SOU 1969:35
Bättre utbildning för handikappade : förslag
Statsrådet och chefen för socialdepartementet
Handikapputredningen har valt att bedriva sitt arbete efter två linjer, en generell och en speciell.
I generellt avseende har arbetet genom be- tänkandet Kommunerna och den sociala omvårdnaden (SOU 1967: 53) lett till vissa tillägg till socialhjälpslagen. Härigenom slås fast att kommunerna är skyldiga att bedri— va en aktiv, uppsökande socialvård och se till att den enskilde får en tillfredsställande omvårdnad.
Arbetet efter denna generella linje kom- mer att fortsätta, bl. a. med prövning av de i direktiven angivna frågorna om samord- ning, samverkan och information.
I speciellt avseende överväger utredningen behovet och utformningen av konkreta och särskilda omvårdnadsåtgärder för de handi- kappade. På utredningens förslag i betän- kandet Bättre hjälpmedel för handikappade (SOU 1967: 60) har handikappades möjlig- heter att kostnadsfritt få hjälpmedel väsent- ligt ökats genom utvidgat stöd till sjukvårds- huvudmännens hjälpmedelsverksamhet.
Utredningen har nu närmast prövat vilka åtgärder som behövs för förbättrade utbild- ningsmöjligheter åt handikappade. Försla- gen i det betänkande som härmed överläm- nas avser särskilt den gymnasiala skolan, de eftergymnasiala studierna och den frivilliga vuxenutbildningen. Översynen av de sär— skilda anordningarna för stöd och omvård- nad kommer härefter att avse det ekono— miska stödet till anskaffning av s. k. invalid-
bilar. I detta sammanhang kan erinras om att en undersökningsrapport om färdtjänst, vilken har utarbetats tillsammans med Sven— ska kommunförbundet, har överlämnats ti- digare i år.
Utredningens samtliga ledamöter har del- tagit vid utarbetandet av det nu föreliggande betänkandet Bättre utbildning för handikap- pade.
Utredningens nuvarande sammansättning är följande: riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz, ordförande, riksdagsmannen Johan- nes Antonsson, kanslirådet i socialdeparte- mentet Åke Fors, avdelningschefen hos riks- revisionsverket Ake Gustafsson, f.d. riks— dagsmannen Erik Magnusson, riksdagsmän- nen Börje Nilsson och Joel Sörenson.
I arbetet har utredningen anlitat sina ex— perter prosektorn vid Göteborgs universitet Sven—Olof Brattgård, byrådirektören hos ar- betsmarknadsstyrelsen Seved Eriksson, sek- reteraren åt statens handikappråd Linnéa Gardeström, undervisningsrådet has skol- överstyrelsen Karin Lundström, departe- mentssekreteraren i inrikesdepartementet Johnny Sköldvall, avdelningsdirektören vid Norrbackainstitutet Bo Sundmark och byrå- direktören hos arbetsmarknadsstyrelsen Bru- no Utbult samt som särskild sakkunnig rek- torn vid Forsa folkhögskola Helmer Söder- bäck.
Uppsatser av Brattgård, Eriksson, Lund- ström och Söderbäck är bilagda betänkan- det.
Sekreterare åt utredningen är departe— mentssekreteraren i socialdepartementet Bengt-Olof Mattsson. T. 0. m. april 1969 har numera förste inspektören hos länsarbets- nämnden i Stockholm Rune Thorell varit biträdande sekreterare. Socionomen Karl- Erik Hammerin, som sedan mars 1967 har biträtt utredningen, är biträdande sekretera- re fr.o.m. juni 1969.
Stockholm den 25 juni 1969.
Anna-Greta Skantz
Johannes Antonsson Åke Fors Åke Gustafsson Erik Magnusson Börje Nilsson Joel Sörenson
/B.-O. Mattsson
1. Aktuella utbildningsfrågor enligt direktiven
Socialpolitiken i Sverige under 1960-talet markerar ett genombrott för rätten till jäm- likhet.
Den materiellt och organisatoriskt sam- manhållna socialförsäkringen garanterar den enskilde ekonomiskt skydd i situationer som för inte så länge sedan för stora grupper be- tydde beroende av understöd, välgörenhet och fattigvård. Denna utveckling har haft till förutsättning hela befolkningens solida- riska engagemang i kostnaderna för det eko- nomiska trygghetssystemet.
Samhället har också iklätt sig ansvar för den enskildes personliga trygghet. Detta har fått sin lagtekniska bekräftelse i tillägg till lagen om socialhjälp, vilka infördes den 1.7.1968. Där slås fast att kommunerna skall se till att den enskilde får den omvård- nad som han behöver och att kommunerna fortlöpande skall hålla sig underrättade om individuella behov och verka för att dessa blir tillgodosedda.
Lagen om allmän försäkring och tilläggen till socialhjälpslagen innebär att samhället tar ansvar för människornas välfärd. På den grunden bygger socialpolitiken vidare.
De konkreta anordningar varmed män- niskornas individuella behov skall tillgodoses är i allt högre grad samhällets angelägenhe- ter. Dessa anordningar har under 1960-talet snabbt byggts ut. Skolans väldiga utveckling har skapat rätt för alla till grundläggande ut-
bildning. Den moderna arbetsmarknadspoli- tiken och näringspolitiken syftar till full sys— selsättning och medför ökande möjligheter att erbjuda alla det arbete som motsvarar deras önskemål och förutsättningar. Vår höjda bostadsstandard är följden av en kraf- tigare prioritering än någonsin av byggan— det och ett ökat bostadsstöd som främst rik- tar sig till barnfamiljer, gamla och handi- kappade. ;
Handikappvårdens ändamål är att så långt det går göra de handikappade oberoende av sitt handikapp genom att tillgodose de särskilda behov som detta medför och gö- ra det möjligt för de handikappade att leva som alla andra. Detta är också ett uttryck för 1960—talets jämlikhetssträvanden.
Statens kostnader för det stöd som mer direkt avser handikappade beräknas för budgetåret 1969/ 70 till nära 2 000 milj. kr. För tio år sedan — budgetåret 1959/ 60 — var dessa kostnader drygt 200 milj. kr.
Denna snabba utbyggnad av samhällets anordningar, som har medfört nästan en tio- dubbling av statens utgifter för handikapp- vården under en tioårsperiod, skapar förut- sättningarna att bedriva en effektiv aktiv, uppsökande handikappvård.
Vi tar i det följande upp frågor på ut- bildningens område och föreslår åtgärder som syftar till att ytterligare öka de svårast handikappades möjligheter till utbildning.
Svårt handikappade i grundskolan
Enligt direktiven skall vi pröva behovet av riksplatser för vård och undervisning av svårt rörelsehindrade barn i grundskolan. Vi har vid denna bedömning beaktat de möj- ligheter som erbjuds genom den nya elev- hemsorganisationen som sjukvårdshuvud- männen svarar för enligt lagen 1965: 136 om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m. fl. (En katalog över bestämmelser rörande skolväsendet, elevhem etc. är intagen som Bilaga 1.) Kungl Maj:t har genom beslut den 10.5.1968 fastställt plan över de elev- hem som skall finnas enligt elevhemslagen. Planen innebär att behovet av elevhem för rörelsehindrade barn i förskol- och grund- skolåldern tillgodoses i varje landstingsom- råde.
Socialstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20.2.1969 redovisat vilka åtgärder som sjukvårdshuvudmännen har vidtagit för att förverkliga planen. Med ledning av dessa uppgifter anser vi oss kunna räkna med att planen kommer att vara förverkligad i bör- jan av 1970-talet. Planens genomförande kommer att innebära att svårt rörelsehind- rade barn i skolpliktig ålder — även de med komplicerande handikapp — får möjlighet till den undervisning och vård som de behö- ver. Vi har funnit att elevhemmen vid Sköl— denborgsinstitutet (vanföreanstalten i Häl- singborg) och Eugeniahemmet (riksanstalt för barn med cerebral pares, neurosedyn- skadade och andra svårt handikappade barn), som framgår av Bilaga 2, i allt hög- re grad har kommit att uteslutande betjäna de områden där de är belägna. Med den utbyggnad som planen innebär beträffande medicinsk vård, behandling och undervis- ning finner vi det möjligt för sjukvårdshu- vudmännen att i samarbete med varandra tillgodose det behov av platser som kan föreligga för barn som i grundskolan behö- ver speciella och kvalificerade åtgärder. Det kan, såsom i allmänhet gäller ifråga om sjukvårdsbehov, ske genom att eleven remit- teras för vård och utbildning till den ort som har de bästa resurserna att tillgodose hans särskilda behov.
Någon riksinstitution — t. ex. riksplatser av traditionell typ — anser vi inte aktuell för de skolpliktiga barnen. Det speciella protes- behovet för vissa svårt rörelsehindrade barn bör i den mån det inte kan täckas inom den regionala sjukvårdsorganisationen kunna till- godoses av karolinska sjukhuset och karolin- ska institutets till Norrbackainstitutet (van- föreanstalten i Stockholm) förlagda ortope- diska klinik med tillhörande servicefunktio- ner, såsom de ortopediska verkstäderna och det protestekniska forskningslaboratoriet. De svårt rörelsehindrade barnen med uttalade hörselskador kommer, som vi tidigare har förordat i ett remissyttrande till skolöversty- relsen, att kunna få sin undervisning, vård och behandling vid Birgittaskolan i Örebro. Den del av vården som motiveras av rö- relsehindret bör kunna lämnas genom det av Örebro läns landsting drivna Olaihemmet för rörelsehindrade barn. De svårt rörelse- hindrade barnen med grava synskador får undervisning och omvårdnad vid Ekeskolan som också ligger i Örebro.
I anledning av det resultat som vi i vår bedömning har kommit fram till, har vi med skrivelse till socialministern den 20.1.1969 i en särskild promemoria (här intagen som Bilaga 3) föreslagit att sjukvårdshuvudmän- nen i enlighet med elevhemslagen snarast övertar ansvaret för verksamheten för bar- nen vid Eugeniahemmet och Sköldenborgs- institutet. Statens engagemang i verksamhe- ten bör enligt förslaget samtidigt awecklas. Kungl. Maj:t har den 28.2.1969 enligt vårt förslag lämnat statens förhandlingsnämnd uppdrag att ta upp förhandlingar om en så- dan avveckling. Förhandlingar har inletts.
Svårt handikappade i gymnasial utbildning
Till den gymnasiala skolan (mellanskolan) räknas numera gymnasium, fackskola och yrkesskola.
Vi skall enligt direktiven föreslå hur yr- kesutbildningen för handikappade i största möjliga utsträckning skall kunna inordnas i det allmänna yrkesutbildningsväsendet. Vi skall pröva behovet av särskilda utbildnings—
platser för de svårast handikappadel, plat- sernas lokalisering och huvudmannaskapet för dem. Vårdfrågor i samband med utbild- ningen skall vidare uppmärksammas. Vid våra överväganden skall vi pröva på vilket sätt verksamheten vid vanföreanstalterna kan integreras i den allmänna yrkesutbild- ningsorganisationen. Sedan yrkesutbildnings- och grundskolverksamheten vid vanförean- stalten i Härnösand (Rosenbäcksskolan) den 1.1.1969 har övertagits av Västernorrlands läns landsting och Härnösands stad återstår numera tre vanföreanstalter, nämligen i Stockholm (Norrbackainstitutet), Göteborg (Änggårdens yrkesskolor) och Hälsingborg (Sköldenborgsinstitutet).
Vid planläggningen av utredningsarbetet har vi övervägt vilka grupper av handikap— pade som direktiven avser. Till handikappa- de räknas ibland personer som på grund av alkoholbruk, narkotikabruk eller social be- lastning har svårt att klara sig i utbildnings- och arbetssituationer. Vi har ansett att vårt uppdrag ifråga om utbildning, m.m. inte omfattar deSsa grupper.
Sjukvården, skolväsendet och arbetsmark- nadsverket har ingående erfarenhet av de handikapp som kräver speciell insats av re- surser för att göra det möjligt för den en- skilde att få nytta av vad samhället erbju- der ifråga om undervisning, utbildning och arbete.
Vissa handikapp har sedan gammalt an- setts försvåra ordinär skolutbildning och yr- kesplacering. Detta gäller exempelvis syn- nedsättningar, hörselskador, rörelsehinder och psykisk utvecklingsstörning. Detta har lett till att särskilda åtgärder har vidtagits för att erbjuda en väl avpassad undervisning åt elever med sådana handikapp. Även ele— ver med epilepsi, talhämningar, beteende- störningar, perceptionssvårigheter (svårighe— ter att registrera sinnesintryck), lättare in- tellektuella utvecklingshämningar (hjälp— klassmässiga elever) och elever med allergi, diabetes (sockersjuka) och hjärtbesvär behö— ver i många fall speciella åtgärder. Bestäm- melserna om skolans stödåtgärder gäller även dessa grupper.
Vi förutsätter att skolöverstyrelsen, som
nu är i färd med att omorganisera det ordi- narie yrkesutbildningsväsendet, bevakar att redan tillgängliga anordningar i form av spe— cialundervisning, stödundervisning samt per- sonell assistans och tekniska stödåtgärder m. m. i full utsträckning kommer handikap- pade elever i yrkesskolorna tillgodo. Sär- skild uppmärksamhet bör ägnas hjälpklass- elevernas yrkesutbildningsbehov.
Vi har funnit att tidigare utredningar har lett till eller föreslagit resursskapande på yrkesutbildningens område för döva, blinda och psykiskt utvecklingsstörda. Lagen 1967: 940 angående omsorger om vissa psy- kiskt utvecklingsstörda och stadgan 1968: 146 i samma ämne reglerar landstingens skyldighet att erbjuda yrkesutbildning och yrkesträning åt särskolans elever. En gym- nasial skola för gravt hörselskadade (döva) är under uppbyggnad i Örebro. Blindvårds- utredningens förslag i betänkandet Anpass- ning och yrkesutbildning av synskadade (Ecklesiastikdepartementet Stencil 1967: 14) beräknas ge ökade möjligheter till yrkesut- bildning för blinda. De svårt rörelsehindrade har hittills inte fått resurser som tillgodoser deras behov av yrkesutbildning. Våra för- slag till gymnasial utbildning berör därför i huvudsak denna grupp.
Förekomsten av handikappade elever i det ordinarie yrkesskolväsendet belyses i en av oss 1967 genomförd undersökning som omfattar alla vanliga yrkesskolor, cen- trala verkstadsskolor och ett antal enskilda statsunderstödda skolor i landet. Undersök- ningen, varav ett sammandrag är intaget som Bilaga 5, redovisar att — av sammanlagt ca 186000 elever — totalt 338 medelsvårt och svårt handikappade höstterminerna 1963—1966 skrevs in vid yrkesskolkurser om minst fem månader. Av de handikappade eleverna anges 41 som svårt handikappade. Detta innebär att ca 10 sådana elever är- ligen antogs för yrkesutbildning. En rap- port om handikapputredningens yrkesskol- undersökning har den 23.5.1969 överläm- nats till chefen för socialdepartementet.
Undersökningen visar att det i många fall
1 Beträffande vissa terminologiska frågor se Bilaga 4.
är möjligt för handikappade att få utbild- ning i det ordinarie yrkesskolväsendet. Av undersökningen framgår också att som svårt handikappade betecknade elever — vari in- går synskadade, hörselskadade, rörelsehind- rade och psykiskt utvecklingsstörda — i viss utsträckning får sin yrkesutbildning i van- liga yrkesskolor. Endast 25 av de ca 600 skolor som undersökningen omfattade hade emellertid lokalmässiga förutsättningar att ta emot rullstolsbundna och andra svårt rö- relsehindrade elever. Många skolstyrelser framhöll behovet av förstärkta resurser av olika slag för att kunna bereda svårt han- dikappade yrkesutbildning.
I den förut nämnda promemorian till socialministern den 20.1.1969 (bilaga 3) har vi klarlagt att elevrekryteringen till yr- kesutbildningen vid Änggårdens yrkeSSkolor och Sköldenborgsinstitutet är geografiskt koncentrerad till utbildningsorterna och de närmaste länen. (Jfr bilaga 2.) Vi har vidare konstaterat att yrkesskoleleverna vid de båda vanföreanstalterna inte är i högre grad rörelsehindrade än många av de elever som utbildas inom den ordinarie yrkesutbild- ningsorganisationen eller inom arbetsmark- nadsutbildningen. Samma förhållande med hänsyn till elevernas handikapp gäller i stort sett yrkesutbildningen vid Norrbackainstitu- tet.
Vi räknar med att den fortsatta utbyggna- den av den ordinarie yrkesutbildningen — och den av Oss i det följande förordade möj- ligheten att t. ex. på en plats i varje län ord- na bostad med vårdartjänst åt handikappade elever — kommer att i ökad utsträckning gö- ra det möjligt att där undervisa elever med olika slag av handikapp. Speciella centrali- serade åtgärder bör därför vidtas endast ifråga om elever med svåra rörelsehinder el- ler eljest uttalade handikapp om det behövs med hänsyn till deras situation.
Mot bakgrund av dessa förhållanden nar vi i promemorian till socialministern föreslagit att statens förhandlingsnämnd får i uppdrag att ta upp förhandlingar med be— rörda parter om en avveckling av statens engagemang i den yrkesutbildningsverksam- het som bedrivs vid Änggårdens yrkesskolor
och Sköldenborgsinstitutet. Ett sådant för- handlingsuppdrag beträffande vanförean- stalten i Härnösand har lett till att det tidi- gare enskilda huvudmannaskapet för anstal— ten, som tidigare nämnts, numera har över- tagits av kommunala huvudmän. Vi har understrukit vikten av att ett ändrat huvud- mannaskap inte får medföra minskade om- vårdnads- och utbildningsmöjligheter. Det är enligt vår mening tvärtom möjligt att genom den integrering med verksamheten i övrigt vartill förslaget syftar, få till stånd ökade resurser för de handikappade. Det finns inte anledning att anta att ett ändrat huvud- mannaskap medför att åtgärder som behövs för elevernas vård och utbildning eftersätts. Kungl. Maj:ts uppdrag den 28.2.1969 till förhandlingsnämnden innefattar, som vi har föreslagit, en avveckling av statens engage- mang i yrkesutbildningsverksamheten vid Änggårdens yrkesskolor och Sköldenborgs- institutet. Förhandlingarna har börjat.
Enligt vår mening bör även den yrkesut- bildning som nu bedrivs vid Norrbackainsti- tutet inordnas i det vanliga utbildningsväsen- det eller när det gäller äldre elever arbets- marknadsutbildningen. Detta friställer loka- ler och andra resurser som gör det möjligt att till institutet förlägga yrkesutbildning för de svårt handikappade som f. n. inte får ut- bildning vare sig i den reguljära organisa- tionen eller på annat håll. Verksamheten för högstadieeleverna vid Norrbackainstitutet skall enligt elevhemslagen övertas av sjuk— vårdshuvudmännen. Härigenom friställs yt- terligare resurser vid institutet som också kan tas i anspråk för de svårt handikappa— des yrkesutbildning.
Vi föreslår i det följande sådan ändring av skolstadgan att även andra specialklasser än de i författningen nämnda skall kunna inrättas i yrkesskolan. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att i samarbete med läns- skolnämnderna planera specialåtgärder i form av klasser eller kliniker inom den vanliga yrkesskolan så att elever som behö- ver dessa åtgärder kan föras över till det vanliga yrkesskolväsendet eller annan skol- form när verksamheten vid vanföreanstal- terna övergår till andra huvudmän. För äld-
re elever bör speciella åtgärder vidtas inom arbetsmarknadsutbildningens ram.
Vi har funnit det riktigt att yrkesutbild— ning för de svårast handikappade över- gångsvis inordnas i den gymnasiala skola som — såvitt avser gymnasium och fackskola —— i försöksformer redan bedrivs vid Norr- backainstitutet. Verksamheten vid denna gymnasiala skola bör alltjämt ha försöks- karaktär tills erfarenhet har vunnits som gör det möjligt att föra över den i fastare for- mer. Verksamheten bör vara öppen för alla svårt rörelsehindrade eller eljest svårt handi- kappade elever som till följd av sitt handi- kapp inte kan få gymnasial utbildning på annat håll.
Denna samlade försöksverksamhet inom den gymnasiala skolan är av största vikt för utformningen av den permanenta verksam- heten för dessa elever. De förslag som vi i det följande lägger fram blir en naturlig fort- sättning på den obligatoriska skolan och de anordningar som för svårt rörelsehindrade och andra elever skapas genom elevhemsla- gen. Detta ger förutsättningar för dessa ele- ver att få undervisning och utbildning i den gymnasiala skolan.
Vårdartjänst i eftergymnasiala studier
I anledning av vårt remissyttrande över en framställning från De handikappades riks- förbund (DHR), Sveriges förenade student— kårer (SFS) och Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) bedrivs fr.o.m. läsåret 1967/ 68 i anslutning till Norrbacka- institutets verksamhet försöksvis vårdartjänst för studerande vid Stockholms universitet. Vi finner behovet av sådan verksamhet trängande och föreslår i det följande att verksamheten utsträcks till andra studeran- degrupper och fler orter.
Utbildning för vuxna handikappade
Vi tar också upp frågan om hur vuxenut- bildningen, särskilt inom folkhögskolan, skall ordnas för att svårt handikappade skall få del av den. Vi framhåller vidare arbets- marknadsutbildningens betydelse för att till-
godose vuxna handikappades behov av an- passningsundervisning och yrkesutbildning.
I detta sammanhang erinrar vi om att vi i yttrande över 1960 års blindvårdsutred- nings betänkande Anpassning och yrkesut- bildning av synskadade uttalat att blind- vårdsutrednjngens förslag är i linje med vår bedömning. Chefen för utbildningsdeparte- mentet har förordat (prop. 1969: 1, bil. 10) att blindvårdsutredningens förslag bör prö- vas i ett senare sammanhang och att för en sådan prövning vårt förslag bör avvaktas. Vi finner det riktigt att behandlingen av blindvårdsutredningens förslag samordnas med behandlingen av de förslag som vi nu lägger fram.
Information — viktig del av aktiv skolpolitik
I olika sammanhang har vi betonat vikten av en grundlig och allsidig information till och om de handikappade. Den handikappa- de behöver råd och upplysning om vilka un— dervisningsmöjligheter i olika skolformer och på olika stadier i obligatorisk och fri- villig utbildning som står till buds. Föräldrar till handikappade barn behöver också råd för att lösa de speciella problem som de möter. Det är en viktig del av en aktiv handikappvård att sprida kännedom om den omvårdnad och det bistånd som samhället har möjlighet att lämna.
Skolöverstyrelsen, skolstyrelsema och andra myndigheter bör aktivt verka för att de handikappade får information om alla de förhållanden som har betydelse för deras ut- bildning. Det är också viktigt att de handi- kappade får en god yrkesvägledning och be- hövlig information om de arbetsmöjligheter som finns så att de kan göra ett realistiskt val av utbildning och yrke.
I det följande understryker vi vikten av att alla elevers skolsituation följs upp och att länsskolnämnderna därför för sin plane- ring av behövliga specialåtgärder för elever i alla skolformer fortlöpande har uppgifter tillgängliga härom. För att möjliggöra denna planering föreslår vi en utökad rapportering om elevernas skolsituation.
2. Den obligatoriska skolan
Normalisering, integrering, flexibilitet
Inom det obligatoriska skolväsendet har ge- nomförts reformer som syftar till att ge möjligheter åt alla att få del av undervis- ningen. Huvudprinciperna för de handi— kappade barnens skolundervisning kan sam- manfattas i en från den enskilde elevens synpunkt långt driven normalisering och in— tegrering samt en flexibilitet i anordningarna som gör att de kan anpassas efter den en- skildes behov. Ordet normalisering står för ett synsätt som innebär att den handikappa- de, så långt handikappet gör det möjligt, med den omvårdnad och det stöd som sam— hället erbjuder skall kunna leva som alla andra. Integrering är ett medel att nå nor- malisering. Flexibilitet i åtgärderna inne- bär att de skall tillgodose varierande behov.
Särskilda stödåtgärder tillhandahålls in- om den obligatoriska skolan för att integ- rera de handikappade eleverna — individuth eller i grupp — i vanlig skola. Av särskild be- tydelse är möjligheterna till olika slags spe- cialundervisning. Sådan kan anordnas jäm- sides med annan undervisning i form av sär— skild specialundervisning. Den kan också anordnas i specialklasser. Genom skolans elevvårdande åtgärder är det sörjt för att eleverna får omvårdnad och skolhälsovård under sin skoltid.
För elever som till följd av syn-, hörsel- eller talskador inte kan genomföra skol- gången i den vanliga skolan finns special-
skolan. Psykiskt utvecklingsstörda får sin undervisning i särskolan. Denna skolform har genom lagändring den 1.7.1968 väsent- ligt förstärkts och byggts ut bl.a. genom tillkomsten av träningsskolan. Träningssko- lan ger möjlighet till pedagogisk verksamhet och social anpassning även för de mycket svårt utvecklingsstörda.
Barn som på grund av svårt rörelsehinder behöver särskild omvårdnad och behandling för att kunna delta i undervisning har genom tillkomsten av elevhem enligt elevhemslagen möjlighet att få sitt behov av omvårdnad och medicinsk behandling tillgodosett under skoltiden. Även för dessa barn gäller prin- cipen att de såvitt möjligt skall integreras i den vanliga skolan. I en del fall kan det vara nödvändigt med specialarrangemang i form av undervisning i anslutning till elev- hemmen.
Rapportering om handikappade elevers skolsituation
För att möjliggöra en rationell planering av en för de handikappade avpassad undervis- ning och utbildning syns det lämpligt att in- föra en rapportering till länsskolnämnden av alla handikappade barn och deras skolplace- ring. Sedan samråd har ägt rum mellan oss och företrädare för socialstyrelsen och skol- överstyrelsen har skolöverstyrelsen i två år — 1967 och 1968 — i samband med skolin- skrivningarna genomfört undersökningar om
förekomsten av handikapp hos alla sjuåriga barn, dvs. barn som är födda 1960 och 1961. Vi förutsätter att undersökningar av detta slag införs kontinuerligt i den fortsat- ta skolplaneringen.
Det är viktigt att elevernas skolsituation fortlöpande följs under hela deras skoltid. Redan nu har — som framgår av Bilaga 6 -— skolstyrelserna skyldighet att till länsskol- nämnden rapportera elever som behöver un- dervisning vid vanföreanstalt eller liknande samt elever som beräknas få särskild under— visning hela läsåret.
Vi föreslår att rapportskyldigheten utökas till att omfatta även skolpliktiga elever som undervisas i specialskolan eller särskolan el- ler som vistas i elevhem som är anordnat enligt elevhemslagen. Styrelse eller rektor för specialskola eller särskola bör åläggas att årligen rapportera de i dessa skolformer undervisade elevernas skolgång till skolsty- relsen för vidare befordran av dessa upp- gifter till länsskolnämnderna. Rapportskyl- digheten bör komma till stånd genom änd- ring av skolstadgan på sätt som framgår av bilaga 6.
Det bör åligga länsskolnämnderna att på grundval av de sålunda tillgängliga uppgif— terna planera behövliga specialåtgärder även inom den icke-obligatoriska skolan. I läns- skolnämndernas uppgifter ingår nämligen att främja skolväsendet och att — genom den inspekterande verksamheten — ge råd och upplysningar för att stödja en fortlö- pande utveckling och planering av utbild- ningsverksamheten. Dessa åligganden gäller självfallet även de handikappade elevernas gymnasiala skolgång. Det är därför lämpligt att rapportering om handikappade elever även i gymnasiala skolformer äger rum år- ligen till länsskolnämnderna.
Individuell yrkesvägledning redan i grund- skolan
I detta sammanhang vill vi understryka den betydelse som en individuellt avpassad yr- kesvägledning har för de handikappade ele- verna redan i grundskolan. Genom en så- dan vägledning kan den handikappade ele-
ven få bättre möjligheter att välja en ut- bildningsgång och ett yrke där han trots sitt handikapp kan utnyttja sina personliga för- utsättningar och sin förmåga. Detta kräver god kompetens hos yrkesvalslärarna och ett nära samarbete mellan dem och arbets- vårds-, yrkesväglednings— och rehabilite— ringsexpertis. Vi förutsätter att socialstyrel— sen, skolöverstyrelsen och arbetsmarknads- styrelsen uppmärksamt följer denna fråga.
3 Den gymnasiala skolan — gymnasium, fackskola,
yrkesskola
En sammanhållen gymnasial skola
Genom tillkomsten av den gymnasiala sko- lan — gymnasium, fackskola och yrkesskola — ordnas en påbyggnad av det obligatoriska skolväsendet.
Den gymnasiala skolan skall göra elever- na förberedda för yrkeslivet och ge dem den grund av kunskaper och studieteknik som behövs för en fortsatt utbildning på eftergymnasial nivå. För gymnasium och fackskola har mål och metoder redan fast- ställts. De nya läroplanerna tillämpas fr. o. m. läsåret 1966/ 67. Yrkesskolans syfte och innehåll har behandlats av 1968 års riksdag (prop. 1968: 140, SU 195, rskr 404). Riksdagens beslut innebär att fack- skola, gymnasium och yrkesskola förs sam- man till en organisatoriskt sammanhållen skolform och att yrkesutbildningen reforme- ras. Denna utbildning får en bred inriktning och organiseras så att den inledande utbild- ningen inom varje linje blir gemensam för flera utbildningsvägar. Dessa skall sedan gradvis differentieras och leda till mera spe- cialiserade utbildningsmål.
Den gymnasiala skolan skall erbjuda ock- så de handikappade möjligheter till fort- satt utbildning och undervisning. De speci- ella åtgärder (specialundervisning) och sär- skilda stödåtgärder i form av tekniska hjälp- medel, personell assistans, transportbidrag m. rn. som har skapats inom den obligato- riska skolan för att handikappade elever
skall kunna tillgodogöra sig undervisningen gäller numera också gymnasium, fackskola och yrkesskola. Viss utbyggnad av resurser— na kan därvid bli nödvändig för yrkes- skolan. Vi förutsätter att skolöverstyrelsen vidtar de åtgärder som behövs för att ge de handikappade god yrkesskolutbildning. Un- der den gymnasiala skoltiden skall också elevernas behov av omvårdnad samt medi- cinska och arbetsmarknadsmässiga åtgärder tillgodoses.
Vi anser att de handikappade eleverna i det gymnasiala stadiet bör integreras så långt som möjligt i likhet med vad som för- ut har sagts ifråga om den obligatoriska sko- lan. Genom ingående analyser, som har sammanfattats i Bilaga 7, har vi skapat oss underlag för de förslag till gymnasial ut- bildning av handikappade elever som läggs fram i det följande.
Skollokaler anpassas för handikappade
Såväl den obligatoriska skolans som de fri- villiga skolformernas lokaler -— liksom alla byggnader som allmänheten har tillträde till (byggnadsstadgan 1966: 175, 42 a 5) — skall byggas så att de blir tillgängliga för och kan användas av handikappade. Skol- överstyrelsen har på förslag av sin s.k. RH-utredning (1966 års rörelsehindrade- utredning) utarbetat riktlinjer för hur sko- lorna bör utformas så att handikappade elevers skolgång underlättas. Det är vik-
tigt att i fortsättningen bevaka att vid ny- eller ombyggnad av skollokaler de handi- kappades speciella behov av utrymme och särskilda anordningar tillgodoses. Vi förut- sätter att överstyrelsen ser till att möjlighe- ter snarast kommer till stånd i varje län inom det ordinarie utbildningsväsendet så att han- dikappade kan bedriva studier på gymnasial nivå — i gymnasium, fackskola och yrkes— skola.
Stödålgärder i undervisningen
Skolstadgan 1962: 439 (ändrad 1966: 114; 11 kap. 27—29 åå och 1967:271; 11 kap. 28 å) och motsvarande bestämmelser för fackskolan och yrkesskolan innehåller före- skrifter om specialundervisning och andra särskilda stödåtgärder, såsom specialklass med lågt elevantal (hörselklass, synklass och klass för rörelsehindrade). Genom särskilda bestämmelser regleras tillgången till teknis— ka hjälpmedel, personell assistans och trans- portbidrag. Bestämmelserna tillämpas re- dan i gymnasium, fackskola och yrkesskola. Dessa åtgärder skapar möjligheter för ung- domar som har lätt eller medelsvårt han- dikapp men som har förutsättningar att del- ta i utbildningen i dessa skolformer.
Vid tillkomsten av bestämmelserna om specialåtgärder i gymnasial skola fanns ringa erfarenhet om behovet av sådana åt- gärder inom yrkesskolan. Senare har skol- överstyrelsen bemyndigats att medge inrät- tande av klass med lägre elevantal för in- tellektuellt utvecklingshämmade yrkesskol- elever (hjälpklasselever). Vi föreslår att det— ta bemyndigande ersätts av ett tillägg till skolstadgan som innebär att hjälpklass även kan inrättas i yrkesskolan.
Vi förutsätter att skolöverstyrelsen fort- löpande följer utvecklingen och, om det visar sig påkallat, aktualiserar de ytterli- gare stödåtgärder i undervisningen som kan behövas för handikappade elever.
Skolhem med vårdartjänst
Tillkomsten av den organisatoriskt samman- hållna gymnasiala skolan skapar bättre för-
utsättningar för en samordnad lösning av boende- och servicefrågor för handikappade elever. Detta gäller främst sådana handi- kappade elever som kan delta i den ordina- rie utbildningen i den gymnasiala skolan men som inte kan få sin undervisning och utbildning i hemorten eller regelbundet resa till studieorten.
De skol- eller elevhem som på olika håll har anordnats vid gymnasier och centrala verkstadsskolor har kommit till främst på grund av det stora avståndet mellan hem- orten och studieorten för en del elever. Så- dana skolhem bör självfallet byggas så att även handikappade kan bo där. Vi förut- sätter att länsskolnämnderna i samverkan med skolhemmens huvudmän och lands- tingen ser till att de handikappade elever som det här är fråga om får bostad, vårdar- tjänst och medicinsk vård när de går i gym- nasial skola. Vi räknar med att för hela landet ca 100 elever i den vanliga gymna- siala skolan har sådant handikapp att de behöver vårdartjänst. För en del av dem kan tänkas inackordering i familj på skol- orten. För andra får man räkna med att bostad måste ordnas i skolhem.
Skolhemmen bör lokaliseras till orter med gymnasiala skolor som kan ta emot handi— kappade elever. Ytterligare möjligheter att ge handikappade elever utbildning i gymna- sium, fackskola och yrkesskola, bostad i skolhem och viss vårdartjänst kan böra ska— pas t. ex. på en plats i varje län. För att anordna sådana skolhem kan — förutom det stöd som regleras i kungörelsen 1945: 594 (ändrad senast 1967: 471) angående statsbi- drag till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem — utgå invalidbostadsbidrag enligt räntelånekungörelsen 1967: 553 (änd- rad senast 1969: 131).
Socialhjälpslagen slår fast kommunernas skyldighet att bedriva en aktiv, uppsökande socialvård och se till att den som vistas i kommunen får den omvårdnad som han behöver. Socialstyrelsen har i april 1969 ut- färdat råd och anvisningar angående social- nämndernas uppsökande verksamhet. Ett viktigt inslag i omvårdnaden är vårdar-
tjänst åt handikappade. Vårdartjänsten är av det slag som kommunerna numera re- gelmässigt lämnar inom ramen för den so— ciala hemhjälpen. För kommunernas kost- nader för social hemhjälp utgår 35 % stats- bidrag.
Kommunerna svarar för att handikappa— de elever som bor i sitt föräldrahem eller i annat enskilt hem får behövlig vårdar- tjänst. För handikappade elever på skol- hem bör skolhemmens huvudmän se till att vårdartjänst ordnas genom den kommunala hemhjälpsorganisationen eller på annat sätt.
Den gymnasiala skolan för synskadade och hörselskadade
De synskadade eleverna får sin fackskol- och gymnasieutbildning inOm den vanliga gym- nasiala skolan. Särskilda stödåtgärder före— kommer i form av reselärare och speciella pedagogiska hjälpmedel. Vi har noterat att den reselärarverksamhet som har föresla— gits av blind- och dövskolutredningen (SOU 1964:61) ännu inte har byggts ut full- ständigt. Eftersom denna individuella ser- vice åt blinda elever i många fall är avgö- rande för deras möjlighet att tillfredsstäl- lande kunna följa undervisningen, förutsät- ter vi att skolöverstyrelsen ånyo aktualiserar frågan om inrättande av ytterligare rese- lärartjänster.
Yrkesutbildningen för synskadade elever äger rum dels som speciella kurser inom arbetsmarknadsutbildningen, dels i det re- guljära yrkesutbildningsväsendet. En för- stärkning av de synskadades möjligheter till yrkesutbildning har föreslagits av blind- vårdsutredningen. Som förut har nämnts har chefen för utbildningsdepartementet för- ordat att våra förslag om utbildning för handikappade bör avvaktas före en pröv- ning av blindvårdsutredningens förslag. Vi anser det riktigt att behandlingen av blind— vårdsutredningens förslag samordnas med behandlingen av våra förslag.
För de gravt hörselskadade eleverna är, som förut har nämnts, en gymnasial skola under uppbyggnad i Örebro. Verksamheten, som har försökskaraktär, omfattar alla tre
utbildningsformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola och är knuten till befintliga gymnasiala skolor men bekostas helt av statsmedel. Vi utgår ifrån att rörelsehind- rade barn med uttalade hörselskador vid behov skall få sin gymnasiala utbildning i Örebro. Utvecklingsstörda ungdomar får, som vi tidigare har nämnt, sin yrkesutbild- ning inom särskolan.
Behovet av gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade
Vid Norrbackainstitutet försiggår sedan 1964 i försöksformer gymnasial utbildning i gymnasium och fackskola för rörelsehind- rade elever. Huvudman för verksamheten är föreningen för bistånd åt lytta och van— föra i Stockholm. Den pedagogiska delen av verksamheten i gymnasiet handhas av gymnasiet i Solna. Staten täcker hela det i driften uppkommande underskottet.
Vi har, som framgår av bilaga 7, beräknat antalet elever med så svårt rörelsehinder att det krävs särskilda pedagogiska åtgärder, medicinsk behandling och social omvårdnad till ca 40 per årsgrupp. Vi räknar med att dessa elever fördelar sig på 10 i gymnasium, 10 i fackskola och 20 i yrkesskola. Med hänsyn till behovet av extra skolår för vissa rörelsehindrade elever beräknar vi, att det totala platsbehovet i den gymnasiala skolan för dessa elever utgör ca 120 platser. Efter- som det har visat sig att elever med andra handikapp i viss mån har behövt utnyttja de förstärkta resurser som har erbjudits vid det f. n. till Norrbackainstitutet förlagda gymnasiet bör platsbehovet dock beräknas till ca 130 platser. På grund av det ringa elevantalet inom var och en av de gymnasia- la skolformerna, de speciella åtgärder som eleverna behöver och önskvärdheten att kunna bereda dem goda valmöjligheter har vi funnit det nödvändigt att denna utbild- ning äger rum vid en gymnasial skola med rikskaraktär.
Särskild gymnasial skola för svårt rörelse- hindrade m. fl.
Vi föreslår att en fullständig gymnasial skola
anordnas centralt för svårt rörelsehindrade och vissa andra svårt handikappade. Skolan bör stå öppen för alla som på grund av sitt handikapp inte kan få sin gymnasieutbild— ning på annat håll. För denna skola bör en- ligt vår mening staten ha det ekonomiska ansvaret i likhet med vad som nu gäller för den gymnasie-, fackskol- och övriga utbild- ning som bedrivs vid Norrbackainstitutet.
Den föreslagna skolan bör lokaliseras till en från kommunikationssynpunkt väl belä- gen ort. Tillgång till behövlig medicinsk expertis bör vara säkrad. Endast region- sjukhus torde ha möjlighet att erbjuda den pediatriska, ortopediska, psykiatriska, neu- rologiska och rehabiliteringsinriktade exper- tis som dessa elever behöver. Skolväsendet på orten bör vara väl utbyggt för att ge en nära anknytning till befintlig gymnasial ut— bildning i gymnasium, fackskola och yrkes- skola.
Möjlighet till kvalificerad arbetsprövning bör finnas för kartläggning av elevernas an- lagsmässiga, fysiska och psykiska förutsätt- ningar som ett led i deras yrkesval. Före- ningsliv och tillgång till fritidsaktiviteter av andra slag bör finnas så att en naturlig kon- takt med jämnåriga icke handikappade kan etableras och stimuleras.
Vi förutsätter att de elever som söker sig till den här föreslagna gymnasiala skolan har fått sin grundskolutbildning komplette- rad med ett eller två frivilliga påbyggnadsår i de fall då detta har bedömts lämpligt. Vid skolor som är knutna till elevhem torde ett frivilligt påbyggnadsår efter grundskolans nionde årskurs komma att bli vanligt efter- som de elever som behöver såväl speciella boendeformer som behandling och under- visning i regel är relativt svårt handikappa- de.
Från en del institutioner för svårt rörelse- hindrade elever har redovisats erfarenheter som tyder på att speciella åtgärder kan be- höva vidtas som komplement till de lösning— ar som vi nu har föreslagit för de svårt rörelsehindrades yrkesutbildning. Några ele- ver har komplicerande handikapp som med- för försenad emotionell och social mognad eller uttalade perceptionssvårigheter. Det är
därför inte alltid realistiskt att för dem räk- na med yrkesutbildning direkt efter grund- skolan.
För att tillgodOse dessa elevers särskilda behov bör det — sedan plan för verksamhe- ten har godkänts av skolöverstyrelsen — vara möjligt att ordna exempelvis förlängd prak— tisk yrkesorientering genom den vanliga grundskolans försorg eller att utnyttja sär- skolans möjligheter till yrkesträning. Som vi i det föregående har betonat är det länsskol- nämndernas uppgift att planera behövliga specialåtgärder för elever i alla skolformer. Vi understryker vikten av att planeringen avser också dessa elever och att uppgifter om deras situation fortlöpande finns till- gängliga.
Temporär förläggning till Norrbacka— institutet
Med tanke på den försöksverksamhet med gymnasium och fackskola för svårt rörelse- hindrade som redan bedrivs vid Norrbacka- institutet är det naturligt att den fullständiga gymnasiala skolan övergångsvis förläggs dit. Som vi förut har framhållit bör den yr- kesutbildningsverksamhet som f.n. bedrivs vid institutet föras över i det vanliga utbildningsväsendet och i arbetsmarknads- utbildningen. Genom att utnyttja de lokal- mässiga och andra resurser som då friställs vid institutet blir det möjligt att snabbt börja den här föreslagna verksamheten. Denna bör inledas den 1.7.1970. Vi räknar dock med att den pågående försöksverksamheten med gymnasium och fackskola redan höst- terminen 1969 skall kunna börja komplette- ras med yrkesskola för svårt handikappade. Det kan nämnas att Norrbackainstitutets styrelse den 12.6.1969 efter samråd med oss har medgivit arbetsmarknadsverket att till institutet förlägga en 60 veckors kontors- kurs, som börjar hösten 1969, för svårt rörelsehindrade ungdomar i åldern 15—20 år.
Den gymnasiala skolan — i ett inlednings- skede organiserad i försöksformer — kan emellertid på sikt inte vara förlagd till Norr- backainstitutet och den bör inte heller behål-
la denna institutionella form. Institutets byggnader kommer enligt vad vi har inhäm- tat att senast 1975 behövas för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggnad.
I det följande föreslår vi att Norrbacka- institutets sjukvårdsverksamhet, s.k. gemen— samma avdelningar och byggnader den 1.7.1970 förs över till karolinska sjukhuset, dvs. samtidigt som försöksverksamheten med en fullständig gymnasial skola påbörjas.
Huvudman för den nuvarande verksam- heten med gymnasium och fackskola vid Norrbackainstitutet är, som tidigare har nämnts, föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm. För den pedagogiska delen av verksamheten i gymnasiet svarar skolstyrelsen i Solna.
Ansvaret för den pedagogiska verksam— heten vid den till Norrbackainstitutet provi- soriskt förlagda gymnasiala skolan bör även i fortsättningen anförtros åt ortens skolsty- relse. Det huvudmannaskap för verksamhe- ten med vårdartjänst, omvårdnad i övrigt och medicinsk vård och behandling som f.n. ankommer på Norrbackainstitutets sty- relse bör föras över till en särskild bered- ning. Denna beredning bör få i uppdrag att lägga fram detaljerade förslag till utform- ning av försöksverksamheten i de avseenden som gäller vård och behandling av eleverna. Motsvarande uppdrag beträffande de all- männa riktlinjerna för undervisningen bör ges åt skolöverstyrelsen, som lämpligen bör tillsätta en arbetsgrupp för ändamålet.
Skolöverstyrelsen (arbetsgruppen) och be- redningen bör jämsides med försöksverk— samheten planera och lägga fram förslag om de permanenta anordningar, innefattande huvudmannaskap och framtida lokalisering, som bör avlösa försöksformerna.
I särskilt avsnitt lämnar vi en närmare redogörelse för den föreslagna beredningens organisation och sammansättning samt öv- riga arbetsuppgifter.
Den gymnasiala skolans uppgifter och organisation
Den gymnasiala skolan för svårt rörelse- hindrade och andra handikappade skall fun-
gera som en vanlig gymnasial skola men med hänsyn till elevernas svåra handikapp syfta längre. Målet är att ge eleven en i vi- daste mening social anpassning.
Det innebär att eleven får en efter sina önskemål och förutsättningar avpassad ut— bildning, att han får den medicinska och psykologiska vård och behandling och den rehabilitering, innefattande träning i sociala aktiviteter, som hans handikapp kräver och som gör det möjligt för honom att, så långt handikappet medger det, bli oberoende och klara sig själv.
Skolverksamheten bör ledas av en rektor. Skolöverstyrelsen bör efter förslag av den lokala skolstyrelsen bestämma den lärarupp- sättning som vid varje tidpunkt behövs. Ef— tersom verksamheten måste anpassas till ele- vernas individuella förutsättningar, räknar vi med att man i större utsträckning än vad som eljest är vanligt får utnyttja arvodesan— ställd personal. Detta gäller inte minst den nya yrkesskolverksamheten.
Elevernas svåra — i åtskilliga fall kompli— cerande — handikapp medför behov av indi- viduellt inriktad handledning och utbildning. Vi anser det orealistiskt att för denna verk- samhet i någon högre grad räkna med linje- bunden utbildning i gängse former. För många elever måste man sätta in speciella resurser och metoder för individualavpas- sad »skräddarsydd» utbildning.
Vi anser det nödvändigt att eleverna får hjälp med sitt yrkesval genom en kvalifice- rad arbetsprövning. Försöksverksamheten bör, som utvecklas i bilaga 7, därför äga rum i nära samarbete med statens arbetsklinik. Detta gäller såväl vid elevernas intagning och yrkesvägledning som vid deras utbild- ning. Vi anser det fördelaktigt om kliniken i dessa avseenden under försöksverksamhe— ten på uppdragsbasis kan betjäna den gym- nasiala skolan. Det får ankomma på bered- ningen och skolstyrelsen att i samråd med arbetsklinikens styrelse bedöma i vilken om- fattning och i vilka former klinikens tjänster behöver tas i anspråk.
Ansvaret för elevernas boende, tillsyn och omvårdnad bör närmast åvila en förestån- dare med goda förutsättningar att förstå
svårt handikappades speciella behov och problem.
Elever som önskar och kan bör bo utan- för skolområdet. Inackordering i familj kan komma ifråga. För elever för vilka denna boendeform inte är lämplig bör det över- vägas att anordna skolhushåll utanför sko- lan. Vi utgår emellertid från att åtskilliga elever, särskilt bland de yngre, behöver bo i elevhem i anslutning till skolan. Under försöksperioden bör Norrbackainstitutets elevhem kunna användas för detta ändamål.
Samtliga elever kommer att behöva sär- skild Omvårdnad och personlig service obe- roende av boendeformen. De behöver också hjälp till fritidsaktiviteter och deltagande i kulturlivet utanför skolmiljön — handi- kappidrotten har här sin givna plats. Vi vill understryka att denna del av verksamheten är ett väsentligt inslag i elevernas rehabilite- ring.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas de medicinska, sociala och psykologiska pro- blem som hänger samman med svårt handi- kapp. Tillräckliga resurser för rehabilitering och elevvård måste finnas inom skolan. I detta syfte bör finnas en elevmedicinsk av- delning med företrädare för skilda rehabili- teringsgrenar, såsom läkare, psykolog, kura- tor, sjukgymnast och arbetsterapevt. Det bör också finnas former för ett fast organiserat samarbete mellan eleverna, lärarna och and- ra grupper inom verksamheten, såsom vår- darpersonal och fritidsledare. Det är vidare nödvändigt att i verksamheten utnyttja kon— sulter av skilda slag, såsom psykiater och arbetsvårdstjänstemän/ yrkesvägledare med erfarenhet av handikappfrågor.
Vi förutsätter att socialstyrelsen prövar i vilken utsträckning personalen vid den elevmedicinska avdelningen bör få ordina- tionsrätt ifråga om hjälpmedel för handi- kappade.
Verksamheten vid den föreslagna gymna- siala skolan för svårt handikappade måste innebära integration mellan pedagogisk verksamhet, omvårdnad samt medicinsk och arbetsmarknadsmässig rehabilitering. Det är viktigt för den handikappade eleven att hela verksamheten vid den gymnasiala skolan
De föreslagna boendeforrnerna för ele- verna och deras fritidsaktivitet förutsätter tillgång till en väl fungerande färdtjänst. Beredningen bör verka för att eleverna får möjlighet att i första hand utnyttja redan befintlig kommunal färdtjänst.
Vi konstaterar att det inom fackskolan och yrkesskolan inte går att anordna s.k. förlängd undervisning. Härmed avses möj- lighet att efter normalstudietidens slut full- borda studierna i det eller de ämnen som lärokursen tidigare har reducerats med av hänsyn till elevens handikapp. Avsikten är att eleven under normalstudietiden skall kunna koncentrera sig på ett något mindre antal ämnen och därigenom ha större utsik- ter att fullfölja studierna.
Ungefär halva antalet svårt rörelsehind- rade i gymnasiala skolformer — således ca 20 elever per årsgrupp — beräknas behöva den reservmöjlighet som en förlängd under- visning innebär (se bilaga 7). Vi föreslår därför att möjlighet härtill skall införas i den gymnasiala skolan för svårt handikap- pade.
Realistisk yrkesutbildning
Vi har enligt våra direktiv studerat svårt handikappade ungdomars möjligheter till yrkesutbildning. Vi har därvid låtit samla in uppgifter om en del handikappades place— ring i arbetslivet. Uppgifterna är redovisade i Bilaga 8. En analys av det insamlade mate— rialet ger vid handen att även svårt handi- kappade kan få lämpliga arbeten om till- räckliga rehabiliterande och arbetsvårdande åtgärder sätts in.
Vi finner det felaktigt att vidmakthålla den traditionella uppfattningen om vissa sys- selsättningar som speciellt lämpade för olika grupper av handikappade. Liksom för alla andra måste den handikappades yrkesval få bestämmas av hans intressen och förutsätt- ningar i olika avseenden. Vi anser det natur- ligt att eleven själv har direkt inflytande vid bedömningen av såväl den gymnasiala skolgången som den eftergymnasiala situa— tionen.
Syftet med yrkesutbildningen i den gym- nasiala skolan — liksom i arbetsmarknads— utbildningen och annorstädes — måste med sina inslag av effektiv yrkesvägledning, ar- bets- och yrkesprövning och allmänt rehabi- literande åtgärder alltid vara att ge den svårt handikappade möjlighet att få ett arbete som passar honom och kan ge honom utkomst. Den tekniska utvecklingen och utvecklingen överhuvud inom arbetslivet och på arbets— platserna bör utnyttjas för att ge även de svårt handikappade möjlighet att få ett lämpligt arbete som de trivs med och kan klara. Vi vill också understryka det värde som en god utbildning ger för den enskildes personliga utveckling.
Vi ser med optimism på de svårast handi- kappades möjligheter att utbilda sig till ett yrke som kan ge utkomst, trygghet och till- fredsställelse. Den föreslagna gymnasiala skolan med utbyggd yrkesskolverksamhet som individualavpassas efter den handikap- pades särskilda behov tillförsäkrar honom ökade utsikter till ett lämpligt yrkesval och en adekvat yrkesutbildning.
Även om, som vi förutsätter, den gymna- siala skolan kommer att erbjuda den enskil- de en effektiv individuell undervisning och yrkesrådgivning som siktar till ett realistiskt yrkesval måste man räkna med att utbild- ning för svårt handikappade —- som för alla andra — inte alltid leder till att de kan få och klara ett arbete på den öppna markna- den som ger dem försörjningsmöjligheter och drägliga villkor i övrigt. Handikappet kan i en del fall sätta en gräns för möjlig- heterna. Vi anser emellertid att det egen— värde som utbildningen har inte bör under- skattas. Det är rimligt att samhället ger de svårast handikappade möjlighet till utbild- ning och högre undervisning även om deras studiemöda inte alltid kan medföra att de kan få och fullgöra arbetsuppgifter som sva- rar mot deras utbildning. För dem som inte kan få arbete på den öppna arbetsmarkna- den bör tillfredsställande möjligheter finnas till skyddat arbete.
Ansvaret efter skoltiden
Den föreslagna gymnasiala skolans ansvar
för den enskilde svårt handikappade får in— te upphöra när han har genomgått sin ut- bildning. Skolan och den föreslagna bered- ningen bör, om den handikappade själv önskar det, hjälpa honom i övergången. I samverkan med arbetsförmedling och ar- betsvård bör skolan och beredningen med- verka till att skaffa arbete och skapa förut- sättningar för honom att sköta det. En ända- målsenlig bostad i förening med personlig hjälp, vårdartjänst, tekniska och andra hjälp— medel, kan vara ett villkor för att han skall klara arbetet och måste ordnas i god tid före skolans slut. Ett lämpligt färdmedel är ibland en förutsättning för att han skall kunna komma till arbetsplatsen. Om yrkes- utbildningen skall få ett verkligt innehåll för den handikappade måste han få det per— sonliga stöd som han behöver.
Inom blindvården har prövats formerna för en av skolan ledd introduktion av eleven i fortsatta studier och i arbetslivet. Läraren följer eleven till arbetet eller skolan och hjälper honom under den första tiden till rätta på arbetsplatsen, matstället och i de butiker och inrättningar som han behöver besöka. Introduktionen är många gånger en förutsättning för att eleven skall klara arbe- te eller fortsatta studier. Omfattningen av introduktionen varierar från elev till elev. Vi anser det önskvärt att en liknande verk- samhet prövas för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade elever.
Det enskilda huvudmannaskapet för Norr- backainstitutet bör avläsas
Till Norrbackainstitutet är förlagd karolin- ska mediko-kirurgiska institutets ortopedis— ka klinik liksom tillhörande servicefunktio— ner, nämligen ortopediskt skomakeri och bandageverkstad. Norrbackainstitutet har också ett protestekniskt forskningslaborato- rium och tandvårdsklinik för handikappade. Institutets skolverksamhet omfattar grund— skolans högstadium, fackskola och gymna- sium. Dessutom finns reguljär yrkesutbild- ning. Elev- och skolhem finns dels vid in- stitutets huvudbyggnad i Solna, dels i Li- dingö. Ett arbetshem är förlagt till Hede-
mora. Institutets s.k. gemensamma avdel- ningar — administration, kök, matsalar m. m. —sysselsätter ett 100-tal anställda. Sam- manlagt är ca 425 personer anställda vid in- stitutet.
Verksamheten vid Norrbackainstitutet drivs av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm. Staten svarar dock helt för underskottet i verksamheten. Detta har för budgetåret 1969/ 70 beräknats till 6,9 milj. kr.
Vi har i det föregående föreslagit att den gymnasiala verksamheten vid institutet byggs ut till en fullständig gymnasial Skola och att staten svarar för kostnaderna för denna. Vi har vidare utgått från att den re- guljära yrkesutbildning som bedriVS vid in— stitutet skall föras över till det ordinarie yrkesutbildningsväsendet och arbetsmark- nadsutbildningen.
När det gäller skol- och elevhemsverk- samheten på grundskolans högstadium kon- staterar vi att sjukvårdshuvudmännens upp- byggnad av elevhem enligt elevhemslagen snabbt kommer att reducera behovet av de av staten bekostade riksplatserna vid Norr- backainstitutet. Vi anser därför att förhand- lingar bör tas upp om ett överförande till annan huvudman av Norrbackainstitutets verksamhet för eleverna på grundskolans högstadium. Skol— och elevhemsverksamhe- ten för barnen i grundskolan bör efter över- gången till ny huvudman inte längre vara förlagd till Norrbackainstitutets huvudbygg- nader. Förhandlingarna bör samordnas med de förhandlingar som statens förhandlings- nämnd enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 28.2.1969 har tagit upp om ett motsvarande överförande av verksamheten beträffande låg- och mellanstadiets elever vid Eugenia- hemmet. Samtidigt bör förhandlingar tas upp om den nuvarande yrkesskolan vid Norrbackainstitutet. Den fortsatta utbild- ningen för kvarvarande elever i denna yr- kesskola bör fr.o.m. höstterminen 1970— när försöksverksamheten med den speciella gymnasiala skolan för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade elever enligt vårt förslag skall inledas — i första hand ord- nas vid andra yrkesskolor eller inom arbets-
marknadsutbildningen. I den mån detta inte kan ske, kan den nuvarande reguljära yrkes— skolverksamheten vid Norrbackainstitutet i ett övergångsskede inordnas i den föreslagna speciella gymnasiala skolan. Förhandlingar bör även tas upp om institutets arbetshem iHedemora.
Vad som härefter återstår är i stort sett den sjukvårdande verksamheten vid institu— tet med dess servicefunktioner samt de s.k. gemensamma avdelningarna. Efter att ha övervägt hur dessa verksamheter bör orga— niseras har vi stannat för att föreslå att för- handlingar tas upp om ett överförande av dem och Norrbackainstitutets byggnader till karolinska sjukhuset. Ett inordnande av Norrbackainstitutets sjukvårdande verksam- het under sjukhuset — som ändå enligt den av riksdagen fastställda generalplanen för sjuk- huset inom få år skall överta den till insti- tutet förlagda ortopediska kliniken (prop. 1965: 59, SU 99, rskr 273) — syns oss er— bjuda den för alla parter smidigaste lös- ningen till en avveckling av statens engage- mang i den verksamhet som drivs av före- ningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm.
Samordnade åtgärder för att till andra huvudmän föra över all verksamhet som drivs av föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm innebär de bästa förutsättningarna för att rationellt ta till vara Norrbackainstitutets olika resurser. För- handlingarna bör föras med sikte på att verksamheten förs över den 1.7.1970. Vi räknar med att den föreslagna övergången till karolinska sjukhuset redan på kort sikt medför rationaliseringsvinster och bespa- ringar, framförallt genom samordningen av institutets gemensamma avdelningar med motsvarande funktioner vid karolinska sjuk- huset.
4. Eftergymnasiala studier m. m.
Svårt handikappades möjligheter till efter— gymnasiala studier
Vi finner det naturligt att svårt handikappa- de elever som har genomgått den gymnasia— la skolan skall ha möjlighet att på samma villkor som gäller för studerande i allmän- het fullfölja utbildning vid universitet, hög- skola eller liknande utbildningsinstitution. Inom arbetsmarknadsutbildningen och vux- enutbildningen, vartill vi återkommer i det följande, finns också goda möjligheter att tillgodOSe de handikappades efterfrågan och behov av utbildning.
Vi vill framhålla nödvändigheten av att universitetens och andra utbildningsanstal- ters lokaler är utformade så att även svårt handikappade kan bedriva studier där. Uni- versitetskanslersämbetet och motsvarande centrala organ samt huvudmän för utbild- ningsanstalter bör se till att personlig assi- stans och teknisk och pedagogisk utrustning finns tillgänglig i den omfattning som be- döms nödvändig för att handikappade skall kunna delta i undervisningen.
En ändamålsenlig bostad är ofta en för- utsättning för att handikappade skall kunna genomföra sina studier. Det är viktigt att för dem avpassade bostäder finns i den ut- sträckning som behövs. Studerandebostäder- nas huvudmän har ansvaret för att av dem administrerade bostäder och gemensamma lokaler är utformade så att de också kan utnyttjas av handikappade studerande. Vi
erinrar om att invalidbostadsbidrag utgår för att anordna särskilda studerandebostä- der för handikappade.
Vi utgår ifrån att de flesta handikappade i eftergymnasial och liknande situation har genomgått rehabilitering. Behov av rehabili— teringsåtgärder kommer dock att föreligga även under studietiden — liksom också där- efter. Behovet av hälsovård, sjukvård, reha- biliteringsåtgärder och vårdartjänst bör i för- sta hand tillgodOSes genom de resurser som står till förfogande allmänt eller speciellt för studerande.
Vårdartjänst för studerande
Vi anser att särbestämmelser så långt som möjligt bör undvikas för handikappade. De svårt rörelsehindrades bostadsfråga under studietiden måste dock lösas på ett ända- målsenligt sätt vilket ibland kräver särskilda åtgärder. Det är därför rimligt att låta deras bostadsproblem få en särbehandling. Den svårt handikappade studerande har inte samma möjlighet som andra att välja bostad. Speciella villkor måste uppfyllas ifråga om bostadens läge och utformning. Kort av- stånd till läroanstalter och centrumanlägg— ningar är av särskild betydelse för de rörel- sehindrade. Många av dem måste ha tillgång till vårdartjänst i anslutning till bostaden.
I vårt arbete med frågorna om undervis— ning och utbildning har vi funnit det nöd- vändigt att svårt handikappade studerande
har tillgång till en effektiv och rehabilite- ringsfrämjande vårdartjänst. I princip är Vårdartjänsten till stor del av den typ som kommunerna med statligt stöd tillhandahål- ler som social hemhjälp.
Bostäder i kombination med mera perma- nent service, betecknade än som inackorde- ringshem, än som servicehus eller bostads- hus för handikappade, har under senare år kommit till i några kommuner. Ytterligare sådana bostäder byggs och planeras på en del håll bl.a. av kommuner, allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag och genom medverkan av stiftelsen Fokus. Genom så- dana anordningar kommer även svårt han- dikappade studerandes behov av vårdar- tjänst att i ökande grad kunna tillgodoses.
Som förut har nämnts bedrivs fr.o.m. läsåret 1967/ 68 i anslutning till Norrbacka- institutets verksamhet en försöksverksamhet med vårdartjänst för svårt handikappade studerande vid Stockholms universitet. En redogörelse för försöksverksamheten läm- nas i Bilaga 9.
För försöksverksamheten gäller att staten står för kostnaderna för Vårdartjänsten ge- nom medel som anvisas till Norrbackainsti- tutet. För budgetåret 1969/ 70 har institutet för detta ändamål anvisats 420 000 kr.
Genom arbetsmarknadsverket finns till- gång till studieassistent. De studerandes re- sor och förflyttning har i de flesta fall hit- tills bekostats med bidrag från arbetsmark- nadsverket. Den som mera stadigvarande vistas i Stockholm får emellertid använda stadens färdtjänst. De handikappade stude- randena, som utöver andra pensionsförmå- ner i många fall har kommunalt bostadstill- lägg, betalar hyran för sina bostäder.
Vårdartjänstens innehåll och utformning
Behov av vårdartjänst kan finnas hos många handikappade studerande även om det stör- sta behovet torde finnas hos rörelsehindrade. Det är därför naturligt om man som bas för organisationen av Vårdartjänsten utgår från de svårt rörelsehindrades behov och kompletterar organisationen med hänsyn till de särbehov som kan finnas hos andra han-
Vårdartjänsten bör omfatta hjälp med alla de funktioner som hör till den dagliga livs- föringen och som den handikappade inte klarar själv. Till Vårdartjänsten bör inte räk- nas färdtjänst och assistans för studiernas genomförande. Många uppgifter kan klaras genom att utnyttja annan form av service, t. ex. när det gäller städning, matlagning och tvätt. I detta sammanhang vill vi erinra om att den inom inrikesdepartementet till- kallade servicekommittén har i uppdrag att behandla vissa frågor om service i bostads- områden.
Det går inte att dra en skarp gräns mellan dessa serviceformer och Vårdartjänsten. Ge- nOm samhällets utbyggnad med servicean— ordningar för alla medborgare kommer be- hovet av särskild vårdartjänst för handikap- pade att minska.
De mest framträdande inslagen i vårdar- tjänsten gäller av- och påklädning, personlig hygien och hjälp att klara matfrågan. Det finns ingen metod att exakt mäta behovet av vårdartjänst. Man måste tillämpa ett flexibelt systern. Utgångspunkten vid be- dömningen måste vara vad den handikap- pade själv kan utföra och den tid som det tar för honom att göra det. Man måste ock- så beakta alla de tekniska åtgärder som kan vara till hjälp att minska behovet av vårdar- tjänst. Det är viktigt att den handikappade i största möjliga utsträckning blir oberoende av andra personers hjälp genom att alla tek- niska åtgärder vidtas och att han får resur- ser att klara sig själv.
Vårdartjänsten kan inte ses isolerad från boendesituationen och frågan om tekniska hjälpmedel. Den enskildes behov av vårdar- tjänst kan bara bedömas i den aktuella situationen. Denna bedömning kräver erfa- renhet och kunskap om olika lösningar av de problem som den handikappade står inför.
Det är viktigt att påpeka att vårdartjäns- ten är något annat än sjukvård och rehabili- tering. Detta innebär inte att man skall se bort från rehabiliteringsaspektema när man bedömer servicebehovet. Men Vårdartjänsten skall i första hand ses som en social ange- lägenhet, inte som en fråga om hälsovård
Den erfarenhet som vi har vunnit genom den av oss initierade försöksverksamheten med vårdartjänst för studerande i Stockholm — »Domusverksamheten» — har visat den grundläggande betydelsen av tekniskt välut- rustade och i övrigt ändamålsenliga bostäder och gemensamhetsutrymmen. Studenthem- met Domus, som inte är byggt för detta ändamål, motsvarar inte dessa krav. Detta ställer där särskilda anspråk på personal- täthet och medför avsevärda kostnader som i och för sig inte motsvaras av de studeran- des hjälpbehov. Det har också visat sig mindre lämpligt att till en boendeenhet hän- visa ett alltför stort antal handikappade. Visserligen kan en grupp svårt handikappa- de integreras bland icke handikappade men den stora gruppen motverkar ett vä- sentligt syfte med integrationstanken, näm— ligen den enskildes möjlighet att välja indi- viduella sociala kontakter och miljö.
Genom att försöksverksamheten med vår- dartjänst har förlagts till studenthem ute- sluts vissa grupper av studerande. Det kan också vara svårt för de studerande att med bibehållen rätt till bostaden temporärt byta ut studierna mot annan verksamhet.
Vi anser att den pågående verksamhe- ten med vårdartjänst för handikappade stu- derande bör utsträckas till alla former av eftergymnasiala studier och lokaliseras även till andra studieorter än Stockholm.
'Vi har vid vår bedömning av hur frågan om bostäder och vårdartjänst för elever i eftergymnasial och liknande utbildning bör lösas övervägt olika möjligheter. En fort- sättning av verksamheten med vårdartjänst i Norrbackainstitutets regi får anses mindre lämplig med tanke på det av oss föreslag- na överförandet av institutets verksamhet på andra huvudmän och institutets svårig- heter att administrera sådan service på and- ra orter än Stockholm.
Vi har under arbetets gång haft överlägg- ningar med företrädare för Sveriges före- nade studentkårer (SFS), Stockholms stu- dentkårers centralorganisation (SSCO) och stiftelsen Fokus.
Vi har med studerandeorganisationerna
dryftat möjligheterna att få en vårdartjänst- organisation knuten till och administrerad genom studerandehälsovården. Företrädar- na för SFS och SSCO har uttalat sin posi- tiva inställning till en sådan lösning. SSCO:s företrädare har för sin del lagt till att de studerandes organ har administrativa resur- ser för att ordna vårdartjänst i Stockholm. Vi anser att ett sådant arrangemang kan er- bjuda avsevärda fördelar, bl.a. genom an- knytningen till studerandebostäderna. Efter- som studier vid utbildningsanstalt, vid vil- ken den studerande normalt är berättigad till studiemedel, är en förutsättning för att få hyra sådan bostad, innebär denna lösning emellertid att vissa studerandegrupper inte skulle kunna få vårdartjänst.
Stiftelsen Fokus, som är en riksomfat— tande organisation med uppgift att ordna bostäder med vårdartjänst åt svårt handi- kappade, har vid överläggningar med oss förklarat sig i princip beredd att — om man skulle finna det önskvärt att stiftel- sen åtar sig denna uppgift — svara för att bostäder och service ställs till förfogande för studerandegrupper.
En sådan lösning skulle ge fördelen att svårt handikappade får sin bostads- och servicefråga löst oberoende av studieinrikt— ning och studieort. Arrangemanget skulle vi- dare tillförsäkra de handikappade en smi- dig övergång från studier till förvärvsarbe- te genom att stiftelsen Fokus kan erbjuda de handikappade olika alternativ på olika håll i landet till bostad och service även efter studietiden och därigenom ge dem möjlighet till fortsatt integrering i samhäl- let. Stiftelsen har vidare ett nära sam- arbete med landstingen och kommunerna.
I detta sammanhang vill vi erinra om att enskilda handikapporganisationer, särskilt De handikappades riksförbund (DHR), gjort och alltjämt gör betydelsefulla insat- ser ifråga om vårdartjänst åt olika stude- randegrupper.
Som vi har redovisat i betänkandet Kom- munerna och den sociala omvårdnaden (SOU 1967: 53) har alla kommuner nume— ra en organisation för social hemhjälp. Den sociala hemhjälpen kan i viss utsträck-
ning tillgodose handikappades behov av vårdartjänst. Denna hemhjälp liksom kom- munal boendeservice i övrigt byggs suc- cessivt ut. Vi finner anledning att anta att denna fortsatta utbyggnad — som sti— muleras av det statliga bidraget till so— cial hemhjälp — i allt högre grad kommer att kunna tillgodose behovet av vårdar- tjänst. I avvaktan på att sådana mera ge- nerella resurser kommer till, är det emel- lertid nödvändigt att andra åtgärder också vidtas för att få till stånd den behövliga Vårdartjänsten.
Frågan om vårdartjänst för studerande i eftergymnasial situation måste enligt vår mening få en snabb lösning som är av- passad efter de lokala förhållandena på olika håll i landet. Det är viktigt att man utnyttjar Och prövar alla de resurser som står till buds på olika studieorter. Man bör också pröva nya vägar för att ordna en effektiv vårdartjänst. Vi har därför funnit det mindre lämpligt att f. n. helt anknyta en landsomfattande serviceorganisation till en huvudman av typen studerandeorganisa- tion, stiftelse eller annan enskild organi- sation.
Vi har vid vår prövning av denna frå- ga funnit det nödvändigt att den fortsatta verksamheten med vårdartjänst får en cen- tral ledning. Ansvaret för verksamheten bör enligt vår mening anförtros åt den beredning som enligt vad vi i det före- gående har föreslagit skall svara för viss verksamhet för svårt handikappade i den gymnasiala skolan vid Norrbackainstitutet.
Den centrala beredningen bör genom 10- kala kontakter på studieorterna svara för att vårdartjänst erbjuds svårt handikappa- de studerande. Genom sin centrala ställning får beredningen överblick över problemen och hur de på olika håll bäst kan lösas. Be- redningen bör förutsättningslöst pröva den lämpligaste lösningen på varje ort och ut- nyttja de lokala resurser som kan ordnas genom landstingens och kommunernas vår- dar- och hemhjälpsorganisationer, studeran- randeorganisationerna, stiftelsen Fokus och andra.
Eftersom det gäller studerande från hela
landet och någon naturlig huvudman för verksamheten inte finns, anser vi det rim- ligt att staten svarar för kostnaderna för Vårdartjänsten till den del som kostnaden inte kan betalas av den studerande själv.
Den av oss föreslagna utbyggnaden av Vårdartjänsten bör gälla fr.o.m. budget- året 1970/ 71. Den vårdartjänst för handi— kappade studerande vid Stockholms uni— versitet som f.n. administreras av Norr- backainstitutet bör under budgetåret 1969/ 70 administreras av institutets styrelse i samarbete med den centrala beredningen. Denna bör därför tillsättas snarast.
Vi vill erinra om att erfarenheterna av den försöksverksamhet som hittills har be— drivits är begränsade. Vi anser därför att frågan om den fortsatta utformningen av Vårdartjänsten fortlöpande bör övervägas tills ytterligare erfarenhet har vunnits. Vi förutsätter att beredningen i samband med de årliga anslagsframställningarna för verk- samheten redovisar resultaten av denna och föreslår de åtgärder till ändringar som kan visa sig påkallade.
När det gäller färdtjänst för de här ak- tuella studerandegrupperna finner vi det naturligt att de får utnyttja de anordningar som finns på studieorterna. Vi erinrar om att den av oss i samarbete med Svenska kommunförbundet utförda undersökningen om färdtjänst den 20.2.1969 av socialminis- tern har överlämnats till socialstyrelsen. Vi anser det angeläget att styrelsen i sam- råd med förbundet, som den 11.6.1969 har lämnat kommunerna vissa rekommendatio- ner hur färdtjänsten bör organiseras, ut— färdar de närmare råd och anvisningar om färdtjänstens utformning som kan behövas. Då bör också beaktas studerandegruppernas behov av en effektiv färdtjänst.
I detta sammanhang vill vi anmäla att frågor som rör ekonomiskt stöd till handi- kappade studerande har tagits upp i en sär- skild arbetsgrupp med företrädare för riks- försäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden och oss. Vi räknar med att arbetsgruppen skall klarläg- ga de olika stödformernas inbördes förhål- lande.
Frågan om stödfonnernas utformning och samordning bör därefter tas upp till prövning i särskild ordning. Vid dessa över— väganden, som bör göras av pensionsför— säkringskommittén och studiemedelsutred- ningen i samråd, bör även beaktas sam- ordningen med de förmåner som utgår en- ligt lagen om allmän försäkring och de ut- bildningsbidrag som lämnas av arbetsmark— nadsverket.
5. Frivillig vuxenutbildning
Folkhögskolans uppgifter
Folkhögskoloma och den gymnasiala vuxen- utbildningen —— vilken anordnas dels av kom- munerna, dels av staten — svarar för en stor del av vuxenundervisningen. Den gymnasia- la vuxenutbildningen håller på att snabbt byggas ut och när allt fler. Den har därmed också en växande betydelse för de handi- kappade. Liksom all annan utbildning måste den genom särskilda anordningar självfallet anpassas till de handikappades speciella be- hov. Vi förutsätter att skolöverstyrelsen be- vakar att förekommande förstärkningsan- ordningar tas i anspråk inom den gymna- siala vuxenutbildningen så att handikappade kan delta i denna. För en del av de svårast handikappade torde det ändå inte alltid vara möjligt att delta i detta slags utbild- ning. Enligt vår mening erbjuder särskilt folkhögskolorna med deras speciella resur- ser, bl.a. i form av vårdartjänst som vi i det följande föreslår skall erbjudas vid dessa skolor, en möjlighet till frivillig utbildning för dessa handikappade. Till en del kan de handikappades behov av vuxenutbild- ning tillgodoses inom arbetsmarknadsutbild- ningen.
Studieförbundens föreläsnings- och stu- diecirkelverksamhet liksom radions och te- levisionens kursverksamhet har också stor betydelse för de vuxnas utbildning. Till des- sa studieformer, som kan vara lämpliga ock— så för personer med olika handikapp, ämnar
vi komma åter i ett senare betänkande, när vi tar upp frågan om kulturell verksam- het. I förevarande sammanhang behandlar vi främst folkhögskolans uppgifter inom vuxenundervisningen.
Handikappade bör som alla andra ha möjlighet till folkhögskolutbildning. Folk- högskolans mål bör vara att ge den handi- kappade en i vidaste mening social anpass- ning. Det innebär, liksom ifråga om annan utbildning, att den handikappade får en ef- ter sina önskemål och förutsättningar indi- vidualavpassad utbildning och att samtidigt hans behov av rehabilitering tillgodoses. I denna rehabilitering bör ingå den träning i sociala aktiviteter som gör det möjligt för honom, så långt handikappet medger det, att bli oberoende och klara sig själv. Verk- samheten för de handikappade i folkhög- skolan skall, liksom i den gymnasiala sko- lan, innebära integration mellan pedagogisk verksamhet, omvårdnad, medicinsk och ar- betsmarknadsmässig rehabilitering.
Folkhögskolan har inga fastställda kurs- planer och är genom sin flexibilitet sär- skilt lämpad för vissa handikappade. Här- till kommer att folkhögskolan kompetens— mässigt är jämförbar med grundskola och fackskola. Den är därför ett reellt alter- nativ till dessa skolformer. Den tar också i växande utsträckning emot handikappa— de. Arbetsåret 1967/68 undervisades vid vinterkurser i landets drygt 100 folkhög— skolor ca 11000 elever. Av dem var 180
Folkhögskolans alltmer ökande verksam- het för olika grupper handikappade be- lyses närmare i Bilaga 10. Därav fram- går också bl. a. att ett avsevärt antal medel- svårt och svårt handikappade inte har fått fullgod folkskolundervisning. Många han- dikappade som har fått ofullständig utbild- ning i folkskolan behöver komplettera den. Här kan folkhögskolan också fylla en stor uppgift. Folkhögskolorna bör även i stör- re utsträckning kunna utnyttjas för anpass— ningsundervisning.
Elevhemsplatser för svårt handikappade i folkhögskolan
Vi finner det angeläget att folkhögskolor- na med tillhörande skolhem vid ny- och ombyggnader utrustas på ett sådant sätt att rörelsehindrade och andra handikappa- de kan få undervisning där. Liksom för övriga studerandebostäder kan invalidbo— stadsbidrag utnyttjas.
Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj:t att — med anlitande av det under utbild— ningsdepartementets huvudtitel uppförda re- servationsanslaget Bidrag till byggnadsar- beten vid folkhögskolor — besluta om statsbidrag för att uppföra ett elevhem (folkhögskolannex) för svårt rörelsehind- rade vid Gävleborgs läns landstings folk- högskola i Forsa (prop. 1968: 1, bil. 10, SU 8, rskr 8). Elevhemmet, som enligt vad vi har inhämtat kommer att vara fär- digt till hösten 1971, har 15 platser och är kostnadsberäknat till 1 milj. kr.
Det planerade elevhemmet vid Forsa folkhögskola täcker inte behovet för svårt rörelsehindrade. Vi anser det angeläget att ytterligare utbildningsresurser snarast ställs till förfogande för handikappade vid folk- högskolorna. Som framgår av bilaga 10 kan behovet av platser för svårt handi- kappade vid dessa skolor beräknas till ca 50 per år. Utöver platserna vid Forsa be- hövs alltså ett 30-tal platser. Vi föreslår därför att 15 elevhemsplatser vid vardera av ytterligare två folkhögskolor utformas så att skolorna kan ta emot rörelsehindrade
och andra svårt handikappade elever. Vi anser att kostnaderna härför bör täckas av statsmedel på samma sätt som vid Forsa folkhögskola.
De ifrågavarande elevhemsplatserna bör förläggas till folkhögskolor med så allsidig verksamhet att behovet av differentierad ut- bildning kan tillgodoses. Skolöverstyrel- sen bör få bestämma vid vilka skolor som elevhemmen skall inrättas. Vi förutsätter att överstyrelsen bevakar att dessa skolor också utrustas med sådana pedagogiska hjälpmedel och tekniska anordningar som behövs för att de svårt handikappade ele- verna skall kunna tillgodogöra sig undervis- ningen.
Vårdartjänst för svårt handikappade i folk- högskolan
Vi har beträffande den eftergymnasiala ut- bildningen föreslagit att staten skall ha det ekonomiska ansvaret för den fortsatta verk- samheten med vårdartjänst för svårt handi- kappade studerande vid universitet och lik- nande läroanstalter. En motsvarande verk- samhet bör enligt vår mening komma till stånd vid vissa folkhögskolor. Även för denna verksamhet syns staten böra ta eko- nomiskt ansvar, dock med den begräns- ning som framgår av lagen 1967: 940 an- gående omsorger om vissa psykiskt ut- vecklingsstörda beträffande landstingens skyldighet att lämna viss vårdartjänst. Lik- som ifråga om den eftergymnasiala utbild- ningen är det här fråga om svårt handi— kappade elever från hela landet varför nå- gon naturlig huvudman för verksamheten inte kan anses finnas.
Ledningen av Vårdartjänsten bör på mot- svarande sätt som vid den eftergymnasiala utbildningen ankomma på den av oss tidi- gare föreslagna centrala beredningen. Vi räknar med att Vårdartjänsten vid folkhög- skolorna främst kommer att gälla de tre skolor där särskilda elevhemsplatser anord- nas för svårt handikappade. Beredningen bör d0ck ha möjlighet att medge bidrag till vårdartjänst även till annan folkhögskola som tar emot svårt handikappade studeran-
de om särskilda skäl föreligger från elevens eller skolans synpunkt.
Vi konstaterar att folkhögskolan i vis- sa avseenden inte har samma möjligheter som den gymnasiala skolan att vidta spe- ciella anordningar för att underlätta för handikappade elever att följa undervis- ningen. Vi tänker här på timtilldelningen vid Specialkurser och specialavdelningar för handikappade, på möjligheten att förord- na särskild föreståndare med organisato- riska, pedagogiska och kurativa uppgif- ter vid specialavdelning för handikappade. Vi tänker vidare på möjligheterna att an- ställa lärare med specialutbildning för un- dervisning av handikappade eller legitime- rad sjukgymnast som övningslärare för ele- ver vars gymnastikundervisning måste ha ett avsevärt sjukgymnastiskt inslag. Vi före- slår att skolöverstyrelsen får i uppdrag att närmare utreda hithörande frågor och fö- reslå de åtgärder som behövs för att folk- högskolorna i ökad utsträckning skall kunna ta emot elever med olika slag av handikapp.
Undervisning för vuxna utvecklingsstörda
Beträffande undervisning för vuxna utveck- lingsstörda har skolöverstyrelsen i sin an- slagsframställning för budgetåret 1969/70 anfört att sådan undervisning i så stor ut— sträckning som möjligt bör anknytas till annan vuxenundervisning. Vi delar denna uppfattning och anser att folkhögskola och studiecirkel är former som lämpar sig för många utvecklingsstörda, t. ex. förutvarande särskolelever och andra som inte behöver bo eller vårdas på institution. Även en del vuxna som vistas på vårdhem eller special- sjukhus kan delta i verksamhet som anord- nas som reguljär studiecirkel.
Av de ca 9 000 vuxna utvecklingsstörda som vårdas på omkring 150 institutioner kan många dock inte delta i sådan verk- samhet som nu har nämnts utan behöver annan typ av undervisning. Eftersom de ofta har fått otillräcklig skolutbildning el- ler ingen utbildning alls, har de ett stort behov av vuxenundervisning. Tillräcklig er- farenhet saknas för att nu lägga fram ett
program och en organisation som täcker hela behovet. Vi anser därför att en för- söksverksamhet med undervisning för vux- na utvecklingsstörda snarast möjligt bör påbörjas men begränsas till ett mindre an- tal områden som har särskilda förutsätt- ningar att genomföra en sådan verksam- het. Vi vill erinra om att skolöverstyrel- sen för sin del har ansett att den speciella undervisningen för vuxna utvecklingsstörda till en början bör få en omfattning som motsvarar 15 lärartjänster. Statsbidrag till dessa tjänster bör utgå som till lärare i sär- skolan.
6. Central beredning för vissa handikappfrågor
För de handikappade studerandena är det en tillgång och ofta en nödvändighet att olika omvårdnads— och stödåtgärder — i fråga om bostäder, vårdartjänst, tekniska och andra hjälpmedel, färdtjänst och eko- nomiskt stöd —- är väl samordnade och att informatiOn om dem lämnas från ett håll. Det är vidare viktigt att centralt kunna samla erfarenhet om hur handikappade stu- derandes behov av skilda slag skall tillgo- doses för att möjliggöra ett effektivt utnytt- jande av studietiden. Med hänsyn till de svårast handikappades vitt skilda behov och till svårigheten att finna generella lösning- ar måste det samlade stödet utformas flexi- belt och individualavpassat. Stödåtgärderna måste kunna sättas in snabbt och dimen- sioneras efter antalet studerande på varje studieort.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts har vi funnit det nödvändigt att den fort- satta verksamheten med stödåtgärder för svårt handikappade studerande får en cen- tral ledning.
Vi har därför föreslagit att ledningen för den med yrkesskola för svårt rörel- sehindrade och andra svårt handikappade kompletterade gymnasiala skolan — i ett övergångsskede förlagd till Norrbackainsti- tutet — skall, såvitt avser vårdartjänst, so- cial och medicinsk omvårdnad, ankomma på en särskild central beredning. Dessutom har vi föreslagit att den fortsatta verksam— heten med vårdartjänst m.m. för svårt han- dikappade i eftergymnasial studiesituation samt verksamhet med sådan service vid
folkhögskolorna skall anförtros åt denna be- redning.
Beredningen bör uppmärksamma alla de problem som hänger samman med de svårt handikappade studerandenas situation. Den bör därför beakta frågor om bl.a. bo- städer, vårdartjänst, färdtjänst, studieassi- stans, de handikappades ekonomiska förhål- landen och studielokalernas anpassning till de handikappade.
Eftersom beredningen bör följa de han- dikappades hela situation bör i den ingå företrädare för socialstyrelsen, skolöversty- relsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Till beredningen bör också knytas före- trädare för de handikappade. Vidare bör re- presentanter för kommunerna och lands- tingen ingå i beredningen. Den bör ha möj- lighet att till sig knyta den rehabiliterings- expertis och annan sakkunskap, bl.a. från studerandegruppen, som behövs för verk- samheten. Beredningen bör utses av chefen för socialdepartementet och bestå av nio personer jämte suppleanter.
De'n genom Norrbackainstitutet ordnade Vårdartjänsten åt studenter vid Stockholms universitet bör under budgetåret 1969/ 70 administreras av institutets styrelse i sam- arbete med beredningen. Beredningen bör därför tillkallas snarast. Så länge Norr- backainstitutets styrelse är huvudman för denna vårdartjänst — och det nuvarande gymnasiet och fackskolan — bör i bered- ningen även ingå företrädare för institutets styrelse.
7. Anpassningsundervisning
Genom samverkan mellan skolöverstyrel- sen och arbetsmarknadsstyrelsen bedrivs an- passningsundervisning för handikappade. Vi anser att denna undervisning fyller ett stort behov. De åtgärder ifråga om ut- bildning för handikappade som vi i det föregående har föreslagit torde emellertid på sikt komma att reducera denna typ av arbetsmarknadsutbildning för ungdom. Man torde dock få räkna med att anpassningsun- dervisning även i framtiden kan behövas för personer som blir handikappade vid vuxen ålder.
Vi har inte funnit skäl föreslå en ut- byggnad av permanenta anordningar för an— passningsundervisning. I stället vill vi fram- hålla nödvändigheten av att skolöverstyrel- sen och arbetsmarknadsstyrelsen vidtar åt— gärder för en temporär förstärkning av den- na undervisning så att från utbildningssyn- punkt eftersatta handikappade — hit hör även en del f.d. hjälpklasselever — snabbt kan få den utbildning och anpassning som de behöver. Vi anser det viktigt att anpass- ningsundervisningen är klart inriktad på an- passning till handikappet, ADL-träning, an- vändande av tekniska hjälpmedel, komp- lettering av ofullständig skolutbildning, prak- tisk yrkesorientering med inslag av arbets- prövning och arbetsträning samt förberedan- de yrkesutbildning. Det är väsentligt att de handikappades sociala och psykologiska anpassningsproblem särskilt beaktas i an-
passningskurserna. Syftet måste vara att de handikappade skall bli så oberoende som möjligt och kunna bli yrkesverksamma.
8. Kostnadsfrågor
Vi har föreslagit att det nuvarande gymna- siet och fackskolan vid Norrbackainstitu- tet byggs ut till en fullständig gymnasial skola. Vi har i samband därmed föreslagit att den nuvarande yrkesskolverksamheten vid Norrbackainstitutet förhandlingsvägen skall föras över till annan huvudman och integreras i det reguljära yrkesutbildnings- väsendet. Dessutom har vi föreslagit att förhandlingar tas upp om att skol- och elev- hemsverksamheten för eleverna på grund- skolans högstadium förs över till annan hu- vudman. Dessa förhandlingar bör lämpli- gen samordnas med de pågående förhand- lingarna om motsvarande verksamhet för låg- och mellanstadiet vid Eugeniahemmet. Enligt vårt förslag skall vidare den sjuk- vårdande verksamheten vid institutet och dess s.k. gemensamma avdelningar liksom institutets byggnader föras över till karo- linska sjukhuset.
Det underskott i Norrbackainstitutets drift som staten f. n. täcker för institutets samtliga verksamhetsgrenar genom medel från anslaget Bidrag till vanföreanstalter m.m. utgör för budgetåret 1969/70 ca 6,9 milj. kr. Härutöver får institutet van- ligt statsbidrag till lärarpersonal, vilket för budgetåret 1969/70 beräknas till ca 1,2 milj. kr.
Kostnaden för den av 055 föreslagna full- ständiga gymnasiala skolan för svårt handi— kappade vid Norrbackainstitutet är svår att precisera. Utbildningen måste i stor ut-
sträckning individuellt avpassas — »skräd— darsys» — med hänsyn till handikappets art och svårighetsgrad och elevens förut- sättningar i övrigt. Vi räknar med att till försöksverksamheten måste knytas expertis av skilda slag både för dess pedagogiska ut- formning och elevernas sociala och psyko— logiska anpassning. Verksamheten i den gymnasiala skolan måste ha tillgång till medicinsk, psykologisk och social sakkun- skap. Vi beräknar den årliga kostnaden för en försöksvis anordnad, fullt utbyggd gym- nasial skola vid Norrbackainstitutet till 4,5 ä 5 milj. kr. Vi har då beaktat att ele- verna har ett aVSevärt behov av vårdar— tjänst. Dessutom har vi vid beräkningen av detta belopp tagit hänsyn till att den gymnasiala skolan i betydande omfattning måste repliera på statens arbetsklinik och ersätta denna för utförda tjänster. Efter- som yrkesskolan under den fullständiga gymnasiala skolans första verksamhetsår— 1970/71 - inte kommer att ha byggts ut till avsedd full kapacitet, torde kostnaderna för den gymnasiala skolan detta budgetår stanna vid ca 4 milj. kr. Till de angivna beloppen kommer statsbidrag till lärarper- sonal med uppskattningsvis 0,5 milj. kr. De totala driftkostnadema för den fullt utbyggda gymnasiala skolan kan alltså be- räknas till drygt 5 milj. kr. per år. Kostnaderna för den gymnasiala skolan bör tills vidare betalas från det under so- cialdepartementets huvudtitel uppförda för-
slagsanslaget Bidrag till vanföreanstalter m.m. Anslagets benämning bör ändras till Kostnader för viss utbildning av handi- kappade, m. m.
Karolinska sjukhusets övertagande av viss verksamhet vid Norrbackainstitutet medför ett ökat medelsbehov för sjukhuset. Efter- som vi förutser rationaliseringsvinster ge- nom detta överförande — särskilt genom samordningen av administrativa rutiner, för- rådshållning, bespisning och liknande funk— tioner — beräknar vi att sjukhusets ökade medelsbehov kommer att stanna vid ca 3 milj. kr. per år.
I detta sammanhang vill vi erinra om att Kungl. Maj:t, som tidigare har nämnts, på vårt förslag har uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandling- ar om avveckling av statens engagemang i den verksamhet som bedrivs vid Skölden- borgsinstitutet och Änggårdens yrkesskolor. Driftunderskottet vid dessa anstalter, vilket staten täcker, har för budgetåret 1969/ 70 beräknats till 5,5 milj. kr. Vi vill vidare erinra om att det lämnade förhandlingsupp- draget också avser Eugeniahemmet. Dess driftunderskott, som täcks av statsmedel under anslaget Bidrag till Eugeniahemmet, är för budgetåret 1969/ 70 beräknat till 3,6 milj. kr. En avveckling av statens engagemang i verksamheten vid Skölden- borgsinstitutet, Änggårdens yrkesskolor och Eugeniahemmet skulle alltså medföra en minskning av statens utgifter med 9 milj. kr. per år.
Vi har vidare föreslagit att staten skall betala kostnaden för vårdartjänst åt ele- ver i eftergymnasial utbildning och under- visning vid folkhögskola. Kostnaden för den f.n. genom Norrbackainstitutet admi- nistrerade försöksverksamheten med vår— dartjänst åt studerande vid Stockholms uni- versitet har för budgetåret 1969/ 70 beräk- nats till 420000 kr. Vid denna beräkning har man antagit att 20—30 studerande kommer att behöva vårdartjänst.
Vårt förslag innebär att ett väsentligt större antal svårt handikappade elever er— bjuds möjlighet till högre studier genom att vårdartjänst ställs till deras förfogande.
Förslaget att en central beredning skall tillgodose servicebehovet för de svårast han- dikappade studerandena medför avsevärt ökade möjligheter till val av studieinriktning och studieort.
Vi räknar med att kvalificerad vårdar- tjänst kommer att behövas för drygt 50 elever som bedriver eftergymnasiala studier. Antalet svårt handikappade elever vid folk- högskolor som behöver vårdartjänst torde utgöra omkring 50. Eftersom försöksverk- samheten med vårdartjänst i Stockholm be- drivs under jämförelsevis ogynnsamma vill- kor i för ändamålet inte särskilt utrustade lokaler, beräknar vi den totala kostnaden för vårdartjänst åt sammanlagt 100 elever i eftergymnasiala studier och i folkhögskol- utbildning till 1 milj. kr. per år. Denna kostnad bör betalas från det förut nämnda anslaget Kostnader för viss utbildning av handikappade, m. m.
Kostnaderna för den centrala beredning- ens administration, som vi uppskattar till 200000 å 250000 kr. per är, bör likaså betalas från anslaget Kostnader för viss ut- bildning av handikappade, m.m. Skolöver- styrelsens kostnader för planering av verk- samheten i den gymnasiala skolan för svårt handikappade antar vi kommer att utgöra ca 100 000 kr. om året.
Vi har förut föreslagit att förhandlingar skall tas upp om överförande av Norr- backainstitutets byggnader till karolinska sjukhuset. Vid ett sådant överförande kom- mer dessa byggnader att bli redovisade un— der karolinska sjukhusets delfond av sta- tens allmänna fastighetsfond. Medel för de ombyggnadsarbeten som behövs för den försöksvis bedrivna gymnasiala skolan bör enligt vår uppfattning anvisas över fastig- hetsfonden och i sista hand täckas av de 10- kalhyror som beräknas för skollokalerna. För de permanenta skolbyggnader som se- dermera blir aktuella när den slutliga loka- liseringen och utformningen av den gym— nasiala skolan för svårt handikappade har bestämts bör investeringsanslag anvisas i särskild ordning.
Vårt förslag att elevhem för svårt han- dikappade skall inrättas vid ytterligare två
folkhögskolor medför en engångskostnad av 2 milj. kr. Kostnaden bör betalas från det under utbildningsdepartementets huvudtitel uppförda reservationsanslaget Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor. Vi vill erinra om att statsbidrag till byggnadsarbe- ten vid folkhögskolor enligt gällande regler eljest utgår med högst 75 % av kostnaderna för lokaler samt inredning och inventarier till elevhem.
Om den föreslagna försöksverksamheten med undervisning för vuxna utvecklings- störda, som skolöverstyrelsen har före— slagit, i ett inledningsskede får en omfatt- ning som motsvarar 15 lärartjänster, kan kostnaderna beräknas till 700000 kr. per år. De bör betalas från det under social- departementets huvudtitel uppförda för- slagsanslaget Bidrag till driften av särsko- lor m. m.
De här angivna årliga kostnaderna för en förbättrad utbildning för handikappade kan alltså beräknas till sammanlagt ca 7 milj. kr. Häremot står, som framgår av det föregående, utgiftsminskningar för staten genom att andra huvudmän övertar verk- samhet som nu bedrivs av enskilda och finansieras med statliga medel. Eftersom vissa utbildningskostnader förs över till den reguljära utbildningen och arbetsmarknads- utbildningen, är det dock svårt att ange nettobeloppet av utgiftsförändringen för sta- ten.
Till de nämnda kostnaderna kommer 2 milj. kr. av engångskaraktär för iordning- ställande av elevhem vid två folkhögskolor. Även för den gymnasiala skolan för svårt handikappade uppkommer vissa engångs- kostnader, dels för ombyggnad av de pro- visoriska lokalerna vid Norrbackainstitutet, dels senare för anordnande av permanenta lokaler. Dessa kostnader är svåra att pre— cisera. Beträffande anskaffandet av den utrustning för arbetsprövning som behövs i samband med att den gymnasiala skolan kommer att anlita statens arbetsklinik — kostnaderna har angetts till 12 000 kr. per plats — förutsätter vi att den sker i takt med verksamhetens utbyggnad.
Man får räkna med att de av oss före-
slagna åtgärderna medför ett ökat medels- behov under andra anslag. Ytterligare me- del kommer att behövas för utveckling av läromedel och anskaffning av tekniska och pedagogiska hjälpmedel åt handikappade elever. Man måste också räkna med stör- re kostnader i vissa fall — vi uppskattar dem till 200 000 år 300 000 kr. per år - för lärarlöner och personell assistans i under- visningen åt eleverna. Likaså torde upp- komma ett ytterligare behov av invalid— bostadsbidrag för att anordna bostäder åt handikappade elever. Kostnaden för den föreslagna temporära utbyggnaden av an— passningskurser för handikappade torde rymmas inom det under inrikesdepartemen— tets huvudtitel uppförda förslagsanslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning.
Våra förslag om undervisning, utbild- ning, vårdartjänst m.m. bör genomföras snarast. Vi räknar med att den vid Norr- backainstitutet redan pågående försöksverk- samheten med gymnasium och fackskola höstterminen 1969 skall kunna börja att kompletteras med yrkesskola för svårt han- dikappade.
Åtgärderna för en förbättrad utbildning för de handikappade kommer att medföra ökade krav på den statliga arbetsvården att bereda de handikappade meningsfullt arbete och utkomst. För dem som inte kan placeras på den öppna arbetsmarknaden måste möjligheter till halvskyddat eller skyddat arbete kunna erbjudas.
9. Sammanfattning av förslagen
Den obligatoriska skolan och den gymna- siala skolan
. Rapportering till länsskolnämnden om alla handikappade barn och deras skol- placering bör införas för att möjliggöra en rationell planering av undervisningen för de handikappade (s. 12). 0 De handikappade eleverna bör redan i grundskolan få individuellt avpassad yr- kesvägledning (s. 13). 0 De handikappade eleverna i det gymna— siala stadiet bör så långt som möjligt in— tegreras i den vanliga gymnasiala sko- lan — gymnasium, fackskola och yrkes- skola — på motsvarande sätt som i den obligatoriska skolan (5. 14). . Skolöverstyrelsen bör se till att möjlighe- ter kommer till stånd inom det ordina- rie utbildningsväsendet i varje län för handikappade att bedriva studier på gymnasial nivå, i gymnasium, fackskola och yrkesskola (s. 15). . Skolstadgan bör ändras så att hjälpklass kan inrättas i yrkesskolan (s. 15). . Skolhem vid gymnasier bör lokaliseras till orter med gymnasiala skolor som kan ta emot handikappade elever och utfor- mas så att handikappade kan bo där (5. 15). . Vårdartjänst för elever på sådana orter bör ordnas genom den kommunala hem— hjälpsorganisationen eller på annat sätt (5. 16). . Elever som på grund av försenad mog- nad och anpassning inte kan delta i yr-
kesutbildning efter grundskolan bör kun— na få förlängd praktisk yrkesorientering genom den obligatoriska skolan eller ge- nom särskolan (s. 17).
Särskild gymnasial skola för svårt handi- kappade
. En särskild gymnasial skola av riks—
karaktär — beräknad för 130 elever — bör inrättas för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade elever (s. 16).
Staten bör svara för kostnaderna för denna skola (5. 17).
Skolan bör under en försöksperiod vara förlagd till Norrbackainstitutet (s. 17). Försöksverksamheten med den särskilda gymnasiala skolan för svårt handikappa- de bör, såvitt avser den pedagogiska de- len, ledas av ortens skolstyrelse och, så- vitt avser vårdartjänst, social omvårdnad och medicinsk vård, av en central be- redning (s. 18). I den centrala beredningen, som bör be- stå av nio personer, bör ingå företräda- re för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, kommunerna, landstingen och de handikappade (s. 30). Utredning bör göras av skolöverstyrel- sen och den centrala beredningen om skolans permanenta lokalisering och ut- formning (s. 18). Skolan bör i gymnasium, fackskola och yrkesskola ge den enskilde eleven en efter hans önskemål och förutsättning-
ar avpassad utbildning och en social an- passning i vidaste mening (s. 18). Statens arbetsklinik bör medverka vid elevernas skolbedömning, arbetspröv- ning och yrkesvägledning (s. 18). Elevernas bostadsfråga bör lösas flexi— belt med olika boendeformer och till- gång till vårdartjänst (s. 19).
Skolan bör lämna hjälp till fritidsakti— vitetcr och deltagande i kulturlivet utan- för skolmiljön (s. 19). Elevernas medicinska vård och behand- ling bör närmast lämnas genom en elev- medicinsk avdelning (s. 19). Möjlighet bör införas till förlängd un- dervisning för svårt handikappade i alla former av den gymnasiala skolan (5. 19). Skolan bör erbjuda eleven en effek— tiv individuell undervisning och yrkes- rådgivning som siktar till ett realistiskt yrkesval (s. 20). Skolan bör medverka till att skaffa ele— ven arbete som han trivs med och till att skapa förutsättningar för honom att klara det (5. 20). Förhandlingar bör tas upp om över- förande till annan huvudman av Norr— backainstitutets skol- och elevhemsverk- samhet (s. 21).
Förhandlingar bör tas upp om den nu— varande reguljära yrkesskolverksamhe- ten vid Norrbackainstitutet och institu- tets arbetshem i Hedemora (s. 21). Förhandlingar bör tas upp om över- förande av den sjukvårdande verksam- heten med tillhörande servicefunktioner och de s.k. gemensamma avdelningar- na vid Norrbackainstitutet liksom insti- tutets byggnader till karolinska sjukhu- set (5. 21).
E ftergymnasiala studier
Universitetens och andra utbildningsan- stalters lokaler bör vara utformade så att även svårt handikappade kan studera där (5. 22). Universitetskanslersämbetet och motsva— rande organ bör se till att personlig as- sistans och teknisk och pedagogisk ut-
rustning finns tillgänglig så att handi- kappade kan delta i undervisningen (s. 22).
Den nuvarande verksamheten med vår- dartjänst åt svårt handikappade stude— rande vid Stockholms universitet bör utsträckas till annan eftergymnasial ut- bildning och andra orter (s. 24). Ledningen av verksamheten bör komma på den förut nämnda centrala beredningen (s. 25). Staten bör svara för kostnaderna för denna vårdartjänst (s. 25).
De handikappades studiefinansiella si- tuation bör utredas i särskild ordning (5.26).
an-
Frivillig vuxenutbildning m. m.
Skolöverstyrelsen bör bevaka att före- kommande förstärkningsanordningar tas i anspråk inom den gymnasiala vuxen- utbildningen så att handikappade kan delta i denna (s. 27). Folkhögskolans insatser för handikap- pade elever bör ökas. Vid ytterligare två folkhögskolor bör elevhem, som är an- passade för svårt rörelsehindrade ele— ver, få byggas med statsbidrag (s. 28). Verksamhet med vårdartjänst bör kom- ma till stånd vid vissa folkhögskolor (s. 28). Verksamheten bör ledas av den förut nämnda centrala beredningen och be- kostas av statsmedel (s. 28). Försöksverksamhet med undervisning av vuxna utvecklingsstörda bör inledas och bekostas med statsmedel (s. 29). Anpassningsundervisningen bör tempo- rärt förstärkas för att snabbt ge de från utbildningssynpunkt eftersatta handikap- pade den utbildning och anpassning som de behöver (5. 31).
De årliga kostnaderna för bättre utbild- ning för handikappade beräknas till 7 milj. kr. Härtill kommer engångsutgif- ter och ökat medelsbehov under olika anslag. Mot dessa kostnader står dock utgiftsminskningar genOm avveckling av statens engagemang i annan verksamhet (5. 34).
Bilaga 1 '
Katalog över bestämmelser angående
skolväsendet m. m. med särskild hänsyn till
handikappade
Av rektorn vid Forsa folkhögskola Helmer Söderbäck
SKOLLAGEN SFS 1962: 319 (senast ändrad 1969: 167)
2 5 Varje kommun skall a) sörja för undervisningen av barn i grundskola,
b) främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i följande slag av kommunala skolor, nämligen yrkesskola, fackskola och gymnasium, ävensom
c) i övrigt vårda skolväsendet i kommunen, såvitt ej handhavandet därav ankommer på annan.
2 a & Staten sörjer för undervisningen i specialskola av barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kunna följa under- visningen i grundskolan.
6 ä Om undervisningen av vissa psykiskt utvecklingsstörda gälla bestämmelser i la- gen den 15 december 1967 (nr 940) angå- ende omsorger om vissa psykiskt utveck- lingsstörda.
23 5 Varje barn, för vilket gäller skol- plikt enligt 30 5, äger rätt att få undervis— ning i grundskolan.
Skolpliktigt barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kan följa under- visningen i grundskolan äger rätt till under- visning i specialskolan. Fråga om barns rätt till sådan undervisning prövas av lokal sty- relse för specialskolan, sedan föräldrarna fått tillfälle att yttra sig.
24 & Grundskolan omfattar nio årskur— ser, betecknade 1—9 och fördelade på låg-
stadium, mellanstadium och högstadium, vart och ett om tre årskurser.
Inom grundskolan anordnas dels olika stu- dievägar, avpassade efter barnens studiein- riktning, dels ock specialundervisning för sådana barn, vilka ha svårt att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i skolan.
För barn, som på grund av lyte, långva- rig sjukdom eller liknande omständighet ej kunna deltaga i vanligt skolarbete, anord- nas särskild för dem lämpad undervisning.
25 & Uttagning till specialundervisning av elev i grundskolan sker genom skolans försorg, sedan föräldrarna fått tillfälle att yttra sig.
28 a & Specialskolan omfattar tio årskur- ser, betecknade l—10 och fördelade på låg- stadium, mellanstadium och högstadium en- ligt bestämmelser som Konungen meddelar.
Bestämmelserna i 24 5 andra och tredje styckena om studievägar, specialundervis- ning och särskild undervisning äga motsva- rande tillämpning på specialskolan.
För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning enligt första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.
29 5 Barn och ungdom, som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdes- fordringar, äga i mån av tillgång på plats få undervisning vid skola, som sägs i 2 & b).
30 & Skolplikt inträder med början av höstterminen det kalenderår, då barnet fyl-
ler sju år och upphör med utgången av vår— terminen det kalenderår, då barnet fyller sexton år.
För barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i grundskolan upphör skolplikten senast vid utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sjutton år.
SKOLSTADGAN SFS 1962: 439 (senast ändrad 1969: 334) Grundskolan
5 kap. 42 & Specialundervisning för sådana barn, vilka ha svårt att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verk— samheten i skolan, må enligt vad i 43, 44 och 45 55 närmare föreskrives, anordnas antingen i specialklass eller jämsides med vanlig undervisning (särskild specialunder- visning).
I ärende om uttagning av elev till spe- cialundervisning skall föräldrarna beredas tillfälle att yttra sig, varjämte läkarunder- sökning och annan erforderlig undersökning böra äga rum.
Fråga om uttagning avgöres av rektor. Äro rektor och föräldrarna av olika upp- fattningar om lämplig åtgärd, skall ärendet hänskjutas till skolstyrelsen för avgörande.
43 5 I mom. Specialklasser må anordnas av de slag och vid de elevantal som angivas i nedanstående uppställning.
Om särskilda skäl föreligga, må länsskol- nämnden medge, att klass för rörelsehind— rade anordnas vid elevantal som gäller för hörselklass.
2 mom. Specialklass må anordnas eller bi- behållas vid lägre elevantal än som angives i 1 mom., om särskilda skäl äro därtill och länsskolnämnden lämnar sitt medgivande.
Linje i årskurs 9 må efter medgivande av länsskolnämnden anordnas såsom special- klass utan hinder av att elevantalet är lägre än som angives i 1 mom. och i 26 ä.
3 mom. Antalet specialklasser bör mot- svara högst 15 procent av antalet normal- klasser i kommunen. Specialklasser må dock anordnas till större antal än nu sagts, om elever från andra kommuner i större ut- sträckning mottagas i dem eller andra sär- skilda förhållanden föranleda därtill.
44 5 1 mom. Särskild specialundervisning är avsedd för vissa intellektuellt utvecklings- hämmade elever (särskild hjälpundervis- ning), för elever med anpassningssvårighe- ter av tillfällig art (särskild observationsun— dervisning) samt för elever med hörsel-, syn- eller talsvårigheter eller med läs- och skriv- svårigheter.
2 mom. Särskild specialundervisning må anordnas dels såsom särskild hjälpundervis- ning och särskild observationsundervisning, dels för elever med läs- och skrivsvårigheter samt för elever med hörsel-, syn- eller tal- svårigheter och dels för elever i specialklass, vilka även ha annan svårighet vid undervis- ningen än den som föranlett hänvisningen till specialklassen.
Särskild specialundervisning må anordnas för kortare tid än en termin.
45 å Annan specialundervisning än som angives i 43 och 44 åå må anordnas efter medgivande av överstyrelsen, varvid över- styrelsen må föreskriva lägsta elevantal för
Elevantal som villkor för
Därutöver 1 klass
Klassens art 1 klass 2 klasser för varje påbörjat Hjälpklass 8—15 16—28 l4-tal elever Hörselklass 5— 8 9—14 7 >> » Synklass 5—10 ll—16 8 » » Klass för rörelsehindrade eller observationsklass 7—12 13—18 9 » » Läsklass 8—14 15—26 13 » » Friluftsklass eller hälsoklass 8—20 21—38 19 » » Skolmognadsklass 8—15 16—28 14 » »
klass eller grupp inom de gränser, som eljest gälla för specialundervisning.
46 & Närmare bestämmelser om specialun- dervisning meddelas av skolöverstyrelsen.
47 & Särskild undervisning för barn, som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständighet ej kunna deltaga i vanligt skolarbete, anordnas på sjukvårdsan- stalt, barnhem eller liknande anstalt eller ock i elevens hem eller på annan lämplig plats.
48 5 För elev skall särskild undervisning anordnas, om den läkare som svarar för elevens vård bedömer, att hinder för skol- gång kommer att föreligga under minst tre veckor efter det undervisningen kan påbör- jas. Om undervisning i klass är anordnad på sätt i 50 & sägs, skall eleven erhålla un- dervisning även om tiden understiger tre veckor.
Undervisning må meddelas eleven endast i den mån läkaren det medgiver.
Undervisning i elevs hem må ej anord- nas utan föräldrarnas samtycke. Undervis- ningen bör planläggas i samråd med föräld- rarna.
49 5 Särskild undervisning skall såvitt möjligt motsvara den skolundervisning, vari eleven ej kan deltaga. Den bör företrädes- vis avse läroämnen.
Undervisningen skall efter omständighe- terna meddelas elev enskilt eller i grupp. Undervisningen skall omfatta fem veckotim- mar för elev, som åtnjuter undervisning en- skilt. Gruppundervism'ng skall omfatta åtta veckotimmar för två elever och därutöver tre veckotimmar för varje ytterligare elev i gruppen, dock högst 26 veckotimmar för en grupp.
50 & Vid sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt må för särskild undervis- ning inrättas
en klass, om antalet elever beräknas var- aktigt utgöra lägst 8,
två klasser, om antalet elever är 16—18, och
därutöver en klass för varje påbörjat 14- tal elever.
Äro särskilda skäl därtill, må länsskol- nämnden medgiva, att klass inrättas vid läg-
Undervisningen för elever som tillhöra klass skall, i den mån omständigheterna så påkalla, meddelas enskilt eller i grupp. Ford- ras sådan undervisning i större omfattning må, utöver det antal veckotimmar som mot— svarar undervisningsskyldigheten för läraren i klassen, anordnas undervisning enskilt el- ler i grupp under ytterligare tre veckotim- mar för varje elev i klassen utöver tolv.
6 kap. 7 & Skolstyrelsen skall tillse att barn, som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kunna följa undervisningen i grundskolan, och barn, som äro psykiskt efterblivna, anmälas till den undervisning, som är särskilt ordnad för dem. Närmare bestämmelser om anmälan av syn-, hörsel- eller talskadade barn meddelas i specialskol- stadgan den 3 juni 1965 (nr 478).
Är barn i behov av vård eller undervis- ning på vanföreanstalt eller liknande anstalt, skall barnet, om föräldrarna önska det, ge- nom skolstyrelsens försorg anmälas till an- stalten.
8 & Skolstyrelsen skall årligen före den 15 september till länsskolnämnden sända förteckning över de elever vid grundskolan, vilka beräknas erhålla särskild undervisning under hela läsåret, samt över barn, som äro kyrkobokförda i kommunen och som äro intagna i vanföreanstalt eller liknande an- stalt.
Gymnasiet
11 kap. 275 För elever som ha svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen anord- nas stödundervisning vid sidan av den van- liga undervisningen.
285 För elever som på grund av syn- eller hörselskada, nedsatt rörelseförmåga el- ler annat handikapp ha svårt att följa den vanliga undervisningen får anordnas special- undervisning, antingen i specialklass eller vid sidan av vanlig undervisning (särskild specialundervisning). Specialklasser få anordnas av de slag och vid de elevantal, som angivas i följande upp- ställning.
Därutöver ] klass
Klassens art 1 klass 2 klasser för varje påbörjat Hörselklass 5— 8 9—14 7-tal elever Synklass 5—10 ll—16 8 » » Klass för rörelsehindrade 7—12 13—18 9 » »
Om särskilda skäl föreligga, får länsskol- nämnden medge, att specialklass anordnas eller bibehålles vid lägre antal än som an- gives i andra stycket.
Åtgärder för handikappade elever vid icke- abligatoriska skolor. SÖ I.]IJ965, 22.12.1966
Undervisning
Beträffande specialundervisning för elever med syn-, hörsel- eller rörelsehinder eller med annat handikapp samt särskild undervisning åt elever, som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständighet ej kan delta i vanligt skolarbete skall jämlikt KBr. 3.6.1965 till D. Skolväsendet, d) Gymnasier m. m. för grundskolan gällande bestämmelser i skolstad- gan 5 kap. 42—49 55 äga motsvarande till- lämpning i vad avser undervisning av dylika elever i statsunderstödda enskilda handelsgym- nasier, kommunala fackskolor samt privatsko- lor, som avses i privatskolestadgan. I vad av- ser omförmäld undervisning åt elever i statliga och kommunala allmänna gymnasier, tekniska gymnasier, statsunderstödda kommunala han- delsgymnasier, kommunala och landstingskom- munala yrkesskolor, högre kommunala skolor (kommunala flickskolor, kommunala realsko- lor, praktiska kommunala realskolor), statliga realskolor och i folkskola inbyggd realskole- linje gäller bestämmelserna i skolstadgan 11 kap. 28—29 åå och 20 kap. 25—26 55.
Till statlig skola utgår medel för ifrågava- rande undervisning i enahanda ordning som till avlöningar i övrigt vid skolan. Beträffande icke-statlig skola utgår statsbidrag till medgivna veckotimmar, varvid medel rekvireras i samma ordning som för driftbidrag till lärarlöner vid skolan.
Skolöverstyrelsens anvisningar för special- undervisning i grundskolan (Sözs skriftserie 60 a) gäller i tillämpliga delar.
Tekniska stödåtgärder
För tekniska stödåtgärder åt handikappade ele- ver vid ovan nämnda skolformer har anslags- medel ställts till överstyrelsens förfogande. Stödåtgärderna har av överstyrelsen beräknats innebära följande:
A. För hörselskadade elever bör kunna ifråga- komma bl.a. anskaffning av skolförstärkare, montering av telemagnetslinga och erforderlig service av liknande anläggningar samt ljudiso- lerande åtgärder. Observeras bör att vissa av dessa elever redan i grundskolan har utrustats med skolförstärkaranläggningar, som bekostats av landsting, kommun, Hörselfrämjandet etc. Dessa anläggningar bör lämpligen följa den hörselskadade eleven under den fortsatta skol- gången. B. För enstaka synskadade elever bör kunna ifrågakomma bl.a. intalade läroböcker, band- spelare med inspelningsapparat och förslagsvis sex tomma band, ritbräde för synretarderade, förstoringsglas, skrivmaskin och extra bords- lampor i t.ex. fyra lärosalar. Varje elev kan beräknas ha behov av c tio intalade läroböcker per år, vilket beräknas kosta c 600 kronor år- ligen. Samråd bör ske med den nyinrättade pe- dagogiska hjälpmedelscentralen vid Tomtebo- daskolan rörande intalning och anskaffning av här avsedda läroböcker.
C. För rörelsehindrade elever bör kunna före- komma bl. a. bandspelare med inspelnings- apparat, vissa skolskjutsanordningar samt viss personell assistans.
Medel för ovan exemplifierade tekniska stöd- åtgärder och hjälpmedel rekvireras av skolsty- relsen respektive vederbörande privatskolas sty- relse hos överstyrelsen, sedan plan för medels- behovet ingetts till och godkänts av överstyrel- sen. Planen skall inges i förväg och senast vid höstterminens början det läsår då medlen ön- skas disponibla. Vid akut behov under pågåen- de läsår tas i varje enskilt fall kontakt med överstyrelsen.
29 & För elever som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständig- het ej kunna deltaga i vanligt skolarbete får anordnas särskild undervisning. I fråga om sådan undervisning äga 5 kap. 47—49 55 motsvarande tillämpning.
Fackskolan
15 kap. 20 5 För elever som ha svårighe- ter att tillgodogöra sig undervisningen an- ordnas stödundervisning vid sidan av den vanliga undervisningen.
21 & Bestämmelserna om specialundervis- ning i 11 kap. 28 & äga motsvarande till- lämpning på fackskolan.
22 & För elever som på grund av lyte. långvarig sjukdom eller liknande omständig- het ej kunna detaga i vanligt skolarbete får anordnas särskild undervisning. I fråga om sådan undervisning äga 5 kap. 47—49 åå motsvarande tillämpning.
Yrkesskolor
20 kap. l & Utbildningen vid yrkesskola bygger på grundskolan. Vissa kurser bygga dock på högre skolunderbyggnad än grund- skolan. Undervisningen vid yrkesskola är avsedd att ge eleverna yrkesutbildning.
2 & Yrkesskolor anordnas av kommuner, landstingskommuner och enskilda.
Särskilda kurser för intellektuellt utvecklings- hämmade elever vid yrkesskolor. Åmb. skr. 1.4.1966
Kungl. Maj:t medgiver att statsbidrag må, utan hinder av vad därom eljest är föreskrivet, utgå för vid central och lokal yrkesskola anord- nad särskild kurs för yrkesutbildning av intel- lektuellt utvecklingshämmade, vilken vid igång- sättandet har minst sju elever.
Härjämte bemyndigar Kungl. Maj:t skolöver— styrelsen att från och med läsåret 1966/67 i läroplan för sådan kurs föreskriva, att klass må delas, då elevantalet uppgår till lägst 14.
25 & För elever som ha svårigheter att till- godogöra sig undervisningen anordnas stöd- undervisning vid sidan av den vanliga un- dervisningen.
26 & Bestämmelserna om specialundervis- ning i 11 kap. 28 & äga motsvarande till- lämpning på yrkesskola.
27 5 För elever som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständig- het ej kunna deltaga i vanligt skolarbete må anordnas särskild undervisning. I fråga om sådan undervisning äga bestämmelserna i 5 kap. 47—49 55 motsvarande tillämpning.
FOLKHÖGSKOLESTADGAN SFS 1958: 478 (senast ändrad 1969: 181) 1 & Folkhögskolan har till uppgift att med-
dela allmän medborgerlig bildning. Dess verksamhet bör särskilt syfta till att bibringa eleverna insikt om deras ansvar som män- niskor och samhällsmedlemmar. Den bör utformas så, att elevernas samarbetsvilja stärkes, deras förmåga till självständigt tän- kande och kritiskt omdöme utvecklas samt deras mognad och studieintresse främjas.
I enlighet med denna målsättning utfor- mar varje folkhögskola sitt arbetssätt.
2 & Folkhögskola skall stå under inseende av skolöverstyrelsen, som äger utfärda när- mare föreskrifter rörande undervisningen vid skolan.
10 & Undervisningen skall avse att giva eleverna kunskaper och orientering i ämnen, som äro väsentliga för folkhögskolans syf- ten. Undervisningen skall så uppläggas och arbetsmetoderna så utformas, att elevernas uppmärksamhet fästes på samhörigheten mellan olika ämnen och de större samman- hangen inom varje ämne.
Särskild vikt skall läggas vid arbetsfor- mer, som syfta till aktivitet, samarbete och självständighet.
11 5 1 mom. I första årskurs skola, om ej skolöverstyrelsen medgiver undantag, ingå ämnena svenska språket, litteratur, historia, samhällslära, psykologi, matematik och mu- sik samt minst ett av ämnena geografi, fy- sik, kemi och biologi med hälsolära.
Undervisning må meddelas i andra än nämnda ämnen, i den mån så är förenligt med skolans allmänna syfte.
2 mom. I andra och tredje årskurs må förutom musik ingå ett lämpligt urval av de i 1 mom. nämnda läroämnena jämte de ämnen i övrigt, som anses böra upptagas med hänsyn till skolans syfte. Inom kurs eller avdelning därav må särskild vikt läggas vid undervisningen i visst ämne eller viss grupp av andra ämnen.
3 mom. Undervisningen i ämneskurs skall sammanfalla med folkhögskolans målsätt- ning och vara samlad kring visst ämne el- ler viss grupp av ämnen. Plan för ämnes- kurs skall, i den utsträckning skolöverstyrel- sen angiver, godkännas av överstyrelsen.
4 mom. Eleverna böra beredas tillfälle till regelbundna gymnastik- Och idrottsövningar.
13 & Undervisningen vid folkhögskola skall vara avgiftsfri.
14 & Folkhögskola skall förfoga över lämpliga undervisnings- och fritidslokaler jämte undervisningsmateriel.
Folkhögskola bör om möjligt bereda ele- verna bostad i anslutning till skolanlägg- ningen.
17 a 5 För elev i kurs som omfattar minst 21 veckor anordnar huvudmannen hälso- vård. Den skall främst vara av förebyggan- de natur och ej avse egentlig sjukvård.
Hälsovården handhaves av Skolläkare och skolsköterska. För dem gäller instruktion som meddelas av skolöverstyrelsen.
Elev för vilken hälsovård anordnas skall läkarundersökas vid början av kursen och därefter vartannat år. Det åligger eleven att underkasta sig sådan läkarundersökning. Eleven äger kostnadsfritt anlita hälsovården.
SPECIALSKOLSTADGAN SFS 1965:478 (senast ändrad 1969: 126)
1 5 I denna stadga meddelas bestämmel- ser om specialskola som avses i 2 a & skol- lagen den 6 juni 1962 (nr 319).
2 5 I specialskolan undervisas synskadade elever vid två skolenheter, be- lägna i Solna och Örebro,
hörselskadade elever dels vid sex skolen- heter, belägna i Stockholm, Gnesta, Lund, Vänersborg, Örebro och Härnösand, dels i särskilda klasser förlagda till grundskolan (externa klasser),
talskadade och hörselskadade elever vid skolenheten i Sigtuna.
Närmare bestämmelser om fördelning av undervisningen på skolenheterna meddelar Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts be- myndigande, skolöverstyrelsen. Om inrät- tande av extern klass beslutar skolöversty- relsen.
3 5 Vid varje skolenhet finnes ett elev- hem.
4 å För skolenheterna i Stockholm, Lund, Vänersborg och Härnösand finnas följande upptagningsområden.
Skolenhet Stockholm
Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Öster- götlands, Gotlands, Västmanlands och Kopparbergs län
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Lund Vänersborg
Härnösand
9 & Skolenhet vid vilken psykiskt utveck- lingsstörda barn undervisas står i medicinskt avseende under tillsyn av socialstyrelsen.
10 5 I denna stadga förstås med syn- skadat, hörselskadat eller talskadat barn (elev) sådant barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kan följa under- visningen i grundskolan. Med hörselskada avses nedsättning av hörseln och talrubb- ning som orsakats av sådan nedsättning. Annan talrubbning betecknas talskada.
14 5 Om särskilda skäl föreligga, må sty- relsen för skolenheten medge att elev ersät- ter skolgång i årskurs 10 i specialskolan
med skolgång i skola för vuxna synska- dade,
med utbildning hos hantverkare eller fö- retagare, om eleven hos denna erhåller plan- mässig undervisning i yrkesarbete och yrkes- teori samt vid sidan härav får allmänbil- dande undervisning i årskurs 10 i special- skolan eller i annan skola som meddelar lik- värdig undervisning.
16 5 Arbetet i specialskolan skall bedrivas i så nära överensstämmelse som möjligt med vad som gäller i grundskolan.
28 & I årskurserna 9 och 10 anordnas praktisk yrkesorientering som för varje elev, om hinder ej möter, bör omfatta samman- lagt tre eller fyra hela läsveckor. Yrkesorien- teringen bör som regel fördelas på två eller tre praktikperioder vid lika många arbets- platser. Under praktikperiod bör hälften av eleverna i klassen deltaga i yrkesorientering- en på arbetsplatsen, medan övriga elever er- hålla schemabunden undervisning.
Elev som icke kan tillägna sig praktisk
yrkesorientering må i stället erhålla lämplig praktisk sysselsättning inom skolenheten.
35 & Specialundervisning för sådana barn som ha svårt att följa den vanliga undervis- ningen eller att anpassa sig till verksamheten i skolan må anordnas antingen i special— klass eller jämsides med vanlig undervisning (särskild specialundervisning).
36 å Bestämmelserna om särskild under- visning i 5 kap. 47 5 första stycket och 48— 50 %& skolstadgan äga motsvarande tillämp- ning på specialskolan.
46 & I specialskolan anordnas skolhälso- vård som omfattar förebyggande hälsovård och sjukvård.
Skolhälsovården ombesörjes av Skolläkare och skolsköterska.
47 & Elev skall snarast möjligt efter in- tagningen undergå fullständig läkarunder- sökning. Därvid skall den särskilda skada som föranlett intagningen undersökas av specialist.
Elev bör undergå allmän läkarundersök— ning minst två gånger årligen och undersö- kas av specialist när det är nödvändigt.
Utöver vad som sägs i första och andra styckena skall elev, som är klen, sjuk eller sjukdomshotad (kontrollbarn), läkarundersö- kas så ofta skolläkaren finner det behövligt. Undersökning skall ske även av elev som skolledare, lärare, skolsköterska eller föräld- rarna särskilt hänvisat till skolläkaren eller denne finner vara i behov av undersökning.
SÅRSKOLAN
Lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. SFS 1967: 940
1 % Denna lag avser psykiskt utvecklings- störda, som på grund av hämmad förstånds- utveckling för sin utbildning eller anpass- ning i samhället eller i övrigt behöver sär- skilda omsorger genom det allmänna.
2 & Landstingskommun skall bereda psy- kiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen undervisning, vård och omsorger i övrigt enligt denna lag, i den mån annan icke drar försorg härom.
Staten sörjer för undervisning av psykiskt
utvecklingsstörda som avses i 3 % fjärde stycket. I samband därmed bereder staten dem omsorger enligt 5 &.
Lagens bestämmelser om landstingskom- mun äger motsvarande tillämpning på stad som icke tillhör landstingskommun, om an- nat ej föreskrives.
3 % Undervisning av psykiskt utvecklings- störda meddelas i särskola. I samband där- med skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad som behöves. Särskola omfattar förskola, skola för grund- undervisning, träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.
För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning i specialsärskola.
För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i särskolans vanliga arbete, anordnas sär- skild för dem lämpad undervisning.
Undervisning av sådana psykiskt utveck- lingsstörda som på grund av syn- eller hör- selskada icke kan följa undervisningen i särskola meddelas i specialskola som avses i 2 a & skollagen den 6 juni 1962 (nr 319).
4 5 För vård av psykiskt utvecklingsstör- da skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.
Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt denna lag men ej bör erhålla den i inrättning som avses i första stycket, skall tillhandahållas vård i hemmet.
5 & Psykiskt utvecklingsstörda, som ej kan bo i eget hem men icke behöver bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderings- hem eller elevhem.
8 & Landstingskommun skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om psy- kiskt utvecklingsstörda. I plan skall upptagas de inrättningar för psykiskt utvecklings- störda som behöves. Plan kan vara gemen-
Plan fastställes av Konungen eller myn- dighet som Konungen bestämmer.
Plan kan fastställas även om behovet av platser för vissa psykiskt utvecklingsstörda i landstingskommunen tillsvidare tillgodoses i enskild inrättning, som ej upptagits i pla- nen men som godkänts enligt 10 ä.
9 5 I den mån medel ej tillhandahålles på annat sätt, skall landstingskommun svara för kostnaderna för sådan i plan upptagen inrättning som drives av annan än lands- tingskommunen i den utsträckning platserna är avsedda för landstingskommunen.
10 & Annan än staten får driva inrätt- ning för psykiskt utvecklingsstörda endast om den är godkänd i den ordning Konungen bestämmer. Utan sådant godkännande får annan än staten eller landstingskommun icke heller i övrigt driva verksamhet, som innefattar mottagande av psykiskt utveck- lingsstörda för yrkesmässigt bedriven un- dervisning eller vård som ej meddelas en- ligt avtal med landstingskommun.
Drives godkänd inrättning eller verksam- het icke på tillfredsställande sätt eller före— ligger annat uppenbart missförhållande och sker ej rättelse, kan godkännandet återkal— las. Beslut härom går omedelbart i verkstäl- lighet, om annat ej förordnas.
13 & Högsta tillsynen över den verksam- het som bedrives enligt denna lag utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som Kon- ungen bestämmer. För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet.
Under skolöverstyrelsen har länsskolnämn- den inseende över den verksamhet som överstyrelsen har högsta tillsynen över.
14 & Ledamöter och suppleanter i sär- skild styrelse för omsorger om psykiskt ut- vecklingsstörda väljes av landstinget eller stadsfullmäktige till det antal landstinget el- ler stadsfullmäktige bestämmer.
24 å Psykiskt utvecklingsstörd, som kan tillgodogöra sig undervisning men icke kan följa undervisningen inom det allmänna skolväsendet, är särskolpliktig från och med höstterminen det kalenderår, då han fyller
sju år, så länge han behöver undervisning, dock längst till och med vårterminen det kalenderår då han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl, kan särskolplikten förlängas till och med vårterminen det kalenderår, då han fyller 23 år.
26 5 Får psykiskt utvecklingsstörd en- skild undervisning, som väsentligen motsva- rar den undervisning han skulle ha fått i särskola, skall han befrias från skolgång.
Har psykiskt utvecklingsstörd befriats från skolgång, skall prövas om han får till- fredsställande undervisning. Uteblir han från prövning utan godtagbar orsak eller finnes undervisningen otillfredsställande och vinnes ej rättelse, skall han inskrivas i sär- skola.
28 5 Är det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet och skolan eller annat förhållande påkallat att den som är inskriven i särskola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem, får i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall bo i så- dant hem.
56 å Avgift utgår icke för omsorger en— ligt denna lag. Av den som icke är berätti- gad till folkpension i form av hel förtidspen- sion eller ålderspension och som har in- komst av eget arbete får dock uttagas skälig ersättning för kost och för bostad, som till- handahålles honom.
Vid tillämpning av 10 kap. 3 % lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän för- säkring anses specialsjukhus som annan an— stalt än sjukhus.
Kungl. Maj:ts stadga angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. SFS I 968: I 46
8 5 Skolöverstyrelsen har högsta tillsynen över undervisningen av psykiskt utvecklings- störda och därmed sammanhängande omsor- ger om dem. Överstyrelsen är huvudtillsyns- myndighet för särskolor, inackorderingshem för särskolelever oeh elevhem. I medicinskt hänseende står verksamheten under tillsyn av socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har högsta tillsynen över övriga omsorger om psykiskt utvecklings-
störda och är huvudtillsynsmyndighet för vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn, .sysselsättningshem och inackorderingshem för andra utvecklingsstörda än särskolele— ver.
19 5 Verksamheten i särskola har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva de- ras färdigheter samt i samarbete med hem- men främja elevernas utveckling till harmo- niska människor och till dugliga och an- svarskännande samhällsmedlemmar.
34 5 Verksamheten i särskolan bedrives i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet som är möjligt och lämpligt.
35 & Särskolans förskola är avsedd före- trädesvis för barn under skolåldern.
36 & Särskolans skola för grundunder- visning omfattar tio årskurser, betecknade 1—10 och fördelade på lågstadium, mellan- stadium och högstadium.
37 5 Särskolans träningsskola omfattar tio årskurser. Den är avsedd för elever som ej kan följa undervisningen i skola för grundundervisning men är mottagliga för annan undervisning och träning. Undervis- ningen avser främst att öva upp elevernas allmänna färdigheter och främja deras so- ciala anpassning.
38 & Undervisningen i särskolans yrkes- skola avser främst att ge yrkesutbildning eller yrkesträning. Undervisningen avser även fortsatt teoretisk utbildning.
42 & Specialundervisning enligt 3 5 andra stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda anordnas anting- en i specialklass eller jämsides med den van- liga särskolundervisningen.
44 & Särskild undervisning enligt 3 5 tredje stycket lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda anordnas på in- rättning där eleven vistas eller i hans hem eller på annan lämplig plats.
91 5 För elev som ej dagligen kan färdas mellan sitt eget hem och skolan eller som av medicinska eller sociala skäl ej bör vis- tas i sitt hem skall finnas bostad i annat en- skilt hem, inackorderingshem eller elevhem.
Bostad i inackorderingshem bör också tillhandahållas elev i yrkesskola som förbe-
106 5 I avgiftsfria omsorger enligt 56 5 lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda ingår undervisningsmate- rial, läroböcker, Skolmåltider, behövliga dagliga resor till och från skola, daghem för barn och sysselsättningshem, tandvård, tal- behandling, sjukgymnastik, skolhälsovård samt annan hälso- och sjukvård som kan meddelas vid inrättning där den utvecklings- störde beredes omsorger.
Psykiskt utvecklingsstörd som på huvud- mannens bekostnad bor i annat enskilt hem än det egna eller på elevhem, inackorde- ringshem, vårdhem eller specialsjukhus skall förutom omvårdnad, bostad och kost få be- hövlig sjukvård samt ersättning för resor i minst den omfattning som anges i kungörel- sen den 3 juni 1965 (nr 254) om ersättning för resor för vissa handikappade m. fl. Sär- skolelev som bor i annat enskilt hem än det egna, elevhem eller inackorderingshem en- dast under skolveckan skall få fria resor till och från det egna hemmet under vecko— sluten.
Uppbär huvudmannen barnbidrag, bi- dragsförskott eller folkpension för utveck- lingsstörd, skall denne få skälig beklädnads- utrustning.
LAG OM ELEVHEM FÖR VISSA RÖRELSEHINDRADE BARN M. FL.
SFS 1965: 136
1 & Landstingskommun skall sörja för att rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikap- pade barn, som till följd av sitt handikapp eller av andra särskilda skäl äro i behov av inackordering för att kunna deltaga i under- visning i grundskola, erhålla inackordering i särskilt elevhem.
Landstingskommun skall även sörja för att rörelsehindrade eller eljest fysiskt han- dikappade barn före skolåldern erhålla in- ackordering i elevhem, om så erfordras för att bereda barnen den vård och förskoleun- dervisning som påkallas av handikappet.
Bestämmelserna i denna lag avse icke handikappade barn, för vilkas vård eller
2 5 Barn, som äro inackorderade i elev- hem, skola erhålla den vård som påkallas av handikappet. Om det erfordras skall för- skola finnas vid elevhem.
3 5 Konungen fastställer efter förslag av landstingskommunerna plan över de elev- hem som skola finnas i riket. Vid faststäl- lande av planen må beaktas att behovet av elevhem i viss omfattning kan vara tillgodo- sett i annan ordning.
I planen upptaget elevhem inrättas och drives av den landstingskommun, för vilken hemmet är avsett, eller, om det är avsett för flera landstingskommuner, av dessa gemen- samt.
4 5 Med landstingskommun jämställes vid tillämpningen av denna lag stad som ej tillhör sådan kommun.
5 & För inackordering, vård eller försko- leundervisning enligt denna lag må ej utta- gas avgift av enskild.
6 & Elevhem står under tillsyn av social- styrelsen. Skolöverstyrelsen har tillsyn över förskoleundervisning som bedrives vid elev- hem.
7 & Närmare föreskrifter för tillämp— ningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.
Kungl. Maj:ts stadga för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet. SFS 1961: 210 (senast ändrad 1965: 871)
1 5 I anslutning till grundskolan må kom- mun anordna elevhem för skolpliktiga ele- ver.
5 & I elevhem må mottagas elever, som bo avlägset från skolan. Om plats finnes tillgänglig, må därjämte på begäran av måls- man eller barnavårdsnämnden i elevhem mottagas elev, som av medicinska eller so- ciala skäl icke bör vistas i sitt hem.
11 5 Under vistelsen i elevhem skola ele- ver som gå i grundskolan erhålla fri om- vårdnad, däri inbegripet erforderlig läkar- vård samt fri kost.
Eleverna skola, där så lämpligen kan ske, få handledning i förekommande husliga gö- romål vid hemmet.
16 5 Vid elevhem skall finnas en förestån- dare för den närmaste ledningen och sköt- seln av hemmet.
Är antalet elever i elevhem minst 30, skall en biträdande föreståndare anställas. Om särskilda skäl äro därtill, må efter med- givande av länsskolnämnden biträdande fö- reståndare anställas eller bibehållas vid lägre elevantal än 30.
Därjämte skall vid elevhem finnas an- ställd annan personal i den omfattning som fordras för verksamheten.
STA TSBIDRAG
Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolvä- sendet. SFS 1958: 665 (senast ändrad 1968: 644)
1 & Kommun äger enligt de grunder och i den ordning som nedan stadgas erhålla statsbidrag till sina kostnader för
a) driften av grundskola, folkskola och fortsättningsskola (obligatoriska skolor) samt praktisk lärarutbildning vid grundskola,
b) driften av kommunal flickskola, kom- munal realskola, praktisk kommunal real- skola och högre folkskola (högre kommu- nala skolor) samt
c) avlöning och pensionering av skoldi- rektör och biträdande skoldirektör.
Med kommun jämställes kommunalför- bund mellan kommuner.
Om statsbidrag till avgifter till försäkring för tilläggspension gälla särskilda bestäm- melser.
13 5 Det allmänna driftbidraget för obli- gatoriska skolor utgår med det för sådana skolor i kommunen beräknade bidragsun- derlaget, minskat med en kommunandel.
14 & Det allmänna driftbidraget för högre kommunal skola utgår med 78 procent av det för skolan beräknade bidragsunderlaget. Dock utgår bidraget med hela det beräknade bidragsunderlaget i vad detta avser special- undervisning och särskild undervisning.
31 å Bestämmelserna om allmänt drift- bidrag för obligatoriska skolor skola i till- lämpliga delar gälla jämväl beträffande sär- skild undervisning för barn, vilka ej kunna
deltaga i vanligt skolarbete, när undervis- ningen enligt vad därom stadgas anordnats vid sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt av huvudman, som ej är primär- kommun.
Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till driftkostnader för gymnasiala skolor. SFS 1966: 115 (senast ändrad 1968: 645)
1 & Enligt bestämmelserna i denna kun- görelse äger kommun få statsbidrag till kost- nader för driften av yrkesskola, fackskola eller gymnasium och för praktisk lärarut- bildning som lärarhögskola bedriver vid fackskola eller gymnasium. Landstingskom- mun äger enligt denna kungörelse få stats- bidrag till kostnader för driften av yrkes- skola.
4 % Statsbidrag till driftkostnader för skola utgår
dels med belopp som motsvarar lönekost- naderna för skolledare, biträdande skolle- dare och lärare vid skolan
dels för vissa särskilda ändamål. 12 & Statsbidrag för särskilda kostnader vid heltidskurs med normalläsår för industri och hantverk av verkstadsskolkaraktär samt därmed till sin art jämförlig kurs vid yrkes- skola utgår med 7 000 kronor för läsår.
13 & Statsbidrag för särskilda kostnader för undervisning i yrkesarbete eller annat praktiskt arbete vid inbyggd skola utgår för redovisningsår med högst
a) 13 000 kronor för skola inom industri och hantverk eller handelns område,
b) 10 800 kronor för skola inom det hus- liga arbetets område eller vårdyrke.
14 & Statsbidrag för särskilda kostnader för förhyrande av skollokaler åt central verkstadsskola eller sjömansskola utgår med belopp som länsskolnämnden bestämmer i varje särskilt fall.
Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till yrkesskolor. SFS 1957: 480 (senast ändrad 1967: 822)
1 & Enligt bestämmelserna i denna kun- görelse äger kommun eller landstingskom— mun få statsbidrag till kostnader för an- läggning av yrkesskola samt enskild huvud—
man få statsbidrag till kostnader för anlägg- ning och drift ay yrkesskola.
Med kommun jämställes i denna kungö- relse kommunalförbund mellan kommuner och med landstingskommun kommunalför- bund mellan landstingskommuner samt mel- lan landstingskommun och stad, som icke tillhör landstingskommun.
4 & För kommuns eller landstingskom- muns yrkesskola utgår statsbidrag till kost- nader för anskaffande av skollokaler, första uppsättningen stadigvarande undervisnings- materiel och för anordnande av elevhem.
5 5 För enskilda yrkesskolor må stats- bidrag utgå till kostnader för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande un- dervisningsmateriel samt till driftkostnader.
6 5 Som allmänna villkor för statsbidrag till yrkesskola gäller bl. a.
b) att skolans huvudman svarar för de med skolans anläggning och drift förenade kostnaderna, i den mån dessa icke täckas av statsbidrag eller andra inkomster.
13 5 För anskaffande av permanenta skollokaler utgår statsbidrag med 35—80 % av bidragsunderlaget beroende på kommu- nens skattekraft.
24 5 För central yrkesskola med lands- tingskommun som huvudman utgår statsbi- drag till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel med nio tiondelar av kostnaderna.
Efter samma grund utgår statsbidrag för central verkstadsskola och sjömansskola, även om kommun är huvudman för skolan.
Är kommun eljest huvudman för central yrkesskola må statsbidrag för skolan, efter överstyrelsens bestämmande i särskilda fall, utgå enligt vad nyss sagts.
25 & För yrkesskola med kommun som huvudman utgår statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande un- dervisningsmateriel med hälften eller, i un— dantagsfall, högst två tredjedelar av kostna— derna, såvitt ej annat följer av 24 5.
Efter samma grund må statsbidrag utgå för lokal yrkesskola, även om landstings- kommun är huvudman för skolan.
Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor. SFS 1966: 758 (senast ändrad 1968: 647)
3 % Statsbidrag till driftkostnader för skola utgår
dels med belopp som motsvarar lönekost— naderna för rektor och lärare,
dels för vissa särskilda ändamål. 4 & Statsbidrag för lönekostnader utgår för högst 2,2 lärartimmar för elev och kurs- vecka, om Kungl. Maj:t ej bestämmer annat för särskilt fall.
8 ?; Statsbidrag till kostnader för avlö- ning till annan personal än rektor och lärare samt för skolhälsovård utgår för redovis- ningsår med 65 000 kronor, om summan av de tal som motsvara antalet kursveckor för varje elev under redovisningsåret utgör 3 400. Är talet högre eller lägre, ökas eller minskas beloppet i förhållande härtill, dock med högst hälften.
För varje redovisningsår skall skolöver- styrelsen jämka beloppet i första stycket i förhållande till den ändring av den statligt lönereglerade personalens lönenivå som ef- ter år 1965 inträtt före redovisningsårets början.
9 & Statsbidrag till kostnader för peda— gogisk utrustning såsom litteratur, tidningar, tidskrifter och förbrukningsmateriel utgår för redovisningsår med 13 000 kronor, om summan av de tal som motsvara antalet kursveckor för varje elev under redovis- ningsåret utgör 3 400. Beloppet jämkas en- ligt de i 8 5 första stycket angivna grun- derna.
Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbi- drag till förskolor, skolhem och hemunder- visning för döva och hörselskadade barn. SFS 1956: 252 (senast ändrad 1967: 820)
1 5 Till kommun eller landstingskommun ävensom till enskild, förening eller stiftelse må i enlighet med bestämmelserna i denna kungörelse utgå statsbidrag till driften av förskolor och skolhem för döva och hörsel- skadade barn i förskolåldem samt till hem- undervisning av sådana barn.
3 & Statsbidrag utgår i efterskott för re-
dovisningsår (den 1 juli—den 30 juni) med följande belopp nämligen
a) med 2 000 kronor för varje barn, som under redovisningsåret erhållit undervisning vid förskolan, och därutöver med 1 000 kro- nor för varje barn, som under året tillika varit intaget i skolhem eller eljest genom hu- vudmannens försorg och på dennes bekost- nad åtnjutit vård och underhåll; samt
b) med 1 000 kronor för varje barn, som — utan att ha varit inskrivet vid förskola — under redovisningsåret erhållit regelbunden hemundervisning av förskolans lärare eller annan av skolöverstyrelsen godkänd lärare.
Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbi- drag till omsorger om vissa psykiskt ut— vecklingsstörda. SFS 1968: 350 (senast änd- rad 1968: 751 )
1 5 Till landstingskommun och stad som ej tillhör landstingskommun utgår enligt den- na kungörelse statsbidrag till kostnader för sådana omsorger om psykiskt utvecklings- störda som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Statsbidrag utgår även till enskild, förening eller stiftelse, om särskilda skäl föreligger.
2 % Statsbidrag utgår endast för inrättning som upptagits i plan som avses i 8 % lagen angående omsorger om psykiskt utvecklings— störda eller godkänts enligt 10 å samma lag.
3 & Statsbidrag utgår i mån av tillgång på medel till kostnad för nybyggnad eller till- byggnad eller inköp av byggnad jämte om- byggnad enligt följande,
a) för lokaler för särskola med elevhem med 12 000 kronor för varje plats,
b) för vårdhem eller specialsjukhus med 9 000 kronor för varje plats,
c) för lokaler för särskola i andra fall än som avses under a) samt lokaler för dag— hem för barn eller sysselsättningshem med 50 procent av den verkliga kostnaden dock med högst 9 000 kronor för varje plats.
Statsbidrag utgår även för ändring av byggnad som äges av huvudmannen. Sådant statsbidrag utgår med 30 procent av bygg- nadskostnaden, dock med högst 12 000 kro-
nor för varje plats vid särskola med elev- hem och med högst 9 000 kronor för varje plats vid annan särskola eller vid vårdhem eller specialsjukhus.
Anordnas vid särskola med elevhem eller vid vårdhem även platser för dem som kan bo i enskilt hem eller inackorderingshem, kan, om så anses skäligt, byggnadsbidrag utgå med högst 50 procent av byggnads- kostnaden för anordnandet av dessa platser.
7 & Statsbidrag utgår till kostnader för lö- ner åt rektorer och lärare i kunskapsämnen, lärare i yrkesämnen, övningslärare och för- skollärare för undervisning vid särskola som anordnats enligt gällande bestämmelser.
10 & Summan av de bidragsgrundande tjänstemas årslönebelopp utgör bidragsun- derlag för lönebidraget.
11 & Lönebidrag utgår med 95 procent av bidragsunderlaget.
15 & Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen meddelar, envar inom sitt område, de an- visningar och fastställer de formulär som behövs för tillämpningen av denna kungö- relse.
Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skol- väsendet. SFS 1957: 318 (senast ändrad 1967: 821)
2 5 5 mom. Statsbidrag må utgå till kost- nader för tekniska hjälpmedel och särskild inredning av lokaler för specialundervisning i hörselklass (hörselteknisk utrustning).
7 % För ny-, till- och ombyggnad utgår statsbidrag med 35—80 % av bidragsunder- laget beroende på kommunens skattekraft.
Byggnadsbidrag till anordningar för rörelsehäm- made elever. SÖ 20.9.1967 Statsmakterna har godtagit Sözs förslag till kompensation av den merkostnad som skol- byggnaders planering för rörelsehindrade ele- vers behov kan väntas medföra. På framställ- ning härom kan i förekommande fall
a) till bidragsunderlaget för byggnadsarbeten läggas ett schablonbelopp om 38 000 kronor för installation av en hiss,
b) för övriga åtgärder som skall vidtas eljest tillämplig bidragsprocent höjas för byggnads- arbeten vid grundskolor med högst 0,7 % och vid gymnasiala skolor med högst 1,4 %.
Uppgift om de beräknade merkostnadema
bör lämnas i byggnadsärendet. Anvisningar om lämpliga åtgärder intas i Sözs skriftserie nr 20.
Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbi- drag till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem. SFS 1945: 594 (senast änd— rad 1967: 471)
1 5 1. Statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader för lär- jungar vid kommunalt gymnasium, kommu— nal fackskola, högre kommunal skola eller enskild läroanstalt under inseende av skol- överstyrelsen samt till anskaffande av er- forderliga inventarier för skolhem må utgå till landstingskommun, annan kommun, stif- telse eller enskild sammanslutning.
2. Statsbidrag må jämväl utgå till inköp och ändring av befintlig byggnad, som fin- nes lämplig för skolhem, och skall därom i tillämpliga delar gälla vad i denna kungö- relse sägs angående statsbidrag till uppfö- rande och inredning av skolhemsbyggnad.
3. Om statsbidrag till skolhem vid in- ternatskolor beslutar Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. 2 & Statsbidrag utgår med 75 procent av de styrkta verkliga kostnaderna för skol- hemsbyggnader och inredning därav jämte inventarier. Där särskilda skäl föreligga, må statsbidrag beviljas med belopp intill 90 pro- cent av de styrkta verkliga kostnaderna.
Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor. SFS 1958: 480 (senast ändrad I969:111)
1 5 Huvudman för folkhögskola, som Kungl. Maj:t förklarat berättigad till stats- understöd, äger enligt bestämmelserna i denna kungörelse få statsbidrag till bygg— nadsarbeten, första uppsättningen stadigva- rande undervisningsmateriel samt inred- ning av och inventarier till bostäder åt ele- ver.
2 & Statsbidrag må utgå till kostnaderna för anskaffande av permanenta skollokaler och bostäder åt lärare och elever genom ny- byggnad, tillbyggnad eller ombyggnad eller genom förvärv och iordningställande av be- fintlig byggnad.
.
3 % Statsbidrag till kostnaderna för per- manenta lokaler må utgå med högst 75 % av bidragsunderlaget.
11 a & Statsbidrag utgår till kostnader för anskaffande av första uppsättningen sta- digvarande undervisningsmateriel, däri inbe- gripet laboratorieutrustning och elevbiblio- tek.
Med anskaffande enligt första stycket jämställes väsentlig anskaffning av stadig- varande undervisningsmateriel som föranle— des av att undervisning i kurs omlägges eller utvidgas.
Statsbidrag utgår med hälften av den be- räknade kostnaden enligt normalutrustnings— lista som riksrevisionsverket upprättar efter samråd med skolöverstyrelsen.
11 c & Statsbidrag utgår till inredning av och inventarier till bostäder åt elever med högst 75 procent av de beräknade kostna- derna.
BESTÄMMELSER OM UTBILDNINGS— BIDRAG M. M.
Arbetsmarknadsutbildning är utbildning, som beviljas på sysselsättningspolitiska grun- der. Syftet med denna utbildning (omskol- ning, fortbildning, vidareutbildning och an- nan yrkesutbildning) är dels, att underlätta för arbetslösa och personer, som riskerar att bli arbetslösa vid omställningar i närings- livet att gå över till nya uppgifter, samt att bereda handikappade och andra, som har svårigheter att erhålla stadigvarande arbete, sådan utbildning, att deras sysselsättnings- problem lättare kan lösas, dels att tillgodose näringslivets efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft.
F örfattningsbestämmelser m. m.
Arbetsmarknadskungörelsen (AMK) den 3 juni 1966 (nr 368, ändr. 1968: 246), Så 14— 28 och 115. Kungl. brev — den 5 juni 1963 (ändr. den 3 juni 1966) rörande viss omskolning m.m.,
— den 3 juni 1966 om lokaliseringsutbild- ning och bidrag till företag för yrkesut-
— den 15 december 1967 angående särskilda föreskrifter om utbildningsbidrag åt den som inte fyllt 21 år, — den 28 maj 1968 rörande militärskadade, — den 28 augusti 1968 om fortsatt försöks- verksamhet med bristyrkesutbildning, — den 25 maj 1967 om bidrag till företag för yrkesutbildning av äldre arbetskraft.
Arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär den 30 maj 1969 D: I
I cirkulär Drl den 30 maj 1969 har ar- betsmarknadsstyrelsen utfärdat närmare fö- reskrifter och anvisningar till ovan angivna författningsbestämmelser m. m. I det följan- de återges huvuddragen av bestämmelserna samt föreskrifterna och anvisningarna till dem.
Bidragsformer
145 Utbildningsbidrag utgöres av grundbidrag
hyresbidrag familjetillägg särskilt bidrag
Allmänna förutsättningar för utbildnings- bidrag
15 & Utbildningsbidrag utgår till den som undergår utredning om förutsätt- ningarna för yrkesutbildning,
den som deltager i yrkesutbildning enligt kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 445) an- gående yrkesutbildningskurser för arbetslösa eller som av sysselsättningspolitiska skäl får yrkesutbildning i annan ordning,
äldre arbetstagare, som utbildas för nya arbetsuppgifter i provanställning vilken han erhållit genom den offentliga arbetsförmed- lingen.
16 å Person som avses i 15 5 kan erhålla utbildningsbidrag under förutsättning att
1) han är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden,
2) han fyllt 21 år och söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen,
3) utbildningen kan antagas vara ägnad
att medföra stadigvarande arbete som icke kan komma till stånd utan utbildningen.
Enligt särskilda föreskrifter av Kungl. Maj:t kan även den som icke fyllt 21 är er- hålla utbildningsbidrag.
Krav på utbildningen är planerad. Ut— bildningen skall prövas av arbetsförmed- lingen och planeras i samråd med denna.
Om utbildningen påbörjats utan arbets- förmedlingens medverkan, får ansökan om utbildningsbidrag bifallas endast om särskil- da skäl föreligger.
Utbildningsformer. Den yrkesutbildning, för vilken utbildningsbidrag utgår, skall fö- reträdesvis ske vid kurser, vilka anordnas i särskild ordning av skolöverstyrelsen eller annan kursanordnare eller inom det ordina- rie utbildningsväsendet.
För att utbildning i nedan angivna former skall kunna beviljas skall särskilda villkor
uppfyllas.
Utbildningsform
Inom ramen för den kommunala vuxenutbild- ningen
Korrespondens— institut eller vuxen- läroverk
Preparandkurs, folkhögskola, gym- nasiestudier eller annan utbildning Praktiktjänst- göring
Utbildning i utlan— det Anm.: Sådant ären- de skall alltid un- derställas styrel- sens prövning.
Särskilda villkor
om lämpligare utbild- ningsform inte finns eller
om vederbörande inte kan delta i annan ut- bildningsform p. g. a. sjukdom, handikapp eller annan anledning (t. ex. barntillsyn). om i det enskilda fal- let denna utbildnings- form är lämpligast; se cirkulärmeddelan- den för närmare in- formation.
om dessa är en nöd- vändig förberedelse för elevs yrkesutbild- ning. om den är en obliga- torisk del i utbildning. om motsvarande ut- bildning inte kan er- hållas inom landet.
Inga särskilda villkor gäller för deltagan- de i anpassningsundervisning för handikap- pade eller arbetsprövning vid statens arbets- klinik.
Särskilda föreskrifter om den som inte fyllt 21 år. Kungl. Maj:t har meddelat föl- jande föreskrifter om möjligheterna för den som inte fyllt 21 år att erhålla utbildnings- bidrag.
Utbildningsbidrag får utan hinder av den i 16 & första stycket arbetsmarknadskungö- relsen angivna åldersgränsen utgå till dem som inte fyllt 21 år om sökanden,
a) genomgår utbildning vid s. k. riksyrkes— skola eller
b) genomgår annan i arbetsmarknads- kungörelsen avsedd yrkesutbildning och är ensamstående mor, handikappad eller flyk- ting eller
c) genomgår lokaliseringsutbildning.
Utbildningsbidrag får vidare utgå till dem som har fyllt 18 men inte 20 år på villkor — utöver de i arbetsmarknadskungörelsen angivna allmänna förutsättningarna för ut- bildningsbidrag
att sökanden har försörjningsbörda att han tidigare haft stadigvarande för- sörjning genom förvärvsarbete
att han inte kan beredas utbildning inom det ordinarie utbildningsväsendet samt
att han inte heller kan beredas omskol- ning på hemorten.
Utbildningsbidrag får vidare utgå till den som har fyllt 20 men inte 21 år, om de i ar— betsmarknadskungörelsen angivna allmänna förutsättningarna för utbildningsbidrag före- ligger samt sökanden tidigare haft stadigva- rande försörjning genom förvärvsarbete.
Grundbidrag
175 Grundbidrag utgår som bidrag till kostnaderna för uppehälle med 1) högst 550 kronor i månaden till den som är gift, fullgör underhållsskyldighet mot tidigare make eller har någon, som fö- restår hans hushåll och varaktigt har gemen— sam bostad med honom, dock endast om förutsättningarna enligt 20 5 för familjetill- lägg för barn eller särskilda skäl föreligga
2) högst 500 kronor i månaden i annat fall.
Reduceringsregler. De belopp för grund- bidrag som nämns i AMK 17 & är maximi- belopp och skall reduceras om utbildning- en sker vid skola med fri lunch, vid skola med fri kost och logi eller vid riksyrkes- skola.
Hyresbidrag
185 Hyresbidrag utgår som ersättning för bostadskostnad med högst det belopp som motsvarar bidragstagarens faktiska bostadskostnad, vari inräknas kost- nad för uppvärmning av bostaden, normalersättning med högst följande be-
lopp.
Kronor för månad
Utbildningen äger rum i
Kommun i Stockholms län som tillhör ortsgrupp 5 enligt all- mänt avlöningsavtal den 29 de- cember 1965 för statliga och vissa andra tjänstemän ...... 175 Annan kommun som tillhör ortsgrupp 5 ................ 150 Kommun som tillhör ortsgrupp 3 eller 4 .................... 125
19 5 Till den som utbildas i sin hemort utgår ersättning för faktisk bostadskostnad, om han har fast bostad, och normalersätt— ning i annat fall.
Till den som utbildas utom hemorten ut- går normalersättning. Har han fast bostad i hemorten, utgår dessutom ersättning för faktisk bostadskostnad. Till annan än fa- miljeförsörjare utgår ersättning för faktisk bostadskostnad dock endast om särskilda skäl föreligga.
Vare sig utbildningen äger rum i eller utom hemorten utgår hyresbidrag till den, som är försörjningsskyldig mot sin familj men icke stadigvarande bor samman med denna, i form av såväl ersättning för fak- tisk bostadskostnad som normalersättning,
om familjen har fast bostad. Ersättning för faktisk bostadskostnad beräknas i sådant fall med hänsyn till kostnaden för familjens bostad.
Familjetillägg
205. Familjetillägg utgår
1) om utbildningen äger rum utom hem— orten med högst 150 kronor i månaden för make,
person som förestår bidragstagarens hus- håll och varaktigt har gemensam bostad med honom, dock endast om familjetillägg för make icke utgår och förutsättningarna för familjetillägg för barn eller särskilda skäl föreligga,
2) för eget eller makes barn under 16 år, som stadigvarande bor samman med bi- dragstagaren, med 60 eller, om det förelig- ger särskilda skäl, högst 150 kronor i må- naden för varje barn.
Särskilt bidrag
21 % Vid utredning om förutsättningarna för yrkesutbildning utgår särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning och trakta- mente, ersättning för kostnad för läkarun- dersökning eller anlagsprövning samt er- sättning för förlorad arbetsförtjänst.
Vid yrkesutbildning utgår särskilt bidrag i form av dels resekostnadsersättning och traktamente vid resor mellan hemorten och utbildningsorten samt sådana studieresor inom landet som ingå i utbildningen, dels bidrag till dagliga resor i utbildningsorten mellan bostaden och utbildningsplatsen, dels bidrag till kursavgifter, undervisningsmate- riel och arbetskläder.
Resekostnadsersättning och traktamente utgå med högst de belopp som gälla för statstjänsteman i lägsta rese- och trakta— mentsklass vid tjänsteresa. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår med belopp som motsvarar den faktiska förlusten.
Resekostnadsersättning och traktamente. Resekostnadsersättning och traktamente ut- går även till ledsagare i de fall sådan er- fordras.
Ersättning för kostnad för läkarundersök- ning. Läkarundersökning och ev. utlåtande i samband med utredning av yrkesutbild- ning betalas av länsarbetsnämnden. Det- samma gäller när läkarintyg erfordras i samband med utbildningen och för under- sökning som behövs för att bedöma om på- gående utbildning kan fullföljas.
Om hälsokontroll inte sker i annan ord- ning skall länsarbetsnämnden efter samråd med sin läkare sörja för hälsokontroll vid skolöverstyrelsens kurser.
Fråga om anställning av personal för ku— rativa uppgifter, läkare, sjuksköterska etc. avgöres av arbetsmarknadsstyrelsen.
Ersättning för kostnad för anlagspröv- ning. Bidrag utgår till kostnader för anlags- prövning (fackpsykologisk undersökning) i enlighet med särskilda föreskrifter.
Särskilt bidrag vid yrkesutbildning. Om läkare tillrått färd med ambulans eller med I klass järnväg för resa till hemorten, må länsarbetsnämnd utgiva ersättning härför.
Beträffande resor för vissa handikappade hänvisas till SFS 1965: 254. Som allmän re- gel bör gälla, att länsarbetsnämnden bevil- jar första resan från hemorten till utbild- ningsorten samt månadsresor för familjeför— sörjare. Institutionen svarar för övriga resor under utbildningstiden.
Bidrag till dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplatsen. Bidrag till dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplat- sen utgår till elev som har sådan kostnad med ett schabloniserat belopp av högst 60 kr./ mån. Till elev som kan styrka resekost- nader överstigande detta belopp utgår bi- drag med den faktiska resekostnaden.
Till handikappad, som måste färdas med eget fordon, och till andra om allmänna kommunikationsmedel inte kan utnyttjas, utgår ersättning med 25 öre/ km i de fall det schabloniserade beloppet är otillräck- ligt. Om andra särskilda transportmedel måste utnyttjas utgår ersättning för dagliga resor motsvarande de faktiska kostnaderna. Ledsagare som åsamkas resekostnader må erhålla ersättning med faktiskt belopp.
Bidrag till kursavgiften Bidrag till kursav- gifter utgår med belopp motsvarande de
faktiska kostnaderna. Enligt överenskom- melse med korrespondensinstituten erläggs betalning endast för sådana undervisnings- brev och annat studiemateriel som skickats ut.
Bidrag till undervisningsmateriel. Vid av skolöverstyrelsen anordnade kurser för ar- betslösa m.fl. bekostas undervisningsmate- riel av skolöverstyrelsen.
Kursdeltagare, som har kostnader för er- forderlig undervisningsmateriel, erhåller er- sättning av länsarbetsnämnd. Materialen skall till kvalitet och pris motsvara vid sko- lan gängse standard.
Dyrbarare undervisningsmateriel av kapi- talvarukaraktär (t. ex. fotoutrustning, band- spelare o.dyl.) utlämnas som lån.
Gemensamma bestämmelser
225 Utbildningsbidrag till familjeförsör- jare skall bestämmas med hänsyn till famil- jemedlems inkomst under utbildningstiden. Oberoende av sådan inkomst utgår dock lägsta familjetillägg för barn enligt 20 5. 23 & Utbildningsbidrag får icke överstiga den genomsnittliga lönen i utbildningsorten i det yrke som utbildningen avser. Härvid skall beaktas att utbildningsbidraget är skat- tefritt. 24 & Åtnjuter bidragstagare pension, liv- ränta, sjukpenning eller annan därmed jäm- förlig ersättning för samma tid som utbild- ningsbidraget, skall detta till den del det icke kan anses motsvara merkostnader till följd av vistelse utom hemorten minskas med ersättningsbeloppet, dock icke med be- lopp som utgör invaliditetstillägg eller inva- liditetsersättning enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Utan hinder härav utgår dels grundbidrag med högst hälften av det högsta belopp som kan utgå enligt 17 &, dels lägsta familjetillägg för barn enligt 20 &.
Utöver vad som föreskrives i första styc- ket skall utbildningsbidraget minskas med inkomst som är förenad med utbildningen.
25 & Utbildningsbidrag utgår under den tid yrkesutbildning eller utredning om för- utsättningar för sådan utbildning pågår. Ut—
bildningsbidrag vid provanställning utgår under högst tre månader.
Utbildningsbidrag utgår även vid ledighet på grund av sjukdom under högst 25 eller, om det föreligger särskilda skäl, högst 35 dagar varje år samt vid kortvarig ledighet som bidragstagaren behöver för att vårda sin hälsa eller ombesörja annan enskild an- gelägenhet av vikt.
28 & Fråga om utbildningsbidrag eller lån prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, ef— ter styrelsens beslut, av länsarbetsnämnden.
115 & Bestämmelserna om barn i denna kungörelse avser även adoptivbarn.
Med familjeförsörjare avses den som bor samman med
1) sin make, 2) eget eller makes barn under sexton år, 3) annan till vars försörjning han under längre tid och i väsentlig mån bidragit och fortfarande bidrager.
Med familjemedlem avses den som fa- miljeförsörjare bor samman med enligt and- ra stycket.
Utbildningsbidrag —- studiemedel
I brev den 29 september 1967 har Kungl. Maj:t meddelat följande föreskrifter att gälla vid sammanträffande av utbildnings- bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen och studiemedel enligt studiemedelsförord- ningen (SFS 1964: 401) i de fall person be- redes omskolning och annan yrkesutbild- ning genom arbetsmarknadsverket.
»Utbildningsbidrag utgår ej för studier vid läroanstalt där studierna kan finansie- ras med studiemedel. Utan hinder härav får dock utbildningsbidrag utgå för nu avsedda studier i form av a) särskilt bidrag till han- dikappad studerande och b) hyresbidrag för skälig bostadskostnad, där kostnaden över- stiger 200 kronor för månad, till ensamställd studerande med minderårigt barn, vilken ef- ter längre tids bortovaro från arbetsmark- naden av den offentliga arbetsförmedlingen bedömes behöva utbildning för att kunna antaga förvärvsarbete.»
Länsarbetsnämnden har därför att iakt- taga följande:
a) Personer, som efter utredning av läns- arbetsnämnd rekommenderas till och anta- ges för utbildning vid läroanstalt, där stu- diemedelsförordningen är tillämplig, skall själv göra ansökan om studiemedel hos ve- derbörande studiemedelsnämnd. Nyinskri- ven studerande erhåller studiemedel enligt bestämmelserna i studiemedelsförordningen utan särskild prövning av studielämplighe- ten. Denna anses ådagalagd i och med att inträde vunnits vid läroanstalten.
b) Meddelar studiemedelsnämnd avslag på ansökan om studiemedel på grund av sö- kandens ålder — att vederbörande är över 45 år —- bemyndigas länsarbetsnämnd, om denna finner, att den planerade utbildning- en ändock bör komma till stånd, bevilja ut- bildningsbidrag för studietiderna enligt be- stämmelserna i cirkulär D 1. Det bör sär- skilt observeras, att studiemedelsnämnderna tillämpar en mjuk tolkning av åldersregeln, och att till följd härav åtskilliga personer över 45 år kan erhålla studiemedel.
c) I de fall studiemedelsnämnd beviljat handikappad sökande eller ensamställd per- son med minderårigt barn studiemedel — sådana beviljas som regel för ett år i sänder — men efter ett år eller senare finner, att studiemedel enligt de regler som gäller för studiemedelsnämndernas verksamhet inte vi- dare kan beviljas på grund av otillräckliga studieresultat jämfört med vad som normalt krävs, må länsarbetsnämnd, om de otill- fredsställande studieresultaten beror på han- dikappet eller barntillsyn bevilja utbild- ningsbidrag för de fortsatta studierna. En förutsättning för att utbildningsbidrag skall beviljas i sådana fall skall vara, att läns- arbetsnämnden — även om studierna inte kan bedrivas i normal takt — bedömer att vederbörande inom rimlig tid beräknas kun- na slutföra studierna.
d) Sökande, som på grund av behovs- prövningsreglerna inom studiemedelssyste- met — egen eller makes inkomst/ förmögen- het — inte kan erhålla studiemedel av stu- diemedelsnämnd, kan inte heller beviljas utbildningsbidrag från länsarbetsnämnd.
Till handikappad studerande utgår rese- kostnadsersättning och traktamente för resa
mellan hemort och utbildningsorten. I före— kommande fall även ersättning till ledsa- gare, bidrag till resekostnader vid dagliga resor samt undervisningsmateriel, dock en— dast under förutsättning att dessa kostnader förhöjts p.g.a. handikappet. Normala kost- nader täcks av studiemedel.
Kungl. brev den 3 juni 1966 om bidrag till företag för yrkesutbildning av handikap- pade
1. Bidrag utgår i särskilda fall till företag, som förbinder sig att utbilda person med svårare handikapp för anställning i företa- get. Endast om särskilda skäl föreligger får bidrag utgå för utbildning av person. som ådragit sig handikapp under anställning hos företaget.
2. Utbildningen skall ske enligt av nämn- den fastställd läroplan.
3. Hänvisningen till utbildningen skall ske genom arbetsförmedlingen.
4. Bidraget utgår till företaget och skall bestämmas till visst belopp per timme. Läro- plan och timbelopp fastställs av länsarbets- nämnd. Bidraget kan utgå under högst sex månader för en och samma handikappad.
5. Till den handikappade skall företaget utge avtalsenliga förmåner under utbild- ningstiden.
Anm.
Om arbetsmarknadens parter är överens därom, kan timersättningen utbytas mot ut- bildningsbidrag direkt till eleven, t.ex. då det utbildande företaget vid utbildningens början inte har möjlighet att anställa den som skall utbildas. Utbildningsbidrag kan utgå under längre tid än sex månader.
Av prosektorn vid Göteborgs universitet Sven-Olof Brattgåra'
På uppdrag av handikapputredningen har i samverkan med Eugeniahemmet, Skölden- borgsinstitutet och Änggårdens yrkesskolor material samlats in om elevsituationen vid ifrågavarande institutioner. Avsikten har va— rit att belysa bl. a. elevernas antal och hem- ort.
F örskolåldems barn
Vid Sköldenborgsinstitutet har någon för— skolverksamhet inte ägt rum höstterminen 1968. Något enstaka barn som undervisats i första årskursen är att betrakta som för- skolbarn.
Vid Eugeniahemmets sjukavdelning har barn i såväl förskol— som skolåldern motta- gits för utredning och terapi. I regel har des- sa åtgärder omfattat någon eller några må— nader. Tabell 1 redovisar dels antalet han- dikappade barn med neurosedynskador och liknande skador, dels barn med andra ska- dor. De neurosedynskadade barnen utgör sammanlagt 42. I regel är ett åt två barn hemmahörande i varje län utom vad gäller Stockholms stad och län. Där bor 17 barn. De flesta av de neurosedynskadade barnen har varit intagna för protesutprovning.
Vid en jämförelse mellan nyintagna och återintagna barn (utom barnen med neu- rosedynskador och liknande skador) vid Eugeniahemmets sjukavdelning framgår av tabellen att antalet barn från Stockholms- regionen dominerar i båda dessa avseenden.
Samma förhållande gäller barnen med neu- rosedynskador och liknande skador. Barnen från Stockholmsregionen har i regel längre vårdtid än barnen från övriga regioner.
Elever i grundskolan
Höstterminen 1968 hade Eugeniahemmet 51 elever och Sköldenborgsinstitutet 20 ele- ver.
Av tabell 2 framgår att Eugeniahemmets elever höstterminen 1968 till övervägande delen kommer från Stockholms (stad och) län. En mindre elevgrupp hör hemma inom Linköpingsregionen. Några elever hör till Uppsala- och Umeåregionerna.
Vid Eugeniahemmet undervisades höstter- minen 1968 åtta barn med uttalade hörsel— besvär. Dessa barn är inskrivna vid Manilla- skolan. På grund av rörelsehinder bor de på Eugeniahemmet och får sin undervisning där. Tre av de åtta barnen, alla i sista års- gruppen, är från Stockholmsregionen. Öv— riga fem barn med hörselbesvär vid Euge- niahemmet har sin hemort inom andra re— gioner.
Eleverna vid Sköldenborgsinstitutet hör främst till Lund/ Malmöregionen. Några ele- ver har sin hemort inom Linköpingsregio— nen.
Yrkesskolelever
Läsåret 1966/ 67 deltog vid Änggårdens yr— kesskolor och Sköldenborgsinstitutet 262
respektive 189 elever i utbildningen. Ele- vernas hemortslän framgår av tabell 3. Den- na visar att det övervägande antalet elever kommer från de områden inom vilka sko- lorna är belägna.
Änggårdens yrkesskolor har redovisat vis- sa uppgifter om elever som höstterminen 1968 genomgick yrkesskolutbildning jämte uppgifter om deras handikapp. Av dessa uppgifter framgår att av 98 elever 32 har psykiska besvär, 19 rörelsehinder — de flesta av lättare slag. En elev är rullstolsbunden. 10 har sociala svårigheter. Det bör samtidigt framhållas att 23 elever går i avkortade kurser.
Tabell 1. Eugeniahemmets sjukavdelning 1966 och 1967.
Återintag- Nyintagna
Tabell 2. Elever i grundskolan höstterminen 1968 vid Sköldenborgsinstitutet och Eugenia- hemmet.
Sköldenborgs- Eugenia-
Län institutet hemmet A 10 B 22 C 1 D E 5 F 1 1 G 1 H 3 1 I 1 K 1 L 2 2 M 1 1 N 1 O P R S T U 1 W 1 X 2 Y Z AC 3 BD 1 Summa 20 51
Barn med na barn barn Tabell 3. Elever i yrkesutbildning läsåret neurose- (utom (utom ' " dynskador barn med barn med 19646/ 67 Vid 'An'ggårdens yrkesskolor och och lik- neurose- neurose- Skoldenborgsmstitutet nande dynska- dynska- Län skador dor) dor) Änggårdens Sköldenborgs- Län yrkesskolor institutet A 7 14 17 A B 10 11 28 B C 1 C D 3 1 D 6 E 3 2 6 E 1 F 2 1 2 F 1 1 G G 7 H 1 2 2 H 5 I 1 1 4 I 1 1 K 1 1 K 3 L 1 2 1 L 1 34 M 3 1 1 M 3 111 N 2 N 7 14 O 2 1 O 171 2 P 1 P 30 2 R R 24 1 S 2 1 S 10 T 1 T U 1 4 1 U 4 W 2 W 3 X 1 2 X 2 Y 1 Y Z 1 Z 2 AC 1 1 1 AC 1 BD BD 2 1 Summa 42 46 68 Summa 262 189 SOU 1969: 35 57
Statsrådet och chefen för socialdepartemen- tet.
Handikapputredningen prövar f.n. frågor om undervisning, utbildning, vårdarservice och därmed sammanhängande Spörsmål. Vid sina överväganden har utredningen, som framgår av den promemoria som härmed överlämnas, kommit fram till att statens en- gagemang i den verksamhet som bedrivs vid de båda vanföreanstalterna Sköldenborgs- institutet och Änggårdens yrkesskolor samt Eugeniahemmet bör awecklas. Utredningen avser att i övrigt redovisa sina synpunkter och förslag i de angivna frågorna inom den närmaste tiden.
Frågan om de tre institutionerna har vid sammanträde med utredningen dryftats till- sammans med företrädare för institutioner- nas huvudmän, som innan dess bereddes tillfälle att ta del av utredningens mening i denna fråga. De synpunkter som då anför— des har sammanfattats i ett protokoll1 som bifogas promemorian.
Utredningen räknar med att de nuvarande huvudmännen för de nämnda institutionerna — liksom den förre huvudmannen för van- föreanstalten i Härnösand — kommer att be- stå och även i fortsättningen bedriva verk- samhet som gagnar de handikappade. Om- rådet är vittgripande och rörelsefriheten för enskilda initiativ utan tvivel stor. De resur- ser som kan ställas till förfogande för de handikappade kommer förvisso att tas i an-
språk för att tillgodose angelägna behov. I behandlingen av detta ärende har del- tagit undertecknad Bengtsson och samtliga ledamöter utom kanslirådet Forslund. Stockholm den 20 januari 1969. Ingemund Bengtsson B.-O. Mattsson
Eugeniahemmet, Sköldenborgsinstitutet och Änggårdens yrkesskolor (] 8.1 2.1 968)
Direktiven
Handikapputredningen skall enligt direkti- ven vid sin prövning av frågan om under- visning, vård och behandling av barn i för- skolåldern och grundskolan beakta de möj— ligheter som erbjuds genom den elevhems- organisation som sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att bygga upp enligt lagen den 26 maj 1965 (nr 136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m. fl. Utredningen bör undersöka i vilken omfattning riksplatser behövs, deras lokalisering och huvudmanna- skapet för dem. Utredningen skall ta hän- syn till att Eugeniahemmets mark framdeles kommer att tas i anspråk för karolinska sjukhuset.
Vid sina överväganden om de handikap- pades yrkesutbildning skall utredningen prö- va på vilket sätt verksamheten vid vanföre- anstalterna kan integreras i den allmänna yrkesutbildningsorganisationen.
* Inte intaget här.
Utredningen är nu inne i ett skede av sin verksamhet då den närmare överväger de i direktiven angivna frågorna om undervis- ning, utbildning, vårdarservice och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen avser att redovisa sina synpunkter i dessa frågor inom de närmaste månaderna. Arbe- tet har emellertid fortskridit så långt att ut- redningen anser sig kunna göra följande be- dömning ifråga om Eugeniahemmet och vanföreanstalterna i Göteborg (Änggårdens yrkesskolor) och Hälsingborg (Sköldenborgs- institutet).
Elevhemsfrågan
Kungl. Maj:t har genom beslut den 10.5. 1968 fastställt plan över de elevhem som skall finnas enligt elevhemslagen. Samtidigt har socialstyrelsen fått i uppdrag att före den 1 januari 1969 till Kungl. Maj:t redo- visa vilka åtgärder som har vidtagits för att förverkliga den sålunda fastställda planen. Enligt vad handikapputredningen har erfa- rit, bl.a. genom upplysningar som under hand har inhämtats, är det sannolikt att pla- nen i stort sett kan vara förverkligad i bör— jan av 1970-talet.
De resurser som redan har tillkommit på olika håll i landet har enligt utredningens bedömande i avsevärd mån betagit Eugenia- hemmets elevhem karaktär av riksinstitu— tion. Av de 51 elever som hösten 1968 är inskrivna vid elevhemmet har 33 hemort i Stockholms stad och län och Gotlands län. Sju elever hör till Linköpings-, 5 till Upp- sala-, 4 till Umeå- och 2 till Lundaregionen. Hemmet har i allt högre grad kommit att fungera som elevhem för Stockholmsområ— det. Denna tendens torde under de närmaste åren bli än mer utpräglad genom tillkomsten av elevhem ute i landet.
Enligt utredningens bedömande bör det vara möjligt för de olika landstingen att re— dan läsåret 1969/ 70 ta ansvaret för barnen och härvid repliera på egna resurser eller göra det i samarbete med andra landsting. Eugeniahemmets elevhem för barn i grund- skolan kan vid nämnda läsårs början där- med anses som ett elevhem för Stockholms-
Enligt de planer som Stockholmsregio- nens sjukvårdshuvudmän har redovisat pla- neras för grundskolans låg— och mellansta— dium 31 elevhemsplatser av internattyp och 50 externatplatser. Ett provisoriskt elevhem med 10 platser håller på att färdigställas i Åkeshov. Ytterligare 16 platser planeras i Årsta. Platserna beräknas bli färdiga 1970. Elevhemmet i Årsta skall repliera på Skans- kvarnsskolan, som blir klar 1969. Enligt pla- nerna skall ytterligare elevhemsresurser se- nare skapas i norra Stockholmsområdet. För högstadieelever anordnas ett elevhem med 20 platser i Sätra. Eleverna skall gå i Skärholmens skola.
Sköldenborgsinstitutets elevhem (»Skol- hem») har än mer än Eugeniahemmets elev- hem karaktär av regionanstalt. Hösten 1968 vistas 22 barn på elevhemmet. Med undan— tag av något barn har alla barn hemort i söd- ra sjukvårdsregionen. Förskolverksamhet förekommer inte.
Enligt den av Kungl. Maj:t fastställda planen skall elevhem för den södra regionen finnas i Lund. Hemmet, som enligt planerna skall bli färdigt 1971, uppförs i anslutning till lasarettets rehabiliteringscentrum, vilket i övriga delar beräknas bli klart 1973. Elev- hemmet kommer att få 20 internatplatser för låg— Och mellanstadiet, 10 för högstadiet och ytterligare några platser för elever som behöver extra skolår.
Vid Eugeniahemmet finns utöver elev— hemmet en sjukavdelning för utredning och behandling av barn i förskolåldern. Det fastställda antalet platser vid avdelningen ut- gör 39. Den genomsnittliga beläggningen per dag har de senaste åren varit mellan 20 och 25. Åren 1966 och 1967 har samman— lagt ca 120 barn varit intagna en eller flera gånger vid Eugeniahemmets sjukavdelning. Av de under dessa år för första gången in- skrivna 80 barnen har 56 haft hemort inom Stockholmsregionen. De har i genomsnitt haft avsevärt längre behandlingstid än barn från övriga regioner. Av de 24 barnen utan- för Stockholmsregionen hör 12 till Linkö— pingsregionen, tre till södra regionen, två till västra, fem till Uppsalaregionen och ett
barn till vardera Örebro- och Umeåregionen. Eftersom utrednings- och behandlingsverk- samheten i de senare regionerna har byggts ut och är under utbyggnad i samverkan med de pediatriska klinikerna, kan man räkna med att Eugeniahemmets sjukavdelning om några år uteslutande kommer att betjäna Stockholmsregionen.
År 1970 skall enligt planerna 20 långtids- vårdsplatser med utredningsmöjligheter stå färdiga vid Sankt Görans sjukhus. Dess- utom finns redan nu utrednings- och vård- möjligheter vid karolinska sjukhuset och Danderyds sjukhus.
De hörselskadade barn, hösten 1968 sam— manlagt åtta barn, som är inskrivna vid »statens skolor för döva å Manilla» och bor på Eugeniahemmet kommer, som handi- kapputredningen tidigare har förordat och socialstyrelsen har tillstyrkt, att hösten 1970 kunna beredas plats och få sin undervisning vid Birgittaskolan i Örebro.
Yrkesutbildningsfrågan
Sedan gammalt bedrivs yrkesutbildning för äldre och yngre elever vid vanföreanstalter- na. Avsikten har varit att bereda vanföra, dvs. rörelsehindrade, yrkesutbildning och omvårdnad som inte kunnat tillgodoses dem på annat sätt. Av de undersökningar som handikapputredningen har utfört framgår att svårt rörelsehindrade elever i ringa ut- sträckning får utbildning inom den ordinarie yrkesutbildningsorganisationen. Undersök- ningarna visar motsvarande förhållanden vid vanföreanstalterna. Antalet elever vid Änggårdens yrkesskolor utgör hösten 1968 ca 100. Också antalet elever på Skölden- borgsinstitutets yrkesutbildningslinjer är omkring 100. Som exempel kan nämnas att vid vardera vanföreanstalten finns en rull- stolsbunden elev. Rörelsehinder i lättare grad, t. ex. vissa gångsvårigheter eller arm— defekter, förekommer i ett antal fall. Hos ett förhållandevis stort antal elever vid båda anstalterna har man funnit psykiska besvär. Sociala svårigheter har i många fall motive— rat yrkesutbildning vid Änggårdens yrkes- skolor och Sköldenborgsinstitutet.
Eleverna vid Änggårdens yrkesskolor kommer till ca 75 % från Göteborgs och Bohus län och från staden Göteborgs ome- delbara omgivningar. Av de övriga eleverna hör nästan alla hemma i Halland och Väs- tergötland. Endast enstaka elever har hem- ort i andra landsting. Sköldenborgsinstitutet rekryterar yrkeseleverna till drygt 80 % från Skåne och Halland. Så gott som samt— liga elever har remitterats av arbetsvårds- organet. Eftersom vanföreanstalterna har haft ledig kapacitet, har skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen förlagt en del omskolningskurser för vuxna handikappade till dessa anstalter.
Det står klart att elevrekryteringen till yrkesutbildningen vid Änggårdens yrkessko— lor och Sköldenborgsinstitutet är geografiskt koncentrerad till utbildningsorterna och de närmaste länen. Det är vidare så att yrkes- eleverna vid de båda vanföreanstalterna med hänsyn till sitt handikapp inte nämnvärt skiljer sig från de förhållanden som råder inom den ordinarie yrkesutbildningsorgani- sationen eller inom arbetsmarknadsutbild- ningen.
Frågan om yrkesutbildning för de handi- kappade övervägs f.n. inom handikapput- redningen. Utredningen avser därvid att fö- reslå en förstärkning av den ordinarie yr- kesutbildningsverksamheten. För att möjlig- göra en bättre integrering av de svårast handikappade — som inte får någon yrkes- utbildning vare sig inom den reguljära orga- nisationen eller vid vanföreanstalterna — ämnar utredningen i ett kommande betän- kande föreslå särskilda och snabba åtgärder.
Särskilda arbets- och vårdhem
Det s. k. Nya Hemmet vid Eugeniahemmet bereder f.n. bostad, tillsyn och omvårdnad åt nio kvinnor i åldern 45—75 år. Skölden- borgsinstitutet driver ett arbetshem, Öster- hemmet, för män och kvinnor. Hemmet hade hösten 1968 ca 20 gäster. Gästerna vid dessa hem är från skilda delar av landet.
Ortopedisk verksamhet
Vid Eugeniahemmet har tidigare förekom-
mit en viss operationsverksamhet. Numera bedrivs ingen sådan verksamhet där. Ban- dage— och protesservicen för Eugeniahem- mets barn har ombesörjts dels från ett en- skilt företag (Ben-Holmgren Ortopediska AB), dels från Norrbackainstitutet. Sköl- denborgsinstitutets ortopediska klinik drivs numera i praktiken av Malmöhus läns lands- ting. Verksamheten administreras av institu- tet. Institutet har alltjämt kvar ortopediska verkstäder.
Finansieringsfrågan
Såväl de båda vanföreanstalterna Änggår- dens yrkesskolor och Sköldenborgsinstitutet som Eugeniahemmet drivs av enskilda hu- vudmän. Staten täcker sedan gammalt det uppkommande driftunderskottet i anstalter- nas verksamhet. Kungl. Maj:t fastställer år- ligen stater för anstalterna. Det beräknade driftunderskottet för budgetåret 1968/ 69 uppgår till ca 3,8 milj. kr. vid Eugeniahem- met, ca 2,1 milj. kr. vid Änggårdens yrkes- skolor och ca 3,1 milj. kr. vid Sköldenborgs- institutet.
Förslag
Enligt 1965 års lag om elevhem åligger det sjukvårdshuvudmännen att svara för utred- ning, vård och behandling av rörelsehind- rade barn i förskol- och skolåldern.
Huvudmännen skall, i den mån det be- hövs, anordna elevhem. Den lokala skol- myndigheten skall svara för barnens under— visning. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10.5.1968 har en plan fastställts för utbygg- naden av denna verksamhet. Sjukvårdshu- vudmännen är nu i färd med att förverkliga denna plan. Handikapputredningen räknar med att socialstyrelsen, om det behövs, in- tensifierar åtgärder som kan påskynda pla- nens förverkligande.
Elevhemmen vid Eugeniahemmet och Sköldenborgsinstitutet har på grund av 1965 års lag i viss mån redan fått och kommer i ännu högre grad att få karaktären av elev- hem exklusivt för de områden där de är be- lägna. Även för verksamheten vid Eugenia-
hemmets sjukavdelning gäller detta förhål- lande. Det är följdriktigt att sjukvårdshu- vudmännen övertar ansvaret för verksamhe- ten för barnen vid Eugeniahemmet och Sköldenborgsinstitutet. Statens engagemang i verksamheten bör samtidigt awecklas. Det speciella protesbehovet för svårt handikap- pade barn bör kunna tillgodoses i samarbete mellan Norrbackainstitutet och karolinska sjukhuset.
Handikapputredningen vill framhålla möjligheten för sjukvårdshuvudmännen att, om de önskar det, genom avtal disponera lokaler vid Eugeniahemmet och Skölden- borgsinstitutet för en fortsatt verksamhet under en övergångstid. Det finns också möj— ligheter att tillfälligtvis utnyttja platser vid Bräcke Östergård i Göteborg och Folke Ber- nadottehemmet i Uppsala.
De svårt rörelsehindrade barnen med gra- va hörselskador kommer, som handikapput- redningen i annat sammanhang har förordat, att kunna få sin undervisning, vård och be- handling vid Birgittaskolan i Örebro. Den del av vården som hänger samman med rö- relsehindret bör i dessa fall kunna lämnas genom Olaihemmet. Med den utbyggnad och specialisering som vården kommer att få på olika håll i landet finner utredningen det angeläget att sjukvårdshuvudmännen i samarbete med varandra tillgodoser det yt— terligare behov av speciella platser som kan föreligga. Någon riksinstitution — t. ex. riks— platser av traditionell typ — blir då inte ak- tuell för dessa barn.
Den ortopediska verksamheten vid van- föreanstalterna i Göteborg och Härnösand har helt överförts till de lokala sjukvårds- huvudmännen. Vid Sköldenborgsinstitutet har den ortopediska sjukvårdsverksamheten, som förut har nämnts, i praktiken också övertagits av landstinget. Tillhörande ser- vicefunktioner, nämligen bandageverkstaden och skomakeriet, bör på samma sätt över- föras till sjukvårdshuvudmannen.
Yrkesutbildningsverksamheten vid vanfö- reanstalten i Härnösand kommer den 1.1. 1969 att övertas av landstinget i Väster- norrlands län. Man räknar härvid med en integrering med det övriga yrkesutbildnings—
väsendet. Enligt handikapputredningen bör också den yrkesutbildning som f.n. bedrivs vid Änggårdens yrkesskolor och Skölden- borgsinstitutet kunna inlemmas i ordinarie utbildningsverksamhet. Den del av verksam- heten som rör vuxna bör föras över till omskolningsverksamheten.
För de svårt handikappade elever som inte kan beredas utbildning i den reguljära organisationen — och som f.n. inte heller får sådan utbildning vid vanföreanstalterna — kommer handikapputredningen enligt sina direktiv att föreslå speciella åtgärder. Under en övergångstid bör denna verksamhet enligt utredningens mening förläggas till Norrbac- kainstitutet,
Handikapputredningen föreslår att sta- tens förhandlingsnämnd, i likhet med vad som redan har skett beträffande vanförean- stalten i Härnösand, får i uppdrag att ta upp förhandlingar med berörda parter om en av- veckling av statens engagemang i den verk- samhet som bedrivs av Eugeniahemmet, Änggårdens yrkesskolor och Sköldenborgs- institutet.
Utredningen vill understryka vikten av att ett ändrat huvudmannaskap för den verksamhet som bedrivs vid dessa anstalter inte får medföra minskade omvårdnads- och utbildningsmöjligheter. Det bör enligt utred- ningens mening tvärtom vara möjligt att ge- nom den integrering med verksamheten i övrigt på området vartill förslaget syftar, få till stånd ökade resurser för de handi- kappade. Det finns inte heller anledning att anta att nya huvudmän skulle eftersätta åt- gärder som behövs för att elevernas vård och utbildning skall bli tillfredsställande.
Utredningen, som närmast kommer att pröva frågor om undervisning, utbildning, vårdarservice, m.m. och i detta samman- hang även kommer att ta ställning till den verksamhet som f.n. bedrivs vid Norrbac- kainstitutet, är beredd att medverka vid för- handlingarna om förhandlingsuppdrag läm- nas.
Eugeniahemmet och Sköldenborgsinstitu- tet har bl. a. sett som sin uppgift att bedriva den speciella form av omvårdnad för handi— kappade som förekommer vid Nya Hemmet
och Österhemmet. Det kan av flera skäl anses önskvärt att de nuvarande huvudmän- nen har möjlighet att fortsätta denna verk- samhet.
Av undervisningsrådet has skolöverstyrelsen Karin Lundström
Den terminologi som används för att be- teckna elever för vilka skolan och sam- hället måste tillhandahålla särskilda resur- ser växlar i olika sammanhang, delvis be- roende på i vilket syfte terminologin skall användas. I Sverige har termen handikap- pade i skolsammanhang blivit den veder- tagna övergripande benämningen på elever med skolsvårigheter av skilda Slag. Orsa- kerna kan vara fysiska eller psykiska ska- dor eller kombinationer av båda.
Socialstyrelsens förslag till allmän hälso- kontroll av 4-åringar talar om »sjukdomar och handikappande tillstånd i vidaste be- märkelse». I vissa frekvenstabeller uppde- las de handikappade barnen i mentalt, so- matiskt samt mentalt i förening med 50- matiskt handikappade.
Önskvärdheten av att få en enhetlig ter- minologi har uppmärksammats även inter- nationellt. Då har också kravet ställts på att ange inte bara arten utan också graden av handikappet. I det följande ges en över- sikt över gängse terminologi, innehållande även graderingstermer.
Inom pedagogiska institutionen vid lärar- högskolan i Göteborg gjordes 1968 en ge- nomgång av här avsedd terminologi. I detta sammanhang avsågs i första hand de psy- kiskt utvecklingsstördal. Förutom den över- gripande terminologin (använd bl.a. av WHO, Samuel Kirk, USA?, Clarke & Clarke, England:!) redovisas olika etiolo- giska och psykometriska klassifikationssys-
tem.
Terminologiska frågor beaktas också i Olle Österlings avhandling »The efficacy of special education» (Uppsala 1967). Han påpekar att handikappterminologin är vari- erande från land till land, bl. a. med hän- syn till de skilda problemtyper som disku- teras: etiologiska, medicinska, psykologiska, pedagogiska och psykometriska. Österling berör först och främst den allmänt över- gripande benämningen »mentally retarded» som anges innefatta alla barn med någon påfallande grad av »mental retardation».
Vid nordiska mötet för administrativt samarbete i specialpedagogik i Jyväskylä den 5—8 februari 1968 berördes bl.a. ter- minologiska frågor. De norska represen— tanterna förde fram förslag om att man skulle försöka finna en bättre benämning än handikappad på den grupp elever som behöver de särskilda omsorger och åtgär- der som innefattas i begreppen specialun- dervisning eller handikappundervisning. I Norge används sedan en tid termerna funk- tionshämning och funktionshämmad. Man har funnit att de fyller kravet att åtmins- tone i skolsammanhang vara mera deskrip-
1 Niels Söndergård: Nordisk terminologi i forbindelse med psykisk udviklingshämning sammenholdt med de mest anvendte engelske og amerikanske termer. Samnordiske forsker- gruppen i Specialpädagogik. Januari 1968. ” Kirk: Educating Exceptional Children. Bos- ton 1962. ” Clarke & Clarke: Mental Deticiency. The Canzing Outlook. London 1965.
tiva och adekvata än »handikapp» och »handikappad». De blindas förening i Sve- rige har vid årsmötet 2—4 juni 1967 ut- talat sympatier för denna terminologi. Två skäl framhålls härför. Dels ligger det inte någon omedelbar värdering i beteckningen, dels ger den en antydan om hur problemen skall angripas.
En helt enhetlig terminologi synes inte kunna införas på detta område. Äldre och nyare termer kommer att finnas sida vid sida. Psykologiska och emotionella fakto- rer kommer att färga benämningar och ter- mer inom området. Den realitet som ligger bakom en term eller en definition upplevs alltid individuellt både av den handikappa- de och hans närmaste.
Orden »funktionshämmad» och »funk- tionshämning» synes kunna användas i många sammanhang där denna terminolo- gi är mera funktionell Och distinkt än andra termer.
I de flesta deskriptiva sammanhang finns emellertid också behov av klassificering el- ler gradering av funktionshämningen. Detta gäller även i planeringssammanhang, exem- pelvis vid lokalplanering, skolplanering el- ler planering för serviceåtgärder och fritid.
I detta sammanhang är den amerikanska Manual Terminology and Classification (utarbetad av Rick Heber m.fl. vid Uni- versity of Illinois) med sin S-gradiga skala och WHO:s med sin 3-gradiga av särskilt intresse.
Heber m. fl WHO Mental retardation Mental subnormality Level Term Level Term 1 borderline 1 mild 2 mild 2 moderate 3 moderate 3 severe 4 severe 5 profound
Österlings avhandling anger mental retar- dation i tre grader, nämligen 1) slow lear- ners, 2) mentally handicapped och 3) men- tally deficient med vissa definitioner av begreppen.
»Slow learners» uppvisar oförmåga att följa samma inlärnings- och utvecklingstakt som övriga elever i en »vanlig klass». De
har vanligen vissa initialsvårigheter och vi- sar tendenser att sacka efter i skolarbete men företer i övrigt senare i livet ringa avvikelser från ordinära utvecklingsmönster, socialt, ekonomiskt etc. Deras handikapp är med andra ord relativt lindrigt.
»Mentally handicapped» är tämligen nor- mala i fråga om fysisk och motorisk ut- veckling. Intellektuellt avviker de emeller- tid så avsevärt att de inte kan följa under- visningen i vanlig klass. De kan inhämta elementär teoretisk undervisning och yrkes- utbildning eller kan i varje fall yrkestränas. Handikappet inverkar i så hög grad på deras totala prestationsförmåga att det inte kan anses som lätt eller lindrigt.
»Mentally deficient» är starkt avvikan- de i fråga om intellektuell utveckling men företer därtill ofta anomalier och stigmata samt bristande fysisk utveckling vilket gör dem i hög grad beroende av andra. De flesta fall behöver tillsyn och hjälp hela livet. Handikappet måste anses vara svårt.
Den uppdelning i tre huvudkategorier med hänsyn till svårighetsgrad som Öster- ling gör återfinner man i ett stort antal studier över handikappade och deras funk- tioner.
Diskussion om lämplig graderingstermi- nologi har förts i många utredningar. Det går inte att ange en funktionshämning i ab- soluta värden. Intelligenskvot, mått på syn- skärpa eller audiogram (som anger hörsel- nedsättningen i decibel) ter sig tillförlitligt från graderingssynpunkt genom sin mate- matiska form. Det har emellertid visat sig otillfredsställande att i undervisnings- och skolplaceringssammanhang dela in eleverna i kategorier efter dessa uppgifter. Sådana data måste ställas samman med ett stort antal andra uppgifter, t. ex. tidpunkten för hämningens inträdande, intellektuell, mog- nadsmässig, vilje- och känslomässig utrust- ning, liksom miljöförhållanden och andra faktorer som påverkar individen.
När det gäller rörelsehinder finns i all- mänhet inga matematiskt angivbara mått på svårighetsgraden. Den kan endast anges i förhållande till den handikappades situa- tion. Försök till gradering har gjorts av
forskarna Mitchell4 och von Sydow. En- ligt dem måste man vid bedömningen av rörelsehindrets svårighetsgrad se till hela den motoriska rubbningen. De framhåller att detta visserligen gör bedömningen mera subjektiv men att den ändå är användbar när det gäller att klargöra elevens svårighe- ter och hjälpbehov. Skolöverstyrelsens ut- redning om rörelsehindrade (RH-utredning- en Stencil 1966) använde — med hänvis- ning till de åberopade forskarna —- konse- kvent indelningen lätt, medelsvårt och svårt rörelsehinder. Denna gradering gjorde det möjligt för utredningen att föreslå åtgärder och kombinationer av åtgärder, differentie- rade efter barnets behov. Vid den undersök- ning som handikapputredningen utförde för att kartlägga förekomsten av anordningar för att ta emot handikappade i vanliga yr- kesskolor (Handikapputredningens yrkes- skolundersökning Stencil 1967) använde ut- redningen försöksvis den gradering och de kommentarer till graderingen som tidigare hade använts av RH-utredningen. Till led- ning för uppgiftslämnarna angavs att upp- gifterna skulle avse medelsvårt och svårt handikappade elever. Lätt eller lindrigt han- dikappade förutsattes kunna delta i under- visningen utan mera omfattande åtgärder än vad som ordinärt ingår i skolans resurser för att tillgodose kravet på individualisering i undervisningen. På undersökningsblanketterna angavs:
'Med medelsvårt handikappade avses elever med en viss begränsning i de normala funk- tionerna, t.ex. då en elev behöver gångstöd, ej kan gå i trappor, behöver hörapparat, har betydande synsvårigheter etc.
Med svårt handikapp avses att eleven behö- ver hjälp i nästan varje aktivitet, t.ex. att klä sig, förflytta sig eller har stora svårigheter av annat slag.»
Det är även med denna definition ytterst vanskligt att bedöma graden av funktions- hämningen. Uppgiftslämnarna skulle själva bedöma graden av handikapp enligt de giv- na definitionerna. I de fall då hämningen har angivits vara »svår» har ofta genom tilläggsupplysningar klarlagts att det rör sig om elever som på grund av sin funk- tionshämning har stora svårigheter att delta
i den ordinarie undervisningen. Ofta inne- bär detta att eleven hade flera handikapp. I stort sett tycks den givna graderingen ha uppfattats korrekt. Den förefaller sålunda användbar.
Handikapputredningens arbete avser när- mast svårt handikappade, dvs. de som be- höver hjälp i nästan varje aktivitet, t. ex. att klä sig, förflytta sig och använda peda- gogiskt material. Bland dessa finns åtskilliga som genom insats av speciella resurser kan klara skolgång som är integrerad i vanlig undervisning. Det kommer emellertid att finnas svårt handikappade som den vanliga skolan inte helt klarar med sina resurser, en grupp som själv önskar möjlighet att fullfölja sina studier i en speciellt till- rättalagd skolsituation. Det bör bli dessa handikappade — de som handikapputred- ningens direktiv benämner »de svårast han- dikappade» — som skall omfattas av ut- redningens överväganden när det gäller en gymnasial skola på riksplanet.
' Mitchell. RG: Cerebral palsy in childhood and adolescence. Ed. J. L. Hendersson, Livingstone, Edinburgh 1961 samt Ingram, TTS m.fl.: Living with cerebral palsy. Clinics in development medicine nr 14. William Heine- mann Medical Books Ltd, London 1964.
5 G. v. Sydow: A survey of the motor handi- capped children in a Swedish county. Courrier Juin 1965, Centre International de l'Enfance Vol. XV: 6.
yrkesskolundersökning
Av byrådirektörerna hos arbetsmarknadsstyrelsen Seved Eriksson och Gun- vor Kuylenstierna samt undervisningsrådet hos skolöverstyrelsen Karin Lundström
Handikapputredningen har efter samråd med skolöverstyrelsen och arbetsmarknads- styrelsen låtit göra en undersökning om fö- rekomsten av handikappade elever inom det ordinarie yrkesskolväsendet m.m. för att få del av de erfarenheter som har gjorts där i fråga om utbildning av me- delsvårt och svårt handikappade. Hos samt- liga rektorer vid yrkesskolor och centrala verkstadsskolor begärde utredningen uppgif- ter om i vilken omfattning skolorna läsåren 1963/64, 1964/65 och 1965/66 tagit emot medelsvårt och svårt handikappade elever för yrkesutbildning samt resultatet av denna. Uppgifter begärdes också om antalet handi— kappade elever som antagits höstterminen 1966 och hur många som hade ansökt om plats men inte kunnat tas emot. Vidare be- gärdes uppgifter om skolornas förutsättning— ar att ta emot handikappade elever. Ut— formningen och utrustningen av undervis- ningslokaler, tillgången på tekniska och pe- dagogiska hjälpmedel samt möjligheterna att få hjälp i olika avseenden är exempel på frågor som utredningen i det sammanhanget önskade få besvarade.
Samtliga skolstyrelser underrättades om undersökningen. Samtidigt anhölls att skol- styrelserna till handikapputredningen skulle ange på vilket sätt skolstyrelsen aktivt kunde verka för att i ökad utsträckning bereda handikappade yrkesutbildning och vilka pla- ner som förelåg för att få till stånd en ökad integrering av medelsvårt och svårt handi-
kappade vid vanliga skolor för yrkesut- bildning.
En kortfattad redovisning begärdes även för de åtgärder som därutöver kunde bli nödvändiga för att handikappade skulle kunna beredas samma möjligheter till yr- kesutbildning som icke handikappade ung- domar.
I det följande redovisas en sammanfatt- ning av undersökningsresultatet. Den full- ständiga rapporten om handikapputredning- ens yrkesskolundersökning har överlämnats till chefen för socialdepartementet den 23.5. 1969.
Svarsfrekvens
I undersökningen ingick drygt 600 lands- tingskommunala och primärkommunala yr- kesskolor. Svar kom in från 556 av dessa. Det innebär en svarsprocent av ca 90. Yrkesskolor med självständiga rektorsavdel— ningar har i detta sammanhang räknats som en skola, t. ex. Stockholms stads yrkessko- lor.
Enkäten skickades därjämte till ett 70—tal enskilda statsunderstödda skolor. Av dessa kom ca 40 in med svar. (En har lämnat svar för 20 lokala skolavdelningar.)
Flertalet skolor har för sina svar använt blanketterna men det förekommer att rek- tor sammanfattningsvis har besvarat enkä- ten i särskild skrivelse. Korta meddelanden om att inget finns att anmäla i anslutning
till undersökningen återfinns också bland inkomna svar.
Från skolstyrelserna har kommit in 35 svarsskrivelser. Synpunkter och uppgifter om planering m.m. för att i ökad utsträck- ning bereda handikappade utbildning inom det ordinarie yrkesskolväsendet har emel- lertid i många fall framförts av rektorerna i samband med besvarande av övriga frå— gor.
Handikappade elever
Undersökningen avsåg att kartlägga före- komst av elever med hörselskada, synskada, rörelsehinder, psykisk utvecklingsstörning och annat handikapp. I fråga om »annat handikapp» begärdes uppgift om vilket slag av handikapp som förelåg. Det inkomna materialet rymmer många olika slag av an- nat handikapp. I mindre omfattning åter- kommer samma skada eller sjukdom.
Epilepsi liksom avsaknad av en arm eller några fingrar eller defekta fötter förekom- mer i ett flertal fall. I övrigt inrymmer be- teckningen annat handikapp bl.a. diabetes, hjärtfel, dvärgväxt, cp-skador samt psykiska besvär.
Undersökningen avsåg medelsvårt och svårt handikappade elever. Uppgiftslämna- ren hade att själv bedöma graden av handi- kappet. I anvisningar angavs att med medel- svårt handikappade avsågs elever med en viss begränsning i de normala funktionerna, t. ex. då en elev behöver gångstöd, inte kan gå i trappor, behöver hörapparat eller har betydande synsvårigheter.
Med svårt handikapp avsågs att eleven behöver hjälp i nästan varje aktivitet, t. ex. att klä sig, förflytta sig eller har stora svå- righeter av annat slag. Det framhölls sär— skilt att redovisningen även borde omfatta psykiskt utvecklingsstörda. Hjälpklasselever (intellektuellt utvecklingshämmade) skulle däremot inte redovisas i detta sammanhang.
Av de inkomna svaren har för redovis- ning kunnat medtas 338 handikappade ele— ver (187 manliga och 151 kvinnliga) för vilka detaljuppgifter har lämnats i de av- seenden som undersökningen avsåg. Av des-
sa har 41 (18 manliga och 23 kvinnliga) elever betecknats som svårt handikappade (12 %). Det totala antalet elever i yrkes- skolornas första årskurs utgjorde för den period som undersökningen avsåg 186 000.
Den största handikappgruppen var de rö- relsehindrade med 141 elever (42 % av hela antalet). Hörselskadade och elever med an- nat handikapp utgjorde 70 respektive 55 (21 % respektive 16 %). Synskadade var 43 (13 %) och psykiskt utvecklingsstörda 29 (8 %).
Därutöver har uppgifter lämnats om ett 100-tal handikappade, därav 43 med svårt handikapp, som fått utbildning i maskin- skrivning och i några fall i maskinräkning vid Facitskolan. Av eleverna hade 41 ut- bildningsbidrag. Facitskolan är en enskild statsunderstödd skola som bedriver kurser i bl. a. ovannämnda ämnen på ett 20-tal orter i landet. Eftersom kurserna är av mycket varierande längd Och utbildningen till sin omfattning inte är att jämställa med kontorsutbildning vid yrkesskola har dessa elever inte i vidare mån medtagits i redo— visningen.
Vidare har ett par skolor uppgett att handikappade elever i undersökningens me- ning förekommit men att de detaljuppgifter som efterfrågades inte kunnat lämnas. En skola har meddelat att elever från särskola har placerats i yrkesskolans avdelningar för elever från hjälpklass.
Genom en särskild förfrågan till de sju s.k. riksyrkesskolorna, vilka drivs av skol- överstyrelsen i samverkan med arbetsmark- nadsstyrelsen, har kommit fram att ett 30— tal handikappade elever varit i utbildning vid dessa skolor under den tid undersök— ningen omfattar.
Utbildning och utbildningsresultat
Redovisningen av de 338 elevernas utbild- ning och utbildningsresultatet följer i fråga om indelningen i utbildningsområden m.m. den systematisering som används inom ar— betsmarknadsverket. Dessutom redovisas eleverna efter handikappgrupper, nämligen
hörselskadade, synskadade, rörelsehindrade, psykiskt utvecklingsstörda och »annat han— dikapp».
Flertalet elever har fått sin utbildning inom de två sektorerna kontor och handel samt industri och hantverk, nämligen 249 av 338 eller 74 %.
Inom kontor och handel är kontorskurs den dominerande utbildningslinjen med 140 elever (53 manliga och 87 kvinnliga) från samtliga handikappgrupper. I övrigt kan nämnas att 3 elever fanns vid detaljhandels- kurs, därav 2 psykiskt utvecklingsstörda, samt 2 elever vid handelsgymnasier.
Inom industri och hantverk fanns när- mare 100 handikappade elever fördelade på 22 utbildningslinjer. Verkstadsmekaniker- kurs dominerade med 28 elever, samtliga manliga och representerande alla handi- kappgrupper. I övrigt kan nämnas att 6 syn- skadade utbildades vid bokbindarkurs och att 4 elever deltog i tapetserarkurs, därav 1 psykiskt utvecklingsstörd.
I huslig utbildning deltog endast kvinnliga elever. Vid hemteknisk skola var samtliga handikappgrupper representerade.
Uppgifterna ger vid handen att rörelse- hindrade och hörselskadade har den största spridningen inom utbildningsfaltet och är representerade inom samtliga här förekom- mande sektorer. Synskadade och psykiskt utvecklingsstörda fanns inte inom sektorerna teknisk utbildning (teknisk skola och ritbi- trädeskurs), laboratorieutbildning (laborato- rieassistentkurs och laboratoriebiträdeskurs) eller vid kurs för inträdessökande till tek- niskt gymnasium.
Ungefär en tredjedel av antalet fortsät- ter utbildningen, vilket torde innebära att de går i flerårig utbildning. Av dem som av- slutat utbildningen uppgavs 80 (24 %) vara arbetsplacerade. Antalet kan vara högre ef- tersom uppgifter om arbetsplacering inte har lämnats för ca 40 elever som har full- följt utbildningen. Av de 44 elever (13 %) som avbrutit utbildningen har för 16 han- dikappet angetts som orsak och för 8 otill- räckliga anlag. Några har avbrutit utbild- ningen på grund av sjukdom. Några har fått annan sysselsättning. För 56 elever
(17 %) saknas uppgift om utbildningsresul- tat.
Ej intagna elever
Undersökningen tog även upp frågan hur många handikappade elever som hösttermi- nen 1966 hade ansökt om plats vid yrkes- skola men inte kunnat tas emot. Samman- lagda antalet sådana elever utgör 7. Anled- ning till att intagning inte kunnat ske har för 1 elev angetts vara att ansökningen kom- mit för sent, för 3 elever att betygen inte räckt till och att stor konkurrens rådde om platserna, för 2 elever endast platsbrist och för 1 elev att talfel lade hinder i vägen (gällde barnsköterskeutbildning).
A malet inskrivna
Totala antalet elever i yrkesskolornas första årskurs framgår av nedanstående tablå. Uppgifterna är hämtade från statistisk års- bok och innefattar även elever i företags- skolor. Dessa torde uppskattningsvis utgöra 5—7 % av hela antalet. Företagsskolorna har inte berörts av enkäten rörande förekomst av handikappade elever.
Elevernas ålder
Uppgift om ålder saknas för 57 elever; 47 var födda före 1940. Beträffande övriga elever kan noteras att de flesta, samman- lagt 105, var födda 1947, 1948 och 1949. Tillsammans med 32 elever, födda 1950— 1952, utgör de 41 % av hela gruppen. Des- sa elever har alltså före 20 års ålder börjat utbildning som berörs av undersökningen.
Därav handi- kappade en- ligt enkäten
Antal nyinskrivna elever i åk 1 vid yrkesskolkurser om minst 5 månader (i antalet ingår även elever vid företagsskolor)
63 (0,15 %) 61 (0,13 %) 91 (0,19 %) 123 (0,25 %) 338 (0,18 %)
Ht 1963 42 864 Ht 1964 46 794 Ht 1965 47 976 Ht 1966 48 423
Summa 186 057
Tidigare skolgång
En fråga i enkäten gällde uppgift om tidi- gare skolgång. Av intresse var att få fram i vilken utsträckning elever från special- skolor och liknande skolformer var repre- senterade. I svaren har redovisats 74 elever eller 22 % med tidigare speciell skolgång. Av dessa 74 elever kom 21 från skola vid vanföreanstalt, 25 från specialskola för hör- selskadade (även hörselklass), 10 från spe- cialskola för synskadade, 16 från särskola och 2 från annan skolform (skola för cp- barn respektive undervisning i hemmet). För 53 elever saknas uppgift om tidigare skol- gång. Övriga elever kom från vanlig grund- skola, realskola eller motsvarande skolform. Hit har hänförts enstaka elever med gymna- sium eller utbildning från vanlig yrkesskola.
Bostad och ekonomiska förmåner
Enkäten omfattade även uppgifter om ele- vernas bostadsförhållanden och ekonomiska förmåner under sista utbildningsåret. Kart- läggningen av elevernas bostadsförhållanden visade att 167 elever (49 %) bodde i för- äldrahemmet, 44 (13 %) i elevhem och 53 (16 %) bodde privat. För 74 elever (22 %) saknas uppgift om bostadsförhållanden. Bland de elever som bodde i elevhem var den största gruppen rörelsehindrade.
De ekonomiska förmåner som efterfrå- gades var bl. a. studiehjälp, utbildningsbi- drag, förtidspension, invaliditetsersättning, invaliditetstillägg. I redovisningen förekom- mer 128 elever (38 %) med utbildningsbi- drag från länsarbetsnämnd. Av dessa hade 16 därjämte studiehjälp. Härutöver har rap- porterats att 40 elever vid Påhlmans han- delsinstitut i Stockholm torde ha erhållit utbildningsbidrag.
Förtidspension hade 24 elever — huvud- parten rörelsehindrade — vanligen i kom- bination med utbildningsbidrag. Invaliditets- ersättning hade 6 elever och invaliditets— tillägg 3 elever.
Bedömning av handikappad elev
Vid de ca 600 skolor som undersökningen omfattar har enligt lämnade uppgifter han— dikappade elever under den avsedda tiden undervisats vid 117 skolor och skolavdel- ningar. Från 58 av dessa skolor har upp- getts att särskild hänsyn har tagits till han- dikappade vid prövningen av inträdesansök- ningarna.
Av skolor som inte har haft handikappa- de elever har ca 60 uttalat att särskild hän- syn tas till handikappade. Detta torde få tolkas så -— vilket i några fall framgår av skolornas kommentar — att skolan är POSl— tivt inställd till att ta emot handikappade elever. Bland övriga skolor har många an- gett att handikappad sökande inte förekom- mit varför frågan aldrig varit aktuell.
Många rektorer har angett att en bedöm- ning av elevens möjligheter att klara ut- bildningen görs eller bör göras liksom pröv- ning av frågan om det avsedda yrket är lämpligt eller möjligt att utöva för eleven. Härvid förekommer det att läkare och re- presentanter för yrkesområdet deltar i pröv- ningen av elevens förutsättningar. En hotell- och restaurangskola anser att restaurangyr- kenas speciella karaktär gör det omöjligt att ta emot elever med svårare handikapp. Sam- råd med arbetsvården har redovisats från ett par håll. Anlagstest rekommenderas i några svar.
Uttalande som innebär att handikappade generellt sett inte skulle vara lämpade för viss utbildning eller visst arbetsområde har från flera håll gjorts i fråga om vårdområ— det. Sålunda har anförts att vårdpersonalen har påfrestande arbetsuppgifter och inte bör vara handikappad. Dessutom krävs frisk- intyg för att bli antagen till utbildning inom detta område.
Från en skola har angetts att särskild nämnd med läkare, Skolpsykolog, yrkesvals— lärare och rektor granskar de sökandes för- utsättningar. Det har även uppgetts att vissa platser främst är avsedda för elever som av sociala eller medicinska skäl är i speciellt behov av utbildning. Dessa elever tas emot även om betygen inte är fullt tillräckliga.
Några skolor uppger att intagning äger rum efter strikt poängmässiga principer — betyg och andra meriter. Från några skolor fram- hålls att intagning sker centralt och att man vid bedömningen av de sökande inte känner till förekomst av handikapp.
Från några håll har understrukits beho- vet av särskild utbildning för lärare som skall undervisa handikappade. Eftersom handledningen av handikappade elever är mer tidskrävande framhålls också att det är nödvändigt med större lärartäthet om han- dikappade skall undervisas.
Generellt gäller att i kommentarer och synpunkter från rektorer uttrycks en posi- tiv inställning till handikappade elever. Sam— tidigt framhålls att särskilda resurser — som nu i stor utsträckning saknas i fråga om ut- rustning, lärarkrafter och lokaler — är nöd— vändiga för att handikappade elever skall kunna integreras i vanliga yrkesskolor.
Trappor, trösklar, trånga passager och svåra kommunikationer mellan olika loka- ler inom en skolanläggning är enligt enkät- svaren exempel på förhållanden som försvå- rar skolornas möjligheter att ge de handi— kappade undervisning.
Planering för handikappade elever
Enkäten till skolstyrelserna innefattade frå- gor om planeringen för handikappade ele- ver vid vanliga skolor för yrkesutbildning. De svar som kommit in från skolstyrelserna visar att hänsyn i viss utsträckning och på en del håll har tagits till de handikappade beträffande t. ex. entréförhållanden och his- sar vid projektering av nya skolor.
I en del svar framhålls att i fråga om speciell utrustning och särskilda anordning- ar åtgärderna bör vidtas med hänsyn till de individuella förhållandena för varje han- dikappad elev. Några skolstyrelser uppger att frågan aldrig varit aktuell men att en positiv medverkan kan påräknas om han- dikappade önskar utbildning. Smärre bygg- nadsförändringar vid befintliga yrkesskolor uppges på sina håll vara en lösning.
Några skolstyrelser anser att svårt han— dikappade ibland måste hänvisas till större
yrkesskolor som är anpassade för att un— dervisa handikappade och i övrigt förfogar över särskild utrustning och andri resurser. Förbättrade statsbidrag för särskilda åtgär- der vid utbildning av handikappade, t. ex. lärartimmar för individuell undervisning, tas också upp.
Handikapputredningens enkät har för en del skolmyndigheter utgjort en stimulans att ägna frågan om de handikappades yr- kesutbildning ökad uppmärksamhet. Stock- holms skoldirektion anför att överläggningar med yrkesskolrektorema inom kort kom- mer att tas upp för att utreda vilka ytter- ligare åtgärder som kan vidtas för att un- derlätta för handikappade att få yrkesut— bildning.
Skolornas lokaler och utrustning
Undersökningen sökte även klarlägga de 10- kalmässiga förutsättningarna för handikap- pade elever vid skolorna och förekomsten av särskild utrustning och särskilda anord— ningar som kunde underlätta undervisning— en.
Ifråga om skollokalerna gällde framför allt att söka få fram i vilken utsträckning en rullstolsbunden elev kunde utnyttja skol— anläggningarna. De frågor som skulle be- svaras avsåg entréförhållanden, förekomst av skollokal byggd i ett plan, tillgång till hiss, tillgång till toalett som var användbar för rullstolselev samt möjligheter till för- flyttning mellan olika lokaler.
Beträffande särskild utrustning och spe- ciella anordningar som kunde underlätta handikappades skolgång skulle uppgifter lämnas om särskild maskinell utrustning, tekniska och pedagogiska hjälpmedel, per- sonlig assistans åt eleverna och om före- komsten av elevhem med möjlighet att ta emot handikappade elever. Åtgärder för att lösa frågan om elevernas möjlighet till färd- tjänst och tillgång till parkeringsplats ingick i enkäten.
De uppgifter som kommit in är ofull- ständiga och utgör inte tillräckligt underlag för en samlad bedömning av lokalförhål- landena m.m. för handikappade elever in-
om yrkesskolområdet. Många skolor som i övrigt är representerade i det inkomna materialet har inte besvarat dessa frågor. En del skolor har provisoriska lokaler, andra bedriver undervisning i den allmänna sko- lans lokaler eller i förhyrda lokaler. Större yrkesskolor har ofta undervisning i flera olika byggnader och det har i många fall inte varit möjligt att med ledning av lämna- de uppgifter få närmare kännedom om de olika lokalerna.
Sammanlagda antalet skolor och själv- ständiga skolavdelningar som i något av- seende har lämnat uppgift om sina skol- lokaler utgör ca 380. Skolor med endast deltidskurser och utan egna lokaler har från- räknats. I det angivna antalet ingår även skolor som inte har lämnat specificerade uppgifter eller som har flera olika skolloka— ler för vilka särredovisning inte har lämnats.
Enligt de inkomna enkätsvaren förelig- ger endast i begränsad omfattning resurser som möjliggör eller underlättar utbildning för handikappade elever. Sålunda har för ca 25 skolor angetts att lokalmässiga och andra förutsättningar finns för att rullstols- elev skall kunna utnyttja skolanläggningen. Toalett som kan användas av rullstolselever saknas dock vid flera av de skolor som i öv— rigt syns vara lämpade att ta emot sådana elever. Skolhus i ett plan eller med hiss som kan användas av rullstolsbundna elever har redovisats för ytterligare ca 110 skollokaler. En del av dessa har dessutom entré genom vilken elever i rullstol kan passera och loka- lerna är även i vissa andra avseenden till- gängliga för sådana elever.
Mindre ändringar i skollokalerna, t.ex. anordnande av rullbanor, gångstöd och bort- tagande av trösklar, är enligt svaren i många fall tillräckliga för att göra skolorna anpas- sade för handikappade elever. Avsaknaden av hiss framhålls i flera svar som ett hinder för att kunna ta emot rörelsehindrade ele- ver.
Det framhålls som väsentligt att alla 10- kaler som måste utnyttjas under utbildning— en är tillgängliga för eleverna. I några kom- mentarer påpekas att ett väl utrustat elev- hem i nära anslutning till undervisningsloka-
lerna väsentligt skulle underlätta handikap- pades skolgång.
Ofta återkommande synpunkter i enkät- svaren är att skolorna inte har planerats med tanke på handikappade elever. I fråga om en del skolor som har uppförts eller byggts om under senare år har dock åtgär- der för handikappade vidtagits. Såväl skol— styrelser som rektorer har också i många fall meddelat att planerade nya skolor kom- mer att få handikappvänlig utformning. En rektor har i detta sammanhang anfört att handikapputredningens enkät har kommit honom att inse vikten av att nya skolloka- ler utformas så att även handikappade kan tas emot som elever.
När det gäller »övriga åtgärder» — sär- skild utrustning och särskilda anordningar som kan underlätta utbildning för handi- kappade — visar utredningsmaterialet att an- ordnande av parkeringsplats är den vanli- gaste och i många fall den enda särskilda åtgärd som har vidtagits. Ett 80-tal skolor har anfört att parkeringsplats är tillgänglig.
Åtgärder för att handikappade elever skall kunna komma till och från skolan har vidtagits vid ca 20 skolor. Som anord- nare av sådan färdtjänst redovisas i de flesta fall kommunen eller länsarbetsnämnden.
I ca 15 skolor lämnas sjukgymnastik eller annan medicinsk behandling åt handikappa- de elever.
Särskild personlig service åt handikap- pade elever vid förflyttning, måltider osv. har redovisats vid 15 skolor. Det är framför allt kamrater och personal som lämnar den- na hjälp och som därigenom har gjort det möjligt för de handikappade eleverna att gå i skolan. Av skolor med elevhem har ett 10-tal uppgett att handikappade elever kan bo i elevhem men att förutsättningen är att de får hjälp av kamrater och personal.
Assistans eller särskilda åtgärder för han- dikappade elever vid fullgörande av skrift- liga eller laborativa uppgifter har redovi- sats av 3 skolor. Av dessa skolor har en uppgett att elev fått handledning av lärare och en att synskadad elev skrivit sina prov med punktskriftsmaskin. Särskild maskinell utrustning och särskilda tekniska och peda-
gogiska hjälpmedel, främst för synskadade och hörselskadade, har redovisats av ca 25 skolor.
Sammanfattning
Handikapputredningens yrkesskolundersök— ning, som omfattar ca 600 yrkesskolor, visar
att 338 medelsvårt och svårt handikappa- de elever — av totalt 186 000 elever — höst- terminerna 1963—1966 skrevs in vid yrkes- skolkurser om minst fem månader,
att av dem 41 har angivits som svårt handikappade,
att 117 av skolorna har meddelat under- visning för handikappade elever,
att elever med rörelsehinder och hörsel- skador är starkast representerade bland de elever med handikapp som fick utbildning,
att flertalet elever har fått utbildning i facken kontor och handel samt industri och hantverk,
att av de handikappade eleverna 47 var äldre än 23 år,
att hälften av de handikappade eleverna bodde i sitt föräldrahem,
att skolorna i allmänhet har förklarat sig beredda att ta emot handikappade elever,
att särskilda stödåtgärder, t. ex. ökad lä— rartäthet, enligt skolornas mening behövs för att kunna undervisa handikappade ele- ver,
att 25 skolor har förklarat sig ha lokal- mässiga förutsättningar att undervisa rull— stolsbundna och andra elever med särskilda behov,
att nya skolor som planeras avses få så— dan utformning att handikappade elever kan tas emot.
Bilaga 6 Rapportering av handikappade barns skolgång
Av undervisningsrådet hos skolöverstyrelsen Karin Lundström
I handikapputredningens uppdrag ingår att pröva bl. a. frågor om platser av rikska- raktär för undervisning och vård av svårt rörelsehindrade barn med komplicerande handikapp samt frågor om yrkesutbildning- en för de svårast handikappade. För att bedöma behovet av utbildningsplatser för sådana elever behövs allsidiga och lätt till- gängliga uppgifter om handikappade skol- elever. Inget organ kan f. n. tillhandahålla samlade uppgifter om barnens särskilda be- hov, ålder, hemort och skolutbildning.
Handikappade barn får i allt större ut- sträckning såväl grundskolutbildning som gymnasial utbildning inom det ordinarie skolväsendet. Därför är det angeläget att de planerande organen har god överblick över skolsituationen för dessa barn.
Allmän hälsokontroll
En departementspromemoria om hälsokon- troll av 4-åringar (Socialdepartementet Sten- cil 196619) har legat till grund för nor- mer för sådan hälsokontroll, vilka har ut- arbetats inom socialstyrelsen och lagts fram som förslag den 31.5.1968 i serien »Social- styrelsen redovisar» nr 2: Hälsokontroll av 4-åringar.
Syftet med hälsokontrollen är att klar- lägga förekomsten av sjukdomar och han— dikapp hos barn i förskolåldern. Hälsokon- trollen är avsedd att ingå i den förebyg- gande barnavården. Den innebär en viktig
utbyggnad av verksamheten. Erfarenheterna från hälsokontrollen bör kunna bilda ett gott underlag för planering av behandlings-, vård- och undervisningsresurserna för han- dikappade barn och ungdomar. Uppgifterna från hälsokontrollen skall följa barnet tills det börjar skolan. Då övertar skolhälso- vården ansvaret.
Inom skolhälsovården finns goda möj— ligheter att även under skoltiden mer in- gående kontrollera de handikappade bar- nens oeh ungdomarnas hälsotillstånd och se till att de får möjlighet till vård och kontroll. Skolgången bör följas med största noggrannhet så att skolans resurser maxi- malt utnyttjas och barnet får en utbildning som svarar mot behov och förmåga. Ge- nom tillkomsten av hälsokontrollen för 4- åringar får skolan större möjlighet än tidi— gare att göra en adekvat skolplanering även för handikappade.
Ansvaret för alla elevers skolrättighet och skolplikt
Det är önskvärt att få klarhet om gällande bestämmelser om elevers skolplikt och skol- rättigheter är tillräckliga för att garantera att inga barn går miste om undervisning och utbildning.
De nu gällande skolpliktsbestämmelserna m.m. innebär bl. a. följande. Skollagen1962: 319 (ändrad 1965: 247), skolstadgan 1962:439 (ändrad 1966: 114) och special-
skolstadgan 1965 : 478 reglerar frågorna om skolplikt och skolrättighet för alla barn utom de psykiskt utvecklingsstörda. Skol- plikt och skolrättighet för dem regleras i lagen 1967: 940 angående omsorger om vis— sa psykiskt utvecklingsstörda (»Omsorgs- lagen») och stadgan 1968: 146 i samma ämne (»Omsorgsstadgan»).
Skollagen föreskriver att varje kommun skall sörja för undervisning av barn i grund- skola. Staten sörjer för undervisningen i spe- cialskola av barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervis- ningen i grundskolan.
Omsorgslagen ålägger landstingen (och de landstingsfria städerna) att bereda psy- kiskt utvecklingsstörda som bor inom lands- tingsområdet undervisning, vård och om- sorger i övrigt.
Skolstyrelsen har skyldighet att ta be- hövliga initiativ för att bereda barn och ungdom tillfredsställande utbildning (skol- lagen 2 kap. 9 &) och se till att skolplik- tiga elever fullgör sin skolgång. Skolsty- relsen skall även föra anteckningar över skolpliktiga barn (skolstadgan 2 kap. 19 5).
Enligt 755 folkbokföringskungörelsen 1967: 495 skall länsstyrelsen årligen före den 1 april till skolstyrelsen sända skolkort för varje barn i kommunen, som under året fyller 7 år och är upptaget i länsstyrelsens register. Inträffar ändring i detta register ifråga om barn som under året fyller lägst 7 och högst 16 år har länsstyrelsen likaså skyl- dighet att snarast underrätta skolstyrelsen härom genom personavi.
Enligt samma stadgande i folkbokförings— kungörelsen meddelar centrala folkbokfö- rings- och uppbördsnämnden efter samråd med skolöverstyrelsen närmare anvisningar om tillämpningen av dessa bestämmelser.
Skolstadgan innehåller föreskrifter om specialundervisning (5 kap. 42—44 55) och om särskild undervisning av sjuka barn m. fl. (5 kap. 47 & ff). Denna stadga reglerar slutligen skolstyrelsens skyldigheter beträf- fande anmälan av vissa barn till speciellt för dem ordnad undervisning (6 kap.6—7 55).
Föräldrar delar med skolstyrelsen ansva- ret för barnets skolgång (skollagen6 kap.
38 å). De skall anmäla sina barn för in— skrivning det år dessa fyller 7 år. Föräld- rarna skall i god tid meddela skolstyrelsen hur de ämnar ordna barnets undervisning om barnet inte skall gå i grundskolan i hemkommunen. Likaså skall föräldrarna anmäla sitt barn vid inflyttning i kommun (skolstadgan 6 kap. 1—4 åå). Om för— äldrarna inte har vårdnaden om barnet till- kommer dessa skyldigheter barnets vård- nadshavare.
Föräldrar och skolmyndigheter har så- ledes gemensamt ansvaret för barnets skol- gång. Gällande bestämmelser syns ge ga- rantier för att alla barn anmäls till skol— undervisning.
I vissa fall har underlåtenhet i fråga om barns skolgång kunnat konstateras eller att barn har placerats i fel skola eller skol- form. Detta synes i de påtalade fallen inte ha hängt samman med »luckor» i bestäm— melserna utan med att de ansvariga inte har känt till eller följt gällande bestämmelser.
Skyldighet att redovisa handikappade elevers skolgång
Av det föregående framgår att syn-, hör- sel- och talskadade barn har skolplikt och skolrättighet i specialskola och psykiskt ut— vecklingsstörda barn i särskola. Dessa skol— former har »undervisning som är särskilt ordnad» för dessa barngrupper. Den lokala skolstyrelsen skall se till att barn som på grund av angivna handikapp inte kan följa undervisningen i grundskolan anmäls till specialskola och särskola (skolstadgan 6 kap. 7 5).
För barn med rörelsehinder — som be- höver vård eller undervisning »på vanföre- anstalt eller liknande» — finns inte skol- plikt i annan skolform än den vanliga grundskolan. Om föräldrarna önskar pla— cering av barnet i särskild skola för rörelse- hindrade är det emellertid skolstyrelsens skyldighet att hjälpa till med anmälan till sådan skola (skolstadgan 6 kap. 7 å, andra stycket). För de handikappade barn som åsyftas i denna paragraf har alltså skol— styrelsen ett särskilt ansvar och särskilda
skyldigheter. Skolstyrelsen har likaså särskil- da skyldigheter när det gäller undervisning för barn, som »på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständighet» inte kan delta i vanligt skolarbete (skolstadgan 5 kap. 47 5).
När det gäller elever i grundskolan som beräknas få särskild undervisning hela läs- året — »sjuka barn» — skall skolstyrelsen årligen före den 15 september till läns— skolnämnden sända förteckning över dessa barn. Detta gäller också barn som är kyrko- bokförda i kommunen och som vistas på vanföreanstalt eller liknande institution (skolstadgan 6 kap. 8 5). Hos länsskol— nämnden finns författningsenligt alltså des- sa båda elevgrupper kontinuerligt förteck- nade. Begränsningen till elever som behö- ver undervisning »vid vanföreanstalt eller liknande» gör förteckningen föga använd- bar exempelvis vid undersökningar om han— dikappades skolgång i specialskola och sär- skola. Tolkningen av vilka barn som hör till >>liknande anstalt» växlar länsskolnämn- derna emellan. .
När syn-, hörsel— och talskadade barn har anmälts för skolgång i specialskolan prö- vas deras rätt till undervisning i denna skol- form av vederbörande specialskolstyrelse (specialskolstadgan 12 5). Inom varje spe- cialskola förtecknas skolans elever på sam- ma sätt som i grundskolan. Någon skyl- dighet syns emellertid inte föreligga för skolstyrelsen i barnets hemkommun eller för specialskolans styrelse att till länsskolnämn- den sända förteckningar över de skolplik- tiga syn—, hörsel- och talskadade barn som fullgör skolplikten i specialskolan.
Inskrivning i särskola beslutas av särskol- chefen (omsorgslagen 27 &) efter samråd med överläkaren vid omsorgsstyrelsen (i vissa fall av beslutsnämnd för psykiskt ut- vecklingsstörda).
Det åligger särskolchefen att föra för- teckning över eleverna (omsorgsstadgan 27 å). Skyldighet att hålla länsskolnämnden underrättad om elever som är inskrivna i särskola föreligger inte.
Det framgår av den gjorda sammanställ- ningen av skolpliktsbestämmelser m. m. att
omfattande skyldigheter åvilar skolstyrelser och rektorer när det gäller att föra anteck- ningar över skolpliktiga elever och att hålla varandra underrättade om elevers flytt- ningar och elevers fullgörande av skolplik- ten. Varje enskild skolstyrelse syns sålunda ha tillgång till kontinuerligt förda uppgifter i varje fall om vilka elever som fullgör skolplikt i specialskola, i skola för rörelse- hindrade i annan kommun än hemkommu- nen eller i annan skola för handikappade (exempelvis de s.k. Järna-anstalterna och epileptikerskolorna). Varje särskolchef för förteckning över psykiskt utvecklingsstörda elever.
Det är en brist i gällande föreskrifter att inte alla sådana uppgifter från den enskilda kommunens skolväsen finns samlade även hos länsskolnämnden. I och med att läns- skolnämnden under senare år har fått till- synen över specialskolan och särskolan mås— te det också från länsskolnämndens syn— punkt vara angeläget att få samlade upp- gifter från kommunerna om vilka speciella åtgärder som har vidtagits för handikappa— des skolgång. Det rör sig här om relativt små grupper elever. Specialskolan för syn— skadade omfattar ca 300 skolpliktiga, spe- cialskolan för hörsel- och talskadade ca 500, särskolan ca 8000. Antalet rörelse— hindrade elever i skolor med elevhem är f. n. ca 300.
Om rapportskyldigheten beträffande ele- ver som beräknas få »särskild undervis- ning hela läsåret» (skolstadgan 6 kap. 8 &) utvidgas till att gälla de handikappade ele- ver för vilka kommUnens egna resurser är otillräckliga eller för vilka skolplikten inne- bär skolgång i specialskola eller särskola får länsskolnämnden värdefulla data även om dessa elever och deras skolgång. Tid- punkten för att sända förteckningarna till länsskolnämnden bör flyttas till exempelvis den 15 oktober så att skolstyrelserna dess— förinnan kan ställa samman uppgifterna. Genom den årliga rapporteringen hålls för- teckningen aktuell. Den gör det lättare för länsskolnämnden, skolöverstyrelsen och andra intressenter att följa utvecklingen på området. Genom kompletterande uppgifter
om handikappade för vilka undervisnings- åtgärder har kunnat genomföras i hem- kommunens skolväsen kan bl. a. integre- ringssträvandena följas och belysas.
Rapportering av handikappade i icke-obliga- toriska skolor
Det är önskvärt att rapportering till regio- nal eller central myndighet kommer till stånd. Rapporteringen bör avse såväl vid- tagna som behövliga men inte lokalt ge- nomförbara åtgärder för frivillig fortsatt utbildning av handikappade efter genom- gången grundskola, bl.a. för att samordna resurser och skapa utbildningsplatser.
Om den tidigare nämnda rapportskyldig- heten genomförs medför det att man re— dan under elevernas skolpliktstid länsvis har uppgifter för planering av elevernas skolgång på det gymnasiala stadiet.
Förslag till ändrad lydelse av vissa för- fattningar
Följande ändringar tillgodoser de redovi- sade behoven.
A) Skolstadgan 6 kap. 8 & ges följande lydelse:
Skolstyrelsen skall årligen före den 15 oktober till länsskolnämnden insända för- teckning över
1. elever vid grundskolan vilka beräknas få särskild undervisning under hela läsåret
2. i kommunen kyrkobokförda skolplik- tiga barn sOm undervisas i specialskolan eller särskolan, (som är inskrivna vid van- föreanstalt) eller som vistas i elevhem som har anordnats enligt lagen 1965: 136 om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl.
3. skolpliktiga barn som är inskrivna i annan skola eller anstalt än som nu nämnts och där får undervisning.
B) Specialskolstadgan kompletteras med en bestämmelse om att det åligger styrelse, alternativt rektor för specialskola, att årli- gen före den 15 september till skolstyrelsen i varje elevs hemkommun inge uppgift om att eleven fullgör skolgången i specialskolan
med angivande av årskurstillhörighet. När elevens skolplikt i specialskolan har upphört bör även detta meddelas skolstyrelsen i hemkommunen.
C) Omsorgsstadgan bör kompletteras med motsvarande bestämmelser som specialskol- stadgan.
Av prosektorn vid Göteborgs universitet Sven—Olof Brattgård, byrådirektö- ren has arbetsmarknadsstyrelsen Seved Eriksson och undervisningsrådet has skolöverstyrelsen Karin Lundström
De handikappades skolmöjligheter
Handikapputredningen skall enligt sina di- rektiv utreda frågan om yrkesutbildning för svårt handikappade. Utvecklingen inom skolväsendet medför att yrkesutbildningen samordnas med gymnasiet och fackskolan. Yrkesutbildningen för de svårast handikap- pade bör därför anordnas inom ramen för denna gymnasiala skola (gymnasium, fack- skola och yrkesskola).
Det bör inledningsvis framhållas att de handikappades utbildningssituation i hög grad är beroende både av de åtgärder som har vidtagits inom grundskolan för elever med olika handikapp och av de åtgärder som kan vidtas för eleverna inom den gymnasiala utbildningen. Det är nödvändigt att se de svårt handikappades gymnasiala ut- bildning i ett totalsammanhang. Pedagogis- ka, medicinska, sociala och arbetsmässiga aspekter bör bedömas samtidigt. Det gäller att öka elevernas egna förutsättningar ge- nom medicinsk rehabilitering, att ge bättre utbildning och bredda deras möjligheter in- om arbets- och yrkesliv. Den handikappa- des kunskaper och färdigheter men också hans sociala och psykologiska anpassning måste bli sådan att han kan leva ett i största möjliga utsträckning normalt liv med socia- la och kulturella kontakter, produktivt ar— bete och inspirerande fritidsaktivitet. Det är viktigt att samhället anpassar sig till de han— dikappade så att de liksom alla andra kan
utnyttja de anordningar av skilda slag som är tillkomna för medborgarna i allmänhet.
Under det senaste årtiondet har mycket gjorts för att anpassa samhället till de han- dikappades behov. Den väldiga utveckling- en inom utbildningen med ökande pedago- giska insatser, den kraftigt stigande bostads- standarden med de allt större möjligheterna att anpassa bostäderna till de handikappade, den allt bättre tillgången på tekniska hjälp— medel, medicinska och sociala åtgärder i rehabiliterande syfte och arbetsvårdens för- stärkta resurser har förbättrat situationen för de handikappade. Ett led i strävandena är att göra det möjligt också för de svårast handikappade att få en fullgod utbildning.
Genom olika åtgärder på skolans område, medicinsk rehabilitering och ökade sociala insatser har de handikappade fått möjlighet till grundskolutbildning. Även för svårt rö- relsehindrade barn som av olika skäl inte kan genomföra sin skolgång har 1965 års elevhemslag — genom anordningar för boen- de, vård och behandling — skapat förutsätt- ningar för en fullgod utbildning och omvård— nad.
Det är självklart att den fortsatta och fri— villiga utbildningen inom de tre gymnasi- ala skolformerna skall stå öppen för de han- dikappade. Nuvarande bestämmelser och re- surser torde i huvudsak innebära att ung- domar med lätt eller medelsvårt, i vissa fall även svårt handikapp men med i övrigt or- dinära studieförutsättningar kan delta i och
tillgodogöra sig utbildningen i gymnasium, fackskola och yrkesskola. Det är emellertid ofrånkomligt att den gymnasiala undervis— ningen, samtidigt som den strävar efter att tillgodose elevernas önskemål och behov, ställer stora krav på deras fysiska och psy- kiska uthållighet och mognad. Den gymna- siala undervisningen förutsätter att eleverna har fått grundläggande kunskaper i den ob- ligatoriska skolan och att de har färdigheter och förmåga att hämta in nya kunskaper. Det är inte ovanligt att en svår eller kompli- cerad funktionshämning har försenat eller försvårat elevens utveckling ifråga om dessa förutsättningar. För dessa elever måste öka- de resurser skapas så att även de får större frihet att välja yrke och bättre kan utnyttja sina resurser och anlag.
Genom samordningen av de tre skolfor- merna gymnasium, fackskola och yrkesskola till en sammanhållen enhet kommer utbild- ningen för de handikappade liksom för and- ra elever att underlättas. Friheten att välja studieinriktning ökar. Det är viktigt att den gymnasiala skolan får resurser som mot- svarar dem som finns inom grundskolan när det gäller att tillgodose handikappades behov.
Frekvenser
1966 års utredning inom skolöverstyrelsen angående åtgärder för rörelsehindrade ele- ver i grundskolan (RH-utredningen) sam- manställde ett material baserat på under- sökningar av Mitchell-Ingram, von Sydow och Brattgård-Olow. Enligt detta material syns det realistiskt att räkna med att ca 1,5 0/00 av antalet födda barn har sådan cp- skada att särskilda pedagogiska åtgärder be- höver övervägas. Vid en schablonberäkning av 100 000 födda per år innebär detta 150 barn per årsklass. Ca 40 % eller ca 60 av dessa barn är enligt Brattgård—Olow psy- kiskt utvecklingsstörda och skall alltså få sin undervisning i särskolan. De återstående ca 90 (60 %) barnen bör få del av det övriga skolväsendets undervisning. Härtill bör en- ligt 1958 års CP-utredning läggas ett antal barn, motsvarande en femtedel av hela au-
talet cp-skadade, dvs. ca 30 barn per års— klass, vilka har annat rörelsehinder än cp— skada och som behöver speciella insatser.
Sammanlagt bör genom det allmänna skol— väsendets försorg eller i nära anknytning till detta utbildningsresurser ställas till för—* fogande för ca 120 rörelsehindrade barn. per årsklass.
RH-utredningen beräknade antalet barn som behöver omfattande eller åtminstone re- lativt omfattande åtgärder till O,4—0,5 oloo av hela antalet barn i varje årsklass, dvs. 40— 50 barn. Dessa elever beräknades i allmän— het behöva behandling och bostad på så- dana elevhem SOm avses i elevhemslagen.
Socialstyrelsen redovisar i skriften »Häl- sokontroll av 4-åringar», bl. a. från en kli— nisk kartläggning av rörelsehindrade barn i åldern 4—16 år i Malmöhus läns lands— tingsområde att 1,3 O/oo av alla barn är svårt rörelsehindrade. Enligt skolöverstyrelsens- undersökning av 7-åringar, födda 1960, var- i Malmöhus läns landstingsområde 0,6 %0 svårt och 0,5 %o medelsvårt rörelsehindrade. Skillnaden torde bero på att i det ena fal—— let en medicinsk kartläggning åsyftas, i det andra en pedagogisk. Jämförda med var- andra visar frekvensundersökningarna att den dimensionering för gymnasial utbild— ning av de svårast rörelsehindrade som för- ordas i det följande inte kan anses för högt- tilltagen.
Förutom denna grupp svårt handikappa- de barn och ungdomar finns barn inom varje årsklass med mindre uttalade fysiska handikapp. Dessa barn har i stor utsträck— ning kunnat genomföra grundskolutbildning- inom den vanliga skolan. Detta har kunnat ske genom olika speciella åtgärder (special- undervisning) och särskilda stödåtgärder, så— som tekniska hjälpmedel, personell assistans och transportbidrag. Det är omöjligt att med' säkerhet ange antalet elever det här är fråga om. Under läsåret 1967/ 68 har emellertid sammanlagt 150 elever i grundskolan, gym- nasium, fackskola och yrkesskola fått tek- niska hjälpmedel, personell assistans och transporthjälp genom skolöverstyrelsen.
Handikapputredningen har i sitt arbete konstaterat (jfr bilaga 2) att psykiska be-
svär förekommer i stor utsträckning bland vanföreanstalternas yrkesskolelever. Även dessa handikappade ungdomar bör få möj— ligheter till ändamålsenlig utbildning inom den gymnasiala skolan. Genom dimensione- ring av utbildningskapaciteten enligt vad vi förordar kan även dessa gruppers problem beaktas.
Till gruppen handikappade för vilka sär- skilda åtgärder kan vara aktuella inom den gymnasiala skolan hör också de elever som har mera uttalade syn- och hörselskador. För de ungdomar som är gravt hörselska- dade byggs f. n. upp en gymnasial utbild- ning knuten till skolverksamheten i Örebro. Denna grupp handikappade påverkar där- för inte nämnvärt de här angivna frekvens- talen. För gruppen gravt synskadade har blindvårdsutredningen lagt fram förslag som ännu inte slutgiltigt har behandlats.
Stödåtgärder för handikappade elever i van- liga skolor
Pedagogiska åtgärder
Skolstadgans bestämmelser om speciella åt- gärder (specialundervisning) och särskilda stödåtgärder innebär att skolsituationen även för det gymnasiala stadiets elever kan un- derlättas inom den ordinära skolans ram.
Det nya gymnasiets konstruktion syns i stort sett ge möjligheter för den handikap— pade eleven — liksom för hans icke—handi- kappade kamrater som av andra skäl inte fullt kan utnyttja inlärningssituationen — att genom successivt tillval och genom val av mindre omfattande studiekurs anpassa stu- diegången efter individuella förutsättningar. Även möjligheterna att genom s. k. förlängd undervisning efter normalstudietidens slut fullborda studierna i det eller de ämnen, varmed lärokursen kan ha reducerats, be- räknas tillgodose vissa elevers behov av att i sin egen takt fördjupa kunskaperna.
Yrkesskolan har sin speciella inlärnings- situation. Den innebär i väsentlig grad ett inhämtande av yrkestekniska färdigheter, övning av motorik, handlag och praktisk bedömningsförmåga.
Erfarenheten har visat att såväl anpass- ningen till den praktiska arbetsmiljön som den tidsmässigt korta och koncentrerade yr- kesteorin ofta innebär stora svårigheter för en del handikappade elever. Det är därför nödvändigt att skapa möjligheter till sådan komplettering av grundkunskaperna att yr— kesteorin inte medför alltför stora hinder för elever att genomgå yrkesutbildning. Re- dan nu görs inom yrkesutbildningen en starkt individualiserad uppläggning av bl. a. självinstruerande utbildning vari teori och praktik integreras. Denna utveckling bör yt- terligare främjas så att man inom ramen för den numera allmänt tillämpade serie- eller blockutbildningen ger möjlighet till in— dividuellt tillrättalagda utbildningsvägar. I senare sammanhang förordas att för de svå— rast handikappade skall finnas s. k. förlängd undervisning även inom fackskolan och yr- kesskolan.
Medicinska åtgärder
Handikappade elever i grundskolan som kan gå i vanlig skola skall beträffande medi- cinsk vård och rehabilitering repliera på samhällets allmänna resurser. I RH—utred- ningens förslag, som senare antogs av skol- överstyrelsen, ingick att de skolor som kan förvänta flera handikappade elever skall se till att det finns lokaler för fysikalisk te- rapi m.m. Sjukvårdshuvudmännen skall svara för att eleverna får sin medicinska vård och behandling.
De av RH-utredningen föreslagna åtgär- derna bör också gälla gymnasier, facksko- lor och yrkesskolor. Vid om- och nybygg- nad av gymnasiala skolor måste alltid beak— tas att de blir tillgängliga för handikappade elever och att det finns lokaler för deras medicinska vård. Det är viktigt att varje skoldistrikt ser till att de snabbt får skolen- heter som är anpassade för handikappade. Det är också viktigt med ett aktivt samar- bete mellan skolläkaren och de speciallä- kare inom rehabiliteringsfältet som har an- svar för elevernas behandling.
Yrkesrådgivning och arbetsprövning
Genom tillkomsten av den gymnasiala sko- lan har de handikappade ungdomarna fått ökade möjligheter till ett mer realistiskt yr- kesval. Detta ställer ökade krav på effektiv yrkesrådgivning. Utbildningen för elever i yrkesskola och fackskola är mer direkt in- riktad på ett yrke än vad undervisningen i gymnasiet är. Det är väsentligt för de handikappade att de under den gymnasi- ala skoltiden får tillgång till yrkesrådgiv- ning, anlagstest och när det behövs kvali- ficerad arbetsprövning i sådan utsträckning att de kan välja ett yrke som passar dem. Ett ökat samarbete mellan skolan, den me- dicinska rehabiliteringen och arbetsmark- nadsstyrelsens organ bör eftersträvas. Det är också viktigt att genom de centrala or- ganens medverkan fortlöpande samla de er- farenheter som kan vinnas genom olika åt- gärder.
Boende och vårdartjänst
Genom en utbyggnad av stödåtgärder för handikappade elever i den gymnasiala sko- lan motsvarande dem som finns inom grund- skolan skapas förutsättningar för en de- centralisering av verksamheten och en ökad integrering. Detta medför att den handi- kappade eleven i större utsträckning än ti- digare kan vistas i sin hemort under gym- nasietiden. Många elever har dock inte till- gång till gymnasial skola i sin hemort. De- ras handikapp kan förorsaka svårigheter att resa mellan hemorten och studieorten.
För elever inom gymnasium, fackskola och yrkesskola har på olika håll inrättats inackorderingshem. Dessa hem är särskilt betydelsefulla för elever med handikapp. Hemmen bör göras handikappvänliga. De bör stå öppna för alla handikappade elever i gymnasial ålder, dvs. även för dem som går på utbildning vid handelsskolor och lik- nande.
Många handikappade elever behöver ext- ra hjälp i form av vårdartjänst. Vårdartjänst förekommer inte vid de vanliga inackorde- ringshemmen. I och med att dessa i högre
grad än tidigare skall ta emot handikappade elever bör vårdartjänst ordnas vid dem. Vår- dartjänst kan utformas olika alltefter lo- kala förhållanden, t. ex. genom att utnyttja hemvårdarinnor eller särskild personal knu- ten till inackorderingshemmen.
Sammanfattning
Genom tillkomsten av stödåtgärder inom den gymnasiala skolan har förutsättningar skapats för en decentraliserad och integre— rad utbildning för handikappade ungdo- mar. Denna skolform bör tillförsäkras yt- terligare resurser i form av specialklasser av samma slag som finns inom grundsko- lan. Utbildningen med dess förstärkta re- surser skall stå öppen för alla handikappa- de som kan tillgodogöra sig den och vilkas behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Skollokalerna skall göras handikappvänliga.
Den medicinska vården och behandling- en för handikappade i gymnasial utbildning bör repliera på de resurser som sjukvårds- huvudmännen tillhandahåller.
Med hänsyn till vikten av en adekvat och realistisk yrkesrådgivning för de handikap- pade eleverna bör ett ökat samarbete mel- lan skolan, den medicinska rehabiliteringen och arbetsmarknadsstyrelsens organ komma till stånd.
För handikappade elever som inte kan få sin gymnasiala skolgång ordnad på hem- orten och för vilka särskilda utbildnings- möjligheter av rikskaraktär inte behöver ut- nyttjas bör boende och vårdartjänst ordnas genom de inackorderingshem som finns för gymnasier, fackskola och yrkesskola. In- ackorderingshemmen bör göras handikapp- vänliga.
Särskilda utbildningsmöjligheter
För att svårt handikappade skall kunna gå i gymnasium, fackskola eller yrkesskola måste deras behov av kvalificerad medicinsk behandling och vård, personell assistans och pedagogiska och tekniska stödåtgärder till- godoses. Det är viktigt att behovet tillgodo- ses utan att eleven isoleras vare sig i sin utbildnings-, boende- eller fritidssituation.
Utbildningens lokalisering och organisation
Elevhemsorganisationen för rörelsehindrade barn i grundskolan och de åtgärder vid byggnads- och lokalplaneringen som succes- sivt genomförs inom all skolplanering kom- mer att underlätta den decentralisering av undervisningen som i allmänhet är önsk- värd från såväl föräldrarnas som elevernas synpunkt. Flertalet handikappade elever kommer därigenom att få sin gymnasiala utbildning inom den ordinarie gymnasiala skolorganisationen. Resurser måste emeller- tid finnas också för den mindre grupp som handikapputredningens direktiv har angivit som de svårast handikappade. Eftersom ele- verna i denna grupp beräknas komma från hela landet, bör den gymnasiala utbildning- en för dem anordnas centralt och förläggas till en från kommunikationssynpunkt väl belägen ort. Tillgång till behövlig medicinsk expertis — pediatrisk, ortopedisk, psykiatrisk och neurologisk — bör vara säkrad. Skol- väsendet på orten bör vara väl utbyggt för att ge nära anknytning till befintlig utbild- ning i gymnasium, fackskola och yrkesskola. Förutsättningar att ordna kvalificerad ar- betsprövning bör föreligga. Föreningsliv, fri- tidsverksamhet och tillgång till kulturella och förströelsebetonade aktiviteter av olika slag bör finnas så att en naturlig kontakt även med jämnåriga icke-handikappade kan etableras och stimuleras.
Vi räknar med att skolmyndighetema i den 011 till vilken verksamheten för svårt handikappade förläggs är beredda att med- verka tll att undervisningsenheter för svårt rörelseh'ndrade elever kan förläggas till lämpligt gymnasiala skolenheter på orten.
Anorlnandet av en permanent gymnasial skola får de svårast handikappade måste föregås av särskild planering med hänsyn till valet av förläggningsort, läge inom orten, anpassning till befintliga skolenheter rn. m. För att verksamheten skall komma igång så snart srm möjligt torde därför en proviso- risk lösning böra komma till stånd genom en omliggning av den verksamhet som nu bedrivs vid Norrbackainstitutet.
Utbildningens dimensionering
De särskilda utbildningsresurser som här förordas kommer i första hand att utnytt- jas av den grupp handikappade på 40—50 per årskurs som under grundskoltiden har replierat på elevhem för handikappade. Ef- tersom inte alla dessa elever kommer att gå i den gymnasiala skolan beräknar vi antalet elevplatser per årsgrupp till ca 40.
Möjligheterna till förlängd undervisning ingår inte reguljärt i fackskolans och yr- kesskolans individualiserande resurser. Gruppen svårt rörelsehindrade beräknas till minst 50 % behöva den reservmöjlighet som förlängd undervisning innebär. När det gäl- ler dessa elever bör fackskolan och även yrkesskolan i större utsträckning än nu få samma möjligheter i detta avseende som gymnasiet redan har. Utbildningstid och utbildningsplatser inom gymnasial utbild- ning bör beräknas bl.a. med hänsyn här- till. Den gymnasiala utbildningen beräknas kunna bli successivt utbyggd enligt om- stående tablå (åk = årskurs).
Utöver denna grupp elever bör man räkna med att ytterligare handikappade — till följd av progredierande skador med stigande ålder, nytillkommande handikapp genom trafikskador och sjukdomar, vissa psykiska handikapp m.m. — kan behöva repliera på de här aktuella resurserna. Det kan därför vara lämpligt att de särskilda utbildningsplatserna i den gymnasiala sko- lan beräknas för ca 130 elever.
Utbildningens syfte och allmänna utform- ning
Utbildningsplatserna i den särskilda gymna- siala skolan är främst avsedda för svårt handikappade elever. Dessa behöver redan på ett tidigt stadium en flexibelt utformad studiegång så att de kan få sina personliga förutsättningar utredda, stärkta och utveck- lade. Det måste bli fråga om individuella omsorger, där mål och metoder sätts i rela- tion inte i första hand till vad den handi- kappade saknar ifråga om förutsättningar för utbildning utan till vad han har och hur
Det beräknade antalet elever Iäsåren 1969/70—1972/ 73 i en gymnasial skola för svårt rörelse— hindrade m. fl.
Läsår Skolform 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73
Gymnasium åk 1 10 åk 1 10 åk 1 10 åk 1 10 åk 2 10 åk 2 10 åk 2 10 åk 3 10 åk 3 10
förlängd undervis- ning 5 Fackskola åk 1 10 åk 1 10 åk 1 10 åk 1 10 åk 2 10 åk 2 10 åk 2 10
förlängd förlängd
undervis- undervis- ning 5 ning 5 Yrkesskola åk 1 20 åk 1 20 åk 1 20 åk 1 20 åk 2 20 åk 2 20 åk 2 20
förlängd förlängd undervis- undervis- ning 10 ning 10 Totalt 40 80 105 110
detta skall tillvaratas och utnyttjas konstruk- tivt och på ett realistiskt sätt.
Syftet med utbildningen bör ges en extra dimension. När handikappet är så svårt att möjligheterna att välja arbetsuppgifter är starkt begränsade måste ett specialiserat ut- bildningsmål kunna väljas och utformas, »skräddarsytt» efter den handikappades förutsättningar att klara en viss arbetsupp- gift i öppen arbetsmarknad eller skyddat arbete.
Det är en genomgående princip att vid placeringen av handikappade i gymnasial utbildning i första hand undersöka möjlig- heten att låta eleven följa vanlig undervis- ning i vanlig klass. Genom att knyta den här föreslagna gymnasiala utbildningen för de svårast rörelsehindrade till gymnasiala skolor på skolorten kan man smidigt till- varata individuella integrationsmöjligheter och bredda det fria ämnesvalet.
Med tanke på den elevgrupp för vilken planeringen skall äga rum måste man dock räkna med att ett obegränsat linjeval inte är möjligt att genomföra i den gymnasiala skolan. Erfarenheterna från hittills bedri- ven försöksverksamhet med gymnasium och fackskola har visat att elevernas önskemål om tillvalsgrupper och utbildningslinjer har
koncentrerats till humanistisk-samhällsve— tenskaplig och naturvetenskaplig linje i gymnasiet och ekonomisk eller social linje i fackskolan. I första hand bör därför dessa linjer i fortsättningen anordnas för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikap— pade.
Även inom yrkesskolan bör skapas möj— lighet till fritt val av yrkeslinje. Att tala om »handikappyrken» är numera felaktigt.
Den specialisering som erbjuds icke-han— dikappade efter genomgången grundutbild— ning bör finnas tillgänglig även för de svårt handikappade. För dem bör man i hög grad tillvarata den i alla yrkesskolor förekommande starkt individualiserade un— dervisningen i yrkesarbete (yrkesteknik). Anlagsprövning och särskilt konstruerat testmateriel bör därför i ökad omfattning komma till användning.
Varje elev bör få tillfälle att genomgå. kvalificerad arbetsprövning, omfattande me- dicinsk, psykologisk, social och arbetsmäs- sig kartläggning av intresse och anlagsin— riktning, av fysisk och psykisk arbetskapaci— tet och av förmåga att anpassa sig till en arbetsmiljö.
Specialisering efter genomgången grund— utbildning innebär för icke-handikappade
att de inriktas på bestämda yrken, exem- pelvis svarvare, borrare, fräsare och avsy- nare.
»Specialiseringen» för de svårast handi- kappade måste innehålla något därutöver. Det innebär att man kartlägger något eller några delavsnitt av yrkesutbildningen som de kan inlära och utöva.
För den till sitt antal begränsade grupp det här gäller bör man också försöka finna individuellt tillrättalagda yrken — »udda yrken» — och ge utbildning härför. I nära samarbete med arbetsvården bör även i dessa fall kartläggas de arbetsuppgifter på en arbetsplats som kan utföras av den svårt handikappade under förutsättning att han får en väl avpassad och specialiserad ut- bildning. Det bör främst vara arbetsvårdens uppgift att se till att behövliga åtgärder vid— tas för att anpassa arbetsplatsen till den han- dikappade. Utöver den allmänt handikapp- vänliga standardutformningen av arbetslo- kalerna kan speciella detaljändringar vara nödvändiga.
I stället för ordinär lärlingsutbildning, dvs. yrkesutbildning genom placering på arbetsmarknaden, är det tänkbart för en- staka wårt handikappade att delta i en systematiskt upplagd träning på en arbets- plats med innötning av arbetsrutin och ar- betsmonent som har valts ut med särskild hänsyn till deras personliga förutsättningar. Även här är arbetsvårdens medverkan oundgäiglig inte minst när det gäller att uppmärksamma vad som kan kallas per- sonell assistans på arbetsplatsen.
Eleverras medicinska vård och rehabilite- ring
Den här förordade utbildningen är avsedd för svårt handikappade. Fysiska handikapp dominerar men många har också psykiska besvär. Detta medför att de ofta behöver omfattznde medicinsk behandling och till- syn. Det är viktigt att medicinska och pe— dagogism insatser samordnas. Till de här förordade utbildningsenheterna måste kny- tas medicinsk expertis och rehabiliterings- främjarde resurser. Det kan lämpligen ske
genom att en elevmedicinsk avdelning inom skolan svarar för utredning, behandling och rehabilitering från medicinsk synpunkt. Det är viktigt att den elevmedicinska avdel— ningen såväl under elevens skoltid som fri- tid medverkar i den sociala anpassningen och ABL-träningen. Den elevmedicinska avdelningen skall också medverka vid yr— kesvägledning och arbetsprövning. Den långvariga och ingående kännedom om ele- ven som avdelningen får bör vara av värde i bedömningarna av hans resurser och möj- ligheter.
Arbetsprövning
De svårt handikappade ungdomar som i grundskolans åttonde och nionde år skall söka ta ställning till sitt yrkesval möter en svår uppgift. Ungdomarna blir ofta dubbelt handikappade till följd av att de inte genom praktisk yrkesorientering eller feriearbete kan skaffa erfarenheter av betydelse för ett yrkesval.
Skolgång i internatform betyder även av- sevärt minskade möjligheter att på fritid få de möjligheter till inblick i olika yrken och yrkesmiljöer som icke-handikappade elever får genom föräldrar, syskon och kamrater och andra kontakter som kan vidga perspektiven.
Av det anförda framgår även att upp- giften blir utomordentligt svår för dem som skall svara för yrkesrådgivningen. De sektorer som valet kan tänkas ske inom är ofta få och snäva när det är fråga om ele- ver med svåra handikapp. Problemet är att eftersom eleven har ett svårt handikapp detta dominerar så totalt att man förbiser elevens begåvningsmässiga och andra resur- ser.
För att kunna hjälpa en svårt handikap- pad elev till ett optimalt yrkesmässigt ut- byte av sina förutsättningar krävs en in- gående kartläggning från medicinska, psy- kologiska, sociala och arbets- (yrkes-) mäs— siga utgångspunkter. En sådan kvalificerad arbetsprövning måste därför kunna erbju— das eleverna.
Den arbetsprövning som behövs i en
gymnasial skola för svårt handikappade måste få speciell utformning eftersom den skall vara en integrerad del i hela verksam— heten. Arbetsprövningen för svårt handi- kappade ungdomar måste inrymma en om- fattande terapevtisk verksamhet jämsides med yrkesorienterande aktiviteter. För att tillgodose detta krav är det önskvärt att svårt handikappade ungdomar som lämnar grundskolan får tillgång till ett oriente- ringsår vid yrkesskolan, alternativt i form av ett frivilligt påbyggnadsår i grundsko- lan.
Arbetsprövning utförs f.n. vid statens arbetsklinik, som är belägen intill Norr- backainstitutet och karolinska sjukhuset, och vid särskilt organiserad prövningsavdel— ning vid 17 arbetsträningsinstitutioner ute i landet. I ett prövningsteam ingår medi- cinsk personal, psykolog, kurator, arbets- vårdstjänsteman och arbetsinstruktör.
Flera skäl talar för att arbetsprövning i den gymnasiala skolan ordnas genom ar- betskliniken. Denna har utvecklat meto- derna för arbetsprövning i landet och sva- rar för viss forskning och för utbildning av personal. Med hänsyn till att den gymna- siala skolan avser svårt handikappade ung- domar är det angeläget att försöksverksam- heten redan från början kan utnyttja de me- toder och samlade erfarenheter på arbets— prövningens område som arbetskliniken har byggt upp. Inom kliniken bedrivs tillämpad forskning beträffande arbetsprövningsmeto- der och hjälpmedel för anlagstest i form av standardiserade arbetsprov (work samples) och M.T.M.-analyserade typarbetsplatser. Med de senares hjälp kan man metodiskt studera begränsningar i rörelseomfång eller andra inskränkningar i grundrörelserna. Därigenom får man även underlag för att bedöma vilka möjligheter som kan finnas för att kompensera handikappet i dessa av— seenden.
Arbetskliniken har ett givande samarbete med tekniska högskolan i Stockholm om utvecklingen av hjälpmedel och hjälpanord- ningar i samband med yrkesutövning, om- konstruktioner av maskiner och verktyg el- ler andra arbetsredskap som förekommer på
Det är angeläget att det forsknings— och utvecklingsarbete som bedrivs vid arbets- kliniken på så direkta vägar som möjligt kommer de svårt handikappade ungdomar- na i gymnasial skola till godo. Det är ock- så viktigt att detta arbete inriktas direkt på deras problem.
Boende och vårdartjänst
För den handikappade eleven är i första hand familjens omvårdnad, stöd och för- ståelse betydelsefullt. För elever främst från andra orter än studieorten bör boendefrå— gan få en så flexibel lösning som möjligt.
Elevhemsorganisationen bör erbjuda möj- lighet till valfrihet mellan olika boendefor— mer, såsom elevvåningar och elevvillor, in— sprängda i vanlig bostadsbebyggelse, men också elevhem av den typ som kan till- handahålla vårdartjänst och medicinsk vård. Elevhemmen bör vara fördelade på enheter som varierar i storlek och funktioner. Alla bör ge hemlik, studievänlig och fritidsvän- lig miljö åt eleverna liksom möjlighet till goda kontakter med närsamhället.
De handikappades boendesituation måste kompletteras med en vårdartjänst som på ett effektivt och rehabiliteringsbefrämjande sätt hjälper eleverna. Den vårdartjänst som elevhemsorganisationen skall tillhandahålla skall inte bara ordna med tillsyn, personlig omvårdnad och ABL-aktiviteter åt den han— dikappade utan också aktivt medverka till att han får kulturell och social kontakt. Elevhemsorganisationen har stort ansvar för den handikappades sociala träning och an- passning.
De handikappade elevernas omvårdnad är en viktig del av verksamheten. De sociala och psykologiska problem som följer med handikappet och som många gånger accen- tueras om boendet är ordnat utanför hem— orten måste beaktas. Först genom en aktiv medverkan från elevhemmens ledning ska- pas förutsättningar för att eleverna skall få det stöd som de behöver.
De uppgifter som elevhemsorganisationen har medför avsevärda krav på personalen. Detta måste beaktas vid planeringen.
Sammanfattning
För de svårt handikappade elever som inte kan fullgöra sin gymnasiala utbildning i det vanliga skolväsendet bör särskilda ut- bildningsmöjligheter av rikskaraktär skapas. Utbildningen bör förläggas till en ort där speciella utbildningsplatser kan ordnas och integreras i ortens gymnasiala skolor. Sko- lan bör ha alla särskilda resurser som be- hövs för att möjliggöra en individuellt an- passad utbildning för de svårt handikap- pade. Utbildningsplatsernas antal beräk- nas till ca 130. Elevernas medicinska vård och rehabilitering bör tillgodoses genom en elevmedicinsk avdelning. Denna bör aktivt medverka vid studierådgivning och social anpassning. Arbetsprövning bör äga rum genom medverkan av statens arbetsklinik. De handikappade elevernas boende och vårdartjänst bör lösas på ett flexibelt sätt som ger dem valmöjligheter. Elevhemsorga- nisationen bör på ett aktivt sätt ta del i elevens sociala anpassning och träning.
F örsöksverksamhet
I det föregående har framförts principiella synpunkter på en framtida gymnasial ut- bildning för de svårast rörelsehindrade och andra svårt handikappade. Den förordade verksamheten bygger på en utveckling av den av riksdagen beslutade gymnasiala skol- formen. Verksamheten bör anordnas i för- söksform för att man skall komma fram till de bästa lösningarna för de handikap— pade. Vid Norrbackainstitutet finns redan erfarenhet av försöksverksamhet med cen— tralt anordnad gymnasie- och fackskolut- bildning för svårt handikappade.
Antalet elever i gymnasie- och fackskol— avdelningarna vid Norrbackainstitutet fram- går av följande tablå (åk : årskurs).
Det beräknade elevantalet vid en fram- tida fullt utbyggd fackskol- och gymnasie- undervisning understiger något det antal som anges i sammanställningen. Därvid bör dock följande omständigheter beaktas.
F.n. finns ytterst begränsade möjlighe-
Antal elever läsåren 1964/65—1967/68 vid Norrbackainstitutets gymnasie- och fackskolavdel- ningar Fackskola1 Ekonomisk Social Allmän Samtliga År/årskurs Gymnasium linje linje linje linjer 1964/65 åk 1 14 (+ 4)2 — — — — åk ? _ _ _ _ _ åk 3 — 1965/66 åk 1 13 (+ 1)3 15 15 11 41 åk 2 16 (+ 4)3 _ _ _ _ åk 3 _ 1966/67 åk 1 15 14 7 6 27 åk 2 14 8 _ 9 17 åk 3 14 1967/68 åk 1 11 10 8 10 28 åk 2 1 5 11 — 8 19 åk 3 14
1 Elevantalet innefattar även elever från »påbyggnadsundervisningen». ” Avser elever som tillhört vanlig gymnasieklass vid Solna läroverk.
ter för de svårast rörelsehindrade eleverna att välja särskilt avpassad yrkesutbildning. Detta kan antas ha medfört att eleverna har valt studieinriktning enligt de befintliga teoretiska möjligheterna. Om yrkesutbild— ning hade funnits att tillgå jämsides med gymnasie- och fackskolutbildning torde ett betydande antal elever ha funnit att sådan utbildning bäst motsvarade deras önskemål och förutsättningar.
Bland de hittills intagna eleverna finns också en del ungdomar som tidigare — innan Norrbackainstitutet hade gymnasium och fackskola — slutat den obligatoriska skolan utan möjlighet till fortsatt gymna- sial utbildning, varför intagningen har till- godosett ett ackumulerat behov. Slutligen ingår i antalet även sådana elever som har tillråtts att gå om något gymnasie- eller fackskolår. Den förordade reguljära möj- ligheten till s.k. förlängd undervisning bör i fortsättningen kunna tillgodose åtminstone en del av dessa elevers behov av långsam- mare studietakt.
Det är vanskligt att föreslå en lämplig dimensionering av den gymnasiala skolans yrkesskola. Erfarenheterna av behov och önskemål är begränsade vilket gör en syste- matisk försöksverksamhet särskilt angelä- gen. Att anknyta försöksverksamheten till pågående försök med gymnasium och fack- skola syns likaså angeläget. Endast härige- nom skapas förutsättning för att den gym- nasiala skolan för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade följer samma ut- veckling som den vanliga gymnasiala sko- lan.
Norrbackainstitutet bör ha möjlighet att i större utsträckning än vad som hittills har varit fallet ta emot svårt handikappade ele- ver för yrkesutbildning. Denna verksamhet kan förhoppningsvis beräknas omfatta ca 20 elever i årskurs 1 redan fr.o.m. höst- terminen 1969 och ytterligare 20 elever i årskurs ] fr.o.m. höstterminen 1970, dvs. sammanlagt ca 40 elever under läsåret 1970/ 71. Bl. a. torde försöksverksamheten ge un- derlag för en mera realistisk bedömning av den slutgiltiga yrkesutbildningsdelens om- fattning vid full utbyggnad av den gymna-
siala skolan för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade.
Norrbackainstitutets yrkesskola hade ca 100 elever vårterminen 1969. Av dem slu- tade ca 60 sin utbildning med denna termin. De övriga slutar vårterminen 1970. Det är enligt vad vi har inhämtat klart att yrkes- skolan huvudsakligast tagit emot lättare el- ler medelsvårt handikappade. Dessa elev- grupper bör i ökad utsträckning i fortsätt- ningen kunna beredas utbildning inom de vanliga yrkesskolorna.
Det syns realistiskt att under åren 1969 och 1970 minska antalet platser för lättare handikappade och öka intagningen av svårt handikappade för yrkesutbildning efter ge- nomgången grundskola.
Specialklass för rörelsehindrade i gymna- sial skola får anordnas om antalet elever är 7. Delning av klass får göras om elevan- talet är 13. Genomsnittligt beräknas elev- antalet i specialklass vara 9. Med hänsyn till att det här gäller synnerligen svårt han- dikappade bör klass få bildas vid ett lägre elevantal. En första intagning av ca 20 ele- ver kan sålunda ge underlag för 3 år 4 klas- ser.
I avvaktan på bättre lösningar av boende- situationen bör Norrbackainstitutets elev- hem kunna utnyttjas för här aktuella elever. Även under försöksverksamheten bör dock andra boendeformer prövas.
Från Norrbackainstitutet har inhämtats att vissa redan befintliga utbildningsgrenar är lämpliga för svårt handikappade elever, nämligen den finmekaniska och den tele- tekniska utbildningen. Med relativt små ändringar i lokalerna och kompletteringar av maskinutrustningen bör två klasser för svårt handikappade elever kunna ordnas. Det lägre elevantalet gör det nödvändigt med ökat antal lärartimmar.
Kontors- och handelsutbildningen bör anordnas som ett alternativ till den utbild— ning som nu finns i den ekonomiska fack- skolan vid Norrbackainstitutet. Delvis torde tillgängliga lokaler, exempelvis skrivnings- salar, kunna utnyttjas för båda skolfor- mernas elever. Vid denna nya inriktning av utbildningen måste en del av pågående
utbildnings- och omskolningsverksamhet vid institutet upphöra. Detta gäller särskilt den del av verksamheten som är avsedd för äldre omskolningselever. Deras utbild- ning har förlagts till institutet för att ta i anspråk outnyttjad utbildningskapacitet.
Det är viktigt att resurser på den elev- medicinska avdelningen finns i full utsträck- ning när försöksverksamheten börjar. Ef- tersom samtliga elever behöver adekvat ar- betsprövning bör både personal och loka- ler härför ställas till verksamhetens förfo- gande. En viktig del i försöksverksamheten är åtgärder som stimulerar de svårt handi- kappades sociala anpassning och träning. De olika aktiviteterna bör fortlöpande ana- lyseras så att man kan göra de förändringar av verksamheten som behövs.
Av byrådirektåren hos arbetsmarknadsstyrelsen Seved Eriksson
Handikapputredningen skall enligt sina di— rektiv i samråd med bl. a. yrkesutbildnings- beredningen och arbetsmarknadsstyrelsen uppmärksamma frågor som har samband med svårt handikappade ungdomars möj- ligheter till yrkesutbildning. Utredningen bör enligt direktiven systematiskt studera olika yrken som grundval för en effektiv yrkesutbildning och yrkesvägledning.
När yrkesutbildning för handikappade började att anordnas i organiserad form genom skolorna för blinda och döva och vid vanföreanstalterna lades utbildningen upp med utgångspunkt från vad som då ansågs möjligt att utföra för en blind, döv eller rörelsehindrad. Man såg i första hand till de begränsningar som handikappet an- sågs medföra i en arbetssituation Och sat- sade på några få yrken som från arbets- teknisk utgångspunkt var möjliga att klara trots handikappet. Detta betraktelsesätt medförde att de s.k. lytesyrkena kom till. Blinda utbildades i borstbinderi, snickeri, skrädderi, vanföra i Skomakeri och skrädde- ri för att nämna de vanligaste yrkesom- rådena.
Utvecklingen gick framåt vid dessa sko- lor och valmöjligheterna breddades så små- ningom. Den gick dock långsamt. Ända in på l940-talet bestämdes yrkesinriktning- en i hög grad inte med utgångspunkt från den enskildes förutsättningar utan från ar— ten av hans handikapp.
Inom arbetsvården har bedrivits ett mål-
medvetet arbete för att få bort det gamla synsättet om att vissa yrken är särskilt läm— pade för den ena eller den andra gruppen handikappade. Enligt det moderna synsättet finns det inga »handikappyrken» lika litet som det finns två synskadade, hörselskada- de eller rörelsehindrade med lika förutsätt- ningar att utöva ett och samma yrke. De kan ha samma medicinska diagnos men omfattningen av handikappet kan vara oli- ka. Även om de har drabbats av samma skada kan deras förutsättningar att — kan- ske med samhällets hjälp — reda upp sin situation vara helt olika beroende på skill- nader i intellektuella, fysiska och person- lighetsmässiga förutsättningar, miljöförhål— landen m. m.
I modern arbetsvård —- liksom inom sko- lan och yrkesvägledningen — utgår man ifrån att varje individ är särpräglad ifråga om intellektuella och anlagsmäSSiga till- gångar, fysiska och psykiska resurser, per— sonlighetsmässiga egenskaper Och intresse- inriktning. Det är individens önskemål, in- tressen och förutsättningar som i första hand skall avgöra yrkesvalet. Om det be- hövs måste särskilda åtgärder sättas in för att kompensera handikappet.
Det gamla synsättet kunde möjligen vara riktigt på den tiden då jordbruk och hant- verk dominerade och yrket ofta ärvdes från far till son och kvinnans plats var i hem- met.
Idag erbjuder arbetsmarknaden en mängd
yrken och utkomstmöjligheter. Den indu- striella och merkantila utvecklingen har gjort arbetsmarknaden vida mer differentiev rad än för bara några årtionden sedan.
Under tiden närmast efter industrialis— mens genombrott var arbetet ofta tungt och lortigt. Man utsattes för hetta, kyla och väta. Arbetsdagen var lång.
Idag har maskiner i stor utsträckning övertagit det tunga, smutsiga och obekväma arbetet. Detta har i grund ändrat förutsätt— ningarna för arbetskraften.
Grovarbetaren Och diversearbetaren inom industrin har i betydande grad ersatts av maskinpassare och maskinoperatörer. Kra- vet på fysisk styrka och uthållighet har ofta ersatts med krav på uppmärksamhet, noggrannhet och samspel mellan öga och hand. Maskinen gör i stort sett arbetet men den bestämmer ofta också arbetstak— ten vilket kan medföra stora psykiska krav på arbetaren.
Den moderna industrin ställer växlande krav på yrkesskicklighet hos arbetaren. Uppdelningen i olika tempon av en ar- betsprocess kan skapa förutsättningar för t. ex. den intellektuellt mindre väl utrustade att efter en kortare intrimning klara ett tempoarbete vid en maskin. För att sköta de mer komplicerade maskinerna ställs hög- re krav på kunskaper och intrimning, vilka uppfylls av specialarbetaren med sin spe- ciella utbildning på en viss maskin och vissa arbetsuppgifter. För mer komplice- rade, högeffektiva och dyrbara maskiner krävs högt kvalificerade yrkesmän med god utbildning och mångårig erfarenhet.
Den senaste fasen i mekaniseringen är automationen. Denna innebär t. ex. att flera maskiner länkas ihOp i en automatisk till- verkningsprocess som gör ingrepp av män— niskohand överflödiga. Tillverkningsproces— sen kanske dirigeras och övervakas från ett instrumentbord eller ett mätarrum.
Andra delar av automationen är den självstyrande kontrollen av tillverkningspro— cessen och ersättning av en del kontorsru— tiner med automatisk databehandling. I det senare fallet registreras t. ex. och lagras in- formation i databehandlingsmaskinen som
på grundval av denna information utför matematiska operationer.
Automationens successiva inträde på olika områden skapar också delvis ändrade för— utsättningar för arbetskraften. En del ru— tinbetonade arbetsuppgifter försvinner. An- dra kommer till men kanske med andra krav på manuell färdighet, koncentrations- förmåga och uthållighet.
Tillsynen av maskinerna, reparationer och service kräver personal med olika tek- nisk utbildning. Automationen betyder där- för inte bara att en del arbetsuppgifter ra- tionaliseras bort utan också att nya yrken kommer till med speciella krav ifråga om utbildning och förutsättningar.
Det är emellertid inte bara förändringarna på arbetsmarknaden som har betydelse för de handikappades möjligheter att göra en produktiv insats. Av lika stor betydelse är samhällsutvecklingen. Kommunikationerna och motorismen har minskat avståndet mel- lan tätorter och landsbygd. Därmed har större möjligheter öppnats för de mera av- lägset boende att bevaka de rikare tillfällen till arbete och utkomst som tätorten erbju- der.
Utbildningsväsendet har radikalt föränd— rats under senare år. Genom införandet av den nioåriga grundskolan har utbildningens allmänna nivå kraftigt höjts. Det gymna- siala skolsystemets utbyggnad medför ökade möjligheter för dagens ungdom att få ut- bildning ovanför grundskolans nivå. Även de vuxnas möjligheter till studier och ut- bildning ökar stegvis.
Det studiesociala stödets utbyggnad har gjort det möjligt för allt flera att fortsätta sin utbildning efter den obligatoriska sko- lan. Målet för samhällets åtgärder på ut- bildningens område är att alla skall få lika möjligheter att utveckla sina intressen, an- lag och övriga förutsättningar.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna — i dessa ingår en rad åtgärder som innefattas i begreppet arbetsvård — skapar helt andra förutsättningar än tidigare till överblick för den enskilde arbetssökanden och till kon— takt mellan honom och den som söker ar- betskraft. Arbetsmarknadsverket förfogar
över en rad resurser för att hjälpa den ar- betssökande till det arbete som är lämpli- gast för honom och ge arbetsgivaren bästa möjliga arbetskraft. Detta ger den enskilde arbetssökanden helt andra möjligheter än förr när det gäller kunskaper om arbetstill- fällen, att genom utbildning bli konkurrens- kraftig på arbetsmarknaden och att undan— röja ekonomiska hinder för flyttning till an- nan ort.
Den utveckling som nu har antytts inne- bär att för de handikappade oanade möj- ligheter har öppnats jämfört med förhållan- dena för bara ett eller annat årtionde sedan. Men utvecklingen innebär också att yrken och utbildningsvägar många gånger kan vara svårare att överblicka för den enskilde än förr. De förändringar på arbetsmarkna— den som har berörts i det tidigare gör att de yrkeskrav som gällde inom ett yrke igår, idag kanske håller på att ersättas med andra. Varje år kommer också nya skolor och kur- ser till stånd inom det ordinarie utbildnings- väsendet. För att få inträde vid dessa krävs inte sällan speciella förkunskaper, betygs- meriter eller färdigheter. Inom arbetsmark- nadsutbildningen görs en ständig anpass- ning av kurserna till arbetsmarknadens krav och förutsättningar. En betydande utbild- ningsverksamhet försiggår också inom ar- betslivet. För handikappade som inte kan använda de nyss angivna vägarna finns spe- ciella skolor och kurser.
Den unga människan som står inför sitt yrkesval känner sig säkerligen ofta förvirrad inför mångfalden yrken Och utbildningsvä- gar. Hon behöver hjälp med att reda ut be- greppen om olika yrkens karaktär, arbets- och löneförhållanden, kraven i olika slags utbildning ifråga om anlag och andra för- utsättningar, förkunskaper och utbildnings- tid. Men hon kanske också behöver hjälp med att få kännedom om sina speciella an- lag och förutsättningar, på vilka områden hon har sin styrka och i vilka avseenden hon är begränsad. Det gäller för henne att välja ett område, där intressen, anlag och övriga förutsättningar bäst kommer till sin rätt och där hon kan känna trygghet och trivsel.
På samma sätt behöver den vuxne som blir utan arbete på grund av strukturom- vandlingen i näringslivet eller den som mås- te byta yrke på grund av sjukdom eller ska- da hjälp med orientering om yrken och ut- bildningsvägar och om arbetsmarknadslä- get på skilda områden. Men han behöver ofta också hjälp med en kartläggning av de egna anlagen och förutsättningarna och om hur de skall kunna nyttiggöras så att de bäst motsvarar hans intressen och behov.
Ett handikapp innebär som regel att man har vissa arbetsmässiga begränsningar av fysisk eller psykisk art, ibland bådadera. Som inledningsvis har anförts utgår man emellertid i modern arbetsvård inte från handikappet utan från individen. Det är i första hand personens intelligens- och an— lagsmässiga utrustning, fysiska och psykis- ka resurser och intresseinriktning som skall bestämma yrkesvalet. Tidigare förvärvade kunskaper och erfarenheter skall beaktas liksom läget på arbetsmarknaden.
Genom de hjälpmedel som arbetsförmed- ling och arbetsvård förfogar över — medi— cinsk kartläggning, psykotekniska anlags- prov, arbetsprövning — får den handikap- pade sökanden en individualiserad rådgiv- ning som syftar till att hjälpa honom att på bästa sätt ta till vara sina förutsätt- ningar. Hänsyn måste tas till den begrän- sande inverkan som handikappet kan ha. En skada får inte förvärras eller hälsotill- ståndet försämras i det nya yrket. Man får inte heller utsätta sig själv eller andra för olycksfallsrisker. Även de naturliga slitage- skadorna i samband med åldrandet måste så långt det är möjligt beaktas i samband med den medicinska delen av yrkesvägled- ningen.
Genom anpassniugskurser, arbetsträning, yrkesutbildning eller omskolning eller ge- nom direkta selektiva arbetsplaceringsåtgär- der strävar man efter att eliminera handi- kappet. Många gånger kan också tekniska hjälpmedel eliminera handikappet, t. ex. skjutmått och mikrometrar för synskadade i verkstadsindustrin, stenografimaskiner med punktskrift för synskadade kontorsan— ställda, indikeringslampor som ersätter akus-
Biotekniska åtgärder för att anpassa ma- skiner och arbetsmiljö till den handikappade har också stor betydelse. Den statliga ar- betsvården har numera medel för att be— tala en del av kostnaderna för sådana åt— gärder, t. ex. fasta anordningar på arbets— platsen.
För att belysa hur omskolning och andra insatser kan leda till nya utkomstmöjlighe- ter har handikapputredningen hemställt att arbetsmarknadsstyrelsen skall ge ett antal praktiska exempel på arbetsvårdsåtgärder som har vidtagits för svårt handikappade. I cirkulärmeddelande från arbetsmarknads- styrelsen anmodades länsarbetsnämnderna att komma in med uppgifter om sex 51 åtta ärenden fördelade mellan olika handikapp- grupper av fysisk och/eller psykisk art. Ärendena borde belysa arbetsvårdsfall där trots svåra handikapp nåtts resultat som inneburit lösning av arbetsfrågan. Av cir- kulärmeddelandet, som är intaget som Un- derbilaga, framgår de uppgifter som skulle lämnas av länsarbetsnämnderna.
I underbilagan redovisas några av de exempel som länsarbetsnämnderna läm- nade. Dessa talar för sig själva beträffande 'de resultat som kan uppnås även för svårt handikappade. Av exemplen framgår även .att man i många fall måste satsa på flera .arbetsvårdsåtgärder för att en arbetsplace- ring skall kunna genomföras. Det räcker inte alltid med olika kartläggande och för- beredande åtgärder. 1 en del fall måste transportfrågan lösas och särskilda anord- ningar vidtas på arbetsplatsen. Exempel ges också på samverkande insatser från andra -organ som har varit en förutsättning för ett gott resultat. Hit hör åtgärder av medi- cinsk natur jämsides med arbetsvårdsåtgär— der och anskaffande av bostad som är an— passad för den handikappade.
Överhuvud är det viktigt att samhällets åtgärder på rehabiliteringens område sam— ordnas så att de i det enskilda fallet kom- mer in vid rätt tidpunkt. Sjukvård och me— dicinsk rehabilitering bör följas av en ar- betsvård som förbereds redan under tiden för den medicinska rehabiliteringen. Arbets-
vårdsåtgärderna måste i många fall kom- pletteras med åtgärder av dem som har ansvaret för den sociala omvårdnaden. En arbetsplacering blir meningslös Om bostads- frågan inte ordnas, transportfrågan inte lö- ses eller — där invalidbil kan komma ifråga — parkeringsplats inte finns att tillgå i när— heten av arbetsplatsen osv.
Det är angeläget att arbetsvården liksom övriga rehabiliteringsresurser byggs ut så. att de ökande behoven kan tillgodoses. Det är också angeläget med en förbättrad kon- tinuitet i samhällets åtgärder. Ansvaret här— för ligger i första hand på kommunerna såsom handikapputredningen föreslog i be- tänkandet Kommunerna och den sociala omvårdnaden (SOU 1967: 53) och vilket förslag sedan har antagits av statsmakterna genom tillägg i socialhjälpslagen.
Underbilaga
Exempel på arbetsvårdsåtgärder
Cirkulärmeddelande den 5.7.1968 från ar- betsmarknadsstyrelsen till samtliga länsar— betsnämnder
Handikapputredningen skall enligt sina di- rektiv i samråd med bl. a. yrkesutbildnings- beredningen och arbetsmarknadsstyrelsen gå igenom de speciella frågor, som har samband med svårt handikappade ungdo— mars möjligheter till yrkesutbildning. Vid denna genomgång bör utredningen syste— matiskt studera olika yrken som grundval för en effektiv yrkesvägledning och yrkes- utbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen anmodar läns— arbetsnämnderna att inkomma med uppgif- ter om sex till åtta ärenden fördelade mel- lan olika handikappgrupper av fysisk och/ eller psykisk art för att få praktiska exem- pel på åtgärder vidtagna för svårt handi- kappade. De bör belysa arbetsvårdsfall däri man trots besvärliga handikapp kunnat nå ett resultat, som innebär lösning av arbets- frågan.
Av uppgifterna skall framgå följande:
1. Län, arbetsvårdsexpedition.
2. Sökandens initialer och födelsenum- mer.
3. Arbetshinder med diagnos(er) och eventuella anpassningsproblem. Sjukhisto- ria med angivande av sökandens subjektiva besvär och läkarens bedömning samt prog- nos.
4. Tidigare utbildning: Genomgångna
skolor och kurser, yrkesutbildning och för- värvad yrkeskunskap.
5. Arbetshistoria med angivande av ar- betsuppgifternas art och anställningarnas längd. Skälen för eventuella arbetsbyten liksom sökandens attityd till de olika slagen av arbete bör om möjligt anges.
6. Familjeförhållanden m.m. före under punkt 8 beskrivna arbetsvårdsåtgärder: Fa— miljemedlemmarnas antal och ålder samt familjens ekonomi och bostadsförhållan- den.
7. Sammanfattning av ningen.
8. Redovisning av de arbetsvårdsåtgär— der, som vidtagits för att nå en lösning av arbetsfrågan: Läkarundersökningar, psyko- tekniska anlagsprov, arbetsprövning, arbets- träning, anpassningskurs, förberedande ut- bildning, omskolning/ yrkesutbildning (ange i vad mån individuellt anpassad utbildning kommit till användning).
9. Arbetsplacering och åtgärder i sam— band med denna: Arbetsgivare, datum för anställning, arbetets art, särskild introduk- tion på arbetsplatsen av lärare eller annan specialist, tekniska anordningar på arbets» platsen, speciell arbetsteknik, utnyttjande av tekniska hjälpmedel, arbetsbiträde, bidrag till bil, näringshjälp, bidrag av rörelsefräm- jande karaktär etc. (Fotografier, skisser el— ler beskrivning av tekniska hjälpmedel, an— dra anordningar eller metoder kan med för- del bifogas.)
problemställ-
10. Av organ utanför arbetsmarknads- verket vidtagna åtgärder som haft betydelse för lösning av arbetsfrågan och som ej be- skrivits tidigare. 11. Resultat av vidtagna åtgärder och beskrivning av den aktuella situationen beträffande arbete och inkomst samt av för- ändringar i övrigt jämfört med tidigare för- hållanden. 12. Övriga upplysningar och kommen— tarer. Uppgifterna, som bör lämnas i ovan nämnda ordning, skall vara styrelsen till- handa senast den 20 augusti 1968. Styrelsen avser även att använda exemp- len vid en upplysningskampanj utom ver- ket.
På arbetsmarknadsstyrelsens vägnar Seved Eriksson
Gunnar Rågfeldt
Exempel A
Vid första kontakten med arbetsvården (1959) 21-å1'ig ogift man.
Elephantiasis i vänster ben. Genomgått flera plastikoperationer. Pga sjukdomen tvingats sluta en anställning som bilrepara- tör. Rörelseförmågan starkt begränsad. Om A. får ett arbete där han huvudsakligen får sitta kan hälsotillståndet väntas förbli sta- tionärt. Har helt sjukbidrag.
Folkskola. Drygt tre års utbildning till bilreparatör. Ansågs av arbetsledare såsom mycket lämpad för yrket. Tekniskt begåvad.
Under den tid A. var aktuell på arbets- vården var han bosatt i föräldrahemmet. Fa- dern var industriarbetare och drev vid sidan om detta ett stödjordbruk. Ekonomin ord- nad.
Arbetsvården vidtog som första åtgärd att infordra läkarintyg från behandlingsläkaren av vilket bl. a. framgick att A. skulle und- vika arbete där han måste anlita höger ben i någon större utsträckning. Han remittera- des till yrkesvägledningen varvid bl. a. fram- kom att A. var mycket tekniskt intresserad. Önskade skaffa sig en finmekanisk utbild- ning. Arbetsvården tillstyrkte en sådan ut— bildning. A. sökte och antogs till en treårig
utbildning för finmekaniker vid Norrbacka- institutet i Stockholm. Under utbildningsti- den fick han utbildningsbidrag från länsar- betsnämnden.
Omedelbart efter avslutad utbildning fick A. anställning vid en större teleteknisk in- dustri i Stockholm som experimentarbetare. Stannade i denna anställning ca 2 år var- efter han återvände till hemorten och till- trädde en anställning som arbetsledare vid en finmekanisk verkstad (arbetsvården med— verkade vid båda anställningarna).
För att klara resorna till och från arbetet på den nya arbetsorten fick A. bidrag från länsarbetsnämnden för att skaffa personbil. Förnyat bidrag till bil har utgått 1968 i form av bidrag och lån.
A. har efter treårig utbildning kunnat återgå till arbetslivet och gör idag en fullt produktiv insats som arbetsledare. Är nu- mera gift och far till ett barn. Har en års— inkomst på drygt 24000 kr. Före arbets— vårdens insatser uppbar han sjukbidrag med 3110 kr. per år. Enligt A. har hans sjuk— dom efter utbildningen inte på något sätt påverkat hans ställning på arbetsmarkna— den. Gedigna yrkeskunskaper och rätt ar- betsplacering kompenserar ett svårt handi-
kapp.
Exempel B
Vid första kontakten med arbetsvården (1962) 25-årig ogift man.
Totalförlamning från midjan och nedåt pga medfött ryggmärgsbråck. Rullstolsbun— den. Klarade själv sin hygien och övriga dagligt-liv-aktiviteter liksom att förflytta sig mellan säng och rullstol. Under åren 1942 till 1950 fick B. skolutbildning på Eugenia- hemmet. I övrigt hade han vårdats i sitt hem fram till moderns död 1961, då han intogs på vårdhem för långtidssjuka. Levde myc- ket isolerad.
8 års folkskola på Eugeniahemmet. Har inte haft något förvärvsarbete.
Då B. aktualiserades på arbetsvården var modern död sedan ett år. Fadern ålders— pensionär och bosatt i egen fastighet. Broder gift och bosatt på annan ort. B. vårdades
på hem för långtidssjuka och uppbar förtids- pension. Som första åtgärd remitterades B. till Norrbackainstitutets observationsavdelning
där han vistades två månader. Rekommen- derades anpassningskurs för svårt rörelse— hindrade. Bedömdes lämplig för kontorsut- bildning.
Genomgick anpassningskurs iVejbystrand 1963—1964. Rekommenderades kontorsut- bildning vid vanföreanstalten Sköldenborgs- institutet i Hälsingborg.
Fick 2-årig kontorsutbildning vid Sköl- denborgsinstitutet 1964—66. Utbildningsre- sultat: i genomsnitt AB som betyg. Bedöm- des bäst passa för självständigt sifferarbete, statistik, kontroll- och maskinräkningsupp- gifter.
B. återvände till hemorten efter utbild- ningen. Pga svåra rörelsehinder bedömdes en bil väsentligt kunna öka B:s chanser att få ett arbete. Beviljades körkortsutbildning av länsarbetsnämnden. Klarade dock inte den praktiska delen i utbildningen och var därför hänvisad till att ta anställning där han kunde få bostad på arbetsplatsen.
Arbetsvårdsexpeditionen gjorde många försök att arbetsplacera B. (hemortens ar- betsmarknad inte särskilt god). Flertalet för— sök strandade på svårigheten att transporte- ra B. mellan bostad och arbetsplats. För att B. inte skulle tappa bort för mycket av de vunna kunskaperna vid Sköldenborgs- institutet ansågs det lämpligt att han kom- pletterade sin kontorsutbildning i avvaktan på att arbete anskaffades. Beviljades en 4- månaders kompletteringskurs.
Trots energiska försök från arbetsvårdens sida att skaffa en anställning på öppna marknaden lyckades inte detta. B. anställdes i kommunalt arkivarbete vid sjukhus med kontorsarbetsuppgifter. Har genom arbets— givarens försorg fått bostad på arbetsplatsen. Genom att arbetsplatsen är handikappvän— lig kan B. klara arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt.
B. har alltså efter genomgången anpass- ningskurs och Z-årig kontorsutbildning fått anställning som arkivarbetare med för när- varande en lön av 1 115 kr./mån. B. var in-
nan arbetsvårdsåtgärderna sattes in hänvisad till att försörja sig på hel förtidspension. Efter tre månaders anställning beslöt försäk- ringskassan att dra in pensionen med hänsyn till att B. kunde försörja sig genom eget ar- bete. Arbetsvården kommer att göra nytt försök med körkortsutbildning. Lyckas B. få körkort är han inte längre hänvisad till att ta arbete endast där bostad kan erbjudas-
Exempel C
Vid första kontakten med arbetsvården—. (1966) 20-årig ogift man.
Blödarsjuka (Hemophili). Sjukdomen de— buterade då C. var 1 1/2 år med stor blöd» ning efter skada. Från 10-årsåldern uppre— pade blödningar i armbågs-, knä— och fotle- der men även i muskler, vilket invalidiserat C. och gett honom bestående men i form av vänstersidig ihållande knäledssammandrag—- ning (kontraktur) och dubbelsidig spetsfot-- ställning. C. har begränsad rörlighet och är- ömtålig för skada till följd av sin sjukdom.. Är hänvisad till ett arbete på hemorten (storstad) då hans sjukdom endast tillfreds-- ställande kan behandlas av experter vid sjukhus där.
7-årig folkskola, normalklass med goda. betyg. Arbetade våren 1963 sporadiskt som kontorsbiträde. Började samma år vid yrkes— skola för utbildning till kontorist men måste avbryta utbildningen pga sin sjukdom. Har därefter inte kunnat påbörja någon ny ut- bildning eller få någon anställning.
Uppvuxen i föräldrahemmet. Näst yngst. av 6 syskon. Fadern diversearbetare med små inkomster. Modern ej förvärvsarbetan— de. När C. sökte arbetsvården hyrde han rum utanför hemmet. Uppbar socialhjälp.
C. remitterades från behandlande läkare: till arbetsvården. Ansågs motiverat att han genomgick en tids arbetsträning, som ge— nomfördes 1966—67 (6 månader). Största delen av tiden var förlagd till kontorsavdel— ningen. C. visade under arbetsträningen god samarbetsvilja, ökade successivt sin arbets— kapacitet och hade en positiv inställning till arbetsträningen som sådan och till arbete överhuvud. Eftersom han själv var mycket
tveksam om sin yrkesinriktning och arbets- vården och yrkesvägledningen inte ansåg sig kunna råda C. utan grundligare utredning beviljades honom en psykoteknisk anlags- prövning. Med stöd av testutlåtande och det goda resultatet från arbetsträningen samt ef- ter rekommendationer från behandlingsläka- ren beslöts att C. med bidrag från länsar- betsnämnden skulle få utbildning till foto- kopist (företagsutbildning). Utbildningen på- gick under 7 månader och var avslutad i de- cember 1967. Efter avslutad utbildning fick C. de bästa vitsord från arbetsledningen. Företaget kunde trots C:s dokumenterade skicklighet i yrket inte erbjuda honom fast anställning pga hans många frånvaroda- gar, som var en följd av sjukdomen. Läns- arbetsnämnden begärde då överläggning med företagsledningen och den fackliga par- ten varvid nämndens representant kunde er- bjuda företaget 5 000 kr./år som kom- pensation för C:s lägre produktionsförmåga (halvskyddat arbete). Den föreslagna arbets- formen godkändes av berörda parter och innebar att C. anställdes som fotokopist med avtalsenlig lön.
C. har efter arbetsträning, anlagspröv- ning, yrkesutbildning och sedan avtal kom— mit till stånd mellan länsarbetsnämnden och arbetsgivaren om statlig ersättning till före— taget som kompensation för C:s lägre pro- duktionsförmåga fått fast anställning på öppna arbetsmarknaden med avtalsenlig lön. Enligt behandlingsläkaren är valet av yrke och arbetsplats med hänsyn till C:s sjukdom och de problem denna för med sig mycket tillfredsställande. C. är själv synnerligen nöjd med lösningen av sin arbetsfråga. In- komsterna av arbetet ger honom möjlighet att själv klara sin försörjning.
Exempel D
Vid första kontakten med (1962) 18-årig ogift kvinna. D. drabbades plötsligt av grav synned- sättning. Vid specialistundersökning konsta- terades ögonbottensförändringar (retinocho— rioiditis centralis bilateralis). Enbart ledsyn 0,1 på båda ögonen. Grundorsaken till syn-
arbetsvården
nedsättningen inte fastställd. Såg mycket pessimistiskt på sin situation och trodde sig inte kunna komma ut i arbetslivet på nytt.
7—årig folkskola med AB som genom- snittsbetyg. D. hade påbörjat utbildning till kallskänka men tvingades avbryta den pga synsvagheten. Hade dessförinnan arbetat 3 år som hembiträde. Haft två anställningar och fått mycket goda rekommendationer från arbetsgivarna.
D. var då hon sökte arbetsvården bosatt hos modern. Föräldrarna skilda. Äldst av två syskon. Ekonomiskt besvärliga hemför— hållanden genom moderns sjuklighet.
Arbetsvården sökte och fick plats för D. vid anpassningskursen för vuxna synskada— de. Kurstiden omfattade 6 månader. Ut- bildningsbidrag från länsarbetsnämnden ut- gick. För att grundligt penetrera Dzs yrkes- önskningar m.m. remitterades hon till yr— kesvägledningen. Framkom att hon hade ett starkt intresse för kontorsarbete. För att för— bättra sina teoretiska kunskaper och få kon- takt med andra ungdomar beviljades henne utbildningsbidrag för att genomgå l:a års— kursen vid folkhögskola. Som hjälpmedel i studiearbetet fick D. genom arbetsvården låna bandspelare. Vistelsen på folkhögskolan bidrog starkt till att D. blev mera balanserad och harmonisk. Nedstämdheten försvann.
Efter folkhögskolkursen genomgick D. l-årig kontorskurs vid skolan för vuxna synskadade i Växjö. Utbildningsbidrag ut- gick. Utbildningen gick bra och D. visade sig vara en ambitiös och framför allt nog— grann elev.
Efter medverkan från arbetsvården fick D. omedelbart efter kursen anställning som diktafonskriverska vid affärsföretag i en storstad. Introduktionen på arbetsplatsen fick hon av lärare från skolan under en veckas tid. Blev mycket väl omhändertagen vid företaget. Fick god begynnelselön och under första tiden särskild hjälp under re- sorna mellan bostad och arbete.
D. har alltså efter anpassningskurs, folk- högskolstudier och kontorsutbildning fått stadigvarande anställning vid privat företag på öppna marknaden i ett yrke och på en arbetsplats som hon trivs bra med. Var ännu
tre år efter det anställningen tillträddes kvar i samma företag. Har trots svårt handikapp fått tillbaka sitt självförtroende och blivit mera harmonisk. Är gift sedan ett år tillba- ka. Ekonomiskt har arbetsvårdsinsatserna betytt mycket för D. Hennes månadsin- komster uppgår f.n. till 1 750 kr. jämte vissa lunchförrnåner.
Exempel E
Vid första kontakten med arbetsvården (1962) 18-årig ogift man.
Totalt döv på vänster öra och med en neurogen hörselnedsättning på höger öra sedan födseln eller tidigaste barndomen. Har haft hörapparat sedan första skolåret, men har inte använt den annat än tillfälligt be- roende på vantrivsel att bära apparaten. E. är vital och ger ett välanpassat intryck, är aktiv och utåtriktad i sina handlingar.
Har gått i normalklass åttaårig folkskola utan att få behövlig specialundervisning. Hans möjligheter att följa undervisningen var begränsade och skolkunskaperna har därför visat sig vara ojämna. Särskilt i hu- vudämnena svenska och matematik är grunden svag. Har haft anställning som mö— belsnickarlärling under ett halvt år 1961—62. Trivdes bra. Måste sluta pga arbetsbrist.
Bor i föräldrahemmet. Fadern snickare. Modern hemma, men tar ibland extraarbete som affärsbiträde. En yngre broder bedriver tekniska studier. Hemmet välordnat.
E. remitterades från arbetsförmedlingen till arbetsvårdsexpeditionen. Beviljades som första åtgärd anpassningsundervisning vid Hörselfrämjandets rehabiliteringscentrali Stockholm.
Beviljades fortsatt anpassningsundervis- ning för att förbättra kunskaperna i fysik, kemi, matematik och svenska. Sammanlagda tiden vid rehabiliteringscentralen kom där- för att uppgå till 10 månader. Utbildnings— bidrag från länsarbetsnämnden utgick. Un- der anpassningskursen genomgick han psy- koteknisk anlagsundersökning varvid bl. a. framkom att E. bedömdes ha begåvnings- mässiga förutsättningar att tillgodogöra sig en yrkesutbildning med vissa teoretiska in-
slag baserad på folkskola. En utbildning vid t. ex. yrkesskola ansågs han ha möjligheter att tillfredsställande kunna klara trots sitt handikapp.
Slutade på rehabiliteringscentralen i mars 1963. E. hade när han sökte arbetsvården två förslag till utbildning, bilmekaniker eller kock. Arbetsvården påpekade för honom det slammer som han måste räkna med i re- staurangbranschen, förutom jäkt som gör att alla talar hastigt och otydligt. Bilmekanikern måste ha god hörsel för att kunna arbeta med motorer. Inget av de båda yrkena var således med tanke på E:s handikapp sär- skilt lämpligt. Ett yrke med nära anknyt- ning till bilmekaniker är bilelektriker som i långt mindre utsträckning är beroende av hörseln. Arbetsvården medverkade till att E. fick börja en utbildning på prov till bilelek- triker vid central omskolningskurs under 4 månader. Utbildningsbidrag från länsarbets- nämnden utgick. Ansökte höstterminen 1963 till central verkstadsskola för utbild- ning i yrket. Blev inte antagen trots att det fanns platser lediga på bilelektrikerkursen. Han ansågs inte kunna tillgodogöra sig ut- bildningen pga sitt handikapp. Yrkesläraren vid omskolningskursen var av annan upp- fattning. Han bedömde E. som lämplig för yrket varför beslut fattades om fortsatt ut- bildning på kursen till april 1964.
E. hade inte tillgodogjort sig hela utbild— ningen eftersom han började mitt under på- gående kurs. Därför beviljades ny fullstän- dig omskolningskurs till bilelektriker. Påbör- jade denna höstterminen 1964 och var får— dig med sin utbildning i september 1965. En förutsättning för att kunna arbeta som bilelektriker är innehav av körkort. Arbets- vården beviljade bidrag för körkortsutbild— ning.
E. skaffade själv arbete som han började i samma månad som han avslutade sin ut- bildning. Fick avtalsenlig lön. Var ännu 3 år efter utbildning kvar i samma anställning.
E. har således efter förlängd anpassnings- undervisning och efter förlängd yrkesutbild- ning fått anställning i ett yrke som han är lämpad för. Ärendet understryker vikten av noggrann utredning som grund för yrkesva-
let och att studietakten avpassas efter de individuella förutsättningarna.
Exempel F
Vid första kontakten med arbetsvården (1963) 17—årig ogift kvinna.
Epilepsi. 1-2 stora anfall (grand mal) per vecka. F. var till humöret häftig och retlig, ofta aggressiv, ibland depressiv Och blödig. Enligt länsarbetsnämndens förtroen— deläkare var epilepsin av grav art men vissa möjligheter till förbättring fanns.
Folkskola 9 år. Slutade skolan med Ba och B—mässiga betyg. Ingen yrkesutbildning. Efter folkskolan endast 31/2 månader lång anställning som presserska i tvättinrättning.
Bosatt i föräldrahemmet, hyreslägenhet 2 rum och kök. Fadern verkstadsarbetare. Modern sömmerska. En äldre broder, bil— reparatör, boende i hemmet. Familjens eko- nomi ordnad.
F. remitterades till arbetsvården från all- männa förmedlingen då hon pga sitt hau- dikapp ansågs svår att arbetsplacera. Hon hade tvingats sluta anställningen som pres- serska eftersom arbetsgivaren med hänsyn till hennes sjukdom ansåg det riskfyllt att ha henne placerad vid pressmaskin. Något annat arbete i firman kunde inte erbjudas. Arbetsvårdsexpeditionen överlämnade ären— det till länsarbetsnämndens förtroendelä— kare som i samråd med behandlingsläkare företog en grundlig kartläggning av Fzs sjukdomsbild. Bl. a. kunde konstateras att anfallsfrekvensen minskat sedan F. slutat arbetet som presserska.
Under arbetsvårdsutredningen uttalade F. önskemål om kontaktbetonat arbete, helst ville hon ha en affärsanställning. Ar- betsvården ordnade en provanställning som biträde i Skoaffär. Hon avbröt denna an- ställning efter två månader, eftersom hon pga sjukdomen inte vågade gå upp på stegar. Eftersom F. trivdes bra med affärs- arbetet inriktade sig arbetsvården på att skaffa en ny anställning som affärsbiträde men i en bransch där det inte så ofta be- hövdes stege för att nå varorna. Man kunde så gott som omedelbart erbjuda F. en prov-
anställning i en fotoaffär med ateljé. An- ställningen visade sig lämplig och övergick i en 2-årig utbildning till seriefotograf (s.k. företagsutbildning). Innan utbildningen bör- jades informerades arbetsgivaren och ge- nom honom den övriga personalen om Fzs sjukdom. Hela personalen fick också reda på hur man bäst hjälper F. då kramptill— stånden kommer.
Efter avslutad utbildning i oktober 1966 anställdes F. i firman med avtalsenlig lön. Är alltjämt kvar i samma företag. Anför- troddes att själv svara för firmans öppet— hållande under årets semestrar.
F. har således efter grundläggande me- dicinsk kartläggning, provanställning och 2-årig företagsutbildning fått stadigvarande anställning med avtalsenlig lön. Trivs ut- märkt med förhållandena på arbetsplatsen. Hennes sjukdom har förbättrats, lägre an- fallsfrekvens och jämnare humör.
Exempel G
Vid första kontakten med arbetsvården (1962) 18-årig ogift man.
Sedan 3-årsåldern haft nedsatt synför- måga (amblyopi congenita et nystagmus oscillatorius bilateralis). Synförmågan var när G. sökte arbetsvården så nedsatt att han inte utan specialundervisning kunde tänkas inträda i arbetslivet (synskärpa båda ögo— nen: 0,1). Hel förtidspension utgick.
7-årig folkskola. Ba-AB-mässiga betyg. Fortsättningsskola. Ingen yrkesutbildning. Har inte haft något förvärvsarbete.
Boende i föräldrahemmet, radhus i stor- stadsförort. Fadern bilmekaniker. Modern husmor. 2 syskon. Inget anmärkningsvärt beträffande familjesituationen.
G. beviljades 9 månaders anpassnings- kurs för synskadade. Under kursen som av— slutades i september 1963 utgick utbild- ningsbidrag från länsarbetsnämnden. G. hade under första delen av kursen varit rätt ointresserad att förbättra sina kunska— per och färdigheter men blev under kur— sens gång alltmer intresserad av undervis- ningen. Utvecklades enligt föräldrarna starkt under kurstiden, blev mogen och självständig. Han visade gott handlag i
praktiskt arbete men hade vissa svårigheter att under längre tid koncentrera sig på sina uppgifter. Deltog i bl. a. engelska, handels- lära, svenska och yrkesräkning. Fick ge- nom länsarbetsnämnden skrivmaskin och punktskriftsmaskin.
För att förbättra G:s teoretiska kunska- per beviljades honom med bidrag från läns- arbetsnämnden första årskursen vid folk- högskola 1963/ 64. Fick efter avslutad kurs vitsordet God förmåga i teoretiska ämnen och Mycket god förmåga i praktiska äm- nen.
G. hade i kontakterna med arbetsvården framfört önskemål om att få utbildning för kontorsarbete. Dessa önskemål sammanföll med de rekommendationer som han fått ef- ter anpassningskursen. Fick plats i kurs för kontorspersonal i augusti 1964 på hemor- ten. Tvingades avbryta kursen efter en må- nad. Rektorn meddelade att G. pga sin synsvaghet inte kunde tillgodogöra sig ut- bildningen.
Arbetsvården medverkade till att G. fick plats vid kurs för utbildning till hålkorts— operatör vid skola för vuxna synskadade, 6 månader 1964—65. Utbildningsbidrag ut- gick. Vitsord: Väl godkänd. Efter utbild- ningstiden praktiserade han 11/2 månad vid hålkortsanläggningen på större företag. G:s handledare under praktiktiden meddelade att den nedsatta synförmågan inte visat sig utgöra något hinder för honom i arbetet som hålkortsoperatör. Handledaren ansåg grundkunskaperna goda men föreslog kom-, pletterande utbildning före arbetsplacering. Fick 2 månaders kompletterande utbildning i samma företag som G. senare fick anställ- ning i. Anställningen tillträddes i novem- ber 1965 mot avtalsenlig lön.
Med blindkonsulentens hjälp fått bostad på arbetsorten.
G. har således efter anpassningskurs, folkhögskolstudier och utbildning till hål- kortsoperatör fått fast anställning med av- talsenlig lön. Synen har ytterligare försäm— rats men påverkar inte hans arbete. För- tidspensionen drogs in from april 1966. Har under 1968 övergått till annan arbetsgi- vare med högre lön. Trivs bra med yrket.
Exempel H
Vid första kontakten med arbetsvården (1960) 24-årig ogift man.
Organisk nervsjukdom (multipel szleros) som debuterade vid 20 års ålder. Båia be- nen totalförlamade och pareser i armar och händer. Lätt pares i nedre delen av ryggen. Rullstolsbunden. Prognosen oviss såsom all- tid vid denna sjukdom. Sjukdomen l'ar un- der de senaste åren varit tämligen statisk.
8-årig folkskola. Utbildad bagare. 6 år i yrket. Trivdes bra med arbetet men måste sluta pga tilltagande svaghet i armar och ben.
Vid tiden för första kontakten med ar- betsvården var H. bosatt i föräldrahemmet. Familjen bodde först i villa men flyttide se— dan till höghus där H:s rörelsehinder var mindre besvärande vid förflyttningar.
Tiden 1961—april 1963 sjukskriven och vistades i ett par perioder på hem för vård och rekreation.
H. inskrevs vid arbetsträningsinstitut i maj 1963 för arbetsträning och kvarstod till mars 1964 (innebärande beslut om för- längd träning). Jämsides med arbetsträ- ningen fick H. behandling hos sjukgymnast, som medförde ökning av muskelkraften, förbättring av allmänkonditionen och säk- rare koordination av rörelserna. Under denna tid genomgick han även psykotek- nisk anlagsundersökning som bl.a. visade att H. hade goda intellektuella resurser och god psykisk stabilitet. Man ansig ho- nom vara i stånd att klara avancerad teo- retisk utbildning under förutsättning att han kunde förbättra sina något bristfälligt skol- kunskaper. Han uppgav att han hade in- tresse för sociala yrken men att han också kunde tänka sig kontorsarbete.
Efter arbetsträningstidens slut placerades H. som arkivarbetare på halvtid vid en landstingsinstitution med kontorsarbetsupp- gifter. Hade då helt sjukbidrag. Derna ar- betsplacering var tänkt som en övergångs- period före vidareutbildning eftersom H. för tillfället inte ansåg sig orka med en ut— bildning.
I oktober 1963 beviljades H. bidrag från
länsarbetsnämnden till inköp av persoan för att underlätta transporterna mellan bo- stad och utbildnings- och arbetsplatser.
I september 1965 började H. första års- kursen vid folkhögskola. Utbildningsbidrag utgick från länsarbetsnämnden. Fortsatte vintern 1966/ 67 andra årskursen och nådde under båda kurserna utmärkta studieresul- tat. Tenterade våren 1967 för studentkom- petens i samhällslära med gott resultat. För att underlätta studierna vid folkhögskolan fick H. från länsarbetsnämnden låna elek- trisk skrivmaskin.
Under sommaruppehållet mellan de två folkhögskolkurserna var H. på nytt anställd i arkivarbete. Nu på heltid. H. beviljades bidrag från länsarbetsnämnden till byte av sin bil eftersom hans rörelseförmåga hade försämrats i sådan omfattning att förste bil— inspektören ansåg att han från trafiksäker- hetssynpunkt behövde bil med helautoma- tisk växellåda.
Omedelbart efter andra folkhögskolkur- sens slut fick H. provanställning som tjän- steman inom arbetsförmedlingen med ar- betsuppgifter som i huvudsak motsvarar en arbetsförmedlares. För att möjliggöra an- ställning på arbetsförmedlingen på orten ombyggdes ett toalettrum. Parkeringsplats för invalidbil ordnades i nära anslutning till entrén.
H. fick elektrisk rullstol att användas på arbetsplatsen. Hemlänet har beviljat bidrag till den nya bilen och efterskänkt lån som beviljats för inköp av den förra. Genom hemkommunens bostadsförmedling har H. fått ändamålsenlig invalidlägenhet av hög standard. Får kontinuerlig behandling av sjukgymnast och har också försetts med s k gångrullstol att användas i hemmet.
H. har alltså efter genomgångna folk— högskolstudier och med användande av olika arbetsvårdande insatser och efter med— verkan från kommunala mfl organ fått stadigvarande arbete inom ett område som han trivs med. Han utför ett gott arbete och är allmänt omtyckt på arbetsplatsen. Avlönas enligt lönegrad 11 motsvarande en lön av 1817 kr/mån. Sjukbidraget utgår inte längre men han uppbär invaliditetser—
sättning. Är numera gift. Hustrun förvärvs- arbetande.
Exempel I
Vid första kontakten med arbetsvården (1964) 28-årig ogift kvinna.
Stora deformiteter i ryggraden (spondyli- tis sedan 45 års ålder; kyfos). Ryggra- den helt stel med rörlighet i huvudsakligen höger höft. Vänster höft helt stel och kor- tare vänster ben. Suspekt njur-TBC. Starkt nedsatt hörsel på vänster öra. Efter olycks— fall spräckt vänster knäskål (det bästa be— net). Förflyttar sig med hjälp av två kryck- käppar.
Genomgått folkskola på vanföreanstalt. Betyg B—Ba; Bo i matematik, AB i teck- ning. Därefter sömnadsutbildning tre termi- ner med goda betyg. Efter utbildning ar- betat som sömmerska på sjukvårdsinrätt- ningar. Trivdes inte med arbetet. Övergick till arbete med montering i en större elek- tromekanisk firma i tockholm januari 1962 och arbetade där till mars 1964. Efter omläggning av driften i firman, innebä- rande överflyttning till ensidigt sittarbete, slutade hon anställningen. I. ansåg risken för försämrad hälsa vara alltför stor för att våga fortsätta.
Vid tiden för första kontakten med ar- betsvården var I. bosatt i föräldrahemmet på landet utanför stor industristad i mel- lan-Sverige. Ordnade hemförhållanden.
I. aktualiserades på arbetsvården genom allmänna arbetsförmedlingen som hon sökt för att få ett nytt, mera rörligt arbete än det hon av hälsoskäl var tvungen att sluta. Olika försök från förmedlingens och ar- betsvårdens sida att finna lämpligt arbete misslyckades. Pga njurbesvär som fordrade sjukhusvård kunde inte några arbetsvårds— åtgärder sättas in förrän sent på hösten 1964. Anlagstestades med följande resul- tat. På de matematiska och tekniska om- rådena låga värden. Däremot låg hon högt ifråga om manuell snabbhet och rörlighet och detaljuppfattning. I övrigt hade hon medelmåttiga resultat. Intagen på arbets- träningsinstitut i december 1964 för arbets-
prövning och övergick därefter direkt till arbetsträning. Under tiden på institutet framlade I. önskemål om att få bli kart- ritare. Sista månaden av träningstiden kunde förläggas till stadsingenjörskontoret där hon fick pröva vad kartritningsarbetet innebar. Trivdes mycket bra och fick börja en provanställning (med ekonomiskt bidrag från länsarbetsnämnden) i maj 1965 som utmynnade i en anställning som kommunal arkivarbetare fr.o. m. oktober 1965.
I april 1966 anordnades en kartritnings- kurs för rörelsehindrade vid Änggårdens yrkesskolor. I. stimulerades till att delta i en preparandkurs för att förbereda sig till denna kartritningskurs. I. blev antagen till båda kurserna och förhoppningen var att hon skulle söka och få fast tjänst på stads- ingenjörskontoret. Under båda kurserna ut- gick utbildningsbidrag från länsarbetsnämn- den. Kartritningskursen genomgick I. med gott resultat. Strax efter kursens slut ledig- förklarades en tjänst som kartritare på stadsingenjörskontoret. Konkurrensen var dock hård och annan sökande fick tjänsten.
Återanställdesv i november 1966 som kommunal arkivarbetare med högre lön som mera motsvarade hennes färdigheter. Har 1 305 kr/mån. 1. är själv tillfreds med lösningen av sin arbetsfråga.
För att underlätta resorna mellan bostad och arbete har I. fått bidrag genom läns- arbetsnämnden för inköp av personbil. Har vidare fått lämplig arbetsstol efter bidrag från länsarbetsnämnden.
Hyr invalidlägenhet och har kommunalt invalidbostadsbidrag.
I. har efter olika arbetsvårdsåtgärder och efter utbildning till kartritare fått ett arbete som ger henne bättre trivsel och som från hälsosynpunkt är mindre påfrestande än det arbete hon hade före kontakten med arbets- förmedlingen. Arbetsvården följer ärendet kontinuerligt och bevakar möjligheterna för I. att få fast anställning.
Exempel ]
Vid första kontakten med arbetsvården (1964) 26-årig ogift man.
Svår kronisk ledgångsreumatism sedan 6 års ålder (juvenil reumatoid arthrit). Ope- rerad ett flertal gånger med korrektionSOpe— rationer. Betydande deformationer (med subluxationer och kontrakturer) i samtliga leder men huvudsakligen i båda händerna och fingerlederna. Förflyttade sig utan sär- skilda hjälpmedel. Behandlande läkare be- dömde J:s handikapp vara av sådan art att det skulle ha en menlig inverkan i en kom- mande sysselsättning oavsett vilken. Utöver de reumatiska besvären förelåg en depres- sion (exogen) som behandlingsläkaren dock bedömde skulle släppa under gynnsamma miljöbetingelser.
Realexamen 1954. Genomgått l-årig kurs för handelsanställda 1955—56. An- ställd under 1 år som kontorselev vid bok- förings- och revisionsbyrå. Måste sluta pga arbetsbrist. Började 1956 som kontorsbiträde inom kommunal förvaltning. Måste efter något års anställning pga sin sjukdom re- ducera arbetstiden till halvtid. Innehade denna anställning till 1965. ]. trivdes inte särskilt väl med de enklare och rutinbe- tonade arbetsuppgifterna och inte heller med arbetsplatsen. Framkom att arbetsgi— varen hade önskemål om en lämpligare sys- selsättning för I . än vad som kunde erbju— das vid förvaltningen. Pga J :s svåra situa- tion blev han dock aldrig uppsagd från sin anställning.
Uppvuxen och under tiden fram till in- satta arbetsvårdsåtgärder boende i föräl- drahemmet i en småstad. En äldre och en yngre broder också boende i hemmet. För— äldrarna pensionärer. Fadern hade tidigare varit fabriksarbetare.
J. remitterades till arbetsvården från ku- rator vid ortopedisk klinik. Ärendet uppfat- tades på arbetsvårdsexpeditionen som myc- ket komplicerat, dels genom J:s grava fy- siska handikapp, dels genom att han tycktes vara en egenartad person, enstöring Och inbunden i läggningen, dels genom att det klart framgick att ]. besvärades av en svår depression. Med J. och behandlande lä— kare diskuterades att som första steg börja med en arbetsprövning. I:s hälsa försäm- rades dock och han remitterades av behand-
lingsläkaren till medicinsk rehabiliterings- klinik. Behandlingen där pågick under 2 månader. Under tiden samrådde arbetsvår- den med den medicinska expertisen om fort- satt medverkan från arbetsvården. Fram- kom att J. före kontakten med arbetsvården ansökt om förtidspension. Enighet rådde mellan de ansvariga organen för I:s reha- bilitering att det trots hans svåra handikapp var motiverat med en stark satsning på den yrkesmässiga rehabiliteringen.
J. beviljades genom arbetsvården psyko- teknisk anlagsundersökning. Av testutlåtan- det framgick bl. a. följande: »Intellektuellt motsvarar exploranden kraven i avancerade arbetsuppgifter. Han bör ha ett yrke på stu— dentexamensnivå om han skall kunna få ut- lopp för sina resurser (ett yrke som intellek— tuellt kräver lika mycket som avläggandet av gymnasial examen, utan att därför nöd— vändigtvis avlägga examen). I en yrkesväg- ledningssituation kan man förslagsvis be— akta hans numeriska och induktiva intelli- gens och tänka på yrken som står i sam- band med databehandling. Det är också motiverat att reflektera över yrken som är mera utpräglat tekniska. Vidare har han utan tvivel förutsättningar att hävda sig i avancerat kameralt arbete.»
Vid gemensam överläggning med J. och berörda organ för hans rehabilitering överenskoms att arbetsvården skulle under- söka möjligheterna för en utbildning till programmerare. Ordnades bl.a. så att I. fick tillfälle att avlägga ett besök vid en större dataanläggning och därvid även dis- kutera sina förutsättningar att klara den aktuella utbildningen. Representant för fö— retagsledningen bedömde J:s förutsätt- ningar för en utbildning till programmerare som goda och ansåg inte att handikappet skulle lägga hinder i vägen.
Rehabiliteringen fortsatte med 51/2 måna- ders arbetsträning som i huvudsak förlades till kontorsavdelning. J:s intresse för ar- betsträningen var redan från början mycket stort och hans arbetskapacitet stegrades oav- brutet. Jämsides med träningen fullföljde han en korrespondenskurs i matematik för studentkompetens som hade rekomende-
rats sedan arbetsvården samrått med ex— perter inom det av ]. tilltänkta utbildnings- yrket. Nådde ett mycket gott resultat i denna kurs. Kostnaderna för kursen beta- lades av länsarbetsnämnden.
Hösten 1965 påbörjade J. med bidrag från länsarbetsnämnden utbildning till pro- grammerare vid Solna stads yrkesskolori Utbildningen var förlagd till Norrbacka- institutet. Vissa anpassningssvårigheter före- låg den första tiden i storstaden men efter hand fann J . sig väl tillrätta och klarade ut- bildningen med goda betyg. J. fick omedel— bart efter utbildningen fast anställning som programmerare vid dataanläggning inom en statlig förvaltning.
I. har efter bl.a. psykoteknisk anlags- prövning, arbetsträning och efter korre- spondenskurs i matematik samt utbildning till programmerare fått fast anställning i statlig förvaltning med avtalsenlig lön. Var i december 1968 placerad i lönegrad Ae 17. Arbetsgivaren är fullt tillfredsställd med I:s arbetsinsats och har förklarat att hans handikapp inte inverkat på arbetsprestatio- nen. J. är själv mycket tillfreds med resul- tatet av de insatta rehabiliteringsåtgärderna.
Exempel K
Vid första kontakten med arbetsvården (1966) 25-årig ogift man.
Psykiskt utvecklingsstörd som varken kan skriva eller läsa. Gått i särskola. Slutom- döme efter 7 år i särskola: »Snäll, tyst och försynt pojke. Alltid villig att arbeta och anstränger sig alltid för att utföra uppgif- terna. Hörseln svårt nedsatt varför han har svårt att följa med i undervisningen. Har utvecklats obetydligt. Kan ännu inte alla bokstäverna och behärskar endast talområ- det 1—30 (add. och sub.). Vid intelligens- mätning Terman—Merrill hade han 1950 IQ 57; 1952 IQ 60; 1956 IQ 46; 1963 IQ 44.» Enligt läkarutlåtande utfärdat 1963 i samband med pensionsansökan bedömdes K. inte kunna utföra något som helst verk- ligt arbete. Ingen utveckling eller förbätt— ring var att vänta. Var i behov av omvård- nad och tillsyn. Förtidspensionerad.
7-årig särskola. Ingen egentlig arbetser- farenhet. Har sedan han kom hem från sär- skolan 195 8 lärt sig väva mattor i hemmet.
Då K. aktualiserades vid arbetsvården var han bosatt hos föräldrarna. Välordnat i hemmet. Har en äldre syster som också bor hemma. Fadern timmerman. Modern hemmafru.
K. remitterades till arbetsvårdsexpeditio— nen från socialnämnden i januari 1966. Arbetsvården ställde sig till en början nå— got tveksam till arbetsvårdsåtgärder för K. pga hans svåra intellektuella störningar. Beslöts emellertid att han skulle föras upp på väntelistan för att få plats vid hemor- tens skyddade verkstad. I september 1966 fick han anställning vid verkstaden. I mars 1967 meddelade föreståndaren för verksta- den att K. gjorde en utmärkt arbetspresta- tion, hade lätt att uppfatta arbetsledarnas instruktioner och kunde inte alls betraktas som debil. Hans arbetsuppgifter bestod i att montera slangar till svetsaggregat. Gjorde ett mycket noggrant arbete.
I maj 1967 remitterade arbetsvården K. till öronspecialist för att prova ut ny hör- apparat. Samtidigt fick han anpassnings- träning till den nya apparaten.
I juni 1967 tog arbetsvården kontakt med länsskolnämnden för att efterhöra möjlig— heterna för K. att få privatundervisning i läsning och skrivning. Under hösten började han sådan undervisning anordnad av skol— styrelsen i hemkommunen.
Kzs arbetsfråga är så länge han är an— ställd vid den skyddade verkstaden inte de- finitivt löst. Om han genom privatundervis- ning kan förbättra sin skolunderbyggnad är man från arbetsvårdens sida beredd att satsa på en yrkesutbildning för att därige- nom skapa underlag för en arbetsplacering på öppna marknaden. Trots de relativt få arbetsvårdsåtgärder som satts in är Kzs situation radikalt förändrad. Från att tidi— gare inte ha haft någon anställning — och för framtiden inte bedömts kapabel att klara en sådan — är han idag självförsör- jande. Hans månadsinkomst är ca 1700 kr. I maj 1967 beslöt försäkringskassan att- upphäva förtidspensioneringen.
Exempel L
Vid första kontakten med arbetsvården (1956) 22-årig ogift kvinna.
Polio vid 2-årsåldern som medfört ned— satt kraft i bägge benen (stora itrofier). Använder rullstol men kan med stor an- strängning förflytta sig med hjälp iv kryc- kor. Kan inte klara trappsteg. Krzfti gt de- molerade fingcrleder med starkt nedsatt kraft i händerna. Dock inga större svårig- heter att skriva för hand eller med maskin. Vårdad i perioder på Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet, senast 1950, därefter i föräldrahemmet. Psykisk status: harmonisk och intelligent. Hel förtidspension och in— validitetstillägg utgick.
8 års folkskola, varav det sista året på Norrbackainstitutet. Avlagt realexamen 1952 och studentexamen 1956 vid korres- pondensinstitut. Har inte haft något för— värvsarbete.
Bortsett från kortare perioder för institu— tionsvård har L. tillbringat sin uppväxttid i föräldrahemmet. Äldst av två syskon. Fa- dern lastbilschaufför. Modern hemmafru. Ordnade hemförhållanden men ekonomin hårt ansträngd till följd av villaköp.
L. sökte på eget initiativ kontakt med arbetsvården efter studentexamen 1956 som avlagts efter korrespondensstudier. Studierna har genomförts planmässigt och med mycket gott resultat framför allt i moderna språk. L. önskade läsa vid uni- versitet för att helst nå fram till en fil.mag.- examen och därefter börja som lärare. För att få så gott underlag som möjligt vid be- dömningen av L:s förutsättningar att klara en akademisk examen och utröna hennes lämplighet för läraryrket fick hon genom— gå psykoteknisk anlagsprövning. Resultaten av den visade att hon hade goda förutsätt- ningar att lyckas med den planerade ut- bildningen och att hon bedömdes som lämplig för yrket. Länsarbetsnämnden bi- föll därför L:s ansökan om utbildnings- bidrag för till en början två terminers stu- dier som hon påbörjade hösten 1957. För att underlätta studiearbetet fick hon bidrag från länsarbetsnämnden för inköp av el-
skrivmaskin. L. höll normal studietakt och nådde medelgoda resultat. Länsarbetsnämn- den beviljade studiebidrag för två terminer i sänder fram till fil.mag.-examen som hon avlade 1962. Hon fortsatte därefter, med bidrag från länsarbetsnämnden, ett års ut- bildning vid lärarhögskola. Gick ut med medelbetyg.
För att möjliggöra studierna vid lärar- högskolan var L. i stort behov av eget transportmedel. Länsarbetsnämnden biföll hennes ansökan om bidrag dels till kör- kortsutbildning som påbörjats redan under universitetsstudierna, dels till personbil.
Efter utbildningen fick L. ordinarie an- ställning som adjunkt vid grundskola. Sko- lan var nyuppförd i ett plan och med han- dikappvänlig planlösning och inredning. Rektor har vidtagit vissa praktiska åtgärder för att underlätta L:s arbete, bl. a. har hon all sin undervisning förlagd till en lärosal som ligger i nära anslutning till kollegie- rum. Skolans vaktmästare hjälper L. med att komma i och ur bilen.
När L. tillträdde lärartjänsten bosatte hon sig åter i föräldrahemmet som inretts på ett ändamålsenligt sätt.
Har fått elektrisk rullstol som hon an— vänder i skolan. Skolan har låtit uppföra en ramp för rullstolen. I övrigt är skolans inredning avpassad för L:s behov. Lands- tinget har beviljat bidrag till personbilen.
L. har efter avlagd akademisk examen och utbildning vid lärarhögskolan fått or- dinarie anställning som adjunkt vid grund- skola. Hon utför ett gott arbete och är all- mänt omtyckt på sin arbetsplats. I och med att lärartjänsten tillträddes drogs L:s för- tidspension (hel) in och hon har såsom en- da bidrag invaliditetsersättningen.
Exempel M
Vid första kontakten med arbetsvården (1966) 23-årig ogift man.
Schizofreni som debuterade vid 20 års ålder. Kom på ett tidigt stadium av sjuk— domen under läkarvård. Vårdats på psykia- triskt sjukhus kortare perioder 1964 och 1965. Suicidförsök 1964. Fadern har flera
gånger vårdats på psykiatriskt sjukhus. Två syskon visat tecken på psykiska föränd- ringar. Från läkarutlåtande utfärdat 1965 hämtas: Lugn och ordnad, en del halluci- nationer, svarade ibland inadekvat och med lång latenstid, annars fullt orienterad i rum- met men inte helt i tiden. Somatiskt inget anmärkningsvärt.
7 års folkskola. Har genomgått 4 måna- ders utbildning vid skogsvårdsskola. Har haft anställning som lantarbetare och skogs- huggare 4 år, som mejeriarbetare 2 år, som sågverksarbetare 5 månader och som med- hjälpare ismidesverkstad 6 månader.
Uppvuxen i föräldrahemmet. 2 syskon. Fadern lantarbetare. Modern hemmafru. Lever under knappa ekonomiska förhållan— den. M. var då han sökte arbetsvården bo- satt i egen lägenhet.
M. remitterades från behandlande läkare till arbetsvårdsexpeditionen. I remissen framhölls att M:s psykiska hälsa sannolikt inte skulle försämras. Genom regelbunden medicinering skulle sjukdomen troligen inte utgöra något allvarligt hinder för yrkesut- bildning. Av de arbeten han prövat trivdes han bäst med smidesarbetet som han måste sluta pga arbetsbrist. De tidigare anställ- ningarna hade han skött tillfredsställande och slutat efter egen begäran. M. önskade helst få ett arbete med mekanisk anknyt- ning.
Efter samråd med behandlingsläkare och länsarbetsnämndens förtroendeläkare beslöt länsarbetsnämnden bevilja 6 månaders me- kanisk utbildning vid ortens skyddade verk— stad. Utbildningen föll mycket väl ut och övergick i anställning vid verkstaden. Efter knappt 1 års anställning aktualiserade verkstadens föreståndare frågan om vidare- utbildning för M. Hans självförtroende tycktes ha stärkts väsentligt under tiden på verkstaden. Föreståndaren ansåg honom va- ra kapabel att klara mekanikerutbildning vid central omskolningskurs. Efter viss kompletterande utredning beslöt länsarbets— nämnden bevilja M. 48 veckors mekaniker- utbildning varvid han fick gängse ekono- miska bidrag. Efter utbildningen, som gick mycket bra, fick M. efter anvisning från
arbetsförmedlingen anställning som repa- ratör vid en medelstor mekanisk verkstad. M. har efter utbildning och anställning vid skyddad verkstad och efter 48 veckors mekanikerutbildning fått fast anställning på öppna marknaden med avtalsenlig lön i ett yrke och på en arbetsplats som han trivs bra med. Den psykiska hälsan bedöms av behandlingsläkaren successivt ha förbättrats under de ca 21/2 åren som gått sedan M. aktualiserades för arbetsvårdsåtgärder.
Exempel N
Vid första kontakten med arbetsvården (1963) 20-årig ogift kvinna.
Polio vid 5 års ålder. Stark atrofi i väns- ter ben. Benet ca 5 cm kortare än det hög- ra. Haltar därför svårt. Går med hjälp av käpp och har kraftiga bandage på vänster ben.
Folkskola 6 år. Realexamen 1960 med medelmåttiga betyg. Har inte haft något förvärvsarbete.
Bosatt i föräldrahemmet. Äldst av 4 syskon. Fadern brandman. Modern deltids- arbetande som kontorist. Ordnad ekonomi. Familjen hyr lägenhet belägen i gatuplanet.
Efter arbetsvårdsutredning som innefat- tade ingående yrkesvalssamtal framkom att N. ville ägna sig åt ett hantverksbetonat arbete. Väckte själv förslag om utbildning till tandtekniker. Arbetsvårdsexpeditionen ordnade en provanställning vid hemortens folktandvårdsklinik. N. visade sig ha ett gott handlag med utpräglad noggrannhet och fick därför anställning som tandtekni- kerelev och beviljades av länsarbetsnämn— den utbildningsbidrag under elevtiden som beräknades till 2 år. Pga en luftvägsin- fektion tvingades N. vara borta från utbild— ningen en längre tid och av den anledningen tillråddes N. av chefstandläkaren att för- länga elevtiden med 1 år, vilket även läns- arbetsnämnden ansåg väl motiverat. N. hade under elevtiden visat talang i yrket och för- klarat sig trivas på bästa sätt med arbets- uppgifterna. N. sökte och blev antagen till tandteknikerutbildning vid statlig tandtek- nikerskola. Utbildningen omfattade 1 år.
Efter avslutad teoretisk utbildning fick N. praktikantanställning och senare fast an- ställning som tandtekniker vid större privat dentallaboratorium med avtalsenhg lön.
För att underlätta resorna mellan bo— staden och arbetsplatsen fick N. bidrag från länsarbetsnämnden till personbil. Dess— förinnan hade bidrag utgått till körkortsut- bildning.
N. har efter provanställning, anställning som tandteknikerelev och 12 månaders tandteknikerutbildning fått fast anställning i utbildningsyrket med avtalsenlig lön som fn utgör ca 23 000 kr. per år. N. uppger att den begränsade rörelseförmågan på in- tet sätt påverkar hennes yrkesutövning.
Exempel 0
Vid första kontakten med arbetsvården (1964) 29-årig gift man.
Diabetes sedan flera år tillbaka. Drabba- des 1964 hastigt av grav synnedsättning (V. mindre än 0,3; H. 1/60). Då O. sökte arbetsvården saknade han ledsyn. Enligt läkare finns det anledning förmoda att hans hälsotillstånd kommer att förbli stationärt. Njur- och lungfunktionen god. Synföränd- ringarna lär sannolikt inte kunna gå tillba- ka. Risk för försämring av hälsotillståndet kan inte uteslutas.
7-årig folkskola med medelgoda betyg. Kortare kurser med anknytning till reklam. Har allt sedan skolans slut enbart ägnat sig åt försäljningsverksamhet, dels som affärs- biträde, dels som försäljare till detaljister. Har haft 6—7 olika anställningar. Har trivts bra med affärslivet och från samtliga anställningar fått goda vitsord.
0. var då han sökte arbetsvården gift och hade två barn, 6 respektive 3 år. Bo- satt i modern 3-rumslägenhet i mindre stad. Hustrun deltidsarbetande som kassörska i snabbköpsaffär. Ordnad ekonomi. 0. var sjukskriven under hela tiden som han var aktuell för arbetsvårdsåtgärder.
O. remitterades till arbetsvården från be- handlingsläkaren med vilken arbetsvården under utredningsarbetet uppehöll en myc- ket nära kontakt. O. genomgick först en
anpassningskurs under 5 veckor för syn- skadade och fortsatte därefter 1-årig kon- torskurs vid skola för vuxna synskadade 1964. Utbildningsbidrag från länsarbets- nämnden utgick. Genomgick psykoteknisk anlagsundersökning och gavs även under senare delen av utbildningen möjlighet att praktiskt yrkesträna i affär. Enligt utlåtan— de från anlagsundersökningen ansågs O. lämplig för kontaktbetonat arbete och han angav själv att hela hans intresse gick i den riktningen. Under utbildningstiden diskute— rades Ozs möjligheter till förvärvsarbete in- gående. Uttryckte själv en förhoppning om att kunna få öppna eller helst överta en in- arbetad tobaksaffär eller dylikt. Hustrun, som hade affärsvana, skulle biträda i affä- ren. Arbetsvården förklarade sig vilja stödja en sådan lösning under förutsättning att det gick att finna ett lönsamt och i övrigt lämp- ligt objekt.
Efter utbildningen vid skolan för vuxna synskadade påbörjade 0. efter medverkan från arbetsvården en ca 10 månaders ut- bildning i tobaksaffär vars ägare själv var synskadad. Häri ingick även en kortare tids utbildning hos Tobakshandlarnas riks— förbund för att lära sig sortimentet inom tobaksbranschen. Utbildningsbidrag utgick från länsarbetsnämnden.
O. sökte enträget efter lämpliga affärs— objekt. Med arbetsvårdens medverkan gavs O. möjlighet att komma i kontakt med äga- ren till en salubjuden tobaksaffär i en stor- stad. 0. ansåg villkoren fördelaktiga. Ge- nom arbetsvården företogs en noggrann ut- redning av affärens skötsel, ekonomi m.m. som resulterade i att länsarbetsnämnden pre- liminärt kunde stödja 0. vid ett eventuellt övertagande av rörelsen. Köp kom till stånd. Köpeskillingen utgjorde 50000 kr. jämte belopp som motsvarade inneliggande la— ger. Avtal upprättades och O. började verk- samheten som tobakshandlare under hösten 1966.
Länsarbetsnämnden beviljade 0. 12000 kr. för inköp av rörelsen. Vidare medver- kade länsarbetsnämnden på den nya hem- orten till att 0. på ganska kort tid fick familjebostad.
Efter framställning har 0. utöver bidra- get från länsarbetsnämnden fått bidrag och lån med sammanlagt 23 000 kr. från lands- tinget, hemortskommunen, De blindas före— ning, De blindas lokalförening på hemorten, De blindas vänner och Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd.
Vid arbetsvårdens uppföljning av verk- samheten har konstaterats att 0. kunnat öka affärens omsättning något. Den upp- gick 1968 till ca 260 000 kr. Har även kun- nat göra de avtalade delavbetalningarna på upplånat kapital och på skuld till förre äga- ren. Familjen har anpassat sig väl till den nya bostadsorten och till sitt arbete.
0. har genom hastigt påkommen grav synnedsättning tvingats till annan yrkes- verksamhet. Efter anpassningskurs och 1 års kontorsutbildning vid skola för vuxna synskadade och utbildning inom tobaks- handel har han efter bidrag (näringshjälp) från länsarbetsnämnden och bidrag och lån från kommunala m fl organ förvärvat egen tobakshandel som ger honom och hustrun god försörjning.
(((Domusverksamheten(()
studenter med analys av förhållandena i Stockholm
Av arbetsterapevten vid Älvsborgs läns centrallasaretts rehabiliteringsklinik Gunnel Berntsson och prosektarn vid Göteborgs universitet Sven-Olof Bratt-
gård
F örsöksverksamhet med vårdartjänst
Genom lag 1965: 136 om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl. (elevhemslagen) skapades förutsättningar för undervisning och vård av svårt rörelsehindrade elever. Redan tidigare hade dock elever med rörel- sehinder fått omvårdnad och utbildning vid olika institutioner i landet. År 1964 starta- des försöksvis gymnasieutbildning vid van- föreanstalten i Stockholm (Norrbackainsti- tutet). Vårterminen 1967 avslutade 13 ele- ver gymnasiala studier där och 12 elever vårterminen 1968.
Svårt handikappade hade redan före 1967 avlagt studentexamen. Tre av dem började före 1967 studier vid Stockholms universitet och fick bostad med viss service i student- hemmet Domus i Stockholm. För denna vårdartjänst svarade De handikappades riks- förbund (DHR) i samarbete med studentor— ganisationen. I skrivelse till ecklesiastikde- partementet 1966 begärde DHR, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) att åtgärder skulle vidtas för att ge vårdartjänst till handikappade studenter. Skrivelsen re- mitterades till handikapputredningen som föreslog att sådan verksamhet försöksvis skulle komma till stånd. I anledning härav beslöt Kungl. Maj:t att Norrbackainstitutet fr.o.m. läsåret 1967/ 68 skulle sörja för vårdartjänst åt studenter som utexaminerats från det till institutet förlagda gymnasiet
och som fortsatte sina studier vid Stock- holms universitet.
Höstterminen 1967 omfattade verksamhe- ten 14 studenter inberäknat de tre som re- dan tidigare börjat sina studier. Hösttermi- nen 1968 tillkom ytterligare åtta elever. Samtliga elever utom två hade tidigare un— dervisats vid Norrbackainstitutet. Vårtermi- nen 1969 omfattar Vårdartjänsten 21 studen- ter på tre studenthem. Av Norrbackainstitu- tets 25 studenter från 1967 och 1968 har 15 fått studiemöjligheter genom försöksverk- samheten.
Studenterna hyr bostad i studenthem. De som bor på studenthemmet Domus betalar utom bostadshyran också för allmänna ut- rymmen - jourrum, toalettrum osv. — som har ställts i ordning för dem.
Vårdartjänsten omfattar i första hand personlig hjälp i ABL-funktioner, matser- vering, städning, tvätt och budskickning. De handikappades sjuk- och hälsovård ombe- sörjs genom studenthälsovården eller på an- nat sätt. Sjukgymnastisk behandling tillhan- dahålls genom privatpraktiserande sjukgym- naster. Norrbackainstitutets eftervårdskon- sulent hjälper studenterna med råd och an- visningar och med kontakter främst med ar- betsmarknadsverket. Transporter till och från universitetet utförs av en privat färd- tjänstorganisation. Genom arbetsmarknads- styrelsens förmedling är en studieassistent tillgänglig.
För att bilda sig en närmare mening om
den pågående försöksverksamheten med vårdartjänst, de studerandes situation och behov har handikapputredningen låtit utfö- ra en undersökning av verksamheten genom avdelningen för handikappforskning vid Gö- teborgs universitet.
Undersökningens uppläggning
Undersökningen utfördes i januari—februari 1969. Under en månad gjorde Berntsson en detaljerad analys av bostads- och vårdarsitu- ationen för de handikappade studenterna. Deras förhållanden registrerades efter ett särskilt analysschema. För att få en mer in- gående uppfattning om hur Vårdartjänsten fungerade tjänstgjorde Berntsson under en tid som vårdare. Genom registerundersök- ningar och studier av färdtjänstens körjour- naler, tjänstgöringsscheman för personalen och genom samtal med de handikappade kompletterades materialet.
.Studentgruppens sammansättning och funk- tionsstatus
Av de 21 studenterna var 8 kvinnor och 13 män. Det större antalet män beror sannolikt på att rörelsehinder av t. ex. cp-natur all- mänt förekommer i dubbelt så stor utsträck- ning bland pojkar som bland flickor. Man torde även i fortsättningen få räkna med ett större antal manliga än kvinnliga studeran- de.
Åldern varierade mellan 20 och 43 år. Medianen låg vid 24 år. Av de 21 stu— denterna hade 18 inte fyllt 26 år. En av de studerande som hade fyllt 40 år komplette— rade tidigare avlagd akademisk examen. Vårdartjänstcn omfattade sålunda främst studenter i åldern mellan 20 och 30 år. Den stora spridningen i ålder bör observe— ras när det gäller frågan om hur integre- ringen skall lösas i den fortsatta verksamhe- .ten.
Nio studenter var från Stockholm. Av dem var sex inflyttade till staden. De handi- kappade studenterna hade sålunda i över- vägande grad sin ursprungliga hemort utan- för studieorten. De tolv som inte var skriv-
na i Stockhohn kom från olika delar av landet.
Orsaken till handikappet varierade. Den största gruppen (6 elever) var cp-skadade. Därnäst kom muskeldystrofier (5 elever) och polio (4 elever). Andra orsaker till handikappet var trauma, hemofili, arthro- gryphosis och reumatiska sjukdomar. Tre rörelsehindrade var blinda. Det domineran— de handikappet var sålunda rörelsehinder. De flesta studenterna var handikappade från födseln eller från tidig ålder.
Funktionsanalys innefattande ADL-status hade tidigare gjorts endast för enstaka stu- denter. Vi kunde därför inte jämföra stu- denternas nuvarande och tidigare situation. Det är svårt att beskriva en funktionsned— sättning i objektiva termer. Det synes vä- sentligast att beskriva den handikappades totala situation och hans förmåga att klara sig själv. Några särskilda muskel- och led- analyser gjordes därför inte utan undersök- ningen utgick från den handikappades möj- lighet att lösa praktiska uppgifter.
En bedömning gjordes även av hur om- fattande en vårdartjänst bör vara när man i framtiden har fått optimala resurser på bostads— och rehabiliteringssidan. Vi utgick därför från de handikappade studenternas situation och försökte bedöma deras möj- ligheter i en mer anpassad miljö och efter det att olika rehabiliteringsresurser satts in. Denna bedömning är självfallet osäker och tjänar främst som underlag för vilka resur- ser som bör utnyttjas. Den kan därför inte ligga till grund för åtgärder i studenternas nuvarande situation.
Av de 21 handikappade studenterna be- hövde 14 rullstol både inomhus och utom- hus. Ytterligare en behövde tillfälligtvis rull- stol såväl inom- som utomhus. Denne och en av de sex som inte använde rullstol be- hövde stöd vid gång utomhus. Ytterligare en, som var blind, behövde ledsagning ut— omhus. Fyra handikappade kunde gå utan hjälp både inomhus och utomhus. Tre rull- stolsbundna använde dagligen elektrisk rull— stol. En hade elektrisk rullstol men använde den inte. Elva studenter hade nedsatt funktion i armarna i så hög grad att de be—
hövde hjälp vid av— och påklädning. Två måste ha hjälp med att äta. Två måste regel- bundet vändas i sången på natten. En be— hövde tidvis sådan hjälp.
Sex studenter behövde lyftas till och från rullstolen. Tre behövde stöd vid sådan för- flyttning. Samtliga nio återfanns bland de elva som behövde hjälp med av- och på- klädning. På grund av bostadstekniska för- hållanden behövde nio hjälp med personlig hygien vid toalettbesök.
Tre studenter var som tidigare nämnts blinda. Två av dem hade dessutom svårt rörelsehandikapp. Talsvårigheter av mer ut- talat slag liksom epilepsi förekom i enstaka fall.
Denna del av undersökningen visar att man bör räkna med något fler man- liga än kvinnliga studerande med svårt han- dikapp,
att åldern för de flesta ligger mellan 20 och 30 år med tyngdpunkten kring 23—25 års ålder, men att vårdartjänst måste kunna beredas även äldre studerande, särskilt så- dana som önskar komplettera tidigare stu- dier,
att de flesta studerande inte har sin ur— sprungliga hemort på studieorten,
att rörelsehinder var det dominerande handikappet, men att man måste vara be- redd att täcka speciella behov även för andra handikappade,
att det stora antalet rullstolsbundna — två tredjedelar av samtliga - måste beaktas vid planeringen av allmänna utrymmen, korri- dorer, hissar m. m.,
att de studerandes behov av vårdartjänst bör undersökas före studiernas början,
att de före studiernas början bör ha haft tillgång till aktiva rehabiliteringsåtgärder,
att de bör ha fått tillgång till tekniska hjälpmedel och träning i att använda dem innan de börjar studera.
Analys och synpunkter på nuvarande för- hållanden
Bostadens utformning
Två av de handikappade studenterna bodde på studenthemmet Nyponet, femton på stu-
denthemmet Domus och fyra i studentlägen- heter på Lappkärrsberget. Tolv av stuc'en- terna bodde i rum längs samma korridor på Domus. Korridoren har 18 rum vilket tred- förde att de handikappade studenterna do- minerade starkt. Tio rum var ändrade för att underlätta boendet för svårt rörelsehind- rade. Dörrarna hade breddats, innerdörrar och trösklar tagits bort, ramp anbringats till toalettrummet, extra handtag monterats vid toaletten, sockel till garderobskåp tagits fort för att möjliggöra montering av en utdrag- bar klädställning, förstärkningslister fästs i hörnen och ringledning dragits till jcur- rummet. Elektriska slutbleck till dörrar fanns i några rum. Ändringarna var inte individuellt avpassade. Detta medförde att en del förändringar inte innebar de förbitt— ringar som var avsedda.
Toalettrummen på studenthemmen Do- mus och Nyponet har normal standard. De är så små att en person som använder rill— stol som regel inte kan utnyttja dern. Golvet i samtliga toalettrum är högre än rumsgol- vet varför en ramp hade monterats tall toa- lettrummen. De flesta av studenterm hade emellertid tagit bort rampen till toalettrum- met därför att den hindrade passage genom hallen. Bara en rullstolsbunden kunde kom—' ma in i toalettrummet med rullstol.
De flesta rum har kombinerad toalett- och duschstol. I regel användes inte denna för att hämta studenten till tvättrimmet utan han bars från sin vanliga rullstol till kombinationsstolen som placerats i tvätt- rummet.
I ett av de ändrade studentrummen bodde en student som inte behövde rullsttl. Tre rullstolsbundna bodde i rum som inte hade ändrats. Rummen var för små för llt an-V vändas av handikappade med rullstol.
De flesta studenterna utnyttjade standard— möbleringen i rummen. Många behö'de in- dividuellt avpassad arbetsplats varför stan- dardskrivborden var olämpliga. Bokhyllor- nas placering medförde att många handi- kappade hade svårt att nå dem. Åtgärder för att underlätta Vårdartjänsten, t. e:. för- höjda sängar, var inte genomförda. Studen- terna åt i regel på sina rum. Detta medförde
att personalen måste plocka bort böcker m.m. från skrivbordet för att studenten skulle få en matplats. De flesta studenterna kunde inte själva öppna sina fönster.
I den s. k. handikappkorridoren i Domus- huset finns ett särskilt inrett jourrum. Det är ett vanligt studentrum som har delats i en yttre del som har pentry och kylskåp och en inre del som har skrivplats och bord. Rum- met används som personalrum, jourrum, omklädnadsrum för personalen, samlings- rum för studenterna och kök. Intill jour- rummet finns ett särskilt rymligt toalettrurn som är inrett för rullstolsbundna. Det an- vänds inte för sitt ändamål utan för tork- ning av tvätt och som förvaringsplats för städredskap och personalens ytterkläder.
Duschmöjligheter finns på varje rum men eftersom utrymmet var för litet kunde de rullstolsbundna studenterna i regel inte själ- va klara sig till duschen.
Tvättmaskin och badrum finns i källar- planet men utnyttjades inte av studenterna. Detta berodde delvis på att utrymmena inte var anpassade för handikappade. Personalen svarade för tvätten utom sänglinne. Förråds- utrymmen för rullstolar saknas liksom ladd- ningsrum för elektriska rullstolar.
Hiss finns till alla våningsplanen men kunde bara skötas av ett fåtal studenter på grund av dörrens tyngd och reglageknappar- nas placering. Entrén till huset är i plan med marken men dörrarna tunga. Parke- ringsplats för invalidfordon är iordningställd utanför entrén.
Restaurant finns i bottenplanet. Den är anpassad för handikappade men utnyttja- des inte regelbundet av studenterna.
Fyra handikappade studenter, som tidi- gare hade bott på Domus, hade fått invalid- lägenheter på Lappkärrsberget. En av dem var inte rullstolsbunden men hade ändå en lägenhet som var inredd för rullstolsbunden. Två studenter — en av dem var rullstols- bunden — delade lägenhet.
Denna del av undersökningen visar att de handikappade studenternas bostä- der — främst hygienutrymmena — på stu— denthemmen Domus och Nyponet inte fyl- ler kraven på god anpassning till handikap-
att lokalförhållandena på Domus är så— dana att svårt handikappade inte bör bo där,
att de bostäder som finns på Domus i framtiden bör utnyttjas för studenter med mindre svåra handikapp och utan behov av kvalificerad vårdartjänst,
att studenter som inte behöver speciellt anpassade bostäder bör erbjudas andra bo- städer så att de specialbestäder som finns kan utnyttjas för de handikappade som be- höver dem bäst,
att entré och hissdörrar på Domus bör förses med automatiska dörröppnare och hissreglagen kompletteras med manöverlåda på lämplig höjd.
Vårdartjänstens nuvarande organisation och omfattning
Vårdartjänsten administreras genom Norr- backainstitutet. Den innefattar framför allt ADL-hjälp, hjälp med matfrågan, disk, tvätt, städning och budskickning. Däremot svarar Norrbackainstitutet inte för bostadens ut- hyrning, sjuk— och hälsovård, färdtjänst och studieassistans.
Behovet av vårdartjänst berodde delvis på de för handikappade mindre tillfreds- ställande bostadsförhållandena. Detta gällde bl. a. behovet av hjälp med entrédörrar och hiss samt att komma till och från toalett och tvättställ.
Hälften av studenterna fick hjälp med personlig hygien, såsom tvättning och toa- lettbesök. Studenterna skulle som regel ha klarat dessa funktioner om toalettrummen hade varit särskilt anpassade för rörelse— hindrade, t. ex. utrustade med lämpliga tek- niska hjälpmedel.
Elva handikappade fick hjälp med av- och påklädning. Tre av dem hade stödkor- sett. Två studenter behövde hjälp att äta. Tretton fick hjälp med tillagning av maten och servering. Vid försöksverksamhetens början räknade man med att studenterna skulle äta på restauranten i Domus eller ute på stan. De handikappade studenterna an- märkte på att restauranten inte varierade kosten och att den var för dyr. Studenterna
åt frukost på sina rum eller i jourrummet. Tillagningen av frukosten ägde rum indivi- duellt på studenternas rum eller i jourrum— met och var därför tidsödande och splittra- de personalens arbetsförhållanden. Studen- terna åt på eget porslin vilket medförde svårigheter vid diskning m. m.
Två handikappade studenter åt regelbun- det middag i restauranten. En av dem måste ha hjälp med förflyttning och servering. När restauranten var stängd på lördagar ordnade de själva middag, delvis med personalens hjälp. De övriga 15 handikappade hyresgäs- terna på Domus och Nyponet ordnade sin middag individuellt. Tre klarade matlag- ningen själva. Personalen ordnade middagen för de övriga tolv. Detta gick till på olika sätt. Ibland hämtades färdig middag i re— stauranten eller från en restaurant på stan. Maten serverades på studenternas rum eller i jourrummet. En student fick skonkost från föräldrahemmet en gång i veckan. De han- dikappade studenterna på Lappkärrsberget — de bodde i invalidlägenheter med kök —— klarade måltiderna utan hjälp.
Två studenter på Domus behövde regel- bundet hjälp med vändning i sängen och tidvis ytterligare en. Vändningen skedde ca varannan timma efter kallelse från den han— dikappade. Sängar med elektrisk motor för vändning hade sannolikt inte nämnvärt på— verkat personalbehovet.
Åtta studenter väcktes genom personalens medverkan. Detta skedde efter ett väck- ningsschema på vilket studenterna i förväg antecknade när de önskade Väckning.
Av de 14 studenter som hade rullstol be- hövde sex hjälp med att lyftas till och från stolen. Tre kunde med hjälp av annan flytta sig till stolen. Tekniska hjälpmedel, t.ex. liftar, saknades helt. Möbleringen i rummen var inte avpassad med tanke på lyfthjälp. För låga sängar var en extra belastning för personalens ryggar. Lyftningen av de handi— kappade utfördes endast av manliga vårda- re. Av de 14 studenter som regelbundet an- vände rullstol inomhus hade tre elektriska och elva handdrivna rullstolar. De som hade elektriska rullstolar kunde själva klara för- flyttning inomhus. Sex av de elva som au-
vände handdrivna rullstolar kunde också förflytta sig själva. Av de fem som behövde hjälp med förflyttning var två blinda. Vid förflyttning utomhus i rullstol behövie elva hjälp. Eftersom närmiljön inte är arpassad till handikappade är det svårt att meri exakt bedöma om behovet av hjälp skulle ta min- skat om studenterna haft tillgång til elek— triskt drivna utomhusrullstolar. Av de tre som behövde förflyttningshjälp utomhus i form av stöd var en blind och behövde ledsagare. De andra två behövde stöd för att klara trottoarkanter och för att de inte or— kade gå längre sträckor.
Hälften av studenterna kunde inte själva begagna hissen och klarade inte heller ytter— dörren i entrén till studenthemmet Domus. Åtta av dem hade dessutom svårt att öppna och stänga sin lägenhetsdörr.
Färdtjänsten hade till uppgift att ordna. resor till och från b0staden och att hjälpa studenten att komma till och från fordonet. Färdtjänstpersonalen hämtade den handi- kappade i hans rum och i föreläsningssalen. Denna hjälp var nödvändig eftersom iniver- sitetets lokaler inte är anpassade för handi- kappade och universitetet inte hade sådan personell assistans som behövs för att hjälpa handikappade inom institutionerna.
Fjorton av studenterna utnyttjade regel— bundet färdtjänsten. En hade ekommiskt bidrag från arbetsmarknadsverket til taxi. En åkte taxi på egen bekostnad. Sjl hade egna invalidbilar. Fyra av dem anvärde bi— len till och från institutionerna. Flera handi- kappade måste utnyttja färdtjänsten därför att de behövde lyfthjälp. Av dem som an— vände färdtjänsten skulle fem ha klrrat sig med egen bil eller taxi om de kunnat få lyft— hjälp. En av studenterna kunde gå til insti-. tutionen.
Färdtjänsten var ordnad genom :Firma. handikapptransport». Tidigare utnjttjades även den kommunala färdtjänsten får dem som var skrivna i Stockholm. Efterstm den kommunala färdtjänsten hade svårgheter att passa studenternas tider anlitas nimera det privata företaget. Färdtjänsten tll och från universitetet bekostades genom utbild- ningsbidrag från arbetsmarknadsverlet. Dea
som var skrivna i Stockholm fick genom stadens färdtjänst till reducerat pris utnyttja sex taxiresor per månad för fritidsbesök. För andra än stockholmare fanns inte någon motsvarande förmån.
Av och till förekom behov av skrivhjälp. De flesta med skrivsvårigheter hade elek- triska skrivmaskiner och bandspelare. Tre av studenterna kunde inte göra minnesan- teckningar på föreläsningarna.
För hyresgästerna på Domus och Nypo- net var veckostädningen ordnad genom hy— resvärden. Övrig städning och bäddning om- besörjdes till största delen av vårdarperso- nalen. Fjorton studenter fick hjälp med bäddning. De som bodde i Lappkärrsberget fick hjälp med städning en gång varan- nan vecka genom Vårdartjänsten. Tillgång till lämplig tvättmaskin och annan sådan ut- rustning liksom lämpliga lokaler saknades. Tvätt av handdukar och underkläder om- besörjdes för nästan alla. Personalen skötte också i mindre omfattning lagning av klä- der.
De flesta studenterna brukade stiga upp mellan klockan 6.30 och 12.00. Senare upp- stigning förekom ibland. Den största fre- kvensen var mellan klockan 9.00 och 10.00. Tidpunkten för sänggåendet varierade i hög grad. Sällan lade sig någon före klockan 22.00.
Studenterna fick hjälp med inköp och budskickning. I regel försökte man samla dessa uppgifter till förmiddagen men det var inte ovanligt att bud måste ordnas flera gånger per dag. De handikappade kunde få hjälp av Vårdartjänsten vid inköp av kläder m. m. och vid promenader.
Tidsåtgång för beräknad vårdartjänst
Norrbackainstitutet gjorde höstterminen 1968 en sammanställning av tidsåtgången för vårdarpersonalen. Därav framgick att tidsåtgången varierade avsevärt för hjälpen åt studenterna. För tre svårt handikappade studenter angavs att de behövde vårdartjänst 8,5—9,5 timmar per dag. Detta gällde ex— klusive tiden för budskickning, m.m. De fyra studenter som bodde i tre lägenheter på
Lappkärrsberget behövde sammanlagt 16 timmar per vecka för städning och tvätt.
Ett försök har gjorts att bedöma tidsåt- gången för de handikappade studenternas hjälpbehov. Det visar sig därvid bl.a. att väntetider och gångtider för personalen var förhållandevis betydande. De föga ända- målsenliga bostäderna och otillräcklig reha— bilitering bidrog även till att öka de stu- derandes behov av vårdartjänst.
Vårdarpersonal och tjänstgörings- förhållanden
Personalen var anställd mot arvode. I stor utsträckning förekom tillfälligt anställd per- sonal. Denna utgjordes till stor del av stude— rande.
En arbetsledare hade ansvaret för vårdar- tjänsten. Några av de anställda hade kortare tid tjänstgjort som vårdbiträde eller vakt- mästare vid Norrbackainstitutet eller vid sjukhus. I övrigt saknade de anställda i stort sett erfarenhet av vårdarbete. De flesta sak- nade erfarenhet från modern rehabilitering.
Ett arbetsschema hade upprättats av Norr- backainstitutet. Schemat kunde inte alltid följas eftersom personaltätheten var ojämn — 36 timmar på söndag och 90,5 timmar på onsdag.
Såväl de handikappade studenterna som personalen ställdes inför svåra problem för att genomföra Vårdartjänsten. De handikap— pade studenterna hade tidigare under sin skoltid inte alltid fått sådan hjälp till rehabi- litering, anpassning och integrering som ha- de varit önskvärt. Detta medförde att de i alltför hög grad måste repliera på vårdar- tjänsten.
Vid undersökningen om Vårdartjänsten har framkommit vissa problem som särskilt måste påpekas. Personalens anställningsför- hållanden, dess ledning och instruktionen för den bör omprövas. Kravet på kompe- tens och erfarenhet får inte åsidosättas. Tjänstgöringsschemat måste genomgående revideras. Frågan om manliga studenter med nödvändighet måste ha manliga vårda- re och kvinnliga studenter måste ha kvinn- liga vårdare bör övervägas. Vissa service-
problem såsom matfrågan, Väckning, bud- skickning, bör i samverkan med de handi- kappade studenterna lösas på ett mer ratio- nellt sätt än som nu är fallet.
Det kan även konstateras att ifråga om matservice har den ursprungliga målsätt- ningen inte följts. Detta torde inte minst ha gått ut över de handikappade studenterna. Genom att de äter på sina rum blir de iso— lerade och deras möjlighet till integrering minskar. Det nuvarande arrangemanget är otvivelaktigt personalkrävande i en utsträck- ning som inte var förutsedd. Från ekono- misk synpunkt är arrangemanget till fördel för studenterna. När vårdpersonalen anlitas behöver de inte betala matlagningskostna— derna.
Genom olika åtgärder bör studenterna få möjlighet att utnyttja sina egna resurser och bli mer oberoende av personalens hjälp. Om bostadshuset hade varit bättre utrustat, t. ex. med automatiska dörröppnare och med lämplig hiss, skulle endast några av studen- terna ha behövt personlig hjälp vid in- och utgående.
Alla handikappade kan klara ringklocka och borde därför också kunna klara vanlig eller specialkonstruerad väckarklocka. Häri- genom skulle den handikappade bli mindre beroende av personalen.
Som tidigare har nämnts har vid under- sökningen om de handikappade studenter- nas servicebehov detta även bedömts med utgångspunkt från gynnsammare förutsätt- ningar än dem som förelåg vid »Domus- verksamheten». Om sådana förutsättningar — i form av en lämpligare avpassad boende- miljö och tillgång till ändamålsenliga tek- niska hjälpmedel — hade varit för handen och studenterna före sina eftergymnasiala studier hade fått fullgod rehabilitering, hade de kunnat klara sig själva i högre grad och varit mindre beroende av Vårdartjänsten. Hela studerandegruppens totala behov av vårdartjänst hade i så fall sannolikt kunnat begränsas till 50—75 % av den service som nu lämnades.
Vi vill särskilt framhålla att vårdartjänstens syfte och omfattning närmare måste klargöras,
att personalens sammansättning och tjänstgöringsförhållanden inte underlättade de handikappade studenternas integrering,
att man från lokalsynpunkt måste vidta behövliga åtgärder för både studenter och personal för att underlätta Vårdartjänsten,
att vissa funktioner, exempelvis matfrå- gan och budskickningen, måste få en ratio- nellare lösning,
att tekniska och andra åtgärder måste vidtas för att studenterna skall kunna ut- nyttja sina egna resurser i full utsträckning,
att transport- och vårdartjänst ges en så- dan lösning att studenterna får en menings- full fritid.
Rehabiliteringsåtgärder
De flesta studenterna (19) kom från Norr- backainstitutet och borde därför ha varit rehabiliterade. Tre hade varit på rehabili- teringsklinik.
Varje ny situation och ändring av miljö innebär påfrestningar. Detta gäller särskilt för handikappade. De skall såväl tekniskt som psykologiskt anpassa sig till den nya miljön. Det krävs särskilt stöd för att inte— greringen skall lyckas. Denna ständigt pågå- ende rehabilitering måste även vårdarperso- nalen följa och underlätta. Man måste där— för ha tillgång till personal med kännedom om problemen och vetskap om hur dessa bör mötas. Verksamheten vid Domus gav intryck av att vara underdimensionerad när det gäller kvalificerad personal. Med den nuvarande organisationen kan man därför inte räkna med att rehabiliterings- och inte- greringsfrämjande åtgärder kan vidtas i den utsträckning som är önskvärd.
Från medicinsk synpunkt replierade stu- denterna i första hand på studenthälsovår- den. Huruvida denna har kompetens att be- akta alla de problem som har betydelse för studenter med handikapp undandrar sig vår bedömning. När det gäller specialmedicinsk vård och behandling vände studenterna sig i stor utsträckning till Norrbackainstitutets elevmedicinska avdelning. Regelbunden me- dicinsk kontroll ordnad genom vårdartjäns- ten hade inte planerats eftersom tanken var
att de handikappade studenterna skulle re- pliera på samhällets vanliga resurser. '
Genom Norrbackainstitutets eftervårds- konsulent hade studenterna tillgång till vissa stödåtgärder och kontakter. Främst gällde detta kontakt med arbetsvården. Tekniska hjälpmedel förmedlades genom Norrbacka- institutet.
Sjukgymnastisk behandling ombesörjdes för 14 studenter av privatpraktiserande sjuk- gymnaster på studentrummen. Teknisk ut- rustning och apparatur för självträning sak- nades. Genom polioföreningen fick två stu- denter regelbunden simträning. En av stu- denterna var aktiv inom handikappidrotten. Tekniska hjälpmedel för ABL-funktioner fanns i mindre utsträckning.
Det var inte befrämjande för rehabilite- ring och integrering att den relativt stora gruppen handikappade studenter bodde till- sammans. Studenterna hade god kontakt med varandra och med personalen men ut- bytet med andra studenter i huset var myc- ket begränsat. Några hade däremot goda kontakter utanför studenthemmet. Student- hemmet Domus representerar en typ av stu— dentbostäder som erfarenhetsmässigt har vi- sat sig vara mindre väl ägnade att under- lätta kontakter mellan hyresgästerna. I stu- denthem där korridorkök finns tycks för- hållandena vara bättre, t. ex. på Nyponet.
Önskemål framfördes om särskilt kök i den avdelning av Domus där de handikap- pade bodde. Från integreringssynpunkt är det viktigt att ett sådant kök får användas även av icke handikappade studenter.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla att handikappade studenter även under studierna behöver medicinsk-tekniska och social-psykologiska rehabiliteringsåtgärder,
att man från rehabiliterings- och integre- ringssynpunkt bör se till att utbudet av olika bostäder till studenterna ökas så att större valfrihet nås,
att handikappade studenter i största möj- liga utsträckning replierar på samhällets all- männa resurser.
Alla studenter utom en uppgav att de valt studieinriktning efter sitt intresse.
Några studenter önskade att de under vis- sa tider skulle få möjlighet att pröva arbete i stället för studier. Genom arbetsmarknads- styrelsen hade en arkivarbetare ställts till förfogande som studieassistent. Han svarade i huvudsak för inköp av böcker och för bibliotekslån. Möjligheten att ge de handi- kappade individuell och effektiv studieassi- stans var begränsad. De tre blinda studen- terna hade tillgång till läshjälp. En av dem utnyttjade denna möjlighet.
För att få bo i studentbostad krävs att hyresgästen skall studera vid utbildnings- anstalt där han normalt är berättigad till studiemedel. Föreligger särskilda skäl kan studiemedel utgå trots att genomsnittlig stu- dieprestation inte har uppfyllts. Detta torde. bli fallet för flertalet av de handikappade studenterna. Fyra hade bedrivit akademis- ka studier före höstterminen 1967. Av de tio som började studierna 1967 hade fyra godkänts för ett betyg. En läste direkt på tvåbetygskurs. En studerade vid socialhög- skolan. Fyra studenter hade ännu inte ta- git något betyg vid undersökningstillfället. Av dem som började höstterminen 1968 ha- de en student godkänts för ett betyg. Man måste som regel räkna med förlängd studie- tid för de flesta handikappade studenterna.
Hel förtidspension eller helt sjukbidrag utgick till samtliga som uppbar pension. Helt invaliditetstillägg utgick till samtliga som hade sådant tillägg. En hade halv inva- liditetsersättning och fyra hade hel invalidi- tetsersättning. Fem hade utbildningsbidrag från arbetsmarknadsverket. Fem studenter hade studiemedel med 100 % av maximalt belopp, åtta ca 40 % och två 10 %. Genom kombination av olika bidrag var studenter- nas ekonomiska situation högst varierande. Kommunalt bostadstillägg utgick till tolv studenter med belopp varierande från 744 till 5 360 kr. per år. Nio studenter var skriv- na i Stockholm. Av dem hade sex kommu- nalt bostadstillägg.
Det är anmärkningsvärt att 15 studenter
hade förtidspension eller sjukbidrag och samtidigt var i full studieverksamhet. Stu- diemedel som är det vanliga sättet att finan- siera universitetsstudier utnyttjades endast av 13 studenter. Invaliditetstillägg och inva- liditetsersättning, som avser att täcka kost- nader för service och andra merkostnader till följd av handikappet, utgick till 14 stu- denter. Sju hade inte sådana pensionsförmå- ner. Av dessa hade tre uttalat eller mycket uttalat behov av vårdartjänst.
Denna del av undersökningen visar att verksamheten har givit handikappade studenter i Stockholm möjlighet att bedriva akademiska studier,
att de svårt handikappade sannolikt kom- mer att välja akademiska studier i högre grad än vad som nu är fallet,
att de svårt handikappade som nu stude- rar vid universitet i många fall måste räkna med förlängd studietid,
att dessa studenter är i särskilt behov av utbyggd studierådgivning och studieassi- stans,
att de handikappade studenternas ekono- miska förhållanden — detta gäller särskilt med hänsyn till studiemedel — måste klar- läggas och samordnas.
Färdtjänst
Av de 21 handikappade studenterna anlitade 14 när det gäller färd till och från universi- tetsinstitutionerna »Firma handikapptrans- port». Färdfrekvensen under undersök- ningsperioden (15/1—15/2 1969) visar att tre studenter inte utnyttjade färdtjänsten. De 11 studenter som använde färdtjänsten under undersökningsmånaden reste i medel- tal 16 gånger, dvs. ca 3—4 gånger per vecka. Variationerna i resfrekvens var bety- dande vilket i hög grad hänger samman med ämnesval och kursernas uppläggning. Vi anser att färdtjänsten fungerade tillfredsstäl- lande under undersökningsperioden.
Allmänna synpunkter på vårdartjänst" för studerande
Bostadsfrågan
Särbestämmelser för handikappade bör und- vikas. De svårt rörelsehindrades bostadsfrå- ga under studietiden måste dock lösas på ett för dem ändamålsenligt sätt. Svårt handi- kappade studerande har inte samma möj- lighet som andra att välja bostad. Bostadens läge och utformning kräver att speciella villkor är uppfyllda. Kort avstånd till läroan- stalter respektive centrumanläggningar är av särskild betydelse. Behovet av särskild vårdartjänst inverkar också på bostadsvalet.
Ökad utbildningskapacitet vid universitet och högskolor och den avsevärda inflytt- ningen till universitetsorterna har medfört att man under de senaste årtiondena i stor utsträckning har byggt särskilda studentbo- städer. Invalidbostadsbidrag utgår efter prövning av länsbostadsnämnderna till stu- dentbostäder som inrättas för svårt rörelse- hindrade och synskadade.
För dessa bostäder gäller vissa villkor. Hyresgästen skall studera vid utbildnings— anstalt vid vilken studerande normalt är be- rättigad till studiemedel. Boendetiden är be- gränsad och man skall vara aktivt studeran- de. Bestämmelserna utesluter sålunda vissa studerande från bostäderna. Ett avbrott i stu- dierna för annan verksamhet kan medföra att studenten måste lämna sin bostad. Den tid som man får utnyttja studentbostad är i regel begränsad till fem år. Detta kan med- föra svårigheter för handikappade studenter med långsam studietakt att få bo kvar i stu- dentbostad hela studietiden.
De svårt handikappades möjligheter att få förtur till studentbostäder är goda. Beho- vet av studentbOStäder som är anpassade för handikappade kan dock ännu inte anses vara helt tillgodosett. Liksom andra stude- rande kan de svårt handikappade studenter- na ibland önska annan bostad än student- bostad. I vissa fall underlättas också integre- ringen i samhället bättre om handikappade får tillgång till vanliga bostäder. Skall svårt handikappade få samma möjlighet till bo- stadsval som andra studenter måste man
därför räkna med att de förutom lägenhe- ter och studentrum i studentbostädema ock- så skall kunna få tillgång till invalidlägen- heter i vanlig bostadsbebyggelse.
De flesta svårt handikappade studerande i eftergymnasial studiesituation kommer sannolikt att vara ogifta och i åldern under 25 år. Bostäder i form av studentrum och små studentlägenheter blir därför de mest aktuella. Det kan dock finnas behov av lä- genheter med service för handikappade som vill dela bostad. Många handikappade öns- kar studera på andra orter än i de stora universitetsstäderna. Lärarhögskolor, han- delsskolor m.m. finns på många orter där studentbostadsfrågan inte är löst. Det är därför nödvändigt att boendemöjligheter för svårt handikappade bereds även på andra studieorter än i universitetsstäderna. Bo- stadsfrågan för svårt handikappade studen- ter i Stockholm kan inte lösas inom student- hemmen Domus och Nyponet. Andra lös- ningar måste därför sökas med det snaraste. Man bör eftersträva varierande typer av bostäder. Från flera synpunkter bör ser- viceenheten inte omfatta fler än 8—12 bo- städer.
Vi har funnit att ett fortsatt utnyttjande av bostäder för svårt handikappade i Do- mus och Nyponet endast kan accepteras i avvaktan på att en bättre lösning kommer till stånd. Under tiden bör dock vissa tek- niska förbättringar i de nuvarande bostä— derna utföras. Som exempel kan nämnas automatiska öppnare på entré- och hissdör- rar och rationellt utnyttjande av allmänt toalettrum i översta våningen på Domus. De nuvarande utrymmena på Domus bör kunna användas av handikappade studenter med mindre uttalat behov av vårdartjänst. De förbättringar som görs bör därför plane- ras med hänsyn härtill.
Vårdartjänst
Många handikappade kan behöva vårdar- tjänst. Rörelsehindrade har dock det största behovet. Det är därför naturligt om man som bas för organisationen av vårdartjän- sten utgår från de svårt rörelsehindrades
behov och sedan kompletterar organisatio- nen med hänsyn till de särskilda behov som kan finnas hos andra handikappade.
Vårdartjänsten bör omfatta hjälp med alla funktioner som hör till den dagliga livsföringen och som den handikappade in- te klarar själv. Till Vårdartjänsten bör inte räknas sådana hjälpåtgärder som transport till och från bostaden och assistans för stu— diernas genomförande. Många uppgifter kan klaras genom att utnyttja annan form av service, t. ex. vid städning, matlagning och tvätt. I detta sammanhang erinras om den statliga servicekommitténs uppdrag att be- handla vissa frågor om service i bostads- områden. Det går inte att dra en skarp gräns mellan dessa serviceformer och vår- dartjänsten. Genom samhällets utbyggnad med serviceanordningar för alla medborga- re kommer behovet av särskild vårdartjänst för handikappade att minska.
De mest framträdande inslagen i vårdar- tjänsten gäller av- och påklädning, person- lig hygien, hjälp att klara matfrågan och tillsyn.
Det finns ingen metod att exakt mäta be- hovet av vårdartjänst. Utgångspunkten vid bedömningen måste vara vad den handi- kappade själv kan utföra och den tid som det tar för honom att göra det. Man måste också beakta alla de tekniska åtgärder som kan vara till hjälp för att reducera beho- vet av vårdartjänst. Det är viktigt att den handikappade i största möjliga utsträck- ning blir oberoende av andra personers hjälp och att han får resurser att klara sig själv.
Vårdartjänsten kan inte ses isolerad från boendesituationen och behovet av tekniska hjälpmedel. Den enskildes behov av vårdar- tjänst kan bara bedömas i den aktuella si- tuationen. Denna bedömning kräver erfa- renhet och kunskap om olika lösningar av de problem den handikappade står inför. Det är viktigt att påpeka att Vårdartjänsten är skild från sjukvård och rehabilitering. Detta innebär inte att man skall se bort från rehabiliteringsaspekterna när man bedömer servicebehovet. Vårdartjänsten skall ses som en social angelägenhet och inte som en
Analysen av den hittills bedrivna verk- samheten med vårdartjänst i Stockholm vi— sar de svårigheter och problem som kan föl- ja med sådan verksamhet. Skall vårdartjäns- ten vara till nytta krävs aktiv medverkan av både ledning, personal och de handikappa- de själva. Detta gäller inte minst under den fortsatta försöksverksamhet då alla måste vara beredda att pröva nya vägar.
Det är viktigt att de handikappade stu- denterna kan känna trygghet och få god kontakt med vårdartjänstens personal. Den bör ha kunskap om och erfarenhet av de handikappades problem. Verksamheten bör i möjligaste mån bedrivas med fast anställd personal. För promenader, budskickning och viss »handräckningstjänst» kan tillfälligt anställd personal — t. ex. studerande — i viss utsträckning anlitas. Från psykologiska syn- punkter kan det dock i andra sammanhang vara diskutabelt med Vårdarpersonal från de handikappade studenternas »kamratkrets».
Det är angeläget att all rehabilitering äger rum i samarbete med den handikappade. Det är också betydelsefullt att man undviker en organisations- och verksamhetsform för vårdartjänst som ger verksamheten institu- tionskaraktär. En vårdartjänst uppbyggd som den nuvarande är i vissa avseenden en kopia av den verksamhet som förekom- mer vid en sjukavdelning. På andra håll har prövats en organisationsform som ger den handikappade tillgång till personligt av- delad assistans främst koncentrerad till vis- sa tider på dagen. Verksamheten motsvarar den vårdartjänst som lämnas av den kom- munala sociala hemhjälpen. En sådan ser- vice tar främst sikte på »morgonaktivite- ter» — uppstigning, påklädning, hygien, bäddning, m.m. Den mera rutinmässiga handräckningen, som behövs övriga tider under dagen och natten, ges av »allmän» personal. Vårdartjänst i denna form befräm- jar inte bara kontinuiteten i arbetet med den handikappades alla hjälpbehov utan med- verkar också till en bättre planering av da- gens arbete för den handikappade och gör honom mer oberoende.
I den nuvarande verksamheten arbetar
både manlig och kvinnlig personal. Arbets- fördelningen har varit strikt genomförd så att kvinnlig personal har lämnat service åt kvinnliga studenter och manlig personal åt manliga studenter. Lyftning av de handi- kappade studenterna utförs dock nästan ute- slutande av manlig personal. Det har inte varit möjligt att avgöra om den strikta ar- betsfördelningen efter kön hänger samman med de handikappades tidigare erfarenhe- ter eller om det finns andra skäl. En sådan arbetsfördelning är i väsentliga delar främ- mande för vårdartjänsten inom andra sam- hällsområden. En personligt avdelad vårda- re till varje handikappad skulle säkert in- nebära en fördel även från denna synpunkt.
De handikappade studenternas matservi- ce måste lösas rationellt. Frukost och kvälls- mat bör ordnas som i hotellens frukostmat- salar, dvs. att kaffe, te, ägg, rundstycken, marmelad m. m. finns framdukat under viss tid i ett gemensamt matrum. Använder man automater för kaffe, vatten och choklad kan studenterna få tillgång till varma drycker även på andra tider. Med gemensamt pors- lin och tillgång till anpassad diskmaskin — så att den handikappade själv kan klara diskningen — eller med papperstallrikar och bestick och muggar av plast blir den han- dikappade mindre beroende av personalens hjälp och mindre bunden av tider. I de fall studenterna inte kan äta middag på restaurant bör någon form av serverings- kök anordnas. För att göra den handikappa- de mera oberoende bör man använda olika tekniska resurser, exempelvis djupfrysta maträtter som värms i elektronugn.
Den handikappades behov av bad bör kunna tillgodoses genom särskilt anpassad badavdelning där tekniska hjälpmedel ut- nyttjas i full utsträckning. Vid serviceenhet- ten bör finnas ett mindre rum för fysisk träning liksom ett klädvårdsrum med an- passade tvätt-, stryk- och symaskiner.
Serviceenheten bör inte vara för stor för att inte försvåra de handikappade studen- ternas integrering och ge vårdartjänsten en opersonlig karaktär.
Vi har konstaterat att de handikappade studenterna i många avseenden inte tidiga-
re har fått den hjälp till rehabilitering, an- passning och integrering som är önskvärd. Detta medför att verksamheten under de eftergymnasiala studierna måste ses som en uppföljning och fortsättning av rehabilite- ringen. Studenterna måste också få hjälp till sociala och kulturella kontakter.
Frågan om de handikappade studenter- nas vårdartjänst måste ses i ett större sam- manhang. Detta gäller både omfattningen och finansieringen av verksamheten. Från försöksverksamheten för studenter liksom från annan vårdartjänst för svårt handikap- pade står det klart att invaliditetstillägg och invaliditetsersättning inte räcker för att täc- ka kostnaderna för servicen.
Drygt hälften av de studenter i Stock— holm som har tillgång till vårdartjänst ge— nom »Domusverksamheten» är förtidspen- sionerade. Sjukbidrag utgår till 4 av de 21 i gruppen. Förtidspension och sjukbidrag ut- går när den handikappade inte kan arbeta i samma omfattning som icke handikappa- de. Enligt dom i försäkringsdomstolen1968 kan förtidspension och sjukbidrag utgå till svårt handikappade studerande efter avslu- tad grundskola. Frågan om förtidspension och sjukbidrag till dem som studerar bör enligt vår mening utredas närmare. Sam- ordningen med studiemedel måste klargö— ras. Kommunala bostadstillägget till stude- rande bör samordnas med övriga bidragsfor- mer och ställas i relation till de bidrag som utgår till andra handikappade och andra studerande.
Enligt sina direktiv skall handikapput- redningen inte ta upp försäkringsfrågor. Det är dock önskvärt att dessa frågor följs. Den nuvarande situationen är så splittrad och oenhetlig att samhället måste finna en form för lösningen av de studieekonomiska pro- blemen för de handikappade.
De handikappade studenterna bör i ökad utsträckning få tillgång till studierådgiv- ning. Denna bör inte vara endast en allmän rådgivning utan bestå i fortlöpande kon- takter mellan den handikappade studenten och studierådgivaren. Det är nödvändigt att man vid de universitetsinstitutioner som har svårt handikappade elever får resurser att
hjälpa dem med deras studieproblem. Stu- dieassistenterna bör inte placeras inom vår- dartjänsten utan vara knutna till utbildnings— institutionen.
Av rektorn vid Forsa folkhögskola Helmer Söderbäck
Svensk folkhögskola idag
Arbetsåret 1967/ 68 fanns det i Sverige 105 folkhögskolor och 12 filialskolor med sammanlagt 11388 elever vid vinterkurs. Det är det största elevantalet i folkhögsko- lans hundraåriga historia. Enbart arbetsåret 1966/ 67 ökade verksamheten med 23 000 elevveckor vilket motsvarar 7 normala folk— högskolor.
Landstingen är huvudmän för ungefär halva antalet skolor. De övriga ägs av stöd- föreningar och folkrörelser, s.k. rörelse— skolor.
För att få inträde i första årskurs skall sökande ha genomgått folkskola eller för- värvat motsvarande kunskaper på annat sätt. Sökande skall under det kalenderår som kursen börjar uppnå minst 18 års ålder. Skolöverstyrelsen kan medge inträde vid tidigare ålder. Det finns fem ungdomsfolk- högskolor för åldrarna 16—1 8 år.
Vinterkurser
Folkhögskolans vinterkurser omfattar vid flertalet skolor 34 veckor. Omkring 60 sko- lor har tre årskurser.
Några folkhögskolor har på försök slo- pat indelningen i årskurser för att ge ele- verna möjlighet till en efter deras förkun- skaper och studiemål mer avpassad under- visning. I stället för att placera eleverna i viss årskurs och bestämda undervisnings-
grupper för hela läsåret har dessa skolor i varje ämne eller i en del av ämnena ordnat undervisning på olika nivåer och/eller i oli- ka stoffgrupper. Kurserna har ofta varit uppdelade i perioder med möjlighet till nytt val för varje period.
Eftersom erfarenheterna av nivå- och stoffgruppering är positiva har skolöversty- relsen föreslagit att begreppet årskurs helt skall slopas.
Ämneskurser
Ämneskurser finns av två slag, dels anslut- na till vinterkurs, dels fristående. Kurstiden skall vara minst en vecka. Ämneskurs skall vara koncentrerad kring ett visst ämne eller viss grupp av ämnen. Det finns ingen säker statistik över innehållet i de fristående äm- neskurserna (1965/66: 141 kurser). Men av de sammanställningar som görs inom skol- överstyrelsen framgår att kurser med sam- hällsinriktning, estetiska ämnen och för stu- die- och ungdomsledarutbildning utgör när- mare hälften av det sammanlagda antalet kurser.
Inga betyg men studieomdömen
Folkhögskolan har inte rätt att utfärda be- tyg. Elev som har genomgått kurs kan av skolans rektor få intyg med uppgift om den tid och de ämnen kursen har omfattat. Sko- lans styrelse kan emellertid besluta att in—
tyg utfärdas om elevs förmåga att tillgodo- göra sig undervisningen. Ett sådant intyg skall ange kursens längd, de ämnen eleven har studerat, timtalet i varje ämne och om- fatta antingen samtliga läroämnen eller sär- skilda sammanfattande omdömen. Intyget skall avse dels undervisningen i den huma- nistisk-samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, dels den matematisk-naturvetenskapliga äm- nesgruppen och annan ämnesgrupp som fö- rekommer vid skolan. Omdöme skall avges av lärarrådet. Endast följande omdömen får användas: Mindre god, God, Mycket god, Utmärkt.
Folkhögskolans syfte och framtid
I den nydaningsperiod som har präglat det allmänna skolväsendet sedan början av 1950- talet har frågan om folkhögskolans ställning och framtid behandlats gång efter annan. Grundskolans och fackskolans införande emotsågs med farhåga på en del håll. Man menade att de nya skolformerna skulle be- röva folkhögskolan en stor del av dess elev- underlag. När det uppdämda behovet av vidareutbildning var tillgodosett bland dem som hade 6—8 års folkskola skulle många folkhögskolor inte längre behövas. När alla ungdomar hade 9 års grundskola och 80—85 procent av dem beräknades fortsätta i gym- nasium, fackskola eller yrkesskola skulle det inte bli många elever kvar för folkhög- skolan.
Denna pessimistiska syn har under sena- re år ändrats till betydande optimism. Or- sakerna härtill är flera. De viktigaste är förbättrat statligt ekonomiskt stöd och be- stämmelser om folkhögskolans kompetens- värde.
Redan från tiden för de första folkhög- skolorna i Sverige — 1868 _ angavs som mål att skolan skulle ge vuxen ungdom allmän medborgerlig bildning. Denna hu- vuduppgift har sedan dess stått kvar och är formulerad i folkhögskolstadgan 1958: 478 på följande sätt:
Folkhögskolan har till uppgift att meddela allmän medborgerlig bildning. Dess verksam- het bör särskilt syfta till att bibringa eleverna
insikt om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar. Den bör utformas så att elevernas samarbetsvilja stärkes, deras förmåga till självständigt tänkande och kritiskt omdöme utvecklas samt deras mognad och studieintresse främjas. I enlighet med denna målsättning ut- formar varje folkhögskola sitt arbetssätt.
Folkhögskolan har inga fastställda kurs- planer. Den är vår friaste skolform. I be- tänkandet Lärarutbildning för folkhögsko- lan (SOU 1967: 47) sägs härom:
Friheten att inom vida gränser utforma kurs- innehåll med hänsyn till skolans och elevernas bakgrund och intressen har varit av stor peda- gogisk betydelse. Även om friheten vid vissa skolor begränsats av krav bl. a. från mottagan- de skolor och av vissa skolors speciella inrikt- ning sådan den angivits av huvudmannen, har det varit möjligt att knyta an till elevernas olika förkunskaper i skilda ämnen och att ta betydan- de hänsyn till deras egna intressen för olika problem och ämnesavsnitt. På så sätt har man i stor utsträckning kunnat foga in elevernas er- farenhet i undervisningen. Detta har främst gällt ämnen som samhällskunskap, litteratur, psykologi och modern historia. Frihet vid kursplanering och genomförande har stimule- rat både elever och lärare och ofta ökat ele- vernas engagemang i ämnen, som de tidigare känt sig likgiltiga inför. En sådan relativt fri pedagogisk situation är naturligtvis särskilt vär- defull, när det gäller deltagare, som inte har studerat på många år eller som av olika skäl har avbrutit studierna i andra skolformer. Si- tuationen underlättar också elevernas aktive- ring och självständiga insatser och bidrar till att skapa en mellan lärare och elever inbördes avspänd och positiv atmosfär. Erfarenheterna har visat att friheten i regel inte medfört såda- na nackdelar som kunde befaras, nämligen uteslutning av väsentliga ämnesavsnitt, irre- levanta utvikningar eller särskilt långsam stu— dietakt.
Enligt utredningens mening är det en utom- ordentlig tillgång för det svenska utbildnings- väsendet att det finns en skolform med denna frihet. En sådan skolforms frihet att experi— mentera med nya pedagogiska metoder kan främja utvecklingen också inom andra skol- former.
Folkhögskolans kompetensvärde
Folkhögskolans undervisningsnivå och kom- petensvärde har livligt diskuterats under senare år och har lett till statliga bestäm— melser på området.
I prop. 1962: 54 (s. 350) angående re- formering av den obligatoriska skolan m. m. säger chefen för ecklesiastikdepartementet:
Jag vill vidare i anslutning till vad jag nyss anfört understryka det angelägna i att den i folkhögskolan frivilligt inhämtade allmän- bildningen vinner allt erkännande. Inte minst bör man vid utfärdandet av olika intagnings- och meritvärdesbestämmelser på nämnda grund regelmässigt kunna ange folkhögskoleutbild- ningen som ett alternativ likvärdigt med mot- svarande eller likartad fackskoleutbildning.
av nämnda (SÄU
Vid riksdagsbehandlingen prop. uttalade särskilda utskottet 1962: 1 s. 175):
Vid utarbetande av olika intagnings- och meritvärdesbestämmelser bör man därför re- gelmässigt söka ange folkhögskolutbildningen som ett alternativ likvärdigt med motsvarande eller likartad fackskolutbildning. Inte minst bör denna uppfattning vara vägledande för de statliga och statsunderstödda verk och institu- tioner, som bedriver utbildningsverksamhet el- ler som i övrigt rekryterar personal på den ut- bildningsnivå som här avses.
Fackskolutredningen (SOU 1963: 50) vår- derar folkhögskolans undervisning på föl- jande sätt:
Emellertid kan man också räkna med ut- bildningsbehov hos personer med högre utbild— ning än grundskola, elever vilka redan genom— gått t.ex. fackskola eller egentligt gymnasium. Det förefaller därför uppenbart att vissa —— så småningom kanske en större del — folkhög— skolor bör erbjuda en utbildning, som når över fackskolenivån eller över gymnasienivån och därigenom förbereda eleverna för universi— tets- eller högskolestudier på motsvarande sätt som vissa folkhögskolor nu är en väg till ut- bildning vid socialinstituten. Studier i vissa ämnen på akademisk nivå, ledande till kun- skaper motsvarande t.ex. ett akademiskt betyg eller mer, förefaller vara en naturlig utveck- ling i ett samhälle där den allmänna utbild- ningsnivån över huvud taget stiger. ---Folk- högskolans lärare kan under alla förhållanden fungera som studieledare för elev eller grupp av elever, vilka bedriver här avsedda studier.
Om fackskolutredningens yttrande säger dåvarande generaldirektören i skolöversty- relsen i Tidskrift för svenska folkhögskolan (1963: 10):
Utredningen tänker sig som en naturlig ut- veckling att folkhögskolan skulle ge tillfälle till
studier i vissa ämnen på akademisk nivå. Man talar om kunskaper, som skulle motsvara ett akademiskt betyg. Personligen tror jag att den tanken är fruktbar. Den ger dessutom i än högre grad realitet åt namnet folkhögskola. Men jag tror å andra sidan att det vore fel- aktigt att binda dessa folkhögskolestudier på högre nivå till universitetsstudiemas nuvarande innehåll. Folkhögskolan bör snarare inrikta sig på att skapa kunskaps- och utbildningsvä- gar. som till och med i vissa fall kan tjäna som exempel och till efterföljd för universite- ten, t.ex. i samhällslära och i estetiska äm- nen.
Sedan dessa uttalanden gjordes bedriver ett antal folkhögskolor undervisning på aka- demisk ettbetygsnivå. Denna undervisning leds av universitetslärare medan folkhög- skolans lärare fungerar som handledare. Studierna för fram till tentamen vid univer- sitet för akademiskt betyg.
En viss lösning av frågan om folkhögsko— lans kompetensvärde har nåtts genom kungörelsen 1966: 24 om grundskolans kom- petensvärde och genom kompetensutredning— ens förslag i dess betänkande Tillträde till postgymnasiala studier (Ecklesiastikdeparte- mentet Stencil 1966: 13).
Kungörelsen om grundskolans kompe- tensvärde jämställer utbildning vid folkhög— skola med utbildning i grundskolans års- kurs 9 och vissa andra skolformer (t.ex. specialskolor för synskadade och hörselska- dade). Detta har skett utan att man har krävt en för alla folkhögskolor gemensam kursplan. Den som har 8 årskurser i folk- skola och som har kompletterat denna med en årskurs i folkhögskola har kompe- tens som motsvarar 9—årig grundskola. På motsvarande sätt kan den som har 7—årig folkskola komplettera denna med 2 års- kurser i folkhögskola.
I det av riksdagen antagna förslaget om reformerad lärarutbildning (prop. 1967: 4, SU 51, rskr 143) anges att som villkor för inträde till låg— eller mellanstadielärar- utbildning skall gälla genomgången fack— skola, gymnasium eller motsvarande ut— bildning. Med sistnämnda utbildningskate— gori avses bl. a. folkhögskolutbildning av viss omfattning (grundskola och två folkhög- skolkurser eller folkskola och tre kurser vid
folkhögskola). Dessa bestämmelser tilläm- pas vid intagning till klasslärarutbildning fr.o.m. hösten 1968 och vid intagning till journalisthögskolorna. Genom detta beslut har folkhögskolan jämställts med facksko- lan.
Kompetensutredningen behandlar för när- varande bl. a. frågan om folkhögskolstudier som grund för universitets- och högskolstu- dier. Redan nu har universiteten dispensvä- gen mottagit ett antal folkhögskolelever.
Handikappade i folkhögskolan
Av det föregående framgår att folkhögsko- lan är vår friaste skolform. Obunden av centralt fastställda kursplaner kan den smi— digt anpassa sin undervisning efter elever- nas behov. Den ger formell kompetens lik- värdig med grundskolans och fackskolans. Den kan genom kortare ämneskurser ge kunskaper och orientering på de mest skif- tande områden. Folkhögskolan kan häri- genom få stor betydelse för vuxna handi- kappades utbildning och fortbildning.
Folkhögskolan har under årtionden tagit emot handikappade elever, under senare år i växande antal. Antalet handikappade ele- ver arbetsåren 1965/ 66—1967/ 68 framgår av tabell 1 och 2.
Av betänkandet Lärarutbildning för folk- högskolan (SOU 1967: 47) framgår följande om folkhögskolan och de handikappade:
Folkhögskolan — en skola för ungdom med problem eller handikapp. Mindre uppmärk- sammad men ändå av betydelse är den insats många folkhögskolor har gjort genom att ta hand om ungdomar med problem av olika slag, psykiska och sociala framför allt. Den utbildning och den goda miljö folkhögskolan
Tabell ]. Handikappade elever i folkhög- skolans vinterkurser, rn. m.
Elever vid vinterkurs
Därav handikap- pade Arbetsår Antal Totalt Procent 1965/66 10710 120 1,1 1966/67 10 871 163 1,5 1967/68 11 388 180 1,6 SOU 1969: 35
Handikappade elever vid folkhögskolorna vinterkurser fördelade efter handikappets art
1965/ 1966/ 1967/ 68
Handikappets art 66 67 Rörelsehindrade i rullstol 12 12 13 i rullstol med multi-
handikapp 3 14 10 ej i rullstol 24 28 35 Synskadade svårt synskadade och
blinda 10 12 18 synsvaga i behov av
speciella åtgärder 31 39 40 Hörselskadade med hörselrester
(hörapparat) 25 34 35 F. d. hjälpklasselever 9 19 20
Övriga 6 5 9 Summa elever 120 163 180 Summa elevveckor 4 080 5 542 6 120
Antal skolor med handikappade elever 57 64 65
Tabell 2. Handikappade elever vid folkhög— skolornas ämneskurser fördelade efter han- dikappets art.
1965/ 1966/ 1967/ Handikappets art 66 67 68
Rörelsehindrade 43 54 54 Synskadade 59 129 142 Hörselskadade — 60 — Psykiskt utvecklings—
störda 20 75 85
Antal elever 122 318 281 Antal elevveckor 402 876 850 Antal kurser 5 10 11
Ämneskurser för handikappade har under de tre åren anordnats vid följande folkhögskolor: Västerhaninge 2, Hagaberg 1, Kjesäter 5, Ma- rieborg 2, Önnestad 2, Katrineberg 2, Fri- stad 2, Fellingsbro 2, Fornby 2, Mora 1, For— sa 1, Anundsjöbygdens ungdomsskola 1 och Pi- tedalen 1.
har erbjudit har hjälpt många till en ny start i livet. Även om man inte får överdriva skol- formens möjligheter att ta på sig uppgifter som dessa, har dock åtskilliga folkhögskolor haft
lärare som varit lämpliga och villiga att göra en insats utöver det vanliga och därför kunnat ge sådan hjälp som många av dessa ungdomar behöver. Sådana insatser görs alltjämt.
I ökad utsträckning har folkhögskolan kun- nat ta emot även rörelsehindrade och andra fysiskt handikappade och ge dem del av sin utbildning.
Specialundervisning och integration
Riktlinjerna för handikappade barns och ungdomars utbildning i det allmänna skol- väsendet är att eleverna skall bedriva sina studier tillsammans med icke handikappade när det är möjligt. Detsamma bör gälla ock- så folkhögskolan. Den principen tillämpas redan nu. Undantagna från integration har varit de flesta av ämneskurserna även om det finns exempel på integrerade sådana. Sålunda har t. ex. Marieborgs folkhögskola haft kurser med synskadade och seende tillsammans. De internationella kurserna i Västerhaninge har omfattat både rörelse- hindrade och icke handikappade ungdomar. De svårt rörelsehindrade med komplice- rande handikapp vid Forsa folkhögskolas kurser på Dellenborg måste av pedagogiska och tills vidare av lokalmässiga skäl ha se- parat undervisning och förläggning. Folkhögskolan med sin internatmiljö är pedagogiskt väl lämpad för handikappade elever. Ungdomarna är tillsammans i studier och på fritid. De upplever en rikt fostrande kamratmiljö. För den handikappade kan folkhögskolvistelsen bli en god inträning i de icke handikappades miljö. De icke han- dikappade får en personlig inlevelse i och förståelse för den handikappades situation.
Folkhögskolans hittillsvarande insatser
Vissa folkhögskolor har mer än andra be- drivit handikappundervisning. Sålunda har Kjesäters folkhögskola, med Svenska scout- förbundet som huvudman, regelbundet åter- kommande ämneskurser på 4 till 17 veckor för psykiskt utvecklingsstörda. Resultaten är uppmuntrande. Man märker en påtaglig eftermognadsprocess hos ungdomarna. Det- ta framgår av psykologen Inga Sommar-
ströms redogörelse för efterundersökning av elever i 1967 års kurs för före detta särskol- elever. Redogörelsen bifogas som Under- bilaga. Kurserna på Kjesäter har riksrekry- tering. De flesta ansökningarna kommer ge- nom landstingens omsorgsstyrelser. Skolan kan inte på långt när ta emot alla sökande. Till och med vårterminen 1968 har Kjesäter haft fem sådana ämneskurser med sam- manlagt 108 elever och 732 elevveckor.
Ämneskurser för utvecklingsstörda före- kommer även i mindre omfattning vid Hal- lands läns folkhögskola Katrineberg och vid Kopparbergs läns landstings folkhögskola iMora.
Mullsjö folkhögskola har sedan 1962 en numera tvåårig linje för hörselskadade ele- ver. Elevantalet uppgår till 12—15 per vin- terkurs. Undervisningen är upplagd så att de hörselskadade utgör en särskild grupp i ämnena svenska, engelska och matematik. I övriga ämnen är gruppen integrerad med de normalhörande eleverna. Utöver de i folkhögskolkursen ingående ämnena har de hörselskadade specialämnen, såsom avläs- ning, hörselträning och individuell träning. För närvarande tjänstgör två specialutbilda- de lärare vid skolan, en hörselpedagog och en hörsel- och talpedagog. Eleverna i hör- selgruppen har över lag kunnat tillgodogöra sig undervisningen. I vissa fall har studie- resultaten varit goda även jämförda med de normalhörandes resultat. Resultaten har så gott som alltid blivit bättre i de ämnen där de hörselskadade har undervisats åtskil- da från de normalhörande.
Studierna vid folkhögskolan har för fler— talet hörselskadade varit en grund för vi- dareutbildning vid olika skolor. En viktig faktor i sammanhanget är internatformen med dess möjligheter till kontakter och kamratliv utanför själva undervisningen. Elevhemmen består av enheter om åtta en- kelrum. I allmänhet är två hörselskadade elever placerade bland sex normalhörande. Skoltiden har för de flesta hörselskadade medfört att de har kommit ur sin isole- ring. Deras känslomognad har utvecklats under studietiden.
För huvudsakligen rörelsehindrade har
Önnestads folkhögskola påbörjat ämneskurs- verksamhet som man ämnar utvidga.
Forsa folkhögskola hade våren 1966 en -8 veckors ämneskurs för 11 rörelsehindra- de med komplicerande handikapp. Kursen, som anordnades i samråd med skolöver- styrelsen och De handikappades riksförbund (DHR), förlades till DHR:s rekreationshem Dellenborg i Delsbo, 30 km från Forsa. På tre veckor kom 40 anmälningar in till kur— sen. Det ger en föreställning om det upp- dämda behovet av och intresset för folkhög- skolkurser för denna grupp handikappade. Resultatet av den första kursen blev posi- tivt. Därför fortsatte man med en reguljär första årskurs om 34 veckor med början hösten 1966 och en andra årskurs följande år. Samma elever började hösten 1968 sin tredje årskurs. Samtidigt började en ny förs— ta årskurs med 9 elever.
Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj:t att — med anlitande av det under utbild— ningsdcpartementets huvudtitel uppförda re- servationsanslaget Bidrag till byggnadsarbe- ten vid folkhögskolor — besluta om stats- bidrag för att uppföra ett elevhem (folk- högskolannex) för svårt rörelsehindrade vid Gävleborgs läns landstings folkhögskola i Forsa (prop. 1968: 1, bil. 10, SU 8, rskr 8). Elevhemmet, som antas komma att vara färdigt till hösten 1971, kommer att få 15 platser för handikappade och är kostnads- beräknat till 1 milj. kr.
I samband härmed skall en ny helt han- Adikappanpassad skolbyggnad uppföras. Här- igenom kan svårt rörelsehindrade elever in- tegreras med icke handikappade elever. Fri— tid, vissa lektioner, föreläsningar, konser- ter och samkväm får de gemensamt med de icke handikappade eleverna. En del av un- dervisningen måste äga rum i specialgrupp.
Fornby folkhögskola i samarbete med Sveriges dövas riksförbund (SDR) börjar hösten 1969 en filialskola för döva på SDR:s anläggning Carlborgsons gård vid Leksand. Den får plats för 20—25 elever och uppförs som beredskapsarbete genom arbetsmark- nadsverket. Därmed får landets vuxna döva ”för första gången möjlighet till folkhögskol- studier.
För vissa grupper av handikappade ele- ver — det gäller i synnerhet svårt rörelse- hindrade och psykiskt utvecklingsstörda — uppstår väsentligt högre kostnader än för andra elever. Detta kan exemplifieras från den ovan nämnda verksamheten vid Kjesä- ter och Forsa.
Elevernas hemlandsting har svarat för en stor del av kostnaderna för kursverksamhe- ten för psykiskt utvecklingsstörda vid Kje- säter och statsbidrag utgår från utbildnings- departementets anslag Bidrag till driften av folkhögskolor. Skolans huvudman har t.o.m. 1968 bidragit med 250000 kr. för att genomföra kurserna. Som studierektor med uppgift att svara för rekrytering, pe- dagogisk planering och kursledning anlitas specialutbildad särskollärare. För dennas arvode, utöver timersättning för undervis- ning, svarar skolan utan särskilt bidrag. Samma är förhållandet beträffande psykiat- risk och psykologisk expertis samt fritids- ledare. Kostnaden för psykiater, psykolog och fritidsledare uppgår till 30000 kr. för en 17—veckorskurs med 20 elever.
Eleverna vid Forsa folkhögskolas avdel- ning på DHR:s rekreationshem Dellenborg i Delsbo är samtliga rullstolsbundna och har komplikationer i form av skriv- och talsvå- righeter. För dem är speciella åtgärder av flera slag nödvändiga. Sex assistenter hjäl- per eleverna att vända blad, göra anteck- ningar, slå i uppslagsböcker etc. under lek- tioner och vid elevernas studier på fritid. Assistenterna är avlönade med statsmedel genom skolöverstyrelsen i enlighet med be— stämmelserna i kungörelsen 1958: 665 om statsbidrag till driftkostnader för det all- männa skolväsendet (med däri gjorda änd- ringar). Eleverna har fått skrivmaskiner och bandspelare med specialkonstruerade man- överaggregat. Regelbunden sjukgymnastik och talträning ingår i kursprogrammet.
Extrakostnaderna vid Forsa folkhögskola för vårdartjänst, läkarspecialist, elevernas resor mellan Dellenborg och Forsa, där de deltar i moderskolans samkväm, föreläsning- ar och konserter, utgör ca 10000 kr. per elev och vinterkurs. Dessa kostnader har t.o.m. 1967/ 68 betalats av elevernas hem-
Tabell 3. Handikappets grad i relation till skolgång (folkskola; endast personer utan svårt intellektuellt handikapp).
Handikappets grad
medel-
Genomgått folkskola lätt svårt svårt oklart Summa % helt 3 23 15 3 44 16 delvis 2 44 82 24 1 52 54 inte alls — 5 39 15 59 21 oklart 1 6 10 1 18 6 uppgift saknas —— 1 8 —- 9 3
Summa 6 79 154 43 282 100
% 2 28 55 15 100
landsting. Fr.o.m. 1968/ 69 svarar arbets- marknadsstyrelsen genom utbildningsbidrag för elevernas inackordering, vårdartjänst, läkarspecialist och vissa resekostnader.
För vissa former av undervisning för han- dikappade krävs speciella läromedel, t. ex. höranläggningar och annan apparatur för skolans del, skrivmaskiner och bandspelare för eleverna. För budgetåret 1967/ 68 hade skolöverstyrelsen för sådana ändamål vissa medel till förfogande under anslagsposten Engångsanskaffning av utrustning m. m. vid folkhögskolor. Bidrag med sammanlagt 55000 kr. utgick till 11 folkhögskolor för pedagogisk utrustning och tekniska anord- ningar för handikappade elever.
Handikappvänligare folkhögskola
AV tabell 1 framgår att 65 folkhögskolor (av 117) hade handikappade elever vinter- kursen 1967/ 68. Intresset för denna verk- samhet är stort och växande. De flesta folkhögskolor är byggda före den tid då det blev självklart att de skulle göras han- dikappvänliga. Ett avsevärt större antal han- dikappade elever skulle studera vid folkhög- skolorna om dessa hade varit bättre rusta— de att ta emot dem.
Utbyggnadsplanerna för folkhögskolorna är omfattande. I november 1968 beräkna- de skolöverstyrelsen byggnadsbehovet till 150 milj. kr. Inventarier och utrustning för dessa nybyggen beräknas till 12 milj. kr.
Det är viktigt att man vid den omfat- tande byggnadsverksamhet som planeras gör
folkhögskolorna och deras elevhem handi- kappanpassade. Det betyder bl.a. att man vid ny- och ombyggnad av folkhögskolor och elevhem bör installera hissar, rullstols— ramper, hörselslingor och andra anordning- ar för handikappade.
Platsbehov för svårt rörelsehindrade
År 1968 publicerade Inghe-Juhlin en under- sökning om »Bostads- och sysselsättnings- svårigheter hos svårt handikappad ungdom i åldrarna 16—40 år» (Socialmedicinsk tid— skrift 1968:6). Samma år utförde Bratt- gård—Carlsson—Juhlin en särskild analys av utbildningsförhållandena bland de 4 204 handikappade som ingick i denna under- sökning. Av de handikappade uppgav 369 att de hade ofullständig skolutbildning. Av dem var 87 tidigare särskolelever. I tabell 3 är de övriga 282 redovisade beträffande skolgång och handikappets svårighetsgrad. Av tabellen framgår att 59 inte hade gått i folkskola, 152 hade partiell skolutbildning. 44 visade sig vid kontroll ha fått fullständig folkskolutbildning.
Undersökningen visar också att 26 hade fått yrkesutbildning och 15 hade genomgått anpassningskurs.
De svårt rörelsehindrade hade i flera fall bristfällig skol- och yrkesutbildning. I vissa län redovisas brister i skolutbildning- en hos omkring 25 procent av de i under- sökningen ingående svårt rörelsehindrade. Detta är ett anmärkningsvärt stort antal som visar att dessa handikappade inte bara har
ett fysiskt handikapp utan i många fall också ett utbildningshandikapp. För de han- dikappade som ingår i undersökningen kan folkhögskolan vara lämplig skolform för att komplettera grundutbildningen. Härtill kom— mer de som genom sjukdom och olycksfall invalidiseras och kan behöva folkhögskola som grund för arbetsmarknadsutbildning. Enbart de på grund av vägtrafikolyckor mer än femtioprocentigt invalidiserade upp- gick 1963 till 55. Man räknar med att den- na handikappgrupp kommer att öka med 7 % per år. Ytterligare en grupp som bör beaktas när man beräknar behovet är de med fullgjord skolgång som behöver vida— reutbildning och av skilda skäl inte kan el- ler önskar söka sig till gymnasiala skolfor- mer.
Behovet av kortare ämneskurser för svårt rörelsehindrade är även stort och växande. Detta behov kan tillgodoses bättre när vi får folkhögskolor som är handikappanpas- sade och kan erbjuda vårdartjänst.
Resultatet av inventeringen visar att be- hovet av elevplatser för svårt rörelsehindra— de vid folkhögskola utgjorde ca 50 per år. Detta innebär att 30 å 35 platser behövs utom de 15 som nu finns vid Forsa folkhög- skola. Lämpligen syns detta behov böra till- godoses genom ytterligare två folkhögskol- annex med vardera 15 platser.
Timtilldelning och speciallärare vid spe— cialkurser för handikappade på folkhög- skola
Vid Specialkurser för handikappade elever som inte kan delta i integrerad undervis- ning behövs större timtilldelning än vad som nu är fallet. Enligt 4 & kungörelsen 1966: 758 om statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor utgår normalt statsbidrag för högst 2,2 lärartimmar för elev och kurs- vecka.
Undervisning av blinda och svårt syn- skadade, döva och svårt hörselskadade, rö- relsehindrade med komplicerande handi- kapp och psykiskt utvecklingsstörda gör det nödvändigt med mindre nndervisningsav- delningar och mer individuell handledning
än undervisning för elever som inte är han- dikappade. Timtilldelningen bör höjas till paritet med den som gäller för specialunder- visningen i andra skolformer. För special- klasser i det allmänna skolväsendet gäller skolstadgans 5 kap. 43 5 1 mom. och 11 kap. 28 å som medger ett lägsta elevantal av 5—7 elever för berörda handikappgrup- per. I en sådan klass med t. ex. 7 elever och 35 timmar per vecka går det följaktligen åt 5 lärartimmar per elev och vecka.
Riksdagen har anvisat 500 000 kr. (prop. 1969: 1. Bil. 10 sid. 449, SU 8, rskr 8) för högre timtilldelning vid handikappundervis— ning i folkhögskolan. Riksdagens beslut in- nebär att skolöverstyrelsen får disponera det angivna beloppet till försöksverksamhet med ökad lärartäthet för handikappade ele- ver. Även om detta medför en generösare bedömning av timbehovet bör timtilldel- ningen för handikappundervisning i folk- högskolan höjas till paritet med den som gäller för specialundervisningen i andra skol- former.
Särskild föreståndare med organisatoris— ka, pedagogiska och kurativa uppgifter bör kunna förordnas vid specialavdelning för handikappade vid folkhögskola. Likaså bör lärare med specialutbildning för undervis- ning av blinda och svårt synskadade, döva och svårt hörselskadade samt psykiskt ut- vecklingsstörda kunna anställas som ämnes- lärare vid folkhögskola.
Vidare bör legitimerad sjukgymnast kun- na anställas som övningslärare vid folkhög- skola med handikappade elever vars gym- nastikundervisning måste ha ett avsevärt sjukgymnastiskt inslag.
Underbilaga
Redogörelse för resultatet av efterundersökning beträffande elever i 1967 års kurs för f. d. särskol-
elever vid Kjesäters folkhögskola
Av psykolog Inga Sommarström
Inledning I slutet på september 1968 utsändes fråge— formulär till de 21 elever, som gått grund- kurs och fortsättningskurs för f.d. särskol- elever under år 1967 vid Kjesäters folk— högskola. Kurstiden omfattade samman- lagt 14 veckor och fortsättningskursen av- slutades den 15 december 1967. Avsikten med efterundersökningen är att söka utröna vad kursen kan ha betytt för elevernas fort- satta anpassning på arbetsmarknaden och i samhället samt att undersöka behållning och eventuell kvarstående effekt på det per- sonlighetsmässiga planet av den sociala trä- ningen och fritidsaktiviteten vid kursen.
Svar har inkommit från samtliga tillfrå- gade.
Beskrivning av eleverna
Eleverna — 11 kvinnliga och 10 manliga —- var år 1967 mellan 21 och 30 år gamla. Ål- dersfördelningen i gruppen belyses i nedan- stående diagram.
Antal elever
U|
[#
IUI
Tabell 1
Kontaktsvårigheter Hörselskada
Dålig syn Allmän klenhet Hjärtfel Nervositet Epilepsi (medicinering) Talsvårigheter
h) bJ b) hå ** ** b) bä
Uppgift om intelligenskvot saknas för en elev, men övriga elever fördelar sig enligt Terman—Merill mellan IK 30 och 81 enligt nedanstående diagram.
Speciella handikapp förekom bland ele- verna i den utsträckning som framgår av tabell 1.
Varje handikapp gäller en speciell elev. Ingen har således redovisat två eller flera handikapp.
Eleverna kommer från alla delar av lan- det. 15 bor i tätort och 6 i glesbygd. En har- egen bostad, 4 bor i inackorderingshem och övriga i sitt föräldrahem. Visst samband kan spåras mellan boendesätt och intelligens-- kvot, i det att intelligenskvoterna hos dem som bor inackorderade och den som har» egen bostad ligger i den övre hälften för- hela gruppen. Samtliga de lägre och en del av de högre IK-värdena tillhör således ele- ver, som bor kvari föräldrahemmet. Förhål—
Antal elever
å-iwnqnnmnmnm
21 22 25 24 25 26 27 28 29 50 Ålder
30 547349?) 55 5755 51 554 70 75 79 81
Tabell 2 Antal som bor i föräldra- inackor- i eget IK hemmet derade hem 30 1 46 1 47 1 48 1 49 2 50 1 53 2 57 2 58 1 61 1 63 2 64 1 70 1 73 1 79 1 81 1 15 elever 4 elever 1 elev
landet bör uppmärksammas i avsikt att und- vika att alltför stor vikt läggs vid intellek- tuell kapacitet vid urval av inackorderade elever. Det här beskrivna förhållandet bely- ses i tabell 2.
Den tidigare skolunderbyggnaden utgörs i flertalet fall av särskola. Antal elever för- delade på skolformer samt det år de slutade skolan redovisas i tabell 3.
Sysselsättningsförhållanden före kursen framgår av tabell 4.
Manliga Kvinnliga
elever elever På öppna marknaden 2 1 I skyddad verkstad 2 1 I sysselsättningshem 1 3 Träningsskola 1 —— Arbete i hemmet _ 2 Ingen sysselsättning 4 4
10 11
del. Resultaten enligt årskurs 4, normal- klass, förefaller ha visst samband med IK när det gäller läshastighet och ordförstå- else. Resultaten i avläsningsprovet, antal fel, visar viss golveffekt även på högre IK- nivåer, men är i övrigt inte anmärknings- värt snett fördelade. Ordförståelseprovet vi— sar däremot en markant snedhet: endast två elever når över 4,5 stanine.
Sammanställning av svaren på frågorna :" efterundersökningen
Sysselsättningsförhållanden efter kursen framgår av tabell 5.
Dessutom har en manlig och två kvinnli-
Tabell 5
Manliga Kvinnliga
Inget samband har kunnat spåras mellan elever elever vare sig boendeort, fördelat på tätort och glesbygd, IK eller ålder och typ och omfång På Öppna marknaden 1 2 av s sselsättnin I skyddad verkstad 5 1 Y g" __ _ _ _ I sysselsättningshem 2 2 Vld kursens borjan gjordes skolöversty— Träningsskola _ 1 relsens dia nostiska lä - och kr" 0 ” Arbeteihemmet '— 2 11 1 g t f i) 5 Np r v pa Undergår yrkesutbildning 1 — a a e ever u om em. e som utelamnades (trädgårdsskola) led av tal- och/eller lässvårigheter till den Ingen sysselsättning 1 3 grad, att provet var meningslöst för deras 10 11 Tabell 3 slutat skolan år 52 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 66 67 Särskola ] 1 l 1 1 1 2 1 3 2 l 1 1 = 17 elever Hjälpklass 2 = 2elever Normalklass 1 = lelev Privatundervisning 1 = lelev 21 elever SOU 1969: 35 127
Elev nr Före kursen Efter kursen 1 Öppna marknaden Öppna marknaden 2 Skyddad verkstad Skyddad verkstad 3 Sysselsättningshem 3 dgr/vecka 4 Skyddad verkstad 5 Sysselsättningshem 6 Skyddad verkstad Skyddad verkstad 7 Oppna marknaden 8 Sysselsättningshem Sysselsättningshem 9 Arbetar i föräldrahemmet Arbetar i föräldrahemmet 10 Arbetar i föräldrahemmet 11 Sysselsättningshem Qppna marknaden 12 Oppna marknaden 13 Hushållsarbete 14 . Sysselsättningshem 15 Öppna marknaden Yrkesutbildning 16 Skyddad verkstad 17 18 Sysselsättningshem Sysselsättningshem 19 Träningsskola Skyddad verkstad 20 Träningsskola 21 Skyddad verkstad Skyddad verkstad
ga elever erhållit yrkesutbildning efter kur- sen (möbelindustriarbetarkurs, tvättbiträdes— kurs samt husmodersskola).
Vid jämförelse med förhållandena före kursen är den mest markanta skillnaden minskningen av antalet sysslolösa från åtta till fyra elever. Av de åtta elever, som inte hade någon form av organiserad syssel- sättning före kursen, arbetar i oktober 1968 en i öppna marknaden, två på skyddad verkstad, två är på sysselsättningshem, en sköter hushållsarbetet i sitt föräldrahem och en går i träningsskola. Det är således endast en av de åtta, som fortfarande är sysslolös. Däremot är en kvinnlig elev, som före kursen gick på sysselsättningshem 3 dagar/ vecka, ytterligare en kvinnlig elev,
Tabell 7 Före Efter kursen kursen Dags— och veckotidn. samt böcker 6 11 Dags- och veckotidn., enbart 6 6 Dagstidningar, enbart 3 2 Böcker, enbart 1 —— Veckotidningar, enbart _ 1 Läser ingenting 1 1 Uppgift saknas 4 —
som före kursen arbetade med hushållsar- bete, samt en manlig elev (spastiker, hörsel- skadad), som före kursen arbetade i öppna marknaden, nu utan någon form av organi- serat arbete.
I tabell 6 redovisas de individuella syssel- sättningsförhållandena före och efter kur- sen.
Inte heller efter kursen kan något sam- band spåras mellan vare sig boendeort, för- delat på tätort och glesbygd, IK eller ål- der och typ och omfång av sysselsättning.
Tre elever har besökt studiecirklar efter kursen. En manlig hörselskadad elev har tagit tallektioner, en kvinnlig elev har läst svenska och matematik och en annan kvinn— lig elev har gått i en musikcirkel.
Hur elevernas läsvanor påverkats av kur- sen belyses i tabell 7.
Eleverna torde läsa mer efter kursen än före. Det faktum att uppgift saknas om fy- ra elevers läsvanor före kursen, påverkar graden i ökningen på ett sätt, som inte går att bedöma med nuvarande information.
När det gäller svaren på frågorna om so- cial förmåga, får man hålla i minnet att på grund av olika erfarenheter krav som re- ferensram varierar h05 dem som besvarat frågorna (föräldrar och kuratorer), varför
Tabell 8 Bättre Oför- förmåga ändrad Skötsel av rum, bostad, kläder 4 17 Förmåga att använda telefon 19 2 Förmåga att räkna mynt o. sedlar 3 18 Förmåga att handla klä- der 0. mat 4 17 Förmåga att resa med buss etc. 17 4
uppgifterna måste tas med viss försiktighet.
När det gäller förmågan att sköta rum, b0stad och kläder självständigt redovisar fyra elever en förbättring efter kursen (två manliga och två kvinnliga). De övriga an- ger i svaren oförändrad förmåga. Av des- sa 17 säger sig dock sex kunnat sköta bo- stad och kläder helt tillfredsställande redan före kursen.
19 elever sägs kunna använda telefon bättre efter än före kursen. Hos övriga sägs förmågan vara oförändrad. Alla de först nämnda 19 eleverna redovisar dock redan i ansökningshandlingama tillfredsställande förmåga att telefonera. Möjligen har de som svarat jakande på frågan i efterundersök- ningen gjort det, därför att de använder telefonen oftare efter än före kursen. Det— ta kan i sin tur bero på att han/hon har flera att ringa till numera, men det är dock troligt att säkerheten är större eftersom un- dervisningen omfattat ett flertal övningar att ringa rikssamtal och göra tidsbeställ- ningar h0s t. ex. hårfrisörska.
För tre av eleverna redovisas förbättrad
Tabell 9
förmåga att räkna ihop mynt och sedlar, för övriga 18 anges oförändrad förmåga. Bland dessa 18 säger dock 10 redan i an- sökningshandlingarna, att de på ett till- fredsställande sätt kan räkna ihop mynt och sedlar. Denna fråga tillhör dem som är mest allmänt hållna och innehåller många mo— ment som är svårbedömbara för föräldrarna.
Genom jämförelse mellan svaren i an- sökningshandlingarna och i föreliggande un- dersökning torde man kunna fastställa, att åtminstone fyra elever har blivit säkrare genom kursen när det gäller att handla klä- der och mat. Övriga bedöms redan i an- sökningshandlingarna kunna utföra denna syssla fullt tillfredsställande.
17 elever sägs kunna klara sig bättre vid resa på buss, tunnelbana, tåg etc. än vad de kunde före kursen. När det gäller den- na fråga finns inga upplysningar att få i ansökningshandlingarna, varför man får acceptera svaren utan kritisk granskning.
Sammanställning över förändringar i so- cial förmåga ges i tabell 8.
Boendeförhållandena har förändrats för två av eleverna. Den ena — en kvinnlig elev, som börjat arbeta på skyddad verk- stad efter att förut ha gått till sysselsätt- ningshem tre dagar i veckan — har flyt- tat från föräldrahemmet till ett inackorde- ringshem. Den andre är en manlig elev, som numera bor i Uppsala och där delar en lägenhet med en kamrat. Denna elev bod- de förut inackorderad i familj.
Föreningstillhörighet före och efter kur— sen redovisas i tabell 9.
Såväl före som efter kursen är en elev medlem i två föreningar, varför antalet,
Före kursen
Scoutförening
Klubb 20 IOGT Soc.dem. kvinnoförb. Qentrums ungdomsförb. Ostersunds flygklubb Idrottsförening
o—nt—np—s—t—A—A
Efter kursen
Scoutförening Bamse
Röda korset Club Vargen Soc.dem. kvinnoförb. Kyrk]. ungdomskl. Idrottsförening Vita klubben Klubb 20
t—n—Ap—nu—n—nn—n—np—w
Bättre humör 15 elever Ökat självförtroende 18 elever Ökad företagsamhet 15 elever
som tillhör föreningar före och efter kur- sen blir 9 och 10 respektive.
På frågan om elevernas kamratkontak- ter ökat eller är oförändrade efter kursen svarar 10 att de ökat och 9 att de är oför- ändrade. Svaren på denna fråga visar inget samband med föreningstillhörighet efter kursen.
Vad beträffar kvarstående förändringar på det personlighetsmässiga planet fördelar sig svaren enligt tabell 10.
Beträffande dessa frågor kan framhållas, att de synes nära relaterade till varandra. När självförtroendet ökar, följer gärna bätt- re humör och ökad företagsamhet. Det vi- sar sig också att det är i stort sett samma elever, som uppvisar förändringar i de oli- ka egenskapskomponenterna.
I detta sammanhang bör även framhållas att elevens vistelse på Kjesäter kan ha inne- burit en återhämtningspaus för familjen, som därför i sin tur möter den återvändan- de sonen/dottern med friskare krafter och bättre humör. Detta förhållande torde i ic— ke oväsentlig grad ha bidragit till att ef- fekten blivit kvarstående.
Förändringar i uttrycksförmåga och upp- trädande bedömdes på sätt som framgår av tabell 11.
De som svarat nekande på dessa frågor, har också svarat nekande på frågorna i före- gående avsnitt.
Slutligen frågades om vad eleverna tyck- te de haft speciell nytta av under kursen, vad de tyckte hade varit speciellt roligt eller speciellt bra för dem samt vilka äm- nen de skulle vilja ha mer undervisning i. Svaren återges i tabell 12—15.
Räkning dominerar bland speciellt nyttigt under kursen (tab. 12), i övrigt har de fles- ta av skolans ämnen fått en röst vardera. En elev har ofta angett flera ämnen som speciellt nyttiga, medan andra inte alls har besvarat frågan.
Bättre förmåga att uttrycka sig Livligare deltagande i samtal
Tabell 12
16 elever 16 elever
Speciellt nyttigt under kursen Allting Ingen speciell nytta Ingen, om ej uppföljning Räkna pengar Läsning Bank och post Social träning Räkning Skrivning Engelska Samhällsorientering Psykologi Kamratskapet Simning
Tabell 13
u—n—u—n—u—u—au—b—n—n—n—v—u—n
Speciellt roligt under kursen Samkväm och dans Sånglektionerna
»Att vara kyrkvärd» Resor till Stockholmloch Katrine— holm
Nutidsorientering
Idrott och gymnastik Studiebesök Engelska
Kommunalkunskap Formning Skrivning Räkning Fysik Social träning Simning
Tabell 14
v—N-z—
_HHANh-l—lI—lub—lp—lt—l
Speciellt bra under kursen
Kamratskapet De goda ledarna Att få träffa kamrater och umgås med ungdom Att få umgås med båda könen Att bo borta Att få gå på Kjesäter Naturupplevelserna Att eleven blivit: självständigare lugnare och säkrare fått ökat självförtroende blivit mer företagsam har lättare att umgås med folk "lär sig nytt lättare och mer
b—l h—lt—il—lb—Ao &&
v—n—AHWNN
Ämnen, i vilka det önskas mer undervisning
Räkning
Svenska Samtliga ämnen Talövningar Pengar och deras värde Dans Simning Gymnastik
___—muaq
Även för frågan om vad som var spe- ciellt roligt under kursen (tab. 13) gäller att vissa elever inte besvarat den alls, medan andra räknat upp åtskilliga alternativ. Räk- ning har fått många röster och det är tyd- ligt, att det anses som både roligt och nyt- tigt. Att samkväm och dans samt studiebe- sök fått så många röster torde aVSlöja att ett stort behov finns av dels kamratliv dels den stimulans, som ökade erfarenheter och ny kunskap ger. '
Kamratskapet och samvaron med kamra- ter dominerar svaren på frågan om vad som var speciellt bra under kursen (tab. 14), vil- ket ytterligare stärker intrycket från före- gående fråga, nämligen att behovet av kam- ratliv är stort och att upplevelsen av det på Kjesäter verkligen berikar tillvaron för eleverna.
Bland de ämnen i vilka det önskas mer undervisning (tab. 15) bedöms tydligen räk- ning som så roligt och nyttigt att eleverna gärna vill ha mer av det. Under denna fråga får dock även andra skolämnen många röster.
Kursen sägs inte ha påverkat någon elev i negativ riktning. I två avseenden har dock kritik framförts. En elev vill inte ha nå- gon form av undervisning efter kl. 17, ef- tersom han är för trött då och en annan elev tycker inte om ämnet formning.
Avslutning och sammanfattning
Trots att undersökningen uppvisar vissa brister i alltför allmänt hållna frågor och därmed vaga och svårbedömda svar samt bristande överensstämmelse mellan frågor i ansöknings- och efterundersökningsformu- lären synes den dock ge en relativt klar bild av de elever som följt kursen, deras
allmänna situation, deras behov och den nytta de haft av tiden på Kjesäter.
Av undersökningsresultatet att döma före- faller en eftermognad ha ägt rum hos de flesta av eleverna. De sägs ha blivit säkra- re, lugnare, självständigare och mer öppna efter kursen än vad de var tidigare. Själv- förtroendet har blivit starkare och företag— samheten har ökat. Uttrycksförmågan är klart förbättrad, stämningsläget höjt. Till allt detta tycks den teoretiska undervisning- en och upplevelsen av kamratliv och en ny gemenskap med medmänniskoma, bl. a. umgänget med elever i den ordinarie vin— terkursen samt de jämnåriga fritidsassisten— terna ha bidragit i lika mån. De allra fles- ta förefaller ha varit mogna för de krav som ställs på eleven, när det gäller att klara sig själv — utan hjälpande familjemedlem- mar — i en ny omgivning och bland främ— mande människor. De förefaller ha upplevt de nya kraven på ett stimulerande sätt, vil— ket visat sig inte minst i den entusiasm och det engagemang de röjt i sina ansträngning- ar och sin satsning.
Två slutsatser förefaller kunna dragas utifrån undersökningsresultatet:
1. Det tycks finnas ett starkt behov hos f.d. elever på särskolnivå av dels fortsatt undervisning i ämnena räkning, skrivning och social träning, dels någon form av or- ganiserad fritidsaktivitet, så att deras på- tvingade isolering bryts.
2. Kurser av den typ, som bjuds på Kje- säter tycks ställa de adekvata kraven och ge den riktiga stimulansen för en eftermog- nad hos eleverna. Det bör dock framhållas att det synes vara av vikt, att folkhögskolkursen följs av möjligheter för eleven att deltaga i stu- diecirklar, kurser etc., som ger både ökade skolkunskaper och upplevelser av kamrat- skap. ! det enskilda fallet bör även hjälp ges med arbetsplacering etc. Återgång till sysslolöshet och isolering efter en kurs, som gjort avsedd verkan i fråga om såväl kun- skapsförvärv som eftermognad, måste upp- levas mycket otillfredsställande och kan bli orsak till ett avstannande eller en återgång i utvecklingen.
Sakregister
allergi 9 allmänna försäkringslagen 7, 26, 44, 53 allmännyttiga bostadsföretag (huvudmän för servicebostäder) 23 ambulans (utbildningsbidrag för resa med) 53 andel arbetsplacerade efter yrkesutbildning 68 anlagsprövning 52, 53, 82, 90, 95, 96, 98, 101, 102, 105 anlagstest 69, 80, 84 Anpassning och yrkesutbildning av synska- dade (Ecklesiastikdepartementet Stencil 1967: 14) 9, 11 anpassningsundervisning 11, 28, 31, 34, 36, 51, 90, 94, 95, 96, 98, 102, 124 anpassningsundervisning för synskadade 95, 97, 105 anslag 28, 32, 33, 34, 123, 124 anslagsutveckling 7 arbetsförmedling 20, 50, 51, 54, 55, 90, 96, 97, 99, 100, 104 arbetsgrupp (inom skolöverstyrelsen) 18 arbetshem 20, 21, 36, 60 arbetskläder (utbildningsbidrag till) 52 arbetslokaler (anpassning till handikappade) 83, 103 arbetsmarknadskungörelsen 50, 51, 52, 53, 54 arbetsmarknadsstyrelsen 13, 25, 30, 31, 35, 50, 51, 53, 54, 60, 66, 67, 80, 88, 91, 92, 93, 106, 113, 124 arbetsmarknadsutbildning 10, 11, 16, 17, 20, 21, 22, 27, 31, 34, 50, 60, 90, 125 arbetsmarknadsverket 9, 17, 23, 26, 54, 67, 80,89, 106, 110, 113, 123 arbetsprövning 17, 18, 20, 31, 34, 36, 51, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 87, 90, 99, 100 arbetsterapevt 19 arbetsträning 31, 90, 94, 95, 98, 100, 101
arbetsträning, förlängd 98 arbetsträningsinstitut 84, 98, 99, 100 arbetsvård 13, 19, 20, 34, 60, 69, 77, 83, 84, 88, 89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 10], 102, 103, 104, 105, 113 arkivarbete 94, 98, 99, 100, 113 armdefekter 60, 67, 107 av- och påklädning (hjälp med) 23, 108, 109, 115 bandageverkstad 20, 61 bandspelare 40, 53, 95, 111, 123, 124 bidrag till företag för yrkesutbildning av handikappade, kungligt brev om 55 bidrag till företag för yrkesutbildning av äldre arbetskraft, kungligt brev om 50 blinda 9, 16, 20, 88, 107, 108, 110, 113, 121 125 blind- och dövskolutredningen 16 blindvårdsutredningen 9, 11, 16, 79 bostadshus för handikappade 23 bostadsområden, service i 23, 115 bostäder (anpassning till handikappade) 24, 77, 109 byggnadsbidrag till anordningar för rörelse- hämmade elever 49 Bättre hjälpmedel för handikappade (SOU 1967: 60) 3 central beredning för vissa handikappfrågor 18, 19, 20, 25, 28, 30, 33, 35, 36 centrala studiehjälpsnämnden 25 cerebral pares 8, 67, 78, 107 D H R (De handikappades riksförbund) 11, 24, 106, 123 daglig livsföring 23, 31, 83, 84, 93, 107, 115, 129 dagliga resor (utbildningsbidrag till) 45, 52, 53, 55
De handikappades riksförbund (D H R) 11, 24, 106, 123 decentralisering 80, 81 diabetes 9, 67, 104 direktiven (handikapputredningens) 3, 7, 8, 9, 19, 58, 59, 62, 65, 73, 77, 81, 88, 92, 117 Domusverksamheten 24, 106, 112, 117 driftunderskott vid vanföreanstalterna 16, 21, 33, 61 döva 9, 48, 88, 123, 125 eftergymnasiala studier 3, 11, 14, 22, 24, 25, 28, 30, 33, 36, 112, 115, 117 ekonomiskt stöd till handikappade studeran- de 25, 30, 36, 54, 69, 117 elevantal 38, 39, 40, 41, 46, 81, 82, 85, 86, 118, 125 elevhem 8, 12, 13, 15, 17, 20, 21, 28, 32, 33, 34, 36, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 49, 58, 59, 61, 69, 70, 71, 75, 76, 78, 81, 84, 85, 86, 122, 123, 124 elevhem inom det obligatoriska skolväsendet, stadgan för 46 elevhemslagen 8, 10, 11, 12, 13, 21, 45, 46, 58, 59, 61, 76, 77, 78, 106 elevmedicinsk avdelning 19, 36, 83, 85, 87, 112 epilepsi 9, 67, 75, 108, 126 ersättning för förlorad arbetsförtjänst (utbild- ningsbidrag till) 51, 52 ersättning för resor för vissa handikappade m.fl., kungörelsen om 45 Eugeniahemmet 8, 21, 32, 33, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 93 fackskola 8, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 27, 30, 32, 34, 35, 37, 40, 41, 47, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 85, 86, 119, 120, 121 fackskolutredningen 120 familjetillägg (utbildningsbidrag) 50, 52, 53 flexibilitet 12, 23, 27, 36 Fokus, stiftelsen 23, 24, 25 folkhögskolan 11, 27, 28, 29, 30, 33, 34, 36, 41, 42, 49, 51, 95, 98, 99,118,119,120,121, 122, 123, 124, 125, 126, 131 folkhögskolannex 28, 123, 125 folkhögskolestadgan 41, 119 folkskola 28, 95, 96, 97, 98, 99, 102, 103, 104, 118, 119, 120, 124, Forsa folkhögskola 28, 122, 123, 125 fortbildning (utbildningsbidrag för) 50 fortsatt försöksverksamhet med bristyrkes- utbildning, kungligt brev om 50 frekvenser (handikappade barn) 78, 79 fritidsaktiviteter 17, 19, 36, 77, 81, 123, 126, 131 funktionshämning 63, 64, 65 funktionshämning, komplicerad 78
fysikalisk terapi (lokaler för) 79 färdtjänst 3, 19, 23, 25, 30, 70, 71, 106, 109, 110, 111, 114
föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm 16, 18, 21 företagsutbildning 95, 97 förhöjda kostnader p g a handikappet (ut- bildningsbidrag till) 55
förlängd praktisk yrkesorientering 17, 35 förlängd undervisning 19, 36, 79, 81, 82, 86 förskola 8, 43, 45, 46, 48, 56, 58, 59, 61, 73
I klass järnväg (utbildningsbidrag för resa med) 53 försöksverksamhet med speciell gymnasial skola för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade 11, 16, 17,18,19, 21,35 försöksverksamhet med undervisning för vuxna utvecklingsstörda 29, 34, 36 försöksverksamhet med ökad lärartäthet för handikappade elever i folkhögskolan 125
förtidspension 44, 69, 94, 97, 98, 101, 102, 103, 113, 114, 117 grundbidrag (utbildningsbidrag) 50, 51, 52, 53 grundskola 8, 9, 13, 17, 20, 21, 27, 32, 35, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 45, 46, 49, 56, 58, 59, 69, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 83, 84, 86, 89, 103, 117, 119, 120, 121 grundskolans kompetensvärde, kungörelsen om 120 gymnasial skola 3, 8,9, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 27, 29, 30, 32, 33, 35, 36, 49, 65, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 84, 85, 86, 89, 125 gymnasial skola för hörselskadade 9, 16 gymnasial skola för synskadade 16 gymnasium 8, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 30, 32, 34, 35, 37, 39, 40, 47, 69, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 85, 86, 106, 119, 120
halvskyddat arbete 34 handikapp, lätt 15, 60, 77, 86, 124
handikapp, medelsvårt 9, 15, 28, 65, 66, 67, 72, 77, 86, 124 handikapp, svårt 8, 9, 10, 11, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 28, 29, 30, 32, 33, 34, 35, 36, 55, 61, 62, 65, 66, 67, 69, 70, 72, 77, 78, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88, 91, 106, 109, 111,114,115,117,124 handikapp, de svåraste, 7, 9, 11, 20, 27, 30, 33, 60, 65, 73, 77, 79, 81, 82, 83 handikappidrott 19, 113 hjälpklass 9, 15, 31, 35, 38, 67, 121, 127 huvudmannaskap 9, 10, 15, 16, 18, 20, 21, 22, 24, 25, 28, 30, 32, 34, 36, 45, 47, 48, 49, 58, 61, 62, 118, 122, 123
hyresbidrag (utbildningsbidrag) 50, 52, 54 hälsokontroll av 4-åringar 63, 73, 78 högskola 22, 114, 120 hörselklass 15, 38, 40, 49, 69 hörselskador 8, 9, 10, 12, 16, 37, 38, 39, 40, 42, 43, 48, 56, 60, 67, 68, 72, 74, 75, 79, 88, 91, 121, 122, 126, 128 inackorderingshem 23, 43, 44, 45, 49, 80, 126, 127, 129 individualavpassning 18, 20, 27, 30, 85 information 3, 11, 30 inspekterande verksamhet (länsskolnämndens) 13 integration 10, 12, 14, 19, 24, 27, 32, 35, 58, 60, 61, 62, 65, 66, 70, 76, 79, 80, 82, 84, 85, 107,111,112,ll3,114,116,117,122,123, 125 intellektuellt utvecklingshämmade elever vid yrkesskolor, särskilda bestämmelser för 41 intellektuell utvecklingshämning 9, 15, 38, 41, 67 introduktion 20, 95 invalidbostadsbidrag 15, 22, 28, 34, 114 invalidfordon 3, 91, 99, 109, 110 invaliditetsersättning 53, 69,99, 103, 113, 114, 117 invaliditetstillägg 53, 69, 102, 113, 114, 117 invalidlägenhet 99, 100, 109, 110, 115 karolinska institutet 8, 20 karolinska sjukhuset 8, 18, 21, 32, 33, 36, 58, 60, 61, 84 Kjesäters folkhögskola 122, 123, 126, 127, 128, 129, 130, 131 klass med lägre elevantal 15, 38, 39, 40, 41, 86 kommunalt bostadstillägg 23, 113, 117 Kommunerna och den sociala omvårdnaden (SOU 1967: 53) 3, 24, 91 kompetensutredningen 120, 121 kompetensvärde, folkhögskolans 27, 119, 120, 121 kompletterande utbildning 31, 98 komplicerande handikapp 8, 17, 18, 73, 122, 123, 125 kooperativa bostadsföretag (huvudman för servicebostäder) 23 korrespondensinstitut (utbildningsbidrag för studier vid) 51, 53 kulturliv 19, 27, 36, 81, 84 kurator 19, 53, 84, 100, 128 kursavgifter (utbildningsbidrag till) 52, 53 körkortsutbildning, bidrag till 94, 96, 103, 104 landsting 8, 9, 15, 24, 25, 28, 30, 35, 40, 41, 43, 44, 45, 46, 48, 49, 59, 60, 61, 74, 103, 105,118, 122, 123, 124
ledsagare, resekostnadsersättning och trakta- mente till 52, 53, 55 lift 110 lokalisering 9, 15, 18, 33, 35, 58, 81 lokaliseringsutbildning och bidrag till företag för yrkesutbildning av handikappade, kung- ligt brev om 50 länsarbetsnämnd 53, 54, 55, 69, 71, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 101, 102, 103, 104, 105 länsbostadsnämnd 114 länsskolnämnd 10, 11, 12, 13, 15, 17, 35, 38, 39, 40, 44, 46, 47, 75, 76 lärare med specialutbildning för undervisning av handikappade 29, 125 Lärarutbildning för folkhögskolan (SOU 1967:47)119, 121 Manillaskolan 56, 60 medicinsk behandling 8, 12, 14, 15, 16, 18, 19, 27, 30, 35, 36, 71, 77, 79, 80, 83, 84, 85, 91 medicinsk rehabilitering 77, 79, 80, 83, 85, 91 militärskadade, kungligt brev om 50 månadsresor för familjeförsörjare (utbild- ningsbidrag till) 53 neurologisk expertis 17, 81 neurosedynskador 8, 56 1958 års CP-utredning 78 1960 års blindvårdsutredning 9, 11, 16, 79 1966 års rörelsehindradeutredning (RH-ut- redningen) 14, 65, 78, 79 1968 års studiemedelsutredning 26 normalstudietid 19, 79 Norrbackainstitutet 8, 9, 10, 11, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23, 24, 25, 30, 32, 33, 34, 35, 36, 61, 62, 81, 84, 85, 86, 87, 93, 94, 101, 102, 106,109,lll,112,113 näringshjälp 105 obligatorisk skola 11, 12, 14, 35, 78, 86, 89, 120 omskolning 50, 51, 54, 60, 62, 87, 90, 91 omsorgslagen 9, 28, 37, 43, 44, 45, 48, 74, 75 omsorgsstadgan 9, 44, 45, 74, 75, 76 ordinarie utbildningsväsendet 73, 78, 79, 81, 82, 85, 86, 90,119,122,125 ordinationsrätt ifråga om hjälpmedel åt handikappade 19 orienteringsår vid yrkesskolan 84 ortopedisk expertis 17, 81 ortopedisk klinik 8, 20, 21, 61 ortopediska verkstäder 8, 21, 61 parkeringsplats 70, 71, 91, 99, 109 pedagogisk verksamhet 12, 16, 18, 19, 27, 63, 77, 78, 79, 80, 83
pedagogiska hjälpmedel 16, 22, 28, 34, 36, 40, 66, 70, 71 pediatrisk expertis 17, 81 pediatrisk klinik 60 pensionsförsäkringskommittén 26 perceptionssvårigheter 9, 17
personbil, bidrag till anskaffande av 93, 99, 100, 103, 104 personell assistans 9, 14, 15, 22, 34, 36, 40, 70, 71, 78, 80, 83, 110 personlig hygien 23, 93, 108, 109, 115 plan över elevhem 8, 46, 59, 61 platsbehov i gymnasial skola för svårt handi- kappade 16, 81 praktisk yrkesorientering 31, 42, 83 praktisk yrkesorientering, förlängd 17 protesservice 8, 56, 61 protestekniskt forskningslaboratorium 8, 20
provanställning (utbildningsbidrag vid) 50, 54, 97, 99, 100, 104 psykiater 17, 19, 81, 123 psykisk utvecklingsstörning 9, 10, 12, 16, 29, 34, 36, 37, 42, 43, 44, 45, 48, 63, 67, 68, 74, 75, 78, 101, 121, 122, 123, 125 psykisk utvecklingsstörning, svår 12 psykiska besvär 57, 60, 67, 78, 81, 83, 121 psykolog 19, 84, 123 psykologiska problem 19, 63, 82, 83, 84 påbyggnadsår, frivilliga 17, 84 RH-utredningen (1966 års rörelsehindradeut- redning) 14, 65, 78, 79
ramp för rullstol 103, 108, 124 rapportering om handikappade elevers skol- situation 11, 12, 13, 35, 73, 74, 75, 76 rationaliseringsvinster 21, 33 regionsjukhus 17 rehabilitering 18, 19, 20, 22, 23, 27, 59, 77, 83, 84, 85, 91,101,107,108,111,112,113, 115, 116, 117 rehabiliteringsexpertis 13, 17, 30, 79 resekostnadsersättning och traktamente (ut- bildningsbidrag till) 52, 54 reselärare 16 riksförsäkringsverket 25 riksplatser 8, 21, 58, 59, 61, 73, 80, 85, 122 rullstol, elektrisk 99, 103, 107, 109, 110 rullstolsbundna 10, 57, 60, 70, 71, 72, 93, 98, 102,107,108,109,110, 121,123 råd och anvisningar angående socialnämnder- nas uppsökande verksamhet 15 råd och anvisningar om utformningen av kommunal färdtjänst 25 rörelsehinder 8, 9, 10, 16, 22, 23, 28, 40, 43, 45, 49, 56, 57, 60, 61, 64, 65, 67, 68, 69, 72,
74, 75, 78, 81, 86, 88, 98, 100, 106, 107, 108, 109, 115,12], 122, 123, 125 rörelsehinder, lätt 65 rörelsehinder, medelsvårt, 65,78 rörelsehinder, svårt 8, 9, 10, 11, 12, 16, 17, 20, 21, 23, 28, 30, 32, 35, 36, 60, 61, 65, 73, 77, 78, 81, 82, 86, 94, 106, 108, 114, 115, 122, 123, 124, 125 rörelsehinder, de svåraste 78, 81, 82, 85, 86 rörelsehindrade barn med hörselskador 8
rörelsehindrade barn med synskador 8 rörelsehindrade, klass för 15, 38, 40 S D R (Sveriges dövas riksförbund) 123 S F S (Sveriges förenade studentkårer) 11, 24, 106 S S C 0 (Stockholms Studentkårers central- organisation) 11, 24, 106 servicehus 23 servicekommittén 23, 115
sjukbidrag 98, 113, 114, 117 sjukgymnastik 19, 29, 45, 71, 98, 99, 106, 113, 123, 125 sjukpenning 53, 104 Sjukvårdshuvudmännen 3, 8, 10, 21, 58, 59, 61, 79, 80
skola för rörelsehindrade 75 skola för vuxna synskadade 42, 95, 98, 105 skolhem 15, 16, 20, 21, 28, 32, 35, 36, 48, 49, 59 skolhälsovård 12, 43, 45, 48, 73 skollagen 37, 38, 42, 43, 73, 74
skolplikt 37, 38, 46, 73, 74, 75, 76 skolstadgan 10, 13, 15, 35, 38, 39, 40, 41, 43, 73, 74, 75, 76, 79, 125 skolstyrelser 11, 13, 18, 35, 38, 39, 40, 66, 67, 70, 71, 74, 75, 76
skolår, extra 16, 59
skolöverstyrelsen 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 27, 28, 29, 30, 31, 33, 34, 35, 36, 38, 39, 40, 41, 42, 44, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 60, 65, 66, 67, 74, 76, 78, 79, 118, 120, 123, 124, 125, 127 »skräddarsydd» utbildning 18, 32, 82 skyddat arbete 20, 34, 82, 102, 103, 127, 128, 129 Sköldenborgsinstitutet 8, 9, 10, 33, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 94 social anpassning 12, 18, 27, 32, 36, 77, 83, 84, 85, 87, 129 social hemhjälp 16, 23, 24, 25, 35, 80, 116 sociala aktiviteter, träning i 18, 27, 84, 85, 87, 126, 131 sociala svårigheter 9, 57, 60, 84, 121 socialhjälpslagen 3, 7, 15, 91
socialnämndema 15
socialstyrelsen 8, 12, 13, 15, 19, 25, 30, 35, 42, 44, 45, 46, 49, 59, 60, 61, 63, 73, 78 specialklasser 10, 12, 15, 38, 39, 40, 43, 45, 80, 86 specialskolan 12, 13, 37, 42, 43, 69, 74, 75, 76 specialskolan för hörselskadade 69, 75, 120 specialskolan för synskadade 69, 75, 120 specialskolstadgan 39, 42, 73, 75, 76 specialundervisning 9, 12, 14, 15, 37, 38, 39, 40, 41, 43, 45, 46, 49, 63, 74, 78, 79, 96, 97, 122, 125 statens arbetsklinik 18, 32, 34, 36, 51, 84, 85 statens förhandlingsnämnd 8, 10, 21, 33, 62
statens kostnader för handikappvård 7
statsbidrag 9, 16, 21, 23, 25, 28, 29, 32, 33, 34, 35, 36, 40, 46, 47, 48, 49, 50, 61, 70, 123 statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet, kungörelsen om 49 statsbidrag till byggnadsarbeten vid folkhög- skolor, kungörelsen om 49, 50
statsbidrag till driftkostnader för det allmän- na skolväsendet, kungörelsen om 46, 47, 123 statsbidrag till driftkostnader för folkhögsko- lor, kungörelsen om 48, 125 statsbidrag till driftkostnader för gymnasiala skolor, kungörelsen om 47 statsbidrag till förskolor, skolhem och hem- undervisning för döva och hörselskadade barn, kungörelsen om 48 statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, kungörelsen om 48, 49 statsbidrag till skolhem för lärjungar vid hög- re skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem, kungörelsen om 15, 49 statsbidrag till yrkesskolor, kungörelsen om 47 Stockholms universitet 11, 23, 25, 30, 33, 36, 106 Stockholms Studentkårers centralorganisation (SSCO) 11, 24, 106 studenthemmet Domus 24, 106, 108, 109, 110, 111,112,113,115 studenthemmet Nyponet 108, 109, 110, 111, 113, 115 studerandebostäder 22, 24, 28, 106, 108, 113, 114, 115 studerandehälsovården 24, 106, 112 studerandeorganisationer 24, 25, 30, 106 studieassistans 23, 30, 106, 109, 113, 114, 115, 117, 123
studiecirkelverksamhet 27, 29, 128, 131 studiehjälp 69 studielokaler (anpassning till handikappade) 14, 15, 22, 30, 36, 49, 66, 70, 71, 72, 80, 81, 86, 103, 110, 123
studiemedel 24, 54, 113, 114, 117 studiemedelsförordningen 54 studiemedelsutredningen 26 studieresor (utbildningsbidrag till) 52 studierådgivning 85, 114, 117 stödundervisning 9, 39, 40, 41 Svenska kommunförbundet 3, 25 Svenska scoutförbundet 122 Sveriges dövas riksförbund (SDR) 123 Sveriges förenade studentkårer (SFS) 11, 24, 106 synklass 15, 38, 40 synskador 8, 9, 12, 16, 37, 38, 39, 40, 42, 43, 67, 68, 71, 72, 74, 75, 79, 88, 90, 95, 98, 104, 105, 114, 121, 122, 125, 126 särskild gymnasial skola för svårt rörelse- hindrade m.fl. 16, 17, 18, 19, 20, 21,25, 30, 32, 33, 34, 35, 81, 82, 84, 85, 86 särskild specialundervisning 12, 38, 39, 43 särskild undervisning 13, 37, 39, 40, 41, 43, 45, 46, 74, 75 särskilda föreskrifter om utbildningsbidrag åt den som inte fyllt 21 år, kungligt brev om 50 särskilda stödåtgärder 14, 15, 16, 78, 79 särskilt bidrag (utbildningsbidrag) 50, 52, 53 särskolan 9, 12, 13, 16, 17, 29, 35, 43, 44, 45, 48, 49, 67, 69, 74, 75, 76, 78, 101, 124, 127 talskador 9, 12, 37, 38, 39, 42, 68, 74, 75, 108, 123, 127 tandvårdsklinik för handikappade 20 tekniska hjälpmedel 9, 14, 15, 20, 23, 28, 30, 31, 34, 36, 40, 49, 66, 70, 71, 77, 78, 80, 90, 108,109,110,112,113,115,116 terminologiska frågor 9, 63, 64, 65 Tillträde till postgymnasiala studier (Ecklesia- stikdepartementet Stencil 1966: 13) 120 timtilldelning (för folkhögskolans handikapp- undervisning) 29, 125 transportbidrag 14, 15, 78 träningsskolan 12, 43, 45, 127, 128 »udda yrken» 83 universitet 22, 28, 36, 102, 103, 106, 110, 114, 115,117, 120, 121 universitetskanslersämbetet 22, 36 utbildning i utlandet (utbildningsbidrag för) 51 utbildningsbidrag 26, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 67, 69, 93, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 102, 103, 104, 105, 110, 113, 124 vanföreanstalten i Härnösand 9, 10, 58, 61, 62 vanföreanstalter 8, 9, 10, 13, 39, 58, 59, 60, 61, 62, 69, 74, 75, 76, 79, 88, 94, 99, 106 verkstadsskolor, centrala 9, 15, 47, 66 vidareutbildning 50, 103, 119, 122, 125 viss omskolning m.m., kungligt brev om 50
vuxenutbildning 3, 11, 22, 27, 28, 29, 36, 51, 89, 121 vuxna utvecklingsstörda 29, 34, 36 Vårdarpersonal 19, 111, 112, 116 vårdartjänst 10, 11, 15, 16, 18, 20, 22, 23, 24, 25, 27, 28, 30, 32, 33, 34, 35, 36, 58, 59, 62, 80, 84, 106, 107, 108, 109, 110, 111,112, 113,114,115,116, 117, 123, 124, 125 yrkesprövning 20 yrkesrådgivning 36, 80, 83 yrkesskola 8, 9, 10, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 30, 32, 34, 35, 36, 37, 41, 43, 45, 47, 56, 57, 65, 66, 68, 70, 71, 72, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 84, 86, 94, 96, 119 yrkesskolundersökning, handikapputredning- ens 9, 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72 yrkesträning 9, 17, 45, 64, 105 yrkesutbildning 8, 9, 10, 11, 14, 16, 17, 19, 20, 21, 31, 32, 35, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 58, 60, 61, 62, 64, 66, 70, 77, 79, 83, 86, 88, 90, 92, 124, 128 yrkesutbildning för blinda 9, 16 yrkesutbildning för döva 9, 16 yrkesutbildning för psykiskt utvecklingsstörda 9, 16, 45 yrkesutbildning, förlängd 96 yrkesutbildningsberedningen 88, 92 yrkesutbildningskurser för arbetslösa, kun- görelsen om 50 yrkesutbildningsorganisationen, den allmän- na 9, 10, 17, 58, 60, 62, 66, 67, 69, 70 yrkesval 17, 18, 19, 20, 36, 83, 90 yrkesvalslärare 13, 69 yrkesvägledning 11, 13, 18, 19, 20, 35, 36, 83, 88, 90, 92 åtgärder för handikappade elever vid icke- obligatoriska skolor 40 Änggårdens yrkesskolor 9, 10, 33, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 100 öppna arbetsmarknaden 20, 34, 82, 127, 128 övningslärare 29, 125
