SOU 1974:11
Svensk industri
N +” (;(
aå (- _ Cija,
&( *, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Delrapport nr 1 från indusTrisTrUldurutredningen
SER” 197411
Statens offentliga utredningar 1 974 :1 1 Industridepartementet
Svensk industri
Industribranschernas utveckling
Delrapport nr 1 från industristrukturutredningen Stockholm 1974
Göteborgs Oilsenryckerl AB, Stockholm 74 4 5l2 5
Förord
Sedan ett par decennier har i Sverige genomförts långtidsutredningar — var och en syftande till en bedömning av i första hand den närmaste femårsperioden. Dessa utredningar har utgjort ett betydelsefullt underlag för makroekonomiska bedömningar och beslut. När det gäller utveck- lingen inom industrisektorn har de även tjänat syftet att åstadkomma en samlad och mot andra sektorer avstämd bedömning. Långtidsutred- ningarna får betraktas som informationsmaterial utformat i syfte att bilda underlag för mera övergripande ekonomisk-politiska beslut.
För adekvata insatser på det industripolitiska fältet krävs emellertid också ett mera detaljerat dataunderlag som ger kunskap om utvecklingen inom industrins olika delar. Därtill krävs att underlaget successivt förnyas för att möjliggöra en systematisk uppföljning av utvecklingen. Industri- politiska åtgärder i situationer då allvarliga sysselsättnings— eller andra strukturproblem uppträder i enskilda branscher eller regioner, måste givetvis baseras på särskilda fördjupade studier av den uppkomna situationen. För att snabbt kunna genomföra sådana undersökningar — och för att öka möjligheterna att förutse var t.ex. sysselsättningsproblem kan uppkomma — krävs emellertid ett lätt tillgängligt och aktuellt basmaterial på bransch- och regionnivå. En kontinuerlig analys av struk- turdata är också ett viktigt led i uppföljningen av de industripolitiska åtgärder som redan vidtagits på olika områden.
Inom industridepartementet togs våren 1972 initiativ till utformningen av ett informationsunderlag som bättre än hittills beskriver den historiska strukturella utvecklingen och nuläget i olika delar av industrisektorn. Gmndtanken är att detta underlag skall vara ett första steg mot utvecklandet av en strukturanalys som tar sikte på att beskriva och förklara grundläggande förändringar i den svenska ekonomin. Därigenom ges ökade möjligheter till mera systematiska åtgärder i syfte att påverka den långsiktiga utvecklingen.
Arbetet har bedrivits av en arbetsgrupp inom industridepartementet och givits namnet industristrukturutredningen. Resultatet av det hittills bedrivna arbetet inom industristrukturutredningen kan nu publiceras i fyra delrapporter, som senare kommer att följas av en huvudrapport. Den senare väntas kunna bli publicerad under våren 1974.
Delrapport nr ], ”Industribranschernas utveckling”, innehåller en sta- tistisk genomgång av utvecklingen inom industrins olika branscher.
Branschstrukturen och dess utveckling beskrivs i fråga om sysselsättning, produktion, produktivitet, storleksstruktur, regional fördelning etc. Redovisningen, som huvudsakligen baseras på Statistiska centralbyråns industristatistik, är fördelad på 20 huvudbranscher. I de fall det varit möjligt beskrivs även delbranscher inom dessa. Den relativt långtgående branschuppdelningen är ett led i strävandena att åstadkomma ett så detal— jerat material att väsentligt olika utvecklingstendenser inte skall döljas i översiktliga genomsnittsdata. Ett centralt moment i denna branschbe- skrivning utgörs av ett studium av hur olika produktionsenheter inom en och samma bransch utvecklats. Sålunda redovisas t. ex. sysselsättningsför- ändringar mellan parvisa år för arbetsställen inom en bransch.
För var och en av branscherna redovisas den regionala fördelningen länsvis. För att få en uppfattning om olika kommunblocks beroende av utvecklingen inom resp. bransch, redovisas sådana kommunblock där branschens andel av industrisysselsättningen är hög.
I delrapport nr 2, "Industrins finansiella utvecklingstendenser”, görs en relativt detaljerad kartläggning av de finansiella utvecklingstendenserna samt ett försök till prognos. Kartläggningen omfattar centrala variabler såsom omsättning, förädlingsvärde, bruttovinster, investeringar, sparande och personalkostnader. En central del av rapporten ägnas åt en lönsam- hetsdiskussion. Den finansiella strukturen och dess utveckling beskrivs med hjälp av soliditets- och likviditetsrelationer samt finansieringsana— lyser med tillhörande mått på självfinansiering m. m.
För att förbättra kunskapen avseende arbetsmarknadsfrägor har inom ramen för industristrukturutredningen genomförts en studie av arbets- kraftsströmmarna inom verkstadsindustrins område. Studien, som presenteras i delrapport nr 3, "Verkstadsindustrins arbetsmarknad”, har gemensamt utförts av Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metall- industriarbetareförbundet och baseras på parternas gemensamma löne— statistik. Behovet är stort av fördjupade studier av industrins arbets- marknadsförhållanden. Den genomförda studien, som omfattar endast en del av de industrianställda, får ses som bas för fortsatt utvecklande av undersökningsmetodiken.
I delrapport nr 4, ”Industrins forsknings— och utvecklingsverksamhet”, beskrivs och analyseras utvecklingen av industrins forsknings- och utveck- lingsverksamhet under perioden 1967—1971. I rapporten förs en utförlig diskussion om vilka krav som bör ställas på ett dataunderlag avsett som bas för åtgärder inom fou-området.
De nu publicerade delrapporterna från industristrukturutredningen får inte betraktas som ett slutgiltigt utformat informationsunderlag. Utred- ningen har genomfört ett kartläggnings- och systematiseringsarbete som successivt skall följas upp och förbättras. Industristrukturutredningen har lagt en grund för utvecklande av ett bättre underlag för bedömning av utvecklingstendenserna inom industrin.
InnehåH
Förord
Avdelning [ _ Översiktlig beskrivning av industribranschernas utveckling
Avdelning ll Gruvindustrin Livsmedelsindustrin Textilindustrin Beklädnadsindustrin ............................. Läder- och skoindustrin Trävaruindustrin Massa- och pappersindustrin Pappersvaruindustrin Grafisk industri Kemisk industri Gummivaruindustrin ............................ Plastvaruindustrin Jord- och stenvaruindustrin Järn-, stål och ferrolegeringsverk ..................... lckejärnmetallverk Metallvaruindustrin Maskinihdustrin Elektroindustrin Transportmedelsindustrin Varvsindustrin
Appendix: Beskrivning av det statistiska materialet
125
177 205 235 259 287 315 335 357 381
Avdelning I
Översiktlig beskrivning av industribranschernas utveckling
Översiktlig beskrivning av industribranschernas utveckling
Industrisektorn svarar i Sverige för ca 30 % av det samlade produktions- värdet. Dess andel av sysselsättningen är något lägre. Totalt sysselsattesi industrin något över 1 milj. personer år 1973.
I det följande kommer att redovisas vissa data rörande produktion, sysselsättning och struktur inom 20 industribranscher samt uppgifter om branschernas utveckling i olika avseenden under senare delen av 1960—talet och den hittillsvarande delen av 1970-talet. Som jämförelse- underlag för sådana branschdata skall i detta inledningsavsnitt anges motsvarande uppgifter för industrisektorn som helhet.
Uppgifterna i denna rapport bygger huvudsakligen på industri- statistiken och avser enbart den s.k. egentliga industrin, dvs. industri- arbetsställen med minst fem anställda.l Arbetsställena under denna gräns (småindustri och hantverk) svarar för endast 6—7% av hela industri- produktionen.
Industrins produktion steg under 1960-talet i snabb takt. Under årtiondets första hälft utgjorde volymtillväxten 8 % per år, under perioden 1965—1970 var den något lägre, nämligen 5,6 % per år.2 Dessa ökningstal överstiger väsentligt de genomsnittliga för övriga närings- grenar. Industrins andel av produktionsvärdet ökade följaktligen påtagligt under 1960-talet — från 24,3 till 29,6 %. Under åren 1971 till 1973 har emellertid industrins tillväxt drabbats relativt starkt av lågkonjunkturen och sektorns andel av produktionsvärdet har stagnerat.
Utrikeshandeln med industriprodukter har under hela den studerade perioden ökat snabbare än produktionen. Mellan 1960 och 1972 steg exportandelen från 26 till 35 %, och under samma tid steg irnportens andel av marknadstillförseln från 27 till 32 %. Tendensen är gemensam för de flesta branscher, men mest markant inom den kemiska sektorn (inkl. plastvaruindustrin), där såväl export- som importvolym ökat med mer än 10% per år under 1960-talet. På exportsidan noteras volym- ökningar över 10 % per år också för bl.a. verkstadsindustrin samt textil- och konfektionsindustrierna.
Under 1960-talet har en kraftig förskjutning av sysselsättningen ägt rum från de varuproducerande till de tjänsteproducerande sektorerna i ekonomin. Minskningen har dock i första hand berört jord- och skogsbruket, medan för industrins del sysselsättningen ökade ända fram till 1965. Därefter har emellertid såväl industrisysselsättningen i absoluta
* För 1972 föreligger endast preliminära upp- gifter. Uppgifterna för 1973 är prognostiserade. Det statistiska underlaget beskrivs i appendix. 2 Enligt Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper.
tal som sektorns andel av de anställda ihela ekonomin minskat något. Räknat i antal timmar har industrins sysselsättningsandel minskat från 31 % år 1960 till 27 % år1973.
Arbetsproduktiviteten i industrin (dvs. förädlingsvärdet i fasta priser räknat per arbetstimme) steg under 1960-talet med ca 8 % per år. Därefter har ökningstakten avtagit något men måste även under 1970-talets tre första år betecknas som hög (6% per år). Arbets- produktivitetens tillväxt får främst ses som resultatet av ökad mekani- seringsgrad (höjd kapitalintensitet), kvalitativa förbättringar av pro- duktionsfaktorerna samt en tämligen snabb strukturomvandling.
Industrisektorn har under perioden 1965—1973 svarat för en femtedel av investeringsverksamheten (brutto) i landet. Räknat i fasta priser ökade industriinvesteringama under 1960-talet med ca 4 % per år. I samband med konjunkturavmattningen under 1970-talets första år har öknings- takten avtagit något.
Betydande trendmässiga förskjutningar i produktion och sysselsätt— ning har inträffat såväl inom industrisektorn som gentemot andra sektorer av ekonomin. Verkstadsindustrin har under hela efterkrigstiden successivt ökat i relativ betydelse. Mellan 1965 och 1973 ökade branschen sin andel av industrisysselsättningen från 40 till 44 % (verkstadsindustrins andel av förädlingsvärdet är ett par procentenheter lägre). Bland övriga starkt expansiva industribranscher kan nämnas kemisk industri och plastvaruindustri. Den kraftigaste tillbakagången har drabbat textil- och konfektionsindustrierna, där antalet anställda minskat med mer än 6 % per år i genomsnitt under perioden 1965—1973. Andra branscher, vilkas andelar av industrisysselsättningen har minskat kraftigt, är sko- och lädervaruindustrin samt jord- och stenvaruindustrin.
Även inom industribranscherna föreligger mycket stora skillnader då det gäller produktions— och sysselsättningsutvecklingen hos olika företag och produktionsenheter. Denna spridning kommer att redovisas tämligen utförligt i de följande branschkapitlen. Branschstrukturen har också förändrats genom att nedläggningar varit vanliga i vissa branscher med vikande avsättning (t.ex. konfektions— och skoindustrierna) medan nyetablering av betydande omfattning förekommit i andra delar av industrin. Utvecklingen under de senaste tio åren har inneburit en väsentligt ökad företagskoncentration inom industriproduktionen och särskilt har företag i storleksklasserna med mer än 500 anställda ökat sina andelar av produktion och sysselsättning. Denna utveckling har till stor del skett genom sammanslagning av företag. På arbetsställenivå återfinns inte motsvarande tendens till ökad andel för de största enheterna. Under hela perioden 1960—1970 har ca 30 % av antalet arbetare i industrin fallit på arbetsställen med mer än 500 arbetare, medan andelen för ”mellangruppen” 201—500 varit något högre. Det totala antalet arbets- ställen har under samma period minskat med drygt 10 % och utgjorde år 1970 ca 13 500.
Industribranschernas regionala fördelning behandlas i denna rapport endast mycket kortfattat. De förskjutningar som skett mellan olika branscher har givetvis haft betydelse även för den regionala sysselsätt-
ningsutvecklingen, varvid regioner med ensidig branschinriktning haft särskilt känslig ställning. Branschernas volymförändringar har emellertid i en del fall slagit mycket ojämnt mellan arbetsställen i olika delar av landet, vilket delvis kan bero på regionala skillnader i anläggningsbe- ståndets storleks— och ålderssammansättning. Branschutvecklingen på regional nivå har också i vissa branscher påverkats genom lokaliserings— politiska åtgärder.
Till gruvindustrin räknas brytning och annan utvinning av natur-. fyndigheter av mineraliska produkter i fast och flytande form eller i gasform.
Inom branschen finns totalt ca 80 företag med tillsammans drygt 200 arbetsställen (år 1970). Ett karaktäristiskt drag hos gruvindustrin är den påtagliga storföretagsdominansen. Av den totala produktionen och sysselsättningen svarar storföretagen för 80 % respektive 70 % (år 1970). De största företagen är Boliden AB, Gränges AB, LKAB och Stora Kopparbergs Bergslags AB.
Sveriges järnmalmsfyndigheter är belägna inom två geografiskt av- gränsade områden, Kiruna —- Gällivaara — Pajala i nordligaste Norrland och Bergslagen i Mellansverige. Omkring 80% av den svenska järnmalms- produktionen sker vid gruvorna i norra Sverige. Den lappländska järnmalmen avsätts nästan helt på exportmarknader medan den mellan- svenska malmen till stor del används inom landet.
Sveriges sulfidmalmsfyndigheter är huvudsakligen belägna inom tre områden, Skelleftefältet, Aitik i Norrbottens län samt Mellansverige. Av sulfidmalmsproduktionen kommer (tonnagemässigt) närmare 45 % från Skelleftefältet, medan Aitik och Mellansverige svarar för ca 35 % respektive 20 % (år 1970). Denna regionala produktionsfördelning kommer successivt att ändras genom den snabba produktionsökningen vid fyndigheterna i Aitik och Åmmeberg.
Gruvindustrins förädlingsvärde uppgick år 1972 till närmare 1 600 milj. kr vilket utgjorde 2,8 % av det totala förädlingsvärdet inom industri- sektorn. Av branschens produktion svarar de metallbärande mineralen för huvuddelen, ca 90 %, varvid järnmalmen dominerar.
Produktstrukturen vid de svenska järnmalmsgruvorna har successivt förändrats mot ett större inslag av förädlade produkter. Styckemalmen, som tidigare var den dominerande produktgruppen, har minskat i andel från ca 65 % år 1965 till ca 40 % år 1971 (mätt i värde). Samtidigt har andelen briketter och sinter ökat från ca 25 % till ca 40 %. Den ökade förädlingsgraden inom branschen innebär att den tonnagemässiga pro- duktionsökningen legat något lägre än den värdemässiga.
Under 1960-talet tillstötte flera faktorer som försämrade de svenska järnmalmsgruvornas konkurrenskraft. Sålunda ökade utbudet kraftigt av järnrik och lättanrikad malm genom öppnandet av nya gruvor iKanada, Sydamerika, Västafrika och Australien. Dessa fyndigheter bryts i dagbrott med relativt låga produktionskostnader. Därtill kommer att transportkostnaderna sjönk kraftigt genom tillkomsten av större fartyg, vilket minskade den fraktfördel som den svenska malmen tidigare hade
vid leveranser till främst den västeuropeiska stålindustrin. Vidare minska- des det försteg, som de fosforrika svenska exportmalmerna haft, genom att billiga och effektiva stålprocesser utvecklats, vilka grundas på fosforfattig malm och syrgasblåsning.
Den inhemska sulfidmalmsproduktionen ökade under 1960-talet i något lägre takt än järnmalmsproduktionen. I och med att Aitikgruvan öppnades (år 1968) har emellertid produktionen av sulfidmalm ökat i snabb takt.
Av den totala industrisysselsättningen svarar gruvindustrin för ca 1,5 % (år 1972). Antalet anställda inom branschen har under den senaste femårsperioden legat på en förhållandevis jämn nivå (13 OOO—14000 personer). Den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen för branschen döljer emellertid ett oenhetligt mönster de enskilda arbetsställena emellan. Sålunda har en sysselsättningsminskning skett vid främst de mellansvenska gruvorna — i stor utsträckning genom att driften upphört vid flera mindre enheter — samtidigt som sysselsättningen ökat vid flera av de större gruvorna i norra Norrland.
Av den totala branschsysselsättningen finns ungefär hälften inom tre kommunblock (Kiruna, Gällivare och Ludvika). Samtidigt svarar inom några kommunblock gruvindustrin för en väsentlig del av den totala industrisysselsättningen. Exempelvis kan nämnas att branschen svarar för 67 % respektive 88 % (år 1970) av den totala industrisysselsättningen i Kiruna och Gällivare kommunblock.
Investeringsvolymen inom gruvindustrin har under perioden 1965—1972 uppgått till i genomsnitt ca 290 milj. kr per är, motsvarande ca 5 % av den totala investeringsvolymen inom industrisektorn. Under periodens senare år har investeringarna inom branschen ökat mycket kraftigt, främst beroende på stora investeringar inom LKAB. Under femårsperioden 1971—1975 planerar företaget investera omkring en miljard kronor.
Livsmedelsindustrin, till vilken här även räknas dryckesvaru- och tobaksindustrin, är en av våra största industribranscher. Av den totala produktionsvolymen och sysselsättningen inom industrisektorn svarar livsmedelsindustrin för 10 % respektive 8 % (år 1972).
Ett karaktäristiskt drag hos livsmedelsindustrin är dess ekonomiska och organisatoriska uppdelning på kooperativa och icke-kooperativa företag. I början av 1960-talet svarade dessa för respektive 40% och 60% av branschens förädlingsvärde. Produktionsandelen för de kooperativa före- tagen har därefter ökat genom bl.a. jordbrukskooperationens köp av företag inom kvarnindustrin och charkuteriindustrin.
Sedan början av 1960-talet har utvecklingen inom vissa delar av livsmedelsindustrin utmärkts av ett stort antal företagsköp och fusioner samtidigt som många mindre företagsenheter lagts ned. Särskilt kraftig har strukturomvandlingen varit inom mejeriindustrin och dryckesvaru- industrin. Inom bageriindustrin ökade takten i strukturomvandlingen mot slutet av 1960-talet. Under resterande del av 1970-talet kommer sannolikt denna process att bli mycket genomgripande och medföra en
- ".v—f..-__—.—__- __._..__—___. __...
successivt ökad koncentration av produktion och sysselsättning till större företagsenheter.
En rad utländska företagsköp (framförallt under senare år) har skett inom livsmedelsindustrin. Företag med utländskt majoritetsinflytande svarar för närvarande för uppskattningsvis 10 % av den totala bransch- sysselsättningen. De utlandsägda företagen dominerar särskilt kraftigt inom konservindustrin (Nestlé, Unilever och Cavenham Ltd) och marga- rinindustrin (Unilever).
Jämfört med andra större industribranscher intar livsmedelsindustrin en särställning genom sin starka inriktning på hemmamarknaden, ett förhållande som nära sammanhänger med de hinder för internationell handel som jordbrukspolitiken i de flesta industriländer för med sig. Endast ca 4 % av den inhemska produktionen går på export. Livsmedels- industrin är därmed för sin expansion beroende av den inhemska konsumtionens utveckling, vilken långsiktigt uppvisar en långsam tillväxttakt. Branschens produktionsvolym har till följd härav ökat i en takt motsvarande endast hälften av genomsnittet för industrisektorn.
BETA-avtalet har inneburit en inte obetydlig utvidgning av främst det nordiska handelsutbytet av livsmedel. Avtalet med EG medför inte någon väsentlig breddning av frihandeln med livsmedelsindustriprodukter. En viss ytterligare utveckling mot ökad internationell konkurrens och handel torde trots detta vara att vänta åtminstone för vissa produkter. I stor utsträckning kommer emellertid livsmedelsindustrin även fortsättningsvis att vara hänvisad till den relativt begränsade hemmamarknaden. Den inhemska livsmedelskonsumtionen kan även under 1970-talet väntas öka relativt långsamt, vilket torde innebära att produktionstillväxten för livsmedelsindustrin som helhet kommer att understiga industrigenom- snittet.
Samtidigt som produktionsvolymen inom branschen som helhet ökat relativt långsamt under 1950- och 1960-talen har förändringar i konsum- tionsmönstret och produktionstekniken lett till att vissa delar av branschen expanderat kraftigt medan andra stagnerat eller gått tillbaka. Till de mest expansiva hör konservindustrin, till vilken större delen av djupfrysningsindustrin hör. Produktutvecklingen inom denna delbransch har varit snabb och genomgripande, vilken främst sammanhänger med djupfrysningsteknikens genombrott. En snabb produktionsökning har också utmärkt choklad-, konfektyr- och glassindustrin, slakteri— och charkuteriindustrin samt dryckesvaruindustrin. Bland de varugrupper som produktionsmässigt uppvisat en relativ tillbakagång kan nämnas socker, mjöl, mjölk och bageriprodukter.
Investeringsvolymen inom livsmedelsindustrin har under perioden 1965—1972 legat vid i genomsnitt 558 milj. kr per år. Branschen har därmed svarat för ca. 9% av de totala industriinvesteringama. För livsmedelsindustrin var investeringsvolymen i stort sett densamma åren 1965 och 1972. Den har emellertid uppvisat kraftiga årsvisa fluktua- tioner. Detta gäller inte minst dryckesvarusektorn som under senare delen av 1960-talet upplevde en kraftig investeringsuppgång, vilken väsentligen avsåg Pribo-koncernens nya bryggeri i Stockholm.
Livsmedelsindustrins lokalisering har traditionellt bestämts av främst närheten till råvarukällan och/eller avsättningsmarknaderna. Beroendet har emellertid varit av olika natur och av varierande styrka för olika delar av branschen. Beroendet har dock minskat under senare år, främst som följd av distributions-, förpacknings— och förvaringsteknikens utveckling. Detta gäller inte minst de delar av branschen där färskhetskravet tidigare var en avgörande lokaliseringsfaktor. Livsmedelsindustrin är dock alltjämt i hög grad lokaliserad till storstadslänen. Dessa svarade år 1970 för 44 % av den totala branschsysselsättningen; motsvarande andel för hela indu- strin låg vid 30 %.
Textilindustrin, som långt in på 1900-talet var en av de storleksmässigt dominerande industribranscherna, är numera en relativt liten bransch med andelar av industrins totala förädlingsvärde och sysselsättning som uppgår till 2,6 % respektive 3,2 % (1972).
Inom textilindustrin tillverkas produkter för direkt konsumtion (t.ex. trikåplagg och heminredningstextilier), halvfabrikat (t.ex. beklädnadsväv) samt produkter för investeringsändamål (t.ex. torkfiltar och filterdukar).
Textilindustrin var länge väsentligen en hemmamarknadsindustri och importen var låg. Under de senaste två decennierna _ och med särskild kraft under 1960-talet — har emellertid branschen dragits in i en snabb internationaliseringsprocess. Bakom denna har legat en tilltagande lågpris- irnport, såväl från de europeiska industristaterna som från vissa u-länder. Konkurrenstrycket har drastiskt förstärkts av den snabba handelsliberali- seringen i Västeuropa. I medeltal över tioårsperioden 1960—1970 steg Sveriges import av textilvaror årligen med drygt 5 % och uppgick år 1970 till närmare 2 000 milj. kr. (löpande priser).
Under trycket av importkonkurrensen har branschen utsatts för strukturella påfrestningar som varit unika för industrisektorn och som i vissa fall skapat svåra lokala sysselsättningsproblem. Sysselsättnings— minskningen har pågått ända sedan början av 1950-talet och utgjorde enbart för perioden 1965—1973 drygt 16 000 personer, vilket motsvarar i en årlig minskning på 5,7 %.
Trots den drastiska sysselsättningsminskningen har branschens totaltill- verkning (förädlingsvärde) uppvisat en viss volymtillväxt. Totalt in- skränkte sig dock volymökningen under 1960-talet till 2 % per år, vilket kan jämföras med ca 6 % för industrin som helhet. Bakom detta branschgenomsnitt ligger emellertid stora olikheter mellan del— branscherna. Tillverkningen av trikåprodukter, hemtextilier och vissa tekniska textilier har utgjort expansiva sektorer. Särskilt hårt har däremot den grundtextila tillverkningen av garner och beklädnadsväv drabbats. Detta har gällt inom både ylleindustrin och bomullsindustrin.
Jämfört med industrigenomsnittet uppvisar textilindustrin en något kraftigare produktions— och sysselsättningsmässig dominans för de mindre produktionsenheterna. Mer än hälften av de branschanställda sysselsattes år 1970 vid anläggningar med mindre än 200 anställda. Detta förhållande är dock inte lika framträdande som inom t.ex. beklädnadsindustrin, beroende på vissa klart framträdande stordriftsfördelar vid många typer
av textil tillverkning.
Antalet företag i branschen har under senare år gått ned kraftigt. Bland de under perioden 1965—1970 eller strax därefter nedlagda företagen återfinns några av de vid periodens början största.
Den dramatiska negativa utvecklingen inom textilindustrin (och bekläd- nadsindustrin) har påkallat särskilda åtgärder från statsmakterna. I början av 1970-talet inleddes sålunda vissa statliga stirnulansprogram för export, utbildning och företagssamgåenden. Vidare har åtgärder vidtagits i syfte att trygga försörjningen i krigs- eller avspärrningslägen.
Av särskilt intresse är de försök som gjorts i syfte att öka den svenska textilexporten. Exportvärdet har under 1960-talet ökat med ca 12 % per år och drygt 11 % per år under 1971—1972. Flera större och medelstora företag har etablerat permanent exportrepresentation i de ledande väst- europeiska importländerna samt i USA. Exportinsatserna har varit sär- skilt framgångsrika beträffande hemtextilier och vissa tekniska textilier. För flera textilföretag utgör exporten i dagsläget en avgörande överlev- nadsfaktor.
Utvecklingsperspektivet för svensk textilindustri under resterande delen av 1970-talet kan bedömas med viss optimism. Härtill bidrar i första hand att branschstorleken nu synes ha anpassats till en, med hänsyn till den internationella konkurrensen, realistisk nivå. Ett visst skydd för denna nivå erbjuder de nyss omnämnda statliga försörjnings- beredskapsåtgärderna. En positiv indikator för framtiden är också framgångarna för svensk textilexport.
Beklädnadsindustrin sysselsätter närmare 27 000 personer (år 1972) och svarar därmed för 3 % av industrisysselsättningen. Motsvarande andel av industrins förädlingsvärde ligger något lägre, 2 %.
Liksom textilindustrin har beklädnadsindustrin traditionellt varit en hemmamarknadsindustri med låga import- och exportandelar. Föränd- ringen i detta mönster, som medförde en kris för textilindustrin redan under 1950-talet, blev för beklädnadsindustrin klart markerad först några år in på 1960-talet. Branschen har därefter upplevt en omställningskris som beträffande omfattning och effekter kan jämföras med den inom textilindustrin.
Under 1960-talet steg importen av kläder värdemässigt i en årstakt av närmare 17 % (löpande priser). Härvid samverkade importen av billiga standardvaror från producenter i vissa u-länder med mer modeinriktad import från de västeuropeiska industriländerna. Den senare underlättades i hög grad av det gradvisa borttagandet av tullhindren i det europeiska varuutbytet. Då importökningen vida översteg uppgången i konsum- tionen, vilken varit måttlig, blev utslaget på den inhemska produktionen kraftigt. Produktionsvolymen ökade under 1960-talet med i genomsnitt endast 0,9 % per år, vilket kan jämföras med ca 6 % för industrin som helhet. Sedan mitten av 1960-talet har emellertid produktionsvolymen minskat. Flertalet produktområden har drabbats av krisen, varvid problemen i vissa fall förstärkts av ändrade konsumtionsmönster. Hårt drabbade områden har varit lättare bomullskonfektion av standardkarak-
tår och tyngre överplagg av traditionell typ. Dambyxor och fritids- konfektion är exempel på de få expansiva produktområdena.
Importen av beklädnadsvaror ligger nu på en årsnivå av ca 1 600 milj. kr. I ökad omfattning har importökningarna kompenserats av svensk export. I likhet med textilexporten har exporten av kläder vuxit snabbt under hela 1960—talet. Ökningstakten har varit drygt 20 % per år : (löpande priser). I dagsläget uppgår den årliga exporten till mer än 500 ' milj. kr, varav den helt dominerande delen går till de nordiska grannländerna och de ledande västeuropeiska industriländerna.
En positiv inverkan på den svenska exporten kan tillskrivas de statliga åtgärder för stimulans av TEKO-export som inleddes år 1970. Dessa ingår i ett åtgärdspaket som även omfattar utbildningsstöd samt under- lättande av företagssamgåenden. Staten bidrar vidare till en ökad regional spridning av beklädnadsindustrin genom projekt för etablering av bekläd- nadsindustri på ett antal orter i övre Norrland i samarbete med Algot Johansson AB och AB Eiser.
Antalet anställda inom beklädnadsindustrin har minskat drastiskt. Under perioden 1965—1973 beräknas sysselsättningen har sjunkit med i genomsnitt 6,7 % per år vilket innebär nästan en halvering mellan de båda åren. Branschens andel av industrisysselsättningen har därmed minskat från 4,9 % till 2,9 %.
En analys av produktions— och sysselsättningsutvecklingen för enskilda företag visar att branschgenomsnitten döljer ett mycket oenhetligt mönster. Trots branschens allmänna krisläge har produktionen och syssel- sättningen expanderat kraftigt vid många arbetsställen. Andra har tvingats lämna marknaden. Arbetsställebeståndet minskade med inte mindre än 22 % mellan 1965 och 1971. I spåren av nedläggningarna har sysselsätt- ningsproblem uppstått på en rad orter.
Ett betydande antal företagssamgåenden har under senare år kommit till stånd, i vissa fall under aktiv statlig medverkan. Bl.a. har under medverkan av Sveriges investeringsbank några av landets ledande konfek- tionsföretag och ett stort textilföretag gått samman i storföretaget SweTeco AB (år 1971). Trots företagssamgåenden och nedläggningar av mindre företag är dock beklädnadsindustrin fortfarande extremt småföre- tagsdominerad. Företag med mindre än 500 anställda svarade ännu är 1970 för 93 % av branschens totala sysselsättning (46 % för industri- genomsnittet).
Läder- och skoindustrins andel av industrins förädlingsvärde är 0,6 % i (år 1972). Motsvarande sysselsättningsandel var 0,8 %. Dessa relationer antyder att branschen är relativt arbetsintensiv. I likhet med textil- och konfektionsindustrierna är den i hög grad känslig för konkurrensen från länder med avsevärt lägre lönenivå än den svenska.
Framför allt fr.o.m. mitten av 1960-talet har irnportkonkurrensen starkt trängt tillbaka den inhemska läder— och skoproduktionen. Den svenska Självförsörjningen ifråga om skor utgjorde år 1960 75% av marknadstillförseln men hade år 1971 minskat till 46 % (räknat i antal par). Självförsörjningen beträffande läderskor har mellan nämnda år
minskat drastiskt, från 74 % till 34 %.
Det mest påtagliga i läder- och skoindustrins strukturutveckling är det kraftiga bortfall av större företag och produktionsenheter som skett sedan mitten av 1960-talet. Detta utvecklingsmönster har framför allt karak- täriserat skoindustrin. Läderskotillverkningens kraftiga tillbakagång sam- manhänger främst med nedläggningar av större företag som Oscaria, Gyllene Gripen, KF:s skofabriker och Sju Skomakare. Det finns idag 36 läderskoföretag i Sverige — huvudsakligen mindre familjeföretag. Det kan i detta sammanhang påpekas att produktionen av träskor har expanderat kraftigt, främst genom en ökad avsättning på export. Antalet träskotill— verkande företag har ökat starkt.
Den svenska garveriindustrin var ibörjan av 1960-talet huvudsakligen inriktad på hemmamarknaden. Försämrade avsättningsmöjligheter inom landet till följd av lädervaru- och skoindustriernas minskning har delvis . kunnat kompenseras genom en ökad export. Ungefär hälften av garveriernas produktion exporteras f.n. Den internationella konkurrensen har tvingat fram en omfattande strukturomvandling. Produktionen har koncentrerats till 11 garverier (år 1972) jämfört med 24 vid 1960-talets början.
För sysselsättningen inom läder- och skoindustrin har den beskrivna utvecklingen haft drastiska konsekvenser. Antalet anställda, som år 1965 var 14 300 personer, beräknas år 1973 ha minskat till 7 200 personer. Räknat i antal arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningsminskningen åren 1965—1973 beräknats till drygt 9 % per år mot knappt 2 % för hela industrisektorn.
Inom branschen har under perioden 1965—1972 investerats ca 120 milj. kr (1968 års priser). Därmed har endast 0,2 % av industrins totala investeringsvolym fallit på läder— och skoindustrin. lnvesteringsvolymen per anställd inom läder- och skoindustrin har under nämnda period uppgått till endast en femtedel av genomsnittet för hela industrin.
Förädlingsvärdet per anställd för läder- och skoindustrin totalt uppgick år 1970 till 34 400 kr mot 53 100 kr igenomsnitt för hela industrin. Denna nivåskillnad förklaras av bl.a. den avsevärt lägre kapitalintensiteten inom läder- och skoindustrin. Det högsta förädlingsvärdet per anställd har garverier, som dessutom är den delbransch som haft den snabbaste produktivitetsökningen (1968—1971). Garverierna har i motsats till övriga delar av branschen litet inslag av manuella produktionsmetoder. Till bilden hör även att garverierna rymmer förhållandevis moderna produktionsanläggningar. Det lägsta förädlingsvärdet per anställd före- ligger för skoindustrin, vilket delvis förklaras av en låg kapitalstock per anställd jämfört med andra delar av branschen.
Läder— och skoindustrin är i hög grad lokaliserad till södra och mellersta Sverige. Inom Örebro, Jönköpings och Kristianstads län återfinns 43 % av sysselsättningen och nära 100 av branschens 226 arbetsställen (år 1970). I Norrland finns ingen produktion av betydelse med undantag av ett antal skoföretag i Kramfors.
Den mycket kraftiga sysselsättningsminskningen i branschen har slagit ojämnt i regionalt hänseende. Särskilt hårt har Örebro- och Kumla-
regionerna drabbats genom skoindustrins markanta tillbakagång. År 1965 fanns en fjärdedel av branschens sysselsatta inom Örebro län. Av branschens totala sysselsättningsminskning fram till 1970 (5 000 per- soner) berörde hälften Örebro län som därmed förlorat sin dominerande ställning inom läder- och skoindustrin.
Huvuddelen av trävaruindustrins produktion faller inom tre del- branscher med följande andelar av förädlingsvärdet (år 1971): Sågverk, hyvlerier och träirnpregneringsverk 40 % Trähus— och byggnadssnickeriindustri 31 % Trämöbelindustri 18 %
Med undantag för sågverken är branschen starkt hemmamarknads- inriktad. Den dominerande avnämaren är byggnadssektorn, och bygg- nadsverksamhetens utveckling har därför avgörande betydelse för trä- varuindustrins tillväxt och sysselsättningsläge.
Trävaruindustrin är en av de största industribranscherna, särskilt då det gäller antalet anställda. Den svarar för nästan 9 % av industrisysselsätt- ningen, medan dess andel av förädlingsvärdet är ungefär en procentenhet lägre (år 1972). Denna skillnad speglar den jämförelsevis låga kapital- intensiteten.
Tillväxttakten i branschen har under de senaste årtiondena varit hög. Under senare hälften av 1960-talet ökade produktionsvolymen med nära 6 % per år. Denna tillväxttakt har i stort sett kunnat bibehållas fram till 1973 trots den dämpning av aktiviteten som skett inom byggnads- branschen. Förklaringen till detta får sökas i den mycket starka exportkunjunkturen under senare år. På längre sikt sätter emellertid råvarutillgångarna bestämda gränser för sågverkens export- ökning och exporten av mer förädlade produkter (t.ex. snickerier och trähus) försvåras av höga transportkostnader.
I fråga om antalet anställda i branschen noteras en obetydlig ökning under perioden 1965—1973, medan antalet arbetade timmar minskat med drygt 1% per år. Arbetsproduktivitetens ökning under perioden skiljer sig inte påtagligt från industrigenomsnittet. Samtliga delbranscher kan betecknas som relativt arbetskraftintensiva och förädlingsvärdet per anställd är 5—30% lägre än för industrigenomsnittet. En viss positiv korrelation föreligger mellan arbetsställestorlek och förädlingsvärde per anställd.
Trävaruindustrins produktion sker till övervägande del vid små och medelstora anläggningar. Mer än tre fjärdedelar av det totala antalet anställda i branschen var 1970 verksamma vid arbetsställen med mindre än 200 anställda (motsvarande andel för hela industrin var 42 %). Även på företagsnivå dominerar de små och medelstora enheterna såväl i produktions— som i sysselsättningsavseende. Småföretagen i branschen (( 100 anställda) svarar för omkring hälften av produktionen, att jämföras med cirka en femtedel i hela industrin. Bland de större företagen kan nämnas Skogsägarnas Industri AB, AB Elementhus, AB Gustav Kähr och Ji-Te AB (STAB) med tillverkning av trähus och byggnadssnickerier. I andra delbranscher återfinns bl.a. storföretagen AB Statens Skogsindu-
strier och AB Iggesunds Bruk (sågverk och hyvlerier) samt Tarkett AB.
Omkring 45 % av de 79000 anställda i branschen var år 1970 verksamma i följande fem län: Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs samt Kopparbergs län. Den starkaste regionala kon- centrationen föreligger i trämöbelindustrin där två län (Jönköpings och Skaraborgs) tillsammans svarar för nästan hälften av sysselsättningen.
I många kommunblock — förutom i de ovan nämnda länen också i övre Norrland — spelar trävaruindustrin en dominerande roll då det gäller industrisysselsättningen. År 1970 svarade trävaruindustrin i 38 kommun- block för 40 % eller mer av denna sysselsättning.
Massa- och pappersindustrin kan betecknas som en jämförelsevis homogen bransch ifråga om såväl produktsortiment och produktions- förhållanden. Antalet produkter är begränsat, och standardiseringsgraden inom varje produktgrupp är hög, vilket har att göra med att en dominerande del av produkterna är insatsvaror i produktionssystemet. Produktionen — särskilt av massa och vissa s.k. bulkpapperskvaliteter » är mycket kapitalintensiv och sker numera huvudsakligen i stora anläggningar.
De starka tekniska sambanden mellan råvaruproduktion och industriell förädling påverkar bl.a. produktionsanläggningarnas lokalisering. Produk- tionen av massa och papper sker också i huvudsak inom företag med stora egna skogstillgångar eller inom skogsbrukskooperationens företag. Storföretag med minst 500 anställda svarar för inemot 90 % av branschens produktion. En påtaglig ökning av företagskoncentrationen skedde under 1960-talet genom ett stort antal förvärv av företag och anläggningar.
Branschen svarar för drygt 6 % av industriproduktionen, och andelen har ändrats obetydligt under den senaste tioårsperioden. Avgörande för tillväxtbetingelserna är dels utvecklingen på utländska avsättnings- marknader, dels råvarutillgången. För papperstillverkningen är dock råvarutillgången för lång tid framåt ingen begränsande faktor, då utrymmet för ökad inhemsk vidareförädling av massa till papper är betydande. Det starka exportberoendet —- exportandelen är ca 70% — medför att branschens utveckling påverkas av andra länders handels- politik och av konkurrensen från andra stora, virkesproducerande länder, t.ex. Kanada, USA och Sovjetunionen.
Mellan 1965 och 1973 har produktionen av massa och papper vuxit något snabbare än den totala industriproduktionen, medan antalet syssel- satta minskat med 1,5 % per år. Produktionsvolymen per arbetstimme har ökat snabbare än i de flesta andra industribranscher, vilket främst torde vara resultatet av den strukturomvandling, med nedläggning av många äldre fabriker, som genomfördes under 1960-talet. Produktionen är nu i hög grad koncentrerad till stora, och i allmänhet relativt moderna, enheter. Detta gäller i första hand massasektorn, medan pappersproduk- tionen fortfarande är mer heterogen.
Kostnadsstrukturen varierar med anläggningarnas storlek och ålder, men genomsnittligt sett måste kapitalkostnadsandelen betecknas som
mycket hög, och även energikostnaderna har ovanligt stor betydelse i denna bransch. Lönekostnaderna svarar i genomsnitt för ca 45 % av förädlingsvärdet — i nya anläggningar utgör de ofta endast ca 20 % — medan motsvarande andel för hela industrin är ca 60 %. Lönekostnaden per arbetare är något högre i massa- och pappersindustrin än i de flesta andra branscher, vilket bl. a. sammanhänger med omfattande skiftarbete.
Utvecklingen i branschen under återstoden av 1970-talet torde främst bli beroende av möjligheterna att öka den skogliga basproduktionen. Skogspolitikens framtida utformning blir i detta avseende en avgörande faktor. Strukturomvandlingen torde inte bli lika snabb som under 1960-talet. Mest känsliga är i detta avseende de regioner där produk- tionsanläggningarna har en ogynnsamm storleks- och åldersstruktur. Exempel på sådana regioner är Vänerområdet och Gästrikland.
Pappersvaruindustrin omfattar tillverkning av pappers- och pappför- packningar samt ytbehandling och vissa andra former av vidare bearbet- ning. Det rör sig om en tämligen liten bransch, som svarar för drygt 1 % av industrins produktion och sysselsättning. Förpackningsdelen är den dominerande med inemot två tredjedelar av branschens produktions- värde. Till stor och växande del är produktionen integrerad med massa- och papperstillverkning.
Produktionsvolymen i pappersvaruindustrin har under senare år ökat väsentligt snabbare än inom industrin som helhet. För perioden 1965—1973 beräknas volymtillväxten ha utgjort 6,4 % per år. Expan- sionen sammanhänger främst med en ökad förbrukning av förpackningar inom landet, vilken dock begränsats genom konkurrens från andra material. Även exporten av förpackningar och andra engångsartiklar har ökat mycket snabbt, dock från en blygsam utgångsnivå vid mitten av i 1960-talet. Sverige hade 1972 ett exportöverskott om ca 100 milj. kr för i branschens produkter. ;
Antalet anställda i branschen var år 1973 ca. 10 600, och bland dessa * var andelen kvinnor väsentligt högre än för industrin som helhet. Mellan 1965 och 1970 ökade sysselsättningen med ca 500 personer, men trots i en fortsatt snabb produktionsökning har därefter skett en nedgång i * antalet anställda, som 1973 var lägre än 1965. 1,
Förädlingsvärdet per anställd ligger något över motsvarande tal för hela l industrin, trots att den registrerade kapitalintensiteten (brandförsäk— l ringsvärde per anställd) ligger klart under industrigenomsnittet. Produk- l tionen per arbetstimme ökade under senare delen av 1960-talet i ungefär i samma takt som för hela industrin, men därefter uppvisar branschen en produktivitetsstegring (ll % per år) som överträffas endast av plastvaru- industrins.
Tillverkningen av pappersvaror sker i relativt stor utsträckning vid små och medelstora anläggningar. Arbetsställen med mindre än 200 anställda svarade år 1970 för drygt hälften av sysselsättningen i branschen. Även på företagsnivå är de större enheternas betydelse mindre än i de flesta andra branscher. Företag med minst 500 anställda svarade för endast 34 % av sysselsättningen, attjämföras med 54 % i hela industrinfBland de
större företagen i branschen återfinns AB Åkerlund och Rausing (STAB), AB Tetra Pak, Uddeholm AB, Isacssons Wellemballage AB, Munksjö AB, AB Sture Ljungdahl och Esseltepac AB.
Av de sysselsatta i pappersvaruindustrin var år 1970 inemot två tredjedelar verksamma inom följande fem län: Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Kalmar och Stockholms. Branschen är även i övrigt starkt koncentrerad till de södra och mellersta delarna av landet. Det sysselsättningsmässiga beroendet av pappersvaruindustrin är i vissa kommunblock mycket starkt. ] Lund, Nybro och Haninge kommun- block svarade branschen år 1970 för mer än 20 % av industrisysselsätt-
ningen.
Till branschen grafisk industri hänförs vanligtvis såväl grafisk produk- tion som förlagsverksamhet. I industristatistiken har dock förlagsverk- samhet utom utgivning av dagstidningar exkluderats. Branschredovis— ningen för grafisk industri omfattar därför sådana produktionsenheter som huvudsakligen bedriver renodlad grafisk verksamhet.
Den grafiska industrin domineras av småföretag. Totalt fanns år 1970 941 företag varav 837 hade mellan 5 och 99 anställda. Endast 12 företag hade mer än 500 anställda. Dessa storföretag sysselsatte drygt 12 000 personer eller ca 27 % av de branschanställda.
Inom branschen tillverkas ett stort antal produkter med avsevärda olikheter beträffande användningsområde, produktionsteknik, marknads- storlek, distributionsformer etc. Branschen domineras av två mycket olika delbranscher, nämligen dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier. Den förstnämnda delbranschen inrymmer relativt stora företag och produktionsställen med förhållandevis hög kapitalintensitet och högt förädlingsvärde per anställd. Inom delbranschen övriga trycke- rier är produktionsenheterna förhållandevis små.
Det totala förädlingsvärdet inom den grafiska industrin uppgick år 1972 till 2,9 miljarder kr. Därmed svarade branschen för 5,1 % av den totala industriproduktionen. Branschens andel av industrisysselsättningen var ungefär densamma.
Produktionsvolymen inom den grafiska industrin har under 1950-talet ökat med knappt 3 % per år medan ökningen under 1960-talet varit ca 4% per år. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 har produktionsvolymen ökat med i genomsnitt 1,7 % per år (mot 5 % för hela industrisektorn). Under de två första åren av 1970-talet har produktionen sjunkit något medan den mellan 1972 och 1973 beräknas ha ökat med drygt 10 %.
Under åren 1966—70 har sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin varit i stort sett densamma som för hela industrisektorn. Under perioden 1971—72 har sysselsättningen inom branschen minskat nära en procentenhet snabbare än industrigenomsnittet (—2,5 mot —l,6). År 1973 beräknas dock sysselsättningen ha ökat något.
Räknat i antal arbetade timmar (för tjänstemän och arbetare) har sysselsättningen inom den grafiska industrin minskat med 1,8 % per år mellan 1965 och 1973.
Under perioden 1965—72 har inom den grafiska industrin investerats 1,9 miljarder kr (1968 års priser). Därmed har nära 4% av hela industrins investeringar avsett den grafiska industrin. En ganska hög investeringsnivå kan noteras för perioden 1968—1970 och en markant nedgång under åren 1971—72.
Förädlingsvärdet per anställd uppgick år 1970 till 57 900 kr för hela grafiska industrin. Skillnaderna mellan olika delbranscher är dock relativt stora.
Den grafiska industrins lokalisering bestäms väsentligen av närheten till avsättningsmarknaderna. Den är därför huvudsakligen lokaliserad till storstadsregionerna. Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län svarar för tre femtedelar av sysselsättningen. Stockholms län dominerar med 16600 branschanställda vid 288 produktionsenheter, vilket motsvarar 36 % resp. 30 % av branschens totala antal anställda och arbetsställen (år 1970). Inom Stockholms län är två femtedelar av de branschanställda verksamma vid ca 190 arbetsställen inom delbranschen övriga tryckerier, medan resterande tre femtedelar huvudsakligen åter- finns vid de större dagstidningstryckerierna och -förlagen samt veckotid- ningstryckerierna.
Till den kemiska industrin har här förts dels den s.k. egentliga kemiska industrin — dvs. tillverkning av kemiska basprodukter, gödselmedel, färger, läkemedel, tvättmedel etc. — dels petroleumraffinaderier och smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri. Tillverkningen av basplaster och halvfabrikat av plast ingår, medan däremot tillverkningen av färdigvaror av plast förts till en särskild bransch (plastvaruindustrin).
Inom den kemiska industrin finns något över 300 företag (är 1970) med tillsammans drygt 400 produktionsenhter. Av branschens totala produktion och sysselsättning svarar storföretagen (> 500 anställda) för ungefär hälften. Ett fåtal företag och arbetsställen har mer än 1000 anställda. Internationellt sett är de svenska företagen i branschen små. De största svenska tillverkarna i den kemiska sektorn — t. ex. Astra, Kema- Nord, Perstorp och Supra — har alla förädlingsvärden omkring eller under en tjugondel av de största västeuropeiska företagens.
Den kemiska industrin sysselsatte år 1972 drygt 42 000 personer, och förädlingsvärdet var samma är ca 3,5 miljarder kr. Branschen svarade därmed för 6,2 % respektive 4,7 % av den totala produktionen och sysselsättningen inom industrisektorn. Den påtagliga skillnaden i procent- andel illustrerar att huvuddelen av den kemiska industrin är en process- industri med hög kapitalintensitet.
Branschens produktionsvolym ökade under 1960-talet i nära dubbelt så hög takt som för hela industrin. Volymökningen överensstämmer istort sett med den inhemska förbrukningens utveckling — i Sverige liksom i flertalet andra industriländer har under perioden förbrukningen av kemiska produkter ökat med omkring 10 % per år. Efter 1970 noteras en avmattning i branschens volymtillväxt till drygt 5 % per år. Detta är dock en klart högre ökningstakt än för hela industrin. Mellan 1965 och 1973 ökade den kemiska industrins andel av industriproduktionen (fasta
priser) från 5,5 % till drygt 7 %.
_Som framgår av den inledande uppräkningen är den kemiska industrin i produktavseende mycket heterogen. De olika delbranscherna uppvisar betydande skillnader i expansionstakt, och spridningen ifråga om volymutveckling är mycket stor även mellan olika arbetsställen inom en och samma delbransch. Det är i första hand den tyngre kemiska industrin och under 1960-talets senare hälft även petroleumraffinaderierna, som bidragit till den höga tillväxttakten. Mellan 1965 och 1970 tredubblades raffinaderikapaciteten i Sverige och självförsörjningsgraden för raffine- rade produkter steg från ungefär 20 till 40 %. Förbrukningen av plastmaterial , främst för tillverkning av byggnadsvaror, förpackningar, verkstadsprodukter och hushållsartiklar — har från 1960-talets början stigit med 15—20 % per år.
Importen av kemiska produkter har sedan 1960-talets början ökat sin andel av tillförseln på de flesta av delmarknaderna. Samtidigt har även exporten av kemiska produkter från Sverige ökat i snabb takt. Import- andelen av tillförseln utgör ca 35 %, vilket istort sett motsvarar industri- genomsnittet, medan endast ca 20 % av den svenska produktionen expor- teras (år 1972).
Antalet anställda inom kemisk industri var under perioden 1965—1971 ungefär oförändrat men har under 1972 och 1973 ökat med ca 5 % per år. Antalet arbetade timmar har minskat med ca 1 % per år mellan 1965 och 1973. Att den snabba produktionsutvecklingen inte resulterat i ökad sysselsättning torde delvis sammanhänga med förskjutningar i produk- tionen mot mer kapitalintensiva delområden. Härtill kommer att man i stor omfattning kunnat koncentrera tillverkningen och utnyttja stor- driftsfördelar.
Vissa av den kemiska industrins delbranscher är starkt geografiskt koncentrerade, exempelvis läkemedelsindustrin (Stockholm, Södertälje och Uppsala) och petroleumraffinaderierna (Göteborg och Nynäshamn).
Inom många regioner svarar den kemiska industrin för en väsentlig del av den industriella verksamheten. Exempelvis kan nämnas att inom kommunblocken Nora, Stenungsund och Perstorp ligger den kemiska industrins andel av den totala industrisysselsättningen mellan 70 och 90 %.
Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet är i flertalet delbranscher mycket låg, trots en hög andel tjänstemän och en lönenivå som för såväl arbetar- som förvaltningspersonal ligger klart över industrigenomsnittet. Orsaken är givetvis den höga kapitalintensiteten. Mätt med brandför- säkringsvärde per anställd utgör denna drygt 170 000 kr, att jämföras med ca 110 000 kr för industrin som helhet. Under perioden 1965—72 har investeringsvolymen per anställd inom kemisk industri varit dubbelt så hög som för hela industrin. Det bör emellertid framhållas att betydande skillnader föreligger mellan olika delbranscher även då det gäller kapitalintensitet. Det är främst den tyngre kemiska industrin — och särskilt petroleumraffinaderierna — som överensstämmer med det ovan skisserade mönstret, medan inom exempelvis läkemedelsindustrin produktionstekniken är väsentligt mindre kapitalintensiv.
Gummivaruindustrin svarade år 1972 för 1,3 %av förädlingsvärdet inom industrin, medan branschens andel av sysselsättningen var 1,7 % Produktionen består till största delen (nära två tredjedelar) av olika slags insatsvaror. De två största produktgrupperna är gummidäck och industri— gummi.
Gummivaruindustrin domineras av åtta storföretag (> 500 anställda), som tillsammans svarar för nära 80% av branschens produktion och sysselsättning (år 1970). Av dessa storföretag kan nämnas Trelleborgs Gummifabriks AB, Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn, Gummi- fabriken Gislaved AB (ägd av KF) samt de två utlandsägda storföretagen Goodyear Gummifabriks AB och Firestone-Viskafors AB.
Även på arbetsställenivå är gummivaruindustrins produktion och sysselsättning i väsentligt högre grad än hela industrins koncentrerad till de största enheterna. Fyra arbetsställen med vardera mer än 1 000 anställda svarade år 1970 för nära 60 % av produktionen.
Mellan de två högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade branschens produktionsvolym med 6,6 % per år, dvs. något snabbare än hela industriproduktionen. Efter 1970 beräknas branschens produktion däremot ha minskat något. Produktionsutvecklingen uppvisar ett synner- ligen heterogent mönster vid jämförelser mellan olika arbetsställen.
Antalet anställda i branschen ökade under senare hälften av 1960-talet med ca 2 % per år och ökningen har fortsatt även efter 1970 om än i något lägre takt. Räknat i antal arbetade timmar har sysselsättningen dock minskat mellan 1965 och 1973. lnvesteringsvolymen per anställd har under samma period legat över industrigenomsnittet, medan kapital- intensiteten är något lägre än för hela industrin.
Produktivitetsutvecklingen i branschen synes sedan mitten av 1960- talet ha varit mindre gynnsam än för de flesta andra industribranscher. Produktionsvolymen per arbetstimme har mellan 1965 och 1973 ökat med ca 4 % per år mot 6,5 % för industrin som helhet. Samtidigt har lönekostnaden per anställd stigit något långsammare än industrigenom— snittet. Löneandelen av förädlingsvärde och saluvärde har utvecklats i huvudsak parallellt med motsvarande andelar för hela industrin.
Branschen uppvisar också en stark geografisk koncentration. De stora produktionsenhetema är ensidigt lokaliserade till södra Sverige, de flesta till Malmöhus och Jönköpings län. Inom dessa båda län faller närmare 60 % av branschens sysselsättning, trots att endast 18 % av arbetsställena återfinns där. I vissa kommunblock är det sysselsättningsmässiga beroen- det av gummivaruindustrin mycket påtagligt. År 1970 svarade branschen för mer än 70 % av industrisysselsättningen i Trelleborg, medan motsva- rande andelar i Gislaved, Värnamo och Båstad låg mellan 20 och 30 %.
Till plastvaruindustrin har förts tillverkning av färdigvaror av plast, medan produktion av basplaster och halvfabrikat klassificerats som kemisk industri (se ovan).
Plastvaruindustrin svarar för ca 1 % av hela industrins förädlingsvärde, medan branschens andel av sysselsättningen är något högre. Plastförpack- ningsindustri är den största delbranschen med något mer än en fjärdedel
av förädlingsvärdet. Andra viktiga och snabbt expanderande produktions- områden för branschen är insatsvaror för byggnadsindustrin samt hus- hållsartiklar.
Plastprodukternas successivt ökade marknadsandelar på olika områden har medfört en synnerligen hög tillväxttakt.1 Under senare hälften av 1960-talet steg produktionsvolymen med 18% per år, och även om ökningstakten därefter minskat påtagligt var den åren 1971—1973 nära tre gånger så hög som industrigenomsnittet (ca 10 % mot 3,7 % per år). Branschens andel av industriproduktionen har mer än fördubblats mellan 1965 och 1973.
Såväl export som import av plastvaror har sedan 1960-talets början ökat snabbare än produktionen — ökningstalen ligger i båda fallen över 20 % per år. Trots detta ligger export- och importandelarna fortfarande under respektive genomsnitt för hela industrisektorn. År 1972 exportera— des sålunda endast 17 % av den svenska plastvaruproduktionen, medan importens andel av marknadstillförseln utgjorde 27 %.
Även sysselsättningen i branschen har stigit kraftigt, dock iväsentligt minskad takt de tre senaste åren. Antalet anställda ökade från ca 6 000 år 1965 till drygt 10 000 år 1973 (prel. uppgift).
Kapitalintensiteten i branschen är låg — brandförsäkringsvärdet per anställd ligger ca 30 % under genomsnittet för hela industrin. Den snab- ba produktionstillväxten (kapacitetsutbyggnad) har dock nödvändig- gjort en omfattande investeringsverksamhet, särskilt under de allra senaste åren. I genomsnitt för perioden 1965—1972 har investerings- volymen per anställd legat något över motsvarande tal för hela industrin.
Produktionsvolymen per arbetstimme beräknas under perioden 1965—1973 ha ökat med ca 10% per år, dvs. väsentligt snabbare än genomsnittet för industrin. Denna snabba produktivitetsstegring kan förklaras med kombinationen av snabbt stigande efterfrågan, stora tillskott av nytt kapital samt teknisk utveckling på maskinsidan.
Plastvaruindustrin skiljer sig från flertalet övriga branscher såtillvida att en mycket omfattande nyetablering av produktionsenheter före- kommit under senare år. Mellan 1965 och 1971 ökade antalet arbets- ställen i branschen från 117 till 267, dvs. till mer än det dubbla. Nytillskottet utgjordes huvudsakligen av anläggningar med mindre än 50 anställda. Plastvaruindustrin utmärks även totalt sett av ”smådrift". Nära två tredjedelar av sysselsättningen faller på arbetsställen med mindre än 200 anställda. Även på företagsnivå är dominansen för små och medel- stora enheter påtaglig.
Jord- och stenvaruindustrins produktion faller till stor del på produkt- grupperna betong och betongvaror med 38 % av branschens totala förädlingsvärde. Av branschens övriga tillverkningsområden kan nämnas cement (10 %), glas och glasvaror (13 %), porslin och lergods (9 %) samt tegelvaror (8 %).
År 1970 fanns inom jord- och stenvaruindustrin 689 företag med tillsammans 916 arbetsställen. Storföretagen (> 500 anställda) svarade för närmare hälften av branschens produktion och sysselsättning. Av
1 Den här registrerade, snabba produktionsök— ningen (liksom ökningen i antalct arbetsställen) beror dock till viss del på statistiska omklassifi- ceringar.
arbetsställena hade endast 8 st. mer än 500 anställda och dessa svarade för 18 % av sysselsättningen. Sysselsättningsandelen för denna storleks- grupp låg inom industrin som helhet betydligt högre, 40 %. Såväl beträffande företags- som arbetsställestorleken är emellertid förhållan- dena varierande för jord- och stenvaruindustrins olika delbranscher. Det kan här räcka med att peka på cementindustrin där fyra produktionsenheter med tillsammans mer än 1 000 anställda svarar för ungefär tre fjärdedelar av sysselsättningen samt den manuella glasindu- strin där produktionsenheter med mindre än 100 anställda svarar för drygt hälften av sysselsättningen.
Jord- och stenvaruindustrin är starkt hemmamarknadsinriktad. Exportandelen uppgår till endast ca 10 %. Importens andel av marknads- tillförseln ligger något högre, 17% (år 1971). De låga export- och importandelarna beror främst på att en stor del av produkterna har lågt värde per ton, varigenom transportkostnaderna spelar stor roll för priserna.
Totalt sett avsätts närmare 80% av branschens produktion inom byggnads- och anläggningsverksamheten. Avnämarstrukturen är dock varierande för olika delar av branschen. För exempelvis glas- och porslinsindustrin uppgår försäljningen till byggsektorn till endast omkring en femtedel av produktionen.
Jord- och stenvaruindustrin svarade år 1972 för 4,2 % av den totala industriproduktionen. Under 1960-talet ökade produktionsvolymen inom branschen med i genomsnitt ca 6 % per år. Tillväxttakten var emellertid betydligt lägre mellan 1965 och 1970 än mellan 1960 och 1965. Den dämpade aktiviteten inom byggnadssektorn efter år 1970 medförde ett minskat avsättningsutrymme för huvuddelen av branschens produkter och under åren 1971—1972 skedde t.o.m. en nedgång i ebranschens produktionsvolym. En viss återhämtning beräknas emellertid ha skett under 1973.
Bland de under 1960-talet mest expansiva produktgrupperna kan nämnas cement och betongvaror, planglas och emballageglas. En kråftig relativ tillbakagång kan noteras för exempelvis tegelvaror som inom byggnads— och anläggningsverksamheten i stor utsträckning kommit att ersättas av betongvaror. Av övriga produktgrupper med en förhållandevis låg produktionstillväxt under 1960-talet kan nämnas hushålls— och prydnadsglas (manuella glasindustrin).
Antalet anställda inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1972 till ca 33 700. Branschen svarade därmed för 3,8 % av industrisysselsätt- ningen. Under perioden 1965—1973 beräknas antalet anställda ha minskat med närmare 10 000 personer. Den kraftigaste nedgången inträffade under 1971 och 1972 då minskningen uppgick till sammanlagt nästan 6 000 personer. Räknat i antal timmar (för arbetare och tjänste— män) har sysselsättningen under perioden 1965—1973 minskat med i genomsnitt ca 5 % per år, vilket kan jämföras med knappt 2 % per år för industrin som helhet. Produktiviteten, räknad som produktionsvolym per timme, har under denna period ökat något snabbare inom jord- och stenvaruindustrin än inom hela industrisektorn.
Branschen järn-, stål— och ferrolegeringsverk består av tre'delbranscher som i flertalet avseenden uppvisar sinsemellan helt olika förhållanden. Av delbranscherna är järn- och stålverken helt dominerande och svarade år 1970 för närmare 90 % av branschens totala förädlingsvärde och sysselsättning. Motsvarande andelar för de båda andra delbranscherna, järn— och stålgjuterierna resp. ferrolegeringsverken, var ca 8" % och 4 %.
Inom branschen fanns år 1970 totalt 92 företag med tillsammans 112 arbetsställen. Så gott som samtliga företag med fler än ett arbetsställe återfinns inom järn— och stålindustrin, där 13 företag (av totalt 18) med mer än 500 anställda svarade för 98 % av sysselsättningen. Även de enskilda arbetsställena inom stålindustrin är stora, hälften hade år 1970 fler än 1 000 anställda. De fyra ferrolegeringsverken har vartdera ett arbetsställe (år 1970). Delbranschen domineras av två företag med tillsammans över 80 % av de anställda. Järn- och stålgjuterierna har en storleksstruktur som mera överensstämmer med den totala svenska industrins. Det kan dock noteras att inslaget av storföretag är mycket litet samt att arbetsställen med fler än 1 000 anställda helt saknas.
Av den totala produktionen (förädlingsvärdet) och sysselsättningen inom den svenska industrin faller ca 6 % påjärn-, stål- och ferrolegerings- verk (år 1972). Produktionstillväxten, som för branschen i genomsnitt uppgått till ca 7 % per år under 1960-talet och därmed legat något över industrigenomsnittet, uppvisar kraftiga skillnader mellan delbranscherna. Särskilt anmärkningsvärd är järn- och stålgjuteriernas mycket svaga volymökning med i genomsnitt knappt 0,5 % per år.
Efterfrågan på branschens produkter, vilka till övervägande del används som insatsvaror i produktionssystemet, kännetecknas av en betydande konjunkturkänslighet, vilket givit utslag inte minst vad gäller prisutvecklingen. Som exempel kan nämnas prisutvecklingen för stångstål av handelsstålkvalitet. Under högkonjunkturen i febr. 1970 låg priset ca 60% över 1968 års nivå. Ett och ett halvt år senare (nov. 1971) hade priset fallit med drygt 20 %. I februari 1974 noterades ett pris som översteg 1971 års nivå med drygt 70 %. Liknande fluktuationer har inträffat för andra valsade produkter Efterfrågevariationernas inverkan på produktionsvolym och sysselsättning har för järn- och stålverkens vid- kommande motverkats av att de svenska producenterna vid vikande efterfrågan på hemmamarknaden kunnat hålla exporten väl uppe. Detta var dock inte fallet vid konjunkturnedgången år 1971, då exportandelen av den för första gången på 15 år sjunkande svenska stålproduktionen var oförändrad jämfört med året innan (45 %). Även utvecklingen av stål- importen har bidragit till den relativt lugna produktionsutvecklingen inom delbranschen ifråga. De inhemska verken har sålunda i regel i lågkonjunkturer kunnat öka sina andelar av en totalt sett minskande svensk marknad. Även detta mönster bröts år 1971. Det kan nämnas att de svenska verkens andel av hemmamarknaden — ca 65 % — varit oförändrad mellan åren 1960 och 1970. Exportandelen av produktionen har däremot ökat markant under motsvarande tidsperiod, från 32 % till 45 %.
Inom gjuteriindustrin har efterfrågevariationerna på ett helt annat sätt
kommit att slå igenom i produktionen. Exporten av järn- och stålgjutgods är trots en markant ökning under 1960-talet relativt obetydlig — 4 % av produktionen år 1970 — och har inte på något sätt kunnat ersätta en minskad inhemsk efterfrågan. Importen, som steg från 14 % av tillförseln till den svenska marknaden är 1960 till 18 % år 1970, har inte helleri någon större utsträckning kunnat ersättas med inhemsk produktion i konjunkturnedgångarna.
J ärn-, stål— och ferrolegeringsverken sysselsatte år 1972 närmare 55 000 personer, varav ca 90 % inom delbranschen järn- och stålverk. Under det senaste decenniet har sysselsättningen inom branschen totalt sett minskat. Detta har varit särskilt markant inom gjuteriindustrin, som dessutom är den delbransch som uppvisar de kraftigaste konjunkturella variationerna vad gäller sysselsättningen. Även vad gäller sysselsättnings- utvecklingen finns en stor spridning kring genomsnittet för respektive delbransch.
Kapitalstocken per anställd var år 1970 dubbelt så stor inom järn-, stål— och ferrolegeringsverken som inom industrin totalt sett. I detta avseende finns dock betydande skillnader mellan de olika delbranscherna, vilket innebär att förädlingsvärdet per anställd varierar påtagligt delbranscherna emellan. Sålunda har järn— och stålgjuterierna ett förädlingsvärde per an- ställd (år 1970) som ligger betydligt under industrigenomsnittet och som endast är hälften så högt som ferrolegeringsverkens. Stålverken intar här en mellanställning.
Till branschen ickejärnmetallverk räknas såväl framställning av olika ickejärnmetaller — koppar, bly, zink, aluminium etc. — ur malm och skrot som vidareförädling av metallerna genom t.ex. valsning, dragning och gjutning. Bland delbranscherna dominerar ”valsverk, dragerier o. (I. för ickejämmetall” med något över 60 % av branschens förädlingsvärde; motsvarande sysselsättningsandel ligger vid drygt 50 % (år 1970).
Branschen domineras av storföretag. Företag med mer än 500 anställda svarar för ungefär tre fjärdedelar av branschsysselsättningen (år 1970). Företagsstrukturen är emellertid mycket olika delbranscherna emellan. En klar avvikelse noteras för exempelvis gjuterierna. Inom denna delbransch sker verksamheten i stor utsträckning vid småföretag (( 100 anställda).
Den totala produktionen (förädlingsvärdet) inom branschen uppgick år 1972 till 739 milj. kr och utgjorde därmed 1,3 % av industriproduk- tionen. Motsvarande sysselsättningsandel låg vid 1,2 %. För ickejärn— metallverken ökade produktionsvolymen under 1960—talet med i genom- snitt ca 5 % per år jämfört med ca 6 % för hela industrin. Under åren 1971—1973 beräknas volymökningen inom branschen ha uppgått till i genomsnitt 8 % per år.
En stor del av branschens produktion avsätts på export. Bland metallerna dominerar på exportsidan koppar och aluminium. Aluminium- exporten ökade synnerligen kraftigt under 1960-talet, särskilt under periodens senare år. Även importen av icekjärnmetaller domineras av koppar och aluminium.
Antalet anställda inom ickejärnmetallverken uppgick år 1972 till nästan 11 000 personer, vilket var ungefär samma antal som år 1965. Under de mellanliggande åren har dock sysselsättningen uppvisat påtagliga årsvisa variationer. Den lägsta sysselsättningsnivån noteras för åren 1967—1968 (ca 9 800 personer). Under 1973 beräknas antalet anställda ha ökat något. Produktivitetsökningen inom branschen har under perioden 1965—1973 uppgått till i genomsnitt nära 6 % per år (räknat per timme) jämfört med 6,5 % för hela industrin.
Ickejärnmetallverken har under perioden 1965—1972 investerat i genomsnitt 110 milj. kr per år (fasta priser) och därmed svarat för 1,8 % av de totala industriinvesteringama. Investeringsverksamheten har dock tluktuerat kraftigt årsvis. Den lägsta investeringsnivån noteras för år 1968, 68 milj. kr, och den högsta för år 1967, 164 milj. kr. lnvesteringsvolymen per anställd och år uppgick under perioden till 10 500 kr och låg därmed drygt 50 % över genomsnittet för industrin.
I regionalt avseende är branschen starkt koncentreradtillkommunbloc- ken Finspång, Västerås, Skellefteå som svarar för drygt hälften av branschsysselsättningen (år 1970). Inom några kommunblock svarar branschen för en väsentlig del av den totala industrisysselsättningen. Detta är särskilt markant inom kommunblocken Finspång och Valdemarsvik, där ickejärnmetallverkens andel av industrisysselsättningen ligger vid 37 % resp. 46 % (år 1970).
Metallvaruindustrin är i produktavseende mycket heterogen. Insats- varor — huvudsakligen för verkstadsindustrin och byggnadssektorn — utgör ungefär fyra femtedelar av produktionen. En stor del av produk- tionen sker vid anläggningar som utgör delar av eller dotterbolag till storföretag med huvudsaklig tillverkning inom andra branscher. Dess- utom fungerar många företag helt eller delvis som underleverantörer till andra verkstadsföretag. Branschen domineras dock såväl produktions- som sysselsättningsmässigt av små och medelstora företag. I detta avseende skiljer den sig klart från övriga delar av verkstadsindustrin.
Metallvaruindustrin kan som helhet karaktäriseras som en hemma- marknadsindustri. Endast ca 17 % av branschens totala produktion går på export; motsvarande andelar för hela verkstadsindustrin och industrin som helhet ligger på ca 38 % respektive ca 35 %. Även importen av metallvaror är förhållandevis blygsam. Av den totala marknadstillförseln svarar importen för ca 14 %.
Av den totala produktionsvolymen inom den svenska industrin svarar metallvaruindustrin för 8 %; andelen av verkstadsindustriproduktionen uppgår till en femtedel (år 1972). Utvecklingen under 1960—talet har för metallvaruindustrin som helhet inneburit en relativt snabb produktions- ökning med en fördubbling av produktionsvolymen räknat över hela perioden. Därmed har volymökningen varit ungefär lika stor som inom hela verkstadsindustrin och något högre än industrigenom- snittet. Samtidigt kan konstateras att produktionen ökat något lång- sammare under periodens senare hälft. Under åren 1971—1973 beräknas produktionsvolymen ha ökat med endast 0,8 % per år
Till de mest expansiva produktgrupperna hör verktygsprodukter och metallkonstruktioner. Verktygssektoms expansion har främst burits upp av en snabb tillväxt för maskinverktygen, för vilka såväl den inhemska efterfrågan som exporten utvecklats mycket gynnsamt. För dessa produkter kan en fortsatt expansion förväntas på såväl inhemska som utländska marknader. Däremot kan tillbakagången för handverktyg komma att förstärkas i framtiden, vilket beror dels på en vikande efterfrågan på hemmamarknaden, dels på en ökad importkonkurrens. Den snabba expansionstakten för metallkonstruktioner under 1960-talet betingades i huvudsak av byggsektorns starka tillväxt. För byggnads- metallkonstruktioner kan den framtida produktionsökningen väntas bli något lägre beroende på en dämpning av byggnadsverksamheten samt på tilltagande importkonkurrens för vissa metallkonstruktioner. Metall- konstruktioner synes emellertid ha goda möjligheter att konkurrera med betongbyggandet. Hushållsmetallvarusektorn är sannolikt den del av branschen som i framtiden får vidkännas den kraftigaste relativa tillbakagången. Detta beror på en för flera produktslag stark konkurrens från andra funktionsmässigt överlägsna produkter. Sålunda trängs icke- elektriska kaminer och spisar tillbaka av elektriska motsvarigheter. Detsamma gäller mekaniska apparater såsom köttkvarnar, kaffekvarnar etc. Vidare kan importkonkurrensen väntas tilltaga för flertalet hushålls- metallvaror medan exportökningen sannolikt kommer att bli låg.
Av verkstadsindustrins och hela industrins sysselsättning svarar metall- varuindustrin för 20 % respektive 9%. Mellan de båda högkonjunktur- åren 1965 och 1970 ökade sysselsättningen inom branschen med närmare 3 300 personer. Den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet har emellertid inneburit viss nedgång i branschsysselsättningen. Enligt preli- minära uppgifter uppgick antalet anställda till ca. 80 000 år 1972, vilket innebar en minskning med närmare 2 900 personer (—3,5 %) jämfört med år 1970. Under 1973 beräknas emellertid sysselsättningen ånyo ha ökat och lågi medeltal under året obetydligt under 1970 års nivå.
Arbetsproduktiviteten (produktionsvolym per anställd) steg mellan 1965 och 1970 med drygt 5 % per år. Därefter förefaller dock produktivitetstillväxten ha avtagit betydligt. Den har beräknats till ca 1 % per år i genomsnitt för perioden 1971—1973.
Inom metallvaruindustrin har under perioden 1965—1972 investerats 2 886 milj. kr (fasta priser). Branschen har därmed svarat för ca 20 % och närmare 6 % av de totala investeringarna inom respektive verkstads- industrin och hela industrin. Räknat per anställd har investeringsvolymen legat i ungefärlig nivå med genomsnittet för verkstadsindustrin och ungefär en tredjedel under industrigenomsnittet.
Av den totala sysselsättningen inom metallvaruindustrin finns närmare hälften inom de tre storstadslänen samt Södermanlands, Västmanlands och Jönköpings län (år 1970). Om man ser till metallvaruindustrins olika delbranscher kan i flera fall konstateras en påtaglig sysselsättnings- koncentration till ett fåtal kommunblock. Exempelvis kan nämnas att hälften av de anställda inom metallförpackningsindustrin återfinns inom
kommunblocken Malmö och Lysekil (PLM). Vidare svarar Eskilstuna och Västerås för ca 40 % av den totala sysselsättningen inom hushållsmetall— varuindustrin.
Maskinindustrin är vår största industribransch med ca 13 % av industrisektoms produktion och sysselsättning. Den omfattar produk- tionsenheter med tillverkning av maskinkomponenter samt sammansätt- ning av dessa till (icke elektriska) maskiner och apparater. Branschen har en heterogen karaktär, vilket återspeglas i mångfalden produkter med olika användningsområden. En mycket stor del av produktionen består av investeringsvaror i form av mer eller mindre avancerad maskinell utrustning, som används inom samtliga industribranscher och även inom ! jord- och skogsbruk, byggnads— och anläggningsverksamhet samt delar av , tjänstesektorn. 1960-talet har för maskinindustrin inneburit en mycket snabb produk- i tionsökning med en dryg fördubbling räknat över hela perioden (8 % per 1 år). Därmed har tillväxttakten inom branschen varit högre än för hela verkstadssektorn och för industrin som helhet. Samtidigt kan noteras att ( produktionen ökade betydligt snabbare mellan 1960 och 1965 än mellan ' 1965 och 1970. Konjunkturavmattningen i början av 1970-talet drab- bade maskinindustrin relativt hårt. En mycket kraftig beräknad produk- tionsstegring 1973 innebär emellertid att den genomsnittliga volymök- ningen 1970—1973 torde bli obetydligt lägre än under den föregående femårsperioden.
Efterfrågan och därmed produktionen har utvecklats olika för del- branscherna och olika produktgrupper. l960-talet har produktions- mässigt inneburit en tillbakagång för i första hand vissa typer av jordbruksmaskiner, vilket sammanhänger med bl. a. ökad import- konkurrens i kombination med en svag exportutveckling. Denna utveck- lingsbild gäller framför allt för senare delen av 1960-talet. Bland de produktgrupper som haft en snabb utveckling kan nämns jordbruks- traktorer, motorsågar, diskmaskiner och lyftanordningar. Den expansiva utvecklingen för dessa produkter kan i flera fall föras tillbaka på en snabb exportökning.
Maskinindustrin kan karaktäriseras som en utpräglad exportindustri. Av branschens hela produktion exporteras sålunda drygt hälften, medan motsvarande andelar för verkstadssektorn och industrin som helhet ligger på ca 38 % respektive ca 35 %. Även importen av maskinprodukter är omfattande. Av den totala tillförseln till svenska marknaden svarar importen för i runda tal 50 %. För såväl export- som importandelar är dock skillnaderna stora mellan olika produktgrupper.
Antalet anställda inom maskinindustrin uppgick år 1972 till drygt 121000. Branschen svarade därmed för ungefär en tredjedel av den totala sysselsättningen inom verkstadssektorn och drygt 13 % av den totala industrisysselsättningen. Mellan 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom maskinindustrin med närmare 3 700 personer, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 0,6 %. Konjunkturavmattningen innebar en sysselsätt-
ningsminskning under 1971 och 1972 motsvarande nära 3 % per år. Den förhållandevis kraftiga sysselsättningsminskningen inom branschen under 1972 får ses mot bakgrund av branschens karaktär av investeringsvaru- producent. För stora delar av branschen medför detta en viss efter- släpning i konjunkturuppgången. Under 1973 synes en sysselsättnings- mässig återhämtning ha skett i branschen.
Förädlingsvärdet per anställd uppgick år 1970 till 47 500 kr vilket var i ungefärlig nivå med genomsnittet för hela verkstadssektorn. Arbets- produktiviteten i branschen steg under senare hälften av 1960-talet i samma takt som för industrin som helhet. Mellan 1970 och 1973 synes emellertid produktiviteten ha stigit väsentligt snabbare och maskin— industrin hör till de branscher som för dessa år redovisar högst produk- tivitetsstegring.
Inom maskinindustrin har under perioden 1965—1972 investeratsi genomsnitt 556 milj. kr per år (1968 års priser). Räknat per anställd har investeringsvolymen legat i ungefärlig nivå med verkstadsindustrigenom- snittet, medan den uppgått till ungefär två tredjedelar av motsvarande industrigenomsnitt.
Av det totala antalet anställda inom maskinindustrin sysselsattes år 1970 drygt hälften eller ca 65 000 personer inom Stockholms, Öster- götlands, Örebro, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Inom maskinindustrins delbranscher förekommer i flera fall en påtaglig sysselsättningskoncentration till ett fåtal län eller kommunblock. Exempelvis kan nämnas att Eskilstuna kommunblock svarar för ca 45 % av det totala antalet anställda i riket inom jordbruksmaskinindustrin (år 1970). Motala, Jönköpings och Mariestads kommunblock svarar för ungefär 60 % av sysselsättningen inom delbranschen industri för hushålls- apparater. Samtidigt förekommer att maskinindustrin inom en del kommunblock svarar för en mycket stor del av den totala industrisyssel- sättningen. lnom Arvika och Karlskoga kommunblock svarade maskin- industrin år 1970 för 60 % respektive 78 % och andelar över 40 % noteras itotalt 15 kommunblock.
Liksom de flesta andra verkstadsindustribranscher har elektroindustrin en relativt heterogen karaktär. Produktionen omfattar såväl investerings- varor som insatsvaror samt produkter för privat konsumtion och offentlig förbrukning.
Elektroindustrin domineras av storföretag. Av branschens totalt ca 340 företag svarar (år 1970) de 14 största för ungefär 70 % av såväl sysselsättningen som produktionsvärdet. Även på arbetsställenivå är dominansen för mycket stora enheter påtaglig. Nära hälften av sysselsätt- ningen faller på arbetsställen med minst 1 000 anställda, medan arbets- ställen med mindre än 200 anställda svarar för knappt 20 % (år 1970).
1960-talet har för elektroindustrin inneburit en relativt snabb expan- sion med en fördubbling av produktionsvolymen räknat över hela perioden, ca 7 % per år. Därmed har volymökningen inom branschen legat något över industrigenomsnittet. Konjunkturavmattningen i början av 1970-talet medförde en förhållandevis svag produktionsuppgång för
såväl verkstadsindustrin som hela industrisektorn. Den totala industri- produktionen ökade med endast 2 % per år mellan 1970 och 1972 medan motsvarande ökning inom verkstadsindustrin uppgick till 3,4 %. Mot denna bakgrund får volymökningen inom elektroindustrin på 5,8 % per år anses hög. Den förklaras av en gynnsam exportutveckling. Under 1973 beräknas branschens produktionsvolym ha ökat med 4,5 %.
Efterfråge— och därmed produktionsutvecklingen har gestaltats olika för skilda delar av elektroindustrin. Särskilt stor ökning noteras ifråga om apparater för trådtelefoni och -telegrafi med en fördubbling av produk- tionen mellan 1960 och 1970. Bland övriga expansiva varugrupper kan nämnas uppvärmningsapparater såsom spisar och elradiatorer samt elektriska hushållsapparater och elektriska ackumulatorer. Produkt- grupperna elektriska motorer, generatorer och transformatorer har däremot haft en förhållandevis långsam produktionsökning.
En mycket stor del av den svenska produktionen av elektriska maskiner och apparater går på export. För branschen som helhet uppgår exportandelen till ca 45 % men den är avsevärt olika produktgrupperna emellan. Även importen är omfattande. Den svarar för närmare 50 % av den totala marknadstillförseln.
Antalet anställda inom elektroindustrin uppgick år 1972 till 73 600. Branschen svarade därmed för drygt 8% av industrisysselsättningen. Mellan 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom elektroindustrin med drygt en procent per år. Under åren 1971—1973 beräknas sysselsätt- ningen ha ökat med ytterligare ca 2600 personer (1,2% per år). Produktionen per arbetstimme beräknas under perioden 1965—1973 ha stigit med i genomsnitt 5 % per år, vilket är något mindre än för industrin som helhet.
Elektroindustrin är i hög grad koncentrerad till Stockholmsregionen, som svarar för ca 35 % av den totala branschsysselsättningen. Vidare återfinns en stor del av de branschanställda inom Västmanlands län (ca 15 %). 1 Stockholms län domineras elektroindustrin av delbranschen tele- produktindustri, som svarar för ungefär tre fjärdedelar av samtliga branschanställda inom länet. Beträffande delbranscherna föreligger i flera fall en mycket stark sysselsättningskoncentration till ett fåtal kommun- block. Elektroindustrin svarar också inom en del kommunblock för mycket stor del av den totala industrisysselsättningen. Exempelvis kan nämnas att av det totala antalet industrianställda inom Västerås och Ludvika kommunblock är drygt hälften verksamma inom elektroindu-
strin.
Transportmedelsindustrin (exklusive varvsindustrin) domineras av del- branschen bil- och bilmotorindustri med drygt 60% av branschens produktion och sysselsättning. Av övriga delbranscher kan nämnas flygplans— och rälsfordonsindustrierna (inkl. reparationsverkstäder) med sysselsättningsandelar på 23 % respektive 13 % (år 1971).
Branschen domineras kraftigt av storföretag (> 500 anställda). Dessa svarade år 1970 för drygt 80% av den totala produktionen och sysselsättningen, varvid de två största företagen, AB Volvo och Saab-
Scania AB, svarade för uppskattningsvis 50—60 %. Även beträffande arbetsställestrukturen föreligger en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till stora enheter. Arbetsställen med mer än 1 000 anställda svarade 1970 för inte mindre än 68% respektive 62 % av produktionen och sysselsättningen; inom hela industrin låg dessa andelar vid ca 27 %.
Förädlingsvärdet inom transportmedelsindustrin uppgick år 1972 till ca 5 miljarder kr, vilket motsvarade nära 9 % av industriproduktionen. Produktionsvolymen har ökat i snabb takt. Under 1960-talet låg volymökningen vid i genomsnitt ca 7 % per år, vilket innebar en fördubbling av produktionsvolymen under detta decennium. Den höga tillväxttakten har bibehållits även in på 1970-talet. Under perioden 1971—1973 beräknas produktionen ha ökat med 8,2 % per år, vilket kan jämföras med 3,7 % för hela industrin. Den snabba tillväxttakten inom transportmedelsindustrin (1965—1973) överträffas endast av plastvaru- industrin och den kemiska industrin.
Transportmedelsindustrin är en utpräglad exportindustri. Av den totala produktionen (år 1972) exporteras drygt 40 %. Särskilt hög är export- andelen för bilindustrin, ca 70 %. Även importen av transportmedel är omfattande. Av den totala marknadstillförseln år 1972 svarade importen för drygt 30 %. För bilar var importandelen betydligt högre.
Liksom produktionstillväxten har sysselsättningsökningen varit för- hållandevis snabb. Mellan 1965 och 1973 ökade sysselsättningen med ca 15 000 personer, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 2,7 %. Branschens andel av industrisysselsättningen har därmed ökat kraftigt. Mätt med antal timmar låg sysselsättningen år 1973 ungefär 8 % över 1965 års nivå. För hela industrisektorn kan samtidigt noteras en minskning med ca 15 % mellan dessa år. Produktiviteten — produktionsvolym per timme — ökade under perioden 1965—1973 i något lägre takt än inom industrin som helhet.
lnvesteringsvolymen inom transportmedelsindustrin har under perioden 1965—1972 ökat kraftigt, särskilt under 1970—1971. I genomsnitt per år har under perioden investerats 428 milj. kr (1968 års priser). Per anställd och år har investeringsvolymen uppgått till 6 200 kr, vilket är väsentligt mer än för övriga delar av verkstadsindustrin. Inom industrin som helhet låg emellertid motsvarande tal något högre.
Den kraftiga koncentrationen av de branschanställda till ett fåtal stora produktionsenheter innebär också att branschen är koncentrerad till ett fåtal regioner. Inom delbranschen bil- och bilmotorindustri är drygt en fjärdedel av de anställda verksamma i Göteborg. Den övriga delen av transportmedelsindustrin är till stor del lokaliserad till kommunblocken Linköping och Trollhättan. Transportmedelsindustrin svarar i många kommunblock för en väsentlig andel av industrisysselsättningen. Dessa andelar uppgår i kommunblocken Linköping, Olofström, Trollhättan och Skövde till mellan 57 och 81 % (år 1970).
Varvsindustrin omfattar i industristatistiken såväl skeppsvarv som båtbyggerier. År 1972 uppgick antalet anställda till ca 31 600 personer
varav nära 80 % återfanns vid de fyra fartygsproducerande storvarven (Eriksbergs Mek. Verkstads AB, Götaverken AB, Kockums Mek. Verk- stads AB samt Uddevallavarvet AB). Vid sidan av storvarven finns ett 35-tal mindre varv, av vilka flertalet nästan uteslutande bedriver annan produktion än nybyggnation av fartyg, t.ex. reparationsverksamhet. Bland båtbyggerierna återfinns ett 20—tal tillverkare av fritidsmaterial (bl.a. småbåtar i plast). Dessa företag skiljer sig i flera avseenden från övriga företag i branschen.
På grund av de stora olikheterna mellan till branschen klassificerade företag har i branschredovisningen (sid. 571) valts en ”delbranschindel- ning” som avviker från industristatistikens. De fyra storvarven särredo- visas och tyngdpunkten i branschgenomgången ligger i dessas situation och utveckling.
I motsats till vad som var fallet under mellankrigstiden har den internationella fartygsefterfrågan efter kriget van't synnerligen expansiv. En växande världshandel och speciellt industriländernas snabbt ökande energibehov, tillgodosett främst med olja, har lagt grunden för en gynnsam sjöfartskonjunktur. Krigstidens nedslitning av handelsflottorna och eftersatta ersättningsbehov samt en snabb teknisk utveckling, mot bl.a. stora och automatiserade fartyg, utgjorde under 1950- resp. 1960-talet speciella efterfrågestimulerande faktorer. Externa politiska händelser har dock medfört häftiga momentana störningar med efterverk- ningar på de även eljest starkt spekulativa fartygs- och fraktmarknaderna. Som resultat av efterkrigstidens utveckling kan noteras att världshandels— flottan, samtidigt som den undergick en genomgripande modernisering, över lS-årsperioden 1956—1971 växte från 100 till ca 250 milj. bruttoregisterton (BRT).
På utbudssidan är det främst två faktorer som dominerar bilden, nämligen dels Japans inträde under 1950-talet i stor skala på världs- marknaden med ny, modern varvskapacitet och den prisledande ställning som de japanska varven under 1960-talet förvärvade beträffande stora tank- och bulkfartyg, dels problemen för den övriga världens (främst Västeuropas) varvsindustri att ställa om till en ny produktionsteknik och till de hårdare marknadsvillkor som den japanska exportoffensiven skapade. De största svårigheterna för den europeiska varvsindustrins anpassning var det stora antalet varvsenheter, de betydande skillnaderna i varvens storlek och modemitetsgrad samt det förhållandet att produk- tionen i stor utsträckning var lokaliserad till sysselsättningsmässigt ”känsliga” regioner. Den generella utformning de statliga stödåtgärderna fick i många av varvsländerna bidrog också i viss utsträckning till att konservera den bestående varvsstrukturen.
Sedan mitten av 1950-talet har ca 80% av den svenska fartygs- produktionen avsatts på den internationella marknaden. Detta torde vara en högre exportandel än inom någon annan större industribransch i landet. Samtidigt utgör varvsindustrin en större andel av den totala industrin i Sverige än i något annat land. Den svenska varvsindustrin sysselsätter enligt industristatistiken ca 31 000 människor, vilket innebär att den svarar för ca 3 % av det totala antalet sysselsatta inom industrin.
Varvsindustrins betydelse från sysselsättningssynpunkt är emellertid större än vad som framgår av dessa siffror, eftersom den är en utpräglad monteringsindustri med omfattande underleveranser från övrig svensk industri. De fyra största varven beräknas indirekt sysselsätta ca 15 000 människor hos svenska underleverantörer. Varvsindustrins exportvärde år 1972 uppgick till inemot 2 miljarder kronor, motsvarande ca 5 % av den totala svenska exporten detta år.
Till skillnad från andra industribranscher har varvsindustrin genomgått jämförelsevis begränsade förändringar under de senaste åren vad gäller produktions- och företagsstrukturen. Bortsett från utbyggnaden av Kockums och Eriksbergs anläggningar under 1960-talets senare del, skedde de mera betydelsefulla förändringarna i detta avseende mot slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Vid sidan av en rad nedläggningar av mindre varv kan nämnas tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet. Sedan mitten av 1960-talet har produktionskapaciteten inom svensk varvsindustri genomgående ökat, samtidigt som fördelningen av antal anställda och årsproduktion varit i stort sett konstant på ett så gott som oförändrat antal stora, medelstora och mindre varv. De mindre varven — i genomsnitt 25 anställda — har dock minskat i antal. För ca 15 år sedan fanns ett 60-tal idrift, medan det f.n. endast finns ca 35 st.
Värdemässigt har produktionen stigit under perioden 1965—1970 med ca 7 % per år (löpande priser). Den övervägande delen av produktionstill- växten inom branschen under 1960-talet har storvarven svarat för. Den stagnation som kännetecknat den inhemska fiskerinäringens och den mindre kustsjöfartens utveckling under de senaste 10—15 åren har framförallt drabbat de mindre varven. Denna accentuerades mot slutet av 1960-talet och tog sig bl. a. uttryck i en rad nedläggningar av mindre varv och övergång till reparations- och underhållsverksamhet samt annan verk- stadsteknisk produktion. Dessutom har tillverkningen av fritidsbåtar vid de kvarvarande varven ökat.
Under åren 1971—1973 har den årliga ökningstakten i varvsindustrins produktionsvolym varit. dubbelt så hög (7,8 %) som industrins (3,7 %). Varvens inneliggande orderböcker ger vid handen en bestående och fortsatt produktionsökning på uppskattningsvis 8—10 % per år fram till och med år 1978.
Den svenska varvsindustrins investeringsutveckling under 1960-talet kännetecknas av relativt stora variationer med kraftiga toppar i början och slutet av decenniet. Investeringstopparna i början av 1960-talet innefattar tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevalla- varvet (1958—60). Mot slutet av 1960-talet påbörjades en omfattande rationalisering och ombyggnad av Kockums anläggningar i Malmö. Härtill kommer en kraftig utvidgning av Eriksbergs byggdocka under åren 1968-1969.
Under perioden 1965—72 investerades i genomsnitt ca 113 milj. kr per år, varav drygt 50 % i byggnader och anläggningar. lnvesteringsvolymen per anställd uppgick under denna period till i genomsnitt 3 700 kr jäm- fört med 6 800 kr för hela industrisektorn.
De långsiktiga bedömningar som storvarven redovisat tyder på en kraftig expansion av svensk varvsindustri. Under femårsperioden 1973—1977 räknar företagen med att öka leveransvärdet från ca 3 000 milj. kr år 1973 till 5 900 milj. kr år 1977. I löpande priser väntar man sig således kunna nära nog fördubbla det årliga leveransvärdet. Antalet sysselsatta inom dessa varvsföretag var vid utgången av år 1972 ca 24300 personer och man planerar att vid slutet av år 1977 kunna sysselsätta omkring 26500, motsvarande en ökning med ca 10 %. lnvesteringsprogrammen under femårsperioden uppgår till nära 2 000 milj. kr vad gäller enbart själva varvsrörelsen. Till detta kommer planerade investeringar på ca 800 milj. kr i bl.a. reparationsverksamhet och dieselmotortillverkning.
Avdelning II
Industribranschernas struktur och utveckling
Gruvindustrin
(Värdcuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%) 1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 1 887 Mkr 1,6 11,8 —0,7 Export 1 471 Mkr 2,9 0,4 Import 1 641 Mkr 14,2 13,6 Tillförsel till svenska marknaden 2 057 Mkr 9,4 21,5 *, Produktionens förädlingsvärde 1 440 Mkr 0,9 10,8 —0,4 ] därav inom storföretag (> 500) 79 % Förädlingsvärde per anställd 104 tkr 4,6 11,1 1,5 l Kapitalstock per anställd 330 tkr * Antal anställda 13 853 st — 3,7 -— 0,3 —1,9 1 därav inom storföretag 70 % | Antal företag 80 st 1 därav storföretag 4 st ! Antal arbetsställen 209 st därav med 200—499 anställda 8 st 500— anställda 4 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 33 % Lönekostnad per anställd 35 tkr 8,5 14,5 6,8 Kostnader för råvaror och halv- ' fabrikat — andel av produktio— nens saluvärde 16 % Investeringar 1965—1972: löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 296 Mkr 287 Mkr därav i byggnader och anläggningar 42 % 42 % Andel av hela industrins investeringar 4,7 % 4,6 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 20 300 kr 19 600 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970) : Boliden AB, Gränges, LKAB, Stora Kopparbergs Bergslags AB
Branschsysselsälmingsmässigt fem största länen (år 1970) : Norrbottens, Kopparbergs, Västerbottens, Örebro och Malmöhus län.
Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Askersund, Ludvika, Järpen, Norsjö, Lycksele, Arjeplog, Gällivare, Kiruna
44. Gruvindustrin I I I . II
IV.I IV.!I IV.III IV.]V V.I V.II
11.1
11.11. II.III II.IV III.]
IV.! V.I
Fördelning av gruvindustrins arbetsställen, anställda och
förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970 . . . . Lönekostnader inom gruvindustrin ................ Lönekostnadsandelar inom gruvindustrin ............ Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet ...... Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. Regional sysselsättningsfördelning ................. Regional sysselsättningskoncentration ..............
Förteckning över diagram
Produktionsvolymens utveckling inom gruvindustrin 1965— 1973 .................................... Spridning i produktionsutveckling ................. Sysselsättningsutvecklingen inom gruvindustrin 1965—1973 Spridning i sysselsättningsutveckling ...............
Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin 1965 — 1973 .................................... Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet ...... Länsvis fördelning av sysselsättningen ...............
58 60 61 61 62 63 65
49 50 52 53
57 62 64
1. Inledning
1.1 Branschbegreppet Till gruvor och mineralbrott* räknas produktionsenheter vilkas huvud-
sakliga verksamhet består av brytning och annan utvinning av naturfyn- digheter av mineraliska produkter i fast och flytande form eller i gasform.
SNI-kod1 Delbransch Verksamhet
21 Kolgruvor2 Brytning samt anrikning av kol. 22 Råpetroleumverk2 Utvinning av råpetroleum och naturgas från källor i mark, på sjö- eller havsbotten. 2301 Järnmalmsgruvor Brytning, sovring och anrikning samt sint- ring och brikettering av järnmalm. 2302 Ickejärnmalmsgruvor Brytning, sovring och anrikning av icke- järnmalmer (ex. bly, koppar, svavelkis och zink).
2901 Stenbrott Brytning av bergarter avsedda att vidare-
förädlas till gatsten, kantsten och andra stenvaror för byggnadsändamål samt till varor av monumentsten. Vidare ingår bryt- ning av kalksten, dolomit, fältspat, leror, sand och grus.
2902 Mineralbrott för2 Brytning av sten- och jordarter avsedda att kemiska råvaror vidareförädlas till kemiska produkter, ex.
fosfat- och nitratmineral, flusspat och na- turligt svavel, kalium, natrium, tungspat och arsenik.
2903 Saltgruvor2 Brytning och beredning av salt ur fasta avlagringar samt utvinning av salt ur havs- vatten.
2909 Övriga gruvor och Brytning av gips, asbest, glimmcr, talk,
mineralbrott täljsten, kvarts, grafit, naturasfalt och övri-
ga till föregående delbranscher ej hänför- liga icke-metalliska mineral. Vidare ingår upptagning och vidareförädling av torv till torvmull OCh tOWSUÖ- * Fortsättningsvis kom-
mer gruvor och mineral- ' Svensk näringsgrensindelning brOtt att genomgående ? Arbetsställen som statistiskt klassificeras till delbranschen finns ej inom landet. benämnas gruvindustri.
Brytning av mineraliska produkter på byggnadsplats i samband med byggnadsverksamhet hänförs dock till byggnadsindustrin. Vidare hänförs krossning, grov formning och liknande grövre bearbetning av mineraliska produkter till jord- och stenvaruindustrin. Prospekteringsverksamhet, uppförande av mineralberedningsverk och liknande brytningsförberedel- ser är aktiviteter som räknas till servicesektorn (teknisk uppdrags- verksamhet) resp. byggnadsverksamhet. l ovanstående tablå anges de delbranscher som ingår i gruvindustrin samt verksamhetsinriktningen inom resp. delbransch.
Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt är hänförliga till andra industribranscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir preeisionsgraden hos branschfördelade data. Inom gruvindustrin är denna branschblandning marginell. Som framgår av tabell 1.1 består inte mindre än 99,5 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av varor som är att hänföra till branschen (specialiseringsgrad). Vidare framgår att dessa arbetsställen svarar för 98,8% av den totala produktionen i riket av mineraliska produkter (täckningsgrad). Samtidigt som branschblandningen inom gruvindustrin som helhet är negligerbar, förekommer i detta avseende vissa skillnader mellan delbranscherna. Den största branschblandningen förekommer inom delbranschen stenbrott, medan den bland järnmalmsgruvorna är praktiskt taget obefintlig.
Tabell I.I Branschblandningen inom gruvindustrin år 1970.
Delbransch Specialiserings— Täcknings- grad (%) grad (%)
Järnmalmsgruvor 99,7 99,9 Icke järnmalmsgruvor 94,3 98,2 S_tenbrott 93,8 88,8 Ovriga gruvor och mineralbrott 97,3 94,3 Hela gruvindustrin 99,5 98,8
1.2. Användningsområden för mineraliska produkter
I tabell 1.11 visas översiktligt hur den totala tillgången på mineraliska produkter fördelas på olika användningsområden.
Av den totala tillförseln till den svenska marknaden (= inhemsk användning) används merparten (98 %) som insatsvaror (råvaror) i produktionssystemet. Det är här fråga om dels råolja som vidareförädlas vid oljeraffinaderier, dels metallbärande råvaror som går till i första hand järn-, stål- och metallverk för vidareförädling till bl.a. järn och stål.
Tabell 1.11 Försörjningsbalans för mineraliska produkter (är 1968).
Tillgång Användning
Inhemsk produktion 57 % Export 28 % Import1 42 % Inhemsk användning 72 % 100 % Lagerminskning l % 100 % därav för _ _ — privat konsumtion och offentlig förbrukning 2 % — insats i produktions- systemet 98 % 100 % därav till -- petroleumraffinaderier 39 % -- järn- stål- och ferro- legeringsverk 16 % -- byggnad sverksamhet 13 % -- ickejärnmetallverk ll % -- gruvindustri 6 % -- övrig industri 15 % 100 %
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sif feruppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produk tionskostnad. ' Utgörs främst av råpetroleum
2. Några basdata
2.1. Produktion och produktionsutveckling1
Gruvindustrins förädlingsvärde uppgick år 1970 till 1440 milj. kr, motsvarande närmare 3 % av det totala förädlingsvärdet inom industri- sektorn. Motsvarande sysselsättningsandel låg på 1,5 %.
Förädlingsgraden — mått som förädlingsvärde iförhållande till produk- tionens saluvärde — ligger inom gruvindustrin på en mycket hög nivå, vilket sammanhänger med dess karaktär av primärindustri (råvaruut- vinning). År 1970 uppgick den till i genomsnitt 75 % mot 46 % för industrin som helhet.
Som framgår av tabell 11.1 svarar den metallbärande mineralen för merparten av produktionen (ca 90% år 1970) varvid järnmalmen dominerar.
Sveriges järnmalmsfyndigheter är belägna inom två geografiskt avgrän- sade områden, Kiruna — Gällivaara — Pajala i nordligaste Norrland och Bergslagen i Mellansverige. Omkring 80 % av den svenska järnmalmspro- duktionen sker vid gruvorna i norra Sverige. Av den lappländska produktionen går ca 90 % på export (såväl värde- som ton'nagemässigt) medan den mellansvenska malmen till stor del avsätts på hemmamarkna- den (ca 50 %). Inhemska avnämare för de mellansvenska järnmalmsgru- vorna är de malmförbrukande järnverken i Mellansverige.
Sveriges sulfidmalmsfyndigheter är belägna inom huvudsakligen tre områden, Skelleftefältet till vilket även blymalmsfyndigheten Laisvall i Norrbottens län räknas, Aitik i Norrbottens län samt Mellansverige. Av den svenska sulfidmalmsproduktionen (tonnagemässigt) kom år 1970
Tabell [1.1 Gruvindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
Delbransch Milj. kr Andel (%) Järnmalmsgruvor 999 69,4 ' Med produktion avses Icke järnmalmsgruvor (sulfidmalmer) 288 20,0 produktionens förädlings- Stenbrott 133 9,2 värde; förädlingsvärde Ovriga gruvor och mineralbrott 20 1,4 ”Ch Pmdukm" anvands Hela gruvindustrin 1 440 men som synonyma begrepp.
närmare 45 % från Skelleftefältet medan Aitik och Mellansverige svarade för ca 35 % resp. 20 %. Denna regionala produktionsfördelning kommer framledes att ändras kraftigt i samband med att dels fyndigheten i Aitik under år 1973 fördubblar produktionen till ca 6 milj. ton råmalm per är, dels genom att den mellansvenska zink- och blygruvan i Åmmeberg (örebro län) inom de närmaste åren fördubblar produktionen. Dessutom kommer produktion av Stekenjokk-gruvan sannolikt igång under år 1975.
Mellan 1965 och 1973 beräknas produktionsvolymen inom gruvindu- strin ha ökat med i genomsnitt nära 4 % per år. Som framgår av diagram | 11.1 har emellertid ökningstakten varierat kraftigt under perioden. För ! hela industrisektorn har produktionsökningen uppgått till i genomsnitt ca * 4,5 % per år.
Under 1960-talet har produktionen av järnmalm vid de svenska gruvorna tonnagemässigt ökat med i genomsnitt drygt 4 % per år. Härvid har produktionsökningen för de mellansvenska gruvorna varit väsentligt lägre än för lapplandsgruvorna. Den svagare utvecklingen för gruvorna i Mellansverige beror främst på att brytningen upphört vid ett antal gruvor.
! Under 1960-talet tillstötte flera faktorer som försämrade de svenska järnmalmsgruvornas konkurrenskraft. Sålunda ökade utbudet kraftigt av järnrik och lättanrikad malm genom öppnandet av nya gruvor i Kanada, Sydamerika, Västafrika och Australien. Dessa fyndigheter bryts i dagbrott med relativt låga produktionskostnader. Därtill kommer att transportkostnaderna sjönk kraftigt genom tillkomsten av större fartyg, vilket minskade den fraktfördel vid leveranser till främst den västeuro- peiska stålindustrin som den svenska malmen tidigare hade. Dessa faktorer ledde till betydande prisfall. Efter att priserna sedan 1958 varit fallande uppnåddes 1970 den första prisökningen på järnmalm på 13 år. Det kan vidare nämnas att det försteg som de fosforrika svenska exportmalmerna haft minskats genom att billiga och effektiva stålpro- cesser utvecklats, vilka grundas på fosforfattig malm och syrgasblåsning.
Sulfidmalmsproduktionen har under efterkrigstiden ökat långsammare än järnmalmsproduktionen. Från slutet av 1960—talet har emellertid en kraftig produktionsökning skett, vilket sammanhänger med att Aitik-
Diagnm 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom gruvindustrin 1965—1973. 1968års priser. lndex 1965— " 100.
Index ISO
140 /
130
|965 1955 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1973 1957 ' uses ' 1959
_— gruvinduvtrin _ _ _ helo industrin
1 Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittliga för- ändringar för branschen baseras på samtliga arbets— ställen. Spridningen kring genomsnittsvärde- na baseras däremot på mellan åren parvis iden- tiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
In ':'/a på vertikuloxeln mor— svar-or:
ISQI anställda 22 arbetsställen
1385 anställda zl arbetsställen
ISB"! anställda 21 arbetsställen
gruvan öppnades år 1968. Produktionen av sulfidmalm kommer sannolikt att öka snabbt även under återstoden av 1970-talet.
2.1.1. Spridning i produktionsutvecklingl
Som tidigare nämnts har produktionsutvecklingen inom gruvindustrin varierat dels med avseende på mineraltyper, dels med avseende på gruvornas geografiska belägenhet. Denna heterogenitet i bransch- utvecklingen har studerats för åren 1969—1971. Härvid har samtliga arbetsställen inom gruvindustrin klassificerats med avseende på produk- tionsutvecklingen mellan två på varandra följande år?. Uppdelningen har gjorts i tolv klasser kring branschens genomsnittliga utveckling, varav två öppna klasser där de produktionsenheter placerats, vilkas produktions- förändring med mer än 25 procentenheter ( i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet.
Som framgår (se diagram 11.11 och tabell 11.11) har spridningen i branschutvecklingen varit påtaglig. Som exempel kan nämnas att av branschens totala antal arbetsställen år 1970 hade inte mindre än 81 st. med sammanlagt 3250 anställda (närmare 25% av de anställda i
Diagram 11.11 Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gruvindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
% än 1969 zo— 10— 0_ Irllllllflllthnl—lllllll—Illlll I |_rrmI 5,3 30 1970 211— 10— o I'llllen | | lr—llllltlilllllll—lmlll—Iilmmrmn 11,9 := 1971 211— |o— , ranllllamrll IFllll—llllll Intl | m_rnnrmn —zo -15 -10 —5 to 5 lohl'kis 29 25 30 35 140
Procentuell förändring av förädlingsvärdet
HD] arbet-ställen
+qenomsni+t för- branschen
D anställda
Tabell 11.11 Spridningi produktionsutveckling.
Avvikelse från branschgenomsnittet ( —25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
1969 zus 12A raz 9J 1970 zao ids l&8 1L9 1971 26,0 18,8 14,9 4,9
branschen) en produktionsförändring 1969/70 som avvek med mer än 25 procentenheter från branschgenomsnittet. Spridningsmönstren illustrerar inte minst det otillräckliga i att beskriva produktionsutvecklingen inom branschen med enbart genomsnittliga förändringstal.
2.2. Sysselsättning och sysselsättningsutveckling
Antalet anställda inom gruvindustrin uppgick år 1970 till 13 853 ; personer, vilket motsvarade 1,5 % av den totala industrisysselsättningen. l Andelen kvinnlig arbetskraft är mycket låg inom gruvindustrin (se tabell 11.111). Bland arbetarpersonalen uppgick år 1970 andelen kvinnor till endast 5,2 % (567 personer). För hela industrisektorn uppgick denna andel till drygt en femtedel. Antalet anställda inom gruvindustrin beräknas ha uppgått till ca 13 900 år 1973. Därmed har antalet arbetstillfällen inom branschen minskat med ca 2 900 sedan 1965. Som framgår av diagram II.III kan sysselsättningsbortfallet helt tillskrivas åren 1966—1968 då minskningen uppgick till närmare 6 % per år. Efter år 1968 har sysselsättningen legat på en i stort sett oförändrad nivå. Sysselsättningsbortfallet har i stor utsträckning skett via nedläggningar av företrädesvis mindre arbetsställen. Det kan nämnas att vid de 2 gruvor
Tabell 11.111 Personalsammansättning inom gruvindustrin år 1970.
Personal- Gruvindustrin Hela industrin katego” Antal Andel (%) Andel (%) Kvinnor 1 048 7,6 22,3 Män 12 805 13 853 92,4 100,0 77,7 100,0 Arbetar- personal 10 908 78,7 73,2 | F örvalt- nings- personal 2 945 13 853 21,3 100,0 26,8 100,0
Diagram 11.111 Sysselsättningsutvecklingen 1965—1973 inom gruvindustrin. lndex 1965 = 100.
Anställda
90—
80—
70 ,
l965 1966 ' 1957 ' 19511 ' 1959 ' 1970 ' 1971 ' 1972. T1973
_— gruvindustrin — —— hela industrin
som under perioden 1965—1971 haft mer än 1 000 anställda arbetare, har sysselsättningen (räknat i antal arbetare) ökat från 3 340 år 1965 till 3 430 år 1971.
Räknat i antal timmar har sysselsättningen mellan 1965 och 1973 minskat med i genomsnitt ca 3 % per år mot ca 2 % för hela industrisektorn.
2.2.1. Spridning i sysselsättningsu tveckling
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen inom branschen har studerats för perioden 1969—1971, varvid vaije arbetsställe för vart och 1 ett av åren klassificerats med avseende på förändringen från föregående år. En uppdelning har skett i tolv klasser, varav två öppna klasser där de l arbetsställen placerats vilkas sysselsättningsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet1 . Som framgår (se diagram 11.111 och tabell II.IV) var koncentrationen 1
Tabell 11.1V Spridning i sysselsättningsutveckling. 1
Avvikelse från branschgenomsnittet ( —25 procentenheter >+ 25 procentenheter
1 _ __ _ arbetsställen anställda arbetsställen anställda
Genomsnittsvardena för andel i % andel 1 % andel i % andel 1 % branschen baseras på samtliga arbetsställen. 1 96 9 Spridningen kring ge— 10,5 1,8 8,2 3,6 nomsnittsvärdena avser I 9 70 däremot identiska ar- 12 4 2 8 7 7 2 4 betsställen mellan åren parvis, vilket innebär att I 9 71
nedlagda och pystartade 12,0 1,0 4,3 0,6 enheter e] ingar.
kring branschgenomsnittet påtaglig. Exempelvis hade 91 arbetsställen (av branschens totalt 205 st) år 1970/71 en sysselsättningsförändring som avvek med max. 5 procentenheter (—4,2 % — +'5,7 %) från bransch- genomsnittet. Sysselsättningsandelen för dessa arbetsställen uppgick till 72 %.
Diagram ll.lV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gruvindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
IO '='/o på vertikalaxeln mot- svarar:
% se
1959 _l
1.0...
30— 1391 anställda 22 arbetsställen
—u,a
1970 "1
30— 1385 anställda
& &_ 21 arbetsställen '; |o—
. rrnn
å | 1 'char—
—o.4 '
l97l
? "_ 1397 anställda 1 Zl arbetsställen 1 l
o,- ' -311 -25 -zo -15 —1n —s zu s 10 15 211 as an
Procentuell förändring av sqsselsöttninqen Dunställdo m arbetsställen +qenomsnitt för branschen
2.3. Företags- och arbetsställestruktur
Som framgår av tabell II.V domineras gruvindustrin av ett fåtal större företag. År 1970 svarade sålunda 4 storföretag för inte mindre än ca 80 % av branschens förädlingsvärde; drygt 70 % föll på tre företag med mer än 1 000 anställda. Endast 10 % av produktionen äger rum vid företag som har endast ett arbetsställe. För industrin som helhet uppgår denna andel till drygt 40 % (år 1970).
Flertalet av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län ägs av staten och bryts av det statsägda LKAB, som svarar för i runda tal 50 % av branschens förädlingsvärde. LKAB är därmed landets största malmpro- ducent. Den enda privatägda gruvan i denna region är Tuolluvaara Gruv AB. De mellansvenska järnmalmsgruvorna ägs i stor utsträckning av företag som är malmförbrukande i egna järnverk. Bland ägarna till i drift varande järnmalmsgruvor i Mellansverige märks främst Fagersta AB, Gränges, Iggesunds Bruks AB, Sandvik AB, SKF Hofors Bruk, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Ställbergsbolagen, Surahammars Bruks AB och Uddeholms AB.
Tabell II.V Gruvindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags- Före tags- Gruvindustrin Hela industrin kategon thcfåterntal Antal Förädlingsvärde Anställda Därav vid Föräd- Syssel- anställda öre- il" d 1 1 d 1 företag med lingsvärde- sätt- tag E " &; e ama 3" e endast ett andel (%) nings- ' ( ") (%) arbetsställe andel (%) (%) 1 Småföretag 5— 99 64 131 9,1 1 752 12,7 60,0 20,9 24,6 Medelstora företag 100—499 12 166 11,6 2 448 17,7 38,2 21,0 21,2 ; Storföretag 500— 4 1 139 79,3 9 612 69,6 0,0 58,1 54,2_ 1 Samtliga 1 företag 5— 80 1 436 100,0 13 812 100,0 14,4 100,0 100,0 ! Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn). ? Tabell 11.V1 Gruvindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen). 1 1 Arbetsställe- Gruvindustrin Hela industrin 1 storlek eft." Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Förädlings— Sysselsätt- antal ”Ställda värdeandel nin sandel antal andel (%) milj. andel (%) antal andel (%) g kr (%) (%) 5— 49 163 78,0 216 15,0 2 341 16,9 16,7 18,8 50— 199 34 16,3 297 20,6 3 101 22,4 22,8 23,5 200—499 8 3,8 234 16,3 2 266 16,4 18,6 17,7 500—999 2 1,0 1693 48 1 1752 12,6 14,7 13,0 1000— 2 1,0 ' 4 393 31,7 27,2 27,0 Samtliga arbets- ställen 209 100,0 1440 100,0 13 853 [00,0 100,0 100,0
Det största antalet utmåll innehållande sulfidmalm ägs av Boliden AB, som även dominerar sulfidmalmsproduktionen. Bland övriga sulfidmalms- producenter kan nämnas det belgiska bolaget Vieille Montagne (zink- gruva i Åmmeberg) samt Stora Kopparbergs Bergslags AB (Falu gruva). Även staten innehar ett betydande antal fyndigheter och bedriver bryt- ning genom AB Statsgruvor samt utarrenderar vissa fyndigheter till Bo- liden AB.
Samtidigt som sysselsättningen och produktionen inom branschen klart domineras av storföretag, finner man beträffande arbetsställestrukturen ett mönster som väl överensstämmer med industrigenomsnittet (se tabell II.VI). De största produktionsenhetema är LKAB's arbetsstäl- len i Kiruna och Malmberget med tillsammans ca 4 400 anställ- da (år 1970). De mellansvenska järnmalmsgruvorna är betydligt mind- re. Till de största hör Grängesbergsgruvan med ett 1 OOO-tal an- ställda (år 1970).
2.4. Investeringsutveckling
Den totala kapitalstocken2 inom gruvindustrin uppgår enligt industri- statistiken till 4 565 milj. kr. (år 1970). Gruvindustrin är en av de mest kapitalintensiva branscherna inom svensk industri. Den genomsnittliga kapitalintensiteten3 är tre gånger så hög som inom industrin som helhet.
I genomsnitt har inom gruvindustrin investerats 287 milj. kr. per år under perioden 1965—1972, vilket motsvarar 4,6 % av de totala industri- investeringama. lnvesteringsvolymen per anställd har uppgått till i ge- nomsnitt 19 600 kr. per år mot 6 800 kr. för industrin som helhet.
Inom industrin som helhet har investeringsvolymen varit jämnt stigande, frånsett en nedgång år 1968 (se tabell II.VII). Investe- ringsvolymen år 1972 låg ungefär 30 % över 1965 års nivå. För gruvindustrin låg vid samma tidpunkt investeringsvolymen ungefär 60 % över 1965 års nivå. Investeringarna har emellertid flukturerat kraftigt mellan olika är. Den markerade uppgången under 1967 förklaras av Bolidens utbyggnad av Aitikfyndigheten i Norrbottens län. Denna investering uppgick till totalt 72 milj. kr. Den mycket kraftiga ökningen under åren 1971—1972 beror bl. a. på stora investeringar inom LKAB:s investeringsprogram för perioden 1971—1975 (totalt ca 1 000 milj. kr.). En stor del av dessa investeringar utgör utbyggnad av malmförädlingen i Malmberget. Vidare pågår sedan år 1970 en utbyggnad av Boliden Aktiebolags fyndighet i Aitik, som syftar till att fördubbla produktionen till totalt ca 6 milj. ton råmalm per år. Denna utbyggnad avslutades under år 1973 och har kostnadsberäknats till 118 milj. kr.
' Område inom vilket i enlighet med gruvlagen inmutare givits rätt att bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara mineral. 2 Mätt med brandför- säkringsvärdet år 1970. Det bör observeras att brandförsäkringsvärdet i extraktiv industri ger en överskattning i förhållan- de till ackumulerade in- vesteringar. 3 Med kapitalintensitet avses kapitalstock per anställd.
Tabell 11.V11 Investeringar inom gruvindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Gruvindustrin Hela industrin
Totala investeringar —- årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 287 6 199 —— därav i byggnader och anläggningar (%) 42 31
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kronor) 19 600 6 800
Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100)
1966 87 110 1967 111 112 1968 111 108 1969 109 117 1970 101 122 1971 119 125 1972 162 129 genomsnitt 1966—1972 114 118 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 4 565 102 532
Kapitalstock per anställd (1 OOO-tal kr år 1970)
3. Arbetsproduktivitet1
Produktionsvolymen per anställd har inom gruvindustrin ökat i förhål- landevis snabb takt. Mellan 1965 och 1970 låg produktivitetsökningen på i genomsnitt 6,8 % per år mot 5,4 % för hela industrisektorn. Under perioden 1971—1973 beräknas arbetsproduktiviteten inom gruvindustrin ha ökat i en årlig takt av 5 % mot 4,2 % för hela industrin.
Diagram [11.1 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Indcx Produktionsvolgm per anställd 170
11111 —
130 -—
120 —*
l ! lll)— ”m_ 1 1 1 1 1 1 1
*j Produktionsvolgm per timme
1 170— l 150— l 1 1511— 1
11.11— 1311— 1211—
" 110—
' Arbetsproduktivitet = '973 förädlingsvärde per an- ställd respektive timme.
' "" _ 1 1 1 1 1 1 1 1965 1966 1957 1958 1959 1970 1971 1972
_ gruvindustrin ———helo industrin
Tabell 111.I Förädlingsvärde per anställd inom gruvindustrin år 1970.
Genomsnitt; 1 OOO-tal kronor
Delbranscher:
Järnmalmsgruvor 119 Ickejärnmalmsgruvor 91 Stenbrott 75 Övriga gruvor och mineralbrott 39 Hela gruvindustrin 104 Hela industrin 53
Räknat per arbetad timme beräknas produktiviteten mellan 1965 och 1973 ha ökat med i genomsnitt drygt 7 % per år mot 6,5 % för hela industrisektorn.
Förädlingsvärdet per anställd inom gruvindustrin uppgick år 1970 tilli genomsnitt 104 000 kr och var därmed i det närmaste dubbelt så högt som genomsnittet för hela industrisektorn. Denna påtagliga nivåskillnad beror främst på olikheter i kapitalstock per anställd.
Samtidigt föreligger väsentliga olikheter i arbetsproduktivitetsnivå mellan gruvindustrins delbranscher, liksom det inom resp. delbransch föreligger skillnader arbetsställena emellan. Som exempel på sistnämnda förhållande kan nämnas att de lappländska järnmalmsgruvorna uppvisar ett genomsnittligt förädlingsvärde per anställd som väsentligt överstiger genomsnittet för de mellansvenska järnmalmsgruvorna.
I tabell 111,11 redovisas produktionsresultat och sysselsättning år 1970 fördelad på produktivitetsklasser. Härvid har varje arbetsställe klassifi- cerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga arbets- produktivitet. Som framgår är spridningen i produktivitetsnivå avsevärd. Mer än hälften av arbetsställena, med tillsammans ca 30 % av syssel- t 1 1
Tabell III.]I Fördelning av gruvindustrins arbetsställen, anställda och förädlings— ' värde på olika produktivitetsklasser år 1970.
Avvikelse från Arbetsställen Anställda Förädlingsvärde
branschens genom— 0 ,, snittliga arbetspro— antal andel (/o) antal andel (%) andel ( %)
duktivitet (%)
(—50 109 52,2 4 042 29.2 max. 14,6 -50 — —10 48 23,0 4 443 32,0 22,7 —10 — 10 11 5,2 824 5,9 5,8
10 _ 50 9 4,3 452 3,3 4,1
> 50 25 12,0 4 036 29,1 min. 43,8 (i 0 164 78,5 9139 66,0 max.41,7 >t 0 38 18,2 4658 33,6 min. 49,1
Anm.: Kolumnerna summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdedelarna är ungefärliga.
sättningen, redovisade en arbetsproduktivitet som understeg bransch- genomsnittet med minst 50% (( 52 000 kr/anställd). Lika många personer var verksamma vid arbetsställen vilkas arbetsproduktivitet översteg genomsnittet med minst 50 % (> 156 000 kr/anställd). En del av förklaringen till den starka spridningen ligger i att företag med flera arbetsställen ofta har stor volym internleveranser, som i värdetermer ej ger rättvisande mått på förädlingsvärdet.
4. Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1. Lönekostnader2
4.1.1. Lönekostnad per anställd
År 1970 var inom industrin som helhet lönekostnaden per anställd i genomsnitt 31600 kr. Motsvarande genomsnitt inom gruvindustrin uppgick till 34 500 kr, dvs. ca 9% över industrigenomsnittet. Löne- kostnaden per arbetare inom branschen låg drygt 11% över industri- genomsnittet. Den mycket kapitalintensiva och ofta avancerade produk- tionstekniken inom gruvindustrin medför stort behov av yrkesutbildad arbetskraft. Detta förhållande tillsammans med det stora inslaget av skift- och underjordsarbete förklarar till stor del branschens höga löneläge. En ytterligare faktor som spelar in är att branschen starkt domineras av manlig arbetskraft.
Löneskillnaden mellan arbetar— och förvaltningspersonal är i genomsnitt i stort sett densamma inom gruvindustrin som inom andra industri- branscher. År 1970 uppgick lönekostnaden per arbetare till 60% av lönekostnaden per anställd förvaltningspersonal. För de flesta industri- branscher ligger motsvarande relationstal i intervallet 0,55—0,65. I sammanhanget kan noteras att lönerelationen mellan arbetarpersonal och ' tjänstemän varit tämligen stabil under perioden 1965—1970. Detta
Tabell 1V.1 Lönekostnader inom gruvindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per '
arbetarpersonal förvaltnings— anställd personal 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
1 _ Gruvindustrin
.Yärdeuppg1fteranges —tkr/år 20,2 23,6 30,2 33,6 40,9 50,4 22,9 27,3 34,5 1lopandepr1ser. . —rel.1önekostnad* 112 109 111 112 115 115 109 109 109 2 Om inte annat anges, avses korrigerad löne- summa så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- och av- talsenliga påslag.
Hela industrin — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Tabell 1V.11 Lönekostnadsandelar inom gruvindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Gruvindustrin 28 35 33 22 26 25 Hela industrin 59 61 59 27 28 28
förhållande är ej specifikt för gruvindustrin utan gäller de flesta industribranscher.
Under perioden 1965—1970 har inom gruvindustrin den genomsnittliga lönekostnaden per anställd ökat med i genomsnitt 8,5 % per år, vilket är obetydligt högre än för industrin som helhet.
4.1.2. Lönekostnadsandelar
Som tidigare framgått är gruvindustrin genomsnittligt mycket kapital- intensiv. Detta innebär att en väsentlig del av förädlingsvärdet består av ersättning till realkapital. Gruvindustrin kan således karaktäriseras som en ' bransch med relativt låg lönekostnadsandel av förädlingsvärdet. År 1970 var denna 33 %, medan lönekostnadsandelen av produktionens saluvärde uppgick till 25 %. Motsvarande andelar inom industrin som helhet upp- gick till i genomsnitt 59 % resp. 28 %. . Mellan arbetsställena inom gruvindustrin föreligger påtagliga olikheter 1 $ lönekostnadsandelar. Spridningen i lönesummansl andel av förädlings- !
värdet har studerats för åren 1969—1971. Härvid har för resp. är varje arbetsställe klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. & Uppdelningen har skett i tolv klasser med två öppna klasser där de % arbetsställen placerats vilkas lönesummeandel avvek med mer än 25
procentenheter (i endera riktningen) från branschgenomsnittet. Som l framgår av diagram IV.1 och tabell IV.111 var spridningen påtaglig för ; samtliga är. Exempelvis hade år 1970 — då branschgenomsnittet låg på
29% — endast 47 arbetsställen (av branschens totalt 209 st) med tillsammans 22 % av branschsysselsättningen, en lönesummeandel som låg 1 högst 110 procentenheter från branschgenomsnittet (19 %—39 %).
' Tabell IV.!II Spridningi lönesummans andel av förädlingsvärdet.
Avvikelse från branschgenomsnittet
(4 25 procentenheter >+ 25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda 1 LönekOstna den är ej. Är andel 1% andel 1% ande11% andel 1 % ekvivalent med löne- 1969 2,3 1,3 42,0 27,7 summan. 1 lönekostna- den mgar, forutom kon- 1970 2,4 2,2 39,7 25,9 .. 1971 3 4 2 1 35 6 25 2 tantdelen, aven lag— och * ' ' ' avtalsenliga påslag.
Diagram 1V.1 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gruvindustrin m.a.p. resp. arbets- ställes lönesummeandel av förädlingsvärdet åren 1969, 1970 och 1971.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
0/0 10 u/1:1 på vertikaloxeln mot- än Svarar:
20—1 1391 anställda 10 22 arbetsställen 0 r—l'l'l'Tll—l'lTl'l TJR-”Em” l 1 | I 128,04
20 197 10— 0 r 1385 anställda rhT” 'I'l'” Zl arbetsställen 0 r—l'l'l'lllll'lTl'l1lIlIl1—1'n'l1 rill-”Film 1 1 1 1 1 29041 1 l l l i 20 ,— l 7 _ 9 | 1397 anställda '" | | 21 arbetsställen 0 1 1 'lTl'lI 1 1 1 1 1 0 5 10 15 20 25 29'6 310 35 40 115 50 55
Lönesummans andel av förädlingsvärdet, D/o
Danstöllda m:” arbetsställen +qenomsnitt för branschen
4.2. Kostnader för råvaror och halvfabrikat
Gruvindustrin kännetecknas av en hög förädlingsgrad, dvs. värdet av branschens slutprodukter är högt i förhållande till de råvaror och halv- fabrikat (insatsvaror) som ingår.
För gruvindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 311 miljoner kr, vilket motsvarade 16% av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel inom industrin som helhet uppgick till i genomsnitt 48 %.
Tabell 1V.IV Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av saluvärdet
1965 1967 1970 Gruvindustrin 16 18 16
Hela industrin 49 48 48
5. Regional struktur
De branschsysselsättningsmässigt två största länen, nämligen Norrbottens och Kopparbergs län, svarade år 1970 för 57 % av den totala bransch- sysselsättningen i riket, varvid Norrbottens län svarade för 40 %. I diagram V.I anges de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970.
Även sysselsättningskoncentrationen till vissa kommunblock är på— taglig. Detta sammanfattas i tabell V.I, ivilken anges kommunblock som år 1970 svarade för minst 10 % av den totala branschsysselsättningen i riket. Som framgår var nämnda är närmare 40 % av de branschanställda verksamma inom Gällivare och Kiruna kommunblock _ huvudsakligen vid LKAB:s anläggningar — medan en tiondel sysselsattes inom Lud- vika kommunblock i Kopparbergs län.
Det är av intresse att belysa de enskilda kommunernas beroende av gruvindustrin. Detta beroende har här angetts som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen (se tabell V.Il). Beträffande Kiruna kommunblock kan nämnas att ca 60 % av det totala antalet industrisysselsatta är verksamma vid LKAB:s malmfält i Kirunavaara och Leveäniemi. Inte mindre än ca 80 % av de totalt ca 4 900 industrisysselsatta inom kommunblocket år 1970 var verksamma vid LKAB (inklusive verkstäderna).
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning — Kommunblock som år 1970 svarade för mer än 10 % av den totala sysselsättningen inom gruvindustrin.
Kommunblock Anställda inom gruvindustri Företag med större Antal Andel av branschens arbetsställen 11301" resp. totala sysselsättning ommun oc i riket (%) Kiruna 3 283 24 LKAB Gällivare 2 009 15 LKAB Ludvika 1 455 11 AB Gränges
Anm.: ] tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom gruvindustrin år 1965 och 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Kopparbergs
Västerbottens
Örebro
Malmöhus
Krinianstoda
Västmanland:
Uppsala
Stockholms
Gotlands
Värmlands
Gävleborgs
Skaraborgs
Jönköpings
Jämtlands
8 S :| 4: N n Lön . Antal branschanställda
Totala onlold branschanställda |955= |675l U',” Em" 1910: ms:
Tabell V.Il Regional syselsättningskoncentration - Kommunblock inom vilka gruvindustrin år 1970 svarade för mer än 25 % av industrisysselsättningen.
Kommunblock1 Antal industri- därav inom Företag med större anställda inom gruvindustrin arbetsställen inom resp. kommunblocket (%) kommunblock
Askersund (T) 1 369 26 Bolaget Vieille Montagne Ludvika (W) 5 613 26 AB Gränges, Boliden AB Järpen (Z) 243 36 Boliden AB NOISjÖ (AC) 950 35 Boliden AB Lycksele (AC) 669 57 Boliden AB Arjeplog (BD) 244 93 LKAB Gällivare (BD) 2 270 88 LKAB Kiruna (BD) 4 886 67 Tuolluvaara Gruv AB
1 Inom parentes anges länstillhörighet Anm.: l tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
6. Export och import
Utrikeshandeln med mineraliska produkter är mycket omfattande. År 1970 exporterades ca fyra femtedelar av den inhemska produktionen (mätt med produktionens saluvärde).
Exporten består huvudsakligen av metallbärande mineralprodukter, varvid järnmalmen (styckemalm, mull, slig, briketter och sinter) svarar för ca 85 %. Ickejärnmalmsprodukterna (exempelvis svavelkis-, bly-, zink- och kopparslig) utgör ca 10 % av exporten.
Importen består till största delen av mineraliska bränslen, såsom råpetroleum (ca tre femtedelar) samt kol och koks (ca en femtedel).
År 1970 uppgick den svenska exporten av mineraliska produkter till 1470 milj. kr, vilket motsvarade drygt 4% av landets totala export. Motsvarande andel av importen var 4,6 %.
Under 1960-talet har exportvolymen (1968 års priser) ökat med i genomsnitt ca 3 % per år. Importvolymen har under denna period ökat med igenomsnitt ca 11 % per år. 1
Beträffande järnmalmsexporten har vissa förskjutningar i varuinnehållet l skett. Styckemalmsandelen har minskat medan mull, slig, briketter och l sinter expanderat kraftigt. Denna utveckling kommer att fortsätta även 1 under 1970-talet, vilket innebär att förädlade produkter kommer att svara för en allt större andel.
Livsmedelsindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%) 1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 16 918 Mkr 5,4 4,2 6,9 Export 661 Mkr 6,5 15,4 Import 2 373 Mkr 8,4 3,7 Tillförsel till svenska marknaden 18 630 Mkr 5,7 4,8 Produktionens förädlingsvärde 4 783 Mkr 8,6 8,8 9,2 därav inom storföretag (> 500) 50 % Förädlingsvärdc per anställd 64 tkr 8,4 10,4 9,7 Kapitalstock per anställd 101 tkr Antal anställda 74 874 st 0,2 — 1,6 —0,5 därav inom storföretag 47 % Antal företag 1 208 st därav storföretag 30 st Antal arbetsställen 1 650 st därav med 200—499 anställda 55 st 5004 anställda 15 st LönekOStnadsandel av förädlingsvärdet 46 % i Lönekostnad per anställd 29 tkr 8,4 9,2 7,2 1 Kostnader för råvaror och halv- ' fabrikat — andel av saluvärdet 65 % Investeringar 1965—1972 löpande priser 1968 års priser & Genomsnittliga årsinvesteringar 569 Mkr 558 Mkr :; därav ibyggnader och 1 anläggningar 33 % 33 % 1 Andel av hela industrins | investeringar 9,0 % 9,0 % ? Genomsnittliga årsinvesteringar ! per anställd 7 700 kr 7 500 kr 1
Några större företag och företagsgrupper med verksamhet inom branschen (år 1970): Jordbrukskooperativa företag: Svenska lantmännens riksförbund, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriförbund.
...... __m1_,._ H.,.
Konsumentkooperativa företag: 1 Foodia AB, AB Karlshamns Oljefabriker, Kvarn och Bageri AB Juvel.
Icke-kooperativa företag: AB Felix, AB Findus, AB Marabou, AB Pripps Bryggerier, Wasabröd AB.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Malmöhus, Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kristianstads samt Östergötlands län.
Regional sysselsättningskoncentmtion _ KommuanOck där branschen svarar för mer än 35 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Mörbylånga Kristianstad Ystad Tjörn Skara Borgholm Bjuv Eslöv Orust Filipstad Tomelilla Kävlinge Hörby Graverne Kil
1 Kooperativa förbundet ;B Pr1pPps ???"? AB
1 — AB Karlshamns Oljefabriker agens am1 Je agerl AB Skogaholms Brod
— F d' AB — KZeriaoch Ba eri AB Juvel Svenska Tobaks AB g Svenska Sockerfabriks AB
” Wasabröd AB ' SOU 1970:7. Ny livsmedelsstadga m.m.
andel av tillverkningen inom grupperna kvarnindustri och margarinindu- stri men även tillverkning inom flertalet av de övriga delbranscherna, bl. a. socker-, choklad-, bageri-, konserv-, dryckesvaru- och tokbasindustrierna. I ovanstående tablå redovisas några större företag och företagsgrupper inom livsmedelsindustrin.
Under framförallt de senaste åren har inträffat en rad utländska företagsköp inom den svenska livsmedelssektorn. Företag med utländskt majoritetsinflytande svarar för uppskattningsvis 10 % av sysselsättningen inom den svenska livsmedelsindustrin. De utlandsägda företagen domi- nerar särskilt kraftigt inom konservindustrin med omkring två tredjedelar av delbranschens totala produktion. Av de större företagen inom denna del av livsmedelsindustrin kan nämnas AB Findus och Novia Livsmedels- industrier AB som ingår i de multinationella Nestlé- och Unileverkoncer- nerna. Även AB Felix, som till större delen ägs av det engelska Cavenham Ltd, tillhör de största företagen inom konservindustrin. Även inom mar- garinindustrin är det utländska inflytandet påtagligt. Inom denna del- bransch återfinns bl. a. AB Liva Fabriker som ägs av Unileverkoncernen. Den amerikanska livsmedelskoncernen General Foods Corp är efter för- värvet av Gevaliarosteriet störst inom den svenska kaffetillverkningen. Beträffande företagens storleksstruktur skiljer sig inte livsmedelsindu- strin nämnvärt från industrin i sin helhet (se tabell II.V). Några delbranscher och produktgrupper domineras emellertid kraftigt av ett fåtal större företag medan inom andra produktion och sysselsättning är relativt jämnt fördelad på olika företagsstorlekar eller huvudsakligen är koncentrerad till småföretag. Exempelvis kan nämnas att inom dryckes- varu- och tobaksindustrin tre storföretag år 1970 svarade för två tredjedelar av den totala produktionen. Inom bageriindustrin uppgick l motsvarande andel för fyra storföretag till drygt 30 %. Inom sistnämnda l delbransch fanns ca 560 företag varav 540 småföretag med en samman- , lagd andel på 40—45 % av bageriindustrins totala förädlingsvärde.
År 1965 fanns inom livsmedelsindustrin 2047 produktionsenheter (med minst 5 anställda). Utvecklingen fram till 1970 har inneburit
Tabell II.V Livsmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags— Företags— Livsmedelsindustrin Hela industrin ', kategori 2222?!" al Antal Förädlingsvärde Anställda därav vid Föräd- Syssel— [ anställda fore- milj. andel antal andel företag med lmgsvarde- satt- tag kr (%) (%) endast ett andel (%) nings- ' arbetsställe andel (%) (%) Småföretag 5— 99 1 073 980 21 19 209 26 92 21 25 Medelstora företag 100—499 105 1 390 29 20 150 27 59 21 21 Storföretag 500— 30 2 374 50 35 682 47 13 58 54 Samtliga företag 5— 1 208 4 744 100 75 041 100 45 100 100
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VI Livsmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe— Livsmedelsindustrin Hela industrin storlek efter A .. .. .. . .. .. .. .. . .. ,. rbetsstallen Foradlmgsvarde Anstallda Foradlings- Sysselsatt- antal anstallda v" de ndel nin sandel antal andel (%) milj. andel (%) antal andel (%) är a g kr (%) (%) 5— 49 1 313 79,6 1 081 22,6 18 897 25,2 16,7 18,8 50—199 267 16,2 1822 38,1 26 532 35,4 22,8 23,5 200—499 55 3,3 1 067 22,3 16 983 22,7 18,6 17,7 5004999 12 0,7 588 12,3 8 068 10,8 14,7 13,0 1 000— 3 0,2 225 4,7 4 394 5,9 27,2 27,0 Samtliga arbetsställen 1 650 100,0 4 783 100,0 74 874 100,0 100,0 100,0
nedläggning av ett stort antal enheter samtidigt som några nya arbetsstäl- len tillkommit. Nettominskningen uppgår till närmare 400 produktionsen- heter. Produktionsvolymen per arbetsställe låg år 1970 50 % över 1965 års nivå samtidigt som det genomsnittliga antalet anställda per arbets- ställe hade ökat från 36 till 45.
Sedan början av 1960-talet har utvecklingen inom vissa delar av branschen utmärkts av ett stort antal företagssammanslagningar samtidigt som många mindre företagsenheter lagts ned. Detta har inneburit en ökad koncentration av produktion och sysselsättning till färre och större företag och företagsgrupper. Denna utveckling väntas fortgå även under 1970-talet. Detta gäller inte minst bageriindustrin, som f.n. har ett mycket stort inslag av småföretag.
Särskilt kraftig har strukturomvandlingen varit inom mejeriind ustrin och dryckesvaruindustrin. Inom den förstnämnda delbranschen har under 1960-talet antalet anläggningar minskat med 263 st. och uppgick år 1970 till 163. Antalet företag har samtidigt minskat med ca 200 st. och uppgick år 1970 till 50 st. Omvandlingen har inneburit att större företag med fler driftsenheter bildats vilket bl.a. möjliggjort att stordriftsför- delar kunnat tas tillvara genom en ökad specialisering vid olika anlägg- ningar. De mejerianläggningar som lagts ned består till största delen av glesbygdsmejerier som nedlagts på grund av förskjutningar på råvarusidan och ändrad transportteknik. Omvandlingen inom mejeriindustrin kan förväntas fortgå under 1970-talet.
Inom dryckesvaruindustrin har den mest genomgripande faktorn varit fusionen mellan Pripp & Lyckholm och Stockholms Bryggerier (1963). Inom ramen för denna företagsbildning har koncentration och nedlägg- ningar varit mycket långtgående. Ett utslag av denna process har varit uppförandet av Pribo-koncernens anläggning i Bromma.
Inom bageriindustrin ökade takten i den strukturella omvandlingen mot slutet av 1960-talet. Antalet produktionsenheter minskade från 721 år 1967 till 604 år 1971. Under 1970-talet kommer strukturomvand- lingen sannolikt att bli mycket genomgripande inom denna delbransch medförande en produktions— och sysselsättningsmässig koncentration till större anläggningar och företag. Detta väntas ske dels genom nedläggning
av små och medelstora anläggningar och företag, dels genom företagsköp och expansion vid större produktionsenheter.
Värdet av det inom branschen investerade realkapitalet' uppgår till i runda tal 7 600 milj. kr., varav ungefär fyra femtedelar faller på den egentliga livsmedelsindustrin. Därmed svarar livsmedelsindustrin för ca 7,5 % av den totala kapitalstocken inom industrin. Motsvarande syssel- sättningsandel uppgår samtidigt (är 1970) till ca 8 %. Kapitalintensite- ten2 inom branschen ligger därmed i ungefärlig nivå med industrigenom— snittet. Den är dock mer än dubbelt så stor i dryckesvaru— och tobaks- industrin som i den egentliga livsmedelsindustrin. Även inom sistnämnda delbransch är variationerna påtagliga. Utpräglade processindustrier såsom kvarn- och margarinindustrierna uppvisar väsentligt högre kapitalintensi- tet än exempelvis bagerier och choklad- och konfektyrindustri där mer hantverksmässiga inslag är vanligt förekommande.
Under perioden 1965—1972 har investeringsvolymen inom industrin som helhet varit jämnt stigande, bortsett från en nedgång år 1968. lnvesteringsvolymen år 1972 låg ungefär 30 % över 1965 års nivå. För livsmedelsindustrin var vid samma tidpunkt investeringsvolymen i stort
Diagram II.V lnvesteringsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1965—1972. Index 1965=100. 1968 års priser.
Index lBO
|70—
IGU—
150—
11111—
130—
|z|]—
l |O—
|Du—4
90—
50 _
70 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 l Mätt med brandför— 1955 55 57 58 59 70 7l 72 1955 55 67 58 59 70 7| 72 åakrlngsvardet ar 19,70' _ Hela industrin _ Drgckesvoru— och +oboksindust1-i
Med kapltalmtensitet — — — Livsmedelsindustrin sammantagen — — — Skyddad livsmedelsindustri avses kapitalstock per (inkl druckeavuru- och 'toboksin— ----- Konkurrensutscrli livsmedelsin—
anställd. dustri) dus'h—i
sett densamma som år 1965. Som framgår av diagram II.V har emellertid investeringsvolymen fluktuerat relativt kraftigt inom livsmedelsindustrin. Detta är speciellt fallet för dryckesvaru- och tobaksindustrin som under senare delen av 1960-talet upplevde en mycket kraftig investeringsboom, vilken väsentligen förklaras av Pribo-koncernens nya bryggeri iBromma.
] genomsnitt har inom livsmedelsindustrin investerats 558 milj. kr per år mellan 1965 och 1972, vilket motsvarar 9 % av de totala industriinvesteringama under samma period. Av de totala investeringarna inom livsmedelsindustrin har knappt hälften gjorts inom den skyddade sektorn' medan den konkurrensutsatta delen av den egentliga livs- medelsindustrin svarat för drygt 30 % och dryckesvaru- och tobaksindu- strin för resterande femtedel.
För perioden 1965—1972 har investeringsvolymen per anställd inom livsmedelsindustrin som helhet uppgått till i genomsnitt 7 500 kr per år medan den för industrigenomsnittet legat på 6 800 kr.
Tabell II.VII Investeringar inom livsmedelsindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
1 Den skyddade sektorn av livsmedelsindustrin inne- fattar slakteri- och charku- teriindustri, mejeriindustri, kvarnindustri och socker- industri.
Egentlig Dryckes- Hela livs- Hela in- livsmedels- varu- och medelsin- dustrin industri tobaks— dustrin industri Totala investeringar — årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 447 111 558 6 199 —— därav i byggnader och anläggningar (%) 31 40 33 31 Investeringar per anställd (kronor) — årsgenomsnitt 1967—1972 7 200 12 800 7 900 7 100 1965—1972 .. .. 7 500 6 800 Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100) 1966 72 128 81 110 1967 89 112 93 112 1968 95 150 104 108 1969 88 180 103 117 1970 118 171 126 122 1971 111 88 107 125 1972 106 99 105 129 genomsnitt 1966—1972 97 133 103 118 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 5 980 1614 7 594 102 532 Kapitalstock per anställd (tkrår 1970) 90 184 101 111
Anm. : .. = uppgifter föreligger ej.
Arbetsproduktivitetl
Mellan 1965 och 1973 har produktionsvolymen ökat med i genomsnitt 2,5 % per år samtidigt som antalet anställda varit i stort sett oförändrat. Detta innebär att arbetsproduktiviteten i livsmedelsindustrin ökat med i genomsnitt 2,6 % per år medan motsvarande ökning för industrin som helhet varit ca 5 %. Under efterkrigstiden har livsmedelsindustrin tillhört de industribranscher som haft den långsammaste produktivitetssteg- ringen.
Produktivitetstillväxten har emellertid varierat starkt mellan olika delar
Diagram Ill.! Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom livsmedelsindustrin 1965 —- 1973. 1968 års priser. Index 1965=100.
Index Produktionsvolgm per anställd |50
IÅO— / 1 , l30— ,d'” i
120—
Produkhonsvolgm per +imme
|7O
|an— I
l50— ' ?
mo— »”
' Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an— mu | | | | | | | | ställd respektive per 1955 [955 'en [968 [969 [970 IW |972 1973
timme.
livsmedelsindustrin — — - hela industrin
Tabell "1.1 Förädlingsvärde och kapitalstockl per anställd inom livsmedelsindustrin år 1970.
Genomsnitt; l OOO-tal kronor
förädlings— kapitalstock värde per per anställd
anställd Egentlig livsmedelsindustri 63 90 därav bageriindustri 47 . . Dryckesvaru- och tobaksindu stri 7 3 184 Liv smedelsindu strin sammantagen 64 ,101
Anm, : .. = uppgift föreligger ej. 1 Mätt med brandförsäkringsvärdet år 1970.
av branschen. Under 1960-talet har produktivitetstillväxten inom den konkurrensutsatta sektorn, som svarar för ungefär två femtedelar av livsmedelsindustrins produktion, varit ungefar dubbelt så hög som inom den skyddade sektorn.
Förädlingsvärdet per anställd inom livsmedelsindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 63900 kr, och var därmed något högre än genomsnittet för hela industrin (ca 53 000 kr.).
Skillnaden i genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för den egentliga livsmedelsindustrin och motsvarande genomsnitt för dryckes- varu- och tobaksindustrin uppgår till 10000 kr (se tabell IHJ). En avsevärd heterogenitet i detta avseende föreligger även mellan olika produktionsenheter inom dessa delbranscher. Detta sammanhänger i huvudsak med verksamhetens inriktning vid olika arbetsställen och därmed olikheter i bl.a. produktionsteknik och kapitalintensitet, vilketi sin tur ger utslag på förädlingsvärdet per anställd.
För gruppen bagerier har studerats förädlingsvärde per anställd vid
Tabell lll.ll Förädlingsvärde per anställd (1000—tal kr) inom bageriindustrin år 1970.
Arbetsställe- Antal arbets- Genomsnittligt storlek efter ställen förädlingsvärde antal anställda per anställd 5— 9 320 42,8 10— 19 160 37,9 20— 49 98 45,2 50— 99 22 51,6 lOO—l99 18 48,5 200-499 6 53,6 500— 2 1 Samtliga arbetsställen 626 47,3
1 Kan ej redovisas av sekretesskäl.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970.
Awikelse från genomsnittlig arbetsproduk- tivitet inom respektive delbransch (%)
Arbetsställen (%) Bagerier Egentlig livsmedels- industri
Dryckes- varu- och tobaks- industri
Anställda (%) Bagerier
Egentlig livsmedels- industri
Dryckes- varu- och tobaks- industri
Förädlingsvärde (%)
Bagerier Egentlig livsmedels- industri
Dryckes— varu- och tobaks- industri
(_SO —50——10 —10— 10 10— 50
> 50 ( > 0 0
13,6 40,2 15,7 18,3
8,5
62,6 33,7
26,1 39,2 12,4
9,0 10,1
71,5 25,3
14,5 41,5 15,8 13,5 13,3
64,8 33,8
21,2 26,2 20,2 15,4 16,7 63,1 36,6 max. 3,8 23,9 21,6 33,4 min. 15,1
max. 38,9 min. 58,9
max. 7,2 28,4 15,6 17,2 min. 19,9
max. 44,0 min. 44,5
max. 10,6 18,0 19,5 19,2 min. 25,1 max. 43,5 min. 49,0
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. F örädlingsvärdeandelama är ungefärliga.
olika produktionsenheter, varvid dessa klassificerats med avseende på storlek efter antalet anställda (tabell III.II). Variationsbredden mellan högsta och lägsta förädlingsvärde per anställd för de redovisade storleks- grupperna uppgår till inte mindre än 15 700 kr. Något helt entydigt samband mellan storlek och arbetsproduktivitet kan ej utläsas av tabel- len. Mycket talar dock för att stordriftsfördelar vid tillverkning av bageri- produkter ger ett högre värde för stora än för mindre anläggningar.
l tabell III.IIl redovisas livsmedelsindustrins produktionsresultat och sysselsättning fördelad (år 1970) på produktivitetsklasser. Varje arbets- ställe har härvid klassificerats med avseende på procentuell avvikelse från den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom resp. delbransch.
Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklingl
År 1970 var lönekostnaden per anställd inom livsmedelsindustrin i genomsnitt 29 300 kr och låg därmed drygt 7 % under genomsnittet för hela industrisektorn. Detta gäller för såväl arbetare som tjänstemän. Som framgår av tabell IV.I ligger dryckesvaru- och tobaksindustrin lönemässigt ungefär i nivå med industrigenomsnittet och lönenivån inom den egentliga livsmedelsindustrin väsentligt lägre. Detta sammanhänger sanno- likt till stor del med skillnaden i andelen kvinnlig arbetskraft.
Vid en jämförelse mellan arbetar— och förvaltningspersonal kan
Tabell IV.I Lönekostnader inom'livsmedelsindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förvaltnings— anställd personal 4 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970—
Egentlig livsmedelsindustri — tkr/år .. 20,3 25,2 .. 32,4 40,5 .. 23,3 29,1 — rel. lönekostnad* .. 94 93 .. 91 93 .. 93 92 därav Bagerier ' — tkr/år .. 20,2 24,3 .. 28,9 36,7 .. 21,6 26,4 : — rel. lönekostnad .. 94 90 .. 81 84 .. 86 84 . Dryckesvaru- Och tobaksindustri ; — tkr/år .. 22,2 27,3 .. 36,1 43,9 .. 25,6 31,4 i _ rel. lönekostnad .. 103 101 .. 101 100 .. 102 99 Hela livsmedelsindustrin — tkr/år 17,1 20,6 25,4 27,4 32,9 40,9 19,6 23,6 29,3 —- rel. lönekostnad 94 95 94 91 92 94 93 94 93 1 __ _ Industrin som helhet Vardeuppgxfter anges — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6
ilöpande priser. —rel.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 2 Korrigerad lönesumma
så att lönekostnaderna _ _. _ _ inkluderar samtliga lag- Anm.: -- : uppgift foreligger el- och avtalsenliga påslag. * Genomsnittet för hela industrin = 100.
konstateras att den genomsnittliga lönekostnaden för arbetarpersonal är 1970 uppgick till 62 % av motsvarande genomsnitt för tjänstemän. Under perioden 196 5— 1970 har detta relationstal varit mycket stabilt. Det kan i sammanhanget nämnas att relationstalet för de flesta industribranscher ligger i intervallet 55 %—65 %.
Under perioden 1965—1970 har den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom livsmedelsindustrin ökat med i genomsnitt 8,4 % per år. Detta har inneburit att relativlönen inom branschen bibehållits oföränd- rad sedan 1965. Sett över hela 1960-talet har emellertid relativlönen ökat något.
Lönekostnadernas andel av produktionens saluvärde och förädlingsvärde uppgick år 1970 till 13 % resp. 46 % beräknat som ett genomsnitt för hela livsmedelsindustrin. Därmed var dessa kostnadsandelar väsentligt lägre än genomsnittet för hela industrin (se tabell IV.II). Lönekostnads- andelarna har inom branschen som helhet varit tämligen stabila under senare delen av 1960-talet.
Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscherna föreligger i detta avseende stora skillnader mellan arbetsställen inom respektive delbransch. Denna spridning illustreras i diagram IV.I och tabell [V.Ill avseende år 1970. Härvid har samtliga arbetsställen inom respektive delbransch klassificerats efter löne- summansl andel av förädlingsvärdet. Uppdelning har skett i tolv klasser varav två öppna där de arbetsställen placerats som hade en lönesumme- andel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) awek från respektive delbranschgenomsnitt.
Som synes är spridningen mycket stor i samtliga delbranscher. För delbranschen egentlig livsmedelsindustri är detta ganska naturligt med tanke på de påtagliga skillnader i produktionsteknik, kapitalutrustning
Tabell lV.ll Lönekostnadsandelar inom livsmedelsindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Egentlig livsmedels-
industri .. 46 46 .. 11 12 — Bagerier .. 52 56 .. 28 30 Dryckesvaru- och tobaksindustri .. 39 43 .. 23 23 Livsmedelsindustrin
sammantagen 46 45 46 11 12 13 Hela industrin 59 61 59 27 28 * 28
Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
[ Lönekostnaden är ej ekvi- valent med lönesumman. [ lönekostnaden ingår, för- utom kontantandelen, även lag- och avtalsenliga på- slag. Dessa påslag upp- gick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och till 20,7 % för förvalt- ningspersonal.
Tabell [V.Ill Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet år 1970.
Delbransch Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt
(—25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Egentlig livsmedelsindustri 7,2 6,7 26,9 22,7 — Bagerier 3,4 2,0 20,0 16,2 Dryckesvaru- och tobaks- industri 9,1 12,7 39,5 19,7
och kapitalintensitet som föreligger. Därav följer att proportionerna mellan ersättning till kapital och arbetskraft varierar kraftigt mellan arbetsställena. Det bör samtidigt framhållas att lönesummeandelen även är betingad av kapacitetsutnyttjandet vid de olika anläggningarna. 1 nor- malfallet är löneandelen högre ju lägre kapacitetsutnyttjandet är, vilket beror på att variationeri produktionen vanligen inte åtföljs av lika snabba sysselsättningsförändringar.
Inom delbranschen dryckesvaru— och tobaksindustri, som klart domi- neras av maltdrycks- samt mineralvattens- och läskedryckstillverkning, kan spridningen till viss del förklaras av att produktionsenheter med likartad tillverkning inbördes uppvisar väsentliga olikheter beträffande
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom livsmedelsindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
I09/o på vertikalaxeln mot- 0/0 Egentlig livsmedelsindustri l svarar: 20 l
SSIZ anställda ID—
.Wnn Dimmmmmmmem
tama
Boqeriindustri 20
l45l anställda
sa.......+au.. 'z— ' ' rl—mnlllelellllll—lllllI—llllll—lllll mmm
' man' '
Dryckesvaru- och tobaksindustri
30 20— 876 anställda 22 arbetsställen IO O__[jinrnmEhmEHTHl—hm, rllllll | || lill—nm [ 4310 1 | | | | |
10 |5 20 25 50 35 110 45 50 55 60 65 70 75 Lönesummons andel av förädlingsvärdet, 0/0 Danstölldo
Morbetsstöllen +genomsnitt för branschen
realkapitalets åldersstruktur, produktionsorganisation etc.
Även inom bageriindustrin, där produktsortimentet är förhållande- vis homogent, är spridningen påtaglig. Delbranschen består till stor del av små företag och produktionsenheter där verksamheten bedrivs i hant- verksmässiga former, vilket medför att ersättningen till arbetskraften blir hög i förhållande till kapitalersättningen. Vid flera bagerier har emellertid mekaniseringen av produktionen gått relativt långt varvid löneandelen av förädlingsvärdet gått ned.
Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens känslighet för prisförändringar på insatsvaror.
Den totala kostnaden för råvaror och halvfabrikat inom livsmedels- industrin uppgick år 1970 till 10 965 milj. kr och utgjorde därmed 65 % av produktionens saluvärde. Denna andel är dock mycket olika del- branscherna emellan. lnom exempelvis sockerindustrin, mejeriindustrin och slakteriindustrin uppgår kostnadsandelen till i runda tal 70—75 % medan den inom dryckesvaru-, tobaks— och bageriindustrierna ligger omkring 30 %.
Den minskade kostnadsandelen för insatsvaror inom livsmedelsindu- strin (se tabell IV.IV) är ett uttryck för utvecklingen mot tillverkning av allt mer förädlade produkter.
Tabell lV.1V Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel av saluvärdet (%) 1965 1967 1970
Egentlig livsmedels-
industri .. 70 68 — Bagerier .. 39 39 Dryckesvaru- och tobaksindustri .. 32 30 Livsmedelsindustrin sammantagen 71 67 65 Hela industrin 49 48 48
Anm.: ,. = uppgift föreligger ej.
Regional struktur
Livsmedelsindustrins lokalisering bestäms väsentligen av närheten till råvarukällan och/eller avsättningsmarknaderna. Beroendet är emellertid av olika natur och av varierande styrka inom olika delar av livsmedels- industrin och torde ha minskat under senare år, främst som följd av distributionsteknikens utveckling. Detta gäller inte minst de delar av branschen där färskhetskravet tidigare varit en avgörande lokaliserings- faktor.
Livsmedelsindustrin är i hög grad lokaliserad till storstadslänenl . Dessa svarade år 1970 för 44 % av den totala branschsysselsättningen medan motsvarande andel för industrin som helhet låg på 30 %.
Det är i sammanhanget av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av livsmedelsindustrin. Detta har här illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för * kommunblock inom vilka livsmedelsindustrin år 1970 sysselsatte mer än l en fjärdedel av de industrianställda. Vidare framgår vilka företag som har i relativt stora branscharbetsställen inom respektive kommunblock. l
Tabell V.I Storstadslänens sysselsättningsandel år 1970.
Egentlig livsmedelsindustri 44 %
— Bagerier 46 % Dryckesvaru- och tobaksindustri 45 % 1 Stockholms, Malmö- Hela livsmedelsindustrin 44 % l hus samt Göteborgs OCh Industrin som helhet 30 % Bohus län.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom livsmedelsindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus Stockholms Göteborgs o. Bohus Kristianstads Östergötlands Kalmar Värmlands Hallands Skaraborgs Örebro Älvsborgs Gävleborgs Blekinge Södermanlands
Västernorrlands
Lön ' Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda l065= 74285 |:] ”65 5 'm lsro- ras—ls
Tabell V.Il Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka livsmedelsindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen.
Kommunblock1 Antal industri- därav inom Företag med relativt stora branscharbetsställen inom resp. kommunblock anställda inom livsmedels- kommun— industrin (%) blocket
Kalmar (H) 5 945 26 Kalmar läns Slakteriet, AB Nordchoklad, J Bruun AB
Mörbylånga (H) 520 45 Svenska Sockerfabriks AB
Borgholm (H) 208 38 Ölandsmejerier Ek. för., Borgens Konservfabrik
Gotland (1) 2 912 31 Sthlm-Gotland Slakteriför.
Simrishamn (L) 1 643 32 AB Felix (fabriken i Simrishamn)
Tomelilla (L) 851 43 Skånska Andelsslakteriet i Tomelilla
Kristianstad (L) 6 280 42 Kristianstad-Blekinge Slakteriförening upa, AB Bjäre Industrier
Åstorp (L) 1 697 28 Foodia AB (verksamheten i Åstorp)
Bjuv (M) 3 316 55 AB Findus (fabriken i Bjuv)
Kävlinge (M) 1 428 39 Skånska Andelsslakt. Ek. för. (slakteriet i Kävlinge)
Ystad (M) 1 882 39 Skånska Andelsslakt. (chark. i Ystad), Svenska Sockerfabriks AB (Köpingebro) Eslöv (M) 3 852 46 AB Felix (fabriken i Eslöv)
Hörby (M) 467 60 Skånska Andelsslakt. (chark. i Hörby)
Kungälv (0) 1 539 33 Göteborgs Kexfabriks AB
Tjörn (0) 387 50 Västkustflsk svc AB (anläggningen i Stenkyrka) 10111” (0) 427 Foodia AB (konservfabriken i Ellös)
Lysekil (O) 2 510 Foodia AB (konservfabriken i Lysekil), ABBA-Fyrtomet AB (fabriken iLysekil) Gravarne (O) 918 ABBA-Fyrtornet AB (konservfabriken i Kungshamn)
Götene (R) 1 898 Gunnar Dafgård AB (chark. i Källby), Skaraborgs Läns Mejeri Förbund Skara (R) 1 675 Skaraborgs slakteri Ek. för.
Filipstad (S) 2 833 Wasabröd AB
Kil (S) 954 Värmlands Slakteriför. upa
Östersund (Z) 3 061 Nedre Norrlands Prod. för. (Östersunds Mejeri) Övertorneå (BD) 113 Norrbottens Läns Prod. för.
[ Inom parentes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Livsmedelsindustrin kan karaktäriseras _som en typisk hemmamarknadsz industri. Detta framgår av att år 1970 endast ca 4% av den inhemska produktionen (mätt med saluvärdet) exporterades. Samtidigt svarade tillverkningen inom landet för ca 87 % av den totala marknadstillförseln.
År 1970 uppgick den svenska exporten av livsmedelsindustriprodukter till 660 milj. kr, vilket motsvarade ca 2% av landets totala export. Motsvarande andel av importen var väsentligt högre (ca 7 %).
Under 1960-talet har exportvolymen ökat med igenomsnitt ca 4 % per år, vilket är väsentligt lägre jämfört med motsvarande ökningstakt för samtliga industriprodukter (8,3 %). Samtidigt har importvolymen ökat med i genomsnitt 6,6 % per år.
Tabell VI.I Export och import av Iivsmedelsindustriprodukter.
Export import milj. export- Årlig milj. import- Årlig kr andel volym- kr andel volym- (%) ökning (%) ökning (%) (%) 1970 1970 1960/70 1970 1970 1960/70
Produkter från egentlig livsmedels- industri 635 4,0 3,6 2 042 11,9 6,0 ; därav skyddade sektorn 441 4,5 3,3 643 6,4 6,4 Dryckes— och tobaksvaror 26 2,1 11,2 332 22,0 10,5 Samtliga livsmedels- industriprodukter 661 3,9 3,9 2 374 12,7 6,6
Anm.: Export och import är korrigerad för skeppsfournering.
Den skyddade sekom omfattar kvarn-, socker-, mejeri-, samt slakteri- och charkuteriindustrierna, dvs. de delar av livsmedelsindustrin som främst baseras på inhemska jordbruksråvaror.
export _ import exportandel = ————l——— _ 1mportandel = _ _. inhemsk produktion 1 tillförsel
För de egentliga livsmedelsindustriprodukterna har exportutveck- lingen under 60-talet inneburit vissa förskjutningar i varusammansätt- ningen. Mejeriprodukterna som tidigare svarade för en relativt stor andel av exporten har fallit tillbaka medan exporten av slakteri- och charkuteri- produkter expanderat kraftigt. Vidare kan noteras en ökad andel för djupfrysta grönsaker, knäckebröd samt drycker och tobak.
Textlltndustnn (Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) Förändring (%) 1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 2 749 Mkr 2,3 — 2,0 6,8 Export (SlTC 26, 65) 615 Mkr 11,6 11,9 11,2 Import (SlTC 26, 65) 1 929 Mkr 3,7 0,2 10,6 Produktionens förädlingsvärde 1 348 Mkr 2,7 0,5 7,6
därav inom storföretag (>500) 29 % Förädlingsvärde per anställd 40 tkr 7,7 9,9 15,2 Kapitalstock per anställd 95 tkr Antal anställda 33 653 st — 5,0 — 9,4 — 7,6
därav inom storföretag 31 % Antal företag 466 st
därav storföretag 11 st Antal arbetsställen 527 st
därav med 200—499 anställda 34 st
500— anställda 7 st
Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 67 % Lönekostnad per anställd 27 tkr 9,0 9,7 14,6 Kostnader för råvaror och halv-
fabrikat , andel av saluvärdet 44 % Investeringar 1965—1972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 129 Mkr 128 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 21 % 20 % Andel av hela industrins
investeringar 2,0 % 2,1 % Genomsnittliga årsinvesteringar
per anställd 3 600 kr 3 600 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Almedahls AB, Borås Wäfveri AB, AB Eiser, AB Malmö Strumpfabrik, Mölnlycke AB, Nordiska Maskinfilt AB, Rydboholms AB, Skandinaviska Jute—Spinneri & Väveri AB, AB Ludvig Svensson.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Östergötlands samt Hallands län. Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Vingåker, Söderköping, Härryda, Färgelanda, Ulricehamn, Mark, Borås, Säter.
SOU 1974:11 Innehåll Kapitel 1 Inledning ............................... 101 1.1 Branschbegreppet ............................ 101 1.2 Användningsområden för textilindustriprodukter ....... 102 Kapitel 2 Några basdata ............................ 103 2.1 Produktion och produktionsutveckling .............. 103 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling ............ 104 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling ........... 106 2. 2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling .......... 107 2.3 Företags- och arbetsställestruktur ................. 109 2.4 Investeringsutveckling ......................... 1 10 Kapitel 3 Arbetsproduktivitet ........................ 112 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling .......... 115 4.1 Lönekostnader .............................. 115 4.1.1 Lönekostnad per anställd .................. 115 4.1.2 Lönekostnadsandelar .................... 116 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 1 17 Kapitel 5 Regional struktur .......................... 119 Kapitel 6 Export och import ......................... 122
Förteckning över tabeller
I.I Branschblandningen inom textilindustrin år 1970 ....... 102 11.1 Textilindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1968—1971 ............... 104 11.11 Spridning i produktionsutveckling ................. 105 II.III Personalsammansättningen inom textilindustrin år 1970 . . 106 II.IV Sysselsättningen inom textilindustrin fördelad på delbran- scher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971 .......... 107 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling ............... 108 II.VI Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) ...... 109
II.VII Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . . . 109 II.VIII Investeringar inom textilindustrin 1965-4972 ......... 1 10 III.] Förädlingsvärde per anställd inom textilindustrins delbran-
scher år 1970 ............................... 113 III.II Förädlingsvärde per anställd inom trikåvaruindustrin år
1970 ..................................... 1 13 [11.111 Fördelning av textilindustrins arbetsställen, anställda och
förädlingsvärde fördelat på olika produktivitetsklasser år
1970 ..................................... 1 14 IV.I Lönekostnader inom textilindustrin ................ 115 IV.II Lönekostnadsandelar inom textilindustrin ............ 1 16 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 1 17 V.I Regional sysselsättningskoncentration .............. 121 VI.I Import- och exportutvecklingen för textilvaror ........ 123 Förteckning över diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom textilindustrin 1965—
1973 ..................................... 103 II.II Spridning i produktionsutveckling ................. 105 11.111 Sysselsättningsutvecklingen inom textilindustrin 1965—
1973 ..................................... ,, 106 II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling ................ 108 [11.1 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom textilindustrin
1965—1973 ............................... 1 12 IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet ...... 1 17 V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen ............... 120
for——
__,x—w—sueyc» — up.-7
., a..- , .nu-_ .
1 Inledning
Inom textilindustrin tillverkas dels produkter för direkt konsumtion, dels insatsvaror för vidare bearbetning inom produktionssystemet samt ; investeringsvaror. I nedanstående tablå ges exempel på produkter för * olika användningsområden. '
Användningsområde Produktexempel
Konsumtion
— beklädnadskonsumtion Trikåplagg — hemtextilier Gardiner, möbeltyger, sängkläder
Insats i produktionssystemet
— till beklädnadsindustrin Beklädnadsväv, fodertyger, sytråd etc. — till gummivaruindustrin Cordväv
— till skoindustrin Bindsule— och foderväv m.m. Investeringar
— till gummivaruindustrin Underlag för transportband m.m. — till verkstadsindustrin Filter, torkdukar, pressdukar
— till massa- och pappers- industrin Torkfiltar
Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom textilindustrin uppgick år 1970 till 1 348 milj. kr, vilket motsvarade 2,8 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var 3,7 %.
Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produk- tionens saluvärde, uppgick samma år till 49% och var därmed något högre än genomsnittet för hela industrin (46 %). | Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions- , volymen med i genomsnitt 2,2 % per år mot 5 % för hela industrisektorn. 1 Under perioden 1971—1973 beräknas produktionsvolymen inom textil-
industrin ha ökat med ca 1 % per år. Branschens andel av industriproduk- tionen har därmed minskat från 3,5 % år 1965 till 2,8 % år 1973. De
E nämnda siffrorna återspeglar den krissituation som branschen genomlevt
' under senare hälften av 1960-talet och som bl.a. påkallat särskilda i näringspolitiska åtgärder.
Inom textilindustrin tillverkas ett stort antal produkter, vilka inbördes
.” uppvisar avsevärda olikheter m.a.p. användningsområde, produktions-
teknik, marknadsstorlek, importkonkurrens m.m. Mot denna bakgrund är
Diagram 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom textilindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965=100.
Index 150
11:0—
130—
l20-—
IIU—
100-—
90 | , 7 ' Med produktion avses '955 ms '95 produktionens förädlings- _ textilindustrin — — — hela industrin värde.
' uses ' 1959 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1973
Tabell 11.1 Textilindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968—1971.
Delbransch
Förädlingsvärde
1970 Volymutveckling Index 1968 = 100
milj. kr andel (%) 1969 1970 1971
Garn- och vävnadsindustri, textilberedningsverk 645 47,8 108 107 101 Textilsömnadsindustri 156 1 1,6 102 108 105 Trikåvaruindustri 307 22,8 118 131 136 Mattindustri 74 5,5 95 100 103 Tågvirkes— och bindgarns- industri 17 1,2 114 123 123 Övrig textilvaruindustri 150 11,1 97 93 83 Hela textilindustrin ] 348 100,0 107 110 107
det naturligt att produktionsutvecklingen antagit olika förlopp för olika produkter. Genom att studera produktionsvolymutvecklingen för del- branscher kan man erhålla en ungefärlig bild av utvecklingen för större produktaggregat. Volymuppgifter för delbranscherna föreligger dock endast för åren 1968—1971 (se tabell 11.1). Utvecklingen under dessa tre år kan emellertid i huvudsak sägas återspegla utvecklingstendenserna för hela 1960-talet. Sålunda noteras den kraftigaste volymökningen för , delbranschen trikåvaruindustri, vilken också är den enda delbransch som i ökat snabbar; än branschgenomsnittet. Ifråga om den största delbran- schen, garn- och vävnadsindustri, har den mycket stora lågprisimporten av s.k. stapeltextilier, dvs. varor med ungefär likartat utseende och kvalitetsegenskaper världen över, gjort att den svenska produktionen successivt hänvisats till grupper av speciella varor, avsedda både för den svenska marknaden och i ökad omfattning för exportmarknaden. Dessa varor karaktäriseras genomgående av en högre förädlingsgrad och ett starkare modeinslag än de traditionella textilprodukterna. Gruppen hemtextilier är här det mest framträdande exemplet. Ett annat produktområde som varit expansivt under 1960-talet är gruppen av tekniska textilprodukter. Däremot har den samlade produktionen av beklädnadsväv sjunkit drastiskt under 1960-talet såväl ikvantitets— somi värdetermer. Det kan tilläggas att den svenska textilindustrin varit en stor importör av bl.a. garner (för vävning) och gråväv (för beredning).
Som tidigare framgått har den genomsnittliga produktionsökningen inom textilindustrin legat betydligt lägre än industrigenomsnittet. Sam- tidigt har produktionsutvecklingen varit väsentligt olika delbranscherna [Förädlingsvärdei och produktgrupperna emellan. För att ytterligare belysa detta har löpande priser. spridningen kring branschens genomsnittliga produktionsutveckling stu-
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom textilindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o 20 1959 10— a.mmwmwwm%%w 20 15711 111- , ngrmlll—lllllllinl—llllllgltiprliilll—lllliinnrnn 20 1971 in— _ " rhimmnnl—lllll il—Hlllar—llmrmrmrmrrlm | —25 —20 —15 —m —5 10 |"35 11) IS 20 25 30 35
Procentuell förändring av förädlingsvärdet
HIBOrbel'sstöllen + genomsnitt för branschen
Donstöllda
derats för åren 19694711. Härvid har arbetsställena för vart och ett av åren 1969— 1971 klassificerats med avseende på produktionsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i tolv klasser, varav två öppna klasser där de arbetsställen placerats, som haft en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvikit från branschgenomsnittet. Beräkningsresultatet (se diagram 11.11 och tabell 11.11) ger vid handen att utvecklingen inom branschen uppvisat ett mycket heterogent mönster arbetsställena emellan.
Tabell 11.11 Spridningi produktionsutveckling.
Avvikelse från branschgenomsnittet ( f 25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i % 1969 16,2 11,0 17,1 15,2 1970 15 ,4 13,4 20,0 15,4
1 97]
14,5 9,2 17,1 17,0
o . 10 9/o po vertikoloxeln mor— SVCH'CII'i
3556 anställda 56 arbetsställen
5352 anställda 53 arbetsställen
3065 anställda 51 arbetsställen
' Genomsnittliga föränd- ringar för branschen ba- seras på samtliga arbets- ställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på, mellan åren parvis, identiska arbets— ställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Tabell II.III Personalsammansättningen inom textilindustrin år 1970.
Personal- Textilindustrin Hela industrin katego" Antal Andel (%) Andel (%)
Kvinnor 16 219 48,2 22,3 Män 17 434 33 653 51,8 100,0 77,7 100,0 ' Arbetar- personal 27 071 80,4 73,2 Förvalt-
ningsper-
sonal 6 582 33 653 19,6 100,0 26,8 100,0
Antalet anställda inom textilindustrin uppgick år 1970 till ca 33 700 personer, vilket motsvarade 3,7 % av totala antalet industrianställda. Närmare hälften av de branschanställda utgörs av kvinnlig arbetskraft (se tabell II.III). I detta avseende skiljer sig branschen markant från industrigenomsnittet. Den kvinnliga arbetskraften dominerar särskilt kraftigt inom delbranschen trikåvaruindustri (ca 70 %) medan enjämnare fördelning mellan män och kvinnor kan noteras för övriga delbranscher. Även åldersstrukturen inom textilindustrin skiljer sig från industrin i övrigt. Medelåldern bland de textilanställda ligger betydligt högre än 1 industrins medeltal. Detta hänger framför allt samman med branschens
Diagram 11.111 Sysselsättningsutvecklingen inom textilindustrin 1965—1973. Index ' 1965=100.
Index An=+ö | Ido
Timmar
100
_ 90_ ___—____——_N ——____ BO—
70—
60—
50
|965 ' 1966 ' 1967 ' vasa ' 1959 ' mo ' 1571 ' |97z ' 1973
_ 1extilindus+rin _ _ _ hela industrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inom textilindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda 1970 Utveckling. Index 1967=100
antal andel(%) 1968 1969 1970 1971
Garn— och vävnadsindustri, textilberedningsverk 16 149 48,0 94 88 81 73 Textilsömnadsindustri 3 897 11,6 106 129 139 123 Trikävaruindustri 8 505 25,3 97 98 98 92 Mattindustri 1 690 5,0 98 95 91 86 Tågvirkes- och bindgams— industri 403 1,2 80 77 71 74 Övrig textilvaruindustri 3 009 8,9 96 110 95 80 Hela textilindustrin 33 653 100,0 96 96 91 82
synnerligen ogynnsamma sysselsättningsutveckling (se diagram 11.111). Antalet anställda inom branschen har nämligen minskat med närmare 10 000 under senare delen av 1960-talet (——5 % per år). Denna drastiska sysselsättningsnedgång har fortsatt även in på 1970-talet. Sålunda beräknas sysselsättningsminskningen ha uppgått till i genomsnitt 6,8 % per år under perioden 1971—1973. Därmed låg sysselsättningen vid ingången av 1974 ca 37 % under 1965 års nivå. Räknat i antal timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen ha minskat med 6,7 % per år mellan 1965 och 1973 mot knappt 2 % inom industrin som helhet.
Beträffande sysselsättningsutvecklingen inom de olika delbranscherna föreligger uppgifter för perioden 1967—1971 (se tabell II.IV). Nedgången är som tidigare nämnts kraftigast inom den utpräglat grundtextila sektorn av branschen, där trycket från den internationella konkurrensen varit kraftigast och produktivitetsutvecklingen samtidigt varit snabb.
För åren 196941971 har studerats sysselsättningsutvecklingen för de enskilda produktionsenhetema inom textilindustrin. Härvid har varje arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år] . Uppdelningen har skett i tolv klasser varav två öppna klasser där de arbetsställen placerats som uppvisade en sysselsättnings- förändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet. Beräkningsresultatet, som presenteras i diagram II.IV och tabell II.V, visar att många produktionsenheter expanderat sin sysselsättning kraftigt trots tillbakagången för branschen som helhet.
1 Genomsnittsvärdena för branschen baseras
på samtliga arbetsställen. Spridningen kring ge- nomsnittsvärdena avser, mellan åren parvis, iden- tiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
IO Qlo på vertikaloxeln mot— SVGFOI'X
! 536 anställda 56 arbetsställen
3 362 anställda 53 arbetsställen
3 065 anställda Sl arbetsställen
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom textilindustrin (åren l969, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
rliiilliiilllnltt'l—iii[Finfina[_am
30
[969 20 —
100
lQ'lU
50 — F 20 —— || lHiii | hm i—rrmr—le |_le [_ln'n " Imi | | ' | + _4'9 | | | i 30 .. l97l [ 20 -— l anni—hm mini” Fhriiim * "l l T i 1449 | i | i 1 -35 40 -25 -20 -|5 -l0 ' -5 to 5 in is 20 25 * Procentuell förändring av sysselsättningen Damtölldo Morbetsstöllen tqenomsn'rlt för branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling. &
Avvikelse från branschgenomsnittet (—25 procentenheter >+25 procentenheter
Eetsställen
arbetsställen anställda anställda andel i % andel i % andel i% andel i % 196 9 5,9 3,0 6,6 4,3 I 970 4,4 4,0 7,8 6,1 1 971
4,3 1,5 10,0 6,0
SOU 1974:11 2.3 Företags- och arbetsställestruktur
De små och medelstora företagen dominerar med omkring 70% av branschens produktion och sysselsättning. [ detta avseende avviker textilindustrin klart från industrigenomsnittet (se tabell II.VI). Jämfört med "systerbranschen" beklädnadsindustrin präglas emellertid textil— industrin av påtagligt större företag och produktionsenheter.
Bland de större tillverkarna inom textilindustrin år 1970 kan nämnas Almedahls AB, Borås WäfveriAB (numera Borås Invest AB), Saxylle- Kilsund AB (numera del i SweTeco AB), Nordiska Maskinfilt AB, Ryd- boholms AB, AB Ludvig Svensson, AB Eiser, AB Malmö Strumpfabrik (numera ägt av AB Eiser) samt Mölnlycke AB.
Även arbetsställestrukturen ger ett mönster som påtagligt avviker från industrigenomsnittet (se tabell II.VII). Sålunda svarade år 1970 arbetsstäl- len med mindre än 500 anställda för 86 % av sysselsättningen; motsvaran- de andel inom hela industrisektorn låg på 60 %. För textilindustrin kan vidare noteras en förhållandevis hög sysselsättningsandel för arbetsställen
Tabell II.Vl Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags— Företags— Textilindustrin Hela industrin kategori storlek efter antal är;?! anställda milj. andel antal andel
tag kr (%) (%) endast ett
Förädlingsvärde Anställda därav vid företag med lingsvärde- andel (%)
arbetsställe (%)
Föräd— Syssel- sätt- nings- andel (%)
Småföretag 5— 99 391 396 29,3 10 068 29,9 94,4 Medelstora företag 100—499 64 563 41,8 13 211 39,2 81,7 Storföretag 500— 11 390 28,9 10 436 30,9 23,0
20,9
21,0 58,1
24,6 21,2
Samtliga företag 5— 466 1 348 100,0 33 715 100,0 67,3 100,0 100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.Vll Textilindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Textilindustrin Hela industrin storlek efter .. Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda antal anstallda
antal andel (%) milj. andel (%) antal andel (%) kr
Förädlings- värdeandel (%)
Sysselsätt- ningsandel (%)
5— 49 373 70,8 266 19,7 6 871 20,4 50—199 113 21,4 481 35,7 11561 34,4 2004499 34 6,5 410 30,4 10 400 30,9 500—999 6 11 3 801 11,3 1 000— 1 0,2 l 191 14'2 1020 3,0
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
Samtliga arbetsställen 527 100,0 1 348 1000 33 653 100,0 [00,0
i storleksklassen 200—499 anställda. Här återfinns många av de s.k. hemtextilvävarna i Kinna och Skeneregionen (Marks kommunblock).
Antalet arbetsställen inom textilindustrin uppgick år 1971 till 510 mot 620 år 1965. Bland de nedlagda arbetsställena återfinns några av de vid periodens början största enheterna. Som exempel kan nämnas landets tidigare största tillverkare av ylleväv, Holmens textilsektor i Norrköping och AB Konstsilke i Borås. Många av de kvarvarande företagen har avsevärt minskat sin kapacitet. Detta gäller flertalet grundtextila tillverka- re av stapelvaror av bomull och ylle.
Kapitalintensitetenl inom textilindustrin uppgår till i genomsnitt ca 95 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom industrin som helhet uppgår till ca 111 000 kr. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom industrin finns ca 3 % inom textilindustrin. Motsvarande sysselsättningsandel ligger samtidigt vid 3,7 % (år 1970).
Inom textilindustrin har under perioden 1965—1972 investerats ] 022 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 128 milj. kr. Därmed har 2 % av industrins totala investeringsvolym fallit på textilindustrin.
Tabell II.VIII Investeringar inom textilindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Textilindustrin Hela industrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 128 6 199 —— därav i byggnader och anläggningar (%) 20 31
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kronor) 3 600 6 800 '
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 62 110 ; 1967 75 112 '; 1968 74 108 i 1969 73 1 17 "* 1970 80 122 1971 55 125 1972 61 129 genomsnitt 1966—1972 69 118 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 3199 102 532 1 Kapitalstock per an- . Kapitalstock per anställd Stalld mätt med brandför— (1 OOO-tal kr år 1970) 95 111 säkringsvärdet år 1970.
lnvesteringsvolymen per anställd och år under perioden 1965'1972 har uppgått till i genomsnitt 3 600 kr, vilket grovt räknat motsvarar knappt 4 % av den totala kapitalstocken per anställd. lnvesteringsvoly- men per anställd motsvarar endast något mer än hälften av genomsnittet för hela industrin.
lnvesteringssiffrorna (se tabell II.VIII) indikerar ett mönster som är typiskt för stagnerande branscher. Möjligen innebär de en viss underskatt- ning av branschens investeringsaktivitet, om man i denna räknar in medel som lagts ned på att bygga upp moderna marknadsföringsorganisationer inom och utom landet. En viss tyngdpunktsförskjutning mot denna typ av immateriella investeringar har under senare år varit framträdande hos flera textilföretag.
Arbetsproduktivitet1
Diagram [11.1 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom textilindustrin 1965—1973. 1968 års priser. lndex 1965=100.
Indax Produktionsvolgm per anställd 190
170 _
ISD—
l50—
llin—
ISD—
l20—
Ill]—
'0”_ | | | | | |
Produktionsvolgm per timme 200
ISD—
| | I70— ! iso — / 1 150— I, ? mu — ? |30 —— |le —- i 10 —
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- lon— , , | | | | T | ställd respektive per 1965 1966 |957 1958 mas |970 |97l |972 '973 timme. _— textilindustrin —— _ hela industrin
Textilindustrin har haft en förhållandevis snabb produktivitetstillväxt. Denna utveckling har uppstått som en följd av nedläggningar av äldre och olönsamma produktionsenheter och en successiv substitution av arbets- kraft mot kapital vid befintliga anläggningar.
Mellan 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd med i genomsnitt 7,2% per år för hela textilindustrisektorn. Denna snabba produktivitetstillväxt har fortgått även in på 1970-talet. Under åren 197lll973 beräknas ökningstakten ha uppgått till 7,7 % mot 4,2 %för hela industrin.
Räknat per timme har arbetsproduktiviteten inom textilindustrin ökat med i genomsnitt ca 9 % per år mellan 1965 och 1973 mot ca 6,5 % inom hela industrin.
För textilindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 40 100 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för industrin som helhet.
Arbetsproduktiviteten är något olika delbranscherna emellan. Varia- tionsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittsnivå för de olika delbranscherna uppgår till 13 700 kr (se tabell IlI.I). Heterogeniteten i detta avseende är även påtaglig mellan arbetsställena inom resp. del- bransch. Detta exemplifieras i tabell III.II avseende delbranschen trikåvaruindustri. Dessa nivåskillnader förklaras av olikheter i insats av arbetskraft och realkapital, åldersstruktur på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation etc.
Tabell lll.l Förädlingsvärde per anställd inom textilindustrins delbranscher år 1970.
Delbransch genomsnitt
Gam- och vävnadsindustri, textilberedningsverk 40 000 kr Textilsömnadsindustri 40 000 kr Trikåvaruindustri 36 100 kr Mattindustri 43 800 kr Tågvirkes- coh bindgarns- industri 41 200 kr Övrig textilvaruindustri 49 800 kr Hela textilindustrin 40 100 kr Hela industrin 5 3 100 kr
Tabell III.II Förädlingsvärde per anställd inom trikåvaruindustrin år 1970.
Arbetsställestorlek efter antal anställda 5—9 10—19 20—49 50—99 100—199 200——
Antal arbetsställen 23 38 59 25 11 9 Förädlingsvärde per anställd 31 50 34 39 29 37 (genomsnitt i 1 OOO-tal kr)
Tabell [11.111 Fördelning av textilindustrins arbetsställen, anställda och förädlings- värde på olika produktivitetsklasser år 1970.
Procentuell av- vikelse från
Arbetsställen Anställda Förädlingsvärde antal andel (%) antal andel (%) andel (%)
branschens
genomsnittliga arbetsproduk-
tivitet (—50 67 12,7 2096 6,2 max. 3 —50— —10 219 41,5 14 786 44,0 32 —10 — 10 85 16,1 5 441 16,2 16
10 — 50 97 18,5 7 452 22,1 29
> 50 47 8,9 3608 10,7 min. 16 ( i 0 335 63,5 20 847 62,0 max. 47 > 1 0 180 34,2 12 536 37,2 min. 50
Anm.: Kolumerna summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. F örädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultatet inom textil- industrin år 1970 fördelades mellan arbetsställen med olika förädlings- värde per anställd. Det kan noteras att ca 44 % av de branschanställda arbetade vid produktionsenheter vilkas arbetsproduktivitet understeg genomsnittet med mellan 10 % och 50 %.
1.1. Branschbegreppet
Till textilindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av samtliga processer från beredning av fibrer för spinning till garn till framställning av vävnader och vävda varor (utom beklädnadsartiklar) samt efterbehandling av dessa. I nedanstående tablå redovisas delbran- scherna inom textilindustrin samt verksamhetsinriktningen inom resp. delbransch.
SNI-kod] Delbransch Verksamhet
3211 Garn- och vävnadsindustri, Beredning av fibrer för spinning och väv- textilberedningsverk ning till garner och vävnader samt blek-
ning, färgning, tryckning och annan slut- beredning av garner och vävnader. Fram- ställning av vävda band, etiketter, märken o.d.
3212 Textilsömnadsindustri Sömnad av väv, oavsett material (dock ej
trikåväv) till heminrednings— och andra färdiga sömnadsartiklar, utom beklädnad.
3213 Trikåvaruindustri Tillverkning och beredning av trikåväv samt sömnad av trikåväv till färdiga trikå- varor.
3214 Mattindustri Tillverkning av vävda, flätade eller knutna mattor av alla slags material.
3215 Tågvirkes- och bind- Tillverkning av tågvirke och linor samt av
garnsindustri bind— och segelgarn av textilmaterial. Till- verkning av nät inkl. fiskredskap av textil- nät.
3219 Övrig textilvaru— Tillverkning av linoleummattor och andra
industri belagda eller impregnerade vävnader. Till-
verkning av vadd, fiberduk, cordväv och andra textilvaror som ej är hänförbara till föregående delbranscher.
' Svensk näringsgrensindelning.
Tabell 1.1 Branschblandningen inom textilindustrin år 1970.
Delbransch Specialiserings— Täcknings-
grad (%) grad (%)
Garn- och vävnadsindustri, textilberedningsverk 90,0 95,6 Textilsömnadsindustri 79,2 82,8 , Trikåvaruindu stri 96,4 91 ,0 ; Mattindustri 87,2 83,9 ' Tågvirkes— och bindgarnsindustri 68,5 65,2 Övrig textilvaruindustri 78,7 76,9 Textilindustrin sammantagen 94,9 96,3
Vissa arbetsställen inom textilindustrin innefattar aktiviteter hänförliga till andra branscher, samtidigt som arbetsställen, vilka statistiskt hänförs till andra branscher, i viss omfattning även tillverkar textilprodukter (branschblandning). För hela textilindustrin är emellertid branschbland- ningen relativt liten. Sålunda består 95 % av den totala verksamheten vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, av tillverkning av textilpro- dukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor andel (ca 96 %) av den totala tillverkningen av textilprodukter i riket (täckningsgrad) (se tabell 1.1). Branschblandningen är dock mycket olika delbranscherna emellan.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom textilindustrin uppgick år 1970 till 26 900 kr. Detta kan jämföras med 31 600 kr för industrin som helhet. Om man ser till textilindustrin som helhet är det framför allt arbetarlönerna som ligger på en förhållandevis låg nivå. Detta förklaras främst av den höga andelen kvinnor bland arbetarpersonalen. Den genomsnittliga lönekostnaden per arbetare låg år 1970 inte mindre än 16 % under industrigenomsnittet medan lönekostnaderna för tjänste- männen låg i nivå med industrigenomsnittet. Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per arbetare med i genomsnitt ca 9% per år. Därmed låg ökningstakten något över industrigenomsnittet vilket innebar att relativlönen ökade.
Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom textilindustrin något större än inom andra industribranscher. Löne- kostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 52 % av lönekostnaden per förvaltningsanställd. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65. Under perioden 1965—1970 var relationstalet mycket stabilt, ett förhållande som också gällt för de flesta
Tabell IV.I Lönekostnader inom textilindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal förvaltnings— anställd personal 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Textilindustrin — tkr/år 14,8 17,4 22,7 29,6 35,4 43,9 17,5 20,8 26,9 — rel. lönekostnad* 82 81 84 99 99 100 83 83 85 Hela industrin 1 Yärdeuppgifter anges — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 1 lopande priser. —rel.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 2Korrigegrzui lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- * Genomsnitt för hela industrin = 100. och avtalsenliga påsla . g
[ Lönesumman är ej ekvivalent med löne- kostnaden. l lönekost- naden ingår, förutom kontantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltnings- personal.
industribranscher.
Mellan textilindustrins delbranscher var år 1970 variationsbredden ca 3600 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per arbetare. Lönerelationen mellan arbetar— och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna överensstämde relativt väl med genomsnittet för hela textilindustrin. Undantaget utgjordes av tågvirkes- och bindgarns- industrin, den minsta delbranschen, där löneskillnaderna var betydligt mindre.
Textilindustrin kan karaktäriseras som en bransch med något högre lönekostnadsandelar än industrigenomsnittet. År 1970 uppgick sålunda lönekostnadernas andel av förädlingsvärde och saluvärde till 67 % resp. 33 %, medan motsvarande andelar för hela industrin var 59 % resp. 28 %. För industrin som helhet har under perioden 1965—1970 dessa andelar varit i stort sett oförändrade. För textilindustrin har däremot lönekost- naderna ökat något snabbare än förädlingsvärdet, vilket resulterat i att lönekostnadsandelen ökat med några procentenheter under perioden. Detta återspeglar den höjning av de textilanställdas relativa lönenivå, som skett som ett resultat av låglönesatsningarna i de senaste avtalsuppgörel- serna.
Lönekostnadsandelarna för de enskilda produktionsenhetema inom branschen är väsentligt olika. För att belysa detta har för varje arbetsställe inom branschen studerats lönesummans1 andel av förädlings- värdet. Beräkningsresultatet som redovisas i diagram IV.I ger en mycket splittrad bild. Detta återspeglar inte minst förhållandet att det inom textilindustrin föreligger avsevärda skillnader i kapitalintensitet arbets- ställena emellan. Detta medför att relationen mellan ersättning till kapital och anställda blir olika. Det bör tilläggas att i diagrammet ej ingår arbetsställen för vilka lönesummans andel av förädlingsvärdet resp. år avvek med mer än 25 procentenheter från branschgenomsnittet (i endera riktningen). Det kan nämnas att vid drygt 100 arbetsställen med tillsammans 4700 anställda (år 1970) svarade lönesumman för minst 83 % av förädlingsvärdet. Om hänsyn tas till nämnda påslag erhålles för dessa produktionsenheter en lönekostnadsandel av förädlingsvärdet upp- gående till minst 93 %. I denna grupp torde framför allt återfinnas ett antal textilsömnadsverkstäder med i huvudsak hantverksmässiga driftsför- hållanden.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom textilindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet produktionens saluvärde 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Textilindustrin 64 63 67 31 32 33 Hela industrin 59 61 5 9 27 28 28
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet —- Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom textilindustrin m.a.p resp. arbets— ställes lönesummeandel av förädlingsvärdet.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) l"/0 IDO/o på vertikqlcxeln mot— 20 svarar: 1969 II)—' 5535 anställda [_l-m] rum 56 arbetsställen ] | | | Åstol I | | | 20 If”! |0— 3362 anställda 55 arbetsställen , .—mn| null—lill] | lllllrll Ilr'lllll ||| Ir'llllli—im] | 1 | | [58,04 l l l l I 20 |"! . |"... 3065 anställda i—mi'trmr—rm Flimma nm 5'
" | 1 | 1 | 455.0' ] | I 30 35 100 45 50 55 60 65 70 75 80 35 Lönesummans andel av förädlingsvärdet ['3/0
? Dendölldo mnarbdlsföllen +qenomsnitt för branschen 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Kvoten kan emellertid förändras genom exempelvis olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror.
Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat som används som insatsvaror inom textilindustrin är bl.a. ull, okardad och okammad bomull, korta syntetiska och konstgjorda textilfibrer samt garner (såväl av naturfibrer som av ändlösa syntetiska textilfibrer). Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat vid textilindustrins arbetsställen uppgick år 1970 till totalt 1 219 milj. kr, vilket motsvarade 44 % av produktionens saluvärde. Denna andel har varit relativt stabil under Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens
Tabell lV.llI Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970
44 48
43 48
46 49
Textilindustrin
Hela industrin
perioden 1965—1970. Motsvarande andel inom hela industrisektorn uppgick år 1970 till 48 %. Att råvaruandelen varit relativt oförändrad kan vara ägnat att förvåna. Under perioden har nämligen ett karaktäristiskt drag inom textilindustrin varit att egen spinning resp. vävning ersatts med inköp av färdiga garner och råvävar. Detta borde ha verkat höjande på råvaruandelen. Uppenbarligen har dock denna faktor i stort sett uppvägts av en mer långtgående förädling i produktionsprocessens andra ände i form av färgning, tryckning och annan efterbehandling av tyger.
5 Regional struktur
Sysselsättningen inom textilindustrin är koncentrerad till södra och speciellt sydvästra Sverige. År 1970 sysselsattes 23 300 personer eller ca 70% av de branschanställda inom Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus samt Östergötlands län. Inom dessa län fanns drygt 300 av branschens totalt 527 arbetsställen. Av diagram V.I framgår hur de anställda fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Textilindustrin är i hög grad koncentrerad till Borås och Marks kommunblock (Sjuhäradsbygden). Tillsammans svarar dessa två kom- munblock för inte mindre än ca 30% av den totala branschsysselsätt- ningen (år 1970). De största företagen inom dessa kommunblock år 1970 var Borås Wäfveri AB, AB Eiser, Rydboholms AB och AB Ludvig Svensson.
Det är i detta sammanhang av vikt att något belysa hur beroende olika kommunblock är av utvecklingen inom textilindustrin. Detta beroende har här angetts som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka textilindustrin år 1970 sysselsatte en väsentlig andel av de industrianställda. Det kan påpekas att flera av de i tabellen upptagna kommunerna även har starka inslag av beklädnads- industri vilket i motsvarande grad ger ett större sysselsättningsberoende av TEKO—sektorn som helhet.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom textilindustrin år 1965 och 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättnings- mässigt femton största länen.
Älvsborgs
Göteborgs o.
Malmöhus
Östergötlands
Hallands
Kopparbergs
Skaraborgs
Kristianstads
Örebro
Jönköpings
Blekinge
Gövlebo rqs
Stockholms
Södermanlands
Kronobergs
Lön An+a| branschanställda
Totala antalet branschanställda 19551 43408 B ”65 E [970 |97D' $"”
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration _— Kommunblock inom vilka tex- tilindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen.
Kommun- Antal därav inom Företag med relativt stora block' industri- textilindu- arbetsställen inom branschen anställda strin och resp. kommunblock inom kom- (%) munblocket Vingåker (D) 1 463 25 Schullström och Sjöströms Fabr. AB Söderköping (E) 788 47 Fix Trikåfabriker AB Härryda (0) 830 51 Mölnlycke AB Färgelanda (P) 405 46 Saxylle-Kilsund AB Ulricehamn (P) 3 602 35 Bogesunds Väveri AB, Timmele Färgeri AB Mark (P) 5 076 71 Borås Wäfveri AB, AB Ludvig Svensson, Almedahls—Alingsås AB Borås (P) 20 201 32 Borås Wäfveri AB, Rydboholms AB Säter (W) 663 29 Säters Väveri AB
tillämpas av SCB. ' Länsbokstav inom parentes. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan före- komma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som
Export och import
Den strukturkris som den svenska textilindustrin tillsammans med sina ”systerbranscher” beklädnadsindustrin och skoindustrin genomgått under det senaste decenniet har till övervägande del sitt ursprung i det internationella konkurrenstryck som branschen utsatts för. Det grund- läggande elementet i sammanhanget har varit konkurrensnackdelar för de svenska producenterna genom ett internationellt högt kostnadsläge utan motsvarande teknologiskt övergrepp. Svårigheterna för den inhemska industrin har accentuerats av de liberaliseringsåtgärder som genomförts för främst den inomeuropeiska handeln under 1960-talet. Det bör i sammanhanget påpekas att importen från de utvecklade industriländerna sammanlagt utgör en större konkurrensfaktor än den uppmärksammade s.k. lågprisimporten från vissa u-länder.
Effekterna av den hårda importkonkurrensen på den inhemska bransch- strukturen saknar motstycke inom industrisektorn. De har påkallat särskilda näringspolitiska åtgärder i form av dels stimulansprogram för ] export, utbildning och företagssamgående, dels åtgärder för att trygga l försörjningen med textil- och beklädnadsprodukter i krigs— och avspärr- ningslägen. !
Under perioden 1961—1972 har importen av textilier ökat med i i genomsnitt 5,3 % per år och uppgick år 1972 till drygt 2 100 milj. kr. 1 Som framgår av tabell IV.I har importutvecklingen varit mycket olikartad ! produktgrupperna emellan. Sålunda har importen av textilfibrer nästan ! halverats medan den ökat förhållandevis snabbt för gruppen specialvävna- l der m.m. Det bör i sammanhanget observeras att importen av textilier redan i utgångsläget (år 1960) låg på en mycket hög nivå. I Exporten av textilier har traditionellt varit låg. Den låg i början av 1960-talet på en nivå av endast ca 200 milj. kr. Därefter har utvecklingen |
1 | 1 l 1 1
varit utomordentligt snabb, ett förhållande som i diskussionen av textil- industrins villkor ofta synes ha försummats. Den årliga tillväxten under 1960-talet låg genomsnittligt på 12 %, att jämföras med ca 10 % för den samlade svenska industriexporten. Exportens andel av branschens totala saluvärde har successivt ökat från ca 14 % år 1965 till ca 27 % år 1972. Bl.a. med stöd av det statliga exportstimulansprogrammet har under senare år ett flertal större och medelstora företag etablerat permanent exportrepresentation i de ledande västeuropeiska importörländerna samt i USA. Exportinsatserna har varit särskilt framgångsrika beträffande hemtextilier (möbeltyger, gardiner, mattor) och vissa tekniska textilpro- dukter. För flera textilföretag utgör exporten numera en avgörande överlevnadsfaktor.
Tabell VI.1 Import- och exportutvecklingen för textilvaror (löpande priser).
SITC—grupp
26
651 652—653
654—657
Import milj. kr 1961) 1965
Textilfrbrer samt
avfall därav 245 237 Garn och träd 267 394 Vävnader exkl. specialvävnader 45 2 5 98 Specialvävnader,
mattor samt konfek-
tionerade artiklar
exkl. kläder
Summa
Export årlig förändring (%) milj. kr 1960/70 1970/72 1960 1965
—4,3 68 82 5,9 17 27 4,3 128
årlig förändring (%) 1960/70 1970/72
2,4 13,2 13,7 10,7
14,6 10,4 16,5 12,7 12,0 11,6
Bekladnadsmdustnn (Värdeu ppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%) 1970 1965/70 1970/71 1971/72 Produktionens saluvärde 2 021 Mkr — 0,1 — 6,4 9,5 Export (SlTC 84) 420 Mkr 17,5 4,6 8,0 lmport (SlTC 84) 1 384 Mkr 18,0 — 4,6 20,2 Produktionens förädlingsvärde 1 054 Mkr 1,1 — 6,4 16,7 därav inom storföretag (>500) 7 % Förädlingsvärde per anställd 31 tkr 7,2 6,9 24,9 Kapitalstock per anställd 24 tkr Antal anställda 33 859 st — 6,1 —13,3 — 8,2 därav inom storföretag 7 % Antal företag 717 st Antal arbetsställen 805 st därav med > 200 anställda 23 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 72 % Lönekostnad per anställd 22 tkr 8,4 11,7 18,5 Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 42 % Investeringar 1965"1972 Löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 46 Mkr 45 Mkr därav i byggnader och anläggningar 43 % 42 % Andel av hela industrins investeringar 0,7 % 0,7 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 1 300 kr 1 200 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år I 970): AB Eriksson & Larsson Herrkonfektionsfabrik, Oscar Jacobson AB, Algot Johansson AB, AB Ljungströms Konfektionsfabrik, AB Schwartzman &. Nordström, Schlasbergs Konfektionsfabrik AB, Widengrens i Vingåker AB. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Älvsborgs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jönköpings samt Skaraborgs län. Regional sysselsättningskoncen[ration —— Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Vingåker, Tranås, Ulricehamn, Tranemo, Svenljunga, Borås, Grästorp, Kyrkheden, Malung.
Innehåll Kapitel 1 Inledning ............................... 129 1.1 Branschbegreppet ............................ 129 Kapitel 2 Några basdata ............................ 131 2.1 Produktion och produktionsutveckling .............. 131 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling ........... 132 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling ......... 133 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling ......... 135 2.3 Företags- och arbetsställesstruktur ................. 137 2.4 Investeringsutveckling ......................... 138 Kapitel 3 Arbetsproduktivitet ........................ 140 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling .......... 142 4.1 Lönekostnader .............................. 142 4.1.1 Lönekostnad per anställd . ................ 142 4.1.2 Lönekostnadsandelar .................... 142 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 144 Kapitel 5 Regional struktur .......................... 145 Kapitel 6 Export och import ......................... 148
Förteckning över tabeller
1.1 Branschblandningen inom beklädnadsindustrin år 1970 . . . 130 11.1 Beklädnadsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbran- scher år 1970 ............................... 131 11.11 Spridning i produktionsutveckling ................. 133 11.111 Personalsammansättningen inom beklädnadsindustrin år 1970 ..................................... 134 II.IV Sysselsättningen inom beklädnadsindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971 ..... 135 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling ............... 136
II.Vl Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (före- tag) ..................................... 137
II.VII Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (arbets-
ställen) ................................... 137 II.VIII Investeringar inom beklädnadsindustrin 1965—1972 ..... 139 III.I Förädlingsvärde per anställd inom beklädnadsindustrins
delbranscher år 1970 .......................... 141 III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på
olika produktivitetsklasser år 1970 .............. 141 [V.I Lönekostnader inom beklädnadsindustrin ............ 142 IV.II Lönekostnadsandelar inom beklädnadsindustrin ........ 143 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 144 V.I Regional sysselsättningskoncentration .............. 146 Vl.1 Importutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960—1972 . . . 149 VI.II Exportutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960—1972 . . . 149
Förteckning över diagram
11.1 Produktionsvolymens utveckling inom beklädnadsindustrin 1965—1973 ............................... 132
11.11 Spridning i produktionsutveckling ............... 133 11.111 Sysselsättningsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965—1973 ............................... 134 II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling ............... 136 [11.1 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965—1973 ................................ 140 IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet ...... 143 V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen .............. 147
Inledning
1 . l Branschbegreppet
Till beklädnadsindustrin, från vilken här har exkluderats skoindustrin, räk— nas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av tillskärning och sömnad av textilmaterial, läder, pälsskinn och andra material till beklädnadsvaror. Produktionen består i huvudsak av varor för privat konsumtion. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom bekläd- nadsindustrin samt anges verksamhetsinriktningen.
SNI-kodl
Delbransch
Verksamhetsinriktning
32201
32202
32203
32204
32205
32206
32209
Hatt- och mössindustri
Industri för läder- kläder
Industri för pälskläder
lndu stri för textil- överkläder
Industri för skjortor, underkläder
Lönsömnadsindustri
Annan beklädnads— industri
Tillverkning av stommar till huvudbonader samt pressning, flätning etc. till färdiga huvudbonader av textilmaterial (dock ej trikå), läder och pälsskinn. Tillverkning av tillbehör till huvudbonader.
Tillskärning och .sömnad av läder till läder- kläder.
Tillskärning och sömnad av pälsskinn till pälskläder och beklädnadstillbehör av päls- skinn.
Tillskärning och sömnad av textilmaterial (exkl. trikå) till byxor, kostymer, rockar, blusar, dräkter, kappor, kjolar och andra överkläder. Tillverkning av skydds- och överdragskläder, badkappor, gymnastik- dräker, morgonrockar, shorts och liknan— de.
Tillverkning av skjortor och underkläder (ej av trikå).
Lönsömnad av textilvaror hänförbara till såväl textil- som beklädnadsindustrin.
Tillverkning av gördlar, hängslen, korset- ter, kragar, näsdukar, slipsar, strumpor (ej av trikå), vantar (ej av trikå), gummikläder och andra till föregående delbranscher ej hänförbara beklädnadsartiklar.
9 1 Svensk näringsgrensindelning.
Tabell 1.1 Branschblandningen inom beklädnadsindustrin år 1970.
Specialise- Täcknings- Delbransch ringsgrad (%) grad (%) Hatt- och mössindustri 89,3 83,7 Industri för läderkläder 86,6 92.4 Industri för pälskläder 95,1 86,9 Industri för textilöverkläder 96,2 96,8 Industri för skjortor, underkläder 89,6 88,1 Lönsömnadsindustri 94,2 80,3 Annan beklädnadsindustri 84,4 88,2 Hela beklädnadsindustrin 98,4 97,7
Det förekommer att arbetsställen inom en bransch producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher. Förekomsten av sådan branschblandning försämrar preeisionsgraden hos branschfördelade data. För beklädnadsindustrin som helhet är emellertid branschblandningen marginell. Sålunda består ca 98% av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, av beklädnadsprodukter (specialiseringsgrad) (se tabell 1.1). Branscharbetsställena svarar för ungefär lika stor andel av den totala tillverkningen av beklädnadsproduk- ter i riket (täckningsgrad). Branschblandningen är dock något varierande för delbranscherna. Genom att produktionsenheter inom de olika delbranscherna även tillverkar produkter som statistiskt klassificeras till andra delbranscher inom beklädnadsindustrin, erhålls för branschen som helhet högre specialiseringsgrad och täckningsgrad än för någon av de enskilda delbranscherna.
2. Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inorn beklädnadsindustrin uppgick år 1970 till 1 054 milj. kr, vilket motsvarade 2,2 % av hela industrins förädlings- värde. Motsvarande sysselsättningsandel var 3,7 %.
Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdet i förhållande till saluvär- det, uppgår till 52 % (år 1970) och ligger därmed något över industri- genomsnittet (46 %).
Av tabell 11.1 framgår hur beklädnadsindustrins totala produktionsvärde fördelas på delbranscherna. Den dominerande delbranschen är industri för textilöverkläder, som svarar för cirka två tredjedelar av det totala förädlingsvärdet. Resterande tredjedel är relativt jämnt fördelad på de övriga sex delbranscherna.
Under trycket av en stark importkonkurrens har beklädnadsindustrin under det senaste decenniet haft en mycket svag produktionsutveckling. För hela 1960-talet kan noteras en ökning av produktionsvolymen med i genomsnitt knappt 1 % per år, vilket kan jämföras med ca 6 % för hela industrisektorn. Denna mycket svaga utveckling har varit särskilt markant under senare delen av 1960-talet. Från att ha ökat med i genomsnitt drygt 3 % per år mellan 1960 och 1965 minskade produktionsvolymen med drygt 1 % per år under senare delen av 1960-talet. Även 1970-talets första år har för branschen inneburit en produktionsminskning. Sålunda beräknas produktionsvolymen år 1973 ha legat ca 20 % under 1970 års
Tabell II.! Beklädnadsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
Delb ransch milj. andel kr. (%) Hatt- och mössindustri 45 4,3 Industri för läderkläder 5 3 5 ,0 Industri för pälskläder 48 4,6 Industri för textilöverkläder 7 10 67 ,4 Industri för skjortor, underkläder 69 6,6 Lönsömnad sindustri 7 3 6,9 Annan beklädnadsindustri 55 5,2 Hela bekläd nadsindustrin 1 054 100,0
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; för- ädlingsvärde och produk- tion användes som synonyma begrepp.
Diagram II.! Produktionsvolymens utveckling inom beklädnadsindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index ISO
140—
130—4
120— » 110— '
1011— 90—
80—
70
19155 ' 1956 ' 1957 ' 1968 I 1959 I 1970 ' 1971 * 1972 ' 1973
_ beklädnadsindustrin — — — helo industrin
mva.
Krisen i produktionsledet har mer eller mindre berört flertalet varuområden. Särskilt utsatta sektorer har varit sådana som haft att möta s.k. lågpriskonkurrens från u-länder, t.ex. tillverkningen av enklare beklädnadsartiklar av bomull och trikå. Men även svängningar i konsum- tionsmönstret har bidragit till svårigheter för tillverkarna. Ett exempel utgör tillverkningen av kjolar och klänningar samt tyngre ytterplagg av ulstertyp. Inom ett fåtal varuområden har produktionen varit expansiv. Detta gäller t.ex. byxor och blusar samt olika typer av lättare fritidskonfektion.
Som tidigare framgått har produktionen inom beklädnadsindustrin minskat drastiskt sedan mitten av 1960-talet. Omvandlingen inom branschen har samtidigt inneburit ett mycket olikartat utvecklingsmöns— ter produktionsenhetema emellan. Spridningen kring den genomsnittliga produktionsutvecklingen har studerats för perioden 1969—1971, varvid varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats med avseende på
1 1— dl" __ d _ produktionsförändringen från föregående år. Arbetsställen vilkas produk- iörä ingsvar e1
löpande priser tionsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) j 2Genomsnittligaföränd- avvek från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. ringar för branschen ba- Beräkningsresultatet ger vid handen att spridningen kring branschens ' seras på samtliga arbets-
__ . _ _ genomsnittliga produktionsförändring varit påtaglig (se diagram 11.11 och stallen. Spridningen krmg 2 . . .. ., .. genomsnittsvärdena ba- tabell II.II) . Åtskilliga arbetsstallen har alltsa trots de for branschen som seras på mellan åren par- helhet krisartade förhållandena under de berörda åren förmått expandera
Vis Mam/(_a ”'bftssml' sin produktion. Detta torde delvis återspegla skiljaktigheter mellan olika len, Vilket mnebar att nedlagda och nystartade varugrupper men påvisar sannolikt också den betydelse som tillkommer arbetsställen ej ingår. den företagsledande funktionen.
Diagram II. II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom beklädnadsindustrin (åren 1969,197O och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
9/0 20 ISGB ”” F'llil 11||1| lill—linn 0 rrrml—lllll Fliiil ] | l [ |—ll+l | I | | | 20 1970 riini 1 | || | IHM] , .—r1111 [_11111 , mill—lillll—liiiir—mr I l l 1 | | i *51 | | l I 20 1971 '0— rum 1111_| II llilll 11 1—11111 " ljun r—I'IID ! ] 111111 ”1111 '35 —25 —210 —15 —10+_8—; 3 to 5 IIO |I5 ZID 25 30 Procentuell förändring av förädlingsvärdet Donstölldq Morbetsstöilen +genomsnitt för branschen
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling.
Awikelse från branschgenomsnittet
(—25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i% andel i % 1969 14,4 11,7 20,0 15,0 1970 20,0 15,3 15,4 14,1 1971 14,6 11,9 26,9 25,1
Antalet anställda inom beklädnadsindustrin uppgick år 1970 till 33 859 personer, vilket motsvarade 3,7 % av totala antalet industrianställda.
Beklädnadsindustrin är den industribransch som har den högsta andelen kvinnor bland de anställda. Antalet kvinnor inom branschen uppgår till ca 25 000 (1970), vilket motsvarar cirka tre fjärdedelar av de branschan— ställda (se tabell II.III). Bland övriga industribranscher där denna andel är förhållandevis hög kan nämnas textilindustrin (ca 48 %), läder- och skoindustrin (ca 40 %) samt livsmedelsindustrin (ca 37 %).
IO 0/0 på vertikuloxeln mot svarar:
3558 anställda 85 arbetsställen
3390 anställda 81 orbetsstölien
2 SIO anställda 72 arbetsställen
Tabell II.III Personalsammansättningen inom beklädnadsindustrin år 1970.
Personal- kategori
Beklädnadsindustrin Hela industrin
antal andel (%) andel (%) Kvinnor 25 091 74,1 22,3 Mån 8 768 33 859 25,9 100,0 77,7 100,0 Arbetar- personal 28 139 83,1 73,2 Förvalt- ningsper- sonal 5 720 33 859 16,9 100,0 26,8 100,0
För industrin som helhet ligger denna andel vid ca 22 %. Även vad avser den relativa fördelningen mellan tjänstemän och arbetarpersonal avviker beklädnadsindustrin från industrigenomsnittet. Inom industrin som helhet uppgick år 1970 andelen förvaltningspersonal till ca 27 %, medan den inom beklädnadsindustrin uppgick till endast ca 17 %.
Den strukturella omvandlingen inom beklädnadsindustrin har medfört en snabb och kraftig utslagning av arbetskraft. Mellan de båda högkon- junkturåren 1965 och 1970 minskade antalet anställda inom branschen med närmare 12 500, vilket innebar en sysselsättningsminskning med
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda
Timmar
& ——_———————__ —_ & —_-—
80—
70—
50—
o 5 1955 ' 1966 ' I967 ' 1968 ' 1959 r11.170 ' 1971 ' 1972 ' 1973
_ beklädnadsindustrin ——— hela industrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inom beklädnadsindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967— 1971.
Delbransch Anställda 1970 Utveckling ——*———— Index 1967 = 100. antal andel (%) 1968 1969 1970 1971 Hatt- och mössindustri 1 516 4,5 96 91 86 73 Industri för läderkläder 1 613 4,8 99 96 99 97 Industri för pälskläder 1 183 3,5 106 108 106 85 Industri för textil- överkläder 22 301 65,8 92 85 82 71 Industri för skjortor, underkläder 2 371 7,0 87 83 84 60 Lönsömnadsindustri 3 310 9,8 92 91 79 73 Annan beklädnad s- industri 1 565 4,6 83 81 67 60 Hela beklädnads- industrin 33 859 100,0 92 87 83 72
drygt 6 % per år. Detta kan jämföras med en sysselsättningsminskning på 0,4 % per år för industrin som helhet. Under 1971—1973 beräknas antalet anställda inom beklädnadsindustrin ha minskat med ytterligare drygt 7 000 personer. Antalet branschanställda år 1973 låg därmed drygt 20 % under 1970 års nivå. I utslagningsprocessen har sysselsättningen på ett flertal orter drabbats hårt.
Räknat i antal timmar har sysselsättningen (arbetare och tjänstemän) inom beklädnadsindustrin minskat från ca 84 milj. timmar per år 1965 till ca 44 milj. timmar är 197 3, vilket i det närmaste innebär en halvering mellan de båda åren. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande nedgång inom industrin som helhet var knappt 15 %.
Uppgifter om sysselsättningen inom beklädnadsindustrins delbranscher föreligger för åren 1967—1971 och redovisas i tabell II.IV.
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen har studerats för perioden 1969—1971, varvid varje enskilt arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år. Arbetsställen med en avvikelse på mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. Som framgår var spridningen kring branschgenomsnittet påtaglig för samtliga är (se diagram II.IV och tabell II.V). Den kraftiga sysselsättningsminskning som inträffat inom branschen har således dolt ett mycket oenhetligt mönster de enskilda produktionsenhetema emellan. Flera produktionsenheter har förmått att kraftigt expandera sin sysselsättning trots den drastiska sysselsättningsminskningen för branschen som helhet.
IO 0/o på vertikuluxeln mot- svarar:
3 558
3 190 81
2910 72
anstö Ilda arbetsställen
anställda arbetsställen
onstöllda arbetsställen
Det bör särskilt framhållas
att de i diagrammet och tabellen redovisade
genomsnittsförändringarna baseras på samtliga arbetsställen som fanns inom branschen respektive år medan däremot spridningen kring genom-
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Awikelse från branschgenomsnittet
( — 25 procentenheter
>+25 procentenheter
arbetsställen anställd a arbetsställen anställd a andel i % andel i % andel i % andel i % 1969
4,3 2,5 9,5 7,8 1970 5,0 2,6 7,9 6,3 1971 5,0 2,2 13,5 22,2
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom beklädnadsindustrin (åren 1959, 1970 och 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
:va 100
50—
20—
'_""',F"""._"'"i1"'rnr
14.011
1970
...till
" ljdmrdmlrnml
' 41,15
IB'II
01
400 —35
D anotöllda
iflii
' _ -30 —25 -zo, 45! "111
10 5 10 IS 20 75
Procentuell förändring av sysselsättningen
HIDarbehstöllcn
+qenomsnitt för branschen
snitten avser identiska arbetsställen under två på varandra följande år. Detta innebär att spridningen ej innefattar under mätåret nedlagda arbetsställen. Detta förhållande speglas klart beträffande utvecklingen 1970/71. Spridningsmönstret kan här ge uppfattningen att sysselsätt- ningsminskningen för branschen inte var särskilt drastisk. Den markanta nedgången (—l4 %) beror främst på att ett mycket stort antal produk- tionsenheter lades ned under 1971.
Beklädnadsindustrin domineras påtagligt av små och medelstora företag (( 500 anställda). Dessa svarade år 1970 för inte mindre än ca 93 % av branschsysselsättningen. Motsvarande andel för dessa företagsgrupper inom hela industrisektorn låg vid ca 46 % (se tabell II.IV).
Bland de större företagen inom beklädnadsindustrin (år 1970) kan
Tabell II.VI Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (företag).
Företags- Företags- Bekläd nadsind ustrin Hela industrin kategori storlek efter antal Förädlingsvärde Anställda därav vid Föräd- Syssel- anställda * företag lings- sätt- milj. andel (%) 311181 andel (%) med endast värde- nings- kr. ett arbets- andel andel ställe (%) (%) (%) Småföretag 5— 99 475 45,1 15 720 46,3 90,5 20,9 24,6 Medelstora företag 100—499 505 47,9 15 821 46,6 46,5 21,0 21,2 Storföretag 500- 74 7,0 2 401 7,1 77,6 58,1 54,2 Samtliga företag 5— 1 054 100 33 942 100 69,1 100 100 Anm. : Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn). Tabell II.VII Storleksstruktur inom beklädnadsindustrin år 1970 (arbetsställen). Arbetsställe— Beklädnadsind ustrin Hela industrin storlek efter antal anställda Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Föräd- Syssel- lings— sätt- antal andel (%) milj, andel (%) antal andel (%) värde- nings- kr. andel andel (%) (%) 54 49 629 78,2 370 35,1 12 132 35,8 16,7 18,8 504 199 153 19,0 441 41,8 12 834 40,9 22,8 23,5 200—499 22 2,7 6 031 17,8 18,6 17,7 500—999 — — % 243 23,1 — — 14,7 13,0 1 0004 1 0,1 1 862 5,5 27,2 27,0 Summa 805 100 1 054 100 33 859 100 100 100
1 Kapitalstock per an- ställd mätt med brandför- säkringsvärdet år 1970.
nämnas Algot Johansson AB, AB Eriksson & Larsson Herrkonfektions- fabrik AB, AB Schwartzman & Nordström, Schlasbergs Konfektionsfabrik AB, Oscar Jacobson AB, AB Ljungströms Konfektionsfabrik och Widen- grens i Vingåker AB. Av dessa är AB Schwartzman & Nordström och Wi- dengrens numera nedlagda, medan Oscar Jacobson AB ingår i den nybil- dade storkoncernen SweTeco AB.
Strukturkrisen inom beklädnadsindustrin har för stora delar av bran- schen medfört en betydande minskning av antalet företag. Samtidigt har, delvis under aktiv statlig medverkan från bl.a. Sveriges investeringsbank, ett betydande antal företagssamgåenden kommit till stånd. Den största företagsfusionen inom branschen genomfördes år 1971, då ett antal av de största konfektionärerna samt landets ledande tillverkare av yllevävnader gick samman i koncernbildningen SweTeco AB. Företaget, som nu är landets största beklädnadsföretag, har härefter vuxit genom ytterligare förvärv. Sammantaget har utvecklingen inneburit en koncentration av produktion och sysselsättning till färre företag och företagsgrupper. Den mycket genomgripande och snabba strukturomvandlingsprocess som branschen genomgick under senare delen av 1960-talet kan under återstående delen av 1970-talet väntas få ett betydligt lugnare förlopp.
Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre enheterna. År 1970 var drygt tre fjärdedelar av de branschanställda verksamma vid arbetsställen med mindre än 200 anställda. Detta förhållande inom beklädnadsindustrin återspeglar frånvaron av egentliga stordriftsfördelar i den hittills tillgängliga produktionstekniken. År 1965 fanns inom beklädnadsindustrin 930 produktionsenheter (med minst 5 anställda). Utvecklingen under senare delen av 1960-talet medförde nedläggning av ett stort antal produktionsenheter. Mellan 1965 och 1971 uppgick nettominskningen till ca 22 % (205 arbetsställen).
Beklädnadsindustrin är mycket arbetskraftsintensiv. Detta återspeglas i den låga kapitalintensiteten1 som uppgår till i genomsnitt endast 24 000 kr. Detta kan jämföras med 1 1 1 000 kr för industrigenomsnittet. Den an- vända mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom industrisektorn finns 0,8 % inom beklädnadsindustrin; motsvarande sys- selsättningsandel ligger på 3,7 % (år 1970).
Inom beklädnadsindustrin har under perioden 1965—1972 investerats totalt 360 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 45 milj. kr. Därmed har 0,7 % av industrins totala investeringsvolym fallit på beklädnadsindustrin. Investeringarna har inom industrin som helhet successivt ökat mellan 1965 och 1972 — bortsett från en tillfällig nedgång under 1968 — och låg för 1972 ungefär 30 % över 1965 års nivå. För beklädnadsindustrin har emellertid utvecklingen inneburit en kraftig minskning åtminstone beträffande tiden fram till 1970. Under periodens tre sista år har investeringsvolymen legat på en i stort sett oförändrad
Tabell II.VIII Investeringar inom beklädnadsindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Beklädnad s- Hela in- industrin dustrin Totala investeringar — årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 45 6 199 —— därav i byggnader och anläggningar (%) 42 31 Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kronor) 1 200 6 800 Investeringutvecklingen (index 1965 = 100) 1966 68 110 1967 94 112 1968 69 108 1969 84 117 1970 52 122 197 1 58 125 1972 56 129 genomsnitt 1966—1972 69 118 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 798 102 532 Kapitalstock per anställd (tkr år 1970) 24 111
nivå. Denna utveckling får ses mot bakgrund av den påtagliga krympning av branschen som skett sedan mitten av 1960-talet.
lnvesteringsvolymen per anställd har varit relativt stabil. Den låg år 1972 på samma nivå som år 1965 (1 300 kr). För de mellanliggande åren har avvikelsen från denna nivå uppgått till ca 1300 kr. Jämförelsevis kan nämnas att den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd inom hela industrisektorn år 1972 låg 36 % över 1965 års nivå.
Arbetsproduktivitetl
Under 1960-talets senare del ökade arbetsproduktiviteten inom bekläd- nadsindustrin i ungefär samma takt som inom industrin som helhet. Mellan 1970 och 1973 beräknas produktivitetsökningen inom bekläd- nadsindustrin ha uppgått till endast 0,8 % per år mot drygt 4 % för hela industrisektorn.
Räknat per timme beräknas arbetsproduktiviteten mellan 1965 och 1973 ha ökat med 4,7 % per år mot 6,5 % för hela industrin.
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom beklädnadsindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Praduktionsvolgm per anställd 150
140—
130 _—
120—
| | | 1 T I
Produktionsvolgm per- timme
1955 ' 1955 ' 1957 ' 1955 ' 1959 ' 19711 ' 1971 ' 1972 ' 1973
_ beklädnadsindustrin ———hela industrin
Tabell III.] Förädlingsvärde per anställd inom beklädnadsindustrins delbranscher år 1970.
Delbransch genomsnitt Hatt- och mössindustri 29 900 kr Industri för läderkläder 32 900 kr Industri för pälskläder 40 900 kr Industri för textilöverkläder 31 900 kr Industri för skjortor, underkläder 29 300 kr Lönsömnadsindustri 22 000 kr Annan bekläd nadsindustri 34 900 kr Hela beklädnadsindustrin 31 100 kr Hela industrin 53 100 kr
För beklädnadsindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till 31 100 kr mot 53 100 kr för industrigenomsnittet. Denna nivåskillnad speglar den förhållandevis låga kapitalintensiteten inom beklädnadsindustrin.
Samtidigt föreligger stora skillnader i arbetsproduktivitetsnivå mellan delbranscherna. År 1970 uppgick variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittsnivå till 18 900 kr. (se tabell III.I). Denna heterogeni- tet indikerar påtagliga olikheter i kapitalintensitet inom branschen.
I tabell III.II sammanfattas hur anställda och produktionsresultat fördelas mellan arbetsställen i olika produktivitetsklasser (år 1970). Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga arbetsproduktivitet.
Tabell III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970.
Avvikelse. f rån Arbetsställen Anställda F öräldingsvärde genomsnittlig arbetsp roduk— antal andel (%) antal andel (%) andel (%) tivitet inom branschen (%)
( —50 95 11,8 3 397 10,0 max 5,0 —50 — —10 332 41,3 11599 34,1 24,9 _ 10 — 10 127 15,8 8 171 24,1 23,7
10 _ 50 140 17,3 7 215 21,3 26,8
> 50 92 11,4 2952 8,7 min 13,1 ( i 0 502 62,4 20 257 59,6 max 44,6 > 1 0 284 35,2 13 077 38,6 min 48,8
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen cj ingår. F örädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1.1 Lönekostnad per anställd
Beklädnadsindustrin är allmänt sett en utpräglad låglöneindustri. Den genomsnittliga lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 19 200 kr och låg därmed närmare 30 % under industrigenomsnittet (27 100 kr.). Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per arbetare med i genom- snitt ca 9 % per år mot 8,4 % för industrigenomsnittet.
Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar— och förvaltningspersonal något större inom beklädnadsindustrin än inom flertalet övriga industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 51 % av lönekostnaden per tjänsteman. För de flesta industri- branscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönedifferensen mellan arbetare och tjänstemän har dock minskat något under perioden 1965—70. För industrin som helhet har dock denna re- lation varit i stort sett oförändrad.
4.2.1. Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom beklädnadsindustrin uppgick år 1970 till 755 milj. kr och utgjorde därmed 37% av produktionens saluvärde.
Tabell IV.I Lönekostnader inom beklädnadsindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal förvaltnings— anställd personal
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Beklädnadsindustrin — tkr/år 12,5 15,2 19,2 26,9 32,3 37,6 14,9 18,0 22,3 — rel. lönekostnad* 69 70 71 90 90 86 71 72 71
1 V" , _ Hela industrin a'deuppg'fteranges' —tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6
'ÖPm'e Priser,; Arellönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 2 Korrigerad lonesumma så att lag- och avtalsenliga påslag inkluderas. * Genomsnittet för hela industrin = 100
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom beklädnadsindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Beklädnadsindustrin 69 71 72 34 37 37 Hela industrin 59 61 59 27 28 28
Motsvarande kostnadsandel för hela industrin uppgick till i genomsnitt 28 %. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 72% inom beklädnadsindustrin jämfört med 59% för industrin som helhet.
För lönekostnadsandelarna föreligger en påtaglig spridning mellan olika arbetsställen. Denna spridning har för beklädnadsindustrin studerats för åren 1969—1971, varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter löne- summans1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet som presente- 1 Lönekostnaden är ej ras i diagram IV.I ger vid handen att spridningen kring branschgenom- ekvivalent med lönesum- | snittet är mycket stor beträffande såväl arbetsställen som anställda. Det man. ' lönekostnaden "" ' k 111111 as tt bet t"11 ed e lö d 1 so ed e än ga” fomtom kontamde' 1 an gg a ar ss a en m n nesummean e m m m r len, även lag- och utan ; 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet enliga påslag. Dessa på- ] placerats i två öppna klasser och därför ej redovisas i diagrammet. Det Slag UPPgÄCk år 19701'" k .. tt 'd . t . d .. 168 bt t"ll d t'll 12,5%for arbetarperso- an namnas a v1 m e min re an ar e ss a en me 1 sammans nal och 20,7 %för för- 6 439 anställda uppgick år 1970 lönesummans andel av förädlingsvärdet valtningspersonal.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom beklädnadsindustrin m...ap resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) och arbetsställen.)
1 l
l 0/0 IO o/o på vertikalaxeln mot— ' 20 svarar: | 1
1959 3 558 anställda
10— I _mPr—mprmlllrm I—hTHerl—mrmrm 85 arbetsställen
(]
455,0'
20 1970 .. 10— 3390 anställda Bl arbetsställen , dpnrlIUII—llmrllw ] ll_ll]]]l_lllll llllriiiiiniiii 9623 i i I I 10
.._ rmriiliirlllllTlllll—llllll—lllllrlllll—lllllrnmrmå nwt.se.-,....
u ' 54,6? ' 35 110 165 50 55 50 5 70 75 80 95 Lönesummans andel av förädlingsvärdet", o/o
l l i 1971 2910 anställda i l l l
[Im arbetsställen + genomsnitt för branschen
Danställda
till mer än 87 %. Om hänsyn tas till lag- och avtalsenliga påslag erhålls för dessa arbetsställen en lönekostnadsandel på minst 98 %. Denna höga kostnadsandel indikerar att det här måste röra sig om produktionsenheter som under detta år redovisade förluster.
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på insatsvaror.
Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat som används som insatsvaror inom beklädnadsindustrin är garner och olika . typer av beklädnadsväv. Branscharbetsställenas kostnader för råvaror och halvfabrikat uppgick år 1970 till totalt 849 milj. kr, vilket motsvarade 42 % av produktionens saluvärde. Motsvarande andel inom industrin som ; helhet uppgick till 48 %. i
Tabell IV.Ill Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av saluvärdet 1965 1967 1970
Beklädnadsindustrin 46 44 42 Hela industrin 49 48 48 !
5 Regional struktur
År 1970 var 20 600 personer eller drygt 60% av de branschanställda verksamma vid produktionsenheter inom Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus samt Jönköpings län. Inom dessa län fanns samtidigt 450 av beklädnadsindustrins 805 arbetsställen. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom beklädnadsindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Beklädnadsindustrin är starkt koncentrerad till Borås kommunblock, som svarar för ca 23 % av,den totala branschsysselsättningen (år 1970). De största företagen inom kommunblocket var detta år Algot Johans- son AB, AB Eriksson & Larsson Herrkonfektionsfabrik, Oscar Jacobson AB samt Magni AB (numera nedlagd). Den kraftiga sysselsätt- ningsminskningen inom branschen under 1960-talet träffade Borås- regionen i förhållandevis mindre utsträckning än övriga delar av landet.
Det är av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av beklädnadsindustrin. Detta har illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen (se tabell V.I).
Beklädnadsindustrin har tidigare varit praktiskt taget obefintlig i norrlandslänen. En viss ändring härvidlag kommer att bli resultatet av de regionalpolitiskt betingade samarbetsprojekt som under senare år annon- serats med staten och de två storföretagen Algot Johansson AB och AB Eiser som intressenter. Till följd av nyetablering av konfektionsföretag på sex orter kommer sysselsättning att beredas för ett beräknat antal av 1 600 personer i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län.
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka beklädnadsindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsätt-
ningen. Kommun— Antal därav inom Företag med relativt stora blockl industri bekläd- arbetsställen inom bransch anställda nadsindu- och resp. kommunblock inom kom- strin (%) munblocket Vingåker (D) 1 463 47,7 AB Ljungströms Konfektionsfabrik, Widengrens i Vingåker AB Tranås (F) 3 253 26,0 AB Oscar Wige'n Ulricehamn (P) 3 602 35,8 Ivar Wahl AB Tranemo (P) 2 772 32,6 Gefa AB Svenljunga (P) 1 261 40,6 AB E Westlunds Konfektionsfabrik Borås (P) 20 201 38,7 Algot Johansson AB AB Eriksson & Larsson Herrkonfek- tionsfabrik, Oscar Jacobson AB Grästorp (R) 251 25,9 Kyrkheden (S) 132 47,0 Malung (W) 1 751 41,1 Jofama AB
[ Länsbokstav inom parentes.
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom beklädnadsindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Älvsborgs
Malmöhus
Göteborgs o. Bohus
Jönköpings
Skaraborgs
Kristianstads
Södermanlands
Kopparbergs
Kronobergs
Stockholms
Västmanlands
Örebro
Östergötlands
Hallands
Kalmar
I: = = o
3 3 8 '” 2 '_'
Lön Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda 1965= 46330 D ”" 51970 1910- 33995
6 Export och import
Som tidigare antytts låter sig den beskrivna strukturutvecklingen av den svenska beklädnadsindustrin under 1960-talet endast förstås i ljuset av den internationella konkurrenssituation som branschen befunnit sig i under perioden. Denna har i avgörande avseenden varit densamma som för textilindustrin. En viktig skillnad har dock varit att den massiva importkonkurrensen med full kraft drabbade textilindustrin redan under 1950-talet medan den för beklädnadsindustrin gav sig tillkänna först under början av 1960-talet.
Vid sidan av de grundläggande lönekostnadsnackdelama i förhållande till utländska producenter har flera faktorer medverkat till att import- konkurrensen på beklädnadsområdet så snabbt fått ett kraftigt genomslag i branschstrukturen. Bland dessa kan främst nämnas den snabba liberaliseringen av den inomeuropeiska handeln under 1960-talet samt frånvaron av annat än marginella importrestriktioner i Sveriges handel med lågprisländerna. Vidare har den snabba omstruktureringen av detaljhandeln med konfektionsvaror medfört tillkomsten av starka upphandlarorganisationer med möjlighet att snabbt organisera omfattan— de import från valfri del av världen. Strukturella svagheter hos den inhemska industrin, såsom svag produktutvecklings— och marknads- föringsfunktion, har även spelat en roll i sammanhanget.
Av den totala marknadstillförseln av kläder svarade importen år 1970 för ca 50 %. Denna andel har under 1960-talet successivt ökat (25 % år 1965). Sammanlagt ligger den svenska årsimporten av kläder nu på en nivå omkring 1 600 milj. kr. lmportutvecklingen framgår av tabell IV.I.
Exporten av kläder låg ännu i början av 1960-talet lågt med årliga värden under 100 milj. kr. Uppgången har därefter varit utomordentligt snabb och procentuellt överträffat importökningen. Den årliga ökningen under 1960-talet var drygt 20 % (se tabell VLII). Medan exporten till att börja med huvudsakligen var inriktad mot de nordiska grannländerna har avsättningsmarknaderna successivt vidgats till att omfatta även andra länder. Betydande export kan i dagsläget noteras på länder som Storbritannien, Västtyskland och USA. Tullavvecklingen i EG-länderna bör under de närmaste åren kunna innebära en kraftig exportstimulans.
Ifråga om varusammansätt—ningemreligger väsentliga skillnader mellan importen och exporten av kläder. Medan den förra i betydande
Tabell Vl.l lmportutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960—1972 (löpande priser).
Import Milj. kr Årlig förändring (%) 1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
Kläder (SlTC 84) 296 606 1 384 ] 586 16,7 7,1
Tabell Vl.ll Exportutvecklingen för beklädnadsartiklar 1960—1972 (löpande priser).
Export Milj. kr Årlig förändring (%) 1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
Kläder (SlTC 84) 63 187 420 474 21,0 6,3
utsträckning består av enklare bomulls- och trikåplagg domineras exporten av kvalitets— och modeinriktade plagg i högre prislägen.
Den svenska TEKO-exporten har under senare år underlättats av särskilda statliga stimulansåtgärder i form av bidrag och lånegarantier till enskilda företag för etablering av försäljning på nya marknader. Statligt stöd har även utgått till ett antal brett upplagda kollektiva aktioner för presentation av den svenska beklädnadsindustrins produkter.
Läder- och skoindustrin
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
Genomsnittlig årlig förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 622 Mkr — 0.5 — 7.1 22.3 Export (SlTC 61,85) 199 Mkr 20.5 1.3 34.5 Import (SlTC 61,85) 470 Mkr 9,5 — 4.6 18.8 Produktionens förädlingsvärde 317 Mkr 0.4 — 6.1 9.7 Förädlingsvärde per anställd 34 tkr 8.9 8.8 13.6 Kapitalstock per anställd 51 tkr Antal anställda 9 226 st — 8.5 —14.9 # 3.9 Antal företag 215 st Antal arbetsställen 226 st
därav med > 200 anställda 6 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 74 % Lönekostnad per anställd 25 tkr 8.4 8.2 10.1 Kostnader för råvaror och halv-
fabrikat — andel av saluvärdet 46 %
Investeringar 1965? 19 72
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar
Andel av hela industrins investeringar
Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
löpande priser 15 Mkr
19 % 0.2 % 1400 kr
1968 års priser 15 Mkr
19 % 0.2 % 1400 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Aristokrat Skoindustri AB. AB Bröderna Claesson ABC-fabrikema. AB Carlsson & Åqvist. AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik. AB Glacéläderfabriken. AB KlavreSko. AB Klippans Läderfabrik. Knislinge Skofabriks AB. AB Wilh Grönvalls Läderfabrik.
Branschsysselsärmingsmässigt fem största länen (år 1970). Örebro. Jönköpings. Kristianstads. Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.
Regional sysselsätmingskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Simrishamn Kävlinge Broby Kungälv Ängelholm Svenljunga Båstad Kumla
Kramfors Vännäs Övertorneå Pajala
SOU 1974:11 Läder- och skoindustrin 153 Innehåll Kapitel 1 Inledning ............................... 155 1.1 Branschbegreppet ............................ 155 Kapitel 2 Några basdata ............................ 157 2.1 Produktion och produktionsutveckling .............. 157 2.1.1 Spridning i produktionsutveckling ............ 158 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling ........... 159 2. 2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling .......... 161 , 2.3 Företags- och arbetsställestruktur ................. 162 i 2.4 Investeringsutveckling ......................... 164 Kapitel 3 Arbetsproduktivitet ........................ 166 i Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklz'ng .......... 169 ; 4.1 Lönekostnader .............................. 169 *. 4.1.1 Lönekostnad per anställd .................. 169 1 4.1.2 Lönekostnadsandelar .................... 170 i 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 171 i Kapitel 5 Regional struktur .......................... 172 ! Kapitel 6 Export och import ......................... 175
Förteckning över tabeller
LI Branschblandningen inom läder- och skoindustrin år 1970 . 156 11.1 Läder— och skoindustrins förädlingsvärde fördelat på del-- branscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968—1971 . . . 158 11.11 Spridning i produktionsutveckling ................. 159 11.111 Personalsammansättningen inom läder- och skoindustrin år 1970 ..................................... 160 II.IV Sysselsättningen inom läder— och skoindustrin fördelad på : delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967— 1971 ..... 161 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling ............... 161 II.VI Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (företag). 163
II.VII Läder— och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (arbets-
ställen) ................................... 163 II.VIII Investeringar inom läder- och skoindustrin 1965—1972 . . . 164 III.I Förädlingsvärde per anställd inom läder- och skoindustrins
delbranscher ............................... 167 III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på
olika produktivitetsklasser år 1970 .............. 167 1 IV.I Lönekostnader inom läder- och skoindustrin .......... 169 i IV.II Lönekostnadsandelar inom läder- och skoindustrin ...... 170 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 171 V.I Regional sysselsättningskoncentration .............. 174 VI.] Import- och exportutveckling för läder- och skoindustripro—
dukter ............................... 175
Förteckning över diagram 1
11.1 Produktionsvolymens utveckling inom läder- och sko- 1
industrin 1965—1973 ......................... 157 11.11 Spridningiproduktionsutveckling ................. 159 II.IIl Sysselsättningsutvecklingen inom läder- och skoindustrin , 1965—1973 ............................... 160 f 11.1v Spridningisysselsättningsutveckling ............... 162 1 III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom läder— och sko- '. industrin 1965—1973 ......................... 166 : IV.I Spridningilönesummans andel av förädlingsvärdet ...... 170 :
Länsvis fördelning av sysselsättningen ............... 173
1 Inledning
Till läder- och skoindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av garvning av läder, beredning av pälsskinn, tillverk- ning av reseeffelder och liknande varor av läder eller läderliknande material samt skotillverkningl. I nedanstående tablå redovisas delbran- scherna samt anges verksamhetsinriktningen.
SNI-kod2 Delbransch Verksamhet
3231 Garverier Garvning. efterbehandling. prägling och lackering av läder. 3232 Pälsberederier Skavning. uppmjukning, garvning-. färg- ning och annan beredning av pälsskinn. Tillverkning av hopfogade tavlor. ämnen och fällar samt varor av pälsskinn. 3233 Lädervaruindustri Tillverkning av handväskor. plånböcker, portföljer, portmonnäer, resväskor och andra reseffekter, sadelmakeriarbeten och liknande varor av läder eller av plast. papp, textilmaterial och andra ersättningar för läder.
324 Skoindustri Tillverkning av alla slags skor. damasker. benläder o.d.
2 Svensk näringsgrensindelning
Vissa arbetsställen inom läder— och skoindustrin producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher, samtidigt som arbetsställen vilka hänförs till andra branscher i viss omfattning även tillverkar läder- och skoindustriprodukter. Förekomsten av sådan branschblandning försämrar preeisionsgraden hos branschfördelade data. För läder- och skoindustrin som helhet är emellertid branschblandning liten. Sålunda består 96 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på saluvärdet, av lädervaror och skor (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor andel (97 %) av den totala tillverkningen inom landet av dessa produkter (täckningsgrad) (se tabell 1.1).
1 Tillverkning av andra bekläd nadsartiklar än skor hänförs till bekläd- nadsindustrin.
Tabell 1.1 Branschblandningen inom läder- och skoindustrin år 1970.
Delbransch Specialiserings— Täcknings- grad (%) grad (%)
Garverier 96,7 99,9 Pälsberederier 100,0 98,4 Lädervaruindustri 87,9 93,6 Skoindustri 98,8 96,2 Hela läder- och skoindustrin 96,0 96,8
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom Iäder— och skoindustrin uppgick år 1970 till 317 milj. kr, vilket motsvarade 0,6 % av hela industrins förädlings- värde. Motsvarande sysselsättningsandel var 1,0 %. Som dessa relationer antyder är det fråga om en mycket arbetsintensiv industribransch. Den är därmed mycket känslig för konkurrensen från länder med avsevärt lägre lönenivå än den svenska. Framför allt fr.o.m. mitten av 1960-talet har importen från dessa länder starkt trängt tillbaka den inhemska läder— och skoproduktionen.
Minskningen av läder- och skoproduktionen var mellan åren 1965 och 1973 i genomsnitt 3,6 % per år (1968 års priser), vilket kan jämföras med en årlig produktionsökning på 4,5 % för hela industrisektorn (se diagram II.I). Snabbast har nedgången varit inom de markant arbetsintensiva lädervaru- och skobranscherna. Enbart under åren 1969—1971 minskade
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom läder- och skoindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index 150
1110— / 1311— ___—"
120— f
110— » 1110— 90—
80—
711 , 1955 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1975 1955 ' 1957 ' 1959 ' 1959
_— Iöder- och skaindush-in _ '— _' hela industrin
' Produktionen är mätt med förädlingsvärde. För- ädlingsvärde och produk- tion används som syno- nyma begrepp.
' Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Genomsnittsvärdena för branschen baseras på samt- liga arbetsställen. Sprid- ningen kring genomsnitts- värdena avser identiska ar- betsställen parvis mellan åren, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Tabell II.] Läder- och skoindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968—1971.
Delbransch Förädlingsvärde 1970 Volymutveckling. Index 196 8= 1 00 milj. andel 1969 1970 1971 kr (%) Garverier 62 19,6 105 94 95 Pälsberederier 14 4,4 101 98 99 Lädervaruindustri 81 25 ,6 98 9 3 79 Skoindustri 160 50,4 97 92 78 Hela läder- och skoindustrin 317 100,0 99 93 82
produktionsvolymen med totalt drygt 20 % inom dessa delbranscher (se tabell ll.l).
Den svenska Självförsörjningen i fråga om skor, som år 1960 utgjorde 75 % av marknadstillförseln, har som en följd av utvecklingen minskat till 46 % år 1971, räknat i antal par. Utvecklingen har dock varit olika för olika skotyper. Självförsörjningen beträffande läderskor har mellan nämnda år minskat drastiskt, från 74% till 34 %. Nedgången i den inhemska produktionen har till någon del kompenserats av en ökad tillverkning för export (främst träskor). Vidare har mönstret i den inhemska skokonsumtionen ändrats i riktning mot ökad efterfrågan av gummiskor, vilka huvudsakligen tillförs marknaden via import.
Den svenska garveriindustrin var i början av 1960-talet huvudsakligen inriktad på hemmamarknaden. Den minskning som skett inom de största avnämarbranschema (lädervaru- och skoindustrierna) har delvis kunnat kompenseras genom en ökad export. Av garveriernas produktion går f.n. ungefär hälften på export. Den internationella konkurrensen har tvingat fram en omfattande strukturomvandling inom delbranschen. Produktio- nen har koncentrerats till 11 garverier (år 1972) jämfört med 24 vid 1960-talets början.
Som tidigare framgått har produktionen inom läder- och skoindustrin minskat drastiskt sedan mitten av 1960—talet. Bakom detta genomsnitt döljer sig emellertid ett mycket olikartat utvecklingsmönster för enskilda produktionsenheter. Denna spridning kring den genomsnittliga produk- tionsutvecklingen har studerats för perioden 1968—1971 varvid antalet arbetsställen (1969, 1970 resp. 1971) fördelats procentuellt m.a.p. produktionsförändringen från föregående år. Arbetsställen vilkas produk- tionsförändring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera rikt- ningen) från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser. Beräkningsresultatet (se tabell 11.11 och diagram II.II) ger vid handen att spridningen var påtaglig samtliga är2 .
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling.
Awikelse från branschgenomsnittet (—25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i % 1969 13,9 7,3 19,3 17,4 1970 13,7 16,3 22,1 18,8 1971
9,5 3,3 23,9 24,3
Diagram ll." Spridning i produktionsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom läder- och skoindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 0/0 lO ('/o på vertikolcxeln mot- 20 svarar:
l959 lllZQ anställde
lll— 24 arbetsställen l.".vnrqullllilllllllilllllwcllllll—lllllrnnrmrrrn
" 1 1
20
l970 923 anställda
IO— .. 23 arbetsstallen l I | l l ] *OJH' I l l l
_5541 1 1 1 1 —35 —J(l —25 -20 -15 -10' -5 to 15 20 25 30 35
Procentuell förändring av förädlingsvärdet
l97l lD— 785 anställda 20 arbetsställen FI.-mmmlll ”|| ”|| ||_llllll l ll-llllllqrrmlTlliil 5 In
Donstölldo [Huorbetss'l'öllen +qenomsnitt för branschen
Antalet anställda inom läder— och skoindustrin uppgick år 1970 till 9 226 personer, vilket motsvarade l % av totala antalet industrianställda.
Av de branschanställda var 40 % kvinnor, vilket kan jämföras med 22 % inom hela industrisektorn (se tabell ll.llI). Även andelen arbetarpersonal var betydligt högre än industrigenomsnittet.
Tabell Il.lll Personalsammansättningen inom läder— och skoindustrin år 1970.
Personal— Läder— och skoindustri Hela industrin k' t ' ”' ego" Antal Andel Andel (%) Män 5 458 59,2 77,7 Kvinnor 3 768 9 226 40,8 100,0 22,3 100,(L Arbetar- personal 7 670 83,1 73,2 F örvalt- nings- personal 1 556 9 226 16,9 100,0 26,8 100,0
Sysselsättningen inom läder— och skoindustrin har minskat i snabb takt. Enbart under åren 1966—1970 minskade antalet anställda med drygt 5 000. Denna markanta sysselsättningsnedgång har fortsatt även under 1970-talet. År 1973 beräknas antalet anställda ha uppgått till endast ca 7 200 mot 14 300 år 1965.
Räknat i antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningsminskningen mellan åren 1965 och 1973 beräknats till drygt 9 % per år mot knappt 2 % för hela industrisektorn.
Diagram ll.lll
Sysselsättningsutvecklingen 1965—1973. Index 1965 = 100.
Anställda
inom läder- och skoindustrin
Timmar
70—
60—
50—
llt)
& _—_—————_—_— N N N ___—
IEEE
'1955'
1957 '
_ löder— och skoindustrin
l968 ' 1959 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1973
_ _ _ hela industrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inorn läder- och skoindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda
1970 # Utveckling. Index 1967 = 100 antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Garverier 1 324 14,4 98 89 76 69 Pälsberederier 393 4,3 90 84 89 89 Lädervaruindustri 2 468 26,7 95 93 85 74 Skoindustri 5 041 54,6 93 83 74 61 Läder— och sko- industrin 9 226 100,0 94 87 78 66
För delbranscherna föreligger sysselsättningsuppgifter för åren 1967— 1971 (se tabell II.IV). Som framgår har det största sysselsättningsbort- fallet inträffat inom skoindustrin — 40 % på fyra år. Delbranschens andel av den totala branschsysselsättningen minskade därmed från 57 % år 1967 till 53 % år 1971.
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen har studerats för åren 1969—1971, varvid varje enskilt arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år. Arbetsställen med en avvikelse på mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från branschgenomsnittet har placerats i två Öppna klasser. Som framgår var spridningen kring branschgenomsnittet påtaglig för samtliga är (se diagram II.IV och tabell II.V). Den kraftiga sysselsättningsminskning som inträffat inom branschen har således dolt ett mycket oenhetligt mönster de enskilda produktionsenhetema emellan. Flera produktionsenheter har förmått att expandera sin sysselsättning trots den drastiska sysselsätt- ningsminskningen för branschen som helhet.
Det bör särskilt framhållas att de i diagrammet redovisade genomsnitts-
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Awikelse från branschgenomsnittet
( _ 25 procentenheter > +25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i % 1969
3,3 2,1 14,8 8,3 1970 6.2 5,5 15,9 10,3
I 971 1,5 0,3 11,9 9,8
5 . IO I5/0 po vertlkuiuxeln mot- svor-or:
l029 anställda 24 arbetsställen
923 anställda 23 arbetsställen
735 onstö lldu 20 arbetsställen
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom läder- och skoindustrin (åren 1969, 1970 och 1971) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
"lo 40
30—
| 970
':: rnmlllm , Hiram
-l0,3
l97l
m— rHleUlllrmrmrlllll Flint—[lll]
_.4_, l l l l 1
—40 -15 -30 —25 —20 —l -lO —5 20 5 IO IS" 20
Procentuell förändring av sqsselsöttninqen
Don-tällä: Hm arbetsställen *qenomsnltt för branschen
förändringarna för branschen baseras på samtliga arbetsställen som fanns inom branschen respektive år medan däremot spridningen kring genom- snitten avser identiska arbetsställen under två på varandra följande år. Detta innebär att spridningen ej innefattar under respektive mätår nedlagda arbetsställen. Spridningsmönstret kan bibringa uppfattningen att sysselsättningsminskningen för branschen inte varit särskilt drastisk. Den markanta nedgången beror främst på att ett mycket stort antal produktionsenheter har lagts ned.
Läder- och skoindustrin består uteslutande av små och medelstora företag (se tabell II.VI). I detta avseende avviker branschen markant från
l !
Tabell II.VI Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags— Företags— Läder- och skoindustrin Hela industrin kategori storlek
efter antal Antal Förädlingsvärde Anställda därav vid
före- tag
HHStällda milj. andel antal andel
kr (%) (%) arbetsställe
(%)
Föräd- före tag med lingsvärde- endast ett andel (%)
S yssel— sätt- nings- andel (%)
Småföretag 5—- 99 191 166 52,4 5 038 54,3 96,3 Medelstora företag 1004499 24 151 47,6 4 244 45,7 66,4 Storföretag 500— — — —
20,9
21,0 58,1
24,6
21,2 54,2
Samtliga företag 5— 215 317 100,0 9 282 100,0 82 ,7 100,0 100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
företagsstrukturen inom industrin som helhet, där storföretagen (> 500 anställda) svarar för en dominerande del av sysselsättning och produk- tion.
Ifråga om sysselsättningens fördelning på olika arbetsställestorlekar kan nämnas att arbetsställen med mindre än 200 anställda år 1970 svarade för inte mindre än 83 % av branschens sysselsättning, jämfört med 42% inom industrin som helhet (se tabell II.Vll).
Det mest påtagliga i läder- och skoindustrins strukturutveckling är den kraftiga minskning av större företag och produktionsenheter som skett sedan mitten av 1960-talet. Enbart mellan åren 1967 och 1971 minskade antalet arbetsställen från 275 till ca 200, varvid sysselsättningsandelen för produktionsenheter med mer än 200 anställda minskade kraftigt. Detta utvecklingsmönster har framför allt karaktäriserat skoindustrin. Den kraftigt krympta läderskotillverkningen beror främst på nedläggningar av större företag som Oscaria, Gyllene Gripen, KF:s skofabriker och Sju Skomakare. Idag finns 36 läderskoföretag, huvudsakligen mindre familje-
Tabell II.VII Läder- och skoindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe— Läder— och skoindustrin Hela ind ustrin
storlek efter __ . " antal anställda AfbetSStallen Förädlingsvärde Anställda
antal andel (%) milj. andel (%) antal andel (%) kr
Förädlings- värdeandel (%)
Sysselsätt- ningsandel (%)
5? 49 167 7 9 101 31,9 2987 32,4 511-199 53 2 ,5 167 52,7 4645 50,3 200—499 6 2,6 49 15,4 1 594 17,3 500—999 — — 1000- — — — — _ —
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
Samtliga arbetsställen 226 100,0 ' 317 100,0 9 226 100,0
100,0
' Kapitalstock per anställd mätt med brand- försäkringsvärdet år 1970.
företag. Antalet träskotillverkande arbetsställen har däremot ökat avsevärt och uppgick år 1971 till ca 75 st. mot endast 20 st. år 1960. Produktionen av träskor har expanderat kraftigt främst genom en ökad avsättning på export.
Kapitalintensiteten' inom läder- och skoindustrin är förhållandevis låg. Den genomsnittliga kapitalstocken per anställd uppgick till ca 51 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att genomsnittet för industrin som helhet är ca 110 000 kr. Enligt det här använda måttet finns 0,5 % av industrins totala kapitalstock inom läder- och skoindustrin. Motsvarande sysselsätt- ningsandel ligger vid 1 % (år 1970).
Inom branschen har under perioden 1965—1972 investerats ca 120 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 15 milj. kr. Därmed har endast 0,2 % av industrins totala investeringsvolym fallit på läder— och skoindustrin.
Investeringsvolym per anställd och år har uppgått till i genomsnitt 1 400 kr, vilket motsvarar 2,7 % av den totala kapitalstocken per anställd. lnvesteringsvolymen per anställd inom läder- och skoindustrin
Tabell II.VIII Investeringar inom läder- och skoindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Hela läder- Hela industrin och sko- industrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) —— därav i byggnader och anläggningar (%)
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kronor)
lnves teringsu tveckll'ngen
(index 1965 = 100) 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 genomsnitt 1966—1972
Total kapitalstock (milj. kr år1970) 102 532
Kapitalstock per anställd (l OOO-tal kr år 1970)
uppgick år 1970 till endast en femtedel av genomsnittet för hela industrin.
lnvesterings- och kapitalförhållandena framgår av tabell II.VIII. Bran- schens allmänt svaga utveckling kommer även till synes på investerings- sidan. Särskilt inom skoindustrin har investeringsaktiviteten varit svag sedan mitten av 1960-talet. Inom övriga läderindustrin har investeringar- na pendlat kring en genomsnittligt oförändrad nivå. Skoindustrin ut- märks av en lägre kapitalintensitet än övrig läderindustri. Bidragande till att branschens och särskilt skoindustrins registrerade investeringar ut- vecklats svagt kan vara dels det leasingförfarande som förekommer ifråga om vissa maskinutrustningar för branschen, dels inköp av begagnade maskiner som ej registreras i statistiken.
Arbetsproduktivitet1
Arbetsproduktiviteten inom läder- och skoindustrin har sedan mitten av 1960-talet ökat i ungefär samma takt som inom industrin som helhet. Mellan 1965 och 1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha ökat med 4,7 % per år mot 4,9 % för industrin som helhet. Motsvarande ökningstal för produktionsvolymen per timme beräknas ha uppgått till 6,2 % respektive 6,5 %.
Produktivitetsökningen inom läder— och skoindustrin har imycket hög grad betingats av nedläggningar av olönsamma produktionsenheter. Det
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom Iäder- och skoindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd ISO
lllo —
130 —-
120—
! | l l l [
Produktionsvolgm per timme |70
1511 —
150 —
llln —
löt)—
I'ZD—
llo— 1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- 100 _ | I | | 1 | ställd respektive per 1965 |956 1957 195! 1959 1970 1971 ' 1972 1973 timme- _ lödar— och nkoindultrin _ __ hela industrin
Tabell III.] Förädlingsvärde per anställd inom läder- och skoindustrins delbranscher.
Delbransch Genomsnitt år 1970
Garvericr 46 600 kr Pälsberederier 36 300 kr Lädervaruindustri 33 000 kr Skoindustri 31 700 kr Hela lädcr- och skoindustrin 34 400 kr Hela industrin 53 100 kr
har här främst varit fråga om arbetsställen med låg arbetsproduktivitet i förhållande till branschgenomsnittet. Produktivitetsökningen vid kvar- varande arbetsställen har legat väsentligt under branschgenomsnittet.
Förädlingsvärdet per anställd inom läder— och skoindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 34 400 kr mot 53 100 kr för industrigenomsnittet. Denna nivåskillnad förklaras av bl.a. den avsevärt lägre kapitalintensiteten inom läder- och skoindustrin. Även andra faktorer, såsom kapitalets åldersstruktur och lönsamheten på olika produkter, påverkar produktivi- tetsnivån.
I tabell III.] anges förädlingsvärdet per anställd för delbranscherna inom läder- och skoindustrin. Den högsta produktivitetsnivån uppvisas för garverier, som dessutom är den delbransch som haft den snabbaste produktvitetsökningen (1968—1971). Garverierna har ett i förhållande till övriga delar av branschen litet inslag av manuella produktionsmeto- der. Till bilden hör även att garverierna rymmer förhållandevis moderna produktionsanläggningar. Det lägsta förädlingsvärdet per anställd före- ligger för skoindustrin, vilket delvis förklaras av en låg kapitalstock per anställd jämfört med andra delar av branschen.
Tabell III.II Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970.
Awikelse från Arbetsställen Anställda Förädlingsvärde branschens genom- snittliga förädlings— antal andel (%) antal andel (%) andel (%) värde per anställd
(%)
(=50 22 9,7 471 5,1 max 2,5 —50 = —10 86 38,0 3 303 35,8 25,6 —10 = 10 48 21,2 2481 26,9 26,9
10 = 50 44 19,5 1 853 20,1 25,5
> 50 20 8,8 1024 11,1 min 16,6
( i 0 136 60,1 4 961 53,8 max 40,4 > i 0 84 37,1 4171 45,2 min 56,9
Anm.: Procenttalen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdcandclama är ungefärliga.
l tabell lIl.Il sammanfattas hur läder- och skoindustrins produktions- resultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbets- produktivitet (är 1970). Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga förädlingsvärde per anställd.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutv'e'ckling1
4.1.1 Lönekostnad per anställd
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom läder- och sko- industrin uppgick år l970 till 25 500 kr och låg därmed 19 % under industrigenomsnittet (31600 kr). Som framgår av tabell IV.] var det främst relativlönen för arbetare som väsentligt understeg industrigenom- snittet.
Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med. i genomsnitt 8,4 % per år, vilket var samma ökningstakt som för hela industrin.
Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till i genomsnitt ca 56 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relation till mellan 55 % och 65 %. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965—1970, ett förhållande som inte är specifikt för läder- och skoindustrin.
Tabell IV.I Lönekostnader inom läder- och skoindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
;betarpcrsonal lörvaltnings— anställd personal
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Läder-och skoindustrin —tkr/år 15,0 17,7 22,5 27,2 32,3 40,1 17,0 20,1 25,5 — rel. lönekostnad* 83 82 83 91 90 92 81 80 81
Industrin som helhet 1 Värdeuppgifter anges i — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 löpande priser. — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 2 Korrigerad lönesumma
_ ' i ' så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag-
* Genomsnittet för hela industrin = 100. och avtalsenliga påslag
Tabell IV.I! Lönekostnadsandelar inom läder— och skoindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967
Lädervaru- och skoindustri 79 79 74 38 39 38 Hela industrin 59 61 59 27 28 28
4. 1 . 2 Lönekostnadsandelar
De totala lönekostnaderna inom läder— och skoindustrin uppgick år 1970 till 235 milj. kr och utgjorde därmed 38 % av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel för industrigenomsnittet var samtidigt 28 %. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som speglar kapitalintensi-
1 Lönekostnaden är ej teten, uppgick samma år till 74 % inom branschen jämfört med 59 % för ekvivalent med lönesum- industrin som helhet. man. [ lönekostnaden in-
”,fö t tbetald . . _. ., .
år?” 3631; och in;? branschen. Denna spridning har studerats for aren 1969—1971, varvrd enliga påslag. Dessa påslag samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans1 andel av föräd- ”9133le? l970till lingsvärdet. Beräkningsresultatet som presenteras i diagram Ill.l ger vid 12,5 % for arbetarper-
Lönekostnadsandelarna varierar mellan de enskilda arbetsställena inom i
i i
sona] och 20,7 %för handen att spridningen var påtaglig. Lönesummans (och därmed löne— | i |
i i !
förvaltningspersonal. kostnadernas) andel av förädlingsvärdet låter sig således inte enbart
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell | fördelning av arbetsställen och anställda inom läder- och skoindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
IO D/t.r på vertikuloxeln mor- 0/0 svarar: 20
1959 |029 anställda
% 24 arbetsställen 'z— Hmmm-[rm mnwmmurmpnmnm i
| | | | | 'teao' | j zu | |s7o 923 anställda |D... 23 arbetsställen 0 IllrlHilr-HEHTH Illll'nm—mlll | | | | | 4550 | | | | 20
l87l 735 anställda
20 arbetsställen m— ”ml—”ml | || | | lll-”rm.” ' 0 | | | | | etné' | | | | | 55 leo 145 50 55 en ' 55 70 75 en 85 90 95 Lönesummans andel av förödlingsvör—det,0/o Donsi'ölldo
En] orbe+sstöllen + genomsnitt för branschen
beskrivas med genomsnittsvärden för branschen. Det kan tilläggas att arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenhe- ter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet ej medtagits i diagrammet. Det kan nämnas att inte mindre än 41 arbetsställen inom branschen med tillsammans drygt 2 000 anställda (är 1970) redovisade en lönesummeandel av förädlingsvärdet på mer än 90 %. Om hänsyn tas till ovannämnda påslag erhålls för dessa arbetsställen en lönekostnad som är större än förädlingsvärdet. Detta är ett uttryck för dels de hantverksmäs- siga driftsförhållandena som utmärker vissa delar av branschen, dels en svag lönsamhet för flera av branschens produkter.
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens känslighet för prisförändringar på råvaror och halvfabrikat.
Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat för läder— och skoindustrin är bl.a. oberedda hudar och skinn, läder samt sulor och klackar av gummi eller plast. För branschens arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 288 milj. kr vilket motsvarade 46 % av saluvärdet. Kostnadsandelarna är något olika delbranscherna emellan. Variationsbredden mellan högsta (garve- rier) och lägsta (lädervaruindustrin) kostnadsandel uppgick år 1970 till 18 procentenheter.
Tabell [V.Ill Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av saluvärdet 1965 1967 1970
Läder- och skoindustrin 49 49 46 Hela industrin 49 48 48
Regional struktur
Läder- och skoindustrin är i hög grad lokaliserad till södra och mellersta Sverige. Inom örebro, Jönköpings och Kristianstads län återfinns drygt 40 % av sysselsättningen och nära 100 av branschens totalt 226 arbets- ställen. l Norrlands finns mgen produktion av betydelse med undantag av ett antal skoföretagi Kramfors.
Av diagram V.I framgår hur de anställda inom branschen fördelades åren 1965 och 1970 på de för branschen sysselsättningsmässigt 15 största länen.
Den mycket kraftiga sysselsättningsminskning som varit utmärkande för branschens utveckling sedan mitten av 1960-talet har slagit ojämnt i regionalt hänseende. Särskilt hårt har Örebro- och Kumlaregionerna drabbats genom skoindustrins markanta tillbakagång. År 1965 fanns 3 750 personer, motsvarande en fjärdedel av branschens sysselsatta, inom Örebro län. Av branschens totala sysselsättningsminskning fram till 1970 (ca 5 000 personer) berörde hälften Örebro län. Länets tidigare domine- rande ställning inom läder- och skoindustrin har därmed upprört (se diagram V. 1).
Det är i detta sammanhang även av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av läder- och skoindustrin. Detta har här illustrerats som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka branschen år 1970 svarade för en väsentlig andel av den totala industrisysselsättningen.
Diagram V.l Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antelt anställda inom läder- och skoindustrin är 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
örebro
Jönköpings
Kristianstads
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Malmöhus
Västernorrlands
Hollands
Kopparbergs
Kronobergs
Kolmor
Blekinge
Stockholms
Västmanlands
Väder-bottom
8 8
I" G _ N N |G Lön Antal branschanställda
% mo Totala omid bronod'lomtölldu 1985* 15357 1970' 9225
D 1955
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommu nblock inom vilka läder- och skoindustrin år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisysselsätt-
ningen. Kommun- Antal därav inom Företag med relativt stora blockl industri— läder- och branscharbetsställen inom
anställda sko- resp. kommunblock inom kom- industrin munblocket (%) Simrishamn (L) 1 643 20 AB Ehrnberg & Son Läderfabrik Broby (L) 2 933 12 Knislinge Skofabriks AB Ängelholm (L) 1 985 14 AB Wilh. Grönwalls Läderfabl'ik Båstad (L) 1 697 14 Kävlinge (M) 1 428 16 AB Glaceläderfabriken Kungälv (0) 1 539 28 AB Bröd. Claesson, ABC-Fabrikerna Svenljunga (P) 1 261 16 EImoCalf AB Kumla (T) 1 773 22 Kramfors (Y) 3 351 15 AB Nordinggrå Skofabrik
AB I E Norlings Skofabriker AB Docksta Skofabrik
Vännäs (AC) 220 12 Övertorneå (BD) 113 14 Pajala (BD) 77 22
som tillämpas av SCB.
[ Inom parentes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de
6 Export och import
I likhet med utvecklingen för textil- och konfektionsindustrierna har den svenska läder- och skoindustrin under trycket från en stark importkon- kurrens trängts tillbaka på hemmamarknaden. Importkonkurrensens styrka har legat i, jämfört med svenska förhållanden, lägre lönekostnader hos de utländska tillverkarna.
Som framgår av tabell VI.I har importökningen varit betydligt snabbare för skor än för övriga branschprodukter. Utvecklingen på skosidan sammanhänger med kraftiga importökningar i fråga om läder- och gummiskor. Den svenska tillverkningen av kängor och pjäxor av läder har dock berörts förhållandevis lite av importkonkurrensen.
Exporten har sedan år 1960 ökat i en väsentligt snabbare takt än importen. Detta måste dock ses mot bakgrund av att exporten var mycket låg i utgångsläget. På skosidan avser exportökningen framför allt träskor, men även exporten av läderskor har ökat något. Försämrade avsättningsmöjligheter på hemmamarknaden har vidare lett till att garverierna etablerat en inte obetydlig export.
Till skillnad från textil- och konfektionsindustrierna har något export- stöd tidigare inte utgått till läder- och skoindustrin. I de särskilda åtgär- derna, som införts i försörjningsberedskapssyfte, ingår dock exportstimu- lerande åtgärder för garveri- och skoindustrierna. Dessa åtgärder kom- mer att löpa under en försöksperiod på fyra år med början budgetåret 1973/74. -
Tabell VI.! Import— och exportutveckling för läder- och skoindustriprodukter (löpande priser).
SITC nr Varugrupp Milj. kr Årlig förändring (%) 1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
Import 61 Läder, lädervaror och beredda pälsskinn 68,5 128,8 159,6 174,6 8,8 4,6 85 Skor 86,2 170,1 310,6 358,0 13,7 7,4
Export 61 Läder, lädervaror
och beredda pälsskinn 21,5 58,5 121,8 154,3 18,9 12,6
85 Skor 7,9 19,9 77,6 117,4 25,6 23,0
Travaruindustrln (Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpa nde priser.) förändring (%) 1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 7 702 Mkr 7,5 3,9 14,3 Export (SITC 24, 631—2) 2 338 Mkr 6,9 11,3 10,6 Import (SITC 24,631—2) 386 Mkr 6,8 4,2 — 3,9 Produktionens förädlingsvärde 3 695 Mkr 9,4 2,7 16,7
därav inom storföretag (> 500) 17 % Förädlingsvärde per anställd 47 tkr 8,7 6,6 14,5 Kapitalstock per anställd 70 tkr Antal anställda 79 284 st 0,7 — 3,9 2,2
därav inom storföretag 16 % Antal företag 2 334 st
därav storföretag 13 st Antal arbetsställen 2 492 st
därav med 200—499 anställda 47 st
500— anställda 8 st
Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 60 % Lönekostnad per anställd 28 tkr 8,6 10,0 9,4 Kostnader för råvaror och halv-
fabrikat — andel av saluvärdet 48 % Investeringar 1965—1072 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 413 Mkr 404 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 43 % 43 % Andel av hela industrins
investeringar 6,5 % 6,5 % Genomsnittliga årsinvesteringar per
anställd 5 400 kr 5 200 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970):
AB Elementhus, Facit AB, HSB Industrier AB Borohus, AB Iggesunds Bruk, Ji-Te AB, AB Gustav Kähr, Marbodal AB, Skogsägarnas Industri AB, AB Statens Skogsindustrier, Svenska Cellulosa AB.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs samt Kopparbergs län.
Regional sysselsättningskoncentration ; Kommunblock där branschen svarar för mer än 60 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Ydre, Högsby, Tibro, Gagnef, Ovanåker, Berg, Sorsele, Åsele, Älvsbyn, Arvidsjaur, Jokkmokk, Överkalix. Pajala. *.
Innehåll Kapitel 1 Inledning ............................... 181 1.1 Branschbegreppet ............................ 181 1.2 Användningsområden för trävaruindustriprodukter ...... 182 Kapitel 2 Några basdata ............................ 184 2.1 Produktion och produktionsutveckling .............. 184 2.1.1 Spridning iproduktionsutveckling ............ 185 2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling ........... 186 2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling .......... 187 2.3 Företags- och arbetsställestruktur ................. 189 2.4 Investeringsutvecklingen ....................... 190 Kapitel 3 Arbetsproduktivitet ........................ 192 Kapitel 4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling .......... 195 4.1 Lönekostnader .............................. 195 4.1.1 Lönekostnad per anställd .................. 195 4.1.2 Lönekostnadsandelar .................... 196 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 197 Kapitel 5 Regional struktur .......................... 199 Kapitel 6 Export och import ................. _ ........ 202
Förteckning över tab eller
1.1 Branschblandningen inom trävaruindustrin år 1970 ...... 182 1.11 Försörjningsbalans för trävaruprodukter år 1968 ....... 183 11.1 Trävaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher
år 1970 .................................. 184 11.11 Spridning i produktionsutveckling ................. 186 11.111 Personalsammansättningen inom trävaruindustrin år 1970 . 186 II.IV Sysselsättningen inom trävaruindustrin fördelad på del-
branscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971 ....... 187 II.V Spridning i sysselsättningsutveckling ............... 188 II.VI Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag) ..... 189 II.VII Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) . 189
II.VIII Investeringar inom trävaruindustrin 1965—1972 ........ 191 III.I Förädlingsvärde per anställd inom trävaruindustrin år 1970 . 193 III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleks—
klasser år 1970 ............................. 193 111.111 Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på
produktivitetsklasser inom vissa delbranscher år 1970 . . . . 194 IV.I Lönekostnader inom trävaruindustrin ............... 195 IV.II Lönekostnadsandelar inom trävaruindustrin .......... 196 IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat .............. 198 V.I Regional sysselsättningskoncentration .............. 201 V1.I Import- och exportutvecklingen för trävaror .......... 203 Förteckning över diagram 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom trävaruindustrin
1965 —1973 ................................ 184 11.11 Spridning i produktionsutveckling .................. 185 11.111 Sysselsättningsutvecklingen inom trävaruindustrin 1965?
197 3 ..................................... 1 87 II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling ................ 188 [11.1 Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom trävaruindustrin
1965 —1973 ................................ 192 IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet ...... 197
Länsvis fördelning av sysselsättningen ............... 200
1
Inledning
Till trävaruindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet. består av sågning, hyvling och kemisk behandling av trä samt vidareför- ädling till trävaror av alla slag. 1 nedanstående tablå redovisas del- branscherna inom trävaruindustrin samt verksamhetsinriktningen inom resp. delbransch.
Delb ransch Verksamhet
33112 '
33119
3312
332
3319
Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk
Trähus- och byggnad s- snickeriindustri
Annan trämatcrial- industri
Träförpacknings— industri
Trämöbelvaru- industri
Övrig trävaruindustri
Torkning, sågning och hyvling av trä till sågat och hyvlat virke och andra mellan- produkter av trä, såsom sliprar, diverse ämnen samt ram— och möbellister. Trä- impregnering. Tillverkning av monteringsfardiga trähus samt av byggnads- och inredningssnickerier av trä såsom hyllor och skåp, dörrar, dörrkarmar, fönster, fönsterbågar och fönsterkarmar.
Tillverkning av fanér, lameller och parkett- stav samt hopfogning till kryssfanér, la- mellträ och sammansatt parkettstav. Till- verkning av spånskivor och annan till före- gående delbranscher ej hänförbar trämate— rialtillverkning.
Tillverkning av behållare av trä för för- varing eller transport.
Tillverkning av stoppade och ostoppade möbler, utom metall- och plastmöbler. Tillverkning av höljen och skåp för radio— och TV-apparater, grammofoner, symaski- ner och liknande. Tillverkning av madrass- och resårbottnar.
Tillverkning av hushålls- och prydnads- artiklar av trä, trästegar, skoblock, modell- snickerier och andra till föregående del- branscher ej hänförbara trävaror.
' Svensk näringsgrensindelning.
Tabell 1.1 Branschblandningen inom trävaruindustrin år 1970.
Delbransch Specialise- Täcknings- ringsgrad (%) grad (%)
Sågverk, hyvlerier, trä— impregneringsverk 96,1 97 ,2 Trähus- och byggnad s- snickeriindustri 94,7 Annan trämaterialindustri 94,9 Träförpackningsindustri 83,3 Övrig trävaruindustri 86,3 Trämöbelvaruindustri 96,0 Hela trävaruindustrin 98,9
Det förekommer att arbetsställen inom en bransch producerar varor som statistiskt hänförs till andra branscher (branschblandning). För trävaruindustrin som helhet är denna branschblandning negligerbar. Som framgår av tabell 1.1 består 99% av den totala produktionen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av trävaru- produkter (specialiseringsgrad ). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en lika stor andel av den totala tillverkningen av trävaruprodukter i riket (täckningsgrad). Av tabellen framgår vidare att branschblandningen är något varierande delbranscherna emellan. Branschblandningen är lägst inom sågverk och hyvlerier, som är den största delbranschen, och högst inom delbranschen träförpackningsindustri.
Inom trävaruindustrin tillverkas produkter för såväl slutlig användning, dvs. konsumtions- och investeringsändamål, som för vidare förädling i produktionsystemet (insatsvaror). Som framgår av tabell 1.11 är bran- schens produktion i väsentlig grad inriktad på insatsvaror, vilka går till i första hand byggsektorn.
Tabell 1.1] Försörjningsbalans för trävaruprodukter är 1968.
Tillgång
Inhemsk produktion 95 % Import 5 % 100 %
Använd ning
Export 24 % Inhemsk användning 76 % 100 %
därav till — investeringar 6 % — privat konsumtion 14 % - offtentlig förbrukning 1 % — lagerökning l % — insatsvaror i produk- tionssystemet 78 % 100 %
därav till —— byggnadsverksamhet 63 % —— trävaruindustri 20 % —- massa och pappersindustri 8 % —— övriga sektorer 9 % 100 %
Anm. : Det statistiska underlaget till denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968. Sifferuppgiftema är baserade på produktionens saluvärde till ungefärlig produktionskostnad.
' Produktionen är mätt mcd förädlingsvärdet; för- ädlingsvärde och produk- tion används som syno— nyma begrepp.
Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom trävaruindustrin uppgick år 1970 till 3 695 milj. kr. Branschen svarade därmed för 7,5 % av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 8,6 %. Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, låg på 48 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions- volymen inom trävaruindustrin med i genomsnitt 5,9 % per år jämfört
Tabell [1.1 Trävaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
Delbransch milj. kr andel (%)
Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk 1 371 37,1 Trähus— och byggnadssnickeriindustri 1 240 33,6 Annan trämaterialindustri 183 5,0 Träförpackningsindustri 42 1,1 Trämöbelvaruindustri 695 18 Övrig trävaruindustri 164 4
a 8 ,4 Hela trävaruind ustri 3 695 100,0
Diagram 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom trävaruindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index 160
150— 140—4 130— 120—
110——
100—'
—trövoruindus+rin - _ _ hela industrin
1955 1966 ' |957 ' 1958 ' 1969 ' |97o ' 197| ' |972 ' 1973
med 5 % inom industrin som helhet. Den årliga produktionsökningen var därmed något lägre under denna period än under 1960-talets första hälft.
Trots den dämpade aktiviteten inom byggsektorn har den hittillsvaran- de utvecklingen under 1970-talet för trävaruindustrin inneburit en förhållandevis hög produktionstillväxt. Under åren 1971—1973 beräknas den årliga volymökningen ha uppgått till 5,5 % mot 3,7% för hela industrisektorn. Som framgår av diagram 11.1 kan denna produktions- uppgång inom trävaruindustrin helt tillskrivas åren 1972—1973, väsent- ligen betingad av en stark exportkonjunktur.
Den genomsnittliga produktionsutvecklingen för trävaruindustrin döljer ett mycket oenhetligt mönster säväl mellan delbranscherna som mellan enskilda arbetsställen inom delbranscherna. Denna spridning kring den genomsnittliga utvecklingen har studerats för några av trävaruindustrins delbranscher avseende åren 1968—1971. Härvid har arbetsställena inom resp. delbransch för vart och ett av åren klassificerats efter produktions- utvecklingen från närmast föregående år. En uppdelning har gjorts i tolv klasser med två öppna klasser för arbetsställen med en produktionsför- ändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt.
Spridningen, som var påtaglig för samtliga är, har illustrerats i diagram 11.11 och tabell II.II avseende utvecklingen 1969/19702.
' Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittliga för- ändringar för resp. del- bransch baseras på sam t- liga arbetsställen år 1969 resp. 197 0. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen, vilket inne- bär att nedlagda och ny- startade arbetsställen ej ingår.
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling -— Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av trävaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70.
Löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o Trömöbelvoruindustri 20 10 l—1 " Im Hm _ 3,— 1 | | 1 n 1 | I I | 1 ID,!»
Sågverk, hyvlerier, tröimpreqnerinqsverk
20 '" rill r—mnrmrm Film m Fhm H.... .—m 0 | | | | | | 12.5,” | | | | | Tröhus— och bquqnodssnickeriindus'lri 20 '” mimi lim—lll Hill] rill] ”1111 Film Film r—rrm I'm " l mi | | 1 |
—l5 —Ill —5 10 5 IO' 15 20 25 30 35 lill 45 50 Procentuell förändring av förädlingsvärdet Danstölldo
Morbetsstöllen +genomsnitt för branschen
10 0/o på vertikoloxeln mor— SVGFQFZ
1591 anställda 51 arbetsställen
2807 nnstö Ildo 92 orbetsst'ollen
2515 anställda 77 arbetsställen
Tabell 11.11 Spridning i produktionsutveckling.
Delbransch Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt (1969/1970) (— 25 procentenheter > + 25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Trämöbelvaru- industri 17,7 10,6 15,9 21,1 Sågverk, hyvlerier, träimprcgneringsverk 31,9 33,4 22,1 18.9 Trähus— och bygg- nadssnickeriindustri 20,2 14,8 18,4 16,2
Antalet anställda inom trävaruindustrin uppgick år 1970 till 79 284 personer. Branschen svarade därmed för 8,6 % av totala antalet industri- anställda. Motsvarande produktionsandel uppick till 7,5 %.
Som framgår av tabell II.III uppgår andelen kvinnor inom trävaru- industrin till_endast 10 % jämfört med 22 % inom industrin som helhet. Även tjänstemannaandelen är förhållandevis låg inom branschen (16 %), vilket delvis förklaras av den låga teknikerintensiteten (2 % jämfört med 7 % för hela industrin).
Mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom trävaruindustrin med ca 2 800 personer (0,7% per år). Under lågkonjunkturen 1971 minskade sysselsättningen till 1965 års nivå. Under åren 1972 och 1973 beräknas antalet anställda ha ökat med drygt 2 % per år. Under 1973 var därmed sysselsättningsnivån ungefär densamma som under år 1970.
Räknat i antal arbetade timmar har sysselsättningen inom branschen minskat med igenomsnitt 1,2 % per år mellan 1965 och 1973. Inom hela industrisektorn har motsvarande minskning uppgått till nära 2 % per år.
Tabell II.III Personalsammansättningen inom trävaruindustrin år 1970.
Personal- Trävaruind ustrin Hela industrin , ””ge" Antal Andel (%) Andel (%)
Mån 71 153 89,7 77,7 Kvinnor 8 131 79 284 10,3 100,0 22,3 100,0 Arbetar- personal 66 295 83,6 73,2 Förvalt-
ningsper- sonal 12 989 79 284 16,4 100,0 26,8 100,0
Tabell 11. [V Sysselsättningen inom trävaruindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda 1970 Utveckling. Index 1967 = 100 andel (%) 1968 1969 1970 1971
Sågverk, hyvlerier,
träimprcgneringsverk 28 074 35,4 100 102 102 102 Trähus- och byggnads- snickeriindustri 26 157 33,0 104 109 111 103 Annan trämaterial- industri 3708 4,7 106 110 118 112 Träförpacknings- industri 1 172 1,5 90 90 103 104 Trämöbclvaruindustri 15 912 20,0 101 105 104 96 Övrig trävaruindustri 4 261 5,4 101 103 101 101 Hela trävaruindustrin 79 284 100,0 102 105 106 102
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom trävaruindustrin 1965—1973. In—
dex 1965 = 100. Index Anställda
! Ill] ',
IOD— W ___—__—_—n___
_ __—_____—
9" l l l l | I | 1 Timmar IDO W — 90_ s—_——r—o—---—u-—__ —— ——--—
? au ' 1955 ' 1966 ' 1967 ' 1968 ' 1969 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' lm
_rrövor—uindustrin ———helo industrin
Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen inom trävaruindustrins del- branscher föreligger för perioden 1967—1971 och redovisas i tabell II.IV.
' Genomsnittsva'rdena Som tidigare illustrerats beträffande produktionsutvecklingen kan det fÖTrCSp.d€1bral'lSChba- ofta vara upplysande att utöver genomsnittliga förändringstal även seras påsamtligaarbets-
: beskriva spridningen kring dessa genomsnitt. Beträffande produktionsut— Stå-"_” ,'969 ”?P' 1970- Spridnmgen kring ge-
vecklingen har detta gjorts i avsnitt 2.1.1 och avseende sysselsättningen nomsnittsvärdenaba- illustreras denna spridning i diagram II.IV. Arbetsställen med en seras på identiska arbets- sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera "än?” 19,99 OCh 1970 V'" ket innebar att nedlagda riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt separatredovisas i och nystartade ”bem tabell II.Vl . ställen ej ingår.
IO ':'/0 på vertikaloxeln mot— svarar:
159l anställda 5! arbetsställen
2907 anställda 52 arbetsställen
ZEIS anställda 77 arbetsställen
Diagram II.IV Spridning av sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av trävaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) olir» Trömöbelvoruindustri 190
30—
.—d”"'.—_""'D"”D'l'l. ["HC'WefmF'm.
Sågverk, hqvlerier, tröimpreqner-inqsverk
Tröhus- och byggnadssnickeriindustri
ljmlnrmnrn-Il-I-
—25
Dar-ställda
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch
—20 —l5 —IO
Procentuell förändring av sqsselsöttninqen En] arbetsställen + genomsnitt för branschen
Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt (1969/70)
>+25 procentenheter
(— 25 procentenheter
arbets- anställda ställen andel i%
arbets- anställda ställen andel i % andel i% andel i%
Trämöb elvaru- industri 3,7 1,5 5,1 Sågverk, hyvlerier träimp regnerings- verk
Trähu s- och b ygg- nad ssniekeri- ind ustri
5,7
2,8 1,3 6,1 5,9
Trävaruindustrin domineras produktions- och sysselsättningsmässigt av små och medelstora företag. I detta avseende avviker branschen påtagligt från industrigenomsnittet. Småföretagen inom trävaruindustrin svarar för omkring hälften av produktionsvärdet medan motsvarande andel inom industrin som helhet stannar vid en femtedel (år 1970). Storföretagens andel av produktionsvärdet uppgår till endast ca 17 % mot 58 % inom hela industrin (se tabell II.VI). Den starkaste småföretagsdominansen noteras för träförpackningsindustrin inom vilken denna företagskategori svarar för i runda tal 90 % av produktionen.
Bland de större tillverkarna inom trähus— och byggnadssnickeriindustrin kan nämnas Skogsägarnas Industri AB, AB Elementhus, AB Gustav Kähr och Ji-Te AB. Inom delbranschen sågverk och hyvlerier har bl.a. AB Statens Skogsindustrier och AB Iggesunds Bruk omfattande verksamhet. Inom delbranscherna annan trämaterialindustri och trämöbelvaruindu- strin återfinns bl.a. Tarkett AB resp. Ulferts Fabriker AB och NKR Miljö AB.
Tabell II.VI Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags- Företags- Trävaruindustrin Hela industrin , kategori Sågeäntal Antal Förädlingsvärde Anställda därav vid Föräd- Syssel- anställda före- _ _ 77 företag med lingsvärde sätt- ' tag m'l-l' andel antal andel endast ett andel (%) nings- k" (%) (%) arbetsställe andel (%) (%) Småföretag 5— 99 2 201 1 838 51,0 44 411 55,5 95,1 20,9 24,6 Medelstora företag 100—499 120 1 164 32,3 23 456 29,0 57,9 21,0 21,2 Storföretag 500— 13 605 16,7 12 399 15,5 23,3 58,1 54,2 Samtliga företag 5— 2 334 3 607 100,0 80 066 100,0 73,2 100,0 100,0
' Anm. : Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Trävaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Trävaruindustrin Hela industrin Storlfk cit'cllrd Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Förädlings— Sysselsätt- 1 anta åns a a _ _ värdeandel ningsandel , antal andel (%) 211]. andel (%) an tal andel (%) (%) (%) 5— 49 2135 85,7 1361 37,7 33 620 42,4 16,7 18,8 ' 50-199 302 12,1 1 307 36,3 27 419 34,6 22,8 23,5 ' 200—499 47 1,9 657 18,2 12 375 15,6 18,6 17,7 500—999 7 0,3 , 282 7 8 4 749 6,0 14,7 13,0 1000— 1 0,0 ] _ * 1 121 1,4 27,2 27,0 Samtliga arbetsställen 3 607 100,0 79 284 100,0 100,0 100,0
' Industristatistiken inne— fattar endast anläggningar med mer än 5 anställda. Det kan nämnas att inom enbart sågverksindustrin fanns år 1965 i runda tal 3 400 anläggningar med mindre än 5 anställda. Man kan dock förmoda att ett mycket stort antal av dessa lagts ned und er pe- rioden p.g.a. strukturra- tionaliseringen inom denna delbransch. ? Kapitalstock per an- ställd mätt med brand för- säkringsvärdet år 1970.
Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre enheterna. Av det totala antalet branschanställda var år 1970 inte mindre än drygt 75 % verksamma vid arbetsställen med färre än 200 anställda. Motsvaran- de andel inom hela industrin låg samtidigt på drygt 40 %. Antalet större produktionsenheter inom trävaruindustrin är relativt få. Av de år 1970 ca 2 500 arbetsställena hade endast 8 st. över 500 anställda. Dessa produk- tionsenheter svarade för drygt 7 % av sysselsättningen, vilket kan jäm- föras med 40 % för motsvarande storleksgrupp inom industrin som helhet.
Under perioden 1965—1970 har antalet produktionsenheter inom trävaruindustrin minskat med 169 st.], varigenom den genomsnittliga arbetsställestorleken kommit att öka något (från 29 personer 1965 till 32 personer 1970). Räknat i produktionsvolym låg den genomsnittliga arbetsställestorleken år 1970 ca 45 % över 1965 års nivå.
Kapitalintensiteten2 inom trävaruindustrin uppgår till i genomsnitt ca 70 000 kr mot ca 110 000 kr inom industrin som helhet. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 5,4 % inom trävaruindustrin (år 197 0).
Inom trävaruindustrin har under perioden 1965—1970 investerats totalt 3 235 milj. kr (1968 års priser), vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 404 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed 6,5 % fallit på trävaruindustrin. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 5 200 kr och därmed legat ca 24 % under motsvarande genomsnitt för hela industrisektorn.
Tabell II.VIIl Investeringar inom trävaruindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Sågverk, hyvlerier, Hela trävaru- Hela träimpregnerings- industrin industrin verk Totala investeringar — årsgenomsnitt 1965-1972 (milj. kr) 187 404 6 199 - därav i byggnader och anläggningar (%) 35 43 31 Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 196541972 (kr) 7 0001 5 200 6 800 Investeringsutvecklingen (index 1965 = 100) 1966 92 99 110 1967 118 128 112 1968 102 108 108 1969 136 135 117 1970 90 99 122 1971 119 113 125 1972 133 122 129 genomsnitt 1966-1972 113 115 118 Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 2 460 5 571 102 532 Kapitalstock per anställd (1 OOO—tal kr år 1970) 88 70 111
' Genomsnitt 1967-1972.
' Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- ställd resp. per timme.
3 Arbetsproduktivitetl
Mellan åren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd inom trävaruindustrin med i genomsnitt 5,2 % per år mot. 5,4 % per år för hela industrin. Under åren 1971—1973 beräknas arbetsproduktiviteten ha ökat med 5,3 % mot 4,2 % inom industrin som helhet.
Produktionsvolymen per timme har mellan 1965 och 1973 ökat med i genomsnitt 7 % per år mot 6,5 % inom hela industrin.
Diagram [ILI Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom trävaruindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd 150
llin—
llO ——
120-—
llo— , & InI'd—”"| | l l l I I l
Produktionsvolgm per timme IUI)
170—
160—l
ISD—-
1965 |966 ' I957 ' lasa ' lass ' |9'ID ' l97| ' 1972 ' |975
_trövaruinduotrin ——— hela induatr'in
Tabell "1.1 Förädlingsvärde per anställd inom trävaruindustrin år 1970.
Delbransch Genomsnitt
Sågverk, hyvlerier,
träimpregncringsverk 48 900 kr Trähus— och byggnad ssnickeriindustri 47 400 kr Annan trämaterialindustri 49 400 kr . Träförpackningsindustri 35 600 kr Övrig trävaruindustri 38 400 kr Trämöbelvaruindustri 43 700 kr Hela trävaruindustrin 46 600 kr
Hela industrin 53 100 kr
För trävaruindustrin som helhet var år 1970 förädlingsvärdet 46 600 kr per anställd jämfört med 53 100 kr för hela industrin. Denna skillnad i arbetsproduktivitet beror främst på olikheter i kapitalintensitet (kapital- stock per anställd). Inom trävaruindustrin uppgår kapitalintensiteten till ca 70 000 kr mot ca 110 000 kr för industrigenomsnittet (år 1970).
I tabell III.I anges den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom trävaruindustrins delbranscher. År 1970 uppgick variationsbredden till 13 800 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet.
Normalt används produktivitetsmåttet för att illustrera utvecklings- förlopp. Det kan dock även utnyttjas för ”tvärsnittsanalyser”, dvs. för jämförelser av produktivitetsspridningen inom en viss delbransch. För att i viss mån kringgå effekten av variationer i kapitalintensitet bör dock sådana jämförelser begränsas för att avse enbart sådana där företagen kan bedömas tillämpa en likartad produktionsteknik och producerar likartade produkter.
I tabell III.II belyses sambandet mellan arbetsproduktivitet och anläggningsstorlek. Det synes föreligga en viss positiv samvariation mellan arbetsställestorlek och produktivitet.
Tabell III.II Förädlingsvärde per anställd (l OOO-tal kr) för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970.
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda Samtliga arbets-
5-—9 10—19 20—49 50—99 100—199200—499500— Stana"
Sågverk, hyvlerier och träimpregne—
ringsverk 35 38 44 49 47 53 ' 46 Trähus— och
byggnad ssnickeri—
industri 38 40 41 43 53 59 49 47 Träförpacknings-
industri 39 42 35 33 ' — _ 36 Trämöbelvaru-
industri 39 39 43 47 48 44 1 44
1 Kan ej redovisas av sekretesskäl.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser inom vissa delbranscher år 1970.
Avvikelse från Arbetsställen (%) Anställda (%) Förädlingsvärde (%) genonsnittlig arbetsprodukti- vitet inom resp. delbransch (%) A A
(—50 9,0 max 5,2 —50 — —10 43,5 27,2 —10— 10 23,7 . 22,2
10— 50 15,5 29,5
> 50 , 6,7 min 8,7 (i" 0 66,4 . max 43,2 , >t 0 32,0 min 49,6 49,2 49,9 55,
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
A) Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk B) Trähus- och byggnadssnickeriindustri C) Träförpackningsindustri D) Trämöbelvaruindustri.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionen och sysselsättningen fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genom- snittlig arbetsproduktivitet. Av tabellen framgår bl.a. att medianvärdet för arbetsproduktiviteten inom tre delbranscher väsentligt understeg medelvärdet. Så hade t.ex. 70 % av samtliga arbetsställen inom Sågverks- och snickeriindustrierna med ca 60 % av sysselsättningen i dessa delbran- scher en arbetsproduktivitet som understeg respektive delbranschgenom- snitt.
Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 27 900 kr och låg därmed ca 12 % under industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd medi
Tabell IV.I Lönekostnader inom trävaruindustrin.
Delbransch Genomsnittlig lönekostnad per arbetar-personal förvaltnings- anställd personal
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Sågverk, hyvlerier, träimprcgn. verk
— tkr/år .. 20,3 26,2 .. 30,8 38,0 .. 21,5 27,5 ' — rel. lönekostnad* .. 94 97 .. 86 87 .. 86 87 , Trähus— och bygg- ' nadssnickeriindustri | - tkr/år .. 20,7 26,1 .. 32,3 39,2 .. 22,9 28,8 i — rel. lönekostnad .. 96 96 .. 90 90 .. 91 91 .' Träförpacknings— ' industri — tkr/år .. 19,0 24,1 .. 33,1 36,1 .. 20,9 25,6 — rel. lönekostnad .. 88 89 .. 93 83 .. 83 81 Trämöbelvaru- industri — tkr/år .. 19,6 24,6 .. 31,2 39,7 .. 21,9 27,7 — rel. lönekostnad .. 91 91 .. 87 91 .. 87 88 Övrig trävaru- industri — tkr/år .. 18,9 23,8 .. 33,9 42,0 .. 21,3 26,5 — rel. lönekostnad .. 88 88 _, 95 96 .. 85 84 Hela trävaruindustrin — tkr/år 17,0 20,2 25,7 26,9 31,7 39,3 18,5 22,0 27,9 — rel.lönekostnad 94 94 95 90 89 90 88 88 88 Hela industrin 1 .. . _ tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 ilyägågpåigf' anges
—rel.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 zKorrigeradlönesumma * Genomsnitt för hela industrin = 100. 'Sizlfltutdfil-ålrvsråällsgtxlåjgår Anm.: .. = uppgift föreligger ej. och avtalsenliga påslag.
genomsnitt 8,6 % per år. Därmed var ökningstakten ungefär densamma som för industrin som helhet (8,4 %).
Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar— och förvaltarpersonal ungefär densamma inom trävaruindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 65% av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår detta relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965—1970.
Mellan de i tabell IV.I redovisade delbranscherna var år 1970 skillnaden ca 3 200 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per 4 anställd. Av tabellen framgår vidare att skillnaden i genomsnittlig I lönekostnad för förvaltningspersonal och arbetarpersonal var något varierande för de olika delbranscherna. Den största differensen kan noteras för gruppen övrig trävaruindustri (ca 18 000 kr) medan differen- serna för övriga delbranscher låg omkring 12 000—1 5 000 kr.
De totala lönekostnaderna inom trävaruindustrin uppgick år 1970 till 2 213 milj. kr och utgjorde därmed 29 % av produktionens saluvärde (28 % för industrigenomsnittet). Lönekostnadernas andel av förädlings- värdet uppgick samma år till 60 % (59 % för industrin som helhet).
Som framgår av tabell IV.II varierar lönekostnadsandelarna relativt starkt mellan trävaruindustrins delbranscher, från 72 % av förädlings- värdet i träförpackningsindustrin till 56 % inom delbranschen sågverk och hyvlerier.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom trävaruindustrin.
Delbransch Lönekostnaderngsandel (%) av , , , förädlingsvärdet , saluvärdet? ., _ 1965 1967 1970 1965 1967 1970 Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk .. 68 56 .. 24 23 Trähus— och byggnads— l snickeriindustri .. 60 61 .. 31 32 'l Annan trämaterial- | industri .. .. 57 .. .. 30 Träförpacknings- industri .. 69 72 .. 33 35 Trämöbelvaru— industri .. 66 63 .. 35 34 Övrig trävaru- industri .. 74 69 .. 40 38 Hela trävaruindustrin 60 64 60 26 29 ___ 29
Hela industrin 59 61 59 27 28 28
Anm. : .. = uppgift föreligger ej.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen 0 anställda inom några av trävaruindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärt år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
0/0 Trömöbelvaruindustri IO 0/o på vertikalaxeln mot- 20 svarar:
m_ I—l-l-m | | läts): anställda” WMI—ITU] | | | | | | In.” arbe sstö en I l I I l l I |
' i 55,0 '
Sågverk, hqvlerier, tröimpreqneringsverk
anstö I 1 d ?. lermerE'lmlngl-[mlnmlrmlmmlml Uf'betsstollen
Tröhus- och byggnadssnickeriindustri
anställda arbetsställen rmrmnml—lllllI—[llll—llllll'llllll—llll—Hmnm l I l l 15334 l l I I | 30 35 140 105 50 55 60 65 70 75 80 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, r-'/o
25
Donstöllda Marbetsstöllen +qenomsnitt för branschen
Lönekostnadsandelarna varierar också påtagligt inom de olika del- branscherna. Denna spridning illustreras i diagram IV.I för år 1970. Kalkylen baseras på lönesummans1 andel av förädlingsvärdet.
Diagrammet visar att spridningen år 1970 var avsevärd inom samtliga redovisade delbranscher. Materialet ger liknande resultat också för åren 196741969 och 1971. Det kan tilläggas att arbetsställen med en löneandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt ej är inkluderade idiagrammet. Det kan nämnas att de två största delbranscherna, sågverk och hyvlerier samt trähus— och byggnadssnickeriindustri, båda hade ca 20 % av de anställda vid arbetsställen där lönesumman 1970 översteg 75 % resp. 78% av förädlingsvärdet. Efter påslag för indirekta lönekostnader, erhålls en total lönekostnadsandel på 84 % resp. 88 %.
1 .. .. . .. ., . Lonesumman är ej 4.2 Kostnader for ravaror och halvfabrikat ekvivalent med lön,,
kostnaden. l lönekostna-
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som en andel av saluvärdet, kan de" ingar, fö'Ptom ”'be- talade loner, aven lag- uppfattas som en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller och avtalsenliga påslag. bransch. Nämnda kostnadsandel kan vara av intresse t.ex. vid studium av Dessa påslag uppgick år branschens kostnadskänslighet för externt genererade prisförändringar på 1970 "" 12,5 % for
.. . arbetarpersonal och ravaror och halvfabrikat. 20 7 % för förvalt-
För trävaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostna- ningspersonal.
Tabell IV.Ill Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Delbransch Andel (%) av saluvärdet 1965 1967 1970
Sågverk, h yvlerier. träim pregneringsverk .. 61 55 Trähu s- och byggnad ssnlckeriind ust ri .. 45 44 'fråförpackningsind ustri .. 49 49 Övrig trävaruind ustri .. 41 41 Träm öbelvaruindustri .. 43 44 Hela trävaruind ustrin 5 3 5 2 48 Hela industrin 49 48 48 Anm. : . . = Uppgift föreligger ej.
derna för råvaror och halvfabrikat till 3 735 milj. kr, vilket motsvarade 48 % av produktionens saluvärde (tabell IV.III). Denna andel har sjunkit från 53 % år 1965. Som framgår av tabellen är spridningen stor mellan kostnadsandelarna i de olika delbranscherna. Särskilt höga kostnads- andelar noteras för sågverksindustrin.
Regional struktur
Av drygt 79000 personer, som år 1970 var anställda inom trävaru- industrin, var ca 45 % verksamma i de branschsysselsättningsmäs- sigt fem största länen: Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Gävleborgs och Kopparbergs län. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom trävaruindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt femton största länen.
Denna kraftiga sysselsättningskoncentration återfinns också på del- branschnivå, mest utpräglad inom trämöbelindustrin samt trähus— och snickeriindustrin. Av de totalt ca 16 000 anställda (är 1970) inom den förstnämnda delbranschen var sålunda närmare hälften verksamma inom Jönköpings (31 %) och Skaraborgs (16 %) län. Av de år 1970 totalt ca 26 000 anställda inom trähus- och snickeriindustrin var ca 4 400 verksamma inom Jönköpings län som tillsammans med Kalmar och Kopparbergs län svarade för närmare 40 % av den totala sysselsättningen i denna delbranschen.
Det är i detta sammanhang av vikt att något belysa hur beroende olika kommunblock är av utvecklingen inom trävaruindustrin. I tabell V.I anges trävaruindustrins andel av den totala industrisysselsättningen ikom- munblock där trävaruindustrin svarar för minst 40 % av sysselsättningen. , I tabellen ges dessutom exempel på företag som har större branscharbets- * ställen inom respektive kommunblock. Som framgår av tabellen svarade år 1970 trävaruindustrin för minst 40 % av den totala sysselsättningen inom 38 st. kommunblock.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen -— Antalet anställda inom trävaruindustrin år 1965 och år l970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Jönköping:
Skaraborgs
Sövleborgs
Kopparbergs
Kristianstads
Kronobergs
Östergötlands
Älvsborgs
Värmlands
Vd ste rbcrll'ens
Västernorrlands
Södermanlands
Örebro
Norrbotten.
8 S 8 2 G = G D n ' '. F _ Lön Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda I98$= 75 496 D '"5 5 "m lam: n 204
Kommun- block
Ekgö Vetlanda Sävsjö Vaggeryd
Vimmerby Hultsfred Högsby Nybro Torsås Tibro Torsby Kyrklledcn Gagnef Vansbro Leksand Orsa Ovanåker Ljusdal Bergsjö Bräcke Strömsund Berg Sveg
| Vännäs
' Norsjö
; Sorsele l Åsele
| Älvsbyn Orvidsjaur Jokkmokk Överkalix Haparanda Övertorneå Pajala
' Inom parentes anges länstillhörighct. SOU 1974:11
(E) (E) (F) (F)
(13) (F) (F) (F)
01) (H) (H) (H) (H) (R) (S) (8) (W) (W) (W) (W) (X) (X) (X) (Z) (Z) (Z) (Z) (AC) (AC) (AC) (AC) (BD) (BD) (BD) (BD) (BD) (BD) (BD)
Antal ind ustri- anställda inom kom- munblocket
229 793 576 4 938
1710 4 354 1464 1937
2 178 3 537 1 121 3 704 349 2 345 479 1 716 I 561 721 890 551 I 214 793 1 275 535 404 19 225 220 950 37 222 282 233 65 53 280 113
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka trävaruindustrin år 1970 svarade för minst 40 % av industrisysselsättningen.
därav inom Företag med relativt stora trävaru- industrin (%)
67 48 56 51
50 51 59 49
47 58 67 40 42 87 51 52 94 48 59 49 70 60 49 60 45 63 60 46 42 95 77 69 86 79 79 50 60 61
branscharbetsställen inom resp. kommunblock
Skogsägarnas Industri AB AB Aneby Industrier HSB Industrier AB Borohus AB WST-Hus Eksjö Industri AB HSB Industrier AB Borohus AB Fors Industrier AB Blomgren & Svenssons Konkursbo Gullringens Träförädling Skogsägarnas Industri AB AB Fogelfors Bruk AB Gustav Kähr
Ulferts Fabriker AB AB Notnäs Ångsåg
AB Elementnus Insjöns Sågverks AB Hedlu nds Trävaru AB Edsbyverken AB Jon Jonsson & Co AB Iggesunds Bruk AB Norrlandshus
ETRI Erikssons Träindustrier
AB Älvsbyns Träindustrier
AB Statens Skogsindustrier
Anm.: I tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamncn är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Export och import
Exportens roll varierar mycket starkt mellan de olika delbranscherna. Medan ca 80 % av sågverkens produktion exporteras, är motsvarande andel för snickerier och trähus ca 5 %. Med undantag för de sågade tråvarorna är branschen sålunda starkt hemmamarknadsinriktad.
Trävaruexportens andel av den totala exporten har sjunkit markant under 1960-talet, från 9,5 % år 1960 till 6,9 % 1972. Denna nedgång beror helt på de sågade tråvarorna, medan däremot skivprodukterna och de förädlade tråvarorna ökat väsentligt snabbare än annan export, dock från en mycket låg utgångsnivå. Sålunda har t.ex. exporten inom SITC 632 (övriga trävaror) stigit från 57 milj. kr år 1960 till 265 milj. kr år 1972. Inom denna varugrupp har även importen ökat relativt snabbt, men exportöverskottet har varit stadigt växande.
Under 1973 och 1974 kommer exportvärdet att stiga mycket markant beroende på kraftigt höjda priser på främst sågade trävaror. På längre sikt är dock en fortsatt nedgång av trävaruexportens andel av totalexporten sannolik, eftersom råvarutillgångarna sätter bestämda gränser för den svenska sågverksindustrins expansionsmöjligheter. EG-avtalet kommer dock att underlätta en höjning av exportens förädlingsgrad, men export av mer högförädlade standardprodukter, t.ex. snickerier och trähus, kommer på grund av höga transportkostnader knappast att kunna få någon större omfattning. Den nu dominerande arbetsfördelningen som innebär att sammansättningen av komponenter görs i importlandet kommer troligen att bestå.
Tabell Vl.l Import- och exportutvecklingen för trävaror (löpande priser).
SITC-grupp
24 Sågade trävaror 631 Plywood m.m. 632 Andra trävaror
24 Sågade trävaror 631 Plywood m.m. 632 Andra trävaror
Import milj. kr 1960 159 42 8 Export milj. kr
årlig fö ränd ring (%)
1960/70 1970/72
0,1 - 12,6 14,2 1,7 23,5 1 2 »
årlig förändring (%)
1960 1965
1 165 1526 33 36 57 110
1960/70 1970/72
6,0 10,3 3 11,7 2
8,6 5,9 3 9
;
Massa— och pappersindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%) 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde . . 3.1 Export (SITC 25.641) . . 6.6 Import (SITC 25.641) . . 14.6 Produktionens förädlingsvärde . . 5.0 därav inom storföretag (> 500) Förädlingsvärde per anställd . . 3.6 Kapitalstock per anställd Antal anställda 47 863 st . . 1.4 därav inom storföretag 82 % Antal företag 60 st därav storföretag 21 st Antal arbetsställen 127 st därav med 2004499 anställda 55 st 500— anställda 28 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 43 % Lönekostnad per anställd 32 tkr . 9.0 8.5 Kostnader för råvaror och halv-
Investeringar 196541972: löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 952 Mkr 923 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 20 % 20 % Andel av hela industrins
investeringar 15 % 15 % Genomsnittliga årsinvesteringar
per anställd 19 200 kr
18 600 kr Större företag inom branschen; Billeruds AB. Holmens Bruk AB. AB Iggesunds Bruk. Korsnäs-Marma AB. Mo & Domsjö AB. Norrlands Skogsägares Cellulosa AB. AB Statens Skogsindustrier. Stora Kopparbergs Bergslags AB, Södra Sveriges Skogsägares Förbund, Svenska Cellulosa AB, Uddeholms AB.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen år 1970: Västernorrlands. Gävleborgs. Värmlands. Älvsborgs och Östergötlands län. Regional sysselsätmingskoncentration _ Kommunblock där branschen svarar för mer än 40 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Norrtälje. Älvkarleby. Markaryd. Munkedal. Mellerud. Lilla Edet. Hammarö. Forshaga. Grums. Skinnskatteberg. Timrå. Nordmaling. Piteå. Kalix.
2 Några basdata
Massa- och pappersindustrins totala förädlingsvärde uppgick år 1970 till 3 615 milj. kr, vilket motsvarade 7,4 % av den totala industriproduktio- nen; motsvarande sysselsättningsandel var 5,2 %.
Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till produk- tionens saluvärde, låg år 1970 på i genomsnitt 45 % och var därmed ungefär densamma som för industrigenomsnittet.
Av branschens förädlingsvärde svarar massatillverkningen för ca. 45 % och papper och papp för drygt 50 %. Massaproduktionen kan delas upp på två huvudkategorier, massa för avsalu och massa för integrerad massa/pappersproduktion. Som en följd av den ökade integrationen mellan massa- och papperstillverkningen har avsalumassans andel minskat — från ca 60 % år 1960 till ca 50 % år 1970. Avsalumassan går nästan uteslutande på export och endast en mindre del ca 10 %, levereras till inhemska pappersbruk, vilka antingen saknar egen massatillverkning eller behöver köpa vissa kvaliteter som komplement till den egna tillverkning- en.
Mellan 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom massa- och pappersindustrin med i genomsnitt 4,9 % per år mot 5,0 % per år för hela industrisektorn. Under perioden 1971—1973 beräknas produktions- volymen ha ökat med i genomsnitt 6,4% per år mot 3,7 % för hela industrin. Den snabba uppgången för massa- och pappersindustrin kan helt hänföras till 1973 (17,6 %) som för branschen präglades av en mycket stark exportkonjunktur.
Tabell 11.1 Massa- och pappersindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
Delbransch Milj. kr Andel (%)
Massaindustri ] 592 44,0 Pappers— och pappindustri 1 843 51,0 Träfiberplattindustri 180 5,0
100,0
Hela massa- och pappersindustrin 3 615
Diagram 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom massa- och pappersindustrin 1965—1973. 1968 års priser. index 1965 = 100.
index IGO
150—
140 —-
130—
120—
100—
90 ,
1955 1955 ' 1957 ' resa ' 1969 T |970 ' 1971 r 1972 ' 1973
_— moasc— och puppersindus'rrin ——— hela industrin
Räknat i ton har massaproduktionen under 1960-talet ökat med i genomsnitt 5 % per år (se tabell 11.11). Därmed låg produktionen är 1970 drygt 60 % över 1960 års nivå. Bland de mest expansiva massaslagen har varit den halvkemiska massan som producerats endast sedan slutet av 1950-talet. Sulfatcellulosan, som år 1970 svarade för drygt hälften av den totala massaproduktionen, har ökat med 8,6 % per år. Däremot har produktionen av sulfitcellulosa legat på i stort sett oförändrad nivå medan tillverkningen av dissolvingmassa (som avsätts till främst textil- fiberproducenter) sjunkit med en tredjedel sedan 1960.
Produktionen av papper och papp uppgick år 1970 till 4 359 ton (se tabell 11.111) och var därmed dubbelt så stor som år 1960. Särskilt expansiv har produktionsökningen varit för papp, vars andel ökat från ca 16% år 1960 till ca 24% år 1970. Andra stora produktgrupper är tidningspapper och kraftpapper med närmare hälften av delbranschens produktion år 1970. Räknat i värdemått kommer naturligtvis andelarna
Tabell [I.ll Sveriges produktion av pappersmassa 1960—1970.
1000-tal ton Procentuell Årlig föränd- fö rdclning ring (%) 1960 1965 1970 1960 1970 1960/70 Cellulosa 3 865 — dissolving- ccllulosa 434 -- sulfatccllulosa 1 952 — sulfitcellulosa 1 489 Halvkcmisk massa 63 Mekanisk massa 1 085 21,6
Totalt massa 5 022 loop __100,0
Tabell 11.111 Sveriges produktion av papper och papp 1960—1970.
1000-tal ton Procentuell Genomsnitt- fördelning lig årlig för- ändring (%)
717960 1965 1970 1960 1970 1960/70
84,3 76,5
tuo—coma banco—ou
— tidningspapper 582 -- journalpapper 117 - kraftpapper 553 _ sultitpapper 175 - finpapper 192 - övrigt papper 194 Papp 338 -- kraftpapp 60 _ annan papp 278
Nu— QN—IXD_.A_ NNO
olio
Totalt papper och papp
&! U)
2151 3122
för de mindre förädlade produkterna att minska och för de mer förädlade — t.ex. finpapper — att öka.
Rationaliseringen av varuhanteringen inom handeln har medfört höjda krav på förpackningarnas styrka och utformning. Förbrukningen av wellpapp till lådor har vuxit kraftigt och föranlett specialproduktion av kraftliner för ytskiktet och av fluting för mellanskiktet i wellpapp, det s.k. korrugeringsskiktet. ”Containerboard”, en pappkvalitet som används för solida lådor, har vuxit i betydelse. Efterfrågan på hårdpapp av olika slag för reseeffekter, elektrisk isolering, skor m.m. har däremot ökat långsamt.
På tryckpappersområdet behåller tidningspapper en dominerande ställ- ning även om produktionen av journalpapper ökat i något snabbare takt. Kräppat papper och s.k. tissue för hushålls— och hygieniska ändamål har varit en expanderande produktsektor.
2.1.1 Spridning i produktionsu tvecklingl Branschens produktion innefattar ett stort antal produkter med skiftande egenskaper och användningsområden. Det är därför naturligt att produk- tionen vid de olika anläggningarna kan utvecklas olika beroende på produktionens sammansättning. För att illustrera denna spridning kring lx Förädlingsvärdei den genomsnittliga produktionsförändringen inom delbranscherna massa- 12652de pri?” _
_ , _ _ _ ._ Genomsmttsvardena
industri samt pappers- och pappindustri, har samtliga arbetsstallen och förresp.delbransch bu- anställda år 1970 klassificerats m.a.p. den produktionsförändring som seras på samtliga arbets-
varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970.2 Arbetsställen gälla" _1969 I???” 1970- vilkas produktionsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera n2213321åi2rd225552u
riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har placerats i två identiskaarbetssta'llen öppna klasser och separatredovisas i tabell II.IV. 1969-9011 1970, vilket Olikheter i spridningsbild mellan de två delbranscherna torde huvudsak— "mem” att nedlagda OCh nystartade arbetsställen ligen sammanhänga med att pappersindustrin är mer heterogen än ej ingår.
10 O/o på vertikoluxeln mat— SVOFOF:
1655 anställda 5 arbetsställen
2813 anställda 7 arbetsställen
Tabell II.IV Spridning i produktionsutveckling.
Awikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/1970)
Delbransch
(—'25 proccntenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i% andel i% andel i% Massaindustri 16,3 11,0 10,2 17,0 Pappers— och pappindustri 6,2 5,7 15,4 16,2
Diagram 11.11 Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
0/0 Mossoindustri 20 H]— dill] 0 121111] [11111 1 | | | 1 l 1 1 | 395 Poppers— och pappindustri 20 |O— n 12,9 | | 1 | | | 1 i —15 "10 —5 10 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65
Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Donstölldo mer—betsstöllen +qenomsnitt för branschen
massaindustrin. Vidare kan konjunkturella faktorer spela en viss roll. År 1970 innebar en konjunkturtopp för massaindustrin, medan motsva— rande höjdpunkt för pappersindustrins del uppnåddes 1969.
Antalet anställda inom massa- och pappersindustrin uppgick år 1970 till ca 47 900, vilket motsvarade 5,2 % av den totala industrisysselsättningen.
Inslaget av kvinnlig arbetskraft är relativt litet jämfört med industri- genomsnittet (se tabell II.V). Detta gäller framför allt inom massatillverk- ningen, där endast en tiondel av de anställda är kvinnor (är 1970). Andelen kvinnor inom branschen har emellertid ökat under 1960-talet. Detta beror främst på att kvinnor i ökad utsträckning kommit att placeras i den egentliga produktionsprocessen. Andelen förvaltnings- personal inom branschen uppgår till ca 20 %, vilket är något lägre än industrigenomsnittet. Tjänstemannaandelen har dock ökat kraftigt under
Tabell II.V Personalsammansättning inom massa- och pappersindustrin år 1970.
Hela industrin andel (%)
Pcrsonal- Massa- och pappersindustri kategori antal andel (%) 7 219 40 644
15,1 84,9
Kvinnor Män
22,3 77,7 100,0 100,0
Arbetar- personal l-"örvaltnings— personal
38 680 80,8 73,2
9 183 19,2 100,0 26,8 100,0
Tabell II.V] Antalet anställda vid massa- och pappersindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Anställda 1970 Utveckling. Index 1967 = 100
19'68 1969 1970
antal and el (%)
Massaindustri 16 550 34,6 90 88 88 Pappers— och pappindustri
Träfiberplatt-
industri
28 134 58,8 98
3 179 6,6 96
Hela massa- och pappersindustrin 47 863
1960-talet, särskilt under decenniets första del. På en tjänsteman gick år 1970 4 arbetare medan motsvarande tal omkring år 1960 var 6—7.
Antalet anställda inom massa- och pappersindustri minskade med drygt 6 000 personer mellan' 1965 och 1973. Beräknat på årsmedeltal var minskningen 1,5 %, vilket kan jämföras med —0,4 % för hela industri- sektorn. Som framgår av diagram 11.111 kan sysselsättningsnedgången inom massa- och pappersindustrin tillskrivas utvecklingen fram till 1968. Därefter ha antalet anställda bibehållits på en i stort sett oförändrad nivå.
Mätt i antal timmar har sysselsättningsminskningen inom branschen uppgått till i genomsnitt drygt 3 % per år mellan 1965 och 1973 mot ca 2 % inom hela industrisektorn.
För delbranscherna föreligger sysselsättningsuppgifter för åren 1967— 1971 (se tabell II.VI).
2. 2.1 Spridning i sysselsättningsu tveckling' Spridningen kring den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingen illustre- ras i tabell lI.VlI och diagram II.IV avseende 1969/70. Såväl arbetsstäl- len, som vid dessa anställda, är relativt väl koncentrerade kring resp.
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch ba- seras på samtliga arbets- ställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring ge- nomsnittsvärdena avser iden tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen
ej ingår.
IO 0/o på vertikaloxeln mot- svor-or:
l655 anställda 5 arbetsställen
28I3 anställda 7 arbetsställen
Diagram [I.Ill Sysselsättningsutvecklingen inom massa- och pappersindustrin 1965—1973. index 1965 = 100.
Index Anställda IGU— __—_—_-—-"_—___—————"_ 90— x
Timmar
&— —————————— _N— N_———
70 IBBE '
_ mosso- och pappersindustrin ___-hela industrin
1956 ' 1957 ' lasa ' 1959 ' 1970 ' l97l ' |972 '
delbranschgenomsnitt. Av samtliga arbetsställen inom hela branschen hade närmare 60 %, med tillsammans 65 % av de anställda, en sysselsätt- ningsförändring i intervallet i 5 procentenheter (— 5,2 % — + 4,7 %) från branschgenomsnittet. För samtliga är för vilka spridningen studerats (1968—1971) föreligger en klar koncentration kring resp. delbransch- genomsnitt.
Diagram ll.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
0/0 Massoindustri 140
30—
mnml + ”limma.. l | 0,0 | | | |
Poppers- och pappindustri
20 25 Procentuell förändring av sysselsättningen
Hm arbetsställen +qenomsnitt för branschen
Tabell II.VII Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch Avvikelse från resp. delbranschgenomsnittct (1969/1970) (#25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i% andel i% andel i% andel i%
Massaindustri 0,0 0,0 6,1 5,4 Pappers— och pappindustri 3,1 0,4 1,5 0,6
Inslaget av storföretag är inom massa- och pappersindustrin mycket starkt (tabell II.VIII). År 1970 föll sålunda 82—85 % av branschens sysselsättning och förädlingsvärde på företag med mer än 500 anställda och ca 75 % på företag med mer än 1 000 anställda.
1 nedanstående tablå anges omsättningen och antalet anställda (1971) i de största företagen inom branschen. I uppgifterna ingår i" varierande omfattning annan produktion än massa och papper — t.ex. sågade trävaror, elkraft och verkstadsprodukter. Tablån ger således ingen exakt information om företagens storlek på produktionsområdet papper och massa.
År 1965 fanns inom massa— och pappersindustrin 152 produktionsen- heter vilka genomsnittligt sysselsatte 357 personer. Mellan 1965 och l970 minskade antalet arbetsställen till 127 samtidigt som genomsnitts- storleken ökade till 377 personer. Räknat i producerade årston låg år 1970 arbetsställestorleken drygt 50 % över 1965 års nivå.
Företag Anställda Omsättning 1971 1971
Svenska Cellulosa AB 12 700 I 501 Södra Sveriges Skogsägares
Förbund 6 805 I 092 Mo och Domsjö AB 8 461 1 027 Billeruds AB 6 834 738 Stora Kopparbergs Bergslags AB
(skogssektorn) - - 709 Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB 651 AB Iggesunds Bruk 630 AB Statens Skogsindustrier 583 Holmens Bruk 583 Korsnäs-Marma AB 500 Uddeholm (skogssektorn) - 413
Källa: Årsredovisningar
Tabell [I.VIII Massa- och pappersindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags— Företagsstor- Massa— och pappersindustrin Hela industrin
kategori lek efter antal ., . ., - anställda Antal Poradllngsvarde Anställda därav vrd F örädlings— Sysselsätt— före— _ . företag värdeandel ningsandel tag milj. andel antal andel med end. (%) (%) kr % % ett arbets-
ställe (%)
Småföretag 5— 99 6 15 0,4 353 0,7 100,0 20,9 24 6 Medelstora
företag 100—499 33 541 15,0 8 208 17,2 86,3 21,0 21,2 Storföretag 500— 21 3 059 84,6 39 302 82,1 4,4 58,1 54,2 Samtliga företag 5— 60 3 615 100,0 47 863 100,0 19,1 100,0 100,0
Anm. Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn). Tabell II.IX Massa- och pappersindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställestorlek Massa- och pappersindustrin Hela industrin
f ' I _ .. .. . .. ;tåflåzma 3" Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Foradllngs— Sysselsatt-
_ _ värdeandel ningsandel antal andel % milj. kr andel % antal andel % (%) (%)
5— 49 5 3,9 7 0,2 125 0,3 16,7 18,8 50—199 39 30,7 324 9,0 5 673 11,9 22,8 23,5 2004499 55 43,3 1373 38,0 18 058 37,7 18,6 17,7 500—999 19 15,0 1 061 29,3 13 086 27,3 14,7 13,0 1000— 9 7,1 850 23,5 10 921 22,8 27,2 27,0
Samtliga arbetsställen 127 100,0 3 615 100,0 47 863 100,0 100,0 100,0
Tabell ILX Nedlagda anläggningar inom massa- och pappersindustrin 1960-1970.
År för ned- Pappers— och pappindustri Iäggclse ' ”___—'I" 4'#
Ärskapacitet Antal Årskapacitet
i 1000 ton i 1000 ton vid nedläggning vid nedläggning
1960 1965 13 233 6 54 1966 -l970 26 882 6 47
Källa: Svensk skogsindustri i omvandling. Skogsindustriernas samarbetsutskott, 1971.
Under 1960-talet har anläggningsstrukturen inom massaindustrin ge- nomgått en snabb förändring. Strukturomvandlingen inom denna del- bransch kommer sannolikt att fortgå under hela 1970-talet. Sålunda är en minskning av antalet fristående massafabriker, från 49 st. år 1970 till ca 30 st. år 1980 inte osannolik. Främst kommer Sliperier och sulfitfabriker att beröras av nedläggningar.
Beträffande papperstillverkningen har ingen mera omfattande krymp- ning av antalet anläggningar skett under 1960-talet. Genom utbyggnad av de större anläggningarna har dock en sysselsättnings— och produktions- mässig förskjutning till dessa ägt rum. Under 1970-talet kan antalet pappers- och papproducerande anläggningar beräknas bli i stort sett oförändrat. Ett antal mindre enheter kan dock komma att läggas ned.
I tabell II.X redovisas antalet nedlagda anläggningar inom branschen under I960ta1et. Av de större massafabriker som lagts ned kan nämnas SCA:s anläggningar i Essvik och Fagervik (år 1967), Korsnäs-Marmas tillverkning vid Karskärsverken (1968) samt Uddeholms anläggning i Forshaga (1969). Dessa nedläggningar berörde endast sulfitmassatillverk- ning. Större pappersbruk som lagts ned under 1960-talet är AB Tollare Pappersbruk i Tollare (1964), AB Mölnbacka-Trysils anläggning i Klarafors (1965) samt AB Billingsfors-Långeds tillverkning vid Långeds- verken (1967). Det kan nämnas att sex nya pappersproducerande anläggningar, med en sammanlagd kapacitet på 420 000 ton (vid idrift- sättningen), byggts under 1960-talet.
2.5 lnvesteringsutvecklingen
Massa- och pappersindustrin är mycket kapitalintensiv. Värdet av det inom branschen investerade kapitaletl uppgick år 1970 till nära 16000 milj.kr, varav ungefär två femtedelar föll på massaindustrin. Massa- och pappersindustrin svarade därmed för ca 15% av hela industrins kapitalstock, men endast för 5,2% av sysselsättningen. lkapitalstock mätt Kapitalintensiteten2 inom branschen är ungefär 3 gånger så hög som med brandförsäk- inom övrig industri (se tabell ll.X1). Särskilt hög är kapitalintensiteten ;mgsva'det. a'_1970'_
. . . Med kapltalmtensrtet mom massatlllverknlngen. _ _ avses kapitalstock per Under perioden 1965el972 har investeringsvolymen inom massa- och anställd.
220 Massa- och pappersindustrin SOU 1974:11 Tabell II.XI Investeringar inom massa— och pappersindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Massu- och Hela pappers- industrin industrin Totala investeringar —— årsgenomsnitt 1965e 1972 (milj. kr) 923 6 199 —— därav i byggnader och , anläggningar (%) 20 31 x' Investeringar per anställd - årsgenomsnitt 1965—1972 (kr) 18 600 6 800 Investeringsutveckling — index 1965 = 100 1966 132 110 1967 157 112 1968 17 7 108 1969 160 117 1970 169 122 1971 206 125 1972 212 129 genomsnitt 1966 -- 1972 173 118 Total kapitalstockl (år 1970) milj. kr 15 633 102 532 K apitalstock per anställd (är 1970) tkr 327 111
] Brand försäkringsvärde år 1970.
pappersindustrin varit jämnt stigande, bortsett från en nedgång 1969 (tabell II.XI). Investeringsökningen har uppgått till i genomsnitt drygt 11 % per år. Räknat i 1968 års priser har under perioden investerats i genomsnitt ca 920 milj. kr per år, varav närmare 40 % inom massaindu- strin. Massa- och pappersindustrin har därmed svarat för 15 % av den totala investeringsvolymen inom industrisektorn. Räknat per anställd har investeringsvolymen uppgått till igenomsnitt 18 600 kr per år mot 6 800 kr inom hela industrisektorn.
3 Arbetsproduktivitet1
Nedläggningen av äldre anläggningar i kombination med stark rationalise- ring av kvarvarande anläggningar har resulterat i en snabb produktivitets- ökning. Mellan 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd med i genomsnitt 7,4% per år mot 5,4% för hela industrisektorn. Eftersom produktivitetseffekterna av strukturella förändringar sannolikt inte blir lika stora under 1970-talet är det troligt att arbetsproduktivite— ten framledes kommer att öka i något långsammare takt än under 1960-talet. Om man ser till den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet kan för massa— och pappersindustrin noteras en ökning av produktionsvolymen per anställd med 6,2% per år (mellan 1970 och 1973) mot 4,2 % inom industrin som helhet.
Beräknad per arbetad timme har produktiviteten inom branschen ökat med 9 % per år mellan 1965 och 1973 mot 6,5 % inom hela industrin.
lnom massa- och pappersindustrin uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 75 500 kr mot 53 100 kr för hela industrisek- torn. Denna skillnad får ses mot bakgrund av den höga kapitalintensite- ten (kapitalstock per anställd) inom massa- och pappersindustrin (se tabell Ill.l).
Nivåskillnader i förädlingsvärde per anställd föreligger såväl mellan delbranscher som mellan arbetsställen inom resp. delbransch. Detta belyses i tabell III.II i vilken genomsnittsvärden anges för olika storleks- grupper. Tabellen visar på mycket stora skillnader, särskilt vad gäller massaindustrin, där sålunda förädlingsvärdet per anställd i de 22 medel-
Tabell "1.1 Förädlingsvärde och kapitalstock? per anställd inom massa- och pappersindustrin år 1970.
Delbransch Genomsnittligt Genomsnittlig förädlingsvärde kapitalstock per anställd per anställd (1000-tal kr) (1000-tal kr)
Massaindustri 96 417 Pappers- och pappindustri 66 295 Trätibcrplattindustri 56 Hela massa- och pappersindustrin ' 76 327 [ Arbetsproduktivitet : Hela industrisektorn 53 111 förädlingsvärde per an- ” ur"-'- ,_ ,.,__,,_.___,___J_ ———)—-———f”———'—— ställd respektive per ? Kapitalstocken mätt med brandförsäkringsvärdet är 1970. timme.
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom massa- och pappersindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per— anställd 180
|70 _
ISO—
l50—
lloo —
130 _-
IZO —
”04 | | I | I | I !
Produktionsvolgm per timme
200 190— 180— |70— 160-— 150— lao— nu— nu— llo—
"m J 1 l I I l I | tass IQGS l987 1958 Issa tsm |97| 1972 ma
_ mosso- och pappersindustrin —— — hele industrin
stora anläggningarna (200—499 anställda) är mer än dubbelt så högt som i de 8 minsta anläggningarna. Dessa differenser speglar sannolikt till en betydande del faktiska stordriftsfördelar i produktionen, men kan också influeras av olikheter i t.ex. produktionsinriktning och marknadsförhål- landen. Det bör också noteras att de små anläggningarna svarar för en mycket ringa del av produktionen och sysselsättningen (ca 580 anställda totalt).
Även inom pappersindustrin svarar de minsta anläggningarna med låga förädlingsvärden per anställd för en mycket liten del av sysselsättningen (ca 420 anställda totalt).
1 tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning år 1970 fördelades mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Arbetsställena har därvid klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittligt förädlingsvärde per anställd inom respektive delbranscher.
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksgrupper år 1970 (1 OOO-tal kronor).
Arbetsställe- Massaindustri Pappers- och pappindustri storlek efter ' antal anställda
Antal ar- Fö räd lings- Antal ar- Fö rädlings- bcts- värde per bets— värde per ställen anställd ställen anställd
54 99 8 44 7 38 1004199 10 67 14 53 200—499 22 94 26 67 500-999 7 > 110 11 61 1000-» 7 74
5— _ ' "" 65 66
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970.
Avvikelse från Massaindustrin genomsnittlig ,_ _ _ _. _ " __ .. " _ arbetsproduktivi- arbetsstallen anstallda foradllngs- arbetsstallen anstallda foradllngs- tet inom resp. varde varde
delbransch (%)
(—50 5 —50——10 21 —10— 10 8
10— 50 10
> 50 4
Pappers- och pappindustrin
antal andel (%) antal andel (7) andel (%) antal andel (%) antal andel (%) ndel (%)
] 283 7,8 max 3,9 7 10,8 2 358 8,4 max 4,2 6 645 40,1 29,2 32 49,2 12 574 44,7 32,5 2 903 17,5 18,3 11 16,9 4 198 14,9 14,9 4 108 24,9 32,4 7 10,7 5 199 18,5 22,5 1 594 9,6 min 14,4 8 12,3 3 805 13,5 min 20,3
Noorqv; ONXOOOO Ftv—(N
(to 27 >1*0 21
NQOX
8 096 48,9 max 34,1 45 69,2 17 188 61,1 max 44,3 8 437 51,0 min 64,2 20 30,7 10 946 38,9 min 50,0
ION inst
'.
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. F örädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Inom industrin som helhet var år 1970 lönekostnaden per anställd i genomsnitt 31 600 kr. Inom massa— och pappersindustrin läg genomsnit- tet vid denna tidpunkt på 32 400 kr, dvs. 2,5 % över industrigenomsnit- tet. ' Värdeuppgifter angesi
Vid en jämförelse mellan delbranscherna kan konstateras att den löpande priser. genomsnittliga lönekostnaden för arbetarpersonal är väsentligt högre Korrigerad lönesumma . . . .. . .. . varv1dlonekostnaderna inom massaindustrin an inom ovriga delar av branschen. Detta samman— inkluderar samtliga lag- hänger främst med den högre frekvensen kontinuerlig drift inom och avtalsenligapåslag.
'abell IV.l Lönekostnader inom massa— och pappersindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad för arbetarpersonal förvaltningspersonal anställd 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965
lassaindustri
— tkr/år .. 22,5 30,3 .. 37,6 47,1 -re1.lönekostnad* .. 104 112 .. 105 108 appers- och
appindustri
' tkr/år .. 21,6 28,5 .. 36,4 45,3 rel.]önekostand .. 100 105 .. 102 104
lassa- och pappers- idustrin sammantagen -tkr/år 18,8 22,0 29,2 36,9 46,1 - rel.]önekostnad 104 102 108 103 105
1dustrin som elhet
-tkr/år 18,1 21,6 27,1 43,7 » rel.]önekostnad 100 100 100 100
lnm. : . . = uppgift föreligger ej. Genomsnittet för hela industrin = 100.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesum- man. I lönekostnaden in- går, förutom kontantde- len, även lag- och avtals— enliga påslag. Dessa på- slag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarperso- nal och till 20,7 % för för- valtningspersonal.
massaindustrin. Dessutom är andelen kvinnlig arbetskraft lägre inom massaindustrin.
Löneskillnaderna mellan arbetar- och förvaltningspersonal var 1970 ungefär desamma som inom övriga industribranscher. Inom massa- och pappersindustrin uppgick år 1970 lönekostnaden per arbetare till 63 % av lönekostnaden per förvaltningspersonal; under perioden 1965—1970 har detta relationstal varierat mellan 0,60 och 0,63. För de flesta industri— branscher ligger relationstalet iintervallet 0,55—0,65.
Lönekostnaden per anställd inom massa- och pappersindustrin har mellan 1965 och 1970 ökat med 9,2 % per år mot 8,4 % för industrigenom- snittet. Den relativa lönekostnaden har ökat kraftigast för arbetarperso- nal inom massaindustrin.
Lönekostnadernas andel av produktionens saluvärde uppgick år 1970 till 19 % (tabell IV.II). Motsvarande andel inom industrin som helhet uppgick samtidigt till 28 %. Beräknat på förädlingsvärdet var lönekost- nadsandelarna 43 % inom massa- och pappersindustrin och 59 % inom hela industrin. De relativt kraftiga svängningarna i lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet inom massaindustrin förklaras av variationeri kapacitetsutnyttjande i kombination med pressade priser under lågkon- junkturen 1966—1968.
Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscher finns det också en påtaglig heterogenitet mellan arbetsställen inom resp. delbransch. Denna spridning sammanfattas i diagram IV.I varvid samtliga arbetsställen inom massa- resp. pappers- och pappindustrin år 1970 klassificerats efter lönesummans andel av föräd- lingsvärdet.l Arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenom- snitt, separatredovisas i tabell IV.III. Diagrammet visar att spridningen var
Tabell IV.Il Lönekostnadsandelar inom massa- och pappersindustrin.
Delbransch Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970 Massaindustri .. 55 35 .. 18 15 Pappers- och papp- industri ' .. 56 48 .. 22 21 Träfiberplatts— industri .. 58 56 .. 29 30 Massa- och pappersindu- strin sammantagen 50 56 43 19 21 19 Hela industrin 59 61 59 27 28 28 Anm.: . . = uppgift föreligger ej. ?
Tabell [V.Ill Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet (år 1970).
Delbransch Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt
( _25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda
andel i% andel i% andel i% andel i% Massaindustrin 6,1 2,0 Pappers— och pappindustrin 1,5 2,3 19,0
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom massa- och pappersindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes Iöneandel av förädlingsvärdet år 1970. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) o/o Mossaindustri IO 13/0» på vertikalaxeln mot- 30 svarar:
[Nl—Um WW 1655 anställda rm 5 arbetsstallen _ ”HDi—lim ' till] ] r—mn ' Pitti]
'tsln'
Pappers- och pappindustri
anstöllda arbetsställen
| 1 | | ( mol | | 1 1 20 25 30 35 ha '155 50 55 60 55 '! Lönesummans andel av förödlinqsvbrdet,O/o
D anställda m arbetsställen + genomsnitt för branschen
10 15 0
påtaglig inom såväl massaindustrin som pappers— och pappindustrin. Tillgängligt material pekar mot att spridningen kring genomsnittsvärdena varit av liknande storleksordning även åren 1967—- 1969 och 1971.
i tabell IV.IV anges kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet. Denna kvot är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för externt genererade prisförändringar på insatsvaror,
Den totala kostnaden för råvaror och halvfabrikat vid massa- och pappersindustrins arbetsställen uppgick år 1970 till 4 068 milj. kr.
Tabell IV.]V Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Massaindustrin Pappers- och pappindustrin
Massa- och pappersindustrin sammantagen
Hela industrin
Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
AndelTJv—saluvärdet (%)
1965 1967
51
5 Regional struktur
Massa- och pappersindustrin är huvudsakligen koncentrerad till de södra och mellersta delarna av norrlandskusten samt Vänerområdet. Gävleborgs samt Västernorrlands län (norrlandskusten) svarar tillsammans med Värmlands och Älvsborgs län (Vänerområdet) för i runda tal 45 % av den totala branschsysselsättningen i riket. Beträffande fördelningen på massaanläggningar och pappersbruk i dessa regioner kan konstateras en klar dominans för massaindustrin vid norrlandskusten och för pappers- industrin i Vänerområdet. l diagram V.I anges sysselsättningen i de för denna bransch viktigaste länen.
Det är i sammanhanget av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av massa— och pappersindustrin. [ tabell V.I anges kommunblock inom vilka massa- och pappersindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda. Vidare framgår vilka större företag inom branschen som har verksamhet inom respektive kommunblock.
Diagram V.l Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom massa- och pappersindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsyssel- sättningsmässigt 15 största länen.
Västernorrlands
Gävleborgs
Värmlands
Älvs borgs
Östergötla nds
Kronobergs
Kopparbergs
Jönköpings
Västerbottens
Norrbottens
Stockholms
Uppsala
Kalmar
Ö rebro
Göteborgs o. Bohus
” 2 S 8 2 g 8 S 8 8 O O O :) = = 0 0 D _ N F'I Q I." (0 '— ” O 2 Län Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda I955= 54272 B '955 5 '970 l970= 47:63
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka massa- och pappersindustrin år 1970 svarade för mer än 30% av industrisysselsättningen.
,. __ __ ___—___.f ___-._. Kommunblockl Antalet in- därav inom Företag med större branscharbetsställen inom respektive kommunblock dustrianställ— massa- och pap- da inom kom- persindustrin munblocket (%)
Norrtälje (AB) 2 314 Holmens Bruk AB
Älvkarleby (C) 1 618 Stora Kopparbergs Bergslags AB
Kisa (E) 793 AB Klippans Finpappersbruk
Markaryd (G) 2 572 Munksjö AB, Skogsägarnas Industri AB Klippan (L) 2 329 AB Klippans Finpappersbruk Munkedal (0) 792 Munkedals AB
Bengtsfors (P) 2 570 AB Billingsfors-Långed, Duni-Bilå AB
Mellerud (P) 1 194 AB Klippans Finpappersbruk
Lilla Edet (P) Lilla Edets Pappersbruks AB, Göta Cellulosa AB, Inlands AB Hammarö (S) Uddeholms AB
Forshaga (S) Uddeholms AB
Grums (S) Billeruds AB
Skinnskatteberg (U) AB Statens Skogsindustrier AB
Söderhamn (X) Bergvik & Ala AB, Korsnäs-Marma AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, Ström-Ljusne AB Hudiksvall (X) AB Iggesunds Bruk, Forsa Bruks AB
Timrå (Y) Svenska Cellulosa AB
Kramfors (Y) Svenska Cellulosa AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB Örnsköldsvik (Y) Mo och Domsjö AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB Järpen (Z)
Nordmaling (AC) Masonite AB ,
Piteå (BD) Svenska Cellulosa AB, AB Statens Skogsindustrier
Kalix AB Statens Skogsindustrier
l Inom parentes anges länstillhörighet
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Skogsindustrin är starkt exportinriktad, medan importen är av relativt obetydlig omfattning. Under 1960-talet steg exportvärdet för massa med 4,8 % per år medan pappersexporten ökade drygt 8 % per år. Sedan 1971 är pappersexporten större än massaexporten. Massa- och pappersindu- strins andel av den totala exporten har dock under 1960—talet minskat kraftigt, från 24% år 1960 till 15% år 1972. Mot bakgrund av de expansionsgränser som råvarutillgångarna sätter kan denna andel för— väntas fortsätta att sjunka i relativt snabb takt.
Tullsänkningarna inom ramen för EG—avtalet kan förväntas förbättra exportmöjligheterna på den västeuropeiska marknaden men motvägs för vissa varuslag i väsentlig grad av t.ex. de amerikanska devalveringarna. Viktiga exportprodukter som pappersmassa och tidningspapper är redan nu tullfria och EG—avtalet påverkar därför i första hand övriga pappers- produkter. Den betydande osäkerhet som föreligger beträffande tillämp- ningen av det s.k. plafondsystemet och den långa övergångsperioden (1984), gör det dock vanskligt att bedöma tullavvecklingens effekt på den svenska pappersexportens framtida utveckling.
Export
Milj. kr Genomsnittlig årlig för- ' '. Genomsnittlig ärlig för— ändring (%) ändring (%)
_l.____________——
1960 1965 1970 1960/70 1970/72 1960 1965 1970 1972 960/70 1970/72
.________————f
Pappersmassa
(SlTC 25) 1 848 2 237 2 965 4,8 —2,1 28 34 Papper och papp
(SlTC 641) 1322 1875 2 912 8,2 7,0
___—___ II.—___—
Pappersvaruindustrin
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
Produktionens saluvärde Export (SITC 642) Import (SITC 642) Prod uktionens förädlingsvärde därav inom storföretag (>500) Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd Antal anställda därav inom storföretag Antal företag därav storföretag Antal arbetsställen därav med 200—499 anställda 500- anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet
Investeringar 1965 — 1 9 72
Genom snittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar Andel av hela industrins investeringar Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 19 70): AB Tetra Pak, AB Åkerlund & Rausing, Förenade Well AB, Billeruds AB, Munksjö SCA, Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970):
1970
1 334 Mkr
11367 st
löpande priser
7 500 kr
Genomsnittlig årlig förändring (%) 1965/70 1970/71 1971/72 5, 11,7 24, 10,4 0, 6,2 2 3 9
182 Mkr 145 Mkr 627 Mkr 42 % 55 tkr 85 tkr
1
7
16,5
— 2,6 34% 136 st 5 st 148 st 6 st 5 st 55 % 31 tkr 8,2
12,5 7,6
%
50
1968 års priser 80 Mkr 39 % 1,3 %
81 Mkr 40 % 13%
7 400 kr
Esseltepac AB, Skogsägarnas Industri AB, AB, Kraftbox AB, Sture Ljungdahl AB,
Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Kalmar och Stockholms län.
Regional sysselsättningskoncentration ; Kommunblock där branschen svarar för mer än 10% av totala antalet industrianställda (år 1970):
Hani
1 Inledning
Till pappersvaruindustrin räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av vidarebearbetning och efterbehandling av papper eller papp till pappers- eller pappvaror. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom pappers- och pappersvaruindustrin samt verksam- hetsinriktningen inom respektive delbransch.
SN I-kodl Delbransch Verksamhet
Pappers— och pappför- Gjutning, klistring, pressning, skärning och packningsindustri annan vidarebearbetning av papper eller papp till påsar, kartonger, lådor och andra behållare för förvaring eller transport. Till- verkning av wellpapp. Övrig pappers- och Bestrykning, impregnering och annan yt- pappvaruindustri behandling av papper eller papp samt stansning, prägling, skärning och annan vidarebearbetning av papper eller papp till pappers— eller pappvaror.
Det förekommer att arbetsställen inom en industribransch även innefattar tillverkning av produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir preeisionsgraden hos branschfördelade data. Av tabell 1.1 framgår att ca 85 % av den totala tillverkningen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, består av branschprodukter (specialiserings-
Tabell l.I Branschblandning inom pappersvaruindustrin år 1970.
Specialiserings— Täcknings- grad (%) grad (%)
Delbransch
Pappers- och pappförpackningsindustri 79,6 97,6 Övrig pappersvaruindustri 94,2 76,9 Hela pappersvaruindustri 84,5 88,6
grad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för ca 89% av den totala produktionen av pappersvaror i riket (täckningsgrad). Av tabellen fram- går vidare att branschblandningen är något olika för delbranscherna.
Pappersvaruindustrins produkter används i första hand som insatsvaror i andra produktionssektorer, men även vissa konsumtionsvaror finns representerade. De Värdemässigt viktigaste enskilda produkterna är wellpappkartonger, förpackningar, påsar och bärkassar, papperssäckar, kuvert samt pappersservetter.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom pappersvaruindustrin uppgick år 1970 till 627 milj. kr vilket motsvarade 1,3 % av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var samtidigt 1,2 %. Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdet i förhållande till saluvärdet, uppgick samma samma år till 47 % och var därmed ungefär densamma som genomsnittet för hela industrin (46 %).
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions- volymen inom pappersvaruindustrin med i genomsnitt 6,6 % per år. Under åren 1971—1973 beräknas produktionsvolymen ha ökat med 6,1 % per år. Som framgår av diagram II.I har produktionsvolymen inom branschen ökat betydligt snabbare än inom industrin som helhet.
I tabell II.I anges hur branschens totala förädlingsvärde fördelas på olika delbranscher, samt volymutvecklingen 1968—1971.
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom pappersvaruindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index l70
160 _
ISO—'
luo—
130—
!N—
I965 1956 ' 1957 ' l968 ' mas ' l970 ' |97| ' IQ'IZ ' 1915
_- poppersvoruindustrin — — _ hela indusirin
' Produktionen är mätt med förädlingsvärdet. För- ädlingsvärde och produk- tion används som syno— nyma begrepp.
' Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittliga för— ändringar för branschen baseras på samtliga ar- betsställen år 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvär- dena baseras på iden- tiska arbetsställen år 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
IO '='/o på vertikuloxeln mot— SVOFQF:
|l37 anställda IS arbetsställen
795 onstölldo ID arbetsställen
Tabell II.] Pappersvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1968—1971.
Delbransch Förädlingsvärde
Utveckling. Index 1968 = 100.
1969 1970 milj. kr andel (%) 1971
Pappers— och pappförpacknings- industri Ovrig pappersvaruindustri
401 226
627
64,0 36,0
108 115 118 118 120 119
112 i? fira”—
Hela pappersvaruindustrin
Samtidigt som den genomsnittliga produktionsutvecklingen varierar branscher och delbranscher emellan, förekommer i detta avseende avsevärda olikheter mellan enskilda produktionsenheter. Denna spridning har studerats för hela pappersvaruindustrin samt delbranschen pappers— och pappförpackningsindustri avseende perioden 1967—1971. I diagram II.II illustreras spridningen avseende utvecklingen 1969/1970. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter produktionsförändringen mellan de båda åren.2
Arbetsställen vilkas produktionsförändring mellan de båda åren avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från branschgenom- snittet har placerats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell II.II.
Diagram [I.ll Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom pappersvaruindustrin (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) o/n Hela poppersvoruind ustrin
FmpmiDll InijlmFumpmllmg...
Poppers- och poppförpackninqsinduatri
c-ll'lTl
I | [ —I5 —l0 —5 10
[ | i I 1 l 5 45.5 lO IS 20 25 30 Procentuell förändring av förödlingsvörde'l'
Murbefssföllen +qenomsnitt för branschen
—20
Donatölldu
Tabell ll.ll Spridning i produktionsutveckling.
Avvikelse från resp. genomsnitt (1969/1970) ( -25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i% andel i%
arbetsställen anställda andel i % andel i %
Pappers- och pappfö r- packningsindustri 16.2
Hela pappersvaru- industrin
Antalet anställda inom pappersvaruindustrin uppgick år 1970 till ca 11 400 personer, vilket motsvarade 1,2 % av totala antalet industrianställ- da. Motsvarande produktionsandel uppgick samtidigt till 1,3 %.
Som framgår av tabell II.III uppgår andelen kvinnor inom branschen till knappt 32 %. Denna andel är således betydligt större än för industri- genomsnittet (ca 22 %).
Diagram Il.lll Sysselsättningsutvecklingen inom pappersvaruindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Ans'l'ö lldo
__ _ _ _ __ __ ___-___ _—
90 I | | | I | I | Index lIO [00—
Timmar
IOO
___—————_
90-—
ao | I965 l966 ' |967 ' ISSB ' l969 ' [970 ' l97l ' 1972 ' 1975
—— paPpersvoruir-duatrin _ — — hela industrin
Tabell III.II] Personalsammansättning år 1970.
Personalkategori Pappersvaruindustrin
H ela ind u strin
antal andel (%) andel %
Kvinnor Mån
3 598 7 769
31,7 68,3 100,0
22,3 77,7
Arbetarpersonal
F örvalningspersonal
8658 2709
76,2 23,8 100,0
73,2 26,8
IO 0/o på vertikalaxeln mot— svarar-:
|l37 anställda |5 arbetsställen
793 anställda |G arbetsställen
Tabell II.IV Antalet anställda inom pappersvaruindustrins delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda
1970 Utveckling. lndex 1967 = 100
antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Pappers— och pappför- packningsindustri 7 928 69,7 102 103 105 97 Ovrig pappersvaru- industri 3 439 30,3 107 106 114 110 Hela pappersvaruindustrin 11 367 100,0 103 104 107 101-
Mellan de två högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom branschen med ca 500 personer, motsvarande en årlig ökning på 0,9 %. Under åren 1971—1973 beräknas sysselsättningen ha minskat med 2,4 % per år.
Mätt med antalet arbetade timmar beräknas sysselsättningen (för arbetare och tjänstemän) ha minskat med 2,1 % per år mellan 1965 och 1973.
Uppgifter om antalet anställda inom delbranscherna föreligger för åren 1967—1971 och redovisas i tabell II.IV.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom pappersvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/ 70. (V ertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) o/o Hela pappersvaruindustrin 100
30—
Pappers— och pappförpackninqsindustri
l
50 t.o— 30— 20— m— I iiitiiiii i i |Bm n Cim-i _nmEi'n'n | | | | | hal | | | | -25 —zo —|5 —|o —5 to 's 0 [5 au 25 30
Pracentuell förändring av sysselsättningen
D ans+öllda um arbe+sstö|len +genomsnift för branschen
Tabell II. V Spridning' 1 sysselsättningsutveckling.
Awikelse från resp. genomsnitt (1969/1970)
( —25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i% andel i% andel i%
Pappers- och pappför- packningsindustri 3,0 0,2 4,0 3,9
Hela pappersvaru- industrin 3,4 1,5 4,1 4,6
2 2. 1 Spridning isysselsättningsutveckling
Tidigare (avsnitt 2.1.1) har illustrerats spridningen kri ig den genomsnitt- liga produktionsutvecklingen. På motsvarande sätt illustreras i diagram II.IV och tabell II.V spridningen i sysselsättningsutvecklingen.
Inom pappersvaruindustrin svarade år 1970 de små och medelstora företagen för 58 % respektive 66% av den totala produktionen och sysselsättningen. Som framgår av tabell II.VI avviker därmed branscheni detta avseende påtagligt från industrigenomsnittet.
Av de större företagen inom branschen kan nämnas AB Åkerlund & Rausing, AB Tetra Pak, Uddeholm AB, Isacssons Wellemballage AB, Munksjö AB, AB Sture Ljungdahl och Esseltepac AB.
Även beträffande arbetsställestrukturen avviker pappersvaruindustrin från industrigenomsnittet (se tabell II.VII). Arbetsställen med mindre än 200 anställda svarade år 1970 för 54 % av sysselsättningen jämfört med 42 % inom industrin som helhet.
Tabell II.VI Pappersvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Ifö retags— Företags- Pappersvaruindustrin Hela industrin
kategori storlek efter * *)
Antal F örädlingsvärde Anställda därav vid Förädlings— Sysselsätt- 4 _ ' ** företag värdeandel ningsandel milj. andel antal andel med endast (%) (%) kr (%) (%) ett arbets-
ställe (%)
antal an- _ ställda företag
Småföretag - 147 23,5 3 197 28,1 Medelstora företag 215 34,3 4 307 37,9 Storföretag 264 42,2 3 874 34,0
Samtliga företag 627 100,0 11378 100,0 100,0
Tabell II.VII Pappersvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Pappersvaruindustrin Hela industrin storlek efter ,. ,. . _ _ . .. _. . .. antal anställ- Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Foradlmgs— Sysselsatt- — " dv d | ' ' d ] da antal andel milj. andel (%) antal andel (%) &; hm e 33%” e kr 5— 49 100 67,5 91 14,5 2 108 18,6 16,7 18,8 50—199 37 25,0 212 33,8 4 060 35,7 22,8 23,5 200—499 6 4,1 91 14,5 1 650 14,5 18,6 17,7 500—999 4 2,7 233 37 2 2 244 19,7 14,7 13,0 1000— 1 0,7 * 1 305 11,5 27,2 27,0 Samtliga arbetsställen 148 100,0 627 100,0 11 367 100,0 100,0 100,0
' Kapitalstock per an- ställd mätt med brandför- säkringsvärdet år 1970.
Kapitalintensiteten1 inom pappersvaruindustrin uppgår till ca 85 000 kr jämfört med ca 110 000 kr inom industrin som helhet. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns ca 1 % inom pappersvaruindustrin. Inom pappersvaruindustrin har under perioden 1965—1972 investerats totalt 638 milj. kr (1968 års priser), vilket motsvarar ett årsgenom- snitt på 80 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed
Tabell II.VIl_I Investeringar inom pappersvaruindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Totala investeringar
_ årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) — därav i byggnader och anläggningar (%)
Investeringar per anställd
= årsgenomsnitt 1965—1972 (kr)
Investeringsutveckling (index 1965 = 100)
Total kapitalstock (milj. kr år 1970)
Kapitalstock per anställd
Pappersvaru- Hela industrin industrin 80 6 199 39 31 7 400 6 800 1966 101 110 1967 93 112 1968 93 108 1969 156 117 1970 163 122 1971 113 125 1972 93 129 genomsnitt 1966—1972 116 118 961 102 532 85 111
(1000-tal kr år 1970)
1,3% fallit på pappersvaruindustrin. Den genomsnittliga investerings- volymen per anställd och år har under perioden uppgått till 7 400 kr, vilket är ca 9 % mer än industrigenomsnittet.
3 Arbetsproduktivitet1
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom pappersvaruindustrin 1965— 1973. Index 1965 = 100. 1968 års priser.
Index Produktionsvolgm per anställd I70
ISO—
ISD—
140—
ISU—
l20—
””J—. | | | | | | | |
Produktionsvolgm per timme
200
190—
lill—
l70—
ISO—
ISU—
WGS 1955 ' |9-s7 ' Issa ' mas ' mu ' |97| ' mz ' |973
_ pappersvaruindustrin — __ hela industrin
Tabell III.! Förädlingsvärde per anställd inom pappersvaruindustrin år 1970.
Genomsnitt Pappers- och pappförpackningsindustri 50 600 kr Övrig pappersvaruindustri 65 600 kr Hela pappersvaruindustrin 55 200 kr Hela industrin 53 100 kr
Mellan åren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen per anställd inom pappersvaruindustrin med i genomsnitt 5,7 % per år mot 5,4 %' för hela industrisektorn. Under perioden 1971—1973 beräknas produktivi- tetsökningen inom branschen ha uppgått till 8,5 % per år. Räknat per arbetad timme har produktivitetsökningen inom pappersvaruindustrin uppgått till igenomsnitt 8,7 % per år mellan 1965 och 1973 jämfört med 6,5 % för industrigenomsnittet.
Det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd uppgick år 1970 till 55 200 kr, jämfört med 53 100 kr för industrin som helhet. Av nedanstående tabell framgår att skillnaderna i arbetsproduktivitet mellan delbranscherna är påtagliga. Sålunda har delbranschen övrig pappers- varuindustri ett förädlingsvärde per anställd på 15 000 kr mer än pappers- och förpackningsindustrin. Denna skillnad kan till stor del förklaras av den högre kapitalintensiteten i den förstnämnda delbranschen.
För hela pappersvaruindustrin samt delbranschen pappers- och pappför- packningsindustrin har den genomsnittliga arbetsproduktiviteten för olika storleksklasser studerats. Beräkningsresultatet som redovisas i tabell III.II kan tyda på att det finns en positiv samvariation mellan arbetsställestorlek och produktivitet. Det bör dock noteras att inom pappers- och pappförpackningsindustrin ett relativt stort antal små arbetsställen med mindre än 20 anställda, som uppvisar mycket låga förädlingsvärden per anställd, svarar för endast ca 5 % av den totala sysselsättningen i delbranschen. I storleksgruppen 10—19 anställda under- stiger det uppgivna förädlingsvärdet per anställd den genomsnittliga lönekostnaden per anställd, och det kan ifrågasättas om detta kan ge en
Tabell III.II Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970 (1000-tal kr).
Arbetsställesstorlek efter antal anställda Samtliga
__ —— arbets- 5—9 10—19 20—49 50—99 100=199 200—499 500— ställen
EÄQSEFFUVMM— pappförpacknings— industri 3 30 43 52 53 55 53
Hela pappers- varuindustrin 31 47 48 55 55 66
riktig bild av den faktiska situationen. Det förhållandet att produktivite- ten relateras till antalet anställda i stället för ett mer exakt mått på arbetsinsatsen kan möjligen förklara sådana låga produktivitetstal. Vidare kan givetvis variationer i kapitalintensitet mellan arbetsställena i olika storleksklasser spela en viss roll.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genom- snittlig arbetsproduktivitet. Av tabellen framgår bl a att medianvärdet för arbetsproduktiviteten inom branschen som helhet (är 1970) väsentligt understiger medelvärdet. Sålunda hade 78 % av samtliga branscharbets- ställen, vilka tillsammans varade för ca 61 % av sysselsättningen, en produktivitet som understeg branschgenomsnittet.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970.
___—___,4 dig,—__
Avvikelse från genom- Pappers- och pappförpackningsindustrin Hela pappersvaruindustrin
. . # fl,—fd snittlig arbetsproduk- __ _. .. .. . .. .. .. .. . tivitet inom resp. Arbetsstallen Anstallda F oradlmgs- Arbetsställen Anstallda Foradlmgs—
br ansch/ delb ransch antal andel antal and el ägdeand el an tal andel antal andel rädeandel
(%) (%) (%) (%) (%)
(—50 13 13,1 154 1,9 max 1,0 16,9 539 4,7 max 2,4 —50——10 52 52,6 2 824 35,6 26,8 50,0 4 376 38,5 28,9 —10-— 10 14 14,2 1 855 23,4 23,2 16,9 4 200 36,9 36,9 10— 50. 13 13,2 2 747 34,7 41,9 8,9 1272 11,2 13,5
> 50 4 4,0 227 2,9 min ”4,2 6,1 859 7,6 min 11,3 & 0 73 73,8 4 015 50,6 max 40,2 78,4 6 985 61,4 max 48,5 >! 0 23 23,3 3 792 47,9 min 57,0 29 19,7 4 261 37,5 min 44,5
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklingl
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom branschen uppgick år 1970 till 30 500 kr och låg därmed något under industrigenomsnittet (se tabell IV.I). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnader per anställd med i genomsnitt 8,2 % per år mot i genomsnitt 8,4 % inom industrin som helhet.
Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom pappersvaruindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 61 % av lönekostnaden per tjänsteman. Lönediffe- rensen mellan arbetare och tjänstemän har dock minskat något under perioden 1965—1970. För industrin som helhet har dock denna relation varit i stort sett oförändrad.
' Värdeuppgifter anges i löpande priser. __ 2 Korrigerad lönesumma 4.1.2 Lonekostnadsandelar
så att lönekostnaderna . ., inkluderar samtliga lag- De totala lönekostnaderna inom pappersvaruindustrin uppg1ck ar 1970
och avtalsenliga påslag. till 347 milj. kr och utgjorde därmed 26 % av produktionens saluvärde.
Tabell IV.I Lönekostnader inom pappersvaruindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förvaltningspersonal anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970 Pappersvaru- industri — tkr/år 17,1 20,8 26,5 31,8 37,3 43,5 20,6 24,7 30,5 — rel.lönekostnad* 94 96 98 106 104 100 98 98 97 Hela industrin — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 — re1.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom pappersvaruindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
saluvärdet
1965 1967 1970
förädlingsvärdet
1965 1967 1970
Pappersvaruindustrin 56 55 55 25 27 26 Hela industrin 61 27 28 28
Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 55 %.
Lönekostnadsandelarna varierar emellertid påtagligt de enskilda arbets- ställena emellan. Denna spridning sammanfattas i diagram IV.I för hela branschen samt delbranschen pappers- och pappförpackningsindustri, varvid samtliga arbetsställen inom resp. delbransch klassificerats efter lönesummans andel' av förädlingsvärdet. Diagrammet visar att spridning- en var avsevärd. En genomgång av tillgängligt material ger vid handen att spridningen varit stor även åren 1967—1969 samt 1971. Det kan tilläggas att arbetsställen med en löneandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. branschgenomsnitt placerats i två öppna klasser och således ej redovisas i diagrammet. Det kan nämnas att inom hela branschen hade ca 25 % av arbetsställena, med 11 % av sysselsättningen, en lönesummeandel mer än 73 %. Om hänsyn tas till de indirekta lönekostnaderna erhålls en total lönekostnad vid dessa arbets- ställen uppgående till mer än 82 % av förädlingsvärdet.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom pappersvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärd et 1970. (V ertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
9/0 30
Hela pappersvaruindustrin
_l
Wmas.
Poppers- och pappförpackninqsindustri
f-qulmnfmrim
'tispt '
”1
i—Ill'll
m %Wmnn I I *I I l55 D+ I | I I I 20 25 30 35 40 115 50 ' 55 GB 55 70 75 &
Lönesummans andel av förädlingsvärdet, 0/0 Dans'iöllda
[[D] arbetsställen
0
+ genomsnitt för branschen
' Lönekostnaden är ej ekvivalent med löne- summan. I lönekostna- den ingår, förutom kon- tantdelen, även lag— och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetar- personal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
IO 0/a på vertikalaxeln mot— svarar:
1 l37 anställda 15 arbetsställen
anställda arbetsställen
254. Pappersvaruindustrin SOU |974zll 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Föränd- ringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. bl.a. olika prisutveck- lingar på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oföränd- rad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror.
Vid pappersvamindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 664 milj. kr, vilket motsvarade 50 % av produktionens saluvärde.
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel av saluvärdet (%)
1965 1967 1970
Pappersvaruindustrin 52 48 50 Hela industrin 49 48 48
5 Regional struktur
Av de ca 11 400 personer som år 1970 sysselsattes inom pappersvaru- industrin var 64 % verksamma inom de branschsysselsättningsmässigt fem största länen: Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Kalmar och Stockholms län. Dessa hade tillsammans 80 arbetsställen inom pappers- varuindustrin, vilket motsvarar 54 % av det totala antalet branscharbets- ställen i riket. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom pappersvaru- industrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt femton största länen.
Beträffande pappersvaruindustrins koncentration till vissa kommun- block kan noteras att ca 16 % resp. 11 % av de anställda år 1970 var verksamma inom Lunds och Norrköpings kommunblock. De största företagen i dessa kommunblock var AB Åkerlund & Rausing och Tetra Pak (Lund) samt Esseltepac AB och AB Kraftemballage (Norrköping).
Det är i sammanhanget av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av pappersvaruindustrin. Kommunblockens känslighet har här illustrerats med den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka pappersvaruindustrin år 1970 sysselsatte minst 10 % av samtliga industrianställda.
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka pappersvaruindustrin år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisysselsättningen.
Kommunblockl Antal industri- därav inom Företag med relativt stora bransch- anställda inom pappersvaru- arbetsställen inom respektive kommunblocket industrin (%) kommunblock
Haninge (AB) 1 078 23 AB Heman Stenberg Strängnäs (D) 2 074 10 Hyltebruk (F) 1 897 16 Isacssons Wellemballage AB Nybro (H) 3 704 21 Munksjö AB, AB Sture Ljungdahl Kuvertfabrik Åstorp (L) 1 697 13 J O Stenqvist AB Lund (M) 6 868 26 AB Åkerlund & Rausing, _AB Tetra Pak Bengtsfors (P) 2 570 10 Förenade Well AB Forshaga (S) 906 13 Tetra Pak AB
* Inom parentes anges länstillhörighet. Anm.: [ tabellen redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till handeln på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom pappersvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsyssel— sättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Jönköpings
Östergötlands
Kalmar
Stockholms
Älvs borgs
Hollands
Örebro
Göteborgs o, Bohus
Kristia nstads
Vörmla nda
Södermanlands
Gävleborgs
Skaraborgs
Kronobergs
%
Lön Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda |955= 10876 DESS % Iwo l970= || 357
6 Export och import
Såväl exporten som importen av pappersvaror (SITC 642) har sedan början av 1960- talet ökat i mycket snabb takt, dock från en relativt blygsam utgångsnivå. Exportvärdet har sålunda stigit från ca 30 milj. kr år 1960 till nära 250 milj. kr år 1972 medan importen under samma period ökat från 32 till 154 milj. kr. Så sent som 1965 var Sverige nettoimportör av pappersvaror, men hade 1972 uppnått en nettoexport på ca 100 milj. kr.
Exporten är starkt koncentrerad till Danmark och Norge och består främst av förpackningar och engångsartiklar. EG-avtalet kan inte förvän- tas på något avgörande sätt förändra handelsvillkoren. En nedtrappning av tullarna på pappersvaruindustrins produkter motvägs delvis av att de nuvarande prisskillnaderna vad gäller halvfabrikat (papper och kartong) kan antas minska. För pappersvaror med låg förädlingsgrad kan dock avtalet medföra avsevärt bättre exportmöjligheter, medan motsatsen kan bli fallet för produkter med högre förädlingsgrad.
Tabell Vl.l Export- och importutvecklingen för pappersvaror (SITC 642). Löpande priser.
Milj. kr Årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
30 65 182 249 20,0 17,0 32 87 145 154 16,4 3,0
Grafisk industri
(Värdeuppgif ter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
___,f 1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 3 771 Mkr 8.4 . 5.1 Export 128 Mkr 14.6 1 . Import 213 Mkr 13.7 — . Produktionens förädlingsvärde 2 662 Mkr 8.7 .
därav inom storföretag (> 500) 34 % Förädlingsvärde per anställd 58 tkr 9.2 . 8.3 Kapitalstock per anställd 63 tkr Antal anställda 45 990 st — 0.5
därav inom storföretag 27 % Antal företag 941 st
därav storföretag 12 st Antal arbetsställen 958 st
därav med 200—499 anställda 26 st
500— anställda 12 st
Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 63 % Lönekostnad per anställd 36 tkr 9.2 Kostnader för råvaror och halv-
fabrikat — andel av saluvärdet 25 %
7 8 2 6.1
Investeringar 1965—] 9 72 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 240 Mkr 237 Mkr därav i byggnader och _ anläggningar 22 % 22 % Andel av hela industrins investeringar 3.8 % 3.8 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 5 300 kr 5 200 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Aftonbladet AB, Allers Förlag AB. Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB. Arbetet Tryckeri AB Framtiden. Dagens Nyheters AB. Göteborgs-Postens Nya AB. AB P A Norstedt & Söner, Saxon & Lindström Förlags AB. Svenska-Dagbladet AB. Wezäta Melin AB. Åhlén & Åkerlunds Förlags AB.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år I 970): Stockholms. Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Södermanlands samt Östergötlands län.
Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 197 0): Stockholm. Solna/Sundbyberg. Uppsala. Helsingborg. Malmö. Falun. Sollefteå. Östersund, Boden.
1 Inledning
Till grafisk industri räknas vanligtvis såväl grafisk produktion som förlagsverksamhet. Förlagsverksamhet, utom utgivning av dagstidningar, ingår dock ej i industristatistiken. Detta innebär att den förlagsverksam- het som omfattar utgivning av bl.a. böcker, veckotidningar och tidskrifter ej innefattas i den följande redovisningen av grafisk industri. I detta sammanhang avses därför med grafisk industri sådana produktionsenheter som huvudsakligen har renodlad grafisk verksamhet, dvs.
— tryckerier, dagstidningsförlag — tillverkare av tryckformar o.d.
-— bokbinderier
I nedanstående tablå redovisas delbranschernas benämning och verk- samhetsinriktning enligt industristatistiken.
SNI-kod1 Delbransch Verksamhet
342011 Dagstidningstryckerier Tryckning, utgivning och distribution och i annan förlagsverksamhet för dagstidningar. 342012 Veckotidningstryckerier Tryckning av veckotidningar och under— ' hållningstidskrifter. 342019 Övriga tryckerier Tryckning av böcker, checkhäften, fack- och firmatidskrifter, frimärken, kartor, musiknoter, affischer och andra tryck— alster.
Tryckformsindustri Kliché-, stereotypi- och annan tillverk- ning av tryckformar samt tillverkning av matriser och plåtar för grafiskt ändamål. Bokbinderier Skärning, bindning, bronsering, förgyllning och andra bokbinderiarbeten samt tillverk- ning av pärmar o.d.
1 Svensk näringsgrensindelning
Tabell I.I Branschblandningen inom grafisk industri år 1970.
Delbransch Specialiserings— Täcknings- grad (%) grad (%)
Dagstidningstryckerier och förlag 93,1 99,3 Veckotidningstryckerier 87 ,9 91,2 Övriga tryckerier 93,4 87,7 Tryckformsindustri 91,5 81 ,8 Bokbinderier 84,9 77,7 Grafisk industri 98,9 92,8?
Vissa branscharbetsställen tillverkar även produkter som ej hänförs till branschen. Samtidigt förekommer tillverkning av grafiska produkter vid arbetsställen som statistiskt ej hänförs till den grafiska industrin. Denna branschblandning försämrar givetvis graden av precision hos branschför- delade data. Branschblandningen inom den grafiska industrin är emeller- tid obetydlig. Som framgår av tabell l.I. består ca 99% av den totala produktionen vid branscharbetsställena — räknat på saluvärdet — av grafiska produkter (specialiseringsgrad). Dessa arbetsställen svarar sam- tidigt för ca 93 % av den totala tillverkningen av grafiska produkter i riket (täckningsgrad). Resterande 7 % av produktionen av grafiska pro- dukter sker vid i första hand anläggningar inom pappersvaruindustrin. Att branschblandningen inom hela den grafiska industrin är mindre än för delbranscherna förklaras av att vissa produktionsenheter inom var och en av delbranscherna tillverkar produkter som är hänförbara till andra delbranscher inom grafisk industri.
Inom den grafiska industrin tillverkas nästan endast produkter för kon— sumtionsändamål samt insatsvaror i andra branscher. Största andelen av insatsvarorna, cirka en tredjedel, går till varuhandeln. Vid sidan av intern- leveranser inom grafisk industri går insatsvarorna inom industrisek- torn huvudsakligen till verkstadsindustrin och den kemiska industrin, vilka tillsammans svarar för knappt en fjärdedel av inköpen av insats- varor. Utrikeshandeln med grafiska produkter är mycket liten i förhållan- de till produktion och konsumtion (se tabell I.Il). Den största varugrup- pen beträffande både export och import är böcker. Språkbarriärer och behovet av nära kontakt mellan beställare och tryckeri, krav på snabba och exakta leveranser m.m. är faktorer som bruldar omnämnas som typiska naturliga handelshinder när det gäller grafiska produkter. Att påtagliga stordriftsfördelar i stor utsträckning saknats inom grafisk industri kan nämnas som ytterligare förklaring till utrikeshandelns ringa omfattning. Det bör dock framhållas att den grafiska produktionstekni- ken befinner sig i mycket snabb utveckling, vilket bl. a. medför förändra- de skalfördelar.
Tabell 1.1] Försörjningsbalans för grafiska produkter år 1968.
Tillgå ng Användning
Inhemsk produktion 96,6 % Import 3,4 %
Export 2,5 % Lagerökning 0,5 % Inhemsk förbruk- ning 97,0 %
därav ; insatsvaror i produktions- systemet — privat konsumtion 4 offentlig förbrukning
53,5 % 34,1 % 12,4 % 100%
Anm.: Det statistiska underlaget för denna tabell är hämtat från Statistiska centralbyråns input—outputtabeller för år 1968. Sifferuppgifterna är baserade på produktionens saluvärde till
ungefärlig produktionskostnad.
' Produktionen är mätt med förädlingsvärdet. Förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom den grafiska industrin uppgick år 1970 till 2 662 milj. kr. Därmed svarade branschen för 5,4% av den totala industriproduktionen; motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 5,0 %. Förädlingsgraden, mätt som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, uppgick samma år till i genomsnitt 71 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet.
Produktionsvolymen inom den grafiska industrin har under 1950—talet ökat med knappt 3 % per år medan ökningen under 1960-talet varit ca 4% per år. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 har produktionsvolymen ökat med i genomsnitt 1,7 % per år (mot 5 % för hela industrisektorn). Således har den genomsnittliga produktionsök- ningen per år varit betydligt större under 1960-talets första hälft än under den andra. Under de två första åren in på 1970-talet sjönk produktionen något, —l,8 % per år, medan den mellan 1972 och 1973 beräknas ha ökat med nära 11 %. Produktionsökningen inom industrin som helhet, har under motsvarande perioder uppgått till 1,8 % respektive 7,5 % per år.
Diagram 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom den grafiska industrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index ISD
|an—
ISU—
|20—
HO—
[00—
1955 I966 ' 1957 ' less ' uses ' I970 ' |97| ' |97z ' |973
_ den grafiska indus+rin ———he|o industrin
Tabell [1.1 Grafiska industrins förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher.
Delbransch Milj. kr Andel (%)
Dagstidningstryckerier och förlag 1 116 41,9 Veckotidningstryckerier 329 12,4 Övriga tryckerier 993 37,3 Tryckformsindustri 105 3,9 Bokbinderier ] 19 4,5 Grafisk industri 2 662 100,0
Inom den grafiska industrin tillverkas ett stort antal produkter med avsevärda olikheter beträffande användningsområde, produktionsteknik, marknadsstorlek, distributionsformer etc. Branschen domineras av två mycket olika delbranscher, nämligen dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier. Den förstnämnda delbranschen inrymmer relativt stora företag och produktionsställen med förhållandevis hög kapitalinten- sitet och högt förädlingsvärde per anställd. Inom delbranschen övriga tryckerier är produktionsenhetema relativt små och inarbetade på en mångfald olika tryckalster.
Av tabell 11.1 framgår hur den grafiska industrins totala produktions- värde fördelas mellan olika delbranscher. Det kan observeras att delbranscherna dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga tryckerier tillsammans svarar för nära 80 % av totala produktionsvärdet.
inneburit att produktionen vid vissa arbetsställen ökat medan den vid andra stagnerat eller gått tillbaka kraftigt. Denna spridning inom de olika delbranscherna har studerats för åren 1968—1971 varvid arbetsställena inom resp. delbransch klassificerats med avseende på produktionsutveck- lingen från föregående år. [ diagram 11.11 illustreras denna spridning avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen, vilkas produktionsföränd- ring avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från resp. delbranschgenomsnitt, redovisas i tabell II.II. Tabellen visar bl.a. att nära 7 % av de anställda inom delbranschen övriga tryckerier arbetade vid arbetsställen vilkas produktionsutveckling 1969/70 avvek från del- branschgenomsnittet i negativ riktning med mer än 25 procentenheter. ' Förädlingsvärdei Dessa arbetsställen var i storlekshänseende förhållandevis små vilket 'Opam'? Pn?"— Gel" , ftt d _. 13? t t 1 t 1 t h t t"ll nomsmnsvardena tor
framgar av att de om a a e nara 0 av 0 a 3 an a e ar e ss a en. resp delbransch ba-
När det gäller produktionsutvecklingen kan således konstateras en seras på samtliga ar- avsevärd spridning där för övriga tryckerier drygt 25 % av antalet be'—”"å""? 19,69 res?- b t"ll d (1 20 1 .. . k f ., b h 1970.Spndnmgen ar etss a en (me rygt % av sysse sattmngen) avve ran ransc - kring genomsnittsvär- genomsnittet med mer än 25 procentenheter i endera riktningen. Det bör dena avser identiska noteras att varken nystartade eller nedlagda enheter är inkluderade i ”'be'ss'fi'le",1969 P(?" (1 'ff 1970, Vilket innebär att
essa S' ror. nedlagda och nystartade Som framgår av diagrammet består delbranschen övriga tryckerier av enheter ej ingår.
IO 9/o på vertikaluxeln mot— sval-Ol':
1956 anställda 54 arbetsställen
2543 anställda 32 arbetsställen
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom grafisk industri (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o Tryckerier- exkl duqs— och veckotidningstrgckerier 30
.cmnmrm'iimiii'iämnnrmm
han. ' '
Dogstidninqsh—qckerier och —förloq, veckotidninqs- tryckerier samt bokbinderier och fruckformsindusi'rier
25 Procentuell förändring av förädlingsvärdet
mn arbetsställen +qenomsnitt för branschen
Tabell ll." Spridning i produktionsutveckling.
Delbransch Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt 1969/70
( —25 procentenhete >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Dagstidningstryckericr och —förlag, veckotid- ningstryckerier samt bokbinderier och tryckformsindustri 5,6 2,8 Övriga tryckerier' 12,9 6,6
' Tryckerier exklusive dagstidnings- och veckotidningstryckerier.
arbetsställen med betydligt större skillnader i produktionsutveckling än övriga delar av branschen. Således var endast 28 % av de anställda inom övriga tryckerier verksamma vid arbetsställen med en produktionsföränd— ring 1969/70 på i5 % från genomsnittet jämfört med 56% för övriga delar av branschen.
De här redovisade spridningstalen avser förändringar mellan år 1969 och 1970 och man kan notera avsevärda skillnader såväl mellan delbranscher som mellan arbetsställen inom resp. delbransch. Basmate-
rialet omfattar, som tidigare nämnts, motsvarande förändringar parvis för åren 1968—71; Spridningsmönstret är i huvudsak likartat oavsett vilka parvisa årsjämförelser som görs.
Antalet anställda inom den grafiska industrin uppgick år 1970 till ca 46 000 personer, vilket motsvarade 5,0 % av det totala antalet industri- anställda. Som tidigare nämnts var motsvarande produktionsandel 5,4 %.
Som framgår av tabell 11.111 år tjänstemannaandelen relativt hög inom den grafiska industrin. Detta beror på att 4 600 tidningsredak- törer och journalister ingår i statistiken (huvudsakligen anställda inom delbranschen dagstidningstryckerier och -förlag). Om dessa ej med- räknas blir andelen förvaltningspersonal ca 32 %. Även andelen kvinnlig personal inom branschen är något högre än genomsnittet för hela industrin (ca 28 % jämfört med 22 %).
Under åren 1966—70 var sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin i stort sett densamma som för hela industrisektorn. Den genomsnittliga sysselsättningsminskningen uppgick till 0,5 % per år mot 0,4% för industrin som helhet. Under perioden 1971—72 minskade sysselsättningen inom branschen nära en procentenhet snabbare än industrigenomsnittet (—2,5 mot —l,6). År 1973 beräknas dock sysselsätt-
Tabell II.III Personalsammansättning inom grafisk industri år 1970.
Personalkategori Grafisk industri Hela industrin
i V i ' %) i andel (%)
Mån 33 199 Kvinnor 12 791
72,2 77,7 45 990 27,8 100,0 22,3
Arbetarpersonal 28 183 61 3 73,2 förvaltningspersonal 17 807 45990 3817 100,0 26,8
Diagram 11.111 Sysselsättningsutvecklingen inom den grafiska industrin 1965—1973.
Index 1965 = 100.
Index Anställda
100—w
Timmar
_—
ao FISES ' |966 ' l967 ' Issa ' l969 ' mo ' 197! ' I972 ms
_— den grafiska industrin ———helo industrin
' Genomsnittsvärdena för resp. delbransch ba- seras på samtliga arbets- ställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genom- snittsvärdena avser iden- tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystar- tade enheter ej ingår.
Tabell II.IV Sysselsättningen inom den grafiska industrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda 1970 Utveckling. Index 1967 = 100 antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Dagstidningstryckerier
och -förlag 17 745 103 104 107 104 Veckotid ningstryckerier 3 618 95 91 96 90 Övriga tryckerier 19 561 98 100 99 98 Tryckformsindustri 2 004 99 114 116 113 Bokbinderier 3 062 99 96 95 83 Grafisk industri 45990 99 101 102 99
ningen ha ökat något.
Räknat i antal arbetade timmar (för tjänstemän och arbetare) har sysselsättningen inom den grafiska industrin minskat med 1,8 % per år mellan 1965 och 1973.
Av den totala sysselsättningen inom grafisk industri år 1970 svarade delbranscherna dagstidningstryckerier och -förlag samt övriga trycke- rier för drygt 80% (38,5 % resp. 42,5 %). I tabell II.IV redovisas de olika delbranschernas andel av sysselsättningen år 1970 samt utvecklingen under perioden 1967—71. Den kraftigaste sysselsättnings- minskningen kan noteras för bokbinderierna som under perioden fått vidkännas en reduktion med hela 17 %. Delbranschen övriga tryckerier har genomsnittligt sett haft en stabil sysselsättning med en total minsk- ning med ca 2 %. För tryckformsindustrins del kan observeras en relativt kraftig sysselsättningsökning mellan år 1968 och 1969.
I likhet med produktionsutvecklingen har sysselsättningsutvecklingen varierat delbranscherna emellan. För att få en uppfattning om hur de enskilda arbetsställena förhållit sig till den genomsnittliga sysselsättnings— utvecklingen har för perioden 1968—1971 spridningen kring olika delbranschgenomsnitt studerats. Härvid har varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats m.a.p. sysselsättningsförändringen från föregåen- de år. Uppdelningen har skett i 12 klasser kring resp. delbranschgenom- snitt med två öppna klasser. I diagram II.IV och tabell II.V illustreras denna spridning avseende sysselsättningsförändringen 1969/70.'
Som framgår av diagrammet har båda delbranscherna inom den grafiska industrin en relativt stark koncentration av de sysselsatta till arbetsställen vilka endast har haft en mycket liten sysselsättningsförändring 1969/70. Således var 52 % inom delbranschen övriga tryckerier och 64% inom annan grafisk industri sysselsatta vid arbetsställen (47 % av samtliga ar- betsställen inom vardera delbranschen), som endast hade haft en sysselsätt- ningsförändring på 15 procentenheter från resp. genomsnitt (—0,7 % resp.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom grafisk industri (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/ 70. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) Z/o Tryckerier exkl doqs— och vackdtidninqstrgckerier IO I*/c> på vertikoloxeln mot— 0 svara = ll'l '
30—
ISSE onstöllda
. 54 arbetsställen ll'lm Tarm ["—im] [init—link | il—illll Film .—rrrnl I —o,1
Dogstidninqstrqckerier och -förloq, veckotidninge— trqckerier som-t bokbinderier och trqckformsindustri
2593 anställda 32 arbetsställen
Procentuell förändring av sqsselsöttninqen _
D anställda maar-betsställen + genomsnitt för branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch Awikelse från resp. delbranschgenomsnitt 1969/70
(—25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i% andel i %
Dagstidningstryckerier
och -förlag, veckotid— ningstryckerier samt bokbinderier och tryckformsindustri 2,5 0,7 Övriga tryckerier* 2,2 0,8
6,6 6 4
7
* Tryckerier exklusive dagstidnings- och veckotidningstryckerier.
1 . i . . -— .. .. . ., . l nd st ist tistiken 2,4 %). Aven for ovriga ar under perioden 1968—71 kan konstateras en redbvis'ås horinalt endast relativt hög koncentration kring genomsnittet för resp. delbransch. arbetsställen med minst 5 anställda. Enligt före- tagsräkningen 1968 fanns _. __ ca 700 företag med mind- 2.3 Foretags— och arbetsstallestruktur l'e än 5 anställda. Den sammanlagda personal- . . . . , ,_ , st rkan hos denna Den grafiska industrin domineras av smaforetag. Totalt fanns ar 1970 föietagskategori var om-
941 företag varav 837 hade mellan 5 och 99 anställda.1 Endast 12 kring1400 personer.
Tabell ll.Vl Den grafiska in
Företags— Företags-
kategori storlek efter antal anställda
företag hade mer än 500 anställda. Dessa storföretag sysselsatte nära 12 500 personer eller ca 27 % av de branschanställda. Av resterande ca 33 500 personer återfanns ungefär lika många i små resp. medelstora företag (se tabell ll.Vl).
En jämförelse mellan grafisk industri och hela industrin visar således att storföretagens sysselsättningsandel inom den grafiska branschen är väsentligt lägre än storföretagens andel inom hela industrisektorn. Det är värt att notera att skillnaderna är stora mellan delbranscherna inom grafisk industri. Sålunda återfinns storföretagen främst inom de]— branschen dagstidningstryckerier och -förlag. Här kan nämnas Dagens Nyheters AB, Aftonbladet AB, Svenska Dagbladet AB, Sydsvenska Dagbladet AB, Arbetet Tryckeri AB Framtiden och Göteborgs—Postens Nya AB. De större veckotidningstryekerierna är Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, Allers Förlag AB och Saxon & Lindström Förlags AB, Som tidigare nämnts finns inom delbranschen övriga tryckerier i första hand mindre företag. Tre storföretag finns dock inom delbranschen, nämligen
dustrins storleksstruktur år 1970 (företag)-
Grafiska industrin Hela industrin Antal Förädlingsvärde Anställda därav vid Föräd- Syssel- fö re- ? företag lingsvärde- sä tt- tag ""Il" andel antal ' med endast andel (%) nings- kr (%) ett arbets— andel ställe (%) (%)
Småföretag 5 — 99 Medelstora företag 100A499 Storföretag
849 31,9 16 791 97,9 24,6
92 920 34,6 16852 36,6 88,2 21 21,2 12 893 33,5 12468 27,0 77,1 , 54,2
Samtliga företag
Anm. .' Med företag avses de
941 2 662 100,0 46 111 100,0 88,7 l00,0
n institutionella enheten (företagets verksamhet inom ind ustrisektorn).
Tabell ll.VlI Den grafiska industrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Grafisk industri Hela industrin storlek efter antal anställda Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Förädlings- Sysselsätt-
._ värdeandel ningsandel andel mllj. andel (%) (%)
(%) kr (%)
5— 49 50—199 200,499 500—999 1000?
81,3 598 22,5 16,7 18,8 14,7 757 28,4 22,8 23,5 2,7 445 16,7 18,6 17,7 1,1 14,7 13,0 0,2 862 32” 27,2 27,0
Samtliga arbetsställen
100 2 662 100 100
AB P A Norstedt & Söner, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB och Wezäta Melins AB. Inom delbranscherna tryckformsindustri och bok- binderier saknas storföretag.
Genom att nära 90 % av samtliga företag endast har ett arbetsställe'är skillnaden liten mellan företags— och arbetsställestrukturen. Sålunda domineras branschen av de minsta arbetsställena dvs. de med mellan 5 och 49 anställda. [ denna storleksgrupp återfinns 779 av branschens 958 arbetsställen (se tabell II.VII). Vid dessa små arbetsställen sysselsätts ca 12 000 personer medan endast ca 5 000 personer finns vid arbetsställen med mer än 1 000 anställda (år 1970). Mellan år 1965 och år 1970 var totala antalet arbetsställen oförändrat i branschen.
Kapitalintensiteten1 inom den grafiska industrin uppgår till i genomsnitt 63 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensiteten inom industrin som helhet ligger på ca 110 000 kr. Även om stora skillnader förekommer mellan företag inom branschen utmärktes större delen av denna av mycket låg kapitalintensitet. Som exempel på undantag kan nämnas större dags- och veckotidningsföretag. Av den totala kapital- stocken inom industrin finns ca 2,8% inom den grafiska industrin. Motsvarande sysselsättningsandel uppgår samtidigt till 5,0 % (år 1970).
Tabell ll.Vlll Investeringar inom den grafiska industrin 1965—1972. 1968 års priser.
Grafisk Hela ind ustri ind ustrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) —— därav i byggnader och anläggningar (%)
Investeringar per anställd _ årsgenomsnitt 1965—1972 (kr) 6 800
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112
1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129
genomsnitt 1966—1972 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 102 5 32
Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970)
' Kapitalstock per an- ställd mätt med brandför- säkringsvärdet år 1970.
Under perioden 1965—72 har inom den grafiska industrin investerats 1 899 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på ca 237 milj. kr. Därmed har 3,8 % av hela industrins investeringar avsett den grafiska industrin. En ganska hög investeringsnivå kan noteras för perioden 1968—1970 och en markant nedgång under åren 1971—72.
Inom branschen har investeringsvolymen per anställd under perioden 1965—72 uppgått till 5 200 kr, vilket motsvarar drygt 8 % av kapital- stocken per anställd. lnvesteringsvolymen per anställd inom den grafiska industrin har uppgått till tre fjärdedelar av genomsnittet för hela industrisektorn.
Den strukturomvandling branschen befinner sig i och som till stor del är betingad av introduktion av nya tekniska processer kan belysas med olikheterna i investeringsaktivitet mellan företag i olika storleksklasser. lnvesteringsnedgången under år 1971 föll således huvudsakligen på företag med mindre än 500 anställda. Sammanfattningsvis kan konstate- ras en snabb investeringsökning för främst de större företagen i grafisk industri.
3 Arbetsproduktivitetl
Mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt 1,7 % per år medan antalet anställda minskade med 0,5 % per år. Detta innebar en årlig produktivitetstillväxt på 2,2 % mot 5,4 % inom industrin som helhet. Under lågkonjunkturåren 1966—68 föll produktiviteten inom grafisk industri. Den relativt snabba ökningen efter 1968 får helt tillskrivas utvecklingen utanför delbranschen övriga trycke- rier och kan delvis förklaras av en relativt snabb investeringsökning. Delbranschen övriga tryckerier har däremot kännetecknats av en stagna- tion under perioden 1965—1970. Att nedgången under lågkonjunkturen 1966—1967 blev så markant beror delvis på den konjukturkänslighet som präglar de produkter (exempelvis reklamtryck, broschyrer, annonsmate— rial) som till stor del saluförs av företag inom delbranschen övriga tryckerier.
Under åren 1971—73 har produktivitetstillväxten inom den grafiska industrin varit något högre (3,2 % per år) beroende på en svag produk- tionsvolymökning (1,9 % per år) samt en minskad sysselsättning (—1,3 % per år). Den relativt starka ökningen kan helt tillskrivas uppgången år 1973.
Räknat per timme har produktiviteten ökat med i genomsnitt 2,9 % per år mellan 1965 och 1970 och 4,7 % per år under 1971—1973.
För den grafiska industrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 57 900 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för hela industrisektorn.
Arbetsproduktiviteten — beräknad på genomsnittsvärden — varierar påtagligt mellan delbranscherna (se tabell llI.l). År 1970 uppgick variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduk- tivitet för de redovisade delbranscherna till 52 000 kr. Skillnader i arbetsproduktivitet beror väsentligen på olikheter i produktionsteknik.
Ett studium av det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd för olika arbetsställestorlekar ger ett mycket heterogent mönster (se tabell III.II). Inom den grafiska industrin föreligger "dessa uppgifter för dels hela branschen, dels delbranschen övriga tryckerier. För branschen som helhet är den genomsnittliga arbetsproduktiviteten högre vid större anläggningsstorlekar, vilket naturligtvis sammanhänger med att man där återfinner dags- och veckotidningstryckerier. Något sådant positivt samband synes dock ej föreligga inom delbranschen övriga tryckerier.
1 Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- ställd respektive per tim— me.
Diagram Ill.] Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom den grafiska indu- strin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index ISO
Produktionsvolgm per anställd
uta —
ISO -—
l20 _-
Illi—
l "" 1965 ' 1965 '
_den grafiska industrin
im ' 1958 ' tess ' nero ' I97t ' 1972 1 ms
_ _ — hola industrin
Tabell Ill.] F örädlingsvärde per anställd inom den grafiska industrins delbranscher år 1970.
Delbransch Genomsnitt
62 900 kr 90 900 kr
Dagstidningstryckerier och -förlag Yeck otid ningsfö rlag Ovriga tryckerier Tryck formsind ustrin Bokbinderier
50 800 kr 52 400 kr 38 900 kr
Grafisk industri
57 900 kr
Hela industrin
53 100 kr
För att erhålla en mera fullständig information om hur sysselsättning och produktionsresultat år 1970 fördelats mellan arbetsställen med olika produktivitet har varje arbetsställe inom den grafiska industrin klassifice- rats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittsproduktivitet. Uppdelningen har gjorts i 12 produktitvitetsklasser kring medelvärdet med två öppna klasser i vilka placerats de arbetsställen som visar mer än
Tabell III.II F örädlingsvärde per anställd (1000-tal kronor) för arbetsställen iolika storleksklasser år 1970.
Arbetsställestorlek efter antal anställda Samtliga
bt- 5—9 10—19 20—49 50—99 100—199200—499500— $&;
Övriga tryckerier 44 52 54 54 50 50 46 51 Grafisk industri 55 "53 57 58
Tabell lll.lll Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970.
Awikelse från genom- Övriga tryckerier1 Dagstidningstryckerier och -för1ag, veckotidningstryckerier snittlig arbetsproduktivi- samt bokbinderier och tryckformsindustri tet inom resp. del-
bransch (%) Arbetsställen Anställda Förädlings- Arbetsställen Anställda Förädlings-
" d d ] värdeandel antal andel antal var can e antal andel antal andel (%)
(%) (%) (%)
9 703 max 1,8 54 1 573 6,0 max 3,0 0 7 359 27,4 175 ' 9 292 35,1 25,9 3 6 422 33,0 49 4 766 18,0 18,1 ,8 3 390 21,8 26 8 069 30,5 37,6 ,9 1512 min 11,6 6 2 368 9,0 min 13,4
(—50 44 6 —50——10 236 7 -10— 10 155 4
9 8
, r ;
10— 50 127 > 50 57
(i 0 357 56,0 10 946 max 43,2 256 13 039 49,3 max 36,7 >i 0 262 40,9 8 440 min 52,4 54 13 029 49,3 min 61,3
1 Tryckerier exkl. dagstidnings— och veckotidningstryckerier. Anm. : Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna, som är ungefärliga, baseras på 1968 års prisnivå.
50% avvikelse. Resultaten av spridningsberäkningarna sammanfattas i tabell III.III.
Fördelningen av arbetsställen över produktivitetsklasser visar en genom- gående hög frekvens i de klasser som svarar mot en produktivitet som med mer än 10% understiger resp. genomsnittsvärden. Dessa arbetsstäl- len är genomsnittligt mindre än medelvärdet för resp. delbransch.
Delbranschen övriga tryckerier kännetecknas av relativt små företags- och arbetsställeenheter med ett medianvärde för produktiviteten som ligger under genomsnittet. Cirka 44 % av antalet arbetsställen har ett värde som avviker med mer än —10 % från delbranschgenomsnittet. När det gäller grafisk industri exkl. övriga tryckerier är detta förhållande än mer markant. Sålunda finns i motsvarande produktivitetsintervall mer än 70 % av antalet arbetsställen inom delbranschen. Dessa 70 % består av relativt små enheter och sysselsätter ej mer än ca 41 % av delbranschens anställda. Omkring 10% av antalet arbetsställen har en produktivitet överstigande genomsnittet med mer än 10 %, dessa svarar för omkring 40 % av branschens sysselsättning. Heterogeniteten inom delbranschen är således mycket kraftig.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
År 1970 var inom industrin som helhet lönekostnaden per anställd genomsnittligt 31 600 kr. Genomsnittet inom grafiska industrin låg vid denna tidpunkt på 36 300 kr, dvs. ca 15 % över industrigenomsnittet. Lönekostnaden per arbetare översteg år 1970 genomsnittet för industrin med ca 18 % och uppgick till 31 900 kr. Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt ca 9,2 %. Därmed låg ökningstakten knappt en procentenhet över industrigenomsnittet.
Av tidigare avsnitt har framgått att den grafiska industrin är en relativt arbetskraftsintensiv bransch, vars produktionsteknik i många företag kan karaktäriseras som hantverksmässig. Även om avancerad och kapitalinten- siv produktionsteknik f.n. används inom delar av branschen är produk- tionsprocessen ej dominerad av tempoarbeten eller dylikt. I stället finnsi denna bransch ett behov av relativt stor andel yrkesutbildad arbetskraft. Genom att lönenivån för yrkesutbildad arbetskraft är högre kommer den genomsnittliga lönekostnaden per anställd bl.a. därigenom att ligga på en hög nivå inom branschen i jämförelse med hela industrin. I detta avseende torde den grafiska industrin vara jämförbar med t.ex. verktygs- maskintillverkarna inom maskinindustrin. Ett annat förhållande som förklarar branschens höga lönekostnader per anställd är den höga andelen arbetstimmar under s.k. obekväm arbetstid.3 Detta gäller självfallet främst dagstidningstryckerierna som uttryckt i antal arbetstimmar svarar för en fjärdedel av branschens sysselsättning.
Löneskillnaden mellan arbetar— och förvaltningspersonal är inom den grafiska industrin något mindre än inom de flesta andra industribran- scher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 74% av lönekostnaden per tjänsteman. För de flesta industribranscher ligger detta relationstal mellan 0,55 och 0,65. Detta relationstal har inom branschen ökat med ca 4 procentenheter från 1965, medan det för många andra industribranscher varit stabilt.
' Värdeuppgifter angesi löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma, varvid lönekostnaderna inkluderar samtliga lag- och avtalsenliga påslag. 3 För 2:a kvartalet 1970 utgjorde skift- tillägget (intermittent 3-skift) ca 23 % av den totala timförtjänsten för vuxna män inom grafiska arbetsgivareförbundet.
Tabell IV.I Lönekostnader inom grafisk industri.
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal förvaltningspersonal anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967
Övriga tryckerier — tkr/år .. 23,7 30,0 ,. 37,2 45,5 .. 27,1 — rel. lönekostnad* .. 110 111 .. 104 104 .. 108 Grafisk industri totalt —tkr/år 20,3 24,7 31,9 28,8 34,5 43,3 23,4 28,4 36,3 —rel.lönekostnad 112 114 118 96 97 99 111 113 115
Hela industrin — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100. Anm. . .-= Uppgift föreligger ej.
4. l . 2 Lönekostnadsandelar
Den grafiska industrin har som helhet betraktats som en relativt arbetskraftsintensiv bransch. Kapitalmängden per anställd och råvaru- kostnadsandelen av saluvärdet understiger klart genomsnittet för tillverk- ningsindustrin. Som framgått av tidigare avsnitt sker en stor del av produktionen i relativt små produktionsenheter med förhållandevis hantverksmässig produktionsteknik. De större dags- och veckotidnings- tryckerierna skiljer sig dock markant från den stora gruppen av mindre enheter. Utvecklingen inom den grafiska industrin kommer med stor sannolikhet att medföra en strukturell förskjutning mot större enheter med avsevärt högre kapitalintensitet. Därmed kommer branschens käns- lighet för lönekostnadsutvecklingen att reduceras.
År 1970 utgjorde lönekostnaderna ca 44 % av saluvärdet inom hela den grafiska industrin. Den siffran kan jämföras med 28 % för industrin som helhet. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick för gruppen övriga tryckerier till hela 67 % mot 59% för industrin som helhet. Förändringen i dessa relationstal under den studerade perioden 1965—70 är mycket måttlig, vilket huvudsakligen kan förklaras av prisutvecklingen. Den grafiska industrin kan betecknas som en skyddad
Tabell IV.I] Lönekostnadsandelar inom grafisk industri.
Lönekostnadernas andel (%) av
fö räd lingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970
Grafisk industri 63 63 63 44 45 44 Hela industrin 59 61 59 27 28 28
bransch och är således ej utsatt för nämnvärd importkonkurrens. Branschen har kunnat kompensera sig för ökade kostnader genom en relativt snabb prisökning. Under åren 1965—71 steg producentprisindex med hela 39 %.
Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscherna, föreligger i detta avseende en avsevärd heterogeni- tet mellan arbetsställen inom delbranscherna. Denna spridning illustreras i diagram IV.I för delbranschen övriga tryckerier samt annan grafisk industri där samtliga arbetsställen inorn resp. delbransch år 1970 klassificerats efter lönesummans1 andel av förädlingsvärdet.
Spridningen är relativt stor inom båda delbranscherna. Beräkningsresul- tatet visar att ca 58% resp. 65% av sysselsättningen inom övriga tryckerier resp. grafisk industri exkl. övriga tryckerier finns vid produk— tionsenheter som ligger i intervallet i 10 procentenheter från genomsnit- tet. För övriga tryckerier kan nämnas att ca 28 % av sysselsättningen förekommer vid arbetsställen vilkas lönesummeandel överstiger 68 % av förädlingsvärdet. Mer än 10% (ca 2 100 personer) var sysselsatta vid. arbetsställen med en lönesummeandel som översteg 78 %.
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. Föränd- ringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom grafisk industri m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
O/o Trgckerier exkl doqs— och veckoi'idninqsl'rgckerier 20
'?wåmwmmm%åw
'ss.o+
chstidninqstrgckerier och -för-loq, veckotidnings— tryckerier samt bokbinderier och +rqckformsindus1'ri
WW???
' sz,o| su+ 55
Lönesummans andel av förädlingsvärdet, c3/0
Em orbetsstö | len
() 35 tis
1 140
80
Dunstölldo
+qenomsnitt för branschen
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med löne- summan. l lönekostna- den ingår, förutom kon- tantdelen, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetar- personal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
I0 r'i/o på vertikoloxeln moi-— SVUFGP:
IQSB anställda 64 arbetsställen
26% anställda 12 arbetsställen
känslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror.
Den totala kostnaden för råvaror och halvfabrikat inom den grafiska industrin uppgick år 1970 till 925 milj. kr och utgjorde därmed 25 % av produktionens saluvärde.
Den grafiska industrin kännetecknas således av en relativt hög förädlingsgrad, dvs. värdet av slutprodukten är högt i förhållande till kostnaden för de råvaror som ingår i produkten. De från kostnadssyn- punkt väsentligaste råvarorna utgörs av papper av olika slag samt tryckfärger. Kostnaden för pappersprodukter och tryckfärger uppgår till ca 70 % av de totala råvarukostnaderna. Genom att de totala råvarukost- naderna ej utgör mer än ca 25 % av branschens avsaluvärde är man inte så känslig för prisförändringar på pappersvaror som vore fallet med en lägre förädlingsgrad. Prisfluktuationer på råvarusidan påverkar således branschen i relativt liten omfattning jämfört med de flesta andra industribranscher. Härtill kommer branschens karaktär av skyddad industribransch med förhållandevis goda möjligheter att kompensera sig för prisstegringar från råvarusidan.
Beträffande råvarukostnadsandelarna inom delbranscherna kan noteras att delbranschen övriga tryckerier har en andel på ca 30 %, medan genomsnittet för övriga delbranscher uppgår till ca 21 %.
Tabell IV.I" Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av saluvärdet 1965 1967 1970
Grafisk industri 26 25 25 Hela industrin 49 48 48
5 Regional struktur
Den grafiska industrins lokalisering bestäms väsentligen av närheten till avsättningsmarknaderna. Den är därför huvudsakligen lokaliserad till storstadsområdena. Stockholms, Malmöhus och Göteborg och Bohuslän svarar för tre femtedelar av sysselsättningen. Av nämnda län dominerar Stockholm med 16 600 branschanställda vid 288 produktionsenheter, vilket motsvarar 36 % resp. 30 % av branschens totala antal anställda och arbetsställen. Inom Stockholms län är två femtedelar av de bransch- anställda verksamma vid 190 arbetsställen inom delbranschen övriga tryckerier, medan resterande tre femtedelar huvudsakligen återfinns vid de större dagstidningstryckerierna och -förlagen samt veckotidnings- tryckerierna. Av figur V.I framgår hur de anställda inom den grafiska industrin fördelades på de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970.
Det är i sammanhanget även av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av utvecklingen inom den grafiska industrin. Kommunblockens känslighet framgår av den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. [ tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka den grafiska industrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställ- da. Dessutom anges några företag som har större branscharbetsställen inom resp. kommunblock. Som exempel på ett kommunblock som är starkt beroende av grafisk industri kan nämnas Boden. I detta kommun- block svarar den grafiska industrin för drygt 30 % av industrisysselsätt- ningen.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom grafisk industri år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Göteborgs o. Bohus
Södermanlands
Östergötlands
Örebro
Jönköpings
Älvsborgs
Uppsala
Kristianstads
Västmanlands
Gävleborgs
Koppa rberqs
Värmland:
8 = 0
Län Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda 1965= 107058 B '965 5 1970 is7o= 65990
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration —— Kommunblock inom vilka den grafiska industrin år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisysselsättningen. if Kommunblock (Län) Antal industri- därav inom grafisk Företag med större arbetsställen inom bransch och kommunblock
anställda industri (%)
___ ___/___,
Stockholm (AB) 64 269 22,5 Dagens Nyheters AB, Aftonbladet AB, Svenska Dagbladet AB, Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, AB Norstedt & Söner, Esselte tryck, Tiden-Barnängen tryckerier AB, Tryckeribolaget Ivar Haeggströrn
Solna/Sundbyberg (AB) 9 773 12,6 Rotogravyr AB, Klichéhuset AB, Typografen AB
Uppsala (C) 7 618 12,8 Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, AB Upsala Nya Tidning
Hälsingborg (M) 11 874 15,3 Allers Förlag AB, Hälsingborgs Dagblad AB, Hälsingborgs Litografiska AB Malmö (M) 35 120 10,3 Sydsvenska Dagbladets AB, Arbetet Tryckeri AB Framtiden, Hemmets Journal AB, AB Allhems Tryckeri, Förlagshuset Norden AB Falun (W) 4 761 11,3 AB Dala-Demokraten, Falu-Kuriren AB, B Wahlströms Bokindustri AB
Sollefteå (Y) 581 17,4 Tryckeriaktiebolaget Nya Norrland
Östersund (2) 3 061 10,8 Östersundspostens Tryckeri AB
Boden (BD) 621 30,3 Tryckeriaktiebolaget Norrländska Socialdemokraten
”__ff
___/T”—
Anm. : Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
Kemisk industri
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 6 950 Mkr 10,5 8,8 Export (SlTC 5) 1 452 Mkr 15,0 15,2 Import (SITC 5) 3 081 Mkr 12,0 10,6 Produktionens förädlingsvärde 3 095 Mkr 8,7 6,6 därav inom storföretag (>500) 50 % Förädlingsvärde per anställd 77 tkr 8,2 0,6 Kapitalstock per anställd 172 tkr Antal anställda 40 123 st 0,5 6,0 därav inom storföretag 52 % Antal företag 314 st därav storföretag 23 st Antal arbetsställen 413 st därav med 200—499 anställda 31 st 500— anställda 18 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 44 % Lönekostnad per anställd 34 tkr 8,7 Kostnader för råvaror och halvfabrikat 48 % — andel av saluvärdet
Investeringar 1965—1972" löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 547 Mkr 534 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 26 % 26 % Andel av hela industrins
investeringar 8,6 % 8,6 % Genom snittliga årsinvesteringar
per anställd 13 800 kr 13 400 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Aga AB, AB Alfort & Cronholm, AB Astra, AB Wilhelm Becker, AB Bofors, Boliden AB, AB Centrava, Elektrokemiska AB, AB Kabi, KemaNord AB, MoDoKemi AB, Nitro Nobel AB, Perstorp AB, AB Pharmacia, Supra AB. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen år 1970: Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Örebro län. Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 20 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Pcrstorp, Stenungsund, Nora, Ånge, Ekerö, Karlsborg, Eda, Strängnäs, Karlstad, Surte, Robertsfors och Nynäshamn.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom den kemiska industrin uppgick år 1970 till 3 095 milj. kr, vilket motsvarade 6,3 % av hela industrins förädlings- värde. Motsvarande sysselsättningsandel var 4,4 %.
Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdet i förhållande till produk- tionens saluvärde, uppgick samma år till 45 % och var därmed densamma som industrigenomsnittet.
Den kemiska sektorn har utmärkts av en mycket snabb produktions- ökning. Under l960-talet ökade produktionsvolymen i en årstakt på närmare 1 1 %. Expansionen var något snabbare under den första delen av detta decennium. Den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet har inneburit en viss avmattning i ökningstakten. Jämfört med hela industri— sektorn har emellertid produktionsvolymen inom branschen ökat snabba- re även under dessa år. Under åren 1971—1973 beräknas sålunda produktionsvolymen ha ökat med i genomsnitt 5,2 % mot 3,7% för
Diagram ILI Produktionsvolymens utveckling inom den kemiska industrin 1965— l973. [968 års priser. Index 1965 = 100.
Index ISD
[80— nu— ISD— |50— ilm— 130— 120— uu—
IDO—'
_den kemiska industrin
, & _ __.—
I965 ' IQBG ' |967 ' l968 ' lese ' mo ' |97| ' 1972 ' ma
___ hela industrin
Tabell II.I Den kemiska industrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutveckling [968—1971.
Förädlingsvärde År 19 7 O
Delbransch
Volymutveckling. Index 1968 = 100
milj. andel kr (%) 1969 1970
Kemikalieindustri Industri för gödselmedel Och ogräsbekämpningsmedel Konstfiber- och plastindustri Färgindustri Läkemedelsindustn' Tvättmedels- och toalettmedels- industri Övrig kemisk industri Petroleumraffinaderier Smörjmedels-, asfalt— och kol- produktindustri
494 112 111 156 550 282 434
127 108
273 424 334 149 3 095
Hela den kemiska industrin
industrin som helhet. Den kemiska industrins andel av industrisektorns samlade produktionsvolym har successivt ökat. År 1973 uppgick denna andel till 7,1 % mot 5,6 % år 1965.
Till branschens snabba produktionsökning har i första hand den tyngre kemiska industrin och från 1960-talets senare hälft även petroleumraffi- naderierna bidragit. För de olika delbranscherna föreligger uppgifter om volymutvecklingen endast för åren 1968— 1971 (se tabell II.I).
Den snabba produktionsuppgången inom den kemiska industrin kan, som tidigare nämnts, tillskrivas vissa delar av branschen. Till de mest expansiva bör delbranscherna konstfiber— och plastindustrin samt läke- medelsindustrin. Utvecklingen för olika delbranscher gömmer emellertid ett oenhetligt mönster arbetsställena emellan. För att illustrera detta redovisas i diagram 11.11 och tabell II.II spridningen kring den genomsnitt- liga produktionsförändringen 1969/70 avseende dels läkemedelsindustrin, dels konstfiber- och plastindustrin.2 Härvid har arbetsställena grupperats i tolv klasser varav två öppna klasser, för arbetsställen med en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt (tabell II.II). Som framgår var spridningen påtaglig inom båda delbranscherna. Inom exempelvis konstfiber- och plastindustrin hade 32 % av arbetsställena # med tillsammans ca 9 % av sysselsättningen — en produktionsökning på mer än 21,5 % medan drygt 10 % av arbetsställena hadewen produktions- minskning på mer än 28,5 %.
' Värdeuppgifter anges
i löpande priser.
2 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch ba- seras på samtliga arbets- ställen 1969 och 1970. Spridningen kring genom- snittsvärdena avser iden— tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystarta- de arbetsställen ej ingår.
IO 0/o på vertikalaxeln mot— SVGFOF:
856 anställda 7 arbetsställen
553 anställda 2 arbetsställen
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda (är 1970) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70. löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
cl/o Konstfiben och plastindustri 30
i mm ämm
"__—ElLl _Hlm | | +_3,5l | |
Lökemedelsindustri
50 50 — 40— 30— 20 — ,, mm.—lll” _l'lTl'l | | | | I | | I+”, & T | I 40 —25 —20 —|5 —10 —5 to 5 10 ' IS 20 25 30 Procentuell förändring av förädlingsvärdet Dunstölldo m arbetsställen + genomsnitt för branschen Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling. Delbransch Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt ( 1969/ 70)
525 procentenheter > +25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda '— andel i % andel i% andel i % andel i %
Konstfiber- och plastindustri 10,6 7,3 31 ,8 8,6 Läkemedels- industri 21,7 1,5 17,4 6,9
Antalet anställda inom den kemiska industrin uppgick år 1970 till 40 100 personer. Branschen svarade därmed för 4,4 % av det totala antalet industrianställda. Motsvarande produktionsandel uppgick samtidigt till 6,3 %.
Som framgår av tabell II.IV är tjänstemannaandelen mycket hög inom den kemiska industrin, vilket främst beror på den höga andelen tekniker. Denna andel uppgick år 1970 (beräknad på samtliga anställda) till ca 14 %, vilket kan jämföras med drygt 7 % för industrin som helhet.
Tabell II.III Personalsammansättningen inom den kemiska industrin år 1970.
Personal- Kemiska industrin Hela industrin kate—250” andel andel (%) andel (%)
Män 28 786 71, Kvinnor 11 337 40 123 28, Arbetar- pcrsonal 23 983 59,8 73,2 Förvalt- nings- personal 16 140 40 123 40,2 100,0
7 3
77,7 100,0 22,3
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom den kemiska industrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda 120 _ki
Ill]—
*—
& —_—-——————__ V & _—_———
90—
80»4 | l965 1966 ' 1957 ' 1968 ' 1959 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1973
___—- den kemiska industrin - — —helu industrin
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade antalet anställda inom branschen med 900 personer, motsvarande en årlig ökning på ca 0,5 %. Under 1971—1973 ökade sysselsättningen med 3 % per år för att 1973 uppgå till 43 800 personer. Mätt med antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) har sysselsättningen inom den kemiska industrin minskat med ca 1 % per år under perioden 1965—1973 jämfört med 1,9 % per år för hela industri- 1 Genomsnittsvärdena sektorn. för resp. delbransch ba- Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen för delbranscherna föreligger seras på samtliga arbets— för åren 1967— 1971 och redovisas i tabell 11.1v. ställe" _1969 :ch. 1970. Spridningen kring genom- snittsvärdena av ser iden- _ _ _ tiska arbetsställen 1969 2.2.1 Spridning i sysselsizttnzngsutvecklzng och 1970, vilket innebär 'tt dl- d' o*h :t' r- I diagram ll. IV illustreras spridningen i sysselsättningsutvecklingen inom iadåirbigtsställennås & delbranscherna konstfiber- och plastindustri samt läkemedelsindustri' ingår..
Tabell II.IV Sysselsättningen inom den kemiska industrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967— 1971.
Delbransch Anställda 1970 Utveckling. Index 1967 = 100 antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Kemikalie-
industrin 6 082 15,2 97 94 99 100 Industrin för
gödselmedel och
ogräsbekämp—
ningsmedel 1 708 4,3 97 91 87 88 Konstfiber- och
plastindustrin 8 654 21,5 102 100 103 101 Färgindustrin 3 978 9,9 98 100 96 94 Läkemedels-
industrin 5 534 13,8 104 114 114 115 Tvättmedels- och
toalettmedels— industrin 3 403 8,5 93 95 97 94 Övrig kemisk
industri 8 313 20,7 104 108 119 116 Petroleumrafti-
naderier 958 2,4 102 99 100 101
Smörj medels-, asfalt- och kol-
produktionsindustrin 1 493 3,7 98 85 78 80 Hela kemiska industrin 40 123 100,0 100 101 103 102
Arbetsställen med en sysselsättningsföråndring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive genomsnitt har placerats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell II.V.
Tabell II.V Spridningi sysselsättningsutveckling.
Delbransch Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/ 70)
( —25 procentenheter > +25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i%
Konstfiber— Och plastindustri 1,5 0,2 4,5 4,2 Läkemedelsindustri 4,3 0,4 13,0 5,2
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda (är 1970) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) o/o Kanstfiber— och plastindustri IO 0/o på vertikuluxeln mot— 140 svarar:
30—
855 anställda 7 arbetsställen
Läkemedelsindustri
1111
553 anställda 2 arbetsställen | 5 1 IIH] | 1 l '—0.4+l' 1 | 1 _0 —7.5 —20 45 —l0 -5 |!) 15 20 Procentuell förändring av sqsselsöttninqen
D anställda [Em arbetsställen +qenomsnitt för branschen
Den kemiska industrin domineras produktions— och sysselsättningsmässigt av medelstora företag och Storföretag. I detta avseende avviker ej branschen nämnvärt från industrigenomsnittet. År 1970 svarade företag med minst 100 anställda för drygt 80 % av den totala produktionen och sysselsättningen inom branschen (se tabell II.VI).
Av det totala antalet anställda i branschen var år 1970 ca 62% verksamma vid arbetsställen med mer än 200 anställda. (Tabell II.VII.) Arbetsställestrukturen varierar dock kraftigt mellan olika delbranscher. Stora produktionsenheter dominerar när det gäller petroleumraffinade- rier, läkemedelsindustri samt industri för gödselmedel.
Det totala antalet arbetsställen inom kemisk industri uppgick år 1970 till 413 st. vilket jämfört med år 1965 innebär en minskning med 87 st.
Tabell ll.Vl Den kemiska industrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags- ka tego ri
F öretags- storlek efter antal anställda
Hela industrin
Kemiska industrin
Syssel- sätt-
därav vid företag med endast ett arbets— ställe (%)
Förädlings-
Förädlingsvärde A nställda *” " värdeandel
andel
(%)
milj. andel antal kr (%)
Småföretag Medelstora företag Storföretag Samtliga företag
5— 99
100—499 500—
234 571 7 065 88,0
12 345 20 722
57 23
988 1581
69,8 48,7
5_ 314 3 140 100,0 40132 100,0 62,1 100,0 100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell ll.Vll Den kemiska industrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- storlek efter antal anställda
5— 49 50— 199 200—499 500—999 1 000-—
Samtliga arbetsställen
Kemiska industrin
Arbetsställen
Förädlingsvärde Anställda
Hela industrin
Förädlings- Sysselsätt-
antal andel % milj. andel (%) kr
antal andel (%)
värdeandel ningsandel (%)
260 104 31 14 4
440 751 720 812 372
4 755 10 449 9 388 9 331 6 200
18,8 23,5 17,7
14,2 24,3 23,3 26,2 12,0
11,9 26,0 23,4 23,2 15,5
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
3095 100,0 40123 100,0 100,0
1 Kapitalstock per an- ställd mätt med brand- försäkringsvärdct år
1970.
Kapitalintensiteten' inom den kemiska industrin uppgår till i genomsnitt ca 172 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensiteten inom industrin som helhet uppgår till ca 110 000 kr. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 6,7 % inom den kemiska industrin. Motsvarande sysselsättningsandel ligger samtidigt på 4,4 % (år 1970). Inom den kemiska industrin har under perioden 1965—1972 investerats totalt 4 275 milj. kr (1968 års priser), vilket motsvarar ett års- genomsnitt på 534 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed 8,6 % fallit på den kemiska industrin. Den genomsnittliga
Tabell ll.Vlll. Investeringar inom den kemiska industrin 1965—1972. 1968 års priser.
Kemisk Hela industri industrin
Totala investeringar — årsgenomsnitt 1965f1972 (milj. kr) 534 6 199 —— därav i byggnader och anläggningar (%) 26 31
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965f1972 (kr)
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112 1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129 genomsnitt 1966— 1972 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 102 532
Kapttalstock per anställd (1000-tal kr år 1970) 111
investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 13 400 kr, vilket motsvarar ca 8 % av den totala kapitalmängden per anställd. Jämfört med genomsnittet för hela industrin har investeringsvolymen per anställd inom branschen varit dubbelt så stor.
'I Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade förädlingsvärdet per anställd inom den kemiska industrin med i genomsnitt 8,7 % per år (1968 års priser). Inom industrin som helhet har produktivitetsökningen under samma period uppgått till 5,4% per år. Om hänsyn tas till arbetstidsförkort- ningen och arbetsproduktiviteten således beräknas som produktions- volym per arbetad timme, erhålls för den kemiska industrin en årlig ökning under perioden på 10,5 %, vilket kan jämföras med 6,7 % per år för industrigenomsnittet.
Under 1971—1973 beräknas produktionsvolymen per anställd ha ökat med endast 2,2 % per år (6,2 % per timme och år).
För den kemiska industrin var år 1970 den genomsnittliga arbetspro- duktiviteten 77100 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för hela industrin. Denna skillnad i arbetsproduktivitet förklaras bl.a. av skilld nader i kapitalintensitet (mått som kapitalstock per anställd). Inom den kemiska industrin uppgår kapitalintensiteten till ca 172000 mot ca 110 000 för industrigenomsnittet.
I tabell III.I anges arbetsproduktiviteten för de olika delbranscherna. År 1970 var variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet 298000 kr. Denna stora differens beror på den mycket höga arbetsproduktiviteten inom petroleumraffinaderierna (349 000 kr), som isin tur förklaras av den höga kapitalintensiteten.
Tabell HLI Förädlingsvärde per anställd inom den kemiska industrin år 1970.
Delbransch genomsnitt
Kemikalieindustri 81 300 kr Industri för gödselmedel, ogräs- bekämpningsmede] 91 100 kr Konstfiber- och plastindustri 63 600 kr Färgindustri 70 900 kr Läkemedelsindustri 78 300 kr Tvättmedels- och toalettmedelsindustri ' 80 100 kr Övrig kemisk industri 51 000 kr Petroleumraffmaderier 348 700 kr Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustrin 99 800 kr
Hela kemiska industrin 77 100 kr Hela industrin 53 100 kr
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom den kemiska industrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd 170
150— 150— Ilio— Iso— |th— 110—
100 l l
Produktionsvolgm per timme
Ion | 1955 mot ' 1967 ' 1968 ' 1969 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1973
_— den kemiska industrin -— —-helo industrin
I tabell III.II redovisas den genomsnittliga arbetsproduktiviteten för olika arbetsställestorlekar inom dels den kemiska industrin som helhet, dels konstfiber- och plastindustrin samt läkemedelsindustrin. (För övriga delbranscher föreligger ej uppgifter.) Som framgår av tabellen kan det knappast sägas föreligga något entydligt samband mellan arbetsställestor- lek och arbetsproduktivitet.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genom- snittlig arbetsproduktivitet. Av tabellen framgår bl.a. att medianvärdet
Tabell lll." Förädlingsvärde per anställd (1000-tak kr) för arbetsställen i olika storleksklasser är 1970.
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda
5—9 10—19 20—49 40—99
Samtliga arbetsställen
100— 199 200—499 500—
Konstfiber och plastindustri 54 51 71 43 56 83 62
Läkemedelsindustri
62 '
56 53
1
84
Hela kemiska industrin
82 83 99 74 77 76
' Kan ej redovisas p.g.a. sekretesskäl.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och färdlingsv'a'rde på produktivitetsklasser är 1970 (andelar i procent).
Awikelse från genom- Hela kemiska industrin
snittlig arbetsproduk- tivitet inom resp. bransch/delbransch (%)
Arbets- ställen
An- ställda
Arbets- ställen
Förädlings- värde
An-
ställda
Konstflber- och plastindustri
Förädlings- värde
Läkemedelsindustri
Arbets— ställen
An- ställda
Fö rådlings- värde
Petroleumraffinaderier
Arbets- ställen
An-
ställda
Förädlings- värde
( —50 —50 — —10 —10— 10 10— 50
> 50
(to >io
18,1 30,5 26,4 13,4 10,4
62,9 35,9
max 9,0 20,7 26,2 16,9 min 15,6
max 43,3 min 45,2
10,8 38,6 5,8 38,0 5,8 52,5 46,4
max 5,4 26,6
5,7
45,7
min 8,6
max 35,0 min 57,0
26,1 34,7 17,4 21,7 69,5 30,4 21,5 78,4
max 3,6 10,0 56,9 32,9
max 14,8 88,6
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende p
20,0 20,0 60,0 40,0
16,1 56,l 27,9
7 2
2,2 7,9
å att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
13,7 53.3 34,9
67,0
för arbetsproduktiviteten inom branschen som helhet (är 1970) var väsentligt lägre än medelvärdet. Sålunda hade drygt 60 % av branschar- betsställena, vilka tillsammans svarade för en ungefär lika stor andel av sysselsättningen, en produktivitet som låg under branschgenomsnittet.
' Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- och avtalsenliga påslag.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklingl
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 34 300 kr och låg därmed ca 8,5 % över industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 8,7 % per år. Därmed var ökningstakten ungefär densamma som för industrin som helhet (8,4 %).
Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom den kemiska industrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 60 % av lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965—1970.
Mellan de i tabell IV.II redovisade delbranscherna var år 1970 variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd 9900 kr. Av tabellen framgår vidare att skillnaden i genomsnittlig lönekostnad för förvaltningspersonal och arbetarpersonal var något varierande inom de olika delbranscherna. Den största differen- sen kan noteras för läkemedelsindustrin (23 700 kr), medan differenserna
Tabell [V.I Lönekostnader inom den kemiska industrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal fö rvaltni ngspersonal anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Kemisk industri
— tkr/år
18,0 21,1 26,9 30,9 35,5 45,2 22,6 26,8 34,3
—rel.lönekostnad* 99 98 99 103 99 103 107 107 109 Hela industrin
— tkr/år
18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6
-—rel.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Tabell IV.II Lönekostnader inom den kemiska industrins delbranscher år 1970.
Delbransch Genomsnittlig lönekostnad per
arbetar- förvaltnings- personal personal anställd
Kemikalieindustri ; tkr/år 29,9 46,4 35,3 _ relativ lönekostnad] 110 106 112 Industri för gödselmedel, ogräs-
bekämpningsmedel
— tkr/år 27,8 45,8 34,6 — relativ lönekostnad 103 105 109 Konstfiber— och plastindustri — tkr/år 26,9 45,3 32,5 ' relativ lönekostnad 99 104 103 Färgindustri — tkr/år 28,1 44,4 36,8 — relativ lönekostnad 104 102 116 Läkemedelsindustri — tkr/år 22,0 45,7 34,8 — relativ lönekostnad 81 105 110 Tvättmedels- och toalettmedels- industri — tkr/är 24,3 45,2 35,2 — relativ lönekostnad 90 103 lll Övrig kemisk industri _ tkr/år 25,7 43,6 32,2 — relativ lönekostnad 95 100 102 Petroleumraffinaderier — tkr/år 35,3 51,8 42,1 — relativ lönekostnad 130 119 133 Smörjmedels—, asfalt- och
kolproduktindustri
— tkr/år 29,9 44,5 35,1 — relativ lönekostnad 110 102 111
' Genomsnitt för hela industrin = 100.
för övriga delbranscher läg omkring 15 000—20 000 kr. Petroleumraffina- derier uppvisar den högsta genomsnittliga lönekostnaden för såväl arbe- tarpersonal som förvaltningspersonal.
De totala lönekostnaderna inom den kemiska industrin uppgick år 1970 till 1 374 milj. kr och utgjorde därmed 20 % av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel låg samtidigt på 28 % för industrigenomsnit- tet. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som speglar kapital- intensiteten, uppgick samma år till 44 % inom branschen jämfört med 59 % inom industrin som helhet.
Som framgår av tabell IV.III varierar lönekostnadsandelarna mellan den kemiska industrins delbranscher. De i särklass lägsta lönekost- nadsandelarna, i förhållande till förädlingsvärde och saluvärde, har petroleumraffinaderierna (12 % resp. 3 %). Lönekostnadsandelarna har
' Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesum- man. I lönekostnaden in- går, förutom utbetalade löner, även lag- och avtals- enliga påslag. Dessa på- slag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarperso— nal och 20,7 % för för— valtningspersonal.
Tabell [V.Ill Lönekostnadsandelar inom den kemiska industrin år 1970.
Delbransch Lönekostnaderna andel (%) av
förädlings- saluvärdet värdet
Kemikalieindustri 19 Industri för gödselmedel, ogräs- bekämpningsmedel 16 Konstfiber- och plastindustri 23 Färgindustri 26 Läkemedelsindustri 32 Tvättmedels— och toalettmedels- industri 26 Övrig kemisk industri 32 Petroleumraffinaderier 3 Smörjmedels-, asfalt- och kol- produktindustri 12
Hela kemiska industrin 20
Hela industrin 28
varit i stort sett oförändrade mellan 1965 och 1970 för hela den kemiska industrin.
Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan de olika delbranscherna finns det i detta avseende en påtaglig heterogenitet mellan arbetsställen inom de olika delbranscherna. Beträf- fande lönesummeandelar sammanfattas i diagram IV.I denna spridning för två av delbranscherna, varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet.1
Beräkningsresultatet visar att spridningen är relativt stor, även om arbetsställen inom läkemedelsindustrin med en lönesummeandel av för- ädlingsvärdet i intervallet 33—38 % svarar för drygt 60 % av sysselsätt- ningen. En genomgång av tillgängligt material ger vid handen att sprid- ningen var påtaglig även åren 1967—1969 samt 1971. Det kan tilläggas att arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procent- enheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt ej är inkluderade i diagrammet. Det kan nämnas att inom den kemiska industrin som helhet inte mindre än 109 arbetsställen med tillsammans 9 100 anställda är 1970 redovisade en lönesummeandel av förädlingsvär- det på mer än 63 %. Om hänsyn tas till ovan nämnda påslag erhålles för vart och ett av dessa arbetsställen en lönekostnadsandel av förädlingsvär- det uppgående till minst 71 %.
Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är
Diagram [V.l Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda m.a.p. respektive arbetsställes lönesumme- andel av förädlingsvärdet (år 1970). (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o Konstfiben— och plastindustri 30
?
t emm.-Mellan. tillnamn
Lökemedelsindustri
# | l l I | | 55 en 5
H&M ' 15 20 25 än 35 110
| 465 50 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, o/e
Donstölldo Mor—betsställen +qenomsnii+ för branschen
5
oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens känslighet för prisförändringar på insatsvaror.
Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat som används som insatsvaror inom den kemiska industrin är bl.a. råpetroleum som svarar för närmare 30 % av branscharbetsställenas totala råvarukost— nader, stenkol och antracit, bensin för produktframställning, koksalt, (natriumklorid), tappad råolja samt kalciumfosfat. År 1970 uppgick kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 3308 milj. kr, vilket motsvarande 48 % av produktionens saluvärde. Jämförelsevis kan nämnas att motsvarande andel inom industrin som helhet är 1970 var 48 %.
Som framgår av tabell IV.lV är kostnadsandelarna något varierande mellan de olika delbranscherna. Variationsbredden mellan högsta och lägsta kostnadsandel uppgår till 55 procentenheter. Sålunda är denna andel 74% för petroleumraffinaderier, medan den uppgår till endast 19 % för läkemedelsindustrin.
10 o/o på vertikaluxeln mor— svar-or:
856 anställda 7 arbetsställen
553 anställda 2 arbetsställen
Tabell IV.lV Kostnader för råvaror och halvfabrikat år 1970.
Delbransch Andel (%) av saluvärdet
Kemikalieindustri Industri för gödselmedel, Ogräsbekämpningsmedel Konsttiber— och plastindustri Färgindustri Läkemedelsindustri
Tvättmedels- och toalettmedelsindustri
Övrig kemisk industri Petroleumraffinaderier Smörjmedels—, asfalt- och kolproduktindustri
Hela kemiska industrin
Hela industrin
5 Regional struktur
Av de 40 100 personer som år 1970 var anställda inom den kemiska industrin var ungefär hälften verksamma i de branschsysselsättningsmäs- sigt tre största länen: Stockholm, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Dessa län hade tillsammans 204 arbetsställen inom den kemiska industrin var ungefär hälften verksamma i de branschsysselsättningsmäs- ställen i riket (413 st). Av diagram V.I framgår hur de anställda inom den kemiska industrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen. .
För delbranscherna konstfiber— och plastindustri, läkemedelsindustri samt petroleumraffinaderier redovisas i tabell V.I uppgifter avseende den regionala sysselsättningsfördelningen på län och kommunblock. Av tabellen framgår att läkemedelsindustrin och petroleumraffinaderierna är starkt koncentrerade till Stockholms, Uppsala och Malmöhus län respektive Stockholms samt Göteborgs och Bohus län.
Det är även av intresse att se hur beroende olika kommunblock är av den ett kommunblocks totala industrisysselsättning som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka den kemiska industrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställ- da. I tabellen ges dessutom exempel på företag som har större arbetsställen inom respektive kommunblock. Som framgår av tabellen svarade år 1970 den kemiska industrin för minst 20% av den totala industrisysselsättningen inom 12 kommunblock.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom kemisk industri år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt l5 största länen.
Stockholms
Malmöhus
Göteborgs o.
Värmlands
örebro
Kristianstads
Västernorrlands
Älvsborgs
Södermanlands
Upp-olo
Östergötlands
Västmanland.
Blekinge
Kopparbergs
Kronobergs
S 8 S 8 o 0 0 G " |” Q ln in
Antal branschanställda
Totala antal.? branschanställda i9$$= 39 202 (870: 100 IÅZ
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning — Län och kommunblock med minst 10 % av totala antalet anställda inom resp. delbransch (år 1970).
Delbransch Län Anställda inom Kommunblock Anställda inom Större arbetsställen inom resp. bransch, branschen branschen län och kommunblock
andel (%) antal andel (%) antal
Konstfiber— och Kristianstads 19,6 1 675 Perstorp 18,5 1 584 Perstorp AB plastindustri Malmöhus 10,7 916 — — — Värmlands 16,7 1 427 Karlstad 13,1 1 122 Svenska Rayon AB Västernorrlands 10,1 862 — — Läkemedelsindustri Stockholms 54,6 3 0l9 Stockholm 17,3 957 AB Kabi, AB Recip, Vitrum Apotekarna AB Södertälje 36,1 1 998 AB Astra Uppsala 17,2 954 Uppsala 17,2 954 Pharmacia AB Malmöhus 18,8 1 041 Malmö l0,1 559 AB Ferrosan, Ferring AB Petroleumraffina- Stockholms 56,1 537 Nynäshamn 56,1 537 AB Nynäs-Petroleum derier Göteborgs och Bohus 40,6 389 Göteborg 40,6 389 Shell-Koppartrans
Tabell V.Il Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka den kemiska industrin år 1970 svarade för minst 20 % av industrisysselsättningen. Kommunblockl Antal industrianställda därav inom den Större företag med arbetsställen inom den kemiska industrin i inom kommunblocket kemiska industrin (%) respektive kommunblock
Perstorp (L) 1 868 Perstorp AB
Stenungsund (0) 1 270 Unifors Kemi AB, KemaNord AB, MoDo Kemi AB, Esso Chemical AB Nora (T) 1 395 Nitro Nobel AB
Ange (Y) 657 Wendia Plast AB
Ekerö (AB) 370 AB Grummebolagen
Karlsborg (R) 767 Förenade Fabriksverken
Eda (S) 1 710 AB Norma Projektilfabrik, Åmotsfors Strängnäs (D) 2 074 AB Kabi, AB Cea—verken
Karlstad (S) 7 689 AB Bofors Nobelkrut Surte (P) 3 232 Elektrokemiska AB
Robertsfors (AC) 641 Scandiamant
Nynäshamn (AB) 2 581 AB Nynäs-Petroleum
' Inom parentes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker f rån de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Utrikeshandeln med kemiska produkter är mycket omfattande och har vuxit mycket snabbt under 1960-talet. Av nedanstående tabell framgår att den årliga export- och importökningen under 1960-talet (i löpande priser) uppgick till drygt 14 % resp. drygt 10 %. En av de mest expansiva varugrupperna har varit läkemedel.
Tabell Vl.l Export och importutvecklingen för kemiska produkter (löpande priser).
Export
milj. kr årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72 '
Kemiska produkterl därav Läkemedel2
384 72114521758 31 79 181 251
import
14,2 10,0 19,4 17,7
milj. kr årlig förändring (%)
1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
Kemiska produkter därav Läkemedel
11461746 30813455 94 189 373 499
10,4 5,9 14,1 15,7
' SITC 5 2 SITC 541
Gummivaruindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 1 192 Mkr Export (SITC 62) 271 Mkr import (SlTC 62) 374 Mkr Produktionens förädlingsvärde 668 Mkr därav inom storföretag (> 500) 79 % Förädlingsvärde per anställd 44 tkr Kapitalstock per anställd 91 tkr Antal anställda 15 086 st därav inom storföretag 7'7 % Antal företag 146 st därav storföretag 8 st Antal arbetsställen 163 st därav med 200—499 anställda 2 st 500— anställda 8 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 68 % Lönekostnad per anställd 30 tkr Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 40 %
Investeringar 1965—1972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 105 Mkr 104 Mkr därav i byggnader och anläggningar 28 % 28 % Andel av hela industrins investeringar 1,7 % 1,7 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd '7 400 kr 7 300 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år I 970): Firestone-Viskafors AB, Forsheda Gu mmifabriks AB, Goodyear Gummifabriks AB, Gummifabriken Gislaved AB, Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn, Skega AB, Trelleborgs Gu mmifabriks AB, AB Värnamo Gummifabrik. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Malmöhus, Jönköpings, Östergötlands, Älvsborgs och Stockholms län.
Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda år (1970): Värnamo, Gislaved, Båstad, Helsingborg, Trelleborg.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom gummivaruindustrin uppgick år 1970 till 668 milj. kr. Branschen svarade därmed för 1,4% av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 1,6 %. Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, var 56 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet.
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions- volymen inom gummivaruindustrin med i genomsnitt 6,6% per år jämfört med 5,0% inom hela industrisektorn. Om man ser till hela 1960-talet kan för gummivaruindustrin noteras en volymökning på närmare 7 % per år mot drygt 6 % för industrin som helhet. Under åren 197141973 beräknas produktionsvolymen inom branschen ha minskat med omkring 1,4 % per år.2
Spridningen kring branschens genomsnittliga produktionsutveckling har studerats för åren 1970—1971.4 Härvid har arbetsställena för vart och ett av åren klassificerats med avseende på produktionsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i tolv klasser, varav två öppna
Diagram ll.I Produktionsvolymens utveckling inom gummivaruindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index |50
1140—-
|30—
120—
IIO—
IDU— , 1965 1955 |957 ' 1968 ' 1959 ' |97o ' um ' 1972 ' 1973
_— gummivuruindustrin ___ hela industrin
1 Produktionen är mätt med förädlingsvärdet; för- ädlingsvärde och produk- tion används som syno- nyma begrepp. 2 Den registrerade kraf- tiga nergången för år 1972 baseras på preli- minära uppgifter som får betecknas som mycket osäkra. 3 Förädlingsvärde i lö- pande priser. 4 Genomsnittliga förändringar för bran- schen baseras på samt— liga arbetsställen. Sprid- ningen kring genom- snittsvärdena baseras på mellan åren parvis iden- tiska arbetsställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gummivaruindustrin år 1970 och 1971 m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring från föregående år; löpande priser. (V ertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
10 :'/o på vertikuloxeln mot— ;? SVGFOF:
1509 anställda IG arbetsställen
anställda _ . arbetsställen J=nn1l_nm=.lllllll l l' Elllll [markant,-lill]l o 45 -|o -5 to 25,3") 15 20 25 30
Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Donotölldo Morbehiiöllen +qenomsnitt för branschen
—2
Tabell 11.1 Spridning i prod uktionsutveckling.
År Awikelse från branschgenomsnittet
(—25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i% andel i% andel i% andel i%
10,0 9 8
!
klasser för arbetsställen med en produktionsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet. Beräkningsresultatet (se diagram 11.11 och tabell 11.1) ger vid handen att utvecklingen inom branschen varit väsentligt olika arbetsställena emellan.
Gummivaruindustrin sysselsatte år 1970 omkring 15 100 personer. Därmed svarade branschen för 1,6 % av den totala industrisyssel- sättningen i landet. Motsvarande produktionsandel var 1,4 %.
Fördelningen av de branschanställda på män och kvinnor resp. arbetar- och förvaltningspersonal överensstämmer mycket väl med industrigenom- snittet (se tabell II.II).
Tabell II.II Personalsammansättningen inom gummivaruindustrin år 1970.
Hela industrin
andel (%) andel (%)
Gummivaruindustri
Personalkategori
24,6 75 ,4
22,3 77,7
Kvinnor Mån 11 380 15 086 100,0
Arbetarpersonal 11 221 74,4 Iiörvaltningspersonal 3 865 15 086 25,6
73,2 26,8
100,0
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade syssel- sättningen inom branschen med 1 500 personer, vilket motsvarar en årlig ökning på 2,1 %. Även under perioden 1971—1973 ökade syssel- sättningen något (ca 1,4 % per år).
Mätt i antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen inom gummivaruindustrin mellan 1965 och 1973 ha minskat med i genomsnitt 0,4 % per år jämfört med en minskning med 1,9 % per år inom hela industrin.
För åren 1970—1971 har studerats sysselsättningsutvecklingen för de enskilda produktionsenhetema inom gummivaruindustrin. Härvid har varje arbetsställe klassificerats med avseende på sysselsättningsförändringen från föregående år.1 Uppdelningen har skett i tolv klasser varav två öppna klasser för arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från bransch- genomsnittet. Beräkningsresultatet presenteras i diagram II.IV och tabell II.III.
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom gummivaruindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda 120 110—
IOO— ___ ___-___ ___—___”-
90 1 | | I I |
Timmar-
%
& ——_-——
90—
an , 1965 uses ' mo ' I97| ' |972 ' 1975
_ _ — hela industrin
less ' mer ' 1968 '
_— gummivaruindusirin
' Genomsnittliga för- ändringar för branschen baseras på samtliga arbets- ställen. Spridningen kring genomsnittsvärdena ba- seras på mellan åren parvis identiska arbetsställen, vilket innebär att ned- lagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Diagram ll.lV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gummivaruindustrin år 1970 och 1971 m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring från föregående år. (V ertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
0/0 40
30—
197!
-.L ' ' '+'-s; .L ' ' '
—m —5 to ' IS 20 25 Procentuell förändring ov sysselsättningen
[] anställda
um orbetssl'öllen + genomsnitt för branschen
Tabell ll.lIl Spridning i sysselsättningsutveckling.
År Awikelse från branschgenomsnittet
>+25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i % andel i%
( —25 procentenheter
arbetsställen anställda andel i% andeli%
9,2 0,8 9, 5
4, 2
2 3 11,7 2,7 ,6 .5
Gummivaruindustrin domineras såväl produktions- som sysselsätt- ningsmässigt av storföretag. Dessa svarar för nära 80 % av branschens totala produktion och sysselsättning. För industrin som helhet är motsvarande andelar 58 % respektive 54 % (år 1970).
Bland de större tillverkarna inom branschen kan nämnas Goodyear Gummifabriks AB, Trelleborgs Gummifabriks AB, Gummifabriken Gisla- ved AB, Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn, AB Värnamo Gummi- fabrik, Forsheda Gummifabrik AB, Firestone-Viskafors AB och Skega AB.
Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de större enheterna.
10 ':'/o på vertikaloxeln mot— SVOFOP:
|509 anställda IS arbetsställen
I533 anställda IB arbetsställen
Tabell ll.lV Gummivaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags- Gummivaruindustrin storlek efter antal anställda
Företags- kategori
Antal Förädlingsvärde Anställda öre- 4" tag
_, AV? iii and el
(%)
andel antal
(%)
milj. kr le (%)
5—- 99 Småföretag 90 2 182 14,5 Medelstora företag Storföretag
92,3
100—499 500—
49 528
1328 11570
8,8 76,7
66,5 36,5
därav vid företag med värdeandel endast ett arbetsstäl-
Hela industrin
Förädlings- Syssel- sätt- nings- andel (%)
20,9
21,0 58,1
Samtliga företag 5— 146 667 100,0 15080 100,0 47,2 100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell ll.V Gummivaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Gummivaruindustrin
Arbetsställe- storlek efter antal anställda Förädlingsvärde andel milj. andel (%) kr (%)
Anställda
antal andel
Arbetsställen
antal
Hela industrin
Förädlings— Sysselsätt- värdeandel ningsandel (%) (%)
12,9 10,2 4,1 17,4 55,4
84,6 78 11,7 9,2 ] 84 12,6 4 114
1,2 2,5 17,1 4 2,5 392 58,6
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
Samtliga arbetsställen
668
163 100,0 100,0 15 086 100,0
Åtta arbetsställen med mer än 500 anställda svarade år 1970 för ca 75 % av den totala produktionen och sysselsättningen. För hela industrin låg dessa andelar vid ca 40 %.
Kapitalintensitetenl inom gummivaruindustrin uppgår till i genomsnitt ca 91 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom industrin som helhet uppgår till ca 110 000 kr. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 1,3 % inom gummivaruindustrin.
Inom gummivaruindustrin har under perioden 1965—1972 investerats 829 milj. kr (1968 års priser) vilket innebär ett årsgenomsnitt på 104 milj. kr. Därmed har 1,7 % av industrins totala investeringsvolym fallit på gummivaruindustrin. Den genomsnittliga investeringsvolymen per an— ställd och år under perioden 1965—1972 har uppgått till 7 300 kr, vilket
100,0 100,0
' Kapitalstock per an- ställd mätt med brand- försäkringsvärdet år 1970.
motsvarar 8 % av den totala kapitalstocken per anställd. Investe- ringsvolymen per anställd har inom gummivaruindustrin legat något över industrigenomsnittet.
Tabell ll.Vl Investeringar inom gummivaruindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Gummivaru- Hela industrin industrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) —— därav ibyggnader och anlägg— ningar (%)
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965 —l972 (kr)
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112 1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129
genomsnitt 1966—1972 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 102 532
Kapitalstock per anställd (1000-tal kr år 1970) 1 l l
3 Arbetsproduktivitet1
Under perioden 1966—1970 ökade produktionsvolymen per anställd inom gummivaruindustrin med i genomsnitt 4,5 % per år. Som framgår av diagram Ill.l har produktivitetsökningen därmed varit något lägre än för industrigenomsnittet (5,4 %). Åren 1971—1973 beräknas produktions- volymen per anställd inom branschen ha minskat med i genomsnitt 2,8 % per år.
Räknat per timme har produktiviteten inom gummivaruindustrin ökat med i genomsnitt ca 4% per år mellan 1965 och 1973 mot 6,5 % för industrin som helhet.
Diagram lll.l Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom gummivaruindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index [965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd ISO
140—
130—
IZO—
IIO—
IBO—
Produktionsvolgm per 'l'imme
| , I ' Arbetsproduktivitet = 1955 IBSG l967 [ses lese ' mn ' |97| ' |912 ' ms fömdlingsvärde peran-
_ gummivaruindustrin ———hela industrin Ställd [BSP- per timme.
För gummivaruindustrin uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till 44 200 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för industrin som helhet. Denna skillnad i arbetsproduktivitet förklaras delvis av att kapitalintensiteten inom gummivaruindustrin är något lägre än genom- snittet för industrin.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 29900 kr och låg därmed drygt S% under industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 7,4 % per år. Därmed var ökningstakten något lägre än för industrin som helhet (8,4 %).
Beräknad på genomsnittsvärden är löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom gummivaruindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 60% av lönekostnaden per tjänsteman. lnom flertalet industribranscher uppgår motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönedifferensen mellan arbetare och tjänstemän har under perioden 1965—1970 varit tämligen oförändrad. Detta gäller även för industrin som helhet.
De totala lönekostnaderna inom gummivaruindustrin uppgick år l970 till 452 milj. kr och utgjorde därmed 38% av produktionens saluvärde.
Tabell IV.I Lönekostnader inom gummivaruindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
' Värdeuppgifter anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna priser inklu- derar samtliga lag— och av- talsenliga påslag.
arbetarpersonal förvaltningspersonal
anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Gummivamindustrin - tkr/år _ rel. lönekostnad*
18,0 20,6 25,5 99 95 94
29,2 34,2 42,7 97 96 98
20,9 24,3 29,9 99 97 95
Hela industrin - tkr/år ' rel.lö nckostnad
18,1 21,6 27,1 100 100 100
30,0 35,7 43,7 100 100 100
21,1 25,1 31,6 100 100 100
* Genomsnittet för hela industrin = 100.
1 Detta relationstal är ej ekvivalent med lönekost- nadens andel av förädlings- värdet. 1 lönekostnaden ingår, förutom utbetala- de löner, även lag— och av- talsenliga påslag. Dessa på- slag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarper- sonal och 20,7 % för för- valtningspersonal.
IO 0/0 på vertikalt-axeln mot— svarar:
|509 anställda (6 arbetsställen
l553 anställda |G arbetsställen
Tabell IV.ll Lönekostnadsandelar inom gummivaruindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
saluvärdet
1965 1967 1970
förädlingsvärdet
1965 1967 1970
Gummivaruindustrin 66 68 68 36 38 38
28
Hela industrin 59 61 59 27 28
Motsvarande kostnadsandel för industrigenomsnittet var 28 %. Lönekost- nadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 68 % inom gummivaruindustrin jämfört med 59 % för industrin som helhet.
För lönekostnadsandelarna föreligger en påtaglig spridning mellan olika arbetsställen inom branschen. Denna spridning har studerats för åren 1970—1971 varvid samtliga arbetsställen klassificerats efter löne- summans1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultatet som presente- ras i diagram III.I ger vid handen att spridningen var påtaglig. Arbetsställen med en löneandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från branschgenomsnittet har placerats i två öppna klasser och redovisas ej i diagrammet. Det kan nämnas att inte mindre än 59 arbetsställen (av totalt 163) inom gummivaruindustrin, med tillsammans 700 anställda, är 1970 hade en lönesummeandel av föräd— lingsvärdet på mer än 84 %. Om hänsyn tas till lag- och avtalsenliga påslag erhålls för dessa arbetsställen en lönekostnadsandel på minst 95 % av förädlingsvärdet.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom gummivaruindustrin år 1970 och 1971 m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
0/0 30
r
%mwm%
' 59,09'
mmm,-mmm.
l97l 30—
20—
IU—
0 _l'l'lTl l | 30 35 40
Danstöllda
| | | | 5]; | [|E 50 55 50+ Lönesummans andel av förädlingsvärdet, o/t7
="l'—"r="'."| ".” 55 70 75 80 85
[HD arbetsställen +qenomsnitt för branschen
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller en bransch. För- ändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. bl.a. olika prisutveck- ling på slutprodukt och råvaror, även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på insatsvaror.
Några från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat inom gummivaruindustrin är bl.a. syntetiskt gummi, naturgummi, cordväv och konstgjorda fibrer samt kimrök (carbon, black o.d.). För gummi- varuindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 478 milj. kr, vilket motsvarade 40% av pro- duktionens saluvärde. Motsvarande andel inom industrin som helhet uppgick till 48 % (se tabell IV.III).
Tabell IV.lll Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av produktionens saluvärde
1965 1967 1970
Gummivaruindustrin 42 40 40
Hela industrin 49 48 48
5 Regional struktur
Gummivaruindustrin är starkt koncentrerad till södra Sverige. År 1970 sysselsattes 8 800 personer eller närmare 60 % av de branschanställda inom Malmöhus och Jönköpings län. Inom dessa län fanns dock endast 29 branscharbetsställen motsvarande 18% av samtliga branscharbets- ställen i riket. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom gummi- varuindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt femton största länen.
Kommunblocken Trelleborg och Gislaved svarar för 26 % resp. 11 % av den totala branschsysselsättningen. De största företagen inom dessa kommunblock är Trelleborgs Gummifabriks AB och Gummifabriken Gislaved AB.
Det är av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av gummivaruindustrin. I tabell V.I anges kommunblock inom vilka gummivaruindustrin år 1970 svarade för mer än 10 % av den totala industrisysselsättningen.
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka gummivaruindustrin år 1970 svarade för minst 10 % av industrisysselsättningen.
Kommunblock1 Antal industri- därav inom Företa med relativt stora _ _ g anställda mom gummivaru- branscharbetsställen inom kommunblocket industrin resp. kommunblock
(%)
Värnamo (F) 5 386 23 AB Värnamo Gummi- fabrik Gislaved (F) 6 174 27 Gummifabriken Gislaved AB: Båstad (L) 1 697 23 AB Svenska Gummi— centralen Helsingborg (M) 11 874 12 Helsingborgs Gummifabriks AB Tretorn Trelleborg (M) 5 615 71 Trelleborgs Gummi-
fabriks AB
1 Inom parentes agnes länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen —- Antalet anställda inom gummivaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelades på de år 1970 branschsyssel- sättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Jönköpings
Öste rq ötla nds
Älvsborgs
Stoekholms
Vä sterbc'll'ens
Hallands
Kristianstads
Örebro
Värmlands
Göteborgs o. Bohus
Kopparbergs
Skaraborgs
V'o' stem orrlo nds
Gotlands
8 O N
Lön Antal branschanställda
Totala antalet> branschanställda l965= läöllt D |955 % l970 |97D=l lsnss
6 Export och import
Det totala exportvärdet för gummivaror (SITC 62) uppgick år 1972 till 319 milj. kr och svarade därmed för 0,8 % av den totala exporten. Av den totala inhemska gummivaruproduktionen avsattes ca 25 % på export. Importen av gummivaror uppgick år 1972 till 428 milj. kr och svarade därmed för drygt en procent av Sveriges totala import. Av den totala marknadstillförseln av gummivaror svarade importen för ca 30 %.
Tabell VLI Export- och importutvecklingen för gummivaror (SITC 62). Löpande priser.
Milj. kr Årlig förändring (%) 1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
91 152 271 319 11,5 8,5 121 238 374 428 12,0 6,9
Plastvaruindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 842 Mkr 16,1 13,7 Export (SITC 893) 121 Mkr 21,2 18,4 Import (SITC 893) 231 Mkr 20,8 23,0 Produktionens förädlingsvärde 480 Mkr 18,5 9,6 därav inom storföretag (>500) 24 % Förädlingsvärde per anställd 48 tkr 8,2 10,6 Kapitalstock per anställd 76 tkr Antal anställda 9 954 st -— 1,0 därav inom storföretag 22 % Antal företag 243 st därav storföretag 3 st Antal arbetsställen 247 st därav med 200—499 anställda 5 st 500— anställda 3 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 58 % Lönekostnad per anställd 28 tkr 7,3 Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 38 %
Investeringar 1965—1972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 61 Mkr 59 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 21 % 20 % Andel av hela industrins
investeringar 1,0 % 1,0 % Genomsnittliga årsinvesteringar
per anställd 7 300 kr 7 100 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Bofors-Tidaholmsverken AB, AB Celloplast, AB Electrolux, AB Galan, Gränges-Essem Plast AB, Gummifabriken Gislaved AB, AB Gustavsbergs Fabriker, Perstorp AB, Tarkett AB, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, AB Volvo. Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Skaraborgs, Kristianstads, Östergötlands, Stockholms och Malmöhus län.
Regional sysselsättningskoncentrarion — Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Ekerö, Gustavsberg, Söderköping, Gislaved, Tingsryd, Simrishamn, Örkelljunga, Götene, Skara och Tidaholm.
2 Några basdata
Plastvaruindustrins förädlingsvärde uppgick år 1970 till 480 milj. kr, vilket motsvarade 1% av hela industrins förädlingsvärde. Motsvarande sysselsättningsandel var samtidigt 1,1 %.
Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdet i förhållande till pro- duktionens saluvärde, låg år 1970 på 57 % och var därmed betydligt högre än genomsnittet för hela industrin (46 %).
Av plastvaruindustrins totala förädlingsvärde svarade är 1970 plast- förpackningsindustrin för ca 27 % och annan plastvaruindustri för ca 73 % (se tabell II.I).
Produktionsökningen inom plastvaruindustrin har under 1960-talet varit mycket snabb. Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt drygt 18 % per år, vilket kan jämföras med 5 % för hela industrisektorn. Även under 1970-talet har tillväxttakten varit mycket hög. Under 1971—1973 beräknas sålunda tillväxttakten har uppgått till ca 10 % per år mot 3,7 % för industrin som helhet. Plastvaruindustrins utomordentligt kraftiga expansion har med- fört att dess andel av industriproduktionen drygt fördubblats mellan 1965 och 1973.2
. . .. ädlin svärde och roduk- snittligt sett varit mycket snabb, förellgger ett oenhetligt monster de tion änvänds sompsynony-
enskilda arbetsställena emellan. Denna spridning har studerats för dels ma begrepp.
hela plastvaruindustrin, dels delbranschen plastförpackningsindustri av- 2. De" ”gulla”??? kfaf' tiga produktionsokmngen beror på dels en snabb expansion i tillverkningen av plastvaror, dels statis- tiska omklassificeringar 4" till branschen av arbets- Delb ransch milj.kr. andel (%) ställen som successivt änd- 7 T ** rat produktionsinrikt- Plastförpackningsindustri 131 27,3 ningen mot allt större Annan plastvaruindustri 349 72,7 andel plastvaror.
, ,... .. . .. . Hela plastvaruindustrin 480 100,0 ..' omdl'måsmde ' lopande priser.
Tabell II.! Plastvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
seende utvecklingen under vart och ett av åren under perioden 1968—7 1. Spridningen illustreras i diagram II.II avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen vilkas produktionsförändring avvek med mer än 25 procent- enheter (i endera riktningen) från resp. genomsnitt har samlats i två öppna klasser och redovisas i tabell II.II.l
Som framgår var spridningen mycket stor, vilket även var fallet för övriga studerade år. Detta ger en klar indikation om att den snabba genomsnittliga tillväxttakten inom branschen gömmer ett mycket olik- artat mönster för de enskilda arbetsställena.
Diagram ILI Produktionsvolymens utveckling inom plastvaruindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100. Index 310
300 —
290 —'
280—
270 _
250—
250—
' Genomsnittliga för- ändringar för resp. bransch baseras på samt- liga arbetsställen 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena avser iden tiska arbets- ställen 1969 och 1970, Elg'åztå'clgexgtzga'åd reas isar rosa ' 1969 ' |97D ' mu ' 1972 ' ms arbetsställen ej ingår. _ pia-Mmlnduotrin — — - hela indu-frin
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom plastvaruindustrin (år 1970) m.a.p. resp. arbets- ställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (V ertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) O/o Hela plastvaruindustrin IO D/c> på vertikoloxeln mot— 20 svar-or:
IOUS anställda
rmnrmrmrmrhm—hmmrhw 25 orbe+ss+ö|len
hm ' '
Plost'förpockninqsindustrin
2145 anställda 4 arbetsställen
_l'l'l'l] JTH l |za_7_+ ! | | l | In IS 20 25 30 35 100 45 50 55 Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Dar-ställda Mor—betsställen +qenomsnitt för branschen
Tabell ll.[l Spridning i produktionsutveckling.
Awikelse från resp. branschgenomsnitt (1969/7 0) ( —25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Plastvaruindustrin 30,2 16,0 14,9 15,2
Delbransch Plastförpackningsindustri 44,7 20,0 10,5 6,0
Plastvaruindustrin sysselsatte år 1970 omkring 10 000 personer. Därmed svarade branschen för drygt en procent av den totala sysselsättningen inom industrisektorn.
Andelen kvinnlig arbetskraft inom plastvaruindustrin ligger på en förhållandevis hög nivå. År 1970 uppgick den till ca 36 % mot ca 22 % för industrigenomsnittet (se tabell II.III). Även beträffande andelen arbetarpersonal kan för plastvaruindustrin noteras en högre andel än för industrisektorn som helhet.
I takt med den mycket expansiva produktionsutvecklingen i branschen har sysselsättningen ökat kraftigt. Mellan 1965 och 1970 uppgick
Tabell II.IlI Personalsammansättningen inom plastvaruindustrin år 1970.
Personalkatergori Plastvaruindustrin Hela industrin
antal andel (%) andel (%)
Män 6 377 64,4 77,7 Kvinnor 3 577 9 954 35,9 100,0 22,3 100,0
Arbetarpersonal 7 865 79,0 73,2 Förvaltnings— personal 2 089 9 954 21,0 [00,0 26,8 100,0
sysselsättningsökningen till igenomsnitt drygt 10 % per år, vilket innebar att branschens andel av den totala industrisysselsättningen nästan fördubblades. Den hittillsvarande utvecklingen under 1970-talet har medfört en relativt svag sysselsättningsutveckling, särskilt under 1971— 1972 (se diagram II.III). Under perioden 1971—1973 beräknas antalet
Diagram ll.lll Sysselsättningsutvecklingen inom plastvaruindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anstölldo 170
lGU —
|50 _
uto—
l30 —
I'm _
llo—
90
_N xx
& ___—_—————_ 90— — _— ___—— ao ,
l965 l9$6 ' 1957 ' lasa ' uses ' mo ' l97l ' mz ' lsvs
_ plastvaruindustrin — — — hela industrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inom plastvaruindustrin fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda
197 0 Utveckling. Index 1967 = 100
antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Plastförpackningsindustri 2357 23,7 180 235 241 252 Annan plastvaruindustri 7597 76,3 97 114 121 119 Plastvaruindustrin 9954 lO0,0 108 130 137 137
anställda inom branschen ha ökat med i genomsnitt endast 1 % per år. Därmed har antalet verksamma inom branschen ökat från ca 6 000 under år 1965 till drygt 10 000 under 1973.
Uttryckt i timmar (för arbetare och tjänstemän) har syssel- sättningen ökat med i genomsnitt 4,5 % per år mellan 1965 och 1973, vilket kan jämföras med — 1,9 % för hela industrisektorn.
Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen inom plastvaruindustrins del- branscher föreligger för perioden 1967—1971 och redovisas i tabell II.IV.
2.2.1 Spridning i sysselsdittningsutveckling1 För de enskilda produktionsenhetema inom plastvaruindustrin har sysselsättningsutvecklingen studerats avseende perioden 1969—1971. Härvid har varje arbetsställe klassificerats med avseende på förändringen från föregående år. Beräkningsresultatet visar att den snabba genomsnitt- liga sysselsättningsökningen inom branschen döljer påtagliga skillnader arbetsställena emellan. Denna spridning kring branschens genomsnittliga utveckling illustreras i diagram II.IV avseende utvecklingen 1969/70. Arbetsställen med en sysselsättningsförändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från genomsnittet har samlats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell ll.V.
Tabell II.V Spridningi sysselsättningsutveckling.
Avvikelse från resp. branschgenomsnitt (1969/70) (—25 procentenheter >+25 procentenheter 1 Genomsnittliga föränd-
ringar för resp. bransch ba- arbetsställen anställda arbetsställen anställda seras på samtliga arbets- andel i % andel i % andel i % andel i % ställen år 1969 resp- 1970 * Spridningen kring genom- Plastvaruindustrin 4,8 1,7 8,9 5,8 snittsvärdena baseras på identiska arbetsställen. Delbransch: Detta innebär att ned- lagda och nystartade arbets- ställen ej ingår.
Plastförpackningsindustrin 7,9
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom plastvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen).
IDO/o på vertikalaxeln mot— 0/0 Hela plastvaruindustrin svarar: 30
l005 anställda ["'”-” [hm 25 arbetsställen _| r—flTT'l | | I ll—hwi—"ul—l
95,3 ' '
Plaa'l'för'pqckninqsindustri
2105 anställda # arbetsställen
20 25 30 35 Procentuell förändring av sqsselsöttninqen
Donstölldo Mor—betsställen +qenomsnil+ för branschen
Inom plastvaruindustrin föreligger en kraftig koncentration av produk- tion och sysselsättning till små och medelstora företag. I detta avseende avviker branschen klart från industrigenomsnittet (se tabell II.VI). Av de större företagen inom plastvaruindustrin kan nämnas Bofors- Tidaholmsverken AB, AB Celloplast och Perstorp AB.
Tabell II.VI Plastvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags— F öretags- Plastvaruindustri Hela industrin
kategori storlek -.. .. . .. .. .. . .. . efter antal Antal Poradllngsvarde Anstallda darav Vid l—oradlmgs- Syssel—
anställda före- _ _ företag med värdeandel sätt- tag — ' ' endast ett (%) nings- arbets- andel ställe (%) (%)
Småföretag 5— 99 222 96,4 Medelstora företag 100—499 18 162 33,7 3 268 82,6 0 Storföretag 500— 3 114 23,7 2 156 100,0 58,1 Samtliga företag 5— 243 480 100,0 9 994 100,0 92,6 100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Plastvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Plastvaruindustrin Hela industrin storlek efter antal anställda
Arbetsställen F örädlingsvärde Anställda Förädlings— Sysselsätt-
_. värdeandel ningsandel antal andel mllj. andel antal andel (%) (%)
(%) kr (%) (%)
52 49 208 84,2 162 33,8 3 470 34,8 16,7 18,8 50— 199 31 12,6 149 31,0 3 076 30,9 22,8 23,5 200—499 5 2,0 61 12,7 1252 12,6 18,6 17,7 500—999 3 1,2 108 22,5 2 156 21,7 14,7 13,0 1000— — — - — — -— 27,2 27,0
Samtliga arbetsställen 100,0 100,0 9 954 100,0 100,0 100,0
Även beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras en förhållande- vis stark koncentration av produktion och sysselsättning till de mindre arbetsställena. Sålunda svarade år 1970 produktionsenheter med mindre än 200 anställda för ca 65 % av sysselsättningen mot ca 42 % inom hela industrisektorn. För delbranschen plastförpackningsindustri noteras en arbetsställestruktur som väsentligen awiker från den övriga branschen.
År 1965 fanns inom plastvaruindustrin 117 arbetsställen. Branschens kraftiga expansion har medfört att ett stort antal nya produktionsenheter tillkommit. Mellan 1965 och 1971 uppgick sålunda nettoökningen till 150 arbetsställen — främst arbetsställen med mindre än 50 anställda.
Kapitalintensitetenl inom plastvaruindustrin uppgår till i genomsnitt ca 76 000 kr jämfört med ca 110 000 kr inom industrin som helhet. Av den totala kapitalstocken inom industrin finns 0,7 % inom plastvaruindustrin.
Inom plastvaruindustrin har under perioden 1965—72 investerats i genomsnitt 59 milj. kr per år (1968 års priser). Därmed har branschen svarat för ca 1% av de totala investeringarna inom industrisektorn. Bortsett från en nedgång i investeringsvolymen under år 1967 har investeringarna inom plastvaruindustrin ökat i snabb takt. Mellan 1965 och 1972 låg den årliga ökningstakten på drygt 9 % mot knappt 4 % för industrin som helhet. Därmed låg år 1972 investeringsvolymen inom branschen närmare 90 % över 1965 års nivå.
Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har under perioden 1965—72 uppgått till 7 100 kr, vilket motsvarar ca 9 % av den totala kapitalstocken per anställd. lnvesteringsvolymen per anställd har legat något över industrigenomsnittet.
[ Kapitalstock per an- ställd mätt med brand- försäkringsvärdet år 1970.
Tabell ll.Vlll Investeringar inom plastvaruindustrin l965—l972. 1968 års priser.
Plastvaru— Hela industrin industrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj.kr) —— därav i byggnader och anläggningar (%)
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kr)
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112 1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129 genomsnitt 1966—1972 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 102 532 Kapitalstock per anställd (1000tal kr år 1970) 1 11
3 Arbetsproduktivitet1
Arbetsproduktiviteten har ökat mycket snabbt inom plastvaruindustrin. Till detta har inte minst den expansiva investeringsutvecklingen bidragit. Även den snabbt ökande marknaden för plastprodukter och den tekniska utvecklingen på maskinsidan har spelat en väsentlig roll.
Mellan 1965 och 1973 beräknas produktionsvolymen per anställd ha ökat med i genomsnitt drygt 8 % per år mot ca 5 % för hela industrisek- torn.
Räknat per arbetstimme erhålls för plastvaruindustrin en ökning av produktiviteten på ca 10 % per år mot ca 6,5 % för industrigenomsnittet.
' Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- ställd resp. per timme.
Diagram [11.1 Arbetsproduktlvitetsutvecklingen inom plastvaruindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Indcx Produktionsvolgm per anställd
IBO—
l70 "
IOD —
ISD —
1100 -4
ISO—
120 *-
l li
Produktionsvolgm per- timme
zlo— 200—- ISO— lao— |70— ISO-— 150— Ilon—— Iso— no—
[IO—
loo— lm '
_ plastvaruindustrin — _ _ hela industrin
lese ' |9$7 ' issn ' l969 ' 1970 ' |97| ' tsmj 1971
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 28 000 kr och låg därmed ca 11 % under industrigenomsnittet (se tabell IV.I). Under åren 1966—70 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 7,3 % per år (8,4 % för industrigenomsnittet).
Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till ca 54 % av 1 Värdeuppgifter anges lönekostnaden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår ilöpande priser. motsvarande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan anorrigcrad lönesumma arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden sa att angivna kostnader inkluderar samtliga laa- 1965—70, ett förhållande som inte är specifikt för plastvaruindustrin. och avtalsenliga påslag.
Tabell IV.I Lönekostnader inom plastvaruindustrin.
Delbransch Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förvaltningspersonal anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Plastvaruindustrin — tkr/år 16,3 18,2 23,8 29,6 35,1 43,9 19,7 21,9 28,0 — rel. lönekostnad* 90 84 88 99 98 100 93 87 89
Hela industrin — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 —— rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
* Genomsnitt för hela industrin = 100.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom plastvaruindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970
Plastvaruindustrin 59 59 58 30 34 33 Hela industrin 61 27 28 28
' Lönekostnaden är ej ekvi- valent med lönesumman. [ lönekostnaden ingår för- utom kontantdelen även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbe- tarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
10 :'/a på vertikalaxeln mot— SVGFOFZ
| 005 anställda 25 arbetsställen
245 anställda 4 arbetsställen
De totala lönekostnaderna inom plastvaruindustrin uppgick år 1970 till 279 milj. kr och utgjorde därmed 33 % av produktionens saluvärde. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick samma år till 58 % (se tabell [V.Il).
Bakom de genomsnittliga lönekostnadsandelarna döljer sig en påtaglig heterogenitet arbetsställena emellan. Beträffande lönesummans' andel av förädlingsvärdet har spridningen kring branschgenomsnittet studerats för åren 1967—1971 och illustreras i diagram IV.I avseende år 1970. Härvid har arbetsställena inom dels branschen som helhet, dels delbranschen plastförpackningsindustrin, klassificerats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. Uppdelningen har skett i tolv klasser med två öppna klasser för arbetsställen med en lönesummeandel som avvek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från genomsnittet. Sistnämnda arbetsställen redovisas ej i diagrammet. Som framgår var spridningen påtaglig; detta var fallet även för övriga är.
Kostnader för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma på grund av
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom plastvaruindustrin m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
Hela plastvaruindustrin
+ 5|,o ' '
0/0 30
Villalarm
Plastförpackninqsindustri
140—
30—
20—
10—
f_n-T'” # 1 1445,[) | | | | I 35 100 [45 50 55 60 55 70 75 Lönesammans andel av förödlinqsvördet, c'/o _..l'l'l'l'l
" | 25 30
D anställda
Marbetsstöllen +qenamsni+t för branschen
bl.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlings- graden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för externt genererade prisföränd- ringar på köpta insatsvaror.
För plastvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostna— derna för råvaror och halvfabrikat till 318 milj. kr, vilket motsvarade 38 % av produktionens saluvärde. Denna andel har sjunkit från 44 % år 1965, vilket torde bero på den — i förhållande till prisutvecklingen på slutprodukterna — långsamma kostnadsökningen för råvaror och halv- fabrikat.
Tabell IVJII Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970
Plastvaruindustrin 44 37 38 Hela industrin 49 48 48
5 Regional struktur
Av de ca 10 000 personer som år 1970 var anställda inom plastvaru- industrin var ca 70 % verksamma i de branschsysselsättningsmässigt sex största länen: Skaraborgs, Kristianstads, Östergötlands, Stockholms, Malmöhus och Jönköpings län.
Av diagram V.I framgår hur de anställda inom plastvaruindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
I tabell V.I redovisas kommunblock inom vilka plastvaruindustrin sysselsätter minst 10 % av de industrianställda (år 1970).
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka plastvaruindustrin år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisysselsätt- ningen.
Kommunblockl Antal industri- därav Företag med relativt stora anställda inom inom branscharbetsställen inom kommunblocket plast- resp. kommunblock
varu- indu- strin
(%)
Ekerö (AB) 313 13 Gustavsberg (AB) 1 864 11 AB Gustavsbergs Fabriker Söderköping (E) 788 19 AB Makroplast Gislaved (F) 6 174 13 Svensk Celluloidindustri AB Tingsryd (G) 1 893 14 Perstorp Form Simrishamn (L) 1 643 14 AB Konstharts Örkelljunga (L) 1 365 14 AB Konstruktion-Bakelit Götene (R) 1 898 17 Industri AB Bröd Larsson Skara (R) 1 675 11 Perstorp Form Tidaholm (R) 2 042 37 Bofors—Tidaholmsverken AB
1 Inom parentes anges länstillhörighet Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan före- komma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom plastvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Skaraborgs
Kristianstads
Öde rgötla nds
Stockholms
Malmöhus
Jönköpings
Älvsborgs
Kronobergs
Örebro
Göteborgs o.
Norrbottens
Kalmar
Södermanlands
Kopparbergs
Västernorrlands
Lön Antal branschanstö llda
Totala antalet branschanställda 1965* 5099 D '955 ä '970 |91o= looks
6 Export och import
Den samlade exporten av plastvaror (SITC 893) uppgick år 1972 till ca 170 milj. kr och utgjorde därmed ca 17 % av den inhemska produk- tionen. Trots att exportandelen successivt ökat ligger den således fortfarande på en förhållandevis låg nivå (industrigenomsnittet = ca 37 %). Exportvärdet för plastvaror har ökat i mycket snabb takt. Under 1960-talet låg den årliga ökningen vid drygt 24 % vilket kan jämföras med drygt 10 % för samtliga industriprodukter.
Plastvaruimporten uppgick år 1972 till 319 milj. kr vilket motsvarade ca 27 % av den totala marknadstillförseln. Liksom exporten har importen av plastvaror ökat i snabb takt. År 1972 var importvärdet nio gånger större än år 1960.
Tabell VI.! Export- och importutvecklingen för plastvaror (löpande priser).
Milj. kr Årlig förändring (%) 1960 1965 1970 1972 1960/70 1970/72
14 46 121 169 24,4 18,2 35 90 231 319 20,7 17,5
J ord- och stenvaruindustri
(Yärdfcuppggfter anges it"» 7 . —A i ? _ ";—anomsnit'tlig—årggp ii--__ löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 3 456 Mkr ,6 7,8 Export 324 Mkr 1 ,7 Import 652 Mkr ,2 Tillförsel till svenska marknaden 3 784 Mkr 4 Förädlingsvärde 2 105 Mkr ,3 därav inom storföretag (> 500) 49 % Förädlingsvärde per anställd 53 tkr 8,3 Kapitalstoek per anställd 153 tkr Antal anställda 39 642 st — 8,0 därav inom storföretag 47 % Antal företag 689 st därav storföretag 17 st Antal arbetsställen 916 st därav med 200—499 anställda 29 st 500— anställda 8 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 58 % Lönekostnad per anställd 31 tkr Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 29 %
Investeringar 1965—] 972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 303 Mkr 304 Mkr därav i byggnader och anläggningar 30 % 30 % Andel av hela industrins investeringar 4,8 % 4,9 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 7 500 kr 7 600 kr
Företag med betydande verksamhet inom branschen (år I 970) : A-Betong AB, AB Betongindustri, Cementa AB, AB Emmaboda GlasVerk, Gullfiber AB, AB Gullhögens Bruk, AB Gustavsbergs Fabriker, Höganäs AB, Ifö AB, AB Kosta Glasbruk, AB Orrefors Glasbruk, PLM, Rockwoll AB, AB Rörstrands Porslinsfabriker, AB Skånska Cementgjuteriet, Ytong AB (numera Yxhult AB).
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Malmöhus, Stockholms, Kalmar, Skaraborgs och Kristianstads län.
Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Gustavsberg Mörbylånga Bjuv Kumla Strömsund Uppvidinge Borgholm Lomma Askersund Lessebo Bromölla Tanum Kungsör Emmaboda Höganäs Herrljunga Rättvik
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till 2 105 milj. kr. Branschen svarade därmed för 4,3 % av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 4,3 %. Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdets andel av produk- tionens saluvärde, var samma år 61 %, vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet.
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions- volymen inom jord- och stenvaruindustrin med i genomsnitt 3,5 % per år mot 5 % inom hela industrisektorn. Om man ser till hela 1960-talet kan för jord- och stenvaruindustrin noteras en volymökning på 6 % per år (6,1 % för industrin som helhet). Den för hela 1960-talet relativt höga produktionstillväxten inom jord- och stenvaruindustrin kan i huvudsak föras tillbaka på den expansiva utvecklingen inom byggsektorn. Den dämpade aktiviteten inom byggnadsverksamheten som inträdde i början av 1970-talet medförde ett minskat avsättningsutrymme. Under åren 1971—1972 skedde t.o.m. en nedgång i produktionsvolymen (—2,5 % per år). En viss ökning beräknas emellertid ha skett under 1973 (2,8 %).
Diagram lI.l Produktionsvolymens utveckling inom jord- och stenvaruindustrin 1965—1973; 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index l50
ilio—
IBO—
|20—
HO—
I00 — | |965 1966 ' Produktionen mätt _— jord- och stenvaruindustrin _ — — hela industrin med förädlingsvärdet.
lgs7 ' ISGB ' 1959 ' 1970 ' 1971 ' 1972 ' 1973
Tabell Il.I Jord- och stenvaruindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1965 —l970.
Delbransch Förädlingsvärde
1970. Genomsnittlig årlig volymför- ändring (%)
milj: kr andel (%) 1965/70
Porslins— och glasindustri 475 22,6 6,2 Tegel—, cement- och annan mineralvaruindustri 1 629 77,4 2,7 Hela jord- och stenvaru- industrin 2 105 100,0 3,5
Beträffande utvecklingen inom jord- och stenvaruindustrins del- branscher har produktionsutvecklingen under perioderna 1965—1970 studerats. Som framgår av tabell II.] har den dominerande delbranschen —— tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri — haft en betydligt svagare produktionsutveckling än porslins- och glasindustrin. Samtidigt har produktionsutvecklingen uppvisat påtagliga skiljaktigheter olika produktgrupperemellan. Om man ser till utvecklingen under hela 1960-talet kan beträffande delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaru- industri noteras en särskilt snabb produktionsuppgång för cement och betongvaror medan däremot tegeltillverkningen gått tillbaka. Inom porslins- och glasindustrin är det framför allt produktionen av planglas och förpackningsglas som ökat snabbt.
2.1.1 Spridning i produktionsutveckling'
Som framgått döljer den genomsnittliga produktionsutvecklingen för jord- och stenvaruindustrin ett oenhetligt mönster delbranscher och produktgrupper emellan. Denna spridning kring den genomsnittliga utvecklingen har studerats avseende perioden 1968—1971. Härvid har samtliga arbetsställen för vart och ett av åren klassificerats efter förändringen från föregående år. En uppdelning har gjorts i tolv klasser med två öppna klasser för de arbetsställen som uppvisade en produktions-
Tabell II.II Spridningi produktionsutveckling.
Delbransch Awikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/1970)
( —25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i%
Porslins— och glasindustri 16,1 5,0 Tegel-, cement— och annan
] Förädlingsvärde ' mineralvaruindustri 18,6 löpande priser.
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/1970; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
0/0 Porslins— och qlusindu5+ri
mmmwwwwnmn
Tegel-, cement— och annan mineralvaruindustri
! | | I ' l I | I I | 55 -20 -IS —10 —5 to 5 + ' in 15 20 25 än Procentuell förändring av förädlingsvärdet" Dar-ställda
[ID] urbetsstö llen
förändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt.
Spridningen, som var mycket påtaglig för samtliga är, har illustrerats i diagram II.III och tabell II.II avseende produktionsförändringen 1969/70.1
35
+ genomsnitt för branschen
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling
Antalet anställda inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till 39 642 personer. Branschen svarade därmed för 4,3% av det totala antalet industrianställda. Motsvarande produktionsandel uppgick även den till 4,3 %. Som framgår av tabell II.III är andelen kvinnor inom branschen endast 14 % jämfört med 22% inom industrin som helhet. Även andelen tjänstemän ligger under industrigenomsnittet.
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 sjönk antalet anställda inom branschen med 3 800 personer, motsvarande en årlig minskning med 1,8 %. Under åren 1971—1973 beräknas antalet anställda inom branschen ha minskat med ytterligare drygt 6000 personer (—5,5 % per år). Som framgår av diagram II.III kan denna drastiska nedgång hänföras till åren 1971 och 1972. Som tidigare nämnts upplevde branschen under dessa två år även en nedgång i produktionsvolymen (—2,5% per år). Branschens sysselsättning har således minskat med närmare 10 000 personer sedan år 1965, vilket medfört att dess andel av industrisysselsättningen sjunkit från 4,6% år 1965 till 3,7 % år 1973. Samtidigt har andelen av industriproduktionen minskat med en pro- centenhet.
.. . iOD/o po vertikoloxeln mot— SVOFCIF:
anställda arbetsställen
anställda arbetsställen
' Genomsnittsvärdena for resp. delbransch base- ras på samliga arbetsstäl- len 1969 resp. 1970. Spridningen kring genom- snittsvärdena avser iden— tiska arberssrällen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystar- tade arbetsställen ej in- går.
Tabell II.III Personalsammansättningen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970.
Personal- kategori
Jord- och stenvaruindustri Hela industrin
antal
andel (%)
andel (%)
Män Kvinnor
34 090
5 552 39 642
86,0 14,0 100,0
77,7 22,3 100,0
30 477
76,9
73,2
Arbetarpersonal F örvaltnings—
personal 9 165 23,1 100,0 26,8
Diagram II.I[I Sysselsättningsutvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin 1965— 1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda IOD & — -—_ ___ __ —_———--—_
90—
70
Timmar
100
90—
———————_—_ ——————
70—
sn ,
1965 1971 I9$6 ' |967 ' l968 ' lese ' mn ' mu ' |97a '
_jord- och stenvaruinduli'rin ___ hela industrin
Tabell II.IV Sysselsättningen inom jord- och stenvaruindustrin fördelad )ä delbranscher är 1970 samt utvecklingen l967—l972.
Delb ransch
Anställda
1970 Utveckling. Index 1967 = 100.
antal andel (%)
1968 1969 1970 1971 19'2
Porslins— och glasindustri Tegel-, cement— och annan mineralvaru- industri
Helajord- och sten- varuindustrin
11267
28 375
28,4
71,6
39 642
Räknat i antal timmar har sysselsättningen inom branschen minskat med ca S% per år mellan 1965 och 1973 mot ca 2% för hela industrisektorn.
För delbranscherna föreligger sysselsättningsuppgifter för åren 1967— 72, vilka redovisas i tabell II.IV.
2.2.1 Spridning i sysselsättningsu tveckling
För de enskilda arbetsställena inom branschen har sysselsättningsutveck- lingen studerats för vart och ett av åren 1968—1971. Tillvägagångssättet har varit i princip detsamma som vid beräkningarna av spridningen i produktionsutvecklingen (se avsnitt 2.1.1). Beräkningsresultatet visar att trots branschens förhållandevis kraftiga sysselsättningsminskning har flera produktionsenheter förmått att kraftigt expandera sysselsättningen.l
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/ 70. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) ='/o Parsiins— och glasindustri IO I%» på vertikalaxeln mot— 40 svarar:
30— lITI anställda 9 arbetsställen i | I | | I
2938 anställda 82 arbetsställen
-I5 —l0 Procentuell förändring av sqsselsöttningen
Danstöllda Enlai-betsställen +genomsnitt för branschen
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch Awikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/1970) (—25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Porslins— och glasindustri 5,4 0,7 2,2 0,3 Tegel-, cement— och annan mineralvaruindustri 7,3 6,3 8,7 9,2
' Genomsnittsvärdena för resp. delbransch base- ras på samtliga arbetsstäl— len 1969 resp. 1970. Spridningen kring genom- snittsvärdena avser iden- tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystar- tade arbetsställen ej in- går.
SOU 1974:11 2.3 Företags- och arbetsställestruktur
Inom jord- och stenvaruindustrin svarar storföretagen för knappt hälften av den totala sysselsättningen, medan små och medelstora företag svarar för 34 % resp. 19 %. Småföretagens sysselsättningsandel är sålunda betydligt större än för industrin i dess helhet (se tabell II.VI). Om man ser på de olika delbranscherna finner man emellertid att förhållandena varierar kraftigt. Inom porslins- och glasindustrin svarar fem storföretag för drygt 55 % av sysselsättningen, medan små och medelstora företag svarar för 20 % resp. 25 %. Inom tegel-, cement- och annan mineralvaru— industri är de 1 1 storföretagens andel av sysselsättningen endast 43 %. En ytterligare nedbrytning av delbranscherna skulle visa på ännu mer
Tabell II.VI Storleksstrukturen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970 (företag).
Före tags— kategori
Företags- storlek efter antal anställda
Jord- och stenvaruind ustrin Hela industrin
Syssel- sättnings- andel (%)
Antal före- tag
därav vid Förädlings- foretag med värdeandel endast ett (%) arbets- ställe
Förädlingsvärde Anställda
andel (%)
milj. andel antal kr (%)
Småföretag 5 — 99 Medelstora företag
Storföretag
100—499 500—
633 676 32 13 459 34 88 21 25
21 54
55 28
21 58
7 500 19 18 837 47
39 396 19 17 1028 49
Samtliga
företag 5 —
53 100
689 2100 100 39 796 100
Anm. :.Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VII Storleksstrukturen inom jord- och stenvaruindustrin år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Jord- och stenvaruindustrin Hela industrin storlek efter antal anställda
Arbetsställen F örädlingsvärde Anställda Förädlings— Sysselsätt-
antal andel (%)
ningsandel (%)
värdeandel
milj. and el (%) antal andel (%) (%) kr
5- 49 5 0— 199 119 200—499 29 500—999 6 1000— 2
584 612 569
] 340
11 148 11 379 10 028 3 764 3 323
27,8 29,1 27,0
16,1
16,7 22,8 18,6 14,7 27,2
Samtliga arbetsställen 2 105 100,0 39 642 100,0
markanta skillnader. Det kan här räcka med att peka på cementindustrin där två storföretag år 1970 svarade för hela sysselsättningen.
Beträffande arbetsställestrukturen kan konstateras att de små och medelstora arbetsställena svarar för en dominerande andel av produk- tionen och sysselsättningen. År 1970 var således 57 % av de bransch- anställda verksamma vid arbetsställen med mindre än 200 anställda. Motsvarande andel inom industrin som helhet var 42 %.
Under perioden 1965—1970 minskade antalet produktionsenheter inom jord- och stenvaruindustrin med 115 st. för att år 1970 uppgå till 916 st.
Den genomsnittliga arbetsställestorleken inom jord- och stenvaru- industrin totalt sett är betydligt lägre än inom industrin som helhet. Här föreligger emellertid stora skillnader mellan de båda delbranscherna. Porslins- och glasindustri, vilken består av 93 arbetsställen, har relativt stor genomsnittlig arbetsställestorlek (121 personer). De 823 arbets- ställena inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri har genom- snittligt betydligt mindre storlek. Inom denna delbransch varierar emellertid arbetsställestorlekarna mellan olika undergrupper. Det kan här räcka med att åter hänvisa till förhållandena inom cementindustrin där de sju arbetsställena har igenomsnitt ca 290 anställda (är 1970).
2.4 Investeringsutvecklingen
Kapitalintensiteten1 uppgår inom jord- och stenvaruindustrin till i genomsnitt ca 153 000 kr. Detta är avsevärt högre än inom industrin som helhet där motsvarande siffra är ca 111 000 kr. Spridningen inom branschen är emellertid betydande (se tabell II.VIII). Sålunda är kapitalintensiteten ca 70 % högre inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustrin än inom porslins- och glasindustrin.
Investeringarna inom branschen uppgick under perioden 1965—1972 till 2 433 milj. kr (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 304 milj. kr. Därmed svarade branschen för ca 5 % av industrins totala investeringsvolym. Fördelad på delbranscher var den genomsnittliga årsinvesteringen 68 milj. kr inom porslins- och glasindustrin och 236 milj. kr inom tegel-, cement och annan mineralvaruindustri.
Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 7 600 kr, vilket motsvarar knappt 5 % av den totala kapitalstocken per anställd. lnvesteringsvolymen per anställd har legat något över genomsnittet för hela industrin.
' Kapitalstock per an- ställd mätt med brandför- säkringsvärdet år 1970. I den här aktuella branschen ger sannolikt kapitalstocken mätt med brandförsäkringsvärde en överskattning i förhållan- de till ackumulerade in- vesteringar. Detta torde gälla generellt för branscher med extraktiv verksamhet.
Tabell II.VIII Investeringar inom jord- och stenvaruindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Porslins— och Tegel-, cement- Helajord- och Hela industrin glasindustri och annan stenvaruindustrin mineralvaruindustri
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) —— därav i byggnader och anläggningar (%)
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965 — 197 2 (kr) 6 800
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112 1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129
genomsnitt 1965—1972 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 102 532
Kapt'talstock per anställd (1000-tal kr år 1970) 1 1 1
' Uppgiften avser perioden 1967—1972.
3 Arbetsproduktivitet1
Arbetsproduktiviteten inom jord- och stenvaruindustrin har sedan mitten av 1960-talet ökat något snabbare än inom industrisektorn totalt sett. Mellan 1965 och 1973 ökade produktionsvolymen per anställd inom branschen med i genomsnitt 5,1 % per år mot 4,9 % inom industrin som helhet. Produktionsvolymen per arbetad timme har ökat något snabbare, 7,2% per år inom jord- och stenvaruindustrin mot 6,5% inom hela industrin.
Diagram [ll.l Arbetsproduktiritetsutvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd IBG
ISO—-
Ilm—
ISD—
IZO—
Produktionsvolgm per timme
' | | | | | | | ' Arbetsproduktivitet = 1965 Im I957 ISG! |959 l'J'IO l9'll [972 |973 förädlingsvärde per an-
_ jord- och stenvaruindustrin ———helo indushin ställd TCSP- per timme.
Förädlingsvärdet per anställd inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till i genomsnitt 53 100 kr. Som framgår av tabell III.] var produktivitetsnivån högst inom delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri. Denna nivåskillnad kan sannolikt främst förklaras av skillnader i produktionsteknik mellan delbranscherna.
Den genomsnittliga produktivitetsnivån för delbranscherna döljer mycket stora skiljaktigheter arbetsställena emellan. Detta framgår av tabellerna III.II och III.III. I tabell III.II redovisas det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser. I tabell III.III har arbetsställena grupperats efter den procentuella avvikel- sen från den genomsnittliga arbetsproduktivitetsnivån inom respektive del- bransch.
Det kan därvid konstateras att den högre produktiviteten inom delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri gäller obe- roende av arbetsställestorlek. Differensen gentemot porslins- och glas- industrin är dock avsevärt mindre för de största arbetsställena än för de övriga storleksgrupperna.
Vidare kan noteras att spridningen vad gäller arbetsproduktiviteten är stor mellan de olika arbetsställena inom resp. delbransch. Närmare en tiondel av de anställda inom tegel-, cement- och annan mineralvaru- industri, dvs. cirka 3 000 personer, arbetade sålunda vid produktions- enheter där den genomsnittliga arbetsproduktiviteten var lägre än hälften av genomsnittet för delbranschen ifråga, dvs. förädlingsvärdet per anställd understeg 28 700 kr (se tabell III.III).
Tabell [II.I Förädlingsvärde och kapitalstock per anställd inom jord- och stenvaru- industrin år 1970.
Förädlings— Kapitalstock värde per per anställd anställd
Del branscher:
Porslins— och glasindustrin 42 200 kr 102 000 kr Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri 57 400 kr 174 000 kr Hela jord- och stenvaruindustrin 53 100 kr 153 000 kr Hela industrisektorn 53 100 kr lll 000 kr
Tabell III.II. Förädlringsvärde per anställd för arbetsställen iolika storleksklasser är l970 (genomsnitt i 1000-tal kr).
Arbetsställestorlek Porslins— och Tegel-, cement— och efter antal anställda glasindustri annan mineralvaruin- dustri
5— 9 36 52 10— 19 35 54 20— 49 35 55 50— 99 32 51 100—199 42 68 200—499 44 59 500— 45 56
Samtliga arbetsställen 42 57
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser inom jord- och stenvaruindustrins delbranscher år 1970.
Awikelse från genomsnittligt Porslins- och glasindustrin Tegel-, cement- och annan mineralvamindustri förädlingsvärde per anställd
inom resp. delbransch (%) Arbetsställen Anställda Förädlings— Arbetsställen Anställda Förädlings-
värde värde
antal andel (%) antal andel (%) andel (%) antal andel (%) antal andel (%) andel (%)
(-50 9,7 160 1,4 max 0,7 142 17,3 2 605 9,2 max 4,6 —50——10 53,8 4 240 37,6 27,8 330 40,0 11459 40,4 29,1 —10— 10 14,0 4 046 35,9 36,3 129 15,6 5 325 18,7 18,5 10— 50 14,0 1 241 11,0 14,4 107 12,9 4 037 14,2 17,4 > 50 7,5 1546 13,7 min 20,6 98 11,9 4 798 16,9 min 25,4 (i 0 70,0 5 996 53,2 max 41,9 548 66,5 17 447 61,5 max 45,0 >i 0 27 28,9 5 237 46,4 min 57,8 258 31,2 10 777 37,9 min 50,0
Anm. : Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
1 Värdeuppgifter angesi löpande priser. 2 Korrigerad lönesumma så att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- och avtalsenliga påslag.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklingl
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd uppgick år 1970 till 30 500 kr och låg därmed ca 3 % under industrigenomsnittet (31 600 kr). Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt 8,3 % per år vilket var ungefär samma ökningstakt som för industrin som helhet (8,4 %). Under åren 1971—1972 ökade lönekost- naden per anställd med 9,2 % per år mot 9,4 % för industrigenomsnittet.
Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 63 % av lönekost- naden per tjänsteman. Inom flertalet industribranscher uppgår motsva- rande relationstal till mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan
Tabell IV.I Lönekostnader inom jord- och stenvaruindustrin.
Delbransch Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förvaltning- anställd personal 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967
Porslins— och glas- varuindustri
— tkr/år .. 19,1 24,9 . . - rel. lönekostnad* . . 88 92 . Tegel-, cement och
annan mineralvaru- industri
— tkr/år .. 22,2 27,7 .. — rel. lönekostnad . . 103 102
Hela jord- Och sten- varuindustrin —tkr/år 18,4 21,3 26,9 29,1 34,6 42,8 20,5 24,0 30,5 — rel. lönekostnad 102 99 99 97 97 98 97 96 97 Hela industrin - tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Anm.: . . = uppgift föreligger ej. * Genomsnitt för hela industrin = 100.
arbetare och tjänstemän har, liksom inom industrin i dess helhet, varit i stort sett oförändrad under perioden l965»l972.
Vad gäller de olika delbranscherna kan noteras att den genomsnittliga lönekostnaden för arbetarpersonalen är betydligt lägre inom porslins— och glasindustrin än inom den övriga delen av branschen.
De totala lönekostnaderna inom jord- och stenvaruindustrin uppgick år 1970 till 1 211 milj. kr och utgjorde därmed 35% av produktionens saluvärde. Motsvarande kostnadsandel för industrigenomsnittet låg på 28 %. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet uppgick till 58 % mot 59 % för hela industrin.
Som framgår av tabell IV.II skiljer sig lönekostnadsandelarna åt mellan delbranscherna. Beräknad på förädlingsvärdet var lönekostnads- andelen inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri 55 % år 1970, jämfört med 68 % för porslins— och glasindustrin. Här kan erinras om att kapitalintensiteten inom den förra delbranschen samma år var ca 70 % högre än i den senare delbranschen.
Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna är olika delbranscherna emellan, föreligger i detta avseende en påtaglig hetero- genitet mellan arbetsställen inom de olika delbranscherna. Beträffande lönesummeandelar1 sammanfattas spridningen i diagram IV.I och tabell IV.Ill. Beräkningarna visar att spridningen är avsevärd inom båda delbranscherna. En genomgång av tillgängligt material ger vid handen att spridningen varit relativt stor även åren 1967—1969 samt är 1971.
De totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat vid jord- och stenvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 till 1 013 milj. kr, vilket motsvarade 29 % av produktionens saluvärde. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andel för industrin som helhet år 1970 uppgick till 48 %.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom jord- och stenvaruindustrin.
Delbransch Lönekostnadernas andel (%) av
f öräd lingsvärdet saluvärd et 1965 1967 1970 1965 1967 1970 ' LPHCSumman ?? inte ekvrvalent med lonekost- Porslins- och glasindustri . . 65 68 . . 46 46 naden. ] lönekostnaden Tegel-, cement och annan ingår, förutom kontant- mineralvaruindustri . . 54 55 . . 33 32 161, äver) iag- (Sch avtgls- Hela jord- och stenvaruindustrin 56 58 35 35 åläggjplngsiååår 325311 Hela industrin 61 59 1215 % för arbetarperso- nal och 20,7 % för för- Anm.." . . = uppgift föreligger ej. valtningspersonal.
IO (,/o på vertikuloxeln mor— svarer:
unstö | ida arbetsställen
anställda arbetsställen
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom jord- och stenvaruindustrins dcl— branscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) O/o Porslins— och glasindustri
WMWÅWWWWWW
Tegel—, cement— och annan mineralvaruindustri
I 75
m— ”lll | | | rl ! M_Dpnl'Tllll . Film cm | I | | Han | 1 1 | 35 (10 [05 50 55 50 65 70 Lönesummans onde] ov förädlingsvärdet, O/o
Donsrölldo mn arbetsställen + genomsnitt för branschen
20 25 30
Tabell IV.III Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet.
Delbransch Awikelse från respektive delbranschgenomsnitt år 1970
(-25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställd a arbetsställen anställd a andel i % andel i % andel i % andel i %
Porslins— och glas- industri l,1 1,5 16,1 6,4 Tegel-, cement- och
annan mineralvaru-
industri 7,4 7,4 21,6 15,8
Som framgår av tabell IV.IV år kostnadsandelarna något olika för de två delbranscherna. Inom delbranschen tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 31 % av saluvärdet, medan motsvarande kostnadsandel för porslins— och glasindustrin låg på endast 21 %.
Tabell IV.lV Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Delbransch Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970
Porslins— och glasindustrin . . 20 21 Tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri . . 30 31 Helajord- och stenvaruindustrin 29 28 29 Hela industrin 49 48 48
Anm.: . . = uppgift föreligger ej.
5 Regional struktur
Av de drygt 39 600 personer, som år 1970 var anställda inom jord- och stenvaruindustrin var nära hälften verksamma i de branschsysselsättnings- mässigt fem största länen (se diagram V.I). ] dessa län fanns totalt 319 arbetsställen inom branschen, vilket motsvarade drygt en tredjedel av det totala antalet branscharbetsställen i riket (916 st).
Beträffande delbranscherna kan konstateras en relativt kraftig syssel- sättningskoncentration till ett fåtal län. Inom tegel-, cement- och annan mineralvaruindustri återfanns år 1970 drygt en tredjedel av de sysselsatta i Malmöhus, Stockholms och Skaraborgs län. Delbranschen har traditio- nellt varit råvarulokaliserad. De väsentligt förbättrade transportmöjlighe- tema och expansionen inom bl. a. betong- och betongvaruproduktionen har dock medfört en ökad lokalisering i nära anslutning till avsättnings- marknaderna. Eftersom större delen av denna produktion går till byggsektorn har detta inneburit en ökad lokalisering till stora befolk- ningscentra. _
Porslins- och glasvaruindustrin är koncentrerad till Kalmar, Kristian- stads, Kronobergs, Stockholms och Älvsborgs län, vilka tillsammans år 1970 svarade för tre fjärdedelar av sysselsättningen inom delbranschen. Enbart inom kommunblocken Gustavsberg och Bromölla fanns samman- lagt ca 30 % av delbranschsysselsättningen.
Det är i detta sammanhang av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av jord- och stenvaruindustrin. Detta beroende har här illustrerats med den andel av ett kommunblocks totala industrisyssel- sättning som återfinns inom branschen. I tabell V.I anges dessa andelar för kommunblock inom vilka jord- och stenvaruindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda.
Diagram V.] Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom jord- oeh stenvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 bransch- sysselsättningsmässigt 15 största länen.
Malmöhus
Stockholms
Kalmar
Skaraborgs
Kristianstads
Kronobergs
Älvsborgs
Örebro
Västmanlands
Göteborgs 0.
Uppsala
HoHonds
Södermanlands
Östergötlands
Gävleborgs
Län Antal branschanställda
Totalo antalet branschanställda |955= 1134” D ”55 5 1970 |97n= assaz
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka jord- och stenvaruindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock' Antal industri- därav inom Företag med relativt stora branscharbetsstäl- anställda inom jord- och sten- len inom resp. kommunblock kommun- varuindustri blocket (%)
Gustavsberg (AB) I 864 75 AB Gustavsbergs Fabriker Uppvidinge (G) 2 288 27 Lessebo (G) 2 170 AB Orrefors Glasbruk, AB Kosta Glasbruk Emmaboda (H) 2 957 AB Emmaboda Glasverk, Boda Bruks AB Mörbylånga (H) 520 AB Cementa, Ölands Ytong AB Borgholm (H) 208 Bromölla (L) 2 669 AB lföverken Höganäs (M) 1 713 Höganäs AB Bjuv (M) 3 316 Gullfiber AB, Höganäs AB Lomma (M) 889 Skandinaviska Eternit AB Tanum (O) 476 Herrljunga (P) 1 354 AB Strängbetong Kumla (T) 1 77 3 Yxhults Stenhuggeri AB Askersund (T) 1 369 PLM Kungsör (U) 1 423 AB Strängbetong Rättvik (W) 589 Strömsund (Z) 404
! Inom parentes anges länstillhörighet. Anm. : Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grun- der som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Jord- och stenvaruindustrin kan som helhet betraktas som i hög grad inriktad på produktion för den inhemska marknaden. År 1970 exporte- rades endast ca 9 % av branschens produktion (mätt med saluvärdet). Av den totala tillförseln var jord- och stenvaruindustriprodukter till den svenska marknaden samma år svarade de inhemska företagen för 83 %.
Utrikeshandelns betydelse varierar dock avsevärt mellan olika delbran- scher och produkter. Som exempel kan nämnas att medan exporten och importen av flera produkter, bl.a. fabriksblandad betong, betongvaror och tegel varit mycket obetydlig har inemot 40% av det i Sverige tillverkade sanitetsporslinet exporterats och en stor del av tillförseln av t.ex. planglas utgjorts av importerat material.
J ärn—, stål— och ferrolegeringsverk
(Värdeuppgifter anges i löpande priser.)
Genomsnittlig årlig förändring (%)
1970
7 555 Mkr 1,1 3 519 Mkr 4,5 92 % 62 tkr 6,1 212 tkr 56 581 st 90% 92 st 17 st 112 st 12 st 25 st 55 % 34 tkr 8,5
1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde Produktionens förädlingsvärde därav inom storföretag (>500) Förädlingsvärde per anställd Kapitalstock per anställd Antal anställda därav inom storföretag Antal företag därav storföretag Antal arbetsställen därav med 200—499 anställda 500— anställda Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet Lönekostnad per anställd Kostnader för råvaror och halv- fabrikat - andel av saluvärdet
-— 1,6
12,8 8,8 43 %
Investeringar ] 96 5 — I 9 72
Genomsnittliga årsinvesteringar därav i byggnader och anläggningar
Andel av hela industrins investeringar
Genomsnittliga årsinvesteringar
per anställd
löpande priser 627 Mkr
1968 års priser 616 Mkr
22% 22%
9,9 % 9,9 %
11200 kr 11000 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Airco Alloys AB, Avesta Jernverks AB, AB Bofors, Bulten — Kanthal AB, Fagersta AB, AB l-"errolegeringar, AB Gränges, AB Motala Verkstad, Norrbottens Järnverk AB, Sandvik AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Surahammars Bruks AB, AB Svenska Kullagerfabriken, Uddeholms AB, AB Volvo.
Branschsysse/sånningsmässigt fem största länen (år I 970) : Gävleborgs, Kopparbergs, Västmanlands, Södermanlands och Värmlands län.
Regional sysselsättningskoncentration -— Kommunblock där branschen svarar för mer än 50 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Hällefors Surahammar Fagersta
Oxelösund Boxholm Storfors
Hagfors Munkfors Degerfors
Borlänge Hedemora Avesta
Smedjebacken Sandviken Hofors
Luleå
1 Inledning
Till branschen räknas arbetsställen där den huvudsakliga verksamheten består av framställning av järn, stål och ferrolegeringar, dels i obearbetad form, dels i form av halvfabrikat. Verksamheten inom branschen omfattar ett stort antal processteg, från smältning i ugnar till gjutning, smide, valsning och dragning. Vid vissa arbetsställen ibranschen sker även en betydande metallmanufakturering. (Jfr nedan angående branschbland- ningen.)
Branschen kan naturligt indelas i tre delbranscher, nämligen stål- industri, gjuteriindustril samt ferrolegeringsindustri. Av delbranscherna är stålindustrin den klart största med 88 % av branschens totala förädlingsvärde och 86 % av sysselsättningen år 1970. Motsvarande andelar var för gjuteriindustrin S% resp. 11% och för ferrolegerings- industrin 4 % resp. 3 %.
I den officiella industristatistiken förs en produktionsenhet till den bransch, till vilken större delen av produktionens saluvärde kan hänföras. Som tidigare framgått förekommer emellertid en viss branschblandning. Som exempel från stålindustrin kan nämnas att överdragning med metall samt svetsning, nitning och annan hopfogning av plåt och band liksom dragning av träd i princip skall klassificeras som verkstadsindustri. Om dessa aktiviteter utförs vid stålverk skall emellertid aktiviteterna hänföras till stålindustrin. Som framgår av tabell 1.1 är branschblandningen dock måttlig inom branschen som helhet. Av den totala produktionen vid branscharbetsställena består sålunda ca 90 %, räknat på produktionens saluvärde, av produkter som är att hänföra till branschen (specialiserings-
Tabell 1.1 Branschblandningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk är 1970.
Delb ransch Specialiserings— Täcknings- grad (%) grad (%)
Järn- och stålverk 88,8 94,1 Ferrolegeringsverk 89,4 100,0 Järn- och stålgjuterier 80,9 64,6 Järn-, stål— och ferrolegeringsverk sammantagna 89,7 93,4
' Det skall observeras att här hänförs till delbran- schen gjuteriindustri en- dast arbetsställen med järn- och stålgjutning. Gjutning av övriga metal- ler hänförs till branschen ickejärnmetallverk.
grad). Dessa arbetsställen svarar samtidigt för drygt 93 % av den totala svenska tillverkningen av produkter som klassificeras till branschen (täckningsgrad).
Av tabellen framgår vidare att branschblandningen varierar mellan de olika delbranscherna. Den lägsta branschblandningen kan noteras för ferrolegeringsverken (89,4 %) medan den är störst för järn- och stål- gjuterierna (80,9 %). För sistnämnda delbransch är även täckningsgraden mycket låg. Detta förklaras av att en stor del av produktionen av gjutgods sker vid enheter där den huvudsakliga tillverkningen består av andra producenter av järn- och stålgjutgods år 1970 klassificerades i den officiella industristatistiken endast 75 st som tillhörande delbranschen ifråga.
Användningen av branschens produkter framgår av tabell I.II. Av tabellen framgår dels att exporten från branschen i dess helhet är mycket omfattande, dels att den helt övervägande delen av den inhemska användningen sker i form av insatser i produktionssystemet. Förhållan- dena skiljer sig dock markant mellan de olika delbranscherna. Sålunda uppgick t.ex. den svenska exporten av järn- och stålgjutgods till endast ett par procent av produktionen medan motsvarande andel för stål- industrin var ca 40 %. Vad gäller den inhemska användningen går självfallet en mycket hög andel av ferrolegeringsverkens leveranser till andra branscharbetsställen, främst till järn- och stålverken.
Tabell 1." Försörjningsbalans för järn-, stål— och ferrolegeringar år 1968.
Tillgång Användning
Import 18 % Export 33 % Inhemsk produktion 82 % Inhemsk användning_6_7;% 100 %
därav
—- lagerökning — bruttoinvestering — offentlig förbrukning och privat konsumtion — insatsvaror i produk- tionssystemet
därav till —— verkstadsindustri exkl. varv 46 % —— järn-, stål- och ferro- legeringsverk 23 % —— byggnadsindustri 18 % —— varvsindustri 9 % —— övriga sektorer 4 % 100 %
Anm.: Det statistiska underlaget till denna tabell baseras på Statistiska Centralbyrån input-outputtabeller för år 1968.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom branschen uppgick år 1970 till 3 519 milj. kr, vilket motsvarade 7,2 % av förädlingsvärdet inom industrin som helhet. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick till 6,1 %.
Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdet i förhållande till produk- tionens saluvärde, ligger genomsnittligt på ca 47 %, vilket är något högre än genomsnittet för hela industrin.
Som framgår av tabell II.I intar järn- och stålverken en klart dominerande ställning bland delbranscherna.
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade branschens produktionsvolym med i genomsnitt 4,8% per år mot 5 % för hela industrisektorn. Under åren 1971—1973 beräknas volymökningen för järn-, stål- och ferrolegeringsverken har uppgått till endast knappt 3 % per år. Under lågkonjunkturen 1971 skedde t.o.m. en nedgångi produktions- volymen (—1,9 %).
Om man ser till produktionsvolymens utveckling under hela efterkrigs- tiden kan konstateras av trendmässigt relativt hög tillväxttakt, i genomsnitt 6,5% per år, dock med en något snabbare ökning under 1960-talet än under 1950—talet.
Genom sin storlek får självfallet utvecklingen inom stålindustrin ett helt avgörande inflytande på den för branschen genomsnittliga utveck- lingen. Mellan de enskilda delbranscherna kan dock konstateras bety- dande skillnader vad gäller bl.a. produktionstillväxten. Särskilt framträ- dande är den relativt sett mycket låga tillväxttakten för järn- och stålgjuterierna. Produktionsvolymen för branschen i dess helhet ökade
Tabell II.I Järn-, stål- och ferrolegeringsverkens förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970.
Delbransch Milj. kr Andel (%)
Järn- och stålverk 3 103 88 Ferrolegeringsverk 133 4 1 Om ej annat anges Järn— och stålgjuterier 283 8 avses produktionen ___—___— mätt med förädlings- Järn-, stål- och ferrolegeringsverken sammantagna 3 519 __ vardet.
Diagram 11.1 Produktionsvolymens utveckling inom järn-, stål— och ferrolegerings- verken 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index 150
140—
130—
l20—
IIO—
"'"— |966 |957 '
_ järn-, stål— och ferrolegeringsverken _ — _ helo industrin
I968 ' 1959 ' mn ' (971 ' |972 ' |973
med i genomsnitt ca 7 % per år under 1960-talet medan motsvarande siffra förjärn- och stålgjuterierna var knappt 0,5 %.
Inom resp. delbransch finns vidare mycket stora skillnader mellan olika produktgrupper. Det kan här räcka med att peka på den mycket kraftiga ökning av järn- och stålverkens tillverkning av platta produkter som skett under det senaste decenniet. Volymmässigt ökade denna produktgrupp med i genomsnitt drygt 11 % per år under 1960-talet, och den har därigenom ökat sin andel av den totala svenska produktionsvolymen av handelsfärdigt stål från 29 % år 1960 till 44 % år 1970 (se diagram II.II). År 1972 hade denna andel ökat till 48 %. Vad som kan synas förvånande är att specialstålets andel av den totala svenska råstålsproduktionen däremot var densamma år 1972 som år 1960, ca 28 %. Internationellt sett är detta dock fortfarande en hög andel. Detta får emellertid inte tolkas så att den svenska stålproduktionen kvalitetsmässigt stått stilla under det senaste decenniet. Inom både handels— och specialstålsproduktionen har tvärtom väsentliga höjningar av kvaliteterna skett.
Inom järn- och stålgjuterierna kan nämnas den under 1960-talet kraftiga minskningen av tillverkningen av aducergods och olegerat stålgjutgods och den motsatta utvecklingen för gjutgods av segjärn och legerade stål.
Den redovisade utvecklingen avser genomsnitt för längre perioder. Vad gäller förändringarna mellan enskilda år kan konstateras att den inhemska efterfrågan på branschens produkter uppvisar betydande konjunkturella variationer. Dessa efterfrågefluktuationers genomslag i produktionen har varierat delbranscherna emellan. Inom järn- och stålindustrin har sålunda effekten på produktionsvolymen begränsats av att de svenska verken i lågkonjunkturer dels kunnat öka sina andelar av den inhemska mark- naden, dels kunnat hålla exporten väl uppe. Detta var dock inte fallet vid
Diagram II.II Produktionen av handelsfärdigt stål fördelat på produktgrupper år 1960 och 1970.
% I960 lam [00 _?
90—
259 +on
986 ton Grovplöt
50
Mediumplåt
Tunnplåt, breda band
Bond (bredd & 500 mm)
Vu Istråd
Profilstånq
Armeringsjärn
695 Annat stångjärn
89
50 Boanqqnodsmo'teriol 2107 Sömlöso rör—
97 l28 Smide Summa 2 070 ton Summa! 931 ton
I78
den senaste efterfrågenedgången 1971 då produktionen sjönk för första gången sedan år 1958. Däremot har efterfrågevariationerna för gjutgods, som dessutom varit kraftigare än för järn- och stålverkens produkter, fått ett kraftigt genomslag i produktionen. Särskilt gäller detta ifråga om maskingjutgods, som är den volymmässigt dominerande produktgruppen.
Tidigare har konstaterats att produktionsutvecklingen varit olika de]- branscherna emellan. Det är emellertid av intresse att utöver genomsnitt- liga förändringstal för hela delbranscher också något belysa spridningen inom de olika delbranscherna. Detta görs i diagrammen 11.111 och II.IV, där antalet arbetsställen och anställda år 1970 resp. 1971' inom delbranscherna järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier2 fördelats med avseende på den produktionsförändring (mätt med förädlingsvärde i 1 lö ande riser) som vare enskilt arbetsställe u visade mellan 1969 och VärdeuPpgifter för p p ] pp produktionsförändringar- 1970 resp. 1970 och 1971. na anges i detta avsnitt Arbetsställen, vilkas produktionsförändring avvek med mer än 25 ålÖPande priser. . . . .. . Av sekretesskäl red o- procentenheter (1 endera riktningen) fran resp. delbranschgenomsnitt, har visas ej ferrolegeringsver- samlats i två öppna klasser och separatredovisas i tabell II.II. ken idiagrammet.
Diagram II.Ill Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier (år 1970) m. a. p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/1970; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
I0 a/es på vertikuluxeln mot— c'In Jörn- och stålverk svarar: 30 _
20—
llBSl anställda 3 arbetsställen | | || |an lll | | | I' 1 4,75 '
Jörn— och stålgjuterier
onstölldo arbetsställen | | | | I—Im] | I l 1 | l l I | 1 | I —5 to 5 IO 15 ”ha 25 30 35 ha 45 Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Dons—fällda [D]]orbefss'l'öllen +qenomsnitt för branschen
-|0 50
1 Genomsnittsvåra'ena för resp. delbransch ba- ” samtl' aarbets- _ . __ " .. __ :deZåaSpridriårgen Som framgår var spridningen avsevard arbetsstallena emellan saval kring genomsnittsvärdena 1969/70 som 1970/711. Sålunda kan för delbranschen järn- och stålverk avser idenf'Sk” ”mmm" noteras att en tredjedel (11 st) av arbetsställena, med tillsammans en lika
' ' b" tt . fålgåztolcnhniyäaitade stor andel av de anställda (drygt 16 000 personer), under konjunkturned-
arbetsställen ej ingår. gången 1970/71 uppvisade en minskningi förädlingsvärdet som var minst
Diagram II.IV Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier (år 1971) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1970/1971; löpande priser.
(V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
l0 9/o på vertikoloxeln mot— Q/t:| Jörn- och stålverk svarar: 30
4756 anställda 3 arbetsställen I | I | | ' 'It—is:: r '
Jörn- och stålgjuterier-
6|5 anställda
7 arbetsställen 25 30 35
! 'Blf I —35 —30 -25 —20 -15 -m -5 to 5' 10 IS zu Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Tabell II.II Spridning i produktionsutveckling.
Delbransch Awikelse från resp. delbranschgenomsnitt
( —25 procentenheter >+25 procentenheter arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
1970
Järn- och stålverk 3,0 Järn- och stålgjuterier 16,0
197]
Järn- och stålverk 12,1 Järn- och stålgjuterier 8,2
5 procentenheter större än delbranschgenomsnittet (—13,3 %), dvs. minskningen översteg 18,3 % i regativ riktning. Samtidigt hade 8 arbetsställen, med drygt en fjärdedel av de anställda, en ökning av förädlingsvärdet mellan de båda åren. Det bör understrykas att uppgifter- na avser löpande priser och att stälpriserna år 1971 låg på en betydligt lägre nivå än under år 1970. Det kan vidare noteras att 1969/70, då branschgenomsnittet uppgick till 17,5 %, 7 arbetsställen, med totalt 14 % av de anställda, hade en produktionsökning som understeg 2,5 %. Enligt tillgängligt material var spridningen inom delbranscherna påtaglig även för förändringarna 1967/68 och 1968/69.
Antalet anställda inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk uppgick år 1970 till ca 56 600 personer, vilket motsvarade 6,1 % av den totala industri- sysselsättningen. Av de branschanställda var år 1970 endast ca 7 000 kvinnor, varav ungefär hälften förvaltningspersonal. Trots en relativt snabb ökning under 1960-talet är således alltjämt det kvinnliga inslaget förhållandevis litet (se tabell II.III).
Tabell II.IlI Personalsammansättningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken år 1970.
Personal- Järn-, stål- och ferrolegeringsverk Hela industrin antal andel (%) andel (%)
Kvinnor 7 197 12,7 22,3 " 49 384 87,3 100,0 77,7
Arbetar- personal 42 522 7 3,2 Förvalt-
ningsper-
sonal 14 059 26,8
Diagram II.V Sysselsättningsutvecklingen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda 100
—_——-—
90
IUO
90—
su ,
1955 |956 ' |967 ' resa ' 1959 ' mo ' 1971 ma ' ma
-—jörn-, aiål— och ferrolegeringsverk — —— hela industrin
Samtidigt som produktionsökningen inom branschen som helhet varit relativt hög och jämn under hela efterkrigstiden har antalet anställda ökat i endast ringa omfattning. Sysselsättningen ökade under perioden 1945—1965 från drygt 50000 till knappt 60000 personer. Antalet branschanställda har därefter minskat något.
Utvecklingsmönstret för branschen under perioden 1965—1972 kan sägas överensstämma relativt väl med det som uppvisas för industrin som helhet.
Sysselsättningsutvecklingen inom de olika delbranscherna under perioden 1967—1971 summeras i tabell II.IV. Av statistiska skäl kan längre tidsserier inte erhållas, varför uppgifterna främst får illustrera sysselsättningens konjunkturbetingade variationer.
För den sysselsättningsmässigt dominerande delbranschen, järn- och stålverk, har förändringen av antalet anställda varit relativt måttligt under såväl konjunkturuppsvinget åren 1969—1970 som under ned- gången år 1971. För gjuteriernas del kan noteras en kraftig sysselsätt— ningsökning åren 1969—1970. Även år 1971 skedde här en viss uppgång. Detta år tillfördes delbranschen dock genom statistisk omklassning tre arbetsställen som år 1970 hänförts till annan bransch. Vad gäller identiska gjuteriarbetsställen torde en minskning av antalet anställda ha skett.
Tabell II.IV Sysselsättningen inom järn-, stål- och ferrolegeringsverken fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch Anställda 1970 Utveckling. Index 267 = 100 antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Järn- och stålverk 48 610 85,9 98 101 101 100 [ferrolegeringsverk 1 487 2,6 102 101 107 92 Järn- och stålgjuterier 6 484 11,5 96 111 117 118 Järn-, stål- och ferrolegeringsverk sammantagna 56 581 100,0
2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling Som tidigare påpekats beträffande produktionsutvecklingen (2.1.1) är det ofta otillräckligt med genomsnittliga förändringstal för att belysa utvecklingen inom en bransch eller delbransch. Ytterligare information ger härvidlag spridningen kring genomsnittsvärdet. För delbranscherna järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier har varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats efter Sysselsättningsförändringen från föregående år. Uppdelningen har skett i tolv klasser med två öppna klasser där de arbetsställen placerats som uppvisade en sysselsättningsför- ändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt. Beräkningsresultatet ger vid han- den att spridningen kring genomsnittsvärdena var stor samtliga är. Särskilt markant har spridningen varit bland järn- och stålgjuterier. Spridningen illustreras vad avser sysselsättningsförändringen 1969/70 i diagram n.vr och tabell II.V. '
Diagram ll.Vl Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/ 70.
(V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o Jörn- och stålverk 60
han
Dörn- och stålgjuterier
wnmd
1 -0,|4
—|0 —5 Procentuell förändring av sqsselsö'l'l'ninqen
mn arbetsställen + genomsnitt för branschen
Danstölldo
1 Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Sprid- ningen kring genom- snittsvärdena avser iden- tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystarta- de arbetsställen ej ingår.
Ill 0/0 på vertikaloxeln mot— svarar:
hear anställda 3 arbetsställen
698 ans'l'ö | Ido B arbetsställen
1 Kapitalstock per an- ställd. Kapitalstocken är mätt med brandför-
säkringsvärdet år 197 0.
Tabell ll.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch Avvikelse från reSp. delbranschgenomsnitt 1969/70 (—25procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Järn— och stålverk 3,0 0,6 0,0 0,0 Järn- och stålgjuterier 4,0 0,5 8,0 9,1
Företags— och arbetsställestrukturen skiljer sig markant mellan de olika delbranscherna. Som framgår av tabellerna II.VI och II.VII karaktäriseras järn- och stålindustrin dels av stora företag och arbetsställen, dels av att företagen ofta har fler än ett arbetsställe. Inom gjuteriindustrin är förädlingsvärde och anställda betydligt jämnare fördelade på olika företagsstorlekar. Här förekommer endast i undantagsfall att ett företag har fler än ett arbetsställe. De fyra företag som år 1970 producerade ferrolegeringar hade vartdera ett arbetsställe.
Antalet arbetsställen inom järn- och stålindustrin har varit i stort sett oförändrat under lång tid. Produktionstillväxten har således möjliggjorts genom utbyggnad av befintliga anläggningar.
För järn- och stålgjuterierna, som de numera definieras i den officiella statistiken, saknas uppgifter för tiden före år 1967. Antalet producenter av järn- och stålgjutgods, som år 1970 uppgick till ca 175 st., har emellertid minskat kraftigt under 1960-talet. Nettominskningen under detta decennium var drygt 100 enheter. Nedgången har fortsatt under 1970-talet. Nedläggningarna har främst skett bland de mindre järngjute- rierna varvid den genomsnittliga anläggningsstorleken ökat starkt. Stål- gjuterierna uppvisar en likartad, om än något mindre drastisk utveckling.
Antalet ferrolegeringsverk minskade från 7 st. år 1960 till 3 st. år 1971. Delbranschen domineras av två företag med vartdera över 500 anställda.
Kapitalintensitetenl inom branschen är mycket hög. Detta belyses av att järn-, stål- och ferrolegeringsverkens andel av hela industrins kapitalstock uppgår till nära 12 % mot de ca 6 % och 7 % som gäller för sysselsätt- nings— resp. förädlingsvärdeandelarna (år 1970). Kapitalstocken per an— ställd uppgick år 1970 till omkring 210 000 kr jämfört med ca 110 000 _kr för industrin i genomsnitt.
Investeringarna i branschen uppgick under perioden 1965—1972 till i genomsnitt 616 milj. kr per år (fasta priser) och utgjorde därmed ca 10 % av de totala industriinvesteringama (se tabell II.VIII). Det bör i sammanhanget påpekas att underhålls- och reparationskostnaderna inom branschen är mycket stora. Under perioden 1965—1972 uppgick dessa
Tabell ll.Vl Storleksstruktur år 1970 (företag). Företagskate— Företags- J äm- och stålverk Fcrrolegeringsverk Järn- och stålgjuterier Hela industrin
ori storlek g efter an- Antal Anställda Förädl.värdc Antal Anställda Antal Anställda Förädl.värde Sysselsätt- Förädlings-
-_ .. _ .. _ .. _ . .. d ställda fore antal andel milj. andel fore antal andel fore antal andel milj. andel 21%1råg5andel är) eandel
(%) ”g (%) kr (%)
tag tag
(%) kr (%)
Småföretag 2 99 0,2 76 5,1 58 1 661 25,6 66 23,3 24,6 20,9 Medelstora 78 2,5 företag 3 759 1,6 677 45,5 11 2 578 39,7 42,4 21,2 21,0 Storföretag 13 47 752 98,2 3 025 97,5 1 734 49,4 3 2 256 34,7 97 34,3 54,2 58,1
Samtliga företag 5— 18 48 610 100,0 3 103 100,0 4 1 487 100,0 72 6 495 100,0 100,0 100,0 100,0 Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell ll.VlI Storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Järn— och stålverk Järn- och stålgjuterier Hela industrin
sto 1 k fte .. _. .. . wåra; [ Antal Anställda Förädlingsvärde Antal Anställda Förädlingsvärde Sysselsatt— Foradlmgs- gtända arbets- _ _ arbets- _ _ nmgsandel värdeandel * ställen antal andel milj. andel ställen antal andel milj. andel (%) (%)
(%) kr (%) (%) kr (%)
5— 49 38 943 14,5 39 13,8 18,8 50— 199 632 1 902 29,3 70 24,7 23,5 200—499 2 866 1 383 21,3 77 27,2 17,7 500—999 3 837 2 256 34,9 97 34,3 13,0 1 000— 41 237 0 0,0 0 0,0 27 ,O
Samtliga arbetsställen 48 610 100,0 100,0 100,0
Tabell ll.Vlll Investeringar inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk 1965—1972. 1968 års priser.
Järn-, stål- Hela och ferro- industrin legerings- verk
Totala investeringar:
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) —— därav i byggnader och anläggningar (%)
Investeringar per anställd: ' — årsgenomsnitt 1965—1972 (kr)
Investeringsutvecklingen:
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112 1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129 genomsnitt 1966—1972 118
Total kapitalstock (milj. kr år 1970) 11 967 102 532
Kapitalstock per anställd (1 OOO-tal kr år 1970) 2 12 1 11
till i genomsnitt 527 milj. kr per år (räknat i 1968 års priser), och låg därmed endast 15 % under bruttoinvesteringarna. Som jämförelse kan nämnas att inom hela industrisektorn uppgick underhållskostnaderna till knappt hälften av investeringarna.
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade den genomsnittliga arbetsproduktivi- teten inom järn-, stål— och ferrolegeringsverken med nära en tredjedel (1968 års priser), vilket innebär en genomsnittlig årlig ökningstakt på 5,6 %, mot 5,4% för hela industrisektorn. Under åren 1971—1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha ökat i betydligt lägre takt (2 %).
Räknat per arbetad timme beräknas produktiviteten ha ökat med ca
Diagram Ill.] Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom järn-, stäl- och ferrolegerings- verken 1965—1973. 1968 års priser. lndex 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd 150
140—
lät)—
1211—
l l l |
Produktionsvolgm per timme
' Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- ställd respektive per _jörn—, atöl— och ferrolegeringsverk ——— halo industrin timme.
1955 l966 ' l96'l ' issn ' l969 ' mo ' ml ' ma ' 1915
Tabell III.! Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd år 1970.
Delbransch 1 OOO—tal kr
Järn- och stålverk 64 Ferrolegerinsverk 89 Järn- och stålgjuterier 44 Järn-, stål— och ferrolegeringsverk sammantagna 62
Hela industrin 53
6 % per år mellan 1965 och 1973, vilket är något lägre än ökningstakten inom industrin som helhet (ca 6,5 %).
Förädlingsvärdet per anställd inom branschen uppgick år 1970 till i genomsnitt 62 200 kr (mätt i löpande priser) och var därmed betydligt högre än industrigenomsnittet (53 100 kr). Detta sammanhänger bl.a. med skillnader i kapitalintensitet. Som tidigare nämnts var år 1970 kapitalstocken per anställd i genomsnitt dubbelt så hög inom järn-, stål— och ferrolegeringsverken som inom industrin som helhet. En viss försiktighet bör dock iakttas vid jämförelser av detta slag då konjunktur- fasningen och därmed priser och förädlingsvärden kan variera mellan olika branscher.
Som framgår av tabell III.I föreligger betydande olikheter i arbets- produktivitet delbranscherna emellan. Inom järn- och stålgjuterierna var år 1970 arbetsproduktiviteten 43 700 kr medan den inom ferrolegerings- verken uppgick till drygt det dubbla. Denna markanta skillnad återspeglar förhållandet att produktionsprocessen vid ferrolegeringsverken är mycket kapitalintensiv, medan relativt hantverksmässiga inslag är vanligt före- kommande vid tillverkningen av järn- och stålgjutgods. Det finns
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i Olika storleksgrupper år 1970 ([ OOO-tal kr).
Arbetsställestorlek Delbranscher1 J ärn-, stål— och ferro- efter antal anställda legeringsverk samman—
Järn— och Järn- och tagna
stålverk stålgju— terier
5— 9 42,5 42,5 10— 19 37,6 39,4 20— 49 43,0 43,6 50— 99 39,8 50,8 100—199 34,3 52,3 200—499 55,6 55,9 58,6 500— 43,0 63,5
Samtliga arbetsställen 63,8 43,7 62,2
' Ferrolegeringsverken redovisas ej av sekretesskäl. 2 Särredovisning ej möjlig av sekretesskäl.
emellertid även inom sistnämnda verksamhet produktionsenheter med jämförelsevis hög arbetsproduktivitet (se tabellerna III.II och III.III).
Vid ett studium av den genomsnittliga arbetsproduktiviteten för olika arbetsställestorlekar inom branschen är det svårt att urskilja några entydiga samband mellan storlek och produktivitet (se tabell III.II). Som framgår är spridningen påtaglig dels mellan genomsnittsvärdena för olika storleksklasser inom resp. delbransch, dels mellan genomsnitts- värdena för olika delbranscher inom respektive storleksklass. Nivåskill— naderna beror delvis på olika insatser av arbetskraft och realkapital — beroende på produktionens inriktning — men även andra faktorer har betydelse, såsom ålderstruktur på maskiner och anläggningar samt olika lönsamhet för olika produktgrupper.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genom- snittlig arbetsproduktivitet. Uppdelningen har gjorts i ett antal klasser kring medelvärdet för respektive delbransch med två öppna klasser för arbetsställen med en produktivitetsavvikelse från genomsnittet på mer än 50 % (i endera riktningen).
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970.
Awikelse från genom- Arbetsställen (%) Anställda (%) Förädlingsvärde (%) snittli arbets roduk- tivitetginom råsp Järn- och Iärn- och Järn- och Järn- och Järn- och Järn- och delbransch (%) stålverk stålgjuterier stålverk stålgjuterier stålverk stålgjuterier
(_SO — 6,7 — —50——10 45,5 41,3 62,2
7 42, 0 —10— 10 18,2 26,6 5,0 10, 5, 10- 50 21,2 20,0 23,0 3 1 > 50 15,2 4,0 8,2
(i 0 51,6 65,3 62,7 >=: 0 48,5 33,3 35,7
min 12,4
2 7 6 max 50,7 3 min 48,3 5 4
Anm.: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga. Ferrolegeringsverken särredovisas ej av sekretesskäl.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
År 1970 var inom industrin som helhet lönekostnaden per anställd genomsnittligt 31 600 kr. Genomsnittet inom järn-, stål- och ferrolege- ringsverken låg samma år på 34 400 kr, dvs. ca 9 % över industrigenom- snittet. Lönekostnaden per arbetare inom branschen uppgick samtidigt till 30 500 kr och översteg därmed industrigenomsnittet med närmare 13 %. För tjänstemännen är differensen gentemot industrin idess helhet betydligt mindre, 6 %.
Inom branschen används i stor utsträckning en relativt avancerad och kapitalintensiv produktionsteknik, vilket medför behov av en stor andel
Tabell IV.I Lönekostnader inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk.
Genomsnittlig lönekostnader per arbe tarpersonal f örvaltnings— anställd personal 1965 1967 1970 1965 1967 1965 1967 197—(;
Järn- och stålverk
— tkr/år .. 24,4 30,9 .. 37,4 46,5 .. 27,8 35,0 — rel. lönekostnad* .. 113 114 .. 105 106 .. 111 111 Ferrolegeringsverk — tkr/år .. 25,1 31,6 .. 42,6 46,4 .. 28,4 35,1 — rel. lönekostnad .. 116 117 .. 119 106 .. 113 111 Järn— och stålgjuterier — tkr/år .. 22,8 27,2 .. 35,7 43,3 .. 25,3 30,1 — rel. lönekostnad .. 106 100 .. 100 99 .. 101 95 Järn-, stål- och ferrolegeringsverk —tkr/är 20,4 24,3 30,5 31,2 27,4 46,2 22,9 27,5 34,4 —rel.lönekostnad 113 113 113 104 105 106 109 110 109 ! Värdeuppgifter angesi Hela industrin lopandepnser. —tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6
zaKorrigeyad lönesumma _rel.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 sa att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- Anm:..= uppgift föreligger ej. och avtalsenliga påslag. * Genomsnittet för hela industrin = 100.
yrkesutbildad arbetskraft. Detta förhållande tillsammans med ett bety- dande inslag av skiftarbete förklarar till stor del branschens relativt höga lönekostnader per arbetare.
Vid en jämförelse mellan delbranscherna kan konstateras att järn- och stålgjuterierna uppvisar en genomsnittlig lönekostnad som något under- stiger branschgenomsnittet. Detta gäller såväl arbetare- och tjänstemanna- löner.
Löneskillnaden mellan arbetar— och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna uppgår i genomsnitt till 15 000416 000 kr. För bran- schen som helhet uppgick år 1970 lönekostnaden per arbetare till två tredjedelar av lönekostnaden för tjänstemän. För de flesta industri- branscher låg detta relationstal mellan 0,55 och 0,65. I sammahanget kan noteras att inom branschen som helhet lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän varit relativt stabil under perioden 1965—1970. Detta förhållande gäller för de flesta industribranscher.
Lönekostnadernas andel av såväl förädlingsvärde som saluvärde har inom branschen som helhet fluktuerat kraftigt över tiden. Detta har sin främsta förklaring i de stora prisvariationerna på branschens produkter. Som framgår av tabell IV.II är de genomsnittliga lönekostnadsandelarna väsentligt olika delbranscherna emellan. Järn— och stålgjuterierna uppvisar de högsta lönekostnadsandelarna.
Samtidigt föreligger en icke oväsentlig spridning vad gäller lönekost- nadsandelarna mellan olika arbetsställen. För att belysa detta har samtliga arbetsställen inom respektive delbransch klassificerats efter lönesummans1 andel av förädlingsvärdet. Beräkningsresultaten, som presenteras i diagram IV.I, ger vid handen att spridningen är avsevärd. Det bör noteras att arbetsställen med en lönesummeandel av förädlings- värdet som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt placerats i två öppna klasser och därför ej redovisas i diagrammet. Det kan nämnas att inom delbranschen
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk.
Delbransch Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970
Järn- och stålverk .. 65 55 .. 31 25 Fetrolegeringsverk .. 5 3 39 .. 16 14 Järn- och stålgjuterier .. 74 69 .. 46 41
Järn-, stål- och ferro- legeringsverk sammantagna 5 9 66
Hela industrin 59 61
Anm.: ..= uppgift föreligger ej.
' Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesum- man.l lönekostnaden in- går, förutom kontantde— len, även lag— och avtals- enliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarper- sonal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
IO 0/o på vertikaluxeln mot- - SVGFQF:
14881 anställda 3 arbetsställen
648 anställda & arbetsställen
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom järn- och stålverk samt järn- och stålgjuterier m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
olo Jörn- och stålverk
m'7""'q"_"_','_.""—""['"'—m—.m
Jörn- och stålgjuterier
l
15 30 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, O/o
Dansiöllda Mor—betsställen +genomsnitt för branschen
järn- och stålgjuterier inte mindre än 16 arbetsställen med tillsammans drygt 1 100 anställda är 1970 redovisade en lönesummeandel av föräd- lingsvärdet som översteg 85 %. Om hänsyn tas till ovan nämnda påslag erhålles för dessa arbetsställen en lönekostnadsandel av förädlingsvärdet uppgående till mer än 95 %. Det är här till stor del fråga om produktions- enheter med förhållandevis hantverksmässiga driftsförhållanden. Sam- tidigt bör framhållas att lönsamheten för produkterna påverkar löne- andelen.
I diagrammet har angivits spridningen avseende år 1970. Tillgängligt material visar att spridningen var påtaglig även under åren 1967—1969 samt för år 1971.
Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om den s.k. förädlings- graden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är dock av intresse vid t.ex. studium av branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror.
För branschens arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 3 254 milj. kr. Råvarukostnadernas andel av saluvärdet uppgick under åren 1965—1969 till 40—41 %, varefter den steg till 43 % år 1970 och 44 % år 1971. Som jämförelse kan nämnas att
Tabell IV.lll Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Delbransch Milj. kr Andel av saluvärdet (%) 1970 1965 1967 1970
Järn— och stålverk 2 949 .. 42 44 Ferrolegeringsverk 163 .. 46 45 Järn- och stålgjuterier 142 .. 28 30
Järn—, stål- och ferrolegerings- verk sammantagna 3 254 41 43
Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
motsvarande andel inom industrin som helhet under perioden 1965— 1971 varit 47—49 %.
Som framgår av tabell IV.III varierar kostnadsandelarna delbranscherna emellan. Variationsbredden mellan högsta och lägsta kostnadsandel uppgår till 15 procentenheter (år 1970). Detta förhållande indikerar påtagliga olikheter beträffande förädlingsgraden inom de tre del- branscherna med en relativt sett låg andel för järn— och stålgjuterierna (som framgår av tabell III.I var förhållandet det motsatta vad gäller lönekostnadsandelen). Detta betyder sålunda att insatsvarorna i järn— och stålgjuterierna blir föremål för en jämförelsevis mer omfattande bearbet- ning, varför prisfluktuationer på råvaru- och halvfabrikatsidan kan förväntas påverka järn- och stålgjuterierna i mindre omfattning, genom- snittligt sett, än övriga delbranscher.
5 Regional struktur
Av de totalt ca 56 600 anställda inom branschen var år 1970 tre fjärdedelar verksamma inom de branschsysselsättningsmässigt fem största länen, varvid Gävleborgs län svarade för ca 22 % av de branschanställda (se diagram V.I).
De olika delbranscherna uppvisar inbördes betydande olikheter i den regionala strukturen. De svenska järn- och stålverken uppvisar en stark koncentration till Bergslagen och angränsande områden. Lokaliseringen är i stor utsträckning betingad av historiska faktorer, främst den tidigare bindningen till malm- och skogstillgångar. Denna bindning har numera upphört när det gäller skogen och försvagats beträffande malmen. Lokalisering till kusten framstår numera i de flesta fall som fördelaktig med tanke på både ut— och intransporter. De tre större järnverk, som etablerats under de senaste 50 åren, ligger också alla i kuststäder (Oxelösund, Luleå och Halmstad).
Som framgår av tabell V.I är koncentrationen av de anställda inom järn- och stålverken till enskilda kommunblock inte särskilt påtaglig. Däremot är ett stort antal kommunblock i mycket i hög grad sysselsättnings- mässigt beroende av stålindustrin. Detta har illustrerats som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom delbranschen (se tabell V.II).
Inom delbranschen ferrolegeringsverk finns fyra arbetsställen fördelade på lika många företag. De tre största är lokaliserade till Vargön (Airco Alloys AB), Trollhättan (AB Ferrolegeringar) och Gullspång (Gullspångs Elektrokemiska AB).
Inom järn- och stålgjuterier sysselsattes år 1970 ca 6 500 personer fördelade på 75 arbetsställen. De sysselsättningsmässigt tre största länen — Södermanlands, Västmanlands och Värmlands län — svarade för drygt hälften av de gjuterianställda fördelade på 12 arbetsställen. Den genomsnittliga storleken, mätt i antal anställda, uppgick därmed till ca 300 personer, vilket kan jämföras med 86 personer för delbranschgenom- snittet. I sammanhanget kan nämnas att Jönköpings län dominerar be- träffande antal gjuteriarbetsställen. Sålunda fanns inom länet en femte- del (15 st.) av det totala antalet järn- och stålgjuterier i riket (år 1970) medan motsvarande andel av den totala delbranschsysselsättningen uppgick till endast 6,4 %. Sålunda är gjuterierna inom länet mycket små — i genomsnitt 28 anställda per produktionsenhet.
Om man ser till enskilda kommunblock kan noteras att inte mindre än en fjärdedel, motsvarande drygt 1600 personer, av det totala antalet anställda inom järn och stålgjuterierna i riket, är verksamma inom Flens och Köpings kommunblock (AB Järnförädling i Hälleforsnäs samt Kohlswa AB i Kohlsva).
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom järn-, stål- och ferrolegeringsverk fördelade på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Gävleborgs
Kopparbergs
Västmanlands
Södermanlands
Värmlands
Ö rebro
Norrbottens
Uppsala
Älvsborgs
Hallands
Östergötlands
Jönköpings
Stockholms
Skaraborgs
Kalmar
Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda 1965= 589116 1970: 55 58!
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning - Kommunblock som år 1970 svarade för minst 10 % av den totala sysselsättningen inom respektive delbransch. Delbransch Kommunblock Andel av den Antal sysselsatta Större arbetsställen inom resp. kommunblock totala delbransch- inom delbranschen och delbransch sysselsättningen (%)
Järn- och stålindustri Sandviken 17 ,4 8 45 8 Sandvik AB Ferrolegeringsverk Vänersborg 31,5 46 8 Airco A lloys A B
Trollhättan 49,4 7 35 AB Ferrolegeringar
Gullspång 14,1 210 Gullspångs Elektroke miska AB Jäm— och stålgjuterier Flen 12,9 836 AB Järnförädling
Köping 12,2 791 Kohlswa Jernverks AB
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor.
Tabell V.II Regional sysselsättningskoncentration — kommunblock inom vilka delbranscherna järn- och stålverk, ferrolegeringsverk och järn- och stålgjuterier år 1970 svarade för minst 20 % av den totala industrisysselsättningen. Delbransch Kommunblock Totala antalet därav inom Större arbetsställen inom kommunblock och delbransch (Inom parentes industrisyssel- resp del- anges länstill- satta inom kom— (%) hörighet) munblocket
Järn- och stålverk Tierp 2 770 34 Söderfors (Stora Kopparbergs Bergslags AB) Östhammar 2 358 23 Österby (Fagersta AB) Oxelösund 3 413 83 Oselösunds Järnverk (AB Gränges) Boxholm 960 73 Boxholms AB Storfors 1 076 98 Storfors (Uddeholms AB) Hagfors 2 768 89 Hagfors (Uddeholms AB) Munkfors 1 179 99 Munkfors (Uddeholms AB) Degerfors 2 404 68 Degerfors (Uddeholms AB) Hällefors 2 034 76 Hällefors (SKF) Ljusnarsberg 1 282 31 Bångbro (SKF) Hallstahammar 4 863 39 Bulten-Kanthal AB Surahammar 2 635 55 Surahammar Bruks AB (ASEA) Fagersta 4 198 91 Fagersta AB Borlänge 7 648 56 Domnarvet (Stora Kopparbergs Bergslags AB) Hedemora 2 337 53 Wikmanshyttan (Stora Kopparbergs Bergslags AB) Långshyttan (Fagersta AB) Avesta 4 082 68 Avesta Jernverks AB Smedjebacken 2 135 51 Smedjebackens Valsverks AB Sandvik 9 801 86 Sandvik AB Hofors 3 890 89 Hofors (SKF) Luleå (BD) 5 511 57 Norrbottens Jämverk AB Ferrolegeringsverk Gullspång (R) 917 23 Gullspångs Elektrokemiska AB
_ _. __ __ __
Järn- och stålgjuterier Strängnäs (D) 2 074 24 AB Åkers Styckebruk Flen (D) 2 918 29 AB Järnförädling
Anm. .' Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s imdustristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen pä grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Som framgått av avsnitt 1.2 förekommer en betydande utrikeshandel med branschens produkter. De olika delbranscherna uppvisar dock betydande skillnader vad avser exportens betydelse. Sålunda exporterade de svenska järn- och stålverken närmare hälften av sin produktion år 1970. För enskilda verk, särskilt på specialstålsidan, är exportandelen i många fall betydligt högre. Av den totala svenska specialstålproduktionen exporterades över 60 %. Specialstålexporten utgör därmed, räknat i värde, närmare 80 % av Sveriges totala stålexport.
Stålexporten har ökat kraftigt under 1950- och 1960-talen. Under det senare av dessa decennier var den genomsnittliga årliga exportökningen drygt 10 % (fasta priser) och exportens andel av de svenska verkens totala leveranser steg från 32 % år 1960 till 45 % år 1970. Särskilt stark har exportökningen varit för de platta produkterna, i genomsnitt drygt 18 % per år under 1960-talet.
Exporten har varit en starkt bidragande faktor till att konjunktursväng- ningarna i stålefterfrågan endast i begränsad omfattning slagit igenom i verkens produktion och sysselsättning. Sålunda har exportandelen av den svenska stålproduktionen ökat markant under år med vikande efter- frågan. Som exempel kan nämnas att andelen åren 1964 och 1965, då den inhemska förbrukningen steg kraftigt, var 38 %, medan den år 1966 och 1967, med en sjunkande inhemsk efterfrågan, uppgick till 41 % resp. 47 %. Högkonjunkturåren 1969—1970 sjönk andelen åter något. Detta mönster bröts dock under den senaste efterfrågenedgången år 1971, då exportandelen förblev oförändrad jämfört med föregående år (45 %). Den inhemska produktionen minskade detta år för första gången sedan år 1958.
Även importen av stål är betydande och utgjorde år 1970 ungefär 65 % av den totala tillförseln till den svenska marknaden. Denna andel har varit i stort sett oförändrad under 1960-talet. I motsats till exporten är importen koncentrerad till handelsstålkvaliteterna, som år 1970 svarade för drygt 75 % av importvärdet. Importandelen av tillförseln har varierat något mellan olika är och som regel sjunkit under år med vikande efterfrågan. Även i detta avseende skedde en förändring är 1971 då importandelen förblev oförändrad.
Järn— och stålgjuterierna awiker vad avser utrikeshandeln kraftigt från stålindustrin. Av den totala svenska produktionen av järn- och stålgjut-
gods exporterades år 1970 endast drygt 4 %, vilket dock är en uppgång jämfört med år 1960 då motsvarande siffra var endast knappt 2 %. Även importen av gjutgods har ökat under 1960-talet, vilket medfört att de svenska producenternas andel av den inhemska marknaden minskade från 86 % år 1960 till 82 % år 1970. Särskilt markant var nedgången i denna andel för den största produktgruppen, maskingjutgodset, från 95 % till 84 %.
För flertalet av de volymmässigt mera betydande ferrolegeringarna — ferromangan, kiseljärn, ferrokrom och ferrokiselkrom — förekommer såväl import som export. Ofta finns dock kvalitetsmässiga skillnader, främst skillnader i kolhalt, mellan exporten och importen inom de olika produktgrupperna.
Ickejärnmetallverk
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%) 1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 3 136 Mkr 8,4 — 12,2 — 0,8 Produktionens förädlingsvärde 800 Mkr 15,5 —16,3 10,3 därav inom storföretag (> 500) 65 % Förädlingsvärde per anställd 76 tkr 16,3 -— 19,3 10,6 Kapitalstock per anställd 181 tkr Antal anställda 10 478 st — 0,8 3,0 — 0,3 därav inom storföretag 73 % Antal företag 81 st därav storföretag 4 st Antal arbetsställen 86 st därav med 200—499 anställda 3 st 500— anställda 5 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 43 % Lönekostnad per anställd 33 tkr 7,7 Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 71 %
lnve ! ' 1965—I 72: S ermgar 9 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 110 Mkr 110 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 34 % 34 % Andel av hela industrins
investeringar 1,7 % 1,8 % Genomsnittliga årsinvesteringar
per anställd 10 500 kr 10 500 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år I 970): Avesta Jernverk AB, Boliden AB, Gränges Essem AB, Gusums Bruk AB, Johnson Metall AB, Svenska Aluminiumprofiler AB, Våxnäs-Företagen AB. Branschsysselsätmingsmässigt fem största länen (år 1970): Östergötlands, Västmanlands, Västerbottens, Stockholms och Västernorrlands län.
Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Finspång, Valdemarsvik, Västerås och Skellefteå.
1 Inledning
Till ickejärnmetallverken räknas produktionsenheter vilkas huvudsakliga verksamhet består av framställning av ickejärnmetaller i obearbetad form eller i form av halvfabrikat. Alla processer från smältning, legering och raffinering till gjutning, valsning och dragning ingår i branschen. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna samt verksamhetsinrikt- ningen inom resp delbransch.
SN l-kod 1 Delb ran sch Verksamhet
37201 industri för ickejärn- Framställning av ickejärnmetaller, inkl le- + 37202 metaller ur malm geringar, ur ickejärnmetaller eller ur och skrot mellanprodukter (exempelvis purple ore och aluminiumoxid) och ur skrot genom smältning, legering, raffinering och lik- nande processer.
Valsverk, dragerier, o.d. Framställning av mellanprodukter och för ickejärnmetall halvfabrikat utom gjutgods (exempelvis band, plåt, profiler, rondeller och rör) av ickejärnmetaller och legeringar därav ge- nom valsning, dragning och liknande pro- cesser.
37204 Gjuterier för Gjutning av ickejärnmetaller till gjutgods. ickejärnmetall
1 Svensk nåringsgrensindelning.
Ofta förekommer att det vid arbetsställen inom en industribransch även tillverkas produkter som statistiskt är att hänföra till andra industri- branscher. Ju större denna branschblandning är desto sämre blir preeisionsgraden hos branschfördelade data. Branschblandningen inom ickejärnmetallverken är emellertid relativt låg. Som framgår av tabell 1.1 består närmare 94 % av den totala tillverkningen inom branschen, räknat på produktionens saluvärde, av branschprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar branscharbetsställena för ca 96 % av den totala inhemska produktionen av ickejärnmetallprodukter (täckningsgrad). Bransch— blandningen är dock mycket skiftande delbranscherna emellan. Genom att produktionsenheter inom de olika delbranscherna även tillverkar
Tabell 1.1 Branschblandningen inom ickejärnmetallverk år 1970.
Delb ransch Specialiserings— Täcknings- grad (%) grad (%)
Industri för ickejärnmetaller ur malm och skrot 94,4 79,6 Valsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall 83,1 Gjuterier för ickejärnmetall 84,6
Ickejärnmetallverk sammantagna
produkter som statistiskt klassificeras till andra delbranscher erhålls emellertid för branschen som helhet en hög specialiseringsgrad och täckningsgrad. Det kan dock noteras att gjutgods av ickejärnmetaller produceras vid ett betydande antal arbetställen som inte klassificeras som tillhörande den här aktuella branschen.
I stort sett hela den inhemska användningen av ickejärnmetallprodukter sker i form av vidareförädling inom produktionssystemet, huvudsakligen vid andra branscharbetsställen samt inom verkstadssektorn. Som framgår av tabell I.II förekommer också en omfattande utrikeshandel med branschens produkter.
Tabell l.ll Försörjningsbalans för ickejärnmetallprodukter år 1968.
Tillgång A nvänd ning
Inhemsk produktion 67 % Export 19 % Import 33 % 100 % Inhemsk använding 81 % 100 %
därav för — offentlig förbrukning, privat konsumtion, investeringar och lager— ökning 3 % — insats i produktionssystemet 97 % 100 %
därav till
— — ickejärnmetallverken 43 % — — verkstadsindustrin 33 % — — byggnadsverksamhet ll % - — järn- och stålverk 7 % — — övriga sektorer 6 % 100 %
Anm.: Underlaget till denna tabell utgörs av Statistiska centralbyråns input-outputtabeller för år 1968.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom ickejärnmetallverken uppgick år 1970 till 800 milj. kr. Branschen svarade därmed för 1,6% av den totala industriproduktionen. Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdets an- del av saluvärdet, uppgår till 25 %, (år 1970) vilket kan jämföras med 46 % för industrin som helhet.
Som framgår av tabell 11.1 faller något över 60% av branschens förädlingsvärde på delbranschen valsverk, dragerier o.dyl.
Produktionen inom branschen ökade mellan 1965 och 1970 med i genomsnitt 3% per år (1968 års priser). Detta var en klart lägre tillväxttakt än för hela industrisektorn (5 %). Som framgår av diagram 11.1 minskade produktionen under periodens första år för att därefter öka ungefär i samma takt som för industrin totalt sett. Sett över hela 1960-talet ökade ickejärnmetallverkens produktion med i genomsnitt 5,2% per år. Motsvarande volymökning för hela industrin var något högre, ca 6% per år. Under åren 1971—1973 beräknas branschens produktion emellertid ha ökat betydligt snabbare än industrigenomsnit- tet, 8,1 % per år mot 3,7 %.
Produktionsförändringarna är här räknade i fasta priser. På grund av de konjunkturella prisvariationer som utmärker flertalet av branschens produkter ger saluvärdesberäkningar i löpande priser helt andra resultat. Som exempel kan nämnas att saluvärdet, räknat i löpande priser, minskade med drygt 12 % mellan åren 1970 och 1971 och med knappt 1 % mellan åren 1971 och 1972.
Tabell [1.1 Ickejärnmetallverkens förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher.
Delbransch Milj. kr A nd el (%)
Industri för ickejärnmetaller ur malm och skrot 215 26,9 Valsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall 487 60,9 Gjuterier för ickejärnmetall 98 12,2 ' Produktionen mätt ! k 800 100,0 c ejarnmetallverken sammantagna mc d förä dlingsvär det.
' Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Sprid- ningen kring genomsnitts- värdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilken innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
Diagram [LI Produktionsvolymens utveckling inom ickejärnmetallverk [965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index ISO
IÅO—
|30—
IZI!—
IIO—
IOG—
gu ,
l965 1573 I96$ ' |957 ' I968 ' IQBS ' |97o ' 197| ' 1972 '
_ ickejärnmetallverken _ — — hela industrin
Som framgått i föregående avsnitt har produktionsutvecklingen inom branschen uppvisat betydande variationer över tiden. I vilken utsträck- ning utvecklingen också skiljer sig åt mellan de olika delbranscherna är svårt att avgöra då industristatistiken inte möjliggör någon direkt beräkning i detta avseende. De enskilda arbetsställena inom respektive del- bransch uppvisar dock inbördes ett heterogent mönster i detta avseende. För att belysa detta har för vart och ett av åren 1968—1971 studerats produktionsutvecklingen för enskilda arbetsställen. Branschen har härvid delats upp på två delbranscher, nämligen gjuterier för ickejärnmetall och en övriggrupp. Arbetsställena har grupperats i tolv klasser varav två öppna klasser där de produktionsenheter placerats som hade en produktionsför— ändring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) aWek från genomsnittet för resp. delbransch.l Beräkningsresultatet ger Vid handen att spridningen var påtaglig samtliga år. Detta illustreras för 1969/70 i diagram [1.11 och tabell Il.ll.
Den genomsnittliga produktionsökningen mellan åren 1969 och 1970
Tabell II.Il Spridning i prod uktionsutveckling.
Delbransch Awikelse från respektive delbranschgenomsnitt (1969/70)
>+25 procentenheter
( —25 procentenheter
arbetsställen anställda andeli% andeli%
arbetsställen anställda andel i % andel i %
Ickejärnmetall- verk exkl. gjuterier för ickejärnmetall Gjuteriet för ickejärnmetall
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom ickejärnmetallverk (är 1970) m.a.p. resp. arbets- ställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.) O/o Ickejärnmetallverk exkl gjuterier för ickejärnmetull 20
lungn] liiilFlImi—hTilr-lilill—illl]
' ' 43,84 '
Gjuterier för ickejärnmetoll
Procentuell förändring av förädlingsvärdet
D anställda [HD orbe+ssTöllen +qenomsnitt för branschen
var som synes mycket kraftig, närmare 18 % för gjuterierna och närmare 45 % för övriga delar av branschen. (Det skall framhållas att ökningen här mätts i löpande priser.) Trots detta hade omkring 25 gjuterier, med närmare 27 % av de i delbranschen anställda, en produktionsförändring som var negativ eller mycket svagt positiv (( 2,8 %). Samtidigt hade 18 arbetsställen, med ca 27 % av de anställda, en produktionsökning som översteg 38 %. Även inom övriga delar av branschen var som synes skillnaderna i ökningstakt stora mellan de olika arbetsställena.
Antalet anställda inom ickejärnmetallverken uppgick år 1970 till närmare 10 500 personer. Branschen svarade därmed för 1,1 % av totala antalet
Tabell ll.lll Personalsammansättning år 1970.
Pcrsonal- lckej ärnmetallvcrk Hela ind ustrin kategori antal andel (%) andel (%)
Kvinnor 1491 14,2 22,3 Män 8 987 85,8 100,0 77,7
Arbetar- pcrsonal 7 570 72,2 73,2 Förvalt-
ningsper- sonal 2 908 27,8 100,0 26,8
IO l”/c> på vertikaloxeln mor- svarar:
832 anställda 2 urbei'ss'töllen
215 anställda 7 arbetsställen
420 Ickejärnmetallverk sou 1974:11 Diagram ll.[ll Sysselsättningsutvecklingen inom ickejärnmetallverk 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda | lll
800 —'
90—
— —N_.—-—
1965 ' l966 ' I967 ' lasa ' less ' mo ' l97l 1973
_— ickejörnmetollverk _ u— — hela industrin
industrianställda. Motsvarande andel av produktionen var som tidigare nämnts 1,6 %.
Andelen kvinnor inom branschen är förhållandevis låg, endast 14% jämfört med 22 % för industrigenomsnittet. Fördelningen mellan arbe—- tare och tjänstemän överensstämmer däremot väl med genomsnittet för hela industrin (se tabell ll.lII.).
Under åren 1965—1973 har antalet anställda inom branschen varierat något. Den lägsta sysselsättningsnivån noterades under lågkonjunktur- åren 1967—1968 varefter antalet anställda successivt ökat, med undantag av en oförändrad sysselsättningsnivå mellan 1971 och 1973. Det bör observeras att de noterade förändringarna i varierande utsträckning kan ha sin förklaring i statistiska omklassningar av arbetsställen mellan olika branscher och delbranscher.
Räknat i antal timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sySsel- sättningen år 1973 ha legat drygt 7 % under 1965 års nivå. För hela industrisektorn var motsvarande nedgång ca 14 %. Antalet anställda inom delbranscherna är 1970 framgår av tabell II.IV.
Tabell [l.lV Sysselsättningen inom ickejärnmetallverk fördelad på delbranscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delbransch énställda
, , _ Etvcckling. Index l967=100 antal andel(%) 1968 1969 1970 1971
Industri för icke- järnmetaller ur järn och skrot 2 823 26,9 Valvsverk, dragerier o.d. för ickejärn- metall 5 492 52,5 Gjuterier för icke- järnmetall 2 163 20,6
Ickejärnmetall- verken samman- tagna 10 478 [00,0
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom ickejärnmetallverk (år 1970) m.a.p. resp. arbets- ställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/ 70.
(V ertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
O/o Ickejärnmetallverk exkl gjuterier för ickejörnmetall IDO/o på vertikuloxeln mot- 50 svarar:
t.o—
30— 832 anställda 2 arbetsställen
Anm, Warm.
Gju+erier för ickejö rnmetall
2l6 anställda 7 arbetsställen
l I I | I 4231 —20 —IS —m —5 :o ' 5 20 Procentuell förändring av sqsselsöttninqen
Donstöllda ”Barbetsstöllen +qenomsnitt för branschen
För att på samma sätt som för produktionsutvecklingen få en uppfatt- ning om hur de enskilda arbetsställena förhållit sig till resp. del- branschgenomsnitt har studerats sysselsättningsförändringen för vart och ett av åren 1968—1971. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter sysselsättningsförändringen från föregående år. Uppdelningen har liksom
Tabell II.V Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch Avvikelse f rån respek tivc delbranschgenomsnitt (1969/7 0)
(—25 procentenheter >+ 25 procentenheter
ärbe tsställen anställd a arbetsställen anställd a andel i % andel i % andel i % andel i %
Ickejärnmetall- verk exkl, gjuterier för ickejärnmetall Gjuteriet för ickejärnmetall
' Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Sprid- ningen kring genom- snittsvärdena avser iden- tiska arbetsställen 1969 och 1970, vilken innebär att nedlagda och ny- startade arbetsställen
ej ingår.
? Kapitalstock per an- ställd där kapitalstocken är mätt med brandför— säkringsvärdet år 1970.
tidigare skett i tolv klasser kring resp. delbranschgenomsnitt med två öppna klasser där de arbetsställen placerats vilkas sysselsättnings- förändring awek med mer än 25 procentenheter (i endera riktlinjen) från respektive delbranschgenomsnitt. Beräkningsresultatet visar att det även ifråga om sysselsättningsförändringarna funnits en påtaglig spridning inom delbranscherna, i synnerhet bland gjuterierna. Spridningen illustre- ras i diagram V.IV och tabell II.V avseende utvecklingen 1969/70.l
Förhållanden vad avser företags- och arbetsställestrukturen skiljer sig såväl mellan de olika delbranscherna som mellan resp. delbransch och industrin totalt. Som framgår av tabell II.VI är gjuterierna i mycket stor utsträckning småföretag. Inom denna delbransch har varje företag, med ett enda undantag, endast ett arbetsställe. Det kan vidare noteras att det största arbetsstället år 1970 svarade för nära en fjärdedel av de i delbranschen anställda.
I den övriga delen av branschen dominerar stora företag och arbets— ställen vad gäller såväl sysselsättning som förädlingsvärde. De fem största arbetsställena hade sålunda år 1970 inte mindre än 83 % av de anställda och 68 % av förädlingsvärdet. Koncentrationen överstiger betydligt genomsnittet för industrin i dess helhet.
Antalet gjuterier för ickejärnmetall uppgick enligt industristatistiken till 65 stycken är 1970. Antalet producenter av denna typ av gjutgods är emellertid avsevärt större och uppgick år 1970 till 300 stycken. Av dessa torde dock närmare 170 ha mindre än 5 anställda, varför flertalet gjuterier inte återfinns i industristatistikens material. Det totala antalet producenter har varit i stort sett oförändrat de senaste tjugo åren. För övriga delar av branschen saknas uppgifter om utvecklingen av antalet arbetsställen för en längre period.
Kapitalintensiteten2 inom branschen uppgår till i genomsnitt ca 180 000 kr och är sålunda avsevärt högre än inom industrin som helhet där motsvarande siffra är ca 110 000 kr. Av den totala kapitalstocken inom industrin år 1970 fanns 1,9 % inom ickejärnmetallverken. Motsvarande sysselsättningsandel uppgick som tidigare nämnts till 1,1 %.
Inom branschen har under perioden 1965—72 investerats totalt 877 milj. kr (1968 år priser), vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 110 milj. kr. Av industrins totala investeringsvolym har därmed 1,8% fallit på ickejärnmetallverken. Det kan vidare noteras att investeringarna uppvisar kraftiga variationer över tiden. Den genomsnittliga investeringsvolymen per anställd och år har uppgått till 10 500 kr, vilket motsvarar ca 5,8 % av den totala kapitalstocken per anställd. Som framgår av tabell ll.VIlI har investeringsvolymen per anställd legat drygt 50 % över motsvarande genomsnitt för hela industrin.
Tabell ll.Vl Storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags- Företags- Gjuterier för ickejärnmetall lckejärnmetallverk exkl. a'uterier Hela industrin kategori Stor'ek Antal Förädlingsvärde Anställda Antal Förädlingsvärde A_nställda Föräd- Syssel-
efter antal .. .. . .. ., .
.. fore- . - fore— . - lingsvarde- sattnlngs- . . 1
anstallda milj andel antal andel milj ande antal andel andel
tag kr (%) (%) tag kr (%) (%) (%)
Småföretag 5 — 99 59 46 46,9 1 034 47,2 11 38 387 20,9 24,6 Medelstora
företag 100—499 52 53,1 1 157 52,8 3 163 784 21,0
Storföretag 500— — — — — 4 500 7 148 58,1
Samtliga
företag 5 — 64 98 100,0 2 191 100,0 17 701 100,0 8 319
Anm. : Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell ll.Vll Storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbets— Gjuteriet för ickejärnmetall Ickejärnmetallverk exkl. gjuterier Hela industrin
231312 k Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Förädlings- Sysselsätt— antal andel milj. andel antal andel antal andel milj. andel antal andel räl-)deandel p%gsandel 0 0
(%) kr (%) (%) kr (%) (%)
5— 49 90,8 45 45,9 952 44,0 27 3,8 296 18,8 7
50— 199 54 1
200—499 1 * 499 23,1 590 17,7 500-999 — -— — 68 0 1 888 13,0
1 000— —— — — -— ' 4 985 27,0
Samtliga arbetsställen 100,0 2 163 100,0 100,0 8 315 100,0
,; );53 712 32,9 28,2 556 23,5
Tabell ll.VIll Investeringar inorn ickejärnmetallverk 1965—1972. 1968 års priser.
Ickejärn- Hela industrin metallverk
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 6 199 —— därav i byggnader och anläggningar (%) 31
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kr)
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 110 1967 112 1968 108 1969 117 1970 122 1971 125 1972 129 genomsnitt 1966—1972 118
Total klamra/smä (milj. kr år 1970) 102 532
Kapitalstock per anställd (1 OOO-tal kronor år 1970)
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1973 har arbetsproduktiviteten inom branschen ökat i en något lägre takt än för hela industrisektorn. Sålunda uppgick den genomsnittliga årliga ökningen i produktionsvolym per anställd till 4,2% mot 4,9% inom industrin som helhet. Motsvarande ökningstal
Diagram Ill.] Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom ickejärnmetallverken 1965-— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd 150
Iko—
l30—
120—
110——
100—-
9" l l
90 |
' Arbetsproduktivitet = |965
förädlingsvärde per an- — ickejärnmetallverk ———hela industrin ställd resp. per timme.
lass ' 1967 ' lasa ' lese ' 1970 ' l97| ' l97Z ' 1973
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom ickejärnmetallverken år 1970.
Delbransch Genomsnitt
Industrier för ickejärnmetaller ur malm och skrot 76 100 kr Valsverk, dragerier o.d. för ickejärnmetall 88 600 kr Gjuterier för ickejärnmetall 45 400 kr lckejärnmetallverk 76 300 kr Hela industrin 53 100 kr
för produktionsvolymen per arbetad timme uppgick till 5,9 % respek- tive 6,5 %.
För branschen som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 76 300 kr. Detta kan jämföras med 53 100 kr för hela industrin. Denna skillnad torde till väsentlig del förklaras av olikheter i produktionsteknik och därmed i kapitalintensitet (mått som kapitalstock per sysselsatt).
I tabell III.I anges arbetsproduktiviteten för de olika delbranscherna. År 1970 uppgick variationsbredden till 43 200 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet för de olika delbranscherna. Den främsta förklaringen till denna mycket stora differens torde även här vara att söka i skillnaderna i kapitalintensitet.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Som framgår av tabell IV.I var lönekostnaden per anställd år 1970 genomsnittligt något högre inom ickejärnmetallverken än inom industrin totalt sett, 32 600 kr mot 31 600 kr. Differensen har minskat avsevärt sedan år 1967 då den uppgick till 8 %. Det kan vidare noteras att den högre lönekostnaden för branschen endast gäller arbetarpersonalen me- dan förhållandet är det motsatta för tjänstemännen. Lönekostnadsrela- tionen för arbetarpersonalen torde till stor del förklaras att det inom branschen sysselsätts en relativt hög andel yrkesutbildad arbetskraft samt att inslaget av skiftarbete är betydande.
Lönekostnaden för arbetarpersonalen uppgick år 1970 till i genomsnitt 66 % av lönekostnaden för tjänstemän. (För flertalet industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65.) Motsvarande relationstal var år 1965 och 1967 61 %.
Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet och saluvärdet har, som framgår av tabell IV.ll, varierat kraftigt över tiden. Mot bakgrund av den
Tabell IV.I Lönekostnader inom ickejärnmetallverken.
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal förvaltnings- personal anställd 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
lckcjärnmetallvcrk — tkr/år 19,2 22,7 28,5 31,2 37,2 43,2 22,5 27,0 32,0 # rel lönekostnad* 106 105 105 104 104 99 107 108 103
Hela industrin '”Värdeuppgifter anges i — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,5 lzopande Pm"; — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Korrigerad loncsumma . så att angivna kostnader
inkluderar samtliga lag-
* Genomsnittet för hela industrin = 100. och avtalsenliga påslag.
Tabell IV.ll Lönekostnadsandelar.
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet saluvärdet 1965 1967 1970 1965 1967 1970
lckejärnmetallverk 63 63 43 12 13 11 Hela industrin 59 61 59 27 28 28
kraftiga prisstegringen för många av branschens produkter mellan. åren 1967 och 1970 är dock den kraftigt sjunkande lönekostnadsandelen knappast förvånande. Vad gäller de olika delbranscherna är lönekostnads- andelarna för gjuterierna betydligt högre än branschgenomsnittet vilket l Lönesumman är ej ekvi- är naturligt med tanke på de betydande hantverksmässiga inslag som valent med lönekostorladgn- finns inom stora delar av gjutgodstillverkningen._ "0nek05maden '"ganor' Lönekostnadsandelarna varierar också kraftigt mellan olika arbets- utom kontantdelen, aven _ _ _ _ __ , ., . . lag— och avtalsenliga på. stallen. Detta Visas 1 diagram IV.I dar samtliga arbetsstallen klassrf1ceras slag. Dessa påslag upp- efter lönesummans1 andel av förädlingsvärdet år 1970. Arbetsställen #* år 1970"" 125 % vilkas lönesummeandel avvek med mer än 25 procentenheter (i endera för arbetarpersonal och _ _ ,, . _ , ,, ,_ 20 7 % för förvaltnings— riktningen) fran respektive delbranschgenomsnitt har samlats 1 tva oppna personal. klasser och redovisas i tabell IV.IlI.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom ickejärnmetallverk m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970.
(Vertikalaxeln anger andelen (%) anställda och arbetsställen.)
IDO/o på vertikalaxeln mot— o/o Ickejärnmetallverk exkl gjuterier för ickejärnmetall svarar: 40
30—
832 anställda
mms ?:WW Mmmm
' utan '
Gjuterier för ickejärnmetall
ZlS anställda 7 arbe—tsställen du” | l l I |
'59.n ' | ' 15 20 25 30 35 40 45 50 55 61] 55 70 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, c'/e
Danstöllda Morbetssi'öllen +genomsnirt för branschen
Tabell [V. 111 Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet år 1970.
Delbransch Awikelse från respektive delbranschgenomsnitt
(:25 procentenheter >+25 procentenheter arbetställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i%
Ickejärnmetall— vcrk exkl. gjuterier för ickejärnmetall Gjuterier för ickejärnmetall
För branschens samtliga arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till drygt 70 % av produktionens totala saluvärde. Som framgår av tabell IV.IV hade andelen sjunkit markant från år 1965. Denna utveckling delas dock ej av gjuterierna där andelen tvärtom stigit något mellan den båda åren.
Det kan vidare noteras att andelarna för branschen ligger avsevärt högre än industrigenomsnittet. Emellertid gäller inte heller detta för gjuterierna som uppvisar ett värde i nivå med industrigenomsnittet. Andelen för gjuterierna för ickejärnmetall ligger dock klart högre än för järn- och stålgjuterierna (51 % resp. 30 % år 1970), vilket förklaras av de avsevärt högre priserna på ickejärnmetaller.
Tabell IV.lV Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av produktionens saluvärde 1965 1967 1970
lckejärnmetallverk 78 76 71 Hela industrin 49 48 48
5 Regional struktur
Branschen uppvisar en kraftig koncentration till vissa regioner. Inom de sysselsättningsmässigt dominerande tre länen, Östergötlands, Västman- lands och Västerbottens län, återfanns sålunda år 1970 drygt 60 % av de branschanställda. Detta förhållande är dock helt avhängigt det faktum att branschens tre största arbetsställen, med tillsammans närmare hälften av de sysselsatta, är lokaliserade ett i vart och ett av de tre nämnda länen. Resterande antal anställda är betydligt jämnare fördelade över riket.
Av tabell V.I framgår vidare att branschen svarar för en större andel av industrisysselsättningen endast inom några få kommunblock.
Tabell V.I Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka ickejärnmetallverken år 1970 svarade för minst 10 % av den totala industrisyssel- sättningen.
Kommunblock1 Antal industri- därav inom Företag med relativt anställda inom ickejärn— stora branscharbets- kommunblocket metallverken ställen inom resp.
(%) kommunblock
Finspång (E) 5 611 Gränges Essem AB Valdemarsvik (E) 1 391 Gusums Bruk AB Västerås (U) 17 362 Gränges Essem AB Skellefteå (AC) 8 567 Boliden AB
' Inom parantes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom ickejärnmetallverk år 1965 och 1970 fördelade på de är 1970 branschsysselsättnings- mässigt 15 största länen.
Ölterqötlonds
Västmanlands
Västerbottens
Stockholms
Västernorrlands
Jönköpings
Malmöhus
Södermanlands
Värmlands
Blekinge
Kopparbergs
Göteborgs 0.
K ronoberqs
Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda l855= IOSIQ I97U= I0478
6 Export och import
Som tidigare antytts (avsnitt 1.2) förekommer en betydande utrikes— handel med branschens produkter. Bland metallerna dominerar därvid koppar och aluminium med 61 % resp. 20% av exportvärdet och 46 % resp. 17 % importvärdet (år 1970). Dessutom importeras en betydande mängd nickel, huvudsakligen i obearbetad form för användning som legeringsmetall inom stålindustrin.
I tabell VI.I redovisas utrikeshandeln med branschens produkter är 1970 samt utvecklingen 1960—1972. Den uppseendeväckande volym- utvecklingen för gruppen ”övriga ickejärnmetaller” förklaras av att blyexporten år 1970 föll mycket kraftigt för att därefter mer än fördubblas år 1971. På grund av produktens låga volymvärde jämfört med de övriga produkterna i gruppen, ger detta endast ett mycket begränsat utslag i exportvärdet.
Av tabellen framgår vidare att särskilt exporten av aluminium, såväl obearbetad som i form av valsade och dragna produkter, ökat synnerligen kraftigt under perioden 1960—1970. Denna ökning, som varit särskilt markant under periodens senare år, har möjliggjorts genom en omfattan- de utbyggnad av den svenska produktionskapaciteten för såväl råaIUmi- nium som halvfabrikat.
Tabell Vl.ll Export och import av ickejärnmetaller 1960—1972.
SITC-nr
Varugrupp
Export
Import
1970 ton
(1 000- tal)
Årlig förändring (%) 197 0 ton milj. kr ton
1960/70 1970/72 1960/70 1970/72 (1000- tal)
milj. kr
Årlig förändring (%) ton milj. kr
1960/70 1970/72 1960/70 1970/72
6822
68221 68222 682.2.5—6
684.1 684.2
684.2.1 684.2.2 684.2.3
683 681, 685—9
Koppar och koppar- legeringar, oraf- finerade och raf- finerade, obear- betade Koppar och koppar- legeringar, bear- betade;
— Stäng och träd av koppar — Plåt och band av koppar
— Rör och rördelar av koppar Aluminium och alu- miniumlegeringar, obearbetade Aluminium och alu- miniumlegeringar, bearbetade
— Stäng och träd av aluminium — Plåt och band
av aluminium
— Folier av aluminium
Nickel Övriga ickejärn- metaller
Metallvaruindustrin
Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 7 393 Mkr Export (SITC 69) 1 180 Mkr Import (SlTC 69) 992 Mkr Tillförsel till svenska marknaden 7 205 Mkr Produktionens förädlingsvärde 4 022 Mkr därav inom storföretag (>500) 30 % Förädlingsvärde per anställd 48 tkr Kapitalstock per anställd 63 tkr Antal anställda 83 097 st därav inom storföretag 27 % Antal företag 1 783 st därav storföretag 21 st Antal arbetsställen 1 873 st därav med 200—499 anställda 52 st 500— anställda 18 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 64 % Lönekostnad per anställd 31 tkr Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 41 %
Investeringar I 965—1972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 369 Mkr 361 Mkr därav i byggnader och anläggningar 31 % 31 % Andel av hela industrins investeringar 5,8 % 5,8 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 4 600 kr 4 500 kr
Några större företag med omfattande verksamhet inom branschen (år 1970): Assa-Stenman AB, AB Bahco, Bulten-Kanthal AB, AB CTC, ESAB, Gränges Essem AB, Gränges Hedlund AB, Gunnebo Bruks AB, Kockums Jernverks AB, AB Plåtmanufaktur, E A Rosengrens AB, Sandvik AB, AB Svenska Maskinverken.
Branschsysselsätmingsmässigt fem största länen år I 9 70: Stockholms, Västmanlands, Södermanlands, Malmöhus och Jönköpings län. Regional sysselsättningskoncen[ration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 40 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Östhammar Vårgårda Surahammar G no sjö Hjo Kungsör Svalöv Hallstahammar Mora Hammarstrand
1 Inledning
Till metallvaruindustrin räknas arbetsställen vilkas huvudsakliga verk- samhet består av — plastisk bearbetning (pressning, prägling, smide) — skärande bearbetning (fräsning, slipning, svarvning) — hopfogning (lödning och svetsning)
SNI-kod1 Delbransch Produktexempel
3811
38193
38195
38194 +38199
Verktygs— och red skaps- industri
Metallmöbelindustri
Industri för metall- konstruktioner
Metallförpacknings- industri
Industri för metall- tråd, -nät, -linor och -kablar
Spik-, skruv- och bult- industri
Hushållsmetallvaru- indu stri
Övrig metallvaruindustri (annan byggnadsmetall- varuindustri samt annan metallvaruindustri)
Spadar, skyfflar, yxor, handsågar, sågblad, tänger, skruvnycklar, hushållsredskap; ut— bytbara verktyg samt knivar och skärstål för maskiner; plattor, stavar, spetsar av hårdmetall till verktyg.
Metallmöbler, förvaringsfack, stålin- redningar samt kortregisterlådor av metall. Byggnads- och andra metallkonstruktio- ner, cisterner, kar och liknande behållare; cisterner för tankbilar och järnvägsvagnar; cylindrar för förtätade gaser; ångpannor o.a. ånggeneratorer samt hjälpapparater till dessa. Olje- Och bensinfat, konservburkar, folier av aluminium, förpackningstuber, mjölk- transportkärl. Linor, kablar, duk och nät av järn, stål, koppar eller aluminium; viror, taggtråd, stängseltråd, stängselnät; tråd och stavar för svetsning eller lödning. Spik, skruv, bult, muttrar, nitar, nålar m.m. av metall. Icke-elektriska kaminer, spisar och ugnar (exempelvis gasspisar och gasolkök); hus- hållsartiklar av oädel metall. Svetsade rör och rördelar; lås och beslag; värmeeldningspannor; sanitetsartiklar av järn Och stål; ventiler o.d.; belys- ningsarmatur o.d.
1 Svensk näringsgrensindelning.
av halvfabrikat av oädla metaller till slutprodukter (inkl. delar) såsom exempelvis metallverktyg och -redskap, metallmöbler, metallkonstruk- tioner, metallförpackningar, metalltråd, -Iinor, -kablar och spik o. 1. samt metallhushållsartiklar. Tillverkningen av maskinverktyg hänförs till maskinindustrin i de fall verktygen är avsedda för verktygsmaskiner medan huvudparten av verktygstillverkningen för andra maskiner ingår i metallvaruindustrin. Branschen kan således sägas ha en mycket heterogen karaktär beträffande produktsortimentet. I ovanstående tablå ges en mer detaljerad exemplifiering av produkter som tillverkas inom metall- varuindustrins delbranscher.
Många branscharbetsställen tillverkar även produkter som ej hänförs till branschen. Samtidigt förekommer tillverkning av metallvaror vid arbets- ställen som statistiskt ej klassificeras till metallvaruindustrin. En sådan branschblandning försämrar givetvis graden av precision hos bransch- fördelade data. Branschblandningen inom metallvaruindustrin är något större än inom övriga verkstadsindustribranscher (maskin-, elektro- och transportmedelsindustrierna). Som framgår av tabell I.I består ca 87 % av den totala produktionen vid branscharbetsställena — räknat på saluvärdet — av metallvarutillverkning (specialiseringsgrad). Dessa arbetsställen svarar samtidigt för 81 % av den totala tillverkningen av metallvaror (täckningsgrad). Beträffande branschblandningen inom delbranscherna föreligger stora skillnader. Inom hushållsmetallvaruindustrin utgör endast drygt hälften av saluvärdet produkter som är att hänföra till delbran- schen, medan tre fjärdedelar av den totala tillverkningen av hushålls— metallvaror sker vid de arbetsställen som klassificeras till delbranschen. Den låga specialiseringsgraden beror främst på att traditionella tillverkare av hushållsmetallvaror i stor utsträckning kombinerar denna verksamhet med underleverantörsarbeten (bl. a. för bilindustrin) och annan tillverk- ning i syfte att få en viss riskspridning i verksamheten.
Tabell LI Branschblandningen inom metallvaruindustrin år 1970.
Delbransch Specialice— Täcknings- ringsgrad grad (%) (%)
Verktygs— och redskapsindustri 78,6 63,2 Metallmöbelindustri 74,6 86,7 Industri för metallkonstruktioner 83,3 77,5 Metallförpackningsindustri 93,7 92,7 Industri för metalltråd, —nät, -linor och -kablar 79,9 80,7 Spik-, ska- och bultindustrin 86,2 81,8 Hushållsmetallvaruindustri 53,5 75,8 Metallvaruindu strin sammantagen 87,3 81,0
SOU 1974:11 Metallvaruindustrin 441 1.2 Användningsområden för metallvaror
Inom metallvaruindustrin tillverkas produkter för såväl slutlig användning, dvs. konsumtions— och investeringsändamål, som för vidareförädling i produktionssystemet (insatsvaror). Produktionen inom branschen är i hög grad inriktad på insatsvaror och skiljer sig därmed något från andra verkstadsindustribranscher. Av den totala marknadstillförselnl av metall- varor går inte mindre än fyra femtedelar till vidareförädling, huvud- sakligen inom byggnadsverksamheten och verkstadsindustrin. Härigenom påverkas metallvaruindustrin i hög grad av utvecklingen inom dessa två ' Produktion+ import- sektorer. export
Tabell 1." Försörjningsbalans för metallvaror år 1968 (1959 års priser).
Tillgång Användning
Inhemsk produktion 82 % Export 21 % Import 18 % 100 % Inhemsk användning 79 % 100 %
därav # investeringsändamål 11 % — privat konsumtion och offentlig förbrukning 7 % — insatsvaror i produk- tionssystemet 82 % 100 %
därav till
—— byggnadsverksamhet __ verkstadsindustri —— övriga sektorer
' Produktionen är mätt med förädlingsvärdet.
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom metallvaruindustrin uppgick år 1970 till 4022 milj. kr. Därmed svarade branschen för drygt en femtedel av verkstadsindustriproduktionen och 8 % av den totala industriproduk- tionen; motsvarande sysselsättningsandelar uppgick till 21 % resp. 9 %. Förädlingsgraden, mått som förädlingsvärdets andel av saluvärdet, upp- gick samma år till i genomsnitt 54 %, vilket kan jämföras med 50 % för hela verkstadsindustrin.
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions- volymen inom metallvaruindustrin med i genomsnitt 6,1 % per år mot 5,8 % för verkstadsindustrin och 5,0% för hela industrisektorn. Detta innebär att samtliga ökningstal låg något lägre under åren 1966—1970 jämfört med 1961—1965.
Den svaga konjunkturen i början av 70-talet har för metallvaruindustrin inneburit en produktionsökning på i genomsnitt 0,8 % per år (1971— 1973) mot 5,1 % för verkstadsindustrin och 3,7 % för hela industri- sektorn.
lnom metallvaruindustrin tillverkas en mångfald produkter, som inbördes uppvisar avsevärda olikheter avseende användningsområden,
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom metallvaruindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index ISO
ISD—- län— 150— lzo—
II!)— ___-I
isss ' IQFI ' lasa ' 1959 ' mo ' |97|
mo |
|965 ' |972 ' |973
_ metallvaruindustrin "I-"" verkstodbindustrin _ _ _ hela industrin
Tabell Il.l Mctallvaruindustrins förädlingsvärde år 1970 fördelat på delbranscher.
Del bransch Milj. kr. Andel (%)
Verktygs- och redskapsindustri 489 2 Metallmöbelindustri 212 5, Industri för metallkonstruktioner I 054 6, Metallförpackningsindustri 157 3 Industri för metalltråd, —nät, -linor och -kablar 228 5, Spik-, skruv- och bultindustri 235 5, Hushållsmetallvaruindustri 168 4,2 Övrig metallvaruindustri I 479 36,7
7
!
Hela metallvaruindustrin 4 022 100,0
produktionsteknik och marknadsstorlek. Det är sålunda naturligt att tillväxttakten för olika produktgrupper varierat avsevärt inbördes (se tabell II.II).
Speciellt låg har produktionstillväxten varit för produkter avsedda för privat konsumtion. Det är här fråga om hushållsmetallvaror som under 1960-talet fått uppleva _en kraftig relativ tillbakagång. Denna utveckling förklaras väsentligen av en tilltagande konkurrens från andra funktions- mässigt likvärdiga eller överlägsna produkter (exempelvis elradiatorer, elektriska hushållsapparater, hushållsartiklar i plast). Samtidigt som efter- frågeutvecklingen på hushållsmetallvaror stagnerat på den svenska mark- naden har importen ökat medan däremot exportökningen varit relativt blygsam.
Bland de mest expansiva produktgrupperna kan nämnas metall- konstruktioner och verktygsprodukter. Den kraftiga produktionstill- växten för metallkonstruktioner kan väsentligen föras tillbaka på byggsektorns expansion under 1960-talet. Under senare år har emellertid en dämpning inträtt i byggandet vilket medfört en något avtagande tillväxttakt för denna produktgrupp. Den snabba produktionsökningen för verktygsprodukter kan huvudsakligen hänföras till utbytbara verktyg. Utbytbara verktyg, till vilka räknas maskinverktyg samt plattor, stavar, spetsar och andra hårdmetalldelar till verktyg, har därmed kommit att bli den dominerande produktgruppen bland verktygsprodukterna med en produktionsandel av ungefär tre femtedelar år 1970. Utvecklingen har samtidigt inneburit en relativ tillbakagång för handverktygen. Tillbaka- gången för denna produktgrupp förklaras främst av ökad konkurrens från andra metoder (spadar, räfsor, liar, yxor, sågar etc. har ersatts av mer avancerad maskinell utrustning) samt av tilltagande importkonkurrens.
Produktionsökningen inorn metallvaruindustrin som helhet har under 1960—talet varit relativt väl hävdad. Utvecklingen har dock varit väsentligt olika för skilda produktgrupper. Det är även av intresse att se hur de olika arbetsställena förhåller sig inbördes idetta avseende. För att belysa detta har spridningen kring den genomsnittliga produktionsutvecklingen
' Förädlingsvärdei löpande priser. Genom- snittliga förändringar för resp. delbransch ba- seras på samtliga arbets— ställen år 1969 resp. 1970. Spridningen
kring genomsnittsvärdena baseras på identiska arbetsställen, vilket inne- bär att nedlagda och ny- startade arbetsställen ej ingår.
Tabell ll." Produktionsutvecklingen för några större produktgrupper inom metall— varuindustrins delbranscher.
Produktgrupp Produktionens saluvärde
År 1970 Årlig volym— förändring (%)
milj. kr 1960/70
Verktygs- och redskapsindustri
— Handverktyg och -redskap 248 4,9 — Utbytbara maskinverktyg 687 — Bergborrar 1 18 —0,7
Industri för metallkonstruktioner
— Byggnadskonstruktioner 5,4 — Andra metallkonstruktioner — Cisterner, kar o. [. behållare —- Ångpannor och hjälpapparater
Metallförpackningsindustri — Konservburkar, förpacknings- tuber, emballagevaror Industri för metalltråd, -nät, -1inor och -kablar — Linor, kablar, duk och nät av järn och stål — Träd och stavar för svetsning eller lödning Spik-, skruv- och bultindustri — Spikar, skruvar och bultar
Hushållsmetallvaruindustri — Hushållsartiklar av oädel metall
Övrig metallvaruindustri
— Svetsade rör och fördelar 409 — Lås, beslag o. d. 210 — Värmeeldningspannor 210 — Sanitetsartiklar av järn och stål 218 — Belysningsarmatur o. d. 306 — Ventiler 0. d. 198 — Galvaniserad plåt 159
Kalla: SOU 1973:29, Järn och metallmanufakturindustrin under 70-talet.
för några delbranscher studerats för vart och ett av åren under perioden 1968—1971. I diagram II.II illustreras denna spridning avseende produk- tionsförändringen 1969/70. Härvid har arbetsställena inom resp. del- bransch (år 1970), och vid dessa anställda, fördelats procentuellt med avseende på den produktionsförändring som varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970. Arbetsställen vilkas produktionsför- ändring mellan de båda åren avvek med mer än 25 procentenheter (i
endera riktningen) från resp. delbranschgenomsnitt redovisas i tabell II.III.
Beräkningsresultatet ger vid handen att spridningen var påtaglig inom samtliga delbranscher, ett förhållande som gällt även för övriga studerade år.
Som framgår av diagrammet är inom verktygs- och redskapsindustrin såväl arbetsställen som anställda relativt jämnt fördelade över hela intervallet. Som tidigare framgått har efterfrågeutvecklingen varit högst olika för de produkter som tillverkas inom denna delbransch. Utbytbara
Diagram [1.11 Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av metallvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring, 1969/70; löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.) 9/0 Vorktqqs— och redskapsindustri 20
7.9.2
Metollförpockninqsinduutri
6.0
Industri för metalltråd, -nöt,—Iinor och —kablur
Hushållsmetallvuruindustri
0—
-25 —20 —l5 —5 10 5 25 30 35 100 105 50 Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Donstölldo Mar—betsställen +qenomsnitt för branschen
IO lYo på vertikalaxeln mot- svarar:
TIS anställda IS orbetastöllen
onst'dlldo arbetsställen
anställda arbetsställen
anställda arbetsställen
Tabell II.III Spridningi produktionsutveckling. Delbransch Avvikelse från respektive delbranschgenomsnitt ( 1 969/ 70)
(—25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Verktygs- och redskapsindustri 34,0 30,6 10,9 29,0 Metallförpack- ningsindustri 25,0 5,2 28,1 23,6 Industri för metall- tråd, —nät, -linor och kablar 7,8 3,5 25,5 Hushållsmetall— varuindustri 8,7
verktyg har uppvisat en. relativt snabb expansion medan handverktyg och redskap gått tillbaka. I fördelningens vänstra del torde sålunda ligga främst arbetsställen som huvudsakligen tillverkar håndverktyg och red- skap, medan tillverkningen av utbytbara verktyg huvudsakligen represen- teras av produktionsenheter i den högra delen av fördelningen.
Hushållsmetallvarusektorn har under en följd av år haft en mycket svag produktionsökning. Trots detta finns inom denna delbransch flera pro- duktionsenheter som expanderat relativt snabbt. De arbetsställen som haft en jämförelsevis snabb produktionsökning är i huvudsak sådana som diversifierat produktionen till att omfatta även produkter med en mer gynnsam efterfrågeutveckling. Denna diversifiering inom delbranschen belyses av att endast något mer än hälften av den totala produktionen vid produktionsenheter som statistiskt klassificeras till delbranschen består av hushållsmetallvaror (se tabell I.I).
Antalet anställda inom metallvaruindustrin uppgick år 1970 till 83 097 personer, vilket motsvarade drygt en femtedel av verkstadsindustrins sysselsättning samt knappt en tiondel av totala antalet industrianställda. Som tidigare nämnts var motsvarande produktionsandelar ungefär desam- ma. Om hänsyn tas till anläggningar med mindre än 5 anställda, vilka inte ingår i industristatistiken, uppgår sysselsättningen inom metallvaru- industrin till i runda tal 87 000 personer (år 1970).
Som framgår av tabell II.IV är tjänstemannaandelen relativt låg inom metallvaruindustrin. Detta beror främst på den låga andelen tekniker. Denna uppgick år 1970 (beräknad på samtliga anställda) till endast 4,8 % mot ca 11 % för hela verkstadsindustrin och ca 7 % för industrin som helhet. Detta förhållande förklaras väsentligen av att produktionstekniken inom metallvaruindustrin i allmänhet är mindre
Tabell II.IV Personalsammansättning inom metallvaruindustrin år 1970.
Hela industrin
Personalkatego ri Metallvaruindustrin Verk stads- indu st rin
andel (%) andel (%)
* andel (%)
Kvinnor 16,6 22,3 Män 70155 83097 84,4 100,0 83,4 100,0 77,7
Arbetarpersonal 65 080 , 69,9 Förvaltnings- personal 18 017 83 097 21,7 100,0 30,1 100,0
avancerad än inom den övriga verkstadsindustrin och många andra stora industribranscher.
Under åren 1966—1970 var sysselsättningsutvecklingen inom metall- varuindustrin i stort sett densamma som för hela verkstadssektorn (se diagram II.IV). Detta utvecklingsmönster upphörde emellertid under konjunkturnedgången 1971 då sysselsättningen inom metallvaruindustrin minskade med närmare 1 000 personer (—1,2 %) samtidigt som totala antalet verksamma inom verkstadsindustrin ökade något (0,8 %). Enligt preliminära uppgifter minskade antalet anställda inom metallvaru- industrin med ytterligare ca 2 000 personer (—2,4 %) under 1972, medan beräkningar för 1973 tyder på en ökning med ca 2 500 personer (ca 3 %).
Mätt i antal arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas sysselsättningen mellan 1965 och 1973 ha minskat med totalt ca 10% inom metallvaruindustrin mot 6,5% resp. ca 14% inom hela verkstadssektorn och industrin som helhet.
Uppgifter om sysselsättningsutvecklingen för olika delbranscher före- ligger endast för en kortare period. I tabell II.V anges utvecklingen 1967—1971 samt antalet anställda i delbranscherna år 1970. Under hela 1960—talet har antalet anställda ökat något inom samtliga delbranscher, med undantag av hushållsmetallvaruindustrin.
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom metallvaruindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda | ID
100—
_—_ ___- ____ __.—
90 l | I I
90—
sn , l965 IBBE ' [967 ' less ' lass mu T 197! 1972 |973
_— metallvaruindustrin ------- verkstadsindustrin _ —— hela induttrin
' Genomsnittliga för- ändringar för resp. del- bransch baseras på samt- liga arbetsställen år 1969 resp. 1970. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras på iden tiska arbets- ställen, vilket innebär att nedlagda och nystartade företag ej ingår.
Tabell II.V Anställda inom metallvaruindustrins delbranscher år 1970 samt utveck- lingen 1967—1971.
Delbransch Anställda
1970 Utveckling. Index 1967 = 100 antal 1968 1969 1970 197i
Verktygs— och redskaps- industri 7 732 Metallmöbelindustri 4 666 Industri för metall- konstruktioner 21 822 Metallförpacknings- industri 2 690 Industri för metalltråd, -nät, -linor och —kablar 4 594 Spik-, skruv- och bult- industri 4 915 Hushållsmetallvaruindustri 3 784 4,6 Övrig metallvaruindustri 32 894 39,6 Hela metallvamindustrin 83 097 » 160,0
2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling
Det är ofta otillräckligt att beskriva utvecklingen inom en bransch eller delbransch i termer av genomsnittliga förändringstal. Samtidigt som genomsnittsvärden indikerar en viss utvecklingsbild för en bransch eller delbransch som helhet, förekommer ofta påtagliga skillnader mellan olika företag och/eller produktionsenheter. I diagram II.IV illustreras denna spridning avseende sysselsättningsförändringen inom metallvaruindustrin mellan åren 1969 och 1970. Arbetsställen med en sysselsättningsföränd- ring som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) awek från resp. delbranschgenomsnitt separatredovisasi tabell II.VI.l
Tabell II.VI Spridningi sysselsättningsutveckling.
Delbransch Avvikelse från resp. branschgenomsnitt (1969/70)
( —25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i %
Verktygs- och redskaps industri 4,1 1,7 4,8 3,4 Metallförpackningsin- dustri 3,1 9,4 4,5 Industri för metall- tråd, -nät, -linor och kablar 2,0 5,9 1,2 Hushållsmetallvaru- industri 5,6 8,3
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av metallvaruindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o Verktqqs- och redakopai ndul'h'i 40
Meta llförpackninqsinduslri
Tl'TTTl
wm'flml. . [mTw—m
Industri för metalltråd, -nö'l'. —linar och —koblar
Wmas
Huahållsmctallvaruindustri
| _3'51
-IS 25 10 35 Procentuell förändring av sysselsättningen
D anställda [IH] arbetsställen + genomsnitt för branschen
2.3 Företags— och arbetsställestruktur Metallvaruindustrin domineras av små och medelstora företag. Närmare tre fjärdedelar (år 1970) av de anställda är verksamma vid företag med
mindre än 500 anställda (se tabell II.VII). Därmed skiljer sig branschen i
IO 5/o på vertikuloxeln mot svarar-=
773 :anstöllda l5 arbetsställen
269 anställda 3 arbetsställen
1059 anstö llda 5 arbetsställen
37! anställda 7 arbetsställen
1 Kapitalstock per an- ställd mätt med brand- försäkringsvärdet år 1970
detta avseende från genomsnittet för såväl verkstadsindustrin i övrigt som hela industrisektorn. Företagsstrukturen för delbranscherna är emellertid inbördes olika. Inom exempelvis delbranschen hushållsmetallvaruindustri svarar småföretagen och storföretagen för 40% resp. 25% medan motsvarande andelar inom delbranschen industri för metalltråd, -nät m.m. uppgår till 13 % resp. 60 % (år 1970).
Av de större tillverkarna inom verktygs- och redskapsindustrin kan nämnas Sandvik, Bahco och C0 Öberg. Tillverkningen av metallkon- struktioner sker huvudsakligen vid mindre och medelstora företag. Några storföretag kan emellertid urskiljas av vilka de tre största är Svenska Maskinverken i Kallhäll, Stal-Laval Apparat AB i Linköping samt Hilding Hansson AB. Metallförpackningsindustrin domineras starkt av PLM, vars tre anläggningar svarar för ungefär hälften av delbranschens sysselsätt- ning. Andra större företag med tillverkning av metallförpackningar är Åkerlund & Rausing, Tingvalla Emballage, Hanells Industrier och Jakobssons Fabriks AB. Tillverkningen av metalltråd, -nät, -linor och -kablar domineras som tidigare framgått av storföretag. Bland de större tillverkarna kan nämnas Gunnebo Bruk, ESAB och Garp- hytte Bruk. Även bult-, skruv- och spiktillverkningen domineras av storföretag. Den största tillverkaren är Bulten-Kanthal som tillsammans med Gunnebo Bruk och ASEA:s anläggning i Robertsfors svarar för i runda tal tre femtedelar av produktionen. Hushållsmetallvaruindustrin består, som redan nämnts, av huvudsakligen mindre och medelstora företag. Bland de större tillverkarna av hushållsmetallvaror kan nämnas Optimus, Gense och Gränges Essem (Skultunaverken). Av övriga företag med betydande verksamhet inom metallvarusektorn kan nämnas Kockums Jernverk, Saab-Scania (Nordarmaturdivisionen), Monsun- Tison, Assa-Stenman, Gränges-Hedlund, Parca Norrahammar, CTC samt Fagersta (SECO-divisionen).
Man kan även konstatera en påtaglig koncentration av produktion OCh sysselsättning till de mindre arbetsställena. Av de branschanställda är inte mindre än tre femtedelar verksamma vid produktionsenheter med mindre än 200 anställda (se tabell II.VII).
År 1965 fanns inom metallvaruindustrin 1523 produktionsenheter (med minst 5 anställda). Utvecklingen fram till 1970 innebar en nettoök- ning med ca 350 arbetsställen, varav 300 i storleksgruppen 5—99 anställda.
2.4 Investeringsutveckling
Kapitalintensitetenl inom metallvaruindustrin uppgår till i genomsnitt 63 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom hela verkstads- industrin och industrin som helhet ligger på i genomsnitt ca 80 000 kr resp. ca 110 000 kr. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom verkstadsindustrin och industrin som helhet finns 16 % resp. 5 % inom metallvaruindustrin. Motsvarande sysselsätt- ningsandelar uppgår samtidigt till 21 % resp. 9 % (år 1970).
Tabell II.VII Metallvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företagskate- Företags— Metallvaruindustrin Verkstadsindustrin Hela industrin
gori storlek efter '— antal anställ- da
Förädlingsvärde Anställda därav vid Förädlings- Sysselsätt- Förädlings- Sysselsätt- . , företag med värdeandel ningsandel värdeandel ningsandel milj. andel antal andel endast ett (%) (%) (%) (%)
kr (%) (%) arbetsstäl-
le (%)
Småföretag 5— 99 1 640 1 717 42,5 37 240 44,6 97,0 Medelstora
företag 100—499 122 1 129 28,0 24 091 28,9 76,4 Storföretag 500- 21 1 192 29,5 22 156 26,5 25,1
Samtliga företag 5— 1 783 4 038 100,0 83 487 100,0 72,0 100,0
Anm. : Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VIII Metallvaruindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Metallvaruindu strin Verkstadsindustrin Hela industrin storlek efter antal anställda
Arbetsställen Förädlingsvärde Anställda Förädlings— Sysselsätt- Förädlings— Sysselsätt-
"a dl ' dl "d dl "dl antal andel (%) milj.kr andel (%) antal andel (%) år) ”" & ålägga" e är) ”" e 22354" 6 5— 49 1526 81,5 1215 30,2 26 403 31,8 14,0 14,3 18,8 50—199 277 14,7 1 251 31,1 25 583 30,8 18,7 18,4 23,5 200—499 52 2,8 717 17,8 15 628 18,8 14,6 14,7 17,7 500—999 15 0,8 636 15,8 10 543 12,7 14,1 13,2 13,0 1000— 3 0,2 203 5,1 4 940 5,9 38,6 39,4 27,0
Samtliga arbetsställen 100,0 4 022 100,0 83 097 100,0 100,0 100,0 100,0
Under perioden 1965el972 har inom metallvaruindustrin investerats 2 886 milj. kr (mätt i 1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på ca 360 milj. kr. Därmed har en femtedel av verkstads- industrins och ca 6 % av hela industrins investeringar fallit på metallvaru- industrin.
Investeringsvolymen per anställd och år har under perioden 1965— 1972 uppgått till 4 500 kr, vilket i grova drag svarar mot ca 7% av kapitalstocken per anställd. Som framgår av tabell II.V har investerings- volymen per anställd inom metallvaruindustrin legat iungefärlig nivå med verkstadsindustrigenomsnittet samtidigt som den uppgått till två tredje- delar av genomsnittet för hela industrisektorn.
Tabell II.IX Investeringar inom metallvaruindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Metallvaru- Verkstads— Hela industrin industrin industrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 361 —— därav i byggnader och anlägg- ningar (%) 31
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965 —1972 (kr)
In vesteringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 1967 1968
1969 1970 1971 1972
genomsnitt 1966— 1972
Total kapitalstock (milj.krår1970) 31645 102532
Kapitalstock per anställd (tkr år 1970)
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen med i genomsnitt 6,1 % och antalet anställda med 0.8 % per år. Detta medförde en årlig produktivitetstillväxt på 5,3 % mot 4,9 % och 5,4% inom resp. hela verkstadssektorn och industrin som helhet. Bakom denna förhållandevis snabba produktivitetstillväxt inom metallvaruindustrin ligger bl.a. substitution av arbetskraft mot kapital samt effektivare produktionsorganisation vid befintliga anläggningar. Under 1971—1973 har produktivitetstillväxten inom metallvaruindustrin varit svag (1,0%
Diagram Ill.] Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom metallvaruindustrin 1965— 1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd ISG
IL;O—
IBO—
IZD —
HU—
IOD
' Arbetsproduktivitet = förädlingsvärde per an- ställd respektive per _— metallvaruindustrin -------verks+odsindustrin ——— hela industrin timme.
uses [966 ' l967 ' lasa ' less ' mo ' lB'll ' 1972 ' ms
Tabell Ill.] Förädlingsvärde per anställd inom några delbranscher år 1970.
Delbransch Genom snitt Verktygs- och redskapsindustri
Metallförpackningsindustri
Industri för metalltråd, -nät, -linor och —kablar Hushållsmetallvaruindustri 44 400 kr
Metallvaruindustrin sammantagen 48 400 kr
per år).
Räknat per timme har produktiviteten ökat med i genomsnitt nära 7 % per år mellan 1965 och 1970 och drygt 3% per år under perioden 1971—1973.
För metallvaruindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till i genomsnitt 48 400 kr. Detta kan jämföras med 47 000 kr genomsnittligt för hela verkstadsindustrin och 53100 kr för hela industrisektorn.
Arbetsproduktiviteten — beräknad på genomsnittsvärden — varierar påtagligt mellan delbranscherna (se tabell III.I). År 1970 uppgick variationsbredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduk- tivitet för de redovisade delbranscherna till närmare 19 000 kr. Skillna- derna i arbetsproduktivitet beror väsentligen på olikheter i kapitalintensi- tet. Metallförpackningsindustrin är en relativt kapitalintensiv process- industri vilket leder till en hög arbetsproduktivitet. Den höga nivån för verktygs— och redskapsindustrin torde förklaras av att ett fåtal större maskinverktygstillverkare med kapitalintensiv produktionsapparat drar upp genomsnittet för denna delbransch.
Ett studium av det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd för olika arbetsställestorlekar ger ett mycket heterogent mönster (se tabell III.II), dels mellan genomsnittsvärden för olika storleksklasser inom resp. delbransch, dels mellan genomsnittsvärdena för olika delbranscher inom resp. storleksklass.
Variationerna återspeglar till stor del olikheter i kapitalintensi- tet, men sannolikt inverkar även andra faktorer såsom åldersstruktu- ren på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation etc. Den höga produktivitetssiffran för den största storleksklassen inom verktygs- och redskapsindustrin är anmärkningsvärd. Det är här frågan om några större tillverkare av huvudsakligen utbytbara verktyg. Dessa tillverkare kan antas ha en relativt modern produktionsutrustning och kapitalintensiv tillverkning samtidigt som andelen kvalificerad arbetskraft är hög.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genom- snittlig arbetsproduktivitet. Uppdelningen har gjorts i olika produktivi- tetsklasser kring medelvärdet för resp. delbransch samt hela branschen med två öppna klasser, där arbetsställen med en avvikelse på mer än 50 % från genomsnittet placerats.
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (1000-tal kr) för arbetsställen i olika storlekskasser år 1970.
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda Samt-
__ ___—_rf—ik_______ i___-
5—9f 10—19 20—49 50—99 100—199 200_499 500— liga arbets- ställen
._ ___k ,,, Mild—___.__ __)—
Verktygs— och redskapsind 41 45 47 42 5 2 Metallförpack- ningsindustri 59 38 50 81 49 Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar 45 49 Hushållsme- tallindustri 34 39
Hela metall- industrin 46 45
1 Kan ej redovisas p.g.a. sekretesskäl.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970. Avvikelse från Arbetsställen (%) Anställda (%) Förädlingsvärde (%) e nittli årblfgrosduktiig/itet Delbranscher Delbranscher Delbranscher Helén inom resp. bransch/ A B C A . B me _ - delbransch (%) varumd.
( ——50 17,0 5, 7,2 max 3,0 max 1,6 ——50 — —10 59,2 45, 57,7 14,6 29,7 —10 — 10 10,8 9, 6,6 47,0 22,0 10 — 50 6,1 25,5 14,4 24,5 25,9 > 50 2,0 13,7 ' min 9,0 ' min 11,6 ( 1" 0 81,6 54,8 max 48,2 max 21,3 max 38,5 i 0 13,5 45,1 min 39,0 min 76,9 ' min 44,9
>
A = Verktygs— och redskapsindustri
B = Metallförpackningsindustri
C = Industri för metalltråd, -nät, -linor och -kablar D = Hushållsmetallvaruindustri
Anm.: Fördelningen har skett utifrån varje arbetsställes produktivitetsawikelse från resp. delbranschgenomsnitt. Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelama är ungefärliga.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklingl
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom metallvaruindustrin uppgick år 1970 till 30 900 kr. Detta kan jämföras med genomsnittligt 33 000 kr för hela verkstadsindustrin samt 31 600 kr för industrin som helhet. Mellan åren 1965 och 1970 ökade lönekostnaden per anställd med i genomsnitt ca 8 % per år. Därmed låg ökningstakten i ungefärlig paritet med såväl verkstadsindustri— som industrigenomsnittet.
Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom metallvaruindustrin i stort sett densamma som inom andra industribran- scher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till drygt tre femtedelar av lönekostnaden per anställd för förvaltningspersonalen. För de flesta industribranscher ligger detta relationstal mellan 0,55 och 0,65. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit mycket stabil under perioden 1965—1970. Detta förhållande gäller för de flesta industribranscher.
Mellan i tabell IV.I redovisade delbranscher var år 1970 variations- bredden mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd ca 2000 kr. Av tabellen framgår vidare att löneskillnaderna mellan arbetar- och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna relativt väl överensstämmer med genomsnittet för hela metallvaruindustrin.
Metallvaruindustrin kan,» liksom verkstadsindustrin som helhet, karaktäri- seras som en bransch med högre lönekostnadsandelar än industrigenom- snittet. År 1970 utgjorde lönekostnaderna 35 % av saluvärdet, räknat som ett genomsnitt för hela branschen. Denna siffra kan jämföras med 28 % för industrin som helhet. Lönekostnadernas andel av förädlings- värdet, som kan sägas spegla kapitalintensiteten, uppgick samtidigt till 1 Redovisade värden am 64 % mot 59 % för hela industrin. Lönekostnadsandelarna av såväl ges i löpande priser. saluvärdet som förädlingsvärdet har genomsnittligt för branschen varit i ZOKOUigeFHd lönesumma stort sett oförändrade mellan 1965 och 1970. sa att angivna kostnader inkluderar samtliga lag- Som framgår av tabell IV.II föreligger stora skillnader i de genomsnitt— ooh avtalsenliga påslag.
Tabell IV.I Lönekostnader inom metallvaruindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förvalningspersonal anställd 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 19677 5159767'
Verktygs— och redskapsindustri
— tkr/år .. .. 36,1 .. 25,1 — rel. lönekostnad* .. 101
Metallförpacknings—
industri
— tkr/år .. .. 33,7 — rel. lönekostnad .. .. 94
Industri för metall- tråd, -nät, -linor och —kablar
_ tkr/år .. .. .. 25,3 31,9 — rel. lönekostnad .. .. .. 101 101 Hushållsmetall-
varuindustri
— tkr/år .. .. .. 23,8 29,9 — rel. lönekostnad .. .. .. 95 95
Hela metallvaru- industrin —tkr/år 18,6 22,1 29,9 35,8 43,9 21,3 25,1 30,9 —re1.lönekostnad 103 102 100 100 100 101 100 98
Verkstadsindustrin — tkr/år 19,3 22,6 30,7 36,2 44,4 22,6 26,8 33,0 _ rel. lönekostnad 107 105 102 101 102 107 107 104
Industrin som helhet —tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 —rel.lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Anm.: .. = uppgifter föreligger ej. *Genomsnitt för hela industrin = 100.
liga lönekostnadsandelarna mellan delbranscherna. Vidare framgår att relativt kraftiga svängningar i dessa relationstal förekommit. Inom några delbranscher kan en markant nedgång noteras i dessa andelar, vilket delvis speglar utslagningen av mindre lönsamma produktionsenheter. Detta gäller inte minst inom hushållsmetallvaruindustrin och inom verktygs- och redskapsindustrin. Inom sistnämnda delbransch har ned- , ,_ " _ läggningarna främst gällt företag och arbetsställen med tillverkning av Lonekostnaden ar ej .. . ., . — ekvivalent med löne- handverktyg och -redskap, for vllka efterfrageutvecklingen varit summan. I lönekostna- ogynnsam. den ingar, forutom kon- Samtidigt som de genomsnittliga lönekostnadsandelarna varierar tantdelen, även lag- . . .. . ., . . . . och avtalsenliga påslag. mellan metallvaruindustrins delbranscher forehgger en pataglig spridning 1 Dessa påslag uppgick detta avseende mellan arbetsställena inom delbranscherna. För att belysa 351970t11112»5% denna spridning har samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesum- for arbetarpersonal och 1 .. .. . .. .. . - 20,7 % för förvaltnings_ mans andel av foradlingsvardet. Berakningsresultatet (se diagram IV.I) personal. visar att spridningen är mycket påtaglig vilket inte minst visar att
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom metallvaruindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av
f örädlingsvärdet saluvärdet 1965 1967 1970 1365 1967 1970
Verktygs- och redskapsindustri .. 49 .. 38 32 Metallförpackningsindustri .. 49 5 2 .. 23 22 Industri för metalltråd, -nåt, -linor och -kablar .. 62 64 .. 30 Hushållsmetallvaruindustri .. 72
Metallvaruindustrin 65 66
Verkstadsindustrin 68 69
Industrin som helhet 59 61
Anm.: .. = uppgift föreligger ej.
lönesummans (och ej heller lönekostnadens) andel av förädlingsvärdet ej låter sig beskrivas enbart med genomsnittsvärden. Tillgängligt material visar att spridningen i lönesummeandelar inom delbranscherna var mycket stor även för åren 1967—1969 samt 1971. Det bör tilläggas att arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procenten- heter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt placerats i två öppna klasser, varför de ej redovisas i diagrammet. Det kan nämnas att inom delbranschen hushållsmetallvaruindustri hade sju arbetsställen med tillsammans ca 200 anställda en lönesummeandel av förädlingsvärdet som översteg 83 % (år 1970). Om hänsyn tas till lag- och avtalsenliga påslag erhålles en lönekostnad för dessa arbetsställen som motsvarar mer än 93 % av förädlingsvärdet.
Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av saluvärdet är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Föränd- ringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. bl.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för externt genererande prisförändringar på köpta insatsvaror.
Bland från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat kan nämnas stång, valstråd, profilstång, band, plåt samt halvfabrikat av aluminium, koppar och mässing. För metallvaruindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till totalt 3 038 milj. kr, vilket motsvarade 41 % av produktionens saluvärde. Jämförelse- vis kan nämnas att motsvarande andel inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet är 1970 uppgick till 46 % resp. 48 %.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom några av metallvaruindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
IO a/o på vertikalaxeln mo+_ o/o Verktqqs— och redskapsindustri svarar”: 30
773 anställda |5 arbetsställen % | I I I I | i
' 43,0 4 '
Metal Ifö rpackninqsindustri
269 anställda 3 arbetsställen | | | | I+h5'ol | | | | I * _
Industri för metalltråd, -nöt, -linor och -koblar
459 anställda HW] 5 arbetsställen ,mFlllll inl lllll rm r|||an % | i | I I | | | l #
tsau'
HushålIsmetallvaruindustri
30
' 20— 178 anställda 7 arbetsställen |0_ ["I'm , [ .....an .__||||| , . lillan 65 70 75 en es
| | | | | 5 04 | 20 25 30 35 40 45 50 558- 60 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, '='/o
D anställda [mc:n—betsställen tqenomsnitt för branschen
Kostnadsandelarna är något varierande för de olika delbranscherna (se tabell IV.III). Detta förhållande visar en påtaglig variation i förädlings- graden inom olika delbranscher. Sålunda kan sägas att insatsvaror i exempelvis verktygs- och redskapsindustrin blir föremål för en betydligt mer långtgående bearbetning (kostnadsmässigt) än inom metallförpack— ningsindustrin.
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
andel av saluvärdet (%)
1965 1967 1970
Verktygs- och redskapsindustrin .. 29 31 Metallförpackningsindustri .. 50 54 Industri för metalltråd, —nät —lino: och kablar .. 46 49 Hu stållsmetallvaruindustri .. 41 43
Hela metallvaruindustrin 41 39 41
Anm. : .. = uppgift föreligger ej.
5 Regional struktur
De tre storstadslänen samt Södermanlands, Västmanlands och Jön- köpings län svarade år 1970 för nära hälften av den totala sysselsätt- ningen inom metallvaruindustrin. Inom dessa län fanns samtidigt ] 000 branscharbetsställen vilket motsvarade drygt hälften av samtliga bransch- arbetsställen i riket. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom metallvaruindustrin fördelades på de branschsysselsättningsmässigt 15 största länen år 1970.
Beträffande metallvaruindustrins delbranscher kan man i flera fall notera betydande olikheter i regional struktur. Exempelvis kan nämnas att verktygs- och redskapsindustrin är koncentrerad till Uppsala och Södermanlands län, medan tillverkning av metallförpackningar främst sker vid produktionsenheter inorn Malmö- och Göteborgsregionerna.
För några av delbranscherna är sysselsättningen starkt koncentrerad till ett fåtal kommunblock. Detta belyses i tabell V.I i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för minst 10% av den totala sysselsättningen inom några av metallvaruindustrins delbranscher. Av tabellen framgår bl.a. att hälften av de anställda i metallförpacknings- industrin var verksamma vid arbetsställen inom Malmö och Lysekils kommunblock, där PLM är den dominerande tillverkaren. Vidare framgår att två femtedelar av de ca 3 800 anställda inom hushållsmetallvaru- industrin var verksamma i Västerås (Gränges Essem) och Eskilstuna (AB Gense m.fl.) kommunblock.
Det är i sammanhanget även av intresse att något belysa hur beroende olika kommunblock är av metallvaruindustrin. Kommunblockens beroen- de har här fomulerats som den andel av den totala industrisysselsätt— ningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka metallvaru- industrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom metallvaruindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Västmanlands
Södermanlands
Malmöhus
Jönköpings
Göteborgs o.
Älvsborgs
Östergötlands
Örebro
Kopparbergs
Skaraborgs
Uppsala
Kalmar
Värmlands
HaHonds
Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda 1955= 79 828 I970= 83 097
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning — Kommunblock som år 1970 svarade för mer än 10 % av totala antalet anställda inom några av metallvaruindustrins delbranscher.
Delbransch Kommunblockl Anställda2 Företag med större arbetsställen inom Andel Antal resp. delbransch och kommunblock (%)
Verktygs- och redskapsindustri Stockholm (A) 10,4 804 Sandvik AB Östhammar (C) 12,8 990 Sandvik AB Enköping (C) 11,7 905 AB Bahco Eskilstuna (D) 12,9 997 C.O. Öberg & Co AB, FE. Lindström AB, Tors Hammare AB
Metallförpackningsindustri Malmö (M) 37,3 1 003 AB Plåtmanufaktur Lysekil (0) 12,8 344 AB Plåtmanufaktur
Industri för metalltråd, -nät, Göteborg (0) 14,2 652 Elektriska Svetsnings AB —Iinor och -kablar Filipstad (S) 13,6 625 Lesjöfors AB Orebro (T) 13,8 634 Garphytte Bruks AB
Hushållsmetallvaruindustri Eskilstuna (D) 15,0 568 AB Gense Västerås (U) 24,6 931 Gränges Essem (Skultuna)
1 Inom parentes anges länstillhörighet. 2 Kommunblockets andel av totala antalet delbranschsysselsatta i riket samt det absoluta antalet anställda inom respektive kommunblock OCh delbransch.
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
Tabell V.II Regional sysselsättningskoneentration — Kommunblock inom vilka metallvaruindustrin år 1970 svarade för minst 25% av den totala industrisysselsättningen.
Kommunblockl Antal industri- Därav inom metall- Företag med relativt stora branscharbetsställen anställda inom varuindustrin inom respektive kommunblock kommunbloeket (%)
Storstockholm:
Upplands-Väsby (AB) 1 187 AB Optimus Järfälla (AB) 2 939 AB Svenska Maskinverken Danderyd (AB) 150 N G Hansson AB Tyresö (AB) 7 13 Gränges Essem Haninge (AB) 1 078 Gränges Hedlund Enköping (C) 4 168 AB Bahco (V erktygsverkstädema) Östhammar (C) 2 358 Sandvik AB Eskilstuna (D) 17 270 Assa-Stenman AB, C 0 Öberg & Co AB, AB Gense, AB Alvenius Industrier, Bulten-Kanthal AB Gnosjö (F) 2 009 Gnosjö Konstsmide m fl Mönsterås (H) 2 279 Gränges Essem, AB Industrifjädrar Ronneby (K) 4 195 Kockums Jernverks AB Svalöv (M) 484 CEBE AB (Jämkonst AB) Skurup (M) 700 AB Stängselnät Kungsbacka (N) 1 065 E A Rosengrens AB Lysekil (0) 2 510 AB Plåtmanufaktur, Uddevallavarvet AB —- Skandiaverken Vårgårda (P) 931 AB Vårgårda Armaturfabrik Herrljunga (P) 1 354 A H Andersson & Co AB Habo (R) 1 507 Fagerhults Elektriska AB, AB C G Isaksson & Co Hjo (R) 1 147 Strömsdalsverken AB (Hjo Mek. Verkstad) Hallstahammar (U) 4 863 Bulten-Kanthal AB Surahammar (U) 2 635 Wirsbo Bruks AB, Ramnäs Bruks AB (Bulten-Kanthal AB) Kungsör (U) 1 423 A H Andersson & Co AB, AB Kungsörs Pressprodukter Mora (W) 1 891 AB Wikstrand & Berg WIBE, F M Mattsson AB, Mora Armaturfabrik Hammarstrand (Z) 42 Robertsfors (AC) 641 ASEA
1 Inom parentes anges Iänstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
[ Värdeuppgifter redo- visas i löpande priser. Med metallvaror avses varugrupper ingående i SITC 69.
6 Export och import
Jämfört med andra verkstadshidustribranscher kan metallvaruindustrin som helhet karaktäriseras som en utpräglad hemmamarknadsindustri. Av den totala produktionen avsätts ungefär 80 % på den inhemska markna- den (år 1970) medan motsvarande andelar för de övriga verkstadsbran- scherna ligger på 50—60 %. Samtidigt föreligger avsevärda skillnader i detta avseende för metallvaruindustrins olika produkter. Exempelvis kan nämnas att metallkonstruktioner, som huvudsakligen avsätts inom bygg- sektorn, uppvisar en mycket låg exportandel (ca 6 %) samtidigt som en väsentlig del av produktionen av utbytbara verktyg exporteras (ca 50 %).
År 1970 exporterades metallvaror för Värdemässigt 1 180 milj. kr vilket motsvarade ca 3 % av den totala industrivaruexporten och ca 9 % av den samlade exporten av verkstadsindustriprodukter (exkl. fartyg och båtar).
Under 1960-talet har exporten av metallvaror ökat med drygt 11 % per år, vilket innebär en tredubbling räknat över hela perioden. Som framgår av tabell VI.III har utvecklingen i detta avseende varit mycket olika för de enskilda produktgrupperna. Den procentuellt sett snabbaste export-
Tabell VI.I Export och import av metallvaror (löpande priser).
Export Import 1970 Årlig ökning (%) ökning (%) milj.kr. export- 1960/70 70/72 . import- 1960/70 70/72 andel andel (%)
Metallva ro r Verkstads- produkter
1 180 16 11,4 8,2
Anm. .' exportandel =
importandel =
13 978 38 14,1 12,3
export
Esk produktion
import
inhemsk produktion — export + import
verkstadsindustriprodukter räknas exkl. fartyg och båtar.
Tabell VI.II Export och import av metallvaruindustriprodukter fördelade på länderområden år 1970.
Export från Sverige till EFTA EG Nordamerika Övriga S:a länder
Andel (%) 47 27 9 17 100
Import till Sverige från EFTA EG Nordamerika Övriga S:a länder
Andel (%) 48 41 6 5 100
Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970.
ökningen har inträffat för metallkonstruktioner för vilka exportvärdet år 1970 var tjugo gånger så stort som år 1960. Exportandelen för denna varugrupp är emellertid fortfarande relativt blygsam (ca 7 % år 1970). Importen av metallvaror har ökat något snabbare än exporten. Räknat på årsgenomsnitt har importen ökat med 13,3 % vilket innebär att den var tre och en halv gång så stor är 1970 jämfört med 1960. Om man ser till utvecklingen för enskilda produktgrupper kan den procentuellt sett snabbaste ökningen noteras för metallkonstruktioner, linor och kablar (ej el) samt för utbytbara verktyg. För den förstnämnda produktgruppen är emellertid importandelen fortfarande mycket låg (ca 5,7 % år 1970).
Tabell VI.IlI Förändringar av export, import och tillförsel av manufakturvaror mellan åren 1960 och 1970 (löpande priser).
Total förändring (%) Export- Import andel (%) andel (%)
Import Export Till- 1960 1970 1960 1970 försel
Metallkonstruktio-
ner 0 delar härtill 217 Cisterner, fat o
tryckbehållare
för transport el
lagring
Linor, kablar (ej
el), delar 0 d av
metall 19 17 Spik, stift, skruv,
bult o d 17 21 15 Handverktyg och maskinverktyg 55 5 3 22 Knivar, saxar, bestick 114 56 27 39 38 Hushållsmetall— varor 178 46 51 30 32 12 Andra bearbetade varor av oädla metaller 234 278 142 12 19 19
Källa: SOU 197 3:29; Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet.
Maskinindustrin
(Värdeuppgif ter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 11 358 Mkr 7,8 6 Export (SITC 71) 6 145 Mkr 13,7 11 Import (SITC 71) 4 903 Mkr 11,9 9 Produktionens förädlingsvärde 6 103 Mkr 7,7 10
därav inom storföretag (>500) 60 % Förädlingsvärde per anställd 48 tkr 7,1 12,3 Kapitalstock per anställd 92 tkr Antal anställda 128 406 st 0,6 — 1,4
därav inom storföretag (>500) 60 % Antal företag 1 177 st
därav storföretag 45 st Antal arbetsställen 1 300 st
därav med 200—499 anställda 65 st
500— anställda 49 st
Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 70 % Lönekostnad per anställd 33 tkr 7,9 Kostnader för råvaror och halv-
fabrikat — andel av saluvärdet 41 %
Investeringar I 965— I 972. löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 565 Mkr 556 Mkr därav i byggnader och anläggningar 38 % 38 % Andel av hela industrins investeringar 8,9 % 9,0 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 4 600 kr 4 500 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år I 970): Alfa-Laval AB, AB Bahco, Bolinder—Munktell AB, AB Electrolux, Facit AB, Husqvarna Vapenfabriks AB, IBM Svenska AB, Stal-Laval Turbin AB, AB Svenska Fläktfabriken, AB Svenska Kullagerfabriken.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen år 1970: Stockholm, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Östergötlands län. Regional sysse/sa"!tningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 40 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Vallentuna Enköping Höör Hallsberg Sollentuna Motala Strömstad Karlskoga N acka Åtvidaberg Mariestad Hammarstrand Botkyrka Finspång Arvika Storuman
1 Inledning
Maskinindustrin kan, liksom andra verkstadsindustribranscher, sägas ha en relativt heterogen karaktär. Detta återspeglas inte minst i den mångfald produkter som tillverkas inom branschen. För de olika maskinproduktema föreligger väsentliga skillnader beträffande exempel- vis produktionsteknik, produkternas användningsområden och marknads- storlek.
Till maskinindustrin räknas arbetsställen där den huvudsakliga verksam- heten består av tillverkning av maskinkomponenter samt sammansättning av dessa till icke-elektriska maskiner och apparater. I nedanstående tablå redovisas delbranscherna inom maskinindustrin samt ges exempel på produkter som tillverkas inom resp. delbransch.
Delbransch Produkter
Jordbruksmaskin- maskiner och redskap för jordens bered- industri ning eller odling, såsom plogar, harvar, gödselspridare, vältar, såmaskiner etc. maskiner och redskap för skörd, slåtter, tröskning eller sortering såsom slåtter- maskiner, skördetröskor, potatisupptagare, hövändare, rensnings- och sorteringsmaski- ner för spannmål, tröskverk mj ölkningsmaskiner, mj ölk separatorer, traktorer för jordbruk Industri för metall- konvertrar, 'utskänkar och gjutmaskiner bearbetningsmaskiner för metallindustrin
valsverk och valsar
verktygsmaskiner för bearbetning av me- tal] eller hårdmetall såsom svarvar, hyvel- maskiner, borrmaskiner, fräsmaskiner, slip- och polermaskiner, hammare och hejare, klipp- och stansmaskiner, pressar delar och tillbehör till verktygsmaskiner
maskiner och apparater för svetsning, löd- ning, skärning eller ythärdning med gas
38232 ) Industri för trä-, massa— 38241 och pappersbearbet- ningsmaskiner
Industri för byggnads- och mineralbrytnings— maskiner
Kontors— och data- maskinindustri
Industri för hushålls- apparater2
38292 charationsverkstädcr för maskiner
382991 Industri för lyftanord- ningar
maskinverktyg för metallbearbetnings- maskiner såsom borrar, gängvcrktyg, filar, raspar, svarvstål
gjutformar och likn. formar för metall eller hårdmetall
verktygsmaskiner för bearbetning av trä, kork, ben, härdgummi, styvplast cl. likn. hårda ämnen såsom barkmaskiner, cirkel- och ramsågar, hyvelmaskiner, svarvar, lim- och pressmaskiner
motorsågar
maskiner och apparater för framställning av kemisk pappersmassa såsom sulfit- och sulfatkokarc
maskiner och apparater för torkning, in- dunstning vid framställning av kemisk pappersmassa såsom luft-, cylinder- och vakuumtorkar
maskiner och apparater för tillverkning eller efterbehandling av pappersmassa, papper eller papp såsom slipvcrk, tugg- maskiner för flisframställning, sorterverk, flisfångare, fiberfångare, papp- och pappersmaskiner, omrullningsapparater, ytlirnningsmaskiner
maskindrivna vägvältar
maskiner och apparater för grävning, schaktning, borrning och annat jord- eller bergarbete exempelvis grävmaskiner, djup—
borrningsmaskiner, motorväghyvlar, bull- dozcrs
pneumatiska handverktyg bandtraktorer
maskiner och apparater för bearbetning av mineraliska ämnen såsom betong— Och murbruksblandare, maskiner och apparater för krossning eller malning
andra maskiner och mekaniska apparater och redskap för byggnads— och anlägg- ningsverksamhet
automatiska datamaskiner, kassakontroll- apparater, hålkortsmaskiner, elektroniska kalkylmaskiner, bokföringsmaskiner, vägar och skrivmaskiner
kylskåp, frysskåp, frysboxar, diskmaski— ner, tvättmaskiner, symaskiner, stryk- och pressmaskiner
maskiner och apparater för lyftning, last- ning, lossning eller transport såsom lyft- block, domkrafter, vinschar och spel, tra- verskranar, person- och varuhissar truckar för verkstäder, lager, järnvägs- stationer eller dylikt såsom drag-, kran-,
staplings— och lyfttruckar
382992 Industri förvätske- periodiskt arbetande pumpar, rotations- pumpar pumpar, centrifugalpumpar 3821 Övrig maskinindustri kul- och rullager, vev- och kamaxlar, lager- 38249 hus, kugghjul och andra mera generellt 382993 använda maskinelement, luftpumpar och 382999 luftkonditioneringsapparater, industri— och laboratorieugnar, brandsläckningsappara- ter, automater m.m.
' Svensk näringsgrensindelning. 2Vissa hushållsapparatcr som t.ex. spisar, dammsugare, strykjärn räknas till elektroindustrin.
Många arbetsställen inom maskinindustrin innefattar även tillverkning av produkter som statistiskt hänförs till andra industribranscher sam- tidigt som arbetsställen, vilka hänförs till andra branscher, i viss omfattning även tillverkar maskinindustriprodukter. Förekomsten av sådan branschbland ning försämrar självfallet preeisionsgraden hos bransch- fördelade data. Som framgår av tabell I.I består 87 % av den totala tillverkningen vid branscharbetsställena, räknat på produktionens salu- värde, av maskinprodukter (specialiseringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för en ungefär lika stor andel av den totala tillverkningen av maskinprodukter i riket (täckningsgrad). Resterande 12% av tillverk- ningen faller nästan helt på arbetsställen inom andra verkstadsindustri- branscher.
Branschblandningen är högst varierande mellan maskindustrins del- branscher. För exempelvis delbranscherna industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner samt industri för hushållsapparater kan noteras en relativt låg specialiseringsgrad. För sistnämnda delbransch beror sannolikt detta på att vid produktionsenheter med tillverkning av
Tabell l.l Branschblandningen inom maskinindustrin år 1970.
Specialice— Täcknings— ringsgrad grad (%) (%)
Hela maskinindustrin
Delbranschen
Jordbruk sm askinindu st ri Industri för metallbearbetningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbetnings-
maskiner Industri för byggnads— och mineralbrytningsmaskiner 57,7 Data- och kontorsmaskinindustri 86,7 Industri för hushållsapparater 91,0 Maskinreparationsverkstäder 51,4 Industri för lyftanordningar 85,2 Industri för vätskepumpar 83,0
hushållsapparater även tillverkas den typ av hushållsapparater som statistiskt klassificeras till elektroindustrin. Om man ser till täckningsgraden för de olika delbranscherna befinns att denna är särskilt låg inom maskinreparationsverkstäderna, vilket förklaras av att repara- tionsverksamhet i mycket stor utsträckning sker i direkt anslutning till annan verksamhet. För att exemplifiera detta kan nämnas att många arbetsställen med mineralbrytningsverksamhet, tillverkning av pappers- massa etc. i direkt anslutning till den huvudsakliga verksamheten har egna reparationsfunktioner, som vid redovisning av branschdata i statistik- sammanhang redovisas tillsammans med den övriga verksamheten.
Som tidigare nämnts tillverkas inom branschen ett stort antal produkter avsedda för mycket varierande ändamål. I nedanstående tablå ges exempel på produkter för några användningsområden. Uppgifter före- ligger ej om hur produktionen Värdemässigt fördelas på olika använd- ningsområden, men rent allmänt kan sägas att den största delen av produktionen har karaktären av investeringsvaror. Dessa utgörs av mer eller mindre avancerad maskinell utrustning och används inom i stort sett samtliga inudstribranscher och dessutom inom jord- och skogsbruk, byggnads— och anläggningsverksamhet samt delar av tjänstesektorn.
Användningsområde Produktexcmpel
Privat konsumtion Hushållsapparater såsom kylskåp, frys- skåp, frysboxar, diskmaskiner, tvättmaski— ner, symaskiner. lnsatsiproduktionssystemet Kul- och rullager, vev- och kamaxlar, lagerhus, kugghjul och andra maskin- element. lnvesteringar Jordbruksmaskiner, metallbearbctnings— maskiner, trä-, massa- och pappersbearhet- ningsmaskiner, maskiner för mineralbryt— ning, maskiner för byggnads— och anlägg- ningsverksamhet, kontors— och datamaski- ner, lyftanordningar, pumpar, textilmaski-
2 Några basdata
Det totala förädlingsvärdet inom maskinindustrin uppgick år 1970 till 6 103 milj. kr och svarade därmed för en tredjedel av verkstadsindustri- produktionen och 12 % av den totala industriproduktionen. Motsvarande sysselsättningsandelar låg på ungefär samma nivå. Maskinindustrin är därmed den största branschen inom den svenska industrin.
Mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970 ökade produktions— volymen inom maskinindustrin med i genomsnitt 6,2 % per år mot 5,8 % för verkstadsindustrin och 5,0 % för hela industrisektorn. Om man ser till utvecklingen under hela 1960-talet kan konstateras att volymökningen legat på i genomsnitt S% per år vilket kan jämföras med 7,3 % för verkstadsindustrin och 6,1 % för hela industrisektorn. Under 1971 och 1972 uppgick produktionsökningen inom maskinindustrin till endast 1,1 % per år, vilket var drygt en procentenhet lägre än under konjunktur- avmattningen 1967—68. Under 1973 beräknas produktionen inom branschen ha ökat med inte mindre än 14 %.
För maskinindustrins delbranscher har studerats produktionsvolym- utvecklingen under konjunkturuppgången 1969—19702 (se tabell II.I). Produktionsvolymen ökade relativt kraftig under dessa år. Detta speglar
Diagram II.I Produktionsvolymens utveckling inom maskinindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index 160
' Om ej annat anges är produktionen mätt med förädlingsvärdet; för- ädlingsvärde och produk- tion används således som synonyma begrepp. 2 Uppgifter föreligger ej för längre period. En upp- delning av branschen har ||0 — gett en mycket stor övrig- grupp, vilket beror på att industristatistiken inte möjliggör en mer långt- —— moskinindus'h—in -------- verkstadsindustrin — —— helo industrin gående uppdelning. iso— mn— BO—
IZO—
IDO tsss Issa 1957 ' tess ' 1959 ' |97o ' Isu ' I97Z ' 1975
' Förädlingsvärdei löpande priser.
Tabell [1.1 Maskinindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1969—1970.
Delbransch Förädlingsvärde
1970 Årlig volym- ökning (%)
milj. kr andel (%) 1969—1970
Jordbruksmaskinindustri 427 7,0 Industri för metallarbetnings- maskiner 336 5,5 Industri för trä-, massa— och pappersbcarbe tningsmaskiner 292 Industri för byggnads- och mineralbry tningsmaskiner 284 Kontors— och datamaskinindustri 587 Industri för hushållsapparater 400 Reparationsverkstäder för maskiner 258 Industri för lyftanordningar 633 Industri för vätskepumpar 199 Övrig maskinindustri
:” oo
_.
o »owäxwaxaxxi
4:—
O MMO-50043
... C)
Hela maskinindustrin
branschföretagens utpräglade inriktning på tillverkning av investerings- varor, vilket bl.a. medför att konjunkturvariationer ger kraftiga utslag på produktionen. Detta gäller i mycket hög grad delbranscherna industri för trä—, massa- och pappersbearbetningsmaskiner och industri för metall- bearbetningsmaskiner. Konjunkturfasningen för dessa delar av maskin- industrin är dessutom sådan att en konjunkturförändring normalt slår igenom senare än inom andra mer konsumtionsvaruinriktade branscher. För exempelvis jordbruksmaskinindustrin utgör å andra sidan konjunk- turläget inte annat än en förhållandevis marginell påverkansfaktor.
För perioden 1960—1970 har studerats utvecklingen för Värdemässigt större produktgrupper inom några av maskinindustrins delbranscher. 1960-talet har för flera produktgrupper inneburit en mycket svag utveckling medan andra expanderat kraftigt (se tabell 11.11). För exempelvis vissa jordbruksmaskiner har produktionen stagnerat eller gått tillbaka vilket inte minst sammanhänger med ökad importkon— kurrens i kombination med en svag exportutveckling. Denna utveck- lingsbild gäller främst senare delen av 1960-talet. Produktgrupper som expanderat kraftigt är bl. a. jordbrukstraktorer, motorsågar, disk- maskiner och lyftanordningar. Den expansiva utvecklingen för dessa produkter beror i flera fall på en snabb exportutveckling.
2.1.1 Spridning iproduktionsutvecklingl
Produktionsutvecklingen för maskinindustrin som helhet har varit väl häv- dad under 1960—talet. Som framgår av tabell 11.11 har emellertid utveckling- en varit väsentligt olika produktgrupperna emellan. Det är även av intresse att se hur de enskilda delbranscharbetsställena förhållit sig inbördes i
Tabell [1.1] Utveckl
Stat nr (år 1969)
ingen 1960—1970 för större produktgrupper inom några delbranscher (1
Varugrupper
öpande priser).
Produktionens saluvärde
197 0 Årlig förändring (%)
milj. 1960/70 1965/70 kr
Tillförsel till svenska marknaden
1970 Ärlig förändring (%)
milj. 1960/70 1965/70 kr
84.24 84.25.100— 150 84.25.200 87.01.609 84.45 82.05.1012 .2002
84.47 84.49.202 84.31.101—105 84.31.901-905
84.23.101—809 84.56.200
84.40.10 84.41.801 84.15.120, 140 84.19.101
87.07.101—809 84.22.100—809 84.10.100—700
Jordbruksmaskinindustri
— berednings- och odlingsmaskiner
— skördemaskiner (exkl skördetröskor)
_ skördetröskor
— jordbrukstraktorer
Industri för metallbearbetningsmaskiner — verktygsmaskiner för metallbearbetning
— maskinverktyg för metallbearbetningsmaskiner
Industri för trä—, massa o pappersbearbetningsmaskiner
— verktygsmaskiner för träbearbetning — motorsågar
— massa- och pappersbearbetningsmaskiner Industri för byggnads— och mineralbrytningsmaskiner — maskiner för markarbeten m rn
— mineralbearbetningsmaskiner
Industri för hushållsapparater
— tvättmaskiner
— symaskiner
— kyl- och frysskåp
— diskmaskiner
Industri för lyftanordningar — truckar
— övriga lyftanordningar Industri för vätskepumpar 4 vätskepumpar
Anm.: Tillförsel = inhemsk produktion + import — export.
' Genomsnittliga för- ändringar för resp. del- bransch baseras på sarm- liga arbetsställen år 1969 resp. 19 70. Spridningen kring genomsnittsvärdena baseras däremot på iden- tiska arbetsställen. Detta innebär att nedlagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
IO ”/o på vertikoloxeln mot—
SVOr'Qr':
anställda arbetsställen
anställda arbetsställen
anställda arbetsställen
detta avseende. Denna spridning kring den genomsnittliga produktions- utvecklingen har studerats för några delbranscher för vart och ett av åren under perioden 1968—1971. Härvid har varje arbetsställe inom resp. delbransch klassificerats med avseende på produktionsförändringen från föregående år. Beräkningsresultatet visar att spridningen kring den genomsnittliga utvecklingen inom resp. delbransch var påtaglig. I diagram II.II illustreras spridningen avseende produktionsförändringen 1969/70.l Arbetsställen med en produktionsförändring som med mer än 25 pro- centenheter (i vardera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har placerats i två öppna klasser och redovisas ej i diagrammet.
2.2 Sysselsättning och sysselsättningsutveckling
Maskinindustrin svarar för inte mindre än en tredjedel av den totala sysselsättningen inom verkstadsindustrin. Motsvarande andel av den totala industrisysselsättningen ligger på ca 14 %. Det innebär att drygt 128 000 personer är verksamma inom maskinindustrin (år 1970). Sysselsättningen inom branschen ökade med nära 3700 personer
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom maskinindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70. Löpande priser. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda år 1970.) u/o Jordbruksmaskinindustri 40 - -
30—
Industri för trä—, mosso— och poppersbearbetnlngsmoskiner
20 25 30 35 lm 45 50 55 en
o/o Industri för bqqqnads— och mineralbrgtninqsmoskiner
30
—2,8 Kontors- och datamoskinindustri
Industri för hushållsopparoter
15,7
Reporotionsverkstöder för maskiner
IO ***/o på vertikoloxeln mor- Svarat":
554 anställda 5 arbetsställen
anställda arbetsställen
853 anställda 2 arbetsställen
anställda arbetsställen
anställda arbetsställen
Ilon —30 -25 —20 —IS —lO -5 =(] 5 20 25 30 35 40 Procentuell förändring av förädlingsvärdet
Danställdo [[Mer-betsställen +qenomsnitt för branschen
unstö llda arbetsställen
mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970. Liksom inom hela verkstadssektorn och industrin som helhet sjönk emellertid antalet anställda under lågkonjunkturåren 1967—1968. De kraftigaste årsvisa sysselsättningsvariationerna inträffade för maskinindustrin under 1968 (—3,2 %) samt 1970 (6,0 %). Konjunkturavmattningen under 1971
Tabell II.III Personalsammansättning inom maskinindustrin år 1970.
Personalkategori Maskinindustrin Verkstadsindustrin Hela ind ustrin
antal andel (%) andel (%) andel (%)
Kvinnor Mån
17 953 14,0 16,6 22,3 110 453 128 406 86,0 100,0 83,4 100,0 77,7 100,0
Arbetarpersonal 87 415 68,1 69,9 73,2 F örvaltnings- personal 40991 128 406 31,9 100,0 30,1 100,0 26,8 100,0
innebar för maskinindustrin en sysselsättningsminskning på 1,4 %. Enligt preliminära uppgifter minskade antalet anställda inom branschen med ytterligare ca 4 % under 1972 samtidigt som den allmänna konjunktur- bilden förbättrades avsevärt. Den förhållandevis kraftiga sysselsättnings- minskningen kan i hög grad förklaras av branschens karaktär av investeringsvaruproducent, vilket medför en viss eftersläpning i en konjunkturuppgång. Under 1973 beräknas antalet anställda inom branschen ha ökat med ca 2 %.
Antalet arbetade timmar (för arbetare och tjänstemän) beräknas mellan 1965 och 1973 ha minskat med 1,7 % per år mot 1,9 % inom hela industrisektorn.
För maskindustrins delbranscher har studerats sysselsättningsutveck- lingen under åren 1967—1971. Som framgår av tabell II.IV inträffade under denna period den kraftigaste sysselsättningsminskningen inom delbranschen industri för byggnads— och mineralbrytningsmaskiner. Även produktionsvolymen utvecklades svagt för denna delbransch. Denna utveckling beror till stor del på den stagnation som gjort sig märkbar inom flera av delbranschens avnämarsektorer, framför allt byggnads- OCh anläggningsverksamheten. Under 1968 och 1971 minskade sysselsätt- ningen för flertalet delbranscher, vilket får ses som ett resultat. av konjunkturavmattningen.
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom maskinindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda | ID
100——
90
lass ' 1966 ' [967 ' l968 ' 1969 1970 m» |97z ' 1973
_ maskinindustrin - ------verkstadsindustrin — — — hela industrin
Tabell II.IV Anställda inom maskinindustrins delbranscher år 1970 samt utveck- lingen 1967—1971.
Delb ransch A nställd a
1970 Utveckling. Index 1967 = 100.
antal andel 1968 1969 1970 1971 (%)
Jordbruksmaskinindustri 8 511 6,6 101 97 104 100 Industri för metallbearbet- ningsmaskiner 8 041 6,3 91 95 109 109 Industri för trä-, massa— och pappersbearbetningsmaskiner 5 585 88 95 94 97 Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner 5 541 88 86 78 73 Data— och kontorsmaskin- industri 12 968 99 Industri för hushållsapparater 9 532 133 135 124 Maskinreparationsverkstäder 6 439 96 98 103 105 Industri för lyftanordningar 12 044 101 102 109 127 Industri för vätskepumpar 4 204 106 113 124 117 Övrig maskinindustri 55 541 94 95 Hela maskinindustrin 128 406 97 98 104
f ,
2.2.1 Spridning i sysselsättningsutveckling
Som tidigare framgått är det ofta otillräckligt att beskriva utvecklingen inom en bransch eller delbransch i termer av genomsnittliga förändrings- tal. Samtidigt som genomsnittsvärden indikerar en viss utvecklingsbild för en bransch eller delbransch som helhet förekommer ofta väsentliga skillnader mellan olika företag och/eller produktionsenheter med i huvudsak samma produktionsinriktning. 1 diagram II.IV illustreras spridningen kring den genomsnittliga sysselsättningsförändringen 1969/ 70 inom några av maskinindustrins delbranscherl .
2.3 Företags— och arbetsställestruktur
Produktionens och sysselsättningens fördelning på olika företagsstorlekar ger ett mönster som mycket väl överensstämmer med mönstret för hela verkstadsindustrin och hela industrisektorn (se tabell II.V). Några av delbranscherna domineras dock kraftigt av ett fåtal större företag. Exempelvis kan nämnas att Volvos dotterbolag AB Bolinder-Munktell är den klart dominerande tillverkaren inom jordbruksmaskinindustrin. Bland de större tillverkarna av metallbearbetningsmaskiner kan nämnas SKF:s dotterbolag Lidköpings Mek. Verkstad AB. Tillverkningen av massa- och pappersbearbetningsmaskiner är till stor del koncentrerad till Karlstads Mek. Werkstad AB. Bland de större företagen inom industri för byggnads— och mineralbrytningsmaskiner kan nämnas Svedala-Arbrå AB,
' Genomsnittsvärdena för resp. delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Sprid- ningen kring genomsnitts- värdena avser identiska arbetsställen 1969 och 1970, vilket innebär att nedlagda och nystartade enheter ej ingår.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom maskinindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda är 1970.)
Jordbruksmnskinindustri 10 15/a på vertikaluxeln mot— svarar:
851 anställda 7 arbetsställen
Industri för metaIlbearbetningsmuskiner
804 anställda I0 arbetsställen
r'"lli'.
Industri för trä-, mossa- och poppersbearbetninqsmaskiner | | | | ' 14.7
557 anställda & arbetsställen
_l—Fl'r'n'l'mrzmlfgnp WMI” | | |
Industri för bgqgnads- och mineralbrytningsmaskiner
F
554 anställda 5 arbetsställen
Ulli,
Kontors- och datamaskinindustri
|297 anställda 6 arbetsställen
| I | | | —35 "30 '25 —20 —l5 —ID "5 10
O/o Industri för hushålleopparater 60
50—
lm—
30—
Elim | | |
Reparationsverkstöder för maskiner
I””ldmtdmi klämmma
Industri för lyftanordningar
Industri för vätskepumpar
—35 40 —25 '20 —15 —l0 —5 10 Procentuell förändring av sgsselsöttninqen
Donstölldo Morbetsstöllen +qenomsnitt för branschen
AB Vibroverken och Atlas Copco AB. AB Electrolux samt Husqvarna Vapenfabriks AB är de största tillverkarna av hushållsapparater. Bland de större tillverkarna av lyftanordningar och vätskepumpar kan nämnas Linden-Alimak AB respektive Stenberg—Flygt AB (ITT—koncernen).
Även arbetsställestrukturen inom maskinindustrin kan karaktäriseras
|D t*/c> på vertikalaxeln mot- Svarat”:
953 anställda 2 arbetsställen
onstö llda arbetsställen
anställda arbetsställen
1420 anställda 31 arbetsställen
Tabell II.V Maskinindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags— F öretags— Maskinindustrin Verkstadsindustrin Hela industrin k t ' storlek a egon efter antal Antal Förädlingsvärde Anställda därav vid F örädlings- Sysselsätt- F örädlings- Sysselsätt- anställda före- _ _ företag med värdeandel ningsandel värdeandel ningsandel tag mlll- andel antal andel endast ett (%) (%) (%) (%) kr (%) (%) arbetsstäl-
le (%)
Småföretag 5— 99 1 005 1 275 26 821 20,9 96,7 Medelstora
företag 100—499 127 1 173 24 983 19,4 Storföretag 500— 45 3 654 76 725 59,7
Samtliga företag 5— 1 177 6 102 100,0 128 529 100,0 100,0
Anm. .' Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell ll.Vl Maskinindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Arbetsställe- Maskinindustrin Verkstadsindustrin Hela industrin storlek efter .. .. .. . .. .. .. .. . .. .. .. . .. antal anställda Arbetsstallen Forad hngsvarde Anstalld a Foradlmgs- Sysselsa tt- F oradlmgs— S ysselsa tt-
_. värdeandel ningsandel värdeandel ningsandel antal mllj. andel antal andel (%) (%) (%) (%)
kr (%) (%)
5— 49 928 790 17 019 14,0 50—199 258 1 113 23 397 18,7 200—499 65 1 020 20 740 14,6 500—999 26 933 19 326 14,1 1000— 23 2 243 47 924 38,6
Samtliga arbetsställen 1 300 6 099 128 406 100,0
Tabell II.VII Delbranschemas storleksstruktur år 1970 (arbetsställen) — Procentuell fördelning av de anställda på olika arbetsställestorlekar.
Delbransch Arbetställestörlek efter antal anställda 5—49 50— 199 200—499 500—999 1000#
Jordbruksmaskin- industri 14,7 18,4 16,1 39,5 Industri för metall- bcarbetningsmaskiner 33,6 16,7 34,8 — Industri för trä-, massa- och pappersbear— betningsmaskiner 28,0 18,2 10,6 Industri för byggnads- och mineralbrytnings- maskiner 16,7 41,3 28,4 Datamaskin- och kontors- maskinindustri 12,3 8,9 Industri för hushålls- apparater 8,1 Maskinreparations-
verkstäder — Industri för lyft- .
anordningar 29,5 Industri för
vätskepumpar 39,8 — Övrig maskinindustri , 10,5 50,1
Maskinindustrin sammantagen 15,1 37,3
som genomsnittlig för verkstadsindustrin medan den något avviker från genomsnittet för hela industrisektorn (se tabell II.VI). Strukturen är emellertid i detta avseende varierande för maskinindustrins delbranscher (se tabell II.VII). För exempelvis delbranscherna datamaskin- och Kontorsmaskinindustri samt industri för hushållsapparater kan noteras en mycket stark produktions— och sysselsättningskoncentration till de största produktionsenhetema medan det omvända gäller för exempelvis rnaskinreparationsverkstäder.
Under perioden 1965—1970 har antalet produktionsenheter inom maskinindustrin varierat något mellan olika är. Tillgängligt empiriskt material tyder inte på någon trendmässig förändring i detta avseende. Vid en jämförelse mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 kan noteras ett i stort sett oförändrat antal arbetsställen. Inte heller för delbranscherna — för vilka uppgifter om antal arbetsställen föreligger från år 1967 — har arbetsställebeståndet förändrats nämnvärt. Delbranschen industri för byggnads— och mineralbrytningsmaskiner utgör dock ett undantag. Inom denna del av maskinindustrin minskade antalet arbetsställen successivt, från 84 st år 1967 till 60 st år 1970, samtidigt som sysselsättningen sjönk med ca 1 500 personer (—22 %). Det är främst de mindre produktions- enhetema som minskat i antal medan sysselsättningsnedgången skett vid såväl stora som små arbetsställen. Denna utveckling kan till stor del förklaras av den överkapacitet för tillverkningen av entreprenadmaskiner som uppstod mot slutet av 60-talet.
1 Kapitalstock per an- ställd mätt med brandför— säkringsvärdet år 1970.
2.4 Investeringsutveckling
Kapitalintensitetenl inom maskinindustrin uppgår till igenomsnitt drygt 90000 kr. Som jämförelse kan nämnas att den inom hela verkstads- industrin och industrin som helhet ligger på i genomsnitt ca 80 000 kr resp. ca 110 000 kr. Den använda mätmetoden ger vid handen att av den totala kapitalstocken inom verkstadsindustrin och industrin som helhet finns 38 % resp. 12 % inom maskinindustrin. Motsvarande sysselsättnings- andelar uppgår samtidigt till 33 % resp. 14 % (år 1970).
Under perioden 1965—1972". har inom maskinindustrin investerats totalt 4 448 milj. kr (mätt i 1968 års priser), vilket innebär ett årsgenomsnitt på 556 milj. kr. Drygt 30 % av verkstadsindustrins och ca 9 % av hela industrins investeringar har därmed fallit på maskinindustrin.
lnvesteringsvolymen per anställd har uppgått till 4 500 kr per år och därmed legat iungefärlig nivå med verkstadsindustrigenomsnittet.
Tabell II.Vlll Investeringar inom maskinindustrin 1965—1972. 1968 års priser.
Maskin- Verk stad s- Hela industrin industrin industrin
Totala investeringar
— årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 556 —— därav i byggnader och an— läggningar (%) 38
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kr) 4 500 4 700
Investeringsutvecklingen
(index 1965 = 100) 1966 137 125 1967 136 118 1968 109 102 1969 130 122 1970 131 135 1971 134 159 1972 124 148
genomsnitt 1966— 1972 129 130
Total kapitalstock (milj. kr år1970) 11 871 31645 102 532
Kapitalintensitet (tkr år 1970)
3 Arbetsproduktivitet 1
Mellan 1965 och 1970 ökade den genomsnittliga arbetsproduktiviteten inom maskinindustrin med 5,6 % per år (mätt i 1968 års priser). Därmed var produktivitetsökningen något högre än för hela verkstadsindustrin (4,9 %) och hela industrisektorn (5,4 %). Under åren 1971—1973
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom maskinindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd ISO
ISO—
IIAO —
l30 —
|le —
Praduktionsvolgm per timme
' Arbetsproduktivitet =
| | | | | | | 72 | | ., förädlingsvärde per an- |955 Bbb l967 l968 1569 1970 197 19 9 & ställd respektive per
_ maskinindustrin ------- verkstadsindustrin ___ hEIO indi-"ihm timme.
beräknas produktionsvolymen per anställd inom maskinindustrin ha ökat med igenomsnitt drygt 6 % per år.
Räknat per arbetad timme har under perioden 1965—1973 produktivi- tetsökningen uppgått till i genomsnitt 7,7 % mot ca 6,5 % inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet.
För maskinindustrin som helhet uppgick år 1970 det genomsnittliga förädlingsvärdet per anställd till 47 500 kr. Detta kan jämföras med 47 000 kr för verkstadsindustrin samt 53 100 kr för hela industrisektorn.
Beräknat på genomsnittsvärden, varierar förädlingsvärdet per anställd påtagligt mellan delbranscherna (se tabell III.I). År 1970 uppgick variationsbredden till 12 500 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga arbetsproduktivitet för de olika delbranscherna. Skillnaderna i arbets- produktivitet beror väsentligen på olikheter i kapitalintensitet.
Det är svårt att utskilja några klara samband mellan storlek och förädlingsvärde per anställd (se tabell III.II). Heterogeniteten är påtaglig mellan såväl genomsnittsvärden för olika storleksklasser inom resp. delbransch som genomsnittsvärdena för olika delbranscher inom resp. storleksklass. Variationerna beror huvudsakligen på olika insatskombina- tioner av arbetskraft och realkapital, men även andra faktorer spelar in — exempelvis åldersstruktur på maskiner och anläggningar, produktions- organisation etc.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning fördelas på arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från den genomsnitt- liga arbetsproduktiviteten. Som framgår av tabellen låg år 1970 median- värdet för arbetsproduktiviteten klart under medelvärdet. Inom maskin- industrin hade sålunda inemot tre femtedelar av samtliga arbetsställen, med samma andel av sysselsättningen, en arbetsproduktivitet som understeg branschgenomsnittet. Medianvärdets avvikelse från medelvär- det var emellertid än mer påtagligt för hela verkstadssektorn och industrin som helhet.
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom maskinindustrins delbranscher år 1970.
Delbransch genomsnitt
Jordbruksmaskinindustri 50 100 kr Industri för metallbearbetningsmaskiner 41 800 kr Industri för trä-, massa— och pappersbearbetningsmaskiner 52 200 kr Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner 51 200 kr Data- och kontorsmaskinindustri 45 200 kr Industri för hushållsapparater 42 000 kr Maskinrcparationsverkstäder 40 100 kr Industri för lyftanordningar 52 600 kr Industri för vätskepumpar 47 300 kr Övrig maskinindustri 48 400 kr
Hela maskinindustrin 47 500 kr
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (1000-tal kronor) för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970.
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda Samtliga
arbets- 5—9 10—19 20—49 50—99 100—199200—499 500— ställen
] ordbruksmaskinind ustri Industri för metallbearbct— ningsmaskiner Industri för trä-, massa- och pappersbearbctnings— maskiner Industri för byggnads- och mineralbrytningsmaskiner Data- och kontorsmaskin- industri Industri för hushålls- apparater Maskinreparations— verkstäder Industri för lyftanord- ningar Industri för vätskepumpar
29 41 59 41 41
43 51
H ela maskinindustrin 45
' Kan ej redovisas av sekretesskäl.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser är 1970. 1968 års priser.
Awikelse från Arbetsställen (%) Anställda (%) Förädlingsvärde (%)
en m n 'ttli groåukstiiritef Maskin- Verk- Hela Maskin- Verk- Hela Maskin- Verk- Hela (%) indu- stad s- indu- indu- stad s- ind u- indu- stad s- indu- strin indu- strin strin indu- strin strin indu- strin
strin strin strin
(—50 8,4 9,9 19,2 3,7 4,3 8,5 max 2,1 max 4,2 —50——10 37,9 41,9 42,7 37,2 41,9 44,2 31,8 32,3
——10— 10 21,9 18,4 14,0 25,9 21,8 16,4 21,5 16,3 10— 50 19,3 17,0 12,4 26,3 21,2 18,1 27,2 22,9 > 50 7,1 7,7 8,2 6,1 9,7 11,8 ' .. min 14,5 min 17,8 (i 0 58,2 61,6 69,8 58,6 60,7 61,9 max 47,7 max 45,2 >i 0 36,4 33,3 26,6 40,6 38,2 37,1 ' min 49,4 min 48,3
Anm.." Kolumnerna i tabellen summeras ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej kunnat medtagas; vidare föreligger ej exakta uppgifter om förädlingsvärdeandel för arbetsställen med awikelser från genomsnittet med mer än 50 %.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutvecklingl
Inom industrin som helhet var år 1970 lönekostnaden per anställd i genomsnitt 31 600 kr. Inom maskinindustrin uppgick den till 33 200 kr dvs. 5 % över industrigenomsnittet. Även jämfört med genomsnittet för verkstadssektorn låg maskinindustrin i detta avseende något högre. Mellan 1965 och 1970 steg lönekostnaden per anställd inom maskin- industrin med i genomsnitt 7,9 % per år mot 8,4 % för hela industrin.
Löneskillnaden mellan arbetar— och förvaltningspersonal är inom maskinindustrin genomsnittligt ungefär lika stor som inom andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till 64 % av lönekostnaden per anställd för förvaltningspersonalen. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65. I sammanhanget kan noteras att lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän varit tämligen stabil mellan 1965 och 1970. Detta förhållande giiller de flesta industribranscher.
Mellan de i tabell IV.I redovisade delbranscherna var år 1970 variationsbredden ca 2 800 kr mellan högsta och lägsta genomsnittliga lönekostnad per anställd. Av tabellen framgår vidare att löneskillnadema mellan arbetar- och förvaltningspersonal inom de olika delbranscherna relativt väl överensstämde med genomsnittet för hela maskinindustrin.
Maskinindustrin kan karaktäriseras som en bransch med genomsnittligt högre lönekostnadsandelar än hela industrisektorn. För maskinindustrin uppgick år 1970 lönekostnadernas andel av förädlingsvärde och saluvärde till 70 % resp. 38 %, medan motsvarande andelar för hela industrin var 59 % resp. 28 %. Mellan 1965 och 1970 ökade för hela industrin såväl lönekostnaderna som förädlingsvärdet med i genomsnitt ca 8 % per år, vilket innebar en över perioden oförändrad lönekostnadsandel av föräd- ! Värdeuppgifter angesi
lingsvärdet. För maskinindustrin ökade emellertid lönekostnaderna något löpande priser. snabbare än förädlingsvärdet, vilket resulterade i att lönekostnadsandelen 2 Korrigerad lönesumma Så att angivna kostnader steg med ett par procentenheter. inkluderar samtliga lag- Vissa skillnader i lönekostnadsandelarna föreligger mellan maskin- och avtalsenliga påslag.
Tabell IV.I Lönekostnader inom maskinindustrin.
Delbransch Genomsnittlig lönekostnad per
arbe tarpersonal f örvaltn ingspersonal anställd 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970—
J ordbruksmaskinindustri — tkr/år .. 21,2 26,2 .. 32,5 42,4 .. 24,9 31,0 — rel. lönekostnadl .. 98 97 .. 91 97 .. 99 98 Industri för metallbearbetningsmaskiner — tkr/år .. 22 ,7 27,4 .. 36,3 43,2 .. 26,6 32,0 — rel. lönekostnad .. 105 101 .. 102 99 .. 106 101 Industri för trä-, massa- och pappers-
bearbetningsmaskiner
— tkr/år .. 22,2 27,4 .. 37,4 45,7 .. 27,5 33,6 — rel. lönekostnad .. 103 101 .. 105 105 .. 110 106 Industri för byggnads- och mineral-
brytningsmaskiner
— tkr/år .. 22,2 27,8 .. 36,4 45,1 .. 27,0 33,8 — rel. lönekostnad .. 103 103 .. 102 103 .. 108 107 Data- och kontorsmaskinindustri — tkr/år .. 21,1 27,4 .. 34,3 43,3 .. 24,9 32,2 — rel. lönekostnad .. 98 101 .. 96 99 .. 99 102 Industri för hushållsapparater — tkr/år .. 22,2 27,4 .. 35,0 46,0 .. 26,1 32,5 — rel. lönekostnad .. 103 101 .. 98 105 .. 104 103 Maskinreparationsverkstäder — tkr/år .. 23,9 29,5 .. 34,7 42,6 .. 25,8 31,9 — rel. lönekostnad .. 111 109 .. 97 97 .. 103 101 Industri för lyftanordningar — tkr/år .. 22,4 28,4 .. 34,1 42,7 .. 25,7 32,4 — rel. lönekostnad .. 104 105 .. 96 98 .. 102 103 Industri för vätskepumpar — tkr/år .. 22,0 27,4 .. 36,0 44,6 .. 26,8 33,8 — rel. lönekostnad .. 102 101 .. 101 102 .. 107 107
Hela maskinindustrin — tkr/år 22,5 28,1 30,4 35,9 44,1 26,8 33,2 — rel. lönekostnad 104 104 101 101 101 107 105
Verkstadsindustrin — tkr/år 22,6 28,1 30,7 36,2 44,4 26,8 33,0 — rel. lönekostnad 105 104 102 101 102 107 104
Industrin som helhet — tkr/år 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 25,1 31,6 — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100
Anm.: - = uppgifter föreligger ej.
1 Genomsnittet för hela industrin = 100.
industrins delbranscher (se tabell IV.II). Detta förhållande är naturligt med tanke på olikheterna i produktionsteknik inom olika delar av branschen. Maskinreparationsverkstäder uppvisar inte oväntat de högsta lönekostnadsandelarna. Denna delbransch har en relativt låg kapitalintensitet varför de höga andelarna kan förklaras enbart av detta förhållande.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom maskinindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes löneandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln för resp. delbransch anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
9/0 Jordbruksmoskinindustri IO 0/0 på vertikolcxeln mot— 50 svarar:
110— 30"— 85I anställda 7 arbetsställen I | | I53'0+ I | I | | |
Industri för metallbeorbetninqsmcskiner
"mH—MHWWI—mrmnllanrnnm 22:22:12”...
tssn'
Industri för trä-,mussu- och poppersbeorbetninqsmoskiner
anställda arbetsställen rim Film.—lill anIIIrIIIL. I 1 I I I + | l I I I 55,0 '
Industri för bgqqnods- och mineralbrqtninqsmoskiner—
5514 anställda
[hm & arbetsställen 1 I I
Kontors— och dutcmaskinindustri
1297 anställda & arbetsstallen Lamm! | iFlnIIII | rm | | | | | 952,0' | | |
Industri för hushållsoppnmter
?
awaald
57.0 I
953 anställda 2 arbetsställen
_ml [IL—EH m_rrm I 6I5 467.540 I I I
60 75 80 85
ICQ/o på verhkuluxeln mot— Reporcrl-ionsverkstöder för maskiner SVGFOF:
6410 anställda
24 arbetsställen WWII-”mm EHHIFWIICIIIIIITITT” ,
I 59.” I I
Industri för lyftanordningar
1201! anställda lll arbetsställen nu.” | | | I53'0+ I I I | I I
Industri för vätskepumpar
420 anställda 3 arbetsställen
50 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, O/o
Donstölldo ”Inet—betsställerl +qenomsnitt för branschen
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom maskinindustrin.
Delbransch Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970
Jordbruksmaskinindustri .. 57 62 .. 27 28 Industri för metallbearbetnings— maskiner .. 78 77 .. 51 45 Industri för trä-, massa och pappersbearbetningsmaskiner .. 65 .. 38 33 Industri för byggnads- och mineral- brytningsmaskiner .. 69 .. 35 33 Data- och kontorsmaskinindustri .. 72 .. 40 42 Industri för hushållsapparater .. 68 .. 34 36 Maskinreparationsverkstäder .. 82 . .. 5 3 53 Industri för lyftanordningar .. 62 .. 33 33 Industri för vätskepumpar .. 68 .. 37 40
Hela maskinindustrin 70 38 38 Vekstadsindustrin 69 36 35 Industrin som helhet 61 28 28
Anm.: -- = uppgifter föreligger ej.
Samtidigt som de genomsnittliga lönekostnadsandelarna varierar mellan maskinindustrins delbranscher föreligger en påtaglig spridning i detta avseende mellan arbetsställena inom resp. delbransch. Denna spridning har studerats för åren 1967—1971, varvid samtliga arbetsställen klassifi- cerats efter lönesummansl andel av förädlingsvärdet. Spridningen illustre- ras i diagram IV.l avseende år 1970. Även för övriga år har spridningen varit påtaglig.
Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på insatsvaror.
För maskinindustrins arbetsställen uppgick år 1970 de totala kostna- derna för råvaror och halvfabrikat till 4 653 milj. kr, vilket motsvarade 41 % av produktionens saluvärde. Denna andel har varit relativt stabil mellan 1965 och 1970. Jämförelsevis kan nämnas att motsvarande andel inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet år 1970 uppgick till 46 % resp. 48 %.
Vid en jämförelse mellan maskinindustrins delbranscher kan för år 1970 konstateras en variationsbredd på 20 procentenheter mellan högsta och lägsta kostnadsandel. Naturligt nog noteras den lägsta andelen för maskinreparationsverkstäder (31 %) där lönerna är den tunga kostnads-
Tabell IV.III Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Delbransch Andel av saluvärdet
1965 1967 1970
Jordbruksmaskinindustri .. 41 42 Industri för metallbearbctningsmaskiner .. 30 37 Industri för trä-, massa- och pappers- bearbetningsmaskiner .. 37 42 Industri för byggnads— och mineralbrytnings- maskiner .. 46 45 Data— och kontorsmaskiner .. 41 39 Industri för hushållsapparater .. 47 51 Maskinreparationsverkstäder .. 32 31 Industri för lyftanordningar .. 43 41 Industri för vätskepumpar .. 43 39 Maskinindustrin sammantagen 40 41
Verkstadsindustrin 43 46
Hela industrin 48 48
Anm.: .. = uppgifter föreligger ej.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med lönesum— man. I lönekostnaden ingår, förutom kontant- delen, även lag- och av- talsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarper- sonal och 20,7 % för för- valtningspersonal.
posten. Den till synes ogynnsamma kostnadsandelsutvecklingen inom delbranschen industri för metallbearbetningsmaskiner är sannolikt ett resultat av att produktionen gått i riktning mot mera avancerade maskiner — t.ex. numeriskt styrda verktygsmaskiner — vilket medfört att tillverkarna i ökad utsträckning kommit att köpa komponenter från andra företag. När kostnaderna för råvaror och halvfabrikat successivt kommit att utgöra en växande andel av saluvärdet har parallellt härmed lönekostnadsandelen fallit, (—6 procentenheter 1967—1970).
5 Regional struktur
Av det totala antalet anställda inom maskinindustrin sysselsattes år 1970 över hälften eller drygt 65 000 personer i Stockholms, Östergötlands, Örebro, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. Dessa län hade tillsammans 585 arbetsställen inom branschen. Samtidigt hade de branschsysselsättningsmässigt fem minsta länen tillsammans knappt 5 % av de branschanställda fördelade på 87 arbetsställen. Återstående 45 % av branschens anställda var relativt jämnt fördelade på övriga fjorton län, vilkas andelar varierade mellan två och sex procent. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom maskinindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättningsmässigt 15 största länen.
Beträffande maskinindustrins delbranscher förekommer i flera fall en påtaglig sysselsättningskoncentration till ett fåtal län och/eller kommun- block. För att belysa detta redovisas i tabell V.I län och kommunblock som år 1970 svarade för minst en tiondel av den totala sysselsättningen inom resp. delbransch. Av tabellen framgår att jordbruksmaskinindustrin uppvisar den största sysselsättningskoncentrationen till ett enda kom- munblock. Inte mindre än 44 % av branschens totala sysselsättning fanns inom Eskilstuna kommunblock, där AB Bolinder-Munktell klart domine- rade. Samtidigt kan noteras att av det totala antalet industrianställda inom detta kommunblock sysselsattes drygt en femtedel inom denna delbransch. Inom delbranschen industri för metallbearbetningsmaskiner svarade tre län för 37 % av sysselsättningen. Två kommunblock inom dessa län, nämligen Halmstad och Lidköping svarade för drygt en femtedel av den totala delbranschsysselsättningen. Av det totala antalet industri- sysselsatta inom Lidköpings kommunblock var en femtedel anställda inom branschen — huvudsakligen vid Lidköpings Mek. Verkstads AB. Industriarbetsställen med huvudsaklig inriktning på tillverkning av trä-, massa- och pappersbearbetningsmaskiner var sysselsättningsmässigt kon- centrerade till tre län med tillsammans över 60 % av den totala delbranschsysselsättningen. Bland de större företagen inom delbranschen kan nämnas AB Karlstads Mek. Werkstad i Karlstad och Sunds AB i Sundsvall. Nämnda orter svarade för över 40% av det totala antalet delbranschanställda. Industri för byggnads- och mineralbrytnings- maskiner uppvisar en icke obetydlig koncentration till Malmöhus län, där Landskrona och Malmö kommunblock svarade för en tredjedel av totala delbranschsysselsättningen. Stora företag inom denna delbransch år
Svedala-Arbrå AB i Svedala (Malmö kommunblock), Åkermans Verk- stads AB i Eslöv, Atlas Copco AB i bl.a. Stockholm, Örebro och Skara. AB Kockum-Landsverk i Landskrona, som år 1970 var ett av de större företagen inom delbranschen, avyttrades år 1972 till Åkerman och upphörde vid årsskiftet 1972/73 med grävmaskintillverkningen. Beträf- fande kontors— och datamaskinindustri var inte mindre än 80 % av den totala sysselsättningen koncentrerad till fyra län, varav Stockholms län svarade för inemot hälften. Bland företagen inom delbranschen domine- rade Facit med produktionsenheter i bl.a. Malmö, Göteborg och Strömstad. Inom flera kommunblock dominerades den industriella verksamheten mycket kraftigt av Facit. Exempelvis kan nämnas Ström- stad där AB Original-Odhner svarade för inemot hälften av den totala industrisysselsättningen samt Åtvidabergs kommunblock där motsva- rande andel för Facit var ungefär lika stor. För hushållsapparatindustrin förelåg en koncentration av tillverkningen till Motala och Mariestad (AB Electrolux) samt Jönköpings kommunblock (Husqvarna Vapen- fabriks AB). Dessa tre kommunblock svarade för drygt 60 % av totala antalet delbranschanställda i riket. Hushållsapparatindustrin svarade samtidigt för en stor del av den totala industrisysselsättningen inom vissa kommunblock; denna andel uppgick i exempelvis Mariestads kommun- block till 38 %, i Helsingborgs kommunblock till 30 % och lika mycket i Ödeshögs kommunblock. Beträffande industrin för vätskepumpar var år 1970 över 3000 personer, motsvarande tre fjärdedelar av det totala antalet delbranschanställda, verksamma inom fem kommunblock, av vilka Emmaboda svarade för den största andelen (21 %). Inom detta kommunblock arbetade närmare en tredjedel av samtliga industrian- ställda vid pumpföretaget Stenberg—Flygt AB i Lindås.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen - Antalet anställda inom maskinindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 branschsysselsätt- ningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Malmöhus
Göteborgs o. Bohus
Örebro
Östergötlands
Södermanlands
Jönköpings
Värmlands
Västernorrlands
Skaraborgs
Västmanlands Kronobergs Gävleborgs
Kristianstads
Lön Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda l965=124732 D I955 & [970 I970=I28 295
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning — Län och kommunblock som år 1970 svarade för minst 10 % av totala antalet anställda i riket inom resp. delbransch.
Delbransch Län Anställda Kommunblock Anställda Större arbetsställen inom resp. bransch inom län och kommunblock
andel antal andel antal
(%) (%)
Industri för:
Jordbruksmaskiner Södermanlands 44,7 3 804 Eskilstuna 44,1 AB Bolinder-Munktell, Eskilstuna Metallbearbetningsmaskiner Hallands 10,5 844 Halmstad 10,5 SKF-M alcus AB, Halmstad
Skaraborgs 12,5 1 005 Lidköping 11,2 Lidköpings Mek Verkstads AB
Västmanlands 14,0 1 126 — — SMT Machine Company AB, Västerås Trä-, massa- och pappersbe- Värmlands 35,7 1 987 Karlstad 30,8 AB Karlstads Mekaniska Werkstad, Karlstad arbetningsmaskiner Västernorrlands 15,2 846 Sundsvall 1 1,4 Sunds AB, Sundsvall Byggnads— och mineral— Malmöhus 42,1 2 333 Landskrona 18,0 AB Kockum-Landsverk, Landskrona brytningsmaskiner Malmö 15,3 Svedala-Arbrå AB, Svedala Kontors— och datamaskiner Stockholms 35,8 4 463 Stockholm 20,9 IBM Svenska AB, Hugin Kassaregister AB Solna-Sundbyberg 14,5 Svenska Dataregister AB — — Facit Halda AB i Svängsta, Sölvesborg och
Bräkne-Hoberg
Malmöhus 18,6 2 412 Malmö 17,0 AB Addo, Malmö Göteborgs och Bohus 13,2 1 712 = — AB Original-Odhner i Göteborg och Strömstad Hushållsapparater Östgötlands 21,1 2 008 Motala 20,0 AB Electrolux, Motala
Jönköpings 30,2 2 874 Jönköping Husqvarna Vapenfabriks AB, Huskvarna
Skaraborgs 14,5 1 386 Mariestad AB Electrolux, Mariestad Maskinreparationsverk— Stockholms 18,4 1 184 Stockholm The National Cash Reg of Sweden AB, städer Stockholm
Malmöhus 10,1 648 — — Göteborgs och Bohus 11,0 711 — — —
Norrbottens 17,9 1 151 Kiruna 16,4 1 056 LKAB Verkstäderna, Kiruna Lyftanordningar Malmöhus 13,0 1 561
Västerbottens 13,1 1 576 Skellefteå 10,4 1 253 Alimak-Verken AB och HIAB-FOCO AB
i Skellefteå Vätskepumpar Stockholms 26,6 1 119 Stockholm 14,3 602 AB IMO-Industri Huddinge 11,1 467 Sundstrands Hydraulic AB, Huddinge
Jönköpings 10,3 432 Jönköping 10,3 433 Jönköpings Mekaniska Verkstads AB
Kalmar 20,6 864 Emmaboda 20,6 866 Stenberg-Flygt AB, Lindås Malmöhus 21,9 919 Malmö 19,4 816 AB Ljungrnans Verkstäder, Malmö
Blekinge 11,9 1 543
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
Tabell V.Il Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka maskinindustrin år 1970 svarade för minst 40% av den totala industrisysselsättningen. Kommunblock1 Antal industri- därav inom Större företag inom branschen i resp. kommunblock anställda inom maskinindustrin resp kommunblock (%)
Storstockholm:
Vallentuna (B) 433 54,0 AB Maskin-Tellus Sollentuna (B) 1 287 40,1 AB Printing Equipment Nacka (B) 5 266 51,2 Atlas Copco AB Botkyrka (B) 2 584 70,5 Alfa-Laval AB Enköping (C) 4 168 48,9 AB Bahco Motala (E) 7 834 52,0 AB Motala Verkstad Åtvidaberg (E) 2 379 46,3 Facit AB Finspång (E) 5 611 40,7 Stal-Laval Turbin AB Höör (M) 573 40,1 AB Höör Plåt Strömstad (O) 963 47,2 AB Original Odhner Mariestad (R) 2 893 46,4 Electrolux AB Arvika (S) 2 818 60,2 AB Bolinder-Munktell Hallsberg (T) 2 253 48,5 AB Bolinder-Munktell Karlskoga (T) 10 030 7 7.5 AB Bofors
Hammarstrand (Z) 42 52,4 Storuman (AC) 183 47,5 Stensele Mek Verkstad AB '
[ Inom parentes anges länstillhörighet.
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import'
En mycket stor del av den inhemska tillverkningen avsätts på utländska marknader. Räknat på samtliga maskinprodukter uppgår denna andel till ca 54 % (år 1970) vilket kan jämföras med ca 38 % och ca 35 % för hela verkstadssektorns produktion resp. samtliga industriprodukter.
Det totala exportvärdet av maskinprodukter uppgick år 1970 till Värdemässigt 6 145 milj. kr och svarade därmed för drygt två femtedelar av den totala verkstadsindustriexporten (exkl. fartyg) samt ca 16 % av industrivaruexporten. Under 1960-talet har exportutvecklingen varit snabb med en värdemässig ökning på i genomsnitt drygt 13 % per år. Därmed var exportvärdet år 1970 nästan tre och en halv gånger större än är 1960.
Importen av maskinprodukter uppgick år 1970 till 4 903 milj. kr vilket innebär att den svarade för närmare hälften av den totala marknadstill— förseln. Liksom exporten har importen ökat relativt snabbt under
] Vä d "ft ed _ 1960-talet (i genomsnitt 12,7 % per år).
ilöpånålelpåiefrh/iedomas Samtidigt som export- och importutvecklingen för hela gruppen maskinprodukter avses maskinprodukter varit expansiv under 1960-talet kan påtagliga skillna der varugrupperiSITC 71. noteras mellan enskilda produkter eller produktgrupper. För ätt
Tabell VI.I Export och import av maskinprodukter (löpande priser).
Export
1970 export— årlig ökning import- årlig ökning milj. andel (%) andel (%) '" % 1960/70 70/72 (%) 1960/70 70/72 Maskinprodukter 6 145 54 12,9 8,8 48 12,7 4,8 Verkstadsproduktcr 13 978 38 14,1 12,3 35 11,0 5,4
Anm.: Varugrupper enligt SITC.
export
Exportandel = inhemsk produktion
_ import Importandel — &_ tillförsel till svenska marknaden
Verkstadsprod ukter är räknade exklusive fartyg och båtar.
Tabell VI.II Export och import av maskinprodukter fördelade på länderområden är 1970.
Export från Sverige till
EFTA EG Nordamerika Övriga Summa lä nd er
36% 26% 9% 29% 100%
Import till Sverige från
EG Nordamerika Övriga Summa länder
38 % 44 % 16 % 2 % 100%
Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970.
belysa detta redovisas i tabell VI.III export- och importutvecklingen för större produktgrupper inom några av maskinindustrins delbranscher. För flera produkter har såväl export- och importandel ökat märkbart mellan 1965 och 1970. Detta indikerar en ökad specialisering i den inhemska tillverkningen.
Tabell VI.III Export-
och importutvecklingen 1960—1970 för större produktgrupper inom några delbranscher (löpande priser).
Stat nr (år 1969)
Varugrupper Export
Imp ort Exp ortandel
(%)
Importandel (%)
1970 Årlig förändng (%)
milj.
k, 1960/70 1965/70
1970 Ärlig förändring (%) milj. kr 1960/70 1965/70 1965 1970
1965 1970
84.24 84.25.100—150 84.25.200 87.01.609 84.45
85.05.1012 .2002
84.47 84.49.202 84.31.101— 105 84.31.901—905
84.23.101—809 84.56.200
84.40.10 84.41.801 84.15.120, 140 84.19.101
Jordbruksmaskinindustri
— berednings- och odlingsmaskiner 6,7 —9,1 — skördemaskiner (exkl skördetröskor) — 3,8 —12,1 — skördetröskor 0,9 —6,7 —— jordbrukstraktorer 11,7 14,
Industri för metallbearbemings— maskiner
— verktygsmaskiner för metall- bearbetning
— maskinverktyg för metall- bearbetning
Industri för tm"-, massa- o pappers- bearbetningsmaskiner
— verktygsmaskiner för träbearbetning
— motorsågar
— massa- och pappersbearbet— ningsmaskiner Industri för bygnads— och mineral- brytningsmaskiner
— maskiner för markarbeten m m — mineralbearbetningsmaskiner
Industri för hushållsappamter
— tvättmaskiner
— symaskiner
— kyl— och frysskåp — diskmaskiner
Industri för lyftanordningar
87.07.101—809 —- truckar 49 31,4 72 84.22.100— 809 — övriga lyftanordningar 564 21,9 312
Industri för vätskepumpar 84.10.100—700 — vätskepumpar 236 18,8 19,1 194
Anm.: Tillförsel = inhemsk produktion + import — export (hänsyn har ej tagits till lagerförändringar).
import export Importandel = _; exportandel = tillförsel inhemsk produktion
Elektroindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 5 911 Mkr 8 2 13,2 9,0 Export (SITC 72) 2 612 Mkr 17,6 15,6 15,4 Import (SITC 72) 2 936 Mkr 13,9 — 2,9 13,1 Produktionens förädlingsvärde 3 203 Mkr 7 9 22,7 12,9 därav inom storföretag (>500) 81 % Förädlingsvärde per anställd 45 tkr 6,8 19,3 13,3 Kapitalstock per anställd 73 tkr Antal anställda 71 407 st 1,1 3,4 — 0,4 därav inom storföretag 82 % Antal företag 339 st därav storföretag 23 st Antal arbetsställen 446 st därav med 200—499 anställda 32 St 500— anställda 33 st lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 72 % Lönekostnad per anställd 32 tkr 7,0 Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 43 %
Investeringar 1965)! 972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 315 Mkr 305 Mkr därav i byggnader och anläggningar 31 % 31 % Andel av hela industrins investeringar 5,0 % 4,9 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd 4 600 kr 4 500 kr
:
,
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): AGA AB, ASEA, Elema-Schönander AB, AB Electrolux, ESAB, Luxor Industri AB, Standard Radio & Telefon AB, Stansab Elektronik AB, Svenska Radio AB, Telefon AB LM Ericsson.
Branschsysselsättningsmässigt fem största lånen (år 1970): Stockholms, Västmanlands, Östergötlands, Kalmar och Kopparbergs län.
Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen år 1970 svarade för mer än 25 % av totala antalet industrianställda: Stockholm, Järfälla, Lidingö, Tyresö, Nynäshamn, Oskarshamn, Gotland, Karls- krona, Vänersborg, Surte, Årjäng, Laxå, Västerås, Ludvika, Söderhamn, Vilhelmina.
3 Arbetsproduktivitet1
Mellan åren 1965 och 1970 ökade produktionsvolymen inom elektro- industrin med i genomsnitt 4,7 % per år samtidigt som motsvarande ökning i sysselsättningen uppgick till 1,1 %. Detta innebar en ökning i produk- tionsvolymen per anställd med i genomsnitt 3,6 % per år mot 4,9 % för verkstadsindustrin som helhet och 5,4 % för hela industrisektorn. Under perioden 1971—1973 beräknas produktionsvolymen per anställd inom branschen ha ökat med i genomsnitt 4,2 % per år.
Räknat per arbetad timme har under perioden 1965—1973 produktivi- teten ökat med i genomsnitt ca 5 % per år mot ca 6,5 % inom hela verkstadssektorn och industrin som helhet.
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen elektroindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Indhx Produktionsvolgm per— anställd ISO-
140-.
ISO —-
l20—-
l965 uses * 1951 I 1953 * lese ' mo I 1971 ' 1572 ' 1973
_ elektroindustrin ------- verkstadsindustrin ——— hele industrin
1 Med arbetsproduktivitet avses förädlingsvärde per anställd respektive per timme.
För elektroindustrin som helhet uppgick år 1970 förädlingsvärdet per anställd till 44 900 kr, vilket kan jämföras med 47000 kr för hela verkstadssektorn samt 53 100 för industrin sammantagen. Dessa skillna- der kan väsentligen förklaras av olikheter i kapitalintensitet (mätt som kapitalstock per anställd). Denna var nämnda år en tiondel lägre inom elektroindustrin jämfört med hela verkstadsindustrin, medan den med drygt en tredjedel understeg genomsnittet för industrin som helhet.
Beräknat på genomsnittsvärden föreligger påtagliga olikheter i föräd- lingsvärde per anställd mellan elektroindustrins delbranscher (se tabell III.I). År 1970 uppgick variationsbredden till 17 900 kr mellan högsta och lägsta arbetsproduktivitet. Som nämnts beror skillnaderna väsentligen på olikhe- ter i kapitalintensitet. Exempelvis kan nämnas att tillverkning av tråd och kablar, som är mycket kapitalintensiv och som utgör en väsentlig del av produktionen inom delbranschen övrig elektroindustrin, uppvisar ett förädlingsvärde per anställd på drygt 90 000 kr, medan exempelvis tillverkning av vissa teleprodukter i stor omfattning erfordrar manuellt monterings- och provningsarbete.
I det föregående har konstaterats icke obetydliga skillnader i arbets- produktivitet beträffande den genomsnittliga nivån för de olika del-
Tabell III.I Förädlingsvärde per anställd inom elektroindustrins delbranscher år 1970.
Genomsnitt
Delbransch Industri för elmotorer, generatorer m.m 40 500 kr Teleproduktindustri 40 200 kr Industri för elektriska hushållsapparater 58 100 kr Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder 54 200 kr Hela elektroindustrin
Tabell III.II Genomsnittligt förädlingsvärde per anställd (] OOO-tal kr) för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970.
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda Samtliga
5—9 10—19 20—49 50479;100—19936634555'66? ”Pm" stallen
lndustri för elmotorer, ge- neratorer m.m. 54 50 50 43 40 Teleprodukt- industri 44 52 48 41 41 Industri för elektriska
hushållsappa-
rater 55
Övrig elektro-
industri 41
Hela elektro- industrin 44
1 Kan ej redovisas av sekretesskäl.
branscherna. Samtidigt som den genomsnittliga nivån i förädlingsvärde per anställd är väsentligt olika delbranscherna emellan förekommer skillnader i detta avseende även mellan arbetsställena inom delbranscher- na (se tabell III.II).
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsätt- ning fördelas mellan arbetsställen med olika arbetsproduktivitet. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från genomsnittligt förädlingsvärde per anställd inom resp. delbransch.
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på olika produktivitetsklasser år 1970.
Avvikelse från Arbetsställen (%) Anställda (%) Förädlingsvärde (%) genomsnittlig # 4" ' arbetsprodukti- vitet inom resp. A B B A B delbransch (%)
Delbranscher Delbranscher Delbranscher
(—50 1,6 2,0 12,0 4,9 11,2 0 max. 2 max. 3 . 5 450——10 16,4 32,7 48,4 53,6 42,3 3 43 25 30 —10; 10 24,6 16,3 17,6 , 8,5 14,3 81 8 12 15
10— 50 31,1 27,6 10,8 18,6 13,7 13 23 52 24
> 50 18,0 13,3 6,8 16 13,9 17,6 min. 2 min. 21 min. 1 ' . 26 (io 34,4 44,9 68,0 66,3 58,5 max.81 max.53 max.33 ' .40 > iO 57,3 47,0 27,6 , 33,2 40,6 min. 17 min. 45 min. 60 ' .60
Anm : Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdeandelarna är ungefärliga.
Industri för elmotorer, generatorer m.m.
Teleproduktindustri.
Industri för elektriska hushållsapparatcr.
Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder.
II || || ||
1 Samtliga i detta av- snitt redovisadc värden anges i löpande priser. 2 Korrigerad lönesum- ma så att angivna kost- nader inkluderar samt- liga lag— och avtalsen- liga påslag.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom elektroindustrin uppgick år 1970 till 32 300 kr. Detta kan jämföras med 33 000 kr för hela verkstadsindustrin och 31 600 kr för industrin som helhet.
Under perioden 1965—1970 ökade lönekostnaderna per anställd inom elektroindustrin med i genomsnitt 7 % per år, vilket var något lägre än för ' hela verkstadssektorn och industrin som helhet.
Löneskillnaden mellan arbetar- och förvaltningspersonal är inom elektroindustrin genomsnittligt ungefär densamma som inom andra industribranscher. Lönekostnaden per arbetare uppgick år 1970 till knappt 60 % av lönekostnaden per anställd bland förvaltningspersonal. För de flesta industribranscher ligger motsvarande relationstal mellan 0,55 och 0,65. En klar stabilitet kan observeras för perioden 1965—1970 ilönerelationen mellan arbetare och tjänstemän.
Mellan delbranscherna inom elektroindustrin var år 1970 variations- bredden ca 6 200 kr mellan högsta och lägsta lönekostnad per anställd. Skillnaderna mellan delbranscher avseende lönekostnadsutvecklingen är anmärkningsvärd. Förklaringen till att delbranschen industri för elek- triska hushållsapparater uppvisar så extremt låg ökning av lönekostnaden per anställd är väsentligen betingad av förändringar i personalsammansätt— ningen.
Elektroindustrin kan i detta avseende karaktäriseras som en bransch med högre lönekostnadsandelar än genomsnittligt för hela industrisektorn. År 1970 utgjorde lönekostnaderna 39 % av saluvärdet, räknat som ett genomsnitt för hela branschen. Denna andel kan jämföras med 28 % för hela industrisektorn. Lönekostnadernas andel av förädlingsvärdet, som kan sägas spegla kapitalintensiteten, uppgick samtidigt till 72% för elektroindustrin mot 59 % för hela industrin.
Lönekostnadernas andel av saluvärdet har varit i stort sett densamma under perioden 1965—1970. Lönekostnadsandelen av förädlingsvärdet
Tabell IV.I Lönekostnader inom elektroindustrin.
Delbranscher Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förvaltnings- anställd
personal 1965 1967 1970 1965 1967
1965 1967 1970
industri för el- motorer, genera— torer m.m.
— tkr/år _ rel. lönekostnad*
Teleprodukt-
industri
— tkr/år — rel. lönekostnad
Industri för elektriska hus—
hållsapparater
— tkr/år . . _ rel. lönekostnad . . . . 96 Övrig elektro-
industri
— tkr/år 42,9 . .
, rel. lönekostnad 98
Hela elektroin- dustrin
—tkr/år 18,0 21,1 25,4 32,1 —rel.lönekostnad 99 98 94 107
Verkstadsindustrin — tkr/år — rel. lönekostnad
37,3 104
44,4 23,0 102 109
27,2 108
32,3 102
19,3 22,6 107 105
28,1 104
30,7 102
36,2 101
44,4 22,6 102 107
26,8 107
33,0 104
Industrin som helhet — tkr/år _ rel. lönekostnad
18,1 21,6 100 100
27,1 100
30,0 100
35,7 100
43,7 21,1 100 100
25,1 100
31,6 100
Anm.: . . = uppgift föreligger ej. * Genomsnitt för hela industrin = 100.
har däremot utvecklats något annorlunda. Den sjönk sålunda från 71 % år 1965 till 65 % år 1968 för att därefter ånyo stiga till 72 % år 1970.
Som framgår av tabell IV.II är lönekostnadsandelarna högst varierande för de olika delbranscherna. Vidare framgår att i flera fall lönekostnader- nas andel av förädlingsvärdet förändrats drastiskt mellan 1967 och 1970. Samtidigt som de genomsnittliga lönekostnadsandelarna är mycket olika delbranscherna emellan föreligger en påtaglig spridning i detta avseende mellan arbetsställena inom resp. delbransch. För att belysa denna spridning har samtliga arbetsställen klassificerats efter lönesummansI andel av förädlingsvärdet. Spridningen är mycket stor i samtliga delbranscher (se diagram IV.I). Arbetsställen med en lönesummeandel som med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) avvek från resp. delbranschgenomsnitt har placerats i två öppna klasser och redovisas eji diagrammet.
1 Lönekostnaden är ej ekvivalent med löne- summan. I lönekostnaden ingår, förutom kontant- delen, även lag— och avtals- enliga påslag. Dessa på- slag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetar- personal och 20,7 % för förvaltningspersonal.
Diagram IV.] Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom elektroindustrins delbranscher m.a.p. resp. arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
Industri för elmotorer, generatorer m m IO tJ/o på vertikalaxeln mot— svar-or:
1556 anställda & arbetsställen
hp Teleproduktinduatri
3156 anställda lo arbetsställen
[lll
I | 59.0 Industri för elektriska hushållsapporoter
399 anställda 16 arbetsställen
(03,0 | l I | |
Övrig elektroindustri inkl elreporotionsverkstöder
I 529 anställda 25 arbetsställen
50 55 70 75 80 85 90 95 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, o/o
D anställda mnorbetsstöllen + genomsnitt för branschen
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom elektroindustrin.
Delbransch Lönekostnadernas andel (%) av
förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970
Industri för elmotorer,
generatorer m.m. . . 74 87 . . 48 50 Teleproduktindustri . . 66 81 . . 43 44 Industri för elektriska hushållsapparatcr . . 63 50 . . 38 27 Övrig elektroindustri inkl. elrepa- rationsverkstäder . . 61 65 . . 30 29
Hela elektroindustrin 67 72 40 39 Verkstadsindustrin 69 70 36 35 Industrin som helhet 61 59 28 28
Anm.: - — = uppgift föreligger ej.
Kostnaderna för råvaror och halvfabrikat som andel av produktionens saluvärde är en indikator på förädlingsgraden inom ett företag eller bransch. Förändringar i kvoten kan emellertid uppkomma p.g.a. olika prisutveckling på slutprodukt och råvaror även om förädlingsgraden är oförändrad. Nämnda kostnadsandel är av intresse vid studium av t.ex. branschens kostnadskänslighet för prisförändringar på köpta insatsvaror.
Bland från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat kan nämnas plåt och band av järn eller stål samt halvfabrikat av koppar, mässing o.dyl. Av samtliga insatsvaror till elektroindustrins arbetsställen kom år 1970 dock drygt två femtedelar från andra arbetsställen inom branschen.
För elektroindustrins arbetsställen uppgick år 1970 kostnaderna för råvaror och halvfabrikat till 2 536 milj. kr, vilket motsvarade 43 % av produktionens saluvärde. Denna andel har under perioden 1965—1970 varierat något. Från att år 1965 ha uppgått till 42 % sjönk den till 38 % år 1967 och ökade därefter till nämnda 43 % år 1970.
Som framgår av tabell IV.III var år 1970 kostnadsandelarna ungefär lika för elektroindustrins delbranscher. Beträffande utvecklingen 1967— 1970 kan den största förändringen noteras för teleproduktindustrin, för vilken andelen råvaror och halvfabrikat ökat med tio procentenheter.
Tabell IV.II! Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Delbransch Andel av saluvärdet (%) 1965 1967 1970
Industri för elmotorer, generatorer m.m. Teleproduktindustri Industri för elektriska hushållsapparatcr Övrig elektroindustri inkl. elreparations- verkstäder
Elektroindustrin sammantagen Verk stadsindu strin Hela industrin
Anm.: . . = uppgift föreligger ej.
5 Regional struktur
Av den totala sysselsättningen inom elektroindustrin var år 1970 ca hälften eller närmare 36 000 personer verksamma inom Stockholms och Västmanlands län. Inom dessa län fanns samtidigt drygt en tredjedel (157 st.) av samtliga elektroindustriarbetsställen i riket. Det kan nämnas att branschen inom Stockholms län domineras av delbranschen teleprodukt— industri, som svarade för inemot tre fjärdedelar av samtliga elektro- industrianställda i länet. Denna koncentration av sysselsättningen till en enda delbransch är än mer påtaglig inom Västmanlands län, där 90 % av de branschanställda år 1970 var verksamma inom delbranschen industri för elmotorer, generatorer m.m. Av diagram V.I framgår hur de anställda inom elektroindustrin fördelades på de år 1970 branschsysselsättnings— mässigt 15 största länen.
För några delbranscher är sysselsättningen mycket starkt koncentrerad till ett fåtal kommunblock. Detta belyses i tabell V.I i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för minst 10 % av den totala SYSselsättningen inom resp. delbransch. Som framgår svarar arbetsställen i Västerås och Ludvika för i runda tal fyra femtedelar av de totalt ca 15 500 anställda (år 1970) inom delbranschen industri för generatorer, elmotorer m.m. Detta innebär även att dessa kommunblock i hög grad är beroende av denna industri. Sålunda kan nämnas att mer än hälften av det totala antalet industrianställda inom dessa kommunblock år 1970 var verksamma inom denna del av elektroindustrin (se tabell V.II). För delbranschen industri för elektriska hushållsapparater kan noteras en stark koncentration av sysselsättningen till produktionsenheter inom kommunblocken Stockholm, Jönköping och Västervik, som tillsammans svarar för ungefär två tredjedelar av de totalt ca 4 000 anställda inom delbranschen.
Det är i sammanhanget av vikt att belysa hur beroende olika kommunblock är av elektroindustrin. Kommunblockens känslighet har här angetts som den andel av den totala industrisysselsättningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka elektroindustrin sysselsätter en väsentlig andel av de industrianställda.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom elektroindustrin år 1965 och 1970 fördelade på de år 1970 bransch— sysselsättningsmässigt 15 största länen.
Stockholms
Västmanlands
Östergötlands
Kopparbergs
Älvsborgs
Blekinge
Gävleborgs
Jönköpings
Södermanlands
Göteborgs a. Bohus
Västernorrlands
Örebro
Malmöhus
Gotlands
_ _ N Lön Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda |965= 57 69! D '955 å ”70 1970: 'N 007
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning — Kommunblock som år 1970 svarade för mer än 10 % av totala antalet anställda inom resp. delbransch.
Delbransch Kommunblock1 Anställda Företag med större arbetsställen inom resp. delbransch och kommunblock
andel antal
Industri för generatorer, elmotorer m.m. Västerås (U) 60,9 9 477 ASEA Ludvika (W) 19,9 3 096 ASEA Teleproduktindustri Stockholm (AB) 34,2 11 478 Telefon AB L M Ericsson, Svenska Radio AB, AB Philips Teleindustri, Standard Radio & Telefon AB Industri för elektriska hushållsapparatcr Stockholm (AB) 13,7 547 AB Electrolux Jönköping (F) 25 ,0 999 Husqvarna Vapenfabrik AB Västervik (H) 28,9 1 155 AB Electrolux
Övrig elektroindustri inkl. elreparationsverkstäder Stockholm (AB) 25,5 . 4 663 AB Liljeholmens Kabelfabrik (ASEA), Sieverts Kabelverk AB (LM Ericsson), Lumalampan AB (KF), AB Rifa (LM Ericsson)
1 Inom parentes anges länstillhörighet. Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
Tabell V.II Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock inom vilka elektroindustrin år 1970 svarade för minst 25% av den totala industrisysselsättningen.
Kommunblockl Antal industri- därav inom Större arbetsställen inom branschen i resp. kommunblock anställda inom elektroin- kommunblocket industrin (%)
Storstockholm:
Stockholm (AB) 64 269 Telefon AB L M Ericsson, Svenska Radio AB, AB Liljeholmens Kabelfabrik (ASEA), AB Philips Teleindustri Järfälla (AB) 2 939 Stansaab Elektronik AB Lidingö (AB) 2 558 AGA AB Tyresö (AB) 713 Telefon AB L M Ericsson Nynäshamn (AB) 2 581 Televerket Oskarshamn (H) 3 920 Svenska Ackumulator AB Jungner, Telefon AB LM Ericsson Gotland (I) 2 912 Telefon AB L M Ericsson Karlskrona (K) 6 722 Telefon AB L M Ericsson Vänersborg (P) 2 952 Televerket Surte (P) 3 232 AB Tudor Årjäng (P) 712 Töcksfors Verkstads AB Laxå (T) 2 157 Elektriska Svetsnings AB (ESAB) Västerås (U) 17 362 ASEA Ludvika (W) 5 613 ASEA Söderhamn (X) 4 437 Telefon AB L M Ericsson Vilhelmina (AC) 302 Telefabrikation AB Tilly
] Inom parentes anges länstillhörighet.
Anm.: Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industristatistik medan däremot företagsnamnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan förekomma att företag klassificerats till branschen på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import1
Liksom de flesta andra verkstadsindustribranscher kan elektroindustrin karaktäriseras som en utpräglad exportindustri. Av den inhemska produktionen (mätt med saluvärdet) avsätts ca 45 % på export- marknader. Denna exportandel är dock högst varierande för olika produktgrupper. Exempelvis kan nämnas att exportandelen för apparater för trådtelegrafi och -telefoni ligger på ungefär två tredjedelar medan motsvarande andel för tråd och kabel (för elektriska ändamål) stannar vid drygt en tiondel (år 1970).
Det totala exportvärdet av elektriska produkter uppgick år 1970 till Värdemässigt 2 612 milj. kr och svarade därmed för närmare en femtedel av den totala verkstadsindustriexporten samt ca 8 % av industrivaru- exporten. Under 1960-talet har exportutvecklingen varit mycket expan- siv med en värdemässig ökning på i genomsnitt ca 16 % per år. Därmed var exportvärdet år 1970 fyra och en halv gånger så stort som år 1960. Jämfört med exportutvecklingen för samtliga verkstadsprodukter och Samtliga industrivaror har exporten av elektriska produkter ökat väsent- ligt snabbare.
Importen av elektriska produkter uppgick år 1970 till 2 936 milj. kr 1 Värdeuppgifter redovisas vilket innebar att importen svarade för nära hälften av den totala gePomgåcndc i löPande tillförseln till svenska marknaden. Under 1960-talet har importen ökat i giäåzknidaiiäråä en något lägre takt än exporten. Importvärdet har tredubblats mellan grupper ingåendeiSlTC 1960 och 1970, vilket motsvarar en årlig ökningstakt på ca 12 %. 72 (elen"-åka maski-
I tabell VI.I anges export- och importutvecklingen för några större ner OCh apparater samt elektrisk produktgrupper inom elektroindustrins delbranscher. materiel).
Tabell VI.I Export- och importutvecklingen för några större produktgrupper inom elektroindustrins delbranscher (löpande priser).
Stat nr (1969) Varugrupper Export Import Exportandel (%) Importandel (%) milj. årlig förändring (%) årlig förändring (%) kr 1960/70 1965/70 kr 1960/70 1965/70 1965 1970 1965 1970
Industri för elmotorer, generatorer m. m.
85.01 . l l 0— 220 — elektriska motorer, och genera- torer 85.01.402—409 — elektriska transformatorer 85.19.101—104 — apparater för brytning, slutning .423—424 och skyddande av starkströms- .426 kretsar .432—499 .5 93 .800
Teleproduktindustri
85.13 — apparater för trådtelefoni och —telegraf1
85.15.420—450 — rundradiomottagare 85.15.520—599 — televisionsmottagare
Industri för elektriska hushållsappa- rater
85.06.100—800 -— elektromekaniska hushålls- .910—990 apparater
85.12.100—800 — elektriska apparater för upp- .910—999 värmningsändamäl
Övrig elektroindustri
85.23.200— 900 — tråd och kabel för elektriska ändamål 85.04 — elektriska ackumulatorer 85.19.105—422 — apparater för brytning, slutning .425 och skyddande av svagströms— .431 kretsar .51—52 .591 .599 .6 .900
Anm.: Tillförsel = inhemsk produktion + import — export
lmportande1= import ; exportandel : export
tillförsel inhemsk produktion
Tabell VI.II Export och import av elektriska produkter 1960—1972 (löpande priser).
Export Import 1970 Årlig ökning (%) 1970 Årlig ökning (?) milj. kr export- 1969/70 70/72 milj. kr import- 1560/767077? andel andel (%)
Elektriska produkter 2 612 44 verkstads- produkter 13 978 38
Anm.: exportandel - ___—_V_ inhemsk produktion
importandel — import
inhemsk produktion — export + import
verkstadsindustriprodukter har här räknats exklusive fartyg och båtar
Tabell VLIII Export och import av elektriska produkter fördelad på länder- områden år 1970.
Export från Sverige till EFTA EG Nord- Övriga Summa amerika länder Andel (%) 38 14 9 39 100
Import till Sverige från EFTA EG Nord- Övriga Summa amerika länder Andel (%) 37 6 100
Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970.
Transportmedelsindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)f
1970 1965/70 1970/71 1971/72
Produktionens saluvärde 8 458 Mkr Export (SITC 732) 3 382 Mkr Import (SlTC 732) 2 469 Mkr Produktionens förädlingsvärde 3 616 Mkr därav inom storföretag (>500 anst.) 83 % Förädlingsvärde per anställd 49 tkr Kapitalstock per anställd 82 tkr Antal anställda 73 737 st därav inom storföretag 81 % Antal företag 310 st därav storföretag 11 st Antal arbetsställen 416 st därav med 200—499 anställda 22 st 500— anställda 22 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 69 % Lönekostnad per anställd 34 tkr 9,6 Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 55 %
Investeringar 1965—1972 löpande priser 1968 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 444 Mkr 428 Mkr
därav i byggnader och anläggningar 41 % 41 % Andel av hela industrins
investeringar 7,0 % 6,9 % Genomsnittliga årsinve steringar
per anställd 6 400 kr 6 200 kr
Företag med betydande verksam/ret inom branschen (år I 970) : Förenade Fabriksverken, Monark-Crescent AB, AB NOHAB, Saab-Scania AB, SAS (Arlandaverken), SJ, AB Svenska Järnvägsverkstäderna, AB Volvo, Volvo Flyg- motor AB.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år 1970): Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Östergötlands, Stockholms samt Blekinge län. Regional sysselsättningskoncentration — Kommunblock där branschen svarar för mer än 25 % av totala antalet industrianställda (år 1970): Sigtuna, Upplands-Väsby, Danderyd, Södertälje, Linköping, Växjö, Torsås, Olof— ström, Klippan, Trollhättan, Skövde, Köping, Arboga.
1 Inledning
Till transportmedelsindustrin (exkl. varv)l hänförs arbetsställen vilkas huvudsakliga verksamhet består av tillverkning av specialdelar för samt sammansättning till alla slag av transportmedel exkl. fartyg och båtar och motorer till dessa. Även tillverkning av transportmedelsmotorer ingår i branschen (exkl. fartygs— och båtmotorer). Tillverkning av vissa delar som är avsedda för transportmedel klassificeras emellertid till andra industri- branscher (exempelvis däck, plastdetaljer, elektrisk och instrumentutrust- ning).
l nedanstående tablå redovisas delbranscherna samt verksamhetsinrikt- ningen inom respektive delbransch.
SNI-k0d* Delbransch Verksamhet
3842 Rälsfordonsindustri och rälsfordonsreparations— verkstäder
Bil- och bilmotorindu- stri**
Cykel— och motorcykel- industri
Flygplansindustri och tlygplansreparations— verkstäder
Annan transportmedels- industri
Tillverkning av specialdelar för rälsfordon såsom boggier, buffertar, kopplingsanord- ningar och underreden samt sammansätt- ning till godsvagnar, lok, personvagnar och andra rälsfordon. Vidare ingår reparation av rälsfordon. Tillverkning av specialdelar för bilar såsom karosser, motorer, chassiramar och liknan- de samt sammansättning till personbilar, lastbilar, bussar, kranbilar, sopbilar etc. Vidare ingår tillverkning av släpfordon och campingvagnar. Tillverkning av cyklar, mopeder, moped- motorer, motorcyklar, motorcykelmotorer och sidovagnar. Tillverkning av specialdelar för samt sam- mansättning till ballonger, flygmaskiner, flygmotorer, helikoptrar och andra luft- fartyg. Vidare ingår reparationer av luftfar- tyg. Tillverkning av specialdelar för samt sam- mansättning till barnvagnar, invalidvagnar, sjukvagnar, skottkärror och liknande trans- portmedel utan mekanisk framdrivnings- anordning.
* Svensk näringsgrensindelning. ** Reparation av bilar, bussar, lastbi
lar och liknande motorfordon samt av cyklar,
mopeder och motorcyklar betraktas som serviceverksamhet och hänförs statistiskt till tjänstesektorn.
! Fortsättningsvis används
genomgående benämningen transportmedelsindustri.
Vissa arbetsställen inom transportmedelsindustrin innefattar aktiviteter hänförliga till andra branscher, samtidigt som arbetsställen, vilka statis- tiskt hänförs till andra branscher, i viss omfattning även tillverkar transportmedel (branschblandning/. För hela transportmedelsindustrin är emellertid branschblandningen obetydlig. Som framgår av tabell I.l utgår ca 93 % av den totala verksamheten vid branscharbetsställena, räknat på produktionens saluvärde, av tillverkning av transportmedel (speciali- seringsgrad). Samtidigt svarar dessa arbetsställen för ca 95 % av den totala tillverkningen av transportmedel i riket (täckningsgrad). Bransch- blandningen är dock mycket olika delbranscherna emellan. Exempelvis uppgår inom bilindustrin specialiseringsgraden till 93% medan inom delbranschen annan transportmedelsindustri motsvarande tal uppgår till endast 73 %.
Tabell I.l Branschblandningen inom transportmedelsindustrin år 1970.
Delb ransch S pecialice- Täcknings- ringsgrad grad (%) (%)
Rälsfordonsindustri och rälsfordons—
reparationsverkstäder 75,6 87,0 Bil— och bilmotorindustri 93,1 93,8 Cykel— och motorcykelindustri 86,7 77,2 Flygplansindustri och flygplans- reparationsverkstäder 80,7 95,5 Övrig transportmedelsindustri 72,5 34,1 Hela transportmedelsindustrin 93,0 95,3
2 Några basdata
Det totala produktionsvärdet inom transportmedelsindustrin uppgick år 1970 till 3 616 milj. kr vilket motsvarade 20 % resp. drygt 7 % av verkstadsindustrins resp. hela industrins produktionsvärde. Motsvarande sysselsättningsandelar uppgick till 19 % resp. 8 %.
Förädlingsgraden inom transportmedelsindustrin, mätt som förädlings- värdet i förhållande till saluvärdet, uppgick till 43 % mot 50 % inom hela verkstadssektorn och 46 % för industrin som helhet.
Under 1960-talet ökade produktionsvolymen inom transportmedels- industrin i snabb takt. Den expansiva utvecklingen, som var särskilt märkbar under decenniets första del, har även fortgått under 1970-talet. Mellan 1960 och 1965 ökade produktionsvolymen med ca 8,4 % per år mot 6 % per år för perioden 1966—1970. Enligt preliminära beräkningar har produktionsökningen under åren 1971—1973 uppgått till inte mindre än drygt 8 % per år. Transportmedelsindustrin är den industribransch som, vid sidan av den kemiska industrin och plastvaruindustrin, expande- rat kraftigast mellan 1965 och 1973. Dess andel av den totala produktionsvolymen inom industrisektorn har därmed ökat märkbart — från 7,5 % år 1965 till närmare 9 % år 1973.
Diagram ll.l Produktionsvolymens utveckling inom transportmedelsindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
LIIUCA |70
160-*
ISO—'
100-—
IBO—
120—
1955 ' I966 1957 ' uses ' tess ' 1970 ' mr ' 1972 ' 1973
-— transportmedelsindustrin -------verkstudsindustrin — — — hela industrin
' Med produktion avses produktionens förädlings- värde; förädlingsvärde och produktion används som synonyma begrepp.
Inom branschen tillverkas en mångfald produkter, vilka inbördes uppvisar avsevärda olikheter beträffande användningsområden, produk- tionsteknik, marknadsstorlek m.m. Mot denna bakgrund är det naturligt att produktionsutvecklingen varierar för olika produkter. Genom att studera produktionsvolymutvecklingen för delbranscher kan man erhålla en ungefärlig bild av utvecklingen för större produktaggregat. I tabell II.I anges dels hur branschens totala förädlingsvärde fördelas på olika delbranscher, dels volymutvecklingen under åren 1968—1971. Bilindu- strin är den klart dominerande med drygt tre femtedelar av branschens produktionsvärde. Beträffande utvecklingen framstår bilindustrin som den delbransch som ökat snabbast, såväl produktions- som sysselsättnings- mässigt. Detta gäller såväl mellan åren 1968 och 1971 som den trendmässiga utvecklingen under hela 1960-talet.
Tabell II.] Transportmedelsindustrins förädlingsvärde fördelat på delbranscher år 1970 samt volymutvecklingen 1968—197 1.
Delbransch Föräd lingsvärde
1970 Volymutveckling. Index 1968 = 100
milj. kr 1969 1970 1971
Rälsfordonsindustri och reparationsverkstäder Bil- och bilmotorindustri Cykel— och motorcykel- industri Flygplansindustri och reparationsverkstäder Annan transportmedels- industri
Hela transportmedels- indu strin
Tabell II.II Sveriges produktion av bilar 1960—1972 (löpande priser).
Milj. kr därav för export (%) Produktionsutveckling, ärlig förändring (%) 1960 1965 1970 1972 1960 1965 1970 1972 1960/65 1965/70 1970/72
Personbilar 894 1 503 2 728 3 934 39,7 41,7 61,8 69,1 12,7 20,1 Lastbilar 422 682 1 202 1 596 43,8 46,1 65,1 73,2 12,0 15,2 Bussar 68 73 93 158 71,2 63,8 64,7 66,1 4,8 30,3 Summa 1384 2 258 4023 5 688 42,6 43,8 62,8 70,1 12,2 18,9
Anm. : Produktionen är mätt med saluvärdet. Källa: Bilismen i Sverige 1972.
2.1.1 Spridning iproduktionsutveckling1 Inom transportmedelsindustrin har produktionsutvecklingen varit mycket expansiv för bilindustrin, medan övriga delbranscher genomsnitt- ligt uppvisat en väsentligt lägre expansionstakt. Det är i detta samman- hang av intresse att studera hur de olika delbranscharbetsställena förhåller sig inbördes i detta avseende. Detta har gjorts för perioden 1967—1971 avseende dels bil— och bilmotorindustrin, dels övrig trans- portmedelsindustri.2 I diagram II.II redovisas beräkningsresultatet för produktionsförändringen 1969/70. Härvid har antalet arbetsställen och anställda inom delbranscherna år 1970 fördelats procentuellt med avseende på den produktionsförändring som varje enskilt arbetsställe uppvisade mellan 1969 och 1970. Arbetsställen vilkas produktionsföränd- ring mellan de båda åren awek med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) från respektive delbranschgenomsnitt redovisas itabell II.III.
Spridningen i produktionsutveckling mellan arbetsställena inom respek- tive delbransch är relativt stor. Den största koncentrationen kring medelvärdet m.a.p. antalet anställda kan noteras för gruppen övrig transportmedelsindustri inom vilken 24 arbetsställen av totalt 161, med tillsammans ungefär hälften av de anställda (ca 13 800 personer), vart och ett uppvisade en produktionsföränding som låg mellan 6,8 % och
Diagram II.II Spridning i produktionsutveckling — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom transportmedelsindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. resp. arbetsställes procentuella produktionsförändring 1969/70; löpande priser. (V ertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/o
30
Bil- och bilmotorindustri
övrig transportmedelsindustri
-25 -20
D ondaudu
—l0 —5 #0 30 35 100 Procentuell förändring av förädlingsvärdet
m arbetsställen +qenomsnltt för branschen
' Förädlingsvärde i löpande priser. 2 Genomsnittliga för- ändringar för respektive delbransch baseras på samtliga arbetsställen 1969 resp. 1970. Sprid- ningen kring genomsnitts- värdena baseras på identiska arbetsställen, vilket innebär att ned- lagda och nystartade arbetsställen ej ingår.
10 9/o på vertikqloxeln mot- svarar:
14615 anställda 26 arbetsställen
2776 anställda IS arbetsställen
Tabell 11.111 Spridning i produktionsutveckling.
Delbransch Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt (_ 1 969/ 70)
(—25 procentenheter >+25 procentenheter R __ __ arbetsställen anställda arbetsställen anställda andel i % andel i % andel i % andel i % Bil- och bil- motorindustri 7,8 12,8 27,9 Övrig transport- medelsindustri 18,0 3,7
16,7 %, dvs. iS procentenheter från delbranschgenomsnittet. Inom bilindustrin är dock spridningen betydligt större. Av tabell II.III framgår att inte mindre än 47 % (120 st) av samtliga produktionsenheter, med tillsammans ca 40 % (18 760) av samtliga anställda, hade en produk— tionsförändring som avvek med mer än 25 procentenheter från del- branschgenomsnittet. Den spridning som här har redovisats är ej specifik för 1969/70. Spridningen i produktionsutvecklingen har varit av samma storleksordning för övriga mätår.
År 1970 sysselsattes omkring 73 700 personer inom transportmedelsin- dustrin. Branschen svarade därmed för ca 19 % av hela verkstadsindu— strins sysselsättning samt 8 % av totala antalet industrianställda. Motsva- rande produktionsandelar uppgick samtidigt till knappt 20 % respektive drygt 7 %.
Antalet anställda inom transportmedelsindustrin ökade med i genom- snitt 3% per år mellan de båda högkonjunkturåren 1965 och 1970. Branschen fick emellertid vidkännas en sysselsättningsminskning under konjunkturavmattningen under periodens mitt. Under konjunktur- uppgången 1969—1970 kan en sysselsättningsökning på drygt 11 300 personer noteras, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt på 8,7 %. Sysselsätt- ningsökningen har fortsatt även in på 1970-talet, men ien betydligt
Tabell II.IV Personalsammansättning inom transportmedelsindustrin år 1970.
Personalkategori Transportmedelsindustrin Verkstadsindustrin H ela ind ustrin
antal andel (%) andel (%) andel (%)
Män 64 218 87,1 83,4 77,7 Kvinnor 9 519 12,9 16,6 100,0 22,3 100,0 Arbetarpersonal 50 848 69,0 69,9 73,2 F örvaltnings- personal 22 889 31,0 30,1 26,8 100,0
Diagram II.III Sysselsättningsutvecklingen inom transportmedelsindustrin 1965— 1973. Index 1965 = 100.
Index Anställda 130
I20—
| ID — ...--------._________...-
u...
IOG—
90
90—
ao , 1565 lass ' 1957 ' uses ' 1959 ' mo 1971 1912 1973
_—tronsportmodelsinduarrin -------verksl'odsindusl*rin ———helo industrin
lägre takt. Sålunda ökade antalet anställda med i genomsnitt 2,2 % per år under perioden 1971—73.
Mätt med antalet arbetade timmar har arbetskraftsinsatsen inom transportmedelsindustrin ökat med 10,5 milj. timmar mellan 1965 och 1970 och uppgick sistnämnda år till drygt 139 milj. timmar. Denna ökning uppgår till ca 8 % för hela perioden. Inom hela verkstadsindustrin samt inom industrin som helhet har utvecklingen inneburit en minskning
Tabell II.V Sysselsättningen inom transportmedelsindustrin fördelad på del- branscher år 1970 samt utvecklingen 1967—1971.
Delb ran sch Anställda
1970 Utveckling. Index 1967 = 100
antal andel (%) 1968 1969 1970 1971
Rälfsfordonsindustri och reparationsverk- städer 8 491 Bil- och bilmotor- industri 46 134 Cykel— och motor- cykclindustri 1 391 Flygplansindustri och reparations- vcrkstädcr 16 584 Annan transport- medelsindustri 1 137
Hela transport- medelsindustrin 73 737
' Genomsnittsvärdena for resp. delbransch ba- seras på samtliga arbets- ställen. Spridningen
kring genomsnittsvärdena avser identiska arbets- ställen för åren parvis, vilket innebär att ned- lagda och nystartade m'betsställen ej ingår.
|0 D/o på vertikoloxeln mor— SVUFOr':
46l3 anställda 26 arbetsställen
2775 anställda 16 arbetsställen
i antalet timmar med —1,9% respektive —7,6% under motsvarande period. Under 1971—73 har antalet timmar varit oförändrat inom branschen, medan däremot minskningen inom hela verkstadsindustrin samt industrin som helhet fortsatt (—1,6 % per år respektive —2,5 % per år)
Som tidigare nämnts beträffande produktionsutvecklingen har bil— industrin varit den mest expansiva delbranschen. Detsamma gäller sysselsättningen för vilken utvecklingen under perioden 1967—1971 summeras i tabell II.V.
Sysselsättningsutvecklingen för enskilda arbetsställen inom branschen har studerats för perioden 1969—71 varvid varje arbetsställe för vart och ett av åren klassificerats m.a.p. förändringen från föregående år. En uppdelning har skett i tolv klasser varav två öppna klasser där de arbetsställen placerats vilkas sysselsättningsförändring med mer än 25 procentenheter (i endera riktningen) awek från branschgenomsnittet.'
En relativt stark koncentration av arbetsställen och anställda kring den genomsnittliga sysselsättningsförändringen för resp. år kan konstateras för både bil- och bilmotorindustrin och den övriga transportmedels- industrin.
Diagram II.IV Spridning i sysselsättningsutveckling - Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom transportmedelsindustrins delbranscher (år 1970) m.a.p. respektive arbetsställes procentuella sysselsättningsförändring 1969/70. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
0/0 Bil— och bilmotorindustri
annww m
lm,.l ' '
Övrig transportmedelsindustri
r
_m_rrm_rnn_lllll _llmi—mnl—lrm I | I | | fia I 'I l l l _l) 5 m 15 20 25 30 35 lou Procentuell förändring av sqsselsöh'ninqen
*$() ”25 —20 "l5 —I0 _
D anställda nm arbetsställen +qenomsnirt för branschen
Tabell II.VI Spridning i sysselsättningsutveckling.
Delbransch Avvikelse från resp. delbranschgenomsnitt (1969/ 70)
(—25 procentenheter >+25 procentenheter
arbetsställen anställd a arbetsställen anställd a andeli% andeli% andel i % andeli%
Bil- och bil- motorindustri 7,4 2,8 7,4 10,1 Övrig transport-
medelsindustri 2,5 0,8 6,8 1,7
Transportmedelsindustrin domineras såväl produktions- som sysselsätt— ningsmässigt av storföretag. Denna koncentration är betydligt större än inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet. År 1970 svarade branschens 11 storföretag för drygt fyra femtedelar av förädlingsvärdet. Produktionsandelarna för de olika företagskategorierna överensstämmer väl med motsvarande sysselsättningsandelar.
Branschen domineras av två storföretag, nämligen AB Volvo och Saab—Scania AB. Det senare bildades efter en fusion mellan AB Saab och AB Scania-Vabis. (Fusionsavtalet vann laga kraft hösten 1972.) Trans— portmedelssektorerna inom dessa företag sysselsatte år 1970 uppskatt- ningsvis 50—60 % av samtliga verksamma inom branschen. Den helt övervägande delen av verksamheten är koncentrerad till biltillverkning, men de dominerar samtidigt den inhemska produktionen av flygplan och flygmotorer. Bland övriga större företag inom transportmedelsindustrin kan nämnas SAS Arlandaverken och Förenade Fabriksverken (flygrepara- tioner), Kalmar Verkstads AB, AB NOHAB och S] (rälsfordonstillverk- ning och -reparationer), Monark-Crescent AB (cykel- och motorcykeltill- verkning).
Även beträffande de enskilda produktionsenhetema kan konstateras en påtaglig koncentration av produktion och sysselsättning till de större enheterna. Av de branschanställda var år 1970 tre femtedelar verksamma vid de 13 största produktionsenheterna.
Kapitalintensiteten' inom transportmedelsindustrin uppgår till i genom- snitt ca 82 000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att kapitalintensite- ten inom hela verkstadsindustrin och industrin som helhet uppgår till i genomsnitt ca 80 000 kronor respektive drygt 110 000 kronor. Av den 1 _
. . . . . . Kapitalstock per an- totala kapitalstocken inom verkstadsmdustrm och industrin som helhet ställd mätt mcd brandför- svarar transportmedelsindustrin för ungefär 19 % respektive 6 %. säkringsvärdet år 1970.
Tabell II.VII Transportmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Företags- kategori
Småföretag Medelstora företag Storföretag
Samtliga företag
Transportmedelsindu strin
Företags- Antal Förädlingsvärde
Anställda därav vid
storlek företag efter antal anställda
milj. andel kr (%)
5—99 313
100—499 31 291 500— 11 3 012
5— 310 3 616 100,0
antal andel företag (%) med endast
ett arbets- ställe (%) 7 258 9,8 96,7
6 920 9,4 80,3 59 619 80,8
73 797 100,0 26,9
Verk stadsindu strin
Förädlings- Syssel- värdeandel såttnings— (%) andel (%)
20,5
100,0
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
Tabell II.VIII Transportmedelsindustrins storleksstruktur år 1970 (arbetsställen).
Hela industrin
Förädlings- Syssel— värdeandel sättnings- (%) andel (%)
Arbetsställe- storlek efter antal anställda
5— 49 50—199 200—499 500—999 1000—
Samtliga arbetsställen
Transportmedel sindu strin
Arbetsställen Förädlingsvärde
Verk stadsindu strin
Anställda Förädlings-
antal andel milj. andel (%) kr
265 205 107 446 22 302 9 208 13 2 455
3616
antal andel Värdeandel
(%) (%)
4 831 14,0 10187 18,7 6 713 14,6 6 421 14,1 45 585 38,6
73 737 100,0
Syssel- sättnings- andel (%) (%)
14,3 16,7 18,4 22,8 14,7 18,6 13,2 14,7 39,4 27,2
100,0 100,0
Förädlings— värdeandel
Hela industrin
Syssel- sättnings— andel (%)
18,8 23,5 17,7 13,0 27,0
100,0
Sysselsättningsandelen uppgår samtidigt till 19% respektive 8% (år 1970).
Inom transportmedelsindustrin har under perioden 1965—1972 investe- rats 3 422 milj. kronor (1968 års priser), vilket innebär ett årsgenom- snitt på 428 milj. kronor. Därmed har 24 % av verkstadsindustrins och knappt 7% av hela industrisektorns totala investeringsvolym fallit på transportmedelsindustrin. lnvesteringsvolymen per anställd och år har uppgått till i genomsnitt 6 200 kronor, vilket motsvarar ca 7,5 % av kapitalstocken per anställd. lnvesteringsvolymen per anställd har varit ca en tredjedel större än motsvarande genomsnitt för verkstadsindustrin samtidigt som den varit ca 10 % lägre än genomsnittet för hela industrin.
Tabell II.IX Investeringar inom transportmedelsindustrin 1965—1972. 1968 års priser. Transport— Verkstads- Hela medels- industrin industrin industrin
Totala investeringar — årsgenomsnitt 1965—1972 (milj. kr) 428 —— därav i byggnader och an- läggningar (%) 41
Investeringar per anställd — årsgenomsnitt 1965—1972 (kr) 6 200 6 800
Investeringsutveckllngen
(index 1965 = 100) 1966 128 110 1967 118 112 1968 89 108 1969 110 117 1970 173 122 1971 224 125 1972 166 129
genomsnitt 1966—1972 144 118
Total kapitalstock (milj. kr år1970) 31645 102 532
Kapitalstock per anställd (lOOOtalkrår1970) 80 111
3 Arbetsproduktivitetl
Mellan 1965 och 1970 ökade produktionen inom transportmedelsindu- strin med 6 % per år samtidigt som antalet anställda ökade med 3 %. Detta ger en till synes förhållandevis låg produktivitetstillväxt. Föränd- ringar i förädlingsgraden inom branschen har emellertid i industristatisti— ken ej gett samma utslag på produktionsvolymen (förädlingsvärde) som på sysselsättningen. Detta har medfört en statistisk underskattning av produktivitetsökningen inom transportmedelsindustrin under den nämnda perioden.
Diagram III.I Arbetsproduktivitetsutvecklingen inom transportmedelsindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index Produktionsvolgm per anställd 150
Ilon —
150—
|z|)—1
140 —
ISO—
IZO—
HD—
l . . b ts duktlv1t t= o — mååånäåme per; '” uses ' uses ' mn ' Issa ' lass ' mo ' l91| ' |972 ' ms
Ställd r ESP. DB! timme. _ fmnspor'l'medelsindus'l'rin -- -- --- vorkdadcindusl'rin —— — hela industrin
Under åren 1971—1973 beräknas ökningstakten ha uppgått till 6 % mot 4,7 % resp. 4,2 % för verkstadsindustrin och hela industrisektorn.
Räknat per timme har arbetsproduktiviteten inom transportmedels- industrin ökat med i genomsnitt 5,8 % per år mellan 1965 och 1973 mot 6,4 % inom verkstadsindustrin och 6,5 % inom hela industrin.
För branschen som helhet var år 1970 den genomsnittliga arbetspro- duktiviteten 49 000 kronor vilket kan jämföras med genomsnittligt 47 000 kronor för hela verkstadsindustrin samt 53 100 kronor för industrin som helhet.
Beräknad på genomsnittsvärden, föreligger en påtaglig variation i arbetsproduktivitet mellan transportmedelsindustrins delbranscher. Som framgår av nedanstående tabell uppgick år 1970 variationsbredden till inte mindre än 20 600 kronor. Dessa skillnader kan bl.a. förklaras av olikheter i genomsnittlig kapitalintensitet (kapitalstock per anställd) mellan delbranscherna.
Samtidigt som påtagliga variationer i arbetsproduktivitet föreligger mellan delbranscherna förekommer även skillnader mellan olika produk- tionsenheter inom resp. delbransch. Tabell III.II visar att det föreligger en avsevärd spridning i detta avseende, dels mellan genomsnittsvärdena för olika storleksklasser inom resp. delbransch, dels mellan delbranschgenom- snitt inom resp. storleksklass. Dessa skillnader förklaras av bl.a. olikheter i insats av arbetskraft och realkapital, specialiseringsgrad, åldersstruktur på maskiner och anläggningar, produktionsorganisation, lönsamhet m. m.
I tabell III.III sammanfattas hur produktionsresultat och sysselsättning år 1970 fördelades mellan arbetsställen i olika produktivitetsklasser. Härvid har varje arbetsställe klassificerats efter procentuell avvikelse från branschens genomsnittliga arbetsproduktivitet.
Tabell [11.1 Förädlingsvärde per anställd inom transportmedelsindustrins del— branscher år 1970.
Delbransch genomsnitt
Rälsfordonsindustri och reparationsverkstäder 35 900 kr Bil- och bilmotorindustri 49 300 kr (*ykel- och motorcykelindustri 38 500 kr Flygplansindustti och reparationsverkstädet 56 500 kr Annan transportmedelsindustri 42 100 kr Hela transportmedelsindustrin 49 000 kr Hela verkstadsindustrin 47 000 kr Hela industrin 53 100 kr
Tabell III.II Förädlingsvärde per anställd (] OOO-tal kr) för arbetsställen i olika storleksklasser inom transportme- delsindustrin år 1970.
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda Samtliga
5—9 10—19 20—49 50—99 100—199200—499 500— ”Pets" stallen
Bil— och bilmotors-
industri 49 Övrig transport-
medelsindustri 49
Hela transport- medelsindu strin 49
Tabell III.III Fördelning av arbetsställen, anställda och förädlingsvärde på produktivitetsklasser år 1970.
Awikelse från Bil- och bilmotorindustri Övrig transportmedelsindustri
genomsnittlig arbetsprodukti- vitet inom resp. antal andel antal andel delbransch (%) (%)
Arbetsställen Anställda Förädlings- Arbetsställen Anställda —Förädlings- värdeandel värdeandel
(%) (%)
antal andel antal (%)
( —50 21 5 386 11,7 max. 5,8 17 10,6 379 ——50——10 113 13 585 29,5 22,3 94 58,3 14 068 —10— 59 9 288 20,2 19,3 25 15,5 4 142 10— 42 17 269 37,4 53,6 18 11,2 8 651 15 454 1,0 min. 1,5 5 3, 501 172 27 171 59,0 max. 45,0 125 77, 15 660 78 18 811 40,8 min. 57,6 34 21, 12 081
f.; &
max. 0,7 37,0 15,2 41,1 min. 2,7
w_ljol—coo Ho lav—m
max. 41,8 min. 54,8
nam—T som
It'll/) ln?
: Kolumnerna i tabellen summerar ej till 100 beroende på att nystartade arbetsställen ej ingår. Förädlingsvärdesandelarna är ungefärliga.
4 Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling1
4.1.1 Lönekostnad per anställd Den genomsnittliga lönekostnaden per anställd inom transportmedels- industrin uppgick år 1970 till 33 700 kronor. Detta kan jämföras med genomsnittligt 33 000 kronor för hela verkstadsindustrin samt 31 600 kronor för industrin som helhet. Under perioden 1965—1970 ökade lönekostnaden per anställd med i 1 Värdeuppgifter angesi genomsnitt 8,4 % per år. Därmed låg ökningstakten i ungefärlig nivå med löpande priser. genomsnittet för såväl hela verkstadsindustrin som industrin som helhet. ”Korrigerad Ionesumma
.. ., . .. .. . . .. . sa att angivna kostnader Beraknat pa genomsmttsvarden ar den genomsnltthga loneskillnaden inkluderar samtliga lag- mellan arbetar- och förvaltningspersonal ungefär densamma inom trans— och avtalsenliga påslag.
Tabell IV.I Lönekostnader inom transportmedelsindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per arbetarpersonal förvaltningspersonal anställd 1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Delbranscher: Bil— och bilmotorindustri
— tkr/år .. 22,8 29,1 .. 34,8 43,2 .. 26,2 32,8 — rel. lönekostnad* .. 106 107 .. 97 99 .. 104 104 Övrig transportmedels— industri ,_ tkr/år .. 24,0 29,7 .. 34,8 43,7 .. 27,9 35,1 ,- rel. lönekostnad .. 111 110 .. 97 100 .. 111 111
Transportmedelsindusttin
sammantagen »tkr/år 19,6 23,3 29,3 29,6 34,8 43,4 22,5 26,9 33,7 —rel.lönekostnad 108 108 108 99 97, 99 107 107 107
Verkstadsindustrin — tkr/år 19,3 22,6 28,1 30,7 36,2 44,4 22,6 26,8 33,0 — rel. lönekostnad 107 105 104 102 101 102 107 107 104
Industrin som helhet —tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6
Anm.: - - = uppgift föreligger ej. * Genomsnitt för hela industrin = 100.
portmedelsindustrin som inom de flesta andra industribranscher. Löne- kostnaden per arbetarpersonal uppgick år 1970 till ca två tredjedelar av lönekostnaden per anställd förvaltningspersonal. Motsvarande relationstal uppgår till mellan 0,55 och 0,65 inom flertalet industribranscher. Lönerelationen mellan arbetare och tjänstemän har varit i stort sett oförändrad under perioden 1965—1970, vilket inte är specifikt för transportmedelsindustrin.
En uppdelning av transportmedelsindustrin på delbranscherna bilindu- stri och övrig transportmedelsindustri ger vid handen att de genomsnitt- liga lönekostnaderna per arbetar- respektive förvaltningspersonal i stort sett är desamma inom de båda delbranscherna. De något högre siffrorna för övriggruppen betingas främst av den relativt höga andelen förvalt- ningspersonal (ca 50 % år 1970) inom flygindustrin, som är sysselsätt- ningsmässigt tyngst inom övriggruppen.
År 1970 utgjorde lönekostnaderna 29% av produktionens saluvärde inom transportmedelsindustrin. Den siffran kan jämföras med 35 % för hela verkstadsindustrin samt 28 % för industrin som helhet. Lönekost- nadernas andel av förädlingsvärdet, som kan sägas spegla kapitalintensi- teten, uppgick samtidigt till i genomsnitt 69% mot 70% inom hela verkstadsindustrin och 59 % inom industrin som helhet.
Lönekostnadernas andel av saluvärdet är väsentligt olika för de två redovisade delbranscherna inom transportmedelsindustrin. Kostnads- andelen var år 1970 nästan dubbelt så stor inom gruppen övrig transportmedelsindustri jämfört med bil- och bilmotorindustrin. Detta förhållande beror väsentligen på skillnader i förädlingsgrad — mätt såsom förädlingsvärdets andel av produktionens saluvärde. Nämnda år var sålunda förädlingsgraden inom bilindustrin i genomsnitt ca 36 % medan den inom övrig transportmedelsindustri uppgick till hela 63 %.
Tabell IV.II Lönekostnadsandelar inom transportmedelsindustrin.
Lönekostnadernas andel (%) av förädlingsvärdet saluvärdet
1965 1967 1970 1965 1967 1970
Bil— och bilmotor— industri . . 61 67 . . 23 Övrig transport-
medelsindustri . . 75 72 . . 46 Hela transport— * medelsindustrin 62 66 69 29 30
Verkstadsindustrin 68 69 70 35 36 Hela industrin 59 61 27 28
Anm.: ' ' = uppgift föreligger ej.
Samtidigt som genomsnittsvärdena för lönekostnadsandelarna varierar mellan delbranscher föreligger i detta avseende en avsevärd heterogenitet mellan arbetsställen inom respektive delbransch. Beträffande lönesumme- andelar sammanfattas denna spridning i diagram III.I, varvid samtliga arbetsställen som fanns inom respektive delbransch år 1970 har klassifice- rats efter lönesummans andel av förädlingsvärdet. Det bör observeras att detta relationstal inte är ekvivalent med lönekostnadens andel av förädlingsvärdet. I lönekostnaden ingår, förutom utbetalade löner, även lag- och avtalsenliga påslag. Dessa påslag uppgick år 1970 till 12,5 % för arbetarpersonal och 20,7 % för förvaltningspersonal. Beräkningsresultatet visar att spridningen var avsevärd inom såväl bilindustrin som inom delbranschen övrig transportmedelsindustri. Tillgängligt material pekar mot att spridningen varit relativt stor även åren 1967—1969 samt 1971. Arbetsställen med en lönesummeandel, som med mer än 25 procentandelar (i endera riktningen) avvek från respektive delbranschgenomsnitt, är ej inkluderade i diagram IV.I. Inom delbranschen övrig transportmedels- industri hade 62 av delbranschens totalt 161 arbetsställen, med tillsam- mans drygt 9 000 anställda, en lönesummeandel av förädlingsvärdet på 87 % eller däröver. Med ovan nämnda påslag erhålles en lönekostnad vid vart och ett av dessa arbetsställen som uppgår till minst 98 % av förädlingsvärdet. En förklaring till dessa höga värden kan vara att flera företag i branschen har många arbetsställen, vilket medför internleveran- ser och därmed svårigheter att adekvat fördela intäkter och kostnader.
Diagram IV.I Spridning i lönesummans andel av förädlingsvärdet — Procentuell fördelning av arbetsställen och anställda inom transportmedelsindustrins del- branscher m.a.p. respektive arbetsställes lönesummeandel av förädlingsvärdet; år 1970. (Vertikalaxeln anger andelen (%) arbetsställen och anställda.)
o/ra Bil— och bilmotorindustri 100
' 58.05 '
Övrig transportmedelsindustri
ICO 165 50 55 60 Lönesummans andel av förädlingsvärdet, U/o
[Muu-betsställen +qenomsnitt för branschen
IO a/o på vertikuloxeln mut'- svarar-=
anstallda arbetsställen
unstö llda arbetsställen
564. Transportmedelsindustrin SOU l974:ll 4.2 Kostnader för råvaror och halvfabrikat
Bland från kostnadssynpunkt väsentliga råvaror och halvfabrikat kan nämnas varm- och kallvalsad plåt, gjutgods av järn och aluminium, stång samt rör.
De totala kostnaderna för råvaror och halvfabrikat uppgick år 1970 till 4 615 milj. kr, vilket Värdemässigt motsvarade något mer än hälften av produktionens saluvärde. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande andelinom hela verkstadsindustrin och inom industrin som helhet är 1970 uppgick till 46 % respektive 48 %.
Tabell IV.lll Kostnader för råvaror och halvfabrikat.
Andel (%) av produktionens saluvärde
1965 1967 1970
l3_il- och bilmotorindustri . . 59 62 Ovrig transportmedelsindustri . . 35 33
Hela transportmedelsindustrin 52 55 Verkstadsindustrin 43 46 Hela industrin 48
Anm: . . = uppgift föreligger ej.
5 Regional struktur
De är 1970 branschsysselsättningsmässigt fem största länen svarade för drygt tre femtedelar av den totala branschsysselsättningen i riket samtidigt som motsvarande andel av antalet branschagbetsställen uppgick till ca 30 % (124 st.). ] diagram V.I anges de branschsysselsättningsmäs- sigt 15 största länen år 1970 samt antalet anställda inom branschen i resp. län är 1965 och 1970.
En genomgång av fördelningen av de branschanställda på olika kommunblock ger vid handen att tre kommunblock, nämligen Lin- köping, Göteborg samt Trollhättan, år 1970 svarade för drygt 40 % av det totala antalet anställda inom transportmedelsindustrin. Sysselsätt- ningskoncentrationen till vissa kommunblock sammanfattas i tabell V.I i vilken anges kommunblock som år 1970 svarade för mer än 10 % av den totala sysselsättningen inom resp. delbransch.
Det är i sammanhanget av intresse att belysa hur beroende olika kommunblock är av transportmedelsindustrin. Kommunblockens känslig- het har här illustrerats med den andel av den totala industrisysselsätt- ningen inom ett kommunblock som återfinns inom branschen. I tabell V.II anges dessa andelar för kommunblock inom vilka transportmedels- industrin år 1970 sysselsatte en väsentlig andel av samtliga industrianställ- da. Det bör i detta sammanhang påpekas att t.ex. bilindustrin har ett rikt förgrenat nät av underleverantörer, vilket gör att branschens betydelse för den regionala sysselsättningen underskattas i tabellen. Flera av t.ex. Volvos underleverantörer registreras inom t.ex. metallvaruindustrin och maskinindustrin.
Diagram V.I Länsvis fördelning av sysselsättningen — Antalet anställda inom transportmedelsindustrin år 1965 och år 1970 fördelade på de år 1970 bransch- sysselsättningsmässigt 15 största länen.
Göteborgs o.
Älvsborgs
Östergötlands
Stockholms
Blekinge
Västmanlands
Skaraborgs
Kalmar
Jönköpings
Örebro
Malmöhus
Hallands
Kristianstads
Södermanlands
Gävleborgs
Lön Antal branschanställda
Totala antalet branschanställda l965= 63752 ['_'1'965 E '970 |970= 73894
Tabell V.I Regional sysselsättningsfördelning —
delbransch. Delbransch
Kommunblock som år 1970 svarade för mer än 10% av totala antalet anställda i riket inom respektive
Kommunblock
Anställda inom
resp. delbransch Andel Antal (%) Företag med större arbetsställe inom resp. delbransch och kommunblock
Bil- och bilmotorindustri Ovrig transportindustri
Göteborg Linköping Trollhättan
26,6 12 272 29,4 8 115 15,7 4 334
AB Volvo, Saab-Scania AB Saab—Scania AB, Förenade Fabriksverken, AB Svenska Jämvägsverkstäderna Volvo Flygmotor AB, AB NOHAB
Anm. : Redovisat siffermaterial baseras på förekomma att företag klassificerats till bransc
Tabell V.II Regional sysselsättningskon
industrisysselsättningen.
SCB:s industristatistik medan däremot företagsnarnnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan hen på grunder som avviker från de som tillämpas av SCB.
centration - Kommunblock inom vilka transportmedelsindustrin år 1970 svarade för minst 25 % av den totala
Kommunblock1
Antal indu stri- anställda inom kommunblocket år 1 97 0
därav inom transportmedels- industri (%)
Företag med relativt stora arbetsställen inom branschen i resp. kommunblock
Sigtuna Upplands Väsby Danderyd Södertälje Linköping Växjö Torsås Olofström Klippan Trollhättan Skövde Köping Arboga
(AB) (AB) (AB) (AB) (E) (H) (H) (K) (L) (P) (R) (U) (U)
1 825 1 187
150
11 119 15 002 3 920
5 062 2 329
11 183 5 666
5 333 3 360
56 40 35 38 60 31 27 81 25 77 57 46 51
SAS Arlandaverken Essem Weda AB
Saab-Scania AB
Saab-Scania AB, Förenade Fabriksverken, AB Svenska Jämvägsverkstäderna Bröderna Hammarstedt Verkstads AB
AB Torsmaskiner
AB Volvo
AB Bröderna Ottosson & Co.
Saab—Scania AB, Volvo Flygmotor AB, AB NOHAB
AB Volvo AB Volvo
Förenade Fabriksverken
1 Inom parentes anges länstillhörighet. Anm. : Redovisat siffermaterial baseras på SCB:s industri
förekomma att ett företag klassificeras till bransch
statistik medan däremot företagsnarnnen är hämtade från andra allmänt tillgängliga källor. Sålunda kan
en på grunder som awiker från de som tillämpas av SCB.
6 Export och import
Transportmedelsindustrin kan liksom verkstadsindustrin i övrigt karak- täriseras som en exportindustri. Detta illustreras av att inte mindre än drygt två femtedelar av den inhemska produktionen avsätts på utländska marknader. Den höga exportandelen för transportmedelsindustrin över- träffas endast av några mycket utpräglade exportindustrier såsom gruvindustrin, varvsindustrin och massa- och pappersindustrin.
År 1970 uppgick exporten av transportmedel Värdemässigt till 3 382 milj. kr, varav personbilar svarade för närmare hälften. Därmed svarade transportmedel för en fjärdedel av den totala exporten av verkstads- produkter och ungefär en tiondel av industriexporten.
Under 1960-talet har exporten av transportmedel ökat i en jämn och mycket snabb takt. Den genomsnittliga ökningen har uppgått till ca 17 % per år (löpande priser) vilket i det närmaste innebär en femdubbling under perioden. Jämfört med exportutvecklingen för samtliga verkstads- produkter och den totala industrivaruexporten har därmed transport- medelsexporten vuxit betydligt snabbare.
Tabell VI.I Export och import av transportmedel och verkstadsindustriprodukter. Löpande priser.
Export Import 1970 Årlig ökning (%) 1970 Årlig ökning (%) milj. export 1960/70 70/72 milj. import- 1960/70 70/72 kr andel kr andel (%) (%)
Transport- medel
— därav personbilar Verkstads- produkter
3 382 40 16,8 33 1 641 62 17,8 50 13 978 38 14,1
Anm. : exportandel
importandel
export inhemsk produktion
import
inhemsk produktion — export + import
Verkstadsindustriprodukter räknas här exklusive fartyg och båtar. Med transportmedel avses varugrupper ingående i SITC 731 —734.
Importen av transportmedel har utvecklats i betydligt lugnare takt. Denna har sålunda ökat med i genomsnitt ca 8 % per år under 1960-talet vilket innebär en fördubbling mellan 1960 och 1970. Den totala transportmedelsimporten uppgick Värdemässigt till 2470 milj. kr år 1970. Därmed svarade importen för knappt en tredjedel av den totala tillförseln av transportmedel till den svenska marknaden. Av import- värdet svarade personbilar för ca två femtedelar.
Tabell VI.II Export och import av transportmedel fördelad på länderområden år
Export från Sverige till EF TA EG Nord- Övriga Summa amerika länder
Andel (%) 50 13 22 15 100
Import till Sverige från EFTA EG Nord— Övriga Summa amerika länder
Andel (%) 27 2 100
Anm.: Danmark och Storbritannien ingick ej i EG år 1970.
Varvsindustrin
(Värdeuppgifter anges i Genomsnittlig årlig löpande priser.) förändring (%)
1970 Produktionens saluvärde 3 108 Mkr 7,0 14,1 Produktionens förädlingsvärde 1 150 Mkr 4,0 16,2 10,1 därav inom storföretag (> 500) 81 % Förädlingsvärde per anställd 40 tkr 6,6 11,7 5,3 Kapitalstock per anställd 102 tkr Antal anställda 28 825 st —2,6 4,5 4,8 därav inom storföretag 82 % Antal företag 133 st därav storföretag (> 500) 8 st Antal arbetsställen 143 st därav med 200f499 anställda 6 st 5 00— anställda 8 st Lönekostnadsandel av förädlingsvärdet 93 % Lönekostnad per anställd 37 tkr 5,9 Kostnader för råvaror och halv- fabrikat — andel av saluvärdet 58 %
Investeringar I 965—1972 löpande priser 196 8 års priser Genomsnittliga årsinvesteringar 117 Mkr 113 Mkr därav i byggnader och anläggningar 57 % 57 % Andel av hela industrins investeringar 1,8 % 1,8 % Genomsnittliga årsinvesteringar per anställd
3 800 kr 3 700 kr
Några företag med betydande verksamhet inom branschen (år 1970): Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, Götaverken AB (inkl. Öresundsvarvet), Kockums Mekaniska Verkstads AB, Uddevallavarvet AB, Lödöse varf, Oskarshamns varv AB.
Branschsysselsättningsmässigt fem största länen (år I 970): Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Blekinge, Stockholms samt Uppsala län.
Regional sysselsättningskoncentrarion — Kommunblock där branschen svarar för mer än 10 % av totala antalet industrianställda (år 1970):
Göteborg, Karlskrona, Kristinehamn, Landskrona, Lilla Edet, Malmö, Ockelbo, Orust, Sölvesborg, Tjörn, Uddevalla, Vaxholm/Österåker, Älvdalen, Älvsbyn och Öckerö.
1 Branschbegreppet
Med begreppet varvsindustri (SNI] 3841) avses i industristatistiken dels skeppsvarv (SNI 38411) som bygger fartyg med en bruttodräktighet om 100 ton eller däröver, dels båtbyggerier (SNI 38412) som bygger fartyg under 100 tons bruttodräktighet. Dessutom ingår i delbranschen industri för fartygs- och båtmotorer (SNI 38413).
Denna statistiska indelningsgrund är emellertid mindre ändamålsenlig när det gäller att beskriva företags- och produktionsstrukturen inom bran- schen. Under resp. kategori redovisas nämligen företag med avsevärt olika storlek och produktionsinriktning. Inom begreppet skeppsvarv ryms exempelvis såväl de fyra fartygsproducerande storvarven (med totalt ca 24 000 anställda) som ett 35—tal mindre varv (med totalt ca 600 anställda), av vilka flertalet nästan uteslutande bedriver annan produk— tion än nybyggnation av fartyg, t.ex. reparationsverksamhet. Vidare återfinns bland båtbyggerierna ett 20-tal tillverkare av fritidsmaterial (bl.a. småbåtar av plast). Dessa tillverkare skiljer sig i hög grad från de övriga företagen i branschen, inte minst genom att några av dem är lokaliserade i inlandet. Det kan alltså finnas skäl att använda en annorlunda indelningsgrund i den fortsatta branschbeskrivningen.
I det följande kommer vad avser skeppsvarven de fyra storvarven, dvs. varv som bygger fartyg på ca 100 000 dödviktston (DWT) eller därutöver, att redovisas separat. Med tanke på storvarvens dominerande ställning inom branschen läggs huvudvikten i branschgenomgången vid dessa företag. Särskild vikt läggs också vid de övriga fartygsproducerande skeppsvarven. Dessa redovisas tillsammans och utgörs av dels ett fåtal medelstora varv som bygger fartyg på upptill 30 000 DWT, dels mindre varv som bygger fartyg under 5 000 DWT. Härutöver redovisas de återstående företagen i branschen — ca 80 stycken små reparationsvarv samt ett 20-tal tillverkare av fritidsbåtar — mera översiktligt. Det statistiska materialet bygger emellertid på den tidigare nämnda indel- ningen av företagen i skeppsvarv och båtbyggerier, varför vissa awikelser 1 Svensk näringsgrensin— förekommer. delning.
2 Den internationella bakgrunden
Trots kraftiga fluktuationer har den internationella varvsindustrin under hela 1960-talet upplevt en trendmässig ökning av orderstockarna. Enbart från första kvartalet 1968, dvs. omedelbart efter Suez-krisen år 1967, och fram till slutet av år 1972 mer än fördubblades volymen av beställt fartygstonnage i varvens orderportföljer. Denna utveckling har fortsatt under åren 1972 och 1973. Sedan halvårsskiftet 1972 har de svenska varvens orderböcker ökat med sammanlagt ca 7,5 milj. DWT till totalt ca 19,1 milj. DWT i slutet av augusti 1973. Volymmässigt sett är detta den största orderstocken i branschens historia. Sammantaget torde samtliga svenska storvarv ha i stort sett full beläggning fram till och med år 1976.
Fartygsmarknaden liksom den därmed nära sammanhängande sjöfarts— marknaden karaktäriseras av en stark internationell konkurrens. Av länderna utanför statshandelsgruppen är det endast Förenta staterna som hittills haft en nämnvärd varvsindustri baserad enbart på den inhemska marknaden, som tillsammans med omfattande militära beställningar domineras av ett starkt subventionerat federalt sjöfartsprogram. För alla övriga varvsländer är fartygsexporten en avgörande faktor; i Sverige utgör denna 70 a 80 %, i Japan numera ca 60 % av fartygsproduktionen.
I motsats till vad som var fallet under mellankrigstiden har den internationella fartygsefterfrågan efter kriget varit synnerligen expansiv. En växande världshandel och speciellt industriländernas snabbt ökande energibehov, tillgodosett främst med olja, har lagt grunden för en gynnsam sjöfartskonjunktur. Krigstidens nedslitning av handelsflottorna och eftersatta ersättningsbehov samt en stark teknisk utveckling, mot bl.a. stora och automatiserade fartyg, utgjorde under 1950- resp. 1960-talet speciella efterfrågestimulerande faktorer. Externa politiska händelser har dock medfört häftiga momentana störningar med efterverk- ningar på de även eljest starkt spekulativa fartygs- och fraktmarknaderna. Som resultat av efterkrigstidens utveckling kan noteras att världshandels- flottan, samtidigt som den undergick en genomgripande modernisering, över 15-årsperioden 1956—1971 växte från 100 till ca 250 milj. bruttoregisterton (BRT).
På utbudssidan är det främst två faktorer som dominerar bilden, nämligen dels Japans inträde under 1950-talet istor skala på världsmark- naden med ny, modern varvskapacitet och den prisledande ställning som
de japanska varven under 1960-talet förvärvade beträffande stora tank- och bulkfartyg, dels problemen för den övriga världens (främst Västeuro- pas) varvsindustri att ställa om till en ny produktionsteknik och till de hårdare marknadsvillkor som den japanska exportoffensiven skapade. De största svårigheterna för den europeiska varvsindustrins anpassning var det stora antalet varvsenheter, de betydande skillnaderna ivarvens storlek och modernitetsgrad samt det förhållandet att produktionen i stor utsträckning var lokaliserad till sysselsättningsmässigt ”känsliga” regio- ner. Den generella utformning de statliga stödåtgärderna fick imånga av varvsländerna bidrog också i viss utsträckning till att konservera den bestående varvsstrukturen.
Det samlade tonnaget av världshandelsflottan har mer än fördubblats sedan mitten av 1950—talet och uppgick år 1972 till 268 milj. BRT mot 105 milj. BRT år 1956, vilket innebär en årlig genomsnittlig tillväxt med ca 6 %. Motsvarande tillväxt för tanktonnaget var 8 år 9 %. Utmärkande för världshandelsflottans sammansättning sedan 1950-talets mitt är en kontinuerlig och snabb specialisering av tonnaget. Bulkfartygenl ökade sin andel av världshandelsflottan från 4% år 1956 till 24% år 1972. Samtidigt steg tankfartygens andel från 27 till 39 %.
Tendensen till en allt högre grad av specialisering av tonnaget är äveni övrigt påtaglig. De traditionella styckegodsfartygens uppgifter har till stor utsträckning kommit att övertas av speciella fartyg för t.ex. containers, bilar, naturgas och lastbärande pråmar. Man kan även se den kraftiga storlekstillväxten inom bulk- och tankfartygssektorn som en specialise- ring. Speciellt har här de transportekonomiska vinster, som kunnat uppnås genom utnyttjande av skalekonomi och införande av arbetsbe— sparande teknik, varit en bidragande orsak.
Flera faktorer talar för att tank- och bulkfartygens andel av världs- handelsflottans tonnage kommer att öka och uppgå till omkring 75 % år 1980 (jfr med 63 % år 1972). Ökningen av fartygsstorleken kommer dock troligen inte att bli lika markant i framtiden då de transportekono— miska vinsterna vid en fortsatt storleksökning inte är lika påtagliga.
Liknande skäl indikerar att några helt nya fartygstyper knappast kommer till användning i större utsträckning under överskådlig tidsrymd. En fortsatt specialisering och utveckling av existerande fartygstyper torde komma att bli den huvudsakliga trenden. En icke oväsentlig utveckling av vissa fartygstyper kommer även att följa av skärpta säkerhetskrav från myndigheter och överstatliga organ (IMCO).2
1 Med bulkfartyg avses här fartyg för transport av varor av typen malm, säd, kol, bauxit inkl. s.k. kombinationstonnage (Bulk/Ore, Bulk/Oil, Ore/Oil, Ore/Bulk/Oil). 2 lnter-Govemmental Maritime Consultative Organization.
Det sjösatta tonnaget från världens varv var fyra gånger så stort är 1972 som år 1956. Trenden mot specialisering av tonnaget i världshandelsflot— tan återspeglas i nybyggnationens sammansättning. En växande del av produktionen utgörs av tank— och bulkfartyg. Av det färdigställda tonnaget år 1972 bestod 76 % av dessa fartygstyper (diagram II.I).
Den ökade leveransvolymen har gjort det möjligt för många varv att inrikta sin produktion mot speciella fartygstyper och storlekar, varige- nom en mer rationell produktion kunnat åstadkommas. Detta har i praktiken inneburit ökning av varvskapaciteten för många av de varv som valt att följa med i byggandet av de ständigt större bulk— och tankfartygen. Därjämte har tillkommit (särskilt iJapan) ett antal helt nya varv speciellt inriktade på produktion av stort tonnage. Övergången till produktion av större fartyg innebär emellertid att leveransvolymen uttryckt i BRT växer mer än proportionellt i förhållande till produktions- volymen (mätt i fasta priser eller förädlingsvärde). [ ett historiskt perspektiv kommer därigenom det sjösatta tonnaget (mätt i BRT) att överskatta den ”verkliga” ökningen av varvskapaciteten.
I flera europeiska länder, framför allt i Storbritannien, har varvsindu- strin inte kunnat följa med i omstrukturerings- och rationaliseringstren— den, varför den kommit att förlora i andel av producerat bruttotonnage (se tabell II.I). Därvid bör dock beaktas att varvskapaciteten uttryckt i BRT inte är ett direkt mått på den arbetsmängd varven presterar. Arbetsmängden varierar tämligen starkt mellan vissa fartygstyper. Siffror— na i tabellen är dock i stort relevanta för en jämförelse mellan länder av varvskapaciteten.
Diagram [[.I Sjösatt tank-, bulk- och frakttonnage 1963—1973. Milj BRT I5
0 ISGS 516 70 7! 72 73
_Tonk ———Bulk _I—I- Frakjr ------- Prognos
Köllo: LIogds' Register- of Shipping, Annual Report [972
Tabell ILI Andelar i procent av världens varvsproduktion 1955—1972 (färdigställda fartyg, BRT) resp. orderstock 1.7.1973.
1955 1960 1965 1970 1972 Orderstock 1.7.1973
Japan 2 2 4 Sverige 9 1 1 Västtyskland 13 9 Storbritannien 16 11 Frank rike 5 4 Spanien 2 2 Norge 3 4 Nederländerna 8 l
wwmbmmqoo wwbämmoooo NÖMAQONkO-P
Källa: Lloyd's Register of Shipping.
Det mest framträdande draget är att de japanska varven under 1960-talet kom att inta en mycket dominerande ställning. Att dominan- sen kommer att bestå även under de kommande 4—5 åren framgår av den sista kolumnen i tabell II.I som visar varvsländernas andel av orderstocken vid halvårsskiftet 1973. Dessa order kommer huvudsakligen att effektue- ras under åren 1974—1976.
3 Den svenska varvsindustrin
3.1. Varvsnäringens utveckling under 1960-talet
Få svenska industribranscher verkar under så internationellt betingade konkurrensförhållanden som varvsindustrin. Konkurrensutvecklingen på fartygsmarknaden kan sammanfattande illustreras med att den japanska andelen av totalt nyproducerat handelstonnage under 1960-talet ökade från ca 20 % till uppemot 50 %. Storbritannien och Västtyskland torde ha träffats hårdast av den japanska expansionen, medan de svenska varven hållit sin marknadsandel och konkurrensförmåga anmärkningsvärt väl, trots bl.a. betydande inslag av direkta statliga stödåtgärder (räntesub- ventioner och strukturrationaliseringsstöd) i flertalet konkurrensländer. Statens engagemang i svensk varvsindustri har begränsats till ett fåtal direkta ingripanden av totalt sett mindre omfattning, främst Uddevalla- varvet (1963) och Götaverken (1971). Härtill kommer införandet av statliga fartygskreditgarantier (1963).
Sedan mitten av 1950-talet har ca 80 % av den svenska fartygsproduk- tionen avsatts på den internationella marknaden. Detta torde vara en högre exportandel än inom någon annan större industribransch i landet. Samtidigt utgör varvsindustrin en större andel av den totala industrin i Sverige än i något annat land. Den svenska varvsindustrin sysselsätter enligt industristatistiken ca 31000 människor, vilket innebär att den svarar för ca 3% av det totala antalet sysselsatta inom industrin. Varvsindustrins betydelse från sysselsättningssynpunkt är emellertid större än vad som framgår av dessa siffror, eftersom den är en utpräglad monteringsindustri med omfattande underleveranser från övrig svensk industri. De fyra största varven beräknas indirekt sysselsätta ca 15 000 människor hos svenska underleverantörer. Varvsindustrins exportvärde år 1972 uppgick till inemot 2 miljarder kronor, motsvarande ca 5 % av den totala svenska exporten detta år.
3.2. Varvsindustrins omfattning och struktur Den svenska varvsindustrin är — i likhet med varvsindustrin i de
viktigaste konkurrentländerna — starkt koncentrerad såväl vad avser lokalisering som storlek. Branschen domineras av ett fåtal stora fartygs-
producerande enheter: Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (Eriksberg), AB Götaverken inklusive Öresundsvarvet (Götaverken), Kockums Meka- niska Verkstads AB (Kockum) och Uddevallavarvet AB (Uddevalla). Dessa fyra svenska storvarv — som i huvudsak bygger fartyg på 100 000 DWT eller däröver — placerar sig bland världens 25 största varvsföretag, varav Kockum på femte plats efter fyra japanska varv (1972).
Storvarvens dominerande ställning i svensk varvsindustri framgår av att dessa svarar för mer än 95 % av den totala fartygsproduktionen i landet och för ca 80 % av det totala antalet sysselsatta inom branschen. Utöver fartyg producerar flera av storvarven även dieselmotorer, ångturbiner och hjälpmotorer samt bedriver en omfattande reparationsverksamhet.
De flesta av de ca 40 mindre och medelstora varven är i huvudsak lokaliserade till syd- och västkusten. Dessa bedriver i större utsträckning än storvarven även annan verkstadsproduktion vid sidan av fartygsny- byggnationen, t.ex. diverse stålkonstruktioner för broar och industrian- läggningar, fyrkassuner och oljeplattformer. Härtill kommer en betydande reparations- och underhållsverksamhet. Många varv är dessutom under- leverantörer till storvarven.
De ca 80 småvarven eller båtbyggerierna, vilka uppvisar en stor geografisk spridning, tillverkar vid sidan av fritidsbåtar diverse material för fritids- och fiskebruk samt bedriver bl.a. reparationsverksamhet och vinterförvaring av båtar.
Härtill kommer ett tiotal marina varvsanläggningar — lokaliserade runt svenska kusten — som uteslutande sysslar med reparationer och underhåll av försvarets fartyg.
Till skillnad från andra industribranscher har varvsindustrin ge- genomgått jämförelsevis begränsade förändringar under de senaste åren vad gäller produktions- och företagsstrukturen. Bortsett från utbygg- naden av Kockums och Eriksbergs anläggningar under 1960-talets senare del, skedde de mera betydelsefulla förändringarna i detta avseende mot slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Vid sidan av en rad nedläggningar av mindre varv kan nämnas tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet. Sedan mitten av 1960-talet har produktionskapaciteten inom svensk varvsindustri genomgående ökat, samtidigt som fördelningen av antal anställda och årsproduktion varit i stort sett konstant på ett så gott som oförändrat antal stora, medelstora och mindre varv. De mindre varven — i genomsnitt 25 anställda — har dock minskat i antal. För ca 15 år sedan fanns ett 60-tal i drift, medan det f.n. endast finns ca 35 st.
Av diagram llI.I framgår att varvsindustrins produktionsvolymutveck- ling speciellt under den senare delen av perioden varit väsentligt lägre än hela industrins. Den nedgång i varvens produktionsvolym som kan observeras under åren 1967—1968 förklaras av att Kockums byggde s.k. LNG-fartyg]. Dessa är jämförelsevis komplicerade och fordrar längre byggnadstid vilket inte återspeglas i produktionsstatistiken. Värdemässigt har dock produktionen stigit under perioden 1965—1970 med ca 7 % per år (löpande priser). Den övervägande delen av produktionstillväxten inom branschen under 1960-talet har storvarven svarat för. Den stagnation som
' Liquifred natural gas carricrs.
Tabell III.I Varvsindustrins storleksstruktur år 1970 (företag).
Skeppsvarv och båtbyggerier
Verkstadsindustrin
Hela industrin
Företagsstor— Antalet
Förädlingsvärde
Anställda
lk ft talet f" t airstållålåan ore ag milj. kr andel (%)
5— 99 113 99 9 100—499 12 103 10 500— 81 848 81
Samtliga företag 133 1 0502 100
antal
2 400 2 250 22 780
27 4302
andel (%)
Förädlings- Sysselsätt- värdeandel ningsandel (%) (%)
20 21 17 17 63 62
100 100
Anm.: Med företag avses den institutionella enheten (företagets verksamhet inom industrisektorn).
1 Därav 5 st företag med endast ett arbetsställe 2 Härtill kommer ca 1 200 anställda vid arbetsställen som tillverkar båt-
Förädlings— Sysselsätt- värdeandel ningsandel
(%) (%)
21 25 21 21 58 54
100 100
och fartygsmotorer med ca 100 milj. kr i förädlingsvärde.
Diagram Ill.] Produktionsvolymens utveckling inom varvsindustrin 1965—1973. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index [60
150—
Ilm—
lll)—
I'm—
ll0—
___—
1955 mer ' ugn less [ l969 * mu |97| ' ma ' vm
_— vorveindustrin -------verkstodsindustrin ___ halo industrin
kännetecknat den inhemska fiskerinäringens och den mindre kustsjöfar- tens utveckling under de senaste 10—15 åren har framförallt drabbat de mindre varven. Denna accentuerades mot slutet av 1960-talet och tog sig bl.a. uttryck i en rad nedläggningar av mindre varv och övergång till reparations- och underhållsverksamhet samt annan verkstadsteknisk produktion. Dessutom har tillverkningen av fritidsbåtar vid de kvarvaran- de varven ökat.
Under åren 1971—1973 har den årliga ökningstakten i varvsindustrins produktionsvolym varit dubbelt så hög (7,8 %) som industrins (3,7 %). Varvens inneliggande orderböcker ger vid handen en bestående och fortsatt produktionsökning på uppskattningsvis 8—10 % per år fram till och med år 1978.
En påtaglig ägarkoncentration kännetecknar svensk varvsindustri. I de flesta fall har det rört sig om rederier som skaffat sig ägareinflytande i varv. Detta gäller främst Salénkoncernens engagemang i Finnboda varv (1970) och Götaverken (1971), Rederi AB Malagas övertagande av Lödöse varv (1959) och Oskarshamns varv (1969), Kihlbergsrederiernas förvärv av Kalmar varv (1970) samt Thunrederiets köp av Falkenbergs varv (1956). Härtill kommer att Broströmkoncernen sedan lång tid innehar aktiemajoritet i Eriksberg (1918). Under perioden 1965—72 har dessutom bl.a. det numera nedlagda Ekensbergs varv övertagits av Finnboda, Helsingborgs varv uppgått i Kockums och Lindholmens varvi Göteborg förvärvats av Eriksberg. Bortsett från de statsägda varveni Uddevalla och Karlskrona är det endast ett fåtal av de fartygsproduceran- de varven som inte helt eller delvis ägs av rederier1 . Det rör sig i dessa fall uteslutande om mindre varv.
Det är i detta sammanhang av intresse att notera att två stora företag (traditionellt utanför sjöfartsnäringen) under år 1973 etablerat sig inom varvsindustrin. Volvos övertagande av Jofa AB (tidigare ABC-fabrikerna) innebär ett ökat engagemang utöver tidigare intressen på båtmotorsidan
' Salénrederierna innehar f.n. en drygt 20 %-ig aktieandel i Kockums.
(Volvo-Penta), medan Pribos förvärv av en av de största fritidsbåtstill- verkarna — Albin Marin AB — innebär engagemang i en för Pribo helt ny bransch.
3.3. Tendenser i produktionsutvecklingen
Fram till mitten av 1950-talet karaktäriserades skeppsbyggandet till stor del av hantverksmässiga och därmed arbetskrävande produktionsmetoder. Ur produktionsteknisk synvinkel kan det sägas att varje fartyg var unikt. Den hårdnande internationella konkurrensen och redarnas krav på högt automatiserade och stora fartyg, främst bulk- och tankfartyg, ställde emellertid redan i början av 1960-talet varven inför nödvändigheten att skapa nya och tekniskt mera avancerade anläggningar. Det krävdes en rationellare organisation av arbetet om man skulle tillverka standardise- rade fartygstyper i längre serier. För de svenska storvarvens del inleddes denna utveckling i slutet av 1950-talet och i början av 1960—talet genom bl.a. tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevallavarvet samt Eriksbergs Mek. Verkstad. Kockums utbyggnad och rationalisering av varvsanläggningarna i slutet av 1960-talet bör också ses mot denna bakgrund.
Under det att de svenska storvarven utvecklat sin konkurrenskraft genom att bygga stora fartyg i standardutförande, har de mindre och medelstora varven satsat på att bygga mindre, men relativt avancerat specialtonnage samt utökat reparations— och underhållsverksamheten.
Kännetecknande för produktionsutvecklingen vid storvarven under 1970-talets första år har varit en accentuerad och fortgående specialise- ring till ett fåtal standardiserade fartygstyper i långa tillverkningsserier samt en påtaglig tendens mot allt större fartygsstorlekar. Varvens inneliggande orderstockar ger vid handen att denna utveckling fortsätter åtminstone under den närmaste femårsperioden. Produktionsresurserna vid storvarven tas f.n. i anspråk för långa serier av stora tank- och ore/bulk/oil—fartyg. Från Kockum levereras exempelvis f. n. endast 255 000 tons tankfartyg i en serie om totalt 20 st fartyg. Serien beräknas vara avslutad år 1974 och kommer då att följas av en serie tankfartyg om 355 000 DWT, av vilka 15 st. finns i order i november 1973.
Utvecklingen av de mindre varvens marknadssituation under de senaste åren har präglats av en kraftig nedgång i antalet beställningar av nya fartyg. En rad statliga och kommunala beställningar av färjor, krigsfartyg, bogserbåtar, lotsbåtar m.m. har emellertid bidragit till att fartygsproduk- tionen bibehållits vid vissa av varven. Det stora flertalet har dock tvingats att basera sin verksamhet på löpande underhåll och reparationer av fartyg. Detta har ökat varvens behov av annan verkstadsproduktion i framför allt säsongutjämnande syfte.
Tabell III.II Arbetsproduktivietetens utveckling 1950—1973.
Årlig procentuell ökning
Varvs- Hela industrin industrin
1950—1960 1, 1960—1969 6, 1970—1973 4
)
Kalla: SOU 1971:5 samt SCB.
3.3.1. A rbetsproduktivitetens utveckling1
Utvecklingen av de svenska varvens arbetskraftsproduktivitet framgår av tabell III.II.
Som tidigare framhållits (avsnitt 3.2) var varvsindustrins produktions- volymutveckling speciellt under den senare delen av 1960-talet väsentligt lägre än industrins. Under perioden 1965—1973 låg dock varvens produktivitetsutveckling ca 1,5 % över hela industrins. Höjningen av arbetskraftsproduktiviteten inom varvsindustrin under 1960-talet i för- hållande till 1950-talet är anmärkningsvärd — från 1,8 % till 6,3% i genomsnitt per år. Produktivitetens tillväxt under 1960-talet har skett i en jämn takt och utan större årliga variationer bortsett från år 1967.
Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att den under 1960-talet successivt minskande (under de senaste åren dock ökande) förädlingsgraden inom varvsindustrin påverkat sysselsättningen vid fram- för allt storvarven. Varven kom, i allt större utsträckning, att lägga ut produktionen till underleverantörer samt att utnyttja entreprenader. Under femårsperioden 1965—70 minskade det registrerade antalet sysselsatta inom branschen med totalt ca 4 000 personer. Den av varven inhyrda arbetskraften (ca 3 000 personer år 1969) har emellertid inte redovisats i statistiken. Följden av detta torde vara att utvecklingen av varvens arbetskraftsproduktivitet under 1960-talet är något överskattad i tabellen. Under 1970-talet har storvarven dock i stor utsträckning avvecklat den inhyrda arbetskraften.
Av tabell III.III framgår att den genomsnittliga arbetsproduktiviteten år 1970 synes vara högst vid arbetsställen med 100—200 resp. 50—100 anställda vad avser skeppsvarv resp. båtbyggerier.
Större delen av 1960-talet präglades av en jämförelsevis svag lönsam- hetsutveckling inom varvsindustrin. Under åren 196841972 var detta särskilt markant. Som exempel kan nämnas att storvarven redovisade totalt ca 160 milj. kr i förluster (före bokslutsdisp. och extraordinära kostnader och intäkter) för år 1970. Detta år är för varvsindustrin i 1 Förädlingsvärde per allmänhet och storvarven i synnerhet ett föga representativt mätår. anställd.
Tabell lIl.lll Förädlingsvärde per anställd för arbetsställen i olika storleksklasser år 1970. (1000-tal kronor).
Delbransch Arbetsställestorlek efter antal anställda Samt—
j' -
5—9 10—19 20—49 50—99 100—199 200—499 500— ggg?" stäl— len
Skeppsvarv 54 51 38 Båtbyggerier 40 35 39
Hela varvs- industrin 42 39 43 53 52 50 40
Anm.: Uppgifter för industri för fartygs— och båtmotorer föreligger ej.
3.3.2. Produktionskostnader
Lönekostnadsnivån inom varvsindustrin är relativt hög i förhållande till industrigenomsnittet. Som framgår av tabell III.IV kan en viss utjämning av lönekostnadsskillnaden för de kollektivanställda konstateras efter 1969, sannolikt som en följd av den pressade internationella varvskon- junkturen samtidigt som industrin i övrigt upplevde en konjunkturtopp. Vad avser lönekostnadsutveckling under de senaste åren kan noteras, att timförtjänsten för varvsarbetare under 1970 och 1971 steg i takt med utvecklingen för samtliga arbetare inom verkstadsindustrin. Däremot visar motsvarande jämförelse för 1972 en 3—4 % högre ökningstakt för varvsarbetare. Varvsindustrins produktionskostnadsandelar för råvaror och halvfabri- kat samt löner och kapital redovisas i tabell IlI.V. Siffrorna belyser , _ branschens karaktär av konstruktions- och monteringsindustri. Den låga Kapitalkostnaderna ,, , ,,| .. . .. . .. framräknade som rest- kap1talkostnadsandelen for 1 forsta hand ar 1970 bor ses mot post. bakgrund av den jämförelsevis svaga lönsamhetsutvecklingen som allmänt
Tabell III.IV Lönekostnader inom varvsindustrin.
Genomsnittlig lönekostnad per
arbetarpersonal förval tni ngsperso nal anställd
1965 1967 1970 1965 1967 1970 1965 1967 1970
Varvsindustrin — tkr/år 22,2 26,1 32,9 35 9. 38,6 49,0 24,9 29,4 37,2 —rel.lönekostnadl 123 121 121 120 108 112 118 117 118
Verkstadsindustrin — tkr/år 19,3 22,6 28,1 30,7 36,2 44,4 22,6 26,8 33,0 — rel. lönekostnad 107 105 104 102 101 102 107 107 104
Hela industrin — tkr/år 18,1 21,6 27,1 30,0 35,7 43,7 21,1 25,1 31,6 — rel. lönekostnad 100 100 100 100 100 100 100 100 100
1 Genomsnittet för hela industrin = 100.
Tabell lll.V Produktionskostnadsandelar 1965 och 1970 (i procent av produktio- nens saluvärde).
Råvaror Löne— "Kapital- Övriga Summa och halv- kost- kost- kost- fabrlkat nader nader” nader
Varvsindustrin 1965 5 2 3 7 6 1970 5 8 34 3
Hela industrin 1965 49 27 18 1970 48 28 19
Anm.: Kapitalkostnaderna framräknade som restpost.
rådde inom branschen under 1960-talets senare del (se avsnitt 3.3.1). Enligt varvens egna bedömningar kommer emellertid lönsamheten att förbättras kraftigt under år 1973 och den därpå följande femårsperioden, varför kapitalkostnadsandelen kan förväntas stiga mot slutet av 1970- talet.
Lönekostnadsandelens minskning mellan år 1965 och 1970 beror på den minskade sysselsättningen vid främst storvarven och motsvaras av en ungefär lika stor ökning av kostnadsandelen för råvaror och halvfabrikat. Denna förskjutning i produktionskostnaderna under 1960-talets senare del förklaras till stor del av att varven istörre utsträckning än tidigare kom att utnyttja underleverantörer och inhyrd arbetskraft under denna period. Båtbyggeriernas kostnadsandelar för råvaror och halvfabrikat har under den aktuella tidsperioden i genomsnitt varit ca 10% lägre än skeppsvarvens.
3.4. Produktsammansättningen vid storvarven
Som tidigare nämnts har de fyra svenska storvarven under senare år koncentrerat nybyggnationen till ett fåtal typer och storlekar och därvid inriktat sig främst på medelstora och stora tankfartyg för vilka marknaden vuxit ojämförligt snabbast. Dessa fartyg byggs vanligen i långa serier, som i vissa fall uppgår till tjugotalet exemplar. Storvarvens produktionsinriktning, årskapacitet m.m. framgår av nedanstående sam- manställning.
Eriksberg (EM V)
Vid Eriksberg har man inte drivit specialiseringen av produktprogrammet lika långt som vid Kockum och Uddevallavarvet. I orderportföljen finns, vid sidan av order på 400 000 tons tankfartyg, ett flertal kontrakt avseende mindre specialfartyg (30 000 DWT).
Eriksberg är (vid sidan av Götaverken)i högre grad än något annat stor- varv beroende av att kunna utnyttja underleverantörsföretag för sin fartygsproduktion. Sedan mitten av 1950—talet svarar bl.a. Karlskronavar- vet för en del av Eriksbergs behov av fartygssektioner. Eriksberg har även
Företag Antal an- Nuvarande Fakture- Genomsn. Framtida fartygsproduktion ställda' årskapa- rings— inv./år (storlek i DWT) citet värde2 1968—72 (milj. DWT) (milj. kr) (milj. kr)
Eriksberg (EMV) 6 500 0,8 652 37 tankfartyg (400 000, 313 000, 135 000), specialfartyg (25 000—33 000) Götaverken (GV) 9 200 1,1 970 39 tankfartyg (154 000), ore/bulk/oil-fartyg (105 000, 122 000) Kockum (KMV) 5 110 1,3 759 22 tankfartyg
(255 000, 355 000) Uddevalla (UV) 3 100 0,6 341 10 tankfartyg
(127 000, 233 000, 485 000)
1 Avser totalt antal anställda inom varvsrörelsen (inkl. entreprenader) för år 1972 2 Avser år 1972 och omfattar i huvudsak fartygsnybyggen, motorer och reparatio» ner. För CV har koncernens totala fakturering minskats med faktureringen för ång- tekniska produkter.
sedan ett tiotal år tillbaka ett underleverantörsavtal med reparationsvar— vet Lisnave i Portugal avseende leveranser av bl. a. hela förskepp.
Eriksberg tillverkar dieselmotorer på licens (Burmeister & Wain) och vid Lindholmens Motor AB produceras mindre s.k. medelvarviga motorer (Pielstick).
Götaverken (G V)
Götaverken avser att genomföra en omfattande standardisering av den nuvarande fartygsproduktionen under de närmaste åren. Efter det att de sista OBO- och Oil/Ore-fartygen har levererats från Arendalsvarvet i mitten av 1974, kommer enbart tankfartyg på ca 150000 DWT att byggas vid detta varv. Vid Öresundsvarvet produceras, med något enstaka undantag, endast bulkfartyg på ca 100 000 DWT t.o.m. 1976. Tidigare tillverkade GV även bulk-, container- och RoRo-fartyg samt bil- och passagerarfärjor i betydande omfattning. Specialiseringen kommer så- lunda att bli påtaglig.
Den äldre varvsanläggningen i Göteborg, det s.k. Göteborgsvarvet, utnyttjas huvudsakligen för ombyggnader och reparationer av fartyg samt för motortillverkningen. Götaverken övergår under 1973 från tillverkning av dieselmotorer av egen konstruktion till licenstillverkning av Burmeister & Wains huvudmotorer (som även tillverkas av Eriksberg och Uddevalla).
Under sommaren 1973 har GV slutfört förhandlingar med Eriksberg om köp av dess reparationsrörelse. Kompletterad med EMV:s anlägg- ningar och vissa nyinvesteringar i bl.a. en flytdocka, kommer GV:s reparationsverksamhet att bli en av de största och modernaste i norra Europa.
Götaverken bedriver vid sidan av varvsrörelsen en Värdemässigt be- tydande tillverkning av ångpannor för såväl fartyg som för industriellt bruk. Omsättningen uppgick år 1972 till ca 25 % av varvsrörelsen.
Kockum (KM V)
Kockum, det kapacitetsmässigt största svenska varvet, har drivit speciali- seringen av produktprogrammet längre än något av de övriga svenska storvarven. Produktionen utmärks av en i varvssammanhang osedvanligt hög kapitalintensitet och effektivitet. Detta är en följd av ett långsiktigt och målmedvetet rationaliserings- och investeringsprogram som på- börjades i slutet av 1960-talet. Kockum torde även internationellt sett inta en ledande ställning i detta avseende. Som exempel kan nämnas att f.n. installeras en 136 m hög bockkran, den största i världen, med en lyftkapacitet på 1 500 ton och till en kostnad av 110 milj. kr. Kockums investeringsplaner för den kommande femårsperioden ger vid handen att denna utveckling kommer att fortsätta och resultera i en betydande kapacitetsökning mot slutet av 1970-talet.
Vid Kockum levereras f.n. endast 255 000 tons tankfartyg i en serie på totalt 20 st.fartyg. Denna kommer att avslutas under år 1974 och följs då av en serie tankfartyg på 355 000 DWT. F.n. finns redan 15 st.i order.
En stor del av produktionsprocessen vid Kockum planeras, styrs och samordnas med hjälp av ett av varvet utvecklat och datorbaserat program. Detta vidareutvecklas för närvarande för att helt integrera funktionerna projektion, produktion inkl. lagerhållning, personaladministration samt kostnadsredovisning och kommer senare att överföras även till Göta- verken och Eriksberg. Kockum har också utvecklat avancerade, delvis datoriserade instrument för automatisk kontroll av motorer och fart, för automatisk navigering samt lastfördelningsinstrument. En del av dessa inStrument säljs till andra varv.
Samtliga storvarv tillverkar själva fartygens huvudmotorer på licens från konstruktören. Kockum är dock det enda varv som enbart erbjuder ångturbiner. Dessa byggs på licens från Stal-Laval; Kockum svarar även för tillverkningen av en del komponenter i de ångturbiner som Stal-Laval tillverkar och exporterar.
För att bl.a. neutralisera varvskonjunkturerna byggde Kockum under 1960-talet ut en industrisektor för tillverkning av bl.a. entreprenad- maskiner (Landskrona), pulvertransportfordon (numera Landskrona) samt maskiner för skogsbruk och Skogsindustri (Söderhamn, Solna, Filipstad). Efter betydande förluster i industrisektorn inleddes i början av 1970-talet en nedbantning av produktionsprogrammet, som i stort var avslutad 1972. Industrigruppens omsättning år 1972 var 241 milj. kr, vilket motsvarar en tredjedel av varvsrörelsens omsättning.
Uddevallavarvet (U V)
Uddevallavarvet har i likhet med Kockum genomfört en långt gående specialisering av produktionen. Varvet har under de senaste åren dock byggt såväl stora tank- och bulkfartyg som mindre torrlastfartyg, men i orderstocken finns f.n. endast stort tanktonnage. Sedan mitten av 1960-talet har varvets investeringar legat på en påtagligt låg nivå, varför investeringsbehovet idag är omfattande. Uddevallavarvet kommer nu att
genomföra ett genomgripande investeringsprogram som kommer att innebära en grundlig ombyggnad av varvet (bl.a. en ny docka med kapacitet för fartyg upp till ca 700 000 DWT) under perioden 1973—77. Detta kommer även att medföra en betydande ökning av den årliga produktionskapaciteten från f.n. ca 0,6 milj. DWT till upp emot 1,1 milj. DWT år 1978.
Vid dotterbolaget Skandiaverken i Lysekil tillverkas hjälpmotorer på licens från Burmeister & Wain. En stor del av dessa säljs till Eriksberg och Götaverken.
3.5. Produktsammansättningen vid de medelstora och mindre varven
Under det att storvarven sökt stärka sin konkurrensförmåga genom att bygga stora fartyg i standardutförande till låga kostnader, har de mindre och medelstora varven lyckats säkra en marknad för delvis relativt avancerat specialtonnage.
Sedan varvsrörelserna i bl.a. Karlstad, Luleå och Gävle upphört och Mohögs Mekaniska Verkstad i Gustavsvik ej byggt några fartyg sedan mitten av 1960—talet fortlever f.n. ett lO-tal större fartygsproducerande varv (mer än 50 anställda) med totalt ca 3 500 anställda. Härtill kommer ca 35 mindre varv med totalt ca 600 anställda. Dessa är lokaliserade till kuststräckan från Strömstad till Härnösand med tyngdpunkten förlagd till Bohuslän.
De större av de fartygsproducerande varven har inriktat sin produktion på specialtonnage av typen produkttankers samt kemikaliefartyg för klor, svavel m.m. Detta gäller främst varven i Falkenberg, Lödöse, Oskarshamn och Sölvesborg. Som exempel kan nämnas att vid Oskarshamns varv byggs f.n. en serie på 13 st. produkttankers på 30 000 DWT. Serien beräknas vara avslutad år 1978. De mindre av de fartygsbyggande varven tillverkar mindre fartyg för speciella ändamål, såsom bogserbåtar, färjor, tendrar, fyrskepp, flodsprutor, mudderverk m.m. Detta gäller främst Åsiverken, Lunde och Kalmar varv.
De mindre och medelstora varven bedriver i viss utsträckning även annan tillverkning än fartygsbyggnation, t.ex. reparationsverksamhet och tillverkning av stålkonstruktioner för diverse industrianläggningar. Så- lunda bygger Finnboda varv oljeborrningsplattformar. Varvet har under de senaste åren nästan uteslutande tillverkat tunga stålkonstruktioner såsom brodelar, gasklocka och delar till kraftverk, men har f.n. ett par fartyg i order för leverans åren 1975 och 1976.
Nybyggnationen vid varvet i Karlskrona består enbart av krigsfartyg av olika slag. Sedan länge är dock tillverkningen av skrovsektioner och roder för andra varv betydelsefull och har under senare år blivit allt viktigare. De största avnämarna är storvarven.
Flertalet av de små varven är rena reparationsvarv. De reparerar företrädesvis mindre fartyg, såsom kustbåtar, färjor, bogserbåtar, fiske båtar samt pråmar. Vidare bedrivs tillverkning av fartygsmotorer, bojar,
kassuner, sjömärken o.d. Många varv svarar dessutom för det årliga underhållet av det lokalt anknutna tonnaget. En viss nybyggnationsverk- samhet förekommer dock, varvid fartyg under 1 600 bruttoregisterton för i första hand svenska beställare byggs. För 10—15 år sedan var bl.a. fiskebåtsbyggandet omfattande såväl för inhemska som utländska bestäl- lare — f.n. byggs inga fiskebåtar. Under 1960—talet har många varv lagts ned eller övergått till produktion av fritidsbåtar och antalet anställda har i flera fall decirnerats till hälften mot tidigare. Anledningen är framför allt tillbakagången för det svenska fisket och den mindre kustsjöfarten.
Tillverkarna av fritidsbåtar, vilka uppvisar den största geografiska spridningen, bygger nästan uteslutande motor-, segel- och roddbåtar av plast samt tillverkar varor för fritids- och fiskebruk. Vidare ingår som en väsentlig del av verksamheten reparation av båtar och båtmotorer samt vinterförvaring. Såväl den internationella som den svenska marknaden för fritidsbåtar har varit jämförelsevis expansiv under de senaste åren. År 1969 uppgick exempelvis den totala exporten av fritidsbåtar från de tjugo största tillverkarna till ca 10 milj. kr. Motsvarande siffra för år 1972 är drygt 70 milj. kr.
3.6. Investeringsutvecklingen
Den svenska varvsindustrins investeringsutveckling under 1960-talet kännetecknas av relativt stora variationer med kraftiga toppar ibörjan och slutet av decenniet. Investeringstopparna i början av 1960-talet innefattar tillkomsten av Arendalsvarvet och utbyggnaden av Uddevalla- varvet (1958—60). Mot slutet av 1960-talet påbörjades en omfattande rationalisering och ombyggnad av Kockums anläggningari Malmö. Härtill kommer en kraftig utvidgning av Eriksbergs byggdocka under åren 1968—1969.
Diagram lIl.ll Investeringsutvecklingen inom varvsindustrin 1965—1972. 1968 års priser. Index 1965 = 100.
Index 400
Llllllllllllllllllllllllllll
___—__— _————_———_'—
O O less ' lasa ' 1957 l resa ' l969 ' mo ' l97l ' l972
_ Varvsindustrin — — — Helo industrin
Under perioden 1965—72 investerades i genomsnitt ca 113 milj. kr per år, varav drygt 50 % i byggnader och anläggningar. lnvesteringsvolymen per anställd uppgick under denna period till i genomsnitt 3 700 kr jämfört med 6 800 kr för hela industrisektorn. Tar man dessutom hänsyn till att storvarven under dessa år även utnyttjade inhyrd arbetskraft — varför investeringsbeloppet per anställd torde vara överskattat — blir slutsatsen att investeringsvolym per anställd inom varvsindustrin under den aktuella tidsperioden snarare har varit ännu lägre än nämnda 3 700 kr. Kapitalintensiteten inom varvsindustrin år 1970 har uppskattats till ca 102 000 kr (per anställd). Motsvarande belopp var för verkstadsindustrin 80 000 kr och för hela industrin 11 1 000 kr.
4 Sysselsättning
Sysselsättningsutvecklingen inom varvsindustrin under perioden 1965— 1973 illustreras i diagram IV.I. Antalet anställda inom varvsindustrin uppgår f.n. till totalt ca 31 000, varav ca 24 600 eller ca 78 % arbetar vid de fyra storvarven. År 1965 var drygt 32 800 personer sysselsatta inom varvsindustrin, vilket innebär att sysselsättningen inom branschen totalt sett minskat med 1 200 personer eller ca 4 % under de senaste åtta åren.
Som framgår av diagram IV.I minskade sysselsättningen inom varvs- industrin fortlöpande under perioden 1965—1970. Totalt lämnade ca 4000 personer (eller drygt 12 %) branschen under dessa år. Detta berodde till stor del på att storvarven i allt större omfattning kom att lägga ut produktionen på lego- och entreprenadbasis till underleveran- törer. Det kan synas anmärkningsvärt att sysselsättningen inom bran- schen — till skillnad från hela industrin —— fortsatte att minska även under åren 1968 och 1969. Detta förklaras bl.a. av att storvarven under dessa år i relativt hög grad utnyttjade inhyrd arbetskraft, som inte redovisas i industristatistiken (totalt ca 3 000 personer år 1969). Mellan 1970 och
Diagram IV.I Sysselsättningsutvecklingen inom varvsindustrin 1965—1973. Index 1965 = 100.
Index Anatö llda | ID
..,.— -------.--_._-.-l--- .. '
100—
80
.cn-.nu.- ..ui ......- ..- __..-
90— Hf— |__—_ —_ —
an , 1965 less ' ism ' issn ' lass |97o l97l I972 1973
_ vorvsindudrin ------- vcrko'ludtinduatrin —— — hela industrin
Tabell IV.I Personalsammansättning inom varvsindustrin år I970.
Personalkategori
Varvsindustrin Verkstads— Hela industrin industrin antal _ —;del andel (%) (%)
Kvinnor Mån
1 512 5,2 22,3 27 313 28 825 94,8 100,0 83,4 100,0 77,7 100,0
Arbetarpersonal F örvaltnings- personal
21095 73,2 69,9 73,2
7730 28825 26,8 30,1 100,0 26,8 100,0
1973 har emellertid den inhyrda arbetskraften till stora delar kunnat av- vecklas, varför också den redovisade sysselsättningen inom branschen ökat med ca 3 % per år eller totalt ca 2 800 personer.
Vad avser sysselsättningen vid de mindre varven under perioden 1965—73 har den i stort sett utvecklats i överensstämmelse med industrin i sin helhet. Sysselsättningen vid de fritidsbåtstillverkande varven har dock genomgående ökat sedan mitten på 1960-talet.
Som framgår av tabell IV.I är tjänstemannaandelen jämförelsevis låg inom varvsindustrin. Detta beror på den låga andelen tekniker och att produktionstekniken inom branschen i allmänhet är mindre avancerad än i den övriga verkstadssektorn.
Varvsindustrin är liksom de flesta andra större industribranscher i landet koncentrerad till vissa regioner. Göteborgs-, Malmö- och Uddeval- laregionerna dominerar kraftigt och svarar för ca 80 % (eller omkring 24000 anställda) av den totala sysselsättningen inom branschen. I Göteborgs kommunblock utgör antalet anställda vid de båda storvarven (Eriksberg och Götaverken) ca 21% av den totala industrisysselsätt- ningen. Motsvarande siffror för Malmö (Kockums) och Uddevalla (Uddevallavarvet) är 13 resp. 47 %. I Landskrona kommun svarar Öresundsvarvet (Götaverken) för 30 % av industrisysselsättningen, vilket motsvarar drygt 2 200 anställda.
Andra kommuner, i vilka minst 10% av antalet industrisysselsatta utgörs av anställda inom varvsbranschen, är Karlskrona (Karlskrona- varvet), Sölvesborg (Sölvesborgs varv), Tjörn och Orust (ett flertal småvarv), Lilla Edet (Lödöse varf) samt Älvsbyn (Ockelbo). Kustartille- riets varv svarar för ca 25 % av industrisysselsättningen i Vaxholms kommunblock. Av de övriga orterna med varvsföretag kan nämnas Kramfors (Gustavsviks docka och Lunde varv), Stockholm (Finnboda varv), Oskarshamn, Kalmar, Falkenberg samt Åmål (Åsiverken).
Enligt en nyligen av industridepartementet genomförd studie av stor- varvens underleverantörsförhållanden år 19 72 framgår att varven i första underleverantörsledet indirekt ger sysselsättning åt ca 10 500 personer
vid svenska företag. Den totala sysselsättningseffekten isamtliga under- leverantörsled har beräknats till ca 15 000 personer. Geografiskt sett är denna härledda sysselsättning1 störst ivarvsregionerna och Norrbotten. 1 det senare faller avser sysselsättningen Norrbottens Järnverk (NJA).
Storvarvens totala inköp av varor och tjänster under år 1972 uppgick till ett värde av ca 1 800 milj. kr, varav ca 400 milj. kr utgjordes av import. Cirka hälften av varvens totala inköp utgörs av järn- och stålvaror. Återstoden avser bl.a. entreprenadarbeten på fartyg, diverse fartygsut- rustning, konstruktionselement och förbränningsmotorer. Inköpen faller på ett stort antal företag av skiftande storlek inom främst verkstads- industrin.
Tillverkningen av konstruktionselement och skrovsektioner på lego- och entreprenadbasis har ökat kraftigt under senare år. Underleverantörer är i de flesta fall mindre varv som helt eller delvis lagt ned den egna fartygsproduktionen (t.ex. varven i Karlskrona, Gävle och Sölvesborg). En av orsakerna till ökningen har varit bristen på kvalificerad arbetskraft, främst plåtslagare och svetsare, i de större varvsregionerna. Samtidigt har det varit lättare att rekrytera denna kategori av arbetskraft på de mindre orterna som har eller har haft fartygsproduktion.
En ytterligare bidragande orsak kan ha varit de relativt sett stora förändringarna i varvens produktionsinriktning, bl.a. innebärande att den befintliga produktionsapparaten blivit mindre ändamålsenlig.
Tabell IV.II Sysselsättningen vid storvarvens underleverantörer år 1972 fördelad på A-regioner.
A-region Antal A-region Antal
Stockholm/Södertälje . . . 760 Göteborg ........... 2 680 Nyköping ........... 730 Uddevalla 500 Mjölby/Motala ........ 160 Skövde ............ 50 Linköping .......... 23 O Kristineham n 90 Norrköping 490 Karlstad ............ 6 0 Jönköping .......... 170 Västerås 250 Karlskrona .......... 310 Borlänge/Falun ....... 420 Karlshamn .......... 70 Gävle/Sandviken 100 Helsingborg/ Landskrona . . 80 Luleå/ Boden ......... 870 Malmö/Lund/Trelleborg . . 470 __4 Halmstad ........... 180 Totalt 8 670
2 Arbetsmarknadsregioner. Uppgifterna i tabellen avser endast första underleveran— törsledet. Regioner med mindre än 50 sysselsatta (ca 7 %) har inte fördelats.
1 Beräkningarna har baserats på storvarvens totala inköp av varor och tjänster är 1970.
5 Varvsindustrins utveckling under 1970—talet
5.1. Varvsindustrins orderläge
Trots kraftiga fluktuationer har den internationella varvsindustrin under hela 1960-talet upplevt en trendmässig ökning av orderstockarna. Denna utveckling har fortsatt under åren 1972 och 1973. Sedan halvårsskiftet 1972 har de svenska varvens orderböcker ökat med sammanlagt ca 7,5 milj. DWT till totalt ca 19,1 milj. DWT i slutet av augusti 1973. Volymmässigt sett är detta den största orderstocken i branschens historia. Sammanlagt torde samtliga storvarv i stort sett ha full beläggning fram till och med år 1976.
Internationellt sett har de svenska varven hävdat sig väl. Vad avser nytt tonnage, beställt under år 1972, kommer Sverige på andra plats efter Japan. Endast Japan hade hösten 1973 en inneliggande orderstock som volymmässigt översteg den svenska (tabell II.I).
Som framgår av tabell V.I utgörs ca 80 % av samtliga fartyg i order av tankfartyg. Huvuddelen av dessa (97 %) faller på storvarven. Som tidigare framhållits kommer de svenska storvarvens produktionsresurser mot mitten av 1970-talet nästan uteslutande att tas i anspråk för produktion av stort tanktonnage. Det kan noteras att sedan januari 1973 har tanktonnagets andel av orderstocken stigit med ca 10 procentenheter samt att merparten av denna ökning utgörs av stort tonnage. Ore/Bulk/ Oil- och Ore/Oil-fartygens andelar av orderstocken har minskat kraftigt (tidigare ca 25 %).
Tabell V.I Fartyg i order vid svenska varv 1973-09-30.
Antal DWT %
Tankfartyg 8 1 Ore/Bqu/Oil-fartyg 15 Ore/Oil-fartyg 3 Produktfartyg 22 Bulkfarty g 1 Kemikaliefar tyg 9 Övriga 5
Totalt 136
15 588690 81 1 776 900 10 678 500 4 567 300 3 118 000 1 159 700 1 18 000 0
18 907150
Källa: Sveriges varvsindustriförenings månadsstatistik.
Tabell V.II Tankfartyg i ordet vid storvarven 1973-09-30.
Fartygsstorlek (DWT) Antal DWT
100 000—149 999 36 4 821000 150 000—199 999 14 2154 870 200 000—249 999 7 1 631 000 250 000—299 999 6 1531000 Över 300 000 15 5 425 150
Totalt 78 15 563 020
Källa: Sveriges Varvsindustriförening.
Under perioden oktober 1972 — september 1973 har varven tecknat ett åttiotal nya kontrakt omfattande totalt ca 10 milj. DWT, vilket i genomsnitt motsvarar drygt 50 % av inneliggande orderstockar. Huvud- delen avser leveranser under åren efter 1975. Enligt varvens egna bedömningar har dessa beställningar genomgående kunnat tas med betydligt förmånligare kontraktsvillkor än vad som var möjligt endast ett år tidigare (1971). Under sistnämnda år tecknade varven också jämförel- sevis få nya kontrakt. Återstoden av varvens inneliggande order är tagna under åren 1968 t.o.m. 1970, varav större delen kommer att levereras inom ett eller två år. För de flesta av varven torde även dessa ha tagits till goda priser. Vissa av varven har emellertid fortfarande ett mindre antal olönsamma kontrakt från åren 1968 och 1969 kvar i orderportföljerna. Dessa kommer dock att levereras under år 1973 eller i början av år 1974.
Som framgår av tabell V.II kommer de svenska storvarvens fartygs- produktion under de närmaste åren att utgöras av tankfartyg i främst två storleksklasser, nämligen dels fartyg mellan 150 000—300 000 DWT, dels över 300 000 DWT, s.k. Ultra Large Crude Carrier (ULCC). Samtliga storvarv utom Götaverken har f.n. ULCC-fartyg i order, varav Uddevalla- varvet har de största (485 000 DWT) och Kockum de flesta.
5.2. De svenska varvens framtidsbedömningar
De långsiktiga bedömningar som storvarven redovisat tyder på en kraftig expansion av svensk varvsindustri. Under femårsperioden 1973—1977 räknar företagen med att öka leveransvärdet från ca 3 000 milj. kr innevarande år till 5 900 milj. kr år 1977. I löpande priser väntar man sig således kunna nära nog fördubbla det årliga leveransvärdet. Antalet sysselsatta inom dessa varvsföretag var vid utgången av år 1972 ca 24 300 personer och man planerar att vid slutet av år 1977 kunna sysselsätta omkring 26500 motsvarande en ökning med ca 10 %. Investerings- programmen under femårsperioden summerar sig till nära 2 000 milj. kr vad gäller enbart själva varvsrörelsen. Till detta kommer planerade investeringar på ca 800 milj. kr i bl.a. reparationsverksamhet och dieselmotortillverkning (tabell V.Ill).
Det bör understrykas att planerna är företagsledningarnas bedömning av den långsiktiga utvecklingen. I flera fall torde planerna inte
ha slutgiltigt fastställts av respektive företagsstyrelse.
Investeringsplanerna för perioden 1973—1977 präglas av en påtaglig optimistisk framtidsbedömning och skulle, om de till fullo kom att realiseras, innebär en markant investeringsökning jämfört med förhållan- dena under de två närmast föregående decennierna. Totalt sett skulle således i genomsnitt ca 570 milj. kr per år investeras under den närmaste femårsperioden. Jämfört med utfallet år 1972 (198 milj. kr) innebär detta ungefär en tredubbling av den årliga investeringsvolymen. Med tanke på den svaga investeringsutvecklingen under 1960-talet torde större delen av detta belopp utgöras av investeringar som varven tvingas att genomföra för att ersätta gamla och nedslitna anläggningar och anpassa dessa till det större tonnaget som finns i order.
För branschen i dess helhet står det emellertid klart att om respektive varvsföretag realiserar sina nu redovisade investeringsplaner så kommer den totala produktionskapaciteten att öka högst avsevärt fram till och med 1977. Med hänsyn till framförallt sammansättningen av inneliggande orderportföljer och leveransplaner synes det sannolikt att den årliga nybyggnationskapaciteten (f.n. ca 4 milj DWT) kommer att öka med ca 10—15 % per år till uppemot 7 milj.DWT mot slutet av 1970-talet.
Tabell V.III Investeringsutvecklingen 1973—1977, milj. kr.
1973 1974 1975 1977 Summa
Investeringar i varvsrörelse
— lyftanordningar, kranar m m 30 287 — plåthantering 19 3 98 — byggnader och anläggningar
(lokaler, bäddar, dockor) 49 300 — övriga investeringar 1 21 577 Summa 219 1 756
Övriga investeringar (t ex fartygsandelar) 175 1 055
Totala investeringar 349 2 811
Appendix Beskrivning av det statistiska materialet
1 Inledning
Huvuddelen av det statistiska materialet som använts som underlag för denna utredning har hämtats från Statistiska centralbyråns (SCB) årliga industristatistik. Uppgifter om investeringsutveckling och kapitalstockar samt export och import kommer från SCB:s investeringsenkäter resp. utrikeshandelsstatistik. Vid redovisningen av uppgifter till denna utred- ning har SCB tillämpat vissa sekretessregler för att ej röja uppgifter för en enskild uppgiftslämnare. Sekretessreglerna innebär i korthet att inget enskilt arbetsställe i en redovisad cell får svara för mer än hälften av det redovisade variabelvärdet.
De uppgifter som lämnats om enskilda namngivna företag under de olika branschavsnitten har utredningen erhållit genom bl. a. kontakter med branschorganisationer.
I det följande kommer en kortfattad beskrivning av det statistiska materialet att lämnas. För en utförligare information om främst den årliga industristatistiken hänvisas till publikationen SOS: Industri.
2 Den årliga industristatistikens omfattning
Den årliga industristatistiken omfattar alla arbetsställen inom industri- sektorn med minst 5 sysselsatta samt inom vissa branscher alla arbetsställen. Populationen aktualiseras dels med hjälp av information från uppgiftslämnarna avseende det egna företaget, dels med hjälp av information från externa källor som t. ex. mervärdeskatteregistret, J—aviregistret och riksförsäkringsverkets register.
Arbetsstället är den enhet i industristatistiken för vilken uppgifter insamlas och redovisas angående bruttosaluvärde, förädlingsvärde, kostna— der, drivkraft, personal m. m. Samma enhet används såväl vid uppgifts— lämnarnas rapportering som vid redovisningen av de statistiska resultaten.
Arbetsstället definieras som en lokalt fristående produktionsenhet, vid vilken inom ramen för ett enda företag bedrives ett enda slag av verksamhet inom i regel en enda definierad bransch eller vissa definierade kombinationer av skilda verksamheter. Om ett företag på samma plats driver rörelse, som omfattar flera olika aktiviteter, kan företaget således anmodas att lämna separata uppgifter för varje aktivitet för sig under förutsättning att aktiviteterna enligt den angivna standarden är från varandra avvikande och under förutsättning att tillräckligt underlag finns för en tillfredsställande redovisning. Varje sådan separat redovisad aktivitet anses som ett arbetsställe. Vissa vanligt förekommande kombi— nationer av verksamhet behöver dock ej uppdelas.
I de flesta fall sammanfaller arbetsställe och lokal enhet (verksamhets— ställe). I regel sammanfaller också arbetsställe och företag, dvs. de flesta bedriver rörelse endast inom en lokal enhet och inom endast en näringsgren eller vanligt förekommande kombination av näringsgrenar.
Arbetsstället omfattar inte bara direkta produktionsaktiviteter utan också indirekta aktiviteter eller hjälpaktiviteter som lokalt är knutna till detta. Sådana indirekta aktiviteter är t. ex. administration, konstruktions- arbete, lagerarbete, marknadsföring och försäljning av de egna tillverk- ningarna, underhåll och service på den egna produktionsapparaten etc.
Om hjälpaktiviteter utföres vid en från huvudaktiviteten lokalt avskild enhet gäller följande.
En reparationsavdelning som är lokalt fristående och betjänar flera arbetsställen, utskiljes i regel som eget arbetsställe och klassificeras såsom reparationsverkstad.
Principiellt räknas huvudkontoren i industristatistiken icke som
arbetsställen, eftersom produktion av varor eller tjänster för utomstående icke förekommer. Fristående huvudkontor, som betjänar flera arbetsstäl- len och icke är beläget i anslutning till något av dem, ingår i statistiken för samtliga variabler utom för antal arbetsställen. Om de från huvudkon- toret administrerade arbetsställena tillhör skilda branscher klassificeras huvudkontoret efter mestkriteriet, dvs. till den bransch som har det största sammanlagda avsaluvärdet. Personalen m. m. redovisas på den ort där kontoret är beläget.
Forskningslaboratorier knutna till industrin redovisas på samma sätt som huvudkontor.
Fristående försäljningskontor jämte vissa andra fristående hjälpaktivi— teter (" ex hörcentral, lager) ingår däremot inte alls i industristatistiken.
3 Branschklassificering
3. l Näringsgrensindelning
Fr. o. m. 1968 års industristatistik tillämpas vid branschredovisningen den år 1969 fastställda Svensk näringsgrensindelning (SNI) som är direkt knuten till ISIC 1968.
Inom följande näringsgrenar ingår alla arbetsställen i industristatistiken oavsett storlek inklusive sådana arbetsställen som drives av ägaren ensamt
Gruvor och mineralbrott (näring 2) utom torvbrytning och framställ- ning av produkter därav
Mjölkförädlingsindustri (31 121) Stärkelseindustri (31211) Spritdrycksindustri (3131) Maltdrycksindustri (3133) Stenvaruindustn' (36991)
Inom övriga här ej nämnda näringsgrenar inom näring 2 och 3 ingår endast arbetsställen med minst 5 sysselsatta i genomsnitt under redogö— relseåret.
Före årgång 1968 tillämpades i industristatistiken 1952 års svenska industrigruppering. Övergången till SNI innebar förutom att arbetsställe- na omgrupperades enligt en ny indelning också att vissa aktiviteter uteslöts ur industrisektorn.
Samtliga arbetsställen i industristatistiken för år 1967 har bransch- klassificerats enligt både 1952 års svenska industrigruppering och SNI. Detta har möjliggjort framställandet av en matris mellan de båda branschindelningarna. Matrisen har framställts för variabeln förädlingsvär— de. Med hjälp av den viktfördelning som erhållits från denna matris har samtliga variabelvärden för åren 1965 och 1966 enligt 1952 års svenska industrigruppering omvägts till SNI. För att resultatet från denna omvägning skall bli helt korrekt fordras sålunda att samma relationer gäller mellan branschgrupperingarna åren 1965 och 1966 som år 1967. Vidare måste relationerna som i matrisen endast beräknats för förädlings- värden även gälla för övriga variabler.
Ett arbetsställe kan i allmänhet hänföras till en viss näringsgren med utgångspunkt i de produkter som framställts vid arbetsstället. Om produktionen är fördelad på flera produkter _ vilket är det normala inom ett arbetsställe — vägs varje vara med sitt saluvärde. Är varuposterna hänförliga till skilda branscher förs arbetsstället till den bransch som har den största andelen av det totala saluvärdet för arbetsstället.
För år 1968 och tidigare fastställdes i princip arbetsställets närings- grenstillhörighet helt av det aktuella årets förhållanden. Mindre föränd— ringar i produktionen från närmast föregående år kunde därigenom medföra ändrad branschtillhörighet. För att förhindra svängningar av detta slag har fr. o. m. 1969 års statistik införts en spärr. Innebörden av denna är, att om vid strikt klassificering arbetsstället skulle ha bytt branschtillhörighet men skillnaden mellan värdena för de branschbestäm- mande varorna understigit 10 procent av arbetsställets totala saluvärde så görs ingen ändring av arbetsställets tidigare klassificering.
Många arbetsställen innefattar aktiviteter hänförliga till olika näringsgre- nar. Graden av branschblandning anges med två slag av mätt, dels specialiseringsgrad, dels täckningsgrad. Det första måttet anger hur stor del av saluvärdet för en viss näringsgren som verkligen utgörs av till näringsgrenen hänförliga produkter,
Det andra måttet anger hur stor del av hela saluvärdet för dessa produkter som faller på de arbetsställen som klassificerats till branschen. Det bör observeras att det sistnämnda måttet inte beaktar att industrista- tistiken vad gäller flertalet näringsgrenar inte innefattar rörelse i ringa skala.
Det bör också tilläggas att homogenitetsmåtten inte återspeglar olika grad av vertikal integration eftersom hänsyn som regel endast tas till avsaluposter.
4 Definitioner
Nyregistrering och avregistrering av arbetsställen i industristatistiken sker dels genom att arbetsställen vuxit resp. minskat i storlek mellan två år och därigenom passerat gränsen (fem sysselsatta inom flertalet branscher) för registrering, dels genom rena nyetableringar resp. nedläggningar. Vidare har i denna rapport flyttning av ett arbetsställe från en region till en annan redovisats som avregistrering i utflyttningsregionen och nyregistre- ring i inflyttningsregionen. Detta påverkar dock icke redovisade data för branschtotaler.
I de spridningstabeller som redovisas för produktions—, lönesumme- resp. sysselsättningsutveckling ingår endast identiska arbetsställen, dvs. nyregistrerade och avregistrerade enheter har exkluderats.
Begreppet företag avser i utredningen summan av samtliga industriarbets- ställen tillhörande samma institutionella enhet. (Arbetsställen med samma person-/registreringsnummer i SCB:s register.) Detta innebär, att ett stort företag som t. ex. huvudsakligen sysslar med byggnadsverksam- het men har ett litet industriarbetsställe, i detta sammanhang betraktas som ett litet (industri-)företag.
Branschklassificeringen av industriföretagen har utförts genom att den näringsgren, till vilken de flesta antalet anställda inom företagets arbetsställen varit hänförliga, har varit bestämmande.
4.3. Anställda
Uppgifterna avser summan av arbetarpersonal och förvaltningspersonal. Uppgifterna om arbetarpersonal avser medelantalet under redogörelseåret sysselsatta arbetare. Uppgifter om förvaltningspersonalen avser för resp. år den 1 augusti eller, om så anses påkallat, annan under redogörelseåret infallande tidpunkt då den industriella verksamheten bedrevs i normal omfattning.
4.4 Saluvärde
Produktionens saluvärde utgöres av sammanlagda saluvärdet exklusive indirekta konsumtionsskatter av de under året för avsalu framställda produkterna samt bruttoersättningar för utförda reparationer och lönear- beten.
I regel utgöres saluvärdena av bruttobelopp utan avdrag för kostnader för råvaror m. m. men i de fall då produkterna framställts mot lön ingår endast lönebeloppen. Om lönearbete utförts åt annat industriföretag föreligger en dubbelräkning beroende på att värdet av lönearbetet även ingår i det beställande företagets saluvärde. Har arbetet däremot utförts åt företag som icke lämnat redovisning i industristatistiken, ingår i saluvärdet värdet av råvaran endast delvis eller inte alls.
4.5. Produktionskostnader
De redovisade produktionskostnaderna, som ifråga om inköpta varor och tjänster i regel ej innefattar indirekta skatter, omfattar följande delar.
a) Dels kostnaden för under året förbrukade råvaror, halvfabrikat och andra material inklusive färdiga delar m. m., som under redogörelseåret använts vid den egna produktionen eller lämnats till utomstående för förädling, dels kostnaden för material, delar och tillbehör, som tillsläppts av uppgiftslämnaren vid löne- och reparationsarbeten åt utomstående, dels kostnaden för använda smörjmedel och andra tillsats- och förbruk- ningsmaterial.
b) Dels kostnaden för förbrukning av inköpt emballage och material för emballagetillverkning för förpackning av de tillverkade produkterna.
c) Dels kostnaden för förbrukning av inköpt bränsle, såsom stenkol, koks, torv, träkol, ved, bensin, brännoljor och gas. Uppgifterna innefattar energiskatt.
d) Dels kostnaden för elektrisk energi som inköpts och förbrukats för drivkraft, belysning, uppvärmning, ångalstring m. m. Uppgifterna innefat- tar elskatt.
e) Dels kostnaden för transporter utförda av utomstående.
4.6. F örädlingsvärde
Produktionens saluvärde innefattar betydande dubbelräkningar av det skälet att en vara, som produceras inom en viss bransch kan ingå som råvara i en annan, varigenom den inräknas även i den senare branschens saluvärde. Dessutom ingår i dessa saluvärden även värdena av råvaror eller tjänster som tillförts från andra sektorer (t. ex. jordbruk) eller importe- rats. Förädlingsvärdena avser att ange den värdeökning som ernåtts genom bearbetningen inom varje bransch. Dessa förädlingsvärden har erhållits genom att för varje bransch från saluvärdet subtrahera kostna- derna för råvaror m. m.,emballage, bränsle, elektrisk energi, bortlämnade lönearbeten samt ”transporter utförda av utomstående”. Förfarandet avser att eliminera nämnda dubbelräkningar. I viss utsträckning innefattar
förädlingsvärdena dock även tjänster från andra sektorer. Förädlingsvär- det är ett bruttoförädlingsvärde i den meningen att avdrag icke gjorts för värdeminskning i de materiella anläggningstillgångarna.
Som ovan nämnts erhålles förädlingsvärdet genom att vissa kostnads- poster fråndrages saluvärdet. Förädlingsvärdet är sålunda en restpost, som bl.a. innefattar löner och ersättningar till den egna personalen, kapital- kostnader, kostnader för hyror och diverse omkostnader, vissa kostnader för tjänster till andra sektorer än industrisektorn (utom transporter) samt företagsvinst.
Genom konstruktionen av avgifts- och bidragssystemet bl. a. inom livsmedelsindustrin kan förädlingsvärdet också innehålla vissa avgifter. Detta gäller exempelvis förmalningsavgifter inom kvarnindustri och slaktdjursavgifter vid slakterierna.
Subventioner av statsmedel utgår i samband med mjölkregleringen. Korrektion härför har gjorts vid beräkningen av förädlingsvärdet för mejeriindustri genom att dessa tillskott (allmänt och extra mjölkpris- tillägg) fråndragits råvarukostnaden. Däremot har ingen hänsyn tagits till den utjämning som sker mellan mejerierna via SMR:s kassa för regleringsändamål, vilken syftar till att ersätta de smörtillverkande mejerierna för deras förluster vid smörförsäljningen.
4.7. Lönesummor
I lönebeloppen medtages bl. a. tidlön, ackordskompensation, restids- och väntetidsersättning, ersättningar för beredskapsvakt, uttryckningsersätt- ningar, ackordsersättning (inkl. ackordsöverskott), helgdagslön och helg- dagsersättning, skift-, kallorts- och obekvämlighetstillägg, semesterlön och semesterersättning, sjuklön, provision, tantiem, vinstandelar, gratifi- kationer och naturaförmåner. Belopp som arbetsgivaren innehållit för betalning av anställds skatt, pensions- och försäkringspremier o. d. skall inräknas, men icke arbetsgivares avgifter till den allmänna tilläggspensio- neringen (ATP) eller till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
Vidare skall inte medtagas ersättning som arbetsgivaren utgivit för att täcka med arbetet förenade särskilda kostnader, såsom ersättning för arbetsmaterial och verktyg, ersättning för resor i anställningen samt traktamenten, som utgör gottgörelse för merkostnader i samband med uppehåll på främmande ort.
Dessutom ingår icke löner för personal, som ej direkt sysselsatts med här redovisade industriverksamhet, såsom t. ex. butikspersonal, personal vid särskilda försäljningsavdelningar, personal sysselsatt vid byggnads- eller andra större anläggningsarbeten i uppgiftslämnarens egen regi etc. Ej heller ingår arbetslöner eller värdet av annan ersättning till eventuellt förekommande hemarbete,
4.8. Lönekostnader
I denna redovisning finns också, till skillnad mot industristatistiken, en uppskattning av de anställdas totala lönekostnader dvs. en procentuell
schablonmässig uppräkning för de sociala kostnaderna har gjorts. Korrigeringen har gjorts genomgående för samtliga branscher på grundval av uppgifter som huvudsakligen avser förhållandena inom verkstadsin- dustrin. Denna approximation har bedömts påverka resultaten endast obetydligt. Vid korrigeringen har arbetar- resp. förvaltningspersonal behandlats var för sig.
5 Investeringar
Uppgifterna rörande investeringar, kostnader för reparationer och under- håll samt kapitalstockar är hämtade från SCB's investeringsenkäter. Dessa enkäter är upplagda som urvalsundersökningar med uppräkning av resultaten till en totalnivå motsvarande samtliga i industristatistiken ingående arbetsställen.
I denna rapport redovisade uppgifter avser tidsperioden 1965—1972 under vilken period förändringar inträffat vad gäller urvalsstorlekar rn. m. Nedan följer hänvisningar till de publikationer i vilka en närmare beskrivning återfinns om de tekniker för att överbrygga kedjebrott som SCB tillämpat vid olika tillfällen.
Kedjebrott förorsakat av Undersökningstilltälle Publicering Ökad urvalsstorlek Majundersökningcn 1966 Statistiska Utökad population Meddelanden (SM) [ 1966z60 Arbetsställeurval —> företagsurval Majundersökningcn 1967 SM I l967:100
Svensk industrigruppering —+ ISIC 1958 Ökad urvalsstorlek Ändrad urvalsdesign Majundersökningcn 1969 SM [ l969z48 ISIC 1958 —> SNI Majundersökningcn 1972 SM I 1972135
Ny objektsindelning
Arbetsstället enligt industristatistikens definition utgör såväl rapporte- rings— som redovisningsenhet.
5.3. Branschklassificering
I likhet med industristatistiken tillämpas vid branschredovisningen den år 1969 fastställda Svensk näringsgrensindelning (SNI). Branschklassifice— ringsprincipen är densamma som i industristatistiken.
5.4. Storleksklassificering
Storleksklassificeringen av arbetsställen i investeringsenkäterna är till skillnad mot industristatistiken grundad på företagets totala storlek. Detta innebär för ett flerarbetsställeföretag att någon storleksklassifice— ring av de enskilda arbetsställena inte görs utan att samtliga arbetsställen klassificeras efter arbetsställenas sammanlagda storlek. Klassificeringsva- riabel är antal industrianställda.
5.5. Objektsindelning
De totala investeringarna omfattar investeringar i industribyggnader och andra anläggningar, investeringar i maskiner och apparater, investeringar i bilar för rörelsen samt investeringar i bostäder för personalen. I denna rapport särredovisas endast summan av investeringar i industribyggnader, andra anläggningar och bostäder för personalen.
5.6. Kostnader för reparationer och underhåll
Uppgifter rörande kostnader för reparationer och underhåll för de redovisade åren är hämtade från samma undersökningar som motsvarande investeringsuppgifter. Även för reparations— och underhållskostnaderna har förekommande kedjebrott i tidsserien överbryggts.
5.7. Kapitalstocksuppgifter
Kapitalstocken beräknas som summan av brandförsäkringsbelopp, av uppgiftslämnaren uppskattad underförsäkring och det uppskattade värdet av oförsäkrade tillgångar.
Redovisade uppgifter för år 1970 bygger på företagens uppgifter lämnade i maj 1970, vilket innebär att de i vissa fall beskriver läget vid denna tidpunkt, medan de i andra fall hänför sig till det föregående årsskiftet.
5.8. Fastprisberäkningar
De i löpande priser redovisade investerings— samt reparations- och underhållsuppgifter i denna rapport har även omräknats till fasta priser.
De tre deflatorer, med basår 1968, som använts är beräknade av SCB. De är kvartalsvisa och består av ett index för industribyggnader och andra anläggningar samt för bostäder för personalen, ett index för maskiner och apparater samt ett index för bilar för rörelsen. Underlaget för förstnämn- da index är Byggnadsstyrelsens index för verkstadsbyggnader. För den andra indexen är underlaget hämtat från SCB:s producentprisindex och noteringsprisindex för import. För den tredje indexen hämtas underlaget från producentprisindex för lastbilar samt från konsumentprisindex för personalbilar.
Ett mindre nivåbrott inträffar mellan åren 1968 och 1969 beroende på att deflatorerna för år 1968 inkluderade oms medan deflatorerna för år 1969 exkluderar moms.
6 Produktionsvolymberäkningar
Volymindexberäkningarna sker fr.o.m. år 1968 per arbetsställe mot tidigare per bransch för att möjliggöra redovisningar enligt olika fördelningsgrunder som exempelvis bransch, storleksgrupp och/eller region. Denna nya beräkningsmetod har kunnat införas genom att det 5. k. huvud- och filialarbetsställeproblemet i industristatistiken tekniskt har kunnat lösas.
Volymindextalen avser att mäta produktionen inom de arbetsställen som klassificerats till en näringsgren enligt SNI. Det mått på produktio- nen som därvid eftersträvas är förädlingsvärdet mätt i fasta priser. Detta beräknas idealt genom separata fastprisberäkningar av dels produktionens saluvärde, dels kostnaderna för i produktionsprocessen förbrukade råvaror m. m.
Det statistiska underlaget för fastprisberäkning av förbrukningsuppgif- ter bedöms dock som otillräckligt för att ge godtagbart tillförlitligt resultat. Volymindex för ett arbetsställe approximeras därför med saluvärdets förändring omräknat till fasta priser. Vid aggregering av volymindextalen till olika SNI-nivåer sker hopvägningen med hjälp av resp. arbetsställes förädlingsvärdeandel år 1968. Beräkningsförfarandet ovan innebär att en exakt förädlingsvärdeindex endast erhålls då volymförändringarna är lika stora för saluvärdet och produktionsinsatser- na.
Volymindextalen för ett arbetsställe beräknas genom att en saluvärde- index baserad på uppgifterna om produktionens saluvärde divideras med en Paasche prisindex. Därigenom erhålls en Laspayres volymindex. Prisindexen beräknas med ledning av varuvisa produktionsuppgifter för resp. arbetsställe. Huvudsakligen används därvid prisuppgifter beräknade ur till industristatistiken varuvis redovisade värde- och kvantitetsdata. Dessutom används i viss utsträckning prisuppgifter ur producentprisindex för industrin. Dessa kompletteringar utnyttjas främst för arbetsställen inom verkstadsindustrin, trävaruindustrin och den grafiska industrin där industristatistiken antingen beträffande de producerade varorna endast innehåller värdedata eller där tillgängliga kvantitetsuppgifter visat sig vara olämpliga som underlag för prisindexberäkningar. En utförligare beskrivning av beräkningsprinciperna för den årliga volymindexen åter- finns i Statistisk tidskrift nr 196415.
7. Produktivitetsberäkningar
Arbetsproduktiviteten är ett mått på förhållandet mellan produktionsvo- lym och arbetsinsats. I denna utredning utnyttjas två mått på arbetspro- duktiviteten, dels produktionsvolym per anställd, dels produktionsvolym per arbetad timme.
Uppgifterna om antalet arbetade timmar har erhållits genom att multiplicera antalet anställda med genomsnittliga antalet arbetade tim- mar/anställd enligt Statistiska tabeller Nr 1973z42. Statistikkällor vid dessa beräkningar har för arbetarpersonalen varit arbetskraftsundersök- ningarna (AKU) och industristatistiken samt för förvaltningspersonalen AKU och arbetsgivaruppgifterna.
8. Uppgifter för åren 1972 och 1973
Den senast tillgängliga årgången av industristatistiken avser år 1971. I avsikt att visa de aktuella utvecklingstendenserna under följande år har SCB's korttidsstatistik utnyttjats (se Statistiska meddelanden, serie 1). Då årsresultatet för 1973 ej föreligger har denna uppgift skattats genom att beräkna förändringen mellan första till tredje kvartalen 1973 jämfört med motsvarande period 1972. Denna förändring har därefter multipli- cerats med värdet för år 1972 varefter resultatet använts som prognos för 1973.
9. Regional struktur
I avsikt att belysa industrins regionala struktur har den årliga industrista- tistiken bearbetats dels per kommunblock (= nya kommuner), dels per län. Vid denna bearbetning har samtliga arbetsställen kodifierats på län/kommun efter den indelning som planeras gälla när kommunrefor- men slutligt har genomförts den 1.1.1974.
En utförligare redogörelse av regionsgrupper återfinns i SCBs publika- tion ”Regionala koder för län, kommuner och församlingar (kyrkobokfö- ringsdistrikt) enligt indelningen den 1 januari 1974” (Meddelanden i samordningsfrågor nr 19738).
lO Varuvisa uppgifter
De varuvisa uppgifterna är hämtade från industristatistiken beträffande produktionen och från utrikeshandelsstatistiken beträffande export och import. Uppgifter om tillförseln till svenska marknaden har beräknats på följande sätt. Tillförsel = produktion — export + import För produktionsuppgifterna gäller liksom för industristatistiken i övrigt att endast uppgifter för arbetsställen med fem sysselsatta och däröver ingår. På grund av skiftande produktionsstruktur innebär denna gräns- dragning för ett stort antal varor att hela landets produktion medräknas i statistiken. Inom andra grenar förekommer en inte obetydlig produktion vid de ut statistiken uteslutna arbetsställena. Uppgifter om utrikeshandeln avser generalhandeln vilket innebär att * varor, som vid införseln uppläggs på tullnederlag och provianteringsfrila- ger, registreras i statistiken vid uppläggningen på dessa lager. Reexport från tullagren ingår i exportuppgifterna. Det bör observeras att i redovisningen anges produktionsuppgifterna fritt fabrik, införsel och utförsel som cif- resp. feb-värden. Vidare kan noteras angående exportandelar att exporten ej alltid är en del av ett givet års produktion. Mellan registreringstidpunkterna för produktion och export förekommer en för olika varugrupper varierande tidslängd för lagring och transport. I statistiken inträffar det därför att exporten kan överstiga produktionen av en vara ett visst är.