Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

• Sida 2
•  Original

Den svenska betalningsbalans- statistiken

SMU]

Betänkande avgivet av betalningsbaIansutredningen

Stcockholm 1971

• Sida 3
•  Original

• Sida 1
•  Original

Statens offentliga utredningar 1971: 31 Finansdepartementet

Den svenska betalningsbalans- statistiken

Betänkande avgivet av Betalningsbalansutredningen Stockholm 1971

• Sida 2
•  Original

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971

• Sida 3
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 9 juni 1967 chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om förbättrad betalningsbalansstatistik. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade de- partementschefen den 30 juni 1967 docen- ten vid handelshögskolan i Stockholm B. E. Metelius såsom sakkunnig med förenämn- da uppdrag.

Till sekreterare åt utredningsmannen för— ordnades den 14 augusti 1967 biträdande läraren vid Stockholms universitet S. H. W. Grassman.

Bankokommissarien C.-G. Lemne och bankkamreraren L. Nyström, riksbanken, fick den 7 september 1967 i uppdrag att så- som experter biträda vid utredningsarbetet.

Vi har antagit benämningen betalnings- balansutredningen.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande rörande den svenska betalnings— balansstatistiken. Till betänkandet är fogade två bilagor. Den första, författad av herr Lemne, behandlar betalningsbalansstatisti- ken i vissa främmande länder och den and- ra, som utarbetats av herr Nyström, innehål— ler en kommenterad tabellsammanställning över den svenska betalningsbalansen för åren 1950—1969. Ytterligare en bilaga, be— nämnd »Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur» och författad av utred—

ningens sekreterare, kommer att publiceras separat i statens offentliga utredningar (SOU 1971: 32).

Stockholm i april 1971.

Bengt Metelius / Sven Grassman

• Sida 4
•  Original

j." _:- . ”|. 'i-I' . :l'r'fr ; .nu”. Said.. _ |... : .—. 9135".- "_ _. 'f 11: m.fl.;. " " ' lid-% JHVJ . l_._ _ ” lll :- '|'" a.m. _l. , .. . . i ' . L ' 'i . »! ”.:.g. L.,-. . n' . ' (_l .? .fll's- +- ! ,,], ._.'i_-'f . l.. _ =.. _. _ . |r:,-i1'l_".-fi_ V.-.'_f-;.. _|,_. '" .=-_= ' — >|| ' V , . ' ur I'n' * | I'JI '. i! ' ..

isf'ui'” vill:-'|'] '. *Fn'

' 'i ' .. ":u- .i

_ "'i-V W:”J'wr-C FF»

Ä * -”= Stena-"fr...:

| |' | |||| |'*.'

• Sida 5
•  Original

3. Några utvecklingstendenser i den svenska betalningsbalansen

Kapitel V Utrikeshandel .......

1. Handelsstatistikens syften och all- männa uppläggning ........

2. Handelsstatistikens användbarhet för betalningsbalansberäkningama

3. 1968 års tullenkät

4. Importens feb-värdering

5. Övriga åtgärder

Kapitel VI Transport, försäkring och resor ....... 1. Principiellt om frakt och försäkring ianslutning till utrikeshandeln . . . 2. Export- och importfrakter . 3. Försäkring i samband med utrikes- handeln 4. Övrig frakt och försäkring 5. Frakt- och försäkringsbalanser vid fob/fob- redovisning av utrikeshandeln 6. Resevaluta

Kapitel VII Riksbankens anmälningssta- tistik. Övriga tjänster och transfereringar 1. Riksbankens anmälningsstatistik. . 2. Brister i den nuvarande redovisningen 3. Förslag till åtgärder beträffande an-

mälningsstatistiken ........ 4. Komplettering av anmälningsstatisti-

ken för övriga tjänster ..... . Transfereringar 6. Framtida statistik från centralbyrån U|

39 41 41 41 43 45 45 47 48 50 51 54

54 56

59 60

61 61

63 63 65

65 70 74 77

• Sida 6
•  Original

Kapitel VIII Kapitaltransaktioner och valutareserv . 1. Några begrepp. . . . 2. Klassiiikationen av kapitaltransaktio- nerna 3. Nuvarande statistik 4. Utredningens åtgärder och förslag. 5. Valutareserven

Kapitel IX Övergripande frågor . . . 1. Restposten och korrigeringsposten . 2. Internationellt statistikutbyte 3. Säsongrensning 4. Datateknikens konsekvenser för sta- 'tistikinsamlingen .........

Del 3 Analys, presentation, produktion

Kapitel X Analys och prognoser. . . 1. Hittillsvarande arbete 2. Synpunkter på den framtida analysen Kapitel XI Presentation och publicering 1'." Tidigare ordning 2. Nuläge ............. 3. Framtida presentation

Kapitel XII Ansvarsfördelning och per- sonell satsning

' .

Förteckning över tabeller I:1 Den traditionella (okorrigerade) restposten i den svenska betal- ningsbalansen 1955—1969

Restposten i procent av import (fob) för ett antal länder 1961— 1967 .............

Korrigeringen för redovisnings- bortfallet i fråga om tjänstebetal- ningar från utlandet och dess effekt på restposten 1962—1969 . .

Betalningsbalansens huvudkom- ponenter 1950, 1960 och 1969 Betalningsbalansens huvudkom- ponenter 1950, 1960 och 1969 (procent) ........... Restpostbidrag netto efter orsak. Sammanfattning förår 1968 . . .

132

I.: .3

IV: 1

IV: 2

79 79

79 80 81

88 88 92 93

93

95

97

98

101 101 101 102

105

17

18

19

43

49

totala utförseln och införseln år 1968 ............. 49 V: 3 Frakt- och försäkringskostnader— nas andelar av importvärdet 1968 fördelade efter land, transportsätt och varuslag ......... 51 VI: 1 Cif— resp. feb-balanser 1968 . . . 54 VI: 2 Importfraktema 1968 ..... 56 Förteckning över diagram IV: 1 Den svenska betalningsbalansen 1950, 1960 och 1969 ...... 42 VII:] Frigränser, blankettmängd och statistisk täckning ....... 69 IX:1 Betalningsbalansens restpost och korrigeringsposter 1955—1971 . . 91 Bilagor Bilaga 1 Betalningsbalansstatistiken :" vissa främmande länder ....... 109 1. Australien ........... 110 2. Belgien-Luxemburg ....... 114 3. Canada ............. 116 4. Danmark ............ 119 5. Finland ............ 125 6. Nederländerna ......... 128 7. Norge ............. 130 8. Storbritannien .......... 132 9. USA. ............. 135 10. Vissa övriga länder ....... 137 Bilaga 2 Den svenska betalningsbalansen [950—1969. Tabeller och beräkningsme- toder ............... 142 I. Nuvarande källor och beräknings- metoder vid sammanställningen av betalningsbalansen ........ 142 II. Förändringar i anmälningsstatisti- kens täckning och i använda beräk- ningsmetoder .......... 152

III. Betalningsbalanstabeller 1950—1969 153

Bilaga 3 Valutareserven och utrikes- handelns finansiella struktur kommer att publiceras separat 1 SOU 1971: 32.

• Sida 7
•  Original

Direktiv

Direktiven för utredningen återfinns i stats- rådsprotokollet den 9 juni 1967. Chefen för finansdepartementet anförde vid detta tillfälle bl. a. följande:

»En viktig uppgift för den ekonomiska po- litiken är att upprätthålla jämvikt i de utrikes betalningarna. Utan en sådan jämvikt kan i längden de grundläggande målen full syssel- sättning och stigande levnadsstandard inte för- verkligas. Självfallet är det av största betydel— se att den ekonomiska politiken kan utformas på grundval av tillförlitliga informationer om utfallet av de utrikes betalningarna. Härige- nom erhålls även ett bättre underlag för progno- ser över den kommande utvecklingen.

Redovisningen av betalningstransaktionerna med utlandet sammanfattas i en betalnings- balans. Många av betalningsbalansens poster är f.n. mycket osäkra och vissa slag av trans— aktioner redovisas över huvud taget ej. Som en följd härav uppstår den s.k. restposten, utgörande nettot av alla statistiska fel och ofullständigheter. Denna restpost har under se- nare år tenderat att öka och betydande valuta- intäkter har redovisats här i stället för under de rubriker de rätteligen tillhör. Osäkerheten gäller såväl de löpande betalningarna som ka- pitaltransaktionerna. I syfte att få en mer rätt- visande bild av bytesbalansen har i finansde- partementets redovisning för senare år intagits en korrigeringspost för de löpande betalning- arna.

En otillfredsställande statistik över våra ut- rikes betalningar minskar våra möjligheter att bedriva en rationell ekonomisk politik. Det är därför angeläget att betalningsbalansstatistiken så långt möjligt förbättras. Arbetet härpå har också påbörjats. Jag vill bl.a. erinra om det utredningsarbete som sedan några år bedrivs på detta område inom statistiska centralbyrån. Enligt min mening bör dock en samlad över-

syn av betalningsbalansstatistiken ske. Jag för- ordar därför att en sådan utredning nu kom- mer till stånd. — — —

I fråga om handelsstatistiken bör utredning- ens uppdrag syfta till att finna medel att öka användbarheten för betalningsbalansstatistiska ändamål. Utredningen bör särskilt undersöka möjligheterna att redovisa det svenska import- värdet f 0 b. Sverige är f.n. ett av de få länder som ännu inte uppfyllt Internationella Valuta- fondens krav i detta avseende, vilket skapar betydande olägenheter vid internationella jäm- förelser. Det synes lämpligt att arbetet med att förbättra handelsstatistiken sker i samråd med statistiska centralbyrån.

På utredningen bör vidare ankomma att överse och lägga fram förslag rörande övriga poster i betalningsbalansstatistiken, i första hand statistiken över tjänstebetalningar och be- talningar av kapitalkaraktär. Målet för utred- ningens arbete bör vara att söka skapa ett statistiskt system som ger tillfredsställande täck- ning och ökad tillförlitlighet. Vidare skall sy- stemet ge snabb information och vara lätthan- terat.

Utredningen bör pröva om en förbättring av betalningsstatistiken kan ernås inom ramen för nuvarande system, som i huvudsak bygger på föreskrifter i valutaförordningen. En annan möjlighet som utredningen bör överväga är ett system i vilket uppgiftsskyldigheten rörande be— talningstransaktionema åläggs bankerna. Även ett system som bygger på uppgiftsskyldighet från allmänheten -— liksom en kombination av dessa informationsvägar — bör undersökas av utredningen. Det torde kunna förutsättas att ett tillfredsställande rapporteringssystem i prin- cip måste vila på en författningsreglerad upp— giftsskyldighet. Vid bedömningen av de båda sistnämnda systemen bör utredningen överväga, om de kan fylla även det statistikbehov som kan behövas för valutaregleringens handha- vande.»

• Sida 8
•  Original

' 'l'ii

:va l.. "

råtta

ql IIKHI'H '

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

Betänkandet innehåller utredningens över- syn av den svenska betalningsbalansstatisti- ken samt en redogörelse för de av utred- ningen vidtagna eller föreslagna åtgärderna i syfte att förbättra denna statistik. Väsent- liga avsnitt i förbättringsarbetet har genom- förts eller inletts redan under utredningsar— betets gång, andra förslag presenteras här i en form som utan dröjsmål bör kunna för- verkligas, medan en tredje kategori av för- slag avser utvecklingsarbete och reformer som kan genomföras först på längre sikt.

Betänkandet är disponerat på tre delar. I Del 1 redogörs för utredningsarbetets bak- grund och uppläggning, utländska statistiska system och principith möjliga alternativ för den framtida svenska betalningsbalansstati- stiken. I denna del redovisas även de krav som från olika synpunkter kan ställas på denna statistik samt de överväganden som lett fram till utredningens förslag om en fortsatt och väsentligt ökad satsning på ett »blandat» statistiksystem av det slag som nu tillämpas. Del 2 innehåller en genomgång post för post av hela betalningsbalansen med redogörelser för statistikens nuvarande eller tidigare uppläggning, bristerna häri samt utredningens åtgärder och förslag. I Del 3 diskuteras analys- och prognosarbete på betalningsbalansområdet samt frågor rö- rande statistikens presentation och publice- ring. Här diskuteras även den personella satsningen och organisatoriska konsekvenser av förslagen.

De åtgärder som vidtagits redan under ut- redningsarbetets gång har i några fall ge— nomförts efter Kungl. Maj:ts beslut, i andra fall efter departementschefens särskilda medgivande. Ett flertal omläggningar i be- fintlig statistik samt tillskapandet av viss ny rapportering har också genomförts efter överläggningar mellan utredningen och be- rörda parter. Bland de reformer som redan genomförts eller påbörjats under utrednings- arbetets gång kan särskilt följande nämnas.

Statistiska centralbyrån har för utred— ningens räkning genomfört en omfattande undersökning av handelsstatistikens använd- barhet för betalningsbalansändamål. Under- sökningen ligger till grund för våra rekom- mendationer angående handelsstatistiken. Den har också kunnat utnyttjas för att beräkna importens fob-värde, som år 1968 underskred cif—värdet med 6,7 %. Under- sökningen har även möjliggjort en kartlägg- ning av betalningsvanor och kreditstruktur inom svensk utrikeshandel.

Centralbyrån har även på utredningens förslag undersökt möjligheterna för införan- det av en ny kvartalsstatistik över företagens utländska fordringar och skulder. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 17 juni 1970 fick centralbyrån uppdraget att löpande utarbeta sådan statistik.

Ny direktrapportering har införts för bl. a. statens järnvägars utlandstransaktioner, post— och teletrafiken med utlandet, utrikesdepar- tementets utgifter för diplomatisk represen-

• Sida 10
•  Original

tation och det offentliga u-landsbiståndet. I dessa fall ersätter de nya rapporterna över bruttotransaktionema tidigare ofullständiga statistikavsnitt. Rapporterna är kvartalsvisa, i vissa fall månadsvisa.

Sedan utredningen tillsattes sommaren 1967 har också flera omläggningar skett i presentation och publicering av betalnings- balansen. Bl. &. har nya och mer fullständiga uppgifter för posten resevaluta börjat redo- visas, och den schablonmässiga korrigering- en för varuförsäkring har reviderats. Vidare redovisas betalningsbalansen numera så långt möjligt brutto, och fr.o.m. år 1969 har försök gjorts att utarbeta kvartalsbalan- ser.

De förslag till förbättrad statistik som läggs fram i betänkandet berör praktiskt ta— get alla poster i betalningsbalansen. I det följande sammanfattas de viktigaste åtgär— derna inom resp. transaktionsområden.

I syfte att åstadkomma en fullgod redo- visning av utrikeshandeln i betalningsbalan- sen föreslås åtgärder som främst berör tull- verket och centralbyrån. En översyn av in- struktionerna till uppgiftslämnarna samt en kampanj för bättre uppgiftslämnande före- slås för att få ett säkrare primärmaterial. Den maskinella enhetsvärdekontrollen bör effektiviseras och centralbyrån få ansvaret för allt arbete med komplettering och korri- gering av handelsstatistiken för betalnings- balansändamål. Utredningen föreslår även att centralbyrån får uppdraget att löpande beräkna importens fob-värde kvartalsvis, vilket bl. a. torde förutsätta förnyade tullen- käter i mindre skala. Åt centralbyrån bör enligt utredningens mening uppdras att kvartalsvis leverera en komplett och för betalningsbalansändamål anpassad redovis- ning över utrikeshandeln.

För transport och försäkring föreslås dels en generaliserad sjöfartsnettokonstruktion i anslutning till nuvarande cif—fob-balanser för utrikeshandeln dels »rena» transport— och försäkringsbalanser i anslutning till den fob-fob-redovisning som enligt utredningens förslag också skall utarbetas i framtiden. För detta ändamål måste viss ny lastbils—, flyg— och försäkringsstatistik byggas upp in-

om centralbyrån. Även i sjöfartsstatistiken föreslås vissa mindre förbättringar.

Posten resevaluta har ett brokigt inne— håll och den nuvarande länderfördelningen är mindre intressant. Stickprovsundersök- ningar och utnyttjande av andra statistiska material förordas som komplettering till sta— tistiken över resevaluta.

Källan till huvuddelen av tjänstetransak- tionerna och transfereringarna har hittills varit riksbankens anmälningsstatistik. Utred- ningen föreslår en upprustning av denna sta— tistik, kombinerad med nya statistikgrenar hos centralbyrån för de områden där an— mälningsmaterialet är en olämplig statistik- källa. Förslaget om en förbättrad anmäl— ningsstatistik innefattar principutkast till nya inköps- och försäljningsanmälningar, ändra— de rapportfrigränser samt maskinell behand- ling av materialet för statistikändamål inom centralbyrån. Som ett komplement härtill bör centralbyråns finansstatistik för företag utvidgas på tjänstesidan. På centralbyrån bör även ankomma att på sikt bevaka att be- talningsbalansstatistiken kan dra maximal nytta av det intressanta material som mer- värdeskattedeklarationerna utgör. Särskild ny rapportering till riksbanken föreslås rö— rande bankernas egna tjänstetransaktioner visavi utlandet. Ett närmare studium av in- vandrarnas remitteringar bör också ske i samarbete med invandrarverket och central- byrån.

Utredningens förslag rörande tjänstetrans— aktionerna och transfereringama innebär alltså en parallell utbyggnad av riksbankens anmälningsstatistik och centralbyråns all— männa ekonomiska statistik. Utredningen förordar en sådan parallell utbyggnad, men förslagen har utformats så att tonvikten kan läggas på ettdera alternativet. Vårt förslag till nya anmälningsstatistiska rutiner är näm- ligen så utformat att det kan läggas till grund för ett utvidgat anmälningssystem, om myndigheterna skulle vilja införa ett sådant.

Redovisningen av kapitaltransaktionerna kommer att avsevärt förbättras genom in— förandet av den nya kvartalsstatistik över företagens fordringar och skulder som be— rördes ovan. Genom utnyttjande av företa-

• Sida 11
•  Original

gens bokföringsuppgifter kommer bl.a. de utländska handelskrediterna att fångas i sta— tistiken. Dessa krediter, som tidigare endast kom till synes genom att deras netto påver- kar betalningsbalansens restpost, utgör den kvantitativt betydelsefullaste delen av kapi- taltransaktionerna. Utredningen föreslår även vissa förändringar i bankinspektionens statistik över värdepappershandeln, närmast för att nå konsistens med den nya statistiken inom centralbyrån. Även riksbankens stati- stik över direkta investeringar och övriga lån föreslås bli kvartalsvis.

Uppgifterna över valutareserven är av hög kvalitet och har endast föranlett vissa randanmärkningar från utredningens sida. Det gäller främst affärsbankernas bokfö- ringsprinciper och publiceringstakten för uppgifter över den totala valutareserven.

I samband med förbättringsarbetet på be- talningsbalansstatistiken har utredningen ge— nom särskilda undersökningar sökt bilda sig -en uppfattning om kvaliteten hos skilda sta- tistikavsnitt, varigenom även en viss belys- ning erhållits rörande den s.k. restposten. För år 1968, som studerats närmare, har be- tydande bruttofel påvisats. Dessa tar emel- lertid i stor utsträckning ut varandra, och någon förklaring till det positiva elementet hos restposten har ej erhållits för det under- sökta året. I avvaktan på resultatet av den fortsatta utbyggnaden av statistiken föreslås en viss modifikation av den korrigeringspost som hittills ingått i betalningsbalansen.

Utredningen har funnit att inte endast själva statistikproduktionen måste förbättras — även analys- och prognosarbetet på betal— ningsbalansområdet bör förstärkas. Utred- ningen redovisar i betänkandet sina synpunk- ter på hur arbetet på de nu nämnda om- rådena bör bedrivas. Vi pekar också på vissa problem som synes lämpade för fri— stående forskningsinsatser.

För den avsevärt utvidgade dokumenta- tion rörande betalningsbalansutvecklingen som våra förslag syftar till föreslås nya pub- liceringsformer. Tryckta kvartals- och års- rapporter med fylligt tabellmaterial, tidsse- rier, säsongrensade kvartalsuppgifter etc. bör framställas. Utrymme bör också här lämnas

för förklarande kommentarer, översikter över den svenska och utländska utvecklingen, analyser och prognoser för enskilda avsnitt eller för utvecklingen som helhet. Kvartals- publikationen bör kunna innehålla fristå- ende och signerade bidrag från fackmän inom förvaltningen och från forskare vid universitet och andra institutioner. Publika- tionema föreslås bli utgivna även på engelska.

Upprustningen av den svenska betalnings- balansstatistiken och analysen kommer att nödvändiggöra en ökad personell satsning inom riksbanken — där en särskild analys- enhet föreslås bli inrättad — konjunkturin- stitutet och statistiska centralbyrån. Vid si- dan av de nya uppgifter som enligt utred- ningens förslag läggs på centralbyrån, före— slås även det övergripande statistiska ansva- ret för betalningsbalansen komma att vila på centralbyrån. Även tullverket och finans- departementet kan komma att behöva en viss personalförstärkning som en följd av våra förslag.

För att främja samverkan mellan de in- stitutioner som producerar och analyserar betalningsbalansstatlstiken samt för att ver- ka för ett snabbt realiserande av de rekom- mendationer, som framlagts i detta betän- kande, föreslås inrättandet av en särskild samordningsgrupp. Förutom ledaren för den föreslagna analysgruppen i riksbanken och koordinatorn för centralbyråns betalnings- balansstatistikarbete bör gruppen bestå av ytterligare två medlemmar, en från finans- departementet och en från konjunkturinsti- tutet.

• Sida 12
•  Original

• Sida 13
•  Original

Del 1

Allmänna synpunkter

• Sida 14
•  Original

• Sida 15
•  Original

Kapitel I

1. Utlandstransaktionernas betydelse

Liksom andra små och högt industrialiserade länder är Sverige starkt beroende av sitt handelsutbyte med utlandet. År 1969 upp- gick värdet av vårt totala byte av varor och tjänster med utlandet till i runt tal 37 miljarder kronor på såväl export- som importsidan. Då bruttonationalprodukten, mätt efter sin produktionskostnad, samtidigt var ca 130 miljarder, betydde detta, att nå- ra trettio procent av landets samlade pro- duktion omsattes med andra länder. Utöver det löpande varu- och tjänsteutbytet med ut- landet förekommer också en rad kapital- överföringar av olika slag. Samtliga dessa utlandstransaktioner skall i princip redovi- sas i den svenska betalningsbalansen.

Sett ur nationalbokföringssynpunkt be- traktas utlandet som en sektor för sig. Man kan därför säga att betalningsbalansen regi- strerar transaktionerna mellan utlandssek- torn och övriga sektorer inom samhällseko- nomin, företag, stat, kommuner och hushåll. Flertalet av de ekonomiska enheter som in- går i dessa sektorer har i större eller mindre utsträckning ekonomiska förbindelser med utlandet. Företagen köper och säljer varor. Svenska företag investerar i utlandet och ut- ländska i Sverige. Kapital lånas upp eller lå- nas ut. Staten ger bidrag eller lån till utveck— lingsländerna. Turister kommer och far. Ut- ländska arbetare skickar hem en del av sin lön. Att statistiskt fånga alla de miljontals

Utredningsarbetets bakgrund och uppläggning

transaktioner som är förknippade med dessa mångskiftande aktiviteter är en vidlyftig och svår uppgift. Att göra upp en betalnings- balans innebär i själva verket att lägga ett snitt genom hela det ekonomisk-statistiska systemet.

2. Informationsbehovet

I direktiven till betalningsbalansutredningen framhöll chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, att en viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att upprätthålla jämvikt i de utrikes betalningarna. Utan en sådan jämvikt kan i längden de grundläggan- de målen, full sysselsättning och stigande levnadsstandard, inte förverkligas. Självfallet är det av största betydelse att den ekono- miska politiken kan utformas på grundval av tillförlitliga informationer om utfallet av de utrikes betalningarna. Härigenom erhålls även ett bättre underlag för prognoser över den kommande utvecklingen. Många av den svenska betalningsbalansens poster är emellertid f.n. mycket osäkra och vissa transaktioner redovisas över huvud taget ej — något som återspeglats i de senaste årens stora s.k. restpost. Det är därför angeläget att betalningsbalansstatistiken så långt möj- ligt förbättras. En samlad översyn av den- samma borde därför enligt finansministerns mening komma till stånd.

En sådan översyn bör naturligen ta sin utgångspunkt i de syften statistiken skall

• Sida 16
•  Original

tjäna. Vilka behov av information har med andra ord konsumenterna av denna statistik? Först sedan dessa behov preciserats kan man ta itu med uppgiften att undersöka i vilken utsträckning och till vilken kostnad de kan tillfredsställas.

I och med att jämvikten i de utrikes betalningarna uppställs som ett centralt mål för den ekonomiska politiken blir betalnings- balansstatistikens främsta syfte att belysa hur denna jämvikt utvecklas och vilka orsakerna till en eventuell jämviktsbrist på detta område kan vara. Statistiken bör där- för vara så utformad att den kan läggas till grund för ekonomisk analys. Först se- dan utvecklingen analyserats och orsaks- sambanden klarlagts kan man gå vidare till prognoser och ekonomisk-politiska beslut. Med en viss tillspetsning kan det sägas, att betalningsbalansstatistiken blir meningsfull endast i den utsträckning den ger oss ett bättre underlag för sådana beslut.

Det ekonomiska skeendet — liksom de ekonomiska teorierna — skiftar från tid till annan. Det är därför inte möjligt att en gång för alla fastslå vilka standardkrav, som den ekonomiska analysen ställer på betal- ningsbalansstatistikens utformning. Redan den grundläggande definitionen av jämvikt —- eller alternativt av jämviktsbrist — är svår att göra generell och entydig. Den inter- nationella valutafonden som använder be- greppet operationellt i sina stadgar har ock- så visligen aktat sig för att precisera detsam- ma.1

Oberoende av vilken jämviktsdefinition som används är emellertid det väsentliga vid betalningsbalansstatistikens utformning de behov av analysmaterial och beslutsun- derlag som föreligger. Man kan härvidlag vara mer eller mindre ambitiös.

En miniminivå för ambitionerna på detta område skulle kunna vara att man nöjde sig med uppgifter om valutareservens ut- veckling från vecka till vecka eller från månad till månad — eventuellt kompletterade med uppgifter om varuhandeln som för- klarande variabel. Det kan nämnas att sta- tistiska uppgifter av detta slag för Englands del tycks vara av mycket stor betydelse för

hur valutamäklare världen över bedömer pundets ställning och vidtar sina dispositioner i denna valuta.

I de flesta fall vill man emellertid veta mera. 0;h detta gäller inte bara finans- ministrar, centralbankschefer och national- ekonomer utan även många andra kategorier av statistikkonsumenter, såsom företagare, politiker, journalister och den ekonomiskt intresserade allmänheten. För att tillfreds- ställa detta informationsbehov måste man gå bakom förändringarna i reservställning o;h handelsbalans, se vad dessa beror på, försöka få grepp om tendenserna på olika områden och om möjligt göra prognoser över den framtida utvecklingen.

När ambitionsnivån höjs på detta sätt ökar behoven av betalningsbalansstatistik kraftigt. För att möjliggöra en mer för- djupad ekonomisk analys krävs en i möj- ligaste mån fullständig överblick av samtliga utlandstransaktioner. När det gäller varu- handeln vill man gärna veta hur den ut- vecklats för viktigare varugrupper och län- derområden. Det räcker inte med bara värdeuppgifter. Även kvantitets- och pris- uppgifter behövs. De senare blir inte minst betydelsefulla när det gäller att bedöma den viktiga frågan om vårt internationella kon- kurrensläge. Även tjänsteutbytet med utlan- det behöver kategori- o.h länderindelas. Detsamma gäller de i många fall svårfånga- de kapitaltransaktionerna.

Vid sidan om de krav på fullständighet och uppdelning av transaktonerna i olika

1 Ett aktuellt exempel på villkorligheten i en jämviktsdefinition på detta område är följande. I Sverige har som en politisk målsättning fast- slagits att det offentliga bistandet till u—ländema i mitten av 1970-talet skall uppgå till en procent av bruttonationalprodukten. Om vi här för enkel- hetens skull förutsätter att det är fråga om en ren nettoöverföring av resurser utan framtida åter- betalning, innebär detta tydligen, att det inte räc- ker för oss att uppnåjåmvikt i de löpandetransak- tionerna med utlandet. Vi masteistället ha ett överskott i dessa som motsvarar resursöver- föringen till u-länderna. I annat fall skulle vår valutareserv sjunka kontinuerligt _ en process som inte kan fortgå särskilt länge. En rimlig definition på jämvikt blir i detta fall att Sverige skall ha ett överskott i sin bytesbalans, som mot- svarar en procent av bruttonationaIprodukten, medan u-länderna kan ha motsvarande under- skott.

• Sida 17
•  Original

Tabell 1: I. Den traditionella (okorrigerade) restposten i den svenska betalningsbalansen 1955—1969. Mkr.

Bytes- och Restpost i % av Valutareservens kapitalbalansens Differens = varu- och tjänste- förändring saldo restpost import 1955 — 4 — 340 336 2,7 1956 287 _ 181 468 3,4 1957 194 — 80 274 1,8 1958 155 — 183 338 2,3 1959 300 173 127 0,8 1960 — 280 — 372 92 0,5 1961 949 438 511 2,8 1962 442 403 39 0,2 1963 — 89 — 317 228 1,1 1964 947 577 370 1,6 1965 73 _ 947 1020 3,8 1966 488 —— 224 712 2,5 1967 _ 195 — 202 7 0,0 1968 — 86 — 682 596 1,8 1969 —1 686 —2 030 344 0,9 Summa restpost 5 462

Anmärkning: I valutareserven har inräknats affärsbankernas s. k. tidsposition.

kategorier som nu berörts måste betalnings- balansstatistiken också fylla vissa minimi- krav i fråga om snabbhet och frekvens. En årlig statistik som publiceras med be- tydande eftersläpning ger föga vägledning för de ekonomisk-politiska beslut som måste fattas vid en plötslig rubbning av den yttre jämvikten. Många länder utarbetar därför numera kvartalsvisa eller till och med som Tyskland och Holland månadsvisa betal- ningsbalanser.

HOOOMOWMONPONOOHWOJBM

! |

& !

u...—.....

v

whhbäkkbhhhqwqumaam

o...

I C.F.-"3 ».

LL |. HOHOQONOWNOOWOOOO

e..—.»...

».

L

umq—wååwhqm—aquww

..»...

mb m

N

.

| I N

a_n

». .

o—uwounpo—Aoowm

iLiLLI

omm—_mwowobwomowOwo—

l ».

|_-

..

|.— ..

__oquamrA—quo#—

ll Nl—

"'.U

AN—mqwooothNNo——Nmm

in.

|_-

M

_ m—maqmcqbbhöLkbhnu—N »

Hl— u......

»;

_. ...-. esse—...».u...

Muu—u ..

N

b—A—nb—l N .. ...—....e...

lllllll

NXINDO No—UIOO—NV—ONANo—HHNOUION

;) |

I N

Uruguay USA Vietnam Västtyskland Österrike

mchwha—q—

NOOauerqw—

&

v

oxloov—r-Nv—n-Ao HNoOw—wqw

ä _ . m % P &

Oi—itlll—U—ÅVJIO WOHNMOHthwom—HNWOOO

| |. 00 my—nquo ao— Jo

awmohhmqqmw

_oooå—woo—o ooo—oomwmmN—AH—A—oaq

wawkwaw |l|

wHom©———ymo w—ouw

ONPNNW

&

».

HaNmemNmäå ubamäaoumw—cämem—cm äN—oqwau—mm h&ab—mawumON———How—u

OQOAchm—pw

% | 7390 b.: | | HNPN

Källa: IMF Balance of Payments Yearbooks. Cif—import schematiskt omräknad till fob-värde.

element i den svenska restposten.

Det bör redan här utsägas, att en restpost i betalningsbalansen av detta slag på intet sätt är unik. Tvärtom har praktiskt taget alla länder en sådan restpost. Och många länder — däribland USA, Italien och Schweiz — hade under första hälften av 1960-talet större systematiska restposter än Sverige. Jämför tabell 1: 2. Att procenttalen för Sve- rige här är större än i tabell 1: 1, beror på att restposten där satts i relation till hela varu— och tjänsteimporten samt att varuim- porten där upptagits till sitt cif-värde.

Även på andra punkter i den svenska ekonomiska statistiken förekommer restpos- ter. Sålunda har t. ex. den årliga bruttona- tionalprodukten beräknad från produktions— sidan ända sedan 1950-talet legat flera miljarder högre än motsvarande produkt beräknad från inkomstsidan på grundval av

deklarationsuppgifter och finansstatistik för företag. Hittills under 1960-talet har denna restpost pendlat mellan 4 och 7 miljarder per år, motsvarande i runt tal lika många procent av bruttonationalprodukten.3 Trots att denna restpost är mångdubbelt större än restposten i betalningsbalansen har den inte tilldragit sig något större intresse utanför kretsen av statistiker och ekonomer av fac- ket. Detta torde bl.a. bero på att bruttona- tionalproduktens restpost visat en ganska jämn trendmässig ökning och varit relativt stabil från år till år.

Betalningsbalansens restpost däremot har — relativt sett — svängt betydligt kraftigare från år till år och i vissa fall även under resp. år. Dessa tvära kastningar i restposten —- kastningar vilkas orsaker man i stor ut-

3 Se SCB, Statistiska Meddelanden N I970:21, s. 125—126.

• Sida 19
•  Original

Tabell I. 3. Korrigeringen för redovisningsbortfallet ] fråga om tjänstebetalningar från utlandet och dess effekt på restposten 1962—1969. Mkr.

Traditionell Korrigerings- restpost post (_) Ny restpost

1962 + 39 _ 100 _ 61 1963 + 228 — 200 + 28 1964 + 370 _ 300 + 70 1965 +1020 _ 400 +620 1966 + 712 _ 500 +212 1967 + 7 _ 600 _593 1968 + 596 _ 700 _104 1969 + 344 _ 800 _456

Summa +3 316 —3 600 —284

sträckning inte vet särskilt mycket om — har försvårat tolkningen av valutareservens för- ändringar och därmed bedömningen av järn- vikten i de utrikes betalningarna. Eftersom bibehållandet av denna jämvikt är ett cent- ralt mål för den ekonomiska politiken är det inte förvånande att betalningsbalansens restpost tilldragit sig ett alldeles speciellt in— tresse.

Då restposten utgör nettot av alla fel och utelämningar i betalningsbalansstatisti- ken, kommer i princip varje omläggning i redovisningen, varje förbättring eller för- sämring av det statistiska primärmaterialet att påverka postens storlek. Det är därför uppenbart att varje försök till förklaring resp. reduktion av restposten leder rakt in i en prövning av hela betalningsbalansstati- stikens precision och täckningsgrad. Detta har också finansministern understrukit i ut- redningens direktiv.

Innan vi lämnar restposten i detta sam- manhang bör några ord sägas om den spe- ciella korrigeringspost som på senare år införts i bytesbalansen. Bakgrunden härtill är i korthet följande. I april 1961 genom- fördes en väsentlig uppmjukning av an- mälningsplikten i samband med valuta- kontrollen. Därefter visade det sig att betal— ningarna från utlandet för »övriga tjänster» — en blandad post innehållande biljettavgif— ter, försäkringar, provisioner, licensavgifter, betalningar för entreprenadarbeten m.m. — stagnerade och till och med sjönk något, medan motsvarande svenska betalningar till utlandet fortsatte att stiga kraftigt, om än

i långsammare takt än under senare hälften av l950-talet. Det framstod därför som i hög grad sannolikt att redovisningsgraden beträffande exporten av »övriga tjänster>$ successivt sjunkit. För att kompensera detta redovisningsbortfall infördes därför en scha- blonmässig korrigeringspost i bytesbalansen.” I sin senaste version har denna korrigerings- post fastställts så att den stiger med 100 milj. kr. per år, från 0 år 1961 till 800 milj. kr. år 1969. Genom att korrigeringsposten bestämts på detta sätt blir restposten i betal- ningsbalansen summerad över åren 19624 1969 praktiskt taget plus minus noll. (Se ta- bell I: 3.) Med ett Alexander-hugg har man därmed för denna period eliminerat det sys—' tematiskt positiva elementet i restposten. Med början år 1970 har den nu berörda" korrigeringsposten införts i betalningsba- lanstabellerna i riksbankens årsbok och i dess rapportering till den internationella valutafonden. Restposten har reducerats i motsvarande mån. "

4. Kort historik och nuvarande organisation

Inledningsvis bör också något sägas om huf den svenska betalningsbalansstatistiken his- toriskt vuxit fram. Vissa av dess viktigaste beståndsdelar, bl. a. utrikeshandels- och sjö-' fartsstatistiken, är av mycket gammalt da- tum och fanns redan på 1800—talet. Med ut- nyttjande av dessa och andra källor gjordes på 1930-talet i samband med den stora na- tionalinkomststudien vid Stockholms Hög-

• Sida 20
•  Original

skola en beräkning av betalningsbalansen för varor och tjänster (bytesbalansen) för åren 1861—1930.*'

Den första officiella betalningsbalansen, som också innefattade kapitalbalansen, sam- manställdes år 1922. Pionjärinsatsen gjordes här av finansdepartementet, därtill uppma- nat av Nationernas Förbund, som ville ha uppgifterna till sin årliga »Statistics on Bal- ances of Payments». Fr.o.m. år 1927 över- flyttades arbetet med betalningsbalansen till kommerskollegium och i samband därmed började den också att publiceras på svenska i Kommersiella Meddelanden. Under krigs- åren och den första efterkrigstiden publice- rades inga betalningsbalanser. Arbetet åter— upptogs år 1947 då riksbanken övertog an- svaret för den officiella betalningsbalansens upprättande. Riksbanken är också den in- stitution som svarar för den svenska betal- ningsbalansrapporteringen till valutafonden i Washington och OECD i Paris.

Som närmare beskrivs i kapitel 11 är den svenska betalningsstatistiken en i hög grad »blandad» statistik. Primärmaterialet kom— mer från flera olika källor och utgör i många fall en biprodukt av olika administ- rativa procedurer, t. ex. tullbehandling eller valutakontroll. Ofta skall detta statistiska material primärt också tillfredsställa en rad andra informationsbehov än de rent betal- ningsbalansstatistiska. Detta gäller t. ex. ut— rikeshandelsstatistiken, som svarar för den kvantitativt helt dominerande delen av iu- formationsflödet till betalningsbalansen.

Det är därför mycket svårt för att inte säga omöjligt att ange hur stora de totala kostnaderna för betalningsbalansstatistiken är. Några siffror och uppskattningar må emellertid anföras. Riksbankens merkostna- der för sammanställning och presentation av betalningsbalansen är inte särskilt stora och kan uppskattas till omkring 100000 kr. per år. Härvid har då inte inräknats några kostnader för det statistiska primär- material som erhålles som en biprodukt vid valutakontrollen. Kostnaderna för handels- statistikens produktion hos statistiska cen- tralbyrån uppgick för budgetåret 1968/ 69 till 980 000 kr., varav mer än hälften var data-

maskinskostnader. Kostnaderna för tullver- kets statistiksektions granskning och stans- ning av primärmaterialet var ännu större och torde ha uppgått till närmare 2 milj. kr. Cen- tralbyråns löpande kostnader för den kvar- talsvisa statistiken över svenska rederiets in- täkter och kostnader i utrikes fart har upp— Skattats till ca 20 000 kr. per år.

Eftersom denna statistik tillkom år 1949 på riksbankens förslag, kan det med visst fog hävdas att detta belopp fullt ut bör betrak- tas som en kostnad för betalningsbalanssta- tistiken. När det gäller handelsstatistiken med dess traditionellt mångsidiga använd- ning, är det däremot en öppen fråga i vilken utsträckning, om ens alls, kostnaderna bör »belasta» betalningsbalansen.

En samhällsekonomisk kalkyl över kost- naderna för en viss statistikproduktion bör också ta hänsyn till det arbete som företag och enskilda måste lägga ned för att kunna prestera primäruppgifter till statistiken. Detta har betydelse i alla de fall där detta primärmaterial inte erhålles som en ren biprodukt av en given administrativ proce- dur.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska betalningsbalansstatistiken vuxit fram successivt och i stor utsträckning base- rats på ett statistiskt primärmaterial som genererats vid olika administrativa proces- ser. Viktiga delar av statistiken tjänar sam- tidigt en rad andra syften. Båda dessa för- hållanden har bidragit till att hålla nere de samhällsekonomiska kostnaderna för be- talningsbalansstatistiken. Uppgiften att sam— manställa och presentera betalningsbalansen har vandrat mellan olika institutioner, men sedan år 1947 legat hos riksbanken. Interna— tionella organisationer har spelat och spelar fortfarande en viktig roll som pådrivare och stimulator i det statistiska arbetet.

6. Utredningsarbetets uppläggning

Från starten stod det klart att vårt utred- ningsarbete måste bedrivas i intim samver- kan med de institutioner, som var verksam- ma på betalningsbalansstatistikens område. För den skull knöts — som tidigare nämnts — de två tjänstemän i riksbanken, vilka är närmast ansvariga för betalningsbalansens "?sammanställande, redan från början som ex— perter till utredningen. Vidare bildades en informell referensgrupp bestående av bank- direktör Kurt Eklöf, riksbanken, professor Börje Kragh, konjunkturinstitutet, avdel- ningschefen Lars Lindberger, finansdepar- tementet och generaldirektör Ingvar Ohls- son, statistiska centralbyrån. Med denna grupp diskuterades såväl utredningsarbetets

allmänna uppläggning och syftning som det statistiska undersöknings- och planerings- arbete som framför allt centralbyrån på hemställan av utredningen skulle komma att utföra. Ansvaret för den konkreta ut- formningen av dessa undersökningar har i första hand legat hos centralbyråns pla- nerings- och samordningsavdelning, med vil- ken vi haft ett mycket gott samarbete.

Under utredningsarbetets gång har vidare — som kommer att närmare redovisas i resp. avsnitt av betänkandet — överläggningar och samråd på olika punkter ägt rum med ett stort antal andra myndigheter, organisatio- ner, affärsdrivande verk, banker och en- skilda företag liksom med ekonomisk och statistisk sakkunskap.

Utredningen har på olika vägar sökt ta reda på hur betalningsbalansstatistiken är uppbyggd i utlandet. I början av år 1968 sändes på herr Lemnes initiativ ett fråge- formulär ut till de institutioner som hade ansvaret för betalningsbalansens samman- ställning i ett dussintal olika länder. Bilaga 1, s. 109 bygger i hög grad på de utförliga och informativa svar, som erhölls på denna enkät. I april 1969 gjorde utredningen en veckas studiebesök i Holland för att på ort och ställe studera det holländska betalnings- balansarbetet. Utredningens sekreterare har i samma syfte under ett par dagar studerat betalningsbalansarbetet hos Finlands bank. Själv har jag i anslutning till resor för annan räkning haft tillfälle att diskutera betalnings- balansproblem med företrädare för Det Sta- tistiske Departement, Köpenhamn, Central Statistical Office, London och Deutsche Bundesbank, Frankfurt. Via riksbanken har utredningen vidare haft kontakt med det utvecklingsarbete på betalningsbalansområ- det som bedrivs inom den internationella valutafonden och OECD. Genom dessa di- rektkontakter och genom studium av till- gänglig litteratur" tycker vi oss ha fått en god bild av betalningsbalansstatistiken i andra länder.

' Bland de verk som behandlar betalnings- balansstatistiska problem kan nämnas: International Monetary Fund, Balance of Payments Manual, Third edition, Washington 1961.

• Sida 23
•  Original

Review Committee for Balance of Payments Statistics, The Balance of Payments Statistics of the United States, Washington 1965. Meldebestimmungen im Auslandszahlungsverkehr, Frankfurt/Main 1966. Britain's Invisible Earnings, Report of the Com- mittee on Invisible Exports, Distributed by Tho- mas Skinner & Co, London 1967. W. Lederer, The Balance on Foreign Transac- tions: Problems of Definition and Measurement, Princeton 1963.

• Sida 24
•  Original

Kapitel 11

Alternativa system för betalningsbalansstatistiken

stem är svåra att dela in i enhetliga typer.

I vissa länder förekommer dock ganska renodlade system, vilka kan tas som utgångs- punkt för att illustrera de tre huvudalterna- tiv som enligt utredningens mening bör be- aktas vid valet av metodik för betalnings- balansberäkningama. För att belysa de vä- sentliga dragen i dessa system beskrivs i det följande kortfattat betalningsbalansstatisti- kens uppläggning i Holland, Australien och USA. En mer ingående beskrivning av dessa och andra utländska system återfinns i Bilaga 1.

De tre huvudaltemativ som beskrivs i det följande ansluter nära till de olika system som yttryckligen nämns i utredningsdirekti- ven. Enligt direktiven borde »utredningen pröva om en förbättring av betalningsbalans- statistiken kan nås inom ramen för nuvaran- de system, som i huvudsak bygger på före— skrifter i valutaförordningen. En annan möj- lighet som utredningen bör överväga är ett system i vilket uppgiftsskyldigheten rörande betalningstransaktionema åläggs bankerna. Även ett system som bygger på uppgiftsskyl— dighet från allmänheten — liksom en kombi— nation av dessa informationsvägar — bör un- dersökas av utredningen.»

Bland de system som är uppbyggda på ad- ministrativa valutakontrollerande procedu- rer utgör den holländska betalningsbalans— statistiken den mest renodlade och samtidigt kanske mest framgångsrika lösningen. Den- na typ av system — som är den vanligast

• Sida 25
•  Original

förekommande — innebär i regel att de in- köps- och försäljningsanmälningar som för kontrolländamål måste avlämnas vid varje enskild betalning utnyttjas som källa till be— talningsbalansstatistiken. Renodlad bank- rapportering förekommer endast i Australien och Nya Zeeland, medan direktrapportering från allmänheten framför allt utnyttjas i USA, England och Kanada.

2. Anmälningsstatistik av holländsk typ

Den holländska betalningsbalansstatistiken bygger på en rigorös kontrollagstiftning som infördes omedelbart efter andra världskri- gets slut. Valutakontrollen har som i övriga OECD-länder successivt liberaliserats under efterkrigstiden — dock utan att rapportplik— ten i motsvarande mån minskats. Företag och allmänhet är alltjämt ålagda en omfat- tande uppgiftsskyldighet som innebär att var- je enskild betalning överstigande 500 flori- ner måste rapporteras på ett särskilt formu— lär och med ganska stor detaljrikedom. Det åligger affärsbankerna att samla in och kontrollera dessa rapporter samt att vidare- befordra dem till centralbanken. Parallellt med detta arbete är affärsbankerna vidare skyldiga att avge egna månadsrapporter in- nehållande ställningsuppgifter gentemot ut- landet samt en redogörelse för de transak- tioner som givit upphov till förändringar i ställningen gentemot utlandet under perio- den. Ansvarig myndighet för betalningsba- lansstatistiken är De Nederlandsche Bank, där produktion, analys och publicering av statistiken sker inom en särskild betalnings- balansavdelning.

Bortsett från den relativt snäva frigräns— bestämmelsen finns inga undantag från an— mälningsplikten. Sannolikt erhålls en i det närmaste fullständig täckning eftersom af- färsbankerna inte har rätt att effektuera be- talningar förrän resp. anmälningar fyllts i och överlämnats till banken. Vid klump- betalningar avseende flera olika ändamål skall beloppet i princip uppdelas och de olika ändamålen specificeras. Vid avräkningar och nettobetalningar är företagen skyldiga att avlämna flera anmälningar avseende de ba—

komliggande bruttotransaktionerna. Med denna ambitiösa uppläggning av anmälnings- förfarandet är det sannolikt att de ca 300000 anmälningar som avlämnas varje månad ger en mycket trogen bild av de fak- tiska betalningsströmmama mellan Holland och omvärlden.

Redan i affärsbankerna sker en grov sor— tering av materialet på valuta, land samt i vissa större grupper av transaktionsslag. Summauppgifter räknas fram inom resp. grupper och dessa uppgifter utnyttjas som tidigare nämnts i bankernas egna månads— rapporter. Dessa rapporter skall vara full- ständiga och slutna i den bemärkelsen att sambandet mellan stockar och flöden klart skall framgå; uppställningarna har i princip följande form:

Ingående balans Varuexport Varuimport Tjänsteexport Tjänsteimport Köp och försäljning av resevaluta Vissa andra betalningar

Bankens egna transaktioner

Utgående balans

Om tillgodohavandena på en banks samt- liga kontorapporter summeras — vissa större banker avlämnar varje månad över hundra rapporter avseende konton i olika valutor — erhålls bankens nettoinnehav av främmande valutor. Summeras saldona i samtliga ban— kers ställningsrapporter erhålls affärsban- kernas totala valutareserv. Genom denna rapportering kan reservutvecklingen följas från månad till månad mot bakgrund av de bruttotransaktioner som påverkar valutaställ— ningen. I detta system uppstår ingen rest— post. Om man så vill kan det stora va- lutaanmälningsmaterialet som överlämnas från bankerna samtidigt med ställningsrap- portema betraktas som ett slags verifikatio- ner till affärsbankernas ställningsrapporter.

I De Nederlandsche Bank sammanställs bankernas ställningsrapporter, anmälnings— materialet bearbetas och detaljkodas och uppgifter inhämtas från annat håll över vissa transaktioner som inte kan fångas betal- ningsvägen —— direkta investeringar, gåvor

• Sida 26
•  Original

m.m. Hela betalningsbalansstatistiken körs fram månadsvis i bankens datamaskin och preliminära uppgifter är tillgängliga redan ett par veckor efter månadens utgång.

Resultatet är en utpräglad kassabalans, som ger fullständig, snabb och detaljerad in- formation om betalningsströmmama, men där utlandstransaktionernas reala sida läm- nas utan avseende. Produktionen av denna statistik är förknippad med avsevärda kost- nader. I centralbanken är omkring 90 perso- ner direkt sysselsatta med betalningsbalans— statistiken, i affärsbankerna sannolikt ännu fler. Härtill kommer det arbete som utförs genom ifyllandet av valutaanmälningama av företag och allmänhet.

Då den rena kassabalansen i många sam- manhang utgör ett otillräckligt underlag för den ekonomiska analys- och prognosverk- samheten, sammanställs dessutom en s.k. transaktionsbalans, där man i möjligaste mån söker belysa utlandstransaktionernas reala sida. För transaktionsbalansen hämtas upp- gifter över utrikeshandeln samt uppgifter över varutransport och varuförsäkring från statistiska centralbyrån i Haag — i övrigt är det ingen skillnad mellan kassa- och transak- tionsbalanserna. I transaktionsbalansen ut- nyttjas alltså olika källor, vilket medför att man går miste om den direkta sammanlänk- ningen mellan valutastäilning och övriga transaktioner i betalningsbalansen samtidigt som en restpost uppkommer. Som framgår av tabell 2 i kapitel I har denna restpost varit av ungefär samma storleksordning som restposten i övriga jämförbara länder. En sådan restpost är i själva verket ofrånkomlig om man vill redovisa utlandstransaktioner- na på prestationsbasis, dvs. enligt valutafon- dens rekommendationer. Det holländska sy- stemet är ett gott exempel på att man även med en mycket ambitiös statistisk satsning kan tvingas acceptera en relativt stor rest- post.

'3. Ren bankrapportering — Australien

Den australiska betalningsbalansstatistiken bygger i mycket stor utsträckning på rena bankuppgifter. Bankernas medverkan består

här inte som i Holland av insamling, över- vakning och förmedling i anslutning till all- mänhetens uppgiftsskyldighet, utan banker- na är de egentliga uppgiftslämnarna. De 5. k. »tickets» som är systemets stomme skall fyllas i av bankerna själva och i instruktio- nen till bankerna sägs uttryckligen att man i möjligaste mån bör undvika att besvära fö- retagen när »tickets» skall fyllas i. Systemet infördes strax efter andra världskriget och bankernas medverkan är frivillig.

In- och utgående betalningar registreras genom att bankerna på fyra olika blanketter (»tickets») anger vissa data rörande varje enskild valutatransaktion. De olika blanket- terna används för in- och utgående betal- ningar avseende varor resp. in- och utgå- ende betalningar avseende andra transak— tioner. På blanketten anges belopp, land, myntslag och transaktionsart — däremot in- te namn eller andra uppgifter om bankens uppdragsgivare. För varubetalningar har fri- gränsen satts till 2000 australiska dollar och för övriga betalningar till 200. Vid si— dan av de betalningar som faller under fri- gränsema är det endast bankernas köp av resecheckar som inte omfattas av ticketsy- stemet. Beträffande resecheckama erhåller centralbanken summauppgifter direkt från bankernas huvudkontor.

För närvarande får centralbanken mellan 40000 och 50000 blanketter per månad. Det löpande arbetet med detta material ut- förs av en kvalificerad tjänsteman och sex biträden. Stansning görs av annan personal inom banken, medan tabulering och bearbet- ning sker inom »the CommonWealth Statis- tician».

Eftersom ticket-systemet är frivilligt kan det förekomma att vissa bankkontor under- låter att fylla i blanketterna. Samarbetet mel- lan myndigheter och banker är emellertid gott och centralbanken kan vid behov be- gära kompletteringar och kontroller från bankernas sida. Man har också möjlighet att jämföra de totala betalningar som regist- reras i ticket-systemet med de månadsupp- gifter som bankerna varje månad lämnar över de totala betalningarna till och från ut- landet. Under senare år har ticket-systemets

• Sida 27
•  Original

täckning av in- och utgående betalningar uppgått till omkring 85 % . Systemet ger allt- så inte någon fullständig täckning, och en fullständig avstämning mellan bankernas summarapporter respektive summorna av de individuellt registrerade betalningarna — på samma sätt som i Holland — är därför inte möjlig. Ticket-systemets begränsade täckning medför att klassifikationen på transaktions- slag blir osäker, eftersom man inte vet något närmare om bortfallets karaktär.

Systemet ger emellertid snabb informa— tion; omkring sex veckor efter månadens ut- gång föreligger månadsuppgifter för nästan alla poster i betalningsbalansen. För årssta- tistiken ersätts ticket-systemets uppgifter på vissa punkter — det gäller framför allt di- rekta investeringar och företagens övriga kapitalrörelser — med enkätuppgifter från Commonwealth Statistician. Ticketuppgifter- na är likväl tillsammans med handelsstatisti— ken den viktigaste källan även för den defi- nitiva årliga betalningsbalansen.

Handelsdepartementets betalningsbalans- avdelning sysselsätter omkring 60 personer, varav ungefär hälften är statistiker och eko- nomer och hälften biträdespersonal. En del av denna personal är inte direkt sysselsatt med produktion av betalningsbalansstatistik, samtidigt som en del personal inom andra myndigheter uträttar arbete av betydelse för betalningsbalansstatistiken.

• Sida 28
•  Original

Utrikeshandel Sjöfart Övriga tjänster

— centralbyråns handelsstatistik -— centralbyråns sjöfartsstatistik — anmälningsstatistiken, — särskilda rapporter från SAS, vissa affärsverk m. fl.

Reseval uta

Transfereringar

— bankrapporter — anmälningsstatistiken, — rapporter från SIDA, UD m. m.

Statligt kapital Värdepappershandel Övrigt privat kapital

— riksbanken — bankinspektionen

—— anmälningsstatistiken, — riksbankens licensmaterial, — konjunkturinstitutet, — centralbyrån

Bankernas utlandsställning

—— riksbanken samt uppgifter från affärsbankerna.

Producenter och konsumenter av betal- ningsbalansstatistik i USA har stort förtroen- de för uppgifternas kvalitet och tillförlitlighet.1 Kvartalsuppgifterna föreligger två månader efter kvartalets utgång och publiceras efter ytterligare tre veckor. En preliminär kvar- talsrapport omfattande utrikeshandeln, vär- depappershandeln och bankernas egna trans- aktioner publiceras dock redan sex veckor efter resp. kvartals utgång.

5 . Den svenska betalningsbalans- statistiken

För de flesta länder gäller som tidigare nämnts, att betalningsbalansstatistiken inte är ett enhetligt systern utan bygger på ett antal olika källmaterial. Detta gäller också Sverige, där betalningsbalansstatistiken är ett utpräglat blandat system.

Tidigare fanns i Sverige ett valutaanmäl- ningssystem av holländsk typ och betalnings- balansberäkningarna kunde då i huvudsak baseras på detta material. I takt med den successivt förenklade anmälningsplikten (jfr kap. 1: 3) har detta material blivit allt mind- re fullständigt. Det utnyttjas emellertid allt- jämt som källa till huvuddelen av tjänste- och kapitaltransaktionerna.

Vid sidan av anmälningsstatistiken finns inslag av såväl ren bankrapportering som di— rekta företagsenkäter. Statistiken över köp och försäljning av resevaluta bygger på en renodlad bankrapportering, medan sjöfarts- nettot bygger på rederiernas uppgifter till statistiska centralbyrån över intäkter och

kostnader i utrikes sjöfart. Bankinspektio- nens statistik över värdepappershandeln ut- gör ytterligare en statistikkälla. Här är grundmaterialet de kvartalsvisa redogörel- ser över export och import av värdepapper som lämnas till inspektionen av banker och fondkommissionärer.

Här ovan sammanfattas de viktigaste källmaterialen till den svenska betalnings- balansens olika poster.

Betalningsbalansstatistiken redovisas i Sve- rige varken på månads- eller kvartalsbasis.2 Produktionstiden för halvårs- och årsstatisti— ken uppgår till omkring tre resp. fyra må- nader.

1 Den s. k. Bernstein-kommittén, som till- sattes 1963 för att se över USA:s betalnings- balansstatistik, skrev i sitt betänkande: »Det är lämpligt att från början understryka att kommit— tén delar amerikanska och utländska experters uppfattning att USA:s betalningsbalansstatistik är avsevärt bättre än betalningsbalansstatistiken i de flesta andra länder.» The Balance of Pay- ments Statistics of the United States, s. 1.

2I riksbankens årsbok 1969 presenterades »retrospektiva» kvartalsbalanser för detta år. Se kapitel XI, s. 102.

• Sida 29
•  Original

Kapitel III Några principfrågor

Innan vi börjar genomgången av betalnings- balansstatistikens område för område, skall i detta kapitel diskuteras ett antal principfrå- gor av mera generell natur.

1. Koordinering med annan ekonomisk statistik. Intern och extern konsistens

Statistikproduktion är lika litet som annan produktion någonting statiskt och en gång för alla givet. Tvärtom pågår på detta liksom på andra områden en kontinuerlig utveck- ling. Denna utveckling har på senare år drivits på och accelererats av den moderna datateknikens genombrott. Den tredje ge- nerationens datamaskiner med deras stora minneskapacitet och höga bearbetningshas- tigheter har inneburit något av en revolu- tion inte bara för statistikframställning utan för informationsbehandling över huvud ta- get.

Ännu så länge befinner vi oss bara i början av dataåldem och det är svårt att sia om den fortsatta utvecklingen och de möj- ligheter den rymmer till förbättring av den framtida betalningsbalansstatistiken. Ett par viktiga omständigheter förefaller emellertid redan nu kunna slås fast.

På sikt betydelsefull är bl.a. betalnings- balansstatistikens inordning i det allmänna ekonomiskt-statistiska systemet, i den fram— tida ekonomiska databankenl. Genom de möjligheter till kommunikation med och mellan datamaskiner som öppnar sig bör

det bli möjligt att från en och samma databank eller grupp av databanker tillgodo- se en rad olika administrativa och statistiska informationsbehov, däribland även de be- talningsbalansmässiga. Detta är ännu så länge framtidsmusik, men vi menar att det redan nu är viktigt att reformförslag och förbättringar av betalningsbalansstatistiken så vitt möjligt utformas på ett sådant sätt att de underlättar statistikens framtida inpass- ning i ett integrerat ekonomiskt-statistiskt system. Framför allt gäller det härvid att få anknytning till statistiska centralbyråns lö- pande nationalräkenskap och den finansrä- kenskap som planeras ingå däri.

Men det gäller inte blott att koordinera och samordna betalningsbalansen med annan svensk ekonomisk statistik. Även dess inter- nationella jämförbarhet är av betydelse ur analyssynpunkt. J a, strängt taget har man ett tredubbelt konsistenskrav. Idealt skall näm- ligen betalningsbalansen vara konsistent:

1. Internt, dvs. vad beträffar dess olika beståndsdelar.

2. Nationellt, dvs. visavi annan svensk ekonomisk statistik.

3. Internationellt, dvs. jämfört med andra länders betalningsbalanser. För att de nationella och internationella konsistenskraven skall kunna tillgodoses lig— ger det vikt på att man så långt möjligt an-

1 Allmänna synpunkter på de framtida data- bankerna ges i Samhällets databanker och infor- mationssystem, SCB Meddelanden i samordnings- frågor, 1969: 7.

• Sida 30
•  Original

vänder samma definitioner och begreppsbe— stämningar i de olika ländernas nationalrä- kenskaper och betalningsbalanser. Ett bety- delsefullt arbete för att åstadkomma enhet- lighet på detta område har som redan nämnts i kapitel I utförts inom olika internationella organisationer, främst Förenta Nationerna, Internationella Valutafonden och OECD. En ledstjärna för det betalningsbalansstatis- tiska arbetet i Sverige bör enligt vår mening vara att — som hittills — så långt möjligt tillämpa de definitioner och riktlinjer som anges i valutafondens »Balance of Payments Manual». Genom att dessa numera i huvud- sak koordinerats med FN:s och OECD:s na- tionalräkenskapsrekommendationer och där- med också med den svenska nationalräken- skapsmetodiken, bör detta vara bästa sättet att söka tillfredsställa konsistenskraven un- der 2 och 3 ovan.

Betalningsbalansinformation offentliggörs med mycket varierande snabbhet och fre- kvens i olika länder. Snabbast och tätast publiceras denna information i regel i de länder, som baserar sin statistik på särskilda betalningsanmälningar, som sedan bearbetas centralt på datamaskin.

I Sverige liksom i andra länder med »blandad» betalningsbalansstatistik tar det längre tid, samtidigt som statistikens frekvens är lägre. Endast års- resp. halvårsbalanser upprättas av riksbanken.6 Produktionstiden, som bestäms av de långsammaste delarna av statistiken, ligger mellan 3 och 4 må- nader. Viktiga element av betalningsba- lansinformationen kommer dock fram både fortare och tätare. Riksbankens guld- och valutareserv kan följas från dag till dag och uppgifter därom publiceras fyra gånger i månaden i de s.k. veckorapportema med bara några dagars eftersläpning. Liknande uppgifter för affärsbankernas valutaställning finns för samma tidpunkter som veckorap— porterna avser. I detta fall publiceras endast data avseende månadsultimo - med en efter- släpning av ca 14 dagar. Handelsstatisti- ken —- den största informationsbiten — är månatlig och föreligger efter 3 till 5 veckor. Statistiken över den svenska sjöfartens ut- landstransaktioner är kvartalsvis och är fär-

' The Balance of Payments Statistics of the United States, s. 105.

5 Att man lägger så stor vikt vid valutare- serven och dess förändringar sammanhänger med att det nuvarande internationella betal- ningssystemet i princip är uppbyggt på fasta växelkurser. Om man i stället skulle ha ett system med mer eller mindre fritt rörliga växel- kurser, är det kursutvecklingen på valutamark- naden som kommer i centrum för det analy- tiska intresset. Det är den och inte valutare- servens förändring som då skall förklaras. Vore kursbildningen helt fri, dvs. intervenerar cen- tralbankerna inte alls på valutamarknaderna, blir de officiella valutareserverna oförändrade och därmed tämligen ointressanta. ” Ett första steg mot löpande kvartalssta- tistik år de tidigare nämnda kvartalsbalanser som räknats fram i efterhand för 1969. Statis- tiska centralbyrån har tidigare i sina national- räkenskaper kalkylerat fram kvartalsvisa data för varu- och tjänsteutbytet med utlandet 1963—1967. Dessa uppgifter är säsongrensade och områknade till 1959 års priser. Se SCB, Statistiska Meddelanden V, 1968: I 3.

• Sida 33
•  Original

dig omkring 2 1/2 månad efter kvartalets slut. Som synes är det statistiska grundmate- rialet till den svenska betalningsbalansen mycket blandat också när det gäller frekvens och produktionstid.

Vid de överläggningar vi har haft med olika >>konsumenter>> av betalningsbalanssta- tistik har behovet av tätare och snabbare statistik genomgående framhållits. Ett mini- mikrav har ansetts vara, att man åtminstone borde få kvartalsvisa sammanställningar av betalningsbalansen. Det kan inom parentes nämnas, att kvartalssammandrag av betal— ningsbalansen under åren 1948—1963 regel- bundet publicerades i »Svensk Export». Kra- vet på snabbare presentation har också starkt understrukits. Detta senare krav har ytter- ligare accentuerats av utvecklingen på valu- taområdet under de senaste åren.

Ända sedan den valutakris som utlöste ef- terkrigstidens andra punddevalvering i no- vember 1967 har de internationella valuta- marknadema från tid till annan dominerats av starka och ensn'ktade förväntningar om nära förestående förändringar i olika valu- tors parivärden. Man har varit övertygad om att D-marken skulle revalveras eller att den franska francen skulle devalveras. Eller man har trott att guldpriset skulle höjas, dvs. USA-dollam devalveras gentemot guld, eller att det skulle bli ytterligare en pundde- valvering. I de två första fallen har ju också förväntningarna infriats genom francdeval- veringen i augusti 1969 och D-markens re- valvering i oktober samma år.

Förväntningskonstellationer av det slag som nu berörts i förening med de successivt ökade möjligheterna att företa finansiella dispositioner över gränserna har som bekant vid en rad tillfällen lett till snabba och om- fattande korta kapitalflöden mellan olika länder. Motiven bakom dessa kapitalrörelser har främst varit av två slag, dels har man velat göra vinster på den förväntade växel— kursförändringen, dels har man velat garde- ra sig mot förluster till följd av densamma. I det förra fallet skulle man kunna tala om offensiv spekulation, i det senare om de- fensiv. Ibland har dessa kapitalflöden snabbt följts av återflöden. Ibland har kapitalet

Inte heller Sverige, som tidigare under ef- terkrigstiden ända sedan den stora devalve- ringsvågen år 1949 haft en lugn utveckling på valutaområdet, har undgått att påverkas av den här skildrade utvecklingen. Vi har fått en rad snabba kastningar i vår valuta— reservs storlek. Under de tre veckor, som följde på punddevalveringen år 1967, sjönk reserven med 3/4 miljard kr. Ett återflö— de av valutor ägde sedan rum under år 1968, men efter den uteblivna D-markupp- skrivningen i november detta år gick reser- ven inom loppet av en femveckorsperiod på nytt ned med närmare 700 milj. kr. Även under år 1969 har vid ett par tillfällen tids- mässigt starkt koncentrerade valutaflöden ägt rum; det mest markerade under andra veckan i maj, då riksbankens guld- och va- lutareserv sjönk med 460 milj. kr. och under juni och första hälften av juli, då den sam- manlagda nedgången blev 630 milj. kr.

Det är ingen överdrift att säga att den svenska penningpolitiken —— liksom den eko- nomiska politiken över huvud — under de senaste åren i hög grad påverkats av betal- ningsbalans- och valutautveckling. Det har framför allt varit de tidigare berörda snabba valutautströmningama som utlöst diskonto— höjningar och penningpolitisk åtstramning. Det gäller diskontohöjningarna den 15 de- cember 1967, den 28 februari 1969 och den 11 juli 1969. På samma sätt var åter- strömningen av valutor kring årsskiftet 1967/68 en förutsättning för att diskontot kunde sänkas den 9 februari 1968.

I samtliga dessa fall var det, såvitt man kan bedöma, i första hand valutautveckling— en som utlöste riksbankens agerande — även om detta agerande givetvis också skedde mot bakgrund av information om konjunktur- utsikter och internationellt ränteläge m. m.

I de beslutssituationer, som förelegat, har snabbhet varit av nöden. Kännetecknande har vidare varit, att de beslutande instanser- na — i första hand riksbank och finansde- partement — haft mycket litet aktuell betal- ningsbalansinformation till förfogande. Än mindre torde de ha haft tillgång till några aktuella betalningsbalansprognoser. Valuta—

• Sida 34
•  Original

reservens förändringar har därför fått tas som den främsta indikatom på det aktuella läget och utvecklingstendensema. Och det är i och för sig ingen dålig indikator.

Det är tydligt att även om man åstad- kommer en kvartalsvis betalningsbalanssta- tistik med säg en åt två månaders eftersläp— ning, skulle den långt ifrån fylla kraven på beslutsunderlag i situationer av det slag som här behandlats.

Snabba beslutssituationer av den typ som nu skildrats kommer sannolikt att bli van- liga även framöver. Flera omständigheter talar härför; näringslivets ökade internatio- nalisering och -— inte minst — den snabbt växande internationella penning- och kapi- talmarknaden (eurovaluta- och eurobond- marknaden).

I denna miljö med ökande och friare in- ternationella kapitalrörelser av olika slag kommer förväntningar om växelkursföränd- ringar resp. ränteskillnader mellan olika län- der lätt att leda till betydande kortfristiga kapitalströmmar mellan Sverige och utlan- det. Den enda riktigt snabba informationen härom kommer alltfort att vara indirekt — avläst ur valutareservens förändring.

5 . Brutto- eller nettoredovisning

En svaghet i många länders presentation av sin betalningsbalansstatistik är att man för åtskilliga poster endast redovisar nettobe- lopp, dvs. saldot av de ut- och ingående transaktionsströmmarna. Medan varuban- deln med utlandet regelmässigt redovisas brutto (export och import) är det vanligt att uppgifterna om tjänsteutbytet är starkt net- tade (sjöfartsnetto, turistnetto, osv.). När det gäller kapitaltransaktioner är nettoredovis- ning ännu vanligare och t.o.m. den prin- cip som den internationella valutafonden i första hand rekommenderar.

En långtgående nettoredovisning av tjänste— och kapitaltransaktioner har emel- lertid flera nackdelar. Bl. a. leder den lätt till att betydelsen av tjänsteutbytet och ka- pitaltransaktionerna med utlandet under- skattas i jämförelse med varuutbytet. All- varligare är dock att förändringarna i netto-

siffrorna blir svåra, för att inte säga omöj— liga, att analysera på ett meningsfullt sätt, om man inte känner de bakomliggande för- ändringarna i brutt0strömmarna.

Det nu sagda leder enligt vår mening till slutsatsen att man i princip bör sträva efter att redovisa bruttosiffror i betalningsbalan- sen på alla punkter där dessa är av analy- tiskt intresse.

7. Darainramlingrmetodik

Som framgått av kapitel II och bilaga 1, kan det statistiska primärmaterialet till be— talningsbalansen hämtas från en rad olika källor, samtidigt som själva insamlingen och bearbetningen av detta material kan or- ganiseras på flera olika sätt. Redan på ett tidigt stadium av vårt utredningsarbete ställ— des vi därför inför ett betydelsefullt val — ett val som f.ö. var förutskickat redan i ut- redningens direktiv. Skulle vi försöka byg- ga vidare på och förbättra det nuvarande blandade svenska systemet, som utnyttjar en rad olika källor, eller skulle vi satsa på ett fristående och enhetligt statistiskt system, enbart uppbyggt för betalningsbalansstatis- tiska ändamål. I det senare fallet var det alternativ som syntes erbjuda mest intresse ett system som i huvudsak byggde på indi- viduell rapportering av de enskilda betal- ningstransaktionerna från bankernas sida. Den av oss särskilt studerade holländska anmälningsstatistiken är ett av de mest ren- odlade exemplen på ett sådant system. Men även de s.k. rena betalningsbalanser, som gjordes upp i Sverige under den första ef- terkrigstiden hör hit. De baserades nämligen tämligen 100-procentigt på de inköps- och försäljningsanmälningar, som avlämnades

Såväl det ena som det andra systemet har vart och ett sina för- och nackdelar.

För ett system baserat på individuella betalningsanmälningar talar bl. a. att det lät— tare än ett blandat system kan göras inbör— des konsistent. Detta betyder att en kom- plett betalningsstatistik av denna typ i prin- cip skall kunna avstämmas mot valutareser— vens förändring utan att det uppstår någon restpost.

En annan fördel är att ett sådant system, om man är beredd att satsa tillräckligt stora personella och datatekniska resurser, kan ge mycket snabb infomation. Jämför på denna punkt vad som redan berättats om den holländska betalningsbalansstatistiken.

En tredje egenskap hos ett individuellt anmälningssystem är att det kan kombineras med valutakontroll eller skapa en beredskap för införandet av en sådan kontroll. Har man en fullständig och effektiv valutakona troll och utformar anmälningsblanketterna för denna kontroll på ett statistiskt tillfreds— ställande sätt kan man på denna väg som biprodukt få ett ur samhällsekonomisk syn— punkt mycket billigt primärmaterial till en statistik över de utländska betalningarna.

Men en statistik byggd på betalningsan— mälningar har också sina svagheter och bris— ter.

Har man endast partiell valutakontroll med höga frigränser och stora kategorier av transaktioner befriade från anmälnings— plikt — och det gäller f.n. i Sverige — blir den betalningsbalansinforrnation som kan in- fångas på denna väg ofullständig och måste kompletteras med uppgifter från andra käl— lor och man är då tillbaka i ett blandat sys-* tem. '

Vill man å andra sidan utan att ha valuta- kontroll basera betalningsbalansen på indivi- duella uppgifter om varje enskild betalnings— transaktion -— införskaffade med hjälp av anmälningsplikt eller på frivillig väg — kan det inte undvikas att detta blir förenat med betydande arbetsinsatser och kostna- der både hos uppgiftslämnarna och de in— stitutioner som skall granska och bearbeta de stora statistiska material det här blir

• Sida 36
•  Original

fråga om. Genom lämpligt utformade stick- provsförfaranden bör dock dessa kostnader kunna reduceras avsevärt.

Även om man genom att tillämpa stickprovsmetodik skulle kunna åstadkomma en avsevärd reduktion av kostnaderna för en betalningsbalansstatistik av det slag som nu berörts, kvarstår andra nackdelar. Den kanske allvarligaste bristen är att en sådan statistik endast registrerar betalningarna men inte de reala flödena av resurser mellan länderna. om det är de senare som enligt valutafondens rekommendationer bör läggas till grund för betalningsbalanssammanställ- ningar och analys av ett lands yttre jämvikt. För att kunna uppfylla detta krav måste en renodlad betalningsstatistik alltid kom— pletteras med uppgifter om de reala resurs- flödena hämtade ur handelsstatistik och and- ra källor.

Vissa typer av utlandstransaktioner regist- reras över huvud taget inte i en ren betal- ningsstatistik, helt enkelt därför att de inte är förenade med någon valutatrans- aktion. Individuella gåvor och hjälpleveran- ser in natura kommer inte med. Svenska dotterföretags reinvesteringar av egna vinst- medel utomlands kan inte heller fångas på denna väg. Så fort det förekommer kvitt- nings- och avräkningsförfaranden ger vidare en ren betalningsstatistik föga eller ingen information om de bakomliggande brutto- strömmarna av prestationer. Detta är en allvarlig brist vid redovisningen av uppe- hållskostnader liksom också när det gäller att fånga kommunikationsverkens och en del internationellt verksamma transportfö- retags utlandsaktivitet. I de senare fallen har man nämligen i regel en långt gående in- ternationell clean'ng innan betalningar verk— ställs.

En svaghet hos en ren betalningsstatistik är vidare ofta att den inte möjliggör en till- räckligt precis och detaljerad uppdelning på olika typer av transaktioner. Vid summa- eller å como-betalningar är det t. ex. mycket svårt att bena upp en klumpbetalning i dess olika beståndsdelar.

Men även en blandad betalningsbalans- statistik av svensk och anglosachsisk typ har

sina svagheter. Vi har redan tidigare i olika sammanhang understrukit att den är svå— rare att få konsistent än en ren betalnings- balansstatistik. Detta kan — men behöver i och för sig inte — leda till en större restpost.

Produktionstiden för en blandad statistik blir också som regel längre. Om man insis- terar på att endast offentliggöra fullstän- diga betalningsbalanser, blir det den lång- sammaste delstatistiken som bestämmer denna tid.

Bland fördelarna hos ett blandat system kan först nämnas, att man där kan komma närmare de reala resursflöden, som det en- ligt valutafondens rekommendationer är be- talningsbalansens uppgift att mäta. Härige- nom blir det lättare att på ett konsistent sätt foga ihop den med nationalräkenska- perna och med det ekonomiskt-statistiska systemet över huvud. Detta bör i hög grad underlätta den ekonomiska analysen och tolkningen av betalningsbalansens föränd- ringar.

Det ligger vidare i sakens natur, att ett blandat system har ett övertag över en ren betalningsstatistik därigenom att det kan fånga icke-monetära transaktioner samt dessutom kan redovisa bruttoströmmarna bakom olika typer av nettobetalningar. Det bör också ge möjlighet till en utförligare och mer systematisk uppdelning av transaktio- nerna efter deras art.

Utöver dessa allmänna synpunkter på valet av metodik för datainsamlingen bör till slut framhållas några mera specifika om- ständigheter som spelar in i det svenska fallet.

För det första har man alltsedan betal- ningsbalanser började sammanställas i vårt land arbetat med statistik från en rad olika källor och en statistik som på viktiga om- råden givit en mycket utförlig och detaljerad beskrivning av de transaktioner det varit fråga om. De kvantitativt dominerande de- larna av detta statistiska primärmaterial — handelsstatistik, sjöfartsstatistik, finanssta— tistik m.m. — kommer vidare under alla omständigheter att behöva produceras för att tillfredsställa andra informationsbehov och detta alldeles oberoende av om det

• Sida 37
•  Original

används för betalningsbalanssammanställ- ningar eller ej. Detta betyder att de sam- hällsekonomiska kostnaderna för ett blandat system som utnyttjar redan befintligt pri— märmaterial måste bli betydligt lägre än för varje fristående och speciellt för betalnings- balansändamål insamlad statistik.

För det andra har det statistiska primär- material till betalningsbalansen, som tas fram som en biprodukt till valutaregleringen, undergått en successiv försämring i takt med regleringens liberalisering och anmäl- ningspliktens reduktion. Denna försämring förefaller att ha blivit särskilt accentuerad sedan början av 1960-talet och speciellt gällt redovisningen av inkomsterna från vår ex- port av olika tjänster. Jämför vad som tidigare sagts i kapitel I, 5. 19, om den speciella korrigeringsposten härför. Fortfa- rande är dock valutaanmälningsmaterialet den enda informationskällan för stora delar av tjänste- och kapitaltransaktionerna med utlandet. Alldeles bortsett från frågan om den statistiska kvaliteten hos detta material, innebär det givetvis ett risktagande att ba- sera en betalningsbalansstatistik på en ad- ministrativ procedur, om vars framtida be- stånd eller utformning man inte vet och inte kan veta någonting definitivt. Å andra sidan är det uppenbart att man, så länge en valu- tareglering i en eller annan form består, bör utnyttja de statistiska informationsmöj- ligheter som denna reglering erbjuder. Hur det än blir i framtiden med valutaregle- ringens vara eller inte vara, kommer emel- lertid såvitt vi kan förstå flera viktiga bitar i betalningsbalanspusslet alltjämt bäst att kunna insamlas hos riksbanken eller genom dess försorg. Det gäller t. ex. uppgifter om valutareserven och om vissa statliga kapital- transaktioner. Man torde också kunna utgå ifrån att riksbanken som valutavårdande myndighet även i fortsättningen kommer att insamla direktinformation om privata kapitaltransaktioner.

För det tredje pågår, som redan fram- hållits i flera sammanhang, ett kontinuer- ligt utvecklings- och uppbyggnadsarbete på den ekonomiska statistikens område inom statistiska centralbyrån. Det finns enligt Vår

mening mycket som på sikt talar för att man så långt detta låter sig göra även infogar det fortsatta arbetet med utveckling och förbättring av primärrnaterialet till betal- ningsbalansstatistiken häri. Redan nu fram- ställs ju de största byggstenama till denna statistik — handels- och transportstatisti- ken — hos centralbyrån.

Under dessa omständigheter och mot bak- grunden av de överväganden som redovisats i detta avsnitt har det synts oss lämpligast att i första hand göra en genomgång av den nuvarande betalningsbalansstatistiken områ- de för område för att pröva vilka förbätt- ringar som kan åstadkommas. Just det för- hållandet att den svenska betalningsbalansen är baserad på ett blandat statistiskt system innebär därvid enligt vår mening en bety- dande fördel. Inom ett sådant systems ram har man nämligen stor frihet att från om- råde till område välja just den typ av data- bärare och det system för datainsamling som bäst passar för betalningsbalansen och de andra informationsbehov som skall tillgodo— ses.

8. Prioritering

Vid vår översyn av statistiken och våra för- slag till förbättringar har vi ansett det rik- tigt att koncentrera resurserna till de kvan- titativt mest betydelsefulla statistikavsnitten. I Del 2 av betänkandet har därför särskild uppmärksamhet ägnats följande tre pro- blem.

l. Anpassning av handelsstatistiken till betalningsbalansens krav.

2. Uppbyggande av en ny kvartalsstati- stik över företagens utländska fordringar och skulder.

3. Utarbetande av ett principförslag till ny utformning av riksbankens anmälnings- statistik. Vi har också strävat efter att inrikta vår översyn och våra förslag till sådana punkter, där det synes möjligt att med relativt be- gränsade insatser nå snabba resultat.

• Sida 38
•  Original

• Sida 39
•  Original

Del 2

Översyn av statistiken

• Sida 40
•  Original

• Sida 41
•  Original

Kapitel IV Olika posters betydelse i betalningsbalansen

Kapitel V Utrikeshandel

l. Handelsstatistikens syften och allmänna uppläggning

Primärmaterialet för den svenska utrikes- handelsstatistiken utgörs av de uppgifter som tullverket insamlar i samband med va- rornas införsel och utförsel. Importören lämnar erforderliga statistiska uppgifter på en s.k. inkommande varuanmälan, expor- tören på en s.k. utgående varuanmälan. Importuppgifterna behövs som underlag för beräkningen av tull resp. mervärdeskatt, me— dan exportuppgifterna i huvudsak insamlas av rent statistiska skäl. Eftersom tullverket har ett fiskalt intresse av importuppgifterna, främst då värdeangivelserna och klassifika- tionen av varorna, är dessa uppgifter före- mål för en omfattande kontroll både på de lokala tullkontoren och vid den centrala bearbetningen av materialet. Sedan mervär— deskattens genomförande den 1 januari 1969 gäller detta fiskala intresse inte endast de värdetullbelagda varorna utan importen som helhet. Granskningen av exportuppgiftema består främst av en mycket grov maskinell enhetsvärdekontroll.

Materialet kodas, granskas och stansas inom tullverkets statistiska sektion, som f. n. sysselsätter omkring 60 personer. Hålkorts- massan transporteras därefter till statistiska centralbyrån som har hand om den maski- nella bearbetningen, tryckningen och publi- ceringen av handelsstatistiken.

Den maskinella enhetsvärdekontrollen in—

nebär att felsignaler anges för de varupos- ter vars enhetsvärden inte faller inom för resp. varuslag fastställda gränsvärden. Gränsvärdena fastställdes år 1963 med led- ning av 1960 års värden i utrikeshandelssta- tistiken. Med utgångspunkt från det genom- snittliga enhetsvärdet för varje varupost — dvs. värdet dividerat med kvantiteten under år 1960 — fastställdes de tolerabla margina- lerna. Dessa har då och då ändrats, men nå- gon systematisk revidering av gränsvärdena har ej skett sedan år 1963. För vissa varu- slag har marginalerna kunnat sättas ganska snävt, i andra fall har de måst bli mycket vida. Sålunda kan marginalerna sättas snävt och precist för t. ex. koppar och andra sta- pelvaror, medan de för färdigvaror, maski- ner 0. d. måste bli mycket vida. För en stor del av varupostema innebär detta att var— ningssignaler ges endast för mycket grova missvisningar, decirnalfel och liknande oegentligheter. F.n. erhålls vamingssigna- ler för ca 10 % av totala antalet varuposter och av dessa granskas ca 10 % av statistiska sektionens värderingsmän. Detta innebär att omkring en procent av transaktionerna blir föremål för närmare granskning och even- tuell rättelse.

Handelsstatistiken presenteras i tre olika versioner, nämligen såsom årsstatistik, kvar- talsstatistik och månadsstatistik. För må- nadsstatistiken, som är av störst intresse för betalningsbalansberäkningama, är produk- tionstiden omkring fem veckor, — prelimi-

• Sida 46
•  Original

nära månadsuppgifter offentliggörs dock nu- mera redan drygt tre veckor efter måna- dens utgång.

Handelsstatistikens omfattning och av- gränsning följer i huvudsak de av Förenta Nationerna uppdragna riktlinjerna. Enligt dessa skall statistiken mäta införsel och ut- försel av varor, som ökar resp. minskar ett lands varutillgångar. Strävan att i möjli- gaste mån låta betalningsbalansstatistiken spegla prestationerna och inte betalningarna är därmed tillgodosedd beträffande utrikes- handeln, som år 1969 svarade för närmare 3/4 av betalningsbalansens totala transaktions- värde. Samtidigt uppstår dock ur betal- ningsbalanssynpunkt en rad problem beträf- fande tolkningen av varubetalningamas ef- fekt på valutareserven. Allmänt sett kan diskrepanser mellan handelsstatistikens vär— den och varubetalningarna under samma pe- riod bero på bristande överensstämmelse i täcknings-, värderings- eller tidshänseende. För utredningen har det varit en huvudupp- gift att söka kartlägga dessa avvikelser, och resultaten av dessa undersökningar redovi- sas i avsnitt 3 av detta kapitel. Här skall en- dast statistikens omfattning i korthet berö- ras, liksom principerna för varornas värde- ring och tidsmässiga registrering.

Eftersom statistiken skall avse de fysiska resurser som förs in och ut ur landet, så er- hålls en i det närmaste total täckning av va- rurörelserna. Detta betyder att även trans- aktioner vid sidan av den egentliga utrikes- handeln kommer med i statistiken. Exempel på sådana transaktioner är gåvor och in- och utförsel av varor för bearbetning. Å andra sidan medför tillämpningen av För- enta Nationernas rekommendationer att vis- sa varurörelser inte omfattas av utrikeshan- delsstatistiken. Hit hör t. ex. guld och varor av guld, bunkers och andra förnödenheter till fartyg och flygplan, flyttsaker, mindre gåvor, utställningsgods samt huvuddelen av den s. k. gränshandeln.

Principerna för varuvärderingen, som i stort sett är desamma vid tullbehandlingen och i handelsstatistiken, är utformade i an- slutning till det av Förenta Nationerna re- kommenderade transaktionsvärdebegreppet.

Allmänt sett innebär detta att varorna värderas med utgångspunkt från det av kö- pare och säljare överenskomna priset. Om detta pris avviker från det 5. k. normalpriset dvs. »det pris som varan skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och säljare», så skall dock i princip det »onormala värdet» korrigeras. Värderingen skall vidare avse varans värde vid svensk gräns. Detta bety- der att exporten redovisas fob dvs. va- rans värde inklusive alla kostnader fram till gränsen, medan importen redovisas cif, dvs. inklusive frakt och försäkring i sam- band med transporten till svensk gräns el- ler hamn.

Teoretiskt borde registreringstidpunkten för export och import vara den tidpunkt då äganderätten till varorna övergår från säl- jare till köpare. I praktiken äger emellertid registreringen rum vid varornas gränspassa— ge, eller rättare när resp. inkommande och utgående varuanmälningar administrativt hunnit färdigbehandlas av tullverket. Att även denna administrativa tidsförskjutning — vid sidan av de mycket stora tidsskillna— dema mellan varutransaktioner och betal— ningar — kan ha en viss betydelse för tolk- ningen av betalningsbalansutvecklingen har ibland illustrerats i samband med omlägg— ningar i tullverkets arbetsrutiner.1

Om man bortser från de speciella pro— blem som uppstår till följd av skillnader mellan statistikens uppgifter om varutrans- aktionerna å ena sidan och betalningsström- marna å andra sidan, så ger handelsstatisti— ken ett mycket värdefullt material till be- talningsbalansberäkningama. Statistiken fyl- ler inte endast högt ställda krav på frekvens. och snabbhet. Den är också ytterst detalje— rad i fråga om länderredovisning och indel— ning i varuslag samt innehåller både kvanti- tets- och värdeuppgifter. Länderfördelning' sker på två olika sätt. Uppdelningen på ur- sprungs- och förbrukningsland återspeglar-

1 Ett stort hopp i månadsstatistiken över- exporten inträffade 1968 i samband med vissa rationaliseringar vid tullanstalten i Göteborg. Exportvärdet beräknas till följd härav under september ha fått ett artificiellt tillskott på omkring 150 milj. kr.

• Sida 47
•  Original

de fysiska varurörelserna, medan uppdel- ningen på inköps— och försäljningsland speg- lar betalningsströmmarna. Klassifikationen av utrikeshandeln på varuslag är väl ägnad att ligga till grund för ekonomisk analys.

2. Handelsstatistikens användbarhet för betalningsbalansberäkningama

Även om handelsstatistiken som sådan är av mycket god kvalitet och fyller högt ställda krav på fullständighet, detaljrikedom och snabbhet, betyder inte detta att statisti— ken utan vidare lämpar sig som källa för betalningsbalansberäkningarna. Betalnings- balansstatistiken är endast ett av flera an- vändningsområden för handelsstatistiken, och denna har alltså inte utformats isyfte att den skulle kunna ligga till grund för redovis- ningen av varuhandeln i betalningsbalansen. Snarare har det enligt utredningens mening varit så, att de betalningsbalansstatistiska synpunkterna ägnats alltför liten uppmärk- samhet vid uppbyggnaden av den svenska handelsstatistiken.

I betalningsbalansen vill man som tidigare nämnts i största möjliga utsträckning fånga prestationerna, den ekonomiska aktiviteten, eftersom det framför allt är dessa aspekter av utlandstransaktionerna som är av intresse ur analys- och prognossynpunkt. Samtidigt vill man emellertid — åtminstone indirekt — ha ett grepp om transaktionemas betalnings- sida, nämligen såtillvida att man vill veta hur utrikeshandeln påverkar valutareserven. Saknas möjligheten att urskilja varutrans- aktionernas effekt på valutaställningen un- der en viss period, är det inte längre möj- ligt att på ett tillfredsställande sätt analysera och tolka förändringar i valutareserven mot bakgrund av utvecklingen hos de skilda pos— terna i betalningsbalansen.

Kravet på att statistiken skall avse pres- tationer och samtidigt tillgodose möjlighe- terna att tolka det kassamässiga utfallet av dessa prestationer är i själva verket kärnan i den betalningsbalansstatistiska problemati- ken. De problem som detta dubbla infor— mationsbehov ger upphov till är särskilt ut- präglade för utrikeshandeln.

När det gäller värderingsavvikelser mel- lan prestation och betalning, står i princip två vägar öppna när man vill öka handels- statistikens användbarhet för betalningsba- lansändamål. Den ena metoden innebär att man på grundval av särskilda undersök- ningar av diskrepanserna mellan registre- rade transaktioner och faktiska betalningar söker göra korrigeringar eller tillrättalägg- ningar av handelsstatistiken för betalnings- balansändamål. Den andra metoden innebär däremot att man ändrar de handelsstatistiska rutinerna, dvs. att man anpassar definitioner och mätmetoder så att de bättre kan fylla även de betalningsbalansstatistiska kraven.

När det gäller tidsavvikelse mellan pres- tation och betalning, bör handelsstatistiken kompletteras med en statistik över handels- krediter att införas bland kapitaltransaktio- nerna i betalningsbalansen. Denna proble- matik behandlas i kapitel VIII.

Utredningen har ansett det utomordent- ligt angeläget att få en kartläggning och kvantitativ precisering av de olika slagen av avvikelse mellan varutransaktioner och betalningar. Liknande undersökningar har visserligen som nämnts i kapitel I genom- förts tidigare, men de hade inte en sådan omfattning att de kunde läggas till grund för några mer genomgripande reformer. Då inte heller det begränsade utredningsarbete som i dessa frågor genomförts i utlandet kunde utnyttjas för att öka den svenska han- delsstatistikens användbarhet i betalnings— balansen, beslöt utredningen att hemställa hos Kungl. Maj:t att det uppdrogs åt sta- tistiska centralbyrån att verkställa en stick- provsundersökning av hur export och im- port värderades i handelsstatistiken resp. när och hur motsvarande varuposter betala- des. I följande avsnitt redogörs för de vik— tigaste resultaten av denna undersökning.

3. 1968 års tullenkät

Centralbyråns undersökning, som fått be- nämningen 1968 års tullenkät, påbörjades efter Kungl. Maj:ts medgivande hösten 1967 och avslutades i april 1970.

En detaljerad redogörelse för resultat och

• Sida 48
•  Original

uppläggning återfinns i centralbyråns utred- ningsrapport.2 Här skall blott i korthet an- ges undersökningens viktigaste resultat. Samtliga i det följande redovisade siffror är uppräknade till att gälla hela utrikeshandeln.

Enkäten baserades på ca 10000 slump- mässigt utvalda poster i 1968 års handels- statistik. För de sålunda utvalda posterna anmodades företagen att lämna uppgift om varuvärderingen, om frakt- och försäkrings- kostnader, betalningens form och sto'lek, kredittider, betalningsvillkor, valutaslag m.m. Det primära syftet med undersök- ningen var att få en detaljerad kartläggning av de utländska varubetalningama och rela- tionen mellan dessa o:h de i handelsstati- stiken registrerade varuflödena under år 1968. Som en biprodukt erhölls värdefull in- formation om betalnings- och finansierings-

förhållanden, tillämpade leveransvillkon m. rn. Dessa data har bl. a. kunnat utnyttjas för att åstadkomma en feb-beräkning av im- porten.

Urvalet drogs så att uppgifterna — med den mycket goda svarsfrekvens som er- hållits — bör vara representativa för den svenska utrikeshandeln under år 1968. Ma- terialet kan därför användas för att ange på vilka punkter o.h i vilken utsträckning de utländska varutransaktionema ger upphov till restposteffekter på grund av >>fel>> i täck- nings— och värderingshänseende i handelssta- tistiken. De restposteffekter som uppstår till följd av avvikelser i tiden mellan pres- tationer enligt handelsstatistiken och varu- betalningarnas effekt på valutareserven un- der en viss period, 5. k. periodiseringafel, be— lyses endast indirekt i 1968 års tullenkät.3

I tullenkäten framkom att varutransaktio- nerna under år 1968 sammanlagt gav upp- hov till en positiv restpost (netto) om ca 400 milj. kr. Bakom detta döljer sig en pluspost om ca 700 milj. kr. på importsidan och en minuspost om ca 300 milj. kr. på exportsi- dan. Det är då att märka att även de totala import- och exportfelen är nettosiffror. En summering av alla bruttofel oavsett tecken slutar på drygt 2 miljarder kr. Många fel går således åt olika håll och tar ut varandra. I tabellerna V:l och V:2 sammanfattas

restposteffekterna i absoluta belopp och i relativa tal.

För en närmare redogörelse för de olika feltyperna hänvisas till centralbyråns nyss- nämnda rapport. Vi skall här inte fördjupa oss i de mera tekniska frågorna om hur resp. fel uppstår. Några allmänna kommen- tarer om de olika slagen av fel förtjänar dock att nämnas.

Restpost uppstår t. ex. när en del import- varor värderas med utgångspunkt från för- säljningspriserna i Sverige medan varubetal- ningen grundar sig på helt andra avräknings- priser eller ibland har formen av successiva hyresbetalningar. Dylika skillnader mellan handelsstatistiska värden 0 h utlandsbetal- ningar svarade för ca 200 milj. kr. av rest- posten, varav ca 150 milj. kr. redan tidigare var kända (datamaskiner). Kassarabatter gav netto upphov till en negativ restposteffekt på omkring 50 milj. kr., medan provisioner netto medförde en pesitiv restposteffekt på omkring 40 milj. kr.

Vidare uppstår värderingsfel då den korri- gering av det statistiska värdet som skall göras för att få varan värderad vid svensk gräns görs alltför summariskt. Dylika fel kan också uppkomma på grund av att vis- sa importpartier endast underkastats en provisorisk varuvärdering i tullen eller till följd av att andra fel begåtts vid tullvärde- ringen.

Inkonsistensfel innebär att den handels- statistiska redovisningen av utrikeshandeln inte är konsistent med övriga poster i betalningsbalansen, främst då olika slags frakter 0 h varuförsäkringar. Sveriges ex- port av sjöfartstjänster kommer exempelvis att få en med handelsstatistiken konsistent redovisning, men någon motsvarande export av landtransporttjänster finns ej redovisad i betalningsbalansen. Avsaknaden av ett landtransportnetto ger enligt tullenkäten

? G. Thulin, 1968 års tullenkät, prel. rapport från statistiska centralbyrån 1970 (stencil).

3 Denna problematik behandlas närmare i kapitel VIII s 81, där åtgärder för att undan- röja periodiseringsfel i anslutning till varuhan- deln diskuteras. Jfr också Bilaga 3 till utred- ningen, Valulareserven och utrikeshandelns finan- siella struktur, vilken kommer att publiceras separat i SOU 1971: 32.

• Sida 49
•  Original

Export Import Totalt (netto) (netto) (netto) Avvikelser beroende pd: 1. Valutakursdifferens —— 10,3 -— 33,1 — 43,4 2. Rabatter — 52,2 + 3,7 -— 48,6 3. Provisioner — 20,4 + 62,6 + 42,2 4. Tullvärdcringen av datamaskiner rn. m. — 0,6 +218,2 +217,6 5. Provisorisk faktura m. m. — 64,7 +107,8 + 43,1 6. Beräkningsfel vid frakt- och för- säkringskorrigering —173,6 + 94,8 — 78,8 7. Inkonsistens med frakt- och för- säkringsstatistik +107,2* +180,7* +287,9* 8. Gratisleveranser _— 7l,2 + 73,8 + 2,6 9. Övriga restposteffekter — 30,2 + 7,4 — 22,8 10. Totalt —316,0 +716,0 +400,0

* Endast bruttofel.

Anmärkning: De uppräknade värdena för import och export uppgick till 26 164 mkr och 24 580 mkr. Avvikelserna för datamaskiner m. ni. har delvis tidigare varit kända. De tidigare nämnda oljerabatterna omfattas endast till en mindre del av denna undersökning. Feltyp 7. ovan är inte i sin helhet restpostskapande. Se vidare centralbyråns utredningsrapport, s. 30.

Tabell V: 2. Restpostbidrag i procent av den totala utförseln och införseln år 1968.

Export Import Netto Brutto Netto Brutto Avvikelser beroende på: 1. Valutakursdifferens —0,04 0,11 —0,13 0,29 2. Rabatter —0,21 0,30 +0,0l 0,17 3. Provisioner ——0,08 0,31 +0,24 0,31 4. Tullvärderingen av datamaskiner m. m. — _ +0,83 0,83 5. Provisorisk faktura m. m. —0,26 1,88 +0,4l 1,35 6. Beräkningsfel vid frakt- och försäkringskorrigering —0,71 0,95 +0,36 0,57 7. Inkonsistens med frakt- och försäkringsstatistik +0,44 0,45 +0,69 0,70 8. Gratisleveranser —0,29 0,29 +0,28 0,28 9. vriga restposteffekter —0,12 0,37 +0,03 0,58 10. Totalt —1,29 +2,74

upphov till ett positivt restpostbidrag om ca 290 milj. kr. (brutto) och ca 150 milj. kr. netto.

De påvisade restposteffekterna har som framgått till en del varit kända tidigare 0 h föranlett särskild korrigering i betalnings- balansuppställningarna. Betydelsen av de nu erhållna resultaten är dels att en säkrare grundval erhållits för dylika korrigeringar, dels att en rad tidigare okända restpostfel kunnat lokaliseras och kvantitativt precise- rats, åtminstone för år 1968. Genom uppgif—

ternas representativitet 0 h detaljrikedom har också skapats underlag för förslag till vissa ändringar av rutinerna vid produk- tionen av handelsstatistiken, ändrirgar som är ägnade att höja dess kvalitet ur betal- ningsbalansstatistisk synpunkt.

Innan vi går in på dessa förslag till korri- geringar och ändrade rutiner skall dock ytterligare ett par viktiga resultat av tullen- käten återges. Det gäller här den i utred- ningsdirektiven efterlysta fob-b: räkningen av vår import.

• Sida 50
•  Original

För att de viktiga varutransaktionema skall kunna göras till föremål för ekonomisk ana- lys är det nödvändigt att utrikeshandeln vär- deras och redovisas enligt någon enhetlig värderingsgrund. De nuvarande handelssta— tistiska värderingsprinciperna erbjuder en så— dan enhetlig värderingsnorm — nämligen va- rornas värde vid det registrerande landets gräns. Om man, som hittills, vill utnyttja handelsstatistiken som källa i betalningsba- lansen, är man därför hänvisad till den cif- värdering av importen och den feb-värde- ring av exporten som tillämpas i denna statistik.

Cif/fob-schablonen är dock endast en av flera möjliga enhetliga värderingsprinciper. Som tidigare påpekats innebär valutafondens rekommendationer ett starkt förord för en fob/fob-redovisning av utrikeshandeln. Vär- deringsprincipen är här att alla varor skall värderas vid det exporterande landets gräns. Så länge importens feb-värdering inte ingår i de handelsstatistiska rutinerna och värde- ringen alltså sker i själva primärmaterialet — ett förfarande som skulle ställa sig mycket dyrbart — kan denna princip endast tillgodo— ses genom en särskild omräkning av en betalningsbalans byggd på handelsstatistiken. Flertalet av de fob/fob-balanser som presen- teras i andra länder har också denna karak- tär. Importens fob-korrigering sker mycket schablonartat medan de balanser som till- mäts störst vikt — i synnerhet när det gäller valutapolitiken och betalningsbalansens kas- samässiga utfall — direkt bygger på handels- statistikens uppgifter, eventuellt komplette- rade med anmälningsstatistik över varubetal- ningar där sådan finns.

Utgångspunkten för våra förslag är därför att den svenska handelsstatistiken i sin nu— varande form och med de förbättringar som föreslås i nästa avsnitt även i fortsättningen skall utnyttjas för redovisningen av varu— transaktionema med utlandet. Redovisning— en av transport och försäkringar i anslut- ning till utrikeshandeln måste alltså i första omgången anpassas till en Gif-värderad im- port och en feb-värderad export. Vi skall

i nästa kapitel söka ange hur en med han- delsstatistiken konsistent redovisning av transport- och försäkringstjänsterna kan åstadkommas. Här skall blott anges hur den av valutafonden efterlysta fob-värde- ringen av importen kan åstadkommas.

I de ca 5000 blanketter i tullenkäten som avsåg importposter lnhämtades uppgift om frakt- och försäkringskostnad från ex- portlandets gräns till svensk gränsort eller importhamn. Många uppgiftslämnare har haft stora svårigheter att exakt besvara dessa frågor, och de erhållna skattningarna är där- för behäftade med viss osäkerhet. På det hela taget ger emellertid uppgifterna detalje- rad och ytterst värdefull information om frakt och försäkring i samband med svensk utrikeshandel. Med den fördelning av kost- naderna på länder, varuslag, transportsätt rn. in. som därvid erhållits för år 1968 kan resultaten utnyttjas för fob—beräkning av importen av väl så god kvalitet som mot- svarande skattningar i flertalet främmande länder. De viktigaste resultaten samman- fattas i tabell V: 3.

De totala fraktkostnaderna uppgick till 1 675 milj. kr. eller 6,4 % av det totala im— portvärdet år 1968. Försäkringskostnaderna uppgick till 66 milj. kr. eller 0,25 % av im- portvärdet. 1968 års import, som enligt den officiella cif-redovisningen uppgick till 26 516 milj. kr., blir om man med ledning av dessa procenttal räknar om den till fob- basis ca 24 775 milj. kr. Eftersom exporten samma år uppgick till 25 403 milj. kr. blir med denna redovisning handelsbalansens sal- do positivt.

På grundval av resultaten från 1968 års tullenkät samt de intermittenta tullenkäter i mindre skala som föreslås (se nästa avsnitt), bör det vara möjligt att i fortsättningen åstadkomma relativt tillförlitliga beräkningar av importens feb-värde. Statistiska central- byråns nationalräkenskapssektion har redan tidigare vissa erfarenheter av dylika beräk- ningar, och utredningen föreslår därför att det uppdras åt centralbyrån att göra löpande kvartalsberäkningar av importens feb-värde. Beräkningarna föreslås få formen av rela- tivt summariska framskrivningar av frakt-

• Sida 51
•  Original

Tabell V: 3. Frakt- och försäkringskostnadernas andelar av importvärdet 1968 fördelade efter land, transportsätt och varuslag.

Fraktkostnader Försäkringskostnader i % av i % av import- import-

mkr värdet mkr värdet Varugrupp Livsmedel 309,4 8,93 15,9 0,46 Bränsle 696,4 21,40 5,0 0,16 Kemiska produkter 156,9 4,82 8,0 0,25 Skogsprodukter 47,1 7,12 3,2 0,49 Textil 69,3 3,07 7,3 0,32 Metaller 120,l 3,86 7,7 0,25 Maskiner 68,8 2,04 5,9 0,17 Elektrisk utrustning 24,7 1,55 2,7 0,17 Bilar m. m. 47,3 2,32 3,4 0,17 Övriga varor l35,6 4,29 6,7 0,21 Samtliga 1 675,6 6,40 65,8 0,25 Landområde Norden 117,1 2,91 3,9 0,10 Västtyskland 147,3 2,81 9,2 0,18 Storbritannien 213,8 5,70 9,3 0,25 Frankrike 50,3 4,57 1,6 0,15 S_chweiz 14,3 2,44 1,1 0,18 Ovriga Västeuropa 252,2 6,23 13.3 0,33 Östeuropa 172,6 12,04 6,9 0,48 USA, Canada 159,0 6,20 7,7 0,30 Latinamerika 160,6 11,8] 5,6 0,41 Övriga världen 388,3 18,82 7,2 0,35 Samtliga 1 675,6 6,40 65,8 0,25 Transportsätt Fartyg 1 284,6 9,19 44,0 0,31 Järnväg 174,6 3,58 9,3 0,19 Lastbil 142,2 2,54 9,5 0,17 Flyg 70,0 5,06 2,6 0,19 Post 4,1 1,23 0,5 0,14 Samtliga 1 675,6 6,40 65,8 0,25

och försäkringskostnaden i anslutning till utrikeshandelns utveckling och sammansätt- ning och med hänsynstagande till viktigare förändringar i fraktsatsernas utveckling. Så- dana beräkningar underlättas väsentligt av att frakt och försäkring i anslutning till oljeimporten kan fastställas med ganska stor säkerhet. Oljefrakterna svarar ensamma för ca 40 % av de totala importfrakterna.

5 . Övriga åtgärder

Handelsstatistiken är, som framgått av de tidigare avsnitten, en i och för sig utmärkt

källa för betalningsbalansstatistik. Med rela- tivt små medel bör denna snabba och yt- terst detaljerade statistik kunna anpassas för betalningsbalansändamål varigenom hela ut- rikeshandeln -— och därmed omkring 3/4 av alla utlandstransaktioner som omfattas av betalningsbalansen — skulle få en tillfreds- ställande redovisning. Problemet med den svenska handelsstatistiken i detta samman— hang är att inga systematiska försök att göra en sådan anpassning hittills företagits.

Vissa punktinsatser för att öka handels— statistikens användbarhet för betalningsba- lansberäkningar har dock — som redan be-

• Sida 52
•  Original

rörts i kapitel I: 5 — gjorts vid skilda tid- punkter och av olika institutioner.4 Enligt utredningens mening bör dessa ersättas med ett systematiskt, löpande arbete med att ur handelsstatistiken utvinna den information som fordras för betalningsbalansberäkning- arna. Utredningen föreslår därför, att sta- tistiska centralbyrån får i uppdrag att vid sidan om övriga syften i ökad utsträckning bevaka den rent betalningsbalansstatistiska synpunkten vid framställningen av den svenska handelsstatistiken. Vad det här framför allt gäller är att åstadkomma en valutamässigt rättvisande redovisning av ut- rikeshandeln på såväl års- som kvartalsbasis. I det följande anges några riktlinjer för hur detta arbete enligt vår mening bör bedri- vas.5

Med utgångspunkt från 1968 års tullenkät kan flera förbättringar vidtas omgående, medan andra åtgärder får vidtas efter hand. Åtgärderna bör enligt vår mening koncen- treras till följande områden.

För det första bör centralbyrån i samar- bete med tullverket genomföra en kampanj för bättre uppgiftslämnande från företagens sida. Även en begränsad satsning på ökad information bör härvidlag kunna ge aVSe- värd effekt, eftersom en huvuddel av både export— och importtransaktionerna är kon- centrerad till ett mindre antal företag. Bro- schyrer bör utarbetas och regelbundna kon- takter hållas med de mindre grupper av be- fattningshavare inom tullanstalter och inom företag som svarar för särskilt stora bitar av export- och importtransaktionema. Even- tuellt bör även kortare kurser och informa- tionsmöten kunna komma i fråga.

För det andra bör centralbyrån, också i samarbete med tullverket, se över gällande instruktioner för uppgiftslämnandet samt de normer och definitioner som f.n. tillämpas inom handelsstatistiken. Bestämmelser för varuvärderingen bör — även om det skulle kräva förändringar i de nuvarande handels- statistiska rutinerna och gällande förord- ningar — anpassas så att handelsstatistiken bättre kan utnyttjas för betalningsbalansbe- räkningarna. Enhetliga och för betalningsba- lansändamål anpassade regler för behand-

ling av provisioner, olika slags rabatter etc. måste utarbetas. Behov föreligger också av klara instruktioner för omräkning av trans— aktioner med skiftande leveransvillkor till de begärda cif- och fob-värdena, i synnerhet när det gäller land- och flygtransporter. Enligt vår mening bör man också vid vissa koncerntransaktioner i t.ex. datama— skiner och olja, vissa entreprenad- och an- läggningsarbeten, leveranser i anslutning till leasingavtal m. m. mer direkt ta fasta på be- talningsströmmarna när det gäller att fixera värde och tidpunkt för transaktionemas re- gistrering i handelsstatistiken. Behandlingen av dylika transaktioner i handelsstatistiken är en intrikat fråga. I valet mellan olika principer, vilka samtliga präglas av en Viss godtycklighet, förefaller det då natur— ligt att stanna för en behandling av des- sa kvantitativt betydelsefulla transaktio- ner, som ger upphov till minsta möjliga oklarhet i betalningsbalansberäkningarna." Vi har också funnit, att såväl den per- sonella som den maskinella värdekontrollen inom tullverket kan förbättras, i synnerhet på exportsidan. I den maskinella enhetsvär- dekontrollen används föråldrade kontroll- priser och uppföljningen av erhållna var- ningssignaler fullföljs ej systematiskt på grund av personalbrist. Utredningen föresl r, att ökade resurser sätts in för uppbyggandet av ett modernt kontrollsystem för de han- delsstatistiska värdena samt för löpande bevakning av den betalningsbalansstatistis- ka aspekten i hanteringen av primärmateria- let. Enligt vår mening bör det vara möjligt att införa rullande enhetsvärden, vilka automa- tiskt korrigeras i enlighet med prisutveck-

4 Ang. korrigeringar avseende oljerabatter, värdering av datamaskiner. vissa handelskre— diter, se också Bilaga 2, s. 143 och 150. 5 Ett viktigt inslag i detta arbete består i att undanröja det s. k. periodiseringsfelet som beror på den tidsmässiga avvikelsen mellan registre- rade varuflöden och faktiska betalningsström- mar. Detta problem behandlas i avsnittet om företagens utländska fordringar och skulder i kapitel VIII, s. 81. 3 Det kan här påpekas, att man i arbetet på en ny betalningsbalanshandbok inom valuta- fonden synes vara på väg mot att i större ut- sträckning ta fasta på de faktiska transaktions— värdena i stället för olika slags framräknade transaktionsvärden.

• Sida 53
•  Original

lingen inom utrikeshandeln under närmast föregående period.

Vidare kan tullenkätens resultat användas för ett mer systematiskt korrigeringsarbete. I avvaktan på att handelsstatistikens primär- uppgifter förbättras och anpassas till de betalningsbalansstatistiska kraven måste kän- da avvikelser mellan handelsstatistikens varu- flöden och de faktiska valutarörelserna be- aktas i betalningsbalansberäkningarna.

I detta sammanhang förtjänar det att påpekas, att det åtminstone från betalnings— balansstatistisk synpunkt är möjligt att avse- värt förbilliga handelsstatistiken genom in- förande av s.k. cut-offs. Av de bearbet- ningar av det handelsstatistiska materialet som företogs i samband med 1968 års tull- enkät framkom intressanta data om varn- posternas storleksfördelning och därmed be— tydelsen av olika frigränsbestämmelser. Som exempel kan nämnas, att en frigräns på 500 kr. skulle minska antalet importposter med ca 35 % och antalet exportposter med ca 27 %, medan den registrerade importens värde minskar med 0,8 % och exportens värde med 0,5 %.7 Härigenom skulle an- talet poster i handelsstatistiken minska med över en och en halv miljon poster per år, men den statistiska täckningen av utrikes- handeln skulle minska med mindre än en procent. Cut-offs av nu nämnt slag tillämpas bl. a. i USA, Holland och Norge.

Vad vi helst skulle vilja se vore att led- ningen av de olika arbetsmoment som be- skrivits här samlades på ett ställe i central— byråns organisation. Här skulle också ar- betet på att öka handelsstatistikens använd- barhet för betalningsbalansberäkningarna samordnas med uppbyggnaden av den trans- port- och försäkringsstatistik samt den sta- tistik över företagens utländska handels— krediter, vilka behandlas i kommande ka- pitel. Även planering och ledning av arbetet med intermittenta tullenkäter i mindre skala samt övervakning av arbetet på att löpande framräkna importen på fob-basis skulle då ligga på samma ställe. Vi återkommer till dessa frågor i betänkandets sista kapitel.

7 Jfr Diagram VIIzl s. 69, som närmare be- lyser betydelsen av frigränser i betalningsbalans- statistiken.

• Sida 54
•  Original

Kapitel VI Transport, försäkring och resor

Flygtrafiken

Uppgifter över flygfraktema har hittills häm— tats dels från riksbankens anmälningsmate— rial, dels från särskilda kompletterande rap- porter från SAS. Beträffande SAS' transak— tioner har det nämligen redan tidigare stått klart att en tillfredsställande redovisning in- te kan baseras enbart på en anmälningsstati- stik avseende de faktiska betalningarna. En anledning härtill har varit de särskilda pro— blem som uppstår till följd av SAS, internor— diska status. En annan anledning är att flyg- bolagen i betydande utsträckning reglerar sina inbördes betalningar via en internatio— nell clearing inom IATA.

De uppgifter som hämtas från anmäl— ningsstatistiken ger upphov till fel av sam- ma typ som vi nyss diskuterat i fråga om lastbilsfrakterna: restpostfel uppstår i samt- liga de fall då faktiska leveransvillkor avvi- ker från den handelsstatistiska cif/fobscha- blonen.0

Då inte heller de kompletterande SAS- rapporterna medgivit en korrekt bruttoredo— visning av flygfrakterna, har utredningen sökt nå en överenskommelse om förbättrad, löpande rapportering rörande SAS” utlands- transaktioner. Inom SAS har man förklarat

sig villig att söka tillmötesgå utredningens önskemål om en mer fullständig och för be— talningsbalansändamål tillrättalagd kvartals- rapportering.

Inom centralbyrån utarbetas f. n. i samar— bete med riksbanken och övriga nordiska sta- tistikmyndigheter nya rapportformulär för SAS” utlandstransaktioner. Enligt utredning— ens mening bör man härvid vid sidan av upp- gifter över export- och importfrakter även sö- ka fånga företagets övriga utländska tjänste- och kapitaltransaktioner, varigenom samtliga SAS' transaktioner kunde lämnas därhän i riksbankens anmälningsstatistik. Både SAS och övriga flygbolag med tillräckligt stor verksamhet i Sverige ingår i centralbyråns s.k. finansstatistik för företag. Utredningen föreslår att dessa rapporter utformas på så— dant sätt att de tillsammans med data från 1968 års tullenkät och övriga statistikgrenar inom centralbyrån kan utnyttjas för kon- struktion av ett »flygnetto» av det slag som skisserats för övriga transportgrenar. Kvar— talsstatistik med kortast möjliga produktions- tid bör eftersträvas.

3. Försäkring i samband med utrikeshandeln

Uppgifterna över fraktförsäkring i betal- ningsbalansen har hittills hämtats från riks- bankens inköps- och försäljningsanmälning- ar avseende faktiskt erlagda betalningar från eller till utlandet. Eftersom en betydande del av den svenska utrikeshandeln är för- säkrad i svenska försäkringsbolag, uppstår ett konsistensproblem, när dessa data från anmälningsstatistiken skall sammanställas med handelsstatistikens cif-import resp. fob- export. I cif-importen ingår motvärdet till de premiebetalningar som svenska försäk- ringsbolag erhåller i samband med varu-

5 Jfr den tidigare diskussionen om bunkers, reparationer m. m. i avsnittet om Sjöfartsstati- stiken, s. 57. * Enligt tullenkäten ägde endast 25 % av flygimporten rum på cif-villkor medan 29 % av Hygexporten ägde rum på feb-villkor. För 1968 uppskattas restpostfelet till följd av den felaktiga redovisningen av flygfrakterna till 52 milj. kr. En korrigering för denna missvisning beräknas varje år av centralbyrån; 1969 uppgick denna korrigering till 54 milj. kr.

• Sida 60
•  Original

import. Om dessa försäkringspremier betalas av de utländska säljarna av importvarorna bör dessa premieinbetalningar — för så vitt de inte faller under frigränserna — i princip ingå i riksbankens anmälningsstatistik. I den mån det är fråga om betalningar från svens— ka importörer till svenska försäkringsbolag ingår de däremot av naturliga skäl inte i an— mälningsmaterialet. Om importen förs in till sitt fulla cif-värde i betalningsbalansen, in— nebär detta därför en överskattning av de faktiska valutautgifter som den drar med sig.

Riksbanken har därför sedan slutet av 1940—talet infört en schablonmässigt upp- skattad kreditpost i betalningsbalansen. På basis av erfarenheterna från de första efter- krigsåren, då det statistiska materialet var ganska fullständigt, antogs det att denna kreditpost motsvarade 0,5 % av det totala importvärdet. Detta antagande bibehölls oförändrat t.o.m. år 1968. Under arbetet med betalningsbalansutredningen blev det uppenbart att antagandet inte längre höll. För år 1968 hade kreditposten för import- varuförsäkring hos svenska försäkringsbolag upptagits till 132 milj. kr. Samtidigt visa- de en jämförelse med försäkringsstatistiken att svenska försäkringsbolags totala pre- mieintäkter för varutransportförsäkring (av— seende både import och export samt trans- porter inom landet) stannade vid 103 milj. kr.7 Den schablonmässiga kreditposten för importförsäkring i betalningsbalansen hade alltså med tiden blivit alldeles för stor.

För att provisoriskt komma till rätta med detta missförhållande införde riks— banken i samråd med utredningen år 1970 en reducerad korrigeringspost avsedd att motsvara värdet av de försäkringspremier som svenska importörer betalar till svenska försäkringsbolag. Samtidigt har för första gången också införts en schablonmässig kreditpost i betalningsbalansen, avsedd att motsvara de försäkringspremier som svenska exportörer betalar till svenska försäkrings— bolag i de fall när de sålt sina varor på sådana villkor som inkluderar försäkring under transporten från svensk gräns till ut— landet. I dessa fall får nämligen den svenske

exportören mer betalt från utlandet än vad som svarar mot feb-värdet enligt handels- statistiken och det är denna merbetalning som den schablonmässiga kreditposten för- söker fånga.R

Även om de här beskrivna omläggning- arna innebär en avsevärd förbättring, så måste man emellertid enligt vår mening på sikt tillskapa en särskild statistik över de utländska försäkringstjänsterna i anslutning till utrikeshandeln. Uppgifterna i fråga kan inhämtas hos ett mycket begränsat antal försäkringsbolag, och en löpande kvartals- rapportering bör enligt utredningen vara det lämpligaste sättet att fånga den sökta informationen. Utredningen föreslår att en dylik kvartalsenkät byggs upp i samarbete mellan statistiska centralbyrån och försäk- ringsinspektionen samt de berörda försäk- ringsbolagen. Hos inspektionen finns redan en stor informationsmängd av intresse för betalningsbalansberäkningarna.

Statistiken bör utformas så att den med- ger konstruerandet av ett >>varuförsäkrings- netto» av det slag som föreslagits för de olika slagen av frakter. Detta innebär bl. a. att uppgifter över de svenska försäkringsbo— lagens intäkter och kostnader i utlandet måste kompletteras med beräkningar över utländska försäkringsföretags kostnader inom Sverige.

Kapitel VII Riksbankens anmälningsstatistik. Övriga tjänster

och transfereringar

Hittills har vi i vår översyn av betalnings- balansstatistiken behandlat de delar av den— na statistik, som hämtats från källor utan- för riksbanken, t.ex. handelsstatistiken och Sjöfartsstatistiken. De poster av betalnings- balansen som återstår att behandla — övriga tjänster, transfereringar, kapitalrörelser och valutareservens förändringar — bygger i allt väsentligt på statistiska uppgifter, som pri- märt insamlas av riksbanken. Den domine- rande uppgiftskällan i detta sammanhang är de uppgifter av olika slag som riksban— ken inhämtar i samband med valutaregle- ringen. Innan vi går vidare till övriga poster i betalningsbalansen är därför en allmän översyn av riksbankens anmälningsstatistik på sin plats.

I samband med denna översyn har utred- ningen utarbetat ett principförslag till en ny utformning av riksbankens anmälningssta— tistik. Detta förslag har gjorts så generellt att det skall kunna tjäna som underlag för en utvidgad anmälningsstatistik, om myndig- heterna skulle besluta sig för att införa en sådan.

För att på ett tillfredsställande sätt täcka de delvis svårfångade tjänstetransaktionerna och transfereringarna är det dessutom enligt utredningens mening nödvändigt att utnyttja andra källor och metoder. I detta kapitel diskuteras även uppbyggnaden av dylik kompletterande statistik.

Banktjänster

En post som hittills i stort sett helt saknats i den svenska betalningsbalansen är utby- tet av banktjänster med utlandet. Det är frå- ga om ett brett spektrum av olika transak- tioner, som successivt ökat i omfattning un- der efterkrigstiden. De olika individuella transaktionerna är här ofta nära samman- vävda med varandra, varför de är svåra att

• Sida 73
•  Original

plocka in på rätt hylla 1 betalningsbalansen. Inom valutahandeln kan ränteinkomster och inkomster på grund av kursdifferenser många gånger inte skiljas åt. De svenska valutabankernas kontobehållningar hos ut- ländska banker är upp till en svårbestämd gräns en nödvändig förutsättning för att de- ras internationella betalningsförmedling skall fungera. I så måtto är dessa behåll- ningar ett element i de utländska banktjäns- terna. Samtidigt är emellertid dessa behåll- ningar i den utsträckning de förräntas eller överstiger normala »working balances» att betrakta som en investering i utlandet. Det senare gäller f.ö. i ännu högre grad riks- bankens betydligt större nettoinnehav av valutor. Avkastningen härpå är den vikti- gaste faktorn bakom riksbankens vinst på utrikesrörelsen, vilken under senare år — ef- ter avskrivningar — pendlat kring 150 milj. kr. per år. I betalningsbalansen ingår av- kastningen på riksbankens valutabehållning i posten »räntor och utdelningar».

I det följande skall vi koncentrera oss på valutabankemas tjänsteutbyte med utlandet och börjar därvid med valutahandeln och den därmed nära förknippade räntearbi- trageverksamheten. Bruttoomsättningssiff— rorna i denna mycket snabba aktivitet är nära nog astronomiska. Uppskattningsvis sålde de svenska valutabankerna under år 1969 valutor (avista) till ett belopp av storleksordningen 1000 miljarder kr. och köpte valutor för ungefär lika mycket. Den helt dominerande delen av denna omsätt— ning avsåg affärer med andra banker i Sve- rige och utlandet. Valutahandeln med kun- der bör — bortsett från terminsaffärer — ha varit av i stort sett samma storleksordning som betalningsbalansens omslutning. I denna registrerades år 1969 ett valutautflöde på ca 42 miljarder kr. och ett valutainflöde på ca 40 miljarder kr.

Enligt den praxis som tillämpas vid be- talningsbalanssammanställningar är det en- dast nettoresultatet av valutahandeln med utlandet som skall tas med vi beräkningarna. Detta netto eller »agio» är skillnaden mel- lan försäljningsvärde och inköpsvärde för de valutor (även kronor) som handlas med ut-

landet. Agiot bestäms dels av de marginaler som tillämpas mellan sälj- och köpkurser dels av växelkursemas dagliga fluktuationer. Om viktiga valutor apprecieras eller deval- veras kan detta ha mycket stor effekt _ po- sitiv eller negativ — på agiot så som valuta- bankerna beräknar detta. Denna senare ef— fekt skall emellertid enligt valutafondens principer rensas ut både ur betalningsbalan- sen och valutareservens förändring.

Vid sidan av valutahandeln — men nära sammanhängande med den — har bankerna som nämnts ett avsevärt utbyte av andra banktjänster med utlandet. Det är fråga om sådana ting som betalningar till och från utlandet, växeldiskontering, remburshante- ring, regelrätta lån, garantier, deltagande i" emissioner och handel med värdepapper. Bankerna har vidare intäkter i form av av— kastning på sitt innehav av utländska ob- ligationer och aktier — de senare främst i utländska dotterbanker. Dessa intäkter är att räkna som avkastning på investering. i utlandet.

Valutabankernas utländska transaktioner regleras över de konton som dessa har hos. sina utländska bankförbindelser eller över de konton som de senare har hos de svens- ka bankerna. När det gäller transaktioner för kunders räkning avlämnas härvid — som tidigare skildrats — i betydande ut-- sträckning valutaanmälningar som utnytt- jas för betalningsbalansstatistiska ändamål. När det gäller kontoföringar som samman— hänger med ut- eller ingående betalningar" för banktjänster har däremot valutaban- kerna — med något undantag — tolkat va- lutaregleringen så att valutaanmälan ej be- höver avlämnas. Det är därför inte möj- ligt att ur det nuvarande valutaanmälnings- materialet hämta någon information om de valutaflöden det här är fråga om. Man kan inte ens avgöra om Sverige har ett positivt eller negativt »banktjänstenetto».

Det förefaller emellertid sannolikt att vi under senare år haft ett visst valutainflöde på denna punkt — ett inflöde som alltså skul- le ha lämnat ett positivt bidrag till rest-— posten. Den främsta orsaken härtill är de ränteinkomster som valutabankerna bör ha

• Sida 74
•  Original

haft på sina utländska valutatillgodohavan- den. Från att tidigare under 1960-talet ha pendlat mellan 300 och 700 milj. kr. netto steg dessa tillgodohavanden så att de under åren 1967—1969 uppgick till i genomsnitt 1200 milj. kr. netto. Samtidigt höjdes de internationella räntesatserna kraftigt, fram- för allt under åren 1968 och 1969. En del av de svenska bankernas valutabehållning- ar står visserligen på räntelösa konton men detta motvägs av att svenska banker inte betalar ränta på utländska kronkonton här. Det kan därför vara rimligt att anta att praktiskt taget hela nettoinnehavet av va- lutor placerats räntebärande. Om man an- tar att medelförräntningen på dessa medel under år 1969 var ca 8 % skulle detta ha givit oss ett valutainflöde på närmare 100 milj. kr. Endast en mycket liten del här- av torde ha registrerats i betalningsbalan- sen.

För att få banktjänsterna bättre belysta kan man gå fram på olika vägar. Ett sätt vore att aktualisera anmälningsplikten för de individuella betalningar det här är fråga om. Enligt utredningens mening är det emel- lertid både enklare och säkrare att hämta den erforderliga statistiska informationen från bankernas bokföring. Vi föreslår där— för att valutabankerna i fortsättningen läm- nar en månads- eller kvartalsrapport till riksbanken, där de anger sina egna inkoms- ter och utgifter i banktjänsteutbytet med ut- landet fördelade på räntor resp. provisioner och avgifter av olika slag. Vidare bör av- kastningen på såväl direkta investeringar som mera begränsade aktieinnehav i ut- ländska banker rapporteras.

När det gäller valutahandeln med utlan- det är det som nämnts endast nettot och inte de stora bruttoströmmarna som skall införas i betalningsbalansen. Här är vi med- vetna om att det för många banker idag är mycket svårt eller nära nog omöjligt att göra en exakt uppdelning av arbitragerörel- sens totala agio i en del som är att hän- föra till handeln med utlandet och en del som är att hänföra till handeln med svenska kunder och banker. I många fall kan det också finnas en ränta inbakad i agiot. Här

torde man för dagen få nöja sig med av bankerna uppskattade siffror. Det är emel— lertid möjligt att man, när bankerna utveck- lat sin ADB-bokföring ytterligare på ut- landssidan, kan få mera precis information på denna punkt. Härvid är det av vikt att en viss koordination kommer till stånd vid utformningen av de individuella bankernas datasystem, så att de statistiska uppgifterna om banktjänster blir jämförbara från bank till bank. Vi föreslår att riksbanken tar upp denna fråga med Bankföreningens medlem- mar och övriga berörda valutabanker.

Till slut bör i detta sammanhang näm- nas att ett visst agio också uppstår i sam- band med bankernas deltagande i emissio- ner av värdepapper i utlandet. Även detta agio bör i princip ingå i den föreslagna rap- porteringen av banktjänster.

5. T ransfereringar

Med transfereringar avses transaktioner som saknar den tvåsidighet som normalt karak- teriserar en ekonomisk transaktion. Exem- pel på transfereringar är offentligt och pri- vat u-landsbistånd i form av varor, tjänster eller kontantbidrag; personliga gåvor, skat- ter, periodiska bidrag, pensioner etc. Posten transfereringar är så att säga ett hjälpkonto, där ensidiga transaktioner får sin motpost i betalningsbalansen. De 791 milj. kr. som i 1969 års betalningsbalans bokfördes som ut- gående transfereringar består således av transaktioner som även finns bokförda un- der t. ex. varuexport, kapitaltransaktioner eller minskning i valutareserven.

Primärmaterialet till betalningsbalansens uppgifter över transfereringarna hämtades till en början huvudsakligen ur riksbankens anmälningsmaterial. Denna källa har emel- lertid efter hand visat sig olämplig, när det gäller att fånga de ganska speciella transak- tioner det här är fråga om.

För det första ger, som tidigare påpekats, en stor del av transfereringarna över huvud inte upphov till några anmälningspliktiga be- talningar eller kapitaltransaktioner. Det gäl- ler t. ex. privata och offentliga gåvor i form av varor och tjänster. Av denna anledning

• Sida 75
•  Original

har riksbanken redan tidigare inhämtat kom- pletterande direktrapporter rörande u-hjäl- pen från SIDA och utrikesdepartementet. Också från privata hjälporganisationer har viss information avsedd att komplettera an- mälningsstatistiken inhämtats.

För det andra har även de transfereringar som sker i form av kontanta överföringar i viss utsträckning kommit att slinka ige- nom anmälningsstatistikens nät. Framför allt gäller detta de efter hand allt mer betydelse- fulla remitteringarna till hemlandet från in- vandrarna i Sverige. Dessa överföringar sker ofta i så små belopp att de fallit under rapportfrigränsen.

Även om uppgifterna över transferering- arna med hjälp av kompletterande direkt- rapporter och sänkta rapportfrigränser för- bättrats under senare år, råder alltjämt bety- dande osäkerhet rörande dessa transaktio- ner. Vi skall i det följande koncentrera vår diskussion till de två viktigaste slagen av transfereringar, invandrarnas överföringar av pengar till hemlandet och u-hjälpen.

Invandrarnas överföringar

Den 1 juli 1970 fanns det enligt arbetsmark- nadsstyrelsens statistik 218 000 arbetsan- mälda utlänningar i Sverige. 140 000 av des- sa hade kommit från våra nordiska grann- länder, 78000 från andra länder. Enligt riksbankens valutaanmälningsmaterial ut- gjorde värdet av dessa invandrares hemsän- da bidrag och gåvor m.m. under första halvåret 1970 23 milj. kr. Det är emellertid uppenbart att denna siffra innebär en kraf- tig underskattning av de belopp som in- vandrarna sänder eller tar med sig hem till sina hemländer. Detta bestyrks bl. a. av en jämförelse med förhållandena i Västtysk- land, där statistiken över dessa betalning- ar är av hög kvalitet. Där fanns under år 1968 något över en miljon s.k. gästarbe- tare. Enligt den tyska betalningsbalanssta- tistiken uppgick gästarbetarnas totala re- mitteringar till utlandet under samma år till 2 153 milj. D-mark.7 Valutautflödet per invandrare utgjorde alltså detta år i runt tal 2 100 D-mark. Om man rcnt hypotetiskt

antar att en invandrare i Sverige i genom- snitt skickar hem lika mycket pengar som en invandrare i Tyskland, skulle detta år 1970 ha motsvarat ett valutautflöde av storleksordningen 600 milj.kr. Denna siff- ra torde dock ge en överdriven föreställ- ning om utflödet. Det är nämligen troligt att de nordiska invandrarna till Sverige av olika skäl — bl.a. därför att de i större ut- sträckning har sina familjer med sig resp. har lättare att ta med sig konsumtionska- pitalvaror hem — torde remittera en mind- re del av sin lön än de invandrare från Medelhavsländerna, som dominerar i den tyska statistiken.

Flera orsaker har bidragit till att så små belopp registrerats i anmälningsmaterialet under rubriken gästarbetares överföringar. För det första gäller i vissa fall — t. ex. vid överföring av lön till eget konto i utlandet — de vanliga höga frigränserna för löpande betalningar, dvs. 5 000 kr. resp. 10 000 kr. för betalningar till de nordiska länder- na. Skickar en invandrare däremot en del av sin lön till hemmavarande släktingar är detta enligt valutaregleringen att betrakta som en transferering. För sådana betalning- ar gäller en prövningsfri gräns på 1 000 kr. och en anmälningsgräns på 100 kr. Om en invandrare själv besöker sitt hemland och tar med sig pengar, gäller den vanliga fri- gränsen för resevaluta, dvs. 6000 kr. I praktiken måste det vara mycket svårt för invandrarna — och även för bankpersona- len — att hålla reda på och korrekt iaktta dessa starkt varierande frigränser.

Av allt att döma har det hittills varit på det sättet att en avsevärd del av invand- ramas överföringar av medel till sina hem- länder fallit under gällande frigränser för anmälan till riksbanken eller i varje fall antagits göra detta. En annan och möjligen ännu större del av dessa överföringar har med all sannolikhet registrerats som en mi- nuspost i turistnettot. Att kvantitativt pre- cisera de belopp det här rör sig om är f.n. inte möjligt. Gissningsvis skulle vi tro att både den del av invandrarnas överföringar

7 Deutsche Bundesbank, Monatsbericht, Ok- tober 1969, s. 67*.

• Sida 76
•  Original

som över huvud taget inte registreras i betalningsbalansen och den del som döljer sig i turistnettot f.n. har en storleksord- ning av minst 100 milj. kr. per år. Ja, när det gäller det negativa turistnettot är det mycket möjligt att invandrarnas andel däri uppgår till flera hundra miljoner kronor. Därtill kommer så, som tidigare nämnts, det utflöde på ca 40 milj. kr. per år som kunnat identifieras i anmälningsmaterialet.

Med den omfattning invandringen till Sve- rige numera fått är det enligt utredningens mening angeläget att dess effekt på betal- ningsbalansen — liksom på den svenska eko- nomin över huvud — blir ytterligare belyst.a Som framgått av det föregående är den nu- varande statistiska informationen klart otill- räcklig i detta sammanhang. I den mån riks- bankens anmälningsstatistik förbättras efter de riktlinjer som utredningen föreslagit kan man hoppas att invandrarnas remittering av understöd och gåvor m.m. till sina hem- länder skall bli mer fullständigt rapporterad i framtiden. Men även så kan man på den- na väg inte fånga vare sig överföringarna av lön till eget konto i hemlandet eller de, som vi tror, betydande överföringar av in- vandrarmedel, som sker i form av reseva- luta.

Enligt vad utredningen inhämtat har sta- tistiska centralbyråns utredningsinstitut ny- ligen gjort en enkät rörande invandrarnas förhållanden på begäran av EFA (expert- gruppen för utredningar i arbetsmarknads- frågor) och invandrarutredningen. I denna enkät — en brett lagd intervjuundersökning omfattande ca 3 500 invandrarhushåll — har bl. a. också frågats om storleken av in- vandrarnas remitteringar till hemlandet. Nå— gon uppdelning på remitteringsvägar har däremot inte gjorts. Likväl bör undersök- ningen, när materialet färdigbearbetats, kun- na ge värdefull information om den totala omfattningen av invandrarnas överföringar till hemlandet.

En annan möjlig informationskälla är in— vandrarnas självdeklarationer. Då periodis— ka understöd till anförvanter i betydande utsträckning är avdragsgilla vid inkomstbe— skattningen, borde vissa uppgifter om in-

vandrarnas remitteringar kunna erhållas ge— nom en statistisk bearbetning av deklara- tionsmaterialet.

U—hjälpen

Betalningsbalansens uppgifter om det offent- liga utvecklingsbiståndet hämtas, som redan nämnts, huvudsakligen direkt från SIDA, UD och riksbanken. Huvudkälla har härvid varit den rapport som i maj varje år över- lämnas till OECD:s kommitté för utveck- lingsbistånd (DAC). Ur denna rapport er- hålles uppgifter över det totala offentliga biståndet, vilket förs som en debetpost un- der transfereringar i betalningsbalansen. Samtidigt ger emellertid u-hjälpen också upphov till kreditposter i betalningsbalan- sen. Om biståndet får formen av varuleve- ranser från Sverige registreras detta — vare sig det är fråga om rena gåvor eller varor som köpts för kontantbidrag eller lån — i den vanliga handelsstatistiken. För den del av u-hjälpen som tar formen av löner som ut- betalas till SIDA-personal i Sverige, inhems- ka konsultarvoden, kostnader för stipendi- ater i Sverige etc. har SIDA hittills gjort en mera schematisk uppskattning av den kre— ditpost, som införts i betalningsbalansen.

Utredningen har haft överläggningar med representanter för UD:s u-landsavdelning och SIDA i syfte att undersöka dels om det var möjligt att få en kvartalsvis rapporte- ring av biståndsposten i betalningsbalansen, dels om det gick att få ett säkrare underlag för den nyss nämnda kreditposten. Diskus- sionerna är ännu inte slutförda, men vår ge- mensamma bedömning är att en snabb och tillförlitlig kvartalsstatistik över det offent- liga utvecklingsbiståndet i betalningsbalan- sen bör kunna etableras fr. o .m. första kvar- talet 1971.

Under senare år har SIDA för internt bruk gjort vissa sammanställningar över mis- sionens och privata hjälporganisationers överföringar till u-länder. Dessa uppgick år 1969 till omkring 115 milj.kr. Enligt ut-

a,'Jfr på denna punkt vad som sägs i kapitel III: 2, s. 31, och kapitel X: 2, s. 99.

• Sida 77
•  Original

redningens mening skulle det vara en för- del om motsvarande sammanställningar kunde erhållas på kvartalsbasis.

Kapitel VIII Kapitaltransaktioner och valutareserv

l . Några begrepp

Betalningsbalansens transaktioner kan inde- las i tre olika typer: varu— och tjänstetrans- aktioner, transfereringar och kapitaltransak- tioner. Med kapitaltransaktioner brukar man då mena förändringar i ett lands inne- hav av utländska fordringar och skulder, varvid även guldinnehavet räknas som en fordran mon utlandet.

Kapitaltransaktionerna kan i sin tur inde- las i två huvudgrupper beroende på vem som utför transaktionerna. Den ena grup- pen hänför sig till de centrala penninginsti- tutionerna, dvs. riksbanken och affärsban— kerna. I facklitteraturen brukar man här tala om den monetära sektorns utländska fordringar och skulder —- förändringar i dessa är inget annat än det vi brukar kalla valutareservens förändring. Till den andra gruppen räknas alla övriga transaktioner av kapitalnatur, dvs. förändringar i den icke- monetära sektorns utländska fordringar och skulder.

I den utländska litteraturen brukar be- greppet kapitalbalans användas för att be- teckna samtliga kapitaltransaktioner oavsett vilken sektor det är fråga om. Betalnings— balansen kan då sägas bestå av två avdel— ningar, där kapitalbalansen redovisar re- sultatet på landets totala nettoförmögenhet av de under perioden genomförda löpande transaktionerna och transfereringarna, vilka sammanfattas i bytesbalansen.

I Sverige har ett något avvikande språk—

bruk uppkommit i det att begreppet kapi- talbalans används för att beteckna endast den icke-monetära sektorns kapitaltransak- tioner (eller saldot härav). Betalningsbalan- sen sönderfaller med denna terminologi i tre delar, där förändringarna i den monetära sektorns fordringar och skulder, dvs. valuta- reservens förändring, är resultatet av dels de löpande transaktionerna och dels den icke-monetära sektorns kapitaltransaktioner under den förflutna perioden.1

Det varierande språkbruket synes inte leda till några allvarliga missförstånd. Då den svenska uppdelningen har vissa fördelar när det gäller att få en lättfattlig presenta- tion av betalningsbalansen, och eftersom språkbruket är fast etablerat, är det enligt vår mening inte nödvändigt att tvinga fram en fullständig anpassning till internationell terminologi. I vår översyn av olika poster har vi valt att följa den svenska standard- uppställningen. Det betyder bl.a. att vi först behandlar den icke-monetära sektorns kapitaltransaktioner. Den monetära sektorns transaktioner behandlas i kapitlets sista av- snitt kallat »Valutareserven».

2. Klassifikationen av kapitaltransaktionerna

Även när det gäller att skilja ut olika slags kapitaltransaktioner saknas en enhetlig och

1 Se den traditionella betalningsbalansupp- ställningen i Riksbankens årsbok 1969, s. 39. Jfr. också tabell 41 och 42 i årsbokens tabell- bilaga.

• Sida 80
•  Original

En möjlig indelningsgrund vore att upp— dela hela den icke-monetära sektorn i ett antal mindre sektorer — såsom stat, kom- muner, företag, hushåll — samt att klassifi- cera transaktionerna uteslutande på grund- val av de ekonomiska subjektens sektortill- hörighet. Alternativt kunde klassificeringen ske med utgångspunkt från transaktioner- nas ändamål, varvid man skulle skilja på portföljtransaktioner, direkta investeringar, handelskrediter etc. En tredje möjlighet skulle vara att på något sätt knyta indel— ningen till typ av kreditinstrument. Det är också vanligt att skilja på långa och korta kapitaltransaktioner varvid en något god- tycklig ettårsgräns för kreditinstrumentets ursprungliga löptid får vara vattendelaren. Vid mer utförliga redovisningar brukar man också skilja mellan förändringar i det bok- förande landets tillgångar och i dess skul- der.

I den svenska betalningsbalansen har ka- pitaltransaktionerna traditionellt indelats i fem grupper:

Statliga kapitaltransaktioner

Registreringen av de statliga kapitaltransak- tionerna är enligt utredningens mening till- fredsställande. Redovisningen kan eventuellt på vissa punkter göras fylligare — bl. a. med särredovisning av kapitaltransaktioner med u-länderna. Vi återkommer till detta pro- blem i kapitel XI, där betalningsbalansens och de olika posternas presentation behand- las.

Värdepappershandel

Bankinspektionens kvartalsstatistik över vår- depappershandeln mellan Sverige och utlan- det är som tidigare påpekats av gammalt datum och få förändringar har genom åren vidtagits i denna statistiks utformning. Upp— giften att insamla dessa data ligger något- vid sidan av bankinspektionens övriga ar— betsfält och enligt utredningens mening vore det naturligt om produktionen av denna statistik förlades till en myndighet med ett mer direkt intresse för en statistik av det här slaget antingen riksbanken eller statistiska centralbyrån.

En första åtgärd som bör vidtagas är att utarbeta nya anvisningar för uppgiftsläm— nandet. Sådana finns f.n. inte, vilket med— fört en viss oklarhet om vad statistiken skall omfatta och hur formulären skall fyllas i hos bankernas fondavdelningar. Viss olik- het synes föreligga mellan olika uppgiftsläm- nares rapporteringssätt bl. a., beträffande rapporteringen av bankernas och fondkom- missionärernas egna transaktioner. Nyemis- sioner av svenska obligationslån i utlandet samt amorteringar på sådana lån täcks nor- malt ej i statistiken.

Vid utarbetandet av nya anvisningar för statistiken bör dessa olägenheter beaktas. Det är också av vikt att denna rapportering utformas så att inga problem uppstår i skar- ven mellan denna statistikgren och den öv- riga kapitalbalansen — främst då centralby-

råns nya statistik över företagens utländska fordringar och skulder. Denna senare sta- tistik täcker företagssektorns värdepappers— transaktioner, varför man i rapporterna från bankerna och fondkommissionärerna bör kunna särskilja den mindre del av transak— tionerna som är hänförlig till företagen. En särskild markering i rapporterna för fond- kundernas sektortillhörighet torde inte vålla något större merarbete för de banker och fondkommissionärer som medverkar i bank- inspektionens statistik.

Direkta investeringar

Som framgått av tidigare avsnitt innebär tillskapandet av en ny statistik inom central— byrån över företagens utländska fordringar och skulder att en mer fullständig redovis— ning kan ske av direktinvesteringarna. Efter& som samtliga fordringar och skulder mellan koncernföretag är med i denna statistik er-' hålls genom denna nya källa en redovisl ning i enlighet med valutafondens defini- tioner. Statistiken över de betydelsefulla direktinvesteringarna blir härigenom eko- nomiskt mer meningsfull än när statistiken framkommer som en biprodukt till riksban— kens kontrollrutiner.

Alltjämt är emellertid riksbankens tillf stånds- och utnyttjandestatistik en värdefull källa för redovisningen av samtliga de trans-. aktioner för vilkas genomförande tillstånd krävs. Det är därför av stor vikt att statisti»! ken över de direkta investeringarna liksom beträffande övriga kapitaltransaktioner framställs i nära samarbete mellan riksbani ken och statistiska centralbyrån. :

Vi har också funnit att riksbankens sta- tistik över de direkta investeringarna kan förbättras framför allt i två hänseenden. En bättre periodiserad kvartalsredovisning av dessa transaktioner bör kunna åstadkomå mas. Vidare bör en mer detaljerad statistisk bearbetning av befintliga data prövas. '

Enligt utredningens mening bör de enkä- ter rörande utnyttjandet av erhållna till—' stånd. vilka vanligen sänds ut två gånger per år, systematiseras och genomföras på kvar— talsbas. För en översyn av dessa enkäter

• Sida 84
•  Original

samt för den mer detaljerade statistiska be- arbetning av materialet som den växande betydelsen av de kapitaltransaktioner det här är fråga om utan tvivel motiverar tor— de en något ökad personell insats vara nödvändig. Ett första steg vore att så långt möjligt basera fördelningarna på utnyttjan- dena i stället för på meddelade tillstånd. Den statistiska bearbetning som efterlyses är inte av någon större omfattning — det man i första hand bör eftersträva är för- delning på branscher, länder och finansie- ringsformer. Utredningen är medveten om de besvärliga sekretessproblem som uppstår när uppgifter av sådant slag skall publice— ras. Vi anser emellertid att data av nu nämnd typ bör framställas eftersom de torde ha stor betydelse som underlag för den ekonomiska politikens utformning. Först sedan sådana data framställts är det vidare möjligt att bedöma huruvida publi- cering är förenlig med rimliga sekretess- hänsyn.

Övriga kapitaltransaktioner

Vad som sagts ovan om riksbankens statistik över de direkta investeringarna gäller även de övriga transaktioner som f. n. belyses på grundval av riksbankens tillstånds- och ut- nyttjandestatistik, dvs. de privata långfristi- ga och kortfristiga lånen. Även här vill ut- redningen understryka behovet av säkrare kvartalsuppgifter, ökad statistisk bearbet- ning och — där det är möjligt — en mer instruktiv offentlig presentation av tillgäng- liga data. Som tidigare påpekats utgör ka- pitaltransaktionerna det mest expansiva av- snittet i vår betalningsbalans. Kraven på in- formation kommer därför att växa.

Under posten »Övriga privata kapital- transaktioner» redovisas f.n. även vissa av konjunkturinstitutet gjorda uppskattningar rörande krediter i samband med fartygs— och flygplanshandeln samt rörande avvikel— ser mellan handelsstatistikens värden och de faktiska betalningsströmmarna vid im- port av datamaskiner. Sedan centralbyråns nya statistik över företagens utländska ford- ringar och skulder införts, försvinner beho—

vet att göra särskilda beräkningar över de ovannämnda handelskrediterna. Korrektio- nerna för missvisande värden för viss data— maskinimport har behandlats i kapitel V: 5. Korrektionsposter av detta slag hör enligt utredningens mening rätteligen hemma i by- tesbalansen, inte i kapitalbalansen.

5 . Valutareserven

Begreppets avgränsning i olika länder

I det nuvarande internationella betalnings— systemet som i princip är uppbyggt på fasta växelkurser är valutareserven och dess för- ändringar, som redan framhållits, den vik- tigaste och snabbaste indikatom på en eko- nomis yttre jämvikt. Den har därför blivit ett av de centrala riktmärkena för den eko— nomiska politiken. Man uppfattar också se- dan gammalt valutareserven som ett mått på ett lands internationella likviditet. Men den är ett mycket grovt mått och någon in- ternationellt vedertagen definition på vad som skall ingå i valutareserven existerar inte. Tvärtom varierar praxis i detta hän- seende starkt från land till land. I England har man sedan gammalt definierat valutare- serven som Bank of England's bruttoinne— hav av guld och konvertibla valutor. Där— emot har man inte inräknat Englands net- toställning gentemot den internationella va— lutafonden och inte heller dragit av det engelska banksystemets stora kortfristiga skulder till utlandet. Skulle man göra det blir den engelska valutareserven genom- gående negativ. Även för det andra stora reservvalutalandet USA, där man också av tradition räknat valutareserven (som i detta fall till den helt övervägande d:]en består av guld) brutto, leder ett inkluderande av det amerikanska banksystemets utlandsskul- der till ett negativt Värde på nettovalutare- serven. Om man bortser från de två reserv- valutaländema är emellertid det vanligaste att man definierar valutareserven som nettot av guld och utländska fordringar å ena si- dan och utländska skulder å den andra. Vad som däremot varierar är vilka ekono— miska enheters fordringar och skulder som

• Sida 85
•  Original

tas med och hur långt man sträcker sig i fråga om kort- eller långfristighet. Ett bra exempel på en vittfamnande definition av valutareserven erbjuder Norge. Där räknar man inte bara in Norges Banks guld- och valutareserv och affärsbankernas och spar- bankernas totala utlandsställning utan ock- så andra sektorers, i första hand de nors- ka företagens, valutabehållningar i utlan- det. De senare, som domineras av rede- riernas valutainnehav, uppgick per den 30.6.1970 till ca 30 % av den totala va- lutareserven på 9,5 miljarder norska kro- nor.

Som dessa exempel belyst, varierar verk- ligen internationell praxis starkt när det gäl- ler definitioncn av ett lands valutareserv. Detta försvårar internationella jämförelser och gör att sådana måste tolkas med stor försiktighet. I publikationer som valutafon— dens International Financial Statistics och FN:s Monthly Bulletin of Statistics är det egentligen endast uppgifterna om central- bankernas guld- och valutainnehav som är någorlunda jämförbara. På denna punkt har man för övrigt föga hjälp av den inter- nationella valutafondens Manual. Där disku- teras över huvud taget inte valutareserven och dess definition. Man lägger emellertid stor vikt vid avgränsningen av den mone- tära sektorn och genom ett urval bland dess tillgångar och skulder kan man bygga upp olika valutareservbegrepp. I en av Manu- alens tabeller arbetar man dock med be— greppet den monetära sektorns »fritt an- vändbara tillgångar» och definierar dessa som alla tillgångar som är fritt transferer- bara och kan användas för multilaterala be- talningar eller — alternativt — som resp. land inräknar i sin valutareserv. Frågan hu- ruvida denna reserv skall beräknas brutto eller netto, dvs. med avdrag av banksyste- mets skulder till utlandet, berörs emeller- tid ej.

Ursprungligen inräknades i den svenska valutareserven endast riksbankens guld och valutor. Numera har begreppet >>valutare— serv» utvidgats till att även omfatta valuta- bankernas4 kortfristiga fordringar och skul- der gentemot utlandet. I själva betalnings-

balanssammanställningarna arbetar man därutöver med ett ännu vidare reservbe- grepp >>bankernas utlandsställning», som i princip innefattar den monetära sektorns samtliga fordringar och skulder visavi ut- landet.

Förändringarna i riksbankens guld- och valutareserv kan utläsas ur bankens ställ- ningsrapporter som publiceras fyra gånger i månaden. Uppgifter om »valutareserven» alltså inklusive valutabankernas kortfristiga nettobehållning publiceras månadsvis av riksbanken med ungefär två veckors efter-' släpning. Sedan mars 1969 publiceras även uppgifter om bankernas s. k. tidsposition vil- ken tillsammans med »valutareserven» ger »bankernas utlandsställning». För fullstän- dighetens skull bör nämnas att uppgifter om affärsbankernas utlandsställning — dessa sva— rar för den helt dominerande delen av va— lutabankernas utländska fordringar och skulder — också ingår i bankinspektionens månadsstatistik som offentliggörs några da- gar före riksbankens uppgifter om den totala valutareserven.

Fram t. o. m. oktober 1964 bestod riks- bankens valutareserv av guldbehållningen, nettofordran på utländska banker, utländska statspapper samt utrikes växlar. Fr.o.m. november 1964 inräknades nettoställningen gentemot valutafonden och fr. o. m. januari 1970 de särskilda dragningsrätterna.

Valutabankernas kortfristiga nettoställ- ning gentemot utlandet, som är den andra delen av »valutareserven», omfattar deras avista fordringar på utländska banker och deras utländska växlar minus deras avista skulder till såväl utländska banker som and- ra utländska kunder.

Valutabankernas tidsposition omfattade fram till augusti 1965 deras nettofordran på tid hos utländska banker med avdrag för skulder på tid till banker och andra utländs- ka kunder. Fr. o. m. denna tidpunkt började man räkna in även fordringar på andra ut- ländska kunder än banker samt de utländska sedlarna i tidspositionen. En ytterligare ut-

4 Till valutabankerna räknas förutom affärs- bankerna även postbanken och Stockholms Spar- bank.

• Sida 86
•  Original

vidgning av begreppet kom fr. o. m. septem- ber 1969 då riksbanken även tog med inne- havet av utländska obligationer i bankernas tidsposition.

De nu beskrivna utvidgningarna av be— greppen »valutareserv» och »bankernas ut- landsställning» har i tillämpliga delar ge— nomförts även i de retrospektiva tabeller som uppgjorts för tidigare efterkrigsår.5

Valutareserven — ett mått på internationell likviditet?

En sak — som i princip är enkel — är att i en betalningsbalansuppställning bestämma sig för vilka poster som skall ingå i valutareser- ven. Det som inte tas med »under strecket», dvs. i valutareserven, skall i princip vara med »över strecket» dvs. någonstans i by- tes- eller kapitalbalansen. Det gäller emeller- tid att se till att det bokföringsschcma som ställs upp för betalningsbalansen år kom- plett, så att det innefattar precis de trans- aktionsslag som påverkar de fordringar och skulder, som ingår i valutareserven. Det svå— ra är här inte att få definitionsmässig kon- sistens mellan olika poster, men väl att — så långt det nu går — bemästra de rent sta- tistiska konsistensproblem, som uppstår i praktiken och där ger upphov till en rest- post i skarven mellan valutareservens för- ändring och betalningsbalansens övriga pos- t'er.

:En annan även principiellt betydligt be- svärligare sak är att få ett entydigt mått på ett lands internationella likviditet eller betal— ningsberedskap. Denna mäts endast till en del av valutareservens storlek, den beror också på vilka andra i utlandet realiserbara tillgångar landet förfogar över och vilka kre- diter det kan få där. Hur långt ett land kan och vill gå i dessa hänseenden beror i hög grad på den ekonomiska och politiska situa— tion det befinner sig i. I en extrem situation kan en regering — som till exempel den brit- tiSka under det andra världskri get — gå myc- ket långt när det gäller skuldsättning och förfogande över privata tillgångar i utlan- det.

I detta sammanhang bör också framhållas

att man under efterkrigstiden successivt för- stärkt det internationella betalningssystemet genom att på olika sätt öka möjligheterna till valutakrediter. De s.k. särskilda drag- ningsrätterna, som började fungera den 1 januari 1970, innebär under en treårsperiod ett totalt tillskott till världens valutareserver på ca 50 miljarder kr. Sveriges valutareserv ökade genom 1970 års tilldelning med 195 milj. kr. Vidare har de reguljära kvoterna i den internationella valutafonden successivt höjts, samtidigt som en rad bilaterala över- enskommelser om ömsesidiga valutakredi- ter träffats mellan olika centralbanker, där- ibland den svenska. Genom dessa arrange- mang kan Sverige i dag utöver valutare- serven på netto 4 miljarder kr. vid behov få valutalån på drygt 3 miljarder kr. På denna punkt föreligger en fundamental skillnad jämfört med mellankrigsperioden. Några på förhand överenskomna kredit- arrangemang av denna typ existerade inte då.

Rekommendationer

Som bör ha framgått av föregående avsnitt menar vi att valutareserven, hur man nu än väljer att definiera den i dag, är ett ofull— ständigt mått på internationell betalnings- beredskap. För att bedöma ett lands interna- tionella likviditet krävs mer än blott och bart en siffra i miljoner kronor över dess nettoinnehav av guld och valutor. Denna siffra måste bl.a. kompletteras med en be- dömning av tillgängliga internationella kre- ditmöjligheter och det hela måste avvägas mot den sannolika omfattningen av framti- da rubbningar av jämvikten i de utrikes be- talningarna. Här kommer också den interna ekonomiska politikens effektivitet med i bil- den.

Om man emellertid begränsar blickfältet - på ett sätt som ter sig väl försvarligt i detta sammanhang — till att avse hur man på bästa sätt skall dra en gränslinje mellan valutareservens förändring och övriga trans- aktioner i den svenska betalningsbalansen har vi i princip intet att erinra mot de va-

5 Se t. ex. Bilaga 2, Tabell 9. SOU 1971: 31

• Sida 87
•  Original

lutareservbegrepp som riksbanken f. n. till- lämpar. Tredelningen av reserven i riks- bankens valutabehållning, valutabankernas avistabehållning och deras tidsposition är i många sammanhang av betydande analy- tiskt intresse. Statistiken över valutareserven är dessutom mycket snabb och har hög pre- cision vilket ökar dess värde som under- lag vid fattandet av ekonomisk/ politiska beslut.

Vissa förbättringar bör dock kunna ge- nomföras i det statistiska grundmaterial som ligger till grund för uppgifterna om valuta- reserven i betalningsbalansen.

För det första framstår det som ett mini- mikrav att valutabankerna utformar sin bok— föring av valutatransaktioner så att de kan lämna sinsemellan konsistenta uppgifter om sina valutabehållningar till såväl riksbanken som bankinspektionen. Somliga banker bok- för sina valutaaffärer den dag avslutet sker, andra — däribland riksbanken — efter den dag då betalning erläggs, vilket som re- gel är två dagar senare. En del åter tillämpar »dubbel» bokföring. Den olika bokföringen leder inte sällan till inkonsistensfel när va- lutaställningsuppgifterna summeras. Efter- som riksbanken bokför på valutadag och övriga banker tillämpar skilda principer fö- refaller det enklaste vara om alla gick över till samma bokföringspraxis som riksban- ken. En sådan enhetlig »kassabokföring» av valutareserven skulle också stämma med valutafondens princip att transaktionerna skall registreras vid den tidpunkt då köpa— ren kan förfoga över valutan, vilket i detta "fall är på betalningsdagen.

En annan önskan, som också siktar till en enhetlig bokföringspraxis, är att bankerna kommer överens om att definiera begrep- pen »avista» och »på tid» på samma sätt. Nu växlar praxis i detta hänseende tydligen avsevärt från bank till bank. Slutligen bör bankernas innehav av utländska skattkam- marväxlar, statsobligationer och övriga ob- ligationer, inräknas i »valutareserven» sna- rare än i >>bankernas tidsposition». Riks- bankens motsvarande innehav ingår ju re- dan i valutareserven.

• Sida 88
•  Original

Kapitel IX Övergripande frågor

I detta kapitel diskuteras en del statistiska dataproblem utan direkt anknytning till en- skilda poster i betalningsbalansen. Övergri- pande problem av detta slag är bl. a. frågan hur man i framtiden bör ställa sig till de korrigeringsposter som under sextiotalet in- fördes i den svenska betalningsbalansen. Möjligheterna att utnyttja utländsk statistik för kontroll av — eller på vissa punkter som källa för — svensk betalningsbalansstatistik hör också hit, liksom behovet av säsongrens- ning vid redovisning av kvartalsdata. Slutli- gen berörs de nya informationsmöjligheter, som kan väntas öppna sig då valutabankerna övergår till automatisk databokföring på ut- landssidan.

Korrigeringsproblematiken

Den korrigeringspost som finansdeparte- mentet och konjunkturinstitutet under senare år infört i betalningsbalansen är en upp- skattning av i statistiken icke redovisade lö— pande betalningar från utlandet. I natio- nalbudgeter och konjunkturrapporter har man speciellt hänvisat till det statistikbort— fall, som på starka grunder kan förmodas föreligga sedan början av 60-talet i fråga om tjänstebetalningar från utlandet. Korri- geringsposten har fått stiga linjärt och dess nivå har bestämts så att den i summa för perioden 1962—1969 i stort sett eliminerar det positiva elementet i den »gamla» rest- posten. Detta uppgick till det aktningsvär— da beloppet av 3,3 miljarder kr. Summerar man de traditionella restposterna ända från år 1955 — det år de började bli systema- tiskt positiva — och fram t.o.m. år 1969 blir motsvarande belopp 5,5 miljarder kr.

I diskussionen om de senaste 15 årens positiva restposter har olika hypoteser fram— förts. Man har hänvisat till den tidigare be- rörda hypotesen om ett engångsbortfall i re— dovisningen av tjänstebetalningarna från ut- landet som lett till ett permanent positivt element i restposten. I kronor räknat borde då detta element också växa med tiden. Denna tankegång synes ha legat bakom konstruktionen av finansdepartementets kor- rigeringspost med dess stegring med 100 milj. kr. per år. En annan hypotes har varit att de positiva restposterna helt eller delvis skulle förklaras av att Sverige successivt ökat sin kortfristiga nettoskuld till utlandet i form av handelskrediter.

I det förra fallet är det fråga om en as-

symmetri i den statistiska täckningen av by- tesbalansens inkomster och utgifter. I det senare fallet skulle det röra sig om en myc— ket ensidig utveckling hos vissa slag av ka- pitaltransaktioner för vilka statistisk belys— ning saknas. Båda dessa väsensskilda feno— men är tänkbara som förklaringar till en systematiskt positiv restpost. Självfallet skul- le det vara av stort intresse att veta vilken roll de två feltyperna spelat i den svenska betalningsbalansen. Har det positiva elemen— tet i restposten — dvs. det faktum att reserv— utvecklingen under lång tid varit »bättre» än vad som kan förklaras av registrerade transaktioner — berott på att bytesbalansen under perioden 1955—1969 varit förmånli- gare än statistiken utvisat eller har det un- der hela denna långa period varit fråga om en oavbruten nettoimport av kommersiella krediter?

Utformningen av finansdepartementets korrigeringspost innebar de facto att man lade hela förklaringen på den statistiska missvisningen hosvde löpande transaktio- nerna. Denna innebörd av korrigeringspos- ten markeras genom att posten placerats i bytesbalansen och fått påverka dennas saldo.

Som tidigare påpekats finns inga fasta hållpunkter för att bedöma riktigheten i det antagande som ligger bakom finansdeparte- mentets korrigeringspost för åren 1962— 1968. Brister i bytesbalansens redovisning har påvisats, men för det år som vi under- sökt närmare — 1968 — har de som nyss redovisats inte resulterat i något mer om- fattande och systematiskt nettobortfall som skulle kunna förklara den positiva rest— posten. Inte heller när det gäller de ut- ländska handelskrediterna ger det begrän- sade empiriska material som f.n. existe- rar något belägg för att en successiv netto- upplåning av någon större omfattning skul- le ha ägt rum. För år 1968 tyder tvärtom såväl centralbyråns finansstatistik som de i tullenkäten iakttagna kreditförhållande— na på att ett visst valutautflöde skulle ha ägt rum via de kommersiella krediterna.3 Hypotesen om en successiv nettoskuldsätt—

” Se kapitel II och IV i Bilaga 3, SOU 1971: 32. SOU 1971: 31

• Sida 91
•  Original

Mkr 2500 Staplar = Okorrigerad restpost — | = Korrigeringspost enligt finansdepartementet _ — || = Korrigeringspost enligt utredningens förslag 2000 1500 1000 | || 500 _! A i- 1 _ 0 | | | | n 1 H | l m 1 t _ | | | 1 | | | [

1955 56 57 58 59 60 61 62 63 64

ning som orsak till det systematiska rest- postelementet om sammanlagt 5,5 miljarder kr. rimmar inte heller särskilt väl med fi- nansstatistikens stockuppgifter per den 31.12.1968. Enligt dessa uppgifter, som är mer tillförlitliga än de tidigare relaterade förändringstalen för samma år, uppgick de totala utlandsfordringarna och utlandsskul— derna vid denna tidpunkt till nästan exakt samma belopp, eller nära nio miljarder kr.4

I denna situation har vi valt att ansluta oss till det principiella synsätt som anlagts av finansdepartementet och konjunkturin- stitutet i denna fråga. Vi har emellertid en del synpunkter på den rent praktiska kon- struktionen av korrektionsposten för perio- den fram till år 1969 samt på frågan hur posten bör behandlas i framtiden.

Vad beträffar den tillbakablickande »rest- postförklaringen» har vi på basis av den kunskap vi skaffat oss om det tillgängliga historiskt-statistiska materialet dragit slut— satsen att man inte utan ett synnerligen om- fattande och kostsamt arbete kan gå längre i revision av de statistiska serierna än vad som gjorts i Bilaga 2. Vi har emellertid prövat flera olika schabloner för korrige-

65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

ringsposten, som alla utformats så att de för en längre eller kortare period eliminerat det positiva elementet i restposterna. Det har med andra ord varit fråga om variatio- ner på den metodik, som f.n. tillämpas av finansdepartementet och konjunkturinstitu- tet. Vi har arbetat med olika perioder — 1962—1969, 1959—1969 resp. 1955—1969 — och med korrigeringsposter, som ökat i jämn takt med de löpande transaktionemas omslutning resp. uppvisat en språngvis steg— ring åren 1960—1962, för att kompensera det redovisningsbortfall som då synes ha uppkommit. Den schablonmässigt beräknade restpost, som vi stannat för, har bestämts så att den för hela perioden 1955—1969 sti— git i samma genomsnittliga takt som bytes— balansens omslutning. Denna har under pe- rioden drygt tredubblats, vilket innebär en årlig stegring med något mer än 8 %.

I Diagram IX:1 jämföres den sålunda beräknade korrigeringsposten med den av finansdepartementet uppskattade. Vidare har de okorrigerade restposterna enligt den gam- la ordningen lagts in i diagrammet. Som synes är skillnaden mellan de två korrige-

4 Statistiska meddelanden, N: 1970: 6. 9 l

• Sida 92
•  Original

ringsposterna — förutom att de sträcker sig över olika perioder — främst att den av fi- nansdepartementet beräknade stiger bran- tare. Fr. o. rn. år 1969 har en konstant nivå angetts för båda kurvorna (se nedan).

Korrigeringsposten i framtiden

Ett någorlunda säkert underlag för en be- stämning av korrigeringsposten för kom— mande år kan först väntas framkomma i takt med den fortsatta förbättringen av be- talningsbalansstatistiken. Redan nu kan emellertid pekas på några i detta samman— hang betydelsefulla tendenser, som gjort sig gällande under åren 1969 och 1970. För det första har de ingående betalningarna för »övriga tjänster» dessa två år stigit relativt sett betydligt starkare än de utgående. För den del av posten som enbart bygger på an- mälningsmaterialet ökade inkomsterna med 85 % och utgifterna med 25 % mellan år 1968 och första halvåret 1970. En stor del av den eftersläpning man konstaterat tidigare under 1960-talet har därmed i varje fall tills vidare tagits igen. För det andra skedde enligt vad vi inhämtat en uppstramning av valutabankernas rapporteringsrutiner un- der åren 1968 och 1969, en uppstramning som hängde samman med vissa skärp- ningar i valutaregleringen och kontrollen av bankernas utlandstransaktioner. Efter år 1968 har man också iakttagit en avsevärd ökning av antalet till riksbanken inkomna försäljningsanmälningar avseende export av tjänster resp. kapitalbetalningar från utlan— det. Efter att enligt riksbankens stickprovs- undersökningar ha sjunkit från 33000 år 1962 till 26000 år 1968 steg deras antal till ca 40 000 år 1970. De nu nämnda fak- torerna, som alla har ett inbördes samband, måste såvitt vi kan förstå, ha medfört att rapporteringen av tjänsteexporten i betal- ningsbalansen blivit mera fullständig under åren 1969 och 1970. Att kvantitativt preci- sera vilken effekt denna ökade täcknings- grad haft på restpost och korrigeringspost är inte möjligt. Denna effekt kan nämligen f.n. inte skiljas från den så att säga ge- nuina ökning av tjänsteexporten som sam-

tidigt kan ha inträffat. Enligt vår med nöd- vändighet osäkra bedömning torde emeller- tid förbättringen av täckningsgraden i an- mälningsstatistiken haft sådan omfattning att det fr.o.m. år 1969 tills vidare inte längre är motiverat att räkna med någon fortsatt ökning av korrigeringsposten i den svenska betalningsbalansen. Snarare fram- står det som sannolikt att korrigeringspos- ten under de närmast kommande åren kan behöva trappas ner allteftersom ny och bättre statistik börjar produceras. Det kan Vidare enligt vår mening starkt ifrågasät- tas om man inte redan för åren 1967 till 1969 kommit upp på en för hög nivå. Jfr på denna punkt Diagram IX: 1.

Vårt förslag rörande korrigeringsposten blir därmed att den utsträcks till att om- fatta hela perioden 1955—1969, samt att den bestäms i enlighet med alternativ II i diagrammet ovan. Fr.o.m. år 1969 före— slår vi att man tills vidare bibehåller kor- rigeringsposten oförändrad på den nivå, som den enligt vårt förslag skulle ha är 1969, dvs. i runt tal 600 milj.kr. I den mån centralbyråns nya statistik över före- tagens utländska fordringar och skulder mognar fram, och om en statistisk bear- betning av momsdeklarationernas exportda- ta realiseras, är det mycket möjligt att det- ta kan föranleda en reduktion av korrige- ringsposten.

Det kan slutligen i sammanhanget näm- nas att långtidsutredningen, som i sina ur- sprungliga betalningsbalansprognoser för 1970—talet räknat med en korrigeringspost som steg med 100 milj. kr. per år, i det slut- liga betänkandet reducerat denna stegring till 50 milj. kr. I sina prognoser för den pre- liminära nationalbudgeten för år 1971 har riksbanken bibehållit 1969 års korrigerings- post — 800 milj.kr. — även för åren 1970 och 1971. Så har även skett i årets finans- plan.

Del 3

Analys, presentation och produktion

• Sida 96
•  Original

• Sida 97
•  Original

Kapitel X Analys och prognoser

Sedan resultaten av vår översyn av den svenska betalningsbalansstatistiken redovi- sats i del 2 är det utredningens avsikt att i denna sista del av betänkandet ge vissa sammanfattande synpunkter på den fortsat- ta analysen och presentationen av denna sta- tistik. I anslutning härtill tar vi också upp behovet av personalförstärkning och frågan om ansvarsfördelningen mellan de institu- tioner som är verksamma på detta fält.

l. Hittillsvarande arbete

Sett ur ekonomisk-politisk synpunkt är de två centrala delarna av betalningsbalansana- lysen beskrivningen av nuläget och progno- serna för den fortsatta utvecklingen. Nulä- geskarakteristiken ingår som ett viktigt led i skildringen av det allmänna ekonomiska läget och betalningsbalansprognosema är betydelsefulla byggstenar i de årliga natio- nalbudgeterna liksom i finansdepartemen- tets långtidsutredningar.

Karakteristiker av det aktuella betalnings- balansläget återfinns i konjunkturinstitutets rapporter och nationalbudgeterna samt i riksbankens förvaltningsberättelser och års— böcker. I konjunkturrapporter och national- budgeter har traditionellt mest utrymme äg- nats analysen av utrikeshandeln, medan riksbankens publikationer — relativt sett — innehållit mer information om övriga poster i betalningsbalansen, framför allt beträffan- de kapitalrörelsema.

När det gäller de årliga prognoserna över bytesbalansen som ingår i nationalbudgeten samarbetar finansdepartementet, konjunk- turinstitutet, riksbanken och statistiska cent- ralbyrån. Konjunkturinstitutet koncentrerar sig främst på utrikeshandeln och sjöfartsnet— tot. Institutets prognoser för varuexporten bygger härvid dels på de exportenkäter som utförs av statistiska centralbyrån, dels på de separata länderanalyser som institutet gör. Varuimporten uppskattas med hjälp av en särskild importfunktion, som härleder im- porten ur den förväntade konsumtionen och de förväntade investeringarna. Övriga pos- ter i bytesbalansen — turism, övriga tjänster och transfereringar — uppskattas av riks- banken på basis av erfarenheterna från tidi- gare år. En del poster i kapitalbalansen pro- gnoseras också. Riksbanken uppskattar så- lunda de statliga kapitalrörelsema, medan konjunkturinstitutet uppskattar vissa privata kapitalrörelser, främst fartygs- och flyg- planskrediter. I finansdepartementet görs se- dan en global bedömning, som i vissa fall kan leda till en justering av prognoserna. Sålunda bedömdes t. ex. exportens volymök- ning för år 1970 mer optimistiskt i finans- planen (+ 8,5 %) än i det av konjunkturin- stitutet utarbetade utrikeshandelskapitlet i den preliminära nationalbudgeten (+ 7,5 %).

De prognoser över betalningsbalansen som görs i samband med de statliga lång- tidsutredningarna utarbetas inom finansde- partementet i samarbete med konjunkturin-

• Sida 98
•  Original

Viktiga engångsinsatser när det gäller analys och forskning kring den svenska be- talningsbalansen har vidare gjorts av en- skilda forskare knutna till universitet och handelshögskolor.1

Sammanfattande kan sägas att den hit- tillsvarande analysen av den svenska betal- ningsbalansen nått längst i fråga om varu- handeln med utlandet. Här följer man, som redan antytts, utvecklingen av vår export på olika marknader och analyserar dess samband med strukturella och konjunkturel- la förändringar utomlands. Varuimporten bestäms i konjunkturinstitutets modeller av den inhemska ekonomiska utvecklingen. Tjänsteutbytet med utlandet, de utländska investeringarna och kapitalrörelsema över huvud taget har emellertid inte varit före- mål för analys i samma omfattning. Till en del kan detta förklaras av att samman- hangen här sannolikt är mer komplicerade än på varusidan, samtidigt som det statis- tiska underlaget för en analys ofta är sämre. Men framför allt beror det på de mycket be— gränsade personella resurser som stått till förfogande.

En svaghet i det hittillsvarande systemet har vidare varit att den ekonomiska analy- sen av betalningsbalansen varit uppdelad på en rad olika institutioner. Trots samarbetet har ansvarsfördelningen inte kunnat undgå att bli oklar. Med den respekt olika ämbets— verk har för varandra har detta i en del fall otvivelaktigt lett till att man alltför okritiskt accepterat en uppgift eller en prognos bara för att den kommit från annat håll.

Kapitel XI Presentation och publicering

I utredningens direktiv framhölls att det är av största betydelse att den ekonomiska po- litiken kan utformas på grundval av tillför- litliga informationer om utfallet av de ut- rikes betalningarna. För att uppfylla detta mål krävs inte blott att tillräckliga resurser sätts in på att framställa en bra statistik, utan det gäller också att se till att denna statistik och analysen därav presenteras på ett snabbt och instruktivt sätt. Vi skall i detta kapitel ge en del synpunkter på pre- sentationsproblemet. Först skall dock i kort— het redogöras för hur betalningsbalanssta- tistiken tidigare offentliggjordes och för den utvidgning av informationsflödet på detta område som genomförts under den tid ut- redningen pågått.

l . Tidigare ordning

I Sverige liksom i de flesta andra länder of- fentliggörs betalningsbalansstatistik på flera olika vägar. Viktig delinformation kommer månads- eller kvartalsvis från statistiska centralbyrån och bankinspektionen. Som exempel kan nämnas månadsstatistiken över utrikeshandeln, den kvartalsvisa sjöfartssta— tistiken och kvartalsstatistiken över värde— pappershandeln med utlandet. Allra snab— bast och mest frekvent är som tidigare fram- hållits infonnationen om valutareservens förändringar, som kan utläsas ur riksban- kens veckorapporter och den månadsvisa bankstatistiken. Uppställningar över den to-

tala betalningsbalansen utarbetas i första hand av riksbanken och publiceras på flera olika sätt: i riksbankens förvaltningsberät- telse och i dess årsbok liksom också i kon- junkturrapporter och nationalbudgeter.

När vi började vårt arbete år 1967 publi- cerades endast årssiffror för den fullständi- ga betalningsbalansen i Sverige. Den mest utförliga redovisningen var den som ingick i ett särskilt avsnitt av riksbankens årsbok, som normalt publicerades i juni eller juli påföljande år. Hela avsnittet i årsboken för 1966 omfattade 8 sidor och huvudtabellen i avsnittet, liksom motsvarande historiska tabell i tabellbilagan, var starkt »nettad». I ytterligare tabeller presenterades emeller- tid mer detaljerade uppgifter om utrikeshan- deln och en bruttoredovisning av Vissa tjäns- tetransaktioner och transfereringar, svenska statskrediter till utlandet och privata lång— fristiga lån och investeringar. Beträffande valutareserven var dokumentationen — sär— skilt i årsbokens tabellbilaga — mycket ut- förlig. Textkommentaren måste betecknas som knapphändig och analysen begränsades i huvudsak till jämförelser med motsvaran- de siffror för närmast föregående år.

Kapitel XII Ansvarsfördelning och personell satsning

I anslutning till vår översyn av den svenska betalningsbalansstatistiken i del 2 har vi lagt fram en rad förslag till förbättringar och utvidgningar av denna statistik. En koncentrerad beskrivning av dessa förslag har givits i den inledande sammanfattning- en. En del av dem har redan realiserats och kräver en ökad arbetsinsats på olika håll. Många har ännu så länge karaktären av re- kommendationer, där kraven på arbetsinsats inte närmare preciserats. Slutligen har vi i de två föregående kapitlen i denna sista del föreslagit en väsentlig höjning av ambi- tionsnivån när det gäller analys och presen- tation av betalningsbalansen. Även detta kräver en ökad personell satsning.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att få fram exakt jämförbara uppgifter över hur stora resurser olika länder satsar på produk- tion och analys av sin betalningsbalanssta- tistik. I de frågeformulär, som utredningen sänt ut till de institutioner, som är ansvariga för betalningsbalansstatistiken i andra län- der, har vi bl. a. frågat efter hur många per- soner av olika kategorier som direkt syssel- sätts med analys och bearbetning av denna statistik. Jämför man de uppgifter häröver, som återges 1 Bilaga 1, med motsvarande uppgifter för Sverige (se kapitel I:4 och VII: 1), kan man inte undgå att slås av att flertalet av dessa länder satsat betydligt stör- re personella resurser på sin betalningsba- lans än vad Sverige gjort. Detta gäller inte bara stora länder som USA, England och

Tyskland utan även med oss mera jämnstora länder som Belgien, Holland och våra nor- diska grannländer.

Vi har inte ansett det falla inom utred- ningens uppgifter eller kompetens att lägga fram några detaljerade förslag beträffande de personalförstärkningar i form av nya el— ler ombildade tjänster som behövs för att realisera den av oss föreslagna upprust- ningen av den svenska betalningsbalanssta— tistiken. Under utredningens gång har vi emellertid ytterligare befästs i vår uppfatt- ning att en inte oväsentlig personalförstärk- ning är nödvändig i detta sammanhang. Vi skall i det följande söka precisera var denna förstärkning enligt vår mening i första hand bör sättas in.

En central fråga i detta sammanhang är var det slutliga ansvaret för den svenska betalningsbalansstatistiken och dess presen- tation och analys skall ligga. Med det »blan- dade» system som vi hittills haft både när det gäller statistikinsamling och analys har det ej kunnat undgås att ansvarsfördelningen mellan de olika institutioner som är verk- samma på detta område i vissa fall blivit svävande. Detta har redan tidigare under- strukits när det gäller den ekonomiska ana- lysen av betalningsbalansen, men det gäller också i vissa avseenden själva statistikpro- duktionen och inte minst de betydelsefulla schablonmässiga korrigeringarna av stati- stiken.

En klarare fördelning av ansvaret bör

• Sida 106
•  Original

dock kunna åstadkommas. Efter att ha över- vägt olika tänkbara alternativ har vi kommit fram till följande slutsatser och rekommen- dationer. Vi skall i tur och ordning behandla ansvaret för statistikens produktion, analys och presentation.

Statistiska centralbyrån är enligt sin in- struktion den centrala förvaltningsmyndig— heten för den statliga statistikproduktionen. Redan nu ligger ansvaret för och bearbet- ningen av större delen av det statistiska grundmaterialet för betalningsbalansen hos centralbyrån. De största bitarna i detta sam- manhang är den månadsvisa handelsstati- stiken och den kvartalsvisa Sjöfartsstatisti- ken. Under utredningsarbetets gång har vi- dare centralbyrån fått Kungl. Maj:ts upp— drag att komplettera den årliga finansstati- stiken för företag med en kvartalsstatistik över företagens utländska fordringar och skulder. På en rad andra punkter går våra förslag ut på att centralbyrån i samband med den fortsatta utbyggnaden av den eko- nomiska statistiken till nya områden, det må gälla produktion av tjänster, investe- ringsverksamhet eller finansiella transaktio- ner över huvud, skall tillvarata möjlighe- terna att insamla för betalningsbalansen re- levant information. Genom att betalnings- balansstatistikens förbättring på detta sätt kopplas ihop med det allmänna utvecklings- arbetet inom centralbyrån bör det slås fast, att centralbyrån skall ha ett övergripande ansvar för den statistiska metodik som skall tillämpas vid insamlingen och bearbetningen av hela primärmaterialet till betalningsba— lansen, alltså även de delar härav som f.n. framställs på annat håll, t. ex. inom tull- verket, riksbanken eller bankinspektionen. Härigenom skulle också den önskvärda koordineringen av betalningsbalansstatisti- ken med övrig ekonomisk statistik främjas. Man kan på denna punkt dra en parallell med förhållandena i USA, där »The Office of Statistical Standards» i »The Bureau of the Budget» har en motsvarande koordine- ringsuppgift för hela den amerikanska sta- tistikproduktionen. Däremot är det inte — lika litet som i fråga om den övriga eko- nomiska statistiken — påkallat att förlägga

några analytiska uppgifter på betalnings- balansområdet till centralbyrån.

Ett speciellt problem, som ligger någon- stans i gränslandet mellan statistik och ana- lys, utgör de kompletteringar och korrek- tioner av olika slag som behöver göras i det statistiska material, som skall läggas till grund för betalningsbalansen. Vi har i sam- band med vår översyn av statistiken berört en rad av dessa åtgärder, t. ex. handelssta- tistikens komplettering med utomlands ilandförd fisk, justeringen av importvärdena för datamaskiner, uppräkningen av export— värdet för övriga tjänster och flera andra mer eller mindre schablonmässiga korrektio- ner. Arbetet med dessa kompletteringar och korrektioner är f.n. splittrat på flera olika institutioner. Vi föreslår att detta arbete i fortsättningen samlas hos en enda insti- tution. Då det här ytterst är fråga om sta- tistiska metodfrågor, om en prövning och värdering av olika uppgifters representati- vitet Och tillförlitlighet, synes övervägande skäl tala för att det förläggs till statistiska centralbyrån.

Som framgått av det föregående kommer ett realiserande av ett stort antal av de för- slag till förbättringar och utvidgningar av betalningsbalansstatistiken som utredningen framlagt att kräva ökade insatser — såväl personth som ADB-mässigt — från statis- tiska centralbyråns sida. Då det i många fall till en början blir fråga om metodproblem och utveckling av statistik på nya områden, kommer detta i första hand att belasta pla- nerings- och samordningsavdelningen. I och med att statistiken kommer »i produktion» blir-det framför allt byrån för handels— och samfärdselsstatistik, byrån för finansstatistik och datamaskincentralen som belastas. I do- minerande utsträckning är det fråga om ny statistik, som samtidigt skall tjäna flera and- ra syften än de rent betalningsbalansstatis- tiska. Det är vidare klart att det måste bli fråga om en successiv utbyggnad, som kan genomföras i olika snabb takt. Erforderliga resurs- och kostnadsberäkningar kan där- för endast göras efter hand som centralby- rån i samråd med olika intressenter kon- kretiserar de olika statistikprojekten. Många

• Sida 107
•  Original

gånger kommer det sannolikt att visa sig att merkostnaden för att utvinna den betal- ningsbalansstatistiska informationen är mar- ginell på samma sätt som när man använder handelsstatistiken i samma syfte.

För att de betalningsbalansstatistiska syn— punkterna skall bli kontinuerligt bevakade vid det fortsatta arbetet på den ekonomiska statistiken tror vi det vore lämpligt om en chefstjänsteman fick i uppdrag att fungera som betalningsbalansstatistisk koordinator inom centralbyrån. Koordinatorn skulle ha två huvuduppgifter: dels följa och kritiskt granska centralbyråns löpande produktion av betalningsbalansdata — däri inbegripet de kompletteringar och korrektioner som be- hövs i detta sammanhang — dels aktivt med- verka i och driva på det fortsatta utveck- lingsarbetet på detta område. Det senare ar- betet bör självfallet ske i nära samarbete med de instanser som skall ha ansvaret för analys och presentation av betalningsbalan- sen.

Riksbanken är den institution i samhäl- let som vårdar valutareserven och har det operationella ansvaret för valuta- och pen- ningpolitiken. Liksom i andra länder är centralbanken därigenom också den institu- tion som har det mest direkta och omedel- bara intresset av en fortlöpande analys av betalningsbalansutvecklingen. Det är därför enligt vårt sätt att se naturligt att riksban- ken har ansvaret för denna analys.

Under senare år har två kvalificerade medarbetare på riksbankens statistikkontor sysslat med sammanställning, analys och presentation av den svenska betalningsba- lansen. Vid sidan härav har de emellertid haft en rad andra arbetsuppgifter, varför deras sammanlagda arbetsinsats på betal- ningsbalanssidan ej överstigit ett årsarbete. Detta är enligt utredningens mening klart otillräckligt. Enligt vår uppfattning är be- hovet av löpande betalningsbalansanalys i dag så omfattande att det endast kan till- fredsställas genom en ökad personell sats- ning inom riksbanken. Vårt förslag är där- för att man där skapar en särskild analys- grupp för betalningsbalansen. Ledare för gruppen bör vara en på området väl erfa-

ren ekonom och vid sin sida behöver han enligt vår bedömning ytterligare ett antal kvalificerade medarbetare. Analysgruppen kan antingen organiseras som en självstän— dig enhet eller fungera inom ramen för en större ekonomisk utredningsavdelning i riks- banken. Hur den bäst skall inpassas i riks- bankens organisation är något som det na- turligen ankommer på riksbanken själv att avgöra. Som framgått av föregående kapi- tel är det f.n. riksbanken som svarar för presentation och publicering av den sven- ska betalningsbalansstatistiken. Riksbanken är också den myndighet som har hand om rapporteringen av betalningsbalansdata till den internationella valutafonden och OECD. Som utvecklats och motiverats i föregåen- de kapitel förordar vi emellertid en inte ovä- sentlig utvidgning av betalningsbalanspre— sentationen i form av separata kvartalsrap- porter. Det bör bli en huvuduppgift för den av oss föreslagna analysgrupjpen i riks- banken att prestera den löpande analys och de kommentarer, som erfordras för dessa rapporter.

Vi har inte ansett det vare sig lämpligt el— ler påkallat att i detalj försöka ange hur ar- betet med analys och presentation bör or- ganiseras och genomföras. Analysgruppen bör själv tillsammans med riksbankens led- ning dra upp riktlinjerna för sitt arbete. Det är vår förhoppning att de synpunkter på analysbehoven och betalningsbalansens pre- sentation som framförts i kapitel X och XI därvid skall komma till nytta och vinna be- aktande.

Under de två senaste åren har betalnings- balansaspekten givits ökad vikt i den total- ekonomiska analys, som utförts inom fi- nansdepartementet och konjunkturinstitutet. Detta gäller såväl i de kortsiktiga konjunk- turprognoserna som i arbetet på den nya långtidsutredningen. I båda fallen har jäm- vikten eller rättare sagt bristen på jämvikt i utlandstransaktionerna tillmätts stor be- tydelse. I långtidsutredningen har återstäl- landet av jämvikten i bytesbalansen upp- ställts som ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken under första hälften av 1970-talet. Problematiken kring den yttre

• Sida 108
•  Original

balansen har ansetts så viktig att den fått styra hela uppläggningen av utredningens diskussion av avvägningen mellan olika mål och medel i den ekonomiska politiken.

Det framtidsperspektiv av fortsatt trångt »internationellt utrymme», som långtidsut— redningen dragit upp för 1970-talet, gör det sannolikt att det även i fortsättningen kom- mer att föreligga stort behov av nya och ännu mera genomarbetade prognoser rö- rande betalningsbalansutvecklingen. Detta innebär, såvitt vi kan bedöma, att den ökade personella satsning, som finansdepartemen- tet och konjunkturinstitutet gjort under se- nare år på detta fält, måste bibehållas och troligen ytterligare förstärkas. Samma fram- tidsperspektiv ger också ökad tyngd åt kra- vet på att utvecldingsarbetet i fråga om be- talningsbalansstatistiken drivs vidare med energi och utan onödigt dröjsmål.

Två huvudteman, som vi gång på gång kommit tillbaka till i vår utredning, har va- rit behovet av en sådan vidareutveckling av den statistiska basen och nödvändigheten av en nära samverkan mellan de institutioner som producerar och analyserar betalnings- balansstatistiken. För att främja dessa två mål och samtidigt verka för ett snabbt rea- liserande av de förslag och rekommenda- tioner, som framlagts i detta betänkande, föreslår vi därför till slut att det bildas en särskild samordningsgrupp. För att bli ef- fektiv bör gruppen göras liten och arbeta med ett minimum av formalism. Förutom av ledaren för den föreslagna analysgruppen i riksbanken och koordinatorn för central- byråns betalningsbalansstatistikarbete bör gruppen enligt vår mening bestå av ytterli- gare två medlemmar, en från finansdepar- tementet och en från konjunkturinstitutet.

• Sida 109
•  Original

Sammanfattningsvis torde kunna konsta- teras att en hög grad av uniformitet redan erhållits och att den stora skillnaden mel— lan länderna är i vilken utsträckning man använder sig av uppgifter insamlade genom banker. Flertalet länder begagnar sig så- lunda, för andra transaktioner än utrikes- handeln, nästan uteslutande av uppgifter in- hämtade via bankerna. Dessa uppgifter har i regel avlämnats i anslutning till att en be- talningstransaktion med utlandet verkställts. Ibland kompletteras de med uppgifter in- hämtade på annat sätt. Ett mindre antal länder — huvudsakligen reservvalutaländer- na — baserar däremot sin statistik på upp— gifter som insamlats genom enkäter direkt till företagen eller på liknande sätt.

Resultaten synes stå i proportion till de nedlagda ansträngningarna vare sig dessa tar sig uttryck i krav på den uppgiftsläm- nande allmänheten eller resursinsatser från myndigheternas sida. Det krav som man ställer på felmarginalerna hos resultatet blir i regel avgörande för resursinsatserna. Man torde kunna konstatera att marginalproduk- tiviteten i detta sammanhang är relativt låg. Det kan ju dock tänkas att den ökande användningen av datorer inom banksektorn kan öppna nya möjligheter till ett förenklat rapportsystem och samtidigt möjliggöra rea- liserandet av en mera ambitiös målsättning i synnerhet med avseende på en detaljerad regional fördelning och redovisning av »småbetalningar» då behovet av frigränser bortfaller.

Fullständiga betalningsbalanssammanställ- ningar publiceras kvartalsvis. Därtill ut- kommer en mycket detaljerad rapport med en rad kompletterande uppgifter årsvis men för vissa år har redovisningen blivit för- dröjd så att t.ex. de fullständiga rappor-

• Sida 119
•  Original

tema för åren 1963, 1964 och 1965 sam- manfördes till en publikation som utkom i augusti 1967.

IV. Speciella fördelar

Den canadensiska betalningsbalansstatisti- ken är helt baserad på uppgifter om trans— aktioner och är helt oberoende av huruvida valutakontroll med tillhörande rapporter till— lämpas eller ej. Den fullständiga rapporten är utformad på ett sätt som tjänat som mönster för en del andra länder. Ett annat intressant drag är det informationsutbyte som man från canadensiskt håll engagerat sig i mellan länderna. Canada och USA har sålunda sedan länge samarbetat vid upp- skattningarna av resp. länders turistutgifter i det andra landet. Man har också använt sig av det andra landets uppgifter för en del andra poster i betalningsbalansstatistiken t. ex. vissa statliga utgifter, där beräkningar gjorts i det ena landet men ej i det andra. Ett annat exempel är att man i Canada begagnar sig av de uppgifter som samman- ställes i USA avseende korta bankskulder till andra kunder i Canada än banker och officiella institutioner. Erfarenheter såväl i Canada som i andra länder bestyrker näm- ligen misstanken att enkäter om utländska tillgodohavanden ej lyckas fånga en stor del av dem som ligger utanför banksektorn.

Ett stigande antal uppgifter från andra länder har möjliggjort att sammanställa upp- gifter inhämtade i Canada med uppgifter som insamlats i resp. länder. Härigenom har täckningsgraden för uppgifter om canaden- siska fordringar utomlands ökat väsentligt. Detta illustrerades tydligt år 1969. Om endast canadensiska källor hade använts skulle restposten för detta år ha uppgått till 1 250 milj. dollar. Genom nyssnämnda me- tod kunde ett utflöde på 1000 miljoner identifieras varför restposten stannade vid 250 milj. dollar.

V. Speciella svårigheter

Statistikens precision är beroende av den noggrannhet med vilken de utsända fråge-

formulären ifylls. Dessa måste ej sällan kompletteras med olika skattningar, som i sin tur baseras på uppgifter inhämtade från andra företag eller ur andra källor. Det tor- de vidare vara uppenbart att resenärer har betydande svårigheter att ange sina kostna- der och i synnerhet att lämna den begärda uppdelningen av utgifterna i transport- och andra kostnader speciellt vid charter-resor.

De redovisade sammanställningama är i hög grad beroende på hur det statistiska pri- märmaterialet kompletteras och analyseras, alltså i sista hand av delvis subjektiva be- dömanden vars tillförlitlighet beror på chefs-, tjänstemannens erfarenhet och kunnighet i högre grad än vid andra system som vä- sentligen vilar på addering av inkommande valutaanmälningar av varierande utform- ning men av principiellt samma slag.

VI. Planer

Bland aktuella planer kan nämnas:

a) att lägga mer tonvikt på kontinenter i den geografiska uppdelningen, varav föl— jer att den nuvarande indelningen i bl.a. sterling-området utbytes mot en rent geo- grafisk indelning som ej behöver revideras i framtiden.

b) bättre redovisning av i företagen ned- plöjda vinster så att dylika även medtages i betalningsbalansen.

4. DANMARK Betalningsbalansstatistikens organisation

Betalningsbalansstatistiken i Danmark utar- betas dels av den statistiska centralbyrån »Danmarks Statistik» dels av Danmarks Nationalbank. Den officiella betalningsba- lansen upprättas av Danmarks Statistik, som handlägger rapporteringen till internationel— la valutafonden.

Danmarks Statistiks rapporter följer trans- aktionsprincipen i enlighet med valutafon- dens rekommendationer, medan däremot Nationalbankens statistik är på betalnings- basis.

Då det grundmaterial som insamlas av

• Sida 120
•  Original

Danmarks Statistik skiljer sig principiellt från Nationalbankens källmaterial, synes det vara lämpligt att behandla de två institutio- nernas sammanställningar var för sig. Det bör dock understrykas att Danmarks Statis- tik vid beräkningen av de preliminära kvar- talsrapportema använder sig av uppgifter som ställs till förfogande av Nationalban- ken.

Danmarks S tatistiks betalningsbalans I. Statistikens organisation

Arbetet utföres av en tjänsteman med aka- demisk utbildning, som till sin hjälp har 2 ä 3 personer väsentligen sysselsatta med kodifiering m.m. Sammanräkningsarbetet sker på maskinell väg i Danmarks Statistik som har tillgång till modern maskinutrust- ning i form av datorer.

II. Grundmaterial

Danmarks Statistiks betalningsbalans är i princip upplagd på transaktionsbasis. Upp- gifterna om andra löpande transaktioner än utrikeshandel och turism samt om ka- pitaltransaktioner erhålles från den defi- nitiva årsrapporten på särskilda, relativt de- taljerade blanketter som en gång om året utsändes till de olika uppgiftslämnarna.

Företagen tillställes blanketter »A—ind- beretning». Denna blankett är den mest utförliga och uppgifter fördelade på län- der skall lämnas för löpande intäkter och utgifter avseende obligationsräntor, aktieut- delningar, avkastning på direkta investe- ringar, försäkringstransaktioner, provisioner och licensbetalningar, samt andra löpande transaktioner som skall specificeras. Kapi- taltransaktioner skall fördelas på värdepap- pershandel, direkta investeringar, lån och öv- riga kapitaltransaktioner. För såväl lång- fristiga som kortfristiga utländska fordring- ar och skulder skall detaljerade ställnings- uppgifter lämnas. Uppgifterna skall avläm- nas omräknade till danska kronor.

En i det närmaste lika utförlig blankett »B-indberetning» tillställes de privatpersoner

som antas ha haft utlandstransaktioner av någon omfattning.

Som underlag för de preliminära kvartals- rapporterna användes en summarisk kvar- talsrapport som tillställes ca 2 000 större fö- retag vilka även ifyller årsrapporten. I kvartalsrapporten anges endast fordringar och skulder fördelade på värdepapper, va- rutransaktioner och övriga.

Uppgifterna har karaktären av samlings- rapporter för en viss period men är för- sedda med namn och kompletterande upp- gifter kan sålunda inhämtas vid behov. Ovannämnda blanketter utgör grundmate- rialet som dock kompletteras med olika supplement:

a) till rederier för uppgift om erlagda förskottsbetalningar för köp av fartyg i ut- landet

b) till varv för uppgifter om erhållna förskottsbetalningar vid försäljning av far- tyg till utlandet.

Dessutom erhåller Danmarks Statistik uppgifter från statistiska centralbyrån i Stockholm om SAS:s transaktioner. För full- ständighetens skull bör kanske nämnas att det för den största posten i betalningsba- lansstatistiken — utrikeshandeln — utarbetas en speciell statistik i samarbete med tull- myndigheterna. Som framgått av ovanståen- de använder sig Danmarks Statistik av ett relativt begränsat källmaterial i fråga om antalet blankettyper.

Årsrapporteringen omfattar i princip alla företag och personer som har transaktioner med utlandet dvs. f.n. ca 7000 företag och 1000 privatpersoner och uppgiftsläm- nandet är föreskrivet i lag varför bortfal- let är ringa. Några frigränser finnes ej men det är sannolikt att i synnerhet en del mind- re företag inte finns med i det register som ligger till grund för enkäterna. För att kom- pensera detta bortfall sker en viss uppräk— ning.

Uppgifter om import och export hämtas ur handelsstatistiken. Importen registreras där cif och exporten fob, men genom en korrigering för importfrakt med fartyg får man också fram en uppgift som kallas im— port fob.

• Sida 121
•  Original

Uppgifter om frakter inhämtas från den ovan redovisade blanketten »A-indberet- ning» för företag, samt från material som insamlas av Danmarks Statistiks speciella avdelning för transportstatistik.

Uppgifterna om resevalutor är den en- da post för vilken Danmarks Statistik an- vänder sig helt av Nationalbankens betal- ningsuppgifter vilka huvudsakligen baserar sig på summariska resevalutarapporter.

Uppgifter om övriga tjänster inhämtas via de ovan redovisade A- och B-blanketterna, samt genom individuella förfrågningar hos offentliga institutioner.

Även för kapitaltransaktioner är källan nyssnämnda A- och B-blanketter.

III. Presentation

Betalningsbalansstatistiken redovisas i »Sta- tistiske Efterretninger» som utges av Dan- marks Statistik. För varje kvartul lämnas där en preliminär redovisning i ett mindre antal tabeller. Kvartalsredovisningen, publi- ceras ca 3 månader efter utgången av resp. kvartal. En gång om året kommer en betyd- ligt mera detaljerad redovisning för kalen- deråret. Denna utförliga redovisning kräver dock mera tid varför eftersläpningen här är ca 15 månader.

IV. Speciella fördelar

En intressant drag i den här använda upp- läggningen av statistiken är det mycket be- gränsade antalet olika rapportformulär som Danmarks Statistik använder sig av. Dessa rapporter medger likväl en långtgående upp— delning av särskilt kapitaltransaktioner på t. ex. långfristiga och kortfristiga, på olika former för finansiering av investeringar, på olika sektorer av det danska näringslivet och på länder. Genom rapportsystemets upp- läggning får man inte endast kännedom om flow-siffror utan även om stock-siffror.

V. Speciella svårigheter

En svårighet vid denna typ av statistik är att man ej kan vara helt säker på att alla

som kunde ha något att rapportera nås vid utsändandet av blanketterna. Det torde vi- dare vara svårt att kontrollera att blanket- terna blir korrekt ifyllda, då avstämnings— möjligheter ej finnes.

Danmarks Nationalbanks betalningsbalans I. Statistikens organisation

Bearbetningen av grundmaterialet utföres i bankens »Valutabevillingskontor». Efter- som de rapporter som Nationalbanken får inte endast användes för att utarbeta sta- tistik utan också utgör ett led i den kon- troll som utövas för att tillse att valutabe- stämmelsema efterleves är det vanskligt att mera exakt beräkna antalet personer som direkt arbetar med att utarbeta, sammanstäl- la och analysera bankens valutastatistik. Härav följer att det är svårt att uppskatta kostnaderna för detta arbete. Det kontroll- mässiga arbetet har sålunda ökat väsentligt sedan våren 1969. Den 1 maj 1970 var det sammanlagt ca 25 personer som arbetade med valutastatistik och valutakontroll, var- av drygt 10 biträden huvudsakligen var sys- selsatta med att sortera inkommande blan- ketter. De årliga löneutgifterna till denna personal uppgår till ca 800 000 danska kro- nor. Den fortsatta statistiska bearbetningen utföres med hjälp av datorer, efter det att uppgifter på blanketten stansats in på hål- kort, som överföres till magnetband. Kost- naderna för den maskinella behandlingen uppgår till ca 600 000 danska kronor per år.

11. Grundmaterial

Grundmaterialet för Nationalbankens betal- ningsbalansstatistik är de olika rapporter som tillställes Nationalbanken i enlighet med föreskrifter i de danska valutabestäm- melserna. Grundmaterialet består i första hand av vita och gröna blanketter »Anmel- delse af betaling fra udlandet» resp. »An- meldelse af betaling til udlandet» vilka mot— svarar de svenska försäljnings- resp. inköps- anmälningarna. Banken använder valuta- anmälningarna som källa även för import-

• Sida 122
•  Original

och exportsiffrorna, vilket innebär att den- na betalningsbalans är uppgjord helt på betalningsbasis i stället för på transaktions- basis. Ca 120000 blanketter inkommer till Nationalbanken per månad; härav avser ca 75 % varubetalningar.

Resevalutor, för vilka ingen redovisning på inköps- och försäljningsanmälan erhål- les såvida de inte överstiger 2 000 kr., rap- porteras i stället per månad av bankerna på särskild blankett. Liksom i Sverige är den regionala indelningen av resevalutor base- rad på valutor och ej på länder.

Från innehavare av valutakonto i utlan- det erhålles varje månad en detaljerad rap- port över betalningar som under månaden reglerats över kontot. Endast konton på över 40000 kr. behöver dock redovisas på detta sätt. Från 38 rederier, 23 försäkrings- bolag och ca 200 privatpersoner erhålles denna rapport. För betalningar som regle- ras genom kvittning skall även regelbundet avlämnas rapport till Nationalbanken.

Från samtliga valutahandlare insändes se- nast den tionde i varje månad rapporter över ställningen gentemot utlandet på två detal- jerade blanketter, V-blanketten, redovisande främmande valutor och K-blanketten för kronkonton. Samtliga företag och personer som har valutakonto i utlandet skall lika- ledes avlämna rapport — i regel varje må- nad — såväl för transaktioner som för konto- ställningen.

Inköps— och försäljningsanmälningar ifyl- les och insändes endast i ett exemplar. För kodifiering av de på inköps- och försälj- ningsanmälningar lämnade uppgifterna räc- ker i de flesta fall de kryss, som uppgifts- lämnarna själva satt i tillämplig ruta på blanketten. På de anmälningar, där uppgifts- lämnarens markeringar inte är tillräckliga för korrekt kodning, vilket gäller alla and- ra betalningskategorier än varubetalningar, sjötransporter samt posten »provision, spedi— tion och direkta varuförsäkringar» ifylles speciella kod-nummer av bankens personal på grundval av upplysningar som lämnas av den anmälningsskyldige om betalningens art. .

Anmälningama sorteras i 8 grupper för

såväl ingående som utgående betalningar, med indelning i tre huvudgrupper.

I. Anmälningar beträffande kapitalbetal- ningar.

II. Anmälningar avseende de löpande be- talningar som ej kodas av Nationalbanken. Dessa sorteras i följande 4 grupper:

1. Belopp understigande 25000 danska kronor.

2. Belopp mellan 25 000 och 200 000.

3. Belopp mellan 200 000 och 1 miljon.

4. Belopp överstigande 1 miljon kronor. III. Anmälningar avseende löpande be- talningar och som kodas av Nationalbanken. Även dessa sorteras efter storleksordning, men med den skillnaden att den första gruppen omfattar samtliga betalningar un- derstigande 200 000 danska kronor. Efter denna kodning och sortering över- lämnas materialet till I/ S Datacentralen som delvis äges av danska staten. Efter bearbet- ningen arkiveras alla anmälningar avseende kapitalbetalningar i 10 år, medan övriga anmälningar på belopp överstigande 25 000 danska kronor sparas i 5 år och övriga an- mälningar i 3 månader. Anmälningama är en del av valutakon- trollen och blanketterna är försedda med namn, adress, telefonnummer osv. så att ytterligare uppgifter vid behov kan inhäm- tas. Nationalbankens betalningsbalansstatistik är uteslutande baserad på uppgifter hämta- de från det ovan nämnda anmälningsmate- rialet omfattande valutaanmälningar och summariska rapporter inhämtade genom banker t.ex. för s.k. småbetalningar och turistbetalningar. Dessutom inhämtas upp- gifter om bankers, företags och privatper- soners valutabehållningar på konton i utlan- det. Nationalbanken företaget sällan enkäter för betalningsbalansstatistiskt ändamål, men genomför då och då noggranna undersök- ningar för speeiella sektorer. Anmälningsblanketterna skall som ovan nämnts lämnas av kunden till banken i sam- band med att banken utför transaktionen. Valutaanmälan behöver endast göras om beloppet överstiger 2 000 danska kronor

• Sida 123
•  Original

såvida ej ifrågavarande betalning kräver speciellt tillstånd. Skulle detta vara fallet måste anmälan avlämnas oberoende av be- loppets storlek. Nyssnämnda frigräns gäller såväl i fråga om s.k. löpande betalningar som för kapitalbetalningar. För fria betal- ningar understigande detta belopp lämnar bankerna varje månad en klumpredovisning. En undersökning av hur dessa »småbetal- ningar» fördelade sig på varor och övriga betalningar gav underlag för en schablon- mässig fördelning av dessa på varubetal- ningar och övriga löpande betalningar. Små— betalningama svarar endast för 2 år 3 % av de totala betalningarnas värde.

Nationalbanken hämtar uppgifter om ut- rikeshandeln från valutaanmälningarna in- klusive uppgifter om företags och perso- ners konton i utlandet och kvittningar. Här- igenom kan en intressant studie av s.k. »leads and lags» göras. Valutaanmälnings- blanketterna innehåller nämligen plats för datumuppgift om när en vara som betalats har passerat eller skall passera tullen. Des- sa uppgifter jämförda med betalningsdatum ger möjlighet till en redovisning av betal- ningsvanorna och dessas förändring månad för månad med fördelning på olika varu- grupper, branscher och länder. Denna sta- tistik offentliggöres ej men delges Danmarks Statistik och intresserade myndigheter.

En jämförelse mellan tullstatistikens må- nadssiffror för import och export och va- lutastatistikens uppgifter för motsvarande betalningar möjliggör, att man kvantitativt kan ange uppskattningar av förändringar i handelskrediterna. Eftersom tullen anger importvärdet cif och exportvärdet fob, me- dan betalningarna, ofta avviker från dessa mönster, måste man emellertid först vidta vissa korrigeringar. En nu ca 15 år gam- mal undersökning lär ha visat dels att frakt och försäkringskostnaderna utgjorde ca 10 % av cif-värdet och dels att ca 50 % av im- porten betalades på. fob-basis och ca 30 % av exporten på cif-basis. Före jämförelsen mellan tull och betalningssiffrorna ökas där- för valutastatistikens importvärde med 5 % (= 50 % av 10 %) av tullens importvärde (cif) och minskas valutastatistikens export-

värde med 3 % (= 30 % av 10 %) av tul- lens exportvärde (fob). Efter dessa justering— ar kan man göra en beräkning av föränd- ringarna i handelskrediterna såväl på ex- port- som på importsidan. Erfarenheter vi- sar att man för varje år under 1960-talet ge— nom dessa korrektionsmetoder nått fram till uppgifter som väl stämmer med de siff- ror som långt senare framräknas av Dan- marks Statistik på basis av årsrapporter från alla större företag.

Uppgifter om frakter erhålles från valu- taanmälningar inklusive de uppgifter som skall lämnas om transaktioner och ställ- ning för konton i utlandet.

Särskilda inköps— och försäljningsanmäl- ningar avlämnas endast om resevalulan överstiger 2 000 danska kronor, men dessa skall endast undantagsvis insändas till Na- tionalbanken. Rapport om alla transaktio- ner skall varje månad på särskild blankett insändas till Nationalbanken.

Uppgifter om övriga tjänster erhålles från valuta-anmälningar och de rapporter som skall lämnas om transaktioner över konton i utlandet och behållningen på dylika kon- ton.

Detsamma gäller för kapitaltransaktioner.

III. Presentation

Resultatet av valutaavdelningens statistikar- bete som bl. a. omfattar en redovisning av kapitaltransaktionerna med utlandet inklu- sive vissa kompletterande upplysningar i syn- nerhet för betalningar överstigande 500 000 kronor — tillställes varje månad National- bankens direktion och Vissa berörda avdel- ningar. Denna statistik med undantag för de kompletterande upplysningarna som endast vidarebefordras till Danmarks Statistik till- ställes dessutom Handelsministeriet och Det ökonomiske Råds sekretariat. Den i bankens publikation »Monetary Review» publicerade betalningsbalansen bygger däremot på Dan- marks Statistiks uppgifter och innehåller kvartalssiffror med ca ett halvt års eftersläp— ning. »Valutaavdelningens betalningsbalans presenteras —i Nationalbankens årsbok som utkommer i början av april. Någon regional

• Sida 124
•  Original

betalningsbalans sammanställes ej av Na- tionalbanken.

IV. Speciella fördelar

Förtjänsterna med Nationalbankens betal- ningsbalansstatistik ligger kanske främst i att den kan produceras per varje månad och med en så kort eftersläpning som 5—6 veckor. Andra fördelar med den begagna- de metoden är, att den möjliggör en be- räkning av handelskreditemas förändring och att den ger kunskap om betalningsva- noma och dessas förändringar. Ytterliga- re fördelar och samtidigt en förutsättning för att valutaanmälningama skall kunna an- vändas som källa även för import- och ex- portsiffroma i betalningsbalansen och för att man skall erhålla en användbar uppgift om handelskrediternas förändring, är att de danska affärsbankerna har en mycket god anmälningsdiciplin gentemot Nationalban- ken, att frigränsen för avlämnande av va- lutaanmälningar är satt relativt lågt eller till 2 000 kr. samt att belopp under denna gräns rapporteras i klump av affärsbanker- na.

En annan fördel med denna typ av be- talningsbalansstatistik är att den är base- rad på ett enhetligt grundmaterial varige- nom koordineringsfel inte uppstår. Genom ett intimt samarbete mellan myndigheter och bankerna har goda förutsättningar ska- pats för att grundmaterialet skall kunna hållas vid en konstant hög standard. Ett konsekvent utnyttjande av valutarapporter borde eliminera den förtretliga restposten och svängningar i valutareserven skulle allt- så kunna förklaras med utfallet i identifie- rade transaktioner. Den av Nationalbanken tillämpade metoden vid sammanställningen av betalningsbalansen har inneburit, att restposten legat vid i regel låga nivåer eller + 222 resp. + 83 milj. Dkr. åren 1968 och 1969.

V. Speciella svårigheter

Även om den av Nationalbanken använda metoden har betydande fördelar, som ovan framhållits, så är denna metod förknippad

med vissa problem. Nationalbankens betal- ningsbalansstatistik är sålunda baserad på betalningarna medan de av Internationella valutafonden rekommenderade riktlinjerna, vilka tillämpas av flertalet länder, föreskri- ver att redovisningen skall avse transaktio- nerna. Därav följer att denna typ av balans om möjligt bör kompletteras med en trans- aktionsbalans och detta är ju också fallet i Danmark. En annan svaghet som kan vara värd att peka på är att den eleganta lös- ningen av beräkningen av förändringarna i handelskrediter kan vara förrädisk såtillvi- da att den kan föranleda förhastade slut- satser. Om sålunda restposten minskar ge- nom att man använder betalningssiffror i stället för tullsiffror för import och export behöver detta inte nödvändigtvis vara en fördel. Om det belopp man får fram som skillnad mellan tull- och betalningssiffrorna kallas för förändring av handelskrediter, måste den del av restposten som hänför sig till handelsbalansen definitionsmässigt bli noll, medan den sålunda erhållna posten »förändring av handelskrediter» i realite- ten torde dölja en viss restpost, bestående av exempelvis rabatter, provisioner, frakter och reklamkostnader.

VI. Planer

Nationalbanken har kontinuerligt ett intimt samarbete med övriga banker i syfte att ut- bygga och förbättra valutastatistiken. Un- der de senaste åren tyder erfarenheten på att det blivit allt svårare att hålla de före- skrivna tidsfristerna, dessutom har restpos- ten blivit något större än vad som bedömts vara acceptabelt. Det är mot denna bak- grund och med syfte att garantera att en komplett och riktig statistik utarbetas på kortast möjliga tid som man beslutat om en översyn. Under hösten 1970 började så— lunda representanter för Nationalbanken och bankerna att gå igenom hela den bank- tekniska sidan av valutastatistiken i syfte att lokalisera eventuella felkällor och om så befinnes vara nödvändigt förtydliga gäl- lande instruktioner. Att denna översyn sker nu förklaras också av att övergången till

• Sida 125
•  Original

datorer såväl hos bankerna som vid den sta— tistiska bearbetningen i stort sett nu genom— förts. Det bör därför vara möjligt att nu fastställa huruvida förseningarna och felen varit av övergående natur i samband med nämnda övergång eller om de beror på me- ra permanenta faktorer.

Nationalbanken överväger vidare huru- vida det så småningom är bättre att helt sköta bearbetningsprocessen dvs. stans- ningen av hålkort och överföringen till Imag- netband i stället för att låta 1/ S Datacen- tralen utföra detta arbete. Fördelarna med detta skulle vara dels att specialutbildad personal som har god kännedom om det valutastatistiska grundmaterialet bör få en betydligt lägre felprocent, dels att man slip- per tidskrävande transporter av grundma- terialet från Nationalbanken till I/ S Data- centralen och de därmed förknippade kon- trollerna som göres för att garantera att det är rätt grundmaterial som bearbetas samt slutligen att denna omläggning skulle möj- liggöra en snabbare och säkrare behandling av uppgifterna.

5. FINLAND I. Betalningsbalansstatistikens organisation

Det betalningsbalansstatistiska materialet in- samlas och publiceras av Finlands Banks in— stitut för ekonomisk forskning. Tullstyrel- sen lämnar uppgifter om varuhandel och ic— ke-monetärt guld. Statistiska centralbyrån in- samlar uppgifter om försäkringar, stuveri— kostnader, handelns övriga korrigeringspos- ter inklusive varugåvor samt järnvägstrans— porter. Sjöfartsstyrelsen insamlar uppgifter om fartygstransporter från samtliga rede- rier. Finlands Exportkredit AB uppgör ex— portkreditstatistik. Övriga uppgifter insam- las av Finlands Bank.

Insamlingen och bearbetningen av det be— talningsbalansstatistiska materialet är förde- lat på 5 personer vid Finlands Banks institut för ekonomisk forskning. Därtill kommer den personal som vid övriga ovan uppräk- nade institutioner arbetar med att samman- ställa uppgifter för betalningsbalansstatisti-

ken, främst då personalen vid Finlands Banks bokföringsavdelning som bearbetar valutastatistiken. I detta sammanhang bort- ses från det arbetskrävande arbetet med han- delsstatistiken.

Vid bearbetningen av materialet använ- der Finlands Bank datorer.

II. Grundmaterial

Betalningsbalansstatistiken baseras på såväl transaktioner som betalningar. Uppgifterna om varuhandeln, icke-monetärt guld och fartygstransporter avser transaktioner, me— dan de övriga posterna i bytesbalansen och hela kapitalbalansen uppgörs på basis av betalningar.

Sjöfartsstyrelsen insamlar transportupp- gifter från samtliga rederier. Likaså läm- nar samtliga försäkringsinrättningar rappor- ter om sina utländska transaktioner. Fin- lands Bank erhåller genom sampling upp- gift om företagens exportfordringar Och -förskott. I urvalet ingår ca 60 av de största företagen, vilkas sammanlagda ex- port uppskattningsvis utgör drygt 80 % av Finlands totala export. Finlands Bank in- samlar direkt från vederbörande företag al— la uppgifter om långfristiga handelskrediter och direkta investeringar.

En viktig del av grundmaterialet är den statistik som sammanställes med ledning av valutakontrollrapporter, även om det bör påpekas att de största posterna i betalnings— balansen såsom utrikeshandeln, fartygstrans- porterna, långfristiga lån och andra kapital— transaktioner hämtas från andra källor. Af- färsbankerna lämnar sålunda Finlands Bank redovisning över sina valutatransaktioner en gång per dag, vecka eller månad beroende på bankens storlek och vilken tidsperiod som är den lämpligaste med hänsyn till bankens verksamhet. Redovisningen sker delvis i form av stansade hålkort. Affärsban— kerna skall varje månad lämna Finlands Bank rapporter om sitt valutainnehav med fördelning på valutor.

Som ovan nämnts utgöres en betydande del av materialet av valutakontrolluppgif— ter vilka är försedda med namn, som möj—

• Sida 126
•  Original

liggör identifiering och kontroll vid even- tuellt oklara uppgifter. Detsamma gäller ock- så de rapporter som av andra institutioner insamlas för betalningsbalansstatistiskt ända- mål.

Några speciella enkäter utföres ej vid si- dan av den ovan nämnda samplingen av företagens exportfordringar och -förskott.

Genom den kompletta valutakontrollen som föreskriver att samtliga transaktioner med utlandet skall anmälas erhålles en full— ständig kartläggning av förändringarna i va— lutareserven.

Varuhandeln, räntebetalningarna, de ut- ländska investeringarna och de långfristiga lånen är fördelade på individuella länder. Resten av materialet är fördelat efter valu- taslag.

I betalningsbalansstatistiken medtas i all- mänhet betalningar med en noggrannhet av hela utländska myntenheter (kronor, pund etc.). Vid avstämningen av själva betalnings- balansstatistiken strävas dock inte efter den- na noggrannhet utan denna sker i tusental mark.

Uppgifterna om utrikeshandeln baserar sig på tullstyrelsens statistik, i vilken »vär- derings- och täckningskorrektioner» företas t. ex. för varugåvor, stuverikostnader, be- räknad smuggling och sjömännens skatte- fria import. Skillnader förekommer mel- lan handelsstatistiken och betalningarna. Or- saken är bl. a. rabatter, handelskrediter och erlagda förskott. Då importen i handelssta- tistiken enbart bokförs cif och exporten fob, uppstår det även skillnader mellan vär- dena i handelsstatistiken och betalningarna i den mån som de faktiska leveransvillko- ren avviker från cif vid import och fob vid export. Man har i Finland ej märkt några förändringar i tillförlitligheten i statistiken i och med att den tullfria handeln ökat.

Varuimporten upptas tills vidare till cif- värdet i betalningsbalansen. Vid ingången av år 1968 togs en ny betalningsanmälan för varuimport i bruk, bl. a. för att importens fob-värde skall kunna beräknas. Denna an- mälan består av en blankettserie i fyra de- lar vilken samtidigt fungerar som betal- ningsuppdrag, valutaanmälan och varudek—

Av blanketten framgår bl. a. förmedlan- de bank, betalningssätt, betalare, köpare, tullposition, ursprungsland, inköpsland, för- tullningsdag, inköpsagent, valutaslag, fak— turapris, kassarabatt, emballagekostnader, fraktkostnader, speditionskostnader i utlan— det, försäkringskostnader, provisioner, roy— alties, normalpris samt huruvida varan är köpt eller hyrd.

Genom dessa uppgifter kan en beräk- ning göras av importens fob-värde. Blan— ketten ger uppgifter för en beräkning av fob-värdet för den importvara, som leve- reras på fob-villkor; motsvarande uppgifter erhålles inte för cif-leveranser. Materialet har utnytjtats för estimering av importens feb-värde, men felmarginalen är ansenlig, vi- ket begränsar användningen.

För fartygstransporter kan bruttosiffror erhållas för de inhemska fartygens intäkter och utgifter utomlands. Uppgifter om land- transporter ingår numera i betalningsbalan- sen. Källa är liksom för flygtransporterna Finlands banks valutastatistik. De utländ- ska transportföretagens intäkter och utgif— ter erhålles i form av nettouppgifter i den utsträckning som de ingår i valutarappor- terna.

Sjöfartsstyrelsen insamlat erforderliga uppgifter från samtliga rederier. Statistiska centralbyrån skaffar motsvarande uppgifter om järnvägstransporter, och Finlands Bank insamlar uppgifter om landtransporter och flygtransportintäkter och -utgifter och om bolagens flygfältsintäkter och -utgifter. Siff- rorna är delvis netton.

Affärsbankema redovisar i sina rappdrter till Finlands Bank även hur mycket valuta som köpts eller sålts såsom resevaluta. Ut- ländska bankers returneringar av marksed- lar inräknas i turistposten. Dessutom upp- skattar Finlands Bank .den summa i mark- sedlar som finska turister utför ur landet och som sedan införes av utländska turis- ter. Genom det utbyte av informationvom köp och försäljning av sedlar som organi- serats av OECD och vari bl. a. Finland och Sverige deltager erhålles underlag för den- na beräkning.

• Sida 127
•  Original

Gränshandeln inräknas i turistutgifterna och -inkomsterna; någon justering av utri- keshandelssiffroma på grund av gränshan— deln göres ej.

Inkomsterna och utgifterna vid charter- resor redovisas inte separat utan de ingår i transportposten om det tydligt framgår av valutaanmälan att större delen av valutan avser hyra för utländska plan. I övriga fall hänföres charterbetalningar till turist-posten.

Det är oftast svårt att skilja varor och övriga tjänster åt om t. ex. monteringsar- beten ingår i priset för maskiner eller fa- briksanläggningar. I den mån monterings- arbetena faktureras separat, bokföres de som export av tjänster och kommer så- lunda att skiljas från varuexporten.

Finlands Bank uppgör en förteckning över de olika företagens »undistributed earnings» avseende dock endast gratisemis- sioner av aktier. Bestämmelserna om rap- portskyldighet gällande dessa har lättats, varför förteckningen inte med säkerhet täc- ker alla dylika gratisemissioner.

Uppgifterna om post- och teletrafiken erhålles i form av nettouppgifter från Fin- lands Banks valutastatistik. Med hjälp av vissa tilläggsrapporter från resp. institutio- ner kommer dock en övergång till brut- toredovisning att göras.

Uppgifter om direkta investeringar erhålls direkt från företagen, som är skyldiga att lämna Finlands Bank rapport om alla di- rekta investeringar. Finlands Banks god- kännande kräves för alla dylika investering- ar, och betalningsbalansen bygger till den- na del på den statistik som uppgöres över beviljade tillstånd.

Likaså kräves Finlands Banks tillstånd för upptagande av långfristiga lån utomlands. De uppgifter om Finlands långfristiga ut- ländska skuld som sålunda sammanställs, utgör en av de allra viktigaste källorna för kapitalbalansen.

Finlands Bank beräknar de kortfristiga importskulderna och -förskotten med hjälp av datorer utgående från import- och be- talningsuppgifter i Finlands Banks blan- kettserie för betalningsanmälan. '

Uppgift om företagens långfristiga ex-

portkrediter erhålles från Finlands Export- kredit AB. För långfristiga importkrediter krävs Finlands Banks tillstånd, varigenom uppgifter om dessa ingår i statistiken över långfristiga lån. Handelskrediterna kan för- delas mellan sådana som sker direkt mellan köpare och säljare och sådana som sker via finansinstitut.

Exportfirmorna, rederierna och försäk- ringsbolagen lämnar kvartalsvis Finlands Bank rapport om sina konton i utländska banker. För privatpersoners konton finns det inte några uppgifter.

III. Presentation

Fullständiga betalningsbalanser utarbetas kvartalsvis och är färdiga 1 1/ 2 år 2 månader efter utgången av ifrågavarande period.

IV. Speciella fördelar

Genom att några frigränser ej tolereras bortfaller problemet med uppskattning av småbetalningar.

Det är också anmärkningsvärt hur man i Finland lyckats minska tiden mellan rap- portperiodens slut och publiceringsdagen varigenom betalningsbalansstatistik kan publiceras mycket snabbt.

V. Speciella svårigheter

I Finland är inte enbart turistutgifterna för- delade efter valuta i stället för efter land utan även praktiskt taget samtliga övriga tjänste- och transferbetalningar.

Restposten anses i huvudsak bestå av kortfristiga kapitalrörelser, frakter, försäk- ringar och handelsrabatter och bedömes ic- ke utan vidare kunna hänföras till kapital- posten.

VI. Planer

En av de viktigaste planerna är, att data- maskinbehandlingen av betalningsbalans- uppgifterna skall vidareutvecklas. Som ex- empel kan nämnas att man strävar efter att få affärsbankernas och tullmyndigheternas

• Sida 128
•  Original

uppgifter direkt i form av hålkort eller mag- netband för Finlands Banks datorer. Vidare undersöks möjligheterna att övergå till fob- värdering av importen.

6, NEDERLÄNDERNA [. Betalningsbalansstatistikens organisation

I Nederländerna utarbetas betalningsbalans— statistik såväl på betalningsbasis som på transaktionsbasis. Materialet för den först- nämnda insamlas, bearbetas, sammanställes och publiceras av den nederländska cen- tralbanken. Betalningsbalansstatistik på transaktionsbasis utarbetas av centralbanken i samarbete med den statistiska centralby- rån som även handhar publiceringen. I den- na är det dock endast uppgifter om varu— handeln, varutransport och varuförsäkring som hämtas från andra källor än central- bankens valutastatistik.

Betalningsbalansavdelningen i centralban- ken är uppdelad i fyra arbetsgrupper. I den första gruppen kontrolleras, kodas och för- beredes blanketterna för maskinbehand- lingen. Huvuddelen av arbetet ligger på denna grupp som sysselsätter ca 40 per- soner. I den andra gruppen sker en grov- kontroll av de erhållna resultaten och fel- aktigheter korrigeras. I denna grupp ar- betar ca 10 personer. I den tredje gruppen analyseras siffrorna samt göres olika sam- manställningar för att presentera betalnings- balansen på ett lättillgängligt sätt. Denna ar- betsgrupp med relativt lite rutinarbete syssel- sätter endast 7 personer. I den fjärde arbets- gruppen slutligen ägnar man sig huvudsak- ligen åt frågor rörande licenser och tillstånd samt uppföljningen av dessa. 11 personer arbetar f. n. med detta. I de ovannämnda siffrorna för personalen har ej biträdesper— sonalen inräknats, den utgör för avdelningen totalt ca 40 personer.

Ca 110 personer arbetar sålunda med att sammanställa och analysera betalnings- balansstatistiken i centralbanken. Därtill kommer den personal som i bankens data- avdelning överför grundmaterialet till da- taband rn. rn.

Detta utgöres i första hand av valutatrans- aktionsuppgifter som i huvudsak insändes av affärsbankerna till centralbanken.

I kassabalansen inkluderas dessutom en del imputerade betalningar t. ex. investe- ringar genom apportegendom, reinvestera- de utdelningar, långfristiga exportkrediter samt en del andra krediter och kapital— transaktioner. Gemensamt för dessa impu- terade transaktioner är att centralbanken er- hållit uppgift om dem från licenser eller obligatoriska rapporter.

För transaktionsbalansen användes som nämnts samma grundmaterial dock med den skillnaden att uppgifter om varuhan- deln samt frakt- och försäkringskostnader för varor erhålles från centralbyrån. I prin- cip justeras de handelsstatistiska uppgif- terna med hänsyn till täckning och värde- ring enligt reglerna i valutafondens betal- ningsbalansmanual. Tillägg göres också för export i samband med gränshandeln, be- arbetningskostnader och varor som ligger under registreringsgränsen.

Bankerna insänder varje månad ca 4 800 balansrapporter för sina valutakonton i ut- ländsk och nederländsk valuta. Varje betal- ning måste specificeras och vid s.k. »blan- dade betalningar» skall de olika ändamålen anges. Dessa månadsrapporter omfattar på ett är ca 2 miljoner poster, varav ca 500 000 avser bankernas egna transaktioner eller så- dana som kodifieras av centralbankens be- talningsbalansavdelning. Motsvarande rap- porter skall insändas av clearing-institut, re- sebyråer och fondkommissionärer.

Totalt får centralbanken ca 300 000 blan- ketter per månad, varav två tredjedelar hänför sig till varutransaktioner.

Som ovan nämnts är den nederländska betalningsbalansstatistiken i mycket hög grad baserad på uppgifter som insamlas av bankerna och som sedan kodifieras av cen— tralbanken. Vid oklarheter kan komplette- rande uppgifter inhämtas, då formulären in- nehåller fullständiga namnuppgifter. För de utlandstransaktioner som sker över annat konto än konto i nederländsk bank skall

• Sida 129
•  Original

särskilda rapporter avges i form av in— och utgående balanser med redovisning av var- je transaktion över kontot, vare sig detta konto utgöres av konto i utlandet eller kon- to hos ett nederländskt koncernföretag. För andra transaktioner där någon betalning ej verkställes av typen reinvestering av erhål- len utdelning, investeringar genom överför- ing av real-kapital, handelskrediter till ut- landet överstigande ett år, omläggning av krediter till direkta investeringar o. d. är li- censer och/ eller rapporter obligatoriska. Vid utlämnande av licens för kapitaltransaktio- ner föreskrives att rapportering skall ske.

Någon sampling förekommer ej för be- talningsbalansstatistiska ändamål i Neder- länderna. Samtliga betalningar måste rap- porteras antingen via banker eller direkt till centralbanken, varav följer att en fullstän- dig redovisning av valutareservens föränd- ringar erhålles, med den begränsningen att betalningar som understiger 500 floriner (ca 700 kr.) ej behöver specificeras.

För balansen på betalningsbasis användes för utrikeshandeln de uppgifter som har rapporterats av banker och företag om va- rubetalningar, medan transaktionsbalansen är baserad på handelssiffror, efter det att dessa justerats så som inledningsvis om— nämndes. Med hjälp av internationella fraktindex framräknar statistiska centralby- rån kvartalsvis frakt- och försäkringskost- nader dels för oljeimport och dels för den övriga importen, härigenom kan handels- statistikens cif-uppgifter omräknas till fob.

För såväl inhemska som utländska trans— portföretag gäller att endast nettouppgif- ter erhålles om frukterna.

Uppgifterna om resevalutor erhålles från bankernas rapporter om köpta och sålda resevalutor. Korrektion göres dock för transaktioner av nederländska och utländska gränsarbetare, liksom för de belopp i ut- ländsk valuta som säljes tillbaka av ne- derländska turister efter hemkomsten.

Övriga tjänster beräknas med ledning av valutarapporterna. Det kan dock noteras att s.k. »undistributed earnings» ej ingår i den nederländska bytesbalansen.

För varje direkt investering vare sig den

sker i Nederländerna av en utlänning eller utomlands av en nederländsk medborgare krävs licens från centralbanken och uppgif- ter härom erhålles antingen genom betal— ningsstatistiken eller från direkta rapporter. För att ett moder- eller dotterbolag skall få föra konto för ett utländskt dotter- resp. moderbolag fordras licens som erhålles un- der förutsättning att samtliga transaktioner över kontot redovisas.

För handelskrediter överstigande 1 år fö- religger rapportskyldighet för exportörer, däremot saknas uppgifter om motsvarande krediter som erhållits av nederländska im- portörer.

Genom att jämföra handelsstatistiken och betalningarna kan alla skillnader mellan de två serierna som uppstått på grund av skillnader i täckningsgrad och värdering elimineras och ett belopp erhålles som borde representera s.k. »leads and lags», dvs. förskjutningar i de korta handelskrediterna. Denna differens tolkas också som handels- krediter. Då det emellertid är omöjligt att eliminera samtliga felkällor har det bedömts som mest korrekt att hänföra denna »leads and lags»-post till betalningsbalansens rest- post. Genom kodifiering av de inkomna rap- porterna har centralbanken möjlighet att identifiera olika slag av krediter t. ex. lång- fristiga och kortfristiga bankkrediter. I sist- nämnda kategori kan handelskrediter sär- skiljas.

III. Presentation

Balans på betalningsbasis sammanställes för varje månad och är färdig en månad efter rapportperiodens utgång, denna månadssta- tistik publiceras dock ej. Däremot sker pu- blicering löpande av kvartalsbalanser, samt av årsbalanser.

IV. Speciella fördelar

Genom den nederländska betalningsbalan- sens heltäckande uppläggning i fråga om va- lutabetalningar erhålles en mycket god upp- fattning om orsakerna till förändringar i valutareserven; i kassabalanserna uppstår i

• Sida 130
•  Original

Genom att centralbyrån gör en beräkning av värdet av de poster som faller under handelsstatistikens nedre gräns erhålles en förbättrad utrikeshandelssiffra.

V. Speciella svårigheter

I samband med övergång till ett än inti— mare samarbete över den belgisk/neder- ländska gränsen under år 1970 beräknas sto- ra problem uppstå då någon tullbehandling eller registrering av varor som passerar denna gräns ej kommer att ske. Uppgifter- na måste då i stället hämtas i efterhand från företagen.

7. NORGE I. Betalningsbalansstatistikens organisation

Den norska betalningsbalansstatistiken utar- betas av Statistisk Sentralbyrå i intimt sam- arbete med Norges Bank.

I Statistisk Sentralbyrå är ett varierande antal personer sysselsatta med betalnings- balansstatistik under hela året men den sammanlagda arbetsinsatsen beräknas endast uppgå till ett årsarbete. I Norges Bank som sammanställer en stor del av grundmateria- let är ca 40 personer kontinuerligt syssel- satta med valutakontroll och betalningsba- lansstatistik.

I Norges Bank sker bearbetningen med hjälp av datorer. I Statistisk Sentralbyrå sker bearbetningen manuellt.

II. Grundmaterial

Den norska betalningsbalansstatistiken är liksom den svenska baserad på såväl be- talningar som transaktioner. Från den norska valutakontrollstatistiken erhålles uppgifter om samtliga valutatransaktioner eftersom dessa måste rapporteras till Nor- ges Bank av dem som utför en transaktion med utlandet vare sig denna sker i norska kronor eller utländsk valuta. Denna mycket omfattande statistik sammanställes av Nor- ges Bank och överlämnas till Statistisk Sen-

tralbyrå, där den kompletteras eller ersät— tes med annan statistik. Export- och import- uppgifter hämtas sålunda från tullstatisti- ken, medan uppgifter om den norska han- delsflottans fraktintäkter och -utgifter tas från centralbyråns sjöfartsstatistik som utvi- sar faktiskt intjänade frakter och upplupna omkostnader. En del uppgifter hämtas från finansstatistiken för företagen som emeller- tid kompletteras med data från valutakon- trollstatistiken. Några speciella enkäter ut- föres ej.

Enligt rapporteringsplikten skall såväl samlingsrapporter som individualrapporter tillställas Norges Bank som ett led i den norska valutakontrollen.

Samlingsrapporter från bankerna omfat- tar köpta och sålda valutor samt för transak- tioner i norska kronor särskild rapport för varje land. Av rapporten framgår om transaktionen gjorts med den norska all- mänheten, om den gjorts med norsk valu- tabank och i så fall om den gjorts mot nor- ska kronor eller utländsk valuta, eller om den gjorts med utlandet likaledes med upp- gift om den gjorts mot norsk eller utländsk valuta. Samlingsrapporten är vidare försedd med uppgift om ingående och utgående be- hållning. Dessa rapporter avlämnas varje dag, vecka eller månad beroende på va- lutabankens storlek. Genom dessa rappor- ter erhålles en fullständig översikt över för- ändringen i den norska valutareserven. Li- kaledes skall samlingsrapport avlämnas av- seende valutabankens krediter till och från utlandet samt lån i utländsk valuta till va- lutainlänning, samt rapport om behållning och omsättning av utländska sedlar och mynt.

Den andra huvudtypen av rapporter är individualuppgifter som lämnas av allmän- heten och vidarebefordras som bilaga till bankernas samlingsrapport. Dessa rapporter är anpassade till de skiftande slag av trans- aktioner som förekommer.

Varubetalningarna rapporteras på 9 olika formulär. Särskilda formulär användes så- lunda t.ex. för förskottsbetalningar och efterskottsbetalningar.

Tjänstebetalningsanmälan skall lämnas

• Sida 131
•  Original

för sålda resp. köpta valutor eller betal— ningar till resp. från utlandet i norska kro- nor utan licens. Här skall betalningsändamå- let anges. Bankerna har självfallet fått in- struktion om vilka betalningar som kan ut- föras utan särskilt tillstånd från Norges Bank. För övriga betalningar gäller att Nor— ges Banks tillstånd skall bifogas rapporten.

Kapitalbetalningsspecifikation av valuta- utflöde eller -inflöde i samband med ban- kens utlandskrediter eller inlåning på tid från utlandet samt egna valutalån inom lan- det, skall också avlämnas.

Rapporter från rederier skall avlämnas såväl för krediteringar och debiteringar av eget konto i utlandet eller valutakonto i norsk bank och sändas till Norges Bank varje månad, som för valutautgifter resp. valutainkomster med angivande av belopp, land, i förekommande fall konto-typ, trans- aktionsslag samt datum.

Rapport från försäkringsbolag kräves också om krediteringar eller debiteringar i utländsk valuta av eget konto i utländsk bank eller valutakonto i norsk bank. Här skall in- och utgående saldo anges liksom transaktionsbakgrunden fördelad på 7 grup- per t.ex. premier resp. ersättningar, re- assurans, räntor. Vidare skall anges inne- havet av värdepapper.

Rapporter från andra företag är också föreskrivna i den mån Norges Bank har lämnat tillstånd till företaget att ha valuta- konto i norsk eller utländsk bank. Företaget är skyldigt att varje månad lämna kontout- drag med angivande av orsaken till de verk- ställda transaktionerna.

Sammanlagt erhåller Norges Bank varje månad ca 110 000 rapporter som fördelas på ca 135 grupper i Norges Banks valuta- statistik.

Handelssiffrorna hämtas från centralby- råns handelsstatistik som är baserad på uppgifter från tullmyndigheten. Handelssta- tistikens frigräns är fastställd till 200 kro- nor. Som ett led i nationalräkenskapsberäk- ningar göres uppskattningar för en del mindre poster som faller utanför handels- statistiken. Handelsstatistikens leveransupp— gifter och Norges Banks varubetalningar

överensstämmer ej vilket bl. a. antas bero på rabatter. De importliberaliseringar som gjorts anses ej ha påverkat uppgifternas tillförlitlighet. 6 promille av importvärdet antas utgöra försäkringsbetalning.

Uppgifter om norska fartygs brutto-in- täkter och -utgifter erhålles från central- byråns sjöfartsstatistik. Motsvarande uppgif- ter för utländska transportföretag som har verksamhet i Norge erhålles ej. Med led— ning av uppgifter om norska fartygsintäk- ter och om utländska fartygs transporter beräknas importfrakter avseende ut- ländska fartyg. Särskilda rapporter avläm- nas vidare av flygbolag till centralbyrån.

Uppgifter om resevalutor hämtas från Norges Banks statistik. Härtill lägges ett uppskattat belopp för »privat clearing». Dessa uppgifter kompletteras med uppgif- ter från Finland, Sverige, Tyskland, Öster- rike, Nederländerna, Frankrike och Italien om dessa länders köp och försäljning av norska sedlar från resp. till allmänheten. Gränshandeln registreras i Norges Banks statistik som turist—betalning. I centralbyråns betalningsbalansstatistik däremot tas detta belopp bort ur turistposten och samtidigt ökas gränshandelsbeloppet för att korrigera för ett uppskattat redovisningsbortfall. Ex- port-statistiken inkluderar ej någon korrek- tion för gränshandeln. Utgifter i samband med studier i utlandet ingår ej i betalnings- balansstatistikens turistpost utan redovisas under tjänster. Någon fördelning av betal- ningar i samband med charter-resor mellan transport och turism göres ej, utan dessa betalningar ingår helt i turistposten.

Beträffande övriga tjänster kan nämnas att vid leverans och montering av fabriks— anläggningar, och vid entreprenadarbeten osv. försöker Norges Bank att göra en fördelning mellan varu- och tjänstebetal— ningar. Några uppgifter om »undistributed earnings» insamlas ej och nedplöjda vins— ter ingår sålunda i den norska betalnings- balansstatistiken varken bland tjänste- eller kapitalbetalningama. Bruttouppgifter för de internationella avräkningarna för post- och tele-trafiken insamlas. '

Uppgifter om direkta investeringar erhål-

• Sida 132
•  Original

les genom Norges Banks valutakontrollsta- tistik. För investering i utlandet kräves till- stånd av Norges Bank.

Uppgifter om utestående handelskrediter för varor erhålles per varje årsskifte. Där- emot göres inga särskilda beräkningar om »leads and lags». Handelskrediterna kan i fråga om fartyg fördelas på krediter för varje månad mellan köpare och säljare resp. via finansinstitut. För övriga varor kan denna fördelning ej göras.

III. Presentation

Betalningsbalansen sammanställes för var- je månad och offentliggörandet kan ske re- dan en månad efter rapportperiodens slut. Grundmaterialet är genomgående regio- nalt fördelat, uppdelat på länder och sålunda ej sammanslaget i länder-grupper. Varje kvartal publiceras en relativt utförlig rap- port med kommentar till utvecklingen. Ta- bellen är ganska summarisk i fråga om för- delningen av tjänstebetalningar, medan ka- pitalbetalningarna är redovisade mera i de- talj.

IV. Speciella fördelar

Den norska betalningsbalansstatistiken är baserad på ett ganska enhetligt material som insamlas av Norges Bank och genom den konsekventa uppläggningen av valuta- kontrollrapporterna erhålles en synnerligen god uppfattning om bakgrunden till valuta- reservens förändring.

V. Speciella svårigheter

Genom att statistiken i så hög grad är ba— serad på valutastatistik kommer en del transaktioner att fördelas på valutor i stället för på länder. Man har i Norge valt att hänföra samtliga utlänningar som arbetar i Norge till gruppen »residents» oberoende av hur länge de vistats i Norge. Denna princip följes i praktiken av allt fler länder däribland Sverige, då det visat sig hart när omöjligt och dessutom ganska ointressant att brutto-redovisa de senast anlända gäst-

arbetarnas inkomster och utgifter i tjänste- balansen. Någon särskild beräkning göres ej enligt uppgift från centralbyrån av de be- lopp som dessa arbetare kan förväntas sän- da till sina hemländer. Däremot ingår de belopp som de sänder hem via banker i den norska transferposten, medan belopp som överföres i form av sedlar i brev kom- mer att redovisas i turistposten liksom be- lopp som överföres i samband med resor.

År 1967 bestämde centralbyrån och Norges Bank att restposten skulle tillföras posten kortfristiga kapitaltransaktioner. An- ledningen var att den norska betalnings- balansstatistikens heltäckande uppläggning motiverade att restposten 'i stort sett kunde betraktas som en följd av »leads and lags» i de korta krediterna.

VI. Planer

Betalningsbalansstatistiken var senast före- mål för översyn år 1966, varför någon revi— dering f. n. ej är aktuell.

8. STORBRITANNIEN I. Betalningsbalansstatistikens organisation

Den statistiska centralbyrån (The Central Statistical Office) är ansvarig för samord- ningen av betalningsbalansstatistiken för Storbritannien (United Kingdom). Grund- materialet insamlas av olika statliga myn- digheter, Bank of England och vissa privata institutioner.

I den statistiska centralbyrån arbetar 13 personer direkt med betalningsbalansstatis- tik, motsvarande siffror i handelsdeparte- mentet är 40 och i Bank of England 50.

Datorer användes i viss omfattning t. ex. för att sammanställa och analysera resulta- ten från de enkäter om utländska transak- tioner som handelsdepartementet utför. Da- torer användes också för att säsongrensa vissa poster i betalningsbalansen. En spe- ciell arbetsgrupp inom centralbyrån arbe- tar med problem kring ökad användning av datorer. .

• Sida 133
•  Original

Handelsdepartementet insamlar uppgifter om:

a) utrikeshandeln som dock erhålles från tullmyndigheten

b) justeringar och kompletteringar av ut- rikeshandeln

c) biljettavgifter vid trafik till och från Storbritannien

(1) utländska rederiers kostnader i Stor- britannien

e) flygbolags transaktioner

f) rese- och uppehållskostnader

g) royalties, tjänster mellan koncernföre- tag, film- och televisionshyror

h) försäkringstransaktioner

i) direkta investeringar och därav

j) gåvoandelen i paketpost

k) handelskrediter. Bank of England lämnar uppgifter om:

a) bank-tjänster, provisioner, samt betal- ningar till länder utanför sterling-området

b) betalningar avseende inkomster på portföljinvesteringar

c) övriga investeringsinkomster

d) privata gåvobetalningar till utanför sterling-området

e) portföljinvesteringar

f) övriga investeringar

g) valutaöverföringar avseende posten »diverse kapitaltransaktioner» med undan- tag för handelskrediter.

inkomster

länder

Dessutom erhålles uppgifter av speciell natur från olika statliga myndigheter och några privata institutioner t. ex. »Chamber of Commerce of the United Kingdom» som lämnar uppgifter om rederiers inkomster och utgifter.

I princip sammanställes uppgifterna på transaktions-basis men för vissa poster kan endast betalningsuppgifter erhållas t. ex. för oljebolagens transaktioner samt vissa tjäns- ter som uppskattas med ledning av valuta- kontrolluppgifter.

Direkta frågeformulär till företag utgör grunden för uppskattningen av en stor del av osynliga transaktioner och långfristiga kapitaltransaktioner. Bland dessa märks en-

käter om royalties, direkta investeringar, handelskrediter och de uppgifter som in- samlas av Bank of England om fordring- ar och skulder gentemot utlandet.

Betalningsbalansstatistiken för Storbritan— nien är i relativt ringa utsträckning base- rad på uppgifter insamlade för valutakon- trolländamål.

Banker och övriga finansiella institut skall rapportera sina fordringar och skulder gent- emot utlandet. Det är ungefär 220 institut som lämnar rapporter varje vecka eller må- nad. Enligt valutakontrollbestämmelsema föreligger ingen skyldighet att rapportera betalningar till andra länder i sterling-om- rådet. Licens kräves däremot för varje an- nan betalning än varubetalning överstigan- de 250 pund till land utanför sterling-om- rådet. I den mån en post i betalningsbalan- sen beräknas med ledning av valutakon- trolluppgifter sker en uppräkning med hän- syn till de betalningar som beräknas un- derstiga 250 pund.

Uppgifterna om varuhandeln hämtas från tullstatistiken men en rad justeringar göres. Vid omräkningen av tullstatistikens import- värden cif till fob begagnar man sig av ett stort urval med hänsynstagande till olika varugrupper och länder.

Vid en undersökning av exportvärdena år 1969 konstaterades det att dessa var allt- för låga. I augusti 1969 infördes därför ett system enligt vilket man sänder ut fråge- formulär till de exportörer som av någon anledning ej lämnat samtliga erforderliga uppgifter. Dessutom sker en slumpmässig kontroll av exportdokumenten. Undersök- ningen visade att exporten år 1968 och första halvåret 1969 hade underskattats med 2 %. Genom den förbättrade kontrollen an- ses bortfallet från och med oktober 1969 vara mycket ringa. De metoder som använ- des för att förbättra exportstatistiken an- vändes dock fortfarande för att bibehålla den höga standarden på siffrorna. Enligt gällande principer för tullvärdering skall en uppräkning av de angivna priserna ske så att dessa motsvarar marknadspriset. I syn- nerhet vid transaktioner inom koncemfö- retag kan avvikelser förekomma och i be-

• Sida 134
•  Original

talningsbalansstatistiken sker då en omräk- ning av de faktiskt betalade priserna. Även i en del andra fall sker justering för värde- rings- och täckningsfel. I den mån tjänste- element t.ex. provisioner ingår i handels- värden uppstår ett fel. Genom speciella en— käter söker man dock komma till rätta med detta problem.

Uppgifter om frakter insamlas huvudsakli- gen genom olika slag av enkäter.

Uppgifter om resevalutor erhålles vä- sentligen från muntliga intervjuer med ca 250000 slumpvis utvalda resenärer. Häri- genom kan en fördelning av resenärerna ske på länder. Den privata gränshandeln in- räknas i turistposten och ej i handelsstatis- tiken. Reseorsaken indelas i fem kategorier: semester, affärer, studier, släktbesök och övrigt. Vid dessa intervjuer särskiljes char— terresenärer som ej kan uppge transport- kostnaden. För dessa göres en speciell kal— kyl över transportkostnaden och denna från— räknas turistposten.

Postmyndigheten lämnar bruttouppgifter om sina transaktioner medan de privata te- legrafföretagens uppgifter endast avser net- tobetalningen.

Uppgifter om de direkta investeringar— na såväl i Storbritannien från utländsk sida som i utlandet erhålles genom handelsde- partementets enkät. Härvid erhålles även uppgifter om »undistributed earnings».

Handelskrediter beräknas genom speciel- la enkäter till företag som har utrikeshan- del. Dessa enkäter utföres dels årsvis och dels för ett mindre antal företag kvartals- vrs.

III. Presentation

Betalningsbalansstatistik publiceras kvar- talsvis först i koncentrerad form genom en press-kommuniké, med ca 10 veckors efter— släpning och 2 år 3 veckor senare mera ut- förligt i »Economic Trends». Varje år i augusti utkommer en speciell publikation »United Kingdom, Balance of Payments» som på ca 80 sidor ger en utomordentlig, utförlig presentation av föregående års be- talningsbalansstatistik.

Den brittiska betalningsbalansstatistikens publiceringssätt synes förtjäna ett mycket högt betyg, i synnerhet den årliga översik- ten som även omfattar en detaljerad och relativt lättillgänglig beskrivning av hur de olika delposterna beräknats.

V. Speciella svårigheter

Genom att frigränsen för de uppgifter som inhämtats från valutakontrollstatistiken satts ganska högt eller vid 250 pund uppstår en viss osäkerhet som förstärkes av att betal- ningar till övriga länder i sterling-området över huvud ej behöver rapporteras.

Värdet av de olika posterna i betalnings- balansen beräknas med ledning av en rad olika källor och exaktheten anges variera mycket kraftigt mellan de olika delposter- na. Även om utrikeshandelssiffrorna i stort sett är mycket korrekta får ett mindre pro- centuellt fel stor effekt. Det råder sålunda en viss tveksamhet huruvida full konsistens råder mellan handelsstatistiken och pro- visionsbetalningarna bland de osynliga be- talningarna. Här kan ett visst bortfall och/ eller dubbelräkning förekomma. I stort sett anses dock uppgifterna om de osynliga be- talningarna vara korrekta och felen hän- för sig i regel till att transaktionen förts till fel tidsperiod. Trots att man sålunda i stort sett anser sig kunna vara relativt nöjd med uppgifternas tillförlitlighet finns vis- sa svaga punkter där de erhållna siffrorna uppskattas ha en felmarginal på över 1- 10 %. Detta gäller t. ex. såväl andra osyn- liga betalningar än de avseende transport och turism som de privata transfereringarna. Totalt för de löpande betalningarna beräk- nas dock felen för inkomster och utgifter ligga under 10%, vilket inte hindrar att utfallet, netto, kan ha ett fel överstigande 10 %.

VI . Planer

Arbete på förbättringar inom olika områ- den pågår kontinuerligt.

• Sida 135
•  Original

9. USA [. Betalningsbalansstatistikens organisation

Betalningsbalansstatistiken sammanställs av betalningsbalansavdelningen inom det ame- rikanska handelsdepartementet (Department of Commerce). Varje kvartal diskuteras dock de aktuella betalningsbalansstatistiska pro- blemen av representanter från de 4 institu- tioner som har särskilda betalningsbalans- avdelningar nämligen:

» Department of Commerce»

»Treasury»

» Federal Reserve Board» »Federal Reserve Bank of New York». Inom betalningsbalansavdelningen i han- delsdepartementet arbetar ca 60 personer, varav drygt hälften utgöres av biträdesper- sonal. En del av personalen arbetar dock med uppgifter som ligger utanför själva sammanställningen av betalningsbalanssta- tistiken, såsom med analys av speciella transaktioner i synnerhet direkta investe— ringar, statliga transaktioner, utrikeshandel och turism. En del prognosarbete utföres även. Å andra sidan är det en mängd perso- ner i andra organisationer såsom finans- departementet, andra statliga institutioner och Federal Reservebankerna som insamlar material för betalningsbalansstatistiska ända- mål. Det är därför ej möjligt att beräkna den exakta arbetsinsatsen för framställandet av den amerikanska betalningsbalansstatistiken.

Datorer användes i betydande och ökan— de utsträckning, men vid korsklassificering eller vid tabulering med återkommande rc- videringar har datorer visat sig mindre lämpliga. Däremot har dessa visat sig myc- ket lämpliga vid sammanställandet av de regionala balanserna.

II. Grundmaterial

Handelsstatistiken sammanställes av den sta- tistiska centralbyrån (Bureau of the Cen- sus).

Finansdepartementet insamlat med hjälp av de 12 Federal Reservebankerna uppgif- ter om amerikanska bankers fordringar och skulder, värdepapperstransaktioner, ameri-

kanska företags fordringar och skulder utan samband med direkta investeringar samt amerikanska dotter-bankers fordringar och skulder. Huvudparten av dessa informatio- ner insamlas av Federal Reserve Bank of New York.

Betalningsbalansavdelningen inom han- delsdepartementet insamlat övrigt grundma- terial dvs. uppgifter om samtliga tjänster, transfereringar, värdepappersemissioner och återbetalningar samt samtliga statliga trans- aktioner. Vidare göres beräkningar över av- kastningar på värdepapper, på bankskulder och bankfordringar samt på företagens till- gångar och skulder, samt transaktioner mel— lan amerikanska moderbolag och deras dot- terbolag såsom kapitalrörelser, investerings- inkomster, royalties och övriga tjänster. I princip skall grundmaterialet avse transak- tioner men i synnerhet för vissa tjänster är det endast möjligt att registrera transaktio- nen vid betalningen.

De av handelsdepartementet insamlade uppgifterna erhålles genom enkäter som ut- föres kvartalsvis och årsvis. Sålunda insam- las t.ex. varje kvartal uppgifter om ameri- kanska bolags transaktioner med sina ut- ländska dotterföretag. Av praktiska skäl är man vid dessa kvartalsrapporter tvingad att arbeta med en relativt hög frigräns (cut- off point). Den kvartalsvisa rapporteringen avser därför endast företag som har utländ- ska investeringar överstigande 2 miljoner dollar. För att möjliggöra en meningsfull uppräkning sker därför då och då mera kompletta enkäter. Vid dessa sättes fri- gränsen så lågt som 50000 dollar. Den senaste helt klara undersökningen gjordes år 1957. Med ledning av dessa uppgifter har kvartalets uppgifter om inkomster på direk- ta investeringar utomlands ökats med 10 %. Däremot har något motsvarande tillägg ej gjorts till kvartalsuppgifterna om kapital- rörelsema. År 1966 gjordes ånyo en full- ständig enkät omfattande 3 500 amerikanska bolag med 24 000 dotterföretag som hade att lämna individuella rapporter. Bearbetningen av detta material har ännu ej avslutats då frågeformulären utformats så att bearbetning med datorer ej var ändamålsenlig. Betal—

• Sida 136
•  Original

ningsbalansstatistiken bygger som ovan om- talats väsentligen på data som insamlas ge- nom enkäter direkt hos företagen. Sam— manlagt användes vid dessa enkäter närma- re 50 olika rapportformulär.

Bankerna avlämnar varje månad rappor- ter till Federal Reservebanken inom resp. distrikt avseende bankens egna såväl som deras kunders tillgångar och skulder. Upp- giften avser däremot ej transaktioner.

Frigränser finnes i en del grundrappor- ter för att spara tid för såväl rapportören som bearbetaren. Ofta är det dock fråga om uppgifter som direkt hämtas från fö- retagets bokföring varför beloppen anges exakt. I vissa fall t.ex. i en rapport om återförsäkringar skall beloppen dock läm- nas i tusental dollar.

Uppgifterna om utrikeshandeln hämtas från handelsstatistiken med justering för vis- sa transaktioner i syfte att undvika dub- belräkning i synnerhet i fråga om militä- ra transaktioner. Dessutom göres vissa mindre tillägg och avdrag för att uppnå en riktigare täckning av utrikeshandeln enligt betalningsbalansstatistiska principer. Någ- ra speciella uppgifter om varubetalningar finnes ej. Andelen tullbelagd import har under senare år ökat, men i vad mån det- ta inverkat på siffromas tillförlitlighet är helt obekant.

Handelsstatistiken anger importen fob. Med hjälp av frågeformulär till rederier och flygbolag erhålles uppgifter om cif-värden. År 1966 inhämtades motsvarande uppgifter direkt från importörerna, men resultatet blev ungefär detsamma.

Bruttouppgifter om frukter erhålles från inhemska transportföretag dock ej avseen- de biljetter. Motsvarande uppgifter lämnas också av utländska transportföretag samt från en del utländska regeringar. Uppgif— ter om post- och telegraftransaktioner erhål- les brutto.

Resevalutaposten beräknas med ledning av uppgifter om genomsnittsutgifter samt immigrationsmyndighetemas uppgifter om antalet resande. Under 1 vecka varje kvar- tal delas sålunda ut ca 150000 formulär till resande till och från Förenta Staterna.

Ca 10 000 formulär erhålles i retur och kan läggas till grund för beräkningen. Dessutom insamlas uppgifter från ca 6 500 amerikan- ska resande till Canada och från ca 3 500 amerikanska resande till Mexico. Beräk- ningen av transaktionerna vid den mexi— kanska gränsen kompletteras dock med upp- gifter om valutatransfereringar vilka läm- nas av berörda banker. Gränshandeln redo- visas i turistposten. Charter—resoma fördelas mellan transport- och rese-posten med led— ning av uppgifter från reseorganisationer och flygbolag. Avdrag göres för inhemska kostnader för försäljning m. nr. av resor.

Uppgifter om övriga tjänster insamlas ge- nom olika kvartals- och årsrapporter från företagen till handelsdepartementet. Från dessa frågeformulär erhålles även uppgif- ter varje år om »undistributed earnings». Varje kvartal erhåller handelsdepartementet detaljerade rapporter från ca 900 ameri- kanska företag om transaktioner med vart och ett av deras utländska dotterföretag. Likaså erhålles motsvarande uppgifter från utländska dotterföretag i USA om trans- aktioner med moderbolaget.

I princip skall varje amerikan som har fordringar utomlands överstigande 500 000 dollar rapportera detta varje kvartal till resp. Federal Reserve Bank. Häri inräk- nas dock ej värdepapper.

Icke-finansiella affärsföretag har skyldig- het att valje kvartal rapportera långa och korta skulder och fordringar gentemot ut— länningar. Banker skall rapportera motsva- rande uppgifter varje månad.

III. Presentation

Betalningsbalansstatistik sammanställes och publiceras varje kvartal. Sammanställnings- arbetet är avslutat ungefär 2 månader ef- ter utgången av resp. kvartal och publice- ringen kan ske 3 veckor senare. En preli- minär rapport som omfattar utrikeshandeln. värdepappershandeln och banktransaktioner publiceras ca 6 veckor efter utgången av resp. kvartal.

• Sida 137
•  Original

Det intima samarbete som äger rum mellan de institutioner som arbetar med betal- ningsbalansstatistik synes i USA har med- fört att det statistiska underlaget undergår en kontinuerlig omprövning och förnyelse. Dessutom erhåller handelsdepartementet härigenom värdefull information under hand som förbättrar analysmöjligheterna.

V. Speciella svårigheter

Genom att statistiken i så hög grad bygger på enkäter omfattande ett mindre antal fö- retag och för turistposten en helt obetydlig del av antalet resande så uppstår en viss osäkerhet. Den största bristen anses sam- manhänga med svårigheten att fånga in nya företag i och för enkätändamål. Det kan också noteras att man ej gör några försök att uppskatta värdet av de transaktioner som ej rapporteras.

VI. Planer

Under den närmaste tiden räknar man med att göra en fullständig undersökning angå- ende utländska direkta investeringar i USA, av utländskt innehav av amerikanska vär- depapper samt av amerikanskt innehav av utländska värdepapper. Andra problem som har hög prioritet är värderingen i ut- rikeshandelsstatistiken samt vilken täck- ningsgrad den nuvarande rapporteringen av tjänster Och privata transfereringar har.

10. VISSA ÖVRIGA LÄNDER

De ovan mera utförligt redovisade länder- na torde räcka som exempel på hur betal- ningsbalansstatistik utarbetas utomlands. Det är uppenbart att de insatser som göres varierar kraftigt från land till land, men det synes lika klart att det i samtliga länder på- går ett mer eller mindre kontinuerligt och intensivt arbete på att förbättra det statis- tiska underlaget och analysen av de redo- visade siffrorna. Att betalningsbalansstatis- tik uppfattas som en central statistik med

ökande betydelse torde knappast vara nå- gon överdrift. Då urvalet av länder ovan skett relativt slumpmässigt kan det vara mo- tiverat att något behandla betalningsbalans- statistiken i en del andra ländenHärvid kommer dock den summariska redogörelsen helt att koncentreras kring några speciellt intressanta aspekter i dessa länders statistik.

Betalningsbalansen för Italien utarbetas av centralbanken. Balansen är i princip upprättad på transaktionsbasis, men för and- ra poster än utrikeshandeln och frakter häm- tas uppgifter från rapporter avseende be- talningar som insamlas av valutakontoret (Ufficio Italiano dei Cambi). Betalningar understigande 1 miljon lire (ca 80 000 kro- nor) kan göras utan licens, men samtliga betalningar måste rapporteras. Några enkä- ter till företagen göres ej. Centralbanken utarbetar kvartalsvisa sammanställningar med en eftersläpning om ca 2 månader. Va- lutakontoret publicerar varje månad en be- talningsbalans som uteslutande är baserad på uppgifter om betalningar. Den italien- ska betalningsbalansstatistiken bygger på de utomordentligt detaljerade rapporter som bankerna varje månad skall sända in till valutakontoret där inkomster och utgifter i 14 olika valutor skall specificeras i ca 50 grupper; motsvarande uppgifter skall lämnas för transaktioner i lire med utlan— det. Dessutom skall detaljerade ställnings- anmälningar m.m. avlämnas. Några fri- gränser finnes ej varför redovisningen av förändringar i valutareserven bör vara kom- plett. Den italienska betalningsbalansstatis- tiken är emellertid utsatt för en speciell komplikation genom att mycket stora be- lopp i italienska sedlar utföres ur Italien som likvid för varu-, tjänste-, eller kapital- transaktioner. Dessa exporterade sedlar an- tas i stor utsträckning ha använts av ita- lienare för köp av italienska värdepapper via utländska konton. I den mån detta är fallet kommer de utländska investeringarna i Italien att bli överskattade. Det kan näm- nas att värdet av dessa återinförda sedlar 1969 uppgick till 2256 miljoner US dol- lar vilket kan jämföras med t. ex. varuex- porten som samma år uppgick till 11642

• Sida 138
•  Original

Centralbanken utarbetar betalningsbalans— statistiken i Japan. I det direkta arbetet härmed är ca 30 personer sysselsatta. Grund— materialet utgöres av ca 3 000 rapporter per dag från banker avseende osynliga be- talningar samt ca 400 rapporter per må- nad från bankema om deras utlandsställ- ning. Med undantag för vissa transaktions- typer — uppehållskostnader, bankprovisioner och räntebetalningar — behöver bankerna ej rapportera transaktioner som understiger motvärdet av 100 US dollar. Någon upp— skattning av icke redovisade transaktioner göres ej. Uppgifter om handelskrediter och transportkostnader insamlas direkt hos fö- retagen.

Summariska betalningsbalanssammanställ- ningar publiceras varje månad med ca 1 månads eftersläpning. Definitiva månads- siffror samt kvartalssammanställningar pu— bliceras i slutet av påföljande kvartal. Upp- gifter om utrikeshandeln hämtas från han- delsstatistiken och justeras enligt valuta- fondens direktiv.

Genom de större handelsföretagen in- hämtas uppgifter om frakt och försäkrings- kostnader för olika varor. Dessa data an- vändes för att beräkna importvärdet fob. Genom att licens kräves för direkta utländs- ka investeringar i båda riktningarna erhål- les uppgifter i anslutning till den föreskriv- na rapporteringen om licensutnyttjandet. Från handelsföretagen erhålles uppgifter om handelskrediter. Denna rapportering omfat- tar dock ej 5. k. »leads and lags».

Den publikation som utges varje månad av Bank of Japan angående betalningsbalans- statistiken omfattar ca 70 sidor och utgöres nästan uteslutande av mycket överskådliga tabeller, med en kortfattad teknisk förkla- ring. Någon analys göres ej i denna publi- kation.

I New Zealand har mycket arbete lagts ner på betalningsbalansstatistiken. Upplägg- ningen påminner mycket om den som an- vändes i Australien med ett ticket-system kompletterat med enkäter till företagen. Betalningsbalansstatistiken utarbetas av den statistiska centralbyrån, för vissa poster

kommer grundmaterialet dock från andra institutioner såsom tullmyndigheter eller centralbanken.

Centralbanken sammanställer också en redovisning av samtliga valutatransaktioner på kassabasis. Dessa siffror baseras på tic- ket-rapporter via bankerna som har skyl- dighet att avlämna en ticket för varje va- luta-transaktion. Uppgifter om utländska valutatransaktioner insamlas också från and— ra källor som t.ex. olika handelsagenter. Den statistik som upprättas vid utgången av varje månad skall redovisa varje för- ändring i banksystemets ställning gentemot utlandet. Till skillnad från i betalningsba- lansstatistiken göres här inte några juste- ringar för tidsförskjutningar eller kontant- lösa transaktioner t. ex. av typ återinveste- rade vinstmedel. Vissa kompletteringar gö- res dock av ticket-rapporterna så att de bätt- re lämpar sig som underlag för de valuta- reservsprognoser som göres regelbundet och som omfattar valutautvecklingen under de närmaste 2 åren.

Arbetet i centralbanken utföres av 6 personer. En dator användes 8 timmar för att varje månad sammanställa de statistiska tabellerna. Varje ticket måste dock kodas manuellt och ett hålkort göres för varje ticket. Sammanlagt göres ca 60 000 hålkort varje månad. Bankerna behöver ej rapporte- ra belopp som understiger 20 NZ dollar (ca 115 sv. kronor), något tillägg göres ej för de transaktioner som därigenom blir orapporterade. Detta belopp har dock vid undersökningar visat sig vara helt obetydligt. Som ovan nämnts kompletteras dessa tic- ket-rapporter med uppgifter från vissa stör- re exportföretag samt utländska rederier med kontor i New Zealand för att få bruttosiffror i stället för ticket—rapporter- nas nettosiffror. Dessa valutarapporter är färdiga ca 2 veckor efter utgången av resp. månad och publiceras 1 ä 2 veckor senare.

Statistiska centralbyrån sammanställer be- talningsbalansstatistik enligt valutafondens direktiv. I centralbyrån arbetar 2 år 3 per— soner med att sammanställa kvartals- och års-rapporter. Datorer användes ej direkt, men handelsstatistiken utarbetas med hjälp

• Sida 139
•  Original

av sådana. Redovisningen sker efter trans- aktionsprincipen, men för vissa tjänster och privata kapitaltransaktioner finnes endast uppgifter från valutastatistiken. Samtliga utländska företag och inhemska företag med dotterföretag i utlandet måste lämna uppgifter varje år om sina transak- tioner. En fullständig betalningsbalansrap- port sammanställes per utgången av mars varje år och publiceras i slutet av septem- ber. För kvartalsrapporten är eftersläpning- en mindre och uppgår till ca 2 1/ 2 månad.

Enligt valutabestämmelserna skall export- intäkter hemtagas till New Zealand, varför differensen mellan handelsstatistikens ex- portvärden och motsvarande betalningar är ringa. På importsidan är däremot överens- stämmelsen betydligt sämre bl. a. på grund av att maskiner m. m. importeras i samband med direkta investeringar.

Schweiz” betalningsbalansstatistik utarbe- tas av en speciell arbetsgrupp med 11 le- damöter från olika institutioner. Arbetet utföres huvudsakligen i centralbanken. Ef- tersom varken banker eller företag har nå- gon skyldighet att rapportera sina transak- tioner är det statistiska underlaget svagt, varför man begränsat sina ambitioner till att försöka sammanställa en bytesbalans. Detta sker en gång om året och bytesba- lansen publiceras i juli månad. I central- banken arbetar 2 personer under några veckor med betalningsbalansstatistik. De olika posterna uppskattas i regel efter kon- takt med berörda parter. Sålunda delta— ger representanter från de större bankerna vid beräkningen av investeringsinkomster och bankprovisioner, olika intresseorgan hjälper till med att uppskatta fraktintäkter m. m. Någon regional indelning göres ej.

Resevaluta-inkomster uppskattas med ut- gångspunkt från antalet övernattningar för- delade på olika typer av inkvartering. Till minimikostnader för resp. grupp lägges ett varierande belopp med hänsyn till valet av inkvartering. Utgifterna beräknas på mot— svarande sätt med stöd av uppgifter från utländska turistorganisationer.

Speciella undersökningar göres dessutom för att uppskatta det belopp som utländska

s. k. gästarbetare i Schweiz överför till resp. hemland. Gästarbetarna indelas i permanen- ta- säsong- och gräns-arbetare samt efter yrke, nationalitet och kön. Från lönesta— tistiken uppskattas inkomsterna och de re- mitterade beloppens storlek beräknas med ledning av särskilda kvoter som erhålles vid ovannämnda enkäter.

Några planer på att utöka betalnings— balansstatistiken till att omfatta även ka- pitalrörelser finns ej.

Den västtyska betalningsbalansen ägnas ett mycket stort intresse från såväl myn- digheternas som allmänhetens sida. Genom en aktiv publiceringsverksamhet har berör- da parter kommit att inse betydelsen av en så korrekt rapportering och bearbetning som över huvud taget kan anses rimlig.

Betalningsbalansberäkningarna är väsent- ligen baserade på de statistiska rapporter som enligt lag måste insändas till central— banken. Enligt denna lag är var och en som verkställer en betalning till eller mot- tager från utlandet ett belopp om 500 DM skyldig att avlämna en rapport. För betal- ningar avseende räntor finnes ingen mini- migräns. Rapporteringen tillgår så att cen- tralbanken erhåller en kopia av betalnings- uppdraget. Vid betalningar till Västtyskland insänder den individuella betalningsmotta- garen denna uppgift medan bankerna i det motsatta fallet ombesörjer översändan- det. I sistnämnda fallet uppstår ett visst — ehuru erfarenhetsmässigt ganska ringa — svinn varför den tyska betalningsbalan- sen har en inbyggd positiv restpost. För varuhandeln bygger man på utrikeshandels- statistiken. Det sammanlagda antalet uppgif- ter som bearbetas av centralbanken är ca 800 000 per månad, varav ca 40 % erhålles på magnetband.

Månatliga betalningsbalanssiffror utarbe- tas men dessutom utarbetas en årsbalans som är betydligt mera specificerad.

De tyska rederierna lämnar detaljerade rapporter där bl. a. inkomster från frakt av utländska varor till Västtyskland särredo— visas. Detta är ju en betalning mellan tyska medborgare varför den icke skall ingå i betalningsbalansen. Då importen redovisas

• Sida 140
•  Original

cif i månadsbalansen och en fob beräkning på månadsbasis ej göres lägges i stället det- ta belopp till inkomsterna från frakter. I princip är förfarandet detsamma för mot- svarande försäkringskostnader men rappor- teringen är ej så bra, vilket dock spelar mindre roll då dessa belopp är mycket små I övrigt ägnas dock försäkringar och frakt— betalningarna ett stort intresse och mycket arbete lägges ned på att försöka omräkna importens cif-värde till feb-siffror. Detta arbete utföres inom centralbanken som har 5 personer som helt ägnar sig åt detta. Frakt- satserna för olika varuslag fastställes ge— nom kontakter med rederier och från in- ternationella fraktsatsindex. Försäkrings- kostnademas andel synes vara ganska ringa och utgör inte mer än ca 5 % av fraktkost— nadema. Av fraktkostnadema synes ca 20 % betalas till tyska rederier och ungefär samma procentsats gäller för försäkrings— kostnader.

Uppgifter om investeringar erhålles ge- nom den vanliga rapporteringen då skyldig- het föreligger att rapportera även om be- talning skett på annat sätt än i kontanter t. ex. kvittning.

Småbetalningar dvs. transaktioner under 500 DM rapporteras sålunda ej och något försök att uppskatta dessa göres ej utan man bortser helt från dessa betalningar.

De tyska tullsiffrorna är kontinuerligt ut- satta för övervakning så att under- eller överfakturering försvåras. Något större pro— blem anses detta dock inte vara i Västtysk- land.

Inom centralbanken sysslar ca 25 perso- ner direkt med betalningsbalansstatistik, där- till kommer den personal inom dator—avdel- ningen som bearbetar bl. a. det betalnings- balansstatistiska grundmaterialet. Nyss— nämnda avdelning består av ca 110 personer.

I Österrike utarbetas betalningsbalanssta- tistiken av centralbanken, men den statis- tiska centralbyrån sammanställer uppgifter— na om utrikeshandeln. I centralbanken ar- betar 7 personeri betalningsbalanskontoret, men även personal vid andra avdelningar såsom datamaskinavdelningen, valutastatis- tikkontoret och valutakontrollavdelningen

arbetar tidvis med betalningsbalansarbete. Betalningsbalansstatistiken avser betalningar med undantag för utrikeshandeln som är på transaktionsbasis.

Grundmaterialet utgöres av kopior av de betalningsnotor som upprättas mellan kunden och banken. Bankerna rapporterar dessutom regelbundet på speciella formulär sina utländska transaktioner. Centralbanken mottager ca 250000 formulär med ca 4 miljoner poster. Inga uppgifter insamlas direkt från företagen.

Fullständiga betalningsbalansrapporter sammanställs för varje månad, men endast kvartals-, halvårs- och årsrapporter publice- ras. Detta sker ca 2 månader efter utgång- en av resp. period.

Erfarenheten visar att tullstatistikens vär- den är högre än varubetalningen. Denna differens antas dels bero på att importen registreras cif i handelsstatistiken medan frakt-, försäkrings- och lager-kostnader m. m. rapporteras som särskilda betalning- ar, och dels på att rabatter m.m. ingår i handelsstatistiken. Den österrikiska betal- ningsbalansstatistiken synes ha en mycket hög täckningsgrad. En brist — ehuru mind- re allvarlig -— är att för en rad trans- aktioner erhålls endast uppgift om det över— förda nettobeloppet. Detta gäller t. ex. post- och telegrafbetalningar samt reglering inom IATA av flygtransporter. Huvudparten av den restpost som redovisas antas ha upp- kommit genom felaktigheter i värderingen av utrikeshandeln. För t. ex. år 1966 uppgick skillnaden mellan utrikeshandelsstatistiken och varubetalningama till 2257 miljoner shilling (ca 455 mkr), av detta belopp ut- gjorde tjänstebetalningar som ingår i im- portens cif-värde huvudposten eller 1850 miljoner shilling (ca 373 mkr). Skillnaden eller ca 82 mkr blev dock restpostskapande vilket skall jämföras med den totala rest- posten om 117 mkr.

Den ovan lämnade redovisningen av en del länders betalningsbalansstatistikarbete gör givetvis ej anspråk på att vara full- ständig, då det mycket omfattande materia- let som ligger till grund för beräkningen i de olika länderna ej låter sig komprime-

• Sida 141
•  Original

ras så mycket. Ambitionsgraden har därför i detta sammanhang måst sättas betydligt lägre eller vid att ge en allmän bild av den satsning på betalningsbalansstatistiken som göres i en rad länder.

• Sida 142
•  Original

Bilaga 2 Den svenska betalningsbalansen 1950—1969. Tabeller och beräkningsmetoder

Av Lars Nyström

I. Nuvarande källor och beräkningsmetoder vid sammanställningen av betalningsbalansen

Inledning

Den nuvarande svenska betalningsbalanssta- tistiken vill i möjligaste mån ansluta sig till de anvisningar och rekommendationer som lämnas i Internationella valutafondens (IMF) Balance of Payments Manual, Third edition, July 1961.

En av huvudprinciperna är härvid att be- talningsbalansen skall vara uppgjord på transaktionsbasis, ej på betalningsbasis. Det- ta innebär, att det i första hand är de ba- kom betalningarna liggande transaktionerna som skall mätas och införas i betalningsba- lansen. Betalningama som sådana uppträ- der i balansen endast som förändring av va— lutareserven. Mer konkret betyder det, att bland löpande transaktioner bokföres real- prestationer, dvs. köp och försäljning av varor och tjänster, och bland kapitaltrans- aktioner uppkomst och avveckling av ford- ringar och skulder. Sålunda skall exempel- vis en varuimport under 1969, som betalas 1970 bokföras i betalningsbalansen på föl- jande sätt:

1969 1970

Kredit Debet Kredit Debet

Varor 100 Kortfristiga

skulder 100 100 Valutareserven 100

T.o.m. 1960 gjordes inom riksbanken även en betalningsbalans på betalningsbasis, en s. k. ren betalningsbalans. De ovannämn- da transaktionerna skulle där endast ha mot- svarats av noteringar om varubetalning 1970 med motsvarande minskning av valutare- serven, medan varken den faktiska impor- ten eller den uppkomna skulden skulle ha avsatt några spår i 1969 års betalningsba- lans.

Av detta framgår, att en betalningsba- lans på transaktionsbasis kräver mer infor- mation än den s. k. rena betalningsbalansen och att denna information måste hämtas från flera olika källor. Härvid ökar alltid risken för att vissa transaktioner faller bort ur statistiken och att andra dubbelräknas, med resultat att en restpost uppkommer.

Den nuvarande betalningsbalansen bygger på transaktionsuppgifter där sådana före- ligger men är på andra punkter hänvisad till betalningsdata och är sålunda en blandad produkt i detta avseende.

Materialet till den nuvarande svenska be— talningsbalansstatistiken har hämtats från följande källor, här beskrivet endast i grova drag.

Varor — handelsstatistiken

Sjöfart — rederiernas rapporter till sta- tistiska centralbyrån

Övriga tjänster — riksbankens valutastatistik,

delvis kompletterad med upp— gifter från annat håll

• Sida 143
•  Original

Transfereringar — riksbankens SIDA, UD Statliga kapitaltransaktioner —— riksbanken

valutastatistik,

Värdepappershandel — bankers och fondkommis- sionärers rapporter till bankin- spektionen Övriga privata kapitaltransaktioner — riksbankens valutastatistik, kompletterad med vissa upp- skattningar

Bankernas utlandsställning — riksbanken samt rapporter till riksbanken från valutaban- kerna.

Betalningsbalansstatistiken publiceras i riksbankens årsbok.

Därjämte lämnas betalningsbalansrappor- ter till IMF och OECD. IMF publicerar medlemsländernas rapporter i sin Balance of Payments Yearbook. Betalningsbalans— rapporterna på IMF:s och OECD:s blan— ketter har på senare år varit sinsemellan likalydande, men avvikit från den i Sverige vanliga presentationen. Avvikelsen består främst i en större detaljrikedom i IMF:s (och OECD:s) version men även klassifice- ringsskillnader finns. Tidigare fanns också vissa avvikelser i täckningsavseende, men i och med 1967 års betalningsbalansrapport täcker båda presentationerna samma trans— aktioner (vilket avspeglas i identiska rest— poster). Fr.o.m. riksbankens årsbok för 1967 infördes som tabell 41 i tabellbilagan, liksom under tidigare år, en betalningsba— lansuppställning av traditionell typ för en tioårsperiod och i den nya tabell 42 en re- dovisning enligt IMF:s klassificering för samma period.

I fortsättningen hänför sig beskrivningen till den traditionella presentationen av betal- ningsbalansen för 1969, där ej annat säges.

1. Export och import enl. handelsstatistiken Källan till import— och exportvärdena är tullverkets månadsstatistik över utrikeshan-

deln, som publiceras av statistiska central— byrån (SCB). Importen och exporten är de största posterna i betalningsbalansen. De svarade 1969 för tillsammans ca 3/4 av den totala omslutningen. Eftersom källan redo- visar faktiskt utförda prestationer (leveran- ser av varor), har därmed den viktigaste de- len av betalningsbalansen redovisats på transaktionsbasis. Statistiken erhålles per månad.

Såväl import- som exportvärdena skall enligt de internationella anvisningarna för betalningsbalansstatistik beräknas fob. Den svenska handelsstatistiken upptar dock im- portvärdet cif. Försök till omräkning av cif-värdet till feb-värde har gjorts av SCB idess nationalräkenskapsberäkningar men resultatet har hittills icke applicerats på be- talningsbalanstabellerna.

2. Korrigering av handelsstatistiken

Vissa varutransaktioner ingår inte i de van- liga export- och importsiffrorna.

Uppgifter erhålles månadsvis från SCB om återinförsel och återutförsel, dvs. retur- nerade varor, vilka vid återsändandet till säljaren icke upptages i handelsstatistiken.

Från svenska fiskefartyg direkt i utländs- ka hamnar ilandförda produkter blir av na- turliga skäl aldrig noterade i tullverkets ex- portstatistik. Uppgift härom publiceras må— nadsvis i Jordbruksekonomiska Meddelan— den.

Värdet av exporterat och importerat guld anges i uttikeshandelsstatistikens detaljerade tabeller men ingår ej i slutsummorna. Net— tot härav ökas med nettot av den inhemska icke-monetära sektorns eventuella köp av eller försäljning till riksbanken (varvid ett köp från riksbanken jämställes med köp från utlandet) och bildar posten icke-mo- netärt guld.

Det vid importen av oljeprodukter upp- givna statistiska vårdet ligger i regel högre än det pris som vissa oljeimportörer beta- lar till sina leverantörer. Genom en enkät till Oljebolagen införskaffar SCB uppgifter om denna differens, vilken under benäm- ningen oljerabatter avdrages från import—

• Sida 144
•  Original

Dessa fyra poster sammanförs i betal— ningsbalansen under rubriken Korrigering av handelsstatistiken. I en bruttoredovisad balans införs direktlandad fisk som ett till- lägg och återinförsel som ett avdrag på ex- portsidan, återntförsel och oljerabatter som avdrag på importsidan och icke-monetärt guld som ett tillägg till i regel importsidan.

I den tabellsamling över betalningsbalan- sen 1950—1969 som ingår i denna bilaga visar tabell 2 hur dessa fyra korrigeringar av export- och importvärdena gjorts innan de korrigerade värdena införts i tabell 1. För åren t. o. m. 1962 har där till exportvärdet även lagts nettot av transitoaffärer, hämtat ur riksbankens valutaanmälningsmaterial. Efter denna tidpunkt erhålles ej längre så- dana rapporter.

I den internationella varianten av betal- ningsbalansuppställning korrigeras export- och importvärdena för återinförsel och åter— utförsel, direktlandad fisk samt oljerabatter innan de införs i huvudtabellen, medan icke- monetärt guld bildar en egen post efter varu- transaktionerna.

9. Värdepappershandeln

Import och export av aktier och obligatio— ner rapporteras till bankinspektionen kvar— talsvis av banker och andra fondkommissio- närer. Häri ingår ej aktietransaktioner av direktinvesteringskaraktär. I bankinspektio- nens siffror ingår ej emissioner av svenska obligationer utomlands. Statistiken får där- för kompletteras på denna punkt. Uppgif— terna finns i riksbankens statistik över låne- tillstånd men är även allmänt kända efter— som emissionerna brukar utannonseras of- fentligt. Amorteringar på sådana obliga- tionslån ingår inte konsekvent i rapporterna. Detta torde bero på att underlaget till dessa rapporter är upprättade avräkningsnotor där den ena parten är bosatt i utlandet. Om amortering sker genom uppköp kommer de därför i princip med i rapporteringen, me- dan utlottade obligationer utelämnas. Det kan givetvis också förekomma att uppköp sker utan förmedling av svensk bank. Upp- gifter om inlösta eller amorterade obliga- tionslån i utlandet publiceras emellertid av bankföreningen i Ekonomiska Meddelanden

• Sida 149
•  Original

kvartalsvis och justeringar på denna punkt kan ske efter direktkontakt med resp. upp- giftslämnare.

Ett annat problem utgör affärsbankernas import och export av obligationer för egen portfölj. Dessa ingår nämligen i bankernas utlandsställning som rapporteras i särskild ordning till riksbanken (se nedan). De torde i regel även ingå i värdepappershandelsrap- porterna och måste därför avdragas där för att inte bli dubbelräknade.

13. Bankernas utlandsställning

Nettot av alla övriga transaktioner i betal— ningsbalansen skall överensstämma med för- ändringen i bankernas utlandsställning. Med bankerna menas här riksbanken och valuta- bankerna. Trots att valutabankerna numera utöver samtliga affärsbanker även inklude- rar postbanken och Stockholms Sparbank, används ofta fortfarande i tabeller och rap- porter benämningen »affärsbankerna». Riksbankens egen valutaställning publice- ras fyra gånger i månaden i riksbankens veckorapport. Affärsbankemas utlandsställ- ning offentliggöres av riksbanken månads—

• Sida 151
•  Original

vis 15 år 20 dagar efter månadsskiftet och är baserad på särskilda ställningsrapporter till riksbanken.

Huvuddelen av bankernas utlandsställning utgöres av valutareserven. Den omfattar de nettotillgångar, som är omedelbart använd- bara för utlandsbetalningar. Fordringar och skulder som är bundna på viss tid samman— förs till affärsbankernas tidsposition.

I valutareserven ingår för riksbankens del guldinnehav, nettofordran på utländska ban— ker, innehav av utländska statspapper och utrikes växlar, nettofordran på internatio- nella valutafonden samt innehav av sär— skilda dragningsrätter (SDR). Vidare ingår affärsbankernas avista fordringar på ut- ländska banker och innehav av utrikes väx- lar med avdrag för avista skulder till såväl utländska banker som andra utländska kun- der än banker.

Affärsbankernas tidsposition omfattar de— ras fordran på tid på utländska banker, både avistafordringar och fordringar på tid på andra utländska kunder än banker samt in- nehav av utländska sedlar och utländska obligationer med avdrag för tidsskulder till både utländska banker och andra utländska kunder än banker.

Någon ytterligare specifikation av affärs- bankernas utlandsställning än uppdelningen i avista— och tidsposition publiceras ej. Ej heller publiceras någon fördelning på va- lutor.

Den enda utlandspost av dem affärsban- kerna redovisar som inte upptas i vare sig valutareserven eller tidspositionen är inne- havet av aktier i utländska banker. För- ändringen .av detta innehav förs i stället un- der direkta investeringar.

I betalningsbalansuppställningar enligt IMF:s modell motsvaras bankernas utlands- ställning av »Monetary sector», uppdelad på centralbanken och andra banker. Något va- lutareservbegrepp förekommer inte där, utan detaljuppdelningen sker efter andra grunder.

Förändringen i bankernas utlandsställning kan givetvis endast redovisas netto.

Med en perfekt betalningsbalansstatistik skulle nettot av alla övriga transaktioner överensstämma med förändringen i han- kernas utlandsställning. Så länge brister av olika slag förekommer uteblir emellertid denna överensstämmelse. I betalningsbalan— sen markeras detta genom att en restpost införes av sådan storlek att balans erhålles.

I restposten ingår alla slag av fel i betal- ningsbalansstatistiken: sådana slag av trans— aktioner som överhuvud taget ej täcks av nuvarande statistik (t.ex. leverantörskredi- ter), enstaka transaktioner för vilka informa- tion saknas, transaktioner som upptagits till felaktigt värde eller vid felaktig tid- punkt.

Restposten är därför ett netto av positiva och negativa element.

15. Publicering

Betalningsbalansen publiceras i riksbankens årsbok, som utkommer omkring halvårsskif- tet. Dessförinnan har en preliminär balans intagits i riksbankens förvaltningsberättelse, som utkommer i början av året. Denna tidiga presentation brukar visa betalnings- balansen för de sista två åren fördelad på halvår, men tidpunkten för publicering inne- bär, att det sista halvårets siffror i hög grad är preliminära. I årsboken för 1969 intogs för första gången en betalningsbalanstabell fördelad på kvartal. Detta skedde dock un- der uttrycklig reservation för .att vissa data endast grovt fördelats, då dessa endast före- legat för helår. Överhuvud torde periodise- ringen av framförallt vissa kapitalrörelser bli allt osäkrare, ju kortare perioder man vill redovisa.

När en preliminär betalningsbalans för första halvåret föreligger, vanligen i okto- ber, brukar denna i tabellform intagas i riksbankens pressöversikt »Ur tidningarna».

Till IMF lämnas en preliminär betalnings- balansrapport för första halvåret (den 1 ok- tober), till IMF och OECD en preliminär rapport för helåret (den 1 april) och en defi- nitiv rapport för helåret (den 15 juli). IMF

• Sida 152
•  Original

publicerar från medlemsländerna erhållna rapporter efter mindre omarbetningar i sin Balance of Payments Yearbook.

De inom landet publicerade betalnings— balanserna har hittills endast varit globala.l Den definitiva helårsrapporten till IMF om- fattar emellertid även en regional fördel- ning på vissa länder och ländergrupper, och i Balance of Payments Yearbook intas också Sveriges betalningsbalans med följande re- gionala fördelning: USA och Canada, EEC, övriga OECD-länder, statshandelsländer, in- ternationella institutioner samt övriga län- der och olokaliserat. För de flesta i betal- ningsbalansen ingående delposterna lämnar källan också uppgifter för en regional allo- kering, medan för några transaktioner för— delningen måste uppskattas eller hela del- posten bokföras under »olokaliserat».

II. Förändringar i anmälningsstatistikens täckning och i använda beräkningsmetoder

Statistiken över löpande transaktioner, and- ra än varor, sjöfart och uppehållskostnader, bygger i huvudsak på individuella valutaan- mälningar till riksbanken, avlämnade av den betalande/betalningsmottagaren via den be— talningsförmedlande banken. Vissa minimi- gränser för anmälningsskyldighet har före— legat, vilka flera gånger ändrats under årens lopp, oftast i liberaliserande riktning. Även andra regler för anmälningsskyldighet har ibland ändrats. Alla sådana ändringar måste inverka på möjligheterna att på basis av va- lutaanmälningsmaterialet framställa en god och konsistent statistik.

När valutaförordningen trädde i kraft 1940 infördes anmälningsplikt för alla ut— landsbetalningar överstigande 100 kr. Den- na gräns höjdes i februari 1946 till 500 kr. I mars 1947 höjdes frigränsen till 5 000 kr. för betalningar från Nord-, Mellan- och Sydamerika, sterling-området inkl. Island, Schweiz och Portugal samt för betalningar till Frankrike, Holland, Belgien, Polen och Ungern, medan den tidigare gränsen på 500 kr. kvarstod för övriga länder. I maj 1950 höjdes gränsen för anmälningsskyldig- het till 10000 kr. för betalningar till och

från de nordiska länderna, medan en ge- mensam gräns på 500 kr. återinfördes för övriga länder. Denna frigräns för övriga länder har sedan höjts till 1 000 kr. i juni 1955, till 2 500 kr. ijuni 1956 och till 5 000 kr. i mars 1957.

Genom de successiva höjningarna av fri- gränserna kom de belopp som ej anmäldes till riksbanken och som därför ej kom med i statistiken att öka. För att motverka detta infördes efter höjningen av den generella frigränsen till 2 500 kr. 1956 en summarisk redovisning från valutabankerna över total- beloppet av icke anmälningsskyldiga bet-al- ningar. Denna redovisning av småbetal- ningar avskaffades i april 1960, trots att fri- gränsen tidigare höjts till 5 000 kr. (10 000 för Norden). Den genomsnittliga relationen mellan de redovisade småbetalningarna och de individuellt rapporterade betalningarna under de sista åren hade varit 11 % för be- talningar till utlandet och 8 % för betal- ningar från utlandet. Denna relation, som senare inte har kunnat beräknas på nytt, har använts för att uppräkna de anmälda betalningarna sedan 1960 men kan givetvis numera vara inadekvat.

I april 1961 upphävdes kravet på för— säljningsanmälan vid betalning för varuex- port. Detta borde i och för sig inte påverka statistiken, eftersom uppgifter om varutrans- aktioner icke hämtas ur valutaanmälnings- materialet. Emellertid synes denna liberali- sering, som alltså enbart gällde varor, ha fått en icke avsedd spridningseffekt också på anmälningen av tjänstebetalningar från utlandet. Detta problem har behandlats un- der redogörelsen för korrigeringsposten ovan.

På senare år har valutaanmälningarna som källa för betalningsbalansstatistiken kompletterats med eller ersatts av på annat sätt insamlade uppgifter för en rad detalj- poster bland de löpande transaktionerna. Som exempel kan nämnas uppgifter från SIDA om u-landsbistånd, från företag med utländska dotterbolag om återinvesterade

1 Den s. k. rena betalningsbalansen (se s 142) framställdes med detaljerad länderfördelning. Den publicerades för åren 1955—1960 i »Från departement och nämnder».

J |

• Sida 153
•  Original

vinstmedel (se nedan) och från SJ, postver- ket och televerket om deras transaktioner med utlandet.

Statistiken över kapitaltransaktioner på- verkas ej nämnvärt av ändrade regler för anmälningsfrigränser, eftersom de kapital- rörelser, varom uppgifter hämtas ur riks- bankens valutastatistik, i regel erfordrar riksbankens tillstånd om de överstiger 100 kr. Därmed får riksbanken möjlighet att följa utnyttjandet av dessa tillstånd.

Under början av den period som här be- handlas fördes ingen statistik över andra privata kapitaltransaktioner än värdepap- pershandeln. Övriga privata kapitaltransak- tioner låg således i restposten. Omfattningen av dessa transaktioner var då väsentligt lägre än idag. Fr.o.m. 1955 har tillstånden till svenska direkta investeringar i utlandet och fr.o.m. 1959 tillstånden till utländska di- rektinvesteringar i Sverige statistikförts. Ut- nyttjandet av dessa tillstånd har följts fr. o. m. 1960, men för de två första åren omfattar statistiken endast kontantöverfö— ringar. (För 1959 har viss rekonstruktion skett av kontantöverföringar.) Fr. o. m. 1962 skall i princip alla former av investe- ringar vara täckta. Från samma år finns också statistik över desinvesteringar. Det förekommer emellertid ofta att utnyttjande av investeringstillstånd ej spontant anmäls till riksbanken, särskilt i sådana fall då in- vesteringen sker på annat sätt än genom kontantöverföring. Fr.o.m. 1964 utsändes därför en förfrågan till företag som ej an- mält hur erhållna tillstånd utnyttjats. Denna enkät har hittills i regel endast gjorts en gång om året.

I princip täcker statistiken även återinves- tering av vinstmedel. I praktiken är det huvudsakligen då vinstmedel omvandlas till aktiekapital (fondemission), som uppgifterna kommer med i den svenska statistiken. Då ett tillstånd till direktinvestering lämnas av riksbanken, föreskrives bl. a., att det svenska moderbolaget till riksbanken regelbundet skall överlämna balans- samt vinst- och för- lusträkningar för dotterbolaget. Denna be- stämmelse upphävdes den 28.12.1957 för direktinvesteringar i de nordiska länderna

och den 25.10.1962 för direktinvesteringar i u-länder. Därmed har möjligheterna att följa återinvestering av vinstmedel i dessa länder försämrats. När det gäller återinves- tering av vinstmedel i utländska dotterbolag i Sverige är täckningen ej heller fullständig.

Före 1959 fördes heller inte statistik över privata lån, varför även dessa då låg i rest- posten. Fr. o. ni. detta år statistikfördes kon- tantöverföringar i samband med lånetrans- aktioner. Från 1962 ingår även andra låne- transaktioner än sådana som medför betal- ningar mellan Sverige och utlandet. Sedan 1964 utsändes en förfrågan till företag som ej anmält hur erhållna tillstånd till län i ut- landet utnyttjats. Denna enkät brukar göras två gånger om året. Samma år infördes en särredovisning av sådana kortfristiga lån som fordrar riksbankens tillstånd. Dessa hade tidigare förts tillsammans med lång- fristiga lån. (Gränsen mellan långfristigt och kortfristigt kapital går i betalningsbalansen vid ett år.)

III. Betalningsbalanstabeller 1950—1969

Tabell 1. Sveriges betalningsbalans 1950— 1969 Tabell 2. Varuhandel Tabell 3. Sjöfart Tabell 4. Övriga tjänster Tabell 5. Transfereringar Tabell 6. Offentliga kapitaltransaktioner Tabell 7. Värdepappershandel Tabell 8. Övrigt privat kapital Tabell 9. Bankernas utlandsställning Noter

• Sida 154
•  Original

• Sida 155
•  Original

Tabell 1. Sveriges betalningsbalans 1950—1969 (Mkr)

Löpande transaktioner * Kapitaltransaktioner

Varor Tjänster Transfereringar Totalt Statligt kapital Värdepappers-

handel

Privata långfristiga 1ån4 Direkta investeringar5

Sjöfart Resevaluta Övriga Utländska i

Sverige

Svenska i

Totalt l i utlandet

Svenska i utlandet

Utländska i Sverige

Övrigt privat kapital6

Bankernas utlandsställning

Valuta- Valuta— Netto Valuta— Netto Valuta- Netto Valuta— Netto Valuta- Netto Valuta-å Valuta- Netto Valuta— Netto Valuta- Valuta-

in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in— ut- in- ut- döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde flöde döde döde döde döde döde döde döde

Netto Valuta-

in- ut- döde döde

Valdta- Netto

in— I ut- döde !döde

Valuta—

in- ut- döde döde

Netto Valuta- Netto

in- ut- döde döde

Valuta- Affärs-

reserven banker- nas tids— position

Totalt

Netto Netto

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

1969 kvartal24

I II III IV

1969 regional t ”

USA/Canada EEC Övriga OECD Statshandels- __ länder Ovriga indu- _ striländer Övrigaländer Internationella organisationer Olokaliserat

Totalt

1121 1351 316 265 1701 173 374 372 172]L 218 482 425 1 610 750 189l 232 496 424 1 684 810 2251 301 788 676 1 938 913 171 326 836 640 2 264 1 049 » 250 343 942 727 2 597 1 158 296 407 1 175 941 2 258 1 067 310 421 1 124 967 2 265 1 059 314 429 1 130 1 061 2 441 1 086 349 456 1 289 1 207 2 579 1 138 368 5602 1 164 1 127 2 687 1 216 397 669 1 274 1 174 2 808 1 352 392 760 1 411 1 260 3 063 1 529 458 874 1 570 1 358 3 114 1 530 485 1784 1 583 3 286 1 632 512 1 927 1 851 3 540 1 753 564 2 101 2 047 3 793 1 834 564 2 273 2 359 4 009 2 054 2 726 2 828

1 637 2 250 2 494 2 295 2 697 2 945 3 456 4 068 3 692 3 709 4 079 4 111 4 358 4 611 5 091 5 383 5 725 6 205 6 630 7 392

6160 9 261 9 022 8 185 9 212 10 373 11 506 12 647 12 317 12 442 14 897 14 975 15 969 16 507 17 339 18 959 19 714 20 500 22 392 22 010 23 466 23 316 24 057 25 260 26 144 29 293 30 187

1 209 609 1 706 736 1 840 765

1 009 148 231 1 281 168 171 1 408 85 79 1 406 34 63 1 787 52 1 879 55 2 119 60 2 506 96 2 455 60 2 549 79 2 749 104 2 825 143 3 059 179 3 372 216 3 761 299 4 185 338 4 736 421 5 284 446 5 811 536 6 768 791

7 540 11 708 10 755 10 070 10 974 11 967 13 611 15 209 14 610 15 158 17 340 18 351 19 533 21 183 24118 25 950 27 795 29 564 31 935 36 735

5 755 9 290 8 176 7 741 8 254 8 998 10136 11 123 10 897 11 428 13 233 14155 15 101

7 400 177 77 64 45 10 713 132 255 52 45 10 509 31 172 53 45

9 654 15 20 45 75 11 051 146 14 90 112 12 307 19 38 67 48 13 685 7 66 68 116 15 249 8 52 118 114 14 832 8 11 144 160 15 070 138 215 176 17 750 263 283 317 17 943 89 77 354 254 19 207 110 174 327 366 20 927 106 73 412 501 23 774 223 102 461 498 26 915 145 95 735 392 28 623 219 95 505 422 29 787 134 158 625 546 32 491 55 116 691 681 37 746 402 815

2 231 8 140 13 628

2 854 10 309 12 121

1 459

587 166 421 3 223 3 151 72

1520 — 61

25 66 — —41 29293 30187 — 894

_l l l

241 122 184 300 84 217 60 95 236 126 86 86 75 182 126 166 210 171 523 438 862 824 1 009 979 1 506 1 329 1 506 1 879 1 902 1 369 2 161 1 743 2 946 1 842 3 104 2 525 3 428 2 901 3 872 4 091

54—

4 46 58 779

40 181 292 115

3 986 4205 —1 853 167 —1 686

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

1969 kvartal '

I II III IV

1969 regionalt

USA/Canada E_EC Ovriga OECD Statshandels- __ länder Ovriga indu- striländer Övriga länder Internationella organisationer Olokaliserat

Totalt

• Sida 156
•  Original

• Sida 157
•  Original

Valutaindöde Valutautdöde Netto Export Åter- Di- Icke— Tran- Totalt Import Åter- Icke- Olje— Tran- Totalt enl. inför- rekt- mone— sito- enl. utför— mone- rabat- sito- han- sela land. tärt affå- han- sela tärt ter affä— dels- fisk guld rer dels- guld rer stat. (netto) (netto) stat. (netto) ) 5 727 9 19 5 755 6148 12 — 6160 — 405 . 9 251 9 -— 30 9 290 9 248 13 — 9 261 29 ! 8165 11 — — 8176 8 997 13 12 9 022 — 846 l 7 691 11 — 39 7 741 8172 13 — 8185 — 444 l 8 229 13 — 12 8 254 9 202 10 - 9 212 — 958 i 8 966 16 — 16 8 998 10 373 — — 10 373 -1 375 ' 10108 17 — 11 10136 11506 — — 11506 —1370 11103 18 — 2 11123 12 647 — — 12 647 —1524 10 851 . 30 — 16 10 897 12 317 . — — 12 317 —1420 11 424 — 58 34 8 20 11428 12 488 — 46 — . . — 12 442 —1 014 13 273 — 76 30 — 6 13 233 15 006 — 59 — — 50 — 14 897 —1 664 14198 — 94 41 — 10 14155 15151 — 75 3 —104 — 14975 — 820 15129 —110 70 — 12 15101 16154 — 75 4 —114 - 15 969 -— 868 16 568 —129 68 — . . ' 16 507 17 552 — 85 19 —l47 . . 17 339 — 832 19 014 —143 88 — 18 959 19 946 — 99 24 —157 . . 19 714 — 755 20 541 —151 110 — 20 500 22 644 —107 40 —185 . . 22 392 —1 892 22 071 —161 100 — 22 010 23 704 —122 30 —146 . . 23 466 —1 456 23 422 —l92 86 — 23 316 24 319 —129 24 —157 . . 24 057 — 741 25 403 -225 82 — 25 260 26 516 —149 13 -236 . . 26 144 — 884 29 459 —239 73 — 29 293 30 571 —-154 11 —241 . . 30 187 — 894 kvartal 6810 - 63 17 — 6764 7210 — 36 —2 — 60 .. 7112 -— 348 7409 — 70 12 — 7351 7583 - 45 2 — 60 .. 7480 — 129 6979 — 50 22 - 6951 7410 — 37 5 — 60 .. 7318 — 367 8 261 — 56 22 — 8 227 8 368 — 36 6 — 61 . . 8 277 - 50 regionalt , Canada 2249 — 18 — — 2231 2869 — 11 — — 4 .. 2854 — 623 8196 — 57 l — 8140 10 413 - 57 — — 47 . . 10 309 —2 169 a OECD 13 704 —148 72 - 13 628 12 281 — 81 — - 79 . . 12121 1507 handels- der 1 468 — 9 — — 1 459 1 523 — 3 — — . . 1 520 — 61 a ustriländer 590 — 3 . . 587 166 - —- — . . 166 421 3. länder 3 233 — 10 . . 3 223 3 265 — 3 — -111 . . 3151 72 ationella anisationer — —- — — - — — -— — . . — — aliserat 19 6 - — 25 54 1 11 — . . 66 — 41 t 29 459 —239 73 — 29 293 30 571 —154 11 —241 . . 30 187 — 894 SOU 1971:31 157

• Sida 158
•  Original

Valutaindöde Valutautdöde Sjöfarts- netto Sjöfrakt Biljet- Tids- Hamn- Totalt Tids- Hamn- Totalt m. m. ter hyror kostn. hyror kostn. 1950 1 000 39 40 130 1 209 20 589 609 600 1951 1 458 48 60 140 1 706 28 708 736 970 1952 1 503 50 147 140 1 840 31 734 765 1 075 1953 1 249 54 167 140 1 610 30 720 750 860 1954 1 283 66 175 160 1 684 45 765 810 874 1955 1 467 68 223 180 1 938 64 849 913 1 025 1956 1 763 61 255 185 2 264 68 981 1 049 1 215 1957 2 092 64 266 175 2 597 82 1 076 1 158 1 439 1958 1 715 85 295 163 2 258 56 1011 1 067 1 191 1959 1 671 90 337 167 2 265 52 1 007 1 059 1 206 1960 1 796 81 389 175 2 441 74 1 012 1 086 1 355 1961 1 896 77 426 180 2 579 70 1 068 1 138 1 441 1962 2 003 86 428 170 2 687 88 1 128 1 216 1 471 1963 2 179 100 354 175 2 808 149 1 203 1 352 1 456 1964 2418 105 365 175 3 063 195 1 334 1 529 1 534 1965 2471 116 350 177 3 114 213 1 317 1 530 1 584 1966 2 539 132 415 200 3 286 268 1 364 1 632 1 654 1967 2 718 195 397 230 3 540 304 1 449 1 753 1 787 1968 2 759 228 566 240 3 793 336 1 498 1 834 1 959 1969 2 957 230 547 275 4 009 478 1 576 2 054 1 955 1969 kvartal I 630 38 136 60 864 120 334 454 410 11 656 48 136 75 915 110 345 455 460 111 873 81 145 70 1 169 143 436 579 590 IV 798 63 130 70 1 061 105 461 566 495 1969 regionalt USA, Canada 567 53 -— 4 624 — 389 389 235 EEC 669 5 — 89 763 — 329 329 434 Övriga OECD 981 156 — 131 1 268 — 592 592 676 Statshandels- länder 129 2 — 39 170 — 17 17 153 Övriga industri- länder 193 — — -— 193 — 106 106 87 Övriga länder 263 14 — 12 289 — 143 143 146 Internationella organisationer — — — — — — — — — Olokaliserat 155 — 547 — 702 478 — 478 224 Totalt 2 957 230 547 275 4 009 478 1 576 2 054 1 955 158 SOU 1971:31

• Sida 159
•  Original

! 1

Tabell 4. Övriga tjänster

Biljett- Land- och avgifter dygfrakt

Övriga transport- kostnader

Räntor och

Diplomat-

utdelningaru kostnader

FN-trupper15 Försäkring ?Administra-

i; tions- j kostnader

Provisioner Licenser, SIDA:s royalties, utgifter i patent m. m.11 Sverige16

Övrigt11

Korri- ge- rings- post17

Totalt

Valuta- Valuta-

in- ut- in- ut- döde döde döde döde

Valuta-

in- ut- döde döde

Valuta—

in- ut- döde döde

Valuta-

in- ut- döde döde

Valuta- Valuta- » Valuta-

in- ut- in- ut- f in- ut- döde döde döde döde ldöde döde

Valuta-

in- ut- döde döde

Valuta- Valuta- in- ut- in- ut- in- döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde

Valuta-

' ut- döde

Valuta- indöde

Valuta- Netto

in- ut- döde döde

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 196411 1965 1966 1967 1968 1969

1969 kvartal

I II III IV

1969 regionalt USA Canada EEC Övriga OECD Statshandels-

_ länder

Övriga industri-

" länder

Ovrigaländer Internatio- nella or- ganisationer Olokaliserat

Totalt

10 ::10 ' 10 _ :10

140 164

59 103 1 17 121 150 162 190 235 240 240 244 270 317 305 428

24 30 33 34 35 36 38 38

67 62 84 72 90 106 122 105 124 115 134 106 157 92 154 151

167 138 . .. 159 159 ' 148 171 143 152 * .. 112 152 . .. 146 160

133 189 147 197

169 224 175 237 179 300

malllllll

66 111 118 103 120 103 122 172 182 190 222 173 178 191 220

267 353

62 ; 22 ' 272 159 187 286 188

1... O O

xlaxknåu: OOOOO OOOOO

316 265 374 372 482 425 496 424 788 676 836 640 942 727 1 175 941 1 124 967 1 130 1 061 1 289 1 207 1 164 1 127 1 274 1 174 1 411 1 260 1 570 1 358 1 784 1 583 1 927 1 851 2 101 2 047 2 273 2 359 2 726 2 828

619 692 723 734 676 651 708 751

348 641 402 573 655 1 300

53 50

18 11 7 358 227 131

27 10 17 865 16 849

2726 2 828 —102

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964-11 1965 1966 1967 1968 1969

1969 kvartal

I II III IV

1969 regionalt

USA Canada E_EC Övriga OECD Statshandels- ' länder Övriga industri- länder Övriga lände r Internatio- nella orga- nisationer Olokaliserat

Totalt

• Sida 160
•  Original

• Sida 161
•  Original

Memorandumzn Offentligt utvecklingsbistånd Gåvor Kapital Totalt Val utaindöde Valutautdöde Netto Bila- Multi- Bila- Inter- Privat Of- Totalt Privat Of- Totalt tera- late- tera- natio- fent- fent- la rala la nella ligt" ligtls kred. organ 1950 24 124 148 37 194 231 — 83 . . — — — 1951 26 142 168 59 112 171 — 3 .. — 10 10 195 2 26 59 85 61 1 8 79 6 . . - l 1 1953 33 1 34 62 1 63 — 29 . . — 4 4 1954 23 — 23 52 . . 52 — 29 . . — 7 7 1955 24 — 24 55 55 — 31 . . — 3 3 1956 19 — 19 60 .. 60 — 41 — 12 — 4 16 1957 18 — 18 83 13 96 — 78 10 8 — 44 62 1958 21 — 21 59 1 60 — 39 5 12 — 4 21 1959 21 — 21 78 1 79 — 58 5 15 — 27 47 1960 28 — 28 68 36 104 — 76 5 18 — 3 26 1961 85 - 85 88 55 143 — 58 8 26 — 1 35 1962 74 — 74 85 94 179 -105 16 40 — — 56 1963 65 — 65 71 145 216 —151 37 51 1 15 104 1964 65 3 68 120 179 299 —231 50 68 22 — 6 134 1965 65 2 67 132 206 338 —271 66 71 26 32 195 1966 55 5 60 139 282 421 —361 104 94 20 47 265 1967 41 2 43 144 302 446 —403 110 120 26 125 381 1968 43 2 45 163 373 536 —491 160 130 57 20 367 1969 47 3 50 213 578 791 —741 193 172 91 160 616 1969 lkvartal I 15 1 1 6 55 203 258 —242 11 1 1 1 12 52 71 123 —l 1 1 111 9 — 9 41 239 280 —271 IV 1 2 1 1 3 65 65 130 —1 1 7 1969 tregionalt USA, Canada 26 28 33 1 34 — 6 EEC 10 — 10 23 3 26 — 16 Övriga OECD 8 ] 9 77 142 219 —210 Statshiandels- läntder — — — 4 — 4 — 4 Övrigza industri- lämder — — — 9 — 9 — 9 Övriga länder 3 — 3 64 201 265 —262 Intermationella orgzanisationer — — — 3 231 234 —234 Olokailiserat — - — — — — — Totaltt 47 3 50 213 578 791 —741 SOU1971:31 161

• Sida 162
•  Original

• Sida 163
•  Original

j Tabell 6. Offentliga kapitaltransaktioner [

Tillgångar : Skulder '. Totalt Krediter IBRD IDA FN—obliga- EPU:s Övr. lång- Övr. kort- Totalt Krediter EPU:s Övr. lång- IBRD20 IDA20 Övr. kort— Totalt till tioner avveckling f risti ga f risti ga från avveckling fristi ga fristiga utlandet tillgångar tillgångar2 " utlandet skulder skuldermL Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Netto in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut— in- ut- in- ut- in- ut- in— ut- in— ut- in- & ut- in- ut- in- ut- döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde dö de döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde ; döde döde döde döde döde 1950 71 77 — — — — — — _ _ — , _ _ _ 71 77 106 — _ _ — — _ _ — — — — 106 _ 177 77 100 1950 1951 39 150 — 103 _ — — — _ — — 1' _ _ — 39 253 _ 2 _ — — — 93 _ _ _ _ — 93 2 132 255 —123 1951 1952 31 171 _ _ _ _ _ _ — _ _ _ _ — 31 171 _ _ — — — _ _ 1 _ _ _ — — 1 31 172 _141 1952 1953 15 16 _ _ _ _ _ _ _ _ _ — — _ 15 16 — — — — _ _ _ 4 _ — _ _ _ 4 15 20 — 5 1953 1954 16 7 — _ _ _ _ — _ _ — , _ — _ 16 7 130 _ — — — — _ 7 _ — _ _ 130 7 146 14 132 1954 1955 19 _ — — — — _ _ _ _ _ _ _ — 19 — — 35 — _ _ — — 3 _ _ — — — 38 19 38 — 19 1955 1956 7 _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ _ — 7 _ — 62 — _ — — _ 4 — — _ — _ 66 7 66 _ 59 1956 1957 8 _ _ _ _ _ _ _ — — _ ” _ — 4 8 4 _ 4 _ _ _ _ _ 44 — — _ _ _ 48 8 52 — 44 1957 1958 8 _ _ _ _ _ _ — _ _ _ ' — — 3 8 3 _ 4 _ — — _ — 4 _ — — _ _ 8 8 1 1 — 3 1958 1959 20 _ _ _ — _ _ _ 109 _ 4 14 _ 3 133 17 — 4 _ 90 _ _ — 27 _ _ — _ — 121 133 138 — 5 1959 1960 57 — _ _ _ 12 — _ 177 _ 4 12 8 — 246 24 — 4 — 235 _ — — _ 9 _ _ — 9 239 255 263 _ 8 1960 1961 21 _ _ _ _ 10 _ _ 52 _ 7 r _ _ 28 80 38 — 4 — 35 _ — _ _ 9 _ _ — 9 39 89 77 12 1961 1962 57 _ _ _ _ 40 _ 30 6 _ 7 . _ _ 20 70 90 _ 83 _ _ _ _ 1 _ 39 _ _ 1 40 84 110 174 — 64 1962 1963 75 1 _ _ _ 32 1 _ 6 _ 7 . _ _ 40 89 73 _ _ _ — — _ _ _ 13 _ 4 ' _ 17 — 106 73 33 1963 1964 112 22 _ _ — 35 1 45 6 _ 5 _ 57 _ 181 102 _ _ — — — _ — _ 28 — 14 _ 42 — 223 102 121 1964 1965 113 26 — — _ 41 2 _ 6 _ 4 _ _ 17 125 84 _ — — _ _ _ — _ — 11 20 — 20 11 145 95 50 1965 1966 174 20 _ 21 _ 52 2 _ _ _ 3 2 12 — 191 95 — _ — _ _ _ 1 _ 15 _ 12 — 28 — 219 95 124 1966 1967 130 26 _ _ _ 52 3 — _ — _ 2 — 6 133 86 — _ _ _ _ — _ 2 — 22 1 48 1 72 134 158 — 24 1967 1968 27 57 _ _ — 21 3 _ _ _ — 3 _ 13 30 94 _ _ _ — — — _ — — 22 25 _ 25 22 55 116 _ 61 1968 1969 122 91 — — _ 139 3 _ _ — — 11 2422 822 149 249 _ 130 _ — _ _ 222 322 _ 20 11 _ 13 153 162 402 —240 1969 1969 kvartal _ 1969 kvartal I 100 14 _ — — 51 3 — — _ — _ 2 — 105 65 — _ _ _ _ — — _ — 5 4 _ 4 5 109 70 39 I II 11 27 — — — — — _ _ _ — 8 _ 4 11 39 — 59 _ — — — — 1 — 5 2 — 2 65 13 104 _ 91 II III _ 34 — — — 37 _ _ — — _ 3 _ 4 — 78 _ _ — _ — — 2 — — 5 3 — 5 5 5 83 — 78 III IV 11 16 _ — — 51 _ _ — — _ _ 22 — 33 67 — 71 — — — — — 2 — 5 2 — 2 78 35 145 —110 IV 1969 regionalt 1969 regionalt USA Canada — — — — — — _ — _ _ _ — _ _ _ — _ — _ _ — — — — _ _ — USA Canada EEC — — _ — _ — _ _ _ _ — _ _ — — — — — — — _ _ — — _ — — - _ _ _ _ — — EEC Övriga OECD 122 _ _ _ _ — _ _ _ — _ _ _ — 122 _ — 130 — — _ _ — _ _ — _ * _ _ 130 122 130 — 8 Övriga OECD Statshandels- Statshandels-

_ länder — _ _ _ _ — _ _ — _ _ _ _ _ — — _ — _ _ länder Övriga in— Övriga in- " dustrilånder _ — _ _ _ _ _ _ _ — dustriländer Ovriga länder — 91 — _ _ _ _ — _ _ _ ' _ — _ — 91 — _ _ _ — _ _ — _ _ — _ _ — _ 91 — 91 Övriga länder Internationella »! Internationella

organisationer _ _ — _ _ 1 39 3 _ _ _ — 1 1 24 8 27 1 58 _ _ _ _ _ _ 2 3 _ 20 1 1 _ 13 23 40 181 _141 organisationer Olokaliserat _ _ _ — — _ — _ _ _ _ _ _ _ — — _ _ _ — _ _ — _ _ _ _ — — _ _ _ Olokaliserat Totalt 122 91 — — — 139 3 — — _ _ ' 11 24 8 149 249 — 130 _ _ — _ 2 3 — 20 11 _ 13 153 162 402 —240 Totalt

• Sida 164
•  Original

• Sida 165
•  Original

Tabell 7. Värdepappershandel

Utländska värdepapper (= tillgångar) Svenska värdepapper (= skulder) Netto Aktier Obligationer Summa Aktier Obligationer Summa Emis- Övriga Emis- Övriga sioner sioner i Sve- i ut- rige landet Valuta- Va- Valuta- Valuta- Valuta- Va- Valuta- Valuta- 1uta- luta- in— ut- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- in- ut- in- ut- flöde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde 950 22 — — 28 4 50 4 9 35 _ 5 6 14 41 19 951 9 1 — 21 1 30 2 10 34 — 12 9 22 43 7 952 3 1 22 27 4 30 27 12 14 _ 11 4 23 18 8 953 3 2 50 22 — 25 52 9 18 — 1 1 5 20 23 — 30 954 2 1 50 39 22 41 73 10 21 — 39 18 49 39 _ 22 955 3 1 _ 49 9 52 10 4 29 _ 1 l 9 1 5 38 19 956 5 3 32 54 23 59 58 4 52 _ 5 6 9 58 _ 48 957 27 3 _ 76 60 103 63 2 39 _ 13 12 15 51 4 958 8 1 32 124 91 132 124 1 29 — 11 7 12 36 — 16 959 4 8 — 136 101 140 109 12 44 54 9 23 75 67 39 960 12 13 62 136 106 148 181 82 110 _ 53 26 135 136 _ 34 961 15 8 35 202 123 217 166 58 58 48 31 30 137 88 100 962 22 9 10 256 277 278 296 25 26 — 24 44 49 70 — 39 963 13 11 100 354 344 367 455 41 43 _ 4 3 45 46 — 89 964 13 18 15 392 392 405 425 44 70 _ 12 3 56 73 _ 37 965 43 27 — 264 237 307 264 39 114 368 21 14 428 128 343 966 30 26 _ 218 233 248 259 46 129 176 35 34 257 163 83 967 27 56 100 365 290 392 446 54 78 15 5 24 22 233 100 79 968 66 74 50 485 443 551 567 66 91 60 14 23 140 114 10 969 72 90 — 491 469 563 559 78 163 _ 47 93 125 256 —127 969 kvartal 11 24 _ 79 71 90 95 14 62 — 5 14 19 76 _ 62 24 36 — 86 90 110 126 22 51 — 7 29 29 80 — 67 11 16 15 _ 194 181 210 196 13 28 — 20 32 33 60 _ 13 V 21 15 _ 132 127 153 142 29 22 — 15 18 44 40 15 969 regionalt SA Canada 33 30 _ 141 168 174 198 3 4 _ 5 6 8 10 _ 26 EC 9 15 — 193 160 202 175 38 83 — 12 26 50 109 — 32 vriga OECD 29 45 _ 137 140 166 185 35 73 _ 29 48 64 121 _ 76 tatshandels- länder _ _ _ _ _ _ — _ _ _ — _ — _ vriga _ industri- länder _ — _ _ — _ _ — — _ — _ — — vriga länder I _ _ 20 1 21 1 2 3 _ 1 3 3 20 nternatio- nella orga- nisationer — _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ — _ — lokali- serat _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 3 _ 1 3 — 1 3 otalt 72 90 _ 491 469 563 559 78 163 — 47 93 125 256 —127 SOU 1971: 31 165

• Sida 166
•  Original

Varvens Import— Import- Övrigt Rederier- Övrigt Totalt export- krediter krediter privat nas kort- privat krediter”o för fartyg för data- långfristigt fristiga kortfristigt och dyg- maskiner kapital ford- kapital21 plan” m. m.20 ringar20 Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Valuta- Nette in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- in- ut- döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde döde

1950 . .

1951 . .

1952 . .

1953 . . 1954 . . 1955 . . 1956 . . 1957 .. .. .. .. .. .. .. .. 1958 .. .. .. .. .. 58 _ .. .. 58 _ 58 1959 5 _ .. .. 17 _ .. .. 36 — .. .. 58 — 58 1960 _ 96 .. .. 14 — .. .. _ _ .. .. 14 96 — 82 1961 _ 16 _ 22 45 — .. .. — 61 .. .. 45 99 — 54 1962 — 162 105 _ 56 — 37 30 _ 26 .. .. 198 218 _ 20 1963 _ 386 117 _ 69 _ 41 43 8 — 6 — 241 429 _188 1964 111 — 66 _ 66 _ 35 51 5 _ 26 5 309 56 253 1965 _ 316 143 _ 77 — 52 70 3 _ 60 _ 335 386 _ 51 1966 _ 9 125 _ 124 — 44 102 58 — 239 53 590 164 426 1967 _ 24 164 _ 188 _ 35 118 _ 85 266 56 653 283 370 1968 175 _ 88 — 175 _ 121 119 _ 48 446 460 1 005 627 378 1969 15032 18522 13122 7622 144 _ 133 187 — 100 26822 241”2 826 789 37 1969 kvartal I 23 _ _ 69 24 _ 14 59 _ 10 63 56 124 194 _ 70 II 48 — 31 — 41 — 48 44 _ 10 36 99 204 153 51 111 79 — _ 7 53 — 11 56 — 65 30 36 173 164 9 IV _ 185 100 — 26 _ 60 28 _ 15 139 50 325 278 47 1969 regionalt USA, Canada 141 — 34 _ 53 — 18 49 — _ 17 33 263 82 181 EEC 24 _ 6 _ 68 _ 6 35 — _ 88 41 192 76 116 Övriga OECD 172 31 11 _ 23 — 100 95 _ — 131 133 437 259 178 Stats-

handels-

länder 35 _ 3 _ — _ 8 _ _ _ _ — 46 _ 46 Övriga .

industri-

_ länder — — _ — _ _ _ l — — — — _ l _ 1 Övriga länder _ 376 1 _ _ _ 1 7 _ _ _ 2 2 385 —383 Internationella

organisationer — _ — _ _ _ _ — — — _ _ _ _ _ Olokaliserat _ _ — _ _ _ _ _ _ 100 — _ _ 100 _100 Totalt 372 407 55 — 144 _ 133 187 _ 100 236 209 940 903 37

• Sida 167
•  Original

Valutareserven Adärs- Totalt bankernas Riksbanken Adärs- Totalt tids- bankernas position Guld Valutor Ställning Summa avista- mot IMF position 950 104 _25823 _ _ 154 _ 37 _ 191 8 _ 183 951 319 906 88 1313 — 178 1 135 49 1 184 952 169 _244 41 _ 34 206 172 _ 15 157 953 176 141 — 317 23 340 60 400 954 240 _387 — _ 147 36 _ 111 32 79 955 56 _100 _ _ 44 82 38 — 42 4 956 — 50 68 — 18 196 214 73 287 957 _242 154 _ — 88 161 73 121 194 958 _ 81 166 _ 85 68 153 2 155 959 — 66 _213 65 — 214 336 122 178 300 960 _106 375 _ 269 _ 428 _ 159 _121 _ 280 961 53 830 130 1 013 19 1 032 — 83 949 962 2 549 _ 78 473 20 493 — 51 442 963 4 _255 26 — 225 104 _ 121 32 — 89 964 38 819 181 1038 — 19 1019 _ 72 947 965 69 _338 284 15 102 117 — 44 73 966 3 170 118 291 55 346 142 488 967 2 —869 _138 _1005 795 — 210 15 — 195 968 112 _338 133 — 93 66 — 27 _ 59 _ 86 969 4 _404 _327 - — 727 _1 126 —1 853 167 _1 686 69 kvartal 1 _233 _119 _ 351 — 499 — 850 180 _ 670 1 —747 _106 — 852 21 _ 831 101 — 730 I 1 _201 — 57 _ 257 _ 32 — 289 _183 _ 472 1 777 _ 45 733 — 616 117 69 186 SOU 1971: 31 167

• Sida 168
•  Original

När det gäller en så lång period som tjugo år, är det ofrånkomligt, att alla uppgifter inte kan vara jämförbara under hela perio- den. Som framgått ovan, har valutaanmäl- ningsmaterialet och dess behandling under denna tid undergått åtskilliga förändringar: anmälningsfrigränser har ändrats, uppfölj- ning av lämnade tillstånd till kapitaltrans- aktioner har införts och intensifierats, vissa specialrapporter har avskaffats osv. Därtill kommer, att valutaanmälningsmaterialet un- der senare år i flera fall kompletterats med eller utbytts mot rapporter av annat slag som källa till uppgifterna i betalningsbalan- sen.

I nedanstående noter har bl. .a. angetts anledningar till bristande jämförbarhet över tiden på vissa punkter, men denna förteck- ning gör ej anspråk på att vara komplett. Vidare lämnas en kommentar till de kvar- talsdata och regionala data som redovisas för 1969.

1 Inkl. biljetter. 1' Fr.o.m. april 1961 ingår transaktioner i svenska sedlar mellan svenska och utländska banker i resevalutaposten. Dessa transaktioner, som under april—december 1961 motsvarade ett nettovalutautflöde på 42 mkr., låg tidigare i sin helhet i restposten. Även efter denna tid- punkt är vissa transaktioner i svenska sedlar ej täckta av statistiken, nämligen sådana från Sverige medförda sedlar som sålts i utlandet och sedan återförs till Sverige av utländska resenärer. Nettot av dessa senare sedlar är dock noll, varför restposten ej påverkas. ” Rapporter om uttag på sparkasseräkning i svensk affärsbank vid resor i de nordiska länderna erhålles ej längre fr.o.m. 1965. Så- dana uttag ligger från detta år i restposten. 4 Statistik över privata lån före 1959 finnes ej. För 1959 och 1960 finnes nettouppgifter och för 1961 bruttouppgifter om kontantbe- talningar i samband med dessa lån, varvid upp- gifterna hämtats enbart från inköps- och för- säljningsanmälningar. Fr.o.m. 1962 ingår upp- gifter även rörande lånetransaktioner som ej föranleder betalningar till eller från Sverige (t.ex. upplåning utomlands för finansiering av direkta investeringar i utlandet). Fr. o. m. 1964 intensifierades insamlandet av dessa uppgifter genom en till företag som erhållit lånetillstånd särskilt utsänd förfrågan angående utnyttjan- det av tillstånden. Fr.o.m. samma år från- skiljdes de krediter som har kortare löptid än

ett år från denna post för att ingå i »övriga privata kapitaltransaktioner».

5 Statistik över direkta investeringar för: 1959 föreligger endast för tillstånd till svenska investeringar i utlandet fr.o.m. 1955. (Dessa uppgick till 137 mkr. 1955 och steg till 356 mkr. 1959.) Från 1959 finns uppgifter om ny- investeringar som skett genom kontantöverfö- ringar, från 1961 också om desinvesteringar. Fr.o.m. 1962 skall investeringssiffrorna i prin- cip inkludera alla typer av direkta investeringar. alltså även sådana som ej medför betalningar mellan Sverige och utlandet, 1. ex. investeringar som finansieras genom upplåning i utlandet och återinvestering av vinstmedel. 1964 inten- sifierades insamlandet av sådana investerings- uppgifter som ej erhålles via valutaanmäl- ningar genom utsändandet av särskilda enkäter till dem som erhållit investeringstillstånd. " Delvis nettouppgifter, se specialtabell. 7 Se kapitel 1: 3 och IX: 1 i betänkandet. 8 Återinförsel och återutförsel ingick före 1959 i generalhandeln. ” Specialredovisning till riksbanken av tran— sitoaffärer upphörde 1963, varefter detta netto ingår i restposten. "' Ingår i resevaluta. ” 1964 infördes en ny, mer detaljerad spc— cifikation av »övriga tjänster». Som framgår av tabellen ledde detta till en kraftig minsk- ning av övrigt-posten. Entreprenader hade dock före 1964 ingått i »licenser, royalties, pa- tent m. m.». 12 Betalningar till de IATA-anslutna flyg- bolagens inbördes clearing, huvudsakligen av- seende för varandras räkning sålda biljetter, som 1965 uppgick till 60 mkr., flyttades detta år från »övriga transportkostnader» till bil- jetter. '3 1969 infördes särskilda rapporter från SJ, postverket och televerket, innehållande brut- toredovisning av kommunikationstjänster med utlandet. För tidigare år bygger statistiken på valutaanmälningar, som endast upptar betal- ningar av internationella clearingavräkningsnet- ton eller bilaterala netton. ” Fr.o.m. 1962 inklusive återinvesterade vinstmedel, där sådana är kända. 15 I kolumnen för valutainflöde anges den del av kostnaderna för svenska FN-trupper, som ersättes av FN. I kolumnen för valutaut- flöde anges de kostnader för samma ändamål, som Sverige haft i utlandet. "* Avser den del av u-landsbiståndet som be- står av betalningar direkt från SIDA till betal- ningsmottagare i Sverige för tjänster, t. ex. den del av expertlöner som stannar i Sverige. Upp- gifterna för 1968 och 1969 bygger på ambitiö- sare beräkningsmetoder än uppgifterna för de två föregående åren. ” Se kapitel IX: 1 ibetänkandet.

• Sida 169
•  Original

"* De under offentliga transfereringar upp— tagna beloppen för åren 1950—1953 avser be— talningar inom ramen för den s.k. Marshall- planen. Av beloppet för 1957 avser 10 mkr. en betalning till Jugoslavien enligt 1946 års Washingtonöverenskommelse rörande forna tyska tillgångar i Sverige. Övriga belopp för åren 1957—1959 avser svenska bidrag till FN:s fredsbevarande aktioner. I övrigt har statistiken före 1960 ej skiljt på privata och offentliga transfereringar. l beloppen för privata transfe— reringar till utlandet under dessa år kan alltså offentliga transfereringar ingå.

1” I memorandumposten »offentligt utveck- Iingsbistånd» har sammanförts sådana offent- liga transfereringar och sådana offentliga kapi- taltransaktioner (netto) som sker i samband med utvecklingsbistånd. Källan till gåvobistån- det har här varit de rapporter som avlämnats till OECD:s utvecklingskommitté, DAC, och uppgifterna för de tidigare åren är ej jämför- bara med dem som upptagits under offentliga transfereringar. Bland kapitaltransaktionerna i betalningsbalansen ingår även korta kapitalrö- relser, såsom förändringar i vissa internationella kronbehållningar, medan DAG-statistiken endast skall innehålla långt kapital.

"30 Netto (se dock not 22). ** Delvis netto (se dock not 22). 3 Vissa typer av kortfristigt kapital upptas netto. I samband med kvartalsredovisning av betalningsbalansen, som inletts 1969, medför addering av omväxlande positiva och negativa kvartalsnetton att både ett kreditbelopp och ett debetbelopp erhålles för året. Denna blandade brutto-nettoredovisning medför högre omslut— ning, vilken därmed ej blir jämförbar med ti— digare år, då enbart årsnetton redovisats.

3” Varav riksgäldskontoret —]54, clearings- nämnden + 36 och riksbanken — 140.

34 En kvartalsfördelning av hela betalnings- balansen har kunnat göras först fr.o.m. 1969. För ett antal delposter, främst vissa »övriga pri- vata kapitaltransaktioner», har dock kvartals- fördelningen fortfarande fått göras efter delvis schablonmässiga grunder. 25 Regional uppdelning av betalningsbalan— sen har förekommit även tidigare och regel- bundet rapporterats till IMF och OECD på års- basis. Sedan 1960 har någon regional uppdel- ning däremot ej publicerats i Sverige. Vid revi— deringar av betalningsbalansen har de regio- nala balanserna för andra år än det senaste ej korrigerats, varför några med 1969 års regio- nala uppgifter helt jämförbara data för tidi- gare år ej finnes framtagna.

Regionalfördelningen bygger i regel på fak- tiskt rapporterade länderuppgifter. I de fall då transaktioner saknat landuppgift har de i regel fått läggas under »olokaliserat». I vissa fall har dock en uppskattning av en delposts re-

Resevalutaposten bygger till stor del på uppgifter om använd valuta i stället för på upp- gifter om svenska resenärers resmål resp. ut- ländska resenärers hemländer. Detta bör man särskilt ha i minnet. då man ser de siffror som angivits under resevaluta för USA och Canada, eftersom dollar används som internationell re- sevaluta.

• Sida 170
•  Original

• Sida 171
•  Original

• Sida 172
•  Original

Allmänna Förlaget