SOU 1969:53
Narkotikaproblemet
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Statens offentliga utredningar 1969: 53 Socialdepartementet
Narkotikaproblemet
Socialmedicinska och kliniska undersökningar Del IV
Studier under medverkan av narkomanvårdskommittén Stockholm 1969
BSSELTE A.B. STOCKHOLM 1969
Förord
Flertalet av de följande undersökningarna har utförts på narkomanvårdskommitténs direkta uppdrag. Arbetet har mestadels för- lagts till Karolinska institutets socialmedi- cinska institution. Vissa andra undersök- ningar har genomförts för andra uppdrags- givare, i flera fall med visst stöd av narko- manvårdskommittén. De intas i denna vo- lym efter medgivande av berörda myndighe- ter och forskare eftersom de väl belyser de frågeställningar som är aktuella i kommit- téns arbete. Undersökningen av inskriv- ningsskyldigas narkotikavanor har utförts vid militärpsykologiska institutet (MPI). Denna undersökning upprepas och förs vi- dare; fortsatta rapporter utarbetas vid MPI. Undersökningen av narkotikamissbruk bland skolungdom i Göteborg har gjorts på upp- drag av skolöverstyrelsen och tidigare pub- licerats i Aktuellt från skolöverstyrelsen. Motsvarande undersökning i Stockholm har utförts på uppdrag av barnavårdsnämnden i Stockholm. Studien beträffande åtalsefter- gifter ingår i en följd undersökningar om drogmissbruk och kriminalitet som utförts vid Stockholms universitets institution för kriminalvetenskap. Stockholmsstudenternas erfarenhet av narkotika har undersökts av en forskargrupp med stöd från riksbanks- fonden. De olika undersökama har i viss utsträckning kunnat sinsemellan anpassa sitt arbete genom en serie seminarier. Kommittén har tagit initiativ till ytterli- gare undersökningar, av vilka några fortfa-
rande pågår. De finns berörda i kommitténs betänkande. Kommittén har framhållit vik- ten av att de fullföljs och av att en upp- följning kommer till stånd i fråga om kom- mitténs forskningsprogram.
Kommittén framför sin tacksamhet till de institutioner och forskare som bidragit till kommitténs arbete.
Kommittén har givit förslag om fortsatt forskning. Ansvaret för att denna forskning kommer till stånd skall enligt kommitténs förslag i huvudsak åvila socialstyrelsen samt medicinska och samhällsvetenskapliga forsk- ningsråden.
Narkomanvårdskommittén
Kapitel 1. En undersökning rörande nar— kotikakonsumtion i Stockholms sko- lor, klass 9, april 1967. Bengt Herul/' 1.1 Inledning 1.2 Teoretiska synpunkter ......
1.3 Metodik ............
1.4 Populationens storlek och bortfallet 1.5 Resultat med kommentarer 1.5.1 En jämförelse av elever som
beträffande narkotikakon- sumtion skiljer sig i kvalita-
tivt avseende (jfr tabell 38) .
1.5.2 Kommentar ........
1.6 Exempel på kumulativa elfekter av faktorer varav narkotikakonsum- tionen visat sig vara beroende . . 1.7 En jämförelse mellan olika grupper icke-brukare ............ 1.8 Sammanfattning ......... Frågeformulär
Kapitel 2 Undersökning om narkotika- bruk bland skolungdom. Erland Jons- son och Lars Svedugård 2.1 Studie av narkotikabrukare i grund- skolans nionde klass i Göteborg . . 2.1.1 Undersökningens problem-
ställningar 2.1.2 Undersökningens uppläggning och genomförande .....
2.2 Undersökningsresultat ...... 2.2.1 Bruk av tobak, alkohol och
lösningsmedel ....... 2.2.2 Anpassning i skolan . . . . 2.2.3 Sociala kontakter utanför sko- lan 2.2.4 Kontakt med föräldrarna . . 2.3 Sammanfattande kommentarer .
2.4 Appendix I 2.5 Appendix 11 2.6 Appendix III ..........
Kapitel 3 Inskrivningsskyldigas narko- tikavanor 1968 — frekvenser, attity- der och bakgrundsdata. Jan Agrell, Björn Netz och Bertil Wolff 3.1 Förord 3.2 Inledning
3.3 Undersökningspopulation . . 3.3.1 Antal ........... . 3.3.2 Bortfall 3.3.3 Ålder 3.3.4 Ortstillhörighet Metoder ............ 3.4.1 Datainsamlande ...... 3.4.2 Frågeformuläret ...... 3.4.3 Genomgång och kontroll av
formulär 3.4.4 Statistiska metoder . . . . 3.4.5 Indelning av materialet i un- dergrupper
3.5 Resultat ............ 3.5.1 Disposition av resultaten . . A. Redovisning efter geografisk
indelning ......... B. Missbruksvanor studerade mot typ av missbruk ...... C. Attityder och bakgrundsdata D. Jämförelse mellan narkotika- vanor i Stockholm 1967 och 1968 ........... Alkoholvanor och tobaksbruk i kombination med narkotika-
3.6 Allmän sammanfattning ..... 3.7 Avslutning ............ 3.8 Appendix: Frågeformulär
103 106 107
Ahrens, Magnus Kihlbom och Nils- Olov Nås ............
Förord 4.1 Problemställningar, metod och ma-
terial 4.1.1 Bakgrunden till undersök- ningen En översikt över undersök- ningens problemställningar . Undersökningens upplägg- ning och genomförande . . Undersökningspopulation och urval Datainsamlingsmetod . . . Undersökningens genomfö- 4.1.2 4.1.3 4.1.4 4.1.5 4.1.6
4.1.7 Databehandling, statistisk beskrivning och analys En metodstudie och dess re- sultat 4.1.9 Bortfallet 4.1.10 Några uppgifter om den un- dersökta studentgruppens sammansättning 4.1.11 Påpekanden inför resultatre- dovisningen Erfarenhet av narkotika. Bruks- mönster 4.2.1 Omfattningen av narkotika- erfarenheter Relationen mellan olika me- del............
Cannabisbruket .....
4.2.4 Bruket av centralstimulantia 4.2.5 LSD-bruket
Benägenheten att pröva olika medel. Förestållningarna om deras effek-
ter ...............
4.3.1 Studenternas benägenhet att
pröva de olika medlen . . .
Sambandet mellan benägen- heten att pröva cannabis och benägenheten att pröva andra
medel ..........
Föreställningar om medlens effekter Sammanfattning och kom- mentarer
4.1.8
4.2.2
4.2.3
4.3.2
4.3.3
4.3.4
4.4 Studenternas uppfattning om narko- tikabrukets utbredning och om in— ställningen till narkotikabruk bland studenter 4.4.1 Uppfattningen om utbred- ning och tolerans .....
136
137
141
142
4.4.2 Åsikter om narkotikapolicy och om cannabis som »in- körsport» till andra narkotika 4.4.3 Sammanfattning och kom- mentarer
Expositionen för narkotika. . . .
4.5.1 Inledning 4.5.2 Expositionen för cannabis 4.5.3 Exposition för olika medel
bland studenter med reSp. utan egna erfarenheter Benägenheten att börja ta cannabis och dess samband med expositionen för olika medel .......... Benägenheten att fortsätta att ta cannabis och dess sam- band med expositionen för olika medel
Massmedia, personliga kon-
takter m.m. och studenter- nas bedömningar av deras relativa betydelse ..... Attityder till massmedias nar-
kotikainformation .
Sammanfattning och kom- mentarer En översikt över sambanden mellan undersökningens vik- tigare »narkotika-variabler»
Några skillnader i fråga om sociala och psykologiska karakteristika mel- lan studenter med resp. utan erfa- renhet av cannabis 4.6.1 Uppväxt- och familjeförhål-
landen Några psykologiska karakte-
ristika ..........
Alkohol-, tobaks- och läke- medelsvanor Normavvikelser Bostad, kamratkontakter och
studieinriktning Politiska sympatier och poli-
tiskt intresse
Sammanfattning
Kommentarer
4.5.4
4.5.7 4.5.8
4.5.9
4.6.2 4.6.3
4.6.4 4.6.5
4.6.6
4.6.7 4.6.8
Appendix .............
Kapitel 5 Case-finding survey angående narkotikamissbrukare kända av olika myndigheter i Star-Stockholm under tiden I juli—31 december 1967. Gunborg Frej .......... 142 5.1 Inledning
147 150 151
151 152
155
160
162
163
163
168
168
173
182 185
186 187 188 189 192
194
5.3 Tillvägagångssättet vid genomföran- det av undersökningen 5.4 Bearbetning 5.5 Rapporterade narkotikamissbruks- fall i förhållande till uppgiftsmyn- dighet och uppgiftslämnare 5.6 De rapporterade narkotikamissbru- karna 5.6.1 Bakgrundsvariablema 5.6.2 Narkotikavariablerna . . . 5.7 Narkotikamissbrukarna i förhållan- de till olika myndighetstyper . . . 5.8 Sammanfattning av undersöknings- resultaten
Frågeformulär ...........
Kapitel 6 En analys av medicinalstatisti— kens fall av abusus alii. Owe Hoff- mann och Kaj Håkanson .....
Kapitel 7 En enkät till lasarett m. m. an- gående vårdade fall av drogmissbruk den 3 april 1968. Kaj Håkanson och Owe Hoffmann .........
7.1 Inledning 7.2 Bakgrundsfaktorer 7.2.1 Antal och nationalitet . . . 7.2.2 Kön och ålder 7.2.3 Geografisk fördelning . . . 7.2.4 Socialgrupp 7.2.5 Civilstånd 7.2.6 Missbruksmönster . . 7.2.7 Sätt att inta missbruksmedel 7.2.8 Missbrukets duration . . . 7.2.9 Alkoholmissbruk ..... 7. 2. 10 Diagnos ......... 7.2.11 Anledning t1ll vård . . . 7. 2. 12 Form för intagning vid vård-
anstalt 7.2.13 Behandlingsvillighet . . . . 7.2.14 Tidigare vård Frågeformulär ...........
Kapitel 8 Drogmissbrukare som gripits av polis under juni 1968. Kaj Håkan- son och Owe Hoffmann 8.1 Inledning
8. 2 Resultat av bearbetningen . . 8.2.1 Antal missbrukare. Natio-
nalitet. Kön och ålder . 8.2.2 Geografisk fördelning . . 8.2.3 Socialgrupp 8.2.4 Civilstånd 8.2.5 Missbruksmedel 8.2.6 Missbrukets intensitet . . .
8.2.7 Alkoholmissbruk ..... 8.2.8 Arbetsförhållanden . . . . 8.2.9 Kontakt med sociala organ eller vårdinstitutioner . . . Frågeformulär ...........
Kapitel 9 Rapport beträffande kriminal- vårdsenkäten. Owe Hoffmann och Kaj Håkanson
9.1 Inledning - 9.2 Anstaltsklientelet ........ 9.3 Frivårdsklientelet ........
9.4 Sammanfattning
Kapitel 10 Narkotikamissbruk bland ung— domsvårdsskoleelever. Dick Blom- berg
10.1 Inledning ........... 10.2 Undersökningsgruppen ..... 10.3 Intervjuförfarandet .......
10.4 Missbruksformer 10..41 Haschischrökning 104. 2 Oralt missbruk av central-
stimulantia 10.4.3 Intravenöst missbruk av centralstimulantia . . . 10.4.4 Missbrukskombinationer .
10.5 Ungdomsvårdsskolan som miss- bruksmiljö 10.6 Sammanfattning ........ Frågeformulär ...........
Kapitel 11 Undersökning av narkotika- missbrukare vårdade för gulsot på Roslagstulls sjukhus, Stockholm, under år 1964. Gunborg Frej Inledning Undersökningsmaterial . Undersökningens omfattning, me- tod och utförande Demogratisk och social bakgrund 11.4.1 Kön och ålder ..... 11 .4. 2 Civilstånd, barn 11..4 3 Utbildning, yrke . . . 11 .4. 4 Övriga bakgrundsvariabler 11 .4. 5 Sammanfattning och kom-
mentarer Social situation ........ 11.5.1 Bostadsförhållanden . . 11.5.2 Arbetsförhållanden . . . 11.5.3 Ekonomisk ställning 11.5 .4 Sammanfattning och kom- mentarer Sociala kontakter ....... 11.6.1 Anhöriga
254 255
256 258
11.6.2 Vänner 11.6.3 Avvikande beteende i pri- märgrupperna 11.6.4 Sammanfattning och kom- mentarer 11.7 Alkoholvanor samt psykiska och
somatiska besvär .......
11.7.1 Alkoholvanor 11.7.2 Psykiska besvär
11.7.3 Somatiska besvär .
11.7.4 Sammanfattning Narkotikabruket
11.8.1 Debutsituationen . . . .
11.8.2 Debuten för intravenös in- jicering 11.8.3 Narkotikamissbruket ge- nerellt ......... 11.8.4 Vanor i anslutning till nar- kotikamissbruket . . . Intervjupersonernas attityder i
fråga om narkotika ......
11.9.1 Narkotikans påverkan av arbetsförmåga, hälsotill- stånd, personlighet och tillvaro 11.9.2 Varför narkotika? 11.9.3 Bemötande i egenskap av narkotikamissbrukare, hjälp mot narkotikamiss- bruk
11.9.4 Sammanfattning . Registerdata .........
11.10.l Kriminalitet 11.10.2 Alkoholmissbruk 11.10.3 Socialhjälp 11.10.4 Sjukskrivningsdata från
de allmänna försäkrings- kassorna
Jämförelser mellan olika grupper inom undersökningsmaterialet . 11.11.1 Materialets indelning i
grupper
11.11.2 Demografisk och social
bakgrund
11.11.3 Social situation . . . . 11.11.4 Sociala kontakter . . .
11.11.5 Narkotikamissbruket .
11.11.6 Anskaffning av narkotika 11.11.7 Attityder till narkotika
11.11.8 Hålsotillstånd . . . .
11.11.9 Alkoholbruk .....
11.11.10 Kriminalitet
293 294 294 294 295 296 296 297 297 299 299 305
309
ningen och dess resultat . . . . 341 11.13.1 Undersökningsräultaten 342 11.14 Kommentar till undersökningsre- sultaten Litteraturförteckning
Kapitel 12 De »Iegala» narkomanerna. En studie av dr S. E. Åhströms pa- tientgrupp. Jakob Lindberg . . . 12.1 Inledning 12.1.1 Bakgrund 12.1.2 Den socialmedicinska stu- dien 12.1.3 Syfte ......... Urval, bortfall »Legal förskrivning» — en tvivel- aktig terminologi ....... Verksamhetens omfattning och utveckling .......... 12.4.1 Legalperioder ..... 349 12.4.2 Legaldebut ...... 349 12.4.3 Patientantal ...... 349 12.4.4 Nyrekrytering ..... 350 Ålder och kön ........ 350 12.5.1 Ålders- och könsfördel- ning inom undersök- ningsgruppen . . . 350 12. 5. 2 Åldersfördelningen 1 jäm- förelsematerialen . . . 351 Missbrukets varaktighet . . . . 351 Uppväxtförhållanden 352 12.7.1 Föräldrarnas socialgrupp: mätmetod 352 12.7.2 Föräldrarnas socialgrupp: resultat 353 12.7.3 »Splittrade hem» . . . 353 12.7.4 Förhållandet mellan för- åldrarna. Hur blev bar- nen uppfostrade? . . 354 12.7.5 Psykiska sjukdomar 1 fa- miljen och släkten . . . 355 12.7.6 Kvinnornas hemförhål- landen 356 12.77 Sammanfattning. . . 356 Skolutbildning och arbetsförhål- landen 357 12.8.1 Skolutbildning . . . . 357 12.8.2 Arbetsförhållanden . . 358 12.9 Alkoholbruk ......... 358 12.10 Sexualitet 12.10.1 Männen 12.10.2 Kvinnorna
11.12 Efterundersökning i mars 1969 12.11 Psykiska sjukdomar ...... 360 11.12.1 Sammanfattning . . . 12.12 Narkotika .......... 361 11.13 Sammanfattning av undersök- 1212] Inledning ....... 361
12.12.2 Omständigheter kring narkotikadebuten . . . 12.12.3 Narkotikabruket efter de- buten 12. 12.4 Legaltiden ..... Övriga förhållanden under legal- tiden 12.13.1 Inledning ....... 12.13.2 Arbete 12.13.3 Bostad ........ 12.13.4 Alkohol Registerundersökningen . . . . 12.14.1 Inledning 12.14.2 Behandlade frågeställ- ningar ........ Begagnade register Registerundersökning- ens tillförlitlighet. Svå- righeter vid tolkning av data Undersökningspersoner- nas förekomst i olika re- 12.14.3 12.14.4
Registerindex ..... Förekomst i olika regis- ter under legaltiden och under åren närmast före legaltiden Registeranteckningar fö- re narkotikadebuten och under legalåret . . . Registrerad asocialitet och ålder vid narkotika- debuten 12.l4.10 Registrerad asocialitet och föräldrarnas social- grupp ........ 12.14.11 Sammanfattning av re— gisterundersökningens resultat
12.14.8
12.149
12.15 Efterundersökningen 12.15.1 12.15.2
Inledning Efterundersökningens data Efterundersökningens resultat Tidigare undersökningar av återfall bland narko- tikamissbrukare
12.15.3
12.15.4
12.16 Slutkommentar
Kapitel 13 Rapport från narkotikakvart-
undersökningen i Stockholm 1968. Christer Hagstedt .......
13.5 13.6 13.7 13.8 13.9
Metodik ........... Materialet .......... Kvartarnas standard
13.4.1 Exempel 1 13.4.2 Exempel 2 13.4.3 Exempel 3 13.4.4 Exempel 4 13.4.5 Exempel 5 Narkomanen i kvarten . »Nojan» ........... Snedtändning
Gruppbeteende ........ Sammanfattning
Kapitel 14 »Narkotikaepidemin» i Växjö.
En studie av narkotikamissbruk i Växjö hösten 1967. Magnus Kihl- bom och Jakab Lindberg . . . . Inledning
Tillvägagångssättet
Beskrivning av intervjuade . . . 14.3.1 Preparatval ...... 14.3.2 Duration ....... 14.3.3 Debutomständigheter 14.3.4 Intensitet ....... 14.3.5 Sammanfattande beskriv-
Diskussion .......... 14.4.1 Den »överdrivna» reak- . tionen 14.4.2 Värdet av »brandkårs- forskning» på narkotika- området
Kapitel 15 En studie av narkomanvården
15.1 15.2 15.3 15.4 15.5 15.6 15.7
15.8 15.9
vid ett psykiatriskt sjukhus. Tom Fahlén ............ Utgångspunkter Inledande diskussion
Metodik ........... Patientantal, vårdtider etc. . . . Personaltillgång
Lokaler och kontaktmöjligheter Intervjuer med överläkare . . . 15.7.1 Intervju med överläkare på manlig avdelning (al- koholkliniken) . . . Intervju med överläkare på kvinan avdelning Intervju med överläkare på manlig klinik . . . . Intervju med sjukhusets kuratorer Intervju med sjukhusets psykolo- 15.7.2 15.7.3
405
410 411
13.1 Syftet med undersökningen . . . 15.10 De låsta intagningsavdelningarna
15.10.1 Avdelningamas storlek . 15.10.2 Arbete och arbetsuppgif- ter .......... 15.10.3 Beskrivningar av narko- manernas beteende . . . 15.10.4 Intervjuer på kvinnlig av- delning ........ 15.10.5 Intervjuer med två narko- maner från andra avdel- ningar ........ 15.1 1 Kronikeravdelningarna 15.11.1 Intervju med läkare . . 15.11.2 Intervju med vårdperso- nal 15.11.3 Intervju med två manliga narkomaner ...... 15.12 De öppna intagningsavdelningar- na 15.12.1 Intervju med läkare . . 15.12.2 Intervju med sjuksköter- ska 15.12.3 Intervju med vårdperso- nal 15.13 Möjligheterna att sysselsätta nar- komaner ........... 15.13.1 Arbetsterapin ..... 15.13.2 Socioterapin 15.14 Öppna vården 15.15 Råckstahemmet 15.16 Avslutande diskussion .....
Kapitel 16 Rapport från mottagningen för Iäkemedelsmissbrukare i Stadsha— gen, Stockholm, angående verk- samheten 26.1 .66—31 . 1.69. Lennart Ljungberg, Curt Bjer- kenstedt och Ebba Sarap i sam- arbete med Margareta Björn och Alice Fridén ......... Personal och lokalförhållanden m.m ............. Patientmaterialet under 3-årspe- rioden ............ 16.2.1 Besöksfrekvensen . . . 16.2.2 Vilka motiv leder drog- missbrukaren att söka vård?
16.2.3 Hur har kontakten etab- lerats med mottagningen? 16.2.4 Missbruksmönster hos materialet 16.2.5 Missbrukarens sociala situation
16.2.6 Förekomst av hepatit i materialet 16.2.7 Förekomst av alkoholism imaterialet ...... 16.2.8 Alkoholism bland föråld- rar .......... 16.2.9 Miljöfaktorer bland drog- missbrukare ...... 16.2.10 Kriminalitet bland drog- missbrukare ...... 16.2.11 Dödlighet 16.2.12 Suicid
16.2.13 Suicidalförsök .....
Psykopati och personlighetstyper
i ett missbruksklientel .....
16.3.1 Principer för psykiatrisk klassificering 16.3.2 Förekomst av homosexu- alitet i materialet . . . 16.3.3 Förekomst av psykoser och primär intelligensde- fekt i materialet . . . .
Prognosen ..........
Samarbete med olika samhälls-
16.5.1 Bamavårdsnämnden . . 16.5.2 Arbetsvården . . . . 16.5.3 Nykterhetsvården . . . 16.5.4 Socialkurativa synpunk- ter .......... 16.5.5 Bostadsfrågan ..... 16.5.6 Yrkesutbildning . . . . 16.5.7 Ekonomi ....... 16.6 Sjuksköterskornas erfarenheter . 16.7 Sammanfattande synpunkter på den öppna vårdens organisation
16.8 Appendix Litteraturförteckning ........
Kapitel 17 Några synpunkter på öppen be- handling av narkotikamissbruka- de ungdomar. Rapport till narko- manvårdskommitte'n angående fär- söksverksamheten vid Mariapoli— klinikens ungdomsavdelning. Staf- fan Norell och Ove Rosengren . . 17.1 Inledning
17.2 Klinikens organisation .....
17.3 Patienterna 17.3.1 Hur har ungdomarna fått kontakt med avdelningen? . . . 17.3.2 Narkotikamissbruk, typ
och omfattning . . . . 17.3.3 Bakgrundsproblematik,
468 468
469 470 471 471
472 472
474
474 476
477 477 477 478
478 479 479 479 479
481 481 484
485 485 485 486
486
487
problembild — några syn- punkter Ungdomsavdelningen ..... 491 17.4.1 Något om arbetsformer och behandlingskontakt 491 17.4.2 Synpunkter, önskemål och förslag ...... 494 17.5 Tvång — frivillighet 17.6 Ungdomar placerade i andra vård- former 17.7 Tillägg — ett försök till samman- ställning: problembild/evaluering 17.8 Resurser för bearbetning av ma- terialet 17.9 Sammanfattning av önskemål
Kapitel 18 Åtalsprövningar i Sverige år 1967 avseende 15—18-åringar, som begått narkotikabrott m. m. Hans Enroth och Christer Måhl . Inledande anmärkningar . . . . Presentation av materialet . . . Brotten Processuella tvångsåtgärder m.m. Åtalsprövningar Avslutande kommentar
En undersökning rörande narkotikakonsumtion i Stockholms skolor, klass 9, april 1967.
Bengt Herulf
1.1 Inledning
Undersökningen ingår som ett led i en serie av bamavårdsnämnden finansierade under- sökningar beträffande narkotikakonsumtion bland ungdom i Stockholm Undersökningens syfte: Huvudsakligen att bidra till den deskriptiva analysen av narko- tikakonsurntionen samt i någon mån till or- saks-analysen. Referensram. Fenomenet formuleras som ett konsumtionsproblem — bland annat med hänsyn till att användningen av narkotika alltmer har kommit att styras av ekonomiska intressen — och det analyseras med hjälp av social-psykologiska begrepp, p. g. a. att in- terpersonella relationer samt relationen mel- lan individ och samhälle antages vara avgö- rande determinanter.
1.2 Teoretiska synpunkter
Med begreppet »narkotikakonsumtion» (N. K.) har författaren avsett konsumtion av preparat som sorterar under narkotika- förordningen. Denna varierar som andra konsumtionsbeteenden, med det konsumera- de medlets tillgång och efterfrågan.
Variablerna »tillgång» och »efterfrågan» är beroende av varandra på ett delvis gans- ka komplicerat sätt, men i betydande ut- sträckning torde gälla att efterfrågan bidrar att skapa tillgång och vice versa.
Variabeln tillgång kan antages samman-
satt av delvariabler som refererar till kvan- titativa och kvalitativa dimensioner. Till de kvantitativa variablerna hör ex.vis hur myc- ket av medlet som finns att tillgå, mätt i kvantiteter eller utbudstillfällen. Till de kvalitativa dimensionerna kan räknas de olika former under vilket utbudet sker. Spe- ciellt den kvalitativa dimensionen torde ha en betydande effekt på medlets efterfrågan.
Tillgången på narkotiska medel har ökat successivt under de sista åren och antas nu på det stora hela taget vara mycket god både i kvantitativt och kvalitativt avseende.
De enligt författarens mening viktigaste orsakerna till denna goda tillgång är:
1) Den stora och relativt lättförtjänta eko- nomiska vinning som vissa personer kan uppnå genom att ombesörja tillgången.
2) Det förhållandet att »fotfolket» i för- säljarhierarkin troligen vanligtvis själva till— hör det skikt på konsumentsidan, som kon- sumerar mest och har de högsta motiva- tionema att konsumera, vilket innebär:
A. Att de utifrån egna positiva erfaren- heter kan göra god reklam för varan.
B. Att de känner till var presumtiva och manifesta konsumenter bäst kan nås.
C. Och slutligen att de är bundna i ett specifikt beroende- och solidaritetsförhål- lande till sina uppdragsgivare.
Efterfrågan kan förmodas vara helt bero- ende av konsumtionsmotivationen.
Konsumtionsmotivationen kan formuleras som behov av ett visst eller vissa medel för
Konsumtion av ett medel föregås i regel av förväntade effekter och leder till faktis- ka subjektiva effekter. De narkotiska med- len har varierande sådana effekter.
Dessa konsumtionseffekter kan vara: Subjektivt upplevda och/eller objektivt registrerbara.
Positiva eller negativa. Medvetna och/eller omedvetna. De kan vidare vara: Farmako-dynamiska effekter. Psykologiska effekter, ex.vis placeboef- fekter och tillfredsställelse av nyfikenhet och upptäcktslust.
Sociala effekter — man blir ex.vis accepte- rad av en viss person eller i grupp om man konsumerar narkotika, men man blir det ej eller i varje fall i mindre utsträckning om man inte deltager i narkotikakonsumtionen. Man kan bli omhändertagen för vård eller straffad.
Sjukdomsalstrande effekter, ex.vis gulsot och andra injektionskomplikationer.
Konsumtionsmotivationen torde vara be- roende av:
1) Den utsträckning i vilken de förvänta— de och de faktiskt erhållna konsumtionsef- fektema sammanfaller med konsumentens behov.
2) Styrkan av de behov hos konsumenten som svarar mot konsmntionseffekterna.
3) Konsumtionseffekternas styrka — ju starkare positiv effekt desto starkare kon- sumtionsmotivation, ju starkare negativ ef- fekt desto svagare konsumtionsmotivation.
4) Huruvida konsumtionen förväntas medföra eller faktiskt medför en besvikelse av andra viktiga behov.
5) Tillgången på narkotika. 6) Tillgången till olika möjliga alternati- va konsumtionsformer, som kan förvän- tas tillgodose och/eller faktiskt tillgodo- ser samma behov som narkotikakonsumtio- nen. Ex.: Konsumtion av andra nya och/ eller »spännande» och/eller otillåtna medel. Eller andra medel med vars hjälp man kan manipulera sitt sinnestillstånd. Eller konsum- tion av andliga och emotionella »medel» i kontakten med andra människor och kon-
sumtion av intressen, hobbies, etc. (Konsum- tionsmodellen blir ibland synnerligen fyrkan- tig och mekanisk — speciellt när man kom- mer in på konsumtion av icke materiella medell!)
7) Tillgången till alternativa konsumtions- former, som medför behovstillfredsställelse utan att samtidigt ge frustrering.
8) Att konsumenten bland tillgängliga möjligheter väljer just narkotikakonsumtio- nen som medel att tillfredsställa de behov, som förväntas kunna/ eller kan bli tillfreds- ställda med narkotikakonsumtion.
De behov varav konsumtionsmotivatio— nen är beroende — alltså de behov som sva- rar mot förväntade och/ eller faktiskt erhåll- na konsumtionseffekter — är av mycket va- rierande beskaffenhet.
Bland de behov som narkotikakonsumtio- nen subjektivt förväntas fylla eller faktiskt fyller, förefaller på empirisk grund de föl- jande vara speciellt betydelsefulla. Flera av dessa behov kan emellertid samtidigt bli — eller förväntas bli — besvikna av narkotika- konsumtionen på ett typiskt sätt.
I. Nyfikenhet, och upptäckarlust — ivern, lusten, glädjen i att pröva nya saker. Tillfredsställelse: Dessa behov får god till- fredsställelse genom prövning av nya prepa- rat och av att konsumtionen inklusive pre- parateffekterna via massmedia och andra informationskällor beskrivs på ett drama- tiskt, »uppeggande» och lockande sätt. Ny- fikenheten stimuleras naturligtvis också om konsumtionen på olika sätt omges med hem- lighetsfullhet.
Nyfikenhet och upptäckarlust, spelar an- tagligen tämligen stor motiverande roll när det gäller en konsumtion som inskränker sig till ett eller några få konsumtionstillfällen. Förmodligen är det så att sådan »provkon— sumtion» står för en mycket stor del av den sammanlagda konsumtionen.
II. Behov av medel som leder till en käns— la av tillit* och förtroende till en själv och till andra människor. Känslan av glädje och
*"»Basic trust» enl. Eric Homburger—Ericson. Förf. har i den social-psykologiska beskriv- ningsmodellen påverkats starkt av E. H. E. Ex. »Lifecycle and Egoidentity». Psychological Is- sues. University Press.
lycka förefaller att på ett alldeles speciellt sätt vara beroende av att man har en upp— levelse av tillit. Tillfredsställelse: Både centralstimulantian och hallucinogenerna förefaller ha konsum— tionseffekter, som tillfälligtvis tillfredsställer dessa behov. Man blir glad, känner sig snäll och god och tycker att andra är snälla och goda. Indirekt tillfredsställelse av dessa be- hov kan erhållas genom att man blir omhän- dertagen på olika sätt — får vård, etc.
Man kan även få indirekt tillfredsställelse genom narkotikakonsumtionen på Så sätt att personer, som av olika skäl känner sig alie- nerade i förhållande till sin primärgrupp och till s. k. »välanpassade ungdomar» söker sig till och blir accepterade i grupper som fron— derar mot de vuxna och mot »välanpassade: jämnåriga. Via olika former av gruppinflu- ens, imitation, identifikation, etc. antar man »utgruppens» beteendemönster, vilket ofta inkluderar att man blir narkotikakonsument. Besvikelse: Vid »snedtändning» och ibland under »avtändning» — speciellt vid använd— ning av centralstimulantia — kan motsatta effekter erhållas. Konsumenten kan uppleva sin omgivning som hotfull och ond och gri- pas av svår ångest och total brist på tillit — s.k. noia. Vidare besvikes detta behov ge- nom att man i egenskapen av »narkoman» i hög grad riskerar kärlekslös behandling av omgivningen.
III. Behovet av medel som leder till en känsla av frihet och självständighet. Att uppleva sig själv som klart avgränsad från omgivningen, att ha sig själv under kontroll, att bestämma över sig själv, att vara obero- ende i förhållande till sin primärgrupp och överhuvud taget till »de vuxna». Tillfredsställelse. Bruket av narkotika ger konsumenten möjligheter att manipulera med det egna sinnestillståndet, vilket ökar känslan av att ha sig själv under kontroll. Speciellt centralstimulantia förefaller att ge en överhuvud taget starkare upplevelse av »sig själv» och även av omgivningen. Detta förefaller vara något av essensen i »kicken». Genom att N.K. är ett otillåtet beteende innebär den en akt av trots och åsidosättan- de av »de vuxna», vilket kan öka känslan av
självständighet. Besvikelse: Det beroendeförhållande till pri- märgruppen och »andra vuxna» som man försöker komma ifrån, kan ersättas av ett starkt och ofta destruktivt beroendeförhål- lande till narkotika och langare. Friheten blir vidare ofta beskuren genom att man blir omhändertagen av samhället i olika avseen- den.
IV. Behovet av medel som leder till att man känner sig initiativrik och försedd med framåtanda.
Tillfredsställelse: Centralstimulantia förefal- ler skänka konsmnenterna en icke föraktlig behållning i detta avseende. Man känner sig pigg och »håller igång», planerar, gör saker som annars inte blir av när man inte står under preparatens påverkan. Besvikelse: Vid avtändningen följer höggra- dig initiativlöshet. Man riskerar att bli om- händertagen av myndigheter och vårdin- stanser, vilket kan leda till att man känner sig ytterligare hämmad i sitt initiativ.
V. Behovet av medel som ger en känsla av identitet »Att veta vem man är», vad man har för möjligheter, vad man har inom sig, etc.
Tillfredsställelse: Många konsumenter upp— ger att framför allt hallucinogenema ger ökade möjligheter till introspektion och me- ditation, varigenom man kan lära känna sig själv bättre — man gör »tripper», »resor i sitt inre», etc. Besvikelse: Vid »snedtändning» kan resulta- tet bli en identitetsförlust — ibland av utpräg- lad psykotisk art. Man kan genom sitt otill- låtna, »avvikande» beteende riskera att bli isolerad ifrån kontakter som kan vara »go- da» och positiva identifieringsobjekt.
Man kan vidare riskera att hamna i en fastlåst, steril »narkomanidentitet».
VI. Behov av siälvbestraffning på grund av ex.vis skuldkänslor och/eller skamkäns- lor. Man utsätter sig — oftast omedvetet — för situationer där man blir psykiskt och/ el- ler fysiskt skadad, varigenom skuldkänslor- na minskar. Tillfredsställelse: Alla besvikelsefaktorer som tidigare nämnts + sjukdomskomplika- tioner (ex.vis gulsot etc.) kan fylla sådana
En genomgående tendens tycks vara att dessa väsentliga behov Gaehoven II—V) i många avseenden tillfälligtvis kan tillfreds- ställas av narkotikakonsumtionen, men att man på längre sikt genomgående riskerar besvikelse av dem.
Om detta antagande är riktigt bör kon- sumtionsmotivationen vara specith stor hos personer som överhuvud taget har tendens att leva efter den s. k. lustprincipen och allt- så har svårt att avstå ifrån en behovstill- fredsställelse trots att den på längre sikt kan komma att innebära en svår besvikelse.
Är föregående resonemang riktigt bör man bland narkotikakonsumenter möta spe- ciellt många personer som visar även andra tecken på att leva efter »lustprincipen», såsom tendens att vara överdrivet impulsdri— ven och att ha en exceptionell tendens till antisocial agering.
De »medel» som under uppväxttiden leder till »målet» att uppleva en bestående känsla. av tillit, självständighet, initiativkraft och identitet, utgöres framför allt av kontinuer- lig och positiv kontakt med föräldrarna.
Det förefaller då rimligt att anta att man bland ungdomar som konsumerar narkotika finner ett proportionsvis stort antal som sak- nar och saknat tillgång till kontinuerlig och positiv kontakt med föräldrarna.
Personer med så kallade psykiska stör- ningar, alltså personer med mycket fastlåsta och/eller speciellt intensiva intra- och inter— personella konflikter antages i mindre ut- sträckning än andra uppleva en bestående känsla av tillit och/eller självständighet, och/eller initiativkraft och/eller identitet. Om så är fallet bör man bland konsumen- terna finna en överrepresentation av indivi- der med s.k. »psykiska störningar», ytt— rande sig i bristande s.k. -»socia1 anpass- ning» och »nervösa besvär».
De självfallet helt normala behov, som har att göra med frigörelse från föräldrar och »andra vuxna», brukar ofta föra ung- domar samman i större eller mindre grupper som gör gemensam sak i fronderingen mot »de vuxna». Man är med i gång, deltar i kollektiva — ibland provokativa — demon-
strationer mot de vuxna och deras uppfatt- ning om vad som är rätt och riktigt. Man blir exempelvis mods, provie, knutte eller dylikt. Eftersom N.K. är ett otillåtet bete- ende som har en starkt provocerande effekt på de vuxna förefaller det rimligt att anta att man bland ungdomar tillhörande gäng och speciella grupper, finner proportionsvis många narkotikakonsumenter.
Enligt författarens erfarenhet är det oftast ej bland de socialt och antisocialt aktiva, utan bland de passiva och i förhållande till kamraterna osjälvständiga medlemmarna i sådana grupper som det kan förekomma en mer uttalad narkotikakonsumtion. Det förefaller här adekvat att tala om en spas- siv revolt».
Ibland förefaller det att förhålla sig så att det ouppklarade beroendet av föräldrarna överflyttas till kamrater och narkotikakon- sumtion.
Flera av de tidigare nämnda behoven som tillfälligtvis kan tillfredsställas med nar- kotikakonsumtion, kan enligt gängse erfa- renhet även tillfredsställas med alkoholkon- sumtion, vilket gör det rimligt att antaga att det föreligger en samvariation mellan alkoholkonsumtion och narkotikakonsum— tion.
De ovan nämnda behoven och metoderna att handskas med dem, kan av olika skäl växla under konsumtionens gång.
Narkotikakonsumtionen i sig tenderar att ändra behovens intensitet och att åstadkom— ma en förändring i metoderna att handskas med dem.
Rimligtvis är det balansen mellan positiva —progressiva och negativa—regressiva utveck- lingspotentialer hos konsumenten i samspel med miljöns stödjande respektive hämman- de inflytande som avgör om konsumenten går helskinnad genom konsumtionen eller om han blir mer och mer fastlåst, avskärmad och i botten otillfredsställd — utom med av— seende på de självdestruktiva behoven — och fixerad i en personlighetsstympande och ut- vecklingshämmande »narkomanidentitet».
1.3 Metodik
Vid utformningen av undersökningsinstru- mentet fanns två målsättningar: För det första, att för den deskriptiva-fenomeno- logiska analysen få fram så mycket data som möjligt om narkotikakonsumtionen, konsumenternas personlighet och deras bak- grund, samt för det andra att få möjligheter att testa och vidareutveckla några hypoteser.
Som undersökningsinstrument användes ett frågeformulär, som utarbetades i samar- bete med sociologerna Gudrun Lindberg och Sten Johansson. Både beträffande redi- gering och innehåll blev det delvis omarbe- tat efter samråd med skolöverläkaren Rollof och med skoldirektionen. Formuläret inne- höll ett försättsblad med instruktion till ele- verna och 5 sidor med frågor, som besvara- des genom att kryssa för olika svarsalterna- tiv. Frågorna berörde — utom narkotikakon- sumtion — en del personliga och bakgrunds- mässiga förhållanden.
Innan formuläret definitivt fastställdes, prövades det i två nionde klasser i en skola tillhörande Stockholms län. Man använde samma tillvägagångssätt, som vid huvudun— dersökningen, förutom att undersökningen följdes av en diskussion med de deltagande eleverna om formulärets utformning. For- muläret upptogs övervägande positivt. Någ- ra förslag om ändring av formuläret erhölls och en del av dessa ledde till smärre for- mella och innehållsmässiga justeringar.
Berörda rektorer, lärare och skolsköter- skor fick skriftliga instruktioner som utar- betats i samråd med skoldirektionen. Under- sökningen var så planerad att eleverna ej på förhand skulle veta om den och den skedde klassvis på lektionstid under vederbörande lärares överinseende. Eleverna garanterades anonymitet och de fick själva stoppa i for- muläret i medföljande kuvert och klistra igen detta. De medarbetare som gick igenom formulären för att koda dem, fick genom— gående intrycket att eleverna med mycket få undantag föreföll ha satsat mycket seriöst och engagerat på undersökningen.
De insamlade data överfördes på hålkort och bearbetades med hjälp av datamaskin.
Materialets datamaskinbehandling har om- besörjts av fil. kand. Gudrun Lindberg.
1.4 Populationens storlek och bortfallet
318 elever saknades vid undersökningstill- fället. Dessa kallades sedan till respektive Skolsköterskor, där de erhöll samma instruk- tion som meddelades vid huvudundersök- ningen. Inom loppet av 4 veckor hade 273 av dessa elever fyllt i formuläret. Antalet ifyllda formulär var då 8540 och de var fördelade på 72 skolor.
Uppgifterna i de ovannämnda 273 for- mulären jämfördes med uppgifterna i hu- vudundersökningen med avseende på elever- nas ålder och frågorna: »har du någon du kan prata med om personliga problem» och »kan du dansa» samt narkotikakonsum— tionsfrekvens sam-t tidpunkt för första kon- sumtionstillfället. Inte i något av dessa av— seenden finner man en skillnad som går upp till 1 %.
Endast 45 elever (0,5 %) korn ej med i un— dersökningen.
En del data angående dessa elever inhäm- tades från skolorna och såg ut som följer:
Kön Antal
Pojkar 1 5 Flickor 23 Kön ej angivet 7
4_5
Pappans yrke
Socialgrupp 1 Socialgrupp 2 Socialgrupp 3 Uppgifter saknas
Frånvaro sista terminen
Över 200 timmar 24 90—200 timmar 8 »Ej mer än vad som är vanligt» 6 Vet ej _7
45
Tabell 1. Fördelningen av elever i olika grupper med hänsyn till antal konsumtionstillfällen. Frågan: Har Du någon gång använt knark?
Nej
1 gång 2—4 gånger 5—10 gånger
Grupp
I II III IV
Pojkar Flickor (N:4037) (N:3756)
Fler än 10 gånger V Summa %
Kommentar: Något mindre än var 4:e pojke och något mindre än var 5:e flicka hade således konsumerat knark.
Tabell 2. Fördelningen av de elever som ö.h.t. konsumerat narkotika med hänsyn till antal konsumtionstillfällen sista månaden. Frågan: Hur många gånger har Du tagit narkotika under sista månaden?
Grupp Grupp II, III, IV V
P. F. P. F. (N:703) (N:509) (N:175) (N:110) Ingen gång 79,3 71,7 26,3 19,1 1 gång 13,7 19,6 13,1 10,0 2—4 gånger 4,7 7,5 16,0 26,4 5—10 gånger 1,7 0,8 12,6 22,7 Fler än 10 gånger 0,7 0,4 32,0 21,8
Summa % 100,1 100,0 100,0 100,0
Kommentar: En ganska ringa del av konsumenterna hade konsumerat narkotika sista månaden och av hela undersökningspopulationen hade endast 6,7 % av pojkarna och 6,3 % av flickorna ö.h.t. konsu- merat narkotika sista månaden och endast 1,5 resp. 0,7 % vid fler än 10 tillfällen. Dessa resultat tolkas så att relativt många hade prövat narkotika, men mycket få hade fortsatt konsumtionen.
Tabell 3. Tidpunkt för första konsumtionstillfället. Frågan: När gjorde Du det första gången?
Grupp Grupp II, III, IV V
P. F. P. F. (N:717) (N:179) (N:526) (N:lll)_
oo'cxoo
Före år 1964 Under år 1964 Jan.—juni 1965 Juli—dec. 1965 Jan.—juni 1966 16,2 Juli—dec. 1966 45,3 Jan.—april 1967 14,0
100,1
AN »— . 539.6wa— NO NNIUHJJ
XD :Dxl
Förmodade orsaker till bortovaron Antal
Psykiska besvär 5 Narkotikaproblem 2 Skolk 12 Lättare kroppslig sjukdom 11 Svår kroppslig sjukdom 4 Vet ej _l_l_
45
Som väntat var således bortfallsgruppen kraftigt belastad beträffande bortovaro sista terminen och bland skälen till frånvaron in- tog skolk en framträdande position.
15 Resultat med kommentarer
Det första konsumtionstillfället har för de allra flesta konsumenterna ägt rum efter 1 juli 1966 (se tabell 3). Den skarpa gränsen här kan troligtvis bara delvis förklaras av att ungdomarna då uppnådde en viss ålder. För- modligen ligger det till så att narkotikakon- sumtionen i Stockholm sköt fart på ett näs- tan explosionsartat sätt under hösten 1966 — detta antagande styrks av att barnavårds- nämndens kvartalsstatistik utvisar en stark ökning av antalet aktuella ungdomar med narkotikaproblem fr.o.m. denna tid. (Se diagram 2.)
Som kvantitativt mått på konsumtionen användes i regel totala antalet konsumtions- tillfällen. Eleverna har med avseende på to— tala antalet konsumtionstillfällen indelats i följande 5 grupper:
Totala antalet konsumtionstill-
Grupp fällen
I Ingen gång 11 1 gång III 2—4 gånger IV 5—10 gånger V Fler än 10 gånger
Det totala antalet i barnavårdsnämnden aktuella ungdomar har enligt diagram 1 successivt minskat, vilket möjligen talar emot den ibland framförda hypotesen att vi fått en »ny sjukdom». Iakttagelsen stöder däremot antagandet att narkotikakonsum— tionen är ett symtom — ett nytt uttryck för disharrnoni och fastlåsta intra- och inter— personella konflikter. Andra »symtom», t. ex.
spritmissbruk, kriminalitet, destruktiv ag- gressivitet, etc. märks oftast rätt snabbt och leder till att vederbörande blir aktuell hos någon vårdinstans. Narkotikakonsum- tion pågår däremot ofta under lång tid utan att uppmärksammas och blir troligen i många fall aldrig upptäckt p. g. a. att den huvudsakligen leder till en passivisering och
Diagram I. Totala antalet barn aktuella vid barnavårdsnämnden i Stockholm
2 200 Antal
Diagram 2. Antalet ungdomar med känd narkotikakonsumtiom aktuella vid barna- vårdsnämnden i Stockholm
140 Antal
13: kv 1968
1 :a kv 1967
neddämpning. I enlighet med detta resone- ett mer acting-out-betonat och därmed mang skulle nergången i totalantalet BvN- iögonfallande uttryckssätt för sin disharmo- fall således delvis vara beroende av att ni, nu i stället ägnar sig åt en passiviserande många ungdomar, som tidigare har »valt» och ej observerad narkotikakonsumtion.
Tabell 4. Motiv att pröva narkotika. Frågan: Vad var det som gjorde att Du prövade knark?
Grupp 11, III, IV V
P. P. P. P. (N:722) (N:530) (N:176) (N:110)
OO vb)
Nuhahqnwo
1. Av nyfikenhet 91, 2. Ville visa att Du vågade 1 3. Kompisarna tjatade 2, 4. Du blev tvingad O, 0 0
9 u
»:
1 7 l 6 7
0,4 0,6 0,9 3,9 10,2 14,5
Summa % 100,0 100,0 100,0 99,9
WOOPOv—nup—
».
Kommentar: Av tabellen framgår att nynkenhet var ett dominerande motiv att pröva narkotika. Av betydelse synes vara den förskjutning man finner från nyfikenhet till »annat, vad?» allt efter antal konsumtions- tillfällen. Ungdomar som fortsatt att konsumera har alltså i viss utsträckning börjat konsumtionen med andra motiv än de som nöjt sig med »provkonsumtion».
Tabell 5. Typ av preparat. Frågan: Vad var det för preparat Du tog första gången?
Grupp II, III, IV V
P. P. P. P. (N:730) (Nz632) (N:178) (N:112)
Preludin 7 Ritalina 2 Hasch/ Marihuana 4 Morfin 2 Vet ej 0 Annat, vad? 1
100,
Kommentar: Det i särklass vanligaste preparatet vid första konsumtionstillfället var alltså hasch. Vidare gäller förhållandet att med stigande antal konsumtionstillfållen ökar sannolikheten för att debutpreparatet tillhört gruppen centralstimulantia, vilket kan tolkas så att de som varit motiverade till »fortsatt konsumtion», också varit motiverade att börja med »farligare preparat».
Tabell 6. Vanligaste preparat.
__________________.—_____-—————
Grupp
II, III, IV V
P. F. P. F. (N:575) (Nz448) (N:152) (N:106)
Preludin Ritalina Hasch/Marihuana Morfin Vet ej Annat, vad?
Summa % 100,0
__________—_____—————_——
Kommentar: Tabellen visar att cannabispreparat är den i särklass vanligaste sorten. Men ju fler konsumtions— tillfällen, desto mindre dominans för cannabispreparat i jämförelse med centralstimulantia. Detta kan tolkas så att en del konsumenter växlar över från hasch till centralstimulantia men också så att de som börjar med centralstimulantia har större tendens till fortsatt konsumtion än de som startar med hasch. Förmodligen är både dessa tolkningar giltiga.
Tabell 7. Administrationssätt. Frågan: Hur har Du tagit dessa preparat?
___________________.——_——————
Grupp II, HI, IV V
P. F. P. F. (N:154) (N:133) (N:150) (N:89)
1. Genom munnen 2. Injektion (spruta) 3. Rökt
4. Annat sätt, vad?
00 OP?—m qqmo
v
6
copuj
qllqw
Summa % 99,9 100,] 100,]
__________________———-——-———
Kommentar: Rökningen dominerar massivt, sedan följer »knapring» och därefter injektionsmetoden. Tendensen att »knapra» och injicera ökar med antalet konsumtionstillfällen, vilket kan tolkas så att en del rökare övergår till de andra administrationsformerna men också så att de som knaprar och injicerar har större tendens till fortsatt konsumtion än rökarna.
Tabell 8. Förväntade effekter av konsum- tionen. I (Till dem som ej konsumerat narkotika.) Frågan: Hur tror Du att man blir när man tar knark?
Pojkar Flickor (N:2405) (N:2386)
Illamående Glad , Sexuellt stimulerad , Får obehagliga fantasier 18, Får sköna fantasier Blir klar i huvudet Har ingen aning Annat, vad?
out?:— ”pp? OOO-Ä
N
NN uopao
manna—w
U) opp w
cocoa-|:— L.)
3 Summa % 100, 0 >.. 5 0
Kommentar: En stor del av icke-konsumenterna redovisar en uppfattning om hur knarket verkar. Till över- vägande del tycks de ha positiva förväntningar på narkotika-effekten.
Tabell 9. Förväntade effekter av konsum- tionen. II
(Till dem som besvarat ovanstående fråga.)
Frågan: Tänker Du på någon särskild sorts knark?
Pojkar Flickor (N:2838) (N:2927)
Nej 4 Preludin ,5 Ritalina ,1 Rasch/Marihuana ] ,] Morfin ,3 Vet ej ,3 0,3 Annat, vad? ,4 6,4 Summa % 100,1 99,9
Kommentar: En dominerande del av de ungdomar som aldrig prövat narkotika anger alltså i samband med sitt uttalande om knarkets förmodade effekt, att de inte tänker på »någon särskild sorts knark». Detta tolkas så att flertalet ungdomar upplever »knark» på ett mycket odifferentierat sätt.
wp 2» ml d7 as 1
Tabell 10. Subjektivt upplevda effekter av konsumtionen. (Till dem som konsumerat narkotika.) Frågan: Hur blir Du när Du har tagit knark?
___—___—
Illamående Glad Sexuellt stimulerad Får obehagliga fantasier Får sköna fantasier Blir klar i huvudet Är osäker Annat, hur?
Flera positiva svar Flera negativa svar Positiva + negativa svar
Grupp II, III, IV V
P. F. P. F. (N:708) (N:523) (N:178) (Nzlll)
lov—- Nb—l s—xomwjao—aso
_. sov—pgo "oo
menad—eocen »: b—t
... .... axl—bbx)
Nb:—Ulm MMOOOGXN
». u _. HONOOOOONICNU) »— .. ..
N_Nxe #NUI
..
.... amis) qv: lå
..4
»
Lo) __INJNUI
__ ung-no .
N
..
$ 43 Os wp
NDU-Ä
8 ... ... 3 o sa 30 0
Tabell 1]. Frågan: Tycker Du att Du på det hela taget mår bättre eller sämre nu än innan Du började knarka?
___—___——_————_———
Grupp
II, III, IV V
P. F. P. F. (N:51) (Nz41) (N:105) (N:76)
M
Bättre 9,8 22,0 12,4 25,0 Ingen skillnad 66,7 63,4 55,2 53,9 Sämre 23,5 14,6 32,4 21,1
Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0
_________________———————————
Tabell 12. Frågan: (Till dem som tagit nark. mer än 3 ggr. sista månaden.) Klarar Du dig bättre eller sämre i skolan nu än innan Du började knarka?
___—_______________—_————-——
Grupp 11, III, [V V
P. F. P. F. (N:54) (N:44) (N:107) (N:78)
___—ff—
Bättre 5,6 9,1 14,0 10,3 Ingen skillnad 72,2 68,1 58,9 53,8 Sämre 22,2 22,7 27,1 35,9
Summa % 100,0 99,9 100,0 100,0
______________________—_—_———————
Kommentar: Uppställningen av de förväntade och de faktiskt erhållna konsumtionseffekterna är tyvärr inte ut- förda på samma sätt, varför jämförelsen mellan de här informationerna haltar. Eventuellt förhåller det sig så att de förväntade och de faktiskt erhållna effekterna överensstämmer någorlunda, med undantag av att illamående tycks vara en betydligt vanligare negativ effekt än vad ungdomarna tror och tvärtom beträffande »obehagliga fantasier». Flickorna tenderar att må bättre efter det att de började knarka, men det förhåller sig tvärtom med pojkarna. Kanske manövrerar flickorna sitt knarkande mer omdömesgillt än pojkarna? Hos både kvinnliga och manliga konsumenter är tendensen den att man anser sig klara skolan sämre sedan man börjat knarka.
Tabell 13. Motiv att avstå från narkotika. Kommentar: _ Bland motiven att avstå erbjuden knark domi- nerar rädslan för att bli narkoman, därefter följer motivet att »knarket verkade ointressant». Och så följer rädslan »för andra skadliga följ- _ _ der». Rädsla för straff tycks däremot spela en POJkal' FthOT mycket oansenlig roll. Vid den tidpunkt den här
(N:1247) (N:1107) undersökningen företogs hade det ännu inte
bedrrvrts särskllt mycket vettig narkotika-infor-
, mation bland stadens ungdomar. Kanske är
Verkade omtressant 273 31,7 det i dagens läge vanligare att ungdomar avstår Radd for att bh för att de finner knarkandet ointressant och narkoman 47,5 47,7 p. g. a. rädsla för »andra skadliga följder» än för åååcårför andra skadliga 15,6 14,8 att de är rädda för att bli narkomaner. Rädd för straff 0,8 0,4 Kostade pengar 4,5 1,3 Annat skäl, vad? 4,2 4,2
Summa % 99,9 100,1
Frågan: Vad har Du haft för skäl när Du sagt nej till erbjudandet?
Tabell 14. Motiv att upphöra med konsumtionen. Frågan: Om Du tidigare knarkat, men slutat - varför slutade Du?
___—___ Grupp
II, III, IV V
P. F. P. F.
(Nz347) (N:207) (N:70) (N:43) &_
Det var inte intressant längre Rädd för att bli narkoman Rädd för andra skadliga följder Rädd för straff Kostade pengar Annat skäl, vad?
Kommentar: Motiven till att ej fortsätta respektive till att sluta med narkotikakonsumtion följer samma rang- ordning som motiven till att avstå från erbjudet knark. Först kommer alltså rädslan för att bli narkoman, sedan bristande intresse och så rädsla för »andra skadliga följder». Bristande intresse är ett mindre vanligt motiv bland dem, som konsumerat mer, medan rädslan för att bli narkoman och rädslan för »andra skadliga följder» sammanslagna, tenderar att vara större bland dem som kon- sumerat mer. Kanske har man i ökande omfattning kommit i kontakt med »avskräckande exempel»?
Tabell 15. Ungdomarnas åsikter om vad man bör göra med narkotikakonsumenter. Frågan: Vad tycker Du man skall göra med ungdomar som använder narkotika (knark)?
___—___— Grupp Grupp GTUPP
I II, III, IV V
P. F. P. F. P. F. (N:3 425) (N:3 332) (N:734) (N:531) (N:175) (Nzlll) ___—___—
]. Låta dem vara ifred 2. Ge dem ngn sorts bestraffning 3. Ge dem vård 4. Försöka tala dem tillrätta 2 + 3
___-8
&Owy_fl_tow o_>—-N N
A mrpu u
unamoouz & .b WOT—'xlo
w w .. t—NUI-F— — .
U.) U)
Pia-pgooo lxlmm U.)
uN-th'xoaxooaxox
».
wAmep—w HO—gxwwu oomv-w-P—muxo
». »
+4 +4 ,va?
>_- _- .h
ON!—- .:; Pmoyomw
% ägo max
W'o xo
.... O O ... ... 8
".... .... o _o o © )0 xo
Summa %
Kommentar: Både konsumenter och icke konsumenter är i övervägande utsträckning inställda på vård- och tala- tillrätta alternativen. Konsumenterna tenderar att i större utsträckning än icke konsumenterna hävda att man ska »låta dem vara ifred». Bestraffningsalternativet är det ytterst få som föreslagit och därvidlag är det knappast någon skillnad mellan konsumenter och icke konsumenter.
Tabell 16. Utbudet av narkotika. I (till dem som aldrig konsumerat narkotika)
Frågan: Har Du blivit erbjuden knark någon gång?
Pojkar Flickor (N:3292) (N:3307)
Nej, aldrig 62,1 66,6 Ja, en gång 18,3 18,1 Ja, flera gånger 19,6 15,2
Summa % 100,0 99,9
Tabell 17. Utbudet av narkotika. II Frågan: Om Du har tagit knark: Vem brukar Du få knark från?
Kommentar: Drygt en tredjedel av icke-konsumenterna har någon gång erbjudits knark. Räknar man in konsumenterna till sådana som erbjudits knark, finner man att närmare hälften av alla i materia— let ingående ungdomar minst 1 gång erbjudits knark. Detta måste ju betraktas som ett mycket stort utbud!
____________—___———-—————————
Pojkar Flickor
Gr.II-IV Gr. V (N:696) (N:175)
Gr.II-IV Gr. V (N:513) (N:110)
________________—————————
13,4 23, 1 3
1. Okänd person
2. Bekant
3. Klasskamrat
4. Annan kamrat Annan, vem? 1 + 3 3 + 2 —— 4
" 1 + 2 —— 4
Ovriga kombinationer
Summa % 100,]
».
se”-is Nr— 033an
».
.. _A'xoa- U)
1 0,9 7,4
9
[Mb-l p—chq—a ana »— N d'Or—ND
».
N'waxo
».
e
o m 43 5 3
__
,2 ,2
».
q'axm
knäar-ON
.lv—oo
HN mm—xlqwxooov—l
»
_. o P o .. o 9 N se 30 se
________________.__—_——————
Kommentar: Det vanligaste tycks vara att konsumenterna får knarket från personer de känner, dock är den ten- densen mindre uttalad bland konsumenter med högre konsumtionsfrekvens. Möjligen är det så att en högre konsumtion kräver leverans från mer välförsedda, professionella langare?
Tabe/I 18. Utbudet av narkotika. III (Till dem som inte tagit knark.)
Frågan: Om Du erbjudits knark, vem var det som erbjöd Dig det?
Pojkar Flickor (N:1236) (N: 1 103)
1. Okänd person 2. Bekant 3. Klasskamrat 4. Annan kamrat 5. Annan, vem? ] + 3 3 + 2 eller 4 1 + 2 eller 4 Övriga kombinationer
».
oqu—xo
».
_u- se"—oxe
Hampe-w
'
r—l
».
w
- p—wen—
eg:-»— [0me 099 lll-QOXUIOXW
».
%
Summa % O _! 5 ... 9
Kommentar: Förvånande är att de »icke-konsumenter» som erbjudits knark, till något mer än 50 % fått dessa erbjudanden från okända personer. Er- bjudanden från klasskamrat tycks däremot vara relativt ovanliga.
Tabell 19. Utbudet av narkotika. IV Kommentar: _ Frågan' Som väntat Visar det sig att hasch är det pre-
. . _ parat som oftast bjuds ut, men oväntat ofta er- 8:31 132; glänt-133223??? bjudes även centralstimulantia.
Du erbjöds? (Första gången.)
Pojkar Flickor (N:123l) (N:1107)
Preludin 10,6 Ritalina 0,6 Hasch/Marihuana 73,0 Morfin 1,5 Vet ej 11,6 Annat, vad? 2,5 9 Summa% 9 ,8
Tabell 20. Ålder och kön.
% Pojkar Flickor
Gr. Grupp Gr. Summa Gr. Grupp Gr. Summa I II, III, IV V % Antal I II, III, IV V % Antal ___—___—
Född år: 1953—54: 100,00 — — 100,00 9 75,00 8,33 16,66 99,99 12 1951—52: 80,03 16,19 3,76 99,98 3 562 83,86 13,39 2,76 100,01 3 549 1949—50: 70,45 22,99 6,55 99,99 687 83,42 13,75 2,84 100,01 422 1947—48: 33,33 66,66 — 99,99 3 100,00 — — 100,00 24
1945—46: 100,00 — — 100,00 1 — — — — &
Kommentar: Bland de äldre pojkarna är det således proportionellt sett något vanligare med narkotikakonsumtion, vilket antingen kan tolkas så att narkotikakonsumtionen ibland lett till kvarsittning eller så att kvar- sittare i regel har det problematiskt och att narkotikakonsumtionen kan vara ett symtom på detta. Slutligen kan det bero på att dessa ungdomar över huvud taget är mer »erfarna».
Tabell 21. Skolförhållanden.
Grupp II, III, IV P. F.
Gymnasiala linjen 36,4 41,5 33,7 Teoretisk linje 34,7 24,4 30,3 Praktisk linje 19,9 20,2 Hjälpklass 1,6 2,3 0,6 Ögon— och hörselskadad —— 0,2 Ej svarat 8,9 11,8 15,2 16,4 ___ Summa % 100,0 99,9 100,0 100,0 100,0
Kommentar: Det tycks inte finnas någon tendens till ökad knark-konsumtion hos intellektuellt handikappade elever. Det föreligger en proportionsvis låg konsumtionsfrekvens bland ungdomar på gymnasial linje. Kanske beror detta på att dessa ungdomar troligtvis genomsnittligen tillhör en mer »ambitiös» grupp än andra jämnåriga.
Tabell 22. Relationen till primär- och sekundärgrupp. I Frågan: Känner Du någon eller några personer, som Du kan prata med om personliga problem? _____________________————
Grupp Grupp
I II, III, IV V
P. F. P. F. P. F. (N:3298) (N:3330) (N:729) (N:531) (N:180) (N:112)
___________—____——_————
&
... P A "xo
Nej, ingen 1. Ja, mamma 2. Ja, pappa 3. Ja, lärare 4. Ja, kamrat 5. Ja, någon annan 1 + 2 1 + 3 cl. 4 cl. 5 2._+ 3 el. 4el. 5 Ovriga kombinationer
Summa % 100,0 100,0
________________—————————
.. oppa.» Soo
u
osuwhqwaq I .N
o—pxm CLI-N
ww N muwjvuo
..
N
».
|_-
».
Nåmahq wqm
u. >— NOOOUJPONND
(db—l ut» u—A—JpNN
». u
Abu—'Aun-naxw
.
».
Nil—Aph— cm—Ammw
!” ,” xo
xo )” »o .8 o
Kommentar: Påtagliga skillnader framkommer beträffande narkotikakonsumtionen hos ungdomar som kan tala med mamma och/eller pappa om personliga problem i jämförelse med sådana som inte kan det. Detta tolkas så att de ungdomar som har sämre relationer till föräldrarna har högre konsumtionsmotiva- tion.
Tabell 23. Relationen till primär- och sekundärgrupp. II Frågan: Har Du en bästa vän?
_______________.____—————
Grupp Grupp I II, III, IV V
P. F. P. F. P. F. (N:3 094)(N:3 321) (N:726) (N:534) (N:175) (Nzlll)
________________________————————— Ja 87,0 92,1 89,0 92,9 81,1 91,9 Nej 13,0 7,9 11,0 7,1 18,9 8,1
Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
_________________————
Tabell 24. Relationen till primär- och sekundårgrupp. III Frågan: Har Du en flickvän/pojkvän? ___—_______________.__.__——————
Grupp GTUPP I II, III, IV V
P. P. P. F. P. F. (N:3 249) (N:3 265) (N:721) (N:530) (N:173) (N:108)
_______________.____——————
22,1 32,0 34,3 50,8 39,3 52,8 77,9 68,0 65,7 49,2 60,7 47,2
Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 _ 100,0
____________________—————
Tabell 25. Relationen till primär- och sekundärgrupp. IV Frågan: Tillhör Du ett gäng?
————___
Grupp Grupp
I II, III, IV V
P. F. P. F. P. F. (N:3 241) (N:3 277) (N:716) (N:528) (N:176) (N:109)
29,9 29,1 53,1 48,7 71,6 67,0 70,1 70,9 46,9 51,3 28,4 33,0
Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
Tabell 26. Åsikt om polisen. Frågan: Vilket av följande påståenden stämmer bäst med Din åsikt om polisen?
_—-____ Grupp Grupp Grupp
I II, III, IV V
P. F. P. P . P. P.
(N:3 241) (N:3 267) (N:711) (N:515) (N:172) (N:110) M_— Polisen är hygglig och bra 17,3 17,7 8,0 5,9 3, 3,6 Polisen är för det mesta hygglig 46,8 46,6 43,4 42,5 35, 30,4 Polisen är hård men rättvis 27,4 27,2 29,5 31,0 25,6 19,6 Polisen är hård och orättvis 8,3 19,0 20,6 35,8 46,4 ___
Summa % 99,8 99,9 100,0 100,0 100,0 R_— Kommentar: Hypotesen att konsumenterna skulle tendera att ha mer negativa åsikter om polisen än icke-konsu- menterna bekräftades således till fullo. Detta gäller även om man vid jämförelsen utesluter konsu- menter som »tagits av polisen».
Tabell 27. Kontakt med barnavårdsnämnden. Frågan: Har Du haft med barnavårdsnämnden att göra?
___—___— Pojkar (N:4 084) Flickor (N:3 883)
Gr. Gr. Gr. Gr. Gr. Gr. Gr. Gr. Gr. I II III IV V S:a %I
80,7 7 7 6,2 2,8 2,5 99,9 84,5 5 9 , 47,7 9,6 14,9 8,2 19,6 100,0 48,3 9 4 , —_____ Tabell 28. Tagits av polisen. Frågan: Har Du tagits av polisen någon gång? & Pojkar (N:4 103) Flickor (N:3 706)
Gr. Gr. Gr. . Gr. Gr. Gr. Gr. Gr. S:a II III V %
7,3 5,3 2,4 1,9 1,9 100,0 10,9 14,0 7,0 7,5 18,7 100,0 Kommentar: Hypoteserna att konsumenterna proportionsvis oftare har haft att göra med polis och barnavårds- nämnd stöds av resultaten. De handlingar man begått som föranlett polisens eller barnavårdsnämn- dens ingripande är säkerligen ofta uttryck för trots, åsidosättande av vuxna och myndigheter, precis på samma sätt som narkotikakonsumtionen.
Tabell 29. Nervösa besvär. Frågan: Har Du någon gång sökt läkare för nervösa besvär? _________________—__—————————
Pojkar (N:4 078) Flickor (N:3 893)
Gr. Gr. Gr. S:a III %
Gr. Gr. Gr. Gr. S:a Gr. Gr. II III IV V % I II
Gr.
78,1 8,0 7,0 3,2 3,7 100,0 84,3 5,7 66,8 8,0 9,4 5,3 10,5 100,0 74,9 7,8 100,7
__________________———————
Kommentar: Hypotesen att narkotikakonsumtion och nervösa besvär i viss utsträckning samvarierar, stöds av resultaten. Orsaken till denna samvariation står förmodligen att finna i bl. a. följande två förhållan- den: 1) De som är »nervösa» kan ibland motiveras att använda knark som »medicin» mot nervosi- teten. 2) Vidare står ungdomar som är »nervösa» ofta i konflikt med både yttre och inre auktoriteter — oppositionen mot dessa »auktoriteter» kan då ageras ut genom att man begår otillåtna handlingar, såsom t. ex. att konsumera narkotika.
Tabell 30. Tobaksvanor. Frågan: Om Du röker, hur mycket röker Du? ___________._____.—__———-————
Grupp I 11, 111, IV V
Grupp
P. F. P. F. P. F. Cigarretter: N:3 339 N:3 336 Nz732 Nz533 N:179 Nzlll _______________-—_———-
ON mougoe—v—
..
b kil 'o i—l
0 cig. 1 cig. 2—4 5—10 11—20 20— Pipa
».
..
».
mNÄmmw
_ Opa
D—lb—l i—lb—l N?sqw O NN—H—O-lå Hkr—A ___-w_mw-P— UIN
». ».
m—wbwpw u—oxoy-owq wmwumhq
-.
N vvs? Ul-ÅXDNIOXNQ
_un— GWMHMNM oquwqa
».
H
0 o Soo o 9 o xo .*0 & .. 5 o .. o 9 0
Summa % 10 , 1 1
Kommentar: Det föreligger en mycket stark samvariation mellan rökvanor och narkotikakonsumtion som säkert har många förklaringar. En banal, troligen rätt viktig faktor torde vara att den vanligaste konsum- tionsformen — haschrökningen — är ganska knepig att komma till rätta med, om man saknar tidigare erfarenhet av rökning.
Tabell 3]. Spritvanor. I Frågan: Dricker Du sprit någon gång?
_______________________—____________________
Nej
1 gång/mån. 2—4 ggr/mån. 5—10 ggr/mån. Fler än 10 ggr/mån.
Summa %
Grupp I
P. F. (N:3 306) (N:311)
100,0
Grupp 11, 111, IV
P. F. (N:735) (N:533)
V
P. F. (N:177) (N:111)
Tabell 32. Spritvanor. II Frågan: Har Du någon gång varit ordentligt berusad? ___—___—
Grupp Grupp I II, III, IV V
P. F. P. F. P. F. (N:3135)(N:3197) (N:698) (N:506) (N:171) (N:106)
38,0 27,9 86,7 81,2 98,8 93,4 62,0 72,1 13,3 18,8 1,2 6,6
Summa % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
Kommentar: Hypotesen att spritkonsumtion och narkotikakonsumtion samvarierar bekräftas starkt av resultaten. Kanske kan detta förklaras med att de motiv — bakgrundsmässiga och personlighetsmässiga — som ligger bakom narkotikakonsumtion, troligen delvis är tämligen identiska med de som ligger bakom alkoholkonsumtion.
Tabell 33. Kompletta - inkompletta hem. Frågan: Har Du bott hos båda dina föräldrar under hela din uppväxttid?
Grupp Grupp Grupp I II, III, IV V
P. F. P. F. P. F. (N:3 330) (N:3 336) (N:736) (N:531) (N:176) (N:112)
Ja 83,9 Nej, orsak: dödsfall 3,4 Nej, föräldrarna är skilda 10,5 Nej, annan orsak 2,2
Summa % 100,0
Kommentar: Hypotesen att konsumenter i jämförelse med icke-konsumenter oftare skulle komma från inkom- pletta hem, stöds av resultaten. Det finns förmodligen många orsaker till detta, några av de viktigaste kan vara följande: 1) Ungdomar som kommer från inkompletta hem har oftare än andra haft mindre tillgång till positiv föräldrakontakt. De har p.g.a. detta mer behov än andra av värmande, trygghetsskapande och lust- stimulerande upplevelser. Detta kan då — visserligen bara tillfälligtvis och oftast till ett högt pris — uppnås genom narkotikakonsumtionen. 2) Ungdomar som bara har en tillgänglig förälder står ofta i ett mer utpräglat beroendeförhållande till denna enda förälder än vad förhållandet blir till de två föräldrarna i ett »komplett» hem. Ett sätt att försöka manövrera sig ut ur detta beroendeförhållande kan då vara att man trotsar och provocerar och gör otillåtna saker, t. ex. knarkar.
Tabell 34. Pappans yrke. Frågan: Vad har Din pappa för yrke?
Pojkar Flickor
Grupp Grupp Grupp Grupp Grupp Grupp I II, III, IV V S:a % I II, III, IV V S:a %
Socialgrupp: (I enlighet med Stat. I 82,1 14,1 3,8 100,0 87,8 10,2 2,0 100,0 centralbyråns tidigare H 77,1 18,9 3,9 99,9 84,5 13,1 2,3 99,9 indelning.) III 76,9 19,0 4 8 100,7 80,0 16,1 3 9 100,0
Kommentar: _ Hypotesen att ungdomar från familjer tillhörande »1ägre» socialgrupper proportionsvns skulle ha större benägenhet att konsumera narkotika, stöds i viss utsträckning av resultaten.
Tabell 35. Mammans yrke. Frågan: Yrkesarbetar Din mamma?
____________________—————————
Grupp I
F. F.
N:3 267 N:3 293
Grupp
II, III, IV V
F. Nz514
F. N:108
P. N:l75
P. N:707
___________________——-—————
49,3 18,5 32,2
100,0
51,9 17,0 31,1
Summa % 100,0
Kommentar:
58,6 16,1 25,3
100,0
56,0 21,1 22,9
100,0
63,0 13,0 24,0
100,0
56,6 18,0 25,5
100,1
Man finner en viss samvariation mellan förhållandet att mamman yrkesarbetar och knarkkonsum- tion. Den främsta orsaken till det torde vara att denna bakgrundsvariabel är starkt korrelerad till variabeln »inkompletta» hem.
Tabell 36. Fickpengar. Frågan: Hur mycket fickpengar har Du?
_______________________—————-
Pojkar
Grupp Grupp I N: 3 271 727
85,0 77,8 60,2 88,2
Låg Medelstor Hög
Får vid behov
|
12 18 29
8 2 5 3 4 10 7 2
_____________—__———————
9;
Tabell 37. Samband mellan fickpengars stor- lek och antal gånger man använt narkotika, uppdelat på kön och stadsdel. (Gammakoefti- cient.)
Pojkar Flickor
.31 .34 .26
.29 .23 .31
Innerstan Västerort Söderort
Kommentar: Den positiva korrelationen mellan fickpen- ningens storlek och narkotikakonsumtionen orsakas kanske bl. a. av att konsumenterna i jämförelse med icke-konsumenterna, kämpar mer för sina materiella rättigheter eller att de proportionsvis oftare kommer från familjer där föräldrarna känner sig som »dåliga föräldrar» och försöker döva sin ruelse över detta genom att vara speciellt generösa i materiellt avseende?
Grupp Summa Grupp Grupp 11, 111, IV V 174
Flickor
Grupp Summa 1 %
3312
II, III, IV V 521
%
100,0 90,3 99,8 87,1
:
!
82 03 9,1 53
1.5.1 En jämförelse av elever som beträffan- de narkotikakonsumtion skiljer sig i kvalita- tivt avseende ( jfr tabell 38)
Hypotetiskt antogs att elever som enbart konsumerat hasch Skulle vara mera lika icke konsumenter än de som konsumerat central- stimulantia, LSD, palfium och morfin och framför allt de som injicerat narkotika in- travenöst med avseende på bakgrunds- och personlighetsvariabler.
På grund av frågeformulärets utformning och på grund av nödvändigheten av att er- hålla grupper som ej var alltför små, gjordes följande delvis diskutabla indelning av de narkotikakonsumenter som använt narkoti- ka »sista månaden».
A. »Rena» haschrökare. Alla konsumen-
Tabell 38. Jämförelse mellan grupper av elever med olika konsumtionsmönster.
A
Antal konsumtionstillfällen sista månaden: 1 gång 2—4 ggr 27 5-—10 ggr 10 1 1— 7
Summa % 100
56
Preparat + administrationssätt sista mån. Hasch Preludin
Ritalina — LSD — Morfin — Palfium — Injektion —- Debut
Före 1 juli 1966 4 Juli—dec. 1966 56 Jan.—april 1967 40
Summa % 100 Debutpreparat Centralstimulantia Cannabis
4% 95%
74%
22% 13% 88% 42% 60% 29% 38% 27% 21% 92%
»Komplett hem»
Kan prata med mamma + pappa om personliga problem Har mer än 90 kronor i veckopeng Har bästa vän/väninna
Har stadigt sällskap
Ar med i gång Har max. negativ åsikt om polisen Tagits av polisen Varit aktuell i BvN p. g. a. otillåten handl. Sökt läkare för nervösa besvär
100% 100%
100
100 100
78% 56% 30% 100%
11%
72 % 100 %
7% 1% $%
68% 52% 24% 100% 24% 4% 4%
44 30 26
100
29 50 21
100
30 48 22
100
56 24 16
96 101
12% 76%
72%
24% 40% 88 % 45 % 75 % 50% 76% 76% 25 % 100%
18% 76%
78%
19% 42% 81 % 62% 85% 42% 56% 52% 31 % 100%
22% 65%
63%
28 % 39 % 79 % 54 % 77 % 35 % 73 % 64 % 33 % 100 %
4% 96%
58%
S% 17% 80% 36% 76% 52% 68% 56% 26% 100%
25% 75%
70%
9% 21% 85% 42% 65% 50% 45% 35% 21% 94%
Har varit ordentligt berusad ___—___— ter som enbart använt hasch sista månaden. N: 360
B. De intensivare haschrökarna. Härmed avses de haschkonsumenter tillhörande ovanstående grupp A, som under sista må- naden konsumerat hasch vid fler än 10 till- fällen. N: 25
C. »Knaprarna». De som sista månaden tagit centralstimulantia per os, eventuellt även andra preparat, men som ej har injice- rat narkotika. N: 74
D. LSD-konsumenterna. De som under sista månaden tagit LSD och eventuellt även andra preparat.
N: 25
E. De som tagit morfin och/eller palfium sista månaden, samt eventuellt även andra preparat. N: 27
F. »Silarna». De som injicerat narkotika sista månaden och eventuellt använt sig av andra konsumtionsformer. N: 51
1.5.2 Kommentar
Invändningar. Grupperna C, D, E, F är så- lunda mycket »orena» i den meningen att exempelvis en genomgående hög procent av medlemmarna — förutom det för gruppen
typiska preparatet eller den typiska admini- strationsformen - även använt andra prepa- rat och andra administrationsformer.
Vidare vet man ingenting om konsum- tionsfrekvensen av centralstimulantia, LSD och morfin-pajfium, i grupperna C, D, E och ej heller injektionsfrekvensen i grupp F. Man vet endast att medlemmarna i respekti- ve grupper, överhuvud taget konsumerat respektive preparat och använt respektive konsumtionsforrner »sista månaden».
Vidare vet man ej i vilken utsträckning medlemmarna i grupperna A och B före »sista månaden» använt andra preparat än hasch.
Grupp B, är i jämförelse med de övriga grupperna, hårdare belastad med avseende på antal konsumtionstillfällen sista måna- den, då ju denna grupp definierades så att alla medlemmarna skulle ha konsumerat narkotika vid minst 11 tillfällen under sista månaden.
Med reservation för ovanstående invänd- ningar, kan konstateras att:
beträffande kansumtionsvariablerna skiljer sig grupperna åt i följande avseenden: med- lemmarna i grupp A har genomsnittligen ta- git narkotika för första gången senare än medlemmarna i övriga grupper. Specieut i grupp F har proportionsvis många konsu- merat narkotika första gången tidigt. Detta antages spegla det — utifrån praktiskt klinis- ka erfarenheter antagna — förhållandet att ungdomar som tidigt börjat konsumera nar-
kotika har en speciell tendens att ägna sig åt speciellt farlig narkotikakonsumtion. För detta talar också resultatet att man i grupp C, D, E, F oftare än i grupp A, B har an- vänt centralstimulantia vid första konsum- tionstillfället. Ytterligare en förklaring till det sistnämnda förhållandet kan naturligtvis vara att man tenderar att fortsätta det pre- parat man en gång börjat med.
Beträffande variablerna som rör hemför- hållanden finner man att de »intensiva haschrökarna» i jämförelse med övriga grupper, oftare kommer från inkompletta hem och mer sällan kan prata med mamma plus pappa om personliga problem och att medlemmarna i grupperna A och B genom- snittligen har lägre fickpeng än de andra grupperna.
Beträffande förhållandet till sekundär- gruppen kan konstateras att medlemmarna i grupperna E och F proportionsvis oftare har stadigt sällskap.
Beträffande åsikt om polisen och kontakt med barnavårdsnämnd och polis förhåller sig gruppen A, mer likt icke konsumenter än de övriga grupperna.
Sökt läkarvård för nervösa besvär har medlemmarna i grupp F gjort något oftare än medlemmarna i de övriga grupperna — specient i jämförelse med grupperna A och C.
Dessa med avseende på konsumtionens kvalitet olikartade grupper skilde sig alltså anmärkningsvärt litet åt beträffande variab- ler som belyser bakgrund, relationer och be- teenden.
1.6 Exempel på kumulativa effekter av faktorer varav narkotikakonsumtionen visat sig vara beroende.
Tabell 39. Kumulativa effekter I. Bott hos båda föräldrarna. Är med i gång.
Antal konsumtionstillfällen
Söder—pojkar Bott hos båda föräldrarna
Med i gång Ej med i gång
2—4
10,3 6,5 5,2 2,2
Tabell 39. Forts.
Antal konsumtionstillfällen
Söder-flickor Bott hos båda föräldrarna 0 1 2—4
Med i gång 69,3 8,9 10,9 Ej med i gång 88,3 5,1 3,8
Antal konsumtionstillfällen Söder-pojkar ___—___— Ej bott hos båda föräldrarna 0 1 2—4 %
Med i gång 52,9 9,7 15,5 100 Ej med i gång 74,4 11,0 8,2 100
Antal konsumtionstillfållen
Söder-dickor ___—___— Summa Ej bott hos båda föräldrarna () %
Med i gång 62,9 100,1 Ej med i gång 79,9 100
Kommentar: Således visar det sig exempelvis att bland pojkar på Söder har nästan hälften av de som både kommer från inkompletta hem och tillhör gäng, konsumerat narkotika!
Tabell 40. Kumulativa effekter II. Tagits av polisen. Varit aktuell i BvN. Sökt läkare för nervösa besvär. Söderort Procent
Antal ggr man använt narkotika
Nerv. _— BVN besvär 0 ggr 1 gång 2—4 ggr 5—10 ggr 11 ggr
Nej Nej 82,3 6,0 2,4 Nej Ja 74,4 7,5 5,3 Ja Nej 62,7 10,2 10,2 Ja Ja (28,6) (28,6) _ Nej Nej 63,8 13,8 6,3 Nej Ja 60,0 (8,0) (4,0) Ja Nej 41,4 15,1 11,2 Ja Ja (35,5) (19,4) (12,9)
Flickor
Nej Nej Nej 85,3 4,6 Nej Nej Ja 76,9 9,9 Nej Ja Nej (57,8) (8,9) 45 Nej Ja Ja (57,1) (14,3) 7 Ja Nej Nej 46,3 20,9 1 3,4 67 Ja Nej Ja (52,9) (17,6) (5,9) 17 Ja Ja Nej (42,9) (9,5) (26,2) 42 Ja Ja Ja (20,0) (10,0) (50,0) 10
Kommentar: Man finner således att nästan 315 av de ungdomar, som både tagits av polisen, någon gång varit aktuell i an samt haft nervösa besvär konsumerat narkotika.
7 1 6
1.7. En jämförelse mellan olika grupper icke—brukare Tabell 4]. En jämförelse mellan ungdomar som erbjudits men ej accepterat narkotika och sådana som ej erbjudits narkotika. Söder ___—”___
Ej erbj. . Erbj. ]. gång . .Erbj.lier.a ggr.
Pojkar: 2 459 _— _— ___—_; Flickor: 2 277 P. . P. . . F. ' '
Kan prata med mamma och pappa om personliga problem Komplett hem Socialgrupp I » H » III
54,2 86,7 15,0 43,0 34,3
86,3
"xo
u
år—oo-b wcob oma—
ggn—wu-
Har bästa vän Har stadigt sällskap Med i gång Dansar aldrig
w_tå då») .
».
gasa
Max. neg. åsikt om polis Tagits av polisen ngn gång Haft kontakt med BvN Sökt för nervösa besvär Aldrig varit berusad
u
Moro .. M.v-
_. mpqu 'h'ooe
.
&
i—lI—l sexa _Nasu. eou. som
wax
N_ON oo
ha A—l u.
Känner ej ngn klasskamr. som knarkar Känner ej andra kamrater som knarkar
Kommentar: Ungdomar som har erbjudits narkotika har således, i jämförelse med andra ungdomar, något oftare bästa-vän, och mycket oftare »stadigt sällskap» och tillhör mycket oftare gäng samt är oftare ute och dansar. Vilket kan bero på att ju mer man har av kamratkontakter och ju mer man är ute i »svängen» ju sannolikare är det att man erbjudes narkotika. ' De som erbjudits narkotika har oftare än andra tagits av polisen och varit aktuella hos BvN för otillåtna handlingar och de har mycket oftare varit ordentligt berusade. Dessa resultat kan bero på att ungdomar som har en spec. oppositionell hållning och/eller större tendens än andra att företa sig handlingar som inte är accepterade av föräldrarna och samhället har en tendens att söka sig till andra ungdomar med liknande tendenser som ex. kan yttra sig i utbjudande av narkotika. En annan bidragande förklaring kan vara att langarna spec. går på ungdomar som genom kläde- dräkt, frisyr och uppträdande etc. ger intryck av att vara på kant med »samhället».
1.8 Sammanfattning av de viktigaste resul- taten
22,7 % av pojkarna och 17,2 % av flickor- na i Stockholms 9:e klasser, uppgav sig nå- gon gång ha använt »knark», men endast 1,5 % av pojkarna och 0,7 % av flickorna uppgav att de hade konsumerat narkotika vid fler än 10 tillfällen under »den sista månaden».
Relativt många hade således prövat narko- tika, men mycket få hade konsumerat nar- kotika i någon större utsträckning.
De allra flesta som konsumerat narkotika hade gjort detta efter 1 juli 1966.
Nyfikenhet uppgavs i dominerande ut- sträckning vara motivet att pröva narkotika.
Cannabispreparat uppgavs vara den i sär- klass vanligaste narkotikasorten.
Av dem som aldrig konsumerat narkotika, uppgav 37,9 % av pojkarna och 33,4 % av flickorna att de en eller flera gånger erbju— dits narkotika. 73,0 % resp. 63,6 % uppgav att hasch/marihuana var de preparat som erbjudits och ca hälften uppgav att erbju- dandet kommit från »okänd person».
Bland dem som ej konsumerat narkotika uppgavs det vanligaste skälet att avstå från erbjudandet vara »rädsla för att bli narko- man».
Narkotikakonsumenterna hade i jämförel- se med de andra ungdomarna, proportions-
vis något mer sällan, bott hos båda sina för- äldrar under hela sin uppväxttid och de upp- gav sig i mindre utsträckning kunna prata med föräldrarna om »personliga problem», och de hade vidare genomsnittligen högre fickpeng.
I jämförelse med dem som aldrig konsu- merat narkotika var det bland konsumen- terna, vanligare att pojkarna hade en »flick- vän» och flickorna en »pojkvän» och det var vanligare att man tillhörde ett gång.
De som tagit narkotika hade genomsnitt- ligen en mer negativ åsikt om polisen än andra ungdomar.
Konsumenterna hade i mycket större ut- sträckning än icke konsumenterna tagits av polisen och haft att göra med BvN p. g. a. någon otillåten handling. Omkring hälften av de som haft kontakt med BvN och unge- fär lika stor andel av de som tagits av poli- sen hade konsumerat narkotika.
Bland dem som någon gång sökt läkare för nervösa besvär var det proportionsvis något vanligare än bland andra ungdomar att ha konsumerat narkotika.
Narkotikakonsumtionen visar sig samva— riera starkt med tobaks- och Spritvanor.
I de flesta avseenden där man finner skill- nader mellan icke konsumenter och konsu- menter (variabler som belyser »bakgrund», relationer och vanor samt andra beteenden) framkommer också skillnader vid en jämfö— relse — inom konsumentgruppen — mellan grupper av ungdomar med olika konsum- tionsintensitet. Sådana skillnader framkom- mer även vid en jämförelse _ inom gruppen som icke konsumerat narkotika — mellan gruppen som erbjudits narkotika och den grupp som icke erbjudits narkotika.
Vid enjämförelse mellan grupper av ung- domar som skiljer sig med avseende på kva- litativa konsumtionsvariabler (preparatsort och metod att ta in preparaten) finner man oväntat små skillnader beträffande de efter- frågade bakgrundsdata och data beträffan— de relationer, vanor och andra beteenden.
KAROLINSKA INSTITUTEI'
Konfidentiellt
Det här är en vetenskaplig undersökning som innehåller frågor om*oliku saker.
Det är nödvändigt för att undersökningen ska bli rättvisande att Du svarar upp-
riktigt på frågorna. Du ska inte skriva namn på formuläret. När Du fyllti formuläret skull Du själv stoppa ned det i bifogade kuvert och klistra igen det, varefter Du lämnar det till läraren som överlämnar det till skolsköterskan. Formulären skickas av _skol- sköterskan direkt till Karolinska Institutet och ingen lärare eller någon annan på Din skola kommer alt kunna ta reda på vad Du har svarat.
Undersökningen kommer, om vi får sanningsenliga svar att bli av stort värde för oss i vårt arbete som läkare.
Dr BENGT HERULF
Besvara frågorna genom att sätta kryss i den eller de rutor som stämmer på dig.
'I. Vilket år är du född? ............... [:| år 1953—1954 Kön: [:| år l951—l952 [] år 1949—1950 [] poike [I år 1947—1948 i:] år 1945—1946 [] flicka
Har du bott hos båda dina föräldrar under hela din uppväxttid, d.v.s. fram till du fyllt 16 år, eller om du är yngre fram tillnu?
i:] Ja [] Nei, orsak: dödsfall [:| Nei, föräldrarna är skilda [] Nei, annan orsak
3. Vad har din pappa för yrke? .........
Yrkosarbetar din mamma? ........... i] Ja, regelbundet i] Ja, ibland
Om du»: Vad arbetar han med? ......
4. Känner du någon eller några personer som du kan prata med om personliga problem? [I Nei, ingen D Ja, mamma (Du får fylla i flera rutor) [] Ja, pappa i:] Ja, lärare Ei Ja, kamrat [] Ja, någon annan
5. Röker du? . _ . JG El Nel
högst ] cigarrett per dag 2—4 cigarretter per dag
Om du»: hur mycket röker du? 5—10 cigarretter per dag 11—20 cigarretter per dag mer än 20 cigarretter per dag röker pipa
Hur gammal var du när du böriade röka? .................... ar
Dricker du mellanöl någon gång? ...... |:] Ja [] Nei
EI 1 gång per månad eller mindre Om ((Jan: Hur ofta dricker du mellanöl? i:] 2—4 ggr per månad
|:] 5—10 ggr per månad |:] fler än 10 ggr per månad
Hur gammal var du när du bäriade dricka mellanöl? år
Dricker du starköl någon gång? ....... |:] Ja [:l Nei
[] 1 gång per månad eller mindre Om (du»: Hur ofta dricker du starköl? . . [] 2—4 ggr per månad
|:] 5—10 ggr per månad [i fler än 10 ggr per månad
Hur gammal var du när du böriade dricka starköl? .................... år
Dricker du vin någon gång? .......... i] Ja |:] Nei
|:] 1 gång per månad eller mindre Om (då»: Hur ofta dricker du vin? . . . . [] 2—4 ggr per månad
i] 5—10 ggr per månad [] fler än 10 ggr per månad
.
Hur gammal var du när du böriade dricka vin? .................... ar
Dricker du sprit någon gång? ......... i:] Ja [i Nei
[:i 1 gång per månad eller mindre Om mia»: Hur ofta dricker du sprit? . . . . i] 2—4 ggr per månad
[:| 5—10 ggr per månad [:i fler än 10 ggr per månad
Hur gammal var du när du böriade dricka sprit? .................... år
. Har du någon bästa vän/väninna? . . . El Ja . Har du stadigt sällskap? ............ |:] Ja . Kan du dansa? [:| Ja . Är du med i något gäng? ........... [] Ja . Anser du dig vara raggare? ......... i:] Ja . Anser du dig vara mods? ............ El Ja . Anser du dig vara knutte/spätta? ..... |] Ja . Anser du dig vara sune/doris? ....... |:] Ja '. Anser du dig vara provie? ........... |:] Ja
'. Anser du dig vara något annat, vad?
Hur ofta håller du på med föliande saker på din fritid? (Sätt ett kryss på varie rad!) Ofta Ibland Dans . ........................... |] Sport ............................ |] Pop—musik ........................ D Annan musik ..................... [:| Scouting ......................... !] Annan föreningsverksamhet, vilken?
> ld rig
ElEl DDD DDDDDD (:||:! DDD DDDDBD
El
Hur mycket fickpengar har du? ................................................................................................................................ kr per månad.
Har du tagits av polisen någon gång? . . |:] Ja |:] Nei . Har du haft med barnavårdsnämnden att göra med anledning av att du giort något olagligt eller på annat sätt otillåtet? . . . [i Ja [:| Nei
. Har du haftnågon svår kroppslig sjukdom? [i Ja [:| Nei Om (du»: vilken? .........................................
. Har du någon gång sökt läkare för ner- vösa besvär? ...................... CI Ja [:| Nei
12. Vilket av föliande påståenden stämmer bäst med din åsikt om polisen? i:] Poliser är hyggliga och bra (Kryssa bara för en av rutorna.) i] Poliser är för det mesta hyggliga |:] Poliser är hårda, men rättvisa [] Poliser är hårda och orättvisa
13. Vad tycker du att man skall göra med ungdomar som använder narkotika (knark)? l:] Låta dom vara ifred [| Ge dorn någon sorts bestraffning (Du får fylla i flera rutor) |:] Ge dom vård ['_'] Försöka tala dom tillrätta [:| Annat, vad? ....................................................................................
14. a. Känner du till någon/några i din klass som knarkar? |:l Nei D Ja, en i:] Ja, 2—4 I:] Ja, 5—10 |:] Ja, fler än 10
b; Känner du någon/några andra iämnåriga, som knarkar? Cl Nei El Ja, en [I Ja, 2—4 I:] Ja, 5—10 |:] Ja, fler än 10
15.
|:) El El CI
DDDEIEIEIEID
DEBUG
Har du någon gång använt narkotika (knark)? |:] Ja ['_'] Nei
OM DITT SVAR ÄR orJA»:
Hur många gånger? 1 gång 2—4 gånger 5—10 gånger
Fler än 10 gånger
OM DITT SVAR ÄR uNEJ»:
Har du blivit erbiuden knark någon gång? [] Nei, aldrig Cl Ja, en gång [] Ja, flera gånger
När giorde du det första gången? Före år 1964 Under år 1964 Under ian—iuni 1965 Under iuli—dec. 1965 Under ian—iuni 1966 Under iuli—dec. 1966 Under ian—iuni 1967 Under iuli—dec. 1967
Vad var det som giorde att du prövade knark?
Av nyfikenhet Ville visa att du vågade Kompisarna tiatade Du blev tvingad
Annat, vad? ................................................................................
DDDEICID
EIEIEIEIEIEIIZI
El
Vad var det för preparat du tog första gången? Preludin Ritalina Hasch/marihuana Morfin Vet ei Annat, vad?
Hur blir du när du tagit knark?— (Om du tagit mer än en sort—väli den som du tagit oftast.) Illamående Glad Sexuellt stimulerad Får obehagliga fantasier Får sköna fantasier Blir klar i huvudet Är osäker
Annat, hur? .................................................................................
Vilken sort gäller ditt svar? ..
Om (du»: Vad har du haft för skäl när du sagt nei till erbiudandet? (Väli en av rutorna)
Verkade ointressant Rädd för att bli narkoman Rädd för andra skadliga fölider Rädd för straff Kostade pengar Annat skäl vad?
Om du erbiudits knark: Vem var det som" erbiöd dig det? i:] Okänd person [] Bekant Cl Klasskamrat. |:], Annan kamrat |:] Annan, vem? ................................................................................
Om du erbiudits knark: Vad var det för preparat du erbiöds? (Första gången.) Preludin Ritalina Hasch/ marihuana Morfin Vet ei
Annat, vad? ................................................................................
DBDDDD
Hur tror du att man blir när man tar knark?
Illamående Glad Sexuellt stimulerad Får obehagliga fantasier Får sköna fantasier Blir klar i huvudet
Har ingen aning Annat, vad?
DDDL—JDEIDEI
Tänker du på någon särskild sorts knark? [:| Ja [:| Nei
Om ((Ja»: vilken? ................................................................................
16. Om du har tagit knark: Vern brukar du få knark från? (Om du bara knarkat en gång—vemfick du det ifrån då?)
[| Okänd person Ei Bekant (Du får fylla i flera rutor) [] Klasskamrat |:] Annan kamrat D Annan, vem? ....................................................................................
17. a. Hur många gånger har du tagit narkotika under sista månaden? D Ingen gång [I En gång [i 2—4 ggr [] 5—10 ggr |:] Fler än 10 ggr
b. Om du tagit knark under den sista månaden, vilket eller vilka preparat har du tagit?
EI Preludin B Ritalina El Hasch D Morfin [] LSD [] Mebumal EI Palfium B Meproban E] Annat, vad? .
:. Hur har du tagit dessa preparat? [] Genom munnen [:| Iniektion (spruta) [:| Rökt |:] Annat sätt, vad?
TILL DEM SOM TAGIT NARKOTIKA MER ÄN 3 GÅNGER DEN SISTA MÅNADEN.
18. a. Tycker du att du på det hela taget mår bättre eller sämre nu än innan du böriade knarka?
|:] Bättre El Ingen skillnad |:] Sämre
b. Klarar du dig bättre eller sämre i skolan nu än innan du böriade knarka?
[] Bättre [] Ingen skillnad [:l Sämre
Om du tidigare knarkat, men slutat—varför slutade du? [:i Det var inte intressant längre Kommentar, om du vill skriva utförligare: |:] Rädd för att bli narkoman [:| Rädd för andra skadliga fölider [:| Rädd för straff [] Kostade pengar [] Annat skäl, vad?
Kommentar till undersökningen, om du vill säga "vad du anser om den:
TACK FÖR DIN MEDVERKAN.
Undersökning om narkotikabruk bland
skolungdom
Erland Jonsson Lars Svedugård
På uppdrag av SÖ har sociologerna docen- ten Erland Jonsson och fil. kand. Lars Sve- dugård genomfört en undersökning om nar- kotikabruk bland skolungdom. De har av- gett följande preliminära rapport.
2.1 Studie av narkotikabrukare i grundsko- lans nionde klass i Göteborg
Under senare år har narkotikaproblemet ägnats allt större uppmärksamhet. Detta torde i första hand bero på att man tyckt sig kunna iaktta ett ökat narkotikabruk främst bland ungdom. Ett flertal undersök- ningar har genomförts för att lokalisera olika kategorier av konsumenter.
För att ge de lokala skolmyndigheterna möjlighet att kartlägga utbredningen av narkotikabruket i skolorna i den egna kommunen erbjöd SÖ under våren 1967 samtliga kommuner i landet att delta i en enkätundersökning.1 Alla kommuner enga- gerade sig inte i undersökningen vilket in- nebär att de erhållna resultaten inte är gil- tiga för hela landet. Förutom information om narkotikabrukets omfattning önskade man inom SÖ också information om skill- nader mellan elever med olika erfarenheter av narkotikabruk beträffande social anpass- ning i och utom skolan. För att få denna problemställning belyst lät SÖ våren 1968 genomföra en enkätundersökning omfattan- de elever i nionde klass i samtliga grundsko- lor i Göteborg. I föreliggande preliminära
rapport skall denna undersöknings upplägg- ning och genomförande presenteras samt undersökningsresultaten redovisas och disku- teras. Först skall dock en närmare analys av undersökningens frågeställningar göras.
2.1 . 1 Undersökningens problemställningar
Huvudmålsättningen, som inledningsvis be- rördes, är i första hand att söka belysa vissa skillnader mellan elever med olika erfaren— heter av narkotikabruk. De kategorier av elever som jämförelsen skulle omfatta defi— nierades på följande sätt:
I. Narkotikabrukare. 11. Tidigare narkotikabrukare. III. Elever som erbjudits narkotika men inte utnyttjat möjligheten att pröva på nar- kotika.
IV. Elever som aldrig haft möjlighet att pröva på narkotika.
Vissa problem är förknippade med av- gränsningen av grupperna I och II. Grupp II består sålunda av de elever som mer eller mindre sporadiskt brukat narkotika men slutat och de elever som prövat på nar- kotika men inte övergått till att bruka det. Tidsfaktorn är här av stor betydelse. När kan man anse att en individ har upphört att bruka narkotika? Erfarenheten visar att ett icke >>utvecklat» narkotikabruk ibland kan redovisa ett högst oregelbundet konsum-
1 Redovisad i Aktuellt från skolöverstyrelsen. 1967/68: 9.
tionsmönster med relativt långa uppehåll mellan konsumtionstillfällena. Sålunda finns det med all säkerhet elever i grupp II som snarare borde återfinnas i grupp I. Likaså torde det finnas elever i grupp I som trots att de har för avsikt att fortsätta med sitt bruk inte kommer att göra det och som så- ledes egentligen skulle ha placerats i grupp II. Effekterna av dessa möjliga »felklassifi- ceringar» torde dock vara relativt små.
De fyra ovan definierade kategorierna har jämförts med avseende på följande grup- per av variabler:
]. Attityder till narkotika och narkotika- brukare samt till undervisningen om narko- tika i skolan.
2. Bruk av tobak, alkohol och lösnings- medel.
3. Anpassning i skolan.
4. Sociala kontakter utanför skolan.
5. Kontakt med föräldrarna. Definitionen av de enskilda variabler som ingår i de uppräknade variabelgrupperna görs i anslutning till resultatredovisningen.
2.1.2 Undersökningens uppläggning och ge- nomförande
Urvalet elever för undersökningen gjordes på grundval av resultaten från den av SÖ utförda allmänna kartläggningen av narko- tikabruket. Enligt det ursprungliga förslaget skulle huvudintresset inriktas på vissa kom- muner som visade sig ha hög frekvens av narkotikabrukande elever. Många både tek- niska och praktiska svårigheter har gjort att vi fått avstå från detta förfaringssätt. I stäl- let har vi valt att använda oss av skolor i ett mer sammanhängande område, med ett re- lativt sett stort antal narkotikabrukare, näm- ligen samtliga grundskolor i Göteborgs kom- mun med nionde klass. Antalet gymnasier
% av totala urvalet
4 414 100 3 638 82
Urval Inkomna formulär
, Bortfall
Elever som på grund av
inkomplett besvarade formulär ej kunnat fö- ras till någon av de fyra undersöknings— gruppema 230 Vid undersökningstill-
tållet frånvarande ele-
ver 776 18 Totalt bortfall 1 006 23
med nionde klass av grundskola uppgår till sex stycken. Endast två av dessa skolor finns med i totalmaterialet.
Data rörande undersökningsmaterialet samt bortfall har sammanfattats i tabell 1, som visar att det egentliga bortfallet, dvs. de elever, som av någon anledning var frånva- rande vid besvarandet av formulären upp- går till 18 % av totala urvalet. Därtill måste dock läggas ytterligare 5 % som på grund av att de lämnat ofullständiga uppgifter ej kun— de föras till någon av de fyra undersöknings- grupperna.
Uppdelningen av materialet på undersök- ningsgrupper skedde med utgångspunkt från svaren på frågorna nederst.
Som framgår av tabell 2 tillhör flertalet av respondenterna grupp IV, dvs. de som inte har haft någon kontakt med narkotika. Narkotikabrukarna — grupp I — uppgår till 4 % och är den minsta gruppen.
I samtliga grupper utom i grupp III, dvs. den grupp som innehåller ungdomar som har haft möjlighet att pröva narkotika men som av någon anledning avstått, överväger pojkarna. Särskilt markant är detta i grupp
___—___—
Knarkar du fortfarande? NEJ JA JA
Har Du någon gång blivit erbju- den knark eller på något annat sätt haft möjlighet att pröva på det?
NEJ
%—
Har du själv JA I någon gång knarkat? NEJ
IV
”__—R_—
Tabell 2. Undersökningsmaterialet, uppdelat på kön, fördelat på undersökningsgrupper.
_____________.____-_——-—————
Grupp I % II % III % IV % Totalt
_________________—_—————————
176 53 425 44 1 041 53 1 722 155 47 543 56 937 47 1 686 131 100 331 100 968 100 1978 100 3 408
4 10 28 58 100
(0
Pojkar 80 61 Flickor 51 39 Totalt ., ,
I, som innehåller 61 % pojkar och 39 % flickor. Ser man emellertid på det totala materialet, är detta mycket jämnt fördelat, 51 % pojkar mot 49 % flickor. Eftersom alla elever i urvalet kommer från grund- skolans nionde klass är åldern i stort sett densamma för samtliga: 16 år.
Datainsamlingen har skett genom grupp- enkäter med i huvudsak frågor med fasta svarsalternativ. Distributionen av frågefor- mulären till de olika skolorna ombesörjdes av Göteborgs allmänna skolstyrelse i april månad 1968. Eleverna besvarade formulä- ren anonymt under en lektionstirnme med en lärare närvarande. För att ytterligare betona anonymitetsskyddet uppmanades eleverna att lägga de besvarade formulären i ett bifogat omärkt kuvert som sedan samlades in av lä- rarna. I de skolor där så var möjligt skedde utdelningen av formulären samtidigt i alla klasser.
2.2 Undersökningsresultat
Undersökningsresultaten presenteras för de tidigare nämnda variabelgrupperna var för sig. En närmare beskrivning av grupperna I och II med utgångspunkt från variabler
relaterade till narkotikabruket ges i appen- dix II och III. Siffrorna i tabellerna är pro- centtal baserade på antaletflickor respektive pojkar i de olika grupperna. Tabellernas slut- summor vad gäller procenttalen varierar nå- got beroende på att ingen decimal har tagits med. I de tabeller där slutsumman saknas har det varit möjligt för eleverna att ange fler än ett svarsalternativ varför slutsum- man i en del fall överstiger 100 %.
Attityder till narkotika och narkotikabrukare samt till undervisningen om narkotika i skolan
Attityderna till narkotika och narkotika- brukare har mätts med en attitydskala kon- struerad enligt Likerts metod (se appendix I). Eleverna har tagit ställning till 18 posi- tivt eller negativt värderande omdömen om narkotika och narkotikabrukare. Svarsalter— nativen för varje påstående har poängsatts från 1—5 beroende på hur benägna eleverna är att instämma i påståendet ifråga. 5 poäng innebär den mest positiva attityden till ett påstående. Sålunda är det teoretiskt möjligt att med 18 påståenden uppnå en totalpoäng på 90, vilket skulle innebära en maximalt
Tabell 3. Attityder till narkotika och narkotikabrukare.
___________________.___—-——————
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt
Totalt P F
__________________________————-————
O 0 0 3 1 3 0 2 16 10 8 2 5 26 32 23 20 21 28 24 35 29 33 19 21 21 26 23 6 10 11 24 16 2 1
2 5 3 4 12 9 11 13 25 17 21 34 35 34 28 35 38 36 38 38 37 26 21 29 26 13 15 14 20 11 10 10 3 3 3
8 3 3 3 0 0 0 2 1 0 0 0 0 0
”___—___—
101 100
66,4
Summa 101 100 99
100 99 41,7
100 100 46,9
99 101 100
53,2
___—______________————-——
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
31 20 27 27 28 68 78 72 72 71 1 2 2 1 1
Summa 100 100 101 100 100
positiv attityd. En extremt negativ attityd motsvarar 18 poäng. Tabell 3 redovisar fördel- ningen av attitydpoängen för de olika grup- perna. För varje grupp anges även median- värdet (Md). Av tabellen framgår att de elever som fortsätter med sitt narkotikabruk (grupp I) har den överlägset mest positiva attityden med ett medianvärde på 66,4. Det är rimligt att anta att en av anledningarna till att man slutar med narkotikan skulle kun- na vara negativa erfarenheter av giftet ifrå- ga. Om så vore fallet kunde man vänta sig ett relativt lågt medianvärde för grupp II, lägre än för exempelvis grupp III. Grupp II har emellertid det näst högsta medianvär- det; 53,2. Grupp III i sin tur har ett högre medianvärde (46,9) än grupp IV (41,7).
I samtliga grupper anser flertalet respon— denter att skolan inte har gett dem tillräck- lig information om narkotika och dess verkningar. Bara en fjärdedel av responden- terna svarar att informationen är tillräcklig, vilket pekar på att det, trots den ökade in- formationsverksamhet som har bedrivits från skolhåll, behövs ytterligare upplysning i den- na fråga. Skillnaden mellan könen är liten utom i grupp I där flickorna i större ut- sträckning är missnöjda med informationen.
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P F Totalt
28 26 23 25 27 26 26 71 73 76 75 72 73 73 l 0 1 l l 2
100 99 100 101 100 101
Som ett komplement till den ovan redo- visade attitydfrågan ställdes också en fråga om varifrån eleverna fått sina kunskaper om narkotika. Som framgår av tabell 5 är radio/TV och tidningar de källor som ung- domarna (utom i grupp I) tydligen får den mesta informationen ifrån. Föräldrar och lä- rare i skolan spelar en ungefär lika roll och är jämfört med massmedia betydligt underlägs- na som informationsgivare. Mellan 10—15 % av de olika grupperna anser att lärarna är den huvudsakliga källan. Kamrater spelar en relativt stor roll för grupperna I, II och III, mellan 37 och 40 % mot endast 14% för grupp IV. Föräldrarna tycks vara vanligare som källa i grupperna III och IV än i de övriga två. Från radio/TV häm— tar 57 % från grupp III och 73 % från grupp IV sin information mot 31 resp. 44 % för grupperna I och II. Som väntat har grupp I störst andel som fått sin kunskap från egen erfarenhet, 44 % mot 26 % från grupp II. De låga siffrorna för grupperna III och IV när det gäller denna sistnämnda källa ger en antydan om att eleverna i dessa grupper har en mycket ringa kontakt med narkoti- kabrukande kamrater. Genomgående för alla grupper är att flickorna tillmäter kamrater
Tabell 5. »Varifrån har kunskapen om narkotika och dess verkningar kommit?»
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
Från lärare 18 6 13 10 11 Från kamrater 29 49 37 34 47 Från föräldrarna 4 5 6 9 5 Från tidningar 28 33 30 31 29 Från radio/TV 38 22 31 44 43 Från egen
erfarenhet 39 51 44 27 24 Från annan källa 2 4 6 5
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P F Totalt
10 17 9 12 18 13 15 40 31 42 37 11 18 14
7 11 13 12 12 13 12 30 40 41 40 39 46 42 44 68 49 57 77 69 73
26 5
Tabell 6. »Röker Du?»
_____________———_————-—
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
___—________.___———-———
Ja 88 90 89 81 82 82 56 64 61 29 34 31 Nej 11 10 11 18 18 18 43 35 38 70 66 68 Ej svar 1 0 1 l 0 l 1 1 1 l 1
Summa 100 100 101 100 100 101 100 100 100 100 100 100
en större betydelse än vad pojkarna gör. Om- vänt förhållande gäller för informationsgi— varna radio/T V.
2.2.1 Bruk av tobak, alkohol och lösnings- medel
Konsumtionen av tobak, alkohol och lös- ningsmedel har studerats i första hand för att ge information om individernas benägen- het att söka stimulans samt berusningsbenä- genheten, vilket har påverkat utformningen av frågorna.
Frekvensen rökare [ de olika grupperna
Av tabell 6 framgår att grupperna I och II har störst andel rökare. 89 % rökare åter- finns i grupp I och 82 % i grupp II. Lägst andel har grupp IV som betydligt avviker från de övriga grupperna med endast 31 %. Skillnaden mellan könen är liten men i samt- liga grupper har flickorna en procentuellt
Rökarna fördelade efter tobakskonsumtio- nens storlek
Som framgår av tabell 7 har grupperna I och II en högre konsumtionsintensitet än de övriga två grupperna. 28 % av grupp I röker tio cigarretter eller mer mot 27 % för grupp II. Motsvarande siffror för grup— perna III och IV är 17 respektive 10 %. I kategorin övriga ingår de som röker pipa.
Frekvensen konsumenter av starksprit i de olika grupperna
De ungdomar som har prövat narkotika tycks oftare använda starksprit (tabell 8). 31 % från grupp I och 17 % från grupp II dricker sålunda sprit åtminstone en gång i veckan mot endast 7 % från grupp III och 2 % från grupp IV. Över hälften (53 %) av grupp IV nyttjar aldrig starksprit mot 7 resp. 8 % för grupperna I och II. I samt- liga grupper har flickorna en högre pro- centuell andel som aldrig dricker starksprit än pojkarna.
högre andel rökare än vad pojkarna har. Alkoholkonsumtionens intensitet har ock-
Tabell 7. »Hur mycket röker Du?»
Grupp III Grupp IV
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
___—___!
1— 4 cig./dag 20 30 24 16 27 21 23 38 32 34 52 43 s— 9 » 43 39 41 41 48 42 43 36 35 35 10—14 13 17 15 24 13 12 14 11 6 9 15—19 6 9 7 7 6 1 2 1 1 1 20— 7 4 6 1 2 1 1 1 o 0 Övriga 9 o 5 11 o o 3 14 1 9 Ej svar 3 o 2 o 4 2 4 6 s 3 5 4
__________——_——-———
Summa 101 99 100 100 100 101 100 100 100 100 100 101
Tabell 8. »Hur ofta brukar Du dricka starksprit?»
___—___— Grupp I Grupp II Grupp Ill Grupp IV
P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt ___—___—
Minst en gg/ veckan 29 35 31 22 12 17 7 7 7 3 1 2 Minst en gg] mån 44 35 41 48 38 43 38 30 34 16 11 13 Några ggr om året 23 20 21 26 38 32 37 37 37 31 30 31 Aldrig 5 10 7 4 12 8 17 26 22 50 57 53 Ej svar 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0
Summa 101 100 100 100 100 100 100 100 100 100 99 99
Tabell 9. »Hur ofta dricker man alkohol så att man känner sig berusad?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV P F Totalt P P Totalt P F Totalt P F Totalt
Ofta 58 49 54 39 16 28 18 9 13 4 2 3 Händer någon
gång 41 49 44 55 74 64 61 69 60 37 30 34 Aldrig 1 2 2 6 10 8 21 32 27 58 68 63 Ej svar 0 0 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0
Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 99 101 100
Tabell 10. »Har Du någon gång snilfat?»
Grupp I Grupp II Gru pp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
Ja 61 3 1 49 47 26 37 25 1 0 1 6 8 4 Nej 39 67 50 52 74 62 75 90 83 92 96 Ej svar 1 2 l 1 0 1 0 l 0 0 0
Summa 101 100 100 100 100 100 100 101 99 100 100 100
Tabell 1]. »Har Du slutat snili'a?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV
P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
Ja 77 69 75 93 95 94 89 93 90 89 91 89 Nej 19 31 22 7 5 6 10 2 7 8 0 5 Ej svar 4 0 3 0 0 0 1 5 3 3 9 6
Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
så mätts med en fråga om hur ofta man dricker alkoholhaltiga drycker så att man känner sig berusad.
Berusningsbenägenheten i de olika grupperna
Över hälften (54 %) av de ungdomar som uppger att man fortfarande använder nar- kotika (grupp I) berusar sig ofta med hjälp av alkohol mot 28 % för grupp II (tabell 9). Grupperna III och IV har som synes, för detta svarsalternativ, betydligt lägre siffror, 13 resp. 3 %. I svarskategorin »aldrig» ingår även de som inte nyttjar något slag av alko- hol.
Konsumtion av lösningsmedel
14 % av totala antalet elever har någon gång sniffat, vilket i stort sett är samma siffra som gäller dem som brukat narkotika någon gång (tabell 10). Sniffarna är betyd- ligt vanligare i grupp I än i de övriga grup- perna. Ungefär hälften (49 %) från grupp I har sniffat någon gång. Grupp II i sin tur är väsentligt överlägsen grupperna III och IV. Grupp IV har endast 6 % som någon gång har sniffat. I samtliga grupper har pojkarna en större andel sniffare.
Förändringar beträffande konsumtion av lös- ningsmedel
Cirka 8 % av dem som sniffat någon gång uppger att man fortsätter. Detta mot- svarar 1 % av totala materialet. Tabell 11
Tabell 12. >>Hur trivs Du i skolan?»
Grupp I Grupp II
P F Totalt P P
Mycket bra 5 2 4 13 8 Bra 44 33 40 35 34 Inte särskilt bra 30 45 36 37 44 Dåligt 20 20 20 15 14 Ej svar 1 0 1 0 1
Summa 100 100 101 100 101
vrsar att de som fortsätter att bruka narko- tika (grupp I) i större utsträckning fortsät- ter att sniffa, 22 % från grupp I uppger detta. De övriga tre grupperna uppvisar inga större skillnader.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det tycks finnas ett samband mellan narko- tikabruk å ena sidan och bruk av tobak, alkohol och lösningsmedel å den andra.
2.2.2 Anpassning i skolan
Anpassningen i skolan har studerats med hjälp av frågor om trivseln i skolan, från— varofrekvens, tid för läxläsning och benä— genhet att fortsätta studera. Dessa frågor kan givetvis inte ge en bild av den totala anpassningen i skolan men torde trots detta kunna ge en viss belysning av problemet om skillnader mellan de fyra undersöknings- grupperna i fråga om skolanpassning.
Trivsel i skalan
Anpassningen till skolan mätt på detta sätt tycks vara långt ifrån god (tabell 12). Över hälften i grupperna I och II (56 resp. 55 %). trivs inte särskilt bra eller dåligt medan 45 % från grupp III uppger detsamma. De elever som aldrig haft någon beröring med narkotika synes vara bättre anpassade, över 70 % av denna grupp anser att de trivs mycket bra eller bra med skolan. Vidare visar tabellen att flickorna från grupperna I och II tycks vara sämre anpassade än pojkarna.
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P F Totalt
10 8 9 8 12 15 13 35 45 47 46 60 57 59 40 38 38 38 21 25 23 15 9 6 7 6 4 5
1 0 0 0 1 0 0
101 100 100 99 100 101 100
Grupp I Grupp H Grupp III Grupp IV P F Totalt P P Totalt P F Totalt P F Totalt
1—3 tim/veck. 14 22 17 19 14 17 12 15 14 4—-5 » 6 10 8 2 7 5 2 4 3 Mer än 5 tim/veck. 15 14 15 5 8 6 3 2 3 1—3 tim/mån. 29 33 31 30 37 33 31 45 39 20 29 24 40 2
6 l 1
Aldrig 33 22 28 42 32 37 49 33 71 60 66 Ej svar 4 0 2 3 1 2 3 2 2 1 2
Summa 101 101 101 101 99 100 100 101 101 100 101 100 Tabell 14. »Hur lång tid i genomsnitt ägnar Du åt läxläsning?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
0 minuter 34 20 28 22 14 18 13 5 9 6 1—20 min. 21 22 21 21 21 21 26 18 22 19 12 16 21——40 » 14 18 15 17 21 19 20 20 20 21 17 19 41—60 » 20 18 19 22 25 27 28 28 26 31 28 61—80 » 0 2 1 2 2 1 3 2 3 2 2 81—100 » 6 2 5 5 5 5 9 7 7 10 9 100— » 3 18 8 9 9 7 14 11 14 23 18 Ej svar 3 1 3 3 1 2 2 2 2 2
Summa 101 101 99 101 100 100 99 101 100 100 Tabell 15. »Vill Du själv fortsätta studera?»
Grupp I Grupp 11 Grupp IV P F Totalt P F Totalt F P F Totalt
Ja 55 51 53 60 52 57 68 65 76 74 75 Nej 23 28 24 17 25 20 17 15 11 12 12 Tveksam 23 22 22 23 24 23 l 5 20 12 14 13 Ej svar 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 1
Summa 101 101 99 100 101 100 100 100 100 101 101
Tabell 16. »Med vilka tillbringar Du huvudsakligen Din fritid?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
Ensam 3 4 Med föräldrarna 3 12 19 Med syskon 1 8 10 Med kamrater från
samma klass 21 31 31 Med kamrater från
samma skola men ej från samma klass 29 Med kamrater från
annan skola än Din egen 32 35 Med kamrater som
har slutat skolan 19 16
Från vara från skolan
Det torde vara rimligt att anta att det. med grupperna I och II:s dåliga anpass- ning till skolan följer en högre andel i des- sa grupper än i de övriga som är borta från skolan utan någon egentlig anledning. Siff- rorna i tabell 13 ger stöd åt detta antagan- de. Sålunda uppger 28 % av eleverna från grupp I att man aldrig är borta från skolan utan att ha något egentligt skäl till detta. Motsvarande siffra för grupp II är 37 % och för grupp III 40%. För grupp IV uppger 66 % att man aldrig skolkar från skolan.
Tid för läxläsning
Allmänt kan konstateras att ungdomar från grupperna III och IV men även från grupp II lägger ned mer tid på sina läxor än sina kamrater från grupp I (tabell 14). En relativt stor andel (28 %) från grupp I uppger att man inte spenderar någon som helst tid åt läidäsning. 18 % från grupp II svarar detsamma. Motsvarande siffror för grupp III och IV är endast 9 resp. 6 %.
Benägenhet att fortsätta studierna
I tabell 15 redovisas elevernas studieam- bitioner. Det kan konstateras att viljan att studera vidare är relativt hög i samtliga grupper. Emellertid tycks elever från grup- perna III och IV vara mer inriktade på fort- satta studier än motsvarande elever från grupperna I och II. Av grupp IV svarar
75 % ja på denna fråga mot 66 % från grupp III. Motsvarande siffror från grupper- na I och II är 53 resp. 57 %. Andelen tveksamma är högst i grupperna I och II. Genomgående för alla grupper gäller att pojkarna tycks vara mer inriktade på att fortsätta studera än flickorna.
Genomgående tyder resultaten, beträffan- de frågorna om trivseln i skolorna, på att kategorin icke narkotikabrukare i större ut- sträckning än övriga anpassat sig väl i sko- lan.
2.2.3 Sociala kontakter utanför skolan
För att kartlägga elevernas kontakter utan— för skolan ställdes också frågor om fritids— umgänget. Frågorna syftade dels till att be— lysa olika gruppkarakteristika och dels re- spondenternas uppfattning om de egna kon- takterna jämfört med andras.
Umgänge på fritiden
Av tabell 16 framgår att man vanligtvis söker sina fritidskamrater utanför den egna skolan. Inga större skillnader mellan grup- perna kan iakttas utom för den sista svars- kategorin. Det är vanligare att ungdomar från grupperna I och II söker sitt fritids- umgänge bland kamrater som har slutat skolan än för grupperna III och IV.
Åldersstrukturen i fritidsgrupperna
Som väntat är det vanligast att medlem- marna är ungefär lika gamla men grupper-
Tabell 17. >>Är de flesta kamrater lika gamla som Du?»
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
Grupp III GruDD IV
Totalt P F Totalt P P
Ungefär lika gamla 64 51 59 71 50 Något äldre 35 47 40 25 42 Mycket äldre 0 0 0 2 3 Något yngre 1 0 1 2 4 Mycket yngre 0 0 0 0 0 Ej svar 0 2 1 0 1
Totalt
61 75 60 66 79 74 77 33 20 39 31 12 21 16 3 l 1 1 1 l 1 3 4 1 2 6 2 4 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 2 2 2
Summa 100 100 101 100 100
100 101 101 100 100
Grupp I Grupp II
P P Totalt P F
Ja 90 84 88 94 91 Nej 10 14 12 5 8 Ej svar 0 2 1 1 0
Summa 100 100 101 100 99
na I och II uppger i större utsträckning än övriga grupper att de flesta kamrater är äldre (tabell 17), 40 % från grupp I har äld- re kamrater och 36 % i grupp II. Motsva- rande siffror för grupperna III och IV är 32 resp. 17 %. Genomgående för samtliga grupper är att pojkarna oftare än flickorna uppger att de har ungefär lika gamla kam- rater medan flickorna i större utsträckning uppger att de har något äldre kamrater.
Stabiliteten i fritidsgrupperna
Tabell 18 visar inga större skillnader vad gäller gruppstabilitet för de olika grupper- na. Samma sak gäller för skillnaden emel- lan pojkar och flickor, utom i grupp I där flickorna i något mindre omfattning än pojkarna umgås i en fast kamratkrets.
Antalet medlemmar i jl'itidsgruppema
Det vanligaste i samtliga grupper är att fritidsumgänget består av 2—5 medlem- mar (tabell 19). 42 % resp. 41 % av grup- perna I och II tillhör fritidsgrupper på över 6 medlemmar. Motsvarande siffra för grupp III är 37 % och för grupp IV en- dast 23 %. Tabellen uppvisar således en
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P P Totalt
93 92 91 91 91 92 7 7 9 8 7 6 0 1 1 1 2 2
100 100 101 100 100 100
tendens till att elever som varit i kontakt med narkotika tillbringar fritiden i en stör- re kamratkrets än övriga.
Var och hur ofta man brukar träffas på fri- tiden
Tabellerna 20 A—E avser att visa var nå- gonstans man brukar träffas på fritiden och hur ofta detta sker. Det vanligaste är att man träffas hemma hos någon åtminstone en dag i veckan. Att träffas på någon ung— domsgård eller klubb är mer frekvent bland ungdomarna i grupp I än bland ungdomar- na i övriga grupper; 66 % från denna grupp träffas åtminstone en gång i veckan på des— sa ställen. Motsvarande siffra för grupp IV är endast 38 %. Fik eller restaurang är mindre populära träffplatser för ungdo- marna. Mellan 64—76 % av de olika grup— perna uppger att man aldrig brukar träffas på dessa platser. Några klara skillnader mellan grupperna kan inte konstateras.
Kontakt med det motsatta könet
De i tabell 21 redovisade resultaten ty- der på att ungdomar från grupp I har den största kontakten med det motsatta könet.
Tabell 19. »Hur många ungefär brukar vara med?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV
P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
2—5 st. 58 55 57 54 63 58 64 74 73 74 6—9 » 29 18 24 25 16 21 22 22 22 14 13 14 10 el. fler 14 26 18 20 21 20 13 17 15 8 10 9 Ej svar 0 2 1 l 1 1 1 1 1 4 4 4
Summa 101 101 100 100 101 100 100 100 100 100 100 101 ___—___—
60 62
Tabell 20. A. Hemma hos någon.
Grupp I Grupp 11
P F Totalt P P
35 45 39 40 32 29 22 26 19 27 20 28 23 18 21 6 4 5 14 12 9 2 6 6 8 1 0 1 5 1
Summa 100 101 100 102 101
B. Ungdomsgård eller klubb.
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
0 gånger 35 29 43 39 1 gång 19 26 27 23
gånger 20 24 10 17 3—4 gånger 16 20 10 14 5—7 >> 9 2
Totalt
36 22 19 13 7 3
100
Totalt
41 25 14 12 5 3
Grupp III
P F Totalt
31 23 26 29 32 31 17 24 21 16 16 16 6 4 5 2 2 2
101 101 101
Grupp III
P F Totalt
50 33 40 22 36 30 12 20 16 9 10 10 5 1 3 2 2 2
Grupp IV
P F Totalt
33 24 29 26 30 28 19 23 21 13 16 14 4 3 3 6 5 6
101 101 101
Grupp IV P F Totalt
63 50 57 17 31 24 _ 6 8 7 5 5 5 3 1 2 6
Ej svar 1 O 1
100 Summa 101 99
C. På något f1k eller någon restaurang.
Grupp I P F
Grupp 11 Totalt P F
68 59 64 64 68 19 18 18 19 19 6 12 8 5 5 4 12 7 5 6 3 0 2 3 1 1 0 1 5 1
Summa 101 101 100 101 100
D. Utomhus någonstans.
Grupp I Grupp II
F Totalt P F
35 36 31 52 26 17 14 11 14 14 15 12 18 19 16 16 9 14 19 8 0 1 5 1
Summa 100 102 101 100 100
100
Totalt
66 19 5 5 2 3
100
Totalt
41 12 14 16 14
3
100
100 102 101
Grupp III
P F Totalt
69 66 67 16 20 19 4 5 5 6 4 5 3 3 3 2 2 2
100 100 101
Grupp III
P F Totalt
25 41 34 17 23 20 16 17 17 24 13 18 17 4 10
2 2 2
101 100 101
5 6
100 100
Grupp IV
P F Totalt
78 74 76 10 14 12 3 4 3 2 2 2 1 1 1 6 5 6
100 100 100
P
25 38 14 19 13 17 24 18
6
100
E. Någon annanstans.
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
0 gånger 70 7 73 67 70 8 1 gång 13 6 10 11 11 2 gånger 6 8 7 7 7 3—4 gånger 4 4 4 4 8 6 4 5 6 3 1 0 1 5 1
Summa 100 100 100 100 100
Betydligt mer än hälften (57 %) från denna grupp uppger sig ha stadigt sällskap mot 49 % från grupp II och 44 resp. 22 % från grupperna III och IV. I samtliga grupper utgör flickorna en större andel som har stadigt sällskap.
Uppskattning av det egna antalet vänner i får- hållande till andras
Ovanstående frågeställning kan ses som ett mått på elevernas självskattade kam- ratkontakt eller popularitet. Av tabell 22 framgår att elever från grupp I uppger sig ha fler vänner än elever i de övriga grup- perna. 44 % av grupp I har mycket fler eller något fler vänner mot 33 % från grupp II. Grupp III ligger ännu något läg— re med 25 % och grupp IV endast 16 %. Dessa siffror skulle alltså tyda på att, i för- sta hand, de som fortsätter att använda nar- kotika och, i andra hand, de som har an— vänt narkotika men slutat anser sig ha fler vänner än övriga elever. För detta talar det faktum att ungdomarna i dessa två grup- per enligt tabell 19 tenderar att vistas i nå- got större kamratgrupper än övriga.
De i detta avsnitt redovisade resultaten
Tabell 2]. »Har Du stadigt sällskap?»
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F
55 61 57 43 56 45 39 43 54 43 O 0 0 3 1
Summa 100 100 100 100 100
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P F Totalt
68 64 68 66 68 64 11 14 14 14 10 15 7 8 10 9 6 8 6 7 5 6 6 5 5 6 2 4 4 3 3 2 2 2 6 5 100 101 101 101 100 100
66
om umgänget på fritiden ger ingen klar bild av skillnaderna mellan undersökningsgrup- perna. Ungdomarna som brukar eller prövat på narkotika tycks dock ha ett större um- gänge med äldre kamrater och kamrater utanför skolan. De har också i större ut- sträckning s. k. stadigt sällskap.
2.2.4 Kontakt med föräldrarna
För att belysa kontakten med föräldrarna har ett antal frågor ställts som berör fri- tiden, skolan samt benägenheten att disku- tera viktiga problem med sina föräldrar. Inom denna variabelgrupp redovisas även elevernas tilldelning av veckopengar. Lik- som när det gällde anpassningen i skolan kan frågorna naturligtvis inte ge en total bild av kontakten föräldrar—elever men kan dock ge en viss uppfattning om skillnader i föräldrakontakt mellan undersökningsgrup- perna.
Kontakt föräldrar — elever vad gäller fritiden
Av tabell 23 framgår att endast 18 % från grupp I så gott som alltid talar om vad man gör på sin fritid. Från grupp II
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P F Totalt
49 36 50 44 17 27 22 49 62 49 55 80 72 76 2 2 2 2 3 1 2
100 100 101 101 100 100 100
Tabell 22. »Om Du jämför Dig med andra anser Du att Du har fler eller färre vänner än de?»
___________.—____—_——_—-———————
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
_________________.———————-—
Mycket fler 16 10 14 11 7 9 5 4 5 3 2 3 Något fler 30 30 30 23 25 24 16 23 20 14 13 13 Inte det 49 53 50 63 60 62 70 67 68 69 70 70 Mindre 4 2 3 3 7 5 8 5 7 13 14 13 Ej svar 1 6 3 0 1 1 1 1 1 1 1 1
Summa 100 101 100 100 100 101 100 100 101 100 100 100
Tabell 23. »Brukar Du tala om för Dina föräldrar vad Du gör på Din fritid?»
___—”___—
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
___—___________________—_————-———
Ja så gott som
alltid 16 20 18 31 48 39 28 56 44 38 64 50 Ja ibland 60 63 61 59 45 52 63 40 50 55 33 45 Nej så gott som
aldrig 23 18 21 10 7 9 9 3 6 6 3 4 Ej svar 1 0 1 0 0 0 0 0 0 1 0 0
___—___—__—__———
Summa 100 101 101 100 100 100 100 99 100 100 100 99
Tabell 24. »Brukar Du informera Dina föräldrar om hur det går för Dig i skolan?»
___—___”!—
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV
P F Totalt P F Yotalt P F Totalt P F Totalt
______________._____——-——————-——-——-
Ja så gott som alltid 21 28 24 30 31 30 28 43 36 36 52 43 Ja ibland 66 53 61 56 60 58 59 48 53 54 43 49 Nej så gott som
aldrig 11 20 15 14 9 12 14 8 10 10 5 8 Ej svar 1 0 1 0 0 0 O 0 0 l 0 0
Summa 99 101 101 100 100 100 101 99 99 101 100
Tabell 25. »Händer det att någon av Dina föräldrar hjälper Dig med Dina hemuppgifter?»
_____________________——-————
Grupp I Grupp 11 Grupp III Grupp IV P F Totalt P F Totalt P F Totalt P F Totalt
____________—._______—————_
Ja ofta 9 8 8 11 11 11 8 9 9 8 10 9 Ja händer någOn gång 35 47 40 46 48 47 46 55 51 48 56 52 Nej så gott som aldrig 51 43 48 40 40 40 45 35 40 43 33 39 Ej svar 5 2 4 3 1 2 1 1 1 1 0 1
___—________—————_
Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 101 100 99 101
Tabell 26. »Om Du ställs inför problem som Du vet att Dina föräldrar skulle kunna hjälpa Dig med, brukar Du då diskutera dessa med dem?» ___—___—
Grupp I Grupp H
P F Totalt P F
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt P F Totalt
___—___—
Ja med far 9 2 6 14 3 Ja med mor 26 39 31 30 56 Ja med både far
och mer 43 31 38 46 25 Nej varken med
far eller mor 18 28 21 9 15 Ej svar 5 0 3 2 1
Summa 101 100 99 101 100
uppger 39 % detsamma medan motsvaran- de siffror för grupperna III och IV är 44 resp. 50 %. Grupp I föredrar oftast att yppa sina aktiviteter ibland (61 %). I samt- liga grupper är det en större andel flickor som så gott som alltid talar om för föräld- rarna vad man har för sig på fritiden.
Kontakt föräldrar — elever vad gäller skolan
I tabell 24 redovisas elevernas vilja att informera sina föräldrar om skolarbetet. Grupp I har lägst andel för svarsalterna- tivet så gott som alltid. Cirka 1/ 4 av grupp I uppger detta mot 30 % för grupp 11 och 36 resp. 43 % för grupperna III och IV. En stor andel av grupp I (61 %) säger sig informera föräldrarna ibland. I samtliga grupper är det vanligare att flickorna så gott som alltid informerar sina föräldrar.
Tabell 25 redovisar ett mått på hur van- ligt det är att föräldrarna hjälper sina barn med hemuppgifter från skolan. En jämför- else mellan grupperna ger vid handen att 48 % av grupp I får hjälp med hemuppgif- tema ofta eller någon gång mot 58 % från grupp II. Motsvarande siffror för grupperna III och IV är 60 resp. 61 %.
Benägenhet att diskutera problem med för- åldrarna
Som synes är elever från grupp I minst benägna att diskutera sina problem med för- äldrarna (tabell 26). En sammanslagning av de tre första svarskategorierna visar att
9 12 2 6 8 2 6 42 24 53 40 19 46 32
36 52 35 43 62 46 54
12 11 9 10 9 5 7 2 l 1 1 2 l 1
101 100 100 100 100 100 100
ca 3/.1 av eleverna från grupp I diskuterar sina problem med någon eller med bägge föräldrarna. 87 % från grupp II uppger det- samma mot 89 resp. 92 % från grupperna III och IV. En jämförelse mellan könen visar att det i samtliga grupper är vanliga— re att pojkarna diskuterar sina problem med sina fäder och att flickorna i stället vänder sig till sin mor. I den mån man diskuterar med en av föräldrarna är det betydligt vanligare att ungdomarna vänder sig till sina mödrar.
Tilldelning av veckapengar
En jämförelse mellan grupperna ger vid handen att grupp I i större utsträckning har mer pengar per vecka från sina föräld- rar (tabell 27). Sålunda har drygt hälften (56 %) av grupp I över tio kronor per vecka mot 49 % från grupp 11 och 42 resp. 23 % från grupperna III och IV.
De mått på kontakten mellan föräldrar och elever som här har använts tyder på att narkotikabrukare har mindre kontakt med sina föräldrar än övriga elever.
2.3 Sammanfattande kommentarer
Vid den genomförda undersökningen erhölls ett relativt sett stort bortfall. Den olika sto— ra benägenheten för att vara borta från skolan i de olika undersökningsgrupperna. gör det troligt att en relativt stor del av narkotikabrukarna finns i bortfallet. Esti- mationer av t. ex. konsumtionsvanevariabler
______________________———_——
Grupp I Grupp II
P F Totalt P F Totalt P F
Grupp III Grupp IV
Totalt P F Totalt
_____________.___———————
0 kr 4 12 7 1—10 kr 33 33 33 11—20 » 36 37 37 21—30 » 11 10 11 31—40 » 5 2 4 41—50 >> 0 2 1 51 och mer 4 2 3 Ej svar 8 2 5
101 100 101
mm w—WNWWWO
481.» moi—NOOONDRII
Summa 100 100
kan därför inte göras.
Trots löftet om anonymitet är det troligt att man i denna studie, liksom vid studier av alkohol— och tobakskonsumtion haft re- spondenter som felaktigt uppgett sig vara icke-konsumenter och respondenter som medvetet eller omedvetet uppgivit för låg konsumtion. Detta innebär i första hand att undersökningsgrupperna III och IV inte innehåller enbart icke-konsumenter.
Båda de ovan redovisade felkällorna tor- de ha haft samma effekt på undersöknings- resultaten. De har gjort det svårare att på— visa skillnader mellan undersökningsgrup- perna, vilket bör beaktas vid utvärderingen av undersökningsresultaten.
Som ett argument för ett friare bruk av cannabis har ofta framförts åsikten att ett dylikt bruk skulle vara ett substitut för al- kohol. Resultaten i denna undersökning ty- der på att ovanstående argument inte är tillämpbart för den undersökta populatio— nen. De ungdomar som någon gång använt narkotika men slutat och framför allt de som uppger sig fortsätta med bruket dricker oftare starksprit än övriga. Dessutom kon- sumerar man i desSa två grupper mer alko- hol per gång vilket har mätts med en frå- ga om hur ofta man dricker alkohol så att man känner sig berusad. 54 % av de ung- domar som uppger att man fortsätter att använda narkotika (grupp I) berusar sig ofta med hjälp av alkohol mot 28 % från grupp II. Grupperna III och IV har lägre siffror, 13 resp. 3 %. Samma tendens fram- träder även för konsumtion av tobak och
HON
os—w—v—wmaxoo HON ADHD-380004; wax
wu. u—Hu—wqqm
m—b—v—U-OOOx toa-P- .ht—u—v—oo-e-xom uu.
Nb) q—NNooonom ÄHF—HNINO-Ä
%
100 © KO
lösningsmedel.
En viktig fråga är huruvida eleverna själ- va uppfattar den information som skolan har gett om narkotika och dess verkningar som tillräcklig. I den här aktuella under- sökningen är flertalet av eleverna överens om att ytterligare information behövs i den- na fråga. Närmare 3/4 av totala materialet anser att skolan inte har gett dem tillräck— lig upplysning.
Ett centralt spörsmål är även fritidsgrup- pernas sammansättning och struktur. En jämförelse härvidlag ger vid handen att vis- sa skillnader mellan narkotikabrukare, f.d. narkotikabrukare och övriga förekommer. Sålunda är det vanligare att elever från grupperna I och II söker sitt fritidsumgänge bland kamrater som har slutat skolan och att dessa kamrater är äldre än de själva.
När det gäller kontakter med det mot- satta könet och självskattad kamratkontakt visar resultaten att elever från grupp I i stör- re utsträckning än kamrater från övriga grupper uppger sig ha stadigt sällskap och också har fler vänner.
Beträffande problemet om hur man trivs i skolan visar det sig att de elever som aldrig har haft någon beröring med narko- tika (grupp IV) är bättre anpassade till sko— lan. Cirka alt från denna grupp anser att de trivs mycket bra eller bra med skolan. Motsvarande siffra för grupperna I—III va- rierar mellan 44—54 %. Vidare framkom- mer att skolk bland eleverna är vanligast i grupp 1. Samma tendens erhölls beträffande kontakten med föräldrarna. Narkotikabru-
Tabell I . »Innan Du knarkade första gången, hade Du tidigare blivit erbjuden knark?»
___—___— Grupp I Grupp II
P F P F Totalt ___—___—
Ja en gång 9 2 6 14 11 Ja ett par gånger 36 41 30 32 Ja många gånger 35 43 25 28 Nej aldrig 20 14 31 28 Ej svar 0 0 0 1 0
Summa 100 100 100 101 100 99 ___—___—
karna tycks ha mindre kontakt med för- 25 Appendix " ”åldrarna än övriga elever.
Sammanfattningsvis kan sägas att un- I anslutning till frågan »Har Du någon dersökningsresultaten tyder på att narkoti- gång knarkat?» har de elever som svarat kabrukarna, undersökningsgrupperna I och ja — grupp I och II — fått besvara ett an— II, i större utsträckning än andra elever är tal följdfrågor. Dessa frågor avser att bely- benägna att använda andra medel som har sa olika karakteristika kring narkotikadebu- en mental effekt, tobak, alkohol och lös- ten såsom tidigare möjlighet att pröva på ningsmedel. De är också sämre anpassade narkotika, debutpreparat, konsumtionssätt, i skolan och har en sämre föräldrakontakt anskaffningssätt, konsumtionsplats och kon- men tycks ha ungefär lika god kamratkon- sumtionssällskapets sammansättning. takt. Vissa skillnader i slaget av umgänge förekomme dock. r Tidigare möjlighet att pröva på narkotika
I första hand visar tabell 1 att flertalet ungdomar både från grupp I och från grupp II tidigare har erbjudits narkotika På sidan 59 återfinns ett antal påståenden men då avstått från att pröva. Vidare är om narkotika och narkotikamissbrukare. det vanligare att de som någOn gång prö— För vart och ett av dessa påståenden skall vat narkotika men slutat (grupp 11) i större Du ange om Du tycker det är »helt riktigt», utsträckning använder sig av första tillfälle »delvis riktigt», »tveksamt», »delvis felak- att pröva på än de som uppger sig fortsätta tigt» eller »helt felaktigt». med bruket (grupp I). 28 % från grupp II 2.4 Appendix I
Tabell 2. »Vilket preparat använde Du första gången?» %
Grupp I P F F
R_— Preludin Morfin Ritalina Haschisch Marihuana LSD Annat Vet ej Ej svar
10] 101 &—
on oo-h—oxuao—w
CNG—Oi
Nl OW-ÄV—JBOt—NA
NI ONmNå—th 4 o—u-u-uon—uu NI HxluNUixI—WN N, ,... OOUIHN
Helt Delvis Delvis Helt riktigt riktigt Tveksam felaktigt felaktigt
. Jag anser att straffet för innehav av
narkotika skall mildras IZI [] l:] [] |] . Jag skulle kunna tänka mig att själv
använda narkotika D El D D [:|
. Jag anser att om en elev märker att en kamrat använder narkotika, bör han meddela skolledningen detta
. Jag tycker inte sämre om en popartist om jag får reda på att han eller hon använder narkotika
. Jag anser att man bör straffas om man har rökt hasch
. Jag tror att om man en gång börjar med narkotika år det omöjligt att sluta
. Jag tror att narkotika för en del ung— domar kan vara av en viss nytta
. Jag tycker att om en elev använder nar— kotika, så bör inte kamraterna lägga sig i detta
Jag tycker skolan borde motarbeta narkotikabruket mer än som nu är fallet
Jag tycker samhället borde motarbeta narkotikabruket mer än som nu sker
. Jag tror att narkotika ofta är orsaken till svåra våldsbrott
Jag anser att det är helt förkastligt att använda narkotika
. Jag skulle aldrig kunna acceptera en narkoman i min bekantskapskrets
. Jag tror att många människor behöver narkotika för att lättare stå ut med svårigheterna här i livet
. Jag skulle inte ha något emot om min bästa kamrat använde narkotika
. Jag anser att om en elev märker att en kamrat säljer narkotika, bör han med- dela skolledningen detta
. Jag anser att narkomaner tillhör sam- hällets bottenskikt
Jag anser att all avgiftning av narkoma- ner borde ske tvångsmässigt
Tabell 3. »På vilket sätt tog Du knarket första gången?»
___—___—
Grupp I
F Totalt P
R
Genom munnen Med spruta Rökte Ej svar
0
0 100
12 1 88 0
9 4
0
1 3
O 0
Summa 101 99 R_—
svarar att man aldrig tidigare blivit erbju- den narkotika och således använder sig av första brukningsmöjligheten. Motsvarande siffra för grupp I är 18 %. Tabellen visar också att flickorna, innan de brukade nar- kotika första gången, i bägge grupperna har exponerats för fler tillfällen än pojkarna.
Debutpreparat
Det helt dominerande förstagångsprepara- tet är som väntat haschisch (tabell 2). 82 % från grupp I uppger haschisch och marihua- na som debutpreparat och ungefär samma andel från grupp II (80 %). 7 % från grupp I och 5 % från grupp II uppger pre— ludin och ritalina som förstagångspreparat. LSD används första gången av totalt 2 % (10 st). En större andel från grupp II (9 %) än från grupp I (1 %) vet inte vilket prepa- rat man använde första gången. I svarska- tegorin annat preparat förekommer bl. a. opium, nembutal och valium.
Konsumtionssätt
Tabell 3 visar att 88 % från grupp I rök- te första gången man brukade narkotika. Ungefär samma andel (86 %) från grupp 11 svarar detsamma. 13 resp. 11 % från grupp I och II intog narkotika genom mun— nen medan en liten andel använde sig av spruta, totalt ca 2 %.
A nskafningssätt
Det absolut vanligaste sättet att komma i kontakt med narkotika är att man blir bjuden (tabell 4). 54 % av grupp I uppger detta och därav har 7 % bjudits av någon okänd person och 47 % av någon kamrat. En högre andel av grupp 11 uppger det- samma: 74 % har blivit bjudna varav 14 % av någon obekant och 61 % av en kam- rat. Ungdomarna från grupp I har i större utsträckning köpt sin narkotika antingen av en langare (13 %) eller av någon kamrat (15 %). Motsvarande siffror för grupp II är 3 resp. 10 %.
Tabell 4. >>Hur kom Du i kontakt med knarket första gången?»
M_-
Grupp I P
Köpte av langare Köpte av kamrat Tog själv hem från utlandet Blev bjuden av kamrat Blev bjuden av någon Du inte kände förut Annat sätt Minns inte Ej svar
18 5 53
3 10 l 0
Summa 101
F
12 4 39
14 14 2 0
___—_______.__-_————_————
Grupp I
P
Hemma i Din bostad Hemma hos en kamrat I skolan I närheten av skolan På någon ungdomsgård eller klubb I en knarkarkvart Utomlands Annat ställe Minns ej Ej svar
Konsumtionsplats
Tabell 5 visar var man befann sig när man brukade narkotika första gången. Av speciellt intresse är svarsalternativen »i sko- lan» och »i närheten av skolan». Endast en liten andel av ungdomarna i de bägge grup- perna uppger att man började med sitt nar- kotikabruk i eller i närheten av den egna skolan, 5 % från grupp I och 6 % från grupp II. Det vanligaste är att man debu- terar hemma hos någon kamrat, därnäst på något annat ställe som kan vara på de mest skiftande platser såsom på någon toa- lett, i skogen, på badstranden. En relativt stor andel får sin introduktion på någon ungdomsgård eller klubb, 21 % från grupp I och 14 % från grupp 11. 14 % av dem som uppger sig fortsätta med sitt narkoti- kabruk har debuterat i en s.k. »knarkar- kvart» mot endast 2 % från grupp II.
Tabell 6. »Hur många var närvarande?»
Grupp I P
Ensam 1 st. 2—5 st. 6—10 st. Fler än 10 Ej svar
100
0 26 0 0 25 22 2 22
Totalt Totalt
3 29 1 4 21 14 5 21
Konsumtionssällskapets sammansättning: An- tal närvarande
Av tabell 6 framgår att debuten oftast sker i en kamratkrets med 2—5 medlemmar. Det är mycket sällsynt att man prövar nar- kotika första gången ensam. Flickorna tycks i större utsträckning än pojkarna debutera i större grupper med fler än 6 medlemmar. Denna skillnad mellan könen är speciellt framträdande i grupp I.
Konsumtionssällskapets sammansättning: Förekomst av icke-konsumenter
För att få en uppfattning om huruvida debuten sker som en isolerad företeelse in- om gruppen eller inträffar i en krets där alla brukar narkotika ställdes frågan om samtliga som var närvarande vid debuttill- fället använde narkotika. Över hälften
Totalt
1 9 66 14 10 0
100
___—___—
Grupp I P
71 21 8
Summa 100 _ ___—___,
(51 %) från grupp II uppger att alla som var med använde narkotika. En större an- del (68 %) från grupp I uppger detsamma. 12 % från båda grupperna säger sig inte känna till om alla använde narkotika vid tillfället ifråga.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att flertalet av de elever som någon gång har brukat narkotika redan tidigare har haft möjlighet att pröva på. Vidare visar resultaten att det helt dominerande första- gångspreparatet är haschisch, och därmed är rökning det vanligaste konsumtionssättet första gången. Den första kontakten med narkotika sker oftast genom att man blir bjuden och då framför allt av någon kam- rat. När det gäller var någonstans debuten sker, är det mycket ovanligt att skolan eller skolans närhet är platsen för introduktio- nen. Den vanligaste debutplatsen är hemma hos någon kamrat.
Beträffande konsumtionssällskapets sam- mansättning vid debuten kan konstateras att narkotikan första gången intas i mind- re grupper oftast bestående av 2—5 med- lemmar och att förekomsten av icke-kon-
Tabell 1. »Hur ofta knarkar Du nu?»
sumenter i dessa grupper är relativt sett liten.
2.6. Appendix III
Till de respondenter som uppger sig fort— sätta med narkotikabruket - grupp I — har ett antal frågor ställts som avser att belysa olika karakteristika kring det fortsatta nar— kotikabruket. Sålunda berör frågorna kon-. sumtionsintensitet, nuvarande preparat, kon-' sumtionssätt, anskaffningssätt, plats för an- skaffningen, konsumtionsplats, konsumtions— sällskapets sammansättning och stabilitet. samt sätt för finansiering av inköp av nar— kotika.
Konsumtionsintensitet (A)
De i tabell 1 redovisade resultaten visar på en skillnad mellan könen vad gäller konsumtionsintensiteten. Nära hälften (47 %) av flickorna har en konsumtion på ett eller ett par konsumtionstillfällen i vec-- kan, medan motsvarande siffra för poj— karna endast är 26 %. Av totala antalet
&_
n
% n %
% n
___—___—
Så gott som dagligen 7 Ett par gånger i veckan 15 En gång i veckan 6 Ett par gånger i månaden 16 Någon gång i månaden 19 Några gånger om året 17
9 T 29 22 1 6 22 31 24
131
19 14 10 20 6 24 12
17 24 18
100-
12 23
51 100
___—__—
Pojkar
11
Flickor % n %
__________________________-——————
Varje dag 5 Några gånger 10 Ett par gånger 5 En gång 20 Ingen gång 40
Summa 80
6 1 2 13 9 19 6 5 10 25 37 50 59
100 51 100 131 101
___—_______—_———
brukare finns den största frekvensen i svars- kategorin en eller ett par gånger i måna— den; 41 %.
Konsumtionsintensitet (B)
Samma skillnad mellan könen som fram— trädde i tabell 1 återfinns även i tabell 2; flickorna har i större utsträckning brukat narkotika den senaste veckan. Endast för alternativet varje dag dominerar pojkarna. Frekvensen för detta alternativ är emeller- tid mycket små.
Debutpreparat — Nuvarande preparat
Tabell 3 avser att redovisa en jämförelse mellan debut— och nuvarande preparat. Cell- värdena är totalsiffror dvs. procent av to- tala antalet brukare. Som synes har det
skett en viss omfördelning av konsumtio- nen. Tabellen är något svårtolkad då endast ett debutpreparat kan förekomma medan en och samma individ vid den aktuella un- dersökningsperioden kan konsumera flera olika preparat. Allmänt kan konstateras att det har skett en ökning för alla slag av narkotika, dvs. efter debuten har man även prövat andra slag än det man använde för- sta gången. Sålunda uppgav 5 % preludin som debutpreparat medan 24 % svarar att man nu använder detta slag av narkotika. Det är framför allt de som debuterade med haschisch som svarar för denna ökning. 15 % som började med haschisch använ- der nu även preludin. Totalt uppgav 79 % haschisch som debutpreparat. Av dessa fort- sätter 78 % att använda samma preparat men har till stor del övergått till andra, för- utom till preludin och marihuana även till LSD och annat. 13 % använder nu LSD.
Tabell 3. »Vilket preparat använde Du första gången?» — »Vilket eller vilka preparat använ- der Du nu?»
Nuvarande preparat
Summa debut— Prelu- prep. din
Preludin 3 Morfin o Ritalina 0
Debutpreparat Haschisch Marihuana LSD Annat
Summa 101
Morfin lina
Rita- Hasch-
isch Marih. LSD Annat
____________________—_—-_—————_
___—___ Pojkar Flickor
Genom munnen Med spruta Röker M + S M + R S + R Ej svar
Tabell 5. »Varifrån skaffar Du knarket?»
___—___— Pojkar Flickor
n % n % ___—___—
Köper av langare 56 Köper av kamrater 25 49 56 Langar själv 6 l 2 7 Skaffar från läkare 0 0 0 0 Bjuden 25 49 56 Annat sätt 4 10 ___—___
Tabell 6. »På vilket eller vilka ställen får eller köper Du knarket?»
Pojkar Flickor
11 % ___—___—
I skolan 5 4 7 I närheten av skolan 4 0 4 Ungdomsgård 10 10 Kond. eller rest. 2 6 5 Klubb 29 55 57 Skiva 1 8 39 Annat ställe 36 59 66 Ej svar 3 3 ___—___—
Tabell 7. »Var brukar Du ta knarket?»
___—___— Flickor
% n %
Hemma i Din bostad 12 Hemma hos en kamrat 41 25 49 I skolan 3 4 8 I närheten av skolan 3 O 0 På någon ungdomsgård eller klubb 24 49 I en knarkarkvart 16 13 25 26 Annat ställe 29 15 29 38 29
Konsumtionssätt
Konsumtion av narkotika genom att röka är ojämförligt vanligast (86 %) (tabell 4). Av dessa uppger 10 % att man kombinerar det med annat konsumtionssätt. 5 % an- vänder sig av spruta och 20 % tar narko- tikan genom munnen. Jämfört med pojkar- na konsumerar flickorna narkotikan genom munnen i större utsträckning, 24 % mot 14 % för pojkarna.
Anskaffningssätt
Som synes är det lika vanligt att man kö- per narkotikan av langare eller av kamra- ter som att man blir bjuden (tabell 5). Dock är det vanligare att pojkarna köper direkt av langare och att flickorna köper av kam- rater. Jämfört med pojkarna är det en stör- re andel flickor som blir bjudna.
Anskaffningsplats
Hälften av ungdomarna uppger sig skaf- fa narkotikan på andra ställen än på de i frågan nämnda (tabell 6). Annat ställe in- nebär bl. a. olika platser på stan; t. ex. cen- tralstationen, på torget, eller hemma hos någon. Det näst vanligaste är på någon klubb (44 %). Endast en liten del av nar- kotikaspridningen tycks ske i eller i närhe- ten av skolan. Endast 5 % uppger att man skaffar narkotika i skolan och 3 % i när- heten.
Konsumtionsplats
Tabell 7 visar var någonstans man vis- tas vid konsumtionstillfällena. Totalt 44 %
intar narkotikan hemma hos en kamrat. Därnäst vanligast konsumtionsställe är ung- domsgårdar eller klubbar 34 %. En relativt stor andel (20 %) nämner s. k. knarkarkvar— tar som tillhåll för intagande av narkotika. Vidare visar tabellen att skolan och sko- lans närhet spelar en relativt liten roll i sammanhanget. Endast 5 resp. 2 % uppger skolan och skolans närhet som möjliga kon- sumtionsställen.
Kansumtionssållskapets sammansättning: Fö- rekomst av klasskamrater
Tabell 8 visar att över hälften (54 %) uppger att kamrater som har slutat skolan är med och 39 % att kamrater från annan skola än den egna deltar när man intar narkotikan. Jämfört med pojkarna har flic— korna en betydligt större andel som brukar narkotikan tillsammans med kamrater som har slutat skolan.
Konsumtionssällskapets sammansättning: Könsfördelning
Av tabell 9 framgår att ungefär hälften av respondenterna uppger att konsumtions— gruppema består av ungefär lika många pojkar som flickor. Därnäst vanligast är att pojkarna överväger. Endast 1 flicka sva- rar att konsumtionen sker med endast flic- kor närvarande medan 25 % av pojkarna uppger att bara pojkar är med.
Konsumtionssällskapets sammansättning: Förekomst av icke-konsumenter och kan- sumtionssällskapets stabilitet
Tabell 10 redovisar svaren på frågan om alla som är med vid konsumtionstillfällena
Tabell 8. »Vilka brukar vara med när Du knarkar?»
Pojkar
n
Brukar vara ensam 3 Klasskamrater 16 Kamrater från samma skola men ej från samma klass 21 Kamrater från annan skola än Din egen 30 Kamrater som har slutat skolan 39
Tabell 9. »Är både pojkar och flickor med?»
Pojkar Totalt
11 % n % n %
Bara pojkar 20 25 Bara Hickor 0 0 l l 1 1 Mest pojkar 24 30 13 26 37 28 Ungefär lika många pojkar som flickor 32 40 34 67 66 51 Ej svar 2 3 1 2 3 2 Summa 80 101 51 100 131 100
Tabell IO. »Brukar alla som är med ta knark?»
Pojkar Flickor Totalt n % n % n % Ja 44 55 26 51 70 54 Nej 20 25 13 26 33 25 Vet ej 15 19 10 20 25 19 Ej svar 1 1 2 3 3 2 Summa 80 100 51 100 131 100 Tabell 1]. »Brukar det oftast vara samma kamrater som år med?» . Pojkar Flickor Totalt !! % n % n % Ja 71 89 41 80 1 12 86 Nej 8 10 8 16 16 12 Ej svar 1 1 2 4 3 2 Summa 80 100 51 100 131 100 Tabell 12. »Hur skaffar Du pengar till knarkinköp?» Pojkar Flickor Totalt n % n % n % Blir oftast bjuden 20 25 18 35 38 29 Använder veckopengar 25 31 18 35 43 33 Arbetar själv ihop pengar 15 19 5 10 20 15 Skaffar pengar på annat sätt 15 19 6 12 21 16 Ej svar 5 7 4 8 9 7 Summa 80 101 51 100 131 100
tar narkotika. I något mer än hälften (54 %) av fallen konsumeras narkotika av samt- liga, vilket tillsammans med de i tabell 11 redovisade uppgifterna tyder på att narko- tikan spelar en viss roll för stabiliteten in- om gruppen. Av tabell 11 framgår att fler- talet respondenter uppger att det oftast är samma kamrater som är med vid konsum- tionstillfällena.
Sätt för finansiering av inköp av narkotika
Av tabell 12 framgår hur man skaffar pengar för inköp av narkotika. Det vanli- gaste är att veckopengama används för an- skaffningen, 33 % uppger detta. En något mindre andel (29 %) säger sig oftast bli bjudna, flickorna i större utsträckning än pojkarna. Knappt en tredjedel uppger att man själv arbetar ihop pengarna eller skaf- far dem på annat sätt.
De i appendix III redovisade resultaten, som berör de elever som fortsätter att bruka narkotika, visar en skillnad mellan könen vad gäller konsumtionsintensiteten. Det är en större andel av flickorna än av pojkar- na som uppvisar ett eller ett par konsum- tionstillfällen i veckan. En viss omfördel- ning av preparattyp har skett sedan debu- ten, dvs. det är relativt vanligt att man har prövat andra slag av narkotika än det man använde första gången. Anskaffningen av narkotika sker till största delen genom att man köper det, antingen av en langare el- ler av en kamrat, och att man blir bjuden. Liksom när det gällde debuten är det säll- synt att skolan och skolans närhet är plat- sen för anskaffning och konsumtion av nar- kotikan. Beträffande konsumtionssällska- pets sammansättning kan konstateras att narkotikan till största delen intas bland kamrater som har slutat skolan, och att det oftast är samma kamrater, som är med vid konsumtionstillfällena. Vidare är det vanligast att konsumtionssällskapen består av ungefär lika många pojkar som flickor och att förekomsten av icke-konsumenter i dessa grupper är relativt liten. I den mån man köper narkotikan sker finansieringen
oftast genom att man använder veckopeng- arna.
Inskrivningsskyldigas narkotikavanor 1968 —
frekvenser, attityder och bakgrundsdata
Jan Agrell Björn Netz Bertil Wall?"
3.1 Förord
Denna PM är en preliminär redovisning för narkomanvårdskommitténs räkning av MPI projekt D 013.
Undersökningen har planlagts och genom- förts av MPI. Vid databehandlingen har in- stitutet fått hjälp av kommittén dels ekono— miskt, dels personeut genom kommitténs biträdande sekreterare, forskningsassistenten Nils Wickberg.
Föreliggande PM har författats av mili- täröverpsykolog Jan Agrell, fil. lic. Björn Netz och fil. kand. Bertil Wolff. Författarna svarar gemensamt för bearbetning och resul- tattolkning. Manuskriptet avslutades i mars 1 969.
3.2 Inledning
I Militärpsykologiska institutets (MPI) lång— siktsplan upptages under projekt nr D 013 undersökningar rörande toxikomani (främst alkohol-, läkemedels- och liknande miss- bruk) bland värnpliktiga och militärtjänst- göringens inverkan därpå. Problemställning- en har initierats av bl. a. Försvarets sjuk- vårdsstyrelse, Försvarsstaben och Värn- pliktsverket. Bakgrunden är att söka dels i det under senare år starkt ökande narkoti- kamissbruket bland ungdomen, dels i den utveckling, som alkoholbruk och -missbruk undergått under samma tid.
Inom den militära samhällsfunktionen
har dessa förhållanden återspeglat sig på flerahanda sätt. Så har vid inskrivningama av de värnpliktiga under senare år antalet frikallelser och tillfälliga oduglighetsförkla- ringar på grund av nervösa och andra psy- kiska besvär ökat kraftigt och narkotika— och alkoholkonsumtion i vidgad omfattning ingått i sjukdomsgenesen. Även vid de värn— pliktigas inryckning till och fullgörande av grundutbildningen har frekvensen av grövre anpassningssvårigheter med narkotika- och alkoholmissbruksbakgrund ökat med på- följd att sådana missbruk vunnit insteg på förbanden.
MPI:s befattning med toxikomanin är primärt föranledd av dennas militära konse— kvenser. Företeelsen är en allmän samhälls- företeelse med särskild aktualitet bland ung- domskategorierna av båda könen. Under kortare perioder — inskrivning, grundutbild- ning och krigsförbandsövningar — kommer hälften, den manliga hälften, i kontakt med krigsmakten, som därigenom direkt berörs av företeelsen och dess konsekvenser för de värnpliktigas lämplighet för och anpassning till den militära samhällsfunktionen.
De olika undersökningar som MPI före- tagit och företar är av dessa skäl begränsade till värnpliktiga, manliga individer främst i åldersläget från 18 år och upp i 20-årsål- dern och kan icke utsträckas till ålderskate- gorier över 47 års ålder. Detta innebär — vilket bör sägas ifrån redan här — att man inte från MPI:s undersökningsresultat kan
generalisera till andra populationsutsnitt el- ler till hela landets befolkning.
Även en annan anledning finns härtill. Undersökningarna är upplagda för att bely- sa de militära problemen i sammanhanget, vilket är en given begränsning, då vårdnads- aspekterna t. ex. kommer i bakgrunden och olika socialmedicinska omständigheter av betydelse för uppspårande och omhänderta- gande av de drabbade icke kommer in i bil- den.
Ej heller har vi ännu kunnat göra våra undersökningar helt täckande för berörda ålderskategorier i hela landet; t.v. har ka- paciteten främst inriktats på vissa storstads- områden medan glesare bebyggda områden endast medtagits som jämförelsematerial. Detta begränsar generaliserbarheten men in- validiserar den inte.
Tidigare har MPI i samverkan med Värnpliktsverket (VPV) gjort en enkätun- dersökning rapporterad i MPI A-rapport nr 5, okt. 1968: »Narkotikavanor hos inskriv- ningsskyldiga -— undersökningar inom Stock- holms och Gävleborgs inskrivningsområden 1967» av Jan Agrell och Bertil Creutzer. Resultaten och erfarenheterna från denna har utnyttjats vid uppläggningen och genom— förandet av här redovisad undersökning av inskrivningsskyldiga år 1968. Vad som nu överlämnas är en preliminär redovisning av viktigare data och förhållanden rörande de ca 20 000 i undersökningen ingående indivi- dema. Redovisningen sker i form av en ta- bellkommenterande PM, där även vissa mer översiktliga jämförelser göres och vissa preliminära slutsatser drages. Jämförelser görs också med undersökningsresultaten från 1967. Det måste understrykas att nu föreliggande rapportering icke är en veten- skaplig slutprodukt utan en under kraftig tidsnöd åstadkommen preliminär avstäm- ning av resultaten.
Den definitiva vetenskapliga avrapporte- ringen kommer att ske under sommaren 1969 med början i en rad B-rapporter, som redovisar och kommenterar det grundläg- gande tabellmaterialet. Dessa följes sedan till hösten av en sammanfattande slutrapport i MPI A-rapportserie.
3.3 Undersökningspopulation 3.3.1 Antal
Föreliggande undersökning omfattar upp— gifter från 20034 inskrivningsskyldiga, vil- ket innebär att vi har data från något mind- re än hälften av samtliga som skrevs in år 1968. Materialet har till största delen insam- lats vid inskrivningsnämnder i storstadsre— gioner och områden däromkring, då en ar- betshypotes har varit att narkotikamissbruk i första hand är en storstadsföreteelse. Vi- dare har Bergslagens inskrivningsområde medtagits. Detta Io täcker dels några regi- onsstäder som Karlstad och Örebro, dels landsbygd samt mindre städer och samhäl- len. En översikt av hur många som skrevs in vid de olika nämnderna, och vilka områ- den som dessa täcker geografiskt, ges i ta- bell 1 nedan.
3.3.2 Bortfall
Då i skrivande stund inga slutgiltiga uppgif- ter lämnats om antalet inskrivna är ovan-
Tabell 1. Antal inskrivna vid olika nämnder.
Antal
Nämnder: Täcker geografiskt: inskrivna
Södra Stockholm med förorter Nordvästra Stockholm med förorter Nordöstra Stockholm med förorter
7 a. Malmö stad
b. Södra Skåne Göteborg med förorter Bohuslän1 Värmland Örebros, och Kopparbergs län”
10 1 S 3 428 » » Nv 3166 » » Nö 3 151 2131 1 349 3 132 1 391
2 987
20 735
1 Då nämnden 10 17 Bh även skrivit in några som bodde i Göteborgs förorter har dessa vid den geografiska indelningen överförts till 10 17 G. " Inskrivningen vid denna central pågick un- der hösten 1968 och har även fortsatt under våren 1969, varför endast data från »höstomgången» medtagits. Denna grupp är i vissa avseenden selegerad då i första hand studerande och pojkar från omkringliggande tätorter och stå- der inskrevs under hösten. Data från »vårom- gången» kommer tillsammans med nu redo- visade data från Milo B att presenteras i de kommande MPI-rapporterna. » 17 G » » Bh Milo B
Antal Procent
(A) (%)
Född 1948 eller tidigare 460 2, » 1949 5 118 25, » 1950 14 166 71, » 1951 79 0, » 1952 eller senare 19 0,1
Totalt 19 842 100,0 Bortfall % 0,8
stående siffror endast att betrakta som pre- liminära. De anger antalet besvarade inskriv- ningsprov (I-prov) och motsvarar inte helt det antal individer som fick fylla i enkäten om narkotikavanor. Differenserna uppskat- tas dock vara mycket små.
Med ledning av ovanstående uppgifter skulle vårt initiala bortfall uppgå till 3,4 % och till största delen vara orsakat av obesva- rade och ofullständigt besvarade formulär. Detta bortfall måste alltså betraktas som obetydligt. Vid en genomgång av de formu- lär som utgått ur det databearbetade mate- rialet framkom vidare inga tecken på att något systematiskt bortfall förekommit i nå- got avseende.
Förutom detta initiala bortfall förekom- mer även ett visst bortfall vid varje fråga, vilket kommer att redovisas i anslutning till varje tabell.
3.3.3 Ålder
De inskrivningsskyldigas åldersfördelning framgår av tabell 2.
Tabell 3. »Var har Du i huvudsak varit bosatt under Din uppväxt?»
A %
I Stor-Stockholm, Göteborg eller Malmö
I annan stad med mer än 50 000 inv 831 4,2 I annan stad eller tätort med under 50 000 inv 3 693 18,7
På landsbygden 4 056 20,5 Utomlands 154 0,8
Totalt 19767 100,0 Bortfall% 1,2
11 033 55,8
Det stora flertalet var vid inskrivningstill— fället 18 år eller stod i begrepp att fylla detta under året 1968.
3.3.4 Ortstillhörighet
Något över hälften av de som besvarat en- käten har växt upp i storstadsregioncr me- dan däremot andra större städer är klart underrepresenterade i vårt material. (Ta- bell 3.)
3.4 Metoder 3.4.1 Datainsamlande
Själva datainsamlingen pågick för alla nämnder utom vid Milo B under tiden 25.9—1.12.1968. För Milo B gäller 1.9— 20.12.1968; data insamlas där även under våren 1969.
Enkäten besvarades i samband med övri- ga prov och formulär under inskrivningens skriftliga provfas. Besvarandet, åt vilket 20 minuter hade anslagits, skedde efter övriga prov och låg för samtliga nämnder utom Milo B före läkarundersökningen.
För att fullständig anonymitet skulle kun- na garanteras, var formulären endast rubri- cerade som »Personligt frågeformulär». Ef- ter besvarandet fick de prövade (dpp) själva lägga ned blanketterna i ett kuvert, försluta detta och sedan lägga det i en uppsamlings- låda.
3.4.2 Frågeformuläret
et formulär som användes var en vidare- utveckling och omarbetning av det som gavs vid 1967 års undersökning. Den nya versio- nen bestod sammanlagt av 38 frågor1 av vil- ka de första 21 riktades till samtliga, frå- gorna 22—32 enbart till dem som prövat narkotika och resterande 33—38 till icke- brukarna. Formuläret innehöll 11 frågor om narkotikavanor, 3 om alkoholvanor, en om tobakskonsumtion. Vidare fanns 4 frå—
1 I detta formulär förekommer vissa frågor inklusive svarsalternativ, som är direkt hämtade från andra undersökningar, då vi önskar möj- liggöra senare jämförelser.
gor avsedda att täcka utbudet av narkotika och icke-brukares attityder till narkotika. Dessutom ingick 10 frågor som berörde so- ciala förhållanden och anpassning samt 8 frågor rörande attityder till olika slags auk- toriteter. Frågorna var tryckta på två blan- ketter avsedda för optisk läsning. Marke— ring fick endast ske för ett av alternativen till varje fråga, och skulle göras i form av blyertsstreck i vissa rutor. Formuläret åter— ges i bilaga 1.
Förutom de två frågeblanketterna fanns även en instruktionsblankett med anvis- ningar för ifyllandet samt ett blankt papper på vilket dpp i förekommande fall fick kommentera frågorna eller sina lämnade uppgifter.
3.4.3 Genomgång och kontroll av formulär
Följande faktorer stod för den största de- len av bortfallet och föranledde åtgärder, antingen korrigeringar eller också uteslut- ningar:
a. Dubbelmarkeringar och kommentarer på svarsblanketterna.
b. Markeringar med annat än blyerts— penna, ofullständiga markeringar av aktuel- la rutor och för svaga markeringar.
c. Vikta och trasiga formulär. d. Mycket ofullständiga formulär (t. ex. sådana där en fråga var överhoppad, helt obesvarade formulär etc).
e. Feltryckta eller otryckta blanketter samt saknade blanketter. Samtliga formu- lär kontrollerades visuellt i dessa avseenden. »Defekta>> formulär uteslöts och felifyllda formulär rättades. Samtliga blanketter ko- dades och överfördes slutligen till datakort, ett kort för varje individ.
I några av frågorna förekom det att dpp mot instruktionen prickade för två eller flera alternativ. För att vi ej skulle behöva utesluta dessa formulär från den vidare databearbetningen, användes följande till- vägagångssätt. När dubbelmarkeringar fö- rekom i frågorna 18, 23, 26, 27, 28, 30, 34, 36 och 38 överfördes de förprickade alterna- tiven till det sista alternativet (»annat», »annan orsak» el. dyl). Alla dessa ändringar
protokollfördes och kommer att redovisas i kommande rapporter. Vid läsandet av re- sultaten i föreliggande rapport bör man alltså ha i minne att frekvenserna i det sista alternativet i ovan nämnda frågor till en viss del består av omkodade dubbelmarke- ringar.
3.4.4 Statistiska metoder
I denna rapport redovisas endast absoluta frekvenser och procenttal. Materialet be- traktas som en totalpopulation och vi av- ser inte generalisera våra resultat. Några osäkerhetsmått av statistiskt slag lämnas därför ej. Tolkningen av tabellerna och eventuella differenser mellan grupper sker i stället i form av subjektiva utvärderingar. Vi har valt denna linje då vårt material är mycket stort och vi härigenom erhållit stora undergrupper.
3.4.5 Indelning av materialet i undergrupper
För att uppnå en bättre differentiering av materialet har vi varit tvungna att indela det i undergrupper efter olika dimensioner.
Geografisk indelning:
Inskrivningsområden: Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Södra Skåne Bergslagen
Indelningen är betingad av de aktuella inskrivningsområdena. Vi har emellertid vidtagit några modifieringar då vi slagit samman de som skrevs in vid Stockholms tre nämnder till en grupp, som får repre— sentera hela Stockholrnsregionen. I den kommande rapporteringen skall dessa tre Stockholms nämnder (nordöstra, nordvästra och södra) redovisas var och en för sig. För att kunna jämföra våra tre största stä- der har de inskrivna vid 10 7 delats upp i två grupper, dels de från Malmö stad och dels de resterande som i huvudsak kommit
från södra Skånes städer (Ystad, Trelle- borg och Simrishamn) och landsbygd.
Grupperna från de övriga nämnderna är ouppdelade med undantag av 10 17 Bh som fått lämna ca 100 individer till 10 17 G då dessa varit bosatta i Göteborgs föror- ter.
Denna indelning är beroende av vilka di- strikt de olika nämnderna täckt av. De tre nämnderna i Stockholm har ett ganska ho- mogent storstadsmaterial medan Milo B har det mest heterogena.
M i.r.s'bruksfrekvena:1
Icke-brukare Engångsmissbrukare före eller under 1967 Engångsmissbrukare under 1968
» IV: 2—10 gångers-missbrukare >> V: Mer än 10- gångers-missbrukare
Ovanstående indelning är gjord för att få en så pass nyanserad bild av missbruksfre— kvens som möjligt. Gruppen icke—brukare torde vara utanför aH diskussion. Engångs- missbrukargruppen anses intressant då den— na grupp delvis kan betraktas bestå av ny- fikna som haft möjlighet att pröva på nar— kotika, men ej haft behov eller önskan att fortsätta. Att denna grupp delats upp be- ror på att vissa individer (= Grupp II) kan ses som sådana som fått sin nyfikenhet stillad, då de ej använt narkotika sedan minst ett halvt år tillbaka. Andra perso- ner (= Grupp III) kan däremot utgöras av narkotikamissbrukare i vardande, enär de kanske prövat narkotika för första gången någon tid före mönstringen och kan tänkas vilja fortsätta. Grupperna IV och V har valts för att underlätta jämförelser mellan vårt material och andra undersökningar. Vi har alltså ej i denna indelning tagit hänsyn till vilket preparat som använts och på vilket sätt detta tagits. Dessa synpunkter beaktas i följande indelning:
Grupp I: » II:
» III:
Typ av missbruk:
1. Cannabismissbrukare l—lO gånger 2. Cannabismissbrukare 11—50 gånger
4. Orala centralstimulantiamissbrukare; högst 10 ggr (»CS oralt £ 10 ggr»)
5. Orala centralstimulantiamissbrukare; mer än 10 ggr (»CS oralt > 10 ggr»)
6. Missbrukare som injicerar
7. LSD-missbrukare
8. Opium-missbrukare Denna indelning grundar sig på de van- ligaste kliniska narkotikamissbrukargrup— perna och representerar även olika arter och olika »gravhetsgrad» av missbruk. I grupperna 1—5 ingår även missbruksfre- kvens, men i de övriga kan ingå såväl en- gångs- som »massivt» missbruk. En begräns- ning är nödvändig, då — teoretiskt sett - ca 95 olika grupper kan erhållas om hän— syn tages till typ av preparat, intagnings- sätt och missbruksfrekvens utifrån våra frå— gor. Våra två indelningar av narkotikamiss- brukare —— missbruksfrekvens resp. typ av missbruk — är alltså en kompromiss mel- lan många möjliga indelningar. Vi anser oss dock med dessa indelningar fånga in de mest intressanta missbrukargrupperna sam- tidigt som vår frekvensindelning utgör ett grovt komplement, som i första hand gör det möjligt att belysa narkotikamissbrukets utbredning i vissa delar av Sverige.
3.5 Resultat 3.5.1 Disposition av resultaten
Den följande framställningen kommer i stort att bestå av tabeller och tabellkommentarer, som belyser de punkter som har omnämnts tidigare. Efter vart och ett av dessa avsnitt följer en sammanfattande kommentar. Rap— porten avslutas med en allmänt hållen sam— manfattning av de viktigaste fynden och vilka frågeställningar och åtgärder som kan bli aktuella.
Vi har under rubriken »Metoder» tidi- gare kommenterat våra olika indelningar av
1 I den följande framställningen kommer allt bruk av narkotika att benämnas »missbruk». Detta skall ej ses som en värdering, utan följer de juridiska normer som gäller för allt intagande av narkotika oavsett typ eller frekvens.
de tillfrågade och varför vi valt just dessa grupper. Någon utförligare presentation av dessa gruppindelningar ges ej i detta av- snitt.
De olika redovisningspunkterna A—E ut- gör de, som från narkomanvårdskommit- téns synpunkt är mest relevanta.
A. Redovisning efter geografisk indelning
Materialet erbjuder som tidigare angivits möjligheter att indela de prövade i geo— grafiskt hänseende efter det inskrivningsom— råde i vilket mönstringen skedde. Vi kom- mer att belysa följande förhållanden uti- från denna indelning: '
1. Frekvens av missbruk och icke-bruk mot inskrivningsområden (tabell 4).
2. Typ av missbruk mot inskrivningsom— råden (tabell 5).
3. Utbud av narkotika till icke-brukare mot inskrivningsområden (tabell 6—7).
4. Olika aspekter av narkotikamissbruk mot inskrivningsområden (tabell 8—16).
B. Missbruksvanor studerade efter typ av missbruk
I syfte att belysa om »narkotikavanoma» för olika typer av missbruksgrupper skiljer sig åt, studeras dessa i de frågor i formulä- ret som rör narkotikabruket (tabell 17-26).
C. Attityder och bakgrundsdata för icke- brukare och grupper med olika frekvens missbruk
Missbruksfrekvens studeras mot formulärets attitydfrågor och frågor om sociala förhål- landen och social anpassning (tabell 24—47).
D. Jämförelse av narkotikamissbruk i Stock- holm 1967 och 1968
Det material som 1968 insamlats vid Stock- holms tre nämnder kan i vissa avseenden göras jämförbart med 1967 års material som rapporterats av Agrell och Creutzer. Vissa fundamentala tabeller kommer att jämföras (tabell 48—55).
E. Alkoholvanor och tobaksbruk i kom- bination med narkotikamissbruk
Då undersökningens primära syfte var att kartlägga narkotikavanor, har ej alkohol- bruk penetrerats närmare. I formuläret in- går tre frågor som gäller alkoholbruk uti- från vilka ett grovt bruksindex upprättats.
Av speciellt intresse är att se om alkohol- bruk är relaterat till narkotikamissbruk. Följande bearbetningsplan gäller för alko- holdata:
Alkohol- respektive tobaksbruk mot typ av narkotikamissbruk (tabell 56—59).
För de tabellkommentarer som följer, gäl- ler att samtliga procenttal är avrundade och redovisas utan decimaler. För värden med högre noggrannhet hänvisas till själva tabellerna.
När kommentarerna »med ökad miss- bruksfrekvens» förekommer, syftar detta en- dast på våra grupper med olika frekvent missbruk sedda i följande ordning; grupp II och 111 — grupp IV — grupp V.
Då en tendens föreligger i en tabell, så- tillvida att med »ökat missbruk» följer en upp- eller nedgång i något avseende, är detta inte jämställt med ett direkt kausal- samband. Andra faktorer kan inte uteslutas. Det är således själva samvariationen som kommenteras i tabellerna, inga kausalsam- band.
Tabell 4. Frekvens av narkotikamissbruk mot inskrivningsdistrikt.
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Icke-brukare 6 685 74,4 2 571 79,5 1 674 81,3 1 204 90,7 1 221 90,8 2 781 90,5 1 gång före el under 1967 324 3,7 110 3,4 57 2,8 32 2,4 22 1,6 49 1,6 1 gång under 1968 165 1,8 62 1,9 32 1,6 11 0,8 20 1,5 43 1,4 2—10 gånger 1 008 11,2 279 8,6 166 8,1 54 4,1 54 4,0 133 4,3 Mer än 10 gånger 801 8,9 212 6,6 131 6,4 27 2,0 28 2,1 67 2,2 Totalt 8 983 100,0 3 234 100,0 2 060 100,0 1 328 100,0 1 345 100,0 3 073 100,0
Bortfall % 0,1 0,1 0,1 0,1 0,0 0,0
Kommentar: .
Användande av narkotika i dess vidaste mening är mest frekvent i storstadsregioner. Missbruket är störst både i absoluta tal och i procent i Stockholm följt av Göteborg och Malmö, medan övriga mer heterogena stads- och landsbygdsdistrikt ligger lägst. Engångsmissbrukarna är relativt få, de flesta brukarna återfinnes i de andra kate- gorierna. Detta mönster är likadant för alla områdena, dock något mer uttalat i storstadsregionerna. Dessa för- hållanden måste även ses mot »utbudet» av narkotika som redovisas i den följande texten (se tabell 6).
Tabell 5. Typ av missbruk mot inskrivningsdistrikt.
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Cannabis: 1—10 gånger 1 373 61,4 405 63,1 228 61,5 81 69,2 74 64,9 206 73,8 » 11—50 » 308 13,6 87 13,6 52 14,0 9 7,7 7 6,1 33 11,8 » > 50 » 334 14,8 89 13,9 53 14,3 11 9,4 10 8,8 26 9,3 CS oralt 5 10 » 67 3,0 18 2,8 11 3,0 10 8,5 5 4,4 7 2,5 CS oralt > 10 » 34 1,6 6 0,9 6 1,6 2 1,7 3 2,6 0 0,0 »Injicerare» 74 3,4 18 2,8 13 3,5 2 1,7 6 5,3 3 1,1 LSD-missbrukare 13 0,5 5 0,8 5 1,3 2 1,7 3 2,6 0 0,0 Opiummissbrukare 25 1,1 13 2,0 1 0,3 0 0,0 3 2,6 3 1,1 Andra missbrukare 13 0,6 1 0,2 2 0,5 0 0,0 3 2.6 1 0,4 Totalt 2 241 100,0 622 100,0 371 100,0 117 100,0 114 100,0 279 100,0 Bortfall % 2,8 3,3 4,4 5,6 8,1 4,5
Kommentar: Av tabellerna framgår att cannabismissbruket dominerar i mycket hög grad. I storstadsregionerna utgör gruppen »cannabis 1—10 ggr» ca 60 % av samtliga narkotikamissbrukare och övriga cannabisgrupper utgör där ca 30 %. I_ våra övriga områden är motsvarande siffror ca 70 % resp. 15—20 %. Övriga typer är i förhållande till cannabis av relativt ringa omfattning. Störst av dessa är gruppen som missbrukar centralstimulantia, medan LSD- och opium-missbrukare utgör ett mycket litet antal, 28 resp. 44 av samtliga 3 897 tillfrågade narkotikamissbrukare. För centralstimulantia dominerar oralt intagande, injicerande sker i större ut- sträckning i de tre storstäderna än i övriga distrikt med undantag av södra Skåne, där dock antalet är mycket litet, 6 individer. I viss mån måste narkotikamissbruket ses mot bakgrund av hur pass lätt det är att få tag i narkotika och vilka preparat som då står till buds. Genom att studera i vad mån icke-brukarna har blivit erbjudna narkotika kan man få en grov bild över »utbud» och »tillgänglighet». Frågorna 33 och 36 i vårt formulär täcker i vilken mån man blivit erbjuden narkotika och av vilket slag. Dessa frågor studeras mot geografisk indelning.
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Ja, Hera gånger 2 500 42,9 661 29,4 438 29,1 198 18,3 124 11,6 416 15,8 Ja, en gång 967 16,6 418 18,6 247 16,4 166 15,9 138 13,0 387 14,7 Nej, aldrig 2 356 40,5 1 168 52,0 820 54,5 689 65,8 803 75,4 1 837 69,6
Totalt 5823 100,0 2247 100,0 1505 100,0 1047 100,0 1065 100,0 2640 100,1 Bortfall % 12,9 12,6 10,1 13,1 12,8 5,1
Kommentar: Tabellen visar att det är i storstäderna som andelen av de som har blivit erbjudna narkotika en eller flera ggr är * störst. I Stockholm är den 60 %, i Göteborg 48 % och i Malmö 36 %, medan procenttalen 34, 27 och 31 gäller 1 för övriga distrikt.
Observeras bör att gruppen som blivit erbjuden en gång är ungefär lika stor i alla regioner.
1 T abc/I 7. »Om Du blivit erbjuden narkotika. Vilket preparat har Du oftast blivit erbjuden?»
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Preludin/Ritalina 219 6,8 63 6,5 50 7,5 22 6,9 21 8,2 64 8,2 Amfetamin] Fenedrin 12 0,4 4 0,4 8 1,2 4 1,2 1 0,4 4 0,5 Cannabis 2785 86,4 812 84,1 548 82,4 249 77,6 194 75,5 645 82,7 Morfin/Palfium 8 0,2 3 0,3 0 0,0 0 0,0 3 1,2 5 0,6 LSD/Meskalin 39 1,2 14 1,4 11 1,7 9 2,8 5 1,9 15 1,9 Mebumal/Nembutal 1 0,1 0 0,0 0 0,0 0 0,0 4 1,6 1 0,1 Opium 16 0,5 7 0,7 13 2,0 4 1,2 4 1,6 6 0,8 Meproban/Restenil 2 0,1 0 0,0 0 0,0 2 0,6 0 0,0 1 0,1 Annat 142 4,4 63 6,5 35 5,3 31 9,7 25 9,7 39 5,0 Totalt 3224 100,1 966 99,9 665 100,1 321 100,0 257 100,1 780 99,9 Bortfall % 51,8 62,4 60,3 73,4 79,0 72,0
Kommentar: Denna tabell visar generellt att cannabis dominerar mycket starkt som oftast erbjudet preparat och varierar mellan 76—86 % bland de olika regionerna. I andra hand kommer Preludin/Ritalina på ca 7—9 %. Utbudet av övriga preparat är mycket litet. (Den faktiska konsumtionen hos missbrukarna kommer att redovisas i tabell 12.)
Tabell 8. »När prövade Du narkotika första gången?»
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Före 1966 380 16,6 76 11,5 48 12,4 7 5,6 17 13,7 23 7,9 Under 1966 549 23,8 124 18,7 89 23,1 32 25,8 18 14,5 59 20,2 Under 1967 886 38,5 282 42,6 159 41,2 57 46,0 45 36,3 126 43,2 Under januari—juni 1968 322 14,0 109 16,5 60 15,5 16 12,9 25 20,2 44 15,1 Efter ljuli 1968 _ 165 7,2 71 10,7 30 7,8 12 9,7 19 15,3 40 13,7 Totalt 2 302 100,1 662 100,0 386 100,0 124 100,0 124 100,0 292 100,] Bortfall % 0,1 0,3 0,5 0,0 0,0 0,0
Kommentar: Vanligast förekommande debutår är 1967. För alternativen »Före 1966» och »Under 1966» framkommer att bland samtliga områden har Stockholm det högsta procenttalet, 41 %, följt av Malmö, 36 %. Därefter följer övriga regioner på ungefär samma nivå med ca 30 %.
Inskrivningsdistrikt:
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Preludin] Ritalina 192 8,4 31 4,7 25 6,5 16 12,9 8 6,5 12 4,1 Amfetamin/Fenedrin 18 0,8 9 1,4 5 1, 3 1 0,8 0 0,0 3 1,0 Cannabis 2 007 87,1 575 86,6 330 85,3 101 81,5 96 77,4 250 89,0 Morfin/Palfium 6 0,3 4 0,6 0 0,0 2 1,6 6 4,8 1 0,3 LSD 13 0,6 4 0,6 4 1,0 2 1,6 1 0,8 0 0,0 Mebumal/Nembutal 0 0,0 3 0,5 1 0,3 0 0,0 1 0,8 0 0,0 Opium 22 0,9 12 1,8 4 1,0 0 0,0 2 1,6 5 1,7 Meproban/Restenil 7 0,3 0 0,0 3 0,8 0 0,0 0 0,0 1 0,3 Annat 37 1,7 26 3,9 15 3,9 2 1,6 10 8,1 10 3 4
Totalt 2302 100,1 664 100,1 387 100,1 124 100,0 124 100,0 292 99,8
Bortfall % 0,1 0,0 0,3 0,0 0,0 0,0 ___—___— Kommentar: Debutdrogen är i mellan 77 och 89 % cannabis i samtliga områden. För Bohuslän och Södra Skåne ligger procent- sili'ran relativt sett något lägre än i övriga områden. På andra plats kommer Preludin/Ritalina och varierar som debutdrog mellan 4 och 13 % bland de olika områdena. Procentuellt sett är dessa debutpreparat mest frekventa i Bohuslän följt av Stockholm. Debut med andra preparattyper har skett i mycket lika omfattning. Bland de övriga alternativen kommer »annat» högst; som tidigare påpekats inrymmer detta alternativ även de som uppgivit mer än ett alternativ på frågan.
Tabell 10. »När använde Du narkotika senast?» ___—___
Inskrivningsdistrikt ___—___— Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A 5% ___—___M
Före 1967 200 10,2 40 7,2 35 10,6 10 10,9 9 8,8 17 7,0 Under 1967 409 20,7 105 19,0 76 23,0 23 25,0 18 17,6 51 21,0 Under januari—juni 1968 446 22,5 118 21,3 83 25,1 21 22,8 26 25,5 50 20,6 Efter 1 juli 1968 926 46,6 291 52,5 137 41,4 38 41,3 49 48,0 125 51,4 ___—___—
Totalt 1981 100,0 554 100,0 331 100,1 92 100,0 102 99,9 243 100,0
Bortfall % 14,1 17,6 14,7 25,2 17,7 16,3
___—___— Kommentar: Det mest angivna alternativet för samtliga områden är »efter 1 juli 1968» och procentsiffrorna varierar mellan 42—53 %. Därnäst följer »januari—juni 1968», vilket innebär att mellan 64 och 74 % av samtliga missbrukare har använt narkotika under 1968. Dessa siffror bör ses mot det relativt stora bortfallet i denna fråga som förekommer. Orsaken härtill är oklar.
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
1 gång 489 21,3 172 25,9 89 23,1 43 34,7 42 33,9 92 31,5 2—4 gånger 629 27,4 169 25,5 107 27,7 34 27,4 34 27,4 84 28,8 5—10 gånger 379 16,5 110 16,6 59 15,3 20 16,1 20 16,1 49 16,8 11—50 gånger 350 15,2 96 14,5 61 15,8 13 10,5 11 8,9 36 12,3 Mer än 50 gånger 451 19,6 116 17,5 70 18,1 14 11,3 17 13,7 31 10,6
Totalt 2298 100,0 663 100,0 386 100,0 124 100,0 124 100,0 292 100,0 Bortfall % 0,3 0,1 0,5 0 0,0 0,0 0,0
Kommentar: Procentuellt sett finns de flesta engångsmissbrukarna utanför storstadsregionerna, 31—35 % mot 21—26 %. Andelen individer som tagit narkotika »2—4 ggr» resp »5—10 ggr» är mycket homogen i samtliga geografiska områden (27 % resp 16 %). Det mer frekventa missbruket återfinns däremot i storstäderna. Andelen individer som besvarat alternativet »fler än 50 ggr» är störst i Stockholm (20 %) följt av Malmö och Göteborg (18 %) medan övriga regioner ligger på 11—14 %.
Tabell 12. »Vilket preparat har Du tagit oftast?»
Inskrivningsdistrikt:
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A .% A % A % A % A %
» Preludin/Ritalina 129 5,6 27 4,1 20 5,2 15 12,1 10 8,1 7 2,4 1 Amfetamin/Fenedrin 41 1,8 12 1,8 8 2,1 1 0,8 2 1,6 3 1,0 iCannabis 2027 88,5 581 87,6 334 86,5 101 81,5 92 74,2 266 91,7 Morlin/Palfium 2 0,1 3 0,5 1 0,3 1 0,8 2 1,6 0 0,0 LSD / Meskalin 14 0,6 5 0,8 5 1,3 2 1,6 3 2,4 0 0,0 Mebumal/Nembutal 0 0,0 1 0,2 1 0,3 0 0,0 1 0,8 0 0,0 Opium 25 1,1 13 2,0 1 0,3 0 0,0 3 2,4 3 1,0 Meproban/Restenil 1 0,1 0 0,0 1 0,3 0 0,0 0 0,0 1 0,3 Annat 52 2,3 21 3,2 15 0,9 4 3,2 11 8,9 10 3,4 Totalt 2291 100,1 644 100,2 386 100,2 124 100,0 124 100,0 290 99,8 Bortfall % 0,6 0,2 0,5 0,0 0,0 0,7
Kommentar: Mest frekvent är cannabis-missbruket, men dominansen varierar från 74 till 92 % i olika inskrivningsområden. I storstadsregionerna utgör andelen cannabis ca 87 %. I samma områden kommer Preludin/Ritalina på andra plats med ca 5 %. I övriga områden varierar detta missbruk från 2 % i Bergslagen till 12 % i Bohuslän. De absoluta talen är emellertid mycket små vilket även gäller för resterande preparatmissbruk.
Tabell 13. »Hur har Du intagit det preparat Du tagit mest?»
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Genom munnen 165 7,2 38 5,7 28 7,3 16 13,0 12 9,7 14 4,8 Injektion (spruta) 86 3,8 24 3,6 16 4,1 2 1,6 9 7,3 4 1,4 Rökt 2020 88,0 594 89,6 340 88,1 103 83,7 99 79,8 269 92,4 Annat sätt 25 1,1 7 1,1 2 0,5 2 1,6 4 3,2 4 1,4 Totalt 2296 100,1 663 100,0 386 100,0 123 99,9 124 100,0 291 100,0
Bortfall % 0,4 0,1 0,5 0,8 0,0 0,3
Kommentar: Det klart dominerande intagningssättet över alla regioner är att röka (80—92 %). I andra hand tas det mest an- vända preparatet peroralt (5—13 %) medan mani 1—7 % av alla fall injicerar det. Intressanta procenttal som dock bygger på få observationer är att 13 % i Bohuslän har tagit preparatet peroralt och att 7 % i södra Skåne injicerat det. Mönstren för de olika storstäderna är mycket snarlika.
Tabell 14. »Har Du någon gång tagit en spruta med narkotika (*sil*)?»
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Nej aldrig 2048 89,6 582 88,3 336 87,5 115 92,7 111 89,5 276 94,5 Ja, en gång 78 3,4 33 5,0 25 6,5 4 3,2 4 3,2 7 2,4 Ja, flera gånger 160 7,0 44 6,7 23 6,0 5 4,0 9 7,3 9 3,1 Totalt 2 286 100,0 659 100,0 384 100,0 124 99,9 124 100,0 292 100,0 Bortfall % 0,8 0,7 1,0 0,0 0,0 0,0
Kommentar: Av tabellen framgår att andelen i de olika regionerna som injicerat narkotika en eller flera gånger varierar mellan 6 och 13 %. De tre storstäderna ligger mycket lika i detta avseende (ca 11 %). Bergslagen är det område som står för det lägsta antalet som injicerat 6 %.
Tabell 15. »Från vem har Du oftast fått Din narkotika?»
Inskrivningsdistrikt
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Okänd person 732 36,2 186 32,3 112 30,5 43 36,4 46 40,4 69 24,8 Bekant 565 27,9 175 30,4 102 27,8 34 28,8 28 24,6 100 36,0 Klasskamrat 104 5,1 20 3,5 22 6,0 1 0,8 8 7,0 15 5,4 Annan kamrat 395 19,5 136 23,6 76 20,7 31 26,3 19 16,7 58 20,9 Annan person 228 11,3 59 10,2 55 15,0 9 7,6 13 11,4 36 12,9 Totalt 2024 100,0 576 100,0 367 100,0 118 99,9 114 100,1 278 100,0 Bortfall % 12,2 13,3 5,4 4,8 8,1 4,8
Kommentar: För de tre storstäderna gäller att man erhåller narkotika i något större utsträckning av »okänd person» och där- näst av »bekant». Denna tendens fast något mer accentuerad föreligger också för Bohuslän och södra Skåne medan i Bergslagen den omvända relationen gäller. Dessa båda kategorier (»okänd person» och »bekant») svarar för tillsammans i runt tal drygt 60 % av all narkotikadistribution. Av samtliga alternativ erhåller »klasskamrat» de lägsta procenttalen genomgående.
Tabell 16. >>Hur stort är Ditt behov av att ta narkotika?»
Inskrivningsdistrikt:
Stockholm Göteborg Malmö Bohuslän Sö. Skåne Bergslagen A % A % A % A % A % A %
Mycket stort 21 0,9 10 1,6 3 0,8 0 0,0 0 0,0 1 0,3 Ganska stort 69 3,2 18 2,9 12 3,2 3 2,5 4 3,2 3 1,0 Ganska litet 139 6,5 44 7,1 26 6,9 6 5,0 4 3,2 19 6,6 Mycket litet 193 9,1 55 8,9 35 9,3 7 5,9 12 9,7 25 8,7 Inte alls 1 709 80,2 492 79,5 300 79,8 103 86,6 104 83,9 238 83,2 Totalt 2 131 99,9 619 100,0 376 100,0 119 100,0 124 100,0 286 99,8 Bortfall % 7,5 6,8 3,1 4,0 0,0 2,1
Kommentar: Generellt gäller att 80—87 % av alla narkotikamissbrukarna i de olika områdena uppger att de inte alls har något behov av att ta sm narkotika medan 1——4 % anger att behovet är ganska eller mycket stort. Frågorna 26 och 30 har ej tagits med i denna redovisning då de mer berör motivationsaspekten kring narkotika- missbruket. De redovisas i stället under C. Attityder och bakgrundsdata.
A. Sammanfattning och kommentarer
Både utbud och narkotikamissbruk är mest frekventa i våra tre största städer, där Stockholm intar tätplatsen och följs av Göteborg och sedan Malmö. I övriga om- råden förekommer utbud och missbruk men ej lika frekvent. Tillgången till narkotika kan alltså betraktas som relativt stor i de av oss undersökta områdena. Av samtliga ca 20 000 tillfrågade har 33 % uppgivit att de blivit erbjudna och 20 % att de an— vänt narkotika. Den förra siffran bör dock tas med en viss reservation då ett 11 %-igt bortfall förekommer i den fråga som täcker utbudet till icke-brukama.
Med ledning av vår geografiska indel— ning kan vi belysa vissa aspekter av miss- brukets utveckling över landet. Att inte narkotikamissbruket har en lika stor om- fattning utanför storstäderna är härvid värt att kommentera. Det är uppenbart att man blir erbjuden narkotika lika ofta som istor- städerna. Å andra sidan framgår av ta- bell 47 att endast 0,7 % bland icke-bru- karna ansett att den viktigaste anledningen till att de ej prövat narkotika var att de ej vetat hur eller var de skulle få tag på narkotika. Hypotesen om att en våg av narkotikamissbruk sköljer fram över landet kan ej bekräftas enbart från denna under- sökning. En uppslagsånda i denna fråga skulle möjligen vara att Bergslagen geo- grafiskt sett ligger något mer isolerat än t. ex. södra Skåne, som har tätare kon- takter med kontinenten. Likväl är miss— bruksfrekvensen lika hög i bägge dessa om- råden. Detta skulle möjligen kunna tala för att det faktum att narkotikamissbru- ket inte är så frekvent utanför storstads- regionema inte beror så mycket på den geo- grafiska avskärmningen, utan snarare på att behovet att använda narkotika f.n. inte är så stort i dessa områden.
I samtliga områden gäller att de flesta som använt narkotika har prövat cannabis och gjort det 1—10 ggr. De därefter största missbruksgrupperna är de som missbrukat cannabis 11—50 ggr samt mer än 50 ggr. Övriga kategorier av missbrukare är inte
påfallande frekventa, även om de ur miss- brukssynpunkt skulle stå för ett »gravare» sådant. Om dessa senare kategorier kan sägas att opium- och LSD-missbruk utifrån vår undersökning visat sig vara av mycket ringa omfattning, medan gruppen som in- jicerar narkotika är något större (andelen, som företrädesvis injicerar sitt preparat, varierar mellan 1—5 % över de olika di- strikten). Detta missbruk är att betrakta som mycket allvarligt. I relation till övrigt missbruk är det dock ganska obetydligt bland dessa 18-åriga pojkar.
Då antalet missbrukare utanför storstads— regionerna på det hela taget är ganska få, kan man ej med säkerhet uttala sig om olika missbruksmönster i olika distrikt uti— från de redovisade procenttalen. Dock sy- nes det i grova drag vara ungefär likartat i de olika områdena.
Ovanstående missbruksmönster liknar i hög grad det utbud som icke-brukarna har konfronterats med. Som tidigare på- pekats dominerar cannabis och följs när- mast, fast i liten utsträckning, av prelu- din/ritalina. Utbudets mönster är också mycket lika i de olika distrikten.
Vissa skillnader i debutår föreligger för missbrukarna i de olika områdena. Ge- mensamt är dock att 1967 är det år som man oftast prövat narkotika första gången. I Stockholm har fler prövat före 1967 än i andra regioner, och i något mindre grad har man prövat första gången under 1968. Skillnaderna är dock små. För storstäderna tycks tendensen vara att missbruket har börjat tidigare i Stockholm, följt av Malmö och sedan Göteborg.
Debutdrogen framför alla andra är can- nabis i samtliga distrikt. Därefter följer preludin/ritalina fast i mycket liten om- fattning, och debut med andra preparat sker i ännu mindre utsträckning. Dessa förhållanden liknar i hög grad de som gäller för utbudet. Några skillnader i debutpre- paratsmönster kan ej beläggas.
I samtliga områden kan missbruket be- tecknas som aktuellt och i stort sett har en- dast en tredjedel av de som använt nar- kotika slutat före 1968. Vissa smärre skill-
nader i materialet skulle peka på att miss- bruket just nu är mest förekommande i Gö- teborg och Bergslagen, om man ser till andelen missbrukare som använt narkotika efter 1 juli 1968.
Procentuellt sett finns de flesta engångs- missbrukama utanför storstadsregionerna, och de med den högsta missbruksfrekven- sen inom dessa. Grupper med frekvenser mellan dessa ytterligheter är andelsmässigt sett lika stora i de olika inskrivningsdi- strikten. Det mest frekventa missbruket fö- rekommer eller har förekommit i Stock- holm, följt av Malmö och Göteborg.
För alla områden gäller, som tidigare om- nämnts, att cannabis användes mest, dock missbrukas det mest frekvent i Bergslagen procentuellt sett följt av de tre storstäderna. Därefter följer Bohuslän och södra Skåne. Anmärkningsvärt är att sammanlagt endast 15 av 3 897 missbrukare har uppgett sig mest använda »udda—preparat» som mor- fin/palfium, mebumal/nembutal och me- proban/restcnil och därigenom endast ut- gör någon promille av det totala antalet missbrukare.
Andelen av samtliga missbrukare som överhuvudtaget injicerat narkotika en eller flera gånger är något större i Malmö och
södra Skåne. Totalt sett dominerar Stock- holm med 238 av totalt 401 individer som injicerat. Denna totalsiffra innebär att nå- got över 10 % av samtliga missbrukare någon eller flera gånger injicerat narkotika.
Mönstret för de vågar man erhåller sin narkotika skiljer sig inte påtagligt i de olika områdena, utan distributionen följer i stort samma former. Okända personer och be- kanta står som de största leverantörerna medan klasskamrater i mycket liten ut- sträckning levererar narkotika. Vad alter— nativen »okänd person» och »bekant» inne- bär är något svårtolkat. Om man t. ex. många ggr får sin narkotika från en och samma okända person kan han med tiden bli en sorts bekant. Även i övrigt är frå— gans alternativ något diffusa. På vilket sätt »annan kamrat» och »annan person» skil- jer sig från tidigare nämnda alternativ är svårt att avgöra. Av denna anledning vill vi ej närmare kommentera de svaga trender som föreligger i tabell 15 .
På det hela taget uppger missbrukarna att deras behov att ta narkotika är mycket litet. Det finns en mycket svag tendens till att behovet uppges vara större i stor- städerna, men skillnaderna ligger bara på några få procent.
B. Missbruksvanor studerade mot typ av missbruk.
Tabell 17. »När prövade Du narkotika första gången?»
Typ av missbruk:
Cannabis 1—10 ggr A % A
Cannabis Cannabis CS oralt CS oralt LSD- Opium- 11—50 ggr > 50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare missbruk missbruk
%A%A%A%A%A%A
193 8,2 67 13,5 151 28,9 13 11,0 15 48 441 18,6 143 28,8 172 32,9 25 21,2 16 998 42,2 217 43,8 176 33,7 50 42,4 16 460 19,4 55 11,1 18 3,4 19 16,1 1 274 11,6 14 2,8 6 1,1 11 9,3 3 2366 100,0 496 100,0 523 100,0 118 100,0 51 0,0 0,0 0,0 0,0
29,4 31,4 27 31,4 33 2,0 3 2,6 0 5,9 5 4,3 2 100,1 116 100,0 28 0,0 0,0
41,4 11 23,3 4 23,4 11
39,3 15 14,3 12 39,3 14 0,0 0 7,1 4 100,0 45 0,0
Före 1966 Under 1966 Under 1967 Januari—juni 1968 Efter 1 juli 1968
Totalt: Bortfall %
Kommentar: För dem som använder cannabis och centralstimulantia (CS) oralt gäller att ju lier gånger man använt narkotika ju tidigare började man. Injicerare har generellt börjat tidigare relativt andra grupper.
bell 18. »Vilket preparat tog Du första gången?»
Typ av missbruk:
. . . Opium- Cannabis Cannab1s Cannab1s CS oralt CS oralt LSD- missbru-
1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr 5 10 ggr > 10 ggr Injicerare missbrukare kare A % A % A % A % A % A % A % A %
eludin/Ritalina 34 1,4 24 4,8 31 5,9 92 22 43,1 60 51,7 mfetamin] enedrin 6 0,3 0 0,0 2 0,4 2 3,9 6 5,2 annabis 2290 96,7 449 90,5 466 89,3 25 49,0 41 35,3 0 0
N ;>
NO oo boNN &
...
O OOO»— A
0939»
ortin/Palfium 5 0,2 0,0 SD/Meskalin 3 0,1
ebumal/ embutal 0 0 Ipium 11 0 0
7
9
0,0
,0 ,5
00.0
, 2,0
N N .b .
eproban/ estenil 3 ,1 3 . 0,0 nnat 15 0,6 11 , 0,0 3,4
Totalt: 2367 99,9 496 99,9 522100,1 118 51 100,0 115 100,0 28 100,1 4 Bortfall % 0,0 0,0 0,2 0,0 0,0 0,0
ommentar: abellen visar en generell tendens att de som missbrukar Cannabis, CS, LSD, och i viss mån Opium även haft mma drog som debutdrog.
ör cannabis under 11 ggr gäller att nästan samtliga (97 %) börjat med cannabis. De två övriga cannabis-grup- rna har i ca 90 % börjat med detta preparat och i ca 5 % med Preludin/Ritalina. För CS > 11 ggr har ca 90 % örjat med detta, medan gruppen CS fier än 10 ggr i ungefär lika stor utsträckning debuterade med cannabis och S. Av injicerarna började något mer än hälften med Preludin/Ritalina och ca 1/3 med cannabis. Bland de 28 SD-missbrukarna började något mer än hälften med detta preparat medan en fjärdedel började med cannabis. .v opium—missbrukarna började ca hälften med opium och 42 % med cannabis.
3 0 3 0 0 0, 2,0 3 0 0 2
No NP
».
U| 0 93” om
abell 19. »När använde Du narkotika senast?»
Typ av missbruk:
. . . LSD- Opium- Cannab1s Cannabis Cannab1s CS oralt CS oralt miss- miss-
1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr 5 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A%A%A%A%A%A%A%A%
örel967 236 12,7 22 4,4 8 1,517 20,7 2 3,9 7 6,4 2 8,3 3 8 nderl967 481 25,9 91 18,3 36 6,913 15,9 12 23,5 18 16,5 4 16,7 8 22 Inder januari— 83 5 uni 1968 521 28,0 103 20,8 40 7,6 29 35,4 8 15,7 19 17,4 2 , 13,9 fter 1 juli 1968 622 33,4 280 56,5 439 83,9 23 28,0 29 56,9 65 59.6 16 66,7 20 55,6 Totalt 1860 100.0 496 100,0 523 99,9 82 100,0 51 100,0 109 99,9 24 100,0 36 100,0
Bortfall % 21,6 0,0 0,0 30,5 0,0 6,0 14,3 20,0
ommentar: ör alla grupper utom cannabis mindre än 11 ggr och CS oralt -: 11 gäller att över 50 % har använt narkotika nare än 1 juli 1968. För de två andra grupperna är motsvarande andel ca 30 %. Den grupp som procentuellt sett ar största andelen på alternativet »Efter 1 juli 1968» är cannabisgruppen 50 ggr med 84 %. Resultaten bör dock 5 med försiktighet, enär ett stort bortfall föreligger i vissa fall (främst cannabis ( 11 ggr, CS oralt ( 11 ggr h opiumgruppen).
Tabell 20. >>Hur många gånger har Du använt narkotika?»
Typ av missbruk:
LSD— Opium- miss- miss- 1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr 5 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A%A%A%A A%A%A%A Cannabis Cannabis Cannabis CS oralt CS oralt
] gång 801 33,8 — — — 6 2—4 gånger 977 41,3 — — —— 5 5—10 gånger 589 24,9 »— — —— — 4, 11—50 gånger — — 496 100,0 — —— — 49,0 16 13,8 >50 gånger — — — — 523 100,0 —— 51,0 82 70,7 9
Totalt 2367100,0 496 100,0 523 100,0 118 100,0 116 100,0 28 99,9 45 100 Bortfall % 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0
Kommentar: Då grupperna till viss del är indelade efter denna fråga, är vissa frekvenser givna från början. Detta gör, att tabell lämnar information endast för vissa av grupperna. För cannabis-missbrukarna ( 11 gånger framgår att de i 1/3 av fallen tagit det endast en gång, medan man i 41 ” tagit 11—50 ggr och i 25 % fler än 50 ggr. För CS oralt mindre än 11 ggr är andelen engångsmissbrukare störr 42 %. än för cannabis och går ned för de två andra alternativen. I gruppen CS oralt mer än 10 ggr har ca hälft tagit 11—50 ggr och den andra hälften mer än 50 ggr. För gruppen injicerare framgår att 71 % »silat» narkoti mer än 50 ggr, endast 6 % har gjort det en gång. En bimodal tendens i fördelningen över alternativ gäller för LS I där de mer frekventa dock överväger. Samma tendens finnes i opium-gruppen.
0 ,2 3
5 6 2 6
Tabell 2]. »Vad var det som gjorde att Du prövade narkotika?»
Typ av missbruk
. . . LSD- Opium- Cannab1s Cannab1s Cannab1s CS oralt CS oralt miss- miss-
1—10 ggr 11—50 ggr>50 ggr 5 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A % A % A % A % A % A % A % A %
Vanligt bland mina kamrater 161 6,8 53 10,7 73 14,0 6 5,1 7 13,7 23 19.8 5 17,9 6 13 Av egen nyfikenhet 1988 84,0 360 72,6 337 64,7 92 78.0 32 62,7 66 56.9 12 42,9 26 57 Av annan orsak 217 9,2 83 16,7 111 21,3 20 16,912 23,5 27 23,3 11 39,3 13 28
Totalt 2366100,0496100,0 521 100,0118 100,051 99,9 100,0 28 100,1 45 100 Bortfall % 0,0 0,0 0,4 0,0 0,0 0,0 0,0 0
Kommentar: För alla grupper gäller att man prövat narkotika i första hand av »egen nyfikenhet». Särskilt dominerar det alternativ för gruppen cannabis 1——lO ggr, medan övriga cannabisgrupper ligger något lägre. Alternativen »vanli_ bland kamrater» och »annat skäl» ökar på nyfikenhetens bekostnad för grupper med mer frekvent bruk samt f injicerare, LSD- och opium-missbrukare. Fråga 27: Vilket preparat har Du tagit oftast? redovisas ej i tabellform, då denna fråga har använts för indelni av missbrukare i de olika missbrukstyperna. Aven frågorna 25 och 28 har använts vid denna indelning, men dess redovisas, då de ger kompletterande information.
bell 22'. >>Hur har Du intagit det preparat som Du tagit mest?»
Typ av missbruk:
. . . LSD- Opium- Cannabis Cannab1s Cannab1s CS oralt CS oralt miss- miss-
1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare bruk brukare A%A%A%A%A%A%A%A%
enom munnen 32 1,4 5 1,0 10 1,9 118 100,0 51 100,0 0 0,0 14 50,0 3 5,7 . jektion (spruta) 0 0,0 2 0,4 5 1,0 0 0,0 0 0,0 116 100,0 9 32,1 8 17,8 ökt 2 331 98,5 488 98,4 507 96,9 0 0,0 0 0,0 0 0,0 2 7,1 34 75,6 nnat sätt 4 0,2 1 0,2 1 0,2 0 0,0 0 0,0 0 0,0 3 10,7 0 0,0 l Totalt 2 367 100,0 496 100,0 523 100,0118 100,0 51 100,0116 100,0 28 100,0 45 100,0 ; Bortfall % 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 iommentar: Då indelningen av grupperna i likhet med för frågorna 25 och 27 bygger på denna fråga är vissa av gruppernas rekvenser i denna fråga givna på förhand. itt ej samtliga cannabis-missbrukare har angett att de rökt cannabis kan vara en följd av att frågan missuppfattats v ett fåtal, men den allmänna tendensen är dock utpräglad. Bland de 28 LSD-missbrukarna har hälften tagit reparatet oralt medan frekvenserna på de övriga alternativen får betraktas som osäkra. 76 % av opium-miss- rukarna röker preparatet. Det bör observeras att antalet individer, som angett att de injicerar opium, överskrider ntalet som tagit det oralt. |land cannabis-missbrukare finns sammanlagt 7 individer som uppger att de injicerat preparatet, vilket får ses om en inkonsistens i deras besvarande av formuläret.
'abell 23. »Har Du någon gång tagit en spruta med narkotika ('sil')?»
Typ av missbruk:
. . . LSD- Opium- Cannabis Cannab1s Cannab1s CS oralt CS oralt miss- miss-
1—10 ggr 11—50 ggr >50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A % A % A % A % A % A % A % A %
[ej, aldrig 2 326 98,5 450 91,5 339 76,6 107 92,2 30 60,0 1 0,9 12 42,9 28 62,2 1, en gång 28 1,2 26 5,3 52 10,0 8 6,9 9 18,0 11 9,5 6 21,4 4 8,9 [, Hera gånger 7 0,3 16 3,3 70 13,4 1 0,9 11 22,0 104 89,7 10 35,7 13 28,9
Totalt 2 361 100,0 492 100,1 521 100,0 116 100,0 50 100,1 116 100,1 28 100,0 45 100,0
Bortfall % 0,3 0,8 0,4 1,7 2,0 0,0 0,0 0,0 'ammentar: ör både missbrukare av cannabis- och centralstimulantia (CS) oralt gäller att med högre frekvens av missbruk kar frekvensen av dem som har injicerat narkotika. För cannabis 1—10 ggr uppger sig 2 % att någon eller fiera gr ha »silat» medan för dem som tagit mer än 50 ggr är motsvarande siffra 23 %. I LSD-gruppen har 57 % in— :erat narkotika medan motsvarande siffra för opium-gruppen är 38 %. .tt en av dem som injicerar ej har »silat» beror på ett sorteringsfel vid databehandlingen.
Tabell 24. »Om Du tidigare använt narkotika (*knarkav) men har slutat eller vill sluta: varför?»
Typ av missbruk:
- - - LSD- Opium- Carinabis Cannabis Cannabis CS oralt CS oralt miss- miSS-
1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A % A % A % A % A % A % A % A %
Det är inte intressant längre 945 50,3 142 3 79 29,0 43 44,8 6 Rädd bli narkoman 310 16,5 57 1 37 13,6 24 25,0 10 Rädd andra skad- liga följder 248 13,2 61 22,4 17 17,7 9 27,3 18 6,3 Rädd för straff 15 0,8 5 1,8 0 0,0 0 0,0 3 0.0 Kostar pengar 86 4,6 35 12,9 2 2,1 3 9,1 8 18,8 Annan orsak 276 14,7 55 20,2 10 10,4 5 15,2 20 6,3
Totalt 1880100,1 361 99,9 99,9 96 100,0 33 100,1 76 100,2 Bortfall % 20,6 27,2 48,0 18,6 35,3 42,9
Kommentar: Då denna fråga är vagt formulerad och endast vänder sig till en del av missbrukama måste den tolkas med fö siktighet. Av alternativen är »rädd för straff» det minst angivna och följs därefter av »kostar pengar». Rädslan för skadli följder ökar med frekvens av missbruk och »ej intressant längre» minskar. I övrigt är tabellen svår att kommentera, något olika mönster gäller för de olika grupperna. Då bortfallet är sto vill vi ej närmare gå in på dessa skillnader.
18,2 17 50.0 43 30,3 10 18,8 18
Tabell 25. »Från vem har Du oftast fått Din narkotika?»
Typ av missbruk:
. - - . LSD- Opium- Cannabis Cannabis Cannabis CS oralt CS oralt miss- miss-
.1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A % A % A % A % A A % A A %
Okänd person 633 30,5 190 39,7 200 40,7 45 44,1 11 26,8 Bekant 601 28,9 140 29,2 148 30,1 31 21 20,6 13 31,7 Klasskamrat 148 7,1 5 1,0 6 1,2 2 0 0,0 1 2,4 Annan kamrat 516 24,8 86 18,0 56 11,4 13 11 10,8 8 19,5 Annan person 180 8,7 58 12.1 81 16,5 5 9 25 24,5 8 19,5
Totalt 2078 100,0 479 100,0491 99,9 100,0 49 100,1102 100,0 44 99,9 Bortfall % 12,2 3,4 6,1 16,1 3,9 12,1 8,9
Kommentar: För LSD- och opium-missbrukare gäller att man i något större utsträckning fått respektive preparat från »bekan än från »okänd person» medan för övriga grupper det omvända gäller. Dessa båda alternativ ökar procentue med ökad cannabismissbruksfrekvens. Av samtliga alternativ ligger »klasskamrat» lägst.
Typ av missbruk:
___—__!
cs oralt cs oralt LSD" Opium" miss- miss— 5 10 ggr > 10 ggr brukare brukare A % A %
Cannabis 11—50 ggr > 50 ggr A % A %
Cannabis Cannabis Injicerare A 1—10 ggr A %
13 27 17
0 0,0 11 2,2 0,0 1,6 52 10,5 0,0 10,1 105 21,3 00 18,4 86 17,4 5 4,7 6 69,9 239 48,5 102 95,3 28
100,0 493 99,9 107 100,0 50 2,2 5,7 9,3
0 0,0 6 12,0 0 20,0 1 2,0 16 56,0 33
100,0 106 100,0 26 2,0 8,6
ycket stort 0 0,0 ariska stort 2 0,1 8 ariska litet 41 1,8 49 ycket litet 106 4,8 89 ute alls 2 074 93,3 339
Totalt 2223 100,0 485 Bortfall % 6,1
, 1
99,9 40 7,1
ammemar:
grupperna cannabis-missbrukare 1—10 ggr och CS oralt > 10 ggr har över 90 % uppgivit att de inte alls har behov v att ta narkotika. Bland samtliga grupper uppger sig injicerarna generellt ha det största behovet. Intressant är en bimodala fördelning över alternativen som finnes i LSD-gruppen, där få mellanalternativ angetts. Generellt religger en tendens till ökat behov med ökande missbruksfrekvens. '
B. Sammanfattning och kommentarer
Bland de som vid inskrivningstillfället hös- ten 1968 tagit cannabis högst 50 gånger eller CS oralt högst 10 ggr har procentuellt sett de flesta prövat narkotika för första gången under år 1967. För de som tagit respektive preparat mer frekvent gäller att man i lika hög utsträckning börjat redan under 1966 eller ännu tidigare. Detta gäl- ler i stort även för LSD- och opiummiss- brukare. Injicerarna uppvisar den tidigaste debuten (före 1966) i jämförelse med öv- riga grupper. Generellt sett har relativt få individer gjort sin debut under 1968. Pro- centuellt sett återfinns de flesta av dessa sena debutanter i gruppen cannabis högst 10 ggr samt CS oralt högst 10 ggr. Detta talar för att något intensivt bruk av canna- bis eller centralstimulantia under 1968 ej förekommit i nämnvärd omfattning bland dessa debutanter.
Å andra sidan kan noteras att de flesta grupper uppvisar ett aktuellt missbruk. Det- ta gäller särskilt för individer som tagit cannabis mer än 50 ggr samt för LSD-miss- brukare. Även för övriga grupper (med undantag för cannabis resp. CS oralt högst 10 ggr) gäller att över 50 % tagit nar- kotika senare än 1 juli 1968. Det relativt
höga bortfallet i vissa grupper kan möj- ligen tolkas som att man ej velat rappor- tera ett pågående missbruk.
Cannabis omdiskuterade roll som »in- körsport» till andra grövre preparat och former av narkotikamissbruk. belyses i viss mån av tabell 18 resp. 23. Inga klara ten- denser till att så är fallet kan sägas fram- gå. Snarare gäller att de som missbrukar cannabis, centralstimulantia och LSD även debuterat med respektive preparat. Detta gäller främst cannabis självt,.där den över- vägande majoriteten (90 %—97 %) även tagit detta preparat initialt. För injicerare samt för missbrukare av CS oralt högst 10 ggr och LSD gäller att 57 %, 88 % resp. 54 debuterat med samma drog (CS för injicerare). Det bör dock observeras, att ca 1/3-del bland injicerarna och 1/4— del bland LSD-missbrukama prövat canna- bis initialt. Bland missbrukare av opium och CS oralt mer än 10 ggr förekommer cannabis som debutpreparat i ungefär sam- ma utsträckning som de båda medlen själ- va. Detta behöver dock inte innebära nå- got kausalt samband, utan uttrycker en— dast att en viss samvariation med cannabis föreligger. Enligt vår uppfattning kan man ej med ledning av det faktum att ett visst preparat använts vid ett enda initialt till-
fälle uttala sig om detta preparats bety— delse för en senare övergång till gravare former av narkotikamissbruk.
Ett mer fruktbart sätt är i stället att studera samvariationen mellan olika grup- per (typer) av missbruk och benägenhet att injicera narkotika. Sett ur denna synvinkel framstår ej cannabis som sådant som den primära orsaken till en senare eskalering till grövre preparat och/eller former av narkotikamissbruk, utan snarare det bakom- liggande behovet att ta preparat. Sålunda" gäller för de tre cannabisgrupperna att med högre frekvens av missbruk ökar den pro- centuella andelen av dem som injicerat nar- kotika en eller flera gånger. Bland de som tagit cannabis mer än 50 ggr överstiger t. ex. andelen individer som injicerat narkotika vid flera tillfällen de som gjort detta endast en gång; denna relation återfinns icke hos can- nabisrökare med mindre frekvent missbruk. Samma tendens återkommer hos de båda grupperna med oralt missbruk av centralsti- mulantia. Detta styrker vår tes om att ju större behov att ta narkotika — i detta fall uttryckt i en högre missbruksfrekvens — ju större sannolikhet för att ta steget över till injicering av narkotika. För de som tagit CS oralt mer än 10 ggr gäller vidare att 40 % »silat» vid ett eller flera tillfällen mot endast 8 % i gruppen CS oralt högst 10 ggr. Även LSD- och opium- missbrukare utgör ur denna synvinkel po- tentiella riskgrupper. Bland de 28 LSD- missbrukarna anger 32 % att de vanligtvis tar preparatet per injektion (tabell 22). medan samtidigt 57 % uppger att de in- jicerat en eller flera gånger. Motsvarande siffror för opiumgruppen är 18 % resp. 38 %.
Bland de som tagit cannabis eller CS oralt högst 10 ggr har ca 3/4-delar tagit respektive preparat högst 4 gånger, vilket innebär att dessa båda grupper kan be- traktas som »nyfikenhetsgrupper». 1 mot- sats härtill framstår särskilt gruppen in— jicerare, där ca 70 % gjort detta mer än 50 gånger. Även gruppen som tagit CS oralt mer än 10 ggr kan betraktas som en mycket belastad grupp, enär något över
hälften av dessa individer tagit central— stimulantia mer än 50 gånger. LSD- och opiumgruppen uppvisar en bimodal ten- dens: antingen har man tagit dessa prepa— rat högst 4 gånger eller också har miss- bruket fortsatt mer frekvent, ofta över 50 gånger.
Det sätt på vilket man intagit central- stimulantia är på förhand givna (peroralt resp. per injektion). För cannabis gäller att den övervägande majoriteten röker pre- paratet; ett fåtal (ca 1% per cannabis- grupp) anger dock att de tar det »genom munnen». Även opiummissbrukarna röker till största delen (ca 75 %) sitt preparat; närmare 1/ 5-del injicerar opium. Bland LSD- missbrukarna tar oväntat endast hälften preparatet genom munnen: ca 1/a-del (9 individer) uppger att de injicerar LSD, vilket får ses som en särskilt grav form av LSD-missbruk — om dessa uppgifter verk- ligen är sanningsenliga.
I vårt material framgår att ett ökat behov av att ta narkotika samvarierar med tre oli- ka faktorer. För det första ökar behovet i takt med en ökad frekvens av missbruk. Detta gäller för cannabis samt oralt miss- bruk av centralstimulantia: ca 12% av de som företer den högsta missbruksfrekven- sen av dessa bägge preparat uppger sitt behov vara »ganska stort» eller »mycket stort» mot 0 % av de med lägsta miss- bruksfrekvensen. För det andra samvarie- rar behovet med form av missbruk; så- lunda återfinns generellt det största behovet bland de som injicerar narkotika. Slutligen förefaller även grövre typer av narkotika såsom LSD och opium att ge upphov till ett större behov. Det bör dock tilläggas, att termen »Behov» ej definierats i vår frågas lydelse; sannolikt är att innebörden av detta begrepp varierar avsevärt mellan olika grupper (typer) av missbrukare. Det domi- nerande intrycket är — med nyss nämnda reservation — att den övervägande majo- riteten i de flesta missbrukargrupper upp- ger sig inte alls ha något behov av att ta narkotika, eller att behovet är ringa. Detta gäller generellt utom för injicerare och LSD-missbrukare.
I den följande framställningen kommer for- mulärets attityd- och bakgrundsfrågor att redovisas under följande rubriker: »Social bakgrund», »Anpassning», »Attityder till auktoriteter» och »Attityder till narkotika och narkomaner». Frågorna relateras till vår indelning av materialet i ickebrukare
och grupper med olika frekvent missbruk (dvs. grupperna I, 11, 111, IV och V).
Social bakgrund
Vid utvärdering av fråga 1: »Vilket år är Du född?» framkom att inga skillnader förelåg mellan grupperna. Resultatet från denna tabell är således identiskt med det som tidigare redovisats i tabell 2.
Tabell 27. »Hos vem bodde Du huvudsakligen tills Du fyllde 16 år?»
___—___—___——_————
Grupp I Grupp 11 Icke brukare
A % A %
Hos båda föråldr. Hos mamma Hos pappa Hos någon annan
Totalt Bortfall %
14 452 90,4 1 220 7,6 133 0,8 189 1,2 15 994 100,0 0,9
511 53 12 15
591
86,5 9,0 2,0 2,5 100,0 0,5
Kommentar:
1 g-67 el. tidig. 1 g-68
Grupp IV GruPP V 2—10 ger 577" 1: > IO ser A % A %
Grupp III
A %
1 440 200
295 89,7 26 7,9 3 0,9 5 1,5 329 100,0 1,2
85,7 11,9 13 0,8 28 1,7 1 681 100,1 0,8
1 031 82,5 166 13,3 18 1,4 34 2,7
1 249 99,9 1 ,3
Det dominerande svarsalternativet är »hos båda föräldrarna» för samtliga grupper. Andelen indivi- der som angett detta alternativ sjunker dock något över de olika grupperna. 8 % i grupp 1 har huvud- sakligen bott hos mamma till skillnad mot 13 % för grupp V. För övriga svarsalternativ föreligger inga markanta skillnader.
Tabell 28. »Var har Du i huvudsak varit bosatt under Din uppväxt?»
Grupp 11 1 g-67 el tid A %
Grupp I Icke-brukare A %
Stor-Stockholm, Göteborg eller Malmö
I annan stad med mer än 50 000 inv. I annan stad eller tätort med under 50 000 invånare
På landsbygden Utomlands
Totalt Bortfall %
8 242 51,8 4,2
67,9
675 28 4,8
3 135 19,7 95 3 732 23,4 60 137 0,9 5
15 921 100,0 586 1,3
16,2 10,2 0,9 100,0 ] ,3
Kommentar:
Grupp Ill 1 g-68 A
Grupp IV 2—10 ggr A %
Grupp V > 10 ggr
% A
201 977
38
60,4 72,3
23 6,9 67 4,0
56 16,8 254 52 15,6 138 8,2 75 1 0,3 6 0,4 5 333 100,0 1680100,0 0,0 0,8
15,1 153
Majoriteten i de olika grupperna har växt upp i rikets tre största städer - ett resultat av styrningen i vårt urval. Detta gäller i högre grad (68—78 %) för de som överhuvudtaget missbrukar narkotika än för icke-brukare (52 %). Vidare föreligger generellt ett samband mellan ökad missbruksfrekvens och andel som vuxit upp i storstad. Derma uppgång kompenseras i dessa grupper av en motsvarande nedgång i alternativen »på landsbygden» och »i annan stad eller tätort med under 50 000 invånare». Andelen som vuxit upp i »annan stad med mer än 50 000 invånare» är ungefär lika stor i de olika grupperna.
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
Folkskola eller likn. 8680 55,7 318 54,6 175 54,2 928 56,5 765 62.2 Realskola » » 1905 12,2 70 12,0 43 13,3 186 11,3 142 11,5 Gymn. » » 4629 29,7 173 29,7 99 30,7 497 30,2 286 23,3 Universitet » » 190 1,2 15 2,6 6 1,9 22 1,3 18 1,5 Annan utb. » » 179 1,1 6 1,0 0 0,0 10 0,6 19 1,5
Totalt 15 583 99,9 582 99,9 323 100,1 1643 99,9 1230 100,0
Bortfall % 3,4 2,0 3,0 3,0 2,8
Kommentar: Några påtagliga skillnader i utbildningsnivå föreligger inte mellan grupperna. Mest angivet alter- nativ år »folkskola» vilket ligger på ca 55—56 % i grupperna I—IV, medan grupp V ligger på 62 %. Ca 30 % av samtliga har angett »gymnasium» utom grupp V, där motsvarande siffra är 23 %.
Anpassning Tabell 30. »Hur har Du trivts i hemmet under uppväxttiden?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke—brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % Mycket bra 11 734 73,5 360 60,9 211 64,3 970 57,8 584 46,9 Ganska bra 3 978 24,9 211 35,7 100 30,5 638 38,0 540 43,4 Ganska dåligt 215 1,3 15 2,5 14 4,3 56 3,3 98 7,9 Mycket dåligt 28 0,2 5 0,8 3 0,9 15 0,9 23 1,8 Totalt 15 955 99,9 591 99,9 328 100,0 1 679 100,0 1 245 100,0
Bortfall% 1,1 0,5 1,5 0,9 1,7
Kommentar: Den mest markanta trenden i denna frågas svarsalternativ gäller för »mycket bra» med en markant trappstegsform med nedgång från 74 % för grupp I till 47 % för grupp V. Den bör dock ses mot motsvarande uppgång som gäller alternativet »ganska bra». I grupp I har 2 % angett att de trivts »mycket dåligt» eller »ganska dåligt» medan motsvarande siffra för grupp V är 10 %.
Tabell 3]. »Har Du någon gång funderat på att rymma hemifrån?»
Grupp I Grupp H Grupp III Grupp IV Grupp V
Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % Flera gånger 548 3,4 63 10,7 36 10,9 239 14,3 335 26,8 En gång 990 6,2 107 18,2 45 13,7 248 14,8 217 17,4 Aldrig 14 506 90,4 417 71,0 248 75,4 1 189 70,9 698 55,8 Totalt 16 044 100,0 587 99,9 324 100,0 1 676 100,0 1 250 100,0
Bortfall % 0,6 1,2 1,2 1,1 1,3
Kommentar: Bland icke-brukarna har endast 10 % funderat på att rymma hemifrån en eller flera gånger. För en— gångs-missbrukama är siffran 25—29 %, för 2-10-gångsmissbrukarna 29 % och för gruppen mer än 10 ggr 44 %. Alternativet »Hera gånger)) ökar med ökat missbruk relativt sett.
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g—68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
Mamma 5 636 36,1 31,8 31,9 466 28,1 0 7 Pappa 2 683 17,2 76 13,1 42 12,9 192 11,6 79 6,4 Lärare/chef 37 0,2 1 0,2 1 0,3 8 0,5 7 0,6 Kamrat 2 872 18,4 154 26,6 89 27,3 476 28,7 413 33,7 Någon annan 837 5,4 44 7,6 24 7,4 150 9,1 157 12,8 Ingen 3 541 27,7 120 20,7 66 20,2 364 22,0 317 25,8
Totalt 15 606 100,0 579 100,0 326 100,0 1 656 100,0 1 227 100,0
Bortfall % 3,3 2,5 2,1 2,2 3,1
Kommentar: Den dominerande trenden i tabellen är att kontakten med föräldrarna minskar markant med ökad missbruksfrekvens för att i stället ersättas med en allt större kontakt med »kamrater» eller »någon annan». Alternativet »ingen» får ungefär lika många % i de bägge extremgrupperna, ca 26—28 % medan mellangruppema ligger något lägre, 20—22 %.
Tabell 33. »Brukar Du vara nervös?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2-10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % Ja, ofta 956 6,0 45 7,6 30 9,0 189 11,2 283 22,5 Ja, ibland 4 457 27,8 196 33,1 98 29,5 585 34,7 456 36,3 Ja, någon enstaka gång 7 829 48,8 271 45,8 150 45,2 699 41,5 378 30,1 Nej, aldrig 2 793 17,4 80 13,5 54 16,3 211 12,5 139 11,1 Totalt 16035 100,0 592 100,0 324 100,0 1674 99,9 1256 100,0 Bortfall % 0,6 0,3 0,3 0,6 0,8 Kommentar: Av tabellen framgår att bland icke-brukarna kände sig 34 % nervösa ibland eller ofta. Denna pro- centsiflra stiger med ökat missbruk, så att för engångs-missbrukare är motsvarande värde ca 40 %, för grupp IV 46 % och för grupp V 59 %. En motsvarande sjunkande trend gäller över de olika grup- perna för de som aldrig eller någon enstaka gång angett att de känt sig nervösa.
Tabell 34. »Har Du skolkat från skolan?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V
Icke-brukare 1 g—67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % Ofta 682 4,3 68 11,5 34 10,2 248 14,8 403 32,1 Ibland 3 601 22,4 231 39,0 111 33,4 716 42,6 472 37,6 Sällan 5 473 34,1 191 32,2 112 33,7 461 27,4 247 19,7 Aldrig 6 291 39,2 103 17,4 75 22,6 255 15,2 134 10,7 Totalt 16 047 100,0 593 100,1 324 99,9 1 680 100,0 1 256 100,1
Bortfall % 0,6 0,2 0,3 0,8 0,8
Kommentar: Vad gäller anpassning till skolan framgår att icke-brukarna till ca 1/4 ibland eller ofta skolkat från skolan. Denna andel ökar med ökad missbruksfrekvens och är störst i grupp V, 70 %. Närmare 40 % bland icke-brukarna anger att de aldrig skolkat från skolan, medan motsvarande siffra för grupp V är 11 %. SOU 1969: 53 [89
Tabell 35. »Har Du haft att göra med polis eller barnavårdsnämnd på grund av att Du gjort något olagligt?»
___—___— Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V
Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
_. . ... ___... ...—_ "___... ___... _. ,_
Flera gånger 395 2,5 32 5,5 28 8,5 157 9,4 281 22,5 Någon gång 4014 25,1 246 42,0 116 35,2 723 43.2 501 40,1 Aldrig 11585 72,4 308 52,6 186 56,4 793 47,4 466 37,3
Totalt 15 995 100,0 586 100,1 330 100,1 1673 100,0 1648 99,9 Bortfall % 0,9 1,3 0,9 1,2 1,4
Kommentar: En tendens föreligger att grupper med högre missbruksfrekvens procentuellt sett har haft med polis eller barnavårdsnämnd att göra »flera gånger». Skillnaderna grupperna I till IV sinsemellan är inte särskilt stora (3—9 %), medan en mer markant ökning sker från grupp IV till V.
Tabell 36. »Är det viktigt för Dig att ha en yrkesutbildning?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke—brukare ] g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
Ja, mycket viktigt 10 561 66,1 385 65,5 218 66,3 1 005 59,8 642 51,8 Ja, ganska viktigt 4 103 25,7 150 25,5 77 23,4 480 28,6 338 27,3 Nej, inte så viktigt 1 118 7,0 38 6,5 28 8,5 154 9,2 165 13,3 Nej, inte alls så viktigt 187 1,2 15 2,6 6 1,8 42 2,5 94 7,6
Totalt 15969 100,0 588 100,1 329 100,0 1681 100,1 1239 100,0 Bortfall % . 1,0 1,0 1,2 0,8 2,1
Kommentar: Det mest frekventa svarsaltemativet (över 50 %) för samtliga grupper är »mycket viktigt» men varierar från grupp I (66 %) till grupp V (52 %). Endast 8 % bland icke-brukama anser det »inte så viktigt» eller »inte alls viktigt» med en yrkesutbildning. Den procentuella andelen av individer med denna åsikt ökar med missbruksfrekvens och uppgår till 21 % för grupp V.
Attityder till auktoriteter
Tabell 37. »Tror Du att alla tyckt illa om sina föräldrar ibland?» ___—___— Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke—brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2-10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % ___—___— Ja, det tror jag absolut 5 022 31,4 275 46,5 151 45,5 744 46,1 638 51,1 Ja, det tror jag nog 7 190 44,9 231 39,1 130 39,2 655 39,0 404 32,4 Nej, det tror jag nog inte 2 733 17,1 63 10,7 31 9,3 171 10,2 131 10,5 Nej, det tror jag absolut inte 1 054 6,6 22 3,7 20 6,0 78 4,6 75 6,0
Totalt 15 999 100,0 591 100,0 322 100,0 1 678 99,9 1 248 100,0 Bortfall % 0,9 0,5 0,3 0,9 1,4
Kommentar: Ca hälften av grupp V är övertygade om att alla har tyckt illa om sina föräldrar ibland. Denna ten- dens är inte lika utpräglad i grupperna med lägre missbruksfrekvens och är lägst för icke-brukarna med 31 %. En svagare trend i motsatt riktning föreligger för alternativet »Ja, nog». Bland icke- brukarna tror man i något större utsträckning än i de andra grupperna att man »nog inte» tyckt illa om sina föräldrar ibland.
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2-10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
De flesta poliser är hyggliga och rättvisa 7 128 44,9 192 32,7 107 32,9 425 25,7 197 16,1 Många poliser är hyggliga o. rättvisa 6 457 40,7 278 47,4 147 45,2 754 45,6 454 37,1 Ganska få är hyggliga , och rättvisa 2 100 13,2 97 16,5 63 19,4 430 26,0 503 41,1 , Inga poliser är hyggliga och rättvisa 184 1,2 20 3,4 8 2,5 43 2,6 71 5,8 Totalt 15 870 100,0 587 100,0 325 100,0 1652 99,9 1225 100,1 Bortfall % 1,7 1,2 2,4 2,5 3,2 Kommentar: 45 % av icke-brukarna anser att de fiesta poliser är »mycket hyggliga» och procenttalen på detta alternativ sjunker sedan trappstegsformat över grupperna ned till 16 % för grupp V. En motsvarande fast omvänd trend framkommer vid alternativet »ganska få».
Tabell 39. »Tycker Du att den enskilda människan har för litet att säga till om i vårt samhälle?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % Ja, det tycker jag absolut 4 714 29,7 235 39,8 111 33,6 700 42,1 712 57,2 Ja, det tycker jag nog 5 991 37,7 187 31,7 115 34,8 556 33,5 320 25,7 Nej, det tycker jag nog inte 4 416 27,8 143 24,2 82 24,8 353 21,2 166 13,3 Nej. det tycker jag absolut inte 750 4,7 25 4,2 22 6,7 53 3,2 46 3,7 Totalt 15 871 99,9 590 99,9 330 99,9 1 662 100,0 1 244 99,9 Bortfall % 1,6 0,7 0,9 1,9 1,7 Kommentar: För alternativet »ja, absolut» ökar procenttalen från 30 % för icke—brukarna till 57 % för grupp V. Övriga alternativ visar på det hela taget en motsvarande nedgång.
Tabell 40. »Tror Du att myndigheterna gör allt för att kontrollera de enskilda människorna?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp 7
Icke-brukarna 1 g/67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr
A _ % A % A % A % A % Ja, det tror jag 1 228 7,8 57 9 8 26 , ,0 187 11,3 224 18,5 Ja,det trorjagnog 4378 27,9 136 23,3 82 2 3 380 23,0 271 22,4 Nej, det tror jag nog inte 7 825 49,9 296 50,8 153 47,2 811 49,1 522 43,1 Nej, det tror jag absolut inte 2 255 14,4 94 16,1 63 19,4 274 16,6 193 16,0 Totalt 15 686 100,0 583 100,0 324 99,9 1 652 100,0 1 210 100,0 Bortfall % 2,8 1,9 2,7 2,5 4,4
Kommentar: I tabellen förekommer inga större skillnader mellan de olika grupperna och i dessas fördelnings- mönster på de olika alternativen. Samtliga grupper anger som mest frekventa alternativ »Nej, nog inte». Den enda tendens som skulle kunna utläsas ur tabellen gäller alternativet »ja, absolut», som besvaras i 8 % av grupp I och i 19 % av grupp V.
samtliga, 2 av enbart missbrukare och 2 en- bart av icke-brukare, varför jämförelser mel— Sammanlagt 7 frågor kan inordnas under lan grupper av den typ som gjorts ovan ej denna rubrik. 3 av dessa har besvarats av kan göras för samtliga dessa frågor. Attityder till narkotika och narkomaner
Tabell 4]. »Skulle Du personligen vilja veta mer om narkotika (knark)?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke-brukare 1 g—67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A % Ja, det vill jag 4 005 25,2 210 35,7 113 34,5 666 39,9 606 50,0 Tveksam 3 673 23,1 108 18,3 90 27,4 400 24,0 183 15,1 Nej, det vill jag inte 8 244 51,8 271 46,0 125 38,1 603 36,1 424 35,0 Totalt 15 922 100,1 589 100,0 328 100,0 1 669 100,0 1 213 100,1 Bortfall % 1,3 0,8 1,5 1,5 4,2
Kommentar: Av tabellen framgår att med ökad frekvens av missbruk anger sig procentuellt sett fier vilja veta mer om narkotika. För icke-brukare är siffran 25 % och för grupp V det dubbla. En motsvarande nedgång gäller för alternativet »nej, det vill jag inte».
Tabell 42. »Tycker Du att TV, radio och tidningar borde ägna större utrymme åt saklig upp lysning om narkotika (knark)?»
Grupp I Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
Ja, det tycker jag absolut 4 657 29,4 208 35,3 119 36,4 639 38,2 585 47,2 Ja, det tyckerjag nog 4 480 28,2 123 20,9 89 27,2 435 26,0 231 18,6 Nej, det tycker jag nog inte 3 744 23,6 126 21,4 74 22,6 323 19,3 175 14,1 Nej, det tycker jag absolut inte 2 985 18,8 132 22,4 45 13,8 277 16,5 249 20,1 Totalt 15 866 100,0 589 100,0 327 100,0 1 674 100,0 1 240 100,0 Bortfall % 1,3 0,8 1,8 1,2 2,1 Kommentar: För samtliga grupper gäller att alternativet »ja, absolut» är det mest frekventa. Vidare ökar procent- sdfran från 29 % för icke-brukare till 47 % för dei grupp V. I övriga avseenden uppvisar tabellen inga klara trender.
Tabell 43. »Vad tycker Du att man skall göra med ungdomar som använder narkotika?»
Grupp I Grupp 11 Grupp III Grupp IV Grupp V Icke-brukare 1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % A %
Låta dem vara ifred 826 5,2 72 12,2 38 11,5 212 12,7 361 29,3 Ge dem nån sorts bestraffning 1 439 9.1 38 6,5 16 4,8 70 4,2 26 2,1 Ge dem läkarvård 10 991 69,2 393 66,8 205 62,1 1 076 64,3 550 44,7 Försöka tala dem tillrätta 1739 10.9 51 8,7 52 15,8 196 11,7 142 11,5 8 Annat 898 5,7 34 5, 19 5,8 120 7,2 151 12,3 Totalt 15 893 100,1 588 100,0 330 100,0 1 674 100,1 1 230 99,9 Bortfall % 1,5 1,0 0,9 1,2 2,8
Kommentar: I samtliga grupper sättes alternativet »läkarvård» högst, dock skiljer sig härvidlag grupp V med 45 % från övriga grupper med ca 62—69 %. För alternativet »ifred» gäller här att gruppen med mest fre- kvent missbruk skiljer sig från övriga. (29 % mot 5—13 %). 9 % av icke-brukarna anser »bestraffning» utgöra en lämplig åtgärd till skillnad från 2 % för grupp V.
Tabell 44. »Vad var det som gjorde att Du prövade narkotika?»
Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V
1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % Vanligt bland mina kamrater 23 3,9 16 4,8 138 8,2 171 13,6 Av egen nyfikenhet 517 87,0 283 85,0 1 375 81,2 824 65,4 Av annan orsak 54 9.1 34 10,2 180 10,6 265 21,0
Totalt 594 100,0 333 100,0 1693 100,0 1260 100,0 Bortfall % 0,0 0,0 0,1 0,5
Kommentar: För samtliga grupper är nyfikenheten det dominerande alternativet och varierar från de båda grup- perna engångs-missbrukare med ca 87 % till grupp V med 65 %. En motsvarande ökning sker för de två andra alternativen »vanligt bland mina kamrater» och »annat» som vardera ökar med ca 10 % mellan grupperna.
Tabell 45. »Om Du tidigare använt narkotika (*knarkat') men har slutat eller vill sluta: varför?»
Grupp II Grupp III Grupp IV Grupp V
1 g-67 el tid 1 g-68 2—10 ggr > 10 ggr A % A % A % A % Det är inte intressant längre 213 48,5 110 47,6 704 49,7 253 32,7 Rädd att bli narkoman 75 17,1 44 19,0 240 16,9 121 15,6 Rädd för andra skadliga följder 58 13,2 28 12,1 195 13,8 156 20,2 Rädd för straff 5 1,1 0 0,0 14 1,0 16 2,1 Kostar pengar 13 3,0 8 3,5 73 5,2 85 11,0 Annan orsak 75 17,1 41 17,7 190 13,4 143 18,5 Totalt 439 100,0 231 99,9 1 416 100,0 774 100,1 Bortfall % 26,1 30,6 16,4 38,9
Kommentar: Det mest angivna alternativet procentuellt sett är »ej intressant längre» där grupperna II—IV ligger på 48-50 % och grupp V på 33 %. Med ökad missbruksfrekvens stiger procenttalen på alternativet »kostar pengar» något. Vidare ligger grupp V något högre (20 %) än övriga grupper (12—14 %) på alternativet »rädd för skadliga följder». Ovanstående siffror måste dock ses mot det stora bortfallet i denna fråga, vilket i viss mån är väntat, då den endast vänder sig till vissa av missbrukama.
C. Sammanfattning och kommentarer
Social bakgrund
I de fyra frågor som berör social bakgrund framkommer följande.
Inga skillnader i åldersfördelning mellan icke-brukare och missbrukare kan beläg- gas. Ca 3/4 av samtliga inskrivningsskyldiga är 18 år och resterande fjärdedel 19 år.
Oavsett grupptillhörighet har de allra flesta bott hos båda föräldrarna. En myc- ket svagt sjunkande tendens till en uppväxt hos en av föräldrarna eller någon annan
Tabell 46. »Har Du någon gång haft lust att pröva narkotika?»
Grupp I Icke-brukare
A % Ja 1 022 7,3 Tveksam 1 372 9,8 Nej 11 630 82.9
Totalt 14 024 100,0 Bortfall % 13,1
Kommentar: 83 % av icke-brukarna uppger sig inte haft någon lust att pröva narkotika medan 10 % är tveksamma och 7 % har någon gång haft lust att göra detta. De som svarat »ja» på denna fråga är av ett speciellt intresse då dessa kan betraktas som potentiella narkotikamissbrukare. Av denna anledning har vi bildat grupper efter denna frågas alternativ och studerat dessa i bakgrunds- data och attityder. Redovisningen av denna ana- lys skall ske i de kommande MPI-rapporterna, men mycket grovt sammanfattat är trenderna i dessa tre grupper mycket snarlika fast ej så utpräglade, som de som erhållits vid de ana- lyser av missbruksfrekvens mot attityder och bakgrundsdata som redovisats ovan. »Ja-grup- pen» får i många av frågorna värden som ligger missbrukama nära och »Nej-gruppen» blir nästan identisk med Grupp I i analysen ovan. »Tveksam-gruppen» får oftast värden som lig- ger mellan dessa två gruppers.
föreligger dock för de grupper som har ett mer frekvent missbruk. Trenden är dock så pass svag att den inte bör tolkas mera ingående.
Betydligt större andel missbrukare än ic- ke-brukarna har vuxit upp i storstäder och i mindre utsträckning i mindre städer och tätorter eller på landsbygden. Vår arbets- hypotes, att narkotikamissbruket i första hand är en storstadsföreteelse, bekräftas sålunda då 52 % av icke-brukarna växt upp i storstäder mot nära 80 % av de som använder narkotika mest frekvent.
Generellt sett föreligger mycket små skill— nader i utbildning mellan icke-brukare och grupperna med olika frekvent missbruk.
Tabell 47. »Vilken är orsaken till att_'_Du inte prövat narkotika.»
Grupp I Icke-brukare A %
Verkade ointressant 4 688 Har ej vetat hur eller var man får tag på det 96 0,7 Rädd för att bli narkoman 4 353 31,4 Rädd för andra skadliga följder 2 687 19,4 Rädd för straff 57 0,4 Kostar pengar 352 2,5 Annat 1 620 11,7 Totalt 13 854 99,9 Bortfall % 14,1 Kommentar: Av skälen till att man inte har prövat narkotika har »verkade ointressant» och »rädd för att bli narkoman» de högsta procenttalen och ligger på ungefär samma nivå, 34 resp 31 %. Därefter följer »rädd för skadliga följder» med 19 %. Påfallande låga frekvenser får alternativen »rädd för straff» 0,4 % och har »ej vetat hur eller var man får tag på det», 0,7 %. Anmärkas bör dock att bortfallet är stort varför tabellen måste tolkas med försiktighet.
Narkotikamissbrukare som använt narko- tika mer än 10 ggr har i något större ut- sträckning folkskola eller liknande utbild- ning och i mindre grad utbildning på gym— nasienivå.
Av ovanstående framgår att skillnaderna i social bakgrund, som den är avtäckt i våra frågor, inte talar för några större skill- nader mellan icke—brukare och grupper med olika frekvent missbruk med undantag av uppväxtort. Hela materialet kan i övrigt ses som relativt homogent vad beträffar social bakgrund och av denna anledning kommenteras inte de få trender som före— ligger närmare.
Anpassning
De stora flertalet i samtliga grupper har trivts ganska eller mycket bra i hemmet. För missbrukare som tagit narkotika mer än 10 ggr anger ungefär lika stora delar att de trivts »mycket» (47 %) respektive »ganska» (43 %) bra medan icke—brukarna i anmärkningsvärt hög grad, nära 3/4, upp- givit alternativet »mycket bra» och reste- rande fjärdedel »ganska bra». Antingen av- speglas här en faktisk skillnad i hemmil— jön eller upplevelsen av densamma eller också kan förhållandet vara att missbrukar- na gör en mer nyanserad bedömning av sina hemförhållanden. Då vi ej har några uppgifter om de faktiska förhållandena, kan vi inte avgöra vilken av dessa alternativa tolkningar som är mest korrekt, möjligen skulle siffran 74 % för icke-brukarna på alternativet »mycket bra» tyda på en mind- re realistisk bedömning. Bland den minori- tet av individer som uppgivit att de trivts mer eller mindre dåligt återfinns större delen bland de som använt narkotika mer än 10 ggr.
Hela 90 % av icke-brukarna har aldrig funderat på att rymma hemifrån medan procentuellt sett betydligt fler bland miss- brukama har gjort detta. Då man allmänt kan förvänta sig att sådana tankar och intentioner är relativt vanliga i de lägre tonåren, är det mindre troligt att önskan att rymma hemifrån utgör en effekt av ett
alltmer ökande narkotikamissbruk. Tabell 31 kan snarare tolkas som att en vantrivsel med rådande hemförhållanden föregått ett senare användande av narkotika. Den myc- ket höga siffran, 90 %, bland icke-brukar— na som ej ens funderat på att rymma hem— ifrån skulle även kunna tala för att des- sa är mer återhållsamma med negativa om- dömen om hemmiljön än missbrukama.
Av tabell 32 framgår att en samvariation finns mellan missbruksfrekvens och benä- genhet att inte tala med föräldrarna om egna personliga problem. Individer som an- vänt narkotika mer än 10 ggr föredrar så- lunda i större utsträckning än icke-brukarna att vända sig till »kamrater» och »någon annan» än till sina föräldrar. Något kausalt samband med narkotikamissbruk kan dock härvidlag ej säkerställas utifrån denna sam- variation. Snarare förefaller det som om en bristande förmåga till kontakt mellan föräldrar och barn föregått senare nytt- jande av narkotika. Denna tolkning styrks av resultaten från vår ännu ej publicerade analys av den potentiella missbruksgrup- pen (se tabell 46) där 37 % uppger sig helst tala med sina föräldrar och 41 % med sina kamrater om sina personliga problem. Motsvarande siffror för de som definitivt ej vill pröva narkotika är 55 % respektive 22 %. Om frågan sju skulle kunna tas som ett mått på »föräldrakontakt» skulle dessa resultat alltså mycket väl kunna tol- kas som att en bristande föräldrakontakt dels skulle kunna bidraga till en ökad lust att ta narkotika och dels till ett faktiskt bruk. Under alla omständigheter förelig- ger en uppenbar samvariation som pekar mot detta kausalsamband i våra båda ana- lyser. En lika stor grupp bland icke-bru- karna som de som missbrukat mer än 10 ggr uppger sig inte vända sig till någon överhuvud taget med sina personliga pro- blem.
De som använt narkotika fler än 10 ggr fördelar sig relativt jämnt på ja-alter- nativen i frågan »Brukar Du vara nervös?» medan icke-brukarna oftast procentuellt sett har angett alternativet »ja, någon enstaka gång». Vi kan alltså fastställa att de som
missbrukar narkotika i högre grad uppger att de känner sig mer nervösa än icke- brukarna. Sett mot bakgrunden av ovan diskuterade tendenser beträffande föräldra- kontakt förefaller det troligt att benägenhe- ten för nervositetcn snarare föregått nar- kotikamissbruket än orsakats av detta. Re- sonemanget stöds även av våra opublicera- de data för de potentiella missbrukama.
En mycket utpräglad samvariation före— ligger mellan olika grad av missbruksfre- kvens å ena sidan och skolk från skolan samt kontakt med polis eller barnavårds- nämnd å den andra.
Av de som överhuvud taget prövat nar- kotika har i genomsnitt 17 % aldrig skolkat från skolan medan motsvarande siffra för icke-brukarna är 40 %. Denna senare siffra får ses som anmärkningsvärt hög, då man måste betänka att de flesta avslutat sin obligatoriska skolgång. Bland de som an- vänt narkotika mer än 10 ggr har 32 % of- ta skolkat från skolan till skillnad från en- dast 4 % av icke-brukarna.
Att de som missbrukat narkotika haft fler kontakter med polis eller barnavårds- nämnd kan möjligen delvis bero på det ille- gala bruket av narkotika.
För samtliga tillfrågade gäller att de fles- ta anser att en yrkesutbildning är mycket viktig. Anpassningen till denna sociala norm är dock mer utpräglad bland icke-brukarna än bland missbrukama. Allmänt förefaller det sannolikt att själva narkotikamissbruket i sig kan påverka yrkesutbildningsmotiva— tionen, då denna förmodligen är mycket aktuell i just denna ålderskategori, något som också gäller för narkotikamissbruket enligt våra data som relaterats under re- dovisningspunkterna A och B i denna rap— port. Inom parentes kan omnämnas att inga skillnader föreligger mellan potentiel— la missbrukare och de som ej vill pröva narkotika i detta avseende i vårt opubli— cerade material.
Attityder till auktoriteter
De flesta i samtliga grupper är övertygade om att alla tyckt illa om sina föräldrar
ibland. Bland missbrukama finns en stör- re andel än bland icke—brukarna som är helt övertygade om detta.
Bland de som missbrukar narkotika an- ser procentuellt sett fler än bland icke-bru— karna, att ganska få eller inga poliser är hyggliga och rättvisa. Denna tendens är starkast hos gruppen som tagit narkotika mer än 10 ggr, vilket delvis torde samman- hänga med att bruket av narkotika är ille— galt.
På frågorna »Tycker Du att den enskil- da människan har för litet att säga till om i vårt samhälle?» och »Tror Du att myn- digheterna gör allt för att kontrollera de enskilda människorna?» har de som miss- brukar narkotika mer deciderade, instäm— mande åsikter i dessa frågor jämfört med icke-brukarna. Fördelningsmönstren på öv- riga alternativ är likartade för de olika grupperna.
Sammanfattningsvis framstår de som missbrukar narkotika hysa en mer nega- tiv inställning till auktoriteter av typ för- äldrar, polis och myndigheter. De tycks också (som enskilda individer) uppleva en större alienation från rådande normer i samhället. Trenderna är relativt svaga men konsistenta för de som anger sig ha en »absolut» åsikt i dessa frågor.
Attityder till narkotika och narkomaner
Grupper med högre frekvens narkotika- missbruk är mera angelägna än icke-bru- karna om att själva få information om nar- kotika och att ökad upplysning skall bedri- vas genom massmedia. Det bör observeras att 52 % av icke—brukama har en bestämd uppfattning om att de personligen inte vill veta mer om narkotika, samtidigt som 50 % av de med mest frekvent narkotikamiss- bruk trots sina narkotikaerfarenheter ändå vill veta mera. Den senare gruppen är i samma utsträckning intresserad av att upp- lysning om narkotika skall intensifieras. En intressant tendens framkommer vid jäm— förelse av svaren till dessa båda frågor (16 och 17). Icke-brukarna vill ej till 52 % veta mer om narkotika men anser till 19 %
att en ökad upplysning inte är lämplig. Det förefaller sålunda som om icke-brukarna är mer benägna att avskärma sig från upplysning för egen del medan denna ten- dens inte är lika stark hos grupper med allt större missbruksfrekvens.
Vad gäller åtgärder mot narkotikamiss- brukare skiljer sig missbrukare och icke- brukare åt i vissa avseenden. Bägge kate- gorierna sätter i första hand läkarvård som lämpligaste åtgärd men endast 45 % bland missbrukama som använt narkotika mer än 10 ggr anser detta till skillnad mot 70 % bland icke-brukarna. I den förra gruppen anser närmare 30 % att narkotikamissbru- kare bör lämnas ifred mot endast 5 % av icke-brukarna. Något fler bland de senare anser att bestraffning är en lämplig åt— gärd.
Den huvudsakliga tendensen är att de som missbrukat narkotika mer än 10 ggr skiljer sig från övriga så till vida att de i mindre utsträckning tror på läkarvård och i högre grad vill bli lämnade ifred.
Att alternativet »tala till rätta» har fått en relativt låg svarsfrekvens i samtliga grupper kan möjligen sammanhänga med att lydelsen fått en något olycklig, auktoritär innebörd. Detta svarsalternativ kan ha upp- fattats som närbesläktat med bestraffning, vilket också fått låga svarsfrekvenser.
Gruppen med mest frekvent missbruk skiljer sig från övriga missbruksgrupper på så sätt att de i mindre utsträckning än des— sa prövat på narkotika av egen nyfikenhet utan oftare procentuellt sett p. g. a. kam- raternas vanor. Denna samvariation mel- lan nyfikenhet och missbruksfrekvens skul- le också kunna tolkas som att de som prö- vat främst av egen nyfikenhet endast an- vänt narkotika få gånger, medan de som tagit det av andra orsaker oftare tenderar till att fortsätta.
Denna tendens styrks även av resultatet i fråga 30 där grupper med lägre miss- bruksfrekvens har högre svarsfrekvens på alternativet »inte intressant längre» jämfört med grupperna med högre missbruk.
Anmärkningsvärt är att rädslan för straff i samtliga grupper är negligerbar och att
man i något ökad utsträckning lägger eko- nomiska aspekter på narkotikamissbruket i de grupper som missbrukat mer än 10 ggr. Då alternativen »rädd för att bli nar- koman» och »rädd för andra skadliga följ- der» av många kan uppfattas som synony- ma. kommenteras dessa ej närmare.
Det stora flertalet av icke-brukarna (83 %) anser att de ej vill pröva narkotika. Orsa- ken till detta uppges i stor utsträckning bero på att de finner det ointressant och är rädda för att bli narkomaner. Påfallande är att endast ett mycket litet antal är rädda för straff och ej vetat hur eller var man får tag på narkotika.
D. Jämförelse mellan narkotikavanor i Stockholm 1967 och 1968
Inom Stockholms inskrivningsområde be- svarade 1967 3 942 inskrivningsskyldiga det årets narkotikaenkät. Av dessa hade 818 individer någon gång prövat narkotika, allt- så 20,8 %. Ar 1968 besvarade 9745 in- skrivningsskyldiga årets narkotikaenkät. An- talet s0m prövat narkotika uppgick till 2305 individer eller 25,4 %. På ett år har alltså andelen inskrivningsskyldiga som prövat narkotika en eller flera gånger ökat från var 5:e till var 4:e individ. Ökningen är helt signifikant. Den närmare fördel— ningen framgår av tabell 48.
Den starkaste ökningen kommer på can— nabis, vars andel går upp från 14 % till 23 %, alltså med 9 procent. Minskningen
Tabell 48. Översikt av narkotikavanoma.
—-—67 —68
A % A %
Icke-brukare 3 124 79,2 6 685 74,6 Tillfälligt cannabis 373 9,5 1373* 15,3 Enbart cannabis 173 4,4 642 7,2 Annan typ oralt 185 4,7 165 1,8 Injicering 87 2,2 86 1,0 Totalt 3 942 100,0 8 951 99,9
Bortfall % 0,4
" Utgöres av gruppen Cannabis 1—10 ggr i -—68 års indelning.
Tabell 49.1 »Vad var det som gjorde att Du prövade knark?» (—67) »Vad var det som gjorde att Du prövade narkotika?» (-—68)
—67 —68
A % A % Av nyfikenhet 685 83,7 Vanligt bland kamrater 218 9,5 Ville visa att Du vågade 3 0,4 Nyfikenhet ] 784 77,7 Kompisarna tjatade 8 1,0 Annan orsak 294 12,8 Du blev tvingad 2 0,2 , Annat 125 15,3 Totalt. 2 296 100,0
_r—rr— Bortfall % 0.4
Totalt: 823 100,6
* Denna och följande tabeller redovisar endast data från samtliga som prövat narkotika en eller flera gånger.
för det orala intaget och injiceringen är värd att notera. En ändrad inriktning av konsumtionen har tydligen ägt rum från tyngre till lättare former. Orsakerna till påbörjande av narkotikamissbmk visar ta- bell 49.
Av tabellerna framgår att nyfikenheten även 1968 dominerar bilden, men att infly- tande från kamrater även börjar göra sig gällande. Begynnelsedrogen framgår av ta- bell 50.
Cannabis som begynnelsedrog har ökat med 8 %, medan preludin/ritalina minskat med 5 %. Övriga förändringar tillåter ing- en tolkning.
Tabell 50. »Vad var det för preparat Du tog första gången?» (—67) »Vilket preparat tog Du första gången?» (——68)
—67 —68
A % A % Preludin] Ritalina 103 13,3 192 8,4 Amfetamin] Fenedrin 2 0,2 1 8 0,8 Cannabis 610 78,8 2 007 87,1 Morlin/Palfium 4 0,5 6 0,3 LSD 5 0,6 13 0,6 Mebumal/ Nembutal 1 0.1 0 0,0 Opium 6 0,7 22 0,9 Meproban/ Restenil 1 0,1 7 0,3 Annat 9 1,1 27 1,7 Ej svarat 33 3,9
Totalt 774 99,3 2 302 100,0
Bortfall % 0,1
Frekvensen missbruk av olika preparat framgår av tabell 51.
På grund av att 1967 68 individer svara- de med mer än ett alternativ, blir jämfö— relserna mellan materialen i denna tabell osäkrare än i föregående. Vissa mera mar- kanta förändringar torde dock vara fullt säkra. Så har t. ex. cannabis kraftigt befäst sin position som det dominerande prepara- tet och ökat från ca 2/ 3—dels anpart till nä- ra 9/1o-dels, eller med 24 %. Preludin/rimli- na minskar däremot mycket kraftigt med 13 procent. LSD och opium elimineras så gott som helt mellan de båda åren. _
Frekvensen av narkotikamissbruket fram- går av tabell 52.
Tabell 5]. »Vilket eller vilka preparat har Du tagit oftast?» (—67) »Vilket preparat har Du tagit oftast?» (—68)
—67 —68 A % A %
Preludin/Ritalina 167 18,8 129 5,6 Amfetamin/Fene— drin 18 2,0 41 1,8 Cannabis 573 64,6 2 027 88,5 Morfin/Palfium 14 1,6 2 0,1 LSD 45 5,1 14 0,6 Mebumal/Nem- butal 5 0,6 0 0,0 Opium 44 5,0 25 1,1 Meproban/ Restenil 3 0,3 1 0,1 Annat 18 2,0 52 2,3
Totalt 887 100,0 2 291 100,0
Bortfall % 0 6
1 gång 2———4 gånger 5—10 gånger Mer än 10 ggr
—67 A % Genom munnen 200 20,2 Injektion 90 9,1 Rökt 691 69,9 Annat sätt 8 0,8 Totalt 989 100,0
Bortfall %
Totalt Bortfall %
Tabell 52. »Hur många gånger har Du tagit knark?» (—67) >>Hur många gånger har Du använt narkotika? (—68)
——67 A
188 23,0 245 30,0 123 15,1 229 28,0 785 96,1
1 gång 489 2—4 gånger 629 5—10 gånger 379 11—50 gånger 350 Mer än 50 gånger 451
2 298
Tabell 53. »Hur har Du tagit dessa preparat?» (—67) »Hur har Du intagit det preparat som Du tagit mest?» (——68)
—68 A
165 86 2 020 25
2 296
1 Tabell 54. »Om Du tidigare knarkat men slutat — varför?» (—67) »Om Du tidigare använt narkotika ('knarkat') men har slutat eller vill sluta —varför?» (—68)
Ej intressant längre Rädd bli narkoman Rädd för skadliga följder Rädd för straff Kostar pengar Annat
Totalt Bortfall %
-—67
A %
230 34,3 164 24,5 114 17,0 10 1,5 54 8,1 98 14,6
670 100,0
—68 A
784 267 249
101 255
1 655
Tabell 55. »Från vem får/fick Du ditt knark?» (—67) * »Från vem har Du oftast fått Din narkotika?» (—68)
Okänd person Bekant * Klasskamrat * Annan kamrat * Annan person
i Totalt i Bortfall %
—67 A % 283 32.6 247 28,5 41 4,7 181 20,9 115 13,3 862 100,0
732 565 104 395 228
2 024
21,3 27,4 16,5 15,2 193343; 100,0
0,3
%
47,1 16,0 15,0
6,7 15,3 100,1
27,8
Antalet individer som missbrukat narko- tika mer än 10 gånger har ökat — alltså de svåra missbrukama — medan missbru- kare med lägre frekvens minskat något.
Sättet att inta preparaten framgår av tabell 53.
Denna tabell tillåter på grund av det stora antalet dubbelsvar 1967 icke någon statistiskt hållbar jämförelse. Det intryck man kan få är att rökningens anpart ökat, vilket skulle vara logiskt mot bakgrund av det tidigare påvisade ökade cannabisbruket. Däremot förefaller oralt bruk och injek- tionsbruk ha minskat, vilket också stämmer med den ovan redovisade minskningen av t. ex. preludin/ ritalinabruket.
Varför man slutar missbruka narkotika visas av tabell 54.
Straffets betydelse har blivit än mera negliabel. Bristande intresse har fått en vä- sentligt högre andel medan rädslan att bli narkoman avtagit. Det bör observeras att frågorna är olika formulerade 1967 och 1968 och vänder sig till något olika kate- gorier.
Distributionen av narkotika belyses av tabell 55.
Tabellen får tolkas med försiktighet. Det stora bortfallet 1968 torde bero på frågans känslighet. Skillnaderna är ej signifikanta. Några större förändringar torde inte ha ägt rum, utan bilden är densamma båda åren. Kanske har en ökning av okänd per- son som leverantör skett.
Övriga i rapporten från 1967 års enkät redovisade data tillåter statistiskt ingen jäm- förelse med 1968 års data. En sådan göres därför ej heller.
D. Sammanfattning av jämförelsen mellan 1967 och 1968 års material
Huvudresultaten av jämförelsen mellan de båda åren blir följande: Andelen som prö- vat narkotika en eller flera gånger har ökat från var femte till var fjärde inskrivnings- skyldig. Cannabismissbrukarna har ökat starkt, andra missbrukargrupper har mins- kat både när det gäller förstagångsmissbru- ket och mest missbrukat preparat. Det gröv-
re — mera frekventa — missbruket har ökat. Rökningen förefaller att ha ökat sin andel som konsumtionsform. Straff får ing- en att sluta missbruka narkotika men väl bristande intresse. Mindre dokumenterad rädsla att bli narkoman framkommer.
Den starka ökningen av cannabismissbru- ket dominerar bilden.
E. Alkoholvanor och tobaksbruk :” kom- bination med narkotikamissbruk
Då vissa begränsningar ligger i frågornas formulering göres här endast en mycket grov »screening» av resultaten enligt följande: De tre alkoholfrågorna (20 a—c) samt frågan om tobaksbruk (19) studeras mot vår indel- ning av narkotikamissbrukarna efter typ av missbruk. Dessa grupper kompletteras i denna redovisning även med data från icke- brukarna.
Icke-bruk. Cannabis Cannabis Cannabis CS oralt CS oralt ååå" gräm-
(GruppI) 1—10 ggr 11—50 ggr>50 ggr S 10 ggr >10 ggr Injicerare brukare brukare A%A%A%A%A%A%A%A%A%
ej 2285 14,4 43 1,8 11 2,2 48 9,4 4 3,4 3 6,0 12 10,8 2 7,4 5 11,1 ,mest ellanöl 5146 32,4 54123,1 130 26,4 136 26,6 23 19,71] 22,0 30 27,0 5 18,5 9 20,0 ,mest nlstark-
5264 33,2 1157 49,4 246 50,0 263 51,4 50 42,717 34,0 27 24,3 9 33,3 16 35,6 ,mest tark- prit 3178 20,0 599 25,6 105 21,3 65 12,7 40 34,219 38,0 42 27,8 11 40,7 15 33,3 iotalt: 15 873 100,0 2340 99,9 492 99,9 512 100,1 117 100,0 50 100,0 111 99,9 27 99,9 45 100,0 Iortfall (, 1,6 1,1 0,8 2,1 0,8 2,0 4,3 3,4 0,0
Kommentar: lenerellt framkommer att bland såväl icke-brukare som missbrukare den största andelen dricker »vin/starköl» 33—5 %). Detta gäller dock ej för gruppen CS oralt > 10 ggr, injicerare och LSD-missbrukare där en liten »vervikt för »starksprit» förekommer 38—41 % mot 24—34 % för »vin/starköl». mdelen nykterister är störst 14 %, bland icke-brukarna, där även den största andelen av de som mest dricker mellanöl förekommer (32 % mot 19—27 %). för cannabis-grupperna finns en mycket svag trend till ökat icke-bruk av alkohol över grupperna (från 2 till 9 %), ch även en nedgång av andelen som mest dricker starksprit (från 26 % till 13 %).
"abell 57. »Hur ofta dricker Du det som Du ovan sagt Du dricker mest av?»
. . . LSD- Opium- Icke-bruk. Cannabis Cannabis Cannab1s CS oralt CS oralt miss- miss-
(Grupp I) 1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A%A%A%A%A%A%A%A%A%
gångi
lån el iera Ellan 4678 33,8 38816,8 66 13,7 85 18,2 18 15,9 5 10,2 17 16,8 4 14,8 7 17,9 -4ggr mån. 6279 45,31232 53,4228 47,2 171 36,5 54 47,8 18 36,7 26 25,7 10 37,0 15 38,5 —10 grimån1815 13,1 508 22,0123 25,5 120 25,6 23 20,416 32,7 23 22,8 5 18,5 11 28,2 [) grimån1084 7,8 180 7,8 66 13,7 92 19,7 18 15,910 20,4 35 34,7 8 29,6 6 15,4 'otalt: 13 856 100,0 2308100,0483 100,1468 100,0 113 100,0 49 100,0 101 100,0 27 99,9 39 100,0 Bortfall (, 14,1 2,5 2,6 10,5 4,2 3,9 12,9 3,6 13,3
fommentar: "ör cannabis-grupperna och CS-oralt gäller att med ökad missbruksfrekvens av narkotika följer en ökad frekvens v alkoholkonsumtion. För cannabis stiger andelen som angett alternativet >>> 10 ggr/mån» från 8 till 20 % och är CS ligger den största ökningen på alternativet »5—10 ggr/mån». Dessa uppgångar skeri huvudsak på bekostnad v alternativet »2—4 ggr/mån». iv enstaka resultat är följande mest intressanta: Icke-brukama har största andelarna på alternativen »] gång eller fiera sällan/mån» och »2—4 ggr/mån» (34 resp 45 %). Detta ger generellt, att de har den minst frekventa alkohol- ;onsumtionen av samtliga grupper. 35 % av injicerarna har ett alkoholbruk mer än 10 ggr/mån. Iortfallet bör vara av samma storleksordning som de som svarat »nej» i föregående tabell, vilket i stort är fallet.
. . . LSD- Opium- Icke-bruk. Cannabis Cannabis Cannab1s CS oralt CS oralt miss- miss-
(GruppI) 1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr 5 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A%A%A%A%A%A%A%A%A%
Flera |i flaskor 1898 13,8 551 24,1134 27,9160 34,1 25 22,317 34,7 31 30,4 6 22,2 13 31,1
Caen : heltlaska 2373 17,2 469 20,5111 23,1 99 21,1 23 20,513 26,5 21 20,6 2 7,4 8 19.: En halv- . flaska 4730 34,4 913 39,9 166 34,6128 27,3 47 42,0 13 26,5 38 37,3 16 59,3 15 36,1 Ngt glas 4756 34,6 358 15,6 69 14,4 82 17,5 17 15,2 6 12,2 12 11,8 3 11,1 5 12,1
Totalt: 13 757 100,0 2291 100,1 480 100,0469 100,0112 100,0 49 99,9 102 100,1 27 100,0 41 100,0 Bortfall % 14,7 3,2 3,2 10,3 5,1 3,9 12,1 3,6 8,9 Kommentar: Relativt andra grupper har icke-brukarna den största andelen som druckit »något glas», 35 % mot 11—18 % samtidigt som alternativet »flera flaskor» ligger lägst procentuellt sett i denna grupp, 14 % mot 22—35 %. Föi cannabis- och CS oralt-grupperna gäller att med ökad missbruksfrekvens av narkotika följer att andelen som be svarat alternativet »Hera flaskor» ökar från 24 % till 34 % för cannabis och från 22 % till 35 % för CS oralt. ? övriga grupper är mönstren något oklara.
Tabell 59. »Hur mycket röker Du per dag?»
___—_____————_-———————
Icke-bruk. Cannabis Cannabis Cannabis CS oralt CS oralt Ingå: 35511— (Grupp 1) 1—10 ggr 11—50 ggr > 50 ggr S 10 ggr > 10 ggr Injicerare brukare brukare A % A % A % A % A % A % A % A % A %
___________——————————__—-—
Röker inte 7229 45,0 385 16,3 68 13,8 56 10,8 28 23,7 4 7,8 11 9,6 5 17,9 7 15,9 1—5 cig el motsv/ dag 1978 12,3 299 12,7 46 9,3 50 9,6 17 14,4 2 3,9 6 5,3 3 10,7 2 4,5 6—10 » 3406 21,2 642 27,2136 27,6 153 29,5 20 16,9 10 19,6 23 20,2 4 14,3 9 20,5 11—20 » 3104 19,3 877 37,1200 40,6 221 42,6 39 33,1 26 51,0 44 38,6 7 25,0 18 40,9 >20 » 357 2,2 158 6,7 43 8,7 39 7,514 11,9 9 17,6 30 26,3 9 32,1 8 18,2 Totalt: 16074100,0 2361 100,0 493 100,0 519100,0118 100,0 51 99,9 114 100,0 28 100,0 44 100,0 Bortfall % 0,4 0,3 0,6 0,8 0,0 0,0 1,7 0,0 2,2 Kommentar: ! Icke—brukar-gruppen har dels den största andelen av icke rökarna, 45 % mot 8—24 % i övriga grupper och dels den minsta andelen med »> 20 cig eller motsv/dag», 2 % mot 7—32 %. Icke-brukarnas andel på alternativet »11—20 cig el motsv/dag» är också liten, 19 % mot 25—51 % för övriga grupper. En svag trend från 16—11 % på alternativet »röker inte» föreligger över cannabis-grupperna, och även en svag uppgång på alternativet »11—20 cig el motsv/dag» från 37 % till 43 % -— små differenser som dock är konsistenta. Samma tendenser, fast mera påtag- liga, tinnes i CS oralt-grupperna. Av de som röker mer än 10 cig el motsv/dag återfinnes största andelen i grupperna CS oralt > 10 ggr (69 %), bland injicerarna (65 %) och bland LSD- och opium-missbrukama (57—58 %). Övriga grupper ligger under 5 % i detta avseende.
Utifrån de tre frågorna om alkoholbruk stu- derade var och en för sig, kan endast en mycket grovt integrerad bild av alkoholva- nor erhållas utifrån typ av alkoholhaltig dryck, frekvens och mängd.
Icke-brukar-gruppen skiljer sig markant från övriga grupper i alkoholvanor. De är i högre grad nykterister, dricker färre ggr per månad och mindre mängder. Av nar- kotikamissbrukarna tycks injicerarna vara den grupp som har den största andelen in- divider med en större alkoholkonsumtion då de tenderar till att dricka starksprit, göra detta ofta och i ganska stora mängder. Öv— riga grupper intar svårgraderade mellanpo- sitioner mellan dessa »ytterligheter». Med ökat cannabisbruk framkommer en intres- sant trend. Man brukar i mindre utsträck- ning starksprit, men dricker mera ofta (vin/ starköl) och i större mängd. För ökat miss- bruk av CS oralt återfinns samma trend som för cannabis vad gäller frekvens och mängd.
Den bild som erhålles av relationen nar- kotikamissbruk—alkoholbruk är således inte entydig. Mycket grovt sammanfattat före- faller det som om ett »grövre» narkotika- missbruk är kopplat till större alkoholkon- sumtion, men i vad mån detta samman- hänger med ett alkoholmissbruk kan ej be- lysas utifrån denna undersökning.
Samma generella trend finns för tobaks- bruk som för alkoholkonsumtion. Narkoti- kamissbrukare röker i större utsträckning och röker mer än icke-brukare. I samtliga grupper utom cannabis 1—10 ggr röker mer än 50 % av dpp mer än 10 cigarretter eller motsvarande om dagen; motsvarande an- del bland icke-brukarna är 22 %.
Det föreligger en samvariation mellan to- baksbruk och alkoholvanor å ena sidan och narkotikamissbruk å den andra; ju större användande av alkohol och tobak desto större narkotikakonsumtion.
Detta skulle enligt ett konventionellt syn— sätt kunna tolkas som att ett mer intensivt alkohol- och tobaksbruk fungerar som en »inköpsport» d.v.s. att de faciliterar benä—
genheten att börja missbruka narkotika. Vi kan dock ej utifrån denna analys yttra oss om eventuella kausalsamband. Resultaten (samvariationen) skulle lika gärna kunna ty- das som att narkotikamissbruk för med sig en större alkohol— och tobakskonsumtion.
Kompletterande information i denna frå- geställning kan erhållas vid studium av de potentiella missbrukama. De som inte vill pröva på narkotika (mej-gruppen») har den största andelen nykterister, 16 %, mot 5 % för de potentiella missbrukama (»ja—grup— pen»). De senare dricker även mer vin/ starköl och något mer starksprit än »nej- gruppen». Vidare dricker den senare mindre ofta, dricker mindre mängder samt prefe- rerar mellanöl i sitt val av alkoholhaltiga drycker. Samma trender gäller även tobaks— konsumtionen, så till vida att »ja—gruppen» (a) har en större andel rökare samt (b) att bland dessa rökvanorna är mer avancerade.
Av denna analys och resultaten från den föregående framkommer sålunda att både de som vill pröva samt de som missbrukar narkotika använder alkohol och tobak i större utsträckning än de som ej vill eller har prövat narkotika.
3.6 Allmän sammanfattning
I samband med den allmänna sammanfatt- ningen av data måste följande aspekter be- aktas. Vårt material har trots en betydan- de numerär omfattning en del begränsning- ar. De prövade är i stort sett lS-åriga män och de är representativa för rikets tre stör- sta städer men ej för landet i dess helhet. Åldern medför att de ej kan ha konfronte— rats med tobak, alkohol och narkotika lika länge som äldre ungdomar.
I föreliggande undersökning har vi vida- re i flera av analyserna tvingats att be- gränsa oss till att studera missbruksfrekvens utan hänsyn till typ av preparat. En ytterli— gare begränsning är att frågor om narko- tika i huvudsak gäller det preparat man ta- git oftast. Blandbruk har beaktats i mycket liten utsträckning och då gällt injicering. I våra stora cannabisgrupper ingår alltså med största sannolikhet ett okänt antal individer
som även tar andra preparat, fast inte lika ofta som cannabis.
Slutligen har endast absoluta frekven— ser och procenttal lämnats. Inga osäkerhets— mått av statistiskt slag har redovisats. Samt- liga dessa förhållanden understryker i hög grad att generaliserbarheten till andra grup- per utanför vårt material är begränsad.
Redovisning efter geografisk indelning
20 % av samtliga inskrivningsskyldiga har missbrukat narkotika en eller flera gånger. Missbruket såväl som utbudet av narkotika är mest frekvent i våra tre största städer. Det faktum att narkotikamissbruket är mindre frekvent utanför storstäderna synes inte i första hand bero på geografiska för- hållanden, utan snarare på att behovet att använda narkotika där är mindre.
Cannabismissbruket dominerar totalt (74—92 %), medan svårare missbruksfor- mer är påfallande litet frekventa, t. ex. pre- ludin/ritalina (ca 5 %). Missbruksmönstret förefaller i stort vara detsamma inom de olika regionerna. Samma gäller för utbuds- mönstret för narkotika.
Debutåret för narkotika är som regel 1967, men i Stockholm har fler prövat narkotika före detta år än i andra regio- ner. Debutdrogen framför alla andra är cannabis i samtliga regioner (77—89 %) följt av preludin/ritalina (4—13 %). Nar- kotikautbudet följer samma mönster.
Narkotikamissbruket är aktuth i samtli- ga regioner. Endast 1/.—:-del av missbrukama har slutat före 1968. Engångsmissbrukama är procentuellt mer frekventa utanför stor- stadsregionerna, de högsta missbruksgrup- pema omvänt mer frekventa inom dessa.
Missbruksfrekvensen för cannabis är högst i Bergslagen följt av storstäderna. Injicering av narkotika är relativt sett van— ligast i Malmö, dock är skillnaderna myc- ket små. 10 % av alla missbrukare har inji- cerat narkotika.
Distributionen av narkotika skiljer sig inte mellan de olika regionerna. Okända personer och bekanta är de största leveran- törema.
Missbrukare i olika regioner upplever själva sitt behov att ta narkotika som myc- ket litet.
Redovisning efter typ av missbruk
Ca 40 % av de inskrivningsskyldiga som prövat narkotika — oavsett typ — har debuterat år 1967. Individer med ett mer frekvent missbruk företer en tidigare de— but, under 1966 eller ännu tidigare. De flesta missbruksgrupper uppvisar ett pågåen- de missbruk. Generellt gäller sålunda att över 50 % tagit narkotika senare än 1 juli 1968.
Bland de som företrädesvis missbrukar cannabis, centralstimulantia (per os samt per injektion), LSD och i viss mån opium, föreligger en allmän tendens till att respek- tive preparat även förekommit som debut- drog. Dessa resultat talar i viss mån emot den ofta anförda hypotesen beträffande cannabis såsom »inkörsport» till andra grövre preparat och former av narkotika- missbruk. Vi anser oss f.ö. icke från det faktum att cannabis använts vid ett enda initialt tillfälle kunna dra några säkra slut- satser rörande detta preparats betydelse för en senare övergång till gravare former av narkotikamissbruk. Enligt vår uppfattning förefaller det mer troligt att en dylik över- gång — t. ex. i form av injicering — snara- re sammanhänger med en bakomliggande benägenhet att ta narkotika.
Detta illustreras bl. a. av att ju högre missbruksfrekvens, desto större sannolikhet för att ta steget över till injicering av nar- kotika. Bland individer som tagit central- stimulantia oralt mer än 10 ggr gäller så- lunda att 40 % injicerat vid ett eller flera tillfällen mot endast 8 % i gruppen som tagit CS oralt högst 10 ggr. Även för de tre cannabisgruppema gäller att med hög- re frekvens av missbruk ökar den procen- tuella andelen av dem som injicerat narko- tika.
Det subjektiva behovet av att ta narko- tika samvarierar likaledes med en ökad frekvens av missbruk. Härtill kommer att grövre former av missbruk (injicering) samt
grövre typer av preparat (t.ex. LSD och opium) förefaller att ge upphov till ett större subjektivt behov av att använda nar- kotika. Det dominerande intrycket är dock att den övervägande majoriteten i de flesta missbruksgrupper uppger sig inte alls ha något behov av narkotika, eller att behovet är ringa.
Redovisning av attityder och bakgrundsdata
Under denna rubrik innefattas material som på ett mer nyanserat sätt kan belysa nar— kotikamissbruket som ett problem relate- rat till samhälls— och uppväxtförhållanden. Då föreliggande resultat endast är en del av de data som kommer att bearbetas un- der denna punkt, behandlas i den följande framställningen endast de mest påtagliga sambanden och förhållandena. En fullstän- dig redovisning sker först i kommande rap- porter.
I stort föreligger inga större skillnader mellan icke-brukare och missbrukare i av— seende på ålder, uppväxt i icke-splittrade hem samt utbildning. Narkotikamissbruka- re har i större utsträckning vuxit upp i områden med hög urbanisering. Däremot framkommer uppenbara skillnader i deras anpassning till hem, skola och polismyndig- heter samt i deras utbildningsmotivation. Narkotikamissbrukarna uppvisar generellt vad man utifrån samhällets synpunkt skulle benämna en »sämre anpassning». En del av våra data tyder på att det inte är nar- kotikamissbruket per se som orsakat detta, utan talar snarare för ett motsatt samband — att anpassningssvårigheter och emotionel- la störningar i själva verket föregått ett se- nare narkotikamissbruk. Vad som i sin tur orsakat dessa störningar kan vi ej enty- digt uttala oss om utifrån denna under— sökning.
Flera av våra data talar emellertid för att den emotionella kontakten mellan för- äldrar och barn, likSOm andra tidiga rela- tioner med lärare etc., har en avgörande betydelse. Bland missbrukama uppger gene- rellt sett en högre frekvens individer att
de trivts mindre bra i hemmet, att de fun- derat på att rymma hemifrån, att de ej varit benägna att tala med föräldrarna om sina personliga problem, att de skolkat från skolan samt att de oftare känt sig nervösa i jämförelse med icke-brukarna. Enligt vår uppfattning skulle dessa data — liksom data rörande missbrukarnas in- ställning till auktoriteter — med fördel kunna belysas från en psykodynamiskt orienterad personlighetsteori i kombination med socialpsykologiska aspekter.
För narkotikamissbrukarna gäller också att de upplever en större alienation från samhället och auktoriteter än vad icke-bru- kare gör. De har mer skeptiska värderingar och kritiska åsikter än icke-brukarna, som är mer tillfreds med auktoriteter och sam- hällets sätt att fungera. Denna uppenba- ra klyfta mellan narkotikamissbrukare och samhälle måste definitivt beaktas vid åtgär- der mot narkomani. För att överbrygga narkotikamissbrukarens stora misstro, mås- te helt nya angreppssätt prövas för att kom— ma till rätta med problemet.
I sin inställning till narkotika och nar- kotikamissbruk har icke-brukare och miss- brukare skilda uppfattningar. Missbrukar— na är mer angelägna om att själva erhålla information om narkotika och anser även att narkotikaupplysning i massmedia bör intensifieras. Icke-brukarna vill i betydligt större grad avskärma sig från information om narkotika.
Vad gäller åtgärder mot narkotikamiss— brukare anser både icke-brukare och miss— brukare att dessa i första hand skall ha läkarvård. De senare anser dock detta i mindre utsträckning och tycker hellre att narkomaner skall lämnas ifred. Icke-bru— karna finner i större utsträckning än miss- brukama bestraffning vara en lämplig åt- gärd.
Som orsak till att sluta missbruka nar— kotika framstår straff som ett negligerbart motiv bland missbrukama; man slutar i be- tydligt större utsträckning mot bakgrund av att det inte är intressant längre. Med ökat missbruk tillkommer även ekonomiska as— pekter.
Jämförelser mellan narkotikavanor i Stock- holm 1967 och 1968
Andelen som prövat narkotika har ökat från var femte till var fjärde inskrivnings- skyldig. I jämförelse med 1967 har canna— bismissbruket ökat med 24 %, medan an- nat missbruk har minskat, t. ex. har pre- ludin/ritalina minskat med 13 %. Mer fre- kvent missbruk har ökat. Även rökning av narkotika har ökat, vilket överensstämmer med det ökade missbruket av cannabis. Bristande intresse anges mer frekvent som en huvudorsak varför man slutar eller vill sluta missbruka narkotika. Man är vidare mindre rädd att bli narkoman.
Alkoholvanor och tobaksbruk i kombina- tion med narkotikamissbruk
Det föreligger ett uttalat samband mellan användande av narkotika å ena sidan och alkohol och tobak å den andra. En ökning i alkoholkonsumtion är kopplad till ett mer frekvent narkotikamissbruk samt till »gra- vare» former av missbruk. Hur detta sam— band skall utvärderas är däremot mindre entydigt.
En allmän uppfattning är att emotionel- la störningar och anpassningsproblem lig- ger bakom alkoholmissbruk och missbruk över huvud taget. Om denna teori är rik- tig, förefaller det svårt att tala om någon »inkörsport» till narkotikamissbruk över nå- got särskilt preparat. »Inkörsporten» skulle snarare vara själva anpassningsstörningen eller orsaken till denna, som sedan tar sig uttryck i ett missbruk oavsett art.
I vårt material framkommer att de som missbrukar narkotika uppvisar en sämre anpassning. Vidare använder de alkohol och tobak i större utsträckning än icke-brukar- na. Dessa resultat kan tolkas på olika sätt, men uppenbart är att narkotikamissbruket inte kan ses som en isolerad företeelse, utan snarare som ett av flera möjliga uttrycks- sätt för bakomliggande faktorer av i hu— vudsak emotionell karaktär.
Under budgetåret l969/ 70 kommer MPI att genomföra en med föreliggande under- sökning analog studie av narkotika— och al- koholvanor m.m. på samtliga inskrivnings- skyldiga (ca 55000 individer) i riket, allt- så en totalundersökning. Därutöver avses försök med personlighetsmätande metoder igångsättas med grupper av redan mani- festa narkotikamissbrukare. Avsikten här- med är att denna väg söka närmare be- lysa missbrukets etiologi, som torde vara av såväl social- som personlighetspsykolo- gisk natur. Ett ingående klarläggande av denna etiologi är en nödvändig förutsätt- ning för att skapa en djupare insikt i nar- kotikaproblematiken samt även för adekva- ta vård- och behandlingsformer och profyl- aktiska åtgärder i stort.
Bilaga 1 Militärpsykologiska institutet Stockholm 27 Personligt frågeformulär 1968
1 6 O 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Vilket år är Du född? Har Du någon gång 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ] 1948 eller tidigare funderat på att rym- 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ] 1949 ma hemifrån? 0 l 2 3 4 5 6 7 8 9 1950 |] Flera gånger 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ] 1951 I] En gång _ 1952 eller senare [] Aldrig 13 18 2 7 Tycker Du att den en- Vad tycker Du att man
3
4
5
Hos vem bodde Du huvudsakligen tills Du fyllde 16 år? : Hos båda föräld- rarna Hos mamma Hos pappa Hos någon annan
Var har Du i huvud- sak varit bosatt under Din uppväxttid? ] I Stor-Stockholm, Göteborg eller Malmö I annen stad med mer än 50 000 inv. : I annan stad eller tätort med under 50 000 invånare _ På landsbygden ] Utomlands
Hur har Du trivts i hemmet under upp- växttiden? [: Mycket bra [ Ganska bra [: Ganska dåligt [ Mycket dåligt
Vad har Du för skol- utbildning? (Ange det högsta al- ternativet som gäller för Dig) [] Folkskola, grund- skola, yrkesskola, lantmannaskola, folkhögskola (1 årskurs) eller motsvarande Realskola, tek- niskt institut, handelsskola, folkhögskola(2——3 årskurser) eller motsvarande Gymnasium, folk- skoleseminarium eller motsvarande Universitet, hög- skola, socialin- stitut eller motsv. Annan utbildning Vad?
12
Vem talar Du helst med om dina person- liga problem? !] Mamma 3 Pappa |] Lärare/chef [] Kamrat |] Någon annan |] Ingen
8
Tror Du att alla tyckt illa om sina föräldrar ibland? |] Ja, det tror jag absolut |] Ja, det trorjagnog [] Nej, det tror jag nog inte |] Nej, det tror jag absolut inte
9
Brukar Du vara nervös?
|] Ja, ofta [] Ja, ibland
skilda människan har för litet att säga till om i vårt samhälle? [] Ja, det tycker jag absolut [] Ja, det tycker jag nog |] Nej, det tycker jag nog inte 1] Nej, det tycker jag absolut inte
14
Tror Du att myndighe- terna gör allt för att kontrollera de enskilda människorna? ] Ja, det tror jag
absolut
] Ja, det tror jag nog ] Nej, det tror jag nog inte ] Nej, det tror jag absolut inte
|] Ja, någon enstaka 15
gång D Nej, aldrig
10
Har Du skolkat från skolan? ] Ofta ] Ibland ] Sällan
] Aldrig
11
Har Du haft att göra med polis eller bar- navårdsnämnd på grund av att Du gjort något olagligt? ] Flera gånger
_ Någon gång Aldrig
Vad anser Du om polisen? "' De flesta poliser är hyggliga o. rättvisa Många poliser är hyggliga o. rättvisa Ganska få poliser är hyggliga och rättvisa
Är det viktigt för Dig att ha en yrkesutbild- ning? l] Ja, mycket viktigt [] Ja, ganska viktigt [| Nej, inte så viktigt [1 Nej, inte alls viktigt
16
Skulle Du personligen vilja veta mer om nar- kotika (knark)? [] Ja, det vill jag
' Tveksam
Nej, det vill jag inte
17
Tycker Du att TV, radio och tidningar borde ägna större ut- rymme åt saklig upp- lysning om narkotika (knark)? ] Ja, det tycker jag absolut ] Ja, det tycker jag nog [] Nej, det tycker jag nog inte ] Nej, det tycker jag absolut inte
skall göra med ung- domar som använder narkotika (knark)? [] Låta dem vara i fred [] Ge dem någon sorts bestraffning |] Ge dem läkarvård |] Försöka tala dem tillrätta [] Annat
19
Hur mycket röker Du per dag? ] Röker inte ] 1—5 cigarretter eller motsv. per dag ] 6—10 cigarretter eller motsv. per dag ] 11—20 cigarretter eller motsv. per dag D Mer än 20 cigarret- ter eller motsv. per dag
20a
Dricker Du öl/vin eller starksprit? [] Nei [] Ja, mest mellanöl |] Ja, mest vin/starköl |] Ja, mest starksprit
20b
Hur ofta dricker Du det som Du ovan sagt att Du dricker mest av? [] 1 gång i månaden eller mer sällan ] 2—4 gånger.
månaden [] 5—10 gånger i månaden ] Mer än 10 gånger i månaden
200
Hur mycket dricker Du i genomsnitt per gång av det du ovan sagt att Du dricker mest av? ] Flera flaskor |] Cirka en helllaska ] En halv till en hel flaska
21 Har Du någon gång använt narkotika (knark) utan läkares ordination? [] Ja El Nei
26 Vad var det som gjorde att Du prövade narko- tika? |: Vanligt bland mina kamrater [ Av egen nyfikenhet Om Du svarar »ja» på [: Av annan orsak frågan ovan skall Du fortsätta med frågorna 22—32 nedan! Om Du svarar »nej» på frågan ovan skall Du fortsätta med frå- gorna 33—38 nedan!
22 När prövade Du nar- kotika första gången? I] Före 1966 [] Under 1966 |] Under 1967 [] Under jan.—juni 1968 [] Efter ljuli 1968
23
27 Vilket preparat har Du tagit oftast? |] Preludin/Ritalina |] Amfetamin/ Fenedrin Hasch/ Marihuana Morfin/Pallium
liknande Mebumal/Nembu- tal eller liknande Opium Meproban/ Restenil eller liknande Annat
[] [IE] 1] |_|l_ll_l
Vilket preparat tog Du 28 Hur har Du intagit det prövat narkotika: första gången? Preludin/Ritalina Amfetamin/ Fenedrin Hasch! Marihuana Morfin] Pallium
liknande Mebumal/Nembu- tal eller liknande Opium
DD EJ DDD EIB
eller liknande [] Annat
24
När använde Du narkotika senast? [: Före 1967 [ Under 1967 [ Under jan.—juni 1968 [ Efter 1 juli 1968 25
Hur många gånger har Du använt narkotika? Cl 1 gång E] 2—4 gånger [] 5—10 gånger [] 11—50 gånger |] Fler än 60 gånger
preparat som Du tagit mest? [] Genom munnen
]] Injektion (spruta) [] Rökt
LSD/Meskalin eller [] Annat sätt
29
Meproban/Restenil Har Du någon gång
tagit en spruta med narkotika (»sil»)? [] Nej, aldrig [] Ja, en gång [] Ja, flera gånger
narkotika (»knarkat») men har slutat eller vill sluta: varför? [: Det är inte intres- sant längre E man [] Rädd för andra skadliga följder Rädd för straff Kostar pengar Annan orsak. Vilken?
DDD
ooooo H—I—h—li—l NNNNN wwwww åhh-hh
31 Från vem har Du of-
LIILIIVJILIILII mammas xlxlxlxlxl NOOOOOOOO NDXDNDWW
36 Om Du blivit erbjuden tast fått Din narkotika? narkotika: vilka pre- Okänd person ] Bekant ] Klasskamrat _ Annan kamrat [] Annan person
. 32 LSD/Meskalin eller Hur stort är Ditt be-
hov av att ta narko- tika? [] Mycket stort [ Ganska stort !: Ganska litet [: Mycket litet [] Inte alls
Till Dig som aldrig
33 Har Du någon gång blivit erbjuden nar- kotika? [] Ja, flera gånger [] Ja, en gång [] Nej, aldrig
34
Om Du blivit erbjuden narkotika: var erbjöds Du detta oftast? [] Skola |] Arbetsplats |] Bjudning/skiva
D Popklubb/ danslokal
[] Annan plats
Rädd att bli narko- 35
Om Du blivit erbjuden narkotika: vem erbjöd? Okänd person Bekant Klasskamrat Annan kamrat Annan person
lILJlJLl
parat har Du oftast blivit erbjuden? Preludin/ Ritalina Amfetamin] Fenedrin Hasch/Marihuana Morfm/Palfium LSD/ Meskalin eller liknande Mebumal/Nembu- tal eller liknande Opium Meproban/Restenil eller liknande [I Annat
DD l_l [Ill—JF! HIT
37 Har Du någon gång haft lust att pröva narkotika? [] Ja [] Tveksam
El Nej
38 Vilken är orsaken till att Du inte prövat narkotika? : ] Verkade ointres- .
sant '
] Har ej vetat hur el-
ler var man får tag
på det Rädd för att bli narkoman Rädd för andra skadliga följder Rädd för straff Kostar pengar Annat
[_JUDLJLJ
Om Du har några synpunkter på frågor- na i detta formulär, kan Du skriva dem på det tomma pappe— ret i detta kuvert
4. Studenter och narkotika
En undersökning av studerande vid Stockholms universitet vårterminen
1968
Ulla Ahrens, Magnus Kihlbom, Nils Olov Näs
Förord
Våren 1967 vände sig Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare till Sveri- ges Förenade Studentkårer med en för- frågan om kårernas intresse för att ta ini- tiativ till forskning beträffande narkotika- brukets utbredning bland universitetsstude- rande. Efter kontakter med Stockholms uni- versitets studentkår och dess sociala utskott utformade den nuvarande forskningsgrup— pen ett sådant undersökningsprojekt.
Under planeringsarbetet för undersök- ningen har deltagare i seminarier vid pe- dagogiska och statistiska institutionerna vid Stockholms universitet, samt forskare vid socialmedicinska institutionen bidragit med värdefulla synpunkter. Vid konstruktionen av frågeformuläret har också uppslag er- hållits från liknande undersökningar av nar- kotikabruk utförda av dr Bengt Herulf, Stockholm, dr Nils Gustavsson, Stockholm, och Richard I-I. Blum, Stanford University, USA. Förutom författarna har i forsknings- gruppen ingått fil. stud. Bo Ragnar, som del- tagit i planering och bearbetning, och haft huvudansvaret för fältarbetets genomföran- de. Materialet för avsnitt 6. 6. har speciellt analyserats av Bo Ragnar.
Undersökningen är genomförd med an- slag från Stiftelsen Riksbankens jubileums- fond.
4.1 Problemställningar, metod och material
4.1.1 Bakgrunden till undersökningen
Bakgrunden till undersökningsprojektet är narkotikabrukets ökade utbredning under de senaste åren — särskilt bland ungdom - och det härigenom intensifierade beho- vet av ett bredare vetenskapligt underlag, dels beträffande narkotikabrukets utbred- ning och karaktär, och dels beträffande oli— ka sociala, psykologiska m.fl. faktorers be- tydelse för varierande grader av » irnmu- nitet) resp. benägenhet för användning av narkotika.
Relativt nyligen har undersökningar ge- nomförts för att kartlägga narkotikabru- kets utbredning bland elever vid grundsko- lan m.fl. skolformer, bland nyinskrivna värnpliktiga etc., men beträffande universi- tetsstuderande saknas helt sådana informa- tioner. Erfarenheter bl.a. från USA tyder vidare på att bruk av LSD och cannabis skulle vara starkt koncentrerat till bl. a. universitets- och med dem lierade kretsar. En av oss företagen gruppenkät bland uni- versitetsstuderande i Stockholm (november 1967) visade också att de studerande i stor utsträckning exponerats för (framför allt) cannabis och att detta i många fall resul- terat i experiment med medlet i fråga.
De undersökningar som mest intensivt gjort försök att belysa mekanismer bakom
narkotikabruket är de som baserats på me- dicinskt och kriminologiskt starkt selegerade material, där urvalskriteriet som regel just varit mer eller mindre avancerat missbruk av narkotika, eller eventuellt någon annan form av mer påtagligt avvikande beteende eller en kombination av båda. Deras bris- tande användbarhet för att dra kausala slutsatser är uppenbar. Även om man inte bland universitetsstuderande kan förvänta sig att påträffa något större antal mer avancerade missbrukare, utan snarare kan förvänta sig att finna individer mer eller mindre disponerade eller benägna för ex- periment med narkotika, skulle en under- sökning av ett representativt urval studenter kunna ge bidrag till förståelsen av faktorer bakom varierande grader av benägenhet att pröva narkotika. Det bör i sammanhanget noteras att ett minst lika viktigt problem är att försöka förklara det dominerande förhållningssättet gentemot narkotika, näm- ligen avståndstagande, vilket av naturliga skäl ej varit möjligt i de andra undersök- ningarna.
En annan fråga som tycktes oss väsentlig men som otillräckligt belysts tidigare, är frågan om hur icke-brukare (som ej är »professionella» normsändare) upplever narkotikaproblematiken. Med tanke på den aktuella gruppens sannolika framtida ställ- ning och samhällsinflytande, som opinions- bildare eller beslutsfattare, kan det vara in- tressant att belysa studenters attityder och föreställningar rörande narkotika och nar- kotikabrukare.
4.1.2 En översikt över undersökningens problemställningar
Med tanke på att undersökningens variab- ler och variabelvärden redovisas »opera- tionellt» definierade i samband med pre- sentationen av undersökningens resultat, görs här enbart ett försök till en översikt och allmän karakteristik av undersökning— ens huvudområden. Samtliga »narkotikava— riabler» eller narkotikafrågor (frågor t. ex. om användning av narkotika, inställning till bruk av dem, expOsitionen för dem etc.)
har ställts separat för de fyra medel som främst berörs av undersökningen, nämligen: cannabis (hasch, marihuana) LSD, central- stimulantia intaget genom injektion och cen- tralstimulantia intaget peroralt.
1. En huvuduppgift för undersökningen var att kartlägga brukets utbredning och bruksmönstret (intensitet, förlOpp, duration, kombination av olika medel), omständighe- ter kring debuten och inlärningen, samt upplevelser av olika medels verkningar.
2. Förutom det faktiska bruket har vi också försökt belysa i vilken utsträckning studenterna är benägna att pröva reSp. att fortsätta att pröva olika medel, liksom mo- tiv för att använda dem, och andra attityder till dem.
3. Vidare försöker undersökningen ange i vilken utsträckning studenterna är ex- ponerade för medlen, dels genom be- kanta som använder medlen, dels genom att ha faktisk tillgång till dem.
4. En stor del av undersökningen utgörs av jämförelser mellan grupper med olika erfarenhet av och benägenhet för narkotika med avseende på en rad psykologiska och so- ciala karakteristika. Till grund för valet av dessa variabler ligger inte explicita hypote- ser om orsaksmekanismer bakom olika för- hållningssätt till narkotika, utan snarare mer allmänna föreställningar om relevanta faktorer i sammanhanget. Inga befintliga teorier har vi kunnat bedöma som lämp— liga utgångspunkter för en hypotesbildning.
4.1.3 Undersökningens uppläggning och ge- nomförande
Undersökningen planerades främst som en explorativ deskriptiv undersökning, men kan också sägas ha en kausalanalytisk in- riktning genom de försök som gjorts att belysa olika faktorers betydelse för varie- rande grader av avvisande mot resp. be- nägenhet för användning av narkotika.
Undersökningen genomfördes våren 1968 på ett representativt urval studerande vid Stockholms universitet ht 1967. Data-insam- lingen skedde med postenkätmetoden.
4.1.4 Undersökningspopulation och urval Definition av undersökningspopulationen
Undersökningspopulationen kan definieras som »samtliga skandinaviska studenter, föd- da 1933 eller senare, som HT 1967 erlade kåravgift till Stockholms universitets stu— dentkår». Avgränsningen av populationen motiverades bl. a. av följande:
a) Enligt universitetsstadgan är medlem- skap i Stockholms universitets studentkår ett villkor för bedrivande av studier vid universitetet. Därför valde vi att definiera »student» som »kårmedlem i SUS». Dess- utom svarar mot denna definition en lämp- lig urvalsram. Uppgifter om vilka studenter som varje termin erlägger kåravgift införs nämligen i SUS:s medlemsregister för ter- minen i fråga. Vid urvalstillfället (VT 1968) fanns uppgifter (på magnetband vid L. M. Ericssons dataavdelning) Om samtliga stu- denter som erlagt kåravgift för HT 1967.
b) Undersökningen begränsades till stu- denter under 35 år med tanke på att det i olika sammanhang kunnat konstateras att yngre studenter i större utsträckning än äld- re exponeras för narkotika. Uteslutandet av äldre studenter innebar en reducering av den studerade populationen till ca 75 % av samtliga studenter (se nedan).
c) Undersökningen begränsades slutligen till svensktalande (skandinaviska) studenter. Ingen möjlighet förelåg att i förväg avgöra i vilken utsträckning icke-skandinaviska stu- denter tillfredsställande behärskade svenska språket, varför vi var tvungna att utesluta dem.
U rvalsmetod och stickprovsstorlek
Som urvalsmetod användes stratifierat ur— val (stratifieringsvariabel : kön) med sys- tematiskt urval ur varje stratum. Urvalet skedde systematiskt efter medlemsregist— rets uppställning av de studerande efter fö- delsenummer.
Stickprovets storlek fastställdes till ca 600 manliga och 300 kvinnliga studenter. Från dessa skulle sedan utsorteras de icke- skandinaviska studenterna. Anledningen till valet av ett icke-proportionellt stratifierat urval med en kraftig överrepresentation av manliga studenter, var vårt, som det senare visade sig, berättigade antagande att expo- sition för och användning av narkotika skulle vara vanligare bland män än bland kvinnor. För de kvinnliga studenternas del syftade undersökningen främst till en kart- läggning av hur många som haft erfaren- het av narkotika, medan vi för de manliga studenternas del också ville ha informatio- ner om ett flertal andra aspekter av bruket av olika medel.
Studentpopulationen och det erhållna urva- let
Uppgifter från L. M. Ericssons Data AB, (som vid undersökningstillfället handhade SUS:s medlemsregister) beträffande det to- tala antalet studenter HT 1967 och beträf- fande antalet studenter födda 1933 och se— nare, redovisas i tabell 1.1.
Studenter födda 1933 eller senare ut— gjorde bland männen 79,4 % av samtliga och bland kvinnorna 76,4 %. Exakt hur stor
Tabell I.]. Det totala antalet studenter HT 1967 samt antalet studenter födda 1933 eller senare.
Samtliga stud.
Studenter födda efter 1932
Målpopulationen HT 67 % av Skattad % av Antal Antal samtliga samtliga studenter Mån 13 988 11 106 79,4 75 Kvinnor 11 692 8 931 76,4 74 Totalt 25 680 20 037 78,0 75 SOU 1969: 53 111
del av samtliga studenter målpopulationen utgör kan inte anges eftersom uppgifter saknas om hur stor del av de yngre stu- denterna som var icke-skandinavien An- vänds emellertid uppgifterna från stickpro— vet som underlag för en skattning, så torde de bland männen utgjort ca 5 % och bland kvinnorna 3,6 %. En korrektion utifrån detta antagande leder till skattningen att målpopulationen »skandinaviska studenter födda 1933 eller senare» för männens del skulle utgöra ca 75 % av samtliga manliga studenter, och för kvinnornas del ca 74 % av samtliga kvinnliga studenter.
Vid det systematiska urvalet i april 1968 valdes var 23:e man och var 29:e kvinna födda 1933 eller senare. Dragningen resul- terade i ett stickprov på 615 män och 307 kvinnor. Efter bortsortering av icke-skan- dinaviska studenter bland de uttagna, er- hölls det definitiva urvalet bestående av 5 83 manliga och 296 kvinnliga studenter.
4.1.5 Dartainsamlingsmetod
Data-insamlingen skedde som nämnts ge- nom postenkäter. I detta avsnitt följer någ- ra uppgifter om enkätformulärets omfatt- ning och art, om rutin vid utsändning och insändning av formuläret m. m.
Enkätformulärets omfattning. Vi räknade förhoppningsfullt med ett förhållandevis stort intresse och en god samarbetsvilja bland studenterna och vågade därför an- vända ett enkätformulär som beträffande antalet frågor var betydligt mer omfattande än vad som är brukligt vid postenkäter. Samtliga respondenter fick ta ställning till ca 150 huvudfrågor — en stor del av dessa krävde vidare ett flertal svarsmarkeringar — samt till 4 skalor bestående av mellan 9 och 21 items avsedda att mäta neuroti- cism, attityder till narkotika m.m. De res- pondenter som någon gång hade prövat nå- got av de narkotiska medel undersökningen gällde fick besvara ytterligare ca 40 huvud— frågor.
Typ av frågor. Genomgående användes frågor med fixerade svarsalternativ, ofta i form av 3—6 gradiga skattningsskalor.
Samtliga »narkotikafrågor» skulle besvaras med avseende på de 4 medel undersökning- en gällde: Cannabis, LSD, centralstimuleran- de medel intaget genom injektion och per oralt.
Instruktionerna till respondenterna. Samt- liga respondenter fick förutom frågeformu- lär och svarskuvert ett meddelande som un- dertecknats av forskningsgruppen, och som gav en kortfattad presentation av under- sökningen. I meddelandet påpekades också att undersökningsmaterialet var helt kon- fidentiellt och anonymt skulle bearbetas i datamaskin. På en punkt varierade dock instruktionerna till respondenterna: 100 slumpmässigt utvalda män och 50 slump- mässigt utvalda kvinnor fick i motsats till de övriga respondenterna onumrerade for- mulär, samt ett svarskort med ett extra meddelande angående återsändandet av for- muläret. Meddelande löd:
»För att vi — med bevarande av res- pondenternas anonymitet — skall kunna kontrollera och reducera bortfallet vid un- dersökningen, samt kunna skicka påmin- nelsebrelv till dem som ej återsänt sina for- mulär, ber vi Dig om följande: När Du postar det ifyllda enkätformuläret i det ena svarskuvertet, (2 st. bifogades) posta då samtidigt detta svarskuvert i det andra ku- vertet. På så vis vet vi att Du sänt in Ditt formulär och kan — tacksamma över din medverkan — stryka Dig från vår lista över deltagare vid undersökningen.»
Motiveringen för denna variation i fråga om instruktioner till respondenterna följer i avsnitt 1.8.
4.1.6 Undersökningens genomförande
Undersökningsplaneringen påbörjades i sep- tember 1967. Som en förberedelse för av- gränsningen av undersökningens problem- ställningar genomfördes också under hösten (november månad) en mindre enkätunder— sökning av narkotikabruk och erfarenheter av narkotika vid ett par institutioner vid Stockholms universitet i avsikt att få infor- mation om i vilken utsträckning erfarenhe- ter av narkotika kunde tänkas föreligga
bland de studerande, och för att utpröva användbarheten av den planerade frågetek- niken.
I december 1967 utarbetades en detalje- rad beskrivning av forskningsprojektet, samt ansöktes om stöd för projektet hos Stif- telsen Riksbankens Jubileumsfond. Anslag för undersökningen beviljades i mars må- nad 1968 och efter kompletteringar och justeringar av undersökningsplanen gjordes urvalet för enkätundersökningen i april må- nad.
Data-insamlingen inleddes i början av maj månad, då enkätformuläret utsändes till samtliga respondenter. Efter ca 10 da- gar (då 55 % hade svarat) gjordes en ny utsändning och efter ytterligare 10 dagar en sista utsändning. Sammanlagt hade då ca 70 % av respondenterna besvarat enkäten. Efter ytterligare 14 dagar, då sammanlagt 80 % besvarat enkäten, avslutades datain- samlingen genom att 6 personer arvodera- des att under ett par veckor försöka få in de saknade formulären genom att person- ligen, per telefon m.m., kontakta de res- pondenter som ej skickat in sina formulär. Om respondenten vägrade besvara enkäten försökte vidare »indrivaren» få reda på skälet för vägran.
Användbara frågeformulär insändes av sammanlagt 491 män och 247 kvinnor.
Efter genomgång och kontroll av in- komna formulär har överföring av data till hålkort, samt maskinell, statistisk bearbet- ning och analys av materialet skett vid En- skilda Utredningsinstitutet.
4.1.7 Databehandling, statistisk beskrivning och analys
Efter kontroll av de insända frågeformulä- ren överlämnades undersökningsmaterialet till Enskilda Utredningsinstitutet för kod- ning överföring av data till hålkort och slutlgen till skivminne.
Den deskriptiva och analytiska bearbet- ningen av undersökningsresultaten har se- dan skett enligt EUI:s system av datapro- gram BARBRO III, avpassat för datama- skinen IBM 1130. (För beskrivning av pro-
gramsystemet, se >Programmanual BAR- BRO III, bearbetningssystem för samhällsve- tenskapliga undersökningar, Sune Westling, Taxinge 1968). Förutom tabuleringsprogram har utnyttjats program för faktor- och kom- ponentanalys och för framställning av kor- relationsmatriser samt indexeringsprogram.
Genomgående redovisas i framställning- en jämförelser mellan proportioner. Vid dessa har vi som regel ej tillämpat kon- ventionell signifikansprövning av skillnaden mellan proportionerna, utan i stället angi- vit ett 95-procentigt konfidensintervall för skillnaden mellan proportionerna, (dVS- 171—Pg & 1,96 x 601—P2)esg)' Observera dock att sådana konfidensintervall bara be- räknats då skillnaden mellan proportionerna varit signifikant på minst 95-procentsnivån, (dvs. där
T&L—21,96 1 1 17qu —+— "1 ”a därpT= l/Moch,,=1_p,
nl+na
Uttryck i texten som t. ex. (1 % = 29 = 11 innebär alltså att den diskuterade skill- naden mellan två procenttal är signifikant på minst 95-procentsnivån och att den pro- centuella skillnaden med 95 % sannolikhet ligger mellan 18 % och 40 % i detta exem- pel.
Eftersom undersökningen inte har labo- rerat med några antaganden om skillnader i olika avseenden mellan manliga och kvinn- liga studerande, har ej gjorts några signifi- kanstest av sådana skillnader.
4.1.8 En metodstudie och dess resultat
Vid jämförelser mellan olika frågetekniska metoder eller mellan olika varianter av en och samma frågetekniska metod, har man ofta kunnat belägga systematiska skillna- der i fråga om respondenternas beredvillig- het att rapportera »komprometterande» fak- ta eller socialt mindre värderade egenskaper eller beteenden. Delvis tycks dessa skillna-
der i svar vid skilda metoder ha varit en funktion av respondenternas uppfattning om hur pass goda garantier de haft i fråga om att förbli anonyma vid lämnandet av sina uppgifter. För att göra en indirekt validi- tetsprövning, särskilt i fråga om svaren på de frågor där en underrapportering kunde förväntas, t. ex. vid svaren på frågor om alkohol-konsumtion, narkotikabruk, lagöver- trädelser m.m. gjordes därför vid under- sökningen ett försök att experimentth va- riera anonymitetsgraden på det OVan an- givna sättet. För majoriteten av responden- terna (de som fick numrerade formulär) bör undersökarnas möjligheter att förknip- pa uppgifter med uppgiftslämnare ha be- dömts som stora, medan dessa möjligheter bör ha bedömts som betydligt mindre i den andra gruppen. Vår hypotes i samman- hanget var alltså att det sist beskrivna för- farandet vid insändandet av formulären etc. (alt. föreställningen om ett bättre anonymi- tetsskydd) på vissa kritiska frågor skulle ge andra värden än det förfarande som tillämpades på majoriteten av responden- terna.
Denna hypotes om en mindre omfattande rapportering av »komprometterande» fak- ta m. m. i gruppen med mindre övertygande garantier för anonymitetsskydd, styrktes emellertid ej i undersökningen. Det förelåg inga systematiska skillnader mellan jäm- förelsegrupperna med avseende på den frek- vens med vilken man rapporterat t. ex. egna förseelser eller lagöverträdelser, alkoholkon— sumtion, nervösa besvär, benägenhet att prö- va narkotika eller faktiskt narkotikabruk.
Tabell 1.2. Anledningarna till bortfallet.
Resultatet av »experimentet» kan tolkas som en bekräftelse på att de båda förfa- ringssätten vid besvarandet och insändandet av formulären skulle vara likvärdiga, dvs. att användningen av numrerade formulär ej resulterat i en större tveksamhet vid be- svarandet av frågorna. Vårt »negativa» un- dersökningsresultat ger emellertid upphov till en del tolkningsproblem. Vi vet ej om skillnaderna i fråga om instruktioner m. ni. verkligen gett upphov till skillnader i fråga om uppfattningen av anonymitetsskyddet. Vi vet inte heller hur eventuella skillnader i fråga om uppfattningen av detta påverkat respondenternas benägenhet att svara upp- riktigt, eller att överhuvud vilja delta i un- dersökningen etc. Det vi slutligen kan kon- statera är att skillnaderna i fråga om det rent tekniska förfarandet vid instruktionen till respondenterna och vid återsändandet av formulären ej resulterat till några signi- fikanta skillnader mellan de två respon- dentgruppemas sätt att besvara undersök- ningens frågor.
4.1.9 Bortfallet
När datainsamlingen var avslutad i juni månad 1968 hade acceptabla frågeformulär insänts av 491 av de uttagna 583 manliga studenterna och av 247 av de uttagna 296 kvinnliga studenterna.
Bortfallet uppgick därför till för män- nens del 92 individer (15,8 %) och för kvin- nornas del till 49 individer (16,6 %). Som tidigare nämnts avslutades fältarbetsfasen med försök att få personlig kontakt (per
Män Kvinnor
n % n % Oanträffbara 3 3 36 1 5 31 Personlig kontakt etablerad 59 64 34 69 Tidsbrist, ointresse, principskäl (vägran) 18 20 15 30 Bristande anonymitet (vägran) 5 5 — — Lovade medverka — sände ej in 36 39 19 39
Totalt 92 100 49 100
Män Kvinnor Ut- Bortfall Ut- Bortfall tagna tagna n n % n n % a. Bortfallet i olika åldersgrupper 28— år 109 28 25,7 54 19 35,2 26—27 » 94 16 17,0 41 3 7,3 24—25 » 141 17 12,1 65 11 16,9 22—23 » 157 20 12,7 76 5 6,6 _ 19—21 » 82 11 13,4 60 -11 18,3 Totalt 583 92 15,8 296 49 16,6 b. Bortfall och civilstånd Ogifta 432 75 17,4 212 37 17,5- Gifta 141 15 10,6 77 12 15,6 Övriga 10 2 20,0 7 — —- Totalt 583 92 15,8 296 49 16,6 c. Bortfall och fakultet Humanistisk 93 18 19,4 146 31 21,2 Samhällsvetensk. 249 33 13,3 107 1 1 10,3 Naturvetensk. 143 18 12,6 22 4 18,2 Juridisk 85 17 20,0 15 2 13,3 Övriga 13 6 — 6 l —— Totalt 583 92 15,8 296 49 16,6
telefon m.m.) med alla respondenter som ej sänt in sina formulär. På basis av de uppgifter som erhölls vid dessa samtal kun- de vi göra en grov klassificering av res- pondenterna efter anledningen till bortfallet, vilken redovisas i tabell 1.2.
Ca en tredjedel av bortfallet var omöj- lig att etablera kontakt med, 25 % resp. 30 % av bortfallet vägrade att delta och ca 40 % av både de manliga och de kvinnliga studenterna lovade att skicka in formuläret men underlät att göra det.
Genom att utnyttja de uppgifter om de uttagna som erhölls från urvalsblanketterna kunde jämförelser mellan de observerade studenterna och bortfallet göras i ett be- gränsat antal avseenden. Bortfallets storlek i olika kategorier redovisas i tabell 1.3.
För männens del noterades en ökning av bortfallet med åldern. I den äldsta ålders- klassen uppgick det till ca 26 %, i ålders— klassen 26—27 år till 17 %, medan det bland yngre studenter understeg 15 %. Bort- fallet var vidare något större bland ogifta studenter än bland gifta. Skillnader förelåg
också mellan studenter med olika fakultets- tillhörigheter. Bland humanister och juris- ter var bortfallet 19—20 % medan det för de övriga studenterna var klart lägre än 15 %.
För kvinnornas del kan noteras ett excep- tionellt stort bortfall i den äldsta ålders- gruppen (28 år eller äldre) där det uppgick till ca 35 %. Bortfallet var vidare större bland kvinnliga naturvetare och humanister (18—21 %) än bland samhällsvetare och ju- rister.
För en närmare diskussion av bortfallets betydelse för undersökningsresultatet hänvi- sas till avsnitt 1.11.
4.1.10 Några uppgifter om den undersökta studentgruppens sammansättning
Som tidigare nämnts gjordes vårt urval bland »skandinaviska studenter födda 1933 eller senare». I det följande ges en kort- fattad beskrivning av några strukturella as- pekter av den undersökta studentgruppen.
Tabell 1.4. »Nationalitet.» Mån
11
Svensk 487 Annan skandinav 4 0,8 6 2,4 Totalt 491 100,0 247 100,0 Tabell 1.5. Åldersfördelning Män Kvinnor n % n % 28—35 år 81 16,5 35 14,2 26—27 » 78 15,9 38 15,4 24—25 » 124 25,3 54 21,9 22—23 » 137 27,9 71 28,7 19—21 » 71 14,5 49 19,8 Totalt 491 100,0 247 100,0
»Nationalitet»
Som framgår av ovanstående tabell var an- talet icke-svenskar bland de undersökta syn- nerligen litet. Detaljerade uppgifter om de- ras nationalitet har ej kunnat erhållas. Bland männen var 99,2 % svenskar och bland de kvinnliga studenterna 97,6 %.
Alder och civilstånd
Undersökningens målpopulation »studenter födda 1933 eller senare» omfattade som ti- digare nämnts ca 75 % av alla skandina-
Tabell 1.6. Civilstånd.
viska studenter. Åldersfördelningen för del- tagarna i undersökningen framgår ovan.
De kvinnliga studenterna var som för- väntat något yngre än de manliga. 42,4 % av de manliga studenterna var under 24 år mot 48,5 av de kvinnliga.
Ungefär en fjärdedel både bland männen och kvinnorna var gifta. Andelen från- skilda uppgick bland männen till 1,4 och bland kvinnorna 2,4 % .
Nedan följer också uppgifter om hur an- delen gifta bland studenterna varierade med åldrarna. Som jämförelse lämnas uppgifter om andelen gifta i motsvarande åldrar i to- talbefolkningen.
Man Kvinnor
n % n % Ogift 357 72,9 175 71,1 Gift 126 25,7 65 26,4 Fränskild 7 1,4 6 2,4 U.S. 1 1
Totalt 491 100,0 247 100,0
Tabell 1.7. Andelen gifta i olika åldersgrupper bland studenter och i totalbefolkningen.
Män-ålder Kvinnor-ålder
19—21 22—23 24—25 26—35 19—21 22—23 24—25 26—35
(n= (n= (n= (n= (n= (n= (n= (n= 73) 127) 133) 156) 48) 72) )54 71) Ålder % % % % % % % % Gifta 5 10 21 56 2 15 39 54 Ogifta m. m. 95 90 79 44 98 85 61 46 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 Andel gifta i totalbef. 1.1.19671 6 26 46 73 24 51 67 83
1 Källa: Statistisk Årsbok 1967
Tabell 1.8. Fakultetstillhörighet.
Män Kvinnor n % n % Humanistiska 75 15,3 115 46,6 Samhällsvetenskapliga 216 44,0 96 38,9 Naturvetenskapliga 125 25,5 18 7,3 Juridiska 68 13,8 13 5,3 U.S. 7 1,4 5 2,0 Totalt 491 100,0 247 100 0
Skillnaderna mellan studenterna och to- talbefolkningen i fråga om giftermålsfre- kvens var påfallande, särskilt för kvinnor- nas del.
Studiedata
I tabellerna 1.8 och 1.9 lämnas några upp- gifter om den undersökta gruppens fakul- tetstillhörighet och inskrivningsår.
Tabell 1.9. Är för inskrivning SU.
Mån 11 1967 169 1966 79 1965 65 1964 60 1963—62 51 1961—60 28 1959 eller tidigare 19 U.S. 20 Totalt 471
Nästan hälften, 46,6 % av de kvinnliga studenterna tillhörde humanistiska fakulte- ten. Ca 40 % tillhörde samhällsvetenskapliga fakulteten och förhållandevis få (7,3 %) den naturvetenskapliga eller den juridiska (5 ,3 %). Bland männen dominerade samhällsve- tarna (44 %) följda av naturvetarna (25,5 %). Resten fördelade sig ungefär lika på den humanistiska och den juridiska fa- kulteten.
Kvinnor
% n % 35,9 85 35,6 16,8 34 14,2 13,8 38 15,9 12,7 21 8,8 10,8 36 15,1 5,9 17 7,1 4,0 8 3,4
8
100,0 239 100,0
Tabell 1.10. Uppväxtort.
Ca hälften både bland männen och bland kvinnorna hade inskrivits efter år 1965 .
U ppväxtort och nuvarande hemort
Uppgifter om studenternas uppväxtort och hemort visar som förväntat båda en kraftig dominans för Stockholm och Stor-Stock- holm. Genom inflyttning tycks andelen stu- denter bosatta i detta område ha ökat från 69,2 % (uppväxten) till 86,3 % (nuvarande hemort) och för kvinnornas del från 60,3 % (uppväxtort) till 82,6 % (nuvarande hemort). (Tabellerna 1.10 och 1.11.)
4.1.11 Påpekanden inför resultatredovisning— en
I detta avsnitt presenteras några synpunkter på tolkningsfrågor och faktorer av bety- delse för utvärderingen av undersökningsre-
»Var har Du bott under största delen av Din uppväxttid?»
Män Kvinnor
11 n
Stockholm 231 47,0 86 34,8 Stor-Stockholm 109 22,2 63 25,5 I annan stad med över 50 000 inv. 37 7,5 24 9,7 I mindre stad eller tätort 76 15,5 48 19,4 På landsbygden 30 6,1 23 9,3 Utomlands 8 1,6 3 1,2
Totalt 491 100,0 247 1000 Tabell 1.1]. Hemort.
Män Kvinnor n % n %
»Var är Ditt nuvarande hem beläget (där Du anser Dig vara bosatt inte bara under terminen)?» Stockholm 263 53,8 121 49,0 Stor-Stockholm 159 32,5 83 33,6 Annan stad med över 50 000 invånare 26 5,3 15 6,1 Mindre stad eller tätort 23 4,7 23 9,3 Landsbygden 16 3,3 3 1,2 Utomlands 2 0,4 2 0,8 U.S. 2 ___—_
Totalt 491 100,0 247 100,0 kulteten. sultaten, som generaliseringsmöjligheterna,
datas tillförlitlighet m.m.
Resultaten kan givetvis bara generaliseras till den studerade populationen
Det bör än en gång observeras att vi de- finierat »student vid Stockholms universi- tet» som »skandinavisk student under 36 år som under HT 67 betalat kåravgift till SUS». Det är sannolikt att andra defini- tioner skulle kunna avgränsa studentpopula- tioner med andra erfarenheter av narkotika eller på andra sätt olika de här undersökta studenterna. Den undersökta populationen skiljer sig sannolikt i många avseenden från t. ex. en population studenter inskrivna ett visst år eller en viss termin. Den aktuella studentgruppen innehåller visserligen ett re- presentativt urval studenter inskrivna HT 1967 men däremot ej eventuella »drop-
outs» bland studenter inskrivna tidigare ter- miner. Iakttagelsen att yngre studenter har mer omfattande erfarenheter av olika me- del än äldre, kombinerad med antagandet att användandet av vissa narkotika kan vara ett skäl till att man avbryter sina studier, motiverar t.ex. i viss mån slutsatsen att en undersökning baserad på en årgång eller en termins nyinskrivna studenter skulle kun- na lokalisera flera och kanske intensivare brukare av olika medel.
Till slut bör beträffande innebörden av begreppet student tilläggas att en undersök- ning av denna typ måste utnyttja formella urvalsramar och därför säkert utgår från ett betydligt snävare begrepp än det som motsvarar den allmänna föreställningen om »studenter». Så ingår t. ex. i den nu under- sökta gruppen studenter endast från ett be- gränsat antal ämnesområden.
I vissa avsnitt har jämförelser gjorts en- dast mellan grupper av manliga responden- ter. Antalet kvinnor i de olika jämförelse- grupperna är i vissa fall så litet att man ej kan dra bestämda slutsatser om ev. skill- naders giltighet.
Bortfallsproblemet
Bortfallet uppgick som tidigare nämnts till 15,8 % (92 st.) av de manliga och 16,6 % (49 st.) av de kvinnliga studenterna. Med tanke på bl. a. kriminaliseringen av bruket av de olika medlen är det uppenbart att risken för ett selektivt bortfall varit stor. Vår skattning av andelen studenter som prö— vat olika medel och även andra skattningar kan därför representera mer eller mindre allvarliga felbedömningar. Möjligheterna att jämföra karakteristika hos bortfall och icke- bortfall var också mycket begränsade.
Vi skulle emellertid vilja framföra några argument mot antagandet att bortfallet i nå- gon större utsträckning skulle bestå av in- divider som vägrat besvara våra frågor på grund av rädsla för att avslöja »kompro- metterande» fakta etc. om sig själva. Bland de helt oanträffbara t. ex. kunde vi vid våra efterforskningar konstatera att en stor del vistades utomlands för studier och forsk-
ning. Andra hade vid undersökningstillfäl- let redan avlagt sin akademiska examen och betraktade sig därför ej som studerande VT 1968. Bortfallet var vidare större i de äldsta åldersgrupperna som generellt - bland de observerade — kännetecknades av färre erfarenheter av olika medel. Samtliga dessa grupper har vi vågat anta vara för- hållandevis lite benägna att experimentera med olika medel. Att rädsla för den bris- tande anonymiteten skulle ha hindrat många från att delta i undersökningen styrks ej heller av resultatet från vår undersökning av anonymitetsgradens betydelse för sättet besvara frågorna. De som hade möjlighet att fullständigt anonymt delta i undersök- ningen kännetecknades ej av ett mindre bortfall eller en tendens att i större ut- sträckning än de övriga rapportera »kom- prometterande» fakta.
Det är möjligt att formulärets längd och nödvändigheten att besvara många frågor för samtliga fyra medel kan ha gett upphov till bristande motivation att försöka svara rik- tigt. Kvaliteten på de lämnade uppgifterna, framför allt de som förekommer senare i formuläret skulle kunna påverkas av det- ta. En granskning av det interna bortfallet (vid besvarandet av de enskilda frågorna) tyder emellertid inte på någOn minskning av benägenheten att svara på frågorna. Det interna bortfallet visar ej någon tendens att öka med ökningen av frågomas avstånd från inledningsfrågan.
Bruk — missbruk?
En stor del av undersökningen består av jämförelser mellan grupper med olika er- farenheter av narkotika. Det gäller inte jämförelser mellan »knarkare» och »icke- knarkare», utan snarare mellan grupper med varierande psykologisk och social när- het till narkotika. Vi har därför avsiktligt försökt undvika termerna »missbruk» och »missbrukare». Den term vi använt — »bruk» — betecknar att vederbörande minst en gång använt något av medlen.
Tolkningsproblem
En annan punkt som vi vill understryka är att materialet insamlats genom en en- kätundersökning, dvs. de beteenden m.m. vi direkt studerat är verbala beteenden, som generellt kan sägas vara problematiska när det gäller att relatera dem till »fakta» av annan art. Det är därför troligen viktigt att vara medveten om att skillnader mellan undersökta kategorier i viSS mån kan tänkas sammanhänga med skillnader i första hand i fråga om språkligt beteende.
Resultaten återger inte säkert faktiska för- hållanden utan respondenternas uppgifter om olika förhållanden. Detta gäller generellt, även om det inte alltid nämns uttryckligen.
Det bör vid jämförelser med andra un- dersökningar noteras att verkligheten bakom uttryck för ogynnsamma uppväxtförhållan- den sannolikt i detta socialt selegerade ma- terial är en annan än den som ligger bakom enkät- och intervjusvar från socialt mer be- lastade grupper.
Vidare bör ihågkommas att resultaten till stor del bygger på flera steg av tolk- ningar, nämligen respondenternas tolkning av frågan och undersökarnas tolkning av deras svar. Det är möjligt att 1) under- sökare och respondenter och 2) olika res- pondenter har olika språkbruk. Språkbruket kan också variera mellan rapportens läsare och respondenterna.
Sannolikt är många av svaren på frågor beträffande tidigare förhållanden, t. ex. om respondenten upplevt sig som avvikande un- der skolåren eller om hans trivsel i hemmet, så påverkade av olika faktorer (senare er— farenheter och aktuella attityder, omedvet- na omtolkningar) att de bör betraktas som retrospektiva tolkningar snarare än objek- tiva rapporter. Denna tendens kan också vara olika stark i olika jämförelsegrupper.
I anslutning härtill bör också påpekas att svaren varierar i fråga om subjektivitet inte bara enligt ovanstående resonemang utan också i fråga om beredvilligheten att uppge t. ex. förekomsten av problem och kom- prometterande erfarenheter. Detta kan ock- så vara en skillnad i fråga om »avskärm-
ning», medvetenhet om att ha upplevt dessa erfarenheter. En individs svarsmönster be- träffande narkotikaerfarenheter, nervösa symtom, avvikande beteende osv. kan be- traktas som en funktion av 1) hans bered- skap att deklarera dessa ting, 2) hans grad av medvetenhet om dem, och 3) faktiska förhållanden.
Säkerligen finns också andra skillnader mellan de undersökta grupperna än de som fångats i undersökningen. En undersökning av denna traditionella typ blir gärna ett sökande efter komprometterande egenska- per, »belastningsfaktorer», »symtom». Det är tänkbart att andra undersökningsinstru- ment skulle kunna påvisa skillnader i po- sitivt värderade egenskaper till de nu »be- lastade» gruppernas förmån.
4.2 Erfarenheter av narkotika. Bruksmönster
4.2.1 Omfattningen av narkotikaerfarenhe- ter
För vart och ett av de i formuläret be- handlade medlen (cannabis, LSD, central- stimulantia i injektion : Cs inj, centralsti- mulantia peroralt: Cs po) ställdes frågan »Har Du tagit medlet?>>. Svaren redovisas itabe112.1.
(Uppgifter om erfarenhet av vissa andra medel redovisas i den därpå följande ta- bellen, 2.2.)
Cannabis
21 % av männen och 15 % av kvinnorna har någon gång rökt cannabis. Frekvensen är högre i yngre ålder, av männen under 24 år har ca var fjärde erfarenhet av canna- bis.
En knapp tredjedel av de män som tagit cannabis har tagit medlet 1 gång, lika många 2—4 gånger och en dryg tredjedel 5 gånger eller mera. En mycket liten del av alla männen (drygt 2 %) har tagit medlet mer än 20 gånger.
LSD
1,4 % av männen har erfarenhet av LSD,
Männens ålder i år
Män Kvinnor _ Tot. Tot. 19—21 22—23 24—25 25—35 (n=) (491) (247) (73) (127) (133) (156) % % % % % % Cannabis Aldrig 79,2 84,8 74 76 81 81 1 gång 6,4 5,3 2—4 gånger 6,4 5,7 5—10 gånger 2,9 1,6 11—20 gånger 2,7 0,8 26 24 19 19 21—50 gånger 1,0 1,6 50— gånger 1,4 0,0 100,0 98,8 100 100 100 100 LSD Aldrig 98,6 100,0 1 gång 0.8 0,0 2—4 gånger 0,4 0,0 5—10 gånger & _(),0 100,0 100,0 Cs inj. Aldrig 100 98,8 1 gång 0 0,4 2—4 gånger 0 0,0 5—10 gånger & &8 100 100,0 Cs po Aldrig 90,3 91,7 99 90 95 83 1 gång 3,5 3,3 2—4 gånger 2,3 2.1 5—10 gånger 1,9 0,8 11—20 gånger 0,8 1,7 1 10 5 17 21—50 gånger 0,4 0,4 50— gånger 0,8 0.0 100,0 100,0 100 100 100 100
en av dem har tagit medlet mer än 4 gånger. Ingen kvinna uppger sig ha prövat LSD.
Centralstimulantia
Ingen man uppger intravenöst bruk, där- emot tre kvinnor. Av här inte återgivna svar framgår att detta i alla tre fallen var tidigare än 1965, då respondenterna var i tonåren.
Knappt 10 % av männen och drygt 8 % av kvinnorna uppger sig ha tagit central— stimulantia peroralt. Av dessa har en dryg tredjedel tagit medlet 1 gång. Åldersför- delningen är omvänd mot den för cannabis,
flertalet tillhör den högsta åldersgruppen. Sannolikt beror detta på att ett sporadiskt bruk av små doser centralstimulantia för att öka uthålligheten vid tentamensläsning inte var ovanligt tidigare. Som visas i det följande förefaller detta bruk ha minskat i omfattning under senare år.
Andra medel
Följande frågor ställdes: »Har Du någon gång utan läkarordina- tion tagit något av följande:
Morfin eller liknande (t. ex. opium, me- tadon) i tablettform eller flytande form?
Män Kvinnor Tot. Tot. Nej Ja Nej Ja
Mån
Tagit cannabis
(n=) (491) (245) (385) (101) (207) (37)
% % % % % Morfin peroralt 0 0,8 0,2 4,0 1,0 0,0 Morfin i inj . 0,8 0,0 0,0 0,0 5,4 Opium 6 1,2 0,0 3,0 0,0 8,1 Sniffning 8 1,2 1,8 17,0 1,0 2,7
Morfin eller liknande i injektion?» »Har Du rökt opium (ej inblandat i hasch)?»
»Har Du 'sniffat' thinner eller liknande?» Av tabell 2.2 framgår att ett fåtal uppger sig ha tagit morfinpreparat peroralt; två kvinnor uppger sig ha injicerat morfinpre- parat (samma individer som injicerat cen- tralstimulantia, och sannolikt vid samma tillfällen. Av här inte redovisat svar fram- går att för båda individerna antalet mor- fininjektioner uppgår till mellan 1 och 5); tre män som tagit cannabis har också rökt opium.
Närmare 5 % av männen har sniffat. De som sniffat är överrepresenterade (d % = 15,2 i 4,3) bland dem som tagit cannabis.
4.2.2 Relationen mellan olika medel
Tabell 2.3 visar att av de män som någon gång tagit cannabis har en knapp tredjedel också tagit centralstimulerande peroralt, me- dan av samma grupp kvinnor mellan hälf- ten och en tredjedel har erfarenhet av cen- tralstimulantia peroralt.
Omvänt har ungefär två tredjedelar av de män, och tre fjärdedelar av de kvinnor som tagit centralstimulantia peroralt också
Tabell 2.3. Blandbruk cannabis—Cs po
Män Kvinnor
n n Enbart cannabis 67 22 Enbart Cs po 15 6 Cannabis + Cs po 31 14
tagit cannabis.
Det anses att tendensen att använda, el— ler experimentera med, andra narkotika ökar med intensiteten i bruket av ett me- del. Nedanstående tabell är en samman- ställning av män som använt enbart canna- bis resp. cannabis + centralstirnulerande peroralt, fördelade på antalet cannabistill— fällen.
Tabell 2.4. Blandbruk — cannabisfrekvens.
Enbart Cannabis +
Antal ggr cannabis Cs po cannabis n n
1 25 6 2—4 19 12 5—10 9 3 1 1—20 9 4 21—50 1 3 50— 4 3
Av tabellen framgår kanske en viss sådan tendens. I gruppen cannabisrökare med över 20 brukstillfällen är proportionen mel- lan blandbrukare och enbart cannabisbru— kare jämn, medan blandbrukarna är rela- tivt fåtaligare i grupperna med lägre an- tal cannabistillfällen. De absoluta talen är dock små. Betr. relation LSD — cannabis se avsnitt 4.2.5.
Alkohol — cannabis
På en fråga, till alla som tagit cannabis, om prefererat berusningsmedel angav 56 % av männen alkohol och 21 % cannabis. Av
dem med mer än 20 brukstillfällen angav "flertalet preferens för cannabis.
Till dem som tagit cannabis mer än 10 gånger ställdes frågan »Har det hänt att Du tagit medlet samtidigt med alkohol?» och »Har medlet för Dig kommit att er- sätta alkohol som berusningsmedel?». 29 av 33 svarande angav att de någon gång, ibland eller ofta kombinerar alkohol och canna- bis. 12 st. angav att cannabis kommit att er- sätta alkohol, 10 st. »i viss mån» och 2 'st. »i hög grad».
Sålunda angav särskilt de med stort antal cannabistillfällen i viss utsträckning att de föredrar cannabis som berusningsmedel före alkohol. Det är dock uppenbart (tabell 6.18) att de som tagit cannabis genomsnittligt har "hög, eller t.o.m. mycket hög, alkoholkon- sumtion, högst hos dem med stort antal cannabistillfällen.
Turordning
_Av 30 män med erfarenhet av både can- nabis och centralstimulerande anger 10 st. cannabis som första medel och 20 st. an- ger centralstimulerande som första medel. Av de 12 motsvarande kvinnorna anger 9 st. cannabis som första medel. Att dra slut- satser om det ena eller andra medlets funk- tion som »inkörsport» låter sig inte göras.
Av de 7 män som tagit LSD anger 6 st. cannabis som första och LSD som andra medel. 1 st. har LSD som första medel, cen- tralstimulerande peroralt som andra medel, och cannabis som tredje medel.
4.2.3 Cannabisbruket Tidsmått
Vi har här uppgifter för samtliga de 101 män och för 35 av de 37 kvinnor som upp- givit att de någon gång tagit cannabis .
En tredjedel av männen och kvinnorna har debuterat 1965 eller tidigare, således före den kända spridningen av haschischrök— ningen i Sverige. Denna spridning återspeg- las däri att dubbelt så många rekryterades
Män Kv. Debutår n n Jan—maj 1968 8 2 1967 35 16 1966 20 6 1965 17 4 Före eller under 1964 21 7 101 35
1967 som under något av de föregående åren.
Aktualitet
För att få en uppfattning om det aktuella cannabisbrukets omfattning ställdes frågor om tidpunkten för sista brukstillfället och om antalet brukstillfällen under de sista två månaderna. I det följande redovisas män och kvinnor sammanslagna, om ej annat ut- säges. Med ja-gruppema avses i det följande de män och kvinnor som uppgivit sig ha tagit cannabis minst en gång.
Undersökningen genomfördes i maj 1968. Under tiden jan.—maj 1968 hade 37 % av ja-grupperna tagit cannabis, under de sista två månaderna före undersökningen 29 % (motsv. 6 % av alla männen och 4 % av alla kvinnorna) och under den sista månaden 18 %.
Hur intensivt har de två sista månadernas bruk varit? Av ja—grupperna har 14 % (motsv. 3,6 % av männen och 0,8 % av kvinnorna i materialet) tagit cannabis flera gånger under de två månaderna närmast fö- re undersökningen, endast 6 st : 4 % (motsv. 1,2 % av alla männen, ingen kvin- na) 5 gånger eller mera.
När den manliga ja-gruppen uppdelas ef- ter totala antalet brukstillfällen finner man att 9 av de 12 med mer än 20 tillfällen också tagit cannabis under de två sista må- naderna, 13 av de 27 med 5—20 tillfällen, och 4 av de 27 med 2—4 tillfällen.
Dessa siffror talar för att ett sporadiskt eller glest bruk är regeln och ett intensivt, högfrekvent, bruk sällsynt.
Män Tagit cannabis antal gånger
Kvinnor
2—4 5—10 1 1—20 21— 2—-4 5—
Duration (n=) (31) (14) (13) (12) (14) (10) —3 mån. 9 0 1 1 2 1 4—6 » 6 4 1 1 3 1 1/2—1 år 8 2 3 3 7 1 1—2 » 7 5 2 2 1 3 3— » 1 2 6 5 1 4
Duration Förlopp
Frågan om hur länge individerna använt cannabis belyses av formulärets fråga om tid mellan första och sista tillfället. En jäm- förelse med totala antalet tillfällen ger en uppfattning om brukets intensitet.
Tabell 2.6 bestyrker intrycket att ett glest bruk är regeln, även bland dem med stort totalt antal brukstillfällen. 4 st. män med mer än 10 brukstillfällen har hunnit med denna konsumtion inom 6 månader. Av 49 män och kvinnor i ja—gruppen med 5 eller fler tillfällen har endast 3 st. = 6 % hunnit med dessa tillfällen inom 3 månader, medan 31 st. : 69 % behövt mer än 1 år.
Tabell 2.7. Debutår och senaste brukstillfälle.
Uppgifter finns också om t. ex. hur många som efter en viss observationstid ej fort- satt efter debuttillfället och, med hjälp av sammanställning debutår/ bruk under 1968, hur många av tidigare års »debutanter» som är aktuella brukare i den meningen att de tagit cannabis också 1968. Nedanstående tabell 2.7 gäller endast män.
Tabell 2.7 visar att ännu efter 1 år 2 år fortsätter upp till en tredjedel att ta canna- bis, och att en dryg tredjedel fortsätter efter ett drygt halvår. Den visar också att ca 40 % av dem som debuterat mer än 1 år 2 år före undersökningen inte fortsatt bruket.
Senaste tillfälle 1965 eller 1966 eller
Debut n tidigare tidigare 1968 »Observationstid» 1965 eller tidigare 38 15 (39 %) 25 (35 %) 10 (26 %) Minst 2 år 4 mån. 1966 eller tidigare 58 _ 24 (41 %) 19 (32 %) Minst 1 år 4 mån. vårterminen 1967 22 — — 8 (36 %) 8 månader Tabell 2.8. Debutår och engångsbruk.
(män+kv.) ] gång Debutår n n Obs.-tid 1967 Jan—aug 32 9 8 mån. 1966 26 6 1 år 4 mån. 1965 21 7 2 år 4 mån. 1964 eller tidigare 30 7 3 år 4 mån.
Tabell 2.9. Debutår och antal brukstillfällen.
Debut 1966 och tidigare
Mån Totalt antal tillf . 1 antal individer 14
Tabell 2.8 anger att oberoende av debut- år en tredjedel till en fjärdedel ej fortsatt ef- ter debuttillfället, eller omvänt att så många som tre av fyra tagit cannabis ytterligare gånger efter debuttillfället.
Dessa variabler ger också uppgift om i vilken utsträckning bruket efter debuttill- fället utvecklar sig till ett sporadiskt eller frekvent bruk. Av de 35 män som debute- rade under 1967 har 11 tagit cannabis un- der jan—maj 1968. Efter debuten under 1967 har av dessa 35 män endast 13 st. hunnit ta cannabis mer än 4 gånger.
Om man enbart ser till de 19 män och kvinnor som debuterade höstterminen 1967, således 4—8 mån. före undersökningstill- fället i maj 1968, har 9 st. tagit cannabis 1 gång, 8 st. 2—4 gånger, och endast 2 st. mer än 4 gånger.
En jämförelse mellan totala antalet bruks- tillfällen för varje individ och debutåret ger också uppfattning om brukets intensitet. I tabell 2.9 har endast individer med debut- åren 1966 och tidigare medtagits. Man får då en observationstid på minst 1 år 4 måna— der.
Tabell 2.9 visar att mindre än hälften av de 77 individerna från 1966 och tidigare tagit cannabis minst 5 gånger, en fjärdedel endast en gång och en fjärdedel 2—4 gånger.
Sammanfattning av tidsmåtten
1. En dryg tredjedel av de män och kvin- nor som någon gång tagit cannabis hade gjort detta första gången 1965 eller tidiga- re. 1967 visar större siffror för nyrekryte- ring än tidigare år.
2. Det aktuella, pågående, cannabisbru-
Kvinnor 2—4 5—1 0 11—20 21—50 1 2—4 5— 19 7 10 8 6 5 8
ket förefaller vara avsevärt mindre än vad som anges av siffran för studenter som nå- gon gång prövat cannabis. Under de två sis- ta månaderna före undersökningen hade en- dast 6 % av männen och 4 % av kvinnorna tagit cannabis. Hälften av dessa aktuella »brukare» hade tagit medlet en gång, ett fåtal (motsv. ca 1 % av det totala manliga samplet) 5 gånger eller mera.
Ett sporadiskt bruk förefaller sålunda va- ra regeln, och vanemässigt bruk sällsynt.
3. I detta material förefaller flertalet av dem som någon gång prövat cannabis att ta medlet ytterligare gånger, av dessa i sin tur flertalet dock endast några gånger. Efter mer än ett år har ca en av tre fortsatt bruket.
Omständigheter kring debuten, inlärning
En rad frågor ställdes beträffande omstän- digheterna vid »debuten», dvs. första bruks- tillfället.
1) 65 % av männen debuterade i Stock- holm, återstoden till lika delar utomlands eller på annan svensk ort än Stockholm.
2) 10 % av både män och kvinnor har de- buterat utan att ha bekanta med erfarenhet av cannabis. Brukare med stort antal bruks- tillfällen tenderar att vid debuten ha haft flera bekanta med erfarenhet av cannabis.
3) Endast 2 % av samtliga var vid debut- tillfället ensamma. 6 % var tillsammans med obekanta, resterande 92 % tillsammans med vänner.
4) På en fråga om hur lång tid som för- flutit mellan första och andra gången visa- de sig männen ha gått snabbare till andra brukstillfället än kvinnorna.
Nästan 50 % av männen uppger upp till två veckors mellanrum mellan första och andra tillfället, 20 % längre tid än tre måna- der. De med stort antal brukstillfällen ten- derar att ha kortare mellanrum mellan för- sta och andra tillfället.
5) Debuttillfället upplevdes positivt i ge- nomsnitt i 30 %, av dem med ett enda bruks- tillfälle i endast 20 %, men oftare av dem med högre antal tillfällen, 75 % av männen med mera än 20 tillfällen anger debutupp- levelsen som positiv.
Debuttillfället anges som indifferent i ge- nomsnitt av 52 %, givetvis här starkt sjun- kande siffra med stigande antal brukstill- fällen.
Debuttillfället anges som negativt av 15 %, lika för män och kvinnor, och in— tressant nog tämligen oberoende av totala antalet tillfällen.
Positiv värdering av debuttillfället samva- rierar sålunda med fortsatt bruk, däremot inte med antalet cannabiserfarna bekanta vid debuten.
6) I den mån positiv upplevelse av can- nabispåverkan över huvud taget förelegat, har den oftast inträffat vid debuttillfället, mera sällan vid andra tillfället och ännu mera sällan vid tredje tillfället. Med ett enda undantag förlägger alla den första po- sitiva upplevelsen till något av de tre första brukstillfällena.
7) En fråga ställdes om sammanfattande värdering av respondentens samtliga canna- bistillfällen.
Påfallande många angav att de över hu- vud taget aldrig haft någon positiv upple- velse av cannabis, i hela materialet en tred- jedel. Om man ser till dem som bara tagit cannabis en gång, uppgav 58 % av männen och 77 % (!) av kvinnorna att de ej haft nå- gon positiv upplevelse. I grupperna med fle- ra brukstillfällen sjunker inte oväntat det- ta procenttal till ca 25 % hos männen med 2—4 tillfällen, till 7 % av männen med 5— 20 tillfällen, och 0 % hos männen med mer än 20 tillfällen. Kvinnorna med 5 eller flera tillfällen uppgav däremot i 30 % att de inte haft någon positiv upplevelse, en ganska an- märkningsvärd siffra.
8) Ett försök gjordes att få en uppfatt— ning om i vilken utsträckning respondenter påverkat andra att pröva cannabis.
En fjärdedel av såväl männen som kvin- norna angav att andra genom dem blivit intresserade av att pröva cannabis. Inte oväntat gäller detta särskilt dem med många tillfällen.
Sammanfattning av omständigheter kring de— buten och inlärningen
Debuten förefaller att så gott som alltid försiggå i grupp, och nästan alltid efter fö- regående bekantskap med individer som re- dan skaffat sig erfarenhet av cannabis.
17 % av samtliga har debuterat utomlands. Endast en mindre del har upplevt första tillfället som positivt, och en inte obetydlig del säger sig inte få någon positiv upple— velse av cannabis ens vid upprepade för— sök, särskilt tycks detta gälla kvinnorna. Oberoende av senare inställning till bruket anger 10—20 % att de upplevt debuttillfället som negativt. De som fortsatt till stort an- tal tillfällen anger mycket oftare än andra debutupplevelsen som positiv.
Positiv upplevelse av cannabispåverkan har, om den alls funnits, inträffat vid nå— got av de tre första tillfällena, oftast det första.
I genomsnitt anger så mycket som en tredjedel av alla som tagit cannabis att de över huvud taget inte haft positiv upplevel- se av cannabispåverkan. Kvinnorna ger be- tydligt oftare än männen denna rapport.
Tyvärr saknas biografiska data (t. ex. stu- dieform, sysselsättning, relation till föräld- rar etc.) som hänför sig till tiden för debut- tillfället. Debutåldem kan dock angivas så att den för de flesta är mellan 18 och 22 ar.
Motiv
Frågeformuläret erbjöd el-va tänkbara mo- tiv för cannabisbruk med de tre alternati- ven »Mycket viktigt», »Ganska viktigt», och »Utan betydelse». Motiven formulera-
des i anslutning till gängse jargong. Moti- ven var följande: _
»Vara med om något spännande, ha ro- ligt, slå runt».
»Hänga med i kamraters aktivitet» »Bli piggare, mindre trött» »Bli mindre nervös eller nere, slippa obe- haglig känsla eller tanke»
»Förstå mera av sig själv» »Tänka mera fantasifullt och skapande» »Man har ett svårkontrollerat begär» »Komma i skön stämning» »För sexuella effekter» »För att njuta mera av musik» »Få bättre kontakt med andra». Här redovisas hur de cannabiserfarna rangordnat motiven, med jämförelse mel- lan grupper med olika antal cannabistillfäl— len.
Männen skiljer sig från kvinnorna huvud- sakligen genom att i större utsträckning ge- nerellt räkna motiv som viktiga.
Genomsnittligt markerar mer än 50 % följande motiv som mycket viktiga resp. viktiga: »Vara med om något spännande», »Tänka mera fantasifullt», »Komma i skön stämning», och »Njuta mera av musik».
I grupperna med större antal brukstill- fällen, och mera ju större antalet tillfällen är, får också dessa motiv starkare betoning, »Vara med om något spännande» dock ett undantag. Dessutom kommer i dessa grup- per motivet »Förstå mera av sig själv» fram som nästan lika starkt betonat som de tre tidigare nämnda. Hos kvinnorna, men inte alls hos männen, kommer dessutom fram motivet »För sexuella effekter», dock inte i samma grad som de fyra andra.
I gruppen med endast ett brukstillfälle har motivet »Bli mindre nervös» lika stor tyngd som de fyra motiv som hela gruppen väljer som de viktiga. Lägsta noteringar får i hela gruppen »Man har ett svårkontrolle- rat begär», »Bli piggare», »För sexuella effekter», »Få bättre kontakt med andra» och »Bli mindre nervös».
I de manliga grupperna med större an- tal brukstillfällen får motiven »Bli piggare», »Bli mindre nervös» och »Man har ett svårkontrollerat begär» bottennoteringar.
Sammanfattning
De med erfarenhet av endast ett tillfälle av cannabispåverkan anger framför allt mo- tiv med innehåll eufori; lösning av spän- ning eller dysfori; lätthet att fantisera; ökad njutning av musik.
De med större antal brukstillfällen trycker på självinsikt; lätthet att fantisera; ökad njutning av musik.
Överlag avvisar de med stort antal bruks- tillfällen de i psykiatrisk litteratur angivna, (och mera patologiskt betonade) motiven, in— te minst beroendet.
Värdering av bruket och dess följder
Frågan »Hur tycker Du Dig kunna kontrol— lera Din konsumtion», med svarsalternati- ven »Fullständigt (Kan sluta när jag vill)», »Inte alldeles som jag vill», och »Inte alls», besvarades i 99 % med »Fullstän- digt». Frågan »Har Du en tendens att ta medlet oftare i perioder av anspänning el- ler påfrestningar, när Du känner Dig stres- sad?» besvarades av 3 av 33 svarande med »Ja». Dessa två frågor ställdes enbart till dem med mer än 10 brukstillfällen.
Frågorna »Har Du fått nya vänner i och med att Du tagit medlet?» och »Har Du förlorat gamla vänner genom att ta medlet?» besvarades nekande av så gott som alla.
Likaså besvarades frågan »Anser Du att Du tagit skada av medlet?» nekande av så gott som alla (94 %).
Frågan »Har de tillfällen då Du tagit medlet som regel tillkommit — på en slump — efter en viss planering — efter plane- ring långt i förväg?» visade att graden av improvisation avtar med ökande antal bruks- tillfällen.
En fråga om respondenten betalade för medlen (med svarsalternativen alltid, oftast, ibland, sällan, aldrig), visade att de med ett fåtal brukstillfällen sällan eller aldrig beta- lade för medlet, medan männen med stort antal tillfällen som regel betalat. Kvinnor- na däremot har som regel inte behövt betala.
En fråga om hur mycket respondenten var beredd att betala för ett tillfälle att ta cannabis visade att ett fåtal var villiga att betala mer än 5 kronor. Beredvilligheten ökade med antalet tillfällen.
Sammanfattning av brukarnas värdering av bruket och dess följder
Liksom när det gäller motiven för canna- bisbruk avvisar respondenterna formulärets implicita förslag om psykopatologiska meka- nismer för, och effekter av, cannabisbruket.
Den överraskande frekventa uppgiften att man inte behövt betala för bruket talar för att detta i mycket stor utsträckning sker igrupp-
Om beredvilligheten att betala ett visst pris för ett brukstillfälle avspeglar gängse prisnivå, torde denna ligga under snarare än över 5 kr.
Akuta biverkningar
Nio frågor ställdes, de flesta avsiktligt for- mulerade i termer av starkt obehagliga upp— levelser. Svaren återges i tabell 2.10, med jämförelser mellan olika brukargrupper. Ta- bellen blir med nödvändighet svåröverskåd- lig. Observera att det absoluta antalet i järn- förelsegrupperna är mycket litet, procent har angivits trots att varje cell som regel ba-
tiv: »] a», »Nej».
Följande frågor ställdes: (inom parentes anges efter varje fråga den beteckning som användes i tabellen och redovisningen).
»Har Du någon gång under påverkan av medlet känt:
ångest eller oro? (Ångest) illamående? (Illam.) aggressivitet hos Dig själv? (Aggress) djup förstämning? (Depress.) att omgivningen var fientligt sinnad? (Para- noia)
rädsla att förlora förståndet? (Förl. förstån- det)
kuslig känsla att ha förlorat kontakten med verkligheten? (Dereal.)
kuslig känsla av (Jagupplösn.)
andra obehagliga effekter (om ja, vilka?) (Annat)
personlighetsupplösning?
I genomsnitt anger mindre än en tredje- del att de upplevt i frågan formulerad biver- kan. Illamående och ångest är vanligast, aggressivitet påfallande ovanligt.
Illamående (och i viss mån »Annat», vilket ej är närmare analyserat) är den van- ligaste biverkningen vid debuttillfället.
I grupperna med mer än tio brukstill- fällen (gäller endast män) är ångest vanli- gast. I allmänhet ökar andelen ja-svar med antalet brukstillfällen. Kvinnorna anger, i jämförelse med män-
Tabell 2.10. Biverkningar och antal brukstillfällen.
Antal brukstillfällen
Män Kvinnor män+kv. 1 2—4 5—10 11—20 21—50 1 2—4 5 (n=) (138) (31) (31) (14) (13) (12) (13) (14) (10) % % % % % % % % % Ångest 20 7 10 21 46 75 8 21 0 Illamående 30 19 19 57 31 42 15 36 50 Aggress. 2 Depress. 12 3 0 14 31 42 0 21 20 Paranoia 10 7 0 0 31 33 0 21 10 För]. först. 6 3 3 0 15 17 0 14 0 Dereal. 14 10 16 7 46 25 7 7 0 Jagupplösn. 8 0 6 0 46 17 0 14 0 Annat 13 10 16 7 23 17 15 7 10 128 SOU 1969: 53
ra innehåller ett fåtal individer. Siffrorna i tab. anger procenten ja-svar. Svarsaltema-
nen, med undantag för illamående genom- gående lägre frekvens av biverkningar.
Diskussion
Det förefaller som om negativa reaktioner inte elimineras av inlärning. Den närmast till hands liggande tolkningen av tendensen till att antalet negativa reaktioner ökar med ökande antal brukstillfällen är snarare den att de uppträder oberoende av inlärning, och därmed att sannolikheten för deras upp- trädande ökar med antalet brukstillfällen.
Denna tolkning av resultaten motsäger delvis Beckers på studier av amerikanska marihuanarökare grundade hypotes om in- lärningens roll för etablerande av positiv cannabisupplevelse. (Även resultaten redovi- sade under avsnitt 2.3.3 erbjuder föga stöd för hans hypotes, även om de inte kan sägas vara motstridiga.)
En annan tolkning, som emellertid före- faller mindre rimlig, baserar sig på respon- denternas deklarerade frekvens av nervö- sa besvär och neurotiska och psykosoma- tiska symtom (se avsnitt 4.6.2). Det fram- kommer där en klart ökad tendens till sti- gande frekvens av dessa symtom med ökan- de antal brukstillfällen. Detta skulle kunna innebära också ökande disposition för oöns- kade reaktioner vid cannabispåverkan.
Aggressiva impulser uppges påfallande sällan förekomma. Detta stämmer med gängse uppfattning om rusets karaktär. Man bör dock observera att sådana impulser kan tänkas förekomma i samband med de rela- tivt ofta rapporterade paranoida reaktio— nerna och den psykotiskt färgade ånges- ten (»Förlora förståndet», »Derealisation», »Jagupplösning»).
Det framgår att — även med snäv de- finition — psykotiska inslag inte är ovan- liga vid cannabis- (haschisch-) påverkan. Sä- kerligen förekommer sådana betydligt ofta- re än vad som här framkommit, men då upplevda som något positivt och eftersträ- vat, t. ex. derealisation.
Kvinnornas betydligt lägre rapporterade frekvens av akuta obehagliga reaktioner kan bero på att den kvinnliga gruppen innefat—
tar ett mycket litet antal individer med många brukstillfällen. I redovisningen av nervösa besvär och neurotiska och psyko- somatiska symtom finns ingen förklarande skillnad mellan kvinnor och män.
Det faktum att brukarna trots dessa dek- larerade negativa reaktioner fortsätter bru- ket innebär att de positiva momenten över- väger, och kanske att de negativa reaktio- nerna för varje individ ändå sällan förekom— mer. Detta material tillåter ingen uppskatt- ning av deras frekvens hos enskilda indivi- der.
Sammanfattning av data beträffande akuta biverkningar
Ångest och illamående är inte ovanliga reak- tioner vid cannabispåverkan. Även psyko- tiskt färgade inslag förekommer. Aggressi- va impulser rapporteras som mycket säll- synta.
Sannolikheten för att icke önskade reak— tioner skall uppträda ökar med antalet brukstillfällen. Inlärningen tycks sålunda in- te eliminera sådana reaktioner.
4.2.4 Bruket av centralstimulantia
I detta avsnitt avhandlas endast peroralt bruk, och termen centralstimulantia (Cs) av- ser sålunda endast tabletter tagna peroralt. På grund av det låga antalet individer och bearbetningens koncentration på cannabis- bruket är de flesta variabler mindre detalj- rikt analyserade än i avsnittet om canna- bisbruk. Vissa variabler har uteslutits.
Tidsmått
Debutår
Uppgift saknas för 1 av de 46 män och 1 av de 20 kvinnor som uppgivit sig någon gång ha tagit medlet.
Som framgår av tabell 2.11 har tillskot- tet av nya »brukare» sjunkit under de två sista åren. Flertalet har debuterat före 1966, och nästan hälften före 1965.
Jämfört med motsv. data för cannabis-
Män + kvinnor, Debutår 11
1968 2 1967 9 1966 12 1965 12 1964 (el. tidigare)
bruket finner man här att ännu fler har debuterat för lång tid sedan.
I motsats till cannabisbruket förefaller nyrekryteringen inte att öka.
Aktualitet
Andelen av Cs-erfarna som tagit medlet un- der tidsperioderna närmast före undersök- ningen är av samma storleksordning som när det gäller cannabis. Undersökningen ge- nomfördes i maj 1968. Under tiden januari —maj 1968 hade en knapp tredjedel tagit medlet, under de två sista månaderna en fjärdedel, och under den sista månaden 13 %. Räknat på totalmaterialet innebär detta att 2 % av såväl män som kvinnor ta- git centralstimulantia under de två sista må- naderna före undersökningen.
Hur intensivt har detta aktuella bruk va- rit? Av dem som tagit medlet under de två sista månaderna har ca hälften tagit medlet en gång, resten flera gånger. En individ uppger mer än 50 gånger, vilket bör inne- bära daglig konsumtion.
Duration
Ca hälften av dem som tagit medlet mer än en gång har spridit sina brukstillfällen över mer än två år.
Förlopp
53 individer har debuterat 1966 eller tidi- gare, 29 av dessa har tagit medlet senast 1966. Drygt hälften har med en observa- tionstid på minst ett år och fyra månader sålunda inte fortsatt bruket.
I likhet med cannabisbruket tycks en viss andel — 20—30 % — ha debuterat utom- lands.
Ca 85 % hade vid debuten bekanta med erfarenhet av medlet.
En femtedel av männen och en dryg tred- jedel av kvinnorna var ensamma vid debu- ten, som sålunda inte som vid cannabisbru- ket regelmässigt försiggått i grupp.
Endast någon enstaka individ värderar debuttillfället som negativt, två tredjedelar värderar det som positivt, och resten som indifferent. Detta är olikartat data för can- nabisbruket där mindre än en tredjedel upp- levde debuttillfället som positivt.
I jämförelse med cannabisbruket talar dessa uppgifter för att det bruk av central- stimulantia som avspeglas i detta material i mindre utsträckning är gruppbetingat och att någon inlärning av positiva effekter ef- ter debuten knappast förekommer.
Motiv
Två motiv erbjöds: »Att motverka trötthet» resp. »»Att tända på» (: eufori). 26 st. an- gav motivet »att motverka trötthet», 14 st. motivet eufori och 9 st. båda motiven.
Värdering av bruket och dess följder
Två tredjedelar rapporterar att de upplevt påverkan av medlet som oftast positiv, åter- stoden anger — med undantag för 4 indi- vider som anger negativ värdering — indif— ferent värdering.
Med undantag av ett par individer anser respondenterna att de inte tagit skada av medlet. Alla utom en (den ende som uppger konsumtion under de sista två månaderna till mer än 50 gånger) anser sig kunna full- ständigt kontrollera sin konsumtion.
Drygt hälften har inte behövt betala för medlet, och bara en tiondel uppger sig vara beredda att betala mer än 5 kr. för ett brukstillfälle.
Ångest eller oro har någon gång upplevts under påverkan av ca en fjärdedel — såle- des ungefär samma proportion som vid can- nabisbruket. övriga biverkningar uppgavs i lägre andel, depressiv reaktion den däri- bland vanligaste.
Doser
»Hur många tabletter har Du som regel tagit (ange dygnsförbrukning vid de aktuel— la tillfällena)?» 4 av 49 svarande har ta- git mer än 5 tabletter per gång, det stora flertalet — 27 st. — anger 1-2 tabletter.
Beskrivning av bruksmönstret
En järn-förelse mellan uppgifter om doser, motiv och antal brukstillfällen visar god överensstämmelse mellan låg dos (1—2 ta— bletter) och motivet »Att motverka trött- het», och att denna dosnivå och detta mo— tiv tenderar att dominera i gruppen med större antal brukstillfällen.
Två olika typer av bruk tycks föreligga. Det ena kännetecknas av högre brukarål- der, låg dosnivå, motivet »Att motverka trötthet», lång duration, låg exposition för cannabis, frånvaro av cannabisbruk, och förefaller att ha minskat i omfattning un- der de senare åren. Ingen i denna grupp har debuterat senare än 1966.
Det andra kännetecknas av lägre brukar- ålder, högre dosnivå, eufori som motiv för bruket, kort duration, hög exposition för cannabis, samtidig förekomst av cannabis- bruk, och förefaller att ha tillkommit un- der de senaste åren. Detta bruk har betyd— ligt mindre omfattning än det förra.
4.2.5 LSD-bruket
7 män — ingen kvinna - i materialet upp- gav sig ha tagit LSD. Trots det mycket låga antalet kan en redovisning av vissa data ha intresse.
Alla har debuterat 1966 eller senare, 2 st. 1966, 3 st. 1967 och 2 st. januari—maj 1968.
Aktualitet
3 st. har tagit medlet under de två måna- derna närmast föregående undersökningen, ingen mer än en gång under denna period.
Sammanlagd erfarenhet
4 st. har tagit medlet en gång, 2 st. två till fyra ggr, och 1 st. fem till tio ggr.
Debutomständigheter
Alla har debuterat i Stockholm. Alla utom en hade vid debuten bekanta med erfaren- het av medlet. Endast en var ensam, övriga i sällskap med vänner vid debuttillfället.
6 st. värderar debuttillfället som övervä- gande positivt, en som övervägande nega- tivt.
Hos de 3 individer som tagit LSD flera gånger varierade tiden från första till and- ra tillfället mellan två månader och mer än ett år.
Värdering av bruket och dess följder
5 st. anger att de upplevt påverkan av med- let som oftast positiv, 1 lika ofta positiv som negativ och 1 negativ. Svar saknas från 1 st. 5 st. anger att brukstill-fällena till- kommit »efter viss planering» eller »efter planering långt i förväg», medan 2 st. an- ger att de tillkommit »på improvisation el- ler genom slump».
6 st. anger att de inte tagit skada av med- let, 1 att han tagit skada. På frågan »Om Du blev erbjuden att ta medlet (för första gången eller på nytt), hur skulle Du då gö- ra?» fördelade sig svaren enl. följande:
Skulle säkert inte ta 2 Skulle troligen inte ta 1 Skulle troligen ta 3 Skulle säkert ta 1
Sålunda är endast två av sju övertygade om att de inte kommer att fortsätta att ta medlet.
3 st. angav att bekanta genom dem bli- vit intresserade av att pröva medlet. 4 st. angav att de betalat för medlet, 3 st. att de inte betalat. Ingen var beredd att betala mer än 25 kr. för ett brukstillfälle.
Akuta biverkningar
För förklaring av tabellen nedan hänvisas till avsnitt 4.2.3. Siffrorna i tabellen anger det antal individer som någon gång under påverkan av LSD upplevt de i frågan spe- cificerade biverkningarna. Samtliga 7 bru— kare har svarat på alla frågor.
Tabell 2.12. LSD, biverkningar
Ångest Illamående Aggressivitet Depression Paranoia
Förl. förståndet Derealisation J agupplösning Annat
ow-ÄUIDINHNOX
Som framgår av tabellen är ångest och rädsla att förlora förståndet de vanligaste oönskade reaktionerna, men också flera andra tycks vara vanliga. Siffrorna bör be- dömas mot bakgrunden att bara 3 av de 7 svarande har tagit medlet mer än en gång.
Siffrorna bör också jämföras med upp- giften att 5 st. angav att de upplevt påver- kan av medlet som oftast positiv, och att endast 2 st. uppgett sig vara övertygade om att de inte skulle ta medlet ytterligare gånger. Uppenbarligen överväger de positi- va momenten, här liksom vid cannabisbru- ket där också negativa reaktioner är vanliga.
Relation cannabis — LSD
Alla 7 LSD-erfarna har erfarenhet av can— nabis, flertalet t.o.m. omfattande erfaren- het.
Tendensen för blandbruket cannabis- LSD är som här redovisats mycket tydlig.
Antal
Antal gånger LSD-brukare cannabis
2—- 4 5—10 11—20 21—50 över 50
Det bör dock observeras att av dessa 7 en- dast 1 anger erfarenhet av centralstimulan- tia, det ärinte ett oselektivt blandbruk.
4.3 Benägenheten att pröva olika medel. Föreställningar om deras effekter
I det föregående kapitlet lämnades uppgif— ter om hur många som på ett mer påtagligt sätt — genom faktiskt bruk — dokumenterat ett intresse eller en benägenhet att pröva oli- ka medel. I detta kapitel vidgas perspekti- vet till en generell belysning av benägenhe- ten att pröva (eller fortsätta att använda) olika medel, främst baserad på studenter- nas uppgifter om hur de skulle reagera inför eventuella erbjudanden om att pröva dem.
Förutom studenternas benägenhet för oli- ka medel belyses i kapitlet deras föreställ- ningar om medlens effekter eller om olika konsekvenser av deras användning.
Vi förväntade oss i detta sammanhang att studenternas föreställningar skulle åter— spegla gängse värderingar av t. ex. cannabis som det medel som har de minst negativa konsekvenserna, av LSD som betydligt mer »riskabelt» och av centralstimulantia (i in- jektion) som det utan tvekan farligaste med— let. Motståndet mot användningen av dessa medel förväntades därför vara minst i frå- ga om cannabis (även bland de som ej an- vänt det) och störst i fråga om centralstimu- lantia (i injektion).
En annan frågeställning som tas upp i ka- pitlet rör sambandet mellan benägenheten för (och erfarenheter av) cannabis och be- nägenheten att pröva också de andra med- len. Vi antog här att det skulle föreligga ett mindre motstånd mot användningen av dess-a, eller åtminstone en mindre negativ bild av dem, hos studenter med en mer ut-
talad benägenhet för användning av canna- bis.
I detta och följande kapitel används vid jämförelser mellan studenter utan resp. med egna erfarenheter av cannabis beteckningar- na »nej- och ja-gruppen». Den förstnämnda gruppen omfattar således samtliga de stu- denter som aldrig prövat cannabis och den sistnämnda de som gjort det en eller flera gånger.
4.3.1 Studenternas benägenhet att pröva de olika medlen
Samtliga studenter
Det mått som främst användes för att de- finiera studenternas benägenhet att pröva olika medel baserades på en fråga som löd: »Om Du blev erbjuden att ta medlet, hur skulle Du då göra?» Ett kompletterande mått gavs genom frågan: »Har Du någon gång haft lust att pröva medlet?» Resulta- ten redovisas i tabell 3.1 nedan.
Med avseende på benägenheten att prö- va olika medel förhöll sig män och kvinnor på ett likartat sätt. Cannabis bedömdes som mest attraktivt, centralstimulerande medel
(i injektion) som minst attraktivt.
Andelen studenter som troligen eller så- kert skulle ta cannabis var bland männen 19 % och bland kvinnorna 10 %, och ande- len studenter som troligen eller säkert skulle ta LSD var 4 % resp. 2 %. Samma värden som för LSD erhölls beträffande central- stimulantia peroralt. Ingen markerade att han eller hon troligen eller säkert skulle ta centralstimulantia i injektion.
Dessa värderingar av medlen återspegla- des också i svaren på frågan om man någon gång haft lust att pröva medlen. 34 % resp. 28 % sade sig ha haft lust att pröva canna- bis. 16 % resp. 9 % sade att de någon gång haft lust pröva LSD, 13 % resp. 9 % cen- tralstimulantia peroralt och 3 % resp. 2 % centralstimulantia i injektion. Det var främst de som prövat de olika medlen som på denna fråga uttryckte intresse för medlen.
Ja- resp. nej-grupperna
Stora skillnader förväntades mellan dem som haft erfarenhet av cannabis och dem som ej haft det, med avseende på benägen- heten att pröva (eller att fortsätta att an- vända) olika medel.
Tabell 3.1 . Studenternas benägenhet att pröva olika medel.
Män (h=491)
Cann. LSD % % %
a. Om Du blev erbjuden att ta medlet (för första gången eller på nytt) hur skulle Du då göra?
Skulle säkert inte ta 64 86 Skulle trolig. ej ta 17 11 8 Skulle trolig. ta 14 3 3 Skulle säkert ta 5 1 1
Totalt 100 100 100
b. Har Du någon gång haft lust att pröva medlet?
66 84 87 34 16 13
Totalt 100 100 100
Cs (po) Cs (inj) Cann. LSD
Kvinnor (h: 247)
Cs (po) Cs (inj) % % % % %
96 74 92
4 15 6 — 8 2 _ 2 _
100 100 100 100
91 98 9 9 2
100 100 100 100 100
Tabell 3.2. Benägenhet att pröva (fortsätta att använda) medlen bland dem som prövat resp. ej prövat cannabis.
___—___— Erfarenhet av cannabis
Män Kvinnor
Nej Ja 1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=385) (n=101) (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % % % %
1 2 3 4 5 6 7 ___—___—
Cannabis Skulle säkert ej ta 74 Skulle troligen ej ta 17 Skulle troligen eller säkert ta 9
Totalt 100
LSD Skulle säkert ej ta 91 Skulle troligen ej ta 8 Skulle troligen eller säkert ta 1 Uppgift saknas —
Totalt 100
Cs peroralt Skulle säkert ej ta 91 Skulle troligen ej ta 7 Skulle troligen eller säkert ta 2
Totalt 100
Cs i injektion Skulle säkert ej ta 96 Skulle troligen ej ta 4 Skulle troligen eller säkert
ta ——
Totalt 100 100
De förväntade skillnaderna mellan stu- denter med och utan erfarenhet av canna— bis framträdde klart. De som använt canna- bis (=ja-gruppen) tog i betydligt mindre utsträckning bestämt avstånd från ev. erbju- danden om cannabis än de som ej använt det (= nej-gruppen). För männens del var skillnaden mellan ja- och nej-grupp 45 % (i10,5) och för kvinnornas del 46 % (t15,3).
46 % av männen i ja—gruppen och 43 % av kvinnorna i samma grupp uppgav att de troligen eller säkert skulle utnyttja ett så- dant erbjudande.
Det är uppenbart att ja-gruppema i mindre
26 81 16 14
58 5 100 100
100
91 7
1 100
utsträckning än de andra tog avstånd från LSD och centralstimulantia peroralt. 91 % av männen i nej-gruppen tog bestämt av- stånd från LSD mot 66 % ija-gruppen (d % = 25 = 7,6). Bland kvinnorna var motsva- rande värden 94 % resp. 76 % (d % = 18 1100).
Beträffande centralstimulantia peroralt kan noteras att bland männen även ja—grup- pen uppvisade ett mera bestämt avstånds- tagande, även om inte lika påtagligt som nejgruppen (d % = 15 i 7,1). För kvinnor- nas del var här skillnaden 21 % (i 11,0).
Det bör även noteras att ja-grupperna uppvisade ett lika bestämt avståndstagande
som nej-grupperna när det gäller centralsti- mulantia i injektion.
Slutligen kan för männens del noteras att motståndet mot de olika medlen klart minskade med ökat antal brukstillfällen av cannabis.
Svaren på frågan om man någon gång haft lust att pröva medlet gav även den som väntat för samtliga medel och för både män och kvinnor signifikanta skillnader. Ande- len som någon gång haft lust att pröva nå- got medel ökade med ökat antal brukstill- fällen av cannabis.
Några kompletterande synpunkter på stu- denternas benägenhet att pröva cannabis
Andelen studenter som genom faktiskt bruk visat benägenhet att pröva cannabis, var som tidigare nämnts 21 % bland männen och 15 % bland kvinnorna. Detta är emel- lertid ett från flera synpunkter ofullständigt mått på hela studentgruppens aktuella eller tidigare benägenhet att pröva cannabis. Det kan kompletteras med de uppgifter som er- hölls genom svaren på frågan om hur man skulle reagera inför erbjudanden om canna- bis.
Kombineras uppgifterna om faktiskt bruk med uppgifterna om benägenheten att pröva cannabis kan nedanstående fördelning sä- gas ge en mer fullständig bild av 'hur pass attraherade studenterna var (varit) av att pröva cannabis. Som »benägna att pröva» betecknas i tabell 3.3 dem som ej prövat cannabis men som uppgav att de säkert el- ler troligen skulle acceptera ett erbjudande, och som »osäkra» dem som uppgav att de
Tabell 3.3. Benägenheten att pröva cannabis.
inte trodde att de skulle acceptera ett så- dant. Enligt ovanstående definition skulle 58 %_ resp. 68 % av studenterna kunna betraktas som klart obenägna att pröva cannabis, 14 resp. 12 % något mer osäkra beträffande si- na reaktioner inför möjligheten att pröva cannabis, samt resten (28 % resp. 19 %) vara eller ha varit klart attraherade av experiment med cannabis.
Observera dock att nästan hälften av dem som prövat tog avstånd från ytterligare för- sök (tabell 3.2).
Åldern och benägenheten att pröva can- nabis
För männens del föreligger uppgifter om sambandet mellan ålder, faktiskt bruk av cannabis och benägenhet att pröva canna- bis. En analys av dessa samband visade att en något mindre del (ej sign.) av de benäg- na i nej-gruppen var i den yngsta ålders- gruppen (19-23 år), medan en något stör- re del av dem som prövat cannabis var i denna ålder. Om man som »cannabisintres- serade» räknar de två första grupperna i tab. 3.3 nedan finns ingen skillnad i ålders- fördelning mellan dessa och övriga. Detta kan ev. förklaras av att yngre studenter har större möjligheter att realisera eventuella önskemål att pröva cannabis än äldre och att därför gruppen benägna som ej tagit can- nabis kommer att innehålla färre yngre stu- denter.
Med andra ord kan man inte säga att studenternas ålder har något klart samband med intresset (så som det definierats här) för cannabis.
_________________———
Kvinnor
n % n %
__________________________-———
Har prövat cannabis Har ej prövat — Benågna att pröva » —— Osäkra » —- Klart obenägna
Totalt 485
101 21 34 7 67 14 283 58
100 244 100
__________________——-_—
___—__
Ej prövat cannabis
Benägna (n=101) (n=285) %
Prövat cannabis
Benågna Ej benägna (n = 57) (n=44) % %
Ej benägna
%
___—___—
LSD Skulle säkert inte ta Skulle troligen inte ta Skulle troligen eller säkert ta
67 31 2
Totalt 100
Cs po Skulle säkert inte ta Skulle troligen inte ta Skulle troligen eller säkert ta
73 22 5
Totalt 100
Cs inj Skulle säkert inte ta Skulle troligen inte ta Skulle troligen eller säkert ta
83 17
Totalt 100
100
100 100
60 19 21
100
100
100
100
100
96 4
100 100
100
___—___—
4.3.2 Sambandet mellan benägenheten att pröva cannabis och benägenheten att pröva andra medel
Vid denna och kommande jämförelser mellan »benägna» och »obenägna» manli- ga studenter avses i nej-gruppen med »be- nägna» de som uppgav att de säkert eller troligen skulle ta cannabis vid ett eventuellt erbjudande, samt även de som uppgav att de troligen inte skulle göra det. Som »obe- nägna» i nej-gruppen betraktas sålunda de som uppgav att de säkert inte skulle ta cannabis.
I ja-gruppen avses däremot med »benäg- na» de som troligen eller säkert skulle ta, och med »obenägna» de som troligen eller säkert ej skulle ta cannabis vid eventuellt er- bjudande.
De benägna bland dem som ej prövat cannabis uttryckte mindre bestämt än de obenägna avståndstagande till LSD och cen- tralstimulerande medel.
Samtliga obenägna uppgav att de säkert inte skulle acceptera ett erbjudande att prö— va LSD. Av de benägna däremot sade 33 % att de troligen inte skulle göra det (d % = 33 = 6,7).
Vidare var en klart större andel av de benägna osäkra beträffande sina reaktioner inför ett eventuellt erbjudande att pröva cen- tralstimulerande medel. Bland de obenäg- na var samtliga säkra på att de skulle ta avstånd från ett erbjudande att pröva cen- tralstimulantia i injektion medan bland de benägna uppgav 17 % att de troligen inte skulle göra det. I fråga om centralstimulan- tia peroralt var motsvarande värden 0 % resp. 27 %.
Även bland dem som prövat cannabis fanns skillnader mellan benägna och obe- nägna i fråga om benägenheten att pröva andra medel. Av de cannabiserfarna som var obenägna att fortsätta ta cannabis skulle 89 % helt ta avstånd från erbjudanden om LSD mot 49 % av de benägna (d % = 40 : 18,5).
98 % av de obenägna skulle bestämt ta avstånd från erbjudanden om centralstimu- lantia peroralt mot 60 % av de benägna (d % = 38 i 16).
4 % av de benägna men ingen av de obe- nägna uppgav att de troligen inte skulle ac- ceptera ett erbjudande om centralstimulan— tia i injektion (jämför med motsvarande vär- den bland de ej cannabis-erfarna).
Skillnader av samma storleksordning fö- relåg också i fråga om svaren på frågan om man någon gång haft lust pröva medlet.
4.3.3 Föreställningar om medlens effekter
För att belysa studenternas perceptioner av eller föreställningar om medlens egenskaper och för att se hur dessa var relaterade till deras benägenhet att pröva dem ställdes en fråga om hur man uppfattade medlens möjligheter att ge värdefulla erfarenheter, samt ett antal frågor om hur man bedömde olika skäl för att inte använda dem.
Uppfattningen om medlens möjligheter att ge värdefulla erfarenheter
Samtliga studenter
Svaren på frågan om hur man uppfattade medlens möjligheter att ge värdefulla erfa- renheter redovisas nedan.
Få studenter uppgav att de säkert trodde att något av medlen skulle kunna ge vär- defulla erfarenheter. De högsta värdena här gällde cannabis och LSD (4—5 %). Dessa medel bedömdes även i övrigt mer positivt i detta avseende än övriga medel. Ca 30 % av männen och 25 % av kvinnorna trodde att cannabis och LSD eventuellt skulle kun- na ge värdefulla erfarenheter, men om cen- tralstimulantia nämndes detta endast av ca en femtedel av männen och ca 15 % av kvinnorna.
Stora skillnader i fråga om bedömningarna av de olika medlens möjligheter förelåg mel- lan studenter med och studenter utan erfa- renhet av cannabis.
27 % i nej-gruppen mot 60 % i ja-grup- pen trodde att cannabis på något sätt kan ge värdefulla erfarenheter (d % = 33 = 10,3). För kvinnornas del var motsvarande skill- nad 26 % mot 51% (d % = 25 =16,1). Bland männen kunde dessutom märkas att övertygelsen om att cannabis kan ge värde- fulla erfarenheter blev starkare ju fler gånger man använt det.
Även i fråga om LSD framträdde skill- nader mellan grupperna. Bland männen till- skrev 28 % i nej-gruppen LSD sådana egen— skaper mot 60 % i ja-gruppen (d % = 32. = 10,4) och bland kvinnorna var motsva— rande värden 25 % resp. 55 % (d % = 30 i 16,1). Det bör även noteras att i gruppen med 5 eller fler brukstillfällen så många som 80 % trodde att LSD kanske eller sä- kert skulle kunna ge värdefulla erfarenheter.
Benägna resp. obenägna
Det var inte endast mellan ja- och nej-grup- pen som det förelåg skillnader i fråga om uppfattningen om de båda medlens möjlig- heter, utan också mellan »cannabisbenägna» och »cannabisobenägna».
Skillnaderna mellan benägna och obenäg- na utan egna erfarenheter av cannabis i.
Tabell 3.5 . Föreställningar om medlens möjligheter att ge värdefulla erfarenheter.
Män (n=491)
Cann. LSD % % %
a. Tror Du att medlet kan ge värdefulla er- farenheter?
Nej 67 66 Kanske 29 30 Ja, säkert 4 4
Cs (po) Cs (inj) Cann.
Kvinnor (n=247)
LSD Cs (po) CS (inj) % % % % %
71 24 5 3 3
___—___——-_—_——-——
Totalt 100 100 100
100 100 100 100 100
___—___—
Erfarenheter av cannabis
Män Nej Ja
% %
1 gång (n=385) (n=101) (n=31)
Kvinnor
2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=39) (n=207) (n=37)
% % % % %
"__—_a
Tror att cannabis kanske kan ge värdefulla erfarenheter 26 44
Tror säkert att cannabis kan ge värdefulla erfarenheter 1 16
Tror att LSD kanske kan ge värdefulla erfarenheter 25 50
Tror säkert att LSD kan ge värdefulla erfarenheter 3 10
35 55 41 23 43
6 10 28 3 8
42 42 62 21 41
3 6 18 4 14
___—___—
fråga om uppfattningen om cannabis möj- ligheter att ge värdefulla erfarenheter, visar klart hur denna föreställning är relaterad till benägenheten att pröva cannabis. 52 % av de benägna mot 17 % av de obenägna valde svarsaltemativet »kanske» (d % = 35 1— 10,0). Det bör dock observeras att endast 1 av de benägna »säkert trodde att cannabis skulle kunna ge värdefulla erfarenheter».
Även i fråga om värderingarna av LSD förelåg skillnader mellan obenägna och be- nägna. Betydligt fler benägna än obenägna trodde att LSD kanske skulle kunna ge vär- defulla erfarenheter (54 % resp. 19 % d % = 35 = 10,2).
Även bland dem som haft egna erfarenhe- ter av cannabis föreligger det liknande skill- nader. De som var benägna att fortsätta använda cannabis ansåg t. ex. till 25 % att cannabis säkert skulle kunna ge värdefulla erfarenheter mot 5 % bland dem som var obenägna att fortsätta. (d % = 20 i 14,4) 49 % av de benägna sade vidare att de trod- de att cannabis kanske skulle kunna ge vär- defulla erfarenheter mot 36 % av de obe- nägna. Förväntningarna på cannabis som en potentiell förmedlare av »värdefulla» erfa- renheter tycks alltså spela en icke ringa roll för benägenheten att pröva (eller fortsätta använda) det.
Även bedömningarna av LSD tycktes vara påverkade av detta intresse för svärde-
fulla» erfarenheter. Bland de benägna var det 72 % som trodde att LSD kanske eller säkert skulle kunna ge värdefulla erfarenhe- ter mot 44 % av de obenägna (d % = 28 1— 19,3).
Föreställningar om olika negativa effekter av medlen
En ytterligare kartläggning av studenter- nas föreställningar om vad bruket av de olika medlen kan ha för effekter eller kon- sekvenser gjordes på så vis att respondenter- na fick ta ställning till en rad tänkbara motiv för att inte pröva (eller att inte fort- sätta att använda) de olika medlen. Det rör sig här om studenternas ställningstagan- den till olika tänkbara skäl mot att använda medlet och till frågan om skälet har bety— delse som avhållande faktor eller inte.
Samtliga studenter
Tabell 3.7 redovisar andelen studenter som instämmer i de olika påståendena om med- lens effekter eller konsekvenser, eller som anger att konsekvensen i fråga kan betrak- tas som ett viktigt eller mycket viktigt skäl för att inte använda medlet.
Män och kvinnor rangordnade medlen på samma sätt efter farlighet, och möjliga skadeverkningar. Möjligen bedömde kvin-
Tabell 3.7. Andelen instämmanden i påståenden om olika medels negativa konsekvenser. (In- stämmande = »Ganska viktigt» + »Mycket viktigt».)
_______________________———__—
Män (n=49l)
Cann. LSD % % % 1 2 3
Cs (po) Cs (inj) Cann.
Kvinnor (n= 247)
LSD Cs (po) Cs (inj) % % % % %
4 5 6 7 8
_______________—————————-—
Upprepad användning leder till minskat intresse
för studier eller arbete 82 90
Upprepad användning sänker studie- eller arbets- förmågan 82 91 Upprepad användning leder till försämring av humör, sinnesstämning eller psykisk balans 77 87 90
Man blir beroende av medlet 73 87 96
Upprepad användning ger svårare psykiska skade- verkningar 70 95 95 Man förlorar kontrollen över sig själv när man är påverkad 68 86 79 Det finns risk för juridiska konsekvenser 68 73 74
Upprepad användning ger kroppsliga skadeverk- ningar 63 85 89
Man förlorar kontakten med icke-brukande vänner 59 66 68
Påverkan ger otäcka upp- levelser 53 79 63
Det är otrevligt att vara påverkad av medlet 50 62 57
92 82 90 91 93
93 86 92 94
91 86 93 94 94
97 82 93 98 99
96 79 98 99 99
81 76 88 82 85
74 68 75 75 75
92 69 94 94 97
70 60 65 65 67
67 56 77 67 71
59 56 66 61 62
__________________._—-—————
noma i något större utsträckning medlen som farliga.
Medlen rangordnades i fråga om farlighet i följande ordning: Cannabis bedömdes som minst farligt. Därefter kom LSD och cen- tralstimulantia peroralt. Centralstimulantia i injektion bedömdes som farligast. LSD uppfattades dock som farligast i två avseen- den: förlust av självkontroll och otäcka upp- levelser under påverkan.
De största riskerna med cannabis upp- fattades vara minskning av intresse för och förmåga till studier och arbete. Beroende
och svårare psykiska skadeverkningar till- mättes mindre betydelse, liksom riskerna för juridiska konsekvenser och kroppsliga ska- deverkningar. Möjligheten att det skulle vara otrevligt att vara påverkad gavs minst betydelse.
För de övriga medlen gällde generellt att många av nämnda tänkbara skadeverkning- arna betonades kraftigt. Det bör dock note- ras att risken för juridiska konsekvenser och för otrevliga upplevelser under påver- kan fick förhållandevis låga värden.
Tabell 3.8. Instämmanden i påståenden om cannabis negativa konsekvenser och egna erfaren- heter av cannabis.
___—M_—
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja
Kvinnor
Igång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja
(n=385) (n=101) (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % % % %
___—___—
Upprepad användning leder till minskat intresse för studier eller arbete 85 63 Upprepad användning sänker studie- eller arbetsförmågan 65 Upprepad användning leder till försämring av humör, sinnesstäm- ning eller psykisk balans 81 54 Man blir beroendejav medlet 81 37 Upprepad användning ger svårare psykiska skadeverkningar 75 43 Man förlorar kontrollen över sig själv när man är påverkad 73 43 Det finns risk för juridiska konse- kvenser 71 51
Upprepad användning ger kropps- liga skadeverkningar 68 40 Man förlorar kontakten med icke- brukande vänner 63 39
Påverkan ger otäcka upplevelser 54 47 Det är otrevligt att vara påverkad 52 35
81 71 83 65
84 71 88 65
61 68 38 88 65
65 39 13 87 43
65 52 18 83 51
61 42 28 80 49
68 68 26 72 43
61 42 21 74 35
68 45 10 65 22 58 39 44 59 27
55 23 28 58 35
av medlet ___—___—
Ja- resp. nej-grupperna
De med erfarenhet av cannabis instämde i betydligt mindre utsträckning i de olika på— ståendena om cannabis negativa effekter. Dessutom rangordnade de olika effekterna på annat sätt. Detta gällde både kvinnor och män.
Det framgår också att ju större erfarenhe- ten av cannabis var desto starkare tog man avstånd från påståenden om negativa effek- ter. (Tab. 3.8.)
De med erfarenhet av cannabis skilde sig från de övriga framför allt genom att ta avstånd från uppfattningen att cannabis är beroendeskapande, och att det skulle leda till psykiska och kroppsliga skadeverkningar och förlust av kontroll under påverkan.
Även risken för juridiska konsekvenser be- dömdes som låg — särskilt av dem med större cannabiserfarenhet.
Män och kvinnor gav mycket likartade svar, både i ja— och nej-grupperna.
Beträffande ja— och nej-gruppernas (bland männen) bedömningar av olika negativa ef- fekter av LSD kan noteras följande: de med erfarenheter av cannabis ansåg i klart större utsträckning än de övriga att det förhållandet att LSD kan ge otäcka upple- velser är ett mycket viktigt skäl för att inte använda det (67 % resp. 45 %). Att LSD skulle kunna ge kroppsliga skadeverkningar uppfattades av ca en femtedel av studenter- na som mycket viktigt vare sig de prövat cannabis eller inte. Att LSD skulle vara be- roendeskapande förnekades däremot i större
utsträckning av ja-gruppen. 79 % av dem utan erfarenhet av cannabis sade bestämt att LSD var beroendeskapande mot 50 % av dem som någon gång prövat cannabis. I fråga om uppfattningen att LSD skulle leda till förlust av självkontroll och eventueut ge psykiska skadeverkningar fanns egentligen inga skillnader mellan studenter med och utan cannabiserfarenheter, med undantag av dem som prövat cannabis 5 eller fler gånger. Denna grupp skilde sig kraftigt från övri- ga studenter på så vis att de oftare förneka- de dessa möjligheter. 49 % av gruppen med 5 eller fler brukstillfällen instämde helt i påståendet att man skulle kunna förlora kontrollen över sig själv under LSD-påver- kan mot 60—68 % av de övriga grupperna. 51 % av de mer cannabiserfarna instämde helt i påståendet att LSD skulle kunna ge svårare psykiska skadeverkningar, mot 77— 81 % av de övriga grupperna.
I fråga om kvinnorna kan noteras att den kvinnliga ja-gruppen oftare än nej- gruppen förnekade att LSD innebär för- lust av självkontroll, är beroendeskapande och kan ge kroppsliga skadeverkningar.
Bedömningarna av centralstimulantia per- oralt i ovannämnda avseenden gjordes prak- tiskt taget på samma sätt av de olika grup- perna med det undantaget att bland männen de med mer omfattande cannabiserfaren- heter mindre ofta helt instämde i påståen- dena att medlet skulle vara beroendeskapan— de eller ge psykiska och kroppsliga skade- verkningar.
Nu behandlade jämförelser har inte gjorts med avseende på centralstimulantia i injek- tion.
Benägna resp. obenägna
Bland dem utan cannabiserfarenhet skilde sig de benägna klart från de obenägna, med avseende på bedömningarna av cannabis, på så vis att de i betydligt mindre utsträckning instämde i de olika påståendena om negativa effekter av cannabis.
Detta gällde också bedömningarna av ne- gativa effekter av LSD.
En ytterligare belysning av faktorer ba-
kom benägenheten att fortsätta cannabis- bruket ges av jämförelser bland dem med cannabiserfarenhet. De som var benägna att fortsätta tog i betydligt större utsträck- ning avstånd från påståendena om negativa effekter av cannabis. För praktiskt taget samtliga effekter förelåg signifikanta skill- nader mellan benägna och obenägna.
Samma skillnader förelåg i bedömning- arna av påståenden om negativa effekter av LSD, dock med undantag för det som gällde risken för kroppsliga skadeverkningar. Bå- da grupperna instämde i lika stor omfatt- ning i detta påstående.
Som framgick av avsnitt 4.2.3 finns upp— gifter om hur betydelsefulla de med canna- biserfarenhet ansåg vissa angivna motiv va- ra för att ta cannabis. Vid jämförelse mel- lan benägna resp. obenägna i ja-gruppen fanns klara skillnader också i deras uppfatt- ning av de olika motiven. De benägna beto- nade starkare än de obenägna följande mo- tiv: eufori, musiknjutning, lätthet att fanti- sera, självinsikt.
För övriga detaljer om ja-gruppens upp- fattning om de olika motiven hänvisas till aVSnitt 4.2.3.
4.3.4 Sammanfattning och kommentarer
Benägenheten bland studenter att pröva olika medel har ungefär samma inrikt- ning på de olika medlen och samma om- fattning som det tidigare faktiska bruket. Benägenheten är alltså störst för cannabis, mindre för LSD och centralstimulantia per- oralt, och saknas för centralstimulantia i in- jektion.
Flertalet av dem som prövat de olika medlen har gjort det före straffhöjningarna och massmedias information under 1968 och 1969. Benägenheten — som den är mätt här — är uttryckt mot bakgrunden av andra juridiska och attitydskapande för— utsättningar än de som föreligger när den- na undersökning publiceras.
De som tagit cannabis uttryckte mindre bestämt än övriga avståndstagande till att eventuellt pröva LSD och centralstimulantia peroralt.
De som klarast uttrycker benägenhet för cannabis, LSD och centralstimulantia per- oralt utgörs i huvudsak av det lilla fåtalet som använt och tycks fortsätta att använda cannabis.
T. 0. ni. de mest cannabisintresserade tog emellertid bestämt avstånd från tanken att pröva centralstimulantia i injektion.
Ungefär hälften av dem som prövat can- nabis angav att de ej trodde att de skulle ta medlet ytterligare gånger.
En liten andel av dem som ej tagit can- nabis uttryckte benägenhet att göra det.
74 % av de män och 81 % av de kvin- nor som ej tagit cannabis, uppgav att de med säkerhet inte heller skulle göra det vid eventuth erbjudande. Motsvarande värden för dem som tagit cannabis var 29 resp. 35 %.
Återstoden av dem som ej tagit canna- bis uttryckte ett mindre bestämt avstånds- tagande också till eventuella erbjudanden om andra medel..
Dessa »benägna», liksom de som tagit cannabis, trodde också i större utsträckning än övriga att cannabis och LSD kan ge värdefulla erfarenheter.
Således förefaller en mycket stor majo- ritet av de tillfrågade att vara relativt irnmu- na (så som det kunnat mätas i denna un- dersökning) mot narkotikabruk.
I motsats till vad som kanske kunde för- väntas talar inte resultaten för att intresset för cannabis skulle vara större bland de yngre än bland de äldre studenterna.
I fråga om farlighet gav studenterna föl— jande rangordning: centralstimulantia i injek— tion som farligast, centralstimulantia pero- ralt, LSD, cannabis som minst farligt. Can- nabis skadeverkningar bedömdes fr. a. gälla minskning av intresse för och förmåga till studier och arbete. Beroende och svårare psykiska skadeverkningar gavs mindre bety- delse, juridiska konsekvenser och kroppsliga skadeverkningar än mindre. Även för övriga medel gavs juridiska konsekvenser (risken att bli straffad) förhållandevis liten betydelse.
Generellt gäller att med större erfaren— het av cannabis, och med större benägen- het att pröva (eller fortsätta att ta) canna-
bis, följde ett allt tydligare avståndstagande från påståenden om negativa effekter av cannabis och LSD. Ett undantag är kropps- liga skadeverkningar av LSD, vilka tillmät- tes samma betydelse oavsett erfarenhet och inställning till cannabis.
4.4 Studenternas uppfattning om narkotika- brukets utbredning och om inställningen till narkotikabruk bland studenter.
I kapitel 3 behandlades bl. a. studenternas bedömningar av effekterna av de olika med- len och deras benägenhet att använda dem. I detta kapitel diskuteras deras uppfattning om narkotikabrukets utbredning bland stu- denterna och deras uppfattning om normer- na beträffande användningen av narkotika. Dessutom redovisas deras åsikter om ris- kerna för att cannabisbruk skulle kunna leda över till blandbruk, samt deras uppfatt- ning om strafflagstiftningens avhållande ef— fekt och om önskvärdheten av en »legali- sering» av cannabis.
Vi antog att det skulle föreligga starka samband mellan följande faktorer: egna erfarenheter av cannabis, tolerans gentemot dess användning, uppfattningen att studen— terna i allmänhet betraktade cannabisbru- ket på ett förhållandevis tolerant sätt, samt uppfattningen att bruket skulle vara täm- ligen omfattande. Det föreföll också ganska självfallet att en positiv värdering av can- nabis skulle vara förenad med en misstro- mot hårdare straffsatser och mot föreställ- ningen att cannabisbruk skulle kunna leda över till blandbruk.
4.4.1 Uppfattningen om utbredning och tole- rans
Uppfattningen om narkotikabrukets utbred- ning och om inställningen till narkotikabruk bland studenter.
Hur pass stor utbredning tror studenterna att narkotikabruket har bland dem själva, och hur uppfattar man normerna bland studenter beträffande användning av nar- kotika? För att belysa detta ställdes följan-
de två frågor: »Hur många studerande vid Stockholms universitet tror Du har prövat medlet?» och »Vilken anser Du vara den allmänna inställningen bland studenter till att en student prövar medlet?»
Manliga och kvinnliga studenters skatt- ning av brukets utbredning uppvisar sam- ma mönster. Cannabis antas med rätta vara vanligast och centralstimulantia i injektion ovanligast. Man antog emellertid generellt en betydligt större utbredning av bruket av de olika medlen än som faktiskt förelåg (om undersökningens uppgifter tas som kri- terium). Särskilt överskattas utbredningen av LSD-bruk och användningen av cen- tralstimulantia i injektion. Slutligen kan konstateras att kvinnliga studenter över- skattar utbredningen av bruket av de olika medlen mer än manliga.
Uppfattningen om andra studenters in- ställning till att en student prövar olika medel, eller, om man så vill, uppfattningen av normerna beträffande användning av oli- ka medel, var för cannabis del att den var förhållandevis tolerant. 61 % av männen och 65 % av kvinnorna trodde att den all- männa inställningen var ganska eller i hög grad tolerant. Relativt få bedömde den dock som tolerant i fråga om de övriga medlen. Speciellt uppfattas inställningen till använd- ningen av centralstimulantia som ogillande eller starkt ogillande.
En intressant fråga i detta sammanhang är om det föreligger en diskrepans mellan
de uppfattade normerna beträffande an- vändningen av olika medel och studenter- nas egen inställning till denna (de »fak- tiska» normerna). För att kunna belysa förekomsten av »fiktiva» normer, ställdes i ett annat sammanhang i enkäten frågan: »Vilken är Din inställning till att en stu- dent prövar medlet?» Svarsalternativen var desamma som vid frågan om uppfattningen om den allmänna inställningen.
Den faktiska inställningen till använd- ning av de olika medlen var betydligt mer tolerant i fråga om cannabis än i fråga om de övriga medlen. Kvinnliga studenters in- ställning var tolerant i något mindre ut- sträckning än manliga studenters.
En jämförelse mellan faktisk inställning och uppfattade normer beträffande använd- ning av narkotika ger emellertid betydligt mer intressanta resultat. Beträffande LSD och centralstimulantia råder en förhållan- devis god överensstämmelse mellan de upp- fattade och de faktiska normerna, dvs. mer precist uttryckt, fördelningen för skattning- arna av inställningen är ungefär densamma som fördelningen för den faktiska inställ- ningen. Den faktiska inställningen till an- vändning av cannabis avviker emellertid väsentligt från den uppfattade normen. Man uppfattade den allmänna inställningen som betydligt mer tolerant än vad den faktiskt var. 41 % rep. 35 % uppgav sig vara to- leranta, och 36 % resp. 39 % uppgav sig vara ogillande inställda. 61 % resp. 65 %
Tabell 4.1. Studenternas uppfattning om utbredningen av bruk av olika medel.
Män (n=49l)
Cana. LSD % % %
Andel av studenterna som antas ha prövat medlet
—— 1 % 2 43 %:.ng a i? 11—20 (?r/f; 25 3 21—30 % 18 1 31— % 10
Totalt 100 100
Cs (po) (Cs (inj)
Kvinnor (n=247)
Cann. LSD Cs (po) Cs (inj) % % % %
Män (n=49l)
Cann. LSD % A %.
Uppfattad allm. in- ställning till bruk I hög grad tolerant Ganska toler. Neutral 21 Ganska ogill. 14 Mycket ogill. 5
Totalt 100
19 42
Studenternas faktiska inställning till bruket av de olika medlen
I hög grad tolerant Ganska tolerant Neutral Ganska ogillande I hög grad ogillande
Totalt
24 17 24 21 15
100
uppfattade dock den allmänna inställningen som tolerant och endast 19 % resp. 18 % uppfattade den som ogillande. I fråga om användningen av cannabis tycktes det allt- så vara motiverat att tala om »pluralistic ignorance» i fråga om de faktiska normerna.
En ytterligare belysning av relationerna mellan egen inställning och uppfattad in- ställning samt mellan dessa variabler och exposition för narkotika, värderingarna av medlen samt benägenheten att pröva dem görs i avsnitt 4.5.9.
En anledning till vårt intresse för denna diskrepans mellan mottagna och sända nor- mer är möjligheten att den överdrivna för- reställningen om den allmänna inställning- en till cannabisbruket som tolerant skulle kunna minska motståndet mot experiment med cannabis, och speciellt för brukarna (som egentligen borde ha en mer realistisk bild av situationen), förstärka tendenserna att fortsätta bruket.
Slutligen kan något nämnas om sam- banden mellan de tre variablerna: egen in- ställning, uppfattad inställning samt uppfat- tad utbredning. Sambandet mellan egen in-
Cos (910578 (inj)
Kvinnor (n = 247)
Cann. 0
LSD Cs (po) Cs (inj) /0 0 0
Å, % %> %>
ställning och uppfattad utbredning var (Yule's Q) .33 men mellan uppfattad in- ställning och uppfattad utbredning däremot .48.
Egen och uppfattad inställning hos ia- resp. nei-grupp
Egna erfarenheter av cannabis visade sig som väntat dels leda till ökad tolerans inte bara gentemot cannabis utan också gentemot de övriga medlen, dels öka över- skattningen av den allmänna toleransen mot bruk av cannabis och LSD (samban- det analyserades ej för centralstimulantia), och slutligen också öka överskattningen av cannabisbrukets utbredning (tabell 4.3 a, b, c).
För att ytterligare belysa den tidigare omtalade diskrepansen mellan uppfattade och »faktiska» normer beträffande canna- bisbruk bland studenter, redovisas i tabell 4.4 uppgifter om de »faktiska» normerna (mätt genom frågan om egen inställning), samt samtliga studenters uppfattning och ja- och nej-gruppens uppfattning om hur pass to-
Erfarenhet av cannabis Män Kvinnor
Nej Ja Igång 2—4 5— ggr Nej Ja SST (n=385) (n=101) (n= (n= (n=39) (n=207) (n=37) 31) 31) % % % % % % % a. Egen inställning till cannabis- bruk Tolerant 31 77 27 73 (d% = 46 :i: 10,8) (d% = 46 :!: 16,5) Egen inställning till LSD-bruk Tolerant 17 45 15 35 (d% = 28 :i: 9,2) (d% = 20 ;t 13,5) Egen inställning till Cs-bruk peroralt Tolerant 17 36 14 41
Egen inställning till Cs-bruk i (d% = 19 3: 8,9) (d% = 22 i 13,5) injektion Tolerant 14 28 24 11 (d% = 14 :l: 8.2) (d% = 13 5:11,6)
b. Uppfattad inställning till cannabisbruk Tolerant 84 87 31 3: 10,8) = 20 :i: 17,2) Uppfattad inställning till LSD— bruk Tolerant 27 22 11185) =4ej S)
0. Andel av studenterna som antas ha prövat cannabis
0—10 % 51 26 11—20 % 25 20 21—30 % 14 28 31'— % 5 27 U. S. 5 —
Totalt 100 100
Tabell 4.4. Faktiska normer gentemot cannabisbruk samt uppfattad norm hos studenter med resp. utan egna erfarenheter av cannabis.
Uppfattad norm av:
»Faktisk norm» Samtlstud. Nej-grupp Ja-grupp (n=491) (n=472) n(=372) (n=100) % % % %
Mycket tolerant 24 19 1 3 40 Ganska tolerant 17 42 42 43 Neutral+0gillande 60 39 45 17
Totalt 100 100 100 100 SOU 1969: 53
leranta studenter är gentemot cannabis- bruk (uppgiftema gäller de manliga stu- denterna).
Till att börja med kan nämnas att så- väl bland samtliga studenter som i nej- gruppen och i ja-gruppen fanns ett starkt samband mellan den egna toleransen och den uppfattade toleransen (korrelationerna mellan egen och uppfattad tolerans i de tre grupperna låg mellan .72 och .79, Yule's Q).
Brukarnas felbedömning av den allmänna inställningen var som synes mycket stor. 40 % uppfattade den som mycket tolerant mot 13 % i nej-gruppen. Även nej-gruppen gjorde en felbedömning på så vis att 45 % bedömde den allmänna inställningen som neutral eller ogillande medan 60 % av stu— denterna i verkligheten hade uttryckt en sådan inställning.
Uppfattningar hos studenter utan egna er- farenheter av cannabis — en jämförelse mel— lan dem som är benägna resp. obenägna att pröva cannabis.
Föreställningar om andras inställning till att studenter använder cannabis samt om brukets utbredning. Benägna (betr. def. av benägenhet se avsnitt 3.2) tenderar att mer än obenägna att be- döma den allmänna inställningen till bruk av cannabis bland studenter som förhål- landevis tolerant. 71 % av de benägna be- dömde den som tolerant eller mycket tole- rant mot 46% av de obenägna (d% = 25 1— 11,4). Det förefaller signifikativt att de benägna uppfattar normerna beträffan- de cannabisbruk som mer toleranta än vad de obenägna gör.
I fråga om bedömningen av brukets ut- bredning bland studenter bedömdes situa- tionen emellertid på exakt samma sätt av benägna och obenägna. Detta innebär ock- så att båda grupperna tenderade — lik- som praktiskt taget alla undersökta stu- dentgrupper — att överskatta brukets ut- bredning.
Egen inställning till att studenter prövar cannabis
Även här framträdde attityder kongruenta med de egna intressena. 65 % av de benäg- na skattade sin inställning till att studen- ter prövar cannabis som mycket tolerant (37 %) eller tolerant, mot 19% av de obenägna (d % = 46 i 10,5). Endast 7 % av de obenägna skattade sin inställning som mycket tolerant.
Även här är det värt att notera över- ensstämmelsen mellan inställningen till an- vändning av cannabis av studenter och uppfattningen av de allmänna normerna beträffande cannabisbruk.
Föreställningar om andras inställning till att studenter prövar LSD
Liksom i fråga om uppfattningen av den allmänna inställningen till att studenter provar cannabis uppfattade de benägna inställningen till att en student prövar LSD som mer tolerant än de obenägna. 24 % uppfattade inställningen som tolerant mot 14 % av de obenägna (d % = 10 = 8,3).
Egen inställning till bruk eller användning av LSD bland studenter
Även i fråga om användningen av LSD var de benägna mer toleranta än de obenägna. 37 % bedömde den egna inställningen som tolerant mot 10 % av de obenägna (d % = 27 = 8,5).
Skattning av den egna inställningen till att studenter prövar centralstimulerande me- del
De benägna var klart mer toleranta mot att studenter prövar centralstimulerande medel än de obenägna. I fråga om intag- ning av centralstimulerande medel peroralt sade sig 35 % av de benägna vara toleran- ta mot 10 % av de obenägna (d % = 25 = 8,5. I fråga om intravenöst bruk var
Tabell 4.5. Egen och uppfattad inställning till användningen av olika medel hos studen— ter som är benägna resp. ej benägna att fort- sätta använda cannabis.
Obenägna Benägna (n = 44) (n = 57) % %
Egen inställning till cannabisbruk Mycket tolerant 34 Egen inställning till LSD-bruk Tolerant 34
Egen inställning till Cs-bruk peroralt Tolerant 23
Egen inställning till Cs-bruk i inj. Tolerant 20
Uppfattad inställning till cannabisbruk Mycket tolerant 27 Uppfattad inställ- ning till LSD-bruk Tolerant 23
77 (d % = 43 :i: 19,4)
54 (d% = 20 :i:19,6)
46 (d % = 23 :l:18,9)
33 (d % = 13; ej sign)
49 (d% = 22 :l:11,3)
30 (d % = 7; ej sign)
motsvarande värden 29 % resp. 8 % (d % = 19 i 7,9).
Uppfattningar hos studenter med egna er- farenheter av cannabis — en jämförelse mel- lan dem som är benägna resp. obenägna att fortsätta använda cannabis.
Även bland dem med erfarenhet av canna- bis fanns det ett påtagligt samband mel- lan benägenheten att fortsätta använda cannabis och såväl den egna toleransen som uppfattningen om normerna beträffande an- vändningen av cannabis och övriga medel.
Som väntat var den benägna gruppen den som uttryckte den största toleransen gentemot cannabisbruk (77 % resp. 34 %; d % = 43 i 19,4). Klara skillnader fram- gick också i fråga om bruk av LSD och centralstimulantia peroralt.
Återigen framkommer parallellen mellan jämförelsen studenter med — resp. utan cannabiserfarenhet och jämförelsen benäg- na utan erfarenhet — obenägna utan er- farenhet.
4.4.2 Åsikter om narkotikapolicy och om cannabis som »inkörsport» till andra nar- kotika
För att konstruera skalor som mätte atti- tyder till narkotika-policy, och narkotika- (cannabis-) brukets konsekvenser etc. an- vändes vid undersökningen ca 15 items. En faktoranalys visade starka inbördes kor- relationer i två grupper av items, och tydde på förekomsten av två av varandra oberoen- de bakomliggande komponenter som väl förklarade samvariationen inom dessa två klusters av items. De 4 resp. 5 items som hade de högsta laddningarna i dessa två fak— torer redovisas i tabell 4.6. En analys av in— nehållet i dessa items motiverade vårt val av beteckningar för de två bakomliggande fak— torerna. Den ena betecknar vi »grad av till— tro till straffens eller tvångsmetoders preven- tiva m. m. betydelse» och den andra »rädsla för cannabis».
Samtliga studenter
Vid tolkningen av resultatet i tab. 4.6 bör man observera att procenttalen ej genom- gående avser andelen instämmanden i på- ståendet. Det rör sig i stället om andelen svar som uttrycker tilltro till straffens be- tydelse resp. »rädsla för cannabis».x
Vad beträffar uppfattningen om straffens betydelse kan nämnas att 50 % av män- nen resp. 43 % av kvinnorna ansåg att av- giftning och behandling av narkomaner bor- de ske tvångsmässigt. Något färre (46 resp. 41 %) trodde att hårda straff för innehav var effektiva för att avhålla människor från att börja använda narkotika. Mycket få (14 resp. 11 %) ansåg dock att innehavsstraff hade någon effekt på vanemässiga hasch- rökare. Praktiskt taget samtliga ansåg att samhället borde motarbeta narkotikabruket mer än vad som nu sker. Likaså är en klar majoritet (77 resp. 82 %) för kriminalise- ring av cannabisbruket. Uppfattningen att
1 Vi vill dock markera en viss skepsis inför tolkningen av dessa resultat, då vissa påståenden i formuläret inte fått tillräckligt entydig utform- ning och svarens innebörd därför inte förefaller oss helt klar.
Tabell 4.6. Åsikter om straffens preventiva betydelse (1—4) och om cannabisbruk som »inköpsport» till bruk av andra narkotika (5—9). Andel svar som uttrycker tilltro till straff resp. »fruktan» för cannabis.
Män Kvinnor (n=491) (n=247) % %
. Avgiftning och behandling av narkomaner bör ske tvångsmässigt (instämmer) 50 43 . Hårda straff mot innehav av narkotika är ett effek- tivt medel att avhålla män- niskor från att börja an- vända narkotika. (instäm- mer) 46 . Den som vill pröva nar- kotika gör det vare sig in— nehav av narkotika år straffbelagt eller ej. (in- stämmer ej) 24 . Den som röker hasch vane- mässigt gör det vare sig innehavet är straii'belagt eller ej. (instämmer ej) 14
. Jag tycker att samhället borde motarbeta narkotika- bruket mer än som nu sker. (instämmer) 94 . Haschischbruket borde in— te vara kriminaliserat och haschisch borde vara legalt tillgängligt. (instämmer ej) 77 . Den som röker hasch går förr eller senare över till andra narkotika. (instäm- mer) 62
Män Kvinnor (n=491) (n=247) % % 8. Genom att uppleva hasch- ischpåverkan blir man ny- fiken på att pröva LSD (instämmer) 71 9. Genom att uppleva hasch- ischpåverkan blir man ny- fiken på att pröva central- stimulerande medel. (in- stämmer) 73
cannabisbruk skulle leda till bruk av andra narkotika var utbredd. 62 till 73 % ansåg att de som använder cannabis blir nyfikna på eller kommer att experimentera med andra narkotika.
I tabell 4.7 redovisas skalvärdena (genom- snittspoäng) för några studentgrupper på de två itemserierna. Observera att högre värden representerar en högre grad av miss- tro till att cannabis skulle leda till bland- bruk (i tabellen = A) resp. att straffen skulle vara effektiva (i tabellen : B).
Det framgår tydligt både för män och för kvinnor att ju större erfarenhet av can- nabis är och ju större benägenheten är att använda cannabis, desto högre är skalvärde- na. Den grupp som uttryckte den största tilltron till straffens preventiva rn. m. bety- delse och den största rädslan för cannabis var den grupp som sade sig vara obenägna
Tabell 4.7. Attityder till straff och cannabisbruk i olika studentkategorier.
1. Samtliga studenter
2. Har erfarenhet av cannabis Nej Ja 5 ggr eller lier
3. Har ej erfarenhet av cannabis Obenägna att pröva cannabis Benägna att pröva cannabis
4. Har erfarenhet av cannabis Obenägna att fortsätta Benägna att fortsätta
5. Har ej erfarenhet av cannabis
Kvinnor
A
Är obenägna att pröva och är intoleranta mot bruk av cannabis
att pröva cannabis och uttryckte ogillande av andra studenters bruk av cannabis.
Attityder hos studenter med resp. utan egna erfarenheter av cannabis
Beträffande de här behandlade åsikterna fanns, som framgick tidigare, skillnader mel- lan studenter med resp. utan egna erfa— renheter av cannabis. I detta aVSnitt redo- visas något mer detaljerat hur nej-grupp och ja-grupp, och hur ja—gruppen inbördes,
besvarade de olika items som förekom i den ursprungliga itemserien. Procenttalen i tabellen representerar andelen instämman- den i de olika påståendena.
Det enda påstående som inte gav nå- gon skillnad var påståendet om att inne- havsstraff skulle avhålla från vanemässig hasch-rökning.
Även ja-gruppen ansåg i stor utsträckning att samhället borde mer motarbeta narko- tikabruket.
Tabell 4.8. Åsikter om narkotika-policy och konsekvenser av haschrökning.
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja
(n= 385) (n=101)
% %
Jag tycker att samhället borde motarbeta narkotikabruket mer än som nu sker 97 83
(d% = 14 :h 5,2)
Haschischbruket borde inte vara kriminaliserat och haschisch borde vara legalt tillgängligt 53
(d% = 37 :l: 9,4)
Den som röker hasch går förr eller senare över till andra nar- kotika 67 37
(d% = 30 :i: 10,7)
Genom att uppleva haschpåverkan blir man nyfiken på att pröva LSD 60 Genom att uppleva haschpåver— kan blir man nyfiken på att pröva centralstimulerande medel 75 52
(d% = 23 :i: 10,0)
Avgiftning och behandling av narkomaner bör ske tvångsmäs- sigt 53 37
(d% = 16 :i: 11,0)
Hårda straff mot innehav av narkotika år ett effektivt medel att avhålla människor från att börja använda narkotika 49 36
(d% = 13 :l: 10,9)
Den som röker hasch vane- mässigt gör det vare sig inne- havet är straffbelagt eller ej 85 78
(d% = 3; ei sign)
Den som vanemässigt röker haschisch löper obetydlig risk att bli upptäckt av polisen 58 78
(d% = 10 :i: 10,6)
71 (d% = 11 :i: 9.7)
Kvinnor
1 gång 24 ggr (n= (n= 31) 31)
%%%%%
5— ggr Nej Ja
(n= 39) (n=207) (n= 37)
95 84 (d% = 11 ;t 9.2
13 51 (d% 38 3: 13,5)
71 32 (d% 39 :i: 16,5)
68 49 (11% = 19 :i: 16,9)
70 38 (d% = 32 :i: 16,9) ..
46 22 (d% = 24 :i: 17,4)
44 19 (d% = 25 :l: 17,2)
87 95 (d% = 8 61" sign)
84 58 65 (d% = 7 ej sign)
Mindre än en femtedel av nej-gruppen och — något överraskande — endast ca hälften av ja-gruppen ansåg att cannabis bor- de vara legalt tillgängligt.
En dryg tredjedel av ja-gruppen instämde i påståendet att haschrökning leder över till andra narkotika, i gruppen med de fles- ta brukstillfällena instämde endast ca en tiondel.
Varannan student (bland männen) som prövat cannabis instämde i påståendet att man genom haschpåverkan skulle bli ny- fiken på att pröva centralstimulerande me— del. Bland kvinnorna var denna andel nå- got lägre.
Hälften av nej-gruppen, och en tredjedel av den manliga ja-gruppen och en femtedel av den kvinnliga ja-gruppen, trodde att hårda straff är ett effektivt medel att av- hålla människor från att börja använda nar- kotika.
En klar majoritet av ja-grupperna ansåg vidare att risken för en vanemässig hasch- rökare att bli upptäckt av polisen är obe- tydlig.
Attityder hos studenter med olika benägen— het att använda cannabis
Bland studenter utan egna erfarenheter av cannabis förelåg samma attitydmässiga skill- nader mellan benägna och obenägna som vi tidigare påvisat mellan ja- och nej- gruppen.
Det ovannämnda gällde också vid jäm- förelsen mellan benägna och obenägna bland de studenter som någon gång prövat can- nabis. *
4.4.3 Sammanfattning och kommentarer
Resultatet av den analys som redovisats i detta kapitel bekräftade klart våra antagan— den om starka samband mellan dels omfatt- ningen av studenternas egna erfarenheter av cannabis eller deras benägenhet att pröva cannabis, och dels faktorer som deras egen tolerans gentemot användningen av olika medel (inte bara cannabis), deras upp- fattning om andras tolerans och om hur
pass vanligt det är att studenter använder dem. Vidare bekräftades våra antaganden att de egna erfarenheterna av cannabis eller den egna benägenheten att använda det färgar deras uppfattning om t. ex. hu- ruvida cannabisbruk skulle kunna leda till blandbruk eller huruvida straff skulle kun- na ha en avhållande effekt gentemot nar- kotikabruk.
Till att börja med överskattade samtliga studenter kraftigt det faktiska brukets (spe— .ciellt cannabis-brukets) omfattning. Denna tendens ökade med ökade erfarenheter av cannabis och med ökad benägenhet att an- vända det. Studenternas grova överskatt- ning av narkotikabrukets utbredning i deras egen grupp ger anledning till att fråga om sådana överskattningar är vanliga också i andra grupper, och vad detta i så fall kan ha för konsekvenser för åsikter hos olika grupper i samhället om lämpliga motåt- gärder.
Studenterna i gemen, men speciellt de »erfarna» och »benägna» överskattade ock- så den allmänna toleransen gentemot med- lens användning. Vidare framgick att ju mer toleranta studenterna själva var, desto mer överskattades den allmänna toleransen. Studenterna tenderade alltså generellt att överskatta den allmänna toleransen mot utbredningen av narkotikabruket, och vida- re att göra detta i allt större utsträckning ju mer tolerans mot narkotikabruk över- ensstämde med de egna värderingarna och beteendena. Vi antog vidare att detta på ett betydelsefullt sätt (liksom den i nästa kapitel behandlade expositionsgraden) kan påverka eller förstärka studenternas even- tuella tendenser att använda framför allt cannabis.
Ju större erfarenhet av och ju större benägenhet att använda cannabis, desto tydligare uttryckte studenterna tvivel på att cannabis skulle leda till blandbruk och att straff (eller hårdare straff) mot inne- hav skulle ha någon väsentligare effekt på dem som använder eller vill använda canna- bis. I fråga om åsikter att innehavsstraff skulle avhålla från vanemässig haschrök- ning var dock även studenter utan erfa-
renhet av cannabis lika tveksamma som de med erfarenhet. Det kan i detta samman- hang också påpekas att förhållandevis få av dem som prövat cannabis ansåg att can- nabis borde vara legalt tillgängligt, och vi- dare att ytterst få av dem ansåg att risker- na för att bli upptäckt av polisen skulle va- ra särskilt stora. En majoritet, en klar så- dan även i ja-gruppen, ansåg att samhället borde motarbeta narkotikabruket mer än som nu sker.
4.5 Exposition för narkotika
4.5.1 Inledning
I de föregående kapitlen har vi beskrivit bl. a. omfattningen av det faktiska narko- tikabruket, benägenheten överhuvud att pröva narkotika, studenternas värderingar av de olika medlen m.fl. aspekter av deras attityder till narkotika, och slutligen deras uppfattning om brukets omfattning och om normbildningen bland studenter beträffande användningen av narkotika. Vi har också påvisat det starka sambandet mellan dessa faktorer, t. ex. mellan benägenhet och vär- deringar; mellan benägenhet, värderingar och egen tolerans mot bruket; mellan egen tolerans och uppfattning av norrnbildningen beträffande användningen av medlen csv.
I detta kapitel behandlas frågan om hur vissa av dessa faktorer är relaterade till yt- terligare en viktig variabel som vi kallat exposition för narkotika.
Uttrycket »exposition» för ett medel an- vänds i undersökningen i två bemärkelser. Dels avser det exposition för faktorer av möjlig motivationell betydelse för benägen- heten att pröva narkotika, och dels exposi— tion, för faktorer av instrumentell betydelse (för möjligheterna att göra det).
Att t. ex. ha kamrater som prövat narko- tika kan ha stor betydelse för den egna mo- tivationen att pröva narkotika, eller att fort- sätta att göra det, och för uppfattningen om normbildningen beträffande användningen av narkotika. Kamraternas exempel, moti- veringar för sitt beteende, utsagor om sina upplevelser etc. kan innebära en exposition
för och inlärning av positiva värderingar av narkotika.
Dessutom kan sådana kamrater också in— nebära en »exposition» för narkotika i den andra bemärkelsen: genom att fungera som »leverantörer» eller förmedlare kan de på- verka individens möjligheter att få tillgång till narkotika.
Självfallet antar vi inte att benägenheten att pröva t. ex. cannabis kan betraktas som en mer eller mindre direkt följd av ett visst slags exposition för cannabis. Umgänge med kamrater som prövat eller som använder cannabis kan tänkas påverka individens vär- deringar, eller förstärka redan existerande tendenser m.m. Men å andra sidan är det mycket möjligt att dessa existerande värde- ringar eller intressen att pröva olika medel varit en viktig faktor vid valet just av ett sådant umgänge. Vi föredrar därför att före- ställa oss att det föreligger ett mer kompli- cerat ömsesidigt beroendeförhållande mel- lan graden av exposition för olika medel och dessa motivationella faktorer.
I detta kapitel ges först en allmän över- sikt över i vilken utsträckning studenterna är exponerade för olika medel (5.1, 5.2). Därefter följer avsnitt som behandlar sam- bandet mellan expositionsgrad och egen an- vändning av cannabis, och mellan exposi- tionsgrad och benägenhet att pröva respek- tive fortsätta att ta medlet (5.3, 5.4, 5.5).
Ett avslutande avsnitt (5.6) är ägnat åt en speciell aspekt av expositionen för narkotika - vilken är den relativa betydelsen av mass- media, facklitteratur, personliga kontakter etc. för studenternas föreställningar m.m. om narkotika?
Mätningen av expositionsgraden
För att mäta i vilken utsträckning studen- terna i de båda ovannämnda avseendena ex- ponerats för olika medel ställdes frågor främst beträffande förekomsten av bekanta som använt de olika medlen, men också om man någOn gång blivit erbjuden att pröva dem och om man kände till någon person som skulle kunna förse en med medlen.
Omfattningen av studenternas exposition
för de olika medlen redovisas i tabellerna 5.1, 5.3 och 5.4. Det bör observeras att vi — liksom i fråga om andra uppgifter som rör tidigare erfarenheter — inte har någon exakt tidsangivelse för den rapporterade erfaren- heten. Denna kan ha gjorts under skoltiden, under värnpliktstiden etc., och behöver inte ha skett under tiden på tmiversitetet.
Detta innebär att t. ex. förekomsten av erbjudanden att pröva något medel riktade till inskrivna vid universitetet sannolikt är väsentligt mindre än vad som framgår av tabellemas värden.
4.5.2 Expositionen för olika medel _ en översikt
Expositionen för cannabis
Manliga och kvinnliga studenter tycktes i
ungefär samma utsträckning ha exponerats för cannabis. Möjligen hade männen oftare fått erbjudanden att pröva, och oftare och mer säkert känt till någon person som skulle kunna förse dem med medlet (tab. 5.1). Drygt hälften av studenterna hade eller hade haft vänner eller bekanta som prövat canna— bis, och ca 20 % bekanta som »mer ofta» tog medlet. 15 % respektive 11 % uppgav också att de hade bekanta vid Stockholms universitet (SU) som mer ofta tog cannabis.
Exposition i form av erbjudanden att pröva cannabis hade förekommit i bety- dande utsträckning. 37 % av männen och 30 % av kvinnorna hade fått erbjudanden, en fjärdedel av männen hade fått ett fler- tal sådana. Studenterna tycktes vidare upp- fatta tillgången på cannabis som god.
24 % respektive 20 % trodde sig veta nå- gon person som skulle kunna förse dem
Tabell 5.1. Exposition för cannabis bland studenterna.
&
Män (n=49l)
Kvinnor (n = 24 7)
% % M_—
Förekomst (f.n. eller tidigare) av bekanta eller vänner som prövat cannabis Ingen 1—2 3—4 5.—
48 16
100
Förekomst av personliga bekanta som mer ofta tar cannabis
Ingen ] —2 3_
79 15 11 6 8
Totalt 100 100
Förekomst av bekanta vid Stockholms universitet som mer ofta tar cannabis Ingen 1—2 3—
Har blivit erbjuden att pröva cannabis Aldrig 1 gång Flera gånger
85 89 12 8 3 3
100
63 70 13 17
100 100
Känner person som skulle kunna förse resp. med cannabis
Nej Tror sig veta Vet säkert
55 24 20 21
100 100
___—
Tabell 5 .2. Exposition för cannabis i olika åldersgrupper.
Ålder Män
19—2122—23 24—25 26—35
Kvinnor
19—21 22—23 24—25 26—35
(n=73) (n=127) (n=133) (n=156) (n=48) (n=72) (n=54) (n=71) % % Har bekanta som prövat
cannabis 67 62
Har bekanta som mer ofta tagit cannabis 30 28
Har bekanta vid SU som mer ofta tagit cannabis 16 20 Har blivit erbjuden att pröva cannabis 46 43 32
med cannabis, och ytterligare 21 % respek- tive 13 % visste säkert någon som skulle kunna göra det. Expositionen för cannabis hade varit väsentligt mer omfattande bland de yngre än bland äldre (tab. 5.2).
Yngre studenter hade oftare bekanta som prövat eller mer ofta tagit cannabis. Likaså hade de oftare blivit erbjudna att pröva cannabis.
I den yngsta åldersgruppen hade 67 % av männen haft bekanta som prövat cannabis, och 30 % hade bekanta som mer ofta ta- git medlet. I den äldsta åldersgruppen var motsvarande värden 43 % respektive 16 %. Nästan hälften av männen i den yngsta ål- dersgruppen hade någon gång fått erbjudan- den att pröva cannabis mot 30% i den äldsta.
Samband mellan olika former av exposition för cannabis
Det föreligger som väntat synnerligen starka samband mellan våra mått på olika aspekter av exposition för cannabis. Erbjudanden att pröva cannabis, och tillgång till medlet, ökar tydligt med ökat antal bekanta som prövat eller oftare tagit medlet.
En analys av dessa samband bland de manliga studenterna visade att andelen stu- denter som blivit erbjudna att pröva canna— bis ökade från 9 % bland dem som saknade bekanta som prövat, till 62 % bland dem
% % % % %
43 61 61 51 36 16 21 20 21 11 13 15 14 9 8
30 27 39 30 22
som hade bekanta som prövat. Bland dem som hade bekanta som oftare använde can- nabis hade 86 % blivit erbjudna mot 24 % av dem som saknade sådana bekanta.
Kamraternas betydelse vad beträffar möj- ligheterna att skaffa cannabis antyds av upp- gifterna att 70 % av dem med bekanta som prövat trodde sig kunna skaffa cannabis mot 16 % av dem som saknade sådana kamrater. Av dem med bekanta som mer ofta använde cannabis uppgav 93 % att de trodde sig kunna skaffa cannabis mot 33 % av dem som saknade sådana bekanta. (Beräk- ningar av parvisa interkorrelationer mellan förekomst av bekanta som prövat, bekanta som oftare tagit, erbjudanden att pröva och kännedom om person som kunde skaffa medlet gav korrelationskoefficienter på mel- lan 0.40 och 0.78 (tetrakoriska koefficien- ter) eller mellan 0.85 och 1.00 (Yule's Q). Som vi senare skall se föreligger det också synnerligen starka samband mellan våra olika mått på exposition för cannabis och studenternas värderingar av medlet, deras uppfattning av normerna beträffande an- vändningen av det och den egna benägen- heten att pröva det.
Exposition för LSD
Även om exposition för LSD var betydligt ovanligare än för cannabis, är det uppen- bart att det verkligen fanns eller har funnits
Tabell 5.3. Exposition för LSD bland studenterna. ___—___
Män Kvinnor (n=491) (n=247) % %
___—___— Förekomst (f.n. eller tidigare) av bekanta eller vänner som prövat LSD
Ingen 1—2 3 _
Förekomst av bekanta som mer ofta prövat LSD
Ingen 1 eller fler
84 84 11 12 4 4
Totalt 100 100
98 96 2 4
Totalt 100 100
Förekomst av bekanta vid Stockholms universitet som mer ofta tar LSD
Ingen 1 eller her
Har blivit erbjuden pröva LSD Aldrig 1 gång 2 eller fler
99 98 1 2
Totalt 100 100
93 95 4 3 3 2
100 100
Känner person som skulle kunna förse resp. med LSD
Nej Eventuellt Säkert
möjligheter att få tag på LSD (tabell 5.3), 16 % av studenterna uppgav att de hade bekanta som prövat LSD, och 2 % respek— tive 4 % att de hade bekanta som mer ofta tagit det, 7 % av männen hade någon gång blivit erbjudna att pröva medlet, och lika många sade sig säkert veta någon som kunde anskaffa medlet. Bland kvinnorna var mot- svarande värden något lägre.
Exposition för centralstimulerande medel
Expositionen för peroralt bruk av central- stimulantia var (eller hade varit) hög, men var klart lägre än för cannabis (tabell 5.4). Nästan var tredje student hade eller hade haft någon eller några bekanta som prövat centralstimulerande medel (men endast 8 % respektive 6 % bekanta som mer ofta tagit 'det). 17 % respektive 13 % hade någon gång blivit erbjudna att pröva medlet och 29 % respektive 17 % uppgav att de even—
12 7
Totalt 100 100
81 89 8 3
tuellt eller säkert kände någon som skulle kunna förse dem med det. Det är förvå- nande att medlets åtkomlighet, eller till- gången på det, betecknades som så pass god.
Expositionen för intravenöst bruk av cen- tralstimulantia var av något lägre storleks- ordning än för LSD. Dock hade så mycket som 14 % av studenterna haft någon be- kant som injicerat centralstimulantia, och 4 % av männen hade någon gång blivit er- bjudna att göra det. Det bör noteras att 3 % respektive 2 % hade bekanta som mer ofta injicerat medlet. Det bör vidare observeras att endast 0,8 % av männen och ingen kvin- na uppgav att de hade bekanta vid SU som injicerat.
Andelen studenter med bekanta som nå- gon gång injicerat centralstimulantia var klart störst bland de yngre. Bland männen hade 21 % av de yngsta och 10 % av de äldsta bekanta som någon gång injicerat, och bland kvinnorna var motsvarande vär- den 17 % respektive 10 %.
Tabell 5.4. Exposition för centralstimulerande medel bland studenterna.
__________________.——-——_——
Centralstimulerande i injektion
Män Kvinnor Män Kvinnor (n=49l) (n=247) (n=491) (n=247) % % % % Centralstimulerande peroralt
___—__—___———_——-—— Förekomst (f.n. eller tidigare) av bekanta eller vänner som prövat centralstimulerande medel
Totalt
Förekomst av bekanta som mer ofta tar centralstimulerande medel Ingen
1 eller fler
Totalt
Förekomst av bekanta vid Stockholms universitet som mer ofta tar centralstimulerande medel Ingen
1 eller fier
Totalt
Har blivit erbjuden att pröva centralstimulerande medel Aldrig
1 eller fier
1 100
4
Totalt 100 100 100
Känner person som skulle kunna förse resp. med centralstimulerande medel Nej Eventuellt Säkert
Totalt
71 83 80 19 11 14 6 6 6 6 5
100 100 100 100
__________________.___._-——————_——-
4.5.3 Exposition för olika medel bland stu- denter med resp. utan egna erfarenheter
Tidigare har vi funnit att bruk eller benä- genhet för bruk av ett visst medel ofta är förenat inte bara med en positiv värdering av det aktuella medlet utan också en rela- tivt positiv värdering också av andra medel än det aktuella. Vidare har vi antagit att det skulle föreligga ett samband mellan vär- deringar av olika medel och expositionen för dem. (Om orsaksmekanismerna har vi inte velat göra några antaganden. Det är t. ex. möjligt att det hos individer finns en generell attityd mot de olika medlen, eller att det i varje fall finns starka samband mellan en individs attityder till olika medel, och vidare är det möjligt att exposition för ett medel automatiskt medför exposition för andra. De som tillhandahåller cannabis
kan t. ex. vara desamma som tillhandahåller andra medel etc.)
I varje fall motiverar det som sagts ovan följande antagande: Ju större erfarenhet av cannabis, desto högre grad av exposition, inte bara för cannabis, utan också för andra medel.
I detta avsnitt redovisas resultat som be- lyser detta antagande, och i avsnitt 4.5.4 och 4.5.5 kommer vi att redovisa resultat som belyser ett besläktat antagande, näm- ligen att ju större benägenhet att pröva can- nabis eller att fortsätta använda det, desto högre grad av exposition, inte bara för can- nabis, utan också för andra medel.
Exposition för cannabis hos studenter med respektive utan egna erfarenheter
Samtliga de fem använda måtten på exposi-
Tabell 5.5. Exposition för olika medel bland studenter med och utan erfarenhet av cannabis.
___—__—
Erfarenhet av cannabis Män Kvinnor
Nej Ja 1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja
(n=385) (n=101) (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % % % % M_— A. Exposition för cannabis Antal bekanta (f.n. eller tidigare) som prövat medlet 1—2 32 3 eller fler 11
Har bekanta som mer ofta tar medlet 10
Har bekanta vid SU som mer ofta tar medlet 7
Har blivit erbjuden pröva medlet 21
Känner person som skulle kunna förse resp. med medlet Tror sig veta ngn 23 Vet säkert ngn _ 11
B. Exposition för LSD
Har eller har haft bekanta som prövat medlet Har blivit erbjuden pröva medlet
Känner person som skulle kunna förse resp. med medlet
Tror sig veta ngn Vet säkert ngn
C. Exposition för Cs peroralt Har eller har haft bekanta som prövat medlet
Har blivit erbjuden pröva medlet Känner person som skulle kunna förse resp. med medlet
Tror sig veta ngn Vet säkert ngn
D. Exposition för Cs injektion Har eller har haft bekanta som prövat medlet 51 35 Har blivit erbjuden pröva medlet 21 11 Känner person som skulle kunna förse resp. med medlet Tror sig veta ngn 11 23 29 21 5 14 Vet säkert ngn 3 15 6 13 23 2 16 ___—__M—
tion för cannabis gav som förväntat synner- Ja-gruppen hade i synnerligen hög grad ligen stora skillnader mellan studenter med en umgängeskrets som prövat eller t.o.m. respektive utan egna erfarenheter av canna— mer ofta använt cannabis. I nej-gruppen bis. Några exempel på skillnaderna i fråga var det 11 % som hade 3 eller fler bekanta om exposition förtjänar att nämnas (tabell som prövat cannabis mot 79 % i ja-gruppen 5.5 avdelning A). (d % = 68 i- 9,5), och bland de kvinnliga
studenterna var motsvarande värden 19 % respektive 86 % (d % = 67 i 16,1). Be- kanta som mer ofta tar medlet hade 62 % av männen i ja—gruppen mot 11 % i nej- gruppen (d % 51 i 8,9), och bland kvin- norna i ja-gruppen 70 % mot 8 % i nej- gruppen (d % = 62 i 13,5). Bland de man- liga studenter som prövat cannabis 5 eller fler gånger var det inte mindre än 90 % som hade bekanta som mer ofta tog medlet. Det framgick också att en stor del av dessa bekanta var studenter vid Stockholms uni- versitet. I nej-gruppen hade 7 % sådana be- kanta vid SU mot 46 % i ja-gruppen (d % = 39 1: 7,8). Bland de kvinnliga studenter- na var motsvarande värden 6 % respektive 43 % (d % = 37 =11,6).
Tabellen ger också ett mått på i vilken utsträckning studenter som ej prövat canna- bis blivit erbjudna att göra det. 21 % av männen i nej-gruppen och 18 % av kvin- norna i motsvarande grupp uppgav att de någon gång blivit erbjudna att pröva canna- bis.
Att tillgången på cannabis — särskilt för ja-gruppens del — vid undersökningstillf'äl- let inte erbjöd problem antyds också av upp- gifterna om hur många som kände någon person som skulle kunna förse dem med cannabis. I ja-gruppen angav 58 % att de säkert kände till någon sådan person mot 11 % i nej-gruppen (d % = 47 i 8,9). Bland de kvinnliga studenterna var motsva- rande värden 62 % respektive 5 % (d % =57:t:12,2). Bland de manliga studen— terna som använt cannabis 5 eller fler gånger påstod sig 85 % med säkerhet ha sådan tillgång till medlet.
Exposition för LSD
Det framgick klart att erfarenheter av can- nabis och en större exposition för cannabis sammanhängde med en högre grad av expo- sition också för LSD. (Tabell 5.5 avd. B.) Studenter med erfarenhet av cannabis hade i större utsträckning än andra bekanta som prövat LSD, oftare själva blivit erbjudna att pröva det och uppgav sig också i stor utsträckning känna till någon. person som
skulle kunna förse dem med medlet. Bland männen uppgav 8 % i nej-gruppen mot 44 % i ja—gruppen att de hade någon be- kant som prövat LSD (d % = 36 i 7,8), 2 % i nej-gruppen mot 27 % i ja-gruppen att de blivit erbjudna pröva medlet (d % = 25 1— 5,6) och 13 % i nej-gruppen mot 43 % i ja-gruppen att de kände till någon person som eventuellt eller säkert skulle kunna förse dem med medlet (d % = 30 i 8,6).
Det är påtagligt att redan en enda gångs erfarenhet av cannabis starkt ökar studenter- nas möjligheter att komma i kontakt med LSD och att expositionsgraden sedan snabbt stiger med ökat antal brukstillfällen. Bland studenter med 5 eller flera gångers erfaren- het av cannabis uppgav inte mindre än 69 % sig ha bekanta som prövat medlet, 51 % att de fått erbjudande att pröva det och 31 % att de kände någon person som med säkerhet skulle kunna förse dem med medlet.
Bland de kvinnliga studenterna var expo- sitionen ej fullt så hög. Visserligen uppgav sig 48 % i ja-gruppen ha bekanta som prö- vat medlet mot 9 % i nej—gruppen (d % = 391—12,5), men färre än bland männen hade fått erbjudanden att pröva det. Sådana erbjudanden uppgavs av 16 % i ja—gruppen mot 3 % i nej-gruppen (d % = 13 i 7,8). 32 % i ja—gruppen uppgav vidare att de eventuellt eller säkert kände någon person som skulle kunna förse dem med medlet. I nej-gruppen var motsvarande andel 7 % (d% =25 % =11,6).
Exposition för centralstimulantia peroralt
När det gäller exposition för centralstimu- lantia peroralt förelåg en betydande skill- nad mellan dem som ej prövat cannabis och dem som gjort det, men däremot ej mellan studenter som prövat cannabis en gång och sådana som prövat det fler gånger. (Tabell 5.5 avdeln. C). Detta kan betyda att kontakter som medförde möjligheter att pröva cannabis (tidpunkten för detta ligger för flertalet studenter åtskilliga år tillbaka),
också medförde möjligheter att pröva cen- tralstimulantia peroralt. Dvs. att expositio- nen för cannabis i många fall innebar expo- sition för blandmissbruk.
Bland männen hade i nej-gruppen 19 % bekanta som prövat medlet och i ja—gruppen 79 % (d % = 60 i 10,2). Beträffande er- bjudanden att pröva medlet var motsvaran— de värden 9 % mot 46 % (d% =37 i 8,2) och beträffande kännedom om någon person som man trodde eller visste skulle kunna skaffa det 22 % respektive 54 % (d % = = 9,8).
Även bland de kvinnliga studenterna före- låg skillnader av samma påfallande storleks- ordning mellan dem som någon gång prövat cannabis och dem som ej gjort det. Följande skillnader förelåg mellan nej- och ja-grup- pen: 22 % respektive 73 % hade bekanta som hade prövat medlet (d % = 51 i 16,1), 7 % respektive 49 % hade blivit erbjudna pröva det (d % = 42 i 11,6), och 12 % respektive 46 % trodde sig veta eller visste säkert någon person som skulle kunna för- se dem med medlet (d % = 34 i 13,1).
Exposition för centralstimulantia i injektion
Som tidigare visats var expositionen för cen- tralstimulantia i injektion betydligt mindre omfattande än expositionen för cannabis och för centralstimulantia peroralt, men också något mindre än för LSD (tabell 5.5 avdeln. D). Manliga studenter som prövat cannabis hade (eller hade haft) i 34 % be- kanta som prövat Cs i injektion mot 8 % av de övriga (d % = 26 i 9,7). Motsva- rande värden i fråga om erbjudandena var däremot endast 9 % respektive 3 %, men beträffande kännedom om »leverantör» 38 % respektive 14% dvs. de trodde sig veta eller visste säkert någon som skulle kunna förse dem med medlet (d % = 24 = 8,8).
Bland de kvinnliga studenterna förelåg följande skillnader mellan nej— och ja-grup- pen: 10 % respektive 35 % hade någon bekant som injicerat (d % = 25 1- 16,9). 1 % respektive 11 % hade blivit erbjudna
att injicera, och 7 % respektive 30 % trode de sig veta eller visste säkert någon person. som skulle kunna förse dem med medlet.
Bland de manliga studerande som hade prövat cannabis 5 eller fler gånger hade inte mindre än 51 % bekanta som injicerat, 21 % hade blivit erbjudna injektion och. 44 % hade kunnat skaffa medlet.
De med cannabiserfarenhet, i synnerhet de med mera omfattande sådan, var (eller hade varit) sålunda förhållandevis starkt ex— ponerade för denna form av missbruk. Dock finns här gentemot de andra medlen en- skillnad i de inbördes relationerna mellan de. tre variablerna för expositionen: »erbjuden: pröva medlet» ger en lägre siffra. En möj— lig tolkning är den att relationen till intra-- venösa brukare av centralstimulantia inte be» står i umgänge utan i mindre intensiva kon—- takter —— t. ex. vid anskaffning av cannabis..
4.5.4 Benägenheten att börja ta cannabis: och dess samband med expositionen för oli-- ka medel
Även bland dem som ej prövat cannabis finns det ett samband mellan utsträckning- en i vilken studenterna på olika sätt expo- nerats för cannabis och deras värderingar av användningen. Tabell 5.6 sammanfattar skillnaderna mellan benägna och obenägna, (bådadera utan erfarenhet av cannabis).
De benägna hade i betydligt större ut— sträckning än de obenägna bekanta som prö— vat cannabis, och ansåg sig också oftare veta— var de skulle kunna få tag på det. Even— tuellt hade de också oftare blivit erbjudna! att pröva medlet. I fråga om bekanta som. mer ofta använde cannabis förelåg emeller— tid ej några skillnader mellan benägna och- obenägna.
Liksom i fråga om cannabis känneteckna— des de benägna av en mer omfattande ex- position också för LSD. De benägna hade till 16 % bekanta som prövat LSD mot 5 % bland de obenägna (d % = 11 i 6,2); I fråga om erbjudanden att pröva LSD och uppfattningen om de egna möjligheterna att skaffa LSD förelåg dock inte några större
cannabis.
Har bekanta som prövat cannabis
Tror sig kanske eller säkert kunna skaffa cannabis Har blivit erbjuden att pröva cannabis Tabell 5.6. Exposition för cannabis bland studenter som år obenägna resp. benägna att pröva
Obenägna Benägna (n=283) (n=101) % % d%
36 63 27 :i: 11,3 28 49 21 :i: 10,8 19 28 9 :i: 9,3 (ej sign)
skillnader.
I fråga om exposition för centralstimulan— tia peroralt eller i injektion kunde inte någ- ra signifikanta skillnader mellan benägna och obenägna konstateras.
4.5.5 Benägenheten att fortsätta ta cannabis och dess samband med expositionen för olika medel
Även bland de studenter som haft erfaren- het av cannabis märks tydligt att benägen- heten att fortsätta att använda det är rela- terad till i vilken utsträckning de är eller har varit exponerade för det. I nedanståen- de tabell visas en del markanta skillnader i fråga om exposition för cannabis mellan dem som är obenägna att fortsätta ta can- nabis och dem som är benägna att göra det.
Både i fråga om bekanta (tidigare eller aktuella) som prövat, samt i fråga om be- kanta som uppvisar ett aktuellt mer frekvent bruk, har de obenägna ett mindre antal än de benägna. De har vidare fått färre erbju- danden att pröva cannabis, och är ej så ini-
tierade i fråga om var cannabis kan erhål- las. Att de obenägna har färre bekanta som mer ofta tar cannabis torde delvis samman— hänga med att deras erfarenheter till större del än de benägnas är av ett något äldre da- tum. Vidare har de, jämfört med de benäg— na, använt cannabis vid ett mindre antal tillfällen. Gruppen innehåller alltså till stor del de studenter som relativt tidigt (före 1966) gjort något enstaka experiment med cannabis, men senare förlorat intresset för det. Därigenom saknades ett viktigt motiv att umgås med cannabisintresserade, som even- tuellt kunnat erbjuda dem cannabis eller ge dem uppgifter om var sådan funnits att er- hålla. En sådan tolkning av skillnaderna ovan exemplifierar just det ömsesidiga be- roendeförhålladet mellan expositionsgrad och motivationella faktorer.
Skillnaderna i fråga om exposition för cannabis överensstämmer med skillnaderna mellan grupperna i fråga om exposition för LSD. Bland de obenägna hade 29 % bekan- ta som någon gång prövat LSD mot 56 % av de benägna (d % = 27 = 19,5). Med
Tabell 5 .7. Exposition för cannabis bland cannabiserfarna studenter som är obenägna respek— tive benägna att fortsätta med cannabis.
Obenägna Benägna
(n = 44) (n = 57) % % d % Har eller har haft 5 eller fier bekanta som prövat cannabis 50 70 20 :i; 19,1 Har bekanta som mer ofta tar cannabis 43 75 32 :i; 19,1 Har bekanta vid Stockholms universitet som mer ofta tar cannabis 30 58 28 :i: 19,6 Har fått flera erbjudanden att ta cannabis 68 93 25 ;t 14,8 Tror sig säkert kunna skaffa cannabis 41 72 31 :i: 19,3
tanke på att LSD relativt nyligen börjat marknadsföras stöder detta teorin att de obe- nägna i betydligt mindre utsträckning än de benägna har aktuell kontakt med cannabis- brukande kretsar (med LSD-kontakter).
4.5.6 Massmedia, personliga kontakter m. m. och studenternas bedömningar av deras rela- tiva betydelse
I det föregående har lämnats uppgifter om i vilken utsträckning studenterna expone- rats för narkotika, bl. a. genom kontakter med bekanta som använt eller använder de olika medlen. En tanke som framfördes i detta sammanhang var att ju större kon- taktfrekvensen var i förhållande till sådana vänner, desto större skulle sannolikheten vara för en inlärning av positiva värdering- ar av olika medel (främst cannabis). Detta sagt med den reservationen att hos indivi- den tidigare existerande värderingar eller intresse att pröva olika medel självfallet kan tänkas ha varit den faktor som främst bestämt hans val av umgänge.
Det är alltså ganska klart att vi inte kan påstå något bestämt om vilken inverkan narkotikabrukande bekanta haft i samman- hanget, eller över huvud taget något om vil- ka påverkningskällor som resulterat i va- rierande grader av benägenhet att pröva olika medel.
För att i någon mån komplettera bilden av hur studenterna »exponeras» för narko- tika gjordes vid undersökningen ett försök att mer direkt mäta vissa andra aspekter av denna exponering. För att lokalisera möj- liga källor till attityder, värderingar och kunskaper beträffande narkotika och narko- tikafrågor och deras relativa betydelse, ställ- des om ett antal tänkbara påverkningskäl- lor (massmedia, personliga kontakter av oli- ka kategorier m. in.) följande fråga: »Vilken betydelse har olika »media» haft för Din kännedom och uppfattning om narkotika och narkotikafrågor?» Respondentens upp- gift var att skatta vart och ett av de angivna »medias» betydelse efter en 4-gradig skala med värdena: Mycket stor betydelse, gans-
ka stor betydelse, ingen större betydelse, ingen betydelse.
Olika »medias» betydelse för studenternas uppfattning om narkotika och narkotika- frågor
I nedanstående tabell redovisas andelen stu- denter som tillskrev de olika »media» en »ganska stor» eller »mycket stor» betydel- se i sammanhanget.
Tabell 5.8. Olika »medias» betydelse för studenternas uppfattning om narkotika och narkotikafrågor.
Män Kvinnor (n=491) (n=247) % %
Dagspressen 84 85 TV 77 82 Radio 35 38 Tidskrifter 29 26 Facklitteratur 27 21 Upplysningsbroschyrer 21 32 Film 23 22 Veckopressen 9 14 Skönlitteratur 10 9
Bekanta med erfarenheter av narkotika 30 26 Bekanta utan erf. av narkotika 16 18 Föräldrar 6 6 Lärare 4 5 Egna erfarenheter 13 7
Manliga och kvinnliga studenter rang- ordnade »media» efter relativ betydelse på ungefär samma sätt. De massmedia som bedömdes ha haft den största betydelsen var som väntat dagspressen och TV. Långt mindre betydelsefulla bedömdes radio, tid- skrifter etc. ha varit. Andelen studenter som hänvisade till upplysningsbroschyrer av oli- ka slag var 21 % resp. 32 %.
Olika personliga kontakter tycktes ha haft en väsentligt mindre betydelse än massme- dia. 30 % resp. 26 % nämnde emellertid bekanta med egna erfarenheter av narkotika som ganska eller mycket betydelsefulla. För- äldrars och lärares betydelse i sammanhang- et bedömdes däremot, som förväntat, som mycket ringa.
Massmedias, personliga kontakters etc. re— lativa betydelse för studenter med respektive utan erfarenhet av cannabis
Av flera skäl kan man förvänta sig att mass- medias narkotikainformation bedöms som mindre betydelsefull av studenter med er- farenhet av cannabis, medan de däremot bedömer t. ex. kamrater med erfarenhet av cannabis som mer betydelsefulla informa- tionskällor. Massmedias presentation av nar- kotika ger som regel en negativ bild av nar- kotika och narkotikabruk, som är inkon- gruent med brukarnas värderingar och be— teende. Brukarna kan vidare förväntas — på grund av sitt intresse för ämnet — att söka mer kvalificerad information, i fack- litteraturen eller hos bekanta. Selektiv expo- nering och varseblivning/tolkning kommer sannolikt att resultera i att brukarna i viss mån uppsöker sådana fakta, och kommer att acceptera sådana värderingar som är i överensstämmelse med det egna beteendet. Massmedia erbjuder föga av detta och vida- re ger de inte heller en så detaljerad infor— mation som vissa konkurrerande »media».
Klara skillnader framträdde i fråga om bedömningarna av den relativa betydelsen
av olika »median för studenternas uppfatt- ning om narkotikafrågor. Studenter med erfarenhet av cannabis tillmäter dagspress och TV en mindre betydelse än andra stu- denter gör.
Det bör i detta sammanhang påpekas att dessa skillnader inte beror på att de med er- farenhet av cannabis i mindre utsträckning skulle ta del av massmedias narkotikainfor- mation. Tvärtom, av svaren på en annan fråga om massmedia (som presenteras i näs— ta avsnitt) att döma, är de intresserade av och brukar ta del av massmedias narkotika- information i något större utsträckning än de övriga.
Det som de med erfarenhet av cannabis uppgav vara den främsta källan till sina kunskaper och föreställningar om narkotika var i första hand bekanta som haft egna erfarenheter av narkotika. I manliga nej— gruppen uppgav 18 % att sådana haft gans- ka stor eller mycket stor betydelse, i ja— gruppen 75 % (d % = 57 = 10,0), och bland de kvinnliga studenterna var motsva- rande värden 16 % respektive 78 % (d % = 62 i15,3). Förutom kamraternas erfa- renheter spelade givetvis de egna en stor roll. Egna erfarenheter av =vnarkotika» över huvud taget uppgavs vara av betydelse för
Tabell 5.9. Massmedias, personliga kontakters m. m. relativa betydelse för studenter med resp. utan erfarenhet av narkotika.
___—___— Erfarenhet av cannabis
Män
Kvinnor
Nej Ja (n=385) (n=101) % %
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37)
___—___
Anser att dagspressen haft mycket stor betydelse 32 24 Anser att TV haft mycket stor betydelse 36 25 Anser att facklitteratur haft ganska eller mycket stor betydelse 23 40
Anser att bekanta med egna er— farenheter haft ganska eller mycket stor betydelse 18 75
Anser att egna erfarenheter av ngt medel haft ganska eller mycket stor betydelse 2 53
% % % % % 29 39 8 27 14 32 39 8 38 16 29 35 51 19 30 58 68 95 16 78
16 45 90 — 41
___—___—
2 % (vilka torde ha prövat annat medel än cannabis) i nej-gruppen mot 53 % i ja-grup- pen (d % = 51 i 7,1), och bland de kvinn- liga studenterna 0 % respektive 41 % (d % = 41 i 9,2).
Även facklitteratur hade som väntat en relativt sett större betydelse för dem som haft egna erfarenheter av cannabis. Fack- litteratur nämndes av 23 % i nej-grup- pen mot 40 % i ja-gruppen (d % = 17 = 9,7). Även bland kvinnliga studenter med erfarenhet av cannabis hade facklitteraturen en relativt sett större betydelse än bland de övriga.
Slutligen kan nämnas att även en jäm- förelse mellan mer eller mindre benägna bland dem som ej prövat cannabis gav sam- ma resultat som jämförelsen ovan. Studen- ter som var benägna att pröva cannabis till- mätte jämfört med obenägna massmedia en mindre betydelse, och facklitteratur och kamrater med egna erfarenheter en större betydelse. (Skillnaderna dock ej signifikan- ta.)
Bland obenägna och benägna med erfa- renheter av cannabis förelåg följande skill- nader: De benägna tillmätte fackpress och bekanta en större betydelse än de obenägna gjorde (ej sign.) De benägna tillmätte också de egna erfarenheterna en betydligt större betydelse än de obenägna gjorde (68 % mot 34 %, d % = 34 1- 19,6).
4.5.7 Attityder till massmedias narkotikain- formation
Inställningen till narkotikainformation via massmedia belystes från två olika synpunk- ter. Studenterna fick dels ta ställning till
ett påstående rörande möjligheten av nega- tiva effekter av massmedias narkotikainfor- mation, och dels till två påståenden som rörde deras intresse för narkotikainforma— tion via massmedia.
Samtliga studenter
Andelen studenter som instämde i de tre påståendena redovisas nedan (instämde: »instämmer i viss mån» + »instämmer i stort sett» + »instämmer helt»).
Ca två tredjedelar av både de manliga och de kvinnliga studenterna instämde i på- ståendet att massmedias narkotikainforma- tion skulle kunna leda till ökad nyfikenhet och ökad tendens att pröva narkotika. Det är anmärkningsvärt att en så stor andel uppvisar denna reaktion inför, eller bedöm- ning av, massmedia. Det förefaller viktigt att göra den till föremål för en närmare analys. Hur pass mycket avviker studenter- nas bedömning från andra mottagarkatego- rier, och hur pass riktig är denna bedöm- ning?
Att studenterna själva är intresserade av massmedias information på området är up— penbart. Ca tre fjärdedelar uppgav att de »brukar vara intresserade etc.» och en ännu större andel uppgav att de skulle vilja få mera vetenskaplig information om narko- tika.
Attityder till massmedias narkotikainforma— tion bland studenter med respektive utan er- farenhet av cannabis, och bland mer eller mindre »cannabiserfarna»
Något överraskande var fyndet att både
Tabell 5.10. Studenternas synpunkter på massmedias narkotikainforrnation.
Män Kvinnor (n=491) (n=247) % %
Massmedias narkotikainformation leder till nyfikenhet och ökad tendens att pröva narkotika 67 63
Jag brukar vara intresserad av och försöka ta del av massmedias informa- tion om narkotika 73 76
Jag skulle vilja få mera vetenskaplig information om narkotika 82 84
bland män och kvinnor ökade andelen som ansåg att »medias narkotikainforma- tion kunde leda till nyfikenhet och ökad tendens att pröva narkotika» med erfaren- heterna av cannabis. Skillnaderna var ej sig- nifikanta, men tendensen var fullt klar: de som ej prövat cannabis instämde i påståen— det i mindre utsträckning, sedan ökade an- delen instämmanden med ökat antal erfaren- heter av cannabis. Samma tendens framträd— de vid jämförelser mellan obenägna och be- nägna både i nej- och i ja—gruppen. De be- nägna ansåg i större utsträckning än de obenägna att medias narkotikainformation kunde ha dessa negativa konsekvenser. (Kanske rör det sig om en projektion av de egna reaktionerna inför de TV-program eller artiklar som berör frågan. Man vill gärna föreställa sig eller tro att andras reak- tioner inför ett fenomen är samma som ens egna, eller att den egna reaktionens »riktighet» får en bekräftelse genom andras likartade reaktioner.)
Både de som prövat cannabis och de be- nägna både med och utan cannabiserfaren- het skilde sig något från de övriga beträf- fande svaren på de övriga frågorna. De vil- le i något (ej sign.) större utsträckning ha mer vetenskaplig information om narkotika och sade också oftare att de var intressera- de av massmedias narkotikainformation.
4.5.8 Sammanfattning och kommentarer
Exposition för cannabis. Varannan man (och varannan kvinna), bland de yngre så många som två av tre, uppgav att de hade eller hade haft bekanta som prövat canna- bis. 10—15 % uppgav sig ha bekanta vid SU som »mera ofta» tog medlet.
Expositionen för LSD var betydligt läg— re, men ändå påtaglig: 16 % uppgav att de hade bekanta som prövat medlet, och drygt 5 % att de själva blivit erbjudna att göra det.
Expositionen för centralstimulantia per- oralt var något högre än den för LSD.
Vad gäller expositionen för centralstimu- lantia i injektion uppgav så mycket som 14% sig ha eller ha haft någon bekant
som prövat medlet. Dock uppgav mindre än 1 % att de hade någon sådan bekant vid SU.
Således var bland studenterna expositio- nen för det generellt ovanliga LSD högre än för det vanliga intravenösa missbruket av centralstimulantia.
Att döma av uppgifterna om antalet be- kanta vid SU som »mera ofta tar medlet» är cannabis det bland studenterna helt do- minerande medlet, medan övriga medel är ovanliga.
Expositionen för cannabis — i viss mån även för LSD och centralstimulantia per- oralt — var betydligt större bland dem som på olika sätt markerade en mindre avstånds— tagande (mera positiv) attityd till cannabis. Bakom detta samband ligger förmodligen flera omständigheter: dels attitydpåVerkan från kamrater med erfarenhet av cannabis, dels uppsökande av kamrater med likarta- de attityder och intresse för medlet.
De med större cannabiserfarenhet var i förhållandevis stor utsträckning exponerade även för det grava, men i studentpopula— tionen tydligen sällsynta, intravenösa miss- bruket.
Olika källor till studenternas uppfattning om narkotikafrågor
Av hela studentgruppen gavs TV och dags— press den största betydelsen. .
Det visar sig dock att de med egna er- farenheter av, eller oavsett detta benägen— het för cannabis tillmätte kamrater och egna erfarenheter långt större betydelse än mass- media.
Påfallande många ansåg att massmedias narkotikainformation kunde leda till ökad nyfikenhet och ökad tendens att pröva nar- kotika.
Anmärkningsvärt är att denna uppfatt- ning var vanligare bland dem med egna erfarenheter av narkotika.
4.5.9 En översikt över sambanden mellan undersökningens viktigare »narkotika-vari- abler»
I avsnitt 4.3-4.5 behandlades bl. a. samban-
den mellan benägenheten att pröva (eller att fortsätta använda) cannabis och ett antal andra mått på studenternas orientering gent- emot cannabis och andra medel. Innan vi övergår till nästa steg i analysen av faktorer relaterade till varierande benägenhet att prö— va cannabis — dvs. till analysen av skillna- der i fråga om sociala och psykologiska karakteristika — följer här en komplette- rande översikt över de hittills konstaterade skillnaderna mellan studenter med och utan erfarenhet av cannabis, och mellan studen— ter som var mer eller mindre benägna att använda det.
Beträffande sambandet mellan de egna erfarenheterna av cannabis och benägenhe- ten att pröva (eller att fortsätta använda) det, kan inledningsvis nämnas att - som väntat — ju fler gånger studenterna hade prövat cannabis, desto oftare var de också benägna att fortsätta använda det.
I övrigt gällde generellt att ju fler erfaren— heter studenterna haft av cannabis och ju mer benägna de var att använda det (vare sig de gjort det tidigare eller ej):
1) desto mindre bestämt tog de avstånd från användning av andra medel (med un— dantag för intravenös användning av cen- tralstimulantia).
2) desto oftare trodde de att cannabis (och i viss mån andra medel) eventuellt eller sä- kert skulle kunna ge värdefulla erfarenhe- ter.
3) desto oftare betvivlade de att medlen skulle ha olika skadliga effekter.
4) desto tolerantare var de gentemot an- vändningen av medlen — speciellt av canna- bis - bland studenter.
5) desto mer överskattade de brukets ut- bredning bland studenterna.
6) desto mer överskattade de övriga stu- denters tolerans gentemot användningen av medlen bland studenter.
7) desto mer betvivlade de straffets pre- ventiva effekt i fråga om bruk av eller in- tresse att pröva cannabis.
8) desto mer bestämt tog de avstånd från tanken att cannabisbruk skulle kunna leda till blandbruk.
9) desto mer hade de exponerats för med-
len, i den bemärkelsen att de oftare hade, eller hade haft, bekanta som prövat dem, och att de oftare blivit erbjudna att pröva dem.
10) desto säkrare var de beträffande hur el- ler var de skulle kunna få tag på medlen. 11) desto mindre betydelse tillmätte de massmedia, och desto större olika person- liga kontakter, för de kunskaper och före— ställningar de hade om medlen.
Ovannämnda resultat gäller i första hand de manliga studenterna, men i de fall upp- gifter förelegat för de kvinnliga, gäller re- sultaten också för dem. Det bör också på- pekas att sambandens styrka varierar med medel. De starkaste sambanden framträder i fråga om cannabis, medan de för intra- venös användning av centralstimulantia är betydligt mindre uttalade.
Även mellan de variabler som beskrivs i punkterna 2—11 ovan förelåg — som väntat — genomgående positiva samband. Då en- dast en del av dessa redovisats i den före- gående framställningen, följer här en full- ständigare och mer systematisk översikt över de parvisa korrelationerna mellan de mer »centrala» av dessa variabler.
I tabell 5.11 redovisas dessa samband för hela den manliga studentgruppen, och där- efter redovisas de separat för studerande utan erfarenhet av cannabis (tabell 5.12) och för studerande med erfarenhet av can- nabis (tabell 5.13).
Det bör observeras att de sambandsmått som redovisas i de tre matriserna är tetra- koriska koefficienter, vars lämplighet för en sambandsanalys av den typ av variabler det rör sig om här kan diskuteras. Speciellt bör detta observeras vid granskningen av den matris som gäller studerande med erfaren- het av cannabis. Samtliga variabler uppvisar i denna grupp synnerligen sneda fördelning- ar, med en stark koncentration till variab- lemas »positiva» värde, (dvs. i detta sam- manhang kategorier som: »Har bekanta etc.», »Är tolerant», »Kan skaffa canna- bis» osv.)
Mer adekvata uttryck för sambandets styrka har i vissa fall redan redovisats ge- nom de uppgifter om procentuella skillnader
Tabell 5.1]. Sambanden (tetrakoriska koefficienter) mellan några av undersökningens variabler rörande cannabis bland samtliga manliga studenter (n=491)
Har bek. Har bek. Har bek. Har bliv. Kan sk. Tror stud. Tror Är tol. Tror c. Haft Benåg. som prö- som ofta vid SU erbjuden cannabis tol. cann- cann. mot cann.- kan ge lust pröva pröva vat cann. tag. cann. som ofta cannabis bruk vanl. bruk värdet. cannab. cannab. tag. can- crf. nab.
Har själv prövat cannabis .44 .29
Har bekanta som prövat cannabis .28
Har bekanta som mer ofta tagit cannabis .22
Har bek. vid SU som mer ofta tagit cannabis .21
Har blivit erbjud. pröva cannabis . .27 Kan skaffa cannabis .28
Tror studenter är toleranta mot cannabisbruk .33
Tror bruket av cannabis är omfattande
Är tolerant mot studenters cannabisbruk
Tror cannabis kan ge värde- fulla erfarenheter
Haft lust pröva cannabis Benägen att pröva cannabis
Tabell 5.12. Sambanden (tetrakoriska koefficienter) mellan några av undersökningens variabler rörande cannabis bland manliga studenter som ej
prövat cannabis (n = 380).
___—___—
Har bek. Har bek. som prö- som ofta vat cann. tag. cann. Har bek. Har bliv. vid SU erbjuden som ofta cannabis tag can- nah.
Är tol. Tror c.
mot cann.- kan ge
bruk värdef. erf.
Kan sk. cannabis
Tror stud. Tror tol. caun.- cann. bruk vanl.
Haft Benäg. lust pröva pröva cannab. cannab.
___—M_—
Har bekanta som prövat cannabis
Har bekanta som mer ofta tagit cannabis
Har bek. vid SU som mer ofta tagit cannabis
Har blivit erbjud. pröva cannabis
Kan skaffa cannabis Tror studenter är toleranta mot cannabisbruk
Tror bruket av cannabis är omfattande
Är tolerant mot studenters cannabisbruk
Tror cannabis kan ge värde- fulla erfarenheter
Haft lust pröva cannabis Benägen att pröva cannabis
.30 .40 .35
___—__—__————_________
Tabell 5.13. Sambanden (tetrakoriska koefficienter) mellan några av undersökningens variabler rörande cannabis bland studenter som prövat cannabis (n=101).
Har bek. Har bek. Har bek. Har bliv. Kan sk. Tror stud. Tror Är tol. Tror c. Haft Benäg. som prö- som ofta vid SU erbjuden cannabis tol. cann.- cannn. mot cann. kan ge lust pröva pröva vat cann. tag. cann. som ofta cannabis bruk van. bruk värdet. cannab. cannab. tag. can- erf. nab.
Har bekanta som prövat cannabis
Har bekanta som mer ofta tagit cannabis
Har bek. vid SU som mer ofta tagit cannabis
Har blivit erbjud. pröva cannabis
Kan skaffa cannabis Tror studenter år toleranta mot cannabisbruk
Tror bruket av cannabis är omfattande
Är tolerant mot studenters cannabisbruk
Tror cannabis kan ge värde- fulla erfarenheter
Haft luft pröva cannabis Benägen att pröva cannabis
mellan grupperna (och de bifogade konfi- densintervallen för skillnaderna i fråga), samt genom sambandsberäkn'mgar enligt Yule”s Q som redovisats i avsnitt 4.4.1. (Av ekonomiska m.fl. skäl var vi vid denna översikt över sambanden hänvisade till att utnyttja tillgängliga bearbetningsprogram, varför valet föll på tetrakoriska koefficien- ter. Avsikten här är emellertid främst att il- lustrera storleksordningen mellan koefficien- terna, inte att ge det »bästa» måttet på sam- bandens styrka).
4.6 Några skillnader i fråga om sociala och psykologiska karakteristika mellan studenter med resp. utan erfarenhet av cannabis
I detta avslutande kapitel redovisas ett an- tal jämförelser som gjorts mellan studerande med resp. utan egna erfarenheter av can— nabis, främst med avseende på olika psy- kologiska och sociala karakteristika. De skillnader som uppkommit i jämförelser mellan benägna och obenägna inom ja- resp. nej-grupper redovisas också.
I avsnitt 4.6.1 redovisas några aspekter av de olika jämförelsegruppernas uppväxt- och familjeförhållanden. Här belyses bl.a. skill- nader i fråga om fostrarförhållanden, för- hållandet till föräldrarna, uppfostran och skolanpassning. Avsnitt 4.6.2 jämför grup— perna med avseende på vissa psykologiska karakteristika som förekomsten av nervösa symtom, reaktioner inför auktoriteter och målinriktning. Avsnitt 4.6.3 ägnas åt alko- hol-, tobaks- och läkemedelsvanor, och av- snitt 4.6.4 belyser kortfattat förekomsten av
Tabell 6.1. Fostrarförhållanden.
normawikelser eller »ogillade beteenden» under uppväxten.
Kamratkontakter och studieinriktning tas upp i avsnitt, 4.6.5, och avsnitt 4.6.6, slut- ligen, redovisar gruppernas politiska attity- der och intresse.
4.6.1 Uppväxt- och familjeförhållanden
Upp växtart
Män i ja—gruppen har i större utsträckning vuxit upp i större samhällen. De kommer till 87 % från stad med minst 50 000 inv. Motsvarande siffra för nej-gruppen är 76 % (d % = 11,3 i 9,0). Kvinnorna i båda grupperna har till ca 70 % vuxit upp i stör— re städer.
F ostrarförhållanden
På en fråga om vem respondenten vuxit upp hos framkom följande:
En stor andel av de studerande, både i nej- och ja-grupperna, har vuxit upp hos och fostrats av båda föräldrarna, framför- allt under de sex första levnadsåren.
Större skillnader i fostrarförhållanden kommer fram först i åldern 7 till 18 år. 87 % av nej-gruppens män har fram till 18 års ålder vuxit upp hos båda föräldrar- na men bara 76 % i ja—gruppen (d % = 10,8 i 7,8). Här sjunker också andelen med ökat bruk; män med minst fem bruks- tillfällen har bara till 69 % vuxit upp hos båda föräldrarna och skiljer sig markant från nej-gruppen (d % = 22,9 i- 12,5).
x_—
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja (n= 385) (n=101) % %
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % %
___—___—
Uppfostrad av båda föräldrarna a) mellan 0—6 år . 94 90 b) mellan 7—18 år 87 76
90 _ 90 90 94 86 77 90 64 90 73
___—___—
1 För definition av benägenhet se kap. 4.
Hos en något större andel i ja-grupper- na hade hemmen upplösts genom skilsmässa (ej sign.). Skillnaden var tydligare bland män med minst 5 brukstillfällen där 26 % uppgivit att föräldrarna skilt sig eller flyt— tat isär, jämfört med endast 11 % av nej- gruppen (d % = 15,0 i 10,0).
Också när det gäller förlusten av en el- ler båda föräldrarna genom dödsfall finns skillnader endast mellan män med 5 bruks- tillfällen eller fler och nej-gruppen. 15 resp. 5 % i de två jämförelsegrupperna har för- lorat en eller båda föräldrarna genom döds- fall innan respondenterna fyllt 15 år (d % = 10,7 5: 7,0).
Föräldrarnas socialgrupp och ekonomiska ställning
I enlighet med konventionella metoder har vi vid bedömningen av föräldrarnas social- grupp gått efter faderns yrke och därvid använt oss av statistiska centralbyråns yr- kesförteckning och dess gruppering av yr- kena i tre kategorier. I hela materialet skil- jer sig män och kvinnor genom att män- nen i mindre utsträckning (38 %) än kvin- norna (44 %) kommer från socialgrupp 1 och i någon mån mer från socialgrupp 3 (männen 14 %, kvinnorna 9 %).
Vad gäller de olika jämförelsegrupperna finns skillnader endast mellan män med minst 5 brukstillfällen och nej-gruppen, där de förstnämnda kommer mer från social- grupp 1 (d % = 24,2 i 14,7) och mindre
Tabell 6.2. Relationer mellan föräldrarna.
från socialgrupp 2 (d % = 19,9 : 15,3) än männen i nej-gruppen.
Beträffande modern ställdes följande frå- ga:
»Vilken var Din mors huvudsakliga sys- selsättning/ yrke under Din uppväxttid?»
Såväl kvinnor som män i nej-gruppen har i större utsträckning angivit att deras möd- rar varit hemmafruar under respondenter- nas uppväxttid, för männens del i allt mind- re utsträckning ju frekventare brukstillfälle- na varit (d % för skillnad mellan nej- och ja—grupp för kvinnorna = 71,2 i 16,5, för männen d % = 12,4 i 10,8).
En möjlig förklaring kan vara att respon- denterna i ja—gruppen, som ju i större ut- sträckning kommer från högre socialgrupp, har angivit moderns yrke/ utbildning även i de fall hon ej utövat det, och att nej-grup- pen på motsvarande sätt underlåtit att rap- portera lågstatus-yrken, eller att modern på deltid eller tidvis arbetat för att hjälpa till med familjens försörjning. Det bör också noteras (avsnitt 4.6.1), att män med många brukstillfällen oftare vuxit upp hos ensam- stående mödrar.
För uppgifter om studenternas uppfatt- ning om hemmets ekonomi ställdes frågan: »Hur hade Ni det ekonomiskt ställt hem- ma?» Endast hos kvinnorna framkom en skillnad på så sätt att ja-gruppen till 16 % uppgav att man hade det ganska eller myc— ket dåligt ekonomiskt ställt i hemmet mot 5 % inej-gruppen (d % = 11,3 i 9,2).
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja (n=385) (n=101) % % Mycket bra 51 33 Ganska bra 35 39 Inte så bra Ganska dåligt 11 24 Inte tillämpligt eller uppgift sak- nas 3 4 Totalt 100 100
Kvinnor
1 gång 24 ggr 5— ggr (n=31) (n=31) (n=39)
Nej Ja (n=207) (n=37)
% % % % % 45 35 21 54 46 29 48 38 29 24 19 13 36 14 24
7 4 5 3 6
100 100 100 100 100
Följande fråga ställdes: »Hur kom Dina föräldrar överens sinsemellan?»
Män med många brukstillfällen skiljer sig klart från nej-gruppen vad gäller relatio- nerna mellan föräldrarna, dels så att de mer sällan uppgav att föräldrarna korn mycket bra överens (d % = 30,9 i 15,3) dels så att de oftare uppgav att föräldrarna inte kom så bra eller ganska dåligt överens (d % = 25,3 i 10,2). I ja- och nej-gruppen som helhet finns skillnader i samma riktning (d % = resp. 18,7 1- 11,0 och 13,2 i 7,4). Kvinnorna visar en liknande tendens.
Samma tendens uppkom i jämförelsen inom nej—gruppen mellan benägna och icke benägna.
Problem inom familjen
På en fråga om någon av syskonen, för- äldrarna eller andra fostrare vårdats för nervösa besvär eller varit alkoholmissbru- kare fanns inga skillnader mellan grupper- na betr. alkoholmissbruk. För männens del fanns däremot skillnader vad gäller familje- medlemmar som vårdats för nervösa be- svär. 8 % i nej-gruppen och 19 i ja-gruppen
Tabell 6.3. Skolanpassning.
svarar ja på denna fråga (d% = 10,5 1- 6,8).
Skolanpassning
För att belysa skolanpassningen ställdes fyra frågor.
a) »Hur trivdes Du på det hela taget i skolan under de senare skolåren?»
b) »Var Du skolsjuk eller skolkade Du under skoltiden?»
c) »Upplevde Du under skolåren att Du var avvikande från kamraterna?»
d) »Vilket medelbetyg fick Du i Ditt stu- dentbetyg eller motsvarande betyg som gav Dig tillträde till universitet?»
a) Ja-gruppens män har dels i mindre omfattning än nej-gruppens trivts övervä- gande bra, dels i större omfattning trivts övervägande dåligt i skolan (d % = 14,6 —_+-10,8 resp. 12,9 i 7,5). Män med minst 5 brukstillfällen har trivts sämst i skolan och skiljer sig mycket klart från nej-grup- pen (d % = 30,1 : 10,6), medan få upp- ger sig ha trivts mycket bra (d % = 42,6 i- 15,1). Män som prövat cannabis bara en gång uppger den bästa skoltrivseln vid jämförelse med alla övriga grupper.
Erfarenhet av cannabis
Mån Nej Ja (n=385) (n=101) % % a) Skoltrivsel Övervägande bra 63 49 Varken bra eller dåligt 26 27 Övervägande dåligt 11 24 100 100 b) Skolkat Ja, många gånger per termin 9 30 c) Upplevt sig avvikande Ja 20 38 d) Medelstudentbetyg A—AB 48 53 BA—B 50 45
Kvinnor
Nej Ja (n=207) (n= 37)
1 gång 2—4 ggr 5— ggr (n=31) (n=31) (n=39) % % % % % 74 58 21 59 49 20 23 38 27 37 6 19 41 14 14 100 100 100 100 100 13 35 38 s 32 19 29 59 22 35 52 48 59 57 65 45 52 38 41 35
b) Ja—gruppens män uppger sig också ha skolkat mer, och i allt större utsträck- ning ju frekventare cannabisbruket varit. Vid jämförelse mellan ja- och nej-grupp är (1 % = 21,1 i 7,3, och mellan män med minst 5 brukstillfällen och nej-gruppen 29,9 :l: 11,1 %. Här skiljer sig också på samma sätt de kvinnliga jämförelsegrupperna (d % = 24,2 i 11,6).
c) Män med 5 brukstillfällen eller fler har i stor utsträckning upplevt sig avvikan- de från sina skolkamrater, och skiljer sig härvidlag kraftigt från nej-gruppen (d % =38,7=12,9). Andelen som upplevt sig awikande är större ju frekventare canna- bisbruket varit. Skillnad visar sig också mel- lan nej- och ja-gruppen som helhet (d % = 18 i 9,2). Kvinnorna visar en tendens i samma riktning.
d) I hela materialet har kvinnorna i ge- nomsnitt något högre medelstudentbetyg än männen: 60 % av kvinnorna och 50 % av männen har lägst AB i medelbetyg.
Några säkra skillnader finns inte mellan
Tabell 6.4. Relationer till föräldrarna.
jämförelsegrupperna vare sig för män eller kvinnor, men en tendens finns hos båda könen att ja—gruppen har väl så stor andel med höga medelstudentbetyg som nej-grup- pen, speciellt män med många brukstill- fällen.
Med säkerhet kan man i varje fall fast- ställa att ja-grupperna inte har sämre stu- dentbetyg än nej-grupperna.
Även mellan benägna och obenägna i nej-gruppen förelåg skillnader i fråga om skolanpassning. Fler benägna uppgav att de hade trivts dåligt i skolan (16 % resp. 9 %, ej sign.), och uppgav att de hade upp— fattat sig som avvikande från kamraterna (17 % resp. 9 % d % : Si 7,1). Inte heller här uppkom skillnader i fråga om studentbetyg.
Relationer till föräldrarna och karakteristik av uppfostran
Ett antal frågor ställdes beträffande tidigare och aktuella relationer till föräldrarna.
Erfarenhet av cannabis
Mån Nej Ja (n= 385) (n=101) % % Under uppväxten haft konfliktfyllt förhållande” till endera eller båda föräldrar 16 36
(d% = 203: 8,8)
'Trivts mycket bra i föräldra- hemmet' 62 27
(d% = 35:l: 10,9)
Tycker att föräldrarna ”brukade lägga alltför stor vikt vid konven- tionella värderingar t. ex. i fråga om uppförande, anpassning och materiell standard' 70 Känner sig 'nu kritisk mot för- äldrarnas normer och värderingar” 29 56
(d% = 273: 10,3)
Upplever sig som ”i hög grad självständig i förhållandet till föräldrarna' 60 73
(d%
|]
Kan inte diskutera personliga problem med någon av föräld- rarna 25 36
(d%
||
44 (d% = 263: 11,0)
1sz 10,6)
111 9,8)
Kvinnor
Nej Ja (n = 207) (n= 37)
1 gång 2—4 ggr 5— ggr (n=31) (n=31) (n=39)
% % % % % 19 28 56 27 46
(d% = 195: 16,1 42 35 8 60 49
(d% = 115: ej S)
58 68 79 43 59 (d% = 163: 13,5)
48 48 69 30 51 (d% = lei: 16,5)
74 65 79 54 65 (d% = 11; ej sign)
26 32 46 27 35 (d% = 8; ej sign)
Både männen och kvinnorna i ja—grup- perna uppger i större utsträckning än nej- grupperna.
att de såväl under uppväxten som i nu- varande ålder haft dåligt förhållande till föräldrarna;
att de känner sig självständiga gentemot föräldrarna;
att de är kritiska mot föräldrarnas vär- deringar.
Generellt ökar dessa skillnader hOS män- nen med antalet brukstillfällen.
De kanske mest markanta skillnaderna som framträdde i fråga om jämförelsegrup- pernas uppväxtförhållanden var skillnader- na i deras bedömningar av a) i vilken ut- sträckning deras förhållande till föräldrar- na varit konfliktfyllt och b) hur de trivts i föräldrahemmet.
I båda dessa avseenden uttryckte studen- terna som prövat cannabis — speciellt de med de flesta bmkstillfällena -— en synner- ligen negativ reaktion. Bland männen an- såg 16 % i nej-gruppen att förhållandet till föräldrarna varit konfliktfyllt mot 36 % i ja—gruppen. Inte mindre än 56 % i grup- pen med 5 eller fler brukstillfällen av can- nabis uppgav detta. Bland kvinnorna var motsvarande värden 27 % resp. 46 %.
Ännu större skillnader framträdde i sva- ren på frågan om hur man på det hela ta— get trivts i föräldrahemmet. Andelarna som uppgav att de trivts bra var bland männen 62 % i nej-gruppen mot 27 % i ja-grup- pen (d % = 35 i 10,9), och bland kvin- norna 60% resp. 49 % (ej sign.). Även här avvek bland männen de med 5 eller fler brukstillfällen kraftigt. Endast 8 % uppgav att de hade trivts mycket bra i för- äldrahemmet.
Det är uppenbart att studenter med er- farenheter av cannabis upplever också sina aktuella relationer till föräldrarna på ett sätt som väsentligt avviker från andra stu- denters. För både manliga och kvinnliga studenter gällde att med jet-gruppens kri- tiska inställning sammanhängde en starkare känsla av självständighet i förhållandet till föräldrarna. Ett ytterligare tecken på detta relativa avståndstagande från föräldrarna
framträder i den större andelen i ja-grup- perna som ansåg sig ej kunna diskutera personliga problem med någon av (eller bå- da) föräldrarna.
Det kan i detta sammanhang nämnas att förhållandet var det omvända i svaren på en fråga om man hade någon annan (än förälder) att diskutera personliga problem med. Bland manliga studenter med erfaren- het av cannabis svarade 70 %, mot 47 % av de övriga, att de hade 2 eller fler be- kanta av detta slag (d % = 23 i 11,0). Även bland kvinnliga studenter med resp. utan erfarenhet av cannabis framträdde den- na skillnad (65 % resp. 56 %; ej sign.).
Jämförelser mellan studenter som var mer eller mindre intresserade av att pröva, eller fortsätta använda cannabis, gav skill- nader mellan benägna och obenägna som motsvarade dem mellan ja— och nej-grup- pen.
Vad beträffar studenter utan erfarenhet av cannabis förelåg följande skillnader mel- lan benägna och obenägna. De benägna var jämfört med de obenägna mer kritiska mot föräldrarnas normer och värderingar (40 % resp. 26 %; d % = 141 10,5), tyckte i större utsträckning de lade för stor vikt vid konventionella värderingar (58 % resp. 40 %; d % = 18 1113), och an- såg oftare att de inte kunde diskutera per- sonliga problem med någon förälder (43 % resp. 32 %; d % =11i10,8).
Motsvarande skillnader fanns mellan be- nägna och obenägna bland studenter med erfarenhet av cannabis. De benägna var också här jämfört med de obenägna: mer kritiska mot föräldrars normer etc. (72 % mot 36 %; d % = 36 :*: 19,5); tyckte i större utsträckning föräldrarna var mycket konventionella (35 % mot 11 %; d % = 241-17,0) och ansåg oftare att de inte kunde diskutera personliga problem med föräldrarna (47 % mot 20 %; d % = 27 = 18.9).
Både männen och kvinnorna i ja—grup- pen anser att deras mått av frihet under tonåren skilde sig från de jämnårigas. Hos männen finns två svarstendenser: dels mind— re frihet än jämnåriga, dels större. Kvinnor-
Tabell 6.5. Karakteristik av uppfostran.
Män
Nej Ja (n=385) (n=101) % %
»Hur stor frihet anser Du att Du fick i tonåren då det gällde val av kamrater, fritidssysselsättningar, att bestämma tider rn. m.?»
Större än de flesta jämnåriga 25 29 Ungefär som de 68 58 Mindre än de 6 13
99 100
»Fick Du en mer demokratisk eller mer auktoritär uppfostran?»
Utpråglad demokratisk 56 52
Utpräglat auktoritär 21 30
na uppger enbart större frihet.
I jämförelsen av uppfostran i termerna demokratisk resp. auktoritär uppstår inga Säkerställda skillnader. Männen med 5 el- ler fler brukstillfällen tenderar att i mindre utsträckning karakterisera sin uppfostran som demokratisk, och i större utsträckning som auktoritär.
När det gäller auktoritär resp. demokra- tisk uppfostran visar uppgifter från de obe- nägna och de benägna större skillnader. An- delarna som uppfattade uppfostran som auktoritär var bland de benägna resp. obe- nägna:
a) Bland studenter cannabis 29 % resp. 9,3)
b) Bland studenter cannabis 39 % resp. 18,0).
utan erfarenhet av 18 % (d % = 11 i
med erfarenhet av 18 % (d % = 21 1-
4.6.2 Några psykologiska karakteristika
Neuroticism
På grundval av antagandet att cannabis- brukare rekryteras ur en population med
Erfarenhet av cannabis
Kvinnor
Nej Ja (11 = 207) (11 = 37) % %
1 gång 2—4 ggr 5— ggr (n=31) (n=31) (n=39) % % %
26 19 33 17 41 (d% = 2431: 14,5) 65 68 46 72 49 (d% = 233; 16,5) 10 13 15 11 11 101 100 99 100 101 68 48 44 56 57 23 35 31 24 19
hög grad av neuroticism ställdes följande frågor. (Tabell 6.6.)
Ja-gruppen uppger sig i större utsträck- ning ha haft nervösa besvär (män d % 30,6 = 10,9, för kvinnor ej säkerställd skill- nad), ha varit djupt deprimerade (män d % 25,7 1- 11,0, för kvinnor ej säkerställd skill— nad), ha haft siälvmordsönskningar (d % = 17,9 1- 6,9, för kvinnor ej säkerställd skillnad), ha gjort självmordsförsök (kvin- nor d % 7,4 17,4), ha haft sexuella pra- blem (män d% 12,61 8,4, kvinnor d% 17,2 i 14,2).
Generellt ökar frekvensen av ja—svar med antalet brukstillfällen till högsta värden i gruppen med 5 eller flera brukstillfällen.
Dessa frågor kompletterades med följan- de i tabell 6.7.
I denna tabell har redovisats de hopslag- na svaren »ja, mycket ofta», »ja, ofta», »ja, ibland» (övriga alternativ »ja, sällan», »nej, aldrig»).
Signifikanta skillnader (P£0,05) anges med fetstilta siffror. Sådana i kolumn 5 (motsv. gruppen män med 5 eller flera brukstillfällen) anger signifikant skillnad mellan dessa och männen i nej-gruppen.
Mönstret är likartat det i föregående ta-
Tabell 6.6. Neuroticism 1.
Män
Nej Ja % %
1) »Har Du haft nervösa besvär?»
Ja: 17 498 2) »Har Du någon gång varit djupt deprimerad?»
Ja: 39 64 (1) »Har Du någon gång haft allvar- liga funderingar på eller önsk- ningar om självmord?»
Ja: 9 27 4) »Har Du någon gång försökt begå självmord?»
Ja: 1 5 5) »Har Du haft sexuella problem?» Ja: 16 29
bell. De två tvångsmässiga symtomen (nr 15 och 18) tenderar att vara överrepresentera- de i nej-gruppen. Det verkar rimligt att anta att personer med tvångsneurotiska me- kanismer i större utsträckning än andra tar avstånd från narkotika (på grund av det hot om förlust av kontroll — eller löfte om regression —— som kan ligga i föreställningar om narkotika, och som kanske för andra kan vara lockande?).
För att indela studenterna med avseen- de på neuroticism (i fortsättningen »nervö- sa» resp. »icke nervösa» respondenter) an- vändes frågan nr 11 om förekomst av ner- vösa besvär. Samstämmigheten mellan det- ta och övriga mått på neuroticism framgår av tabell 6.8, där signifikanta skillnader som tidigare markerats med fetstilta siffror.
Liksom vid jämförelsen mellan dem som använt och dem som ej använt cannabis framkom bland männen utan cannabiserfa- renhet åtskilliga skillnader mellan obenägna och benägna i fråga om förekomsten av olika nervösa besvär. Fler benägna än obenägna rapporterade att de haft nervösa besvär (24 resp. 14 % d % = 10 i 8,5) 50 % av de benägna mot 34 % av de obenägna (d % = 16 t11,1) uppgav att de någon gång hade varit djupt deprimerade. I fråga om förekomsten av en del mer specifika
Erfarenhet av cannabis
(n=385) (n=101)
Kvinnor
Nej Ja
1 gång 2—4 ggr 5— ggr (n=207) (n=37)
(n=31) (n=31) (n=39) % % % % % 29 45 64 34 43 58 58 74 59 78 13 32 33 21 32
3 3 8 3 11 16 10 54 18 35
»nervösa» besvär noterades skillnader en- ligt tabell 6.9.
Det bör observeras att även om det ge- nomgående framträder en del skillnader des- sa endast i fyra fall kan betraktas som sta- tistiskt signifikanta.
Sålunda förefaller antagandet att canna- bis attraherar individer med ökad grad av neuroticism eller psykisk sårbarhet, att be- kräftas åtminstone vad gäller männen. Den fåtaliga kvinnliga gruppen visade tämligen konsekventa men sällan Säkerställda tenden- ser i samma riktning.
Den teoretiskt tänkbara tolkningen att denna ökade frekvens av symtom skulle va- ra orsakad av cannabisbruk är mycket osan- nolik bl. a. av följande skäl:
En analog skillnad i fråga om symtom föreligger mellan respondenter som aldrig tagit cannabis men förklarat sig benägna att göra det, respektive ej benägna. Dessa benägnas symtomfrekvens var dessutom hög- re än deras som tagit cannabis men ej var benägna att fortsätta.
Frekvensen och intensiteten av cannabis-
Män Nej Ja (n=385) (n=101)
% %
Erfarenhet av cannabis
Kvinnor
Nej Ja (n— 207) (n— 37) % %
1 gång 2—4 ggr 5— ggr (n—31)(n—31)(n—39) % % %
6) »Besväras Du av huvudvärk?» 20 24 23 16 31 45 38 7) »Besväras Du av sömn— svårigheter?» 12 25 13 16 41 23 35 8) »Besväras Du av ont i magen (ej mensbesvär)?» 21 35 29 35 38 32 16 9) »Besväras Du av illamående?» 5 9 6 13 8 16 11 10) »Besväras Du av trötthet?» 42 53 45 52 62 64 70 11) »Besväras Du av koncentra— tionssvårigheter?» 56 66 45 74 77 64 70 12) »Besväras Du av självföre- bråelser?» 35 48 39 42 59 51 62 13) »Besväras Du av att Du lätt fattar humör och blir arg?» 22 23 19 19 28 34 43 14) »Känner Du Dig spänd och olustig utan påtaglig anledning?» 25 37 29 19 56 43 62 15) »Kontrollerar Du upprepade gånger att Du utfört även en obetydlig rutinsyssla riktigt?» 31 26 23 26 28 25 22 16) »Känner Du Dig osäker och otrygg i kontakten med folk som Du inte känner så väl?» 36 43 32 42 51 44 49 17) »Blir Du lätt jäktad och irri- terad?» 32 38 26 35 49 43 54 18) »År Du nästan pedantiskt nog- grann med vad Du gör?» 42 30 23 39 28 25 11 19) »Är Du rastlös och har svårt att koppla av?» 31 48 35 52 54 37 46 20) »Känner Du Dig minder- värdig?» 13 20 10 10 36 32 30 21) »Blir Du missmodig inför mot- gångar och andra besvärligheter?» 39 50 32 58 59 60 76 22) »Oroar Du Dig för Din psykiska hälsa?» 7 20 10 16 31 16 24 23) »Oroar Du Dig för Din fysiska hälsa?» 16 29 26 29 31 22 30 24) »Har Du lätt att brista i gråt?» 8 11 3 10 18 43 43
bruket är låg. Även de med endast ett bruks— tillfälle uppger i större utsträckning sym— tom.
Liksom beträffande många andra skill- nader mellan dem som tagit cannabis och dem som ej gjort det, kan man ifrågasätta i vilken mån dessa resultat skulle överens- stämma med en mera objektiv bedömning.
Det är nämligen, som påpekats i avsnitt 4.1.11, teoretiskt möjligt att skillnaden i själva verket gäller benägenheten att dekla- rera svårigheter (t. ex. under uppväxten el-
ler i form av nervösa symtom etc.), kom- prometterande erfarenheter (t. ex. tabuera- de beteenden som asocialitet eller narkoti- kabruk), negativa attityder (till sig själv, sin situation eller omgivningen) eller positiv in- ställning till normbrytande beteenden (t. ex. narkotikabruk). Ett aspekt av detta problem diskuteras i 4.6.2.
Bland dem som tagit cannabis finns så- lunda en oproportionerligt stor andel med nervösa besvär. I detta kapitel redovisas en rad andra skillnader mellan dem som tagit
Tabell 6.8. Samstämmighet »nervösa besvär» och övriga mått på neuroticism.
Män Män med utan nervösa nervösa besvär besvär (n=114) (n= 372) % %
2) »Har Du någon gång varit djupt deprimerad?» 76 34 3) »Har Du någon gång haft allvarliga funderingar på eller önskningar om självmord?» 38 5 4) »Har Du någon gång för- sökt begå självmord?» 4 0,8 5) »Har Du haft sexuella problem?» 37 13 6) »Besväras Du av huvud- värk?» 36 16 7) »Besväras Du av sömnsvårig- heter?» 33 9 8) »Besväras Du av om i magen (ej mensbesvär)?» 43 18 9) »Besväras Du av illa- mående?» 14 4 10) »Besväras Du av trött- het?» 63 39 11) »Besväras Du av kon- centrationssvårigheter?» 77 53 12) »Besväras Du av själv- förebråelser?» 57 31 13) »Besväras Du av att Du lätt fattar humör och blir arg?» 31 19 14) »Känner Du Dig spänd och olustig utan påtaglig anledning?» 15) »Kontrollerar Du upp- repade gånger att Du utfört även en obetydlig rutin- syssla riktigt?» 42 27 16) »Känner Du Dig osäker och otrygg i kontakten med folk som Du inte känner så
56 19
väl?» 60 30 17) »Blir Du lätt jäktad och irriterad?» 56 26 18) »Är Du nästan pedan- tiskt noggrann med vad Du gör?» 43 38 19) »År Du rastlös och har svårt att koppla av?» 61 27 20) »Känner Du Dig min- dervärdig?» 30 10 21) »Blir Du missmodig inför motgångar och andra be- svärligheter?» 60 36 22) »Oroar Du Dig för Din psykiska hälsa?» 29 4 23) »Oroar Du Dig för Din fysiska hälsa?» 37 13 24) »Har Du lätt att brista i gråt?» 13 8
Tabell 6.9. Andelen benägna och obenägna män i nejgruppen som uppgivit att de ibland eller ofta haft olika nervösa besvär.
Benägna Obenägna (n=101) (n= 283) % % Besväras av huvudvärk 26 18 Besväras av sjålvföre- bråelser 41 33 Känner sig osäker och otrygg i kontakter med obekanta 41 34 Känner sig spänd och olustig utan anledning 38 21 År rastlös och har svårt att koppla av 37 29 Känner sig mindervärdig 21 10 Blir missmodig inför mot- gångar 50 35 Oroar sig för sin psykiska hälsa 11 5 Oroar sig för sin fysiska hälsa 22 14 Har lätt för att gråta 14 6
cannabis resp. dem som ej gjort det.
Beror nu dessa skillnader på inslaget (48 % av manliga ja-gruppen) av studen- ter med nervösa besvär ibland dem som ta- git cannabis?
Hur ser sambanden mellan cannabiserfa— renhet och de olika bakgrundsfaktorerna ut när man konstanthåller förekomsten av ner- vösa besvär, dvs. när man undersöker des- sa samband dels inom gruppen med nervösa besvär, och dels inom gruppen utan nervö- sa besvär?
Tabell 6.10 belyser denna frågeställning. Även vid konstanthållandet kvarstår ett positivt — om än ibland svagt — samband mellan bakgrundsfaktorema och cannabis- erfarenhet. Sålunda kan inte i något fall sambandet helt bero på det stora inslaget av studenter med nervösa symtom bland de cannabiserfarna.
I flera fall är det dock uppenbart att den större andelen studenter med nervösa sym- tom bland dem med cannabiserfarenhet har stärkt sambandet mellan cannabiserfaren- heter och faktorn i fråga. Följande sam— band mellan cannabiserfarenhet och en bak— grundsfaktor kan således sägas delvis bero på faktorns samband med förekomst av
Hela materialet
Uppväxt i Stockholm eller Stor- Stockholm .11 Från ofullständig familj .13 Förekomst av nervösa besvär i fam. .14 Mindre harmoniskt mellan föräldrarna .15 Konflikter med föräldrarna .20 Trivdes dåligt hemma .29 Kritisk mot föräldrarnas normer .23 Trivdes dåligt i skolan .12 Skolkade under skoltiden .24 Upprepat snatteri .25 Blivit föremål för utredning av polis, an etc. .15 Rökare .23 Ofta hög alkoholkonsumtion .32 Olust inför auktoriteter .24 Ej yrkesmedveten .24 Har haft nervösa besvär .29 Tabell 6.10. Sambanden1 bland manliga studenter mellan cannabiserfarenhet och bakgrunds- faktorerz, samt mellan nervösa besvär och bakgrundsfaktorer.
Sambandet Bland dem Bland dem nervösa besvär utan nervösa med nervösa —— bakgrunds- besvär besvär faktorer
.08 .20 .01 .10 .09 .13 .11 .04 .22 .09 .11 .22 .15 .08 .31 .22 .22 .35 .23 .11 .25 .09 .02 .20 .21 .25 .15 .16 .38 .15 .15 .20 .01 .14 .39 .11 .21 .45 .12 .19 .24 .19 .18 .28 .15
* Tetrakoriska koefficienter. ? Redovisade i föregående och följande avsnitt av kap. 6.
nervösa besvär: förekomst av nervösa be- svär i familjen, mindre harmoniskt förhål- lande mellan föräldrarna, konflikter med föräldrarna, trivdes dåligt hemma, kritisk mot föräldrarnas normer samt trivdes då- ligt i skolan.
Tabell 6.11. Korrelationer mellan bakgrunds- variabler och komponenterna A och B.
Komponent
A B Uppväxt i Stockholm eller Stor- Stockholm .06 .29 Från ofullständig familj .21 .14 Förekomst av nervösa besvär i familjen .22 .01 Mindre harmoniskt mellan för- äldrarna .53 .09 Konflikter med föräldrarna .67 .00 'Trivdes dåligt hemma .57 .13 Kritisk mot föräldrarnas normer .54 .05 'Trivdes dåligt i skolan .34 .12 Skolkade under skoltiden .17 .40 Upprepat snatteri .18 .41 Blivit föremål för utredning av polis, an etc. .01 .22 Rökare .09 .49 Ofta hög alkoholkonsumtion .09 .55 Olust inför auktoriteter .43 .23 Ej yrkesmedveten .20 .33 Har prövat cannabis .13 .71 SOU 1969: 53
I andra fall är situationen den att före- komsten av nervösa besvär haft en beting- ande effekt på sambandet mellan cannabis- bruk och en faktor på så vis att detta sam- band blir särskilt starkt för de studenter som också uppgivit att de haft nervösa be- svär. Detta gäller främst sambanden mel- lan cannabiserfarenheter och uppväxt i Stor- Stockholm, skolk under skoltiden, upprepat snatteri, utredning av polis eller an, rök- ning, hög alkoholkonsumtion, samt avsak- nad av yrkesmedvetenhet. I dessa fall är ej heller sambanden mellan faktorerna och fö- rekomsten av nervösa besvär så starka.
Ovanstående uppgifter kan kompletteras genom resultatet av en faktoranalys av sam- banden mellan de olika bakgrundsvariabler för dem som uppgivit att de haft nervösa symtom. Vid denna komponent- eller fak- toranalys isolerades två bakomliggande kom- ponenter. I tabell 6.11 presenteras de olika variablernas samband med de två kompo- nenterna.
De högsta korrelationerna med kompo- nent A hade: Konflikter med föräldrarna, trivdes dåligt hemma, kritisk mot föräldrar- nas normer, mindre harmoniskt förhållan-
de mellan föräldrarna, olust inför auktori- teter, trivdes dåligt i skolan samt förekomst av nervösa besvär i familjen.
De högsta korrelationema med komponent B hade: Erfarenheter av cannabis, hög al- koholkonsumtion, rökning, upprepat snat- teri, skolkning, uppväxt i Stockholm eller i Stor-Stockholm, brist på yrkesmedvetenhet, samt utredning av polis eller an.
Dessa två av varandra relativt oberoende komponenter belyser ytterligare de samband som erhålls bland dem som uppgivit nervö- sa symtom. A-komponenten karakteriseras framför allt av upplevelse av konflikter med föräldrarna och en i övrigt disharmonisk hemmiljö. B—komponenten karakteriseras framför allt av ett antal beteenden hos stu- denterna själva: cannabiserfarenheter, högre alkoholkonsumtion, rökning, skolkning, snat- teri etc.
Det är intressant att notera att denna upp- delning i två mönster ganska nära samman- faller med den traditionella uppdelningen mellan »neurotiska» och »utagerande» sym— tom. Observera dock att båda dessa kom- ponenter återfinns i gruppen som uppgivit förekomst av nervösa besvär.
Reaktioner inför »auktoriteter»
Ett par frågor ställdes om studenternas sätt att uppleva konfrontation med konkreta »auktoriteter». Det antagande som motive—
Tabell 6.12. Reaktion inför »auktoriteter».
rade frågorna var att studenter som experi- menterat med cannabis skulle ha en mer olustbetonad reaktion inför personer i auk- toritetsposition.
Det visade sig att både manliga och kvinn- liga studenter med erfarenhet av cannabis oftare än de övriga studenterna upplevde »auktoritetsrelatiouer» som olustbetonade. Tydligast framträdde detta i gruppen med 5 eller fler brukstillfällen, hälften i denna grupp upplevde sådana relationer som olust- betonade.
En jämförelse mellan studenter som var benägna resp. obenägna att pröva (eller fort- sätta använda) cannabis gav samma resul- tat. De benägna med erfarenhet av canna— bis uppgav till 40 % olust inför sådana si- tuationer mot 16 % bland de obenägna (d % = 24 i 18,0). Även bland studenter utan erfarenhet av cannabis framkom en liknande skillnad (ej sign.).
Svårigheten att hävda den egna åsikten inför auktoriteter uppgavs i samma utsträck- ning i de manliga jämförelsegrupperna. Bland de kvinnliga studenterna — som för övrigt uppgav större svårigheter av detta slag än männen — uppgav dock nej-gruppen oftare (ej sign.) svårigheter än ja-g.uppen.
Det förefaller rimligt att uppfatta den- na reaktionsbenägenhet hos ja—grupperna som intimt relaterad till det tidigare be- skrivna konfliktfyllda förhållandet till för- äldrarna.
Erfarenhet av cannabis
Män
Kvinnor
Nej Ja (n=385) (n=101)
Nej Ja (n= 207) (n= 37)
1 gång 2—4 ggr 5— ggr (n=31) (n=31) (n=39)
% % % % % % % »Hur Du känner Du Dig i all- mänhet inför överordnade eller per— soner som i något avseende be- stämmer över Dig» a) Upplever ofta sådana situationer som olustbetonade 9 30 13 23 49 11 24 (d% = 235: 7,4) (d% = 13:e 11,6) b) Har då svårt att hävda sin egen åsikt 34 34 32 29 38 52 41
___—_____—_———————_—————
Tabell 6.13. Självuppfattning.
Mån Nej Ja
% %
Ansåg sig under skoltiden ha varit avvikande från kamraterna 20 38
Siälvuppfatming
Upplever sig studenter som prövat cannabis på något sätt avvikande från andra, t. ex. andra jämnåriga? Frågan blev mycket ofull- ständigt belyst men tillgång fanns på upp— gifter — av mycket allmän art — om hur de upplevde sig själva i förhållande till kamraterna under skoltiden. I enkäten ställ- des följande fråga: »Upplevde Du under skolåren att Du var avvikande från kamra- terna?»
Bearbetningen av svaren var planerad att ge uppgifter om självvärderingen var av mer positiv eller negativ art, men en analys av kodningsarbetet visade tyvärr att det gett föga reliabla resultat varför tabell 6.13 en- dast ger uppgifter om andelen som besvarat frågan jakande.
Uppfattningen om sig själv som awikan- de från kamraterna hade varit vanligare bland studenter med erfarenhet av cannabis, och särskilt bland dem som prövat canna- bis ett flertal gånger (59 %). Andelen som upplevt sig som avvikande var bland män- nen i nej-gruppen 20 % och i ja-gruppen 38 % (d % = 18 i: 9,4). Bland de kvinn- liga studenterna var motsvarande värden 22 % resp. 35 % (ej sign.).
Också de mer benägna bland dem som ej tagit cannabis uppgav att de upplevt sig som avvikande från jämnåriga (17 % resp. 9%,d% =8t7,1).
A vskärmningstendenser
En precis definition eller karakteristik av begreppet »avskärmningstendens» är svår att göra. Vi har utgått från föreställningen
Erfarenhet av cannabis
(n= 385) (n=101)
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % %
19 29 59 ' 22 35
att hos individer i varierande grad kan före- ligga tendenser att »censurera verklighe- ten», genom att t. ex. borttränga obehagli- ga fakta, förneka förekomsten av förhållan- den som är oförenliga med det egna Vär-_ desystemet, eller att på olika sätt göra inot- stånd mot företeelser som utifrån en aukto- ritärt betonad stereotyp inte kan värderas positivt.
Innehållet i begreppet belyses kanske bäst av de items1 som vi tyckte kunde betraktas som uttryck för denna tendens.
1. Det lönar sig inte att fundera över varför man gör saker och ting. ,
2. Det finns många åsikter som inte bor-e de framföras 1 massmedia.. —
3. Det är bara önsketänkande att tro att man skulle kunna ha något inflytande på samhället 1 stort.
4. Böcker och film nuförtiden. handlar för mycket om livets skuggsidor i stället för att ge underhållning och avkoppling. .
5. Det värsta jag vet är personer som inte kan vara som folk är mest. ,
6. Hjälpen till u-länderna bör ökas även om det medför att skatterna måste höjas. .
7. Jag har nog mindre psykologiska pro-' blem och komplex än de flesta.
8. Alla barn har någon gång hatat sina föräldrar. Tabellema 6.14—6.16 visar endast upp- komna skillnader mellan olika jämförelse- grupper. Procenttalen anger andelen instäm- manden 1 påståendet.
Tabellema visar åtskilliga konsekventa skillnader mellan ja— och nej-grupper, och mellan benägna och obenägna, som tycks
1 Ett urval av sådana som använts av dr N. Gustavsson, soc; med.inst. i Stockholm. -
Tabell 6.14. Avskärmningstendenser och cannabiserfarenhet.
____________________—_——————
Erfarenhet av cannabis ______________—— Män Kvinnor
___—___—
Nej Ja 1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=385) (n=101) (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % % % % 4. Böcker och film nuförtiden, etc. 33 22 45 23 3 33 5 1
(d% = 11 3:10,1) (d% = 28 i: 16,1) ; 5. Det värsta jag vet etc. 10 4 10 3 0 5 3 7. Jag har nog mindre psykologiska problem och komplex än de fiesta 55 40 45 45 31 46 38
(d% = 15 :: 11,0) (d% = 8 ej sign.) Tabell 6.15. Avskärmningstendenser och benägenhet i nej-gruppen. ______________—————————
' Benägna Obenägna (n=101) (n=283)
Item % % 5 1
2. Det finns många åsikter som inte borde få framföras i massmedia 7 26 (d% = 19 :i: 9,3) 4. Böcker och film nuförtiden handlar för mycket om livets skuggsidor i stället för att ge underhållning och avkoppling 20 58 (d% = 18 :i: 10,7) 6. Hjälpen till u-länderna bör ökas även om det medför att skatterna måste höjas 80 62 (d% = 18 :i: 10,7) 8. Alla barn har någon gång hatat sina föräldrar 76 67 (d% = 9 ej sign.) ______________—————-————'—_———' I
Tabell 6.16. Avskårmningstendens och benägenhet i ja-gruppen. ________________________ Benägna Obenägna (n=44) (n= 57)
Item ' ' % %
4. Böcker och film nuförtiden handlar för mycket om livets skuggsidor i stället för att ge underhållning och avkoppling 14 32 (d% = 18 i 16,3)
6. Hjälpen till u-länderna bör ökas även om det medför att skatterna måste höjas 81 52 (d% = 29 i 18,2) 7. Jag har nog mindre psykologiska problem och komplex än de flesta 30 52 (d% = 22 :i; 19,32_
tala för att avståndstagande till cannabis ning underrapporterar, och därmed ökar sammanhänger med en ökad tendens till skillnaderna i dessa avseenden mellan ja- avskärmning. I avsaknad av jämförbara un- och nej-grupper, och mellan benägna och dersökningar vill vi inte göra några mera obenägna. bestämda tolkningar. Vi vill dock påpeka att denna tendens också kan inverka på rap- M ålinriktning porteringen av egna ogillade beteenden och av obehagliga erfarenheter, så att de som Vi antog att studenter som prövat canna- tagit avstånd från cannabis i större utsräck- bis skulle kännetecknas av en mindre be-
Män Nej Ja
(n=385) (n=101) % %
Erfarenhet av cannabis
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja. (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % %
a) Anger bestämd yrkesinriktning 89 83 94 90 69 89 70 b) Upplever en stor del av studierna som relevanta för framtida syssel- sysselsättn. 46 37 45 48 21 41 30 c) Upplever det som mycket viktigt att förbereda en framtida yrkesroll 53 25 45 16 15 58 46
stämd målinriktning än övriga: att de skulle vara mer »alienerade», mindre definitivt inställda på en bestämd position i sam- hället (bl. a. på grund av en mer negativ inställning till det nuvarande samhällets konstruktion, till auktoriteter etc.).
Tre frågor bedömdes ge data, relevanta för en belysning av detta antagande:
a) »Vilket yrkesområde inriktar Du dig på?»
b) »Hur stor del av undervisningen och studiearbetet upplever Du som meningsfullt relaterad till det Du planerar att syssla med i framtiden?»
c) »Upplever Du det som mycket viktigt att förbereda en framtida yrkesroll?»
Resultatet av frågorna redovisas i tabell 6.17.
Studenter som prövat cannabis skiljer sig klart från de övriga med avseende på det vi här kallat målinriktning. De anger i mindre utsträckning att de har en bestämd yrkesinriktning, att de upplever studierna som relevanta etc., och att de anser det vik- tigt att förbereda en framtida yrkesroll. Vi- dare bör man observera den markanta skill- naden i dessa avseenden mellan studenter med mer omfattande cannabiserfarenheter (5 eller fler gånger) och övriga studenter.
Den största skillnaden mellan jämförelse— grupperna framträdde vid frågan om den framtida yrkesrollen (punkt c). 53 % av mej-gruppen» uppgav att de ansåg det myc- ket viktigt att förbereda sig för yrkesrol- len, mot 25 % i ja-gruppen (d % = 28 1
10,9). Bland de kvinnliga studenterna var motsvarande värden 58 % resp. 46 % (d % = 12 ej sign.).
Vi har på denna punkt också skillnader mellan »benägna» och »obenägna». Bland studenter utan erfarenhet "av cannabis gav 58 % av de obenägna positiva svar på den- nu fråga mot 39 % av de benägna (d % = 19 t11,4). Bland studenter med erfaren— het av cannabis gav 36 % av dem som var obenägna att fortsätta använda cannabis po- sitiva svar, mot 16 % av de benägna (d % = 20 :*: 17,0). '
Beträffande yrkesinriktning förelåg skill- nader bland männen främst mellan »nej— gruppen» och de mer erfarna i ja-gruppen (5 ell. fler gånger). Andelen som angett en bestämd yrkesinriktning var 89 % resp. 69 % (d % = 20 :*:11,1). För kvinnornas del var skillnaden mellan mej-gruppen» och aja-gruppen» ungefär lika stor, 89 % i nej-gruppen mot 70 % i ja—gruppen upp- gav en bestämd yrkesinriktning (d % = 19 i 12,2).
Även på frågan om man upplevde stu- dierna som relevanta för den framtida sys- selsättningen framträdde skillnader främst mellan nej—grupp och gruppen med 5 eller fler gångers cannabisbruk. Andelarna som upplevde studierna som relevanta var här 46 % resp. 21 % (d % = 25 i 16,4). Bland de kvinnliga studenterna gav 41 % i nej-gruppen detta svar mot 30 % i ja— gruppen (d % = 11, ej sign.).
Alkohol- och rökvanor
Förutom ett rent allmänt intresse från vår sida att belysa studenternas alkohol- och rökvanor, ställdes också av andra skäl frågor om alkohol och tobak.
Beträffande alkoholvanorna ansåg vi att det fanns skäl att anta skillnader mellan studenter med resp. utan erfarenhet av can- nabis och mellan mer eller mindre »be- nägna».
a) Bland studenter som tar avstånd från eller som mycket »försiktigt» använder al- kohol räknade vi med ett motsvarande mot- stånd eller en motsvarande försiktighet ock— så beträffande andra medel. Redan av det- ta skäl kan icke-brukarna antas ha lägre alkoholkonsumtion. _ b)- Med ökad benägenhet att använda al- kohol (vilka »skälen» för detta än må vara) antog vi ett mindre motstånd mot experi— ment" med andra medel som av studenter- na. kan uppfattas ha en liknande funktion.
c) Möjligen kan bristande respekt för eller övertygelse om skadligheten av en kraftig alkoholkonsumtion också vara för- enad med en motsvarande brist på överty- gelse om att narkotika, som t. ex. cannabis, skulle vara skadliga.
, Kombinationen av ovannämnda faktorer antogs alltså verka för skillnader mellan grupperna i fråga om alkoholvanor. Man
kan givetvis tänka sig att cannabis kan komma att ersätta alkohol, men ytterst få av studenterna var så pass avancerade can- nabisbrukare att detta kan antas ha någon större betydelse i sammanhanget.
Beträffande tobakskonsumtion antog vi att samtliga ovannämnda argument var till- lämpliga, och dessutom tillkommer ett yt- terligare skäl för att anta en kraftigare to- bakskonsumtion bland studenter med erfa- renhet av cannabis. Cannabis intas genom rökning och därför antog vi att sannolikhe- ten för en icke-rökare att börja röka canna— bis skulle vara betydligt mindre än för en rökare.
Alkoholvanoma
I nedanstående tabell följer ett antal upp- gifter om alkoholvanorna i våra jämförelse- grupper. Uppgifterna gäller omfattningen av studenternas vin- och spritkonsumtion.
Ja-gruppen drack betydligt oftare vin än de övriga. Bland de manliga studenterna drack 49 % i ja-gruppen vin minst 1 gång i veckan, mot 21 % i nej-gruppen (d % = 28 = 9,6). Bland de kvinnliga studenterna var motsvarande värden 41 % resp. 26 % (d % = 15, ej sign.).
I fråga om spritkonsumtion fanns ingen skillnad när det gällde antalet konsumtions- tillfällen, men väl när det gällde de konsu- merade mängderna. Bland männen med er- farenhet av cannabis brukade 39 % dricka
Tabell 6.18. Alkoholvanor bland studenter med resp. utan erfarenhet av cannabis.
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja (n=385) (n=101)
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37)
% % % % % % % a) Dricker vin minst 1 gång i v. 21 49 45 48 51 26 41 b) Dricker minst 15 cl sprit vid varje konsumtionstillfälle 22 39 39 58 23 l 3 c) Dricker l flaska vin el. 1 flaska starksprit vid ett och samma tillfälle minst 1 gång i månaden 18 52 52 48 56 9 16 d) Anser sig dricka mindre alkohol än andra studenter 58 29 32 26 28 70 38 182 SOU 1969: 53
minst 15 cl sprit vid varje konsumtions- tillfälle, bland dem utan erfarenhet 22 % (d % = 17 i 9,5). »Högkonsumtion» (se tabell 6.17 c) förekom hos 52 % i ja-grup,- pen, mot 18 % i nej—gruppen (d % = 34: 9,5). Även mellan de kvinnliga jäm- förelsegrupperna fanns här vissa skillnader.
Slutligen visade det sig också att ja-grup- perna var klart medvetna om sin högre vin- och spritkonsumtion. Bland männen med erfarenhet av cannabis sade sig endast 29 % dricka mindre än andra studenter mot 58 % bland de övriga (d % = 29 i 11,0). 1 de kvinnliga jämförelsegrupperna var mot— svarande värden 38 % mot 70 % (d % = 32 i 16,9).
När vi delade upp den manliga nej- gruppen i »benägna» och »obenägna» att pröva cannabis visade sig motsvarande skill- nader. 29 % av de benägna drack vin minst 1 gång i veckan mot 18 % av de obenägna (d % = 11 i- 9,3). 49 % av de benäg— na drack sprit minst 2 gånger i månaden mot 31 % av de obenägna (d% = 18i 10,9). Även övriga mått på alkoholkonsum- tion gav liknande skillnader.
Slutligen kan nämnas att även mellan be- nägna och obenägna bland männen med er- farenhet av cannabis fanns liknande skill-
Tabell 6.19. Läkemedelsvanor.
nader. De benägna konsumerade mer alko- hol än de obenägna (skillnaderna dock ej signifikanta).
Rökvanor
De förväntade skillnaderna i fråga om rök- vanor framgick klart. Bland män som prö- vat cannabis var 89 % rökare mot 61 % av de övriga (d % = 28 i 10,3) och mot- svarande värden bland kvinnorna var 80 % resp. 61 % (d% = 19 1-16,9).
Även debutåldern var olika för de båda jämförelsegrupperna. Män och kvinnor med erfarenhet av cannabis hade debuterat be- tydligt tidigare än andra.
En analys av obenägna och benägna utan erfarenhet av cannabis visade att de benäg- na oftare var rökare än de obenägna (78 % mot 56%;d% =22=11,0).
Både alkohol- och rökvanor var mer avancerade hos män och kvinnor med er- farenhet av cannabis och hos dem som var mer benägna att pröva cannabis.
Läkemedelsvanor
Ofta antas ett samband föreligga mellan an- vändningen av vissa typer av läkemedel
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja (n=385) n(=101) % % »Använde någon av Dina föräldrar under Din uppväxt a) sömnmedel? (alt. 1—3) 32 53 b) nervlugnande medel? (alt. 1—3) 24 50 c) smärtstillande eller feber- nedsättande medel?» (alt. 1—2) 24 35 Fick Du av Dina föräldrar under Din uppväxt a) sömnmedel? (alt. 1—3) 7 14 b) nervlugn.'? (alt. 1—3) 11 12 c) smärtst.?» (alt. 1—2) 20 34 »Använder Du a) sömnmedel? (Ja) 10 17 b) nervlugn.? (Ja) 14 23 o) smärtst?» (Ja) 7 14
Kvinnor
1 gång 1—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=31) (n=39) ' (n=207) (n=37) % % % ' % %
42 55 62 43 43 32 68 51 32 32 19 42 41 29 24 6 16 18 11 5 3 13 18 14 14 42 32 28 29 35 6 26 18 20 30 6 32 28 29 19 10 10 21 29 27
och användningen av narkotika. Därför ställdes följande frågor, med svarsalterna- tiven 1) ofta, 2) ibland, 3) sällan, 4) aldrig, 5) vet ej. (Tabell 6.19.)
Säkerställda skillnader (p=0,05) anges med fetstilta siffror. Ja-gruppens män upp- ger i större utsträckning än nej-gruppens män:
att deras föräldrar hade använt de tre typerna av läkemedel,
att de under sin uppväxt fått nervlug- nande och smärtstillande medel,
att de själva använder de tre typerna av läkemedel.
För kvinnorna framkommer inga skill- nader.
Det kan även nämnas att skillnader upp- kom vid jämförelser mellan benägna resp. ej benägna i nej-gruppen, för såväl föräld- rarnas egna läkemedelsvanor som för deras vana att ge alla medlen till barnet (ej sig- nifikanta skillnader).
Klart (signifikanta skillnader) var att de benägna själva i större utsträckning använ- der sömnmedel och nervlugnande medel.
Samma skillnader uppkom vid jämförel- ser mellan benägna och ej benägna inom ja-gruppen, särskilt då det gällde om föräld- rarna ofta gav nervlugnande medel (25 % resp. 0 %, d % = 25 i: 13,6) och smärt- stillande medel (42 % resp. 23 %, (d % = 19 i 18,0). De benägna i ja—gruppen använ- de också själva oftare alla tre medlen.
Jar-gruppens män har uppgivit högre fre- kvens av bl. a. nervösa besvär, sömnsvårig- heter, spänning, och av nervösa besvär i familjen. Detta kan vara en tillräcklig för- klaring av skillnaden mellan ja— och nej- gruppens (föräldrars och egna) läkemedels- vanor.
Det förefaller rimligt att hävda att en del av ja-gruppens män har genomgått en tidig inlärning av användningen av dessa läkemedel vid t. ex. sömnsvårigheter, mer eller mindre diffusa obehagstillstånd, och spänning. I vuxen ålder fortsätter de — som här redovisats — att använda dessa läke- medel. Kan en — eventuellt omedveten — förväntan på en särskild farmakologisk ef- fekt kommit att omfatta också cannabis? Klinisk erfarenhet talar för att en sådan förväntan på narkotika finns åtminstone hos en del narkotikamissbrukare.
Vi har därför jämfört dem som har upp- givit nervösa besvär med dem som inte upp- givit nervösa besvär. Denna jämförelse redo- visas i nedanstående tabell, som endast gäl- ler männen. Signifikansberäkning har ej ut- förts.
Det visar sig att skillnaden mellan ja- och nej-grupp mest beror på inslaget i ja- gruppen av respondenter med nervösa be- svär. Skillnad föreligger sålunda tydligare mellan respondenter med resp. utan ner-
Tabell 6.20. Läkemedelsvanor och nervösa besvär.
Tagit cannabis Ej tagit cannabis
»Nervösa» »Ej nervösa» »Nervösa» »Ej nervösa» (n = 48) (n = 52) (n = 65) (11 = 302) % % % %
Fld tog sömnmedel 63 44 55 28 nervlugnande m. 60 40 46 20 smärtstillande m. 44 27 40 21
Fld gav sömnmedel 17 8 18 9 nervlugnande m. 19 10 20 4 smärtstillande m. 42 27 26 19
Tar själv sömnmedel 27 8 32 5 nervlugnande m. 40 8 49 6 smärtstillande m. 19 10 15 5
vösa besvär, än mellan respondenter med resp. utan cannabiserfarenhet.
Dessa resultat ger inget säkert stöd för hypotesen att tidig läkemedelsinlärning skul- le disponera för att pröva cannabis.
4.6.4 Normavvikelser
Vid undersökningen ställdes ett antal frå- gor om studenterna under uppväxten hade skolkat, rymt hemifrån, gjort sig skyldiga till snatteri, stöld, förfalskning, otillåten kör— ning, kört med otillåten mängd alkohol i kroppen (i forts. = »rattfylleri») etc. I det- ta sammanhang frågades också om studen- terna någon gång blivit föremål för utred- ning eller andra åtgärder från myndighe- ternas sida.
Markanta skillnader framträdde både bland manliga och kvinnliga studenter mel- lan ja— och nej—gruppen i fråga om skolk un— der skoltiden. Bland männen var andelen med upprepat skolk 30 % resp. 9 % (d % = 21 = 7,4) och bland kvinnorna 32 % resp. 8 % (d % = 24 —_+-11,G).
Även i fråga om upprepat snatteri och upprepat rattfylleri förelåg skillnader. An- delen med upprepat snatteri var bland män- nen i ja—gruppen 49 % och i nej-gruppen 21 % (d % = 28 i 7,4), och bland kvin- norna i ja-gruppen 38 % och i nej-grup- pen 11 % (d % =27 1- 12,5). Motsva- rande värden beträffande upprepat rattfyl- leri var för männen 30 % resp. 20 % (d % = 10 i 9,3) och för kvinnorna
14 % resp. 4 % (d % = 10 i 8,6).
För männens del återspeglades dessa skill- nader också i uppgifterna om åtgärder från myndigheternas sida; i ja-gruppen hade 22 % blivit föremål för utredning mot 10 % i nej—gruppen (d % = 12 i 7,1). I ja-gruppen hade 16 % blivit åtalade mot 8 % i nej-gruppen (d % = 8 i 6,3). Det kan påpekas att det i inget fall rörde sig om åtal för narkotikabrott.
På samtliga ovannämnda punkter före- låg påtagliga skillnader mellan studenter med l-gångs-erfarenhet och med upprepa- de erfarenheter. Frekvensen ogillade be- teenden och åtgärder från myndighets sida ökade tydligt med antalet brukstillfällen.
Även mellan studenter utan erfarenhet av cannabis men med större eller mindre benägenhet att pröva cannabis förelåg skill- naderi fråga om normavvikelser.
Upprepat snatteri hade oftare förekom- mit bland de benägna (28 % mot 19 %; d % = 9 = 9,3; ej sign.) likaså upprepad olaga körning (39 % resp. 22 %; d % = 17 i- 10,1) och upprepat rattfylleri (32 % resp. 16 %; d % = 16 i 9,1).
En jämförelse mellan benägna och obe- nägna bland studenter med erfarenhet av cannabis gav ytterligare belysning åt de här analyserade sambanden. Upprepat snatteri t. ex. var vanligare bland de benägna än bland de obenägna (56% resp. 39 %). Utredning hade varit aktuellt för 32% av de benägna, mot 9 % av de obenägna (d % = 23 i 16,3). När det gällde åtal
Tabell 6.2]. Ogillade och avvikande beteenden bland studenter med resp. utan erfarenhet av cannabis. Erfarenhet av cannabis Män Kvinnor Nej Ja 1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=385) (n=101) (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % % % % Upprepat skolk från skolan 9 30 13 35 38 8 32 Upprepat snatteri 21 49 29 52 62 11 38 Upprepat rattfylleri 20 30 26 29 33 4 14 Åtgärder från myndigheter Blivit föremål för utredning 10 22 16 26 23 —— 5 Blivit åtalad 8 16 3 19 23 1 3
var motsvarande värden 25 % resp. 5 % (d % = 20 = 14,4).
Även i fråga om vad vi här kallat norm- avvikelser framträder alltså skillnader mel- lan studenter med och utan erfarenhet av cannabis, och i viss mån också mellan mer eller mindre benägna.
4.6.5 Bostad, kamratkontakter och studiein- riktning
Boendeförhållanden
Vissa skillnader mellan studenter med resp. utan erfarenhet av cannabis kunde note- ras beträffande nuvarande hemort och bo- stadsförhållanden. Både manliga och kvinn- liga studenter med erfarenhet av cannabis bodde i större utsträckning än andra i egentliga Stockholm (alltså ej i StorStock- holm). 51 % av de manliga studenterna i nej-gruppen bodde i Stockholm mot 74 % av dem som använt cannabis 5 eller fler gånger (d % = 23 i 16,4). I den kvinn- liga nej-gruppen bodde 46 % i Stock- holm mot 65 % i ja-gruppen (d% = 19 4.- 17,4).
Det var också något vanligare att stu- denter som prövat cannabis eller var be- nägna att pröva det bodde i egen lägenhet.
Manliga studenter som prövat cannabis 2 eller fler gånger bodde till ca 65 % i egen lägenhet mot 52 % av dem som ej prövat cannabis. Bland de kvinnliga stu- denterna var motsvarande värden 73 % resp. 57 % .
Manliga studenter som ej prövat canna- bis men som var benägna att göra det bod- de också i klart större utsträckning (63 %) i egen lägenhet än de som var obenägna (49 %) (d % = 14 1— 11,4).
Det förefaller möjligt att mot dessa skill— nader svarar skillnader i fråga om umgänge eller möjligheter till umgänge med bekan- ta av mer skiftande slag (eller möjligheter att träffa och umgås med cannabis-intres- serade bekanta).
Kamratkontakter
En jämförelse mellan studenter med resp. utan egna erfarenheter av cannabisbruk tydde på vissa skillnader i fråga om antalet bekanta och också på skillnader i fråga om umgängeskretsens art.
Endast bland männen förelåg skillnader mellan studenter med resp. utan erfaren- het av cannabis. lla-gruppen kännetecknades jämfört med nej-gruppen av att oftare be- söka kårhuset (35 % resp. 22 %); d % = 13 i 9,4), av att oftare ha en större bekantskaps- eller vänkrets (57 % resp. 41 %; d % = 16 1- 10,9) samt också i större utsträckning umgås med andra uni- versitetsstuderande (28 % resp. 15 %; d % = 13 i 8,2). I fråga om antalet bekanta var skillnaden speciellt uttalad mellan stu- denter med mer omfattande erfarenheter av cannabis och studenter som helt sakna— de sådana. Det kan i detta sammanhang också påpekas att vi vet att en stor del
Tabell 6.22. Sociala kontakter m. m. bland studenter med resp. utan erfarenheter av cannabis.
Erfarenhet av cannabis
Män Nej Ja
(n=385) (n=101) % %
Besöker ibland eller ofta kårhuset 22 35
Har 6 eller flera regelbundna umgängesbekanta 41 57
Har 6 eller flera universitets- studerande i umgångeskretsen 28
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31) (n=31) (n=39) (n=207) (n=37) % % % % %
42 29 33 11 8 45 58 67 53 38
16 32 33 21 19
Män
Nej Ja
% %
Erfarenhet av cannabis
(n= 385) (n=101)
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n=31)(n=31)(n=39) (n=207)(n=37) % % % % %
Humanistisk 13 26 13 26 36 46 49 Samhällsvetenskaplig 45 41 48 41 33 39 41 Naturvetenskaplig 26 23 23 1 3 31 8 5 Juridisk 15 11 16 19 0 6 3
100 100 100 100 100 100 100
av de bekanta som jet-gruppen avsåg även de var studenter med erfarenheter av can- nabis (jfr tabell 5.5).
För att belysa några aspekter av relatio- nerna till kamraterna ställdes frågor om hur många verkligt goda vänner man an- såg sig ha och om man upplevde sig som självständig i förhållande till kamraterna. Inga klara skillnader förelåg emellertid mel- lan ja-grupp och nej-grupp i dessa avseen- den.
Studieinriktning
Studieinriktningen belystes genom uppgifter om fakultetstillhörighet och om huvudämne.
Beträffande fakulteterna förelåg skill- nader mellan ja— och nej-gruppen endast för männens del och beträffande humanistisk fakultet. Av alla män i materialet var 16 %
Tabell 6.24. Politiska sympatier.
inskrivna vid humanistisk fakultet. Mot- svarande siffror för nej-gruppen var 13 % och för ja-gruppen 26 % (d % = 13,0 : 7,8). Samma förhållande gällde män med minst fem brukstillfällen, som till 36 % tillhörde denna fakultet (d % = 23,2 1- 10,6). Beträffande studieämne framkom att männen i ja—gruppen oftare än männen i nej-gruppen läste ämnena pedagogik, psy- kologi och sociologi. 26 % av männen med minst fem brukstillfällen läste dessa äm— nen. Vid jämförelse med nej-gruppen är detta en klar skillnad.
4.6.6 Politiska sympatier och politiskt in- tresse
Respondenterna fick i svarsformuläret ange med vilket av de politiska partierna de sympatiserade mest. Resultaten framgår av
Erfarenhet av cannabis
Män
Nej Ja (n=385) (n=101) % % Vpk 4 31 'Soc. dem. 22 20 Fp 32 16 Cp 3 ] Högern 29 21 KDS 1 _ Vet ej 10 12
100 100
Kvinnor
1 gång 2—4 ggr 5— ggr Nej Ja (n—31)(n—31)(n—-39) (n—207) (n—37) % % % % %
6 16 62 8 35 26 23 13 19 19 29 16 5 30 19 _ 3 _ 2 _ 26 29 10 24 16 13 13 10 15 11
100 100 100 98 100
tabell 6.24.
För både män och kvinnor förelåg skill- nader mellan ja- och nej-grupper i fråga om Vpk-, fp- och högersympatier. Bland män- nen var andelen Vpk-sympatisörer i nej- gruppen 4 % och i ja-gruppen 31 % (d % = 27 1- 6,6). Andelen Vpk-sympati- sörer ökade starkt med antalet brukstill- fällen, gruppen med störst antal brukstill- fällen svarar i huvudsak för skillnaden mel- lan nej- och ja-grupp.
Omvända förhållanden förelåg betr. bor- gerliga sympatier. Andelen fp-sympatisörer var t.ex. 32 % i nej-gruppen mot 16% ija-gruppen (d % =16 i 9,8).
Liknande skillnader framkom mellan kvinnliga nej- och ja-grupper. Andelen vpk- sympatisörer var 8 % resp. 35 % (d % = 27 i 11,6).
Samma mönster visade sig vid jämförel- ser mellan benägna och obenägna, såväl bland dem med som bland dem utan er- farenhet av cannabis. Bland de benägna med erfarenhet av cannabis sympatiserade 44 % med vpk mot 14% bland de obe— nägna (d % = 30 i 18,7). Bland dem utan erfarenhet av cannabis framträdde en klar skillnad mellan grupperna när det gäll- de höger—vänster-sympatier. En större del av de benägna sympatiserade med soc.dem. och vpk (37 % resp. 22 %, d% = 15 i 10,6) och en betydligt större del av de obenägna sympatiserade med högern (34 % resp. 14 %, d % = 20 1— 10,2).
Skattning av det politiska intresset gjor- des med hjälp av frågan: >>Hur skulle Du vilja bedöma Ditt politiska intresse?» (svars- alternativ: »Mycket intresserad», »Intresse- rad», »Följer med», »Ganska ointresserad,» »Mycket ointresserad»).
Bland männen framträdde skillnad en- dast mellan nej-gruppen och gruppen med fem eller flera brukstillfällen. Andelen som uttryckte intresse (»Mycket intresserad» + »Intresserad») var 61 % i nej—gruppen mot 79 % iden andra (d % = 18 i 16,0).
Bland kvinnorna var motsvarande vär- den 32% resp. 51%, (d % =191—16,9).
Det är för männens del alltså tydligt att de stora skillnaderna i fråga om politiska
sympatier och politiskt intresse förelåg framför allt mellan gruppen med fem eller flera brukstillfällen och de övriga grupper- na.
Det kan påpekas att analysen också visa— de att benägenheten att pröva eller fort- sätta att ta cannabis följde en »höger—väns- ter-skala», där de som sympatiserade med soc.dem. intog en mellanposition.
Slutligen vill vi understryka att man uti- från uppgifter om prefererat parti inte kan dra slutsatser om partitillhörighet eller ak- tivt politiskt deltagande. Naturligtvis kan man inte heller dra slutsatser om attityder till Och erfarenheter av cannabis bland an— slutna till olika partier eller bland politiskt aktiva.
4.6.7 Sammanfattning
Män med erfarenhet av cannabis (ja-grup- pen) har i något större utsträckning vuxit upp i större samhällen (> 50 000 inv.). Som visades i avsnitt 4.3 var också expositionen för cannabis betydligt större i större sam- hällen.
Både män och kvinnor i ja-gruppen hade i mindre utsträckning vuxit upp hos båda föräldrarna, särskilt gällde detta män med större erfarenhet av cannabis.
I hela materialet kommer 14 % av män— nen och 9 % av kvinnorna från socialgrupp 3. Män med större erfarenhet av cannabis kommer i något större utsträckning än öv— riga från socialgrupp 1.
Ja-grupperna uppgav i betydligt större omfattning att föräldrarna inte kommit bra överens under deras uppväxt, särskilt gällde detta männen med större erfarenhet av can— nabis. Liknande tendens fanns också inom nej-gruppen, där de som var benägna för cannabis oftare än obenägna uppgav sämre relationer mellan föräldrarna.
Männen i ja-gruppen uppgav oftare att nervösa besvär förekommit i familjen.
Stora skillnader uppkom i fråga om skol- anpassning: ja-grupperna, och de benägna i nej-gruppen, uppgav sämre Skoltrivsel, me— ra skolk och oftare att de under skoltiden upplevt sig som avvikande från kamraterna. Däremot hade de inte sämre studentbetyg
Likaså uppkom stora skillnader i fråga om relationer till föräldrarna, fr. a. när det gäll- de trivsel i hemmet och konflikter med för- äldrarna under uppväxten, men också när det gällde kritik av föräldrarnas värdering- ar, grad av självständighet gentemot för- äldrarna och svårigheter att i nuvarande ålder diskutera personliga problem med dem. Genomgående uppgav ja-grupperna, och de benägna sämre relationer, större kri- tik och större självständighet.
Ja-grupperna och benägna angav i större utsträckning att deras grad av frihet under uppväxten skilt sig från jämnårigas, och tenderade att karakterisera sin uppfostran som auktoritär snarare än demokratisk.
Ja-grupperna och de benägna uppgav of- tare nervösa besvär av olika slag.
Ja—grupperna och de benägna uppgav of- tare olust inför personer i auktoritetsposi- tion.
Resultaten av en »avskärmningsskala» ta- lar för att studenter som tar avstånd från cannabis också uppvisar en större grad av »avskärmning» eller »censurering av verk- ligheten».
Ja-grupperna och de benägna var mind- re yrkesinriktade än övriga. De uppgav också i mindre utsträckning än de övriga att studierna var relevanta för framtiden och att det är mycket viktigt att förbereda den framtida yrkesrollen.
Dessa grupper uppgav betydligt större alkohol- och tobakskonsumtion. De hade också börjat röka tobak vid yngre ålder.
De använde också i större utsträckning sömnmedel, nervlugnande och smärtstillan- de medel, och uppgav oftare att de som bara fått dessa medel av sina föräldrar, och dessutom oftare att deras egna föräldrar själva använt dessa medel.
Även frekvensen av uppgivna »normav— vikelser» (t. ex. snatteri, skolk, att ha kört motorfordon med otillåten mängd alkohol i kroppen, och att blivit föremål för utred- ning av polis/barnavårdsnämnd) var högre i ja—grupperna, och i viss mån bland benägna utan erfarenhet av cannabis.
Dessa grupper hade ett större umgänge,
även mera umgänge med andra studenter, än de övriga. De uppgav också oftare att de hade egen bostad och att de bodde i själva Stockholm.
Beträffande fakultet och studieämne visa- de sig männen i ja-gruppen överrepresente- rade på humanistisk fakultet och i ämnes- gruppen pedagogik—psykologi—sociologi.
Också när det gällde politiskt intresse och politiska sympatier fanns skillnader. Män och kvinnor i ja-gruppen angav i långt stör- re utsträckning än övriga att de mest sym- patiserade med vänsterpartiet kommunister- na, särskilt gällde detta männen med många brukstillfällen. Denna sistnämnda grupp an- gav också starkare politiskt intresse.
4.6.8 Kommentarer
Av de 491 männen har 101 uppgivit att de åtminstone någon gång tagit cannabis. Yt- terligare 101 har uppgivit att de aldrig gjort det, men att de inte heller tar kategoriskt av- stånd från tanken att göra det. Tillsammans skiljer sig en stor del av dessa 202 studen- ter — i denna kommentar för enkelhetens skull kallade cannabisbenägna — från de övriga, som tar bestämt avstånd från can- nabis (uttryckt dels genom att de aldrig ta- git medlet och dels genom att de kategoriskt deklarerar sig inte heller vilja göra det), i fråga om en rad erfarenheter, egenskaper och attityder.
Detta mönster av erfarenheter, egenska- per och attityder antyder, tror vi, en psy- kologisk och social bakgrund till det som denna undersökning gällt: benägenhet att använda eller åtminstone pröva cannabis. Benägenheten är med andra ord en liten del av ett sammanhängande personlighets- mönster som delvis funnits redan under uppväxten.
Vi kan kommentera detta mönster på följande sätt: Som vi har sett ingår inte några handikapp i form av sämre studiebe- gåvning (eller i varje fall sämre studenthe- tyg) eller sämre ekonomisk bakgrund. Där- emot är en betydligt lägre grad av harmoni i relationerna till föräldrarna, och inom stu- denterna själva, ett framträdande drag. Hög-
re frekvens av nervösa symtom och av (åtminstone under uppväxten) normbrytande beteenden, och större konsumtion av tobak, alkohol och läkemedel, ingår också.
Vidare ingår i mönstret en radikal poli- tisk inriktning, och en mera vag studie- och yrkesinriktning som kan sägas snarare syfta till att explorera sig själv och omvärl- den än till att förbereda en karriär.
Det bör nu noteras att denna beskrivning inte grundar sig på uppgifter om vad som faktiskt skett, utan på vad studenterna minns eller vill uppge. Det är därför inte otroligt 'att denna negativt färgade rapportering är påverkad av studenternas egna inställningar eller tolkningar av vad som skett, och att skillnaden i t. ex. uppväxtvillkor därför in- te i realiteten varit så stor som den ter sig i studenternas uppgifter. De som av någon anledning är måna om att ge en ur konven- tionella synpunkter avvikande eller klander- värd bild av sig och sin situation kan över- driva åt ett håll, medan de som har den motsatta tendensen kan överdriva åt mot- satt håll, och därmed förstärka skillnaden.
Det är frestande att försöka ge en gene- raliserande beskrivning eller tolkning av det- ta mönster. Givetvis utgör det bara en del av det eller de sammanhang som skulle kun- na erhållas med andra undersökningsinstru— ment. Sådana generaliserande beskrivningar eller tolkningar kan därför bara betraktas som försöksvisa extrapoleringar av under- sökningens resultat. De kan också göras på många sätt.
Vi tror att det är viktigt att uppmärksam- ma den betydelse som inte bara olika ter- minologier, utan också olika — och ofta im- plicita — värderingar, har för valet av be- skrivning.
En nära till hands liggande beskrivnings- modell är den psykiatriska, enligt vilken mönstret får rollen av symtom på intra- psykiska störningar: dessa cannabisbenägna studenter är (tidigt) emotionellt störda i större utsträckning än de icke cannabisbe- nägna. Dels uppvisar de neurotiska sym- tom, dels mera utagerande eller karaktärs- störda sådana. IntreSSet för cannabis är bara ett av många tecken på omogenhet, adoles-
censproblematik, neurotiska konflikter, bris- tande impulskontroll och bristande överjags- funktioner.
En sociologisk modell karakteriserar inte de cannabisbenägna som abnorma, utan strukturerar beskrivningen som en förkla- ring av avvikande beteenden: dessa studen- ter är i hög grad alienerade med karakte- ristiska attityder, och de har lärt in vissa beteenden i delgrupper med avvikande och protestbetonade delnormer. Deras reaktio- ner på normkonflikter i samhället är annor- lunda och starkare än de övrigas.
En annan beskrivning, i vardagstermer, är »neutral» både vad gäller värderingen av och förklaringen till de avvikande beteen- dena: Med benägenheten att pröva canna- bis sammanhänger en tendens att betrakta sin tidigare och aktuella situation -— liksom samhällssituationen i stort - som otillfreds- ställande, och att generellt betrakta tillva- ron som mera problemfylld. De benägna uppvisar en kritisk och sensibel, eller »över- känslig», inställning'till sig själva, till sin uppväxt och till omvärlden. De tycks såle- des vara missnöjda med sitt förflutna, med sitt närvarande och med de framtidsperspek- tiv som erbjuds, och visar tecken till att på olika sätt — medvetet och omedvetet — söka förändringar.
En fjärde beskrivning, slutligen, är men- tral» på förklaringsplanet men snarast posi- tiv i värderingen av beteendena och attity- derna: de cannabisbenägna uppvisar en läg- re tendens att skärma av obehagliga erfa- renheter och att »censurera verkligheten», större självständighet och mindre stereotypt rolltagande, större nyfikenhet på upplevel- ser och större behov att explorera sig själva och omvärlden. De skulle kanske kunna kal- las tabuprövare.
Till sist vill vi ge några reflexioner om samspelet mellan sådana »cannabisintresse- rade» som beskrivits här och personer eller auktoriteter (myndigheter) som har motsat- ta attityder.
Sannolikt reagerar de »cannabisintressera- de» inte på samma sätt som andra på åt- gärder mot cannabisbruk (t. ex. kriminal-
politiska åtgärder, information av olika slag, officiella deklarationer). Deras beteenden och attityder formas delvis som protest och/ eller som »självuppfyllande profetia» på grund av omgivningens karakteristik och bemötande av dem själva. Åtgärder för att motverka intresset för cannabis måste utfor- mas med hänsyn till — det ofullständigt kända — sammanhanget mellan detta in- tresse och andra egenskaper.
Appendix
Sedan denna rapport sammanställts har re- sultaten av två likartade undersökningar kommit oss tillhanda. Då båda gäller nar- kotikabruk bland studenter, och båda har med vår undersökning anmärkningsvärt pa- rallella resultat, återger vi här i kort sam- mandrag de viktigaste fynden.
1. »Narkotikaundersökning», Eriksson, E., Gustafsson, 1. och Ågerup, B., Hälso- vårdsdelegationen, Stiftelsen Göteborgsstu- denternas Hälsovårds- och motionsidrotts- nämnd, Stencil (Preliminär rapport) 1969.
Undersökningen syftade till att kartläg- ga inställningen till och spridningen av nar- kotika och jämställda medel bland studen- ter i Göteborg, samt att försöka beskriva gruppen cannabisbrukare.
Ur en undersökningspopulation definierad som studerande födda 1934 eller senare, in- skrivna vid Göteborgs Universitet och hög- skolor, drogs ett stickprov (obundet slumpmäs- sigt urva') av 514 personer. Ti'l dessa utsän- des ett frågeformulär med frågor delvis häm- tade ur vårt formulär. Bortfallet var ca 13 %.
En jämförelse mellan dem som svarat tidigt resp. sent med avseende på rapporterad an- vändning av narkotika gav inga skillnader. Det— ta tolkades som ett visst stöd för antagandet att bortfallsgruppen inte varit särskilt belastad av personer med sådan användning.
Resultat: 1. Förekomst: Cannabis hade ta- gits av männen i 12 % (över 10 gånger av 4 %), av kvinnorna i 8 %. Centralstimule- rande medel peroralt hade tagits av männen i 6 %, kvinnorna 5 %. Centralstimulerande
medel i injektion hade tagits i hela materia- let av ca 0,5 %, samma storleksordning gäl- ler erfarenheter av morfin, opium och LSD. Cannabisbruket verkade att som regel vara sporadiskt.
2. Debutomständigheter (cannabis): 25 % hade debuterat utomlands, en tredjedel före 20-årsåldern, ungefär lika många före som efter påbörjandet av högre studier. Så gott som samtliga hade försetts med medlet av vänner. Rekryteringen uppvisade lika stora an- delar (30 %) för 1966 och tidigare, 1967, och vårterminen och sommaren 1968. Tids- perioden höstterminen 1968 — mars 1969 (då undersökningen gjordes) uppvisar pro- portionsvis betydligt lägre siffra (11 %).
3. Exposition: 65 % uppgav sig känna någon som prövat cannabis, 12 % uppgav sig ha bekanta som »ofta använder» can- nabis. 19 % uppgav sig ha blivit erbjudna pröva cannabis före 1968, 18 % under ti— den 1968—1969.
4. Studenternas skattning av förekomsten av narkotikabruk bland studenter i Göte- borg visade en grov överskattning av can- nabisbruket, och i viss mån också betr. bru- ket av andra medel.
5. Data betr. dem som tagit cannabis: Flertalet kom från storstad, tillhörde de yngre studenterna och var inskrivna 1965 och senare. De var överrepresenterade bland studerande på den »beteendevetenskap'iga sektionen» (pedagogik, psykologi, sociolo-
gi). De som tagit cannabis (och de för cannabis benägna bland dem som inte tagit cannabis) var i högre grad kritiska mot för- äldrarnas normer och värderingar, ansåg i mindre utsträckning det vara viktigt att förbereda den framtida yrkesrollen, och ha- de i stor utsträckning politiska vänstersym- patier.
2. »Students and Drugs». Drugs II: Col- lege and High School Observations», Blum R. H. and Associates, Jossey-Bass Inc.,San Francisco 1969.
Denna undersökning, vars frågeformulär till innehåll och konstruktion givit många uppslag till det formulär som vi använt, är en intervjuundersökning av drygt 1300 col- lege- och high school-studerande övervägan- de i åldern 18—21 år. Bortfallet var obetyd- ligt.
Frekvensen av rapporterad användning av narkotika var i starkt stigande jämfört med tidigare undersökningar, och högre än i vår undersökning. Särskilt gäller detta hal- lucinogener (LSD m.fl.) och centralstimu- lantia peroralt, men också cannabis (dvs. marihuana).
Blum fann ett konsekvent mönster av skillnader i erfarenheter och attityder mel- lan dem som tagit narkotika och dem som inte gjort det. De förra kom i större ut- sträckning från familjer med hög inkomst, med konflikt mellan föräldrars och studen- ters värderingar, och från familjer som flyt- tat omkring. De karakteriserades bl.a. av att i större utsträckning läsa humaniora och beteendevetenskaper, vara missnöjda med sin studiesituation, och att inte finna ut- bildningen relevant för livs- och yrkesmål. Däremot fanns inga skillnader i fråga om betyg. De var pessimistiska om sin framtid, religiöst ointresserade och tyckte att livet tedde sig annorlunda än de väntat. Vidare hyste de oftare misstro mot auktoriteter, ansåg politiskt deltagande och aktivism mycket viktiga, upplevde en förändring av sina politiska sympatier från föräldrarnas och i riktning åt vänster, och sympatiserade mycket ofta med vänsterriktningar. De upp- levde sig som utanför en rad sociala iden-
titeter av lägre och högre ordning (familjen, ämneskamrater, studenter, amerikaner, medlemmar av den västerländska kulturen osv.). Ett mycket utmärkande drag för dem som tagit narkotika var också att lägga stor vikt vid att söka efter nya erfarenheter (»extremely important to seek new ex- perience»).
Case-finding survey angående narkotikamissbrukare
kända av olika myndigheter i Stor-Stockholm under tiden den 1 juli—31 december 1967
Gunborg Frej
5 .1 Inledning
Denna undersökningsrapport behandlar en s.k. case-finding survey av narkotikamiss- bruksfall, som under en viss bestämd tids- period inom ett visst bestämt område var kända av olika myndigheter, främst med sociala eller sjukvårdande uppgifter.
Undersökningen omfattade tidsmässigt sista halvåret 1967 och geografiskt det s.k. storstockholmsområdet.l
Målsättningen var att få en grov uppskatt- ning hur många narkotikamissbrukare av olika slag, som var kända av olika myn- dighetstyper inom ovan angivna tidsperiod och område.
5.2 Undervisningens planläggning
Undersökningen beslöts av narkomanvårds- kommittén. Genomförandet uppdrogs till Socialmedicinska institutionen, Karolinska institutet. Planläggningen påbörjades våren 1967.
Ett enkätformulär utformades.2 Vid de berörda myndigheterna3 skulle alla tjänste— män, som i sin arbetsutövning kom i kon- takt med narkotikamissbrukare,4 rapporte- ra dessa fall på enkätformulären till So- cialmedicinska institutionen.
Efter skrivelser till förvaltningscheferna för de olika myndigheterna insände dessa namn— och adressförteckningar på den per— sonal som skulle deltaga i undersökningen.5 Förteckning med namn och adresser på
alla läkare inom det aktuella området in- förskaffades också.
I juni månad 1967 utsändes skrivelser och enkätformulär till de personer som en- ligt ovan skulle tjänstgöra som uppgiftsläm- nare vid undersökningen.
Den 8 september 1967 övertog författa- ren till denna rapport administreringen av undersökningen.
5.3 T illvägagångssättet vid genomförandet av undersökningen
Undersökningsmaterialet kan sägas avgrän- sas genom följande steg vid bestämningen av undersökningens geografiska område
1 Exakt redogörelse för undersökningsområ- det lämnas i avsnittet »Tillvägagångssättet vid genomförandet av undersökningen». * För enkätformulärets innehåll redogörs i avsnittet »Tillvägagångssättet vid genomföran- det av undersökningen». ” De myndigheter som deltog i undersökning- en anges i avsnittet »Tillvågagångssättet vid genomförandet av undersökningen». ' Någon definition av begreppet narkotika- missbruk resp. missbrukare lämnades ej till de personer som skulle deltaga iundersökningen. Enkåtformuläret har som rubrik: »Kartlägg- ning av Medicin- och Giftmissbruk». I själva formuläret meddelas som upplysning till dem som skall fylla i formulären. att »allt bruk av marihuana, haschisch och LSD klassas som missbruk». 5 Dock ej barnavårdsnämnden och skolorna i Stockholm samt polisdistrikten inom under- sökningsområdet. Dessa myndigheter ville själva sköta informationen till tjänstemännen.
och myndighetstyper samt genom sättet att insamla materialet med hjälp av vissa nyc- kelpersoner.
I. Det geografiska område som denna »case-finding survey» eller kartläggning omfattar är Stockholms stad och den s.k. inre förortszonen i storstockholmsområdet. I denna zon ingår följande kommuner: Boo, Botkyrka, Danderyds köping, Djursholms stad, Huddinge, Järfälla, Lidingö stad, Märsta, Nacka stad, Saltsjöbadens köping, Sollentuna köping, Solna stad, Sundbybergs stad, Tyresö, Täby köping, Upplands Väs- by, Österhaninge.
II. Uppgiftslämnande myndigheter i de ovan nämnda kommunerna har indelats i följande grupper:
I. Socialvårdsmyndigheter.
2. Polisen.
3. Kriminalvårdsmyndigheter.
4. Skolor.
5. Sjukhus och privatpraktiserande läkav re som bedriver psykiatrisk sjukvård.
6. Somatisk sjukvård.
7. Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- missbrukare (RFHL).
1. Socialvårdsmyndigheterna är utanför Stockholms stad samtliga socialvårdsbyråer i egenskap av verkställande organ för bar- navårdsnämnd, socialnämnd och nykterhets- nämnd. Uppgiftslämnande myndigheter för socialvården i Stockholms stad består av
arbetsvårdsnämnden, barnavårdsnämnden, nykterhetsnämnden och socialnämnden. Då- varande Kungl. Socialstyrelsens skolbyrå har även lämnat uppgifter och har förts till denna grupp.
2. De polisdistrikt som omfattar eller be- rör delar av undersökningsområdet är Stock- holm,1 Danderyd, Handen (kommunerna Tyresö och Österhaninge),2 Huddinge (kom- munerna Huddinge och Botkyrka), Jakobs— berg, Lidingö, Märsta (Märsta kommun), Nacka (Boo kommun, Nacka stad och Salt- sjöbadens köping), Sollentuna, Solna (stä- derna Solna och Sundbyberg), Täby (Täby köping).
3. Fångvårdsanstalten Långholmen, skydds- konsulentema inom undersökningsområdet samt Skyddsvämet i Stockholm.
4. Samtliga skolor som faller under de kommunala skolmyndigheterna.
5. Förutom samtliga mentalsjukhus, psy- kiatriska och barnpsykiatriska kliniker samt läkare som uppgivit att de utövar psykiat— risk sjukvård ingår i denna grupp även specialpolikliniken vid Rålambshovs sjuk- hus, alkoholpolikliniken vid Mariapoliklini— ken (utom vad gäller personer under 21 år, då uppgifterna kommit via barnavårds- nämnden i Stockholm), Norra polikliniken och Stadshagspolikliniken. ,
6. I denna grupp ingår alla andra sjuk- hus och läkare som inte tillhör någon av de föregående grupperna.
7. RFHL har fått utgöra en egen grupp, då det inte är underställt någon myndighet. III. Uppgiftslämnarna inom de ovan an- givna myndighetsgrupperna, fördelar sig ef— ter yrkeskategori enligt tabell 1 nedan. Ett visst »bortfall» av uppgiftslämnare skedde under tiden undersökningen pågick. Tabell 2 nedan visar hur många personer av olika yrkeskategorier som meddelat, att de av olika anledningar ej skulle räknas som uppgiftslämnare. Som framgår av ta- bell 7 är det många uppgiftslämnare som
Tabell ]. Antal personer i olika yrkeskate- gorier som erhöll enkåtformulär.
Antal
Yrkeskategori personer Procent
Läkare 2 440:, 43 Socialvårdstjänstemän (inkl. kuratorer) 654 12 Sjuksköterskor 221 4 Psykologer 81 l Rektorer, lärare 80 1 Poliser 2 1271 38 Andra yrken 25 0
Totalt antal personer 5 628 100
1 Polisen i Stockholm deltog endast under tiden den 1/10—31/12 1967. * De aktuella kommunerna inom distrikten anges inom parenteserna. * Det stora antalet läkare beror på att skrivel- ser och enkätformulår utgick till samtliga läkare inom undersökningsområdet. ' Som tidigare nämnts i not 4 sid 194 ombesörj- de polisen distributionen av enkätformulären och informationen angående undersökningen in- ternt. Den angivna sili'ran härrör från uppgifter från polisen efter undersökningstidens slut.
Tabell 2. »Bortfallets» fördelning på yrkeskategorier och orsak.
Ej kontakt
Yrke med nark.
Läkare 205 Soo-vårdare 14 Sjuksköterskor Psykologer Rektorer Poliser Övrigt Totalt 230
Arbetar ej nu
Adressaten okänd
Ej angiven orsak Totalt
1 281 (12%)1 18 ($%) 6 (3%) 0 (0%) 7 (S%) 0 (0%) 3 (1%) 315 (6%)
uilller—a
21
1 Procenttalen inom parentes anger »bortfallsprocenten» för de olika yrkeskategorierna.
inte insänt några formulär men ej meddelat, att de inte har haft kontakt med narkotika- missbrukare i sitt arbete under den aktuella tidsperioden.
Totalt var det endast 6 % av de 5 628 personer, som engagerades i undersökning- en, som meddelade, att de ej kunde lämna några uppgifter.
Som väntat är det i huvudsak läkare som meddelat, att de ej kommer i kontakt med narkotikamissbrukare i sitt arbete. Läkare av alla kategorier fick, som tidigare angetts & not 1 under tabell 1, enkätformulär utan att först tillfrågas, om de kunde ha uppgif- ter att lämna. Övriga yrkeskategorier fick formulär endast om chefen för myndighe- ten i fråga ansåg, att de kunde komma i kontakt med narkotikamissbrukare i sitt arbete. Att inte någon polis meddelat, att han inte har några uppgifter att insända kan förklaras med att de enskilda poliserna inte haft någon direkt kontakt med under- sökningsadministrationen.
Som angavs i avsnittet »Undersökningens planläggning», utsändes i samband med att undersökningen började en informationsskri- velse och enkätformulär till varje uppgifts- lämnare; med de i samma avsnitt angivna undantagen. Påminnelsebrev med förnyad information om undersökningens syfte och metod utsändes den 27 september och den 15 december 1967.
5.4 Bearbetning
Som tidigare nämnts är undersökningen en case-finding survey. Undersökningsinstru-
mentet är ett enkätformulär, innehållande följande undersökningsvariabler:
I. Bakgrundsvariabler: Kön, ålder, civilstånd, nationalitet, yrke, kormnun, församling (endast för Stockholms stad).
II. Narkotikavariabler:
Preparat, intagningssätt, missbrukstid, miss- brukstyp,1 gulsot, spritmissbruk. III. Övriga undersökningsvariabler:
Grund till uppgifterna, uppgifternas tillför- litlighet, uppgiftsmyndighet, uppgiftslämna- rens tjänsteställning.
Undersökningsenhet är individen vilken rapporterats som narkotikamissbrukare. Samma individ kan ha rapporterats av flera uppgiftslämnare.
Först sorterades enkätformulären för var— je uppgiftslämnande myndighet efter indi- vidernas födelsedata. Endast en uppgift för varje individ från samma myndighet med- togs vid bearbetningen. Därefter jämfördes varje myndighet parvis med övriga myndig- heter. Antalet uppgiftslämnande myndighet per individ varierade mellan en till fem.
Alla uppgifter som inkom efter den 1 ja- nuari 1968 har kontrollerats angående tid- punkten då personen ifråga hade kontakt med den myndighet som insänt uppgifterna. De uppgifter som ej avsåg undersökningsti- den den 1/7—31/12 1967 medtogs ej i bear- betningen.
Nästa steg i bearbetningen var att utar- beta ett kodschema för ovannämnda un- dersökningsvariabler. De insamlade uppgif-
1 Om missbruket sker tillfälligt, periodiskt eller vanemässigt.
terna överfördes enligt detta kodschema till ett särskilt stansunderlag, varefter materia- let bearbetades maskinellt.
Då det förekom mer än en uppgiftsläm- nare för samma individ, fanns det ofta olika svar på frågorna (vilket kan ses som bevis för att reliabiliteten är låg). Då olika uppgif- ter förekom skulle följande kodningsregler tillämpas: Först skulle hänsyn tagas till uppgiftslämnarnas möjlighet eller förmåga att bedöma ett tillstånd eller företeelse. Om det t. ex. från en infektionsklinik meddelats, att en person haft gulsot, men andra upp- giftslämnare uppgivit, att så ej varit fallet, har uppgiften från infektionskliniken be- dömts som den korrekta. Samma har va- rit förhållandet vad gäller uppgiften an- gående spritmissbruk. Uppgifter från nyk- terhetsnämnder, psykiatrer och dylika upp- giftslämnare, som är uppmärksamma på pa— tienters alkoholvanor, har ansetts vara mer tillförlitliga än andra myndigheters. Då oli- ka uppgifter förekommit från två likställ- da myndigheter, vilket varit sällsynt med undantag av svar som avser missbruksti- dens längd och missbrukstypen, följdes ne-
danstående principer. Vid den förstnämn- da variabeln, missbrukstidens längd, har s.k. »fällande» princip använts och vid variabeln missbrukstyp »friande». Detta in- nebär att vid två olika tidsangivelser har den längsta tiden kodats och vid missbruks- typen svaret »tillfälligt» i stället för »perio- diskt» och det sistnämnda i stället för »vanemässigt». Med undantag av dessa fy- ra omnämnda variabler är svarskoderna in- te exklusiva, varför man kunnat ta hänsyn till olika uppgifter från olika uppgiftslämna- re. Då det i enstaka fall förekom olika uppgifter för bakgrundsvariablerna, kontrol- lerades uppgifterna i folkbokföringsregister- na.
Brist på information och motivation hos den enskilde uppgiftslämnaren, liksom den extra arbetsbörda ifyllandet och insamling- en av data innebär, är faktorer som man hela tiden måste beakta vid bedömningen av undersökningsresultaten. Det är en fel- källa som ej kan kontrolleras eller mätas. Validiteten och reliabiliteten i de uppgifter
som sänts in går inte heller att mäta i denna undersökning. Här skall endast på- pekas vissa brister i undersökningsinstru- mentet och i samband därmed upplysning- ar som lämnats av uppgiftslämnare samt iakttagelser vid bearbetningen (kodningen, se även föregående stycke).
Formuleringarna av vissa frågor och i synnerhet svarsalternativ i enkätformulä- ret är ur metodisk synpunkt inte invänd— ningsfria. Definitioner eller information om vad som skall mätas med de olika frågor- na har, med undantag av en fråga, ej läm- nats till de personer; som skulle fylla i formulären. Då det t. ex. finns svarsalter- nativ som lätt kan uppfattas på olika sätt av uppgiftslämnarna påverkar detta natur- ligtvis resultatens tillförlitlighet i negativ riktning. Det begränsade utrymmet vid s.k. öppna svar har gjort att det ibland varit svårt att veta till vilken delfråga svaren skall hänföras. Detta gäller främst fråga 1, där även delfrågorna är oklart formulera- de.1 Även vid fråga 5 kan kritik i detta av— seende framställas.1
Uppgifter inkom på 3 027 individer men för 368 var formulären ifyllda endast vad avser variablerna kön, ålder, nationalitet, intagningssätt, missbrukstid, grund till upp- gifterna, myndighet och uppgiftslämnarens tjänsteställning. »Uppgiftsmyndighet» för dessa individer är dr. Nils Bejerots »stick- märkesundersökning» vid kriminalpolisen i Stockholm. Sammanlagt inkom uppgifter för 844 individer från denna »myndighet». För 476 individer förekom uppgifter även från andra myndigheter, varför samtliga variabler kunde bearbetas för dessa indivi— der. De resterande 368 enkätformulären har emellertid inte kunnat bearbetas mer än vad avser de ovan uppräknade variabler- na. Denna brist i materialet bör ihågkom- mas vid tolkningen av procenttalen, då des— sa av ovannämnda anledning är beräknade på basen 2 659 individer för de variabler på vilka uppgift saknas i de nämnda 368 fallen. Vid bearbetningen sammanfördes uppgifterna från stickmärkesundersökningen
' Se bilaga A, enkätformuläret.
Tabell 3. Uppgiftslämnarnas bedömning av svarens tillförlitlighet.
Antal Procent Tillförlitliga 2 304 87 Osäkra 220 8 Vet ej 135 5 Totalt 2 659 100
med dem från polisen i Stockholms stad, då de individer som blir föremål för stick- märkesundersökning är anhållna och intag— na på arrestavdelningen vid kriminalpoli- sen i Stockholm.
Graden av tillförlitlighet för de lämnade uppgifterna har skattats av uppgiftslämnar- na. Tabell 3 visar resultatet härav.
Många uppgiftslämnare har meddelat un- dersökningsledaren, att de ansåg det yt- terst svårt att fylla i frågeformuläret, då de ansåg sig sakna information angående si- na klienters narkotikavanor och situation.
et är därför överraskande att i tabell 3 finna, att uppgifterna för 87 % av de full— ständigt ifyllda formulären har ansetts som tillförlitliga av uppgiftslämnarna. Man kan tänka sig två olika förklaringar härtill: om en tjänsteman med tystnadsplikt lämnar uppgifter till en undersökning av detta slag, gör han det endast för sådana fall som är säkert dokumenterade. Vidare kan man tän- ka sig att uppgifterna angetts som tillför- litliga i så stor utsträckning, antingen på grund av att uppgiftslämnarnas beteende påverkats av den vanliga benägenheten att försöka tillfredsställa undersökarens krav på honom, eller på grund av att det för upp- giftslämnaren själv känns otillfredsställande att uppge att uppgifterna är otillförlitliga, då det gäller upplysningar av konfidentiellt slag.
Resultatet i tabell 4 styrker det först- nämnda antagandet, att uppgiftslämnama huvudsakligen sänt in uppgifter angående narkotikamissbruk som är klart dokumen- terat i journal- eller aktmaterial.
Källa Antal Procent Personlig kännedom 201 7 Akt- eller journalmaterial 955 32 Intervju 72l 24 Personlig kännedom och akt- eller journalmaterial 233 8 Personlig kännedom och intervju 120 4 Akt- eller journalmaterial och intervju 395 13 Alla tre typerna av källor 294 10 Annan källa 82 3 Ej angiven källa 26 1 Totalt 3 027 100
5.5 Rapporterade narkotikamissbruksfall i förhållande till uppgiftsmyndighet och upp- giftslämnare
Som uppgavs i föregående avsnitt inkom uppgifter på 3 027 individer. Antalet in- komna enkätblanketter var, efter makule- ring vid mer än en uppgift från samma myndighet, 4 392.
Tabell 5 visar hur antalet uppgifter för- delar sig på de 3 027 individer uppgifterna avsåg.
Denna tabell visar att hela 69 % av indivi- derna rapporterats endast från en myndig- het. I tabell 6 kan man se hur de inkomna uppgifterna fördelar sig på de olika upp- giftsmyndigheterna.
Den »myndighet» som lämnat de flesta uppgifterna är stickmärkesundersökningen, som svarar för 19 % av det totala antalet uppgifter. Fall som därutöver rapporterats från polisen i Stockholm är endast 95. Detta resultat beror förmodligen på att po- liserna i Stockholm känner till Nils Beje- rots stickmärkesundersökning och ansett
Tabell 5. Antal uppgifter per individ.
Antal Procent En uppgift 2 081 69 Två uppgifter 633 21 Tre uppgifter 232 8 Fyra uppgifter 56 2 Fem uppgifter 25 1
Totalt 3 027 100
Myndighet
Antal upp- gifter gemen- samma med andra myn- digheter
Totalt antal uppg. Procent
___—”___—
Barnavårdsnåmnden i Stockholm Socialnämnden i Stockholm Nykterhetsnämnden i Stockholm Polisen i Stockholm Stickmärkesundersökningen Skolarna i Stockholm Socialvården utanför Stockholm Polisen utanför Stockholm Skolorna utanför Stockholm Mentalsjukhus och psykiatriska kliniker Specialpolikliniken vid Rålambshovs sjukhus Poliklinik 6 vid Roslagstulls sjukhus Andra infektionskliniker Övriga sjukhus och mottagningar Privatläkarmottagningar Fångvårdsanstalten Långholmen Kriminalvårdens frivård Socialstyrelsens skolbyrå Arbetsvårdsnämnden i Stockholm RFHL Okänd uppgiftslämnare
att det varit tillfyllest att fallen rapporte- rats av honom. En annan förklaring till denna bristfälliga rapportering från poli- sen i Stockholm, som uppgivit, att ett myc- ket stort antal personer engagerats i den- na undersökning,l kan vara, att det inte förekom någon direktkontakt mellan Social- medicinska institutionen och de enskilda uppgiftslämnarna vid polisen. Några infor- mations— eller påminnelsebrev har därför inte utgått till dessa. Ju fler led och anhalter som förekommer mellan en kommunika- tionskälla och mottagaren av ett medde- lande, ju större risk föreligger för att med- delandet aldrig skall nå fram eller nå mot- tagaren i förvanskat skick. Mot detta kan man invända, att polisen utanför Stock— holm sänt in ett ganska stort antal fall. Inte heller här förekom någon direktkon- takt mellan den enskilda uppgiftslämnaren och undersökningsledningen. Polisen utan- för Stockholm hade emellertid ordnat sin information och distribution av enkätformu- läret på ett annat sätt än polisen i Stock-
428 10 434 10 167 4 95 2 844 19 85 2 105 182 54 492 60 448 55 155 80 347 228 70 19 17 27
Totalt 4 392
201 226 63 24 476 33 67 1 12 18 204 38 250 25 66 16 246 160 56 8 8 14
2311
..4 _. HOONUIOON-ÄHOD—HHÄN
100
holm. Man hade inom de olika distrikten ut- sett en person som hade kontakt med under- sökningsledaren och som skötte kontakten med sina kolleger.
Bland myndigheter som tycks ha kontakt med ett stort antal narkotikamissbrukare kan nämnas barnavårdsnämnden i Stock- holm, socialnämnden i Stockholm, hepatit- mottagningen vid Roslagstulls sjukhus, psy- kiatriska sjukvårdsorgan samt kriminalvår- den. Vad gäller den sistnämnda kan påpe- kas, att det är anmärkningsvärt få rappor— ter från frivården i förhållande till antalet från Långholmen. Anmärkningsvärt få upp- gifter har lämnats från skolorna. Det kan även här påpekas, att någon direktkontakt förekom ej mellan uppgiftslämnama vid skolorna i Stockholm och undersöknings- ledningen.2 Detta kan således vara en orsak till att antalet rapporterade fall är så lågt från denna uppgiftsmyndighet.
1 Se tabell 1 och not 2 där under. ” Se not 4 sid. 195.
I kolumnen längst till höger i tabell 6 kan man se hur många rapporter de olika uppgiftsmyndigheterna har gemensamt med andra myndigheter. Det bör påpekas att det inte är antalet gemensamma individer. Av tabell 5 har det framgått att antalet in- divider som rapporterats från mer än en uppgiftsmyndighet är 946. Narkotikamiss- brukare som är rapporterade från myndig- heter med polisiära eller kriminalvården- de uppgifter är kända av andra myndighe- ter i större utsträckning än vad som genom- snittligt gäller. De personer som rapporte— rats av privatpraktiserande läkare är minst kända hos andra institutioner.
För att se vilka myndighetskombinatio- ner som var vanligast utfördes korstabule— ringar mellan de olika myndighetstyperna efter den indelning i sju grupper, för vilken redogjorts i avsnittet »Tillvägagångssättet vid genomförandet av undersökningen». I korthet blev resultaten följande: Vid två uppgiftslämnare är kombinationen po- lis—kriminalvård den vanligaste, därnäst polis—socialvård. Då det förekommer tre uppgiftslämnare för samma individ kommer de flesta uppgifterna från socialvård och polis, i nämnd ordning. En stor del av upp- gifterna härrör från krirninalvårdande och sjukvårdande myndigheter. Även då det gäl- ler personer som rapporterats från fyra el- ler fem myndigheter har de flesta uppgif- terna inkommit från socialvård, polis och kriminalvård. Som sammanfattning av den- na bearbetning kan man således konstate- ra, att ju fler rapporter som inflöt om en individ desto oftare befanns denne både er- hålla socialhjälp och vara krirninaliserad.
I tabell 1 har angivits hur uppgiftsläm- nama fördelade sig på olika yrkeskatego- rier. Tabell 7 skildrar hur många uppgif- ter som inkommit från dessa olika yrkes— kategorier.
Om man jämför denna tabell med tabell 1 kan man se att den yrkeskategori som mest kommer i kontakt med narkotika- missbrukare i sitt arbete är socialarbetar- na. 41 % av uppgifterna har lämnats av läkare. 865 uppgifter, ca hälften av alla lä— karuppgifterna, har lämnats av en läkare
Antal
Yrkestyp uppg. Procent Läkare 1 793 41 Socialvårdstjånstemän (inkl. kuratorer) ] 225 28 Sjuksköterskor 920 21 Psykologer 62 1 Rektorer, lärare 12 () Poliser 277 6 Övervakare 54 1 Övriga yrken 18 0 Okänt 31 1
Totalt antal uppgifter 4 392 100
vid vardera av uppgiftsmyndigheterna poli- klinik 6 vid Roslagstulls sjukhus, fångvårds- anstalten Långholmen och Socialstyrelsens skolbyrå. Antalet läkare, i förhållande till yrkeskårens storlek, som deltagit i under- sökningen är därför inte stort. Antalet sjuk— sköterskor är ännu mindre. 92% av de uppgifter som i tabell 7 uppgivits ha läm- nats av sjuksköterskor har lämnats från stickmärkesundersökningen, där en sjukskö- terska har skött rapporteringen. Som redan nämnts under tabell 6 har poliser och rekto- rer/ lärare lämnat anmärkningsvärt få upp—
gifter.
5.6 De rapporterade narkotikamissbrukarna
Undersökningsvariablerna, som avser de en- skilda narkotikamissbruksfallen, har presen- terats i avsnittet »Bearbetning». De har där delats in i två grupper: bakgrundsvariabler och narkotikavariabler. Undersökningsresul- taten skall här presenteras i samma ordning.
Frågeställningarna har varit följande:
1. Vad är det för grupper i samhället som är kända som narkotikamissbrukare av olika samhällsorgan?
2. Vilka missbruksvanor förekommer?
5 .6.1 Bakgrundsvariablerna
Antalet män är ungefär tre gånger så stort som antalet kvinnor. Om man jämför med normalpopulationen i undersöknings-
___—___—
Kön
Män Kvinnor
2 254 (74 %) 773 (26 %)
Ålder
Totalt
3 027 (100 %)
—15 år 16—17 18—20 21—25 26—30 31—40 41— Totalt 221 333 579 737 409 447 301 3 027 (7 %) (11 %) (19 %) (24 %) (14 %) (15 %) (10 %) (100 %) Civilstånd Ogift Gift Frånskild Änka/änk]. Okänt Totalt 1 948 271 341 23 76 2 659 (73 %) (10 %) (13 %) (1 %) (3 %) (100 %) Nationalitet
Övriga Övriga Utom- Svensk Norden Europa europeisk Okänt Totalt 2 973 39 7 2 6 3 027 (98 %) (l %) (0 %) (0 %) (O %) (100 %) Yrke Soc. gr. 1 Soc. gr. 2 Soc. gr. 3 Stud. Hemmafru Saknar anst. Totalt 7 364 1 144 4221 50 672 2 659 (0 %) (14 %) (43 %) (16 %) (2 %) (25 %) (100 %)
1 Av dessa var 217 grundskoleelever och 205 andra studerande.
området är kvinnorna alltså starkt under- representerade. Om man däremot jämför med statistik över grupper med avvikande beteende, är denna könsfördelning överras- kande i motsatt riktning. Kvinnorna brukar t. ett inom nykterhetsvården utgöra ca 5 % av klientelet och inom kriminalvården som helhet ca 8 %.1 Medianåldern är 23,6 år. 61 % av de rapporterade fallen var un- der 26 år. Det är ca dubbelt så stor an— del som i normalpopulationen.2 30 % av materialet finns i åldersgruppen 16—20 år, 25 % i åldersgrupperna över 30 år.
Då åldersfördelningen inte alls motsva- rar ålderspyramiden för undersökningsom- rådec, är det svårt att i en enkel frekvens— tabe] göra några jämförelser med normal—
populationens fördelning på olika civilstånd. I tabell 11 skall dock dylika jämförelser göras.
En fjärdedel av de 2659 personer för vilka det finns uppgift om sysselsättning saknade anställning. Det är troligt att den- na siffra är för låg. 1 enkätformuläret frå- gas nämligen endast efter »yrke eller hu- vudsaklig sysselsättning». Det finns ingen fråga, huruvida personen vid undersöknings- tillfället arbetade eller ej. Således är det troligt att uppgiftslämnarna ibland besva- rat denna fråga med det yrke som indivi- den tidigare haft eller med den titel som
* SOS, Socialvården 1965; SOS, Kriminal- vården 1966. = Statistisk Årsbok för Stockholms stad, 1967.
finns registrerad. Personer med yrken som klassificerats som socialgrupp 1 eller 2 en- ligt valstatistikens indelning är klart under- representerade. Socialgrupp 1 utgör endast 0,2 % och socialgrupp 2 14 %, medan so- cialgrupp 3 står för 43 % av fallen. Om man borträknar grupperna studerande, hem- mafruar och dem som saknar anställning, blir den procentuella fördelningen mellan socialgrupperna följande: Soc. gr. 1: 0,5 %, Soc. gr. 2: 24,0 %, Soc. gr. 3: 75,5 %. Då man tolkar dessa siffror, bör man komma ihåg att detta inte är en undersökning ge- nom vilken man skall undersöka narkotika- missbruk i normalpopulationen. Undersök- ningen gäller, som tidigare framhållits fö- rekomsten av narkotikamissbrukare som är kända av olika myndighetstyper. För alla slag av registrerat avvikande beteende är alltid socialgrupp ] och 2 underrepresen- terade. Även om man således måste räkna med »mörktal», måste man nog antaga att det är vanligare med narkotikamissbruk i lågstatusgrupper än i högstatusgrupper.
Utländska medborgare tycks enligt resul— tatet i denna tabell inte vara något problem vad gäller narkotika för de myndigheter som deltagit i undersökningen.
De två återstående bakgrundsvariablerna, bostadskommun och -församling, har av ta- bellariska skäl fått bilda egna tabeller.
Tabell 9 visar hur antalet missbruksfall fördelar sig på de kommuner som ingår i undersökningen.
Tre fjärdedelar av missbruksfallen var bosatta i Stockholms stad. Även om man tar hänsyn till befolkningsunderlaget, har myndigheterna i Stockholm fler narkotika— missbrukare bland sitt klientel än vad som är fallet i förortskommunerna.
De personer som var bosatta i Stockholm har undersökts även vad gäller vilken bo- stadsförsamling de tillhörde. I tabell 10 ne- dan har församlingarna sammanförts stads- delsvis. Då det inte med hjälp av försam- lingskoder går att avgränsa stadsdelarna Va- sastaden och Norrmalm, har dessa två stads- delar sammanförts i tabellen.
Söderort och Södermalm är de stadsde- lar från vilka huvuddelen av fallen rap-
Kommun Antal Procent Stockholm 1 999 75,1 Boo 13 0,4 Botkyrka 10 0,3 Danderyd 18 0,6 Djursholm 2 0,0 Huddinge 60 2,2 Järfälla 27 1.0 Lidingö 33 1,2 Märsta 16 0,6 Nacka 36 1,3 Saltsjöbaden 6 0,2 Sollentuna 25 0,9 Solna 69 2,5 Sundbyberg 50 1,8 Tyresö 33 1,2 Täby 27 1,0 Upplands Väsby 3 0,1 Österhaninge 31 1,1 Annan mantalsskrivnings- kommun 164 6,1 Okänt 37 1,3
Totalt 2 659 100
porterats. Största antalet narkotikamissbru- kare hade Enskede församling, 295 eller 15 %. Detta gäller även i förhållande till folkmängden i församlingen. Hägerstens för- samling svarade för 14 %, 288 personer.
I tabell 11 har bakgrundsvariablerna ål- der och kön hållits konstanta vid korstabu— lering med variablerna civilstånd, yrke — so- cialgrupp och bostadsort.
I den första avdelningen i tabellen ser man att antalet ensamstående är oproportio- nerligt stort och gifta oproportionerligt li- tet. Om man jämför procenttalen i de olika åldersgrupperna för varje civilståndstyp med motsvarande statistik för Stockholms stad, visar sig följande resultat vara de mest
Tabell 10. Antal missbruksfall fördelade efter stadsdel.
Stadsdel Antal Procent Vasastaden och Norrmalm 144 7 Östermalm 88 4 Kungsholmen 116 6 Södermalm 414 21 Västerort 231 12 Söderort 1 006 50 Totalt 1 999 100 SOU 1969: 53
Ålder och kön.
——15 år 16—17 18—20 21-25 26—30 31—40 41— M KVM KVM KVM KVM KVM KVM Kv
202 296 506 644 357 380 274
Totalt 2659 128 74 190 106 375 131 483 161 283 74 306 74 200 74
Ci vilstdnd Ogift 1948 128 74 190 106 374 125 415 116 178 31 133 10 58 10 Gift 27] 1 36 20 48 18 54 31 42 21 Frånskild 341 2 18 19 44 24 102 29 74 29 Änka/änkling 23 1 2 1 8 11 Okänt 76 1 2 14 6 13 1 15 3 18 3
Yrke-Soc.grupp
Soc.gr. 1 och 2 3711 1 3 19 34 42 29 33 50 25 66 20 41 8 Soc.gr. 3 1144 2 1 57 14 181 29 328 47 180 13 177 14 85 16 Grundskole- och andra studerande 422 122 71 48 37 59 20 41 7 11 2 2 2 Saku. anst. eller hemmafru 722' 4 1 82 36101 40 85 74 42 34 6140 72 50
Bostadsort Stockholm 1999 80 48 132 73 291 96 361 117 217 63 241 55 166 59 Övriga kommuner 459 43 20 40 24 63 27 87 29 41 7 35 14 18 11 Annan ort/okänd 201 5 6 18 9 21 8 35 15 25 4 30 5 16 4
* Soc.gr. 1, 7 personer ” Varav hemmafruar 50 personer
Ålder och kön.
———15 16—17 18—20 21—25 26—30 31—40 41— M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv 202 296 506 644 357 380 274
l 1 Tabell 1] a. Vertikal procentfördelning av tabell 11. l )
'Totalt 2659 128 74 190 106 375 131 483 161 283 74 306 74 200 74 Civilstånd Ogift 73 100 100 100 100 100 95 86 72 63 42 43 14 29 14 Om 10 1 7 12 17 24 18 42 21 28 Frånskild 13 2 4 12 16 32 33 39 37 39 Anka/änkling 1 1 1 1 4 15 Okänt 3 0 2 3 4 5 l 5 4 9 4
Yrke-Soc.grupp
Soc.gr. 1 och 2 14 1 2 18 9 32 6 20 18 34 22 27 21 11 Soc.gr. 3 43 2 1 30 13 48 22 68 29 64 18 59 19 43 22 ! Grundskole- och andra
studerande 16 95 96 25 35 16 15 8 4 4 3 1 1 Sakn. anst. eller hemmafr. 27 3 1 43 34 27 31 18 46 15 46 20 54 36 68
Bostadsort Stockholm 75 63 65 69 69 78 73 75 73 77 85 79 74 83 80 Övriga kommuner 17 34 27 21 23 17 21 18 18 14 9 11 19 9 15 Annan ort/okänd 8 4 8 9 8 6 6 7 9 9 5 10 7 8 5
avvikande: Av männen i åldersgruppen 31— 40 år är 44 % ogifta. Motsvarande siffra för åldersgruppen 30—44 år i Stockholms stad är 20 %. I samma åldersgrupp är 33 % frånskilda, mot 7 % i normalbefolkningen. 39 % av kvinnorna i detta material är från- skilda i den ovan nämnda åldersgruppen, medan jämförelsesiffran är 9 %. Den tred- je typen av ensamstående, änkor/änklingar, motsvarar i stort sett förekomsten i nor- malbefolkningen. Andelen gifta är anmärk- ningsvärt liten i åldersgrupperna över 25 år för båda könen. Avvikelserna från nor- malmaterialet är dock i detta avseende be- tydligt större för männen. Av 306 män i den tidigare nämnda åldersgruppen är en— dast 18 % gifta. Procentsiffran för jäm- förelsestatistiken är 72 % .1
I alla åldersgrupper utom den högsta, 41 år eller mer, är kvinnornas andel stör- re än männens i socialgrupp 2.2 Detta sammanhänger med att till socialgrupp 2 räknas affärsbiträden och kontorsanställ- da, vilka är överrepresenterade bland kvin- norna. I åldersgruppen 16—17 år domine- rar gruppen arbetslösa bland pojkarna, 43 %. Även bland flickorna är denna an- del stor, ungefär en tredjedel. I åldersgrup- perna över 20 år är det en markant skill- nad mellan könen ifråga om arbetslöshet. Till en del skulle denna skillnad kunna för- klaras av att andelen gifta är högre bland kvinnorna och att hemmafruarna därför skulle kunna ha påverkat resultatet. Skill- naderna mellan procenttalen »gifta» och »saknar anställning» för kvinnorna är dock så stora att hemmafruarna inte i nämn- värd grad kan ha påverkat detta resul- tat.
Ju äldre narkotikamissbrukaren är, ju vanligare är det att han bor i Stockholm. I den yngsta åldersgruppen kommer ca två tredjedelar från Stockholm och i den äldsta ca fyra femtedelar. Den tidigare förmoda- de bristfälliga rapporteringen från skolor- na i Stockholm kan naturligtvis ha påver- kat detta resultat.
I detta avsnitt skall narkotikavariablerna och därmed den andra frågeställningen be- handlas.
Fråga 1 i enkätformuläret lyder: »Vilket eller vilka medel missbrukas?» Svaret skul- le uppdelas i a) främst och b) även. Vid bearbetningen visade det sig att en mängd olika kombinationer av preparat hade an- givits på båda delfrågorna. Av denna an- ledning gjordes en korstabell för »främst använda medel» (tabell 12) och en lika- dan korstabell för »även använda medel». Den sistnämnda presenteras endast i sam- mandrag (tabell 13).
Det viktigaste resultatet i dessa tabel- ler är den helt dominerande roll central- stimulerande medel spelar. 1678 personer, 63 %, har uppgivits använda dylika medel enligt tabell 12. 70 av dessa använder det i kombination med opiater. Preludin är det vanligaste medlet bland de central- stimulerande; 1 487 personer, 57 %, använ- der det i eller utan kombination med andra medel. 670 personer har centralstimulantia som bipreparat. De flesta av dessa hade dock samma typ av preparat också som hu- vudpreparat. Efter korrigering för dubbel- räkning visade sig hela materialet innehål- la 1855, 70 %, missbrukare av centralsti- mulerande medel.
159 personer, 6 %, är i första hand opiat- missbrukare. Av dessa är det, som ovan nämnts, 70 personer som också har något centralstimulerande medel bland de främst använda. 76 individer, 3 %, har ingen an- nan typ av huvudpreparat. 294 har uppgi— vits ha opiatpreparat som »även använt me- del». Om man därifrån borträknar de 83 personer som också har ett dylikt preparat som huvudmedel, blir det sammanlagt 370 personer, 14 % , som missbrukar opiater.
483, 18 %, har cannabispreparat som hu- vudsakligt medel; 368, 14 %, utan något annat huvudpreparat. Totalt är det 731
* Statistisk Årsbok för Stockholms stad, 1967, sid 12, tabell 15. Jämförelsetalen är från den 1/11 1966. ” Angående socialgrupp 1 se not 1 till tabell 11.
Tabell 12. Främst använda medel.
] 2 Opia— Lugn/ 3 1 Sömn Cann.1+2 1+3 2+3 +3
Totalt ter
Totalt 2659 130 235 454
Inget av dessa medel
1+2 LSD Vet m.m.1 ej
22 3 4 57 225 1 526
100% S% 9% 17% 0% 1% 0% 0% 2% 8% 57%
1. Preludin 1024 39 % 17 18 49 5 2 19 914 2. Ritalina 71 3 % 4 2 1 64 3. Andra CSa 110 4 % 14 6 2 2 2 84 1+ 2 392 15 % 14 2 17 2 1 2 22 330 1+3 28 l % 1 1 2 24 2 + 3 10 0 % 2 2 6 1+2 + 3 43 2 % 2 3 1 l 5 30 Annat' 88 3 % 13 1 74 Vet ej 225 8 % 225 Inget av dessa medel 667 25 % 76 205 368 12 6
1 Cann.=cannabis. * m. m. = andra hallucinogener ' CS=centralstimulerande medel. ' Här ingår främst s. k. lösningsmedel men även alla oklassificerbara preparat.
personer, 27 %, som använder cannabis.
245, 9 %, missbrukar sömnmedel eller lugnande medel, varav 40 i kombination med annat huvudpreparat. Det är således 205,8 %, som har lugnande- eller sömn- medel som enda huvudpreparat. Samman- lagt är det 323, 12 %, som missbrukar denna typ av preparat.
Tabell 14 är en summarisk sammanfatt- ning av vad som sagts ovan eller vad som framgår av tabell 12.
Samtliga procenttal har liksom tidigare räknats med 2 659 som bas.
Tabellema 12—14 har således visat, att centralstimulantia är den mest använda pre-
Tabell 13. Även använda medel.
Preparat Antal Procent Opiater 1 12 4 Centralstimulantia 455 17 Cannabis 158 6 Lugnande-, sömnmedel 105 4 Opiater och central- stimulantia 108 4 Andra kombinationer med opiater 74 3 Andra kombinationer med centralstimulantia 107 4 Annat 93 3 Okänt 225 9 Inget bipreparat 1 222 48 Totalt 2 659 100
parattypen men att det även förekommer ett utbrett blandmissbruk.
Tabell 15 är en sammanställning av fre- kvenser och procenttal för övriga variabler som avser missbruksvanor.
Vid läsning av tabellerna 12—15 får man den uppfattningen att »medelknarkaren» va- nemässigt missbrukar centralstimulerande medel genom injektion och att hans miss- bruk pågått 1—2 år. Tabell 16 är ett försök att undersöka vilka missbruksmönster som förekommer.
Konstruktionen av de olika preparatgrup- perna bygger på en vag uppfattning om att preparaten kan inplaceras på en skala ef- ter »farlighetsgraden» hos de olika prepara- ten. Indelningen, eller tillvägagångssättet över huvud, är inte invändningsfri men har bedömts som en praktisk arbetsindelning. Om en individ missbrukar flera av de oli— ka preparattyperna, har han placerats i den grupp som ligger längst till vänster i ta- bellen av de aktuella typerna. En person som t. ex. använder något centralstimule- rande medel men också röker hasch har hänförts till den förstnämnda typen av missbrukare. Då det gäller intagningssättet har ett liknande tillvägagångssätt använts. Alla personer som uppgivits injicera, i eller utan kombination med andra intagnings- sätt, har förts till gruppen »injektion». En
Tabell 14. Totala antalet personer för olika typer av preparat.
Preparattyp
Opiater Centralstimulerande Cannabis Lugnande-/sömnmedel LSD el. dyl.
Annat
Totalt Antal
370 1 855 731 323
Tabell 15 . Narkotikavariabler utom missbruksmedel.
In tagningssätt Snifl'ning/ rökning Oralt Inj.
311 366 1 405 (10 %) (12 %) (46 %)
Missbruksrid Tillfälligt 1—2 mån. 3—12 mån.
108 159 518 (4 %) (5 %) (17 %)
Missbrukstyp
Tillf . Periodiskt Vanemåss.
491 695 1 148 (18 %) (26 %) (43 %)
Gulsat Nej Ja Troligen 932 946 84 (35 %) (36 %) (3 %)
Antal gånger gulsot 1 g 2 se 3 se
859 58 11 (91 %) (6 %) (1 %)
Årtal för senaste gången gulsot 1967 1966 1965
617 145 103
(65 %) (15 %)
Alkoholmissbruk Nej Ja
(11 %)
Vet ej1
1 317 685 657 (50 %) (26 %) (25 %)
Sn./rökn. Sn./rökn. Oralt + oralt + inj. + inj.
114 216 315 162 (10 %) (5 %) (4 %) (7 %)
l—2 år 3—6 år 1 019 687 (34 %) (23 %) Okänt 325 (12 %)
Okänt 697
(26 %)
4 gg Okänt 4 14
(0 %) (1 %) före 1965 Okänt
63 18 (7 %) (2 %)
Samtl. 3 typer
7 år el. mer
343 (11 %)
Huvudpreparat Antal %
159 1 678 483 245 57 88
Okänt Totalt 138 3 027 (5 %) (100%) Okänt Totalt 193 3 027 (6 %) (100 %) Totalt 2 659 (100 %)
Totalt 2 659 (100 %) Totalt 946 (100 %) Totalt 946 (100 %) Totalt
2 659 (100 %)
1 I enkätformuläret står svarsalternativet »osäkert». Det är därför svårt att veta vad som avsetts vid detta svarsalternativ. Man skulle kunna tänka sig att somliga menat att det eventuellt föreligger alkoholmissbruk.
person som både sniffar eller röker och tar oralt har förts till gruppen »sniffning/rök— ning».
Med anledning av att det i de olika grup— perna ingår åtskilliga individer med bland— missbruk ter sig vissa celler i första av— delningen av tabellen oförklarliga. Tenden- serna framträder dock klart. De flesta indi- vider som missbrukar opiater eller central- stimulantia injicerar, medan de som an- vänder lugnande mediciner eller sömnme— del intar sina medel genom munnen.
Som tidigare nämnts är typvärdet 1—2 år för den beräknade missbrukstiden. Me— dianmissbrukstiden är 2 år och 1 månad. För
opiatmissbrukare är typvärdet 9 år eller
er. Inte mindre än 30 % av fallen finns i denna klass. Typvärdet för dem som miss- brukar sömn- eller lugnande medel är 3-4 år. Det är sällsynt med cannabisrökare som hållit på mer än två år. Detta hänger för- modligen samman med att nästan alla, 90 %, i denna grupp tillhör de tre lägsta åldersklasserna, vilket framgår av den ne- dersta delen av tabellen. Ungefär samma fördelning på missbrukstid uppvisar grup- pen »annat», vilken till stor del består av thinnermissbrukare. 60 % av denna grupp är under 16 år.
Nedre delen av tabellen behandlar bak-
Tabell 16. Preparattypema i relation till övriga narkotikavariabler samt till ålder och kön.
Främst använt medel
Lugn/ Annat Opiater Cs Cannabis sömn medel Okänt Totalt 2 659 159 1 608 381 205 81 225 6 % 60 % 14 % 8 % 3 % 8 % Intagningssätt Injektion 1 730 136 1 437 73 15 5 64 SniH'nJrökning 425 8 35 300 1 71 10 Oralt 366 11 89 3 184 3 76 Annat/okänt 138 4 47 5 5 2 75 Missbrukstid — 5 mån 341 9 158 128 9 27 10 6—11 mån 314 8 187 92 2 16 9 1— 2 år 914 30 646 117 41 20 60 3—— 4 år 460 33 308 17 57 8 37 5— 6 år 147 15 92 2 26 12 7—— 8 år 97 10 64 16 2 5 9 år— 195 48 99 2 38 3 5 Okänt 191 6 54 23 16 5 87 Typ av missbruksvanor Tillfälligt 491 7 229 171 21 29 34 Periodiskt 695 17 487 60 52 26 53 Vanemässigt 1 148 124 774 100 100 11 39 Annat / okänt 325 11 118 50 32 15 99 Kön Man 1 965 132 1 212 291 119 60 151 Kvinna 694 27 396 90 86 21 74 Ålder —l 5 202 5 26 113 2 49 7 16——-l7 296 13 146 119 8 10 18—20 506 18 348 11 l 5 6 18 21—25 645 39 507 27 14 8 50 26—30 356 34 245 7 25 3 42 3 1—40 380 34 236 4 52 3 51 41— 274 16 100 107 4 47
Totalt 159 Tabell 16 a. Vertikal procentfördelning av tabell 16.
Främst använt medel
Opiater Cs nabis sömn
Annat medel
Can- Lugn/
Okänt
I 608 381 205 81 225
Intagningssätt Injektion 65 86 89 19 7 6 28 Sniffa/rökning 16 5 2 79 0 88 4 Oralt 14 7 6 1 90 4 34 Annat/okänt 5 3 3 1 2 2 33 Missbrukstid
— 5 mån 13 6 10 34 4 33 4 6—11 mån 12 5 12 24 1 20 4 1— 2 är 34 19 40 31 20 25 27 3— 4 år 17 21 19 4 28 10 16 5— 6 år 6 9 6 1 13 5 7— 8 är 4 6 4 8 2 2 9 år— 7 30 6 1 19 4 2 Okänt 7 4 3 6 8 6 39 Typ av missbruksvanor Tillfälligt 18 4 14 45 10 36 15 Periodiskt 26 11 30 16 25 32 24 Vanemässigt 43 78 48 26 49 14 17 Annat/okänt 12 7 7 13 16 19 44 Kön Man 74 83 75 76 58 74 67 Kvinna 26 17 25 24 42 26 33 Ålder
—15 8 3 2 30 1 60 3 16—17 11 8 9 31 10 4 1 8—20 1 9 1 1 22 29 2 7 8 21—25 24 25 32 7 7 10 22 26—30 13 21 15 2 12 4 19 31—40 14 21 15 1 25 4 23 41— 10 10 6 52 5 21 grundvariablemas, kön och ålder, fördel- helhet.
ning efter preparattyp. Den väntade köns- fördelningen, 3/4 män och 1/4 kvinnor, efter marginalfördelningen uteblir för opiatgrup- pen och gruppen för sömnmedel och lug- nande mediciner. Den sistnämnda gruppen har 58% män och 42% kvinnor. För opiatgruppen är könsfördelningen 83 re- spektive 17 procent.
Det föreligger, som redan nämnts, en klar övervikt för unga åldrar i grupperna »cannabis» och »annat». Däremot är 91 % av sömnmedelsmissbrukarna över 25 år. Även för opiatgruppen förekommer en viss förskjutning mot högre åldersgrupper i för- hållande till undersökningsmaterialet i sin
Som framgår av tabell 15 har till nar- kotikavariablerna också förts förekomst av' gulsot och alkoholmissbruk. 946 personer, 36% av 2659, uppgavs ha haft gulsot. Ytterligare 3 % uppgavs troligen ha haft gulsot. 685, 26 %, sades vara spritmissbru- kare.
Frågan som avsåg att mäta förekomst av alkoholmissbruk var oklar både vad gäller frågeformuleringen och svarsalterna- tiven. Med anledning härav och efter vad som framkommit vid samtal med en del uppgiftslämnare finns det viss anledning att misstänka att antalet uppgivna spritmissbru- kare är för lågt.
Det har ansetts vara av intresse att un- dersöka vilka personer som i detta mate- rial har haft gulsot respektive missbrukar alkohol (tabell 17 och 17 a).
Liksom i tabell 16 har utgångspunkten vid bearbetningen varit typen av missbruks- medel. Det bör uppmärksammas att pro- centtalen beräknats på antalet personer med gulsot respektive alkoholmissbruk inom de olika preparatgrupperna.
822 personer, 87 % av de 946 som haft gulsot, utgörs av missbrukare av central- stimulantia. Det är 51 % av samtliga i grup- pen »centralstimulantia». Vid en första blick kan det tyckas förvånande att 66 personer, 42 % av 159 opiatmissbrukare, har haft gulsot, då man allmänt anser, att morfinis-
ter inte brukar umgås i »knarkarkvartar» el- ler i dylika sällskap där narkotikamissbru- karna i allmänhet blir smittade av andra personer genom gemensamma infekterade sprutor. Som tidigare framhållits använder 70 personer av de 159 opiatmissbrukarna också centralstimulerande medel. Häri kan en förklaring ligga till det relativt sett stora antalet från morfinistema. Det bör även uppmärksammas att 86 % i denna grupp injicerade narkotikan. Totalt utgör opiat- missbrukarna endast 7 % av dem som haft gulsot.
Kvinnorna är något underrepresenterade. Den enda betydelsefulla gruppen, miss- brukama av centralstimulantia, har unge- fär samma köns- och åldersfördelning som
Tabell 17. Förekomst av. ulsot vid olika typer av missbruksmedel samt relationen till kön, ålder, intagningssätt och m sbrukstid.
Främst använt medel
Can- Lugn] Annat Opiater Cs nabis sömn medel Okänt Totalt 2 659 159 1 608 381 205 81 225 Bas gulsot 946 66 822 23 7 2 26 100 % 7 % 87 % 2 % 1 % O % 3 %
Kön Man 745 60 647 20 4 14 Kvinna 201 6 175 3 3 2 12 Ålder
——15 22 3 15 3 1 16—17 94 4 80 7 1 2 18 —20 239 8 216 1 1 4 21—25 299 20 268 2 1 8 26—30 140 15 120 1 4 31—40 1 14 15 91 3 5 41 — 38 1 32 2 3 Intagningssätt Injektion 898 64 796 16 4 2 16 Snilihing/rökning 11 1 3 7 Oralt 15 1 10 3 1 Annat/okänt 22 13 9 Missbrukstid
— 5 män 79 2 70 5 2 6—1 1 mån 116 2 108 2 1 3 1— 2 år 394 14 357 13 2 1 7 3— 4 år 184 17 160 1 1 5 5— 6 år 47 6 40 1 7— 8 år 30 3 26 1 9 år— 64 20 42 2 Okänt 32 2 19 2 9
”___—___—
Opiater Cs
_____—__________————-——————
To talt 2 659 159 Bas gulsot 946 66 36 % 42 % Kön Man 79 91 Kvinna 21 9 Ålder -——15 2 5 16—17 10 6 18—20 25 12 21—25 32 30 26—30 15 23 31—40 12 23 41 — 4 2 Intagningssätt Injektion 95 97 Sniffning/rökning 1 2 Oralt 2 2 Annat/okänt 2 Missbrukstid
—— 5 mån 8 3 6—11 mån 12 3 1— 2 år 42 21 3— 4 år 19 26 5— 6 år 5 9 7— 8 år 3 5 9 år— 7 30 Okänt 3 3
Främst använt medel
Annat medel
Can- nabis
Lugn/
sömn Okänt
1 608 381 205 81 225 822 23 7 2 26 51 % 6 % 3 % 2 % 12 % 79 87 57 54 21 13 43 100 46
2 13 50 10 30 50 8 26 48 15 33 9 14 31 15 14 15 11 43 19
4 29 12 97 70 57 100 62
0 30 1 43 4 2 35
9 22 8 13 9 50 12 43 57 29 50 27 19 4 14 19
5 14 3 14 5 29 2 9 35
___—_______—————————————-
den har i hela undersökningsmaterialet.
Som väntat är det de personer som inji- cerar som får gulsot, 95 % av samtliga. De 3 % som är markerade för »sniffning/ rökning» och »oralt» utgörs förmodligen av de tidigare nämnda »blandmissbrukama». Vad gäller tiden de använt narkotika är klas- sen »1—2 år» här ännu mer markerad än i föregående tabeller.
Det har företagits en efterundersökning av de patienter som 1964 vårdades på Ros- lagstulls sjukhus för inokulationshepatit.1 Detta material utgjordes till 77 % (n = 74) av personer som främst missbrukade cen- tralstimulerande medel. Dominansen är så- ledes påtagligare för denna grupp i det här undersökta materialet. Könsfördelning- en överensstämmer helt. Även åldersför-
delningen överensstämmer väl, dock med en viss förskjutning mot lägre åldrar i det- ta material i jämförelse med 1964 års he- patitmaterial. Självklart överensstämmer också materialen vad gäller intagningssätt. Missbrukstidens längd är meningslöst att jämföra, eftersom man inte för detta mate- rial vet hur länge missbruket pågått vid in- sjuknandet i gulsot. De slutsatser man med reservation för bristen på jämförbarhet mel— lan materialen skulle kunna dra av dessa re- sultat är att gulsotspatienterna under tiden 1964—1967 (65 % av gulsotsfallen i detta material inträffade 1967, se tabell 15) blivit något yngre och att centralstimulerande me-
1 Frej, Gunborg: sid. 281
Variabeln alkoholmissbruk har bearbe- tats på samma sätt som ovan visats vid gulsot. Tabell 18 visar resultaten.
Även i denna tabell är antalet personer som missbrukar centralstimulerande medel absolut sett störst. Om man däremot sätter antalet spritmissbrukare i relation till anta- let personer inom varje missbruksmedels- grupp, är den procentuella andelen sprit— missbrukare högst bland personer som främst missbrukar lugnande mediciner eller sömnmedel. Inte mindre än 54 % av denna grupp har uppgivits vara spritmissbrukare. Lägst andel spritmissbrukare har opiatgrup- pen, endast 11 %.
Kvinnorna är underrepresenterade bland spritmissbrukare i förhållande till hela un-
dersökningsmaterialet. Relativt sett är det flest kvinnor i gruppen som avser sömn- medelsmissbrukare. Procentfördelningen mellan könen är här 76 % män och 24 % kvinnor; alltså samma fördelning som i un- dersökningsmaterialet generellt.
Om man koncentrerar sig på de grupper som är tillräckligt stora för att det skall vara meningsfullt med procenttal, finner man att åldersfördelningen är i stort sett densamma som i hela materialet, dock med en svag tendens åt de högre åldersklasser- na.
Vad gäller intagningssättet av narkotikan är det vanligare med oral intagning bland dem som även missbrukar alkohol än bland övriga narkotikamissbrukare. Både absolut och relativt sett är dock injektion det främ-
Tabell 18. Förekomst av alkoholmissbruk vid olika typer av missbruksmedel samt relationen
till kön, ålder, intagningssätt och missbrukstid,
Främst använt medel
Can- Lugn/ Annat Opiater Cs nabis sömn medel Okänt Totalt 2 659 159 1 608 381 205 81 225 Bas spritmissbrukare 685 18 389 55 110 15 98 100% 3% 57% S% 16% 2% 14% Kön Man 575 15 331 47 84 15 83 Kvinna 1 10 3 58 8 26 15 Ålder —1 5 1 l 1 3 5 2 16—1 7 42 3 20 17 2 18—20 103 72 24 2 2 3 21—25 143 3 105 6 7 6 16 26—30 97 5 59 1 14 2 16 31—40 156 5 91 2 32 1 25 41 — 133 1 39 55 2 36 Intagningssätt Injektion 381 15 326 16 6 1 17 SniB'ning/rökning 68 1 10 39 1 12 5 Oralt 199 2 43 100 2 52 Annat/okänt 37 10 3 24 Missbrukstgd
—— 5 mån 81 2 42 27 6 2 2 6—11 mån 55 2 37 8 1 2 5 1— 2 år 221 153 16 23 3 26 3—-— 4 är 133 4 71 4 32 4 18 5— 6 är 48 2 27 12 7 7— 8 år 28 2 13 8 2 3 9— år 64 6 31 21 2 4 Okänt 54 15 7 32
__________—__-——————————
Opiater Cs
___________._.___———————————
Totalt 2 659 159
Bas spritmissbrukare 685 18
Kön Man 84 83 Kvinna 16 17 Ålder —15 2 6 16—17 6 17 18—20 15 21—25 21 17 26—30 14 28 31—40 23 28 41— 19 6 Intagningssätt Injektion 56 83 Sniffning/rökning 10 6 Oralt 29 1 1 Annat/okänt 5 Missbrukstid
—— 5 mån 12 11 6—1 1 mån 8 1 1 1— 2 år 32 3— 4 år 19 22 5—— 6 år 7 11 7—— 8 år 4 11 9— år 9 33 Okänt 8
Främst använt medel
26% 11%
Annat medel
Can- Lugn] nabis sömn Okänt
1 608 38 1 205 81 225
389 55 110 15 98 24% 15% 54% 19% 44%
85 85 76 100 84 15 15 24 15 1 9 13 5 31 2 19 44 2 13 3 27 11 6 40 16 15 2 13 13 16 23 4 29 7 26 10 50 13 37 84 29 5 7 17 3 71 1 80 5 11 91 13 53 3 3 24 11 49 5 13 2 10 15 1 13 5 39 29 21 20 27 18 7 29 27 18 7 11 7 3 7 13 3 8 19 13 4 4 6 33
_________________—————_——————
sta intagningssättet även bland dem som kombinerar alkohol och narkotika. Spritmissbruksgruppen skiljer sig inte från
övriga narkotikamissbrukare ifråga om missbrukstidens längd. 5.7 Narkotikamissbrukarna i förhållande till olika myndighetstyper
I avsnittet »Rapporterade narkotikamiss- bruksfall i förhållande till uppgiftsmyndig- het och uppgiftslämnare» har redogjorts för fördelningen av rapporter på de myndighe- ter som deltog i undersökningen.
Uppgiftsmyndigheterna har i detta av- snitt indelats i de grupper som presente- rades i avsnittet »Tillvägagångssättet vid ge- nomförandet av undersökningen». På grund
av det ringa antalet uppgifter från RFHL, 17 fall, har denna sjunde grupp uteslutits från bearbetningen.
Den förut använda indelningen av un- dersökningsvariablerna i bakgrundsvariab- ler och narkotikavariabler används även här (tabell 19 och 19 a). De två frågeställ- ningarna1 i anslutning till denna indelning av variablerna gäller således även denna del av bearbetningen, endast med den skillnaden att undersökningsvariablema här ställts i relation till olika typer av uppgiftsmyndig- heter.
Som redan framkommit av tabell 6 har socialvårdsmyndigheter och polisen, främst stickmärkesundersökningen, lämnat flest an-
1 Se sid 007.
tal uppgifter. Ca en tredjedel av undersök- ningsmaterialet har rapporterats från varde- ra av dessa myndighetstyper, ca en sjätte- del har rapporterats från psykiatriska vård- institutioner och ungefär lika många från kriminalvården, ca en fjärdedel har rappor- terats från läkare och sjukhus som utövar somatisk sjukvård, endast 2 % har rappor- terats från skolor.
Med undantag av kriminalvårdsfallen, där andelen kvinnor är betydligt lägre än i de övriga grupperna, är könsfördelningen unge- fär densamma i de olika grupperna.
Helt naturligt skiljer sig åldersfördel- ningen för skolorna avsevärt från marginal- fördelningen. Även socialvård och somatisk vård har en förskjutning mot yngre åldrar. Detta beror förmodligen på att i gruppen socialvård ingår uppgifter från barnavårds- nämnder och att gruppen somatisk vård till stor del består av uppgifter från poli- klinik 6 vid Roslagstulls sjukhus.1 Krimi-
nalvården och psykiatriska vårdinstitutio- ner har större andel från de högre ålders— grupperna än vad som är förhållandet i un- dersökningsmaterialet sammantaget. En- dast 47 fall under 21 år har rapporterats från kriminalvården. Om man undantar sko- lorna är det endast psykiatrisk vård som tyd- ligt skiljer sig från övriga myndighetstyper ifråga om civilståndsfördelningen. Andelen gifta och frånskilda är störst i denna grupp medan andelen ogifta är lägst. Möjligen kan detta resultat förklaras av att det, som ovan påpekats, föreligger en tendens mot högre åldersklasser i denna grupp.
Som tidigare visats i tabell 8 och i kom- mentarerna till denna tabell, dominerar per- soner från socialgrupp 3 samt de arbetslösa detta material. Bland polisklientelet och, i ännu högre grad, inom kriminalvården är andelen från socialgrupp 3 betydligt större
1 Se tabell 6
Tabell 19. Bakgrundsvariablema i relation till myndighetstyp.
Myndighetstyp.
Social- Psyk. Soma- Krimi- vård vård tisk vård nalvård Polisen Skolor Kön Totalt 3 027 1 123 536 708 525 1 085 138 Man 2 254 820 378 504 463 860 99 Kvinna 773 303 158 204 62 225 39 Ålder Totalt 3 027 1 123 536 708 525 1 085 138
—15 221 86 25 22 42 88 16—17 333 180 37 95 2 112 21 18—20 579 275 59 204 45 208 8 21—25 737 216 146 183 222 309 7 26—30 409 106 90 72 125 167 5 31—40 447 152 92 65 101 187 8 41— 301 108 87 67 30 60 1 Civilstånd Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Ogift 1 948 858 334 554 375 538 132 Gift 271 93 86 65 54 63 2 Förut gift 364 159 105 65 83 88 4 Okänt 76 1 3 1 1 24 13 28 Yrke Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Soc.gr. 1 och 2 371 124 101 120 74 90 2 Soc.gr. 3 1 144 448 191 328 360 375 15 Grundskole- och andra stud. 422 168 71 103 14 61 113 Saku. anst. el. hemmafru 7221 383 173 157 77 191 8 Bostadsort Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Stockholm 1 999 921 399 564 390 492 83 Övr. kommuner 459 153 101 111 73 166 53 Annan ort/okänd 201 49 36 33 62 59 2
1 Varav hemmafruar 50 personer. SOU 1969: 53
Tabell 19 a. Vertikal procentfördelning av tabell 19.
___________—————————————
vård
Kön Totalt 3 027 1 123 Man 74 73 Kvinna 26 27 Ålder Totalt 3 027 1 123
——15 7 8 16—17 11 16 18—20 19 24 21—25 24 19 26—30 14 9 31—40 15 14 41— 10 10 Civilstånd Totalt 2 659 1 123 Ogift 73 76 Gift 10 8 Förut gift 14 14 Okänt 3 1 Yrke Totalt 2 659 1 123 Soc.gr. 1 och 2 14 11 Soc.gr. 3 43 40 Grundskole- och andra stud. 16 15 Sakn. anst. eller hemmafru 27 34 Bostadsort Totalt 2 659 1 123 Stockholm 75 82 Övr. kommuner 17 14 Annan ort/känd 8 4
än i de övriga grupperna. Detta är inget oväntat resultat, eftersom kriminalstatisti- ken visar en markant överrepresentation av s.k. lågstatusyrken. Det låga antalet arbets- lösa i det sistnämnda klientelet är naturligt- vis helt felaktigt. Enligt tabell 6 var andelen uppgifter från Långholmen större än an- delen från frivården. Den läkare som skötte uppgiftslämningen från Långholmen har förmodligen lämnat uppgift på det yrke el- ler sysselsättning personerna hade haft fö- re intagningen på fångvårdsanstalt.1 Myn- digheter som utövar läkarvård har större andel personer från socialgrupp 1 och 2 än övriga myndighetstyper, vilket också var att vänta med hänsyn till statistik över 80- cialvårdens respektive sjukvårdens klientel iallmänhet.
Att fördelningen mellan Stockholm och övriga kommuner ifråga om bostadsort är annorlunda för polisen och skolorna är
Myndighetstyp .
Social-
___—____—_——_———
Psyk. Soma- Krimi- vård tiskvård nalvård Polisen Skolor
536 708 525 1 085 138 71 71 88 79 72 29 29 12 21 28
536 708 525 1 085 138
5 3 4 64 7 13 0 10 15 11 29 9 19 6 27 26 42 28 5 17 10 24 15 4 17 9 19 17 6 16 9 6 6 1
536 708 525 717 138 62 78 71 75 96 16 9 10 9 1 20 9 16 12 3
2 3 2 4
536 708 525 717 138 19 17 14 13 1 36 46 69 52 11 13 15 3 9 82 32 22 15 27 6
536 708 525 717 138 74 80 74 69 60 19 16 14 23 38
7 5 12 8 1 helt i överensstämmelse med vad som framgår av tabell 6 och kommentarerna till denna tabell. Att andelen från annan ort än de i undersökningen ingående kom- munerna är störst för kriminalvården är helt naturligt, eftersom en del av de intagna på Långholmen kommer från andra delar av Sverige. Stockholms överrepresentation in— om somatisk sjukvård beror förmodligen på det stora antalet uppgifter inom denna grupp från Roslagstulls sjukhus. Störst an- tal narkotikamissbrukare, både absolut sett och relativt sett för myndighetstypen, har socialvårdsmyndighetema i Stockholm.
I tabell 20 har klassindelningen av pre— paraten och intagningssätten skett efter samma principer som i tabellerna 16, 17 och 18.
Störst antal opiatmissbrukare förekom-
! Se kommentarerna till tabell 8.
mer inom den psykiatriska sjukvården, som också relativt sett har störst antal missbru- kare av denna typ.
Centralstimulantia dominerar dock i samtliga grupper utom i skolorna, där can- nabismissbrukarna utgör 64 %. 84 % i grup- pen kriminalvård består av personer som använder centralstimulerande medel. Mot- svarande siffra för somatisk vård och po- lisen är 78 %. Att missbruka lugnande me- del och sömnmedel är vanligast inom psy— kiatrisk sjukvård.
Som framgick av tabell 16 fanns det ett klart samband mellan preparattypen cen— tralstimulantia och intagningssättet injice- ring. Det är således helt i överensstämmelse
härmed som kriminalvård, polisen och so- matisk sjukvård har störst andel som tar narkotikan genom injektion. På samma sätt är det väntat att den psykiatriska sjukvården har störst andel som tar narkotikan oralt, då det var flest personer som använde lug- nande mediciner i denna grupp.
Långa missbrukstider, mer än två år, är vanligast inom psykiatrisk sjukvård och inom kriminalvården. Det var som framgick av tabell 19 dessa två grupper som hade en förskjutning mot högre åldersgrupper. Av samma anledning har skolorna korta miss- brukstider.
Det är vanligast med tillfällighetsmissbru- kare inom skolmaterialet, vilket förmodligen
Tabell 20. Narkotikavariablerna i relation till myndighetstyp.
Myndighetstyp.
Social- Psyk. Soma- Krimi- vård vård tisk vård nalvård Polisen Skolor Preparat Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Opiater 159 59 67 55 47 40 4 Centralstimulantia 1 608 601 315 552 442 562 25 Cannabis 381 210 48 27 14 58 89 Lugnande/Sömnmedel 205 69 87 46 1 11 1 Annat/Okänt 306 184 19 28 21 46 19 Intagningssätt Totalt 3 027 1 123 536 708 525 1 085 138 Injektion 2 098 669 356 591 477 981 33 Sniffning/Rökning 425 225 57 33 17 48 101 Oralt 366 169 117 62 14 19 ] Annat/okänt 138 60 6 22 17 37 3 Missbrukstid Totalt 3 027 1 123 536 708 525 1 085 138
— 5 mån 441 134 44 83 37 158 48 6—12 mån 344 141 47 98 37 108 28 1— 2 år 1 019 446 163 298 180 369 39 3— 6 år 687 236 150 130 182 287 7 7 år— 343 93 119 48 81 127 2 Okänt 193 73 13 51 8 36 14 Missbruksvanor Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Tillfälligt 491 190 56 141 54 70 46 Periodiskt 695 257 137 155 214 212 22 Vanemässigt 1 148 535 298 364 226 371 47 Okänt 325 141 45 48 31 64 23 Gulsot Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Nej 932 361 225 130 158 217 96 Ja 946 336 151 497 272 319 16 Troligen 84 36 30 12 24 35 2 Okänt 697 390 130 69 71 146 24 Spritmissbruk Totalt 2 659 1 123 536 708 525 717 138 Nej 1 317 507 234 399 343 416 91 Ja 685 343 167 136 83 133 8 Okänt 657 273 135 173 99 168 39
vård
Preparat Totalt 2 659 1 123 Opiater 6 5 Centralstimulantia 60 54 Cannabis 14 19 Lugnande/Sömnmedel 8 6 Annat/Okänt 12 16 Intagningssätt Totalt 3 027 1 123 Injektion 69 60 Sniffning/Rökning 14 20 Oralt 12 15 Annat/okänt 5 5 Missbrukstid Totalt 3 027 1 123
— 5 mån 15 12 6—12 mån 11 13 1—— 2 år 34 40 3— 6 år 23 21 7 år— 11 8 Okänt 6 7 Missbruksvanor Totalt 2 659 1 123 Tillfälligt 18 17 Periodiskt 26 23 Vanemässigt 43 48 Okänt 12 13 Gulsot Totalt 2 659 1 123 Nej 35 32 Ja 36 30 Troligen 3 3 Okänt 26 35 Spritmissbruk Totalt 2 659 1 123 Nej 50 45 Ja 26 31 Okänt 25 24 Tabell 20 a. Vertikal procentfördelning av tabell 20.
Myndighetstyp.
Social- Soma- Krimi- tisk vård nalvård Polisen Skolor
Psyk. värd
536 708 525 717 138 13 8 9 6 3 59 78 84 78 18
9 4 3 8 64 16 6 0 2 l 4 4 4 6 14
536 708 525 1 085 138 66 83 91 90 24 11 5 3 4 73 22 9 3 2 l
l 3 3 3 2 536 708 525 1 085 138 8 12 7 15 35 9 14 7 10 20 30 42 34 34 28 28 18 35 26 5 22 7 15 12 l 2 7 2 3 10
536 708 525 717 138 10 20 10 10 33 26 22 41 30 16 56 51 43 52 34
8 7 6 9 17
536 708 525 717 138 42 18 30 30 70 28 70 52 44 12
6 2 5 5 1 24 10 14 20 17
536 708 525 717 138 44 56 65 58 66 31 19 16 19 6 25 24 19 23 28
sammanhänger med typen av preparat där, cannabis. Psykiatrisk sjukvård, som hade flest opiatmissbrukare, har som väntat störst andel, 56 %, vanemissbrukare. Ca hälften av personerna som rapporterats från soma- tisk sjukvård och polisen har också beteck- nats som vanemissbrukare. Kanske bero- ende på institutionens karaktär har krimi- nalvården störst andel periodmissbrukare. Då det gäller förekomst av gulsot är det naturligt att somatisk sjukvård står för de flesta fallen. 70 % av alla inom denna grupp hade haft gulsot. Stor andel har också kriminalvården och polisen. Detta resultat är i överensstämmelse med att det i dessa grupper huvudsakligen injiceras cen-
tralstimulantia.
Det är förvånande att finna att kriminal— vården, med undantag av skolorna, har lägst andel av kombinerat sprit- och narkotika- missbruk.
5.8 Sammanfattning av undersökningsresul- raten
3 027 personer har rapporterats som narkoti- kamissbrukare. Av dessa bor 75 % i Stock- holm och där till övervägande del i de södra stadsdelarna.
Socialvårdsmyndigheter och polisen har rapporterat störst antal personer.
Tre fjärdedelar är män och en fjärde-
Medianåldern är 23,6 år. Endast 25 % är över 30 år.
Andelen ogifta och frånskilda är opro- portionerligt stor, liksom andelen gifta opro- portionerligt liten.
98 % är svenska medborgare. Personer från socialgrupp 3 dominerar. Minst en fjärdedel saknar arbete. Injicering av centralstimulerande medel är det vanligaste missbrukssättet. Ett ganska utbrett blandmissbruk förekommer dock.
Ca en fjärdedel har uppgivits vara al- koholmissbrukare.
Mer än en tredjedel har haft gulsot.
Slutligen bör återigen framhållas att de presenterade resultaten skall tolkas med stor försiktighet på grund av undersökningsme- todens karaktär och därmed förknippade brister.
Vid undersökningar av detta slag måste man alltid räkna med att antalet rapporte- rade fall är lägre än det faktiska antalet. Det finns inget som talar för att inte detta skulle gälla även i denna undersökning, där det, som tidigare framhållits, i vissa avseenden också förekom brister i den prak- tiska tillämpningen av den generella case- findingmetoden.
STRÄNGT KONFlDENTIELL UPPGIFT TlLL»KAROLlNSKA INSTITUTETS SOCIALMEDICINSKA iNSTITUTiON 11:11:1111111111111111811 ||nunuimzsuuuni-11stummamamuxumsuuuu1111nuununununnuunnunuuunnnununnu
ellernamn förnamn
[| iransk.
änka I l] änkling
[' VILKET ELLER VILKA MEDELMISSBRUKAS? Allt bruk av marihuana, haschisch och LSD klas- sas som missbruk.
R SKER MISS- BRU KEY?
al främst:
bl även:
Elunmllgt Dperlodlskt
Dvanemasslgt | El" gnagare] bodd ina
HAFT GULSOI?
FÖREKOMMER SAMT ! ' 11 l Gl ALKOHOLMISS' l BRU K?
Ella Eine] l:] osäkert
DADE PÅ?
Ovanstående uppgifter, som lämnas mot lullständigt sekretesskydd, bedömes vara
(orl, texta) den !
adress I inslilulion 57-65 fel
1 2 3 Dapolekare E rektor Dlarmaceut Elärare
:skdlerska
FÖR EV. KOMPLETTERANDE UPPGIFTER
Komrr FÅR EJ vmst
(om möjligt alla)
VAD ÄR MISSBRUKS- UPPGIFTERNA GRUN-
DsocialarbelareDövarvakara Clörälder 66 Dpsykolog [annan relation; vilken
8-9 IO—ll lZ-13 lå-lb Umm” född är män dag tbfnr
[jsvensk mb Bekant! nationalitet [:| utländsk mb Vilken nationalitet?
!] P VlLKElSAlT mms , ,, Hmm LÄNGE man: MISS- MEDLEI'IMEDLEN? Dsm (ning/r kning
Vid behov markera flera intagnlngssaltl Elokänt E HAR VEDERBÖRANDE
Eltahlettatning elc. BRUKU HÅ FÅGÅTT? lji'njekllon
år.
man]
Uppskattningsvts 11.49 50-51 Vid stor osäkerhet notera trolig mlssbrukslångd:
nja, säkert Nar? 54 Elia, troll-en När? 55 Duel DOkänt 55
5 IB'A l3894
Elpersanlig kännedom [jakt- eller journalmaterial Ddirektlnterviu Dannan källa
_lilliörlllliga [osäkra 55
196
(namnteckning)
4 (lexlul namnforlydllgnnae)
Dpolisman' [syskon 67
60 -67
S lBM 15594 8
abusus alii
Medicinalstyrelsen (nuvarande socialstyrel- sen) insarnlar från och med år 1962 från mentalsjukhus (sjukhus för huvudsakligen psykiatrisk vård) och psykiatriska kliniker (t.o.m. 1966 saknas barna- och ungdoms- psykiatriska kliniker) individualuppgifter rö- rande inom den slutna vården, under året, företagna utskrivningar. Uppgiftslämnare har varit statens och storstädernas mental- sjukhus (undantagna är sjukhus el. vårdav- delningar för vård av psykiskt efterblivna) samt de psykiatriska klinikerna vid lasarett. Uppgifter erhålls därjämte (fr.o.m. 1963) från de landstingsägda sjukhusen Mellringe och Hälsinge.
Ur detta material rörande utskrivna har samtliga med diagnosen abusus alii (323)
En analys av medicinalstatistikens fall av
Owe Hofmann Kaj Håkanson
för åren 1962 till 1964 finns redovisade i SOU 1967: 25 sidorna 88—93. Vissa jäm- förelsetabeller samt i denna framställning.
Antalet utskrivna där diagnosen abusus alii förekommit, antingen som huvuddiagnOS (1), andra eller tredje diagnos, finns redovi- ' sat i tabell 1. För år 1965 var totalantalet utskrivningar med intagningsdiagnOs abusus alii 1 614, varav 828 fall som huvuddiagnos. , År 1966 var siffrorna 2209 resp. 1149 i samt år 1967 5 233 resp. 2476. Tabellen delar upp de olika diagnoskategorierna på åldersklasser. Bortser man från tredjedia- gnosen följer åldersfördelningama varandra. i Man får vara försiktig med tolkningen av
i I | I för åren 1965—1967 tagits fram. Uppgifter !
diagram inkluderas
Tabell 1 . Utskrivningar där diagnosen abusus alii förekommit som huvuddiagnos, andra resp. tredje diagnos, fördelade på åldersklasser åren 1965—1967.
Ålder
___—___— Summa Diagnoskategori —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— utskr. % 1965 Huvuddiagnos (1) 4 59 97 105 112 194 127 130 828 51,3 Diagnos 2 —— 41 75 55 89 190 120 102 672 41,6 Diagnos 3 1 10 10 6 29 37 12 9 114 7,1 1966 Huvuddiagnos (1) 35 152 183 160 144 219 117 139 1 149 52,0 Diagnos 2 9 48 120 113 110 250 164 90 904 41,0 Diagnos 3 2 20 24 15 23 37 25 7 153 7,0 1967 Huvuddiagnos (1) 217 434 447 290 227 385 284 192 2 476 47,3 Diagnos 2 140 255 307 269 263 542 318 202 2 296 43,9 Diagnos 3 18 60 58 83 70 88 56 28 461 8,8
Ålder
Intagningsform Tabell 2. Intagningsform fördelad på åldersklasser för åren 1965—1966.
—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— utskr.
Summa
%
1965 Psyk. klin. (exkl. förli.) — 18 20 21 27 60 41 43 230 27,8 555 — 5 17 24 16 41 35 26 164 19,8 Vård, egen ansökan 1 10 24 20 25 37 18 18 153 18,5 Vård, ansökan av an. 2 22 32 27 25 41 21 36 206 24,9 Åter från Fu 1 4 4 11 19 12 11 s 67 8,1 Annan anledning 2 3 l 2 8 1,0 1966 Psyk. klin. (exkl. förii.) 10 42 46 30 30 66 25 39 288 25,1 55 5 11 24 33 36 34 65 47 45 295 25,7 Vård, egen ansökan 4 37 42 32 24 32 23 13 207 18,0 Vård, ansökan av au. 10 40 50 43 35 43 19 28 268 23,3 Åter från Fu — 8 11 16 20 12 2 14 83 7,2 Annan anledning — 1 l 3 1 1 1 — 8 0.7 Tabell 3. Intagningsform fördelad på åldersklasser för år 1967. Ålder ___—__— Summa Intagningsform —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— utskr. % Frivillig vård 140 250 237 202 137 253 208 144 1 571 63,4 Vård m. ansökan och vårdintyg 4 & 50 120 125 44 42 70 42 26 519 21,0 Vård m. ansökan och vårdintyg 7 5 8 26 14 6 17 15 5 4 95 3,8 Domstols förordnande 125 — 6 4 1 2 —— — — 13 0,5 Föröyttad — 2 2 1 1 2 — — 8 0,3 Åter från försöksutskrivn. 4 8 29 6 4 8 10 4 73 2,9 Vård enligt barnavårdslagen 7 —— -— —— _ — —— — 7 0,3 Intagen före år 1967 8 22 36 30 24 37 19 14 190 7,7
Summa 217 434 447 290 227 385 284 192 2 476 100
denna tabell då det är fråga om intagningar och ej individer (en individ kan ju ha skri- vits in och ut ett flertal gånger).
Då man vill studera intagningsformen för abusus alii finns det anledning att koncen- trera sig på dem som har denna diagnos som huvuddiagnos. Antalet var, som tidi- gare nämnts, 828, 1 149 och 2476 för åren 1965, 1966 samt 1967. Andelen intagna på
psykiatrisk klinik var (enl. tabell 2) 28 % år 1965. Resten var intagna på mentalsjuk- hus. För år 1966 var intagningsprocenten till psykiatrisk klinik 25 % och således 75 % till mentalsjukhus. Siffrorna för 1967 kan inte jämföras med tidigare år p. g. a. att primär— materialet ändrats. Detta framgår vid en jämförelse mellan tabellerna 2 och 3.
Missbruksmedel finns redovisat i 1967 vid) uppdelat på ålder och kön. Att märka års material. Tyvärr är det oftast med koden är att cannabis ej finns med på uppräknade 7960 (övr. medel vid psykogena tillstånd, or- gifter. Detta torde bero på att cannabisfall ganiska nervsjukdomar m.m.). Denna grupp kodas in under 7960 beroende på att det ej tillsammans med »medel okänt» har slagits är ett registrerat läkemedel. Registrerade lä- ihop till en grupp. Omkring 80 % av med- kemedel kodas enligt nummer i »Synonym- len (: ant. fall) faller i denna grupp. Då det register över farmacevtiska specialiteter» ut- ryms så mycket osäkerhet i materialet får given av Apotekens informationsavdelning. man avstå från en meningsfull analys och Fr.o.m. år 1969 ersätts abusus alii-dia- endast se på tabellerna A och B som en gnosen (323.) med en mer differentierad ofullständig bild av missbruksmedel för abu- kodsättning (304,00—304,99) där man direkt sus alii patienter. Tabellema redovisar upp- får fram det beroendeframkallande miss- givet missbruksmedel (endast ett per indi- bruksmedlet.
Tabell A. Missbruksmedel inom skilda ålderskategorier för män.
Ålder
Missbruksmedel ——19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa % Opium 1 3 ——- — 4 — — — 8 0,5 Morfin och morfin-
derivat 1 5 15 16 6 1 1 1 46 3,0 Centralstim. 7 25 52 19 6 10 —— -— 119 7,8 Sömn+rogiv. medel 1 5 14 12 13 29 18 11 103 6,8 Komb. av smärtst. och
kramplösande medel — 2 8 4 2 -— 8 — 24 1,6 Övriga+okända medel 94 227 219 154 108 192 145 81 1 220 80,3
Summa medel1 104 267 308 205 139 232 172 93 1 520 100
Tabell B. Missbruksmedel inom skilda ålderskategorier för kvinnor.
Ålder
Missbruksmedel —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa % Opium -— 3 — — — — — -— 3 0,3 Morfin och morfin-
derivat 2 3 5 9 6 4 —-— — 29 3,0 Centralstim. 12 26 10 2 2 —— 1 -—— 53 5,5 Sömn + rogivande
medel 3 13 11 13 15 30 20 17 122 12,8 Komb. av smärtst. och
kramplösande medel 1 2 1 2 1 7 0,7 Övriga+ okända medel 96 121 111 61 65 118 89 81 742 77,6 Summa medel1 113 167 139 85 88 153 112 99 956 100
1 Summa mede1=summa utskrivna, då endast ett medel finns redovisat per utskrivning.
Ser vi till individer i stället för antalet ut- skrivningar blir det meningsfullt att utreda hemort, ålder, kön, samt övriga relevanta persondata. Tyvärr finns ej namn eller per- sonnummer i primärmaterialet. För att i gör- ligaste mån erhålla individer har ett sanno- likhetsförfarande tillämpats. Först har alla med samma födelsetid (år, mån., dag) pa- rats. Därefter har uppdelning gjorts på året för första psykiatriska vård, hemort samt
slutligen kön. Enstaka felparningar har na- turligtvis gjorts, men deras antal torde kunna lämnas därhän. Då utskrivna för de resp. åren visat samstämmighet på samtliga dessa variabler har det gjorts en individ av dessa med en ackumulerad vårdtid för abusus alii, då den förekommit som huvuddiagnos. An- talet individer blev genom detta förfarande 605 år 1965, 770 år 1966 och 955 år 1967.
Fördelningen per län i olika åldersgrupper framgår av tabellerna 4 till 6. Stockholm,
Tabell 4. Antal individer fördelade efter hemortslän och åldersklass år 1965.
Ålder
___—_— Andel
Hemlän —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50-59 60— Sum. i% Stockholms stad 2 29 36 25 24 33 19 28 196 32,4 Stockholms län — 3 4 5 6 15 6 9 48 7,9 Uppsala —— 2 2 6 1 1 6 4 22 3,6 Södermanlands —— — 3 —— — 5 —- —— 8 1,3 Östergötlands —— l 1 1 l 3 4 1 12 2,0 Jönköpings — 1 1 2 1 5 3 — 13 2,1 Kronobergs — — —- 1 1 4 — 1 7 1,2 Kalmar — —- 1 —- 1 — l — 3 0,5 Gotlands — —- —- —— —- —— 1 —- 1 0,2 Blekinge -— —— _— —- —- 1 1 —- 2 0,3 Kristianstad — —— ——- —— — 2 l 3 6 1,0 Malmöhus —— 2 1 1 5 8 3 6 26 4,3 Malmö stad 1 l 3 4 4 5 5 11 34 5,6 Hallands — — 1 l 1 1 4 2 10 1,7 Göteborgs och Bohus 1 1 — 1 — 3 —- 2 8 1,3 Göteborgs stad —— 7 8 11 4 17 7 9 63 10,4 Älvsborgs — 2 2 3 1 4 5 6 23 3,8 Skaraborgs — —— —— 2 — 1 2 1 6 1,0 Värmlands — —— 2 3 7 7 11 15 45 7,4 Örebro -— 1 1 — 2 3 3 2 12 2,0 Västmanlands —— 2 4 —— 3 2 3 1 15 2,5 Kopparbergs — 1 2 — 6 1 l 1 12 2,0 Gävleborgs — — — 2 2 2 1 3 10 1,7 Västernorrlands — 1 —- — 1 2 1 — 5 0,8 Jämtlands -— — — 2 —— 3 2 1 8 1,3 Västerbottens —— —— —— 1 —- 1 1 1 4 0,7 Norrbottens — 1 1 — —— — l 1 4 0,7 Utlänning — 1 1 _ — — — — 2 0,3
Summa 4 56 74 71 71 129 92 108 605 100
% 0,7 9,3 12,2 11,7 11,7 21,3 15,2 17,9— 100
Hemlän —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa %
Stockholms stad 15 49 49 45 30 41 23 20 272 35,3 Stockholms län —— 15 16 6 6 11 2 7 63 8,2 Uppsala — 7 4 2 5 4 1 4 27 3,5 Södermanlands — 3 1 -— _ 2 1 1 8 1,1 Östergötlands _— 2 1 — 1 3 3 3 13 1,7 Jönköpings — l 2 3 3 7 2 1 19 2,5 Kronobergs — — -— — 1 1 — 1 3 0,4 Kalmar 1 -— l —— l 2 1 —— 6 0,8 Gotlands ] — — — —— — —— — 1 0,1 Blekinge — — 1 — -— — — — 1 0,1 Kristianstad _ — 2 — -— 3 2 3 10 1,3 Malmöhus —— 2 3 2 4 9 5 8 33 4,3 Malmö stad — 3 2 7 4 7 3 7 33 4,3 Hallands -— -—— 1 1 1 1 2 2 8 1,1 Göteborgs och Bohus 2 1 2 1 -— 2 1 2 11 1,4 Göteborgs stad 6 21 11 6 5 15 16 13 93 12,1 Alvsborgs — 2 4 4 3 6 6 5 30 3,9 Skaraborgs —— _ 1 2 2 — —— 2 7 0,9 Värmlands 1 2 4 4 4 1 1 10 10 46 6,0 Örebro — 2 3 — l 5 1 4 16 2,1 Västmanlands — 2 2 2 4 4 2 2 18 2,3 Kopparbergs — 2 1 1 2 3 3 5 17 2,2 Gävleborgs —— — 1 1 1 l 3 1 8 1,1 Västernorrlands — — — — -— 3 2 3 8 1,1 Jämtlands — ] —— 1 — — — 2 4 0,5 Västerbottens -— — -— 1 -— 2 1 — 4 0,5 Norrbottens — — 5 l _— l 2 — 9 1,2 Utlånning —— —— — -— l 1 -— — 2 0,3 Summa 26 1 15 1 17 90 79 145 92 106 770 —
% 3,4 14,9 15,2 11,7 10,3 18,8 11,9 13,8 _— 100
Dessa siffror gäller 1965. År 1966 var mot- derstigande en månad. Medelvärde 27 da- svarande siffror 69 % med medelvärde 32 gar. Tidigare intagna visar upp siffrorna 66 dagar för förstagångsintagna samt 51 % och % och 38 dagar. Det har tydligen skett en 52 dagar för tidigare intagna. År 1967 har minskning i antalet vårddagar per individ 73 % av förstagångsintagna en vårdtid un- mellan åren 1965—1967. I någon mån beror
Diagram I .
Procent 30
20
10
Ålder 10 20 30 40 50 60
-19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Hemlän Summa %
Stockholms stad 31 76 67 34 29 31 24 22 314 32,9 Stockholms län 14 23 23 11 6 14 7 3 101 10,6 Uppsala 5 5 5 3 5 3 2 2 30 3,1 Södermanlands 1 3 3 2 1 3 1 — 14 1,5 Östergötlands 4 1 2 3 4 2 4 3 23 2,4 Jönköpings 2 2 2 3 4 3 3 1 20 2,1 Kronobergs — 1 2 3 3 3 1 2 15 1,6 Kalmar — — — — 1 l — -— 2 0,2 Gotlands 1 — 1 — — — 1 — 3 0,3 Blekinge 1 — — — — -—- —— 1 2 0,2 Kristianstads l 3 1 2 — 6 3 2 18 1,9 Malmöhus 3 3 3 7 5 6 2 8 37 3,9 Malmö stad 2 2 3 3 1 10 5 4 30 3,1 Hallands —— — — 2 l 1 2 — 6 0,6 Göteborgs och Bohus 3 3 2 —— — 4 1 —- 13 1,4 Göteborgs stad 12 16 20 11 4 20 17 8 108 11,3 Älvsborgs —- 4 4 2 4 10 10 5 39 4,1 Skaraborgs 2 2 — 3 1 3 2 —— 13 1,4 Värmlands — 3 2 5 6 7 10 13 46 4,8 Örebro 7 4 1 2 2 3 1 1 21 2,2 Västmanlands 2 2 2 1 2 3 3 3 18 1,9 Kopparbergs 1 1 2 4 2 1 6 1 18 1,9 Gävleborgs 2 1 3 1 1 5 4 1 18 1,9 Västernorrlands 1 3 1 4 2 5 2 3 21 2,2 J ämtlands — — 1 1 — 2 3 —— 7 0,7 Västerbottens 4 1 1 2 -— — 1 —— 9 0,8 Norrbottens — l — — 1 — 1 — 3 0,3 Utlänning — 3 l — — 1 1 —- 6 0,6 Summa 99 163 152 109 85 147 117 83 955 — % 10,4 17,1 15,9 11,4 8,9 15,4 12,3 8,7 — 100
Tabell 7. Antal individer (utskrivna) fördelade efter utskrivningsår och åldersklass i abso- luta tal för åren 1962—1967.
Utskrivningsår
Ålder 1962 1963 1964 1965 1966 1967
—19 10 11 14 4 26 99 20—24 12 21 42 56 115 163 25—29 33 33 37 74 117 152 30—34 20 36 39 71 90 109 35—39 20 41 38 71 79 85 40—49 78 86 100 129 145 147 50—59 53 40 57 92 92 1 17 60— 46 46 48 108 106 83
Summa 272 314 375 605 770 955
detta på åldersgruppen till 19 år för året förstagångsintagna åren 1962—1967 (se ta- 1967. bell 17). Här har det skett en relativ stegring Antalet döda har undersökts för år 1967. från 37 % år 1962 till 45 % år 1967. Det befanns att fyra individer utskrivits Även här spelar dock de olika urvalsförfa- p. g. a. dödsfall (två män och två kvinnor) randena en viss roll. Håller dock trenden alla över 30 år. i sig kan man räkna med en minskning i an- Slutligen en jämförelse mellan andelen talet vårddagar per individ.
Antal individer
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0 1 952 1963
Utskrivningsår
1964 1965 1966 1967
Göteborg och Malmö står för omkring hälf— ten av alla missbrukare trots att befolknings- underlaget är knappt 20 % av Sveriges folk- mängd. Fördelningen mellan övriga län är också likartad mellan de tre åren. Totalt sett (i absoluta frekvenser) har dock antalet indi- vider ökat för de flesta län. Totalsiffrorna för riket de tre åren skiljer sig med 165 in- divider mellan 1965 och 1966 samt med 185 individer mellan år 1966 och 1967.
I diagram 1 kan vi följa utvecklingen från 1962 till 1967. Följande skillnader i urval från de olika åren kan förklara en liten del av ökningen. Åren 1962—1964 var de indivi- der som hade någon ytterligare diagnos än abusus alii ej med i urvalet. År 1967 har barna- och ungdomspsykiatriska kliniker medtagits. Vid manuell granskning av data- listor rörande detta urval har antalet indivi- der från dessa kliniker skattats till ett fyrtio-
tal. Tabell 7 visar åldersfördelningen i abso- luta tal 1962—1967. Den största ökningen har skett i åldersgruppen 20—24 år (vi bort- ser från gruppen —19 år då denna för år 1967 innehåller individer från barna— och ungdoms psyk. kliniker). Ser vi till den pro- centuella fördelningen (enl. tabell 8), finner vi en relativ ökning på de yngre åldersgrup- perna (29 år och yngre) samt motsvarande minskning för de äldre. Detta är särskilt markant för åldersgruppen 40—49 år, där den relativa minskningen varit ca 10 % me- dan antalet individer ökat med knappa 70.
Utjämningstendensen vad beträffar åldern kan studeras i diagram 2, där vi ser att åldersdiagrammet uppvisar mindre variation i höjdled för de senare åren.
Kurvorna visar dock i stort samma ten- dens med låga värden för gruppen under 19 år (vi bortser från år 1967) samt högsta vär- dena för åldersgruppen 40—49 år.
När togs personerna första gången in för psykiatrisk vård? Tabellema 9—11 ger en orientering härom. För dem som är yngre än 34 år skedde detta övervägande för mind- re än två år sedan (räknat från inskrivning- en), medan de över 34 år hade sin första kontakt längre tillbaka i tiden (i mer än 50 % av fallen).
Civilstånd kontra ålder och kön framgår av tabellerna 12 och 13. I den samman- slagna åldersgruppen 25—49 finner vi stora olikheter i civilståndsfördelningen mellan å ena sidan läkemedelsmissbrukarpopulatio- nerna och å den andra normalpopulationen (enligt 1965 års folkräkning). Vi har relativt sett betydligt färre gifta i missbrukarpopula- tionerna samt högre andelar för förut gifta.
Då man ser till vårdtiderna är det rimligt att dela upp materialet i två grupper, första- gångsintagna i en grupp och de som tidigare varit intagna på mentalsjukhus och/eller psykiatriska kliniker. I tabellerna 14 till 16 har denna gruppering gjorts. 68 % av för- stagångsintagna hade en vårdtid understi- gande en månad. Aritmetiska medelvärdet för gruppen var ca 30 dagar. Gruppen tidi- gare intagna hade i 54 % av fallen en vård- tid understigande en månad. För denna grupp var aritmetiska medelvärdet 45 dagar.
Tabell 8. Antalet utskrivna individer fördelade efter utskrivningsår och åldersklass i relativa tal för åren 1962—1967.
Utskrivningsår 1962 1963 Ålder 1964 1965 1966 1967 19671
—19 3,7 3,5 3,7 0,7 3,4 10,4 6,7 20—24 4,4 6,7 11,2 9,3 14,9 17,1 17,8
l 25—29 12,1 10,5 9,9 12,2 15,2 15,9 16,6 30—34 7,4 11,5 10,4 11,7 11,7 11,4 11,9 35—39 7,4 13,1 10,1 11,7 10,3 8,9 9,3 40—49 28,7 27,4 26,7 21,3 18,8 15,4 16,0 50—59 19,5 12,7 15,2 15,2 11,9 12,3 12,8 60— 16,9 14,6 12,8 17,9 13,8 3,7 9,1
Summa 100 100 100 100 100 100 100
1 Korrigering har gjorts för antal individer på barnpsyk. klin. (38 st.).
Tabell 9. Är för första psykiatriska vård uppdelat på åldersklasser för utskrivna individer år 1965 i relativa tal.
Ålder
Debutår —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Totalt
—1939 — — — — — 0,8 1,1 2,8 1,0 1940—1949 — — — — —— 6,2 7,6 13,0 4,8 1950—1954 -— -— -— 2,8 4,2 4,7 9,8 9,3 4,9 1955—1959 — 1,8 4,1 11,3 28,2 22,5 16,3 14,8 15,2 1960 -— — 4,1 8,5 7,0 4,7 5,4 6,5 5,3 1961 -— 1,8 5,4 4,2 8,5 5,4 7,6 1,9 5,0 1962 — 3,6 2,7 14,1 5,6 4,7 9,8 4,6 6,3 1963 — 5,4 10,8 4,2 5,6 4,7 3,3 4,6 5,3 1964 )( 10,7 13,5 15,5 9,9 9,3 7,6 7,4 10,2 1965 X 76,8 59,5 39,4 31,0 37,2 31,5 35,2 42,1
Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Tabell ]0. År för första psykiatriska vård uppdelat på åldersklasser för utskrivna individer är 1966 i relativa tal.
Ålder Debutår —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Totalt —1939 — — — — — — 3,3 2,8 0,8 1940—1949 — — — — 1,3 4,1 10,9 7,5 3,2 1950—1954 — — — 3,3 3,8 4,8 10,9 8,5 4,2 1955—1959 -— 0,9 6,0 15,6 22,8 16,6 17,4 15,1 12,5 1960 -— -— 2,6 4,4 7,6 4,1 4,3 6,6 3,9 1961 -— 0,9 6,0 4,4 5,1 5,5 4,3 2,8 4,0 1962 — 2,6 2,6 2,2 6,3 2,8 8,7 1,9 3,5 1963 — 2 6 4,3 3,3 6 3 8,3 6,5 5,7 5,2 1964 -— 7,0 4,3 13,3 11 4 8,3 2,1 6,6 7,1 , 1965 x 17,4 23,9 14,4 11 4 12,4 10,9 15,1 15,1 1966 x 68,7 50,4 38,9 24,1 33,1 20,7 27,4 40,5 * Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 SOU 1969: 53 225
Tabell 12. Civilståndsfördelning inom resp. åldersklass för utskrivna åren 1965—1967, samt en
—1 9 20—24 25—29 30—34
Ålder MPa MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP TP1
Population 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 Ogift 99.8100.0 94.4 95.7 80.7100.0 94.3 94.2 37.9 76.5 81.8 65.4 20.8 63.6 Gift .3 —— 5.6 4.3 19.1 — 4.3 5.8 60.8 21.3 14.3 21.2 76.7 29.5 Förut gift -— —— — — 0.1 — 1.4 — 1.3 2.0 3.9 13.4 2.4 6.8
Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
! Tabell 13. Civilståndsfördelning inom resp. åldersklass för utskrivna åren 1965—1967, samt en Ålder —19 20—24 25—29 30—34
TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP
Population 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 . Ogift 96.2 — 100.0100.0 57.4 87.5 91.188.1 20.2 52.2 55.0 54.2 10.8 37.0 i Gift 3.7 — — — 42.0 12.5 4.4 3.4 77.4 26.1 32.5 22.9 85.4 37.0 *— Förut gift — — — — 0.6 — 4.4 8.5 2.4 21.712.5 22.9 3.8 25.9 ? Summa 100 —-— 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 l l' 1 Totalpopulation. ' Missbrukspopulation.
Tabell 1]. Är för första psykiatriska vård uppdelat på åldersklasser för utskrivna individer år 1967 i relativa tal.
Ålder »|
Debutår —19 20—24 25-29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Totalt
—1939 — _ — _ — — 0,9 1,2 0,2 1940—1949 —— — — — —— 4,1 6,8 6,0 2,0 1950—1954 — — — — 8,2 3,4 7,7 7,2 2,8 1955—1959 — 1,8 5,9 7,3 17,6 20,4 13,7 19,3 10,2 1960 2,0 1,2 2,0 4,6 5,9 4,8 1,7 4,8 3,1 1961 —— — 5,9 5,5 4,7 5,4 0,9 3,6 3,2 1952 — 3,1 3,3 2,8 7,1 4,1 6,0 2,4 3,6 1963 2,0 1,8 3,9 4,6 4,7 5,4 5,1 3,6 3,9 1964 —— 4,3 5,3 10,1 4,7 6,8 3,4 2,4 4,8 1965 2,0 10,4 10,5 9,2 7,1 4,8 5,1 7,2 7,3 1966 11,1 18,4 20,4 18,3 9,4 7,5 10,3 4,8 13,3 1967 82,8 58,9 42,8 37,6 30,6 33,3 38,5 37,3 45,5
Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100
normalpopulation (folkräkningen 1965), mån.
MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP
1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 52.3 58.2 16.7 44.2 42.3 32.1 14.3 26.3 30.5 21.3 13.6 13.0 15.1 22.9 13.4 12.7 6.8 7.5 36.9 30.4 79.9 37.2 26.9 39.3 81.0 53.9 35.4 49.4 79.9 64.8 58.5 58.6 68.2 65.5 72.9 67.5 10.8 11.4 3.5 18.6 30.8 28.6 4.7 19.7 34.1 29.2 6.5 22.2 26.4 18.6 18.4 21.8 20.3 25.0
100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
normalpopulation (folkräkningen 1965), kvinnor.
35—39 40—49 50—59 60— MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP TP MP MP MP
1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 1965 1966 1967 32.0 33.3 8.6 14.3 25.9 17.2 8.6 16.9 12.7 15.5 11.8 7.9 7.7 10.6 18.9 9.4 10.616.2 40.0 40.0 86.1 57.1 40.7 55.2 83.4 49.1 50.8 58.6 74.7 50.0 48.7 51.1 43.6 47.2 44.7 41.9 28.0 26.7 5.2 28.6 33.3 27.6 8.0 34.0 36.5 25.9 13.5 42.1 43.6 38.3 37.5 43.4 44.7 41.9
100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Tabell 14. Vårdtid för förstagångsintagna och övriga1 uppdelade på åldersklasser år 1965.
Ålder Vårdtid —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa% Högst 1 dag — 2 2 1 2 5 1 3 16 6,5 » 1 vecka 1 2 11 6 3 6 4 5 38 15,4 » 4 veckor 2 26 22 11 13 22 7 13 116 47,2 » 3 mån. —— 9 6 9 3 11 14 13 65 26,4 » 6 » — 3 1 1 — 2 1 2 10 4,1 » 1 år —— — — —— — — — 1 1 0,4 Över 1 år — — — — _ — — —- _ — Summa 3 42 42 28 21 46 27 37 246 Högst 1 dag — —— 2 2 4 7 1 — 16 4,5 » 1 vecka —— 5 4 9 6 11 6 5 46 12,8 » 4 veckor 6 14 13 16 20 27 35 132 36,8 » 3 mån. — 3 8 16 19 30 27 28 131 36,5 » 6 » — — 3 1 1 14 4 2 25 7,0 » 1 år »— — 1 2 1 1 — — 5 1,4 Över 1 år —— — — — 3 —— —— 1 4 1,1 Summa 1 14 32 43 50 83 65 71 359
. 1 Tidigare intagen på psyk.klinik, mentalsjukhus, både psyk.klinik och mentalsjukhus.
Tabell 15. Vårdtid för förstagångsintagna och övriga1 uppdelade på åldersklasser år 1966.
Ålder Vårdtld —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa%
Högst 1 dag — 4 5 1 2 6 —— —- 18 5,6 » 1 vecka 3 17 11 9 5 6 2 4 57 17,7 » 4 veckor 17 37 33 12 7 18 7 16 147 45,6 » 3 mån. 2 23 14 8 6 15 8 9 85 26,4 » 6 » 1 — 3 1 l —- 1 1 8 2,5 » 1 år — 1 -— 1 1 1 1 l 6 1,9 Över 1 år — -— — 1 —— -—- — — 1 0,3
66 33 22 46 19 31 322
m |: B B 93 N (» 00 N
Högt 1 dag — 1 2 1 5 2 1 2 14 » 1 vecka — 3 16 9 5 13 9 6 61 » 4 veckor 1 17 15 21 20 37 19 23 153 » 3 mån. 2 5 13 18 17 33 37 33 158 » 6 » — 7 2 6 4 9 6 10 44 » 1 år — — — l 3 2 — 1 7 Över 1 år — — 3 1 3 3 1 — 11
Summa 3 33 51 57 57 99 73 75 448 1 Tidigare intagen på psyk.klinik, mentalsjukhus, både psyk.klinik och mentalsjukhus.
Tabell 16. Vårdtid för förstagångsintagna och övriga1 uppdelade på åldersklasser år 1967.
Ålder Vårdtid —19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa % : 1 Högst 1 dag 4 11 7 5 3 1 3 2 36 i » 1 vecka 11 24 15 10 7 12 10 3 92 » 4 veckor 38 38 25 17 8 22 18 18 184 » 3 mån. 25 20 15 8 3 13 11 7 102 » 6 » — l — 1 — 1 3 1 7 » 1 år —— — 1 2 l — —- —— 4 Över 1 år — — —— — — —— — 1 1 Summa 78 94 63 43 22 49 45 32 426 100 ! Högst 1 dag 1 4 5 3 2 3 5 4 27 5,1 ; » 1 vecka 4 18 25 19 12 19 10 7 114 21,6 1 » 4 veckor 6 24 26 20 35 47 28 21 207 39,1 ; » 3 mån. 5 15 25 18 8 24 25 11 131 24,8 ' » 6 » 3 6 4 5 5 3 3 5 34 6,4 » 1 år 2 2 4 — 1 1 1 2 13 2,5 Över 1 år — — — 1 — 1 —- 1 3 0,6
Summa 21 69 89 66 63 98 72 51 529 100 1 Tidigare intagen på psyk.klinik, mentalsjukhus, både psyk.klinik och mentalsjukhus.
Tabell 17. Förstagångsintagna i procent av samtliga utskrivna åren 1962—1967.
1962 1963 1964 1965 1966 1967
37,1 37,6 37,6 40,7 41,8 44,6
7.1 Inledning
Till landets samtliga lasarett, mentalsjuk- hus, psykiatriska kliniker och alkoholklini— ker sände medicinalstyrelsen på hemstäl- lan av narkomanvårdskommittén år 1966 blanketter där för varje vårdad missbrukare uppgift om missbrukets art samt vissa so- ciala data redovisades. Redovisningen ut- gick från vårdanstaltemas beläggning en an- given dag, i detta fall den 5 oktober 1966 (se narkomanvårdskommitténs första delbe- tänkande, SOU 1967: 25 s. 94—104). En replikation av denna undersökning före- togs 19681, dock med den viktiga skillna- den i undersökningsbetingelsema att rap- porteringsdagen var den 3 april. Eventuel— la skillnader 1 resultat mellan de båda under- sökningarna kan således vara mer eller mindre beroende av säsongvariationer.
Deltagandet i 1968 års undersökning var hundraprocentigt. Sju (7) fall inrapportera- des emellertid först sedan bearbetning av materialet skett, varför dessa utelämnas i den följande redovisningen. Vidare har un- der hand framkommit att rapporteringen från vissa sjukhus kan vara bristfällig, be- roende på den arbetspress som den an- svariga personalen haft. Det är vår för- hoppning att denna faktor inte inverkat sy- stematiskt, utan att den relativt slumpmäs- sigt inverkat på både 1966 och 1968 års resultat.
Såsom påpekats vid redovisningen av 1966 års material kan vissa av de data som pre- senteras lika väl ge en uppfattning om vårdanstaltens principer för intagning, vård
av drogmissbruk den 3 april 1968
Kaj Håkanson Owe Hofmann
En enkät till lasarett m.m. angående vårdade fall
av läkemedelsmissbrukare osv. som om den faktiska utbredningen av läkemedelsmiss- bruk eller relationer mellan olika faktorer förbundna med läkemedelsmissbruk.
Den följande redovisningen av data från 1968 års undersökning får ses mot bak- grund av dessa reservationer. Vissa jäm- förelser med 1966 års data anställs. I någ- ra fall redovisas från den tidigare under- sökningen material, som ej föreligger i ti- digare delbetänkanden.
7.2 Bakgrundsfaktorer 7.2.1 Antal och nationalitet
Med utelämnande av de sju fall, som rap— porterats då materialbearbetningen var får- dig, uppgår antalet fall till 697 (556 år 1966).
Antal fall med vårdtid endast undersök- ningsdagen uppgår till 13. Blanketthuvudet (på enkätformuläret) anger emellertid kl. 8.00 som tidpunkt för registrering av fal- len varför denna uppgift torde vara av föga värde.
Fallen fördelar sig på följande sätt på oli- ka vårdenheter:
1966 1968 Antal % Antal % Psykiatrisk klinik 81 14,6 149 21,4 Mentalsjukhus 401 72,1 484 69,4 Lasarett 66 11,9 52 7,5 Alkoholpoliklinik 8 1,4 12 1,7
1 Enkätblanketten återges å sid. 246.
Ålder1 Tabell 1 . Missbruksfall år 1968 fördelade på ålder och kön. Män antal %
1 5—1 9 18 20—24 66 25—29 80 30—34 76 35—39 53 40—49 90 50—59 49 60— 20
Summa 452
Kvinnor Summa
antal % antal %
3,9 28 1 1,4 46 6,6 14,6 45 18,4 111 15,9 17,7 33 13,5 113 16,2 16,9 18 7,3 94 13,5 11,7 22 9,0 75 10,8 19,9 47 19,2 137 19,7 10,8 30 12,2 79 11,3
4,4 22 9,0 42 6,0
100 245 100 697 100
1 En ytterligare ålderskategori — 14 år fanns med vid bearbetningen av materialet. I denna saknades fall, varför den utgår i fortsättningen.
667 personer uppges vara svenska, 16 finska, 1 dansk, 1 norsk, samt 3 av annan nationalitet. I 9 fall saknas uppgift om na- tionalitet.
7.2.2 Kön och ålder
Av de 697 individerna är 452 män och 245 kvinnor. Männen svarar för 64,8 % av fallen. År 1966 var motsvarande andel 61,0 % .
Åldersfördelningen framgår av tabell 1. Motsvarande data redovisas i 1966 års material i grövre kategorier. En jämförelse utfaller enligt tabell 2.
7.2.3 Geografisk fördelning
Fördelning av materialet på län och ålder redovisas i tabellerna 3 och 4. Data i des-
sa tabeller är desamma, men i tabell 4 har de grövre ålderskategorier som använts för 1966 års material tillämpats, för att möjlig- göra jämförelser mellan åren (SOU 1967: 25 s. 96). Individens länstilldelning har emellertid inte skett utifrån samma princip i de båda materialen. I 1966 års material baseras den på vårdplatsens belägenhet, 1968 års på individens hemort. Vid kontroll har visat sig att dessa båda grunder för länstilldelning endast ger små differenser iresultat.
Stockholms stad svarar som år 1966 för en fjärdedel av fallen. En relativ upp- gång noteras för Stockholms län (från 3,1 till 8,2 procent). Fluktuationer av denna storleksordning återfinns också för Uppsala län (nedgång), Södermanland (nedgång) och Västernorrland (nedgång). De kan sannolikt ej tillmätas större betydelse som mått på förändringar i missbrukssituationen inom
Tabell 2. Missbruksfall år 1966 och 1968 i procent fördelade på kön och ålder.
Män Kvinnor Summa Ålder 1966 1968 1966 1968 1966 1968 —19 5,6 3,9 8,8 11,4 6,8 6,6 20—29 27,7 32,3 27,2 31,8 27,5 32,1 30—39 28,3 28,5 19,4 16,3 24,8 24,2 40— 38,3 35,2 44,7 40,4 40,8 37,0 Summa 100 100 100 100 100 100
Län 15—19 20—24 25—29 30— 34 35—39 40—49 50—59 60— Summa % Stockholms stad 12 36 30 25 16 35 15 11 180 25,8 Stockholms län 7 12 9 8 7 7 3 4 57 8,2 Uppsala 2 5 3 2 2 4 4 1 23 3,3 Södermanland — 1 1 4 1 3 2 —— 12 1,7 Ostergötland 1 1 7 5 2 3 5 —— 24 3,4 Jönköping 3 — _ 5 — 1 2 — 11 1,6 Kronoberg —— 1 1 3 1 2 — 1 9 1,3 Kalmar — 1 —— 1 1 2 2 1 8 1,1 Gotland 2 — — 1 — — —— —— 3 0,4 Blekinge 1 — 1 —— 1 1 [ —— 5 0,7 Kristianstad —— — 1 — 1 1 —— —— 3 0,4 Malmöhus 3 2 9 5 9 16 8 5 57 8,2 Hallands — l l — 2 1 4 1 10 1,4 Göteborg och Bohus 5 17 11 3 8 11 4 4 63 9,1 Alvsborg —— 1 4 1 1 9 5 3 24 3,4 Skaraborg 1 1 1 1 3 6 3 — 16 2,3 Värmland —— 2 1 3 — 2 3 — 1 1 1,6 Örebro 2 3 1 l 2 3 1 1 14 2,0 Västmanland 1 3 3 2 1 2 2 —— 14 2,0 Kopparberg 1 2 2 5 3 4 2 —— 19 2,7 Gävleborg — 2 8 4 2 6 1 1 24 3,4 Västernorrland —— 5 5 5 1 2 3 1 22 3,2 Jämtland 3 4 1 1 2 2 1 1 15 2,2 Västerbotten — 1 1 —— — l — 2 5 0,7 Norrbotten —— 3 3 — 3 4 l 1 15 2,2 Okänt 2 7 9 9 6 9 7 4 53 7,6 Summa 46 111 113 94 75 137 79 42 697 100 Tabell 4. Ålder/Län år 1968 ; jämförelse med procentdelen år 1966. Län ——19 20—29 30—39 40— Summa % % 1966 Stockholms stad 12 66 41 61 180 25,8 24,4 Stockholms län 7 21 15 14 57 8,2 3,1 Uppsala 2 8 4 9 23 3,3 10,3 Södermanland —— 2 5 5 12 1,7 10,1 Östergötland 1 8 7 8 24 3,4 4,1 Jönköping 3 — 5 3 11 1,6 2,2 Kronoberg — 2 4 3 9 1,3 3,6 Kalmar —— 1 2 5 8 1,1 1,6 Gotland 2 — l — 3 0,4 — Blekinge 1 1 1 2 5 0,7 0,9 Kristianstad — 1 1 1 3 0,4 0,5 Malmöhus 3 11 14 29 57 8,2 7,2 Hallands — 2 2 6 10 1,4 —- Göteborg och Bohus 5 28 11 19 63 9,1 7,2 Älvsborg — 5 2 17 24 3,4 4,7 Skaraborg 1 2 4 9 16 2,3 0,9 Värmland —— 3 3 5 11 1,6 3,8 Örebro 2 4 3 5 14 2,0 1,8 Västmanland 1 6 3 4 14 2,0 0,2 Kopparberg 1 4 8 6 19 2,7 1,8 Gävleborg — 10 6 8 24 3,4 2,7 Västernorrland — 10 6 6 22 3,2 7,2 Jämtland 3 5 3 4 15 2,2 1,6 Västerbotten — 2 _ 3 5 0,7 1,4 Norrbotten — 6 3 6 15 2,2 1,8 Okänt 2 16 15 20 53 7,6 —— Summa 46 224 169 258 697 100 100
MP = missbrukarpopulationen TP = totalpopulationen
Ålder
Population MP TP MP TP
Kön (n= M K 46) 15—1 9 20—24
Ogift 100 l 9 80,7 Gift __ , , 4,5 19,1 Skild —- — — 3,6 0,0 Änka/ ling — — — — 0,1
1 Åldersspridningen för missbrukarpopulationen inom denna ålderskategori är skild," från totalpop.
respektive län. Värd att notera är dock stabiliteten inom de två storstadsregioner- na utom Stockholm: Malmöhus och Göte- borgs och Bohus län.
7 .2.4 Socialgrupp
Dominansen av socialgrupp HI är påtagli- gare i 1968 års material än i 1966 års. Exakta jämförelser med den svenska total- befolkningens fördelning på socialgrupper är svåra att göra då tillförlitliga statistiska uppgifter om denna fördelning saknas och indelningsprinciper varierar mellan under- sökningar. Varken i 1968 års material el- ler 1966 års material synes dock social- grupp III överrepresenterad.
Jämförbarheten mellan de båda aktuella materialen är ej heller fullständig då vissa olikheter i kodningen av materialet före— ligger. Bl.a. har kategorin »pensionär» till- kommit i 1968 års material.
Fördelningen av olika missbruksmedel inom de skilda socialgrupperna redovisas nedan sid. 236.
Tabell 5. Missbrukarnas fördelning på social- grupp i procent.
1966 1968 Socialgrupp I 2,7 1,3 Socialgrupp II 21,0 18,5 Socialgrupp IH 45,3 51,2 Studerande 6,3 8,6 Hemmafru 12,8 9,6 Pensionär — 1,8 Okänt 1 1,9 9,0
100 100
MP TP MP TP K (11 = M K (11 = M
57,4 9 20,2 20,8 42,0 16,8 60,8 77,4 22,3 76,7 0,1 15,0 0,1 0,3 21,3 0,1 0,5 — 1,2 2,1 _ 2,3
7.2.5 Civilstånd
Missbrukarpopulationen består till 53,5 pro- cent av ogifta personer. Antalet frånskilda är 18,5.
Ogift 53,5 Gift 25,4 Frånskild 1 8.5 Änka/ änkling 2,6 I totalpopulationen utgjorde enligt folk- räkningen 1965 de ogifta 43,6% och de gifta 35,0 %. Totalpopulationen innehåller dock ett stort antal yngre och äldre, som ej är representerade i missbrukarmaterialet. I tabell 6 anges därför fördelningen av civil— stånd inom varje åldersgrupp. En differen- tiering på kön inom missbrukarpopulationen ger små bastal för procenträkning framför allt för kvinnornas del. En sammanslag- ning av totalpopulationens könskategorier kan också bli missvisande då andelen kvin- nor i missbrukarpopulationen genomgående är lägre än i totalpopulationen. Som fram- går av tabell 6 är andelen gifta avsevärt lägre i missbrukarpopulationen än i total- populationen vilken jämförelsekategori man än väljer, medan det omvända gäller ogifta och frånskilda.
7.2.6 Missbruksmönster
Missbruksmedlens1 uppträdande inom olika län framgår av tabell 7. Individer kan ha
1 För kategoriseringen av missbruksmedlen se enkätblanketten på sid. 246. Vid ibearbet- ningen har:.kategorierna sömnmedel och ro- givande medel sammanslagits.
=. .-.—.. ...a-...
missbrukat mer än en typ av medel, varför summan i denna tabell (1076) är avsevärt högre än summan av individer (697). Stock- holms stad och län + Malmöhus + Göte- borgs och Bohus län svarar i allmänhet för omkring 65 % av detta registrerade miss- bruk. LSD-bruket faller till omkring 85 procent inom dessa storstadsregioner me- dan sömn- och rogivande medel till unge-
fär 50 procent faller på dem.
I tabell 8 och 8 a redovisas missbruks- medlens fördelning inom olika ålderskate- gorier. Tabell 8 redovisar bruket i absolu- ta tal medan 8 a redovisar hur stor del inom olika ålderskategorier som antecknats för missbruk av ett givet medel. Procenttalen erhålls sålunda genom att anteckningar för missbruk av ett givet medel sätts i relation
Tabell 7. Missbruksmedlens geografiska fördelning.
Can- Sömn + Lösn. Andra
Län nabis LSD Opiat Centr. rogiv. med. medel Summa Stockholms stad 31 15 36 1 1 1 109 7 8 317 Stockholms län 12 5 11 32 32 5 3 100 Uppsala 1 — 1 11 14 — —— 27 Södermanland 2 1 1 7 9 2 — 22 Östergötland 1 — 2 1 17 l 5 27 Jönköping 3 1 -— 2 9 1 1 17 Kronoberg — —- 1 1 9 1 1 13 Kalmar — —— — l 7 —— -— 8 Gotland 1 — — 1 1 2 — 5 Blekinge 1 — -— 1 4 — 1 7 Kristianstad — — —— 2 3 — — 5 Malmöhus 6 2 6 12 45 1 1 73 Halland — —— -— 2 10 — —— 12 Göteborg och Bohus 18 10 11 25 42 6 2 1 14 Älvsborg —— — — 2 21 1 2 26 Skaraborg 1 —- — 3 13 — 1 l 8 Värmland 2 1 1 5 8 1 -— 18 Örebro 2 — 1 5 1 1 — -— 19 Västmanland 4 — 2 7 9 3 — 25 Kopparberg — 1 —— 4 15 2 —— 22 Gävleborg 1 1 5 12 21 -— 3 43 Västernorrland 3 — 4 7 21 1 2 38 Jämtland 1 —-— 2 — 14 — 1 l 8 Västerbotten — —— 1 2 3 —— — 6 Norrbotten 1 — 3 2 12 — — 18 Okänt 7 1 5 20 43 3 —— 79
Summa 98 38 93 278 502 37 31 1 077
% 9,1 3,5 8,6 25,8 46,6 3,4 2,9 % av individer (697) 14,1 5,5 13,3 39,9 72,0 5,3 4,4
Can- Centr. Sömn. + Lösn. Andra
Ålder nabis LSD Opiat stim. rogiv. medel medel Summa 15—1 9 29 8 4 30 5 9 2 87 20—24 41 17 22 75 60 12 4 231 25—29 13 6 25 71 68 5 6 194 30—34 10 3 13 37 71 4 4 142 35—39 3 4 14 28 62 1 2 114 40—49 2 — 10 34 122 4 8 1 80 50— — —— 5 3 1 14 2 5 129 Summa 98 38 93 278 502 37 31 1 077 % 9,1 3,5 8,6 25,8 46,6 3,4 2,9 100 % av individer 14,1 5,5 13,3 39,9 72,0 5,3 4,4 697
till antalet individer inom samma ålders— klass. Procentsummor uppgår därför var- ken kolumnvis eller radvis till 100.
Ju lägre ålder desto större andel av miss- brukarna har använt cannabis, LSD eller lösningsmedel. Ju högre ålder desto större andel har använt sömn- eller rogivande me- del. Opiat- och centralstimulantiamissbruket kan inte sammanfattas på samma enkla sätt. Opiatmissbruket har sålunda enligt dessa uppgifter en relativt jämn spridning från åldrarna 20—39 år. Siffror på mer än 60 procent återfinns för centralstimulan- tia mellan åldrarna 15 och 29.
Det är påtagliga skillnader mellan med- len vad gäller högsta och lägsta andel missbrukare. Cannabis svänger sålunda mel-
lan 63,0 % (15—19 år) och 0,7 (40—). LSD har som högsta andel 17,4 %, opiater 22,1, centralstimulantia 67,6, sömn- och rogi- vande medel 92,6. Sömn- och rogivande me- del har som lägsta andel 10,9.
Dessa kommentarer hänförde sig till 1968 års siffror. De olika relationerna är i stort sett desamma för 1966 års material. Men talen är för både cannabis och cen- tralstimulantia lägre, medan de för sömn- och rogivande medel är något högre. LSD förekom ej i 1966 års undersökning1 me-
1 LSD förekom ej med särskild markering på 1966 års blankett. Däremot angavs LSD som exempel på »andra medel» och för uppgift om »andra medel» fanns en särskild rad där upp- giftslämnaren ombads anteckna vilket medel det var fråga om.
Tabell 8 a. Missbruksmedlens spridning i olika åldersgrupper i procent för 1968 och 1966 (för 1966 inom parentes).
Can- nabis LSD —14 68 (n=0) — — 66 (n=8) (14,3) ( 15—19 68 (n=46) 63,0 17,4 66 (n= 30)1 (15,4) (—) 20—24 68 (n=111) 36,9 15,3 66 (n=67) (10,6) (—) 25—29 68 (n=113) 11,5 5,3 66 (n= 86) (2,3) (—) 30—34 68 (n=94) 10,6 3,2 66 (n=67) (_) ( 35—39 68 (n=75) 4,0 5,3 66 (n=71) (1,4) ( 40— 68 (n=258) 0,7 — 66 (n=227) (0,9) (_)
Central- Sömn— och stimu- rogiv. Lösn. Opiater lantia medel medel Andra ( ) ( ) (14.3) (85.7) (—) 8,7 65,2 10,9 19,6 4,3 ( 7,7) (50,0) (26,9) (26,9) (—) 19,8 67,6 54,1 10,8 3,6 (19.6) (45.5) (43.5) (16.6) (4,5)
22,1 62,8 60,2 4,4 5,3 (18,6) (43.0) (59.3) (3.5) (1 ,2) 13,8 39,4 75,5 4,3 4,3 (20.6) (33.8) (91.2) (2.9) (1.5) 18,7 37,3 82,7 1,3 2,7 ( 9.9) (22.5) (84.5) (1.4) (8.5) 5,8 14,4 92,6 2,3 5,0 ( 6.2) (8.4) (99.1) (0.9) (1.8)
1 Denna siffra har på grund av svårlokaliserbart fel varierat mellan 30 och 34 vid bearbetning- en. Differensen har i de aktuella sammanhangen ingen betydelse.
15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49
Ej uppgift Cannabis LSD Opiater Centralstim. Sömnm. + rogiv. Lösningsmedel Op. + central Op. eller central LSD + cannabis Övriga
|a— Hl mottaga”! INN
»— Nu. —thab
>— >—
i—i I
dan återstående medel uppvisar tal som liknar 1968 års. .
De 38 individer, som missbrukat LSD kommer till mer än 50 procent från stock- holmsområdet (20 st.) 10 kommer från Göteborg, 2 från Malmö samt 5 från andra delar av landet. För en person saknas upp- gift.
Genomsnittsåldern är 22,6 år och me- dianåldern ligger på samma tal, 13 är kvinnor. Diagnosen abusus alii åsätts 13 personer, en stor andel av gruppen (jfr. diagnosernas fördelning nedan 5. 11).
I 14 av fallen uppges blandmissbruket omfatta de tre medlen cannabis, LSD samt centralstimulantia, medan 16 individer sägs ha missbrukat dessa tre medel samt minst ett ytterligare. De återstående fallen upp- visar kombinationer där cannabis ej in- gar.
50—59 60— Summa % 2 _ 5 1 _ 12 1,7 1 1 _ _- —— 24 3,4 4 4 — 2 2 16 2,3 25 16 17 2 1 189 27,1 52 45 101 72 37 375 53,8 2 1 1 l — 16 2,3 2 2 5 _ _ 14 2,0 6 6 6 1 1 45 6,5
__ __ __ __ 1 _ _. — —— 2 —- —- 6 0,9
Missbruksmedel har också rapporterats under rubriken »huvudsakligt missbruksme- del». Fördelningen av missbruksmedel på åldrar framgår av tabell 9.
Som framgår av tabellen förekommer LSD eller kombinationen LSD + cannabis ej som huvudsakligt missbruksmedel. LSD samt LSD + cannabis utgår därför i den fortsatta redovisningen av huvudsakligt missbruksmedel.
Medan ungefär lika många av 15—19- åringarna i den aktuella populationen an- tecknats för cannabismissbruk som för missbruk av centralstimulantia är det en större andel som enligt enkätens uppgifter haft centralstimulantia som huvudsakligt missbruksmedel. När det gäller centralsti- mulantia och sömn + rogivande medel föl- jer tabellen för huvudsakligt missbruksme- del tabellen för missbruksmedel relativt väl.
Tabell IO. Huvudsakligt missbruksmedel inom skilda ålderskategorier i procent.
—19
1968 1966
20—29 1968
30—39 1968
40—
1966 1966 1968 1966
(n=46) (n=38) (n=224) (n=153) (n=169) (n=138) (n=258) (n=227)
w
Cannabis 28, Opiater Centralstim. Sömn + rogiv. medel Lösningsmedel Komb. med op + central- stim. —- — Komb. med anting. op. eller centr. Övriga komb. Andra medel Uppgift saknas
10,5 2,5 26,7 4 , 15 8
7
stl wi...)
,
00 x! 31 9
».
Nljx): N NO .N U|
WN
v
*" | Oj./INN .thIIN
oo u-xi'oooxxl
... se 9
». ..
»»:be A
..
v—n—nJ—nxo »)on expo-oo
Socialgrupp1 I II
Hemma- Pen- sionär
Stu- derande fru
Uppgift
III saknas
Cannabis — 2 6 10 — —— 6 Opiater — 3 6 1 4 l 1 Centralstim. 1 26 110 26 3 2 21 Sömn. + rogiv. 8 82 180 13 53 10 29 Lösningsmedel — — 9 3 2 — 2 Centr. + Opiater — 6 8 — — —- — Centr. eller Opiat. — 9 23 6 4 — 3 Övriga kombinationer —— — 4 1 1 — 2 Uppgift saknas — 1 10 _ — — 1
Summa 9 129 356 60 67 13 63
Från och med 30 års ålder blir sömn+ rogivande medel den medeltyp som de fles- ta inom de olika ålderskategorierna prövat på. Detta återspeglas i de procentuella för- delningarna av huvudsakligt missbruksme- del inom ålderskategorierna.
Med en indelning i mer omfattande ål- derskategorier, motsvarande det som an- vänds i tabell 44 SOU 1967: 25 s. 99 blir resultatet följande (för jämförelse även 1966):
Genomgående finner vi att andelen med centralstimulantia som huvudsakligt miss- bruksmedel är större i 1968 års material än i 1966 års. I den lägsta ålderskategorin finns dessutom påtagliga skillnader för cannabis-bruk (större andel 1968), sömn- och rogivande medel samt lösningsmedel (lägre andel 1968). Det bör dock noteras att bortfallet (»uppgift saknas») är avse- värt större för de tre översta åldersgrup- perna i 1966 års material än i 1968 års.
Missbruksmedlens fördelning inom olika socialgrupper framgår av tabell 11.
Inom socialgrupp II faller de största an- delarna således på sömn- och rogivande medel (63,6 %) samt centralstimulantia (20,2 %). Motsvarande siffror för år 1966 var 65,8 respektive 11,1 (SOU 1967: 25 s. 101). För socialgrupp III består skillna- derna främst i en omfördelning mellan sömn- och rogivande medel (50,6) och cen- tralstimulantia (30,9). För 1966 49,2 och 17,1.
Cannabis får en hög siffra bland dem
1 Socialgruppsindelningen bygger på en av statistiska centralbyrån tidigare använd indelning.
som kategoriserats som studerande: 16,6 (endast 2,9 år 1966). Centralstimulantia får en större andel (43,3) än sömn- och ro- givande medel (21,6). Motsvarande siffror för 1966 är 22,9 och 14,3. Att sömn- och rogivande medel inte dominerar bland stu- derande rimmar väl med det tidigare de- monstrerade sambandet mellan ålder och missbruksmedel. Den största skillnaden mellan år 1966 och 1968 återfinns bland studerande för lösningsmedel. Procentsiff- ran 31,4 år 1966 (mot 5,0 år 1968) kan vara en effekt av en s.k. lokalt uppblos- sande thinnerepidemi.
Kategorin hemmafruar slutligen domine- ras klart av missbruk av sömn- och rogi- vande medel, 79,1 % 1968 och 83,1 % 1966.
7.2.7 Sätt att inta missbruksmedlet
Intagningssätt varierar mellan inhalation (inandning), intagning per os (genom mun- nen) samt injektion. Dessutom har ett fjär- de intagningssätt nämligen intagning ge- nom munnen av medel upplöst eller upp- blandat med alkohol rapporterats. Av tek- niska skäl finns denna kategori ej med i nedanstående redovisning. Summa sex fall av inhalation + injektion har redovisats un- der rubriken »injektion». Dessa sex fall faller alla i ålderskategorin under 25 år. Tjugoen (21) fall av per os + injektion re- dovisas som injektion. Dessa 21 fall är mer jämnt spridda över ålderskategorierna med
.. .__.-__...—.. .. ..
Inhalation
17 % 36,9
20—24 Antal 1 1 % 9.9 25—29 Antal 5 % 4.4 30—34 Antal 3 % 3.2 35—39 Antal 2 96 25
40—49 Antal —-
% _
50—59 Antal 1 % 1,3
60— Antal ——
% _
Summa 39 % 5.6
en liten övervikt för åldersgruppen 25—29 år. Inga sådana fall finns i åldrarna över 50 år. Tre fall av inhalation +per os har förts till per os. De tre fallen gäller alla individer under 25 år.
En varning är på plats vid läsning av tabell 12: den anger endast huvudsakligt intagningssätt. Att 34,8 % av 15—19-åring- arna enligt enkätuppgifterna haft injektion som huvudsakligt intagningssätt betyder in- te att motsvarande procent inom denna po- pulation över huvud taget injicerat. Den se- nare siffran är sannolikt högre.
En jämförelse mellan tabell 9 (ovan 5. 235) och tabell 12 visar på väntade samband. I de ålderskategorier där centralstimulantia intar en dominerande roll finns de högsta siffrorna för injektion. Från 30 år och uppåt där sömn- och rogivande medel har en allt kraftigare dominans som huvud- Tabell 12. Huvudsakligt intagningssätt i olika ålderskategorier.
Per os Injektion Uppgift saknas
13 16 —— 2a2 343 —— 47 52 1 423 468 03 55 51 2 4a7 4i1 13 65 26 —— 694 217 _— 56 15 2 747 2u0 25 126 11 —— 9L2 83 -— 76 —— 2 962 —— 25 41 1 —— 916 24 _— 479 172 7 6&7 24J Lo
sakligt missbruksmedel blir också andelen per os som huvudsakligt intagningssätt allt större.
För att möjliggöra vissa jämförelser med 1966 års material redovisas i tabell 12 a huvudsakligt intagningssätt i procent inom fyra åldersgrupper.
Kategoriindelningen i 1966 års bearbet- ning motsvarar inte exakt 1968 års (se ta- bell 46 SOU 1967: 25 s. 100). Bl.a. redo- visas i denna intagningssättet »kombinerat med alkohol» för sig.
Andelen inhalerande i de olika ålders- grupperna är mycket lika i de båda mate- rialen. Om kategorin »tillsammans med al- kohol» i 1966 års redovisning adderas till :per os» så blir andelen per os i 1966 års material för de tre lägsta åldersgrupperna genomgående högre. Det omvända förhål- landet gäller för injektion.
Tabell 12 a. Huvudsakligt intagningssätt i procent inom åldersgrupper.
Inhalation Per os Injektion Uppgift saknas
Summa 100
——19 20—29 30—39 40— 36,9 7,1 2,9 0,4 28,2 45,5 71 ,6 94,2 34,8 46,0 24,2 4,7 —- 1,3 1,2 0,8
100 100 100
Tabell 13. Ålder/Brukets duration.
—19 20—29 30—39 40— Summa Okänd duration 5 (10,9) 6 (2,7) 14 (8,3) 12 (4,7) 37 (5,3) Mlndre än 1 år 17 (36,9) 43 (19,2) 20 (11,8) 38 (14,7) 118 (16,9) Mer än 1 år 24 (52,2) 175 (78,1) 135 (79,9) 208 (80,6 ) 542 (77,8) Summa 46 (100) 224 (100) 169 (100) 258 (100) 697 (100)
7.2.8 Missbrukets duration
I 77,8 % av fallen uppges bruket ha på- gått mer än 1 år, i 16,9 % av fallen mind- re än 1 år medan uppgift saknas i 5,3 % av fallen. I tabell 13 redovisas brukets du- ration för fyra grova ålderskategorier.
Den grova åldersindelningen ger emel- lertid en något skev bild av relationerna. Sålunda har kategorin 15—19 år 52,2% personer som missbrukat mer än 1 år, kategorin 20—24 72,1. Från 25—29 där siffran är 84,1 håller sig sedan procent- siffran statligt över 77 %.
7.2.9 Alkoholmissbruk
Kontinuerligt alkoholmissbruk anges ha fö- rekommit i 44,8 % av fallen, medan det saknas uppgift i 7,2 % av fallen. För 48 % har följaktligen angivits att inget alkohol- missbruk är känt. Tabell 14 sätter det kon- tinuerliga alkoholmissbruket i relation till vilket miSsbruksmedel som huvudsakligen missbrukas. En jämförelse mellan de olika missbruksmedlens andelar kontinuerligt al- koholmissbrukande blir svår, då bastalen för flertalet missbruksmedel är för små för att möjliggöra procentberäkning. För de tre största missbruksgrupperna blir pro-
centen: centralstimulantia 35, sömn- och rogivande medel 50, och opiater+ cen- tralstimulantia 48. Det bör noteras att den sista kategorin inte utesluter samtidigt missbruk av sömn- och rogivande medel.
7.2.10 Diagnos
I 1966 års undersökning förekom omkring 200 diagnoser inklusive kombinationer av diagnoser. Omfattande sammanslagningar av dessa gjordes för att möjliggöra en över- skådlig redovisning. Samma sammanslag- ningar har gjorts för 1968 års material. Vissa principer för kategoriseringen av ma- terialet, som redovisats i det tidigare del- betänkandet skall upprepas här.
Abusus 3111, dvs. läkemedelsmissbruk, in- nebär som beteckning i det följande att en- dast denna diagnos redovisats. Alla kombi- nationer med abusus alii redovisas således under annan kategori. Diagnoser där psykos eller psykosliknande tillstånd kombinerats med neuros, nedsatt intellektuell förmåga eller karaktärsstörning har förts under ru- briken psykos. Neuros + nedsatt intellek- tuell förmåga redovisas som neuros medan kombinationer av nedsatt intellektuell för- måga och karaktärsstörning går som ka- raktärsstörning. I samtliga fall där hepa-
Tabell 14. Kontinuerligt alkoholmissbruk och huvudsakligt missbruksmedel.
Can- Central- na— Opia- stimu- Sömn.+ nings- Opiater el
Lös- Opiat Övr. komb
Okänt bis ter lantia rogiv. med. + Centr. Centr. Summa %
. _ Ja 8 5 6 67 190 6 22 6 2 3 1 2 Kontmuerll gt 35 % 50 % 48 % 44,8 alkoholmissbruk
' _ Nej 3 18 7 112 161 6 16 8 4 335 48,1 EJ uppglft 1 1 3 10 24 2 7 2 _ 50 7,2 Summa 12 24 16 189 375 14 45 16 6 697 100
__ ...-_Mln-
—l9
Okänt (n= 8) Kroppssjukdom (n=12) Psykos (n=65) Neuros (n=117) Nedsatt intell. förmåga (n=3) Alkoholmissbruk (n= 81) Karaktärsstörning (n= 164) Abusus alii (n=128) Hepatit (n=14) A_lkoholmissbr. + karaktärsstörn. (n = 63) Övriga kombinat. (n=42)
IQb'Å .. kuv
».
llaBBNp—MNN
».
Summa 100
UIXDSDNNQNNN
Totalt Totalt
20—29 30—39 40—49 50—59 60— 1968 1966
0,9 0,6 2,2 1,6 0,8 1,1 1,9 1.3 1,2 0,7 2,3 4,1 1,7 9,7 8,5 7,1 8,0 10,5 13,2 9,3 9,4 14,3 13,0 20,4 20,5 20,7 16,8 18,8 0,4 0,6 _ — _ 0,4 0,7 6,3 11,2 17,5 18,2 19,0 11,6 11.2 30,4 30,2 14,6 13,2 11,6 23,5 17.4 22,3 15,9 15,3 15,5 15,7 18,4 13,5 4,5 _ 0,7 0,4 — 2,0 — 8,5 14,2 7,3 7,8 8,3 9.0 8,1 2,7 5,9 13,1 10,1 6,6 6,0 9,2 100 100 100 100,1 100 100 100
tit förekommit i materialet har det varit enda diagnos, varför samtliga hepatitfall i tabellerna sorterar under denna diagnos. I 1966 års material har tre (3) hepatit- fall förts till kategorin kroppssjukdom.
Generellt gäller om 1968 års som om 1966 års material att diagnosuppgifterna torde lida stora brister vad gäller tillför- litlighet. Diagnosen är intagningsdiagnos.
Totalt följer varandra 1968 års och 1966 års material väl. Detta framgår av de två högra kolumnerna i tabell 15, där diagnos- fördelningen inom fyra grova ålderskate- gorier redovisas. Den största differensen noteras vid diagnosen kroppssjukdom.
Vid en jämförelse med motsvarande ma- terial från 1966 (SOU 1967: 25 s. 102 tabell 49) framgår att skillnaden i andel diagnos med kroppssjukdom är särskilt mar-
Tabell 16. Diagnos bland män och kvinnor.
kerad i ålderskategorin —19 år (21,1 % mot 2,2). För psykoskategorin kan noteras att 1968 års material ger 15,2 procent i den nämnda ålderskategorin, medan i 1966 års material inga fall återfinns i denna ka- tegori. Även neuroskategorin svarar för en större andel 1968 (21,7 %) än 1966 (15,8 %) i samma ålderskategori. Andra särskilt sto- ra differenser gäller abusus aln-diagnosen i åldersgruppen 20—29 (22,3 % 1958 mot 16,9 % 1966) samt diagnosen karaktärsstör- ning i nästföljande ålderskategori (30,2 1968 mot 19,6 1966).
Vissa tendenser som noterades i 1966 års undersökning är modifierade i det aktuella materialet. Karaktärsstörning och abusus alii var dominerande diagnoser inom de två lägsta ålderskategorierna i 1966 års material. I 1968 års material har diagno-
M M K K Män Kvinnor 1968 1966 1968 1966 Okänt (n=8) 7 1 1,5 2,7 0,4 0,9 Kroppssj. (n=12) 4 8 0,9 9,1 3,3 10,6 Psykos (n=65) 35 30 7,7 8,0 12,2 11,5 Neuros (n=117) 42 75 9,3 9,7 30,6 33,2 Nedsatt intellekt. (n=3) 2 1 0,4 0,9 0,4 0,5 Alkoholm. (n=81) 70 11 15,5 15,6 4,5 4,1 Karaktärsst. (n= 164) 116 48 25,7 20,9 19,6 11,9 Abusus alii (n=128) 78 50 17,3 13,0 20,4 14.3 Hepatit (n=14) 10 4 2,2 1,6 Alk. + karakt. (n=63) 58 5 12,8 11,2 2,0 3.2 Övriga komb. (n=42) 30 12 6,6 8,8 4,9 9,7
Summa 452 245 100 100 100 100
sen neuros nästan lika stor andel av den lägsta ålderskategorin. Karaktärsstörning dominerar däremot i de två mellersta ål- derskategorierna. Andelen alkoholmissbruk stiger med stigande ålder på ett klarare sätt än i 1968 års material. Kombinationsdiagno— sernas andel stiger i båda materialen med stigande ålder, medan det omvända gäller diagnosen abusus alii. Som påpekades 1966 kan detta sammanhänga med att abusus alii här uppträder som särdiagnos, samt att vis— sa diagnoser tenderar att åsättas individer först i högre åldrar. Det bör för tolkning- arna av tabellen generellt framhållas att ålderskategorierna är mycket grova.
Tabell 16 visar skillnader i diagnos mel- lan kvinnor och män. I stort sett gäller samma förhållanden som 1966: männen åsätts i större utsträckning diagnosen alko- holmissbruk och karaktärsstörning (samt kombinationen av dessa) medan kvinnorna får diagnosen neuros i långt större ut— sträckning än männen: 30,6 % neuros bland kvinnor mot 9,3 % bland män.
7.2.11 Anledning till vård
På enkät-blanketten efterfrågas huruvida pa- tienten vid intagningen bedömts i behov av vård primärt för läkemedelsmissbruk, se- kundärt för läkemedelsmissbruk eller av annan anledning. Frågeställningen är tyvärr inte entydig. Den kan t. ex. tolkas som om den gäller den diagnos vilken s.a.s. funge- rade som arbetshypotes vid själva intag-
Tabell 17. Vårdanledning och missbruksmedel.
ningstillfället eller som den diagnos som man senare ställt på det tillstånd för vilket patienten tagits in.
I tabell 17 ses relationen mellan huvud- sakligt missbruksmedel och vårdanledning. På grund av de små bastalen i kategorier- na för missbruksmedel är det tyvärr svårt att uttala sig om relationerna mellan typ av missbruksmedel och anledning till vård.
Oavsett tolkningen av enkätfrågans in- nebörd menar vi det vara en rimlig hypotes att intagningssättet injektion, som tecken på ett gravare missbruk, mer än övriga intagningssätt skulle vara associerat med läkemedelsmissbruk som primär vårdan- ledning. Tabell 18 redovisar denna rela- tion i absoluta tal medan tabell 18 3. ger procentsiffror för 1966 och 1968 vad gäl- ler per os, samt injektion. Kombinationen per os + inhalation ger alltför små bastal för procentberäkning i 1968 års material, varför den uteslutits. I 1966 års material har kategorin »kombinerat med alkohol» förts till »per os».
Både år 1966 och 1968 har kategorin injektion den största andelen primärt in- tagna för läkemedelsmissbruk. Men samti- digt bör betonas att för år 1966 skillna- den i andel primärt för läkemedelsmiss- bruk är lika stor mellan per os och in- halation (35,9-45,5) som mellan inhala— tion och injektion (45,S—55,7). I 1968 års material är skillnaden mellan injektion och inhalation mindre än skillnaden mellan per os och inhalation. Antalet inhalations-
______________._—————————
Övr. Central- Lös- Opia- Opiater kom- Can- stimu- Sömn+ nings- ter+ eller bina- Blankt nabis Opiat.lantia rogiv. medel Centr. Centr. tioner Summa
_______________——-———————_—
Okånt —— 1 — 3 1,6 14 3,7 1 1 — 1 21 Primärt för läkemedels- missbruk 3 11 13 77 40,7 130 34,6 7 4 13 28,8 5 263 Sekundärt för
läkemedels-
missbruk 3 6 1 37 19,6 13134,9 2 — 11 24,4 —— 191 Annan anledn. 6 6 2 72 38,1 100 26,6 6 9 21 46,6 —— 222
___—___———————————-
Summa 12 24 16 189 100 375 100 16 14 45 100 6 697 100
___—________—__——————_———
Inhalation
1966 1968 1966
Per os
(n=22) (n=39) (n=446) (n=479) (n=79) (n= 172) (n=556) (n=-697)
Injektion Totalt
1968 1966 1968 1966 1968
Primärt för läkemedelsm. 45,5 43,6 35,9 Sekundärt för läkemedels. 31,8 20,5 26,5 Av annan anledning 18,2 30,8 35,3 Uppgift saknas 4,6 5,1 4,3 Summa 100 100 100
36,7 37,7
32,4 17,7 16,3 25,5 27,4 31,4 20,3 32,6 33,1 31.9
3.2 6,3 2,3 4,7 3,0 100 100 100 100 100
fall är dock i synnerhet för 1966 väl litet för procentberäkningar.
Totalfördelningama (de två kolumnerna längst till höger) är slående lika, vilket in- te utesluter skillnader inom de olika in- tagningskategorierna.
Relationen mellan vårdbehov och dia- gnos åskådliggörs i tabell 19. Om uppgif- terna vore maximalt tillförlitliga, dvs. om alla fyllt i enkätblanketterna korrekt, tol- kat innebörden i uppgiftsrubrikerna på sam- ma sätt, samt om hela bearbetningsprocedu- ren förlöpt utan misstag, skulle alla fall av diagnosen abusus alii falla i kategorin »primärt intagen för läkemedelsmissbruk: (samt i kategorin »uppgift saknas»). Diagno- sen avser nämligen den sjukdom som för- anlett intagning. Av tabell 19 framgår att 91,4 % av abusus alii-fallen kategoriserats som primärt intagna för läkemedelsmiss— bruk. Denna kategori, samt »uppgift sak— nas» svarar för 94,5 % av fallen. Med tanke på den tvetydighet som vidlåder bå- de frågan om intagningsdiagnos och vård- anledning får detta ses som ett gott re- sultat.
Andelen primärt intagna för läkemedels- missbruk som diagnostiserats under rubri-
ken abusus alii är dock endast 44,5 %. Detta kan tyckas tyda på bristande tillför- litlighet. Mer sannolikt är att den låga procentsiffran är en effekt av kodningsför- farandet, samt formuleringen av frågan. Att någon intagits primärt för läkemedels- missbruk utesluter inte att han sekundärt intagits av andra skäl. Om dessa andra skäl lett till anteckning om en diagnos an- nan än abusus alii har denna diagnos blivit utslagsgivande vid bearbetningen av mate- rialet. Till kategorin abusus alii har ju som tidigare påpekats, förts de fall som åsatts endast denna diagnos.
Andelen primärt intagna för läkemedels- missbruk varierar inte påtagligt mellan de olika vårdenheterna. Primärt intagna för läkemedelsmissbruk är
vid psykiatrisk klinik 36,2 % vid mentalsjukhus 37,8 % vid lasarett 42,3 %
7.2.12 Form för intagning vid vårdanstalt
»Med stöd av lagen om beredande av slu- ten psykiatrisk vård i vissa fall» har ungefär hälften av läkemedelsmissbrukarna intagits (47,5 % eller 331 individer). »Efter viss mer
Tabell 20. Form för intagning inom olika ålderskategorier.
15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Summa
Ej uppgift (blankt) 3 9 5 8 3 11 4 1 44 Lagen om sluten psykiatrisk vård 17 51 71 55 38 50 32 16 330 Utpräglad övertalning 2 9 3 5 5 18 5 4 51 Utan ovanstående alternativ före- legat 24 42 34 26 29 58 38 21 272 Summa 46 111 113 94 75 137 79 42 697
Tabell 19. Diagnos/Vårdanledning.
Nedsatt intellek- tuell för- Alkohol- måga missbruk
Kropps-
Okånt sjukdom Psykos Neuros
Okänt Primärt för läkemedels- missbruk 21 Sekundärt för läkemedels- missbruk 2 Annan anled- ning -— 8 21
Summa 8 12 65
0,9 9,4 32,3 37 31,6 22 27,2
23 32
35,4 47 32,3 32 117
40,2
27,3 1 19 100 3 81
39,8 23,6 100
Karaktärs- störn.
3,1
38 23,2 35 21,3 86 52,4 164 100
Abusus alii
4
117
2 5 128
91,4
100 14 63
Alkoholmissbr. _ Hepa- + Ovriga tit Karaktärsstörn. kombin.
3,1 2 3,2 21 3,0
11,1 11 26,2 263 37,7
22 20 32 1,6 7 191 3,9 7
34,9 47,6 27,4
50,8 11 100 42
31,9 100 26,2 222 100 697
(Primärt +annat = totalt 5 fall — har förts till primärt; sekundärt + annat = totalt 11 fall —— har förts till sekundärt).
Tabell 2]. Form för intagning inom olika diagnoskategorier.
Nedsatt intellek-
tuell för- Alkohol- måga missbr.
Kropps-
Okänt sjukdom Psykos Neuros
Okänt 2 3 Sluten psyki-
atrisk vård 3 37 Efter utpräg- lad övertaln. 3 3 Utan ovan-
stående
alternativ 2 9 22 33,8 Summa 8 12 65 100
4,7 4 3,5 5 6,1
56,9 22 18,8 3 42 51,9
4,6 15 12,8 3 3,7 76 64,9 31 117 100 81
30,3 100
Karaktärs- störn.
11 6,6
122
6 3,7
25 15,3 164 100
74,4
Abusus alii
8 49 11
60 46,9 11 14 100 14 63
___—M_—
128
38,3 39
Alkoholmissbr. Hepa- + Övriga
tit Karaktärsstörn. kombin. Summa
6,2 3 5 8,0 3 7,1 44 6,3
61,9 14 33,3 331 47,5
8,6 5 7,9 4 9,5 51 7,3
22,2 21 100 42
50,0 271 100 697
38,9 100
Utpräglad 5 6 God 19 39
15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—
10 35 39 18 40 35 225
4 5 9
32 3
25 21 28 41 28 182 26,1 7 5 8 3
2 8 6
Ringa 9 30 Ingen 2 8 8 6 9 11 8 52 , Kan ej anges 11 28 35 24 18 37 44 197 2 ,
Summa 46 111
utpräglad övertalning» 7,3 % samt »utan att dessa omständigheter förelegat» 38,9 %. Uppgift saknas i 6,3 % av fallen.
Intagningsform inom olika ålderskatego- rier framgår av tabell 20.
Med stöd av lagen om sluten psykiatrisk vård har följande andelar i olika ålderska- tegorier intagits:
113 94 75 a.. 137 121 697 100
7.2.13 Behandlingsvillighet
Uppgiftslämnarnas bedömning av patienter- nas behandlingsvillighet framgår av tabell 22. Som synes har det genomgående ställt sig svårt att bedöma behandlingsvilligheten: totalt har i mer än en fjärdedel av fallen uppgivits att behandlingsvillighet ej kan an-
15_19: 36,9 % ges. I övrigt klumpar sig bedömningarna 20_24; 45,9 kring mittalternativen, dvs. :god» samt 25_29; 62,8 »ringa». Om kategorierna »utpräglad» och 30_34: 58,5 »god» slås samman svarar dessa för 38,2 35_39; 50,7 procent, medan »ringa» + »ingen» svarar 40—49: 36,5 för 33,6 %- 50_59: 405 Med kategorierna »utpräglad» och »god» 60- 38,1 samt »ringa» och »ingen» sammanslagna
Tendensen i dessa data är att andelen tvångsintagningar har ett slags topp mel- lan 25 och 35 år, medan de lägre och de högre ålderskategorierna har mindre ande- lar.
Finns det någon relation mellan diagnos och intagningsform? Av tabell 21 framgår att andelen tvångsintagna inom diagnos- kategorin karaktärsstörning är särskilt hög (74,4 %). Därefter kommer kombinationen av alkoholmissbruk och karaktärsstörning med 61,9 %. Psykos-kategorin har också ett högt tal; 56,9 %, liksom alkoholmiss- bruk som ensam diagnos: 56,9 %.
blir de procentuella relationerna mellan ål— der och behandlingsvillighet såsom fram- går av tabell 22 a.
Den tendens som möjligen kan skönjas är att behandlingsvilligheten är större i låg- re åldersgrupper. För ålderskategorin 50— och däröver är dock andelen »kan ej an- ges» hög, och det är svårt att veta vad detta innebär.
Tabell 23 redovisar förhållandet mellan huvudsakligt missbruksmedel och behand- lingsvillighet. För de tre största medel- grupperna har procentandelar angivits. Som synes finns den lägsta andelen behandlings- villiga inom kategorin sömn- och rogivande
Tabell 22 a. Behandlingsvillighet och ålder. Procent.
15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—
Utpräglad + god 52,2 40,5 39,8 45,7 26,6 35,0 33,9
, Ringa + ingen 23,9 34,2 29,2 28,7 49,3 37,9 29,8 Kan ej anges 23,9 25,2 30,9 25,5 24,0 27,0 36,3
Summa 100 100 100 100 100 100 100
Övri-
Opia- ga Central- Lös- ter Opiater kom- Ej Can- Opia- stimulan— Sömn+ nings- + eller bina- uppg. nabis ter tia rogiv. medel Centr. Centr. tioner Summa
Utpräglad + god 5 14 7 78 41,3 128 34,1 10 4 18 40,0 2 266 | Ringa + ingen 3 7 3 62 32,8 138 36,8 3 3 13 28,8 2 234 ' Kan ej anges 4 3 6 49 25,9 109 29,1 3 7 14 31,1 2 197 1 Summa 12 24 16 189 100 375 100 16 14 45 100 6 697 ]
!
medel. Behandlingsvilligheten framstår allt- Antagandet bestyrks av tabell 24. Det är så som större i de två kategorier som tra- värt att notera att mer än en fjärdedel av ditionellt betraktas som grövre missbruk. de tvångsintagna uppges ha god behand- 1 Ett rimligt antagande är att de personer lingsvilja. som intagits med stöd av lagen om bere- dande av sluten psykiatrisk vård skall vi- sa mindre behandlingsvillighet än de som intagits efter utpräglad övertalning samt Närmare tre fjärdedelar uppges ha vårdats att slutligen de som tagits in utan att nå- tidigare för läkemedelsmissbruk. En fjär- got av ovanstående alternativ förelegat dedel har tidigare vårdats på mentalsjuk- skall visa den största behandlingsvillighe- hus för läkemedelsmissbruk. Om emellertid ten. alla de fall, vilka tidigare vårdats både på ' mentalsjukhus och någon annan vårdinsti- tution adderas, så räknar vi in hälften av fallen (48 %). Samma förhållande gäller i 7.2.14 Tidigare vård Tabell 24. Behandlingsvillighet och form för intagning i procent.
Psykiatr. _ 1966 års material (50,3 %). vård- Över- _ _ Likheterna mellan materialen är påfallan- lagen tammg Övrigt de. Är det då inom 1968 års material sto-
. .. . .] k . Utpräglad + god 27,5 45,1 55,4 ra skillnader for olika aders ategorier?
Ringa _|. ingen 44,4 43,1 18,7 Denna fråga besvaras av tabell 25 a. Kan ej anges 28,1 11,8 25,9 Den lägsta ålderskategorin skils klart Summa 100 100 100 ut från de övriga, dels genom den höga
Tabell 25. Tidigare vård. Jämförelse mellan år 1966 och år 1968.
1966 1968 antal % antal % 1. Ingen tidigare vård 132 23,8 152 21,8 2. Poliklinik 22 4,0 38 5,5 3. Psykiatrisk lasar.k1in. 38 6,9 78 11,2 4. Lasarettsklinik 19 3,4 24 3,4 5. Mentalsjukhus 144 26,0 180 25,8 6. Alkoholistanstalt 8 1,4 2 0,3 7. Kombinat. 5+6 14 2,5 12 1,7 8. 5+6+ övriga 14 2,5 20 2,9 9. 5+ övriga (ej 6) 107 19,3 123 17,6 10. 6+ övriga (ej 5) 2 0,4 6 0,9 11. Rest. kombinat. 14 2,5 30 4,3 12. Uppgift saknas 40 7,2 32 4,6
Tabell 25 a. Tidigare vård i skilda ålderskategorier. Procent.
15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— (n=46) (n=lll)(n=113)(n=94) (n=75) (n=l37)(n=79) (n=42)
1. Ingen tidig. vård 43,5 27,0 21,2 19,1 13,3 20,4 16,5 21,4 2. Poliklinik 13,0 8,1 4,4 4,3 3,9 4,4 5,1 2,4 3. Psykiatrisk las.klin. 8,7 8,1 11,5 8,5 15,9 10,9 12,7 16,6 4. Annan las.klin. 6,5 3,6 4,4 2,1 — 4,4 2,5 4,8 5. Mentalsjukhus 10,9 22,5 30,9 29,8 30,6 24,8 27,8 19,0 6. Alkoholistanstalt — 0,9 1,3 —— — —— 7. Komb. 5+6 —— — 0,9 2,1 2,6 2,9 3,8 — 8. 5+6 + övrigt — — 1,8 3,2 1,3 5,1 6,3 4,8 9. 5 + övrigt (ej 6) 44,3 20,7 13,3 19,1 23,9 18,9 15,2 21,4 10. 6 + övrigt (ej 5) — 0,9 2,7 — — -— 2,5 — 11. Övriga komb. 4,3 3,6 3,5 4,3 3,9 6,6 2,5 4,8 12. Uppgift saknas 8,7 4,5 5,3 7,4 2,6 1,5 5,1 4,8
andelen som icke tidigare vårdats, dels genom den låga andelen vårdade på men- talsjukhus. Detta ter sig »rimligt». Det är endast i denna ålderskategori som någon vårdform får större andel än mentalsjuk- hus eller mentalsjukhus + alkoholistanstalt. Poliklinikvård svarar nämligen i denna ål- derskategori för 13 procent av den tidiga- re vården, mot 10,9 för mentalsjukhus och avsaknad av fall i kombinationskategorin mentalsjukhus + alkoholistanstalt. Några klara tendenser föreligger i övrigt inte i tabellen. Tendensen till från 15—19 år sjun- kande andel utan tidigare vård bryts t. ex. av en uppgång i 40—49 års ålder, nedgång i 50—59, samt ytterligare uppgång i den sista kategorin. För mentalsjukvården finns en tendens till anhopning i åldrarna 25— 39 år där procenten håller sig omkring 30, men denna tendens bryts delvis av ål- dersgruppens 50—59 år 27,8 procent.
Sjukhus: Uppgift till socialstyrelsens narkomanvårdskommmé angående den, som den 3 april 1968 kl. 08.00 vårdas & psykiatriskt sjukhus, psykiatrisk klinik Avdelning:, m.m. och som före intagningen missbrukat bero-
endeframkallande medel.
IDEN'I'ITETSUPPGIFI'ER
F—år man »den Civilstånd Yrke (anges så noggrant mm möjligt) från- " k l l l D cui" ]] gift [] skild |:] flik:, [] okänt Kön Heller! Nationalitet
(|. ex. amfetamin, preludin, ritalinu)
D man D kvinna D svensk [| annan, namligen l UPPGIFI'ER RÖRANDE mssnux ' OBS! Kryssa för alla aktuella missbruksmedel och intagningssätt. Markera så fullständigt som möjligt! Vid oklarhet konsultera synonymregietra'. _ lnlaaninauån K b' lnleneite! Missbruksmedel lnhulalion Per al lnieuion Annat Okänt olaglig.”. med Tilllålilal Vanemöuiat A CANNABlS (marihuana, haschisch etc.) D D D D D D D D 5 59 El Cl El El El El El B C OPIATER D |:] |:] B [:| C] D D (t. ex. morfin, motadon, palfium) o CENTRALSTIMULANTIA |] El El [] [3 D |] |] I i
& SÖMNMEDEL [| |:] [:| [| El lj El El F ANDRA ROGIVANDE |] [| |:] [| [| [] |] |] MEDEL (t. ex. maprobamat, iibrium, Valium) . c LÖSNINGSMEDEL Ei El El El El El El El : (t.ex. tinnar, niklor- | etylen) l H ANDRA MEDEL (i. ex. [] [] [j [] [] |:] [] D ' kokain) € Ange medel om möjligti l Huvudsaklig! missbruksmedel Huvudmhiigl Inlanninuuän Missbruket pågått Samtidigt. kontinuerligt Mindre Mer än alkoholmissbruk Daner Dlår ' Bla DNal i | UPPGIFTER RÖRANDE VÅRD * Patienten har vid intagningen bedömts i behov av vård | !
El minen för läkemedelsmissbruk |] Sekundärt för läkemedelsmissbruk |] Av annan anledning an låkamedelsmiubml: Diagnos (avser slutda- seu tårar-lett inlagninm använd WHO:s meielia nomenklatur)
Patientens behandlings-villighet såvitt gäller Mimmi har imam | läkemedelsmissbruk" är nu med stöd av i en om i ' ' ! etter v'ss mer utan att töwt- _ . . D beredande av": men D ut?:gallad över: D nämnda omslöndia- D ulpraqlad ""G" D kan "i : psykiatrisk vård i Villa fall ia ning helar iåveleual | | god ingen ""G" . Tidigare var)! lör läkemedelsmissbruk ! ln tidi are medid 'atrllk |] in men": för nanna" man»: [I Follin-nisk vård El hmm a psykiatrisk laser-Mink Inla en & annan laaremklinilr el. inta en 6 _ El avd: ning (även privatklinik ol. sluttning intagen & sjukhus för övervägande psykla'risk vård [:| alk ils'anltalt D Uppgift omöjlig att erhålla Intagniausdatun Aktuell vårdlid (från intaunlnu t.o.m. 314 ”68. år.: 26 dagar markeras endast under rubrik "—4 veckor"
år mån den I | | | Elindestdennadaa [:|—inch: D—dvacker [:l—Snön. [:l—sms". D—lår Dmarönlår Datum Underskrift Namnlörtydliuande och lilel
juni 1968
8.1 Inledning
Narkomanvårdskommittén lät år 1966 tryc- ka och distribuera särskilda blanketter till landets alla polisdistrikt för kartläggning av påträffade fall av läkemedelsmissbruk eller olagligt förfarande med läkemedel (se nar- komanvårdskommitténs första delbetänkan- de, SOU 1967: 25 s. 57—73). En blankett fyll- des i för varje påträffat fall under tiden 1—30 juni det året. Nedan redovisade undersök- ning utgör en replikation av 1966 års under- sökning gjord under samma tidsperiod år 1968.
På blanketten sid. 258 efterfrågas, för- utom missbruksdata, vissa bakgrundsdata, såsom ålder, kön, civilstånd, yrke och hem— ort, samt vissa data om missbrukarens öv- riga sociala situation, såsom t.ex. arbetsför- hållanden.
Syftet med undersökningen är att ge en allmän uppfattning om vissa karakteristika hos en utvald grupp. Avsikten har också va- rit att göra vissa jämförelser med materialet från 1966. Det bör noteras att räkningen av fallen inte företagits på sådant sätt att vi kan ange vilka fall år 1968 som inte före- kommit i 1966 års fall, dvs. som är nya fall. Den ökning av antalet fall mellan 1966 och 1968, som materialet pekar på. är därför svårtolkad.
Det material, som polisenkäten innehåller, kan inte betraktas som representativt för den totala missbrukarpopulationen. Vi antar att
Drogmissbrukare som gripits av polis under
Kaj Håkanson, Owe Hofmann
vi får tag på dels socialt sett relativt grava fall, dvs. individer som är involverade i mer omfattande kriminell aktivitet vid sidan av eller i samband med drogmissbruket, dels lindriga fall, där individen t. ex. uppträtt stö- rande beroende på enstaka tablettfylla, sniff- ning, haschrökning el. dyl.Enjämförelse med motsvarande enkäter till sjukvårdsinrätt- ningar (nedan 5. 229) visar på vissa effek- ter av selektionsfaktorer (t. ex. skillnaden beträffande den typ av medel som brukas oftast).
Det kan inte garanteras att data karakte— riseras av hög tillförlitlighet. Detta följer av den karaktär som datainsamlingssituatio- nen har. Ifyllandet av blanketten har sålun- da ingått bland andra pressande tjänsteålig- ganden och personer som kontrollerat data- redovisningen har inte funnits på plats. Vi förmodar dock att materialet ger en grov bild av den faktiska situationen.
Samtliga polisdistrikt har lämnat svar. Två (2) blanketter inkom till narkoman- vårdskommittén först då databearbetningen var klar och dessa två fall redovisas ej i det följande. I sju (7) fall var dataredovisning— en så bristfällig att blanketterna bedömdes som obrukbara. Vidare har tio (10) fall av självmord eller självmordsförsök utgått. Fall med självmordsförsök, som utgör ett led i ett pågående missbruk, har inte uteslutits. Slutligen har fem (5) fall med enbart olag— ligt förfarande utgått.
Ålder
—14
15—19 20—24 25 29 30 34 35 39 40 49 50 59 60 Okänt Summa
34 183 121 74 36 77,3 83,9 83,4 81.3 80,0
Kvinnor 10 35 24 17 9 22,7 16,1 16,6 18,7 20,0
Summa 44 218 145 91 45
8.2 Resultat av bearbetningen
8.2.1 Antal missbrukare. Nationalitet. Kön och ålder
Sedan de ovan nämnda 24 fallen sorterats ut återstår 658 fall som redovisas nedan. Mot- svarande siffra år 1966 var 510. Såsom ovan påpekats saknar vi möjlighet att avgö- ra vilka som är nya fall.
Av de 658 är 622 svenskar. De övriga här- stammar från Finland (ll), Danmark (6), Norge (4), övriga Europa (9) samt USA (3). Tre utlänningars nationalitet är inte fast- ställd. Utlänningarna utgör ca 5 procent av fallen mot icke fullt tre procent i 1966 års material.
Kön och ålder
Männens dominans i materialet är påtaglig. Kvinnorna svarar endast för 111 fall, vilket är lika med 17 procent. År 1966 svarade
Upp till 19 års ålder finns alltså i 1968 års material 39,8 procent av missbrukama mot 18,7 procent i 1966 års material. Medi- anåldern2 har också förskjutits från ca 26 år till ca 22.
8.2.2 Geografisk fördelning
Tabell 2 redovisar materialet fördelat på ålder och län. Länsuppgiften hänför sig till den hördes hemortslän. I tabellens högra marginal finns 1966 års procentuella för- delning på län.
23 47 18 4 2 547 93,3 83,9 90,0 83,1 2 9 2 3 — 11 1 6,7 16,1 10,0 16,9 30 56 20 7 2 658
kvinnorna för 28 procent av fallen. Den an- märkning som gjordes till 1966 års under- sökning kan göras även här: antalet drog- missbrukande kvinnor kan utgöra en större andel av antalet hörda kvinnor, än motsva- rande bland männen, trots att kvinnorna har färre fall av missbruk i absoluta tal. Vårt material tillåter ej någon slutsats om den nämnda andelens storlek.
Männens dominans ter sig relativt likar- tad i de olika ålderskategorierna, såsom framgår av tabell 1. De kraftigaste avvikel- serna finner vi i de ålderskategorier där an- talet individer är litet, varför dessa avvikel- ser kan vara statistiska artefakter.
Ålderskategorin 15—19 år uppvisar det största antalet missbrukare. I 1966 års ma- terial fanns det största antalet missbrukare i därpå följande ålderskategori. Den pro- centuella fördelningen på ålderskategorier framgår av följande:
——-14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—1 Summa 1966 1,6 17,1 26,3 16,9 8.8 9,6 19,8 100 1968 6,7 33,1 22,0 13,8 6,8 4,6 12,6 100
Stockholmsdistriktet dominerar inte på samma vis i 1968 års material som i 1966 års. Tidigare svarade Stockholms stad för hälften av fallen men i den senare un— dersökningen endast för 27,4% av fallen. Spridningen på olika län är jämnare än ti- digare. Jönköpings län, ett högfrekvent län i 1966 års undersökning, har endast 2,0 pro-
1 I 1966 års material utgjordes högsta ålders- kategorin av 40 år och äldre. För 1968 årsmaterial har de tre översta kategorierna slagits samman. ** Medianåldern delar populationen i två lika stora delar så att 50% av individerna har lägre ålder än medianåldern, 50% högre.
Ålder
—14 15— 20— 25— 30— 35— 40— 50— 60— Okänd i% i% Län 19 24 29 34 39 49 59 Summa 1968 1966
Stockholms stad 7 34 44 38 21 9 19 7 _ 1 180 27,4 49,6 Stockholms län 1 14 7 5 2 1 4 3 — _ 37 5,6 7,3 Uppsala län 1 10 l 4 3 2 3 _ _ 1 25 3,8 4,5 Södermanlands län 2 21 5 2 1 _ _ _ _ _ 31 4,7 1,4 Östergötlands län 3 4 4 3 1 _ _ _ 1 _ 16 2,4 3,1 Jönköpings län _ 7 1 2 l _ 2 — _ _ 13 2,0 6,7 Kronobergs län — _ _ l 1 2 _ 1 — _ 5 0,8 0,2 Kalmar län _ _ 4 1 _ 1 1 _ 1 _ 8 1,2 0,2 Gotlands län _ — _ _ _ _ Blekinge län _ 3 1 _ 1 —— _— _ — _ 5 0,8 0,4 Kristianstads län _ l _ _ 1 _ _ _ _ _ 2 0,3 1,2 Malmöhus län _ 12 8 4 3 4 3 _ _ _ 34 5,2 3 7 Malmö stad 7 21 10 7 1 3 9 1 2 — 61 9,3 ' Hallands län 6 3 3 _ l _ — — _ _ 13 2,0 2,4 Göteborgs och Bohus län _ 1 — _ — _ — _ _ _ 1 0,2 6 ] Göteborgs stad 5 23 15 5 2 2 3 _ _ _ 55 8,4 ' Alvsborgs län — _ 1 — — 2 l _ _ — 4 0,6 3,1 Skaraborgs län _ — 1 _ _ — _ _ _ _ 1 0,2 _ Värmlands län _ 7 4 _ _ _ _ _ _ _ 11 1,7 0,8 Örebro län 1 24 5 1 _ 1 4 2 2 _ 40 6,1 1,4 Västmanlands län 2 7 9 6 — — _ — — _ 24 3,6 1,6 Kopparbergs län — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2,5 Gävleborgs län 1 2 6 5 _ — — 1 l — 16 2,4 1,0 Västernorrlands län _ 3 3 _ 1 _ 1 _ — _ 8 1,2 2,0 Jämtlands län — _ _ — _ _ _ — _ _ _ — 0,2 Västerbottens län 5 6 1 2 — _ 2 2 — — 18 2,7 0,2 Norrbottens län _ 1 1 2 2 1 1 _ _ _ 8 1,2 0,6 Okänt 3 14 11 3 3 2 3 3 _ _ 42 6,4 _ Summa 44 218 145 91 45 30 56 20 7 2 658 100 100
cent av fallen 1968. Men 1966 års höga siff- ra inrymde bland annat en sniffargrupp på 12 personer. De i allmänhet relativt små för- Socialgruppsfördelning redovisas i tabell 3. ändringarna i procentsatser innebär emel- Materialet är på denna punkt inte fullt jäm- lertid en ökning absolut sett i antalet rap- förbart med 1966 års undersökning. Olikhe- porterade fall. ter i kodning av materialet föreligger som
8.2.3 Socialgrupp
Tabell 3. Socialgruppsfördelning bland missbrukare.
Kön j .. . ; Man Kvmnor Totalt 19 66 * Socialgrupp1 abs. % abs. % 1968 abs. % % Okänt 33 6,0 15 13,5 48 7,3 20,9 I 1 0,2 _ _ 1 0,2 0,6 I II 54 9,9 14 12,6 68 10,3 13,9 | III 294 53,7 32 28,8 326 50,0 53,3 Studerandea 158 28,9 32 28,8 190 28,9 11,2 | Hemmafru _ _ 18 16,2 18 2,7 _ Pensionär 7 1,3 _ _ 7 1,1 _ Summa 547 100 111 100 658 100 100
1 Socialgruppsindelning efter en av statistiska centralbyrån tidigare använd förteckning. 2 Individ som uppgivits vara lärling inom viss yrkesgren har kategoriserats som studerande.
Kön Män
Kvinnor
Totalt
1966 Civilstånd abs. % abs. % 1968 abs. % % Okänt 44 8,0 4 3,6 48 7,3 9,6 Ogift 421 77,0 78 70,3 499 75,8 66,1 Gift 34 6,2 14 12,6 48 7,3 11,6 lfrånskild 48 8,8 12 10,8 60 9,1 11,4 Anka/änkling _ _ 3 2,7 3 0,5 1,4
Summa 547 100 111 100 658 100 100
till stor del svarar för ökningen av andelen studerande från 11,2 % till 28,9 %. De två kategorierna »hemmafru» och >>pensionär>> fanns inte med i 1966 års undersökning.
Socialgrupp III dominerar. Dock torde an- delen som tillhör socialgrupp III i detta missbruksmaterial inte påtagligt överstiga andelen för totalbefolkningen. Bland kvin- nor finner vi cn klar underrepresentation av socialgrupp III. Men en stor andel av kvin- norna faller på kategorin hemmafruar samt uppgift saknas. Motsvarande förhållande gällde i 1966 års material med avseende på kvinnorna, 18,8 procent ] socialgrupp III och 52,1 procent uppgift saknas.
För männen noteras en klar skillnad mot 1966 års undersökning, där socialgrupp III svarade för 67,0 procent.
8.2.4 Civilstånd
Tre fjärdedelar av missbrukarpopulationen består av ogifta personer. Andelen frånskil-
da är ungefär lika stor som andelen gifta.
I totalpopulationen utgjorde enligt folk- räkningen 1965 de ogifta 43,6 % och de gif- ta 35 %. Men åldersfördelningen i missbru- karpopulationen motsvarar inte totalpopula- tionens varför en jämförelse inom ålderska- tegorier är nödvändig. Här har denna fö- retagits endast inom den manliga delen av populationen då antalet kvinnliga miss- brukare är så litet att jämförelser blir sta- tistiskt tvivelaktiga.
Samma tendens som spårades i 1966 års material återkommer här. Missbrukarpo- pulationen har procentuellt sett långt fler ogifta och skilda och långt färre gifta än »normalpopulationen».
8.2.5 Missbruksmedel
Missbruksmedel har på data-blanketten re- dovisats under åtta huvudrubriker:
Tabell 5. Civilståndsfördelning i skilda ålderskategorier. Män.
Ålder —14 15—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 40——49 5 0—59 Civilstånd (n= 34) (n=183) (n=121) (n=74) (n= 36) (n=28) (n=47) (n=18) Pol. — 0,5 4,1 10,8 8,3 21,4 21,3 _ Okänt Tot. _ _ _ _ — — _ _ Pol. 100 99,5 90,9 64,8 55.5 32,1 29,8 _ Ogift Tot. 100 99,8 80,7 37,9 20,8 16,7 14,3 13,6 Pol. _ — 4,1 13,5 13,9 17,9 14,9 _ Gift Tot. _ 0,3 19,1 60,8 76,7 79,9 81,0 79,9 Pol. _ _ 0,8 10,8 22,2 28,6 34,0 _ Skild Tot. _ _ _ 0,1 0,1 0,3 0,7 2,3 __ Pol. — _ _ Ankling Tot. _ _ 0,1 1,2 2,3 3,2 4,0 4.2 Pol.=Polismaterialet, Tot. =Tota1populationen 250 SOU 1969: 53
1. Cannabis (t. ex. marihuana och hasch- isch)
2. LSD
3. Opiurnpreparat (t.ex. morfin, meta- don, palfium)
4. Centralstimulantia (t.ex. amfetamin, preludin, ritalina)
5. Sömnmedel (t.ex. pentymal, diminal, nembutal)
6. Andra rogivande medel (t. ex. meproba- mat, librium, valium)
7. Lösningsmedel (t. ex. thinnet, triklorety- len)
8. Andra medel. Kategori 5 och 6 har vid bearbetningen sammanslagits till en, sömn- och rogivan- de medel (i fortsättningen kallad sö + ro), då svårigheterna att skilja på dessa medel är stora. Dosens storlek kan vara avgöran- de för dess klassificering. I de fall namnet på ett medel rapporte-
rats och medlet varit ovanligt eller svårpla- cerat har farmakologisk expertis gjort klas- sificeringen. Kategori 8 inkluderar i den följande redovisningen också de fall där man angivit att missbruk förekommit men inte angivit något bestämt medel.
Vi förmodar att de polismän som fyllt i blanketten skall ha haft möjlighet att dis- kriminera mellan de olika medeltypema. Uppgifterna på denna punkt måste emeller- tid i vissa fall bli osäkra och ofullständiga.
I tabell 6 redovisas missbruksmedlens för- delning på län. Totalsumman i denna tabell blir inte 658, då en individ kan missbruka flera medel.
Tabellen visar på förändringar i miss- bruksbilden. LSD förekom inte i 1966 års undersökning1 men svarar nu för 1,2 % av
1 LSD förekom inte som särskild kategori på 1966 års blankett, men uppgiftslämnarna om- bads specificera vissa medel såsom LSD och kokain.
Tabell 6. Förekomst av missbruksmedel i olika län.
Centr. Sömn Lösn. Andra Summa Antal
Län Cannabis LSD Opiater stim. +ro medel +okänt medel individer Stockholms stad 34 3 9 137 36 22 3 244 180 Stockholms län 10 2 2 16 13 4 _ 47 37 Uppsala län 1 _ _ 12 7 4 1 25 25 Södermanlands län 16 — _ 2 2 15 _ 35 31 Östergötlands län 1 _ _ 5 2 9 _ 17 16 Jönköpings län 4 _ _ 1 4 4 _ 13 13 Kronobergs län _ _ _ _ 3 1 1 5 5 Kalmar län _ _ 1 _ 6 _ 2 9 8 Gotlands län _ — _ _ _ _ _ _ _ Blekinge län _ _ 1 5 2 _ _ 8 5 Kristianstads län 1 _ _ _ 1 _ _ 2 2 Malmöhus län 13 _ 2 9 19 _ _ 43 34 Malmö stad 18 3 1 14 23 16 _ 75 61 Hallands län 3 _ 1 3 _ 9 _ 16 13 Göteb. o Bohus län _ — _ 1 1 _ _ 2 1 Göteborgs stad 20 1 1 22 5 16 _ 65 55 Alvsborgs län _ _ _ — 4 — — 4 4 Skaraborgs län _ — _ _ 1 _ _ 1 1 Värmlands län 11 _ — 2 _ _ _ 13 1 1 Örebro län 4 _ _ 5 13 24 _— 46 40 Västmanlands län 7 _ 3 20 2 2 1 35 24 Kopparbergs län _ _ _ — _ — _ _ _ Gävleborgs län 5 _ _ 12 2 l — 20 16 Västernorrlands län 4 _ _ 4 3 _ _ 11 8 Jämtlands län _ — — _ _ _ _ _ _ Västerbottens län — _ _ — 8 10 _ 18 18 Norrbottens län 1 _ _ 4 4 — _ 9 8 Okänt 19 1 1 11 8 7 1 48 42 Summa 172 10 22 285 169 144 9 811 658 % 21,2 1,2 2,7 35,1 20,8 17,8 1,1 100
missbruket. Andelen cannabis har ökat kraf- tigt från 4,6 till 21,2 procent. Ökningen fal- ler framför allt på storstäderna: Stockholms stad har 34 fall av cannabismissbruk (19,8 %), Malmö stad 18 (10,5 %) och Gö- teborg 20 (11,6 %), tillsammans 72 fall
År Cannabis LSD Opiater 1966 5,5 _ 4,9 1968 25,9 1,5 3,3
Den väsentligaste förändringen är på can- nabis-sidan. Medan i 1966 års material en- dast fem procent använt cannabis, så har i det aktuella materialet en fjärdedel använt detta.
Missbruksmedlens fördelning på ålderska- tegorier framgår av tabell 7. Redovisning- en av missbruksmedel sker dock inte på samma sätt i denna tabell som i tabell 6. Ta- bell 7 (samt tabell 8, 9, 12) har framräknats på följande sätt:
För varje kategori av medel har tagits fram de individer som brukat detta och en- dast detta medel. I kategorin »Cannabis» fal- ler sålunda endast de individer, som inte an- tecknats för bruk av något annat medel än just cannabis. Vid ett sådant förfarande er- hålls en restkategori av blandmissbrukare. Blandmissbruket har delats upp på tre ka- tegorier:
a) Alla kombinationer vari ingår opiater och centralstimulantia samtidigt
Genom att beräkna procent utgående från antalet individer får vi ett mått på hur stor andel i den givna populationen som brukat ett visst medel. Siffrorna för 1966 och 1968 är följande.
Lösnings- Andra Centr. Sö+ro medel medel 44,9 28,8 13,7 21,8 43,0 25,5 21,7 1,4
b) Alla kombinationer vari ingår antingen opiater eller centralstimulantia
c) Alla kombinationer utöver a och b. Något i den berörda meningen exklusivt bruk av LSD förekom inte. LSD har emel- lertid medtagits i tabell 7 för att markera detta.
Medianåldrarna för de kategorier som har höga frekvenser blir följande:
1 968 1 966 1 Cannabis Md 1 8 — Centralstimulantia Md 26 26 Sö + ro Md 37 36 Lösningsmedel Md 16 18 Op. eller centr. komb. Md 22 _
Som väntat är cannabis och lösningsme- del främst ungdomsmedel, medan sömn— och rogivande medel koncentreras i högre
1 För vissa medel är 1966 års tal alltför små för att det skulle vara intressant att ange medium.
Tabell 7. Missbruksmedel och ålder (absoluta tal).
Ålder
Medel —14 15—19 20-24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— Okänt S:a % Cannabis 4 56 30 1 — — _ _ — — 91 13,8 LSD _ _ _ — _ — _ _ — _ _ _ Opiater _ _ _ 1 1 1 _ — _ _ 3 0,5 Centr.stim. 1 25 49 52 17 9 16 4 1 — 174 26,4 Sömn+ro _ 5 19 16 16 16 35 12 6 1 126 19,1 Lösn.medel 39 82 8 5 1 _ _ _ _ — 135 20,5 Andra + okänt _ 1 _ 2 2 _ _ 1 _ _ 6 0,9 Op. +centr. _ 9 3 1 1 2 _ _ _ _ 16 2,4 Op. el. centr. +övriga _ 34 33 13 7 2 5 3 _ 1 98 14,9 Övr. komb. _ 6 3 _ — — _ _ — — 9 1,4
Summa 44 218 145 91 45 30 56 20 7 2 658 100
Ålder År
_14 15—19 20—24 25_29 30—34 35—39 40—
Medel 1966 1968 1966 1968 1966 1968 1966 1968 1966 1968 1966 1968 1966 1968
Cannabis _ 9,1 9,2 25,7 0,7 20,7 _ 1,1 — — _ _ _ — Opiater _ _ — _ 0,7 _ — 1,1 4,4 2,2 2,0 3,3 2,9 _ Centr.stim. _ 2,3 25,3 1,5 46,3 33,8 49,9 57,1 42,2 37,7 36,7 30,0 20,8 25,3 Sömn+ro _ _ 8,0 2,3 14,2 13,1 11,9 17,6 28,9 35,5 30,6 53,3 41,6 63,9 Lösn.medel _ 88,6 39,1 37,6 9,7 5,5 1,2 5,5 2,2 2,2 _ — 2,0 _ Andra+okänt _ _ 4,6 0,5 13,4 _ 20,2 2,2 17,8 4,4 24,5 _ 25,8 1,2 Kombination _ _ 13,7 22,4 14,9 27,0 16,7 15,4 4,4 17,7 6,1 16,5 6,9 9,6 n= 8 44 87 21 134 145 84 91 45 45 49 30 101 83
åldrar. Missbruksmönstren inom ålderska- tegorierna framgår av tabell 8.
Inom de olika åldersgrupperna ser miss- bruksmönstret ut på följande sätt:
15—19 år. Största andelen upptas av lös- ningsmedel (37,6 %) och cannabis (25,7). Cannabis har tagit centralstimulantias plats från 1966.
20—24 år. Centralstimulantia svarar för största andelen (33,8 %) följd av kombina- tionskategorin (27,0 %) och cannabis (20,7 %).
25—29 år. 57,1 % centralstimulantia mot 50 % år 1966. Sömn- och rogivande medel svarar för 17,6 %.
30—34 år. 37,8 % centralstimulantia och 35,6 % sömn- och rogivande medel.
35—39 år. Sömn- och rogivande medel sva- rar för mer än 50 % av missbruket (53,3).
Centralstimulantia 30,0 %.
40— år. 63,9 % sömn- och rogivande me— del. Centralstirnulantias andel sjunker yt- terligare till 25,3.
Det material, som här framlagts tillåter inga slutsatser om t. ex. den förmenta ten- densen till övergång från cannabis till andra medel. Tabell 7 kan tolkas lika väl som stöd för tesen om övergång som för tesen att can- nabisbrukare och t. ex. centralsimulantia- missbrukare tenderar att utgöra skilda po- pulationer. Centrala faktorer för formule- rande och bekräftande av alternativa hypo- teser är här inte under kontroll.
I 1966 års material spårades en tendens beträffande bruk av centralstimulantia och sömnmedel. Denna tendens återfinns i 1968 års data:
Ålder 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40— Medel % % % % % % Centralstimulantia 11,5 33,8 57,1 37,8 30,0 25,3 (25,3) (46,3) (50,0) (42,2) (36.7) (20.8) Sö—l—I'O 2.3 13,1 17,6 35,6 53,3 63,9 (3,0) (14.2) (12.0) (28,9) (30,6) (41,6)
(Inom parentes 1966 års siffror)
Andelen centralstimulantia stiger till ål- derskategorin 25—29 år och sjunker sedan medan andelen sömn- och rogivande medel med utgångspunkt i ett lågt värde stiger kon- tinuerligt. Som påpekats i samband med 1966 års undersökning kan denna tendens ges flera rimliga tolkningar. Bruk av cen- tralstimulantia som narkotikum är relativt nytt; missbrukare av centralstimulantia
kanske så småningom växer sig äldre. Det kan också vara fråga om missbruk av olika karaktär i åldersgrupperna. Man kunde så- lunda tänka sig att det i de högre ålders- klasserna finns mindre avancerade läkeme- delsmissbrukare som överdoserat sina av läkare erhållna mediciner.
Ett uttryck för missbrukets karaktär är intagningssättet. Ett gravare, mer »profes-
sionellt» bruk torde samgå med att medlet injiceras. Andelen injektionsbruk inom de olika kategorierna av missbruksmedel fram- går av tabell 9.
Förhållandet mellan ålder och injektions-
bruk pekar i samma riktning. Injektion som intagningssätt ökar från den lägsta ålders- kategorin upp till kategorin 25—29 år och sjunker sedan stadigt i de högre åldrarna.
Injektion
—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60— (n=44) (n=218) (n=145) (n=91) (n=45) (n=30) (n=56) (n=20) (n= 7) 2,3 23,9 52,4 67,0 55,5 36,6 36,6 30,0 _
8.2.6 Missbrukets intensitet
Vår hypotes är att vanemässigt bruk är van- ligare bland dem som injicerar än bland dem som icke injicerar. Injektion kan antas vara förknippat med en typ av bruk som på lång sikt lätt leder till ett tillstånd av starkt »beroende». Injektion som intagningssätt
torde också i många fall höra till ett se- nare och mer avancerat stadium av miss- brukskarriären.
Kategorin centralstimulantia tillåter en uppdelning på intagningssätt »injektion» och »ej injektion», som fördelas på vanemässigt respektive tillfälligt bruk. Resultatet av en sådan uppspaltning blir följande:
Intagningssätt Uppgift saknas Tillfälligt Vanemässigt Injektion 1966 (n=150) 5 % 11% 84%
1968 (n=146) 6% 25% 69% Ej injektion 1966 (n=34) 15% 38% 47%
1968 (n=28) 11% 61% 2 %
Materialet visar den väntade tendensen. Antalet icke injicerade är dock i båda ma- terialen väl litet för att tillåta säkra slut- satser.
8.2.7 Alkoholmissbruk
Enligt polisuppgifterna förekommer samti- digt kontinuerligt alkoholmissbruk i 18,1 % av fallen (119). För en lika stor andel av fal-
Tabell 9. Andelen injicerande inom olika medelgrupper.
Antal Antal
Medel fall inj. % inj. Cannabis 91 0 0,0 LSD _ _ _ Opiater 3 3 100,0 Centr.stim. 174 146 83,9 Sömn+ro 126 2 1,6 Lösn.medel 135 2 1,5 Andra+okänt 6 1 16,7 Op.+centr. 16 13 81,3 Op. el. centr. 98 63 64,3 Övr. komb. 9 0 0,0
Summa 658 230 35 0
len saknas uppgifter (120). Detta kan också sättas i relation till uppgiften om perso- nernas relation till olika vårdinstitutioner. Vid tidpunkten för senast kända missbruk eller olagliga förfarande var sålunda 4,3 % av fallen föremål för åtgärd inom ramen för verksamhet vid nykterhetsvården och 2,4 % var föremål för åtgärd inom denna ram i kombination med andra institutioner; sum- ma 6,7 % med anknytning till nykterhets- vårdens verksamhet enligt blankettuppgif- terna.
Det kan vara intressant att sätta anteck- ningar om kontinuerligt alkoholmissbruk i relation till den typ av medel som brukas. I tabell 10 redovisas denna relation. Katego- rin av missbruksmedel motsvarar inte exakt de tidigare använda. I tabell 10 är miss- bruksmedlen de medel som enligt uppgift huvudsakligen missbrukats av individerna.
Den grupp som skiljer ut sig från de andra genom en specith stor andel kon- tinuerliga alkoholmissbrukare (enligt blan- kettuppgiftema) är den som rymmer per- soner som huvudsakligen missbrukat sömn- och rogivande medel. Detta ter sig rimligt,
Medel
LSD (n=0) Opiater (n=4) Centralstimulantia (n=236) 18 6 Sömn—Ho (n=130) 19,2 Lösnmedel (n=138) 13 0 Op.+centr. (n=3) — Op. el. centr. (n=21) 38,1 L_SD+Cannabis (n=0) _ Övr. komb. (n=1) _ Okänt (n=9) _ Cannabis (n = 116) 17,2
då det är känt att dessa medel ofta intas upplösta i alkohol.
8.2.8 Arbetsförhållanden
I tabell 11 redovisas den aktuella arbetssitua— tionen för män och kvinnor:
Den skillnad mellan kvinnor och män som kan märkas i andelen arbetslös och andelen vars arbetssituation ärokänd kan va- ra en effekt av könsrollerna. Hemmafruar- na kan ha blivit klassificerade under »okänt» och deras lägre arbetslöshetssiffror kan ha att göra med att det är svårare att ge goda kriterier på »att vara i arbete» för kvinnor än för män.
Totalsiffrorna följer varandra ganska väl för 1966 och 1968. Den stora skillnaden i ka- tegorin under utbildning tror vi är en ko- dareffekt. Kategorin okänd har kommit till användning i större utsträckning är 1966 än 1968.
Tabell II . Missbrukamas arbetssituation.
Kön
Män Arbetssituation abs. % Arbete öppna marknaden 114 20,8 Arbete skyddad form 13 2,4 Sjukskriven 58 10,6 Pensionerad 9 1,6 Under utbildning 116 21 ,2 Arbetslös 169 30,9 Okänt 68 12,4
Summa 547 100
Tabell 10. Kontinuerligt alkoholmissbruk/Huvudsakligt missbruksmedel.
Kontin. Ej kontin. alkoholmissbruk alkoholmissbruk Summa %
6,0 76,7 100 16,9 64,3 100 43,0 37,7 100
8,0 78,9 100
9,5 52,4 100
Sambandet mellan arbetssituation och missbruksmedel belyses i tabell 12. Tabellen innehåller endast de fem största missbruks- grupperna. Missbruket är exklusivt bruk, såsom detta ovan bestämts.
Missbruk av centralstimulantia brukar ses som ett gravare missbruk. Siffrorna för ar- betsförhållanden synes avspegla detta förhål- lande. De högsta arbetslöshetssiffroma finns sålunda i kategorin centralstimulantia (44,3 %), samt kategorin med kombinations- bruk vari ingår opiater eller centralstimu— lantia (41,8 %). Omvänt svarar cannabis- missbrukama för den största andelen arbe- tande på öppna marknaden (30,8 %). Ålders- faktorn är här inte under kontroll. Denna synes inte ensam bestämma arbetssituatio- nen vilket framgår av en jämförelse mellan andelen under utbildning bland cannabis- missbrukare och missbrukare av lösnings- medel. Cannabismissbrukama har 26,4 % under utbildning medan missbmkare av lös-
Kvinnor Totalt 19 6 6 abs. % 1968 abs. % % 16 14,4 130 19,8 18,9 1 0,9 14 2,1 3,1 20 18,0 78 11,9 14,7 1 0,9 10 1,5 0,7 22 19,8 138 21,0 8,9 27 24,3 196 29,8 25,3 24 21,6 92 14,0 27,9 111 100 658 100 100
Cannabis
Arbetssituation (n = 91 )
Arb. öppn. mark. 30,8 22,9 Arb. skyddad f. 4,4 0,6 Sjukskriven 2,2 14,4 Pensionerad 2,2 _ U. utbildn. 26,4 6,3 Arbetslös 26,4 44,3 Okänt 7 7 11 5
ningsmedel har 59,3 %. Medianåldern för cannabis är 18 och för lösningsmedel 16.
Arbetssituation Centralstimulantia Arb. öppn. markn. 19,0 Arb.skydd.form 1,1
Sjukskriven 14,7
Pensionerad _
Under utbildning 6,5 Arbetslös 37,5 Okänt 21,2
Siffrorna följer väl dem från 1968. För lösningsmedel finns dock vissa avvikelser framförallt under kategorin »arbete öppna marknaden» (15,8 mot 6,6) samt »under ut— bildning» (36,8 mot 59,3). För kategorin un- der utbildning är emellertid relationen mel- lan medelgrupperna densamma som i 1968 års material.
Missbruk där det aktuella medlet injice- ras har ovan antagits vara av gravare ka- raktär än annat missbruk. Detta borde rim- ligtvis avspegla sig i arbetssituationen. Ta- bell 13 illustrerar detta samband.
Relationerna mellan de olika kategorierna är likartade för båda åren. I båda materia- len finner vi samma tendens till större an- Tabell 12. Arbetssituationens samband med missbruksmedel.
Centralst. (n = 174)
Op. el. centr. (n: 98)
Lösnings. (n=135)
Sö +ro (n=126)
26,9 6,6 14,3 2,4 2,2 2,0 21,4 1,5 19,4 5,5 _ — 2,4 59,3 15,3 16,6 11,9 41,8 24 6 18 5 7,1
Motsvarande siffror föreligger 1966 för tre missbruksgrupper:
Sömn- och rogivande Lösningsmedel
21,7 15,8 9,4 _ 21,7 3,5 0,9 — 2,8 36,8 14,2 21,1 28 3 21,1
delar av socialt »sämre situationer» för- bundna med injektion än med icke-injektion. Arbetslöshetssiffror för de injicerande och de icke-injicerande visar markanta skillna- der. I flera kategorier är skillnaderna små, men de går alla i samma riktning.
8.2.9 Kontakt med sociala organ eller vård- institutioner
På frågan om vederbörande missbrukare vid tidpunkten för senast kända missbruk eller olagliga förfarande med läkemedel va- rit föremål för någon form av åtgärd från samhällets sida fördelade sig svaren enligt tabell 14.
Tabell 13. Arbetssituation och sätt att inta medlet.
Injektion Ej injektion
Arbetssituation 1966 1968 1966 1968 Arb. öppn. mark. 15,4 15,3 21,8 22,4 Arb. skydd. form 4,0 0,8 2,0 2,9 Sjukskriven 15,9 17,3 13,7 8,5 Pensionerad 0,5 0,4 1,3 2,2 Under utbildn. 6,0 8,9 11,1 28,3 Arbetslös 40,3 48,4 19,2 18,5 (Kombination) _ _ 0,7 _ Uppgift saknas 17,9 8,9 30,3 17,1
Män
1966 (n= 366)
1968
Samhällsåtgärd (n = 547)
Kvinnor Totalt
1966 (n=144)
1968 (n=111)
1966 (n=510)
1968 (n=658)
___—___
Ingen åtgärd1 35,8 Barnavårdsnämnd 8 7 Nykterhetsvård 9 3 Socialvård 2,5 Kriminalvård 23,8 7 9 2 7 9 3
»— —A
9
;
Mentalvård Kroppssjukvård Komb. med nykterhetsvård
,
».
OOmelkDNm
!
Övriga komb. 7,7
45,8 52,2 38,6 46,7 13,2 13,5 10,0 17,5 2,8 0,9 7,5 4,3 4,9 0,9 3,1 1,0 7,6 4,5 19,2 9,7 7,6 16,2 7,8 9,6 7,6 0,9 4,1 1,0 10,5 — 9,7 2,4 10,8 3,2
1 Som »ingen åtgärd» har klassificerats både fall där kategorin »ingen åtgärd» kryssats för och fall där inga alternativ alls kryssats för.
Mer än 50 procent av missbrukama i båda årens material är föremål för åtgärd inom någon vårdinstitutions ram. Skillna- den mellan åren finner man främst i fråga om åtgärder från barnavårdsnämndens si- da, där 1968 års material har en större an- del, samt för kriminalvården där 1966 års material har större andel. Den första skill- naden har sannolikt samband med skillna— der i åldersfördelning. Det är männen som svarar för denna differens. För kriminal— vårdens del gäller att männen i större ut- sträckning än kvinnorna bidrar till skillna— den mellan 1966 års och 1968 års material.
Åldersfaktorns betydelse blir klar i tabell 15 där ålder och åtgärd kombinerats.
P. g. a. lagstiftningen får vi en dominans av bamavårdsfall' i åldrarna upp till och med 19 år: Från 20 år blir kriminalvården i
Tabell 15. Ålder/åtgärd. Absoluta tal.
allmänhet den dominerande eller en av de dominerande åtgärderna. Ålderskategorin 25—29 år samt 40—49 har dock en påfallande stor del missbrukare som är föremål för mentalvårdsåtgärd.
* På formuläret lyder frågan: »Vederbörande var föremål för åtgärd inom ramen för verksam- het vid osv.» Detta var har sannolikt fått olika tidstolkning av våra uppgiftslämnare.
Ålder
Samhällsåtgård _14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40_49 50—59 60— ___—___— Uppgift saknas 25 110 67 45 14 11 25 6 3 Barnavårdsnämnd 17 85 1 1 l — 1 _ _ _ Nykterhetsvård _ 2 5 2 4 5 6 3 1 Socialvård _ _ 1 3 _ 1 _ _ — Kriminalvård _ 5 33 12 9 2 3 _ _ Mentalvård _ 7 14 14 6 4 12 4 2 Kroppssjukvård _ _ l 1 1 _ 2 1 _ Komb. med nykterhetsvård _ 1 3 4 2 2 1 2 1 Övriga komb. 2 8 10 9 9 4 7 4 _
Summa 44 218 145 91 45 30 56 20 7
Uppgiftlitmnonde myndighet (pollediiirlkl) Uppgift till lociulstyrolsene narkomanvårdskommltte ang. känt eller misstänkt fall av medicinmissbruk resp. olagligt förfarande med läkemedel för tiden ___—"t..............._..._...._............_.........._. 1—30 juni 1963.
IDENTITETSUFPGIFTER
F—år ' mån »det. Civilstånd Yrke (angel |A noggrant mln mölllgt) ta - i k l l Duel" De!” alati! _ illa?; _ Kdn Hemort Nationalitet Duan kvinna D rvenxk [] annan. nämligen
UPPGIFIER RÖRANDE MISSBRUK
OBS! Krisen för alla aktuella missbruksmedel och missbruketyper. En person kan bruka flera medel och ett medel kon brukas på flera sätt. Då olagligt förfarande (t. ex. smuggling) ,och missbruk samtidigt.ör- aktuella ukull detta morkerusl Markera så fullständigt som möiligtl
Miub'rukriornr
Tlll- Vene— Olagligt fålligl misrigl förfarande
Missbruksmedel lntagninguött intogning Kombinerat med
Inundning genom munnen iniektion Annat Okänt alkohol
A CANNABIS [] [| [| |] [] El El [] El
(marihuana, haschisch etc.)
B 150 E! El [] El [] El El Cl El c OFIUMPREPARAT |] |:] I] [:| |] |] D [] El
(t. ex. morfin, motadon,
palfium) n CENTRALSTlMULANTlA [_| [1 [1 |] [] [| [| C] []
it. ex. amfetamin,
preludin, ritalinol l E SÖMNMEDEL l
F ANDRA ROGlVANDE MEDEL (t. ex. meprobamat, Iibrium, valium)
Eli] DE] DE EIB DE] DE EIEI [IEI
G LÖSNINGSMEDEL [] |:] [] |:] E] E] [| [Zl El
(t. ex. tinner, triklor— etylen)
H enkom) MEDEI; (t. ex; [:| |:] |] E] B D El E] [I 0 om
Ange medel om möiligtl
Huvudsakligt miubrvksmedel Huvudsakligt intagningssätt Missbruket pågå" Samtidigt kon'inu.y|ig| . mindre mer ulkoholmlubmk
Dania: Dénlår DJ: D Nei
ÖVRIGA UPPGIFTER vid tldpvnkten tzr unau kända mrubruk eller olagliga förfarande var vederbörande
I arbete på öppna i arbete i und Cl marknaden D skyddad form D slukskrlven D pensionerad D utbildning l_l arbetslör El okänt _Vederböronde var föremål för åtgärd inom ramen för verksamhet vid
bornavårds- n klerhelr- social- kriminal- den : klat- D nämnden v rden [] vården |:] värden Ej rinken-räntan [] kroppsslvkhusvården Datum Under rill Namniörtydligende och tilel
9.1 Inledning
Narkomanvårdskommittén har år 1968 lik— som 1966 (SOU 1967: 25 s. 73—75) hos de kriminalvårdande myndigheterna hemställt om yttrande beträffande omfattning och karaktär av missbruk vid olika anstalter samt inom frivårdsklientelet.
9.2 Anstaltsklientelet
Beträffande anstaltsklientelet begärdes föl- jande data:
a) antalet intagna den 1.8.1968 2 a) hur många av dessa som under år 1968 gjort sig skyldiga till läkemedelsmiss- bruk inom fångvårdsanstalt — alltså ej en- dast inom den anstalt där de vistas vid tidpunkten för uppgiftslämnandet
2 b) hur många av de i punkt 2 a nämn- da som enligt journalanteckningar eller i övrigt kända förhållanden missbrukat läke- medel, även utom anstalt
3) hur många intagna utöver de i punk- terna 2 nämnda, som enligt journalanteck- ningar eller i övrigt kända förhållanden missbrukat läkemedel utom anstalt eller in- om anstalt före år 1968.
De frågor som gått ut till anstalterna har fått en olycklig formulering. Uttrycket »inom anstalt» har vållat problem: det kan tolkas som om det refererar till anstaltsbygg— naden med tillhörande område eller som om det refererar till den institutionella as-
Rapport beträffande kriminalvårdsenkäten
Owe Hofmann Kaj Håkanson
pekten, dvs. tiden för avtjänande av t. ex. fängelsestraff inklusive permissionstid o. dyl. I nedan redovisade data har den institutio- nella tolkningen givits företräde. Från kvin- nogruppens fängelse, dvs. I—Iinseberg, har rapporterats att ingen insatt missbrukat lä- kemedel inom anstalten i dess rumsliga me- ning, medan 27 insatta missbrukat under permissioner o.dyl. I följande sammanställf ning redovisas detta som 27 fall av missbruk inom anstalt.
En kategori missbrukare har kommit att uteslutas genom frågornas formulering: de som 1/3 1968 är intagna, inte missbrukat inom anstalt, men under 1968 missbrukat utom anstalt.
Tabell 1 redovisar antal intagna enligt punkt 1, läkemedelsmissbrukare enligt 2 a, samt summan av läkemedelsmissbrukare en— ligt 2 a och 3.
Kolumnen »missbruk inom anstalt» kan jämföras med motsvarande i tabell 23 i 1966 års material (SOU 1967: 25 s. 73), då enkätfrågorna tämligen väl stämmer över- ens på denna punkt. Med ett undantag är missbruksprocenten inom anstalt högre 1968 än 1966. Procenten för samtliga fångvårds- antalter uppgår år 1966 till 2,2, år 1968 till 4,2. Emellertid kan kvinnogruppens siffror här förskjuta bilden av skäl som framgått ovan. Om kvinnogruppens fall avlägsnas blir ändå procentsiffran år 1968 3,6.
Summan av missbrukare är genomgående större i 1968 års material än i 1966 års. För
Missbruk inom anstalt 1968 Antal
Antal
Räjong intagna
Norra räjongen 380 8 Södra räjongen 643 17 Västra räj ongen 818 18 Östra råjongen 683 42 Inlandsråjongen 526 14 Interneringsräj. 649 23 Ungdomsräjongen 537 23 Kvinnogruppen 63 27
Summa1 4 285 182
1 Tillkommer Håga sjukhus med 65 intagna, missbrukare totalt (20 intagna).
samtliga fångvårdsanstalter utgör dessa 10,3 % av de intagna år 1966 mot 20,1 % 1968. Frågeformuleringen 19662 bör ej hel- ler ha givit upphov till uteslutande av nå- gon missbruksgrupp, varför ökningen inte bör vara en effekt av frågeformuleringen.
9.3 F rivårdsklientelet
Följande uppgifter begärdes om frivårds- klientelet:
1. Totala antalet övervakningsfall 1/ 8 1968.
2. Antal fall som på grund av anteck- ningar i behandlingsjournal eller på grund av eljest kända förhållanden kunde anses som läkemedelsmissbrukare. Data för de olika räjongerna samman- fattas i tabell 2. Tabell ]. Missbrukare vid fångvårdsanstalter.
Missbruk inom anstalt 1968 samt allt känt missbruk före 1968
% Antal %
2,1 45 12.3 2,6 87 13,5 2,2 94 11,5 6,1 151 22,1 2,7 100 19,0 5,1 219 33,7 4,3 125 23,3 42,9 39 61,9 4,2 860 20,1
12,3 % missbruk inom anstalt (8 intagna) 30,8 %
En jämförelse med 1966 års material (SOU 1967:25 s. 74)3 visar på genom- gående högre andelar läkemedelsmissbruk. För samtliga övervakningsfall får vi 6,8 % år 1968 mot 3,1 år 1966. Vi har emellertid inga möjligheter att kontrollera eventuella förändringar i rapportering beroende t. ex. på att observansen inför läkemedelsmiss- bruk tilltagit.
2 Hur många av de den 1/8 intagna som på grund av anteckningar i behandlingsjournal eller på grund av eljest kända förhållanden kunde an- ses som läkemedelsmissbrukare (undantaget de under b) nämnda. Missbrukare hade i följebrev definierats i legala termer, dvs. utan hänsyn till frekvens, beroendegrad osv. Möjligheten finns dock att ordet »läkemedelsmissbrukare» sugge- rerat till en ofullständig rapportering av dem som missbrukat.
3 Enkätfrågorna för frivårdsklientel är de- samma år 1966.
Tabell 2. Läkemedelsmissbrukare inom frivårdsklientelet.
Räjong
Norra räjongen Södra råjongen Västra räjongen Östra (endast Stockholmsdistrikt)l Östra (utom Stockholmsdistrikt) Inlandsråjongen
Summa 21 338
Antal Missbrukare övervakningsfall Antal % 2 559 130 5,1 4 042 174 4,3 4 663 187 4,0 4 880 670 13,7 2 193 141 6,4 3 001 142 4,7 1 444 6,8
4 Till detta kommer 400 övervakningsfall vid Skyddsvämet. Av dessa beräknades ca 172 vara iåkemedelsmissbrukare.
Tabell 3. Läkemedelsmissbruk inom Stockholms skyddskonsulentdistrikt.
Antal Missbrukare Distrikt övervakningsfall Antal %
Sthlm n. för äldre 843 91 Sthlm 5. för äldre 1 323 156 11,8 Sthlm n. förorterna 981 100 10,2 Sthlm s. förorterna 773 116 15,0 Sthlm distr. för internerade 218 59 27,1 Sthlm n. för yngre 248 39 15,7 Sthlm 5. för yngre 494 109 22,1
Summa 4 880 670 13,7
Stockholmsområdet är delat på sju di- strikt för vilka redovisas separat i tabell 3.
För hela området uppgår andelen läke- medelsmissbrukare till 13,7 procent mot 7,9 år 1966. Det är emellertid inte en ge- nomgående ökning för alla distrikt, och i de fall där en ökning skett sedan 1966 varierar den i storlek mycket kraftigt. Stock- holms distrikt för internerade visar en minskning från 32,3 % till 27,1. Stockholms södra distrikt för yngre visar en ökning från 7 till 22 procent, medan flera distrikt endast ökat med ett par procent. Den mar- kerade differens mellan Stockholms norra och södra förorter som uppträdde i 1966 års material har reducerats år 1968.
9.4 Sammanfattning
Som i 1966 års undersökning visar sig kvin- norna i anstaltsklientelet vara missbrukare oftare än männen. En tredjedel av de in- ternerade männen rapporteras som läke- medelsmissbrukare, medan talen för de öv- riga räjongerna varierar mellan en tionde- del och en femtedel. Ungdomsräjongen har liksom år 1966 en hög procent läkemedels- missbrukare.
Stockholmsdistriktet uppvisar klart störs- ta frekvenser för frivårdsklientel med 13,7 % missbruk mot omkring 5 % för övriga räjonger. Beträffande de olika deldistrik- ten inom st0ckholmsområdet se ovan.
Dick Blomberg
10.1 Inledning
Ungdomsvårdsskolorna får i allt större ut- sträckning mottaga elever, som uppvisar missbruk av narkotika inkl. haschisch som dominerande eller som perifert inslag i sym- tombilden. I något enstaka fall har narko- tikamissbruk varit den enda indikationen för omhändertagande. Huvudparten av de elever som omhändertages på grund av missbruk av narkotika eller alkohol anvi- sas plats på ungdomsvårdsskolor speciellt avdelade för detta klientel. Även övriga skolor får dock i betydande omfattning ta hand om elever med mer eller mindre avan- cerade narkotikavanor. En del av dessa har redan före intagningen missbrukat narko- tika men inte så gravt att de hänvisats till specialskolorna, medan andra har debuterat med narkotikabruk efter intagningen i ung- domsvårdsskola.
Avsikten med den intervjuundersökning, som här redovisas, har varit att försöka belysa några frågeställningar kring miss- bruk och missbrukare vid de skolor som icke är speciellt avdelade för narkotikakli- entelet. För de första vill man veta hur stor del av eleverna i vård inom skolan, som har använt narkotika eller haschisch, och i vilken omfattning detta skett. För det andra är det önskvärt att få en upp- fattning om förekomsten av narkotikabruk inom skolorna. För det tredje är det ange- läget att söka fastställa eventuella smitto- effekter orsakade av att missbrukare och icke missbrukare vårdas inom samma slutna anstaltsmiljö.
Narkotikamissbruk bland ungdomsvårdsskoleelever
10.2 Undersökningsgruppen
Undersökningen omfattar de elever som un- der respektive intervjuperiod april eller maj 1968 vistades på pojkskolorna Bärby yrkes- skola, Hammargårdens yrkesskola, Lövsta skolhem och Lövsta yrkesskola samt på Eknäs skolhem för flickor. Urvalet av sko- lor gör inte anspråk på att vara ett repre- sentativt genomsnitt och det är rimligt att antaga att såväl lägre som högre frekven- ser av missbruk och missbrukare kan fin- nas på andra av de ungdomsvårdsskolor, som inte heller är inriktade på enbart miss- brukarklientel.
Det är vidare möjligt att undersöknings- gruppen inte ger en alldeles riktig bild av skolornas faktiska klientel. I materialet in- går endast de inom respektive skolor vår- dade elever, Vilka var fysiskt närvarande under undersökningsperioden. Permitterade, avvikna, häktade eller sjukhusplacerade ele- ver har helt naturligt inte blivit intervjuade. Anledning finns att misstänka att dessa frånvarande elever är mer belastade än ge- nomsnittet i fråga om narkotikamissbruk. Från Eknäs uppges sålunda att de två ele- ver som missbrukat mest och som debuterat senast, vid undersökningstillfället var in- lagda på sjukhus p. g. a. gulsot, och från Lövsta var flera avancerade missbrukare avvikna under undersökningsperioden. Av de närvarande eleverna på Bärby har dess- utom 5 elever vägrat att deltaga i under- sökningen. Av dessa var 4 kända missbru- kare.
Åldersfördelningen vid undersökningstill-
Fyllda år Y Tabell 1. Ålder vid undersökningstillfället.
Antal elever
Lövsta Bärby
11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
ov—un-oxu-Noooo ot—Jr—xl-tr-Uowoooo .— v—ov—xowoo—oooo
Summa 23 24 32
M 17,5 17,8 17,7
fället framgår av tab. 1.
De tre yrkesskoloma är alltså i ålders- fördelning mycket lika varandra, medan skolhemmet för pojkar har väsentligt lägre åldrar än skolhemmet för flickor.
I tab. 2 redovisas tiden mellan intag- ningsdatum i ungdomsvårdsskola och un— dersökningstillfälle. I denna tid ingår alltså även eventuella perioder i vård utom sko- lan. I de fall en elev tidigare har varit in- tagen i ungdomsvårdsskola och efter ut-
gården S Eknäs Totalt
10 25 24 22 21
OOOOOHOOWNN oooocunos—ooo
24 14,5 15,6
... en 121
skrivning på nytt blivit intagen, har tiden beräknats från första intagningstillfället ef- tersom intervallen mellan utskrivning och nyintagning i allmänhet har varit mycket korta. I två fall, där denna period överskri- dit 1 år, har dock tiden beräknats från se- naste intagningstillfälle.
Som framgår av tabellen varierar vård- tiden högst avsevärt såväl inom som mel- lan skolorna. Särskilt framträder avvikelser- na mellan Lövsta och de övriga skolorna.
Tabell 2. Tidrymd mellan intagning och undersökning.
Antal elever
Lövsta Y Bärby
Mindre än 1 månad 0 2 1— 2 månader 0 2 2—— 3 » 0 3 3— 4 » 0 2 4— 5 » 0 0 5— 6 » 0 1 6—— 7 » 0 1 7—— 8 » 0 1 8— 9 » 0 0 9—12 » 2 3 12—18 » 2 1 18—24 » 3 4 24—36 » 8 2 36—48 » 3 1 48—60 » 3 1 Mer än 60 » 2 0 Summa 23 24
M 34,0 13,5
Hammar- Lövsta gården S Eknås Totalt 6 O 1 9 2 1 1 6 5 0 2 10 0 1 2 5 0 0 3 3 1 1 3 6 1 2 1 5 1 1 1 4 2 1 2 5 2 5 2 14 5 3 0 1 1 6 5 0 1 8 0 2 0 12 0 2 0 6 1 0 0 5 0 0 0 2 32 24 l 8 1 21 10,3 16,1 5,3 15,9
Antal elever
Lövsta Hammar- Lövsta Y Bärby gården S Eknäs Totalt
Ej rökt 7 7 6 9 5 34 Rökt 16 17 26 15 13 87
Summa 23 24 32 24 18 121
Detta torde sammanhänga med att Lövsta des av ifrågavarande försöksledare. tillförs ett svårbehandlat, psykiskt gravt ska- Som intervjuare fungerade i första hand dat klientel, vartill kommer att yrkesskole- varje skolas psykolog, men i vissa fall med- avdelningen vid undersökningstillfället en verkade även rektor och assistent som in- längre tid haft intagningsstopp. tervjuare. Försökspersonerna meddelades att under— 10.3 Intervjuförfarandet sökningen genomfördes på uppdrag av nar-
komanvårdskommittén, att svaren inte skul- le påverka elevens situation vid skolan och att bearbetningen skulle ske av utomstående. Endast 5 elever vägrade att deltaga, samt- liga vid Bärby, och vid denna skola kom också krav från eleverna att deras namn ej skulle anges på formuläret. I övrigt har intervjuarnas uppfattning varit att svaren varit uppriktiga och korrekta i den mån de kunnat kontrolleras. En stor del av de upp- gifter, som lämnats av eleverna, har dock tidigare inte varit kända för skolpersonalen.
Försökspersouerna tillfrågades i enrum om de någon gång rökt haschisch, när de rökte första gången, var och tillsammans med vem detta skedde. På samma sätt tillfråga- des de om oralt resp. intravenöst bruk av centralstimulerande medel. Vidare tillfrå- gades de om de brukat haschisch eller cen- tralstimulantia inom skolans område och i så fall vid hur många tillfällen. Denna ver— sion av frågeformuläret användes vid Lövsta yrkesskola, där frågeformuläret utprovades.
Formuläret kompletterades därefter med frågor om när försökspersonen senast bru- kat resp. preparat och Vid hur många till- 10.4 Missbruksformer fällen han eller hon gjort det. Denna ver- sion tillämpades vid alla skolor utom Lövsta yrkesskola. I tab. 3 redovisas hur många elever som
Frågorna ställdes med den ordalydelse uppgivit sig vid något tillfälle ha rökt som framgår av formuläret (se sid. 279). I haschisch. Sammanlagt 71,9 % av de in- några fall har försökspersonerna bett att tervjuade eleverna har alltså prövat hasch- I själva få fylla i formuläret, vilket bevilja- isch-rökning. Skillnaderna mellan de olika 1
10.41 Haschischrökning
Tabell 4. Tidrymd mellan haschischdebut och intervju.
Tid sedan de- Lövsta Hammar- Lövsta buten i månader Y Bärby gården S Eknäs Totalt
Mindre än en månad 0 0 0 0 0 0 l—— 3 månader 0 0 1 2 0 3 3— 6 » 0 2 3 2 2 9 6—12 » 4 1 9 4 5 23 12—24 » 6 4 7 7 4 28 24—36 » 3 8 4 0 2 17 36—48 » 2 2 1 O 0 5 Mer än 48 » 1 0 1 0 0 2 Summa 16 17 26 15 13 87
Tabell 5. Debutålder vid haschischrökning.
Antal elever
Ålder vid Lövsta debuten Y Bärby
11 0 0 12 0 0 13 1 2 14 2 3 15 4 1 16 5 5 17 2 3 18 1 2 19 0 0 20 1 1
Summa 16 17
M 16,3 16,4
grupperna är tämligen små: av yrkesskole- pojkarna har 74,7 % vid något tillfälle rökt haschisch, av skolhemspojkarna 62,5 % och av skolhemsflickorna 72,2 %.
Som framgår av tab. 4 har debuten i allmänhet skett långt före undersöknings- tillfället. För 54 elever av de 87—62,1 % — ligger debuten mer än 1 år tillbaka och mer än en fjärdedel hade sin första erfa— renhet av haschisch-rökning för mer än 2 år sedan.
I tab. 5 redovisas den uppgivna åldern vid första tillfället då eleverna rökte hasch- isch. Uppgifterna är naturligt nog ganska osäkra då debuten ligger långt tillbaka i ti- den. Även med reservation för denna osä- kerhet förefaller dock debuten ha skett relativt sett tidigare för ungdomsvårdsskole- klientelet än vad som påvisats i andra un- dersökningar av ungdom. Mer än var sjätte elev har sålunda varit 13 år eller yngre första gången de prövat haschisch. De tre
Tabell 6. Frekvens haschischrökning.
Hammar- gården S
Lövsta
Eknäs Totalt
0 1 0 0 2 0 2 2 4 3 12 1 6 7 19 7 l 3 16 11 1 0 22 3 0 0 8 0 0 0 3 l 0 0 l 1 0 0 3 26 15 13 87 16,3 14,0 14,5 15,6
yrkesskolorna har samma genomsnittliga de- butålder, medan skolhemmen av naturliga skäl ligger lägre och med pojkarna på ett halvår yngre debutålder än flickorna.
Den faktiska omfattningen av haschisch- rökandet har -— som framgår av tab. 6 — för många elever varit mindre än vad den tidiga debuten och den långa tidrymden efter den första kontakten möjligen tyder på. En tredjedel av dem som rökt haschisch har sålunda gjort det högst 5 gånger. En stor grupp utgöres dock av de elever som enligt egna uppgifter rökt mer än 100 gånger — många uppgiftslämnare nämner 1 000 eller ännu fler tillfällen. Var fjärde ungdoms- vårdsskoleelev i undersökningen -— Lövsta yrkesskola berörs ej av denna fråga — kan alltså betecknas som storrökare av hasch— isch. Emellertid kan den egentliga omfatt- ningen och graden av beroende knappast bedömas utan att frekvenserna sätts i rela— tion till hur länge missbruket pågått. I tab.
Antal Lövsta Hammar- Lövsta tillfallen Y Bärby gården S Eknäs Totalt
1 (uppgifter 2 3 2 2 9 2——— 5 saknas) 2 7 2 4 15 6—1 0 0 5 1 1 7 11—25 1 0 4 1 6 26—100 5 2 1 1 9 mer än 100 7 9 5 4 25
Summa 17 26 1 5 1 3 71
Y saknas.)
Antal missbrukstillfällen Tid sedan de- buten i månader 1 2—5 6—10 Tabell 7. Frekvens haschischrökningi relation till tidrymd efter debuten. (Uppgifter för Lövsta
11—25 26—100 mer än 100 Totalt
Mindre än 1 mån. 0 0 0 0 0 0 0 1— 3 mån. 0 2 l 0 0 0 3 3— 6 » 4 3 1 1 0 0 9 6—12 » 4 5 2 2 1 5 19 12—24 » 0 3 2 3 4 10 22 24—36 » 1 2 1 O 4 6 14 36—48 » 0 O 0 0 0 3 3 Mer än 48 mån. 0 0 0 0 0 1 1
Summa 9 15 7 6 9 25 71
7 redovisas därför sambandet mellan tid- rymden efter debuten och antal tillfällen av haschischbruk.
Storförbrukarna återfinns helt naturligt bland dem för vilka längst tid passerat se- dan debuten. Vidare har relativt kort tid passerat sedan debuten för flertalet av dem som brukat cannabis i liten omfattning. Emellertid förekommer även elever med lång tid sedan första haschisch-kontakten bland dem som rökt högst 5 gånger. Alla som prövar cannabis utvecklas alltså inte till vanemissbrukare.
Intrycket av att haschisch-rökarna täcker en vid skala från dem som röker endast en gång eller högst sporadiskt till dem som brukat cannabis länge och intensivt för- stärks av uppgifterna om senaste haschisch- tillfället (tab. 8).
10.42 Oralt missbruk av centralstimulantia
Vid redovisningen av bruk av centralsti- mulantia har någon åtskillnad ej gjorts
mellan preludin, ritalina och övriga hit- hörande preparat, främst av det skälet att åtskilliga av de mindre erfarna ungdomarna själva varit osäkra om vilket preparat det rört sig om. Det klart dominerande medlet synes dock ha varit preludin.
I tab. 9 redovisas hur många elever som uppger sig ha använt centralstimulan- tia oralt (knaprat). Sammanlagt 46,3 % av de i undersökningen ingående eleverna har alltså vid något tillfälle använt centralsti- mulerande medel. Åldersskillnaderna är här mera markerade än i fråga om haschisch: 51,9 % av yrkesskolepojkarna har intagit centralstimulantia oralt mot 33,3 % av skol- hemspojkarna och 38,9 % av skolhemsflic- korna.
Av tab. 10 framgår hur lång tid som för- löpt mellan debut med oralt missbruk och intervjutillfälle. Uppenbart är att det för många elever rör sig om ett missbruk som pågått länge — 16 elever uppger sålunda att de debuterat mer än 2 år före under- sökniugstillfållet.
Tabell 8. Tidrymd mellan senaste missbrukstillfälle och intervju. (Uppgifter för LövstaY
saknas.) Tidrymd i månader sedan Hammar- Lövsta senaste missbrukstillfälle Bärby gården S Eknäs Totalt Mindre än 1 månad 5 11 4 1 21 1— 3 månader 6 6 5 5 22 3—— 6 » 2 2 3 4 11 6—12 » 4 5 2 3 14 Mer än 12 » 0 2 1 0 3 Summa 17 26 15 13 71 266 SOU 1969: 53
Antal elever
Lövsta Hammar- Y Bärby gården S Eknäs Totalt
Ej brukat 10 12 16 16 11 65 Brukat 13 12 16 8 7 56
Summa 23 24 32 24 18 121
Tabell 10. Tidrymd mellan debut och undersökningstillfälle.
Antal elever
Lövsta Hammar- Lövsta Y Bärby gården S Eknäs Totalt Mindre än 1 månad 3 0 0 0 0 3 1—- 3 månader 0 0 2 1 l 4 3— 6 » 1 2 2 1 0 6 6—1 2 » 2 1 5 2 4 14 12—24 » 3 4 2 3 1 1 3 24—36 » 2 5 2 1 1 1 1 36—48 » 2 0 2 0 0 4 Mer än 48 » 0 0 1 0 0 1 Summa 1 3 1 2 1 6 8 7 56
Åldern vid debuttillfället framgår av tab. osäkra när lång tid förflutit sedan debuten. 11, som visar stor spridning med debut- De uppgivna debutäldrarna ligger obetyd— åldrar från 11 och till 19 år. Liksom i fråga ligt högre än för cannabis. om haschisch är dock uppgifterna något I tab. 12 anges frekvensen oralt bruk
Tabell 1] . Debutålder vid oralt centralstimulantiamissbruk.
Antal elever
Lövsta Hammar- Lövsta
Ålder Y Bärby gården S Eknäs Totalt 1 1 0 0 0 l 0 1 12 0 0 0 2 0 2 13 0 0 2 1 l 4 14 3 4 1 1 2 11
i 15 1 O 5 3 4 13 i 16 5 3 5 0 0 13 | 17 2 2 1 0 O 5 | 18 0 2 1 O 0 3 19 2 1 1 0 0 4
f Summa 13 12 16 8 7 56
M 16,6 16,6 16,1 13,9 14,9 15,8
Antal elever
Antal tillfällen
Lövsta Y Bärby
Tabell 12. Frekvens av oralt oentralstimulantiarnissbruk.
Hammar- gården
Lövsta S Eknäs Totalt
1 (uppgift 0 6 2 2 10 2— 5 saknas) 4 2 1 0 7 6— 10 1 1 0 1 3 11— 25 3 3 1 1 8 26—100 1 3 2 2 8 mer än 100 3 1 2 1 7 Summa 12 16 8 6 43 av centralstimulantia — dvs. hur många orala missbrukets persistens fås av uppgif- gånger eleverna har »knaprat» men däremot inte kvantiteterna. För ett relativt stort an- tal elever rör det sig tydligen om engångs— företeelser eller om ett sporadiskt bmk. För mer än tredjedelen rör det sig sålunda om högst 5 tillfällen. För andra har det uppenbarligen varit fråga om ett vane- mässigt brukande. Mer än 25 brukningstill- fallen redovisas av en dryg tredjedel av de elever som använt centralstimulantia oralt.
Missbruksfrekvensen har i tab. 13 ställts i relation till periodens längd efter debu— ten. Visserligen finns här ett samband så till vida att storförbrukama helt naturligt återfinnes främst bland dem vilkas debut ligger långt tillbaka, men å andra sidan förekommer att elever, som använt central- stimulantia oralt första gången mycket lång tid före undersökningstillfället, därefter inte alls eller endast i liten omfattning fortsatt med denna typ av missbruk.
Ytterligare belysning av frågan om det
terna om det senaste missbrukstillfället före intervjun (tab. 14). Även här synes det framgå att det åtminstone för många elever har rört sig om en missbrukstyp som man upphört med.
10.4.3 Intravenöst missbruk av centralsti- mulantia
Inte heller i fråga om det intravenösa miss- bruket har någon skillnad gjorts mellan preludin, ritalina och andra centralstimule— rande preparat.
I tab. 15 anges hur många elever som enligt egen uppgift har brukat centralsti- mulantia intravenöst. Av de i undersök- ningen ingående eleverna har alltså nästan exakt en tredjedel — 33,1 % -— vid något tillfälle injicerat centralstimulantia. Katego- riskillnaderna är här relativt små: missbruk intravenöst har förekommit hos 36,7 % av yrkesskolepojkarna, 1108 25,0% av skol-
Tabell 13. Antal missbrukstillfällenirelation till tidrymd efter debuten. (Uppgifter för Lövsta Y saknas.)
Tidrymd sedan Antal missbrukstillfällen debuten i månader 1 2—5 6—10
Mindre än 1 mån. 0 0 0 1—— 3 månader 3 1 0 3— 6 » 1 2 1 6—12 » 2 l 1 12—24 » 1 1 0 24—36 » 2 2 1 36—48 » 0 0 0 Mer än 48 » 1 0 0
Summa 10 7 3
11—25 26—100 mer än 100 Totalt 0 O 0 0 0 0 O 4 0 0 1 5 1 5 2 12 3 2 3 10 3 0 1 9 1 1 O 2 0 0 0 1 8 8 7 43 SOU 1969: 53
Y saknas.)
Antal elever
Hammar- gården
Tid sedan senaste
missbrukstillfålle Bärby
Mindre än 1 mån. 0 4 1— 3 månader 4 2 3— 6 » 0 1 6—12 » 4 4 Mer än 12 >> 4 5
Summa 12 16
hemspojkarna och hos 27,8 % av skolhems- flickorna.
Hur lång tid som gått mellan debut och intervjutillfälle redovisas i tab. XVI. De— buten har skett senare än i fråga om hasch— ischrökning och oralt bruk. Dock ligger för 15 elever debuten mer än 1 år tillbaka och för 10 av dessa mer än 2 år tillbaka.
Åldern vid debuttillfället redovisas i tab. 17. Den genomsnittliga debutåldern lig- ger högre än beträffande haschischrökning och oralt missbruk men differenserna är förvånansvärt små, vilket knappast kan be— ro enbart på att uppgifterna är tämligen osäkra.
Den kvantitativa frekvensen — dvs. vid hur många tillfällen eleverna använt cen- tralstimulantia intravenöst — anges i tab. 18. För vissa elever rör det sig — åt- minstone ännu vid undersökningstillfället —— om ett enstaka eller sporadiskt bruk, men samtidigt urskiljer man en grupp elever med ett mycket omfattande missbruk. Av de sammanlagt 98 elever, om vilka upp- gifter i detta avseende föreligger (Lövsta yrkesskola omfattas inte av denna fråga), har 11,2 % uppgivit att de använt central- Tabell 14. Tidrymd mellan senaste missbrukstillfälle och intervju. (Uppgifter från Lövsta
S Eknäs Totalt
1 0 5 3 2 11 2 2 5 l 3 12 1 0 10 8 7 43
stimulerande medel intravenöst mer än 100 gånger.
I tab. 19 ställs missbruksfrekvensen i relation till hur lång tid som förflutit se- dan debuten. Här framträder tydligare än i fråga om haschisch och oralt centralsti- mulantiabruk sambandet mellan expone- ringst efter debuten och antalet bruknings- tillfällen. Av de 13 elever, som debuterat tidigare än 1 år före undersökningen, hade endast 1 elev injicerat vid mindre än 6 till- fällen och ytterligare 1 elev vid mindre än 26 tillfällen.
Intrycket av att det i mindre utsträckning än i fråga om haschisch och oralt miss- bruk rör sig om tillfälligt missbruk stärks av uppgifterna om senaste missbrukstill- fallet i förhållande till undersökningen (tab. 20). Trots att de praktiska möjligheterna till intravenöst missbruk torde vara avse- värt mindre — åtminstone inom skolan — än haschischrökning och oralt bruk har inte mindre än 89,7 % av dem, som över huvud injicerat centralstimulerande medel, gjort detta under det närmast föregående halvåret. Motsvarande siffror för haschisch är 76,1 % och för oralt bruk 48,9 %.
Tabell 15. Förekomst av intravenöst oentralstimulantiamissbruk.
Antal elever
Lövsta Hammar— Lövsta Y Bärby gården S Eknäs Totalt Ej brukat 12 13 18 13 81 Brukat 1 1 1 l 6 5 40 Summa 23 24 24 18 121
Antal elever
Tid sedan debuten Lövsta i månader Y Bärby
Mindre än 1 månad 1— 3 månader 3— 6 » 6—12 » 12—24 » 24—36 » 36—48 » Mer än 48 »
crown-5000 >— OONwwv—No
_-
Summa 11
Tabell 17. Debutålder vid intravenöst missbruk av centralstimulantia.
Antal elever
Lövsta
Debutålder Y Bärby 12 0 0 13 O 0 14 2 1 15 1 2 16 1 0 17 2 7 18 3 1 19 1 0 20 1 0
Summa 1 1 11
M 1 7,4 17,0
Tabell 18. Frekvens av intravenöst missbruk.
Antal elever
Antal till- Lövsta tillfällen Y Bärby 1 (Uppgift 1 2— 5 saknas) 0 6— 10 2 11— 25 0 26—100 3 mer än 100 5 Summa 1 1
Hammar- gården
ax x! OOOOÅNOOO
H »—
Hammar- gården
xl mel—oo»—
xl OOOONOOOD—l
Hammar- gården
Lövsta S
Ok OOOONNNO
Lövsta S
& Os OOOOOva—H—
.. 'N
Lövsta S
OK ONOONN
Eknäs
U| DONG—NOD
Eknäs
4:— 01 OOOOONNHO
.... Li
Eknäs
Ul HNool—H—
Totalt
l—iI—l Ole—OUl-Iål—
& 0
Totalt
** % oa v-n—Jxxounoooro— "N
Totalt
Hxl—Nwm
29
Tabell 19. Antal missbrukstillfällen i relation till tidrymd efter debuten. (Uppgifter om Lövsta yrkesskola saknas.)
Antal missbrukstillfällen Tidrymd i månader ___—___— sedan debuten 1 2—5 6—10 11—25 26—100 mer än 100 Totalt
Mindre än 1 månad 1 0 0 0 0 0 1 l— 3 månader 2 1 1 0 0 0 4 3—— 6 » 1 1 1 0 1 1 5 6—12 » 1 0 0 0 3 2 6 12—24 » 0 0 0 1 1 7 9 24—36 » 0 1 0 0 2 1 4 Mer än 36 » 0 0 0 0 0 0 0
Summa 5 3 2 1 7 11 29
Tabell 20. Tidrymd mellan senaste missbrukstillfälle och intervju. (Uppgifter för Lövsta yrkes- skola saknas.)
Antal elever
Tidrymd i månader sedan Hammar- Lövsta senaste missbrukstillfälle Bärby gårdan S Eknäs Totalt Mindre än 1 månad 5 4 3 0 12 1— 3 månader 4 2 2 2 10 3— 6 » 1 1 0 2 4 6—12 » 1 0 1 O 2 Mer än 12 » 0 0 O 1 1 Summa 11 7 6 5 29 Tabell 2]. Sammanfattning av missbruksforrner. Antal elever Lövsta Hammar- Lövsta Y Bärby gården S Eknäs Totalt % Ej brukat 5 7 6 9 5 32 26,4 Brukat: Haschisch enbart 2 4 9 5 6 26 21,5 » + oralt 3 2 10 4 2 21 17,4 » +intrav 3 1 1 2 0 7 5,8 » + oralt + intrav 8 10 6 4 5 33 27,3 Oralt enbart 2 0 O 0 0 2 1,7 l » + intrav 0 0 0 0 0 0 0,0 » Intrav enbart 0 0 0 0 0 0 0,0 *, Summa 23 24 32 24 18 121 100,1 | Totalt haschisch 16 17 26 15 13 87 71,9 » oralt 13 12 16 8 7 56 46,3 1 » intrav 11 11 7 6 5 40 33,0 1 SOU 1969: 53 271
Första typen Andra typen Tredje typen Antal
Haschisch Oralt CS — 16 Haschisch Intrav CS —— 6 Oralt CS Haschisch _ 5 Intrav CS Haschisch — 1 Haschisch Oralt CS Intrav CS 29 Oralt CS Haschisch Intrav CS 1 Oralt CS Intrav CS Haschisch 1 i Intrav CS Haschisch Oralt CS 2 | rg 10_4_4 Missbrukskombinationer Av intresse är att närmare granska dem som icke fullföljt det vanliga utvecklings- Flertalet av de i undersökningen ingående förloppet — dvs. dem som rökt haschisch eleverna har begagnat haschisch eller cen- men inte fortsatt med andra missbruksfor- tralstimulerande medel i någon form. Som mer och dem som rökt haschisch och an- framgår av tab. 21 uppger endast var vänt centralstimulantia oralt men inte gått fjärde elev att de varken rökt haschisch eller vidare till intravenöst bruk. I tabell 23 brukat centralstimulantia, och det finns viss anges intervallen dels mellan debut och in- anledning att tro att dessa uppgifter snarast tervju för dem som icke fortsatt med nästa
skildrar situationen ljusare än den är. Fler- missbruksform och dels mellan debut i på talet av eleverna har dessutom prövat mer varandra följande missbrukstyper. Interval- än en missbruksform. Haschischrökning do— len mellan den första haschisch-rökningen . minerar klart. Endast 2 av de 89 elever, och det första tillfället av oralt CS-bruk är ' vilka tillstått någon form av missbruk, har påfallande små. För två tredjedelar inträf- i icke rökt haschisch och dessa två är utom far den orala missbruksdebuten inom 6 må- allt tvivel att rubricera som tillfällighets— nader efter haschisch-debuten. För flertalet brukare vilka av kamrater råkat bli bjudna av dem som inte gått vidare till annat miss- | på tabletter. bruk hade dock vid intervjutillfället avse- . Det vanligaste utvecklingsförloppet är värt längre tider förflutit sedan haschisch— i start med haschisch, övergång till oralt debuten. Det förhåller sig tydligen inte så I missbruk (ofta jämsides med haschisch un- att dessa elever inte »hunnit» övergå till ' der en tid) och därefter intravenöst miss— oralt eller intravenöst centralstimulantia- bruk. I tab. 22 redovisas de olika for- bruk. ! merna av missbruk med avseende på ord- I fråga om storleken av konsumtionen före- ? ningsföljden. ligger stora skillnader mellan dem som en-
Tabell 23. Intervall mellan debut och påföljande missbrukstyp resp. intervju.
Antal elever
Haschisch + Haschisch +
Enbart haschisch Haschisch oralt CS oralt CS
Intervall i månader —>intervju —> oralt CS —> intervju —> intrav CS Mindre än 1 månad 0 10 1 6 1— 3 månader 1 9 3 5 3— 6 » 7 9 3 3 6— 9 » 4 5 1 3 9—12 » 5 6 7 7 12—18 » l 5 1 4 18—24 » 5 1 0 0 24—36 » 3 0 0 1 Summa 26 45 16 29
M 12,5 5,8 7,3 7,3
ordningsföljden haschisch — oralt resp. haschisch — oralt —— intravenöst CS-bruk medtagna.
Uppgifter för Lövsta Y saknas.)
Antal elever
Haschisch-frekvens
Oral frekvens
Haschisch Haschisch Enbart Haschisch » oralt Haschisch —> oralt
Antal tillfällen haschisch —> oralt -—> intrav —> oralt —> intrav 1 8 0 0 5 1 2—- 5 6 3 1 4 4 6— 10 5 l 0 0 3 1 1— 25 3 4 0 2 5 26—100 1 2 5 1 4 Mer än 100 l 3 16 1 5 Summa 24 13 22 1 3 22
bart rökt haschisch och dem som dessutom prövat andra missbruksformer (tab. 24). Ju större konsumtionen av haschisch varit — dvs. ju fler gånger man rökt haschisch — desto större är sannolikheten att också oralt missbruk av centralstimulantia före- ligger. Huvudparten av den grupp som vid undersökningstillfället rökt haschisch men icke använt centralstimulerande medel kän- netecknas alltså av dels att lång tid för- flutit sedan cannabis-debuten, dels att be- roendet av cannabis synes ha varit ringa i den mån detta tar sig uttryck i antalet brukningstillfällen. För den som använder cannabis i liten utsträckning och som inte övergår till centralstimulantia ganska snabbt efter haschisch-debuten förefaller alltså ris- ken för framtida övergång till centralstirnu- lerande medel relativt liten.
Beträffande nästa steg i den typiska ut- vecklingen — det intravenösa missbruket — förhåller det sig tydligen så att över- gången från oralt till intravenöst bruk av centralstimulantia dröjer i genomsnitt något längre än övergången från haschisch-rök- ning till oralt CS-bruk. För en dryg tredje- del av de intravenösa missbrukama har dock debuten skett inom 3 månader räk- nat från debuten med oralt missbruk. För dem, som rökt haschisch och intagit cen- tralstimulantia oralt men ej fortsatt med intravenöst bruk, hade vid intervjutillfället i genomsnitt lika lång tid förlöpt sedan
oraldebuten som det genomsnittliga inter— vallet mellan oraldebut och intravenös de- but. Detta kan möjligen betyda att risken för övergång till intravenöst missbruk re- ducerats för denna grupp. Med säkerhet kan sägas så mycket som att det åtminstone för huvudparten inte varit tidsfaktorn som utgjort hinder för steget till intravenöst missbruk.
Den grupp som efter cannabis och oralt missbruk ej fortsatt till intravenöst skiljer sig i fråga om konsumtion av både haschisch och oralt bruk, räknat i antalet brukstill- fällen, från dem som gått vidare till intra- venöst missbruk. Endast en knapp tredje- del i den förra gruppen redovisar mer än 5 orala missbrukstillfällen mot över tre fjärdedelar av den grupp som fortsatt till intravenöst bruk av centralstimulantia. Sam— ma förhållande synes alltså föreligga som i fråga om övergången från cannabis till oralt CS-bruk: de elever, som haft liten oral konsumtion, och de elever, som inte ganska snart efter den första orala erfa- renheten av centralstimulerande preparat går vidare till att begagna dem intravenöst, lö- per relativt liten risk även i fortsättningen att övergå till intravenöst missbruk.
Frågan om haschisch som inkörsport till grövre missbruk illustreras i detta material av att de allra flesta intravenösa missbru- kare — 35 av 40 eller 87,5 % — hade ti- digare erfarenhet av cannabis innan de tog
vårdsskola.
Haschiseh
Ej brukat 34 Debut före ungdomsvårdsskola 50 Debut efter ungdomsvårdsskole- intagning 37 Summa 121 Tabell 25. Debut i olika former av narkotikamissbruk i relation till intagning i ungdoms-
Antal elever
Oralt CS-bruk Intravenöst CS-bruk
65 81 33 18 23 22 121 121
sin första spruta. Samtidigt står emellertid också klart att många av dem som an— vänder eller använt cannabis icke övergår till centralstimulerande medel över huvud taget eller begränsar sig till oralt bruk — detta trots att de på ungdomsvårdsskolor- na vistas i en miljö där de varit omgivna av avancerade narkomaner med allt vad detta innebär av påverkan och av konkreta erbjudanden och möjligheter.
Som allmän sammanfattning kan sägas att huvudparten av ungdomsvårdsskoleele- verna prövat narkotika i en eller annan form. För en del rör det sig om mer till- fälligt bruk och i liten omfattning, medan andra utbildat ett klart beroende. De elever som blir starkt beroende av en missbruks— form — definierat som antalet konsum- tionstillfällen — visar vidare en klar ten- dens att relativt snabbt övergå till svårare missbruksformer. Det vore naturligtvis av betydande intresse att undersöka i vad mån beroendegrupperna skiljer sig från de öv- riga i psykiatriska, psykologiska och soci- ala variabler. Data av denna art har dock inte insamlats.
10.5 Ungdomsvårdsskolan som missbruks- miljö
En mycket stor del av ungdomsvårdskolor- nas elever — i detta material 73,6 % — har använt cannabis eller centralstimulerande medel. Flertalet av eleverna kommer från miljöer och kretsar där missbruk av olika slag varit vanligt. Trots detta har ett stort antal före intagningen icke varit i kontakt med narkotika eller haft endast begränsade
erfarenheter av olika missbruksformer, me- dan de efter intagningen i ungdomsvårds- skola tillägnat sig en eller flera missbruks- typer (se tab. 25).
Av de elever som före intagningen i ung- domsvårdsskola ej hade erfarenhet av ifrå- gavarande missbruksform hade alltså vid intervjutillfället 52, 1% hunnit debutera med haschisch-rökning, 26,1 % med oralt miss- bruk av centralstimulerande medel och 21,4 % med intravenöst missbruk. Med and- ra ord: varannan tidigare »haschischfri» elev hade efter det han kom till ungdoms- vårdsskola prövat cannabis, var fjärde »kna- perfri» och var femte »silfri» hade skaffat egen erfarenhet av dessa missbruksformer. Av de 68 elever, som vid intagningen icke hade någon som helst egen erfarenhet av narkotika, hade vid undersökningstillfället 36 elever — 53,0% — prövat något nar- kotiskt preparat. Som visas längre fram var många av dem som inte debuterat med nya missbrukstyper relativt nyintagna. Om de- ras fortsatta reaktioner inför narkotika un- der ungdomsvårdsskoletiden vet man alltså ingenting.
I tab. 26 redovisas de »rena» förlopps- typerna med avseende på om debuten skett före eller efter intagningen i ungdomsvårds- skola.
Av de 26 elever, som vid undersöknings— tillfället använt endast haschisch, hade exakt hälften debuterat före och hälften debuterat efter intagningen i ungdomsvårdsskola. Av dem som brukat både haschisch och cen- tralstimulerande medel oralt med haschisch som första steg hade 9 av 16 elever till- ägnat sig endera eller båda missbruksfor-
domsvårdsskola.
Debut
Enbart haschisch före intagningen Enbart haschisch efter intagningen Haschisch före —> oralt CS före Haschisch före —> oralt CS efter Haschisch efter —> oralt CS efter Haschisch före —> oralt före —> intrav före Hasehisch före —> oralt före —> intrav efter Haschisch före —> oralt efter —> intrav efter Haschisch efter —> oralt efter —> intrav efter
merna efter intagningen. Av dem, som följt hela kedjan haschisch — oralt — intrave— nöst CS-bruk, var för 13 av 29 elever hela förloppet genomgånget före ankoms- ten till ungdomsvårdsskolan, medan 10 ele- ver, som före intagningen helt var noviser i fråga om narkotika, vid intervjutillfället hade hunnit gå från haschisch via oralt missbruk till intravenöst. För två av dessa elever var hela förloppet fram till och med den första injektionen avklarat inom 3 må- nader efter ankomsten till ungdomsvårds- skolan!
I tab. 27 redovisas under vilka for-' mer debuten efter ungdomsvårdsskoleintag— ningen ägt rum. Som synes är fallen av debut med centralstimulerande medel täm- ligen få inom skolans område, vilket främst torde bero på att tillgången på insmugg— lade centralstimulerande medel är så ringa att man inte delar med sig till andra eler ver. De förhållandevis höga siffrorna för debut med centralstimulantia under rymning bör ses mot bakgrunden av att många ele- ver tydligen under avvikanden till Stock- Tabell 26. Missbrukskombinationer med avseende på debut före eller efter intagning i ung-
Antal elever
13 13 7 4 5 13 5 1 10
holm uppsöker »knarkarkvartar» och lik- nande tillhåll för att träffa kamrater och få husrum.
Ett icke obetydligt missbruk förekom- mer dock inom skolornas områden. Detta är naturligtvis en av de punkter där man har större anledning att betvivla uppriktig- heten i de givna svaren. Ovillighe-t att av- slöja insmugglingsvägar, kamrater och var man brukar hålla till liksom rädslan för påföljder har troligen verkat återhållande. De uppgivna frekvenserna (som ej avser endast debutanterna) är därför förvånans- värt höga. (Tabell 28.)
Ungdomsvårdsskolekamraternas roll vid initierandet i nya missbruksformer framgår delvis av tab. 29 som anger närvarande personer vid debuttillfället. Därtill kom- mer att många av de elever som inte haft kamrater från den egna skolan fysiskt när- varande dock, enligt egna ofta spontant lämnade uppgifter, fått sitt intresse väckt av ungdomsvårdsskolekamrater och av dem också fått konkreta informationer om in- köpsställen, filtrerings- och injektionsteknik
Tabell 27. Förhållanden vid debut efter intagning i ungdomsvårdsskola.
Antal debuter
Missbruksform Haschisch Oral CS Intravenös CS Totalt Inom skolans område 11 4 4 19 Under permission 11 7 7 25 Vid vård utom skolan 12 7 5 24 Under rymning 3 5 6 14 Summa 37 23 22 82
Antal elever
Antal tillfällen Haschisch Tabell 28. Missbruk inom ungdomsvårdsskolans område.
Oral CS Intravenös CS
1 12 5 2 2— 5 23 4 4 6—10 4 0 3 Mer än 10 9 l 3 Summa 48 10 12 etc. gäller i viss mån dem som vid intagningen
Om elevernas första kontakt med narko- tika sker före eller efter placeringen i ung- domsvårdsskola sammanhänger till stor del med sådana faktorer som ålder vid intag- ningen, hemort och liknande. Som tidigare visats ingår i materialet elever som intogs på ungdomsvårdsskola innan missbruket av haschisch och centralstimulantia över huvud taget fått någon större utbredning i Sverige. Riskerna för dem att ha blivit missbruka- re före ankomsten till ungdomsvårdsskola har alltså varit små. Samma förhållande
Tabell 29. Närvarande vid debuttillfället.
varit i lO—ll-årsåldern eller som kommit från orter där något nämnvärt missbruk inte börjat förekomma. Materialet är dock så litet att effekten av sådana faktorer inte kunnat studeras.
Däremot kan klart konstateras att ju läng- re tid som gått efter intagningen desto stör- re blir sannolikheten av missbruksdebut. I tab. 30 redovisas vid vilken tidpunkt ef- ter intagning i ungdomsvårdsskola debuten skett och vidare anges som jämförelse hur lång tid som förflutit mellan intagning och
Antal elever
Haschisch Oral CS Intravenös CS Totalt Ensam 1 3 2 6 Kamrater från egna ungdomsvårdsskolan 18 8 7 33 Andra personer 18 12 13 43 Summa 37 23 22 82
Tabell 30. Tidrymd mellan intagning och debut resp. intervju för dem som ej debuterat före intagningen.
Debut efter intagning Tid till debut resp. intervju Haschisch Oral CS Mindre än 1 månad 3 0 1— 3 månader 6 2 3— 6 » 9 5 6—12 » 5 7 12—24 » 7 3 24—36 » 4 4 36—48 » 2 1 48—60 » 0 0 Mer än 60 » 1 1 Summa 37 23
Ej debut före intervju
Intrav CS Haschisch Oral CS Intrav CS O 6 7 9 5 2 7 10 3 5 9 10 4 5 13 17 4 7 16 20 3 4 6 6 2 3 3 4 0 1 3 3 l 1 1 2 22 34 65 81 SOU 1969: 53
Haschisch
Oral CS Intravenös CS
Antal ej Antal ej Antal ej debute- Därav Debut debute- Därav Debut debute- Därav Debut rade vid debut i % rade vid debut i % rade vid debut i % perio- inom per 3 perio— inom per 3 perio- inom per 3 Period i mån. dens perio- måna- dens perio- måna- dens perio- måna- efter intagningen början den det början den der början den der 0—— 3 71 9 12,7 88 2 2,3 103 5 4,9 3— 6 54 9 16,7 72 5 6,9 80 3 3,8 6—12 40 5 6,3 59 7 5,9 66 4 3,0 12—24 30 7 5,8 38 3 1,9 45 4 2,2 24—36 16 4 6,3 20 4 5,0 19 3 3,9 36—48 8 2 6,3 9 1 2,8 10 2 5,0 Mer än 48 3 1 c:a 6,7 4 1 c:a 5,0 4 1 c:a 5,0
intervju för dem som inte använt någon av de angivna missbruksformerna. Här framgår tydligt dels att den första kontak- ten med en ny missbruksform ofta sker re- lativt snart efter ankomsten till ungdoms- vårdsskolan, dels att för åtskilliga elever debuten sker långt efter — för många åra- tal efter — intagningen, vilket senare förhål- lande möjligen kan sammanhänga med intag- ningsåldem. Lika kontroversiellt när det gäl— ler att bedöma ungdomsvårdsskoloma som spridningsmiljö för narkotikamissbruk är den omständigheten att en stor del av de elever, som inte debuterat med nya miss- bruksformer, är helt nyanlända till ung- domsvårdsskolan och alltså inte hunnit bli utsatta för en eventuell påverkan och att samtidigt många elever vistats på ungdoms— vårdsskolan i ett eller flera år utan att ha tillägnat sig bland kamraterna vanligt före- kommande missbruk.
I tab. 31 görs slutligen ett försök att fastställa hur stor risken är för debut i nya missbruksformer vid olika tidpunkter ef- ter intagningen i ungdomsvårdsskola. Som utgångspunkt har därvid tagits antalet ele- ver som vid respektive periods början inte haft erfarenhet av ifrågavarande missbruk varefter beräknats antalet debutanter inom perioden. Det numerära underlaget för be- räkningarna minskar successivt inte bara på grund av avgång av dem som debuterat utan även genom att allt färre elever haft till- räcklig vårdtid för de senare riskperioder- na. Det synes förhålla sig så att i fråga om
haschisch är riskerna störst i början av ungdomsvårdsskolevistelsen för att efter hand långsamt avtaga. När det gäller det orala och intravenösa missbruket av cen— tralstimulantia kan någon sådan tendens ej urskiljas utan riskerna förefaller vara i stort sett lika under hela vårdtiden. Det tycks alltså inte vara så att de lättpåverkade du- kar under i början och att de som klarar sig igenom detta initialskede skulle vara resistenta även i fortsättningen.
10.6 Sammanfattning
Tillförlitligheten av en intervju-undersök- ning, som berör förhållanden som för för— sökspersonerna kan medföra påföljder av obehagligt slag, kan naturligtvis alltid dis- kuteras. Intervjuarnas uppfattning, konse- kvensen i de enskilda försökspersonernas svar och likheten mellan de olika skolorna tyder dock på en tämligen hög grad av tillförlitlighet. Ingenting antyder att elever- na skulle ha lämnat överdrivna uppgifter om sitt eget narkotikamissbruk. Mer sanno- likt är i så fall att man gett uppgifter i un- derkant. Dessutom finns naturligtvis skäl att misstänka viss återhållsamhet när det gällt upplysningar om kamraternas roll som medverkande och om omfattningen av miss- bruk inom skolan.
Närmare tre fjärdedelar av eleverna på de ungdomsvårdsskolon som ingår i under- sökningen, har använt narkotika i någon
form. Den klart dominerande missbruks- forrrien är cannabis-rökning, som prövats av 72 % av eleverna, varefter kommer oralt bruk av centralstimulantia med 46 % och intravenöst missbruk med 33 %. Flertalet elever har prövat mer än en missbruks- form.
Spridningen i fråga om missbruksfrekven- sen är mycket stor från engångsföreteelser eller högst sporadiskt bruk till ett långva- rigt och intensivt missbruk. En liten grupp elever uppger sig sålunda ha använt canna- bis eller centralstimulerande medel vid en- dast ett tillfälle, medan var fjärde redovi- sar mer än 100 tillfällen med haschisch— rökning och var nionde mer än 100 till- fällen med intravenöst missbruk.
Ett klart samband föreligger mellan tid- rymd sedan debuten och antalet bruknings- tillfällen. Det finns därför anledning att an- taga att många elever, vilkas debut ligger nära i tiden och som nu redovisar ringa missbruk, senare kommer att utvecklas till vanemissbrukare. Å andra sidan förekom- mer det också elever, som debuterat långt före undersökningstillfället men därefter inte fortsatt alls eller hållit sin konsumtion på mycket låg nivå.
För ett stort antal av eleverna har miss- bruket startat efter omhändertagandet på ungdomsvårdSSkola. Av haschisch-rökarna uppger sig sålunda 43 % ha debuterat ef- ter intagningen, av de orala missbrukama 41 % och av de intravenösa missbrukama 55 %. Många av de elever, som vid under— sökningstillfället saknade erfarenhet av be- rörda missbruksformer, var förhållandevis nyintagna och det förefaller sannolikt att åtminstone en del av dessa kommer att bli missbrukare längre fram.
Huvudparten av debuterna i nya miss- bruksformer efter intagning i ungdoms- vårdsskola har skett utom skolans område under permissioner och rymningar eller vid vård utom skolan, men närmare en fjär- dedel har ägt rum inom skolan. Vid 40 % av debuttillfällena har kamrater från den egna ungdomsvårdsskolan varit närvarande.
Ett inte obetydligt missbruk uppges ske inom skolans område. Sålunda anger 40 %
av eleverna att de rökt haschisch inom sko- lan, 8 % att de använt centralstimulantia oralt och 10 % att de injicerat. På denna punkt har man dessutom all anledning att misstänka en viss förtegenhet hos uppgifts- lämnarna.
Undersökningsresultaten kan i korthet sammanfattas så att även på de ungdoms— vårdsskolor, som icke är speciellt avdelade och utrustade för behandling av narkotika- missbrukare, har huvudparten av eleverna varit i kontakt med narkotika och åtskilliga kan betecknas som grava och avancerade missbrukare. Vidare förefaller det uppen- bart att ungdomsvårdsskolorna utgör en klar riskmiljö för utbildande av narkotika- missbruk hos ungdomar som tidigare ej va- rit i kontakt med narkotika. Huruvida ung- domsvårdsskolorna i detta avseende är mer riskabla än den miljö ungdomarna annars skulle ha vistats i är däremot en öppen fråga, som ej kan besvaras av denna un- dersökning.
Namn: ........................................................... . ......... . ........................................................ Född / 19 .........
Intagen i ungdomsvårdsskola den / 19
/ 1968.
Intervjudatum:
1. HAR DU NÅGON GÅNG RÖKT HASCHIS? .... l a. NÄR RÖKTE DU FÖRSTA GÅNGEN?
före intagning i uvskola [] efter intagning i uvskola Om debuten skett efter intagning |:] inom skolan D under rymning markera bland vidstående alternativ [] under perm [] under vusk b. VAR RÖKTE DU FÖRSTA GÅNGEN? .....
:] inom uvskola [) utom uvskola c. TILLSAMMAN MED VEM EL. VILKA RÖKTE DU FÖRSTA GÅNGEN?
j ensam elever från egna uvskolan [] andra personer d. NÄR RÖKTE DU SENAST? .......................................................................................................... e. HUR MÅNGA GÅNGER HAR DU RÖKT SAMMANLAGT? .........
f . Övrigt av intresse .......
2. HAR DU NÅGON GÅNG »KNAPRAT» PRELUDIN: RITALINA ELLER LIKNANDE? ..E] JA |:
&. NÄR KNAPRADE DU FÖRSTA GÅNGEN? ........
: |] före intagning i uvskola [] efter intagning i uvskola . Om debuten skett efter intagning :] inom skolan I] under rymning i markera bland vidstående alternativ |] under perm [] under vusk
b. VAR KNAPRADE DU FÖRSTA GÅNGEN?..
[] inom uvskola [] utom uvskola c. TILLSAMMAN MED VEM ELLER VILKA KNAPRADE DU FÖRSTA GÅNGEN._........
D ensam [] elever från egna uvskolan [] andra personer d. NÄR KNAPRADE DU SENAST? ..................................................................................................................
6. HUR MÅNGA GÅNGER UNGEFÄR HAR DU KNAPRAT? f. Övrigt av intresse .......
3. HAR DU NÅGON GÅNG »SILAT» PRELUDIN: RITALINA ELLER LIKNANDE? ................................................................................................. 3 JA |:] NEJ a. NÄR SILADE DU FÖRSTA GÅNGEN?
D före intagning i uvskola [| efter intagning i uvskola Om debuten skett efter intagning [] inom skolan [] under rymning markera bland vidstående alternativ [] under perm |:! under vusk b. VAR SILADE DU FÖRSTA GÅNGEN? .......
|:] inom uvskola [] utom uvskola
c. TILLSAMMAN MED VEM ELLER VILKA SILADE DU FÖRSTA GÅNGEN?
I:] ensam E] elever från egna uvskolan [I andra personer d. NÄR SILADE DU SENAST? ........................................................................................................ e. HUR MÅNGA GÅNGER HAR DU SILAT SAMMANLAGT?
f . Övrigt av intresse ......
] 4. HAR DU NÅGON GÅNG INOM SKOLANS OMRÅDE? ; a. ........................ RÖKT HASCHIS ........................ [ Ja |: Nej HUR MÅNGA GÅNGER UNGEFÄR? ............................. b. KNAPRAT ........................ _. [: Ja [: Nej HUR MÅNGA GÅNGER UNGEFAR? c. SILAT . [1 Ja [ Nej HUR MÅNGA GÅNGER UNGEFAR? ...................................................................... .................. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR: I
Undersökning av narkotikamissbrukare vårdade
för gulsot på Roslagstulls sjukhus, Stockholm,
under år 1964
Gunborg Frej
11 .1 Inledning
Målsättningen vid denna undersöknings bör- jan var att utföra en panelstudie, bestående av en medicinsk och en socialmedicinsk och sociologisk del, av ett antal narkotika- missbrukare som vårdats på Roslagstulls sjukhus i Stockholm för inokulationshepa- tit. Data skulle jämföras för tiden för sjuk- husvistelsen och för 1967. Det första sjuk- domsfallet av denna typ konstaterades vid Roslagstulls sjukhus i november månad 1962. Det var då många år sedan hepatit varit känd hos en narkotikamissbrukare. Fram till oktober 1964 hade ca 130 nar- kotikamissbrukare vårdats på Roslagstulls sjukhus för inokulationshepatit. 100 patien- ter, 75 män och 25 kvinnor, för vilka den- na diagnos ansågs säker, har beskrivits i medicinsk press av tre läkare vid Roslags- tulls sjukhus.1
Sommaren 1967 fick författaren till den- na rapport i uppdrag av medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté att under profes- sor Gunnar Inghes ledning utföra den so— ciologiska delen av efterundersökningen av ovannämnda 100 patienter som vårdats vid Roslagstulls sjukhus under tiden november 1962 till oktober 1964.
Den medicinska delen av undersökningen skulle ombesörjas av en underläkare vid Roslagstulls sjukhus under ledning av pro- fessor Justus Ström därstädes. Båda under- sökningsdelarna skulle utföras vid Roslags-
En förloppsstudie av narkotikamissbruk och sociala förhållanden
tulls sjukhus.
Detta material ansågs ur olika synpunkter vara det mest lämpliga av tillgängliga ma- terial för en efterundersökning av narkotika- missbrukare. För det första var de aktuella patienterna de första i Stockholm som vår— dats för inokulationshepatit, varför upp- följningstiden skulle bli den längsta vad gällde den medicinska undersökningen. Se- dan hösten 1964 har patienter med ino- kulationshepatit i allmänhet vårdats poli- kliniskt, varför lika utförliga data ej ansågs föreligga för gulsotspatienter efter denna tid. För den socialmedicinska och socio- logiska undersökningsdelen var detta mate- rial det enda tillgängliga, då det gällde att undersöka narkotikamissbrukets naturliga förlopp samt hur individers sociala situation gestaltar sig efter en tids narkotikamiss- bruk.
I avsnitten som behandlar undersöknings- material och -metod skall närmare redo- göras för hur denna ursprungliga målsätt- ning fick revideras. Här skall endast på- pekas att denna rapport endast avser den socialmedicinska och sociologiska delen och att denna del ej är en panelstudie, då det ej fanns tillräckliga sociala data att bygga på i sjukhusjournalerna. I stället har en retrospektiv undersökningsmetod använts för att studera narkotikamissbrukets utveck- ling och dess påverkan av vissa sociala
1 Agell et al. — Nordisk Medicin (1965):74: 672.
De personer som ingår i denna under— sökning har av läkare vid Roslagstulls sjuk— hus betecknats som narkotikamissbrukare därför att de injicerat narkotika eller andra preparat i venen. I denna undersökning har ingen annan definition gjorts för be— greppen narkotikamissbruk och narkotika- missbrukare. Även begreppet narkotika har här använts på ett löst och opreciserat sätt. Det har endast definierats operationellt som de medel undersökningspersonerna missbru- kat.
Vad som i det föregående sagts om mål- sättningen visar att denna undersökning inte har gjorts för att pröva någon viss teori för fenomenet narkotikamissbruk eller för nå- gon viss typ av detta fenomen. Det är fråga om en empirisk undersökning vars material och således bearbetningsresultat inte är representativt för vare sig narkotika- missbrukare i allmänhet i Sverige eller int- ravenösa sådana. På grund av vissa selek- terande faktorer samt den förändring som inträffat i fråga om sammansättningen av inokulationshepatitpatienterna vid Roslags- tulls sjukhus, kan man ej heller uppfatta undersökningsmaterialet som representativt för populationen inokulationshepatiter. Bland selekterande faktorer kan nämnas, att somliga hepatitfall aldrig blir gula och därför ej söker läkare, att somliga ej söker läkare, trots att de vet att de har gulsot, att somliga sköts av privatpraktiserande lä- kare och ej kommer till sjukhus. Upp- gifter från Roslagstulls Sjukhus tyder på att medelåldern nu är lägre bland hepatit- patienterna.1 Centralstimulerande medel tycks spela en ännu mer dominerande roll nu än vad som är fallet i detta material,1 där en inte obetydlig del utgörs av opiat- missbrukare.2 En del av undersökningsper- sonerna började dessutom med intravenöst missbruk lång tid innan det blev vanligt förekommande i Sverige. Det är vanligt att personer som introducerar ett beteende skil- jer sig från dem som senare adapterar detta beteende. Det ärinte bara i psykologiskt hän- seende som detta gäller utan även socialt t. ex. i fråga om social status.
Som nämnts i inledningen skulle under- sökningen omfatta 100 patienter, 75 män och 25 kvinnor, som vårdats på Roslags- tulls sjukhus för inokulationshepatit under tiden november 1962—oktober 1964. Då det endast var två personer som vårdats på sjukhuset 1962 och 14 under 1963, ute- slöts dessa ur materialet för att uppfölj— _ ningstiden inte skulle skilja sig alltför myc- ! ket för de olika individerna. Det återstod ] således 84 personer. Könsfördelningen blev " då 67 män och 17 kvinnor. Proportionellt var det alltså betydligt fler kvinnor som vårdats under 1962 och 1963 än under 1964. Då undersökningen påbörjades, om- kring den 1 juli 1967, hade tre personer avlidit, två män och en kvinna. Döds- orsaken var i två av fallen förgiftning och i det tredje fallet ”bronchopneumoni + nar- ! cotismus chronicus”. Antalet personer som skulle undersökas var därefter vid under- sökningens början 81 personer, 65 män och 16 kvinnor. Senare, medan undersökningen pågick, upptäcktes ett fall, som förmodligen aldrig haft inokulationshepatit och som där- för utgick ur materialet. Denne patient hade under hela sjukhusvistelsen 1964 för— nekat, att han någonsin injicerat narkotika. Vid kallelse till efterundersökning tog han kontakt med undersökningsledaren och sjuk- ; huset och förklarade samma sak. Antalet ! undersökningspersoner reducerades således till 80, 64 män och 16 kvinnor.
Av dessa 80 personer blev bortfallet sex personer, fyra kvinnor och två män.
Orsakerna till bortfallet var följande:
Män Kvinnor Vägrare 0 3 Ej anträfl' bara 2 1 Totalt 2 4
Av de ej anträffbara saknade kvinnan adress och kunde inte spåras; en man vis- tades under hela tiden fältarbetet varade utomlands och en man hade avvikit från
1 Frej,Case-finding survey, tabell 17. ' Se tabell 24.
en fångvårdsanstalt och påträffades inte förrän materialinsamlingen upphört. Efter bortfallet bestod undersökningsmaterialet av 74 personer, 62 män och 12 kvinnor.
11.3 Undersökningens omfattning, metod och utförande
Undersökningen omfattar följande:
]. Demografisk och social bakgrund.
2. Social situation.
3. Sociala kontakter och miljö.
4. Alkoholsituation.
5. Hälsotillstånd.
6. Narkotikabruk och vanor i anslutning därtill.
7. Attityder i anslutning till narkotika.
8. Asocialitet. Vad varje område innehåller kommer att redogöras för i samband med presentatio- nen av bearbetningen och resultaten för området i fråga. Vid undersökningens början var det me- ningen att inhämta data på tre olika sätt:
1. Genom sjukhusjournalerna från 1964.
2. Genom intervju.
3. Genom uppgifter i officiella statliga och kommunala register. Då journalerna var osystematiskt förda vad gäller sociala data måste den första metoden överges med undantag för ett par bakgrundsvariabler. I stället fick intervju— formuläret innehålla frågor som gällde för- hållanden inte bara för den aktuella uppfölj- ningstiden från sjukhusvistelsen 1964 och fram till intervjutillfället utan även för ti- den före och vid sjukhusvistelsen. Som ti- digare nämnts i inledningen fick undersök- ningen därför karaktären av en retrospektiv förloppsstudie. Intervjuformuläret utformades med av- sikt att försöka mäta förloppet av narkoti— kamissbruket och övriga undersökningsva- riabler som ingår i de ovan nämnda delar undersökningen omfattar. För att kunna mäta narkotikamissbrukets inverkan på un- dersökningspersonernas sociala situation har undersökningsvariablerna i görligaste mån jämförts vid olika tidpunkter: vid narko- tikamissbrukets början, vid sjukhusvistelsen
1964 och vid intervjutillfället. Om under- sökningsvariablerna har varit av sådan be- skaffenhet, t. ex. själva narkotikamissbruket, att intervjupersonerna kunnat lämna en kontinuerlig redogörelse för ett förlopp, har denna frågeteknik använts.
På grund av denna retrospektiva fråge— teknik måste man förmodligen räkna med en högre grad av minnes- och rationali- seringseffekter än vad som brukar vara fal- let vid intervjuundersökningar.
Från följande register har data insam- lats:
Kriminalvårdsstyrelsens kriminalregister. Kontrollstyrelsens straffregister. Kriminalpolisens i Stockholm register.
Barnavårdsnämndsregister i de kommu- ner intervjupersonerna bott, tills de var 21 år.
Nykterhetsnämndsregister i de kommu- ner intervjupersonerna bott efter 21 års ålder.
Allmänna försäkringskassornas sjukregis- ter.
Socialregister i de kommuner intervju- personerna bott efter 16 års ålder.
Från kriminalregistret har medtagits an- teckningar till 1967 års utgång. Data från kontrollstyrelsens straffregister och krimi- nalpolisens i Stockholm register avser ti- den före den 1/ 10 1967. För övriga register är data insamlade för tiden fram till den 1/7 1967.
Till sin grundtyp skulle undersökningen vara beskrivande. Redan på ett tidigt sta- dium av undersökningen blev det märk- bart att intervjupersonerna skilde sig myc- ket åt, dels vad gällde narkotikaanamne- sen generellt och dels vad gällde fortsatt narkotikamissbruk efter 1964. De sociala förhållandena och samhällsanpassningen tycktes också variera mycket inom materia- let. Av denna anledning ansågs det värde- fullt att även bearbeta materialet på ett mera analyserande sätt. Bearbetningen har därför indelats i två delar, en efter den ovan nämnda förloppsstudiemodellen och en som avser att undersöka, huruvida per- soner som slutade använda narkotika un— der den aktuella uppföljningstiden skiljer
sig från dem som fortfarande är missbruka- re vad gäller de olika variabelkategorier undersökningen omfattar.
Intervjuundersökningen pågick i fem må- nader, under tiden den 4 september 1967 —den 1 februari 1968. Orsakerna till att fältarbetet tog så lång tid var flera. Det var i vissa fall svårt att lokalisera intervju- personernas aktuella bostadsplats, och så- ledes komma i kontakt med dem. Samtli- ga personer skulle läggas in på Roslags- tulls sjukhus, där man endast kunde taga emot ett par patienter samtidigt. Det visade sig också att det i många fall var svårt att få undersökningspersonerna att instäl- la sig på sjukhuset. Undersökningen tog tre dagar och alla hade tidigare gått igenom en mängd leverprov och visste att vissa var obehagliga. Vidare tyckte en del pa- tienter att det var obehagligt att återkom- ma till den aktuella vårdavdelningen, ef- tersom det i vissa fall förekommit stridighe- ter mellan patienter och personal under sjukhusvistelsen 1964. Några hade till och med blivit avvisade från fortsatt vård. Vis- sa personer som fortfarande använde nar- kotika var oroliga för abstinensbesvär under vistelsen på sjukhuset.
Nedanstående uppställning visar hur många kallelser eller uppmaningar som in- tervjupersonerna erhöll innan intervjun kom till stånd.
Antal kallelser Antal personer
En 34 Två 16 Tre 3 Fyra 15 Fem 6
Totalt antal intervjuade: 74 personer.
Tabell ]. Köns- och åldersfördelningen.
Ålder Kön 20—24 år 25—29 år Man 21 22 Kv. 2 10 Totalt 23 32
Av dessa 74 personer inställde sig 46 på Roslagstulls sjukhus. Vid undersöknings- tillfället vistades nio personer på fångvårds- anstalt och fyra personer vårdades på men- talsjukhus. Av dessa fyra personer hade en dömts till överlämnande till särskild vård på mentalsjukhus enligt 3 få 31 kap. BrB och de övriga tre var intagna på s.k. an- sökan I på grund av sitt narkotikamiss- bruk. Dessa 13 personer intervjuades på respektive institution. 15 personer intervjua- des i sina hem eller på annan plats utan- för sjukhuset, emedan de ej var villiga att inställa sig där.
Två av de 46 personer som kom till Roslagstulls sjukhus gick inte med på nå- gon medicinsk undersökning. De 13 perso- ner som vistades på någon form av anstalt var samtliga villiga att genomgå den me— dicinska undersökningen. Fyra personer som ej var på anstalt men som intervjuades på annan ort än Stockholm ville bli medicinskt undersökta på den ort de var bosatta. Av de 74 personer som intervjuades var det således 13 som ej ville genomgå den me- dicinska delen av undersökningen.
DEL I
11.4 Demografisk och social bakgrund 11.4.1 Kön och ålder
Av de 74 personer som intervjuades var 62, 84 %, män och 12, 16 %, kvinnor. Åldern varierar mellan 20 och 43 år. Me- delåldern är 27,5 år och medianåldern 27,0 år. I tabell 1 har kön och ålder ställts i
30—34 år 35—43 år Totalt 10 9 62 _ __ 12 10 9 74
Ålder och kön 20—24 år 25—29 år 30—34 år 354—43 år
Civilstånd M K M M K M K Totalt Ogift 18 1 14 6 3 — 2 — 44 Gift 3 — 4 3 1 — 3 — 14 Frånskild —— 1 4 1 5 — 4 — 15 Ankling/Anka — — _ — 1 — — — 1 Totalt 21 2 22 10 0 9 0 74
relation till varandra.
Ungefär tre fjärdedelar, 74 %, av under- sökningsmaterialet är under 30 år. Flest antal individer förekommer i åldersgruppen 25—29 år. Typvärdet är 25 år. 10 av samt- liga 12 kvinnor finns i den nyss nämnda åldersklassen. Männen är jämnt fördelade både på de två lägsta åldersklasserna och på de två högsta. Fyra av männen är 40 år eller mer.
11.4.2 Civilstånd, barn
Tabell 2 visar civilståndsfördelningen efter ålder och kön och tabell 3 vilka förändring- ar som inträffat på detta område i materia- let sedan vistelsen på Roslagstulls sjukhus 1964.
44 personer, 59 %, är ogifta. Av dessa är 13 förlovade. Anmärkningsvärt många, 15 personer, 20 %, är frånskilda. Till denna siffra kan läggas ytterligare två personer, som är omgifta. Mer än en femtedel har således en skilsmässa bakom sig. 14 perso- ner, 19 %, är gifta.
Den marginella fördelningen har inte ändrats särskilt mycket. Sammanlagt 14 personer har ändrat civilstånd. Det intres- santaste resultatet är att 5 av de 11 perso-
Tabell 3. Civilstånd 1964 och 1967.
1964 1967 Ogift Gift Ogift 44 —— Gift 6 6 Frånski1d_ 1 5 Ankling/Anka —— — Totalt 51 1 1
ner som var gifta 1964 är frånskilda 1967. Intervjupersonerna har tillfrågats om hur många gånger de varit gifta och hur många barn de har. I tabell 4 har antal äktenskap och antal barn satts i relation till vartannat. Av de 30 personer som varit eller är gif- ta är det endast fyra som varit gifta mer än en gång och av dessa är två fortfarande gifta med sin andra äktenskapspartner. Det är alltså endast två personer som skilt sig mer än en gång. 35 personer har inte några barn. 15 per— soner som aldrig har varit gifta har barn. Samtliga personers barn är minderåriga. Intervjupersonerna har tillfrågats om de själva har hand om sina barn och, om de inte har det, vem som har vårdnaden om dem. Endast 12 av de 39 personer som har barn har hand om alla sina barn själv. Tre personer har hand om något eller några av barnen. I 12 fall har andra föräldern vårdnaden om barnen, tre har barnen hos släktingar, fem personers barn har omhän- dertagits av barnavårdsnämnden. I ett av dessa fall har barnet adopterats. Olika kom- binationer av vårdnadshavare, utan att in- tervjupersonerna själva har hand om något barn, förekommer i fyra fall. Det kan na- turligtvis finnas olika anledningar till att
Frånskild Änkling/ Änka Totalt _- _ 44 2 — 14 9 —- 15 — l l 1 1 1 74
Antal barn
Antal äktenskap Inget
Inget 29 1 1 Ett 4 9 Två 2 1 Tre — _
Totalt 35 21
så få av personerna har hand om sina barn. Någon penetrering av de olika fallen har ej gjorts, varför det ej kan ges någon för- klaring till detta resultat. Det bör emeller- tid påpekas att 15 personer har utomäk- tenskapliga barn och att lika många per- soner är frånskilda. I några fall har inter- vjupersonerna spontant berättat, att de på grund av narkotikamissbruket måst lämna sina barn »till släktingar eller att barna- vårdsnämnden ingripit och omhändertagit barnen av samma anledning. Man har dock fått en allmän uppfattning om att det i dessa fall även förekommit kriminalitet el- ler asocialitet i familjen.
1 1.4.3 Utbildning, yrke
Intervjupersonerna har tillfrågats om vil- ken skolutbildning de har. Av de 74 under- sökningspersonerna har 28 enbart folksko- la, 9 har realexamen eller motsvarande, 31 har olika former av påbyggnad utan for— mell examen efter folkskoleutbildningen, 6 har studentexamen eller motsvarande ut- bildning. Även om man håller i minnet den relativt låga genomsnittsåldern, är det förvånansvärt få som endast har folkskola- utbildning. Då det gäller olika typer av avvikande beteende brukar undersökning- ar och statistik visa att utbildningsnivån i allmänhet är lägre för dylika grupper än för normalpopulationen.1
Intervjupersonernas yrken eller sysselsätt- ning har kodats enligt en något mer diffe- rentierad skala än den vanliga socialgrupps- indelningen enligt 1952 års valstatistik. Oli- ka studieformer och »hemmafru» har tagits med som särskilda koder. För att få en
Tre el. fl. Totalt
4 — 44 10 3 26 — — 3 _ 1 1 ; 14 4 74 5
uppfattning om narkotikamissbruket har på- verkat yrkessituationen har personerna även tillfrågats om vilket yrke de hade, då de började använda narkotika. Tabell 5 visar resultaten av dessa båda frågor.
Denna tabell visar att det ej förekommit någon förskjutning att tala om vare sig »uppåt» eller »nedåt» på den sociala yr— kesskalan i gruppen som helhet. Ungefär en tiondel saknar yrke eller sysselsättning. Ifrån denna grupp har hemmafruarna bru- tits ur. Det är alltså frågan om sådana som 1 aldrig har haft något yrke och avser inte E vilka som saknar eller saknade anställ- , ning tillfälligt. Inte någon tillhörde social- grupp I vid undersökningstillfället. Det bör uppmärksammas att i siffrorna för social- grupp 2 ingår för den första tidpunkten två och för den andra tidpunkten fem som var egna företagare. Somliga av dessa perso- ner hade vid undersökningstillfället oordna-
Tabell 5. Yrkes- eller sysselsättningstyp vid narkotikadebuten och vid intervjutillfället. !
Narkotika- debuten 1967 Antal Procent Antal Procent
Saknar yrke/ sysselsättning 8 1 l 7 9 Soc.gr. 1 1 1 — — Soc.gr. 2 18 24 24 32 Soc.gr. 3 (yrkeskunniga/ utbildade) 19 26 17 23 Soc.gr. 3 »unskilled» 17 23 12 16 Stud. 10 14 1 2 1 6 Hemmafru 1 1 2 3
Totalt 74 100 % 74 100 %
1 Se t. ex. Forsström, 1965, sid. 52 och Chein, 1966 sid. 125.
Yrke Fadern Modern Soc.gr. 1 6 _. Soc.gr. 2 29 (8)1 27 (6)1 Soc.gr. 3 (yrkeskunniga/
utbildade) 25 10 Soc.gr. 3, »unskilled» 9 13 Hemmafru — 24 Vet ej 5 —
Totalt 74 74
1 Siffrorna inom parentes anger antalet egna småföretagare.
de sociala och ekonomiska förhållanden. I gruppen studerande ingår sex personer som gick på omskolningskurser vid intervju- tillfället. Några universitets- eller högskole- studerande ingår ej i gruppen.
Då man studerar socialgruppstillhörighet är det väsentligt att även jämföra denna med föräldrarnas, då det gäller en un- dersökning avseende avvikande beteende. Här nedan skall först presenteras föräld- rarnas socialgruppstillhörighet och sedan skall jämförelse ske mellan intervjuperso- nernas och deras föräldrars socialgrupps- tillhörighet för att försöka se om det före- kommit någon social rörlighet mellan gene- rationerna. Som tidigare framhållits hade det inte förekommit någon påtaglig intra- generationsrörlighet för tidsperioden mellan narkotikamissbrukets början och intervju- tillfället. Det bör hållas i minnet att jäm- förelserna i båda fallen avser yrkes— eller so- cialgruppstillhörighet och inte övriga stra- tifieringsvariabler som har betydelse för vil- ken social status en person har i samhället.
Utan närmare penetrering synes differen- serna mellan fädernas och sönemas yrkes- kategorier vara »normala» vid jämförelse med resultat från undersökningar som avser social rörlighet mellan fäder och söner.1
I det enskilda fallet kan emellertid en förskjutning i social status mellan far och son vara ganska betydelsefull för anpass- ningen inom familjen. Kanske ännu större betydelse i detta avseende har avvikelser mellan syskon. Av denna anledning tillfrå- gades intervjupersonerna om hur många syskon de har och vilka yrken dessa har.
Fädernas och syskonens yrken har ställts i relation till intervjupersonernas. Denna jämförelse har endast gjorts för män. An- talet kvinnor var dels mycket litet, dels var flera av kvinnornas mödrar hemma- fruar, varför det var svårt att göra en me- ningsfull jämförelse i fråga om social rör- lighet, då det förmodligen föreligger olika värderingar i många familjer vad gäller relationen mellan faderns och sonens re— spektive faderns och dotterns yrken. Som framgår av tabell 5 saknar sju personer yr- ke av något slag vid undersökningstillfället. I de fall dessa hade något yrke vid narko- tikadebuten har de i nedanstående jämförel— se kodats enligt detta yrke. Två män och en kvinna kunde dock inte hänföras till någon yrkeskategori, varför det återstod 60 män som jämfördes med sina fäder och eventuella syskon i fråga om social rörlighet.
I ungefär hälften av de berörda famil- jerna förekommer det inte någon rörlighet på den sociala stratifieringsskalan. Anta- let individer som avviker från hela famil- jens socialgruppstillhörighet är ungefär det- samma antingen det gäller förändringar »uppåt» eller »nedåt». Det bör uppmärk- sammas att tidsfaktorn ej har hållits under kontroll.
11.4.4 Övriga bakgrundsvariabler
Intervjupersonerna tillfrågades bl.a. om på vilka orter de bodde tills de var 16 år. 45 personer hade enbart bott i Stor-Stock- holm. 13 personer hade inte bott någon tid av sin barndom där. I hela undersök-
Tabell 7. Social rörlighet i förhållande till fadern och syskon.
Antal
Samma soc.gr. 28 »Uppåt» 7 »Nedåt» 9 Stabil (syskon), »uppåt» (fadern) 1 Stabil (syskon), »nedåt» (fadern) 6 Stabil (fadern), »nedåt» (syskon) 9
Totalt 60
1 Carlsson, 1959, Sid. 367—396.
Tabell 8. De inilyttades situation den första tiden.
Ålder
16—20 år 21—25 år 26 år cl. mer Totalt 7 4 1 12 Bostadsförhållanden Hade bostad Sakn. bostad 9 3 12 Arbetssituation Sakn. fast tillf . anst. arbete arb. stud. 3 6 1 2 12 Trivsel Ja nej 10 2 12 Bekanta Ja nej 5 7 12
ningsmaterialet är det endast en person som inte under någon tidsperiod har varit bosatt i Stockholm. Han vårdades på Ros- lagstulls sjukhus emedan han vistades på fångvårdsanstalt inom sjukvårdsområdet. Tolv personer har alltså flyttat in till Stock- holm. För majoriteten av detta undersök- ningsmaterial kan således narkotikamissbru- ket ej ha orsakats av oordnade sociala för- hållanden vid inflyttning till storstaden. Ta- bell 8 visar dessutom att endast ett fåtal av de 12 inflyttade saknade bostad eller sys- selsättning den första tiden i Stockholm.
Vid intervjutillfället var alla utom sex personer bosatta inom storstockholmsområ- det.
11.4.5 Sammanfattning och kommentarer
Vad gäller de demografiska variablerna kan sammanfattningsvis sägas att ungefär tre fjärdedelar av undersökningsmaterialet är under 30 år, att fördelningen på män och kvinnor är ca fem resp. en sjättedel, att andelen frånskilda, ca en femtedel, och ogifta är oproportionerligt stor och att an- märkningsvärt många personer har barn utom äktenskapet. Även om inga orsaks- analyser har gjorts, kan man antaga att narkotikamissbruket har haft en negativ in- verkan på familjeförhållandena, då fem av de elva personer som var gifta 1964 har
skilt sig och då det endast är 12 personer av 39 som har hand om alla sina barn.
Köns- och åldersfördelningen överens- stämmer anmärkningsvärt väl med vad som dels redovisats vid enskilda undersökningar i USA och dels deras federala statistik över narkotikamissbrukare, trots att det där i all- mänhet är fråga om en annan typ av nar- kotikamissbruk.1
Om man jämför köns- och åldersfördel- ningen i detta material med motsvarande i den av narkomanvårdskommittén också ut- förda undersökningen angående av myndig- heter kända narkotikamissbruksfall 1 Stor— Stockholm under sista halvåret 1967, finner man att kvinnorna där utgör en fjärdedel medan andelen 30 år eller yngre också där är ca tre fjärdedelar. Åldersfördelningen för övrigt överensstämmer emellertid ej.2
Då det gäller andelen frånskilda och ogif- ta personer i materialet är inte heller det ett resultat som skiljer sig från vad som rapporterats från olika narkotikaundersök- ningar. Andelen ogifta och frånskilda per- soner brukar vara stor.-" Utbildningsnivån är högre än vad som visats i andra narko- tikaundersökningar.4 Den >>lägsta» social- gruppen, som här kallats >>unskilled>>, är an- märkningsvärt liten i detta material.5 För- äldrarnas socialgruppstillhörighet överens- stämmer ganska väl med valstatistikens för Stockholm.u Detta resultat skiljer sig från vad som konstaterats i amerikanska narko- tikaundersökningar.7 Intervjupersonernas so- cialgruppstillhörighet har i allmänhet inte förändrats sedan narkotikamissbrukets bör- jan. Deras socialgrupp överensstämmer i stort sett med fädernas och syskonens.
1 Se t. ex. Kolb, 1962, sid. 9; O'Donnell, et al. 1966, sid. 10; Daniel et al., 1965, sid 6—9; Scher — The International Journal of The Addictions 2 (1967), 2: 171—190, — sid. 175. ” Frej, Case-finding survey, tabell 8. ” Kolb, 1962, srd 115; O”Donnell et al.—The International Journal of The Addictions, 2 (1967), 1: 21—38—sid 37; Retterstöl, 1967, sid 107. ' Se t.ex. Chein, 1966, sid 125. 5 O'Donnel] et al., 1966, sid 10; Frej, Case- finding survey, tabell 8. ” Statistisk Årsbok för Stockholms stad 1967, tabell 93, sid 107. 7 Se t.ex. Brill -— The International Journal of The Addictions, ] (1966), 2: 7—21 -— Sld 9.
Tabell 9. Anställnings- och sysselsättningstyp.
Saknar syssel- sättning Tillf.arb.
Narkotikadebuten 11 3 Intervjun 32 8
1 1 .5 Social situation
1 1 .5 . 1 Bostadsförhållanden
Vid intervjutillfället bodde 36 personer i egen bostad, 24 i föräldrahemmet, sex de- lade bostad med andra personer, två bodde i uthyrningsrum och en på ett skolintemat. Fem saknade bostad. Av dessa var det en— dast en som inte vistades på mentalsjukhus eller fångvårdsanstalt.
Av de 69 personer som hade bostad var det sju som kan betecknas som trångbodda. Som norm på trångboddhet har använts de tidigare bestämmelserna om bostadsbidrag till barnfamiljer. En familj betraktades då som trångbodd, om antalet personer som bebodde lägenheten uppgick till mer än två per rum, köket oräknat.
Intervjupersonerna fick också uppge, hur de såg på sin nuvarande bostadsstandard i förhållande till hur de bodde då de började använda narkotika. Ca en femtedel ansåg, att deras bostadsstandard hade försämrats och ca en tredjedel att den förbättrats, me- dan resten sade sig ha oförändrad standard. Ungefär en tredjedel hade ej bytt bostad.
1 1.5.2 Arbetsförhållanden
Tabell 9 visar att en klar försämring i ar- betssituationen har inträtt för gruppen som
Stud. Fast. arb. Mil.tj. Minns ej Totalt
42 2 2 74 21 1 1 74
helhet, sedan de började använda narkotika. Dubbelt så många hade ett fast arbete vid narkotikadebuten än vad som var fallet vid intervjutillfället. Som angivits under tabell 5, var hälften av dem som angetts som stu- derande vid intervjutillfället elever vid olika former av omskolningskurser. Antalet ar- betslösa, 32 personer, 43 %, var vid inter- vjutillfället mycket stort, även om man beak- tar att 13 personer vistades på mentalsjuk- hus eller fångvårdsanstalt och därför auto- matiskt fördes till arbetslöshetsgruppen. Vid narkotikadebuten var antalet arbets- eller sysselsätmingslösa 11 personer, 15 %.
Tabell 10 visar instabiliteten i arbets- situationen på ett med föregående tabell överensstämmande sätt. 63 personer, 85 %, har varit arbetslösa under någon period av uppföljningstiden. Ungefär hälften av dessa, 31 personer, har uppgett narkotikan som främsta orsak till arbetslösheten. Narkotika- missbruket tycks ha spelat störst roll för personer som har varit arbetslösa mer än två år under denna treårsperiod.
I intervjun ingick också en fråga om det förekommit arbetslöshet eller för studeran- de sysselsättningslöshet även före narkotika- debuten. Svaren fördelade sig enligt följan- de: Ej arbetslöshet: 45, arbetslös: 29. Trots att marginalsiffrorna är av sådan beskaffen-
Tabell 10. Arbetslöshetstid under uppföljningstiden och orsaken härtill.
Arbets- /sysselsättningslöshetstid 1964—1967
Ej arb.- 7—12 13—23 hela
Främsta orsaken härtill lös 5 6 mån. mån. mån. 2—3 år tiden Totalt Ej arb.]ös 11 — —- — _ — 11 Sjukdom (ej nark.) — 4 4 — 1 —— 9 Arbetsbrist — 3 2 1 —— — 6 Narkotikan — 3 5 5 10 8 31 Anstaltsvistelse — — 2 3 3 1 9 Annat, vet ej — 1 1 2 1 3 8
Totalt 11 11 14 11 15 12 74 SOU 1969: 53 289
1964—1967 Arb.lös
Före narkotikadebuten
het att man tveklöst kan påvisa den för- ändring som skett i intervjupersonernas ar- betssituation, sedan de började använda narkotika, har förekomst av arbetslöshet fö- re narkotikadebuten korstabulerats med motsvarande under den aktuella uppfölj- ningstiden. Tabell 11 visar resultatet härav.
Sju personer har aldrig varit arbetslösa. För fyra personer har en förbättring i ar- betssituationen inträffat efter narkotikade- buten. 38 personer hade aldrig varit utan sys- selsättning, innan de började använda nar- kotika, men väl efteråt. Denna skillnad är så stor att man klart kan påvisa sambandet mellan arbetslöshet och narkotikamissbruk.1 Detta resultat stöder ytterligare dem som framkommit i tabellerna 9 och 10, nämli- gen att narkotikamissbruket har haft ett negativt inflytande på arbetsförhållandena. Det bör dock påpekas att invändningar kan göras mot tillvägagångssättet i tabell 11. Tidsfaktorn har ej hållits under kontroll vad gäller förekomst av arbetslöshet före narko- tikamissbrukets början. Vidare borde åldern hållits under kontroll. Denna sistnämnda brist är dock ej så stor, eftersom åldern är låg i materialet och personerna inte bara till- frågats om arbetslöshet utan också om pe-
Tabell 12. Inkomst per månad och år. Tabell 1]. Förekomst av arbetslöshet före narkotikadebuten och under tiden 1964—1967.
Ej arb.]ös
Arb.lös 25 4 29 Ej arb.lös 38 7 45 Totalt 63 1 1 74
rioder av sysselsättningslöshet t. ex. avbrott i studierna.
Ju fler yrkesverksamma år eller ju äldre en individ är desto fler anställningar har han haft. Två personer har aldrig arbetat. 6—10 yrkesverksamma år och 5—10 anställningar är typvärden för detta material, 31 respek- tive 30 personer. 27 personer, 36 %, har haft fler än 10 anställningar. Någon jäm— förbar statistik för normalbefolkningen eller för jämförbara undersökningsgrupper finns ej, varför det är svårt att uttala sig om dessa bearbetningsresultat.
11.5 .3 Ekonomisk ställning
Den tredje undersökningsvariabeln i detta avsnitt, som behandlar intervjupersonernas sociala situation, är deras ekonomiska ställ- ning.
Trots att omskolningsbidrag har räknats som inkomst är det 29 personer som saknar inkomst. Endast något mer än en femtedel har inkomster som överstiger 1 500 kronor i månaden. Inte någon person tjänade mer än 30 000 kr. under 1966. Om man jämför årsinkomsten för 1966 med månadsinkoms-
1 X2=25,93 (1), P( 0,001 (Mc Nemartest).
Mdnadsinkomst 250—500 500—750 750— 1 000— 1 500— Saknar inkomst kr kr 1 000 1 500 2 500 > 2 500 Totalt 29 4 9 7 13 3 74 Årsinkomst 196 7 Vet ej Ingen 3 000— 6 000— 9 000— 12 000— 18 000—
inkomst ( 3 000 6000 9 000 12 000 18 000 30 000 1 22 6 12 7 3 13 10
Inkomständring
Oförändr.
Orsak inkomst
Oförändrad inkomst 8 — Andr. i lön el. arb. —- 3
Stud./mil.tj./arb.- löshet — 4 Sjukdom/anstaltsvist. — 10 Narkotikan — 24 Annat/vet ej — 2 Totalt 8 43
ten vid intervjutillfället, tycks ingen nämn- värd förändring i inkomstsituationen ha in- träffat under det sista året.
Under 1967 hade 27 personer uppburit socialhjälp, i de flesta fall endast vid enstaka tillfällen.
Intervjupersonerna har fått uppge, om de tidigare tjänat mer eller mindre något år före 1966 och i så fall vilken den främsta orsaken till inkomständringen var. Tabell 13 visar svarsfördelningen på dessa frågor.
Det är tydligt att narkotikamissbruket har haft en negativ effekt på inkomsterna, vilket är helt naturligt efter vad som framkom vad gäller narkotikans inflytande på arbetsför- hållandena. Ungefär tre gånger så många, 43 personer, 58 %, har fått försämrad in- komst som förbättrad, vilket 15 personer, 20 %, fått. För majoriteten av den sist- nämnda gruppen har ändringen berott på ändrade arbets- eller löneförhållanden. 26 personer, 35 %, anser att deras inkomster ändrats på grund av narkotikamissbruket. Av dessa har 24, 32 %, nu lägre inkomst. De tio personer som uppgivit att deras in- komst har minskat på grund av sjukdom eller anstaltsvistelse anser inte att deras nar- kotikamissbruk varit en indirekt orsak.
11.5.4 Sammanfattning och kommentarer
Generellt kan sägas om undersökningsper- sonernas sociala situation att huvudparten tycks ha ordnade bostadsförhållanden, me- dan deras arbets- och ekonomiska förhållan- den är bristfälliga, då man ser på gruppen
SOU 1969: 53 Tabell 13. Inkomständring och främsta orsaken härtill.
Tidigare högre ink.
Tidigare
mindre ink. hög. o. läg. Totalt
8 19
E |
6 10 26
5
74
will
oo [Nim ål
15
som helhet. Det är också på de två sist- nämnda variablerna som narkotikamissbru- ket har haft en negativ inverkan.
Det är svårt att jämföra dessa resultat med vad som framkommit vid undersök- ningar i andra länder, dels beroende på att undersökningsmaterialen och -metoderna i allmänhet har varit skilda från vad som gäl- ler för denna undersökning och dels beroen- de på skillnader i den sociala strukturen och därmed arbetsförhållandena i de samhällen undersökningarna har utförts i.1
Det stora antalet arbetslösa vid intervju- tillfället är dock i överensstämmelse med de i amerikansk narkotikalitteratur ofta fö- rekommande påståendena om att de flesta narkotikamissbrukare är arbetslösa.?
11.6 Sociala kontakter
Målsättningen vad gäller detta avsnitt har inte varit att göra en fullständig kartläggning av intervjupersonernas sociala kontakter el- ler relationer, utan utgångspunkten har varit att försöka undersöka vilken betydelse narkotikamissbruket har haft vad gäller rela- tionerna till familj och vänner samt sam- mansättningen av dessa grupper med av- seende på olika typer av avvikande beteen- de.
1161. Anhöriga
Som tidigare har nämnts bor 24 personer i föräldrahemmet. Av de övriga 50 perso-
1 Kolb, 1962, sid. 10—11, 144. 2 Se t. ex. O”Donnel et al., 1966, sid. 10.
nerna har 39 sina föräldrar i storstockholms- området. 41 av dem som ej bor i föräldra- hemmet besöker sin familj. Endast en av de övriga nio anger att orsaken till att han ej besöker sina föräldrar är hans narkotika- missbruk.
1 ungefär hälften av fallen har flyttningen från föräldrahemmet förorsakats av olika besvärligheter i familjen. Om man ställer denna siffra i relation till hela undersök- ningsmaterialet är det alltså en tredjedel som haft anpassningsproblem i familjen.
31 personer var ogifta och ej förlovade vid intervjutillfället. Tio av dessa har eller har haft stadigt sällskap eller varit förlovade under den tid de använt narkotika. Mer än två tredjedelar har eller har haft någon sam- levnadspartner under den tid de använt nar- kotika.
Det var vanligt att föräldrar och partner reagerade med förskräckelse, sorg eller agg- ressivitet, då de fick reda på intervjuperso- nernas narkotikamissbruk. I fyra fall bör- jade partnern själv använda narkotika. En- dast i fem fall kände partnern till narkotika- missbruket före äktenskapet eller innan samlevnaden påbörjades. Det var vanligt att partnern efter en tid ändrade sin inställning till narkotikamissbruket i negativ riktning. Endast en av de 17 personer som är från- skilda ansåg att narkotikamissbruket var den viktigaste orsaken till skilsmässan. Tre ansåg att det var en bidragande orsak.
1 1.6.2 Vänner
De flesta människor placeras automatiskt i den primärgrupp som utgörs av familjen. Denna grupp brukar i allmänhet också vara bestående. Den primärgrupp som vänkret- sen utgör har inte någon av dessa givna egenskaper. För att undersöka om narkoti- kamissbrukarna i denna undersökning är socialt isolerade eller ej utanför familjen samt om deras vänkrets är begränsad eller ej till andra narkotikamissbrukare har inter- vjupersonerna fått ange hur många vänner de har regelbunden kontakt med och hur många av dessa som använder narkotika. Någon definition på vare sig »vänner» el-
Tabell 14. Totala antalet vänner i relation till antalet vänner som använder narkotika.
Antal vänner Antal vänner narkotika- missbrukare 0 1 4 10 10 Totalt Ingenvän 13 — —— — —— 13 Ingen vän,nark. — 5 9 18 4 36 * lvän -— —— 3 3 l 7 | 2—4 —— — 5 5 1 11 4 5—10 _ _ — 3 2 5 1 > 10 _ — _ — z 2 Totalt 13 5 17 29 10 74
ler »regelbunden» gavs ej av intervjuaren. Vänkretsens eventuella förändring efter nar- kotikamissbrukets början samt dess inställ- ning till narkotikaanvändning har också undersökts.
13 personer, 18 %, anser att de inte har 1 någon vän. Om dessa individer har definie- . rat vänskap efter strängare kriterier än öv- .? riga personer, vet man inte. Det är emeller- tid tydligt att dessa personer anser sig sakna vänner. Fem uppger att de har endast en vån. 1 ett av fallen är denna enda vän iden— tisk med sexualpartnern. 36 personer, 49 % av samtliga, säger att det inte är någon i deras vänkrets som använder narkotika. 25 personer, 34 %, har någon vän som miss— brukar narkotika. I endast ett tiotal fall tycks huvudparten av vännerna använda narkotika.
53 personer har någon eller några vänner som inte använder narkotika. Av dessa uppger åtta att deras vänner ej känner till deras narkotikamissbruk. I 21 fall har vän- nerna försökt påverka intervjupersonerna att sluta och i lika många fall har någon
Tabell 15. Jämförelse mellan vänkretsen vid intervjutillfället och före narkotikadebuten.
Antal Lika färre nu lier nu Totalt 23 41 10 74 Sammansättning aldr. haft uppg. Samma ej samma ngn vän saknas Totalt 30 41 1 2 74
Psyk. sjukdom 7 Alkoholmissbruk 20 Narkotikamissbruk 101 Eva-åtgärd3 5 Straff 7 Ej avvikande bet. 44 Totalt antal pers. med avv.bet.
i resp. grupp 30 Totalt antal IP 74 Tabell ]6. Avvikande beteende i primärgruppema.
Familj
6 __ 5 __ 15' 25 (10) 4 _ 10 24 (11) 20 25 26 35 46' 606
1 I sju fall är det syskon och i tre fall någon förälder. 2 Av dessa har åtta nu slutat. ” an=barnavårdsnämnd " 28 har inte varit gifta eller förlovade. 5 Endast de som uppgivit att de nu har någon vän har tillfrågats. Antalet inom parentes gäller de som endast är narkotikamissbrukare resp. straffade.
påverkan ej förekommit. Tre personer kun- de ej besvara frågan huruvida påverkan fö- rekommit eller ej.
Då man skall tolka resultatet av tabell 15 bör man fråga sig vilka faktorer som hållits under kontroll. Här har inte försök gjorts att hålla vare sig bakomliggande eller mellankommande variabler under kontroll. Åldern är mycket olika i materialet och dessutom har individerna i fråga börjat använda narkotika vid olika ålder.
Intervjupersonerna har själva fått ange, varför de nu inte har kvar de vänner de hade vid narkotikadebuten. I fyra fall anser de att narkotikamissbruket är orsaken till förändringen i vänkretsen; 15 personer upp- ger, att de nu saknar gemensamma intressen med sina gamla vänner eller att man kom- mit ifrån varandra av olika anledningar, bland annat på grund av geografiskt av- stånd; 19 personer har själva dragit sig undan gemenskapen. Av de övriga fyra personerna anser en att vännerna dragit sig undan, en att vänskapen avbrutits utan någon speciell orsak och två personer har lämnat okodifierbara svar.
11.6.3 Avvikande beteende i primärgrup- perna
Intervjupersonerna tillfrågades om olika ty- per av avvikande beteende förekommit i deras familj, hos partnern eller i vänskaps- kretsen. Vilka beteenden eller samhälleliga
åtgärder som undersökts framgår av tabell 16. Dessa data har inte ställts i rela- tion till intervjupersonernas narkotikamiss- bruk eller till olika tidpunkter. Det är endast råga om ett försök att grovt skildra den miljötyp intervjupersonerna har levt eller lever i.
Tabellen innehåller betydande s. k. over- lapping mellan de olika raderna och ko— lumnerna. Det förekommer således ofta olika typer av avvikande beteende i samma familj eller vänkrets och avvikande beteende förekommer ofta i både familj och vänkrets. 1 30 fall, 41 %, av materialet har det före- kommit psykisk sjukdom, alkoholmissbruk, narkotikamissbruk, ingripande av barna- vårdsnämnd eller kriminalitet, som föran- lett straff, i familjen. 26 personer, 35 % av samtliga och 57 % av 46, har eller har haft äktenskapspartner eller fästmö/fäst— man med något eller några av dessa former av avvikande beteende. Intervjupersonerna har ej tillfrågats angående förekomst av psykisk sjukdom, alkoholmissbruk och åt- gärd av barnavårdsnämnd hos deras vänner, då det antogs att de ej kunde besvara frågor härom. 35 personer, 47 %, av samtliga eller 58 % av 60 har vänner som antingen är straffade eller narkotikamissbrukare eller bådadera. I 20 fall, 27 %, har alkoholmiss- bruk förekommit i familjen. Om eller hur detta har inverkat på förhållandena i fa- miljen har ej undersökts. Narkotikamissbruk
är, som väntat, mycket vanligare i vänkret- sen än i familjen och hos partnern. Ännu större skillnad är det dock i fråga om före- komst av kriminalitet. I 10 familjer, 14 %, har narkotikamissbruk förekommit. Mot- svarande tal för intervjupersonernas partner är 15, 20 % av samtliga och 33 % av 46. Som tidigare nämnts är det 25 personer, 34%, som har vänner som missbrukar narkotika.
Efter korstabuleringar framgick att endast 14 personer, 19 %, tillhört eller tillhör pri- märgrupper, där det inte förekommit avvi- kande beteende i någon av de former som här behandlats.
Då familj, partner och vänner slogs sam- man till en grupp, framkom det, att det endast var i åtta fall, 11 %, varav tre endast hos vänner, som narkotikamissbruk var den enda formen av avvikande beteende.
Det är således ovanligt med narkotika- missbruk som ett från annat avvikande be- teende isolerat fenomen i intervjupersoner- nas omedelbara miljö. Detta resultat är i överensstämmelse med vad som brukar framkomma vid undersökningar av olika grupper med avvikande beteende. Hög före- komst av en form av avvikande beteende inom en grupp brukar också medföra stor frekvens av andra typer av avvikande be- teende.
11.6.4 Sammanfattning och kommentarer
Undersökningspersonema är ej isolerade från familj- eller vänskapsgrupper. 65 per- soner, 88 %, har kontakt med sina föräld- rar; 53 personer, 72 %, har eller har haft någon samlevnadspartner; 60 personer, 81 %, har andra vänner än sin sexualpart- ner. Endast en person har inte någon kon- takt i dessa grupper.
Det bör uppmärksammas, att det här en- dast varit fråga om kvantitativa mätningar av de variabler genom vilka intervjuperso— nernas sociala kontakter undersökts. Resul- taten är därför inte jämförbara med under- sökningsresultat, då narkotikamissbrukares sociala relationer mätts på ett mera kvalita- tivt sätt.1
Huruvida narkotikamissbruket påverkat de sociala kontakterna i primärgrupperna är osäkert. Några entydiga resultat har ej framkommit.
Avvikande beteende i form av alkohol- missbruk, kriminalitet, narkotikamissbruk eller psykisk sjukdom av allvarligare art är mycket vanligt i intervjupersonernas pri- märgrupper. Enbart narkotikamissbruk fö- rekommer endast i ett fåtal fall. Detta re- sultat överensstämmer väl med vad som framkommit i amerikanska narkotikaunder- sökningar angående förekomst av olika ty- per av avvikande beteende i narkotikamiss- brukares omedelbara miljö.2 Det har t. ex. i en undersökning visats, att makan/maken till narkotikamissbrukare i mycket högre grad än bland normalbefolkningen uppvisar avvikande beteende just i de avseenden som behandlats här.3
11.7 Alkoholvanor samt psykiska och sa- matiska besvär
I detta avsnitt skall intervjupersonernas sub- jektiva uppfattningar och uppgifter an- gående sina alkoholvanor samt psykiska och somatiska tillstånd behandlas. Dessa tre variabler skall också ställas i relation till narkotikamissbruket. Senare skall uppgifter som inhämtats om variablerna från Kon- trollstyrelsen, nykterhetsnämnder samt all- männa försäkringskassor redovisas.
11.7.1 Alkoholvanor
Då samtliga intervjupersoner har haft gulsot ansågs det väsentligt att ganska noggrant ta reda på deras alkoholvanor för att dessa skulle kunna sättas i relation till resultaten av leverundersökningarna. Vidare ansågs det värdefullt att se i vilken relation alkohol- och narkotikavanor står till varandra.
66 personer, 89 %, uppger, att de dricker vin eller sprit. Av dessa är det två som en- dast dricker vin.
1 Se t.ex. Chein et al.. 1964, sid 13. 2 Se t.ex. Chein, 1966, sid 125. 3 O'Donnell et al. —— The International Jour- nal of The Addictions, 2 (1967) 1: 21—38 ——sid 24—25.
Alkoholintagning
Mängd per gång Anv. ej 5 1 g.]mån. 2——-4 ggr/mån. > 1 g./v. Totalt
Använder ej 8 — — # 8
Obety dlig1 — 13 3 2 18 Ung. 1 H. lättvin — 6 16 3 25 2 37 cl sprit —- 4 12 7 23 Totalt 8 23 31 12 74
1 Med obetydlig mängd menas här en kvantitet av högst ett par glas vin eller snapsar.
Åtta personer, 11 %, använder således inte alkohol.1 Två av dem har aldrig tidi- gare använt alkohol.2
Intervjupersonernas alkoholvanor har för- sökts fastställas genom att ställa frekvens och alkoholmängd i relation till varandra. Re- sultatet skildras i tabell 17.
Sju personer uppger, att de dricker 37 cl starksprit eller mer oftare än en gång i veckan. Sammanlagt är det 12 personer som dricker alkohol genomsnittligt oftare än en gång i veckan. Det finns en tendens till större mängd alkohol ju oftare man använ- der det.
I tabell 18 undersöks dels vilken roll narkotikamissbruket i sig självt och dels hepatiten, som orsakats av narkotikaanvänd- ning. spelat för utformningen av intervju- personernas nuvarande alkoholvanor.
Inte mindre än 49 personer, 68 % , av alla
Tabell [& Alkoholvanornas förändring.
som använder eller använt alkohol, har minskat sin konsumtion. Sex av dessa har som ovan nämnts helt slutat använda sprit. Endast 10 personer har ökat sin alkohol- konsumtion. Dessa har främst missbrukat centralstimulantia. Åtta av dessa hade vid intervjutillfället slutat använda narkotika. Två kombinerade centralstimulerande medel med alkohol. Enligt denna tabell skulle al— koholvanorna ha påverkats mer av själva narkotikamissbruket än av gulsoten.
11.7.2 Psykiska besvär
I litteratur som behandlar narkotikapro- blem talas det ofta om att vissa personlig-
1 4 av dessa är opiatmissbrukare. Samman- lagt ingår 13 av denna missbrukstyp i materia- let.
? Båda två är opiatmissbrukare.
F örändringens riktning
Ingen ändr. Tid. mer Tid. mindre Totalt
Tidpunkt Ingen ändr. 13 _ — 13 Före narkotikabruket —— 3 l 4 Efter nark. före gulsoten —— 26 3 29 Efter gulsoten —— 19 6 25 Vet ej —— 1 — 1
Totalt 13 49 10 721 Orsak Ej ändrat 13 — — 13 Narkotikan i stället —— 26 —— 26 Hälsoskäl — 12 4 16 Soc./ekon. skäl —— 7 2 9 Annat, vet ej — 4 4 8
Totalt 13 49 10 721
1 De personer som aldrig har använt alkohol ingår ej i tabellen.
Inga besvär 7 Haft besvär, ej sökt läkare 16 Sökt läk., ej vård 20 Psyk. klin.+/mentalsjh. 31
Totalt 74
hetstyper eller -drag disponerar för nar- kotikamissbruk.1 Några experimentell- el- ler kliniskpsykologiska undersökningar har ej företagits. Intervjupersonerna har endast själva fått ange, om de haft några nervösa besvär och om de sökt läkare eller vårdats på sjukhus härför. Dessa uppgifter har i tabell 19 satts i relation till de tre aktuella tidpunkterna: narkotikamissbrukets början, gulsoten och intervjutillfället.
Majoriteten, 67 personer, 91 %, uppger sig ha haft psykiska besvär. 35 personer, 47 %, hade haft dylika besvär före narkoti- kadebuten. 31, 42 %, har vårdats på psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Före narkotikamissbrukets början var det 4, 5 %, som varit intagna för psykiatrisk vård. Under uppföljningstiden, från gulsoten till intervjutillfället, har andelen personer som någon gång varit föremål för psykiatrisk vård, öppen eller sluten, stigit från 30 % till 69 % .
42 personer, 57 %, har sökt läkare eller vårdats på sjukhus för psykiska besvär efter gulsoten. Ytterligare 7 personer har gått hos psykiater under uppföljningstiden, men dessa anser sig inte ha gjort det för psykiska besvär utan endast för att få narkotika le- galt.
Det är således tydligt att intervjuperso- nerna har haft mer psykiska besvär efter narkotikadebuten än tidigare. Problemet är emellertid komplext, och det är svårt att uttala sig om narkotikamissbrukets bety— delse för försämringen av det psykiska häl- sotillståndet.
11.7.3 Somatiska besvär
Det uppges ofta av fackmän, läkare och andra som kommer i kontakt med narko-
Före intervjun Före gulsoten Före narkotikan
19 39 33 19 15 12 7 4 74 74
tikamissbrukare, att dessa snabbt undermi- nerar sin hälsa, både fysiskt och psykiskt. Då dessa patienter har haft inokulationshe- patit, skulle man kunna tänka sig att denna grupp skulle vara särskilt utsatt för kropps- liga men.
Någon sammanställning av patienternas kroppsliga status vid undersökningstillfället har inte gjorts. De data som lämnas här är endast uppgifter av intervjupersonerna själ— va angående deras hälsotillstånd sedan 1964. främst vad beträffar gulsot eller andra infek— tioner på grund av narkotikamissbruk.
29 personer har vårdats på sjukhus efter vistelsen på Roslagstulls sjukhus 1964. Av dessa har 13 haft olika sjukdomar eller besvär som orsakats av deras narkotikamiss- bruk. 39 personer, 53 %, har haft någon infektion orsakad av narkotikamissbruket sedan inokulationshepatiten 1964. 23, 31 %. har haft gulsot. Av dessa har 8 personer även haft annan infektion, främst bölder. 16, 22 %, har haft infektioner av olika slag men ej gulsot.
27 av dessa 39 personer hade sökt läkare åtminstone vid något tillfälle.
11.7.4 Sammanfattning
Att intervjupersonernas hälsotillstånd, åt- minstone temporärt, har påverkats av deras narkotikamissbruk är givet i detta material. då samtliga vårdats för gulsot, som de ådra- git sig genom injicering av narkotika. Även under uppföljningstiden har narkotikan haft en negativ inverkan på hälsotillståndet. då mer än hälften av materialet har haft olika infektioner, till vilka narkotikamissbruket varit orsak.
1 Se t. ex. Retterstöl, 1967, sid. 68 lf.
91 % säger sig ha haft psykiska besvär. 42 % har vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Före narkotikamissbrukets början var motsvarande procenttal 47 % respektive 5 %. Det är således tydligt att det för undersökningsmaterialet som helhet inträtt en försämring i det psykiska hälso- tillståndet sedan narkotikamissbruket börjat.
89 % uppger att de dricker vin eller sprit. Endast ett fåtal uppger att de använder alkohol mycket och ofta. Narkotikaanvänd- ningen tycks ha medverkat till att alkohol- konsumtionen minskat för en stor del av materialet.
Resultaten i detta kapitel skall ytterligare kommenteras senare, då alkoholmissbruk och hälsotillstånd behandlas utifrån andra utgångspunkter än intervjupersonernas egna uppgifter.
I 1 .8 Narkotikabruket 1 1.8.1 Debutsituationen
Då detta är en deskriptiv undersökning skall här endast redogöras för intervjupersoner- nas beskrivning av hur och varför de första gången prövade narkotika. Något försök att fastställa andra bakomliggande orsaker har inte gjorts.
40 personer hade aldrig före debuten kommit i kontakt med personer som använ- de narkotika. De 34 personer som känt narkotikamissbrukare tidigare hade gjort det under olika tidsperioder varierande mellan en månad och över tre år. Tabell 20 visar svaren på övriga frågor som ställdes an- gående debutsituationen.
Den mest utsatta åldersgruppen har för detta undersökningsmaterial varit 17—20 år. 55 % av materialet prövade första gången på narkotika i denna ålder. Medelåldern var 19,6 år och medianåldem 19,0 år. Den dominerande preparattypen var central- stimulantia. 65 % började med ett dylikt preparat. I mer än en tredjedel av fallen tog man högst fem tabletter. Oral intagning var helt dominerande över rökning och injektion. Åtta personer tog enbart cannabis och en tog detta preparat i kombination
med tabletter av okänt slag. Detta material ger således inte stöd åt tanken att man ofta börjar med cannabis och sedan övergår till andra preparat.1
Nästa avdelning i tabellen skildrar två dimensioner i debutsituationen, dels genom vilka personer intervjupersonerna kom åt narkotikan och dels deras egen motivation eller initiativtagande. Vid kodning av inter- vjupersonernas berättelser om hur det kom sig att de tog narkotika första gången, visa— de det sig att dessa två uppgifter var de väsentligaste och att de stod i intim rela- tion till varandra. Resultatet av denna bearbetning visar att det vanligaste sättet, på vilket man kom i kontakt med narkotika, var genom kamrater, vilket här skett i 72 % av fallen.
72 % reagerade positivt på den första do- sen narkotika.
Vissa av variablerna som ingår i tabell 20 har ställts i relation till varandra för att man på detta sätt skulle försöka se om det föreligger olika typsituationer. Först fast- ställdes vilka typer av olika »narkotika- beteenden» som förekom vid debuten ge- nom att korstabulera preparattypen med intagningssättet. Tabell 21 visar resultatet härav.
Den enda tillräckligt stora manipulerbara gruppen är »centralstimulantia — oralt». Ma— terialet delades därför upp på denna grupp och en grupp som innefattar alla andra ty- per. I tabell 22 har dessa grupper satts i relation till sättet på vilket man kom i kon- takt med narkotikan första gången och ål- dern vid tillfället i fråga.
Av kolumnernas marginalsiffror framgår, att det är en större del av dem som tillhör gruppen »centralstimulantia - oralt» än and— ra som fått impuls eller påverkats av kamra- ter vid deras första egna kontakt med nar— kotika. Någon entydig tendens till samband mellan beteende och ålder finns ej. Man skulle kunna tänka sig att ju yngre man är, då man börjar använda narkotika, desto större betydelse skulle kamraternas påver— kan ha. Tabellen ger inget dylikt resultat.
1 Märk att detta resultat inte säger något om hur relationen cannabis—andra preparat år nu.
Ålder S 16 år
13
Preparat Opiater P Annat CS Lugn/sömn. Cannabis
8 38 10 6 9 (1)1 74
____________________—————-
Mängd S 5 ml/tabl. 5—10 11—20 > 20 Annat Vet ej
2_7_ 17 8 3 92 10 74
___—___.___—_——_——
Intagningssått Rökning Oralt Inj.
9 (l)1 50 15 (3)3 74
_____________—_____——_-————
Anskaffningssått Gm kamr., Gm kamr., Gm okänd, Gm okänd,
ej ssk ors. egen mot! ej ssk ors. egen mot. Annat
29 24 6 9 5'5 74 Reaktion
Negativt Positivt Varken pos. el. neg.
12 53 9 74
Inom parentes har angivits antalet som kombinerat cannabis med annat. Avser cannabisrökarna. Siffran inom parentes avser hur många som tagit intramuskulär injektion. Mot = motivation. Av dessa fick tre personer genom läkare.
en!—uno»-
Först i åldersgruppen 17—18 år tycks denna lerna ålder, narkotikabeteende och kamrat- påverkan göra sig klart gällande. Störst in- inflytande föreligger ej. flytande har kamraterna enligt detta mate- rial i åldersgruppen 19—20 år. Ända upp till 25 år har kamraterna spelat störst roll för att man skulle pröva narkotika. Någon en- Efter denna penetrering av debutsituatio- kel modell av en typsituation efter variab- nen finner man således att för detta material
Sammanfattning och kommentarer
Tabell 2]. Preparattyp och intagningssätt vid debuten.
Preparattyp Intagningssätt Opiater CS 1 Lugn/sömn. Cannabis Vet ej Totalt Injektion 6 9 — —— —— 15 Oralt 2 39 6 —— 3 51 Rökning —— — — 91 — 92 Totalt 8 48 6 9 3 74
1 CS = centralstimulerande medel. 2 En person har både rökt och tagit centralstimulantia oralt. Denne individ har räknats till can-
nabisgruppen.
CS — oralt Åtkomstsätt
Gm. kamr.
5 3
17—18 år 9 1 19—20 11 1 21—24 4 2 2 25 år 1 2 Totalt 30 9
gäller, att den mest kritiska åldern var 17—20 år, att man i allmänhet tog centralstimule— rande medel oralt, att nästan hälften av fal- len kände narkotikamissbrukare innan de själva började, att huvudparten, 72 %, fick narkotikan genom kamrater och att kamrat- inflytande var störst i åldersgruppen mellan 17 och 24 år.
I den av Chein et al. utförda undersök- ningen i vissa distrikt i New York av unga narkotikamissbrukare uppgavs 16 år vara den mest kritiska åldern. Denna undersök- ning gällde heroinister och dessa hade i 83 fall av 96 rökt marihuana, innan de börja- de använda heroin. Som framgår av tabell 20 var det endast ett fåtal i detta material som första gången tog cannabis. Däremot överensstämmer resultaten vad gäller åt- komstsättet med vad som var fallet för de unga heroinisterna, av vilka % fick
» första gången av en jämnårig vän eller i en grupp. Nio personer eller 12 % tog själva på eget initiativ kontakt med en okänd person för att skaffa narkotika första gång- en. I Cheins undersökning var det 10 % som köpte av langare. Även i detta fall stämmer resultaten väl överens.1
11.8.2 Debuten för intravenös injicering
Gemensamt för samtliga individer i detta undersökningsmaterial är att de åtminstone vid något tillfälle tagit narkotika genom in- travenös injektion. Som tabell 20 visade var det 15 personer som injicerade sin första dos narkotika. Av dessa tog 12 personer
Typ av narkotikabeteende
Annat beteende
Åtkomstsätt
Gm. kamr.
13 23 18 12 8
23 12 74
NUNONOOH wi 1014:—
Tabell 23. Antal år mellan allmän narkotika— debut och intravenös debut.
Antal år Antal personer IV första gången1 12 Samma år 18 1 år 17 2 år 5 3 år 6 4 år 8 5 år 3 6 år 2 7 år 1 11 år 2 Totalt 74
1 IV= intravenös injektion
narkotikan intravenöst och tre intramusku— lärt.
De 62 personer som således inte tog nar- kotikan genom venen vid debuttillfället till- frågades om när de första gången injicerade i venen. Tabell 23, som har gjorts upp efter uppgifter om vilka årtal de båda tillfällena inträffade, visar resultatet.
35 personer, eller mer än hälften, av dem som ej första gången »pumpade» började samma år eller året därpå inta narkotikan genom venen. Det kan påpekas att det finns personer som efter många års nar- kotikaanvändning byter intagningssätt.
11.8.3 Narkotikamissbruket generellt
Undersökningspersonernas narkotikabeteen- de har försökts kartläggas genom att ta re-
1 Chein et al., 1964, sid. 149, 152; Chein, 1966, sid. 128.
Antal gånger IP tagit narkotika
1—10 ggr 11—100
21 41
10 13
7 8
Generellt Intravenöst
Vanligaste intagningssättet Rökning
2
Använda medel
Opiater P2
43 431
Mest Näst mest
13 12
Vanligaste dosen
5 5 ml/ tabl.
Mest använt
101—500
Annat CS sömn.
1 001— 2 000
501—— 1 000 > 2 000 Totalt
8 6
IV = injektion 641
Lugn/ Cannabis Vet ej
2
medel ] 1 16 24 18 211 2 731 Näst mest
använt medel 18 14 22 9 56 4 720
1 En person har endast använt narkotika en gång. ” p=preludin 3 Gäller i samtliga fall ritalina. * Gäller i 35 fall ritalina. 5
n=72.
” Avser i samtliga fall cannabisrökare. da på missbruksfrekvensen totalt och un- der olika tidsperioder, på vilket sätt de in- tagit narkotikan, vilka medel och doser de tagit. Vidare har intervjupersonerna fått re- dogöra för orsakerna till det beteende de valt.
Intervjupersonerna har fått uppskatta hur många gånger de ungefär har intagit narko- tika. Det är ett summariskt och otillfreds- ställande mått på hur grava narkotikamiss- brukare de är eller har varit. Längre fram i kapitlet skall redogöras för ett annat sätt att uppskatta graden av deras narkotika- missbruk. Tabellen visar emellertid, att den största delen av undersökningsmaterialet har använt narkotika mycket och intagit den genom intravenös injektion.
Både vad gäller det mest och det näst mest använda medlet är centralstimulantia klart dominerande. I första hand används preludin och som andra medel något annat
Utöver den person som endast använt narkotika en gång har en person endast använt P, varför
centralstimulerande.
Ungefär en tredjedel tar doser på 11—20 tabletter, både vad gäller det mest och näst mest använda medlet. Riktigt höga doser är vanligare vid huvudpreparatet än vid det preparat som de använt näst mest. Motsva- rande skillnad i omvänd ordning föreligger vid riktigt små doser. En förklaring till detta resultat kan vara att det näst mest an- vända medlet i dessa fall inte är ett ersätt— ningsmedel, då huvudpreparatet ej gått att anskaffa, utan är ett bipreparat.
Det är endast åtta personer som mest ta- git narkotikan genom munnen. Det gäller de två som uppgivit att de mest använt lug- nande medel och en som tagit opium, de övriga fem har tagit centralstimulantia.
För att se om man i allmänhet hållit sig till en preparattyp eller om man kombine- rat olika typer eller eventuellt bytt preparat- typ, har de mest använda medlen satts i rela-
Mest använt medel Näst mest använt medel Opiater CS Opiater 7 5 CS 4 43 Lugn/sömn. —— 5 Cannabis 2 2 Vet ej — — End. l prep. — 1
Totalt 13 561
Tabell 25. Mest använt medel i relation till näst mest använt medel.
Lugn/sömn. Cannabis Totalt —— — 12 — 1 48 1 — 6 _— 1 5 1 — 1 — — 1 2 2 731
1 Den person som endast använt narkotika en gång har ej tagits med. Detta gäller även för följ. tab. då n=73.
tion till de näst mest använda. Tabell 25 skildrar detta.
Personer som missbrukar centralstimu- lantia håller sig i huvudsak till denna pre- paratgrupp. Övriga grupper är så små, att korstabuleringen där är ganska meningslös. De som i första hand har använt opiater och som preparat nummer två centralsti- mulantia utgörs av personer som fått nar- kotika legalt. Personer som använder canna- bis eller lugnande mediciner spelar en obe- tydlig roll i detta material, vilket naturligt- vis var väntat, då det är fråga om personer som fått inokulationshepatit på grund av att de injicerat narkotika i venen.
Det intagningssätt som är förknippat med störst risker för hälsotillståndet är intravenös injektion. Som framgick av tabell 24 har 64 personer, 86 %, i första hand använt sig av detta administrationssätt. Intervjuperso- nernas redogörelse för orsakerna till sitt val av intagningssätt skildras i tabell 26.
Alla utom nio personer kan direkt ange varför de använt sig av ett visst intagnings- sätt. Riskerna med intravenös intagning är
tydligen kända, eftersom det är personer som främst rökt eller tagit medlen genom munnen som anger skäl som kunnat tolkas som att de anser att deras intagningssätt är minst skadligt eller enklast. Den s.k. »kic- ken» och effekten i allmänhet spelar den avgörande rollen för valet av intagningssätt. I detta sammanhang kan erinras om de olika resonemang som förekommit i amerikansk narkotikalitteratur angående euforins bety- delse för opiatmissbrukare. Vissa författare anser att euforin är det centrala för miss- brukaren,1 medan andra i högsta grad redu- cerar euforins roll.2
Då det gäller preparatvalet kan man stäl- la sig frågan, huruvida åtkomstmöjligheterna eller det enskilda preparatets verkningar spelar störst roll. Tabell 27 ger bland annat svar på denna fråga.
Generellt tycks det vara lika vanligt att man använder ett visst preparat på grund av att det är lätt tillgängligt som på grund av
1 Scher, — The International Journal of The Addictions, 2 (1967), 2: l71—190-sid. 176—177. 1 Lindesmith, 1966, sid. 100—103.
Tabell 26. Det vanligaste intagningssättet och orsakerna härtill.
Intagningssätt Orsak Rökning Oralt IV-inj. Totalt Bäst el. snabbast effekt _ —— 56 56 Enklast/minst risk o. dyl. 2 6 — 8 Ej prövat annat/påverk. av andra —— 1 7 8 Vet ej — l — 1 Totalt 2 8 63 732
1 Se not vid tabell 25.
Preparat
Orsak Opiater CS Tabell 27. Huvudpreparatet i relation till orsak, mängd, antal narkotikaintagningar.
Lugn/sömn. Cannabis Totalt
Lättast att få tag i 4 32 l — 37 Prep.s verkningar 9 241 l 2 36 Totalt 13 56 2 2 73 Mängd ( 5 ml/tabl. 9 1 1 — 11 5—10 2 13 1 — 16 11»20 1 23 — — 24 > 20 — 18 — — 18 Annat — — _ 2 2 Vet ej 12 1 —— — 2 Totalt 13 56 2 2 73 Antal gånger narkotikaintagningar S 100 gg — 11 — — 11 100—1 000 1 12 l 1 15 ] OOO—2 000 — 11 — — 11 > 2 000 12 22 1 1 36 Totalt 13 56 2 2 7?
1 3 ritalinabrukare angav sexualstimulerande verkan. 2 En moriinist som får metadon legalt och tar stora doser.
preparatets egenskaper. För centralstimule- rande medel är det något vanligare med den förstnämnda orsaken, medan förhållande-t är det omvända för morfinister. Morfinis- ter, som svarat att medlet i fråga är lätt att få tag 1, består i två fall av s. k. legala nar- kotikamissbrukare och i de två andra fallen gör man jämförelse med andra morfinpre- parat. I enlighet med dessa resultat skulle man kunna vänta sig flest tillfällighetsmiss- brukare, proportionellt sett, bland preludin- och ritalinamissbrukarna än i de andra grup- perna. I den nedersta avdelningen i tabellen ser man att så är fallet.
Alla utom en av opiatmissbrukarna har tagit narkotika mer än 2 000 gånger.
Som väntat är doserna för opiatgruppen betydligt mindre än vad som förekommer i gruppen centralstimulantia.
Alla resultat i denna tabell har således styrkt den beskrivning som brukar ges vad avser skillnaderna i narkotikavanorna mel- lan morfinister och personer som missbru- kar centralstimulantia.
Efter kommentarerna till tabell 27 skulle man kunna dra den förhastade slutsatsen, att personer som missbrukar centralstimule-
rande medel inte tar så stor hänsyn till preparatens verkningar och att »silningen» och miljön i samband härmed spelar lika stor roll. Intervjupersonerna har emellertid fått tala om vilket preparat de föredrar av samtliga de prövat och orsakerna härtill. I tabell 28 visas resultatet.
Ungefär hälften kan inte närmare defi- niera vad det är för egenskaper hos prepa— ratet som gör att de skulle föredraga det, om de fick välja bland preparat de prövat. De uppger helt allmänt att allmänbefinnan- det blir skönast. Sju av nio, som föredrar något opiatpreparat, tillhör denna kategori. Detta resultat har förmodligen påverkats av själva bearbetningen. Då det var en s.k. öppen fråga, har svarskoderna gjorts upp efter svarens beskaffenhet. Eftersom den en— da stora enhetliga gruppen är centralstimu— lantia (P och Rita), är det naturligt att det förekommer koder som skildrar typiska egenskaper hos uppiggande preparat. De som använt opiater under en längre tid, vilket har varit fallet för morfinistema i det- ta material, upplever förmodligen inte läng- re någon euforikänsla efter en morfinin- jektion utan endast allmänt jämviktstillstånd,
Tabell 28. Preferensmedel och orsaken härtill.
Medel
Orsak Opiater P Annat Totalt Rita1 Cannabis
Starkast effekt
Skönast/allmänbelinnandet Uppiggande Ökar tankeförm./medvetandet
Sex. stimulerande Känner verkn./ingen, minst neg. effekt Annat
1 _ 7 17 — 8
12
1 — ]
Al WMP-l—
] 1
! N
Totalt 9 38 10 4
1 Rita= ritalina. ” 2 personer har uppgett andra centralstimulerande medel än P och Rita och 2 har uppgett lug- nande medel. De återstående 7 har nämnt blandningar av olika slags preparat eller preparattyper, som ej ansetts ingå i någon av de använda kategorierna. 3 2 personer har bara prövat preludin.
som de ej uppnår utan morfintillförsel.1
Samtliga 72 individer, som prövat något annat preparat än preludin, kunde ange vil— ket medel de föredrog framför de andra som de prövat. Detta resultat samt den ganska stora överensstämmelsen med det faktiska huvudpreparat (50 föredrog centralstimule— rande preparat) visar, att preparatets verk- ningar har stor betydelse vid valet av pre- parat, även om man naturligtvis måste finna sig i att anpassa sig efter »marknadssitua— tionen».
Intervjupersonerna har tillfrågats om vil- ka medel de överhuvud prövat. Likaså ställ- des en direkt fråga, huruvida de tagit LSD någon gång. Svaren på dessa frågor är sam- manställda i tabell 29, där LSD ställs i rela- tion till vilka övriga preparat som prövats. Avsikten var att undersöka om benägenhe- ten att pröva LSD har samband med en
Tabell 29. Prövade medel.
allmän tendens att experimentera med alla typer av preparat som påverkar sinnestill- ståndet.
Alla har någon gång använt något central- stimulerande medel. 60 personer, 81 %, har prövat något preparat som tillhör opiat- gruppen. 64, 86 %, har prövat cannabis. 44, 59 %, slutligen har någon gång miss- brukat lugnande medel. 16 personer, 22 %, har använt LSD. Ju fler preparat de över- huvud har prövat desto större chans är det att de också har prövat LSD. Det bör tilläggas att inte någon har använt LSD mer än ett fåtal gånger. Intervjupersoner som prövat LSD skulle kunna infogas i den första av de tre grupper av missbru— kare av hallucinogener som den norske psy- kiatern Nils Retterstöl talar om. Han sä-
1 Jmf. t. ex. Retterstöl, 1967 sid. 27 och Linde- smith, 1966 sid. 102.
Prövat LSD
Prövade medel Ja Nej Totalt Endast CS 0 5 5 CS + opiater 0 3 3 CS+lugn./sömn. 0 2 2 Alla tre typerna () 3 3 CS + cannabis 0 1 1 CS+opiater+ cannabis 6 15 21 CS +1ugn/sömn. + cannabis 0 6 6 Alla fyra typerna 10 23 33
Totalt 16 57 74
Tabell 30. Antal narkotikaintagningar och antal missbruksår.
Antal narkotikaintagningar Miss- bruks- 1— 11— tid 10 ggr 100
101—— 1001—> 1000 2000 2000 Totalt
51 år 2 är 3 år 4 år 5 år 6 år 7 år 8 år 9 år 2 lOår Totalt
ll ... MQMQÅMQMMQ
||i|___a_w |__iw|_i |NlNH—A—m— &#bAN—QH
>.. _-
NillilllllN
bdb—-
10 15 _- w ox 4 &
ger att denna grupp består av narkoma- ner som prövar hallucinogener av nyfi- kenhet men alltid återgår till sitt vanliga preparat.1
För att på ett tillförlitligare sätt, än endast genom angivandet av antalet gånger narko- tika intagits kunna bedöma hur gravt en persons narkotikamissbruk varit, har in- tervjupersonerna fått redogöra för vilka ti- der de använt narkotika sedan de debute- rade. Personer som börjat använda narkoti- ka före 1957 har dock endast redogjort för den sista tioårsperioden. Från och med 1964 och fram till intervjutillfället har mera de- taljerade frågor ställts angående narkotika- förloppet.
Då det gäller centralstimulantia är det vanligt att man under en relativt kort tid kan missbruka stora kvantiteter genom att doserna kan vara mycket stora och att in- jektionerna tas med korta mellanrum. Å andra sidan finns det personer som mycket sporadiskt använder centralstimulerande medel eller cannabis. För att kontrollera dessa felkällor har tidsrymden satts i rela- tion till det uppgivna antalet narkotikain- tagningar.
Missbrukstiden har beräknats på ett sum— mariskt sätt genom att addera de kalender- år intervjupersonen har använt narkotika. I något enstaka fall har en person kodats som >>5 1 år» då det klart har framgått att det rört sig om mindre än ett år från debu-
ten till sista gången narkotika intogs, trots att missbruksmånaderna inträffat under två olika kalenderår.
Den allmänna tendensen i tabellen är helt naturligt att ju fler gånger man använt narkotika desto längre tid har narkotikamiss- bruket varat och tvärtom. Det finns dock ett antal personer som trots lång tidsrymd endast har använt narkotika i mindre om- fattning. Likaså finns det personer som un- der ett par års tid tycks ha tagit narkotika mycket intensivt. Med anledning av dessa resultat har vid bedömandet av hur gravt ett narkotikamissbruk är hänsyn tagits till både missbrukstid och antal narkotikaintag- ningar. Materialet kunde därefter delas upp på följande tre grupper:
a. mindre än fyra år och högst 1000 intagningar
b. fyra år eller längre tid och högst 1 000 intagningar; eller mindre än fyra år och mer än 1 000 intagningar.
c. fyra år eller längre tid och mer än 1 000 intagningar.
Antalet personer i dessa tre grupper är 14 respektive 15 och 45. I fortsättningen av bearbetningen kommer dessa tre grup- per av narkotikamissbruk att kallas för a: begränsat missbruk, b: omfattande missbruk, c: gravt missbruk.
Någon teoretisk eller empirisk grund för denna indelning föreligger ej. Som också har framgått, är definitionerna för de tre missbrukstyperna operationella. På grund av materialets beskaffenhet och sättet på vilket data har insamlats och bearbetats har inte någon av i andra undersökningar förekom- mande indelningar av narkotikamissbrukare i olika grupper kunnat användas.2
I tabell 31 har narkotikamissbrukets svå- righetsgrad satts i relation till det främst använda medlet.
Samtliga 14 vars narkotikamissbruk be- dömts vara av begränsad omfattning är miss-
1 Retterstöl, 1967, sid 51.
"” Se t. ex. Partridge, _ The International Journal of The Addictions 2 (1967), 2: 207—220, — sid. 210—211; Alksne et al., —— The Inter— national Journal of The Addictions 2 (1967), 2: 221—240, — sid. 222—224; Chein et al., 1964, sid. 27, 149.
.. _. _ _-__.--_ ___.....____..._. ___—___-__.___ __»...LM..- na..
Tabell 3]. Narkotikamissbrukets svårighets- grad i relation till preparattyp.
Begrän- Omfat- sat tande Gravt Totalt Opiater — 1 12 13 CS 14 1 2 3 1 57 Lugn. / sömn. —— 1 1 2 Cannabis — 1 1 2 Totalt 14 15 45 57
brukare av centralstimulerande medel. Tre av dessa har tagit narkotikan mest oralt. Endast en av morfinistema har ej bedömts som grav missbrukare. Andelen morfinister i den sistnämnda gruppen är alltså opro- portionerligt stor, vilket också framgick av tabell 27. Om man undantar personer som missbrukat lugnande preparat eller sömn- medel, är det endast två personer i grup- pen grava missbrukare som tagit narkotikan främst oralt. En av dessa har missbrukat opium och en preludin.
Sammanfattning
Materialet består huvudsakligen av perso- ner som i stor omfattning missbrukat cen- tralstimulerande medel, som injicerats i ve- nen. Tabell 32 ger en kortfattad samman- fattning av de främsta resultaten angående intervjupersonernas narkotikabeteende.
77 % är missbrukare av centralstimule- rande medel, 72 % av preludin. Opiatmiss- brukama utgör 18 %.
86 % har oftast tagit narkotikan genom intravenös injektion. 61 % har enligt den här konstruerade indelningen i olika svårig- hetsgrader bedömts som grava missbrukare. Opiatmissbrukarna upptar en oproportioner- ligt stor del härav.
11.8.4 Vanor i anslutning till narkotika- missbruket
Det är här inte fråga om en fullständig kart- läggning av intervjupersonernas vanor i de- ras narkotikamiljö. De vanor som under- sökts är på vilket sätt narkotikan skaffats
Tabell 32. Huvudpreparat, vanligaste intag- ningssätt, missbrukets svårighetsgrad.
Antal Procent Huvudpreparat Opiater 13 18 Centralstimulantia 57 77 Lugnande/sömnmedel 2 3 Cannabis 2 3 Totalt 74 100 % Vanligaste intagningssättet Intravenös injektion 64 86 Oralt 8 l 1 Rökning 2 3 Totalt 74 100 % Svårighetsgrad Begränsat missbruk 14 19 Omfattande missbruk 15 20 Gravt missbruk 45 61 Totalt 74 100 %
och en uppskattning av kostnaderna för den. Vidare har ett ytligt försök gjorts att skildra den yttre narkotikasituationen, vad avser lokal och antal personer vid »knarkandet». För båda typerna av vanor har undersök- ning gjorts för att se om vanorna ändrats från den första tiden narkotika användes till den sista tiden.
Tabell 33. Narkotikaanskatfningen.
Sista tiden Första tiden
Antal Procent Antal Procent
Langare 46 64 28 39 Läkare 12 17 5 7 Kamrat(-er) 5 7 34 47 Langare+
läkare 51 7 -— — Langare+
kamrat(-er) 1 1 -— — Annat 32 4 53 7
Totalt 724 100 % 7241 100 %
1 Samtliga s.k. legala narkomaner vid Rå- lambshovs sjukhus. ” En var »kurir», två fick av sina fästmän. ” En var »kurir», en fick av sin fästman, en fick av bekanta till modern, två fick eller tog av anhörigas eller bekantas mediciner. ** En har bara tagit narkotika en gång och en vill ej besvara frågan, varför n=72.
Anskaffning av och kostnader för narkotika
Vid redogörelsen av debutsituationen fram- gick det att narkotikan då till övervägande del skaffades genom kamrater. I tabellerna 33 och 34 har intervjupersonerna fått redo- göra för förhållandena den första tiden och vid intervjutillfället eller den sista tiden de använde narkotika.
Av tabell 20 framgick det att 53 personer, 72 %, kom i kontakt med narkotika genom kamrater. Redan under den första tiden fick intervjupersonerna skaffa narkotika i stor utsträckning på annat sätt. Då var det 34 personer, 47 %, som fick narkotikan genom kamrater. Under sista tiden fick endast sex personer, 8 %, narkotikan på detta sätt. Då är det i stället 72 % som helt eller del- vis skaffar narkotikan genom att köpa av langare. Den första tiden var motsvarande siffra 39 %. Det är betydligt fler som sista tiden fått eller får narkotika genom läkare. Som tidigare nämnts under tabell 20 var det tre personer som första gången fick narkotikan genom läkare. Generellt under den första tiden var det fem personer som skaffade narkotikan på detta sätt.
Utvecklingen enligt denna tabell tycks gå i negativ riktning i så måtto att fler indi— vider måste köpa genom langare. Emeller- tid skulle man kunna tänka sig att tillförsel- situationen inte behöver upplevas som osä- ker, om man har en bestämd langare man alltid köper av. Intervjupersonerna har fått uppge om de alltid får/fick eller köper/ köpte av samma personer. Dessa svar har ställts i relation till om tillförselkällan är langare eller icke.
Resultatet i denna tabell stöder det som
Tabell 36. Narkotikaförsäljning och -smuggling.
Tabell 34. Typ av anskatl'ningskålla och dess stabilitet.
Samma Olika Totalt Sista tiden Langare 14 34 48 Andra 23 1 24 Totalt 37 35 72 Första tiden Langare 11 17 28 Andra &_;414— Totalt 48 24 72
framkom i tabell 33. Intervjupersonernas tillförselsituation har blivit eller blev mer instabil, sedan den första tiden de använde narkotika. Det är obetydligt fler som etable- rat fast kontakt med en viss langare från den första till den sista tidsperioden. Totalt är det betydligt fler som hade en särskild anskaffningskälla den första tiden än som är eller varit fallet för den sista eller se-
naste tiden. Intervjupersonerna har många gånger haft
Tabell 35. Kostnad för narkotika per månad den sista tiden.
Belopp per månad Antal Procent S 100 kr 32 45 101—500 12 17 501—1 000 4 6 1 001—2 000 8 11 2 001—3 000 7 10 > 3 000 4 6 Vet ej 4 6 Totalt 711 100 %
1 Två personer vill ej besvara frågan och en som endast tagit en gång har frågan ej ställts till.
Försäljning End. tillf.]
Smuggling Ej sålt Sålt till kamr. Vill ej svara Totalt Ej smugglat 30 16 3 1 50 Smugglat 6 8 1 —— 15 End. tillf. 1 3 2 — 6 Vill ej svara 1 — 1 1 3
Totalt 38 27 7 2 74
tl
mycket svårt för att ange, hur mycket nar- kotikan kostar eller kostat dem per månad. De har ofta varit måna om att framhålla att beloppen de angivit är uppskattade, då det sällan rört sig om kontanta utlägg. En omfattande byteshandel av olika slag har förekommit.
Fyra säger att de ej kan uppskatta kost- naderna. En tredjedel uppger belopp som överstiger 500 kr./månad. För 45 % var kostnaderna högst 100 kronor i månaden. Det allmänna intrycket är att tillförlitlig- heten är lägre ju högre belopp som angetts. Svaren kom betydligt snabbare och säkra- re för dem som uppgav låga belopp.
Då den tidigare nämnda undersökningen av unga narkotikamissbrukare i New York gjordes på 1950-talet var medianveckokost- naden för heroinet 35 dollars och kunde uppgå till 70 dollars i veckan.1 Mediankost- naden är i detta fall ca 120 kronor i må— naden. Däremot är det i detta material be- tydligt vanligare med mycket höga kostna— der. Det är emellertid, som tidigare nämnts, svårt att uttala sig om svarens reliabilitet, varför jämförelsen mest gjorts som en ku- riositet.
Vidare tillfrågades undersökningspersoner- na om i vilken relation de nuvarande kost- naderna eller kostnaderna den sista tiden de använde narkotika stod till kostnaderna vid tiden för intagningen på Roslagstulls sjukhus 1964. För en tredjedel hade ingen förändring skett. Åtta personer hade inte använt narkotika sedan gulsoten. För 13 personer hade kostnaderna stigit och för 29 hade kostnaderna blivit lägre. Orsaken till kostnadsändringen var i hälften av fallen ändrad konsumtion. 11 personer hade fått
Tabell 38. Narkotikasituationen den sista tiden.
Antal personer
Vanligaste platsen Ensam 2 pers. 3—4 5—10 Varierar Totalt Egen bostad 12 6 3 —- 6 27 Annan privatbostad 1 2 7 1 5 16 »Kvart» _— — 5 2 7 14 Annat __ 2 _ —— — 2 Varierande 5 2 1 1 5 14 Totalt 18 12 16 4 23 73 SOU 1969: 53 307
Tabell 37. Orsakerna till försäljning och smuggling av narkotika.
Försäljning Smuggling
För att få egen nar-
kotika 16 17 För att tjäna pengar 11 4 Altruistiska skäl 6 —- Annat ] ——
Totalt 34 21
mindre utgifter för narkotikan på grund av att de var eller varit s. k. legala narkoma- ner.
För att få en fylligare bild av hur nar- kotikan anskaffats och kostnaderna för den- na har intervjupersonerna fått svara på frå- gorna, huruvida de sålt eller smugglat nar- kotika. Förekomsten av försäljning respek- tive smuggling och deras inbördes relation visas i tabell 36. Varför man sålt eller smugglat narkotika framgår av tabell 37.
Nästan hälften, 34 personer, 46 %, av materialet har svarat att de vid något till- fälle har sålt narkotika. Motsvarande siffra för smuggling är 21, 28 %. 30 personer, 41 %, uppger att de aldrig vare sig sålt eller smugglat narkotika. Tabell 37 visar att det i allmänhet inte kan ha rört sig om för— säljning i stor skala, då endast 11 av 34 an— givit förtjänsten som drivkraft till försälj- ningen. Då det gäller smuggling är denna andel ännu mindre, fyra av 21 personer. Sex personer anger altruistiska skäl till för— säljningen.
Skälen till varför man slutat sälja respek- tive smuggla narkotika, var ytterst varie- rande. Vissa var rädda för samhällsingri—
1 Chein, 1966, sid. 128.
Antal personer
Vanligaste platsen Ensam 2 pers. 3—4 5—10 > 10 Varierar Totalt Egen bostad 3 3 4 — — 4 14 Annan privatbostad — 2 6 2 — 8 18 »Kvart» —— — 4 1 l 3 9 Annat — 1 4 6 1 2 14 Varierande 3 1 4 2 2 6 18 Totalt 6 7 22 l 1 4 23 73
panden och i andra fall hade samhällsin- gripanden redan skett och varit den reella orsaken.
Då det gäller smuggling hade de flesta som tidigare smugglat vid mer än ett till- fälle ej varit utomlands. Dålig lönsamhet vid försäljning är ett vanligt skäl, liksom att det är psykiskt påfrestande och besvär- ligt. Åtta personer har slutat sälja och en smuggla på grund av att de ej behöver göra det för att skaffa narkotika längre. I alla utom ett fall rörde det sig om personer som fick eller hade fått narkotika legalt.
Generellt kan man således säga att de flesta som smugglat och ungefär hälften av dem som sålt narkotika har gjort det för att kunna tillgodose sitt eget behov. Detta är inget säreget resultat, då det ofta har uppgivits, inte minst av narkotikamissbru- kare själva, att man tvingas handla med varan eller företaga andra ekonomiska »ma- nipulationer» för att kunna förse sig själv med narkotika.1
Narkotikamiliön
Var intas narkotikan och hur många perso- ner brukar man vara är frågor som ställts för att översiktligt kunna skildra intervju- personernas vanor i samband med intag- ningen av narkotikan. På samma sätt som då det gällde anskaffningen av narkotikan har försök gjorts att se om den yttre situa- tionen härvid förändrats från den första tiden narkotikamissbruket pågick till inter- vjutillfället eller sista tiden narkotika an- vändes.
I knappt en femtedel av fallen håller man till i s.k. »knarkarkvartar». Ännu mer
sällsynt var denna företeelse under intervju- personernas första tid som narkotikamiss- brukare. Endast i fem fall den sista tiden och i sex den första tiden har narkotika- situationen varit ostrukturerad vad avser bå- de plats och antal individer. Andra typer av platser än de här medtagna var vanligare den första tiden, likaså antalet som inte höll till på någon särskild plats då. Det är därför möjligt att en viss strukturering skett, även om tabell 38 ej visar någon särskild typsituation. Det är dock betydligt vanligare att man sista tiden varit ensam i den egna bostaden än vad som var fallet i början. Antalet individer som tillsammans intar nar- kotika blir allt färre med tiden.
I 33 fall har antalet personer ändrats och i 40 fall platsen. Dessa personer har fått redogöra för orsaken till ändringen i mil- jön. Orsakerna har varit mycket skiftande. Den oftast angivna orsaken var att bostads- situationen förändrats. Intagningssättet tycks också spela en viss roll, liksom behovet att ha lugn och ro omkring sig. Det sistnämnda gäller alltså personer som övergått att inta narkotikan i den egna bostaden ensam eller tillsammans med en person. Sexuella orsa- ker är också väsentliga, då det gäller över- gång till färre antal personer. I ett par fall har man övergått att ta narkotikan ensam i den egna bostaden efter att ha fått narkoti- kan legalt.
Dessa resultat tillsammans med vad som framkom i tabell 14, angående antalet nar- komaner i vänskapskretsen, visar att dessa undersökningspersoner i allmänhet inte är knutna till en bestämd grupp som tillsam-
1 Se t. ex. Mills, 1966, sid. 19—20.
mans använder narkotika. Då det endast är 13 personer som rubricerats som morfi- nister, är det förvånande att så många helst intar narkotikan ensamma eller tillsammans med endast en annan person. Man ser näm- ligen ofta uttalanden om att opiatmissbru- kare helst är ensamma då de tar sina narko- tikadoser, medan personer som använder centralstimulerande medel gör det i grupp.1
11.9 Intervjupersonernas attityder i fråga om narkotika
Några attitydskalor eller direkta attitydfrå- gor har inte förekommit i denna undersök- ning. Intervjupersonernas attityder till nar- kotikaanvändning har endast undersökts ge- nom tolkning av svar som skildrat deras motiv till beteenden och åsikter i fråga om deras narkotikamissbruk. I intervjun har vis- sa frågor ställts angående narkotikamissbru- kets inverkan på vissa väsentliga funktioner och förhållanden. Vidare har intervjuperso— nerna fått redogöra för sina åsikter om hur narkotikamissbrukare skall botas, huruvida de själva sökt hjälp samt för hur de som narkotikamissbrukare blir bemötta av folk i allmänhet eller av vårdpersonal. I slutet av intervjun ombads intervjupersonerna att försöka ange, varför de använt eller an- vänder narkotika.
11.9.1 Narkotikans påverkan av arbetsför- måga, hälsotillstånd, personlighet och till- varo
Tidigare i undersökningen har visats att nar- kotikamissbruket påverkat intervjupersoner- nas arbetsförhållanden och det fysiska och psykiska hälsotillståndet. I samtliga tre fall har det ställts direkta frågor om narkotikan påverkat dessa funktioner. Svaren redovi- sas i tabell 40.
En mycket liten del anser att dessa tre funktioner förbättras genom narkotikaan- vändning. Då det gäller hälsotillståndet är det ungefär hälften som anser att det för- sämrats och i fråga om arbetsförmågan en ännu större andel. Det är minst antal per- soner som anser att narkotikan ej haft någon inverkan på arbetsförmågan. Det är för den
Tabell 40. Narkotikans påverkan av arbets- förmåga och hälsotillstånd.
Ej entydigt svar/ej påverkat] vet ej Pos. Neg. Totalt Arbetsförmåga 20 13 40 73 Psykiska besvär 271 12 34 73 Somatiskt tillstånd 38 1 35 74
1 I denna siffra ingår 7 personer som uppger sig aldrig ha haft psyk. besvär.
enskilde individen lättare att konstatera nar- kotikans inverkan på denna sistnämnda funktion än på psykiskt och fysiskt tillstånd.
Hur individen ser på sin nuvarande si- tuation och vilken roll narkotikan spelat för uppkomsten av denna återges summariskt i tabell 41.
Även då det gäller påverkan av person- ligheten som helhet och utvecklingen av de- ras tillvaro är det få personer som anser att narkotikans inverkan varit av positivt slag. Hälften av fallen anser att narkotikan spelat en negativ roll vad gäller deras nu- varande miljö eller sociala situation. Mer än en tredjedel anser att de förändrats i ne- gativ riktning av narkotikamissbruket.
Resultaten i tabellerna 40 och 41 visar att intervjupersonerna ej helt saknar insikt i sin situation och narkotikans betydelse för dess beskaffenhet. Man kan då fråga sig om man accepterat sin plats i samhället och trivs med sin tillvaro, trots insikten om nar- kotikamissbrukets negativa inverkan på ar- betsförmåga, hälsotillstånd, personlighet och social situation. På en direkt fråga om de
Tabell 4]. Narkotikans inverkan på personlig- het och miljö.
Ej påver-
kat/ ej entydigt svar Pos. Neg. Totalt Personligheten 28 17 28 73 Tillvaron 31 5 37 73
1 Se t. ex. Scher, — The International Journal of The Addictions, 2 (1967), 2: 171—190, — sid. 178.
trivs med sin tillvaro i stort svarade 30 per- soner nej och 40 ja. Resten visste ej om de trivdes eller ej. Då man skulle redogöra för vad man inte trivdes med, var det endast en person som spontant nämnde sitt narkotika- missbruk. På en direkt fråga om de trodde att narkotikamissbruket har betydelse för att de nu inte trivdes, svarade 22 personer av de 30, som uppgivit att de vantrivs, jakande. Förmodligen beror skillnaden på att in- tervjutekniken är olika för de två frågorna. I det ena fallet är det fråga om att fritt ange något eller några fenomen som man inte trivs med och i det andra fallet har man fått ta ställning till ett speciellt fenomen som en möjlig orsak till vantrivseln. Frågorna vid de övriga variablerna i detta avsnitt är också ställda så att intervjupersonerna direkt har fått ta ställning till om narkotikan påverkat dessa variabler. Det sistnämnda resultatet går också i samma riktning som de i tabel- lerna presenterade.
11.9.2 Varför narkotika?
För att dels undersöka självkännedomen och således insikten i sin situation men även attityden till narkotikamissbruk i allmänhet fick intervjupersonerna försöka ange, varför de överhuvud använt narkotika. Svaren in- delas efter vissa kategorier och resultatet blev det som skildras i tabell 42.
I allmänhet har mer än en orsak nämnts. De som svarat att de använt narkotika på grund av nyfikenhet är antingen sådana som endast brukat i obetydlig utsträckning eller sådana som säger sig ha börjat av nyfi- kenhet men sedan fortsatt därför att de fått behov av det eller på grund av narkotikans verkningar.1 Miljön har angivits i endast en
Tabell 42. Orsaker till narkotikaanvändningen.
Procent Orsaker Antal (n = 73) Psykiska besvär 27 37 Behov av preparatet 20 27 Narkotikans verkningar 32 44 Nyfikenhet 22 30 Verklighetstlykt 25 34 Miljön 12 16
sjättedel av fallen som missbruksorsak. En- dast i fyra fall har miljön uppgivits som enda orsak. För fortsatt narkotikamissbruk kan orsakerna således uppdelas efter två dimen- sioner, där den ena hänför sig till personlig- hetens beskaffenhet och den andra till effek- terna av narkotikaanvändning.2 Båda tycks spela lika stor roll. Endast en person har svarat att han inte vet varför han använt narkotika. I ett fåtal fall har svaren angåen- de narkotikans verkningar varit sådana att det framgått att personerna omfattar den ofta omtalade eskapistiska levnadsfilosofi som narkotikamissbrukare sägs hylla.3 Det har rört sig om personer som missbrukar morfin och cannabis. Det som i tabellen har benämnts verklighetsflykt har med undan- tag av dessa få personer gällt svar som hän- för sig till den situation personerna lever i. Man har sett narkotikaruset som ett sätt att komma bort från »den grå verkligheten». Narkotikaanvändning har för dessa perso— ner inte varit ett mål i sig självt och har ej ansetts vara ett lämpligt levnadssätt.
11.9.3 Bemötande i egenskap av narkotika- missbrukare, hjälp mot narkotikamissbruk
Intervjupersonerna har fått ange hur de tycker sig bli bemötta av folk i allmänhet och av läkare, socialvårdstjänstemän och andra de kommit i kontakt med på grund av sitt narkotikamissbruk. Då samtliga har vårdats på sjukhus för inokulationshepatit, har de således minst en erfarenhet vad gäller vårdpersonal. Hur de själva tror att en narkotikamissbrukare kan hjälpas till att sluta använda narkotika har de också fått redogöra för, samt om de själva sökt hjälp.
Det är 18 personer som anser att de blir/ blev negativ-t bemötta av personer som vet att de är/varit narkotikamissbrukare. 16 anser att de i allmänhet blir/ blev negativt bemötta av personal på olika vårdinstitu—
1 »Behov» är i allmänhet negativt laddade svar. »Verkningar» positivt laddade svar.
1 Personlighetens beskaffenhet: »psykiska be- svär» och »verklighetstiykt». Effekter: »behov av preparatet» och »narkotikans verkningar».
' Se t. ex. Inghe, — Särtryck ur Läk.tidn. 1967 — sid. 4052—55.
tioner. Hur detta resultat står i förhållande till andra personers åsikter om vårdpersonals beteende på olika institutioner är svårt att uttala sig om. Det förefaller emellertid tro- ligt att personer, som söker hjälp för sjuk- domar de ådragit sig på grund av ett icke socialt accepterat beteende, i stor utsträck- ning anser sig, med eller utan fog, särbe- handlade i förhållande till andra patienter. Någon speciellt negativ eller misstänksam inställning kan dessa personer därför ej sägas ha.
Då man skall besluta om behandlingsåt- gärder för personer med avvikande beteen- de av olika slag, brukar fackmän på områ- det i fråga tillfrågas och få ett avgörande inflytande på besluten. Sällan förekommer att den »avvikande» gruppen får yttra sig.
Av denna anledning har intervjuperso- nerna i slutet av intervjun fått redogöra för hur de anser att en läkare eller kurator skall gå tillväga för att försöka hjälpa en person som vill sluta använda narkotika.
Det har tidigare framhållits att materialet var oenhetligt bl.a. vad gäller narkotika- missbruket. De förslag angående behand- lingsmetoder som lämnas och som presen- teras i tabell 43 representerar därför åsikter från flera olika kategorier av narkotikamiss- brukare och av både personer som slutat an- vända narkotika och av fortfarande svårt narkomaniserade.
Tabell 43. Föreslagna metoder för att bota narkotikamissbrukare.
Metoder Antal Procent Vet ej 5 7 Sociala åtgärder 21 28 Psykoterapi 20 27 Neddosering 13 18 Sj ukhusvistelse 8 11 Ej sjukhusvistelse 1 1 Legal förskrivning 5 7 Ej legal förskrivning 8 11 Individuellt (person+/prep.) 13 18 Egna viljan 15 20 Annat 31 4 Omöjligt att sluta 3 4
1 En ansåg att man skulle upplysa om hur farligt det är, en att en lämplig fästman/fästmö skulle anskaffas. en tyckte allmän förståelse var viktigast.
Som framgår av tabellen har det ofta lämnats mer än ett förslag på lämplig metod. De oftast förekommande förslagen har gällt sociala åtgärder t.ex. i form av miljöom- byte, yrkesutbildning och bostadsanskaff- ning, och olika typer av psykoterapeutiska åtgärder. Samtalsterapi utan någon närmare förklaring nämndes ofta. I de fall sjukhus- vistelse har föreslagits har det varit i kom- bination med neddosering. Enbart neddo- sering har heller inte nämnts. Fyra av de fem personer som föreslår legal förskrivning har ansett att denna metod enbart skall an- vändas för mycket svåra narkotikafall. Fem av de 13 som uppgivit att man skall avgöra metoden från fall till fall har gett förslag på lämpliga individuella åtgärder. Sociala åtgärder, neddosering, sjukhusvistelse och legal tilldelning är de åtgärder som föresla- gits. 20 % anser att individen ifråga först och främst måste vara motiverad för att sluta. Fem personer anser att det räcker med en egen stark vilja. Endast tre, 4 %, av hela materialet har resignerat och funnit att det är meningslöst att försöka bota en narkoman.
Huruvida det finns någon undersökning av fackmäns eller folks i allmänhet uppfatt- ning om hur narkotikamissbrukare skall be- handlas är ej känt. Dessa intervjupersoners åsikter om lämpliga botemedel tycks emel- lertid inte vara särskilt specifika.
34 personer, 46 %, har själva vid minst ett tillfälle sökt hjälp, 28 hos läkare, för att kunna sluta använda narkotika. 13 hade därvid fått sluten psykiatrisk vård och 15 endast öppen sådan.
11.9.4 Sammanfattning
Det är bland dessa undersökningspersoner betydligt vanligare med en negativ än en positiv attityd till narkotikans inverkan på sociala, psykiska eller somatiska funktioner och tillstånd.
11.10 Registerdata
Av de tidigare avsnitten har framgått att intervjupersonerna har tillfrågats om sina
Antal damar
Ingen En Två Tre Fyra Fem Sex Sju Åtta 2 Nio Totalt 14 15 11 9 7 3 4 2 3 6 74 Påföljalrtyper1
Ssk vård/ Vd ut.öv. Vd m öv./st (5: 5) Fä/sa Uf Int./fv 2 15 2 25 14 2 60 Antal anstaltssrraff Ej anst. Ett Två Tre Fyra Fem Sex Sju Åtta 2 Nio 19 7 13 3 4 3 3 3 1 4 60 Brottstyper Mot person Nark.br. Andra egend.br. Trafikbr. Annat 16 (1) 31 (1) 56 (11) 33 3 —
1 Bötesstraff har ej medtagits.
Fv = förvaring; Få = fåndelse; Int = interneri g; Sa = straffarbete; Ssk vård = då domstol beslutat att vård skall meddelas enligt barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen eller sinnessjuklagen; 5: 5 = då en person blivit straffriförklarad enligt straE lagen kapitel 5, paragraf 5; St = skyddstillsyn; Uf = ungdomsfängelse; Vd = villkorlig dom; Öv = övervakning. _ Inom parentes har antalet personer som endast gjort sig skyldiga till en viss brottstyp angivits.
arbets- och ekonomiska förhållanden, alko- holvanor, psykiska och somatiska besvär samt förekomst av viss typ av narkotika- kriminalitet. För att få en utförligare bild av dessa variabler har uppgifter om dem inhämtats från följande statliga eller kom- munala register:
Kriminalregistret
Kriminalpolisens i Stockholm register Barnavårdsnämndsregister Nykterhetsnämndsregister Kontrollstyrelsens straffregister Socialregister Register vid allmänna försäkringskassor
HPI—"99353?
11.10.1 Kriminalitet
I detta avsnitt behandlas data från krimi- nalregistret, kriminalpolisens i Stockholm register samt från barnavårdsnämndsregis- ter. Avsikten med bearbetningen av data från dessa tre register har varit att dels se hur kriminellt belastade undersöknings- personerna är och dels försöka undersöka vilken roll narkotikamissbruket har spelat för kriminalitetsutvecklingen.
Kriminalregistret
I tabell 44 ges en sammanfattning av an- teckningarna i krirninalregistret.
60 personer, 81 %, förekommer i krimi- nalregistret. Fem av de 12 kvinnorna finns ej i registret.
Mer än hälften av dem som finns i regi- stret har varit dömda tre gånger eller mer.
Påföljdstyperna har ordnats efter sträng- hetsgrad. Ungdomsfängelse har räknats som en strängare påföljd än fängelse och straff- arbete, då här inte gjorts någon åtskillnad med avseende på de tidsbestämda straffens längd. 55 % av materialet har varit dömda till frihetsberövande straff inom kriminal- vårdens ram. Sammanlagt är det tre perso- ner som varit dömda till särskild vård eller blivit straffriförklarade. Med tanke på materialets art är detta ett lågt antal. En person har varit dömd till kriminalvård i frihet, ungdomsfängelse samt överläm- nande till särskild vård enligt BrB kap. 31. Något mer än hälften av dem som före- kommit i krirninalregistret har varit dömda till kriminalvård i frihet.
Antal domar
601 7 2
Påföljdstyper
Ssk vård/
Vd ut. öv. Vd m. öv./st (5: 5) Tabell 45. Kriminalregisterbrottslighet före narkotikadebuten. Ingen En Två
Få./sa
Tre el. fier Totalt
5
Uf. Int./fv
_ 3 _ 6 4 1 14 Brottstyper
Mot person Nark.br. Andra egend.br. Trafikbr. Annat
5 (2) — 10 (3) 8 (2) 1 —
1 14 har aldrig förekommit i krim.reg. och 6 var 15 år eller yngre vid narkotikadebuten. Egendomsbrotten dominerar i detta material liksom för kriminella i allmänhet i Sverige. Fors- ström, 1965, sid. 33.
Individerna har ej kunnat indelas i olika kriminalitetstyper utifrån de brott de begått, då samma individ i allmänhet gjort sig skyl- dig till olika brottstyper. Här presenteras i stället antalet personer som begått olika typer av brott. Brottsklassificeringen har skett enligt praxis i den offentliga kriminal- statistiken. Det är endast då det av an- teckningarna i kriminalregistret har fram- gått att det varit fråga om narkotikabrott, antingen det varit förseelser mot narkotika- förordningen, varusmugglingslagen, BrB el- ler vissa specialförfattningar, som klassifi- ceringen narkotikabrott förekommit. Ocker har dock genomgående kodats som dylikt brott. Brott som indirekt skulle kunna kallas narkotikabrott, t. ex. checkbedrägerier för att skaffa pengar till narkotika, har alltså inte förts till brottstypen narkotikabrott.
Något mer än hälften av dem som finns i registret är dömda för narkotikabrott, varav endast en enbart för dylikt brott.1
Helhetsintrycket av denna tabell är att detta undersökningsmaterial är mycket kri- minellt belastat. Någon aktuell jämförelse- statistik vad gäller kriminalitetsfrekvensen inom olika grupper av normalbefolkningen i Sverige finns inte. Materialet skall därför, som inledningsvis nämnts, vidare endast be- arbetas med avseende på brottslighetens ut- veckling i relation till narkotikamissbruket.
Tabell 45 skildrar kriminalregisteranteck—
ningarna för materialet före nakotikadebu- ten. Den har uppställts efter samma prin- ciper som föregående. Om det inte klart har framgått av registerutdragen att brotten har begåtts före respektive efter narkotika- debuten, har det ansetts att en person före— kommit i kriminalregistret före narkotika- debuten, om domarna fällts före det år intervjupersonerna började använda narko- tika. Detta förfaringssätt har naturligtvis stora brister, då brott kan begås lång tid innan dom avkunnas för dem. Det är således möjligt att brott begåtts före narkotikade- buten men inte införts i krirninalregistret förrän efter debuten. En annan och för- modligen allvarligare felkälla är att inter— vjupersonerna inte hade samma chans att komma in i kriminalregistret före narkoti- kadebuten som att ha registrerats där före 1967 års utgång. Detta problem skall emel- lertid lämnas åt sidan här och i stället be— handlas i avsnitt 7.1.4, där en närmare ana— lys skall göras angående relationen mellan de två typerna av avvikande beteende, kri— minalitet och narkotikamissbruk.
Endast 14 personer, 19 %, var anteckna- de i lEriminalregistret före narkotikadebu- ten.
Andelen återfallsförbrytare är helt natur- ligt färre för tiden före narkotikadebuten än generellt sett.
1 Jämför tabell 36.
Proportionerna mellan påföljdstyperna är ungefär desamma i de två tabellerna 44 och 45.
Även i denna tabell är egendomsbrotten dominerande. Narkotikabrott är naturligtvis ej aktuella för tiden före debuten. Propor- tionellt sett är antalet personer som begått brott mot person större före narkotikadebu- ten än andelen är generellt.
Det har i amerikansk narkotikalitteratur påvisats att narkotikamissbruk tycks göra personer mindre benägna att begå vålds- brott.1 I stället skulle förekomsten av egen- domsbrott öka bland kriminella som miss- brukar narkotika.2 De tidigare nämnda re- sultaten angående frekvensen av egendoms- brott och personbrott före narkotikadebuten och generellt är således i linje med dessa påståenden. Som tidigare nämnts dominerar dock egendomsbrott kriminaliteten generellt i Sverige. Antalet individer som finns i kri- rninalregistret före narkotikadebuten är så litet att man inte genom att jämföra före— komsten av brott mot person före och efter narkotikadebuten kan säga något säkert om hur utvecklingen varit för dessa undersök- ningspersoner.
För att dock i någon mån kunna se om narkotikamissbruket för denna undersök- ningsgrupp har påverkat kriminaliteten mot en övergång från våldsbrott till egendoms- brott, har förekomsten av personbrott un- dersökts hos de personer som fanns i kri- minalregistret både under de tre närmaste åren före narkotikadebuten och de tre sista åren, då nästan samtliga i materialet under någon tid använt narkotika. Tretton per- soner var antecknade i krirninalregistret under den första treårsperioden. Fem av dessa förekom ej i registret under den andra tidsperioden. Fem personer var dömda för brott mot person under de tre närmaste åren före narkotikadebuten. Inte någon i denna grupp på 13 personer var dömd för ett sådant brott under de tre sista åren. En utveckling mot färre våldsbrott har alltså ägt rum för dessa 13 personer.
Att materialet som helhet inte stöder teo- rin om att våldsbrott skulle vara mer sällsynt bland kriminella narkomaner än bland
brottslingar i allmänhet skulle kunna bero på att detta material i huvudsak består av personer som missbrukar eller missbrukat centralstimulantia. De amerikanska slutsat- serna har dragits efter studier i det ameri- kanska samhället, där det stora narkotika- problemet har varit heroinmissbrukarna. I detta material ingår, som tidigare nämnts, 13 morfinister. I sin narkotikatyp skulle dessa således ganska väl överensstämma med heroinister. Tre av dessa förekommer inte i krirninalregistret. De övriga har i all- mänhet en ganska sammansatt brottstyp, dock med egendomsbrott som klart domi— nerande. Sju har begått narkotikabrott och tre brott mot person. Denna grupp skiljer sig således inte från materialet som helhet i fråga om antalet personer som begått per- sonbrott.
Bearbetningen av detta material ger, som framgått av ovanstående, inte något entydigt resultat ifråga om narkotikamissbrukets in- verkan på kriminalitetstypen, med undantag av det självklara att narkotikabrott kommit in i bilden.
Kriminalpolisens i Stockholm register
Brott som ej har föranlett påföljderna fäng- else (straffarbete), villkorlig dom, skyddstill- syn, ungdomsfängelse, internering (förva- ring) eller överlämnande till särskild vård enligt BrB kap. 31 (straffriförklaring) skall ej antecknas i krirninalregistret (straffregist- ret).
För att även få en uppfattning om övrig kriminalitet, har det undersökts vilka per- soner som finns antecknade i Stockholms kriminalpolis register. För de aktuella fal- len genomgicks därefter personakterna. De anteckningar som också förekom i krimi- nalvårdsstyrelsens kriminalregister medtogs ej i bearbetningen.
Någon bearbetning vad gäller förseelse- typema har inte gjorts. Personakterna var ej fullständiga, då det gäller påföljderna, varför någon bearbetning ej heller gjorts i detta avseende.
1 Finestone 1966 sid 153 * Ibid. sid. 144.
Tabell 46. Anteckningar i kriminalpolisens i Stockholm register.
Procent Antal n=74 Generellt 68 (2)1 92 Före narkotikadebuten 40 (1) 54 Tre åren före nark.debuten 34 (2) 46 Tre sista åren 51 (3) 69
1 Inom parentes har angivits antalet personer som varit i kontakt med kriminalpoliseni Stock- holm för annat än brott.
Tabell 46 skildrar således endast hu- ruvida intervjupersonerna varit i kontakt med kriminalpolisen i Stockholm utöver vad gäller de brott som lett till krimi— nalregisteranteckningar.
Sex personer har aldrig varit i kontakt med kriminalpolisen i Stockholm. Dessa personer är samtliga bosatta i storstock- holmsområdet. Fem av dessa sex personer förekommer ej heller i kriminalregistret. De två personer som endast varit i kontakt med polisen på grund av annat än brott förekommer båda i krirninalregistret.
Det är en avsevärd skillnad mellan detta register och krirninalregistret vad gäller an- teckningar före narkotikadebuten. Inte mindre än 53 % av undersökningsperso- nerna var antecknade för brottsutredning före narkotikadebuten. Även då tidsfaktorn hållits under kontroll är skillnaderna mellan antalet personer som finns antecknade före narkotikadebuten och under en tidsperiod då narkotika använts betydligt lägre för det- ta register än för krirninalregistret.
Vid tolkningen av tabell 46 bör man dels komma ihåg att endast Stockholms krimi- nalpolis register har genomgåtts och dels att resultaten av poliskontakterna ej tagits med. Det kan ju tänkas att en del under- sökningar har utmynnat i avskrivning av ärendet på grund av att brott ej har ansetts föreligga. Den första felkällan har inte an- setts betydelsefull vid detta bearbetningssätt, då samtliga individer som ej fanns i regist- ret var bosatta i storstockholmsområdet. Dessutom har förekomsten av asocialitet i uppväxtåren kartlagts vid genomgång av barnavårdsnämndsregister.
Generellt Före nark.deb. Antal Procent Antal Procent
Ej känd 25 34 29 40 55 22/25, varav Övervakning 11 15 1 1 15 Barnhem och
dyl. 3 4 2 3 Ungdomsvårds-
skola 14 19 8 1 1 Annat (ej 55
22/25) 30 27 23 32
Totalt 731 100 % 731 100 %
1 För en person som är uppväxt i Finland saknas uppgift.
Barnavårdsnämndsregister
Ur bamavårdsnämndemas register kan man få uppgifter om en persons eventuella ung- domsasocialitet. Likaså kan man få känne- dom om förhållandena i hemmet har varit av sådant slag att barnavårdsnämnden har måst ingripa. Data som inhämtats från bar- navårdsnämnderna har inte bearbetats ur den sistnämnda synvinkeln. Avsikten har i stället varit att se hur stor del av ma- terialet som varit omhändertagna för sam- hällsvård eller skyddsuppfostran på grund av »vanart» enligt paragraf 22 respektive 25 i »gamla» och »nya» barnavårdslagen. För att i någon mån se vilken roll narkotika- missbruket spelat härvidlag har förhållan— dena undersökts också för tiden före nar- kotikamissbrukets början.
Åtgärderna har kodats efter stränghets- grad. Alla som varit intagna på annan insti- tution än ungdomsvårdsskola har också sam- tidigt stått under övervakning. Om flera åt- gärder vidtagits mot samma person, har den mest ingripande angivits. '
Det är betydligt fler som inte är kända i detta register än i de två tidigare behand- lade. I synnerhet gäller detta då det är fråga om åtgärder som vidtagits på grund av missanpassning hos den unge själv. Sam- manlagt är det 28 personer, 38 %, som va- rit föremål för dylika åtgärder. 21 personer, 29 %, hade varit omhändertagna före nar- kotikamissbruket. 23 av de nyss nämnda 28 personerna förekommer också i krimi- nalregistret och de övriga fem i kriminal- polisens i Stockholm register.
I tabell 48 ges en sammanfattning av vad som tidigare redogjorts för angående före- komst, dels generellt och dels före narkoti- kamissbrukets början, i krirninalregistret, kriminalpolisens i Stockholm register och i registema vid de berörda barnavårdsnämn- dema.
Sammanlagt är det 69 personer, 93 %, som förekommer i något eller några av de här berörda registema. Före debuten var motsvarande siffra, 43, 58 %.
I tabell 49 undersöks individernas asocia- litetsregistreringar före och efter narkotika- missbrukets början.
Då man som här endast ser på förekomst av registrerad brottslighet före och efter narkotikadebuten, har det ej inträffat någon förändring för 60 % av intervjupersonerna. 53 % är registrerade både före och efter. 26 personer, 35 %, finns endast registrera- de under tidsperioden efter narkotikadebu- ten och 4 personer, 5 %, endast före denna tidpunkt.1
Resultaten i dessa två tabeller stöder så— ledes två motsatta teorier om relationen mellan kriminalitet och narkotikamissbruk: att kriminalitet föregår narkotikamissbruk och att det främst är den kriminella sub- gruppen i samhället som missbrukar narko- tika. Att narkotikamissbruk är symtom på personlighetsstörning och kriminalitet en- dast är en av de konsekvenser narkotika- missbruk medför.2
Tabell 48. Anteckningar i kriminal-, krimi— nalpolis- och barnavårdsnämndsregister1
Generellt Före nark.deb. Antal Procent Antal Procent
Ej i något reg. 5 7 31 42 Endast pol.reg. 4 5 12 16 Endast bvn.reg. — — 2 3 Endast krim.-
reg. 2 3 2 3 Pol. + bvn.reg. 5 7 15 20 Pol. + krim.reg. 35 47 7 9 an.+krim.reg. — — — -— Samtliga reg. 23 31 5 7
Totalt 74 100 % 74 100 %
1 Från bvn har endast medtagits åtgärder 1). g. a. 55 22/25.
Tabell 49. Anteckningar i kriminal-, krimi- nalpolis- och barnavårdsnämndsregister1 före och efter narkotikamissbrukets början.
Före Efter J a Nej Totalt Ja 39 26 65 Nej 4 5 9 Totalt 43 31 74
1 Se not 1 under tabell 48.
Försök har ej gjorts att vare sig fastställa den faktiska brottsligheten eller att hålla bakomliggande och mellankommande va- riabler, som kan ha haft betydelse för kri- minalitetsutvecklingen, under kontroll. Man bör därför tolka de här presenterade resul- taten med största försiktighet. Det enda man sammanfattningsvis kan fastslå är att detta undersökningsmaterial är mycket kriminellt belastat.
1 1.102 Alkoholmissbruk
Enligt intervjusvaren var det ett fåtal per- soner som vid intervjutillfället använde al- kohol mycket och ofta. Ca två tredjedelar hade minskat sin konsumtion, varav ca hälften på grund av att man i stället an- vände narkotika.3 Narkotikamissbruket skul- le således enligt dessa resultat ha haft ett gynnsamt inflytande på alkoholbruket. Här skall undersökas, huruvida detta överens- stämmer med uppgifter som inhämtats från nykterhetsnämndsregister och kontrollsty- relsens straffregister. Data från intervjun och från dessa register är naturligtvis inte direkt jämförbara, då de sistnämnda gäller samhällsingripanden på grund av alkohol- missbruk eller —försee1ser.
Nykterhetsnämndernas register
Det har undersökts hur många personer som förekommer i nykterhetsnämndernas regis- ter generellt samt före respektive efter nar- kotikadebuten och vilka åtgärder som vid-
1 X*=14,70 P( 0,001 (McNemar-test). 2 Finestone, 1966, sid 141—164. 3 Se tabell 18.
Generellt Antal Procent
Före Efter
Antal Antal Procent Procent
Ej känd av nn1 202 27 56 76 26 35 känd, ej undersökn. 26 35 16 22 20 27 end. undersökn. 15 20 1 1 15 20 hjälpåtg., & 14 2 3 -— — 2 3 övervakning, & 15 9 12 1 1 9 12 vårdanstalt, & 18 2 3 —— -— 2 3 Totalt 74 100 % 74 100 % 74 100 %
1 nn = nykterhetsnämnd 2 Av dessa är tre 21 år och en 20 år.
tagits mot dem. Resultaten framställs i ta- bell 50. Åtgärderna har ordnats efter samma prin- cip som barnavårdsnämndsåtgärderna i ta- bell 48.
54 personer, 73 %, finns antecknade i nå- got nykterhetsnämndsregister. Före narko- tikadebuten var motsvarande antal 18, 24 %, och för tiden efter narkotikadebuten 48, 65 %. Då många personer var under 21 år, då de började använda narkotika, skall de sistnämnda resultaten penetreras närmare i tabell 53.
Den nykterhetsnämndsstatistik som finns i Sverige gäller antalet fall per år efter olika åtgärder. Hur stor del av olika ålders- grupper inom normalbefolkningen som har varit eller riskerar att komma i kontakt med nykterhetsnämnd finns inga aktuella siffror på. Ca 13 personer av 1000 har kontakt med nykterhetsnämnd per år.1 Även om resultaten i denna tabell således inte di- rekt går att jämföra med ett normalmate- rial, måste man konstatera att andelen i detta material som är känd av nykterhets- nämnd eller för vilken åtgärder vidtagits är mycket större än för ett normalmaterial. Detta resultat skulle stödja den norske psy- kiaterns, Nils Retterstöl, uttalanden om att procenten alkoholister bland narkomaner är mycket högre än bland befolkningen i övrigt.2 Retterstöl har inte angett om hans påstående gäller för alla kategorier nar- kotikamissbrukare. Det är troligt att han menar barbituratmissbrukare, då han främst tycks ha forskat angående dylikt missbruk.
Liknande uppfattningar finns angående re- lationen mellan alkohol— och opiatmissbruk, nämligen att många alkoholister övergår till opiatmissbruk.3 Tidigare har visats att opiat- missbrukare är överrepresenterade bland de personer som uppger sig inte använda alkohol. Här har korstabulering företagits mellan intervjupersonernas huvudpreparat och förekomst av nykterhetsnämndsanteck- ningar. Tabell 51 visar resultatet.
Resultatet av denna korstabulering stäm- mer väl överens med intervjupersonernas egna svar angående alkoholkonsumtion. Trots det ringa antalet opiatmissbrukare i förhållande till missbrukare av centralsti- mulerande medel, utgörs nästan hälften av dem som inte är kända av nykterhetsnämnd av opiatmissbrukare. Enligt intervjusvaren är det fyra av de sistnämnda som inte an- vänder alkohol. Två av dessa har aldrig an- vänt. Inte någon av opiatmissbrukarna har ökat sin alkoholkonsumtion efter narkotika- debuten. Sex har minskat och tre har ej ändrat sin konsumtion. Det är ungefär lika stor andel som varit föremål för undersök- ning eller åtgärder i de två grupperna opiat- missbrukare och missbrukare av centralsti- mulerande medel. Antalet personer som missbrukar främst cannabis eller lugnande mediciner är så litet att man inte kan dra några slutsatser om relationen mellan dessa preparattyper och alkoholmissbruk.
Som ovan nämnts var många personer
1 Socialvården 1965, SOS, diagram 1+2 och l+3, sid.111—112. ” Retterstöl, 1967, sid. 79. * Kolb, 1962, sid. 9, 42.
Tabell 5]. Nykterhetsnämndsåtgärder i relation till missbrukmedel.
Opiater CS Lugn. [sömn. Cannabis Totalt ___________________——————— Ej känd 9 11 — — 20 Känd, ej undersökn. — 26 — — 26 Undersökning 2 l l 1 1 15 Hjälpåtg., (& 14) — 1 —— 1 2 Övervakn. (& 15) 2 6 l —— 9 Vårdanst. (& 18) —— 2 —— — 2
57
_ U)
Totalt
”___—___—
74
N N
__________________.____—————
under 21 år, då de började använda nar- kotika. Av denna anledning har uppgifterna i tabell 51 ställts i relation till debutåldern.
Sex personer har endast haft kontakt med nykterhetsnämnd före narkotikadebuten. 36 har endast varit kända hos nykterhetsnämnd efter sistnämnda tillfälle. Av dessa var dock 34 personer under 21 år, då de började an- vända narkotika. Slutligen har 12 personer haft kontakt med nykterhetsnämnd både före och efter narkotikadebuten. Resultatet i tabell 50 vad gäller nykterhetsnämndskon- takter före och efter narkotikadebuten kan således till stor del förklaras av undersök- ningsmaterialets ålderssammansättning vid narkotikadebuten.
Kontrollstyrelsens straffregister
Ett sätt, om än grovt, för att ytterligare un- dersöka förhållandet mellan intervjuperso- nernas alkoholmissbruk och narkotikaan- vändning är att studera kontrollstyrelsens straffregister.
Anteckningar som förekom i både kon- trollstyrelsens straffregister och kriminal- registret har tagits bort. Åtgärder som vid- tagits av nykterhetsnämnder och barna- vårdsnämnder är ej heller medtagna. An- teckningama delades därefter in i två grup- per: fylleriförseelser och andra förseelser.
Den sistnämnda gruppen kom efter ovan- nämnda korrigeringar att, enligt bestämmel- serna angående förandet av detta straffre- gister, i huvudsak bestå av förseelser mot trafik- och alkohollagar samt annan smärre brottslighet som begåtts under alkoholpå- verkan.
45 personer var antecknade i registret, varav tre ej förekom i något nykterhets- nämndsregister. Endast 15 personer var re- gistrerade före narkotikadebuten. Vid jäm- förelse mellan de tre åren närmast före narkotikadebuten och de tre sista åren eller, om intervjupersonerna slutat, de tre sista åren narkotika använts framkom emellertid inga skillnader i fråga om antalet personer som var antecknade i registret.
Vid jämförelse mellan nykterhetsnämn- demas och kontrollstyrelsens register visa- de det sig att det sammanlagt var 56 perso- ner, 76 %, som hade någon nykterhetsan— märkning.
Sammanfattning
56 personer, 76 %, har någon nykterhetsan- märkning. 13 personer, 18 %, har varit föremål för åtgärder av nykterhetsnämnd, varav två för hjälpåtgärder och 11 för tvångsåtgärder.
Utan att ha tillgång till något egentligt
Tabell 52. Kontakt med nykterhetsnämnd före och efter narkotikadebuten i relation till debut- åldern. Både före Debutåldern Ej känd End. före End. efter och efter Totalt 5 21 år 19 3 34 8 64 > 21 år 1 3 2 4 10 Totalt 20 6 36 12 74 318 SOU 1969: 53
jämförelsematerial kan man således konsta— tera att andelen alkoholmissbrukare är be- tydligt större i detta material än hos befolk- ningen i allmänhet.
Det finns en tendens till mindre nykter- hetsanmärkningar i opiatgruppen än bland övriga intervjupersoner.
Något uttalande angående den inbördes påverkan som antas ske mellan alkohol— och narkotikamissbruk går ej att göra för detta material, då undersökningsresultaten ej är entydiga härvidlag.
11.103 Socialhjälp
Genom de uppgifter som intervjupersoner- na lämnat i intervjun om sin ekonomiska ställning kunde det klart konstateras att inkomstnivån är mycket låg i undersöknings- materialet. 29 personer, 39 %, saknade in— komst vid intervjutillfället och ytterligare sex personer hade omskolningsbidrag som sin enda inkomst. Narkotikamissbruket konstaterades ha haft ett negativt inflytande på inkomsterna.
I detta avsnitt skall redogöras för frekven- sen av socialhjälpsfall i materialet samt den- na i relation till narkotikadebuten på samma sätt som gjorts vad gäller kriminalitet och alkoholmissbruk.
Endast hjälp som meddelats enligt so- cialhjälpslagen har medtagits vid bearbet- ningen. Någon åtskillnad mellan olika typer av socialhjälp efter orsak eller ändamål har ej gjorts.
53 personer, 72 %, har vid något tillfälle uppburit socialhjälp.
Någon statistik som visar hur stor del
Tabell 53. Antal personer som uppburit so- cialhjälp.
Antal Procent Ej uppburit soc.hjälp 21 28 End. före narkotikadeb. 3 4 End. efter narkotikadeb. 421 57 Både före och efter 8 11 Totalt 74 100 %
.1 Av dessa var åtta personer 16 år eller yngre Vid narkotikadebuten. Huruvida deras familj åtnjöt socialhjålp då har inte undersökts.
av olika åldersgrupper som någon gång fått socialhjälp finns inte, varför någon direkt jämförelse med normalklientel ej kan göras. Siffran för detta material är dock så ex- tremt hög att man utan jämförelse kan konstatera att den ligger mycket över före- komsten i ett normalmaterial. Det kan näm- nas att socialhjälpstagarna i procent av folk- mängden i Stockholm 1966 var 3,9 % för män över 16 år.1
44 personer, 59 %, har erhållit social- hjälp under någon del av tiden 1965—1967; 27, 36 %, under första halvåret 1967.
Även om andra bakomliggande eller mel- lankommande variabler ej har kontrollerats, kan man antaga, att narkotikamissbruket varit en direkt eller indirekt orsak till att intervjupersonerna måst uppbära socialhjälp för sin försörjning.
11.10.4 Sjukskrivningsdata från de allmän- na försäkringskassoma
Som tidigare redovisats fick intervjuperso- nerna i intervjun uppge, huruvida de haft några nervösa besvär och huruvida dessa uppträtt, innan de börjat använda narkotika, före hepatitinsjuknandet eller under den ak- tuella uppföljningstiden. Vidare ställdes frå- gor angående infektioner eller andra sjuk- domar i anslutning till narkotikamissbruket under tiden efter sjukhusvistelsen 1964.1 Någon egentlig bild av deras hälsotillstånd under tiden efter sjukhusvistelsen 1964.2 ger naturligtvis inte denna redogörelse. För att ge en något tydligare bild av hälsotill- ståndet har därför uppgifter angående sjuk- skrivningstider och diagnoser i samband härmed inhämtats från allmänna försäk- ringskassor. I detta avsnitt skall resultaten av bearbetningen av dessa data presenteras.
Då undersökningsmaterialets sammansätt— ning vad gäller ålder och tidpunkt för nar- kotikadebuten var så oenhetlig, ansågs det vara alltför komplicerat och osäkert att i siffror redogöra för den samlade sjuklighe- ten, så som den framkommer i de allmänna
1 Stockholms stads socialnämnds verksamhet 1966, tab. ], sid. 35. * Se avsnitt 4.2.—4.4.
försäkringskassomas register. I stället har bearbetningen inskränkts till att omfatta en tidsperiod på tre år efter värden på Ro- slagstulls sjukhus. Tidsperioden är kortare än tre år för alla som skrevs ut från sjukhu- set efter den 1 juli 1964, på grund av att uppgifterna från de allmänna försäkrings- kassoma endast avser tiden fram till den 1 juli 1967.
Sjukdomsdiagnosema har endast delats upp i två kategorier beroende på om sjuk- domen är av somatisk eller psykisk karak- tär. Till den sistnämnda gruppen har inte förts s.k. psykosomatiska sjukdomar utan kriteriet har varit att det skall vara angivet i diagnosen att sjukdomen i fråga är av psykiskt slag. Om en sjukskrivningsperiod har flera diagnoser och någon av dem be- tecknar en psykisk sjukdom, har hela sjuk- skrivningstiden kodats som tillhörande den- na diagnoskategori.
Liksom vid övriga registerdata har också i fråga om sjukskrivning bearbetning skett för att försöka undersöka narkotikamissbru- kets inverkan på hälsotillståndet, eller rätta- re sagt så som detta redovisas i de all- männa försäkringskassomas register.
Då man värderar resultaten i detta avsnitt, bör man hålla i minnet att det är fråga om ett undersökningsmaterial där samtliga haft inokulationshepatit.1
Alla utom fem personer har varit sjuk— skrivna någon gång sedan de hade gulsot 1964. Det är bara två personer som endast har varit sjukskrivna för psykisk sjukdom. Sammanlagt är det emellertid 44 personer, 59 % , som varit sjukskrivna för psykisk sjuk- dom under den aktuella tidsperioden. 67 personer, 91 %, har varit sjukskrivna för somatisk sjukdom. Inte i något fall har narkotikamissbruket angetts som sjukskriv- ningsorsak. Det är endast fem personer som varit sjukskrivna för psykisk sjukdom mer än fem gånger. Däremot är det 29 personer som varit sjukskrivna för somatisk sjukdom mer än fem gånger under treårsperioden.
Tabell 54 skildrar den sammanlagda sjuk- skrivningstiden för de tre åren efter inoku— lationshepatiten.
Då man slår samman klasserna i denna
Sjukskrivningstid Antal Procent Ej sjukskriven 2 3 Mindre än 1 mån. 9 12 1—2 mån. 13 18 3—4 mån. 13 18 5—6 mån. 12 16 7—12 mån. 13 18 1—2 år 11 15 2—3 år 1 1 Totalt 74 100 %
tabell, finner man, att ungefär en tredjedel har varit sjukskrivna kortare tid än tre må- nader, en tredjedel 3—6 månader och åter- stående tredjedelen mer än ett halvt år. Nästan en sjättedel har varit sjukskrivna mer än ett år. Som jämförelse kan nämnas att antalet sjukskrivningsdagar genomsnitt- ligt var 11,3 för sjukpenningförsäkrade i Stockholm 1966 i åldern 20—29 år.2 Man kan således konstatera, att dessa undersök- ningspersoner varit sjukskrivna i långt stör- re utsträckning än normalbefolkningen i Stockholm under den aktuella uppföljnings- tiden.
Enligt analysen av intervjupersonernas uppgifter skulle narkotikamissbruket ha på- verkat deras psykiska och somatiska hälso- tillstånd på ett negativt sätt.-*! Här skall undersökas om detta resultat får stöd av data från försäkringskassorna. Först har sjukskrivningstiden för kalenderåret innan narkotikamissbruket började jämförts med sjukskrivningstiden för 1966 eller, om miss- bruket upphört, för kalenderåret före det år då missbruket upphörde. Sedan har förekomst av sjukskrivning för psykisk sjuk- dom före narkotikamissbruket jämförts med förekomst av dylik sjukskrivning efter nar- kotikamissbrukets början. Den första jäm- förelsen skildras i tabell 55 .
23 personer, som antingen börjat använ- da narkotika före eller vid 16 års ålder eller börjat 1955 eller tidigare, samt en, som endast tagit narkotika en gång, har ej
1 Några försök till analyser av gulsotens in- verkan på hälsotillståndet skall inte göras. ' SOS, Allmän Försäkring 1966, tab. 4: 7, sid. 133. 3 Se avsnitt 4.2.—4.4. och 6.1.
narkotikamissbruket upphörde.
1966 eller året före upphörande Ej sjukskr. ( 1 mån.
Ej sjukskr. 8 4 ( 1 mån. 7 3 1—2 mån. 5 5 3—6 mån. 5 2 7—12 mån. 2 —
Totalt 27 14
tagits med i denna tabell. Det sammanlag- da antalet personer är därför endast 50. Detta är naturligtvis en allvarlig felkälla. Åldern har inte hållits under kontroll. Detta utgör ytterligare en felkälla. Skillnaderna i fråga om Sjukskrivningstid för de två åren är dock så stora att man kan se att utvecklingen skett i negativ riktning.
54 personer, 73 %, har någon gång va- rit sjukskrivna för psykisk sjukdom.1 Av dessa hade 10 personer, 14 %, varit sjuk- skrivna av denna anledning före narkotika- debuten. Endast en person hade varit sjuk- skriven före men ej efter narkotikadebuten för psykisk sjukdom. Även för dessa resul— tat gäller de ovan nämnda felkälloma. Här är dock skillnaderna ännu större. Man kan därför antaga, att det skett en försämring ifråga om psykiskt hälsotillstånd efter nar- kotikadebuten.
Resultaten av dessa två analyser är såle- des i överensstämmelse med vad intervju- personerna själva uppgivit om sitt hälsotill- stånd.
Sammanfattning
Denna bearbetning av Sjukskrivningsdata har visat att undersökningspersonerna har varit betydligt mer sjukskrivna under den aktuella uppföljningstiden än motsvarande åldersgrupper inom normalbefolkningen. Det är ej känt hur resultaten står i förhål- lande till patienter som haft epidemisk gul- sot. Enligt dessa uppgifter från allmänna försäkringskassor har det inträtt en försäm- ring i intervjupersonemas hälsotillstånd se- dan de började använda narkotika. Detta
Året före narkotikadebuten
Tabell 55. Sjukskrivningstid året före narkotikadebuten jämfört med 1966 eller året före det år
1—2 m. 3—6 m. 7—-12 m. Totalt
— -— —— 12 1 2 —— 13 2 _ _— 12 2 1 — 10 1 —— —— 3 6 3 0 50
resultat är i överensstämmelse med vad som framkom i intervjun.
DEL II
11.11 Jämförelser mellan olika grupper in- om undersökningsmaterialet
Som redan angivits i avsnittet som behand- lar undersökningens omfattning, metod och utförande är avsikten med bearbetningen av denna del av undersökningen att se om personer som slutat använda narkotika un- der den aktuella uppföljningstiden skiljer sig från dem som fortfarande är missbruka- re vad gäller de olika variabelkategorier undersökningen omfattar.2
Undersökningen gör ej anspråk på att fastställa, varför vissa personer har slutat använda narkotika medan andra fortsatt. Resultaten får således ej tolkas kausalt.
11.11.1 Materialets indelning i grupper
Först indelades materialet efter hur lång tid som förflutit mellan intervjun och den se- naste gången narkotika intogs. Resultaten framställs i tabell 56.
I grova drag visar denna tabell att en tredjedel använde narkotika vid intervjutill-
1 I inget fall var narkotikamissbruk angivet i diagnosen. Enligt tabell 19 har 51 personer, 69 %, uppgivit att de sökt läkare för psykiska besvär. ” Signifikansprövningar har gjorts. Testvärden har utsatts endast om sannolikheten för att de uppmätta skillnaderna skall ha uppstått av en slump är mindre än 10%.
Tabell 56. Tidsperiod mellan intervjun och senaste narkotikaintagningen.
Tidsperiod Antal Procent Mindre än 30 dagar 27 36 1—2 månader 11 15 3—4 månader 4 5 5—6 månader 5 7 7—12 månader 8 11 13—23 månader 8 11 2—3 år 3 4 Ej tagit sedan gulsoten 8 11 Totalt 74 100 %
fället, en tredjedel hade ej använt på 1—6 månader och en tredjedel hade »hållit upp» mer än ett halvår.
Det kan ej anses tillfredsställande att enbart se på hur lång tid som förflutit sedan narkotika intogs, då man skall fastställa om en person har slutat använda narkotika eller ej. Olika faktorer, t.ex. möjligheten att skaffa narkotika, kan ha varit orsak till att en person ej tagit narkotika under en Viss tid. Efter hänsynstagande även till intervjupersonernas egna uppgifter om de ansåg sig ha slutat eller ej samt till yttre omständigheter, som gjort att möjligheterna till narkotikamissbruk varit begränsade, blev materialets fördelning sådan som den fram- går av tabell 57.
Två personer som tagit narkotika sista månaden har förts till gruppen »osäkra». En av dessa var vid undersökningstillfället intagen på mentalsjukhus för avvänjning. Det bedömdes som osäkert både av patien- ten själv och personalen, om behandlingen skulle bli framgångsrik. Den andra patien- ten tar regelbundet hibernal oralt, enligt egen uppgift på läkarordination. Han be- dömde sig själv som botad från narkomanin.
Som framgår av tabellen gick det ej att
Tabell 57. Slutat eller ej slutat använda nar- kotika.
Antal Procent Ej slutat 25 34 Slutat 26 35 Osäkra 23 31 Totalt 74 100 %
dikotomisera materialet efter grupperna »slutat» och »ej slutat» utan en tredje grupp med s. k. »osäkra fall» måste tas med.
Följande principer har gällt vid indel- ningen av materialet i de tre grupperna:
1. Ej slutat: Om en person använt nar- kotika sista månaden och anser sig ej ha slutat använda narkotika.
2. Slutat: Om det är mer än sex måna- der sedan en person använt narkotika. Och om personen själv anser sig ha slutat an- vända narkotika. Och om personen vid intervjutillfället ej var intagen på mental- sjukhus eller fångvårdsanstalt.
3. Osäkra: Om en person använt narko- tika under det sista halvåret men anser sig ha slutat. Eller om en person vid intervju- tillfället var intagen på någon anstalt och där ej använde narkotika. Eller om en per- son ej tagit narkotika sista månaden men anser sig ej ha slutat.
Bearbetningen i följande avsnitt kommer att ske med utgångspunkt från dessa tre grupper.
Till grund för denna indelning av ma— terialet ligger varken någon speciell teori eller någon tidigare empirisk undersökning. De uppföljningsundersökningar av narko- tikamissbrukare som gjorts har, efter vad som kunnat utrönas av genomgången littera- tur på området, gällt personer som varit intagna eller vårdats på olika slag av insti- tutioner för avvänjning. Det har då varit fråga om att undersöka återfallsfrekvens i olika material efter olika långa uppföljnings- tider. Utgångspunkten har således varit en annan än i denna undersökning, där under- sökningspersonernas narkotikavanor vid sjukhusvistelsen 1964 ej var kartlagda. Möj- ligen kan man säga att utgångspunkten här varit motsatt den i traditionella uppfölj- ningsundersökningar, då samtliga patienter vid sjukhusvistelsen 1964 använde, eller åt- minstone kort tid dessförinnan hade använt, narkotika. De återfallsundersökningar som gjorts före 1967 har dessutom genomgående behandlat opiat- eller barbituratmissbrukare. Valet av kriterier på om en person har slu- tat använda narkotika eller ej får därför be- traktas som tämligen godtyckliga. Endast
Slutat
Kön Man 19 Kvinna 7
Ålder
20—24 år 12 25—29 år 9 2 30 år 5 Civilstånd Ogift 7 Förlovad 7 Gift 7 Frånskild 4 Ankling/änka 1 Utbildning Folkskola 10 Högre utb. 16 Yrke Yrkesutb. /-kunniga 11 Icke yrkesutb./-kunniga/ Stud./hemmafru 15 Bostadsort Stor-Stockholm 20 Övriga landet 6 Totalt 26
förnyade undersökningar kan ge svar på gruppindelningens validitet.1
11.11.2 Demografisk och social bakgrund
De bakgrundsvariabler som ingår i denna undersökning och efter vilka man skulle kunna tänka sig att undersökningsgrupperna skulle kunna skilja sig åt är kön, ålder, ci- vilstånd, utbildning, yrke och bostadsort vid intervjutillfället. Dessa undersöknings- variabler har var och en ställts i relation till de tre jämförelsegrupperna.
Sju av de 12 kvinnorna i undersökningen har slutat använda narkotika. Antalet kvin- nor i denna undersökning är emellertid för litet för att resultatet skall kunna tillmätas något statistiskt värde. På ganska goda grun- der kan man antaga, att två av de fyra kvin- norna i bortfallet har slutat använda narko— tika, varför resultatet ej kan anses ha på— verkats av den oproportionerligt stora del
SOU 1969: 53 Tabell 58. Bakgrundsvariablerna i relation till grupperna slutat, ej slutat, osäkra.
Ej slutat Osäkra Totalt
23 20 62 2 3 12
3 8 23 13 10 32 9 5 19 8 16 31 3 3 13 5 2 14 9 2 15 _— — 1 10 8 28 15 15 46 16 14 41 9 9 33 25 23 ss 25 23 74
som kvinnorna utgjorde i bortfallet. ,
Återfallsundersökningar som skilt på män och kvinnor har i allmänhet inte upp— visat någon skillnad mellan könen.2
Åldersfördelningen för de tre grupperna visar att andelen unga, under 25 år, är högst i gruppen som slutat, medan andelen som är 30 år eller äldre är störst bland dem som ej har slutat. Detta resultat stöder därmed det som man kom fram till i en efterundersök- ning av barbituratmissbrukare i Norge, näm- ligen att personer under 30 år klarade sig bättre från återfall än de äldre.3 Vissa ame— rikanska undersökningar visar också att det föreligger en skillnad i återfallsförekomst mellan dem som är under 30 år och dem som är äldre. Resultaten har där emellertid varit det motsatta.2
Fördelningen på olika civilstånd är betyd- ligt jämnare bland dem som slutat än i
1 Se kap. »Efterundersökningen i mars 1969». ” O'Donnell, 1965, sid. 230. ” Retterstöl, 1967, sid. 108.
övriga grupper. För övrigt är det två resul- tat man lägger märke till: antalet frånskilda bland dem som ej har slutat och antalet ogifta i den osäkra gruppen. Dessa siffror utgör mer än 1/ 3 resp. 2/3 av antalet i de två grupperna. Om den höga skilsmässo- frekvensen kan ha varit en av orsakerna till att dessa personer ej har slutat använda narkotika eller narkotikamissbruket lett till den höga skilsmässoandelen är omöjligt att uttala sig om här. Om man slår samman »förlovade» och »gifta» och jämför med de övriga klasserna som får representera en- samstående, finner man att det är fler en- samstående och färre förlovade och gifta i grupperna ej slutat och osäkra än i grup- pen slutat.1 Då man värderar detta resultat bör man komma ihåg att 10 personer av de vid intervjutillfället ogifta hade haft sta- digt sällskap eller varit förlovade under den tid de använt narkotika.2 Till detta har så— ledes hänsyn inte tagits i denna tabell.
I fråga om utbildningsnivå föreligger ing- en skillnad mellan grupperna. I gruppen slutat är det oväntat färre yrkesutbildade eller yrkeskunniga personer än i de andra grupperna. Detta resultat beror på att det var sex personer bland dem som slutat an- vända narkotika som vid intervjutillfället studerade. Det föreligger således ingen ten- dens till att personer med goda förutsätt- ningar i fråga om utbildning och yrke skulle sluta i högre grad än personer med sämre utgångspunkter i detta avseende.
Samtliga sex personer som vid intervju- tillfället var bosatta utanför storstockholrns— området har slutat använda narkotika. Huru- vida de flyttat från Stockholm innan eller efter det de slutat använda narkotika är ej känt.
Sammanfattning
Ensamstående är överrepresenterade i grup- perna ej slutat och osäkra. För övriga bak- grundsvariabler föreligger inte några säker- ställda skillnader mellan personer som slutat använda narkotika och övriga. Dock kan följande resultat påpekas: Andelen kvinnor som slutat är mycket större än andelen
män. Yngre personer har slutat i något större utsträckning än de äldre i materialet.
11.1 1.3 Social situation
Tidigare har konstaterats att intervjuper- sonerna i stort sett hade ordnade bostadsför- hållanden, medan deras arbets- och ekono- miska förhållanden var mycket otillfreds- ställande. Av denna anledning har inga bostadsvariabler tagits med i denna analys. Tabell 59 innehåller de inkomst- och ar- betsvariabler som bäst speglar situationen vid intervjutillfället samt arbetsförhållande- na efter sjukhusvistelsen 1964.
Samtliga avdelningar i tabellen visar en gynnsammare situation för de personer som slutat använda narkotika än för de andra.
För de två översta delarna i tabellen som avser den aktuella arbetssituationen är skill- naderna mycket klara.3 Vad gäller aktuell månadsinkomst, förekomst av socialhjälp 1967 eller arbetslöshetstid sedan sjukhusvis- telsen 1967 är skillnaderna mellan grup- perna inte särskilt markanta, även om man också här kan se en tendens till högre in- komst och mindre arbetslöshet för de per- soner som slutat använda narkotika än för de två övriga grupperna. Inkomstfördel- ningen för den osäkra gruppen är mer ogynnsam än för dem som ej har slutat använda narkotika. Detta beror på att i den osäkra gruppen ingår åtta personer som vid intervjutillfället vistades på men— talsjukhus eller fångvårdsanstalt. I den grupp som ej slutat använda narkotika var det nio av 25 som uppgav att de hade någon form av sysselsättning eller arbete vid inter- vjutillfället, medan 16 personer i samma grupp sade att de hade inkomster vid sam- ma tillfälle. Orsakerna till denna diskrepans har inte närmare undersökts. I vissa fall uppbar personerna underhåll från föräldrar- na med ett visst belopp varje månad.
Det främsta resultatet av denna bearbet- ning är således att de personer som slutat
1 X”=4,12 (1) 0,01(P( 0,05. ' Se tabell 60. ' (Saknar —ha.r sysselsättning) X2=10,99 (1), P(0,001 resp. (hela — ej/delvis frånvarande) X'=8,82 (l) 0,001(P( 0,01.
Slutat
Arbetssituation Saknar sysselsättn. 41 Fast arbete 12 Tillf .arb. / stud. / militärtjänst 10
Antal frdnvarodagar sista månaden' Ej frånv. 131 Delvis frånv. 7, Hela mån. 6 Arbetslöshetstid 1964—1967 5 6 mån. 11 7—23 mån. 9 2 2 år 6 Månadsinkomst Saknar inkomst 7 S 1 000 kr 8 > 1 000 kr 11 Socialhjålp 1967 Ja 8 Nej 18 Totalt 26 Tabell 59. Arbets- och ekonomiska förhållanden i relation till undersökningsgrupp.
Ej slutat Osäkra Totalt
161 12 32 5 4 21 4 7 21 41 3 20 4 7' 18 17 13 36 5 6 22 10 6 25 10 11 27 9 13 29 10 4 22 6 6 23
13 6 27 12 17 47
25 23 74
* En kvinna i vardera av dessa grupper är hemmafru. * Bland dem som slutat hade samtliga 7 varit frånvarande mindre än en vecka ochi den osäkra gruppen hade 4 av 7 varit frånvarande mindre än en vecka.
använda narkotika har ordnade arbetsför- hållanden. Endast tre av 26 var utan syssel- sättning vid intervjutillfället.
11.11.4 Sociala kontakter
Förut har visats att undersökningspersoner- na ej är socialt isolerade från sina primär- grupper. Vidare har konstaterats att nar- kotikamissbruk eller annat avvikande be- teende i form av mentalsjukdom, alkohol-
missbruk eller kriminalitet är mycket vanligt i intervjupersonernas primärgrupper.
För att se om den omedelbara miljöns beskaffenhet kan vara av betydelse för att vissa personer i detta material har slutat, medan andra har fortsatt att använda nar- kotika, har de tre jämförelsegrupperna ställts i relation till variabler som mäter förekomsten av sociala kontakter i primär- grupper och förekomsten av narkotikamiss- bruk eller annat avvikande beteende i dessa
Tabell 60. Sociala kontakter och undersökningsgrupp.
Slutat
Partner Har partner 22 Ingen partner 4 Kontakt med familj Ja 23 Nej 3 Vänner Ja 22 Nej 4
Totalt 26
Ej slutat Osäkra Totalt 17 14 53 8 9 21 20 22 65 5 l 9 19 19 60 6 4 14 25 23 74
Tabell 6]. Narkotikamissbruk i undersökningsgruppemas primärgrupper.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Partnem Ja 2 (2)1 8 (2) 5 (4) 15 Nej 19 8 9 36 Totalt 21” 162 14 51" Föräldrarna Ja — 2 1 3 Nej 26 23 22 71 Totalt 26 25 23 74 Syskon Ja 1 2 4 7 Nej 21 15 15 51 Totalt 22 17 19 583 Vänner Ja 1 14 10 25 Nej 21 5 9 35 Totalt 22 19 19 60
1 Inom parentes anges det antal partner som har slutat. * Två personer ville ej besvara frågan varför n=51 i stället för 53. 3 15 personer har inga syskon (för resp. grupp 7,4, 4) och en ville ej besvara frågan.
primärgrupper. Resultaten framställs i tabel- i tabell 58 kan således inte anses mäta det lerna 60, 61, 62. egentliga antalet s.k. ensamstående.
Några påtagbara skillnader i fråga om Narkotikamissbruk hos föräldrar eller kontakter i de här tre behandlade primär- syskon är ytterst ovanligt i alla tre under- grupperna förekommer ej. Särskilt bör upp- sökningsgrupperna. Det är fler personer märksammas att det inte föreligger någon i grupperna ej slutat och osäkra som har skillnad att tala om vad gäller förekomst av eller har haft en partner som använder (an- samlevnadspartner. Civilståndsfördelningen vänt) narkotika än bland personer som har
Tabell 62. Annat awikande beteende i primärgrupperna i relation till undersökningsgrupp.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Partner Ja 8 3 4 15 Nej 10 13 6 29 ' Totalt 18 16 10 441 Familj Ja 7 7 15 29 Nej 19 18 8 45 Totalt 26 25 23 74 Vänner Ja 6 1 1 7 24 Nej 16 7 1 1 34 Totalt 22 18 18 581I
1 Det är endast personer som är eller varit gifta/förlovade som denna fråga ställts till, varför n=44. ' Två ville ej besvara frågan.
slutat använda narkotika.1 Högst signifi- kanta skillnader framkommer på samma sätt mellan grupperna vad gäller förekomst av narkotikamissbrukare i vänskapskretsen.2 Återigen bör det påpekas att detta inte är en orsaksanalys. Man kan inte med ledning av dessa resultat uttala sig om huruvida personer som ej har narkotikamissbrukande partner eller vänner har lättare för att sluta använda narkotika än andra. En tänkbar förklaring till de erhållna skillnaderna mel- lan undersökningsgrupperna är att perso- ner som slutat använda narkotika drar sig undan umgänge med andra narkotikamiss- brukare.
Då det gäller avvikande beteende i form av alkoholmissbruk, psykisk sjukdom eller kriminalitet är det endast i vänskapskretsen man kan utläsa någon skillnad mellan grup- perna i samma riktning som i tabell 61. Den är dock ej så markant.3 Personer som slutat använda narkotika har eller har haft äktenskapspartner eller fästmö/ fästman med någon av dessa former av avvikande beteen- de i något större utsträckning än de som ej slutat.4 I fråga om avvikande beteende i familjen kan man ej se någon differens mel- lan dem som slutat och dem som ej slutat, medan den osäkra gruppen skiljer sig signi- fikant i detta avseende från de två nyss- nämnda grupperna.—" Det är i denna grupp som de flesta av dem som vid intervjutill- fället vistades på mentalsjukhus eller fång- vårdsanstalt ingår.
Sammanfattning
Ifråga om förekomst av sociala kontakter i primärgrupper föreligger inte någon skill- nad mellan undersökningsgrupperna. Perso- ner som slutat använda narkotika skiljer sig däremot från övriga vad gäller förekomst av narkotikamissbrukande samlevnadspartner och vänner. Vid intervjutillfället hade inte någon av dem som slutat en partner som an— vände narkotika och endast en hade vänner som gjorde det. Personer som slutat hade också färre vänner med annat avvikande beteende än övriga undersökningspersoner.
Som tidigare visats består materialet främst av personer som missbrukar eller missbrukat centralstimulerande medel, vilka tagits ge- nom intravenös injektion. 17 personer upp- gav emellertid att de främst använde andra preparattyper. Av dessa dominerade morfi- nistema som var 13 personer, vilka alla utom en injicerade. Absolut sett måste det således vara främst personer som missbru- kat centralstimulantia, injicerat i venen, som har slutat använda narkotika. Preparatty- perna skall ändå här sättas i relation till de tre grupperna slutat, ej slutat, osäkra för att se hur proportionerna är inom de olika preparattyperna.
Genom variablerna missbrukstid och an- tal narkotikaintagningar fastställdes narko— tikamissbrukets svårighetsgrad. Materialet indelas därefter i tre grupper:8
Begränsat missbruk: 14 personer Omfattande missbruk: 15 personer Gravt missbruk: 45 personer
Genom det sätt på vilket detta missbruks- mått konstruerats och på grund av en all- män uppfattning om att det är svårt att sluta använda narkotika efter en lång tids missbruk kan man antaga, att det i första hand är personer vars narkotikamissbruk bedömts som »begränsat» och i viss mån även personer som haft ett »omfattande» missbruk som slutat använda narkotika. Dessa två grupper skulle i stort sett kunna motsvara tre missbruksgrupper bland ameri— kanska unga heroinister: tillfällighetsmiss- brukare, personer som sporadiskt missbru- kar narkotika och personer som under en kort tid intensivt ägnar sig åt narkotikabruk. Ungdomar med något av dessa tre miss- bruksmönster skulle i stor utsträckning sluta använda heroin.7 I tabell 63 ställs narko-
1 X2=7,54 (2), X3=5,27 (1); 0,01( P( 0,05. ” X”=21,43 (2), X2=17,36 (1); P( 0.001. ” X'=4,74 (2), 0,05(P( 0,1. ' Ej signifikant skillnad. ** X2=9,49 (2), 0,001( P( 0,01. * Se tabell 30 och kommentarerna därtill.
" Se t. ex. Schasre, -—— The International Jour- nal of the Addictions, 1, (1966), 2, — sid. 23.
righetsgrad. Slutat
Preparat Opiater —— CS 25 Lugn/sömn. 1 Cannabis — Svårighetsgrad Begränsat missbruk 14 Omfattande missbruk 6 Gravt missbruk 6
Totalt 26
tikamissbrukets svårighetsgrad i relation till de tre jämförelsegrupperna.
Av de 26 personer som slutat använda narkotika hade 25 använt centralstimulantia, varav fyra tagit narkotikan oralt. Det är således 44 % av dem som främst använt centralstimulerande medel som slutat. Inte någon från opiatgruppen bedömdes ha slu- tat. I hela undersökningsmaterialet utgjor- de opiatgruppen något mer än en sjättedel. Av gruppen ej slutat utgör de mer än en tredjedel.
Samtliga personer, vars narkotikamiss- bruk bedömts vara begränsat, har slutat an- vända narkotika. Sex av gruppen »omfat— tande missbruk» har också upphört med att bruka narkotika. Dessa resultat överens- stämmer med ovannämnda antagande om att det främst kunde förväntas vara perso- ner med mindre gravt missbruk som slutat. Endast sex av de 45 grava missbrukama hade vid intervjutillfället slutat använda nar- kotika.
Skillnaderna mellan de tre undersöknings- grupperna, antingen alla tre grupperna järn- förts eller gruppen slutat ställts i relation till de två andra grupperna, är signifikanta respektive högst signifikanta vad gäller pre- parattyp och narkotikamissbrukets svårig- hetsgrad.1
Enligt dessa resultat skulle prognosen vara ganska god för intravenösa missbruka- re av centralstimulerande medel, i synner— het då missbruket ej varit alltför omfattan- de.
Ej slutat Osäkra Totalt 9 4 l 3 15 l 7 57
— l 2 1 l 2
_— — 14 4 5 15
21 l 8 45
25 23 74
11.11.6 Anskaffning av narkotika
Av tabell 33 framgick det att 17 personer, 24 %2, huvudsakligen skaffade eller skaffat narkotika genom läkare. Huvudparten, 47 personer, 65 %?, fick köpa av langare. Man kan således antaga att det i samtliga tre grupper måste vara flest personer som skaf- fat narkotika genom langare. På grund av den debatt som förts i massmedia för och emot legal förskrivning av narkotika, har det, främst av kuriositetsskäl, undersökts om några av dem som fått narkotika ge- nom läkare har slutat använda narkotika. Bearbetning av hur narkotika anskaffats i de tre grupperna har också gjorts på grund av det resultat som framkom i tabell 27. Det visade sig där att hälften av intervju- personerna angav orsaken till att de använt ett visst medel mest var att det var lättast åtkomligt. Detta gällde i synnerhet perso- ner som främst missbrukat centralstimu- lantia.
Inte någon av dem som slutat använda narkotika har fått sådan legalt. 10 av dem som ej slutat får narkotika genom läkare och 7 i den osäkra gruppen har varit legala. I samtliga grupper är det flest personer som skaffat genom langare.
I undersökningsmaterialet ingick 15 per- soner som varit patienter vid dr Åhströms försöksverksamhet samt en som varit s. k.
1 CS-annat: X”=9,60 (2), 0,001(P( 0,01; X3=6,70 (1), 0,001(P(0,01. Svårighetsgrad (Slutat—övriga): x==35,39 (2) P( 0,001. 2 n = 72
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Langare 19 14 1 3 46 Läkare — 5 7 12 Kamrater 4 _ 1 5 Läkare+langare — 5 — 5 Andra komb./annat 2 -— 2 4 Totalt 25 24 23 721
1 En person som ej har slutat ville ej svara och en person som endast tagit narkotika en gång har ej tillfrågats, varför n=72.
satellitpatient där. Vid intervjutillfället fick sju av dessa narkotika legalt vid special- polikliniken vid Rålambshovs sjukhus och två fick av andra läkare. En person, som fortfarande använde narkotika, köpte av langare. De återstående sex personerna be- dömdes som osäkra. En av dessa hade un- der de senaste 30 dagarna före intervjun fått metadon under en avvänjningskur på sjukhus.
Två personer som ej varit patienter hos dr Åhström sade sig få narkotika genom läkare. En av dem vistades vid intervjutill- fället på sjukhus och fick där metadon. När han en kort tid före intervjun hade varit utskriven från sjukhuset, hade han missbrukat narkotika mycket. Han tillhör gruppen ej slutat. Den andra fick hibernal av läkare och har bedömts som osäker.
Det föreligger en klar skillnad mellan dem som slutat och de två andra grupperna vad gäller förekomst av legala missbrukare.1 Det vore emellertid förhastat att av detta resultat dra slutsatsen att det skulle vara den legala narkotikatilldelningen i sig själv som orsakar denna skillnad. Med anledning av att det är personer som missbrukat cen- tralstimulerande medel i mindre omfattning som slutat, är det troligt att det är de ha- komliggande variablerna preparattyp och svårighetsgrad som kan förklara denna skill- nad mellan dem som slutat och övriga grup- per. Bland dem som fått narkotika legalt var det endast fyra som mest missbrukat centralstimulerande medel. Resten var opiat- missbrukare. Det har i tabell 40 visats att alla opiatmissbrukare utom en har bedömts som grava missbrukare. Dock måste man
efter denna förklaring av resultatet i tabell 64 vara öppen för frågan om de legala narkotikamissbrukarna fått narkotika av lä- kare på grund av sin svåra narkomani eller om de blivit svåra narkotikamissbrukare på grund av att de fått narkotika legalt.2
11.11.7 Attityder till narkotika
Att de personer som redan slutat haft en negativ grundinställning till sitt narkotika- missbruk kan man förutsätta. Enligt social- psykologiska teorier strävar nämligen varje individ efter ett organiserat system av inte- grerade attityder samt att hålla detta system intakt. De attityder som gjort personerna benägna att använda narkotika skulle så- ledes ha stått i strid med det samlade attitydsystemet och narkotikamissbruket rubbat jämvikten i beteendemönstret. Av denna anledning skulle dessa personer ha varit motiverade till att sluta använda nar- kotika. I enlighet med detta resonemang skulle därför undersökningsgrupperna skilja sig åt ifråga om attityder till narkotika. Här har försök gjorts att undersöka om så är fallet. Som tidigare nämnts i motsvaran- de deskriptiva avsnitt har ingen attityd- undersökning i vedertagen bemärkelse ut- förts. Det har endast ställts vissa frågor som avsett att mäta inställningen till narkotika- missbruket samt till hur detta har påverkat vissa funktioner och tillstånd.
1 X”=9,92 (l), 0,001(P(0,01. X2=12,66 (2), 0,001(P( 0,01. ” Denna fråga penetreras iJakob Lindbergs undersökningsrapport angående försöksverk- samheten med legal förskrivning, SOU 1969: 53, sid. 345.
Tabell 65. Inställning till att sluta använda narkotika i grupperna ej slutat och osäkra.
Ej slutat Osäkra Totalt
Vill sluta 161 20' 36 Vill ej sluta 7 1 8 Vet ej, annat 2 2 4
Totalt 25 23 48
1 En vill sluta om det inte skulle förorsaka något besvär. ” Två vill sluta om det inte skulle förorsaka något besvär, och åtta anser sig redan ha slutat.
Redan det faktum att 35 % av undersök- ningsmaterialet har slutat använda narko- tika skulle motsäga den vanliga uppfatt- ningen att narkotikamissbrukare i allmänhet saknar motivation för att botas från sitt narkotikaberoende. För att undersöka hur motivationen till att sluta var hos de perso- ner som vid intervjutillfället fortfarande an- vände narkotika eller som bedömdes som s.k. »osäkra fall», tillfrågades dessa om de ville sluta använda narkotika och varför de i så fall ville sluta. Personer som hade slutat tillfrågades om varför de hade slutat. Tabellema 65 och 66 visar resultaten.
Det är tydligt att de flesta personerna vill sluta använda narkotika, även om man här måste ta hänsyn till en allmän tendens hos intervjupersoner att svara så att svaret skall tillfredsställa intervjuaren. Endast åtta personer av 48, en sjättedel, har uppgivit att de ej vill sluta använda narkotika. Då
Tabell 66. Orsaker till att man har slutat/vill sluta.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt
Vill ej sluta,
annat 2 10 3 15 Hälsoskäl 12 1 4 17 Soc. + / ekon.
skäl1 8 10 1 1 29 Rädd bli nar-
koman, menings-
löst, dyl. 4 4 5 13
Totalt 26 25 23 74
1 Denna kategori inbegriper också skäl som syftar på förhållande till samlevnadspartnar eller familj samt rädsla för samhälleliga mgripanden.
det gäller orsakerna till att de vill sluta eller har slutat använda narkotika är hälso- skäl dominerande för dem som redan slutat till skillnad från de andra grupperna. Tre av de fyra i gruppen osäkra, som angett hälso- skäl, anser sig ha slutat. Dessa resultat skulle tyda på att det inte föreligger några avgö- rande skillnader vad gäller motivation till att sluta med narkotikamissbruk mellan dem som slutat och de andra undersökningsper- sonerna. En faktisk händelse, försämrat hälsotillstånd, tycks ha haft betydelse för att intervjupersonerna bestämt sig för att sluta använda narkotika.
I den osäkra gruppen försökte de flesta, mer eller mindre frivilligt, vänja sig av med sina narkotikaintagningar vid intervjutill- fället. Av dem som fortfarande regelbundet använde narkotiska preparat hade nio per- soner vid ett eller flera tillfällen försökt sluta.
Som framgick i motsvarande kapitel i den deskriptiva delen tillfrågades samtliga intervjupersoner om de vid något tillfälle sökt hjälp av någon läkare, vid någon social institution eller av någon annan person för att försöka sluta med narkotikan. Svaren har jämförts efter undersökningsgrupp i ta- bell 67.
Det är något färre personer bland dem som slutat än i de två andra grupperna som sökt hjälp för att bli botade från nar- kotikamissbruket. Dock föreligger ingen skillnad av betydelse mellan grupperna.
Tabell 68 visar vilken typ av vård inter- vjupersonerna i de tre grupperna erhöll.
Sex personer hade ej sökt läkare. Endast en person i gruppen slutat blev föremål för sluten psykiatrisk vård. Motsvarande antal bland de övriga intervjupersonerna är 12.1
Dessa två tabeller visar att de personer som slutat ej har gjort det på grund av att de varit mer benägna att söka hjälp eller att de erhållit psykiatrisk vård i större ut- sträckning än övriga intervjupersoner.
Det har tidigare visats att betydligt fler av intervjupersonerna har en negativ än en positiv inställning till narkotikans inverkan
1 Sluten — öppen psykiatrisk vård: Fischers sannolikhet=0,0549 > 0,05 (5 %)
Slutat
Sökt hjälp 9 Ej sökt hjälp 17 Tabell 67. Personer som sökt hjälp efter undersökningsgrupp.
Ej slutat Osäkra Totalt
13 12 11 40
Totalt 26
1 Varav 28 hos läkare.
på vissa väsentliga tillstånd och funktioner.? Det är således ett resultat som överensstäm- mer med vad som framkommit i detta av- snitt angående intervjupersonernas attityder till att sluta med sitt narkotikamissbruk. Man skulle kunna antaga, att de personer som slutat skiljer sig från övriga då det gäl- ler mer specifika attityder till narkotika. Denna grupp borde vara mer negativ i sina bedömningar. Deras attityder till narkotika i olika sammanhang skulle således ej strida mot deras allmänna negativa attityd till nar- kotikamissbruk. Personer som ej slutat kan däremot tänkas ha positiva attityder till nar- kotika i vissa sammanhang, vilket således skulle betyda att dessa attityder ej är in- tegrerade i deras allmänna inställning att de vill sluta använda narkotika. Denna brist på enhetlighet i attityderna skulle kunna vara av betydelse för att de inte har slutat använda narkotika. Tabell 69 skall visa om detta resonemang har giltighet.
Vad gäller attityder till narkotikaanvänd- nings inverkan på arbetsförmåga, psykiska besvär och somatiskt hälsotillstånd förelig- ger ingen skillnad mellan personer som slu- tat och övriga. Ifråga om inverkan på in- tervjupersonernas personlighet och utform- ningen av deras tillvaro finns däremot skill- nader att ta fasta på. Personer som slutat är mindre negativa och ger oftare indiffe- renta svar än övriga intervjupersoner.3 Det-
25
ta har förmodligen sin förklaring i att mångå av dem som slutat har använt narkotika så' kort tid att de ej kunnat iakttaga någon för- ändring i personlighet eller miljö på grund av narkotikamissbruket.
Som tidigare visats är det få personer som anser att narkotikan har haft en posi- tiv inverkan på de områden som här under- sökts.
Sammanfattning
Efter denna ytliga undersökning av intervju- personernas motivation till att sluta använ— da narkotika och deras åsikter om narkoti- kans inverkan på arbetsförmåga, psykiska besvär, somatiskt hälsotillstånd, personlighet och tillvaron har det inte framkommit någ- ra skillnader mellan undersökningsgrupper- na, som skulle tyda på att personer som slu- tat använda narkotika skulle ha andra atti- tyder till narkotika än personer som ej slu- tat. Det måste således vara andra faktorer än skillnader i attityder till narkotika och motivation till att sluta som varit avgöran- de för att vissa personer upphört med sitt narkotikamissbruk medan andra fortsatt. Det är känt att det är svårt att utifrån personers attityder till ett fenomen, som är accepterat i en viss grupp, förutsäga deras
* Se tabell 40 och 41. ” Personlighet: X”=5,31 (2), 0,05(P( 0,1. Tillvaron: X3=8,09 (1), 0,01(P( 0,05.
Tabell 68. Antal personer i de tre undersökningsgrupperna som fick olika typer av vård för att sluta med narkotikamissbruket.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Öppen psyk. vård 6 3 6 15 Sluten psyk. vård 1 4 2 7 Både öppen och sluten vård —- 3 3 6 Annat 2 3 1 6 Totalt 9 13 12 34
Tabell 69. Åsikter i grupperna slutat, ej slutat, osäkra om narkotikans inverkan på olika funk- tioner och tillstånd.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Arbetsförmåga Indifi'erenta 7 7 6 20 Positiva 3 7 3 13 Negativa 15 1 1 14 40 Totalt 251 25 23 731 Psykiska besvär Indili'erenta ] 21 7' 71 26 Positiva 2 7 3 12 Negativa 11 10 13 34 Totalt 251 245 23 725 Somatiskt tillstånd Indifferenta 16 12 9 37 Positiva — l -— 1 Negativa 9 12 14 35 Totalt 251 25 23 731 Personligheten Inditferenta 14 8 6 28 Positiva 5 6 6 17 Negativa 6 11 11 28 Totalt 251 25 23 731 Tillvaron Indifferenta 15 9 7 31 Positiva 3 — 2 5 Negativa 7 16 14 37 Totalt 251 25 25 731 1 En person som endast tagit narkotika en gång har ej tillfrågats. 1 En person har uppgett att han aldrig haft psykiska besvär. 1 Fyra har uppgett att de aldrig haft psykiska besvär. ' Två har uppgett att de aldrig haft psykiska besvär. 5 En ville inte besvara frågan.
beteende i detta avseende.1 I detta fall är det alltså frågan om fenomenet narkotikamiss- bruk och gruppen narkotikamissbrukare. Om en narkotikamissbrukare har negativ attityd till narkotika, kan man därför inte förutsätta att han skall sluta använda nar- kotika.
1 1.118 Hälsotillstånd
Frågeställningen i detta avsnitt är om per- soner som slutat använda narkotika under uppföljningstiden skiljer sig från övriga ifrå— ga om hälsotillståndet under denna tid, om upphörande av narkotikamissbruk åstad- kommer en förändring i hälsotillståndet samt om det föreligger en skillnad i fråga
om psykiskt hälsotillstånd mellan personer som slutat använda narkotika och de övriga undersökningspersonerna.
Några data om det faktiska hälsotillstån- det vid intervjutillfället har, som tidigare nämnts, ej sammanställts. Här skall därför endast data från de allmänna försäkrings- kassorna och intervjun behandlas.
Tabell 70 och 71 visar relationerna mel- lan jämförelsegrupperna och sjukdomskate— gori samt den sammanlagda sjukskrivnings- tiden för tre år efter utskrivningen från Roslagstulls sjukhus.2
Några nämnvärda skillnader mellan jäm- förelsegrupperna föreligger ej vare sig i frå-
1 Se t. ex. Allardt et al., 1967, sid. 260—261. 1 Se avsnitt 7.4.
...... .... ...... ..-_____..._._.._..
Tabell 70. Psykiska/somatiska sjukdomsdiagnoser under tiden 1964—1967 i relation till under- sökningsgrupp.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt
Ej sjukskriven 1 1 — 2 Ej sjukskriven sedan gulsoten —- 1 2 3 End. som sjd. 13 7 5 25 End. psyk. sjd. — l l 2 Både som. och psyk. sjd. 12 15 15 42
Totalt 26 25 23 74
ga om psykiska respektive somatiska sjuk- domar eller sjukskrivningstid. Det finns emellertid en tendens till skillnad mellan de personer som slutat och de övriga i båda ta— bellerna. Fler personer i gruppen slutat har varit sjukskrivna för endast somatiska åkom- mor än i de två andra grupperna. Och fler personer i den förstnämnda gruppen har varit sjukskrivna kortare tid under den un- dersökta tidsperioden än vad som "är fallet för personer som tillhör grupperna ej slutat eller osäkra.
I intervjun uppgav 49 personer att de sökt läkare för psykiska besvär under upp- följningstiden. Av dessa var det dock sju personer som sade sig ej ha kontaktat psy- kiater på grund av psykiska besvär utan en- dast för att få narkotika legalt. De flesta av
dessa sju personer företedde vid intervjun påtagliga psykiska störningar, varför de i tabell 72 ej frånräknats.
Hälften av dem som slutat har sökt lä- kare för nervösa besvär under uppföljnings- tiden. I grupperna ej slutat och osäkra sam- mantagna är andelen tre fjärdedelar. Skill- naden mellan dem som slutat och övriga är således ganska framträdande1 och stöder den tendens som framkom i tabell 70.
Av de personer som förts till gruppen slutat är det sex personer som slutat an- vända narkotika först 1967. Dock har det endast gällt mycket kort tid i början av året som missbruk i dessa fall ägt rum. Någon korrigering för dessa fall har därför inte
1 X3=3,66 (1), 0,05( P( 0,1.
Tabell 7]. Sammanlagd Sjukskrivningstid under tiden 1964—1967 i relation till undersöknings- SHIPP- Slutat Ej slutat Osäkra Totalt
Ej sjukskriven 1 1 -— 2 5 2 mån. 8 7 7 22 3—6 mån. 11 8 6 25 7—12 mån 4 3 6 13 13—24 mån 2 5 4 11 2—3 år — 1 — 1
Totalt 26 25 23 74
Tabell 72. Antal personer som sökt läkare för psykiska besvär under uppföljningstiden i relation till undersökningsgrupp.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Ja 13 20 16 49 Nej 13 5 7 25 Totalt 26 25 23 74
Tabell 7.3. Psykiska/somatiska sjukdomsdiagnoser under tiden den 1/1—1/7 1967 i relation till
undersökningsgrupp. Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Ej sjukskriven 12 14 14 40 Endast som. sjd. 8 5 2 15 Endast psyk. sjd. 1 3 5 9 Både som. och psyk. sjd. 5 3 2 10 Totalt 26 25 23 74
gjorts i den bearbetning, vars resultat fram- ställs i tabellerna 73 och 74 och som under- söker om jämförelsegrupperna skiljer sig åt ifråga om sjukdomstyp, somatisk eller psy- kisk, och Sjukskrivningstid under det första halvåret 1967.
Enligt tabellerna 73 och 74 finns det inte heller någon skillnad mellan personer som slutat och personer som fortfarande använ— der narkotika i fråga om sjukskrivning un- der första halvåret 1967. Resultatet i tabell 73 och 74 kan dock tänkas ha påverkats av att det var mycket färre individer som hade arbete vid intervjutillfället i grupper- na ej slutat och osäkra än i gruppen slutat. Det är troligt att personer utan arbete ej har samma benägenhet att sjukskriva sig vid sjukdom som de som har arbete. Man bör alltså vara försiktig med att tolka resulta- ten i dessa tabeller så att upphörande av narkotikamissbruk ej skulle ha någon in- verkan på hälsotillståndet.
Att narkotikamissbruket i många fall har påverkat det psykiska hälsotillståndet i ne- gativ riktning har verifierats dels av inter- vjupersonerna själva och dels vid bearbet- ning av Sjukskrivningsdata i fråga om fö- rekomst av psykiska sjukdomsdiagnoser fö- re och efter narkotikamissbrukets början.1
Här skall materialet bearbetas för att se om undersökningsgrupperna skiljer sig åt dels i fråga om förekomst av psykiska be- svär enligt uppgifter i intervjun och an- teckningar i försäkringskassornas register och dels om det föreligger någon skillnad mellan grupperna vad gäller tidpunkten för uppkomsten av de psykiska besvären avseen- de tiden före respektive efter narkotikamiss- brukets början. Slutligen skall också en jäm- förelse göras mellan grupperna för situatio- nen under 1967 .
Generell förekomst av psykiska besvär i de tre jämförelsegrupperna redovisas i ta- bell 75 och 76. Den förstnämnda gäller uppgifter om sjukskrivning på grund av psykisk sjukdom och den andra är intervju- personernas egna uppgifter om psykiska be- svär i intervjun.
Enligt försäkringskassornas register är det något fler personer i de två grupperna ej slutat och osäkra som varit psykiskt sjuka än i den grupp som slutat.2 I tabell 76 fram- träder däremot inga skillnader att tala om.
Då detta undersökningsmaterial huvud- sakligen består av missbrukare av central-
1 Se tabellerna 19 och 40 samt avsnitt 7.4. 2 x==4,79 (2), 0,05(P( 0,1. X2=3,63 (1), 0,05( P( 0,1.
Tabell 74. Sammanlagd Sjukskrivningstid under tiden den 1/1—1/7 1967 i relation till under-
sökningsgrupp. Slutat
Ej sjukskriven 12 1—7 dagar 4 1—4 veckor 3 1—2 mån. 5 3—4 mån. __ 5—6 mån. 2
Totalt 26
Ej slutat Osäkra Totalt 14 14 40 2 -— 6 3 2 8 3 2 10 2 3 5 1 2 5 25 23 74
Tabell 75. Sjukskrivning för psykisk sjukdom i relation till undersökningsgrupp.
Slutat
15 11
Totalt 26
stimulerande medel, skulle man kunna tän- ka sig att man i stort sett kan bortse från det fysiska beroendet som en orsak till fort- satt narkotikamissbruk. I stället kan man antaga, att psykologiska faktorer har stor betydelse för om en person lyckas sluta an- vända narkotika eller ej. I tabellerna 70, 72, 73, 75 och 76 har visats att någon vä— sentlig skillnad mellan grupperna ej före- ligger i fråga om förekomst av psykiska besvär. Dessa tabeller skildrar emellertid inte om personerna hade psykiska besvär, innan de började använda narkotika. Man skulle kunna vänta sig att personer som haft psykiska besvär före narkotikamissbrukets början fortsätter att använda narkotika i större utsträckning än personer för vilka psykiska besvär ej varit en primär faktor. Vidare skulle man i konsekvens härmed tro, att personer som kommit till rätta med sitt narkotikamissbruk ej längre skulle ha psy- kiska besvär i samma omfattning som per- soner som fortfarande använder narkotika eller i synnerhet som personer vilka försöker sluta använda narkotika. Om dessa båda antaganden får stöd i detta material under- söks i tabellerna 77 och 78, vars data inter- vjupersonerna själva lämnat i intervjun. Det är fler personer bland dem som slu-
Ej slutat Osäkra Totalt
19 4
23
20 5
25
tat än bland de övriga undersökningsper- sonerna som haft psykiska besvär före nar- kotikadebuten.l Detta resultat skulle såle- des strida mot antagandet att personer som haft psykiska besvär, innan de började an- vända narkotika, skulle ha svårare för att sluta använda narkotika än personer som ej haft dylika besvär före narkotikamissbrukets början.
I tabell 78 anges inom parentes antalet personer efter korrigering för dem som varit sjukskrivna för psykiska besvär under 1967 eller som vid intervjutillfället gick hos psy- kiater. Denna tabell uppvisar ett resultat som helt går i linje med antagandet att per- soner som slutat använda narkotika ej läng- re har psykiska besvär i samma omfattning som personer som ej lyckats sluta. Skillna- derna mellan grupperna är signifikanta både när man jämför de tre grupperna sinsemel- lan och då man jämför gruppen slutat med de två andra grupperna sammanslagna. Skill- naderna kvarstår också oförändrade då man korrigerar siffrorna efter uppgifterna om sjukskrivning för psykisk sjukdom.2 Detta resultat skulle således strida mot det som
1 X”=4,36 (1) 0,01 (P( 0,05. * Sannolikheten är i samtliga fall vid X”— prövning mindre än 1 %.
Tabell 76. Psykiska besvär i relation till undersökningsgrupp.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Inga besvär 4 11 22 7 Besvär, ej sökt läkare 5 5 6 16 Sökt läkare, ej sjukhusvård 8 8 4 20 Vårdats på psyk. klin.] mentalsjh. 9 11 11 31 Totalt 26 25 23 74
1 Denne person har aldrig varit sjukskriven för psykisk sjukdom. Vid intervjun gav han ett in- tryck av att vara psykiskt sjuk med tydliga förföljelseidéer och hallucinationer. Han erhåller nar- kotika legalt av psykiater. 2 En av dessa personer har varit sjukskriven för psykisk sjukdom.
Tabell 77. Debut av psykiska besvär före eller efter narkotikamissbrukets början i relation till undersökningsgrupp.
_____________________—_—_-——————————_
Börjat före narkotikadebuten 16 Börjat efter narkotikadebuten 6
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt _________________..________—_ 1 1 8 3 5 1 3 1 3 32 24 21 67 Totalt 22
framkom vid undersökningen av sjukskriv- ningsdata för första halvåret 1967. Med be- aktande av de felkällor man måste räkna med för data från allmänna försäkringskas- sor är det troligt att intervjupersonernas upp- gifter är mer reliabla än registerdata.1
Sammanfattning
Det föreligger ej några skillnader mellan personer som slutat och övriga i fråga om sjukskrivning under uppföljningstiden. Om upphörandet av narkotikamissbruket åstad- kommit en förändring i hälsotillståndet ge- nerellt går ej att uttala sig om. Man torde dock kunna konstatera, att det i fråga om psykiskt hälsotillstånd inträtt en förbättring för dem som slutat använda narkotika. Ge- nerellt sett föreligger dock ingen skillnad av betydelse i fråga om förekomst av psy— kiska besvär mellan de tre undersöknings- grupperna. Narkotikamissbruket tycks ej ha påverkat de nervösa besvären i så hög grad hos dem som slutat använda narkotika som hos övriga intervjupersoner. Detta kan bero på att de som slutat i allmänhet missbrukat narkotika i mindre omfattning och under kortare tid än de som ej slutat.
1 1.1 1.9 Alkoholbruk
Tidigare har konstaterats att ca tre fjärde- delar av undersökningsmaterialet har någon form av nykterhetsanmärkning i nykter- hetsnämndsregister eller i kontrollstyrelsens
straffregister. Vilken betydelse eller inver- kan narkotikamissbruket haft härför kunde däremot inte fastslås vid bearbetningen av data från ovan nämnda register. Enligt in- tervjupersonernas egna uppgifter har två tredjedelar minskat sin alkoholkonsumtion, vilket i mer än hälften av fallen skulle ha berott på att de i stället använder narko- tika.
Det antas av alkohol- och narkotikafors- kare att det i stort sett är samma faktorer som disponerar för alkohol- respektive nar- kotikamissbruk. Detta lär emellertid i förs- ta hand gälla barbiturat- och opiatmissbru- kare.2 Några undersökningar som gäller korrelationen mellan missbruk av central- stimulantia och missbruk av alkohol är ej kända. Om man förutsätter, att missbruka— re av centralstimulerande medel ej skiljer sig från andra missbrukare i fråga om dis- ponerande faktorer, skulle man kunna an- taga, att personer som ej har eller har haft alkoholproblem skulle ha lättare för att slu- ta använda narkotika än personer med dy- lika problem. Berusningsbenägenheten skulle således ej vara lika utpräglad bland dem som slutat använda narkotika som bland dem som ej slutat. Med de data som finns tillgängliga kan detta antagande endast prö- vas på ett ytligt sätt genom att jämföra förekomsten av nykterhetsanmärkningar i de tre undersökningsgrupperna. Då alla utom tre av dem, som förekommer i kontroll-
1 Se reservationerna under tabellerna 73 och 74. ” Kolb, 1962, sid. 43. Retterstöl, 1967, sid.79.
Tabell 78. Läkarbesök under 1967 för psykiska besvär i relation till undersökningsgrupp.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt
Sökt 1967 5 13 (16) 12 (13) 30 (34) Ej sökt 1967 12 6 (5) 3 21 (20) Totalt 17 19 (21) 15 (16) 51 (54)
Tabell 79. Nykterhetsnämndskontakter i de tre undersökningsgrupperna.
___—___—
Slutat
_m—
Ej slutat Osäkra
Ej känd i Nu 5 9 6 20 Känd av Nu 14 3 9 26 Undersökning l 7 7 15 Åtgärder 6 6 1 13
Totalt 26 25 23 74
styrelsens straffregister, också förekommer i något nykterhetsnämndsregister, har det ansetts tillfyllest att jämföra undersöknings- grupperna vad gäller kontakter med nykter- hetsnämnd.
Något stöd för ovannämnda antagande, att personer som inte har haft alkoholpro- blem skulle ha slutat i större utsträckning än personer med alkoholproblem ger inte tabell 79. Det är tvärtom något fler bland dem som ej slutat som ej är kända av någon nykterhetsnämnd. Samtliga dessa nio personer är, som tidigare nämnts, opiat- missbrukare.1
Då det ej föreligger någon direkt skill- nad i fråga om förekomsten av nykterhets- nämndsåtgärder eller -anteckningar mellan dem som slutat och övriga intervjuperso- ner, skulle man kunna antaga, att personer som slutat använda narkotika i stället bör- jat använda mer alkohol. Detta skall under- sökas dels genom förekomst av anteckning- ar i nykterhetsnämndsregister och kontroll- styrelsens straffregister under första halvåret 19672 och dels genom intervjusvaren vad gäller alkoholvanor och deras eventuella förändring.
I fråga om nykterhetsanmärkningar finns ej heller för den sista tiden någon skillnad mellan grupperna.
Tabellema 81 och 82 visar ett mera
frekvent respektive ökat alkoholbruk bland de personer som slutat använda narkotika än bland övriga undersökningspersoner-"3. Fler personer bland dem som ej slutat med narkotika än bland övriga använder ej al- kohol4.
Sammanfattning
Efter denna summariska undersökning av de tre undersökningsgruppernas alkohol- situation kan konstateras att några skillna— der ej föreligger mellan personer som slutat använda narkotika och övriga i fråga om nykterhetsanmärkningar, vare sig generellt eller sista tiden. Enligt intervjupersonernas egna uppgifter om sina alkoholvanor före- ligger det emellertid ett negativt samband mellan alkohol- och narkotikabruk. Upp— hörande av narkotikamissbruk skulle med- föra ökat alkoholbruk enligt denna bear— betning.
Det nämnda antagandet, att personer som lyckats sluta med narkotika skulle vara mindre berusningsbenägna än narkotika—
1 Se tabell 51. * Angående invändningar mot valet av tids- period se avsnitt 8 »Hälsotillstånd» ” Tabell 81: X9=ll,79 (6), 0,05( P( 0,1. X'=8,62 (3), 0,01 ( P( 0,05.
Tabell 82: X2= 10,87 (2), 0,001( P( 0,01. X”=12,00 (4) 0,01( P( 0,05.
' Fischers sannol.=0,0250( 0,05 (5 %).
Tabell 80. Förekomst av nykterhetsanmärkningar under tiden den 1/1—1/7 1967 i de tre under-
sökningsgruppema. Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Anteckn. 1967 4 2 2 8 Ejuanteckn. 1967 22 23 21 66 Totalt 26 25 23 74 SOU 1969: 53 337
Tabell 8]. Alkoholbruksfrekvens i de tre undersökningsgrupperna. ________________——_—————_——
Slutat
Använder ej —
Ej slutat Osäkra Totalt
6 2 8 5 ] g/mån. 6 9 8 23 2—4 ggr/mån. 13 8 10 31 > 1 g/veckan 7 2 3 12 Totalt 26 25 23 74 _—________________——————
missbrukare som ej slutat, finner inte stöd i detta material.
11.11.10 Kriminalitet
Bearbetningen av registerdata i DEL I vi- sade att nästan samtliga individer i under- sökningsmaterialet var registrerade för kri- minella handlingar. Generellt kan man där— för antaga att majoriteten i de tre undersök- ningsgrupperna har klassats som kriminella.
Det gick ej att fastställa huruvida det i allmänhet var kriminaliteten som föregått narkotikamissbruket eller tvärtom. Man kan ej heller uttala sig om huruvida någon annan typ av samband föreligger mellan de två fenomenen, utan endast att undersöknings- personerna uppvisat båda typerna av be- teenden. Med ledning av de tidigare presen- terade resultaten kan man således inte ut- forma några hypoteser om eventuella skill- nader mellan undersökningsgruppema i frå- ga om kriminalitetsregistreringar.
Här nedan jämförs grupperna dels i fråga om förekomst av kriminalitetsregistreringar generellt och dels för 1967. Det sistnämnda för att se om upphörandet av narkotikamiss- bruket har medfört nedgång i kriminalite- ten. På ett ofullständigt och indirekt sätt prövas därmed narkotikamissbrukets inver-
kan på kriminaliteten.
Det föreligger enligt tabell 83 inte någon skillnad mellan undersökningsgrup- perna i fråga om antalet personer som klassats som kriminella. Det finns dock färre personer i krirninalregistret bland dem som slutat använda narkotika än i de två andra gruppernal. De personer som slutat använ- da narkotika är således mindre kriminellt belastade än de övriga..
Det framgår av tabell 84 att personer som slutat använda narkotika har blivit mindre registrerade för brottslighet under 1967 än övriga undersökningspersonerZ. Teorin om att kriminalitet är en av nar- kotikamissbrukets konsekvenser får således stöd i detta resultat. Då man slutat med narkotika har man i allmänhet slutat att begå kriminella handlingar. Som nämndes i aVSnitt 7.1.4 i DEL I bör man emellertid vara ytterst försiktig med att dra några kausala slutsatser av dessa resultat. Bakom- liggande eller mellankommande variabler har ej kontrollerats.
Vid undersökning av kriminalitetsanmärk- ningar före respektive efter narkotikadebu- ten framkom inga skillnader mellan grup- perna.
1 Fischers sannolikhet=0,042( 0,05 (5 %). : x===6,29 (1), 0,01(P(0,05.
Tabell 82. Alkoholvanornas förändring i de tre undersökningsgrupperna.
_____________—_———_—-
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Oförändrat 3 51 7 ] 5l Minskat 15 18 16 49 Ökat 8 2 — 10 Totalt 26 25 23 74 ' Varav två aldrig använt alkohol. 338 SOU 1969: 53
Slutat
Ingen krim. 3 End. polisreg. 1 Åtgärd av bvn en]. 55 22/25 4 Krim.reg. 18
Antal domar Ingen dom 8 1—2 domar 10 3—4 domar 4 5 el. fier domar 4 Pdföljdstyper Inget straff 8 Kriminalvård i frihet/ssk vård 5 Frihetsstralf 13 Totalt 26 Sammanfattning
Denna ytliga jämförelse mellan registrerad brottslighet hos de personer som slutat an- vända narkotika och övriga intervjuperso- ner har visat att det förmodligen inte fun- nits någon skillnad mellan grupperna från början. Det är dock färre personer bland dem som slutat som förekommer i krimi- nalregister än bland de andra undersök— ningspersonerna. Upphörandet av narkoti- kamissbruket har medfört en minskning i kriminalitetsregistreringen.
1 1.12 Efterundersökning i mars 1969
I mars 1969 företogs en summarisk efter- undersökning för att pröva validiteten i un- dersökningsresultaten vad gäller fördelning- en på grupperna ”slutat”, ”ej slutat” och ”osäkra”. Kriterierna för denna klassifi— cering var, som tidigare nämnts, ej valda Tabell 83. Kriminalitet i de tre grupperna slutat, ej slutat, osäkra.
Ej slutat Osäkra Totalt 1 1 5 2 1 4
— 1 5
22 20 60 3 3 14 8 8 26 6 6 16 8 6 18 3 3 14 9 5 19 1 3 1 5 41
25 23 74
utifrån någon speciell teori eller med stöd av tidigare empiriska undersökningar.
Då intervjuundersökningen pågick under tiden den 4/ 9 1967—1/2 1968, varierade uppföljningstiden vid denna efterundersök- ning från 13 till 18 månader.
Upplysningar om intervjupersonernas narkotikasituation införskaffades på följande sätt:
Antal personer
Telefonkontakt 29 Personligt sammanträffande 6 Telefonkontakt med anhöriga 7 Telefonkontakt med myndig- heter 14 Intervjuundersökningen av f. d. »legala» narkotikamissbru- kare1 12 Uppgift saknas 6 Totalt 74
1 Jakob Lindberg: SOU 1969:53.
Tabell 84. Anteckningar i krirninalregistret eller kriminalpolisens i Stockholm register under 1967 i relation till undersökningsgruppl.
Slutat Ej slutat Osäkra Totalt Ej i ngt reg. 19 10 9 38 End. i pol. reg. 3 3 4 10 End. krim.reg. 4 2 6 12 Båda reg. — 10 4 14 Totalt 26 25 23 74
___—___—
1 För polisregistret finns dock bara anteckningar till den 1/ 10 1967.
Tabell 85. Fördelningen på de tre grupperna »slutat», »ej slutat», »osäkra» vid intervju- tillfället och i mars 1969.
___—______—_————-—————_——
Intervjutillfället Mars 1969 Slutat Ej slutat Osäkra Totalt ___—”___— Slutat 21 — 10 31 Ej slutat 1 18 5 24 Osäkra l 4 6 11 Totalt 23 22 21 66
Undersökningspersonerna indelades i grupperna ”slutat”, "ej slutat”, och ”osäk- ra" efter samma kriterier som användes vid intervjuundersökningen.1 Dock har samtliga personer som i mars 1969 vistades på anstalt bedömts som "ej slutat” om de knarkat före intagningen eller under per- mission vid något tillfälle sedan intervjun gjordes. Fem personer har på detta sätt klassats som ”ej slutat” på grund av att det ej är känt om de använder narkotika på anstalten eller hur lång tid som för- flutit sedan de använde narkotika. I ett fall antog en skyddskonsulent att en per- son ej använt narkotika vare sig under anstaltstiden eller efter frigivningen. Denne person har bedömts som ”osäker", då han varit frigiven endast en kort tid. '
I tabell 85 har undersökningsresultaten vid intervjuundersökningen och vid efter- undersökningen satts i relation till varandra.
Bortfallet, sex personer, fördelar sig lika på de tre grupperna vid intervjutillfället. En person hade avlidit genom olyckshän- delse och en vårdas sedan ett år på sjuk- hus efter en bilolycka. Den förstnämnde
hade 1967 klassificerats som »slutat» och den andre personen som »ej slutat». Det totala antalet för vilket jämförelse kan gö- ras vid de två undersökningstillfällena är således 66. På grund av vad tabellen i övrigt visar finns det ingen anledning att antaga att detta bortfall snedvrider resul— tatet, åtminstone inte i positiv riktning. Det föreligger ett högst signifikant samband mellan fördelningen på grupperna »slutat» och »ej slutat» vid de två undersöknings- tillfällena.2 I den »osäkra» gruppen har dock en icke oväsentlig förändring skett. Denna grupp visar en positiv utveckling. Tio av dessa personer, nästan hälften, har vid efterundersökningen 1969 slutat använ- da narkotika, medan fem bedömts som »ej slutat». Sex är fortfarande »osäkra». Kriterierna har således visat sig vara användbara och resultaten hållbara. Med hänsyn till den positiva utvecklingen för de personer som bedömts som »osäkra» vid intervjutillfället skulle man eventuellt kunna säga att kriterierna på »slutat» varit
1 Se ] »Materialets indelning i grupper» ' X7=43,76 (4), P( 0,001.
Tabell 86. Undersökningsgrupperna vid efterundersökningen 1969 i relation till preparattyp och narkotikamissbrukets svårighetsgrad.
___—______————-—-—————
Slutat Ej slutat Osäkra Uppgift saknas Totalt ____________.____—— Preparattyp Opiater 2 6 4 1 13 CS 27 17 6 7 57 Lugn./sömn. 1 —— 1 —— 2 Cannabis 1 1 —— _ 2 Svårighetsgrad Begränsat missbruk 10 1 1 2 14 Omfattande missbruk 9 5 1 — 15 Gravt missbruk 12 18 9 6 45
Totalt 31 24 11 8 74 340 SOU 1969: 53
onödigt stränga. Med tanke på de brist- fälliga kunskaperna och därmed undersök- ningsmetoderna på detta område skulle dock resultaten bli alltför otillförlitliga, om man vid undersökningar av det här slaget endast använde kategorierna »slutat» och »ej slutat».
Tidigare har visats att det främst var personer som missbrukat centralstimuleran- de medel, oftast i begränsad omfattning, som slutat använda narkotika. Inte någon av dem som främst missbrukat opiater hade klassats som »slutat». I tabell 86 sätts de nu erhållna grupperna i relation till preparattyp och narkotikamissbrukets svå- righetsgrad på samma sätt som i tabell 63.
Två opiatmissbrukare som 1967 bedöm- des som osäkra har 1969 helt upphört med att använda narkotika. I båda fallen har sammanträffanden ägt rum med både in- tervjupersonerna och anhöriga. Nästan hälf- ten av personerna som främst använt cen— tralstimulantia, 27 av 57, eller två fler än 1967, har nu slutat använda narkotika. Samtliga 14 personer som 1967 bedömdes ha använt narkotika i begränsad1 omfatt— ning klassades då som »slutat». Denna grupp har 1969 minskats till 10. För en saknas uppgift och en har avlidit. 21 per- soner, mot 12 1967, med omfattande1 eller gravtl missbruk har nu slutat använda nar- kotika. Mer än en fjärdedel av dem som klassats som grava missbrukare har nu be- dömts som »slutat».
1 1 .12.1 Sammanfattning
Denna efterundersökning har således visat att de använda kriterierna för »slutat an- vända narkotika» är brukbara då man skall bedöma om en person slutat missbruka nar- kotika. Det främsta resultatet är dock, efter konstaterandet av undersökningsresultatens validitet, att man kan fastställa att 26 per- soner, 35 % av 74, hade slutat använda narkotika efter en uppföljningstid av i ge- nomsnitt 3—31/2 år och att 31 personer, 47 % av 66, hade slutat efter 41/2—5 års uppföljningstid. För personer som främst
missbrukat centralstimulerande medel är motsvarande procenttal 44 respektive 47 (n = 57).
11.13 Sammanfattning av undersökningen och dess resultat
Denna undersökning bör betraktas som en pilotstudie av hur narkotikamissbruk för— löper under en viss tidsperiod och hur det påverkar den sociala situationen i olika av- seenden.
Valet av undersökningsvariabler och -me- tod får alltså betraktas som försöksmässiga.
Undersökningsmaterialet består av 74 personer som 1964 vårdades på Roslagstulls sjukhus för gulsot, som de ådragit sig ge- nom injicering av narkotika. På grund av det sätt på vilket materialet valts ut kan inga generaliseringar göras utifrån de er- hållna resultaten angående narkotikamiss- brukare i allmänhet eller någon viss delpo- pulation av dem. De samband mellan olika variabler och narkotikamissbruket som pre- senteras får ej tolkas kausalt.
Av speciellt två olika skäl är det svårt att jämföra resultaten i denna undersökning med vad som framkommit vid andra upp- följningsundersökningar av narkotikamiss- brukare. För det första har utgångspunkten vid denna undersökning varit en annan än vad som brukar vara fallet vid efterunder- sökningar av narkotikamissbrukare. Efter vad som kunnat utrönas av genomgången litteratur på området har de uppföljnings- undersökningar som gjorts gällt personer som varit intagna eller på annat sätt vårdats på olika slag av institutioner för avvänj- ning. Det har då varit fråga om att under- söka återfallsfrekvens i olika material efter olika långa uppföljningstider. För det andra har de återfallsundersökningar som gjorts genomgående behandlat opiat- eller barbitu- ratmissbrukare.2 Detta material består främst av missbrukare av centralstimule- rande medel.
1 Angående kriterierna för fastställande av svårighetsgraden se avsnitt 5.3 i Del I ” På Ulleråkers sjukhus i Uppsala har dock en återfallsundersökning av amfetaminister gjorts. Se Läkartidningen 66 (1969): 13, sid. 1328—— 1334.
1 1.13.1 Undersökningsresultaten N arkotikamissbruket
Efter en uppföljningstid av i genomsnitt 31/2 år hade 26 personer, 35 %, slutat an- vända narkotika; 25 personer, 34 %, använ- de fortfarande narkotika och 23 personer, 31 %, gick ej att hänföra till vare sig grup- pen »slutat» eller »ej slutat» och bedömdes därför som »osäkra».
Dessa resultat kontrollerades i mars 1969. Då bedömdes 31 personer, 47 %, ha slutat; 24 personer, 36 %, hade ej slutat och 18 personer, 17 %, var »osäkra». (1969 är n = 66.)
Det framgår av nedanstående samman- ställning att materialet huvudsakligen består av personer som i stor omfattning missbru— kat centralstirnulerande medel intravenöst.
Antal Procent
Huvudpreparat
Opiater 13 18 Preludin 53 72 Ritalina 4 5 Lugnande/sömnmedel 2 3 Cannabis 2 3 Vanligaste intagningssättet Intravenös injektion 64 86 Oralt 8 11 Rökning 2 3 Svårighetsgrad Begränsat missbruk 14 19 Omfattande missbruk 15 20 Gravt missbruk 45 61
Totalt 74 personer
Vid intervjutillfället hade 25 personer, 44 %, av missbrukama av centralstimule- rande medel slutat använda narkotika. Samtliga 14, vars missbruk bedömts som begränsat, 6 med omfattande missbruk och 6 med gravt missbruk hade upphört med sitt narkotikamissbruk. Inte någon opiat- missbrukare hade slutat. I mars 1969 hade 27 personer som hade centralstimulantia som huvudpreparat slutat (54 % av 50 för vilka uppgift fanns, 47 % av samtliga 57). Av opiatmissbrukarna hade två slutat vid detta tillfälle. 12 grava missbrukare hade nu slutat.
Kön: 62 män, 12 kvinnor Ålder: 20—42 år, medelålder: 27,5 år,median- ålder: 27 år, 3/4 under 30 år. Civilstånd: Oproportionerligt stor andel ogif- ta och frånskilda. Utbildningsnivån var hög. Alla utom sex var bosatta i Stor-Stockholm vid intervjutillfället. Det är färre ensamstående personer bland dem som slutat än i de två andra grupperna. För övrigt föreligger inga Säkerställda skill- nader mellan grupperna.
Social situation
Huvudparten av undersökningspersonerna hade ordnade bostadsförhållanden, medan deras arbets- och ekonomiska situation var otillfredsställande, då man ser på gruppen som helhet. 32 personer, 43 %, saknade arbete eller sysselsättning. Av dessa vistades 13 personer på mentalsjukhus eller fång- vårdsanstalt. 27 personer, 36 %, hade upp- burit socialhjälp under 1967.
Narkotikamissbruket har haft ett nega- tivt inflytande på intervjupersonernas ar- bets- och ekonomiska förhållanden.
Vad gäller aktuella arbetsförhållanden fö- relåg det en klar skillnad mellan personer som slutat och övriga. Av dem som slutat var det endast tre personer som saknade sysselsättning vid intervjutillfället.
Sociala kontakter
Undersökningspersonema är ej socialt iso- lerade från familj eller vänskapsgrupper.
Avvikande beteende är vanligt i under— sökningspersonernas primärgrupper. Endast i ett fåtal fall rörde det sig om enbart nar- kotikamissbruk.
Det föreligger klara skillnader mellan per- soner som slutat använda narkotika och öv- riga i fråga om förekomst av narkotikamiss- brukande samlevnadspartner och vänner. De personer som slutat har också färre vänner med andra former av avvikande beteende.
56 personer, 76 %, har någon nykterhets- anmärkning. 13 personer, 18 %, har varit föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd.
Något uttalande om inbördes påverkan mellan alkohol- och narkotikabruket går ej att göra, då undersökningsresultaten ej är entydiga.
Hälsotillstånd
67 personer, 91 %, anser sig ha haft psy- kiska besvär. 31, 42 %, har vårdats på psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus.
Både det somatiska och psykiska hälso— tillståndet har försämrats sedan narkotika- missbruket börjat.
Generellt har det inte framkommit någ- ra skillnader av betydelse mellan perso- ner som slutat använda narkotika och öv— riga i fråga om Sjukskrivningsdata under uppföljningstiden eller förekomst av psy- kiska besvär.
Hälften av dem som slutat har sökt lä- kare för nervösa besvär under uppföljnings- tiden. Motsvarande andel för de övriga är tre fjärdedelar. Då det gäller psykiska besvär har en klar förbättring inträtt för dem som slutat med narkotikan.
Vanor i anslutning till narkotika
72 % fick kontakt med narkotikan genom kamrater. Under sista eller senaste tiden skaffades narkotikan i allmänhet genom langare. Knappt en femtedel höll till i knar- karkvartar, då de tog narkotikan. Andelen var ännu mindre i början av missbruksti- den. Efter en tids narkotikamissbruk var det vanligt att man intog narkotika ensam eller tillsammans med ett fåtal personer i den egna bostaden. ;
Attityder till narkotika
Det är betydligt vanligare med en negativ än en positiv attityd till narkotika hos dessa undersökningspersoner.
Alla utom åtta personer ville sluta an- vända narkotika. 34 personer, 46 %, hade
vid något tillfälle sökt hjälp för att sluta med sitt narkotikamissbruk; ungefär en tredjedel av dem som slutat och hälften i de två andra grupperna. Endast en i gruppen »slu- tat» hade därvid blivit föremål för sluten psykiatrisk vård medan 12 bland de övriga hade erhållit sådan vård.
Några attitydskillnader i fråga om nar- kotika mellan dem som slutat och övriga har ej framkommit.
Kriminalitet
69 personer, 93 %, är registrerade för brottslighet i krirninalregistret, kriminalpo- lisens i Stockholm register eller barnavårds- nämndsregister. 60 personer, 81 %, finns i krirninalregistret.
Med undantag av att det är något färre persoper som förekommer i krirninalregist- ret bland dem som slutat än bland övriga fö- religger ingen skillnad mellan grupperna i fråga om kriminalitetsregistrering, vare sig före eller efter narkotikamissbrukets bör- jan. Sedan narkotikamissbruket upphört framträder dock en minskning i den registre- rade kriminaliteten.
11.14 Kommentar till undersökningsresul- taten
Den allmänna uppfattningen »en gång nar— kotikamissbrukare, alltid narkotikamissbru- kare» har vederlagts genom de resultat som framkommit i denna undersökning.
Förkortningar
BrB : Brottsbalken Bvl : bamavårdslagen an : barnavårdsnämnd CS : centralstimulerande Inj : injektion IV : intravenös injektion IP : intervjuperson Mot. : motivation Nn = nykterhetsnämnd P : preludin Rita : ritalina Soc.hj. : socialhjälp
Agell, B-O., Lundbergh, P., Svanbom, M.: Hepatit hos narkotikamissbrukare — Nordisk Medicin (1965): 74: 672
Alskne, Lieberman, Brill: A Conceptual Model of the Life Cycle of Addiction — The International Journal of The Addiction 2 (1967): 2. Pp. 22—240.
Allardt, E, Littunen, Y.: Sociologi, 4:e uppl., Almqvist&Wiksell, Stockholm 1967. Sid. 260—262.
Allmän Försäkring 1966, Sveriges officiella statistik, Riksförsäkringsverket, Stockholm, 1968.
Brill, Leon: Drug Abuse as a Social Pro- blem — The International Journal of The Addictions 1 (1966): 2. Pp. 7—21.
Carlsson, Gösta: Samhällsklasser och Social rörlighet — Dahlström, Edmund (red.): Svensk samhällsstruktur i sociologisk belysning, Svens— ka bokförlaget, Norstedts, Stockholm 1959. Sid. 367—396.
Chein, Isidor: Narcotics Use Among Ju— venils—O'Donnell, Ball (ed.): Narcotic Ad- dictions, Harper and Row, New York 1966, Pp. 123—141.
Chein, Gerard, Lee, Rosenfeld: Narcotics, Delinquency and Social Policy (The road to H), Basic Books, London 1964. Pp. 1—250.
Daniel, Wilner, Gene, Kassebaum (ed): Narcotics, Mc Graw-Hill Book Company, New York 1965.
Finestone, Harold: Narcotics and Criminality, —0'Donne11, Ball (ed.): Narcotic Addiction, Harper and Row, New York 1966. Pp. 141— 164.
Forsström, Karl-Erik: Brottslighet i siffror, Aldus/Bonnier, Stockholm 1965. (Aldusböc- kerna, A 146).
Frej, Gunborg: Case-finding survey angåen- de narkotikamissbrukare kända av olika myn- digheter i Stor-Stockholm under tiden I juli— 31 december 1967, Stockholm 1969, i utred- ningsdelen till narkomanvårdskommitténs be- tänkande, SOU 1969: 53.
Inghe, Gunnar: Den aktuella narkotikasi- tuationen — Läkartidningen 64 (1967): 41. Sid. 4 052—4 055.
Kolb, Lawrence: Drug Addiction, Thomas Books, Springfield 1962.
Lindesmith, Alfred R.: Basic Problems in the Social Psychology of Addiction and a Theory—O'Donnell, Ball (ed.): Narcotics Ad- diction, Harper and Row, New York 1966. Pp. 91—109.
Mills, James: The World of Needle Park— O'Donnell, Ball (ed.): Narcotic Addiction, Harper and Row, New York 1966. Pp 17— 23.
O'Donnell, Mariatal Besteman, I ones:
History of Narcotics Addicts—T he Internatio- nal Journal of The Addictions 2 (1967): 1. Pp. 21—38.
O'Donnell, John A.,: The relapse rate in narcotic addiction: A critique of follow-up studies—Daniel M. et al.: Narcotics, Mc Graw-Hill, New York 1965. Pp 226—246.
O”Donnell, Bal] (ed.): Narcotic Addiction, Harper and Row, New York 1966. Pp. 1—16.
Partridge, Maurice: Drug Addiction—a brief review-The International Journal of The Ad- dictions 2 (1967): 2. Pp. 207—230.
Retterstöl, Nils: Medikament Misbruk, Uni- versitetsforlaget, Kristiansand 1967.
Schasre, Robert: Cessation Patterns among Neophyte Heroin Users—The International Journal of The Addictions ] (1966): 2. Pp 23—32.
Scher, Jordan: Patterns and Profiles of Ad- diction and Drug Abuse—The International Journal of The Addictions 2 (1967): 2. Pp 171—190.
Socialvården 1965, Sveriges officiella statis- tik, Statistiska Centralbyrån, Stockholm 1967.
Statistisk Årsbok för Stockholms stad 1967, Stockholms stads statistiska kontor, Stockholm 1967.
Stockholms stads socialnämnds verksamhet 1966, Stockholms stads socialnämnd och Stock- holms stads statistiska kontor, Stockholm 1968.
Jakob Lindberg
12.1 Inledning
12.1.1 Bakgrund
Från april 1965 till maj 1967 pågick dr S.-E. Åhströms s.k. legala förskrivning av narkotika till narkomaner. Antalet patien- ter växte från ett 10-tal på försommaren 1965 till närmare 100 i januari 1967. Fler- talet av de patienter som var aktuella när Åhströms verksamhet upphörde, fördes då över till den s.k. specialpolikliniken (ledd av docent A. Bergsman och dr G. Järpe) där den legala förskrivningen fortsatte, fast nu enligt ett system med fallande doser. Patientantalet vid specialpolikliniken mins- kades successivt och verksamheten där av- bröts helt den 1 juni 1968. Försöken med receptförskrivning till narkomaner av and- ra narkotiska preparat än morfingruppens hade därmed i princip upphört.1
12.1.2 Den socialmedicinska studien
Hösten 1966 fick socialmedicinska institu- tionen av narkomanvårdskommittén uppdra- get att utföra en undersökning av Åhströms patienter. Ett antal av dessa intervjuades under november-december 1966 genom in- stitutionens försorg. Undersökningsinstru- mentet var ett vid socialmedicinska institu- tionen utarbetat frågeformulär, som dessför- innan bl.a. hade använts vid en undersök- ning (hösten 1966) av en slumpmässigt ut- vald grupp stoekholmsungdomar och som
De ((legalaa narkomanerna
En studie av dr S. E. Åhströms patientgrupp
senare har begagnats vid undersökningar av arrestanter hos Stockholmspolisen och nar— kotikabrukande bamavårdsnämndsfall i Stockholm.
Våren och sommaren 1967 låg arbetet nere och återupptogs, av författaren till denna rapport, hösten 1967. Under somma- ren 1967 och vintem/ våren 1968 komplet— terades intervjumaterialet. Samtidigt insam- lades registeruppgifter, som senare i flera omgångar har kompletterats.
12.1.3 Syfte
Denna undersökning kommer inte att kun- na redovisa data om effekter av den åh— strömska verksamheten, än mindre om ef- fekter av »legalförskrivning» i allmänhet. Det sammanhänger med:
1. Verksamheten var inte upplagd så, att några effektrnätningar möjliggjordes, och den skulle knappast heller ha kunnat läggas upp så. Sådana förändringar som inträffa- de inom gruppen under den tid som den var Åhströms patientgrupp kan sammanhänga med förskrivningen, men behöver inte ha gjort det. Förändringarna skulle kanske ha
1 Den 1 juli 1968 infördes bestämmelsen, att amfetamin m. fl. centralstimulerande läkemedel endast fick utlämnas från apotek efter särskilt tillstånd (s. k. licens), utfärdat av socialstyrelsen i varje särskilt fall. Socialstyrelsen informerade samtidigt landets läkare, att sådan licens i prin- cip inte skulle komma att beviljas för »indika— tionen narkomani».
inträffat, även om undersökningspersonerna inte hade fått narkotika på recept under den aktuella perioden. De kan »bero» på förändringar i andra variabler än den tänkta orsaksvariabeln (: »legalförskriv- ningen»). Möjligheten att uttala sig om ef- fekter av den åhströmska förskrivningen av narkotikarecept till narkomaner hade varit större, om man även hade undersökt en kontrollgrupp av narkomaner, vilka inte hade fått sådana recept. Eftersom kontroll- gruppen borde ha varit någorlunda lik Åh- ströms patientgrupp i fråga om i varje fall sådana faktorer, som i särskilt hög grad kun- de antagas ha påverkat effektvariablerna — ålder, kön, missbruksperioder, preparatty- per, tidigare asocialitet, rn. rn. — skulle förmodligen bara urvalet av individer till en sådan kontrollgrupp ha mött nästan oöver- komliga svårigheter.
2. Även om effekter av den åhströmska verksamheten hade kunnat mätas, skulle några generella slutsatser om effekter av »legal förskrivning» ändå inte kunna dras, av två skäl: a. Åhström tillämpade en speciell variant av sådan förskrivning (»liberal förskriv- ning», vilken bl. a. innebar att patienterna själva i princip bestämde dosernas omfatt- ning);1 b. Det finns starka skäl till förmodandet att den åhströmska patientgruppen i mycket liten utsträckning var representativ för hela populationen intravenösa narkotikamissbru- kare.2
Undersökningens syfte är därför främst deskriptivt:
a. Hur många var Åhströms patienter (totalt och vid skilda tidpunkter)? Under har långa tidsperioder fick de narkotika på recept av Åhström?
b. En beskrivning av Åhströms patient— grupp (sociala bakgrundsvariabler, sociali- seringsfaktorer, missbruksperioder, preparat- typer, m.m.; andra sociala avvikelser än narkomani inom gruppen: tidigare eller ak- tuellt alkoholmissbruk, kriminalitet, prosti— tution, m.m.). Vid denna beskrivning av undersökningsgruppen har åtskilliga jämfö- relser gjorts med resultaten från ett par av
de nämnda intervjuundersökningarna med samma frågeformulär, nämligen
1. Undersökningen av drygt 200 manliga intravenösa narkotikamissbrukare, som in- tervjuades sommaren 1967 i polisens arrest- lokaler i Stockholm. Detta material kallas i det följande arrestantgruppen (ARR).3
2. Undersökningen av 1297 slumpmäs- sigt utvalda Stockholrnsungdomar (663 män) i åldern 16—25 år. Detta är alltså ett nortmalmaterial, som kommer att kallas kontrollmaterialet (kontroll); jämförelser mellan Åhströms patientgrupp och kontroll- gruppen försvåras av att åldersfördelningen i de båda materialen är helt olika (jfr s. 351). Men vissa mer drastiska skillnader — som inte kan bero på denna olikhet i ål- dersfördelning -— samt några oväntade lik- heter mellan grupperna har ansetts vara av intresse att redovisa. c. Utöver dessa rent deskriptiva avsnitt har vi — trots omöjligheten att här fast- ställa orsakssamband och de stora metodo- logiska svårigheterna att konstatera även statistisk samvariation — försökt att utröna tidssamband mellan Åhströms förskrivning och vissa registervariabler: ökade eller mins- kade t. ex. kriminaliteten inom gruppen un- der »legaltiden»? Varken detta avsnitt i undersökningen eller det, där skillnader i (registrerad) asocialitet före respektive ef- ter narkotikadebuten redovisas, får alltså tolkas som påståenden om kausalitet. De motiveras av de många motstridiga utsagor om verkligheten som på detta område har förekommit i debatten, där man bl. a. har hävdat, att Åhströms patienter kriminalise- rades av sin narkomani och att narkomanin tvärtom var en följd av asocialiteten; att legalförskrivningen medförde en förbättrad social anpassning inom gruppen och att det förhöll sig tvärtom. En sambandsanalys av det slag som här har utförts, kan inte visa
1 SOU 1967: 25, s. 254. ” Åhströms patienter var, med mycket få undantag, intravenösa missbrukare. Jmf nedan, s. 363. ” I arrestantundersökningen intervjuades även ungefär lika många icke-missbrukande arrestan- ter. Jämförelser med denna grupp skall inte ut- föras här.
vilken av dessa uppfattningar som är riktig; men den kan i bästa fall visa, i vilken ut- sträckning någon av uppfattningarna kan vara riktig.
d. Slutligen redovisas också vissa uppgif- ter rörande utvecklingen inom gruppen se- dan »legalförskrivningen» bröts. För att få åtminstone någon uppfattning om detta, genomfördes under februari 1969 en efter- undersökning av Åhströms tidigare patien- ter, byggd på (nya) intervju- och register— data. Här har vi bland annat tagit upp frå- gan hur många inom gruppen som avled och hur många som slutade att använda narkotika under undersökningsperioden.
12.2 Urval, bortfall
Det går inte att invändningsfritt fastställa vilka som var Åhströms patienter under den aktuella perioden. Det sammanhänger både med att någon fullständig patientför- teckning inte upprättades under verksamhe- tens gång, och med att det är oklart vad som här skall menas med »patient». Enligt en uppfattning bör endast personer som dels fick narkotikarecept av Åhström, dels var medlemmar i patientföreningen räknas som patienter.1 NågOn komplett lista över med- lemmar i patientföreningen föreligger emel- lertid inte.
Det har därför ansetts rimligast att utgå från en namnförteckning, grundad på de narkotikarecept som Åhström förskrev un- der perioden april 1965—april 1967. Denna förteckning upptar 156 namn. Av dessa har 35 individer, som fick narkotikarecept under endast en eller två månader uteslutits. Skälen härför är två:
(1) För praktiskt taget samtliga gäller att Åhström ej räknar dem som sina patienter inom den s. k. försöksverksamheten;
(2) Även bortsett härifrån förefaller det rimligt att inte föra individer vilka bara fick något eller ett par enstaka recept till grup- pen »lega1a narkomaner».
En ytterligare komplikation utgörs av de s.k. satellitpatientema. Dessa var personer, som fick narkotika via någon »officiell» patient.? Ibland kunde »satelliterna» så
småningom bli officiella patienter, men de som aldrig fick recept i eget namn har inte kommit med i undersökningen. Det finns knappast några andra skäl att utesluta satel- literna än att man inte vet och inte lär ha någon möjlighet att få veta vilka de var.
Undersökningen omfattar sålunda de 121 personer, vilka i eget namn fick narkotika- recept av Åhström under sammanlagt minst tre månader under perioden april 1965-— april 1967,8 En av de 121 — en utlänning som av allt att döma bara vistades i Sverige under några korta perioder 1965—66 — har utgått från flertalet beräkningar.4
För de 120 har registerdata av olika slag samlats in. 88 av undersökningspersonerna har dess-
1 Till denna uppfattning ansluter sig Åhström s'älv. Jmf not 3. — Om patientföreningen, se hströms redogörelse för verksamheten i bilaga till narkomanvårdskommitténs första betänkan- de, SOU 1967: 25, s. 253 ff. ” SOU 1967: 25, s. 255. * Receptförteckningen har upprättats på grund- val av de av dåvarande medicinalstyrelsen in— fordrade recepten. Som »narkotikarecept» räk- nades recept på preparat, vilka är upptagna i särskilda förteckningar till narkotikaförord- ningen. Det finns, enligt uppgifter från social- styrelsens apoteksbyrå, skäl att tro att praktiskt taget samtliga recept av detta slag, expedierade av apotek i Stockholm, insamlats. Ett visst be— gränsat bortfall av recept, expedierade av apo- tek utanför Stockholm, kan dock ha förekom- mit. Det är, med hänsyn till de kontroller som gjorts, inte troligt att detta medfört något bort- fall av individer. — Receptförteekningen, som upprättats av N. Bejerot i samarbete med åkla- garmyndigheten i Stockholm, har på några oklara punkter kontrollerats mot receptlistor, vilka utarbetats vid socialstyrelsens apoteksbyrå. Förteckningen har vidare underställts Åhström för granskning. Enligt ett brev från Åhström till fört. borde 11 av de 121 undersökningspersoner- na ha uteslutits. Motiveringen härför år, enligt Åhström, att de 11 ej ingick i »den organiserade försöksverksamheten, vilket fr. o. m. att patient— föreningen bildades vårvintern -66 innebar medlemsskap i patientföreningena. Fem av de 11 betecknar Åhström som alkoholister och inte narkomaner. Åhström accepterar alltså inte helt, men huvudsakligen, den företagna avgräns- ningen; även enligt Åhströms uppgifter har dock samtliga de 121 fått narkotikarecept av honom under den aktuella perioden. — Det kan tilläggas, att endast en av de 11 har intervjuats i huvud- undersökningen; sju tillhörde det egentliga bort- fallet och tre ingick ej i urvalet. * Enligt uppgift av Åhström till förf. Veder- börande har sannolikt aldrig varit skriven i Sverige.
utom intervjuats med det tidigare nämnda frågeformuläret. Som framgått genomför- des dessa intervjuer i tre omgångar, senhös- ten 1966, sommaren 1967 och vintern 1968.1
Inför den sista intervjuomgången fram- stod det som en av tidsskäl orealistisk mål- sättning att intervjua samtliga dittills ej intervjuade undersökningspersoner. Därför gjordes ett intervjuurval, bestämt så, att i urvalet skulle ingå de 101 patienter, vilka hade fått narkotikarecept någon av eller båda månaderna november—december 1966 (dvs. den tidsperiod, under vilken den första intervjuomgången genomfördes). På vintern 1968 gjordes alltså inga försök att intervjua patienter som inte hade fått sådana recept under de båda nämnda månaderna.
Bakom denna avgränsning låg antagan- det, att gruppen »patienter aktuella sen- hösten 1966» inte på något avgörande sätt skulle skilja sig från patienter aktuella and- ra månader under perioden. Om antagan- det är riktigt bör möjligheten att generalise- ra intervjudata till hela gruppen vara större än vad den skulle ha varit, om ett ungefär lika stort bortfall enbart hade utgjorts av personer, vilka varit mer svåranträffbara än de intervjuade.
Bortfallet kan alltså beräknas på två sätt: (1) De individer vilka ingick i intervjuur- valet, men inte har intervjuats (13 av urva- lets 101 personer)
(2) De ej intervjuade av hela undersök- ningsgruppen (33 av 121 personer, dvs. 27 procent)2
Intervjuade 88 Ej intervjuade 33 Därav ingick ej i urvalet 20 egentligt bortfall 13_ Summa 121
Orsakerna till att de 13 individerna i det »egentliga bortfallet» ej intervjuades var:
(1) kunde ej spåras (5 fall)
(2) var bosatta långt från Stockholm (4 fall)
(3) intagen på fängelse långt från Stock— holm (1 fall)
(4) vägrade intervju (2 fall)
(5) avliden (1 fall) Till sist kan nämnas, att på många håll i rapporten har, i strid med gängse regler, procentberäkningar utförts trots låga bas- tal. Det har skett för att underlätta jämfö- relser. Risken med procenttal beräknade på små bastal är att man frestas tolka i realite- ten obetydliga skillnader som »stora». Vi har försökt att i tabellkommentarema und- vika den risken.
Eftersom den undersökta gruppen inte utgör ett sannolikhetsurval har inga signi- fikansberäkningar utförts.
Sammanfattning
För samtliga undersökningspersoner (n: 121) föreligger uppgift om ålder, kön och under vilka perioder de var Åhströms pati- tienter. För samtliga utom en individ före- ligger vidare uppgifter ur olika register.
Endast en del av undersökningsgruppen (n: 88) har intervjuats. Frågan om exempel— vis undersökningspersonerna var anteckna- de i olika register före narkotikadebuten kan i princip bara besvaras för intervjugruppen, eftersom uppgift om narkotikadebutår har erhållits från intervjuerna.3
12.3 »Legal förskrivning» — en tvivelaktig terminologi
När undersökningsgruppen i denna rapport jämförs med andra undersökta grupper kal- las den ofta legalgruppen (LEG). Vidare ta- las om Iegalförskrivning. Där inget annat sägs syftar detta på den åhströmska för- skrivningen av narkotika 1965—67. Ana- logt avses med legalperioder de perioder då undersökningspersonerna fick narkotika- recept av Åhström under den aktuella tiden; med legaldebut den tidpunkt, då under-
1 Sex av Åhströms tidigare patienter blev som maren 1967 intagna på Stockholmspolisen arrestlokaler och intervjuades där i samban med den ovannämnda arrestantundersökningen 1966 intervjuades 44 och 1968 38 individer. ” På många intervjufrågor var bortfallet större. I några fall måste intervjun avbrytas, på grund av att ip vägrade att svara på fiera frågor eller av andra skäl. 3 Se dock nedan. 5. 351, not 2.
sökningspersonerna fick det första receptet av detta slag av Åhström; med legalår det år, till vilket förskrivningen av sådana re- cept var koncentrerad; med legalmånader de månader under vilka undersökningsper- sonerna fick narkotikarecept av Åhström.
Detta är en väsentligt mera praktisk än adekvat terminologi. Receptförskrivning av narkotiska preparat är inte och har aldrig varit »illegal»1; åtskilliga av Åhströms pa- tienter hade tidigare, av andra läkare, fått narkotikarecept under långa perioder och när Åhströms verksamhet avbröts, fortsatte sådan förskrivning till ett stort antal av Åhströms tidigare patienter. Även när ef- terundersökningen genomfördes i februari 1969 var det ett inte obetydligt antal un- dersökningspersoner som alltjämt fick nar- kotika (opiater) regelbundet av läkare.2
Jämförelser mellan >>1egalåret» och andra perioder i undersökningspersonernas liv kan under dessa förhållanden te sig föga me— ningsfulla. Det finns två skäl till att de ändå kan vara det:
(1) Visserligen blir det, för några av un- dersökningspersonerna, fråga om jämförel- ser mellan ett år då de fick narkotika av Åhström med år då de fick narkotika av andra läkare; men »legalåret» torde vara det enda av de år som ingår i jämförelserna, då samtliga inom gruppen fick narkotika på recept under långa perioder.
(2) För det överväldigande flertalet, eller kanske alla, inom gruppen gäller vidare, att de under ingen annan period själva har fått bestämma de receptförskrivna dosernas om— fattning.
12.4 Verksamhetens omfattning och utveckling
12.4.1 Legalperioder
Med legalperiod avses här det antal måna- der som en patient fick narkotikarecept av Åhström, under de två år som verksamhe- ten pågick. Dessa legalperioder varierade mycket kraftigt, från 1 till 22 månader. De 35 individer vilka fick recept endast en eller två månader ingår, som nämnts, ej i under- sökningen. Fördelningen av legalperioder
Tabell 4.1. Antal receptmånader (»legaltnåna- der») inom gruppen. Procent.
Leg.mån Män Kvinnor 3—6 - 18 21 7—12 : 25 53 13—18 43 26
19—22 14 _
Summa 100 100 11 = 102 11 = 19
för resten av materialet framgår av tabell 4.1.
Kvinnornas legalperioder var genomsnitt— ligt något kortare än männens; ingen kvinna fick recept mer än 15 månader (vilket sam- manhänger med kvinnornas senare legalde- but, jfr nedan).
Det bör observeras, att legalperiodema inte nödvändigtvis var sammanhängande. I själva verket rörde det sig om sammanhängande perioder för bara något över 40 procent av fal- len; för övriga gjordes ett eller flera avbrott (dvs. mellan månader då de fick narkotikare- cept av Åhström kom en eller flera »receptfria» månader). Vanligast var det fråga om ett eller två sådana avbrott; men det förekom upp till fyra.
12.4.2 Legaldebut
Flertalet av undersökningspersonerna (54 procent) började hos Åhström under verk- samhetens första år, 1965; resten under 1966. För kvinnorna enbart gäller däremot, att alla utom en blev Åhströmpatienter först 1966.
12.4.3 Patientantal
Genom att för varje månad se efter hur många individer som fick recept, får man en bild av verksamhetens omfattning vid olika tidpunkter.
Antalet patienter växte praktiskt taget oavbrutet under undersökningstiden för att kulminera på hösten 1966 och i början av 1967. Den mest drastiska stegringen äg—
1 En annan sak är att sådan förskrivning om- gärdats av allt starkare restriktioner. Jmf not 1, sid. 345. * Jmf nedan, sid. 392.
Antal patienter har dr S—E Åhström maj 1965—april 1967 (totala antalet och nyrekrytering).
100
20
ma] sept jan 1965 1966
Totala antalet pallenter
Nyrekryterlng
ma] sept jan april, 1967
Av diagrammet framgår dels antalet patierter under verksamhetens olika månader, dels nyrekry- teringen under peioden. De heldragna linjerna anger patientantal respektive nyrekrytering för hela gruppen (n=156), de prickade motsvarande för undersökningsgruppen (n=121). Den kraftiga nedgången under februari 1966 förklaras av att Åhström var bortrest under en del av månaden (enligt uppgift från Åhström till fött.). Somliga av Åhströms patienter fick under- månaden tillfälligtvis narkotikarecept av annan läkare.
de rum under andra halvåret 1965 och första halvåret 1966: från 10 patienter i juni 1965 till 58 i december samma år och 83 i juni 1966. De högsta siffrorna härrör sig från januari 1967 (93 individer). Först under de därpå följande tre månaderna skedde en viss minskning. Under april 1967 fick 67 personer inom undersöknings- gruppen narkotikarecept av Åhström.
12.4.4 Nyrekrytering
En nyrekrytering av patienter, dvs. av per- soner som tidigare inte hade fått narkotika- recept av Åhström, ägde fram till januari 1967 rum under samtliga månader utom två. Nyrekryteringen var dock klart koncentre- rad till undersökningsperiodens första del. Genomsnittligt uppgick den till omkring 9 personer/månad under 1965, 7 personer/ månad under första hälften av 1966 och 3 personer/månad under andra halvåret 1966.
De angivna siffrorna gäller undersök-
ningsgruppen. Ser man på hela den grupp. som förekommer i receptmaterialet, alltså även korttidspatientema, skedde en viss ny—V rekrytering även under avvecklingsskedet våren 1967.1
12.5 Ålder och kön
12.5.1 Ålders- och könsfördelning inom un- dersökningsgruppen
I undersökningsgruppen ingår 102 män (84 procent) och 19 kvinnor (16 procent). Aldersspridningen är betydande: den yngste fyllde 1966 20 år, den äldste 72. Tyngd- punkten låg kring 30 år. Drygt halva grup— pen var mellan 26 och 35 år. Medianåldern; var 31,5 år.
1 Fyra individer under januari, två under februari, en under mars och en under april månad. — De som fick sitt första narkotika— recept i mars 1967 och alltså därefter bara hade chans att få recept under ytterligare en månad” kunde av definitionsskäl inte komma med i' undersökningsgruppen.
Tabell 5.1. Åldersfördelningen. Procent.
Män Kvinnor Totalt ——25 år 15 42 19 26—30 år 26 42 29 31—35 år 25 5 22 36—40 år 20 l 1 18 41— 14 — 12
Summa 100 100 100 n=102n=19 n=121
Av männen var 15 procent 25 år eller yngre, en tredjedel äldre än 35 år. (Män— nens medianålder: 32,2 år).
Kvinnorna var klart yngre än männen. Bara två av de 19 kvinnorna var äldre än 30 är, nära hälften 25 år eller yngre. (Kvin- nornas medianålder: 26,8 år).
Medianåldrarna i detta material är veter- ligen de högsta som redovisats i någon svensk undersökning av narkotikamissbruka- re. I ARR—materialet utgjorde männens me- dianålder 26,8 år och 49 procent var 25 år eller yngre.
12.5.2 Åldersfördelningen i jämförelse- materialen
I intervjuavsnittet kommer, som nämnts in- ledningsvis, jämförelser att göras med resul- taten från arres-tantundersökningen. I fler- talet fall har därvid endast uppgifter för de äldre av »arrestant'p-männen — dvs. de 111 män (drygt halva gruppen) som 1967 var 26 år eller äldre — redovisats. Median- åldern inom denna grupp var 34,3 år, dvs. 2,1 år högre än i hela LRG-gruppen (män).1
Vad kontrollgruppen beträffar har järn- förelser oftast gjorts med hela denna grupp. När större skillnader förelegat mellan de yngre och de äldre kontrollmännen, har uppgifter redovisats endast för den senare gruppen (= 21 år och äldre). Någon ål- dersmässig »jämförbarhet» mellan kontroll- och arrestant-grupperna har sålunda inte eftersträvats här.
Åldersfördelningen i kontroll- och LEG- materialen skiljer sig helt från varandra. Som regel har bara sådana skillnader redo- visats, som inte gärna kan förklaras av denna olikhet i ålder mellan grupperna.
I ett senare avsnitt (5. 361 ff.) kommer gruppens narkotikabruk att beröras mer ide- talj. Här skall vi bara ta upp frågan, hur länge de intervjuade hade använt narkotika. Den tidpunkt då undersökningspersoner- na tog narkotika första gången är känd för 77 män och 14 kvinnor.2 Denna tidpunkt kallas i det följande individernas »narkoti— kadebut». Antalet år mellan narkotikade- butåret och legaldebutåret kallas missbru- kets varaktighet eller missbruksperioden. Det är ett något vilseledande språkbruk, eftersom det för många av undersöknings- personerna inte har varit ett oavbrutet nar- kotikabruk från debutåret till legaltiden.
Några fullständiga uppgifter om intensiteten i bruket, om antalet avbrott eller om längden av sådana avbrott föreligger inte. I intervjuer- na fick ip visserligen uppge, vilka är från 1957 och framåt som de hade tagit narkotika. Men flertalet inom gruppen började använda narko— tika före 1957; narkotikabrukets intensitet fram till 1957 har alltså inte klarlagts. Om man emellertid ser på uppgifterna om nar- kotikabruk under de nio åren 1957—1965 fin- ner man, att av de 61 personer som debute- rade 1957 eller tidigare tog flertalet, 40 perso— ner, narkotika under vart och ett av de nio åren (dvs. gjorde i varje fall inget årslångt uppehåll); avbrotten för de 21 andra var i alla utom fyra fall mellan 1 och 3 år långa (sam- manlagt). Av de 27 personer som debuterade 1958 eller senare3 använde 23 narkotika varje år från
1 När denna rapport skrevs, förelåg resultaten från AKR-undersökningen fördelade efter ål- dersgrupper, av vilka en var gruppen »26 år och äldre». Hade jämförelser i stället utförts med gruppen »21 år och äldre» skulle skillnaden i. medianålder mellan ARR- och LEG-grupperna ha blivit större (medianålder för AKR-män, 21 år och äldre = 29,3 år, dvs. 2,9 är lägre än inom den manliga LEG-gruppen). " Denna grupp är i stort sett lika med den intervjuade gruppen. I tre intervjuer saknas emellertid uppgift om året för narkotikadebuten. Men för sex av de ej intervjuade har vi på annat sätt fått uppgift om detta (dels från intervjuer, utförda 1966, med undersökningspersoner, vilka inte ingår 1 det intervjuurval som senare de- finierades, dels från intervjuer med sådanaf. d. Åhströmpatienter, vilka även ingår i G. Frejs förloppsstudie av intravenösa narkotikamissbru- kare; SOU 1969: 53, s. 281. ' För tre personer finns uppgift om narkotika- debutår, men inte om narkotikabruket 1957—65.
Män Kvinnor Totalt
S 5 år 13 29 16 6—10 år 35 50 37 11—15 år 25 14 23 >15 år 27 7 24 Summa 100 100 100
n=77 n=14 n=91
debuten till legaltiden; två gjorde ett års uppe- håll och två 2—3 års uppehåll. Vad avbrotten beror på kan inte avgöras. Att de i många fall sammanhängt med intagningar på fängelser, mentalsjukhus eller andra institu- tioner är emellertid sannolikt, med tanke på hur vanliga sådana anstaltsvistelser har varit inom gruppen.1
De anförda uppgifterna visar att de fles- ta inte gjorde några längre (årslånga) av- brott i narkotikabruket efter 1957 och att fleråriga avbrott bara förekom i undantags- fall.
Medianåldern inom gruppen var som nämnts hög; som framgår av tabell 6.1 hade flertalet också använt narkotika under långa eller mycket långa tidsperioder när de blev Åhströms patienter. " Över hälften av männen debuterade alltså mer än 10 år före legaltiden. 20 av de 77 männen debuterade före 1950, 37 före 1955. De 14 kvinnorna debuterade betyd- ligt senare än männen; nio av dem tog dock narkotika första gången före 1960.
Även om det stora flertalet hade långa missbruksperioder bakom sig, när de börja- de få narkotikarecept av Åhström, förekom det även personer som hade tagit narkoti- ka första gången bara något år före legal- tiden (två fall) eller, i ett fall, samma år.2
12.7 U ppväxt förhållanden
I detta avsnitt lämnas inledningsvis en re- dogörelse för det socialgruppsmått som be- gagnats för denna studie. Efter en redovis- ning av föräldrarnas socialgruppsfördelning lämnas uppgifter om förekomsten av splitt- rade familjer i de olika socialgrupperna. Svaren på en serie frågor om de intervjua- des åsikter om förhållandet mellan föräld—
rarna och om hur de själva blev uppfostra- de redovisas för dels de tre jämförelsema- terialen (legal-, arrestant- och kontrollma— terialen), dels de tre socialgrupperna inom legalgruppen. Till sist berörs frågan om fö— rekomst av psykiska sjukdomar i de in- tervjuades uppväxtfamilier.
12.7.1 Föräldrarnas socialgrupp: mätmetod
De intervjuades uppgifter om faderns yrke klassificerades enligt en yrkeskod med 16 ka- tegorier (koden konstruerades med utgångs- punkt från statistiska centralbyråns gamla val- statistiska yrkesindelning). Genom sammanslag- ningar av dessa kategorier har en konventionell uppdelning i tre socialgrupper företagits.
I nio fall — åtta män och en kvinna — kände de intervjuade inte till faderns yrke. Här har i stället moderns socialgrupp kodats.3
Ingen på yrkesuppgifter grundad socialgrupps- fördelning är invändningsfri. Gränsdragnings- problemen är alltid många och svårlösta. Inter- vjuarinstruktionerna kan bara ge exempel på, inte någon fullständig förteckning över yrken, som bör föras till de olika kategorierna..4 Vissa yrken är särskilt svåra att socialgruppsplacera.
Någon mera ingående analys av socialgrupps- måttets validitet har inte företagits. Vad som emellertid talar för att den utförda klassifi- ceringen i varje fall inte är helt missvisande, är det starka samband som finns mellan föräld- rarnas socialgrupp och deras skolutbildning; två variabler som ju brukar uppvisa en mycket hög korrelation.5
Något försök att kartlägga intervjupersoner- nas egen socialgruppstillhörighet har inte gjorts (flertalet saknade vid intervjutillfället arbete); när det i fortsättningen talas om olika social- grupper inom materialet är det genomgående
* Se t. ex. 5. 373 lf och s. 389. * En 19-årig pojke, som enligt vad han uppgav under intervjun hade tagit narkotika peroralt första gången tre månader innan han blev »legal», och injicerat narkotika första gången ungefär en månad innan.
3 I ett par av de intervjuer, där ip ej kunnat uppge faderns yrke, har modern uppgivits vara hemmafru. Dessa fall har, efter kontroller av andra intervjuuppgifter — såsom moderns skol- utbildning - förts till socialgrupp 3. * Intervjuarna uppmanades dock att i alla tveksamma fall endast anteckna ipzs uppgifter och överlåta kodningen åt undersökningsled- ningen. 5 Se tabell 7.2 nedan. — Med den yrkeskod som begagnats är detta samband delvis självklart; det gäller sambandet universitetsutbildning/ socialgrupp 1, eftersom »akademiker» automa- tiskt förts till denna socialgrupp.
Tabell 7.1. Föräldrarnas socialgrupp. Procent.
Män Kvinnor Totalt Socialgrupp 1 22 7 19 Socialgrupp 2 42 36 41 Socialgrupp 3 36 57 40 Summa 100 100 100
11 = 74 11 = 14 11 = 88
föräldrarnas socialgrupp som åsyftas.
Det bör tilläggas, att när det här och annars i rapporten talas om föräldrar rör det sig oftast, men inte alltid, om biologiska föräldrar. Flerta- let av dessa frågor gällde »fungerande föräld— rar», vilket ibland kunde vara adoptiv- eller fosterföräldrar, om ip hade bott hos dem un- der i varje fall en stor del av uppväxttiden och »upplevde» dem som sina föräldrar.
12.7.2 Föräldrarnas socialgrupp: resultat
Åhströms patienter kan — som grupp be- traktad — beskrivas som starkt socialt av- vikande. Ett sådant omdöme motiveras inte bara av att det stora flertalet av dem sedan lång tid var svåra narkotikamissbru- kare, utan också av en serie andra intervju- och registervariabler, som senare skall redo- visas. I undersökningar av sådana grupper finner man nästan alltid att de i väsentligt större utsträckning är normalbefolkningen kommer från de lägre socialgrupperna. Mot denna bakgrund framstår föräldrarnas so- cialgruppsfördelning i detta material som anmärkningsvärd. Inte mindre än 64 pro- cent av männens föräldrar har förts till se— cialgrupp 1 eller 2.
Siffrorna avviker markant från arrestant- materialets, där i hela den intervjuade grup- pen 38 procent och av de äldre (26 år—) 40 procent kom från socialgrupp 1 och 2. För- delningen överensstämmer däremot med kontrollgruppens, där 19 procent av fäderna tillhörde socialgrupp 1 och 41 procent so- cialgrupp 2.
Av de äldre LEG-männen ( 26 år—) kom förhållandevis flera från de båda högre so— cialgrupperna (67 procent); av de 10 yngsta (—25 år) kom hälften från socialgrupp 3.
Flertalet av kvinnornas föräldrar tillhörde däremot socialgrupp 3.
Föräldrarnas skolutbildning inom de olika
Tabell 7.2. Föräldrarnas skolutbildning och socialgrupp. Män och kvinnor. Procent.
Socialgrupp 1 2 3 Totalt Univ. el. gymn. 82 19 — 24 Realsk. 6 19 6 1 1 Folksk. 12 50 91 59 Vet ej — 11 3 6 Summa 100 99 100 100
n=17 n=36 n=35 n=88
socialgrupperna framgår av tabell 7.2. Gym- nasie- och universitetsutbildning dominerar starkt i socialgrupp 1, folkskola i social- grupp 3. Föräldrarna till de 17 personerna från socialgrupp 1 hade i 11 fall universi- tets- och i tre fall gymnasieutbildning.
Det kan tilläggas, att det här, lika litet som när det gällde föräldrarnas socialgrupp, fanns några nämnvärda avvikelser mellan LEG- och kontrollmaterialen. Av de man- liga kontrollfallens fäder hade sålunda 25 procent gymnasie- eller universitetsutbild- ning och 62 procent enbart folkskola.
12.7.3 »Splittrade hem»1
Mindre än hälften av männen (33 eller 44 procent) bodde hos båda sina biologiska för- äldrar under hela uppväxttiden (0—16 år). Ytterligare sex hade oförändrade föräldra- förhållanden under uppväxttiden: tre bodde hos sin mer under hela perioden, en hos sin far, två hos mor+styvfar. De andra 35 (47 procent) bytte »fostrare» minst någon gång under uppväxttiden (från båda föräldrarna till ensam förälder eller från ensam förälder till barnhem, etc.). 11 män vistades åtminstone någon period på bam— hem eller på någon anstalt under uppväxt- tiden, därav sju före 13 års ålder.
Andelen LEG-män som bodde hos båda föräldrarna (44 procent) är väsentligt lägre än i kontrollmaterialet (76 procent), men något högre än i arrestantmaterialet (35 pro- cent av de män som var 26 år och äldre).
Skillnaderna i föräldraförhållanden är
1 I de närmast följande avsnitten behandlas hemförhållanden för de manliga ip. I avsnitt 12.7.6 redovisas samma variabler för kvinnorna.
ganska stora mellan männen från social- grupp 1 och från övriga socialgrupper. Mindre än en tredjedel av barnen ur social- grupp 1 bodde hos båda föräldrarna under hela uppväxten mot närmare hälften av barnen ur de båda andra socialgrupperna (48 procent i både socialgrupp 2 och 3). Det rör sig här om olikheter i relativt tidig upp- växtmiljö. Under 7—12-årsåldern bodde drygt 40 procent av socialgrupp l-barnen hos båda föräldrarna, mot 59 resp. 63 pro- cent av barnen från socialgrupp 2 och 3. Antalet tidiga fostrarbyten var också, rela- tivt sett, högre i socialgrupp 1.
12.7.4 Förhållandet mellan föräldrarna. Hur blev barnen uppfostrade?
Jämförelse mellan de olika materialen
I intervjuformuläret ingick frågor, där de intervjuade fick bedöma hur det emotio- nella förhållandet mellan föräldrarna var, eller hade varit:
1. »Brukar(-de) de ge varandra ömhets- betygelser?»1
2. »Förekommer(-kom) det stridigheter och slitningar mellan dem?»2
3. »Tror du att de någon gång har varit (var) på väg att skiljas?»
4. »Tror du att de är (var) lyckliga eller olyckliga tillsammans?»
I svaren på dessa frågor fanns delvis be— tydande skillnader mellan LEO-männen och (de äldre) arrestantmännen; i tabell 7.3 redovisas andelen ja-svar inom dessa båda grupper, liksom för kontrollmaterialet (män).
Skillnaderna mellan kontrollfallen och de båda missbrukargruppema är genomgåen- de markanta. Missbrukarna hade betydligt mer sällan sett eller hört sina föräldrar ge varandra ömhetsbetygelser; de ansåg mycket mera sällan att deras föräldrar hade varit lyckliga tillsammans och mycket oftare att det hade förekommit allvarliga stridigheter mellan dem.
Skilsmässor var avsevärt vanligare bland missbrukarnas än bland kontrollfallens för- äldrar.
Om man sedan jämför de båda miss-
Tabell 7.3. Ja-svar på frågor om föräldrarnas äktenskap inom de olika materialen. Män. Procent. (Ff = föräldrar).
Leg Arr Kontroll (26 år)— Ömhetsbetygelser mellan lf (n=54 resp 85 och 543) 48 51 79 Ff lyckliga tillsam- mans (n=55 resp 84 och 553) 35 56 74
Allvarliga stridig-
heter mellan ff (n=55 resp 86 och 546) 43 31 20 Ff någon gång på väg att skiljas (n=58 resp 91 och 561) 22 12 15 Ff faktiskt skilda (n=58 resp 91 och 561) 33 44 14
brukarmaterialen, finner man att LEG-grup— pen i alla avseenden, utom när det gäller andelen skilsmässor, avviker mera från kon- trollfallen än arrestantmännen. Som de in- tervjuade hade upplevt det, var förhållandet mellan föräldrarna »sämre», en positiv emotionell kontakt mellan dem ännu ovan- ligare inom LEO-gruppen än inom arre- stantgruppen. Skilsmässoplaner förekom också oftare inom LEO-gruppen; men färre genomförda skilsmässor. Det mönster som detta tycks antyda är en större benägenhet hos LEG-männens föräldrar att hålla sam- man dåligt fungerande äktenskap.
Hur blev de intervjuade i de olika jämfö- relsegrupperna uppfostrade som barn, och hur upplevde de nu den uppfostran som de hade fått? Vi frågade bl. a. om de intervjua- de hade fått stryk av sina föräldrar och om de hade varit rädda för dem. Vi frågade också hur de skulle vilja uppfortra sina egna barn, »på samma sätt som du själv blivit uppfostrad eller på annat sätt:».s Vid kod-
1 Besvarades frågan med »nej», ställdes en följdfråga: »Har du aldrig sett eller hört dem ge varandra ömhetsbetygelser?» ! M N ” Följdfråga vid »nej»-svar: »Aldrig?» Följd- fråga vid »ja»-svar: »Stridigheter som du skulle kalla allvarliga?» ' Följdfråga: »Om på annat sätt: Hur då?» (Svarsaltemativ: striktare, liberalare, annat)_
Tabell 7.4. Ja-svar på frågor om uppfostran inom de olika materialen. Män. Procent. (Ff = förälder).
Arr Leg (26 år—) _Kontr_oll' Stryk av far (n=66, 104, 567) 52 41 39 Stryk av mor (n=70, 108, 590) 29 22 24 Rädd för någon ff
(eller båda) (n=72,
108, 590) 42 26 17 Uppfostra på annat sätt (n=73, 110, 593) 79 62 40
ningen av »stryk»-frågan skildes mellan »lätt» och »svår» kroppsaga.1 Endast »svår aga» har medtagits i tabell 7.4.
Med tanke på de stora skillnaderna i öv- rigt mellan kontroll- och arrestantfallens hemförhållanden är det anmärkningsvärt, att ungefär lika många sade sig ha fått stryk i de båda materialen. Men även här avviker LEG-männen; flera av dessa sade sig ha fått stryk, både av fadern och — fast här var skillnaden liten — av modern. Påtag- ligt fler av LEG-männen uppgav, att de var rädda för minst någon av föräldrarna. Av- ståndstaganden från den egna uppfostran förekom mycket oftare inom de båda miss- bmkarmaterialen, och oftare inom LEG- gruppen än inom arrestantgruppen.
Skillnader mellan socialgrupperna
De olika socialgrupperna inom LEG-mate- rialet skilde sig i flera avseenden påtagligt från varandra, när det gäller både uppfatt— ningen om deras föräldrars äktenskap och uppgifterna om hur de själva blev uppfost- rade.?
Såväl ömhetsbetygelser mellan föräldrar- na som allvarliga stridigheter mellan dem uppgavs vara ovanligast i socialgrupp 1 och vanligast i socialgrupp 3. Bara en fjärde- del av de socialgrupp 1-barn, som besvara- de frågan, mot närmare hälften av social- grupp 3-barnen ansåg att föräldrarna hade varit lyckliga tillsammans.3
Stryk förekom, enligt intervjusvaren, of-
Tabell 7.5. Ja-svar på frågor om förhållandet mellan föräldrarna och om uppfostran inom de olika socialgrupperna (LEG-gruppen). Män. Procent.
Socialgrupp 1 2 3 Ömhetsbetygelser mellan ff (n=13, 24,17) 31 50 59 Ff lyckliga tillsammans (n=12, 26,17) 25 31 47 Allvarliga stridigheter mellan ff (n=13, 25,17) 23 44 59 Stryk av minst någon ff (n=15, 30, 26) 53 43 69 Rädd för någon ff (eller båda) (n=16, 30, 26) 56 33 42
tare i socialgrupp 3 än i de båda andra. socialgrupperna, medan flera av barnen fråm socialgrupp 1 sade sig ha känt rädsla för sina föräldrar.
12.7.5 . Psykiska sjukdomar i familjen och släkten
Frågorna om förekomst av psykiska sjuk- domar i uppväxtmiljön gällde, om någon i familjen eller släkten hade vårdats på men- talsjukhus, hade haft svårare nervösa besvär, »lidit av alkoholism» och om någon hade tagit livet av sig.4
1 I intervjuarinstruktionen angavs, att som »svår aga »skulle räknas »ordentlig aga, pisk på stjärten, ”smörj” eller liknande.» * De som tog avstånd från den egna upp- fostran, dvs. sade sig vilja uppfostra sina egna barn på annat sätt än de själva blivit uppfost— rade, var relativt sett ungefär lika många inom de olika socialgrupperna. ' När det gäller svaren på de tre frågorna om förhållandet mellan föräldrarna måste dock starka reservationer göras, eftersom bastalen är ovanligt små; bortfallet är betydande och dessutom olika stort inom socialgrupperna. Den del av bortfallet, som beror på att ip inte har kunnat besvara frågorna, eftersom de aldrig har haft eller har saknat minnen av samboende för- äldrar, är störst i de båda lägre socialgrupperna. Dessutom har ovanligt många — mellan sex och nio personer — av andra skäl lämnat dessa frågor obesvarade, vilket delvis kan sammanhänga med en oklarhet i frågeformuläret. ' I frågan definierades »familj» som syskon och föräldrar och »släkt» som syskon, föräldrar och »deras syskon och föräldrar». — En felkälla här är skillnaden i storleken av »familjen» respek-
( Forts. :! nästa sida)
Först en sammanfattande jämförelse mel- lan de olika materialen: i hur stor del (pro- cent) av fallen uppgavs minst någon i famil- en eller släkten ha lidit av minst någon av de nämnda sjukdomarna (inklusive suicid och »vård på mentalsjukhus»):
Arr Leg (26 år—) Kontroll (n=74) (n=86) (n=535) 84 5 5 26
Psykiska sjukdomar i de intervjuades upp- växtmiljö var alltså långt vanligare i LEG- materialet än i de andra materialen.
Inom den egentliga familjen (föräldrar och syskon) förekom hos LEG-gruppen psykiska sjukdomar i 50 fall (68 procent). Om man ser på svaren på de enskilda frå- gorna var för sig och begränsar redovisning- en till familjen, kan följande konstateras:
I fyra familjer hade självmord förekom- mit. I 13 -familjer (17 procent) hade minst någon vårdats på mentalsjukhus; därav i två fall fäder och i sex fall mödrar. Det förekom förhållandevis något fler mental- sjukhusvistelser i socialgrupp 3 än i de båda andra socialgrupperna.
26 respektive 27 av männen besvarade jakande frågorna, om någon i familjen hade haft svårare nervösa besvär och om någon i familjen hade lidit av alkoholism. Svars- fördelningen inom de olika socialgrupperna framgår av nedanstående uppställning (pro- cent ja—svar):
Socialgrupp 1 2 3 Totalt (n=16) (n= 31) (n=27) (n=74)
Nervösa besv. i fam. 50 29 34 35 Alkoholism i fam. 19 29 55 37
(Forts. fi'dn föregående sida).
tive »slåkten» i de olika materialen. Några frå- gor om släktens storlek fanns inte iintervjun. Däremot frågade vi de intervjuade, hur många syskon de hade (haft). Svaren visar, att många syskon (minst tre) var vanligast bland arrestan— terna (43 procent av de äldre) och minst vanligt i kontrollmaterialet (16 procent), medan 31 pro- cent av LEG-männen hade så många syskon.
Alkoholism i familjen — det gällde med få undantag fadern och inte i något fall modern - var alltså betydligt vanligare i so- cialgrupp 3, medan svårare nervösa besvär —— i flertalet fall hos modern — oftare förekom inom socialgrupp 1.
12.7.6 Kvinnornas hemförhållanden
Hälften av de 14 intervjuade kvinnorna bodde hos båda de biologiska föräldrarna under hela perioden fram till 17 års ålder; de andra sju bytte fostrare någon gång un- der uppväxttiden, en av dem två gånger. Av flickorna hade tre varit på barnhem eller liknande institution minst en period under uppväxttiden.
För kvinnorna gällde i ett fall att föräld— rarna aldrig hade sammanbott och i ytter- ligare fem fall att föräldrarna var skilda; alla dessa hade separerat under flickornas uppväxtår.
Bara två av de 12 kvinnor, som besvara- de frågan, ansåg att deras föräldrar hade varit lyckliga tillsammans, medan åtta av 12 sade att det förekom allvarliga stridigheter mellan föräldrarna.
Alkoholism i familjen var vanligt (sex fall av 14) liksom vård på mentalsjukhus (fem av 14), medan »nervösa besvär» förekom mera sällan (två av 14). Två fäder hade ta- git livet av sig.
11 av de 14 kvinnorna uppgav att minst någon i familjen eller släkten hade lidit av minst någon psykisk sjukdom; nio av dem sade, att sådana sjukdomar hade förekom- mit i familjen.
12.7.7 Sammanfattning
De Skillnader som redovisats mellan de båda missbrukarmaterialen och kontrollfal- len tyder bland annat på en mycket högre frekvens av disharrnoniska uppväxtfamiljer, med långt större förekomst av psykiska sjukdomar i uppväxtmiljön i missbrukarma- terialen. Det är inget oväntat resultat. Det är tvärtom vad man brukar finna i undersök-
ningar, där en grupp sociala avvikare jäm— förs med ett normalmaterial.
I sådana undersökningar brukar man emel— lertid också finna en annan sak: avvikar- gruppen kommer nästan alltid i väsentligt högre utsträckning från de »lägre» social— grupperna, ofta från en miljö som brukar karakteriseras med orden social misär. Som framgått gäller inte detta för vår undersök- ningsgrupp (även om det sannolikt gör det för åtskilliga inom den). 65 procent av män- nens föräldrar tillhörde de båda högre so- cialgrupperna och närmare en fjärdedel kom från socialgrupp 1; dvs. socialgruppsfördel- ningen anslöt sig till kontrollmaterialets.1
Likheten mellan LEG- och kontrollgrup- perna när det gäller socialgruppsfördelning- en gör det rimligt att i andra avseenden vän- ta sig större avvikelser mellan grupperna än mellan kontrollfallen och arrestantma- terialet. Om man ser på LEG-gruppen som helhet, kan inte, till skillnad från vad som har varit fallet vid de flesta andra undersök- ningar av sociala avvikare, ekonomiskt mi- serabla hemförhållanden uppfattas som en viktig bidragande faktor, när det gäller att »förklara» det avvikande beteendets upp- komst. Ett rimligt antagande är då, att i stället andra ogynnsamma uppväxtförhållan- den — som t. ex. dålig emotionell kontakt mellan föräldrarna inbördes och mellan dem och barnen eller förekomst av psykiska sjukdomar i familjen — har förelegat i ännu större omfattning i LEG-gruppen än i den andra undersökta »avvikargruppen».
I en serie av de intervjusvar som redovi- sats har också en sådan tendens kunnat kon— stateras. Skillnaderna mellan arrestantgrup- pen och kontrollfallen har nästan genom- gående varit stora, men LEG-männen har avvikit mera från kontrollmaterialet än vad arrestantmännen har gjort.
De konstaterade skillnaderna mellan män från olika socialgrupper inom LEG-materia- let ansluter sig också i huvudsak till detta mönster. I socialgrupp 1 har, enligt inter- vjusvaren, både positiva känsloyttringar (»ömhetsbetygelser») och uttalad aggresi- sivitet (»allvarliga stridigheter») mellan för- äldrarna förekommit i mindre utsträckning.
Socialgrupp 1-bamen betecknar i minst ut— sträckning föräldrarnas äktenskap som »lyckligt» och fler av dem har känt »räds— la» för sina föräldrar.
Det bör tilläggas att dessa skillnader mel- lan män från de olika socialgrupperna går i motsatt riktning mot vad man fann i kontrollmaterialet. Bland de intervjuade kontrollmännen var det sålunda flera från socialgrupp ] och 2 än från socialgrupp 3 som uppgav, att deras föräldrar brukade ge varandra ömhetsbetygelser och likaledes fler från de båda högre socialgrupperna än från socialgrupp 3 som ansåg att deras föräldrar hade varit lyckliga tillsammans.
12.8 Skolutbildning och arbetsförhållanden 12.8.1 Skolutbildning
Anmärkningsvärt många av männen, 30 procent (22 individer) hade gått i gymna- sium. Hur många av dem som fullföljt gym- na—siestudierna är inte känt.2 Men sex av männen hade studerat vid universitet. Av de män som var 30 år eller yngre hade 63 pro- cent (n=30) lägre utbildning än gymnasium mot 75 procent av de äldre (n=44). Alla utom en av de sex f.d. universitetsstuden-
1 Detta består, som tidigare framgått, av slumpvis utvalda ungdomar, mantalsskrivna i Stockholm. Betydligt fler av LRG-männen än av kontrollfallen hade vuxit upp utanför Stock- holm (26 av de intervjuade LEG-männen, 35 procent, bodde i Storstockholm under hela upp- växttiden 0—16 år, medan motsvarande siffra för de manliga kontrollfallen uppgick till 72 pro- cent). Eftersom socialgrupp 3 utgör en lägre an- del av befolkningen i Stockholm äni övriga lan- det, bör de båda högre socialgrupperna i själva verket ha varit överrepresenterade i LEG—grup- pen i förhållande till en mer jämförbar normal- population. Härtill kommer åldersskillnaden mellan materialen. Om man antar, att social- grupp 3 utgjorde en större andel av LEG-män— nens föräldrageneration än av kontrollfallens, skulle även detta tala för att de högre social- grupperna i realiteten var överrepresenteradei LEO-gruppen. ” Den »högsta» skolform — inklusive universi- tet — som ip hade studerat vid kodades under intervjun; någon differentiering gjordes inte mellan fullföljda och avbrutna studier. Men av andra uppgifter att döma var avbrutna gymna- siestudier mycket vanliga inom gruppen.
Tabell 8.1. De intervjuades skolutbildning efter föräldrarnas socialgrupp. Män. Procent.
Socialgrupp
1 2 3 Totalt
Gymn. el. univ. 50 39 7 30 Lägre utbildn.1 50 61 93 70
Summa 100 100 100 100 n=16 n=31 n=27 n=74
1 Hit har förts folkskola, hjälpklass, grund- skola, realskola och flickskola.
terna var äldre än 31 år.
Väntade skillnader mellan män från de olika socialgrupperna kunde konstateras. Hälften av socialgrupp 1-barnen mot mind- re än 10 procent av socialgrupp 3-barnen hade högre utbildning.
Endast 3 av de 14 kvinnorna hade gym- nasieutbildning. Ingen hade läst vid univer- sitet.
LEG-männens skolutbildningsnivå var mycket hög jämförd med den andra miss- brukargruppens. Av de äldre arrestantmän- nen hade bara fem procent gymnasie- eller högre utbildning (n=111). Jämför man de yngre LEG-männen (—30 år) med de äldre kontrollmännen (21—25 år; n=334) är an- delen med minst gymnasieutbildning nästan identisk i de båda materialen (36 procent av kontrollfallen mot 37 procent av LEG-män- nen). Men antalet personer som i förtid av- bröt gymnasiestudierna var med stor säker- het större i LEG-gruppen.
12.8.2 Arbetsförhållanden
Alla utom tre av männen och en av kvin- norna sade sig någon gång ha haft ett ar- bete. Flertalet fick sin första egentliga an- ställning i 15—17-årsåldern, en fjärdedel före 15 år.1
En ganska stor del av männen, och ett par av kvinnorna, var eller hade tidigare varit s.k. fria yrkesutövare, konstnärer, mu- siker, journalister, m.fl. Mellan 30 och 40 av männen kunde räknas till denna kategori; flertalet av dem tillhörde den äldre delen
av undersökningsgruppen och hade långa missbrukstider.
12.9 Alkoholbruk
När det gäller undersökningsgruppens al- koholvanor, skall bl. a. följande frågor dis- kuteras:
1. Hur vanligt var det att narkotikadebu- ten föregicks av missbruk av alkohol?
2. I vilken omfattning förekom bland- missbruk alkohol/ narkotika?
3. Omvänt: Hur vanligt var ett helt ex- klusivt narkotikabruk? Förekom det perso- ner som aldrig hade druckit vin eller sprit inom gruppen?
4. Hur gamla var de intervjuade när de första gången drack sig berusade på alko- hol? Var de som gjorde detta tidigt desam- ma som började att ta narkotika i låg ål- der? En del av dessa frågor skall behandlas i registeravsnittet. Senare (s. 368) kommer de intervjuades alkoholvanor vid intervjutillfäl- let att redovisas. Här skall vi främst ta upp frågan om deras erfarenheter av alkohol fö- re narkotikadebuten. Hos många av de intervjuade förekom ett starkt avståndstagande från alkohol och alkoholmissbrukare. Ett par av männen och en kvinna sade sig alltid ha varit helnykte- rister. Men frånsett dessa tre hade alla er- farenhet av alkoholbruk; alla dessa hade också vid åtminstone något tillfälle druckit sig »ordentligt berusade» på alkohol. 41 av dem (56 procent; n=73) uppgav, att de någon gång gripits för fylleri.2 Över hälften av männen (40 av 73) hade varit »ordentligt berusade» någon gång före 17 års ålder, en femtedel (14 av 73) före 15 år. Männen från de båda lägre socialgrupperna hade i större utsträckning druckit sig ordentligt berusade före 15 års
1 Hit räknades inte feriearbeten och liknande. ' Enligt uppgifter från kontrollstyrelsens straffregister var antalet intervjuade män som dömts för fylleri eller rattfylleri något högre: 50 personer (av vilka dock en hade avbrutit inter- vjun före fylleri-frågan). Överensstämmelsen får sägas vara god, med tanke på att några fall av rattfylleri inräknats i den senare summan.
ålder (närmare en fjärdedel i socialgrupp 2 och 3 mot bara en av de 16 i socialgrupp 1).
Några av männen (10 individer) sade sig ha varit ordentligt alkoholberusade först efter narkotikadebuten, men det motsatta mönstret dominerade helt (57 av männen hade druckit sig ordentligt berusade minst någon gång före narkotikadebutåret; för tre sammanföll de båda åren).
Hur lång tid förflöt, för den senare grup- pen, mellan den första alkoholberusningen och narkotikadebuten? Över hälften av dem (62 procent; n=60) började att ta narkotika högst fem år efter det första spritruset. Den- na andel var högst inom socialgrupp 1 (11 av 13).
Barnen från socialgrupp 1 var alltså äldre vid det första alkoholruset än barnen från socialgrupp 2 och 3. Som senare skall vi- sas var samtidigt barnen från socialgrupp l yngre vid narkotikadebuten än barnen från de båda andra socialgrupperna. Avstånden mellan det första alkohol- och det första narkotikaruset tenderade med andra ord att vara kortare inom socialgrupp 1.
12.10 Sexualitet
En avsevärd del av intervjuformuläret upp- togs av frågor om sexualitet. I detta sam- manhang kommer emellertid bara ett fåtal av dessa variabler att beröras, nämligen:
1. Avvikande sexuellt beteende (homo- sexualitet)
2. Prostitution (kvinnorna)
3. Graviditeter, missfall (kvinnorna)
och aborter
12. 10.1 Männen
Av de manliga kontrollfallen var det bara tre procent som jakande besvarade frågan »Har du någon gång haft en homosexuell kontakt?»1 Motsvarande siffra för arrestan- terna var 23 procent och för LEG-männen 41 procent.
Både individer med enstaka homosexuella erfarenheter och mera deciderat homo- sexuellt inriktade personer ingår bland dem
Tabell 10.1. Ja-svar inom de olika materialen på frågan »Har du haft någon homosexuell kontakt?» Män. Procent.
Leg Arr (äldre) Kontroll1 (n=71) (n=107) (n=591)
41 23 3
1 Andelen ja-svar varierade bara obetydligt mellan kontrollmaterialets olika åldersgrupper.
som svarat »ja» på frågan; av dessa var det — inom LEG-gruppen — omkring en tredjedel som enbart hade haft en homo- sexuell partner, medan en annan tredjedel hade haft minst fem olika homosexuella för- bindelser.
Det är möjligt, att de höga siffrorna för de båda missbrukargrupperna till en del kan förklaras av att missbrukama i större ut- sträckning har vistats i miljöer — t. ex. fängelser och liknande institutioner, men kanske också »knarkarkvartar: — där till- fälliga homosexuella kontakter varit rela- tivt vanliga och inte, i samma grad som annars, behöver avspegla en »homosexuell
läggning». Men detta förklarar inte den betydande skillnaden mellan missbrukargrupperna.
Dessutom hade de flesta, inom LEG—grup- pen, haft sina första homosexuella kontak- ter tidigt, över hälften före 17 års ålder och en klar majoritet (19 av 28) före nar- kotikadebuten.
Vissa av de intervjuade2 tillfrågades var de hade träffat sin förste homosexuelle part- ner; det dominerande svaret var »på stan» eller på någon »speciell träffpunkt för homosexuella» - och alltså inte på någon institution.
1 Följdflåga: »Om nej: Aldrig?» —- Innan frågan ställdes, läste intervjuaren upp följande inledning: »Många människor upplever eller har någon gång upplevt sexuella känslor vid kon- takter med en person av samma kön. Sådana kontakter brukar man kalla för homosexuella, som du kanske vet.» ? Frågor om de närmare omständigheterna kring de homosexuella kontakterna ställdes till dem som intervjuades 1966 och 1967; däre- mot inte till de 38 personer, som intervjuades 1968.
En av kvinnorna hade avbrutit intervjun före avsnittet om sexualitet. I fortsättningen baseras alltså redogörelsen på svaren från 13 av kvinnorna.
Fyra av de 13 kvinnorna sade sig ha haft minst någon homosexuell kon-takt. Motsva- rande siffra i de båda andra materialen var sju av de 57 kvinnliga missbrukama i ar- restantrnaterialet och två av de 560 kvin- norna i kontrollmaterialet.
Frågan »Har du någon gång fått betalt för att ha samlag med någon?» besvarades jakande av sju kvinnor. Alla utom en av des- sa uppgav sig ha haft mer än 20 sådana samlag (:det högsta svarsalternativet). Alla utom två hade tagit betalt för samlag under 1966, tre av dem mer än 70 gånger.
Flertalet hade varit mellan 15 och 18 år när de prostituerade sig första gången. För omkring hälften av dem hade detta inträffat före narkotika-debuten.
11 av de 13 kvinnorna hade varit gra- vida minst en gång. För två av de 11 saknas närmare uppgifter om antalet graviditeter, samt om eventuella spontana eller provoce- rade aborter.1 Om de återstående nio kvin- norna erhölls bl. a. följande uppgifter:
1. De var 1966 mellan 23 och 40 år gamla; alla utom två dock mellan 23 och 27.
2. Bara en av dem hade varit gravid en enda gång; för de andra var antalet graviditeter 2 (i två fall), 3 (tre fall), 5 (ett fall) och 7 (två fall). Totala antalet graviditeter inom gruppen uppgick till 33.
3. 20 av de 33 graviditeterna (alltså nästan % av fallen) hade avbrutits, genom provoce- rade aborter (sju fall, varav bara en legal), men främst genom spontana aborter (antalet spon— tana aborter uppgick till 13, vartill dock kom- mer två barn, som dog strax efter födelsen; jfr nedan).
4. Inte mindre än sju av de nio kvinnorna hade haft åtminstone någon spontan abort. En 23-årig flicka som varit gravid sju gånger hade haft fem spontana aborter. En 23-årig och en 26-årig kvinna, båda med tre graviditeter, hade båda haft två spontanaborter; i båda fallen dog det tredje barnet inom tre månader efter fö- delsen.
Antalet spontanaborter var alltså mycket högt. En tänkbar felkälla här är att några av kvinnorna kan ha rubricerat en abort som
»spontan» när den i själva verket varit provocerad. Mot detta talar dels att flerta— let av kvinnorna på andra håll i intervjun öppet berättade om andra kriminella eller tabubelagda handlingar som de hade begått (narkotikabrott, prostitution, homosexuali- tet, m. m.), dels att några av kvinnorna upp— gav att de hade erfarenhet av både spon- tana och provocerade aborter.
De graviditeter som inträffade innan kvin- norna hade börjat använda narkotika avbröts betydligt mer sällan genom spontanaborter (två av 12) än dem som inträffade efter narkotika- debuten (13 av 21).2 Det är möjligt, att själva missbruket är en del av förklaringen till den höga frekvensen av spontana aborter inom grup- pen. Men några slutsatser kan naturligtvis inte dras av materialet. Svårigheterna att fastställa sådana orsakssamband är säkerligen betydan- de; att det är helt omöjligt med en så liten grupp, med så många okontrollerade faktorer och med data som enbart utgörs av intervju- uppgifter, är självklart.
12.1 1 Psykiska sjukdomar
Ett par frågor gällde om intervjupersonerna hade haft psykiska besvär eller sjukdomar och om de i så fall hade fått läkarvård för detta. Här kan några av de största skillna- derna i hela intervjumaterialet konstateras mellan kontrollfallen och de båda missbru- kargruppema.3
I tabell 11.1 redovisas svaren på några av frågorna för männen inom LEG-grup- pen, den äldre (26 år—) arrestantgruppen och de äldre (21—25 år) kontrollfallen.
Det bör observeras, att det inte fanns några frågor om psykiska sjukdomar och om vård
1 Sannolikt har intervjuama på grund av tids- brist varit tvungna att i de två fallen hoppa över detta avsnitt i intervjun. ' I den senare siffran (13) har de två barn som dog strax efter födelsen, inräknats. * Frågorna lydde: ]. »Har du haft några nervösa besvär?» Om ip svarade ja, ställdes följdfrågor om han/hon hade fått sjukhus- eller annan vård för detta. Alla — även de som förnekat »nervösa be- svär» — fick sedan frågan om de någon gång hade vårdats på mentalsjukhus. . »Har du någon gång känt dig djupt deprimerad?» . »Har du någon gång funderat på att ta livet av dig ?» Självmordsförsök efterfrågades inte särskilt. Men om ip här spontant uppgav, att han/hon gjort ett (eller flera) självmordsför- sök, kodades i stället detta svar.
WN
Tabell II.] sjukhusvård för psykiska sjukdomar, självmordsfunderingar och -försök. LEG-, arrestant- och kontrollmaterialen. Män. Andel ja-svar inom resp. material.
Sjukhusvård för psyk. sjukd. (n=74, 111, 337) »Suicidfunderingar» (n=74, 110, 337)
Suicidförsök (n=74, 110, 337)
LEG ARR (26 år"—) KONTR (21—25 år)
74 48 3 34 38 10 64 53 11 30 15 1
Anm. Till kategorin »suicidfunderingar» har förts individer som sade sig ha haft sådana funderingar, men inte uppgav att de gjort något självmordsförsök.
för dessa före narkotikadebuten. Narkotikabru- ket förklarar rimligen en del av de konstatera- de skillnaderna.
Tre fjärdedelar av LEG-männen mot knappt hälften av arrestanterna och tre pro- cent av kontrollfallen hade vårdats på sjuk- hus för psykiska sjukdomar. Nästan en tredjedel av LEG-männen mot 15 procent av arrestanterna och en enda procent av kontrollfallen uppgav spontant att de hade försökt att ta livet av sig.
Inom LEG-gruppen var både vård på mentalsjukhus och självmordsplaner eller -försök något vanligare bland de män, vil- kas föräldrar tillhörde socialgrupp I; några nämnvärda skillnader mellan de olika ålders- grupperna förelåg däremot inte.
Alla utom en av de 14 kvinnorna sade sig ha fått läkarvård för psykiska besvär, åtta hade vårdats på mentalsjukhus. Alla utom två hade funderat på att beröva sig livet, och sju — halva gruppen — hade försökt att göra det.
12.12 Narkotika 12.12.1 Inledning
Vi har tidigare konstaterat, att det stora fler- talet av de undersökta personerna hade använt narkotika under mycket lång tid; över hälften av männen tog narkotika förs- ta gången mer än 10 år före legaltiden, över 85 procent mer än fem år före. Sannolikt alla andra svenska undersök- ningar av narkotikamissbrukare rör perso- ner med betydligt kortare missbrukstider. Det gör att omständigheter kring debuten
i denna grupp kan tänkas ha ett speciellt intresse: Skiljer sig de som debuterade för mycket länge sedan från dem med kortare missbrukstider i fråga om social bakgrund, ålder, preparattyp och intagningssätt vid debuten? Vilken belysning ger materialet åt vanliga föreställningar om när olika typer av missbruk började spridas inom olika grupper? Dessa frågor behandlas i det när— mast följande avsnittet, där även skillnader i debutomständigheter mellan män från olika socialgrupper redovisas.
I nästa avsnitt berörs preparattyper inom gruppen (efter debuten). Vilka preparat ha- de de intervjuade använt mest? I vilken ut— sträckning förekom blandmissbruk av olika preparattyper?
Till sist: Vilka förändringar innebar Åh- ströms förskrivning för gruppens narkotika- vanor? Vilka åsikter hade intervjupersoner- na om denna förskrivning? Kan några för- ändringar i narkotikabruket konstateras, för den grupp som intervjuades först 1968, från legaltiden 1966 till intervjutillfället?
12.122 Omständigheter kring narkotika- debuten
Missbrukets varaktighet och föräldrarnas socialgrupp
Socialgruppsfördelningen var ungefär den— samma inom grupperna med mycket långa (11 år—) och medellånga (6—10 år) miss- bruksperioder. Av de 10 män som debute- rade högst fem år före legaltiden, utgjorde däremot socialgrupp 3 den största gruppen (sex av 10 mot omkring en tredjedel av de båda andra grupperna).
Tabell 12.]. Ålder vid debuten efter för- äldrarnas socialgrupp. Män. Procent.
Socialgrupp Ålder vid debuten ] 2 3 Totalt —20 år 73 45 65 58 21 år — 27 55 35 42
Summa 100 100 100 100
n=15 n=31 n=26 n=72 Ej svar: 2
Ålder vid debuten
Över hälften av männen (58 procent) debu- terade före 21 års ålder, 11 av de 77 (14 procent) före 17 års ålder. 14 tog nar- kotika först sedan de fyllt 25 år.
De 14 kvinnorna debuterade i något yngre åldrar än männen; 10 av dem före 21 år.
Det var, bland männen, inga stora skill- nader i debutålder mellan de som börjat an- vända narkotika relativt nyligen och de som hade långa missbrukstider. För kvinnor- na däremot gäller, att ju kortare deras miss- bruksperioder var, desto äldre hade de varit vid debuten.
Tidig narkotikadebut var vanligare bland män från socialgrupp 1 och 3 än från so- cialgrupp 2.
Preparattyp och intagningssätt vid debuten
Flertalet av männen (44 av de 72 som be- svarade frågan, dvs. 61 procent) hade an- vänt något centralstimulerande medel vid debuttillfället. För kvinnorna var motsva- rande siffra 10 >av 13. Anmärkningsvärt många av männen, 16 individer, tog dock preparat av morfintyp »första gången». Endast fem av männen och ingen kvinna använde cannabis vid debuten. Den skillnad i preparattyp vid debuten som framträder när materialet delas upp på missbruksperio- der till och med respektive över 10 år, är att de män som hade mycket långa miss- brukstider i högre utsträckning började med morfin — en dryg fjärdedel av dessa mot 15 procent av män med kortare missbruks- perioder.
En fjärdedel av männen injicerade debut- preparatet. Sex »rökte» första gången (can- nabis i fem, opium i ett fall). Av de 13 kvinnor som besvarade frågan hade endast två injicerat första gången.
Injektion vid debuten var något vanli- gare i gruppen med högst 10 års missbruks— tid (28 procent av männen) än i gruppen med längre missbruksperioder (21 procent). Av de 10 män som debuterade högst fem år före legaltiden, hade fyra injicerat de- butpreparatet.
Resultaten avviker, vad gäller preparattyp och framför allt intagningssätt vid debuten från arrestantundersökningen (män, pro— cent):
Leg Arr (26 år—)
Deb. prep. Mo (n=72, 108) 22 14 Injektion vid deb. (n=7l, 109) 24 47
Av tabell 12.2 framgår, att injektion av centralstimulantia vid debuten bara förekom hos några få män (fyra individer); intrave— nös eller subkutan morfindebut var tre gång— er vanligare. Någon injektionsdebut förekom inte under åren 1939—49; 1950 inträffade det första fallet av injektion av central- stimulantia vid debuten.
Asocialitet före debuten
I historiska framställningar av narkotikabrukets utveckling i Sverige, har det hävdatsl att miss- bruket spred sig från konstnärs- och bohem- kretsar till asociala och kriminella gäng någon gång i början av 1950-talet. Injektionsmissbru- ket av amfetamin skulle sålunda ha inletts inom det litterära Metamorfossällskapet omkring 1952 och därefter ha tagits upp av asociala grupper.
Några rader skall ägnas fråganfom uppgif- terna från de intervjuade Åhströmpatienterna ger stöd åt denna historieskrivning.
I vilken utsträckning hade de tidigaste de- butantema gjort sig skyldiga till brott eller andra >asociala» handlingar före narkotikade- buten? För att belysa frågan om registrerad asocialitet före respektive efter debuten, har
1 Bejerot, N., Narkotikafrågan och samhället, s. 135 1.
Morfin per os1
injektion Centralstim. per os . injektion Övrigt?
Ej svar: 2
Summa 100
1939—49 1950—59 1960— Totalt
17 2 — 5 _ 23 18 17 66 51 55 56 — 5 18 5 17 19 9 17
100 100 100
n=18 n=43 n=72
1 Till morfin per os har även förts ett fall av opiumrökning. * »Övrigt» = i fem fall cannabis; i fyra barbiturat- eller meprobamatmedel; dessutom tre oklara fall (varav 1 intravenös debut). — I de fall, då barbiturat— eller meprobamatpreparat kodats som 'debutmedel, hade ip uppgivit, att de använt medlen som narkotika, »knarkat på dem».
ett registerindex konstruerats, baserat på upp- gifter från kriminal- och kontrollstyrelseregist- ren samt nykterhets- och barnavårdsnämnder. Resultaten av denna jämförelse redovisas se- nare (s. 372 ff.). Här skall bara nämnas, att närmare hälften (48 procent) av samtliga män hade minst någon anteckning i något av de nämnda registren under de fyra åren före nar- kotikadebuten. Av de 19 män som började att använda narkotika före 1950, hade åtta an- tecknats i minst något register under fyraårs- perioden före debutåret. Fyra av dessa hade under perioden begått i krirninalregistret an- tecknade brott; två hade dömts till långvariga fängelsestraff.
Känd »asocialitet» före debuten var alltså nästan lika vanligt bland dem som debuterade före 1950 som inom hela gruppen. Att pero- ralt narkotikamissbruk förekom hos tidigare kriminellt »belastade» personer redan under 1940-talet får därför anses klart. Däremot kan man naturligtvis inte, med ledning av dessa uppgifter. säga något om hur utbrett det var.
Huruvida också iniektionsmissbruk förekom inom sådana grupper under 40-talet framgår inte av detta material. Uppgifter från arrestant- undersökningen tyder dock på att så var fallet.1
Det är möjligt att det skedde en spridning av narkotikabruk från Metamorfosgänget till »aso- ciala grupper: under 50—talets början. Resul— taten här tyder emellertid på, att detta i så fall bara var en av spridningsvägarna, eftersom nar- kotikabruk tycks ha förekommit inom sådana grupper redan tidigare, före Metamorfos-perio- den.
12.12.3 Nankotikabruket efter debuten Missbrukets omfattning
Samtliga de intervjupersoner som besvara- de frågan (72 män, 13 kvinnor) hade tagit
narkotika mer än 100 gånger (vilket var det högsta svarsalternativet). En man och en kvinna hade aldrig injicerat narkotika.2 De övriga hade alla injicerat mer än 100 gånger.
Preparattyper efter debuten (a) Mest använda preparat
En dryg tredjedel av männen — men en- dast en av kvinnorna —— sade sig ha mera erfarenhet av morfin än av någon annan preparattyp. En klar skillnad fanns här mellan individer med olika långa missbruks- perioder. 39 procent av män med 11 års missbruk eller mer (n=38) hade mest er- farenhet av morfin, mot 30 procent av män med högst 10 års missbruk (n=33). Bara en av de nio män som använt narkotika un- der högst fem år — och som besvarade frå- gan — hade tagit morfin mer än något annat medel.
Män från socialgrupp 1 och 2 hade of— tare mest erfarenhet av morfin (närmare hälften) än män från socialgrupp 3 (omkring en femtedel).
1 Sålunda säger sig en Åhströmpatient, som ingår i arrestantundersökningen men ej i denna undersöknings intervjuurval, ha debuterat intra- venöst (morfin) redan 1946 på ett fängelse till- sammans med 5—10 medinterner, vilka alla upp- gavs ha tagit narkotika vid tillfället. ” I intervjubortfallet finns sannolikt ytterligare minst ett par fall av icke-intravenöst narkotika- bruk; jmf not 3, s. 347.
(b) Mest använda preparat i relation till de- butpreparat
För flertalet av männen gäller, att de hade mest erfarenhet av den preparattyp, som de hade använt vid debuten. Av de 43 indi- vider som började med något centralstimu— lerande medel, hade 35 mest erfarenhet av centralstimulantia; endast åtta av morfin. Av de 16, för vilka morfin var debutpre- parat, hade alla utom tre också mest erfa- renhet av morfin.
(c) Preparattyper under åren före legal— tiden
Av tabell 12.3 framgår vilka preparattyper som förekom inom gruppen under åren 1961—64, dvs. tiden närmast före den åhströmska verksamheten. Vid kategorise- ringen har hänsyn inte tagits till andra ty- per av preparat än morfin och centralsti- mulantia.1 Till morfinkategorin har förts individer som endera enbart tagit morfin- preparat under perioden, eller kombinerat morfin med andra preparat än centralsti- mulantia, etc.
Även om de »rena» morfinistema var få, hade 38 män (53 procent) och 8 av de 13 kvinnorna använt morfinpreparat under minst något av de fyra åren innan de blev Åhströms patienter.
12.12.4 Legaltiden Inledning
I vilken utsträckning förändrades gruppens narkotikavanor under »legaltiden»? Detta kan i någon mån belysas av svaren på två av intervjufrågorna. Den ena gällde vilka preparat som de intervjuade hade använt un- der åren före respektive under »legalåret». Den andra löd: »Tog du mer eller mindre narkotika, innan du började få legalt?» Värdet av den senare frågan är osäkert, eftersom intervjupersonerna kan ha påver- kats av möjligheten att undersökningsresul- tatet skulle kunna användas mot den åh-
Tabell 12.3. Preparattyper 1961—64. Absoluta tal.
Män Kvinnor
Mo 3 __ C 31 4 Mo+C 30 8 Ej nark1 3 1
Summa 72 13
Ej svar: 2 män, 1 kvinna
1 Hit har förts de ip som inte tog narkotika under något av åren, vilket i ett par fall för-- klaras av att de debuterade först 1965.
strömska verksamheten, om många visade sig ha ökat sin narkotikakonsumtion, sedan de blev »legalaut.2
Förändring av preparattyper
Om man inskränker jämförelsen till pre-» parat av morfintyp och centralstimulerande medel, sker från åren 1961—64 till »legal— året» en klar ökning av blandmissbruket morfin + centralstimulantia. Som framgår av tabell 12.4. uppgick blandmissbrukarna, bland männen, till 43 under legalåret mot 30 under perioden 1961—64. Det framstår som en betydande ökning, särskilt om man
1 Alla inom gruppen som tog narkotika under perioden, använde antingen morfin eller central- stimulantia minst något av åren. 3 Det bör observeras att det inte finns någon annan metod, genom vilken man skulle kunna få ett mera tillförlitligt svar på denna fråga. En. genomgång av de narkotikarecept som Åhström förskrev 1965—67 kan visa, om de förskrivna kvantitetema ökade under legaltiden. En sådan- genomgång har utförts av Bejerot (Narkotika— frågan och samhället, s. 376 ff). Enligt Bejerot ökade antalet förskrivna doser av central-» stimulantia kraftigt under perioden, räknat per patient. Av Bejerots redogörelse framgår dock inte, för hur många av patienterna som de för—- skrivna doserna ökade eller för hur många, om några, som de minskade. — Stegringen per' patient behöver inte betyda en ökad konsumtion bland de »ofticiella» patienterna; den kan också bero, och beror säkert delvis, på en ökning av antalet överlåtna doser. — Det bör här tilläggas, att några receptbearbetningar av detta slag inte företagits inom ramen för denna undersökning; enligt överenskommelse mellan socialmedicin-— ska institutionen och docent A Bergsman skall en sådan analys i stället utföras av docent Bergs-' man och dr G Järpe som ett led i en studie rö-V rande vissa av Åhströms patienter.
Tabell 12.4. Preparattyper 1961—64/legalåret. Män. Absoluta tal.
1961—1964 Ei Legalåret Mo C Mo+C nark Z Mo 2 — —— — 2 C 1 20 5 1 27 Mo+C 5 11 25 2 43 Summa 8 31 30 3 72
tänker på att en fyraårsperiod här jämförs med en ettårsperiod: en morfinist som tog centralstimulantia vid endast något enstaka tillfälle under åren 1961—64 har alltså betraktats som »blandmissbrukarex under denna period. Jämför man i stället med en- dast det sista av de fyra åren, steg antalet blandmissbrukare från 25 män under 1964 till 43 under legalåret.
Av de åtta rena morfinistema under pe- rioden 1961—64 återstod bara två under legalåret. Av de 31 som enbart använde centralstimulantia 1961—64 tog 11 även morfin under legalåret.
Ökade eller minskade konsumtionen under legaltiden?
tSvarsfördelninge'n — för männen — på frågan, om den intervjuade hade ökat eller minskat sin narkotikakonsumtion, sedan han/hon blev Åhströms patient framgår av nedanstående uppställning:
Ökade 18 Lika mycket 11 Minskade 35 Vägrade svara 8 Summa 72 Ej svar: 2
Även om de åtta män som vägrade att besvara frågan, samtliga antas ha ökat do- serna, förblir gruppen som uppger sig ha minskat sin narkotikakonsumtion den störs- ta. Denna uppgift måste dock, som nämnts, bedömas som osäker.
För kvinnorna är gruppen »ökade» + »vägrar» lika stor som gruppen »minska— de».
Förändring av konsumtionen från Iegalåret till 1968
Vi frågade de personer som intervjuades 1968 om de tog mer eller mindre narkotika »numera» än vad de hade gjort under Åhströmtiden. Av de 29 män som besvara- de frågan (n=31) hade två slutat att an- vända narkotika. Så många som 25 av de övriga förklarade att de hade minskat sin konsumtion, 20 uppgav att de tog »mycket mindre» 1968 än under legaltiden.
En av de sju kvinnor som intervjuades 1968 hade slutat med narkotika, fyra tog »mycket mindre» 1968.
Vad patienterna ansåg om legal förskrivning
I intervjun ingick en s.k. öppen fråga: »Vad tycker du om systemet med legal förskrivning?» Att det var Åhströms >sys- tem» som åsyftades framgick av samman- hanget; de som intervjuades 1968 tillfråga- des vad de »på den tiden» (dvs. när de var Åhströms patienter) ansåg om systemet, och de som var eller hade varit patienter vid specialpolikliniken (jfr ovan, s. 345) uttala- de sig dessutom ofta om vad de tyckte om den »auktoritativa» förskrivningsmodell, som tillämpades där.
Svaren på denna fråga har ett mycket varie- rande informationsvärde; ibland har intervjua- ren bara antecknat något enstaka ord (t.ex. »bra»), men i många fall återges utförliga dis- kussioner av det liberala förskrivningssystemets för- och nackdelar.
a) Positiva omdömen om »systemet»
I nästan alla svar sägs att systemet med le— gal förskrivning av narkotika var xbra», »utmärkt» eller liknande. Motiveringarna sammanfaller i stort sett med dem som fram— fördes av Åhström själv, nämligen främst:
1. »Mättnads»-argumentet, som innebär, att narkomanen så småningom tröttnar på narkotika om han får så mycket han vill ha av det:
»Jag fick så mycket att jag äcklades, jag ville inte ha mer. Som att ge barn snask: ge dom så mycket att de inte orkar mer.»
»Man fick en chans att själv bestämma sig för att sluta. Jag tröttnade på det flera gånger.»
2. »Avkriminaliserings»-argumentet, som innebär att den »legale narkomanen» inte längre behöver begå brott för att skaf- fa pengar till narkotika och att tillgången till fri narkotika ökar möjligheterna till en generellt förbättrad social anpassning:
»Totalt beroende av att vara 'legaliserad' för att kunna vara social.»
»Man kan leva ett socialt liv nu. Kan vara hemma på kvällarna.»
»Systemet bra. Vändpunkten. Slutade med brott.:
Många framhöll andra positiva aspekter på befrielsen från tvånget att skaffa narko- tika illegalt. Man slapp hela »tjack—jakten», slapp oron över att inte få tag på narkotika och man fick »tid över att tänka på annat». Några underströk också, att legaliseringen upplevdes som en avkriminalisering av bru- ket: man kände sig inte längre »kriminell» för att man var narkoman:
»Behövde inte handla svart. Kändes inte brottsligt. Man fick lugn och ro.»
»Man kände sig inte som en bandit, för man fick ju ett papper att gå till apoteket med.»
Ett återkommande svar var också, att patienternas självkänsla hade stärkts under legaltiden. I några fall framställdes detta som ett resultat av den statusförändring som legaliseringen upplevdes innebära; ibland som en följd av kontakterna med Åhström:
:Trodde på idén att ge folk som redan var narkomaner knark legalt . . . Kände mig fri, folk såg inte ner på mig längre.»
>Många har blivit friska, trots att de fort- farande använder (narkotika): de har kunnat resa sig.»
»Med det liberala systemet blir man uppfat- tad av omvärlden som en människa, genom att man visas förtroende att bestämma över sig själv.:
b) Positiva omdömen om Åhström
Trots att frågan löd: »Vad tycker du om systemet. . .», svarade många med att tala
om vilken positiv roll som den persoztliga kontakten med Åhström hade spelat för dem. Somliga framhöll att det var danna kontakt, inte narkotikaförskrivningen, som var det väsentliga för dem:
»Åhström har man förtroende för. De: var Åhströms person som var betydelsefull för mig. Vi pratade mycket och hade bra kontakt.»
Vad var det hOS Åhström som gjorde att denna kontakt upplevdes som så väsettlig? Han gav sig tid att tala med oss, han lyss- nade på oss, han behandlade oss som män-- niskor, han visade OSS förtroende, han »:rod— de» på oss, han var lojal med oss och ställ-- de sig på vår sida — det är några av sva— ren:
»Åhström var en vändpunkt för mig. Att en människa trodde på en.»
1»... kom underfund med att Eje (=Åh— ström) var full av förståelse för oss.»
»Man fick känslan av att någon brydde sig,
om en, genom att samhället — Åhström — ställde sig på våran sida.:
c) Kritik
I påfallande många svar kombineras dessa- mycket positiva omdömen om systemet och om Åhström personligen med delvis hård kritik mot vissa inslag i verksamheten. Kri— tiken riktas också mot »patientgruppen» eller mot delar av den, för att man »miss- brukat» det »förtroende» som Åhström ha— de givit den.
Vad innebar detta »förtroende»? ] sin promemoria till narkomanvårdskommittén1 skriver Åhström:
»Patientföreningen har ansvaret för verk_ samheten, vilket betyder att alla vet, att om de ej tillrättaför dem som missbrukar det för— troende som förskrivningen innebär, så kom— mer hela försöksverksamheten att misskredite- ras och upphöra. Såvitt jag förstår är detta bäs- ta möjligheten att motverka att förskrivna pre-v parat säljs eller överlåtes . . . Dessutom innebär denna ansvarsfördelning en god psykoterapi.».
Åhström säger i fortsättningen att det visserligen hade klargjorts, att överlåtelser stod i strid med »lag och förordning»,
* SOU 1967: 25, s. 255.
»Jag har aldrig givit några reprimander, när mycket ofta berättas om att så ändå skett, då starka humanitära skäl förelegat. Ett annat förhållningssätt från min sida skulle bara lett till smussel och skadat förtroendet mellan mig och patienten.»
Åhström bedömde det alltså som avgöran- de för verksam-hetens fortsatta existens att försäljning eller överlåtelser av de recept- förskrivna preparaten inte ägde rum. Men det stred mot en av hans terapeutiska grund- principer att försöka hindra sådana överlå- telser genom att begränsa dosernas omfatt- ning. Han överlät därför ansvaret på patient- föreningen. Det var detta »förtroende» som många av de intervjuade, ofta i starkt moraliserande tongångar, förklarade att de själva, eller andra inom gruppen, hade »svi- kit»:
»(Somliga) missbrukade förtroendet, t. ex. genom försäljning.»
»Systemet riktigt. Men det motarbetades av oss.»
»Alla kunde inte sköta (förtroendet), (de) saboterade (verksamheten).-
»Vi fick bestämma själva hur mycket vi ville ha, det var ett oerhört ansvar, som vi inte kla- rade. Man ljög för Åhström, tog ut mer än vad man kanske behövde.»
Den vanligaste kritiken i övrigt var att kontrollen var för svag, att personer som »missbrukade förtroendet» trots detta hade accepterats som patienter, att det ställdes för få villkor och krav på patienterna och att Åhström borde ha tagit ett större ansvar för verksamheten:
»Legal förskrivning är bra, om den bedrivs under kontroll. Lösa boliner här. Borde vara mer villkor.»
»Det borde vara strängare kontroll för de yngre.»
»Det borde vara mer allvarsord, mer skärp- ning här hos Åhström.»
»Skrevs ut för mycket åt vem som helst. Bor- de ha ställts mera krav på oss.»
»(Gäller här som vid all medicinering): lä- karna måste ta större ansvar.»
d) Oro för att verksamheten skulle avbrytas
»Det hela är en lek med oss, sen tar dom det ifrån oss.»
Många uttryckte stark oro för att myn- digheterna skulle tvinga Åhström att av- bryta verksamheten. Ibland framställdes denna om som ett av skälen till att »M- ströms intentioner» inte förverkligades. Nå- gon uppgav, att man ökade doseringarna när det började stå klart att patienterna skul- le överföras till andra läkare: »det gällde att ligga bra till inför dem man skulle gå till sen.»
e) Specialpolikliniken
Alla utom en av dem, som efter Åhström- tiden hade överförts till specialpolikliniken var starkt kritiska mot verksamheten där. Huvudskälet var den »nedlåtande» och smoraliserande» attityd, som man sade sig ha mött vid specialpolikliniken till skillnad från h0s Åhström, och vidare en påstådd frånvaro av psykoterapi och av personlig kontakt med läkarna vid polikliniken.
f) Sammanfattning
Nästan alla de intervjuade uttalade sig starkt positivt om det liberala förskrivningssyste- met, samtidigt som åtskilliga kritiserade den upplevda bristen på kontroll över verksam- heten. Nästan alla uttalade sig också ytter- ligt uppskattande om Åhström, samtidigt som många beklagade att det hade ställts för små krav på patienterna och att Åh- ström inte hade tagit ett tillräckligt ansvar för verksamheten.
12.13 Övriga förhållanden under legaltiden 12.13.l Inledning
Här skall i korthet beröras vissa intervju- uppgifter om arbets- och bostadsförhållan- den samt alkoholvanor under legaltiden för den intervjuade gruppen. Den tidpunkt det gäller är i samtliga fall senhösten (novem- ber-december) 1966.
Till dem som intervjuades 1966 ställdes frågorna så, att de åsyftade förhållanden vid
intervjutillfället. De som intervjuades 1968 fick här i stället besvara retrospektivt formulerade frå- gor av typ: »Var bodde du (vilka bodde du hos) på senhösten 1966?» Frågor av detta slag ställ- des dock inte till de sex män, som inter- vjuades på polisarresten 1967, varför dessa inte har medräknats i den följande redogörelsen.1 Avsikten med förfarandet var alltså, att för en så stor del som möjligt av intervjugruppen kart- lägga situationen i olika avseenden under legal- tiden. Risken för minnesfel och kanske också rationaliseringar bör samtidigt ha ökat.2
12.132 Arbete
Flertalet av de intervjuade saknade arbete hösten 1966. 42 män (63 procent) och nio av de 14 kvinnorna sade sig vara helt utan arbete.3 Nio av männen och en kvinna hade »tillfälliga arbeten», medan 20 (16 män och fyra kvinnor) angav att de hade ett »fast arbete». Av de senare var dock, enligt de uppgifter från försäkringskassorna som erhölls för registerundersökningen, 10 sjukskrivna mer än tre månader under år 1966, varav tre under hela eller praktiskt taget hela året.
12.13.3 Bostad
Av männen (n: 68) bodde fem hos sina föräldrar på hösten 1966 och två i uthyr- ningsrum, medan sju saknade bostad. De övriga 54 bodde i lägenheter, som de i fler- talet fall (35) delade med andra. Dessa lägenheter förefaller sällan, om ens i något fall, ha varit regelrätta »»knarkarkvartar». I allmänhet uppgick antalet personer, som de intervjuade delade bostad med till en eller två; bara i två fall översteg antalet tre.
Bilden-är i stort sett densamma för de 14 kvinnorna. Två av dem sade sig ha saknat bostad hösten 1966, fyra 'bodde hos sina föräldrar, fyra ensamma i egna lägenheter, de andra i delade lägenheter, av vilka högst en var av »kvart»-typ.
Några frågor om lägenheternas moderni- tetsgrad, utrustning, etc., ingick inte i for- muläret. Men att det stora flertalet hade ordnad bostad, att nästan inga av dessa var knarkarkvartar och att förhållandevis många
(28 procent av samtliga; 11 = 82) bodde en- samma i egna lägenheter, antyder en bo— stadsstandard, som får sägas vara högre än man kunde vänta för en grupp svåra nar- kotikamissbrukare.
12.13.4 Alkohol Inledning
Olika uppgifter visar, att det hos många av Åhströms patienter hade förekommit ett betydande alkoholmissbruk före legaltiden (se 5. 381). Blandmissbruk narkotika/alko- hol synes inte heller ha varit ovanligt. Här är avsikten att låta vissa intervjuuppgifter belysa frågan, i vilken utsträckning sådant blandmissbruk förekom även under legalti- den. I registeravsnittet kommer samma frå- ga att beröras med utgångspunkt från re- gisterdata.
Alkoholkonsumtionen 1966
Att döma av intervjusvaren var missbruk av alkohol inom gruppen under hösten 1966 mycket ovanligt, om det ens förekom. Hälften av männen (51 procent; 11: 67)
' Jmf ovan, 5. 348. ' Vissa ansträngningar gjordes dock att redu- cera risken för minnesfel. Intervjuarna försökte under den andra intervjuomgången på olika sätt kontrollera att ip verkligen talade om hösten 1966 (och inte t. ex. om hösten 1965); dels frågade man i intervjuns inledning om ip kunde erinra sig »den tiden», vad man hade gjort då, etc (varvid förhållandet att perioden inträffade några månader före den åhströmska verksamhetens avveckling var en viktig håll— punkt), dels ställdes ett stort antal retrospektiva frågor av detta slag, vilket gav goda möjlig- heter att konstatera eventuella inkonsekvenser i svaren. — De (måttliga) olikheter som före- kommer mellan grupperna (individer intervjuade 1966 resp. 1968) i de här redovisade variablerna kan bero på fel av de nämnda slagen, men de kan också sammanhänga med faktiska skill- nader i t. ex. arbets- och bostadsförhållanden under legaltiden mellan grupperna. Ett skäl för antagandet att sådana faktiska skillnader före- låg är att gruppen »intervjuade 1968» var den första intervjuomgångens bortfall; dvs. denna grupp var mer svåranträffbar då.
3 I denna siffra har även medräknats fyra män som uppgav sig vara studerande samt två för- tidspensionärer.
sade sig (»numera») aldrig smaka vin el- ler sprit. Flertalet av de övriga (20 av de 67) drack vin eller sprit högst en gång per månad; endast tre av männen konsumerade vin eller sprit mer än 10 gånger i månaden. Intressant är, att alkoholkonsumtionen under legaltiden tycks ha varit lika obetyd- lig inom den grupp som var aktuell för undersökning eller åtgärd av nykterhets- nämnd under perioden närmast före legal- förskrivningen. Antalet »aktuella hos nyk- terhetsnämnd» under åren 1964—65 upp- gick till 22 (samtliga män).1 Av dessa in- tervjuades dock bara 14. Åtta av de 14 männen uppgav att de aldrig smakade vin eller sprit hösten 1966; ingen av dem sade sig ha gjort det mer än 10 gånger/månad.
Förändring av alkoholkonsumtionen 1966— 1 968
De 30 män som intervjuades 1968 (och be- svarade dessa frågor) tillfrågades om sina alkoholvanor både under hösten 1966 och vid intervjutillfället 1968. Svaren tyder på en låg konsumtion inom denna grupp även 1968, men för 11 av de 30 hade den ökat från 1966 till 1968 (medan den minskat i bara två fall).
Kvinnornas alkoholvanor
Omkring hälften av kvinnorna (sex av 13) sade sig aldrig ha smakat vin eller sprit 1966; ingen av kvinnorna hade gjort det mer än fyra gånger i månaden. För fem av de sju kvinnor som intervjuades 1968 hade alkoholkonsumtionen ökat från 1966 till intervjutillfället.
12.14 Registerundersökningen 12. 14.1 Inledning
Antagligen alla undersökningar visar hög korrelation mellan narkotikamissbruk och kriminalitet. Olika slags analyser av detta samband har förekommit i diskussionen. Enligt en typ av »förklaringar» är kri- minaliteten (även bortsett från de rena
narkotikabrotten, t. ex. olaga innehav) se- kundär i förhållande till missbruket; miss- bruket »leder till» kriminalitet. Vanligen resonerar man då så här:
För det första: det är i sig självt krimi- nellt att inneha och överlåta narkotika; för det andra: för de missbrukare med hög nar- kotikakonsumtion som är hänvisade till den illegala marknaden är det svårt eller omöj- ligt att betala gällande svarta-börs-priser med normala arbetsinkomster, varför nar- komanerna ofta »tvingas» till brott för att få pengar till narkotika; för det tredje: för de flesta, kanske alla, omöjliggör ett intensivt missbruk ordnat arbete och regel- bundna, legala, inkomster.
Till samma kategori av orsaksanalyser hör också tanken, att vissa narkotikapreparat, nämligen de centralstimulerande, har en »kriminogen» verkan, varmed man åtmin- stone delvis synes tänka sig en renodlat far- makologisk effekt; dessa medel skulle i sig själva göra missbrukaren mer benägen att begå kriminella handlingar.
Enligt en annan typ av resonemang är missbruket sekundärt i förhållande till aso- cialiteten. Missbrukarna rekryteras i hög utsträckning från asociala grupper; det är kanske främst genom kontakter inom des- sa grupper som det svåra missbruket sprids.
(Detta kan naturligtvis vara riktigt, även om det skulle visa sig, att narkomaner of— tast begår sina första lagbrott efter narko- tikadebuten. Såväl kriminaliteten som nar- kotikamissbruket kan vara »följder» av att individen blivit medlem i en asocial grupp, där båda dessa avvikande beteenden före- kommer; det ena behöver inte vara orsak till det andra och det är i detta fall lika rimligt att tänka sig att missbruket börjar före den första kriminella handlingen som efter.)
De båda tolkningstyperna av sambandet kriminalitet/missbruk är motstridiga bara när det gäller att förklara hur sambandet först uppstår. Om en individ begår sitt förs- ta brott före missbruksdebuten, kan miss— bruket inte vara »orsak» till detta brott;
1 Enligt uppgifter från nykterhetsnämnderna.
men det är naturligtvis möjligt att det är »orsak» till brott som samme individ be- går senare, efter narkotikadebuten.
Det finns särskild anledning att uppmärk- samma denna frågeställning när det gäller de legala narkomanerna. Bland föresprå- karna för legal förskrivning, i den inter- nationella litteraturen och i den svenska de- batten, har föreställningen att det är tvånget att anskaffa narkotikapreparaten på den il- legala marknaden som gjort missbrukama kriminella, spelat en betydande roll. En legalisering skulle, enligt denna tanke, un- danröja en huvudorsak till narkomanernas brottslighet och förbättra deras allmänna so- ciala anpassning.
När det gäller den åhströmska verksam- heten, har andra hävdat, och även sökt visa, att de legala narkomanernas krirnina- litet var hög under 1egaltiden.1 Det är oklart om man menar att den också var högre då än tidigare. Men om man både hävdar, vilket förekommer, att legaltill- delningen innebar att narkomanerna kraf- tigt ökade sin konsumtion av bl. a. cen- tralstimulantia och att dessa preparat har en kriminogen effekt, borde i varje fall des- sa faktorer tala för en ökning av kriminali- teten inom gruppen under legaltiden.
12.14.2 Behandlade frågeställningar
Inledningsvis lämnas vissa upplysningar om vilka data som begagnats för registerunder- sökningen och hur de insamlats.
För att ge en uppfattning om undersök- ningsgruppens s.k. belastning vid under- sökningstillfället redovisas först de under- söktas förekomst i olika register.
Därefter görs, med utgångspunkt från ett :registerindex» (registerindex A), jäm- förelser mellan den samlade, registrerade asocialiteten i gruppen under åren närmast före och närmast efter narkotikadebuten. Här redovisas även motsvarande siffror för åren närmast före »legaltiden» (hos Ah- ström).
Av ett annat registerindex (registerindex B) framgår den registrerade asocialiteten un-
der »legalåret» jämfört med åren närmast före legalåret.
I en analys av uppgifter från vart och ett av de olika registren försöker vi sedan besvara frågor om kriminalregisterbrottslig- hetens omfång och art under legalåret, jäm- fört med några tidigare år under 1960-talet, och om eventuella förändringar av antalet anteckningar i nykterhetsnämndernas regis- ter under samma period. Motsvarande jäm- förelser görs också vad gäller utbetalning av socialhjälp och sjukskrivningsperioder inom gruppen under dessa år.
Till sist diskuteras samband mellan re- gistrerad asocialitet före narkotikadebuten och under legalåret, samt samband mellan å ena sidan vissa registervariabler, å den andra dels undersökningspersonernas ålder vid narkotikadebuten, dels deras föräldrars socialgruppstillhörighet.
12.143 Begagnade register
För denna undersökning har använts upp- gifter om undersökningspersonerna från föl- jande register, m. m.:
(1) Kriminalregistret (2) Kontrollstyrelsens straffregister (3) De kommunala nykterhetsnämnder- nas register
(4) De kommunala socialnämndernas re- gister (inkl. barnavårdsnämndsakter)
(5) Uppgifter om sjukskrivning från de allmänna försäkringskassorna
För att erhålla uppgifter ur de kommunala registren även från de kommuner, där under- sökningspersonerna tidigare varit bosatta, klar- lades genom förfrågningar hos mantalsregister och ett stort antal pastorsexpeditioner i vilka kommuner dessa hade varit skrivna från 10 års ålder till och med 1968. Därefter erhölls upp- gifter från nykterhets- social- och barnavårds- nämndema i samtliga dessa kommuner (sam— manlagt drygt 70).
1 Bejerot uppger, att av de 144 personer på den s. k. receptförteckningen som var födda 1920 eller senare greps 48 (33 procent) av polisen i Stockholm, misstänkta för brott, under sina individuella »förskrivningsperioder». (Bejerot, N: Narkotikafrågan och samhället, s. 359) Bejerot anger dock inte några jämförelsetal för andra tidsperioder. »Gripen av polisen för miss- tanke om brott» utgör för övrigt självfallet ett speciellt osäkert mått på kriminalitet.
.._ _. . m...-...." __ ..
12. 14.4 Registerundersökningen tillförlit- lighet. Svårigheter vid tolkning av data
De siffror, som redovisas i detta avsnitt, är i särskilt hög grad osäkra. De jämfö- relser som har gjorts bygger på förutom registeruppgifter, intervjudata (främst upp- gift om året för narkotikadebuten) och Åhströms recept (uppgift om alegalår»). Alla dessa uppgifter är på olika sätt osäk- ra. Minnesfel kan ha medfört, att respon- denterna uppgivit ett annat »debutår» än det faktiska. Därtill kommer att debutåret här har betraktats — i brist på annan in- formation — som det år, då missbruket inleddes, vilket inte behöver ha varit fal- let. Det kan t.ex. ha varit fråga om en kortare tids användande av narkotika un- der det uppgivna debutåret, medan »miss— bruket» kan ha påbörjats senare (jämför dock med vad som ovan (5. 351) sagts om de relativt få långvariga avbrotten i narko- tikabruket inom den intervjuade gruppen). »Iegalårs»—begreppet är, som senare skall visas, grovt och därmed missvisande. Det säkerligen allvarligaste felet ligger dock i att, som här har gjorts, se den registrerade asocialiteten som en approximation av den faktiska. Man kan här bara göra det all- männa antagandet, att en grupp som före- kommer i t.ex. krirninalregistret som grupp betraktad bör ha varit mer »kriminell» än en grupp, som inte förekommer i registret.
En särskild svårighet skapas av att upp- täcktsrisken sannolikt är kumulativ i den meningen, att en person som har upptäckts för ett brott, särskilt ett grovt brott, och därmed blivit känd av polisen, troligen lö- per större risk att »åka fast» vid efter- följande brott än en person som är okänd hos polisen. För en studerad grupp av »kriminella» personer bör därför skillna— den mellan faktisk och registrerad krimi- nalitet minska med tiden. Det finns med andra ord anledning att vänta sig en ök- ning av den registrerade kriminaliteten in- om en sådan grupp, även om den faktiska kriminaliteten varit oförändrad. Hur stor denna felkälla är, kan man naturligtvis inte uppskatta. Det bör dock vara lättare att
Tabell 14.1. Undersökningspersonema före- komst i kriminalregistret, nykterhetsnämnder— nas register samt socialnämndemas register över socialhjälpstagare. Procent.
Förekomst i Män Kvinnor Totalt
Kriminalregistret 77 68 76
Nykterhetsnämnds-
reg. 48 32 46 Socialhjålpsreg. 92 100 9 3 n=101 n=l9 n=120
förklara en måttlig än en avsevärd ökning av den registrerade kriminaliteten mellan två tidpunkter som en följd enbart av en på detta sätt förändrad relation mellan fak- tisk och registrerad kriminalitet.
Nästa svårighet infinner sig, när man vill ge förändringar av registerasocialiteten kau- sala tolkningar. Om man finner en mar— kant uppgång av den registrerade krimina- liteten från tiden före till tiden efter nar- kotikadebuten, och om man antar att det- ta avspeglar en ökning också av den fak- tiska kriminaliteten, behöver stegringen na— turligtvis inte ha orsakats av missbruket. Som påpekades i inledningen till denna rap- port, kan sådana slutsatser omöjligen dras på grundval enbart av denna typ av data.
Man kan emellertid få svar på frågor —- varvid uppgifternas osäkerhet naturligtvis alltjämt måste observeras — om resultaten står i strid eller inte med vissa framförda uppfattningar om kausalsamband mellan missbruk och kriminalitet. Åsikten att fler- talet inom den åhströmska patientgruppen började att begå brott därför att narkoma- nin tvingade dem att göra det, strider ex-' empelvis mot undersökningsresultaten, om dessa visar, att flertalet inom gruppen enligt registeruppgifterna begick brott före narko- tikadebuten.
12.145 Undersökningspersonemas förekomst i olika register
Av tabell 14.1 framgår undersökningsperso- nernas förekomst1 i krirninalregistret, nyk- terhetsnämndernas register samt socialnämn-
1 Sommaren 1968.
dernas register över socialhjälpstagare (vil- ka andelar som minst någon gång blivit an- tecknade i respektive register).
Över 75 procent förekom alltså i krimi- nalregistret, kvinnorna i obetydligt mindre omfattning än männen. En tredjedel av kvinnorna mot hälften av männen var re— gistrerade hos nykterhetsnämnderna. 92 procent av männen och samtliga kvinnor hade åtminstone någon gång fått social— hjälp.
12.14.6 Registerindex A Konstruktion
Att Åhströms patienter var en svårt »be- lastad» grupp är alltså uppenbart. I vilken utsträckning förekom de i registren redan före narkotikadebuten?
Det är meningslöst att besvara den frå- gan genom att se på varje register för sig, eftersom möjligheten att bli registrerad — något som gäller samtliga dessa register — beror på individens ålder. Kriminella hand- lingar (som upptäcks) registreras sällan i krirninalregistret, om de begås av personer som är under 18 år och sällan av barna- vårdsnämnd, om de begås av personer som är över 21 år.
För alla de undersökningspersoner som debuterade i dessa gränsåldrar — vilket som tidigare framgått gällde flertalet — är där- för uppgifter från ett enda av registren otill- räckliga, om man intresserar sig för frågan om förändringar av den registrerade asocia- litetens omfattning från tiden före till tiden efter narkotikadebuten.
För att försöka besvara frågan om gra- den av registrerad asocialitet inom grup- pen före respektive efter debuten har där- för ett registerindex konstruerats (register— index A). Meningen är att det skall ge en bild av asocialiteten under olika tidsperio- der, oavsett var den har registrerats. De register som begagnats är krirninalregistret, kontrollstyrelsens straffregister, nykterhets- nämndernas register samt utdrag ur barna- vårdsnämndernas akter.
I detta index har införts uppgifter om undersökningspersonerna för tre lika långa tidsperioder:
FAS I : fyra år före individens narko- tikadebutår
FAS II : fyra år efter individens nar- kotikadebutår
FAS III: fyra år före »legaldebutåret» Anteckningar i registren från narkotika- debutåret har ej medtagits.
Registeranteckningarna har kodats på föl- jande sätt:
0: förekommer ej i något register under perioden
1: förekommer registeranteckningar, dock ej av nedanstående slag, under 1—2 av åren
2: förekommer registeranteckningar, dock ej av nedanstående slag, under 3—4 av åren
3: a) under perioden gjort sig skyldig till brott, för vilka ådömts frihetsberövande på- följd (fängelse, straffarbete, förvaring, in- ternering, sluten psykiatrisk vård), där fri- hetsberövandet varat under högst 1 år;
b) varit intagen på alkoholistanstalt eller ungdomsvårdsskola under högst 1 år
4: frihetsberövande under mer än 1 år; i övrigt enligt 3 ovan.
Många kriminalregisterdomar antecknas även i kontrollstyrelsens register. Registerutdragen har rensats från dessa och andra dubbelan- teckningar före kodningen.
Från bamavårdsnämndsakterna har endast sådana uppgifter om åtgärder kodats, som har med barnets egen »vanart» att göra. Anteck- ningar om åtgärder motiverade av föräldrarnas eller annan vårdnadshavares vanskötsel av bar— net har sålunda ej medtagits.
Vad vuxenkriminaliteten beträffar, har hän- syn bara tagits till den grövre kriminaliteten (dvs. den som antecknas i kn'minalregistret). Det beror på att det bara är denna typ av kn'mina— litet som blir föremål för generell central re- gistrering.
Kontrollstyrelsens straffregister innehåller i vissa fall anteckningar även om mindre grova brott som begåtts under alkoholpåverkan. Ef- tersom övrig smärre kriminalitet inte medtagits, har inte heller dessa brott och förseelser kodats. Från kontrollstyrelsens register har därför bara hämtats uppgifter om intagningar på alkoholist- anstalt samt om andra ingripanden av nykter-
. __»; - .H.-__.
Tabell 14.2. Registerindex A. FAS I—II. Män och kvinnor. Procent.
FAS I FAS II
Ej i ngt reg. 57 33 Ant. 1—2 av åren 28 27 Ant. 3—4 av åren —— 7 Frihetsber. S 1 år 6 15 Frihetsber. > 1 år 9 18
Summa (n= 82) 100 100
hetsnämnd, i de undantagsfall, då dessa åtgär- der inte framgått av utdragen från nykterhets- nämndernas register.
Vad frihetsberövandena beträffar har den tid som individen faktiskt var intagen kodats; när det gäller kriminalregisterdomama är det alltså denna period som räknats, inte längden av det utmätta frihetsstraffet.
För påföljden »sinnessjukvård» respektive »sluten psykiatrisk vård» saknas uppgift om frihetsberövandets varaktighet; påföljden har genomgående kodats som »frihetsberövande under högst 1 år» (kategori 3).
Varje individ har för varje fas förts till en av de fem kategorierna. Förekommer olika typer av registeranteckningar för en individ under sam- ma fas (t.ex. beslut av barnavårdsnämnd om övervakning och ovillkorligt fängelsestraff un- der samma fas) har den »hårdare» sanktionen kodats. (Sanktioner enligt kategori 4 har där— vid tänkts vara »hårdare- än sanktioner enligt kategori 3, etc.).
Individer med okänd narkotikadebutålder (25 män, fem kvinnor) har, självfallet, inte kunnat medtagas. Detsamma gäller de individer (sex män, tre kvinnor) som har debuterat så nyli- gen, att jämförelsen blir missvisande. För de undersökningspersoner som ingår i index, in- faller sista året under FAS II senast året före legaldebutåret.
Resultat a) FAS I och II
Tabell 14.2 visar, hur de i jämförelsen medräknade individerna fördelar sig på de fem kategorierna under FAS I—II.
Det sker alltså en markant ökning av den registrerade asocialiteten från de fyra åren före debuten till de fyra åren efter. Ande- len undersökningspersoner som inte före- kommer i något register sjunker från 57 procent under FAS I till 33 procent under
Tabell 14.3. Registerindex A. Förändring FAS I —- FAS II. Männen. Procent.
FAS I
Ej »Lätt »Grav reg asoc» asoc»
Ej reg 51 18 —
FAS II »Lätt asoc» 35 45 8 »Grav asoc» 14 37 92
Summa 100 100 100
n=37 n=22 n=12'
Anm. »ej reg» = kategori 0 »lätt asoc» = kategori 1—2 »grav asoc» = kategori 3—4
FAS II. Motsvarande siffror för männen enbart är 52 procent utan registeranteck- ningar under åren före debuten mot 32 pro- cent under åren efter. Antalet män i de högsta kategorierna (frihetsberövanden) för- dubblas från FAS I till FAS II. För de 11 kvinnor som ingår i jämförelsen är för- ändringen ännu mer påtaglig: bara en av dem förekommer i något register under FAS I (och då i den lägsta kategorin) mot sju under FAS II. _
Om man ser på de individuella förflytt—z ningarna mellan kategorierna från FAS I till FAS II var det, av männen, endast fem som »flyttade» från en högre till en lägre kategori (»förbättring») mot 26 som »flyttade» från en lägre till en högre (»för4 sämring»). '
Praktiskt taget alla i de högre kategorier—. na (»grav asoc») under FAS I stannade i dessa kategorier under FAS 11. Av de »ej registrerade» under FAS I var det där- emot bara 14 procent som blev föremål för frihetsberövande åtgärder under FAS II (tabell 14.3).
Sammanfattning
Närmare hälften av de undersökta (48 pro- cent av männen och 43 procent av samtliga) hade antecknats för brott, etc., i minst något av de aktuella registren under fyra-. årsperioden före narkotikadebuten. Flerta-. let (63 procent) av de »asociala» männen under FAS II hade antecknats för brott
eller annan asocialitet redan under FAS I. Men både för gruppen »ej reg» och för gruppen »lätt asoc» i FAS I sker en på- taglig ökning av den registrerade asocialite- ten mellan faserna.
b) FAS III
Som nämndes tidigare infördes uppgifter i registerindex A även för »FAS III», dVS. de fyra åren före alegaldebutåretz (det år — under den åhströmska verksamheten — då undersökningspersonerna fick sitt första narkotikarecept av Åhström).
Mellan FAS II och FAS III föreligger en betydande overlapping. För att det inte skall bli någon sådan overlapping, måste minst åtta kalenderår ha förflutit mellan narkotika- och legaldebutåret. För ett stort antal undersökningspersoner var avståndet kortare. Särskilt gällde detta kvinnorna. För männens del redovisas siffrorna för FAS III i tabell 14.4, varvid det alltså måste observeras, att oförändrade siffror i förhållande till FAS II lika gärna kan bero på en oförändrad omfattning av den registrerade asocialiteten som på att de båda perioderna i praktiken helt eller delvis sam- manfaller.
Trots den overlapping som sålunda före- kommer, kan en tydlig ytterligare ökning av den grövre (registrerade) asocialiteten från FAS II till FAS III utläsas ur tabel- len. Hälften av de undersökta männen gjor- de sig alltså skyldiga till sådan kriminalitet eller annan asocialitet, som medförde fri- hetsberövanden under de fyra åren närmast innan de blev Åhströms patienter.
12.14.7 Förekomst iolika register under legaltiden och under åren närmast före legaltiden
vLegalår Att undersöka om den registrerade asociali- tetens omfattning förändrades under legal-
tiden är svårt. Svårigheterna hänger sam- man med att legalperiodema var mycket
Tabell 14.4. Registerindex A. FAS III. Män- nen. Procent.
Ej i något register 31 Anteckn. 1—2 av åren 20 Anteckn. 3—4 av åren — Frihetsber. S 1 år 24 Frihetsber. > 1 år _2_5_ Summa 100 n=71
olika långa för Åhströms patienter, och förlagda till olika tider under undersök- ningsperioden. Dessutom går det ofta inte att få reda på exakt datum för när en in- divid t. ex. utfört en viss asocial handling.
Här har en grov tidsjämförelse gjorts: för varje individ har bestämts ett Iegalår, dvs. det av åren 1965, 1966 och 1967, då in— dividen fick narkotikarecept (av Åhström) under flera månader än under något annat av undersökningsåren. För varje individ har därefter noterats i vilken utsträckning ve- derbörande förekommer i olika register, dels under individens legalår, dels under ett antal jämförelseår (1966 är »legalår» för alla utom 20 individer).
Förfarandet innebär, att flertalet undersök- ningspersoner fick narkotikarecept under endast en del av sitt legalår. I några fall (sju individer) uppgick antalet »legalmånaden under legal- året bara till två.
Men detta är extremfall — % av de under- sökta fick »legalt» under mer än halva legal- året och närmare 40 procent under 10—12 månader av legalåret (tab. 14.5).
Det fel som uppstår genom det begagnade måttets grovhet reducerar möjligheten att kon- statera eventuella faktiska förändringar av aso— cialitetens omfattning under legaltiden.
Tabell 14.5. Antal legalmånader/legalår. Samtliga. Procent.
% S 3 månader 11 4—— 6 » 22 7— 9 » 28 10—12 » 39
Summa (n=121) 100
Registerindex B
Konstruktion
För undersökningen av asocialitetens ut- veckling under 60-talet har konstruerats yt- terligare ett index, vilket som det föregåen- de bygger på uppgifter ur krirninalregistret, kontrollstyrelsens straffregister samt barna- vårdsnämnds- och nykterhetsnämndsregis— ter. Registeranteckningar har för varje år under perioden från 1963 till och med le- galåret förts till följande fem kategorier:
0: förekommer ej i något register under året
1: En eller flera registeranteckningar; dock ej av nedanstående slag
2: Har under året begått kriminalregister- brott, för vilket ådömts ej frihetsberövan- de påföljd
3: Har under året intagits på ungdoms- vårdsskola eller alkoholistanstalt
4: Har under året begått kriminalregis- ter—brott, för vilket ådömts frihetsberövan- de påföljd.
Tio undersökningspersoner (varav en kvinna) hade 1967 som »legalår». Krimi- nalregisteruppgifterna rörande brott begång- na 1967 har bedömts som alltför ofullstän- diga varför dessa 10 har utgått ur jämfö- relserna.
De undersökningspersoner som, enligt uppgifter i krirninalregistret, kontrollstyrel- sens register och barnavårdsnämndsaktema var intagna på kniminalvårdsanstalt, ung- domsvårdsskola eller alkoholistanstalt under minst 6 månader under något av åren har likaledes, på grund av deras reducerade möjligheter att begå brott, etc. under året, utgått ur jämförelsen för respektive år.
Resultat
I tabell 14.6 redovisas resultaten av regis- terindex B (perioden 1963—66) för samtli— ga de undersökningspersoner (män och kvinnor), vilka hade 1966 som »legalår».1 I påföljande tabell, där »legalåret» jäm- förs med »året före legalåret», har även de 10 individer, vilkas legalår var 1965,
Tabell 14.6. Registerindex B. Registeran- teckningar 1963—66. Män och kvinnor med 1966 som legalår. Procent.
1963 1964 1965 1966 Ej i ngt reg. 66 65 66 70 Ant. enl. 1—2 19 21 20 16 Ant. enl. 3—4 15 14 14 14 Summa procent 100 100 100 100 n= 86 83 85 94 Intagna 2 6 mån. under året (abs. tal) 14 17 15 6
Summa(abs. tal) 100 100 100 100
medräknats (»året före legalåret» är alltså för dessa 10 personer 1964, för övriga 1965).
I tabellerna ingår även de få personer, om vilka man vet att de debuterade med narkotika först efter jämförelseperiodens början, liksom de undersökningspersoner, vilkas debutår är okänt och som alltså kan ha börjat att använda narkotika först 1963 eller senare. Allt talar dock för att även denna grupp är mycket be- gränsad. Om man enbart ser på resultaten för personer med känd narkotikadebut senast 1962, förändras inte heller siffrorna nämnvärt.2
På grund av de låga talen har här kate- gorierna ] och 2 sammanslagits, liksom ka- tegorierna 3—4 (frihetsberövande).
Skillnaden i den samlade registrerade aso- cialitetens omfattning mellan legalåret och jämförelseåren är alltså, enligt detta mått, obetydlig. En svag tendens till minskning av den »lättare» registrerade asocialiteten under legalåret kan dock utläsas ur båda tabellerna.
Problemet är emellertid, att de långva— rigt intagna — som alltså inte ingått i des- sa procentberäkningar — var färre under legalåret än under jämförelseåren. Detta är
1 Den utländske medborgare, som bara till- fälligt vistades i Sverige under legaltiden (jmf ovan, s. 347) har dock inte medräknats här, och inte helleri någon annan av registeravsnittets tabeller. * Av män med legalår 1966 och känd debut senast 1962 (n=—68) saknade sålunda 66 procent registeranteckningar under 1964, 70 procent under 1965 och 71 procent under 1966 (legal- året), medan motsvarande siffror för samtliga män med legalår 1966 (n=82) var 65 respektive 69 och 70 procent.
Tabell 14.7. Registerindex B. Registeranteck- ningar under legalåret och under året före legalåret. Män och kvinnor med 1965 eller 1966 som legalår. Procent.
Året före legalåret Legalåret Ej i ngt reg. 64 70 Ant. enl. 1—2 19 15 Ant. enl. 3—4 17 15 Summa procent 100 100 n= 95 103 Intagna 2 6 mån. under året (abs. tal) 15 7 Summa (abs. tal) 110 110
rimligen en selektionseffekt: en förutsätt- ning för att missbrukama skulle kunna få »legal förskrivning» av Åhström var ju, att de vistades i frihet. Som tidigare på- pekats fick % av de undersökta recept av Åhström under mer än halva legalåret; des- sa hade med andra ord inte möjlighet att, enligt definitionen, vara »långtidsintagna» samma år.
Frågan är då, hur siffrorna för den re- gistrerade asocialiteten under legalåret kan ha påverkats av förhållandet, att de långva- rigt intagnas antal var lägre under detta år. Personerna i denna grupp bör ju ha varit mer »kriminellt belastade» än övriga, och relativt sett fler av dessa än av övriga kun- de därför förväntas begå brott, etc., när de vistades i frihet. För att det förhåller sig så talar även en redovisning, som sena- re skall lämnas (s. 380) och som visar, att inom den grupp av personer, som begick många brott under legalåret var tidigare långvariga anstaltsvistelser mycket vanligare än inom en jämförelsegrupp med »bara» 1—2 brott under detta år.
Eftersom antalet långvarigt intagna var lägre under legalåret, kunde man därför vänta sig en ökning av antalet registeran- tecknade, främst i kategorierna för grövre brott, etc. En mera rättvisande jämförelse är därför den som redovisas i tabell 14.8, av vilken framgår andelen personer anteck- nade i något register och/ eller intagna minst halva året under de olika åren.
Tabell 14.8. Registerindex B. Antecknade för brott, etc. och/eller intagna 2 6 månader under året (1963—66). Män och kvinnor med 1966 som legalår. Procent.
1963 1964 1965 1966
43 46 44 34 n= 100
Om de antecknade och de långtidsintag- na på detta sätt räknas samman, förstärks alltså tendensen till mera gynnsamma siff- ror under legalåret. Även när personer med 1965 som legalår medräknas, var andelen antecknade och/eller långtidsintagna under legalåret 10 procent lägre än under året före legalåret (procenttalet sjönk, för denna grupp, från 45 till 35).
Diskussion
Förutom en förändring av den faktiska aso- cialitetens omfattning under legalåret, kan en rad andra faktorer tänkas ha påverkat omfattningen av den registrerade asociali- teten. Några sådana faktorer skall disku- teras här. Somliga av dem talar för att minskningen av den registrerade asocialite- ten inte motsvarades av en (lika stor) minsk- ning av den faktiska, medan andra tvärtom talar för att den faktiska asocialitetens ned- gång under legalåret var starkare än den konstaterade minskningen av den registre- rade.
a) Intagna på mentalsjukhus
Några uppgifter om hur många inom grup- pen som var intagna på mentalsjukhus un- der de här aktuella jämförelseåren förelig- ger inte. På annat sätt vet vi dock, att så- dan sjukhusvård varit mycket vanlig bland de undersökta. Tre fjärdedelar av de inter- vjuade männen hade någon gång erhållit sjukhusvård för psykiska sjukdomar (s. 361). I efterundersökningen skall visas (s. 389), att under ett enda år (1967) erhöll nästan en tredjedel av undersökningspersonerna vård på något av nio tillfrågade psykiatris- ka sjukhus (f. d. mentalsjukhus).
Även de på mentalsjukhus intagna hade
naturligtvis reducerade möjligheter att begå brott, etc., under de olika jämförelseåren. Hade uppgifter förelegat om sådan vård, borde därför de långvarigt sjukhusvårdade ha uteslutits ur jämförelserna, på samma sätt som långvarigt intagna på fängelser, alkoholistanstalter och ungdomsvårdsskolor. Man måste nu utgå från att ett ovisst an- tal av de icke-registrerade under de olika åren undslapp anteckningar, därför att de var intagna på mentalsjukhus under större delen av respektive år.
Detta kan påverka jämförelserna mellan legalåret och jämförelseåren, eftersom det finns skäl för förmodandet, att de långva- rigt intagna på mentalsjukhus var färre un- der legalåret än under de tidigare åren. An- ledningen till detta antagande är återigen förhållandet, att en av förutsättningama för att få narkotika på recept av Åhström var att man vistades i frihet. Långvarig sjukhusvård bör därför, liksom långvarig vistelse på andra institutioner, ha varit ovanligare under legalåret.
Om resonemanget är riktigt hade alltså i realiteten fler personer ur undersöknings- gruppen »chans» att antecknas under le- galåret, varför jämförelsen blir »ofördel- aktig» för legaltiden.
b) Förändringar av upptäcktsrisk
En minskad upptäcktsrisk under legalåret kan kanske ha blivit följden av den avkri- minalisering av olaga innehavs-brottet, som den »legala förskrivningen» innebar. Det- ta kan ha reducerat polisens möjligheter att upptäcka främst (andra) narkotikabrott, be- gångna av Åhström-patienter under den ak-u tuella perioden.
För en ökning av upptäcktsrisken talar å andra sidan hypotesen om den kumula- tiva upptäcktsrisken; personer som är kän- da av polisen för tidigare brott löper enligt denna större risk att ertappas för nya brott än andra (jfr ovan, s. 371).
c) »Eftersläpning» av registeruppgifter
I krirninalregistret antecknas brott först se- dan dom fallit. Lång tid kan förflyta mel-
lan brotts- och domsdatum. För denna un- dersökning har medtagits brott begångna fram till utgången av år 1966, enligt de an- teckningar som hade införts i kriminalre- gistret i augusti 1968. Senare har kanske ytterligare brott, begångna under 1966, an- tecknats i registret. Tidsavståndet mellan det sista undersökningsåret och kontrolltill- fället -— över 1,5 år — var dock så stort, att detta »bortfall» bör ha blivit obetyd—
ligt.
d) Åtalseftergifter
När någon genom åtalseftergift inte åtalas och döms för (grövre) brott, antecknas brot- tet inte i kriminalregistret. Sådana brott har därför inte kunnat medtagas i jämförelser- na. Om antalet åtalseftergifter för »krimi- nalregisterbrott» - lindrigare brott omfat- tas ju inte av undersökningen — var högre (eller lägre) under legalåret än under jäm— förelseåren, måste detta ha gjort de på registeruppgifterna grundade jämförelserna missvisande.
Eftersom vi inte vågade göra några an— taganden om storleken av denna felkälla, genomfördes en specialundersökning röran- de åtalseftergifter inom gruppen under 1960-talet.1 Resultaten av denna, visserli— gen inte helt fullständiga, kontroll tyder inte på att antalet beslutade åtalseftergifter för grövre brott förändrades nämnvärt un— der perioden.
Åtalsunderlåtelse (ån)2 kan enligt gällande lagstiftning meddelas beträffande alla, oavsett ålder, jämlikt rättegångsbalken (RB) 20 kap. 7 5 (punkt 1—4) och 57 5 nykterhetsvårdslagen. Beträffande inskrivna vid ungdomsvårdsskola, dvs. ungdomar under 21 år, undantagsvis un- der 24 år,3 kan åu beslutas även jämlikt 69 5»
1 Undersökningen utfördes av jur. kand. Agneta Charpentier genom granskning av för— teckningar över åtalseftergifter, upprättade av statistiska centralbyrån.
” Åtalsunderlåtelse anses numera vara en mer korrekt term än åtalseftergift, Det fullständiga uttrycket är »beslut att ej tala å brott».
” I samband med sänkningen av myndighets— åldern 1969 har dessa åldersgränser, för ung— domar vilka omhändertagits för samhällsvård efter den 1 juli 1969, sänkts till 20 respektive 23 år.
barnavårdslagen och, för ungdomar under 18 år, enligt 1964 års lag om unga lagöverträdare.
Vad först gäller vuxenkriminaliteten avser det stora flertalet åu lindriga brott utan intresse i detta sammanhang. Det är uttryckligen fallet vid åu jämlikt RB 20: 7 p. 1, enligt vilken för beslut om ån bl.a. erfordras, att »det är up- penbart, att i händelse av lagföring annan på- följd än böter icke skulle komma att ådömasn. Även åu enligt 57 5 nykterhetsvårdslagen gäl- ler i realiteten till helt övervägande del brott, vilka icke är av »kriminalregisterkaraktär» (huvudsakligen fylleri eller förargelseväckande beteende).1 Åu enligt RB 20:7 p. 3 kan bara beslutas av riksåklagaren och tillämpas endast i mycket ovanliga undantagsfall.2
Av intresse är däremot RB 20: 7 punkterna 2 och 4.
Punkt 2 kan tillämpas, om brottet förövats (a) »innan den misstänkte dömts för annat av honom förövat brott» eller (b) innan den miss- tänkte »till fullo undergått straff eller annan påföljd för sådant brott». I båda fallen gäller, att det brott för vilket åu meddelas uppenbar- ligen »är med hänsyn till påföljden utan nämn- värd betydelse» i jämförelse med det andra brottet. Åu enligt (b) torde oftast meddelas be- träffande personer som dömts till ungdoms- fängelse eller internering (före 1.1.1965 för- varing). Samtliga än för personer dömda till ungdomsfängelse registreras av statistiska cen- tralbyrån. Huruvida åu av detta slag beslutats beträffande någon av undersökningspersonerna har därför kunnat kontrolleras (jfr nedan). Åu för personer, vilka dömts till bl.a. internering samt åu enligt (a) har däremot icke förrän 1968 blivit föremål för central registrering och har följaktligen inte kunnat kontrolleras för den här aktuella perioden. Det är emellertid svårt att finna skäl för antagandet att antalet åu av detta slag skulle ha varit högre under legalåret än under jämförelseåren. Möjligen kan åu enligt (b) tvärtom ha varit ovanligare under detta år, eftersom antalet långtidsintagna var lägre då än under jämförelseåren.
Enligt RB 20:7 punkt 4 kan åklagare un- derlåta åtal, om rbrottet uppenbarligen begåtts under inflytande av . . . själslig abnormitet» och sluten psykiatrisk vård (eller viss annan institutionsvård) »kommer till stånd utan lag- föring». Denna punkt trädde i kraft den 1 ja- nuari 1965, men åtalseftergifter beviljades även tidigare på motsvarande grund. Åu av detta slag har registrerats av statistiska centralbyrån såväl under perioden före som under perioden efter januari 1965.
En genomgång av samtliga åtalseftergifter av denna art (åtalseftergifter på grund av den misstänktes s.k. sinnesbeskaffenhet) beviljade i hela landet under de aktuella åren har emel- lertid inte varit praktisk möjlig. Eftersom fler—
talet av de undersökta under dessa år varit bo- satta i Stockholms-området, har undersökning- en begränsats till åtalseftergifter på den nämn- da grunden, beslutade i Stockholms stad och län under åren 1963—1966. Undersökningen vi- sar, att inte någon av undersökningspersonerna förekom i detta material.
Åu enligt de paragrafer, vilka enbart gäller vid brott, begångna av unga lagöverträdare har däremot kunnat studeras för hela riket (statis- tiska centralbyrån tillämpar här andra registre- ringsprinciper, vilket möjliggjort en sådan to- talundersökning). Här har även åu enligt samt- liga i sammanhanget intressanta paragrafer kunnat kontrolleras, nämligen 1964 års lag om unga lagöverträdare (tidigare 1944 års lag om osv.), 69 5 barnavårdslagen samt RB 20: 7 p. 2 såvitt avser till ungdomsfängelse dömda (tidi- gare 19 5 ungdomsfängelselagen). Granskningen visar, att åtalseftergifter för grövre brott jäm- likt dessa paragrafer meddelades tre personer ur undersökningsgruppen under år 1963, tre un- der 1964, en under 1965 och en under 1966.
Den registrerade kriminalitetens art
Den totala registrerade asocialiteten minska- de alltså något, enligt registerindex B, un- der legalåret, jämfört med de närmast före- gående åren. Hur blir bilden om man ser enbart till den i krirninalregistret anteckna- de kriminaliteten? Och genomgick (den re- gistrerade) brottslighetens art några föränd- ringar under legalåret jämfört med åren innan?
För att besvara dessa frågor, delades de brott som enligt anteckningarna i krirninal- registret hade begåtts under åren 1964—66 in i följande kategorier:
1. Narkotikabrott
2. Brott mot person
3. Förmögenhetsbrott
1 Av de sammanlagt 10.853 åtalsunderlåtelser som 1966 meddelades jämlikt denna paragraf för brott enligt brottsbalken avsåg sålunda 10.585 fylleri eller förargelseväckande beteende. (Brottsligheten 1965 och 1966, Sveriges officiella statistik, Statistiska Centralbyrån, Stockholm 1969, s. 91.) * T.ex. i vissa fall då »gärningsmannen är mycket gammal, lider av obotlig sjukdom, bli- vit invalidiserad genom brottet, t. ex. vid en tra— fikolycka eller efter brottet blivit sinnessjuk». Nelson, A,, Kriminalvård, i Svensk socialrått, red. Y. Adolphson, Stockholm 1969, s. 623). — Under 1965 meddelades åtalsunderlåtelse jämlikt denna punkt i endast tre fall och under 1966 i endast fyra fall. (Brottsligheten 1965 och 1966, s. 32.)
-., __... ...... ..:— . .... __. _em_—o. ,. .
re.-
Tabell 14.9. Brottstyper 1964 — legalåret. Män med 1966 som legalår. Absoluta tal.
1964 1965 1966
Förekom ej 56 63 60 Narkotikabrott enb. 11 1 — Narkotikabrott i komb. 14 9 2 med andra brott 3 8 2 Personbrott —— 1 — Övriga brott 10 7 18 Summa 80 80 80
Anm.: Kombinationen >>narkotikabrott+ brott mot person» förekom ej under perioden,
4. Brott mot allmänheten 5. Andra brott
Till narkotikabrott har räknats all olovlig befattning med narkotika, dvs. inte endast brott mot narkotikaförordningen utan även sådana andra brott (urkundsförfalskning, stöld, m.fl.), där det av domsakten har framgått att brot- tens direkta syfte varit att komma över nar- kotika (förfalskning av läkarrecept, apoteksm- brott, m. m.).1
Den sista kategorin, nandra brott», domi- neras av trafikbrott, men innehåller även några brott mot rusdrycksförordningen, m. 111.2
Från beräkningarna har de två personer som vid jämförelseperiodens början inte hade fyllt 18 år uteslutits.a
I tabellerna 14.9 och 14.10 redovisas resultaten för de män som hade 1966 som legalår. Av den första tabellen framgår an- talet individer inom denna grupp som be- gick i kriminalregistret antecknade brott av olika slag under åren 1964—66. På grund av de låga talen har här förmögenhetsbrott, brott mot allmänheten och andra brott sam- manslagits till en kategori, »övriga brott».
Antalet individer som gjorde sig skyldiga till i krirninalregistret antecknade brott för- ändrades bara obetydligt under de tre åren inom denna grupp. Antalet personer som begick narkotikabrott uppgick till endast två under legalåret mot 14 under 1964 och nio under 1965. Någon »ren» narkotikakrimi— nalitet förekom inte alls under legalåret, och bara hos en individ under 1965. De som antecknats för »övriga brott» — dvs. främst förmögenhetsbrott — ökade däremot från 1965 till legalåret.
I tabell 14.10 redovisas antalet brott un- der de olika åren, och andelen brott inom
Tabell 14.10. Antal brott. Män med 1966 som legalår.
1964 1965 1966
Totala antalet under året begångna brott 66 42 62 Därav i procent: Narkotikabrott 56 45 3 Brott mot person _ 3 —— Förmögenhetsbrott 29 31 57 Brott mot allmänheten 6 7 13 Annat 9 14 27
Summa 100 100 100
varje brottstyp. Antalet brott överstiger na- turligtvis antalet för brott antecknade indi- vider.
Totala antalet brott ökade tydligt från 1965 till legalåret (men var lägre än under 1964). Ökningen beror, som framgått, inte på någon nämnvärd stegring av antalet för brott registrerade individer, utan på en ök- ning av antalet brott per individ (3,1 under legalåret mot 2,5 under år 1965). Narko- tikakriminalitetens anmärkningsvärda minsk- ning framgår här ännu tydligare, liksom förmögenhetsbrottens klara uppgång. Även »brott mot allmänheten» och »andra brott» (dvs. främst trafikbrotten) ökade från 1965 till legalåret, både i relativa och absoluta tal.
Kvinnornas registrerade kriminalitet upp- visade en annan utveckling. Antalet i kri- minalregistret antecknade kvinnliga under- sökningspersoner minskade från åtta under
* Uppgifter ur domsakterna har erhållits från den undersökning om narkotikakriminaliteten som utförs under ledning av hovrättsfiskal I. Rexed.
” Förseelser mot vägtralikförordningen, tra- fikförsäkringslagen och bilskatteförordningen har ej medräknats. — Den vanligt förekommande brottsrubriceringen »bedrägeri medelst urkunds- förfalskning» -— där »bedrägeri» är förmögen- hetsbrott, »urkundsförfalskning» brott mot allmänheten — har räknats som ett brott, och förts till kategorin förmögenhetsbrott.
” När en individ fyllt 18 år minskar sannolik- heten kraftigt för att han skall beviljas åtals- eftergift och omhändertas av barnavårdsnämnd i stället för att dömas av domstol (och därmed antecknas i krirninalregistret) för ett upptäckt brott; om även de ytterligare tre individer vilka vid jämförelseperiodens början ej hade fyllt 21 år utesluts, förändras resultaten inte nämnvärt.
1965 (varav fyra hade begått narkotikabrott enbart eller i kombination med andra brott) till fem under legalåret (i samtliga fall för- mögenhetsbrott eller brott mot allmänhe- ten). Antalet brott minskade från 22 under år 1965 till sex under legalåret.
Även för de 10 män som hade 1965 som legalår minskade den registrerade krimina— liteten från året före legalåret (1964) till legalåret (1965) — från 16 brott år 1964 till sex brott år 1965 .
Sammanfattning
För männens del var den totala kriminali- teten inom den studerade gruppen1 ungefär oförändrad under legalåret, jämfört med året före legalåret, om man ser till antalet i krirninalregistret antecknade individer; där- emot ökade antalet brott per individ. Nar- kotikabrotten försvann praktiskt taget helt under legalåret, medan alla andra typer av brott ökade i varierande grad (frånsett per- sonbrotten, som var ytterligt ovanliga inom gruppen under hela 60-talet).
Ett skäl — som nämnts i samband med redovisningen av registerindex B — att vän- ta sig en uppgång av den registrerade kri- minaliteten under legalåret, vid oförändrad faktisk kriminalitet, är att flera individer tillhörande den kriminellt svårast »belasta- de» gruppen vistades i frihet under legal— året än under något av jämförelseåren. Just' detta är den rimligaste förklaringen till ök- ningen av antalet brott. Per registrerad in- divid räknat uppgick antalet brott som nämnts till 3,1 under legalåret. Av de 10 män (inom gruppen »legalår 1966») som begick 3 eller flera brott under legalåret, hade åtta varit intagna på anstalt, halva året eller mer, under minst ett av åren 1963—65. Av de 10 som begick 1—2 brott under legalåret hade däremot bara två va- rit intagna, halva året eller mer, under något av åren 1963—65.2
Naturligtvis är det omöjligt att avgöra om den markanta nedgången av narkotikakri- minaliteten beror på en faktisk minskning eller på en minskning av antalet upptäckta brott i relation till antalet faktiskt begång-
Tabell 14.1]. Tidigare långvariga anstalts- vistelser bland dem som begick »många»res- pektive »få» brott under legalåret. Mån med 1966 som legalår. Absoluta tal.
1—2 brott 3 el. fiera brott under leg. under leg. året året
Intagna 2 6 mån/ år 1963—1965: Intagna 1 av åren 1 4
Intagna 2 av åren 1 2 Intagna alla 3 åren — 2
Ej långtidsin-
tagna något av åren 8 2
Summa 10 10
na. En nedgång av den »reella» narkotika- brottsligheten måste naturligtvis ha inträf— fat som följd av den avkriminalisering av narkotikainnehav som legaliseringen inne- bar; å andra sidan har hävdats att överlåtel- ser blev vanligare på grund av de stora mängder narkotika som Åhström förskrev till sina patienter. Om det sista är sant, mås- te alltså polisens möjligheter att upptäcka försäljning eller andra överlåtelser av narko- tika inte bara ha minskats utan praktiskt taget ha eliminerats genom avkriminalise- ringen av »olaga innehav».
Aktuella hos nykterhetsnämnd
Omkring 50 procent av de manliga under- sökningspersonerna hade, som nämnts tidi- gare, någon gång blivit föremål för under- sökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Under 1960-talets första hälft var varje år mellan 10 och 15 procent av de undersök- ta aktuella hos minst någon nykterhets- nämnd.3
1 Individer med 1967 som legalår ej med- tagna. ” I båda grupperna var en individ intagen minst halva legalåret. * Med »aktuell hos nykterhetsnämnd» avses här att individen varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd med anledning av alkoholmissbruk. Anteckningar om t. ex. fylleri, som ej föranlett sådan undersökning eller åtgärd har inte beaktats. Ett fåtal under- sökningar synes enbart ha orsakats av tablett- missbruk; dessa uppgifter har ej medräknats här.
' ...—___”. .. __
Tabell 14.12. Aktuella hos nykterhetsnämnd 1964—67. Män med 1966 som legalår. Procent. n=75.
1964 1965 1966 1967
Aktuella hos NN detta år 15 11 4 5
Någon meningsfull jämförelse mellan an- talet individer aktuella hos nykterhetsnämnd före respektive efter narkotikadebuten har inte kunnat utföras, eftersom denna för en så stor del av undersökningspersonerna inträffade före 21 års ålder, dvs. innan nykterhetsnämnd normalt kan ingripa. Men 39 (51 procent) av de 77 män, för vilka narkotikadebutåldern är känd, var aktuella hos nykterhetsnämnd efter narkotikadebu- ten. Flera förblev uppenbarligen alkohol- missbrukare även sedan de börjat använda narkotika. För fem av de åtta män som efter 1960 varit föremål för den mest in- gripande åtgärden enligt nykterhetsvårdsla- gen, tvångsintagning på alkoholistanstalt, föreligger uppgift om narkotikadebutår; de- butåret varierade för dessa individer från 1949 till 1958. Alla utom en inom denna grupp uppgav även i intervjun att de an- vänt narkotika varie år från 1961 och framåt.
Även för de undersökningspersoner (med känt narkotikadebutår) som efter 1960 bli- vit föremål för övervakning (men ej intag- ning på alkoholistanstalt) enligt beslut av nykterhetsnämnd gäller att samtliga börja- de att använda narkotika före 50-talets slut (även här varierade debutåret från 1949 till 1958).
Legalåret innebar emellertid en tydlig för- ändring av denna bild. Nykterhetsnämn- dernas uppgifter tyder, liksom intervjuupp- gifterna (jfr s. 368), på att antalet bland- missbrukare narkotika/ alkohol minskade under legaltiden.
I tabell 14.12 redovisas, för de män för vilka 1966 var legalår, antalet aktuella hos nykterhetsnämnderna 1964—67.1
Andelen aktuella var alltså lägre under legalåret än under åren närmast dessför- innan (och lägre än under något tidigare
Tabell 14.13. Aktuella hos nykterhetsnämnd under legalåret och 1968. Män. Procent.
Legalåret 1968 Aktuella 6 9 Ej aktuella 94 91 Summa 100 100 n=97 n=92
Anm. Bastalet i den sista kolumnen är lägre, eftersom fem individer avled under 1967.
år under 60-talet). Siffran förblev ungefär lika låg under året efter legalåret. Det mås- te emellertid här som annars observeras att ett stort antal undersökningspersoner fick narkotika på recept även under året efter legalåret. Först under 1968 avbröts — för det stora flertalet — all receptförskrivning av narkotika. Det kan därför vara av in- tresse att jämföra legalåret med 1968; se tabell 14.13.
En svag tendens till ökning av andelen aktuella hos nykterhetsnämnderna kan allt- så konstateras under 1968.
Som slutligen framgår av tabell 14.14 var även antalet individer som blev föremål för ingripande åtgärder av nykterhetsnämnd lägre under de tre sista jämförelseåren än under perioden 1961—65.2
Socialh jäl p
Nästan samtliga undersökningspersoner ha- de någon gång fått socialhjälp (92 procent av männen och alla kvinnor). Under vart och ett av åren 1961—1964 fick mellan 32 och 40 procent av männen socialhjälp. Under legaltiden steg denna andel kraftigt. Antalet socialhjälpstagare förblev därefter lika högt under åren närmast efter legal- året.
Samma jämförelse som gjordes i avsnit-
1 De individer som vid jämförelseperiodernas början ej hade fyllt 21 år har genomgående ute- slutits ur beräkningarna. Deras antal varierar mellan fyra och sju. ” Under legalåret var en av de 19 kvinnorna aktuell vid en nykterhetsnämnd; likaså en under året efter legalåret. 1964—65 och 1968 var ingen av de kvinnliga undersöknings- personerna aktuell hos nykterhetsnämnd för alkoholmissbruk.
Tabell 14.14. Män som blivit föremål för övervakning eller tvångsintagning på alkoholistan- stalt 1961—68. Absoluta tal.
61 62 63 64 Övervakning 3 1 4 3 Alkoholistanst . 5 6 5 4
tet om nykterhetsnämnderna mellan legal- året å ena sidan och 1968 å den andra re- dovisas i tabell 14.16.
Mellan fem och sju av de 19 kvinnorna fick socialhjälp under vart och ett av åren 1961—64. Även för kvinnornas del sked- de därefter en ökning; 12 fick socialhjälp under »året före legalåret» och 15 under legalåret. Under »året efter legalåret», då en av kvinnorna avled, förblev antalet so- cialhjälpstagare 15. Under 1968 sjönk siff- ran till sju.
Sjukskrivning
Antalet sjukskrivna, främst antalet långva- rigt sjukskrivna ökade starkt under legal- året. Antalet sjukskrivningsdagar inom grup— pen steg visserligen kontinuerligt under hela 60-talet. Men dels var uppgången från året före legalåret till legalåret betydligt mer markant än tidigare, dels minskade sjuk- skrivningen åter under året efter legalåret. Detta mönster gällde för både männen och kvinnorna (tabell 14.17).
Om man slår ihop kategorierna »sjuk- skrivna mer än halva året» och »förtids— pensionerade» steg procenttalet från 21 pro- cent under »två år före legalåret» till 26
Tabell 14.15. Socialhjälpstagare under legal- året, året före och året efter legalåret. Män. Procent.
Året före Året efter legalåret Legalåret legalåret Socialhjälp 51 63 63 Ej soc.hj. 49 37 37 Summa 100 100 100 n=101 n=101 n=97
Anm. Fyra individer, som avled under »året efter legalåret», ej medräknade detta år.
65 66 6 7 68 3 1 — — 5 1 — ——
procent under »året före legalåret» och 49 procent under legalåret, för att därefter minska till 38 procent under »året efter legalåret».
Utvecklingen innebär naturligtvis inte att undersökningspersonerna behöver ha varit mer »sjuka» under legalåret; det kan möj- ligen ha inneburit att de förvärvsarbetade i något mindre utsträckning då än tidigare, men det torde främst helt enkelt avspegla förhållandet, att de under legalåret stod i tät och regelbunden kontakt med en läkare. En ytterligare tänkbar förklaring till den kraftiga stegringen under legalåret är na- turligtvis att Åhström tillämpade en mer »liberal» sjukskrivningspraxis än vad som är vanligt.1
12.14.8 Registeranteckningar före narkotikadebuten och under legalåret
Eftersom föreställningen att legalförskriv- ningen skulle förbättra missbrukarnas socia- la anpassning i diskussionen ofta kombine- rats med uppfattningen, att dessa tvingats till kriminalitet av sin narkomani, kunde man kanske vänta sig, att de individer, vil-
Tabell 14.16. Socialhjälp under legalåret och under 1968. Män. Procent.
Legalåret 1968 Socialhjälp 63 68 Ej socialhjälp 37 32 Summa 1 00 100 11 = 101 n= 96
Anm. Avlidna 1967 ej medräknade 1968.
1 Flertalet av de sjukskrivna undersöknings- personerna torde under legalåret ha sjukskrivits av Åhström. Några fullständiga uppgifter om detta föreligger emellertid inte.
% i !
Män och kvinnor. Procent.1
Två år före legalåret
Ej sjukskr. el. sjukskr. högst 4 veckor 38 Sjukskr. 1—6 månader 41 Sjukskr. mer än 6 mån 17 Förtidspensionerade 4 Summa 100
n=102
Året efter legalåret
Året före legalåret Legalåret
33 15 23 41 36 39 22 43 30 4 6 8 100 100 100 n=102 n=101 n=95
* Följande kategorier — förutom personer med 1967 som legalår — har uteslutits ur beräk-
ningarna: a) ej försäkrade (en person 1963);
b) O-klassade (antalet O-klassade ökade med en individ varje i tabellen redovisat år, från sju per- soner under »två år före legalåret» till 10 personer under »året efter legalåret»);samt c) avlidna under »året efter legalåret», vilka har uteslutits ur kolumnen för detta år (gäller fem
individer).
Det sista kan synas missvisande, eftersom de avlidna kunde antagas ha haft långa sjukskriv- ningsperioder under de jämförelseår, där de år medräknade. Om emellertid de avlidna utesluts från samtliga jämförelseår, inträffar praktiskt taget inga förskjutningaride olika kategoriernas relativa andelar (andelen sjukskrivna mer än halva året ökar från 43 till 44 procent under legal- året och är oförändrat 30 procent under året efter legalåret).
ka förekom i registren först efter narkotika- debuten, skulle ha gjort sig skyldiga till brott, etc. under legalåret i mindre om- fattning än övriga undersökningspersoner.
I registermaterialet föreligger dock inte någon sådan tendens. Av de män, som inte antecknades i något register före nar— kotikadebuten (n = 37) var 27 procent an- tecknade under legalåret. Av de män som däremot hade sådana anteckningar före de- buten (n= 32) var en nästan exakt lika stor andel (28 procent) antecknade i minst något register under legalåret.1
12.14.9 Registrerad asocialitet och ålder vid narkotikadebuten
Motiveringen för att konstruera registerin— dex var, som framgått, att få en samlad bild av den registrerade asocialiteten, obe- roende av individernas ålder, när de be- gick de »asociala» handlingarna. Likväl visar det sig, att förekomst av registeran- teckningar före narkotikadebuten i hög grad varierar med individernas ålder vid debu- ten. 1
Skillnaden mellan grupperna under den första fasen (fyra år före narkotikadebu- ten) är, som framgår av tabell 14.18, be-
tydande -— men svårtolkad. Den kan bero på att färre av dem som narkotikadebute- rade unga var asociala före debuten; men den kan också bero på skillnader i upp— täcktsrisk för de båda grupperna.
Enligt resonemanget om den kumulativa upp- täcktsrisken kan personer, vilka var äldre vid debuten ha löpt större upptäcktsrisk för brott begångna under FAS 1. De som debuterade först vid 21 års ålder eller senare hade haft mer tid att begå (och upptäckas för) brott före FAS I än de som var yngre än 21 år vid debuten. Möjligheten finns därför, att grupper-
Tabell 14.18. Registrerad asocialitet enligt registerindex A, FAS I—II, efter ålder vid narkotikadebuten. Män med känt debutår. Procent.
Ålder vid narkotikadebuten
Anteckningar -20 år 21— år
under FAS I 33 68 under FAS II 62 77 n=42 n=31
1 Om man jämför gruppen antecknade såväl under de fyra åren före som under de fyra åren efter narkotikadebuten med gruppen ej anteck- nade före, men efter, debuten, skiljer sig inte heller dessa båda grupper nämnvärt i fråga om andel antecknade under legalåret.
na var lika na.sociala» under FAS I, men att en mera omfattande asocialitet före FAS I kan ha medfört större upptäcktsrisk och där- med flera registeranteckningar för brott, etc. begångna under FAS I för gruppen »sena debutanter».
12.14.10 Registrerad asocialitet och föräldrarnas socialgrupp
Betydande skillnader förelåg mellan perso- ner ur olika socialgrupper i fråga om andel antecknade i registren under jämförelsepe- riodema. Under FAS I var fler av dem, vilkas föräldrar tillhörde socialgrupp 3 an- tecknade (65 procent) än individer från so- cialgrupp 2 (45 procent); de senare i sin tur i väsentligt högre utsträckning än barn från den högsta socialgruppen (14 procent). Skillnaderna minskade i den andra fasen (de fyra åren efter narkotikadebuten) och i den tredje fasen — fyra år före legalti- den — var relativt något fler ur socialgrupp 1 än ur de båda andra socialgrupperna an— tecknade i registren.
Om man slutligen ser på antalet anteck- nade och/eller långtidsintagna under legal- året enligt registerindex B uppgick dessa till 50 procent av socialgrupp 1 (n=14) mot 21 procent av socialgrupp 2 (n: 28) och 22 procent av socialgrupp 3 (n = 23).1
Kan den lägre andelen antecknade inom socialgrupp 1 under FAS I sammanhänga med skillnader i ålder vid narkotikadebu- ten? Registeranteckningar före debuten var ju ovanligare bland dem som var unga, när de började att använda narkotika. Debut- åldem inom socialgrupperna har tidigare re- dovisats (tabell 12.1, s. 362). 73 procent av männen från socialgrupp 1 debuterade före 21 års ålder, mot 65 procent av män- nen från socialgrupp 3 och 45 procent av männen från socialgrupp 2. Relativt fler från socialgrupp 1 än från socialgrupp 3 och framför allt socialgrupp 2 debuterade alltså tidigt. Detta räcker dock knappast som »förklaring» till skillnaden i registre- rad asocialitet före debuten.2
Om debutåldrarna inom socialgrupperna 1 och 3 hålls konstanta, framgår att av de 11 män från socialgrupp 1, som debutera-
Tabell 14.19. Registrerad asocialitet enligt registerindex A, FAS I—III, efter föräldrarnas socialgrupp. Män. Procent.
Föräldrarnas socialgrupp
1 2 3 Anteckningar under FAS I 14 45 65 under FAS II 57 59 83 under FAS III 78 58 74
n=14 n=29 n=23
Anm. Sex individer (tre från socialgrupp 3, två från socialgrupp 2, en från socialgrupp 1) med alltför sen narkotikadebut för att jämförelser skall vara möjliga har här, som i övriga redovisningar av register- index A, uteslutits. Vidare ingår ej två personer med okänt narkotikadebutår.
de före 21 års ålder hade endast en re- gisteranteckningar före debuten. Av de 17 män från socialgrupp 3 som debuterade före 21 års ålder hade däremot 11 anteckningar före debuten. Flertalet av dessa hade, av påföljderna att döma, gjort sig skyldiga till jämförelsevis grova brott.3
Detta talar för en skillnad i faktisk aso- cialitet före narkotikadebuten mellan barn från socialgrupp 1 och barn från social- grupp 3. Det är visserligen troligt, att barn från socialgrupp 1 löper mindre risk än barn från lägre socialgrupper att registreras för förseelser begångna under uppväxtåren. Men det är inte troligt, att en sådan olikhet i »registreringsrisk» kan förklara en så stor skillnad som den konstaterade i »anteck- nad asocialitet» mellan grupperna, särskilt inte med hänsyn till att de brott, etc., som barnen från socialgrupp 3 hade begått före- faller att ha varit relativt allvarliga.
* Från denna jämförelse har uteslutits dels de personer, vilka borträknades vid redovisningen av registerindex A ovan (enligt anm. till tabell 14.19), dels en individ med 1967 som legalår.
” Det var något fler ur socialgrupp 3 än ur socialgrupp 1 som debuterade mycket tidigt, vid 16 års ålder eller tidigare.
” I fyra fall kriminalregisterdomar, av vilka en innebar frihetsberövande påföljd; i ett fall intagning på ungdomsvårdsskola och i tre fall övervakningar och/eller omhändertaganden för skyddsuppfostran enligt beslut j_”av barnavårds- nämnd.
.. 7xw—LM _: lin
12.14.11 Sammanfattning av registerunder— sökningens resultat
1. Åhströms patienter var, enligt upp- gifter från olika register, en svårt »belas- tad» grupp; drygt 3/4 förekom i krirninal- registret och närmare hälften i nykterhets- nämndernas register (1968). Nästan alla hade någon gång fått socialhjälp.
2. Nära hälften av de undersökningsper- soner som ingick i jämförelsen hade under de fyra åren före narkotikadebuten anteck- nats i något av de register, vilka begagnats vid konstruktionen av registerindex A (kri- rninalregistret, kontrollstyrelsens straffregis- ter samt barnavårds- och nykterhetsnämn— dernas register).
3. Från de fyra åren före narkotikade- buten till de fyra åren efter debuten in- träffade en avsevärd ökning av den registre— rade asocialiteten inom den undersökta grup- pen. Av männen hade 48 procent register- anteckningar under fyraårsperioden före de- buten, 68 procent under den lika långa pe- rioden efter debuten. För kvinnorna före- låg en ännu starkare tendens i samma rikt- ning.
4. En ytterligare ökning av den allvar- liga registrerade asocialiteten ägde rum från de fyra åren efter narkotikadebuten till de fyra åren före legaltiden. Under den sist- nämnda perioden gjorde sig hälften av de undersökta männen, enligt registeruppgif- tema, skyldiga till sådan kriminalitet eller annan asocialitet, som ledde till frihetsbe— rövanden.
5. För undersökningen av den registre- rade asocialitetens omfattning under legal- året, jämfört med åren närmast före legal- året, konstruerades ett annat index, regis- terindex B. Andelen antecknade av de un- dersökningspersoner som vistades i frihet (i realiteten: ej var intagna 6 månader eller mer) under respektive år, var endast obe- tydligt lägre under legalåret. Om de regis- terantecknade och de långtidsintagna emel- lertid räknas samman, var deras andel av hela den undersökta gruppen ca 10 procent lägre under legalåret än under jämförelse- åren. Argument framförs för att den sena-
re beräkningsmetoden ger en mer »rättvi- sande» bild.
6. En specialstudie av uppgifter från kri— rninalregistret visar, att antalet individer som begick i kriminalregistret antecknade brott var ungefär lika högt under legalåret som under (de tidigare) jämförelseåren. Däremot ökade antalet brott per individ un- der legalåreL Det förhållandet, att fler av de svårast »kriminellt belastade» vistades i frihet under legalåret än under något av jämförelseåren, framförs som en sannolik förklaring till detta. Under legalåret för- svann narkotikakriminaliteten praktiskt ta- get helt, medan alla andra slag av brott (utom personbrott) ökade i varierande om— fattning. ,
7. Uppgifter från nykterhetsnämnderna visar, att andelen »aktuella hos nykterhets- nämnd» minskade under legalåret, jämfört med de tidigare jämförelseåren. En svag tendens till ökning kan konstateras för 1968, jämfört med legalåret.
8. Andelen socialhjälpstagare steg kraf- tigt under legalåret; för männens del kan en viss fortsatt ökning konstateras under 1968.
9. Även antalet sjukskrivna, främst an- talet långvarigt sjukskrivna, ökade starkt under legalåret, för att åter minska under året efter legalåret. 10. Avslutningsvis redovisas registerdata för några olika delgrupper:
a) Det förelåg ingen skillnad i registre- rad asocialitet under legalåret mellan de män, vilka hade antecknats i något regis- ter redan före narkotikadebuten och de män, vilka saknade sådana registeranteck- ningar före debuten.
b) De män som var äldre vid narkotika- debuten (21 år och däröver) hade betydligt oftare registeranteckningar före narkotika- debuten än de som var yngre vid debuten (högst 20 år).
c) Män vilkas föräldrar tillhörde sOcial— grupp 1 hade endast sällan antecknats i re— gistren före narkotikadebuten (14 procent), medan nära hälften av män från social- grupp 2 och 65 procent av män från so- cialgrupp 3 hade sådana anteckningar före
debuten. Dessa skillnader reducerades vä- sentligt under de fyra åren efter debuten. Under åren närmast före legaltiden var bil- den i den meningen omvänd, att något fler från socialgrupp 1 än från de båda andra socialgrupperna hade registeranteckningar under denna period. Under legalåret, slutli- gen, förekom hälften av de undersökta männen från socialgrupp l i registren mot drygt 20 procent av männen från de båda andra socialgruppema.
12.15 E fterundersökningen 12.15.1 Inledning
Tanken på en efterundersökning genom nya intervjuer med Åhströms tidigare patient- grupp aktualiserades inom narkomanvårds- kommittén först i januari 1969. Detta inne- har alltså en utvidgning av det ursprungliga undersökningsuppdraget. Eftersom resulta- ten skulle föreligga till kommitténs slutbe- tänkande, måste undersökningen genomfö- ras under hård tidspress, vilket framtvingade en stark begränsning av antalet frågeställ- ningar. Tidsbristen medförde sannolikt ock- så en minskning av tillförlitlig/teten hos vis- sa data, beroende både på att planeringen blev bristfällig och att datainsamlingen mås- te genomföras så snabbt.
Åhströms patientgrupp hade, när efter- undersökningen gjordes, varit med om hän- delser, som under loppet av ett par tre år måste ha inneburit flera genomgripande för- ändringar av deras situation. Först hade de, efter som regel lång tids »illegalt» missbruk plötsligt fått fri tillgång till narkotika. Det innebar inte bara, att de slapp den svarta marknadens »tjack-jakt». För många betyd- de det också, vilket tidigare berörts (s. 366), en upplevd »statushöjning», som patienterna ibland tillskrev själva »legaliseringen» (»man kände sig inte längre som en brottsling för att man var narkoman»), ibland de per- sonliga kontakterna med Åhström (»han be- handlade en som en människa»), men som dessutom sannolikt berodde både på den särställning som tillgången till fri narkotika gav de »legala narkomanerna» i missbru-
kargrupperna och, inte minst, på det starka intresse som massmedia ägnade dem under denna period; åtskilliga av Åhströms patien- ter framträdde i press, radio och TV, och deras situation skildrades med medkänsla och sympati.
De hade därefter upplevt Opinionens grad- visa svängning, som så småningom resultera- de först i att Åhströms verksamhet avbröts och att den »liberala» förskrivningen och behandlingsmodellen ersattes av en »aukto- ritativ» med, för flertalet, successivt mins- kande tilldelning av receptförskriven narkotika, sedan — något år senare — ett to— talt avbrytande av all förskrivning av cen- tralstimulantia. Samtidigt svalnade eller för- svann massmedias intresse för dem; när tid- ningarna åter på allvar började att skriva om narkotikafrågoma var tonen en annan: flera av dem som ett par år tidigare i med- kännande reportage skildrats som narko- manins värnlösa offer, utpekades nu som dess samvetslösa profitörer, narkotikahan- delns »spindlar», m.m.
Vilka hade effekterna, för de f.d. »le— gala narkomanerna», blivit av dessa kast— ningar i samhällets politik och i domine- rande attityder gentemot missbrukarna? Hur hade Åhströms patienter klarat sig under denna period?
12.15.2 Efterundersökningens data Registeruppgifter
1. Från statistiska centralbyrån — och i vis- sa fall länsstyrelserna — erhölls uppgift om dödsfall, och fastställda dödsorsaker, inom gruppen under tiden fram till den 1 januari 1969. I de fall, där obduktionsprotoktoll förelåg, fick vi tillgång till dessa genom sm- cialstyrelsen.
2. Genom socialstyrelsens försorg utskiic- kades en skrivelse till ett antal psykiatrislka kliniker och sjukhus med frågor om villka av undersökningspersonerna som hade vår- dats vid respektive klinik/ sjukhus undler åren 1967 och 1968 och om deras vår'd- tider.
3. Från de kommuner där undersöknings-
personerna hade varit skrivna under år 1968 erhölls slutligen uppgift om dessa hade varit aktuella hos nykterhetsnämnd och om de hade fått socialhjälp under detta år. Dessa uppgifter har redan redovisats i huvudun- dersökningens registeravsnitt (s. 380 ff.).
Intervjuuppgifter
Under februari 1969 intervjuades 94 av Åhströms tidigare patienter1 med ett kort frågeformulär.2 Frågorna inskränktes till följande fyra områden:
1. arbetsförhållanden
2. bostadsförhållanden
3. vårdkontakter efter tiden vid special- polikliniken3
4. aktuella narkotikavanor
12.15 .3 Efterundersökningens resultat Registeruppgifter A vlidna
Vitt skilda uppgifter om antalet dödsfall, speciellt antalet självmord, bland Åhströms tidigare patienter har cirkulerat i pressen. De angivna siffrorna för antalet avlidna har varierat från två till 15. Skillnaderna beror uppenbarligen delvis på att man talat om olika grupper; ibland har sålunda åsyftats enbart den s.k. specialpoliklinikens patient- grupp, ibland hela den åhströmska patient- gruppen-
Klart står emellertid, att såväl självmords— frekvensen som den totala dödligheten inom gruppen har varit utomordentligt hög under observationstiden,4 även jämfört med de mortalitetsuppgifter som erhållits för andra grupper av narkotikamissbrukare (varom mera nedan). Dödsuppgifter fram till och med 1968 har tillhandahållits av statistiska centralbyrån. För flertalet avlidna förelig- ger obduktionsprotokoll. En inom gruppen har, frånsett kortare perioder under 1965 och början av 1966, sannolikt ej vistats i Sverige. I övrigt har samtliga individer på receptförteckningen (n = 155) kontrollerats
av statistiska centralbyråns byrå för befolka ningsstatistik.
Inom hela gruppen (n=155) hade den 31 december 1968 elva personer avlidit, två under 1966, sju under 1967 och två under 1968. Åtta av de 11 tillhörde den egentliga undersökningsgruppen (n=120).5 En av de avlidna var kvinna. Fem är klara suicidfall: fyra hängde sig och en berövade sig livet med koloxid. Härtill kommer emel- lertid några svårdiagnostiserade fall, där dödsorsaken angivits vara förgiftning på grund av överdosering av sömnmedel rn. m. Huruvida det här har varit fråga om av- siktliga självmordsförsök eller ej har inte kunnat fastställas.6 Antalet osäkra fall av detta slag uppgår till tre.
De avlidna hade, vid döden, en median- ålder av 32 år. En av de avlidna var 53 år, en annan 42, de övriga var mellan 29 och 35 år.
Att denna mortalitet är exceptionellt hög framgår av följande jämförelse:
1. Dödligheten inom normalbefolkningen uppgick år 1966 i åldersgruppen 30—34 år till 1,30 promille (män) och 0,73 promille (kvinnor).
2. I en undersökning av 625 narkotika- missbrukare som under 1965 arresterades av Stockholmspolisen, fann man en dödlig- het på omkring 10 promille. I G. Frejs efter- undersökning av narkotikamissbrukare har
1 I några av dessa fall erhölls dock uppgifterna genom andra, främst anhöriga, jmf nedan, 5. 390. ? Maximalt ställdes ett femtontal frågor (in- klusive följdfrågor), i allmänhet färre. ** Dessa frågor ställdes bara till personer, som varit patienter vid specialpolikliniken. ' Denna varierar för de olika individerna: observationsperioden börjar den månad, då undersökningspersonen första gån en (från april 1965) fick narkotikarecept av ihström; i samtliga fall slutar den med utgången av år 1968. 5 Med den egentliga undersökningsgruppen menas här de patienter, som fick narkotika- recept av Åhström under minst tre månader. Deras antal var 121. Den ovannämnde patien- ten, som under större delen av observations- perioden vistades utomlands, har emellertid frånräknats. ' Svårigheten kan bestå i att avsikten med överdoseringen inte kan utrönas i efterhand; dessutom är säkert gränserna flytande mellan »avsiktliga» självmordsförsök och dödande överdoseringar, företagna »av misstag».
Tabell 15.1. Avlidna: de avlidnas ålder, dödstidpunkter, klara suicidfall.
Åhströmpatienter, ej spec.pol. patienter
Döda i anslutning till Åhströmtiden Döda efter Åhströmtiden
grupp ålder dödsår grupp ålder dödsår n—120 31 år 1967 n=120 31 år 1967 '" 29 år 1967(S) 35 år 1967 34 år 1966 _ n=35 [35 år 1966 n—35 in är 1967 Åhströmpatienter, senare spec.pol. patienter Döda under spec.pol. tiden Döda efter spec.pol. tiden grupp ålder dödsår grupp ålder dödsår n=120 30 år 1967(S) 32 år 1967(S) n=120 42 år 1968(S) 32 år 1968(S)
Anm.: Klara suicidfall har markerats med ett (S) efter dödsåret.
dödligheten uppskattats till ungefär 12 pro— mille.1
3. I LEG—gruppen skulle motsvarande tal — 11 dödsfall under en genomsnittlig ob— servationstid av närmare 3 år, omvandlat till 1000 personer och 1 år —- uppgå till omkring 24 promille. Dödstidpunkterna — i relation till behand- lingen dels hos Åhström, dels på special- polikliniken — har angivits i tabell 15.1, där även de avlidnas ålder samt klara suicidfall markerats. Av uppställningen framgår också vilka av de avlidna som till- hörde den egentliga patientgruppen (»n: 120») och vilka som enbart hade varit korttidspatienter (»n=35»). Här har med »i anslutning till Åhström- tiden» menats, att vederbörande fick narko- tikarecept av Åhström under dödsmånaden eller månaden före dödsmånaden.2 Defini- tionen är knappast invändningsfri.3 Av de fyra avlidna inom gruppen »senare spec. pol. patienter» tycks tre ha dött sedan »legalförskrivningen» vid specialpolikliniken för deras del hade upphört.4 Alla fyra inom denna grupp begick själv- mord. Det bör kanske understrykas, att uppställ- ningen i tabell 15 .1 endast antyder tidssam- banden mellan dödsfallen och de olika
behandlingsperiodema. Någon möjlighet att, med utgångspunkt från dessa uppgifter, be- döma vad som »orsakat» t. ex. självmorden finns givetvis inte. Att de klara suicidfallen är tydligt koncentrerade till tiden efter den åhströmska legalförskrivningen (fyra av fem) kan, men behöver inte, ha samband med förskrivningens avbrytande.
Något systematiskt försök att följa mor- talitetsutvecklingen inom gruppen efter 1.1.1969 har inte företagits. När datainsam- lingen för den andra intervjuundersökningen (efterundersökningen) pågick, fick dock en av intervjuama uppgift om att ytterligare
1 Dessa undersökningar redovisas närmare i narkomanvårdskommitténs slutbetänkande, SOU 1969: 52. ' Ett fall, ovan fört till »döda i anslutning till Åhströmtiden», fick enligt uppgift narkotika- recept strax före sin död via ett landsortsapotek; detta recept har ej registrerats i receptförteck- ningen. ” Man kan inte med säkerhet säga, om alla inom denna grupp alltjämt var aktuella som Åhströmpatienter, när de dog. Någon kan ha fått »legalförskrivningen» avbruten, t. ex. genom intagning på fängelse eller annan institution. Något försök att utreda sådana omständigheter har inte företagits här. ' En av dessa avled, sedan han överförts till mentalsjukhus (medan verksamheten ännu på- gick); de båda andra tog livet av sig, sedan verk- samheten avvecklats. — Uppgifter om patienter- nas vårdtider vid specialpolikliniken har er- hållits av docent A. Bergsman.
en av undersökningspersonerna, en 40-årig man, hade avlidit i februari 1969. Uppgif- ten visade sig vara korrekt. Dödsorsaken sy- nes ha varit sömnmedelsförgiftning och sui— cid kan inte uteslutas.1
När detta skrivs — april 1969 — har sålunda minst 12 av de 156 personer som fick narkotikarecept av Åhström 1965—67 avlidit, och minst nio av den egentliga pa- tientgruppens 121 personer.
Sjukh usvård A. Inledning
Förfrågningar om sjukhusvård under 1967 och 1968 utgick dels till samtliga psykiatris- ka kliniker och sjukhus i Stockholmsområ- det, och dels till några andra psykiatriska kliniker och sjukhus — företrädesvis tidigare mentalsjukhus — där vi antog att sannolikhe- ten var särskilt stor för att individer ur un- dersökningsgruppen skulle ha fått vård un- der perioden. Det finns dock skäl att tro att ett litet antal undersökningspersoner har vårdats på andra sjukhus än dem enkäten omfattande.2 I det följande redovisas endast svaren från de nio tillfrågade psykiatriska sjukhusen.3
B. Resultat
Nästan en tredjedel (30 procent; n=118) av undersökningspersonerna var intagna på minst något av dessa nio sjukhus under år 1967.4 Andelen var lika hög under 1968 (29 procent; 11 = 114).5
Den sammanlagda vårdtiden översteg en månad för drygt hälften av de intagna 1967 (n=35) och drygt 60 procent 1968 (n=33). För sex respektive 18 procent över- steg den totala vårdtiden halva året.
Antalet vårddagar ökade, räknat per in- tagen från 59 dagar år 1967 till 80 år 1968, och, räknat per person i hela undersöknings- gruppen, från 17 dagar är 1967 till 23 år 1968. Den genomsnittliga vårdtiden per person i hela materialet översteg alltså tre veckor under det sistnämnda året.
Uppgifter om mentalsjukvård tidigare under 1960-talet saknas, varför det inte går att uttala sig om huruvida denna form av sjukhusvård var vanligare under de båda undersökta åren än före legaltiden. Man kan bara allmänt konstatera, att antalet individer som vårdats vid de tillfrågade sjuk- husen framstår som anmärkningsvärt högt.
Intervjuerna Inledning A. Bortfall
När efterundersökningen påbörjades, hade åtta av den ursprungliga undersökningsgrup- pens 121 personer avlidit. Av de återstå- ende 113 intervjuades 87. För ytterligare sju personer ifylldes efterundersökningens intervjuformulär med ledning av uppgifter från andra än undersökningspersoner (jmf nedan). Totalt omfattar efterundersökning- ens intervjudel sålunda 94 personer (80 män och 14 kvinnor). Det egentliga bortfallet uppgick alltså till 19 personer (17 procent). Bortfallsorsakerna var följande:
1. Sannolikt utomlands 3 personer 2. Avliyttade till annan ort inom Sverige, och kunde ej anträffas per telefon 4 personer 3. På anstalt långt från Sthlm 3 personer 4. Sannolikt i Stockholm, kunde ej spåras 7 personer 5. Vägrade intervju 2 personer
Summa 19 personer
1 Uppgiften om dödsorsak år i detta fall preliminär. 2 För att detta antal är begränsat talar att det stora flertalet av dem som enligt enkäten hade fått psykiatrisk sjukhusvård, hade fått det vid ett fåtal av de tillfrågade sjukhusen; av de tidi- gare mentalsjukhusen främst Beckomberga, Långbro och Ulleråkers sjukhus. Vid flertalet av de övriga rörde det sig enbart om ströfall. ” De nio sjukhusen är: Beckomberga, Lång- bro, Rålambshov, Ulleråker, Sundby, Kars- udden, S:t Sigfrid, Säter samt Sundsvalls sjuk- hus. 4 De två personer som avled under första halvåret 1967 ej medräknade. 5 De sex personer som avled före andra halv- året 1968 ej medräknade.
Till skillnad från i huvudintervjun accepte- rades här telefonintervjuer, när detta var enda sättet att få kontakt med intervju- personen; i undantagsfall förekom också att uppgifterna erhölls från andra än intervju- personen (främst nära anhöriga).
Personliga intervjuer: 70 Telefonintervjuer: 17 Uppgifter från anhöriga: 4 Uppgifter från annan: 31
Summa 94
1 I två fall från undersökningspersonens lä- kare och i ett fall från en socialassistent, som väl kände till vederbörandes förhållanden.
C. Efterundersökningens intervjugrupp och huvudundersökningens
GenOm att det inte ansågs nödvändigt att göra personliga intervjuer med alla, blev efterundersökningens intervjubortfall lägre än huvudundersökningens, trots att den för- ra genomfördes under en mycket kortare tidsperiod.
Av efterundersökningens 94 intervjuper- soner hade 69 tidigare intervjuats i huvud- undersökningen.1 Jämförelser mellan data från de båda intervjuundersökningarna mås- te alltså begränsas till dessa 69 individer.
Resultat A. Bostadsförhållanden
I avsnittet om intervjupersonernas bostads- förhållanden under legaltiden (s. 368) kon— staterade vi, att de intervjuade föreföll att ha bott jämförelsevis hyggligt, med ett av allt att döma obetydligt inslag av »kvartar», etc. Även om efterundersökningens informa- tion på denna punkt är mindre detaljerad, ger uppgifterna inget intryck av någon stör. re förändring av gruppens bostadsförhållan— den under perioden mellan de båda inter- 'vjuerna. _l-Enligt efterundersökningen bodde allt- jämt flertalet i egna eller delade lägenhe-
ter; få (fem män, ingen kvinna) i hyresrum; relativt få (10 män, en kvinna) saknade fast bostad. Skillnaden består i att 12 män och två kvinnor var intagna på olika institutio- ner vid 1969 års intervju — vilket ingen var vid intervjutillfället 1966.
B. Arbetsförhållanden
Även i efterundersökningen sade sig flerta— let av de intervjuade helt sakna arbete. Detta gällde 54 procent av männen (n: 79).2
Sex män gick i skolor eller på omskol- ningskurser. Drygt en fjärdedel uppgav sig ha regelbundet arbete (heltid eller deltid), medan en tiondel svarade, att de arbetade »sporadiskt».
Av de 14 kvinnorna saknade nio arbete (ett par av dessa var hemmafruar med minderåriga barn), fyra arbetade regelbun- det och en gick på omskolningskurs.
Vi frågade också, vilka intervjupersoner- nas arbetsförhållanden hade varit »under Åhströmtiden». För gruppen som helhet var skillnaderna obetydliga mellan Åhströmpe- rioden å ena sidan och intervjutillfället å den andra (med undantag för att fler sade sig helt sakna arbete 1969 än under »legal— tiden», medan »enbart sporadiskt arbete» var vanligare under Åhströmperioden).
Om heltids- eller deltidsarbete (plus stu- dier) räknas som »bättre» än »saknar arbe- te» eller »enbart sporadiskt arbete», hade det för 15 av männen (19 procent) inträffat en »förbättring» mellan tidpunkterna och för 13 (17 procent) en »försämring».
Vi skall senare återkomma till skillnader mellan olika delgrupper av de intervjuade vad gäller förändringar i arbetsförhållan- den från legaltiden till intervjutillfället 1969.
1 I efterundersökningen intervjuades 94 per- soner, i huvudundersökningen 88. Somliga av de senare tillhörde dock efterundersökningens »naturliga» (avlidna) eller »egentliga» bortfall. 2 Ett oklart svar.
C. Vårdkontakter efter tiden vid specialpo- likliniken
a) Inledning
Sommaren 1968 upphörde i princip all re- ceptförskrivning av centralstimulerande nar- kotika till narkomaner. För de »legala» missbrukama av centralstimulantia måste detta ha inneburit en betydande och på- frestande omställning. Många hade under tre års tid regelbundet försetts med recept- förskriven narkotika. De flesta hade under ännu mycket längre tid periodvis kunnat få narkotikapreparat utskrivna av läkare. Nu försvann — för missbrukama av centralsti- mulantia — denna utväg helt.
Vid samtal som författaren till denna rapport hade med tidigare Åhströmpatien- ter under våren 1968 talade åtskilliga om självmord som »den enda utvägen», ifall förskrivningen bröts. Tanken att på nytt ge sig in i »tjackjakten» tycktes för många framstå som svåruthärdlig.
Det fanns ju emellertid också ett annat sätt att slippa återgången till den illegala marknadens »tjackjakt»: att sluta knarka. Det blev under dessa samtal också uppen- bart, att denna utväg för flera av under- sökningspersonerna hade fått aktualitet in- för de rykten som gick att legalförskriv- ningen snart skulle ta slut.
Vad gällde denna senare patientgrupp föreföll det därför i varje fall tänkbart, att den förestående unika situationen — legal- förskrivningens avbrytande efter lång tids garanterad tillgång till narkotika — även innebar ovanliga terapeutiska möjligheter.
Både skyddssynpunkterna (främst själv— mordsrisken) och den tänkbara möjligheten att terapeutiskt »utnyttja» situationen, tala- de därför för att de tidigare legala narko- manema hade ett särskilt behov av hjälp och stöd i detta läge.
I samband med att det principiella för- budet mot förskrivning av centralstimule- rande narkotika till narkomaner infördes, upphörde emellertid också den s. k. special- polikliniken, dit Åhströmpatienterna hade överförts ett år tidigare. Någon särskild in-
stitution stod nu inte — som när Åhströms verksamhet hade avvecklats — beredd att ta emot patienterna, vilka i stället remitterades till olika andra läkare och till sjukhus.
Vilken vård fick patienterna, sedan de hade slutat vid specialpolikliniken? Hur »fungerade» remisserna från polikliniken, vilka vårdkontakter ledde de till?
b) Remissema
Specialpolikliniken (SP) upphörde den 1 juni 1968. Sammanlagt hade SP haft 70 patienter, flertalet »officiella» Åhströmpatienter, men även några nosatelliter».1 Antalet patienter hade minskat successivt. Men avvecklingsske- det koncentrerades till 5st båda sista måna- der, april och maj 1969. 49 av de 70 patien- terna gjorde sina sista besök på polikliniken un- der dessa båda månader. Av dem som slutat ti- digare, hade nio remitterats till andra läkare el- ler till sjukhus, men lika många hade avbrutit behandlingen på eget initiativ. 43 av de 49 patienter som var kvar i april remitterades av SP till andra läkare och en till mentalsjukhus.2 Av de 94 intervjuade hade, enligt uppgift från SP, 53 varit patienter vid polikliniken. Några av dessa förnekade vid intervjun att de varit patienter där; andra, som enligt SP:s uppgifter inte varit patienter, uppgav vid intervjun att de hade varit det. Den bristande överensstäm- melsen förklaras sannolikt av skiftande defini- tioner av »patient>.3
Den följande framställningen gäller enbart intervjupersoner, som enligt SP:s uppgifter hade varit patienter där.
0) Remissemas resultat
Av de 53 intervjuade SP-patienterna blev, enligt SP:s uppgifter, 38 remitterade till andra läkare eller till sjukhus.
Av de 38 förnekade sex i intervjun att
1 Uppgifter om patientantal, remisser rn. rn. har erhållits av docent A. Bergsman. ” Av de övriga omhändertogs två av polis, två andra avbröt behandlingen på eget initiativ och en överfördes till arbetsvården; allt enligt uppgift av A. Bergsman. ” En person som en enda gång besökt SP för att få narkotikarecept men efter ett negativt besked aldrig återkom, kan möjligen ha upp- fattat sig själv som patient, medan personalen kanske inte gjorde det; en annan, som gjorde flera besök vid SP, men inte fick någon narkotika, kan av personalen, men kanske inte av intervju- personen själv, ha betraktats som patient, etc.
de blivit remitterade. Ett svar är oklart på denna punkt. De andra 31 sade sig alla ha tagit kontakt med den läkare eller blivit inlagda på det sjukhus, som de remitterades till (i ett fall rörde det sig dock bara om en telefonkontakt).
Åtta av de 31 blev inlagda på psykiatriska sjukhus eller kliniker; i vissa fall var det fråga om tvångsintagningar.
23 av de 31 remitterades till andra läkare. 11 av dessa 23 hade vid intervjutillfället avbrutit kontakten med denne läkare, fler- talet efter bara något eller ett par besök (åtta efter 1—3 besök). Orsaken till att kon- takten avbrutits hade bara i något enstaka fall varit att patienten överförts till annan vård. Flertalet uppgav, att avbrottet berod- de på dålig personlig kontakt med läkaren, eller på att denne vägrade att skriva ut nar- kotika.
Nio av de 12 som alltjämt hade kontakt med den läkare som de remitterats till, fick vid intervjutillfället fortfarande narko- tika genom denne läkare (morfinpreparat).
Intervjuresultaten på denna punkt kan sammanfattas så, att vid sidan av sjukhus- placeringama tycks remisserna från special— polikliniken ha resulterat i bestående läkar- kontakter nästan uteslutande för de patien- ter, som hade förblivit legala narkomaner.
D. Narkotikabruket a) »Knarkar du för närvarande?»
Intervjupersonerna tillfrågades om de »knar- kade» »för närvarande». Om de besvarade frågan nekande, ställdes följdfrågan när de hade »knarkat» sista gången. Av tabell 15.2 framgår svarsfördelningen för hela gruppen (män och kvinnor).
Mer än halva gruppen — 50 personer — sade sig alltså inte »knarka» vid tiden för intervjun. Med reservation för de tre osäkra svaren hade ingen av de 50 »knarkat» under månaden närmast före intervjun. Men åtta hade gjort det minst någon gång under de tre månaderna före. I 13 fall är det rimligt att tolka avbrytandet som ofrivilligt; samtli-
Tabell 15.2. »Knarkar du för närvarande?» Om nej: »När tog du knark senast?» Män och kvinnor. Absoluta tal.
Ja 44 Nej 50 Därav tog knark senast —1 mån 0 1—3 » 8 3—6 » 0 6—9 » 8 9—12 » 5 1—2 år 8 2—3 » 5 intagna; ej knarkat sedan intagn. 13
knarkar ej; i övrigt oklara el. osäkra svar 3
Summa 94
ga inom denna grupp var nämligen intag- na på fängelse eller sjukhus vid intervjutill- fället och sade sig ha tagit narkotika sista gången kort tid före intagningen.
b) Preparatval och intagningssätt
De som svarade ja på frågan »Knarkar du för närvarande?», fick följdfrågor om vilket preparat de använde mest »numera» och om vanligaste intagningssätt.
Av männen var gruppen som mest använ- de centralstimulantia obetydligt större (20 individer) än gruppen som använde morfin- preparat mest (17).1 10 av de 17 män som mest använde morfin, tog preparaten per os, mot tre av de 20 som använde central- stimulantia mest.2
Bara fyra av de 14 kvinnorna svarade ja på frågan om de knarkade för närvaran- de. Dessa fyra brukade alla injicera central- stimulerande medel.
Intressant är, att av de 17 männen i mor- fingruppen fick alla utom en preparaten genom läkare. Av de 40 män, som uppgav att de använde narkotika vid tiden för inter- vjun, var alltså närmare hälften (40 procent) alltjämt »legala narkomaner».
1 En man använde lika mycket morfin som centralstimulantia; ett annat svar var oklart på denna punkt. ” Vad gäller intagningssättet är dock tre svar oklara.
=( _...HMJ-q
Män
Kvinnor
% n % n %
n Slutat 20 25 6 43 26 28 Osäkra 20 25 4 29 24 25 Ej slutat 40 50 4 29 44 47 Summa 80 100 14 101 94 100
c) »Slutat knarka»: definition
På vilket sätt skilde sig gruppen som inte längre använde narkotika från de andra? Jämförelser mellan dem som svarat ja re— spektive nej på frågan om de »knarkar» är dock av mindre intresse; till mej-svarar- na» hörde ju individer som inte tog narko- tika för att de var intagna på någon insti- tution och där, att döma av svaren, inte hade tillgång till narkotika, liksom även personer som »knarkade sista gången» gans- ka kort tid före intervjun.
Jämförelser skall i stället göras mellan tre olika grupper, nämligen:
1. Intervjupersoner som slutat att använda narkotika (»SLUTAT»);
2. Intervjupersoner som fortfarande an- vände narkotika (»EJ SLUTAT»);
3. Oklara eller osäkra fall (»OSÄKRA»). Såväl benämningarna på dessa tre grupper som avgränsningarna mellan dem överens- stämmer i huvudsak med dem, vilka företa- gits i Gunborg Frejs »förloppsstudie» av intravenösa narkotikamissbrukare (SOU 1969: 53). Grupperna har operationth de- finierats enligt följande:
1. Slutat: Individer som besvarade frågan »Knarkar du för närvarande?» med nej och sade sig inte ha »knarkat» under de sista 6 månaderna; eller, för intagna vid intervju- tillfället, under de 6 månaderna före intag- ningen.
2. Ej slutat: Individer som besvarade frå- gan »Knarkar du för närvarande?» med ia.
3. Osäkra: a) Individer som besvarade frågan »Knarkar du för närvarande?» med nej, men sade sig ha »knarkat: minst någon gång under de sista 6 månaderna; eller för intagna vid intervjutillfället, minst någon
gång under de 6 månaderna före intag- ningen.
b) Oklart eller inget svar (vägrar) på frågan »Knarkar du för närvarande?»
Benämningama är inte alldeles lyckade, främst därför att ordet »slutat» kanske kan upplevas som ett påstående att individerna i denna grupp har -»slutat för gott», vilket vi naturligtvis inte vet någonting om.
Även om man alltså inte kan säga något om återfallsrisken, är det sannolikt att den är negativt korrelerad med längden av den »narkotikafria» perioden. Att gränsen dra- gits vid just 6 månader motiveras av önske- målet att kunna göra jämförelser med Frejs material.
d) »Slutat knarka»: resultat
Intervjupersonernas fördelning på de tre grupperna framgår av tabell 15 .3.
En fjärdedel av männen och mer än en fjärdedel av hela gruppen hade alltså, enligt denna definition, »slutat knarka».
e) Gränsfall
1. Tidigare i detta avsnitt har ordet »knarket genomgående använts i stället för :ta narko- tika», etc. Det hänger samman med att flera av intervjupersonerna skilde mellan dessa ut,- tryck. Några av dem sade nämligen, att de inte hade aknarkat» under, t.ex., sista halv- året, men väl tagit narkotika någon gång under denna period.
Dessa individer — tre män och en kvinna — har förts till gruppen »SLUTAT». Det rör sig i samtliga fall om tidigare svåra intravenösa missbrukare, som enligt intervjuanteckningarna starkt underströk att de »slutat med knark»; en av dem uppger att detta inträffade i början av 1966, och att han »numera» var helt »utom fara»: han sade sig :även» ett par
gånger om året kunna använda narkotika »utan att bli beroende»; en annan hade un- der det sista året tagit centralstimulantia per os två gånger; de två andra hade helt slutat med centralstimulantia, men rökte hasch nå- gon gång.
2. Å andra sidan hade några individer, som sade sig knarkat (minst) någon gång under halvåret före intervjun, tydligen gjort det i myc- ket begränsad omfattning. Av de (inom denna kategori) som vistades i frihet vid intervjutill- fället, hade fyra enligt anteckningarna bara ta- git narkotika någon eller några enstaka gånger under sista halvåret. Även här har emellertid intervjupersonernas svar på »knark»-frågan avgjort kodningen, och de har förts till kate- gorin »OSÄKRA» i stället för »SLUTAT».1
f) Svarens tillförlitlighet
I en mer ambitiöst upplagd studie borde man ha försökt att kontrollera intervjuupp- gifterna på denna punkt genom intervjuer med anhöriga, läkare m.fl. Några systema- tiska kontroller av detta slag har, av tids- skäl, inte kunnat genomföras här. Vissa för- sök att utröna svarens trovärdighet har ändå gjorts: l. Intervjuarna var instruerade att anteckna sina intryck av intervjupersonernas fysiska och psykiska tillstånd; ofta antecknades också andra omständigheter, som belyste de intervjuades sociala situation.
För de individer som »slutat» har inter- vjuama som regel antecknat att ip verkar att vara »i god form», osv. Med undantag för en kvinna fanns inte för någon av dessa — men väl för åtskilliga av de andra — anteck- ningar som tydde på att de var »medtagna» eller kunde vara »påtända», etc. — I flera fall fanns anteckningar som tydde på hygglig social anpassning (»Arbetar som reklamare, har det tydligen hyfsat ställt», »utbildar sig till konservator», »arbetar heltid i ett pappers- bruk», »bor på landet och jobbar i jord- bruk», m. m.).
2. För de intervjupersoner, som uppgav att de slutade redan under Åhströmtiden har kontrollerats att uppgiften inte strider mot erhållna data från bearbetningen av de åhströmska recepten; dvs. en person som sade sig ha slutat »knarka» i maj 1966, bör ej ha fått narkotikarecept efter denna må- nad, etc. För de intervjupersoner som var
patienter vid specialpolikliniken (SP) och uppgav att de hade slutat »knarka» medan verksamheten där ännu pågick, har vi vida- re satt den angivna tidpunkten i relation till uppgiften från SP om när patienten gjorde sitt sista besök där.2
Kontroller av detta slag har kunnat utföras för 19 av de 26 personerna i gruppen »SLU- TAT». (De övriga slutade sedan SP hade upphört). Inte i något fall strider uppgifterna från Åhströms respektive SP:s verksamhet mot intervjuuppgiftema.
3. I vissa fall — sex av de 26 — har uppgif- terna erhållits eller bekräftats av läkare, socialvårdspersonal eller anförvanter, vilka uppenbarligen varit Väl informerade om ipzs förhållanden.
4. De som »SLUTAT» skiljer sig från öv- riga grupper inte bara genom att de förra säger sig ha slutat knarka utan också, vilket skall visas i det följande, i en rad andra avseenden. Det förefaller rimligt att se åt- minstone vissa av dessa skillnader som stöd för den genomförda indelningens reliabilitet.
Jämförelser mellan grupperna »SLU TA T», »OSÅKRA» och »EJ SLUTAT».
A. Inledning
Tre grupper av data kan användas för dessa jämförelser:
a) uppgifter som föreligger för hela un- dersökningsgruppen, nämligen ålder, kön och registerdata;
b) uppgifter som föreligger för (i princip) alla de intervjuade i efterundersökningen, nämligen svaren på frågorna i efterunder— sökningens intervjuformulär;
c) uppgifter från huvudintervjun. Dessa
* Detsamma gäller två män, som sade sig aldrig ha knarkat, och därför vägrade att be- svara knarkfrågorna. Det rör sig om personer som aldrig injicerat, men under kortare perioder fått narkotika i måttliga mängder som »medicin» (enligt vad de uppgav under intervjun). Huruvida de fått detta även under det sista halvåret, gick inte att få klarhet i.
” Specialpolikliniken hade dock patienter, fast få, vilka inte fick narkotikarecept. — Uppgift till förf. av dr G. Järpe.
_... ..1. E- ._,m_w-g .es-.a” . .M L = . .....-....;.—.r
Tidigare intervjuade 13 Ej tidigare intervjuade 13
Summa 26
jämförelser kan endast göras för de 69 individer, som intervjuades i både huvud- och efterundersökningen.
Ett problem med den sista kategorin av jämförelser är att färre inom gruppen SLU- TAT än inom de andra grupperna hade intervjuats i huvudundersökningen (tabell 15.4).
De tidigare intervjuade utgjorde alltså bara hälften av dem som »slutat» mot om- kring 80 procent av de andra. En av förkla— ringarna till detta är, att några inom grup- pen (fem eller sex personer) synes ha slutat att ta narkotika före november—december 1966 och det var bara personer vilka fick narkotikarecept av Åhström under dessa båda månader, som ingick i huvudundersök- ningens intervjuurval (jfr s. 348).
B. Könsfördelning
Könsfördelningen i den intervjuade gruppen överensstämmer med hela undersöknings- gruppens (85 procent män). Kvinnorna är överrepresenterade i gruppen SLUTAT och underrepresenterade i gruppen EJ SLUTAT.
C. Åldersfördelning
Åldersfördelningen inom de tre grupperna (ålder 1969) framgår av tabell 15.6. Rela- tivt sett var de yngre fler och de äldsta färre i gruppen SLUTAT än i de båda andra grupperna. Tabell 15.4. Tidigare intervjuade inom grupperna Slutat, Osäkra, Ej slutat. Absoluta tal.
Slutat Osäkra Ej slutat Summa
19 37 69 5 7 25
24 44 94
D. Registrerad asocialitet
De tre gruppernas registrerade asocialitet under de fyra åren före legaltiden enligt registerindex A (FAS III; jfr s. 372) fram— går av tabell 15.7. Färre av dem som »slu- tat» än av de andra hade registeranteck- ningar under perioden. Även i SLUTAT- gruppen hade dock närmare en tredjedel va- rit intagna på fängelse, ungdomsvårdsskola eller alkoholistanstalt1 åtminstone någon period under de fyra åren.
Man kan fråga sig, om gruppen SLUTAT, efter den tidpunkt då de sade sig ha »knar- kat» sista gången, hade ännu färre anteck- ningar i förhållande till de andra grupperna. Några sådana jämförelser har dock inte kunnat utföras, eftersom så många uppgav sig ha slutat så pass nyligen; observations- perioderna är för korta.2
E. Bostadsförhållanden
Inga skillnader kunde konstateras mellan grupperna i svaren på efterundersökningens intervjufråga om de intervjuades bostads- förhållanden, frånsett att — i enlighet med definitionen av denna grupp — fler av de
1 Här är också inräknade intagna på mental- sjukhus till följd av domstolsbeslut. ” Vad gäller kriminalregistret föreligger, som tidigare påpekats, en eftersläpning så att ett brott ofta inte antecknas förrän ett år eller ibland längre tid efter att det begåtts.
Tabell 15.5. Könsfördelning inom grupperna Slutat, Osäkra, Ej slutat. Procent.
Slutat Mån 77 Kvinnor 23 Summa 100
n = 26
Osäkra Ej slutat Summa 83 91 85 17 9 15
100 100 100
11 = 24 n= 44 n = 94
Slutat —30 år 38 31—40 år 50 41 år - 12 Summa 100
n=26
OSÄKRA var intagna på institutioner av olika slag vid intervjutillfället.
F. Arbetsförhållanden
Klara skillnader fanns däremot när det gällde arbetsförhållanden. Närmare hälften av de män som »slutat» (45 procent) mot 1/ 7 av de andra sade sig ha heltidsarbete vid intervjutillfället. För hela gruppen (män och kvinnor) gäller, att 62 procent inom gruppen SLUTAT antingen hade arbete (hel- eller deltid) eller gick i skola eller på omskolningskurser; motsvarande tal för de övriga grupperna var 29 procent (gruppen OSÄKRA) och 21 procent (gruppen EJ SLUTAT).
Tidigare konstaterades, att gruppen SLU— TAT i mindre utsträckning än övriga ha- de antecknats för brott m.m. under åren före legaltiden. Förhåller det sig på sam- ma sätt med gruppens arbetsförhållanden? Var de »bättre» redan tidigare, t. ex. under legaltiden? Detta kan belysas dels genom svaren på efterundersökningens retrospekti- va fråga om de intervjuades arbetsförhål- landen »under Åhströmtiden», dels — för dem som intervjuades i huvudundersökning- en — med vad dessa då svarade om arbete
Osäkra Ej slutat Summa 21 1 8 24 46 55 51 33 27 24
100 100 100
11 = 24 n=44 n=94
under legaltiden (hösten 1966).
Enligt huvudundersökningen fanns det inga (nämnvärda) skillnader mellan grup- perna i fråga om arbetsförhållanden under legaltiden; i varje grupp var det två tredje- delar som sade sig endera helt sakna eller bara ha tillfälligt arbete. I efterundersök- ningen var det förhållandevis färre som uppgav sig ha haft arbete »under Åhström- tiden» inom gruppen SLUTAT (omkring en femtedel) än inom de andra grupperna (omkring en tredjedel).1
Individerna i gruppen SLUTAT hade alltså enligt intervjusvaren mycket oftare än de övriga »förbättrat» sina arbetsförhållan- den från legaltiden till 1969. Om hel- och deltidsarbete räknas som »bättre» än saknar arbete eller wenbart sporadiskt arbete», ha- de en sådan »förbättring» ägt rum för hälf— ten av de som »slutat» (12 av 24; två okla-
1 I »arbete» har, när det gäller efterunder- sökningen, inräknats några personer, som gick i skola eller på omskolningskurs. — Resultaten från de båda intervjuundersökningama är här inte jämförbara. En individ som 1969 förklarade att han »arbetade under Åhströmtiden» och 1966 att han »saknade arbete» behöver sålunda inte ha farit med osanning vid någon av intervjuerna: han kan ha haft arbete under större delen av Åhströmtiden, men saknat det just vid intervju— tillfället 1966.
Tabell 15.7. Registrerad asocialitet enligt registerindex A under FAS III (4 år före legal- tiden) inom grupperna Slutat, Osäkra, Ej slutat. Män och kvinnor. Procent.
Slutat Osäkra Ej slutat Summa Inga anteckningar under perioden 54 25 32 36 Reg. anteckningar ett el. fiera av åren; ej frihetsberövande 15 29 25 23 Frihetsberövande 31 46 43 41 Summa 100 100 100 100 n=26 n=24 n=44 n=94 396 SOU 1969: 53
Slutat
Heltid eller deltid 50 Utbildning 12 Saknar arb. el. arb. endast sporadiskt el. intagen 38 Summa 100
n=26
Anm. Ej svar: 1
ra svar) mot omkring 1/10 inom gruppen EJ SLUTAT (fyra av 39; ett oklart svar) och 1/ 8 av OSÄKRA (tre av 24). Försäm- rade arbetsförhållanden uppgavs av en enda person inom gruppen SLUTAT mot nio av EJ SLUTAT och fem av de OSÄKRA.
G. Gruppen SLUTAT: preparattyp och in- tagningssätt »sista gången»
20 av de 26 som '»slutat» sade sig ha tagit preparat av typ centralstimulantia sista gången de »knarkade». Fem hade använt morfin, två dock i kombination med något centralstimulerande medel.1 Alla utom fyra hade injicerat preparatet sista gången.
H. Mest använda preparat
I huvudintervjun ingick en fråga om vil- ken preparattyp som de intervjuade hade »mest erfarenhet av» (jfr ovan, s. 363). Av de 12 individer i gruppen SLUTAT som hade intervjuats tidigare och då besvarat frågan hade endast en mest erfarenhet av morfinpreparat mot en tredjedel i gruppen OSÄKRA (sex av 18) och 40 procent av EJ SLUTAT (14 av 35).
Den helt övervägande delen av dem som SLUTAT synes alltså ha varit missbrukare av centralstimulantia. Detta behöver inte tolkas som att morfinister generellt skulle ha svårare att sluta än andra missbrukare; det kan också sammanhänga med att i varje fall många av morfinistema har haft möj- lighet att få sin narkotika genom läkare, även sedan »legalförskrivningen» avbröts för missbrukama av centralstimulantia.
SOU 1969: 53 Tabell 15.8. Arbetsförhållanden 1969. Män och kvinnor. Procent.
Osäkra Ej slutat Summa
21 16 8 5 7 71 79 66 100 100 100 n=24 n=43 n=93
I. Missbrukets varaktighet.
En fråga av stort intresse är naturligtvis under hur långa perioder de som SLUTAT hade använt narkotika jämfört med de båda andra grupperna. Tyvärr föreligger emeller- tid uppgifter om narkotikadebutår endast för de individer, vilka intervjuades även i huvudundersökningen. Som nämnts uppgår de tidigare intervjuade till bara 13 av de 26 som »slutat». Dessutom föreligger för en av dessa ingen uppgift om debutår. Jäm- förelser mellan grupperna blir därför av begränsat värde här. Det bör dock nämnas att av de två gånger intervjuade var långa missbruksperioder2 vanligare i gruppen EJ SLUTAT (56 procent — 20 av 36 — hade missbruksperioder överstigande 10 år) än i gruppen OSÄKRA (hälften — nio av 18 — längre perioder än 10 år) och framför allt än i gruppen SLUTAT (en sjättedel — två av 12 — hade missbruksperioder över 10 år).
De som SLUTAT hade alltså oftare för- hållandevis korta missbruksperioder än de övriga; även inom SLUTAT-gruppen hade dock 2/ 3, när de började hos Åhström, an- vänt narkotika under mer än fem år.
Om man för denna grupp ser på anta- let år mellan narkotikadebuten och det år, då de uppgav sig ha »slutat» uppgår denna period för sex av de 12 till 10 år eller mer (median: 9,5 år).3
1 I ett fall är preparattypen »sista gången» okänd. 2 Som tidigare definieras här missbruksperiod som avståndet mellan narkotikadebutåret och legaldebutåret. ” I »bortfallet» — de ej tidigare intervjuade inom gruppen SLUTAT—ingår dels några perso-
( forts. å nästa sida)
Av de 13 individer som sade sig ha SLUTAT före 1968, hade två under 1968 vårdats på något av de nio psykiatriska sjukhus som ingick i den tidigare redovisade sjukhus- enkäten.1 Motsvarande tal för hela under- sökningsgruppen var, som nämnts, ungefär dubbelt så högt, närmare en tredjedel (29 procent; n = 114). Inom grupperna OSÄK- RA och EJ SLUTAT vårdades ungefär två av fem på något av de tillfrågade sjukhusen under 1968 (42 procent av OSÄKRA, n: 24; 39 procent av EJ SLUTAT, n =44).
K. Hur många »slutade» i samband med vård?
I diskussionen om vård av narkotikamiss— brukare hävdas ofta, att sjukhusvård har visat sig vara ineffektiv i den meningen, att det stora flertalet som »avvänjs» på sjuk- hus snabbt återfaller i missbruk efter ut- skrivningen. Här skall göras ett försök att, för den undersökta gruppen, belysa samma fråga från en annan utgångspunkt: hur många av de som »slutat» avbröt missbru- ket i samband med sjukhusvård?
Några frågor om omständigheter kring »avbrottet» fanns tyvärr inte i efterunder- sökningens intervjuformulär. Men dels gjor- de intervjuarna för flertalet av de intervju- personer som »slutat» mer eller mindre ut- förliga anteckningar om sådana omständig— heter; dels ger kombinationen av de inter- vjuades uppgifter om avbrottstidpunktema och utdragen från patientregistren vid de psykiatriska sjukhus och kliniker som ingick i sjukhusenkäten svar på frågan, om inter- vjupersonerna fick vård kring dessa tid- punkter.2
(forts. från föregående sida) ner, som enligt uppgift från Åhström tillfört. kun— de betecknas mera som alkoholister än som narko- maner (jmf not 3, s. 347), dels, som nämnts tidigare, några som sade sig ha slutat medan Åhströms verksamhet ännu pågick, före sen- hösten 1966. En rimlig gissning kan därför vara, att missbruksperioderna var kortare inom denna bortfallsgrupp än bland de två gånger inter- vjuade.
För denna redovisning har begagnats de uppgifter från sjukhusens patientregister som erhölls vid sjukhusenkäten. Enkäten om- fattade samtliga psykiatriska kliniker och sjukhus i Stockholmsområdet och dessutom ett antal psykiatriska sjukhus och kliniker utanför detta område.3 Registerutdragen gällde personer, vårdade vid sjukhusen un- der 1967 och 1968. För de fem intervjuper- soner som sade sig ha »slutat» före 1 ja- nuari 1967, ger alltså registeruppgiftema inga upplysningar om eventuell sjukhusvård i samband med avbrottet.
Det har ansetts rimligt att undersöka inte bara i vilken utsträckning de intervjuade enligt registerutdragen fick sjukhusvård un- der den uppgivna »avbrotts-månaden» utan också, med tanke på risken för minnesfel, om sådan vård förekom under de tre måna- derna före eller under de tre månaderna efter den uppgivna avbrottstidpunkten. För de intervjupersoner, som bara uppgav »av- brottsårstid» har undersökts, om vederbö— rande fick sjukhusvård under denna års- tid.4
Tre personer som sade sig ha »slutat» vintern 1967 har inte medtagits i denna del av undersökningen; inte heller en per- son. för vilken den närmare tidpunkten för avbrottet är okänd.
De återstående 17 intervjupersonerna sa- de sig alltså ha »slutat» våren 1967 eller
1 Båda dessa var äldre män, som sannolikt hade återgått till alkoholmissbruk efter legal- förskrivningens upphörande. * Det är, som tidigare påpekats (jmf s. 389), inte troligt, att mer än någon enstaka intervju- person vårdats vid något annat sjukhus än de nio tillfrågade. 3 Vilka de tillfrågade psykiatriska sjukhusen — f.d. mentalsjukhusen — var framgår av not 3, s. 389. Svar erhölls även från de psykiatriska klinikerna vid följande sjukhus: Södersjukhuset, Karolinska sjukhuset, S:t Görans sjukhus, S:t Eriks sjukhus, Danderyds sjukhus (samtliga Stockholm) samt från Akademiska sjukhuseti Uppsala. — I undantagsfall lämnade sjukhusen också uppgifter om poliklinisk vård; dessa upp— gifter har ej medtagits i beräkningarna. 1 På frågan när de tog »knark» sista gången svarade flertalet av de intervjuade med att ange både månad och år, men några uppgav bara vilken årstid (och vilket år) de hade »slutat».
senare. Endast två av de 17 hade, enligt registerutdragen, fått sjukhusvård under de 6 månaderna kring avbrottet eller under avbrotts-årstiden. Den ene av dessa vårda- des på mentalsjukhus från oktober till den 1 december 1967 och uppgav sig ha »slutat» i februari 1968. Den andre vårdades på psykiatrisk klinik under avbrotts-månaden.
En tredje »Slutade» sommaren 1968 och intogs på psykiatrisk klinik i september samma år.
b) Intervjuanteckningar
De intervjuades uppgifter om omständighe- ter kring avbrottet stärker intrycket att detta mycket sällan skedde i samband med sjuk- husvård. Tre av de nio personer som ej ingick i registerundersökningen, sade enligt intervjuanteckningama uttryckligen att de »lade av» utan sjukhusvård. I ytterligare tre fall tyder uppgifterna på att avbrottet inte inträffade i samband med sådan vård. I två fall ger anteckningarna ingen informa- tion alls på denna punkt; endast i ett fall av de nio tycks avbrottet, av anteckningarna att döma, ha skett i tidsmässigt samband med psykiatrisk sjukhusvård.1
Tyvärr ger intervjuerna mycket sparsam- ma upplysningar om vilka andra omstän- digheter, som avbrottet kan ha samman- hängt med. Men flera berättade, att de ha- de lyckats »lägga av» genom att lämna Stockholm:
»Åkte upp till Norrland, där jag på egen hand la av.»
»Åke iväg till pappersbruk där.»
»Slutade sedan jag flyttat till Östersund.» »Flyttade till landet och började jobba i jordbruk.»
Dalarna och fått jobb på
Flera av de intervjuade sade sig ha slutat med Åhströms hjälp. En bodde under »av- vänjningstiden» i Åhströms sommarstuga. Några av dessa tycks ha slutat redan »under Åhströmtiden», dvs. medan den »legala förskrivningen» ännu pågick.
L. Skillnader mellan grupperna: samman— fattning
l. Kvinnorna var överrepresenterade i gruppen SLUTAT.
2. De yngre var förhållandevis fler och de äldsta färre i gruppen SLUTAT än i de båda andra grupperna.
3. De som »slutat» var mindre ofta än de övriga antecknade i olika register (kri- rninalregistret m.fl. register) under åren närmast före nlegaltidenao.
4. Inga nämnvärda skillnader kunde konstateras mellan grupperna vad gällde bostadsförhållanden 1969.
5. Betydande skillnader fanns däremot vad gällde arbetsförhållanden; närmare hälf- ten av de män som »slutat» sade sig ha hel- tidsarbete 1969 mot 1/ 7 av de andra. Att döma av svaren både på en retrospektiv fråga i efterundersökningens intervju om arbetsförhållanden under Åhströmtiden och på frågor om arbete i huvudintervjun, hade de som SLUTAT betydligt oftare än de andra förbättrat sina arbetsförhållanden mellan de båda tidpunkterna.
6. Enligt huvudintervjun hade bara en av de som »slutat» mera erfarenhet av morfinpreparat än av centralstimulerande narkotika, mot en tredjedel i gruppen OSÄKRA och 40 procent av E] SLUTAT.
7. Förhållandevis korta missbruksperio- der var — enligt ofullständiga uppgifter från huvudintervjun — vanligare bland dem som SLUTAT än bland de övriga. Men även inom gruppen SLUTAT hade 2/ 3 använt narkotika under mer än fem år, när de började hos Åhström och hälften hade an- vänt narkotika under 10 år eller mer det kalenderår, då de avbröt narkotikamissbru- ket.
8. Vård på mentalsjukhus under år 1968 var, enligt registeruppgifter, ovanligare bland dem som »slutat» före 1968 än i grupperna OSÄKRA och E] SLUTAT. Till sist har i detta avsnitt också konsta- terats, att de som »slutat» enligt tillgängli-
1 Inte heller här har uppgifter om poliklinisk vård medräknats.
ga uppgifter bara i undantagsfall synes ha gjort det i samband med psykiatrisk sjuk- husvård.
M. Skillnader mellan grupperna: jämförel- se med G. Frejs resultat
Även Frej1 fann, att kvinnorna och de yngre var överrepresenterade i gruppen SLUTAT; att fast arbete var betydligt van- ligare inom denna grupp; och att de som »slutat» betydligt oftare hade använt nar— kotika under relativt korta perioder.
12.15.4 Tidigare undersökningar av återfall bland narkotikamissbrukare
Mot bakgrund av efterundersökningens kanske mest anmärkningsvärda resultat — att så många av de undersökta enligt in- tervjusvaren hade »slutat knarka» — skall avslutningsvis några tidigare undersökningar av återfall bland svenska och amerikanska narkotikamissbrukare diskuteras.
Amerikanska återfallsundersökningar
I en genomgång av en serie amerikanska återfallsundersökningar konstaterar O'Don- nell,2 att det råder starka motsättningar om praktiskt taget allt som rör narkotikamiss- bruk, men i ett avseende är enigheten näs- tan total:
Narcotic addiction is a controversial field. Conflicting views are current with regard to the extent of the problem, its etiology, treat- ment, the desirability of stricter or more len- ient laws, whether addiction should be re- garded as a crime or disease, and almost any other aspect of the problem one might isolate. There is, however, almost universal agreement, even among persons who strongly disagree on everything else, that the relapse rate among addicts is high . . .3
I själva verket får omdömet att återfalls- procenten är »hög» inget entydigt stöd av de undersökningar, som O'Donnell refere- rar. Dessa studier ger en mycket splittrad bild; de 11 undersökningar som omnämns i O'Donnells översikt redovisar procenttal för återfall, vilka varierar från 8 till 90.
Detta kan bero på olikheter i observations- periodernas längd, i definitionen av »åter- fall» och i begagnade undersökningsmeto- der men också på faktiska skillnader i åter- fallsrisk hos olika grupper av missbrukar- re.4
De missbrukare som undersökts i dessa studier har vid observationsperiodernas bör- jan varit intagna på sjukhus eller andra institutioner. Vanligen har man sedan bara gjort en kontroll av missbruksförekomsten inom grupperna; sedan en viss period (varie- rande från några månader till flera år) förflu- tit från sjukhusvistelsen har man sett efter hur många som missbrukat narkotika och hur många som inte gjort det. De krav som undersökningspersonerna måste ha uppfyllt för att räknas som Acke-missbrukare» vid denna kontroll varierar från undersökning till undersökning, både i fråga om den »missbruksfria» periodens längd och i and- ra avseenden.5 Ibland har endast de som inte tagit narkotika någon gång under ob- servationsperioden (från sjukhusutskriv- ningen till undersökningstillfället) redovisats som >abstinentan; ibland har kraven varit mindre stränga.
I några mer ambitiöst upplagda under- sökningar har man följt undersökningsper— sonernas utveckling i olika avseenden mera kontinuerligt under observationsperioden, dvs. kontroller har gjorts vid flera tidpunk- ter under perioden. En undersökning av denna typ har utförts av Vaillant," som under 12 år följde en grupp av 100 svåra heroinister och fann att 90 procent återföll någon gång under perioden, men samtidigt att 46 procent vistades i frihet och hade
1 Se SOU 1969: 53, s. 281. ” O'Donnell, J. A., The Relapse Rate in Nar- cotic Addiction: A Critique of Follow-up Studies. Ingår i Wilner, D. M. & Kassebaum, G. G., Narcotics. New York 1965. ” a.a., s. 226. " a.a., s. 228—230. 5 I vissa av dessa studier har sålunda olika andra kriterier på social anpassning, vid sidan av kravet på abstinens, påverkat denna klassi- ficering.
" Vaillant, G. E., A Twelve-year Follow-up of New York Narcotics Addicts. I: The relation of Treatment to Outcome. Am. J. Psychiatry 66: 122: 727.
! j
slutat att använda narkotika vid den sista kontakten. 30 av de 100 bedömdes vid ob- servationsperiodens slut vara socialt rela— tivt väl anpassade i olika avseenden (»good outcomes»); personerna i denna grupp hade varit abstinenta under i genomsnitt sju år. Duvall m. fl.1 fann i en annan studie av detta slag, att över 90 procent av under- sökningspersonerna hade återfallit efter ett halvår; men efter två år var 17 procent abstinenta och efter fem år 25 procent. Till sist kan även nämnas en studie av amerika- nerna Robins och Murphy,2 i vilken man bland annat undersökte förekomst av nar- kotikamissbruk i en grupp av svarta stor— stadsbor. Författarna fann, att av dem, som enligt intervju- och registeruppgifter någon gång varit heroinmissbrukare (»heroin ad- dicts»), hade drygt 80 procent slutat att an- vända heroin.3 Åtskilliga av dessa använde dock andra preparat. Men för hälften av de tidigare heroinisterna kunde ingen form av missbruk konstateras. Av alla som tidigare använt något narkotiskt mede1,4 hade 80 procent slutat med allt slags missbruk av sådana preparat vid undersökningstillfället.
Resultaten från dessa undersökningar ty- der alltså på, att allt fler slutar med tiden och att prognosen på längre sikt är betyd— ligt mer gynnsam än vad återfallstalen från de första månaderna efter sjukhusutskriv— ningen synes utvisa. Siffror av det redovi- sade slaget kan med andra ord ge anledning till pessimism beträffande resultaten av sjuk- husvård, eller av den sjukhusvård som fak- tiskt har förekommit; samtidigt kan de mo- tivera en större optimism vad gäller den mera långsiktiga prognosen än vad som san- nolikt är förhärskande.
Svenska återfallsundersökningar
Några större undersökningar om återfall bland svenska narkotikamissbrukare har in- te genomförts. Under 1969 har dock ett par mindre studier publicerats om återfalls- frekvenser inom grupper av sjukhusvårdade missbrukare, den ena från Ulleråkers sjuk- hus,5 den andra från psykiatriska kliniken
vid Sahlgrenska sjukhuset.6 I båda dessa undersökningar är observationsperioderna relativt korta — sex månader (Ulleråker) respektive i genomsnitt 11 månader (Sahl— grenska) — och båda redovisar höga åter- fallssiffror, varför de stärker intrycket att sjukhusvård sällan efterföljs av varaktig missbruksfrihet.
I Ulleråkersstudien — som omfattade 74 amfetaminister —— räknades 16 procent som icke-missbrukare efter sex månader.7 I un- dersökningen från Sahlgrenska sjukhuset ha- de 41 av 47 observerade missbrukare av centralstimulantia använt narkotika någon gång under observationstiden. Kraven på
1 Duvan, H. J., Locke, B. Z., Brill, L., Fol- low-up Study of Narcotic Drug Addicts Five Years after Hospitalization. Pub. Health Rep. 63:78:185. ” Robins, L. N. & Murphy, G. E., Drug use in a normal Population of Young Negro Men. American Journal of Public Health 1967: 9, s. 1580. — De undersökta utgjordes av ett urval från en befolkningsgrupp, »which could be an- ticipated to have a high rate of narcotics use», nämligen »Negro men now in their early thirties, born in a large city and living in the city of their birth during the last five years.» Dessa män uttogs från ungefär 25 år gamla »elemen- tary school records». 10 procent av de under- sökta visade sig någon gång ha varit heroinister (»addicts») och omkring hälften hade använt något narkotiskt preparat. ” Dvs. inte använt heroin under året före undersökningstillfället. * Heroin, amfetamin, barbiturater eller mari- juana. 5 Andersson, S.-J. och Gunne, L.—M., Efter- kontroll av amfetaminister. Läkartidningen 69:66:1331, nr 13. ' Holmberg, M. B. och Jansson B., Klinik- vård av narkomaner. Läkartidningen 69:66 :1661, nr 16. 7 Till denna grupp fördes dock även personer, »som sporadiskt använt beroendeskapande droger men som beträffande arbete och andra sociala faktorer visat god anpassning». — Uller- åkers-studien har vissa metodologiska brister, som gör att siffrorna måste betraktas som mycket osäkra. Bortfallet var i denna undersökning be- tydande: i 30 procent av fallen hade kontakten avbrutits sex månader efter utskrivningen. Av oklar anledning betraktades samtliga inom denna grupp som »misstänkta missbrukare», »då de i flera fall ej längre varit anträtfbara på arbets- platser och tidigare uppgivna bostadsorter». Om procentberäkningarna i stället utförs enbart inom den grupp som man fick kontakt med och alltså erhöll information om, stiger andelen »icke-missbrukare» efter sex månader från 16 till 23 procent.
abstinens hade här emellertid satts avsevärt högre än i Ulleråkerstudien; exempelvis synes även en kortare period av sporadisk cannabisrökning under observationstiden ha räknats som »återfall».1
I en tredje studie, G. Frejs tidigare nämn- da efterundersökning av intravenösa narko- tikamissbrukare (SOU 1969: 53), redovisas betydligt mer gynnsamma siffror. Av de 74 undersökta missbrukama i detta material hade vid undersökningen — efter en obser- vationstid på omkring tre år — 26 »Slutat- (enligt i huvudsak samma operationella de- finition som begagnats i föreliggande rap- port, dvs. de 26 uppgav sig inte ha använt narkotika under minst sex månader före undersökningstillfället), medan 25 alltjämt använde narkotika och 23 av skilda skäl bedömdes som »osäkra». De som hade »Slu- tat» uppgick med andra ord till över 1/ 3 av de undersökta, alltså en högre siffra än motsvarande för »legal-gruppen» (1/4). Men det måste då observeras, att det förra mate- rialet hade ett betydligt större inslag av kortvarigt och måttligt missbruk. I Frejs undersökning hade sålunda hälften av de undersökta använt narkotika fem år eller kortare tid, medan bara 16 procent av de 91 »legala narkomaner», för vilka narkoti- kadebutåret är känt2 hade så korta miss- brukstider.
Det fanns också, i Frejs undersökning, ett påtagligt samband mellan det föregå- ende missbrukets svårighetsgrad och be- nägenheten att avbryta missbruket. Sålun- da hade samtliga inom den grupp av 14 personer, vilkas missbruk bedömdes som minst allvarligt, »slutat» mot bara sex av de 45, som ansågs vara de svåraste miss- brukarna.
Sammanfattning
Denna genomgång av återfallsundersökning- ar gör naturligtvis inte, vad gäller det ut- ländska materialet, anspråk på fullständig- het. De nämnda undersökningarna är dess- utom av varierande kvalitet. Resultaten måste kanske som regel betraktas som osäk- ra på grund av metodologiska svagheter.
I de mera ambitiöst upplagda av dessa stu- dier har dock slutsatsen varit densamma: risken för återfall efter en (kortare eller längre) tids :avvänjning» på sjukhus är hög, men prognosen på längre sikt är betydligt mer gynnsam. Detta resultat motsägs ve- terligen inte heller av någon annan större undersökning av återfall bland narkotika- missbrukare.
Slutkommentar
En fjärdedel av de intervjuade i efterun- dersökningen hade alltså »slutat». Självklart är det omöjligt att avgöra, i hur många av dessa fall det var fråga om ett tillfälligt av- brott och i hur många fall »abstinensen» kommer att bli bestående. Den frågan kan bara besvaras genom förnyade efterkontrol- ler.
Men flera tidigare återfallsundersökning- ar redovisar, som framgått av det föregåen- de, höga procenttal för bestående missbruks- frihet även bland grupper av svåra heroi- nister. Det finns därför i varje fall ingen anledning att utgå från, att de f. d. »legala narkomaner», som hade »slutat» vintern 1969, kommer att återfalla i missbruk.
I svensk debatt och information om nar- kotikafrågor har uttalanden av typ »återfall bland narkotikamissbrukare inträffar näs- tan alltid» hittills varit vanliga. Därmed tycks man i allmänhet mena, att prognosen är så ytterligt dålig, att få (om ens några) kan avbryta missbruket. Det finns bestäm- da skäl för att kategoriska påståenden av det slaget borde undvikas. De saknar inte bara vetenskapligt stöd. Man vågar nog dessutom hävda, att det mesta talar för att
1 Författarna uu aterfallsundersökningen från Sahlgrenska sjukhuset drar i sin studie slutsatsen — sedan de konstaterat att de många återfallen i deras material gällde missbrukare som vårdats under relativt korta perioder på »öppna» avdel- ningar - att vården, för att vara effektiv, kräver »helt andra resurser i fråga om möjlighet till isolering, intensiv psykoterapi och mycket lång- varig sjukhusvistelse...». Konklusionen före- faller förhastad; att korta vårdtider på öppna av- delningar ger dåliga behandlingsresultat innebär ju inte att långa vårdperioder i isolering skulle ge bättre resultat. ” Jmf ovan, 5. 351.
.;_..-...-.'a
. ___ .t -...nw.._>umr..n———m.
de inte är sanna. Ett resultat av bl. a. denna undersökning är, att många även svåra miss- brukare frivilligt tycks kunna avbryta sitt missbruk och enligt flera andra undersök-
ningar kan denna missbruksfrihet ofta bli bestående.
13. Rapport från narkotikakvartundersökningen i
Stockholm 1968
Christer Hagstedt
13.1 Syftet med undersökningen
För att komplettera det statistiska material som narkomanvårdskommittén har om missbrukarmiljöer med direkta studier av sådana, beslöts att genomföra en reportage- mässig undersökning av ett antal s. k. kvar- tar. Kvartarna antogs spela en stor roll för missbrukets bibehållande och utformning och eventuth också för nyrekrytering av narkomaner. Vidare ställdes förhoppningar om att något kunna spegla gruppbeteendet i kvarten genom att notera vilka som uppe- höll sig i kvarten, deras aktiviteter och sam- tal. Det ansågs inte föreligga något behov av noggranna intervjuer med dessa narko- maner om social bakgrund, missbrukstider, preparat etc., eftersom de intervjuundersök- ningar som gjorts borde vara fullt relevanta för de narkomaner, som finns i kvartama. Av ekonomiska och tidsmässiga skäl måste studien mer få karaktären av ett reportage än vetenskapligt arbete. Likafullt borde stu- dien utföras så att materialet kunde förmo— das spegla ett representativt urval av kvar- tama.
Syftet med studien var 1 att ge en beskrivning av kvartamas ut- seende
2 att studera narkomanernas beteende i »hemmiljö.
3 att studera kvartamas funktion för nar- komanin
4 att undersöka förutsättningarna för och
önskvärdheten av uppsökande verksamhet bland kvartama.
13.2 Metodik
Flera tillvägagångssätt diskuterades. Enig- het rådde om att det överlägsna sättet vore att studien utfördes av »participant observ- ers», dvs. deltagande observatörer, som un- der lång tid levde med i kvartama. Denna metod måste dock förkastas på grund av de uppenbara medicinska och sociala ris- kerna för observatören, förutom bristen på tid och pengar för denna typ av undersök- ning.
Möjligheten att följa med polisens spa- ningspatruller undersöktes. Narkomanvårds- kommittén fick emellertid avslag på sina framställningar till rikspolischefen och re- geringen, då detta ansågs oförenligt med po- lisens sekretessbestämmelser kring spanings- registret. Dessa juridiska invändningar må vara korrekta, men det är ändå förvånande att narkomanvårdskommittén vägrades föl- ja spaningspatrullema med sin likaväl sekre- tesskyldiga personal när journalister, pri- vatpersoner och andra kunnat göra det. Bristen på samarbete med narkotikapolisen fördröjde och försvårade arbetet med upp— spårandet av kvartama och begränsade kraf- tigt antalet.
Efter diskussioner med narkotikamissbru- kare och skyddsassistenter på Skyddsvämet framkom att den lämpligaste metodiken
i l
, _._._.___—_. ___—___-
vore att låta observatörema följa med nar- kotikamissbrukare, som själva rörde sig fritt i kvartama. Observatören borde inte för- neka sin anknytning till narkomanvårds— kommittén och sitt uppdrag men inte heller nödvändigtvis skylta med detta, utan bara nämna det på direkt fråga. Under inga om- ständigheter fick observatören delta i för- säljning eller injicering. Med denna »prag- matiska» metod kunde man komma så nära »deltagande» som möjligt utan att över- skrida juridiska, medicinska eller praktiska gränser.
Från början planerades att studien skulle utföras av flera observatörer men praktiska omständigheter omöjliggjorde detta och samtliga observationer har gjorts av under- tecknad. Detta har medfört en ensidigare bedömning men samtidigt en mer enhetlig.
Det tog flera månader att söka efter lämplig medhjälpare bland de narkotika— missbrukande. Denna person måste vara väl förtrogen med kvartama och deras be- sökare och samtidigt beredd att släppa in en utomstående i dessa kretsar. Han fick inte vara alltför nergången av narkotika, då un- dersökningsmetoden krävde gott omdöme. Samtidigt hade det varit direkt förkastligt att utnyttja någon som var på väg ifrån missbruket och missbruksmiljöerna och där- med riskera att återföra honom till miss- bruket. Efter åtskilliga misslyckanden med personer som inte fyllde kraven lyckades det observatören att få kontakt med två perso- ner, som möjliggjorde studien med bevaran- de av ovanstående metod och intentioner. Ett stort tack bör i detta sammanhang rik- tas till de skyddsassistenter på Skyddsvämet i Stockholm som hjälpte till med kontakt- förmedlingen.
Samtliga studier har alltså gjorts tillsam- mans med en av mina två missbrukande medhjälpare och tack vare dessas assistans tror jag att den bild som återges nedan vis- serligen är begränsad men rättvisande. Framförallt är den sedd inifrån kvartama under »normala» omständigheter och inte störd av de speciella förhållanden som rått om studien utförts tillsammans med t. ex. polisen.
13.3 Materialet
Under 14 kvällar och nätter besöktes 12 olika kvartar. Dessutom uppsöktes ytterli- gare 8 kvartar, där vi av olika anledningar inte blev insläppta. Vid dessa besök obser- verades 48 personer, varav 34 män och 14 kvinnor.
Besökstiden i kvartama har varierat från 10 minuter till 6 timmar. Somliga personer har bara observerats under några minuter, andra under lång tid och vid upprepade till- fällen. Flera kvartar har besökts vid mer än ett tillfälle.
Uppgifter om kvartama och personerna har hämtats huvudsakligen från egna obser— vationer, men också ur samtal med de på- träffade personerna och mina medhjälpare.
För registrering av uppgifterna har an- vänts två formulär, ett för person och ett för kvart. Dessa har ifyllts efter besöket och främst tjänat som minnesstöd. Dess— utom har mer spektakulära eller belysande händelser och iakttagelser dikterats in på band omedelbart efter en »kvartronda».
13.4 Kvartarnas standard
Kvart har kallats sådan lokal där narkotika- missbrukare ofta uppehåller sig och aktivt missbrukar narkotika och/eller där narko- tika försäljs (s. k. langarkvart). Av de 20 uppsökta kvartama var 14 st. lägenheter, därav 8 i Stockholms innerstad och 6 i Stockholms förorter, 2 st. rivningshus, 1 nattklubb, 1 kafé, 1 hotell och 1 kontor för försäljning av begagnade bilar.
Av lägenheterna bedömdes 5 som moder- na, 2 som halvmoderna och 7 st. som omo— derna. Av de sju omoderna lägenheterna var fem kontinuerligt bebodda, en nyligen stängd av polisen och en tillfälligt utrymd (ägaren försvunnen). Två av de bebodda och omoderna lägenheterna hade torrklosett utanför lägenheten, de andra tre wc utan tvättmöjligheter.
Samtliga 5 omoderna lägenheter bestod av endast ett rum. Antalet personer i detta rum varierade från 1 till 12 stycken.
Eftersom materialet är för litet för sta-
tistisk bearbetning kan dessa olika kvartars standard bäst åskådliggöras genom några beskrivningar.
13.4.1 Exempel]
Kvarten låg i gathuset till ett 70-talshus på Södermalm. Den bestod av ett stort rum och ett litet kök. Möbleringen var synnerli- gen sparsam. En sliten soffa, ett mindre bord, några pinnstolar och ett skåp. Ingen telefon. Två fönster, varav ett trasigt och båda försedda med fönsterluckor. Kökets spis fungerade inte. Skafferiet var tomt. I köket fanns ett bord, en stol och två ma- drasser.
Kvartinnehavaren hade kommit ut från fängelse en vecka tidigare. Han hade straf— fats för checkbedrägeri och langning. När vi kom fanns ytterligare 10 personer i kvar- ten. På bordet låg några sprutor, kanyler och bängritatabletter. I köket vilade sig en man och en kvinna på madrassema efter injektioner av uppslammade bängrita. Vi stannade i fyra timmar.
Kvarten fungerade både som langarkvart och silkvart. Flera gånger i halvtimmen knackade det på dörren. Somliga släpptes in, andra inte. Endast utvalda fick köpa av en langare (och missbrukare) som hade »butik» i kvarten. Framåt 12-tiden på nat- ten började personer med stöldgods uppen- bara sig. De ville byta grammofoner, ra- dioapparater, bilbesiktningsinstrument, kör- kort, postanvisningar, legitimationskort m.m. mot narkotika. Affärerna blev myc- ket omständliga, inte minst beroende på samtliga inblandades narkotikapåverkade tillstånd. Oftast resulterade det i att köparen fick gå tomhänt på knark men med en be— ställning på något mer begärligt för langa- ren. Kontanter uppskattades självfallet bäst. Tre prostituerade kom upp och köpte kon— tant. En fanns i kvarten när vi kom, tiggde om »tjack», uppmanades gå ut och »gno» och kom tillbaka efter halvannan timme med 100 kronor.
Cirka tjugo personer cirkulerade genom kvarten. Samtliga hade varit straffade och samtliga var intravenösa narkotikamiss-
brukare. Påtagligt många var helt nyutsläpp- ta från olika anstalter (inom kortare tid än en vecka). Det väckte uppmärksamhet när någon nämnde, att han varit ute i tre må- nader.
Några slog sig samman om köp av tre påsar fenmetralinpulver, år 20:—/ st. Pulv- ret löstes med vattenledningsvatten direkt i sprutan. Sex personer delade därefter på dessa sex millimeter lösning. De hjälptes åt att injicera på varandra. Samma spruta och samma kanyl användes av samtliga sex! Blod sögs upp i sprutan för att kontrollera att man »fått svar». Den siste fick alltså förutom lösningen fem andra personers blod i kroppen. Av de som injicerade uppgav två vid samtal att de hade verifierad »ka- nylsot» (hepatit). En missbrukare rekom- menderade de andra att låta en liten luft- bubbla ingå i silen »för att syresätta blo- det»!
Efter »pumpen» försökte de ligga ner på golvet och koppla av men stömingsmomen— ten var flerfaldiga och någon behållning av narkotikan var svår att uppfatta. Dels knac- kade det på dörren ideligen, dels återvände en polisbuss upprepade gånger till gatan nedanför fönstren. Dock utan att göra ner- slag. Under en timme fanns en jättelik schäferhund i kvarten, tillhörig en prosti- tuerad. Slutligen fanns det alltid några i kvarten som tiggde om knark och inte hade medel att köpa för.
De mycket oordnade samtal som före- kom rörde sig uteslutande om olika pre- parat, »stötar» och kåkvistelser. Det rådde en nervös och ryckig stämning. Den enda som avvek från mönstret var en ung flicka i 17-årsåldern, som satt i köket och ritade små svarta streck i tusental på påsar och tidningar (»pundning»). Hon fick minst tre injektioner under dessa fyra timmar men höll sig ifrån de andra och satt bara tyst och ritade. Inte heller hon tycktes ha nå- got speciellt utbyte av narkotikan.
Flera var påtagligt psykiskt skadade och speciellt den äldre man i femtio-årsåldern, som langade knarket. Han var tidigare al- koholist och började injicera vad han kom över på mitten av 50-talet. Tbc-sjuk. Stora
stickmärkesinfektioner på underarmama. Han hade en engångsspruta, som var an- vänd ett otal gånger i byxfickan och som han injicerade med genom ett stort (3 X 3 cm), öppet sår i armvecket. Han skrek av smärta vid varje injektion. Mumlade sedan oavbrutet i timmar om gamla bekanta, då och då med dramatiska tonfall. Enligt and- ra var detta ett kroniskt stadium för honom och ingen tillfällig berusning.
13.4.2 Exempel 2
Langarkvart på Söder. Ett rum och kök. Fruktansvärt nedgånget. Upprivna korkmat— tor från golvet. Sönderslagen glasdörr med glasbitar över hela lägenheten. I rummet fanns bara två sängar och ett bord förutom några sönderslagna stolar. Langaren satt bakom bordet med cirka tusen bängritatab- letter, ett tiotal sprutor, 50 kanyler, fenme- tralinpåsar och färdiga methedrinlösningar framför sig. Bredvid sig i sängen hade han en pistol med ljuddämpartillsats. Dörren öppnades av en halvklädd kvinna, cirka 23 år gammal, som endast motvilligt släppte in oss. Langaren var nervös och avvisande. Han höll en ilsket morrande schäfer i ena handen och uppmanade oss att göra snabba affärer. När vi försökte tala oss ur situa- tionen körde han omedelbart iväg oss med uppmaning att se upp för polisen, som stod utanför. I den andra sängen satt en l7-årig flicka i morgonrock, förgråten och frånva- rande.
Min medhjälpare menade, att Finn-Her- man (fingerat namn) »jobbade riktigt». Dvs. han var snabb, effektiv och tillät ingen att stanna i kvarten.
13.4.3 Exempel 3
En-rumskvart i Vasastan. Vi kommer dit sent. Min medhjälpare öppnar porten med en stålkam. Kvarten ägs av en prostituerad, som var inblandad i Träskmorden. Dörren till lägenheten hänger på trekvart, sönder— slagen och uppbruten. På golvet i det lilla rummet ligger en man i 25-årsåldern med
en stor, ful, infekterad böld på överarmen. Bölden sträcker sig från axeln till armvec- ket och smärtar intensivt. Han vädjar till någon att skaffa penicillin eller sulfa. Han vågar inte söka upp sjukhus; »jag har gul- sot och då syr dom bara in mej». En lang- are som tillfälligt befinner sig i kvarten och är på väg att hämta knark på ett hotell 10- var att försöka skaffa antibiotika.
Rummet är överbelamrat med små pryd- nadssaker och möbler i hygglig kondition. Telefon fungerar. Fönster hela. En kvinna sover i rummets enda säng. En mycket kortväxt, cirka 1,35 tu, man står — av obe- griplig anledning — i garderoben! Vi läm- nar snart och skjutsar den som skall hämta penicillin.
13.4.4 Exempel 4
Modern 3-rumslägenhet i Gröndal. Smak- fullt möblerat. Kvinnlig lägenhetsinnehavare i 35—årsåldern med en son på 9 år. Kvin- nan är ganska nybliven narkotikamissbru- kare och hade fast, statlig anställning till för någon månad sedan. Vi kommer dit sent på eftermiddagen. Det är sju personer i lägenheten. Två män ligger i olika sängar och injicerar. Tre andra plockar ihop verk- tyg för ett inbrott till natten. Stämningen är nervös — polisen hade varit där två timmar innan vi kom — och det blir inte lugnare av att kvinnan håller sig med en rävunge (!), som snor runt i lägenheten. När sonen frå- gar efter mat blir hon förtvivlad och svarar — säkert sanningsenligt — att hon vare sig har mat eller pengar. Alla närvarande blir efterhand alltmer uppjagade. Ytterligare två män tillstöter som skall fungera som livvakter under kvällens övningar. De frå- gar oss om vi vet var ”Sundsvalls-Britta” (fingerat namn) finns. Hon skall ”märkas”, eftersom hon inte redovisat för 100 tablet- ter, som hon fått till försäljning av någon langare. Vi finner det bäst att lämna lägen— heten efter någon timme. Min medhjälpare förklarar senare att livvakterna var s.k. torpeder, dvs. män, som åtar sig att fysiskt misshandla folk mot betalning.
13.4.5 Exempel 5
Rivningshus i centrala Stockholm. 5 vå- ningar. Ser tillbommat ut från gatan men porten går lätt att sparka upp. Alla lägenhe- ter i huset är utrymda på vanliga hyresgäs- ter, men huset är likafullt väl bebott. De flesta fönster är sönderslagna. Tapeter ned- rivna. Golven uppbrutna. Gas och elektri- citet är avstängt men vatten finns och som- liga våningar är översvämmade. Urin och avföring i trapporna. Stanken kraftig.
Vi är där vid 10-tiden på kvällen och cirka 15 personer finns i gat- och gårdshu- set. Några ungdomar sitter på en våning och röker hasch. En man ligger och sover på en trasig madrass. En prostituerad har inrett en lägenhet med några madrasser. När hon får syn på min medhjälpare frågar hon ef- ter tabletter. I en annan lägenhet väntar några män på en laddning stöldgods, som skall delas och säljas. Överallt finns tra- siga föremål, kläder, lådor, sladdar, massor av papper, tomflaskor och några sprutor.
Uppe på vinden är 5—6 vindsutrymmen omgjorda till »bostäder», dvs. det finns en madrass i varje och tidningar att dra över sig. En man och en kvinna rotar metod- löst igenom all bråte i hopp att hitta något att sälja eller använda. Dom är påtagligt narkotikapåverkade.
Det är svårt att tänka sig större misär än den som råder i detta hus. Enligt min med- hjälpare är det också den absoluta botten av slummen i Stockholm. Det finns några sådana hus i Stockholms innerstad.
De exempel på kvartar som här beskri- vits speglar den skala av olika standard som kvartama uppvisar. Ifrån moderna för- ortslägenheter till utdömda rivningsfastighe- ter. Samtliga kvartar som uppsöktes hade dörrar som visade tecken på åverkan, även den som fanns i ett hus uppfört 1967. När en lägenhet blivit känd som kvart tycks det omöjligt att hålla missbrukama borta. Om de inte släpps in, eller innehavaren är borta, bryter de sig in. En äldre missbrukare sa till mig: »De bästa dagarna är när polisen gör nerslag och plockar med sig knarkarna till
station. Då får jag lugnt i lägenheten några timmar och kan städa upp. Jag brukar ofta önska, att dom ska komma och göra ner- slag. Här ligger annars män och kvinnor huller om buller, dom stjäl och sprutar och skitar ner. Jag skulle be om polisvakt, om man inte var så förbannat beroende av dom. Jag orkar inte skaffa pengar till mitt eget tjack utan måste lita till att bli bjuden.»
Mina observationer har bekräftat vad man kunde förvänta sig om kvartamas stan- dard: att den skulle vara usel i rivningshu- sen, att många skulle återfinnas i gamla hus av slumkaraktär och att åtskilliga finns i förorterna, vartefter innerstaden saneras på äldre fastigheter. Moderna lägenheter slits snabbt ner när de utnyttjas som kvartar.
De exempel som givits ovan illustrerar också miljön och innehållet i kvartarna som skall tjäna som material för rapportens av- slutande diskussion.
13.5 Narkomanen i kvarten
48 personer har observerats och registrerats på det formulär som konstruerats för ända- målet. Dessutom har ett 30-tal personer ytterligare synts till i kvartama men alltför flyktigt för att kunna karakteriseras som »observerade.»
Av 34 män var 28 säkra, intravenösa missbrukare och av 14 kvinnor 12 dito. Dvs. 40 personer var säkra läkemedelsmiss- brukare av 48 iakttagna. Majoriteten av männen var mellan 20 och 30 år, kvinnorna något yngre.
Av samtliga 48 företrädde 28 st. ett psy- kiskt påverkat allmäntillstånd, 9 st. var opå- verkade, 8 st. var svårklassificerade och 2 st. sov.
Av de 40 säkra läkemedelsmissbrukarna bedömdes vid observationstillf'allet 17 st. som »normalt påtända», 9 st. som »avtända» (opåverkade), 2 som »snedtända», 2 som »nojiga», 4 st. som »abstinensbesvärade» och 6 st. som svårklassificerade.
Den fysiska konditionen iakttogs dels ef— ter fysiskt allmäntillstånd och dels efter hull. Av 40 säkra missbrukare bedömdes 15 st. ha ett påverkat, sjukligt fysiskt all-
3.4.3 ning.-_.
mäntillstånd, medan 23 st. bedömdes som »utan anmärkning», dvs. utseendemässigt normala och fysiskt opåverkade. 2 st. var svårbestämbara.
Av samma 40 ansågs 1 vara överviktig, 11 st. ha normalt hull, 18 st. magra och 10 st. kraftigt avmagrade.
Som påpekas inledningsvis i denna rap- port gällde undersökningen inte att ge data om läkemedelsmissbrukaren som individ ef- tersom andra undersökningar redan kart- lagt detta. Undersökningsmetodiken gav inga möjligheter till strukturerade intervjuer eller ingående observationer. Ur »kvartsyn- punkt» var det väsentligt att veta hur många i kvarten som faktiskt var narkomaner, i vil- ket tillstånd de befann sig och att göra vissa iakttagelser om deras fysiska och psy- kiska tillstånd »i det fria».
Som framgår av ovanstående siffror var praktiskt taget alla observerade aktiva in— travenöst injicerande narkomaner. Inte i nå- got fall av 48 kunde det uteslutas att per- sonen var läkemedelsmissbrukare. Det be- tyder antingen att endast etablerade narko- maner söker upp kvartama eller att tidigare icke-narkomaner snabbt dras in i missbru- ket. Denna observationsstudie kan inte en- sam ge svar på dessa frågor. Det tycks dock rimligt att anta att kvarten spelar en stor roll för bibehållandet av missbruket. Spe- ciellt med beaktande av det stora antalet straffade som omedelbart efter frigivande går till kvarten (se exempel 1).
Det har inte varit möjligt för observatö- ren att göra annat än en ytterst summarisk psykiatrisk bedömning. Dels beroende på bristande kvalifikationer, dels på grund av observationssituationen. Antalet narkotika- påverkade är anmärkningsvärt högt och ty— der på att majoriteten av de som uppehåller sig i kvartama är ständigt påverkade av narkotika.
Den fysiska konditionen är lättare att be- döma. Som väntat var denna nedsatt. Spe- ciellt påtaglig var missbrukarnas dåliga nä- ringsstatus. De 10 som betecknats som »kraftigt avmagrade» företedde insjunkna kinder, smala extremiteter, grågul hudfärg, hålögdhet och dåligt utvecklad muskulatur.
Att 23 st. betecknats som »fysiskt utan an- märkning» betyder inte att de skulle vara friska utan endast att de inte företedde på- tagliga fysiska sjukdomstecken: hela 28 st. av 40 var undervik-tiga. Detta bekräftar en ofta iakttagen företeelse: att narkomaner åsidosätter kosten och näringstillförseln. tillförseln.
13.6 »Nojan»
För att klassificera graden av påverkan har använts den terminologi, som narkomanerna själva använder. Denna terminologi är ofta välfunnen och beskrivande. Den beryktade »nojan» (slanguttryck för »paranoia», an- vänds som beteckning på förföljelseidéer) observerades vid två tillfällen. Tillståndet är så pass anmärkningsvärt att det motiverar en beskrivning av det ena fallet.
Den ene av mina medhjälpare, »Hardy» (fingerat namn), hade tagit en sil med 30 upplösta bängritatabletter och mådde till- synes bra i början. Vi lämnade kvarten ef- ter en timme och jag skjutsade honom hem. Hardy tittade bakåt ideligen i bilen och bad mig köra i sicksack för att skaka av even- tuella förföljare (dvs. polisen). Han började mumla för sig själv och blev alltmer från- varande. Jag hade suttit tyst några minu- ter, när Hardy plötsligt skrek »Tjata inte om arbetsförmedlingen!» Jag tittade oförstående på honom och påpekade, att jag inte sagt någonting. »Någon tjatar om arbetsförmed- lingen. Är det inte du så måste det vara nojan . . .» Tystnad. »Förresten tror jag inte alls att du är ute för att studera kvartama, du studerar mej.»
När vi kom fram till Hardys bostad bad han mig följa med in. Han bor inneboende. Hardy föreföll ha klarnat och kokade kaf- fe. Just som vi satt oss i rummet hoppade han upp och öppnade fönstret till bakgården (lägenheten ligger på nedre botten och det är bara en meter ner till gården). »Det kan vara bra om någon försöker släppa in gas», förklarade Hardy. Efter någon minut reste han sig igen och gick fram till en stor gar- derob. Han försvann in och när jag efter ett tag frågade vad han höll på med fick jag
inget svar. När jag tittade in i garderoben höll Hardy på att undersöka en uppbyggnad i golvet, som var en förlängning av den un- derliggande butikens tak. »] ag skulle ha bru- tit upp den här för länge sedan. Det är na- turligtvis härifrån rösterna kommer», för- klarade han.
Jag lyckades lugna honom tillfälligt och han skrattade igen åt »nojan». Men bara någon minut senare tog han plötsligt av sig skorna, hoppade ut genom fönstret mot går- den och rusade fram till ett cykelgarage. Det spöregnade ute. Hardy kom inhoppande efter några minuter och meddelade att han »kom undan».
Procedurerna kring garderoben och går- den upprepades flera gånger och dessemel- lan klarnade Hardys medvetande. Han var synnerligen motoriskt orolig, kunde omöj- ligen sitta stilla, tuggade sönder en pipa. Efter en halvtimme ville han gå ut (klockan var tre på morgonen) ett slag »för att kolla läget». Han vägrade att sätta på sig skor »det är bäst att känna marken under föt- terna». Väl ute på gatan försökte han ta sig in i butiken under lägenheten. Hardy tyckte sig se skuggor därinne. Efter en pro- menad i regnet var han någorlunda dämpad och vi skildes.
När vi träffades nästa dag var Hardy helt normal igen och ganska skrämd av nattens upplevelser. Han hade jobbat i flera timmar med att bryta upp golvet i garderoben men hade slutligen somnat. »Jag får nojan allt oftare. Det är väl det enda som skulle kunna få mej att sluta med knarket.»
Detta tillstånd av paranoia är i över- ensstämmelse med den vanliga psykotiska paranoian. Tillståndet är förenat med up- penbara risker. Efter att ha sett den aktivi- tet som min medhjälpare utvecklade i sitt psykotiska tillstånd är jag benägen att tro på de historier, som berättas om misshan- del, dråp och skadegörelse, begångna under påverkan av »nojan».
13.7 Snedtändning
Begreppet »snedtändning» används för att beteckna bisarra tillstånd av annan typ än
»nojan) och som kan uppkomma vid för hög dos, oroliga omständigheter kring inji- cerandet eller dåliga lösningar. Personen kan bli aggressiv, förtvivlad och psykotisk. Vanligen är snedtändningen förenad med en våldsam motorik, som påminner om grava neurologiska skador och ger miss- tanke om att hjärnan blir akut påverkad. I ett iakttaget fall i denna undersökning uppmärksammades personen, när han kom ut ur en port, där han tagit en pump av okänd lösning. Först föll han ihop med starka magkramper, tog ett språng i luften och dansade nerför gatan i cirklar. Han tog sig in på ett nattkafé och lyckades ta en läskedryck ur sj älvserveringsdisken och rote- rade sig fram mellan borden till kassörskan. Efter tre varv framför kassan fick han upp en krona ur fickan och vred sig sedan ut ur lokalen. Väl ute på gatan igen drog han sig tillbaka samma väg han kommit och liknade närmast en släggkastare i ansats, med flas- kan istället för slägga. Han var omöjlig att tala till. Munnen öppnades maximalt och slöts i rytmiska sekvenser. Det var endast tack vare den tidiga timmen som han själv och andra undgick skadegörelse. Efter ett tag befriades han från flaskan och hämta- des av någon bekant, som han krampak— tigt dansande följde med upp i ett hus.
13.8 Gruppbeteende
Det har inte varit möjligt att genomföra en ordentlig gruppbeteendestudie. Vissa iaktta- gelser kan emellertid noteras.
Mina två medhjälpare kände inte varand- ra. Ändå återfanns flera missbrukare i båda dessas kretsar. Vid ett tillfälle fanns den ene av mina medhjälpare i en kvart som jag visades till av den andre medhjälparen. Cir- kulationen mellan kvartama är stor och det är föga sannolikt att det finns slutna grup- per. Åtminstone inte bland de intravenöst missbrukande. Uppenbarligen är det lätt för en okänd person att komma in i en kvart förutsatt att han kommer i följe med någon betrodd. Jag blev inte avvisad nå- gonstans på grund av att man inte kände
mig tidigare. Ibland fanns dock en viss misstänksamhet. Jag anklagades en gång för att »sätta nojan» på dem. Min medhjälpare avvärjde.
Det gemensamma för personerna i kvar- tama tycks vara narkotikamissbruket och kriminaliteten. Kvarten fungerar som sov- plats, knarkställe, gömställe, stöldgodsupp— lag, bytesplats och träffpunkt.
Det var svårt att spåra någon utpräglad hierarki. En viss särställning intar kvartinne- havaren eftersom han bestämmer om vilka, som får vara i kvarten. I allmänhet är det också kvartinnehavaren, som har narkotika till försäljning.
De flesta samtalen i kvarten gäller affä- rer, kompisar, kåkvistelser och knarkupp- levelser. Varje form av transaktion blir fruktansvärt omständlig och hela atmosfä- ren präglas av stark misstro gentemot var- andra. Löften är inget värda. Upprepade gånger berättades om olika personers svek och bristande lojalitet. »Man kan aldrig lita på en narkoman» var en vanlig fras.
Förutom de prostituerade var ingen in- blandad i sexuell aktivitet. Det talades myc- ket om »sexkicken» men något resultat av denna syntes aldrig, vare sig i form av sam- lag eller sexuell frustration.
Besöksfrekvensen i kvartama är utomor- dentligt hög. Under några timmar kunde samma person komma och gå fyra gånger.
Det saknas ett fast gruppbeteende och so- cial organisation. Däremot håller man noga reda på var personer finns. Om någon blir gripen rapporteras detta omedelbart. Den som saknar någon frågar efter honom. Ofta vet man strafftider och frigivningsdatum för en lång rad bekanta. Skälen till detta mycket aktiva intresse för medmänniskorna är flerfaldiga. Ofta har de skulder att ut- kräva av varandra. Vissa personer är spe- ciellt lämpade för olika typer av förfalsk- ning eller inbrott. En kvart kan bli tom för att innehavaren »sys in» och bör då an- vändas. En »fästmö» kan bli ledig. Det är viktigt att veta på vilket fängelse folk finns för ev. smuggling. Osv. Dessutom räknar de flesta tydligen med att snart åka fast och då gäller det att veta vart man skall be-
gära sig för att komma bland kompisar — eller för att undvika en antagonist.
13.9 Sammanfattning
De lägenheter och lokaliteter som används av intravenösa läkemedelsmissbrukare för att vistas i vid injicering och anskaffande av narkotika, s.k. kvartar, varierar i stan- dard från toppmoderna lägenheter till ut- dömda rivningshus med övervikt för omo- derna och nedgångna lägenheter.
I allmänhet uppehåller sig ett större an- tal personer i kvartarna. Hygienen är väx- lande men oftast dålig. Möblemanget kan vara rikligt eller sparsamt men nästan all- tid trasigt och smutsigt. Telefoner är säll- synta. Ytterdörrarna är praktiskt taget all- tid uppbrutna, ofta helt demolerade. Mat syns sällan till. Lika litet som alkohol.
Sprutor, kanyler och narkotika finns i all- mänhet synligt framme. De personer, som återfinns i kvartama är praktiskt taget alla intravenösa blandmissbrukare av falska rita- linatabletter (s. k. bängrita), fenmetralin och methedrin (studien gjordes i juli 1968). Pro- portionerna män/ kvinnor var som 2/ 1. De flesta var i åldern 20-30 år.
De hygieniska förhållandena kring inji- cerandet är usla och bokstavligen livsfarliga. Lösningarna är gravt orena. Samma sprutor och kanyler används många gånger och av flera olika personer, bl. a. på grund av svårigheten att skaffa kanyler och sprutor (dessa är numera receptbelagda). Åtskilliga av de injicerande har verifierad hepatit (gul- sot) och sannolikt har de flesta av kvartbe- sökama leverskador genom den systema- tiska smittspridningen.
Flera fall av svåra stickmärkesinfektioner har iakttagits. Det fysiska allmäntillståndet var uppenbart påverkat hos närmare hälf- ten av missbrukama. En fjärdedel företedde kraftig avmagring, flera personer var ka- kektiska. De som vistats utanför anstalt mer än en månad visade närmast undantagslöst flera symtom på dåligt näringsstatus.
Drygt hälften av missbrukama var vid observationstillfället påverkade av nyinjice- rad narkotika och endast en fjärdedel var
opåverkade. Detta tyder på att de flesta missbrukare är narkotikapåverkade större delen av sin vakna tid. På grund av den höga graden av narkotikapåverkan var även en grov psykiatrisk bedömning ogenomför- bar. Praktiskt taget alla etablerade missbru- kare uppvisade under observationerna onor- mala psykiska beteenden. Att avskilja vad som berodde på narkotikapåverkan respek- tive genuina psykiska rubbningar var ogör- ligt för undersökaren. Några fall av bisarra psykiska förändringar på grund av narko- tikapåverkan har iakttagits och beskrivits.
Kvartens funktion för dess innevånare och besökare är flerfaldig. Kvarten funge- rar som sovplats, gömställe för efterlysta, langarbutik, stöldgodsupplag, bytesplats för stöldgods mot narkotika, träffpunkt och givetvis som injiceringslokal.
Utmärkande för personerna i kvartama är dels deras narkotikamissbruk, dels krimi- naliteten. Samtliga observerade var straffade och ägnade sig aktivt åt olika former av kri- minell verksamhet. Samtalsärnnena i kvar- ten cirkulerade också huvudsakligen kring »stötar» och »knark».
De flesta var primärt kriminella och hade efter några år blivit narkotikamissbrukare. Inget fall av narkotikadebut har observerats under studien. Dessa iakttagelser stödjer inte hypotesen att kvarten skulle spela en stor roll i rekryteringen av nya narkomaner utan- för den kriminella världen. Däremot tyder observationerna mycket bestämt på att kri- minella personer som uppsöker kvartama i samband med den illegala verksamheten snart dras in i missbruket. Genom det starka materiella sambandet mellan narko- tika och olika former av kriminalitet (nar- kotika har kallats »den undre världens guld- myntfot») kommer kvarten att medverka till att bibehålla de kriminella i missbruket och missbrukama i kriminalitet.
Några av de observerade var relativt »unga» narkomaner, sedan mindre än 6 månader tillbaka, men avvek inte från de övriga i nedgångenhet. Om det var kvart- miljön i sig som drivit dessa till krimina- litet eller nödvändigheten av att på illegala sätt skaffa pengar som drivit dem till kvar-
ten kunde inte klargöras av studien. Rim- ligen är det en kombination. Det utmärkan- de för kvarten är dess fullständiga integre— ring av kriminalitet och narkomani, på flera plan.
Någon social organisation eller ett fast gruppmönster fanns inte i de kvartar som observerades.
Kvartar saknade varje drag av dekadens- romantik. Ingen tycktes få några stora po- sitiva upplevelser av narkotikan. Atmosfä- ren var nervös, orolig och oharmonisk. Det var uppenbarligen bostadsnöden som i många fall drev de observerade till kvar- tarna. Narkotikan verkade användas för att mildra kvartverklighetens vämjeliga förhåll— landen och upplevdes bara i relation till dessa som en tillgång.
Kvartarna kan inte försvinna förrän de förhållanden, som driver människor till kvartens aktiviteter försvunnit. När en kvart sprängs av polisen betyder det bara att in- vånarna flyttar till en annan lokalitet. Om inte samhället tänker tillgripa synner- ligen dramatiska åtgärder (flerårig interne— ring) mot samtliga kriminella och narkotika- missbrukare måste man räkna med att kvar- tama, i dess olika former, kommer att bestå. Men naturligtvis får man inte lämna dem »i fred». Den mänskliga nedbrytningspro— cessen i dessa miljöer är snabb och motive- rar stora insatser.
Såvitt har kunnat bedömas under denna studie är polisens åtgärder (tillfälliga ner- slag), av mycket litet värde ur både brotts- bekämpande och rehabiliterande synpunkt.
Uppsökande verksamhet i kvartarna är fullt genomförbar. Det visar bl. a. experi— menten i Uppsala. Skickliga och engagerade socialarbetare skulle kunna få upp ett stort kontaktnät inom kvartama. Men den uppsö- kande verksamheten är självfallet ointres- sant om inte de uppsökta kan erbjudas alter- nativ till kvarten. De åtgärder som kan re- kommenderas diskuteras i andra samman- hang. Denna studie har bara klargjort att en uppsökande verksamhet är genomförbar och väl motiverad som ett första led i en social rehabiliteringsverksamhet.
14.1 Inledning
Lördagen den 25 november 1967 publicera- de Dagens Nyheter ett reportage om en om- fattande »narkotikahärva» i Växjö. De in- blandade uppgavs främst vara studenter vid den då nystartade universitetsfilialen i sta- den. Tio personer hade, enligt Dagens Ny- heter, anhållits av Växjö-polisen. Student— kårens klubb, »Club Dino», utpekades som en central för narkotikahanteringen — ar— tikelrubriken löd: »Studentklubb var opium- håla». Under höstens lopp hade, enligt tidningen, ett omfångsrikt missbruk utveck- lats i Växjö. Narkotikaskadade ungdomar hade vid olika tillfällen införts till lasaret- tet, »i flera fall i närmast medvetslöst till- stånd». »Kulmen nåddes förra fredagskväl- len då ambulansen fick transportera 42 narkotikaskadade ungdomar till sjukhuset.» »Det är inte bara hasch och preludin som används», hette det vidare i artikeln. »Även opium och LSD har figurerat vid orgiema . .))
Med anledning av denna och andra tid- ningsartiklar om »narkotikaepidemin» i Växjö beslöt narkomanvårdskommittén den 30 november 1967 att uppdraga åt Magnus Kihlbom och Jakob Lindberg att på platsen insamla uppgifter om det påstådda missbru- ket, dess omfattning, spridningsvägar, m. m.
Förslag om snabbt insatta undersökningar av nyupptäckta och geografiskt avgränsade missbruksformer hade redan tidigare väckts
((Narkotikaepidemin(( i Växjö. En studie av narkotikamissbruk i Växjö hösten 1967
Magnus Kihlbom Jakob Lindberg
inOm Nordiska rådet. Vid narkomanvårds- kommitténs ovannämnda sammanträde rap- porterade kommittéledamoten professor Leonard Goldberg, »att den nordiska kom- mitté, som nyligen tillsatts för att till Nor- diska rådet ge förslag om bl. a. förstärkt narkotikaforskning, vid sitt första samman- träde angivit som önskvärt att sådana före— teelser som det nu upptäckta missbruket bland studenter i Växjö blev föremål för un- dersökningar, varvid det gällde att under- söka inte endast missbrukets epidemiologi utan också det omgivande samhällets atti- tyder. Sådana snabbt insatta undersökning— ar borde förekomma också i andra nordiska städer.»
Undersökningen genomfördes under en tiodagarsperiod. De flesta av de för miss- bruk kända ungdomarna intervjuades, lik- som representanter för olika myndigheter i staden. Det visade sig därvid snabbt, att tidningsuppgifterna på nästan varje punkt varit antingen starkt överdrivna eller helt gripna ur luften. Några »narkotikaskadade» ungdomar hade över huvud taget inte in- förts till sjukhus i Växjö. Den s.k. opium- hålan visade sig vara en helt vanlig danslo- kal för de studerande vid universitetsfilia— len. Ingenting tydde på att något som rim- ligtvis skulle kunna beskrivas som »knark- orgier» hade förekommit, vare sig på »Club Dino» eller någon annanstans i sta- den.
Det enda korrekta i tidningsuppgifterna
)t' 'a'-)(»? lthihä "IETII
knarkstudentema
_. ' o »" [de Eke ! spoherade studier foraka m ,. .
Lånen till hasch
Kåubb i. Växjö '
___—__
"i knarkartillhåll .
VÄXJÖ '_HT !
Smalnndsredak'm" N Måndagen den 27 nov. mer
Från 0430"! NYM'W VÄXJÖ. lärdag- __
___—___m—w
cho-ekade med vetsiösa
"723332? av narkotika
Av de tio. som har suttit .::-5 ungdomar varit sa berusade "
F rån Dagens Nyheters Snålqndcéedaklion
.. -. VLXJÖ. fre.-dhi-
; narkotika att de fått farstu 1 ambul'uu uu Växjö lasarett.. m en vem sedan införda fyra Ungdomar under samma kvm ! mmm-t utmana nu ham. tet. En av ungdomarna sun ihm vi en 317-tl, och en utan pt— W medvetslös ! w. av sin. W.
man över [||me ungdom,»:nharvmtnedm kan-ht, kommer andet-Iwun—
' tån: att än undersökningar
blund eleverna hur utbrott. det hela. lr. Fria namn har utfi- nn laminat 'om en Manni:- nta'g. mum zm— atom—u .hltt nt.-kap om att. narkotika . ' _och'u buen—hum ' :. ." en ut elever. man nu t & ..r'utuqu—H'W "_ lla-uf *; '
?" _pmaém'wmu—
" ' _m med hm. uni—uy
Whitman att fll-talet": M _"Mt nyt-m * .
Unsdomsliga avsloia Misstanke om narkotika, FEM HAR ANHÅLLITS
_ INSIDOR . EFaderkom
Narkotikahärvan växer V' Sid 3 hi Sto rie Il» _. S . . _ Pa p 31” en i
Ytterligare två studenter vid universitetsfilialen i Växjö : anhölls på onsdagen i narkotikahärvan. Den gren av ' härvan som utreds i' Hässleholm växer också. Där sitter bland annat en journalist anhållen för kontakter_med -_ narkotikaleverantörema.
__--
Knarfkaffären *väx'efl fyra'av tio anhållna i _. var. -. Växiö—jsitudenterj
' mammans-poem! Lördagen den 25 november mer
'.. n _ . . - ordagen den 25 november 1967 " ***-kvällen had ungdomar ! mdr—såld '
m..?” unga har anhållits
” "1 knarkhärvan i Växjö
dl
Ln ve nra " "känne—
var att polisen i Växjö hade anhållit ett an- tal ungdomar, flertalet studenter, vilka miss- tänktes för olaga innehav och i några fall överlåtelser av narkotika, huvudsakligen haschisch och genomgående i jämförelse- vis små mängder. Något intravenöst miss- bruk hade inte förekommit, vare sig enligt polisutredningen eller enligt vad som fram- kom i intervjuerna.
Därmed framstod också andra frågeställ- ningar än de epidemiologiska som intressan- ta. Vilken var bakgrunden till den påtagliga osakligheten i pressuppgifterna? Vilka kon- sekvenser hade den omfattande och osakliga publiciteten liksom de, som det föreföll, anmärkningsvärt långtgående tvångsåtgär- derna fått för de inblandade ungdomarna?
I denna rapport redovisas och kommente— ras några av de uppgifter som framkom un- der våra intervjuer.
14.2 T illvägagångssätt
Förutom samtal med företrädare för åkla- garmyndigheten, universitetsfilialen, student- kåren, bamavårdsnämnden, m.fl. och med ett flertal läkare genomfördes intervjuer med åtta av de tio ungdomar som förhörts av polisen. Av dessa åtta (i åldern 18—22 år) var fem studenter.
Namnuppgifter på dessa kunde inte erhållas genom åklagare eller polis. Kontakten med de inblandade studenterna måste därför förmed- las genom studentkårens ordförande. Genom intervjuerna med dessa fick vi kontakt med de tre icke-studentema. Allt detta fordrade tid och övertalning. Ett fall i polismaterialet väg- rade att vara med om intervjun. En annan var inte längre kvar i Växjö. Enligt förhörsproto- kollen hade dessa två endast varit inblandade i periferin och haft obetydlig del i missbruket.
14.3 Beskrivning av de intervjuade
Försök att spåra upp andra brukare än de som hörts av polisen misslyckades. De in- tervjuade ungdomarna ansåg sig emellertid själva utgöra totala antalet vanemässiga haschischrökare i Växjö; det antyddes dock att det kunde finnas ytterligare 10—20 sporadiska brukare i staden.
Intervjuerna omfattade anamnes beträf- fande sociala, psykologiska och medicinska data och beträffande narkotikabruk.
14.3.1 Preparatval
Haschisch var det helt dominerande prepa- ratet i samtliga fall utom ett där (peroral) konsumtion av centralstimulantia överväg- de. I tre fall hade enbart haschisch an- vänts; tre hade dessutom prövat LSD någon eller ett par gånger. Peroral konsumtion av centralstimulantia förekom periodvis tämli- gen intensivt i ett fall och som engångs- tillfälle eller sporadiskt i ytterligare tre eller fyra fall. Intravenöst missbruk hade, som nämnts, över huvud taget inte förekommit, inte heller bruk av morfinpreparat. Alkohol- mönstret varierade: Tre intervjuade uppgav att de helt hade övergivit ett ganska kraftigt alkoholmissbruk till förmån för hasch. Yt- terligare tre intervjuade hade så gott som aldrig använt alkohol och sade sig vara to- talt ointresserade (eller tog principiellt av- stånd från konsumtion) av alkohol. I två fall förelåg både haschisch- och ett måttligt alkoholmissbruk, inte sällan kombinerade i samma rus.
14.3.2 Duration
Ett fall debuterade som haschischrökare hös— ten 1967. För övriga låg haschisch- (eller i ett fall marihuana-) debuten ll:a—3 ä 4 år tillbaka i tiden.
14.3.3 Debutomständigheter
Alla hade introducerats till haschisch eller (i förekommande fall) LSD via jämnåriga bekanta, endast två via någon i den aktuel- la intervjugruppen, övriga på respektive hemorter. Inlärningen av användningen av centralstimulantia tycktes i betydligt lägre grad ha varit beroende av kamrater.
14.3.4 Intensitet
I sju fall av de åtta kan rökningen karaktä- riseras som relativt intensiv, med under pe—
fm,—f.nnh 4
rioder om veckor till månader så gott som daglig konsumtion, men också med kortare eller längre perioder utan rökning och utan påtagliga abstinens- eller dysforisymtom. I det åttonde, lindriga, fallet var det sanno- likt ett vid intervjutillfället avslutat spora- diskt nyfikenhetsbruk med bara ett fåtal röktillfällen. Två sade sig ha gjort försök att sluta rökningen. I ett par fall intensifiera- des rökningen i samband med flyttningen till universitetsfilialen. Det föreföll oss san- nolikt, att detta hade samband med en upplevd vantrivsel i den ovana, ensamma och ostrukturerade miljön.
Rökningen föreföll att i samtliga fall ha varit relativt kontrollerad, dvs. den tycktes som regel inte ha inverkat menligt på stu- dieprestationen eller på kamrat- och föräld- rarelationer. Två av de intervjuade uppgav dock att den kroniska rökningen medfört glömska, koncentrationssvårigheter och in- dolens, och ansåg att studieresultaten under hösten skulle ha blivit bättre om rökningen varit mindre intensiv.
14.3.5 Sammanfattande beskrivning
De åtta intervjuade var i åldern 18—22 år. Fem var studenter. Missbruket bestod hu- vudsakligen i haschischrökning, även om visst missbruk av centralstimulantia pero- ralt och i någon liten utsträckning LSD ha- de förekommit i några fall jämsides med haschischrökningen. Endast i ett fall ha— de rökningen lärts in i Växjö, i de övriga på respektive hemorter flera år tidigare. Påfallande var att flera av de intervjuade uppgav att haschisch sedan längre tid var betydligt vanligare på deras hemorter (när- belägna samhällen i Skåne och Småland).
De åtta trodde sig utgöra hela antalet vanemässiga haschischrökare i Växjö. Ge- mensamt för dem var fleråriga tecken — närvarande långt före haschischdebuten — till svagare eller starkare anpassningssvårig— heter och instabilitet. Alla föreföll minst normalbegåvade och flera klart överbegå— vade (också av icke-studenterna). Också konstnärliga intressen och aktiviteter var framträdande i några fall. I den ungefärliga
skattningen av föräldrarnas socialgrupp var socialgrupp 3 ej representerad.
14.4 Diskussion 14.4.1 Den »överdrivna» reaktionen
Kontrasten mellan vad vi kunde konstate- ra om missbrukets omfattning och art och de uppgifter som hade lämnats i pressen var alltså betydande. Men även de lokala myndigheternas reaktioner på »epidemin» tycktes oss sakna proportion till de brott det var fråga om — även med hänsyn till de utredningstekniska omständigheter som kan ha föranlett en del av de företagna tvångsåtgärderna. Nio av de misstänkta ungdomarna satt anhållna under i genom- snitt närmare 3 dygn; tre under ca 4 dygn, en under ca 6 dygn. Den sistnämnde, en amerikansk medborgare, placerades efter anhållningstiden i häkte under ytterligare ca 12 dygn.
Tänkbara orsaker
Vilken var bakgrunden till dessa, som vi uppfattade dem, överdrivna reaktioner? En del »tillfälligheter» kan ha spelat en viss roll. En av felaktigheterna i det inlednings— vis refererade tidningsreportaget förklarades sålunda i efterhand bero på hörfel vid in- ringningen av artikeln.1 I Växjöpressen an- tyddes att lokalpolitiska motsättningar mel- lan Jönköping och Växjö låg bakom över- driftema i vissa tidningar.2
Vi tror emellertid att andra förhållan- den hade större betydelse för uppkomsten av de enligt vår mening »överdrivna» reak-
1 Uppgiften om hörfelet lämnades i en rättelse, införd i Dagens" Nyheter någon dag efter den första artikeln. I stället för att »42 narkotika- skadade ungdomar» transporterats till sjukhus skulle det enligt rättelsen ha stått »4 svårt narko- tikaskadade ungdomar»; i verkligheten hade, som påpekats, ingen »narkotikaskadad» förts till sjukhus. ' Sedan några av felaktigheterna'i pressrepor- tagen konstaterats, antydde Växjötidningarna att bakgrunden var den avundsjuka som man i Jönköping — varifrån tydligen några av repor- tagen emanerade —— påstods känna över att den nya universitetsfilialen inte hade förlagts dit.
tionerna från pressens Och vissa myndighe- ters sida. Vi vill här peka på några sådana faktorer:
a) Det narkotikamissbruk som vår un- dersökning gällde var det första som upp- täckts i staden. Polisen och åklagarmyn- digheten hade ingen tidigare erfarenhet av narkotikamissbruk. Deras kunskaper på det- ta område var därför, naturligt nog, mycket begränsade. Bristen på kunskap förenades emellertid med bestämda föreställningar om att allt bruk av alla slags narkotika var yt- terst farligt. Någon nämnvärd differentie- ring mellan olika typer av narkotika gjor- des knappast. En ledande utredningsman förmodade t.ex., i ett samtal med en av oss, att den som en gång rökt hasch sedan för alltid var narkoman. Det förefaller oss troligt, att detta synsätt ledde till skarpare reaktioner från polis och åklagare än vad som annars skulle ha blivit fallet.
b) Den otillräckliga differentieringen mel— lan skilda typer av bruk och missbruk var säkert ingenting speciellt för Växjö; den har som bekant präglat en stor del av den enklare informationen i narkotikafrågor, bl. a. i vissa tidningar. Det förefaller som om både de lokala myndigheterna och de journalister som skrev reportagen om »or- giema» iVäxjö vid denna tidpunkt hade in- hämtat sin huvudsakliga information om narkotikafrågorna från denna typ av källor.
c) De drastiska polisiära åtgärderna i kombination med, till en början, ganska ofullständig information till pressen om vad som hade inträffat, bör ha skapat en gynn- sam jordmån för ryktesspridning med osak- lig och överdriven publicitet som följd.
Tänkbara konsekvenser
Bristen på differentiering mellan olika slags missbnlk yttrade sig bl. a. i att ungdomarna ofta, både i pressen och av företrädare för olika myndigheter som vi talade med, kal- lades »narkomaner». Flera tidningar be— tecknade de anhållna som »knarkligan» el- ler »ungdomsligan» och uppgav att några av dem var »hemfallna åt missbruk» (»de
andra har», skrev en tidning, ännu »inte hunnit bli slavar under lasten»).
Det finns skäl att tro att den systematiska avgränsningen av dessa ungdomar som »av- vikare» innebar allvarliga risker. Vad som inträffade kan beskrivas så, att en grupp psykiskt labila ungdomar, som redan tidi- gare upplevt sig som »alienerade» och tyckt sig ha reaktionssätt, normer och mål som skilde sig från det omgivande samhäl- lets, tilldelades en roll som svåra sociala avvikare (sjuka och/eller kriminella). Ris- ken är att de som tilldelas en sådan roll också accepterar den; att samhällsreaktio- ner av detta slag förstärker en utanförståen- de eller »antisocial» attityd hos de utpeka- de.
I flera intervjuer kom en upplevelse av förstärkt »utanförstående» och minskad so- cial samhörighet till uttryck:
»Jag är ute ur den sociala leken nu»
»Nu förstår jag att jag är narkoman» »Om dom för den här orättvisa lagstiftning- ens skull sätter fast mig en gång till för rök- ning så lämnar jag det här djävla landet.»
Det är också troligt, att verkningarna av ett sådant »avskiljande» blir mera långt- gående i en mindre stad som Växjö än i en storstad. Sannolikt fick de upptäckta haschischrökarna i Växjö från början till slut genomgå en helt annan »behandling» än vad de skulle ha fått, om de upptäckts i t. ex. Stockholm:
a) Det är inte sannolikt, att någon av dem skulle ha anhållits, om de hade bott i Stock- holm; i varje fall inte de som enbart miss- tänktes för olaga innehav av mycket mått— liga mängder haschisch;a
b) även om de mot förmodan skulle ha anhållits, hade detta med största säkerhet
” En undersökning rörande åtalsunderlåtelser m.m. under år 1967, beviljade personer miss- tänkta för narkotikabrott i åldern 15—18 år visar, att tvångsåtgärder förekommer mer sällan och åtalsunderlåtelser oftare i Stockholm än i övriga landet. (Enroth, H. och Måhl, Chr. »Åtals- prövningar i Sverige år 1967 beträffande narko- tikabrott avseende 15—18-åringar». Kriminal- vetenskapliga institutet, Stoockhlms universitet. Stencil 1968. I vissa delar publicerad som bilaga till narkomanvårdskommitténs slutbetänkande.)
... ===.å_u ___—um.
, _
inte i nämnvärd grad uppmärksammats av tidningarna, om ens alls;
c) de skulle, om de bott i Stockholm, sannolikt löpt mycket mindre risk att av omgivningen stämplas som »narkomaner», »hemfallna åt missbruk», »slavar under lasten», etc.;
(1) sannolikheten hade varit långt större för att deras missbruk, genom den anony- mitet som finns i en större stad, skulle ha förblivit okänt utanför den närmaste omgiv- ningen.
En illustration till småstadsbons sämre läge i det sistnämnda avseendet ger följande episod. En av oss hade kommit överens med en av de berörda ungdomarna att komma för en inter— vju till det hotell där vi bodde. Vederbörande anlände, men förklarade att han hade tyckt det var mycket obehagligt att gå den korta vägen från bostaden till hotellet, eftersom folk vän- de sig om på gatorna »när de såg en av de där narkomanerna».
Huruvida Växjöepisoden verkligen fick mera bestående negativa följder av det an- tydda slaget för de berörda ungdomarna, kan vi naturligtvis inte uttala oss om. Några antaganden om effekter på längre sikt kan vi inte göra. Det bör tilläggas, att de värsta överdriftema i tidningsuppgiftema kanske också hade en gynnsam effekt, från de syn- punkter som diskuterats nu. De ledde näm- ligen till att både lokalpressen och myndig- heterna i sina avståndstaganden från »hu- vudstadstidningarnas» ovederhäftighet sök- te avdramatisera vad som inträffat.
Slutligen är det också tänkbart, att det omfattande polisingripandet och den all- männa uppståndelsen hade en preventiv ef- fekt på de inblandade och andra; »av- skräckte» dem från fortsatt missbruk.
14.4.2 Värdet av »brandkårsforskning» på narkotikaområdet
När vi reste till Växjö var det, som nämnts, för att i första hand studera »epidemiolo— giska» frågeställningar: hur hade missbru- ket komrnit till Växjö; hade det skett genom att personer med tidigare missbruk flyttat till staden, genom en utifrån organiserad
»försäljningsdrive» eller genom att Växjö- ungdomar hade börjat inhandla narkotika på andra håll i landet; vilken omfattning hade det aktuella missbruket, hur länge ha- de det pågått och inom vilka grupper ha- de det spritt sig.
Förutsättningama för att undersöka det- ta bedömdes vara goda, eftersom (I) miss- bruket kunde antas ha varat under ganska kort tid, (2) Växjö är en förhållandevis li- ten stad, (3) antalet missbrukare, även om tidningarnas uppgifter stämde, sannolikt var relativt måttligt och (4) missbrukama troli- gen i huvudsak skulle återfinnas i en homo— gen population (studenter).
Vårt intresse kom, av redovisade skäl, att koncentreras på andra problem. I ett an- nat sammanhang kunde emellertid en un- dersökning inriktad på de nämnda fråge— ställningarna sannolikt ha varit av stort in- tresse. Studien skulle dock i sådant fall tro- ligen ha blivit mera givande, om mer tid ha— de stått till förfogande för dess genomfö- rande. I vårt fall tvingades vi av tidsskäl att inskränka intervjuerna till de av polisen kända (miss)brukarna; ett uppspårande av även andra missbrukare skulle ha fordrat ytterligare lång tids tålmodigt övertalnings- arbete. Dessutom borde en sådan under- sökning helst inte, som i detta fall, avbry— tas redan efter ett par veckors kartläggning av den aktuella missbrukssituationen, utan utformas som en kontinuerlig »bevakning» av utvecklingen, med ytterligare flera be- sök på platsen under kanske ett eller två års tid. Det skulle kunna ge uppslag till hypo- teser bl.a. om vilka grupper som ägnar sig åt missbruk under olika faser i miss— bruksutvecklingen, vilka som slutar och vil- ka som inte gör det, liksom kanske också antaganden om negativa eller positiva ef- fekter på attityder och beteenden av olika typer av information och av rättsliga in- gripanden av det slag som inträffade i Väx- ]0.
De starka överdrifter och direkta osan- ningar i tidningsreportagen om Växjö-epi— soden som vi har påtalat, utgör enligt vår mening en ytterligare motivering för »brandkårsforskning» av detta slag. Det
är väsentligt att så grova felaktigheter till- rättaläggs, helst innan de eventuellt hunnit påverka opinionsbildning och beslutsfattan- de på Området. Från denna synpunkt är det givetvis också önskvärt, att resultaten of- fentliggörs snabbare än vad som har kun- nat ske i detta fall.
sjukhus
Tom Fahlén
15 .1 Utgångspunkter
De psykiatriska sjukhusens struktur och miljö påverkar alltid patienterna, deras atti- tyder och beteenden. Detta faktum är en av de viktigaste utgångspunkterna för denna rapport, som är en beskrivning av narko- manvården vid Beckomberga sjukhus, som den bedrevs under hösten 1968 och våren 1969.
Miljöns utformning på sjukhus har ägnats stor uppmärksamhet i senare års psykia- triska litteratur. Det har diskuterats hur sjukhusmiljön ska kunna förändras för att effektivt kunna utnyttjas som ett instrument för påverkan av s.k. inter-personella stör- ningar, dvs. för påverkan av individers sätt att fungera i relation till andra, påverkan av värderingar och normer.
Hittills tillgängliga undersökningar visar att narkomanema som grupp kännetecknas av störda sociala relationer, vilka gjort sig gällande långt före narkomanidebuten. Frå- gor kring gruppens miljöförhållanden är så- ledes starkt motiverade: när det gäller sjuk- husvården frågor om sjukhuset som tera- peutisk eller antiterapeutisk miljö.
Problemen kring narkomanvård vid psy- kiatriska sjukhus gäller både den nuvaran- de situationen och möjligheterna på längre sikt. Man kan fråga vilka förändringar som krävs för att psykiatriska sjukhus bättre ska kunna uppfylla terapeutiska målsättningar och vad som krävs för att de med effektiva
En studie av narkomanvården vid ett psykiatriskt
terapeutiska program ska kunna ta sig an narkomaner. Rapporten har inga pretentio- ner på att besvara dessa frågor, men fråge- ställningarna har varit utgångspunkter för studiens och rapportens uppläggning.
Relationerna mellan patienter och olika personalgrupper och de olika personalgrup- pemas situation behandlas därför tämligen ingående och begreppet terapeutisk miljö återkommer ofta. Begreppets innebörd och svårigheterna att förverkliga en terapeutisk miljö behandlas i en inledande diskussion.
Narkomanvårdssituationen vid Beckom- berga sjukhus belyses först med uppgifter från registerkort, journaler, medicinalstyrel- sens statistik etc., uppgifter som bl. a. berör tillgången på personal och ökningen av anta- let narkomaner på sjukhuset. Med utgångs- punkt från intervjuer försöker jag därefter analysera skeenden som jag anser belysa sjukhusets och narkomanernas nuvarande situation.
15.2 Inledande diskussion
Styresmannen vid Beckomberga sjukhus, Martin Ekblad, har i en skrivelse till Stock- holms stads sjukvårdsförvaltning (daterad den 19/9 1968) hävdat att en planerad pro- visorisk vårdenhet för de »sociopater» och narkomaner som av domstol överlämnas till sluten psykiatrisk vård icke bör förläggas till Beckomberga sjukhus.
(Om denna patientgrupp inte överlämnas till Beckomberga och Långbro sjukhus) »skulle (det) underlätta den nuvarande utvecklingen mot en modernare och mer öppen vård som pågår vid Beckomberga och Långbro sjukhus. Om dessa båda sjukhus blir tvungna att även i fortsättningen taga emot de mest svårskötta narkomanema samt kriminella sociopater, skul- le detta innebära en tillbakagång, då det gäller vården av övriga psykiskt sjuka, som dock ut- gör flertalet, mer än 90 % av patienterna.»
Styresmannen vid Rålambshovs sjukhus, Sten Mårtens, ser i en artikel i Läkartidning— en (4/ 69) vissa av vårdproblemen på lik- nande sätt.
»Vården vid de psykiatriska sjukhusen har under en följd av år med rätta kritiserats för en alltför stor slutenhet. Medvetet har psykia- trerna under senare är strävat mot en allt större öppenhet, mot minskade restriktioner för de psykiskt sjuka och handikappade. Allt fler stängda avdelningar har öppnats, lås- och tvångsmedel har reducerats till ett minimum.
Vårdpersonalen och läkarna . .. står numera inför den alltmer frustrerande uppgiften att ägna huvuddelen av sin tid till att övervaka de mot sin vilja intagna narkomanema, hindra dem att avvika, skärpa säkerhetsåtgärdema, förhindra smuggling och utnyttjande av andra patienter. ——— Fängelselikheten börjar allt- mer smyga sig tillbaka.»
Både Martin Ekblad och Sten Mårtens hänvisar alltså till en strävan att förbättra sjukhusens funktion. De framhåller att sjuk- husens utveckling f.n. hindras av narko- manvården. Övriga patienter blir lidande. Målet för försöken att utveckla de psykia- triska sjukhusen har beskrivits mer utförligt bl. a. i de betänkanden som avgivits av Men- talsjukvårdens personaldelegation (SOU 1963: 24 och 1965: 50). Som en central frå— ga behandlas där möjligheten att på de psy- kiatriska sjukhusen skapa s.k. terapeutiska miljöer.
En utgångspunkt i dessa betänkanden är att patienternas avvikande beteende kan ses som inter-personella problem, dvs. som pro- blem vilka gäller patienternas relationer till andra människor. Problemen kan yttra sig t. ex. som en bristande kontakt med andra, som en tendens till aggressivitet och som en bristande realitetsanpassning.
För att förstå sådana störningar i de so-
ciala kontakterna hos sjukhuspatienter har många forskare försökt att studera och be- skriva de psykiatriska sjukhusens sociala struktur. Också i de nämnda betänkandena gör man sådana beskrivningar. Sjukhuset ses där som ett socialt system i vilket indivi- derna ges olika positioner. Till positionerna förknippas krav och förväntningar (roller). Olika personalgrupper kommer alltså att tilldelas skilda roller. Läkare har vissa be- stämda roller, sjukvårdspersonal andra. Ock- så patienterna tilldelas roller. Det som kän- netecknar det traditionella sjukhuset anses vara att patienterna ges en utpräglat passiv roll. Det innebär att det är andra som fattar beslut åt patienten. Det är andra som utför handlingar som gäller patienten. Dessa för- hållanden bidrar till att utveckla och för- stärka patienternas inter-personella problem, bidrar till att skapa isoleringstendens, auk- toritär underkastelse, trotsreaktioner, irra- tionella problemlösningar osv. Patienten hos- pitaliseras.
Den sociala strukturen på ett sjukhus kan alltså ses som en viktig orsak till patienter- nas beteende där och som ett hinder för re- socialisering. Genom att förändra det tradi- tionella sjukhusets sociala system skulle man kunna ta sig an uppgiften att lösa patien- ternas inter-personella problem. Det betyder att patienterna ska kunna tränas i rationellt beslutsfattande och också att en önskad och medveten påverkan av deras normer och be- teenden ska kunna ske. En av förutsätt- ningama för detta är att det finns möjlig- heter att förmå patienterna att ta aktiv del i systemet.
Att på detta sätt få hela sjukhusmiljön att fungera som ett instrument i försöken att reorganisera patienternas sociala relationer (terapeutisk miljö) kräver tämligen långt- gående förändringar i sjukhusstrukturen. Så- dana förändringar innebär en mängd svå- righeter för sjukhuset som organisation.
När Sten Mårtens betraktar narkomaner- na som ett hinder, säger han att man pga. narkomanema tvingas att låsa dörrar på sjukhuset, tvingas se över fönsterlåsen, skär- pa säkerhetsåtgärdema och ägna huvuddelen
av sin tid till övervakning, och att detta hindrar försöken att nå större öppenhet och minskade restriktioner. Kravet på rest- riktioner framtvingar miljöförhållanden som är skadliga för patienterna. De är skadliga för de patienter som skulle kunna behandlas utan dessa restriktioner, men de är natur- ligtvis också skadliga för narkomanerna själva.
När det gäller Sjukhusmiljöns skadliga in— verkan på narkomanerna, gäller det att klar- göra på vilket sätt låsta dörrar och andra restriktioner på en avdelning kan skapa miljöförhållanden som är ogynnsamma för dem. Ett följdproblem blir sedan frågan om hur man på låsta avdelningar, där sådana måste finnas, ska kunna skapa miljöer som är så terapeutiskt fungerande som möjligt. Frågorna ter sig viktiga eftersom narkoma- ner är en grupp som i hög grad kännetecknas av problematiska sociala relationer, av in- ter-personella problem, dvs. av sådana pro- blem som varit utgångspunkter för diskus- sioner om terapeutisk miljö.
Frågan om hur det psykiatriska sjukhu- sets övervakande funktion påverkar sjukhu- sets sociala struktur behandlas i sociologen Sten Johanssons lic. avhandling »Mental- huset som organisation» (Uppsala 1966). Några av dess synpunkter kan vara värda att referera.
En grundläggande orsak till svårigheterna att skapa en terapeutisk miljö anses vara att de målsättningar som tilldelats det psy- kiatriska sjukhuset sinsemellan är motstri- diga. Målsättningama har formulerats utan- för sjukhuset och gäller samhällets krav a_n- gående beteenden som uppfattas som skad- liga: att isolera eller resocialisera den svåra avvikaren. Om sjukhuset handlar på ett sätt som är maximalt effektivt i dess försök att uppnå ett av sina mål (ex. målet att skydda samhället från patienten) måste chanserna att uppnå ett annat av dess mål (ex. målet att återföra patienten till samhället) minska.
Denna motstridighet gör att sjukhuset måste göra avvägningar och i dessa avväg- ningar tenderar alltid skyddsmälsättningen att prioriteras. I avvägningarna står nämli-
gen valen mellan väsentligt olika typer av handlingar. Målet att skydda är lätt att pre- cisera till sin innebörd och lätt att formule- ra som konkreta arbetsuppgifter. Det är där- emot svårare att beskriva terapimålsättning- ens konkreta innebörd. Det är lätt att omsät- ta skyddsmålsättningen i praktiskt handlan- de, men det är betydligt svårare och mer krävande att utforma ett terapeutiskt riktigt handlande. Det är också lättare att beskriva misslyckanden i försöken att uppfylla skyddsmälsättningen. Ett terapeutiskt miss- lyckande är mer svårpåvisbart. Sten Johans- son uttrycker det så här: skyddsmälsättning- en är lätt att programmera, medan terapi- målsättningen är svår att programmera. Ef- tersom en person som står inför både lätt- och svårprogrammerade uppgifter alltid ten- derar att välja de lättprogrammerade alter- nativen — detta kallas Greshams lag — ten- derar också det psykiatriska sjukhuset som organisation att ge prioritet åt skyddsmäl- sättningen detta oberoende av vad den som formulerat målen haft för intentioner.
Ett annat påpekande i avhandlingen är att de som arbetar på vårdavdelningar till- delas mer utpräglade övervakningsuppgifter ju längre ned i hierarkin de befinner sig. Detta faktum kan sättas i samband med den ofta gjorda iakttagelsen att personal- grupper som är placerade lägre i hierarkin tenderar att vara mer »kustodiella» (kusto- diell av latinets custos : väktare) i sina atti- tyder än de som har högre positioner. Dvs. uppgiften att övervaka och hålla ordning bi- drar till att forma den syn som olika befatt- ningshavare får på patienterna. Med en kustodiell attityd menar man en inställning enligt vilken patienten bör hållas i förvar för att han och personer i hans omgivning skall kunna skyddas mot de destruktiva im- pulser som han anses ha. Patienten ses som oförmögen att klara sig själv, okänslig för andras reaktioner, farlig för sig själv och sin omgivning osv. Ofta betraktas avvi- kande beteende som en moralisk defekt och inte som symtom.
Likaväl som de kustodiella attitydema kan sägas vara orsakade av den miljö där
de existerar, likaväl kan de också sägas fun- gera bland de faktorer som bidrar till att utforma en sjukhusmiljö som måste anses som skadlig för patienterna. En kustodiell inställning till patienterna är skadlig bl.a. genom att personalens syn på patienterna som oansvariga, osjälvständiga och oförmög— na påverkar patienternas självuppfattning. Det kan leda till att patienterna börjar upp- föra sig just så som man väntat att de ska be- te sig. Ofta rör det sig om en förstärkning av ett tidigare inlärt beteende. Patienterna lär sig sin roll och personalens uppfattning om patienterna bekräftas. Man skapar en s.k. självuppfyllande profetia.
På Dikemarks sjukhus i Norge görs upp— märksammade försök att ge sjukhusmiljön en terapeutisk funktion. Sociologen Yngvar Lochen har gjort en analys av förhållande- na där (Idealer og realiteter i et psykiatrisk sykehus, 1965). En av hans slutsatser är att det p. g. a. det psykiatriska sjukhusets vill- kor i samhället (tilldelade uppgifter och till- delade resurser) måste uppstå en kollision mellan de terapeutiska idéerna och de rol- ler som medlemmarna i institutionen i rea- liteten kan tilldelas. I denna situation skulle systemets medlemmar tendera att rikta upp- märksamheten mot olika individer mer än mot systemet. Sjukhusen skulle, menar Lochen, rymma en »diagnostisk kultur» som tenderar att göra problemen till individers problem, undanskymma de sociala proble- men och försvara det sociala systemet mot förändringar.
12.3 Metodik
Studien kan betraktas som explorativ, dvs. avsikten har närmast varit att kartlägga ett otillräckligt känt undersökningsområde. Jag har därför använt mig av en flexibel inter- vjuteknik, utan fixerade frågeserier. Detta för att komma åt så mycket information som möjligt.
Intervjuer har gjorts med personer som haft skilda positioner inom sjukhusorgani- sationen, för att på så sätt få vårdsituatio- nen belyst från olika håll.
Min egen position som intervjuare är
naturligtvis av betydelse. Det är främst två förhållanden som jag under genomföran— det av studien har ansett vara viktiga att uppmärksamma.
1. Jag är läkare och har sedan våren 1965 och fram till hösten 1968 tjänstgjort vid sjuk- huset.
2. Jag har upplevt narkomanvården som mycket otillräcklig.
Jag inledde studien med ett antal provin- tervjuer och ställde då relativt få och helt öppna frågor (typ »berätta om arbetet på avdelningen»). Ett syfte med dessa inter- vjuer var att bli uppmärksam på frågeställ- ningar och typer av problem som jag tidi- gare eventuellt varit omedveten om. Ett annat syfte var att få underlag till analys och bedömning av hur frågor skulle formu- leras och i vilken ordning de skulle ställas, bl. a. för att så långt som möjligt eliminera en icke önskad styrning av intervjuerna.
Några gånger försökte jag att använda bandspelare, men intervjupersonerna har då oftast varit alltför besvärade. Några har sagt att de inte vill tala i bandspelare om sådant som uppfattas som känsligt. Under icke bandade intervjuer har jag eftersträvat att teckna ned så mycket som möjligt orda- grant.
Intervjupersonernas situation i organisa- tionen kan påverka utformningen av de svar som ges. Man kan t. ex. tänka sig följande typer av styrningar.
1. Den intervjuade kan försöka att beskriva vissa förhållanden så som han önskar att de skulle vara och undvika att beröra aktuella svårigheter.
2. Den intervjuade kan tro sig påverka sjukhusets framtid med sina utsagor genom att betona vissa svårigheter mycket starkt.
3. Den intervjuade kan försöka framhålla sin egen brist på ansvar genom att betona svårigheter utanför den egna maktsfären.
Skötamas situation ägnas ett relativt stort utrymme i rapporten. De har flera gånger intervjuats i grupp. Ibland har då olilka synsätt brutits mot varandra, men oftast har gruppen framstått som homogen med avseende på beskrivningen av sjukhussitu.a— tionen. Homogeniteten kan naturligtvis vara skenbar och bero på att bara vissa norm-
Tabell ]. Antalet patienter vårdade och ut- skrivna under diagnosen abusus alii eller nar- comania. (Beckomberga sjukhus).
År Män Kvinnor
1962 40 19 1963 41 14 1964 60 25 1965 66 37 1966 125 46 &%%'—(%? Isaty'ih Tabell 2. Antalet utskrivningar av patienter vårdade under diagnosen abusus alii eller narcomania. (Beckomberga sjukhus).
År Män Kvinnor 1962 72 33 1963 83 40 1964 108 59 1965 132 60 1956 202 95
givande personer kommit till tals. De som yttrat sig mest under gruppintervjuerna är troligen normgivande inom sin grupp ock- så i andra situationer. Intervjuer med en- skilda skötare tyder på det. Jag har där- för också intervjuat skötare som påståtts ha avvikande synpunkter på vården.
I största möjliga utsträckning har inter- vjusammanfattningarna underställts de till- frågade för kontroll.
15.4 Patientantal, vårdtider etc.
Enligt samtliga överläkare har antalet intra- venösa missbrukare ökat avsevärt under se- nare år. I den statistik som medicinalstyrel- sen samlat upptas gruppen abusus alii (miss- bruk av andra medel än alkohol) och nar- comania som en diagnos. Man kan där inte särskilja olika missbruksformer från varand- ra och alltså inte utläsa hur antalet intrave- nösa missbrukare förändrats. Angående åren 1962 t.o.m. 1966 ger statistiken bl. a. de uppgifter som återfinnes i tabell 1 och 2.
I figur 1 återges tabellerna grafiskt. Denna statistik har ett begränsat värde. Man kan avläsa en ökning av antalet patien- ter och antalet vårdtillfällen för patienter med diagnosen abusus alii — narcomania.
Anta? utskrivningar (män)
200
Antal vårdade män
Antal .?” utskrivningar (kvinnor)
100
50
1962 1963 1964 1965 1966
Figur ]. Grafisk återgivning av tabellpl och 2
Men man kan inte avläsa någonting om den i detta sammanhang viktiga gruppen intravenösa missbrukare.
För att få några data om gruppen patien- ter med diagnosen abusus alii — narcomania har jag gått igenom s. k. registerkort och journaler angående de patienter som vårdats under denna diagnos året 1967. Se tabell 3.
Tabell 3. Antal intagningstillfällen och antal patienter 1967 fördelade på olika diagnoser.
Män Kvinnor
Antal intagningstillfällen totalt på de aktuella klinikerna Antal intagningar av pa- tienter med diagnosen abusus alii — narco- mania Antalet intagningar av patienter med diagno- sen abusus alii — narco- mania i % av det to- tala antalet intagnings- tillfällen Antal patienter vårdade under diagnosen abusus alii -— narcomania 133 69 Antal vårdade intravenösa missbrukare 75 35 Antalet vårdade intrave- nösa missbrukare i % av antalet patienter vårdade under diagno- sen abusus alii — narco- mania
1 834 1 226
210 135
12% 11%
56% 51%
Av tabellen framgår att drygt 10 % av intagningarna på sjukhuset under år 1967 gällde patienter med diagnosen abusus alii eller narcomania. I denna patientgrupp var drygt hälften intravenösa missbrukare.
6 av patienterna missbrukade enbart hasch och/eller LSD. 3 av patienterna missbruka- de enbart lösningsmedel. De grupper som dominerade när det gäller antalet patienter var dels de intravenösa missbrukama och dels de som enbart missbrukade tabletter (eventuellt i kombination med alkohol). I-Iur dessa två grupper fördelade sig på olika åldrar framgår av stapeldiagram 1 och 2.
Det framgår att tablettmissbruket bland dessa patienter har en större spridning i åldrarna än det intravenösa missbruket. Tab- lettmissbrukarna är närmast normalfördela- de med hänsyn till åldern, med maximum
i 40—50-årsåldern. De intravenösa missbru- karna däremot uppvisar en utpräglat sned åldersfördelning. I denna patientgrupp är drygt 50 % av männen och drygt 70 % av kvinnorna mellan 15 och 25 år.
Att intravenösa missbrukare ofta är rela— tivt unga patienter är ett förhållande som kan vara en bidragande orsak till några av de problem som sägs gälla vården av dem.
Man kan skilja på tre olika intagningsfor- mer.
1. Frivillig vård. Sjukhuset har då inte kvar- hållningsrätt.
2. Intagning på vårdintyg (enl. 1 5 a—d, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall). Sjukhuset har då kvarhållningsrätt.
3. Kriminalpatienter, överlämnade av dom- stol. I utskrivningsfrågan beslutar då utskriv- ningsnämnden vid sjukhuset.
Stapeldiagram ]. Åldersfördelningen bland manliga intravenösa missbrukare och tablettmiss- brukare vårdade år 1967.
30 |:] = intravenösa missbrukare _ = tablettmissbrukare Antal 11
llllrll .
15—20 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 61—65 66—70 71—75 Ålder
.k—nu sa;...-
Tabell 4. De intravenösa missbrukarnas för- delning på olika intagningsformer (1967).
friv. v.i. krim. Män 29 39 6 Kvinnor 14 20 0 (Angående två manliga patienter saknas upp- gifter).
De intravenösa missbrukarnas fördelning på de olika intagningsformema framgår av tabell 4. För patienter som intagits flera gånger under året har endast den första in- tagningen medräknats.
Hur vårdtiderna varierar framgår av ta- bellS.
Vårdtidernas längd har en relativt likar- tad fördelning i den grupp som intagits för frivillig vård jämfört med den grupp som intagits på vårdintyg. Antydda skillna- der finns dock. Vårdtider kortare än en månad är vanligare bland de frivilligt in- tagna än bland dem som intagits på vård- intyg. Kriminalpatienterna skiljer sig från de övriga grupperna med sina längre vård- tider.
En del av patienterna har vårdats flera gånger på sjukhuset under året enligt ta- bellG.
Flertalet av de vårdade intravenösa miss- brukama intogs enligt tabellen bara en gång på sjukhuset under år 1967. 16 män och 6
kvinnor intogs två gånger, medan 8 män och 5 kvinnor intogs tre eller flera gånger.
15 .5 Personaltillgång
Ett stort antal tjänster på sjukhuset upprätt- hålls av vikarier. Tidvis saknas dessutom vikarier för vissa av de obesatta tjänsterna. Denna personalbrist gör sig gällande i många personalgrupper. Svårast är bristen på un- derläkare. Se tabell 7.
De flesta underläkartjänsterna upprätt- hålls av vikarier, vilka oftast är medicine kandidater. De medicine licentiater som vi- karierar på sjukhuset är ofta sådana ut- ländska läkare som måste tjänstgöra viss tid i psykiatri för att kunna erhålla svensk le- gitimation.
Underläkarbristen medför täta byten av läkare, vilket måste påverka vårdavdelning- arnas funktion, försämra möjligheterna till meningsfulla relationer mellan läkare och patienter och mellan läkare och övrig per- sonal. »Ingen vet något om någonting», sa skötare på en avdelning angående de täta läkarbytena.
Om man vill påverka narkomanernas be- teende genom att utnyttja de sociala rela- tionerna på avdelningen, blir svårigheterna att få till stånd en god kommunikation mellan läkare och övriga medlemmar i orga- nisationen ett viktigt hinder. Beskärs läka-
Stapeldiagram 2. Åldersfördelningen bland kvinnliga intravenösa missbrukare och tablettmiss- brukare vårdade år 1967.
13 Antal
11
_ = tablettmissbrukare |:] = intravenösa missbrukare
4 5 5 5 2 2 2 2 2 1 1 1 J jjJJJ
15—20 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 61—65 66—70 71—75
Ålder
friv. (mån) v.i. (män) krim. (män) friv. (kv.) v 1. (kv.) 1—6 dagar 4 3 0 1 0 7—-14 dagar 8 14 0 3 6 15 d—l mån. 9 9 0 5 2 1—2 mån. 4 10 1 3 6 2—3 mån. 2 1 1 1 2 3—4 mån. 2 1 0 0 3 4—5 mån. 0 O 1 0 1 mer än 5 mån. 0 1 2 0 O
rens möjligheter att ägna sig åt de inter- personella problemen på avdelningen och blir hans verksamhet därför i stort sett be- gränsad till intra-personella problem, hu- vudsakligen medikamentell terapi, torde det påverka inriktningen av hela organisationen eftersom organisationen för närvarande är hierarkisk och läkaren befinner sig i dess topp.
15.6 Lokaler och kontaktmöjligheter
Sjukhuset har 6 självständigt fungerande kli- niker. Var och en har en överläkare som chef. En av klinikerna är en renodlad åldringsklim'k och är inte aktuell för nar- komanvård. Av de övriga har 3 kliniker manliga patienter och 2 kliniker kvinnliga. Varje klinik har såväl öppna som låsta akut- och kronikeravdelningar.
Inom en och samma klinik flyttas patien- ter ofta från en avdelningst till en annan. En sådan kommunikation finns emellertid inte mellan de olika klinikerna. Jämför fi- gur 2. Det är uppenbart att bristen på kommu- nikation mellan klinikerna innebär nack- delar när det gäller möjligheterna att skapa en lämplig sammansättning av patienter på de olika avdelningarna. Blandningen av pa- tienter på vissa avdelningar betecknas nu ofta som hinder för vården.
Narkomanerna på sjukhuset vårdas hu- vudsakligen på de låsta intagningsavdel- ningarna och vårdas oftast där under hela vårdtiden. Några narkomaner vårdas på låsta kronikeravdelningar, antingen direkt- intagna där eller flyttade dit från annan av-
delning. Några vårdas på de s.k. behand- lingsavdelningarna, låsta avdelningar som organiserats för insulinbehandling. Enstaka utvalda narkomaner slutligen vårdas på öppna intagningsavdelningar.
De låsta intagningsavdelningarna kommer i rapporten att behandlas särskilt utförligt eftersom de flesta narkomaner vårdas där. De öppna intagningsavdelningama och kro- nikeravdelningarna tas upp i kortare avsnitt. Behandlingsavdelningarna skiljer sig enligt min mening inte så mycket från övriga av- delningstyper och en beskrivning av dem utelämnas därför.
De fem för narkomanvård aktuella klini- kerna har sina låsta intagningsavdelningar inrymda i vårdbyggnad 41, vilken egentli- gen är byggd för kronikervård. Men sedan avdelningarna där togs i bruk 1967 har de provisoriskt fungerat som akutavdelningar.
Avdelningarna i 4l-byggnaden är sins- emellan i stort sett identiska. De har var- dera 39 platser. När man frågar vårdperso— nalen om avdelningarna, framförs många
Tabell 6. Antal intagningstillfällen bland de intravenösa missbrukama år 1967.
Antal kvinn- liga patienter
Antal man- liga patienter
Antal intag— ningstillfällen
51 16
OKDOOxlChUt-FUJN— HOOONHOJX
N OOOONOHNON-h
t—l
Tabell 7. Sjukhusets tillgång på underläkare under år 1968.
_____________________—_._.————————-
Antal Antal
Antal Antal mån. utan mån. utan Antal Antal tjänster som under under vik. på obe- vik. på 2 u-läk- upprätthålls av ordi- året vik. året vik. satta obesatta Klinik tjänster narie u-läk. med. kand. med. lic. tjänster tjänster
_________-———————————
K 1 3 1 under 1 mån. 10 6 3 1/2 0 under 11 mån. K II 3 1 under 3 % mån. 6 5 2 1/2 1/2 0 under 8 1/2 mån. M I 3 0 under 12 mån. 7 7 6 1 1/2 M II 3 0 under 12 mån. 10 6 1 0 M IV 6 4 under 1 mån. 8 9 3 1/2 0
3 under 7 mån. 2 under 3 mån. 0 under 1 mån.
invändningar. De anses vara svårövervaka— de på grund av mängden av enkelrum och toaletter, de stora avstånden och korrido- rerna som går i vinkel mot varandra. De anses också vara otrivsamma, sterila.
En av dessa avdelningar är alkoholkli- nikens intagningsavdelning. Där vårdas inte bara alkoholister, utan också icke alkohol— missbrukande narkomaner. De övriga fyra intagningsavdelningama tar emot ett betyd- ligt mer blandat patientmaterial: senila psy- koser, schizofrenier, grovorganiska hjärn- skador, neurotiska insufficienstillstånd, al- koholism och narkomani är vanligt före- kommande.
Flera av de patienter som vårdas på låsta avdelningar har s.k. frigång, vilket innebär att de kan lämna avdelningen och på egen hand vistas på sjukhusområdet. Om en pa- tient får frigång eller inte beror dels på hur patientens beteende uppfattas och dels på den praxis som finns på kliniken, och
denna praxis varierar avsevärt från klinik till klinik. Ibland ställs villkor när frigång ges. Ett krav kan t. ex. vara att patienten skall delta i verksamheten på arbetsterapi- avdelningen eller i utearbetet. Oftast ges emellertid frigång utan sådana villkor.
Sysselsätmingsmöjligheterna för patien- ter på sjukhuset är bristfälliga. De flesta av de aktiviteter som organiserats är dessutom avpassade för kronikerpatienter. I verkstä— derna (snickeri, bokbinderi, tapetserarverk- stad osv.) finns t. ex. huvudsakligen lång- tidspatienter och endast undantagsvis nar- komaner. I det s. k. utearbetet är förhållan- dena likartade, även om enstaka narkoma- ner varit sysselsatta där. Sjukhusets arbets- terapi och socioterapi kommer senare att behandlas mer ingående.
Sjukhuset har en brist på gemensamhets- lokaler. Den viktigaste träffpunkten för fri- gångspatienter har blivit kiosken, där en ser- vering också finns. Det är vid kiosken som
Figur 2. Schematiskt angivna exempel på äyttningar mellan olika avdelningstyper
Klinik I
Klinik II Klinik III
Låst intagningsavdelning Låst intagnings-
T Låst intagnings-
I ITT | avdelning i T avdelning Öppen intagningsavdelning | 1 Öppen intagnings- | Öppen intagnings- | avdelning | avdelning Lugn kronikeravdelning | J, Lugn kroniker- Lugn kroniker- T avdelning avdelning Orolig kronikeravdelning | 1 Orolig kroniker- 1 | Orolig kroniker- avdelning avdelning
ett stort antal narkomaner tillbringar den största delen av sin frigångstid. Kiosken på- stås vara sjukhusets viktigaste langarplats.
En stor del av rapporten kommer fort- sättningsvis att ägnas åt kontakten mellan patienter och personal. Det påstods under många intervjuer att narkomanernas kontakt med varandra och med andra patienter är större än kontakten med personal. De har som regel, sägs det, större kontakt med vårdpersonal än med sjuksköterskor och mer kontakt med sjuksköterskor än med läkare.
Kontakten mellan sjukhuset och vårda- de narkomaner avbryts oftast i och med utskrivningen. Endast ett fåtal patienter har en fortsatt kontakt med sjukhuset. Sedan 1967 finns det en organiserad öppen vård vid sjukhuset. Denna verksamhet och situa- tionen på sjukhusets inackorderingshem kommer att beskrivas i slutet av rapporten.
15.7 Intervjuer med överläkare
15.7.1 Intervju med överläkare på manlig klinik (alkoholkliniken)
Kliniken är specialiserad för vård av alko- holister, men sedan några år har man åtagit sig att också ta sig an en del av det ökade antalet narkomaner som kommer till sjuk- huset. Några av narkomanerna har tidigare vårdats på alkoholkliniken som alkoholister. Av dessa har några slutat att missbruka al- kohol. Andra betecknas som blandmissbru- kare.
De flesta narkomaner som vårdas här missbrukar centralstimulerande medel. En- staka är morfinmissbrukare. Genomsnittligt har man 2—4 narkomaner inne samtidigt. Deras vårdtider brukar hålla sig omkring en månad. Flertalet vårdas på den låsta in- tagningsavdelningen. Två har vårdats en tid på en kronikeravdelning, en avdelning med huvudsakligen dementa schizofrena patien- ter.
Patienter med psykotiska tillstånd tar man emot utan väntetider om det finns plat- ser, medan icke psykotiska patienter ställs
på väntelista. Väntetiden för de senare kan bli lång: genomsnittligt cirka 14 dagar, ibland betydligt längre. Om det föreligger tungt vägande skäl kan en patient på vänte- listan tas in på förtur, men som regel följer man listan strikt.
Intagningsorsakerna varierar. En del nar- komaner intas pga. psykostillstånd, en del pga. att de är utmattade, nergångna och fått allt svårare att klara sig socialt och en del intas för att de varit störande, hotfulla, eller visat farlighet.
Det behövs som regel inte någon kraftiga- re medicinering efter intagningen för dem som missbrukar centralstimulerande medel. Ofta ges heminevrin eller mindre potenta fentiazinpreparat. Ett fåtal avmagrade pa- tienter får insulin i smådoser. Avmagrade narkomaner brukar emellertid äta upp sig snabbt utan detta tillskott. Man är noga med att få patienterna i ett gott kroppsligt skick, noga med sanering av tänder etc.
Det är dessa två aspekter på värden som fungerar bra: den kroppsliga vården och den farmakologiska behandlingen. För övrigt är det mindre väl ställt. Psykoterapeutiska akti- viteter är i det närmaste obefintliga. En psykolog har i en begränsad utsträckning samtal av typen stödterapi. Tidigare har man haft konferenser i vilka både patienter och personal deltagit. De är nu nedlagda pga. underläkarbristen. Sådana konferenser kräver läkare som är kompetenta att stödja vårdpersonalen sedan man skapat en situa- tion där personalen ofta blir utsatt för ain— klagelser från patienterna.
Under den första veckan på sjukhuset får patienterna ingen frigång, och detta gäller både alkoholister och narkomaner. Det är möjligt att det skulle vara bättre att dröja ännu längre innan man ger narkomanerma frigång, men det vore också olyckligt att lha en regel för alkoholister och en annan för narkomaner. Ett sådant arrangemang skullle vara konfliktskapande, och en vecka har ansetts som en lämplig tid för alkoholister. Om patienter som fått frigång kommer på— verkade till avdelningen dras frigången in en vecka med motiveringen att detta görs
. _l...
av medicinska skäl. Om en patient misskött frigången två gånger under samma vårdtill- fälle blir han utskriven, såvida det inte finns vägande kontraindikationer mot detta. Un- dantag från denna utskrivningsregel görs relativt ofta.
Patienterna uppmanas att försöka förbätt- ra sin som regel dåliga kondition. De upp- manas att ta ordentliga promenader, delta i gymnastik, spela ping-pong osv. Patien- ternas deltagande i olika aktiviteter är emel- lertid ofta dåligt.
Målsättningen för klinikens nuvarande narkomanvård är närmast att få patienter- na i deras psykiska normaltillstånd och i ett hyggligt somatiskt tillstånd. Bostad och arbete är två ofta viktiga behov, men svåra att tillgodose.
Vårdtiden är som nämnts omkring en månad för de flesta. Angående tvångsmäs- sigt intagna patienter som begår utskriv- ning anser man sig visserligen ha kvarhåll- ningsrätt, men i praktiken råder en ständigt pressad platssituation och därför skrivs många sådana patienter ut om de är i ett någorlunda skick. Ett fåtal narkomaner får relativt långa vårdtider. Det gäller för det första sådana som har en uttalad benägenhet för psykosreaktioner och sådana som har särdeles trassliga sociala förhållanden, för det andra patienter som anses ha en hygglig prognos och där man anser sig kunna uträtta något konkret under en lång vårdtid och för det tredje kriminalpatienter. Det är osäkert om kriminalpatienterna skiljer sig från övri- ga patienter på annat sätt än genom att det ställs andra utskrivningskrav på den. (I utskrivningsfrågan beslutar utskrivnings- nämnden — min anm.)
Den intervjuade anser att relativt korta vårdtider på psykiatriska sjukhus skulle vara att föredra också i framtiden. Sedan narko- maner genom sjukhusvård kommit i ett hyggligt allmäntillstånd borde vården fort— sätta på en typ av behandlingshem där det skulle finnas möjligheter att bilda små grup- per och samhällslika förhållanden. Om man skulle satsa på längre vårdtider på sjukhus borde speciella narkomanvårdsavdelningar
skapas liksom speciella program just för narkomaner.
15.7.2 Intervju med överläkare på kvinnlig klinik
Platssituationen på kliniken är sällan så dålig att man inte omgående kan ta in vård- behövande patienter. Någon väntelista har man således inte. Som regel placeras nar- komanerna på den låsta intagningsavdel— ningen. Också andra avdelningar används i relativt stor utsträckning.
Narkomanerna uppfattas ofta som stö- rande på avdelningarna. Medpatienter blir störda och rädda. Personalen provo- ceras och upplever några av narkomanerna som farliga. Dessa förhållanden har ökat behovet av små avdelningar. De avdelningar som kliniken nu har till sitt förfogande är alltför stora.. För att förbättra situationen planerade man en tid att konstruera en spe- ciell narkomanavdelning med relativt få platser. Man tänkte sig att minska antalet sängar på en av avdelningarna. Det visade sig emellertid att projektet skulle kräva ett alltför stort ingrepp i den övriga vården. Projektet måste läggas ned.
1 den nuvarande situationen måste man inte sällan försöka att sprida ut narkomaner- na på flera avdelningar. Kronikeravdelning- ar måste då användas. Att placera unga pa- tienter på kronikeravdelningar anses som någonting negativt. Men eftersom kliniken bara har sju avdelningar tvingas man till det. För detta ändamål används mest av- delningar för mindre svårt störda kroniker. Ibland tvingas man emellertid att placera narkomaner på en avdelning med svårt dementa patienter. En sådan placering anses som felaktig ur behandlingssynpunkt, men man anser sig inte ha något val.
Narkomanvården är för närvarande inte adekvat. Man kan inte garantera giftfrihet och man kan inte erbjuda någon menings- full sysselsättning. Klinikens psykolog har visserligen någon gång samtal med vissa pa— tienter och en nutidsorienteringskurs har ny- ligen påbörjats på den låsta intagningsavdel-
ningen, men egentlig psykoterapeutisk akti- vitet saknas.
För frigång finns för närvarande inga fixerade normer. Frågan bedöms från fall till fall. Man planerar emellertid att införa mer fixerade regler. Frigång och permission ska då inte beviljas under den första tiden på sjukhuset.
Eftersom man i de flesta fall inte kan erbjuda narkomanerna en adekvat vård, försöker man som regel skriva ut dem rela— tivt snabbt. Det är otillfredsställande. Det ger en otillräcklighetskänsla. Det är föröd- mjukande att inte kunna erbjuda en adekvat vård till unga psykiskt svårt störda männi- skor.
15.7.3 Intervju med överläkare på manlig klinik
Våra kunskaper när det gäller narkomani- problemet är bristfälliga. Det är enligt den intervjuade ett av hindren för en effektiv narkomanvård. Bortsett från detta skulle en mängd andra orsaker till dagens svårigheter kunna anges.
Bristen på sociala resurser är allvarlig. Allvarligare här än inom ungdomsvården. Bristen är därför särskilt kännbar för pa- tienter över 21 år. Ett hinder är också, anser den intervjuade, sjukhusets storlek och dess centrala läge.
En av de viktigaste svårigheterna är bris- ten på sysselsättningsmöjligheter. Det är en brist som medför att en långvarig isolering av patienterna för närvarande är omöjlig. Det betyder att vårdtidema måste blir rela- tivt korta. Vid längre vårdtider kan man nu inte heller undvika insmuggling av nar- kotika.
Ett ytterligare problem är personalens auktoritära inställning. Troligen skulle mer information och mer utbildning behövas.
En långtidsbehandling av narkomaner bör kanske inte heller i framtiden äga rum på sjukhus. Narkomani bör ses som ett endast delvis medicinskt problem och som bara del- vis en uppgift för läkare. Kanske borde man på sjukhusen bara ha en akutvård för narko-
maner, avgiftning, behandling av psykostill- stånd och liknande, och utanför sjukhusen ha lämpliga enheter för någon form av so- cial långtidsbehandling av pedagogisk och rehabiliterande natur.
15 .8 Intervju med sjukhusets kuratorer
Intervjun gjord i två omgångar. Första gången var de flesta av sjukhusets nio ku- ratorer samlade. Andra gången var fyra ku- ratorer närvarande.
Alla ansåg att narkomaner hör till de myc- ket tidskrävande patienterna. Narkomaner- nas sociala situation är oftast svår och svår att angripa. Sociala resurser är bristfäl- liga. Det som kan göras inskränks oftast till små och mycket tillfälliga hjälpåtgärder, vilka i grunden inte ändrar narkomanernas sociala situation.
En av kuratorerna sa att resignation och maktlöshet präglade hela vårdapparaten: »Alla suckar när man talar om narkoman- problemet.» »De flesta utanför sjukhuset är så trötta att de hoppas att vårdtiden blir så lång som möjligt.» Narkomanerna visar sig ofta skeptiska vid kontakten med kura- torn sa hon. »De har anledning att vara det.»
Bland narkomanernas sociala problem har kuratorerna uppfattat följande som vanliga och viktiga.
1. Brist på bostad. De har svårt att få och svårt att behålla en bostad. Många yngre bor hos sina föräldrar eller hos annan anhörig.
2. Brist på arbete. De har svårt att få och svårt att behålla ett arbete.
3. Brist på pengar. De är ofta skuldsatta.
4. Brist på kontakter utanför narkomankret- sar.
De sociala instrumenten ansågs som brist— fälliga. För patienter under 21 år kan hama— vårdsnärnnden vara en viktig institution. För patienter över 21 år är det svårare. Åtskilliga narkomaner blir dessutom inte föremål för kuratorsåtgärd pga. de relativt korta vårdtidema. Följande typer av åtgär- der vidtas.
1. Angående bostad. Att kontakta bostads- förmedlingen är oftast meningslöst. Narkoma-
nerna står sällan i bostadskön. De brukar istället få hjälp att kontakta olika bostads- förmedlingar. Inte sällan får de adresser till förmedlingarna och permissioner för att besöka dem. De har ofta svårt att få rum, bl.a. pga. att de saknar arbete. Några enstaka patien- ter har man lyckats att placera i fosterhem och folkhögskola. Ungkarlshotellen betraktas som ett sista men ofta använt alternativ. Bristen på inackorderingshem är kännbar. Anhöriga kontaktas ofta i bostadsfrågan.
2. Angående arbete. Ibland kontaktas arbets- förmedlingen och patienten får sedan själv gå dit. Situationen på arbetsmarknaden har varit ett problem. Ett annat problem är att patien- terna ofta har orealistiskt höga anspråk. De har svårt att acceptera okvalificerade arbeten. För vissa patienter skrivs remisser till arbets- vården. Många patienter är emellertid negativt inställda till arbetsvård och de mest skadade kan f.n. inte handhas där. Via remiss till ar— betsvården har man för ett fåtal lyckats ordna en placering på folkhögskola och lanthushålls- skola. En ibland utnyttjad möjlighet är bered- skapsarbete.
3. Angående ekonomi. Narkomanerna är ofta ekonomiskt utblottade, ofta skuldsatta. Det man i första hand försöker att hjälpa dem med är pengar för tiden på sjukhuset. Försäkrings— kassan kontaktas ofta och inte sällan socialby- råer. Man säger sig vara förvånad över att så många patienter, speciellt kvinnor, inte har någon socialvårdskontakt under tider då de inte är på sjukhuset.
4. Angående kontakter. Under senare år har det bildats ett antal föreningar för utskrivna patienter. De vill emellertid inte ta emot narko- maner. För närvarande lyckas man knappast att hjälpa narkomanerna med deras kontakt- problem.
Några ansåg att kuratorerna är för få för att kunna göra ett rationellt arbete på sjukhuset. Arbetsdagen skulle bl. a. därför upplevas som splittrad av en mängd små- problem och arbetstiden som dåligt utnytt- jad.
15.9 Intervju med sjukhusets psykologer
Två intervjutillfällen; dels intervju med en begränsad grupp, dels med hela gruppen samlad.
Sjukhuset har 5 anställda psykologer och 3 psykologpraktikanter (6 månaders prakti- kanttid). Psykologemas verksamhet har ti- digare uteslutande varit förlagd till psyko- logavdelningens lokaler, där man enbart
haft diagnostiska uppgifter och där man fungerat som konsulter. Under de senaste åren har psykologernas arbete successivt för- ändrats något. Den diagnostiska uppgiften (testningar) dominerar visserligen fortfa- rande, men vissa terapeutiska och personal- instruerande uppgifter har tillkommit. Psy- kologer har nu några patienter i psykoterapi och på några avdelningar har man nyligen börjat med regelbundna fasta mottagnings- tider för patienter som vill ha mer tillfälliga samtal. Psykologpraktikantema har tilldelats uppgifter som skiljer sig från de som tidiga- re tilldelats praktikanter. De har tagit sig an nutidsorienteringsgrupper och nyligen också enstaka kroniska patienter för beteen- deträning. Relativt nyligen har vissa psyko- loger börjat att leda diskussionsgrupper för personal. Förändringen av arbetsuppgifterna har skett speciellt under det senaste året och varierar från klinik till klinik.
Psykologema har mindre kontakt med narkomaner än med andra patienter. För- slag angående samtalsterapi gäller relativt sällan narkomaner, och på sådana förslag brukar de flesta psykologer ge negativa och undvikande svar. De anser att de inte har stora möjligheter att lyckas med nar- komaner under nuvarande omständigheter. Man säger sig också vara delaktiga i en allmän resignerad syn på dessa patienter. Flera av psykologerna har haft regelbundna samtal med några enstaka narkomaner, med sådana som betraktats som lätta fall och som haft en social förankring.
En av psykologerna har emellertid ägnat sig jämförelsevis mycket åt narkomaner. På sin kliniks låsta intagningsavdelning har han enstaka samtal med de flesta narkoma- ner som vårdas där. Någon mer regelbun- den kontakt är det dock inte frågan om. Med några av de narkomaner som vårdats på den s. k. behandlingsavdelningen har han haft mer regelbunden kontakt. Det har sam- manlagt rört sig om cirka 10 kvinnliga pa- tienter.
Hos de narkomaner som deltagit i de mer regelbundna samtalskontaktema har han funnit att deras negativa inställning till sjukhuset förstärkts på ett genomgående och
påfallande sätt under sjukhusvistelsen. Ingen av de narkomaner som han haft kontakt med har under själva vårdtiden utvecklat en mer sjukhuspositiv attityd. De klagomål på vården som varit mest genomgående är följande.
1. De låsta dörrarna. Man har sagt sig vara fångar på sjukhuset.
2. En bristande förståelse från samtliga per- sonalgrupper.
3. Samtliga personalgrupper påstås vara så upptagna med olika uppgifter att de inte har tid med patienterna.
4. Auktoritärt bemötande. »Vi blir inte be- handlade som människor.:
5. Händelselöshet. Sysslolöshet.
6. Andra patienter anses vara för sjuka. »Instängd bland dårar.»
Några patienter har fortsatt i samtalstera- pi efter utskrivningen. Hos vissa av dessa har attityden till sjukhuset ändrats så att de börjat att betrakta sig själva som medageran- de i händelserna på sjukhuset. Denna atti- tydförändring har skett efter utskrivningen, aldrig under själva sjukhusvistelsen. Som re- gel ser narkomanerna sjukhuset som en plats för »fysisk återhämtning». Ingen har till psykologen sagt att de på ett mer genom- gripande sätt än så hjälpts av sjukhuset.
Psykologema framhåller att de i inter- vjusituationer har en speciellt gynnsam po- sition på sjukhuset. Patienterna ser nämli- gen inte psykologen som en person med beslutsfuuktioner, som någon som kan be- sluta om utskrivning, frigång etc.
15 . 10 De låsta intagningsavdelningarna
Som nämnts vårdas narkomanerna huvud- sakligen på de låsta intagningsavdelningar— na. Denna avdelningStyp kommer därför att ägnas ett relativt stort utrymme.
15.10.1 Avdelningamas storlek
Det har tidigare i denna rapport sagts att avdelningarna av personalen kritiserats för att vara för stora (39 platser), för svåröver- skådliga och för otrivsamma. Flertalet av de patienter som skrivs in på sjukhuset (totalt mellan 491 och 725 per klinik år 1967) intas på de låsta intagningsavdelning-
arna, vilka således har en relativt snabb patientomsättning. Avdelningarna känne— tecknas vidare av att det i patientgruppen finns en mycket kraftig blandning av Olik- artade beteendestörningar och av att många patienter är medicinska utredningsfall. Dessa förhållanden — det stora antalet vårdplatser per avdelning, den höga patient- omsättningen och förekomsten av mycket olikartade beteendestörningar — hör till de faktorer som utformar personalens arbete på avdelningen och till de faktorer som skulle försvåra bl. a. försök att skapa sådana smågrupper av patienter som anses vara betydelsefulla medel i en terapeutisk miljö.
15.102 Arbete och arbetsuppgifter
De olika personalgruppemas arbete och ar— betsuppgifter kan vara en betydelsefull ut- gångspunkt vid ett studium av sjukhusets funktion och patienternas situation.
Läkarnas arbete
När läkare på intagningsavdelningar talar om sitt arbete talar de ofta om bristande tid. Arbetstiden domineras av förmiddagens rondgenomgång och rond och eftermidda- gens expeditionsarbete (skrivning av jour- naler, intyg och remisser, telefonsamtal med anhöriga och olika myndigheter, intagnings- och utskrivningssamtal och kroppsundersök- ningar). Arbetet koncentreras till vissa typer av aktiviteter.
Att läkare inte anser sig ha annat än en mycket begränsad tid till bl. a. samtal med patienterna, innebär att de tvingas betona vissa aspekter på psykiatrin framför andra. Det faktum att farmakologiskt-medicinska aspekter betonas så kraftigt på psykiatriska sjukhus torde delvis bero på detta tvång att begränsa arbetsuppgifterna. Bidragande or- saker kan vara att vissa psykoser låter sig behandlas relativt framgångsrikt med far- maka, att antalet medicinska utredningsfall är betydande och att psykoterapeutiskt in- riktade samtal alltid är tidskrävande. Läka- res arbete på de låsta intagningsavdelning- arna rör till stor del val av psykofarmaka
% l
__
och deras dosering, beslut om el-behand- lingar, planering av medicinska utredningar och liknande. Kontakten med patienter in- skränker sig ofta till en intervju i samband med intagningen, till ett utskrivningssamtal samt till en ytlig kontakt under ronderna. En annan huvudfunktion som känneteck— nar läkares arbete formas av de betydande tvångsinslagen i vården. Läkare har att be- sluta om inskränkningar i patientens frihet och om användandet av sådana tvångsmedel som t. ex. bälte. De ska ta ställning till frå— gor om önskad frigång, önskad permission och önskad utskrivning och besluta om be- söksförbud, anmälan till nykterhetsnämnd, anmälan angående körkort osv. Utformningen av läkarens aktivitet på- verkar övriga personalgruppers arbetsupp- gifter och därmed hela avdelningens sätt att fungera. Denna påverkan torde bli förhål- landevis kraftig eftersom läkaren är place- rad högst i en hierarki på sjukhuset. Begränsningen av sjukhusets funktioner sätter naturligtvis sin prägel på narkoman- vårdens utformning. De medicinskt-farma— kologiska aspekterna på vården och uppgif- ten att besluta om inskränkningar och tvångsåtgärder blir av intervjuerna att döma framträdande drag i arbetet med narkoma- ner. De medicinskt-far'makologiska aspek- terna gäller främst försöken att uppnå en drogfrihet, dvs. att hindra patienterna att inta missbruksmedel. Vidare kontroller av patienternas somatiska status, främst kon- troller av laboratorievärden, försök att för— bättra deras kroppsliga allmäntillstånd och behandling av eventuella hepatiter.
Läkare konfronteras i sitt arbete också med sociala problemställningar (patienter som t. ex. saknar arbete eller bostad). Denna sida av arbetet sker som regel i kontakt med kuratorn och påverkar knappast själva vård- avdelningens sätt att fungera, påverkar inte den övriga avdelningspersonalens funktion.
S juksköterskornas arbete
Sjuksköterskans verksamhet domineras lik- som läkarens av expeditionsarbete och också
hennes arbetsuppgifter ger därför ett be- gränsat utrymme för patientkontakter. En- stor del av expeditionsarbetet ägnas telefon— samtal, både interna samtal kring sådant som el-behandlingar och utearbete och sam-* tal utifrån från bl. a. anhöriga, övervakare. och polis. Utanför expeditionen arbetar hon" mest med medicindelning, provtagningar, injektioner och annat sjukvårdsarbete. Upp- giften att omhänderta patienternas pengar och identitetsbandlingar kan sägas ge henne en viss förmyndarfunktion.
Sjuksköterskan har också en arbetsle— dande uppgift i förhållande till vårdpersoé nalen. I sin nuvarande utformning är denna" uppgift koncentrerad till frågor som gäller för dagen aktuella aktiviteter på avdelningen och består av dagliga tämligen kortfattade rapporter om förändringar i patienters till- stånd och om åtgärder som blivit aktuella och av en utdelning av arbetsuppgifter i anslutning till denna information. En mer långsiktig planering kring uppläggningen av personalens arbete säger man sig inte hinna med.
Vårdpersonalens arbete
Vårdpersonalen är den personalgrupp som har den största kontakten med patienterna; En tämligen ingående analys av deras ar- betsförhållanden kan därför vara viktig, viktig också därför att en strävan mot mer psykoterapeutiskt fungerande sjukhus bl. a. innebär att man vill ge vårdpersonalen en utpräglat terapeutisk roll. | Studerar man de nuvarande intagningsavé delningamas arbetsschema, finner man att de domineras av städuppgifter. Följande är en avskrift av den >arbetsordning» som finns på avdelning 14. Arbetsordning (avd. 14) ' A-tjänst: 7.30—17.25. Städar och dukar i matsalen. Ansvarar för utportionering o. dyl. vid dagens tre måltider. Rast: 10. 30—3 11. 30. Promenad med de patienter som inte har frigång (kl. 14.00). Bl-tjänst: Städning av dagrum, rökrum, korridoren utanför. Rast: 14.10—16.00. Efter
12.30 rummen på B-sidan. Cl-tjänst: Salama på B-sidan. BZ-tjänst: Städning av sköljrum, badrum och korridor på A-sidan. Rast: 10.30— ll.30, 15.40-16.30. Efter 12.30 rum och salar på A-sidan. C2-tjänst: Städning av rum och salar på A-sidan. 133-tjänst: Som B2 men på B-sidan. C3-tjänst: Städning av rummen på B-sidan. Veckotjänst l: Städning av samtalsrum, skö— terskeexp., behandlingsrum och läkarexp. Korgrond, löpande ärenden. Rast: 11.00— 12.00. VeckotjänstZ: Transport av pat. Städning av vädringsrum, klädvårdsrum och förråd. Rast: 12.00—13.00.
Arbetstider: A-tjänst: 7.30—17.25 B-tjänst: 8.30-20.35 C-tjänst: 7.30—12.25 Veckotjänst: 7 .30-17.00
Den enskilde skötaren skiftar från dag till dag mellan de olika typerna av tjänster enligt följande schema.
Ledig dag, Bl-tjänst, Cl-tjänst, ledig dag, BZ-tjänst C2-tjänst, nattvak, nattvak, ledig dag, ledig dag, A—tjänst, A—tjänst, B3-tjänst, C3-tjänst, ledig dag, Bl-tjänst, Cl-tjänst, nattvak, nattvak, ledig dag, ledig dag osv.
Denna uppdelning innebär, säger flera av de skötare som intervjuats, att arbetet får en mycket sönderbruten karaktär. Efter någ- ra få dagstjänster i rad följer vak och lediga dagar och »när man kommer tillbaka finns det många patienter som man inte känner till och mycket kan ha hänt som man inte får ordentligt reda på». Möjligheterna att hålla sig informerad om patienterna försvå- ras.
Det faktum att arbetsuppgifterna är knut- na till olika lokaliteter på avdelningen och att dessa skiftar från dag till dag är, säger många, ytterligare en faktor som gör att kontakten med patienterna blir flyktig.
»Man hinner aldrig lära känna patien- terna.»
Mer konkret brukar arbetsprogrammet rymma följande: städning, dukning, matut-
delning, matning, bäddning, byten av sång- kläder, byten av kläder, sortering av tvätt, hjälp med tvättning, badning, på- och av- klädning, småreparationer, utepromenader med patienter som inte har frigång, trans— porter, övervakning av patienterna för att kontrollera att störande och riskfyllda hän- delser inte inträffar, ingripande om sådana händelser inträffar osv.
För patienternas sysselsättning med s.k. terapiarbete ansvarar huvudsakligen sjuk- husets arbetsterapeuter. Vårdpersonalens deltagande i denna verksamhet varierar från avdelning till avdelning. På några avdel- ningar är det enbart arbetsterapeutema som sysslar med sådana aktiveringsförsök. På andra deltar vårdpersonalen i viss begrän- sad utsträckning. I den gruppaktivitet som en arbetsterapeut nyligen startat på en av de aktuella avdelningarna deltar t. ex. alltid någon bland vårdpersonalen. Det rör sig om någon timmes tempoarbete med patienterna samlade i grupp, vikning av kartonger, till- verkning av operationsmössor etc.
Även om arbetsterapin på de låsta intag- ningsavdelningarna har en viss terapeutisk målsättning, är det tveksamt om den för närvarande ökat kontakten nämnvärt mellan vårdpersonal och patienter, en kontakt som är både sparsam och distansfylld enligt vård- personalintervjuerna. Påståenden om en sådan distans har varit genomgående både bland personal och patienter.
Vårdpersonalen har förklarat den bris- tande patientkontakten på olika sätt. Några har talat om bristande tid och några om arbetets skifteskaraktär. Andra har påstått att patientkontakter undviks.
»Som det nu är det behagligast när patien- terna får sköta sitt och personalen får sköta sitt.»
Enligt en vikarierande skötare finns det normer i vårdpersonalgrupperna som upp- manar till ett undvikande av patienterna. Han påstod att samtidigt som den erfarna personalen är återhållsam och sparsam i kontakten med patienterna, så uppmanar de vikarier och mentalelever att inte tala för mycket med patienter. »Man skall inte
l l 5
försöka lösa deras problem», är, påstod han, en vanlig uppmaning.
Påståendena om att patientkontakter ak- tivt undviks är emellertid relativt få. Oftare anger man bristande tid som förklaring till de existerande relationerna. Även om per- sonalens arbetstid skulle vara pressad och detta kunna förhindra patientkontakter, måste det vara viktigt att inte stanna vid denna förklaring. Det finns andra aspekter på frågan hur de låsta intagningsavdelning- arnas uppgifter på sjukhuset och därmed personalens arbetsuppgifter utformar rela- tionerna personal—patienter.
De låsta intagningsavdelningarna präglas av övervaknings- och ingripandeuppgifter, av försök att hindra oro, awikning osv. Tvångsingripanden måste relativt ofta göras. Patienter måste inte sällan visiteras, inte säl- lan läggas i bälte. Flera intervjupersoner har sagt att dessa arbetsuppgifter ofta får patienterna att utpeka Vårdpersonalen som busar. Arbetsuppgiftema kan bli förknippa- de med obehag, eventuth skuldkänslor.
Dessa mer brutala sidor av vårdpersona- lens arbete ansågs vara särskilt påtagliga då det gäller förhållandet till narkomaner.
I de gjorda intervjuerna var det slående att man på alla avdelningar betraktade nar- komanerna som den mest problematiska patientgruppen. Man sa överallt att det var en klar skillnad mellan tider då många nar- komaner vårdas samtidigt på avdelningen och tider då få eller inga vårdas. »De för- stör stämningen på avdelningen» och »de vänder upp och ned på avdelningen» får ses som typiska kommentarer. Den helt do- minerande svårigheten med narkomanerna framställdes som problemet att få avdelning- en att fungera, problemet att skapa lugna förhållanden. Problemen fokuserades såle- des till avdelningen, inte till narkomanernas framtid utanför sjukhuset. Detta innebär inte att man genomgående inte brydde sig om narkomanernas framtid. Men den be- skrevs som hopplös, opåverkbar av den nu- varande vården. Några exempel på detta från olika avdelningar.
Exempel 1. »För det första är det här inte
rätta platsen för dem.» Man kan inte göra nå- got meningsfullt för dem.
Exempel 2. Vården är en parodi på vård. De isoleras från yttervärlden ett tag, inget mer. De kommer in som disktrasor och är här tills de blir runda om magen. Sedan följer man inte upp dem. Det är deras värden som blir bättre, deras vikt och annat.
Exempel 3. Man ser inga resultat. Man ser dem komma tillbaka utan några resultat.
Exempel 4. Vården upplevs som meningslös. Bara en paus i deras knarkande. Ett exempel: En ung narkoman hade repat sig på avdel- ningen, ätit upp sig och med ekonomiska bi- drag fått köpa en kostym. Personalen hade varit ute och köpt den med honom. Efter ut- skrivningen gick det inte lång tid innan han kom tillbaka till sjukhuset i ett dåligt skick. Han hade då sålt kostymen.
I skildringar hur man praktiskt bemöter narkomaner var det problemet att komma tillrätta med störningarna och riskerna som beskrevs. »Det krävs en fast hand», var ett genomgående påstående. På vissa av- delningar var man missnöjd med det som man uppfattade som överordnades brist på fasthet och konsekvens.
Exempel. Man saknar fasthet och konsekvens i relationen till narkomaner. Man skulle önska flera bestämmelser och fastare normer att hålla sig till. Bestämmelserna skiftar för mycket och är för vaga.
På frågor om vad som praktiskt görs i kontakten med narkomaner talade man näs— tan uteslutande om negativa sanktioner. »Några sunda resonemang går inte att föra med dem.» Vid ingripanden är, sas det, följande skala av åtgärder de vanliga.
1. Patienten blir tillsagd att ändra sitt beteende. 2. Patienten blir tillsagd att gå in på sitt rum. 3. Patienten blir inlåst på sitt rum.
4. Injektion.
5. Bälte.
Det påstods vara mycket sällan som nå- gon försöker diskutera igenom det aktuella beteendet med patienten.
Yngvar Lochen fann vid sin studie av förhållandena vid Dikemark sykehus att de skötare som hade en nära kontakt med patienter oftare hade skuldkänslor för in- gripanden än de som höll distans till pa— tienterna. Opersonliga relationer tycks vara mer funktionella, menar chhen. Den som
går in för att reducera avståndet till patien- terna kommer att belastas med skuld för institutionens brutala sidor. Man kan till- lägga att behovet av distans torde vara störst på de avdelningar där sjukhusets mer brutala funktioner gör sig gällande, dvs. på t. ex. låsta intagningsavdelningar, och inför patienter som ofta blir föremål för in- gripanden, inför t. ex. narkomaner.
, Under mina intervjuer med vårdpersonal påstods det ofta, att ett utmärkande drag hos narkomaner är deras benägenhet att ställa en mängd krav som vårdpersonalen inte kan tillgodose. Ett sådant förhållande torde kunna ses som en av orsakerna till att skötare tenderar att hålla en opersonlig distans till dessa patienter. Å andra sidan kan man se narkomanernas beteende som reaktioner på sjukhusorganisationens repres- siva funktioner och begränsade möjligheter att erbjuda patienterna en meningsfull sys— selsättning. På en avdelning beskrev vård- personalen svårigheten att handskas med narkomanernas krav på följande sätt.
Narkomaner är som regel mycket kontakt— sökande, oftast på ett krävande sätt. »De krä- ver samtal, de kräver att man ska följa dem ut om de inte har frigång» osv. De har över huvud taget en mängd krav som det är svårt att handskas med. »Därför måste man ha reg- ler.» Inte sällan försöker de få en »hållhake» på någon för att få igenom sina krav. De för- söker spela ut olika personer i personalgruppen mot varandra. »De förvanskar vad man har sagt, går till någon annan och säger att den och den har sagt det och det.» »De försöker dupera en och många nya faller dit.»
Många intervjuade skötare sa sig upple- va behovet av rättvisa i bemötandet av pa- tienterna, behovet av likformighet, som på- trängande. På en avdelning sa man att man inte gärna såg att nyintagna narkomaner ordinerades extra mat. Mattilldelningen för de övriga patienterna anses nämligen som re- lativt'knapp och det händer ibland att pa- tienter irriteras över att de inte kan få extra inattilldelning. När någon får det, reagerar de övriga. På en avdelning sa man att nar- komanernas ständiga krav medför att man måste neka konsekvent. Man ansåg sig t.ex. inte kunna ge extra saft åt någon pa-
tient. Detta krav på likformighet torde bidra till att framtvinga opersonliga och distans- fyllda relationer mellan personal och patien- ter.
Narkomanvårdssituationen på de låsta avdelningarna påstås rymma en polarisering av attityderna hos narkomaner och personal. Narkomaner sägs kalla vårdpersonalen »na- zister», »fångvaktare» och annat. Vårdper- sonal sägs ofta uppfatta narkomaner som »parasiter som lever på skattebetalarnas pengar» osv. Många påstår att narkomaner betraktas på ett annat sätt än andra patien- ter. Inställningen till narkomaner uppges vara mer kustodiell. Relationen vårdperso- nal—narkomaner rymmer uppenbarligen la- tenta konflikter. Personalens distans till des- sa patienter kan då delvis ses som ett medel att få de latenta konflikterna under kontroll.
Under en vårdpersonalintervju sas följan- de angående attitydema till narkomaner.
Det finns en avoghet mot narkomaner i alla personalgrupper. Det är på det sättet som man kanaliserar sin oförmåga att ta hand om dem. Man moraliserar och upplever dem inte som sjuka, utan som några som borde omhändertas för all framtid och som några som man får betala skatt för. Narkomanerna är några som ska lära sig veta hut. Tycker man något annat vill de slänga en ut genom fönstret.
Det antyds i detta citat att relationen till narkomaner skulle rymma latenta konflik- ter också inom personalgruppen. Flera in— tervjuer går i samma riktning.
Exempel 1. Spänningen inom personalgrup- pen ökar pga. narkomanerna. Om man kom- mer i nära kontakt med en narkoman sägs det att man måste vara en av dem. (Ung relativt nyutexaminerad skötare.)
Exempel 2. Anser att narkomaner på ett överdrivet sätt misstänks för olika saker. Be- skrivningarna av dem är ofta överdrivna. Åsik- terna om dem ofta fördomsfulla. Negativ till detta, men upplever att normerna från de erfarna är starka. Man tvekar därför mycket att säga sin mening. Man undviker konflikter (Vikerande skötare.)
Det finns enligt dessa uttalanden normer inom vårdpersonalgruppen, enligt vilka alla skötare skall hålla en viss distans till patien- terna och kanske i synnerhet till narkoma- nerna. Man ska bete sig likformigt. För
l !
___. ...—.-.nu; 111-....
...—54.156
det första kan narkomanernas sätt att ställa krav på personalen upplevas som en kon- fliktrisk. Om någon i skötargruppen till- godoser krav som andra skötare inte till- godoser, blir det för de senare svårare att i fortsättningen tillbakavisa liknande krav. För det andra kan ett icke likformigt be- teende inom gruppen skapa akuta konflik— ter kring värderingar om hur relationerna till patienterna ska utformas. För det tredje tyder många intervjuuttalanden på att vård- personalen uppfattar sig som en anklagad grupp. Anklagelserna skulle gälla behand- lingen av patienterna och torde öka kravet på solidaritet och på likformigt beteende.
På alla avdelningar har vårdpersonalen uppgivit att patienterna och specith narko- manerna mycket ofta visar ett annat be- teende inför läkaren än inför övrig perso- nal.
»På ronderna visar de ett annat ansikte.» »De är inställsamma.» »De har en duperings— förmåga.» »Läkama kan aldrig fatta hur det är.»
En förklaring till detta och till att patien- ters aggressioner i första hand riktas mot vårdpersonalen kan vara att läkaren har en relativt stor makt att påverka patientens situation. Skötare däremot har relativt få be— fogenheter att själva fatta beslut om använ- dandet av maktmedel. Patienterna (vars makt är mycket begränsad) borde därför tendera att i första hand visa sin irritabili- tet mot vårdpersonalen. Det är dessutom vårdpersonalen som utför de flesta repressi- va handlingarna på avdelningen. Flera skö— tare har sagt att de upplever att det är de som av patienterna ges skulden för ingripan- den som ordinerats av andra. »Man blir buse.»
Bl. a. Yngvar Lochen har påpekat att det både när det gäller patienternas och när det gäller personalens beteende på sjukhus ofta används individual-psykologiska reso- nemang på ett sådant sätt att väsentliga institutionella problem undanskyms. Det finns t. ex. en risk för att vårdpersonalen beskrivs som auktoritär och rigid, utan att man sätter beskrivningen i samband med
den situation där de är satta att arbeta. Om man anger som mål att försöka forma psy- kiatriska sjukhus till terapeutiska miljöer och vill ge vårdpersonalen terapeutiska upp- gifter, måste man uppmärksamma persona- lens svåra roll i det sociala systemet och ifrågasätta om vårdpersonalen ska kunna kombinera terapeutiska uppgifter med sin nuvarande roll, där övervaknings— och in- gripandeuppgifter är av central betydelse och där bristen på makt ofta upplevs som ett stort problem. Många menar, att genom- gripande förändringar i sjukhusets hela so- ciala struktur är nödvändig. Yngvar Loch- en drar t.ex. följande slutsats: » . . . sys- temet blir knappast ett verkligt terapeutiskt system förrän man finner rationella lösning- ar på några av de problem som den person- liga behandlingen medför och inte heller förrän man finner adekvata och icke anti- terapeutiska sociala arrangemang som kan fylla de funktioner som den opersonliga be- handlingen nu fyller. -—— Skall man göra vårdpersonalens situation lättare, kan man inte komma mer än en liten bit på väg ge- nom att byta ut dem, utbilda dem eller be- driva terapi på dem. Det viktigaste man kan göra är att modifiera den ram inom vil- ken idealen skall användas.»
Vårdpersonalens sätt att fungera på psyk- iatriska sjukhus måste ses som naturliga och följdriktiga reaktioner på sjukhusens nuva- rande sociala struktur.
15.10.3 Beskrivningar av narkomanernas beteende
Sammanfattning av den beskrivning som gi- vits av vårdpersonalen på intagningsavdel- ningarna
På samtliga avdelningar ansåg vårdperso- nalen att olika narkomaner beter sig så likartat att man kan beskriva ett ganska typiskt narkomanbeteende.
Det sades att narkomaner på avdelning- arna söker sig till varandra. De ansågs ha en märklig förmåga att hitta varandra. »Knarkargrupper» bildas. Narkomanenernas beteende påverkas i hög grad, sades det, av
den som är ledare i gruppen.
Kverulans ansågs vara något som känne- tecknar narkomaner. »De tycker inte att det är något fel på dem själva.» »Det är föräldrarna och samhället som det är fel på.» »De klagar på allt, de klagar på sam- hället, sjukhuset, läkarna, sjuksköterskorna och värdarna.» »De talar ofta om persona- lens låga IQ», och om personalen som »representanter för gubbväldet».
Narkomaner skall ofta tala om sig själva som intellektuella. »De vill ge ett sken av att vara det.» De anser sig också som »för- mer än andra patienter» — »snurrbockar- na». Det händer också, även om det inte händer ofta, att de ägnar sig åt att reta äldre patienter.
Narkomaner sades trotsa tillsägelser i ovanligt hög grad. De ligger kvar i säng- arna trots att de blir tillsagda att stiga upp. De röker på rummen trots att detta är för- bjudet. Vid tillsägelser vägrar de att svara. De nonchalerar de flesta regler. »När vi talar om regler, talar de om att detta är ett fängelse.» De håller dålig ordning om- kring sig, de skräpar ned på rummen och de har en dålig personlig hygien. »Säger man till, säger de att de ger fan i vad man säger.» Ibland betraktas deras vägran som ett medvetet sätt att provocera. »Ibland är det som om de direkt uppmanar en till auktoritärt beteende.» »De kan komma med konkreta förslag på auktoritära ingripan- den.» »De reser sig mot alla auktoriteter.» »De testar personalen för att hitta svaga punkter att slå på.» »De går och passar för att försöka sätta fast personalen.»
Narkomaner hjälper sällan till med städ- ning och liknande avdelningsarbete och de är svåra att sysselsätta med s. k. terapiar- bete. Det sades att de ibland uppmanar andra patienter att inte hjälpa till på av- delningen. »Personalen har betalt för det.» Narkomanerna ligger mycket på sina sängar. De pratar och kedjeröker i rökrummet. »De pratar mest om knark.» De sitter så länge de kan i telefonhytten. Mest ter de sig inaktiva, även om några gärna spelar bordtennis.
I andra avseenden ter sig narkomaner som synnerligen aktiva. »De ligger på sång- en och trycker på knappen -— det är ett bra exempel på deras aktivitet», sa en skö- tare. Narkomanemas mest intensiva aktivi— tet skulle enligt honom gälla krav av olika slag. Detta sades på alla avdelningar. »De ligger ständigt på med olika krav.» Kraven kan gälla samtal med läkare, kurator eller med annan person, bad på icke badtid, nya kläder, extra mattilldelning, saft, kaffe, tillgång till klädvårdsrummet, sällskap till kiosken osv. Samtidigt med sådana krav skall narkomanerna ibland påstå att perso- nalen har betalt för att göra det som pa- tienterna önskar.
»Om det inte får som de vill, får de lätt affektutbrott.» »Personalen blir kallad bond- tjuv eller något liknande.» Hotelser på- stods vara vanliga i detta sammanhang. Narkomanerna kan säga att de »skall kolla upp hemadresser». De sades hota med »märkning» och liknande.
Man sa sig ofta ha avslöjat missbruk på avdelningarna. Några gånger har man hit- tat narkotika och ibland också injektions- sprutor. Det berättades att man t. o. rn. funnit att en kvinnlig patient fått narkotika medan hon legat i bälte, dvs. hon måste ha hjälpts av en kamrat.
Man ansåg att narkomanerna mycket ofta börjar missbruka sedan de fått frigång. Kiosken sades vara den utan jämförelse vanligaste försäljningsplatsen. Langningstra- fiken tros vara intensiv.
En avgörande svårighet är, sa man, svå- righeten att bedöma om en patient är på- verkad eller inte. Med hjälp av laboratorie- analys kan man f.n. inte inom rimlig tid få sina misstankar prövade. Detta sades öka känslan av osäkerhet i förhållandet till nar- komanerna.
Man trodde att det smugglas mycket in till avdelningarna och upplevde det som ett stort problem. Oftast rör det sig emellertid om misstankar där ingenting kan bevisas. Man var osäker på hur ofta smuggling före- kommer. En mycket svårkontrollerad väg ansågs vara besöken. Besöksförbud för be-
kanta och anhöriga till narkomaner sågs av många som någonting praktiskt svårgenom— förbart. Förekomsten av besöksförbud vari- erar mycket från avdelning till avdelning.
Patienter som har frigång antogs delta i smugglingen. Man trodde att det fanns en press på frigångspatienterna från de nar- komaner som inte har frigång. Det sades att en patient bett att få sin frigång in- dragen sedan han utsatts för en sådan press.
Narkotikapåverkade patienter sades vara svårhanterade. Man tvingas ofta lägga dem i bälte. De blir inte sällan aggressiva. De kan slå sönder föremål och någon gång komma i slagsmål med personalen. Vålds- handlingar mot personalen ansågs inte vara något vanligt förekommande, men det sa- des förekomma. En kvinnlig patient anses t. ex. allmänt som farlig. Hon har flera gånger varit i slagsmål med personal och vid ett tillfälle hotat med kniv.
Intervju med en skötare som enligt avdel- ningens läkare haft en påfallande god kon- takt med narkomaner
Narkomaner har ofta svårt att umgås med andra. De söker sig till varandra och är tillsammans solidariska utåt. Mot andra kan de vara direkt oförskämda. De är miss- tänksamma, missförstår lätt och kommer lätt i affekt. De tycks vara rädda att man ska se ned på dem. De är ibland hånfulla och hotfulla, pikar och försöker såra. Men de tycks göra det speciellt när de känner sig hotade och rädda. Det är på samma sätt med kraven. De ställer fler krav, ibland klart demonstrativt, till dem bland perso- nalen som är mer avogt inställda till dem. Ibland är det som om de ber om att få tillrättavisningar. När man har en bättre kontakt med dem ställer de mindre krav och är mindre oppositionella. Men de är känsliga för ens reaktioner. De kan ta åt sig för smågester och då försöka såra en och säga att man ska dra åt helvete. Känner de sig åsidosatta kan de ligga kvar i sängen längre än vanligt. De är mer håglösa än
andra patienter och de är mer negativa till sysselsättning. De säger sig ofta uppleva att de står på botten. Uttrycket missnöje med sig själva. Benägenheten att ställa krav tycks typisk. De kräver rättigheter. De strun— tar i avdelningens normer. »Svensson är botten.» När de uppfattar ett positivt in- tresse från någon, försöker de ofta visa sig tacksamma på olika sätt, men ofta på ett något klumpigt sätt. De tycks ha svårt att uttrycka sig.
Två icke narkotikamissbrukande patienters beskrivning av narkomaner
Patient 1. (Intagen p.g.a. akut psykos. Nu symtomfri.)
Knarkare flyter över på något sätt. De har en tuffare attityd och en mer skrytsam attityd. Vid kiosken är knarkarna en dominerande grupp. De är flamsiga och högljudda. De talar mycket öppet och ganska utspelande om knark. De talar ibland om att fixa tabletter. '
Vid kiosken händer det att knarkare visar nålar för varandra eller att de lämnar över nålar, tabletter eller något annat till kamrater och säger att de är rädda för att man ska bör- ja muddra på avdelningen.
Det knarkas inte vid kiosken, utan på andra platser på sjukhusområdet. Sommartid blir skogsbackar ofta knarkartillhåll. Sommaren 1968 var tennisbanan en plats där det knarka- des. Man för inte gärna vidare det man vet om sådana här förhållanden — det finns en patientmoral.
Patient 2. (Kronisk alkoholist.)
Knarkare är en grupp som märks på avdel- ningen, speciellt när de är påtända. Då är det bara de som finns. De ser ned på andra patienter. Driver ofta med förvirrade patien- ter. Kallar dem kryssprickar. Riktigt sjuka kom- mer i skymundan. Personalen tappar nu oftare masken än förr. De hade tid att sitta och tala med oss patienter förr. Stämningen på avdelningen gör en nu ofta aggressiv mot personalen. Patienter och personal har alltmer blivit två läger.
Utomhus knarkas det mycket. På somrarna knarkar man i skogsområdena. Man stöter ibland på sådant när man är ute och går. Det knarkas också inomhus, bl.a. i kulverten. Längs kulverten finns en mängd smårum. De är visserligen låsta numera, men det är lätt att ta sig in i dem med en enkel dyrk.
15.10.4 Intervjuer från en kvinnlig avdelning
Det kan finnas anledning att konkretisera beskrivningen av de låsta intagningsavdel- ningama med sammanfattningar från en av dessa avdelningar. Även om likheterna mel- lan intagningsavdelningarnas sätt att fun- gera i många avseenden ter sig påfallande, finns det skillnader som ger varje avdel- ning en viss särprägel. Exempel på sådana skillnader ges på olika ställen i rapporten.
Den avdelning, på vilken följande inter- vjuer är gjorda, kännetecknas kanske främst av den s.k. 3-veckorsregeln angående fri- gång. Som framgått av bl. a. överläkarin- tervjuerna varierar normerna kring fri- gången från avdelning till avdelning. Den aktuella avdelningen har kvinnliga patien- ter och kvinnlig vårdpersonal.
Intervju med avdelningsläkaren
Grundprinciperna för vården är minst 3 veckors drogfrihet, uppnående av hyggliga laboratorievärden samt om möjligt en för- bättrad bostads- och arbetssituation vid ut- skrivningen. Pati nten informeras vid in- tagningen om att on måste stanna på sjuk- huset minst 3 veckor (om hon är frivilligt intagen kan hon naturligtvis begära utskriv- ning) och att hon under denna tid inte kan få frigång och inte kan få ta emot annat än av överläkaren godkända besök. Efter 3 veckor kan hon skrivas ut om detta anses lämpligt eller få permission eller en mer eller mindre begränsad frigång.
(Under en intervju motiverade avdel- ningens överläkare 3-veckorsregeln med att den gav kliniken rimliga möjligheter att kunna göra en hygglig bedömning av pa- tienternas hälsotillstånd. Man hinner t. ex. få svar från laboratoriet. Med regeln skulle man också komma förbi »det omedelbara suget» som narkomanerna skulle uppleva under de första 2 veckorna av vårdtiden. En fast bestämmelse som denna skulle ock- så kunna skapa en visshet hos patienterna som kan minska deras oro. Spänningen an- ses bli mindre både för patienter, personal
och läkare. Förhållandena på avdelningen anses ha blivit klart lugnare sedan regeln infördes hösten 1968.)
Den största rastlösheten och irritabilite- ten visar narkomanerna under abstinensti- den de första dagarna efter intagningen. De tigger då ofta medicin, vilket avdelnings- läkaren brukar bemöta med att säga att det är de som är ansvariga för vården som ordinerar. Man strävar efter att nå en to— tal medicinfrihet efter abstinensfasen.
Avdelningsläkaren hinner inte ha regel- bundna samtal med patienterna. Som re- gel hinner han inte mer än intagnings- och utskrivningssamtal och tvingas ofta säga nej när patienter ber om samtal. Psykolo- gen kommer till avdelningen ungefär en gång per vecka och brukar då tala med någon eller några narkomaner.
Det är ronder, rondgenomgång och skriv- bordsarbete som tar läkarens mesta tid. Journalerna måste göras korta. De blir ar- betsjournaler och inte »akademiska journa— ler».
Sysselsättningsmöjligheter för narkoma- nerna saknas till stor del. Handarbete sys- selsätter några, men de flesta saknar sys- selsättning. Man kan inte ta med de pa- tienter som inte har frigång till gymnastik— salen och andra lokaler utanför avdelning- en. Avvikningsrisken är för stor.
Intervju med vårdpersonal
Tillgänglig personal samlad. Fem av de närvarande yttrade sig flera gånger. Några större åsiktsskillnader framfördes inte.
Antalet narkomaner på avdelningen är ofta stort. Sju intravenösa missbrukare vår- dades intervjudagen. Det ansågs vara ett mindre antal än genomsnittligt. En genom- snittlig siffra ligger omkring tio. Som mest ungefär femton.
Det ansågs att narkomaner bildar »en sammansvetsad enhet» på avdelningen. De- ras beteende är på många sätt likformigt och till en del beroende av vem som är ledargestalt. Gruppens tryck på medlem- marna ansågs vara betydande. Det har hänt
att en narkoman som började hjälpa till att dammsuga avdelningen blev tillrättavi- sad av sina kamrater. Hon blev beskylld för att försöka ställa sig in och slutade efter det att hjälpa till med avdelningens städ- ning. Högst status i gruppen har som regel de som knarkat längst tid och de som um- gåtts med »kungarna» i »knarkvärlden». De med lägst status utnyttjas ofta av sina kam- rater. Märkbara konflikter inom narkoman- gruppen förekommer.
Patienter som inte är narkomaner och speciellt unga schizofrena patienter blir lätt utstötta på avdelningen. »De som inte tagit en sil hånas.» Vissa narkomaner kan visser- ligen vara hjälpsamma mot andra patienter, men vanligare är att dessa blir »utträngda». Avdelningsatmosfären påverkar icke-narko- manerna också på andra sätt. De drabbas av en mängd restriktioner som man infört p. g. a. narkomanernas närvaro. Om den restriktiva hållningen som gäller narkoma- ner inte gällt alla patienter »skulle en avundsjuka sprida sig». Narkomanemas ständiga krav gör att man måste neka kon- sekvent.
Något som kännetecknar narkomaner på sjukhuset är, ansågs det, att de är »krä- vande, kverulerande och överlägsna». De vill att man ska gå till kiosken och handla åt dem, de vill att man ska skaffa garn, att man ska ge dem kaffe på icke kaffetid osv. »Var och en skulle behöva en egen spring- flicka.» »När man säger nej blir man kallad för allt mellan himmel och jord.» Men det verkar som om »de ibland kräver ett nej». »Säger man ja, stegrar de kraven tills man måste säga nej.»
Under besökstiderna kontrollerar vård- personalen vad besökande till narkomaner har med sig. Man har flera gånger av- slöjat smugglingsförsök. Man har hittat knark i blommor, frukt osv. Över huvud taget har övervakningsuppgifterna blivit mer pressande än förr. Nu rör det sig om patienter som försöker alla sätt att avvika. De skruvar loss fönster. De lämnar falska narnnuppgifter till ny personal. De försö- ker att slå sig ut när ytterdörren öppnas.
De hotar också med våld och tillgriper ibland våld.
Man intar en restriktiv hållning gentemot narkomanerna. »Man vet hur det går med lösa tyglar. En fast hand behövs.» Frågor om restriktivt beteende har lett till kon- flikter med vikarier, mentalelever och vissa vikarierande läkare. »De ser ljusblått — man tyckte själv så tidigare.» »Vi har haft hårda duster och livliga diskussioner.» Oli- ka synsätt har t. ex. medfört att patienter som av personalen fått ett nej på en fråga om promenad, gått till läkaren och fått ett ja. Vårdpersonalen har då känt sig sabote- rad genom en sådan inkonsekvens.
Narkomaner ansågs vara mycket svåra att sysselsätta. De har ingen uthållighet. De bäddar ogärna och hjälper sällan till med städning. Några syr kläder åt sig själva, men de flesta är sysslolösa. Man försökte en gång jazzbalett på avdelningen, men de var för blyga för varandra och det gick inte att fortsätta.
Narkomanernas spontana aktivitet är utan större variationer. De kedjeröker. De lyssnar på grammofon. De pratar om knark. De sminkar sig. Några byter kläder flera gånger om dagen. De ligger mycket på sängen. De talar gärna i telefon.
3-veckorsregeln anses som något mycket positivt. Det är lugnare på avdelningen nu. Patienterna finner sig över förväntan. De visar inte någon ökad irritabilitet.
Avdelningen anses vara alldeles för stor. Man ser inte patienterna. Den är dess- utom lyhörd. Skrik från rummen hörs mer än på de gamla avdelningarna. Blandningen av patienter gör att man inte hinner med nyinsjuknade. Patienterna far illa.
Intervjuer med två av avdelningens narkomaner
A. Ca 25-årig patient som varit på avdel- ningen I 1/2 vecka och aldrig tidigare vår- dats på Beckomberga sjukhus
Tycker att det är »som att sitta inne». Kän- ner sig helt inlåst. »Det finns inte ett kryp- hål.» Första upplevelsen var en mängd för-
bud och att ingen ville prata med en. »Inte ett vänligt ord.» »T.o.m. på kriminalen brydde de sig om mig, men inte här.» »Det är en mängd småaktiga saker men ingenting om människan bakom.» »På fäng- elset måste man skrika och gapa för att de skulle bry sig om en. Här hjälper inte det.» »Här får man ta en sköterska i taget och göra sig till vän. Det enda som hjälper är att man tittar upp till dom och låtsas att de är värdefulla personer.» Man måste ljuga. Man måste vara underkuvad.
Det är så många andra narkomaner här. Det blir splittrat. Patienterna håller inte ihop. Man får inte kontakt med någon. Ena stunden är man vän, andra stunden är man ovän. Både här och utanför sjuk- huset är det stridigheter. Det finns ingen gemenskap bland narkomaner. Alla knäcker varandra. Man lurar varandra och stjäl från varandra. Man pratar mest om knark och om att allt är ruttet. Man pratar om vilka man känner och om var man varit, om vilka som sitter inne osv. »Man måste ju prata om det man sysslar med dygn ut och dygn in.»
Vissa patienter är verkligt elaka mot per- sonalen. Det är ibland som två läger. Vet inte om personalen tycker det — de tar ingen notis om en.
På morgnarna försöker man sova så länge som möjligt, men det är ju lögn. Till kloc- kan 9 är man sysselsatt, men efter frukost vet man inte vad man ska göra. Det är bråk hela tiden. Det börjar i matrummet och fortsätter i rökrummet. Man bråkar om småsaker. Det är mest mellan knarkare som det är bråk. Efter klockan 9 finns det inte mycket att göra. Telefonhytten är stängd. Inget händer. Man går och lägger sig, men blir rastlös, nästan hysterisk. Här tvingar de en inte att sysselsätta sig. De väntar kanske att jag ska fråga. Skulle vilja att de föreslog. så att man plötsligt satt och sydde en duk. Försöker sova efter lunchen. Sedan börjar de stora bråken.
Det är nästan aldrig någon som pratar med en. Man ska ha mat och bad, vara uppe på morgnarna och passa vissa tider.
Något annat pratas det inte om. Allt är bara för att man ska uppehålla livet. En del sköterskor är som kungar, men andra kan man bli vän med. Men också de kan säga så elaka saker. De kan bli irriterade om man tar en potatis för mycket. Det är så löjliga saker, men man tar illa vid sig. Det är ingen som förebrår en för att man knarkar - om det bara varit det. Har haft ett samtal med överläkaren. Aldrig talat i enrum med avdelningsläkaren.
Önskningar om sjukhuset skulle ändras: På Lovisa hade alla sin egen barnsköterska. Skulle vilja ha det så här också. Var och en skulle ha en sköterska som var ens egen. Personalen skulle vara bland patienterna. Nu sitter de t. ex. aldrig i rökrummet. Skul- le vilja ha mer vänlighet, också när patien— ten är ovänlig. Skulle vilja ha sysselsättning, men vet inte vad. Skulle vilja ha en ren narkomanavdelning — det är inte rätt att blanda ihop oss med andra patienter. Skulle vilja att man ägnade sig mer åt framtiden. »Jag har sagt så mycket elakt, men det är helt enkelt så. Jag uppfattar det i alla fall sa.»
B. Ca 25-årig patient som varit på avdel- ningen 7 veckor och som under de senaste 4 åren vårdats 7 gånger på sjukhuset
Sitter mest i »gaskammaren» om dagarna. Försöker också att sova mellan måltiderna »för att slippa se eländet». Med andra pa- tienter blir det mest prat om knark: »har du sett den, vet du att den har åkt fast . . . och så en och annan dum upplevelse». Miss- brukare umgås mest med varandra. De på- frestande sållas ut.
Patienter som inte sitter här för knark har det svårt. De får höra så mycket om in— tjack och liknande. De svårast sjuka blir man irriterad på. Man orkar inte tycka synd om dom längre.
Med personalen talar man om ordningen, »försöker lista ut hur läget är». »Frågar varför den och den har förmåner.» Man kan också tala om alldagliga saker, men aldrig om egna problem.
H.,”.
vän."-4434. ..
... nun u-lzumma—m-u.
Det är svårt att ha så lite att göra, sär— skilt under helgerna. Försöker sticka en del.
15 . 10.5 Intervjuer med två narkomaner från andra avdelningar
Intervju med ca .35-årig narkoman
Fjärde vårdtillfället. Frivilligt intagen.
Säger att avdelningen är en fruktansvärd miljö. Det som upplevs som fruktansvärt är »den grava blandningen av patienter», syss- lolösheten och bristen på förtroende för pa- tienterna — »all integritet sopas bort och det väcker opposition».
Försöker sova så mycket som möjligt och »läsa i den mån man har nerver». »Det är bara att titta i taket och döda så mycket tid som möjligt.» Går ofta till rökrummet. Tyc- ker att det bara blir ytliga samtal där, »var- dagskommentarer». Det är en dålig kontakt mellan patienterna på avdelningen. Kon- takten mellan patienter och personal är ändå sämre. Bland personalgruppema har man mest kontakt med skötare, sjuksköter- skor och sjuksköterskeelever. Läkarna ser man mer sällan. Personalen söker inte kon- takt för att prata — »det kan man inte be- gära, de har för mycket att göra». De sitter aldrig i rökrummet med patienterna.
Har aldrig sett att någon bland persona- len varit ovänlig mot patienterna. Aldrig hårda ord. Inte heller vänlighet, utan lik- giltighet.
Önskningar: Mer förtroende, mer kon- takt, mer sysselsättning, mindre av svårt sjuka patienter på avdelningen, men inte rena narkomanavdelningar.
Intervju med 17—årig narkoman
Intagen på vårdintyg. Flera tidigare vård- tillfällen.
Säger att han kommit till sjukhuset för att vila upp sig ett tag. Var här 2.1/2 månad förra gången. Började knarka igen samma dag som han skrevs ut. »Det gör nog de flesta.» Om vården: »Helt värdelös». Det är tråkigt och sterilt på avdelningen. Finns inget att göra. Det enda man kan göra är
att gå fram och tillbaka, äta och sova. Man blir mer tjacksugen av långtråkigheten och i brist på sysselsättning blir det bara tjack- snack. Arbetsterapin värdelös. Kan inte tänka sig att knyta en rya. Tycker att me- dicineringen är dålig. Skulle vilja ha ett annat och bättre slötjack. Tycker att man får för lite mat och för dålig mat. Vill ha mer promenader. Får inte följa med just nu sedan han avvikit. Tycker sig inte vara dåligt behandlad av vårdpersonalen.
Önskningar: Mer frihet. Mer jobb och jobb där man kan tjäna pengar. Mer om- växling. »Det måste hända något.»
15.11 Kronikeravdelningarna
De patienter som betecknas som kroniker har ofta mycket långa vårdtider och en relativt hög medelålder. Vårdpersonalen har som regel hunnit att lära känna dern täm- ligen väl och relationerna mellan skötare och patienter är ofta mer personliga än på de låsta intagningsavdelningarna. Många skötare påstår att de av denna anledning föredrar arbete på kronikeravdelningar framför arbete på låsta intagningsavdelning- ar. För läkarna är situationen annorlunda. Arbete med kronikeravdelningar uppfattas som regel som mindre stimulerande och mindre kvalificerat. Läkare som sköter kro- nikeravdelningar är också alltid tilldelade flera avdelningar, vilket kan bidra till att göra kontakten med de enskilda avdelning- arna relativt sparsam. Detta påverkar tro— ligen avdelningarnas sätt att fungera. Jäm- för Personaldelegationens betänkande SOU 1963: 24 sid. 35—36 där man säger att kro- nikeravdelningar lätt får lägre status än akutavdelningar och att detta kan bidra till att skapa en resignerad atmosfär på kronikeravdelningama.
Den aktivitet på avdelningarna som syf— tar till att göra patientens situation mindre passiviserande varierar från avdelning till avdelning. Vissa avdelningar kan sägas vara präglade av resignation. Andra är mer am- bitiösa. Utformningen av personalens rela- tioner till patienterna varierar bl. a. därför
något mellan olika avdelningar. Den varie- rar också på grund av att det finns en viss differentiering av patienterna. Vissa avdel- ningar har svårt störda patienter och andra avdelningar något rörligare patienter.
När narkomaner placeras på kronikerav- delningar kan, av intervjuerna att döma, olika avdelningar påverkas på olika sätt. En orsak till detta kan vara att relationen mellan personal och patienter redan tidi- gare varit utformad på olika sätt. På en avdelning ansåg man att narkomanerna störde de existerande relationerna mellan vårdpersonal och patienter. På en annan avdelning uppfattade vårdpersonalen tydli- gen narkomanema som ett tillskott av in- tressanta patienter.
Det bör observeras att följande intervjuer är gjorda på olika avdelningar.
15.1 1.1 Intervju med läkare
Kliniken har sedan våren 1967 haft sina kriminalpatienter, av vilka flera varit nar- komaner, på en av de låsta kronikeravdel- ningarna. I mycket begränsad utsträckning har också två andra låsta kronikeravdel- ningar använts.
Den avdelning som används mest har en relativt ambitiös personalgrupp. En del skö— tare har en klart positiv inställning till narkomanerna, medan andra är mer skep- tiska, några utpräglat moraliserande. Dessa attitydskillnader kan vara orsak till kon- flikter i personalgruppen. Konflikter före- kommer uppenbarligen, men man vet inte mycket om dem. De bevaras inom gruppen. När de kommer fram, kommer de fram sent.
Vårdpersonalens rutin domineras av ar— betet med åldringar. Många tycker att det är tråkigt arbete och upplever tillskottet av unga patienter som en stimulans. Det som tycks väcka intresse angående narkomaner är dessa patienters bakgrund och erfaren- heter. Det rör sig ofta om välbegåvade pa- tienter med god förmåga att verbalisera.
Avdelningens narkomaner är av domstol dömda till vård. Man kan särskilja två
grupper: dels mindre grava missbrukare med en förmodad gynnsam prognos och dels betydligt svårare missbrukare, patien— ter som ofta haft psykostillstånd.
»Jag försöker att få dem ur sjukhus- situationen så fort som möjligt.» »De är inte betjänta av vården.» Försöker starta utan förutfattade föreställningar om patienten. Ger som regel frigång redan efter en vecka, men ställer då villkor. Patienten måste hålla sig på sjukhusområdet, måste passa tider etc. Uppträder patienten påverkad, avviker från sjukhuset eller något liknande dras frigången in. Friheterna doseras ut succes- sivt. Om möjligt förmedlas kontakter med arbetsvården, skolor och liknande. Patien- terna ska helst ha bostad och sysselsättning ordnad vid utskrivningen. Detta kan emel- lertid inte göras till ett absolut krav efter- som ett sådant krav är orealistiskt.
När patienterna kommer till sjukhuset har de oftast suttit en längre tid i häkte och således som regel varit utan narkotika under lång tid. Eftersom sjukhusvistelsen i den situationen knappast har någon tera- peutisk effekt i sin nuvarande utformning kan vården ofta tyckas få en något egen— artad målsättning: att skriva ut patienten. För patienten gäller det att han en tid på två eller tre månader ska kunna visa att han klarar de givna friheterna. Därefter kan han bli utskriven. Vissa patienter klarar inte ett sådant program. De avviker från sjukhuset, börjar missbruka på sjukhusom- rådet osv. Deras frigång måste dras in. Men eftersom meningsfull aktivitet saknas på avdelningen kan man inte gärna ha dem inlåsta under långa tider. Det uppstår en cirkel av inlåsthet, frigång, avvikning och inlåsthet. Även dessa patienter brukar ut- skrivningsnämnden så småningom skriva ut. Man anser att det är bättre att de kommer i samma situation som vanliga patienter. Kriminalpatientsituationen låser dem vid sjukhuset på ett olyckligt och hospitalise- rande sätt.
Den tvångssituation som sjukhusvistelsen innebär kan kanske ge vissa patienter mo- tiv att söka arbete, börja arbeta osv.
'M— .::-M....
.... we ___...
»Tvångsmomentet kan ge dem en spark i rätt riktning.» Men ibland upplever man ett skenspel.
För att få sjukhusvistelsen mer menings- full skulle det behövas en annan avdel- ningsstruktur. Det skulle krävas att man kunde ge patienterna möjligheter till ett mer normalt liv. Bl. a. skulle det krävas vettigare sysselsättningsmöjligheter.
Några regelbundna och terapeutiskt in- riktade samtal går för närvarande inte att genomföra. Arbetsbelastningen är för stor. Dessutom skulle terapisamtal innebära stora svårigheter eftersom läkaren fyller bety- dande disciplinära funktioner.
15.11.2 Intervju med vårdpersonal
Tre intervjutillfällen. Tre till fem skötare samlade varje gång.
Narkomanerna kommer som regel ekono— miskt utblottade till avdelningen. Eftersom de ofta röker intensivt börjar de också att tigga cigarretter och tigga pengar. De äldre kroniska patienterna klagar på tiggandet, men de kan inte säga nej. »De plockas utan hänsyn.»
Narkomanerna klagar ofta över att de på denna avdelning tvingas att vistas bland så många kroniker. Inte sällan sysselsätter de sig med att driva med de äldre pati- enterna. »De plockar gärna ut någon som det är roligt att reta.» För övrigt vägrar de att ha någon kontakt med kronikerpatien- terna. Däremot söker de ofta på ett inten- sivt sätt en kontakt med personalen.
Narkomanerna är oftast _ kontaktsökande på ett mycket krävande sätt. »De kräver samtal, de kräver att man ska följa dem ut. ..» osv. Mängden av krav och vad som uppfattas som narkomanernas försök att spela ut skötare mot varandra har, säger man, framtvingat fastare regler och fler restriktioner.
Åsikterna om restriktionerna varierade uppenbarligen bland personalen på avdel- ningen. Några ansåg att man var mer av- visande än man borde vara. Några påpe- kade att den narkoman som för tillfället
vårdades på avdelningen fungerade bra un- der tider då man ägnade sig åt honom. En annan sa att det kändes »hemskt att miss- tro dem jämt». Andra betonade mer pa- tienternas försök att finna fördelar framför andra patienter och vikten av restriktioner. (V årdpersonalen kan i dessa frågor komma fram till motstridiga krav: å den ena sidan kravet på ökad kontakt och å den andra sidan kravet på ökad distans. Konfliktris- kerna är uppenbara och manifesta konflik- ter med detta innehåll har, sägs det, också förekommit på avdelningen.)
Ett viktigt problem anses vara att syssel- sättningsmöjligheterna är så få. Patienterna saknar ofta pengar till material från arbets- terapin. De reagerar också ofta mot denna form av terapi. De tycker att uppgifterna är strunt, att det inte finns något utrymme för fantasin.
Man anser att narkomanerna drar ned patientmoralen på avdelningen. Svårakti- verade patienter blir mer svåraktiverade. De som länge stått på gränsen till arbets- vägran blir lätt påverkade av den arbets- ovilja som anses som karakteristisk för nar- komaner och börjar definitivt att vägra delta i någon sysselsättning. »När man byggt upp en bra verksamhet på avdel- ningen får man ofta se den brytas ned av narkomaner och sociopater.» Narkomanerna tar tid från övriga patienter. Man tvingas till fler övervakande uppgifter. Man tvingas att inskränka andra patienters friheter då narkomaner vistas på avdelningen, t.ex. möjligheten att vistas fritt i köket.
På grund av händelsefattigdomen på av- delningen blir utepromenader någonting som narkomanerna uppfattar som särskilt viktigt. Man går dagligen ut med patienter i grupp, men narkomaner vägrar oftast, speciellt under den första tiden, att gå med i vad de kallar »fårskocken». De begär ofta att någon av Skötarna ska följa dem ut på andra tider. Således ett av de krav på särbe- handling som narkomanerna ofta har.
15 .11.3 Intervju med två manliga narkomaner
Intervju med en ca 20-årig kriminalpatient
Vårdad ca två månader på kronikeravdel- ning. Nu utskriven. Kom till sjukhuset från fängelse, från dess psyk. avdelning. Upp- levde intagningen på Beckomberga som en chock. Togs direkt in på en kronikerav- delning med huvudsakligen åldringar. Flera rullstolsfall. Några dödsfall. Såg första da- gen en patient som satt och gjorde avföring på golvet. »En patient gick bara omkring och skrattade.» »Några kom och krafsade på mig.»
Var första tiden den enda unga och klara patienten. Första två veckorna ingen fri- gång. Ordinär dag denna första tid (»varje dag kändes som år»): Efter väckningen skulle man stiga upp, tvätta sig och bädda. Om man hann kunde man sedan ta en rök före maten. Om man inte steg upp som man skulle »blev de krokiga». Om man struntade envist »kom likgiltigheten in och då sket de i en». Måltidema var någonting hemskt i början (någon gubbe stoppade t. ex. in mat i örat), men man vande sig snart. Efter frukosten kände man en stor tomhet. Det var den svåraste tiden på dagen. Man hade ingenting att göra mer än att t.ex. stå och titta ut genom fönstret. Personalen städade under tiden. Vid 11-tiden kunde man gå ut på gården med gubbarna. Efter lunchen också tomhet, men man kunde då tala med personalen och spela pingis. Men man var mest sysslolös. Klinkade på pianot ibland. Efter middagen TV. Fick sitta uppe länge.
Fick sedan frigång och fick gå på arbets- terapin. Några jämnåriga knarkare kom också till avdelningen, och det var den åter- stående tiden 3—4 yngre på avdelningen. Det var med medpatienter som man hade den största kontakten. Personalen sökte inte någon kontakt med patienterna. »Det borde inte vara så. Man skulle behöva kontakt, re— sonemang, samtal.» Man kom inte in i ett sammanhang. Det blev »den egna metafy- siken» och knarksnack. Knarksnack: det är
mest om kamrater och om vad man gjort — har du varit med henne? har du varit där? osv. Man berättar om sådant man sysslat med när man varit påtänd. På rast- gården hade man kontakt genom staketet med flickorna från avd. Sb. Vid grinden i staketet stod en av personalen för att hindra patienterna att gå genom grinden. Tycker att man hindrade kontakt mellan könen för yngre patienter, medan man upp— muntrade sådan kontakt mellan äldre. Tyc- ker att den restriktionen ökade kontaktbe- gäret. Det fanns patienter som rymde med brudar. Man klättrade över staketet osv.
Strövade omkring på området under fri- gången. Var också på fiket. Man dras dit och blir lätt sittande där. Man orkar inte ta sig därifrån. Under frigångstiden umgås narkomaner mest med narkomaner, dels därför att man kände varandra sedan tidiga- re, dels därför att man har gemensamma intressen.
Gick under större delen av vårdtiden på arbetsterapin. Var där mellan kl. 9 och 15. Paus för lunch. Höll på med keramik. Tycker att det var den enda formen av aktivitet som gav något. Halvfabrikaten däremot var meningslösa — inget skapande. Tycker att det fanns både positiva och ne- gativa sidor hos arbetsterapin. Drejning var det enda sättet man hade för att komma ifrån de personliga problemen, och man fick en känsla av att man kördes dit från avdelningen därför att de inte kunde klara av problemen där.
Man fick inte många tillfällen till att tala med läkare. De har alltför många pa- tienter och därför alltför lite tid. Fick myc- ket få samtal utöver intagnings- och ut- skrivningssamtalet. Bad själv om dessa extra samtal. Läkaren upplyste om att han hade mycket dåligt om tid. Tyckte inte att sam- talen gav någonting. Bad därför sedan inte om fler samtal. Bortsett från dessa få sam- tal bara flyktiga möten med läkaren under ronderna. Han frågade: »hur är det i dag då», och »jag frågade om frigång och lik- nande».
Sjuksköterskan hade man inte mycket
anna_... ”___-___». .
kontakt med. Hon sitter mest på expeditio- nen där hon skriver och delar ut medicin.
Vårdpersonalen var den grupp som man hade mest kontakt med. Den bestod dels av äldre ordinarie som tycktes ha resignerat och dels av mycket unga vikarier. Det var med de yngre som man hade den största kontakten. »Men de brydde sig inte om en som patient. De spelade krocket och pingis med en. Med de kunde naturligtvis inte hjälpa en att lösa några problem. De hade små vyer.» Man upplevde de flesta av vår- dama som inskränkta. De hade inte mycket av intressen. De talade mest om allsvenskan och liknande. Tycker inte att vårdama vi- sade patienterna någon äkta medmänsklig- het. De hade resignerat och börjat se på pa- tienterna som föremål. De tycktes se ned på patienterna, behandlade dom som barn el- ler med ovänlig kyla. De kunde skälla på gubbar som inte förstod vad som hände omkring dom. Mot narkomanerna var de mindre ovänliga. Det var gubbarna som var deras tyngsta arbete. De måste t.ex. ofta byta kläder på dom. Några hade en mora- liserande attityd till narkomanerna. Men mest gick de säkert efter person och inte efter grupp. Det var inte många regler eller krav som de ställde på narkomanerna. Man mötte mest likgiltighet. De hjälpte inte patienter som hade problem. En patient t. ex. grävde ned sig i att hans flicka dött. De hjälpte honom inte, men de beklagade honom. De klarar inte att ta del i pati— enternas problem. Man upplevde en stor klyfta mellan patienter och personal.
Tycker att det är icke-vården som gör att man inte förändras. Man måste vara stark för att orka ta sig ur sjukhuset. De som är svaga »placeras» där. De börjar att åka jo—jo ut och in. Tycker att sjukhuset bara tittar bakåt. Det talas bara om vad man gjort. Bara under de sista dagarna på sjukhuset upplevde man att det planerades för framtiden. Först då tänktes det framåt.
Intervju med en ca ZO-årig narkoman
Intagen mot sin vilja. Tycker att han ändrat inställning till knarket här. Känner sig bättre
än vid intagningen. Ensam narkoman på av- delningen. Tycker att det är bra att inte vara bland andra knarkare, men känner sig plågad av att vara bland gamla. Vill vara bland andra unga. Tycker att sjukhuset är en »inrättning». Det är opersonligt och känslokallt. Tycker att vårdama är som väktare. »Det är bara den inkörda stilen. Dom håller sig bara till regler.» »Dom kör i samma mönster hela tiden.» »Man blir bara avsnäst om man klagar.» Man blir nertråkad på avdelningen. Skulle önska: mindre och mer intim avdelning. Man skul- le ha något att syssla med — pingis, gram- mofon och annat.
15 .12 De öppna intagningsavdelningarna
Avdelningarna, två manliga och två kvinn- liga, har vardera 28 sängar. Där vårdas huvudsakligen patienter med neurotiska in— sufficienser, lättare symtomfattiga psykoser och lättare beteendembbningar av annat slag. Enstaka välmotiverade narkomaner hör hit.
Avdelningarna är olåsta och för de flesta av de patienter som vårdas här saknar sjuk- huset kvarhållningsrätt. Vårdpersonalen har därför och på grund av urvalet av patienter relativt lite av övervaknings- och ingripande- uppgifter. Detta påverkar naturligtvis rela- tionerna mellan vårdpersonal och patienter. Det ökar förutsättningarna för att kontak- terna ska kunna bli terapeutiskt värdefulla.
Följande intervjuer är hämtade från en manlig avdelning.
15.12.1 Intervju med läkare
Under intervjudagen vårdades fler narko- maner än vanligt: fyra stycken. Det totala antalet narkomaner som vårdats på avdel- ningen är emellertid relativt litet och erfa- renheterna blygsamma.
Avdelningens narkomaner är en mycket selekterad grupp. De som ges möjligheten att komma hit är i första hand sådana väl- motiverade patienter som anses kunna till- godogöra sig det som avdelningen kan er-
bjuda. Ibland vidgas indikationerna, speciellt under tider då den låsta intagningsavdel- ningen har en svår platssituation.
De flesta patienterna på avdelningen vår- das utan kvarhållningsrätt. Det gäller också narkomanerna.
Vården har givits en relativt hög mål- sättning. Man räknar med att åtminstone en del av patienterna ska kunna sluta miss; bruka och kunna börja att fungera hygg- ligt utanför sjukhuset. Trots urvalet av nar- komaner med s.k. god prognos är resul- tatet oftast tveksamt. Några patienter har emellertid lyckats att återanpassa sig hygg- ligt i samhället. De har inte återfallit i miss- bruk och står i en tämligen regelbunden kontakt med sjukhuset.
Narkomanerna på avdelningen ägnas av alla personalgrupper större uppmärksamhet och längre tid än genomsnittspatienten. Det beror inte på en medveten prioritering av narkomaner, utan på att dessa patienter uppfattas som intressanta, detta säkerligen en följd av selektionen.
Avdelningens läkare försöker att odla en tolerant hållning till patienterna. Det ställs inga villkor för vistelsen på avdelningen. Ibland händer det att några skötare säger sig anse att behandlingen av narkomanerna är för liberal. De saknar konsekvens i läka- rens beteende. Alkoholister som uppträder berusade på avdelningen brukar nästan un- dantagslöst flyttas till den låsta intagnings- avdelningen. Som inkonsekvent upplevdes därför att en narkoman som nyligen upp- trädde ordentligt påverkad på avdelningen inte flyttades.
Är principiellt ej mer återhållsam med ångestdämpande medel än inför andra pa- tientgrupper. Ger också ofta barbiturater som sömnmedel. Har inget intryck av att denna selekterade narkomangrupp tigger mer tabletter än andra patienter.
Avdelningen har en förhållandevis stor personaltäthet och arbetsuppgifterna har klart formulerade terapeutiska inslag. Man har alltmer börjat gå in för att försöka ge vissa skötare som specialuppgift att ta sig an en eller några få bestämda patienter,
oftast narkomaner. En del skötare fortsätter med dessa uppgifter under sin fritid. Hand- lar kläder med patienten osv. En sådan för- delning av arbetsuppgifter kan innebära ris- ker för prestigekonflikter inom skötargrup- pen och sådana har troligen också före- kommit.
Någon organiserad gruppaktivitet har man inte. Patienternas gruppbildning är spontan. Narkomanerna tycks inte ha någon tendens att isolera sig i narkomangrupper. Ofta undviker de i stället varandra. Det är ett förhållande som troligen är en följd av urvalet, eller ibland ett kriterium för ur— valet.
Har regelbundna stödjande samtal med patienterna och försöker samtidigt att för- bättra deras sociala situation. Bostadsfrågan hör ofta till de mest svårlösta. Ibland kan patienten få bo hos sina föräldrar. Men föräldrakontakten är ofta problematisk och föräldrarnas roll i sammanhanget brukar också på andra sätt vara fundamental. Gör försök att bearbeta familjesituationen och försöker stimulera patienterna till att åter- knyta andra önskvärda kontakter. Försöker vidare att få dem i en meningsfull syssel- sättning utanför sjukhuset: skola, arbete eller något liknande.
Man försöker att få patienterna att efter utskrivningen göra regelbundna återbesök till öppna vården. Detta erbjuder som re— gel inga svårigheter.
»Kanske har jag givit en för ljus bild av avdelningen. »
15.12.2 Intervju med sjuksköterska
Tidigare arbetat på en låst intagningsav- delning. Tycker att det är en stor skillnad på de två avdelningstypema. Möjligheterna att ta sig an patienter på en öppen av- delning är betydligt bättre. Avdelningen är mindre, patienterna är motiverade att stan- na och tvångsinslagen blir relativt obetyd- liga. På den låsta avdelningen innebar nar- komanerna ett problem på ett helt annat sätt än här. Där var gängbildning, myteri- tendens och starka motsättningar melllan
x..— nan.... .;-
personal och patienter regel. Misstänksam- het och regler odlades. Man blev förmyn- dare och avdelningen blev en mej—sågar- avdelning». »Där arbetade man utanför patienterna. De blev irritationsmoment.» En öppen avdelning däremot kan bli en »ja-sägaravdelning».
Kan här vara ute på avdelningen ganska mycket. Hann inte det på den låsta avdel- ningen eftersom expeditionsarbetet där tog så mycket tid. Hinner här vara med om att organisera avdelningsarbetet på ett an- nat sätt. Hinner lära känna patienterna.
Man försöker här få till stånd indivi- duella kontakter mellan personal och pa- tienter. Någon bland personalen kan såle- des få i uppgift att ta sig an en viss pa- tient, ägna större delen av sina arbetsdagar åt denna patient, åka till Vällingby och handla med honom, spela tennis med ho- nom, promenera osv. Däremot har man inte någon organiserad gruppverksamhet och in- te heller någon mer organiserad vägledning för personalen, personalgrupper och lik— nande.
Tycker inte att narkomaner skiljer sig nämnvärt från andra patienter på den här avdelningen. Narkomanerna liksom övriga patienter hjälper till med rutinarbetet på avdelningen, dammsuger, torkar disk etc. Många är också sysselsatta med arbetste- rapi: väver, knyter ryor och sysslar med träarbeten.
15.12.3 Intervju med Vårdpersonal
Sammanfattning av intervjuer med två skö- tare, intervjuade var för sig.
Man upplever en osäkerhet inför rela- tionerna med narkomaner. Dessa patienter upplevs som mer problematiska än andra. De är påfallande känsliga för personalens reaktioner, känner sig lätt åsidosatta och blir lätt provocerande. Många bland vård— personalen tycker att de inte vet var de har narkomanerna och tycker att de behöver ha dem under uppsikt mer än andra patienter. Narkomanerna passar inte tider. »De röker där man inte får röka, de är slarvigt kläd-
da» och »det hjälper inte att säga till». »De är som stora barn.» De är knappast direkt störande, men de kan väcka irri- tation.
Arbetet på avdelningen är sådant att kontakten med patienterna lätt blir osam- manhängande och ytlig. Speciellt gäller det förmiddagarna. Det är på kvällsvakterna och nattvaken som man bäst lär känna pa- tienterna.
15 .13 Möjligheterna att sysselsätta narkomaner
Överläkare har i intervjuer påpekat att möjligheterna att sysselsätta narkomanerna är bristfälliga. De har sett denna brist som ett viktigt hinder i vården. Frågor om sys- selsättning har också ställts till vårdperso- nalen. De har framhållit att det som regel är svårt att förmå narkomaner att delta i de aktiviteter som kan erbjudas. Narkoma- nerna sades oftast helt sakna organiserad sysselsättning. Narkomanema å sin sida har sagt att det terapiarbete som erbjuds på av- delningarna är fantasilöst och ointressant. När det gäller hjälp med städning och lik- nande avdelningsarbete anser intervjuade skötare att narkomanerna hör till de ut- präglat negativa. Det påstås hända att de uppmanar andra patienter att inte hjälpa till, inte sällan med argument som »vår- darna har betalt för det».
För att ytterligare belysa sysselsättnings- förhållandena har arbetsterapeuter och stu— dieledaren intervjuats.
15.13.l Arbetsterapin
Intervju med personalgruppen samlad. Fler- talet av de anställda närvarande. Arbetsterapin bedrivs dels i en speciell lokal (arbetsterapiavdelningen) och dels ute på de olika vårdavdelningama. Arbetstera- piavdelningen kan ta emot upp till ca 40 patienter, men tar som regel ca 30. Det finns totalt 9 arbetsterapeuter (10 tjänster) och 4 terapibiträden på sjukhuset. Detta är, ansåg man, alltför få terapeuter för att ett tillfredsställande arbete ska kunna utföras.
För de som är ute på vårdavdelningama innebär detta att man inte hinner delta i rondgenomgångama annat än mycket spo- radiskt, att man försitter chanser till infor- mation om patienterna, att man inte hinner lära känna patienterna, att man inte hinner ge patienterna tillräcklig tid och stimulans osv.
De patienter som kommer till terapiav- delningen kommer på remiss. Man uppfat- tar det emellertid som ett problem att re— missen som regel är alltför torftig, ger allt- för lite information om patienten. Kontak- ten med vårdavdelningama är också i öv- rigt bristfällig. Man informeras t. ex. sällan om patientens utskrivning och man måste därför ringa och fråga varför en patient uteblivit.
En bristande kommunikation kan också _vara kännbar då det gäller arbetet med pa- tienter ute på vårdavdelningama. Det kan t.ex. hända att man kallas till en avdel- ning och att det när man kommer dit inte finns någon på avdelningen som känner till vem som ringt och vad problemet skulle gälla.
På terapiavdelningen har man ofta narko— maner. Inte sällan har man flera samtidigt. Man anser att dessa patienter innebär ett flertal karakteristiska problem. Det är pa- tienter som ofta klagar, klagar på sjukhuset, klagar på samhället osv. De har påfallande ofta svårt att koncentrera sig på arbetet. De vill gärna gå omkring, prata med varandra, röka. Från vårdavdelningamas sida vill man som regel att patienterna ska vistas på te- rapiavdelningen hela arbetsdagen. Eftersom patienterna ofta är mycket lite uthålliga kan situationen på terapiavdelningen bli spänd, patienterna irriterade. Ett annat problem som skapar irritation är patienternas stora rökbehov. Man har ansett sig tvungna att införa speciella röktider och att hålla kaffe- rummet låst på övriga tider. Det har också varit svårt att hålla patienterna kvar på te- rapiavdelningen. De vill gärna gå till kios— ken, gärna finna förevändningar för att kunna gå sin väg.
Även om majoriteten av narkomanerna
är svåraktiverade finns det de i gruppen som är intensivt produktiva. Som exempel nämner man en »keramiker» som ensam kunde hålla två ugnar i gång.
De arbetsuppgifter man kan erbjuda pa- tienterna är på många sätt begränsade. Sjukhuset saknar lokaler för mer avance- rad arbetsterapi. Man har t. ex. begärt att få en svarv och en maskinsåg. Men lämplig lokal för sådan apparatur har saknats. Detta gör att patienterna till stor del får arbeta med s.k. halvfabrikat, dvs. putsning, hop- fogning och lackering. Det rör sej då om en tillverkning av lampor, karottunderlägg OSV. Arbetsuppgifterna blir okvalificerade, hob- bybetonade och orealistiska. Möjligheten att skapa tillräckligt kvalificerade och ur tera- pisynpunkt värdefulla arbetsuppgifter be- gränsas också av att personalen på vårdav- delningama inte kan fås att delta i terapi— verksamheten och av att patienterna inte får arbeta med verktyg då de är oöverva— kade.
Det anses att narkomaner som regel är påfallande svåraktiverade. »Man måste tru— ga och tjata.» Man kan lätt känna sig pro- vocerad. »De försöker spela ut en.» Patien— ten säger ofta att »arbetsterapi är larv» el- ler att »man inte är här för att jobba». En- ligt terapeuterna tycks det väsentligaste ar- betsmotivet vara, åtminstone på manliga avdelningar, möjligheten till en ekonomisk förtjänst genom försäljning. En del patien- ter kan således börja en intensiv serietill- verkning från något halvfabrikat. I en så- dan situation kan det hända att en produkt blir överproducerad, dvs. mer tillverkas än vad som kan säljas. Man måste då stoppa leveransen av det halvfabrikat det är frå- gan om, vilket i sin tur kan resultera i att patienten slutar att arbeta.
En arbetsterapeut säger att hon tyckt sig märka att narkomaner i grupp alltid blir mer besvärliga än då man söker kontakt med dem en och en. I grupp tycks de vilja visa varandra hur de kan stå emot regler. De blir högljudda och krävande, ska ha allt på stunden. Hon anser att narkomanernas kontaktbehov är påfallande. »De vill pra-
ta.» Hon har därför ansett det som viktigt att hon försöker ägna tid åt kontakten med denna patientgrupp. »Det är viktigt att de märker att någon har tid åt dem.»
En annan arbetsterapeut tycker att nar- komanerna hör till de verkligt personalkrä- vande patienterna. Detta kräver, påpekar hon, kunskap om patienterna. Och detta blir ett av de största hindren. Man är då- ligt informerad, vilket huvudsakligen beror på att man har så knappt om tid. »Det gäl- ler att utföra något också.» »Det skulle krävas en arbetsterapeut bara på akutavdel- ningen. Nu har vi en hel klinik var.» Som situationen nu är blir terapin »inte målin- riktad». Grupparbeten och personalinstruk- tion går ej att genomföra.
För patienterna, säger man, blir arbets- terapin någonting utanför terapin i övrigt. Arbetsterapin blir för närvarande bara en frivillig förströelse, eventuellt någonting som kan ge en ekonomisk förtjänst.
15.13.2 Socioterapin
Intervju med studieledaren
»Rekreations- och studieverksamheten» vid sjukhuset leds av en heltidsanställd och en deltidsanställd studieledare. De organiserar kurser och andra verksamheter på sjukhuset
ex. filmvisningar, artistbesök, dans och ut- flyktsverksamhet. Vissa aktiviteter pågår utanför vårdavdelningama, i ex. »festsalen», »gamla kiosken» och studie- och musikrum- men. Andra sker på vårdavdelningama.
Aktiviteter utanför vårdavdelningama
Ett deltagande i dessa aktiviteter förutsät- ter som regel frigång. Men för narkomaner med frigång är resurserna mindre än vad en förteckning över antalet kurser ger intryck av. De flesta av kurserna (engelska, maskin- skrivning, måleri, blockflöjt osv.) besöks hu- vudsakligen av kroniker och undervisningen är avpassad efter dessa patienters beteende. Det är därför svårt att få dit socialt rörli- gare och mindre sjukhusanpassade patien-
ter. Våren 1968 besöktes konstkursen av en grupp narkomaner. En klar kollision sägs då ha uppstått mellan dessa patienters be-' teende och de kroniska patienterna. De se- nare »blev vilsna». Narkomanerna spelade popskivor och dominerade på ett sätt som medförde att de äldre patienterna slutade att besöka kursen. När detta upptäcktes de- lade man kursen i två grupper med olika tider. Senare slutade narkomangruppen att komma och kursen måste läggas ned för de- ras del.
Aktiviteter på vårdavdelningama
Studerar man schemat för studieverksamhe- ten hösten 1968 finner man att aktiviteterna är klart inriktade på kronikergruppema; Det är huvudsakligen kronikeravdelningar som upptas i schemat och de viktigaste ak-_ tiviteterna där är av ett sådant slag att nar-. komaner på en kronikeravdelning inte gärna deltar: allsång, »besök av prat- och lyssnar- tanten» osv. Aktiviteterna på de slutna in-, tagningsavdelningama, där majoriteten av narkomaner vårdas, är relativt få. Två man—, liga intagningsavdelningar saknas helt på schemat. Bäst är kontakten med en kvinn- lig intagningsavdelning där man har en lyssnargrupp i musik och en klädvårdsgrupp vardera en gång per vecka.
Enligt studieledaren är det ofta svårt att organisera verksamheter på vårdavdelning-. arna. De har lätt att »rinna ut i sanden». Mycket ofta blir anslutningen av patienter så dålig att projekten måste läggas ned. Försöken med jazzbalett på de kvinnliga låsta intagningsavdelningarna exemplifierar detta. Efter några gånger var det ytterst få som deltog. På en av avdelningarna deltog bara en patient, medan majoriteten av de övriga inte ville lämna rökrummet. Verk—, samheten måste därför läggas ned.
En svårighet är att kommunikationen inom sjukhuset inte fungerar tillfredsstäl- lande. Man tycker sig stå utanför vårdav— delningamas planering och anser att socio— terapiverksamheten på sjukhuset är out- vecklad, dåligt fungerande och utan inslag
som skulle kunna attrahera narkomaner. Följande orsaker till socioterapins svårig- heter nämndes.
l. Ekonomin är bristfällig.
2. Ekonomisk information saknas, varför det blir mycket svårt att planera verksamheten. Or- ganisationen blir dålig.
3. Lokalproblem.
4. Den otillfredsställande kommunikationen inom sjukhuset.
5. Dåligt stöd från studieförbunden.
6. Den tidigare ensidiga inriktningen på kro- nikerpatienter släpar efter trots försök att bryta kronikerdominansen.
15 .14 Öppna vården
Intervju med övzs överläkare, kurator och föreståndare
Beckomberga sjukhus har sedan den 1 ap- ril 1967 en organiserad öppen vård. En äldre vårdavdelning har byggts om till mot- tagning. Följande tjänster finns: en över- läkare, 11/2 kurator, 2 sekreterare, 22/3 sjuk- sköterskor (en mottagningssköterska, en fö- reståndare för hjälpverksarnheten och % provtagningssköterska).
Öppnavårdsläkaren har som patienter dels s.k. tillsynspatienter (av domstol döm— da till öppen psykiatrisk vård) och dels patienter som nyligen skrivits ut från sjuk- huset samt i undantagsfall patienter som själva tagit kontakt med öppna vården eller som kommit med remiss från läkare utan- för sjukhuset. Efterkontroller av utskrivna patienter sköts dock som regel av respek- tive sjukhusklinik. Läkare från de olika kli- nikerna kan ta emot återbesök i öppna vår- dens lokaler. En del av klinikerna har emel- lertid tidvis sviktat p. g. a. läkarbrist, var- för Öppnavårdsläkaren fått sköta en icke oväsentlig del av sjukhusets eftervård. 1968 gjordes ca 3 400 besök på öppna vården.
Öppna vården har också en hembesöks- uppgift. Men behovet av hembesök har, an- ser man långtifrån kunnat tillgodoses. Hem- besök görs nu bara mycket sporadiskt, hu— vudsakligen av kuratorerna.
Man anser att ett tillfredsställande ar- bete över huvud taget inte kan utföras med
nuvarande personalstyrka. Öppna vården skulle t. ex. inte kunna klara sina tillsyns- uppgifter om samtliga 88 tillsynspatienter hade skött sina ålagda kontakter. Nu har bara en mindre del av dessa patienter kom- mit på besök.
Av tillsynspatientema är 20 narkomaner och av dessa har 4 eller 5 patienter hållit kontakten. Dessa patienter är inte bara bättre motiverade för kontakt än de som uteblivit. De är också enligt inhämtade upp- gifter i en bättre social situation. De är klart bättre ställda då det gäller exempel- vis tillgång på bostad och arbete.
Öppnavårdsläkaren har övertagit två nar- komaner från doktor Åhströms patient- grupp. Dessa två patienter har en legal tilldelning av metadon.
Öppna vården betraktas som ett ytterst bristfälligt instrument för narkomanvård. I den nuvarande situationen har dess domi- nerande funktion i praktiken blivit en ren kontrollfunktion. Vid patienternas besök får man tillfälle att kontrollera deras allmän- tillstånd, se att de inte är nedgångna och påverkade, höra hur de beskriver sin aktuel- la situation, försöka bedöma trovärdigheten i vad de säger, eventuellt ta kontakt med övervakare för kompletterande upplys- ningar, eventuellt ta urinprov för labora- torieanalys osv.
Möjligheterna att påverka patienternas attityder och beteenden anses som mycket små. Själva samtalen uppfyller visserligen ett mycket påtagligt behov hos de flesta av de narkomaner man haft på öppna vården - de är intensivt kontaktsökande, har en uttalad önskan att prata — men samta- lens stödjande effekt är sannolikt mycket be- gränsad och någon egentlig insiktsterapi är det definitivt inte frågan om.
De viktigaste av de problem som man försöker angripa är brist på arbete eller annan sysselsättning, brist på bostad, brist på kontakter utanför narkomankretsen och brist på sådana intressen som antas kunna stimulera till andra kontakter och andra handlingar samt de ytterligare problem som tillkommer i perioder då patienten är i ett
. fmi—Mwb—JJ—m—A—ä m_— .:. ___—.
försämrat psykiskt och fysiskt allmäntill- stånd.
Möjligheten att ordna arbete eller an- nan lämplig sysselsättning är inte stor. Ofta blir det aktuellt att söka kontakt med ar— betsvården. Men också denna möjlighet är begränsad. Dels är väntetiderna långa (upp till sex månader) och dels kan narkoma- nen få betydande anpassningssvårigheter också på arbetsvården, bl. a. p. g. a. olyck- ligt konstruerade patientgrupper. »De får ofta ingen sysselsättning vid sidan av knar- ket.»
Bostadsproblemen är också mycket svåra att attackera. Från bostadsförmedlingen kan man inte få någon hjälp såvida patienten inte stått den gängse tiden i bostadskön. Läkarintyg är ingen hjälp p. g. a. inflatio- nen på läkarintyg. Narkomaner har dess- utom mycket svårt att få och svårt att be- hålla vanliga hyresrum. Också möjligheter- na att få plats på inackorderingshem är mycket begränsade. »Spjutet t. ex. viftar med kalla handen.» Sjukhusets eget inac- korderingshem tar bara undantagsvis emot enstaka relativt välanpassade narkomaner.
Man har fäst sig vid många narkomaners synnerligen kontakthungriga attityd och vid deras brist på kontakter utanför narkoman- gruppen. Olika organisationer har därför kontaktats. Det finns t.ex. en mängd pa- tientklubbar. De vill emellertid inte ha nar- komaner. Riksföreningen för Mental Hälsa är t. ex. en av de föreningar som inte vill ta emot dem, detta med tanke på smittfa- ran. RFHL har meddelat att de f.n. inte kan hjälpa till.
När det gäller att stimulera patienterna till att utveckla olika intressen försöker man framför allt att få dem intresserade av olika kurser. De får ofta en mängd broschyrer och man försöker under samtal att få dem att söka någon av de kurser som broschy- rerna erbjuder. Man har emellertid inte lyckats aktivera någon patient på detta sätt.
Om en patient blir ordentligt nedgången genom missbruket blir en tids sjukhusvistelse ofta nödvändig. Inläggning på mentalsjuk-
hus betraktas emellertid som en mindre till- talande möjlighet, speciellt om det måste ske mot patientens vilja. »Man kan ju inte erbjuda den sjukhusvård man önskar.» »Man kan inte garantera någon behållning av sjukhusvården.)
De intervjuade sade sig uppleva att de har mycket starkt begränsade möjligheter att hjälpa narkomanerna. Under samtalets gång uttrycktes ett antal önskemål om större resurser. Det gällde önskemål om ytterligare en läkartjänst, om en »patientvänorganisa- tion», om härbärge för narkomaner, om en satsning på attraktiva sysselsättningsmöjlig- heter för narkomaner osv. Men osäkerheten inför situationen dominerade: »Man känner sig valhänt inför det här. Man känner be— hov av resurser, men vet inte vad det är för resurser man vill ha. Så är det.»
15 . l 5 Råckstahemmet
Intervju med öppna vårdens överläkare och kurator
Råckstahemmet togs i bruk sommaren 1967 och fungerar som Beckombergas inackor- deringshem för utskrivna patienter. Det har 30 enrumslägenheter, varav 29 används. Gemensamhetsutrymmen, t. ex. ett TV-rum finns. En föreståndare tjänstgör under dag- tid. Hans arbetsuppgifter är ännu inte pre- ciserade. Hemmets funktion har nämligen setts som en försöksverksamhet. Det har hit- tills ansetts att föreståndaren skall vara pas- siv i relationen till hyresgästerna. Ursprung- ligen hade man tänkt sig att vistelsen på hemmet skulle vara en prövningssituation, där frågeställningen skulle vara om patien- terna skulle kunna klara en vanlig hyressi- tuation. Förhållandena på hemmet skulle alltså likna ett ordinärt hyresförhållande. Vistelsetiden maxitnerades bl. a. därför till 6 månader.
Sjukhusets behov av sådana prövningar har emellertid till stor del tömts. Patient- materialet på Råckstahemmet och urvals- principerna har därmed ändrats. Nya mo- tiv för att placera patienter på Råckstahem-
met har tillkommit. Detta har medfört att andra krav på hemmet har tillkommit. Be- hovet av terapiverksamhet och av gemen— samhetsaktivitetet, dvs. kravet på en situa- tion som skiljer sig från ett vanligt hyresför- hållande har aktualiserats. Tidigare regler för hemmet har blivit mogna för ompröv- ning, men fungerar fortfarande formellt.
Tre narkomaner har bott på hemmet. Två av dessa har återfallit i missbruk och tvingats lämna hemmet. En patient som på grund av återfall återintagits på sjukhuset kan exemplifiera problematiken.
Det gäller en kvinnlig intravenös miss— brukare som levt under mycket svåra sociala förhållanden och som efter utskrivningen från sjukhuset »skulle gå ned sig i träsket om man inte ordnade någonting». Man be- dömde att det fanns möjligheter för henne att klara sin situation om man kunde ordna en hygglig bostad och ett deltidsarbete. Man lyckades ordna ett arbete och en lä- genhet på Råckstahemmet. Hon klarade sig en tid och det hela såg då ut att gå bra. Men hon återföll i missbruk. Hon hade då etablerat kontakter med några kvinnliga icke-narkomaner på hemmet, relationer i vilka hon tagit en synnerligen auktoritär och dominerande »mammaroll». »Hon drog med sig de två flickorna till knarkarnästen på lördagar och söndagar.» Sedan hon åter- intagits på sjukhuset, har de två andra pa- tienterna troligen slutat att missbruka.
Det är emellertid inte bara narkomaner som bor på hemmet som på detta sätt kan påverka andra hyresgäster. Också narkoma- ner utifrån kan »fungera som smitthärdar». Många hyresgäster får naturligtvis besök av patienter som de varit tillsammans med un- der sjukhustiden, och dessa besökande kan självfallet vara narkomaner. Nyligen fick en icke-narkoman i sin lägenhet på hemmet en »jungfrusil» av en narkoman som hon lärt känna på sjukhuset.
15 . l 6 Avslutande diskussion
På psykiatriska sjukhus upplevs narkomaner som en mycket problematisk grupp. Vid för- sök att analysera problemen kring dem kan
man ta upp tre aspekter på deras beteende, aspekter som inte utesluter varandra.
1. Intrapersonella aspekter. Man betrak- tar egenskaper hos patienten som orsaker till hans beteende. Man kan då precisera orsakerna som t. ex. hereditära orsaker, hjärnskador, giftpåverkan, nedsatt stressto- lerans, bristande uthållighet, behandlings- ovilja och normbrytartendens.
2. Interpersonella aspekter. Man ser or- saker till patientens beteende i problema- tiska relationer mellan honom och andra in- divider och studerar dessa relationer så att också t. ex. föräldrar, kamrater, vårdperso- nal och läkare betraktas som medagerande.
3. Strukturella aspekter. Man ser orsaker till patientens beteende i den sociala struk- turen. Denna har tilldelat olika individer olika uppsättningar av roller. Man ifråga- sätter dessa roller, dvs. den sociala organi- sationen. Man ser t. ex. konflikter inte en- bart som ett iakttagbart konfliktbeteende, utan huvudsakligen som oförenliga intres- sen, vilka är inbyggda i strukturen och vilka definieras oberoende av aktörernas uppfatt- ning av sin situation. Sjukhuset som organisation har p. g. a. nuvarande strukturella förhållanden mer el- ler mindre begränsade möjligheter att lösa de problem som blir aktuella. Det begränsade antalet handlingsalternativ som befattnings— havarna har tillgång till styr sättet att för- mulera de frågor som ställs och de defini— tioner som görs. Det är de intrapersonella aspekterna på problemen som är lättast att ta sig an och som bäst motsvarar resurserna till handling- ar: medicinering vid orostillstånd, isolering från det gift som patienten är beroende av osv. När handlingsmöjlighetema såsom nu är begränsade kan de intrapersonella aspekter- na också fungera som skydd. Man kan skyla över vissa sidor av patientens situation ge- nom att enbart ta upp intrapersonella pro- blem: patienten klagar därför att han är kve- rulant, han läggs i bälte därför att han befin- ner sig i ett orostillstånd. Man kan inför pa- tienten tillbakavisa krav genom att hänvisa till hans sjukdom och man kan förklara
misslyckade resultat med hänvisning till pa- tientens behandlingsovilja och behandlings- resistens.
De intrapersonella aspekterna kan således undanskymma övriga aspekter på proble- matiken, de interpersonella och de struktu- rella, för vilka resurserna är sämre. Man har mycket små resurser att ägna sig åt de komplexa problem som rör kommunikatio- nen inom avdelningarna. Man har svårt att ägna sig åt avdelningskonflikter genom att ta upp och bearbeta alla parters interak- tion. Detta kan kraftigt bidra till ett repres- sivt beteende. Man måste lösa problemen inom strukturens ram. Man kan inte lösa dem genom radikala förändringar av den sociala strukturen.
Dessa begränsningar påverkar synen på vad som sker när »narkomaner vänder upp och ned på avdelningen». Om man tar fasta på den strukturella aspekten på problemet kan man se narkomanerna som en grupp patienter som gör en latent strukturell kon- flikt manifest. Narkomanernas beteende, de- ras krav på samtal, friheter, service och in- tegritet ses då mot bakgrund av sjukhusets funktionssättt, de opersonligt normativa och repressiva dragen och de begränsade möj- ligheterna att erbjuda patienterna en me- ningsfull sysselsättning och möjligheter till egna initiativ. Men de som arbetar på sjuk- huset och som har till uppgift att lösa de konflikter som uppstår där har av naturliga skäl svårt att ta fasta på den strukturella as- pekten, eftersom de måste arbeta inom strukturens ram.
Lechen säger angående detta, att det psykiatriska sjukhuset behöver »en meka- nism som kan dämpa verkningarna av kol- lisionen mellan ideal och roller, ideologi och system». Han kallar denna mekanism för »den diagnostiska kulturen». »Den diagnos— tiska kulturen är ett medel för att beskriva livet på sjukhuset så att man kan bevara intrycket av att ideologin genomförs och att de grundläggande avtalen mellan sjukhus och samhälle inte behöver en revision.»
Sjukhuset skulle alltså på grund av sina mycket begränsade möjligheter att bearbeta
de strukturella sidorna av konflikterna för- söka att behålla idealbilden av sig själv in- takt. Detta skulle kunna leda till inte bara att patientens krav och reaktionssätt för- klaras som oberättigade och patologiska me- dan sjukhusets krav och reaktionssätt inte ifrågasätts, utan också till att narkomanerna mer generellt får tjänstgöra som systemets syndabockar: svårigheterna i systemet beror inte på diskrepansen mellan idéer och verk- lighet, utan på narkomanernas intraperso- nella egenskaper, deras våldstendens, passi- vitet, sabotagebenägenhet osv.
Konflikter mellan patient och sjukhus lö- ses för närvarande på ett mycket begrän- sat antal sätt. Viktigast är de negativa sank- tionema i form av rörelseinskränkningar: indragna friheter och andra inskränkningar av patientens valmöjlighet. Med sådana sanktioner kan man visserligen riskera att höja konfliktnivån, men som regel lyckas man snart undertrycka det icke önskade pa- tientbeteendet. En intervjuad läkare förkla- rade att patienterna blev lugnare när anta- let valmöjligheter var mycket begränsat och påpekade att frustration alltid har med val att göra. Ett annat viktigt sätt att lösa kon- flikter är att avlägsna patienten från sjuk- huset. Han kan bli utskriven eller flyttad till annat sjukhus.
Det är angeläget att uppmärksamma sjukhusets reaktionssätt vid konflikter pa- tient—sjukhus bl. a. för att undersöka i vil- ken utsträckning konflikterna och åtgärder- na tolkas så att interpersonella och struktu- rella aspekter utelämnas och hur sådana tolkningar utformar planeringen av den framtida vården.
Lachens resonemang om den »diagnostiska kulturen» innebär bl. a. att svårigheterna i den psykiatriska sjukvården ofta blir för- klarade så att orsakerna söks hos den en- skilda befattningshavaren eller patienten. Löchen menar att orsakerna främst måste sökas i strukturella förhållanden och ej i befattningshavarens personliga egenskaper.
Det har tidigare påpekats att vårdperso- nalens arbete är präglat av en distans till
patienterna, men också att orsakerna till skötargruppens beteende främst måste sö- kas i sjukhusstrukturen, vilken tilldelar den- na personalgrupp en yrkesroll som är så fylld av motsättningar att skötamas nuva- rande beteende måste ses som en rimlig an- passning till de institutionella problemen.
Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att högre beslutsfattare på psykia- triska sjukhus sannolikt har mycket begrän- sade möjligheter att utforma sjukhusets struktur. Också dessa personers svårigheter måste belysas genom en strukturell analys.
Både Sten Johansson och Yngvar chhen påpekar att sjukhusets organisation, dess so- ciala struktur och dess funktion formas av bl. a. de mål och resurser som skapas utan- för sjukhuset. För att mer ingående studera de strukturella problemen måste det psy- kiatriska sjukhusets relationer till andra institutioner (sjukhus, socialvård, nykterhets- vård, barnavård, kriminalvård etc.) under- sökas. Sådana aspekter skulle kunna kallas inter-institutionella. Men för att klargöra dessa förhållanden måste man också stu- dera den sociala struktur i vilken institu- tionerna fungerar.
Dessa förhållanden och relationer som inte belysts i rapporten är viktiga att klar- göra då man försöker att skapa sig en bild av de psykiatriska sjukhusens nuvarande funktion och deras utvecklingsmöjlighe—ter. Gör man inte det, kan man komma att göra samma typ av felslut då man bedömer insti- tutioner som då man bedömer individer utan att ta hänsyn till interpersonella och struktu- rella aspekter.
.....zm m..-ha.»..—
16.1 Personal och lokalförhållanden m.m.
Vissa preliminära synpunkter beträffande verksamheten vid mottagningen har läm- nats i en tidigare rapport till narkoman- vårdskommittén, delvis refererad i SOU 1967: 25 s. 118. Arbetet har även fort— sättningsvis bedrivits med samma personel- la och lokalmässiga förutsättningar som un- der det första året i lokaler som Stock- holms stads sjukvårdsstyrelse ställt till för- fogande, adress Stadshagsvägen 5, Stock- holm.
Detta har inneburit, att verksamheten fått begränsas till en onsdagseftermiddag i veckan, varvid 2 läkare arbetat på deltid cirka 4—5 timmar. En kurator har tjänst- gjort på halvtid. Mottagningen har där- jämte varit bemannad med en sjuksköterska och ett skrivbiträde på deltid. En i staten upptagen befattning för en skötare har inte kunnat besättas. Någon psykolog har ej in- gått i staben, vilket rimligen bör vara fal- let vid en mer utbyggd verksamhet. Med hänsyn till det dåliga skick missbrukama som regel befinner sig i, när de kommer till mottagningen, föreligger begränsade möjligheter för psykologen att göra en in- sats i ett inledande skede. Däremot bör psykologens insatser vara av värde i den mån allt fler patienter blir giftfria och möj- ligheten att genomföra psykoterapi ökar.
Någon ytterligare utbyggnad av verksam- heten under de gångna åren har ej kunnat
Rapport från mottagningen för läkemedelsmissbru- kare i Stadshagen, Stockholm, verksamheten 26/1 1966—31/1 1969
L. Ljungberg, docent, C. Bjerkenstedt, fil. kand., och E. Sarap, fil. kand. i samarbete med sjuksköterskan M. Björn och kanslibiträdet A. Fridén
angående
ske av flera skäl. Lokalerna har varit trånga och ej medgett någon utökad verksamhet. Vidare har den begränsade tillgången på kompetent personal lagt hinder i vägen. De vid mottagningen arbetande läkarna har haft sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd till Beckomberga sjukhus, medan den övri- ga personalen enbart varit knuten till mot- tagningen. Trots svårigheter att vissa tider hålla båda läkartjänstema besatta, har den övriga personalen under flera år varit den- samma. Efter hand har vissa befattnings- havare slutat i och med övergång till högre tjänst vid annan narkomanvårdande verk— samhet i Stockholm.
16.2 Patientmaterialet under 3-årsperioden
Mottagningen har besökts av sammanlagt 306 personer, därav 236 män (77,1 %) och 70 kvinnor (22,9 %). De fördelar sig på ålder och kön på sätt som framgår av tabell 1.
Ålderskategorin 20—24 år uppvisar det största antalet drogmissbrukare, uppdelat på såväl kön som sammanslaget till en grupp (37,6 %). Den därnäst frekventa gruppen är för män ålderskategorin 25—29 år (16,9 %) och för kvinnor — 19 år (22,9 %). Därnäst kommer ålderskategorin 25-29 för båda könen. Missbruksgrup- pen över 40 år utgör endast mellan 5 och 7 % av samtliga.
Några särskilda principer har ej tilläm—
Män Kvinnor Totalt åldersgrupper
Ålder Antal % Antal % Antal %
—19 34 14,4 16 22,9 50 16,3 20—24 89 37,7 26 37,1 115 37,6 25—29 40 16,9 13 18,6 53 17,3 30—34 32 13,6 5 7,1 37 12,1 35—39 24 10,2 6 8,6 30 9,8 40 eller äldre 17 7,2 4 5,7 21 6,9
Sämma 236 100,0 70 100,0 306 100,0
Medeldlder Män = 26,6 år Kvinnor = 25,3 år Pop. = 26,3 år
pats vid patienturvalet. I vår ovan nämnda rapport till narkomanvårdskommittén fram- hölls visserligen, att en viss restriktivitet iakttagits under det första halvåret av vår verksamhet, när det gällt att ta emot pa- tienter med mer uttalad kriminell belast- ning. Detta motiverades då med, att vi i början ansåg våra kontakter med kriminal- vårdens eftervårdsorganisation vara för då- ligt utbyggda. Denna inställning har vi se- nare frångått.
Detta innebär, att patientmaterialet ej kan betraktas som utvalt efter några sär— skilda principer utan får anses representa- tivt för patienter, som frivilligt söker vid en öppen mottagning för drogmissbrukare. Vad ålderssammansättningen beträffar lig- ger, som framgått av tabellen, tyngdpunk- ten i de yngre ålderskategorierna på sätt som förefaller vanligt bland missbrukare i ett storstadsområde. De allra yngsta — främst då tonårsklientelet — synes emeller- tid efter hand i ökad utsträckning ha sökt sig till Mariakliniken, vars resurser utbyggts under senare år.
16.2.1 Besöksfrekvensen
Antalet nybesök utgjorde 1966 135, 1967 98 och 1968 59. Totala antalet nybesök och återbesök under de 3 åren har varierat mellan 550 och drygt 700. Att antalet ny- besök visar en avtagande tendens torde sammanhänga med att mottagningen efter
hand fått ett allt större antal tidigare pa- tienter (återbesök) som konsumerat huvud- delen av mottagningstiden. Men eftersom inte några fall har avvisats, torde också den ökade kapacitet som tillkommit genom Mariakliniken, specialkliniken vid Rålambs- hovs sjukhus och särskilda konsulter vid Roslagstulls sjukhus ha bidragit till att mins- ka den belastning som rådde på mottag- ningen 1966—1967.
En annan aspekt bör även beröras i det— ta sammanhang, nämligen drogmissbrukar- nas benägenhet att utebli från beställd kon- sultationstid. Under 11 månader 1966 ute- blev sålunda 149 patienter från avtalad tid, under 1967 232 och under 1968 181 pa- tienter. I deras ställe infann sig i växlande antal andra, som behövde hjälp, men ar- betet har ändock förryckts på ett sätt, som gjort belastningen synnerligen ojämn. Vissa dagar har mottagningen kunnat besökas av 20—22 patienter medan antalet andra da- gar uppgått till mindre än 10. För att re- ducera dessa olägenheter så mycket som möjligt, har vi nödgats kalla patienterna till mottagningen med relativt täta tidsin- tervall.
16.2.2 Vilka motiv leder drogrnissbrukaren att söka vård?
Över 2/a av våra patienter har sökt kliniken för hjälp med avvänjning. Att utifrån den- na siffra dra någon slutsats om klientelets
». L—-.m_=—_-..—_Zu___-Lcsm_.a :..»..- _...vmsm _
vårdmotivation är omöjligt. Cirka en fem- tedel har sökt för att erhålla s.k. legal förskrivning av läkemedel. Övriga har kon- taktat oss för att främst erhålla vård på psykiatriskt sjukhus.
16.2.3 Hur har kontakten etablerats med mottagningen?
30,7 % av patienterna har kommit via lä- kare i enskild eller allmän tjänst. Genom anhörigas försorg har 27,8 % av klientelet sökt vår hjälp. Endast 17 % av patienter- na har sökt kliniken på »eget initiativ». Övriga har sökt genom förmedling av ar- betsgivare, kuratorer, socialassistenter vid nykterhetsnämnden eller andra s.k. nyc- kelpersoner. De utgör sammanlagt 24,6 %. Av våra uppgifter att döma synes sålunda det sociala trycket från omgivningen mera ofta än det »egna initiativet» föra drog- missbrukaren till oss. Det är med dessa siff- ror som bakgrund lättare att påvisa drog- missbrukarens i allmänhet låga motivations- grad för vård.
16.2.4 Missbruksmönster hos materialet
Vilka medel brukas av Stadshagsklientelet och vilket intagningssätt är det vanligaste förekommande? Finns det skillnader i miss- brukssätt mellan olika ålderskategorier el- ler sociala kategorier? För att kunna be— svara dessa frågeställningar, har uppgifter inhämtats varvid den av narkomanvårds- kommittén använda blanketten har följts
Tabell 2. Missbruksmedel och ålder
med undantag av att kategori 4 och 5 sam- manslagits till sömn+ rogivande medel. Dessutom har kategori 7 rubricerats som »okänt medel». Missbruksmedlens fördel- ning på olika ålderskategorier visas av ta- bell 2 och diagram.
Missbruksmönstret, vad gäller medel, skiftar i de olika ålderskategorierna. I ål— derskategorin — 19 år dominerar cannabis (45,7 %), följt av centralstimulantia (34,8 %). 20—24—åringarna missbrukar främst centralstimulantia (69 %) och detsamma gäl- ler för 25—29-åringarna (69 %). Samma tendens kan iakttas för de tre äldsta ål- derskategorierna, där dock procentsiffror- na för centralstimulantia genomgående är ca 10 % lägre. Med stigande ålder ökar missbruk av sömn- och rogivande medel. I de två äldsta ålderskategorierna är dessa medel de näst vanligaste missbruksmedlen.
Om man önskar information om hur många fall av missbruk av ett visst medel, som förekommer, blir summan av dessa en- heter inte lika med summan av det totala antalet individer, då en individ kan använ- da flera olika medel. Antalet missbruks- mönster i vår rapport är 427, fördelade på 306 individer.
Ett rimligt antagande är,_ att det intra- venösa missbruket är relativt vanligare bland etablerade missbrukare än hos nybörjare. Injektionsförfarenhet kan förmodas vara ett kriterium på ett mera avancerat stadium i missbrukskarriären. Detta antagande be- sannas hos Stadshagsklientelet, vilket ta—
40 eller
Ålder—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 äldre Summa Missbruksmedel An- An- An- An- A_n— An- An-
tal % tal % tal % tal % tal % tal % tal % Cannabis 21 45,7 23 12,1 4 5,4 — —-— 1 3,7 49 11,5 Opiater 5 10,9 17 8,9 9 12,2 11 20,8 4 10,8 2 7,4 48 11,2 Centralstimulantia 16 34,8 131 69,0 51 69,0 31 58,5 21 56,8 15 55,5 265 62,1 Sömn + Rogi- vande medel 1 2,2 9 4,7 7 9,5 10 18,9 12 32,4 7 25,9 46 10,8 Lösningsmedel 1 2,2 7 3,7 1 1,4 1 1,9 — — 10 2,3 Okänt medel 2 4,4 3 1,6 2 2,8 — — 2 7,4 9 2,1
Summa 46 100,2 190 100,0 74 100,31 53 100,1 37 100,0 27 99,9 427 100,0
Cannabis
Opiater Okänt medel ]---------
25—29 år
Cent'ralstlmularltla
Sömn + Rogivande medel :...-....- Lösnlngsmedel ...-.....- Cannabls J...-....-
Oplater II.-.....- Okänt medel :..-......-
3H9år —
Centralstimulantla ::::Zj----
Sömn + Roglvande medel :::]------ .Lösnlngsmedel ...-.....-
cweb's !...-III.-
Ov'm' _llI-Il-II Okänt medel ...-...IaoI-loo
0 10 20 30 40 60 70 Procent
bell 3 visar.
AV tabellen framgår vidare den höga an- delen injicerande inom ålderskategorin 20 —24 år (46,3 %). Även vid per oral in- tagning och vid inhalation dominerar den- na ålderskategori. Vid stigande ålder tende- rar injicerandet relativt att avta till förmån för per oral intagning. Detta torde förmod- ligen sammanhänga med att äldre miss- brukare i högre grad än de yngre är mer traditionsbundna beträffande sitt val av missbruksmedel.
I syfte att söka utröna graden av till-
Tabell 3. Ålder och intagningssätt.
Injektion Ålder Antal % —1 9 22 7,4 20—24 138 46,3 25—29 56 18,8 30—34 40 13,4 35—39 25 8,4 40 eller äldre 1 7 5 ,7 Summa 298 100,0
40 år och äldre
__:l-I-llll II.-ll...- Ill-III...- III-III...- oIII-IMII-III
10 20 30 50 60 70 80 100 Procent
vänjning är missbrukets varaktighet av in- tresse. Tabell 4 ger information om detta.
Cirka 30 % av klientelet har missbrukat läkemedel 1 år eller mindre. Av dessa åter- finns huvuddelen (84) inom de tre yngsta ålderskategorierna. Över 10 % av missbru- karpopulationen har missbrukat i 9 år eller längre. Till denna kategori hör bl.a. ett antal svåra opiatmissbrukare, som trots ett flertal sjukhusvistelser, ej kunnat avvänjas och som sökt främst för att erhålla s. k. le- gal förskrivning av läkemedel. Bland des- sa har även påträffats 2 fall av avancerat
Per os Inhalation Antal % Antal %
2 2,8 22 39,3 21 29,2 31 55,4 15 20,8 4 5,4 13 18,1 12 16,7
9 12,5 72 100,1 56 100,1 SOU 1969: 53
Tabell 4. Ålder och duration.
Missbrukets duration (antal år) för 283 patienter där uppgift erhållits
___—___—
Ålder 0—1 2 3
9 eller
5 6 7 8 längre
19 5 4 _ 20—24 40 22 —— 1 1 6 4 2 3 4 25—29 12 10 6 2 5 1 2 3 1 2 30—34 3 5 9 -— 4 1 2 3 10 35—39 5 3 8 3 1 — —— 2 8 40 eller äldre 5 3 4 — — 2 1 1 5
Summa 96 53 32 20 16 8 7 12 39
missbruk av codein-fosfatkakor. Sjukhisto— riema återges här nedan.1
1. Man, 29 år. Tidigt faderlös. Missbruk av codeinfosfatkakor, sedan mer än 3 år. Ur- sprungligen visst missbruk av alkohol, sedan 1959 missbruk av preludin och andra central- stimulantia. Efter att i 4 år ha använt central- stimulerande medel övergått till codeinfosfat- kakor i doser om ca 200 pr dag. Missbruket debuterade i anslutning till personliga svårig- heter. Kände sig lugn och avspänd efter en dos på ca 25 tabl. men fick vid högre doser hallucinatoriska upplevelser. Haft svåra ab- stinensbesvär särskilt i samband med utom- landsvistelser med smärtor i armar och ben på grund av ojämn tillgång till tabletter, för- enade med en känsla av frossa. Vårdad å psy- kiatriskt sjukhus 2 gånger, men har ej kunnat avvänjas. Under ambulant behandling kunde doserna sänkas till 90 kakor per dag. Besökte under 1966 mottagningen relativt ofta, men släppte sedan kontakten med oss. Vid efter- undersökning visade det sig, att patienten av- lidit genom suicidium. Diagnos: Persona pathologica.
Dödsorsak: Suicid, drunkning.
2. Man, 34 år. Uppväxt i ett hem med slit- ningar mellan föräldrarna, som sedermera skil- des. Började efter skolans slut spela som ama- tör, men övergick sedermera till att utöva yr- ket som professionell. Började dricka alkohol vid 15 års ålder och gjorde sig skyldig till ett par fylleriförseelser. Missbrukade en kortare tid meskalin, men återgick sedan till alkohol. Försökte sedan sluta med detta, började i näs- tan omedelbar anslutning härtill använda co— deinfosfatkakor och kom snabbt upp i en dos av 200—250 per dygn. Upplevde detta som en förbättring jämfört med spriten, ansåg sig leva mer socialt och kunde lättare sköta sitt arbete. Dock plågad av obstipation och måste vid ett tillfälle akut sändas till kroppssjukhus på grund av blödande hämorroider. Har gjort flera försök att sluta, men får då abstinens- besvär med svettningar, oro, känner sig »ska-
kis», får värk i benen och andnöd. Under ambulant behandling erhåller han istället tabl. metadon ä 5 mg. )( 3, varvid codeinfosfat- dosen efterhand kan reduceras för att till sist helt utsättas. Vi medverkade även till intagning å psykiatriskt sjukhus, där avvänjning skedde, varefter den polikliniska efterkontrollen fort- satte. I eftervården ingick även en tids vistelse å en stiftsgård. Fri från drogmissbmk vid observationstidens slut.
Vad missbruk av cannabis beträffar fö- rekom detta under vårt första verksamhets- år endast i några enstaka fall. Däremot ten- derade antalet cannabismissbrukare att öka under första halvåret 1967, varvid 16 pa- tienter med detta missbruk registrerades. Detta trots att cannabismissbruket till stor del börjat uppträda i Stockholm redan 1965. Enligt vår erfarenhet har av dessa miss- brukare några få helt slutat, medan andra efter kortare eller längre tid övergått till att istället använda centralstimulerande medel. Missbruk av cannabis har i några fall ut- vecklats till ett relativt svårt beroende, vil- ket må belysas av följande fall.
Man, 20 år. Ogift studerande. Fadern död när pat. var 3 år. Omhändertagen av sin mor, som är sjukpensionerad på grund av kropps- sjukdom. Uppvuxen som enda barnet under knappa ekonomiska villkor. Efter avslutad skolgång genomgått viss hantverksutbildning. Svårigheter under studierna på grund av oppo- sitionell läggning, bl. a. en gång slagit ner en lärare. Började röka haschisch 3 år före kon- takten med oss. Vill nog bli fri från det, men kan inte, xkroppen vill liksom ha giftet». »Ge- nom rökning blir man vän med alla, man blir lugn, allt blir skönt.» Medger dock att upp-
3 Patientberåttelserna får ej återges i mass- media.
Tabell 5. Socialgrupper och kön.
Män Kvinnor Totalt Soc. grpr Antal % Antal % Antal % Soc. grp I 7 3 1 1,4 8 2,6 Soc. grp II 25 10,6 4 5,7 29 9,5 Soc. grp III 203 86,0 65 92,9 268 87,6 Okänt 1 0,4 — —— 1 0,3 Summa 236 100,0 70 100,0 306 100,0
levelserna växlar och inte alltid är positiva. Vid besök på mottagningen verkar han trött, sliten och mager, gör ett nästan härjat intryck, har svårt sitta stilla. Grundstämningen dyster- pessimistisk. Enligt modern magrat nära 10 kg., slutat studera, springer mest ute, röker varje dag, måste ha hasch till varje pris. Vid ett tillfälle befunnit sig i ett hallucinatoriskt tillstånd och då varit nära att hoppa ut från en balkong. Efter ca 3 månader förlorar vi kon- takten med patienten.
16.2.5 Missbrukarens sociala situation
Det har varit vår ambition att också belysa materialet ur social synvinkel med hjälp av relevanta sociala bakgrundsdata såsom upp- gifter om bl. a. socialgruppstillhörighet, ci- vilstånd, bostadssituation och arbetssitua- tion. Vid indelningen i socialgrupper har klassificeringen grundats på den av statistis- ka centralbyrån utgivna yrkeslistan. För- delningen framgår av tabell 5 .
Tabell 5 visar det dominerande inslaget av socialgrupp III fördelat på såväl kön som sammanslaget till en grupp. Sålunda föreligger en tydlig överrepresentation av denna socialgrupp jämfört med en normal- population, där cirka 50 % av befolkning- en beräknas höra till denna socialgrupp. Man bör observera att någon könsskill- nad ej kan påvisas, vad avser socialgrupps- tillhörigheten.
Tabell 6. Civilståndsfördelningen.
Civilstånd Antal %, Ogift 213 69,6 Gift 49 16,0 Frånskild 42 13,7 Anka/Ankling 2 0,6 Summa 306 99,9
Andelen ogifta är påfallande hög (69,6 %). Missbrukspop. uppvisar avvikelser från totalpop. för samtliga ålderskategorier vad avser Civilståndsfördelningen. Andelen en- samstående (ogifta+ frånskilda) är väsent- ligt högre för ålderskategorierna 20-24 år resp. 25—40 år i missbrukspop. än i to- talpop., vilket tabell 7 visar.
Vid en kartläggning av våra patienters bostadssituation, måste denna givetvis ses i relation till bristsituationen i övrigt i sam- hället. Med hänsyn till den åldersfördel- ning, som tidigare presenterats, finner man en stor andel, 44,4 %, boende hos sina föräldrar. Anmärkningsvärt är emellertid, att endast enstaka patienter vid samtal med kuratorn angivit hjälp med anskaffande av bostad som skäl för kontakt med mottag- ningen.
Tydligen är missbrukarnas möjligheter att ekonomiskt realisera en bostad ytterligt be- gränsade. Detta torde säkert kunna sättas i samband med arbetssituationen. För att ge svar på frågan om arbetssituationen har patienternas egna intervjusvar använts. Dessutom har uppgifter inhämtats om åt- njutande av socialhjälp samt uppgifter om sjukpenningplacering. Det senare för att öka tillförlitligheten av våra uppgifter.
Då större delen av missbrukspopulatio- nen är intravenösa missbrukare av central— stimulerande medel, har arbetssituationen korstabulerats med intagningssättet som ta- bell 9 visar.
Inom gruppen »har arbete» föreligger en dominans för per orala drogmissbruka- re (44 %), följd av inhalation-kategorin (34,1 %). Sämsta förutsättningen att sköta ett arbete tycks föreligga för intravenösa
.. au-mm...—_—- ...—vn... ...—..... m=.mwn...h4—__.n.__k___n..._waw. ___.e. .. —. .*
—19 år 20—24 år 25—40 år el. äldre
Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Civilstånd MP TP MP TP MP TP MP TP MP TP MP TP Ogift 100,0 99,8 100,0 96,2 89,9 80,7 84,6 57,4 45,5 22,4 35,7 12,1 Gift —— 0,3 — 3,7 9,0 19,1 7,7 42,0 28,6 74,6 25,0 83,1 Frånskild — — — —— 1,1 0,1 7, 0,6 25, 3,0 35,7 4,9 Änka/ Änklin g — -—— _ — — — —— —— —— — _
Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Förklaringar: MP=missbrukspop. TP=totalpop. består av folkräkningen 1965.
Tabell 8. Kön och bostadssituation.
Saknar Bostad: Egen Inneb. hotell hos föräldr. bostad
Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % S:a % _
Mån 56 23,7 46 19,5 12 5,1 110 46,6 12 5,1 236 100,0 Kvinnor 22 31,4 12 17,1 6 8,6 26 37,1 4 5,7 70 99,9
Summa 78 25,5 58 19 18 5,9 136 44,4 16 5,2 306 100,9
Tabell 9. Arbetssituation och intagningssätt.
Intagningssätt: Inhalation Injektion Per os Summa Arbetssituation Antal % Antal % Antal % Antal % Har arbete 14 34,1 69 29 12 44,4 95 31 Saknar arbete inkl. (stud. hemmafru, pensionär) 27 65,9 169 71 15 55,6 211 69
Summa 41 100,0 238 100,0 27 100,0 306 100,0
Tabell 10. Sjukpenningklassiticering i materialet.
Sjukpenning-
klasser 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Summa Män 38 18 l 1 4 4 5 7 51313 13 27181615 7 3 1 208 Kvinnor 19 5 3 l 1 l 8 5 8 3 1 1 1 58 1 Summa 57 521 l155681318211628191715731266
Sjukpen- Tillhör ej
ningklass S.A.F. Sjukpension Avlidna Okänt Summa Män 208 9 7 8 4 236 Kvinnor 58 4 3 3 2 70 Summa 266 13 10 11 6 306
Före missbruk
Mån 50 124 Kvinnor 14 30 Summa 64 154
missbrukare (29 %). Ser man till gruppen »saknar arbete», föreligger här en jäm- nare fördelning missbrukskategoriema emel- lan, vilket belyser drogmissbrukarens stora problem på arbetsmarknaden.
Det stora antalet O-klassade individer i materialet anger, att många ej varit i ar- bete under drogmissbruket. Denna siffra (57) är sannolikt för låg med hänsyn till viss eftersläpning vid registrering;
Över z/s av patienterna har sålunda åt- njutit socialhjälp antingen före eller under missbruket. Större delen av patienterna, 154, uppbär socialhjälp under pågående missbruk, dvs. över 50 %.
16.2.6 Förekomst av hepatit i materialet
De senaste årens intravenösa drogmissbruk har medfört att allt fler personer drabbats av s.k. inokulationshepatit. Under åren 1966—1967 uppträdde dessa fall relativt sparsamt bland våra patienter, men under 1968 har antalet fall kraftigt ökat. I början av vår verksamhet fick den på mottagning-, en tjänstgörande sjuksköterskan i diagnos- tiskt syfte ta blodprov, som sedan analy- serades vid kliniska laboratorier, Beckom- berga sjukhus. Under 1968 övergick vi emel- lertid regelmässigt till att remittera patien- ter, som kunde misstänkas ha gulsot, för provtagning och bedömning vid Roslagstulls sjukhus. Främsta orsaken till vår förändra-
Under missbruk Ej soc. hj. Okänt 56 6 22 4 78 10
de praxis var givetvis de större resurser som Roslagstulls sjukhus besitter. Till be,- slutet bidrog också de trånga och därför mindre tillfredsställande lokaler vi dispone- rar med risk för överföring av smitta i sam- band med blodprovstagning.
Vid sammanställning av vårt material har vi erhållit'uppgifter beträffande de av våra patienter, som sökt vid Roslagstulls sjuk- hus och därvid diagnostiserats som inoku- lationshepatiter. Därjämte förekommer yt- terligare några fall som behandlats för he- patit vid andra infektionssjukhus utanför Stockholmsområdet. Sålunda diagnostisera- de fall ha rubricerats som »säkra fall». Därjämte förekommer ett antal fall, där i anamnesen förekommit uppgifter om sym- tom, som gör det sannolikt att antaga före- komsten av hepatit, men där patienten inte regelmässigt konsulterar läkare. Dessa fall har betecknats som osäkra fall. Med till- lämpning av sålunda redovisade kriterier har resultatet av denna bedömning utfallit på sätt som framgår av tabell 12.
Resultatet visar således, att om säkra och osäkra fall sammanräknas, 51,7 % av männen och 45,7 % av kvinnorna ådra— git sig hepatit. sedan deras missbruk debu- terade. Grovt räknat innebär detta, att varannan missbrukare drabbats av denna sjukdom. Fördelningen på kön är tämligen jämn.
Det är mot bakgrunden av detta resultat
Tabell 12. Kön och hepatit (Gulsot); absoluta- och procenttal.
Säker hepatit Misstänkt hepatit Ej hepatit Summa Kön Antal % Antal Antal % Antal % Män 111 47 11 4,7 1 14 47.9 236 100.0 Kvinnor 28 40 4 5,7 38 54,3 70 99,9 Summa 139 45,4 15 4,9 152 49,7 306 100,0 466 SOU 1969: 53
..gnm—Wmnmvm_-_M_ ; . .
uppenbart, att ett intimt samarbete bör ut- vecklas mellan en mottagning för drogmiss- brukare och närbelägna infektionssjukhus. Ett sätt att lösa problemet är, att på sätt som redan skett vid Roslagstulls sjukhus, knyta psykiatrer till infektionsklinikens öppna mottagning. Genom en sådan lösning underlättas också det samarbete med blod- givarcentralen, som är erforderligt för att förhindra att drogmissbrukare i samband med blodgivning för smittan vidare.
16.2.7 Förekomst av alkoholism imaterialet
Det är ej ovanligt att bland drogmissbrukare träffa på individer, som i sin förhistoria uppvisar ett uttalat alkoholmissbruk. Så- lunda fann Anchersen (1947) i ett material av morfinmissbrukare i Norge 40 % al- koholister. Retterstöl och Sund (1964) på- visade, att 40 % av drogmissbrukarna i deras material hade alkoholproblem. Om- vänt gäller att hos många alkoholsjuka inte sällan påträffas missbruk av lugnande och rogivande medel. Arnark (1951) fann dock i ett representativt material bestående av 644 alkoholister endast 12 % (75) drogmiss- brukare, vilket denne ansåg vara ett sent symtom i den kliniska bilden vid alkoho- lism. I sjukhusenkäten (SOU 1967: 25 sid. 101) har alkoholmissbruk angivits som en intagningsdiagnos i 11,2 % av fallen.
I vårt eget material har vi försökt att bestämma förekomsten av alkoholmissbruk, varvid vi tillämpat den definition Tähkä (1966) använt. »Alkoholism är ett beteende- mönster, som objektivt karakteriseras av ett periodiskt eller kontinuerligt bruk av alkohol i större mängder, vilket på-
Tabell 13. Känd av nykterhetsnämnd.
verkar individens: Sociala-” relationer, hans ekonomi eller fysiska kondition på ett sätt, som kan betecknas som skadligt och subjek- tivt genom oförmåga eller bristande vilja att sluta dricka eller modifiera sina dryckes- vanor.» '
Vi har vidare genom nykterhetsnämnden erhållit uppgift om de av våra patienter, som varit kända av nän'mden på sätt som framgår av tabell 13. »
Det visar'sig sålunda, att'104 patienter (34 %) före drogmissbrukets debut uppvisat ett alkoholmissbruk av sådan grad, att nyk- terhetsnämnden fått kännedom om fallen. Av dessa är 94 män (39,8 %) och 10 kvin- nor (14,3 %). I 89 fall (29,1 %) har nyk- terhetsnämnden haft anledning att» vidtaga åtgärder sedan drogmissbruket' väl" etableå rats. " _ "
Olika skäl har av patienterna anförts som motiv för övergånngrån alkohol till narkotiska preparat. Nyfikenheten i för- ening med viljan att pröva något nytt, infly-' tande från kamrater ide kretsar där man umgås, känslan av att som många framhåller »uppleva sig mer fullvärdigtisocial, känna sig mindre på dekis». Andra har menat, att det har varit lättare att sköta ett arbete med narkotika i kroppen, vilket anses uteslutet så länge man är påverkad av alkohol.
När drogmissbruk träder i'alkoholmiss- brukets ställe, slutar många helt med spri- ten. Så dock inte alla. Ett mindre antal anger, att de kombinerar drogmissbruk med alkohol, andra föredrager att dricka i inter- vall fria från narkotika. Alkoholen utnytt- jas i dessa fall ibland som ett lugnande medel — s. k. »neråttjack» — och får därvid ofta ersätta de snabbverkande barbiturater, som användes i motsvarande syfte.
Före missbruket Under missbruket Ej känd
Kön Antal % Antal
Mån 94 39,8 67 Kvinnor 10 14,3 22 Summa 104 34,0 89
Summa % Antal % Antal % 28,4 75 31,8 236 100,0 31 ,4 38 54,3 70 100,0 29,1 113 37,0 306 100,1
Den höga frekvensen av tidigare missbruk av alkohol bland våra patienter inspirera- de oss till att mera systematiskt söka efter- forska hur föräldrarnas alkoholsituation va- rit. Denna analys har inte kunnat baseras på en personlig undersökning av varje en- skild förälder, utan vi har fått begränsa oss till utfrågning i samband med sjukhistoriens upptagande. Därvid har vi kompletterat vå- ra data med sjukjournaler och objektiva in- formationer från olika nyckelpersoner så- som socialarbetare, kuratorer, skyddskonsu- lenter och andra. Med tillämpning av den av oss använda definitionen har alkohol- missbruk påträffats hos 25 % (75) av föräld- rarna. Motsvarande siffra i Herulf och Su— nessons (1967) material uppgick till 37 % sådana missbrukare, huvudsakligen hos fa— dern. Med hänsyn till att materialet till mer än 50 % består av alkoholmissbrukare bör man rimligen förvänta sig en högre frekvens av alkoholmissbrukare även bland föräld- rarna. Åmark (1951) fann bland fäderna till individer i ett material av alkoholmiss- brukare 26 % alkoholism. Här finns inte anledning att närmare diskutera bakgrunden till detta samband, men det bör framhållas, att de sedvänjor och möjligheter till flykt undan svårigheter och konflikter i föräldra- hemmet, som barnen konfronteras med un- der sin uppväxt, lätt tjänar som mönster för dem, när de själva en gång råkar i mot- svarande situationer.
16.2.9 Miljöfaktorer bland drogmissbrukare
Miljöfaktorernas betydelse för personlig- hetsutvecklingen och uppkomsten av psy—
TabeII 14. Kön och uppväxtmiljö.
kiska störningar av olika slag har länge tilldragit sig ett stort intresse. Det bör där- vid framhållas, att individens reaktion själv- fallet inte enbart är beroende av miljöns inflytande utan även av personlighetsstruk- turen, och resultatet därför ett uttryck för samspelet mellan arv och miljö. Påträffas en förhöjd frekvens av dåliga miljöfaktorer i ett undersökt material är tolkningen av detta fenomen inte lätt. Faktorer, som dis- ponerar för dåliga miljöförhållanden, kan inte sällan vara ett uttryck för psykisk sjuk- dom eller psykisk abnormitet hos föräldrar- na och således ytterst vara frukten av here- ditära faktorer. Vidare kan individer, som företer avvikande drag i personligheten eller lider av psykisk sjukdom, söka sig till en miljö, där ej några krav ställes på dem.
I ett antal tidigare publicerade arbeten om drogmissbruk har miljöfaktorernas roll diskuterats av skilda författare. McLaugh- len (1959) hävdar, att majoriteten patienter kommer från dåliga miljöförhållanden — broken homes — ett resultat, som Retterstöl och Sund (1964) emellertid ej kunnat veri- fiera i sin undersökning.
Mot bakgrunden härav har vi ansett det vara av värde att även söka belysa miljö- faktoremas roll.
Tabell 14 visar olika uppväxtmiljöer för- delade på kön.
Mer än hälften av klientelet (57,9 %) är uppvuxna i s.k. broken homes (ofullstän- diga hem). 54,3 % av männen och 70,1 % av kvinnorna kommer från sådan uppväxt- miljö. Även om det är av betydande intres- se att söka belysa sådana faktorer, som är betingade av faderns eller moderns attityd till barnen. personliga konflikter mellan för-
Normal upp- vä—xtmiljö Broken home Okänt Summa Kön Antal % Antal % Antal % Antal % Mån 84 35,6 128 54,3 24 10,2 236 100,1 Kvinnor 17 24,3 49 70,1 4 5,7 70 100,1 Summa 101 33 177 57,9 28 9,2 306 100,1 468 SOU 1969: 53
Tabell 15 . Broken-home-faktorer i materialet.
Grupp %
1. Född u.ä. 13 5,5 2. En eller båda för- äldrar döda 16 6,8 3. Föräldrar skilda 66 28 4. Uppfostrad utom hemmet 7 3 5. Konflikter i hemmet 26 11 6. Goda hemförhållanden 84 35,6 7. Hemförhållanden okända 24 10,2
Summa 236 100,1
Kvinnor Summa
Antal Antal %
9 12,9 22 7,2 10 14,3 26 8,5 16 22,9 82 26,8
4 5,7 11 3,6 10 14,3 36 11,8 17 24,3 101 33
4 5,7 28 9,2 70 100,1 306 100,1
åldrar och barn etc., har vi vid analysen fått begränsa oss till att värdera sådana miljö— faktorer, som är lätta att verifiera. I över- ensstämmelse med de principer, som bl. a. tillämpats av Ljungberg (1957) och Sten- stedt (1959), har materialet med avseende på olika miljöfaktorer indelats i följande grupper. Grupp 1 omfattar patienter, som är födda utom äktenskapet, och där för- äldrarna i fortsättningen ej gift sig eller bott tillsammans. Grupp 2 omfattar alla fall, där endera eller båda föräldrarna avlidit in- nan patienten fyllt 15 år. Grupp 3 omfattar dem vilkas föräldrar ingått skilsmässa in- nan patienten fyllt 15 år och grupp 4 så- dana fall, som icke kunnat hänföras till någon av de redan nämnda grupperna, men där vederbörande patient fått tillbringa fle— ra år av sin uppväxt hos släktingar, på barnhem eller motsvarande. Till grupp 5 har hänförts individer, i vilkas hem före- kommit stridigheter eller konflikter på grund av alkoholism eller dylikt. Till grupp 6 har hänförts fall där uppgifter om dåliga hemförhållanden saknas och till grupp 7 fall där miljösituationen ej kunnat kartläggas. Ett försök till jämförelse mellan vårt ma- terial och totalpopulationen har utförts. Det visar sig därvid, att någon säker skillnad ej kan påvisas mellan vårt material och to- talpopulationen, vad avser grupperna 1 och 2. Däremot föreligger en signifikant förhöjd frekvens av grupp 3, föräldrar skilda (26,8 %) i jämförelse med motsvarande
skillsmässofrekvens i totalpopulationen (4,7 % för män i åldern 40—49 år, resp. 8 % för kvinnor). Vid den bedömning, som har skett av skilsmässans betydelse som miljö— faktor, har hänsyn ej tagits till det förhållan- det, att en skilsmässa i vissa fall kan vara en lösning på en många gånger outhärdlig fa- miljesituation och således innebära något positivt. Analysen ger således vid handen, att förekomsten av broken-home i vårt ma- terial, är väsentligt förhöjd i jämförelse med vad som gäller för totalpopulationen.
16.2.10 Kriminaliteten bland drogmiss- brukare
Förekomsten av kriminalitet bland drog- missbrukare har diskuterats i litteraturen. I ett material av morfinmissbrukare fann Anchersen (1947) sålunda, att en fjärdedel av dessa hade varit i konflikt med rättvi— san — ett resultat, som han emellertid an- ser sammanhänga med personlighetsstruktu- ren, vilken enligt denne författare utgör orsaken till såväl narkotikamissbruket som brottsligheten. Stumpfl (1935), von Bayer (1935) och andra har visat, att kriminali- tet ofta är förbunden med en psykopatisk personlighet. Kolb (1962) framhåller utifrån sin erfarenhet av opiatmissbrukare, att opiummissbruk snarare än att bidraga till en ökad brottslighet förefaller att under- trycka en sådan. Retterstöl'och Sund (1964) påträffade i sitt material 6,5 % (8) män,
Tabell 16. Kriminalitet och kön; absoluta- och procenttal.
Män Kvinnor Summa
Kriminalitet Antal % Antal % Antal % Före missbruket 63 26,7 2 2,9 65 21,2 Under missbruket 47 20,0 10 14,3 57 18,6 Såväl före som under missbruk 34 14,4 1 1,4 35 11,4 Ej känd kriminalitet 92 39,0 57 81,4 149 48,7
Summa 236 100,1 70 100,0 306 99,9
som gjort sig skyldiga till kriminella hand- lingar, däremot ingen kvinna.
I vårt eget material har vi erhållit in- formation beträffande kriminell belastning genom övervakare, skyddskonsulenter och andra nyckelpersoner. Ytterligare informa- tion i detta hänseende har erhållits beträf- fande patienter, som genomgått rättspsy- kiatrisk undersökning. Uppgifterna är så- ledes ej inhämtade genom krirninalregistret. Ekonomiska skäl har omöjliggjort detta De redovisade uppgifterna om kriminell be- lastning bör således uppfattas som minimi- siffror. Resultatet av vår analys framgår av tabellerna 16 och 17.
Kriminalitet tycks för männens del vara lika vanligt före missbruk (26,7 %) som under missbruk (20 %). Vad avser kvin- nor tenderar kriminalitet att uppträda i sam— band med missbruk. Dessa siffror är dock alltför osäkra som underlag för slutsatser, då uppgifter saknas för nära halva klien- telet (48,7 %). Ser man till uppväxtsitua- tionens betydelse för en framtida social an- passning resp. missanpassning, märker man
en påtaglig förhöjning av kriminaliteten vid s. k. broken homes jämfört med normal uppväxtmiljö, vilket tabell 17 belyser.
Vid redovisning av kriminaliteten förde- lad på olika brottsrubriceringar, blir vissa tal så små, att en uppdelning ej blir me- ningsfull. Syftet med undersökningen i det- ta hänseende har endast varit att få en approximativ uppfattning om den totala kriminella belastningen hos klientelet, ej att genomföra någon detaljstudie inom områ- det.
16.2.11 Dödlighet Dödligheten bland psykiskt sjuka är för- höjd i jämförelse med den för genomsnitts- befolkningen, som visats av flera författa- re i vårt land främst genom arbeten av Essen-Möller (1935), Alström (1942) och Larsson och Sjögren (1954). Man förvän- tar sig därför en ökad dödlighet för indi- vider, som missbrukar olika typer av nar- kotika. En sådan överdödlighet har bl. a. påvisats av Riidin (1955) i ett material, bestående av 437 morfinmissbrukare. En
Tabell 17. Uppväxtmiljö och kriminalitet i absoluta tal och procenttal.
Kriminalite _ Såväl före som
Före missbr. Under missbr. under missbr. Ej känd krim. Summa Uppväxtmiljö _ |Antal % Antal % Antal % Antal % Antal Normal uppv. miljö '21 32,3 18 31,6 12 34,3 58 39,2 Broken home 42 64,6 36 63,2 19 54,3 83 55,4 Okänt ' 2 . 3,1 3 5,3 4 11,4 8 5,4
Summa . 65 100,0 57 . 100,1 35 100,0 149 100,0 306
Dödsorsak Män
förhöjd dödlighet har också påvisats av Ret- terstöl och Sund (1964) i ett material av 152 missbrukare av olika slags narkotika, samtliga vårdade på universitetsklinik. Där- emot saknas publikationer, som redovisar dödligheten i representativa material be- stående av t. ex. missbrukare av central- stimulerande medel.
I föreliggande material har av de patien- ter, som sökt vid mottagningen under 3- årsperioden, 11 patienter avlidit. Dödsor- sakerna framgår av nedanstående samman- ställning.
Medelåldern för de avlidna är 35,4 år. Denna är således högre för de avlidna än för materialet som helhet, vilket innebär, att risken för suicid eller överdos är ett relativt sent inslag i missbruksbilden. Det bör noteras, att dödsorsaken väsentligen ej är en följd av kroppssjukdom, utan sam- manhänger med risker, förorsakade av ett avancerat drogmissbruk. Något fall av hängning har ej påträffats bland dem som suiciderat. Beträffande den patient, som drunknade, diskuteras omständigheterna kring detta fall i den kasuisitiska rapport, som följer rörande de avlidna (appendix). Den person, som avlidit i samband med trafikolycka var endast passagerare. Någ- ra omständigheter, som i detta fall pekat på drogmissbruk som en bidragande orsak till olyckshändelsen, har inte framkommit.
16.2.12 Suicid
Förekomsten av suicid i en genomsnittsbe— folkning är högre bland män än bland kvin- ner och varierar dessutom med civilstånd. Sålunda har änkor, änklingar och frånskil- da en klart högre suicidfrekvens än gifta och ogifta, vilket pekar på. suicid som en rav-"”""
Ålder
___—___————-—_-—-——_———
(32,38) (29,49) (33,44)
Intoxikation 2 Suicid 2 Suicid, osäkra 2 Drunkning 1 (32) Bilolycka 1 (21)
Ålder Totalt
Kvinnor
(25.47) (39)
[ I""I t—u—wa
11
utväg för den ensamstående människan i en konfliktsituation. Antalet suicid i Sverige åren 1956—1960 uppgick i städer till 20,5 per 100000 invånare. Retterstöl och Sund har i sitt nyssnämnda material påvisat en signifikant förhöjd frekvens av suicid i jäm- förelse med i genomsnittsbefolkningen. I vårt material har påvisats 2 säkra suicid bland män och 2 bland kvinnor. Därtill kommer osäkra suicid bland ytterligare 2 män och 1 kvinna.
Med osäkra suicid har vi avsett sådana fall, där övervägande skäl talar för själv- mord, men där några uttalade suicidtan- kar inte yppats, före dödsfallet eller där t.ex. avskedsbrev och andra dokument saknas. Inalles har således, om säkra och osäkra fall sammanräknas, 7 fall påträf- fats, dvs. 2,3 %. Denna siffra är signi— fikant förhöjd vid jämförelse med genom- snittsbefolkningen.
16.2.13 Suicidalförsök
Ofta kan ett suicidalförsök vara ett sätt att påkalla hjälp i en pressande situation, men i flertalet av våra registrerade fall har för— söken haft en allvarlig innebörd som ut- tryck för äkta livsleda. Bland flera av de som suicid redovisade fallen har suicidalför- sök tidigare förekommit. Detta framstår som rätt naturligt, när för många tillvaron rasar i spillror, hemmet upplöses, familjen vräkes och barnen skingras. Samtidigt på- går kanske skilsmässoförhandlingar och ar- betet är på väg att förloras.
Suicidalförsök har emellertid endast re- gistrerats, om de varit allvarligt menade, uppmärksammats av anhöriga eller utom- stående. Likaså om de föranlett intagning på sjukhus. Denna gränsdragning har gjorts
för att utmönstra sådana fall, som ej varit allvarligt menade eller endast varit avsed- da som demonstration. Med hänsyn till att ett suicidalförsök av de flesta uppleves som något de helst vill glömma, är det givet, att dessa siffror bör uppfattas som minimi- siffror.
Med ovan angivna kriterier som utgångs- punkt har suicidalförsök gjorts av 25 män och 19 kvinnor, eller totalt (44) 14 % av våra fall. Risken för suicidalförsök är så- ledes en faktor att ta hänsyn till, när det gäller missbrukare. I samma mån som en meningsfull kontakt kan etableras med en mottagning, en institution eller en med- människa, synes emellertid risken för suici- dalförsök och suicid minska. I de fall, där patienten till slut lyckats, har det till över- vägande del varit frågan om sådana pa- tienter, som av olika skäl släppt kontak- ten med mottagningen. Ett sådant skäl kan vara att man löpt linan ut och inte längre har något att vänta av tillvaron. I en så- dan situation önskar drogmissbrukaren san- nolikt inte heller kontakt med någon.
I detta sammanhang vill vi betona vär- det av vad man skulle kunna rubricera som en efteruppsökande insats. Vi har i mån av tid låtit kuratorn ringa sådana patien- ter, som inte hört av sig, och där vi haft skäl anta, att missbruket fortsatt. Vi har därvid lyckats återknyta kontakten i ej så få fall.
16.3 Psykopati och personlighetstyper i ett missbruksklientel
Den premorbida personlighetens betydelse för utveckling av narkotikamissbruk har diskuterats av en rad författare. Sålunda fann Retterstöl och Sund (1964) bland 122 missbrukare, som personligen undersökts, en markerad övervikt av psykopatiska per- sonligheter vid jämförelse med en kontroll- grupp bestående av psykiskt sjuka med skif- tande diagnoser.
De flesta författare synes eniga om att personlighetsstrukturen har stor betydelse för utvecklingen av ett narkotikamissbruk och det framhålles bl. a. att antalet s.k.
normala personligheter i en missbrukspopu- lation sannolikt är mycket ringa. Förekoms- ten av olika personlighetsavvikelser växlar dock mellan olika undersökares material.
I föreliggande undersökning har vi gjort vissa försök att klassificera de patienter som konsulterat mottagningen. Målsättning- en har härvidlag fått sättas lågt av flera skäl. Den tid, som står till förfogande för en analys av den enskilda patientens pre- morbida personlighet vid en öppen mot- tagning, måste givetvis bli begränsad, var- till kommer att många patienter endast be- sökt mottagningen någon eller några få gång— er. Vidare är missbrukama som regel i ett mycket dåligt skick när de anländer, ner- gångna såväl fysiskt som psykiskt och of- ta påverkade av narkotika. Hos vissa pa- tienter har missbruket dessutom pågått så länge, att det är rimligt att antaga att per- sonligheten redan kunnat taga skada av det långvariga missbruket. Andra är som re— dan framhållits etablerade alkoholmissbru— kare redan före drogmissbruket och företer tecken till begynnande psykisk nivåsänk- ning. Mot bakgrunden av dessa erfarenhe- ter har vi således endast sökt bedöma så- dana patienter, som har en tillräckligt lång observationstid och som dessutom i ett icke ringa antal fall vårdats på psykiatriskt sjuk- hus, varifrån journalen gett oss ytterligare informationer. Ett ytterligare skäl till be— gränsningen av antalet patienter samman- hänger med att av de 2 ursprungligen tjänst- görande läkarna endast L. Ljungberg haft tillfälle att följa verksamheten under hela 3-årsperioden.
16.3.1 Principer för psykiatrisk klassificering
Klassificering av personligheten i ett psy- kiatriskt material är svår. Olika metoder har kommit till användning vid undersök- ning av psykiskt sjuka och principiella syn- punkter på svagheten i dessa metoder har diskuterats i litteraturen. I enkelhetens in- tresse har vi vid analysen av vårt material använt oss av sådana rubriceringar som kommer till användning i det psykiatriska vardagsarbetet. Det rör sig således väsent-
”Hmm.—a.- m..-dam..”. ...,—.a, "__-_ ...,—4 /
ligen om empiriska rubriceringar utan för- ankring i någon form av »skola» eller sär- skild form av filosofi. Detta innebär, när det gäller klassificering av avvikande per- sonligheter och s.k. psykopater, att endast det mest framträdande draget i personlighe- ten betonats och detta oberoende av om det i själva verket föreligger en kontinuerlig variation eller icke. Bedömningsgrunderna kommenteras helt kort i det följande. Psykopati. Till denna grupp har hänförts individer som »lider av sin abnormitet eller under vilken abnormitet samhället lider» för att använda en beskrivning av den tyske psykiatern Schneider (1955). Detta inne- bär, att de psykiska abnormdragen nått en sådan utpräglingsgrad, att de sociala rela- tionerna till hem, arbetsplats eller myndig- heter störes. Psykopaten saknar i regel den konventionella medborgarens ansvarskänsla och kan utnyttja sin omgivning utan att det- ta synes skapa några egentliga inre konflik- ter. Personliga misslyckanden exsternalise- ras gärna, dvs. skylles på omgivningen el— ler olyckliga omständigheter. Den psykiska stömingen i dessa fall engagerar således vilje- och känslolivet, medan intellektet inte influeras. Under senare år har termen so- ciopati använts synonymt med begreppet psykopati. Hysteroid personlighet. Den hysteroida per- sonligheten har ansetts karakteriserad av en emotionell lättrörlighet, suggestibilitet och viss brist på stabilitet i förhållandet till andra människor. Lätthet att lära kombi- neras med förmåga att snabbt glömma, ten- dens föreligger att imponera och dupera. Den hysteroida personligheten entusiasme- ras lätt, men uthålligheten är ofta begrän- sad.
Psykoinfantilism. Till denna grupp har hän- förts individer med en bristande personlig mognad väsentligen i enlighet med de kri- terier Lindberg (1950) förlänat detta be- grepp. Det rör sig således om personer, som är starkt affektivt bundna till och be- roende av anhöriga, make eller maka, goda vänner eller någon auktoritativ person. Det allmänna uppträdandet präglas av naivitet
och vid yttre påfrestningar reagerar de ofta med trotsreaktioner eller ospecifika insuffi- cienstillstånd. Den psykoinfantile har svårt att fatta ståndpunkt, är osjälvständig och lättledd och behöver därför ledning och stöd för sitt handlande. Självkänslan väx- lar som regel och pendlar därvid mellan självöverskattning och självunderskattning. Psykasteni. Till denna grupp har hänförts individer som besväras av en känsla av otillräcklighet, som gör sig gällande såväl inom känslolivet som vid intellektuell akti- vitet. Den psykasteniska personligheten plå— gas av inre spänning, osäkerhet, litar inte på sig själv och blir lätt uttröttad. Den psykiska spänningen resulterar ofta i psy- kosomatiska besvär såsom huvudvärk och yrsel, vartill kommer oförmåga att koppla av och benägenhet för irritation när ställda anspråk uppleves för stora. Primär intelligensdefekt. Några testningar av våra patienter vid mottagningen har inte företagits, däremot är inte så få testade i samband med vård å psykiatriska sjuk- hus. Till denna grupp har främst hänförts sådana patienter som uppgivit skolsvårighe— ter och därvid placerats i hjälpklass på grund av oförmåga att följa den vanliga skolundervisningen. Psykos. Vid diagnostiseringen av tillstånd som schizofreni och paranoid psykos har de kriterier tillämpats som användes i vårt dagliga arbete och som finner stöd i läro— böcker i klinisk psykiatri, t. ex. Mayer- Gross, Slater och Roth (1954). Hit har emellertid endast hänförts psykotiska till- stånd som uppstått oberoende av narkotika- missbruket eller som i varje fall synes sak— na ett uppenbart samband med missbruket ifråga. Neuros. Hit har hänförts ett antal skiftan- de reaktionssätt och insufficienstillstånd, vilka ej kunnat hänföras till någon av de övriga grupperna.
Förekomst av psykiska rubbningar (psy- kopati, psykoneuros) respektive olika per- sonlighetstyper bland patienterna efter tidi- gare angivna kriterier framgår av tabell 18.
Det antal fall som personligen bedömts
Tabell 18.
M % K % M+K % Psykopathia 60 42,6 13 30,2 73 39,7 Psykoneuros 34 24,1 10 23,3 44 23,9 Psykoinfantilism 26 18,4 7 16,3 33 17,9 Psykastenia 5 3,5 8 18.6 13 7,1 Hysteroid personlighet 14 9,9 4 9,3 18 9,8 Ej avvikande personlig- hetsdrag 2 1,4 1 2,3 3 1,6
141 99,9 43 100,0 184 100,0
har begränsats till att omfatta 184 fall.
I föreliggande undersökning har således 39,7 % av missbrukama rubricerats som s.k. psykopater. De, som psykoneuros betecknade, uppgår till 23,9 % och utgör därmed den näst största gruppen.
Det bör noteras, att intet fall av tvångs- neuros påträffats.
Dessutom har 17,9 % uppvisat psykoin- fantila drag, 9,8 % hysteroida drag och slutligen 7,1 % psykasteniska drag i den premorbida personligheten. Endast 1,6 % har klassificerats som ej avvikande person- lighet.
På grund av de subjektiva faktorer, som vidlåder klassificeringar av detta slag, mås- te man vara försiktig, när det gäller att dra- ga slutsatser på basen av här redovisade siffror. Även med reservation för de svag— heter, som vidlåder personlighetsbedömning, må följande slutsatser dock tillåtas. Här redovisade siffror ger en viss uppfattning om i hur hög grad psykopati och neuroser belastar ett klientel av drogmissbrukare. Vi- dare stöder analysen den kliniska uppfatt- ningen, att det inte synes existera någon enhetlig personlighetstyp, som disponerar för uppkomsten av drogmissbruk.
16.3.2 Förekomst av homosexualitet i materialet
Säkra uppgifter, som belyser förekomsten av homosexualitet i genomsnittsbefolkning- en, saknas. I litteraturen har framhållits, att förekomsten av homosexualitet synes växla mellan olika länder och olika kultur- kretsar. Frekvensen i genomsnittsbefolk- ningen anses variera mellan 1—4 % (Mayer-
Gross, Slater and Roth, 1954). Någon un— dersökning, som tagit sikte på att bestämma förekomsten av homosexualitet i en genom- snittsbefolkning, har ej utförts. Homosex- ualitetens betydelse diskuteras av Retterstöl och Sund (1964) som bland 122 narkoma- ner fann 4 säkra fall (3,3 %), nämligen 3 bland männen och I bland kvinnorna. I vårt material har manifest homosexualitet påträffats bland inalles 11 patienter, näm- ligen 7 män och 4 kvinnor, dvs. 3,6 %. Det är emellertid ej möjligt att härav dra- ga några bestämda slutsatser beträffande homosexualitetens betydelse för utveckling av drogmissbruk, eftersom frekvenssiffror saknas för svensk genomsnittsbefolkning.
Denna siffra visar god överensstämmelse med det resultat Retterstöl och Sund er- hållit.
16.3.3 Förekomst av psykoser och primär intelligensdefekt i materialet
Psykoser. Retterstöl och Sund (1954) har i sin undersökning ej påvisat några fall av schizofren eller schizofreniform psykos, vil- ket leder till slutsatsen att denna psykos- grupp inte torde disponera för utveckling av drogmissbruk. I vårt eget material har på— träffats ett fall av schizofreni med ett smy- gande förlopp. För fallet redogöres helt kort här nedan.1
Man, 33 år. Uppväxtförhållanden och skol-— gång utan väsentlig anmärkning. Arbetat in- om tryckeribranschen, bytt anställning ett an- tal gånger, utan att därför kunna betecknas som någon hoppjerka. Parallellt med sitt ar— bete försökt vidareutbilda sig genom studier. Lider sedan många år av en hudsjukdom
* Patientberättelserna får ej återges i mass- media. -
nu...-....._. _ ;. ..
. m.m..—MA... »m.
(psoriasis) som periodvis är besvärande och gör honom nedstämd. Alltid varit inbunden och haft svårt för kontakt med människor, särskilt kvinnor; upplever sig tämligen miss- lyckad. Märkte vid 16—17 års ålder en viss personlighetsförändring, tyckte medmänniskor- na stod utanför honom själv, började uppleva att andra personers tankar kunde påverka ho- nom. I samband med ett tidigare besök vid psykiatrisk poliklinik testad enligt Rohrschach, vilket mynnade ut i ett utlåtande som styrk- te den kliniska misstanken på en smygande schizofreni. Vid testning enligt CVB-skalan erhållit en IK: 100; dvs. är normalbegåvad. Började vid 23 års ålder missbruka alkohol och fortsatte härmed några år. Fick i sam- band med behandling för sin alkoholsjukdom restenil för att dämpa sin oro, upplevde den- na medicin lugnande och kunde till slut inte vara utan. Kom senare i kontakt med svarta börsen, där han köpte preludin, som han an- vände under veckosluten. Oftast rörde det sig om något hundratal tabletter som löstes i vat- ten och injicerades. Kunde dock i stort sköta sitt arbete. Har periodvis kunnat hålla upp i någon månad eller mera då pengar sak- nats för erforderliga inköp av preludin. Upp- lever att injicerandet höjer självkänslan, fram- kallar eufori och minskar kontaktsvårigheter- na med omvärlden.
Mera ur kuriositetssynpunkt kan det vara skäl, att redovisa för ett fall, som tolkats som schizofreni och där patienten upplevt sig som narkoman utan att detta dock kun- nat verifieras.
Man, 34 år. Hereditet för schizofreni. Ef- ter genomgången folkskola fört en ambuleran- de tillvaro mellan föräldrahemmet och olika ungdomshem. Endast sporadiskt arbetat. Vår- dad för schizofreni redan i 20-årsåldern, där- efter ytterligare ett antal gånger. Under sjuk- domsperioderna sluten, misstänksam, aggressiv och med förföljelseidéer. Straffriförklarad ef- ter att ha gjort sig skyldig till grovt egen- mäktigt förfarande. Sökte mottagningen i Stadshagen och uppgav vid första besöket att han sedan flera år missbrukat narkotika, som han själv tillverkade, bl.a. etylmorfin i som han uttryckte det »jättedoser». Utgifterna för medikamentema av olika slag tyngde emel- lertid budgeten på sådant sätt, att endast »legal tilldelning» skulle kunna rädda hans ekonomi. Efter vad som sedermera inhämtats, har pa- tienten under många år gått omkring :på stan» medförande olika kemikalier, men sak- nar enligt en av de psykiatrer som skött ho- nom förutsättningar att göra några kemiska syntesen Uppfattas inte heller som narkotika-
missbrukare. Den sjukes uppfattning om ett mångårigt narkotikamissbruk är en vanföre- ställning och således ett symtom på grund- sjukdomen.
I materialet har vidare påträffats 2 fall av långvariga paranoida psykoser, som ut- vecklats innan läkemedelsmissbruket bör- jade.
För ett av dessa fall redogöras här nedan.
Kvinna, 51 år. Född 11. ä. Uppvuxen i fos- terhem. Efter genomgången skola utbildat sig till lärarinna. Efter en svår personlig mot- gång begynnande nervositet, som tidvis stegra- des till verklig ångest. Ofta kallat på jourha- vande läkare i samband med nattliga ångest- attacker. Alltid sovit oroligt och drömt myc- ket. Började tidigt använda rogivande medici- ner främst barbiturater för att dämpa sin nervositet. Efterhand ökande doser som ledde till intagning på sjukhus. Där uppfattad som normalbegåvad men med hysteroida dragi personligheten. Vid några tillfällen gjort för- sök att skada sig själv. Började småningom utveckla vissa s.k. sensitiva symtom, fick för sig att omgivningen talade om henne och in- tresserade sig för hennes förehavanden. Trod- de att omgivningen kunde lista ut vad han tänkte och kände. Dessa symtom har kvar- stått under åren. Besvärades i fortsättningen svårt av dessa som »tvångsföreställningar» rubricerade upplevelser, vilka uppenbarligen utgjort ett ytterligare motiv för fortsatt miss- bruk av rogivande läkemedel oberoende av ångesten. Vårdad på psykiatriska sjukhus ett dussintal gånger, främst betingat av snabba återfall efter utskrivning från sjukhus. Är nu- mera sjukpensionerad och vistas sedan flera år på ett sjukhem, helt fri från missbruk.
Depressioner. I enstaka fall har vi funnit, att personer med benägenhet för förstäm- ningstillstånd av s.k. endogen natur tillika missbrukat centralstimulerande medel. I så- dana fall har behandling med antidepressi- va medel använts. Det var mot bakgrunden av några sådana fall som vi kom att vidga våra indikationer med antidepressiva till att även omfatta patienter med lätta dysforiska och depressivt färgade tillstånd. I interval- len mellan missbruksperioderna befinner sig narkotikamissbrukaren — främst då av cen- tralstimulerande medel -— ofta i ett dys— foriskt-depressivt tillstånd. I dessa fall har vi ansett det vara av värde att försöka behandla patienten på samma sätt som om
det gällde en depression. Dessa aspekter har inte kunnat systematiseras men resul- tatet har dock varit tillräckligt uppmuntran- de för att vi ansett oss böra fortsätta med behandlingen. Primär intelligensdefekt. I vårt material har endast påträffats 3 sådana fall, nämligen hos två män och en kvinna. Detta antal är för litet för att tillåta några säkra slutsat- ser, men torde dock ge visst stöd för upp- fattningen, att primär intelligensdefekt ej spelar någon avgörande roll för utveckling av ett narkotikamissbruk.
Analysen har visat, att någon avvikelse beträffande förekomst av psykoser och pri- mär intelligensdefekt i materialet ej kunnat påvisas vid jämförelse med genomsnittsbe— folkningen.
16.4 Prognosen
Vid varje prognosundersökning framstår det som önskvärt att, om möjligt, söka följa ett fall och dess vidare utveckling från tid- punkten för sjukdomens debut. Detta är emellertid mera sällan möjligt vid klinisk forskning, utan ett material får användas även om observationstiden börjar vid en se- nare tidpunkt. Som framgår av den tidiga- re redogörelsen har ca 13 % (39) av våra missbrukare en missbrukstid, som översti- ger 9 år och bland dessa återfinns ett an- tal, vars missbruk debuterade redan under 40-talet. Under den tid, som förflyter mel- lan missbrukets debut och tidpunkten för konsultationen hos läkare, hinner emeller- tid vissa patienter tillfriskna, respektive av- lida. Därvid riskeras, att såväl de lätta som
Tabell 19. Prognosen och kön.
svåra fallen går förlorade vid analys av ett material, som hämtats från sjukhus eller polikliniker. En ytterligare faktor, som för- skjuter tidpunkten för konsultationen, är den låga motivationsgrad klientelet uppvi- sar. Det är därför rimligt att antaga, att ju lindrigare missbruket är av t. ex. canna- bis, ju mindre sannolikhet föreligger för en missbrukare att bli föremål för observation. Det motsatta förhållandet torde gälla för avancerade missbrukare av t. ex. central- stimulerande medel. Betydelsen av dessa faktorer torde i en framtid kunna reduce— ras med en effektiv uppsökande verksam- het som tidigare för missbrukama i kontakt med samhällets hjälporgan. När vi i det följande gjort vissa försök att värdera hur resultatet utfallit, dvs. sökt bedöma främst den eftersträvade drogfriheten, bör hållas i minnet, att denna sannolikt är resultatet av en rad samverkande faktorer, som inte med säkerhet kan sättas i relation till några bestämda terapeutiska eller andra åtgärder från vår sida. Det torde vara mest realis- tiskt att betrakta resultatet som ett uttryck för missbrukets »natural history» (natur- liga förlopp).
För båda könen gäller en stor andel fort- satt missbruk (39,5 %). Endast en mindre del uppger sig ha slutat missbruka (15 %). Kategorin »omhändertagna å annan insti- tution» avser sådana som vid observations- tidens slut befunnit sig i fängelse, på ung- domsvårdsskola, inom sluten sjukvård el. dyl. Denna kategori utgör 25,2 % av klien- telet.
Vid en jämförelse av prognos och ob- servationstid kan konstateras att prognosen
Män Kvinnor Summa
Antal % Antal % Antal % Har slutat missbruka 35 14,8 11 15,7 46 15,0 Fortsatt missbruk 96 40,7 25 35,7 121 39,5 Omhändertagna å annan inst. 57 24,2 20 28,6 77 25,2 Okänt 48 20.3 14 20.0 62 20,3
Summa 236 100,0 70 100,0 306 100,0
___—___—
*MÅMW hyra.—__... - .. ... '.' *
Har slutat missbruka Fortsatt missbruk Summa
Antal %
Observationstidens längd Antal % Antal % 0— 6 mån. 27 27 73 73 100 100 7—— 19 28,4 48 71,6 67 100 —36 mån. Summa 46 27,5 121 72,5 167 100
tycks vara oberoende av observationstidens längd. Att observera är att endast cirka 50 % av våra patienter är bedömda i tabell 20. Detta förklarar den ovanligt höga an- delen patienter, vilka slutat sitt missbruk.
16.5 Samarbete med olika samhällsorgan 16.5 .1 Bamavårdsnämnden
Antalet missbrukare under 21 år som sökt mottagningen uppgår till ca 24 % (76). Som jämförelse kan nämnas, att 1955 i vårt land antalet kända missbrukare under 21 år, uppgick till 1,4 %. Det antal fall, som på grund av sin ålder lyder under barna- vårdslagen, är således anmärkningsvärt högt. Att antalet inte är större torde bl. a. sammanhänga med att dessa i viss utsträck- ning sökt vid mottagningar inom den psy- kiska barna- och ungdomsvården, hos bar- navårdsnämndens läkare eller vid Maria- kliniken. När det gällt samarbete med har- navårdsnämnden har detta bestått i att där så varit nödvändigt föranstalta om vård å ungdomsvårdsskola. Vidare har i några fall placering i enskilda hem kommit till stånd. I samråd med barnavårdsnämnden har vi också i vissa fall förordat att någon av för- äldrarna tillsammans med sin son eller dot- ter för längre eller kortare tid lämnat Stock- holm för att komma bort från missbruks- miljöerna.
Beträffande vår inställning till att för- anstalta om anmälan av patienter till bar- navårdsnämnden, vill vi deklarera följan- de. I vårt arbete vid mottagningen har vi strävat efter att få till stånd ett samarbete under frivilliga former, eftersom vi själv- fallet saknat möjligheter att tvinga en miss-
brukare att underkasta sig öppen vård. I många fall har emellertid missbruket varit så uttalat och situationen så förtvivlad, att vi bedömt en anmälan till nämnden som den enda utvägen. Vi har därvid brukat råda föräldrarna att själva söka kontakt med bar- navårdsnämnden. Ett sådant ställningsta- gande har vi motiverat med att vi inte velat riskera att genom ett anmälningsförfarande förlora kontakten med drogmissbrukare, som av rädsla för barnavårdsnämnden hell- re avstår från att söka hjälp.
16.5 .2 Arbetsvården
Med hänsyn till att ett så stort antal miss- brukare vid första besöket uppgivit, att de saknar arbete, framstår givetvis samarbe- tet med arbetsförmedling och arbetsvårds- organ som en väsentlig uppgift för en öp- pen mottagning. Arbetet har bedrivits i hu- vudsak enligt följande riktlinjer.
I första hand har vi sökt stimulera pa- tienten att söka arbete genom arbetsför- medlingen och medverkat till att denne på så sätt erhållit ett lämpligt arbete i den öppna marknaden. Detta har emellertid lyckats i ett mycket ringa antal fall.
I flertalet fall har emellertid en närmare utredning erfordrats beträffande de medi- cinska och sociala förutsättningarna, innan lämpliga arbeten kunnat föreslås. Vi har därvid haft som regel att remittera patien- ten till en arbetsvårdsexpedition för bedöm- ning, varvid vi i en remiss lämnat arbets- vårdsexpeditionen erforderligt medicinskt faktaunderlag. I vissa fall har arbetsvårds- expeditionen utan mer omfattande utredning kunnat föreslå lämpligt arbete, i andra ha förslag lämnats om lämplig utbildning åt
patienten. I inte så få fall har emellertid en närmare och mer ingående bedömning av klienten erfordrats, varvid arbetsvårds- expeditionen för anlagsprövning etablerat samarbete med psykotekniska institutet i Stockholm. '
Genom arbetsvården har ett antal av våra patienter erbjudits att genomgå olika slag av omskolningskurser. På grund av sin då— liga allmänkondition har många emellertid haft svårt att följa undervisningen, varför denna ofta avbrutits. Vi har också exempel på att drogmissbrukaren som bänkkamrat fått icke missbrukande elever, som efter kort tid introducerats i missbruket.
Den verksamhet som här skisserats har emellertid mött svårigheter av olika slag. Arbetsvården i Stockholm arbetar under svåra förhållanden och med betydande vän- telistor. Likväl har det varit möjligt att få flertalet av oss remitterade fall bedömda i den mån patienten själv medverkat. Den oförmåga att hålla avtalade tider som tidi- gare påpekats har också arbetsvården fått erfara. Även då klienten infunnit sig till avtalat besök vid arbetsvårdsexpeditionen, men sedan remitterats till psykotekniska in- stitutet, har det i många fall inträffat, att denne ej infunnit sig där. Åtskilligt arbete har därför nedlagts utan att resultera i kon- kreta åtgärder.
Missbrukarens negativa attityd har belas- tat samarbetet med arbetsvården och har enligt vår uppfattning minskat arbetsvårds— tjänstemännens benägenhet att engagera sig för våra patienter, en inställning som är fullt förståelig. Någon lösning på detta pro- blem torde inte kunna erhållas med mindre missbrukama hänvisas till en enbart för dem avsedd arbetsvårdsexpedition, där toleran- sen efter hand kan höjas för de specialpro— blem, som dessa patienter erbjuder.
16.5 .3 Nykterhetsvården
Som tidigare framhållits har ett stort antal av våra patienter tidigare varit kända av nykterhetsnämnden. Ett icke ringa antal har också behandlats vid de särskilda mot-
tagningar, som finns i Stockholm för vård av alkoholsjuka. I den mån alkoholmiss- bruket upphört eller avtagit och efterföljts av ett narkotikamissbruk, har vi ansett det naturligt, att dessa patienter behandlats vid vår mottagning. Vi gjorde dock på ett ti— digt stadium den erfarenheten, 'att vissa drogmissbrukare fortsatte att besöka alko- holmottagningarna. I de flesta fall synes detta ha varit uttryck för en strävan att ha flera replipunkter främst med förhoppning- en att erhålla önskad medicin på flera stäl- len samtidigt. För att undvika onödigt dub- belarbete nödgades vi i fortsättningen kon— trollera huruvida vissa patienter alltjämt var aktuella, där de tidigare behandlats för al- koholsjukdom.
Samarbetet med den särskilda informa- tionsbyrå, som sedan hösten 1968 drivs i nykterhetsnämndens regi i Stockholm, har begränsats till några få fall. Det rörde sig därvid om akuta fall, som påträffats av per- sonal från den uppsökande verksamheten under denvtid byrån ej hade egna läkare. Vid undersökning hos oss visade det sig, att någon form av omhändertagande var önsk- värd eftersom missbrukama var i behov där- av, dock utan att sjukhusvård var nödvän- dig. I detta som i andra sammanhang har vi känt behov av tillgång till någon form av härbärgesplatser. I den män inte en sär- skild vårdcentral kommer till stånd kan man genom att disponera sådana härbärgesplat- ser få rådrum för att sedan bättre kunna bedöma behovet av hjälpåtgärder. Särskilt gäller detta fall som motsätter sig vård på psykiatriska sjukhus och som inte heller- är så nergångna att de uppfyller villkoren för ett tvångsmässigt omhändertagande en- ligt lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
16.5 .4 Socialkurativa synpunkter
Arbetet vid mottagningen har bedrivits så att vi låtit kuratorn ta den första kontakten med patienten eller dennes anhöriga för att få ett så fylligt underlag som möjligt för den kommande bedömningen. Denna ar—
.-._4___-_.—_.64._____4_.__|.__ :...... .. m..:.:4.m—__lu_tN-s.a—r>.l——å.. .
. . _1._._ a_k—...
betsmodell tillämpas bl.a. inom barnpsy— kiatrin, men riktigheten av detta förfarings— sätt kan, som framgår av sjuksköterskans redogörelse, i det följande ifrågasättas. De problemställningar kuratorn mött i sitt ar- bete har väsentligen kunnat hänföras till följande huvudgrupper.
16.5 .5 Bostadsfrågan
Patienternas bostadssituation har belysts i tab. 8. Självfallet har kuratoms möjlig— heter att hjälpa i detta hänseende varit begränsade. I ett mindre antal fall med särskilt ömmande omständigheter har vi för- sökt stärka patientens ställning i bostads— kön genom läkarintyg men utan egentlig framgång. Med hänsyn till missbrukarnas relativt låga ålder har de hunnit stå för kort tid i bostadskön för att kunna påräk- na någon bostad. Därtill kommer, att ej så få patienter förlorat sin tidigare bostad genom vräkning i och med att denna för- vandlats till en s.k. knarkarkvart. Det är anmärkningsvärt att så många som drygt 44 % bor h05 sina föräldrar. När andra möj- ligheter uttömts återstår för det stora fler- talet inte någon annan utväg än att flytta hem till föräldrarna.
16.5.6 Yrkesutbildning
Det stora flertalet fall saknar egentlig yr- kesutbildning. I det trängda läge, som rått på arbetsmarknaden under några år, har våra patienter självfallet ej kunnat konkur- rera med den utbildade arbetskraften. Den bristande uthållighet missbrukama visat i sitt arbete, har också utgjort ett handi- kapp. Det har därför endast i begränsad omfattning varit möjligt att ordna plats ge- nom arbetsförmedlingen. Arbetsvårdens in- satser i detta sammanhang har redan be- lysts.
16.5.7 Ekonomi
Drogmissbrukarens dåliga ekonomi, ofta på gränsen till ekonomisk ruin, är ett väl- känt fenomen. Kuratorns insatser får i det-
ta sammanhang ofta begränsas till att hän- visa till socialbyråer och frivilligorganisa- tioner såsom Frälsningsarmén och Stadsmis- sionen. Vi har upplevt bristen på resur- ser för social service så starkt, att vi an- ser oss böra förorda att varje öppenvårds- mottagning får ett utbyggt samarbete med socialvården, helst i form av en s.k. in- byggd socialbyrå integrerad med den övriga verksamheten. M.a.o. en organisation av den typ som ursprungligen var planerad vid Rålambshovskliniken.
Redan tidigare har vi i avsnittet om sui- cid och suicidalförsök belyst kuratoms roll i vad vi kallat den efteruppsökande verk- samheten. Med hänsyn till att kuratorn haft det största antalet tjänstgöringstimmar per vecka har hon förutom kontakt med de an- höriga på ett naturligt sätt blivit en kon- taktperson med olika myndigheter och in- stitutioner." Hennes arbete har också med- fört ett betydande antal förfrågningar från polis, övervakare och personundersökare.
Kurator Sarap har utifrån sin erfarenhet velat betona hur förvånansvärt ringa kun- skap missbrukarna och deras anhöriga allt- jämt har om narkotikas skadeverkningar, trots den upplysning, som samhället be- driver i narkotikafrågan. Inte heller före— faller kännedomen om de olika hjälpresur- ser som tillkommit de senaste åren ha nått ut till allmänheten i någon nämnvärd grad.
16.6 S juksköterskornas erfarenheter
Sjuksköterskan har hand om tidsbeställning och får således den första kontakten med patienterna och deras anhöriga. Hon fram- håller bl.a., att hon ofta förmärkt en viss tvekan hos patienterna, när de fått klart för sig, att de först skall träffa en kura- tor. Inte så får har frågat om detta är nödvändigt. Detta torde bero på, att många redan har erfarenheter av olika samhälls- organ såsom barnavårdsnämnd, nykterhets- nämnd eller socialbyråer. En kuratorsut- redning innebär således i regel bara en upp- repning av vad de tidigare varit med om. De flesta vill med andra ord ha sjukvård. Redan tidigare har framhållits, att ett stort
antal patienter inte kommer till mottagning- en. Även vid besök hos kuratorn uteblir många, vilket sammanhänger med att de flesta sover på förmiddagarna och därför har svårt att passa tider. När de väl kommer till mottagningen, har sjuksköterskan haft tillfälle att iakttaga hur mer erfarna miss- brukare gärna söker kontakt med yngre. Det är således viktigt att ha tillgång till flera väntrum för att undvika onödig samman- blandning av patienterna med olika belast- ning i socialt och medicinskt hänseende.
Vad attityden till vården beträffar har vi intryck av att patienterna upplever den mänskliga kontakten som positiv. De kom— mer gärna upp för att prata eller ringer för att diskutera sina bekymmer även and- ra tider än mottagningsdagar. Även sedan många slutat, har de fortsatt att hålla kon- takt med mottagningen genom brev eller vykort. Detta goda förhållande mellan sjuk- sköterskan och patienterna torde i vårt spe— ciella fall sammanhänga med hennes ålder och erfarenhet, inte minst från många år inom alkoholistvården. Sjuksköterskan vill i detta sammanhang beträffande läkarna framhålla, att patienterna — bortsett från tonårsklientelet - gärna önskar kontakt med den läkare, som är äldst. Sannolikt sö- ker drogmissbrukaren en fadersgestalt på samma sätt som sjuksköterskan blir ett mo- derssubstitut. Denna erfarenhet har nog överraskat oss. Vi trodde det var en fördel om läkaren var jämnårig med patienten.
I detta sammanhang bör även vikten av kontinuitet i arbetet understrykas, vilket in- nebär, att personalbyten bör undvikas.
Till sjuksköterskans synpunkter vill vi knyta några reflexioner. Att vi här särskilt uppehållit oss vid hur en erfaren befatt- ningshavare upplevt verksamheten, sam- manhänger med den pessimistiska syn, som råder på vården av drogmissbrukare. Vi är väl medvetna om bristerna inom detta vård- område, men vore resultaten så nedslående som ofta framhävs kunde verksamheten lika väl upphöra. Det som gör, att vi fortsät- ter, är vår förvissning om att det gäller att få patienterna att hålla ut. Härvid kan den öppna vården fylla en funktion. Vi
menar nämligen att den öppna vården i mindre grad ger anledning till de spänning- ar och konflikter som präglar den slutna vården, oftast förorsakade av patienter med ett starkt utagerande beteende. Vården på sjukhus är förenad med restriktioner som ur patientens synpunkt måste framstå som föga populära. Hit hör bl.a. inskränkning be- träffande besök, frigång och permissioner. Dessa faktorer bortfaller helt i öppen vård. Vi har sökt driva en linje, som inneburit, att vi tolererat missbruket ganska länge och endast ordnat med intagning på vårdintyg. när så varit absolut nödvändigt. Vi har så- ledes eftersträvat en policy byggd på frivil- lighet så långt som möjligt och därvid fått acceptera, att patienten ofta uteblivit. Ge- nom att satsa på sådana åtgärder som före- kommer i öppen psykiatrisk sjukvård, har vi försökt hjälpa så gott vi kunnat. Sjuk- skrivit patienten när detta varit nödvändigt, varvid vi emellertid intagit en restriktiv at- tityd. Utfärdat remiss till psykiatriskt sjuk- hus, när detta ansetts erforderligt. Försökt ge en understödjande psykoterapi så myc- ket vi hunnit. Vi har gjort den erfarenheten, att det är främst de primära mänskliga be- hovens tillgodoseende, som intresserar, dvs. missbrukarens intresse av att få mat, kläder och tak över huvudet. Slutligen har vi på sedvanligt sätt arbetat för att diagnostisera och behandla deras kroppsliga sjukdomar, främst då hepatitema.
I de senare fallen har vi, som tidigare framhållits, hänvisat till Roslagstulls sjuk- hus för kontroll -— vård för en kropps- sjukdom accepteras lättare än behandling för »nerverna». Huvudsaken är, att de sjuka kommer under kontinuerlig tillsyn. Vidare har vi försökt stimulera till att söka arbete, låtit kurator gripa in, när så varit erforderligt. Med andra ord försökt agera utan hjälp av repressiva åtgärder och så mycket som möjligt i en atmosfär av im- provisation och common sense. Självfallet har detta förutsatt, att inte patienterna varit alltför psykiskt nedgångna. Därvidlag har dock paranoida symtom tolererats, me- dan svåra toxiska psykoser självfallet moti- verat utfärdande av vårdintyg, vilket dock
inte behövt ske alltför ofta. Att så varit fallet torde sammanhänga med att en miss- brukare, som är alltför nedgången, ej in— finner sig på mottagningen.
Till sist vill vi i detta sammanhang be— tona, att den dåliga motivation, som drog- missbrukaren initialt uppvisar, efterhand kan förändras även om det kan ta en av- sevärd tid i anspråk.
16.7 Sammanfattande synpunkter på den öppna vårdens organisation
När behandlingsaspekter diskuteras i sam- band med drogmissbruk bör beaktas, att missbruket i regel är symtom på en under— liggande psykisk störning i form av avvi- kande personlighet eller tecken på neuro— tisk utveckling. Behandling av narkotika- missbrukare förutsätter därför att dessa un- derliggande störningar behandlas sedan själ- va avgiftningen är genomförd. Det är vi- dare viktigt att ha klart för sig att narkotika- missbruk karakteriseras av ett i regel lång— varigt förlopp med perioder av uttalat miss- bruk omväxlande med intervall antingen helt fria från missbruk eller präglade av ett mer sporadiskt sådant. Det är därför realistiskt att alltid räkna med recidivrisken som en faktor av betydelse på samma sätt som när det gäller alkoholmissbrukare. Vid upprät- tande av ett vårdprogram bör därför drog- missbruk betraktas som en kronisk eller po- tentiell kronisk sjukdom. Vårdorganisatio- nen bör därför ta sikte på långtidsbehand— ling. Den öppna vården utgör mot denna bakgrund en naturlig länk i en kontinuer- lig vårdkedja i enlighet med de principer som skisserades redan i kommitténs första betänkande. Det får därvid anses önskvärt att om möjligt begränsa den slutna vården så att denna endast utgör en mindre del av den totala vårdtiden.
En öppenvårdsorganisation bör sträva ef- ter att fånga upp färska fall och efter av- giftning på sjukhus följa patienterna på samma sätt som sedan länge sker inom tu- berkulosvård och vård av cancersjuka. En sådan målsättning är givetvis inte lätt att
uppnå. Den besvärande bristen på psykia- trer är f.n. en realitet som allvarligt in- skränker möjligheterna att planera sjukvår- den på önskvärt sätt. Bristen på socialar- betare och kliniska psykologer hämmar också utbyggnaden. Tillgängliga resurser måste därför självklart utnyttjas rationellt. Den uppdelning av vårdansvaret på olika huvudmän som förekommer på vissa håll är inte ägnad att skapa en ökad effektivitet i arbetet. För att åstadkomma en erforderlig koncentration av resurserna bör från sjuk- hus fristående öppna mottagningar undvi- kas. I den mån särskilda mottagningar för drogmissbrukare förläggs utanför sjukhus bör detta endast ske under förutsättning att en anknytning till nykterhetsvården och/ eller socialvård kommer till stånd. Den ut- byggnad av socialmedicinskt block som pla- neras vid bl. a. Huddinge sjukhus och käm- sjukhuset i Skövde förefaller på sikt vara den bästa lösningen och bör därför kunna tjäna som mönster. Huvudregeln bör emel- lertid vara att den öppna mottagningen an- slutes till befintligt sjukhus.
16.8 Appendix
I det följande återges i korthet sjukhisto- riema för de 11 fall som avlidit.1
1. Kvinna, 47 år. Uppväxt och utveckling utan väsentlig anmärkning. Levde i ett lyckligt äktenskap, fick en son. Maken sedermera död efter några år i tbc. Alltid ansett sig ha »klena nerver». Efter makens död plågad av nattliga drömmar fyllda av sexuella symboler, upplevt sig som abnorm. Vid flera tillfällen gjort halv- hjärtade suicidalförsök. Började efter hand övergå till lugnande och rogivande medel, typ meprodyl, barbitursyrederivat och liknande. Er- hållit dessa medel vid kontakt med läkare un— der åren. Ofta varit påverkad av både sprit och tabletter, men dock lyckats sköta en enklare syssla som kommunalanställd, trots en daglig konsumtion av 25 st. meprodyltabletter. Höll kontakt med mottagningen under 1 mån, var- vid vi medverkade till intagning på sjukhus. Därefter ingen kontakt. Vid efterundersökning upplystes, att pat. ca 8 mån. efter sista besöket hos oss tagit in på hotell och sagt sig ej vilja bli störd. Påträffades död på hotellet genom
1 Patientberättelserna får ej återges i mass- media.
Bedömd som säkert suicid.
Diagnos: Psykoneuros. Dödsorsak: lntoxicatio barbiturica.
2. Man, 32 år. Föräldrar skilda. Började an- vända fenediintabletter redan i gymnasiet, övergick i 20-årsåldern till att använda morfin dagligen, ursprungligen några ml per dag, se- dermera ökat till omkring 100 ml dagl. En tid gått hos en läkare, som försett honom med morfin »legalt». För att klara sin ekonomi gjort sig skyldig till checkbedrägerier och re- ceptförfalskning. Straffriförklarad och vårdad på mentalsjukhus i olika omgångar. Även haft gulsot. Sökte ursprungligen mottagningen i Stadshagen för att få 3. k. legal tilldelning, men sade sig sedermera vilja sluta — blivit »tjack- trött-. Vi höll kontakt med pat. under 6 mån. och medverkade till intagning på mentalsjuk- hus vid 2 tillfällen. Vid ett vårdtillfälle på sjuk- hus förmått medpatienter att injicera. Vid ett annat vårdtillfälle injicerade han sig själv med morfin och tilltvingade sig slutligen utskriv- ning. Lyckas under behandlingstiden gå ner i doserna till ca 8—10 ml dagligen. Pat. ute- blev sedan från mottagningen och 2 mån. sena- re erfor vi, att han omkommit genom drunk- ning på grunt vatten. Uppges då ha varit fri från morfin 1—2 veckor före dödsfallet. En- ligt anhö.iga förelåg ingen misstanke om suicid. Genom sin allmänt nedsatta kondition har pat. sannolikt haft svårt att på egen hand ta sig i land.
Diagnos: Psykopatia. Dödsorsak: Drunkning.
3. Detta fall redovisat som nr 1 av de 2 fall, som missbruket codeinfosfatkakor, sid. 463.
4. Man, 49 år. Vårdad på psykiatriskt sjuk- hus upprepade gånger för perioder av förstäm— ning och ångest, varav vid ett tillfälle efter sui- cidalförsök. Opererad för magsår, men smär- tor kvarstod i viss utsträckning även efter ope- rationen. Råddes av en bekant att försöka med preludin och upplevde därvid viss lindring av sina symtom. Använde först tabletter, övergick sedermera till att injicera. Började ungefär sam- tidigt använda hemineurin för att dämpa ång- esten. Äktenskapet, som var barnlöst, började knaka i fogarna, varför hemskillnad uttogs. Vi hade under ca 2 mån. relativt täta kontakter med patienten för att möjliggöra viss stödtera- pi. Under denna tid minskar missbruket något. Konflikten i äktenskapet fördjupades emeller- tid alltmer och torde ha bidragit till patientens suicid några månader senare genom överdos av lugnande mediciner. Bedömd som säkert suicid. Diagnos: Schizoid personlighet. Dödsorsak: Suffocatio veneficium.
5. Man, 21 år. Uppvuxen under goda förhållanden som nr 1 av 2 syskon. Vid första kontakten med mottagningen injicerat central- stimulerande medel sedan 2—3 år, främst pre- ludin. Trots goda förutsättningar för studier avbrutit skolgången och börjat som tryckeri- lärling. Träffade därvid kamrater, som intresse- rade honom för »knarkn. Sedan fortsatt att in— jicera, men lyckades göra uppehåll under sin vämpliktstjänstgöring. Därefter snabbt återfall. Dömd för stölder till skyddstillsyn i 3 år. Kom till mottagningen genom övervakarens för- sorg. Ådrog sig gulsot under det fortsatta miss- bruket. Med hänsyn till det kärva läget på ar- betsmarknaden förordade vi omskolning i sam— arbete med arbetsvården. Dessa planer hann inte fullföljas förrän patienten omkom vid en bilolycka. Förde ej själv bilen vid detta till- fälle. Det bör tilläggas, att pat. alltid själv ansåg sig som en s.k. olycksfåge], som ofta råkade ut för olika tillbud, bl. a. vid ett tillfäl- le ramlat av en spårvagn. Diagnos: Psykoinfantil personlighet, i öv- rigt välbegåvad. Dödsorsak: Traumatisk aortaruptur.
6. Kvinna, 39 år. Född u. ä. Fadern beteck- nas som svag och karaktärslös. Modern be- skrivs som »stark och varm». Inga helsyskon, men 6 halvsyskon, av vilken flera haft svåra Spritproblem. Efter avslutad skolgång arbetat som servitris för att därefter bli kassörska i restaurantbranschen. Gift under 6 år, maken svårt alkoholiserad. Äktenskapet barnlöst. Bör- jade själv använda alkohol för att döva tris- tessen, men också för att lindra vissa återkom— mande depressivt färgade trötthetstillstånd. Vår- dades under årens lopp sammanlagt 10 gånger på olika psykiatriska sjukhus. Äktenskapet led- de till skilsmässa, varefter alkoholmissbruket ökade, så att intagning på alkoholistanstalt blev aktuell. Efter hand ett avtagande problem med alkoholen, men började i stället att dumpa sin ångest och olust med meprobamat, som konsu- merades i doser om 10—15 tabl. dagligen. Vid några tillfällen i suicidalt syfte överdoserat dessa tabl. Pat. uppsökte mottagningen efter en sjukhusvistelse, och framstod under de 5 mån. vi följde henne som pessimistisk, tidvis sömnlös och utan egentlig motivation för att leva. Uteblev från ett återbesök och påträffa- des några dagar senare död i sin bostad efter att de föregående dygnen ha överdoserat rogi— vande tabletter i förening med alkohol. Diagnos: Neurotiskt-depressivt tillstånd hos hysteroid personlighet. Dödsorsak: Intoxocatio barbiturica.
7. Man, 38 år. Föräldrar skilda, uppfostrad i enskilt hem. Fadern missbrukat alkohol. Ef- ter avslutad folkskola haft ett stort antal skif- tande anställningar. Gift i 10 år. I äktenskapet 3 barn. Skild på grund av eget spritmissbruk.
Började efter hand missbruka centralstimule- rande medel och höll på därmed i 3 år, innan kontakt etablerades med oss. Efter skilsmäs- san haft kontakt med kvinnliga narkotikamiss- brukare. Använde de första åren preludinta— bletter, övergick sedan till injektioner. Ej straf- fad. Intogs genom vår förmedling en gång å psykiatriskt sjukhus. Pat. höll kontakt med mot- tagningen under drygt ett halvår, men återföll efter ovannämnda sjukhusvistelse. Ådrog sig senare gulsot. Släppte kontakten med oss och påträffades 4 mån. senare död i sin bostad av polisen i samband med en rutinkontroll av vissa s. k. knarkarkvartar. Död genom överdos, om suicid har ej säkert kunnat utrönas.
Diagnos: Persona immatura, omogen person_ lighet.
Dödsorsak: Narcotismus chronicus.
8. Kvinna, 25 år. Född u. ä. Fadern alko- holist. Uppvuxen under trista sociala förhål- landen. Enligt uppgift våldtagen av berusad fader när hon var 12 år gammal. Bott hos mo— dern med vilken hon ständigt levat i konflikt. Gått 6 klasser i folkskola. Besvär-ades under dessa år av blyghet och ångest, vågade inte gå i skolan, började skolka. Efter skolans slut aldrig haft ordnat arbete, bott hemma med sin dotter i en halvmodern enrumslägenhet, för- sörjd av modern och mestadels fått social- hjälp. Började vid 18 års ålder använda ne- vental och meprobamat för att dämpa sin ångest och sin osäkerhet. Måste ha 3—6 tabl. varje dag, en dos som småningom ökades till 10 tabl. dagl. Vårdad vid 2 tillfällen på psy- kiatriskt sjukhus för reaktiva depressionstill- stånd, men började efter utskrivningen på nytt använda rogivande medel. Pacificerades efter hand alltmer. Dottern lämnades på daghem genom moderns försorg — själv tillbringade patienten tiden hemma, i regel sängliggande. I samband med arbetsvården försökte vi skaffa olika arbeten, men antingen gick pat. ej dit el— ler arbetade endast någon dag på varje ställe. Försök att förmå pat. acceptera inläggning på sjukhus ledde ej till något resultat, hade en- dast en önskan, nämligen att få medicin »le- galt». I valet mellan förskrivning av oss resp. ett fritt vandrande mellan olika läkare, be— stämde vi oss för att t.v. låta pat. behålla en daglig dos nevental. Fick hämta recept varje vecka, som utlämnades på ett namngivet apo- tek. Injicerade sig vid några tillfällen med preludin och fick efter en tid gulsot. Vi för— sökte åter skaffa nytt arbete, men pat. blev uppsagd efter några dagar. Fortsatta försök att övertala patienten att lägga in sig på sjukhus misslyckades. Pat. ringde vid ett tillfälle en av läkarna vid mottagningen kl. 02.30 på natten och ville då omedelbart få sjukhusvård. Välkänd på socialvården, som förlorat hoppet om att kunna arbetsplacera henne. Kuratorn
försökte kontrollera, att patienten verkligen var på uppgivna arbeten. Patienten övergick se- nare alltmer till centralstimulerande medel, för- vandlade snabbt moderns bostad till en knar- karkvart och måste flytta. Kom alltmer sällan till mottagningen, uppgav att hon skämdes för sitt missbruk och sina sönderstuckna armar. Efter att ha följt pat. i 1 år och 7 mån. upphör- de kontakten med oss helt._ Då det, för oss var uppenbart, att patientens missbruk fortsatte, kunde vi endast förorda, att vårdintyg utfär- dades. Vid efterundersökningen ett halvår se- nare framgick, att pat. suiciderat. ,
Diagnos: Ångestneuros hos svårt karaktärs- störd person.
Dödsorsak: Veneficium. . ,
9. Man, 33 år. Skilsmässobam. Uppvuxen i ett hem fullt av stridigheter. Svåra, anpass— ningsproblem i skolan och småningom relege- rad. Omhändertagen av barnavårdsnämnden och placerad i olika hem. Började använda al- kohol vid 15 års ålder. Dömd'för inbrott och langning. Sedan 1958 använt centralstimule- rande medel och nembutal. Under årens lopp vårdad å mentalsjukhus sammanlagt 13 ggr och som regel avvikit från dessa. Övergick efter en fängelsevistelse till att använda metadon och tetrapon, preparat, som erhölls av s.k. le- gala missbrukare. Endast arbetat vid enstaka tillfällen. Ansåg sig själv vara »psykopat», upp- levde sig misslyckad och utan. möjlighet att reda upp sin tillvaro. Avvek vid ett tillfälle från sjukhuset genom ett fönster. Återvände samma väg medförande injektionsspruta och ampuller i agiterat tillstånd. Försvann åter ge- nom fönstret och återkom ej. Vid upprepade tillfällen intoxikerat sig och förts till kropps— sjukhus. Avvek också från sjukhuset sista gång- en han var intagen — viddetta tillfälle som kriminalpatient. Påträffades efter en tid död i sin lägenhet.
Diagnos: Psykopatia. , Dödsorsak: Förgiftning med gas. , 10. Man, 44 år. Född 11. ä. Uppfostrad i fosterhem. Modern vårdad för paranoid psy- kos. Efter skolans slut haft ett otal anställning- ar, sedermera dock fast anställning i en un- derordnad befattning. Till sin natur vek, käns- lig, självupptagen, dysforisk och med benägen- het för att känna sig utsatt för förtal och iakt— tagelser. Tidvis ångest, svårt att åka tunnelbana. Började småningom dämpa sina nervösa besvär med alkohol. Gick i långvarig psykoterapi. Upptäckte den lättnad sedativa medel har och började hemfalla åt missbruk av rogivande me— del, främst barbitursyrepreparat. Vårdades un- der årens lopp ett stort antal gånger på psykia- triskt sjukhus för nervösa besvär och försök till avvänjning. Återföll dock regelmässigt efter utskrivning men lyckades i huvudsak klara sitt arbete. Föreslogs eftervård å mottagning-
en i Stadshagen och upplevde detta positivt, men ansåg inte det räckte med av oss ordinera- de mediciner, utan höll samtidigt kontakt med andra läkare. Patienten upplevde denna brist på lojalitet mot oss synnerligen plågsamt och det är inte uteslutet, att detta bidrog till hans allmänna känsla av misslyckande. Suicid ge- nom överdos av tabl.
Diagnos: Psykoneuros. Dödsorsak: lntoxicatio barbiturica.
11. Man, 32 år. Skilsmässobam. Modern svårt alkoholiserad. Ständiga stridigheter un- der uppväxtåren. Efter skolans slut endast haft kortare anställningar. Beskriver sig själv som hoppjerka. Började redan som 15-åring få be- tydande problem med sin alkoholkonsumtion, hemföll snabbt i kriminellt beteende, främst stölder och avtjänade ett flertal fängelsestraff. Säger sig under drygt 10 års tid endast ha varit utanför fängelset 3—4 gånger. Vårdad på psy— kiatriskt sjukhus vid flera tillfällen bl. a. efter suicidalförsök. Under vårdperioderna aggres- siv och föga samarbetsvillig. Endast sällan haft bostadsfrågan ordnad, huvudsakligen tillbring- at sin tid med att dricka alkohol. Efter någon eller några dagars alkoholkonsumtion har be- gäret efter narkotika väckts. Skaffat central- stimulerande medel, som köpts dyrt på den illegala marknaden för pengar, som någon »fästmö» stulit ihop. I grund och botten in- ställd på att sluta, men samtidigt rädd för att träffa likasinnade på sjukhusen. Under den tid han gick på mottagningen, försökte vi med arbetsvårdande åtgärder men utan resultat. Till- bringade genom vår förmedling en kort tid på folkhögskola, föreföll att trivas men skämdes för sina stickmärken, slutade och tog en kort- varig anställning på en verkstad. Gifte sig så småningom men knarkade ner sig under bröl- lopsresan. Efter att i ca 11/2 år haft kontakt med patienten, upphörde besöken hos oss, vil- ket patienten motiverade med att han helst ville undvika besök i Stockholm med hänsyn till de frestelser, han där utsattes för. Ett år senare död genom överdos av palfium. Diagnos: Uppfattad som normalbegåvad men med tecken till tidig karaktärsstörning. Dödsorsak: lntoxicatio palfium.
Litteraturförteckning
Alström, C. H.: Mortality in mental hos- pitals with a special regard to tuberculosis, Acta psychiat. et neurol. scand. Suppl. 24 Copenhagen 1942.
Anchersen, P.: On the prognosis of nar- comania. Acta psychiat. scand. 22, 153: 1947.
Baeyer, W. von: Zur Genealogie psychopa- tischer Schwindler und Liigner, Sammlung Psychiat. u. Neurol. Einzeldarstellungen, vol. 7, Leipzig 1935.
Essen-Möller. E.: Undersuchungen iiber die
Fruchtbarkeit gewisser Gruppen von Geisters- kranken. Acta psychiat. et neurol. scand. Suppl. 8: 1935.
Herulf, B. Sunesson, T.: Unga narkotika- missbrukare i Stockholm. Läk.tidn. 64: 1936, 1967.
Goldberg, L.: Drug abuse in Sweden Vol. XX No. 1 och 2 1968.
Holmberg, M. B. & Jansson, B.: Expe- riences from an outpatient department for drug addicts in Göteborg. Acta psychiat. scand. vol. 44: 172: 1968.
Jonsson, C. O.: Några metodologiska syn- punkter på psykiatriska personlighetsvariabler. Nord. Psyk. medlemsblad 7, Hft. 3: 1953.
Kolb, L.: Drug addiction. A medical prob- lem. Springfield, Ill, U.S.A. 1962.
Larsson, T. and Sjögren, T. A.: Methodo— logical, psychiatric and statistical study of a large Swedish rural population, Copenhagen 1954.
Lindberg, B. J.: Psychoinfantilism, Acta psychiat. et. neurol. Suppl. 61, 1950.
Ljungberg, L.: Hysteria, A clinical, prog- nostic and genetic study. Acta psychiat. et. neurol. scand. Suppl. 112, Copenhagen 1957.
Malzberg, B.: Mortality among patients with mental diseases, New York 1934.
McLaughIen, ]. J. & W. H. Haines (1959): Drug addiction in Chicago. Illinois med. J. (Citerad efter Retterstöl och Sund 1964).
Maurer, David, W. and Vogel, Victor, H.: Narcotic and Addiction. Tredje upplagan. Springfield Illinois 1967.
Mayer-Gross, W., Slater, E. and Roth, M.: Clinical psychiatry, London 1954.
Narkotikaproblemet. Del 1. och vård. SOU 1967: 25.
Retterstöl, N. och Sund, A.: Dnig Addic- tion and Habituation. Scandinavian Univer- sity Books. Oslo 1964.
Rädin, E.: Zur Sterblichkeit der Morphi- nisten. Arch. Psychiat. Nervenkr. 193, 98: 1955.
Schneider, Stuttgart 1955. Statistisk Årsbok för Stockholms stad, 1968. Stenstedt, A.: A study in manic-depressive psychosis, Acta psychiat. et. neurol. scand. Suppl. 79, Copenhagen 1952.
Stumpfl, F.: Erbanlage und Verbrechen, in Foerster, O. und Riidin, E.: Monographien aus dem Gesamtgebiete d. Neuro]. U. Psychiat. vol. 61, Berlin, 1935.
Teigen, A.: Personligt meddelande 1966. T ähkä, Veikko: The Alcoholic Personality, Helsingfors 1966.
Amark, C.: A study in alcoholism, Acta psychiat. et neurol. scand. Suppl. 70, Copen- hagen 1951.
Kartläggning
K.: Klinische psykopatologie,
Några synpunkter på öppen behandling av narkotikamissbrukande ungdomar. Rapport till narkomanvårdskommittén angående
försöks-
verksamheten vid Mariapoliklinikens ungdoms-
avdelning
Stafan Norell Ove Rosengren
17.1 Inledning
Denna rapport från Mariapoliklinikens ung- domsavdelning bygger på erfarenheter från en verksamhet som hittills (maj 1969) om— fattar bl. a. drygt 900 narkotikamissbrukan- de stockholmsungdomar. Sommaren 1968 gjordes en genomgång av 543 journaler (ti- den 1.1.1967 t.o.m. 30.6.1968) som fått bilda underlag för en beskrivning av ung- domarna (bakgrundsproblematik, problem- bild, narkotikamissbruk etc.). Redogörelsen för arbetsformema vid kliniken har kom- pletterats med vissa önskemål och förslag och i någon mån också mer allmänna syn- punkter på behandlingsarbetet. Ett avsnitt ägnas de ungdomar som bedömts vara i behov av, placerats i eller redan varit pla- cerade i andra vårdformer. Berättelsen gör inga anspråk på fullständighet; vissa frå- gor och synpunkter har bara antytts eller berörts i förbigående, medan andra fått ett jämförelsevis stort utrymme. I ett till- lägg görs ett försök till sammanställning och bearbetning av vissa frågeställningar av in- tresse för bedömningen av de här ungdomar- nas problembild och den utveckling som skett i samband med den polikliniska be- handlingen. Rapporten avslutas med en sammanfattning av önskemål och förslag. Avsnitten 4.2 och 6 bygger på ett material sammanställt för barnavårdsnämnden i Stockholm hösten 1968.
17.2 Klinikens organisation
Personal (den 1.1.1967): 1 bitr. överläkare, 1 underläkare + 1 underläkare på extra stat (kvällstid), 1 översköterska och 3 men- talvårdare (huvudman: Stockholms stads sjukvårdsstyrelse) samt 1 socialinspektör, 4 lze socialassistenter och ett årligt anslag av ca 20 000 kr. för extra barnavårdspersonal (huvudman: Stockholms stads barnavårds- nämnd). Därtill kommer kontors-' och eko- nomipersonal. Slutligen finns laboratoriete- surser för analys av rutinprover och toxi- kologiska prover.
En viss —- men i relation till den ökade arbetsbelastningen (jfr. sid. 494) ganska blyg- sam - personalförstärkning har kommit ung- domsavdelningen till del. Den 30.6.1968 ha- de personalen förstärkts medl underläkare (tillfälligt disp. tjänst) och 21:e socialissis- tenter. Senare har medel för ytterligare per- sonalförstärkning beviljats.
Vid ungdomsavdelningen finns 6 säng- platser (akutvårdsplatser). Huvuddelen av behandlingsarbetet ligger på den poliklinis- ka verksamheten. Social personal finns på avdelningen dagligen kl. 06.30—23 resp. 24 lördagar och söndagar. Läkare tjänstgör på avdelningen måndag—fredag kl. 09—23 samt lördagar och söndagar kl. 16—24. Öv— riga tider fungerar läkare från Mariapolikli— nikens vuxenavdelning som jourhavande lä— kare för ungdomsavdelningen (inneliggande
Avsikten har varit att ungdomsavdelning- en i första hand skall ta emot alkoholpåver- kade ungdomar (ungdomsfyllerister) för av- giftning/akutvård och ungdomar med alko- holproblem för poliklinisk behandling. Det har emellertid visat sig att missbruket i många fall omfattar såväl alkohol som nar- kotika (växelmissbruk eller i vissa fall bland- missbruk). Narkotikaproblemet har kommit att ta en allt större del av resurserna i an— språk. Ungdomsavdelningens uppgifter är i dessa fall utredning/bedömning (inkl. be- dömning av lämplig vårdform), samt akut- vård och poliklinisk behandling av ungdo- mar med narkotikaproblem. Avdelningen står öppen för ungdomar under 21 år från Stockholms stad. _ _
En viss uppfattning om verksamhetens omfattning ger följande uppgifter om an- talet under året 1967 nyinskrivna patien- ter vid ungdomsavdelningen:
Missbruksform:1 '
a) alkoholmissbruk 774 b) sniffning (ev. + a) 21
c) narkotikamissbruk (ev. + a + b) 379 Summa 1 174
1 Anm. Ungdomar med blandmissbruk (c+a, c+b eller c+a+b) har placerats i grupp c, då samtliga fall av narkotikamissbruk ansetts vara av intresse i det följande. Uppgifterna blir där- med också jämförbara med t. ex. siffrorna i tab. 2. -
Ungdomar med alkoholproblem 'har allt- så svarat för större delen (ca 66 %) av ny- besöken under året, medan ungdomar med narkotikaproblem svarat för det största an- talet återbesök (sid. 494) och därmed också tagit en större del av resurserna i anspråk.
I det följande kommer diskussionen att begränsas till den del av verksamheten som rör ungdomar med narkotikaproblem. Vad som sägs om arbetsformerna vid ungdoms- avdelningen gäller emellertid i tillämpliga delar också de övriga grupperna.
17.3 Patienterna
Följande beskrivning av patienterna omfat-
tar de 543 ungdomar under 21 år som an- vänt narkotika och under tiden 1.1.1967 t.o.m. 30.6.1968 undersökts och/eller be- handlats vid ungdomsavdelningen.
Journalerna vid ungdomsavdelningen in- nehåller anteckningar av läkare och social- arbetare rörande utredning, bedömning och behandling (i regel från flera återbesök un- der den aktuella perioden; ofta också från samtal med föräldrar, anhöriga, lärare etc.). De uppgifter som lämnas i tabellerna 1—12 bygger på en genomgång av 543 journaler. Sammanställningen av materialet har aktua- liserat behovet av ett mer systematiskt och standardiserat förfarande vid insamlingen av data. En preliminär sammanställning av vissa på förhand preciserade frågeställning- ar rörande social anamnes och missbruks- anamnes har också kommit till användning vid ungdomsavdelningen. Resurser för en konsekvent genomförd systematisering med möjlighet till kontinuerlig uppföljning och bearbetning av hela materialet saknas dock för närvarande. Ett sådant system skulle avsevärt förbättra möjligheterna till bedöm- ning av problemens art och omfattning och till evaluering av behandlingsresultat (jfr. sid. 503).
I det följande beskrivs ungdomarna och deras problem med utgångspunkt från nar- kotikamissbruket, inte därför att detta va- rit det enda eller alltid dominerande proble- met, utan helt enkelt därför att det i regel varit missbruket som fört dem till ungdoms- avdelningen.
17.3.1 Hur har ungdomarna fått kontakt med avdelningen?
Ungdomsavdelningen har tagit emot ungdo- mar som omhändertagits av polis för fylle- ri. I samband med den utredning som före- tagits har det visat sig, att 183 ungdomsfyl- lerister (under tiden 1.1.-67 t. o. rn. 30.6.-68) även missbrukat narkotika i någon form. Dessutom har 35 ungdomar, som omhän- dertagits narkotikapåverkade eller p. g. a. annan befattning med narkotika, under den- na tid införts av polis. Sammanlagt 218 ung- domar som använt narkotika har alltså kom-
Stockholms stads barnavårdsnämnd har under den aktuella perioden remitterat 78 narkotikamissbrukande ungdomar för ut- redning-bedömning och/eller behandling. Denna grupp innefattar ungdomar, som på anmodan av övervakare, ungdomshemsper- sonal eller — i flertalet fall — utrednings- assistent vid barnavårdsbyrå, kontaktat ung- domsavdelningen.
Den tredje och största gruppen utgörs av ungdomar som »frivilligt» sökt kontakt med ungdomsavdelningen p. g. a. narkotika- problem. Av 247 »frivilliga» har 138 kom- mit på eget initiativ, ev. efter påstötning från föräldrar eller kamrater; 32 har kom- mit till sitt första besök på remiss från an- nat sjukhus, 15 på remiss från skolläkare (ev. skolsköterska eller kurator) och 4 från PBU; 19 har inkommit via ungdomsslus- sen och 2 från Stiftelsen Ungdomskontakt; 20 har införts av bamavårdsnämndens falt- assistenter (men f.ö. ej varit aktuella vid BvN) och 17 genom andra personer/insti- tutioner.
Om man ställer missbrukets varaktighet i relation till det sätt på vilket ungdomarna fått kontakt med ungdomsavdelningen (tab. 1), visar det sig att de som har ett mindre omfattande missbruk vanligen införts av po- lis, medan de som har ett mer långvarigt missbruk i stor utsträckning sökt kontakt på »frivillig» väg.
17.3.2 Narkotikamissbruk, typ och omfatt- ning
Av de 543 ungdomar som använt narkotika och under den aktuella perioden varit i kon- takt med ungdomsavdelningen är 390 pojkar
Tabell 1.
Missbruksanamnesens »fri- längd villigt» BvN polis ( 1 mån./sporadiskt 32 17 117 l—ll » 82 31 65 2 12 » 133 30 36
Summa (tot. 543) 247 78 218
och 153 flickor. Beträffande åldersfördel- ning m. m., se tab. 3—8 (sid. 508 ff). Endast 22 ungdomar var vid första besöket under 15 år, men flera har börjat använda narko- tika före 15 års ålder. Yngst var en 12-årig flicka som börjat missbruka centralstimulan- tia vid 11 års ålder. Längsta missbruksan- amnes: 6 år — en 20-årig yngling som debu- terat vid 14 år.
Missbruksanamnesens längd anses i det följande omfatta hela den tid vederbörande använt narkotika (vid tidpunkten för det första besöket) oberoende av preparat och administrationssätt. Det vore självfallet av intresse att få en mer detaljerad bild av missbrukets omfattning (frekvens, doser, tid- punkt för intravenös missbruksdebut etc.) än den som här presenteras. Som tidigare framhållits saknas dock resurser för en kon— tinuerlig och systematisk uppföljning och bearbetning av materialet, vilket i detta och — kanske i ännu högre grad — följande av- snitt begränsat möjligheterna till en fyllig redovisning.
I de fall där intravenöst missbruk av centralstimulerande medel (främst Preludin, Ritalina, Amfetamin) förekommit, har den- na missbruksform nästan genomgående kommit att dominera (307 fall; se tab. 2). I denna grupp har det med få undantag också förekommit ett mer eller mindre un- derordnat missbruk av cannabis och/eller centralstimulerande medel per os. I 257 fall omfattar missbruksanamnesen 6 månader eller mer.
I 125 fall har peroralt missbruk av cen- tralstimulerande medel dominerat, medan även cannabis förekommit i många fall. Som framgår av tabell 2 är det i närmare hälften (60) av dessa fall fråga om ett spo- radiskt eller mycket kortvarigt missbruk.
1 återstående 111 fall har cannabis (i re- gel »hasch—rökning») dominerat bilden. I flertalet (95) fall rör det sig om en till- fällig eller Sporadisk användning, ej sällan i förening med alkohol.
Uppgifter om — i regel kortvarigt eller sporadiskt — missbruk av opiater (t. ex. opium eller morfin intravenöst) och LSD, vanligen i samband med mer omfattande
Sammanlagt (ungdomar under 21 år)*
Huvudsakligen missbruk av:
Missbruksanamnesens cannabis
längd (»hasch») ( 1mån./sporadiskt 95 l— 2 » 3 3— 5 » 4 6— 8 » 5 9—11 » __ 12—17 » 2 18—35 » 1 236 » 1
Summa (totalt 543) 111
Uppgifter om: opiater ] LSD 3
" Tab. 2 är en sammanfattning av tab. 3—8.
missbruk av centralstimulerande medel, finns i 102 resp. 32 fall (se tab. 2, jfr. också tab. 3-8, sid. 508—510).
Journalanteckningar rörande missbruk av sedativa och hypnotica är ofta ofullständiga eller saknas. Erfarenheten visar emellertid att missbruk av barbiturater och diverse andra preparattyper (Valium m.fl.) varit vanligt förekommande, särskilt bland de ungdomar som missbrukat centralstimule- rande medel intravenöst. Preparaten har an- vänts — ofta i stora doser peroralt eller intravenöst — vid oro, sömnsvårigheter och »avtändningsbesvär» eller i berusningssyf- te. (Jfr. sid. 494.)
Cannabis har varit debutpreparat i det stora flertalet fall — uppskattningsvis för drygt 70 % av de ungdomar som senare hu- vudsakligen missbrukat centralstimulantia; uppgifter ej tillgängliga i samtliga journaler. Övriga har nästan genomgående debuterat med peroral användning av centralstimule- rande medel (dvs. centralstimulantia intra- venöst har, liksom opiater och LSD, varit mycket ovanligt vid debuten). Beträffande missbruksutvecklingen kan i övrigt nämnas att flertalet av de ungdomar som injicerat centralstimulerande medel använt cannabis och/eller centralstimulerande medel per os
centralstim. per centralstim. intrav. os (+ cannabis) (+ per os +cannab.) 60 1 1 7 18 12 27 20 38 8 36 10 57 8 91 — 29 125 307 8 93 1 28
en eller flera månader före den intravenösa missbruksdebuten. Dessa uppgifter, hämta- de ur journalerna för de ungdomar som an- vänt centralstirnulerande medel, kan jämfö- ras med den sammanställning av missbru— kets typ och omfattning som gjorts för hela materialet.
Av tabell 2 framgår, att ungdomar med ett sporadiskt eller mycket kortvarigt (( en månad) missbruk i första hand använt can- nabis och/eller centralstimulantia per os i över 90 % av fallen, medan ungdomar med en missbruksanamnes omfattande ett år el- ler mer till nära 90 % tagit centralstimulan- tia intravenöst. Diagrammen på sid. 489 ha- serar sig på siffrorna i tabell 2 (överst miss— bruksanamnesens längd).
17 .3.4 Bakgrundsproblematik, problembild — några synpunkter
De över 500 narkotikamissbrukande ungdo- mar som här diskuteras utgör inte någon homogen grupp vare sig i fråga om bak—_ grundsproblematik, missbruksutveckling el- ler aktuell situation. Många kommer från »problemfamiljer» eller har tidigare visat tecken på psykiska och/eller sociala stör- ningar av olika slag. Sålunda var 267 av
Mu...-sa:...mlm- _—_ ...,-n' '
(166 ungdomar)
0
> . .x'
1— ..N - [_ - ln Eu: E " E " -—m :; . '— m 1: || :> .'2 "ån' ._ _.I nu än n'” .n _ d Lo 1»— u " L |: +! +- : AJ ;: cu- c>' : :: u ut” nu: a ut o UCL (.a—' o o
1—11 månader (178 ungdomar)
: 1 år (199 ungdomar)
x' N' o . . . o . N X (D E E' Ex" N '_X. || ._cn —-0 4.40 d-l .it-lm " gl— ]: nu 30 _) ut Nm 5 av! nu 0 l-u N 1.0 |— . u , : +| +'> [. :> : Cl— C 0 UI |. 00 ut |_ 0- 0-' o on. 0—
Anm: I detta material har alltså flertalet av de ungdomar som fortsatt använda narkotika under en längre tid utvecklat ett intravenöst missbruk av centralstimulerande medel. Däremot ger dia- grammen självfallet inte någon bild av i vilken utsträckning ungdomar som tillfälligt eller under kortare tid använt cannabis eller centralstimulerande medel per os fortsatt missbruka narkotika eller börjat injicera centralstimulantia. Det bör kanske också framhållas att man hos ungdomar med ett avancerat narkotikamissbruk ofta finner en omfattande bakgrundsproblematik.
543 ungdomar (nära 50 %) tidigare kända vid barnavårdsnämnden (— flera av dessa dock p. g. a. sitt narkotikamissbruk). Av 379 narkotikamissbrukare (under året 1967) har 141 (ca 37 %) uppgifter om alkoholmiss- bruk och 54 (drygt 14 %) uppgifter om sniffning i anamnesen. Siffrorna är sanno- likt i underkant. Ofta finns uppgifter om anpassningssvårigheter i hem, skola eller arbete, asocialt beteende och ev. krimi- nell aktivitet. Neurotiska symtom eller and- ra psykiska störningar har fört en del ung- domar till läkare, psykolog, rådgivningsby- rå c. d.
Trots att ungdomar med tidigare an- passningsproblem dominerar bilden, har i vissa fall mer påtagliga psyke-sociala stör- ningar före missbruksdebuten ej kunnat på- visas. Särskilt i fall där användningen av t. ex. cannabis varit utbredd och accepte- rad i kamratkretsen! gänget finns exempel på utveckling av narkotikamissbruk bland ungdomar med förhållandevis goda inre och yttre förutsättningar.
Liksom varje försök att förklara upp- komsten och utvecklingen av ett narkoti- kamissbruk med en eller ett fåtal fakto— rer i de flesta fall ger en alltför schematisk och ofta felaktig bild av förhållandena, mås- te ett försök till uppdelning av missbrukama i olika »typiska problemgrupper» leda till en förenklad och onyanserad bild av en mångfacetterad verklighet. Följande schema» tiska framställning bör inte uppfattas som ett försök till gruppindelning, utan snarare som ett försök att beskriva några av de faktorer eller problemmönster som — mer eller mindre uttalat, var för sig eller flera tillsammans förekommit hos flertalet narkotikamissbrukare vid ungdomsavdel- ningen.
A. Hos många ungdomar har ofullstän- diga eller avvikande sociala normer avspeg- lat sig i asocialt beteende och/eller krimi- nellt agerande redan före missbruksdebuten. Narkotikamissbruket blir i dessa fall ofta, som ungdomarna själva uttrycker det, »bara en grej», ett led i en livsföring som av den
många gånger asocialt, ev. kriminellt iden- tifierade, och av långvariga psyke-sociala konflikter präglade, upplevs som den en- da verkligheten. Det rör sig alltså här om en bred missanpassningsbild, med ett mer eller mindre irnpulspräglat utagerande sOm fortsätter att skapa konflikter i förhållan- de till omvärlden. Dessa ungdomar är i många fall tidigare kända hos polis eller barnavårdsnämnd. I behandlingen har de ofta varit lättillgängliga för en ytlig, verbal kontakt, medan en djupare känslomässig re- lation mera sällan utvecklats.
B. I många fall domineras bilden av neu— retiska konflikter och problem. Ängslan, skuldkänslor, inre spänningstillstånd och hämningar är ofta framträdande drag hos dessa ungdomar, liksom kontaktsvårigheter och isoleringskänslor. Ev. asociala utageran- den tycks vara mer sekundära och utlösta av inre spänningstillstånd snarare än häm- ningslöst impulsstyrda. Narkotikan har här inneburit en kortvarig frist från oro, ängslan och ångest. På längre sikt har besvären i regel accentuerats i samband med missbru- ket. Dessa ungdomar har ej sällan tidigare besökt läkare eller psykolog p.g.a. »nervö- sa besvär». Påtagligt upplevda subjektiva besvär förenas här ofta med en grad av känslomässig mognad som ger möjlighet till insikt och behandlingsmotivation och i många fall en fördjupad behandlingskon- takt.
C. Ofta leder skillnaden mellan vad de här ungdomarna »verkligen är» och vad de känner att de »borde vara» till en känsla av osäkerhet, otillfredsställelse och minder- värde. Förväntningar och krav från föräld- rar, anhöriga och samhälle upplevs i rela- tion till »misslyckanden» i verkligheten. För känsliga, sköra ungdomar med låg stresstolerans får problemen än större di— mensioner. Ett behov att dra sig undan kraven, att finna andra värderingsnormer, målsättningar och ideal får ofta stöd i en gänggemenskap, där man tar avstånd från av samhället premierade målsättningar och vägarna att nå dessa mål. Narkotikamiss- bruket upplevs inte sällan som ännu ett led i såväl gruppgemenskapen som pro-
testen och kommer dessutom att utgöra ett »alibi» för misslyckanden i yttre konven- tionell bemärkelse. Samtidigt tenderar miss- bruket att ytterligare öka klyftan mellan de här ungdomarnas »vara» och »borde vara».
D. Som tidigare framhållits saknas i vis- sa fall hållpunkter för en anmärkningsvärd psyko-social bakgrundsproblematik. Det rör sig här om ungdomar som befinner sig i en — under pubertetsåren vanlig — instabil utvecklingsfas, eventuellt i förening med yttre stressmoment av lättare eller mer till- fälligt slag. I dessa fall har det, som tidigare nämnts, i regel funnits ett mer eller mind- re massivt utbud av narkotika i miljön.
Vi vill återigenom betona att ovanstående fyra punkter inte skall uppfattas som en klassificering eller gruppindelning. Trots att vissa gemensamma drag återkommer i många fall, bör de individuella olikheterna och variationerna i problembilden framhål- las.
Ser man på de här ungdomarnas upp- växtsituation finner man att de ofta fått uppleva otrygghet och instabilitet i hem- miljön, och att relationerna till föräldrarna i många fall präglats av brist på känslo- mässig värme och närhet. Många kommer från splittrade familjer eller hem där för- äldrarnas oenighet om, eller inkonsekvens i, uppfostran varit påtaglig. I vissa fall har en överbeskyddande eller behärskande fost— rarattityd försvårat den unges frigörelse och utveckling mot en självständig social roll. Ibland har föräldrarnas egen asocialitet, kri- minalitet eller alkoholmissbruk (i ett fåtal fall också narkotikamissbruk) och deras av misstro och avståndstagande präglade atti- tyd till samhället fått tjäna som förebild för barnen. I många fall har alltså den ung— es relation till vuxenvärlden—samhället re- dan tidigt kommit att präglas av osäkerhet, misstro och distans.
Samtidigt som narkotikamissbruket och den därmed sammanhängande livsföringen ofta accentuerar tidigare konflikter och svå- righeter, för missbruket också med sig nya psyko-soeiala problem. Vi bortser här från de fall där missbruket haft en mer tillfäl-
lig karaktär (( 1 mån./sporadiskt) och står alltså (tab. 2) inför ett material där miss- bruk av centralstimulerande medel domine- rat i mer än 95 % av fallen. Utan att när- mare gå in på problemens art och omfatt- ning skall några ofta återkommande drag1 nämnas: A) Missbruket har i det stora fler- talet fall medfört en försämrad studie-/ar- betsprestation, ofta i samband med omfat- tande frånvaro. I många fall har ungdomar- na avbrutit sina studier eller förlorat sitt ar- bete. B) Livsföringen i samband med miss- bruket (tillsammans med »gänget», i »kvar- tar» etc.) har ej sällan inneburit att den unge varit borta från hemmet under dygn eller veckor. Föräldrarna har ibland vänt sig till polis (för efterlysning) eller BvN (för anmälan). C) Akuta familjekonflikter, många gånger av allvarligt slag, har inte va- rit ovanliga i detta sammanhang. D) Dold eller uppdagad kriminalitet (i första hand snatteri, stölder o. d. har ofta förekom- mit. E) »Langning» eller försäljning av narkotika, vanligen i mindre omfattning, har också varit vanligt. F) Tidigare intres- sen, målsättningar och framtidsplaner har i regel kommit alltmer i bakgrunden. G) Kamratkontakter och umgängesvanor (bå- de i förhållande till eget och motsatt kön) har ofta förändrats.
Psykiatriska komplikationer har inklude- rat akuta paranoida reaktioner och psyko- tiska episoder, som dock mera sällan (i ett 10-tal fall) kvarstått mer än ett dygn. Sömn- rubbningar och orostillstånd har varit van- ligt förekommande. Dysforiska eller depres- siva reaktioner har förekommit i många fall. Fyra dödsfall i samband med »olycks-
Tabell 9.
fall», där narkotikans ev. roll såvitt känt ej klarlagts, finns antecknade under tiden 1.1.1967 t. o..m. 30.6.1968. Bland soma- tiska komplikationer kan nämnas hepatit (se tab. 9), lokala bakteriella infektioner (i samband med intravenöst missbruk) och påtaglig viktminskning (vid missbruk av cen- tralstimulantia).
17.4 U ngdomsavdelningen
17.4.1 Något om arbetsformer och behand- linkskontakt (se även avsnitten 17.4.2 och 17.5).
Många av de ungdomar som kommit för behandling har, som tidigare nämnts, _haft anledning att känna sig stå i opposition till omvärlden eller känt sig inte kunna leva upp till yttre krav och förväntningar. De har därför också haft svårt att identifiera sig med det som samhälle och omvärld repre- senterar, att solidarisera sig med den etable- rade tillvaron och dess målsättningar. Trots försök att skapa egna livsmål och lycko- ideal kvarstår samtidigt oftast en känsla av misslyckande och mindervärde, en känsla av att »stå utanför». Inre missnöje och otillfredsställelse projiceras i sin tur lätt på samhället och dess representanter. När lä- karen/ socialarbetaren i den terapeutiska re- lationen tvingas spela rollen av auktoritet och representant för en institution eller myn- dighet och med uppgift att tillvarata sam- hällets intressen, är han därför redan »be-
1 Det vore självfallet av intresse att kunna ge en mer nyanserad bild av dessa förhållanden, korrelation till missbrukets typ och omfattning etc. (Jfr sid. 503.)
Uppgifter om hepatit I % av antalet intrav.
i anamnesen missbrukare Pojkar under 15 år » 15—17 » 41 fall 53 » 18—20 » 96 » 69 Flickor under 15 » » 15—17 » 25 » 54 » 18—20 » 28 » 62 Summa 190 » 62
lastad» på ett sätt som avsevärt försvårar eller t.o.m. kan omöjliggöra en fortsatt behandling.
Ungdomarna har inte sällan kommit till behandlingen efter påstötningar från för- äldrarna. Men även i andra fall har föräld- rar och anhöriga i regel ett starkt intresse i behandlingen. Auktoriteten—fostraren har många gånger haft en störd relation till den unge och försöker ofta fortsätta att förmed- la sin attityd via terapeuten. Samhället, kanske representerat av skola, barnavårds— nämnd, polis e. d., har också ett starkt in- tresse och mål i behandlingen, ev. förenat med vissa yttre krav. Terapeuten själv, slut- ligen, kommer under behandlingen ofta att befinna sig i »svåra» situationer, prägla- de av osäkerhet, kanske känslor av olust och obehag. Han har också möjlighet att i behandlingen komma med förslag, krav eller åtgärder som ur hans synpunkt kan- ske ter sig »tryggare», »säkrare» eller helt enkelt bekvämare. Det finns alltså en rad »intre'ssenter» i behandlingsprocessen, och vad som är »bäst» för dem är inte nöd- vändigtvis »bäst» för patienten. Det är in- te förvånande att missbrukaren själv i många fall kommer att inta en passiv atti- tyd till omvärldens bemödanden och sin egen situation.
Falsk auktoritet och artificiell distans skapar lätt ett behandlingsklimat, där den unge upplever att behandlingen är mer äg- nad att tillfredsställa andra än att hjälpa honom själv. Patienten/klienten blir gärna »objekt» i stället för »subjekt». En reak- tion som ligger nära till hands är den pas- sivt undanglidande. Om man vill få en ung människa att fungera i mer eller mindre komplicerade sociala relationer måste be- handlingen kunna erbjuda en kontakt präg- lad av värme och närhet. Om en av mål- sättningarna är att få den unge att känna ansvar för sig själv och visa ansvar gent- emot andra, måste också behandlingen vara en samarbetsprocess, där han väcks till med- ansvar och aktivt engagemang.
Den amerikanske psykiatern Otto A. Will jr. har beskrivit några av svårigheterna i den terapeutiska relationen vid behandlingen
av en 20-årig narkotikamissbrukande hippy- flicka: »To her I was a square, a member of the establishment, a 'shrink' so bound by training and ideology that anyone not sharing his own values was sick and likely to be locked up until he saw things in the 'right' way. . .», och »Perhaps I was annoyed at her wish to escape from a system which so many of us accepted and usually could avoid noticing; I didn't like my attention being called to it.»
Vid ungdomsavdelningen har det varit en strävan att möta ungdomarna och deras problem under öppna och okonventionella former. Avdelningen har — tillsvidare in- hyst i en barack — erbjudit en vardaglig, personlig och föga »institutionell» atmo- sfär. Olika personalgrupper har kunnat mö- tas i ett nära och informellt samarbete, en gemenskap som också påverkat kontakten med de ungdomar som kommit för be- handling. Här har det för terapeuten varit en målsättning att sträcka sig utanför rol— len som läkare eller socialarbetare mot en öppen personlig kontakt. Personalens rela- tivt låga genomsnittsålder har också under- lättat en kommunikation på mer jämställd nivå. I regel har inga vita rockar förekom— mit och »du» använts som ömsesidigt till- talsord. Så långt möjligt har ungdomarna tagits emot även utanför ett fixerat tids- schema. Erfarenheter från det praktiska ar- betet har i hög grad tillåtits påverka och utveckla arbetsformema vid kliniken och därmed också aktualiserat vissa praktiska förslag och önskemål (sid. 494 f.).
För att få en bild av den unges situa- tion görs en utredning av uppväxt- och hem— förhållanden, skol—/ arbetssituation och fri- tidsaktiviteter, men också av hans psykiska och somatiska status, missbruk etc. I sam- band med den sociala och medicinska nt- redningen upptas i regel en tids inledande poliklinisk kontakt och observation. Syftet är i första hand att skapa underlag för en bedömning av lämplig behandlingsform och förutsättningarna för en fortsatt poliklinisk behandling. En uppgift blir självfallet att motivera den unge för en fortsatt adekvat vård eller behandling, men också att öp—
M....» .4.—__ A... M.. n..,_- 4=w54=":_£1 _.n
pet diskutera och stimulera alla konstrukti- va och realistiska förslag från hans egen sida. Av de narkotikamissbrukande ungdo- mar som under den aktuella perioden varit i kontakt med ungdomsavdelningen har, ef- ter detta inledande skede (som i regel om- fattat 2—4, ev. flera besök), ungefär hälf- ten bortfallit. Dessa ungdomar har a) befun- nits vara i behov av, eller redan varit pla- cerade i annan vårdform (se sid. 499 f), b) ej tillhört Stockholms stad eller c) ej be- dömts vara i behov av fortsatt behandling — men i många fall kallats för kontroll- samtal i ett senare skede. Den sistnämnda gruppen omfattar huvudsakligen ungdomar med lättare eller mer obetydliga psyko—so- ciala störningar och ett sporadiskt eller myc- ket kortvarigt missbruk. Ungefär hälften av ungdomarna har alltså fortsatt en poli- klinisk behandling vid avdelningen.
Arbetsformerna vid ungdomsavdelning- en har skapat förutsättningar för en myc- ket långt gående samordning av sociala och medicinska vårdinsatser. En läkare och en socialarbetare svarar gemensamt för behand- lingen i det enskilda fallet. Problemens art —- och kanske i ännu högre grad förutsätt- ningarna att etablera en från terapeutisk synpunkt givande kontakt — avgör vem som kommer att svara för huvuddelen av behandlingskontakten. Speciella problem i behandlingen och frågor av mer allmänt intresse diskuteras vid regelbundna personal- konferenser och vid mer improviserade sammankomster.
De ungdomar som kommer för behand- ling står ofta under en akut yttre stress, en konfliktsituation i förhållandet till för- äldrarna, ett förlorat arbete eller en avbru- ten skolgång, trassliga kamratrelationer, kanske en »förstörd» ekonomi osv. Pro- blemen är många och situationen kan ofta subjektivt te sig »h0pplös», hindren oöver- stigliga. Genom praktiska hjälpåtgärder kan en del av svårigheterna elimineras och den omedelbara stressen reduceras, samtidigt som behandlingskontakten och -motivatio- nen utvecklas. Socialarbetarens uppgift är här inte att överta, utan att stimulera till initiativ, ansvar och aktivt engagemang. För
att i den fortsatta behandlingen skapa för- utsättningar för en successiv stabilisering av den unges sociala situation, krävs i regel en fortlöpande social vägledning och ofta en aktiv kontakt med föräldrar, skola, arbete etc. Socialarbetaren svarar också för för- medling och uppföljning av kontakter med arbetsförmedling, arbetsvårdsbyrå, social- byrå osv. Genom barnavårdsnämnden ges möjlighet till ekonomisk hjälp för vissa än- damål (utbildning, utrustning och uppehäl- le e. d. i vissa fall).
Fortlöpande samtal med rådgivning, stöd och ledning för ungdomarna och i vissa fall även deras föräldrar har, liksom andra for- mer av stödjande psykoterapi, utgjort en väsentlig del av behandlingsarbetet. I vissa fall har en mer insiktsbetonad samtalstera- pi med begränsade målsättningar kunnat be- drivas. Ett begränsat antal ungdomar har bedömts lämpade för — och i några fall också kunnat remitteras för — en mer om- fattande insiktsbetonad psykoterapi. En kor- tare tids inläggning på någon av avdelning- ens akutplatser har kunnat ske på medi- cinska, psykiatriska eller i vissa fall sociala indikationer, eller för avgiftning vid akut intoxikation. I många fall har behandling- en av långvariga eller återkommande ång- est- och orostillstånd, sömnmbbningar och liknande skapat särskilda problem. Frågor som hör samman med användningen av se- dativa och hypnotica i sådana fall (»läkeme- del åt läkemedelsmiSSbrukare») är av sär- skilt intresse (se nedan). Den medicinska be- handlingen av somatiska komplikationer så- som hepatit, bakteriella infektioner etc. och psykiatriska komplikationer såsom akuta psykotiska reaktioner skall inte närmare be— röras i detta sammanhang. Det förtjänar att omnämnas, att dessa ungdomar ofta drar sig för att självmant uppsöka läkare p. g. a. somatiska besvär, antingen dessa di- rekt sammanhänger med missbruket eller ej. I den fortlöpande behandlingskontakten vid ungdomsavdelningen har vissa sjukdomar (luftvägsinfektioner, gastrit, ulcus och go- norré är några konkreta exempel från jour- nalerna) »fångats upp» och behandlats el- ler remitterats för behandling.
% Antal läkarbesök under tiden 1.1.1967 t. o. m. 30.6.1968 m_—
1 besök: 128 ungdomar 2—— 4 » 165 » 5— 9 » 126 » 10—14 » 43 »
2 1 5 » 81 »
Summa: 543 ungdomar
(Anm. Återbesök efter den 30.6.1968 och besök hos socialarbetare redovisas ej i tab. 10, som alltså inte ger någon bild av behandlingens omfattning i det enskilda fallet.)
%
Återbesöksfrekvensen har varierat avse- värt alltefter de aktuella problemens art och omfattning, från 3—4 besök/ vecka till stödjande samtal eller »kontrollsamtal» med någon månads mellanrum. Kontakten med de 543 ungdomar med narkotikaproblem som här diskuteras, representeras under ti- den 1.l.1967 t.o.m. 30.6.1968 av ett ut- rednings- och behandlingsarbete motsvaran- de sammanlagt ca 5 500 besök hos social- arbetare och 3 819 läkarbesök. De senare fördelar sig enligt tabell 10.
Många av de här ungdomarna besväras under behandlingen av oro, ångest och sömnsvårigheter etc. Kravet på »en me- dicin som verkligen hjälper» kan grunda sig på påtagliga subjektiva besvär och där- med sammanhängande svårigheter att funge- ra socialt, en påstådd eller verklig risk för återfall i vissa skeden och en allmän upp- fattning om — kanske också tidigare erfa- renheter av '— behandlingens innebörd. I vissa fall finns indikationer för en förskriv- ning av sedativa eller hypnotica, i andra fall är indikationerna tveksamma eller sak- nas. Under alla förhållanden måste riskerna för missbruk av dessa läkemedel beaktas: Många ungdomar har tidigare erfarenheter av peroralt eller intravenöst missbruk av så- dana medel (sid. 488), som tillhandahållits på den illegala marknaden. Andra har på denna marknad fått t. ex. centralstimuleran- de medel i utbyte mot recept på dämpande medel som en »generös» behandling försett dem med. Slutligen bör man beakta de här ungdomarnas ofta överdrivna intresse för och fixering vid »nervtjack» som en »lös- ning» på problemen. Det finns alltså skäl till en avsevärd restriktivitet och till försik- tighet vid valet av preparat. Vid ungdoms-
avdelningen har medicinering aldrig före- kommit som isolerad behandlingsform, men i vissa fall varit ett led i en behandling där fortlöpande samtalsterapi i förening med social vägledning och aktivering stått i centrum. Inga större kvantiteter har ut- lämnats, utan ungdomarna (som i dessa fall i regel återkommit flera gånger/vecka) har vid varje besök fått vad som motsvarat be- hovet fram till nästa återbesök. Riskerna för överdosering och missbruk har därige— nom kunnat nedbringas, men självfallet in- te helt elimineras.
17.4.2 Synpunkter, önskemål och förslag
Vad kan göras för att möta svårigheterna i den polikliniska behandlingen av unga nar— kotikamissbrukare? Vilka förbättringar kan uppnås genom en utveckling av arbetsfor- merna? I vilka avseenden bör resurserna byggas ut? Några frågor av intresse i detta sammanhang diskuteras i följande 10 punk— ter med utgångspunkt'från de praktiska er- farenheterna från verksamheten vid ung- domsavdelningen:
A) Möjligheter att ta emot ungdomarna utanför ett fixerat tidsschema. Målsättning- en bör givetvis vara bestämda återbesöksti— der, men ungdomar som kommer på »fel» tid, utan förhandsanmälning etc. får inte avvisas. En öppen mottagning för narkotika— missbrukande ungdomar bör under alla för- hållanden ha möjlighet att fungera enligt »drop-in-principen», vilket också för den unge innebär en känsla av trygghet i be— handlingssituationen. Därtill bidrar också:
B) Dygnet-runt-jour. Mottagningen bör inte vara begränsad till vissa tider på da— gen eller vissa dagar i veckan. Det faktum
att ungdomsavdelningen nattetid (kl. 23/ 2400—0630) endast kan ta emot ungdomar som omhändertagits av polis medför att ungdomar som under denna tid självmant söker hjälp p. g. a. återfall, orostillstånd, pa- ranoida reaktioner etc. måste avvisas.
C) Många ungdomars osäkerhet och am- bivalens bidrar till att de uteblir från av- talade återbesök, vilket inte behöver bety- da en negativ inställning till fortsatt kon- takt. Ett sådant »avhopp» kan höra sam- man med livsföringen i samband med miss- bruket, återfall e. d., Och svårigheterna för- stärks vanligen av skuldkänslor över att ha »misslyckats», uteblivit från avtalad åter- besökstid etc. Den avbrutna behandlingen följs i många fall av ett intensifierat miss- bruk, en allt starkare anknytning till rol- len som »knarkare» och en känsla av att »ingenting hjälper». Ungdomar som på det- ta sätt »lyckats» avbryta en behandling tycker sig ofta få bekräftelse på en tidigare känsla av att »dom bryr sig i alla fall inte om vad som händer mig». Erfarenheter av detta slag har legat till grund för den ak- tiva uppföljning som — så långt resurserna räckt till — bedrivits vid ungdomsavdel— ningen. Målsättningen har varit:
1) att utan dröjsmål kalla uteblivna pa— tienter per telefon, genom brev eller hem- besök,
2) att inte avbryta en pågående behand- ling annat än genom personligt besök av den unge, där han inte längre bedömts va- ra i behov av fortsatt behandling eller där en fortsatt adekvat behandling ordnats på annat sätt.
En av de allvarligaste konsekvenserna av de bristande resurserna i den polikliniska verksamheten är utan tvivel att denna ak- tiva uppföljning inte kunnat bedrivas i full utsträckning.
D) Svårigheterna att nå dessa ungdomar, att följa upp behandlingen och att skapa en tillräckligt nära kontakt mellan kliniken och ungdomarna »på fältet» är några orsaker till behovet av en uppsökande verksamhet. Av intresse i detta sammanhang är inte ba- ra möjligheterna att skapa motivation för en fortsatt behandling och att förmå nya
missbrukare att söka vård, utan också möj- ligheterna till fortlöpande kontakt, stöd och aktivering, möjligheterna att skapa alter- nativ när det gäller fritidsaktiviteter, kam- ratkontakter etc. Resurser för en sådan verksamhet saknas i stor utsträckning. Ett begränsat samarbete med barnavårdsnämn- dens fältassistenter och i viss mån ungdoms- slussen och Stiftelsen Ungdomskontakt har bedrivits med goda erfarenheter.
E) Ungdomar med narkotikaproblem kommer i många fall från sproblemfamil- jer» och missbruket skapar i regel ytterli- gare konflikter och slitningar inom famil- jen. Rädsla, Osäkerhet och misstänksamhet skapar en atmosfär präglad av irritation och förebråelser (»du har väl inte varit ute och tagit nu igen? . . . visa armarna!» etc.) Inte sällan förstärks ev. motsättningar rörande uppfostran och andra konflikter mellan för- äldrarna. Bakom deras ibland fördömande, bortstötande eller kanske överbeskyddande attityd döljer sig ofta skuldkänslor, osäker- het och en känsla av misslyckande. Kan föräldrarna påverkas till ökad insikt och förståelse för problemen och kan deras ofta resignerade attityd i någon mån vändas till en aktivt stödjande insats, ökar möjligheter- na till en gynnsam utveckling. Föräldrarna känner också ofta behov av ett stöd från någon som kan reducera deras känsla av att vara ensamma med ett »hopplöst» pro- blem. Det torde vara överflödigt att ytter- ligare motivera behovet av att i många fall utvidga behandlingskontakten till att omfat- ta även föräldrarna (genom fortlöpande samtal, hembesök, telefonkontakt etc.). På grund av det snabbt växande antalet vård- behövande ungdomar och de ännu bristfäl- liga resurserna har ett aktivt »familjearbe- te» av denna typ endast kunnat genom- föras i ett begränsat antal fall.
F) Erfarenheterna från ungdomsavdel- ningen ger stöd för uppfattningen att en långtgående samordning av medicinska och sociala vårdinsatser är en grundläggande förutsättning för ett meningsfullt behand- lingsarbete med unga narkotikamissbrukare. Ett sådant arbete kräver bl. a. resurser för bedömning och behandling av psykiska stör-
ningar, somatiska och psykiatriska kompli- kationer till missbruket, intoxikationstill- stånd etc., samt resurser som möjliggör en aktiv social vägledning och sociala hjälpåt- gärder i olika former, placering för vård i drogfri miljö med möjlighet till omhänder— tagande i vissa fall (sid. 497) osv. Vid ung- domsavdelningen har under drygt 2 år ett nära och informellt samarbete mellan me- dicinsk och social personal utvecklats med mycket goda erfarenheter.
G) Ungdomsavdelningen fungerar som specialklinik för utredning och bedömning av ungdomar med missbruksproblem. Det- ta förhållande medför utan tvivel en rad fördelar. Sålunda finns det ingen annan patient- eller problemgrupp som konkurre- rar med missbrukargruppen om vårdresur- serna. Samtidigt reduceras risken för ny- rekrytering av missbrukare bland andra psy- ko-socialt instabila, kanske »disponerade» ungdomar inom samma vårdenhet. En spe- cialiserad vårdform ger också ökade möjlig- heter att på ett rationellt sätt tillvarata och bearbeta praktiska erfarenheter när det gäl- ler bedömning och behandling av ungdomar med narkotikaproblem. Ett problem som sammanhänger med att många ungdomar med likartade problem sammanförs under behandlingen är risken att nya, ur behand- lingssynpunkt ogynnsamma kontaktvägar öppnas t. ex. i överfyllda väntrum. En väg ur denna svårighet erbjuder:
H) En uppdelning av verksamheten på flera mindre kliniker. Även i andra avseen- den erbjuder små enheter, gärna lokalise- rade till områden med omfattande problem, många praktiska fördelar. Genom att erbju- da vården där vårdbehovet finns, görs den mer lättillgänglig. Samtidigt ökar möjlighe- terna till en intensiv kontakt med såväl ung— domarna som deras föräldrar. Vidare un- derlättas samarbetet med fältarbetare, råd- givningsbyråer, skolor, polis etc. i området. Små enheter ger också vården den per- sonliga, »icke-institutionella» prägel som framstår som så betydelsefull i arbetet med dessa ofta svårkontaktade ungdomar. Varje försök att på papperet »rationalisera» vår- den genom att skapa stora enheter kommer
En uppdelning av verksamheten på flera kliniker kommer att medföra vissa problem, exempelvis risken för att en missbrukare uppsöker flera mottagningar med dubbel- medicinering m.m. som följd. Detta och andra problem kan mötas genom:
I) En nära samordning av och gemen- sam organisation för de olika vårdenhe- terna, innefattande bl.a. gemensamt pa- tientregister. Ett intimt samarbete med bl. a. gemensamma arbetskonferenser skulle ock- så ge bättre möjligheter att tillvarata erfa- renheterna när det gäller bedömning och behandling av ungdomar med narkotika- problem.
Den personalförstärkning som kommit ungdomskliniken till del har varit nödvän- dig med hänsyn till den stora tillströmning- en av ungdomar med narkotikaproblem. Men samtidigt har denna utveckling med- fört, att de problem som följer med en stor enhet alltmer kommit i dagen. Det är där- för vår uppfattning, att en fortsatt utbygg- nad av resurserna för att möta det ökan- de behovet bör ske genom upprättandet av ytterligare enheter. Ett konkret förslag: två eller tre mindre polikliniker för behandling av ungdomar med missbruksproblem i Stock— holm. Social och medicinsk personal, re- surser för en aktiv uppföljning av behand— lingen i det enskilda fallet (punkt C), möj- ligheter till en vidgad verksamhet med bl. a. uppsökande verksamhet och aktiv föräldra- kontakt (punkterna D—E). Bör knytas di- rekt till en större klinik av typ ungdoms— avdelningen med resurser för inläggning (sängplatser) och ständigt öppethållande (dygnet-runt»jour). En nära samordnad verksamhet (under ledning av t. ex. en över- läkare och en barnavårdsinspektör) med ge- mensamma arbetskonferenser, gemensamma former för journalskrivning och registrering samt gemensamma resurser för uppföljning av verksamheten och bearbetning av mate- rialet (sid. 503). Bör kunna fungera som en försöksverksamhet med möjlighet att lå- ta erfarenheter och resultat av uppföljning— en påverka den fortsatta verksamheten och ev. ytterligare utbyggnad av resurserna.
_.äew ”Å., as.—m w a_n—mang .
1) Av grundläggande betydelse för arbe- tet i den öppna vården är möjligheterna till placeringar i och samarbete med andra vård— forrner, såväl på sjukvårds- som på barna- vårdssidan. I arbetet vid ungdomsavdelning- en har långa väntetider många gånger för- svårat eller t. o. m. omöjliggjort sådana pla- ceringar. En förbättrad samordning med andra vårdformer och i vissa avseenden öka- de resurser framstår som mycket betydelse- fullt för att den polikliniska verksamheten skall kunna fungera tillfredsställande (jfr t. ex. sid. 500).
17.5 Tvång — frivillighet
Barnavårdslagen medger tvångsingripanden bl.a. i fall där ungdomar under 21 år (20 år fr. o. m. 1.7.69) missbrukar narkotika. Samtidigt företräder lagen ett individuellt behandlingstänkande med sikte på att bere- da ungdom den vård och behandling som är bäst ägnad att utveckla och stimulera vars och ens positiva förutsättningar. Indikatio- ner för ingripande i dessa fall återfinns främst i lagens & 25 b. I första hand finns möjlighet till förebyggande åtgärder (5 26) i form av stöd— och hiälpåtgärder (mom. 1), behandlingsföreskrift (mom. 3) eller över- vakning (mom. 4). I andra hand medger lagens & 29 omhändertagande för samhälls- vård med placering i enskilt hem eller ung- domshem. Slutligen finns möjlighet för bar- navårdsnämnden att ansöka om placering i ungdomsvårdsskola för den omhändertag— ne (5 36). Mera sällan (främst betr. ung- dOmar med psykotiska reaktioner e. d.) har vårdintyg, enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, legat till grund för ett tvångsingripande. I de fall som kräver ett sådant ingripande ger alltså stark påverkan av föräldrarna etc. Det är lagstiftningen möjlighet till tvångsåtgärder i en rad olika former. Det bör självfallet vara en strävan att i tillämpningen av den- na lagstiftning tillvarata möjligheterna till ett individuellt behandlingstänkande.
Många ungdomar har under olika former av påtryckningar, tvång eller hot om »andra åtgärder» kommit för behandling — t. ex.
via polis, BvN, under mer eller mindre stark påverkan av föräldrarna etc. Det är naturligt att ungdomarna i en sådan situa- tion ofta har en negativ förhandsinställning och inte väntar sig att få någon hjälp. Möj- ligheterna att etablera en behandlingskon- takt och ett samarbete för en konstruktiv utveckling och förändring av den unges si- tuation står i viss utsträckning i relation till hans inställning och förväntningar. Han kan därför många gånger finna belägg för sin uppfattning att behandlingen »inte är till någon hjälp». Samtidigt döljer sig ba- kom många ungdomars initialt negativa atti- tyd till vård och behandling en osäkerhet, oro och ängslan och en känsla av miss- lyckande som i sig rymmer ett behov av, och en önskan om, hjälp och stöd. Den unge är i många fall så blockerad av sin proble- matik — av den osäkerhet och otrygghet som präglar hans tidigare erfarenheter och hans aktuella situatiOn — att allt tal om målsättningar och framtidsplaner ter sig ganska meningslöst. Vad som kunde eller borde vara möjligheter till en positiv ut- veckling, en hoppfull framtid, ter sig bara som en förnyad konfrontation med problem han redan misslyckats med att lösa, svårig- heter inför vilka han redan givit upp. Den unge upplever behandlingen inte som en möjlighet till hjälp och stöd, utan som öka- de krav i en redan svår situation. Först när det kommer till stånd en grundläggande kontakt där ängslan och förtvivlan kan re— duceras, kan han se på sin situation mer konstruktivt och själv medverka till en för- ändring.
Att en ung människa skall reagera ade- kvat på ett yttre tryck eller hot om tvång, straff etc. förutsätter att hon har en känsla av egenvärde och betydelse, att hon har för- måga att överblicka sin framtid och upp— leva att den kan bli både bättre och sämre, att hon kan känna hoppfullhet lika väl som oro och rädsla i förhållande till sitt beteen- de. I annat fall förlorar de yttre kraven, hotet eller tvångsåtgärdema mycket av sin betydelse och innebörd.
Dessa synpunkter kanske i någon mån kan bidra till att klargöra behovet av, och
innebörden i, en initial kontakt som ut- gångspunkt för ev. tvångsingripande, om- händertagande, placering etc. En sådan kon- takt är motiverad inte bara för att möjlig- göra utredning—bedömning utan kanske främst av rent terapeutiska skäl. Därav föl- jer också att en åtgärd (t. ex. placering) som är adekvat i sig, kan te sig inadekvat om den inte kommer in i ett från terapeutisk synpunkt meningsfullt sammanhang. Som exempel kan nämnas fall där man inte till- varatagit självupplevda motiv för en för- ändring av den aktuella situationen, utan där plötsliga och oförberedda tvångsingripanden i stället bidragit till att förstärka den för- svarsattityd och antisociala hållning som många av de här ungdomarna bär på. En placering kan alltså bli aktuell efter en kor- tare eller längre tids poliklinisk kontakt, vilket inte behöver innebära att den öppna behandlingen varit en »felsatsning», utan att den varit önskvärd eller nödvändig för att skapa bättre förutsättningar för den ak- tuella placeringen. Detta innebär inte att långa väntetider kan accepteras. En pla- cering bör kunna företas när förutsättning- ama för en gynnsam utveckling i den alter- nativa vårdformen ter sig optimala, varken förr eller senare.
Vi har i många fall en benägenhet att se — iaktta, studera, notera, diagnosticera — vad som är felaktigt och sjukt snarare än vad som är friskt och rymmer positiva ut- vecklingsmöjligheter. Det kan vara frestan- de att möta den unge narkotikamissbrukaren med en auktoritär »expert»-attityd, med »adekvata åtgärder» och snara, oförbered— da tvångsingripanden. Allt detta bidrar lätt till att förstärka hans försvar, passiva håll- ning eller negativa attityd, istället för att stödja och stimulera de självupplevda moti- ven för en medverkan till förändring i po- sitiv riktning. Ett dynamiskt behandlings- tänkande, inte ett dogmatiskt åtgärdstän— kande, bör vara vägledande för bedömning- en av de här ungdomarnas situation och vår- dens utformning. Detta gäller inte minst i tillämpningen av t. ex. barnavårdslagen, som i sig ger utrymme för sådana initiativ.
Som tidigare nämnts har ungdomarna of-
ta sökt kontakt med ungdomsavdelningen på frivillig väg, varför det varit en naturlig strävan att bibehålla behandlingens frivilli- ga karaktär — detta även om den polikli- niska kontakten visat sig otillräcklig. Följ- aktligen har placeringar i t. ex. enskilt hem i flera fall företagits utan beslut om sam— hällsvård. Naturligtvis blir det här fråga om en bedömning från fall till fall: ofta har det från terapeutisk synpunkt erbjudit avsevär- da fördelar att kunna arbeta med utgångs— punkt från de möjligheter den frivilliga be- handlingskontakten erbjuder, i andra fall har ett samhällsvårdsbeslut ansetts önskvärt eller nödvändigt för att ge placeringen ökad stabilitet.
Det bör framhållas, att detta resone- mang grundar sig på erfarenheter från po- liklinisk behandling av narkotikamissbrukan- de ungdomar, alla under 21 år, och att det även bland dessa ungdomar i ett antal fall varit motiverat att föra in vissa allmänpre- ventiva synpunkter i diskussionen av vård- frågan (t. ex. vid mer omfattande »narkoti- kalangning» e. d.). Synpunkterna ovan hän- för sig till ett individuellt behandlingstän- kande relevant för flertalet av de ungdomar som varit i kontakt med ungdomsavdel— ningen.
17.6 Ungdomar placerade i andra vårdfor- mer
En genomgång av jour-nalerna för de 543 ungdomar som använt narkotika och under tiden 1.1.1967 t.o.m. 30.6.1968 varit i kon- takt med ungdomsavdelningen, ligger till grund för följande uppgifter om behov av och placering i andra vårdformer m. m.
A) Många (267) ungdomar var redan vid tidpunkten för den första kontakten med ungdomsavdelningen kända av barnavårds- nämnden. Flera (103) av dessa var vid den- na tidpunkt omhändertagna av och place- rade genom barnavårdsnämnden. Se ta- bell 11.
Den andra gruppen (b) omfattar i första hand ungdomar som vistats i öppna ung- domshem i Stockholm. En del av dessa har, i samband med intoxikationstillstånd, psy-
. __.._e_..__.._____.__>_._.._._=r._. ..
kotiska reaktioner e. d., lagts in på någon av avdelningens akutplatser. I andra fall har en tids poliklinisk behandlingskon- takt kommit till stånd (vanligen på be- gäran av ungdomshemspersonalen, överva- kare eller ungdomarna själva). I denna grupp ingår dessutom ett antal ungdomar som permitterats från eller avvikit från upp- tagningshem utanför Stockholm och införts till eller själva vänt sig till ungdomsavdel- ningen.
Den tredje gruppen (c) inkluderar dels ungdomar som permitterats från eller av- vikit från ungdomsvårdsskola, dels ungdoms- vårdsskoleelever som placerats för vård utom skola.
B) I många fall har ungdomarna, efter inledande utredning och kontakt vid ung- domsavdelningen eller i samband med en fortsatt poliklinisk behandling bedömts vara i behov av en alternativ vårdform under kortare eller längre tid. I vissa fall har sjuk- husvård varit indicerad p. g. a. somatiska eller psykiatriska komplikationer eller sjuk- domstillstånd (sid. 491 och 493). I andra fall har övervägande sociala störningar och en fortsat missbruksutveckling motiverat en tids vård i drogfri miljö (enskilt hem, i vissa fall ungdomsvårdsskola etc.). En sammanfattning av antalet placeringar i andra vårdformer återfinns i tabell 12.
Gruppaktiviteten kring narkotika, de för— väntningar som är knutna till den och den känsla av engagemang, samhörighet och identitet den erbjuder, blir för många ung- domar den del av tillvaron som i allt större utsträckning formar deras referensram, vär- deringar och relationer. Samtidigt ger grup- pen sanktiOn för och stimuli till ett beteende som annars utlöser fördömande och skuld- känslor. Livsföringen innebär en allt star- kare förankring i ungdomsgrupper, där nar- kotikamissbruk ofta förenas med asociali-
Tabell 1 I .
Redan placerade i
a) enskilt hem 3 ungdomar b) ungdomshem 47 » c) ungdomsvårdsskola 53 »
tet och kriminalitet i olika former. En vä- sentlig målsättning för behandlingen måste därför vara att skapa alternativ till den dy- namiska utvecklingen i gruppen av problem- ungdomar och att utveckla den unges rela- tioner och anknytning till ett socialt och meningsfullt sammanhang. Mot bakgrund av dessa och andra förhållanden står det klart att man i flertalet fall är benägen att före- dra individuella vårdmiljöer (t. ex. enskilt hem) framför kollektiva (jfr. sid. 500).
I de fall där den polikliniska behandlings- kontakten inte fungerat tillfredsställande och där mer omfattande psykiska och/eller sociala störningar inte omöjliggjort en pla— cering i enskilt hem, har denna möjlighet i regel tagits upp till diskussion. Detta sär- skilt när relationsstömingar inom familjen och andra problem i hemmiljön spelat en framträdande roll. Genom att i den polikli- niska kontakten tillvarata och stimulera den unges medverkan och engagemang, ökar för- utsättningarna för att placeringen skall fun- gera tillfredsställande. Möjligheterna till en gynnsam utveckling ökar också om fosterför- äldrarna är väl informerade och förberedda för sin speciella uppgift, och om såväl" fos- terföräldrar som den unge själv kan erbjudas en fortsatt kontakt och ett fortsatt stöd av den som tidigare svarat för den po- likliniska behandlingskontakten. Detta ger behandlingen ökad kontinuitet och under- lättar i ett senare skede en poliklinisk upp-
Tabell 12.
Placering efter kontakt med ungdomsavdel- ningen:
a) enskilt hem 29 + 21 F b) ungdomshem 13 c) ungdomsvårdsskola 21 d) sjukhus 24
S:a 87 + 21 F = 108
Anm. F= placering i familj som ordnats privat av t. ex. föräldrarna (utan medverkan av BvN), vanligen hos släktingar i landsorten c. d.
Anm. En del ungdomar har under den aktuella tidsperioden placerats flera ggr, ev. i olika vård- former t. ex. först d) eller b), därefter a). Siffran 108 anger det sammanlagda antalet placeringar, medan antalet ungdomar som blivit föremål för placering är något lägre.
följning och eftervård. Personella resurser och möjligheter till en sådan aktiv uppfölj— ning och därmed kontinuitet i behandlings- arbetet saknas f. n. i stor utsträckning.
Det har många gånger varit förenat med avsevärda svårigheter att få till stånd en placering i enskilt hem. Till följd av bris- ten på kvalificerade hem för detta ändamål har det uppstått väntetider. Av 29 fall, där ett sådant miljöombyte förmedlats av barna- vårdsnämnden i Stockholm, finns precise- rade uppgifter om väntetid i 16 journaler. Tiden från den dag då framställning gjorts till barnavårdsnämndens fosterhemsbyrå till den dag ett hem kunnat erbjudas, varierade från 1 till 16 veckor med ett genomsnitt av drygt 5 veckor. I några fall har en pla- cering aldrig kommit till stånd. Väntetider på en eller flera månader har vanligen in- neburit ett fortsatt eller accelererat missbruk, asocialitet, i många fall kriminalitet och en allt mer sviktande behandlingsmotivation. I några fall har en annan vårdform (t. ex. ungdomsvårdsskola) blivit aktuell innan pla- ceringen kommit till stånd. Bristen på en- skilda hem begränsar också möjligheterna att välja och få fram ett hem med de spe- ciella förutsättningar som svarar mot önske- målen i det enskilda fallet. Svårigheterna att på ett meningsfullt sätt ordna fortsatt utbildning eller arbete i den nya miljön sam- manhänger dessutom med andra förhållan- den (bl. a. den lokalisering till landsbygd och mindre samhällen som av andra skäl ofta är önskvärd).
I många (21) fall har föräldrarna själva ordnat en tids miljöombyte hos släktingar, bekanta eller på annat sätt. För en del ung- domar med de nödvändiga förutsättning- arna, och där missbruket varit av mindre omfattning, har t. ex. folkhögskola kunnat erbjuda en möjlighet till miljöombyte i för- ening med en fortsatt utbildning. Denna möjlighet bör naturligtvis inte utnyttjas an— nat än i därför särskilt lämpade fall, efter noggrant övervägande och förhandskontakt med vederbörande rektor.
För ungdomar som bedömts kunna klara en anpassning till ett kollektiv i storstads- miljön, och där hem— eller bostadssvårig—
heter varit framträdande, har en placering i öppet ungdomshem i Stockholm varit ett tänkbart alternativ. Denna möjlighet har i regel inte utgjort något alternativ utan sna- rare ett komplement till en fortsatt polikli- nisk behandling. I en del fall har en mer tillfäng vistelse i ungdomshem blivit nöd- vändig för ungdomar som varit i behov av men tvingats vänta på placering i annan vårdform. I sammanlagt 13 fall har ungdo- mar efter kontakt med avdelningen flyttat till ungdomshem.
I 21 fall har ungdomar med narkotika- problem placerats i ungdomsvårdsskola. Det har i regel varit ungdomar som redan före missbruksdebuten visat prov på ett asocialt och kriminellt agerande, som sedan ytterli- gare förstärkts i samband med ett ofta om- fattande och intensivt narkotikamissbruk. I många fall har det redan i ett tidigt skede funnits tecken till personlighetsstömingar och svårigheter i den sociala rollanpassning- en (jfr t.ex. punkt A, sid. 489). Prognosen varierar givetvis, men torde i genomsnitt vara sämre än för övriga grupper.
En påtaglig försiktighet och i många fall tveksamhet när det gällt att placera ung- domar med narkotikaproblem i stora kol- lektiv (ungdomshem, ungdomsvårdsskolor) och särskilt i öppna eller halvöppna kollek- tiv i storstadsmiljön, grundar sig inte bara på risken för fortsatt missbruk eller sprid- ning av missbruket inom en sådan vårdform utan kanske i ännu högre grad på de pro- blem som sammanhänger med gruppdyna- mik och gruppåverkan (jfr sid. 499). Det är vår uppfattning att man här, liksom i den polikliniska verksamheten (punkt H, sid. 496) så långt möjligt bör eftersträva en ut- veckling mot små vårdenheter med en per- sonlig, »icke-institutianell» prägel. Dessutom måste man här bl. a. när det gäller lokalise- ringsfrågan, ta hänsyn till krav på en drog- fri miljö.
Barnavårdsnämnden, sjukvårdsstyrelsen och socialstyrelsen svarar för olika delar av den vård som i dag erbjuds unga narko- tikamissbrukare. En sådan uppdelning med- för självfallet vissa olägenheter. I många fall där ungdomar med narkotikaproblem
i i; ?.
... man..-f.-
varit i behov av en tids vård i drogfri miljö, har en ibland nästan obefintlig samordning mellan olika vårdformer omöjliggjort en akdekvat behandling med nödvändig flexi- bilitet och kontinuitet. I många fall har det också varit svårt att åstadkomma en till- räckligt nära samordning av medicinska och sociala vårdinsatser. Samtidigt har bristan- de vårdresurser ej sällan medfört långa vän- tetider och alltför korta vårdtider.
Ett annat problem har varit det bristan- de antalet vårdalternativ. Den polikliniska behandlingen har i många fall (under en lS—månadersperiod för ca 20 % av de nar— kotikamissbrukande ungdomar som kommit för behandling) visat sig otillräcklig i den meningen att den inte kunnat förhindra ett fortsatt eller accelererat missbruk, asociali- tet, kriminalitet, tilltagande psykiska stör- ningar, ev. somatiska komplikationer etc. och att en tids miljöombyte och vård i drog- fri miljö ansetts nödvändig för att bryta den- na utveckling. Ofta har dock bristande mo- tivation, stabilitet och anpassningsförmåga i ett sådant skede försvårat eller omöjlig- gjort en placering i enskilt hem. När den- na möjlighet trots otillfredsställande förut- sättningar försökts i några fall, har resul- taten till stor del varit nedslående (öppna konflikter med rymningar och fortsatt miss- bruk som följd etc.). Psykiska eller soma- tiska sjukdomstillstånd har i ett begränsat antal fall motiverat en tids sjukhusvård, men för det stora flertalet av dessa ungdo- mar har ungdomshem och ungdomsvårds- skola utgjort de enda vårdalternativen.
Vi återkommer här till de problem som sammanhänger med vård av ungdomar med narkotikaproblem i stora kollektiv. Dessa har delvis berörts tidigare — se sid. 500. Beträffande förutsättningar och vårdbehov för de ungdomar som här diskuteras, visar en genomgång av journalerna bl. a. att en placering -i öppet ungdomshem i Stockholm sällan bedömts som en tillfredsställande form av »miljöombyte» i dessa fall; att flertalet av ungdomema saknat den breda missan- passningsbild och massiva anamnes som i re- gel kännetecknat dem som placerats i eller varit placerade i ungdomsvårdsskola och att
det -i många fall funnits särskilda skäl till tveksamhet eller återhållsamhet när det gällt placering av psykiskt sköra eller labila, kanske lättpåverkade ungdomar i vårdkollek- tiv av denna typ. Svårigheterna att finna en lämplig vårdform för dessa ungdomar har medfört att de i många fall kommit att ut- göra en »belastning» för vissa vårdformer (främst ungdomsavd., enskilda hem, ung- domshem) genom att vara särskilt krävande ur behandlingssynpunkt samtidigt som re- sultaten varit nedslående. Sannolikt skulle möjligheterna till en gynnsam utveckling i dessa fall avsevärt förbättras om en mer aktivt stödjande behandling kunnat erbjudas i ett tidigare skede.
Bland de försök som gjorts med alterna- tiva former för vård i drogfri miljö skall ett tas upp i detta sammanhang: Genom barna- vårdsnämnden i Stockholm ordnades som- maren 1967 ett miljöombyte för 4 narko- tikamissbrukande ungdomar som tillsam- mans med ledare tillbringade en månad på en gård i Sörmland. Ungdomarna besökte Mariapol. för samtal och undersökning före avresan och efter återkomsten till Stock- holm. De möjligheter till aktivering i en li- ten grupp i drogfri miljö som här skapades svarar väl mot behovet för flertalet av de »svårplacerade» ungdomar som diskuterats ovan och torde även i många andra fall vara ett värdefullt vårdalternativ. Några av erfarenheterna från detta försök kan kan- ske sammanfattas på följande sätt: A) Vård- tiden bör inte vara för kort (en månad tor- de under alla förhållanden vara i under— kant). B) Särskilt intresse bör ägnas pla- neringen av stimulerande och omväxlande aktiviteter under vårdtiden, något som kan- ske i sista hand blir avgörande för möjlig- heterna att förverkliga målsättningarna. C) En meningsfuu behandling kräver också re- surser för att skapa förutsättningar för en förändring av ungdomarnas sociala situation när de återvänder till storstadsmiljön, bl. a. genom att i tid ordna ev. bostad, arbete/ skolgång etc.
Önskvärdheten av en fortsatt och utvid- gad försöksverksamhet med vård av narko- tikamissbrukande ungdomar i små grupper
(max. 6—8 ungdomar) i drogfri miljö fram- går av ovanstående. Av stor betydelse är självfallet urvalet av ungdomar (och natur- ligtvis också av ledare!) för en sådan grupp. Svårigheterna att i realiteten skapa en drog- fri miljö bör kanske framhållas. Här ställs särskilda krav på lokalisering, resurser för kontroll samt restriktioner för besök och permissioner m.m. Samtidigt bör ungdo- marna på allt sätt stimuleras till ett aktivt engagemang och medansvar och till en roll i många avseenden rakt motsatt den patient- /klient—roll som mer eller mindre omyndig- förklarar en passiv vårdtagare i botten på vårdhierarkin. Även i dessa avseenden bör en liten vårdenhet/ grupp ge ökade möjlig- heter, men i sista hand avgörande är na- turligtvis personalens förmåga att möta ung- domarna i en positiv gemenskap. Möjlighe- ten till identifikation med vården och dess målsättning är här av grundläggande bety- delse.
Ett vårdaltemativ av det här slaget bör knytas direkt till en poliklinisk enhet. Detta dels för att inte få en alltför heterogen eller »belastad» grupp, dels för att få till stånd en tillräckligt nära samordning och skapa kontinuitet i behandlingen samtidigt som tidsödande formaliteter och långa vän- tetider i görligaste mån elimineras och möj- ligheter till en enhetlig poliklinisk uppfölj- ning och eftervård garanteras. En sådan samordning bör dessutom kunna trygga ett samarbete med läkare och socialarbetare (även under vårdtiden) och öka möjlighe- terna till en utvärdering av behandlingsre— sultat, som i dessa fall bör ske gemensamt för båda vårdforrnema.
17.7 Tillägg — ett försök till sammanställ- ning: problembild/evaluering
Vid ungdomsavdelningen saknas, som tidi- gare framhållits, resurser för uppföljning och bearbetning av materialet med avseen- de på problemens art och omfattning, eva— luering av behandlingsresultat osv. Därmed saknas också de väsentliga förutsättningarna för att presentera en sammanställning ha-
serad på ett systematiskt insamlande av data med avseende på vissa på förhand precise- rade frågeställningar. Den redovisning som här följer har tillkommit under tidspress och utan möjlighet till betydelsefullt förarbete. Frågeställningarna har formulerats i efter- hand, varför uppgifterna från journalema i vissa fall fått kompletteras med intervjuer. Vissa svårigheter att objektivt gradera och definiera de olika frågeställningarna har inte kunnat ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Trots att denna sammanställning alltså byg- ger på förutsättningar som i flera avseen- den är otillfredsställande, hoppas vi att den skall bidra till att ge en bild av de här ungdomarnas situation och dessutom ge ett visst underlag för bedömning av utveckling- en i samband med behandlingen. Under alla förhållanden torde den ge belägg för önsk- värdheten av särskilda resurser för att i fort- sättningen möjliggöra en mer Välplanerad och genomarbetad redovisning baserad på en större del av materialet.
Som utgångspunkt för undersökningen har vi valt de narkotikamissbrukande ungdo- mar som påbörjat en behandling och åter- kommit för minst 5 läkarbesök under tiden 1.1.1967 t.o.m. 30.6.1968 och under den- na tid inte behandlats i annan vårdform. Av de 180 ungdomar som uppfyller des— sa krav har ett slumpmässigt urval av 20 % = 36 ungdomar fått bilda underlag för denna sammanställning. Vissa faktorer (betr. skol-/ arbets- och familjesituation, kamrat- relationer, fritidsaktiviteter, kriminalitet och narkotikamissbruk) får här ge en bild av ungdomarnas situation under en viss tid (2 månader) före det första besöket1 och under motsvarande tid före det sista besöket2 un- der perioden. Utvecklingen under tiden från det förra till det senare tillfället har, som framgår av diagrammen, övervägande varit spositiv» med avseende på samtliga va— riabler, vilket inte hindrar att det i enskilda
1 Stapeldiagrammet till vänster = 1, vilket alltså motsvarar förhållandena »före behand- ling». (Sid. 503 ff.) * Stapeldiagrammet till höger = 2, vilketitier- talet fall inte motsvarar förhållandena »efter behandling», utan snarare »efter påbörjad/under pågående behandling».
1. SKOLA /ARBETE: ungdomar
.arbetar ej/går ej i skola, man önskar arbete /skolgäng
arbetar ej/går ej i skola, önskar ej arbete / skolgång
A. FRÅNVARO. Arbetar/ studerar med:
& . D : Lägre (ingen) frånvaro
måttlig—hög (ca.20—50%) frånvaro
% = mycket hög frånvaro B.PRESTATION (VITSORD):
= hygglig— god (över minimikrav)
acceptabel (motsv. minimikrav)
otillräcklig (under minimikrav)
||
2. FAMILJERELATIONER: antal ungdomar
störningar/ konflikter. i förhållandet till föräldrarna /'fostrarna:
D : mer obetydlig
= måttliga—tattare eller mer tillfälliga
. : allvarliga
Anm.. Försök till enhetlig'bedömning, men svårigheter . med graderingf
3. KAMRATRELATIONER: antal ungdomar
A. RELATIONER:
= övervägande fasta, stabila kontakter
ID
% = huvudsakl. mer tillfälliga kontakter
= saknar fasta, stabila kontakter
B. KAMRATER:
= umgås huvudsakl. medsocialt väl- anpassade ungdomar
umgås med både välanpassade och missanpassade ungdomar umgås huvudsakl. med miss-anpassade (asoc., krim., nark. ) ungdomar
ISD I
Anm.: Liten förändring betr. relationerna: stabilitet kan förklaras av den
A:1 Aiz 811 512
förhållandevis korta observationstiden och av svårigheter i bedömningen.
I.. FRITIDSAKTIVITETER :
|:] : (nästan uteslutande) socialt accepterade fritidsakt.
7/ : övervägande socialt accepterade, men även & ej accepterade fritidsakt.
övervägande socialt ej accepterade fritidsakt. ("knarkaktivitet", asocialitet etc.)
Anm.: Begreppen "socialt accepterade" resp."ej accepterade” kan bli föremål för olika värderingar.
antal ungdomar
5. KRIMINALITET: antal ___—_— ungdomar
D :inga uppgifter om kriminalitet
= snatteri, smtstölder och liknande (l'a'ttare kriminalitet)
' :måttlig—grav kriminalitet
Anm.: Såväl"dold" som "uppdagad" kriminalitet. Ej narkotika— innehav för eget bruk. Trots att uppgifterna endast av— ser en kort tidsperiod (2 mån.) är siffrorna sannolikt i underkant.
6. NARKOTIKAMISSBRUK : antal ungdomar
A : cannabis
centralstim. per os
B
C centralstim. I.-V.
ingen uppgift om missbruk
, l:]
s : mindre än 1 dag/vecka
=1-2 dagar/vecka
& : 3—1. dagar/vecka
. = 5- 7 dagar/ vecka
fall skett en »negativ» utveckling och att förändringen för hela materialet i någon variabel är så liten att den får betraktas som osäker.
Flertalet av de 293 ungdomar som p. g. a. ett mindre antal (1—4) läkarbesök inte finns representerade i denna sammanställning har haft psyko-sociala störningar av mindre omfattning än de som fortsatt en behand— ling. Följaktligen är ungdomarna i det ma- terial som här redovisas mer »belastade» än genomsnittet för hela materialet. Av de 36 ungdomarna har 11 kommit till ung- domsavdelningen via polis, 4 via BvN och 21 på »frivillig» väg. Flertalet (26 ungdo- mar) var tidigare kända vid BvN. I 27 fall finns uppgift om alkoholmissbruk/ fylleri och i 16 fall uppgift om sniffning i anamne— sen. Anteckningar om missbruk av sedativa eller hypnotica finns i 11 fall. Ett i regel sporadiskt missbruk av opiater eller LSD har förekommit i 12 resp. 6 fall. Missbruks- anamnesen i övrigt framgår av tabellen ne- dan.
Då intravenöst missbruk av centralstimu- lantia dominerat har det ofta förekommit ett mer eller mindre underordnat missbruk av cannabis och/eller centralstimulantia per os. De ungdomar som huvudsakligen missbru— kar centralstimulantia per os har i några fall också rökt cannabis (jfr diagrammen/6). Den 30.6.1968 hade behandlingen pågått i genomsnitt drygt 8 månader (2—18 män.) och omfattade i genomsnitt drygt 18 (5—69) läkarbesök.
Attityd till behandlingen: Frågor som be- svarats av 33 av de 36 ungdomarna visar att 7 ungdomar själva anser att deras situation inte förbättrats, medan 26 anser att en för- bättring inträtt under den tid behandlingen
pågått. Av de sistnämnda anser ingen att förbättringen skett oberoende av behand- lingen; 18 anser att behandlingen i viss ut- sträckning bidragit till förbättringen medan 8 anser att den i stor utsträckning är ett re- sultat av behandlingskontakten.
17.8 Resurser för bearbetning av materialet
Önskvärdheten av ökade möjligheter till upp- följning och bearbetning av materialet med avseende på problemens art och omfatt- ning, evaluering av behandlingsresultat osv. har tidigare berörts i flera sammanhang (sid. 486, 487 och 502 f). De nuvarande for— merna för journalskrivning vid ungdomsav- delningen har medfört att den genomgång och bearbetning av 543 journaler som lig- ger till grund för uppgifter och tabeller i denna rapport:
a) varit mycket tidsödande,
b) med avseende på flera väsentliga frå- geställningar givit en ganska onyanserad och schematisk bild av förhållandena, ibland med onödiga felkällor (jfr t. ex. sid. 502).
c) Vissa förhållanden av stort intresse har överhuvudtaget inte kunnat redovisas, annat än som en grov uppskattning eller en all- män erfarenhet (jfr t. ex. sid. 491).
Ungdomsavdelningens arkiv omfattar re— dan flera tusen journaler för alkohol- och narkotikamissbrukande ungdomar och anta- let journaler ökar med mer än 1000 för varje år. Möjligheterna att i framtiden bear— beta materialet med de metoder som här använts och med utgångspunkt från nuva- rande journalform får därför betraktas som mycket små. Resurserna vid ungdomsavdel- ningen har utnyttjats till bristningsgränsen för utrednings- och behandlingsarbete. An— slag eller personella resurser för bearbet-
Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens centralstim. centralstim. längd cannabis per os intrav. (1 mån./sporadiskt 1 3 1 1— 5 » 1 1 2 6—11 » 1 3 3 12—17 » —— 2 7 18—35 » _- — 9 236 » 1 —— 1 506 SOU 1969: 53
...a. ___—w...—
ning av materialet saknas. Frågan är alltså närmast om — och i så fall hur — man skall skapa förutsättningar för att i fortsätt— ningen rationellt kunna tillvarata erfarenhe- terna från försöksverksamheten vid ung- domsavdelningen. Ett hålkortssystem. är en möjlighet som har diskuterats, men med hänsyn till det stora antalet frågeställning— ar/ uppgifter i varje journal och det stora antalet journaler skulle även ett sådant ma- terial på kort tid bli ganska ohanterligt. Ett system med datajournaler skulle ge väsent- ligt större möjligheter och är på längre sikt kanske den enda tänkbara lösningen. Vi överlåter frågan om möjligheterna att bätt— re tillvara erfarenheterna från försöksverk- samheten till huvudmän och andra berör- da, medan journalmaterialet fortsätter att växa . . .
17.9 Sammanfattning av önskemål
1. En rad synpunkter och önskemål när det gäller utformningen och utvecklingen av den polikliniska verksamheten har tagits upp i anslutning till beskrivningen av arbetsfor- merna vid ungdomsavdelningen (sid. 494 f).
2. Behovet av ökade resurser för indivi- duell vård i drogfri miljö genom en ökad rekrytering av kvalificerade enskilda hem, och vissa önskemål i samband därmed, har behandlats (sid. 499).
3. En fortsatt och utvidgad försöksverk- samhet med vårdalternativ. som ger möjlig— het till aktivering i små grupper i drogfri miljö, svarar mot vårdbehovet för en ganska stor grupp ungdomar (sid 501—502).
4. Önskvärdheten av en bättre samord- ning mellan olika hjälpinsatser och vård- former har antytts i flera sammanhang, men inte diskuterats närmare inom ramen för denna rapport. 5 . Behovet av resurser för bearbetning av materialet har tagits upp i flera avsnitt — se sammanfattning i avsnitt 17.8.
Tabell 3.
Pojkar under 15 år Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens cannabis centralstim. centralstim. intrav. längd (»hasch») per os (+ cannabis) (+ per os + cannabis) ( ] mån./sporadiskt 2 — _— 1-— 2 » — l — 3— 5 » —- 1 — 6— 8 » _ _ _ 9—11 » — —- 2 12—17 » _ _ 1 18—35 >> — 1 _ 236 » — —— _— Summa (totalt 8) 2 3 3 Uppgifter om: opiater — l 1 LSD — — —- Tabell 4.
___—___— Flickor under 15 år
Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens cannabis centralstim. centralstim. intrav. längd (»hasch») per os (+ cannabis) (+ per os+cannabis) ( ] mån./sporadiskt 3 3 —— 1— 2 » 1 — —— 3— 5 » l — 1 6— 8 » 1 1 1 9—11 » __ _ 1 12—17 » — 1 _ 18—35 » — —- — 236 » — — — Summa (totalt 14) 6 5 3 Uppgifter om: opiater —— —— ] LSD —— -— —
___—_____————
Pojkar 15—17 år Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens cannabis centralstim. centralstim. intrav. längd (»hasch») per os (+ cannabis) (+ per os + cannabis) _____________________ ( 1 mån./sporadiskt 46 9 1 1— 2 » 2 3 4 3— 5 » 1 4 7 6— 8 » 2 5 11 9—11 » -— 4 11 12—17 » —— 4 13 18—35 » — 3 24 236 » _— —- 3
Summa (totalt 157) 51 32 74
Uppgifter om: opiater —— 3 28 LSD -— — 6
_________________—_—_-—
Tabell 6.
___—_#————_
Flickor 15—17 år Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens cannabis centralstim. centralstim. intrav. längd (»hasch») per os (+ cannabis) (+ per os + cannabis) _______________________ ( 1 mån./sporadiskt 13 9 1 1— 2 » -— 1 5 3— 5 » 1 2 4 6— 8 » 1 5 5 9—1 1 » _ 3 4 12—17 » l 2 9 18—35 » -— — 13 236 » 1 -— 2 Summa (totalt 82) 17 22 43 Uppgifter om: opiater —- 1 1 ] LSD 1 — 4
——___——_—_———————
___—___— Pojkar 18—20 år
Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens cannabis centralstim. centralstim. intrav. längd (»hasch») per os (+ cannabis) (+ per os + cannabis) ___—___— ( 1mån./sporadiskt 29 29 9 1— 2 » — 2 8 3— 5 » 1 5 8 6— 8 » 1 9 12 9—11 » — 1 12 12—17 » 1 3 24 18—35 » l 4 45 236 » — -— 21
Summa (totalt 225) 33 139 ___—___—
Uppgifter om: opiater 1 38 LSD 2 14 ___—___—
Ul w
ww
Tabell 8.
___—___— Flickor 18—20 år
Huvudsakligen missbruk av
Missbruksanamnesens cannabis centralstim. centralstim. intrav. längd (»hasch») per os (+ cannabis) (+ per os + cannabis) ___—___—
( Iman/sporadiskt 2 10 ——
1— 2 » —— _— 1 ' 3— 5 » — _- 7 6— 8 » _— — 9 9—11 » _ _ 6 12—17 » — — 10 18—35 » — — 9 g
236 » -— — 3 ' Summa (totalt 57) 2 10 45
___—___
Uppgifter om: opiater LSD
___—___
YH a...-...a”...
18.1 Inledande anmärkningar
1967 genomförde Ulf Hilding en studie vid kriminalvetenskapliga institutet angående åtalseftergifter 1964—65 vid 6:e åklagar- kammaren i Stockholm. Uppsatsen omfat- tar alla ålderskategorier. Det numera utbred- da cannabismissbruket återspeglades endast i mindre utsträckning i de behandlade ären- dena.
För att eventuellt kunna bidraga med ma- terial till en ytterligare kartläggning av nar- kotikamissbruket i Sverige valde vi att un- dersöka hur de olika åklagarmyndigheter- na reagerat beträffande narkotikamissbruka- re i åldern 15—18 år.
Under arbetets gång har emellertid un- dersökningens omfattning utökats i samband med att andra uppgifter kunde erhållas ur materialet än de ursprungligen tänkta. Vi kunde med andra ord inte bara studera den juridiska frågeställningen utan även under- söka olika preparats användning, omstän- digheter kring brotten, samt hur narkotikan geografiskt och socialt spreds i landet och mellan personerna.
Undersökningen genomfördes på så sätt att vi först genomsökte de åtalsprövnings- protokoll som de olika länsåklagarmyndig- heterna är skyldiga att insända till riksåkla- garämbetet (RÅ). Bland dessa framtogs de vilka avsåg brott mot narkotikaförordning— en, varvid förundersökningsprotokollen, anmälan plus eventuell levnadsberättelse in—
Åtalsprövningar i Sverige år 1967 beträffande 15—18-åringar som begått narkotikabrott m. rn.1
Hans Enroth Christer Måhl
fordrades med RÅzs hjälp.
Materialet omfattar alla de åtalsprövning— ar som har skett beträffande 15—18-åringar under år 1967. Emellertid har en individ bortfallit då akten ifråga ej var omedelbart tillgänglig. Denna person har prövats enligt RB ( rättegångsbalken ) 20: 7 p. 1. vid 6:e åklagarkammaren i Stockholm.
Vidare är bestämmelserna numera angå- ende prövningar enligt 5 69 BvL (barna- vårdslagen) sådana att länsåklagaren icke längre behöver insända protokollen till RÅ utan enbart till statistiska centralbyrån. Tack vare genomgång av diariet på 5:e åklagar- kammaren i Stockholm fann vi emellertid tio sådana fall och åklagarmyndigheten i Malmö hade ändock insänt protokollista över & 69—prövningar. Möjlighet finns alltså att vissa fall av 5 69-prövningar i övrigt skulle förekomma, men detta förefaller ganska osannolikt.
Det bör redan nu påpekas att det inte är möjligt att dra några slutsatser om nar- kotikamissbruket i allmänhet i Sverige med utgångspunkt från föreliggande undersök- ning. Jämförelser skall ske enbart inom det material som framlagts då materialet är av
1 Undersökningen har utförts vid kriminal- vetenskapliga institutet vid Stockholms univer- sitet (stencil 1968). Undersökningen omfattar 85 sidor. Vissa av de förhållanden undersök- ningen belyser behandlas också av andra under- sökningar (främst de fyra första i denna volym). Här återges därför i något bearbetat samman- drag endast de partier av uppsatsen som ger ytterligare information.
mycket speciell karaktär, med avseende på att materialet omfattar yngre missbrukare, framförallt cannabismissbrukare.
Den terminologi beträffande narkotika vi använt oss av har varit den som förespråkats av narkomanvårdskommittén (SOU 1967: 25 sid. 18 ff).
18.2 Presentation av materialet
Antalet personer i denna undersökning är 208.
I vårt material har somliga personer gjort sig skyldiga till flera narkotikabrott under år 1967. Några personer har haft flera åtalsprövningar under året medan andra vid samma åtalsprövning prövats för flera nar- kotikabrott. Skillnaden mellan dessa två fall är huruvida åtalsprövningen hunnits med in- nan nästa narkotikabrott skett. Därför har vi i vissa tabeller använt oss av antalet åtalsprövningar, i andra antalet personer och i åter andra antalet narkotikabrott. Då det ej av praktiska skäl gått att redovisa skillnader av data mellan olika narkotika— brott i tabellerna skall vi här nedan redovi- sa hur dessa data i berörda fall har ändrats.
I tabellerna har i berörda fall förhållan- det vid det första narkotikabrottet registre- rats.
Antalet narkotikabrott fördelade på per- sonerna är följande:
1 person har begått 4 narkotikabrott 1 person har begått 3 narkotikabrott 16 personer har begått 2 narkotikabrott 190 personer har begått 1 narkotikabrott Sammanlagt förekommer 229 narkotika- brott.
Antalet åtalsprövningar fördelas enligt föl- jande:
1 person har åtalsprövats 3 gånger 7 personer har åtalsprövats 2 gånger 200 personer har åtalsprövats 1 gång Sammanlagt antal åtalsprövningar är 217. Sammanlagt 42 personer har utöver nar- kotikabrott också gjort sig skyldiga till an- nat brott. Sådana andra brott betecknas i fortsättningen som »sambandsbrott».
Av tabell 1 kan utläsas att av alla åtals- prövningar l/s avser Stockholms stad och län (Gotland saknar här åtalsprövningar och i de fall som prövats i Stockholms län har samtliga personer gripits eller förhörts inom storstockholmsområdet). Den stora andel av åtalsprövningar som vissa län (t.ex. Örebro och Kopparberg) uppvisar beror sna- rare på att gängbildningar där har kunnat avslöjas än på att dessa län skulle ha ett större narkotikamissbruk än andra. Nästan hälften av alla åtalsprövningar under året
Tabell ]. Åtalsprövningar. Geografisk fördelning.
Antal åtalsprövningar Totalt är 1967 64 års lag RB 20: 7 p 1. 5 69 BvL Antal % Sthlms stad 42 8 10 60 27,6 Göteborgs stad 15 15 6,9 Malmö stad 11 2 13 6,0 Sthlms o Gotl. län 9 6 15 6,9 Uppsala 1 1 0,5 Södermanland 8 8 3,7 Östergötland 1 1 0,5 Malmöhus 12 12 5,5 Göteb. o Bohus ] 1 0,5 Älvsborg 15 15 6,9 Värmland 1 1 11 5,1 Örebro 26 26 12,0 Västmanland 13 1 14 6,4 Kopparberg 20 20 9,2 Västernorrland 4 4 1,8 Västerbotten 1 1 0,5
Summa 190 15 12 217 100,0
Procent av hela materialet 87,6 6,9 5,5 100,0
_,.._ #*... _a.
Summa Summa män kvinnor Totalt Län % % % Storstadsområde 43 80 48 Övriga län 57 20 52 Summa 100 100 100 N: 1 83 25 208 är koncentrerade till storstadsområdena (Stockholms stad och län, Göteborg och Malmö). Närmare 90 % av alla åtalspröv- ningar har skett enligt 1964 års lag om unga lagöverträdare, vilket enligt vad vi erfarit står i överensstämmelse med RÅ:s instruk- tioner att prövning i största möjliga utsträck- ning bör ske enligt denna lag och inte en- ligt RB 20: 7 p 1. Angående antalet prövade enligt & 69 BvL hänvisas till den i uppsat- sens inledning givna reservationen.
åren i övriga län som framgår av tabell 3 skulle kunna förklaras med att avslöjanden skett av gängbildningar.
Anmärkningsvärt är att 4/5 av kvinnorna har gripits i »storstadsområdena» och ut- av dessa är 70 % gripna i Stockholms stad och län.
En halvårsvis fördelning av personerna (kön/ geografisk bestämning) har gjorts i ta- bell 3.
För att få en uppfattning om huruvida det förekom åldersskillnader mellan könen sammanställdes tabell 4.
Totalt sett är kvinnorna här yngre än männen vid gripandet eller förhöret. Sam- ma tendens föreligger vid en uppdelning
Tabell 4. Åtalsprövade personer. Ålder vid gripandet eller förhöret.
Genomgående har åtalsprövningarna ökat Småräma 3331 Totalt under året i storstäderna, vilket möjligen Ålder % % % kan sättas i samband med att narkotika- missbruket (främst cannabis) bland ungdo- 15 år 14 44 17
.. . 16 » 31 36 32 mar uppmärksammades av myndigheter och 17 » 48 20 45 massmedia under sommaren 1967. Samtidigt 18 » 7 6 intensifierade polisen sin verksamhet på Summa 100 100 100 detta område. De differenser mellan halv— N: 183 25 208 Tabell 3. Antalet åtalsprövade personer fördelade på halvår och kön. l:a halvåret 2:a halvåret Summa Summa män kvinnor Totalt Man Kvinna Man Kvinna Ant. Ant. Ant. Sthlms stad 12 6 32 7 44 13 57 Göteborgs stad 1 3 8 2 9 5 14 Malmö stad 4 1 8 12 1 13 Sthlms 0. Get]. län 7 l 7 14 1 15 Uppsala 1 1 1 Södermanland 8 8 8 Östergötland 1 1 1 Malmöhus 10 10 10 Göteb. o. Bohus 1 1 1 Älvsborg 11 1 12 12 Värmland 7 4 1 1 11 Örebro 15 10 1 25 1 26 Västmanland 7 7 14 14 Kopparberg 16 4 16 4 20 Västernorrland 2 2 4 4 Västerbotten 1 1 1 Summa 76 11 107 14 183 25 208 Procent av männen 41,5 58,4 100 Procent av kvinnorna 44,0 56,0 100,0 SOU 1969: 53 513
Ålder vid gripandet el. förhöret
15 år 16 år 17 år 18 år Totalt Sysselsättning Ant. Ant. Ant. Ant. Ant. Studerande 26 39 42 5 112 Förv.arbetande 4 13 24 7 48 Arbetslös 2 9 18 1 30 Omh. f. samhällsv. 4 4 7 15 Uppgift saknas 1 2 3 Summa 36 66 93 13 208 Procent av hela materialet 17,3 31,7 44,7 6,3 100 Tabell 6. Åtalsprövade personer. Boendeförhållande. Ålder vid gripandet el. förhöret 15 år 16 år 17 år 18 år Totalt Boendeförhållande Ant. Ant. Ant. Ant. Ant. Föräldrahemmet 30 56 76 12 174 Inneboende 1 2 1 4 Egen bostad 2 2 Omh. f. samh.vård 4 5 7 16 Elevhem v.skola 2 3 5 10 Uppgift saknas 1 1 2 Summa 36 66 93 13 208 Tabell 7. Åtalsprövade personer. Ålder vid första erfarenheten av narkotika. Ålder vid gripandet el. förhöret 15 år 16 år 17 år 18 år Totalt Ålder vid första nyttjandet Ant. Ant. Ant. Ant. Ant. 13 år 2 2 14 » 4 5 2 1 12 15 » 22 18 4 44 16 » 1 33 31 3 68 17 » 40 8 48 Ej bruk. 3 2 5 Uppgift saknas 7 7 14 1 29 Summa 36 66 93 13 208
på »storstadsområdena» och »övriga län», vilket torde kunna sättas i samband med att kvinnorna i denna ålder vanligtvis umgås med något äldre män.
De flesta (193) var svenskar. Vidare var 10 från grannländerna, och 5 var utländska medborgare i övrigt.
De som är arbetslösa och omhändertagna för samhällsvård synes vara överrepresen- terade i antal jämfört med totalbefolkning- en i dess helhet avseende dessa åldersgrup- per. Att de studerande är så många beror
på att i de lägre åldersgrupperna obligato- riska skolutbildningen för de flesta kvar- står (tabell 5).
Som följd av personernas ringa ålder bor de flesta fortfarande i föräldrahemmet (ta- bell 6).
Av de personer som gripits eller förhörts har som framgår av tabellen de flesta inom resp. åldersgrupp prövat narkotika första gången vid samma ålder de gripits eller för- hörts eller året innan (tabell 7).
Endast 7 % har vid första nyttjandet an-
_________________—_————————-
Län+kön
___—#
Sthlms stad Göteborgs _ Summa Summa
0. län Malmö stad stad Övrigalän män kvinnor Totalt Brott Man Kv. Man Kv. Man Kv. Man Kv. Man Kv. Ant.
Olaga innehav +olaga be- fattning 53 12 2 3 Olaga innehav + olaga in- försel 1 l Olaga innehav + olaga be- fattning-1— olaga över- låtelse 5 2 3 4 Olaga innehav +olaga in- f örsel + olaga överlåtelse 6 2
Summa 58 14 12 1 9 Procent av männen Procent av
kvinnorna
31,7 6,6 4.9 56,0 4,0
_____________________________———————
122 22 144
32 44 2 46
4 12 12 183 25 208
100,0
20.0 100.0
_________________—__————
vänt centralstimulantia; 82 % har vid första nyttjandet prövat cannabis.
18.3 Brotten
Arten av de erkända narkotikabrotten fram- går av tabell 8.
Vid en jämförelse med olika delar av landet framgår att skillnaderna i fråga om narkotikabrott delvis är markanta. Män- nen i Stockholms stad och län som enbart har innehaft narkotika är ca 25 % flera än riksgenomsnittet. Av förundersökningspro- tokollen framgår emellertid att många av dessa personer varit misstänkta för överlå-
Tabell 9. Mängd cannabis som beslagtagits vid visitation el. husrannsakan.
Mängd cannabis Antal beslag
—— 1 gr 19 2—— 4 » 6 5—— 9 » 4 10—-19 » 5 20—29 » 7 30— » 6
Summa 47
telse men vid förhör förnekat detta. Polis och åklagarmyndighet har i sin tur icke funnit sig föranledda att vidare utreda saken. Därför behöver skillnaden rent faktiskt ej vara så stor som 25 %.
Att en så stor del som ca 60 % av mal- möklientelet har smugglat narkotika har sin förklaring i att dessa ungdomars naturliga inköpsställe ofta varit Köpenhamn.
Vissa uppgifter om beslagen framgår av tabell 9 och 10.
Sammanlagd mängd opium som beslagta— gits vid 2 tillfällen (2 personer) är 34 gram.
Tabell 11 ger vissa uppgifter om de åtals- prövade brott som ej gällt narkotika.
Denna tabell omfattar 42 personer och
Tabell 10. Antal tabletter centralstimulantia som beslagtagits vid visitation el. husrann- sakan.
Tabletter centralstimulantia Antal beslag
—14 st. 3 15—39 » 3 40—79 » 3 80— » _3
Summa 12
Sambandsbrott (huvudbrottet) Antal ärenden
Häleri Trafikbrott Stöld Bedrägeri m. urkundsför. Misshandel Rån
Förskingring
Våldsamt motstånd Olaga vapeninnehav Upp. sakn.
N ""NOO
l————Nww
& N
Summa
den utvisar endast huvudbrottet, då vid re- dovisningen i åtalsbeslutet i de flesta fall endast huvudbrottet var angivet.
18.4 Processuella tvångsåtgärder m. m.
De tvångsåtgärder som skall belysas avser gripande, anhållande och häktning.
Med »Uppmärksammande av polis vid handhavande av narkotika» avses att po- lisen kan ha sett en person inneha narkotika eller misstänkt att narkotikaförsäljning på— gått. Fall har även inträffat där polis ge- nom haschlukt identifierat missbruk (ta- bell 12).
Med »Efter anmälan av tredje person» avses att en person uppmärksammat en polis på gatan att eventuellt handhavande av nar- kotika förekommit, eller att skolmyndighet eller annan myndighet anmält förekomst av
narkotikamissbruk. I några fall har även en förälder anmält till polis att vederbörandes barn använt narkotika.
Med »Skäligen misstänkt för nark.brott» avses de fall då denna grund upptagits i po- lisanmälan och en mera specificerad grund för ingripande icke angivits.
Med »Övriga» avses gripna genom raz- zia i knarkkvart, på allmän plats eller efter efterlysning.
Att så stor del av personerna i »Övriga län» har gripits efter förhör med annan kan förklaras av att personerna där har varit benägna att i större omfattning berätta om sitt och andras narkotikamissbruk än per- sonerna varit i t. ex. Stockholm. Förhörs- protokollen har inte tillnärmelsevis varit av lika stor omfattning i Stockholm som i övri- ga landet. Detta beror antagligen på stock- holmspolisens arbetsbelastning och dess ar- betsrutin i narkotikamål.
Främst i Stockholm har en stor del av personerna gripits på allmän plats. Anled- ning till detta är att polisen där känner till de platser där narkotikahandel förekommer och där kunnat sätta in större övervakning.
Sedan narkotikabrottet väl kommit till polisens kännedom har anhållande och häkt— ning förekommit enligt tabell 13 och 14.
Beträffande tvångsåtgärder vidtagna i resp. län kan sägas att de olikheter som framstår mellan länen torde bero på att åkla- garen i respektive distrikt uppfattat de
Tabell 12. Omständigheter som lett till gripande eller förhör.
Län
Omständigheter som lett till gripande eller förhör län Antal
Samb. med annat brott efter förhör 5 Samb. med annat brott efter visi-
tation eller husrannsakan. 12 Efter förhör med annan 10 Uppmärksammad av polis vid
handh. av nark. 18 Efter anmälan av tredje person 14 »Skäligen misst. för nark.brott» 10 Omh. av polis pga. berusningstill- " stånd 4 Ovriga 8 Uppgift saknas 3
84 Sthlm stad 0 Malmö stad Göteb. stad Övriga län
Antal Antal Antal
4
229
Tabell 13. Åtalsprövningar. Vissa tvångsåtgärder. Narkotikabrott och sambandsbrott. Geo- grafisk fördelning.
Anhållen
Län Samb. Ej samb.
Sthlms stad 5 10 Göteborgs stad 1 1 Malmö stad 2 4 Sthlms o. Gotl. län 6
Uppsala Södermanland
Östergötland
Malmöhus göteb. o. Bohus Alvsborg Värmland Örebro Västmanland 1 Kopparberg Västernorrland 1 Västerbotten
Summa 16 30 2 Procent av hela materialet 7,4
Häktad Samb.
13,8 0,9
Ej anhållande eller häktning Samb.
Totalt
Ej samb. Ej samb. Ant.
60 15 13 15
m
10
1 1
2 1
thD—oo—oo—oo-tzoom
HM 800
1 4 l 3
1
8 24 137 217
3,7 11,1 63,2 100,0
Tabell 14. Åtalsprövningar. Vissa tvångsåtgärder. Olika typer av narkotikabrott och sam- bandsbrott.
Olaga innehav Olaga innehav befattning-l- +olaga införsel + olaga befattning
Ei
Tvångsåtgårder Samb.
Anhållen 10 9 Häktad Ingen sådan åtgärd 18 109
Summa 28 118 Procent av hela materialet 12,9 54,4
olika brottens allvar på mycket skilda sätt. Vissa åklagare har t.ex. anhållit personer för rena innehavsbrott medan andra ej vid- tagit åtgärder ens mot överlåtare. Detta kan bero på att när vissa åklagare har ställts inför de första narkotikabrotten på orten har de reagerat starkt på förekomsten av dessa brott.
18.5 Åtalsprövningen
Beslut att åtala i rena innehavsbrott har fö— rekommit i ca 1/ 3 av prövningsfallen, där ej samband med annat brott förelegat.
samb. Samb.
Olaga innehav Olaga innehav +olaga +olaga
införsel+ olaga över- olaga över- låtelse låtelse
Ej Ej Ej samb. Samb. samb. Samb. samb. Ant.
Totalt
14 5 46 4 3 10 21 4 161 39 12 217 5
18,0 ,5
Vid olaga innehav + olaga införsel där- emot har 5 av 6 personer blivit åtalade. Även i övrigt kan utläsas att åklagaren rea- gerat starkare vid överlåtelse och smuggling än mot dem som enbart innehaft narkotika (se vidare tabell 15).
Om man istället jämför åtalsprövningsbe— slut med de missbrukare som använt nar- kotika en eller flera gånger (ej sambands- brott) blir resultatet att hela 25 % av en- gångsmissbrukarna blivit åtalade. Av åtals- prövningar på flergångsmissbrukare har be-
” Se bilaga tabell XIV i originalrapporten.
Erkända narkotikabrott och ev. samband med annat brott
Olaga innehav Olaga innehav befattning+ +olaga införsel + olaga befattning
Ej
Åtalsprövning Samb. samb. Samb.
Åtal Ej åtal
6 22
Summa 28 Procent av hela materialet 12,9
37 81
118 54,4
sluten givit ca 50 % åtal resp. ej åtal, fort— farande räknat på ej sambandsbrott.
Om man fördelar åtalsprövningsbesluten på resp. län (ej sambandsbrott) framkom- mer mycket varierande frekvenser. Då emellertid brottens grovhet icke genomgåen- de är densamma kan detta påverka skillna- derna mellan länen. Dock kan sägas med utgångspunkt från grundmaterialet att de olika åklagarmyndighetema i stor utsträck- ning har haft olika kriterier för beslut om åtal skall anställas eller ej mot personerna ifråga.
Ur tabell 16 kan en markant skillnad utläsas mellan dem som åtalats i Stock- holms stad beträffande ej sambandsbrott jämfört med övriga landet. Endast en person har åtalats inom denna kategori i Stock- holms stad. Det kan förtjäna att prövas i annat sammanhang om förklaringen är att barnavårdsnämnden i Stockholm aktivt in- kopplas på många av fallen, medan i öv- riga landet bamavårdsnämndernas resurser är mindre.
Barnavårdsnämnders hörande och åtgär— der belyses i tabell 17.
Den höga procent vid 1964 års lag om
Olaga innehav Olaga innehav + olaga + olaga införsel + olaga över- låtelse olaga över- låtelse Totalt
Ej samb. Samb.
Ei samb.
Ej
Samb. samb. Ant.
8 6
14 6,5
27 12
39 18,0
10 2
12 5,5
93 124
217 100,0
5 1
6 2,8
unga lagöverträdare vid åtal där barnavårds- nämnden ej är hörd beror på att då åklaga- ren finner åtal ur allmän synpunkt nödvän- digt hör han ej nämnden i de flesta fall. I de fall personerna ej åtalas har detta ofta varit en följd av att man kunnat ta barna- vårdsnämndens resurser i anspråk eller brot- tet bedömts som okynne eller förhastande. Vid fall enligt RB 20: 7 p 1. behöver nämn- den ej höras. & 69 BvL ger åklagaren möj- ligheten att låta samhällsvården fortsätta sedan han hört ungdomsvårdsskolans sty- relse. I ett par fall har åklagaren efter att ha hört barnavårdsnämnden ansett sig ur allmän synpunkt nödsakad att åtala veder— börande.
18.6 Avslutande kommentar
Då jämförelsematerial till vår undersökning saknas skall vi här försöka sammanfatta de mera uttryckliga tendenser man kan utläsa av materialet.
Vissa direkta skillnader mellan »stor- stadsområde» speciellt storstockholmsområ- det och övriga landet har kunnat uppfattas avseende preparat- och könsfördelningen.
Tabell 16. Åtalsprövningar i Stockholm och övriga landet.
Åtal
Län Samb. %
Sthlms stad Övriga landet
2
3 8 50
Ej samb. %
Obs. Procent horisontellt Totalt %
Ej åtal
Samb. % Ej samb. %
22 10
73 32
100 100
Åtalsprövnin g = åberopat lagrum
64 års lag Åtal Barnavårdsåtgärder Ej åtal
Varning 2 1 Omhändertagande för sam-
hällsvård 1 23 Övervakning 2 21 Fortsatt omhändertagande
för samhällsvård 5 BVN ej hörd 86 38 Övriga 2 8 Uppg. saknas 1
Summa 93 96 Procent av hela materialet 42,9 44,3
Kvinnorna i Storstockholm svarar för alla fall av förstagångsmissbruk bland kvinnorna av centralstimulantia och har i relativt större utsträckning än männen i Storstockholm börjat sitt missbruk med centralstimulantia. Användning av cannabis vid första nyttjan- det är som en följd härav större i övriga landet än i storstockholmsområdet.
Malmö stad har en kvinna som använt centralstimulantia medan övriga elva kvin- nor som använt centralstimulantia helt faller på Storstockholm.
Huruvida skillnader föreligger mellan oli- ka län avseende processuella tvångsåtgär- der (anhållen och häktad) är svårare att säga, men vissa slutsatser tycks man kunna dra. När det gäller frekvensen tvångsåtgär- der har i ett län närmare 90 % av antalet åtalsprövade personer utan »sambandsbrott» blivit föremål för tvångsåtgärder medan i andra län icke några tvångsåtgärder vidta- gits för motsvarande brott.
Det kan här påpekas att vid undersök- ningens genomförande uppmärksammats att åklagarmyndigheternas reaktioner mot nar- kotikamissbrukarna varit av mycket diver— gerande natur. Detta förklaras möjligen av att åklagarens personliga uppfattning om narkotikamissbruk spelat en stor roll huru- vida tvångsåtgärder eller ej skulle vidtagas.
Vad det gäller åtalsprövningsbesluten framgår det med all tydlighet att här är skillnaderna ännu större mellan åklagarmyn-
RB. 20: 7 p. 1 Åtal Ej åtal
€ 69 BVL Åtal
Totalt
Ej åtal Ant.
3
24 23
16 139
10
l 2
12 217 5,5 100,0
dighetema i deras behandling av narkotika- missbrukarna. 45 % av åtalsprövningarna i hela landet resulterade i åtal för de narko- tikabrott där ej samband med andra brott förelegat vid prövningen. Däremot blev resultatet för Stockholms stad att endast 2 % (1 person) åtalades medan för övriga landet siffran är 50 %. Av dessa 45 % (se ovan) har 1/4 (7 personer) av engångsmiss- brukarna, eller 1/3 av dem som erkänt olaga innehav, åtalats.
Vid en jämförelse mellan åtal och ej åtal kan man diskutera vilket som är lämp- ligast, att åtala en person eller att överläm- na vederbörande till barnavårdsnämnden för åtgärd. Det torde i många fall av den åtalsprövade uppfattas som en betydligt hårdare sanktion att överlämnas till barna- vårdsnämnden än att erhålla ett antal dags- böter.
Erfarenheten från en genomgång av för— undersökningsprotokollen visar att skilda kri- terier tycks vara gällande för de olika åkla- garmyndigheternas beslut om åtal skall ske eller inte. Vissa åklagare har exempelvis lagt gränsen för åtal vid försäljning av nar- kotika, medan andra lagt den vid olaga innehav.
Att emellertid skilda kriterier för åtals- beslut förekommer framstår inte som rätt- vist mot de prövade personerna.
Av 42 brott som har prövats i samband med narkotikabrotten kan nämnas att 2
checkbedrägerier, 2 rån (narkotika), 1 för- skingring samt ett antal hälerier är de brott som begåtts för att erhålla pengar till nar- kotika. Det största flertalet personer har finansierat sina inköp av narkotika genom att arbeta eller att använda sina fickpengar eller genom att sälja en del av den inköpta narkotikan vidare till andra.
Vidare skall anmärkas att av de 4 perso- ner som gripits i narkotikapåverkat tillstånd icke någon greps i samband med att veder- börande utförde något annat brott.
