SOU 1974:73

Energiforskning : Expertmaterial

fxpertmoterial utarbetat på] uppdrog ov SEE %

energiprogramkommittén

V Omvandling till mekaniskenergi ' Omvandling till elenergi

' I ' Omvandling till mekanisk energi

lergi ' Omvandling till högtemperaturvärme Omvandling till lågV temperaturvärme :nergi

' Omvandling till mekanisk energi

nvandling till högtemperatur V värme

' ån.]

Å Omvandling till lågtemperaturvärme

Omvandling till högtemperatur V värme

Omvandling till lagtemperaturvärme '

Omvandling till mekanisk energi Ä

R Utvinning ov energirövororoch industriell energiprcduktion

Expertmoteriol utarbetat på uppdrog ov gm] &] % ';'; energiprogrdrnkornrnitten

energi ' Omvandling till mekanisk energi V Omvandling till elenergi

' Omvandling till mekanisk energi

Omvandling till högtemperaturvärme A

n Utvinning dv energirövoror och industriell energiproduktion

Statens Offentliga utredningar SOU 1974:73 Industridepartementet

Energiforskning

Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén

Avdelning A

Utvinning av energiråvaror och industriell energiproduktion

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02078-5 Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1974

FÖRORD

Chefen för industridepartementet tillkallade den 28 december 1973 en programkommitté för att utarbeta förslag till forsk— nings— och utvecklingsprogram inom energiområdet. Kommittén, som antog namnet energiprogramkommittén, har genomfört dels en kartläggning av den forskning och utveckling (FoU) som be— drivs i dag inom energiområdet och de resurser som avsätts härför, dels en kartläggning och analys av behovet av FoU. Ba— serat på detta material har kommittén framlagt dels förslag till mål och riktlinjer för de samlade FoU—insatserna inom en— ergiområdet under den kommande tioårsperioden, dels också för— slag till konkreta FoU—program med kostnadsangivelser för de närmaste åren. Därutöver har kommittén lagt Vissa synpunkter

på organisation och styrning av dessa forskningsresurser. Arbe— tet har slutförts under september 1974 och presenteras i betän—

kandet Energiforskning (SOU l974:72).

Energiprogramkommittén ser FoU inom energiområdet inte bara som ett medel att effektivisera energiproduktionssystemet och öka och säkra tillgången på utnyttjningsbar energi utan i lika stor utsträckning som ett medel att begränsa och effektivisera sam— hällets energianvändning. Detta betyder att i princip alla sam— hällssektorer berörs av energiprogramkommitténs analyser. Som underlag för kommitténs förslag har därför vid sidan av betän— kandet ett omfattande expertmaterial utarbetats. Det har struk—

turerats i fyra avdelningar:

A. Utvinning av energiråvaror Och industriell energipro— duktion

B. Näringslivets energianvändning c. Energianvändning för transporter och samfärdsel

D. Energianvändning för lokalkomfort och hushåll

Expertmaterialet har utarbetats på kommitténs uppdrag av för olika områden ansvariga huvudmän (sponsorer). Avdelningarna A och B har härvid uppdelats på tre respektive sex skilda områ— Aden. Huvudmännen har biträtts av facksekreterare.

Expertmaterialet bygger på underlag dels i form av svar på en enkät som utsändes vid årsskiftet avseende pågående forskning, forskningsresurser och forskningsbehov, dels i form av ett an— tal hearings som genomförts inom varje expertområde under led— ning av respektive områdes huvudman. Totalt har kommittén där- igenom arrangerat ett 50—tal hearings vid vilka ca 400 repre— sentanter för forskning, förvaltning, näringsliv, konsumenter, anslagsgivande organ m m hörts. Dessutom har inom några expert— områden vissa delar specialbelysts av särskilda författare. Så— dant material presenteras som appendix till respektive expert— material.

1 expertmaterialet ges dels en mer allmän syn på respektive område ur energiförsörjningssynpunkt och de åtgärder som kan vidtas för att ur energisynpunkt förbättra det, dels presente— ras ett stort antal enskilda projektförslag inom området lik—

som huvudmannens förslag till forskningsprogram.

De fyra avdelningarna redovisas i var sin volym ( SOU 1974:73 —76). Till näringslivets energianvändning (SOU l974:74) har därvid även hänförts frågor rörande återvinning av energikrävande va—

—I'OI'.

Som huvudmän för avdelning A har fungerat professor Gunnar Ham- braeus (kap 1 och 2) och planeringsdirektör Bengt Nordström (kap 3). Facksekreterare för kapitlen 1 och 3 har varit civil- ingenjör Gunnar Nordlöf. Motsvarande funktion har för kapitel 2 fyllts av AB Atomenergi. För appendix till kapitel 1 svarar respektive författare (professor Olle Lindström, professor Hans Wilhelmsson, direktör Dick Lundqvist), medan huvudmannen svarar för appendix till kapitel 3.

På grund av den begränsade tid som kommittén haft till förfo— gande har arbetet med expertmaterialet fått genomföras under stark tidspress och med stora personliga uppoffringar från i arbetet deltagande huvudmän och sekreterare. Jag vill å energi— programkommitténs vägnar uttrycka vår uppskattning av Och tack

för det arbete som utförts.

Lars Lindmark

INNEHÅLL: Förord 1 Utvinning av energiråvaror samt icke—kon—

ventionella energiprocesser

1.1 Inledning, sammanfattning 1.2 Redogörelser för olika delområden 1.2.1 Oljegeologi och oljeprospektering 1.2.2 Nyttiggörande av importerade kol 1.2.3 Nyttiggörande av skiffer

1.2.4 Nyttiggörande av torv 1.2.5 Nyttiggörande av ved och hyggesavfall 1.2.6 Nyttiggörande av jordbruksavfall 1.2.7 Nyttiggörande av hushållsavfall

1.2.8 Bränsleceller

1.2.9 Elektriska ackumulatorer

1.2.10 Nya energisystem

1.2.11 Magnetohydrodynamiska (MED—) generatorer

1.2.12 Fusionsteknik 1.2.13 Nyttiggörande av solstrålningen för el— kraftproduktion 1.2.14 Nyttiggörande av solstrålningen via bio— system

1.2.15 Energiodlingar

1.2.16 Vindenergi 1.2.17 övriga icke—konventionella energikällor 1.2.18 Icke—konventionell energiöverföring

1.3 Översikt över FoU—arbetets grad av långsik—

tighet Bihang 1 Förkortningar Bihang 2 Referenser

Bihang 3 Förslag till FoU—projekt (förteckning)

18 18 18 20 24 27 29 30 34 36 38

_41

43 46

49 51 53 54

57 59

Appendix l

Appendix 2

Appendix 3

Appendix 4

Appendix 5

SOU 1974z73 Ny kemisk energiteknik 71 En redogörelse rörande främst processer för nyttiggörande av kol och inhemska energiravaror 1 Inledning 73 2 Nya energiråvaror 79 3 Strömkällor 169 4 Nya energisystem 186 5 Styrning av programmet, övergripande 204

systemanalys, forskning och utbildning

Fusionsteknik 1 Inledning

2. Den internationella utvecklingen inom fusionsforskningen

3. Möjligheter för svenska insatser

Magnetohydrodynamiska (MKB—) generatorer 1 Inledning. Princip. Tekniska problem

2 Ett skandinaviskt MED—forskningspro— jekt

3 Kostnader

Energiöverföring m m på grundval av avan— cerad fysik

1. Kraftöverföring med hjälp av laser el— ler mikrovågor

2 Energilagring med utnyttjande av atom— ära eller molekylära system

3 Isotopseparation med laser

Outtömliga energikällor

En sammanställning av möjligheterna att direkt eller indirekt utvinna energi ur solstrålningen eller jordens inre

1 Bakgrund

2 Översikt av olika förslag till att realisera utvinningen av solenergi och

geotermisk energi

2 Fissionsteknik

2.1. Sammanfattning

2.1.1 2.1.2 2.1.3

Kärnkraftens utveckling Lättvattenreaktorer

övriga termiska system

207 207 210

237 237 238

245 254

273 273 274 275

2.1.4. Snabba reaktorer

2.1.5. Kärnbränslecykeln

2.1.6. Resursbild

2.1.7. Sammanställning

2.2. Expertmaterial för området fissionsteknik

2.3. Nulägesbeskrivning 2.3.1 Kärnkraft för el- och värmeförsörjning

2.3.2. Olika reaktortyper

2.3.3. Läge, planer och studier i Sverige 2.3.4 Kärnbränsleförsörjningen

2.3.5. Säkerhets— och miljöfrågor

2.4 Behov av FoU

2.4.1. Inledning

2.4.2. Lättvattenreaktorer

2.4.3. Övriga termiska system

2.4.4. Snabba bridreaktorer

2.4.5. Kärnbränslecykeln

2.4.6. Säkerhet, miljö

2.5 Resurser för FoU

2.6. Internationellt samarbete på kärnenergiom— rådet

2.6.1. Internationella organ

2.6.2. Sverige och det internationella sam—

arbetet

2.7. Förslag till FoU—program

2.7.1. Inledning

2.7.2. Lättvattenreaktorer

2.7.3. Gaskylda högtemperaturreaktorer

2.7.4 övriga termiska reaktorer

2.7.5. Snabba bridreaktorer

2.7.6. Kärnbränslecykeln 2.7.7 Säkerhet, miljö

Bihang 1 Ordlista

Bihang 2 Referenser

Bihang 3 Enkätsvaren

277 279 280 280

282 282 286 293 295 302

304 304 305 307 312 317 322

328 331

332 332 333 334 337 337 340 344

S()1J l974z73 3 EZ—, gas— och värmeförsörjning 3.1 Sammanfattning 3.2 Redogörelser för olika delområden 3.2.1 Vattenkraftproduktion 3.2.2 Produktion av värme och värmebaserad elkraft 3.2.3 Värmedistribution och —ackumulering 3.2.4 Elektrisk kraftöverföring 3.2.5 Gasproduktion och —distribution 3.2.6 Ekonomi— och systemfrågor inom e1—, gas— och värmeförsörjning 3.2.7 Miljöfrågor inom e1—, gas— och värmeförsörj— ning 3.3 Översikt över FoU—arbetets grad av långsik— tighet 3.4 Resurser för FoU på berörda områden Bihang l Förkortningar Bihang 2 Referenser Appendix 1 Vattenkraftproduktion 1 Bakgrund 2 Pågående FoU inom vattenkraftområdet 3 Behov av FoU 4 Redovisning av förslag till FoU—projekt 5 Program för FoU 6 Tillgång till resurser för FoU Bilagor Appendix 2 Produktion av värme och värmebaserad elkraft 1 Bakgrund 2 Pågående FoU 3 Behov av FoU 4 Redovisning av förslag till FoU—projekt 5 Program för FoU 6 Tillgång till resurser för FoU Bilagor Appendix 3 Värmedistribution och —ackumulering

1 Bakgrund

2 Pågående FoU 3 Behov av FoU 4 Redovisning av förslag till FoU—projekt

35 35

35 35

36 36

36 37

3& 38 38

38! 385 38] 383 385 392 393 394

397 397 399 399 400 410 411 412

421 421 430 431 431

Appendix 4

Appendix 5

Appendix 6

Appendix 7

Bilagor

Elektrisk kraftöverföring

1 Pågående FoU inom elektrisk kraftöver— föring

2 Behov av FoU och förslag till FoU— projekt

3 Program för FoU

4. Tillgång till resurser för FoU

Bilagor

Gasproduktion och —distribution

1 Allmänt om gas i Sverige 2 Ämnesområden för kommande utveckling inom gastekniken 3 Indelning av föreslagna FoU-projekt

4 Föreslagna FoU-projekt

5. Program för FoU

Bilagor

Ekonomi— och systemfrågor inom e1—, gas— och

värmeförsörjning

Bilagor

Miljöfrågor inom el—, gas— och värmeförsörj— ning

1 2 3 4 5 6

Allmänt om miljöpåverkan

Pågående FoU

Behov av FoU

Redovisning av förslag till FoU—projekt Program för FoU

Tillgång till resurser för FoU

Bilagor

441 441

446 446 447

451 453

455 457 459

461 463

464 471

471 474 474 475 476 478 479

1 UTVINNING AV ENERGIRÅVAROR SAMT ICKE-KONVENTIONELLA ENERGIPROCESSER

1.1. Inledning, sammanfattning

Detta kapitel avser nyttiggörande av bränsleråvaror exklu- sive olja och naturgas jämte nyttiggörande av solenergi, vindenergi och andra icke—konventionella energislag. I bränsleråvarorna inräknas alltså kol samt inhemska råvaror såsom torv, ved, hyggesavfall, hushållsavfall, jordbruks— avfall, skiffer m m. Olja och naturgas behandlas här mera i förbigående. Orsaken är att man i vårt land köper från andra länder praktiskt taget all FoU som avser oljegeologi och prospekteringsteknik. Viss grundläggande forskning ut— förs dock vid svenska universitet och högskolor.

Framställningen i detta kapitel bygger på enkätsvar, hea— rings med experter och därvid ingivna promemorior samt på särskilda sammanfattande studier utförda av därtill utvalda experter. Deras studier fogas som appendix till detta kapi— tel. Författare är professor Olle Lindström, KTH, professor Hans Wilhelmsson, CTH, samt direktör Dick Lundqvist, ASEA. Värderingarna i kapitlet avviker i vissa fall från exper-

ternas.

Tillgången på bränsleråvaror i världen är mycket stor. De uppskattade reserverna av kol beräknas sålunda även med en flerprocentig årlig ökning av förbrukningen räcka i stor- leksordningen 100 år. Även tillgången på inhemska bränslen är stor, om man icke tar hänsyn till svårigheter vid utvin— ningen och till priset. I våra visserligen magra men dock oljebärande skiffrar ligger ca 900 Mton bergolja, vilket

kan jämföras med Vår totala oljekonsumtion om 32 Mton/år. Värmeinnehållet i Sveriges totala torvmassa motsvarar mer än 100 års bränsleförbrukning i Sverige. Skogsavverkningen av ca 70 miljoner skogskubikmeter per år motsvarar ca 9 Mton olja. Av avfall från jordbruk, industri och hushåll torde totalt ett värmeinnehåll motsvarande några Mton olja kunna tillvaratas. Skälet till att dessa energiråvaror icke kommit till användning i större skala är att Vi haft riklig tillgång på billig olja, vilken gjort varje alterna— tivt bränsle oekonomiskt. Därmed har ej heller tekniken för nyttiggörande av dessa råvaror utvecklats. Syftet med här framlagt program är att råda bot på denna brist i tek— nisk utveckling.

Det finns flera skäl till att vi nu söker efter energi— alternativ. Ett är givetvis det starkt stegrade priset på olja, ett annat är den tveksamhet som yppats beträffande utbyggnaden av kärnkraften. Men vi önskar också från

svensk sida skapa en större flexibilitet i vår energi— försörjning, ett större oberoende av omvärlden, en bättre beredskap inför störningar och avspärrningar och även krigsfall, en minskad miljöbelastning och ett större utnytt— jande av'energiråvaror som förnyas.

Som nyss anförts är vår kunskap om dessa energikällors ut— nyttjande ännu ofullständig; det behövs alltså omfattande såväl grundforskning som tillämpad forskning och utveck— ling innan vi ens kan bedöma vilka möjligheter vi har att tillgodogöra oss dessa. Våra möjligheter till sådana in— satser är givetvis begränsade. Mera närliggande kommer— siellt tilltalande lösningar kommer att framtagas av in— dustrin, i andra fall behövs ett starkt statligt stöd för att studier över huvud taget skall komma i gång. Samtidigt pågår i vår omvärld utomlands mycket Omfattande forskning och utveckling på samtliga energislag. Det är nödvändigt att vi i Sverige arbetar i nära kontakt med omvärlden och icke i onödan dubblerar arbete som där utförs. Å andra sidan måste vi inom Sverige skaffa oss en viss grundkunskap för att kunna ta vara på de rön, upptäckter och resultat som

framkommer utomlands och utnyttja dem i svensk energi—

produktion.

Vår nuvarande värdering av de olika energiråvarorna är i

korthet följande:

Det mest närliggande energialternativet är kol, som alltså finns i mycket stora mängder. Koltillgångarna i Sverige är dock små och av låg kvalitet. De kända reserverna uppgår till ca 60 Mton (ref. 1). Man kan förutse ett ökat utnytt— jande av importerat kol i Sverige, både för direkt för— bränning men också för omvandlingar till gas och eventuellt

även flytande bränsle.

Skiffertillgångarna är som nämnts mycket stora. Utveckling av teknik för utnyttjande av skiffrarnas värmeinnehåll och deras innehåll av flytande och gasformiga produkter pågår

i stor skala utomlands. Vad som är intressant för svensk del är en kombinerad utvinning av utan och värme, eventuellt flytande och gasformiga bränslen ur våra egna skiffrar. Här

måste förmodligen en svensk teknik framtagas.

Torven är en stor inhemsk reserv som motiverar väsentliga ansträngningar för att reducera kostnaderna för torvutvin— ning och för utnyttjande av den så utvunna torven för för— bränning eller för produktion av gas och flytande bränsle.

Skogsindustrins avfall är intressant främst i samband med utnyttjande av fiberråvaran i skogs— och cellulosaindustrin. Ett direkt utnyttjande av hyggesavfall, grönflis m m kan endast tänkas i speciella krissituationer, framför allt vid avspärrning eller krig. Ekonomin för fiberråvarans utnytt- jande för framställning av cellulosa och papper är helt överlägsen samma materials utnyttjande för energiproduktion.

Hushållsavfall är i första hand ett miljöproblem. Detta kan lösas genom att man genom förgasning eller pyrolys av avfal— let producerar värme och gas. Man får ett visst tillskott till energiförsörjningen och löser därmed miljöproblemet.

Jordbruksavfallet utgörs dels av halm, dels av gödsel. För—

bränning av halm borde kunna utnyttjas för energiproduk— tion, framför allt lokalt på jordbruken. Gödseln torde kun—

na rötas och producera metan för lokal användning.

Vindenergin är en stor potentiell energikälla men har hit— tills ställt sig helt oekonomisk att utnyttja. En teknik— utveckling pågår, syftande till dels små individuella kraft— källor för husuppvärmning och hushållsel, dels större an— läggningar för elproduktion. En väsentlig fråga i samband med vindenergins utnyttjande är möjligheterna till energi—

ackumulering.

Tidvatten— och vågenergi ställer sig oekonomisk, och någon väsentlig möjlighet för en inhemsk utveckling av sådan tek- nik torde icke föreligga.

Våra möjligheter att utnyttja geotermisk energi i Sverige

är praktiskt taget helt outforskade. De fakta man hittills haft tillgång till tyder på att denna energiform icke skul— le vara tillgänglig i Sverige, men vissa studier om tempe— raturförhållandena i den svenska berggrunden kan vara moti-

verade.

Ett direkt nyttiggörande av solenergin kan ske antingen i små individuella anläggningar för husuppvärmning eller i större solelverk. Även här är ekonomin diskutabel. Det ut— vecklingsarbete som kan tänkas vara aktuellt för svensk räkning torde främst gälla de små individuella anläggning—

arna .

På längre sikt torde möjligtvis speciella energiodlingar antingen av landväxter eller alger och mikroorganismer vara tänkbara. Viss grundläggande forskning på detta område kan

vara motiverad.

Fusionsenergin skulle på mycket lång sikt kunna erbjuda den definitiva lösningen på världens energiproblem. Insatserna för att förverkliga detta mål kommer dock att bli mycket stora. Ett eget svenskt program är här otänkbart men en ef—

ter svenska förhållanden väsentlig insats för att deltaga

i det internationella arbetet synes befogad.

Elektrokemiska Strömkällor av olika slag kan väntas få viss betydelse i framtida energisystem på grund av miljövänlighet och hög verkningsgrad. Det gäller här utom konventionella elektrokemiska Strömkällor även bränsleceller och magneto—

hydrodynamisk generering av el, s k MHD.

Inom området har även behandlats forskning och utveckling

avseende metanol framställd ur fossila bränslen och inhemska

avfall. Metanol synes vara ett gott universalbränsle för svenska förhållanden och förtjänar en seriös värdering.

I tabell lzl återfinns en sammanställning av medelsbehov för

FoU inom de olika delområden som ovan har nämnts. 1 tabel— len har redovisats medelsbehov dels för hela tioårsperio— den 1975/76 1984/85, dels för de tre första åren av den- na period. Man kan förutse att nya områden för FoU kommer att öppnas successivt genom den intensiva internationella FoU—verksamheten. Som exempel kan nämnas framställning av syntetisk naturgas och produktion av väte. I sammanställ— ningen har upptagits en avrundande summa på drygt 1 Mkr/år

för sådana ändamål.

Tabell 121 Medelsbehov för FoU (Mkr)

Medelsbehov under

Delområde

Mkr Mkr/år ________________________________________________________________________________________________________________________

Oljegeologi och —prospektering Importerade kol

Skiffer

Torv

Ved och hyggesavfall

Jordbruksavfall

Hushållsavfall

Bränsleceller Elektriska ackumulatorer

Nya energisystem

tioårsperioden

1975/76 1984/85

Totalt

Genomsnitts— behov

Mkr Mkr/år

2

40

20

10 10 l5 20

0,2

4

1,5

Medelsbehov under

första t perioden

Totalt

0,6 4,5 1,5 0,1 4,5

0 rears-

Genomsnitts— behov

0,2 l

3

1,5 0,5 1,5

Anmärkningar

Tillkommer investeringar 1 provanlägg- ningar. Frågan om vidareutveckling avgörs efter första treårsperioden.

Tillkommer investeringar 1 försöksanlägg— ningar.

Tillkommer investering ca 15 Mkr i för— söksanläggning samt driftkostnader ca 10 Mkr under en treårsperiod.

Utredningsarbete under ett år.

Tillkommer investeringar ca 30 Mkr 1 för— söksanläggningar samt driftkostnader ca 10 Mkr/år.

Tillkommer investering 1 försöksanlägg- ning för metanolproduktion.

'Tabell lzl Medelsbehov för FoU (Mkr) forts

___—

Medelsbehov under tioårsperioden 1975/76 1984/85

Genomsnitts—

Delområde

Totalt behov

Mkr Mkr/år

Mkr

Medelsbehov under första treårs— perioden

Genomsnitts— Totalt behov Mkr/år Anmärkningar

___________________________________.___————_———————_

MED—generatorer 6 —

Fusionsteknik 50 5

Solstrålning

Energiodlingar

Vindenergi

Övriga icke—konventionella energikällor

Icke—konventionell energiöver— 12 1,2 föring jämte nya områden som nulä'et e' kan överblickas

].

Summa

3

10

3,5 1,5 0,6 3,6

59,4

1

3,5 1,2 0,7 0,5 0,2 1,2

Beloppet 6 Mkr avser FoU t o m 1979/80. Därefter vidtar utveckling av en prototyp— anläggning, som kan vara i drift omkring år 1985.

Beloppen avser minimum för meningsfull verksamhet. Optimal utnyttjning av resur— serna kräver ungefär det dubbla.

Medelsbehov för FoU rörande direkt upp— värmning av byggnader ingår ej.

Initialinsats 0,5 Mkr/år för grundforskning stegras under en femårsperiod till 1 Mkr/år.

Beloppet 2 Mkr avser en femårsperiod. Ef— ter denna period avgöres huruvida arbetet skall fortsätta.

Studie av berggrundens temperaturförhål— landen. Frågan om fortsatta undersökningar avgörs efter första treårsperioden.

1.2. Redogörelser för olika delområden

De förslag till FoU—projekt, som i mera konkret form har

inlämnats till energiprogramkommittén och som ligger inom ämnesområdet för detta kapitel, har sammanställts i bihang 3. Som referensbeteckning för dessa projektförslag används

energiprogramkommitténs diarienummer (Dnr xxx).

1-2-1 Qlissselegi_eeb_91192£95255£s£ies

Olja och naturgas har undantagits i detta kapitel främst med hänsyn till att vi för närvarande ej har egen produk— tion inom landet av dessa råvaror och att endast en begrän— sad grundforskning har bedrivits vid våra universitet och

högskolor.

Forskning och utveckling i fråga om produktion och utnytt— jande av olja och naturgas bedrivs däremot kontinuerligt i stor skala av de företag och statliga institutioner som är internationellt etablerade i olje— och gasbranschen,

och resultaten av deras forskning kommer också oss till

del.

Genom att Oljeprospektering AB (OPAB), som bedriver prospek— teringsverksamhet inom Sverige, oftast utnyttjar olika in— ternationella expertföretag i samband med sina undersök— ningar, erhålles också ständig information om tekniska för—

bättringar i samband med eftersökning av olja och gas.

Det får emellertid anses motiverat att ge den nämnda grund— forskningen ett statligt stöd av storleksordningen 0,2 Mkr/ år under hela tioårsperioden.

1-2-2 Exttisgäzsnés_syrispezssraés_tel

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Den svenska kolimporten är nu 2,5 Mton/år. Importmöjlig— heter föreligger från Australien, Sydafrika, Polen och Sov-

jet. Den svenska energiapparaten är icke utbyggd för att ta

emot väsentligt större kolkvantiteter än nu och att nyttig— göra dem för husuppvärmning eller elproduktion. Endast tre kraftverk i Sverige är byggda för kolförbränning. En ombygg— nad av ett kraftverk för koleldning uppges kosta ca 15 % utöver den ursprungliga investeringen i oljeeldningssyste—

met.

Den närmast föreliggande möjligheten att utnyttja kol i Sverige är att i tillsatspannor konvertera kolet till gas och bränna gasen i konventionella kraftverk. Utveckling be— drivs emellertid också på förgasning av kol under tryck, alternativt förbränning under tryck för kombinerade gastur— bin— och ångturbincykler. Förbränning i fluidiserad bädd medför fördelar genom att man där synes kunna avlägsna svavlet effektivt. En annan möjlighet är att konvertera kolet till flytande bränslen, företrädesvis metanol. Denna teknik är etablerad utomlands i en skala upp till 500 000 ton metanol per år och utvecklas nu mot större produktions— enheter. Det finns ett intresse i Sverige både hos kraft— industrin och tillverkande industri för att utveckla system med fluidiserad bädd och produktion av gas för gasturbin/ ångturbin. Priset för värme alstrad ur kol torde i Sverige bli något högre än för motsvarande värmemängd alstrad ur olja. Denna bedömning grundar sig på det faktum att kolet

i dag i produktionsländerna är något billigare än oljan men att transport—, lagrings— och hanteringskostnaderna gör

kolet proportionsvis dyrare. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Sverige kommer förmodligen att importera den större delen av koltekniken. Vi bör emellertid utveckla en egen kompe— tens på området som gör en god upphandling av teknik möjlig. Vi har också viss inhemsk kompetens såväl när det gäller fluidiserad bädd som andra förbränningsformer, och ett visst utvecklingsarbete är därför motiverat. Detta bör i

så fall koncentreras till några få projekt som kompletterar utländsk teknik och/eller anpassar den till svenska förhål— landen. Ett rimligt utvecklingsmål för programmet borde

vara ett nyttiggörande av ca 10 Mton stenkol per år under

perioden 1985—90 som ett alternativ till motsvarande olje—

import.

Program för FoU

Programmet för FoU bör omfatta dels ett utvecklingsarbete på förbränning av kol i trycksatt fluidiserad bädd, dels produktion av metanol från importerade kol. Till kommittén har ingivits två projektförslag som kan vara tänkbara för statligt stöd:

Fluidiserad förbränning av kol för gasturbinanläggning kombinerad med fjärrvärmeproduktion (Dnr 90, kap A 3).

— Produktion av metanol från importerade kol alternativt inhemska bränslen.

Resursbehov

Med hänsyn till utvecklingsmålet torde en rimlig insats över en tioårsperiod vara ca 40 Mkr, stegrad från en ini— tialinsats av ca 1 Mkr/år upp mot 6 ä 7 mot periodens slut, när kommersiella anläggningar bör kunna tas i bruk. Forsk— ningsarbetet torde kunna bedrivas vid etablerade institu— tioner och företag, där högskoleinstitutionerna bör få en förstärkning av sina resurser avseende processteknik inom bränslekemin, speciellt på metanolområdet. Mera konkret borde för de första tre åren avsättas 1,2 Mkr för teknisk grundforskning samt därutöver investeringsbidrag till indu—

strin för uppförande av försöksanläggningar.

1-2-3 Ezttiggäzesés_sy_sti££s£

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Världens tillgångar på oljeförande skiffer är mycket stora och detta är kanske den potentiellt största energikällan efter kol- och oljeförekomsterna. Ett mycket stort utveck— lingsarbete bedrivs nu i USA och Kanada för utvinning av olja ur eller förgasning av oljeskiffer liksom även tjär— sand som här kan likställas med oljeskiffer. Projekterade

anläggningar har en kapacitet på 25 Mton skiffer per år

och levererar olja till f n konkurrenskraftiga priser.

I Sverige finns, som nämnts tidigare, avsevärda skiffer— förekomster. Södra Sveriges alunskiffrar (Närke, Östergöt— land, Västergötland, södra Öland, östra Skåne) är ganska väl undersökta i samband med skifferoljeprojekt. Halten organiskt kol ligger vid 10—15 2, mängden avdestillerbara kolväten i bästa fall vid 5—6 %. Svavelhalten uppgår till 5—8 % och är alltså mycket hög. Stora nyfynd inom Sverige är knappast tänkbara. Totala förrådet räknat som oljeinne— håll ligger mellan 250—450 Mton olja. Den rikaste skiffern finns i Närkes Kvarntorp men den är ändå endast hälften så rik som goda amerikanska skiffrar. Tillgångarna där räcker endast något tiotal år vid drift i en skala på 25 Mton/år,

som är en normalstorlek för ett skifferoljeverk i dag.

Den svenska skiffern innehåller också betydande mängder uran. En eventuell utvinning av uran i Ranstad kan ge 5—6 Mton skifferlakrester per år som utgör ett miljöproblem. Förgasning eller förbränning av lakresterna skulle lösa

ett miljöproblem och dessutom ge ett tillskott till energi— försörjningen. Något egentligt utvecklingsarbete har emel—

lertid ännu inte drivits på detta område.

Under Kvarntorpsepoken bearbetades som mest 3,4 Mton skif— fer per år varav 60 2 kunde nyttiggöras i pyrolysugnarna. Den teknik som utvecklades i Kvarntorp under svåra betin— gelser är av föga värde i dag frånsett de erfarenheter som gjorts på miljösidan. Den svenske uppfinnaren Aspegren ut— vecklade vid den tiden ett pyrolysförfarande med Värmeöver— föring med hjälp av heta kulor i en roterugn. Processen har vidareutvecklats av The Shale Oil Corporation i Amerika och

anses nu vara den längst komna skifferprocessen.

En frestande lösning vore pyrolys in situ. Stora regionalt utbredda skador på grundvatten kan dock befaras. Även hit— tillsvarande metoder för pyrolys i ugn ger stora svavel—

dioxidutsläpp och därmed stora miljöskador.

Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det Vore angeläget att skapa förutsättningar för att ta till vara de svenska skiffrarnas energiinnehåll. Prognosen är dock inte särskilt gynnsam. Det synes i dag icke vara ekonomiskt motiverat att driva en inhemsk processutveckling avseende enbart tillgodogörandet av kol— och kolväteinne— hållet i skiffrarna. Stora summor måste i så fall sättas in innan en process är färdig för praktisk drift och de svens— ka skiffrarna har mindre goda egenskaper, framför allt låg kolhalt och hög svavelhalt. Det är icke uteslutet att ut—

ländsk och svensk utveckling av olika metoder för pyrolys, förvätskning eller förgasning av andra energiråvaror kunde drivas så att metoderna även blir intressanta för tillvara— tagande av svensk skiffer. Detta kommer emellertid att ta tid och något eget utvecklingsarbete på just skifferförbränning,

—förgasning och —förvätskning bör alltså icke företas.

Mer intressant är dock utnyttjande av lakrester efter uran— utvinning ur skiffer, framför allt i Ranstad. Mängden skif— ferlakrester som kommer att produceras de närmaste åren är liten men därest en storskalig brytning och en storskalig produktion av uran kommer till stånd blir detta en intres— sant möjlighet. Här föreligger flera projektförslag men miljöproblemen är icke helt lättlösta. Oavsett om ett svenskt FoU—program på utnyttjande av lakresterna för ener— giproduktion kommer till stånd och energianläggningar där— vid uppbyggs bör emellertid lakrester som nu faller vid driften i Ranstad deponeras så, att de medger framtida ut— nyttjande för energiproduktion från kolinnehållet. Det finns också vissa förekomster av grafitskiffer i Vittangi— området, vilka skulle kunna utgöra råvara för ett tillskott till den svenska elproduktionen vid väntade prisnivåer på olja i framtiden. Den geologiska kännedomen om förekomster— na är ännu bristfällig. Provundersökningar har visat att askinnehållet är stort men att en förgasning i flytande bädd är väl möjlig. SGU har framfört förslag om ett begrän— sat borrprogram omfattande 5 5 10 diamantborrhål inom de större förekomsterna i avsikt att skaffa fram ett gott un— derlag för mera noggranna tekniska och ekonomiska bedöm—

ningar.

Projektförslag

Tre skilda projektförslag har diskuterats under hearings. Det första har utarbetats inom Stiftelsen för Värmeteknisk forskning vid KTH och avser en studie av möjligheterna att bygga skiffereldade kraftverk baserade på i första hand lak— rester från Ranstad. I olika alternativa utföringsformer skulle här kunna antingen utvecklas ett virvelbäddbaserat ångkraftverk, ett gasturbinkraftverk eller en anläggning för gasgenerering. Huvudproblemen torde vara möjligheterna att hålla nere svaveldioxidutsläppen och att få en godtag— bar ekonomi. Kontakter har tagits med bl a Statens Vatten— fallsverk och olika organisationer inom energiområdet. En anslagsansökan har ingivits till STU. Vissa leverantörs— kontakter har också tagits. Utvecklingskostnaderna bedöms vara 16 Mkr till första pilotanläggning och en andra pilot— anläggning skulle kosta 30 Mkr. En årskostnad på 3 Mkr un—

der inledningsfasen anges.

Ett andra projekt har framlagts av AB Atomenergi i en pro— memoria 1974—02—28 och i form av ett projektförslag

(Dnr 80). Projektet avser förgasning av lakrester i Ranstad och andra svenska skiffrar samt distribution och konsumtion av syntetisk gas. Som en tredje punkt redovisas gasfram— ställning i en högtemperaturreaktor. Arbetsinsatsen fram till halvstor skala beräknas vara 20 manår till en kostnad av 4,5 Mkr plus 10 Mkr för investering i den halvstora an—

läggningen.

Ett tredje projekt (Dnr 204) har framlagts av Institutet för Innovationsteknik och avser sex delprocesser nämligen pyro— lys för gas- och oljeavdrivning, fluidiserande rostning, auto— oxidation av svaveldioxid, uranutlakning och separation, till— verkning av cellkeramik och slutligen gipsframställning ur svavelsyran. Utvecklingsarbetet under 2 1/2 5 3 år beräknas kosta ca 2 Mkr. Några investeringskostnader för försöksan—

läggningen är icke angivna.

24. Kap ]: Energiråvaror och energiprocesser SOU 1974:73 Resursbehov

Sammanfattningsvis kan man konstatera att två projekt synes motiverade, ett avseende en energiutvinning ur lakrester från Ranstad och ett andra en förberedande geologisk studie av Vittangiförekomsten. Totalramen för dessa två projekt kan beräknas bli ca 3 Mkr/år under en första treårsperiod, investeringskostnader i försöksanläggningar oräknade. Där— efter torde tillräckligt underlag föreligga för ett beslut

om en vidareutveckling i större anläggningar.

1-2-4 Nyttigsäzesés_sy_£952

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Bränntorvförrådet i södra Sverige beräknas motsvara 700 Mtoe. Torvmossarna i övriga Sverige motsvarar 4 000 Mtoe. Torv är en miljövänlig bränsleråvara med låg svavelhalt och kan nyttiggöras som bränntorv eller som t ex råvara för pro—

duktion av syntetiska bränslen.

Torvmossarna håller en fukthalt över 90 Z. Torven måste torkas till 50 % fukthalt för att kunna nyttiggöras som bränsleråvara. Torkning i fria luften är det enda möjliga i dag och tillämpas vid tillverkning av maskintorv resp frästorv.

Vid maskintorvmetoden grävs torven upp t ex med skopeleva— tor och formas till stycken som får torka på mossens yta. Två skördar erhålles per säsong. Vid framställning av fräs— torv fräser man upp ett 5—20 mm tjockt skikt med hjälp av en bred fräs. Det uppfrästa skiktet vändes med harv flera gånger till dess man kommit ner till en fukthalt på 40—55 Z. Frästorven är billigare i produktion än maskintorven men lämpar sig mindre väl för förgasning etc på grund av den

luckra konsistensen.

Speciella maskintyper för produktion av maskintorv har ut— vecklats särskilt efter krigsåren i början av 1940—talet.

I samarbete mellan AB Svensk Torvförädling och ÖEF ägde ett

ganska omfattande utvecklingsarbete rum under 1960—talet just i fråga om maskintorv. Statsanslag utgick ur den då— varande s k bränsleforskningsfonden med 1 Mkr. Maskinut— rustningen för torvtäkt i olika skalor utvecklades dels s k enmansmaskiner anpassade till normalt förekommande traktortyper och avsedda för drift i kombination med jord— bruk/skogsbruk (årsproduktion kanske 2 000 — 3 000 ton), dels maskinkombinationer (upptagare, Vändare, hopsamlare)

för drift i mera industriell skala.

Den svenska torvproduktionen är inriktad på odlingstorv med produktionskostnad omkring 40 kr/ton 50 Z—ig frästorv. Torv- eldade kraftverk förekommer i Sovjetunionen, Finland och Irland, och även i Sverige pågår visst utredningsarbete på

sådana projekt.

Torvtäkt i stor skala i Sverige kommer att råka i konflikt med naturskyddsintressena. Torvmossarna täcker omkring 15 Z av Sveriges yta och det borde därför vara möjligt att komma överens om ett nyttiggörande av en mindre del av denna yta

för energiproduktion.

Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Man bör inte värdera torven som bränsleråvara med utgångs— punkt i nuvarande produktionskostnad. Kostnaden för torv— täkt i Sverige har stigit från en nivå på 10-12 kr/ton år 1956 till 40—50 kr/ton 1974. I Finland upptas emellertid torv till en kostnad på ca 20 kr/ton. Ett mål borde vara att genom en koncentrerad utvecklingsinsats komma fram till metoder och utrustning som medger en produktionskostnad i området 10—20 kr/ton vid storskalig utvinning. Torven skul- le därvid bli ett billigt bränsle. Transportkostnaderna för torv blir emellertid höga och torven måste därför utnyttjas

i närheten av mossen där den tas upp.

Lufttorkningen är en billig process så till vida att ener— gin för torkningen står gratis till förfogande. Å andra sidan blir torvutvinningen säsongbetonad med produktion

under endast 1/3 av året. En billig artificiell metod för

torkning av torv skulle möjliggöra produktion året runt. Detta skulle ge en jämn permanent sysselsättning och förut— sättningar för anskaffning av mer kvalificerad maskinell

utrustning som inte skulle behöva stå för fäfot 2/3 av året.

Om lufttorkningsmomentet faller bort kan torven tas upp i massiva sjok och avrymmas till låg kostnad. Man borde under sådana förhållanden kunna komma ner på en nivå under 10 kr/

ton.

En möjlighet som nu är föremål för förstudier är att ut— nyttja spillvärme från kärnkraftverk för torkning av torv. Man avvattnar då torven genom pressning till ca 75 % vatten— halt och använder sedan torven som kylmedel i kyltorn eller fluidiserande bäddar vid kraftverk. Ett kärnkraftverk på

1 000 MW elektrisk effekt skulle kunna medge en torkning av ca 5 Mton torv per år räknat som torrsubstans. Ett andra utvecklingsmål bör alltså bli en effektiv process för ut—

nyttjande av spillvärme för torkning av torv i stor skala.

Torvtäkten innebär emellertid miljöproblem. Torvprogrammet måste därför inrymma studier av vilka mossar som kan komma i fråga för torvtäkt, hur miljöpåverkan av torvupptaget skall kunna minskas och hur de utvunna torvmarkerna senare skall kunna återföras till skogsproduktion. Från miljöhåll har man hävdat att endast en mycket ringa del av Sveriges totala torvmarker får komma i fråga för intensiv torvtäkt. Programmet kan därför icke ges alltför stor omfattning och man bör i stor utsträckning bygga på samarbete med andra länder t ex Finland och Irland. Det vore vidare en stor fördel om torven kunde omvandlas till flytande eller gas— formiga bränslen och ett ytterligare utvecklingsmål borde alltså vara förgasning av torv och framställning av metanol ur sådan gas. Det framtida nyttjandet av torv i Sverige kom— mer att begränsas dels av miljöhänsyn, dels av den tekniska utvecklingen och den därmed förknippade ekonomin. Man kan grovt räknat säga att per procent mosstäktareal som engage— ras för torvtäkt kan produceras en energimängd motsvarande

2 Mtoe/år under ungefär en 20—årsperiod.

Projektförslag

De projekt som kan skisseras anknyter till de ovan angivna utvecklingsmålen. Ett antal förslag har framkommit vid kom— mitténs förhör men är som regel av mindre genomgripande karaktär. Ytterligare utredning bör ägnas frågan om ett nationellt torvprogram. l avvaktan på detta kan följande projekt anges:

— Studier avseende metoder och maskiner för utvinning av torv samt utveckling av torkningsmetoder som medger torkning året runt. - Torkning av torv vid samtidig kylning av turbinånga från värmekraftverk.

— Pelletering av torv för förbränning i fluidiserad bädd (Dnr 119).

Förgasning av torv samt framställning av metanol ur syn— tesgas från torv.

Resursbehov

Det totala torvprogrammets omfattning för tioårsperioden är svår att uppskatta men torde ligga inom området 10 å 20 Mkr vartill kommer investeringsbidrag för uppförande av försöksanläggningar. En initialinsats på utredning, för— studier och grundläggande forskning bör ha omfattningen av

1 Mkr första året, 1,5 Mkr andra och 2 Mkr tredje året.

1-2-5 Nyttissärssss_sy_ysé_gee_bxsssssyfsll

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Det totala virkesbeståndet motsvarar i lufttorkat tillstånd 500 Mtoe vilket är en storleksordning mindre än torvmossar— nas bränsleinnehåll. Bruttoavverkningen svarar mot ungefär halva oljeimporten. Mycket lämnas kvar i skogen som hygges— avfall, svarande mot 20 Mton torrsubstans årligen. Moderna maskinella metoder för skogsavverkning som nu är under ut— provning ger möjlighet att ta tillvara åtminstone hälften

av detta avfall i form av flis.

Skogsindustrin lider brist på fiberråvara och ser därför

helst att så mycket som möjligt av råvaran kan användas för

28 Kap 1 : Energiråvaror och energiprocesser SOU l974:73 produktion av fiberprodukter och spånskivor.

Kostnaden för tillvaratagande av flisen med moderna metoder motsvarar ett ekvivalent oljepris på omkring 150 kr/m3 om flisen skulle användas som bränsle. Det lönar sig dock bätt— re att nyttiggöra även denna råvara för fiberproduktion i första hand och i stället importera olja för skogsindustrins behov av energitillskott. Skogsindustrin har också sedan länge använt avfall såsom bark och avlutar för energiproduk— tion och kemisk produktion.

Ved är en bränslereserv som tas till vid avspärrningar så som skedde under andra världskriget. Metoder har därvid ut— vecklats för förgasning av ved, s k förugnar, samt i gengas—

aggregat för fordon. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det är önskvärt av beredskapsskäl att förutsättningar ska— pas för att man vid behov skall kunna nyttiggöra en stor

del av virkesproduktionen, säg hälften, som bränsleråvara som ersättning för bortfall av importerade bränslen såsom olja och eventuellt kol. Det naturliga härvidlag är att kon— vertera det fasta vedbränslet till flytande bränsle t ex metanol. Om man bygger upp en inhemsk produktion av flytande bränslen från importerade kol bör således den inhemska ved— råvaran vid behov kunna sättas in i stället för importkolen. Ett mål är därvid att utveckla en process för produktion av syntesgas för metanoltillverkning från inhemsk vedråvara i anslutning till en kolbaserad anläggning. Projektförslag

Utöver mera konventionella projekt som torde omhändertagas av industrin föreligger egentligen endast ett, nämligen det redan omnämnda:

— Produktion av syntesgas ur vedråvara för framställning av flytande bränslen företrädesvis metanol.

Resursbehov

Behovet av forskning och utveckling för detta projekt är relativt blygsamt och kan uppskattas till ca 0,5 Mkr/år un— der en treårsperiod. Därtill kommer emellertid avsevärda medel för uppförande av försöksanläggningar, omfattande för— ugn, förbränningsugn för flis och gasgenerator. Maskinin— vesteringen här uppskattas till ca 15 Mkr och driftkostna— derna under en treårsperiod till ca 10 Mkr. Dessa medel bör

då anvisas som investeringsbidrag för försöksanläggningen.

1 - 2- 6 Exttisgéraesesxisrsbzyksaxiell

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Jordbruket är en storproducent av bränsleråvara. Volymen är ungefär lika stor som mängden åtkomligt hyggesavfall d v s sammanlagt omkring 10 Mton torrsubstans från gödsel och halm. Betraktat som bränsleråvara svarar detta avfall mot 3 Mtoe/ år i form av gas eller flytande bränsle. Halmen borde kunna nyttiggöras i anläggningar avsedda för nyttiggörande av torv, grönflis och hushållsavfall när transportekonomin så tillåter. Halm kan också nyttiggöras tillsammans med gödsel i anläggningar anpassade för gödselråvaran. Gödsel innehål— ler också rätt stora mängder halm. Problemet med gödseln är dess höga vattenhalt som är ungefär samma som för torv el— ler 92 2. Gödseln förekommer dessutom på många små lokaler och genereras kontinuerligt. Gödseln är därför ur många syn— punkter ett sämre alternativ än torv. Å andra sidan utgör

gödseln ibland ett miljöproblem, skadar grundvatten etc.

Mellanvärdegas innehållande 50 % metan eller något däröver kan produceras genom rötning av gödsel i rötkammare. Denna metod har praktiserats på många håll i världen för lokal energiförsörjning. Med nuvarande teknik blir kostnaderna höga vid mindre och medelstora kreatursbesättningar. Arbe—

tet är heller inte riskfritt, förgiftningar har inträffat.

Det bör emellertid påpekas att jordbruksavfallet har stor

betydelse som jordförbättringsmedel och att en återföring

av en stor del av både halmen och gödseln redan sker för

att bilda humus och tillföra näringsämnen i den brukade mar— ken. Man bör därför icke sätta alltför stora förhoppningar till möjligheten att nyttiggöra jordbruksavfall för energi—

produktionen. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Jordbruksavfall skulle kunna användas för lokal generering av värme och gas, eventuellt metanol, i jordbruket. Man kan vänta att förbränningsanläggningar för värmeproduktion fram— kommer kommersiellt liksom också rötningsanläggningar för gasproduktion. Målet för arbetet med jordbruksavfallet bör därför icke sättas högre än en studie belysande önskvärd— heten av en återföring av jordbruksavfallet i jordförbätt— rande syfte alternativt produktion av energi för lokal an— vändning. Först när resultatet av en sådan studie förelig— ger kan man ta ställning till ett vidare program för jord— bruksavfallets utnyttjande för energiproduktion. Projektförslag

Analys av naturgödselns roll i jordbruket jämfört med dess användning som energiråvara.

Resursbehov

Detta projekt torde endast kräva ca 1 års arbete av en utv redare och kosta i storleksordningen 100 000 kronor under detta år.

1-2-7 Erttissäzseés_sy_beställssyfall

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Hushållsavfallet är i första hand ett miljöproblem som upp- märksammats senare än vatten— och luftföroreningarna. Det faller ungefär 4 Mton hushållsavfall per år i landet med ett energiinnehåll på omkring 10 kJ/kg. Detta motsvarar

totalt ca 1 Mton olja.

En statlig utredning (ref 2) har nyligen uppskattat de prak— tiska möjligheterna att utvinna denna energi till betydligt

lägre belopp.

Hushållsavfallet behandlas i stort sett fortfarande på sam— ma sätt som vid seklets början genom deponering, komposte— ring och förbränning. Merparten hamnar på soptipparna på

ett sätt som förstör miljö, mark och grundvatten. Depone— ringen är den skenbart billigaste metoden om man bara tar hänsyn till de direkta kostnaderna och bortser från de nega—

tiva effekterna.

Förbränning är ett sätt att destruera avfallet och reducera dess volym men är en dyrbar metod. Kostnaderna kan dock reduceras genom återvinning av energin i rökgaserna i en ångpanna. Många sådana sopförbränningsstationer är i drift i Tyskland och USA liksom i Sverige, t ex Högdalens sopför— bränningsstation. Förbränningsanläggningar är dyra och drabbas ofta av driftstörningar med låg tillgänglighet som följd. Ett sätt att reducera dessa problem är att använda hushållsavfall som tillsatsbränsle exempelvis till kolpul—

vereldade kraftverk.

Det bästa sättet att konvertera avfallet torde vara till gasformigt eller flytande bränsle. Ett stort antal proces— ser för detta är under utveckling i USA och även i Sverige. Det förefaller som om förgasningsprocesserna är mest lämpa— de för hushållsavfallet även om det är möjligt att genom hydrering och/eller pyrolys framställa olja ur avfallet. En STU—kommitté har funnit att schaktugnen är den lämpligaste typen för pyrolys av hushållsavfall och rekommenderar prov

i fullstor skala. AB Motala Verkstad har genomfört ett för— söksprogram och utvecklat ett system kallat Motala Pyrogas. En första anläggning är beställd och kommer att användas

för ett begränsat försöksprogram. Den termiska verknings— graden är hög och rökgasen Väsentligt renare än från en konventionell sopförbränning. Kostnaderna är också lägre. Behov föreligger av ett pyrolyssystem som har större kapaci- tet och som kan producera gas med högre bränslevärde att an—

vändas som stadsgas eller syntesgas för konvertering till

flytande bränsle. Regionplanekontoret vid Stockholms läns landsting planerar att successivt eliminera ett 30—tal tip— par i regionen till förmån för en eller två stora behand— lingsstationer, och man förutser att år 1985 därur kunna producera t ex flytande bränsle. KTH:s institution för kemisk teknologi har utarbetat en process kallad Ferrugase processen avsedd för pyrolys och förgasning av hushållsav— fall och andra fasta bränslen till mellangas eller syntes—

gas utan tillförsel av syrgas. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det synes angeläget att goda metoder för behandling av det fasta hushållsavfallet i Sverige utarbetas snarast möjligt även utan avseende till energiförsörjningsfrågan. Prov med praktisk drift i större skala av de utarbetade processerna bör snarast komma till stånd. Man bör då köra en eller fle— ra gasgeneratorer under varierande betingelser och på av— fall med olika sammansättning och olika tillsatser för att kunna planera för framtida anläggningar. Ett andra mål är att skapa förutsättningar för pyrolys i större skala till lägre kostnader och med inriktning på en bättre gas. Det är också betydelsefullt att utreda hur gasen skall nyttiggöras och möjligheterna att använda kombinationer av avfall med andra bränslen. Ytterligare ett mål för utvecklingsarbetet vore en metod för produktion av mellanvärdegas från hus— hållsavfall genom rötning. I detta fall bör en kombinerad process avseende såväl fast hushållsavfall som rötslam från reningsverk vidareutvecklas. Med hänsyn till de relativt begränsade energimängder som kan utvinnas från hushållsav— fallet torde en väsentlig del av forsknings— och utveck— lingskostnaderna få skrivas på miljövårdens konto. Därmed måste också beaktas alla problem som uppkommer genom avfal— lets innehåll av tungmetaller, kemiskt avfall och andra

föroreningar. FoU—program

FoU avseende avfallsbehandling bör drivas som ett samman—

hängande program eller storprojekt, vari energiåtervinningen

ingår som ett delprojekt. En första treårsperiod bör inrym— ma uppbyggnad av en försöksstation jämte teknisk grundforsk— ning över hela fältet från teknik för insamling och trans—

port till studier av förgasning. Försöksstationen byggs upp

kring en gasgenerator av Motalatyp.

Om programmet avseende en tredje generationens förgasnings— process ger ett positivt resultat byggs en demonstrations— anläggning på samma plats. Arbetet skall i så fall resulte— ra i specifikationer för en fullstor produktionsanläggning som skall kunna tas i drift 1985, förslagsvis i Stockholms— regionen. Högdalens sopförbränningsstation är en lämplig plats för denna försöksstation med möjligheter till tek— niskt samarbete med institutioner och laboratorier i Stock— holm. Det föreligger också ett intresse inom Stockholms kom—

mun och Stockholms län för en sådan verksamhet. Projektförslag

Vid hearings och i enkätsvar har framförts önskemål om för— söksverksamhet på detta område som kan sammanfattas med följande rubriker:

— Inrättande av en försöksstation för i första hand pyro— lys av hushållsavfall men med möjlighet att också eva— luera andra bränslen.

Förstudier avseende Ferrugasprocessen för förgasning av fasta avfall och andra fasta bränslen.

— Teknisk—ekonomisk analys av centraliserad kontra decen— traliserad behandling av fast avfall.

— Förutsättningen för produktion av syntesgas genom för— gasning av hushållsavfall med beaktande av eventuell förekomst av katalysatorgifter.

Inverkan av olika mekanisk förbehandling för förgasnings— förlopp och förbränningsförlopp.

Fullskaleförsök med hushållsavfall som tillsatsbränsle till existerande industriella förbränningssystem.

Resursbehov Medelsbehovet för ett program avseende nyttiggörande av hus—

hållsavfall blir stort beroende främst på att stora försöks—

anläggningar måste uppföras. En enda stor förbrännings—

station ligger i prisklassen 25 Mkr med driftkostnader på ca 10 Mkr/år. Från AB Motala Verkstad har framförts önske— mål om statligt stöd för uppförande av en försöksanläggning enligt deras system till en kostnad av 5—6 Mkr i anslutning till värme— eller kraftanläggningen hos någon kommun eller

industri.

Forsknings— och utvecklingsarbete därutöver torde böra be— drivas till en omfattning motsvarande ca 1 Mkr/år under

hela den framförliggande tioårsperioden. Därutöver kommer kostnader för industrins eget forsknings— och utvecklings—

arbete jämte kommunala investeringar för avfallshantering.

1.2.8 Bränsleceller

Teknikens nuvarande ståndpunkt

De utvecklingsarbeten som bedrivits sedan 1960—talets bör— jan på bränsleceller för i första hand tillämpningar inom rymd— och försvarstekniken syns nu resultera i produkter och processer som kan bli av betydelse för energiförsörj— ningen mot slutet av seklet och in på 2000—talet. Några omedelbara effekter kan man dock inte vänta beroende på att

systemomställningarna kräver lång tid.

Pratt & Whitney Aircraft i USA bygger vidare på den bränsle— cellteknik som utvecklades för de amerikanska månskeppen och är nu tillsammans med den amerikanska kraftindustrin engagerat i ett stort utvecklingsprojekt avseende bränsle— cellkraftverk. En första demonstrationsanläggning på 26 MW skall levereras och evalueras 1978 varefter följer leverans av 56 likadana enheter till ett uppgjort pris på 800 kr/kw. Detta pris avser en komplett enhet. Den låga anläggnings— kostnaden, den höga verkningsgraden även vid små enheter och framför allt den stora miljövänligheten gör dessa bränslecellkraftverk särskilt lämpade för s k dispersa energisystem som är ett alternativ och komplement till sys—

tem med stora centrala kraftverk.

Vidare är Exxon (Esso) i USA och Alsthom i Frankrike

engagerade i utveckling av metanolluftceller för fordon (projektram 100 Mkr). Metanolluftcellen är på sikt ett in—

tressant alternativ också för kraftverk. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Pågående utveckling utomlands, särskilt Pratt & Whitney Air— crafts kraftverksprojekt, bör följas upp och förutsättnin— garna för en introduktion av denna teknik i Sverige bör vär— deras mot den specifika svenska försörjningsbakgrunden. Teknisk grundforskning bör drivas avseende såväl lämpliga elektrodmaterial som alternativa systemkoncept vilka anpas— sas till inhemska bränslen. Detta arbete bör associeras med motsvarande utvecklingsinsatser aVSeende bränslecellsystem för traktionära tillämpningar, särskilt metanolluftcellen. Mål är bränslecellmoduler för en kostnad på omkring 200 kr/ kw och en livslängd överstigande 5 år. Detta ger också underlag för bedömning av alternativa framtida energisystem

med inslag av gas— alternativt metanolekonomi. Projektförslag

Projektförslag har ingivits som harmonierar väl med det föreslagna programmet. Projektförslagen avser i allmänhet inte hela tioårsperioden utan i första hand de närmaste tre åren. Bland förslagen kan nämnas:

Teknisk grundforskning avseende elektrodmaterial för bränslecellkraftverk (Dnr 135).

— Metanolluftbatterier för fordon. Resursbehov Detta arbete är att se som teknisk grundforskning på sikt

och bör stödjas med statliga medel inom en ram på 1 Mkr/år

under hela tioårsperioden.

1.2.9 Elektriska ackumulatorer

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Alltsedan Waldemar Jungners dagar har ett betydande utveck— lingsarbete ägt rum i Sverige särskilt på alkaliska batte— rier och på blybatterier. Blybatteriet har hittills varit den dominerande strömkällan för truckar och elbilar med en prestandanivå på omkring 20 Wh/kg vid 1 timmes urladdning. Prototyper av förbättrade blybatterier, nickeljärnbatterier och nickelvätebatterier ger i dag ungefär dubbla prestanda dvs 40 Wh/kg, vilket är av stor betydelse för en introduk— tion av eldrift i större omfattning. Prototyper för järn— luftbatterier som utvecklats i Sverige ligger på nivån 50*60 Wh/kg vid 5 timmars urladdning och kommer inom en nära framtid att förbättras mot nivån 80 Wh/kg. Strömkällor med goda prestanda kommer således att vara tillgängliga inom ett fåtal år. Det finns anledning att stödja den fort- satta utvecklingsverksamheten som kan leda till bättre miljö och lägre energikonsumtion samt till en livskraftig

exportindustri.

Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Elbilen behöver billiga och energirika batterier. De elek— triska ackumulatorernas höga verkningsgrad ger många till— lämpningar i de framtida energisystemen bl a som utjäm—

ningsbatterier vid kraftstationer.

Det är svårt att skilja på utvecklingsmål i fråga om miljö och i fråga om energi vad gäller strömkälleutvecklingen. På kort sikt torde miljöeffekten vara av större betydelse. Arbetsmiljön i verkstäder och gruvor kan förbättras avse— värt med elektrisk drift med nya energitäta Strömkällor. På grund av den långa tid som erfordras för en systemomställ— ning mot eldrift i stor skala måste ett FoU—program i förs— ta hand skapa förutsättningar för en senare övergång till eldrift. Man kan därvid fästa mindre avseende vid energi— besparingar på kort och medellång sikt. Det är därför ange—

läget att bedriva den fortsatta utvecklingen av järnluft—

batterier i oförminskad takt även om denna strömkälla pri—

märt inte kan förbättra energibalansen.

Arbete bör också bedrivas på blybatterier, zinkbatterier och järnnickelbatterier som inte lovar så höga prestanda som metalluftbatterierna men i gengäld har högre energi— verkningsgrad och i övrigt egenskaper som gör dem särskilt väl lämpade i fordonstillämpningar och som utjämningsbatte—

rier. Projektförslag

Bland projektförslagen kan nämnas: — Studier för utveckling av utjämningsbatterier.

Systemanalys av blybatterier för fordonstillämp— ningar (Dnr 146).

_ Framtagning av ett nytt nickeljärnkoncept, det 5 k Superfenikonceptet för fordonstillämpningar.

Teknisk grundforskning avseende zinkelektroder (Dnr 216).

Analys och uppföljning av högtemperaturbatterier samt fortsatt utveckling av järnluftbatterier (Dnr 106, 149, 214, 215).

Resursbehov

Man kan vänta att en betydande del av kostnaden för utveck— lingsarbetet kan bäras av industriföretag. Till en del är arbetet dock av grundforsknings— och utvecklingskaraktär som bör stödjas med statliga medel inom en ram på ca 1,5 Mkr/år under hela tioårsperioden. Projekten bedrivs dels vid institutioner,dels vid företag som har erfarenhet av sådant arbete, t ex Svenska Utvecklingsaktiebolaget, Nife— Jungner AB, AGA AB (AB Tudor), NOACK AB och eventuellt and- ra företag samt strömkällegrupperna vid KTH och vid Försvar— ets forskningsanstalt. Anslutande forskning kan förläggas

till andra institutioner vid universitet och högskolor.

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Den 3 k väteekonomin diskuteras en hel del för närvarande.

I en spekulativ och renodlad utföringsform användes kärn— kraftvärme för att i kemiska processer klyva vatten i sina beståndsdelar väte och syre. Väte tjänar som universalbräns— le och transporteras i rörledningar eller i flytande form till förbrukarna. Storförbrukare som bränslecellkraftverk och processindustri förses också med syre från vattenklyv—

ningen vilket distribueras på samma sätt som vätet.

Väte kan även produceras på rent kemisk väg och ett omfat—

tande utvecklingsarbete på detta pågår utomlands.

Förespråkare för väteekonomi betonar de låga distributions— kostnaderna jämfört med distribution av elektrisk energi, miljövänligheten och beroendet av fossila bränslen. Miljö- vänligheten har två orsaker, dels bortfaller luftledningar för elkraft och dels nyttiggöras dessa bränslegaser vid kemotermisk reaktion (förbränning) eller kemoelektrisk

(bränsleceller) med ringa luftförorening.

Även andra energibärare diskuteras, såsom metanol, ammoniak och syntetiska bränslen snarlika dagens eldningsolja och motordrivmedel. Metanol kan tillverkas från fasta bränslen med en termisk verkningsgrad på 65 2 varvid den tyngsta pos— ten i produktionskalkylen utgöres av det fasta bränslet. Det är kanske fel att tala om ett nytt energisystem i sam— band med metanol. Metanol kan upptas av det existerande systemet både i distributionsledet och förbrukningsledet med förhållandevis ringa modifikation. Metanol kan i en första etapp blandas med motorbensin i en mängd på ungefär 30 % varigenom blytillsatsen kan elimineras och motorbräns- lets egenskaper i övrigt förbättras. Metanol borde också kunna användas t ex i villapannor eller oljeeldade värme— kraftverk. Metanol kan också användas i gaseldade installa— tioner och är därmed något av ett universalbränsle. Metanol

kan dessutom få stor användning för nitratreduktion

i avloppsvatten. För närvarande importeras 120 000 ton meta—

nol till Sverige per år som råvara för plastindustrin.

De olika energibärarna kan väl utnyttjas i s k dispersa energisystem som karaktäriseras av att den tunga delen av energitransporten sker med gasformiga eller flytande energi— bärare varefter konverteringen till elektrisk energi sker nära konsumenten t ex i bränslecellkraftverk. En extrem form härvidlag är att varje fastighet är försedd med sitt eget elektricitetsverk varvid förlustvärmet utnyttjas för fastighetsuppvärmningen. Dispersa energisystem ger fördelar i fråga om miljövänlighet, låga distributionskostnader, redundans och nyttiggörande av förlustvärmet i förekommande fall. Dispersa system kan utvecklas inom ett etablerat sys—

tem med stora centrala kraftverk. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

En import av naturgas till Sverige och uppbyggnad av ett gasnät innebär en naturlig början på en gasekonomi med till— sats av syntetisk naturgas tillverkad företrädesvis från in— hemska bränslen alternativt importerade kol. Naturgasfrågan ligger emellertid utanför ramen för detta avsnitt (se kap

A 3).

En konvertering av kol eller inhemska bränslen till gas för distribution i ett gasnät är ett mera avlägset liggande pro- gram för svensk del. Ståndpunkt till forskning och utveck— ling för ett sådant program bör tas sedan man sett huruvida naturgasen kommer att introduceras i Sverige över huvud taget eftersom uppbyggandet av ett särskilt gasnät baserat på syntesgas icke torde vara motiverat. En mera närliggande möjlighet är emellertid att förädla naturgas eller mellan— värdegaser, som framställs från kol eller avfall, till syn— tesgas och därur framställa metanol för distribution i tank— vagn. Metanol kan, som tidigare anförts, införas successivt i existerande system utan stora engångsinvesteringar. Meta— nol kan också lagras enkelt. Man bör satsa avsevärda resur— ser på en studie av en metanolförsörjning för svensk räk—

ning baserad även på inhemsk metanolproduktion.

Det är också nödvändigt att i detalj utreda förutsättningar— na för produktion av metanol inom Sverige. Tekniken kan i stor utsträckning köpas utifrån men en uppbyggnad av inhemsk kompetens bör ske som en förberedelse till ett svenskt meta— nolprogram. Som ett led i detta bör man bygga en försöks— anläggning för metanolproduktion och senare uppföra en full— stor anläggning att tas i drift 1985. Det är mycket möjligt att en väsentlig del av vår försörjning med flytande bräns— len, speciellt för fordonsdrift, kan baseras på metanol som då till en del importeras men även till en del tillverkas

inom landet. Projektförslag

Specifika projektförslag avseende insatser på nya energi— system har inte inkommit men däremot har ett mycket stort intresse uttryckts vid hearings och på annat sätt varvid

man understrukit det angelägna i att forskning och utveck—

ling initieras på området.

Studier av metanol som tillsats till motorbensin resp som enda drivmedel.

— Värdering av metanol som bränsle för lokaluppvärmning och elproduktion.

— Värdering av metanolanvändningens miljöeffekter och hälsorisker.

Studier av en successiv övergång till en metanolekonomi, särskilt med avseende på distribution och lagring.

Analys av möjligheterna att etablera metanolproduktion i Sverige för den kemiska industrins behov och för driv— medelsförsörjning.

Försöksanläggning för produktion av metanol i stor mängd från inhemska bränslen till grund för konstruktion och upphandling av fullstora processystem (Dnr 199).

— Ekonomiska studier av metanolförsörjningen. Resursbehov

En väsentlig del av utvecklingsarbetet kan bekostas av indu— strin men de som projekt nämnda studierna bör genomföras

med statliga medel. Investeringsmedel bör också ställas

till förfogande för försöksanläggning för metanolproduktion. För forskning och utveckling torde böra ställas till förfogan— de 2 Mkr/år under hela tioårsperioden. De utredningar som be— nämns studier i projektlistan kan bedrivas vid olika hög—

skolor och universitetsinstitutioner och vid IVA. Ett in—

timt samarbete med industrin måste etableras. 1 - 2- 1 1 Megessebrézséxsseie55-31.4512139955959595 Teknikens nuvarande ståndpunkt

Magnetohydrodynamiska generatorer innebär ej någon ny ener- gikälla utan kan betraktas som en termisk maskin som är mera effektiv än tidigare använda. I princip åstadkommer man en

elektrisk ström mellan två elektroder med hjälp av upphettad gas med en temperatur av ett par tusen grader, vilken får

strömma mellan elektroderna. Det existerar redan mycket sto— ra prototypanläggningar på effektnivån 20 å 30 MWe. Den för närvarande största är en 25 MWe anläggning utanför Moskva,

i drift sedan 1971. Kommersiella användningar av MHD—genera— torn kräver dock aggregatstorlekar över 100 MWe och prototy—

per till dessa kan inte väntas förrän i slutet av 1970—talet.

Kraftverk med MHD—generatorer har sitt främsta användnings— område för topp— och mellanlastproduktion (drifttider upp till ca 2 000 timmar/år) i konkurrens med olje— och kol— baserade ångkraftverk. Däremot kan de ej konkurrera med

kärnkraftverk för bottenlastproduktion.

Forskningen på MHD-generatorer gäller främst tekniska frå— gor och materialproblem, i mindre utsträckning teoretiska och plasmafysikaliska problem. Utveckling krävs av delvis nya teknologier beträffande högtemperaturmaterial, högtem— peraturvärmeväxlare, supraledande magneter, växelriktare

och kaliumåtervinning.

Kring den stora MHD—anläggningen utanför Moskva har byggts upp ett bilateralt rysk—amerikanskt samarbete. Till detta ansluter sig nu den tredje stormakten på MHD—området, Polen. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

AB Atomenergi har i särskilt yttrande beskrivit ett projekt

som har till mål att inom en femårsperiod skapa underlag

för ett beslut beträffande ett MHD—prototypkraftverk för toppkraftproduktion i storleken 50—100 MWe. Man avser att om möjligt bedriva arbetet i nordiskt samarbete. Arbetet skall även omfatta en fördjupning och utvidgning av övriga

internationella kontakter.

Under ett mångårigt arbete har man från svensk sida kunnat arbeta upp mycket goda internationella kontakter, Vilket har medfört att man kunnat få ta del av mycket stora beräk—

ningsprogram till ringa kostnad. Program för FoU, projektförslag

Det av AB Atomenergi beskrivna projektet är uppdelat på fem faser:

Fas 1: Studium av lämpliga MHD—kraftverksprocesser. AB Atom— energi har nyligen lagt fram ett förslag till MHD- kolförgasningsprocess Vilken även ger möjligheter till energilagring.

Fas 2: Systemstudier samt anpassning av valda processer till landets speciella förhållanden.

Fas 3: Val av lämpliga experimentella undersökningar.

Fas 4: Uppbyggnad av experimentanläggningar samt genomför— ande av experiment.

Fas 5: Utvärdering, framtagning av prototypunderlag.

_Fas 4 kan vara avslutad år 1978, och man bör då ha ett un- derlag för beslut angående en prototyp. Därefter vidtager mera kostsamma prototyputvecklingsarbeten med sikte på idrifttagning av en prototyp i mitten av 1980-talet. För— slag till FoU—projekt från AB Atomenergi föreligger:

- Experimentellt och teoretiskt studium av MHD—kraftverk med speciell hänsyn till ny typ av kolgaseldat kraft— verk (Dnr 190).

Resursbehov

Enligt projektförslaget är medelsbehovet under 1975/76 0,6 Mkr och därefter under 4 budgetår 1,2 Mkr/år, dvs totalt 5 ä 6 Mkr. Personalinsatsen beräknas till ca 20

manår vilket innebär ett personalbehov på 4 ä 5 personer.

Från industriellt håll (ASEA) har betonats att en statlig satsning är angelägen beträffande grundläggande forskning som syftar till att finna billiga högtemperaturbeständiga material respektive en tillräckligt billig supraledande magnet. Statens vattenfallsverk har visat principiellt in— tresse för studium av MHD—kraftverk, och man anser att i det fall att kärnkraftens utbyggnad i Sverige skulle för— svåras bör detta arbete få hög prioritet, eftersom det ger möjlighet till en effektiv utnyttjning av kol som bränsle

i kraftverk.

1.2.12 Fusionsteknik

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Den pågående fusionsforskningens mål är att åstadkomma kon— trollerad termonukleär fusion (vätekraftgenerering) i förs— ta hand under laboratoriebetingelser samt att i nästa steg tekniskt exploatera vätekraften för reaktorändamål ett i tiden vida mera avlägset mål i synnerhet vad gäller full— skalereaktorer med beaktande av praktiska och ekonomiska

krav samt säkerhetskrav under driftförhållanden.

I dagsläget har den internationella fusionsforskningen lik— som den svenska väsentligen grundforskningskaraktär. Paral— lellt med denna grundforskning bedrivs emellertid tekniska fusionsreaktorstudier världen över för att på sikt få ett bättre utgångsläge att bygga vidare på då grundforskningen har nått sina primära mål. Trots tjugo år av intensiv forsk— ning på området har man ännu ej lyckats någonstans i värl- den att experimentellt åstadkomma den erforderliga reaktio— nen. Betydande framsteg har dock gjorts och det synes tro— ligt att man nått en väl underbyggd principlösning (eller flera) inom en tioårsperiod, dvs före 1985, och att teknik—

sidan till dess har utvecklats väsentligt.

Flera olika vägar till fusionsproblemets slutliga lösning är möjliga. Man är allmänt av den uppfattningen att det är angeläget att inte utesluta någon lovande variant i den på—

gående utvecklingen. För framtiden gäller att endast USA

och Sovjet kan ha resurser att ensamma bygga de stora en— heter som nästa större generation av experiment inom fu— sionsforskningen kräver. Inom EG:s (Euratoms) fusionspro— gram projekterar man nu en gemensam europeisk satsning på en större forskningsenhet JET (Joint European Tokamak), vilken beräknas bli färdigställd mot slutet av 1970—talet till en kostnad på i runt tal 250 Mkr. Inom EG satsar man samtidigt på ett flertal andra typer av experiment fördela— de mellan medlemsstaterna. Kostnaderna för enskilda plasma— fysikaliska fusionsprojekt uppgår ofta till 1—10 Mkr/år. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det är ett primärt svenskt intresse under den närmaste tio— årsperioden att samarbeta med omvärlden och få in informa— tioner från pågående arbeten i olika länder samt att sam— verka med utländska laboratorier och institutioner. Detta förutsätter en aktiv fusionsforskning på hög nivå inom

landet.

Fusionsfcrskningen spänner över ett utomordentligt brett fält. För svensk del bör härvid koncentration ske kring väsentliga delproblem och principfrågor som vilar på direkt grundvetenskaplig bas. Det ges även möjligheter för insat— ser på materialfrågor och kemiska problem i anslutning till reaktorteknologiskt inriktade studier.

Fusionskraftområdet omfattar ett helt komplex av problem— ställningar med plasmafysikaliska, reaktorteknologiska och driftekonomiska problemgrupper vilka representerar helt olika kostnadsramar och olika verksamhetsfält. Det är vä— sentligt att ta hänsyn till detta när man bedömer möjlig— heterna att göra svenska insatser.

Inom den plasmafysikaliska delen är kvalificerade svenska forskare beredda till stora ansträngningar för att från svensk sida bidrag skall kunna lämnas som kan ge väsent— liga byggstenar till fusionsproblemets lösning. Noggrann uppföljning av den internationella forskningen bör ske från svensk sida.

Beträffande de reaktorteknologiska problemen får man med hänsyn till kogtnadsnivån räkna med att svenska insatser måste begränsas till punktinsatser på väldefinierade pro- blem som inte är alltför stort upplagda. Uppföljning av den allmänna internationella utvecklingen av fusionsreaktor— teknologin är väsentlig. Inom svensk industri bedömer man det för dagen vara för tidigt att börja tänka på material- frågorna direkt för fusionsreaktorproblemen men har visat intresse för att följa utvecklingen på tekniksidan genom

observatörer.

Fusionsreaktorteknologin aktualiserar även råvarufrågor och vid sidan av materialproblemen även kemiska frågeställnin— gar som man kan hänföra såväl till grundforskning som till teknisk forskning. Frågor av denna art kan beaktas vid materialcentra som bildats vid CTH och KTH samt vid AB Atom—

energis materiallaboratorium.

Program för FoU, projektförslag

Med förbehåll för svårigheterna att bedöma fusionsforsk— ningens framtida utveckling anges här uppskattade riktvär— den för tre tänkbara resursnivåer, av vilka den lägsta (1) motsvarar ett minimum av resurser för meningsfull verksam— het och den högsta (3) ett maximum av resurser som kan ut— nyttjas optimalt vid en kraftig expansion av forsknings— verksamheten. Vidare anges en medelnivå (2) mellan dessa

båda ytterligheter.

Berörda institutioner vid KTH och CTH samt AB Atomenergi har till kommittén redovisat verksamhetsplaner bl a i form av förslag till FoU—projekt (Dnr 189 resp 103). Vidare har från STU översänts "Utredning angående fusionskraftforsk— ningens nuläge" (AE—FF—l35), utarbetad av AB Atomenergi som

ett led i arbetet inom en arbetsgrupp hos STU.

Resursbehov

Anslagstilldelningen för fusionsanknuten forskning belöper

sig f n till 2 Mkr/år totalt för landet i dess helhet.

Huvuddelen, ca 1,6 Mkr, faller på den vid KTH bedrivna fu— sionsforskningen som f n utgör den enda experimentella forskningen på fusionsområdet inom landet. Återstoden fal— ler på CTH och AB Atomenergi. Medlen avser i allt väsent—

ligt grundforskning.

Uppskattade resursbehov redovisas i nedanstående tabeller.

Personalbehov (manår)

Resurs— 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 t o m 1984/85 nivå (1) (2) (3)

medel tendens 26 29 32 43 ökar 32 37 41 55 ökar 46 53 60 74 ökar

Medelsbehov (Mkr)

Resurs— 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 t 0 m 1984/85 Hela tioårs—

nivå (1) (2) (3)

medel tendens perioden 2,6 3,2 4,0 5,0 ökar 45 4,0 5,3 6,7 6,5 ökar 62 6,8 8,4 10,2 11,0 ökar 103

Ett totalt minimibelopp för svensk fusionsforskning för effektiv utnyttjningsgrad i relation till den internatio— nella utvecklingen torde kunna uppskattas till ca 50 Mkr i

dagens penningvärde för den kommande tioårsperioden.

Med hänsyn till karaktären av den fusionsforskning som kan överblickas för den kommande tioårsperioden måste denna

forskning finansieras helt av staten.

1- 2- 1 3 Nyttissäzssäesy-;s91årräla_iesss-åézeltteäteeedelggigg

Teknikens nuvarande ståndpunkt

För nyttiggörande av solstrålningen för elkraftproduktion är i första hand två metoder aktuella, dels direkt omvand—

ling till elektrisk energi med hjälp av solceller, dels

elkraftproduktion i ångkraftverk där ångan produceras med

hjälp av solstrålning.

Solceller: Föreslagna processer bygger på den moderna halv— ledartekniken. Solstrålningen får falla in mot en tunn

skiva av ett lämpligt behandlat halvledarmaterial, varvid

en elektrisk ström alstras i en yttre strömkrets. Den mest avancerade halvledarteknologin är i dag den som arbetar med kisel som basmaterial. Såväl forskning som teknisk utveck— ling i fråga om solceller av kisel är i huvudsak klar. Ekonomiskt tycks dock praktisk tillämpning befinna sig helt utom räckhåll. Beräknat för förhållandena i Saharaöknen skulle energikostnaden bli av storleksordningen 6 ä 7 kr/ kWh exklusive kostnad för erforderlig energilagring för ut— jämning. Det är knappast realistiskt att räkna med att ener— gipriset kan komma ens i närheten av vad som krävs. Alterna— tivt har föreslagits att använda solceller av galliumarse— nid. Sådana celler får högre verkningsgrad än kiselcellerna men befaras bli väsentligt dyrare än dessa. Även andra sol— cellsystem med lägre tillverkningskostnader är tänkbara men verkningsgraden blir väsentligt sämre och även andra pro— blem uppträder. Ur miljösynpunkt förefaller solcellsystemen att vara nära idealet även om ianspråktagandet av stora

ytor måste beaktas i detta sammanhang.

Solångkraftverk: Den infallande solstrålningen koncentreras mot rörsystem i vilka vatten eller annat medium upphettas. Ett särskilt optiskt system erfordras för att släppa fram huvudparten av infallande strålning och samtidigt hindra långvågig värmestrålning från ångrören att passera ut. Ut— förbarheten har demonstrerats i liten skala men mycket ut— vecklingsarbete återstår. Försök har pågått i Arizona men lär ha avbrutits p g a uppträdande svårigheter. Om försöken skulle leda till framgång finns förhoppningar att för an— läggningar nära ekvatorn uppnå ett energipris som inte lig— ger alltför långt från acceptabelt värde. Emellertid skulle en anläggning för 1 000 Mw i Sverige kräva minst 65 km2 yta

och energipriset skulle bli minst 25 öre/kWh.

Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Någon mer omfattande FoU i Sverige på solceller eller sol— ångkraftverk synes knappast vara aktuellt. Intressanta ar— beten beträffande solceller av galliumarsenid har bedrivits vid professor Herman Grimmeiss' institution i Lund. Visst stöd till sådan forskningsverksamhet kan vara motiverat även i fortsättningen men anslag härför torde rymmas i den

normala forskningsrådsbudgeten.

Nyttiggörande av solstrålningen för direkt uppvärmning av byggnader har på ett helt annat sätt aktualitet även för Sverige. Detta problemkomplex behandlas emellertid inom kommittén i annat sammanhang. För fullständighetens skull noteras blott här tre förslag till FoU-projekt som inkommit:

Uppvärmning av byggnader med kombination av värmepump och solvärme (Dnr 126).

Projekt "soluppvärmda hus" (Dnr 145).

— Prefabricerat väggelement för sol— och eluppvärmning av byggnader (Dnr 208).

1-2-14 Nyttiggäzseés_sy_selezzåleisgss_yis_929525599

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Solenergin är ursprunget till all den energi som finns lag— rad i fossila bränslen, där solenergin via kemiska och bio— logiska system har upplagrats i växtsubstanser. Man har nu börjat penetrera möjligheterna att systematiskt utnyttja sådana system för att bygga upp en kontinuerlig försörjning med energi. Man kan då skilja mellan odling av högre växter i s k energiodlingar och produktion med hjälp av mikroorga— nismer. Vissa förslag har framlagts till processer för om— vandling av solenergin enligt det senare alternativet. Som exempel kan nämnas: fotolys av vatten till väte och syre, biokonversion till högvärda bränslen (metan, alkohol,

_dekan).

Förslag har också framlagts till integrering av sådana pro— cesser i ett solenergimatat system för produktion av syn:es—

gas ur organiskt avfall med hjälp av mikroorganismer.

Nyttiggörande av solenergin med hjälp av energiodlingar be-

handlas i följande moment (1.2.15).

Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det är inom detta område fråga om ett lockande men långsik— tigt arbete på grundforskningsnivå där svenska grupper har hög kompetens och ingår i internationella samarbetslag (International Federation of Institutes for Advanced Study, IFIAS).

Projektförslag

Fyra förslag till FoU—projekt (Dnr 97 t o m 100) har läm—

nats till kommittén genom professor Carl—Göran Hedén, Karo— linska Institutet. Samtliga avser studier för att klargöra möjligheten att förverkliga olika mikrobiologiska processer

("feasibility studies").

Resursbehov

Resursbehovet för de inlämnade förslagen till FoU—projekt omfattar totalt en personalinsats på ca 52 manår och ett medelsbehov på ca 3,5 Mkr totalt. FoU—insatserna avses hu— vudsakligen att utföras under en treårsperiod vilket inne— bär ett personalbehov på 15—20 personer och ett medelsbehov något över 1 Mkr/år. Sannolikt erfordras statligt stöd för

hela kostnaden.

1 2-15 Energieélieger

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Med energiskog, energiplantage och energiodlingar menas växtodlingar som är inriktade på produktion av bränslerå— vara. Ved har tidigare varit ett viktigt bränsle. Människan hade då inte anledning att öka produktiviteten i skogen, veden var inte en bristvara. Det har legat annorlunda till i jordbruket, där man måst höja produktiviteten flerfaldigt

genom växtförädling och rationell odling. Fotosyntesen är

naturens hittills oöverträffade metod att ta vara på och

lagra solenergi. Verkningsgraden kunde vara bättre men pro— duktionskostnaderna är låga. Det finns växtslag i dag som ger en verkningsgrad i fotosyntesen som svarar mot solcel— lernas. Fotosyntesen utnyttjas i vårt land för en konkur— renskraftig produktion av fiberråvara. Det borde vara möj— ligt att nå ett liknande resultat med energiinriktad växt— odling. Vi har också anledning att söka öka produktiviteten i fiberproduktionen, ett arbete som väl kan samordnas med

en energiinriktad forsknings— och utvecklingsverksamhet.

Minirotationsskogsbruk (MRS) har framförts av Skogshögsko— lan som ett sätt att utnyttja sumpmarker etc för snabb— växande träd. Landet förfogar över 800 000 ha mark av detta slag som inte utnyttjas för skogsbruk. Införandet av mini— rotationsskogsbruk på dessa marker skulle år 2000 avkasta en flismängd på 7,5 Mton råflis per år, motsvarande något mer än 1 Mtoe/år. Utnyttjade torvmossar borde också kunna användas för mark— eller vattenburen energiodling utan att

detta behöver inkräkta på skogsindustrins intressen.

Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Ett önskemål på sikt vore att man söker basera Sveriges

energiförsörjning helt på energiodlingar som inte inkräktar på vitala ekonomiska intressen eller på naturskyddsintres— sen. Huruvida detta är möjligt eller inte går inte att av—

göra i dag.

Ett mål för ett FoU—program bör ändå sättas upp, exempelvis att genom studier pröva möjligheten att genom energiodling täcka en väsentlig del av landets energibehov på en yta

motsvarande några procent av landarealen. Detta kräver dock att man skulle kunna uppnå en flerfaldigt högre produktivi— tet jämfört med vad som nu synes kunna presteras vid mini—

rotationsskogsbruk.

För att eventuellt kunna nå detta mål bör möjligheterna att få fram högproduktiva system studeras grundligt och förut—

sättningslöst och i tillräckligt stor skala. Försök av

detta slag tar mycket lång tid och det är därför nödvändigt att redan nu starta även om resultaten kan komma att utnytt— jas först efter år 2000. Ett förhållandevis näraliggande

mål är dock att värdera olika sätt att ta vara på torvmos— sarna efter den intensiva torvtäkt som kan förutses kunna starta omkring 1985. Det är inte möjligt att finna en ratio—

nell metod att härleda lämplig storlek på FoU—insatsen. Projektförslag

- Analys av teoretiska förutsättningar för olika slag av energiodlingar i Sverige.

- Analys av olika sätt att nyttiggöra avverkade torvmossar inklusive energiodling.

Växtförädling av olika högproduktiva system för svenska klimatiska förhållanden.

— Försök i stor skala med algodlingar.

- Evaluering av olika metoder för nyttiggörande av bio— massa från energiodlingar.

Resursbehov

Ett program av denna innebörd är väsentligen av grundforsk— ningskaraktär. En initialinsats på 0,5 Mkr/år som under en femårsperiod stegras till 1 Mkr synes icke orimlig. Arbetet

bör bedrivas helt med statliga medel.

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Vindenergin har sedan mycket lång tid tillbaka utnyttjats men den totala energi som nyttiggjorts har varit mycket blygsam i förhållande till dagens behov. De projekt som man i dag har börjat diskutera gäller vindkraftutvinning av en helt annan storleksordning och med nya förutsättningar. Här bortses från småanläggningar för försörjning av mer eller mindre isolerade platser med relativt låga effekter för vilka ändamål utrustningar finns kommersiellt tillgängliga och där väsentligt högre energikostnad kan tolereras än i

samhället i övrigt.

I fråga om vindkraftutnyttjande i större skala föreligger

i dag inga invändningsfria ekonomiska kalkyler. Många fak— torer är ännu okända. De mest ambitiösa utvecklingsprogram— men har startats i USA och syftar bl a till en så komplett studie av hela systemet att realistiska kostnadsuppskatt— ningar skall bli möjliga. Satsningen är 150 Mkr över en femårsperiod. De underlag som i dag är tillgängliga ger ett högt energipris, tämligen oberoende av anläggningsstorleken. Preliminära uppgifter från en studie utförd vid Statens Vat— tenfallsverk bekräftar de uppgifter som kan hämtas ur litteraturen. Man har kommit fram till en kostnad på 20 öre/ kWh för en aggregatstorlek på 2 MW med anläggningskostnaden 4 000 kr/kw installerad effekt. Kostnader för ackumulering

av ungefär samma storleksordning per kWh kan tillkomma.

Miljöpåverkan måste analyseras och utvärderas eftersom vind— kraftanläggningar av denna storleksordning kommer att starkt påverka landskapsbilden, avge buller och även på annat sätt inverka på omgivningen. Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Med det i dag föreliggande underlaget saknas ekonomiskt incitament till storskalig exploatering av Vindenergin i Sverige. Det synes dock vara skäl att noga följa upp resul— taten av de fortsatta undersökningar som kommer att genom— föras av Statens vattenfallsverk och STU. Grundliga studier över Vindarnas geografiska och statistiska fördelning över

landet bör genomföras. Projektförslag

Till kommittén har inkommit fyra förslag till FoU—projekt:

— Anskaffning av vindunderlag för vindenergiutvinning (Dnr 140).

Successivt införande av system för utvinning av vind— kraft, ca 15 TWh/år (Dnr 141).

- Översiktlig planering för utveckling i Sverige av vind- energisystem för olika tillämpningar (Dnr 226).

— Klarläggande av de tekniska och ekonomiska förutsätt— ningarna för vindkraftbaserad husuppvärmning i Sverige (Dnr 227).

Resursbehov

Inga närmare uppgifter om resursbehov för de fyra projekten har angivits. Önskemål om statligt stöd kan förutses och uppskattningsvis torde totalomfattningen för en svensk in— sats kunna anges till 2 Mkr under en femårsperiod. Resulta- ten av dessa studier och eventuellt utvecklingsarbete får

sedan avgöra huruvida arbetet skall fortsätta.

1- 2- 1 7 922553skszkegysezigesll&_seszgisållez

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Som övriga icke—konventionella energikällor karaktäriseras här energi ur havsvågor, ur tidvatten och ur temperaturskillnader i haven samt geotermisk energi.

Det finns ännu i världen icke någon anläggning för utvin— ning av energi ur havsvågor och de studier som har gjorts synes visa att kostnaden blir mycket stor. Tidvattenenergi är icke aktuell för Sverige. Utvinning av energi ur tempera— turskillnader i haven är heller icke aktuell men en anlägg— ning för sådan energiproduktion har projekterats för södra delarna av USA. Geotermisk energi utvinns t ex på Island och i Italien. I Sverige saknas helt vulkanisk verksamhet och de studier som gjorts beträffande temperaturgradienter i berggrunden synes peka på att lämpliga temperaturnivåer föreligger på mycket stora djup, vilket gör att en sådan energiutvinning skulle ställa sig utomordentligt dyrbar om

den över huvud taget är tekniskt möjlig.

Projektförslag

Ett projekt aVSeende utvinning av energi ur havsvågorna (Dnr 225) har inkommit till kommittén. Detta bedöms dock

som orealistiskt.

Temperaturförhållandena i den svenska berggrunden är mycket ofullständigt kartlagda. Det kan icke uteslutas att 5 k

termiska fickor finns, och ett projekt för insamling av

temperaturdata från borrningar i Sverige borde genomföras

vid SGU.

Resursbehov

En studie av temperaturförhållandena i den svenska berg— grunden inklusive vissa fältstudier torde kunna göras med en måttlig resursinsats av storleksordningen 0,2 Mkr/år under 3 år och totalt 3 manår. Med ledning av resultaten från denna studie får frågan om fortsatta undersökningar

avgöras efter den första treårsperioden.

1 - 2- 18 lskszkeeysesieeleseszsiéyszääzing

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Laser och mikrovågor utgör former av elektromagnetisk strål— ning. Med modern teknik är det möjligt att alstra sådan strålning med betydande intensitet och med god sammanhåll— ning av strålknippet över större avstånd. Man har spekule- rat över att använda dessa intensiva strålkällor för energi— överföring. I fråga om deras användning för optisk kommu— nikation har man teoretiskt och experimentellt kommit långt och även utfört omfattande tekniska undersökningar. Kraft— laserutvecklingen pågår med betydande intensitet interna— tionellt. Däremot utgör knappast kraftöverföring med laser något bearbetat forskningsfält för närvarande internatio—

nellt sett.

Av stort intresse är också de arbeten som pågår utomlands på framställning av syntetisk naturgas samt produktion av

väte i stor skala för distribution i rörnät.

Ett centralt problem för den moderna energitekniken är lag— ring av stora mängder energi inom små volymer. Den moderna fysikens utveckling inom atom— och molekylfysik liksom inom fasta tillståndets fysik kan komma att öppna nya möjlighe— ter i detta avseende. Om man lyckas lagra energi i betydan— de mängder inom små volymer kan detta ha betydande konse— kvenser på möjligheterna att transportera energi.

SOU l974:73 FoU—arbetets grad av långsiktighet 55 Utvecklingsmål för FoU i Sverige

Inom nämnda områden liksom andra av väsentlig grundforsk— ningsnatur får man från svensk sida söka följa den inter— nationella utvecklingen och utföra viss kompetensutbyggande grundforskning. Omfattningen av insatsen uppskattas till ca

1—2 Mkr/år.

1.3 Oversikt över FoU-arbetets grad av långsiktighet

I nedanstående översikt innebär ej ordningsföljden någon

prioritetsordning.

FoU på kort och medellång sikt (Första kommersiella anläggningen i drift inom 10 år)

_ Icke—konventionella processer för utnyttjande av stenkol.

Inhemska bränslen och icke—konventionella proceSSer för utnyttjande av sådana.

— Framställning av metanol för användning som motorbränsle. Ackumulatorer för elektrisk energi.

— Vindkraftverk.

FoU på lång sikt (Första kommersiella anläggningen i drift inom 10—25 år)

— Bränsleceller (även biokemiska), bränslecellkraftverk.

— Introduktion av nya energibärande medier för energiöver— föring i stor skala, exempelvis metanol eller gas (natur— gas och/eller syntetisk gas, eventuellt framställd i kärnreaktorer).

_ MHD—teknik.

Energiackumulering med icke—konventionella metoder.

FoU på mycket lång sikt

(Första kommersiella anläggningen i drift senare än inom 25 år)

Fusionsteknik.

— Nyttiggörande av solstrålningen för elkraftproduktion och via biosystem.

— Energiodlingar.

Förkortningar

EKEBÅEEES51-9555532å2i95951_ÅQEEEEEJBJB

AE AB Atomenergi AFR Statens råd för atomforskning CDL Centrala driftledningen

CTH Chalmers tekniska högskola

EPK Energiprogramkommittén

EPU Energiprognosutredningen

FOA Försvarets forskningsanstalt IFIAS International Federation of Institutes for Advanced Study IVA Ingenjörsvetenskapsakademien

KTH Kungliga tekniska högskolan LTH Lunds tekniska högskola

SGU Sveriges geologiska undersökning STU Styrelsen för teknisk utveckling SU Svenska Utvecklingsaktiebolaget SV Statens vattenfallsverk

öEF Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

BIHANG 2

Referenser

1. Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och organisation. SOU 1970:13 .

2. Avfall som energikälla. Rapport från arbets— gruppen för avfallsfrågor. Jordbruksdeparte— mentet stencil Jo l974:5.

UTVINNING AV ENERGIRÅVAROR SAMT ICKE—KONVENTIONELLA ENERGIPROCESSER

till FoU— ro'ekt

Försla

Förslag till statligt

EPK " " . . . . Forslagsstallare Pröjektbeskrivning stöd (enligt förslags—

Dnr ställaren)

N tti örande av skiffer

80 AB Atomenergi Förgasning av lakrester i Ranstad enligt AEs yttrande till pro— gramkommittén, kod C 32, av 1974—02—28. Projektstudier pågår inom AE. Arbetsplan för de två första åren: 1) Förgasning av lakrester i Ranstad och andra svenska skiffrar samt kolförgasning och gasrening - allmänt. 2) Distribution och konsumtion av syntetisk gas.

3) Gasframställning 1 HTR—processreaktorn.

204 Institutet för Totalutn tt'ande av skiffer: Redan kända skifferfyndigheter i Statens intresse för om— Innovationsteknik Sverige får anses vara landets största ännu icke exploaterade rådet är ju dokumenterat energitillgång med hänsyn till innehållet av både uran och genom tidigare satsningar organiska material (olja). Förslagsställaren och medarbetare på Ranstadsprocessen av har utarbetat en process för samtidig utvinning och tillvara— storleksordningen 250 Mkr. tagande av båda dessa komponenter. Vid Institutet för Innova— Den nämnda kostnaden är tionsteknik har dessutom med stöd av STU utvecklats ett nytt därför obetydlig i samman- byggnadsmaterial, cellulär keramik, vartill skifferåterstoden hanget men kan ge en be— kan utgöra ett lämpligt råmaterial. Metoden i sin helhet och tydande återbäring. ingående delprocesser har ingående beskrivits i till EPK in—

* sända handlingar. I jämförelse med Ranstadsprocessen utvinnes

uran ur samma skifferkvantitet på ca 1/10 av lakningstiden utan att tillsats av svavelsyra är erforderlig. Dessutom er—

hålles elkraft, olja, bensin, svavel och byggnadsmaterial för ? vägisolering och betongtillsats. Processen innebär också en

borttvättning av föroreningar innan avgaser utsläppes.

N tt' örande av torv

119 Överstyrelsen för Pelleteringsförsök med torv. Till försök och prov— ekonomiskt försvar eldning ca 100 000:—.

M_—

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statlig stöd (enligt förslags—

ställaren) ________________________________________________________.________________________________________________________________________________

201. Signatur: Kå—Ge—74 118 överstyrelsen för ekonomiskt försvar

örande av ved och h

Förbränningsugn för fasta bränslen med hög vattenhalt (huvud— sakligen lufttorkad torv med en vattenhalt av c:a 30 Z). För— bränningen sker under tryck (c:a 10 ata) och därmed vid för— höjd temperatur. Förbränningsprodukternas värmeenergi tas ut via en värmeväxlare som arbetar under tryck varvid den av vatt— net bundna energin kan utnyttjas. Som resultat erhålls en nyttiggjord värmemängd av c:a 5 500 kcal per kg torrsubstans torv.

Tillförsel av bränsle samt utbyte av förbränningsgaser mot pri—

märluft sker på ett sätt som antagligen kan skyddas med patent.

esavfall

Provdrift med fliseldning i förugn för hetvattencentral. Aktuella erfarenheter av tillverkning och drift av en förugn anpassad för en modern hetvattencentral skulle väsentligt kunna förkorta tiden för omställning till inhemska bränslen i stor skala efter avbrott i oljetillförseln.

Flis från skogsavfall, s k grönflis, kan i samband därmed ut— värderas som kommersiellt bränsle.

Nyttiggörande av hushållsavfall

___—___—

217 Stockholms Vatten och

Avloppsverk

Metoder för ener iåtervinnin av rötslam:

Torrsubstansen 1 slam från avloppsreningsverk har ett primärt energiinnehåll som efter viss torkning delvis kan återvinnas vid förbränning och ett sekundärt energiinnehåll i jämförelse med produkter som det helt eller delvis kan ersätta.

Det sistnämnda energiinnehållet har hitintills tillvaratagits vid användning av rötslam som jordförbättringsmedel men kost— naden för transport, mellanlagring och spridning har varit större än värdet av energiinnehållet. Slutsteget i reningspro— cessen bör vara att av slammet framställa produkter till priser

som ger en efterfrågemarknad. Denna produktutveckling bör bli föremål för FoU.

Finansieringshjalp är en förutsättning för att arbetet skall kunna genom— föras.

Förprojektering 25 000 kr. För hela projektet förut— sätts att merkostnaden be— talas med statsmedel, stor— leksordning 0,5 Mkr för kapital och drift under en eldningssäsong. Finansieras med stöd från företag (svenska), kommu— ner och staten.

F" " Dnr orslagsstallare

219. Stockholms Gatukontor

Strömkällor för traktio

106. ASEA

135. Kemicentrum, Lunds universitet

146. KTH, Institutionen kemisk teknologi

nära och stationära a

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

Metoder för avskil'nin av återvinnin sbart avfall

Hushållssopor och industriavfall betingar i dag samhället be— tydande kostnader för deponering eller destruktion och medför dessutom miljöproblem. Sopor och avfall består av material och ämnen som förbrukat energi vid framställningen. Metoder för återvinning som kräver mindre energi än för framställningen av i sopor och avfall ingående delkomponenter bör bli föremål för FoU.

likationer

Genomgång av i litteraturen tillgängliga data samt egna experi— ment avseende termodynamiska och reaktionskinetiska data för materialkombinationer av potentiellt intresse för högtemperatur— batterier (anodmaterial, katodmaterial, separata material). Resultatet, som kanske bör systematiseras i en dator, skulle ge forskare och industrier en referensbank för användning i studiet av nya batteriidéer.

Studium och utvecklin av katalysatorer för luft(syre)—e1ektroder I första hand avses elektroder av aktivt kol- teflon—typ med kata— lysatorer av polymera metallftaloc cyaniner o likn. organiska metallföreningar. Även andra katalysatorer av oorganisk natur

(t ex blandoxider ) kommer att studeras.

for Projektet avser o timerin teoretisk och experimentell analys av systemet blyackumulatorn. Analysen består i att söka beskriva blyackumulatorcellens beteen— de vid urladdning med en matematisk modell som kan utgöra under— lag för en optimering av blybatterier för t ex elbilsdrift.

av bl batterier för elbilsdrift genom

Bör med hänsyn till pro— jektets betydelse för den yttre miljön finansieras med statligt stöd.

Bör stödas helt av staten.

Huvudparten av kostnaderna förutsättes täckta via STU. Så är f n fallet då STU bifallit vår aktuella an— sökan för 74/75 och 75/76. En del torde möjligen kun—

na täckas av internatio— nella fonder via IFIAS.

Projektets kostnad bör bestridas av STU. (Ansökan till STU är tidigare in— sänd).

___—___—

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags—

ställaren) _________________________________________________________________________________________________________.______________

149. Svenska Utvecklings— aktiebolaget

214. Nife Jungner AB 215 Nife Jungner AB 216 Nife Jungner AB

Nya energisystem

121. Sydsvenska Kraft— aktiebolaget

Utveckling av järn—luftbatterier, avsedda för truckar, under— jords— och transportfordon. Målsättningen batterier med 3 ggr högre energitäthet än nuvarande traktionära blybatterier.

Orienterande FoU—arbeten på området högtemperaturbatterier. Arbetena förväntas ge hittills saknad detaljerad information om högtemperatursystemens möjligheter och begränsningar, vil— ken kopplad med vissa explorativa FoU—insatser skall ge en plattform för beslut om vidaregående inom området.

FoU—arbete på järn—luftbatterier främst avsedda för tyngre fordon, såsom gruvfordon och större truckar. FoU—arbetet för— väntas resultera i batterier med 2—4 ggr högre energitäthet

än konventionella traktionära batterier.

FoU—arbeten på zinkelektroder med tillhörande separation i alka— lisk miljö. Målsättningen är att genom förbättrad förståelse av de grundläggande mekanismerna kunna utveckla zinkelektroder med hög energitäthet och frihet från hittillsvarande elektriska och

mekaniska begränsningar. Elektroderna skall kunna utnyttjas 1 energirika batterisystem, såsom nickel—zink eller zink—luft.

Ett brett studium av gasekonomi 1 Sverige. Mest näraliggande är

en utredning över NG och LNG där även viss anknytning till be— fintliga stadsgasnät bör beaktas. (Projektförslag redan inlämnat på detta från Sydkraft.) En övergång till en mer utbredd gas— ekonomi bör ske parallellt. Närmast aktuellt är produktion, trans— port, lagring och utnyttjande av metanol eller annat kolväte. Ut— gångsprodukt bör vara kol, skiffer eller organiskt avfall. Even— tuellt "energiskog". Som steg två bör vätgasekonomi studeras. Vät— gasen kan t ex produceras i HTC—reaktor via reduktion av HZO med C

eller via direkt spjälkning av H20.

Det statliga stöd som pro— jektet f n har genom STU och SU bör fortsätta och utvidgas.

Projektet föreslås helt finansieras med STU—medel.

Projektet har f n stöd från STU och SU. Detta stöd bör fortsätta.

Projektet föreslås helt finansieras med STU—medel.

EPK Dnr

——————_—————————_—___——_——____—————______———__——___——__—____________________________________—____—_______________

199. Bengt Thorbjörnson

205. Institutet för

Innovationsteknik

Ma netoh drod namiska (

190. AB Atomenergi

Fusionsteknik

103. CTH, Institutionen

för Elfältteori

Förslagsställare

Projektbeskrivning

Metanol som motorbränsle. Fabriker för tillverkning av metanol

med t.ex. torv som utgångsmaterial. S ntetiskt bränsle. Projektet avser framställning av ett flytande bränsle som ersättning för eldningsolja. Tillverkningen kan ske utan förhöjt tryck och temperatur i enkel kemiteknisk apparatur. Mycket stor kapacitet kan uppnås till låg investeringskostnad.

Som råmaterial kan användas exempelvis metanol och kol eller torv. Värmevärdet av det nya bränslet är ung. 3/4 av Värmevärdet för eldningsolja. Det fortsatta utvecklingsarbetet avser en optime— ring av sammansättningen för skilda tillämpningar, exempelvis

för bostadsuppvärmning, samt en del praktiska prov.

eneratorer

Experimentellt och teoretiskt studium av MHD—kraftverk med spe— ciell hänsyn till ny typ av kolgaseldat kraftverk. Projektet skall i faser leda till underlag för beslut angående prototyp. Syreackumulatorn som ingår i kretsen gör att kraftverket även

kan användas för energilagrin .

1. Laserinducerad fusion; uppföljning av internationella utveck— lingen, aktiv forskning.

2. Elektronstråleinducerad fusion; uppföljning av internationel— la utvecklingen, aktiv forskning.

3. Reaktorutvecklingsstudier, laser-plasma, Tokamak etc.

4. Turbulens- och anomala effekter; teoretiska studier + tillämp- ning för upphettning och inneslutning. 5. Icke—linjära effekter i plasma; grundläggande studier av funda— mentala problem; fluktuationer i plasma.

6. Stokastiska processer och koherens för processer i plasma.

7. Analys av diagnostiska processer, spec. för laser—plasma.

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

Det föreslagna utvecklings— arbetet bör helt bekostas med statliga medel, efter— som resultatet kommer att vara av övergripande be— tydelse för både industri och bostadsuppvärmning.

Med hänsyn till den klara grundforskningsinriktning, som forskningen beräknas få, bör statligt stöd

bekosta denna forskning (AFR, STU).

EPK

Dnr Forslagsstallare

189. KTH, Inst. för plasmafysik med fusionsforskning

örande av solstrålnin en

Projektbeskrivning

Inneslutning och uppvärmning av plasma 1 starka magnetfält. Pro— jektet omfattar bland annat teoretiska och experimentella under— sökningar av ett plasmas inneslutning och energibalans i ett mag— netfält samt metoder att med inducerade hög- och lågfrekventa elektriska strömmar värma plasmat till höga temperaturer. Mål— sättningen och det förväntade FoU—resultatet är främst att bi— draga till den plasmafysikaliska grundforskningen och att lämna ett väsentligt bidrag till principlösningen för den kontrollera—

de fusionsenergins utnyttjande.

97. Karolinska Institutet, "Feasibility"—studie rörande integrerat system för soldriven

Gruppen för bakterio— logisk bioteknik 98 Lunds universitet, Kemicentrum

99. International Federa—

tion of Institutes for Advanced Study

mikrobiell generering av syntesgas.

Delprojekt:

l. Selektering av väte— och metanindifferenta alger. 2. Utveckling av metoder för invändningsfri koppling mellan digestionssteget och fotosyntessteg.

3. Utveckling av metod för förhindrande av väggväxt.

Målsättningen är en biokemisk omvandling av stärkelseavfall till alifatiska kolväten. Utgångspunkten är att avfallet för- jäses till kapronsyra som sedan oxideras anodiskt till dekan, som är ett bra dieselbränsle. Den under den mikrobiella pro— cessen samtidigt producerade vätgasen skulle i en bränslecell utnyttjas till att framställa den för elektrolysen nödvändiga

elektriska energin.

"Feasibility"—studie rörande biokemisk bränslecell för metanol.

Delprojekt:

1. Metanoldehydrogenasets stabilitet studerat i analytiska enzymelektroder för metanol (O. Enfors ATM).

2. Studier över elektrontransporten från immobiliserade enzym

till ledare via fasta redoxkopplingar (G. Johansson, Umeå (forts nästa sida)

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

I första hand genom Statens råd för atomforskning och Kungl. Tekniska Högskolan (utvidgade resurser) senare även från annat statligt håll då så skulle erfordras på grund av forskningsläget och kravet på teknisk vidareutveckling av pro— jektet.

Projektet har visserligen betydande praktisk poten— tial men är alltför risk— betonat för att locka industribidrag.

Stöd begärt från STU. Volvo har uttryckt in- tresse för projektet.

Projektet har visserligen betydande praktisk poten— tial men är alltför risk— betonat för att locka industribidrag.

EPK

Dnr Forslagsstallare

3 (99 — forts)

, 100 International Federa— tion of Institutes

for Advanced Study

126. Staffan Engström 145 KTH, Fysikalisk— kemiska institutionen

Projektbeskrivning

universitet).

3. Syreelektrodsystem för biokemiska bränsleceller (R. Larsson, Lunds universitet).

4. Datorstyrd optimering av metanoldehydrogenasproduktion (Å. Undén, Karolinska Institutet).

"Feasibility"-studie rörande enzymatisk väteproduktion. Avsikten är att inventera existerande immobiliseringsmetoder och polymerer med sikte på stabilisering av hydrogenaserna från purpurbakterier.

Uppvärmning av byggnader med kombination av värmepump och sol— värme.

Genom att utforma värmepumpens värmeupptagande element (för— ångare) som en plan yta kan energi både tas upp ur utomhus— luften genom egenkonvektion och ur solstrålningen. Principen kombineras lämpligen med ackumulering samt tillsatsvärme för att klara belastningstopparna.

Ett projekt "Soluppvärmda Hus" har planerats i samarbete med KTH:s institution för byggnadsteknik. Målsättningen för första fasen i projektet "Soluppvärmda Hus" är

a) att efter ett praktiskt inriktat förstudium kunna presentera en teknisk lösnin i form av ritningar till en prototyp med bostadsytan 150 m .

och att, bortsett från forsknings— och utvecklingskostnader, kostnaden för byggnation och utrustning av soluppvärmda hus med sådan bostadsyta står i en rimlig proportion till mot— svarande kostnader för olje— resp. el—uppvärmda hus inklusive kostnader för driften av båda hustyperna under en tioårs—

period.

b)

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

Projektet har visserligen betydande praktisk poten— tial men är alltför risk— betonat för att locka industribidrag.

Hela summan, ev. med vill— korlig återbetalningsskyl— dighet. Motivering: FoU— arbete på grundläggande nivå med betydande risk. Väsentlig betydelse för landets energiförsörjning vid positivt resultat.

EPK Förslag till statligt Förslagsställare Projektbeskrivning stöd (enligt förslags—

ställaren)

Dnr

198 Gotthard Gustafsson Varmgasmaskin för utnyttjande av bl.a. solenergi. Uppfinningen F.n. ej aktuellt. syftar till att väsentligt bättre än hittills utnyttja olika värme- källors energiinnehåll genom reversibla (isoentrogiska) processer. Maximal verkningsgrad erhålls mellan 3000 och 600 K, men väsent— ligt högre och lägre temperaturnivåer kan utnyttjas. Eftersom varmgasmaskinen fungerar reversibelt kan den med maximal verknings— grad även arbeta som värmepump eller kylmaskin. Ex.: Om lO-gradigt flodvatten via en värmepumpanläggning enl. uppf. används för bostadsuppvärmning (400) och varmvattenberedning (800) blir den teoretiska kostnaden 7 Z resp. 12 % av kostnaden för motsvarande uppvärmning med el—energi. 206 Institutet för Solener i er tillsatskraft för värme ump. För driften av ett vär— Projektet är av stort Innovationsteknik mepumpaggregat behövs alltid en tillsatseffekt för kompressor— allmänt intresse, vilket

steget. Om värmepumpaggregatet skall användas för bostadsuppvärm- motiverar statligt stöd. ning är tillsatseffekten starkt beroende av yttertemperaturen och

i vårt klimat är vinsten i betraktande av kapitalkostnaden för aggregatet ännu tveksam. Föreliggande förslag avser en anordning, som medger att även tillsatseffekten delvis eller helt kan hämtas ur solenergi.

I princip fungerar anordningen så att tryckskillnaden mellan två gasbehållare utnyttjas för att driva kompressorn i värmepumpen. Tryckskillnaden skapas genom att utnyttja skillnaden i dag— och nattemperatur. Under vissa tider av året är denna avsevärd, under andra tider nästan obefintlig. Även under sistnämnda perioder kan emellertid en temperaturskillnad mellan gasbehållarna skapas, om

solstrålningseffekten tillvaratas.

208 Institutet för Prefabricerat vä element för sol— och elu värmnin av byggnader. Prefabricerade väggelement Innovationsteknik Projektet avser ett enkelt och billigt sätt att med användning av som medger starkt minskade i huvudsak existerande byggnadsteknik och —material uppnå väsent— uppvärmningskostnader är liga energibesparingar vid byggnadsuppvärmning. Karakteristiskt ett samhällsintresse, var— för konstruktionen är att mot väggen infallande solenergi kan för statligt stöd är

tillvaratas med hög verkningsgrad, att väggen i sig själv kan motiverat. (Forts nästa sida)

Förslag till statligt

EP . . . an Förslagsställare PrOJektbeskrivn1ng stöd (enligt förslags— ställaren)

(208 — forts) bringas att fungera som värmeväxlare, att rumsuppvärmningen kommer att ske genom en kombination av uppvärmd luft och strålningsvärme samt att inga ytterligare anordningar för uppvärmning behövs i huset. Dessutom kan önskvärd grad av ventilation ske genom väggen. Projektet avser uppförande av ett provhus och miljömätningar i detta.

Vindenergi

140. Saab-Scania AB Anskaffnin av vindunderla för vindenergiutvinnin Statliga instanser torde

Se även Saab—Scania PM RBC—74.25 utg 2, RBC—74.19. bli huvudutförande. Beslut om statligt stöd bör anstå

tills beslut om att vidare undersöka vindenergiutvin— ning har tagits.

Verksamheter för att skaffa de kunskaper om vinden som erfordras för vindenergiutvinning: energi under längre tider, variationer i tid och rum. I en första etapp definieras behov av och inven— teras tillgång på information samtidigt som erforderliga mät-

ningar planeras. I senare etapper utförs erforderliga mätningar.

Vindkrafts stem — införande Osäkerheten beträffande

Se Saab—Scania PM EBC—74.19. tillgång till och kostnader för alternativ energi gör

en industriell satsning riskabel. De långa anskaff— ningstiderna gör att staten riskerar att ej få denna energi när den behövs om ej staten ger stöd nu. Beslut bör avvakta pågående verk— samhet.

141. Saab-Scania AB

Successivt införande av system för utvinning av vindkraft (cirka 15 TWh/år elkraft).

___—___

EPK

Dnr Forslagsstallare

%

226. Olle Ljungström (personligt förslag)

227. Statens vattenfalls— verk

225. Sylve Klinth Helge Hedlund

övri & icke—konventionella ener ikällor

Projektbeskrivning

FoU—insats översiktlig planering för utveckling i Sverige av vindenergisystem för olika tillämpningar i betydande skala betr totalt framtida energitillskott inom vår energiförsörjning.

Projektet är att betrakta som en föranmälan av ett planerat gemensamt STU—Vattenfallsinitiativ avseende koordinerad natio— nell FoU—insats betr vindkraft. Det definitiva STU—förslaget kommer att ingå i STU:s vindkraftrapport, vilken beräknas kunna utges i början av september 1974.

Studium av energiproduktion för husuppvärmning från vindkraftverk. Analys av värmeproduktionens tidsfördelning.

Utveckling av optimalt rotor— och värmebärarsystem.

Anpassning till byggnader och terräng.

Ekonomisk optimering av systemet.

Målsättning för projektet är att få de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för vindkraftbaserad husuppvärmning i Sverige klarlagda.

Havskraftverk, vilket består av ett stort antal pumpar, vilka helt drives av havets vågrörelser.

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren

Statligt stöd bör utgå

med (mycket preliminär

bedömning) minst 1 Mkr

(74/75) avseende insats programstyrd av STU och Vattenfall.

APPENDIX l

Olle Lindström;

NY KEMISK ENERGITEKNIK

En redogörelse rörande främst processer för nyttiggörande

av kol och inhemska energiråvaror

Sammanfattning

Framtida system för energiförsörjning bör nyttiggöra flera och oberoende energikällor. En inhemsk försörjning med mil- jövänliga fasta, flytande och gasformiga bränslen främst på torvbas kan bli av samma storlek som och billigare än den

nuvarande oljeimporten. Metanol kan spela en jokerroll som

universalbränsle i detta system.

Energisoenarios presenteras som kan utgöra underlag för komposition av olika alternativ genom tillägg (t ex av kärnkraftutbyggnad) eller strykningar (t ex av torv). Dessa scenarios synes tillmötesgå önskemålen om stabili—

sering och säkerställande av energiförsörjningen genom

diversifiering (införande av alternativ)

— beredskap (att klara bortfall av energikällor av tekniska eller politiska orsaker)

redundans (reservmöjligheter)

— konvertibilitet (omställbarhet)

Ett sådant scenario inrymmer en ökning av elkraftproduk— tionen med en faktor 2,7 och av bränsleförsörjningen med 60 %, jämfört med 1971, och kostar mer än 100 000 Mkr i investeringar inkl investeringar i kärnkraft samt följdin— vesteringar. Ett produktionstillskott på 1 Mtoe/år i form av miljövänliga, inhemska bränslen kostar omkring 1 Gkr

medan samma tillskott i form av elektrisk energi kräver en

investering som är omkring 10 Gkr. Det finns därför all an- ledning att söka nå en ekonomisk balans mellan elektrisk

energi och övriga energiformer.

Den så kallade 5 Z—regeln användes genomgående i detta appendix för uppskattning av rimliga FoU—ramar. Dessa no— minella ramar har reducerats med hjälp av en så kallad teknik— och resursfaktor. Ytterligare reduktion får sedan ske i en prövning av realismen i målformuleringen. Den

statliga andelen av FoU—insatsen måste också avgöras.

Förslag till FoU avseende viktiga avsnitt av den icke—nuk—

leära energitekniken 1975 1985

Energi— Andra betingad motiv FoU Nya energiråvaror (främst torv inkl kol) 325 100 Processindustrins förbrukning av energiråvaror 25 25 Strömkällor 25 45 Nya energisystem (metanol) 130 — Grundforskning 25 — Resursförstärkning vid högskolor m m 25 — Övergripande analyser m m 25 — Programledning och samordning 25 — Summa 605 170

Merparten av den energibetingade ramen avser nya energirå— varor och nyttiggörande av dessa i en skala som svarar mot den nuvarande oljeimporten. Föreslagna ramar ligger i un—

derkant jämfört med motsvarande planer i USA och Västtysk— land (med lika mycket i kända koltillgångar per capita som Sverige har torv). Tillämpning av 5 Z—regeln för utveck— ling av ny kärnkraftteknik i syfte att få ett tillskott på 1 000 MWe1 till 6 öre/kWh per år under perioden 1985 1990 ger en nominell ram på 300 Mkr. Även ekonomiska skäl talar

således för en balans mellan FoU i nukleär och icke—nukleär

energiteknik.

1 Inledning

Detta appendix är en avkortad version av ett utrednings— underlag angående utvinning av energiråvaror (främst in— hemska bränslen) och icke—konventionella metoder för

nyttiggörande av kemisk energi samt icke—konventionella system för distribution och omvandling av kemisk energi.

Redogörelsen är disponerad på fyra avsnitt: nya energi— råvaror, Strömkällor och nya energisystem jämte ett av— snitt om gemensamma frågor. Avsnittet om energiråvaror berör också kortfattat möjligheten av framtida energi— odlingar samt processindustrins förbrukning av energi— råvaror. Avsnittet om nyttiggörande av jordbruksavfall för biogasproduktion behandlar också biokemiska pro— cesser för andra liknande bränsleråvaror främst hus—

hållsavfall. De olika avsnitten sammanfattas var för sig.

Denna inledning knyter främst an till avsnittet om energi— råvaror men synpunkter avseende uppskattning av anslags—

ramarnas storlek gäller även de övriga avsnitten.

Målet för detta arbete har varit att formulera förslag avseende program för forskning och utveckling som kan skapa förutsättningar för att göra Sverige mindre be— roende av olje— och ev gasimport och/eller kärnkraft. Det finns flera skäl för att detta område bör ägnas ett

stort intresse:

' Sverige kan teoretiskt klara en energiförsörjning av nuvarande storlek med hjälp av inhemska bränsleråvaror under lång tid framöver.

— Energiinnehållet i de svenska torvmossarna motsvarar 600 ton olja per svensk, kända koltillgångar i USA och Tyskland är lika stora (600 resp 750 ton olja per capita).

Sveriges energiförsörjning bör stabiliseras och säker—

ställas genom en diversifiering mot olika slag av

bränsleråvaror, särskilt inhemska.

— Även en snabb utbyggnad av kärnkraften i landet kan täcka endast en mindre del av energibalansen inom överskådlig framtid. Det torde dessutom mycket lång tid framöver finnas en större naturlig marknad för (flytande) bränslen än för elektrisk energi.

Det är svårt att spå en framtida prisnivå för olja och naturgas (denna osäkerhet är i och för sig ett motiv för FoU på alternativa bränslen) men nog bör man för säkerhets skull räkna med nuvarande nivå för perioden 1985—2000, vilket skapar en bättre ekonomisk miljö för de inhemska bränsleråvaror som utkonkurre—

rades av oljan under 1960—talet.

Hur mycket bör man satsa i FoU på detta viktiga avsnitt av energibalansen under perioden 1975—1985? En ren lön— samhetsbedömning bör ligga i botten av denna värdering. En ytterligare satsning kan vara motiverad av miljö—, beredskaps— och säkerhetsskäl samt även av politiska värderingar. Man kan fråga sig om staten har anledning att satsa pengar i "lönsam FoU", är det inte industrins sak — inklusive den statsägda industrins? Staten måste dock gå in eftersom det inte finns någon naturlig huvud— man för den nya bränsleindustrin som är tillräckligt kapitalstark för de mycket stora FoU-satsningar som synes motiverade.

Det finns många alternativa målformuleringar att välja mellan beroende på vilken framtidsvision man föredrar— Följande konkreta formulering kan anpassas till mål som formuleras för andra sektorer av energiekonomin men kan även tänjas till ett hypotetiskt oberoende av kärnkraft och bränsleimport under en del av 2000—talet: " Skapa förutsättningar för produktion av inhemska bränslen med början år 1985 mot nivån 30 Mtoe/år

vid sekelskiftet.

För lönsamhetsbedömning behövs förutom produktvolymerna också en idé om produktpriserna. De internationella oljepriserna ger prishorisonten. Oljan kostade före krisen $ 2.80 per fat och kostar nu $ 13.20 per fat (svavelfattig olja från Libyen). Den libyiske premiär— ministern deklarerade våren 1974 att oljan rätteligen borde kosta $ 20—25 per fat. VD för det libyiska olje— bolaget Oasis tror i en SvD—intervju (5 aug 1974) på en stabilisering på nivån $ 11.00 per fat, vilket motsvarar 300 kr/m3 eller 8.3 kr/GJ. I denna utredning användes som riktmärken &_kr/GJ för miljövänliga men i övrigt ospecificerade bränslen, vari inkluderas svavelfattiga fasta och flytande råvaror såsom torv, syntetisk råolja, syntetisk naturgas samt 10 kr/GJ för raffinerade bränslen

för förbränningsmotorer etc.

För överslagsmässig lönsamhetsbedömning användes ibland den s k SZ—regeln. 5 % av försäljningen under fem år anses vara en rimlig FoU—insats på ny teknik. Detta nominella anslag reduceras sedan i proportion till det uppskattade risk— tagandet. Den tänkta produktionen under de första fem åren enligt målet ovan efter start 1985 blir totalt

30 Mtoe vid ett tillskott på 2 Mtoe produktionskapacitet varje år (motsvarande 1 1/2 st 1 000 MW kraftverk (40 % verkningsgrad, 6 500 h utnyttjning). Denna kalkylbas ger en rimlig satsning på nya energiråvaror vid nollrisk på 300 Mkr. Vid prisnivån 5 kr/GJ är en årsproduktion på 30 Mtoe/år efter 2000 värd 6 000 Mkr, vilket skulle motivera FoU för 1 500 Mkr.

Till en grundsatsning avseende primära bränslen att utnyttjas i stora anläggningar *kommer FoU avseende för— ädling till företrädesvis sekundära flytande bränslen för bilar etc. Om hälften av produktionen förädlas på detta sätt till t ex metanol för 10 kr/GJ ger kalkylbasen åren 2000—2005 en nivå på sammanlagt 1 750 Mkr (65 % verkningsgrad vid konverteringen) medan kalkylbasen åren

1985—1990 ger 350 Mkr för FoU vid nollrisk.

Till bilden här också FoU avseende annan ny teknik: strömkälleteknik, ny teknik för nyttiggörande av primära och sekundära bränslen, ny teknik för distribution av bränsle och energi, etc. Det begärs också av den nya energitekniken att den skall förbättra vår miljö, vilket torde vara värt en betydande FoU—insats som dock är svårare att precisera med hjälp av företagsekonomiska tumregler såsom SZ—regeln. Rimliga satsningar i här nämnda områden behandlas inom respektive utredningsavsnitt.

Överslagen indikerar således att det kan vara rimligt att satsa storleksordningen 350—1 750 Mkr i bränsletek— nisk FoU om detta kan leda till en inhemsk produktion motsvarande 30 Mtoe/år i primära, miljövänliga bränslen. Som riktvärde kan således anges storleksordningen 1 000

Mkr för den totala anslagsramen vid nollrisk.

När man sedan söker uppskatta en realistisk ram kan

man i detta fall ansätta två faktorer för omräkning av ramen från den nominella nivån till en realistisk nivå. Den ena faktorn ”behovsfaktorn" är en värdering av rea— lismen i målformuleringen. Behöver vi ett tillskott på 30 Mtoe/år omkring år 2000 i form av inhemska bränslen? Det sannolika behovet är kanske hälften så stort tack vare säkrad import av olja och naturgas och en snabb utbyggnad av kärnkraften. I så fall reduceras ramen till 500 Mkr genom multiplikation av den nominella ramen med "behovsfaktorn" 0,5. Den andra faktorn är en "teknik— och resursfaktor" som anger sannolikheten för att det av— sedda resultatet skall kunna uppnås. En tredje och i detta sammanhang lika viktig faktor är en rimlig statlig

andel av den framräknade ramen.

Teknik— och resursfaktorer för de olika delområdena har uppskattats i detta appendix. Ställning har däremot inte

tagits till de båda övriga faktorerna.

En granskning av motsvarande amerikanska och tyska FoU—planer indikerar att beslutsfattarna i dessa länder ansatt höga värden för såväl "behovsfaktorerna" som "teknik— och resursfaktorerna" jämte den statliga andelen.

De amerikanska planerna att satsa 50 000 Mkr under en tioårsperiod avseende nyttiggörande av kol och skiffer motsvarar således en svensk nivå på 2 000 Mkr (lika sats- ning per capita). De kända amerikanska kol— och skiffer— förekomsterna (proved and currently recoverable) upp— skattas till 600 toe kol och 50 toe skifferolja per capita. Återstående reserver (estimated total remaining recoverable) är en storleksordning större. Det totala energiinnehållet i de svenska torvmossarna svarar också mot 600 toe torv per capita medan skifferoljan ligger

på nivån 20—55 toe per capita.

Det västtyska FoU—programmet startar med en satsning på den nya bränslekemin på nära 2 000 Mkr under perioden 1974—1977. Omräknat till en tioårsperiod motsvarar

detta minst 7 000 Mkr (vid obetydlig uppskalning) eller omräknat till svenska förhållanden omkring 1 000 Mkr. De uppmätta västtyska koltillgångarna svarar mot 750 toe kol per capita, totalt uppskattade tillgångar är omkring

3 ggr större.

En FoU—satsning på storleksordningen 1 000 Mkr i torv— landet Sverige synes således harmoniera med storleken

på planerade satsningar i kolländerna USA och Västtyskland.

Många invändningar kan resas mot detta resonemang. Torv och kol är förvisso inte likvärda bränslen. En jämförelse utfaller dock inte enbart till torvens nackdel. Bland

fördelarna kan nämnas:

_ låg svavelhalt, ringa luftförorening inga problem med vattenförsörjning för processerna

ringa problem med vattenförorening

— landskapet kan förnyas t ex för skogsbruk eller odling av energiväxter med förhållandevis enkla medel efter avslutad torvtäkt

— möjlighet till utveckling av ny teknik för utvinning och torkning som kan göra torv till en mycket billig bränsleråvara.

Dessa fördelar betyder mycket för miljön och har även direkt ekonomisk betydelse eftersom miljöbetingade kost— nader t ex för svavelrening elimineras. Tekniska nack— delar är förutom nuvarande alltför höga utvinnings— kostnader torvens lägre värmevärde och lägre bulkden— sitet. Torven bör därför helst nyttiggöras nära moss— komplexet i värmekraftverk och/eller anläggningar för konvertering till gasformiga och flytande bränslen,

företrädesvis metanol.

Varje ingrepp i naturen leder också till konflikt med naturskyddsintressen. Det borde dock gå att komma fram till en lösning som tillgodoser alla samhällsintressen någorlunda väl. En produktion av 30 Mtoe/år i form av fast torvbränsle skulle engagera 15 2 av mossmarken, en yta som uppgår till hälften av ytan av den helt ut—

byggda Ångermanälvens sjösystem.

Övriga inhemska bränsleråvaror saknar förutsättningar att spela samma roll som torven. Skiffer och skiffer— lakrester från uranutvinning är mycket sämre bränslen än torv p g a exceptionellt höga halter av svavel och

aska.

Skogsråvara och jordbruksavfall kan ge rätt stora till- skott men till priset av uppoffringar av annan produk- tion. Dessa bränsleråvaror har betydelse från bered— skapssynpunkt. Hushållsavfallet är en svavelfattig bränsleråvara som bör tas tillvara främst av miljöskäl.

Torven framstår således som vår förnämsta bränsleråvara

från alla synpunkter och bör utgöra den tunga komponenten i ett system för bränsleförsörjning baserat på inhemska

bränslen.

Torvmossarnas energiinnehåll är av samma storlek som den tillgängliga brytvärda uranmängden i Ranstad vid nuva— rande reaktorteknologi. Hithörande frågor skall belysas

i de följande avsnitten.

2 Nya energiråvaror 2—1 Eelåäteäzieåesee Inledning

" låter enkelt och problem—

"Kol tar vid när oljan sinar fritt. Så är dock inte fallet. Det är inte bara fråga om processutveckling och uppbyggnad av anläggningar som kan konvertera kol till miljövänliga bränslen eller att sätta in gasrening vid koleldade anläggningar. Minst lika svårt är att få fram tillräckliga mängder kol tillräckligt

snabbt.

Även ett land utan egna koltillgångar har stor anledning att följa utvecklingen på kolområdet. När kan Sverige importera stora mängder kolbaserade bränslen och till vilket pris? Det är en avgörande fråga vid beslut om

satsning på inhemska bränslen och kärnkraft.

Ångpanneföreningen har presenterat en studie av den in— ternationella kolindustrin och kolhandeln i världen på uppdrag av EPU. En slutsats är att det borde vara möj— ligt för Sverige att om 5—10 år nå upp i en kolimport av 10-15 Mton/år, jämfört med nuvarande 2,5 Mton/år. Im— porten skulle komma i första hand från Australien

(5 Mton/år), Sydafrika (2—5 Mton/år), Polen (3 Mton/år) och Sovjetunionen (2—3 Mton/år).

Detta kapitel är tänkt komplettera ÅF—rapporten. Syf— tet är att belysa problem som uppkommer när man söker öka kolproduktionen snabbt i ett land med exemplifiering

mest från USA. Exempel på utveckling i USA"

Kol svarade för 70 % av USA:s energiförsörjning år 1900,

andelen är nu 18 %. Nedgången beror på oljans och kärnkraf— tens frammarsch samt svaveldioxidproblemet. Det anses i

USA att kol kan säljas till ungefär hälften av oljans energipris beroende på transportkostnaderna samt kost- naderna för svaveldioxidrening. - Detta innebär att man borde kunna lägga ner ungefär & kr/GJ för konvertering

och avsvavling (räknat på förädlad produkt). -

Mellan en femtedel och tredjedel av de bättre amerikanska kolförekomsterna ligger inom 30 meters räckhåll från markytan. Ungefär hälften av den amerikanska brytningen äger rum i dagbrott. Sådan brytning kan etableras snabbare än underjordsbrytning och är fördelaktig från många syn— punkter: mindre olycksrisk, 100 Z—ig utvinning etc. Produktiviteten är tre gånger bättre än vid underjords—

brytning.

Ett stort problem är markförstöringen som är särskilt besvärande vid brytning i kuperade områden. Massorna rutschar efter sluttningarna och förstör stora områden. Det är emellertid möjligt att återställa landskapet i ett acceptabelt skick med "landskapskirurgi". Schakt— massorna läggs tillbaka med truckar. Kostnaderna för brytningen ökar med 60 Z vilket dock snart kompenseras

av produktivitetshöjningen.

Great Northern Plains innehåller stora mängder kol. Fort Union—formationen som sträcker sig över North Dakota, Montana och Wyoming håller mer än 1012 ton kol, varav 80 000 Mton kan tas i dagbrott. Den modernaste

tekniken på området lär tillämpas vid Deckergruvan i

sydöstra Montana. En grävskopa tar upp kol och lastar på truckar som kör upp kolet till silos. Kolet lastas

på unit trains som inte stoppas ens under lossningen. Deckergruvan producerar nu 27 Mton kol per år som frak— tas hela vägen till Chicago och Detroit. Värmevärdet för dessa subbituminösa kol med 0,3 Z svavelhalt är 75 % av värdet för goda Virginiakol men bolaget kan ändå sälja

kolet för ungefär 18 kr per ton så att fraktkostnader

på 45 kr per ton kan tolereras.

Burlington Northern planerar att under första halvan

av 1980—talet frakta ut 90 Mton kol per år från Northern Plains, tre gånger regionens produktion 1973. Järnvägs— bolaget kan dock få konkurrens. Man diskuterar nu en ledning för transport av 25 Mton kol i uppslammad form

från Wyoming till ett kraftverk i Arkansas. Järnvägsho—

lagen har tidigare hotats på samma sätt och tvingats sänka fraktsatserna.

Ett andra alternativ är att elda upp kolet på platsen och transportera energin som elektricitet. Ett tredje alternativ är att använda kolet som råvara för produk— tion av syntetisk naturgas och olja. Enligt National Coal Association har redan 7 000 Mton av kolen i

Northern Plains reserverats för kraftverk och förgas—

ningskomplex.

Bromsande effekter

Ny teknik för brytning i dagbrott gillas inte av fackföre— ningarna som ser sin betydelse minska i och med att behovet av arbetskraft reduceras. Den allmänna opinionen och lagstiftningen är dock ett större orosmoment för kolgruve— folket, även om man lyckas återställa landskapsforma— tionerna i ett acceptabelt skick. Inverkan på grundvatten och möjligheten att åter få till stånd en vegetation

som kan bära ett jordbruk är besvärliga frågeställningar som säkert kan försena men sannolikt inte förhindra ut—

nyttjandet av de amerikanska koltillgångarna.

Det behövs också en hel del riskvilligt kapital för ut— byggnaden. National Coal Association meddelade december 1973 att kolindustrin kunde höja sin nuvarande produktion på 500 Mton/år med 110 Mton under gynnsamma omständig- heter, d v s stabilitet på arbetsmarknaden, tillräcklig transportkapacitet, uppmjukad priskontroll, fördröjd tidtabell för miljöregler och stopp på onödigt avstäng— ande av kolgruvor. Järnvägsparken måste kompletteras

för 27 000 Mkr i detta syfte.

En viktig omständighet för kolindustrins goda vilja är att den måste känna säkerhet i fråga om det långsiktiga lönsamhetsperspektivet. Det torde därför dröja in på 1980—talet innan kolproduktionen kan accelerera så att koltillskottet märks i den nationella energibalansen. Det är också den tid det tar innan teknik för miljövän— ligt utnyttjande av kol är framme. Under tiden kommer särskilt lågsvavliga kol att användas i kolpulvereldade kraftverk. De amerikanska västkustkolen har låg svavel—

halt, vilket gör dem väl lämpade för direkt eldning.

Det föreligger fortfarande tveksamhet beträffande reg— lerna för tillåtna svaveloxidemissioner. Dessa regler kommer nog inte att skärpas ytterligare men de kan mjukas upp. Många hävdar att svaveloxiderna trots allt är ett lokalt problem. I Kanada litar man till höga skorstenar och drift på lågsvavliga bränslen när de meteorologiska betingelserna är ogynnsamma. Man kräver inte rökgasskrubbrar för SOX-eliminering, därför att tekniken anses inte vara färdigutvecklad. Provinsen Ontario har tecknat ett kontrakt med US Steel Corporation om leveranser på totalt 90 Mton med 1,8 % svavel från en nyöppnad underjordsgruva i Pennsylvania. Samma in— ställning föreligger i Storbritannien. Svaveloxidut— släppen ökar fortfarande men skadeverkningarna har

reducerats tack vare högre skorstenar.

Amerikanska miljövårdsstyrelsen driver emellertid en konse— kvent politik att SOX—rening skall ipföras så snart som möj— ligt vid kraftverken. Som bekant hävdar många att det inte

processerna är framme men ännu inte mogna för drift i full skala. En ändrad amerikansk inställning till SOX— problematiken torde också påverka FoU på konvertering av kol till flytande och gasformiga bränslen. Ett vik—

tigt motiv för brådskan på den kanten är ju miljökraven. Kraftindustrins reaktion

Den amerikanska kraftindustrin har av miljöskäl tvingats byta från kol till olja och får nu order att gå tillbaka till kol. En återgång till kol leder till många problem. Det är ibland mer lönsamt att bygga en ny koleldad panna istället för att konvertera en existerande oljeeldad. Följande exempel belyser den amerikanska kraftindustrins situation och ställningstaganden. Potomac Electric Power Co, Washington D.C. investerade 1971 13 Mkr för konver— tering av en anläggning vid Buzzard Point från kol till olja. Bolaget har nu fått direktiv att konvertera till— baka till kol, vilket ger tre månaders driftstopp och betydande kostnader. Samma bolag har beställt två kol— pulvereldade pannor på 900 MW vardera som också kan kö— ras på olja, eventuellt med hushållsavfall som tillsats— bränsle. (Sådana försök har genomförts i St Louis vid Union Electric's kolpulvereldade anläggning.) Den ena pannan tas i bruk 1977 och den andra 1978. Samma bolag bygger vid Chalk Point, Maryland, två st 660 MW oljeel— dade pannor för start sommaren 1974 och 1976 för komplet— tering av två äldre kolpulvereldade pannor. De nya pannorna vid Chalk Point kan köras på svavelrik olja

och är försedda med rökgastvätt. Konvertering till kol kräver två års anläggningsarbete och de kan sedan bara

köras på dellast.

En 650 MW anläggning för Allegheny Power System Inc. vid St. Mary, West Virginia, leverans 1978, kostar

1 800 kr/kW inklusive utrustning för miljöskydd. Som jämförelse kan nämnas att en liknande 650 MW enhet togs i bruk december 1973 på samma plats till en kostnad av

900 kr/kW, utan utrustning för miljöskydd.

Kraftindustrin satsar i första hand på känd teknik, främst kolpulvereldning. Den högre verkningsgrad som är möjlig vid förgasning och/eller förbränning under tryck kommer dock så småningom att styra investerings—

besluten.

Osäkerhet synes föreligga beträffande förutsättningar för kolimport på kort och medellång sikt. Den nuvarande prisnivån i Sverige, 200 kr/ton (7,4 kr/GJ), skulle under gynnsamma förhållanden kunna reduceras till nivån under 1973 100 kr/ton (3,7 kr/GJ), vilket förutsätter

långtidsavtal avseende leveranser och fraktsatser.

Amerikanska bedömare hävdar att kol för att vara kon— kurrenskraftigt med olja får kosta hälften medan svenska bedömare anger en tillåten kostnadsdifferens på 1,5 kr/GJ. Det ekvivalenta priset för olja vid ett kolpris på 100 kr/ ton uppskattas således till 5,2—7,4 kr/GJ eller 190—270 kr/m3. Prisnivån 200 kr/ton (1974) svarar mot ett ekvi— valent oljepris uppskattat enligt samma grunder på 320—530 kr/m3. Den nuvarande prisnivån på importerade

kol ger inget ekonomiskt incitament för omställning till kol vid nuvarande oljepriser (300 kr/m3).

En tillkommande kolimport på 10 Mton/år omkring 1985 (total import 12,5 Mton/år) kan nyttiggöras för pro— duktion av

elkraft

värme

flytande bränslen (metanol eller metylbränsle)

gas (syntetisk naturgas)

— koks

kemikalier, plaster etc

Alternativen elkraft och flytande bränsle skall beröras på denna plats. Importen räcker för 4 st 1 000 MW kol— eldade värmekraftverk (6 500 b, 33,3 Z). Om halva mäng—

den kräver SOX—rening blir kraftverksinvesteringen

6 000 Mkr och den årliga kolkostnaden 1 500 Mkr

(150 kr/ton). Motsvarande kapacitet i kärnkraftverk kostar 8 000 Mkr med en väsentligt lägre bränsleterm,

säg 300 Mkr/år.

Kolet kan också konverteras till flytande eller gasfor— miga bränslen i en bränslefabrik vid importhamnen. Denna möjlighet skall illustreras med bränslealternativet meta— nol. Produktionen blir 9 Mton metanol per år för en in— vestering på 2 000 Mkr, vilket räcker till 3 st 1 000 MW metanoleldade kraftverk (6 500 h, 40 Z). Den specifika investeringen är lägre bl a därför att system för rök— gasrening inte behövs. Kombinationen gasturbin—ångturbin med högre verkningsgrad är ett naturligt system för metanol. Investeringen i de tre värmekraftverken upp— skattas därför till 2 500 Mkr. Kolet för denna produktion antas också kosta 1 500 Mkr/år och syrgasen för förgas—

ningsprocessen 750 Mkr/år (100 kr/ton).

Tabell 1 summerar de tre alternativen. Kärnkraftens ekonomiska överlägsenhet vid dagens spelregler och kostnadsbild tarvar ingen kommentar. Merkostnaden för det rena kärnkraftalternativet balanseras redan efter ett par år av de högre bränslekostnaderna i de andra alternativen. Ett billigt och svavelfattigt fast bränsle för 3,2 kr/GJ ger break—even med kärnkraftalternativet, medan en hypotetisk syrgasfri metanolprocess skulle behöva en bränsleråvara för 1,6 kr/GJ, vilket motsvarar

t ex 32 kr/ton torr torv.

Metylbränslet är ett universalbränsle som kan ersätta olja eller bensin. Produktionskostnaden för metylbräns— 1et i detta exempel är 280 kr/ton, varav 170 kr/ton är kostnad för kolet, 80 kr/ton för syrgasen och återstoden övriga rörliga och fasta kostnader. Bränsleråvaran domi— nerar bilden. Priset motsvarar 14 kr/GJ, d v s 600 kr/m3

eldningsolja eller bensin. Flera skäl talar ändå för att

Tabell 1: Några alternativ för nyttiggörande av 10 Mton kol per år, jämfört med kärnkraft 4-1000 MW ( 6 500 h)

leysstezinsez Kraftverk 4 000 Rökgasrening 2 000 Metanolfabrik — Summa: 6 000

Årskostnader

Bränsle, råvaror 1 500

Övriga kostnader,

15 % av inv 900

Summa: 2 400

Koleldade kraftverk Metanoleldade Kärnkraft 2'1000 MW (låg S—halt) kraftverk 4'1000 MW 2'1000 MW (hög S—halt) 3'1000 W Mkr 2 500 Mkr 8 000 Mkr Mkr — 2 000 Mkr — Mkr 4 500 Mkr 8 000 Mkr Mkr 2 250 Mkr 300 Mkr Mkr 675 Mkr 1 200 Mkr Mkr 2 925 Mkr 1 500 Mkr 15,0 öre/kWh 5,8 öre/kWh

Produktionskostnad 9,3 öre/kWh

en eventuell import på 10 Mton/år bör konverteras till

metylbränsle, nämligen:

kolbetingade investeringar reduceras

— större tolerans gentemot olika slag av kol än andra

processer för konvertering till flytande bränslen,

passar därför ett importland

— processerna kan anpassas till inhemska bränsleråvaror

metylbränslet passar existerande anläggningar.

2.3 Konvertering av kol

Det historiska perspektivet

Elementet kol (C) är naturens byggmaterial och kemis—

tens nyttigaste grundämne beroende på att kolatomerna

kan bindas till varandra i kedjor och ringar av olika

struktur och egenskaper. Två miljoner sådana föreningar

har syntetiserats hittills. Några av dessa föreningar

såsom plaster och lösningsmedel tillverkas i skalan flera hundratusen ton per år vid de stora petrokemiska anläggningarna. En ökande andel av oljan och gasen an— vänds i dag för detta ändamål, merparten blir dock

bränsle.

Den bränslekemiska industrin kommer att byggas upp mot

år 2 000 och i första hand utnyttja mineralet kol, som är ett kolväte i fast form. Länder utan egna koltillgångar har att utnyttja andra egna liknande råvaror såsom oljeskif— fer, torv, avfall etc. Dessa bränsleråvaror har lägre bränslevärde men kan ofta utvinnas till låg kostnad i

det egna landet. Bränslefabrik nära fyndigheten torde

göra förädling av sämre inhemsk råvara till ett kon— kurrenskraftigt alternativ jämfört med konvertering av importerade kol. Det blir dock den kolbaserade bränsle— kemin som kommer att styra utvecklingen och bestämma vilka flytande och gasformiga bränslen som kommer att

dominera marknadsscenen.

Lysgas producerades industriellt från kol och andra bräns— len redan under 1800—talet och har en modern motsvarighet

i stadsgasen. Mycket av den tekniken har fått ny aktuali— tet. Mycket har också tillkommit såsom katalys och hög— trycksprocesser. Framställning av syntetisk bensin genom förgasning av kol till syntesgas följd av kondensation till kolväten vid högt tryck över en järnkatalysator (Fischer— Tropsch—syntesen) skedde i stor skala i Tyskland under and— ra världskriget. Det som framför allt kommer att känneteck— na den framtida bränsleindustrin är dock dess väldiga di— mensioner, som också ger nya dimensioner åt den teknisk-

ekonomiska problematiken. Tekniska grunder

Följande rader ur Nordisk Familjebok från 1908 ger en kon— cis beskrivning av den del av bränslekemin som inte för—

ändrats under åren.

Inom tekniken och i det dagliga lifvet inskränkes ordet gas till att beteckna brännbara gaser, bränslegaser. Vid hvarje förbränning med låga utvecklas gaser; det är ej de fasta eller flytande ämnena, veden, oljan etc, som brinna, utan de ur dem utvecklade gaserna. Vid förbränningen av en vedbrasa, ett ljus, oljan i en lampa etc förekomma alltid två processer, nämligen utvecklingen af brännbara gaser och förbränningen af dessa. I de vanliga eldstäderna försiggå dessa processer samtidigt. Inom tekniken däremot särskil— jas de ofta. Man tillverkar brännbara gaser för diverse ändamål, emedan bränslet bättre utnyttjas genom dem. Fär— digbildade brännbara gaser förekomma i naturen. Så t ex utströmma flerstädes i Amerika ur jorden brännbara gaser, naturgas, hvilka fått en vidsträckt användning för ångpan— neeldning, uppvärmningsändamål, gasmotordrift etc. I sten— kolsgrufvorna utströmma stundom brännbara gaser, rufgas, hvilka ej ha någon som helst praktisk användning, utan tvärtom förorsaka stora obehag och ha genom explosioner gifvit anledning till svåra olyckor. De flesta brännbara gaser tillverkas af våra vanliga fasta brännmaterial. Dessa bestå dels af flyktiga ämnen, bitumen, dels af fast kol. Med afseende på de egenskaper, som man önskar hos den till— verkade gasen, skiljer man mellan gaser framställda genom afgasning 1. torr destillation, hvartill hufvudsakligen an— vändas gasrika stenkol, förgasning l. ofullständig förbrän— ning, hvartill användas antracit, koks och träkol samt sam— tidig afgasning och förgasning af bränslet, hvartill an— vändas de flesta i naturen förekommande bituminösa bräns— len, såsom stenkol, brunkol, torf och ved. Den allmännast kända brännbara gasen är lysgasen, hvilken i dagligt tal helt enkelt brukar benämnas "gas". Den framställes genom afgasning av gasrika stenkol och användes hufvudsakligen för belysning, samt under namn af koksgas, för uppvärmning vid matlagning, för uppvärmning af lokaler och för drift af mindre gasmotorer. Lysgas och koksgas tagas vanligen ur samma ledning, men då koksgasen ofta betingar ett lägre pris, bruka skilda mätare användas. För tekniska och in— dustriella behof användas i stor utsträckning särskildt framställda bränslegaser, som kunna sammanföras under den gemensamma benämningen generatorgaser. Dessa framställas i vertikala schaktugnar, gasgeneratorer, genom förgasning af kol och kunna uppdelas i egentlig generatorgas, halfvatten— gas och vattengas. Den egentliga generatorgasen, förr äfven kallad Siemensgas (hufvudsakligen bestående af koloxid och kväfve), framställes vanligen af bituminösa, oftast betyd— ligt fuktiga bränslen, och användes för eldning af metall— urgiska ugnar, glasugnar, tegelugnar o d, ångpanneeldning m m. Halftattengasen, hufvudsakligen bestående af koloxid, väte och kväfve, framställes dels af allehanda bituminösa, ej alltför fuktiga bränslen för samma ändamål som den egentliga generatorgasen, dels af kolade bränslen, antracit och koks, för drift af gasmotorer och benämnes då äfven, ehuru oegentligt, Dowsongas, kraftgas och suggas.På senare tider har man äfven lärt sig framställa halfv ttengas, lämplig för gasmotordrift, af vissa bituminösa bränslen, såsom brunkol och torf, och benämnas dessa gaser vanligen helt enkelt brunkols— och torfyas. Vattengasen, som hufvud— sakligen består af väte och koloxid, framställes nästan

uteslutande af koks och användes för sådana uppvärmnings— ändamål, där mycket hög temperatur erfordras, såsom vid glödlamptillverkning, lödning och svetsning i stor skala etc. På grund af sin renhet har vattengasen, med tillsats af vissa oljor, s k karburerad vattengas, på senare tid funnit användning såsom reservgas vid lysgasverk.

Kol är ingalunda ett enhetligt mineral utan står för en klass av bränsleråvaror som innehåller olika mängder kol. Kolhalten varierar mellan 60 % i ligniter (brunkol) upp till 90 % i antraciter medan syrehalten går i andra rikt— ningen från 20 30 % i ligniter till 5 2 i antraciter. Jämfört med färskare produkter — t ex ved och hushållsav— fall — är vätehalten låg, 2 5 Z. Bituminösa kol har ett viktsförhållande mellan elementen kol och väte på 16, eld— ningsolja 6 och metan 3. När man konverterar mineralet kol till gasformiga eller flytande bränslen måste man således tillföra elementet väte eller avlägsna kol. Dessutom måste man avlägsna aska, svavel och andra föroreningar. Svavel förekommer främst i form av järnsulfid. Dessutom förekom— mer kväve och spårelement som det finns anledning att stu— dera närmare när en kolbaserad energiekonomi blir aktuell. Tekniskt sett skiljer man i första hand mellan ångkol

(energetiska kol) och gaskol (kokskol).

Kolets intrikata struktur, som varierar efter kolsort, betyder mycket för förgasningsreaktionerna. Kol kan be— skrivas som paket av lameller vilka innehåller kolatomer i hexagonala ringar med förekommande metylen— och kväve— bryggor. Dessa lameller kan t o m betraktas som kemiska individer molekyler. En föreslagen formel är C102H78010N2 med molekylvikt 1 490 och ett förhållande mellan aromatisk (ringar) och alifatisk (kedjor) struk— tur på 0,18—0,20. Bättre kol som antracit har större lameller med flera hexagonala ringar bortåt 30 st per lamell. Lamellstrukturen ger en stor inre yta, flera 100 m2/g och mycket små hålrum motsvarande en pordia— meter på 30—40 Å. Värmer man upp kol avgår flyktigt mate— rial mycket snabbt redan vid 4000C, varvid kolet karboni—

seras — en process som är fullständig vid 7OOOC.

Denna komplicerade naturprodukt, som bildats av lämningar från urtidens skogar i kemiska processer som pågått flera hundra miljoner år, kan förädlas med nutida teknik på ett flertal olika sätt. En väg är att göra minsta möjliga ingrepp i strukturen genom hydrering och extraktion under milda betingelser. Höjer man temperaturen bryts struk— turen ned successivt genom krackning eller pyrolys till allt lättare kolväten och en karboniserad återstod, koks eller "char" (förkolnat). Den termiska nedbrytningen, pyrolysen, kompletteras med och avlöses av kemiska reak— tioner som förlöper vid hög temperatur, förgasningsreak— tioner, som strävar mot jämviktskoncentrationer av de

mer stabila föreningar som bildas i reaktionssystemet, nämligen koldioxid, elementärt kol, metan, väte och vatten. De enkla gaser som bildas vid förgasningen kan sedan utnyttjas för syntes och åter kopplas ihop till

längre kolvätekedjor (syntetiska flytande bränslen) eller

reageras till metan (syntetisk naturgas).

Olika process—, produkt och reaktoralternativ

Vid framställning av olja ur kol (förvätskning, likvifi— ering, föroljning) eller mellanformer mellan olja och kol (smältbara kol) kan man följa fyra olika vägar:

Förgasning med syrgas och ånga eller vätgas (även andra möjligheter finns, exempelvis det svenska Ferrugaskonceptet) åtföljd av syntes av flytande kol— väten med olika variationer av Fischer—Tropsch—pro— cessen.

Lösningsmedelsextraktion eller lösningsmedelsraffi— nering med samtidigt hydrering, vilket ger en tjock olja med låg svavel— och askhalt, alternativt smält— bara kol.

Katalytisk hydrering av kol vid förhöjt tryck.

— Stegvis pyrolys i fluidbäddar, varvid genereras

koks, olja och gas.

Fischer—Tropsch—syntesen tillämpas sedan 1957 i Sasol- verken i Sydafrika och är föremål för förnyat intresse bl a i Tyskland, där processen först kom till använd— ning. Av övriga processer har stegvis pyrolys i fluid— bäddar, COED—processen, kommit längst; den studeras i en försöksanläggning i Princeton N.J., USA, sedan 1970.

Nomenklaturen på gasområdet är inte särskilt tydlig

men i stort sett går det att urskilja tre olika slag av gaser: högvärdegas, mellanvärdegas och lågvärdegas. Tabell 2. Högvärdegasen är dyrare i tillverkning och ger sämre termisk verkningsgrad i omvandlingen från fast till gasformigt bränsle än lågvärdegasen men är i gengäld billigare att transportera. Lågvärdegasen bör konsumeras på platsen, exempelvis som bränsle i ett värmekraftverk, medan högvärdegasen kan skickas ut i ett decentraliserat

förbrukningssystem.

En stor fördel hos lågvärdegasen är givetvis den höga verkningsgraden vid energikonverteringen som ligger i området 77—87 %, medan verkningsgraden för högvärdegasen håller sig vid 60—67 %. Pumparbetet spelar Också en stor roll för verkningsgraden. Om förgasningen sker vid atmos— färstryck och produktgasen sedan måste komprimeras till trycket i gasnätet, reduceras verkningsgraden vid om— vandlingen till 60 %. Förgasningsprocesser som arbetar vid övertryck och levererar gasen vid det mottagande sys— temets arbetstryck är därför fördelaktiga. Högre tryck gynnar också bildningen av metan. De nya processerna äger

därför ofta rum vid höga tryck.

Förgasningsreaktionerna är starkt endoterma kräver energitillförsel medan metaniseringen av kol till metan är exoterm, utvecklar energi. Man söker därför kombinera dessa reaktioner så att värmebehovet vid förgasningen täcks av reaktionsvärmet vid metaniseringen. Tyvärr räcker

inte detta helt utan extra energi måste tillföras.

Tabell 2: Egenskaper hos bränslegaser

%

Komponent Sammansättning, volymprocent _________________________________________________.__ Lågvärdegas Mellanvärdegas Högvärdegas (t ex Motala (t ex stadsgas) (t ex syntetisk Pyrogas) naturgas) _____________________________._._________________________________________ Koldioxid C02 11 4— 6 l Kolmonoxid C0 11 30—41 0,1 Väte H2 17 37—49 5 Metan CH4 3 1—14 91 Kväve N2 31 4— 6 2 Vattenånga H20 26 — 0,1 Andra kolväten C H — O— 7 —

n m __________________—___________..________________________*_______ Värmevärde (kalorimetriskt)

MJ/m3 4 8 10 20 32 — 37 kcal/nå 1 000 — 2 000 2 500-- 5 000 8 000 — 9 000

___—WW

En nyckelfråga är hur detta extra värme skall tillföras

förgasningsreaktionerna. Flera möjligheter finns, t ex: — vattenångan för förgasningen överhettas starkt

— bädden uppvärms elektriskt

syre tillsätts för att producera kolmonoxid och energi

- värme överförs från fasta material t ex aska eller massiva kulor

värme överförs från flytande material t ex saltsmältor

— värme överförs från inert gas.

En annan nyckelfråga är hur kontakten mellan gas och det fasta bränslet skall ordnas:

fix bädd med gas i motström

— fix bädd med gas i medström

fluidiserad bädd

— det fasta materialet i suspension

— mellanformer mellan fluidiserad bädd och suspension.

En tredje nyckelfråga är beskaffenheten hos slagg Och aska vid utmatningen där man bl a har följande alternativ: fast tillstånd

— slaggsmälta

— aggregat ("nudlar")

gasburna partiklar.

Varianter i fråga om värmetillförsel, tryck och tempera— turbetingelser, reaktorutformning, flödesbilder och inte minst typ av gas ger ett stort utbud av tänkbara process— idéer. Många eleganta reaktorkoncept har också sett dagens ljus, t ex Hydraneprocessens tandemreaktor. En

del av dessa ansluter sig till tidigare gasgeneratorer.

Tre sådana utprovade generatortyper är aktuella för kolförgasning i stor skala, nämligen Lurgigeneratorn, Koppers—Totzekgeneratorn och Winklergeneratorn, varav Lurgigeneratorn finns i en utprovad version för förgas— ning under tryck. Den första Koppers—Totzekgeneratorn togs i drift i Finland under andra världskriget, bl a med tanke på eVentuell produktion av flytande kolväten från torv via syntesgas och Fischer—Tropsch—syntes. Hygas— processen som utvecklas vid Institute of Gas Technology i Chicago har kommit längst av de nya avancerade proces— serna för framställning av syntetisk naturgas, som till— verkades för första gången i stor skala juni 1973 vid

försöksanläggningen i Chicago.

Svensk industri har också erfarenheter från detta område. Motala Verkstad har under årens lopp levererat ett 100— tal gasgeneratorer, varav flera fortfarande är i drift för generering av lågvärdegas vid atmosfärstryck. Detta är en beprövad teknik vad gäller förgasning av kol.

Även torv har förgasats i Motala—generatorer liksom halm. Motala Verkstad har nu vidareutvecklat sin gene- rator för förgasning av hushållsavfall och industriav— fall, vilket f n är föremål för stort intresse. Motala— generatorerna är inte att se som alternativ eller kon— kurrenter till t ex Lurgigeneratorerna, som är inriktade

på andra applikationer, särskilt framställning av syntes—

gas eller av trycksatt bränslegas för kraftverksapplika— tioner.

Syntesgas är ett vitt begrepp som står för gaser som är mellanprodukter vid framställning av förädlade bränslen såsom syntetisk naturgas eller kemiska produkter såsom ammoniak. Syntesgasen är i allmänhet en blandning

av koloxid och väte i varierande förhållanden men kan också bestå av en blandning av väte och kväve vid syntes av ammoniak. Den råa syntesgasen är ofta mycket oren och innehåller aska, oreagerad råvara, tjära etc, som

avlägsnas i gasreningssystem såsom cykloner, skrubbrar,

elektrofilter etc. Nästa steg är ofta vad som kallas skiftkonvertering (shift conversion); en del av koloxiden reagerar med vattenånga för produktion av ytterligare vätgas för justering av syntesgasens väte/koloxidför—

hållande.

Metaniseringsreaktionen har hittills använts i process— industrin för att avlägsna små mängder koloxid från syn— tesgas, t ex vid ammoniakframställning. Metanisering i fullstor skala har ännu inte demonstrerats. Positiva erfarenheter i pilot plant skala har dock redovisats från

körningarna i Hygasanläggningen vid IGT i Chicago.

Ett problem vid metaniseringsreaktionen är den starka värmeutvecklingen som ger temperaturtoppar och risk för att reaktionen löper ur kontroll. Det är därför som man eftersträvar att låta metaniseringsreaktionen ske i så stor utsträckning som möjligt i samband med själva för— gasningen, varvid metaniseringsvärmet tas tillvara vid

förgasningen.

Bureau of Mines i USA arbetar med två metaniserings— processer avsedda för Synthaneprocessen, TWR—processen och EGR—processen, båda med nickelkatalysator som an— bringats på tuber eller plattor i kontakt med ett värme— bortförande medium. Temperaturen kontrolleras genom åter- cykling av kall produktgas eller genom mellankylning.

Hygasprocessen använder en serie av fast—bädd—reaktorer med nickelkatalysatorer. Rätt stora metaniseringssystem är också i drift hos Bituminous Coal Research, som arbetar med fluidbädd; kapaciteten är 4 000 m3/dygn. Chem Systems Inc. använder en Lurgiprocess. Katalysatorn är uppslammad i en vätska som pumpas genom reaktorn i medström med syntesgasen. I Westfield, Skottland, finns en försöksanläggning för produktion av 70 000 m3/dygn i ett engelskt—amerikanskt samarbete. Det är sannolikt att några av dessa metaniseringsprojekt skall ge ett gott resultat så att metanisering kan vara utprovad teknik i

början på 1980—talet.

En intressant möjlighet som tagits upp den senaste tiden är att först tillverka metanol på känt sätt och sedan konvertera till metan, vilket lär vara enklare

än direkt metansyntes. Processer under utveckling Allmänna tekniska synpunkter

Teknisk utveckling inträffar inte av sig själv utan

är en följd av beslut att investera för att tillgodose ett aktuellt behov. Den stagnerande förbrukningen av kol har inte lockat riskvilligt kapital och därmed har också den tekniska utvecklingen på området varit obetyd— lig trots kolhandelns stora volym. Ett omfattande ut— vecklingsarbete ägde rum under kolets stora dagar, vil— ket resulterade i ett antal processer för nyttiggörande av kol. Några spekulativa utvecklingsprojekt startades också under 1950— och 1960—talen men kunde inte slut— föras p g a otillräckligt finansiellt stöd. Flera av

dessa projekt har nu åter tagits upp.

Det är inte bara några tiotal år av försummad teknisk utveckling som skall tas igen. Snarare har man att starta på ny kula beroende på väsentligt ändrade förut— sättningar. Kol är inte ett miljövänligt bränsle utan

måste konverteras till "rena bränslen" (clean fuels).

Ett annat nytt moment är behovet av ersättning för naturgas och olja. De huvudsakliga användningsområdena för kol: bränsle i värmekraftverk, råvara för koksfram— ställning, råvara för den nya bränsleindustrin och rå— vara för den materialproducerande kemiska industrin, visar således en del skillnader i fråga om villkor och

förutsättningar.

Den tidigare utvecklingen på kraftverkssidan har haft som mål dels lägre anläggningskostnad genom mer effek— tiv, mindre volymskrävande förbränning Och dels högre verkningsgrad i kraftverksprocessen. Båda dessa önsken mål tillgodoses om förbränningen kan genomföras under

tryck antingen direkt eller efter förgasning vid tryck. Till detta har således nu kommit miljökraven, i första hand krav på ringa svaveloxidutsläpp.

Eliminering av svaveloxider i rökgaser är inte att anse

som konventionell teknik (se även 2.1) f n trots de mycket stora ansträngningar som gjorts i denna riktning. Om det kommer fram en billig och effektiv metod för rening av rökgaser från svaveloxider ändras förutsätt—

ningarna för den nya bränsleindustrin.

Svavel kan också elimineras i samband med förbränningen

eller före förbränningen. Eliminering i samband med för— bränning kan ske genom tillsats av kalksten eller dolo— mit till eldstaden. På så sätt undvikes särskilda appa— rater för rökgasrening men i gengäld ställs större krav på eldstaden. Det är också svårt att nå tillräcklig re— ningseffekt. En hög reningsgrad kan åstadkommas genom

en intensiv kontakt mellan tillsatsmaterialet och för— bränningsgaserna och genom motströmsförlopp. Den flui— diserade bädden ger en sådan önskad god kontakt medan

däremot motströmsförlopp inte låter sig utföras i en

enda fluidbädd.

Svaveleliminering före förbränningen kan ske i anslut— ning till förbränningsenheten eller i större behand—

lingsanläggningar, gärna vid kolgruvan eller kolfältet.

Förbränning i en eldstad sker i två på varandra föl— jande prOcesser, först sönderdelas bränslet vid den

höga eldstadstemperaturen till gasformigt bränsle Och

en karboniserad återstod. Förbränningen sker sedan dels

i gasfas och dels i fast fas med det närvarande syret. Man kan skilja dessa båda processer genom att förgasa bränslet i särskilda reaktorer och sedan förbränna bräns— legasen i eldstaden. Vid förgasningen erhålles svavlet

i form av svavelväte och karbonylsulfid. Det är billigare att eliminera svavel från bränslegas än från rökgas beroende på att gasmängderna är mindre och att det går lättare att ta bort svavelväte och karbonylsulfid än svaveldioxid. Erfarenhet från detta område finns inom

den kemiska processindustrin.

Tryckförgasning med eliminering av svavel från bränsle— gasen och förbränning i trycksatt fluid bädd är två konkurrerande alternativ vad gäller nyttiggörande av

kol vid kraftverk.

Svavelrening vid källan d v 5 vid kolgruvan är dock

att föredra av flera skäl. Ett skäl är att svavelrening

ger stora mängder fasta produkter i form av elementärt svavel eller svavelföreningar såsom kalciumsulfater och/eller kalciumsulfiter, som måste deponeras beroende på att avsättningsmöjligheter inte föreligger för dessa

mycket stora kvantiteter.

Man får också räkna med en drift i allt större skala för kolhanteringen med samtidigt högre krav i fråga om arbetsmiljö, naturvård och maskinell teknik. En mer avancerad kolindustri kommer säkert att sträva efter att förädla bränsleråvaran så långt som möjligt. Alla torde vinna på en sådan utveckling. Stora vinster kan göras i transportledet,som oftast kostar mer än bryt— ningen,om kolet konverteras till flytande eller gasfor— miga bränslen vid fyndigheten. Av dessa skäl har man anledning ifrågasätta om inte en satsning som syftar till att klara kolproblematiken på kraftverksnivå kom—

mer att leda till en återvändsgränd. Det blir säkert

svårare än man tänkt sig att förmäla den kemiska pro— cessindustrin med kraftindustrin, inte bara av tekniska skäl utan också p g a stora skillnader i teknisk upp— fattning och tradition mellan dessa båda tunga indust—

rier.

Det är tveksamt om Sverige bör bygga upp en bränsleke— misk industri enbart på basis av importerade kol p g a den osäkra försörjningssituationen. En inhemsk bränsle— industri måste kunna arbeta med olika slag av kol och

bör dessutom kunna konverteras till inhemska bränslen

när så påkallas. Detta innebär i praktiken att den in— hemska bränsleindustrin måste baseras på syntesgas, fram— ställd genom förgasning av olika bränslen. På detta sätt kan man reducera beroendet av specifika bränslen i gör— ligaste mån. Syntesgasen kan användas för produktion av metan, metanol och flytande bränslen med Fischer—Tropsch—

syntes.

Frågan om en bränslekemisk industri enbart baserad på importerade kol måste göras föremål för noggrann analys. Att man kan komma till en positiv slutsats visas av Japans avsikt att bygga upp en egen kölbaserad bränsle—

industri.

Aktuella processer

De i dag mest aktuella icke—konventionella processerna

på området är följande:

processer för konvertering till lågvärdegas vid atmos— färstryck i en— eller tvåzonsgeneratorer (Motala Verk— stad m fl)

— processer för trycksatt lågvärdegas för kraftverk (U—gas, Lurgi)

processer för konvertering till mellanvärde— eller högvärdegas med möjlighet till produktion av lågvärde- gas (Lurgi, Winkler, Bigas, Synthane och Hygas i'

. . anga/syrever51on)

processer enbart lämpade för framställning av högvärde- och mellanvärdegas: Hygas i elektrotermisk eller ånga/

järnversion, Hydrane, Koppers—Totzek, CO —Acceptor,

Kellogg's saltsmälteprocess. (Det svenskå Ferrugaskon— ceptet tillhör denna kategori.)

konvertering av kol till olja eller fast svavelfritt bränsle kan ske i tre olika slags processer: Fischer— Tropsch—syntes, pyrolys (COED, TosCoal) och upplös— ningsprocesser (Synthoil, H—coal, CSF— och SRC— processerna)

— förbränning i fluidbädd vid atmosfärstryck eller vid

tryck tillhör också detta område sett från en teknisk

synpunkt

Planerade anläggningar för högvärdegas

Syntetisk naturgas blir först producerad i kommersiella mängder (standardstorleken är 250 x 106 kubikfot/dygn = 7 x 1061nädygn) i system med Lurgi—generatorer. Gene— ratorn arbetar vid 3 MPa (30 atm). Kolet torkas och krossas till en fraktion mellan 0,3 cm och 3 cm och

matas in i generatorn via en trycksluss. Uppehållstiden

i generatorn är ungefär en timme. Efter avdrivningen sker förgasningen vid 620—7600C med ånga som vätegivare. Ener— gibehovet tillgodoses genom förbränning av den karboni— serade återstoden med syre. Ånga och syre tillföres

genom vridrosten som bär upp bädden och avskiljer askan. Den råa produktgasen lämnar förgasaren vid 370—5900C

och passerar först en oljequench, som tar bort tjära

och olja. En del av gasen passerar en skiftkonverter för justering av väte/koloxidförhållandet i gasen, samtidigt sker en avsvavling av de lätta oljorna i gasfasen. Gasen renas från koloxid och svavelväte och går sedan till

metanisering, ytterligare rening och eventuell ytter—

ligare kompression före leverans till nätet.

Typisk sammansättning på rågasen från en Lurgi—generator

2, 20,1 % Hz, 50,2 % HZO, 4,7 %

samt övrigt inklusive svavelväte 0,6

är 9,2 mol—Z CO, 14,7 Z CO

CH4, 0,5 Z C2H6

mol—Z. Det kalorimetriska Värmevärdet räknat på torr

3

bränslegas är 11 MJ/m . 14 Lurgi—system är f n i drift

för produktion av lågvärdesgas samt syntesgas för till— verkning av metanol, ammoniak och olja. Fullstora system för högvärdesgas är ännu inte i drift men flera

Lurgi—baserade system är nu under byggnad.

El Paso avser använda Lurgi—förgasare och icke bakande

kol för Burnham Coal Gasification Complex i New Mexico. Kapitalkostnaderna uppskattas till 1 600 Mkr för förgas— ningsanläggningen och 300 Mkr för kolgruvan. Anläggningen förbrukar 20 700 ton kol/dygn för produktion av 7 x 106 m3/ dygn med ett värmevärde på 36 MJ/m3. Dessutom åtgår 5 900 ton kol för lågvärdegas, 9 MJ/m3, för produktion av ånga och kraft. Produktionen startar 1976 och gaskostnaden

1977 vid anläggningen beräknas till 4,5 kr/GJ.

Wesco är ett konsortium som planerar att bygga fyra St 7 x loörnädygn gasverk också i New Mexico. Det är mer ont om vatten på denna del av jorden än om kol, varför proces— sen modifieras för så god vattenhushållning som möjligt. Verkningsgraden baserad på kalorimetriska värmevärden (gas/kol) är 69,4 % och med hänsyn tagen till biproduk— terna 86,6 %. Det första Wescosystemet utnyttjar 30 st Lurgi—generatorer, varav 3 står som reserv. Den totala kostnaden beräknas i detta fall till 2 000 Mkr, varav

600 Mkr avser det egentliga processystemet.

Den privata industrin satsar också betydande belopp i den nya bränslekemin. För att ta ett exempel: Exxon, det största oljebolaget, nummer två efter General Motors på Fortune's 500 i topp lista, med en försäljning 1973 på 120 000 Mkr och en nettoinkomst på 11 000 Mkr, avser att använda 900 Mkr under de närmaste sex åren på forskning och utveckling på kolkonvertering. Två pilot plants skall byggas i Baytown, Texas. En kolförgasningsenhet beräknas starta upp 1977, kostnad 600 Mkr, medan en kolförvätsk- ningsanläggning beräknas bli tagen i drift 1978 eller 1979. Exxon's process är hemligstämplad men enligt upp— gift användes luft i stället för syre utan att kväve

förekommer i produktgasen.

Shell International och Koppers i Västtyskland har också

annonserat ett samarbete för en kombination av Shell's oljeförgasningsprocess som arbetar vid tryck med Koppers' lågtrycksprocess. — Man kan vara övertygad om att många

processidéer för närvarande är föremål för evaluering i de flesta industrilaboratorierna världen över och att samarbeten etableras mellan de redan stora företagen på

området.

Olja ur kol

Fischer—Tropsch—syntesen utvecklas av M.w. Kellogg Co

tillsammans med Lurgi och Ruhrchemie. En anläggning, Sasolverken, har varit i drift i Sydafrika sedan 1957 och avverkar 6 600 ton kol/dygn. Vid Fischer—Tropsch— syntesen kondenseras koloxid och väte till längre kol- vätekedjor vid bildning av vatten och koldioxid. Syntes— en genoföres i en Lurgi—generator i vertikala tuber. Temperaturen kontrolleras och värmet som utvecklas vid reaktionen tas upp av kokande vatten omkring tuberna. Syntesgasen har ett väte/koloxidförhållande på ungefär 2, syntesen sker vid 2400C och 2,5 MPa. Ett stort pro— duktsortiment bildas, varav lättflyktiga fraktioner går vidare till en fluidbäddreaktor av Kellogg—typ. Det

går åt 3,9 kg kol för produktion av en liter bensin i Sasolverken. Bensinen kostar 56 öre/l, varav 27 öre är kostnad för kolet (2,5 kr/GJ). Lurgi har gjort en kal— kyl för en modern anläggning och kommit till en grundkost— nad på 20 öre/1, till vilket kommer kostnaden för 3,1 kg kol. Som jämförelse kan nämnas att bensin genom kolhyd— tering uppskattas få en grundkostnad på 33 öre/l, till vilket kommer kostnaden för 2,3 kg kol. (Före energi— krisen kostade bensinen vid raffinaderiet 12 öre/l.

Nivån 1974 är nära 40 öre/l.)

ggED—processen utvecklas av FMC Corporation för Office

of Coal Research. En försöksanläggning för 36 ton/dygn är i drift vid Princeton i New Jersey. Pågående utveck—

lingsarbeten avser bl a avsvavling av den karboniserade

återstoden från processen, liksom olika sätt att nyttig— göra denna. Ett associerat projekt, COGAS, bedrivs också i Princeton och ingår nu i ett samarbetsprojekt med Eng—

land.

COED—processen utnyttjar seriekopplade fluidbäddreak— torer. Kol kommer in i den första och avgasas vid 3200C. Kolet går vidare i motström mot genererade gaser i bäddar med allt högre temperatur: 4600C, 5400C res— pektive 8700C. I det sista steget sker förgasning med ånga och syre. Gas och olja återvinnas från det första och det andra steget. Oljan filtreras och hydreras till syntetisk råolja. Per ton kol genereras 500 kg karboni— serad återstod, 165 l olja, 27 l kondensat och 230 m3 2, 32 % CO och 10 % CHA' COED—processen uppges vara ekonomiskt konkurrenskraftig vid ett olje—

gas med 50 % H pris på 3,5 kr/GJ. Fasta bränslen

Solvent Refined Coal (SRC) utvecklas av Pittsburgh & Midway Coal Mining Company. En SO—tons försöksanläggning byggs i Tacoma, Washington. Kolet mals, torkas och upp— slammas i ett lösningsmedel som bildas i processen. Uppslammningen hydreras vid 4400C vid 7 MPa, vilket lö— ser upp allt organiskt material. Reaktionsprodukterna separeras, varvid icke reagerat kol avlägsnas och går till kraftproduktion. Processen genererar lättolja, flytande bränslen och ett fast bränsle som smälter vid 1500C. Svavelhalten i detta smältbara kgl har reducerats

liksom syrehalt och askhalt. Det är ett miljövänligt fast

bränsle.

Icke—konventionella förbränningsmetoder

Förbränning i fluidbädd visar flera fördelar bl a en mycket god kontakt mellan gas och fast material, vilket snabbar upp reaktionerna. Förbränningstemperaturen är lägre än i konventionella pannor med mindre produktion

av NOX. Korrosion och avsättningar reduceras också.

Värmeöverföringen kan också bli bättre med tuber inför— da i bädden. Kol med hög askhalt kan användas och det är inte heller nödvändigt att mala till så stor finhet som

vid kolpulvereldning.

Ett flertal industrier och institutioner är engagerade

i detta område, bl a Argonne National Laboratory, ESSO Research & Engineering Company, Westinghouse Research Laboratories, City College of New York, National Research and Development Corp., Pope, Evans and Robbins, Lurgi,

etc.

Det anses att Pope, Evans and Robbins ligger längst

fram med en prototyppanna på 30 MW, som beräknas vara

i drift i slutet av 1974. Man skulle kunna starta kon— struktion av en fullstor anläggning två år efter denna tidpunkt så att ett kraftverk skulle kunna konstrueras

i slutet av 1978. Andra amerikanska projekt på området räknar inte med tillämpning i en fullstor skala förrän

i början av 1980—talet. Kostnaden ligger på nivån 120 kr/ kW för ånggeneratorn vid atmosfärstryck, 1970

års prisnivå. Vid trycksättning reduceras kostnaden med

40 Z.

Fluidiserade bäddar är också av stort intresse för mindre industriella system, framför allt beroende på möjligheterna att i viss utsträckning kontrollera SOX— hasarden. Det talas ofta om en verkningsgrad på 90 2. Ett problem med fluidbäddteknik är den betydande stoft— bildningen som kräver separeringsanordningar och åter— föring. Ett annat problem är ojämn drift med blåsbild— ning i bädden. Bädden har också en stor värmekapacitet,

vilket är både till fördel och till nackdel.

Ignifluidtekniken är att se som en konventionell teknik, eftersom 35 anläggningar är i drift. Godel har föresla— git en vidareutveckling av denna teknik i form av för— gasare med en cirkulär horisontell rost. Ignifluidtekniken mötte stort intresse vid hearings och är föremål för flera

projektförslag som behandlas i annat sammanhang.

Nukleärt värme för förgasningsprooessen

Kärnkraftvärme som processvärme för kolförgasning etc är föremål för ett intresse av samma slag som väteeko—

nomin. Denna teknik hör hemma under kärnkraftavsnittet.

Man måste emellertid ställa sig avvaktande till dessa förslag. Under alla förhållanden måste processer av detta slag öka kompliciteten i kärnkraftverket och öka risken för driftstörningar i de fall man utnyttjar exempelvis det heta heliumflödet i en gaskyld högtempe— raturreaktor i en kemisk reaktor i stället för i en ång— panna. Det erinras om den omsorg som läggs ned på kontroll och rening av vatten för dessa pannanläggningar. Går man i stället in med kemiska reaktanter, t ex fluidiserat kol eller reagerande gaser, blir problemen av en helt annan storleksordning. Man måste räkna med väsentligt högre kostnader för reaktorsäkerheten jämfört med nu— läget och stora kostnader för rening av de kemiska reak— tanterna och kontroll av de kemiska reaktionerna jämfört

med vad som krävs i ett mer konventionellt processystem.

Det viktigaste motivet för dessa förslag synes vara att man kan sträcka på reserverna av fossila bränslen. Man kan då fråga sig om det är logiskt att tänka sig att man skulle behöva sträcka på dessa reserver i en situa- tion när man förutsättes behärska kärnkrafttekniken så att den kan användas på detta komplicerade sätt. Har man då inte i stället anledning tro på en ren ekoenergi och ett oberoende av fossila bränslen? Eftersom Sverige saknar egna koltillgångar kan man i frågasätta om vi har anledning att satsa på nukleär kolförgasning. Synpunkter på svenska insatser Den svenska kolimporten är för närvarande 2,5 Mton/år,

ett tillskott på 10 Mton/år kan erhållas i en nära fram—

tid från Australien, Sydafrika, Polen och Sovjetunionen.

Stålverk 80 behöver 2 Mton/år. (En inhemsk produktion på.. 0,2 Mton/år kan dessutom dras igång med relativt kort varsel.) Förutsättningar finns att ta emot denna kvantitet men däremot saknas system för nyttiggörande. Det närmaste är att använda kolet i kolpulvereldade

kraftverk med rökgasrening.

Utveckling bedrivs utomlands på förgasning av kol under tryck, alternativt förbränning under tryck för kraft— verk med kombinerade gasturbin/ångturbincykler. Dessa båda alternativ synes vara jämförbara från prestanda— och investeringssynpunkter. Tryckförgasning ligger dock före i tiden tack vare positiva och negativa erfaren— heter från STEAG:s 170MWKDV kraftverk i Lönen. I fråga om förbränning i fluidiserad bädd under tryck föreligger också en viss teknisk osäkerhet, vilket också gäller möjligheten att effektivt eliminera svaveldioxid genom

tillsatser till den fluidiserade bädden.

En annan möjlighet är att konvertera kolet till flytande bränslen inklusive metanol. Denna teknik är etablerad i en skala upp till 0,6 Mton per år och utvecklas nu mot större produktionsenheter. Uppskalningen torde inte bli

problemfri.

En eventuell kolimport räcker inte för att klara Sveriges bränslebehov. Det synes i så fall vara lämpligt att ut— nyttja kol för ett fåtal system och att därvid sörja för konvertibilitet till andra bränslen inklusive olja och gas. Det är naturligtvis också tänkbart att använda kol som bränsle i existerande mindre anläggningar genom till— eller ombyggnad av dessa. En möjlighet är därvid att producera lågvärdegas i gasgeneratorer, exempelvis

av Motala-typ, eller bränna vid atmosfärstryck i fluidi—

serad bädd.

Området värme och värmebaserad elkraft med konventionell teknik behandlas i expertmaterialets kapitel A3 varför

den föreliggande redogörelsen är begränsad till icke—konven—

tionella lösningar. Sverige saknar egna koltillgångar av betydelse och har därför inte anledning att utveckla

egen teknik på detta område. Osäkerhet föreligger också beträffande en framtida import av stenkol. Stora skill— nader föreligger mellan olika slag av kol och ett begrän— sat FoU—program måste därför knytas till en viss typ av kol. FoU—insatsen och andra dispositioner bör därför be— gränsas utan att man för den skull frånhänder sig det värdefulla tillskott som en kolimport kan vara bl a i

en besvärlig energisituation.

De höga transportkostnaderna för kol medför dock att vi får betala rätt mycket för kol som i exportlandet kanske prissättas till en nivå något under kostnaden för impor— terad olja. Kol bör därför kanske ses som ett alternativ till inhemska bränslen, så att vi kan spela mellan olika bränsleråvaror allt efter den aktuella pris— och försörj—

ningssituationen.

En särskilt intressant möjlighet är konvertering av im— porterade kol till flytande bränslen, särskilt metanol. Metanol kan nyttiggöras som tillsats till motorbränsle eller eldningsolja utan att stora ingrepp behöver göras på förbrukningssidan och med måttlig modifikation av distributionssystemet. Det kan vara lämpligt till en början att säkerställa en metanolproduktion baserad på kol i landet för den kemiska industrins behov och för den försöksverksamhet som bör föregå en eventuell in— troduktion av metanol i större skala. Metanolförsörj— ningen är i dag ett kritiskt problem för den svenska

kemiska industrin.

Förbränning av kol i fluidbädd under tryck studeras utomlands men försprånget är inte avskräckande. Det föreligger ett betydande intresse inom svensk industri för utveckling av denna teknik, vilket är ett skäl för ett statligt engagemang. Alternativet tryckförgasning har kommit längre, vi bör här avvakta erfarenheter från

bl a det tyska KDV—projektet.

Projektförslag

Ett FoU—program avseende nyttiggörande inom landet

på bästa sätt av 10 Mton stenkol/år vid tiden omkring 1985 skulle enligt 5 Z—regeln få kosta totalt 375 mil— joner kronor vid nollrisk (antaget kolpris 150 kr/ton). Sannolikheten för en sådan stor tillkommande kolimport omkring 1985 får dock anses ringa, säg lO Z, bl a be— roende på att det då fortfarande torde vara tillgång på olja. En rimlig ram på 40 Mkr fördelas lika mellan pro- jekt avseende produktion av metanol från importerade kol och bidrag till utvecklingsarbete avseende förbrän— ning av kol i trycksatt fluidbädd. En tiondel av ansla— get bör gå till teknisk grundforskning och resterande till försökverksamhet. Medel avseende nyttiggörande av kol på lång sikt utöver denna ram bör inte anvisas, eftersom Sverige saknar koltillgångar och med hänsyn till den förkrossande utvecklingsinsatsen utomlands på

området.

Utöver projektförslag inom detta område som närmast av— ser konventionella processer föreligger följande för—

slag som harmonierar med ovanstående intentioner:

Fluidiserad förbränning av kol för gasturbinanläggning i fjärrvärmeapplikation. Skapa förutsättningar för produktion av metanol i lan—

det från importerade kol alternativt inhemska bränslen. 2-4 91125535595_922_eliesand Inledning

Oljesand (tjärsand) och oljeskiffer har ett väte/kolför— hållande på omkring 1,5 för tjärbitumenet (det kolbärande materialet i oljesanden) respektive 1,6 för kerogenet i oljeskiffern att jämföra med 0,7—0,9 för kol. Oljeskiffer och oljesand är därför i princip mer lämpade för konver-

tering till flytande bränslen och gas än kol.

Oljesand

Tillgångarna på oljesand är betydande men inte lika stora som på oljeskiffer. Athabaska fälten i Alberta, Kanada, skulle kunna ge 40 000 Mtoe, (en annan uppgift 11 000 Mtoe). De kanadensiska oljesandförekomsterna bearbetas

av Great Canadian Oil Sands Ltd i ett verk med en kapa— citet på 2 Mtoe/år. Ett annat kanadensiskt bolag Syncrude Canada har fått koncession att starta utvinning i en an—

gränsande fyndighet 1976.

Utvinning av olja ur kanadensisk oljesand synes vara av omedelbart kommersiellt intresse. Utvinningen är dock förenad med stora problem. Tillgången på vatten är en begränsande faktor.

Oljesandteknologin är lika diversifierad som annan bräns- leteknologi. Utvinning in situ har tillvunnit sig stort intresse på detta område likaväl som i fråga om skiffer och kol beroende på de stora principiella fördelarna med denna metod. Det har dock visat sig i detta fall likaväl som vid andra in situ—processer på detta område att de praktiska problemen är besvärliga och konsekvenserna i

vissa fall svåröverskådliga. Oljeskiffer

Utländsk skifferoljeteknik

De amerikanska skifferförekomsterna ligger i Colorado, Utah och Wyoming. Enligt en uppgift innehåller dessa fyndigheter 300 000 Mtoe, varav 90 000 Mtoe skiffer med > 9 % olja.

Olja kan utvinnas ur skiffer genom pyrolys i retort eller genom pyrolys in situ. Bureau of Mines, TOSCO och Union Oil Company är särskilt aktiva på detta område.

Bgreau of Mines' förbränningsprocess använder en cylind—

risk retort med fyra zoner; förvärmning, pyrolys, för— bränning och avkylning. Kylningen sker med recirkulerad inert gas. Den karboniserade pyrolysåterstoden förbrän- nes i förbränningszonen. Temperaturen stiger till nära 1 OOOOC, varvid ungefär en fjärdedel av karbonatet i skiffern bränns till kalk och koldioxid. De heta gaserna avger sitt sensibla värme i pyrolyszonen, där kerogenet sönderdelas vid 4500C. Pyrolysgasen kyls i motström med inkommande skiffer till 5000. Oljedimman slås ut i cyk— loner och elektrofilter. En del av gasen återförs till pyrolysreaktorn, en annan del går till en ångpanna. Bureau of Mines process har körts vid 260 ton/dygn vid

Colorado School of Mines Research Institute.

Union Oil—processen har vänt på flödena jämfört med

Bureau of Mines process. Skiffern skjuts upp i ett ko—

niskt ugnsschakt i motström mot den nedåtgående process- gasen. Den karboniserade återstoden förbränns partiellt i en av fyra reaktorer, varvid produktgasen användes för att förvärma återcyklad, kvävefri gas från de övriga

tre reaktorerna. Denna process har två fördelar jämfört med Bureau of Mine's process. Tack vare det omvända flödet droppar oljeprodukter inte tillbaka i de heta zonerna, vilket annars leder till krackning och sönder— delning av oljan. Den andra fördelen är en god värme— balans. 91 % av tillgänglig olja återvinnas jämfört med 90 % i Bureau of Mine's process. (Z-talen hänför sig till det 3 k Fischer-värdet.) Union Oil—processen har körts

i skalan 1 000 ton skiffer/dygn.

Den 5 k TOSCO II—processen, som anses vara den längst

utvecklgdgåhar körts i en anläggning med kapaciteten 1 000 ton/dygn 1967. Utbytetlär 105 % relativt Fischer— värdet. Man bygger nu en anläggning på 2,5 Mtoe/år som använder 6 st retortrar för vardera 11 000 ton skiffer/ dygn. Anläggningen byggs vid Parachute Creek i Colorado, där också 1 OOO—tonsanläggningen var lokaliserad. TOSCO's utvecklingsarbete fram till konstruktionen av den fullstora anläggningen har kostat 200 Mkr, varav merparten faller på en försöksanläggning med 25 ton/dygn

kapacitet vid Rocky Flats i början av 1960—talet och den halvstora 1 000 ton/dygn-anläggningen. Den fullstora anläggningen som skall vara färdig årsskiftet 1977/78, beräknas kosta 1 350 Mkr och producera 2,8.106 m3 olja av 23 Mton skiffer/år. Investeringen är således ungefär 60 kr/årston skiffer eller omkring 12,5 kr/GJ . år.

TOSCO Il—processen använder keramiska kroppar, ungefär

12 mm diameter, för upphettning av den krossade skiffern. Skiffern förvärms först med heta avgaser och bringas sedan i kontakt med kulorna i en roterugn. Pyrolysgasen med oljan går i medström till en s k trommel i en ackumulator där kulorna skiljs från skifferaskan. Skiffergodset mals också med i roterugnen, vilket är en anledning till det goda utbytet. Kulorna tas i en elevator till en kulvär— mare, där en del av restgasen från processen användes

som bränsle.

D. eyeleeme. ag_Ejaéseeripeezketat med.,en_.ga_sproc_es_s i en vertikal retort. Processen påminner om Bureau of Mine's process. En speciell utmatningsanordning säkerställer

en jämn transport av skiffer över hela reaktortvärsnittet och bidrar till en jämn fördelning av inkommande gas. Försöksreaktorn med 2,5 m diameter har en kapacitet på

500 ton skiffer/dygn. Eldning sker med gas och karboni—

serad återstod.

Brasiliens nationella oljebolag kör en halvstor anlägg— ning på 2 200 ton/dygn. Anläggningen har varit i drift

sedan 1970. Processen påminner också en del om Bureau of Mine's process. En skillnad är att man inte bränner gas direkt i bädden som i den amerikanska processen utan till— för värmd återcyklad gas. Den brbsilianska processen, £etrosix:processen, arbetar med skifferstycken på upp till 15 cm. En god värmeekonomi säkerställas genom till— försel av kall återcyklad gas i reaktorns nedre del så

att skifferaskan lämnar systemet i kallt tillstånd, var— vid dess sensibla värme tillvaratages.

De amerikanska Oljebolagen har köpt in betydande skiffer- fyndigheter, i Colorado totalt 100 000 ha med reserver

på omkring 9 000 Mtoe. En anläggning av det slag som beskrivits ovan med en kapacitet på 2,5 Mtoe/år och en varaktighet på 20 år behöver en fyndighet på omkring

2 000 ha. Produktionen från de nämnda områdena i Colo— rado skulle således räcka för 150.106 m3/år under ZO—års tid, d v s 2 500 Mtoe att jämföra med inventerade 9 000 Mtoe. Priset för dessa fyndigheter är något mellan 0,5— l kr/ton, innehållande 0,12 m3 olja eller mer, vilket

ger storleksordningen lO kr/m3 olja för själva fyndig—

heten.

En skifferoljeindustri för ett fullt utnyttjande av de amerikanska oljeskifferförekomsterna kräver stora inves— teringar inte bara i anläggningar utan också i sociala och samhälleliga åtgärder. Man får därför räkna med en inte alltför snabb expansion. Flera stora anläggningar kommer att byggas under de närmaste fem åren och man

kan räkna med att ett flertal skifferoljeverk kommer att vara i drift vid slutet av 1980—talet i USA. Det finns därför all anledning att noga följa den amerikanska utveck— lingen. Man kan också fråga sig om inte ett visst samar— bete borde kunna etableras mellan svensk och amerikansk industri med tanke på de erfarenheter som föreligger i Sverige på detta område. En särskild omständighet härvid—

lag är att den ledande TOSCO Il—processen synes vara en

direkt vidareutveckling av den svenska Aspecoprocessen

w—

med namn av den svenske uppfinnaren Aspegren.

Utvecklingstendens

När man tar en samlad överblick över skifferoljetekniken

av i dag finner man en rätt konsistent bild.

I fråga om anläggningarnas storlek menar man med för—

söksanläggning ca 25 ton/dygn; en halvstor anläggning är 50—100 gånger större, d v s omkring 1 000 ton/dygn, medan en fullstor anläggning är ytterligare 50—100 gånger

större. Man arbetar således i steg med en uppskalning på 50 till 100.

De totala investeringskostnaderna för olika system skiljer inte alltför mycket, även om enstaka kompo— nenter, särskilt reaktordelen,kan slå en del. Reaktorn svarar emellertid i system av detta slag för endast om—

kring en tiondel av den totala anläggningskostnaden.

Utvecklingsarbetet präglas av två ambitioner, som är självklara vid processer med stora mängder fasta mate— rial med lågt bränslevärde. En viktig sak är att säker— ställa en god termisk verkningsgrad genom att tillvara— ta allt förekommande sensibelt värme i rökgaser, av— gaser och aska. En andra ambition är att ta vara på

skifferns kolinnehåll så fullständigt som möjligt.

Processutvecklaren strävar efter medel för effektiv värmeöverföring fast till fast eller gas till fast.

Här skiljer sig de olika processerna. Fluidiserade bäddar förekommer dock inte i någon av de nya proces- serna även i de fall där huvudmannen använder tekniken i egna kolförgasningsprojekt. För god processkemi och god värmeekonomi strävar man efter motströmsförlopp, vilket

kräver flera seriekopplade fluidbäddar.

Floran av reaktorkoncept är lika rik inom detta område som inom andra avsnitt av den nya bränslekemin. Man märker särskilt en strävan till väl utvecklade motströms— förlopp, vilket bland annat kräver ett likformigt flöde av det fasta materialet genom reaktorn. En extrem utform— ning härvidlag är Lurgi—Ruhrgas—reaktorn som utformats

som en skruvtransportör.

Anordningar för fördelning av gasflöden genom bädden och för homogen in— och utmatning av de fasta materialen är också föremål för stor uppmärksamhet i utvecklings— arbetet. Samtliga system arbetar vid eller nära atmos—

färstryck, vilket beror på de stora materialmängderna

S()lJ 1974 73 och förhållandevis långa uppehållstiderna.

Den möjliga reaktorstorleken är av stor betydelse för anläggningskostnaden. Även om reaktorn själv inte utgör en dominerande del av anläggningskostnaden innebär ett stort antal reaktorer också att systemet i övrigt blir komplicerat. En fördel med många enheter är dock en större tillgänglighet. Risken för besvärliga driftsstör— ningar är dock kanske inte lika stor som vid mer avan-

cerade trycksatta processer för kolkonvertering.

De halvstora skifferreaktorerna har i allmänhet en dia— meter på 4 meter. För fullstora system räknar man med en diameter på omkring 11 m, vilket anses vara en kon— servativ uppskalning, och betyder 6 st reaktorer för

25 Mton skiffer per år. Bureau of Mines anser dock att reaktorer med 13,5 m diameter är realistiskt samt att den specifika kapaciteten borde kunna fördubblas jämfört med försökskörningarna. Detta ger en tredubblad kapaci— tet per reaktorenhet, varvid två reaktorer skulle åtgå för kapaciteten 25 Mton skiffer per år. De specifika anläggningskostnaderna bör under dessa förhållanden reduceras exponentiellt upp till nivån 25 till 50 Mton

enligt den s k skalekvationen.

Svensk skifferoljeteknik

Beslut att bygga ett skifferoljeverk fattades hösten 1940 och ledde till bildandet av Svenska Skifferolje AB (SSAB) i januari 1941. Under budgetåret 1942—43 tillver— kades närmare 30 000 m3 olja och bensin vid Kvarntorp- anläggningen. Efter kriget sökte SSAB fortsätta driften i form av en ekonomiskt bärkraftig verksamhet. Vid slutet av 1950—talet blev situationen emellertid kritisk och frågan om SSAB:s fortsatta verksamhet blev föremål

för utredning, vilket ledde till att driften lades ned.

Ett betydande tekniskt utvecklingsarbete ägde rum inom

SSAB. Olika pyrolysmetoder användes i produktionen i en

skala som i dag kan betecknas som stor försöksskala. Flera av de processer som i dag är aktuella eller före— mål för intensiv teknisk utveckling i stor skala eva— luerades inom SSAB, inte minst i samband med diskussio—

nerna kring bolagets framtid.

Skiffermängden i Kvarntorp var 3,4 Mton per år som mest, varav ca 60 % kunde nyttiggöras i pyrolysugnarna. Detta är en storleksordning mindre än de anläggningar som nu byggs upp i USA i Colorado. Redan kostnaden för skiffer— brytningen före krossning och pyrolys låg över priset

för bergoljan.

Det är lärorikt att ta del av de utredningar om utveck— lingsmöjligheterna för pyrolys och förgasning av skiffer och skifferstybb som utfördes i början av 1960—talet av Pyrolyskommittén tillsatt av SSAB och Oljeskifferutred— ningen. Flera av de processkoncept som Pyrolyskommittén intresserade sig för är aktuella i dag. Huvudalternativ

' för fortsatt utveckling var en process som tagits fram av SSAB i samarbete med Lummus, ett stort amerikanskt konstruktionsföretag. Studien hade förts fram till pla— nering av en försöksanläggning med en kapacitet på 3 ton skiffer/h som skulle vara nära lik en fullstor anlägg— ning. Den bärande idén för SSAB—Lummus—konceptet var direkt värmeöverföring mellan het aska från förgasnings— reaktorn och skiffer i pyrolysbädden. Försöksanläggningen beräknades kosta något över 2 Mkr, vilket Pyrolyskommittén ansåg vara i underkant. Anläggningen skulle därmed i dagens penningvärde kosta omkring 7 Mkr. Projektet skulle ha kostat ca 20 Mkr totalt om det kommit till utförande i dag, inräknat rörliga kostnader under projekttiden. Med dagens mått är dock försöksanläggningen för liten

för att kunna följas av en fullstor anläggning.

SSAB—Lummus—konceptet utnyttjade en fluidiserad bädd för förgasning och pyrolys. I samband med studierna av denna process företogs en mer förutsättningslös genomgång av

olika sätt för värmeöverföring vid pyrolys av skifferstybb.

Dessa studier kom att ägnas fem alternativ, näm— ligen (l) direkt värmeöverföring till pyrolysbädden med het koksaska från förgasningsbädden (SSAB—Lummus— konceptet), (2) värmeöverföring med heta kulor enligt den svenske uppfinnaren Aspegrens metod, den s k Aspecometoden, (3) indirekt värmeöverföring genom en vägg från förgasningsbädd till pyrolysbädd, (4) in— direkt värmeöverföring mellan förgasningsbädden och pyrolysbädden med flytande metall som värmemedium samt (5) direkt eller indirekt värmeöverföring med heta gaser. Jämförelserna gjordes i första hand mellan SSAB— Lummus—konceptet och Aspecokonceptet, som redan då var

under utprovning hos TOSCO i USA.

Flera av dessa alternativ har visat sig utvecklings— bara, särskilt Aspegrens process och alternativen med direkt eller indirekt värmeöverföring med heta gaser. En annorlunda bedömning av Aspegrens process år 1961 hade inte ändrat skifferoljeutvecklingen i Sverige,

men uppfinnaren är värd en blomma i dag.

Förutsättningar för energiproduktion från svenska skifferförekomster

De svenska skiffertillgångarna med värmevärden över

1 500 kcal/kg, varav en stor del härrör från skifferns svavelinnehåll, uppgår till närmare 20 000 Mton, vilket kan omräknas till 3 000 Mtoe. Allt detta är emellertid inte kerogen. De kolförande skiffrarna på Billingen ger ingen skifferolja men kan förbrännas eller förgasas. De rikaste oljeförande skiffrarna finnsri*Närke medfett oljeinnehåll som är hälften av halten i de ame—

rikanska skiffrar som nu är aktuella för utvinning. Under i övrigt jämförbara betingelser, skalan 25 Mton/år

etc, torde roduktionskostnaderna bli ungefär dubbelt så

höga för Kvarntorpsskiffern som för Coloradoskiffern

bortsett från högre kostnader för svavelrening i Kvarn—

torpsfallet. Skiffermängden i Närkes—Kvarntorp räcker

ett tiotal år vid en produktion av omkring 1 Mtoe/år.

Vid en eventuell utökad uranutvinning i Ranstadsverket genereras lakrester, omkring 6 Mton/år med ett värme— värde motsvarande omkring 1 Mtoe/år. Lakresterna kan

förbrännas eller förgasas.

Synpunkter på ett svenskt FoU—program

Den teknik som utvecklades i Kvarntorp under svåra betingelser är av föga värde i dag frånsett de erfa—

renheter som gjorts på miljösidan.

Svenska skiffrar innehåller också uran. Förgasning eller förbränning av lakresterna från uranutvinningen skulle lösa miljöproblemen och ge ett tillskott till energiför— sörjningen. Något egentligt utvecklingsarbete har emeller-

tid ännu inte bedrivits på detta område.

Det är dock önskvärt att möjligheten att nyttiggöra de sven— ska skiffrarna utvärderas. Förutsättningarna är dock inte särskilt gynnsamma. De svenska skiffrarnas höga svavel— halt och låga olje— respektive kolhalt manar till för— siktighet. Man bör göra klart för sig att bränsledelen

i denna bränsleråvara innehåller omkring 50 2 svavel

och att askhalten är omkring 90 %. Askan upptar större volym än den ursprungliga råvaran. Stora summor, stor— leksordningen 100 Mkr, skall till innan en ny skiffer— process är färdig för praktisk drift. En tänkbar volym för svensk skifferoljeproduktion synes i dag inte ge tillräckligt underlag för en sådan satsning. Vi bör där— för kunna avvakta den amerikanska utvecklingen och i sinom tid förvärva teknologi och processystem för en eventuell svensk produktion. Ett sådant beslut bör före— gås av utprovning av den svenska råvaran i existerande försöksanläggningar utomlands enligt det mönster som exempelvis amerikanarna tillämpar vid evaluering av

Lurgiförgasare för förgasning av amerikanska kol.

Den mängd skifferlakrester som nu diskuteras synes också otillräcklig för att motivera en egen utveck— lingsinsats. De miljöproblem som är förknippade med uranutvinningen bör klaras av intressenterna i Ranstads— projektet enligt givna statliga direktiv, eftersom det synes tveksamt om energiproduktionen från skifferlak- resterna kan betala associerade miljöbetingade kost— nader.(De svavelmängder det är fråga om vid 6 Mton lakrester per år är av samma storleksordning som det samlade svavelutsläppet i Sverige. En eventuell energi— produktion från skifferlakrester kommer dock att vara förknippad med acceptabla svavelutsläpp.) Man bör för— bereda ett senare nyttiggörande genom att deponera lak— resterna på lämpligt sätt. Bergen av skifferlakrester blir en bank av bränsleråvara som när tiden är inne kan tas till vara i en större anläggning med bättre lönsam-

het.

Projektförslag

Av derovan sagda framgår att det enligt min bedömning inte synes föreligga tillräckliga förutsättningar för ett regelrätt utvecklingsprogram på detta område. Där— emot bör teknisk grundforskning bedrivas och den ut— ländska utvecklingen följas upp väl. Ett anslag bör reserveras för provning av svensk skiffer och skiffer— lakrester i existerande utländska anläggningar, t ex

TOSCO's försöksanläggning i Rocky Flats, Colorado.

Intresset i området är stort. Flera projektförslag har

inkommit, varav de viktigaste är följande:

— Modifiering av Ferrugasprocessen för skiffer och skifferlakrester.

— Förbränning i ett skiffereldat kraftverk.

— Förgasning i ett system av fluidiserade bäddar.

— Totalutnyttjande av skiffer.

2.5 Torv

Den historiska utvecklingen

Torv är vår förnämsta inhemska bränsletillgång. Bränn— torvförrådet i södra Sverige beräknas motsvara 700 Mtoe medan det övriga Sverige håller en kvantitet motsva— rande 4 000 Mtoe. Torv är en kontroversiell bränslerå— vara från tekniska och ekonomiska synpunkter men också från miljösynpunkt. Kungl Vetenskapsakademien har nyligen

hävdat att torvtäkt inte bör förekomma av miljöskäl.

Nyttiggörande av torv som bränsle är numera en kristids— företeelse. Under andra världskriget producerades som mest 1,3 Mton bränntorv, vilket svarade mot 5—6 % av den dåvarande importen av stenkol och koks. Bränntorvproduk— tionen avvecklades 1967. Priset på den tunga eldnings— oljan hade från en topp 1957 på över 150 kr/m3 sjunkit till under 100 kr/m3, en nivå som låg kvar under hela l960—talet. Skifferoljan föll först, 1960, sedan sten— kolsbrytningen och bränntorvutvinningen vid mitten av

l960—talet.

Osäkerhet råder särskilt om de norrländska torvmossar— nas mäktighet och användbarhet. Kartering bör nu ske och kombineras med en utvärdering av effekter av torv—

täkten på grundvatten och andra förhållanden.

Sverige är ett viktigt torvland tack vare det tekniska utvecklingsarbete som ägt rum vid öEF, AB Svensk Torv- förädling och Torvlaboratoriet i Lund. Sovjetunionen

är emellertid det stora torvlandet med en årsproduktion på uppemot 200 Mton torv/år med en fördubbling per tio— årsperiod sedan 1950. Huvuddelen av den ryska torvpro— duktionen är frästorv för kraft och värme. Irland är torvlandet nummer två med en produktion på 4—5 Mton frästorv och odlingstorv/år, frästorven går till kraft— produktion. Andra viktiga torvländer är Finland, Väst—

tyskland, Canada och Polen. Genom riksdagsbeslut 1972

anslogs i Finland 115 Mkr för uppbyggnad av en produk— tionskapacitet på 10 milj m3 frästorv per år för kraft och värme år 1980. Målet har nu höjts till 20 milj m3 frästorv per år. Liknande planer föreligger ännu inte för Sveriges del även om flera torveldade värmeverk

kommer att byggas.

Att Sverige under l960—ta1et tappade intresset för

torv snabbare än de övriga torvländerna torde bero på

högre lönekostnader och lägre oljepriser. Man trodde

också på en stabil oljeförsörjning. Utredningen Sve—

riges energiförsörjning SOU 1970:13 (sid 59) säger exempel— vis: " Flera skäl talar för att riskerna för avbrott i olje— tillförseln successivt minskar, antalet exportländer har ökat under senare år och fortsätter att öka på grund av fortgående prospektering. Vidare torde huvudparten av exportländerna för sin försörjning och fortsatta eko—

nomiska utveckling vara i hög grad beroende av inkomsterna från oljeexporterna varför de endast i mycket pressade läge

en kan väntas själva vidta exportbegränsande åtgärder. Om- så sker i vissa exportländer torde produktionen snabbt kunna ökas i övriga områden." Denna kommitténs uppfatt— ning överensstämde den tiden med bedömningar inom OECD

etc.

Olika sätt att ta vara på torvmossen

I dag är odlingstorv och bränsletorv de två viktiga alternativen för Sveriges del. Försök har också gjorts att nyttiggöra torv genom våtkolning, pyrolys, produk— tion av foderjäst, extraktion, vaxframställning, förgas—

ning, kolning etc.

Torvmossarna kan emellertid också användas för andra ändamål än torvtäkt och naturupplevelser. Myrarna ut— nyttjades tidigare i jordbruket som slåttermyrar. Från slutet av 1800—talet fram till omkring 1930 uppodlades också en hel del myrmark i Sverige. Omkring 1,5 % av den

totala skogsarealen i landet, d v s 300—350 000 ha är

utdikad myrmark, Utdikning behövs också för torvtäkt och man frågar sig om inte en naturlig ordning vore att först bedriva torvtäkt på en utdikad mosse för att sedan

plantera skog.

Utvinning av bränsletorv

Den höga vattenhalten är kardinalproblemet vid nyttig- görande av torv för energiproduktion. Torvteknikerna är fascinerade av uppgiften att eliminera den väderberoende lufttorkningen. Endast en sådan metod, våtkolning, har

tillämpats i större skala.

Två maskinella metoder användes i dag för torvutvinning: maskin— och frästorvmetoderna. Frästorvmetoden dominerar

i dag och ger de lägsta framställningskostnaderna men ställer större krav på systemen för nyttiggörandet.

Ett skikt på 5—20 mm fräses upp. En traktor drar den

7—15 m breda fräsen över mossen, fräsens taggiga trum— mor river upp ytskiktet. Torven vändes efter ett dygn med en harv, vilket upprepas tills man kommit ned till en fukthalt på 40—55 2 vid en densitet på 300-400 kg/m3.

Vid maskintorvmetoden grävs torven upp med skopelevator och formas till stycken som läggs ut på mossens yta för lufttorkning. Torktiden är längre. Två skördar erhålles per säsong. Maskintorven har en vattenhalt på 25—40 % och en högre densitet än frästorven. Den är också 50 % dyrare i utvinning. Nuvarande kolnings— och förgas— ningsmetoder kräver maskintorv. Det behövs därför pro-

cesser som kan nyttiggöra den billigare frästorven.

Mekanisk vattenborttagning genom pressning eller centrifuge— ring kan inte reducera vattenhalten till mindre än 75—

80 % beroende på att vattnet är bundet i fina hålrum i torven. Den höga vattenhalten gör det nödvändigt att

torka med mycket billigt värme exempelvis solvärme eller

att ändra på torvens struktur så att vattnet lättare kan

avgå. Upphettning av torv under tryck till 200 0C, våtkol— ning, bryter torvens struktur. Processen har studerats vid Torvlaboratoriet i Lund och i BoksitOgorsk i Sovjetunionen.Ett problem med våtkolningen är värmeväx— lingen mellan ingående och utgående medier. (En besläk— tad variant är våtförbränning med syre under tryck. Våt— förbränning har också utvecklats för andra liknande mate— rial såsom rötslam.) Våtkolningen ger biprodukter, bl a sönderdelas torvens sockerarter till pentosaner, vilket ger furfurol i avgaskondensatet från våtkolningsreaktorer— na. Furfurol kan användas för tillverkning av polymerer. Etanol kan också tillverkas genom jäsning av pressvatt— net efter separeringen av presskakan, som har ett värme—

värde på 17 GJ/ton (4 200 kcal/kg) vid 37 % vattenhalt.

Nuvarande kostnader för framställning av frästorv i Sverige är 40—50 kr/ton vid 50 % vattenhalt och ett effektivt värmevärde på 2 000 kcal/kg, vilket ger ener— gikostnaden 5—6 kr/GJ. Denna siffra kan jämföras med mot— svarande uppskattning 7,5—8 kr/GJ för maskintorv vid 30 % vattenhalt och ett värmevärde på 3 200 kcal/kg. Motsva— rande siffror för Finland är 3—4 kr/GJ respektive 4,5—6 kr/GJ. För torvbriketter med en vattenhalt på 12—15 Z

och ett värmevärde på 3 900—4 450 kcal/kg är de finska siffrorna 7—8,5 kr/GJ, medan våtkolad torv uppskattas kosta 8,5—11 kr/GJ, prisläge 1974.

KOnvertering av torv

Det finns inget incitament från miljösynpunkt att kon— vertera torv till flytande och gasformiga bränslen i motsats till vad fallet är vid kol. Det är däremot motive— rat att konvertera torv för att reducera transportkost— naden. Transportkostnaden för frästorv uppskattas till omkring 0,4 kr/mil och GJ, motsvarande siffra för Finland

uppges vara 0,15 kr/mil och GJ.

Konvertering av torv kan i princip ske med de flesta av

de metoder som berörts i moment 2.3 och 2.4. Generatorgas framställdes ur torv redan vid mitten av 1800—talet.

Torv har tidigare förgasats med luft i konventionella schaktugnar eller gasgeneratorer för produktion av låg— värdegas. Försök har också gjorts att förgasa torv till mellanvärdegas med syre eller vattenånga. En anläggning i Sovjet utnyttjade 22 st parallellkopplade generatorer för torvförgasning. Det föreligger också planer i Finland att förgasa maskintorv i konventionella generatorer.

Motala Verkstad har tidigare levererat generatorer för för— gasning av maskintorv, stycketorv och briketter.

För så vitt inte helt nya billiga metoder kommer fram som ger torv med goda mekaniska egenskaper motsvarande maskintorv (pelletering har föreslagits) bör utvecklings— arbetet inriktas på förgasning av frästorv. En framkomlig väg är därvid Koppers—Totzek—processen, en annan väg är processer med kulbäddreaktorer, t ex TOSCO II—processen

eller Ferrugasprocessen.

Upphettning av torv i retort eller med hjälp av fasta värmebärare i en kulbäddreaktor ger i ett första moment pyrolysgas, tjära och tjärvatten samt en karboniserad återstod, torvkol eller torvkoks. Tjäran och tjärvattnet

har ringa värde och används som bränsle vid processen.

Framställning av torvkol och torvkoks har förekommit i Sverige under krigsåren. Södra Sveriges Torvkol AB fram— ställde torvkol för gasverken, likaså har en del arbete gjorts på framställning av torvkoks för metallurgiska ändamål. En torvkoksfabrik för 30 000 ton/år skall nu

byggas i Finland som täcker det skandinaviska behovet.

Konvertering av torv till flytande eller gasformiga bräns— len jämfört med direkt förbränning i värmekraftverk vid mossen ger fördelar i distributions— och i användnings— leden. Flytande bränslen från torv kan gå in i det nuva— rande systemet utan större omställningar. Konvertering

till Syntetisk naturgas blir ett aktuellt alternativ

vid en naturgasimport.

Ett nationellt system för nyttiggörande av torv kan också ta vara på andra liknande svavelfattiga bränsle— råvaror såsom skogsavfall, hushållsavfall etc. Flera skäl talar för att ett sådant nationellt system bör förläggas i närheten av torvmossar, bortsett från några stora reaktorer för företrädesvis hushållsavfall vid storstadsregionerna. Skäl för torvanknytningen är bl a

följande:

— torvförekomsternas storlek

— naturliga förutsättningar för deponering av aska naturlig förekomst av processvatten

möjlighet att i framtiden fortsätta energiproduk—

tionen på platsen (energiodling)

Den sammanlagda arealen av torvmossar i Småland, för

att ta ett konkret exempel, som kan utnyttjas på detta sätt är 60 000 ha,motsvarande 1 % av torvmossarealen

i landet. Torvinnehållet i detta småländska mosskomplex är 2 x 109 m3 rå torv vid ett medeldjup på 3,3 m mot— svarande 400 Mton 50 Z—ig torv. Vid en produktion av 10 Mton 50 Z—ig torv/år skulle dessa mossar räcka omkring 40 år. Vid en densitet på 350 kg/m3 motsvarar detta 30 milj m3, som kan jämföras med de finska planerna på 20 milj m3 år 1980. Värmevärdet vid 50 2 vattenhalt mot— svarar 2 Mtoe/år. Om torven kan torkas med t ex spill— värme från torveldade kraftverk eller kärnkraftverk ger produktionen vid detta mosskomplex i stället 2,5 Mtoe/år under 40 års tid. Om det småländska komplexet är repre— sentativt för landet i övrigt skulle mossarna vara värda 8 000 Mtoe vid 50 % vattenhalt.

Utvecklingsmöjligheter Utvinnings tekniken

Kostnaden för frästorv ligger redan i dag vid eller under referensnivån 5 kr/GJ. Det finns därför all an— ledning att noga utvärdera torvens möjligheter. Utvin— ningskostnaderna är i dag höga jämfört med vad som borde

vara möjligt. Kostnadsutvecklingen visas 1 Tabell 3.

Tabell 3: Svenska produktionskostnader för 50 % fräs— torv, kr/ton

___—"W

1945 1956 1960 1974 __________________________________._______._.____________ 12,5—15 10—12 16—18 40—50

Under denna period har kostnader för annan liknande verksamhet i stort sett legat stilla i löpande priser. Rationaliseringar har kompenserat penningvärdeförsäm— ringen och lönestegringar. Förutsättningar för sådan teknisk utveckling för torvutvinning har inte funnits under efterkrigstiden.

När man tänker sig torvutvinning i stor skala bör man kunna diskontera en produktivitetshöjning genom ett koncentrerat utvecklingsarbete som på kort tid bör kunna leda till nivån 10—20 kr/ton för 50 Z—ig fräs— torv med utvinning under en tredjedel av året och luft— torkning. 15 kr/ton frästorv med 50 Z vatten motsvarar

2 kr/GJ. Kunde man köra hela året och ersätta den tids— krävande lufttorkningen med annat billigt förfarande skulle kostnaden kanske kunna pressas under nivån 10 kr/

ton torrsubstans. Den än så länge hypotetiska siffran

10 kr/ton torrsubstans som f ö svarar mot nuvarande kostnader för utvinning av brunkol eller skiffer i dag— brott motsvarar 0,5 kr/GJ, d v 5 mindre än en tiondel

av nuvarande oljepriser. — Dessa siffror får komplettera

diskussionen kring tabell 1, där det konstaterades att ett "billigt och svavelfattigt fast bränsle" ger ungefär lika årskostnader som kärnkraft vid nivån

3,2 kr/GJ.

Speku Zativa möj ligheter

Torv är bärare av energi men kan också ses som bärare av elementet kol och som bärare av vatten. I en nukleär ekonomi behövs också flytande bränslen, helst av dagens snitt. Värmekraftverk behöver kylvatten och torvbränsleverk processvatten i stora mängder för för— gasningsreaktionerna. Det föreligger därmed anledning att söka nyttiggöra torven inte bara som energibärare utan också som bärare av kol och av vatten, vilket kan ske i en samverkande kraft-och bränsleproduktion. Möj— ligheten att nyttiggöra kärnenergi för de endoterma kol- förgasningsreaktionerna har berörts tidigare. Torv synes vara en bättre råvara för dessa spekulativa pro—

cesser än importerade kol.

Ett annat uppslag är att förlägga ett kärnkraftverk i närheten av en torvmosse för att nyttiggöra spillvärmet för torkning av torven före förgasning och exempelvis syntes av metanol. Torven utvinnes genom direkt avrym— ning och pressas till en vattenhalt på 75—80 %, press— vattnet går till metanolfabriken. De fuktiga torvflingorna användes sedan som engångskylmedel för ångturbinens kon— densorer i ett kyltorn eller i en fluidiserad bädd. Ett 1 000 MW kärnkraftverk levererar ungefär 2 000 MW spill— värme. Ungefär hälften av spillvärmet kan nyttiggöras

på detta sätt medan resten går ut i atmosfären. Det små— ländska torvkomplexet på 60 000 ha matchar ett 1 000 MW kärnkraftverk. Torven räcker alternativt till ett 1 000

MW torveldat kraftverk som således torkar sin egen torv.

Synpunkter på FoU

Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

Man bör inte värdera torven som bränsleråvara med ut— gångspunkt från nuvarande produktionsteknik. Under senaste åren har förutsättningar inte givits för tekniskt utvecklingsarbete i syfte att höja produktiviteten för att kompensera för de allmänna kostnadsstegringarna.

En koncentrerad utvecklingsinsats borde leda till en rationell teknik och utrustning för en produktionskost— nad i området 10—20 kr/ton vid utvinning i stor skala. Torven skulle därmed bli ett mycket billigt bränsle mot— svarande de lägsta noteringarna för den tunga eldnings— oljan under 1960—talet.

Lufttorkning är en billig process såtillvida att energin för torkningen står gratis till förfogande. Å andra sidan blir produktionen säsongbetonad med utvinning under endast 1/3 av året. En billig artificiell metod för torkning av torv skulle möjliggöra produktion året runt. Detta skulle ge en jämn permanent sysselsättning och förutsättningar för anskaffning av mer kvalificerad maskinell utrustning, som inte skulle behöva stå för fäfot 2/3 av året. Om lufttorkningsmomentet kunde elimi— neras kan torven tas i massiva sjok och avrymmas till låg kostnad, säg under 10 kr/ton torrsubstans. En möjlighet som är föremål för förstudier är att utnyttja spillvärme från värmekraftverk för torkning av torv. Torven kan sedan användas som bränntorv eller för produktion av

t ex metanol.

Ett torvprogram bör disponeras så att ett första full—

stort system kan tas i drift 1985 för att sedan följas

av flera liknande system i rask följd. Ett nytt system per år med en kapacitet av 5 Mton torr torv per år fram till år 2 000 ger en produktion år 2 000 motsvarande

38 Mtoe/år i form av fast torvbränsle eller 25 Mtoe som

flytande bränsle (metanol). Dessa siffror reduceras i fortsättningen med 20 Z som säkerhetsmarginal till 30 resp 20 Mtoe/år. 15 % av landets mosstäckta areal är

då tagen i anspråk för bränsleproduktion.

Ett torvprogram med denna dimension kan göra oss mindre beroende av såväl importerad olja som av kärnkraft en bra bit in på 2000-talet under förutsättning att det

tekniska utvecklingsarbetet ger förväntat resultat.

En intensiv torvtäkt påverkar också naturen. Torvpro— grammet måste därför inrymma studier av dessa ting liksom forskning och försök avseende användandet av torvmossarna efter slutförd torvtäkt. En lockande möjlighet är att utnyttja det gamla torvområdet allt framgent för energi—

produktion baserad på solenergi, t ex energiodlingar.

Förslag avseende FoU inom Sverige

Ett nationellt torvprogram kan skapa förutsättningar för en viss valfrihet vid planeringen av det framtida energi— systemet. Många medborgare är nog beredda betala en del för en sådan handlingsfrihet. Som bas för uppskattning

av rimlig volym på FoU användes produktionen enligt ovan- stående mönster under åren 1985—1990 på sammanlagt 150 Mton 50 Z torv som med ett marknadsvärde på 5 kr/GJ skulle motsvara 6 000 Mkr. Risktagandet gissas vara 33 % (två chanser på tre att programmet ger avsett resultat), vil— ket ger en rimlig ram på 200 Mkr (exkl ev konvertering

till metanol som behandlas som ett separat projekt).

Den första treårsperioden utnyttjas för förstudier av nya mekaniserade metoder för torvutvinning samt studier av okonventionella torkningsförfaranden. Ett ekologiskt projekt startas i syfte att klarlägga verkningarna av torvtäkten på naturen. Stora insatser behövs också för kartering av torvmossarna och för uppgörande av ett för— slag till plan för nyttiggörande av mossarna. Experi—

mentellt arbete bedrivs vid etablerade torvtäkter för

evaluering av olika processförslag. Det internationella

samarbetet med torvländerna intensifieras.

Beslut fattas efter treårsperioden beträffande arbetets fortsatta inriktning alternativt avbrytande. I händelse av positivt resultat inrättas en försöksstation för ut—

provning av de nya maskinerna och metoderna. Projektförslag

Ett torvprogram med ovan angivna syftning måste läggas upp som ett storprojekt med företagsmässig form. De för— slag som inkommit till kommittén är av mindre genom— gripande karaktär och kan väl inrymmas i det stora pro—

gram som föreslagits ovan.

Ett nationellt torvprogram i syfte att (1) radikalt reducera kostnaderna för utvinning av torv, (2) ut— veckla artificiella torkningsmetoder som medger året— runtdrift, (3) anvisa hur den tidigare torvmarken skall användas efter torvtäkten.

Artificiell torkning av torv med spillvärme från värme— kraftverk.

Pelletering av torv bl a för förbränning i fluidiserad bädd.

Förgasning av torv i gasgeneratorer vid atmosfärstryck.

— Förgasning av torv enligt den s k Ferrugasprocessen.

Framställning av metanol ur syntesgas från torv.

Torveldning i värmekraftverk och värmeverk.

2 - 6 Ysézgskskesfeyfel 1

Fiber contra energi

Ved är i dag en icke—konventionell bränsleråvara. De

totala virkestillgångarna har uppskattats till 2,3 x

9 3 s 10 m3 sk (skogskubikmeter) eller närmare 3 x 109 m k

om man räknar med stubbar, kvistar, grönris etc. Be- ståndet motsvarar i lufttorkat tillstånd (25 % fukt) 500 Mtoe. Den samlade tillgången på brännbart material i våra skogar är således en storleksordning mindre än tillgångarna i torvmossarna. Bruttoavverkningen är totalt för hela Sverige 84 x 106 m3 sk, varav 2,7 x 106 m3 sk är tveksamma tillgångar och 6,6 x 106 m3 sk består av kvarlämnade träd. Avverkningen, inklusive

skogsavfallet, svarar i lufttorrt tillstånd mer än

halva oljeimporten.

Skogsindustrin är energikrävande och kapitalintensiv men föga sysselsättningsintensiv, jfr 2.10. Produktio- nen kräver stora mängder energi som till en del erhål— les genom förbränning av avlutar, bark etc. Intresse föreligger att tillgodose en del av energibehovet genom

förbränning av grönflis.

Skogsindustrin söker i dag ta vara på all fiberråvara och förädla denna så långt som möjligt, även grenved, stubbved samt bark. Grönflis provas för produktion av fiberskivor, försök pågår att också utnyttja grönflis för cellulosatillverkning. Bark och barr har lägre ved— halt än stamveden och höga halter av lignin och extrak—

tivämnen.

Tillgång på utprovade metoder för insamling av hygges— avfall för fiberproduktion innebär också en beredskap för en ev energiproduktion baserad på dessa bränslerå—

varor i ett ändrat försörjningsläge.

2 Mkr har nyligen anvisats för forskning vid Skogshög— skolan för tillvaratagande av skogsavfall m m för ener— giproduktion och andra ändamål. 1969 påbörjades ett sam— nordiskt projekt som gällde utnyttjande av hyggesavfall som nu avslutats. Fortsatt forskning kommer dock att

äga rum på ett delprojekt avseende hyggesavfallets

drivningsmetoder.

Kostnadsbilden

Den totala avfallsmängden är omkring 20 Mton torrsubstans varav ungefär hälften skulle kunna tas tillvara med ny av— verkningsteknik. (10 Mton torrsubstans jämte lika

mycket vatten —rått hyggesavfall- svarar mot 4 Mtoe.)

Ett av dessa maskinella system avverkar träden med s k fällare—lunnare som tar 60 m2 på varje uppställning. Träden tas in stående och fälls sedan bakåt med fot- ändan i en klämbanke. Träden släpas till avlägget, där

de kvistas och kapas med en flyttbar kvistare—kapare. Avfallet flisas i en mobil grönflisare. Flisen kan las— tas på en container för vidare transport till t ex en

pyrolysreaktor.

Investeringen i ett sådant system avsett för hela lan— det uppskattas till 3 000 Mkr. Utrustningen för återvin— ning av avfallet, framför allt grönflisaren, svarar

för 1/10 av den totala investeringen. Avverknings— kostnaderna kan uppskattas till 1 600 Mkr/år, vilket

är ungefär lika mycket som i dag. En skillnad jämfört med dagens teknik är dock att det nya systemet också

tar vara på skogsavfallet.

En fråga är hur stor del av denna totala avverknings- kostnad som skall belasta avfallet. Proportionering i förhållande till mängden biomassa ger ungefär 500 Mkr på flisdelen till vilket kommer omkring 100 Mkr för transport till pyrolysreaktorer, etc. Kostnaden för rå— varan levererad till reaktor i rått skick uppskattas till 60 kr/ton torrsubstans eller 30 kr/ton råvara med SO % fukt (jämför med data för frästorv i 2.5). 1 ton rått hyggesavfall svarar energimässigt mot 0,2 ton eld— ningsolja, vilket skulle innebära ett ekvivalent oljepris på 150 kr/ton eller 3,5 kr/GJ. Amerikanska uppskattning— ar pekar på nivån 25—30 kr/ton torrsubstans, vilket är konkurrenskraftigt med naturgas för 2,0—2,5 kr/GJ vid

arbokemisk ammoniakframställning (syntesgas från trä).

Skogsavfallet kan användas som fast bränsle eller liksom

torv förädlas till gasformiga eller flytande bränslen. Skogsavfallet kan förgasas eller användas som råvara för t ex metanolsyntes på samma sätt som torv. Torv och grönflis kan köras i samma system, så att reaktorerna går företrädesvis på frästorv sommartid medan systemet försörjs vintertid med grönflis. Detta ger en utjämning av sysselsättningen och annat som bör märkas i de eko—

nomiska kalkylerna.

Möjliga utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det är en allmän uppfattning att fiberråvaran bör reser— veras för mer kvalificerade uppgifter än energiproduk— tion. Dessa frågor bör dock belysas ytterligare genom allsidig ekonomisk analys som klarlägger vid vilka prisbilder det lönar sig med fiberproduktion alterna- tivt energiproduktion från ved resp hyggesavfall från

företagsekonomiska och nationalekonomiska utgångspunkter.

Av beredskapsskäl bör förutsättningar skapas för att man vid behov skall kunna nyttiggöra en stor del av virkesproduktionen, säg hälften, som bränsleråvara

som ersättning för importbränslena. Om man t ex bygger upp en inhemsk produktion av flytande bränslen från kol bör således inhemsk vedråvara vid behov kunna sättas in i stället för importkolen. En uppgift i så fall är att utveckla en process för produktion av syntesgas för metanoltillverkning från inhemsk vedråvara vid en ev

kolbaserad anläggning.

Skogsråvarans stora potentiella betydelse som bränsle— råvara och beredskapsaspekten motiverar en kontinuerlig utveckling och utprovning av metoder för nyttiggörande

i första hand givetvis som fast bränsle. Det föreslås att satsningen göres lika stor som satsningen på nyttig— görande av importkol, nämligen 40 Mkr. Importkol och vedråvara behandlas därmed som ekvivalenta och substi-

tuerbara bränslen.

Sannolikheten för en tillkommande import på 10 Mton kol/år 1985 bedömdes så låg som lO % i 2.2. Sannolik— heten för att vi år 1985 använder motsvarande mängd Skogsråvara för energiproduktion bedöms vara lika låg. Sannolikheten för att vi antingen använder Skogsråvara eller importkol i denna mängd år 1985 är därmed här satt

till 20 %.

Programförslag

Programmet föreslås inrymma utveckling av processer

och system för nyttiggörande av vedråvara som ersätt— ning för eller komplement till importerade kol, bl a

i anslutning till en metanolproduktion baserad på im— porterade kol. Stöd bör också ges FoU avseende energi— utvinning ur grönflis etc vid skogsindustriella anlägg—

ningar.

Det existerar också goda möjligheter att absorbera hyggesavfall, grönflis etc i system i första hand av— sedda för nyttiggörande av torv. FoU avseende denna möjlighet föreslås bli utförd inom det föreslagna torv—

programmet.

Ramen avser bl a tre försöksanläggningar (förugn, för— bränningsugn för flis och gasgenerator för syntesgas- framställning). Dessa enheter bör byggas upp i anslutning till etablerad verksamhet på området i industriell eller statlig regi. Förgasningsprojektet drivs lämpligen i anslutning till försöksverksamhet avseende framställ— ning av syntesgas ur torv och kol. De sammanlagda maskininvesteringarna uppskattas till 15 Mkr och asso— cierade driftskostnader till 10 Mkr. Teknisk grundforsk— ning och systemanalys bedrivs under hela perioden till en kostnad av 1,5 Mkr per år motsvarande en insats av

omkring 15 man.

Inledning

Hushållsavfallet är i första hand ett sanitärt problem och ett miljöproblem även om återvinningstanken mött starkt gensvar hos allmänheten. Återvinning av material ur hushållsavfall är också ett sätt att spara energi.

Ett annat sätt att spara energi är att tillse att mate— rialen utnyttjas så effektivt som möjligt och att produk— terna får en lång livslängd. Den etablerade återvin— ningsindustrin, skrothandeln, återför material till pro— duktionen främst i form av metaller och returpapper,

vilket ger en energibesparing av betydelse.

Hushållsavfallet, vars energibärande komponenter mest utgöres av emballage i papper och plast för andlig och materiell kost, uppgår till omkring 4 Mton/år i den nationella omsättningen och svarar därmed teoretiskt mot 1 Mtoe/år. Avfallets energiinnehåll har betydelse inte minst därför att den möjliggör en ekonomisk och rationell destruktion av avfallet. Sopproduktionen i de stora städerna kan klara 10 % av städernas behov av

elkraft.

Den brännbara delen i hushållsavfallet har ett kol/ väte/syreförhållande som är samma som för torv och flis. Jämfört med naturprodukterna innehåller dock hushålls— avfallet flera besvärliga element såsom klor och tung— metaller. En viktig skillnad mellan hushållsavfallet och andra bränsleråvaror är de stora variationerna i avfallets fysikaliska egenskaper. Detta förhållande

är till stort besvär framför allt i samband med energi- återvinning. Svår korrosion kan uppkomma i en station medan en annan liknande station på en annan plats kla— rar sig bättre beroende på skillnader i avfallets sam—

mansättning.

Plastandelen stiger vid pappersåtervinning så att värme—

värdet ökar. (Plast har mycket gemensamt med mineralet kol.) Plastandelen i stockholmsavfallet överstiger redan nu 10 % och har därmed nått nivån i Japan och USA. Avfallets innehåll av metaller och glas kommer sannolikt också att reduceras i framtiden p g a längre livslängd hos bruksföremålen och direkt återvinning av brist— och riskmetaller via skrothandeln eller försälj- ningsledet. Askhalten i avfallet reduceras därvid så att avfallets bränsleegenskaper förbättras också av

denna anledning.

Mycket talar således för att sopvolymen i många tiotal år framöver kommer att vara ungefär samma som i dag och att det framtida avfallet kommer att ha ett värme—

värde nära 3 000 kcal/kg (12 GJ/ton).

Processerna

Många av de metoder som tillämpas för energiutvinning eller konvertering av fasta bränslen är också aktuella för hushållsavfall. Förbränning har sedan urminnes tider tjänat som effektiv destruktionsmetod. Energi— återvinning i samband med sopförbränning t ex med ångproduktion tillämpades också i stor skala redan före energikrisen. Sopförbränning som sådan är kon— ventionell teknik medan energiåtervinning i samband med sopförbränning inte kan kallas konventionell, be— roende på att en rad tekniska problem, framför allt

korrosionsproblem i panndelen, ännu inte bemästrats.

Ett flertal system har anvisats för destruktion av avfall, särskilt olika slag av roterugnar och schakt— ugnar. Dessa processer var tidigare inte tänkta för energiåtervinning. I flera fall användes tillsats— bränsle för att få upp temperaturen för att nå slagg— smältning. Ett exempel är Torrax—processen, som

' emellertid nu modifierats för energiåtervinning. I andra fall har ett företag arbetat med processer för

konvertering av kol och sedan prövat dessa på hushålls—

avfall exempelvis Garret Research Development Co, som tagit fram en flash—pyrolys—metod för såväl kol som

hushållsavfall. Ett annat exempel på detta är Motala

Verkstad som vidareutvecklat en generatorkonstruktion ursprungligen avsedd för fasta bränslen såsom kol och torvbriketter för hushållsavfall. TOSCO ll—processen som utvecklats för utvinning av skifferolja har också

provats på hushållsavfall, gummiskrot etc.

Hushållsavfallets speciella egenskaper medför dock

att en process som ursprungligen utvecklats för ett annat bränsle inte alltid går bra. In— och utmatning

av bränsle resp aska samt fördelning av materialet och transport genom reaktorn är problem vid all bränsle— konvertering men är särskilt besvärligt vid hushålls— avfall. Hushållsavfallet kräver speciell teknik bero— ende på dess obetydliga rasvinkel och tendens att bilda

sammanhängande pelare i reaktorn.

Inverkan av variationer i sammansättningen kan kompen— seras med tillsatsbränslen t ex kol, flis eller torv.

Hushållsavfallet kan också användas som tillsatsbränsle i en panna, eldad med annat bränsle, exempelvis kolpul—

ver.

Den fluidiserade bädden har också varit föremål för intresse i samband med sopförbränning. Den s k CPU—400— processen, Environmental Protection Agency's hittills tyngsta projekt på detta område använder fluidbädd. Eftersom den fluidiserade bädden tekniskt fungerar som en tankreaktor med varierande uppehållstid sker slut— förbränning i ugnsrummet ovanför bädden. Rökgasen går direkt till en gasturbin som driver en generator. Svåra problem är valvbildningar i den fluidiserade bädden

samt korrosion och erosion i turbinen.

Svårigheterna vid energiåtervinning vid direkt förbrän— ning har styrt intresset mot processer för konvertering

av hushållsavfallet från hydrering av avfallet till

oljor till totalförgasning med syre för produktion av

mellanvärdegas.

Bureau of Mines studerar olika hydrerings— och pyrolys— processer. Hushållsavfall men även agrikulturellt avfall, cellulosa etc, hydreras till oljor och/eller gas, varvid alkaliska komponenter i avfallet anses verka katalyse— rande. Samma resultat uppnås genom behandling med vatten— ånga och koloxid under liknande betingelser. Dessa pro— cesser lär ge stora mängder olja, upp till 300 l olja/ton

avfall.

De av allt att döma första försöken att pyrolysera hus— hållsavfall i praktisk skala genomfördes i Danmark i staden Koldung i en anläggning avsedd att anslutas till stadens gasnät. Pyrolysen ägde rum i eldade retortrar. Det var en djärv satsning och verksamheten lades ned

av tekniska och ekonomiska skäl. Projektet har emeller— tid förts vidare med en besläktad pyrolysanläggning i Kalundborg som uppförts i ett samarbete mellan den danske uppfinnaren Karl Kroyer och kemikoncernen Super—

fos.

Gasverket i Koldung var avsett för energiåtervinning. Kalundborg—verket är primärt inriktat på framställning av ett jordförbättringsmedel, bestående av den kolhal— tiga pyrolysåterstoden, som befriats från järnskrot och sedan blandats med rötslam. Pyrolysgasen användes för upphettning av retortrarna och för torkning av röt— slammet. Pyrolysdelen och systemet för nyttiggörande av pyrolysåterstoden är separata enheter, varför det också är möjligt att enbart utnyttja pyrolysdelen. Destrugassystemet är en paketlösning för mindre kommu- ner som avses klara av såväl sopor som rötslam och ge

återbäring i form av jordförbättringsmedel.

—Svenska erfarenheter och bedömningar

Sopförbränning med energiåtervinning sker på flera håll i landet. Det föreligger intresse för processamverkan mellan kommun och industri på detta område. Cellulosa— industrin skulle kunna ta hand om hushållsavfallet på orten och bränna det i barkugnarna. En studie av samför— bränning av bark— och hushållsavfall har utförts vid

Högdalens sopförbränningsstation.

En av STU tillsatt pyrolyskommitté har kommit till slut— satsen att avfallsbehandling med pyrolys är väsentligt billigare än avfallsförbränning med återvinning av värme under förutsättning att pyrolysgasen kan avsättas på platsen. Pyrolyskommittén rekommenderar att en första driftanläggning etableras så snabbt som möjligt för att ge svar på frågor om driftssäkerhet och miljöpåverkan.

En KTH—studie behandlar ett nationellt system med pyro— lys av torv, flis och hushållsavfall i reaktorer, före— trädesvis lokaliserade till torvmossarna, se även 2.5. Storstadsregionernas pyrolysreaktorer matades dock en— bart med hushållsavfall. De 28 pyrolyssystemens kapa— citet varierade mellan 100 000 årston och 6 140 000

årston med ett medelvärde på 950 000 årston och ett medianvärde på 600 000 årston (sopor + flis + torv). KTH—studien räknade med avfall inom tre mils radie från reaktorerna, motsvarande 85 % av den totala avfallsmängden

i landet.

Motala Verkstad ställde till med något av en sensation när de första informationerna om företagets arbeten på avfallsområdet läckte ut i slutet av 1973. Teknisk sekre— tess omgärdar fortfarande projektet, viss information lämnades dock vid en hearing. Förgasningen av avfall

sker vid atmosfärstryck i en tvåzonsreaktor, en beprövad generatortyp som företaget tidigare levererat till många svenska företag. Tillämpningen på hushållsavfall har

dock krävt utveckling av bl a inmatningsanordningen.

Fullskaleförsök i en modifierad gasgenerator har ägt rum vid Oaxens Kalkbruk de senaste åren. En första kom— mersiell anläggning skall levereras till Gislaved.

Motala—systemet arbetar med olika kombinationer av bränsleråvaror bestämda av de lokala förhållandena. Processen levererar en lågvärdegas som konsumeras på platsen för produktion av värme och kraft. Kapaciteten på den nuvarande enheten är tillräcklig för många behov i landet. Det behövs emellertid också anläggningar med större kapacitet i storstadsregionerna.

Regionplanekontoret vid Stockholms läns landsting pla— nerar att successivt eliminera 30—talet tippar i regio— nen till förmån för en eller två stora behandlingssta— tioner som skulle behöva pyrolyssystem med stor kapaci— tet. Man förutser att år 1985 kunna använda avfallet

som råvara för produktion av exempelvis flytande bränslen.

KTH:s Institution för Kemisk Teknologi har sedan 1969 studerat metoder för nyttiggörande av det fasta avfal— let och arbetar sedan ett år tillbaka med en ny process, Ferrugasprocessen, för pyrolys och förgasning av hus— hållsavfall och andra fasta bränslen till mellangas eller

syntesgas utan att syrgas behöver tillgripas. Denna pro—

cess synes vara lämpad för stora system.

Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

Klarhet måste vinnas så snart som möjligt beträffande lämpliga metoder för behandling av det fasta avfallet i landet. Många kommuner är i dag villrådiga i denna viktiga fråga. Destruktion och energiåtervinning med pyrolys framstår numera som ett mycket attraktivt alter— nativ. Det saknas dock fortfarande erfarenheter av prak— tisk drift i landet som kan bevisa metodens företräden. I landet tillgänglig teknik, Motala Pyrogas, bör där— för utvärderas snarast. En eller flera gasgeneratorer bör köras under varierande betingelser, med varierande

avfallssammansättningar och med olika tillsatser så att ett tekniskt underlag framkommer för specifikation

av anläggningar för olika behov i landet. Det är därvid betydelsefullt att klara ut hur gasen skall nyttiggöras på bästa sätt och vilka möjligheter som finns att sam- tidigt klara rötslammet. Härtill kommer också andra frågor såsom möjligheten att köra med andra bränslen

såsom torv, industriavfall i samma system.

En alternativ metod för nyttiggörande av hushållsavfall är produktion av mellanvärdegas innehållande omkring 50 % metan genom anaerob rötning. Denna teknik behandlas

i 2.8.

Programförslag

Det går inte att skilja energi— och miljöfrågor i samband med avfallshanteringen. Det primära målet är emellertid att åstadkomma en tillfredsställande lösning på avfallsproblemet. I ett miljöinriktat avfallsprogram är hushållsavfallet en tung post men rötslam och kemiskt avfall måste också behandlas på bästa sätt. Flera för— bränningsmetoder och pyrolysmetoder ger möjlighet till

effektiv destruktion också av dessa besvärliga avfall.

Eftersom avfallshanteringen kostar mer än 400 Mkr/år borde en radikal vidareutveckling av hela systemet få kosta 100 Mkr enligt 5 Z—regeln. Ett sådant program

borde kunna genomföras inom den aktuella tioårsperioden. Energimomentet uppskattas vara värt en satsning på 25 Mkr utöver miljöbetingade 100 Mkr, vilket motsvarar en åter— vinning på 0,5 Mtoe/år, vilket är 50 % av det teoretiskt

möjliga.

I och för sig är avfallsproblemet värt en större sats— ning än så med tanke på vad en enda stor sopförbrännings— station kostar. Redan försämringen av markvärdet kring tipparna i stockholmsregionen torde representera ett bort— fall i årlig avkastning, som är av samma storleksordning

som det föreslagna programmet.

FoU avseende avfallsbehandling bör drivas som ett sam— manhängande program eller storprojekt med energimomentet som ett delprojekt. En första treårsperiod bör inrymma uppbyggnad av en försöksstation jämte teknisk grundforsk— ning över hela fältet från teknik för insamling och transport till studier av förgasning. Försöksstationen

byggs upp kring en gasgenerator typ Motala Pyrogas.

Om programmet avseende nästa processgeneration ger ett positivt resultat byggs en demonstrationsanläggning på samma plats. Arbetet skall i så fall resultera i speci— fikationer för en fullstor anläggning som skall kunna tas i drift 1985, förslagsvis i stockholmsregionen.

Högdalens sopförbränningsstation är en lämplig plats för denna försöksstation och ger möjlighet till tekniskt samarbete med institutioner och laboratorier i Stockholm. Stockholms läns landsting har uttalat intresse för en sådan verksamhet.

Projektförslag

önskemålen om försöksverksamhet på detta område kan

sammanfattas med följande rubriker:

— Inrättande av en försöksstation för i första hand pyrolys av hushållsavfall men med möjlighet att också evaluera andra bränslen.

Förstudie av Ferrugasprocessen för förgasning av hus— hållsavfall och andra fasta bränslen.

— Teknisk—ekonomisk analys av centraliserad kontra decentraliserad behandling av fast avfall.

— Produktion av syntesgas genom förgasning av hushålls— avfall med särskilt beaktande av förekommande kata— lysatorgifter.

Inverkan av olika mekanisk förbehandling för förgas— ningsförlopp och förbränningsförlopp.

— Fullskaleförsök med hushållsavfall som tillsatsbränsle i existerande industriella förbränningssystem särskilt

inom skogsindustrin.

Förbränning av hushållsavfall i fluidbädd.

2.8. Jordbruksavfall (inkl biokemiska processer)

Biokemiska processer för bränslekonvertering

De biokemiska processerna har att konkurrera med övriga processer på lika villkor. En biokemisk konverterings— process blir av intresse enbart om den visar ekonomiska fördelar, varvid även miljöpåverkan bör värderas. Eftersom råvarans kostnad alltid slår mycket hårt i kalkylen för bränslekemiska processer är verkningsgraden av avgörande betydelse. Åtminstone hälften av bränsle— råvarans energiinnehåll bör återfinnas i det förädlade

bränslet.

Investeringarna för en given produktionskapacitet är beroende av reaktionsvolymens storlek, som i sin tur betingas av koncentrationen och reaktionstiden samt

av processens miljöbetingelser: tryck, temperatur, korrosiva egenskaper hos reaktionsblandningen etc.

De biokemiska reaktionerna sker i utspädda vattenlös— ningar och är långsamma jämfört med konventionella processer, vilket leder till stora volymer. I gengäld är reaktionsbetingelserna mycket milda varför enkla material och konstruktioner kan användas i reaktorerna. Mikroorganismer och enzymer är emellertid kvalificerade

material och ibland känsliga för variationer 1 råvaran,

gifter etc.

Stora vattenmängder och låga koncentrationer ger höga kostnader vid utvinning av flytande bränslen. Vid fram— ställning av fasta bränslen är situationen bättre tack vare möjligheterna till mekanisk avvattning och luft— torkning. Däremot visar de biokemiska metoderna ett stort försteg vid framställning av gasformiga bränslen från en bränsleråvara i vattensuspension. Gasen, främst

metan, avgår från brygden tack vare sitt höga ångtryck.

Vätgasframställning på liknande sätt kan också bli av intresse i framtiden men är troligen inte en bättre väg än metanjäsning.

Biogas från gödsel

Den agrikulturella produktionen genererar stora mängder avfall, storleksordningen 20 Mton torrsubstans per år, ungefär lika fördelat mellan halm och gödsel. Biokemisk framställning av metan är en lämplig metod att nyttig— göra gödsel och andra liknande avfallsprodukter samt biomassan vid framtida energiodling i vattensuspension, t ex algodling. Metanjäsning har tillämpats i stor skala sedan länge. Rågasen benämnes bl a biogas.

Jordbrukstekniska Institutet har nyligen utgivit en studie om biogasframställning ur gödsel och andra av— fallsprodukter. Den energi som kan utvinnas som metan från gödsel är av samma storleksordning som förbruk— ningen av drivmedel inom jordbruket. Vid stora kreatur— besättningar på 500 enheter kommer man ner till en pro— duktionskostnad som motsvarar ett oljepris på 400 kr/m3 (ll kr/GJ). En besättningsstorlek på 50 enheter ger ett ekvivalent oljepris på 1 078 kr/m3 (30 kr/GJ). Denna studie visar således stordriftens ekonomiska fördel

också vid jäsning av gödsel.

Skalan 500 nötkreatursenheter svarar mot 25 ton gödsel/ dag med 2 ton torrsubstans och ger en gasproduktion på 650 m3/dag med avdrag för gasåtgång för processen. Verk— ningsgraden är 30—40 % vid biokemisk gasframställning. Biogasen kan betraktas som mellanvärdegas med en sam— mansättning 55—65 vol—Z metan, 35—40 Z koldioxid, 0—3 % kväve, 0—1 % väte, O—l % syre och O—l % svavelväte. Det är koldioxiden som sänker gasens värmevärde från hög— värdegasens (naturgasens) nivå till mellanvärdegasens. En svavelvätehalt på l 2 svarar mot olja med omkring

2 % svavel och kräver således uppmärksamhet.

Den största biffkouppfödaren i USA, Monfort, har beslutat bygga en anläggning för rötning av gödsel vid en av företagets två stora "feed lots". Anläggningen

som byggs av Bio—Gas kostar 18 Mkr och producerar 105 m3 naturgas/dygn för en kostnad på 3 kr/GJ. Gasen kan avsättas till 9 kr/GJ. Förutom gas ger processen ett gödselmedelskoncentrat som levereras tillbaka till Monfort. — Inom parentes kan nämnas att gödsel inte har någon användning i jordbruket i dessa sammanhang det betraktas i stället som en störning medan man däremot börjar recirkulera gödseln som kreatursfoder p g a dess höga proteinhalt! Kostnadsbilden för denna anläggning stämmer väl med uppskattningar för andra stora biogas— system. De svenska uppskattningarna ligger — med korrek— tion för skalan på halva den amerikanska nivån bl a beroende på att rågasen användes som den är utan rening till naturgas. Anläggningar med sådan storlek att biogas— produktionen blir vinstgivande förutsätter i Sverige

ett centraliserat mönstermed ett system för uppsamling och transport av gödsel, vilket sannolikt blir väl dyrt

i drift.

Ett positivt moment vid ett centraliserat system kan

vara att otrevlig hantering reduceras till ett mini— mum. Små biogasanläggningar på enstaka gårdar inger

också farhågor ur arbetarskyddssynpunkt. Gasen är giftig, kvävande och explosiv. Olyckor har också inträffat. Gas- rening och rening av avloppsvatten från biogasanläggningen är önskvärd också vid de små enheterna även om man här

kan försvara sig med utspridningseffekten.

Rötning av slam och hushållsavfall

Flera reningsverk i Europa använder biogasmetoden sedan länge. Mogden—anläggningen i London producerar mellanvärde— gas med 22—26 MJ/m3 (sedan starten 1935). Produktionen är nu 220 000 m3/dygn. Amerikanerna börjar intressera sig

för denna beprövade metod för biogasproduktion från hus—

hållsavfall. Allis Chalmers och Waste Management Inc. har

föreslagit att Milwaukee skall bygga en pilot plant som bör ge 4 m3/dygn metan från 0,5 ton hushållsavfall/ dygn. Om projektet går bra byggs en större anläggning

för behandling av stadens hela produktion av hushålls— avfall, varvid gasen beräknas kosta 4,5 kr/GJ. Avfallet mals först i hammarkvarnar, varefter järnmetaller avlägs— nas med magnetseparatorer. En vindsikt delar materialet i en lätt och en tung fraktion. Den lätta cellulosarika fraktionen blandas med rötslam i vattenuppsamling. Näringsämnen tillsättes och pH justeras till 6,7, var— efter uppslamningen rötas vid 50—60O C under 5 dygn. Gasen innehåller 50—60 % metan. Slammet som består av lignin, plast och icke reagerad cellulosa koncentreras och bildar en kaka som upptar 25 % av den ursprungliga volyemn. Pressvattnet torde kräva biologisk rening. Filterkakan kan användas som bränsle alternativt depo—

neras .

Andra tecken på det amerikanska intresset i biogas är Pacific Gas & Electric Company's planer att ta tillvara

rötgas vid en anläggning i Oakland som genererar 14 000 m3/

dygn.

Sambehandling av hushållsavfall och rötslam under_anaerobu betingelser har givetvis en parallell till motsvarande aeroba process, nämligen kompostering. Energiproduktio— nen i samband med metanrötning torde ge ett övertag på intäktsidan. När resultaten av Laxå—projektet föreligger finns det all anledning att göra en jämförelse med mot—

svarande biogasprocesser.

In situ utvinning av metan på soptippar är också föremål för intresse. Ett ettårigt experiment skall köras i Los Angeles med tre borrhål i en tipp. För ekonomi behövs 30 m3/minut av en gas med 50 % metan. I så fall skall en reningsanläggning med molekylsiktar byggas på platsen och gasen sedan distribueras till Southern California Gas

Company för elkraftproduktion.

Alternativa termokemiska processer

Om det finns ekonomiska skäl för centraliserad behandling av t ex gödsel för produktion av biogasi stor skala har man också anledning att undersöka alternativa storskale— metoder, såsom pyrolys och tryckhydrering, t ex Bureau of MineS' metod som konverterar gödsel till 300 liter olja per ton torrsubstans. Bureau of Mines arbetar också med hydroförgasning av gödsel som ger övervägande metan. Dessa processer har emellertid endast körts i liten skala och torde kräva ett omfattande utvecklingsarbete. Den höga vattenhalten förutsätter att gödseln kan torkas på

ett billigt sätt före behandlingen.

Synpunkter på FoU

Jordbruket är storproducent av bränsleråvara. Volymen är ungefär lika stor som mängden åtkomligt hyggesavfall, sammanlagt 12 Mton torrsubstans, varav merparten faller på halmen. Mängden torrsubstans i boskapens exkrementer är 9,5 Mton/år medan motsvarande siffra för befolkningen i Sverige är 0,4 Mton. Betraktat som bräns— leråvara svarar detta avfall mot 3 Mtoe/år i form av

gås eller flytande bränsle, 50 % verkningsgrad.

Halmen borde kunna nyttiggöras i anläggningar avsedda

för nyttiggörande av torv, grönflis och hushållsavfall när transportekonomin så tillåter. Halm kan också nyttig— göras tillsammans med gödsel i anläggningar aVSedda för

gödselrötning. Gödseln innehåller f 6 stora mängder halm.

Två möjligheter är aktuella för energiproduktion från jordbruksavfall. Den ena vägen innebär en vidareutveck— ling av den etablerade tekniken med små enheter för lokal energiförsörjning. Målet är en enkel och lättskött enhet, helst i moduliserat utförande, som skall utvärde— ras i försöksdrift på en eller flera försöksgårdar. Un— derlag bör föreligga år 1985 så att man då kan besluta

om en fortsatt utveckling och tillämpning av denna teknik.

Den andra vägen innebär behandling av gödseln i större anläggningar, eventuellt tillsammans med annat avfall. Processkostnaden kan därmed reduceras till en acceptabel nivå och man kan dessutom klara rening av avloppsvatten och införa önskvärd gasrening. Ett stort problem är hop— samling och transport av gödseln, Vilket kan ske med tankbil eller rörledning. Någon anläggning avses inte byggas under perioden fram till 1985 men projektet bör ge underlag för beslut 1985 om eventuell fortsatt forsk—

ning och utveckling i denna riktning.

För bedömning av rimlig ekonomisk ram för program antas

att 10 % av jordbruksavfallet kan nyttiggöras för energi— produktion och att det är en betydande risk, säg 90 %

att projektresultatet blir nedslående. Programmet får då kosta omkring 3 Mkr. De tre första åren användes för sys— temanalys, teknisk grundforskning och specifikation av försöksanläggningen samt förberedande analys av det centra—

liserade systemet och får kosta 0,3 Mkr.

De återstående sju åren ägnas i första hand försöksanlägg— ning och försöksdrift till en kostnad av 2 Mkr. Återstå— ende 0,7 Mkr av anslaget ägnas fortsatt analys av det decentraliserade systemets problematik samt skissering

av en produktionsenhet på basis av erfarenheterna från

försöksdriften.

Projektförslag

Några projektförslag har inte inkommit men väl en rapport från Jordbrukstekniska Institutet som kan uppfattas som ett projektförslag. Bearbetningen av detta avsnitt leder

till följande förslag:

Utformning av en medelstor enhet för rötning av gödsel, evaluering av denna enhet vid en försöksgård. — Utformning av ett moduliserat system för bruk vid medel—

stora och stora gårdar.

— Systemanalys av centrala behandlingsanläggningar med särskild tonvikt på transportfrågorna. — Total analys av naturgödselns roll i jordbruket jäm-

fört med användning som bränsle.

2.9. Egsrgieélåssst Mål och möjligheter

Med energiskog, energiplantage och energiodlingar menas växtodlingar som är inriktade på produktion av bränsle— råvara. Ved har tidigare varit ett viktigt bränsle. Människan hade då inte anledning att öka produktiviteten i skogen, veden var ingen bristvara. Det har legat annor— lunda till i jordbruket där man höjt produktiviteten flerfaldigt genom växtförädling och rationell odling. Fotosyntesen är naturens hittills oöverträffade metod att ta vara på och lagra solenergi. Verkningsgraden kunde vara bättre men produktionskostnaderna är låga. Det finns växtslag som ger en verkningsgrad i fotosyn—

tesen som svarar mot solcellernas.

Minirotationsskogsbruk, MRS, har framförts av Skogshög— skolan som ett sätt att utnyttja sumpmarker etc för snabb— växande träd. Landet förfogar över 800 000 ha mark av

detta slag som inte utnyttjas för skogsbruk. MRS på dessa marker skulle år 2000 avkasta en flismängd på 7,5 Mton rå— flis/år, vilket skulle motsvara 750 ha/Mwl'el, eller 250 na/th (värmeproduktion). Amerikanska bedömare räknar med

% 130 000 ha för ett 1 000 nwel kraftverk eller 130 ha/MWe Försök med rörväxtem Arundo donax i Frankrike lär ge 10—15

1. ton cellulosa per ha och år, vilket skulle motsvara 250—

400 ha/MW . el

Ett önskemål på sikt är naturligtvis att man söker ba— sera Sveriges energiförsörjning helt på energiodlingar som inte inkräktar alltför hårt på andra vitala ekono— miska intressen eller naturskyddsintressen. Huruvida detta är möjligt eller inte går inte att avgöra i dag

men ett mål för ett FoU-program bör ändå sättas upp, säg

att 10 % av Sveriges landareal skall kunna räcka till för energiodling motsvarande 30 Mtoe/år. Detta mål innebär

en produktivitetshöjning med en faktor 4 jämfört med vad

som för närvarande presteras med MRS.

För att nå detta mål bör möjligheterna att få fram hög— produktiva system studeras grundligt och förutsättninge— löst och i tillräckligt stor skala. Försök av detta slag tar mycket lång tid och det är därför nödvändigt att

redan nu starta även om resultaten kommer att utnyttjas först efter år 2000. Ett förhållandevis näraliggande mål

är dock att evaluera olika sätt att ta vara på torvmossarna efter den intensiva torvtäkt som ev kan starta omkring 1985. Det är svårt att härleda lämplig storlek för FoU—insatser på så lång sikt. Ett första anslag för tioårsperioden på

15 Mkr synes dock rimligt (strikt tillämpning av 5 Z—regeln ger en totalram på 1 500 Mkr).

Projektförslag

— Analys av teoretiska förutsättningar för olika slag av energiodlingar i Sverige.

— Analys av olika sätt att nyttiggöra avverkade torv— mossar inklusive energiodling.

— Växtförädling av olika högproduktiva system för svenska klimatiska förhållanden.

Försök i stor skala med algodlingar.

Evaluering av olika metoder för nyttiggörande av bio—

massa från energiodlingar.

S()lJ l974:73 2.10 Utveckling av energisnåla processer för processindustrin

Precessindustrins energiförbrukning

Hälften av industrin utgöres av processindustri där kemiska processer spelar den största rollen. Många av dessa processer konsumerar stora mängder elektrisk energi, bränslen och bränsleråvaror och kommer i ett kritiskt läge vid höjda priser på bränsleråvaror och elektrisk kraft. Exempel på sådana branscher är klor— alkali, aluminium, stål, cellulosa, plast etc. Dessa branscher söker nu optimera tillverkningsprocesserna mot lägre energiförbrukning och högre energiåtervinning.

Tabell 4 visar situationen före energikrisen.

Skogsindustrin förbrukade 1970 elektrisk energi och bränsle motsvarande 5 Mtoe tillförd energi, 41 % av

den totala energiförbrukningen i industrin. Till detta kommer tillskott för framställning av hjälpkemikalier etc. Klor—alkali för skogsindustrins behov drar l Mtoe/år. Skogsavverkningen för produktion av cellulosa exkl asso— cierat skogsavfall representerar ett energiuttag på stor— leksordningen 9 Mtoe. Branschens totala förbrukning av bränsleråvaror var 15 Mtoe/år år 1970. Slutprodukternas energiinnehåll svarar mot storleksordningen 4 Mtoe/år. Det totala försäljningsvärdet för branschenstrodukter då ger utslaget på denna siffra för förbrukningen av energiråvaror ett hypotetiskt oljepris på N 500—600 kr/m3.

Den petrokemiska industrin kommer också i ett utsatt läge vid stigande oljepriser. Det råder nu en stark efterfrågan på t ex lättnafta som tidigare var en billig råvara för

såväl energiproduktion (stadsgas) som baskemikalier (etylen). Den nya situationen har lett till ökat intresse i acetylen som råvara i stället för etylen . Nationella energiprogram inrymmer därför stora anslag för FoU avseende kol som rå—

vara för den petrokemiska industrin.

150 Kap ], Appendix ] : Kemisk energiteknik SOU l974:73 Tabell 4: Industrins energiförbrukning (Sverige 1970) Energipos— Energiåt— Förädlings- Total Andel i tens andel gång per värde per försälj- hela indu— i föräd— krona för— energienhet ning strins lingsvärdet ädlingsvärde kr/kWh Mkr förädlings— Z kWh/kr värde, % Cellulosa 13,8 14,5 0,07 9 600 8,6 Järn 17,0 8,0 0,12 7 600 7,2 Kemikalier 6,3 2,7 0,37 9 000 8,6 Verkstadsprodukter 2,1 0,07 1,42 36 900 38 Livsmedel 3,7 1,4 0,70 16 900 9,7

Det finns flera öppningar för insatser i dessa gräns— områden mellan energiteknik och processkemi som kan leda till radikalt nya processer som minskar energiförbruk— ningen inom processindustrin. Redan ett projekt som kan minska skogsindustrins totala förbrukning av bränslerå— vara med 5 Z är värt FoU för 50 Mkr. En reduktion av energiförbrukningen vid kloralkaliframställningen, som totalt kostar 1,5 Mtoe/år, med 20 Z motiverar FoU för

15 Mkr. En annan fråga är givetvis i vilken utsträckning staten har anledning att finansiera projekt av detta slag. Ett tentativt anslag på 25 Mkr förefaller dock väl motiverat för spekulativa projekt, som kan leda till en reduktion av förbrukningen med sammanlagt 1 Mtoe/år, varvid industrin förutsättes satsa lika mycket. Projektförslag Bland lämpliga objekt för FoU kan nämnas

Energisnål och miljövänlig klor—alkaliprocess med

luftkatoder

Inhemska råvaror för plasttillverkning Nya aluminiumprocesser — Adsorptionsprocesser för framställning av syre

Förgasningsprocesser som inte kräver syre.

2 - 11 åemsefetteiea Mål och målkonflikter

De föregående avsnitten i detta kapitel har behandlat nya bränsleråvaror jämte importkol samt kemiska och kemotermiska processer att konvertera och/eller nyttig— göra dessa råvaror. De olika alternativen har behand— lats i skilda avsnitt och det föreligger därför ett behov att söka lägga samman de olika delarna till en helhet. Syftet med en sådan sammanfattande behandling är att söka ge svar på frågan: hur långt räcker dessa

bränsleråvaror och vad kostar det att nyttiggöra dem?

Nivån 30 Mtoe/år med nya bränsleråvaror omkring år 2000 har varit en arbetshypotes för att förankra beräkningarna i en tänkbar framtida verklighet. Denna målformulering

kan förefalla provokativ eftersom det anses allmänt att Sverige, bortsett från uran, saknar inhemska bränslerå— varor av reell betydelse. Frågorna blir inte mindre kon— fliktladdade när man tar itu med att behandla de praktiska

möjligheterna att nå det uppställda målet.

De inhemska bränsleråvarorna torv, skiffer, skifferlak— rester, avfall från jordbruk, hushåll och industri samt skogsråvaran, kan inte nyttiggöras utan uppoffringar.

En hypotetisk användning av skogsråvaran för energipro— duktion förutsätter t ex en så stor omställning av den svenska industrin att redan denna omständighet är nära

nog ett tillräckligt skäl för att bortse från denna möj—

lighet.

Torv är vår förnämsta bränsleråvara och räcker för att

klara målkvantiteten 30 Mtoe/år under mer än ett sekel.

Ett nyttiggörande av torv kommer i konflikt med natur— skyddsintressen. Man kan tycka att så inte behöver bli fallet vad gäller nyttiggörande av avfall, men även här finns andra möjligheter. I fråga om hushållsavfall före— ligger alternativen återvinning, vilket är ett sätt att spara energi, samt kompostering för produktion av jord och mark. Jordbruksavfallet, halm och gödsel, är en bränsleråvara av stor potentiell betydelse. Återföra

till jorden kan här vara bättre grundat än i fråga om

hushållsavfallet.

Den svenska oljeskiffern innehåller mycket svavel och ett nyttiggörande är därför förenat med stora miljöprob— lem. En eventuell framtida utvinning av uran ur svenska skiffrar ger skifferlakrester. Energiproduktion från skifferlakrester genom förgasning och/eller förbränning skulle reducera miljöproblemet vid uranutvinningen och

ge ett tillskott till energibalansen. Här föreligger

två samverkande faktorer, nämligen kärnkraftintressena och behovet av inhemska bränslen. Mot dessa intressen står miljövårdsintressena och önskemål om att också

energiproduktion från inhemska bränsleråvaror bör vara

ekonomiskt lönsam.

Ämnet inrymmer också konfliktmöjligheter av annat slag. Sverige har gått in hårdare för kärnkraft än något annat land. Det är därför en risk att förslag som in— nebär mer än en marginell satsning på icke—nukleära energikällor i syfte att uppnå mer än marginella bi— drag till den framtida energibalansen uppfattas som ett hot av kärnkraftens förespråkare. Förslag till FoU avseende nyttiggörande av icke—nukleära energikällor

kan också transformeras till visade resultat av kärn—

kraftens motståndare i diskussioner om kärnkraftut— byggnaden, vilket heller inte är bra. En sådan kon— fliktsituation motverkar en utveckling av det natio- nella energisystemet mot en optimal balans mellan pro— duktion och distribution av elektrisk energi och av flytande och gasformiga bränslen.

Det är således vanskligt att framföra konkreta förslag avseende nyttiggörande av inhemska energiråvaror. Varje sådant förslag ses som ett hot av någon intressegrupp

i landet. Eftersom ett övergripande förslag torde inne— bära ett visst nyttiggörande av flera förekommande bräns— leråvaror kommer ett sådant förslag att uppfattas som

ett hot av sammantaget mycket stora intressen. Något annat vore heller inte att vänta. Försök att bygga upp

en inhemsk energiförsörjning måste rubba många etablerade förhållanden. Å andra sidan är energiförsörjningen av så vital betydelse att stora uppoffringar och omställ— ningar är försvarbara. Åtminstone bör man seriöst stu— dera olika alternativ så att beslut om fortsatt engage— mang eller ej inom olika sektorer kan grundas på ett

invändningsfritt underlag.

Det är också fråga om stora ekonomiska volymer. 30 Mtoe/år motsvarar 6 000 Mkr/år med det i denna utredning an—

satta priset 5 kr/GJ. Denna volym kan bära FoU—satsningar av samma storlek som kärnkraftutvecklingen. De stora ta- len kan verka avskräckande på beslutsfattare som har att ta hänsyn till andra angelägna behov i samhället. Upp— skattningarna av rimliga utvecklingsinsatser på området bygger emellertid på energiproduktionens ekonomiska vär— de, vilket ger en konservativ utgångspunkt som borde kunna accepteras i alla läger. Bedömningar som också söker ta hänsyn till energins verkliga värde, bered— skapsaspekter, effekter på arbetsmarknaden, den osäker— het som många svenskar känner inför kärnkraftutbyggnaden,

etc torde leda till utökade ramar.

Sammanställning av vissa energikällor

De olika bränsleråvaror som behandlats i det föregående

är sammanställda i Tabell 5. Tabellen har för åskådlighets skulle kompletterats med gissningar betr övriga tänkbara energikällor. Lokalt nyttiggörande av solenergi (för hus— uppvärmning) och vindkraft har dock inte tagits med, till— skotten från dessa energikällor kan redovisas som mins—

kade anspråk på övriga energikällor.

______ _. .--J-_D_. _..y..b_._u......v.. ...i a-uuv rum;-natt ULLl-yLl—Jauul

_________________________.______________________________________.___________________________________________________

Bränsleråvara ___—M_-_' '_ _ '.

Höganäs, dagbrott

Höganäs, under jord

Torv, torkad

Skogsavverkning, torrsubstans Hushållsavfall, 25 2 fukt Halm, torkad

Gödsel, torrsubstans Oljebärande skiffer

Kolbärande skiffer

Grafitbärande skiffer

Skifferlakrester

Biomassa från energiodlingar, torrsubstans Importkol Importgas

Importolja (oljeländer) Import, synt olja(kolländer) Import, metanol

Vattenkraft (inkl elimport)

Ranstadsuran för term reaktorer

Tillgång,

Mton

8000 1200

10000 10000

70

0,3

Belastning

Möjlig på miljön

import, tillväxt eller generering, Mton/år

Värme— värde, GJ/ton

Ekvivalent ' mängd olja

Till— Uttag

gång Mtoe/

Aska ar _________________________________ 0,01 2 10 0,05 Planerad brytning 0,01 0,7 0,2 0,01 0,1 4000 30 0,01 0,1 (500) 19 0,01 (1) — 1 "— 10 20 0,01 0,1 5 "— 2 20 0,02 1 — 2 l 8 500 1 — 6 l 8 1500 1

Kommentar

Mton/Mtoe

Svavel

12 18 0,01 20 41 20 4 10

15. Z av torvarealen

Totalt utnyttjande

"

5 Z olja

(?) Inkl värme från

svavlet 0,005 4 12 0,2 Vittangiskiffer

Proj Ranstadproduk— tion

0,01 0,1 — 2 MRS, 800 000 ha

20 28 0,03 1010m3/år 37 MJ/m — — 9 20 42 0,01 — — 20 10 42 - 10 10 20 5 65 TWhel 10 GJ/MWh — — 17

750 000 _ _ 5000 100 Angivet uranbehov

år 2000

___—%wa

Tabell 5 ger därmed en helhetsbild av ett långt drivet utnyttjande av tänkbara energikällor inkl vattenkraft och kärnkraft vid sekelskiftet. Uppställningen söker åskådliggöra vad resultatet kan bli om förespråkarna för de olika energikällorna får förverkliga sina inten-

tioner.

Energibokslutet för 1971 slutade på N 48 Mtoe/år (vattenkraften från kraftverken omräknad till oljeför— brukning vid ett värmekraftverk med 33,3 % verknings— grad). Summering av posterna i tabell 5 ger 235 Mtoe/år, som naturligtvis är en helt hypotetisk siffra betingad av en rad antaganden. Osäkerhet föreligger också betr storleken hos användbara tillgångar, särskilt skiffer— förekomsterna. Föreslagen uranutvinning i Ranstad som

ger 6 Mton lakrester per år täcker endast 20 % av det för år 2000 angivna årsbehovet av uran. Data i tabell 5 kan dock trots denna osäkerhet tjäna som utgångspunkt för uppställning av alternativa energibalanser. Man har därvid att dessutom ta hänsyn till bl a

marknadens behov av olika energiformer såsom elkraft,

motorbränslen, etc

trögheten i systemet — tillkommande kostnader i distributions— och användar—

leden, associerade med expansion av en viss energi—

form.

Ett exempel på en tänkbar energimix från data i,tabell 5 är en balans med en stomme av 50 Mtoe kärnkraft, 15 Mtoe vattenkraft, 15 Mtoe torv och 20 Mtoe importolja och importgas, vilket ger 100 Mtoe/år. En annan spelmöjlighet är 13 Mtoe kärnkraft (vilket motsvarar pågående kärn— kraftutbyggnad), l7 Mtoe vattenkraft, 20 Mtoe torv, 5 Mtoe avfall och Skogsråvara samt 20 Mtoe importolja och import—

gas, vilket ger 75 Mtoe/år.

Energiscenario

FoU—ramar som föreslagits för de olika avsnitten är sam-

manställda i tabell 6, som också redovisar förväntad pro—

_ _.___g- __ _v-v yucatan pa tabell 3 uuu ueuomningar redov1sade 1 detta appendix

Bränsleråvara Maximalt Teknik— Sanno- Förslag Miljo— Kommentar uttag och likt ram FoU, betingat enl tab 5, resurs— uttag, Mkr tillskott, Mtoe/år faktor Mtoe/år Mkr

Höganäskol 0,2 0,50 0,1 - Ram kan övervägas

Torv, torkad 30 0,67 20 200 Inkl maskinutv och försöksdrift

Skogsavverkning, 19 0,10 1,9 40 Utöver nuvarande torrsubstans nyttiggörande

Hushållsavfall, 25 2 fukt 0,50 0,5 25 + 100 Halm, torkad

; 0,01 ( 0,1 3 + 1 Gödsel, torrsubstans

Puma.—a

Oljebärande skiffer 0,00 0,0 4]. Uppföljn av utveckl

utomlands 0,00 0,0 (1 "— 0,50 0,1 0,00 0,0

Biomassa från energiod— 0,20 0,4 15 Tentativ ram för initial lingar, torrsubstans FoU

Kolbärande skiffer

A 5.

Grafitbärande skiffer Enl expertbil kostn för

. f" . Skifferlakrester de tre orsta aren

v N . r—C O |—| N

Importkol 13 ,10 1,3 40 Utöver nuv import

Importgas 9 Tillh ej denna utredn 20 _ ||—

10 _ ”_

Importolja (oljeländer) 20

| Ch OHv—lu—l

Import, syntetisk olja 10 (kolländer)

Import, metanol 5 l 5 "— (se avsnitt 4) 1 17 _ "— Ranstadsuran för termiska 100 >13 — "— (beslutad utbyggnad)

reaktorer Summa 235,4 >98,4 >3l4 >lOO

Vattenkraft (inkl imp) 17

(x.

duktion med hänsyn till tekniskt risktagande etc. Även denna uppställning har kompletterats med andra energi— källor. Dessa värderingar är naturligtvis behäftade med mycket stor osäkerhet. Fel har dock en benägenhet att ta ut varandra. En för optimistisk bedömning för en energikälla kompenseras av en för pessimistisk för en annan. Osäkerheten i slutsumman kan därmed vara mindre än vad en granskning av de olika delprocesserna låter

påskina.

FoU—ramarna i tabell 6 skall ses som utgångspunkter för nyanserade uppskattningar som har att ta hänsyn bl a till FoU—arbetets art. Många projekt måste ha en viss storlek för att vara meningsfulla. Om ett objekt inte ger tillräckligt underlag för en minsta satsning som kan inrymma t ex en försöksanläggning, har man anled— ning att begränsa sig till enbart teknisk uppföljning på sparlåga i stället för att driva arbetet i en skala

som är otillräcklig för praktiskt användbara resultat.

Den totala ramen för objekten i tabell 6 är > 314 Mkr (exkl miljöbetingad associerad FoU), vilket således är en total ram och inte ett förslag till statlig satsning. Det synes dock som om staten bör ta på sig merparten

av dessa FoU—kostnader. Ramen ligger också i underkant jämfört med vad som anses motiverat som statlig satsning i t ex USA Och Västtyskland på detta område såsom visats i avsnitt 2.1. Ett övergripande mål för verksamhet av detta slag är att säkerställa landets energiförsörjning. FoU—anslaget kan därför också ses som en försäkrings— premie. Ett undantag härvidlag är dock utvecklingen av energisnåla processer som berörs i avsnitt 2.10 och som ej medtagits i tabell 6. Enskilda företag har här större nytta av FoU—resultaten än samhället som helhet. Här har föreslagits en ram för statlig satsning på 25 Mkr under perioden. Det förutsätts att industrin satsar lika mycket så att den totala ramen blir 50 Mkr, vilket är rimligt

för att friställa l Mtoe/år för andra ändamål.

Tillskotten från inhemska energiråvaror jämte importkol är i detta scenario med de ansatta reduktionsfaktorerna

Not

20 Mtoe/år räknat som fast bränsle.1) Till detta kommer de uppskattade volymerna för import av flytande bränslen och gas samt vattenkraften,tillsammans 61 Mtoe/år. Kärnkraftens

bidrag torde bli minst 13 Mtoe/år (nu beslutad utbyggnad).

Scenariot synes tillmötesgå önskemål om stabilisering och säkerställande av energiförsörjningen genom — diversifiering (införande av alternativ)

— beredskap (att klara bortfall av energikällor av tekniska eller politiska orsaker)

— redundans (reservmöjligheter)

konvertibilitet (omställbarhet)

Dessa fyra samverkande egenskaper kan inte beröras mer än flyktigt i det följande. Diversifieringen i scena— riot framgår av att sex stycken oberoende energikällor

av storleken 9—20 Z klarar 87 Z av balansen.

Den viktiga och känsliga elkraftförsörjningen bör också stabiliseras på samma sätt. Om man genererar el med kärnkraften, vattenkraften och torven i Tabell 6 (13 Mtoe/år kärnkraft, 17 Mtoe/år vattenkraft och 20 Mtoe/år torvkraft) blir elproduktionen oberoende av im— port, bortsett från kärnkraftens beroende av uran och separationsarbete. Binder man torven till elkraftpro— duktionen enligt detta alternativ reduceras emellertid

beredskapen och handlingsfriheten i fråga om de flytande

bränslena.

En intressant möjlighet som ger beredskap såväl på el— kraftsidan som i fråga om flytande bränslen är att bygga konvertibla värmekraftverk för 20 Mtoe/år termisk effekt

vid mosskomplexen vid sidan av bränsleverk som förädlar

1) Detta får givetvis inte tolkas så att det uppställda målet 30 Mtoe/år sannolikt inte kan nås. Den i 2.5 valda nominella volymen på torvtäkten motsvarar f 6 38 Mtoe/år vilket värde reducerades med 20 % för att ge marginal. Om det nominella värdet hade använts i Tabell 5 och 6 hade det totala tillskottet i Tabell 6 blivit 29,4 Mtoe/år. Denna fråga är emellertid ointressant för den fortsatta diskussionen.

torven till metanol. Under normala tider eldas värme— kraftverken med importbränslen medan metanolen går till inhemska förbrukare, företrädesvis inom transportväsen— det. Vid importsvårigheter fördubblas torvutvinningen till 40 Mtoe/år, varav 20 Mtoe/år nu går till värmekraft- verken, som är förberedda för detta alternativ. Den torv— baserade metanolproduktionen fortsätter som vanligt. Den utökade produktionen av bränsletorv tänkes äga rum vid

de redan ianspråktagna mossarna men kräver givetvis en

beredskapsinvestering. Detta exempel illustrerar hur

beredskap kan skapas genom en redundant uppbyggnad av ener— gisystemet som i detta fall kan utnyttja den torv som så

att säga är beredskapslagrad i de utvalda mosskomplexen.

Redundansen åstadkommas genom konvertibiliteten hos de

aktuella värmekraftverken som vid behov kan konverteras

till drift på torv.

Redundans kan också åstadkommas med hjälp av konvertibi-

litet på bränslesidan. Metanolinslaget i energibalansen

enligt scenariot ger goda förutsättningar för detta. Metanol kan spela en roll som joker i energispelet. Fasta bränslen, från kol till hushållsavfall, kan konverteras till metanol lika väl som naturgas med acceptabel termisk verkningsgrad. Metanol kan i sin tur konverteras till vät— gas eller tillbaka till naturgas, vilket ger möjligheter till belastningsutjämning och beredskapslagring för ett naturgasnät i landet. Intressanta varianter för Sveriges del är också vätgasnät eller nät för en mellanvärdegas med samma sammansättning som syntesgasen för metanol. Gasen för dessa nät produceras genom förgasning av in— hemska bränslen eller ångreformering av naturgas eller metanol. Mellanvärdegasen användes för metanolsyntes

vid gasöverskott, vid underskott framställs tillsatsgas genom ångreformering av metanol. Ytterligare alternativ är givetvis att naturgasimporten användes helt för kraft— produktion och metanolsyntes i anläggningar vid import— hamnen. Naturgasimport behöver således inte innebära ett gasnät i landet, även om detta förefaller vara den rik—

tiga vägen. Metanolens potential som framtida universal—

bränsle måste dock tillmätas större betydelse för joker— rollen än konvertibiliteten till andra bränslen. Metanol är ett miljövänligt bränsle för förbränningsmotorer,

gasturbiner, oljeeldade ugnar och pannor m m.

Tid har inte givits att penetrera de olika alternativ som berörts ovan och andra möjligheter som står till buds. För att konkretisera framställningen skall väljas ett enkelt exempel för den fortsatta analysen. Hälften

av torven utnyttjas i detta exempel (exempel A) normalt

Tabell 7: Produktion av nyttoenergi vid två utföringsexempel av energiscenariot jämfört med situationen år 1971

”mW—m_—

Situationen år 1971 Energiscenariot enligt tabell 6 __________.____.______________________________________ Primär— Nytto- Exempel A Exempel B energi energi Primär— Nytto— Primär— Nytto— energi energi energi energi Mtoe/år Mtoe/år Mtoe/år Mtoe/år Mtoe/år Mtoe/år _________________________________________________________________________ Elkraft: Vattenkraft + import 14,6 4,9 17 5,6 17 5,6 Kärnkraft 0,03 0,01 13 4,3 13 4,3 Torvkraft — — 10 3,3 — _ Gaskraft — — 4,5 1,5 9 3 Övrig värmekraft 3,7 1,2 5,5 1,8 5,5 1,8 ________________________.___________________________________________________ Summa 18,3 6,1 50 16,7 44,5 14,7 Förbränningsenergi: 0133 25,6 å 25,6 24,5 i 39,5 24,5 i 42,5 Metanol (0,05) 15 18 Fasta bränslen 4,5 4,5 8,9 8,9 8,9 8,9 ________________________.__.____________________________.__________________ Summa 30,1 30,1 48,4 48,4 51,4 51,4 ______________________________________._____________________.______________ Totalt 48,4 36,2 98,4 65,1 95,9 66,1

vid torveldade värmekraftverk, medan den andra halvan går till metanolsyntes. Avfallsråvarorna går till värmepro— duktion. Hälften av naturgasen går till kraftproduktion och den andra hälften till metanolframställning. (Syntes av metanol i landet från importerad gas i stället för import av metanol tillverkad vid naturgaskällan i export— landet är naturligtvis en diskutabel sak. Det ger dock

en beredskapseffekt förutsatt att metanolfabriken kan konverteras för drift på inhemska bränsleråvaror.) Den inhemska metanolproduktionen blir under dessa förhållan- den nära 10 Mtoe/år till vilket kommer den antagna import— en på 5 Mtoe/år. Den inhemska metanolproduktionen leder till en processförlust på 4,5 Mtoe/år. Detta exempel (A)

är visat i tabell 7 i jämförelse med bokslutet för 1971.

En modifikation (B) visas också med metanolproduktion från hela torvuttaget men ingen metanol från naturgasen. Elkraftandelen av nyttoenergin i de två scenarioalterna— tiven är 27 % resp 22 Z jämfört med 17 Z år 1971. Ande— len flytande bränslen som går till annat än kraftproduk— tion är 61 % resp 64 %. Produktionen av elektrisk energi ökar en faktor 2,7 resp 2,4 medan övrig nyttoenergi ökar

med 60 %, resp 70 Z, jämfört med situationen 1971.

Kapitalbehovet

Ett försök görs i tabell 8 att uppskatta investeringar

SOm är associerade med alternativen i tabell 7. För att kunna anställa jämförelse med en motsvarande amerikansk bedömning har även kärnkraften medtagits. Kärnkraft— stationerna är räknade till 2 000 kr/kw, trots att en del av

dessa investeringar redan är gjorda och till lägre priser.

Överhuvudtaget väger elinvesteringarna mycket tungt i

dessa kalkyler. För att inte överskatta dessa investeringar räknas med 6 500 h utnyttjningstid för samtliga tillkom— mande kraftstationer. (Produktionen 1971 på 71,6 TWh mot—

svarar en genomsnittlig utnyttjningstid på 4 200 h av en

total kapacitet på ca 17 000 MW.)

Tabell 8: Storleksordningar för investeringsbehoven för tillskott till ett energisystem enligt Tabell 6.

Objekt Exempel A Exempel B _ ___—mm— Investeringar Produktion, alt kon— Investeringar Produktion, alt kon— Mkr sumtion av råvaror Mkr sumtion av råvaror __——_——-——————————————————————__—————__—_____________________________..________________________—____________._________ Kärnkraft 16000 8000 Mwel 16000 8000 Mwel Elkraft från torv: _ _ torvtäkt 5000 10 Mtoe/år

kraftverk 6000 6000 Mwel

Elkraft från gas, olja och 4000 5000 MW 6000 8000 MWel övrigt räknat som värme—

kraft (6500 h, 33,3 Z) x) x)

Gemensamma elkraftbetingade 65000 19000 MWe 50000 16000 MWel

. . 1 _investeringar

Summa 96000 10,6 Mtoe/år 72000 8,7 Mtoe/år (elektrisk energi) (elektrisk energi) _______________________.______________.___________.__._____.__________________________________.________________________ Metanol från torv: torvtäkt , 5000 (10 Mtoe/år, torv) 10000 (20 Mtoe/år, torV) metanolfabrik 2500 6,5 Mtoe/år metanol 5000 13 Mtoe/år, metanol 7500 15000

rBJeue xsrznxetg räxeueeIsuglg

Metanol från naturgas 1000 3 Mtoe/år ' Förgasning och/eller förbrän— 1000 4,4 Mtoe/år 1000 4,4 Mtoe/år ning av avfall och övriga

bränsleråvaror inkl kol Wm.—___— Summa 9500 13,9 Mtoe/år 26000 17,4 Mtoe/år

_____________________________________________________________________________________________________._________________ Övriga associerade inves— 32000x) 33500X) teringar

___—__m—m—m

Totalt— 137500 24,5 Mtoe/år (nyttocncrgi) 121500 26,1 Mtoe/år (nyttoenergi)

%

x) Enligt amerikanska uppskattningar, se Tabell 9.

Investeringarna i system för kraftöverföring m m har

uppskattats schablonmässigt i form av påslag som bygger

på amerikanska bedömningar som redovisas medan. Posten övriga ej specificerade kostnader har också upp—

skattats på basis av referatet av den amerikanska rapporten.

Investeringarna i torvtäkt avser dagens teknik (frästorv) och nuvarande produktionsskala. Utvecklingsmöjligheterna som finns på denna kant har således inte diskonterats i uppställningen. Investeringarna i torvkraftverken ligger på nivån 1 000 kr/kw, övriga på 800 kr/kw vid dessa sva—

velfattiga bränslen.

Syftet med Tabell 8 är enbart att indikera storleksord- ningar. En stor svaghet är osäkerheten betr följdinves— teringarna, som svarar för omkring 2/3 av det totala kapitalbehovet. Posterna i uppställningen indikerar att kapitalbehovet för ett tillskott av elektrisk energi är

en storleksordning större än för ett tillskott av samma mängd nyttoenergi i bränsleform. Exempel B ger 1,6 Mtoe/år mer nyttoenergi än exempel A men är trots detta 16 000 Mkr billigare beroende på att elkraftandelen i tillskottet

reducerats med 10 Z och växlats mot motorbränslet metanol.

Kapitalbehoven som redovisas i Tabell 8 är mycket stora. Kätnkraftinvesteringen och därmed associerade kostnader Svarar för omkring en tredjedel. Tillkommande investeringar i detta paket torde infalla under perioden 1980-2000 med géhomsnittligt omkring 4 000— 5 000 Mkr/år. — De föreslagna insatserna i FoU bör ses mot den utbyggnad som antydes i

Tabell 8. Hur länge räcker torven?

Torven är en tung komponent i scenariot, den svarar för m 20 % av balansen och ligger på samma nivå som vatten— kraften. Vid ett torvuttag på 20 Mtoe/år från 15 % av landets mossareal från mossar med Smålandsdata räcker varje mosskomplex 60 år. Torven börjar enligt detta räk- neexempel att sina år 2045 med avslutad produktion år 2060

(varvid 85 % av landets mossmarker fortfarande är orörda). Energiodling kan vara en realitet vid denna tidpunkt enligt 2.9 och fylla luckan efter torven, för att ta ett

av framtidsalternativen.

Markbehov

En stor del av Sveriges landområden är invecklade i eller berörda av produktionen. Energiproduktionen berör dock

små arealer jämfört med produktionen av livsmedel och råvaror för skogsindustrin. Man söker t ex begränsa be— byggelsen inom någon mil från ett kärnkraftverk, vilket betyder omkring 30 000 ha för ur bebyggelsesynpunkt berört

1 är 1 000 MW. Till detta kommer mark som berörs av uran—

område eller 30 ha/MWe om kärnkraftverkets medeleffekt

utvinning, upparbetning och lagring av det radioaktiva

avfallet.

Suorvadammen, för att ta ett annat exempel, har en yta på 26 000 ha, varav 9 000 ha ursprunglig sjö. Medeleffek—

ten i Lule älv är 1 200 MW, vilket ger 15 ha/MWel för ett landområde som omvandlats till sjö för kraftgenerering. Ytan hos de reglerade sjösystemen som räknebas leder givetvis till högre tal, t ex omkring 1 500 ha/MWel för Ångermanälven eller de reglerade sjöarna i Lagans och

Mörrumsåns nederbördsområden.

Produktionen 1 000 MWel vid ett tänkt torveldat kraft— verk, försörjt med torv från ett 60 000 ha mosskomplex

motsvarar kvoten 60 ha/MWel. Om man i stället räknar med konvertering till metanol eller syntetisk naturgas blir

kvoten för torvmossen omkring 30 ha/MWt.

Energiodlingar enligt 2.9 använder 750 ha/MWe1 eller 250 ha/MWt, men det synes föreligga möjlighet till högre produktivitet (se 2.9).

Jämförelse med en amerikansk bedömning

Nationella program och bedömningar av olika utredande kommittéer ger en splittrad bild. Man kan urskilja tre slag av optimistiska bedömningar: (1) en snabb kärnkraft- utbyggnad är möjlig och löser alla problem (2) olja och naturgas kommer att flöda länge än och priserna kommer att sjunka och (3) fossila fasta bränslen. främst kol, klarar energiförsörjningen den tid som behövs tills sol— energi, eller helt nya energialstrande processer, kan

ta över. De olika nationella programmen strävar till diversifiering, stabilisering och oberoende, mål som bör nås under perioden 1985—2000. Mer pessimistiska (rea— listiska?) bedömare pekar på de stora tekniska problemen och inte minst de stora insatser som behövs för att nå

dessa mål.

Amerikanska ingenjörsvetenskapsakademien, NAE, har helt nyligen i slutet av maj 1974 avgivit en rapport "U.S: Energy Prospects: An Engineering Viewpoint" som behand— lar möjligheterna för USA att bli oberoende på energiom- rådet år 1985. Rapporten sägs (Chemical & Engineering NeWS 27, maj 1974 sid 24) utstråla kvalificerad pessi— mism: Ett realiserande av detta mål skulle kräva en cn0rm ansträngning, dock sannolikt inte av krigstids— dimension. Slutsatserna i denna rapport skall refereras kortfattat, varvid data översättes till svenska förhål-

Landen genom division med faktor 25 motsvarande folkmängden.

Den amerikanska försörjningen med inhemska bränslen svarar

med denna omräkning mot 60 Mtoe/år under 1973. Produktio— nen av inhemska bränslen skulle kunna stegras till 96 Mtoe/år 1985. Denna nivå, som f ö svarar mot Fordrapportens "technical fix scenario" kunde vara tillräcklig om stora ansträngningar görs för att spara energi motsvarande 17

Mtoe/år.

Om den inhemska (amerikanska) prissättningen på olja och

gas får anpassas till världsmarknadspriserna borde den inhemska produktionen av olja och gas inkl produktion från Alaska och kontinentalsockeln kunna öka från 43 Mtoe år 1973 till 53 Mtoe år 1985. Detta skulle kräva

en investering på 32 500 Mkr i 1973 års penningvärde (amerikanska siffror omräknade till svenska förhållanden

genom division med faktor 25).

NAE—gruppen ger en försiktig prognos för skifferoljan och hävdar att produktionen kommer att ligga på låg nivå fram till 1985 och även därefter. Skifferoljeproduktio— nen år 1985 uppskattas bli 1 Mtoe/år, vilket kräver en

investering på mellan 540—900 Mkr.

Anledningen till den försiktiga synen på skifferoljan är förutsedda tekniska och geografiska problem. Man är mer optimistisk beträffande möjligheterna att utnyttja de amerikanska kolen. Kolproduktionen år 1973 på 24 Mton eller 16 Mtoe borde kunna ökas till 50 Mton år 1985. 28 Mton användes år 1985 för kolkraftverk jämfört med 15 Mton år 1973, vilket är ett tillskott på 5 000 Mwel som kolkraft, 12,5 Mton för produktion av syntetisk natur— gas och olja medan återstoden går till andra industriella ändamål samt export. Kolfälten kräver en investering på

3 800 Mkr för kapacitetsökningen. Investeringarna i an— läggningar för produktion av syntetiska bränslen från

kol ligger i området 2 900—4 000 Mkr. Den totala till— kommande investeringen enligt denna pessimistiska bedöm—

ning i kolutvinning och kolnyttiggörande är således om—

kring 8 000 Mkr med svenskt mått.

Det amerikanska systemet skulle 1985 kunna inrymma 20 st förgasningsanläggningar för totalt 50 miljarder m3 natur— gas/år, motsvarande 2 miljarder m3 naturgas/år för svenska förhållanden. För produktion av elkraft behövs investeringar fram till år 1985 på Omräknat totalt 54 000 Mkr för kärn— kraft och kolkraftverk. Gruppen tror inte att "antalet kärnkraftanläggningar skulle kunna öka mycket snabbt

p g a de många beslutsinstanserna för varje anläggning".

Behovet av kapital för alla förutserbara ändamål år 1985 enligt detta scenario är 110 000—135 000 Mkr, vilket inte inkluderar rörelsekapital, utdelningar, finansiella kost— nader etc. Andra problem, förutom kapitalbehovet, är tillgången på processvatten särskilt i de östra staterna, miljörestriktioner, tillgång på arbetskraft och kanske framför allt samordning och programledning. För närva— rande är 56 000 man engagerade i energirelaterade akti- viteter (omräknat till svensk folkmängd). För detta program krävs ytterligare kanske 10 000 man, varav fler— talet måste vara väl utbildade tekniker, nu åter en brist— vara. Gruppen är därför bekymrad över det bristande in—

tresset för teknisk utbildning i USA.

NAE—gruppen har enbart begränsat sig till de omedelbara problemen under de närmaste tio åren och har därför inte diskuterat långsiktiga forsknings— och utvecklingsprogram. Man hävdar att program för de närmaste tio åren enbart innebär att man köper en tidsfrist till dess att forsk— nings— och utvecklingsprojekten kan ge lösningar på sikt

som inte är beroende av fossila bränslen.

Tabell 9 sammanfattar data från den amerikanska NAE—studien för jämförelse med uppskattningar i Tabell 8. (Det kan finnas felaktigheter i detta material beroende på fel— tolkningar eller tryckfel i referatet, originalrapporten Var tyvärr inte tillgänglig vid utskriften av detta appen— dix.) De båda, i detta fall, oberoende underlagen ger

samma storleksordning på etablering av en inhemsk produk— tion av flytande bränslen, & l Gkr/Mtoe (1 000 Mkr/Mtoe) Utökad produktion av naturgas och olja kostar mer, & 3 Gkr/ Mtoe, medan elkraften når nivån & 10 Gkr/Mtoe elektrisk

energi.

Det amerikanska programmet ger ungefär samma tillskott av nyttoenergi, 24,7 Mtoe/år med en mindre elkraftandel i tillskottet (23 Z) än exemplen A och B i tabell 8 (43 %, resp 33 2).

Den amerikanska konsumtionen av elektrisk energi per

capita är f n lika stor som i Sverige, elkraftens andel

av nyttoenergin är dock bara m ll % jämfört med m 17 %

i Sverige beroende på en större förbrukning av förbrän— ningsenergi. Ett genomförande av scenariot enligt tabell 9 ger en fördubbling av produktionen av elektrisk energi, men dess andel av nyttoenergin ökar till endast 13 Z jäm— fört med de betydligt högre talen för de svenska exempel som diskuterats ovan. De amerikanska siffrorna avser emellertid situationen år 1985 medan de svenska enligt arbetshypotesen avser år 2000, vilket kan motivera skill—

naden.

Scenariots, tabell 8, karaktär av minimibudget framgår

av den omständigheten att de omräknade amerikanska siff— rorna stämmer rätt väl med de svenska trots att de ame— rikanska siffrorna avser år 1985 medan de svenska avser

år 2000. De amerikanska bedömarna hävdar dock att denna ökning av energiproduktionen kräver mycket stora ansträng— ningar av den amerikanska nationen. Det är kanske realis— tiskt att räkna med att extraordinära ansträngningar av denna dimension inte kommer till stånd före år 1985. Scenariot skulle därför kanske vara mer troligt för år

2000 motsvarande tabell 8.

Tabell 9: Investeringsbehov i det amerikanska energisystemet 1974 — 1985 (siffrorna har omräknats till svenska folkmängden genom diVision med 25) ______________________________________________________________________________ Objekt Investering, Tillskott år 1985

Mkr Mtoe/år _____________________________________________._______________________________ Kolgruvor 13 800 3 (andra ändamål än synt. tillskott 28 Mton/år ' bränslen och elkraft) Syntetiska bränslen från kol, 4 000 5 förbrukning 12,5 Mton kol/år Skifferolja 900 1 Elkraftproduktion, tillskott 54 000 9 kolkraft x)

10 000 MW 8 kärnkraft

17 totalt (primärenergi) Produktion av naturgas och olja 32 500 10 Övriga investeringar (exkl 39 800 rörelsekapital etc) _____________________________________________________________________________ Summa 135 000 36 primärenergi (exkl rörelsekapital m m) (24,6 nyttoenergi) _________________________.______________._______.____________________________________ x)Direkta uppgifter saknas, jämfört med prognosen United States Energy thropgh the Year 2 000 (Dept. of Int. Dec. 1972) synes kolkraften ha ökat med 3 Mtoe/ar och kärnkraften minskat med lika mycket.

SOU l974:73 3 Strömkällor 3.1 Strömkälleområdet

Det kemoelektriska området är mer splittrat och mång— fasetterat än det kemotermiska. På det kemotermiska området arbetar man i stort sett med ett enda oxida— tionsmedel, syre, samt med kol— och väteatomer som elektronavgivande element i bränslen av alla de slag vi utnyttjar dagligdags, från kol till lysfotogen. Alla kemiska reaktioner sker med ändring av systemets fria energi. Därför kan teoretiskt alla tänkbara kemiska reak— tioner utnyttjas också för kemoelektrisk energiomvand— ling. Valet av reaktanter för tekniska system i bränsle— celler, batterier och elektrolysceller begränsas av tek— niska och ekonomiska faktorer men utbudet av användbara

kombinationer är ändå stort för varje användningsområde.

Den kemoelektriska cellens förmåga att konvertera bräns— len till elektrisk energi och vice versa med hög verk— ningsgrad kan nyttiggöras i stationära och traktionära applikationer. Den kemoelektriska cellen utnyttjas där— vid för generering av elektrisk energi, för lagring av elektrisk energi och för produktion av bränslen från elektrisk energi. Den kemoelektriska tekniken har därmed stora uppgifter i en framtida elektroekonomi med fissions- 911er fusionskraft som primär energikälla likaväl som i en

ekonomi baserad på kol— eller solenergi.

3.2 Strömkällor av intresse för ett svenskt energi—

EEQSEEE ________________________________________

Strömkällor som kan vara av intresse i detta sammanhang bör finna användning i tunga applikationer som svarar för en icke försumbar andel av den nationella energiba— lansen. Tillämpning i stor skala leder i sin tur till krav i fråga om elektrodmaterial och teknik för masspro— duktion. Sådana strömkällor måste därför vara uppbyggda

av förhållandevis billiga material som helst kan utvinnas

inom landet och under alla förhållanden inte bör utgöras av bristmaterial med risk för framtida prisstegringar. Strömkällorna bör kunna massproduceras utan extrema krav

i fråga om toleranser och produktionsmiljö.

Återvinningsvänligheten kommer säkert att få större ekonomisk betydelse än i dag genom avgifter på jungfru— liga råvaror etc. Det finns också skäl att undvika giftiga eller på annat sätt farliga material och riskabla konstruk— tioner i dessa tunga tillämpningar. Det är fråga om ar— betarskydd och risker på arbetsplatsen men också om ris— ker vid användningen, t ex i samband med trafikolyckor. Flera av de material som i dag förekommer i Strömkällor måste hanteras med stor försiktighet och respekt i produk— tionen, t ex kadmium, bly och kvicksilver. Några av de Strömkällor som nu är föremål för utveckling bl a för el— bilar, t ex högtemperaturbatterierna förefaller riskabla

med tanke på kollisioner etc.

Man kan också ifrågasätta användning av väte i kompri— merad eller flytande form för bränslecelldrivna bilar med hänsyn till risken för väteläckage i slutna utrymmen såsom garage etc. Ett annat ur teknisk synpunkt lämpligt strömkällebränsle, hydrazin, är mycket giftigt och måste

uteslutas av den anledningen.

Skulle man tillämpa kriterier av detta slag konsekvent återstår ett ringa antal tänkbara system för t ex el— bilar. Man får emellertid söka en kompromiss som blir en avvägning mellan tekniska och ekonomiska fördelar

och en eller annan nackdel av det slag som angivits ovan.

Det är svårt och tidskrävande att utveckla en ny ström— källa även om problematiken inte på något sätt är jäm- förbar med exempelvis utvecklingen av en ny atomreaktor. En viktig anledning till denna långsamma utveckling är

också att energisystemet som helhet förändras långsamt.

3 . 3 Strömkäll9r-för-;rettigsära_apelikaslese;

Ungefär 1/4 av landets energikonsumtion hänger samman med samfärdseln med biltrafiken som tyngsta komponent. Energiverkningsgraden är låg i denna sektor och det borde vara möjligt att spara energi med hjälp av Strömkällor

med hög verkningsgrad.

Bilisten förbrukar ungefär en liter bensin per mil. Till detta kommer påslag på 0,2 1 för raffinering och distri- bution samt 0,3 1 för bilproduktion, bilförsäljning, underhåll, vägbygge etc. Önskar man minska bilismens energikonsumtion bör man dock i första hand söka redu—

cera den direkta drivmedelsförbrukningen.

En elbil förbrukar två kWh per mil under förhållanden jämförbara med en liter bensin per mil för bensinbilen. Vid en oljebaserad ekonomi nås break—even för dessa båda alternativ när 1,2 l eldningsolja förbrukas för ett uttag av 2 kWh från elbilsbatteriet. Eldriften sparar således energi om den totala verkningsgraden överstiger omkring 17 %. Förluster uppkommer dessutom i värmekraftverket vid transmissionen och likriktningen samt i batteriet. Om strömkällan har 70 % verkningsgrad, likriktningen 90 %, transmissionen 95 Z och värmekraft— verket 40 Z blir den totala energiverkningsgraden 24 Z, vilket är bättre än motsvarande notering för bensin— motorn. En strömkälla med sämre verkningsgrad, säg 40 %, blir däremot ett sämre alternativ än bensinmotorn från

denna synpunkt.

En metanolluftbränslecell kan använda metanol framställd ur kol med 65 % verkningsgrad. En verkningsgrad på 40 % för metanolluftbränslecellen ger en total verkningsgrad på 26 Z medan 55 Z ger 36 %, dubbelt så bra som för bensinmotorn. Den höga totalverkningsgraden för bränsle— cellsystemet beror på att det inte förekommer någon termomekanisk energiomvandling i detta schema jämfört

med ackumulatoralternativen. I en helt genomförd kärn—

kraftbaserad elektroekonomi kommer däremot bränsle— cellalternativet i underläge i förhållande till ett batterialternativ med hög verkningsgrad försåvitt

man inte skall diskontera vätgasgenerering genom vatten— klyvning i kärnreaktorer. Exxon (Esso) och det franska företaget Alsthom är engagerade i utveckling av metanol— luftceller för fordon i ett femårigt projekt med en ram på 100 Mkr.

Det finns således möjligheter att i framtiden spara energi med hjälp av eldrivna fordon även om eldriften inte kan ses som ett radikalt botemedel. Man kan snarare uttrycka det så att eldriften medger en radikal miljöför— bättring och — i bästa fall — en inte obetydlig reduktion av energiförbrukningen. Av särskilt stor betydelse är

att miljökraven kan klaras också av små enheter, vilket

" . . . " .. . ar svarare Vid sma forbranningsmotorer.

Det föreligger således ett incitament från energisyn— punkt för utveckling av batterier med hög verkningsgrad och metanoluftceller för fordon. Dessa Strömkällor måste givetvis också möta krav i fråga om effekt— och energi— prestanda, tillgänglighet, bekvämlighet, livslängd, miljösäkerhet etc.

Alla batterisystem är handikappade av laddningsproblemet. Bränslesystemen kan tankas snabbt medan laddning alltid kräver tid. — Alternativet laddning genom batteribyte är väl värt en analys också för privatbilismens räkning. — Å andra sidan kan man säga om laddningsmomentet att varje hem förfogar över en tankningsmöjlighet. I en total elek— troekonomi kan den garagerade elbilen t o m tjäna som utjämningsbatteri i det nationella systemet.

Såväl blybatterier som den alkaliska ackumulatorn har

en tillräckligt hög verkningsgrad för att vara av intresse för ett FoU—program inriktat på energisnålare kommunika— tioner. Järnluftbatterierna kommer in i sammanhanget på

ett annat sätt, nämligen som strömkälla i miljöer, t ex

gruvor, där uppehållande av en god arbetsmiljö i sig kräver stora mängder energi, t ex för luftväxling. Det

s k nickelvätebatteriet synes också vara av intresse för traktionära applikationer. De 5 k högtemperaturbatteri— erna ger också en hög energiverkningsgrad men synes inte vara särskilt väl lämpade för traktionära applikationer p g a risker och driftsvårigheter. Metanolluftcellen är ett mer intressant framtida alternativ särskilt ur ener— gisynpunkt. Tabell 10 sammanfattar ackumulatorteknikens nuvarande ståndpunkt vad gäller några aktuella batteri—

typer för elbilar etc.

3.4 Sträskällst-få!_äseEÅQEäEs_EEElÅEéEÅEESE

Pratt & Whitney Aircrafts bränslecellkraftverk

Pratt & Whitney Aircraft har varit kontinuerligt engage- rad i bränslecellutveckling under 15 år. Den nuvarande

projektstyrkan uppgår till omkring 1 000 man och är till största delen sysselsatt i utveckling av bränslecellsys—

tem för kraftproduktion.

Detta utvecklingsprojekt kostar 200 Mkr, varav Pratt & Whitney Aircraft svarar för 65 Mkr och nio kraftföretag för resten. De nio företagen har preliminärt beställt

56 st 26 MW—enheter och därvid förskotterat 2,5 Mkr/26 MW—enhet och betalar gemensamt den första demonstrations— anläggningen för 32 Mkr. Om demonstrationen godkänns,

för vilket Pratt & Whitney Aircraft inte ställt några garantier, kommer företagen att få betala 22,5 Mkr/26 MW— enhet, från vilket avdrages tidigare inbetalda 2,5 Mkr.

Anläggningskostnaden är således omkring 800 kr/kW.

Pratt & Whitney Aircraft skall redovisa definitiva kon— struktionsritningar och specifikationer i början av 1976, varefter bolaget har sex månader på sig för att klara tillverkningen och provprogrammet. De 56 första enheterna

levereras sedan med början 1978 under en period av 2,5 år.

Tabell 10: " " 1) System Forvantade prestanda

wh/kg W/kg Blybatteriet 33 44:65 Natrium—svavel 180—220 180—220 Litium—svavel :>220 2a> 220 Litium—klor 110 > 220 Järn-luft 90—110 22-45 Zink—luft 90—110 22—45 Nickel—zink 44—55 :>220 Nickel—järn 44—55 110 + ?

Zink—klor

Zink—brom 44

130—175 220 ?

90—110

Utvecklings— läge

XXXX

XX

XX

XXX

XXX

XX XXX

XX

XX

Strömkällor för traktionära applikationer enligt A.D Little Inc.

Problemområden

Låg energidensitet Materialproblem:

aggressiva reak— tanter och höga temperaturer

Låg effektdensitet, korrosion hos luft— katoden

Dendritbildning Underhåll

Komplicitet, säkerhetsproblem

Låg energidensitet

Utvecklingsläge xxxx xxx xx

X

kommersiell produkt

batterier evaluerade

cellprovning, begränsad batterievaluering

enbart cellprovning

1) Maximala värden vid mycket låg resp hög urladdningsström.

Källa: Environmental Science & Techn. 8 (1974) 411

Pratt & Whitney Aircraft's kraftverksprogram är en

direkt fortsättning på Target—programmet (Team to Edvance research for gas Energy transformation) som initierades 1967 som ett samarbetsprojekt mellan 28 (i dag 27) naturgas— företag. Targetprogrammet har körts i tre etapper och är

nu inne i den slutgiltiga treårsetappen. Den första etap— pen 1967 — januari 1970 var en förstudie som resulterade ien produktspecifikation. Nästa fas innebar provning av 35 st 12,5 kW—enheter på fältet, varvid 200 000 drifttim— mar ackumulerades. Dessa erfarenheter tillvaratas nu i en förbättrad version som skall tjäna som prototyp för den

kommersiella produkten.

Den nuvarande betoningen av kraftverksprogrammet som tek— niskt sett är en fortsättning av Target—programmet (även om de båda programmen hålls strängt åtskilda beroende på konkurrensen mellan gasföretagen och elkraftföretagen i USA) får tolkas så att Target—konceptet med de små villa— baserade bränslecellsystemen inte är särskilt konkurrens—

kraftigt jämfört med alternativa systemuppläggningar.

De studier som Pratt & Whitney Aircraft har gjort till— sammans med de amerikanska kraftföretagen och Edison Electric Institute visar att bränslecellkraftverken ofta är fördelaktiga alternativ beroende på de lokala förut— sättningarna. Det är inte fråga om gasekonomi i egentlig mening utan om vad man kallar dispersa energisystem med kraftverken lokaliserade nära konsumenterna. Det dispersa energisystemet reducerar belastningen på miljön och ger ofta bättre totalekonomi. Existerande mindre stationer

kan nyttiggöras.

Det dispersa kraftsystemet lanseras inte som en ny system- lösning som skall avlösa det nuvarande systemet. Man söker

i stället genom noggrann analys av varje enskilt fall komma fram till negativ eller positiv slutsats beträffande lämp— ligheten att sätta in bränslecellkraftverk av Pratt & Whitney Aircraft's modell. En sådan stegvis förändring av energisys—

temet torde f 6 vara det enda praktiskt möjliga.

Bränslecellkraftverket består av tre delsystem. I bränsle— delen konverteras råvaran t ex naturgas till en blandning av Vätgas och koldioxid genom ångreformering och skift— konvertering. Gasen matas på bränslecellmoduler av vidare— utvecklad Target—typ som arbetar vid temperaturer över lOOOC och med fosforsur elektrolyt varför man inte behöver bekymra sig om koldioxiden i bränslegasen och i den till— förda luften. Avgasen från modulerna återgår till bränsle— systemet där de förbränns och genererar värme för de vät— gasproducerande reaktionerna. Bränslecellmodulerna torde bestå av seriekopplade bipolära liggande elektroder med matrisbunden fosforsyra som elektrolyt. Spänningen per modul är 4 000 V och samtliga moduler är parallellkopplade. Likströmmen konverteras till växelström i växelriktare och transformeras upp till 13,8 kV. Verkningsgraden uppges ligga omkring 40 % vid drift på naturgas och liknande

bränslen och på omkring 50 % vid drift på vätgas.

Högtemperaturceller

Tidigare projekt för storkraftverk med bränsleceller har varit inriktade på högtemperaturteknik. Högre celltempe- ratur ökar reaktiviteten hos aktuella bränslen och billiga katalysatorer kan användas som inte förgiftas så lätt. Drift vid hög temperatur medger också kombinationscykler där avfallsvärmet från bränslecellen nyttiggöras för för— gasning av exempelvis fasta kol eller ångreformering av

naturgas och flytande bränslen.

Det största amerikanska projektet på området är Westing— house's projekt från 1960—talet för Office of Coal Research, vilket avrapporterades augusti 1970. Det centrala i detta bränslecellkoncept var en fast elektrolyt bestående av ett membran av zirkoniumdioxid som släpper igenom syrejoner vid drifttemperaturer omkring 700—80000. Projektet utmyn- nade i en specifikation av en 100 kW försöksanläggning och

en teknisk beskrivning av en 200 MW—station. Den totala

anläggningskostnaden är uppskattad till 750 kr/kW, varav 20 Z på bränslecellen och ungefär lika mycket på växel- riktarna samt omkring 50 % på kolförgasaren. Svavlet tas omhand i en fluidiserad bädd chargerad med dolomit som

beräknas kosta 35 kr/kW.

Sista ordet har ingalunda ännu sagts i valet mellan hög— temperaturceller för orena bränslen och lågtemperatur— celler för renade bränslen men det förefaller dock att tills vidare vara en mer framkomlig väg att utnyttja etablerad teknik för rening och konvertering av konven— tionella bränslen och därmed ställa mindre krav på bräns— lecellsystemet. Hög drifttemperatur innebär ju också

större risk för korrosion, läckage etc.

Metanolsystem

Metanolluftsystemet har uppenbarligen ännu inte på allvar diskuterats för storkraftproduktion.. Emellertid är de ekonomiska kraven som ställs på metanolluftbatterier för traktionära applikationer väsentligt hårdare än kraft- verksapplikationen. Om man lyckas ta fram metanolluftbatte— rier på kostnadsnivån 200 kr/kW och verkningsgrader omkring 40 % blir metanolluftsystemet av stort intresse för kraft—

industrin.

Utjämningsbatterier

Utjämningsbatterier börjar också intressera energisystem- byggarna. Ett utjämningsbatteri skall med så ringa förlus—

ter som möjligt kunna lagra och åter leverera tillbaka elek— trisk energi när så behövs dels för utjämning av belastnings— toppar Och dels som reservkraft. Alkaliska nickelkadmiumbatte— rier ser i dag sin främsta marknad på reservkraftområdet.

Utjämningsbatterierna bör vara billiga i anskaffning, ha lång livslängd och ringa underhållsbehov för att hålla års— kostnaderna nere. Regenerativa bränsleceller kan i princip

användas som utjämningsbatterier genom att de utvecklar vät—

gas och syrgas vid laddning, vilka gaser kan lagras för

att sedan återföras till bränslecellsystemet vid behov.

Utjämningsbatterierna kan läggas in i systemet ungefär som nuvarande toppkraftverk men man bör också studera

ett disperst alternativ ända ner till villanivå. Ett disperst system ger en betydande redundans särskilt om energin lagrad i de många små enheterna kan matas till— baka till nätet på ett enkelt sätt. Man skulle nå samma gynnsamma effekt som om beredskapslagringen av olja skedde decentraliserat exempelvis genom ökad volym på fastig— heternas oljetankar. Om elbilen slår igenom kommer också en synnerligen stor batterikapacitet att finnas i elbils— batterierna med säg 40 kWh/enhet. Tre miljoner enheter

skulle lagra 60 GWh i genomsnitt.

Man frågar sig om inte en likströmsekonomi vore värd en renässans framför den nuvarande växelströmsekonomin.

De nya energiomvandlarna, framför allt bränslecellerna, levererar primärt likström. Sker detta i ett disperst system med distribution av flytande eller gasformiga bränslen nära konsumenten bortfaller behovet av höga överföringsspänningar och därmed transformeringsmomentet.

Vid valet av batteriprincip för stora utjämningsbatterier är man inte begränsad av specifika prestanda på samma sätt som i traktionära applikationer. Vid stora stationära enheter som körs kontinuerligt bortfaller också några av de speciella säkerhetsproblem som synes vara ett hinder för högtemperatursystem i traktionära sammanhang. Hög— temperaturbatterier med fast elektrolyt som Fords natrium—svavel—batteri eller med smältelektrolyt som stude— ras bl a vid General Motors, kännetecknas av goda belast— ningsegenskaper, hög verkningsgrad och potentiellt låga

tillverkningskostnader.

3-5 EZEEEEEEE£_Eå_EEHZBESEEETTEE

Det är lättare att bedöma rimlig storlek på FoU—satsning avseende utveckling av alternativa bränslen som t ex me— tanol som kan absorberas av det existerande energisys— temet än utveckling av t ex Strömkällor för elbilar. Strömkällan är en väsentlig komponent i elbilen men inte den enda. Utvecklingen av elbilen själv Och kringsystemen kommer emellertid inte att ta fart förrän elbilsbatterierna är framme och övertygande bevis föreligger att prestanda, livslängd, kostnader och övriga egenskaper kan accepteras av marknaden. Utvecklingen kommer ändå att gå långsamt be— roende på livslängden hos det existerande bilbeståndet

och de stora investeringar som krävs i nya produktions— system m m. En satsning på elbilar med sikte på en konver— tering i sådan omfattning att det märks i den nationella energibalansen (och miljön) måste därför göras på lång sikt och utifrån andra lönsamhetskriterier än de gängse.

P g a dessa omständigheter och det risktagande som före— ligger måste staten ta huvudansvaret för denna utveckling om den skall komma till stånd. Så har också skett i Japan, vilket synes ha resulterat i ett framgångsrikt elfordons—

program med associerad batteriutveckling.

Det måste också bli fråga om rätt stora utvecklingsinsat— ser beroende på problemens komplexitet och inte minst p g a nödvändigheten att utveckla tillräckligt billiga produkter. Det finns inga genvägar beroende på att det ytterst är fråga om materialvetenskap som alltid kräver stora insat—

ser för provning och evaluering i olika miljöer.

Vi har anledning satsa på blybatterier, nickeljärnbatte— rier och järnluftbatterier i första hand men också på metanolluftsystem och nickelzink— respektive zinkluft— batterier. En större del av insatsen bör gå till bly— batteriet, nickeljärnbatteriet och järnluftbatteriet, eftersom det rör sig om renodlad och kostnadskrävande produktutveckling. I fråga om zink— och metanolsystemen kan

man tala om teknisk grundforskning och spekulativ utveck—

ling med problemidentifikation och utveckling av nya koncept. Insatsen på metalluftsystemen får ses som en satsning av indirekt karaktär. Man kan nämligen inte pri- märt räkna med en positiv effekt på energibalansen, vilken under alla förhållanden skulle vara obetydlig år 1985. Tanken är i stället att tillhandahålla en strömkälla med så goda egenskaper vid denna tidpunkt att utvecklingen av elbilen kan accelerera så att förutsättningar skapas för

en mer allmän övergång till eldrift vid 2000—talets början.

Det är särskilt svårt att i detta fall komma fram till rimlig anslagsstorlek. En synpunkt kan vara helt enkelt den att förstärka etablerade forskningsgrupper i landet

och rikta in dessa mot de angivna målen.

Som mål för arbetet på blybatterier och nickeljärnbatte— rier kan anges 50 Wh/kg, 1 000 cykler och 100 kr/kWh, vilket förutsätter rationell återvinning av elektrod— materialen. Om 200 000 enheter på 30 kWh finns i fordon under femårsperioden 1985—1990 skulle detta kunna spara 0,1 Mtoe/år, vilket på sin höjd skulle motivera en FoU- insats på 5 Mkr. Batterierna som sådana vore däremot värda en FoU—insats på 25 Mkr om man optimistiskt räknar med

en årsproduktion på 100 000 enheter för hemmamarknad och

export samt ett tekniskt risktagande på 67 %.

För metalluftsystemen kan anges liknande mål men dubbla prestandanivån 100 Wh/kg. I detta fall kan man dock icke som skäl åberopa en reducerad energikonsumtion år 1985

utan enbart de väsentliga indirekta effekter som berörts

ovan, samt givetvis marknadsvolymen för batterierna.

Ställer man i stället in siktet på år 2000 och perioden därefter och räknar med en omfattande konvertering till eldrift tack vare insatser under l980—talet, skulle verkan på energibalansen motivera storleksordningen 50 Mkr av energiskäl. Teknisk grundforskning bör därför bedrivas redan nu med sikte på sådana system med tanke på den långa

genomloppstiden för detta slags utveckling.

Ett arbete på traktionära batterier och bränsleceller kan med fördel kopplas samman med en motsvarande insats på stationära applikationer för Strömkällor tillhörande

samma familjer.

Det är ännu svårare att i detta skede komma tillrätta

med de stationära tillämpningarna. Bränslecellkraftverk kan bli aktuella alternativ redan vid början av 1980— talet om en stor naturgasimport kommer till stånd och Pratt & Whitney Aircraft's projekt blir framgångsrikt. Om volymen på naturgasimporten antas vara 7-109m3/år

och att 25 % går till ett 1 000 MW bränslecell— kraftverk, vore det värt att sätta 20 Mkr i utveckling

av denna applikation vid nollrisk om vi ansätter 5 kr/GJ. En annan variant är en kombination av torvutvinning, för- gasning och konvertering till vätgas, bränslecellkraft— verk och växelriktare avsedd för dispersa energisystem. Dessa processystem skulle främst konkurrera med diesel— kraftverk eller torveldade kraftverk och utgöra ett alter—

nativ till nyttiggörande av torv i de stora enheter som lan—

serats i moment 2.5.

Anslagsramen för bränslecellkraftverket uppskattas från priset 6 öre/kWh och 40 % verkningsgrad, vilket motsvarar 4 öre bränsle per kWh bränslecellenergi. 1 000 MW instal— lerad dispers bränslecelleffekt skulle försvara en FoU— satsning på 33 Mkr. — Bränslecellkraftverket kostar

130 kr/kW=år, vilket vid fasta kostnader till 15 % av investeringen skulle tillåta en anläggningskostnad på

800 kr/kW. Denna beräkningsmodell skulle motivera en in— sats på 60 Mkr från produktsynpunkt vid en marknad på 300

MW/år för de båda nämnda stationära applikationerna.

Dessa överslag synes dock indikera ett starkare incita— ment för strömkälleutveckling för stationära applikatio— ner än för traktionära med tanke på tiden fram till år 2000. Den sammanlagda anslagsramen enligt ovan blir vid nollrisk omkring 50 Mkr, med hänsyn endast tagen till

effekten på energikonsumtionen, till vilket kan läggas

85. Mkr för produktutvecklingen. Vid 50 % genomsnittligt tekniskt risktagande vore en FoU—insats på omkring 70 Mkr

försvarbar.

Det är därför motiverat med betydande utvecklingsinsat— ser redan under den närmaste tioårsperioden. Det finns också förutsättningar för att genomföra sådant utveck— lingsarbete i landet. Å andra sidan har man anledning att avvakta resultaten av framför allt Pratt & Whitney Aircraft's långt komna utvecklingsprojekt på kraftverks— området. Det bör också först klarna efter vilka linjer den svenska energiförsörjningen kommer att följa (ande— len kärnkraft, eventuell torvkraft, metanolfrågan etc). Det finns därför skäl att de närmaste åren bedriva en aktiv teknisk grundforskning på området inriktad på speciellt de svenska förutsättningarna, ett arbete som då kan drivas i nära anknytning till det traktionära pro— grammet. Det bör ges möjligheter till en utvidgning av detta arbete att omfatta en kraftverksenhet vid slutet

av tioårsperioden på säg 50 Mkr.

Det kan vara klokt att till en början associera utveck— lingsarbetet med pågående projekt på det traktionära området för att på så sätt skapa förutsättningar för en inbrytning på det ur energisynpunkt viktiga stationära området. Satsningen föreslås bli lika delad mellan me— talluftbatterier å ena sidan,med tänkt indirekt effekt på energibalansen och en direkt miljöeffekt,och bly— batterier, alkaliska batterier och metanolluftbatterier å andra sidan jämte bränsleceller. De tre första åren med en total satsning på 15 Mkr skall resultera i pro— totyper av en ny generation järnluftbatterier, traktio— nära blybatterier och alkaliska batterier samt metanol—

luftbatterier i demonstrationsutförande. Dessutom före—

slås 3 Mkr under denna treårsperiod i teknisk grund—

forskning och systemanalys avseende bränsleceller.

3-6 ' åémaeäeäzsåes

De utvecklingsarbeten som bedrivits sedan 1960—talets början på nya Strömkällor för applikationer inom rymd— och försvarstekniken och för eldrivna fordon synes nu resultera i produkter och processer av stor betydelse för energiförsörjningen mot slutet av seklet. Några omedelbara effekter kan man dock inte vänta beroende

på att systemomställningarna kräver så lång tid.

Pratt & Whitney Aircraft bygger vidare på den bränsle- cellteknik som utvecklades för de amerikanska månskeppen och är nu tillsammans med den amerikanska kraftindustrin engagerat i ett stort utvecklingsprojekt avseende bränsle- cellkraftverk. En första demonstrationsanläggning på 26 MW skall levereras och evalueras 1978, varefter följer leve— rans av 56 st likadana enheter till ett uppgjort pris på 800 kr/kW.

Den låga anläggningskostnaden, höga verkningsgraden vid även små enheter och framför allt den stora miljövänlig— heten gör dessa bränslecellkraftverk särskilt lämpade för s k dispersa energisystem som är ett alternativ Och komplement till system med stora centrala kraftverk. In— satser görs också på andra Strömkällor för kraftproduk— tion: högtemperaturbränsleceller, utjämningsbatterier och metanolluftsystem, som också är av intresse för

Sverige.

Blybatteriet har hittills varit den dominerande ström— källan för truckar och elbilar med en prestandanivå på

omkring 20 W/kg vid 1 timmes urladdning. Prototyper av

förbättrade blybatterier, nickeljärnbatterier och nickel— vätebatterier ger i dag ungefär dubbla prestanda, d v s 20 W/kg under 2 timmars urladdning, vilket är av stor betydelse för en introduktion av eldrift i större omfatt— ning. Prototyper av järnluftbatterier som utvecklats i. Sverige ligger på nivån 50—60 Wh/kg vid 5 timmars urladd— ning och kommer inom en nära framtid att förbättras mot

nivån 80 Wh/kg.

Det finns därför goda skäl att förmoda att Strömkällor

med väsentligt bättre prestanda än de i dag marknadsförda kommer att vara tillgängliga inom ett fåtal år. Även rena bränslecellsystem börjar bli av intresse för traktionära applikationer, särskilt metanolluftbatterier, som utvecklas inom ett stort franskt—amerikanskt projekt.

På kort sikt torde miljöeffekten vara av större betydelse. Arbetsmiljön i verkstäder och gruvor kan förbättras avse—

värt med elektrisk drift med nya energitäta Strömkällor.

På grund av den långa tid som erfordras för en omställning mot eldrift i stor skala måste ett FoU—program i första hand skapa förutsättningar för en sådan övergång till el— drift, varvid man kan fästa mindre avseende vid de energi— besparingar som ev kan göras på kort och medellång sikt. Det är därför angeläget att bedriva den fortsatta utveck— lingen av järnluftbatteriet i oförminskad takt. Denna strömkälla kan tack vare sina goda prestanda bidra till

en snabbare övergång till eldrift. Arbete bör också be— drivas på blybatterier och järnnickelbatterier som med

hög energiverkningsgrad och i övrigt egenskaper som gör dem väl lämpade för traktionär tillämpning. Arbete bör be— drivas också på metanolluftsystem och zinkbatterier be— roende på potentielt hög verkningsgrad och energidensi— tet. Därmed skapas en grund för utveckling inom landet

av Strömkällor med i alla avseenden goda egenskaper att

användas i elfordon under 2000—talet.

De pågående utvecklingsprojekten, särskilt Pratt & Whitney Aircrafts kraftverksprojekt, bör följas noga och förut— sättningarna för en introduktion av denna teknik i Sverige evalueras mot den svenska bränslesituationen. Teknisk grundforskning bör drivas avseende såväl elektrodmaterial som alternativa systemkoncept anpassade för inhemska bräns—

len.

Kraftverksprojekten kan associeras med motsvarande utveck— lingsinsatser avseende bränslecellsystem för traktionära applikationer. Det gemensamma målet är bränslecellmoduler för en kostnad på omkring 200 kr/kW och en livslängd över—

stigande 5 år.

Programförslag

En värdering av olika effekter av insatser på detta område leder till ett förslag om en total ram på 70 Mkr. En ytter— ligare insats på 50 Mkr bör möjliggöras för ev framtagning

av ett mindre bränslecellkraftverk på basis av svensk teknik.

Projektförslag

Projektförslag har ingivits som harmoniserar väl med de föreslagna programmet Projektförslagen avser i allmänhet inte hela tioårsperioden utan oftast de närmaste tre åren.

Några av förslagen skall nämnas här:

Fortsatt utveckling av järnluftbatterier i oförminskad takt

Teknisk grundforskning avseende elektrodmaterial för bräns— lecellkraftverk

— Spekulativ utveckling av utjämningsbatterier

- Systemanalys av blybatterier för traktionära applikationer

— Framtagning av ett nytt nickeljärnkoncept, det sk Super- finikonceptet, för traktionär applikation

— Metanolluftbatterier för traktionär applikation

Teknisk grundforskning avseende zinkelektroder

— Analys och uppföljning av högtemperaturbatterier

4 Nya energisystem 4-1 .Qlite_!ene£sisteeesis£!

I den nya reviderade och rikt illustrerade upplagan av Nordisk Familjebok kan man läsa om energi (1907): "En annan vanlig energiform är elektrisk (och mag— netisk) energi: Man kan med elektricitetens tillhjälp drifva maskiner eller utveckla värme eller samla

kemisk energi, t ex sönderdela vatten i väte och syre."

Författaren av denna notis, som är en av de stora svenska kemisterna, Svante Arrhenius, den förste svenske nobel— pristagaren (1903), kommer säkert inte att benämnas väte— ekonomins fader. Begreppet väteekonomi som återkommer i alla diskussioner om den framtida energiförsörjningen, är

emellertid ingen ny idé.

Väte kan också lagras och distribueras i form av energi— rika kemiska föreningar som framställts genom reaktion

mellan elementärt väte och kväve eller koloxid, alterna— tivt koldioxid. Tre slag av föreningar är särskilt aktu— ella, nämligen ammoniak, metanol och syntetiska kolväten. Syntetiska oljor och syntetisk naturgas passar det etab— lerade energisystemet som skulle kunna kallas en kolväte—

ekonomi. Metanolekonomin kan utvecklas gradvis från kol—

väteekonomin medan ammoniakekonomin representerar en större

förändring. Data för några aktuella syntetiska bränslen

visas i Tabell 11.

Det som i första hand skiljer de olika "energiekonomierna" är hur energin distribueras. Distributionssättet styr ener— gisystemets utformning mer än något annat. Ett exempel på detta är naturligtvis elektroekonomin, det helt elektri— fierade energisystemet.

4—2 Yässskeeesis

Turbinkonstruktören Lawaczek sägs vara mannen bakom idén

Tabell ll: Jämförelse mellan okonventionella syntetiska bränslen och bensin

__________________________________________________________________._______.__________________________________.____ Effektivt Mängd bränsle med Kokpunkt Ångbild— Densitet Ordnings— Ordnings— värmevärde samma energi som nings— följd, följd,

bensin värme vid ökande lagrings—

3 kokpunkten, giftighet vänlighet

GJ/ton GJ/m Vikt Volym C GJ/ton Gas Vätska

___—”MW

Väte HZ 120 8 0,4 3,7 —253 0,5 0,00008 0,07 1 6 (vätska) (vätska) (vätska) Ammoniak NH3 19 13 2,4 2,5 —33 1,4 0,00069 0,68 5 4 (vätska) (vätska)

Hydrazin N2H4 17 17 2,7 1,9 113 1,3 — 1,00 6 3 Metanol CH OH 20 16 2,2 2,0 65 1,1 — 0,80 4 2

Metan CH 50 21 0,9 1,5 —162 0,5 0,00066 0,41 2 5 (Vätska) (vätska) (vätska)

Etanol CZHSOH 27 22 1,6 1,4 78 0,8 — 0,80 3 l

Bensin C8Hl8 44 31 1,0 1,0 125 0,3 0,70 (4) (1)

___—MM

att lagra elektrisk energi i form av väte under låg— effektperioder för att sedan nyttiggöra vätet i bränsle— celler vid toppbelastning. Lawaczek lanserade också tan— ken att sönderdela vatten i elektrolysstationer vid de norrländska vattenkraftverken för att skicka vätgasen och syrgasen i ledning till bränslecellkraftverk söder över. Tabell 12 ger en jämförelse mellan olika energi— former som visar att väteekonomi enligt dagens teknik med utnyttjande av vätets kemiska energi skulle hävda

sig väl gentemot elkraften.

Vätgas provades också tidigt i förbränningsmotorer p g a dess excellenta förbränningsegenskaper i det 3 k Erren— systemet under 1930—talet. Flera nu mycket aktuella meto— der för att reducera avgasemissioner och höja verknings— graden vid bensinmotorer utnyttjar vätgastillsats till bensinluftblandningen. Redan en liten tillsats av väte ger en stor del av fördelarna med ren vätgasdrift. Vätet framställes genom sönderdelning av en del av bensintill— flödet.

Tabell 12: Jämförelse mellan kostnader för olika energiformer V' i USA 1970 (1$ = 4,5 Skr)

W

Kostnadsslag Elkraft Naturgas Elektrolysväte ____________________..___..______.______—____________________ Produktion 12,6 kr/GJ 0,8 Kr/GJ 15,2 Kr/GJ Transmissionl) 2,3 0,9 2,8 Distribution 7,6 1,3 1,6 _______.__________._______________________—______._..__________ Totalt 23,1 kr/GJ 3,0 kr/GJ 19,6 kr/GJ

W

1) Transmissionskostnaderna är ej direkt jämförbara p g a väsentligt längre överföringssträcka för gasalternativen. Källa: Institute of Gas Technology, Chicago: ”Clean fuels from coal" (1973), sid 32.

Vätgas transporteras billigare i rörledning än motsva— rande mängd elenergi i kabel. Väte är också ett miljövän— ligt bränsle och idealiskt för bränsleceller. En fullt utvecklad väteekonomi med nyttiggörande också av det syre som bildas vid sönderdelningen av vattnet ger vatten som enda reaktionsprodukt. Många hävdar därför att det av— görande motivet för införandet av väteekonomin är dess miljövänlighet, forskare vid General Electric Tempo an—

vänder därför i stället termen ekosystem.

Väteekonomi är inget enhetligt begrepp. I den renodlade utföringsformen är det fråga om system där bränsleråvaror och/eller kärnbränsle konverteras exklusivt till väte som sedan nyttiggöres på ett immateriellt eller materiellt sätt.

Väteekonomi är i första hand en fråga om ett nytt sätt att

distribuera energi som vätgas i rörledning eller - mer spekulativt — i flytande eller fast form. Väteekonomin

är därmed ett alternativ till elektroekonomin. Vätet produceras vid kärnkraftverken eller solstationerna och levereras till den slutgiltige konsumenten. Den elektriska

energi som behövs för de lokala systemen genereras på

platsen.

Vätesystemen (termen hydrogensystem är kanske bättre) upp— visar många intressanta egenskaper av vilka några berörts ovan. Flera av dessa egenskaper torde få ökad betydelse med tiden. Den negativa attityden gentemot luftledningar för elkraft på många håll i världen tvingar t ex elektro— tekniken under jord med supraledare eller gasisolerade

kablar som är mycket dyrare än luftledningarna.

Väteekonomin torde emellertid inte kunna förverkligas förrän långt in på 2000—talet beroende på att så genom— gripande systemförändringar tar mycket lång tid. Många

svåra tekniska problem måste också lösas.

Två viktiga problemområden är termisk generering av vät—

gas vid kärnkraftverk samt lagring av mindre mängder väte

för användning i traktionära sammanhang, t ex bilar. Det

behövs en billig, lätt och kompakt "förpackning för vätet

och ett sätt att eliminera läckage.

Det är ingen lätt uppgift att ta fram ny teknik för lag— ring och hantering av små mängder väte för traktionära applikationer. Å ena sidan önskar man kunna överföra Väte i flytande form eller i gasform i lagringstanken till en ny "bunden form", i det traktionära systemet. Å andra sidan måste vätet kunna frigöras snabbt från den bundna formen i takt med förbrukarens intentioner. Man måste därvid också säkerställa att gas inte frigöres då sys— temet är avställt. (Flytande kolväten som vätebärare fyller dessa speciella krav mycket väl medan systemen för nyttiggörande av dessa bränslen ännu lämnar en del att önska i fråga om verkningsgrad och miljöpåverkan.) Forsk— ning pågår avseende metoder för lagring av väte i metall— hydrider etc. Vanadin kan uppta väte under hydridbildning (VHZ) och lagrar därvid 4,7 GJ/ton eller 28,4 GJ/m3. Man söker också utveckla lätta tryckbehållare för gasen, ett

stort problem därvid är vätets läckagebenägenhet.

Batteridrift låter sig väl förenas med en partiell väte— ekonomi. Lokala bränslecellkraftverk får tjäna som el- mackar för elbilarna. Man behöver inte gå över till växel— ström för att sedan likrikta igen för de höga strömmarna vid snabbladdning. Schemat blir: kärnkraft, direktgene— rering av väte, rörledning till bränslecellkraftverket, konvertering till likström och laddning av elbilens

batterier.

Flytande väte är ett bra bränsle vid drift i stor skala

bl a beroende på gynnsamt förhållande mellan yta och volym vid stora lagringstankar. Tekniken för tillverkning, lagring och transport av flytande väte har förts långt i samband med de stora rymdprojekten. Här torde inte så mycket vara att vinna för såvitt man inte upptäcker en revolutionerande ny isoleringsprincip. (De 5 k superiso— leringar som användes inom kryotekniken är från början en uppfinning av svensken Docent Peter Peterson.) Flytande väte är ett lämpligt bränsle inte bara för rymdfarten

Namnet Marchetti vid ISPRA är förknippat med väteekonomin

och framför allt termokemisk vattensönderdelning.

Marchetti hävdar att väteekonomin inte blir aktuell för- än under 2000—talet och att tekniken för vattensönderdel—

ning inte heller är framme tidigare.

Marchetti's bedömning strider inte mot uppfattningen att väte kan komma att spela en viktig roll i delar av energi— systemet inom den överskådliga framtiden, exempelvis som bränsle för flygplan eller som energibärare för konver— tering till elström i bränslecellkraftverk eller vätesyre—

turbindrivna kraftverk.

4 - 3 emesistslceseei

Ammoniak har samma energiinnehåll som metanol. Världs— produktionen av ammoniak är omkring 50 Mton/år. Det

finns således stor erfarenhet av hantering av ammoniak som i första hand är råvara för framställning av gödsel— medel och i sig användes som gödselmedel. Ammoniak an— vändes också för framställning av skyddsgas och är bränsle för experimentplanet X15 med höjdrekord på sin meritlista. Ammoniak har flera likheter med metanol som tänkbart fram— tida syntetiskt bränsle. Den stora skillnaden ligger i de fysikaliska egenskaperna eftersom ammoniak vid rumstempe- ratur och atmosfärstryck är en gas och måste som vätska

förvaras i tryckbehållare.

Vid förbränning bildas kväve och vatten. Ammoniak är därför på papperet ett helt miljövänligt bränsle. Man återför elementen till naturen i den form de tagits därifrån. Vid förbränning kan emellertid också bildas kväveoxider och dessutom kan en del ammoniak återstå oförbränd. Förbrän—

ning av ammoniak i en bilmotor ger dock mycket rena av—

gaser.

Amerikanska armén har studerat möjligheten att använda ammoniak som drivmedel vid krigföring i avlägsna länder.

Den primära energiproducenten är ett flygburet kärnkraft—

verk som sätts upp i närheten av krigsskådeplatsen. Väte för ammoniaksyntesen produceras genom elektrolys av vatten och kväve tas från luften. Ammoniaken användes sedan som drivmedel för stridsvagnar etc. Ammoniak är också ett lämpligt drivmedel för bränslecellubåtar och har ägnats betydande intresse i Sverige under 1960—talet. Ammoniaken sönderdelas till väte och kväve i en krackare, varefter spaltgasen matas på bränslecellerna. Det är nödvändigt att ta av en viss mängd gas från cellen som nyttiggörs som bränsle i krackaren. Ett stort bränslecellsystem av denna typ byggdes upp och provades vid ASEA i Västerås under 1960—talet. Engelhard Minerals and Chemicals har utvecklat

sådana bränslecellsystem för ammoniak och marknadsför nu

750 W standardsystem.

Ammoniaksystem för traktionära applikationer studerades också tidigare i Sverige i anslutning till ubåtsprojektet. Redan den prestationsnivå som uppnåddes i det svenska bränslecellprojektet under 1960—talet gav goda räckvidder vid en tänkt konvertering av tyngre fordon såsom truckar, lastbilar, lokomotiv, grävskopor (avsedda för tunnelarbeten) till ammoniakdrift. General Motors har också funnit att ammoniaksystemet är utvecklingsbart för bilar och arbetar nu med systemutveckling och batteriutveckling för ett så— dant system. Ammoniaken spaltas i en krackare och nyttig—

göres i ett alkaliskt bränslecellsystem.

Man kan också tänka sig bränsleceller för direkt drift på ammoniak. Reaktionsprodukten kväve späder dock ut reak— tionsgasen som därför måste avledas intermittent eller kontinuerligt. Avgasen kan inte utnyttjas i systemet och är en miljöstörning, varför detta alternativ varit före— mål för endast ringa intresse. Ammoniak kan heller inte användas i bränsleceller med sur elektrolyt, eftersom ammoniaken neutraliserar elektrolyten. Av detta skäl måste spaltgas för sura bränslecellsystem först passera

en skrubber för eliminering av restammoniaken.

Ammoniak kan således bli ett aktuellt bränsle för speci-

ella applikationer såsom bränslecelldrift av tyngre for—

don i inomhusapplikationer samt även lättare och tyngre stationära applikationer såsom relästationer, bränslecell—

kraftverk för kloralkalifabriker etc.

Ammoniak kan också spela en roll i energiekonomin på ett annat sätt. Man kan minska oljeimporten genom att fram—

ställa syntesgas från inhemska bränslen för produktion av ammoniak för gödselmedel. Spillolja utnyttjas på detta

sätt i Supras ammoniakfabrik i Kvarntorp.

4.4 Metanolekonomin

Inledning

Metanol är en tung kemikalie, världsproduktionen är omkring 10 Mton/år, varav omkring 1 Mton produceras i östblocksländerna. Som jämförelse kan nämnas att etylen— produktionen är 22 Mton och ammoniakproduktionen 50 Mton. För närvarande produceras ingen metanol i landet. Pers— torp har dock framställt metanol tidigare genom torr—

destillation av bokved. Den svenska importen av metanol

är 120 000 ton/år.

Metanolproduktionen har ökat med 12 % per år sedan 1968, världsmarknadspriset var 17—18 öre/kg före energikrisen. Mer än hälften av metanolen går till produktion av

formaldehyd för framställning av olika härdplaster bl a karbamidhartser och fenolhartser.

Metanol tillverkas i prOcessystem snarlika de som an— vändes för produktion av ammoniak. P g a stordriftens

ekonomiska fördel (de specifika anläggningskostnaderna reduceras ofta till nära hälften för en fyrdubblad kapa— citet) blir också metanolfabrikerna allt större. Du Pont's metanolfabrik i Clear Lake i Texas har en kapacitet på

2 000 ton/dygn. En ev användning av metanol som bränsle kommer att ge marknader som är en storleksordning större

än den nuvarande kemiska marknaden. Det finns anledning

förmoda att metanol i så fall tillverkas i system med kapaciteter på storleksordningen flera milj årston i an—

slutning till kolgruvor, skifferoljefält, torvmossar etc.

Termen metylbränsle har införts för att beteckna flytande bränslen med metanol som viktigaste komponent men med halt av högre alkoholer etc. Metylbränsle får man genom att köra en metanolfabrik hårdare och pruta på reningen. Före— komsten av högre alkoholer ökar bränslevärdet och reduce— rar produktionskostnaderna. Kolväten och högre alkoholer

förekommande i metylbränsle bör ägnas uppmärksamhet om

och när metylbränsle introduceras i stor skala. Metanol torde dock först bli aktuell som tillsats till motorbensin

i stället för tetraetylbly. Framställning, egenskaper och kostnader

Metanol framställs i dag från olika bränsleråvaror

bl a kol, olja och naturgas. Alla fasta bränslen som kan förgasas eller pyrolyseras till syntesgas, en blandning av koloxid och vätgas, kan användas för metanolframställ—

ning.

Syntesen sker vid 30 MPa och 3SOOC över en zinkkromkata— lysator. Det höga processtrycket ställer till med problem, bl a reagerar koloxiden med järn till järnkarbonyl. Järn— beläggningarna i katalysatorbädden leder till bildning

av metan och högre alkoholer vid sidan av metanolsyntesen. 101 var först att utveckla en lågtrycksprocess med en ny kopparkatalysator. Lurgi har också kommit med en lågtrycks- process, flera andra torde vara under utveckling. Vulcan Cincinnati marknadsför en lågtrycksprocess som ger en blandning av metylalkohol och lägre kolväten. Detta före—

tag har registrerat varumärket Methyl Fuel.

En kalkyl för en produktion av 3,5 Mton metylbränsle/år ger en kostnad på 10 öre/kg under följande betingelser. Anläggningen kostar 750 Mkr, vilket svarar mot 215 kr/ årston. Per ton metanol förbrukas 1 100 kg kol, vilket vid ett kolpris på 18 kr/ton ger delkostnad på 70 Mkr/år,

Direkt material och elkraft kostar sammanlagt 210 Mkr/år. Syret svarar för 35 % av totala tillverkningskostnaden,

ett starkt incitament föreligger att utveckla kolförgas— ningsprocesser som inte kräver syre. Tabell 13 redovisar produktionskostnader för metanol i jämförelse med andra

syntetiska bränslen och bensin.

En aktuell bränsleråvara är den gas som avgår från olje—

källorna och som ofta innehåller 50—60 % metan. Denna gas

Tabell 13: Produktionskostnad för olika bränslen räknad på energiinnehållet (stora anläggningar, 15 2 av investeringen för Vinst, avskrivning

och underhå11,(l$ = 4,5 skr)

”___—WWW

Bränsle Råvara Råvarans pris, 1972 Bränslets kostnad Kr/GJ Kr/GJ ________a____._.____________.___._____.___________________________._.._______ Bensin Råolja 60 kr/m3 1,7 4,5 Metanol Naturgas 6 öre/m3 1,8 6,7 Metanol Kol 32 kr/ton 1,1 6,3 Metanol Brunkol 9 kr/ton 0,6 5,3 Etanol Råolja 60 kr/m3 1,7 20 Etanol Majs, jäsning 40 Metan Gaskälla - — 0,6—1,7 Metan LNG(import USA) - — 3,4—4,3 Metan Kol 32 kr/ton 1,1 3,4—4,3 Metan Avfall, pyrolys — — 5 Vätgas Elektrolys 3,6 öre/kWh 10 15 Vätgas Naturgas 6 öre/m3 1,8 4,1 Vätgas Kol 32 kr/ton 1,1 5,6 Flytande väte Vätgas - 5 11 Ammoniak Naturgas 6 öre/m3 1,8 6,6 Hydrazin Urea m m — — 90

_____._________________________________._____.__._________________________________.___ Källa: Synthetic Fuels Panel, Råpport UC—80, Sept 1972.

Kommentar: Uppgifterna är inte helt jämförbara. Produktionskostnaderna för metanol exkl råvara kan dock uppskattas från tabelldata till 3,9 — 4,6 kr/GJ, för metan 1,8 - 2,7 kr/GJ, för ammoniak 3 kr/GJ, för vätgas 1,8 — 4,3 kr/GJ jämfört med bensin: 2,5 kr/GJ för raffi— nering.

facklas nu på platsen. Olika alternativ finns att nyttig— göra denna gas. En möjlighet är att separera metangasen

och skeppa med tankbåt. En annan möjlighet är att konvertera till vätgas, kondensera vätgasen och skeppa flytande väte. En tredje attraktiv väg är framställning av metanol som

blir billigare i frakt per energienhet än flytande natur— gas vid avstånd överstigande 500 sjömil. Houston Natural

Gas Company skall bygga en metanolfabrik i Saudiarabien

för driftstart 1976. En liknande anläggning skall byggas

i Iran för Transco Company och National Iranion Oil Company

för 3 000 Mkr.

Det finns flera intressanta kombinationsmöjligheter på processidan. En möjlighet är att tillverka metanol och metan i samma process, syntesgasen går först till en meta— nolreaktor, varefter återstående gas går vidare till ett metaniseringssystem. Metanol kan också konverteras till bensin. Metanol kan även tjäna som råvara för lokal fram— ställning av syntetisk naturgas. Metanol och naturgas kan

således samspela i en "blandenergiekonomi".

Användningsområden

Metanol kan mycket populärt sägas bestå av hälften bensin

och hälften vatten (CH OH resp "CH2" och HOO). Metanol kan 3 blandas med vatten i alla proportioner och med bensin i viss grad. Värmevärdet är ungefär hälften av bensin. Till— sats av vatten vid förbränning ger renare avgaser och god bränsleekonomi, många uppfinnare har därför sökt framställa vattenbensinemulsioner att användas som motorbränsle. Meta-

nol kan sägas vara en sådan ideal homogen blandning och ger

samma resultat som inblandning av vatten i bensin.

Metylbränsle är ett Eniversalbränsle som kan sättas in i stället för naturgas, olja och motorbränsle. Metanol är ett bra bränsle för värmekraftverk. Kväveoxidemissionen är lägre än vid eldning med naturgas. Rökgaserna är mycket rena med ringa stoftutsläpp. Sotbeläggningar från före—

gående oljeeldning förSvinner. Metylbränsle är också Ett

bra bränsle för gasturbiner och man räknar med väsentligt längre perioder mellan underhållen. Detta beror på lägre flamtemperatur samt mindre avsättningar och erosion på

turbinskovlarna.

Metylbränsle framstår dock i första hand som en intressant möjlighet på motorbränslesidan, först som tillsats och senare som ett universellt motorbränsle. Bränsleekonomin förbättras liksom accelerationsegenskaperna och avgasegen— skaperna. Metanol tillåter ett högt kompressionsförhållande på grund av dess höga oktantal. Effektutvecklingen för en given cylindervolym blir större. Man kan köra med magrare blandningar än vad som är möjligt med bensin vilket ger

en mer fullständig förbränning men samtidigt lägre emissio— ner av kväveoxider jämfört med bensin. Metanol är således sannolikt ett bättre bränsle ur miljösynpunkt än bensin, även om denna fråga bör ägnas fortsatt ingående studium. Nackdelen är metanolens lägre energiinnehåll/volym, 1 liter metanol innehåller ungefär halva mängden energi jämfört med 1 liter bensin,samt det höga ångbildningsvärmet som kan ge

startsvårigheter och kräva förvärmning.

Det finns således goda förutsättningar för att metanol kan bli framtidens motorbränsle men detta torde dröja länge

än med tanke på de nödvändiga förändringarna i distribu— tionsledet och motormodifikationer. Det som först kan bli aktuellt är en tillsats på mellan 10—15 2. En sådan till— sats skulle i första hand vara motiverad av miljöskäl, eftersom blyet därmed skulle kunna tas bort ur bensinen, men anses också ge en förbättrad bränsleekonomi. Äldre bilar reagerar särskilt gynnsamt medan de senaste årgång— arna som körs med relativt mager bränsleluftblandning har det något svårare med metanoltillsatsen. Det bör dock inte vara svårt att optimera metanoltillsats och motor för att

nå bästa möjliga miljöverkan och energiekonomi.

Metanoltillsats till bensin skulle ge en inhemsk marknad av storleksordningen l Mton metanol/år, vilket skulle kunna

vara början till en metanolekonomi. (En annan aktuell till—

lämpning vid sidan av energimarknaden är behandling av av— loppsvatten för kvävereduktion. Metanolen reducerar nitrat

till kväve.)

Många företag och institutioner på bränslesidan och på användarsidan tar sig nu en ordentlig funderare på meta— nolproblematiken. Den första konferensen om metanol som framtida universalbränsle ägde rum i juli 1974 för inbjud— na amerikanska företag och institutioner (1974 Engineering

Foundation Conference "Methanol as an alternate fuel").

En svensk metanolekonomi?

En produktion av metanol inom landet i första hand från inhemska bränslen men också från importkol, naturgas, destillationsåterstoder från raffinaderiet etc kan räkna

med följande marknader i tur och ordning:

— Ersättning för importerad metanol för processindustrin — Inblandning i motorbensin

Bränsle för värmekraftverk

Nitratreduktion

— Bilbränsle

Universalbränsle

Beredskapsaspekten talar också för en inhemsk metanol—

produktion.

Metanolframställning föregås av en förgasningsprocess.

Det är främst på förgasningssidan som vi har möjligheter och anledning att bedriva en egen utveckling för inhemska bränslen och förhållandevis små anläggningar som komplette— ring till de mycket stora processystem som utvecklas för kolförgasning och liknande. Denna förgasningsteknik kan

ev bli en exportvara till länder med liknande behov. Sammanfattande synpunkter på FoU

Väteekonomin diskuteras mest för närvarande. I en speku—

lativ utföringsform användes kärnkraftvärme för att i kemiska processer klyva vatten i sina beståndsdelar väte och syre. Väte tjänar som universalbränsle och transpor— teras i rörledning eller i flytande form till förbrukarna. Storförbrukare som bränslecellkraftverk och processin—

dustri förses också med syre från vattenklyvningen.

Förespråkare för väteekonomin framhåller de låga distri— butionskostnaderna jämfört med distribution av elektrisk energi, miljövänligheten och oberoendet av fossila bräns— len (gäller kärnkraft eller solenergibaserad väteekonomi). Miljövänligheten har två orsaker: de störande luftledningar— na för elkraften elimineras, vätet nyttiggöres vid kemoter— misk (förbränning) reaktion eller kemoelektrisk (bränsle— celler) med ringa luftförorening.

En mer närliggande gasekonomi är en vidareutveckling av

naturgassystemen med syntetisk naturgas som energibärare.

Andra energibärare som diskuteras f n är metanol, ammoniak samt givetvis syntetiska bränslen snarlika dagens eldnings—

olja och motorbränslen.

Intresset i metanol och metylbränsle är av tämligen färskt datum. Forskningsarbetet på metylbränsle är än så länge förhållandevis inte av stor omfattning men flera stora organisationer är dock involverade i metanolprogram, t ex ICI, Continental Oil, MIT, University of Nebraska, Texas Instruments Vulcan Cincinnati, etc. Metanol kan tillverkas från fasta bränslen med en termisk verkningsgrad på 65 %, varvid den

tyngsta posten i produktionskalkylen utgöres av kostnaden för

det fasta bränslet.

De nya energibärarna kan väl utnyttjas i s k dispersa energi— system som karakteriseras av att den tunga delen av energitrans— porten sker med gasformiga eller flytande bränslen med konver— tering till elektrisk energi nära konsumenten, t ex bränslecell—

kraftverk. En extrem form härvidlag är att varje fastighet är

försedd med sitt eget elektricitetsverk, varvid förlustvärmet utnyttjas för fastighetsuppvärmningen. Dispersa energisystem ger fördelar i fråga om miljövänlighet, låga distributionskost—

nader, redundans och goda möjligheter till nyttiggörande av för—

lustvärmet.

Ammoniak och väte har det gemensamt att de inte inne— håller elementet kol. Ammoniak är ett intressant bränsle för en ev framtida nukleär energiekonomi. Naturens för— måga att återföra koldioxid från atmosfären i kretsloppet genom fotosyntesen sätter kanske en spärr för omsättningen av syntetiska bränslen innehållande kol. (Framtida energi— odlingar kan dock sätta upp den spärren.) Ammoniakekonomin är också jämförbar med väteekonomin på mindre lång sikt

och borde förtjäna lika stort intresse som den mer om— skrivna väteekonomin. Med den kostnadsnivå som är trolig för termokemiskt väte blir merkostnaden för ammoniakfixering av underordnad betydelse. Ammoniakdistribution torde ställa sig något dyrare än vätgasdistribution men billigare än elkraftdistribution. I många tillämpningar, särskilt trak— tionära, torde ammoniakbaserade system ge fördelar jämfört med vätebaserade beroende på lämpligare fysikaliska egen— skaper. När det gäller säkerhet och miljö torde vätgasens större lättantändlighet och explosivitet balansera mot ammoniakens giftighet. Ammoniak känns dock igen på sin

lukt redan i subtoxiska koncentrationer.

Ammoniak får emellertid svårt att hävda sig gentemot meta— nolalternativet. Metanol kan också lättare införas i energisystemet som additiv för att så småningom helt er— sätta nuvarande flytande bränslen och även naturgas. Ammoniak kräver större förändringar framför allt i distri— butionsledet. Metanol är därför på kort och medellång sikt

ett mer realistiskt alternativ än ammoniak och väte.för

Sveriges del.

Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

En import av naturgas till Sverige och uppbyggnad av ett

gasnät innebär en naturlig början på en gasekonomi.

Komplettering med syntetisk naturgas från inhemska bräns— len alternativt importerade kol är en logisk följd av en sådan utveckling. Naturgasfrågan ligger emellertid utan—

för detta avsnitt.

Ett nyttiggörande av inhemsk bränsleråvara i stor skala kan också ske med fasta bränslen såsom bränntorv i värme— kraftverk med distribution av energin i elektrisk form. Förgasning till lågvärdegas bör kombineras med eldning

i värmekraftverk. Förgasning till mellanvärdegas med eventuell konvertering till högvärdegas, syntetisk natur— gas, förutsätter däremot att ett gasnät byggs upp för distribution av gasen från produktionsställena till stora förbrukare. Ett sådant system med tre linjer i Norrland och ett stamlinjesystem som förbinder de tre tätortsregio— nerna Stockholm—Göteborg—Malmö kräver en investering på uppemot 2 000 Mkr, vilket är av samma storlek som inves—

teringen i det associerade förgasningssystemet.

En annan mer närliggande möjlighet är att förädla mellan— värdegasen till syntesgas och framställa metanol som

sedan distribueras i tankvagn. I en första etapp kan man tänka sig en inblandning av metanol i de etablerade bräns— lena så att distributionssystemet inte behöver störas alltför mycket. Metanol kan därmed införas successivt i det existerande systemet utan att stora engångsinves—

teringar behöver göras på distributions— och användarsidan.

Metanol är emellertid ett nytt bränsle och det är därför angeläget att snabbt evaluera metanolbaserade bränslens egenskaper inte minst med avseende på folkhälsa och miljö. Dessa frågor måste klaras på ett för allmänheten helt acceptabelt sätt före ett eventuellt beslut att satsa på metanol som ersättare för nuvarande flytande bränslen. Erfarenheter föreligger inte heller utomlands och det blir därför nödvändigt att genomföra praktiska försök i stor skala med metanol som bränsle för bilar, villapannor,

kraftverk etc.

Det är också nödvändigt att i detalj utreda förutsätt— ningarna för produktion av metanol i landet från olika råvaror inkl importerade kol. Metanolproduktion bör etab— leras i landet före 1980 för den kemiska industrins behov och för försöksverksamheten som kommer att konsumera stora mängder metanol. Denna första fabrik bör vara helt konventionell bortsett från möjligheten att ta ut olika

slag av metylbränslen.

En pilot plant bör också byggas upp vid en försöksstation för förgasning av inhemska bränslen, så att processtudier

kan genomföras med syntesgas framställd på detta sätt.

Ett tänkbart mål är att en första fullstor metylbränsle— fabrik bör kunna tas i drift 1985 med en kapacitet på storleksordningen l Mton/år. Fabriken bör kunna utnyttja importerade kol alternativt vedråvara men också kunna försörjas med mellanvärdegas från torvförgasning. Ett flertal anläggningar tas successivt i drift så att hela sannolika torvproduktionen år 2000 på 20 Mtoe/år blir

metylbränsle vid denna tidpunkt (l3 Mtoe/år).

Om sannolikheten för att detta mål nås är 50 Z, Vilket också kan uttryckas så att den sannolika produktionen år 2000 blir 6,5 Mtoe/år, ger produktionen åren 1985— 1990 ett underlag för FoU för 130 Mkr, exklusive inves— teringarna i produktionssystemen. Den första treårsperio— den får kosta 10 Mkr för evalueringen av metanol som universalbränsle Och för uppgörande av en specifikation för upphandling av försöksstationen. Under denna period fattas också beslut om bygge av en konventionell metanol— fabrik för den kemiska industrins behov och försöksverk— samheten. Denna investering ligger dock utanför FoU—pro—

grammet men kan kräva statliga garantier.

I händelse av positivt resultat av det treåriga förpro— jektet går man vidare med beställning av försöksanlägg— ningen och genomför försöksprogrammet så att en första

Mton—anläggning kan upphandlas för driftstart 1985. Detta

utvecklingsarbete måste givetvis samordnas med utveckling av förgasningsprocesser för inhemska bränslen. Försöks— stationen bör vara lokaliserad till samma plats som den

första metanolfabriken.

Projektförslag

Specifika projektförslag avseende insatser på nya energi— system har inte inkommit. Ett stort intresse visades emeller— tid detta område vid förhören, varvid hävdades att forsk—

ning och utveckling bör initieras på nya energisystem.

Systemanalys och utveckling av koncept för bränslecell— kraftverk av metanollufttyp och vätelufttyp lämpade för inhemsk gas.

— Evaluering av metanol som tillsats till motorbensin alt enda drivmedel.

— Evaluering av metanol som bränsle för fastighetspannor etc.

Evaluering av metanol som tillsatsbränsle till värmekraft— verk, alt enda bränsle.

— Evaluering av risker förknippade med allmän användning av metanol avseende folkhälsa, miljö etc.

Planering av en successiv övergång till en metanolekonomi, särskilt vad gäller förändringar i distributionsledet och konsumtionsleden.

Analys av möjligheterna att snabbt etablera en metanol— produktion i landet i första hand för den kemiska indu— strins behov.

- Försöksverksamhet i pilot plant—skala avseende produktion av metanol från inhemska bränslen i syfte att uppgöra en kravspecifikation för konstruktion Och upphandling av fullstora processystem.

— Jämförelse mellan olika slag av gasekonomier, resp meta—

nolekonomi, baserade på inhemska bränslen.

5 Styrning av programmet, övergripande systemanalys,

forskning och_utbildning

Ett målinriktat FoU—program på icke—nukleär energiteknik måste kompletteras med stödjande och styrande funktioner med mer anknytning till programmet i dess helhet än till de olika delmålen ungefär enligt mönster som utvecklats

för den nukleära energitekniken.

Utbildningen och den fria forskningen vid universitet och högskolor bör inriktas mot frågeställningar i programmet och förstärkas på för institutionerna nya områden. Det bedrivs redan i dag viss forskning Och utveckling vid högskoleinstitutioner och inom industrin med anknytning till det föreslagna programmet. Förstärkning i form av nya professurer, tjänster och laboratorier bör ske på de nya områdena, t ex den nya bränslekemin, Strömkällor, energi— växtodling, ekologi etc. Även annan utbildning bör ges ett större inslag av energi— och miljömoment för att öka medborgarnas förståelse och möjlighet att ta ställning i energifrågorna.

Ett problem i många stora industriländer är att ansvaret för energifrågor och energifunktioner är fördelat på många olika händer. Sverige är förhållandevis lyckligt lottat i detta hänseende beroende på en väl etablerad sam— verkan mellan de olika energiintressenterna och beroende

på landets litenhet.

Det föreslagna målinriktade icke—nukleära energiprogrammet uppgår till storleksordningen 500 Mkr. Det är rimligt att en sådan målinriktad utvecklingsinsats kompletteras med fri teknisk grundforskning och naturvetenskaplig grund— forskning på 5 % av detta belopp, nämligen 25 Mkr. Till detta kommer moment av teknisk grundforskning associerad med de olika delprogrammen som bedöms vara av ungefär samma storlek och som är inbakad i de föreslagna ramarna. Anslag till energiinriktad grundforskning bör ges till

institutioner som har kompetens på det aktuella arbetsom—

rådet, man har ej anledning att söka värdera de omedel— bart nyttiga resultaten av arbetet. Ett viktigt område för sådan fri grundforskning är biokemiska metoder och fenomen som eventuellt i en framtid kan avkasta tekniskt användbara resultat. Ett annat område är processtudier avseende termokemisk klyvning av vatten. Ett tredje om— råde är studier av materials elektriska och katalytiska egenskaper i syfte att utveckla nya typer av elektrod— material och katalysatorer för bränslekemiska processer. Ett fjärde område är fotokemiska processer för nyttig—

görande av solenergi.

Ett andra mål för denna stödjande verksamhet är att skapa förutsättningar för en objektiv opartisk och samlad över—

blick över hela energiområdet.

Ett tredje mål är att få till stånd en samverkan framför allt mellan högskoleinstitutioner i landet och mellan dessa och industrin. Detta sker naturligtvis i de stora projekten men det är också önskvärt att en samverkan ord— nas vid sidan av dessa projekt med hjälp av centrumbild—

ningar typ Energicentrum vid KTH.

Ett fjärde mål är att klara utbildningen av den kvalifi-

cerade arbetskraft som kommer att behövas.

Ovan nämnda aktiviteter är inte programbundna i egentlig

mening. En rimlig total insats uppskattas vara 20 % av

budgeten för de målinriktade projekten, d v s omkring

100 Mkr som fördelas lika mellan

1) grundforskning inriktad på icke—nukleära energikällor

2) resursförstärkning i form av nya tjänster och labora— torier vid högskolorna

3) ett institut för överordnad och övergripande system— analys och värderingar av energifrågor av betydelse för hela samhället

4) en basorganisation för försöksverksamhet, försöks—ta—

stationer etc.

Hans Wilhelmsson:

FUSIONSTEKNIK

1 Inledning

Framtida fusionsteknik syftar till att för vår energiför—

sörjning utnyttja den energi som frigörs då lätta atomkär- nor, företrädesvis tritium och deuterium, undergår reaktio— ner med varandra, varigenom dessa kärnor sammansmälter (un— dergår fusion, i motsats till fission, klyvning) till stör— re kärnor, helium, varjämte uppkommer en snabb neutron per reaktion som bärare av den frigjorda energin i form av rö—

relseenergi.

Den pågående fusionsforskningens mål är att åstadkomma kon— trollerad termonukleär fusion (vätekraftgenerering) i för—

sta hand under laboratoriebetingelser samt att i nästa steg tekniskt exploatera vätekraften för reaktorändamål — ett i tiden vida mera avlägset mål, i synnerhet vad gäller full—

skalereaktorer med beaktande av praktiska och ekonomiska

krav samt säkerhetskrav under driftförhållanden.

I dagsläget har den internationella fusionsforskningen, lik— som den svenska, väsentligen grundforskningskaraktär. Pa— rallellt med denna grundforskning bedrivs emellertid tek— niska fusionsreaktorstudier världen över för att på sikt få ett bättre utgångsläge att bygga vidare på, då grundforsk— ningsetappen i utvecklingen nått sina primära mål och vissa väl underbyggda principlösningar föreligger. Dessa mål in— nebär att sådana betingelser hos fusionsmediet, en jonise— rad gas — ett plasma kan realiseras att följande två kri- terier uppfylls, nämligen:

A)

8 Plasmatemperaturen når sådana värden, ca 10 OK, att en effektiv fusion kommer till stånd, dvs den relati— va medelhastigheten mellan partiklarna blir så hög att den elektriska repulsionen mellan kärnorna ej

förhindrar reaktionerna.

Produkten av plasmatäthet och tillgänglig existens—

tid för plasmat att undergå fusionsprocesser uppnår . . . .. 14 .. . .

ett Visst kritiskt varde, ca 10 cm 3 3 for tr1t1—

um deuterium (Lawson's kriterium).

Ännu har inget experiment någonstans i världen lyckats upp—

fylla dessa kriterier samtidigt, trots 20 år av intensiv

forskning på området. Betydande framsteg har dock gjorts.

Alltjämt saknas f n åtminstone en eller annan tiopotens

även för de mest framgångsrika experimenten vad beträffar

Lawson—kriteriet. Situationen är likartad då det gäller

upphettningsproblemet, men man ser sedan ett par år tillba—

ka med befogad optimism på möjligheterna att lösa hela pro—

blemkomplexet. Det torde vara realistiskt att förvänta att

man nått fram till en väl underbyggd principlösning (eller

flera) inom en tioårsperiod, d v s före 1985, och att tek—

niksidan under hand till dess utvecklats väsentligt. För

att nå fram till ovan angivna mål bedrivs forskning efter två huvudlinjer, den ena baserad på plasmainneslutning med

och den andra utan hjälp av ett magnetfält.

A)

Magnetisk inneslutning omfattar ett stort antal pro— jekttyper representerande olika magnetfältgeometri— er, såsom Tokamak, stellaratorer, multipoler, öppna

system och pinchar.

Den andra huvudlinjen utgör en variant till magne— tisk inneslutning som ägnas stort intresse i den på— gående utvecklingen, nämligen tröghetsinneslutning av plasmat. Denna innebär att plasmats inneslutning ombesörjs av plasmats egna tröghetskrafter och att erforderlig energi för upphettning tillförs under kortvariga tidsperioder, så att plasmat ej hinner

expandera. Till denna kategori av experiment hör för—

söken med upphettning av små korn av fusionsmaterial med intensiv laserpulsbestrålning eller med elektron—

strålepulser.

Mycket omfattande projekt rörande laser—plasmaexperiment ingår vid sidan av programmen för magnetisk inneslutning i de amerikanska och sovjetiska fusionsprogrammen för de när- maste åren. Flera olika vägar till fusionsproblemets slut— liga lösning föreligger således som möjligheter. Man är all— mänt av den uppfattningen att det är angeläget att inte ute— sluta någon lovande variant i den pågående utvecklingen.

För framtiden gäller att endast USA och Sovjet kan ha resur— ser att ensamma bygga de stora enheter som nästa större ge— neration av experiment inom fusionsforskningen kräver. Inom EG:s (Euratoms) fusionsprogram projekterar man nu en beslu— tad gemensam europeisk satsning på en större forskningsen— het, JET (Joint European Tokamak). Kostnaden för detta pro— jekt belöper sig på i runt tal 250 Mkr och JET beräknas va— ra färdigställd mot slutet av 1970—talet. Man satsar inom EG samtidigt på ett flertal andra typer av experiment, geo— grafiskt fördelade på medlemsstaterna. Som jämförelse kan nämnas att kostnaden för enskilda plasmafysikaliska fusions—

projekt ofta motsvarar i runt tal 1—10 Mkr/år.

Från svensk sida har underhandskontakter tagits med repre— sentanter för EG:s fusionsprogram, och officiella förhand— lingar med EG har inletts i syfte att uppnå någon form av

svensk anslutning på lämplig nivå till detta program.

Det är och måste för den närmaste tioårsperioden komma att vara ett primärt svenskt intresse att samarbeta med omvärl— den och få in information från pågående arbeten i olika länder och samverka med utländska laboratorier och institu— tioner. Detta förutsätter även en aktiv fusionsforsknings— verksamhet på hög kvalitetsnivå inom landet. Endast härige— nom kan vi uppehålla initierad och aktuell kontakt med vad som sker internationellt på den målinriktade grundforsknings—

sidan och den begynnande teknikutvecklingens viktiga område.

2 Den internationella utvecklingen inom fusionsforsk—

ningen

2-1 Eistezit

Alltsedan början på 1950—talet har man bedrivit aktiv forsk— ning beträffande hur reaktionerna mellan lätta kärnor skall kunna utnyttjas för energiproduktion i ekonomisk skala. Det var först vid Genävekonferensen 1958 som en rad viktiga ar— beten framlades vilka tidigare av sekretesskäl ej kunnat offentliggöras. Man kunde konstatera att bland huvudproble— men som man hade att ta ställning till spelade de som sam— manhängde med olika slag av instabiliteter en framträdande roll vad beträffar magnetisk inneslutning av högtemperatur— plasmor. Avvikelser från termodynamisk jämvikt i olika slag av magnetiska konfigurationer ("magnetflaskor") innebar att fri energi fanns tillgänglig i plasmat som i princip kunde överföras till en hel rad av olika typer av tillväxande vå— gor, vilka kunde ta hand om den tillgängliga energin och förorsaka att plasmainneslutningen försämrades. Detta ledde under några år under 1960—talet till att man började ifrå— gasätta om man ens någonsin skulle kunna magnetiskt inne— sluta ett plasma under så långa tider som en klassisk dif— fusionsteori medgav. Antingen kunde hydrodynamiska sväng— ningar bryta sönder plasmat eller också kunde vågor i plas— mat förorsaka elektriska fältfluktuationer, som påverkade diffusionen av partiklar i plasmat så att denna förstärk— tes. Experimenten gav som resultat att diffusionstiden låg någonstans mellan den som svarade mot klassisk diffusion (orsakad av Coulomb—kollision mellan elektronerna och joner— na) och ett betydligt (flera tiopotenser) lägre värde, som angivits av D Bohm redan 1949 och som har sin grund i fält— fluktuationer i plasmat. Med hänsyn till möjligheterna att åstadkomma kontrollerad fusion var denna situation ytterst kritisk, emedan ren klassisk diffusion skulle innebära möj— ligheter att uppfylla fusionsvillkoret för produkten av in— neslutningstid och täthet (Lawson's kriterium), medan en ren Bohm—diffusion praktiskt taget skulle utesluta denna möjlighet. För att en fusionsreaktor skall ha några förut—

sättningar att fungera måste den arbeta så att diffusions—

tiderna ligger över och tillräckligt långt från Bohm—dif— fusion. Vid den internationella fusionskonferensen i Novo— sibirsk 1968 framlades resultat som visade att diffusions- tiderna för en hel rad av experiment med olika typer av fu- sionsmaskiner översteg Bohm—tiden. För t ex Tokamak—experi— menten har man uppmätt värden på 100 ggr Bohm—tiden. Detta innebar en vändpunkt i inställningen till möjligheterna att åstadkomma inneslutning med tider som närmar sig termonukle— ära krav, särskilt genom att gå till större maskiner med ökade gasvolymer. En hel rad framgångsrika experiment under senare år har lett till att man nu med tillförsikt planerar större maskiner i syfte att uppnå tändning av en tritium—

deuteriumgas och inneslutning av denna under så lång tid att en betydande del av gasen förbränns. Siktet är inställt på att detta steg i utvecklingen skall kunna demonstreras i

början av 1980—talet.

Under senare år har vidare nya och ytterst intressanta möj— ligheter att alstra högtäthetsplasma framkommit genom akti— viteter på laserproducerande plasma. Man studerar här två huvudkomplex av frågor, nämligen själva kompressionsproble— met som gäller att trycka samman materia ca 10 000 gånger för att nå önskade exceptionella förhållanden, samt vidare de invecklade frågeställningar som gäller inkopplingen av den högintensiva strålningen genom den korona av plasma som bildas runt det fasta materialet och som även åstadkommer den rekylverkan som ger själva kompressionen. En intensiv laserutvecklingsforskning pågår även för att kunna konstru—

era lasrar med sådana energier som är nödvändiga för pro-

jektens genomförande, ca 10 kilojoule per puls.

Samtidigt med denna utveckling sker en annan i flera avse— enden likartad insats i USA och Sovjetunionen under senare år för att söka använda relativistiska elektronstrålar för

att komprimera och upphetta plasma.

Under 1970—talet kommer betydande summor av samma storleks— ordning som för hela magnetiska inneslutningsprogrammet att satsas på laser—plasma—problemets kartläggning i USA, och i

Sovjetunionen sker en likartad satsning. Man hoppas under

1970—talet uppnå "break—even" (dvs att genom fusionsproces— sen generera lika mycket energi som injiceras) och att påvi—

sa metodens lämplighet för reaktorändamål. 2-2 EQEEEEÅEE-£Q£22€E-EES£EEÅEEE_iEEEElEEEé_2122925 Tokamak

Ett system för magnetisk inneslutning, som under de senaste åren har medfört en mycket stark koncentration av de inter— nationella intressena, är Tokamak. Principen har utvecklats under en följd av år vid Kurchatov—institutet i Moskva, och dess upphovsman var L A Artsimovich. I såväl USA som Sovjet— unionen liksom i Västeuropa har de senaste åren sett en väx— ande skara av Tokamak under uppbyggnad och nya projekteras

fortlöpande.

Till sin uppbyggnad består en Tokamak av en ringformad plasmabehållare. Denna omges av spolar, som alstrar ett to— roidalt magnetfält, riktat längs utefter plasmatorusen, vil— ken kretsar runt kring centralkärnan på en transformator.

Då det magnetiska flödet genom denna kärna ändras induceras en längsgående ström i plasmaringen. Denna ström (ordet To— kamak betyder på ryska strömmaskin) alstrar ett poloidalt magnetfält, vilket tillsammans med det toroidala fältet från de omgivande magnetfältsspolarna ger ett spiralformat totalt magnetfält. Detta fält innesluter plasmat och isolerar plas—

mat gentemot den omgivande metalliska behållaren.

Den i plasmaringen inducerade strömmen måste för att säker— ställa magneto—hydrodynamisk stabilitet, efter vad som visats av Kruskal och Shafranov, begränsas till ett visst värde. Detta kan visas vara proportionellt mot styrkan av det torOr idala magnetiska fältet (det rör sig i allmänhet om mycket höga värden, 2—10 Wb/mz), vidare mot toroidens lillradie

samt mot förhållandet mellan dess lillradie och dess stor— radie. Det visar sig vidare att den för inneslutningen vä— sentliga produkten av täthet och inneslutningstid även den beror av apparatgeometri och magnetisk fältstyrka på i stort

sett samma sätt som den kritiska strömmen. Det har därför

blivit brukligt att ta värdet på den toroidala strömmen i plasmaringen som ett mått på anordningens prestationsför— måga. Man har hittills arbetat med strömmar på upp till 300 kA. I USA och Sovjetunionen planerar man Tokamakmaski— ner för 1,5 MA plasmaström, medan den i Europa planerade JET (Joint European Tokamak) projekteras för 3 MA. För en termonukleär reaktor enligt Tokamakprincipen räknar man

med att plasmaströmmen skall uppgå till 10—15 MA.

För upphettning av plasmat föreligger ett flertal möjlig— heter, bl a ohmsk uppvärmning, dvs friktionsuppvärmning till följd av inducerad ström i plasmat. En nackdel med friktionsuppvärmning är att det axiella elektriska fältet accelererar huvudsakligen elektronerna, som i sin tur kol— liderar med jonerna och upphettar dessa. Då temperaturen stiger avtar kollisionsfrekvensen och energiöverföringen från elektroner till joner blir mindre effektiv samtidigt som plasmats resistans avtar och energitillförseln till plasmat försvåras. Vad Tokamak beträffar har vi redan kon— staterat att en övre gräns för strömmen föreligger av sta— bilitetsskäl. Detta innebär samtidigt att man har en ber gränsning av den ohmska uppvärmningen. För upphettning av plasmat måste därför den ohmska uppvärmningen kompletteras med andra metoder, t ex radiofrekvent upphettning eller in—

jektion av snabba neutrala partiklar.

Vid höga strömmar har experimenten visat att problemen med föroreningar i plasmat blir svårare och fordrar speciella anordningar ("divertors") i Tokamak. En svårighet i Tokamak— experimenten har varit att uppnå önskvärd storlek på täthe—

ten i plasmat.

Metoder att undersöka det alstrade plasmats egenskaper, plasmadiagnostiska metoder, har utvecklats till en hög grad av fulländning, särskilt vad beträffar laserdiagnostiska

metoder.

För en av de senaste Tokamakmaskinerna vid Kurchatov—insti— tutet i Moskva etablerades för de diagnostiska undersökning—

arna av plasmats egenskaper ett intressant samarbete mellan

Culhamlaboratoriet i England och det ryska laboratoriet. En forskargrupp från Culham under ledning av dr N J Pea— cock genomförde härvid, med apparatur som utvecklats i Cul— ham, en ingående laserdiagnostisk analys av Tokamakplasmat

i Moskva.

Även om en betydande koncentration av fusionsforskningen i många länder äger rum kring Tokamakprojekten måste dock sä— gas att det ingalunda är säkerställt att Tokamak—principen skulle innebära någon slutlösning av fusionsproblemet sett mot en kommande eventuell reaktorutveckling. Det är dock den princip som hittills har utvecklats längst. Tokamak har fördelen att vara enklare och mindre kostsam än t ex stellaratorer, vilket har gjort dem attraktiva även om som ovan påpekats man stött på svårigheter, t ex då det gällt

att nå högre tätheter.

Stellaratorer

En annan typ av fusionsanläggning, den s k stellaratorn,

som introducerades under 1950—talet av L Spitzer i Prince— ton, har stora principiella likheter med Tokamak. En vä— sentlig olikhet är att det poloidala magnetfältet i stella— ratorn alstras genom'att man har helixformade lindningar om— kring plasmat i stället för med hjälp av strömmen i plasmat. Föregångslandet för stellaratorn, USA, har under hand när— mast övergivit stellaratorprojekten, medan detta ej är fal— let med andra länder, t ex Sovjetunionen, där man arbetar med ett flertal Stellaratorer samtidigt med en fortsatt in— tensiv utveckling av Tokamak. England och även Tyskland fort— sätter med stellaratorer, så t ex är en ny större stellara—

toranläggning under uppbyggnad i Garching, Västtyskland.

Övriga typer av anläggningar för magnetisk inneslutning

Enligt e—pinchprincipen har man konstruerat anläggningar som tillåter höga tätheter Och även höga temperaturer hos plas— mat men där för öppna raka system partikelförluster i ändar— na av systemet gör att inneslutningen försvåras. För att

undvika denna begränsning arbetar man nu med olika toroidala

pinchanläggningar och väntar sig nya erfarenheter mot slu— tet av 1970—talet för bedömning av pinchprincipens tillämp—

barhet för reaktorändamål.

En annan typ av anläggningar för magnetisk inneslutning

som fortsatt att utvecklas är de 3 k spegelmaskinerna. Man anser ej att denna typ har några särskilt framträdande för— delar med sikte på ekonomisk kraftproduktion, men man bedö— mer läget så, att den kan erbjuda vissa möjligheter att rea—

lisera relativt små reaktorer för materialteständamål.

Anläggningar med inre strömledare, som tagits upp av den svenska forskningen i StOckholm, alstrar det poloidala magnetfältet med hjälp av en genom tilledare i plasmat matad inre metallisk ringformad strömledare. Jämfört med Tokamak undviker man härigenom att arbeta med höga toroidala magnet— fält och man kan genom magnetisk skärmning även undvika svå— righeterna i samband med strömmatningen av strömringen inne i plasmat. Experimentet utgör därför en av de olika intres— santa varianter som man bör fortsätta att studera i den kom—

mande utvecklingen.

2.3 Forskning rörande fusionsplasmagenerering med hög-

eneteetiet _leeetettåleies _________________________

Sedan man fått tillgång till de första lasrarna började man redan tidigt på 1960—talet spekulera över möjligheten att med en kort, intensiv laserpuls upphetta väte och låta inneslutningstiden endast bestämmas av det expanderande plasmats egen tröghet. Expansionen sker på tider av stor— leksordningen nanosekunder (l ns = 10_9 sek), vilket medför att plasmat måste komprimeras till en täthet större än den för fruset väte. Detta kan dock ske i de centrala delarna av en vätekula som utsätts för bestrålning med laserpulser. Resultaten av överslagsberäkningar tydde emellertid på att

orimligt stora laserpulsenergier erfordrades för effektiv

förbränning.

En vändpunkt i utvecklingen inträffade dock i november 1971

då amerikanska Atomenergikommissionen AEC offentliggjorde vissa dittills hemlighållna resultat. De båda forskarna J Nuckolls och L Wood vid Lawrence Livermore Radiation Labo- ratory i USA redovisade då beräkningar över upphettning av en vätekula med laser. De hade funnit att en mycket hög kompression, ca 104 ggr fruset väte, kunde åstadkommas med relativt sett måttlig laserenergi, om pulsens tidsutveckling utformades på rätt sätt och under förutsättning att vid des— sa tätheter de alfapartiklar som bildas vid själva fusions— processen absorberas med självupphettning som följd. Dr K Brueckner vid KMS-Fusion i Ann Arbor redovisade även likar— tade resultat. Även i Sovjetunionen låg man tidigt långt framme i utvecklinen av laserfusion, främst vid Lebedev— och

Kurchatovinstituten.

Det kan vara av intresse att här påpeka att teorin för att

komprimera materia genom implosion till höga tätheter redan tidigt var känd, sedan man under utvecklingen av atombomben vid Los Alamos studerade sfärisk implosion av fast fissions— bränsle med hjälp av sprängämnen i syfte att förbättra för—

bränningen.

Då ännu inte någonstans i världen tillräckligt starka las— rar, med nödvändig utenergi på tiotals kilojoule (kJ212 un— der några nanosekunder, finns tillgängliga har fullskalepro— blemet hittills endast studerats med hjälp av simulerings— experiment på stora datamaskiner. Det är främst Lawrence Livermore Laboratories och Los Alamos Scientific Laborato— ries samt det privata företaget KMS-Fusion (K M Siegel) i Ann Arbor, Michigan, som oberoende av varandra tagit fram

program och utfört simuleringar med sinsemellan god överens—

stämmelse.

Målet för experimenten som utförs och planeras är att träffa ett korn av bränslet, deuterium — tritium (D—T), samtidigt med konvergerande laserpulser med sådan intensitet att yt— skiktet på kornet slungas ut med extrem kraft i form av ett

plasma. Rekylen som härvid uppkommer räknar man med skall

l) l kJ = 1 000 Wattsekunder

komprimera det återstående materialet i de centrala delar— na till de önskade enorma tätheterna, varvid här fusion av kärnorna skall uppstå. Den frigjorda energin kommer härvid att utgöras av energetiska neutroner och röntgenstrålning.

Vid experimenten i USA har man observerat neutroner vid många tillfällen. Sannolikt är dessa dock ej av termonukle— ärt ursprung. Däremot har forskarna vid Lebedev—institutet rapporterat resultat som tyder på att de erhållit termonu— kleära neutroner. Forskarna vid Lebedev—institutet i Moskva arbetar under professor Basovs ledning med en uppsättning av 27 laserstrålar som från olika håll konvergerar mot ett

korn av fusionsmaterial.

Den teoretiska beskrivningen av problemet kan indelas i fle— ra väl avgränsade moment, varav den ovan omtalade kompres— sionsfasen är ett. Dessutom absorberas inledningsvis laser— energin i den "korona" av joniserad gas som omger den sfä— riska partikeln av fruset väte. Absorptionen sker dels genom Omvänd bromsstrålning, dels genom icke—linjära processer, som spelar en mycket framträdande roll vid de höga intensi— teter det här gäller. Dessa kan även orsaka en betydande och icke önskvärd anomal reflexion av den infallande strål— ningen. De processer som ger bidrag till upphettning av plasmat består i att en foton ger antingen upphov till två

plasmoner (kollektiva elektronplasmaexcitationer) eller en plasmon och en tonon (jonakustisk vågexcitation). Den ano— mala reflexionen orsakas av att den infallande strålningen driver upp dels jonakustiska vågor, dels elektronplasmavå— gor i plasmamediet, vilka sedan svarar för den starka re— flexionen (10—40 Z).

Beträffande dessa fenomen har från svensk sida gruppen vid CTH i Göteborg gjort viktiga insatser och arbete pågår f n för att avgöra hur de icke önskvärda fenomenen skall kunna elimineras.

Inom de ledande laboratorierna världen över på detta område pågår en intensiv aktivitet för att kunna tillgodose kraven på laserpulsens intensitet, varaktighet och form. Beträffan- de formen för laserpulsens tidsutveckling har man nått enig—

het om att denna bör ha en "explosiv" tidstillväxt, sådan

att den energi som pulsen bär inom varje litet tidsinter— vall ökar omvänt kvadratiskt med den återstående tiden till explosionstiden. På detta sätt erhålls den effektivaste chockvågsinverkan på implosionen. Detta sammanhänger med att bromsstrålningsförlusterna i det allt tätare materialet växer med tätheten. Man arbetar med laserutveckling efter flera olika linjer. De hittills mest utvecklade lasertyper— na utgörs av neodymium—glas—lasern och koldioxidlasern, men man utvecklar f n xenon—lasrar, jodlasern samt f ö ett fler—

tal olika typer av kemiska lasrar.

Vid jämförelse mellan COZ—lasrarna på 10,6 pm våglängd och Nd—lasrarna på 1,06 um har den senare särskilt som flexibel laboratorielaser framstått som fördelaktigast. Den medför bättre absorption och bättre termisk koppling. Däremot är verkningsgraden för Nd—lasrarna låg, ca 0,2 % mot COZ—la— sern ca 5 %. COZ—lasern har svårare att uppnå de korta pulslängder och därmed höga intensiteter som krävs. Då la— serns verkningsgrad är en betydelsefull storhet finns det goda skäl att även i fortsättningen beakta CO —lasern i ut—

2 vecklingen.

Det visar sig att om man utformar DT—partikeln som ett tunt sfäriskt skal med relativt stor radie (; 1 mm), kan man an— vända längre pulstider och därmed lägre intensiteter (puls— energin är däremot oförändrad) samt även längre våglängd, speciellt om fusionsmaterialet dopas med ett tyngre ämne för att öka den inversa bromsstrålningen. Detta skulle möj— liggöra användandet av COZ—lasern, men även med Nd—laser är det en fördel att kunna öka pulslängden, varför implosion

av skal studeras intensivt framför allt i USA.

Förutom sin låga verkningsgrad har Nd—lasern flera andra nackdelar; den är dyr att tillverka, den består av fast ma— terial och kan därför lätt förstöras, t ex genom Självfoku— sering eller reflexion, och den har p g a att den är svår att kyla en övre begränsning vad beträffar intensiteten. Den

är dock den bästa tillgängliga lasern för fusionsexperiment.

Ädelgaslasrar med korta våglängder i det ultravioletta om—

rådet förefaller vara av intresse. Speciellt har xenon-las— rarna (1,722 um) god verkningsgrad och relativt hög effekt. Jodlasern, som har en våglängd på 1,3 pm, studeras ingående på flera håll, bl a vid Garching i Västtyskland, Och man för— väntar sig från denna kJ—pulser på bråkdelar av nanosekunder. Den pågående planeringen vid de internationella laboratori— erna upptar flera projekt med kJ—lasrar Och 0,1 ns pulslängd. Livermore planerar en Nd—laser på 10 kJ och 0,1 ns för 1976

och Limeil i Frankrike räknar med 5 kJ och 0,1 ns för en Nd—

laser samma år.

Man räknar med en intensiv utveckling av laserfusion under 1970—talet med avgörande resultat för nettogenerering av energi, sannolikt i början av 1980—talet. Betydande inledan— de insatser görs redan liksom på magnetiska inneslutningens

område för en parallell utveckling av reaktorteknologiska

frågor.

2.4 Forskning rörande fusionsplasmagenerering med rela— titietietaelet taggstrålar. _________________________ Ett alternativ till att generera fusionsplasma med högener— getisk laserstrålning utgör möjligheten att med relativis— tiska elektronstrålar som injiceras i fast eller flytande fusionsmaterial, D—T, åstadkomma ett hett plasma. Denna möj— lighet, som de senaste åren väckt stort intresse. har den fördelen gentemot användningen av laserstrålar att relativ— istiska elektronstrålar med hög intensitet kan alstras expe— rimentellt enligt kända metoder med betydligt större lätthet än vad fallet är för laserstrålar med den intensitet som är nödvändig. Man kan även tänka sig att använda jonstrålar. Ett huvudproblem för metoden med relativistiska elektronstrå— lar är att alstra högenergetiska pulser med tillräckligt kort varaktighet. Man kan f n alstra pulser av 10 ns längd. men de experimentella svårigheterna växer med ökande total energi hos elektronstrålen. Genom att utnyttja det egna magnetfält som elektronstrålen själv alstrar kan dock kravet på energi hos elektronstrålen sänkas med flera tiopotenser

från vad som annars skulle vara nödvändigt eller till ca

10 kJ. Det förefaller därför som om relativt måttliga spän—

ningar men höga strömtätheter vore att föredraga.

Ett av de mest betydelsefulla problemen för elektronstråle- inducerad fusion utgör växelverkan (energikopplingen) mellan den relativistiska elektronstrålen och det termonukleära materialet. Vid lasermetoden har man skäl att anta att fo— tonstrålen kan överföra laserenergin inom en liten volym (bråkdel av mm3). I elektronstrålefallet står det emeller— tid ej klart om detta är möjligt. Den fria våglängden för relativistiska elektroner i täta termonukleära plasmor, be— räknad med enpartikelkollisioner som grund, är påtagligt för lång för att möjliggöra någon effektiv energiöverföring

från strålen på en liten volym som i laserfallet. Då det gäller höga effektpulser hos elektronstrålningen är emeller— tid ej den fysikaliska bilden med enskilda elektroner som kolliderar inbördes användbar. I stället kommer elektroner— na att bilda kollektiva grupper till följd av instabili— tetsprocesser av dubbelstråletyp. Härigenom kommer den ef— fektiva energikopplingssträckan i materialet att avsevärt förkortas till möjligen mm—dimensioner, efter vad man kun—

nat sluta sig till från simuleringsstudier med datorer.

Penetrationen av de elektriska och magnetiska fälten in i D—T—materialet under upphettningsfasen utgör ett väsentligt och svåröverblickbart problemkomplex. I inledningsskedet har D—T—materialet låg elektrisk ledningsförmåga. Då strå— len penetrerar in i materialet ökar temperaturen, först till följd av klassiska kollisionseffekter, och sedan ett plasma utbildats genom kollektiva effekter, orsakade av strål—plasma instabiliteter. Medan elektriska fält härvid snabbt kommer att avta kommer det magnetiska fältet att kunna existera och i själva verket bli infruset i plasmat, med ovan nämnda fördelar som resultat. Det självmagnetiska fältet, som kan uppgå till flera hundra Wb/mz, skapar då en "magnetisk flaska" med åtföljande starkt reducerade krav på energi i elektronstrålen. Man kan även använda sig av ett axiellt magnetiskt spegelfält längs strålen på ca 10 Wb/m2 och lämpligen alstrat med hjälp av supraledande

magneter för att förbättra strålens stabilisering. I detta

utförande blir reaktionsvolymen en tunn relativt lång—

sträckt cylinder, med en tvärsektion om endast bråkdels

mm.

Den närmaste företrädaren för principen med elektronstråle— inducerad fusion har varit professor F Winterberg. Hans analys av problemet, vilken grundar sig på stabil inneslut- ning av ett högtäthetsplasma av D—T med ett magnetfält från den intensiva elektronstrålen, som även ger upphettningen,

har kritiserats, särskilt vad beträffar antagandena om

1) snabba förlustprocesser för elektronstrålens elekt-

roner i det heta D—T—plasmat,

2) stabiliteten hos strålen gentemot hydrodynamiska in—

stabiliteter,

3) klassisk diffusion i det inneslutande magnetfältet

med utelämnande av anomala effekter.

Kritiken har närmast kommit från professor K A Brueckner i företaget KMS, Ann Arbor, den största intressenten på den privata marknaden för laser—plasma—utvecklingen.

winterberg bemöter kritiken genom att påtala att många ny— are arbeten såväl teoretiska som experimentella stöder hans antaganden beträffande kollektiv nedbromsning av elektron— strålen. Han hävdar vidare att situationen för en elektron- stråle som faller in mot och penetrerar en fast kropp skil— jer sig väsentligt från fallet med pincheffekt i vakuum, och liknar mera en gnisturladdning i en tät gas, som för blixtar i atmosfären visat sig stabila under tusendels se—

kunder, en i dessa sammanhang mycket lång tid.

Winterberg riktar i sin tur kritik mot laser—plasma—program— met och påpekar att en kompression av D—T—kornen volymmäs- sigt med en faktor 104 för fusion kräver 105 joule under pikosekunder (l ps = 10_12 sek) och konstaterar att i piko— sekundpulser energin är koncentrerad i vågpaket på mindre än 1 mm utsträckning. Han anför att med dessa energikoncen—

trationer risken för att lasrarna själva skadas är betydan—

de.

2. 5 internerienella bagerier- 9_cl1_ 559359552955155

På fusionsområdet arrangeras såväl internationella som eu— ropeiska konferenser över hela verksamhetsfältet, grund— läggande forskning och teknikutveckling, vilket ger möj— lighet till informationsutbyte mellan de aktiva forskarna från såväl väst— som östländer, i allmänhet varje år. Ofta förekommer vid dessa konferenser flera parallella sessio— ner. Sverige brukar i sådana sammanhang vara representerat

med deltagande av 2 5 forskare.

Med öststaterna finns sedan flera år tillbaka ett forskar- utbyte som sker i akademiernas regi. Då plasmafysik och fu— sionsforskning är mycket aktiva fält i Sovjetunionen har detta samarbete visat sig ge gott utbyte från svensk sida, och även de ryska forskarna har uttryckt en mycket positiv syn på erfarenheterna. Svenska forskare har vistats i Sov— jetunionen för kortare eller längre tid (upp till sex må- nader) inom ramen för utbytet. Detta har även lett till svenskt deltagande i internationella arbetsgrupper i Sov— jetunionen och till att man under våren 1974 i Göteborg vid CTH haft verksam en internationell arbetsgrupp under en må— nad med deltagande från USA, Sovjetunionen, Japan och ett flertal länder i Europa samt speciellt representanter för

de nordiska länderna.

Efter flera års förberedelser har i år nordiskt samarbete på plasma— och fusionsforskningens område börjat ta mera organiserade former.

En samlande aktivitet inom nordisk plasmafysik har sedan 1966 varit de årligen återkommande symposier i plasma— och gasurladdningsfysik som arrangerats i Norge med deltagare från de nordiska länderna. Vid det senaste mötet 1974 bil- dades Nordiska samarbetsgruppen för plasmafysik med uppgift

att verka för ett nordiskt samarbete inom plasmafysikens

område. Gruppen skall även medverka till gemensamma nordis—

ka samarbetsprojekt med nordiska institutioner.

Norska och danska representanter finns även i fusionskom— mittén inom svenska atomforskningsrådet (AFR). Kommittén har bl a till uppgift att bevaka den internationella ut- vecklingen på plasma— och fusionsområdena. Avdelningar för plasmafysikområdet finns även organiserade inom Norsk Fy»

sisk Selskab och Svenska Fysikersamfundet.

Inom European Physical Society (EPS) finns en speciell plas—

mafysiksektion.

För EG—länderna är plasma— och_fusionsverksamheten inom Euratom den del av aktiviteterna som varit mest framgångs— rik och ett flertal laboratorier gör betydande satsningar, så t ex Garching i Västtyskland och Culham i Storbritanni— en, Jutphaas i Holland, Frascati i Italien, Grenoble och Fontenay—aux—Rose i Frankrike samt sedan nyligen inom Nor-

den Risd vid Roskilde, Danmark.

Från svensk sida har förhandlingar pågått för att sondera möjligheten av svenskt deltagande i plasmadelen inom Eur—

atom.

Man söker för närvarande realisera förslaget inom AFR att ha en svensk tekniker som representant inom verksamheten för den projekterade stora fusionsenheten JET (Joint Euro— pean Tokamak) i Culham, som kommer att betinga en kostnad av ca 250 Mkr, och därmed nödvändiggör internationellt sam—

gående.

Det har från forskarhåll framhållits att en fullständig uppslutning från svensk sida på Euratoms fusionsprogram torde innebära en alltför låst situation för den svenska fusionsforskningen med risk för en icke önskvärd hård styr— ning av den svenska forskningen. Olika möjligheter med mera flexibla former för organisatoriskt samgående torde dock föreligga. Dessutom låter sig mera direkt samarbete med de

europeiska laboratorierna från svensk sida i allmänhet lätt

arrangeras. Deltagande i Euratoms "advisory groups", där

den vetenskapliga expertisen finns representerad, torde

för svensk sida vara av betydande intresse inte minst för utvärderingen av den svenska verksamheten. Det ankommer delvis på strukturen av fortsatt svensk fusionsforskning vilken angelägenhetsgrad svensk representation i "advisory groups" kan komma att få. För projekt som är aktuella för flera olika typer av fusionsmaskiner (t ex diagnostik el— ler upphettning av plasma, eller plasma—neutralgasväxelver— kan) kan en sådan representation ha störst intresse. För kännedom om fusionsreaktorteknologisk planering kan delta— gande i "advisory groups" även synas vitalt. Frågor som

man i dessa sammanhang bör analysera (sådana studier görs

t ex i Tyskland) för svensk del är bl a om fusionskraftverk enligt principen inneslutning av gasplasma över huvud taget skulle vara lämpade för svensk kraftförsörjning för den hän— delse dessa endast skulle visa sig ekonomiska med en mini- mieffekt av t ex 5 000 MW per reaktor, och i övrigt vilka specifika fusionsreaktorteknologiska intressen som förelig— ger för svensk del. Man kan redan nu säga att fusionsreakto— rer baserade på laserinducerad fusion skulle erbjuda möjlig— heter till varierande storlek på uteffekter från t ex 500 MW och uppåt. Allmänt sett synes det helt klart att med den in— tensiva aktivitet som kan förväntas på fusionsforskningens område inom den kommande tioårsperioden de internationella

kontakterna blir alltmera väsentliga för bedömningar Och ut—

veckling av den svenska verksamheten.

Det är vidare på sikt utomordentligt väsentligt att i Sveri— ge ett flertal yngge forskare bereds möjlighet att nå en hög kvalifikationsnivå för att aktivt och framgångsrikt kunna verka inom den närmaste 30—årsperioden inom plasmafysik och fusionsforskning, detta sett mot bakgrunden av den mycket kraftiga aktivitet och de sannolikt mycket betydelsefulla resultat som man kan vänta sig inom den internationella forskningen. Dessa yngre forskare bör under hand liksom de— ras ledare aktivt engagera sig i internationell teknisk—ve— tenskaplig forskningssamverkan och i en konstruktiv debatt

på fusionsområdet.

3 Möjligheter för svenska insatser

Fusionsforskningen spänner allmänt sett över ett utomordent- ligt brett fält. Här finns utrymme för svenska insatser,

som kan komma att spela en betydelsefull roll i den interna— tionella debatten och utvecklingen, med de ekonomiska ramar som torde kunna komma i fråga. För svensk del bör härvid koncentration. ske kring väsentliga delproblem och principfrå— gor som vilar på direkt grundvetenskaplig bas. Som framgår

av den följande teoretiska och experimentella presentationen lämpar sig sådana delproblem och principfrågor inom fusions— forskningen som gäller såväl magnetiskt inneslutna gasplasma som laser—plasma (eller/och elektronstråle—plasma) väl för svenska insatser av grundforskningskaraktär. Samtidigt ges möjligheter för insatser på material— och kemisidan i an— slutning till reaktorteknologiskt inriktade studier, som med en grov uppskattning kommer att kräva en växande insats inte endast under den kommande tioårsperioden, men under uppskatt— ningsvis en 30—årsperiod.

Fusionskraftområdet upptar enligt vad vi redan antytt och i fortsättningen vidare kommer att analysera ett helt komplex av problemställningar. Vi har både plasmafysikaliska, reak— torteknologiska och driftsekonomiska problemgrupper. Vi mås— te i viss mån hålla isär dem, eftersom de representerar helt olika kostnadsramar och olika verksamhetsfält. Det är väsent— ligt att ta hänsyn till detta när vi bedömer möjligheterna

att göra svenska insatser.

3.1. Plasmafysikaliska problem

Den plasmafysikaliska delen är ytterst väsentlig på det in— ternationella planet. Man kan i dagsläget ej säkert avgöra

vilka principer och apparattyper som kommer att leda till de slutgiltiga, praktiskt användbara fusionsreaktorerna. Det är den grundläggande plasmafysikaliska delen av fusionsforsk—

ningen som har till huvuduppgift att söka ge vägledning in— för slutliga avgöranden beträffande princip och typ för fu—

sionsreaktorer. Att detta är en synnerligen betydelsefull

uppgift framstår bl a av det förhållandet att kostnaden för fullskalereaktorer är grovt räknat en faktor 1 000 gånger högre än ordinära experiment i laboratorieskala. Det är där— för väsentligt att den grundläggande plasmafysikaliska fu— sionsforskningen ges en betydande bredd och skapar en vid kunskapsuppbyggnad som underlag för beslut rörande varje vidare steg i utvecklingen. Den internationella forsknings— utvecklingen väntar sig, och kvalificerade svenska forskare är beredda att göra sitt yttersta för att bidrag från svensk sida under de kommande åren skall ge väsentliga och kanske avgörande byggstenar till fusionsproblemets lösning. Detta gäller såväl på området magnetisk inneslutning som på laser—

fusionens område.

Man kan som lämpliga forskningsfält för svenska insatser inom den grundläggande plasmafysikaliska sektorn med direkt fusionsanknytning ange delområdena plasmainneslutning, plas— majämvikt, linjära och icke—linjära instabilitets— och våg— fenomen, uppvärmningsmekanismer, växelverkan mellan plasma och neutralgas, laser—plasma växelverkan, plasmadiagnostiska

metoder etc.

Noggrann uppföljning av den internationella forskningen bör från svensk sida ske beträffande såväl magnetiska inneslut—

ningsmetoder som metoder baserade på laserfusion m m.

3-2 Reaktorteknologiska problem

Med hänsyn till kostnadsnivån får man beträffande de reak— torteknologiska problemen räkna med att svenska insatser måste begränsas till punktangrepp, väldefinierade problem, inte alltför stort upplagda. Man kan här tänka sig insatser från AB Atomenergi, reaktorteknologiska institutioner vid universitet och högskolor och vissa industrier. Uppföljning av den allmänna internationella utvecklingen av reaktortek— nologin och fusionsreaktorn är väsentlig sett från svensk sida. Deltagande i konferenser och tillfälliga laboratorie— besök kan härvid, såsom inom AFR:s fusionskommitté föresla—

gits, vidareutvecklas och på ett viktigt sätt kompletteras

genom förläggning av svenska tekniker till vissa större pro— jekt och arbetsgrupper i utlandet under längre perioder.

Deltagandet bekostas då från svensk sida.

Beträffande fullskaliga fusionsreaktorer ligger dessa ännu avlägset i tiden, men vi bör från svensk sida följa upp den planering och utveckling som kan komma att ske utomlands. I USA och Västeuropa satsar man stora resurser på utveckling och utprovning av supraledande magneter i samband med de re— aktorteknologiska problemen. Det är inte lätt att se hur Sverige t ex här skulle kunna bidra med något nytt. Återigen måste konstateras att svenska insatser måste begränsas till vissa punktinsatser då det gäller reaktorteknologin. Moti- veringen för sådana punktinsatser och orsaken till att man börjar så pass tidigt att syssla med teknologi — själva re— aktorn ligger kanske 20—30 år framåt i tiden — är att man behöver följa upp utvecklingen för att ha ett beslutsunder— lag när tiden blir aktuell att man skall börja intressera sig för fusionsreaktorer för det svenska kraftalstringspro— grammet. Materialfrågor som hör samman med säkerheten hos fusionsreaktorer är ett viktigt område för punktinsatser. Det är också viktigt att de insatser man gör på svensk sida verkligen uppmärksammas i internationella sammanhang. Man kan annars inte räkna med att få någon väsentlig och initie— rad information, om man inte har någonting att byta med. För dagen har man inom svensk industri (ASEA) inte haft några tankar kring materialfrågorna direkt för fusionsreaktorpro— blemen. Man bedömer det som alldeles för tidigt att börja tänka på. Däremot kan man tänka sig viss komponenttillverk— ning för det elektriska systemet, vilken inte bara blir ak— tuell för den slutliga reaktorn utan också för de mycket

stora experimentreaktorer som kommer att byggas.

Industrin visade stort intresse för möjligheten att enligt Fusionskommitténs förslag skicka observatörer att mycket noggrant följa utvecklingen på tekniksidan och betonade sär—

skilt ett intresse för laser—plasma—tekniken.

3-3 Bärarer_eet_teeiäks_ereälee

Fusionsreaktorteknologin aktualiserar även råvarufrågorna och vid sidan av materialproblemen även kemiska frågeställ— ningar som man kan hänföra såväl till grundforskning som till teknisk forskning. Råvarorna är deuterium, tritium och litium. Vetenskap och teknik beträffande smälta litiumsal— ter kommer i hög grad in i bilden och över huvud taget alla litiummetallers fysikaliska, kemiska och termodynamiska egenskaper liksom plasmats inverkan på fasta ämnen och me— tall— eller saltsmältor. Frågor av denna art kan beaktas vid materialcentra som bildats vid CTH och KTH. Man bör bevaka utvecklingen på området (referens: D M Gruen, The Chemistry

of Fusion Technology, Plenum Press, 1972).

3—4 ået9!_e!_ä£e£låa£_ä£eé

Med hänsyn till karaktären av den fusionsforskning som kan överblickas för den kommande tioårsperioden torde denna typ av forskning i alla avseenden fylla kriterier på behov av statligt stöd. Atomforskningsrådet (AFR) ser som sin uppgift att stödja grundläggande fusionsforskning både vad gäller magnetisk inneslutning och laserinducerad fusion eller andra nya varianter som kan uppkomma under hand, t ex elektronstrå— leinducerad fusion. AFR har en särskild fusionskommitté som ägnar sig åt fusionsfrågekomplexet i relation till den inter— nationella utvecklingen. AFR har vidare inrättat en energi- grupp som bevakar de delar av energiprogrammet som ej rör fusion. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att

även om dess satsningar i många stycken måste vara kortsik— tiga är inom energitekniken tidsskalan så stor, att insatser på tidrymder på upp till 50 år ej är orimliga. Bland de lång— siktiga projekten intar fusionsreaktorn en särställning. STU anser sig vilja satsa så mycket att vi kan vara med och föl— ja den internationella utvecklingen och få klarhet i vad som

är sanning i dag, så att vi inte får en felaktig inställning.

Resursbehov för Aktiebolaget Atomenergi under 1974—1984

För långtidsplaneringen av energiutbyggnaden i Sverige är det viktigt att kontinuerligt följa upp utvecklingen så att man fortlöpande kan göra en väl underbyggd bedömning av fu— sionsreaktorns roll i landets framtida kraftförsörjning.

Förutom en sådan mera översiktlig bevakning av utvecklingen behövs inhämtande av mera detaljerade kunskaper grundade på eget utvecklingsarbete inom områden som bedöms som särskilt viktiga, exempelvis materialfrågor av betydelse för ekonomi

och säkerhet.

Atomenergi (AE) planerar för den närmaste tioårsperioden insatser rörande fusionsreaktorns teknologi, fördelade på undersökningar dels i anslutning till KTH—verksamhetens program med avseende på framtida reaktorintressen, dels be— träffande uppföljning av fusionsreaktorutvecklingen i stort.. Vidare avser AE att bedriva utredningsarbete för att söka klarlägga vilka områden som särskilt väl lämpar sig för svenska forskningsinsatser på fusionsteknologi och för att detaljutforma sådant forsknings- Och utvecklingsarbete för AEzs del. Insatserna avses härvid beakta såväl teknikutveck— ling för magnetisk inneslutning av gasplasma som högeffekt— laserteknologin. En sammanställning av föreslagna insatser

ges i tabell 1.

Tabell 1: Insatser och medelsbehov för FoU rörande fusions— reaktorns teknologi vid AB Atomenergi

______—______———_——-—————————

Medeligsats per år

Projekt 1974/75 75/76-79/80 80/81—84/85 __________________________________________ Manår Kostnad Manår Kostnad Manår Kostnad

tkr tkr tkr

Utredning av 2,0 530 2,0 450

KTH—projekt

Grupp för upp— 1,5 315 5,0 1 050 3,5 800 följning av fu— sionsreaktorns

utveckling

Direkta sven— 1,0 235 3,5 800 5,0 1 200 ska insatser

__________________.._____—_-————————v—

Resursbehov för Institutionen för Plasmafysik med Fusions— fbrskning vid KTH under perioden 1974—1984

Med förbehåll för svårigheterna att bedöma fusionsforskning— ens framtida utveckling skall här angivas några grovt upp— skattade riktvärden för tre tänkbara resursnivåer (l),(2),(3)

».

där (1) svarar mot ett minimum av resurser för meningsfull verksamhet, (3) mot det maximum av resurser som kan utnytt— jas optimalt vid en kraftig expansion av forskningsverksam—

heten, Och (2) svarar mot en däremellan befintlig medelnivå.

A. Perioden 1975/76 1977/78

För denna period kan följande mera i detalj utstakade pla— ner angivas: En uppföljning av undersökningarna av det i poloidala fält inneslutna fullständigt joniserade plasmat, vid

" . 6 o temperaturer överstigande 10 K.

Studier och utveckling av uppvärmningsmekanismer vid

i plasmat inmatade effekter på flera megawatts nivå.

Undersökningar av impermeabla plasmor omgivna av en

neutralgasmantel.

Undersökningar av stabiliteten och stabiliserings—

mekanismerna hos ett plasma vid höga betavärden.

Vidareutveckling av plasmadiagnostiska metoder.

De uppskattade personal— och materialkostnaderna redovisas i tabell 2. Härtill kommer inom denna period sannolikt kra— vet på en tillbyggnad av institutionens lokaler till en kost—

nad av omkring 3 Mkr.

Tabell 2: Uppskattat resursbehov under perioden 1975/76 — 1977/78 för fusionsforskning vid KTH

Kostnadsslag 1975/76 1976/77 1977/78 och resurs— Manår Kostnad Manår Kostnad Manår Kostnad nivå (Mkr) (Mkr) (Mkr) Personal (1) 22 1,3 24 1,6 26 2,0 (2) 28 1,7 32 2,1 35 2,7 (3) 32 1,9 38 2,5 44 3,4 .______________________________________._..._____.________ Material (1) 1,0 1,2 1,5 (2) 1.5 1,8 2,0 (3) 1,8 2,2 2,5 __________._____________________.__________________________ Summa kostnader (1) 2,3 2,8 3,5 (2) 3,2 3,9 4,7 (3) 3,7 4,7 5,9 ________.______________________.__________________________________ B. Perioden 1978/79 _ 1983/84

Tabell 3: Uppskattat resursbehov under perioden 1978/79 1983/84 för fusionsforskning vid KTH

Kostnadsslag Budgetår

OCh resurs— WW

nivå 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84

________________________.______._______.________.___._______

Personal (1) 28 30 32 34 36 38

(Manår) (2) 38 41 44 46 48 50 (3) 47 50 53 56 58 60

___—______._._____—-—————————_—————v

Beräknade koscnadef (1) 3,7 4,0 4.2 4,5 4,8 5,0 f_ _ nåi åiäso (2) 4>2 4,7 5,1 6.5 6,9 7,5 materiel (3) 6,1 8,3 8,9 9,6 10,0

______________________________._—_——-————

För denna period kan detaljerade planer inte specificeras på detta stadium. Målsättningarna torde dock bestå i att uppnå i det närmaste termonukleära temperaturer i tillgäng— liga laboratorieanläggningar och att bl a studera neutron— produktionen i ett deuterium—tritiumplasma. Det uppskattade

resursbehovet framgår av tabell 3.

Resursbehov för Institutionen för Elektromagnetisk fältteori (Plasmafysik) vid CTH under perioden 1974—1984

Endast en nivå för forskningsverksamheten angives med hän— syn till att denna svarar mot en omfattning som får anses optimal för verksamhetens karaktär och ändå upptar en mycket måttlig kostnad för viktiga insatser inom den teoretiska fu— sionsforskningen (kompletterad med vissa dator- och delexpe—

riment).

Verksamheten kommer att bedrivas väsentligen teoretiskt men i nära kontakt med experimenten vid större plasmafysikaliska laboratorier i USA, Sovjetunionen och övriga europeiska labo-

rier. A. Perioden 1975/76 — 1977/78

Projektbeskrivningen för denna period kan i huvudsak uppdelas enligt följande:

Laserinducerad fusion; aktiv forskning, speciellt rörande processer; uppföljning av internationell ut—

veckling även rörande reaktorer.

Elektronstråleinducerad fusion; aktiv forskning, sär—

skilt rörande uppbromsning och upphettning.

Aktuella delproblem rörande inneslutna gasplasmor, Tokamak etc, uppföljning av internationell utveckling

även rörande reaktorer.

Turbulens— och anomala effekter; teoretiska studier

och tillämpningar avseende upphettning och inneslut—

Tabell 4: Kostnader för fusionsforskning vid CTH

Budgetår

Kostnads— slag 1975/76 1976/77 1977/78 Manår Kostnad Manår Kostnad Manår Kostnad

(Mkr) (Mkr) (Mkr)

Personal 4 0,24 5 0,32 6 0,4

Materiel 0,03 0,04 0,06

Summa kostna— der för perso— nal och mate—

riel 0,27 0,36 0,46

Icke—linjära effekter i plasma; grundläggande studi—

er av fundamentala problem; fluktuationer i plasma.

Stokastiska proeesser och koherens för processer i

plasma.

Analys av diagnostiska processer, speciellt för la-

ser-plasma.

De uppskattade personal— och materialkostnaderna för denna

period uppgår till belopp enligt tabell 4.

B. Perioden 1978/79 — 1983/84

Flertalet av de för den tidigare perioden angivna fråge— ställningarna torde även här äga hög aktualitet och tillämp— ning nära tändförhållanden för fusionsplasmat. Den teoretis— ka forskningen kan tänkas få en mera direkt teknisk tillämp— ningsanknuten karaktär men är f n knappast aktuell att de— taljplanera. Riktmärke för gruppens resursbehov % 1 Mkrlår 1983/84.

3.5. Sammanfattande kostnadsbild Anslagstilldelningen för fusionsanknuten forskning belöper

sig f n till ca 2 Mkr totalt för landet i dess helhet.

Av dessa medel gäller ca 1,6 Mkr den vid KTH bedrivna fu— sionsforskningen, som f n upptar den enda experimentella forskningen på fusionsområdet i landet. Återstoden faller på CTH, där teoretisk forskning på fusionssidan bedrivs (0,25 Mkr) samt för tekniska utredningsuppdrag på AE och CTH (0,1 Mkr). Dessa medel gäller som framgår av ovanstå—

ende i allt väsentligt grundforskning.

En under den närmaste tioårsperioden på rimlig nivå bedri— ven fortsatt grundforskning torde även med hänsyn till vid— gade insatser vid nya institutioner med nybesatta topptjäns— ter kunna tillgodoses inom ramar som mot tioårsperiodens slut uppgår till 10 Mkr/år (räknat i dagens penningvärde).

En tillbyggnad av institutionslokalerna vid KTH planeras

belöpa sig till 3 Mkr.

En utbyggnad av datorresurserna för den teoretiska verksam-

heten vid CTH uppskattas till 1 Mkr.

Skulle mot slutet av tioårsperioden vunna erfarenheter moti— vera en teknikutveckling med reaktorinriktning kan kostna—

derna komma att stiga betydligt; uppskattningarna kan härvid ej fastställas med någon rimlig grad av säkerhet, men de får ses mot bakgrund av att en fullskalig reaktor ligger på kost—

nadsnivån 1 000 Mkr. Man måste rimligtvis anse att ett to—

talt minimibelopp för svensk fusionsforskning för effektiv

utnyttjningsgrad i relation till den internationella utveck— lingen torde kunna uppskattas till totalt 50 Mkr (i dagens

penningvärde) för den kommande tioårsperioden.

REFERENSER

1)

2)

3)

4)

5)

6)

8)

H Wilhelmsson et al. Utredning angående Fusions— forskning i Sverige (granskning av femårsplan),

AFR (1971)

B Lehnert, Förslag till FoU—Aktiviteter inom Fu—

sionsforskningen i Sverige (1974)

M S Rabinovich, Controlled Fusion and Plasma Phy— sics, Report on the sixth European Conference, Moscow 1973, Nuclear Fusion lå, 935 (1973)

C M Braams, Status of Thermonuclear Research,

Europhysics News, 2, 6 (1974)

J Nuckolls, J Emmett and L Wood, Laser—induced ther—

monuclear Fusion, Physics Today, 46, August (1973)

F Winterberg, Initiation of Thermonuclear Reactions by High—current Electron Beams, Nuclear Fusion 12, 353 (1972)

H Wilhelmsson, Basic Processes in Laser—plasma In— teraction, EMFT Report CTH (1973)

M Bonnedal, Laserfusion en inledande översikt av

dagsläget, EMFT Rapport CTH (1973)

Hans Wilhelmsson:

MAGNETOHYDRODYNAMISKA (MHD—) GENERATORER

1 Inledning. Princip. Tekniska problem

MED—principen består i att en elektriskt ledande gas, i fö— rekommande fall ett delvis joniserat plasma med en tempera— tur av ett par tusen grader, t ex 2 600 0C, vilken har en

strömningsrörelse vinkelrätt mot ett yttre statiskt magnet—

fält, ger upphov till yttre strömmar mellan elektroder som

anbringas till den ledande gasen.

MED—generatorer befinner sig i ett helt annat utvecklings— stadium än fusionsreaktorn. Det är sålunda inte fråga om någon ny energikälla utan kan snarare betraktas som en mera effektiv termisk maskin. De fysikaliska principerna har de—

monstrerats experimentellt och fungerande prototyper finns.

Det kommersiella genombrottet hindras, såsom man från indu— strihåll (ASEA) ser det, av två svåra tekniska problem, näm— ligen svårigheten att finna billiga högtemperaturbeständiga material respektive en-tillräckligt billig supraledande mag- net. Forskningen på MHD—generatorer gäller främst tekniska frågor och materialproblem och i mindre utsträckning teore—

tiska Och plasmafysikaliska problem.

MHD—kraftstationer har betydande fördelar, nämligen högre totalverkningsgrad på grund av högre driftstemperatur, hög— re effekttäthet, goda regleringsegenskaper samt utomordent—

ligt korta starttider,xsom kan ligga under sekundområdet (gäller anläggningens MHD—del).

Svårigheterna som man möter genom att föra in dessa fördelar

består i att utveckling krävs av delvis nya teknologier be—

träffande högtemperaturmaterial, högtemperaturvärmeväxlare, supraledande magneter, DC/AC—växelriktare samt kaliumåter— vinning.

Det existerar redan mycket stora prototypanläggningar. Den f n största, U—25, är en 25 MWe anläggning som är i drift utanför Moskva sedan 1971. Den kanal som under 1960—talet har alstrat den största effekten är Mark V av Avco—Everett, som har alstrat 32 MWe. Kommersiella användningar av MHD— generatorn kräver dock enheter av storlekar över 100 MWe, och prototyper till dessa kan inte förväntas förrän vid

slutet av 1970-talet.

MED—generatorn har sitt främsta användningsområde för topp— last (driftstider under ca 1 500 timmar/år). För grundlast är ett atomkraftverk mera gynnsamt. Dock är för grundlast ett MED—kraftverk överlägset ett konventionellt fossilt el—

dat kraftverk.

Kring den stora MED—anläggningen utanför Moskva har byggts upp ett utomordentligt ryskt—amerikanskt samarbete, som är bilateralt Och till vilket den tredje stormakten på MHD— fronten, nämligen Polen, nu ansluter sig. Viktiga beslut för den kommande utvecklingen på området kan man därför räkna

med kommer att fattas internt inom denna grupp.

Under ett mångårigt arbete har man från svensk sida kunnat arbeta upp mycket goda internationella kontakter, Vilket har medfört att man kunnat få ta del av mycket stora program

till ringa kostnad.

2. Ett skandinaviskt MHD—forskningsprojekt

I särskilt yttrande från Aktiebolaget Atomenergi beskrivs ett projekt som har till målsättning att inom en femårspe— riod skapa underlag för ett beslut beträffande ett MHD—pro— totypkraftverk för topplast i storleken 50—100 MWe. Man av— ser att om möjligt bedriva arbetet inom ramen för det nor— diska samarbetet. Arbetet skall även omfatta fördjupande

S()LJ 1974 73 och utvidgning av övriga internationella kontakter. Projektet är uppdelat på fem faser:

Fas 1 Studium av lämpliga MHD—kraftverksprocesser

Fas 2 Systemstudier samt anpassning av valda processer till

de enskilda ländernas speciella förhållanden

Fas 3 Val av lämpliga experimentella undersökningar

Fas 4 Uppbyggnad av experimentanläggningar samt genomfö-

randet av experiment

Fas 5 Utvärdering, framtagning av prototypunderlag.

Faserna 1 Och 2 gäller studier av lämpliga processer — dvs kretsstudier — fas 2 en fördjupning av dessa, som beräknas pågå fram till 1975. Fas 3 skulle inklusive framtagande av experimentella underlag vara avslutad 1975. Fas 4 planeras vara avslutad 1977, och man bör då ha ett underlag för ett beslut angående en prototyp. Sedan vidtar mera kostsamma prototyputvecklingsarbeten 1978—1984 för en i drift varande prototyp år 1984. Man måste räkna med att STU ej kan stå för dessa höga utvecklingskostnader, och man får överväga om Vattenfall och ASEA kan ha intresse i en sådan utveck— ling. I Sverige har Vattenfall visat sitt principiella in— tresse för ett studium av MED—kraftverk för toppkraft. Lik— nande behov kan förväntas i t ex Norge. Avsikten är att

fr o m fas 2 driva projektet som nordiskt samarbete.

Från industriellt håll (ASEA) har betonats att en statlig satsning på grundläggande forskning som syftar till att fin— na billiga högtemperaturbeständiga material respektive en tillräckligt billig supraledande magnet är angelägen.

3 Kostnader

Nedanstående tabell visar manårsinsatser och kostnader för

de Olika faserna:

Medelinsats/år Fas

1974/75 1975/76—1977/78

Manår Kostnad Manår Kostnad tkr tkr

2 och 3 (utred— ningsfasen) 3,5 600

4 och 5 6,0 1 100

Hans WilhelmSSon:

ENERGIÖVERFÖRING M M PÅ GRUNDVAL AV AVANCERAD FYSIK

l Kraftöverföring med hjälp av laser eller mikro— vågor Laser och mikrovågor utgör båda former av elektromagnetisk strålning. Med modern teknik är det möjligt att alstra så— dan strålning med betydande intensitet och med hög grad av koherens. Det senare är viktigt för att hålla samman ett strålknippe vid utbredning över större avstånd, vilket har särskilt intresse för de frågeställningar som i detta sam— manhang är aktuella. Den energi som per tidsenhet transpor— teras genom varje ytenhet som träffas av den elektromagne— tiska strålningen är proportionell mot kvadraten på den elektriska fältstyrkan i strålningsfältet, eller om man så

vill mot antalet kvanta, fotoner.

Man har spekulerat över att använda dessa intensiva strål— källor för energiöverföring. Möjligheterna att realisera sådana projekt tekniskt är starkt begränsade av det förhål— landet, att man i praktiken inte kan bortse från det medi— um i vilket utbredningen sker, utan att detta kommer att

ha en begränsande inverkan genom att det orsakar spridning och absorption av strålningen. Alternativt får man ordna förhållandena så att dessa effekter begränsas eller elimi— neras genom att utbredningen sker i evakuerade kanaler, vågledare. Härvid måste man då tillse att man för t ex mik— rovågsledare har ytterst liten förlustdämpning i vågledar— väggarna. Man har mött motsvarande problem i den forskning som bedrivs rörande optisk kommunikation, och man kommer sannolikt i ännu högre grad att möta dessa problem med ut- bredningsmediet för de höga effektnivåer som man har att räkna med för energiöverföring med strålning. Man har för

den optiska kommunikationen tänkt sig att för långdistans— överföring konstruera—och bygga långa evakuerade vågledar— rör. I dessa tänker man sig placera upprepade irisbländare för strålknippet eller alternativt ha någon strömmande gas med radiellt avtagande täthet i en cirkulär vågledare för att åstadkomma sammanhållning av strålknippet. Även om man här genom experiment och teori kommit långt och även utfört omfattande tekniska undersökningar, så ligger den optiska kommunikationen långt i framtiden då det gäller kommersi— ellt utnyttjande. Kostnaderna visar sig alltför höga i re— lation till dagens behov att utnyttja den mycket stora kom— munikationskapacitet som dylika system erbjuder. I rymden, där man kan räkna med att med god approximation ha ideella utbredningsförhållanden, ställer sig frågan annorlunda, och NASA planerar flera satellitexperiment med optisk kommuni— kation. Man kan här även tänka sig strålningsöverföring av energi. I viss utsträckning kan man ju säga att satellit— tekniken redan utnyttjar en sådan genom att med hjälp av solbatterier lagra energi från solstrålningen. Från svensk sida förekommer ingen verksamhet inom industri eller högsko— lor på forskning rörande möjligheterna att överföra kraft med laser— eller mikrovågor. Kraftlaserutvecklingen pågår annars med betydande intensitet internationellt. Vid besök på franska laboratoriet Limeil utanför Paris och vid kon— ferensen i Garching, Västtyskland, i april 1974 framkom vid samtal med forskare bl a från Japan och USA att kraftöver- föring med laser knappast utgör något bearbetat forsknings— fält för närvarande, även om det bedrivs en stark kraftla- serutveckling, som i hög grad är militärt motiverad, och därmed till stor del hemligstämplad. Från svensk sida får

man avvakta utvecklingen och söka följa denna.

2. Energilagring med utnyttjande av atomära eller mo—

WW

Ett centralt problem för den moderna energitekniken är möj— ligheter att lagra stora mängder energi inom små volymer. Det är väl känt att energilagring med hjälp av elektriska eller magnetiska metoder i allmänhet ej erbjuder några sto—

Den moderna fysikens utveckling inom atom— och molekylfysik liksom inom fasta tillståndets fysik kan komma att öppna nya möjligheter att lagra energi inom små volymer. Intres— santa i dessa sammanhang är särskilt materieformer som in— nebär tillstånd där systemen befinner sig långt från termo— dynamisk jämvikt. Lyckas man väl lagra energi i betydande mängd inom små volymer kan detta innebära betydande konse— kvenser för möjligheterna att transportera energi i olika

sammanhang. 3. lsotopseparation med laser

Bland de energitekniska tillämpningarna av laser har vid sidan av försöken att åstadkomma laserinducerad fusion på senare tid isotopseparation med laser ägnats särskilt in— tresse. Edward E. Teller har varit en förespråkare för des— sa möjligheter och forskningslaboratorierna i Los Alamos, som drivs i Amerikanska Atomenergikommissionens regi, be— driver under ledning av Keith Boyer, som förestår laser— plasmaprogrammet, en intensiv forskning på isotopseparation med laser. Det torde finnas skäl att vänta sig att man vid denna separationsmetod står de tekniska problemens lösning betydligt närmare än inom fusionsforskningen och vissa smär— re mängder uran har redan producerats i laboratorieexperi— ment. Kostnadsjämförelser med andra separationsmetoder vi- sar att isotopseparation med laser skulle kunna vara ekono—

miskt fördelaktig.

Man kan använda en COZ-laser tillsammans med UV—laserstrål— ning. l IR—strålningen från C02—lasern sätts det ena isotop— lagret i vibration och dessa vibrerande molekyler reagerar sedan med UV—strålningen som samtidigt påtryckes. Även om isotopseparation med laser i första hand har intresse för separation av uran kan man också utföra experiment i labo— ratoriet med andra molekyler, såsom föreslagits av Teller, t ex SFG' Andra alternativ är deuterium och Ola.

Även om man i USA har kommit långt på isotopseparation med laser torde det från svensk sida kunna vara av intresse att genom laboratorieexperiment i mindre skala skaffa sig viss grundläggande erfarenhet på området. Sådan verksamhet har övervägts på CTH i samarbete med FOA. Kostnaden för en så— dan verksamhet torde kunna rymmas inom en kostnadsram på något hundratal kkr per år.

Dick Lundqvist:

OUTTöMLIGA ENERGIKÄLLOR

En sammanställning av möjligheterna att direkt eller indi— rekt utvinna energi ur solstrålningen eller jordens inre.

1 Bakgrund

Vi befinner oss i ett läge där vi med stort eftertryck ställs inför hotet att energiförsörjningen, basen för vår mödosamt uppbyggda välfärd och hoppet för dess fortsatta utveckling, är på väg att sina. Jordens under miljontals år ackumulerade förråd av fossila bränslen, av upplagrad solenergi, kan komma att tömmas genom ett fåtal människo— generationers exponentiellt växande förbrukning. Det är då självklart att den energihungriga mänsklighetens uppmärk— samhet riktas mot andra tänkbara energikällor, mot den i atomkärnorna lagrade energin lika väl som mot den till sy- nes outtömliga och överflödande rika källan till all den ackumulerade energin, solstrålningen och de effekter som

denna i sin tur utlöser i naturen runt oss.

Den enorma storleken av den solenergi som strömmar in mot vår jord är så överväldigande i jämförelse med varje för— utsett behov, att den bjuder oss ett lockande tekniskt mål. Tyvärr har vi ännu inte funnit någon ekonomiskt acceptabel metod att tappa av energi direkt ur denna aldrig sinande

källa.

Mänsklighetens långvariga strävanden efter att aktivt kun— na utnyttja och skörda solenergin har i stället manifeste— rats i en lång serie av optimistiska idéer, tappra konstruk— tionsförsök och bittra besvikelser. Om vi därför på nytt

skall våga försöket att bryta igenom den tekniska och eko- nomiska barriär som hejdat våra föregångare krävs det tyd—

ligen att vi går till verket utrustade med nya, bättre idé— er, att vi utnyttjar de nya tekniska förutsättningar som under tiden har vuxit fram och att vi lär oss undvika de fel som strypt tidigare projekt.

Varje projekt som studeras måste ställas i relation till de totala energibehov som föreligger. Vi måste alltså genast fråga oss, om det kan ge mer än ett marginellt bidrag — lo— kalt eller universellt. Vi måste också göra klart för oss att om något system för utnyttjande av solenergin eller dess naturliga omvandlingsformer skall vara attraktivt måste det utvecklas med en sådan teknologi Och till en sådan stordrift att energin inom det kan skördas till en total kostnad som kan konkurrera med kärnenergin, som efter prishöjningarna på olja blivit prisledare. Detta betyder ca 5 öre/kWh.

Ll LJHEEEQQQEMEäeåääm

Alla insatser på detta område måste betraktas mot en inter— nationell bakgrund, eftersom diskussioner och ett vittför— grenat samarbete pågår över hela världen, på sina håll med avsevärda resurser. Detta har klart framgått såväl vid hea— rings som vid genomgång av aktuell litteratur. De system som presenteras i denna rapport har sålunda i flertalet fall häm— tats utifrån men i tillämpliga fall modifierats för svenska förhållanden. Nedan redovisas:

För dessa energikällor generella problem Solceller för direkt elgenerering Solvärmda ångkraftverk Strålningsenergins utnyttjande via biosystem Vindkraft

Vågkraft

Utnyttjande av termiska gradienter i havsvatten

Geotermisk energi

1-2 åelssszsiss_£éz:.9sh_seskésles

För att lättare kunna utvärdera de data och idéer som sena—

re framförs kan det vara lämpligt att inleda framställning— en med en summering av de för— och nackdelar som är förena—

de med ovan anförda källor för direkt eller indirekt sol—

energi.

Solstrålningen utgör ett outsinligt flöde av energi, som kontinuerligt tillför vår jord flera tiopotenser mer av denna energi än vad våra mest ambitiösa utvecklingsprogno— ser förutser att världshushållet kan kräva under överskåd—

lig tid.

De diskreta kvanta (fotoner) som bygger upp detta flöde är, när de når fram till vår atmosfär, ordnade i parallella ba— nor. De har därför en sådan högre grad av organisation, som underlättar strålningens direkta konvertering till elekt—

risk energi.

Men genom att detta flöde är jämnt fördelat över jordens tvärsnitt blir dess densitet (täthet) ändock så pass låg, att förutsättningen för att det skall kunna nyttiggöras i stor skala är att det kan koncentreras med någon naturlig eller teknisk mekanism. Vi lever alltså här på jorden i ett känsligt balanssystem i vilket vi ömsevis måste skydda oss mot besvärande höga koncentrationer av solenergin, ömsevis

måste söka öka dem för vår egen försörjnings skull.

1- 3 _åelsesråieasaesééese

För att vi skall kunna skaffa oss en klar överblick över de storleksordningar Och samband som vi här skall diskutera kan det vara lämpligt att inleda med en sammanställning av de energimått, system och absoluta kvantiteter som vi oftast möter i litteraturen och utnyttjar i projektbeskrivningar— na. En sådan återfinns i tabell 1. Det kan vara instruktivt

att en stund sitta Och jämföra de olika storheter som där

angivits.

Den mot jorden infallande strålningen har i rymden utanför atmosfären och i ett plan vinkelrätt mot dess rörelserikt—

(Tabell 1: Jämförelse mellan olika system för angivande av energi och uppträdande kvantiteters mått

________________.__._.________.________________..____________________________________________________

Olika system för angivande av energidata Alternativa —————-—————————————————————————————————————————————— Exempel och referens— enheter Fotoner Termisk Fundamental Praktisk kvantiteter och energi elektrisk (teknisk) elektroner (mekanisk) elektrisk

eV Cal energi J(Nm) energi kWh

1 eV 1 1,602-10 19 1 kvantum infrarött ljus (x = 1 240 nm) 6 _15 l elektron accelererad över 1 V 0,511'1018 82 '10 _ Inom en Vilande elektron bunden energi Ws 6,25 '10 0,239 1 0,287'10 Foot.pound 1,356 —6 calori 1 3 4,184 3 BTU 0,252-10 1,055-10 th 2,685-10 kWh 0,860'10 3,600-10 Thermie (MCal) 1,000'10 4,184'10 1,16 GCal 1,000'10 4,2 —10 1,16 -10 6,70 -10 28,0 -10 7,70 010 Förbränningsvärmet 1 1 ton kol 10,2 '1022 42,7 -10 11,8 -10 Förbränningsvärmet i 1 ton olja 21,5 -1015 90 -10 25,0 -10 Fissionsenergi från 1 kg U—235 21,5 -10 90 -10 25,0 -10 Total energiekvivalent i 1 kg massa 1,48 '1021 0,41 -10 Sveriges energikonsumtion år 1970 0,200-1021 56 -1015 Världens energikonsumtion år 1970

0580-1024 0,161-10 Prognos för hela världen år 2000

43 . . . . 3,37 -10 5,4 -10 1,51 -10 Total solinstralning mot jorden per år

___—MM

6

1,16 -10_ 0,43 -10 0,745

1

v—lu—lr—lv—ln—lv—lr—lv—i

kaDOXON

1 ton TNT frigör 1 Gcal vid detonation

Instrålad energi i W/m2 vid AÅ = 0,1 um

200 utanför atmosfären vid markytan med solen i zenit 100 0 UV SYNLIGT INFRARÖTT LJUS 0.5 ' 1 1,5 2 2,5 Ljusets våglängd ipm ___—> 8 4 2 1 0,5

Den enskilde totonens energi i av ___——

Fig. l:Solstrålningens spektrala fördelning. Angivet energi— värde summeras över en bandbredd på 0,1 um och anges i watt/m . Inom UV—området faller ca 3 %, inom det synliga ca 42 % och inom lR—området ca 55 % av all energi.

ning en täthet som motsvarar en effekt på ca 1,40 kW/mz.

Strålningen är sammansatt av kvanta med skilda värden, som

fördelar sig över ett s k energiband så som framgår av fir gur 1.

Av intresse för det fortsatta resonemanget är att notera att 90 % av den totala infallande strålningens energi ligger in— om ett område där de enskilda fotonerna har högre energivär—

de än 1 eV (kortare våglängd än 1,24 um).

På väg ned genom atmosfären växelverkar fotoner med vissa bestämda energivärden med gashöljets beståndsdelar liksom med däri svävande fasta partiklar. Härigenom utbildas en se—

lektiv absorption av vissa våglängdsband såsom framgår av

figur 1, och en del av energin återutsänds direkt mot rym— den. Det är därför en reducerad energiström som träffar

jorden.

1 - 4 Yäsat-äär-gelsesrsisaeeyeeéliss

När vi nu vill studera hur mycket nyttig energi som sol— strålningen ställer till vårt förfogande måste vi också be— trakta de omlagringsprocesser som detta energiflöde genom— löper i naturen. I tabell 2 har vi ställt samman de vikti- gaste vägarna, vilka var för sig medför en mer eller mind— re utpräglad anrikning av energin till sekundära energi— källor. Vi har också såsom referens infört ett värde på den

svenska energiförbrukningen.

För var och en av de sekundära energikällorna kan vi lista ett antal möjligheter till omvandlingsprocesser, med vilkas hjälp vi tekniskt kan nyttiggöra utvunnen energi. I tabell 3 har några sådana huvudalternativ sammanställts och deras beräknade maximala kapacitet angivits för hela världen jäm—

te ett par uppskattade siffror för vårt eget land.

Tabell 2: Solenergins flöde i naturen, dess kvantitativa fördelning och relation till Sveriges genere— ringskapacitet för el.

Energins väg Kvantitet Relativ terawatt andel % ______________________________._____.______________________ Infallande strålning 173 000 100 Direkt reflektion 52 000 30 Omlagring i värme 81 000 47 Ångbildning/nederbörd 40 000 23 Mekanisk energi i vindar, vågor, strömmar 370 0,2

Kemisk energi i biosystem Fotosypteser 40 0,02

Sveriges installerade eleffekt år 1975 ber. 0,023

Det totala energibehovet år 2000 har för hela världen upp— skattats till 160 000 TWh. Om 30 % härav skulle levereras som elenergi med en medelverkningsgrad på 35 % vid konver— teringen och om tillgängligheten och utnyttjandet av olika anläggningar som medeltal uppskattas till 4 000 tim/år krävs en total anläggningskapacitet på 60—70 TW.

För att täcka hela detta behov med en enda energikälla,

t ex i form av ett solångkraftverk, vore det teoretiskt tillräckligt med anläggningar som täckte 1 820 000 km2, vilket är ca 13 % av våra torra öknar eller 0.36 Z av hela jordytan (inklusive haven). Den i tabell 3 angivna, väsent— ligt lägre maximala kapacitetsgränsen antyder endast att metodens förespråkare inser att materialproblem, finansie— ringsproblem, lagrings— och distributionsproblem kommer

att bestämma taket.

Tabell 3: Kapacitet och den grad av utnyttjande som upp— skattas vara möjlig att uppnå hos primära och sekundära solenergikällor

___—W

Kapacitet i terawatt För hela världen För Sverige hos angiven sekundär maximalt tänkbart tänkbart energikälla möjligt år 2000 år 2000 Vattenkraft 3 l 0,016 Vindkraft 0,1 0,05 0,005 Vedbränsle 3 1,3 0,0005 Skördeavfall 2 0,6

Fotosynt. bränsle 8 0,01 Soluppv. bostäder 0,6 0,006 Solångkraftverk 10 0,10

Solceller l ——— Havsvärmegradient l 0,001 ___—W

1.5 Gränsvillkor för solenergins utnyttjande

Avgörande för vårt ställningstagande till om vi skall gå

in på några projekt för tillvaratagande av solenergin, och i så fall vilka, är en rad gränsvillkor. De viktigaste av dessa skall här diskuteras, innan vi går över till att pre— sentera de särskilda områdena och de olika förslag till

projekt som framlagts.

Tillgången på solenergi i Sverige

I vårt land är solenergins tillgänglighet avsevärt lägre än i de områden för vilka de mest avancerade internationella projekten skisserats. Skillnaden är dock inte fullt så stor som man ibland kunde frestas att tro. Av tabell 4 framgår att den i Sverige emottagna effekten per mz, utjämnad med hänsyn till årstidsvariationerna, ger oss ett integrerat inflöde av energi per år som utgör ca 40 Z av värdet för Sahara. Vi bör observera att de angivna värdena anger in— strålningen mot en horisontell yta. Vid en eventuell kon— vertering av direkt solstrålning skall naturligtvis den ab— sorberande ytan orienteras vinkelrätt mot solstrålningen, så att den geometriska reduktionen elimineras. Den på var— je bestämd punkt av jordytan mottagna strålningen begrän— sas ytterligare av följande faktorer, som starkt påverkar utformningen av olika tänkbara system för energins nyttig— görande och begränsar deras effektiva tillgänglighet till

ca 25 % av den maximala. Dessa är främst:

Dygnsväxlingen Årstidsvariationer i infallsvinkeln mot markytan

Molnighet och annan grumling av atmosfären som gör att strålningen blir diffus i stället för direkt

Krav på utjämning av fluktuationerna

I föregående avsnitt beskrivna fluktuationer medför i fle— ra fall krav på någon form av hög lagringskapacitet för att fluktuationerna skall utjämnas före leverans av den skörda— de energin till konsumenterna. Vilka dessa lagringsformer

skall vara och de krav de i sin tur ställer på teknisk ut— veckling och resurser måste behandlas separat för varje

enskilt projekt.

Tabell 4: Jämförelse mellan solinstrålningen på några platser i Sverige och sydligare områden. Vär— dena avser global instrålning mot horisontell yta Område Antal sol— Mottagen Effektens timmar per energi i årstids— år kWh/år'm2 variation Kiruna 1 570 870 1—30 Stockholm 1 970 980 1—30 Svalöv 1 720 1 000 1—20 Paris 1 750 1 000 Medelhavsområdet 2 500-3 000 1 400—1 860 Sahara/Arizona 3 000—4'000 2 300 (max)

Vetenskaplig och teknisk grundforskning

Innan solenergin kommer att kunna utnyttjas såsom en vä— sentlig källa till ren energi för vårt land eller för värl— den i övrigt krävs det betydande insatser av grundforsk- ning. Man måste räkna med att sådana forskningsarbeten kan bli både tids— och resurskrävande. Det är därför viktigt att alla projektförslag analyseras ytterligt omsorgsfullt, så att man utväljer optimala vägar för det utvecklingsar— bete som skall följa i en senare fas och att man ser till att utförbarheten demonstreras på ett tidigt stadium. Tekniskt utvecklingsarbete

Om vi målmedvetet skall sikta på att ta fram ett verkligt betydelsefullt komplement till dagens energikällor innebär detta att vi planerar uppbyggandet av en mycket betydande industriell kapacitet och produktion. Vi måste då från bör— jan ställa kraven, att tillverkningskostnaderna för de an— läggningar och utrustningar det gäller skall bli ekonomiskt konkurrenskraftiga med de prisledande alternativen och att underhållet kräver ett minimum av arbete och kostnader. Utredningar om konsekvenserna för miljön

Det är populärt att anta att solenergin är lösningen på

alla våra problem med energialstringens skadliga effekter på natur och människor. Men det är ingalunda klart att de teknologier och de anläggningar som krävs för att skörda solenergin skall visa sig mindre stötande för miljövänner och kommer att betraktas såsom mindre riskfyllda än de nu lidelsefullt debatterade vägarna för annan energiproduktion. Redan på ett tidigt stadium måste dessa aspekter utredas. Ekonomiska villkor

Det är också lätt att tro att "solenergin är gratis”, men ingenting kunde vara mer felaktigt. Såsom redan antyddes under diskussionen av det tekniska utvecklingsarbetet kom- mer utvecklandet av varje utvalt solenergisystem att kräva mycket betydande investeringar. När vi summerar investe— ringsbehoven för den erforderliga grundforskningen och för det tekniska utvecklingsarbetet och därtill lägger kostna— derna för att bygga upp och underhålla fullskaleanläggning— ar kommer vi för varje alternativ fram till ett förränt— nings— (och amorterings—)behov som skall ställas mot för— väntningarna på vad den valda processen skall ge i produ— cerad energi. Med de kunskaper och de teknologier vi har till förfogande i dag eller tror oss kunna utveckla under det närmaste årtiondet visar det sig att det i många fall blir väsentligt dyrare att skörda den "fria" solenergin än att utnyttja de konventionella energislagen. Det är därför viktigt att vi på ett tidigt stadium formulerar kravet, att den producerade energin (motsvarande) skall kunna säljas till ett bestämt pris per kWh. Omvänt ger varje prognose- rat systems kalkylerade energipris ett mått på hur attrak—

tivt det systemet kan vara.

2 Översikt av olika förslag till att realisera utvin—

ningen av solenergi och geotermisk energi

Föreslagna processer bygger på den moderna halvledartekni— ken. Man låter solstrålningen infalla rakt mot en tunn skiva av ett lämpligt behandlat halvledarmaterial. Fotoner— na uppfångas då med relativt hög verkningsgrad av elek—

troner i skivans ytskikt och driver dessa genom ett annars

spärrande skikt. Det utbildas en spänning över detta

skikt, och den kan utnyttjas för att driva en ström genom en yttre krets. Annorlunda uttryckt: elektronerna kan åter avge den upptagna extra energin och därmed uträtta "nyttigt" arbete under sin väg tillbaka till sin ursprungliga plats i

solcellens ytskikt.

Den mest avancerade halvledarteknologin är i dag den som arbetar med kisel som basmaterial. Solceller av enkristal— lint och högrent kisel kan produceras i relativt stora kvantiteter och med goda utbyten. Deras kvantverkningsgrad, dvs den andel av de infallande fotonernas energi som över— förs till nyttig energi hos elektroner, kan bli 10—15 %. Cellernas livslängd under fältförhållanden borde kunna va— ra fullt tillräcklig för teknisk tillämpning. Såväl forsk— ning som teknisk utveckling är sålunda i huvudsak klar.

Ekonomiskt tycks de dock befinna sig helt utom räckhåll för en praktisk tillämpning. Den helt dominerande faktorn är därvid relationen mellan kostnaderna för cellerna och vår— det av den med dem utvinnbara energin. Man kan räkna med att kostnaden för 1 m2 cellyta kan pressas till 7 500 kro— nor. Under de optimala betingelserna i Sahara kan vi, en— ligt tabell 4, räkna med en medeleffekt över året på ca 0,25 kWh/mz. Med en verkningsgrad hos solcellerna på maxi— mala 15 Z skulle en solcellmodul på 1 m2 då ge ca 40 W me— deleffekt. Härav finner vi en installationskostnad per kw på minst 200 000 kronor i Sahara, men i vårt land bleve det närmare 500 000 kronor. Alldeles oavsett den redan i och för sig besvärande kostnaden för lagring av energin för ut— jämning i en ackumulator skulle man nå ett pris på 6—7 kro—

nor per kWh, dvs mer än 100 ggr dess dagsvärde.

Trots ambitiösa program som syftar till att ta fram billi— gare kiselceller är det knappast realistiskt att räkna med att priset skall kunna komma ens i närheten av vad som krävs. Detta torde inte ens bli fallet även om solcellerna, såsom föreslagits från flera håll, skulle kombineras med billiga ljuskoncentratorer (spegelsystem). Kisel tål näm— ligen inte högre koncentration än ca 10 ggr av det direkta

solskenet på sin yta utan att dess verkningsgrad nedgår. Alternativt har föreslagits att man skulle använda solcel— ler av galliumarsenid (GaAs), som har verkningsgrader upp— emot 24 Z vid en relativt hög temperatur och som dessutom uppges tåla en koncentration av solljuset intill 2 000 ggr. Om dessa nyligen presenterade data håller och om GaAs—cel— lerna skulle kunna produceras till samma pris som kiselcel— lerna och uppvisa samma stabilitet skulle kalkylen språng— vis bli mycket lockande i vad avser själva solcellsmoduler— na, t o m för Sverige. Kvar står då kostnaderna för de nöd— vändiga ackumulatorerna för effektutjämningen. Med nuvaran— de priser på blyackumulatorer på ca 300 kr/kWh kapacitet och antagna 1 500 cyklers livslängd bidrar enbart avskriv- ningar och räntor på ackumulatorn med 20—40 öre/kWh. I fram—

tiden kan detta dock ändra sig.

Men hoppet till GaAs är ännu högst osäkert. Det är att be— fara att GaAs—cellerna kan bli minst en tiopotens dyrare än kiselcellerna. Hoppet att kunna pressa det priset är litet, eftersom tillgången på gallium är begränsad och tillverk— ningsprocessen dyrare. Mot detta kan anmälas att intressan— ta arbeten inom landet har bedrivits vid professor Hernan Grimmeiss institution i Lund — arbeten som det kunde vara värt att stödja just med tanke på att det i framtiden kan komma ett tekniskt genombrott för denna teknologi, som en

viss tid stötts av STU.

Man har också föreslagit alternativa solcellsystem byggan- de på CdS—CuZS, som har billigare utgångsmaterial och som kan tillverkas med jämförelsevis mycket billigare förång— ningsmetoder. I motsats till kisel och GaAs är det då anel— lertid fråga om flerkristallina skikt med betydligt sänre verkningsgrad, ca 5 %, och med svårbemästrad degradatien vid drift. Med hänsyn till skillnaden i verkningsgrad och att de knappast tål någon koncentration av solskenet slul— le det då också åtgå ca 10 000 ggr så mycket material, vil— ket bl a med hänsyn till riskerna för kadmiumspridning fö— refaller olustigt. Fältet är emellertid öppet för nya lys— tem och uppslag, närmast från grundforskningens sida. )et

vore i princip så attraktivt att kunna få arbeta med d_rekt

konvertering av strålningen till elektrisk energi, att sto— ra ansträngningar vore motiverade. Man kunde tänka sig sys— tem allt ifrån flerkristallina kiselskikt, framställda med förångning och efterbehandlade så att de fick lika goda egenskaper som enkristallina skikt, eller på samma sätt framställda GaAs—skikt över till organiska system av typ kloroplast. Men man kan också tänka sig att göra verknings— graden högre hos halvledarcellerna genom att belägga dem med lämpliga organiska färgämnen. Sammanfattningsvis kunde man söka väcka universitetsinstitutioners intresse för att

arbeta med denna typ av problem.

Ur miljösynpunkt förefaller solcellsystemen vara nära ide— alet om vi bortser från ovan anförda varning för utbre— dande av stora kvantiteter kadmium över jordytan — men vi måste naturligtvis beakta en sådan faktor som ianspråkta- gandet av stora markytor för de eventuella anläggningarna. Om vi, oavsett vilket solcellsystem vi till slut väljer, vill infånga och skörda lika mycket energi som ett enda planerat kärnkraftverk skulle ge, säg 1 000 MW (1 GW) me— deleffekt per år, och antar 10 % verkningsgrad hos anlägg— ningen, vars cellsystem tillåts täcka 50 % av mark— (eller sjö—)ytan, skulle vi behöva täcka ca 80 km2 i Sahara men nära 200 i Sverige. Om vi kunde finna ett system med 100 % kvantverkningsgrad skulle ytbehovet reduceras till rimliga 20 km2. Om vi diskuterar system med så låga verkningsgrader som l—2 Z, vilket gäller för fotosyntesprocesser, stiger

däremot ytbehovet 5—10 ggr.

2-2 åelåegtteätrszt

I stället för att absorbera den infallande solstrålningen på solceller för direkt omvandling till elektrisk energi kan man låta solenergin värma vatten till ånga, som sedan får driva en lågtemperaturturbin, för att på den vägen ge— nerera elektrisk energi. I detta fall koncentrerar man den infallande strålningen mot rörsystem i vilka inmatat vat— ten upphettas till förångning eller en lämplig bärargas hettas upp. Koncentrationen kan ske med relativt enkla me—

del i form av billiga speglar eller cylindriska linssystem,

som framställs av plast.

Vidare behövs ett särskilt optiskt system, som svarar för att huvudparten av solstrålningen släpps fram till absorba— torn men hindrar den långvågiga strålningen från ångröret att passera ut. Principen härför är känd och utförbarheten har demonstrerats i liten skala. Mycket utvecklingsarbete återstår dock innan det kan anses fastlagt att dessa system kan bibringas tillfredsställande livslängd, oberoende av temperaturen och frihet från andra störningar i driften. I princip är det fråga om att belägga ytan av ett kvarts— el— ler glasrör, som omger absorbatorn, med ett tunt skikt av

t ex kisel, guld, nickeloxid eller vanadinoxid. Sådana skikt kan bli praktiskt taget helt absorberande för de kortvågiga fotonerna från solen, men de kan inte emittera de långvågiga fotonerna från en i jämförelse med solen mycket kall kropp. Se figur 2.

Om man lyckas få systemen att arbeta tillfredsställande vid de eftersträvade höga temperaturerna på absorbatorn, över 500 0C, anser man sig kunna lova totalverkningsgrader på

%

4 I Selektlva ,

ski ktets '

ångrörets spektrum 4——

Solens spektrum —-———*- —>

50

absorpiions- reflektions- omräde , område , 7 '," '_//'L/;///////l % //_/Å,//ZéZ/A/4//z// 0,1 0,5 1 2 5 10

våglängd ium (log. skala)

Fig. 2: Den infallande'solstrålningens spektrum jämfört med spektret från den återutstrålning som sker från en uppvärmd yta. En selektiv beläggning fångar in sol— ljuset genom att den har en hög absorption för syn— ligt ljus men hög reflektionsförmåga (låg emission) för det infraröda ljuset. (Källa: Aden B Meinel)

30 % av den infallande energin, vilket alltså är icke ovä- sentligt högre än de bästa solcellerna skulle ge. Man tycks emellertid ha problem just med detta system och lär för

tillfället ha avbrutit försöken med det i Arizona.

Om försöken emellertid skulle återupptas och leda till tek— nisk framgång, skulle man därmed kunna skapa det alternativ till energikälla som i framtiden lovar ett pris per kWh som ligger inte alltför långt från acceptabla värden. Men det tycks alltså ännu återstå en hel del teknisk grundforskning

innan detta blir möjligt.

Under mellantiden har emellertid de tekniska tillämpningar— na av enklare system med lägre prestanda tagit fart. Det gäller då närmast anläggningar som siktar på att försörja enskilda byggnader, från villor upp till skolor, med värme och i vissa fall energi för kylning. Sådana moduler till— verkas och saluförs i USA f n av tolv firmor. (Prisnivån är ca 275 kr/mz).

Ur miljösynpunkt kan dessa system jämställas med solceller— na. Småenheterna monteras normalt på taken av nybyggen och tar därmed inget extra utrymme i anspråk. Man kan däremot

ha delade meningar om huruvida de förskönar eller förfular

landskapet.

För de egentliga solångkraftverken gäller samma kalkyl som för beräkningen av solcellanläggningarnas ytbehov. Om vi vågar räkna med 30 Z verkningsgrad kommer en 1 000 MW an— läggning att i Arizona kräva ca 26 km2 och skulle då för sitt närområde kunna producera energin för ca 10 öre/kWh. Vi finner på samma sätt att för Sverige skulle motsvarande anläggning kräva minst 65 km2, och om vi gör tankeexperi— mentet att vi skulle försöka täcka hela vårt energibehov med solångkraftverk år 2000 skulle det krävas minimum 3 900 km2, vilket är 8,7 promille av landets totala yta inklusive sjöar. Men priset per kWh skulle, även om vi in- te tar hänsyn till besvärligare lagringsproblem, bli minst

25 öre/kWh, vilket är oacceptabelt högt.

Projektförslag

Det föreligger inget svenskt förslag till studier av sol— ångkraftverk. Till området kan däremot föras ett projekt angående uppvärmning av hus med hjälp av solenergin. Pro— jektet sker i samarbete mellan flera institutioner vid KTH

och består av bl a följande delar:

Studium av strålningsfångarsystemet inkl fönster och selektiv coating

Studium av värmetransportmedia

Studium av värmereservoaren

Optimering av styrenhet

(Inst för fysikalisk kemi, KTH) (EPK dnr 145)

2-3 Eezebssi55-2599552292-é!_!äzs_99E_9£aasietz_sa£sziel

Ursprunget till all den fossila energin, som vi nu tär på, är återigen solenergin, som via kemiska och biologiska sys- tem upplagrats i växtsubstanser. Det är ganska naturligt att man nu börjat penetrera möjligheterna att systematiskt utnyttja sådana system för att bygga upp en kontinuerlig försörjning med energi den vägen. Odlade skogar, sädesslag, alger eller andra vattenväxter förefaller erbjuda rena och miljömässigt tilltalande lösningar på energiproblemet. Sko— gen var ju en gång vår mest betydande källa till värmeener— gi, och tekniken att sköta den är väl utvecklad. Men verk— ningsgraden räknad på den infallande energin är mycket låg. Det krävs därför mycket betydande landområden för en sådan odling, 5—10 ggr så stora ytor som för de ovan angivna sol— cellsfarmerna, och arbetet med skördande, transporter Och omvandling är i sig mycket energikrävande. Det förefaller därför inte vara rationellt att återgå till en vedhushåll— ning, alldeles oavsett det slöseri det skulle innebära att offra den högvärdiga energin i växtsubstanserna på att elda

upp den.

Något annorlunda ligger det till med det f n dåligt utnytt— jade organiska avfallet från skogsbruk, jordbruk och hus—

håll. Eftersom sådana projekt behandlas i annat sammanhang

skall de endast i korthet beröras inom ett par avsnitt ne— dan. Detsamma gäller de förslag som diskuteras framför allt i amerikansk litteratur att inrikta odlingar för energiän— damål på växttyper med väsentligt högre verkningsgrader (5—10 Z). Särskilt när det gäller odling av snabbväxande alger krävs klimatiska förutsättningar som vi inte har i vårt land, där solinstrålningens årstidsvariation är så be— tydande. Annars kunde det vara frestande att kombinera så— dana odlingar i kärnkraftverkens kylvattendammar med till— varatagande och återförande av koldioxiden från förbrän— ningsprocesserna till växtprocessen med hjälp bl a av sto— ra odlingstält. Vi skall i stället koncentrera oss på någ— ra andra framlagda förslag till processer för omvandling av

solenergin.

Fotolys av vatten till väte och syre

När väte och syre reagerar med varandra under bildande av vatten frigörs en betydande kvantitet av energi. Omvänt krävs det minst motsvarande kvantitet energi för att åter spjälka vatten till dess beståndsdelar. Den energin kan hämtas ur solstrålningen. Men fotonerna kan inte direkt an— gripa en vattenmolekyl och åstadkomma en bestående uppdel— ning av den, utan härför behövs det medverkan av en annan molekyl. I princip kan man härtill använda enkla oorganis— ka ämnen såsom mangan— och cesiumföreningar. Man tror sig ha konstaterat att särskilt mangan spelar en betydelsefull roll i växternas frigörande av syre ur vattnet och hoppas på lång sikt komma fram till någon teknisk process för att direkt utnyttja sådana föreningar. Men tills vidare är det inom de gröna växternas klorofyll och andra pigment som det utbildas den överlägset mest effektiva processen för att fånga upp solenergin. Den viktigaste funktionen har här en annan substans, som gör att vattnets vätejoner reduceras och återförenas till vätgas. Det är fråga om ett enzym, hydrogenas, som kan förekomma endogent i alger eller till— föras exogent med bakterier. Det finns många möjligheter att studera hur man skall åstadkomma kopplingen mellan de fotosyntetiskt reducerade substanserna och den erforderli—

ga hydrogenasaktiviteten. Vad man försöker göra är att bry—

ta växtcellens normala process, som är att binda kol ur

luftens kolsyra, och dirigera om den så att den i stället

levererar vätgas som reduktionsprodukt.

Detta förslag är t v ganska spekulativt men är dock värt att rapportera, eftersom en del nyligen gjorda framsteg ökar sannolikheten för att man förr eller senare kommer att lyckas. Om man skulle ha framgång innebär det en utom— ordentligt betydande vinst att kunna producera vätgas di- rekt på detta sätt. Det är alltså fråga om ett lockande men långsiktigt arbete på grundforskningsnivå, där sven— ska grupper har hög kompetens och ingår i internationella

samarbetslag (IFIAS).

I ett framtida optimerat system för solenergiproducerat väte räknar man med 90 2 verkningsgrad på den del av strål— ningen som har tillräcklig fotonenergi(3 1,82 eV). Det max— imala utbytet kommer att motsvara hälften av det maximala utbytet från ett högtemperatur—solångkraftverk. Man tror dock att kapitalkostnaderna skall bli så mycket lägre att priset per producerad kWh (efter konvertering) kan konkur—

rera.

Projektförslag

Feasibility—studie rörande enzymatisk väteproduktion. Av— sikten är att inventera existerande metoder och polymerer lämpliga för att immobilisera och stabilisera hydrogenaser från purpurbakterier. Projektet skall ingå i ett internatio—

nellt samarbete inom IFIAS (EPK dnr 100).

2—4 ååeteezs£eige-Eill-ääszä£ée_ä£äselse

Metanproduktion

Flertalet organiska material ger vid anaerob nedbrytning (i frånvaro av syre men närvaro av fukt) upphov till en blandning av metan och koldioxid. Man får per kg torrt ma—

3

terial så mycket som 0,13—O,l8 m "naturgas" med ett värme—

innehåll av 8—12 MJ, vilket motsvarar 60—80 % av utgångs—

materialets energivärde. Gasen håller 50—70 % metan. Det är relativt enkelt att ta bort koldioxiden liksom spår av sva— velväte, så att man får ren metan. Denna nedbrytningsprocess har länge varit i bruk för behandling av hushållsavloppsvat— ten, men den systematiska tillämpningen på organiskt mate— rial för industriell bränsleproduktion befinner sig i sin linda. Man har dock redan fått fram bakteriekulturer som lämpar sig t ex för ovannämnda algodlingar. Preliminära kal- kyler för algnedbrytning indikerar kostnader kring 30 kr/Gcal,

vilket ungefär motsvarar dagens oljepris.

Ytterligare forskningsinsatser borde kunna öka verknings— graden och reducera hanteringskostnaderna, där särskilt

"skördekostnaden" anges utgöra en tung post.

Metodiken har stora fördelar genom att den är tekniskt

enkel, arbetar vid atmosfärstryck och fungerar inom tempe— . o " . . "

raturomradet 20—50 C samt kraver litet energi. Den ar

däremot utrymmeskrävande och långsam.

Alkoholproduktion

Stora kvantiteter av den energi som binds upp i träd och växter vid fotosyntesen föreligger i form av cellulosa. Denna produkt kan också konverteras till andra energirika föreningar såsom glukos och alkohol, vilka i sin tur kan utnyttjas såsom bränsle, föda eller kemiska basråvaror. För glukos får man enzymet från t ex svampen Trichoderma viride, och man anser sig med nyutvecklade metoder, bl a återvinning och återanvändning av enzymet, kunna produce— ra detta glukos för ca 12 öre/kg i vattenlösning, vilket kan jämföras med ett uppgivet pris på 80 öre/kg för på annan väg framställd torr substans. Detta skulle sålunda öppna en väg till produktion av industrialkohol och andra lösningsmedel som är ekonomiskt konkurrenskraftig med

petrokemiska synteser och som kan spara kolväten.

Metanol kan också fungera som kolkälla för mikroorganism— er, vilka alltså erbjuder en källa för metanoloxiderande

enzym. Teoretiskt kan dessa därför tänkas ersätta ädelme—

tallkatalysatorerna i bränsleceller. En undersökning med svenskt deltagande för utvärdering av denna möjlighet pla— neras inom ramen för ett internationellt samarbete styrt

av IFIAS.

Dekan

En intressant möjlighet (Gösta Ehrensvärd) vore att på ana— logt sätt omvandla cellulosa— och stärkelseavfall till kapronsyra, som sedan på elektrokemisk väg kan överföras till dekan, som är ett fullvärdigt dieselbränsle. Man får som en biprodukt i den anaeroba processen vätgas. Denna process är dock f n knappast konkurrenskraftig med ett kal— kylerat pris på kr l:SO/kg dekan vid 40 000 tons årskapaci—

tet. Integrerade processer

Ett solenergimatat system för produktion av syntesgas ur organiskt avfall rekommenderas till ingående studium av professor Carl—Göran Hedén. Han uppger att problemen med separation av faserna numera kan anses lösbara och anger

nedanstående flytschema, figur 3.

--—> Bränsle 4————————-——

Solljus / X H2 (ev) __ x + CO Fotosynt. ”2 O Alger 2 bakterier A 2 __- Avfall Anaerob CH4

nedbrytning

Jordförbätt- ringsmedel

Fig. 3: Schema över föreslaget integrerat system för om— vandling av organiskt avfall till syntesgas. (C—G Hedén)

SOU 1974:73 Projektförslag

Feasibility—studie rörande integrerat system av syntesgas,

bestående av tre delprojekt:

l. Selektering av väte— och metanindifferenta alger

2. Utveckling av metoder för invändningsfri koppling mellan digestionssteget och fotosyntessteget

3. Utveckling av metod för förhindrande av väggväxt

(Gruppen för bakteriologisk bioteknik, Karolinska institutet) (EPK dnr 97)

Biokemisk omvandling av stärkelseavfall till alifatiska

kolväten

Utgångspunkten är att avfallet förjäses till kapronsyra, vilken sedan oxideras anodiskt till dekan, som är ett bra dieselbränsle. Den under den mikrobiella processen samti— digt producerade vätgasen skall i en bränslecell utnyttjas till att framställa den för elektrolysen nödvändiga elekt— riska energin.

(Kemicentrum, Lund) (EPK dnr 98)

Feasibility—studie rörande biokemisk bränslecell för me— tanol bestående av fyra delprojekt inom IFIAS:

l. Metanoldehydrogenasets stabilitet studerat i analy— tiska enzymelektroder för metanol (O Enfors, ATM)

2. Studier över elektrontransporten från immobilisera— de enzym till ledare via fasta redoxkopplingar (G Johansson, Umeå universitet)

3. Syreelektrodsystem för biokemiska bränsleceller (R Larsson, Lunds universitet)

4. Datorstyrd optimering av produktionen av metanol— dehydrogenas

(Å Undén, Karolinska institutet) (EPK dnr 99)

2—5 9iESEE-£ÖEEEäBEÅE&_å!_QEåéEläE£_EEEE£iél

Behandlas i appendix l.

bränslen

Enligt tabell 2 omvandlas ca 0,2 % av den mot jorden in— fallande solenergin till rörelseenergi upplagrad i vindar och strömmar. Men denna relativt ringa andel represente— rar fortfarande en betydande potential relativt våra ener— gibehov. Storleksordningen 5 ggr världens prognoserade to— tala energibehov år 2000 finns tillgänglig i nyssnämnda system. Vindarna är också anmärkningsvärt regelbundna och

förutsägbara.

Vindenergin kan tappas av i olika typer av energiväxlande system som sedan mycket lång tid tillbaka varit i bruk. Men den totala energi som vi nyttiggjort denna väg har va- rit mycket blygsam i förhållande till dagens behov, och tillämpningarna har dessutom reducerats betydligt under de senaste årtiondena som en följd av att andra energikällor

varit väsentligt billigare, pålitligare och mer flexibla.

De projekt som man i dag har börjat diskutera gäller vind— kraftutvinning av en helt annan storleksordning och med ett antal nya förutsättningar. Vi kan därvid bortse från mängden av småanläggningar för försörjning av mer eller mindre isolerade platser med relativt låga effekter och som i dag finns kommersiellt tillgängliga. För sådana an— läggningar kan man nämligen tillåta väsentligt högre kost— nader per levererad kWh än vad man är villig att göra, om de skulle kopplas in på ett elnät i konkurrens med andra

energikällor.

Om vi verkligen skall satsa på att utveckla och exploate— ra vindkraften måste vi fastställa följande förutsättning—

ar:

Energitillskottet genom vindkraften bör vara mer än några få procent av vårt totala energibehov, när anläggningarna tagits i bruk. Låt oss ta CDL—prognosen för år 1990 som ett approximativt mått. Den anger då total installerad el— effekt till 48 GW. Ett minimitillskott från vindkraften borde då vara ca 5 GW, om man alls skall satsa på den. Flö— det av vindenergi är starkt flukturerande och måste utjäm— nas genom att vindkraftsanläggningarna förses med egna sys— tem för energiutjämning, om man inte skall ta i anspråk en besvärande hög andel av vattenkraften såsom kompletterings—

kraft.

Kostnaden per producerad kWh får inte nämnvärt överstiga kostnaden från de dominerande energikällorna. Om vi antar att kärnkraften blir prisledare skulle detta betyda ca

5 öre/kWh.

Miljöeffekterna måste analyseras och utvärderas: Vindkraft— anläggningar kommer att dominera landskapsbilden på många av de platser där man vill sätta upp dem. Om man förutsät— ter att varje anläggning dimensioneras för 2 MW toppeffekt krävs för den ett torn på minst 60 m och över detta stic— ker bladspetsarna upp 25—30 m. Den ovan antagna totalt ut— byggda effekten på minst 5 GW motsvarar 2 500 sådana torn. (Placerade på 100 m avstånd når raden 25 mil.)

Markutnyttjandet bör inte bli särskilt besvärande, även om man räknar in behovet av tillfartsvägar. Andra aktiviteter bör kunna fortgå ostörda intill anläggningarna. Om det kom— mer att uppstå något buller vet vi inte, men detta bör knappast bli något problem. Anläggningarna bör ge en vind— bromsning som är märkbar några kilometer "medströms", vil— ket kan vara en fördel på vissa blåsiga områden men en nackdel vid stora städer, som kräver mycket frisk luft. Olika säkerhetsrisker måste givetvis också beaktas, men

det bör inte bjuda några större svårigheter att reducera

dem till rimlig nivå.

Det föreligger i dag inte några invändningsfria ekonomiska kalkyler. Det är så många faktorer som ännu är okända. De mest ambitiösa utvecklingsprogrammen har startats i USA och syftar bl a just till en så komplett studie av hela syste- met att realistiska kostnadsuppskattningar skall bli möjli— ga. Satsningen är 150 Mkr över en femårsperiod. Men med de underlag som i dag finns tillgängliga kommer man fram till prohibitiva siffror på kWh—priset. Små och stora anlägg— ningar skiljer sig därvid inte nämnvärt från varandra. Det— ta kan möjligen sammanhänga med faktorer sådana som serie— storlekar och att kostnaden för en vindkraftanläggning växer med kuben på propellerdiametern, medan den effekt

som kan nyttiggöras endast växer med dess kvadrat.

Preliminära uppgifter från en omsorgsfull studie utförd vid Vattenfall bekräftar emellertid de uppgifter som kan hämtas ur litteraturen på området. För en antagen serie—

storlek om 20 exemplar av en enhet för 2 MW finner man föl—

jande ungefärliga värden:

Kostnad i kronor per installerad kW 4 000:— Effektiv produktionstid per år, timmar 2 000:— Pris för producerad energi i kr/kWh 0:20

Man har då räknat på den "rena" vindkraften och inte be—

lastat anläggningen med några kostnader för ackumulering, som i och för sig torde kosta ytterligare 0:20—0:40 per kWh. Utjämning antas ske med vattenkraft, och reservbeho—

vet upptas till 17 Z. En normaliserad anläggning som skall

ge 1 000 MW får då dimensioneras för 3 000 MW vind(topp)ef— ! fekt och 500 MW reserveffekt. Maximalt utrymme för vind— _ energin i hela systemet bestäms av hur mycket reserveffekt ? som kan disponeras för denna. Man finner då ett tak vid

5 000 MW.

Mot dessa beräkningar kan man anföra:

Större serier bör reducera priset per kW ned mot 3 000 kronor.

Om man får en högre effektiv drifttid påverkas så— väl det direkta priset per producerad kWh som be— hovet av reservkraft.

En mer avancerad teknologi vid konstruktionen av anläggningarna kan ytterligare reducera investe— ringarna. Å andra sidan kan kostnaderna komma att stegras på grund av nu oförutsebara tekniska svårigheter, hållfasthetskrav, säkerhetsåtgärder och framför allt på grund av sådana ackumulationssystem som man kan bli tvingad införa.

Man kan till slut konstatera att med det i dag föreliggan— de underlaget saknas det ekonomiska incitamentet till en storskalig exploatering av Vindenergin i Sverige. Det sy— nes dock finnas skäl att noga följa upp resultatet av de beräkningar som längre fram på året kommer att redovisas från STU (Olle Ljungström) samt att genomföra i nedanståå ende projektförslag rekommenderade grundliga studie över Vindarnas geografiska och statistiska fördelning för vårt

land. Projektförslag

Anskaffning av vindunderlag för vindenergiutvinning. I en första etapp definieras behoven av och inventeras till— gången på information om Vindarnas variationer i tid och rum. Fortsatta mätningar planeras. I en senare etapp ut— förs erforderliga mätningar.

(Saab—Scania AB, flygdivisionen, energigruppen) (EPK dnr 141)

2-8 Esezsie_i_bereråserse

En betydande andel av Vindarnas energi överförs vid deras passage över haven till rörelseenergi i havsvågorna. Tid— vis är det fråga om mycket stora energimängder som anri— kats i havens ytskikt. Problemen med att tillvarata den—

na form av energi ligger i följande faktorer:

Den hos varje kg av vattnet lagrade energimängden är fortfarande ganska liten, fallhöjden från våg— topp till vågdal är ringa.

Strömningen är inte lokalt konstant och kan därför inte utnyttjas för att direkt driva turbiner.

De stora vattenmassornas rörelse måste på något annat sätt uppfångas och samordnas till ett riktat energiflöde.

Anläggningarna måste förankras utanför kusterna el— ler långt ute till havs, vilket ger problem med underhåll, uppsamling och ilandförande av den ut— vunna energin.

Utnyttjandegraden hos en sådan anläggning blir låg, eftersom den under perioder av stiltje eller svaga vindar inte alls fungerar och desstutom torde bli känslig för vindriktningen.

De totala energimängder som teoretiskt borde kunna tas till vara är emellertid lockande. Om nivåskillnaden mellan topp och dal är 5 m hos en 100 m lång våg, vilket inte är ovan— ligt på världshaven, skulle den för varje meter av sin bredd ge en teoretisk effekt om 350 kW. Om hälften härav

kunde utvinnas, skulle man kunna få ut 175 MW per km av

vågfronten.

Det är ganska få människor som har ägnat sig åt att försöka utveckla havsvågkraftverk. Förklaringen är sannolikt att de som börjat därmed snabbt kommit underfund med komplexiteten i problemet. Det amerikanska solenergiprogrammet redovisar inte något sådant projekt motsvarande det som drivs av Rolf Törnqvist i Helsingfors. Inga kostnadsuppskattningar har framlagts, men all sannolikhet talar för att den producera— de energin kommer att bli minst lika dyr som ovan angivits

för vindkraftverksenergin.

Solen uppvärmer havens ytor, eftersom solstrålningen snabbt absorberas vid sin passage ned i vatten. I de tropiska bäl— tena kan det utbildas temperaturskillnader på upp till 25 0C mellan ytskiktet och det kalla bottenskikt av vatten som strömmar ned från arktiska områden med bottenströmmarna. Det vertikala avståndet kan vara så litet som 600 m. Teore—

tiskt kan en värmemaskin utvinna ca 9 % nyttigt arbete av ett värmeflöde till det kalla från det varma skiktet. Trots att ett svenskt projekt, redovisat år 1964, påvisat möjlig— heterna Och studerat teknologin bakom en sådan utvinning av energi ur havsströmmarna är det knappast i sådana samman- hang som ett svenskt intresse skulle finnas. Däremot bör man kanske se på möjligheterna att med sådana maskiner åter-

vinna energi ur avgaser och kylvatten. Värmepumpar

Värmepumpen erbjuder en fördelaktig väg att utnyttja lågvär— dig värmeenergi. Den vanliga kylskåpskompressorn är en så— dan pump, som tar värme från matvarorna inuti skåpet och av— ger den via sina kylflänsar. Med hjälp av en värmepump kan verkningsgraden hos den elektriska energin höjas med en fak— tor 2—3, och detta kan med fördel utnyttjas för att spara elektrisk energi respektive olja. Trots dessa attraktiva egenskaper har värmepumpar inte kommit till nämnvärd an— vändning. Detta sägs i första hand bero på att hittillsva— rande konstruktioner varit otillförlitliga, haft höga un—

derhållskostnader och ofta strejkar.

Det kan nu vara skäl att försöka utveckla tillförlitliga värmepumpar och att i starkt ökad omfattning sätta in dem såväl för husuppvärmning som för återvinning av värmeener—

gi i industrier m m.

I princip kan man arbeta med två skilda system för värme— pumpning. Det ena är de konventionella kompressorer som berörts ovan, det andra bygger på vissa halvledarmaterials egenskap att utbilda en temperaturgradient längs en ström- bana genom dem. Dessa s k Peltier—element har många poten— tiella fördelar just för värmepumpning och bör ägnas speci—

ell uppmärksamhet.

Såsom källa för värmeenergin kan tjäna ett flertal system, såsom ytterluften, den uppvärmda ventilationsluften som skall blåsas ut ur en byggnad, avgaser från förbrännings— processer, kylvatten från värmekraftverk men också absor— batorplattor för solstrålning etc.

Värmepumpar för lokalkomfort behandlas närmare i annat

sammanhang—

2-10 Esetsreiet_sss£si Denna energikälla hör egentligen inte samman med solenergin och dess omvandlingsformer men tas ändå upp här såsom en icke konventionell termisk energikälla.

I jordskorpan under vårt land har vi en temperaturgradient på +10—15 oC per km vi borrar oss ned. Värmeflödet i berg— grunden uppvisar här inte särskilt stora växlingar. Däremot kan det uppträda områden med högre temperaturer än som mot— svarar gradientnivån. Detta kan då tillskrivas verkan av

lokal radioaktivitet.

I vår stabila berggrund finns det, såvitt man hittills kun— nat finna, inga sådana ytliggande diskontinuiteter, som i andra länder möjliggör upphämtandet av termisk energi från måttliga djup. Hos oss ligger diskontinuiteten på 35—40 km djup, där vi f ö känner mycket litet till om vår geologi.

F n förefaller det därför icke vara möjligt att utvinna geo— termisk energi i vårt land. Huruvida denna bedömning skall kunna revideras längre fram är framför allt beroende på om vi kan skaffa oss väsentligt vidgad kännedom om berggrunden genom utvidgad geologisk forskning och kartering. Lika vä— sentlig kan också i sådant fall vara vår eventuellt förvär— vade tekniska skicklighet i att borra rakt på stora djup och få upp borrkärnor för studier.

2. FISSIONSTEKNIK

Hur kärnkraftens utvecklingspotential fortsättningsvis skall exploateras i den typ av industrisamhälle som Sverige utgör är en sammansatt frågeställning som griper in i för— utsättningarna för hela samhällsutvecklingen. Det torde dock kunna hävdas att en uthållig kärnkraftutveckling er— bjuder den för en planeringshorisont om 20—30 år enda be— tydande omfördelnings— och expansionsmöjligheten för energi— sektorn i ett land, som i stort sett saknar andra energi— råvaror som grund för tillräcklig handlingsfrihet inom energipolitiken. Inom andra sedan länge tillämpade teknik— områden för energiomvandling och produktion kommer säkerli— gen vissa omvandlingsformer att erbjuda intressanta komp— letteringar i försörjningen på den kortare sikten. Ett rationellare utnyttjande av vissa inhemska energiråvaror kan skapa inslag av värde för uppbyggnad av en önskad hand— lingsfrihet. Det kan emellertid ifrågasättas huruvida så— dana kompletteringsmöjligheter även vid låga tillväxttakter för energikonsumtionen kan ge mer än korta respittidef

före ianspråktagande av nyare teknik.

Utnyttjande av fissionskraft är därför nödvändigt och in- troduktionen i landet har påbörjats genom utbyggnaden av kärnkraftstationer med lättvattenreaktorer. För denna ut— byggnad råder ett fruktbart samspel mellan våra egna ut— vecklings—, tillverknings- och marknadsföringsresurser och konkurrerande utländska resurser. Inte minst gäller detta frågorna på säkerhets- och miljöområdet, där dagens god—

tagbara lösningar med all kraft måste följas upp och av—

krävas ytterligare förbättrad verifikation och ökad till—

tro. En central fråga för den svenska energipolitiken bör vara hur ett gradvis frigörande från ett alltför starkt im— portberoende beträffande energiråvaror åstadkommes. Genom exploatering av inhemska urantillgångar och genom uppfö— rande av egen urananrikningskapacitet kan väsentliga bi— drag till ett större oberoende skapas inom den närmaste 10— årsperioden. På längre sikt bör förstärkning av oberoendet övervägas. Ur råvarusynpunkt sparsammare reaktorsystem in— nebär ett kraftigt tillskott för bevarande av handlingsfri—

het.

De olika framgångsvägarna för utnyttjande av den fissila kärnkraften låter sig givetvis inte inordnas i något fixe— rat handlingsmönster. En gemensam grund för valmöjlighe— terna och avvägningsprocessen utgörs av en stark och all- sidig forsknings— och utvecklingsverksamhet. Därvid bör uppmärksammas att energipolitiska avvägningar innehåller såväl försörjningspolitiska som industripolitiska element. Även i den längre sikten borde alltså industrins ambitioner att medverka i utveckling och marknadsföring av tillkom— mande kärnkraftteknik vara ett väsentligt motiv för stöd

från samhällets sida.

2-1 2 Lättzstssszesttezsz

Under de närmaste decennierna kommer den svenska kärnkraft— utbyggnaden företrädesvis att ske med lättvattenreaktorer använda för el—produktion och kombinerad el— och värmepro— duktion. Det kärntekniska forsknings— och utvecklingsarbe— tet inom landet måste därför i första hand koncentreras på att ytterligare underbygga och säkerställa tillämpningarna av denna teknik. Utöver fortsatta betydande insatser inom reaktor— och bränsleteknologin, i första hand för kokar— reaktorer som marknadsförs av svensk industri, krävs en stark prioritering av forskning och utveckling beträffande säkerhets— och miljöfrågor. De egna resurserna är jämförel— sevis små och möjligheter till internationellt samarbete och informationsutbyte måste utnyttjas för att bredda un—

derlaget och fördela kostnaderna.

Tillämpningen av lättvattentekniken i Sverige befinner sig

nu i ett skede då behovet av standardiserade konstruktioner

och förfaringssätt för uppförande och inspektion gör sig alltmer gällande. Det fortsatta konstruktionsarbetet kom- mer till övervägande del att bedrivas som produktutveck- lingsarbete på inom reaktorindustrin kända förutsättningar. Erfarenheter från driften av de första kokar- och tryck- vattenreaktorerna behöver ställas i relation till pågående ock kommande insatser beträffande verifieringen av bräns- lets och säkerhetssystemens funktion. Erfarenheter och in— satser av denna art kommer också att ge anvisningar om hur kokarreaktorns ytterligare utvecklingspotential skall

kunna utnyttjas.

Förskjutningar inom prisbilden för energiråvaror kan vi— dare innebära stegrat intresse för utredningar beträffande förutsättningarna för reaktorer med låg märkeffekt som

värmekraftverk.

Statsmakterna har i anvisningar om hur AB Atomenergi bör genomföra sina planer uttalat en prioritering av forsk— nings- och utvecklingsarbeten som stöder det pågående ut- byggnadsprogrammet. Satsningen på detta innebär att en ökande efterfrågan på energi skulle kunna mötas utan att man alltför starkt ökar beroendet av fossila bränslen. De med allmänna medel finansierade FoU-insatser som förutses erforderliga inom området lättvattenreaktorer fram till början av 1980-talet beräknas medföra utgifter om 25-30 Mkr per år. Utöver dessa insatser kommer arbeten inom sä- kerhets- och miljöområdena att kosta ca 15 Mkr per år un- der motsvarande tidrymd. 2 - 1 - 3 Qyzisesemistaaretes

För andra reaktorsystem än lättvattenreaktorn är en själv- ständig svensk utvecklingsinsats syftande till fullständig systemkompetens inte rimlig med hänsyn till våra begrän- sade resurser. Ambitionsnivån måste sättas lägre och an- passas till de resurser som efter hand kan frigöras från utvecklingsarbetet på lättvattenreaktorer. Ett minimikrav

är att aktivt bevaka den internationella utvecklingen och att förbereda sig för den nya tekniken, så att säkerhets- bedömning, offertgranskning, upphandling och drift av aktuella reaktorsystem kan genomföras vid rätt tid. Ett samarbete med utländsk part och successivt ökande egna ut- vecklingsinsatser är nödvändiga inslag i denna förberedel-

seprocess .

Av alternativa termiska system tilldrar sig speciellt den gaskylda högtemperaturreaktorn stort internationellt in- tresse och ett antal kommersiella reaktorer för elproduk- tion har beställts i USA. Denna reaktor utnyttjar i sin huvudvariant indirekt torium som bränsle och ökar därmed de för kärnkraften tillgängliga råvarureserverna. Den be— finner sig på ett tidigare utvecklingsstadium än lätt- vattenreaktorn, med vilken den för närvarande knappast kan konkurrera i normala fall. Dess användningspotential är emellertid god. Detta gäller framför allt om man lyckas med de nya projekt som nu börjar bearbetas och där tempe- raturen på den utgående kylgasen avses höjd till 900-9500C. Denna heta kylgas skulle kunna utnyttjas som värmekälla för industriella processer, t ex för framställning av gas med högt värmeinnehåll, såsom metan eller vätgas. På samma sätt som naturgas kan den kärnkraftproducerade gasen tran- sporteras i rörsystem till förbrukare. En intressant an— vändning av vätgas är för direktreduktion av järnmalm. Förverkligande av sådana avancerade tillämpningar kan ti-

digast väntas mot slutet av 80-ta1et.

Förutsättningarna för introduktion av de gaskylda reakto- rerna i Sverige är oklar. En avsevärd insats fördelad över två år föreslås för att ge underlag för en bedömning av dessa reaktorers potential samt för att formulera mera långsiktiga FoU-program. Deltagande i Dragon-projektet be- räknas fortsätta. Programutgiften totalt per år skulle därmed bli ca 3.5 Mkr. För en efterföljande femårspericd skisseras två alternativa insatsstorlekar varav den större förutsätter att en gaskyld högtemperaturreaktor för el-

produktion skulle kunna beställas i början av 1980—talet.

Insatsen härför uppskattas kräva inemot 15 manår per år fram till år 1980. Förslag till en sådan insats framställes

dock först sedan utredningsskedet avslutats om några ån

Beträffande ytterligare varianter inom gruppen termiska system finns det icke tillräckliga motiv för engagemang annat än i form av begränsade uppföljningsinsatser. Till denna grupp hör den kanadensiska tungvattenreaktorn som kan betecknas som tekniskt utprovad och möjligtvis av intresse för svenskt vidkommande för det fall marknadssi— tuationen inom anrikningsområdet inte skulle motsvara rim— ligt ställda krav. En mindre insats beträffande förutsätt— ningarna för den s k lättvattenbridern bör komma till stånd. Likaså bör utnyttjandet av PWR—reaktorn för skeppsdrift följas. De föreslagna insatserna bör kunna inrymmas inom

ramen ca 0.2 Mkr per år.

2-1-4 åsahés_£sét£9£e£

Världens urantillgångar är begränsade. På sikt är därför ett bättre utnyttjande av uranråvaran än vad som är möjligt i dagens lättvattenreaktorer generellt sett nödvändigt om kärnkraften skall bli en uthållig, ekonomiskt fördelaktig energikälla. De snabba bridreaktorerna erbjuder möjlighet till starkt förbättrat utnyttjande av uranet. I de stora industriländerna pågår mycket omfattande arbeten på att ut— veckla den natriumkylda snabba bridreaktorn. Tidpunkten för dess kommersiella genombrott beror av ett flertal faktorer, som är svåra att överblicka, men man kan räkna med möjlig— heten att stora bridreaktorer kommer att kunna installeras

i de stora industriländerna redan under 1980—talet.

AB Atomenergis programdiskussion behandlar några olika tänkbara handlingslinjer där den mera krävande förutsätter installation i Sverige av en kommersiell snabb reaktor i början av 1990—talet. Ifråga om mera avvaktande alternativ finns ett som baserar sig på antagandet att en kommersiell

anläggning kan komma till stånd först efter sekelskiftet.

För ett kompetent genomförande av den mera krävande hand- lingslinjen måste förutsättas att deltagande i internatio— nellt samarbete för reaktorindustrin, kraftföretagen och AB Atomenergi kan byggas upp. Omvänt gäller att utan ett inhemskt FoU—program svarande mot den högre ambitionsnivån försämras, särskilt för industrins vidkommande, förutsätt— ningarna för att effektivt utnyttja samarbeten med företag i utlandet i avsikt att förvärva erforderlig teknologi. Enligt AB Atomenergis bedömning krävs under den närmaste lO—årsperioden betydande insatser för att ge kraftföretag och reaktorindustri samt tillsynsmyndigheter fortlöpande förbättrat underlag för eventuella framtida engagemang på snabbreaktorområdet.

Dagens situation och informationsnivå innebär att man i Sverige ej har tillräckligt underlag för att föreslå ett konkret utformat FoU—program på denna längre sikt. De för— utsättningar, som bör styra inriktning och omfattning av

ett sådant program måste bearbetas och prövas utförligt. Bedömningen av läget leder då till att en relativt omfattande etableringsstudie bör komma till stånd. Den föreslås ge- nomförd under perioden till och med budgetåret 1976/77.

Ett resultat av denna studie skall vara förslag till FoU— program på längre sikt. En grundlig genomgång av säkerhets— frågorna för de snabba bridreaktorerna liksom av bränsle- cykelfrågorna och reaktorsystemets ekonomi bör utgöra hu— vuddelarna i denna studie. Parallellt med etableringsstudien genomföres vissa begränsade FoU—arbeten, i första hand på

materialforskningens område.

Denna handlingslinje innebär programutgifter inom landet

om 4—5 Mkr/år under en treårsperiod. Studien kräver till— gång till information från projektstudier i utlandet och visst samarbete i sådana arbeten. Utgifter härför bör också beräknas utöver ovan angivna belopp. För budgetåret 1975/76 har angivits ca 0.6 Mkr, vilket ger en uppfattning om tänk—

bar storleksordning.

Under förutsättning av en positiv marknadsutveckling utom—

lands och att förutsättningarna i Sverige ger anledning

till ökat FoU—engagemang ökar också betydelsen av samar—

bete med utländska parter.

2 1-5 Käzebzäsålesxtsls

Kartläggningen av FoU-insatser på detta område berör samt— liga avsnitt inom den fullständiga uran—235—cyke1n inklu— sive återföring av reaktorplutonium till bränslet för ter—

miska reaktorer.

I fråga Om uranutvinning är förutsättningen att FoU— arbete för en eventuell utbyggnad av Ranstad skall fi— nansieras av de exploaterande parterna efter budgetåret 1974/75. Utvecklingsarbeten på prospekteringsområdet bör genomföras liksom smärre insatser beträffande utvinnings— teknik. Sådana FoU—insatser beräknas kosta sammanlagt ca

3 Mkr per år under de närmaste åren.

Upparbetningstekniken för bestrålat bränsle bör följas och vissa smärre insatser för belysning av alternativ teknik bör fullföljas. Huvuddelen av frågeställningarna för upp— arbetningstekniken ingår i komplexet högaktivt avfall och faller därmed huvudsakligen inom AKA—utredningens kompe— tensområde. Förslag till projekt avseende enbart upparbet— ningstekniska alternativ omfattar tills vidare en treårig

insats som beräknats kosta ca 1 Mkr per år.

Utvecklingsarbeten avseende plutoniumåterföring inom ter— miska reaktorsystem är nödvändiga och under en lO—årsperiod kan delar av dessa arbeten behöva stöd genom tilldelning

av allmänna medel. Marknadsparterna bör dock bära huvud— delen av kostnaderna. För dagen upprätthållas den nödvändi— ga beredskapen och uppföljningen av utvecklingsområdet ge—

nom insats av 1.5—2 Mkr/år av allmänna medel för begränsade

FoU—arbeten.

Inom anrikningsområdet kan en produktionsanläggning av lämp— lig storlek vara intressant att ta i drift inom landet

under senare hälften av 1980—talet genom förvärv utifrån.

Förutsättningarna för ett anläggningsförvärv bör undersö—

kas av en potentiell ägargruppering inom det närmaste året. Ett kunskapsuppbyggande forskningsarbete beträffande centri— fugteknik utföres inom ramen 4—5 Mkr/år under de närmaste åren. Arbetet inom denna ram är av basteknologisk och värde— rande karaktär beträffande processförutsättningar, särskilt gasdynamik, och ekonomi. Alternativa anrikningsmetoder följs uppmärksamt. Samarbete med utlandet eftersträvas. På sikt för— utsättes att ansvaret för FoU—arbeten övertas av kommersiellt inriktade intressegrupper. Utformning och omfattning av

ett inhemskt FoU—program är direkt beroende av relatio—

nerna till utländska samarbetsparter. Skulle man välja

att helt inom landet oberoende utveckla en centrifug—

teknik fram till industriell exploateringsmognad bör man enligt AB Atomenergi räkna med en utvecklingskostnad i

storleksordningen 200—300 Mkr.

2-1»6 åssezstilé

I rapportmaterialet belyses översiktligt tillgången på tekniskt skolad personal för genomförandet av redan åtagna och föreslagna utvecklingsuppgifter. Vid jämför— elser mellan tillgång och efterfrågan avseende sådan personal framgår att ehuru totalbehovet synes tillfreds— ställande tillgodosett är vissa discipliner nu hårt an— strängda. Dessutom bedömes att ytterligare förskjutningar i kompetensbilden tillkommer. Krav på förstärkningar på enskilda disciplinområden kan därför förväntas. Medve— tandet härom bidrar givetvis till att framförhållningen

i planeringen av programområden måste ligga på en rimligt konservativ nivå liksom att utbildningsfrågorna måste ägnas

stor omsorg. 2-1-7 åaseesetälleies

Tabell 2.1 ger en summering av kostnader för föreslagna projekt och programområden utom säkerhet och miljö. Om— rådet lättvattenreaktorer räknas i detta sammanhang icke

som förslag.

Kostnaderna är angivna i l974/75-års penningvärde och ut— görs av direkta löne— Och materialkostnader ökade med 75 % respektive 10 Z schablonpåslag. Kapitalkostnader är ej in—

räknade.

Tabell 2.l: Totalsammanställning av förslag i program— områden

M

1974/75 1975/76 1976/77

Omrade Kostnad Kostnad Kostnad Mkr Mkr Mkr ________.________________________._________________________ Gaskylda högtemp reaktorerx) 2.0 2.2 l—Z Övriga termiska system 0.2 0.2 0.2 Snabba reaktorerx) 4.0 4.7 5.0 Kärnbränslecykelnx) 9.4 10.2 10.4 ________________________._________.___________________._____ x) Utgifter i utlandet för internationellt atom—

energisamarbete tillkommmer, jfr tabell 2.9.

I finansieringsfrågan anmäler AB Atomenergi att den fort— gående fördyringen av tjänster och varor, särskilt under senaste året, innebär att de förordade alternativen för FoU—bearbetning av gaskylda högtemperaturreaktorer och snabba reaktorer kan förverkligas under budgetåret 1974/75 endast genom att tilläggsanslag beviljas till AEs verksam—

het.

Det bör noteras att AB Atomenergis anslagsskrivelser för budgetåret 1975/76 anger programkostnader i löpande pen— ningvärde och att bolaget föreslagit statsmakterna att kapitalkostnader fördelas på de enskilda programmen.

Det av energiprogramkommittén (EPK) till AB Atomenergi utlagda uppdraget att utarbeta expertmaterial inom områ— det kärnkraft-fissionsteknik omfattar program för forsk— nings— och utvecklingsinsatser inom ämnesområdet. Detta har avgränsats så att det omfattar kärnbränslecykeln samt reaktordelen med yttre komponenter fram till turbinen. Enligt Kungl Majtzs direktiv till EPK skall KÄRNSÄKFORSK och AKA—utredningen fortsätta att bearbeta FoU—frågor

. . . . inom Sina respektive omraden.

Bakgrundsmaterial för detta kapitel har erhållits genom utredningsarbete inom AB Atomenergi samt från svaren på

EPKs enkät och från de diskussioner som ägt rum vid spe— ciella hearings. En sammanfattning av enkätsvaren ges i bihang 3.

Två hearings har hållits. Ämnena har varit "Uranutvinning, kärnbränslecykel" och "Kärnkraftreaktorer". Dessutom har ett samråd hållits med representanter för KÄRNSÄKFORSK och AKA—utredningen. Kompletterande diskussioner har vi—

dare hållits med representanter för olika intressent—

grupper. 2.3 Nulägesbeskrivning 2-3—1 Eäzstra££_£ä£_el:_92b_!ä£es£äzsé£iniss

Den dominerande användningen av kärnenergi för fredligt bruk är för generering av elenergi och en växande andel av nyinstallationen av elkraft baseras i många länder på detta energislag. Detta kan illustreras exempelvis som i figur 2.1 där kärnkraftens del av den totala elproduktio— nen i några länder anges för åren 1972 och 1985. Materialet i figuren baserar sig på uppgifter före oljekrisen hösten 1973 och uppdateringen av planerna för kommande elkraft—

installation kommer säkert att för många länder medföra

en ökning av kärnkraftens andel. Inom parentes kan nämnas att för Sveriges del skulle en kärnkraftutbyggnad enligt figuren innebära ett minskat oljebehov 1985 av ca 20 mil—

joner ton olja årligen jämfört med motsvarande produktion i enbart oljeeldade kondenskraftverk.

KÅRNKBAFT

VA TTENKRAFT

OLJA, KOL, GAS

Fig 2.1: Relativ fördelning av elproduktionen på olika energislag, analys år 1973

Tabell 2.2 ger siffervärden på total nominell elektrisk effekt (MWe) från kärnkraftverk som installeras eller håller på att installeras i några av de i kärnkrafthän— seende mest avancerade länderna (ref 1—3) och tabell 2.3 anger hur denna effekt fördelar sig på olika reaktortyper. En kort beskrivning av olika slag av reaktorer ges i mo—

ment 2.3.2.

Fissionsprocessen i reaktorerna ger i första hand värme som via lämpligt kylmedel, värmeväxlare (eventuellt), tur— bin och generator omvandlas till elkraft. Verkningsgraden för denna omvandling ligger omkring 30 Z för lättvatten—

reaktorerna och omkring 35—40 % för de gaskylda reaktorerna.

Resten av genererad effekt kyls bort i turbinkondensorn och resulterar i en för normala anläggningar marginell höjning av temperaturen på kylvattnet.

Tabell 2.2: Installerad och prognoserad elkraft baserad på kärnkraft i några olika länder

______.____________________________—____________________ I driftl) Totaltl) I drift 19851)

beställd (MWe) (MWe) (MWe) USA 21000 153000 300000 England 5900 6700 30000 Frankrike 2500 9000 57000 Kanada 2500 12300 16000 Västtyskland 2400 14400 45000 Japan 1800 11000 60000 Spanien 1120 6500 18000 Italien 570 1400 26000 Sverige 460 7400 160002) Övr Västeuropa 1230 6300 35000

_.____.__________.______________________________.______________ l) Ref l, 2 och 11

2) Ref 3

Med hänsyn till att uppvärmningsbehoven i Sverige svarar för ca 40 % av den totala energiförbrukningen vore det önskvärt att kunna använda värmen från kärnkraftverk di— rekt för uppvärmning av industri- och bostadsområden. Detta kan realiseras i kraftvärmeverk där reaktorsystemet förses med mottrycksturbiner, som dimensioneras så att en mindre del av den genererade effekten tas ut som elkraft och resten erhålles som hett vatten lämpligt för använd— ning i ett fjärrvärmesystem. Kapacitetsmässigt stora an— läggningar krävs emellertid för god ekonomi och i Sverige torde endast tre — fyra områden ha tillräckligt stor och

0 1 Tabell 2.3: Antal reaktorer fördelade pa reaktortyp )

______________________._____—_———-———

LWR HWR GR LMFBR

BWR PWR USA 56 108 9 l England 1 37 1 Frankrike 2 5 9 I Kanada ll Västtyskland 8 8 1 1 Japan 12 9 1 l 1 Spanien 2 7 1 Italien 2 1 1 Sverige 7 3

Rörande beteckningarna jfr ordlistan i bihang l

tät bebyggelse för att kunna utnyttja den tillgängliga värmeeffekten. Eftersom dessa svarar för ca 50 % av landets uppvärmningsbehov kan trots den nämnda begränsningen denna tillämpning spara stora kvantiteter bränsle. En ytter— ligare ökning av oljepriset kan medföra att även mindre enheter blir ekonomiska. En analys av frågeställningar av denna art tas emellertid upp i en annan expertbilaga och

berörs ej mer här.

Utnyttjningen av kärnkraft för uppvärmningsändamål skulle kunna bli väsentligt mer omfattande om man kunde använda

reaktorvärmet för framställning av en gas med högt värme-

innehåll (vätgas, metan ...). Gasen skulle distribueras till användaren genom ett lämpligt ledningsnät och värme erhållas på förbrukningsstället genom förbränning. Pro— duktionen av lämplig gas genom värme kräver emellertid i praktiken temperaturer över ca 8000C och ingen av dagens kommersiella reaktorer kan uppfylla ett sådant krav. Man arbetar emellertid i flera länder på utvecklingsalternativ till de gaskylda reaktorerna med en temperatur på utgående kylmedel av ca 9500C. Lyckas man förverkliga dessa reak- torsystem skulle man få ytterligare ett alternativ till

lösningen av uppvärmningsproblemet.

Tillgången på stora mängder kylgas med en temperatur över 800—9OOOC från reaktorer ger också möjlighet att använda kärnkraft direkt i industrin för olika processer. Liksom lågtemperatur—fjärrvärmeproblematiken tas de allmänna processtekniska frågorna upp i annat sammanhang, men de gaskylda högtemperaturreaktorernas potential och de FoU— insatser inom landet rörande dessa reaktorer som kan be—

tecknas som nödvändiga behandlas i moment 2.4.3. 2-3-2 Qlita_£set£9££xes£

Dagens kärnkraftstationer använder som central värmekälla reaktorer av i stort sett tre huvudtyper: lättvattenreak— torn (LWR), tungvattenreaktorn (HWR) och grafitreaktorn (GR). Samtliga tillhör kategorin termiska reaktorer, dvs huvuddelen av de vid fissionen alstrade snabba neutronerna bromsas ned till termisk energi innan de åstadkommer nya fissioner. Det modererande mediet för de olika reaktorty— perna framgår av namnet. Som kylmedel användes för LWR lättvatten, för HWR tungvatten (varianter finns med lätt— vatten eller organiskt material som kylmedel) och för GR koldioxid eller helium (varianter med lättvatten som kyl— medel finns också).

Lättvattenreaktorn finns i två utföranden: tryckvatten— reaktorn (PWR) och kokarreaktorn (BWR). I den förra hålls trycket i reaktortanken så högt att ingen nettokokning förekommer i kylmedlet. Man har alltså vid utloppet från reaktorn vatten av hög temperatur och högt tryck och den för turbinen nödvändiga ångan alstras i en speciell ång— generator (jfr principschemat, figur 2.2). I kokarreaktorn tillåts kylmedlet koka, ångan genereras alltså i reaktorn och förs därifrån direkt till turbinen (figur 2.3). Båda varianterna har för— och nackdelar och någon värdering skall ej göras här.

Av tungvattenreaktorerna dominerar den i Kanada utvecklade tryckrörsreaktorn med naturligt uran som bränsle och tungt vatten som kylmedel. Kylmedlet befinner sig här liksom vid PWR hela tiden i vätskefas och en ånggenerator är nödvän—

dig som mellansteg till turbinen. Varianter av tryckrörs- reaktorn med kokande lättvatten som kylmedel finns i pro-

totyputförande i Kanada och Storbritannien.

TRYC KVATTE N REAKTOR ( PWR )

I GENERATOR I _

KY LVATTEN

TURBIN

Fl EAKTOR

ÅNGGENERATOR

KONDENSOR

Fig 2.2: Principschema för en tryckvattenanläggning

KOKARREAKTOR (BWR)

TURBIN

', Ramon"

BRÄNSLEELEMENT

KONDENSOR

IRYCKKÄRL

Fig 2.3: Principschema för en kokarreaktor

Av de gaskylda reaktorerna som finns i ett flertal vari- anter är högtemperaturreaktorn (HTR) med partikelbränsle den som har den största utvecklingspotentialen. Kylmedlet är här helium som i reaktorn upphettas till ca 7500C.

Trycket är ca 50 bar. I princip skulle gasen kunna ledas till en gasturbin för direkt generering av elkraft och det är troligt att inom ca 10 år en prototyp av en HTR med

gasturbin finns framtagen.

De prototyper som är i drift utnyttjas för elproduktion på konventionellt sätt, dvs en ånggenerator placeras mellan reaktor och turbin. En principskiss över en HTR-

baserad anläggning återges i figur 2.4.

Samtliga de nämnda reaktortyperna utnyttjar uranbränslet endast i ringa grad. Den primärt klyvbara isotopen är U235 som ingår i naturligt uran till 0.7 %. Skedde klyvning enbart i denna isotop skulle den maximala utnyttjningen således begränsas till 0.7 % men skulle i verkligheten bli väsentligt lägre. Under drift av reaktorerna produceras emellertid genom neutroninfångning i uranisotopen U238 en klyvbar plutoniumisotop Pu239. Denna liksom isotopen Pu24l, som byggs upp genom successiv neutroninfångning i Pu239, är klyvbar på samma sätt som U235. Den effektiva

utnyttjningen av uranet ökas därigenom och är för de

HMMm— PUMP

mmm

330 ( nmmmmmmmmum åliiruumnmnnnwllluumlii & _

Turbin - m'- I Kondensor

!

Matarvatten— Förvärmare Konduensat— PUMP PUMP

Fig 2.4: Principschema för en gaskyld högtemperatur- reaktor

nämnda s k termiska reaktorerna av storleksordningen l %. Ett godhetstal för reaktorerna när det gäller plutonium- produktion är det 5 k konversionsförhållandet som anger

bråkdelen bildade plutoniumatomer per förbrukad U235-atom. Som visas längre fram ligger konversionsförhållandet för

olika typer av termiska reaktorer mellan ca 0.5 och 0.8.

En väsentlig ökning av nyttiggörandet av uranets energi- innehåll kräver reaktorkonstruktioner som ger konversions- förhållanden > 1. Sådana värden kan uppnås i de s k snabba reaktorerna, bridreaktorerna (FBR), med en blandning av PuO2 och UO2 som bränsle. För sådana system användes be- greppet bridförhållande snarare än konversionsförhållande och den karakteristiska egenskapen för bridreaktorerna är således att de kan producera mer klyvbart material än vad de förbrukar. Stora insatser görs i olika länder på att utveckla kraftreaktorer baserade på bridreaktorprincipen och tre prototypreaktorer på 250-350 MW elektrisk effekt har nyligen körts igång. Lyckas man med driften av dessa och med extrapoleringen till fullstora enheter så att bridreaktorn i en framtid kan ersätta de termiska reakto- rerna skulle utnyttjningen av uranet kunna öka från ca 1 % till ca 70 %. Bränslekostnaderna för dessa system blir låga och därigenom görs även mycket låghaltiga fyndigheter

ekonomiskt brytbara och t o m uranet ur havsvattnet skulle kunna utvinnas utan stor belastning för ekonomin. Samman—

lagt medför dessa faktorer att fissionskraften i princip

skulle kunna täcka världens energibehov under mycket lång tid.

Karakteristiskt för de snabba reaktorerna är att modere- rande material måste undvikas. Vattenkylning kan ej till- gripas. Kylning med flytande natrium är en huvudlinje som demonstrerats i experiment— och prototypanläggningar. Ett alternativ till natrium är heliumgas men ännu har ingen heliumkyld snabb reaktor byggts. En principskiss över en anläggning med en natriumkyld reaktor av s k slingtyp återges i figur 2.5. Då natriet vid passeringen genom re- aktorn blir kraftigt radioaktivt krävs en speciell värme- växlare med aktivt natrium på primärsidan och inaktivt

natrium på sekundärsidan mellan reaktor och ånggenerator.

Mellanöverhettare

Generator Överhettare

Kondensor m

Matarvattenforvarmare Kondensor- pump

Fig 2.5: Principschema för en natriumkyld snabb reaktor

Bridreaktorernas säkerhetsförutsättningar är ej direkt jämförbara med motsvarande förutsättningar för termiska reaktorer. Ett speciellt problem sammanhänger med det faktum att bridreaktorn drivs med bränsle av hög anrik- ning (15-20 %) och med hög specifik effekt samt att den totala bränslekvantiteten vida överstiger vad som minimalt erfordras för att uppnå kritisk storlek. Detta senare förhållande gäller även för de termiska reaktorerna men till skillnad från dessa kan en geometrisk omfördelning av

bränslet i en snabb reaktor ge upphov till ett väsentligt reaktivitetstillskott.

Sker en sådan omfördelning exempelvis på grund av härd— smältning erhålles en snabb energifrigörelse, som kan leda till förångning av bränsle. Härvid stoppas kedjereaktio— nen men en tryckuppbyggnad erhålles. Vid olämplig reaktor- konstruktion skulle övertrycket kunna leda till brott på inneslutningen och därmed till en icke acceptabel sprid—

ning av radioaktivitet.

Vid konstruktion av säkerhetsanordningar för bridreakto- rer måste därför möjligheten av omfattande härdsmältning beaktas och flera anläggningar har dimensionerats för att klara en sådan maximal olycka. Flera reaktorstationer av prototypstorlek har också byggts för vilka säkerhetsan- ordningarna förutsättes vara tillräckligt omfattande för att praktiskt sett omöjliggöra härdsmältning. Detta åstad— kommas genom att reaktortanken görs dubbelväggig'(med läckagedetektor i mellanrummet mellan väggarna) och till— gänglig för inspektion; därigenom bortfaller risken för kylmedelsförlust genom tankbrott. Vid natriumkylning är

_ risken för tankbrott låg beroende på lågt drifttryck. Här— den utformas så att självcirkulation ger tillräcklig kyl— ning vid avstängd reaktor; därigenom bortfaller risken med Stopp i cirkulationspumparna. Reaktorn utrustas med två oberoende och olika snabbstoppsystem, som skall säkerställa avstängning av reaktoreffekten innan begynnande skador i

härden hinner sprida sig till riskabel omfattning.

Risken för okontrollerad omfördelningskriticitet i snabba reaktorer och andra skillnader i de primära säkerhetsegen— skaperna för dessa system och termiska reaktorer är sna— rare kvalitativa än principiella och påverkar närmast de konstruktionskrav, som måste ställas på reaktorn. I och med att dessa konstruktionskrav uppfylls, utjämnas skill— naderna mellan de båda systemen ur säkerhetssynpunkt. För att en direkt jämförelse skall bli meningsfull måste emel— lertid säkerhetsegenskaperna hos konkreta anläggningar be— dömas. För närvarande saknas i Sverige underlag för en så—

dan jämförelse.

För att fullständiga bilden av bränslesystem inom fissions— området bör nämnas att man genom neutroninfångning i ämnet torium erhåller en uranisotop, U233, som är klyvbar liksom U235 och i vissa avseenden har gynnsammare egenskaper än denna isotop. Som alternativ till en bränslecykel baserad på uranisotoperna U235 och U238 arbetar man därför spe- ciellt för de gaskylda högtemperaturreaktorerna på en cy— kel med U233, U235 och torium som bränsle. Denna bränsle—

cykel benämnes ofta toriumcykel.

Det plutonium som bildas i en reaktor bränns liksom U235 men det återstår alltid en resthalt av plutonium i det färdigbestrålade bränslet. Genom kemisk separation i lämplig anläggning tillvaratas plutoniet och kan antingen återanvändas i termiska reaktorer eller lagras för en framtida användning i snabba reaktorer. Optimal återan— vändning av plutonium i termiska reaktorer är inte minst av ekonomiska skäl angelägen och några frågeställningar i

samband med plutoniumåtercykling skall belysas i moment

2.4.5.

1 tabell 2.4 ges en sammanställning över data för ett an— tal reaktorer representerande de viktigaste reaktorty— perna. Antalet uppgifter har begränsats till de som med hänsyn till syftet med denna rapport kan betraktas som viktiga. Dit hör bl a verkningsgraden för elproduktion, typ av bränsle (anrikning) och konversionsförhållande. Värdena för bridreaktorn är osäkra då ingen kommersiell

sådan reaktor ännu har byggts.

Endast vissa typer av tungvattenreaktorer och den gamla typen av grafitreaktorer (i tabellen representerad av den engelska magnox—reaktorn) kan drivas med naturligt uran. Bränslet till övriga reaktortyper måste vara anrikat på isotopen U235 eller plutoniumberikat. Enbart tillgång till natururan från egna gruvor eller plutonium från egna reak— torer garanterar inte bränsleförsörjningen till dessa reak—

torer utan anrikningsmöjlighet måste också stå till buds.

Valet av reaktortyp för de svenska kärnkraftstationer— na har emellertid inte i första hand baserats på ett importoberoende när det gäller bränsle utan fastmer

på totalekonomi. Vårt kärnkraftprogram har därigenom för lång tid framöver kommit att bli baserat på lätt—

vattenreaktorn. Vi har också en egen tillverkare av

lättvattenreaktorer, ASEA—ATOM, och tyngdpunkten för de svenska FoU—insatserna inom kärnkraftområdet måste under ännu många år läggas på problem anknytande till

lättvattenreaktorerna.

SOU l974:73 N ulägesbeskrivning 293 Tabell 2.4: Karakteristiska data för reaktorer tillhörande olika reaktortyper Typ Reaktor kW/kg TMI) Verknings— Anrikning2)Konversions— grad % % U235 förhållande (initialt) BWR FORSMARK 21.8 33.3 2.6 0.51 PWR RINGHALS 38.5 33.7 3.2 0.50 Magnox BERKELY 2.4 24.7 0.7 0.83 (nat uran) HTR FORT ST VRAIN 43 39.2 4.3 0.6 (initialt) HWR PICKERING 19.2 29.1 0.7 0.8 (nat uran) LMFBR _ 1 70 40 20 1 . 2 (Pu) l) TM = Tung Metall 2) Vid jämvikt i bränslecykeln 2 - 3 - 3 Elise.»_Bl2225-922-552929533395252

Enligt de studier som utförts av Centrala driftled— ningen (CDL) (ref 3) kommer utbyggnadsbehovet i Sverige på elsidan att växa i det närmaste linjärt

med tiden under den närmaste 20 års perioden. Öknings— takten motsvarar ca 1500—1600 Mw/år nyinstallerad ef— fekt. Den totala energiförbrukningen kommer likaledes

att öka men relativt sett i lägre takt.

En väsentlig del av det nytillkommande energibehovet framför allt på elsidan kan täckas med kärnenergi. För en viss del av det energibehov som nu täcks med olja och andra energiråvaror kan kärnenergin också utgöra ett konkurrenskraftigt alternativ. Detta gäller speci—

ellt inom området lågtemperatur—fjärrvärme.

Den pågående utbyggnadsfasen av kärnkraft i Sverige om—

fattar elva kraftstationer med en sammanlagd installerad

effekt av 8300 MW. De tio hittills beställda reaktorer— na är samtliga av lättvattentyp, 3 tryckvattenreaktorer (PWR) och 7 kokarreaktorer (BWR). Reaktortypen för den 11:e stationen är ännu ej fastställd. Stationernas stor—

lek och planerad idrifttagning framgår av tabell 2.5.

Enligt 1972 års CDL—studie över utvecklingen av elpro— duktionssystemet fram till 1990 skulle under 1980—talet ytterligare 13 kraftreaktorer tillkomma. Någon ny stu— die som belyser möjlig inverkan av oljekrisen under

vintersäsongen 1973/74 föreligger inte. Statsmakterna har ännu ej tagit ställning till förutsättningarna för en fort-

satt kärnkraftutbyggnad. Ärendet kommer att behandlas under

vårriksdagen 1975. Det pågående utbyggnadsprogrammet med

lättvattenreaktorer liksom nödvändigheten att kunna bedöma den fortsatta kärnkraftutvecklingens möjligheter bl a be— träffande nya reaktorsystem innebär emellertid att studier

och FoU—arbeten under 1970—talet förs vidare.

Tabell 2.5:. Reaktorer i drift eller under uppförande inom landet

Typ Idrift— Effekt tagningsår MWe

Oskarshamn 1 BWR 1972 440 2 BWR 1974 580 3 ?

Barsebäck 1 ' BWR 1975 580 2 BWR 1977 580

Ringhals l BWR 1974 762 2 PWR 1974 822 3 PWR 1977 915 4 PWR l979 915

Forsmark l BWR 1978 900

. 2 BWR 1980 900

2.3.4. Eäreézäselsfärsérisissss A l l m ä n t

De olika stegen i kärnbränslecykeln för en reaktoran— läggning illustreras schematiskt i figur 2.6. De centra— la leden i cykeln med hänsyn till beroendet av omvärl— den utgöres för Sveriges del av tillgång till natururan och anrikningstjänster samt möjlighet till upparbetning av bestrålat bränsle. För den pågående kärnkraftutbygg— naden i Sverige omfattande ca 8000 MW har större delen av natururanbehovet täckts fram t o m 1985 genom gjor- da upphandlingar. Den långsiktiga råvaruförsörjningen genom prospektering och brytning av utan har mot bak— grund av de stora kärnkraftprogrammen utomlands fått förnyad aktualitet. Priset på uranråvara stiger på

grund av snabbt ökad efterfrågan från 1980-talets bör—

Prospektedng Isotopanrikning

r"': """""" 1 ' Bransleelement | | tiHverkning : L ........... ___J

_| I I I I |

C: _ m :

F""'_'I"""'1

: Energiproduktion :

_—————-—-—-—————--->-

'. I

Upparbetning

Avfal l

Fig 2.6: Karakteristiska steg i kärnbränslecykeln

jan. Även kraftiga prisökningar har dock endast margi— nell inverkan på kärnkraftens konkurrenskraft.

Beträffande anrikningstjänster har kontrakt tecknats

med den amerikanska atomenergikommissionen (USAEC) som omfattar behoven för de beslutade reaktorerna fram till mitten av 1995. Avtal har även slutits med Sovjetunionen om leveranser av anrikningstjänster. De europeiska anrik— ningsföretagen Eurodif (Frankrike) och Urenco (England) marknadsför nu anrikningstjänster att utföras framöver i

nya anläggningar som tas i drift under 1980—talet.

Rörande upparbetningstjänster finns ett avtal för Os—

karshamn I avseende 140 ton bestrålat uran vilket mot—

svarar behovet fram till 1976.

Som en illustration av olika bränslebehov för en kraftreaktor anges i tabell 2.6 den mängd natururan

och de anrikningstjänster (i enheten SWU = Separative

Tabell 2.6: Specifika behov för ett 1000 MWe kärn— kraftverk

___—___

år från Natururan Anrikning Uttag av idrift— utbränt bränsle tagnlng 103 kg u 103 swu 103 kg U ______________________________________.________ —2 500 110 —

"1 - 110 —

0 80 50

1 210 105 -

2 155 85 28 3 155 85 28 4 100 70 28 5 100 70 28 6 100 70 28 7

100 70 28

.___________________________________________________

Work Units) som krävs för en kärnkraftstation på 1000 MWe (LWR) vid olika tidpunkter i förhållande till idrifttagningsåret. Tabellen ger också för olika år uttagen mängd färdigbestrålat bränsle som skall upp—

arbetas efter viss tids förvaring vid kraftstationen.

Den kraftiga utbyggnaden av kärnkraften som förutses

i Sverige och i många andra länder kan endast reali— seras om kärnbränsleförsörjningen är säkrad. Tillgången på natururan och anrikningstjänster samt möjligheten till upparbetning av bestrålat bränsle skall i korthet

beröras i det följande. U r a n t i l 1 g å n g e n

I tabell 2.7 ges en sammanställning över kända till— gångar av uran i olika delar av världen (östblocket och Kina undantagna) samt en uppskattning av ytter— ligare brytvärda fyndigheter. Materialet har ordnats i två grupper efter förväntat pris på uranet uttryckt i dollar per pund U308 efter amerikansk praxis. Sam— manställningen har gjorts av Nuclear Energy Agency (NEA) inom OECD och International Atomic Energy Agen— cy (IAEA) med material som fanns tillgängligt 1 ja— nuari 1973 (ref 4)-

Det ackumulerade uranbehovet i västvärlden (ref 4) räknat från 1973 har uppskattats till ca 500 000 ton uran år 1983, 1 000 000 ton 1987 och 1 500 000 ton år l990. Vid beräk— ningen av uranbehovet har man utgått från en utbyggnads— prognos där lättvattenreaktorerna dominerar. Jämför man dessa siffror med de i tabell 2.7 finner man att de kända lågpristillgångarna (2 $ lO/lb) motsvarar behovet fram till mitten av 1980—talet. Beräkningen omfattar inte tillkom— mande uranbehov för de utökningar av utbyggnadsprognoser— na som föranletts av oljekrisen vintern 1973/74.

De kända svenska tillgångarna, som är mycket betydande, är koncentrerade till de västsvenska skiffrarna. Uranhalten är låg OCh fyndigheterna ligger i den högre prisklassen.

Genom uranprospektering, bedriven av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), har vidare under de senaste åren ett flertal uranmineraliseringar påträffats, främst i Arjeplog— området. Omfattningen av eventuella fyndigheter är ej fast—

ställd och prospekteringsverksamheten fortsätter.

1)

Tabell 2.7: Västvärldens urantillgångar (ref 4)

___—___.—

Land Prisklass ( 10 $/lb uranoxid 10—15 $/lb uranoxid Kända Sannolika Kända Sannolika 103 ton U 103 ton U 103 ton U 103 ton U Argentina 9 * 14 ' 8 23 Australien 71 79 30 29 Kanada 185 190 122 219 Frankrike 37 24 20 25 Centralafrikanska Rep 8 8 ! Gabon 20 5 5 Niger 40 "20 10 10 Portugal 6 6 1 23 (inkl Angola) Sydafrika 202 8 62 26 (inkl Namibia) Spanien 9 8 Sverige 270 40 USA 259 538 141 231 Övriga 20 24 ' 8 1 866 916 680 632

l) Gäller områden där prospekteringsverksamhet förekommit

U r a n a n r i k n i n g

Bränslet i lättvattenreaktorerna innehåller uran med en U235—halt av 2.5—3 %. Tillgång till anrikningstjänster är således nödvändig och som nämnts tidigare täcks vårt anrik—

ningsbehov fram till mitten av 1990—talet för beslutade

reaktorer genom kontrakt med USAEC som driver tre stora anrikningsanläggningar. Flera länder har bilaterala rege— ringsöverenskommelser med USA enligt vilka anriknings— tjänster garanteras för ett visst reaktorprogram, om man sluter avtal därom inom specificerad tid. Den ökade efter— frågan har dock medfört att leverans enligt nya kontrakt endast garanteras i mån av tillgänglig kapacitet. Efter den 1 juli 1974 måste dessutom avtal tecknas minst åtta

år före första leverans.

Kapaciteten på USAECS nuvarande anläggningar beräknas vara fullt utnyttjad omkring 1984 (ref 5). Senare ut— talanden antyder dock att denna situation inträffar tidigare. Nya anläggningar måste uppföras och planer på sådana finns både i USA och Västeuropa. I Sovjet— unionen finns dessutom anrikningskapacitet som på se—

nare tid erbjudits västvärlden bl a Sverige.

Alla i drift varande stora anrikningsanläggningar utnytt— jar en teknik byggd på gasdiffusion. Diffusionsförfarandet grundar sig på principen att gasen uranhexafluorid (UF6) med hjälp av kompressorer pressas genom gasgenomsläppliga membraner, varvid molekyler med den lättare uranisotopen U235 något snabbare går igenom membranet och därmed anri— kas på andra sidan. Kompressorarbetet innebär en hög el— förbrukning, ca 2500 kWh/kg separativt arbete, varför el— kostnaden utgör större delen av den rörliga kostnaden för anrikningen och därmed mycket starkt påverkar priset. Eko— nomien hos gasdiffusionsanläggningar är starkt storleks—

beroende.

Det franskdominerade bolaget Eurodif, i vilket Belgien, Italien och Spanien ingår som delägare, har nyligen beslu— tat att bygga en diffusionsanläggning i Frankrike baserad på fransk teknik. Kapaciteten hos anläggningen anges till ca 9000 ton anrikningsarbete per år och idrifttagningen planeras till 1979. Möjligheter till viss kapacitetshöjning

finns.

Ett annat förfarande är under utveckling med stora resurs- insatser i Europa, USA och Japan och möjligen på andra håll, nämligen gascentrifugmetoden. Elförbrukningen rör sig om 1/10 av förbrukningen vid diffusionsförfarandet. Anrikningen per steg är visserligen hög men produktionen

i varje centrifug blir liten och en industriell anläggning får byggas upp av ett stort antal parallella kaskader. Man får emellertid därmed frihet att bygga ut kapaciteten mera successivt än vid diffusionsförfarandet. Fortfarande finns dock en skalfaktor såtillvida att tillverkningen av centri— fuger måste ske med massproduktionsteknik för att stycke—

kostnaden skall bli tillräckligt låg.

Gascentrifugtekniken bedömes ha en god utvecklingspotential och ett antal centrifuger av olika grad av utveckling har varit i drift i flera år. Experimentanläggningar går nu med en produktion av några tiotal ton anrikat uran per år. En mera definitiv värdering av huruvida centrifugmetoden slår igenom eller ej synes dock erfordra några års ytterligare insatser. Speciellt kommer resultaten från demonstrations— anläggningar som kommer i drift år 1976 att vara viktiga för beslut om utformningen av tillkommande kapacitet.

En grupp i Europa med intressenter från Västtyskland, Nederländerna och Storbritannien bygger pilotanläggningar med gascentrifuger och har annonserat att tillräckligt kundunderlag nu föreligger att bygga ut till 1200 tons ka— pacitet år 1980. Fortsatt utbyggnad beror av marknad, fi— nansiering, etc.

För att fullständiga den tekniska bilden bör nämnas att arbeten med andra gasseparationsmetoder pågår, bl a med den s k Beckermetoden där man utnyttjar det olika beteen— det hos de två uranisotoperna i en dysa där gasen tvingas göra en avböjning. Elförbrukningen blir dock minst lika hög som vid diffusionsförfarandet. Metoder baserade på laserteknik är vidare under bearbetning bl a i USA. För en mer detaljerad beskrivning av olika anrikningsmetoder hän— visas till ref 6.

Det bör slutligen nämnas att utvecklingsarbete pågår i Sydafrikanska Unionen på en ny process och att man också i Australien liksom i Kanada visar starkt intresse för an— rikningsområdet. Detta innebär att länder med väsentliga uranreserver granskar möjligheterna att framdeles även

kunna erbjuda anrikat material. U p p a r b e t n i n g a v a n v ä n t b r ä n s 1 e

Upparbetningen av utbränt bränsle avlöser kärnkraftverken från att förvara och hantera detta material efter en första kortare lagringstid. Vid upparbetning separeras klyvnings- produkter och konstruktionsmaterial från uran och pluto- nium. Det högaktiva avfallet går till lagring och ytter— ligare bearbetning för överföring till lämplig form för långtidsförvaring. Kvarvarande uran och plutonium åter— föres i bränslecykeln. Det plutonium som separerats från utbränt bränsle kan likställas med höganrikat uran och

har ett motsvarande värde.

Utbränt bränsle från en lättvattenreaktor innehåller 0.7—0.8 % U235 och ca 0.7—0.8 % plutonium. Värdena beror av utbränningens storlek och reaktortypen men de givna

siffrorna kan tjäna som riktvärden.

Det europeiska behovet av upparbetning har inventerats

i olika sammanhang och kan numera anses vara helt domine— rat av LWR-utbyggnadens omsättning av oxidbränsle. Detta betyder att behovet omkring 1980 motsvarar upparbetning av ca 1300 ton uran/år. Kapaciteten hos upparbetningsanlägg— ningarna Windscale och La Hague sammanlagt utgör år 1980 ca 1600 ton uran/år. De på senare tid starkt utökade pla—

nerna på kärnkraftkapacitet får ingen inverkan på behovet

år 1980.

Ny upparbetningskapacitet i Europa erfordras för 1980—talet. Det svenska behovet är av den storleken att det rent eko— nomiskt inte är lönsamt att ta i drift någon inhemsk an— läggning förrän mot slutet av 1980—talet eller början av 1990—talet. Med hänsyn till problemen med omhändertagande

av högaktivt avfall kan det dock inte uteslutas att upp—

förandet av en anläggning i Sverige blir aktuellt tidigare.

2-3-5 åäkszhszs:_esh_siliéfråser

Kärnkraftbaserad energiproduktion medför att radioaktiva ämnen tillförs miljön och därmed biosfären. Detta kan ske såväl under den normala driften av kärnkraftanläggningar— na som vid vissa missöden och haverier. Vid hantering och förvaring av avfallsprodukter kan vissa utsläpp av radio—

aktivitet ej helt uteslutas.

Även om radioaktiva ämnen från kärnkraftverksamheten utgör ett nytt tillskott är det av vikt att hålla i minnet att radioaktiva ämnen i alla tider förekommit i biosfären. Strålningen från dessa radioaktiva ämnen utgör den s k naturliga bakgrunden av radioaktivitet. Debatten om kärn— kraftens miljöpåverkan gäller bl a frågan om människan genom kärnkraft på ett avgörande sätt påverkar den natur— liga förekomsten av radioaktiva ämnen och därigenom för— ändrar de framtida livsbetingelserna.

Det allmänna debattläget för dagen innebär i huvudsak

följande:

— De tekniska förhållandena medger att normal— driftsavgivningen av radioaktivitet från kärn- kraftverksamheten kan begränsas till så låga

värden att enighet kan nås om deras tillåtlig— het.

— Verkningarna i kärnkraftverkens omgivning av förutsedda haveriförlopp, s k dimensionerande haverier, blir harmlösa om skyddssystemen funge— rar som avsett. Det råder i debatten oenighet i bedömningen av frågan om detta kan förväntas bli fallet.

Stora haverier, med från samhällets synpunkt förhållande— vis svåra verkningar, kan uppkomma i fall där skyddssys—

temen visar sig ej ha avsedd verkan. Kärnkraftens före— språkare bedömer att stora haverier med svåra följder är så osannolika att man ej i praktiken behöver räkna med

att de kommer att inträffa i en enskild anläggning under dess drifttid. Mot bakgrunden av det stora antalet anlägg— ningar som planeras och osäkerheten i bedömningsunderla- get kan man dock icke utesluta att haverier med svåra följ— der kan komma att inträffa någon gång bland hela mängden av kärnkraftverk i hela världen. Kärnkraftens kritiker

tar fasta på detta senare förhållande. Debattläget ut- mynnar i frågorna om på vilka grunder samhället kan acceptera ett risktagande, och hur risken av en verksamhet

skall kunna vägas mot nyttan av verksamheten.

När det gäller avgivningen till miljön av radioaktiva äm— nen från förvaringsplatserna för radioaktiva avfallspro- dukter anser kärnkraftens kritiker att de nu tillgängliga metoderna för avfallsförvaring ej kan anses tillfyllest för den planerade kärnkraftutbyggnaden. Kärnkraftens före— språkare framhåller att goda möjligheter föreligger att genom forsknings— och utvecklingsarbete ytterligare för- bättra metoderna för förvaring av kärnkraftverksamhetens radioaktiva avfallsprodukter. Genom att överföra avfalls— produkterna i olöslig form t ex glas - räknar man med att ha uppnått en produkt godtagbar för långtidsförvaring. Enighet föreligger om att avfallsfrågornas lösning i det längre perspektivet är en förutsättning för fortsatt kärn—

kraftproduktion.

Erfarenheterna hittills av kärnkraftverksamheten är gynn- samma. Normaldriftsavgivningen av radioaktivitet till mil— jön har kunnat begränsas till obetydliga andelar, omkring 1 Z, av de fastställda gränsvärdena. I enlighet med prin— cipen att radioaktivitetsavgivningen skall hållas så låg som det visar sig praktiskt möjligt och genomförbart med

hänsynstagande till ekonomiska och sociala omständigheter, pågår samtidigt en sänkning av de fastställda gränsvärdena.

Haverier har förekommit i kärntekniska anläggningar för

militära ändamål och försöksanläggningar för forsknings—

ändamål. Hittills har inga haverier i kärnkraftverk med—

fört påvisbara verkningar utanför anläggningen.

På grundval av dessa erfarenheter bedöms de uppnådda re— sultaten godtagbara ur säkerhetssynpunkt. Forsknings— och utvecklingsarbetet inom det kärntekniska säkerhets— området har i första hand varit inriktat på att anvisa lösningar på säkerhetsproblemen för de första reaktor— anläggningarna. Mot bakgrund av den omfattande utbyggna—

den av kärnkraftverk erfordras under den närmaste tio—

årsperioden en fortsatt stark insats av forsknings— och utvecklingsarbete för att demonstrera att de nu tillgäng— liga lösningarna på kärnkraftens säkerhetsproblem är god— tagbara också i den situationen att kärnkraften mot slutet av seklet kan komma att svara för en betydande del av lan—

dets elkraft— och värmeproduktion. 2.4 Behov av FoU 2-4-1 lslsésies

I de efterföljande fem momenten kommer en översiktlig re— dovisning av behovet av forsknings— och utvecklingsinsat— ser inom kärnkraftområdet att ges med speciell hänsyn tagen till svenska förhållanden. Behandlingen av LWR—systemen blir olik den för de övriga reaktorsystemen. Motiven för insatserna är här självklara; ett antal LWR är i drift eller under uppbyggnad, en tillverkare av kokarreaktorer finns inom landet etc. Alla problemkomplex sammanhörande med konstruktion, drift och säkerhet måste behärskas och forsknings— och utvecklingsinsatserna styrs av denna mål— sättning. En betydande del av erforderliga insatser kan jämställas med normal produktutveckling och faller utanför sådana FoU—förslag som skall behandlas av EPK. Problem— ställningarna omnämns likväl och som underlag har bl a använts material från enkätsvaren och hearingen om kärn—

kraftreaktorer.

Av övriga reaktorsystem tilldrar sig HTR— och de snabba

reaktorerna ett speciellt intresse. En utförlig bakgrunds— teckning ges för båda dessa system under moment 2.4.3 res— pektive 2.4.4 samtidigt som ett antal områden utpekas där

svenska insatser bedömes angelägna.

FoU—insatser på kärnbränslecykeln behandlas i moment 2.4.5 i vilket också problemen kring plutoniumåtercykling tas upp. Sist diskuteras målsättningen för arbeten på sä—

kerhets— och miljöområdena.

2-4.2 Eétsyattsszeettersr

Den statliga satsningen på FoU inom kärnkraften i Sverige är liten i jämförelse med motsvarande satsning i andra länder med egen reaktorutveckling. Detta medför att en stark prioritering av arbetena på olika problemområden är nödvändig och det ställer krav på att resultat från ut- ländskt forsknings- och utvecklingsarbete kan tillgodogö— ras i Sverige. Kommersiell sekretess förhindrar emellertid ofta spridning av information och detta börjar gälla även säkerhetsområdet. Öppenheten har där tidigare varit god men minskar nu inte minst beroende på att stora projekt sam— finansieras av ett antal länder och organisationer. Det är därför viktigt att Sverige i så hög grad som möjligt kan deltaga i utvecklings— och verifikationsprojekt tillsam— mans med andra länder. Ett exempel på ett sådant samfinan—

sierat projekt är säkerhetsexperimenten i Marviken.

Utbyte av information kan också ske via andra kanaler.

ASEA—ATOM har således nyligen tecknat ett tekniskt infor— mationsavtal med General Electric (GE) i USA, genom vil— ket företaget får tillgång till amerikanska erfarenheter beträffande kokarreaktorer samtidigt som GE får tillgång

till motsvarande svenska erfarenhet.

När det gäller konstruktion och utformning av kokarreak—

torerna hävdar ASEA—ATOM att insatser syftande till långt— gående standardisering av uppnådda utförande är mera an—

gelägna för närvarande än arbeten som skulle tillvarata

systemets hela utvecklingspotential. Målet på kort sikt är att utarbeta en optimerad komplett konstruktion med hän— synstagande till kända säkerhetskriterier. En sådan kon— struktion skall ha förbättrad driftsäkerhet och ekonomi

samt medge enklare underhållshantering.

Drifterfarenhet från svenska reaktorer är hittills ringa speciellt vad det gäller långtidseffekter. Driftstopp kan komma att inträffa på grund av fel eller haverier på kom— ponenter såsom säkerhets— och skalventiler, pumpar, värme— växlare, styrdon m m. Förändrat ekonomiskt utbyte kan också komma att inträffa till följd av skador på bränsle— elementen. Insatser krävs för att insamla, systematisera och analysera uppkomna fel så att underlag för mer ända— målsenliga specifikationer erhålles.

Kemi— och korrosionsproblem verkar i många fall livs— längdsbegränsade på komponenter. Typiska problem för BWR av detta slag är spänningskorrosionssprickning av rostfria stål— och nickellegeringar i syrehaltigt högtemperatur— vatten, utfällning av korrosionsprodukter på bränsleele— ment under kokning och fläckvis kraftig oxidation av bräns— lets kapslingsmaterial. För PWR—systemen koncentrerar sig de besvärligaste korrosionsproblemen till sekundärkretsen. Svåra angrepp förekommer där speciellt på ånggeneratorn. Processer av de nämnda slagen är otillräckligt kända, och grundläggande och tillämpade studier bör göras för att öka

förståelsen för dem.

Andra åtgärder som direkt eller på längre sikt ökar reak— torutnyttjningen är förbättring av beräkningsmetoderna för härdanalys och bränsleutbyte, utveckling av adekvata in- spektionsmetoder speciellt för primärsystemets komponenter samt utarbetande av normer för kvalitetskontroll. I dessa senare frågor har tillverkande industri, kraftföretag och säkerhetsmyndigheter stora möjligheter att dra nytta av in—

ternationellt samarbete.

Ett problem som inte berörts ovan gäller reaktortankens

integritet under reaktorns livstid. Visserligen bedöms

sannolikheten för haveri genom fel på tanken vara mycket liten, men konsekvenserna av ett sådant haveri skulle kunna bli stora. FoU—insatser inom hithörande områden är ange— lägna. Parallellt med sådana arbeten beträffande ståltankar bör fortsatta insatser göras på tryckkärl av förspänd betong. Betongtryckkärlen utgör säkerhetsmässigt intressanta alter— nativ till ståltanken samt kan underlätta ökningar i enhets-

storleken på reaktorerna.

2 - 4- 3 äyaisatezeéäkasäsem

G a s k y 1 d a h ö g t e m p e r a t u r r e a k t o r e r Bakgrund

Ett antal kärnkraftstationer med gaskylda högtemperatur— reaktorer har beställts i USA med beräknad idrifttagning under de första åren in på 1980—talet. Igångsättningen av dessa projekt beror dock på hur driften av prototypreaktorn Fort St Vrain kommer att gestalta sig. De gjorda beställ— ningarna är således inte likvärda med normala LWR—beställ—

ningar.

Driftserfarenhet finns hittills endast från relativt små prototypreaktorer men ytterligare erfarenhet erhålles när den nämnda Fort St Vrainreaktorn (330 MWe) kommer upp i full effekt. RTR—systemen saknar således den mognad som LWR—systemen har och ett antal problem kan förväntas upp— stå vid extrapolation till fullstor skala och långtids— drift. Prismässigt kan de vidare enligt en nyligen genom— förd engelsk undersökning (ref 8) inte hävda sig mot LWR— systemen. Jämförelsen gäller engelska förhållanden men det finns ingenting som talar för att slutsatsen skulle bli annorlunda för Sveriges del. Det har å andra sidan fram— hållits att principiellt bör HTR ge bättre tillgänglighet eftersom underhållsproblemen för primärkretsen är enklare och att reaktortypen skulle vara lättare att anpassa till skärpta säkerhetskrav. Trots detta torde emellertid motiven

för en svensk satsning med allmänna medel på HTR med enbart

ångcykel, dvs för elproduktion med konventionell metod,

vara ringa.

Som framhölls under momenten 2.3.1 och 2.3.2 har HTR emel— lertid en utvecklingspotential som kan resultera i system av intresse även för Sverige. Dit hör direktcykelgasturbin— anläggningar i kombination med lågtemperaturfjärrvärmesys— tem samt HTR för processvärme och gasgenerering. En upp— fattning om i vilken takt anläggningar av detta slag kom—

mer att uppföras utomlands ges av figur 2.7.

Kommersiella reaktorer Demonstrationsreaktorer

Experimentreaktorer

AVR, 15 MWe. Tyskland Peach Bottom 45 MWe. USA HTR-Änua DRAGON, 22 MWt, OECD

1960 65 70 75 1980 85 90 95 2000 05 10 År

Fig 2.7: Tidplan för idrifttagning av planerade och fö— reslagna experiment— och demonstrationsreaktorer samt kommersiella reaktorer av gaskyld typ

Synpunkter på FoU-insatser

Vi har för närvarande ringa erfarenhet inom gasreaktortek— nologin. Ett mångårigt deltagande i det internationella DRAGON—projektet i England har endast i begränsad omfatt— ning följts upp med ett aktivt arbete inom landet. En av- sevärd utredningsinsats krävs för att en reell bedömning av högtemperaturreaktorns nuläge och dess utvecklingspo— tential skall kunna göras. Genom att parallellt analysera

det framtida energibehovet skulle underlag kunna erhållas för en diskussion av eventuell introduktion av HTR i Sverige. Bilaterala kontakter med någon utländsk partner bör också

övervägas för att komplettera engagemanget i DRAGON—projektet.

För den närmaste tvåårsperioden väsentliga uppgifter inom

BTR—området bedöms vara:

- behovsanalys och strategistudier

bränslecykelfrågor inkluderande bedömning av toriummarknaden, tillgången på anrikningstjänster,

upparbetning och refabrikation

— bedömning av världens heliumresurser jämte kost— nadsbedömning av heliumframställning ur alter—

nativa råvaror

- bedömning av olika processalternativ med hänsyn till råvarutillgång, tidsskala för processut—

veckling, energilagring

- särskild granskning av de konstruktions— och

funktionsdelar som avviker från hittills prövade

anläggningar

' säkerhetsgranskning

— RTR—reaktorns potential vid driftstemperaturer över 95ooc.

Efter tvåårsskedet kommer, under förutsättning att HTR fortfarande bedöms som aktuell för vårt land, insatser att krävas över en längre tid. Vägledande för inriktningen av

detta arbete torde vara:

förväntad installerad RTR—effekt

- svensk industris möjligheter att medverka vid

RTR—utbyggnaden

- eftersträvad grad av försörjningsoberoende — samarbetsöverenskommelser med utländska parter. T u n g v a t t e n r e a k t o r e r

Kanadensarna har haft en otvetydig framgång i det egna

landet med att konstruera och ta i drift fullstora kärn—

kraftanläggningar med tungvattenreaktorer av tryckrörstyp (CANDU). Dessa drivs, som förut framhållits, med naturligt uran. En framtida starkt ökad kostnad för anrikningstjäns— ter eller brist på sådana skulle kunna göra denna typ av tungvattenreaktorer attraktiv även för svenskt vidkommande trots högre anläggningskostnad. För andra utföranden av den tungvattenmodererade tryckrörsreaktorn, t ex SGHWR i England eller GENTILLY—l i Kanada, och som arbetar med kokande lättvatten för kylning krävs anrikat uran till bränslet. I England har man nyligen bestämt sig för att komplettera sitt kärnkraftprogram med en begränsad utbygg— nad baserad på SGHWR.

L ä t t v a t t e n b r i d e r nl)

Under moment 2.3.2 framhölls kortfattat att den klyvbara isotopen U233 bildas genom infångning av neutroner i torium 232. U233 har sådana egenskaper att man teoretiskt kan uppnå bridning även i ett termiskt system. I USA har under många år arbete pågått att förverkliga ett LWR—

system med 0233 som klyvbar isotop samt torium för U233— produktion. Resultatet av arbetet har endast sparsamt rap— porterats i litteraturen. Man torde emellertid ha haft fram— gång med att dimensionera ett system med ett bridförhållande strax över 1 (ref 9). Reaktorsystemet är av PWR—typ men härdkonfigurationen är väsentligt olik de normala PWR—sys—

temens .

1) Ett annat termiskt bridsystem, MSBR (Molten Salt Breeder Reactor), har varit föremål för avse— värda insatser i USA. Detta system är dock mycket långt ifrån en teknisk utformning och behandlas ej mera här.

Reaktortypen är inte av speciellt intresse för Sverige, men lyckas man med utvecklingsarbetet öppnas en möjlig— het att effektivt utnyttja världens toriumreserver. Det kan därför anses vara av intresse att en viss insats

görs för att i första hand få fram fysik— och kostnads—

underlag för bedömning av bränslecykeln. S k e p p 5 r e a k t o r e r

Kärnkraftdrivna fartyg har sedan länge varit föremål för studier och utvecklingsarbete i flera länder. Nukleära demonstrationsfartyg med PWR-reaktorer har byggts och dri— vits i USA, Sovjet, Västtyskland och Japan. Hittills har ekonomin synts tveksam i jämförelse med konventionell drift. Utvecklingen mot allt större fartyg och högre far— ter och framför allt de på senare tid kraftigt ökade olje— priserna tenderar att gynna nukleär drift. En stor aktivi— tet har därför förmärkts i utlandet för att påskynda och förstärka utvecklingsinsatserna. Möjligheten att spara olja genom övergång till nukleär drift har härvid varit

ett pådrivande moment.

I Sverige har insatserna hittills — bortsett från en under mitten av 60—ta1et tillsammans med Norge genomförd pro— jektstudie — varit begränsade till en passiv bevakning av den internationella utvecklingen. Då Sverige såväl på varvs- som redarsidan är en relativt stor sjöfartsnation synes ett engagemang motiverat. Det framstår som ett mi- nimikrav att en aktuell värdering och aktiv uppföljning

av den internationella utvecklingen kommer till stånd. Som ett första steg bör en utredning göras som belyser det tekniska läget, de ekonomiska utsikterna, oljebesparings- möjligheterna samt de speciella säkerhets— och ansvars— frågor som är förknippade med en mera omfattande introduk— tion av kärnkraftdrivna fartyg. Insatser för en sådan studie tas upp i expertmaterialets avdelning C, Transport

och samfärdsel.

1 n t e r n a t i o n e l 1 t p e r 3 p e k t i v

Ett målmedvetet arbete pågår idag i samtliga stora 1— länder för introduktion av snabba natriumkylda bridreak— torer, LMFBR (Liquid !?tal East åreeder Beactor) i kraft— produktionssystemen. Mycket stora insatser görs för fram—

tagning av funktionellt, säkerhetsmässigt och ekonomiskt tillfredsställande tekniska lösningar av LMFBR. Utveck— lingsarbeten har pågått under lång tid - en första experi— mentreaktor av denna typ, EBR-l i USA, togs i drift redan 1951 — och de nationella programmen förutser ännu en tid

av minst 10—15 år innan typen nått kommersiell mognad.

Utvecklingsinsatserna för LMFBR bedrivs i stort sett pa— rallellt i de olika länderna och ger därmed bredd och tyngd åt utvecklingsprogrammet och säkerhet i de tekniska lösningar, som successivt adopteras. Hittills har arbetena präglats av fysikaliska och tekniska studier i experiment— reaktorer och försökskretsar samt av omfattande projekt— studier. Den natriumkylda reaktortypen har dominerat brid— reaktorfältet och typen har nått längst i utveckling. Viss verksamhet bedrivs även på en gaskyld variant, än så länge

betraktad närmast som ett reservalternativ.

Det internationella programmet för LMFBR—arbetena karak- teriseras av att en serie prototyper med eleffekter kring 300 MW tas i drift under 1970—talet. Dessa följs av större anläggningar under 1980—talet då den natriumkylda reaktor— typen sannolikt även når viss kommersiell mognad. Omfatt— ningen och tidsskalan för idrifttagning av dessa framgår

av figur 2.8 S v e n s k a b r i d r e a k t o r a r b e t e n De hittillsvarande svenska insatserna på bridreaktorn har

i första hand bedrivits inom AB Atomenergi. 1959 påbörja—

des konstruktionsarbetena på en snabb nolleffektreaktor

(FRO) avsedd för neutronfysikaliska undersökningar. Verk- samheten vid FRO pågick under åren 1964—71 och reaktorn är nu nedlagd. Omfattande teoretiska insatser har vidare bedrivits parallellt med FRG—arbetet. Även projektstudier av olika typer av bridreaktorer har utförts. 1968 redovi— sades en jämförande studie som beskrev förutsättningarna

att använda vattenånga, helium respektive natrium som kyl—

medel.

| LM FBR-prototyper i drift (250 500 MWe)

USA (Clinch River)

Japan (Mon'u)X

De Benelux (SNR)X

W WW %Frankrike (Memnw ». xXxXSovjetunionen (BN 350) W

1970 1975 1980 1985 1990 1995 År

| LM FBR-fullskalekraftverk i drift

Sovjetunionen (BN 600)X_xxwxå

1970 1975 1980 1985 1990 1995 År

Fig 2.8: Tidplan för idrifttagning av prototyp— och fullskalereaktorer av bridtyp utomlands

Sedan mitten av 1960—talet har diverse uppföljningsarbeten gjorts på bränsle— och materialområdet delvis i internatio— nellt samarbete. För studier av natriumteknologi har två mindre kretsar byggts i Studsvik i vilka kemi— och material-

problem studeras .

Den internationella utvecklingen har följts genom bl a del— tagande i olika utländska projekt. Ett avtal mellan UKAEA, England, och bolaget beträffande informationsutbyte och FoU—samarbete på bridreaktorområdet, som inte berör direkt kommersiella aspekter, löper till 1975 och torde kunna för—

längas.

B r i d r e a k t o r n i s v e n s k t k r a f t—

3 y s t e m

Mot bakgrund av att LMFBR-systemet kan bli kommersiellt etablerat utomlands under senare delen av 1980—talet har vissa frågor beträffande bränsleförsörjning och ekonomi

för svenska förhållanden preliminärt undersökts med anta— gandet att LMFBR introduceras i landet år 1993. Erforder— ligt plutonium kan redan tidigare erhållas från det svenska

LWR—systemet.

Studien (ref 10), som avser en utbyggnadsperiod av 30 år, har sålunda baserats på en jämförelse mellan följande två

idealiserade reaktorstrategier:

I LWR—system installeras fram till år 1993, där— efter enbart FBR

II fortsatt installation av LWR—system under hela

30—årsperioden.

Utvecklingen av årlig uranförbrukning och behov av separa— tionsarbete (anrikningstjänster) för de två idealiserade

strategierna exemplifieras av figur 2.9.

Om man för de två studieexemplen jämför den ackumulerade uranförbrukningen fram till år 2005 samt inkluderar den förbrukning söm är knuten till de installerade kraftverkens återstående livslängd, finner man att för exemplet I denna blir ca 100 000 ton och för exemplet II ca 175 000 ton

uran.

Uranbehovet för FBR—systemet är litet jämfört med behovet för LWR—system. Den brytvärda uranmängden i Billingen har beräknats vara av storleksordningen 300 000 ton. Den svenska självförsörjningen i kärnkraftproduktionen skulle därmed kunna säkras på mycket lång sikt genom introduk—

tion av bridreaktorer.

1000 ton/år Uran Separationsarbete 7 5 4,5 6 4 Fortsatt installation av LWR 5 3,5 3

Introduktion av FBR år 1993

1975 80 85 90 95 2000 05 10 15 20Twår

Fig 2.9: Utvecklingen av Sveriges årsbehov av uran och separationsarbete vid två olika utbyggnadsstra— tegier. Den svenska kärnkraftutbyggnaden har antagits förlöpa enligt ref 3

I n d u s t r i n 5 r o 1 l

Hittills har kraftindustrins och den tillverkande indust— rins intresse för snabba bridreaktorer varit av relativt begränsad omfattning. Förutom AB Atomenergi har dock såväl ASEA—ATOM som kraftföretagen haft samarbetsavtal med ame— rikanska firmor som utvecklar LMFBR. Samma företag delta—

ger nu i utländska studier av den gaskylda bridreaktorn.

Vad komponent— och materialindustrin beträffar har huvud— sakligen Sandvik AB engagerat sig och levererat rörmaterial till ånggeneratorerna för de engelska och franska proto— typreaktorerna. Man har även satsat på utveckling av ett

eget kapslingsmaterial lämpligt för snabba reaktorer.

Det kan förutsättas att svenskt industriellt deltagande i byggandet av kraftverk med bridreaktorer kommer till stånd

vid exploatering inom landet. S y n p u n k t e r p å F 0 U i n s a t 5 e r

Formuleringen av ett långsiktigt FoU—program avseende un— derlag för etablering av snabba bridreaktorer i Sverige måste föregås av en ingående analys och värdering av de ekonomiska, tekniska och miljömässiga förutsättningarna. Reaktorsystemets egenskaper sedda ur kraftföretagens och tillsynsmyndigheternas synvinkel bör utgöra en gemensam plattform för värderingsstudier och uppföljande forsk— ningsarbete. De intressen för engagemang i tillverkning och marknadsföring av reaktorsystem och komponenter

samt bränsle som kan uppkomma hos industrin skall kunna beaktas, t ex förutsättningar för industriella licens— arrangemang. Oberoende svenska inslag i industriell ut— veckling av system och bränsle bedöms ligga utanför pla— neringshorisonten före år 2000. Det är däremot inte ute— slutet att anskaffning av anläggningar från utlandet är av intresse betydligt tidigare. För närvarande saknas

dock underlag för en verklig bedömning av den frågan.

Det är därför angeläget att man påbörjar arbeten, som syf— tar till att skaffa underlag för bedömningen av denna reak— tortyps egenskaper och för utformningen av programförslag för forsknings— och utvecklingsarbetet.

Deltagande i säkerhetsanalys av ett utländskt projekt kan betecknas som en nyckeluppgift i uppbyggnaden av informa— tion. Utvecklingen och erfarenheten av de sex utländska prototyper som är i drift eller tas i drift omkring år 1980 bör följas.

2—4-5 åäreträsslssrtsln

P r o 5 p e k t e r i n g

Uranprospektering bedrivs i Sverige av Sveriges Geologiska Undersökning. I en promemoria till EPK framhåller SGU att forsknings— och utvecklingsinsatser är nödvändiga inom två huvudområden, nämligen malmgenetik samt geofysiska uran— letningsmetoder. Som motivering för geologisk—mineralogisk forskning i malmgenetiska frågor anges bl a "De närmare mekanismerna för anrikning, transport och avsättning av uran till ekonomiska fyndigheter är mycket ofullständigt kända. Forskning pågår på sina håll i utlandet men här i Sverige är insatserna på detta område mycket små. Detta är en allvarlig brist, i synnerhet som många av de hittills kända svenska uranmineraliseringarna synes sakna direkt motsvarighet i andra länder och kunskap därför ej enbart kan hämtas utifrån. Det praktiska uranprospekteringsarbe- tet bygger på kunskap och antaganden om uranfyndighetens bildningssätt, idéer som än så länge på grund av bristande kunskap om de grundläggande malmbildningsprocesserna är

relativt oklara".

För att förbättra denna situation och därmed skapa förut— sättningar för en effektivare prospekteringsinsats före— slår SGU ett forskningsprogram inom detta område som när—

mare preciseras under moment 2.7.6.

Rörande uranletningsmetoder påpekas att tekniken för ra— diometrisk flygmätning är mycket väl utvecklad. Insamlande av stora mängder data kan göras med måttliga insatser. Ef— fektiva metoder för en systematisk utvärdering av erhållet material saknas emellertid och en utvecklingsinsats är här

nödvändig.

De flygtekniska prospekteringsmetoderna bör vidare komplet- teras med andra metoder och främst finns ett behov av forsk— ning rörande metoder baserade på den radiogena värmeutveck— lingen.

S()LJ l974:73 U r a n u t v i n n i n g

Verksamheten i Ranstad är f n inriktad på försöks— och ut— vecklingsarbete med syfte att verifiera de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för exploatering av Billingens uranförande skiffer i stor skala. En betydande del av det pågående programmet ägnas åt de miljömässiga konsekven— serna av avfallshanteringen vid en utvinning i stor skala. Under senare delen av 1974 genomför AB Atomenergi över— läggningar om resultaten med intresserade företag i av— sikt att nå principbeslut i utbyggnadsfrågan. Väljes ut— byggnad skall enligt statsmakternas direktiv kostnader— na för erforderligt fortsatt utvecklingsarbete bestridas

av de i projektet deltagande intressenterna.

De skifferbehandlingsmetoder som tillämpas i Ranstad tar speciellt sikte på utvinningen av uran. Studier av alter— nativa lakningsmetoder har föreslagits av Institutionen för Kärnkemi vid Chalmers Tekniska Högskola. Metoder har också föreslagits (jfr enkätsvar från Institutet för In— novationsteknik) som avser en totalutnyttjning av skif— fer, dvs led av processer med vars hjälp olja, uran, metaller och keramiska material skulle kunna utvinnas. Förslaget avser i första hand Kvarntorpsskiffer. Någon precisering av erforderliga forsknings— och utvecklings— insatser görs emellertid inte här utan frågan tas upp i Kapitel Al "Utvinning av energiråvaror samt icke—kon— ventionella energiprocesser".

Orienterande utvinningsundersökningar på prover från de uranmineraliseringar som påträffats vid SGUs prospekte— ring utföres för närvarande av AB Atomenergi och det är angeläget att denna verksamhet fortsättes.

U r a n a n r i k n i n g

Inom anrikningstekniken tilldrar sig centrifugmetoden det största intresset från svensk sida. Sverige är represene

terat i en internationell studie av centrifugmetoden, i

vilken bedömningar görs av redovisad information från det pågående samarbetsprojektet mellan Holland, Västtyskland och Storbritannien. Deltagandet i denna studie kan dock ej anses tillfyllest för att möjliggöra en kvalificerad be— dömning av centrifugmetodens konkurrenskraft, då den tek niska information, som lämnas till deltagarna med hänsyn till sekretessbestämmelserna, är mycket begränsad. De tre länderna erbjuder möjligheter till mera detaljerad informa— tion på bilateral bas under förutsättning att överenskom- melser bl a beträffande sekretess— och säkerhetsfrågor upp— rättas på regeringsnivå. Betydande fackkunskap krävs för

att dra relevanta slutsatser ur redovisade fakta.

Parallellt med studier av anrikningsprojekt i andra länder bedriver AB Atomenergi därför viss forskning för att er- hålla bättre insikt framför allt i den teknik som gascent— rifugen bygger på. Insatserna avser i första hand oriente— rande arbeten och genomförs i samarbete med institutioner och företag inom landet. Forskning inom det gasdynamiska

området utgör en betydande del av arbetet.

Beträffande förutsättningarna för den fortsatta FoU-verk— samheten på anrikningsområdet bör målsättningen bl a vara att inom det närmaste året definiera en ägargruppering, som kan åtaga sig att tillsammans med avnämarintressen bearbeta

strukturen för anrikningsproduktion inom landet. U p p a r b e t n i n g

Bearbetning av använt bränsle är nödvändig såsom ett led i hantering och deponering av de vid reaktordriften bildade starkt radioaktiva klyvningsprodukterna. Vid upparbetningen av det utbrända bränslet tillvaratages återstående anrikat uran, producerat plutonium samt eventuellt andra produkter. Tekniken för upparbetning av bestrålat oxidbränsle från lättvattenreaktorer är relativt väl etablerad. Fortsatt ut- veckling av processer och apparatur för vätskeextraktion

är dock angelägen framför allt för behandling av bränsle

med hög utbränning.

För upparbetning av använt kärnbränsle från svenska reak- torer och för hantering och deponering av avfall utnyttjas

f n utländska anläggningar.

Under 1973 tillsatte industriministern AKA—utredningen

för att analysera de olika frågor, som är av betydelse

för den svenska beredskapen på avfallsområdet. Bland dessa frågor anges i direktiven till utredningen bl a behov, rikt— linjer och omfattning av ett eventuellt nationellt forsk— ningsarbete rörande behandling och förvaring av högaktivt avfall mot bakgrunden av tekniska, ekonomiska och säker— hetsmässiga aspekter. AKA—utredningen har i juni 1974 av—

lämnat en lägesrapport, Dsl 1974:6 (ref 12).

Behandling, transport och förvaring av det aktiva avfallet från bränslehanteringen är en miljömässigt och ekonomiskt viktig fråga och ökade insatser kommer sannolikt att bli

nödvändiga. P 1 u t o n i u m å t e r f ö r i n g Stora kvantiteter plutonium kommer så småningom att ha

extraherats ur bränslet från de svenska kraftreaktorerna.

Detta illustreras i figur 2.10, som ger ackumulerad pluto—

niummängd som funktion av tiden fram till år 1995.

Återanvändningen av plutoniet introducerar ett antal frå— geställningar, som måste belysas genom forsknings— och utvecklingsinsatser. Säkerhet, ekonomi, reaktorfysik samt tillverkning, upphandling och kontroll av bränsle är några

av dessa.

Återcyklingen, som i en testfas påbörjas redan i och med att ett par plutoniumberikade bränslepatroner insättes i Oskarshamn I—reaktorn sommaren 1974, får till en början liten omfattning. Behandlingen av frågan om det mest eko— nomiska sättet att återföra plutoniet bör likväl tas upp med hög prioritet. Här finns ett helt spektrum av alterna— tiv, allt ifrån återföring av plutonium i den reaktor det

alstrats till byggandet av speciella reaktorer optimerade för plutoniumbränsle. Dimensionering av plutoniumberikade bränslepatroner och kartläggning av säkerhetsproblemen är speciella uppgifter som måste behandlas i detta sammanhang.

972 1975 1980 1985 1990 1995

Fig 2.10: Mängd plutonium i bränsle uttaget från svenska reaktorer. Kärnkraftutbyggnad enligt ref 3

Tillverkning av plutoniumbränslet inom landet är i det initiala skedet inte ekonomisk. När behovet av plutonium— bränsle ökar kan tillverkning bli aktuell. AB Atomenergi har för närvarande utrustning och personal för att följa utvecklingen på tillverkningssidan. Denna resurs är vik— tig också för att kunna bistå kraftföretagen med tekniska insatser rörande upphandlingsfrågor och kontroll av leve—

rerat bränsle. Behov finns vidare av att utöka resurserna för undersök—

ning av bestrålat bränsle till att tillåta studium också

av plutoniumbränsle. AE har fått investeringsanslag för

en sådan komplettering av tillgänglig utrustning i Studs— vik och ytterligare medel kommer att erfordras för försöks—

verksamhet vid denna utrustning.

Insatser erfordras för fastställande av normer för trans— port, förvaring, hantering och användning av plutonium—

bränsle. Verksamheten utomlands måste här noga följas och adekvata bestämmelser bör tas fram i takt med att en kla—

rare bild erhålles över verksamhetens omfattning.

Många av de nödvändiga FoU—insatserna kommer att bestridas av den tillverkande industrin och kraftföretagen men bety—

dande statligt stöd är tills vidare erforderligt.

M å l s å t t n i n g

Målsättningen för arbete med kärnkraftens säkerhets— och

miljöfrågor är generellt att

fastställa de gränser, inom vilka radioaktiva ämnen från kärnkraftverksamheten kan få tillfö—

ras miljön,

anvisa tekniska arbetsmetoder, som även vid full kärnkraftutbyggnad medger att avgivningen av ra— dioaktiva ämnen från kärnkraftverksamheten till

miljön begränsas inom de fastställda gränserna,

— anvisa metoder för begränsning av risken för haverier samt deras konsekvenser i omgivningen

av kärnkraftverk,

anvisa metoder för förvaring under lång tid av kärnkraftverksamhetens radioaktiva avfallspro—

dukter.

Forsknings— och utvecklingsarbetet med kärnkraftens säker— hetsfrågor har till uppgift att skapa det kunskapsunderlag,

som erfordras för att uppnå den nämnda målsättningen.

De faktorer, vilka sannolikt kommer att väga tyngst i fråga om styrning av insatser för forskning och utveckling inom

kärnkraftens säkerhetsområde under den närmaste tiden, är

- erfarenheter av drift av ett snabbt ökande antal kärnkraftverk och av det fortlöpande tekniska

utvecklingsarbetet

— nya direktiv från myndigheter beträffande til-

lämpningen av säkerhetskriterier och standards

bedömningen av i vilken takt kärnkraftutbyggna—

den behöver ske - attityder hos den allmänna opinionen.

Det är för närvarande inte möjligt att för tiden fram till 1980 mera i detalj bedöma hur dessa faktorer kommer att på— verka säkerhetsforskningens utveckling eller de behov, som kan bli särskilt påkallade. Dessa kan därför endast anges i stora drag. Närförläggningsutredningens betänkande SoU l974:56

(ref 13) utgör ett bidrag till programdiskussionen.

P r 0 b 1 e m 0 m r å d e n Säkerhetsfrågor vid normaldrift av kärnkraftanläggningar

Den normala driften av kärnkraftanläggningar ger upphov till vissa kontrollerade utsläpp av radioaktiva ämnen.

De radiologiska effekterna på lång sikt av dessa utsläpp, vilka kommer att öka i takt med den fortsatta kärnkraft—

utbyggnaden, behöver närmare kartläggas.

I detta sammanhang bör också jämförelser med långsiktiga omgivningseffekter av produktion av el med alternativa

produktionsmetoder göras.

Bestämmelser om avsevärt reducerade gränser för tillåt— liga utsläpp av radioaktiva ämnen håller nu på att in— föras. Detta kan komma att fordra insatser på utveckling av filter och reningsanordningar av olika slag samt kontrollutrustning för att övervaka att de nya skärpta normerna innehålls. Tekniken inom detta område är dock ganska väl utvecklad, varför de skärpta kraven huvudsak- ligen torde komma att drabba kärnkraftanläggningar genom högre kostnader för installationer. Dessa torde dock ej komma att väsentligen rubba totalekonomin i anläggningen.

Kvalitetskontroll

Kvalitetskontrollen är utomordentligt viktig för kärnkraft— anläggningarnas säkerhet. Detta innebär såväl att ingå— ende komponenter måste specificeras och kontrolleras

mycket noggrant som att kvalitetskontrollen under upp— förande av en anläggning måste fylla mycket högt ställda krav. Insatser för höjandet av säkerhetsnivån torde i hög grad komma att inriktas på kvalitetskontrollsidan. Speciellt gäller detta primärsystemet och framför allt en så viktig

komponent som reaktortanken.

Bränsleelementfrågor

Bränsleelementens kvalitet är av stor betydelse såväl för driftekonomi som för säkerhet. Insatser för att förbättra bränslets egenskaper och för att studera dess uppträdande under haverisituationer kommer att utgöra en väsentlig del i säkerhetsprogrammen, och införandet av plutoniumberikat bränsle torde komma att ytterligare accentuera säkerhets-

frågorna. Verifikation av säkerheten mot haverier

När det gäller möjliga haverier i kärnkraftanläggningar har man hittills inriktat de konstruktiva insatserna på att för ett antaget maximalt haveri inskränka konsekvenserna för

omgivningen till praktiskt taget försumbar nivå. Detta s k

dimensionerande haveri har utgjorts av ett brott på en av

de stora ledningarna i primärsystemet för lättvattenreak— torer, och olika säkerhetsanordningar och inneslutningar har dimensionerats för att förhindra nämnvärda utsläpp av aktivitet även vid en dylik händelse. Dagens trend ifråga om studier av säkerheten vid nu aktuella kärnkraftanlägg- ningar består i att man försöker att helst i full skala experimentellt verifiera funktionen hos sådana säkerhets— anordningar i anläggningen, vilka tidigare specificerats på teoretiska beräkningar och försök i liten skala. Veri— fikationsexperiment i stor eller full skala blir i många fall mycket kostsamma, vilket ökat intresset för interna- tionell samfinansiering av dylika försök. Behovet av dy— lika experiment torde komma att kvarstå under en stor del av den närmaste tioårsperioden, bl a därför att redan

startade försök ofta sträcker sig över en femårsperiod.

Det s k dimensionerande haveriet är inte identiskt med det maximalt tänkbara haveriet. Sannolikheten för detta svå- rare haverifall är mycket låg. I diskussionen om kärnkraft- anläggningarnas säkerhet har emellertid dessa svårare ha— verier kommit att spela en allt större roll på senare tid.

Stora insatser har redan gjorts i olika länder för att be—

döma och beräkna sannolikheten för dylika haverier samt deras radiologiska konsekvenser för omgivningen. Insatser på kärnkraftanläggningarnas säkerhet inom det närmaste år— tiondet kommer att innebära fortsatta studier av dessa frågor. Som exempel kan nämnas frågan om bättre utförande av reaktorinneslutningar, som skall förhindra spridning till omgivningen av aktivitet. Värdet av bergrumsförlägg— ning eller mer generellt underjordsförläggning har disku— terats, men mera systematiska utvärderingar av fördelar och nackdelar med en sådan inneslutning har ännu inte skett.

Radioaktivt avfall

Ehuru man i princip har tillgång till tekniskt säkra meto— der för omhändertagande av högaktivt avfall kvarstår be— hovet av utvecklingsinsatser för att utarbeta de tekniskt

och administrativt konkreta lösningarna. Hanteringens

volym har ännu inte föranlett uppförandet av behandlings—

och förvaringsanläggningar i full skala.

AKA—utredningen redovisar i sin lägesrapport av juni 1974 (ref 12) en översikt beträffande utvecklingsarbeten för hantering av högaktivt avfall. Utredningen har också ny— ligen getts kompletterande direktiv rörande studier beträf—

fande hanteringen av låg— respektive medelaktivt avfall.

Slutlig avställning och nedläggning av en kärnkraftanlägg- ning kräver att noggrant specificerade procedurer behöver utarbetas. Vissa åtgärder i detta sammanhang behöver ytter-

ligare studeras.

2.5 Resurser för FoU

Huvuddelen av de materiella resurserna för FoU inom kärn— energiområdet finns hos AB Atomenergi i Studsvik och hos ASEA-ATOM i Västerås. Någon uppräkning av befintlig ut— rustning och apparatur på dessa ställen görs inte här. I

stor utsträckning uppfyller tillgängliga resurser inklu—

sive beslutade kompletteringar de omedelbara utrustnings— krav som ställs i program och projekt upptagna i enkät- svaren. På sikt är förnyelsefrågan av stor vikt och har

uppmärksammats av statsmakterna.

Kartläggningen av de personella resurserna har resulterat

i en förteckning som omfattar AB Atomenergi, högskoleinsti— tutioner och svensk kraftindustri. FoU—insatser hos kraft— industrin förväntas i regel vara finansierade med dess

egna medel, men dess resurser kan i vissa fall engageras för andra FoU—insatser. Inom kategorin högskoleinstitu— tioner har enbart sådana med kärnkraftverksamhet som hu—

vudsaklig sysselsättning medtagits.

För kraftindustrin har uppgifter hämtats från en enkät rö— rande antalet personer sysselsatta med forskningsuppgifter på heltid inom kärnkraftindustrin i olika länder. Enkäten

gällde förhållandena vid årsskiftet 1973—74 och i det

svenska svaret indelades de aktuella företagen i fyra

kategorier, nämligen:

l. kraftföretag

2. gruv— och prospekteringsverksamhet (Ranstad + SGU)

3. tillverkare av reaktorer och komponenter till

kärnkraftverk (ASEA—ATOM, Westinghouse/Monitor, Uddcomb)

A. bränslecykelindustri inklusive bränsleelement—

tillverkning (ASEA—ATOM, Sandvik).

Tabell 2.8: Personella resurser i Sverige för FoU—arbeten ________________.___________________________________________ Högskoleutb eller motsv övriga _____________________________________________________________ AB Atomenergi 225 240 _________________________________________ Summa 225 240

Högskoleinstitutioner

CTH — Instituion för kärnkemi 10 10 "— energiteknik 3 2 "— reaktorfysik 7 3 KTH Institution för reaktorteknologi 6 2 "- reaktorfysik 6 2 _______________________________________________ Summa 32 19 Kraftindustrin Kraftföretag 17 l Gruv— och prospekteringsverksamhet 6 3 Tillverkande industri 153 221 Bränslecykelindustri 3 3 _______________________________________________ Summa 179 228

___—______——_——_——————-

Totalsumma 436 487

I tabell 2.8 sammanställs erhållna uppgifter om personal— resurser inom de nämnda grupperna företag och institu—

tioner.

I och med president Eisenhowers "Atoms for Peace Programme" år 1953 lades grunden till ett omfattande internationellt

samarbete inom kärnenergiområdet. Detta har sedan vidare—

utvecklats och kärnenergin har nu blivit ett av de största fälten för internationell samverkan. Samarbetet sker dels

genom internationella organisationer, dels direkt genom multinationellt och binationellt samarbete mellan län—

derna på olika projekt. 2—6-1 legszaesiessllé_9£see

I n t e r n a t i o n a 1 A t o m 1 c E n e r g y

A g e n c y (IAEA)

IAEA, som grundades 1956, är nu en organisation med 105 na— tioner anslutna och en personal på närmare 1200 anställda. Huvudkontoret är i Wien och budgeten för år 1974 uppgår

till 29.3 miljoner dollar.

IAEA är ett autonomt organ, men med viss anknytning till Förenta Nationerna. Dess huvuduppgift är att befrämja an— vändningen av den fredliga atomenergin samt att medverka

till att kärnenergin inte används för militära ändamål.

IAEAs viktigaste uppgift har blivit att handha den inter— nationella säkerhetskontrollen till vilken flertalet icke kärnvapenländer anslutit sig. Arbetet koncentreras vidare på hjälp åt U—länderna i kärnkraftfrågor och på kärnener— gins miljöproblem. Varje år ordnar organet ett dussintal

symposier, kurser och konferenser.

IAEA är centrum för det datorbaserade internationella do—

kumentationssystemet INIS på kärnenergiområdet.

SOU l974:73 Internationellt samarbete 329 N u c 1 e a r E n e r g y A g e n e y (NEA)

NEA är OECD—ländernas kärnenergiorgan. Utom de västeuro— peiska länderna är USA, Kanada, Japan och Australien an— slutna till NEA som sammanlagt omfattar 20 medlemsländer. Organet grundades 1957 (namnet var då ENEA, European Nuclear Energy Agency). Personalen i sekretariatet uppgår

till ett 80—tal anställda.

OECD har tre nukleära huvudprojekt, samtliga påbörjade i

slutet av 1950—talet, nämligen:

— den internationella upparbetningsanläggningen i

Eurochemic i Mol i Belgien

— den gaskylda experimentreaktorn Dragon i Winfrith

i Storbritannien, samt tungvattenkokaren i Halden i Norge.

Bland övriga projekt kan nämnas centralen för neutrondata i Saclay i Frankrike och programbiblioteket i Ispra i Ita- lien. Liksom IAEA ordnar också NEA årligen konferenser och symposier. NEAs budget exklusive de tre huvudprojekten är

ca [0 miljoner kronor.

Driften vid Eurochemic skall upphöra under 1974 och ett program har utarbetats, som går ut på att anläggningen i fortsättningen skall utnyttjas för att ge ytterligare in— ternationell erfarenhet av hantering och lagring av hög—

aktivt avfall.

Försöksprogrammet i Dragon-projektet är sedan några år

koncentrerat på vidareutveckling av bränsleelement. Sä— kerhets— och miljöstudier för RTR—reaktorn bedrivs i an— slutning härtill. Vissa studier av förutsättningarna för

produktion av processvärme har nyligen föreslagits.

Arbetet i tungvattenkokaren i Halden ägnas främst åt

långtidsprov av bränsle samt fortsatt utveckling av ett datorbaserat automatiskt kontrollsystem för lättvatten—

reaktorer.

D e n e u r o p e i s k a a t o m e n e r g i g e m e n—

s k a p e n E u r a t o m

Euratom är EG—ländernas atomorgan med huvudkontor i Bryssel. Man arbetar med femårsprogram och har en årlig budget på ca 200 miljoner kronor och en forskarstab på

ett par tusen personer. Euratom har fyra gemensamma forsk— ningscentra, Ispra i Italien, Karlsruhe i Västtyskland, Geel i Belgien och Petten i Nederländerna. Euratom arbe— tar under stora svårigheter, bl a beroende på att mark— nadsförhållanden och industriella satsningar i Europa ut— vecklats enligt andra vägar än de som låg till grund för

upprättandet av Euratoms struktur.

D e n n o r d i s k a a t o m k 0 o r d i n e r i n g s—

k 0 m m i t t e n NAK

NAK bildades 1968 med uppgift att utnyttja och samordna kapaciteten hos de nordiska kärnenergiforskningsinstitu— ten. NAK består av en direktionsmedlem och en kontaktman från var och en av de fyra instituten Risö i Danmark, Otnäs i Finland, Kjeller i Norge och Studsvik i Sverige, samt en samnordisk ledamot som speciellt ägnar sig åt ko—

ordineringsarbete.

På initiativ av NAK är för närvarande ett 20—tal nordiska arbetsgrupper verksamma för gemensamma projekt till ett värde av ca 8 miljoner kronor per år. Säkerhetsforskning

är en viktig del i arbetsprogrammet, bl a utveckling av datorprogram för beräkning av tänkta reaktorhaverier. Ett stort samnordiskt projekt, som pågått sedan 1967, är be— tongtanksprojektet i Studsvik, som syftar till att utveck— la reaktortryckkärl av förspänd betong för lättvattenreak— torer. Detta har i sin senaste fas utvidgats från ett nor— diskt till ett internationellt projekt, i vilket också Eng-

land, Frankrike och Italien deltar.

SOU 1974:73 Internationellt samarbete 331 A n d r a s 3 m a r b e t 5 o r g a n

Ett forum mellan de statliga forskningsorganisationerna i Europa för diskussion av gemensamma problem är European Atomic Energy Society (EAES), som anordnar ett par sam— mankomster per år samt informationsutbyte inom sådana

specialområden som inte täcks av IAEAs och NEAs program.

Ett forum för åsikts- och informationsutbyte, främst inom den industriella sektorn är FORATOM, en sammanslutning av "atomindustri"—organisationer i de europeiska länderna. Foratom anordnar kongresser och symposier, samt utreder

frågor av gemensamt intresse för medlemsländerna. 2-6»2 å!å£iåå_ESE_QE£_iEEEEEEEÅQESllå_äEEEEPEEEE

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samar— betet och är medlem i samtliga ovannämnda organisationer utom Euratom samt medverkar i ett flertal internationella projekt. Dessutom pågår bilateralt samarbete med ett fler— tal länder. Arbetena inom AB Atomenergi på bränsleelement och konstruktionsmaterial för snabba reaktorer sker t ex

huvudsakligen i samarbete med UKAEA, det brittiska atom—

Tabell 2.9: Beräknade utgifter för olika internationella engagemang

___—________________———————————-

1974/75 1975/76

Mkr Mkr ______________________________________________________ IAEA 1.81 2.08 Halden 1.02 0.55x) Dragon 1.40 0.9ox) Nordiskt samarbete 0.35 0.40 Nya reaktorsystem 0.15 0.65 Urananrikning 0.10 0.10 Övrigt 0.35 0.35 ____________________________________.____.___________ Summa 5.18 5.03 __________________________________________________ x) Enligt nu gällande avtal som upphör under bud—

getåret 1975/76; förlängningar medför ökade utgifter

energiorganet. Tillsammans med några av NEAs medlemslän— der deltar Sverige i en studie av den gaskylda bridreak— torn. Avtal om tekniska informationsutbyten har träffats med de inom kärnkraftområdet mest verksamma industrilän—

derna.

Utgifterna för Sveriges deltagande i olika internationella organisationer och projekt på kärnenergiområdet har för 1974/75 beräknats till ca 5.2 Mkr. Tabell 2.9 visar upp— delningen på olika poster samt förslag till anslag för

1975/76.

I detta avsnitt förtecknas kortfattat de program— och pro— jektförslag som framförts. En områdesuppdelning har gjorts i stort sett motsvarande den i avsnitt 2.4. En tabellsam— manställning över insatserna programvis återfinnes i sam—

manfattningen (avsnitt 2.1).

Huvuddelen av förslagen härrör från AB Atomenergi. Andra förslagsställare är främst institutioner vid de tekniska högskolorna. Ett antal företag och organisationer har vi— dare utan att ställa egna förslag rekommenderat insatser på olika områden (jfr bihang 3).

Förutom den fortsatta satsningen på LWR—system upptar före— slagna insatser för den gaskylda högtemperaturreaktorn

och den snabba bridern en ökande volym. Arbetsinrikt— ningen och omfattningen för dessa kan relativt väl defi— nieras för de närmaste två till tre åren och avser att ta fram förslag till mera långsiktiga FoU—program. För kärn— bränslecykeln redovisas viss allmän inriktning. Dessa be— dömes kräva fortsatt struktureringsarbete innan mer precisa

program kan åskådliggöras.

Kostnaderna i de följande tabellerna anges i 1974/75 års

penningvärde och motsvarar lön ökad med 75 % och material—

kostnader med 10 % påslag. Kapitalkostnader är ej inräk— nade.

2-7 2 Lästreszsazeektersr

Det behov av FoU för LWR—system, som kortfattat beskrivits i avsnitt 2.4 kommer i betydande utsträckning att tillgodo— ses genom de personal— och kostnadsmässigt stora insatser som utförs av AB Atomenergi. En väsentlig del av verksamhe—

ten bedrivs inom ett samarbetsavtal mellan ASEA—ATOM och

AB Atomenergi.

Förutom arbetena tillsammans med ASEA—ATOM omfattar AEs LWR-verksamhet utvecklingsprojekt i samarbete med kraft— företagen samt en viss långsiktig forskningsverksamhet med finansiering dels över det egentliga statsanslaget, dels via medel från Styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Verksamhetens omfattning bestäms i hög grad av tillgängliga och förväntade resurser snarare än av begränsning i be— hoven av FoU—insatser. Möjligheterna att för vissa pro— jekt kunna åstadkomma samfinansiering mellan enskilda och statliga intressen är av stor betydelse. Programför— slagen måste utsättas för en noggrann granskning, och prioriteringen innebär oftast ett försteg för de kortsik— tiga projektinsatser som sammanhänger med den pågående kärnkraftutbyggnaden. En kontinuerlig översyn av program— met är nödVändig och reviderade projektförslag kan förvän- tas bl a grundade på erfarenheter vid driften av reak—

torerna i det svenska kraftnätet.

Tabell 2.10: Beräknade FoU—insatser för LWR—området finan— sierade genom statsanslag till AB Atomenergi

____________________—-—-———————-—————

Arbets— 1974/75 1975/76 Medelinsats/år uppgift Kostnad Kostnad 1976/77—1980/81 Mkr Mkr Kostnad Mkr

"___—___— LWR 22 23 ' 20

___—M_—

Den planerade LWR—insatsen hos AB Atomenergi finansierad

genom Statsanslag redovisas summariskt i tabell 2.10. In—

satsen l974/75 omfattar ca 70 manår.

De genom STU finansierade arbetsuppgifterna innebär för budgetåret 1974/75 en personalinsats av ca 25 manår och stöds av STU med ca 4 Mkr. Fördelningen på mera betydande arbetsområden innebär en klar prioritering av materialom— rådet inklusive kemi— och korrosionsområdet. övriga discip— liner är i huvudsak reaktorfysik samt värme- och regler—

teknik.

Arbetena vid AB Atomenergi och ASEA—ATOM kompletteras av viss verksamhet vid de tekniska högskolorna. De redovisa— de projektförslagen framgår av tabell 2.11. Tillämplighe—

ten på LWR är i vissa fall endast indirekt.

Tabell 2.11: Föreslagna FoU—insatser för LWR—system vid högskoleinstitutioner

1974/75 1975/76 1976/77

Kostnad Kostnad Kostnad Mkr Mkr Mkr ____________________________________...—____.____.__________ CTH: Inst för Underhållsteknik,

Organisation Arbetsuppgift

energiteknik funktionsmodell

för UOZ—bränsle 0.4 0.25 0.25 CTH: Inst för Neutronnedbroms— reaktorfysik ning m m 0.8 0.7 0.7 KTH: Inst för Burnoutförsök reaktorteknologi 0.15 LTH: Inst för Drifttillgäng— värme och lighetsstudier kraftteknik m m 0.2 0.2 _______________._________________________________________ Totalt 1.55 1.15 0.95

——————————-——-——_—_____________

För budgetåret 1974/75 har den sammanlagda insatsen beräk—

nats fordra ett tiotal manår.

2 7-3 Gestxlée_bäsEssesregszteaksersz

AB Atomenergi står som förslagsställare för en program—

ram på gaskylda högtemperaturreaktorer. Bolaget framför i sitt förslag en plan för ett tvåårigt utredningsarbete

för att ta fram underlag för ett långsiktigt FoU-program. Som förutsättningar för dessa utredningsarbeten avser AE an—

vända några idealiserade alternativ beträffande möjlig

etablering av HTR.

ställas i början av 1980—talet för idrifttagning framemot 1990.

först mot slutet av 1980—talet eller i början av 1990—talet.

Under utredningsperioden 1974/75—75/76 genomförs följande

studier:

- Strategistudier av kraftystem som innehåller kombinationer av olika kraftreaktorer, inklude— rande HTR och snabba reaktorer. Beträffande bränslecykeln görs främst jämförande utvärde—

ringar för uran— och toriumcykeln.

Studier av reaktorbränslet beträffande tillverk— ning, bestrålningsuppförande, upparbetning, re— fabrikation samt transport— och avfallsproblem för uran och toriumcyklerna. Marknadsförhållan— den för torium och höganrikat uran uppföljes,

likaså heliummarknaden. - Studier av funktions— och säkerhetsfrågor.

- Studier av komponenter och system, främst såda— na som avviker från de som används i lättvatten—

reaktorerna.

Studier av processalternativ mot bakgrund av landets behov. Aktuella alternativ studeras i

samarbete med berörda industrier och avnämare.

För dessa studier krävs tillgång till information och un—

derlag från utländska företag och organisationer. Även möj— ligheterna till långsiktigt samarbete med utländska intres— senter bör undersökas. Kostnader för AB Atomenergis insatser ges i tabell 2.12. Dessutom redovisas i tabell 2.13 insatser vid KTH och LTH för vissa initialstudier. Till dessa insat— ser kommer kostnaderna för deltagandet i DRAGON—projektet,

för närvarande ca 1.4 Mkr/år.

Tabell 2.12: Beräknade HTR—insatser (AB Atomenergi)

___—___—

1974/75 1975/76 1976/77 .f ___—___— Arbetsuppgl t Kostnad Kostnad Kostnad Mkr Mkr Mkr

_________________________________________________________ Utredning inkl viss FoU 1.7 2.0 1—2

___—___—

Arbetet beräknas genomfört med en insats av ca 8 manår/år.

Tabell 2.13: Föreslagna HTR—insatser vid KTH och LTH

"___—___—

1974/75 1975/76 1976/77 Arbetsuppgift Kostnad Kostnad Kostnad

Mkr Mkr Mkr _________________.________________._.__________.________ Initialstudier 0.3 0.2 0.2

___—___—

Arbetet genomförs med en insats av 2-3 manår/år.

För femårsperioden 1976/77—1980/81 har en bedömning av er— forderliga insatser vid olika utfall av den inledande två— årsstudien gjorts. För alternativ 1 bör senast i slutet av 1970—talet svenska intressenter inleda samarbete med en ut— ländsk partner. Deltagandet i DRAGON—projektet fortsättes och Sverige aktiverar sin insats inom den speciella HTR Process Heat Study Group som bildas i anslutning till DRAGON—projektet. För alternativ 2 fortsättes bevakningen av HTR—reaktorerna främst som en uppföljning av de krav som utvecklingen för processanvändning kan ställa. Alter—

nativ 1 kan uppskattas innebära insatser om 10—15 manår

. . . . per år under femårsperioden, alternativ 2 ca 5 manar per

år under samma tid. 2-7-4 QYEÅEE_ESETÅEEE_EEEEEQEEE

T u n g v a t t e n r e a k t o r e r (HWR), 1 ä t t— v a t t e n b r i d r a r (LWBR) 0 c h 5 k e p p s— r e a k t o r e r (SR)

För tungvattenreaktorsystemet föreslås en uppdatering av tidigare gjorda värderingar som funktion av ändrade bränsle— priser och varierande bränslecykel. För de övriga systemen

föreslås marginella uppföljnings— och värderingsinsatser.

Arbetet sträcker sig över två år och beräknas kosta 0.2 Mkr

per år (1974/75 och 1975/76).

2-7-5 Enebäe_érié£sak£9£sr

Följande studiealternativ för snabba reaktorer i svensk kärnkraftutbyggnad föreslås utgöra förutsättningar för

den utredande etableringsstudie som AB Atomenergi avser

att utföra under de tre närmaste budgetåren t o m 1976/77.

LMFBR, installeras kommersiellt i Sverige i början av 1990—talet, med understöd av relativt bred kompetens hos

berörda parter inom landet.

S_E_g_d_i_g_a_l_£_e_£_g_a_t_i_v___2: Installation av brid— reaktorer i Sverige inträffar senare under l990—ta1åt, ini— tialt med svensk industrimedverkan begränsad till leverans

av huvudsakligen konventionella anläggningsdelar.

bridreaktorer sker inom överskådlig tid i Sverige.

Planeringen av insatserna för det långsiktiga FoU—program—

met kan baseras på en etappindelad plan enligt följande

mönster för studiealternativet 1. För de andra alternati—

ven sker förskjutning bortåt i tiden för etapperna II—V.

'V t+6

Beslut om an— 1 _. -_ _.—

skaffning

Beställning ————————————— Andra LMFBR i det svenska kraft—

Uppförande systemet

Idrifttagning

Den övergripande karaktären hos insatserna förutsättes

vara:

_ att under etapp I genom referensprojektstudier, säkerhetsanalyser och vissa begränsade egna FoU—insatser skapa en grundläggande kompetens för värdering av FBR—systemet och dess bety—

delse för Sverige. att under etapp II och senare etapper

dels deltaga i konkreta projektarbeten i sam— arbete med svenska kraftföretag, industrier

och myndigheter,

dels genom kontinuerliga FoU—insatser under— stödja uppbyggnaden av svensk industris leve— ranskapacitet för system och komponenter till FBR, samt stödja svenska kraftföretag och myn— digheter vid värdering av driftsfrågor och sä—

kerhet.

Den mer specifika beskrivningen etapp I, som AE föreslår

utföras t o m budgetåret 1976/77 innebär:

Under 1974/75 påbörjas referensprojektstudier av snabba bridreaktorer med tyngdpunkt lagd på studium av säker— hetsfrågor. Vissa begränsade FoU—insatser på material— och bränslesidan pågår jämsides. Fr o m 1975/76 bedrives arbetet för uppbyggnad av ökad kompetens inom vissa nyckelområden, främst säkerhets— och miljöegenskaper, bränsleprestanda och bränsleförsörjning samt driftegen— skaper. Huvudinsatsen gäller den natriumkylda reaktorver— sionen. Viss uppföljning av den gaskylda versionen bedri— ves parallellt främst i den internationella verksamheten

genom deltagande i projektstudier i vilket flera länder

samarbetar.

För de efterföljande etapperna kan arbetsuppgifter rubrik—

nESSigt anges såsom följer nedan.

E_£_e_2_2___ll

Projektering av första LMFBR

Val av samarbetspartner

Specificering av anläggning och förläggning Offertgranskning

Licensering

FoU—insatser

Anskaffning och uppförande Säkerhetsbearbetning

Material— och komponentprovning Driftstudier

FoU-insatser

E_£_e_p_2___V

Drift av första LMFBR Verifieringsstudier

Bearbetning av nästa LMFBR—projekt

För etapp I har medelsbehovet beräknats till de belopp

som anges i tabell 2.14.

Tabell 2.14: Beräknade kostnader för etableringsstudie samt för viss FoU för snabba bridreaktorer (AB Atomenergi)

1974/75 1975/76 1976/77 Arbetsuppgift Kostnad Kostnad Kostnad Mkr Mkr Mkr Etablerings— studie och viss FoU 4.0 4.7 5.0

För budgetåret 1974/75 har manårsinsatsen beräknats till

ca l5 manår.

För genomförandet av etableringsstudicn beräknas också informationsförvärv och samarbete med utlandet föranle— da vissa kostnader som föreslås påförda anslaget för in— ternationellt atomenergisamarbete. För 1975/76 föreslås

ca 0.6 Mkr för ovanstående ändamål.

En preliminär uppskattning har gjorts beträffande omfatt— ningen av ett FoU-program grundat på studiealternativ 1 för den närmaste femårsperioden efter 1977. Insatsen upp— skattas till minst 50 manår/år i genomsnitt som beräknas

finansierade genom allmänna medel.

2-7 6 Eärstzäeslssztsls

P r o 5 p e k t e r i n g

Sveriges Geologiska Undersökning har i en särskild PM till

EPK föreslagit de i tabell 2.15 rubrikmässigt angivna in—

satserna.

Tabell 2.15: Prospektering: ___ Sammanställning över manårsinsatser och kost—

nader för treårsperioden 1975/76-1977/78 (SGU)

1975/76 1976/77 1977/78 Arbetsuppgift Kostnad Kostnad Kostnad Mkr Mkr Mkr Projektledning 0.15 0.15 0.15 Geologi, mineralogi 1.35 1.35 1.35 Geofysik 1.2 1.2 1.2 Internationellt utbyte 0.05 0.05 0.05 Summa: 2.75 2.75 2.75

Totalinsatsen har angivits såsom 10—12 manår/år. U r a n u t v i n n i n g

Under budgetåret 1974/75 bedrivs utvecklingsarbetet i Ranstad med ett direkt Statsanslag om 2.4 Mkr till AB Atomenergi som bidrag till den gemensamma projektbudge— ten som Statens Vattenfallsverk och AE svarar för. Ut— gifter för orienterande utvinningsundersökningar av be— tydelse för SGUs prospekteringsverksamhet täcks inom

detta bidrag. AB Atomenergi förhandlar enligt statsmakternas direktiv

med andra intressenter om förutsättningarna för en exploa—

Tabell 2.16: Beräknade insatser inom området uranut- vinning utom Ranstad

1974/75 1975/76 Organisation Arbetsuppgift Kostnad ' Kostnad Mkr Mkr CTH: Inst för Förbättrad ut— kärnkemi vinning ur

skiffrar 0.3 0.3

tering i stor skala av fyndigheterna i Billingen. Inga medel för FoU—verksamhet för Ranstads—projektet 1975/76

och senare har därför tagits upp i detta sammanhang.

I tabell 2.16 upptas ett projektförslag från CTH som be— handlar förbättrad utvinning ur skiffrar genom alterna—

tiva lakningsprocesser. Insatsen har beräknats till ca 2 manår/år.

Institutet för Innovationstekniks förslag rörande total— utnyttjning av skiffer behandlas i kapitel Al: "Utvinning

av energiråvaror samt icke—konventionella energimetoder".

U r a n a n r i k n i n g

AB Atomenergis insatser beträffande isotopanrikning av

uran avser att omfatta

— fortsatt basteknologiskt arbete rörande centri— fugmetoden, speciellt beträffande vissa gasdy— namiska och rotordynamiska förutsättningar för

processen,

— uppföljning så långt som möjligt av resultaten från de utländska experiment— och prototypen—

läggningar, som tas i drift,

— fortsatta analyser av tillgängliga informationer

beträffande centrifugprocessens ekonomi,

kontakter för att utröna möjligheterna att för— värva centrifuganläggningar och centrifugteknik

från utlandet,

— vissa uppföljande studier av forskning och ut-

veckling på alternativa anrikningsmetoder.

Det basteknologiska arbete, som påbörjades 1972 beträffande

centrifugmetoden, bedömes ha en växande betydelse för ana—

lysen av de data om ekonomi och teknik som från tid till annan kan bli tillgängliga via kontaktvägar och studiesam—

arbeten med utländska parter.

Atomenergi bedömer det vara viktigt att arbetet kan drivas kontinuerligt under de närmaste åren. Under åren 1976 och 1977 beräknas värdefulla indikationer framkomma om förut— sättningarna utomlands i och med att större prototypanlägg—

ningar då bör ha tagits i drift.

Kostnaden för det basteknologiska programmet jämte de upp- följande arbetena på alternativa metoder har beräknats till

4.3 Mkr för budgetåret 1974/75, ca 4.5 Mkr 1975/76 och upp—

skattats,ti11 ca 5 Mkr för 1976/77. Manårsinsatsen under 1974/75 beräknas till ca 15 manår sammanlagt hos AE och

samarbetande institutioner.

På längre sikt förutsättes att ansvaret för FoU—arbeten

övertas av kommersiellt inriktade intressen.

U p p a r b e t n i n g a v b e s t r å l a t

b r ä n s 1 e

Utvecklingen på områdena behandling, transport och förva— ring av det aktiva avfallet från upparbetningen följs av AB Atomenergi dels genom deltagande i Eurochemic, dels

genom egna insatser. Liknande verksamhet bedrivs också på vissa högskoleinstitutioner. Program och projekt på detta

område faller dock inom AKA—utredningens kompetensområde.

Tabell 2.17: Insats på upparbetningsteknik (CTH)

1974/75 1975/76 1976/77 PrOJekt Kostnad Kostnad Kostnad Mkr Mkr Mkr Upparbetnings— teknik 0.9 0.9 0.9

Viss verksamhet föreslås dessutom av Institutionen för kärnkemi, CTH, för utvecklingsarbeten på extraktionsom—

rådet. Genom utnyttjning av centrifugteknik i stället för pulskolonner anser man sig kunna öka separationsgraden.

Tabell 2.17 anger den föreslagna insatsen.

Manårsinsatsen har i genomsnitt beräknats till ca 5 manår

. per ar. P u — å t e r f ö r i n g

Tyngdpunkten av den föreslagna statsfinansierade verksam— heten (tabell 2.l8) ligger på bränslesidan f n i huvud— sak som beredskap för kommande engagemang. En mindre in—

sats förutsättes också på reaktorfysiksidan.

Tabell 2.18: Beräknade insatser för plutoniumåterföring (AB Atomenergi)

1974/75 1975/76 1976/77 Pr0jekt Kostnad Kostnad Kostnad Mkr _Mkr Mkr Bränsleteknik och reaktorfysik 1.5 1.7 1.7

1974/75 beräknas manårsinsatsen vara 7—8 manår

2-7-7 åätsrhe£._eilié

Huvuddelen av verksamheten bedrivs inom AB Atomenergi. Den del av kostnaderna, som bestrids av allmänna medel, beräk— nas uppgå till ca 15'Mkr per år under en femårsperiod

framåt, dvs under resten av 1970—talet.

Av AB Atomenergi planerade insatser bekostas år 1974/75 genom ett särskilt statsanslag på 9.2 Mkr, vartill kommer insatser, planerade och bekostade av KÄRNSÄKFORSK samt STU och forskningsråd. AB Atomenergi föreslår i sina anslags— framställningar att 11.7 Mkr tilldelas i särskilt stats— anslag för 1975/76.

Då den övergripande behovsidentifieringen och programbe— skrivningen ingår i AKA—utredningens och KÄRNSÄKFORSKS res— pektive uppdrag, dpptas ingen sammanställning'av totalpro—

grammet i denna rapport.

ORDLISTA

äär5952939525_295-509925Ess£l_9£gasisa£iese£_s_r

AA

AE

AFR AKA CDL CTH Dfa Dsf

EPK FFA GE KTH LTH SGU SKBF STU SV UKAEA

AB ASEA—ATOM

AB Atomenergi

Statens råd för atomforskning

Utredningen rörande aktivt avfall

Centrala driftledningen

Chalmers tekniska högskola Delegationen för atomenergifrågor Delegationen för kärnkraftens säkerhets— och miljöfrågor (KÄRNSÄKFORSK) Energiprogramkommittén

Flygtekniska försöksanstalten

_General Electric

Kungliga tekniska högskolan

Lunds tekniska högskola

Sveriges Geologiska Undersökning

Svensk kärnbränsleförsörjning AB

Styrelsen för teknisk utveckling

Statens Vattenfallsverk

Engelska atomenergiorganet (United Kingdom

Atomic Energy Authority)

färreEtsiEga£_£ät-eliké_rsat£9££xrs£

BWR FBR GFBR

GR HTR

HWR

Kokarreaktor (Boiling Water Reactor)

Snabb bridreaktor (Fast Breeder Reactor) Gaskyld snabb reaktor (Gas cooled Fast Breeder Reactor)

Grafitreaktor (Graphite Reactor) Gaskyld högtemperaturreaktor (High Temperature Reactor)

Tungvattenreaktor (Heavy Water Reactor)

LMFBR

LWBR LWR PWR SGHWR

SR

Snabb natriumkyld reaktor (Liquid Metal Fast Breeder Reactor)

Lättvattenbrider (Light Water Breeder Reactor) Lättvattenreaktor (Light Water Reactor) Tryckvattenreaktor (Pressurized Water Reactor) Lättvattenkyld tungvattenreaktor (Steam Ge— nerating Heavy Water Reactor)

Skeppsreaktor (Ship Reactor)

REFERENSER

10.

11.

12.

13.

Nuclear Engineering International, September 1973, p 697

Wirtschaft, Technik, Wissenschaft, Mai 1974

Sveriges Elförsörjning, 1975—1990. 1972 års CDL-studie

Uranium: Resources, Production and Demand, NEA—IAEA, Aug 1973

Nucleonics Week, Vol 15, No 17, April 25, 1974

Fourth FORATOM Congress, Stockholm, September 21-23, 1970, p 7

Upparbetning av kärnbränsle, Stencil l, l97l:l Nucleonics Week, Vol 15, No 4, January 24, 1974 Seed and blanket reactors, A Radkowsky, G W Hardigg, K G Luce, Third Geneva Conf, Vol 6, p 304

Snabba Bridreaktorer i Sverige: Del II Bränsle— försörjning och ekonomi. K Jirlow, AB Atomenergi, Rapport AE-RF—74—3024

Europe, No 1558, July 12, 1974

Kärnkraftens Högaktiva Avfall. Lägesrapport från AKA—utredningen, juni 1974. DsI l974:6

Närförläggning av kärnkraftverk. Närförläggnings— utredningens betänkande, juni 1974. SOU l974z56

ENKÄTSVAREN

Nedan anges korta sammanfattningar av svar på EPKS enkät

som anknyter till kärnkraft—fissionsteknikområdet.

AB Atomenergi: AES remissvar inom fissionsteknikområdet

omfattar följande fyra delrapporter.

l. Sammanställning av forsknings— och utvecklings- arbeten på kärnkraft- och säkerhetsområdet.

2. Utvecklingsinsatser inom kärnbränslecykeln.

3. Gaskylda högtemperaturreaktorer i Sveriges framtida energiförsörjning.

4. FoU—insatser för introduktion av snabba brid—

reaktorer i Sverige.

Rapporterna ger efter en bakgrundsbeskrivning projekt—

och programförslag för arbeten inom kärnbränslecykeln och för insatser på högtemperatur— och bridreaktorområdena. På säkerhetsområdet belyses olika problemställningar och pågående och planerade projekt redovisas. En bedömning görs

av storleken på framtida insatser.

De framförda förslagen med motivering redovisas under av- snitten 2.4 och 2.7 i huvudrapporten och utvecklas ej när—

mare här.

AES förslag till insatser på lättvattenområdet fanns ej

med i remissvaret men har inhämtats senare.

ASEA—ATOM: Utvecklingsarbetet på kort sikt sammanfattas i projektbeteckningen "Förbättrad totallösning för kärnkraft— verk med BWR". Projektet avser "att utarbeta en optimerad komplett konstruktion med hänsynstagande till alla kända säkerhetskriterier som har bättre driftsäkerhet, ekonomi

och servicebilitet än hittillsvarande konstruktioner".

Kostnaden för projektet är av storleksordningen 22 Mkr

och bekostas av AAs egna medel.

Inom det långsiktiga perspektivet bedöms som angeläget att genomföra de säkerhetstekniska experiment som nu pågår el— ler planeras, att bearbeta frågor rörande ståltankars inte— gritet, att stöda arbetena på betongtrycktankar och att genomföra en ökad standardisering av LWR—anläggningarna. Utöver dessa insatser är utvecklingsarbeten på bridreakto- rer viktiga, då kraftförsörjningen genom bridreaktorerna

kan säkras under hundratals år framöver.

Statens Vattenfallsverk: FoU—verksamheten konkretiseras i femårsprogram, som under den närmaste femårsperioden för kärnkraftens del omfattar utvecklingsarbeten rörande bl a härdanalys, beräkningsmetoder, plutoniumanvändning och ki— netikfrågor. Bearbetning av drifttillgänglighetsfrågor, ut— veckling av inspektionsmetoder, stöd åt forsknings— och

miljöproblem är andra uppgifter inom samma program.

Som angelägna områden för långsiktig FoU nämns bl a kärn— kraftens avfallsproblematik, gaskylda högtemperaturreak— torer, bridreaktorer och säkerhetsområdet för såväl lätt—

vattenreaktorer som framtida typer.

Högskoleinstitutioner: Ett antal institutioner vid univer—

siteten, de tekniska högskolorna och andra organisationer ger i sina remissvar kortfattade projektförslag inom kärn— kraftområdet. Förslagen omfattar huvudsakligen en ett— eller två—årig tidsram men i vissa fall ges också synpunkter på inriktningen av utvecklingsarbetet på lång sikt. En uppräk— ning av områden där insatser föreslås ges nedan.

— Radioaktivt avfall, upparbetningsteknik, radio— ekologi (CTH, LU)

- Uranutvinning, UOZ-bränsle (CTH, KTH, LKAB) — Tillförlitlighetsmetodik, drifttillgänglighet (CTH, LTH) Värmeteknik, reaktorfysik (KTH, CTH) — HTR—system (LTH, KTH) Gasdynamik

(KTH, FFA)

Institutet för Innovationsteknik: Institutet beskriver i

sitt enkätsvar en metod för totalutnyttjning av skiffer som föreslås provas på Kvarntorpsskiffer. Programmet om— fattar tre delvis parallella etapper över en 18 månaders—

period.

Ämnet berör två sponsorsområden och förslaget tas upp i kapitel Al "Utvinning av energiråvaror samt icke—konven— tionella energiprocesser".

Korrosionsinstitutet, Ångpanneföreningen: Förslag förs fram av Korrosionsinstitutet rörande studier för att minska kor—

rosion bl a i kärnkraftverk (behandlas i Kapitel A3), och Ångpanneföreningen belyser inspektions— och besiktningsverk— samheten för reaktorkärl, rörsystem etc för kärnkraftverk. FoU—insatser anknytande till denna verksamhet bedrivs in— ternt inom företaget men kvalificerad personal kan också ställas till förfogande för att leda av staten bekostat ut—

vecklingsarbete.

Övriga: Sggtggg_igdgåggiygrk betonar betydelsen av import— oberoendet i energiförsörjningen och rekommenderar utveck— lingsarbeten på natrium— och gaskylda snabba reaktorer. Verket förordar också insatser på säkerhetsområdet, på

närlokaliseringsfrågor m m.

Sygriggg_lndugtriförbggd förordar ökad uranprospekterings— verksamhet och anser en författningsändring angelägen för

att öka industrins intresse för sådan verksamhet.

fåtal/erstefgrsksisgsenstels nämner sin kompetens i bered— skaps— och säkerhetsfrågor avseende kärnkrafttekniken (stu— dium av haveriprocesser) och arbetar vidare med framtagning

av kärnfysikaliska grunddata.

Värmgygrkgfögggigggg framhåller vikten av studium av säker— hetsproblem och avfallsförvaring liksom av möjligheten att

framställa vätgas med energi från kärnkraftverk.

Styrelsssuféz-tekniskstyssbllas rekommenderar att en ut— värdering göres av möjligheterna till inhemsk uranutvin— ning och eventuellt urananrikning. STU framhåller också vikten av FoU—insatser som bedöms nödvändiga för att kunna föra utbyggnadsprogrammet för kärnkraftenergin vidare. Frå— gor rörande säkerhet och avfallshantering bör särskilt be—

aktas.

åfafssaråd-_fär_a_tgin£9£srsiag= Inom området fissionsteknik finner rådet det angeläget "att stödja forskning av grund— läggande karaktär men riktad mot problem av betydelse inom kärntekniken, t ex säkerhetsfrågor, materialproblem, av— fallsbehandling och inverkan av radioaktiv strålning på biologiskt material".

3 EL—, GAS— OCH VÄRMEFÖRSÖRJNING

Man kan på goda grunder utgå från att vi har en i stort sett ekonomiskt riktig utformning av landets energiförsörjning med de förutsättningar som hittills varit rådande. I varje fall synes detta gälla inom de olika sektorerna av energiproduk— tion och —distribution var för sig. När nya förutsättningar uppträder (exempelvis högre oljepris), sker också en ekono— miskt betingad omställning. En viss tidsfördröjning är där— vid oundviklig, beroende på att det tar tid att bygga nya

anläggningar respektive att bygga om gamla.

Vi har här inte funnit annat än att det för den konventionel— la el—, gas— och värmeförsörjningen gäller att alla utveck— lingsåtgärder som är ekonomiskt lönsamma kommer till stånd genom någon form av normal produktutveckling utan särskilt statligt FoU—stöd. Inom e1—, gas— och värmeförsörjningen är för övrigt situationen den, att utveckling av teknisk utrust— ning — med vissa undantag endast i marginell grad kan bi— dra till förbättrat utnyttjande av primär energitillförsel genom verkningsgradsförbättringar etc. Det väsentligaste må— let för utvecklingen är normalt att ernå sänkta kostnader. Det i särklass mest betydande av nämnda undantag är utnytt— jande av spillvärmet från elkraftproduktion i kondenskraft— verk, men man bör givetvis utnyttja alla möjligheter som kan

stå till buds att förbättra energiutnyttjandet.

Målet för statliga åtgärder av FoU—karaktär bör inom den kon—

ventionella el—, gas— och värmeförsörjningen vara

— att minska nuvarande oljeberoende i största möjliga omfattning, dvs understödja en ökad användning av andra energikällor och energiråvaror

att förbättra nuvarande utnyttjning av den primära energitillgången.

Ett förverkligande av de angivna målen för förändringar kan knappast väntas leda till lägre kostnader för energiförsörj— ningen. Tvärtom torde problemställningen i realiteten vara att söka förverkliga målen med minsta möjliga ytterligare ekonomiska uppoffring. Möjligen kan det därför i stället för behov av FoU—stöd uppträda behov av statliga bidrag för att täcka merkostnader av denna karaktär vid tillämpning av känd teknik. Detta torde emellertid falla utanför energiprogram—

kommitténs uppdrag.

För förverkligande av nämnda målsättning krävs utveckling

av teknisk utrustning men i minst lika hög grad utveckling

av energiförsörjningssystem av olika slag. Sådan utveckling

måste dock utgöra en del av den totala samhällsplaneringen,

vilken därmed är av största betydelse för om energiförsörj— ningen skall kunna ordnas på ett sätt som ger bästa möjliga l

utnyttjning av den primära energitillförseln.

Inventeringen av önskvärda FoU—insatser har gett till resul— tat ett medelsbehov av ca 50 Mkr och en erforderlig personal- insats på minst 200 manår. Behovet av statligt stöd kan där— vid uppskattas till ca 40 Mkr. Tabell 3.1 innehåller en sam— manställning av resursbehoven inom olika delområden. Utöver angivet medelsbehov tillkommer i vissa fall investeringar i provanläggningar. Utsträckningen i tiden varierar för de oli— ka projekten. Endast i undantagsfall är projekttiden längre än fem år och normalt ligger den mellan två och fem år. An— givet resursbehov kan därför i stort sett anses gälla en tid

på fyra år.

Det bör observeras att den genomförda inventeringen av pro— jektförslag ej kan göra anspråk på att vara fullständig. Även andra projekt än de som här har redovisats kan med stor san— nolikhet bli aktuella om inte förr när riktlinjer för stat—

ligt stöd till FoU på energiområdet har formulerats. Å andra

Tabell 3:l __Resursbehov för FoU (Mkr resp manår)

WW

Medels— behov TotaltX Mkr

Anspråk på statligt stöd Total— ) beloppx Mkr

Delområde

)

Totalt

Mkr Mkr

/år

Perso-

Första treårsperioden nalin— Genomsnitt

sats Manår

Anmärkningar

WW

Vattenkraft 1,6 1,6 1,6

Produktion av

värme och värme- kraft 5,0 3,7 3,4

Värmedistribution

och —ackumulering 16,5 13,7 9,1

Elektrisk kraft- överföring 4,0 4,0 3,2

Gasproduktion och

—distribution 10,4 7,7 5,8 Ekonomi— och systemfrågor 3,7 3,4 2,8

Miljöfrågor 6,0 6,0 4,1

0,55 1,15 3,05 1,10 1,95 0,95 1,35

ca 10

mer än 35 mer än 30

ca 25 ca 30 ca 40 ca 30

Senare investeringar l provanläggningar: ca 50 Mkr

Investering 5 ä 10 Mkr i provanläggning till— kommer

W

47,2 40,1 30,0 1

X)

mellan två och fem år.

0,1

Avser 1 stort sett en period på fyra år. Utsträckningen 1

mer än 200

tiden varierar för de olika projekten men ligger normalt

sidan torde angelägenhetsgraden för vissa av de nu inlämna— de projektförslagen vara relativt liten. De olika projekt— förslagen måste givetvis underkastas teknisk granskning, vilket är en angelägenhet som faller utanför ramen för ener—

giprogramkommitténs arbete.

Trots ovannämnda bristfälligheter och trots att uppgifterna om medelsbehov är ofullständiga i vissa av projektförslagen synes emellertid inventeringen av projektförslag ha gett en rimlig nivå på den totala satsningen på statligt stöd till FoU inom konventionell e1—, gas— och värmeförsörjning lik— som även en medelsfördelning mellan olika delområden som framstår som rimlig. Möjligen bör här viss reservation göras i fråga om den förhållandevis stora satsningen på konventio— nell gasproduktion och —distribution, bl a mot bakgrunden av den oklara situation som råder beträffande framtida import

av naturgas till Sverige.

3.2 Redogörelser för olika delområden

Framställningen i detta avsnitt bygger på enkätsvar och hearings med experter samt i samband därmed ingivna prome- morior, projektförslag m m. Vidare har inom olika fack— områden anlitats särskilda specialister, med vilkas hjälp

bifogade appendix har utarbetats. Kapitel A 3 behandlar följande ämnesområden:

Vattenkraftproduktion

— Produktion av värme och värmebaserad elkraft (dock ej kärnkraftreaktorer, vilka behandlas i kapitel A 2)

Distribution och ackumulering av värme Elektrisk kraftöverföring

- Gasproduktion och —distribution (dock ej icke— konventionella metoder för gasproduktion som be— handlas i kapitel A 1)

Ekonomi— och systemfrågor inom el—, gas— och värmeförsörjning

Miljöfrågor inom el—, gas— och värmeförsörjning

De projektförslag som i mera konkret form har inlämnats till EPK och som ligger inom ämnesområdet för detta kapitel har sammanställts för varje delområde som en bilaga till respektive appendix. Som referensbeteckning för dessa pro— jektförslag används energiprogramkommitténs diarienummer

(Dnr xxx). 3-2-1 Ysgzsnkzsfzpzeéskziss Teknikens nuvarande ståndpunkt

Vattenkraftutbyggandet har i vårt land pågått under lång

tid och mycket forsknings— och utvecklingsarbete har lagts ned inom området av såväl statlig som enskild kraftindustri. Arbetet har varit knutet till optimeringsproblemet för pro— duktionsapparaten samt till funktionella och tekniska lös—

ningar för olika anläggningsdelar.

Vattenkrafttekniken i Sverige får sägas stå på en hög nivå

internationellt sett. Detta utgör samtidigt ett bevis för att kraftföretagen har lagt ner ett omfattande och tillräck—

ligt forskningsarbete inom detta område. Möjliga utvecklingsmål för FoU i Sverige

Den svenska vattenkrafttillgång som hittills exploaterats ca 60 TWh/år utgör drygt en tredjedel av naturenergin. Det är av ett betydande värde för landets energiförsörjning att kunna utnyttja betydligt mera. Nu aktuella utredningar synes antyda att ungefär 50 % ytterligare vattenkraft skulle kunna byggas ut. Ett forskningsarbete inriktat på att uppnå störs—

ta möjliga del av detta får anses vara mycket betydelsefullt.

Fortsatt vattenkraftutbyggande möter emellertid motstånd från flera andra intressegrupper. Det får därför i detta sammanhang bedömas som sannolikt att endast en del av des— sa ytterligare 30 TWh kan exploateras. Med hänsyn härtill och med hänsyn till att den svenska tekniken redan står mycket högt inom detta område är det realistiskt att tills vidare begränsa FoU—aktiviteten inom vattenkraftområdet. Av intresse är då framför allt undersökningar rörande dels in— verkningarna till följd av utbyggnader, speciellt de i verk— ligheten inträffade konsekvenserna (miljöskador och andra skador samt övriga följdverkningar i vid bemärkelse), dels utnyttjande av resurser i vattendrag där utbyggnader redan

finns.

En utredning av vilka konsekvenser som i verkligheten blivit följden av olika vattenkraftutbyggnader skulle vara värde— full, bl a av det skälet att detta skulle bidra till att göra bedömningarna säkrare vid kommande utbyggnader liksom

även till att förbättra underlaget för miljövårdsåtgärder.

I de nu utbyggda älvarna kan såväl energitillgången som ef— fekttillgången avsevärt höjas. Detta kan ske genom att man mera fullständigt tillvaratar tillgångarna, exempelvis i kvarvarande outbyggda älvsträckor, genom effektutbyggnader i befintliga kraftstationer och utökning av sjöregleringen.

Ett fortsatt FoU-arbete synes här motiverat. Hit kan även

föras frågan om att sätta in standardiserade små vatten— kraftstationer som ersättning för mindre äldre kraftsta— tioner, gamla sågverk och kvarnar som är nerlagda och till- varatagande av outbyggda vattenkrafttillgångar i mindre

vattendrag. Program för FoU, projektförslag

Inom VAST (Svenska Kraftverksföreningens Stiftelse för Tek— niskt Utvecklingsarbete) bedrivs tekniskt utvecklingsarbete med karaktär av produktutveckling. Någon FoU i den mening

som avses i direktiven till energiprogramkommittén förekom—

mer knappast.

För energiprogramkommitténs verksamhet har inom detta område

uppställts följande tre projektförslag:

Studium av de verkliga miljö— och skadekonsekvenser— na vid vattenkraftsbyggnader (Dnr 192)

Optimalt utnyttjande av vattendragens resurser (Dnr 193)

— Standardisering av små kraftstationer (Dnr 194) Resursbehov för FoU

Angivet resursbehov för de tre projektförslagen uppgår till ca 10 manår och ca 1,5 Mkr. Arbetena kan förutses bli för—

delade på två år. Behov av statligt stöd

För genomförande i full omfattning av de tre projektförsla—

gen torde krävas statligt stöd.

3.2.2. Produktion av värme och värmebaserad elkraft

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Till följd av bl a de tidigare låga oljepriserna är eld— städerna i ång— och hetvattenpannor för värme— och elpro— duktion i de flesta fall utformade för enbart oljeeldning.

Undantagen är i huvudsak anläggningar som projekterats på 1950—talet och tidigare. Åtskilliga pannor har konstruerats med fullt utnyttjande av oljeeldningens möjligheter till små eldstadsvolymer, vilket i praktiken gör det omöjligt att använda andra bränslen än olja eller möjligen gas. Mer konventionella pannor uppnår efter ombyggnad 50—60 Z effekt med fasta bränslen. Det högre värdet gäller för stenkol,

det lägre för torv, träflis etc.

Eftersom kombinationen av el— och värmeproduktion i kraft— värmeverk innebär att ca dubbelt så mycket av bränslets värmeinnehåll kommer till nyttig användning jämfört med en— bart elproduktion är intresset stort för sådana utbyggnader. Med hittills gällande förutsättningar har emellertid krävts utbyggnader i jämförelsevis stora enheter för att erforder— lig lönsamhet skall uppnås. Viktigt är också att värmeunder— laget är tillräckligt stort i förhållande till maskinen för att man skall få fullgod produktionsekonomi. Denna omständig— het är för närvarande en begränsande faktor för utbyggnaden

av kraftvärmeverk och har bl a lett till försök med mycket

små enheter såsom dieselkraftvärmeverk.

Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

Av speciellt intresse för landets energiförsörjning är in— hemska alternativbränslen, såväl nya sådana som utökad an— vändning av redan utnyttjade. Det gäller därvid dels att introducera nya eldningsmetoder, dels att vidareutveckla befintliga. Till stor fördel skulle vara om man kunde ut— veckla metoder som accepterar stor variation i bränslen. Även användningen av stenkol bör beaktas. Ytterligare en fördel erhålls om sådana bränslen kan accepteras som nor— malt betraktas som krisbränslen, exempelvis höganäskol, flis etc. Värdet i krislägen ökar väsentligt om utrustningen kan anslutas till befintliga oljeeldade ång— och hetvattenpan— nor utan alltför stora ingrepp i pannorna och utan alltför

stor reduktion av effekten.

Utveckling av värmeteknisk utrustning för kraftvärmeverk är

av stort intresse över ett brett register av aggregateffek—

ter från kärnkraftaggregat till gasturbin— och dieselaggre— gat. På fjärrvärmeområdet är också av intresse t ex att un— dersöka möjligheterna att utnyttja förlustvärme från indu—

striprocesser för uppvärmning av tätorter. Program för FoU, projektförslag

I första hand bör FoU inriktas på två områden, dels använ— dande av inhemska alternativbränslen och stenkol, dels till— varatagande av värme (företrädesvis för fjärrvärmedistribu— tion) i samband med elproduktion och industriella processer.

Vad gäller utveckling av processer som möjliggör användande av inhemska alternativbränslen och stenkol har till kommittén inkommit tre väl konkretiserade förslag till FoU—projekt, för

vilka statligt stöd önskas.

Projektrubriker:

Ignifluidprocessen som eldstad i nya ångpannor och som gasgenerator för äldre oljeeldade ångpannor (Dnr 82)

— Eldning i fluidiserande bädd av kol, sopor, avfall, spillolja etc (Dnr 191)

Suspensionseldning av sopor och avfall men även bark, torv o dyl (Dnr 136)

Frågan om icke-konventionell användning av bränslen behand— las i hela sin vidd i kapitel A 1: "Utvinning av energiråva—

ror samt icke—konventionella energiprocesser".

Vad gäller tillvaratagande av förlustvärme föreligger ej i samma utsträckning konkreta förslag till FoU—projekt för

vilka statligt stöd önskas. Följande förslag har lämnats:

— Användning av industrins förlustvärme för bostads— uppvärmning i fjärrvärmesystem (Dnr 81) Systemanpassning av värmepump för fjärrvärme från befintligt kärnkraftverk (Dnr 130)

Systematisk studie av ångkraftprocessen för fjärr— värmeändamål (Dnr 153)

Kommittén har även erhållit förslag till FoU—projekt för

vilka statligt FoU—stöd ej erfordras, medan däremot stöd behövs i form av beställningar, vilket i sin tur kan kräva

statligt stöd till beställarna.

De redovisade projektförslagen bör i första hand uppfattas som exemplifieringar. Den inventering av projektförslag som

gjorts kan ej göra anspråk på att vara fullständig. Resursbehov för FoU

Resursbehovetför de inlämnade förslag till FoU—projekt där statligt stöd är aktuellt omfattar totalt en personalinsats på ca 35 manår och ett medelsbehov på ca 5 Mkr (uppgifter saknas för ett förslag, Dnr 130). Man torde kunna räkna med att dessa FoU—insatser i stort sett faller under treårspe— rioden 1975/76 1977/78, vilket innebär en nivå av ca 10 man och ca 2 Mkr/år. Därutöver tillkommer investeringar i

provanläggningar.

Några svårigheter att genomföra de redovisade FoU—projekten med hjälp av inhemska personella resurser i samarbete med

utländska företag synes ej behöva befaras.

Behov av statligt stöd

Ett behov av statligt stöd under de tre första åren på ca 3,5 Mkr totalt och drygt 1 Mkr/år kan utläsas av de projekt— förslag där uppgifter har lämnats. Därav faller ca 3 Mkr to- talt och ca 1 Mkr/år på projekt med hög angelägenhetsgrad. De olika projektförslagen måste givetvis underkastas tek— nisk granskning. Även andra projekt än här redovisade kan med stor sannolikhet bli aktuella.

3 — 2 - 3 !ämséis&rikstienesheetsesleries

Teknikens nuvarande ståndpunkt

Fjärrvärme innebär energitransport med hjälp av ett uppvärmt

medium som pumpas i rörledningar. De flesta fjärrvärmesystem

arbetar med vatten som energibärare. Ångsystem blir rela— tivt dyrbara och används bara i speciella tillämpningar (skyskrapor, industrier). Det i särklass största använd— ningsområdet för fjärrvärme är husuppvärmning inklusive

varmvattenberedning.

Fjärrvärme distribueras för närvarande i 45 svenska kommu— ner, medan mer eller mindre långt framskridna planer finns

i ytterligare ett 50—tal.

För fjärrvärmeledningar används som rörmaterial till över— vägande del stål av enkel (icke korrosionsbeständig) kvali— tet. Rören har traditionellt fuktskyddats genom förläggning i en kulvert av betong och värmeisolerats för att begränsa värmeförlusterna. Utifrån denna grundutformning har förenk—

lade varianter utvecklats.

Den konventionella utformningen av fjärrvärmeledningar ifrå— gasätts nu av olika skäl. Nya konstruktionsmaterial finns tillgängliga och ändrade förutsättningar gäller i fråga om energipriser, metoder för värmeproduktion, överföringsav— stånd, bebyggelseutformning m m. Flera aktuella utvecklings— projekt utgår från att vattentemperaturen bör väljas annor— lunda än hittills. I Sverige har hittills framledningstempe— ratur 1200 och returtemperatur 60O blivit det vanligaste, medan man i Sovjet, som har 90 % av världens fjärrvärmele— veranser, har 1500.

Kraftvärmeverk kan utrustas med hetvattenackumulatorer som gör det möjligt att förskjuta el— och värmeproduktion i för- hållande till varandra under dygnets timmar. Konventionella hetvattenackumulatorer byggs av svetsad stålplåt. För att uppnå en billigare värmeackumulering än dagens teknik med— ger vill man närmare studera andra möjligheter såsom "våta"

bergrum, betongtankar och öppna bassänger. Möjliga utvecklingsmål för FoU i Sverige

Det viktigaste utvecklingsmålet på fjärrvärmeområdet synes

vara att möjliggöra utnyttjande av kärnkraftvärmeverk, var—

vid en väsentlig faktor är frågan om närlokalisering, vil— ken är föremål för särskild utredning. Även vid de längre överföringsavstånd som kan bli påtvingade till följd av re— striktioner för förläggning av kärnkraftverk kan emellertid fjärrvärme bli ekonomisk enligt konventionella synsätt. En angelägen uppgift är här att utveckla metoder för att eko— nomiskt överföra stora värmemängder på stora avstånd (upp till och över 100 km). Kostnadsbesparingar synes kunna upp— nås genom att utveckla ledningar av okonventionella materi— al såsom plast och betong eller genom att transportera vatt—

net i "våta" bergtunnlar.

Generellt är kostnaden för fjärrvärmeledningarna av avgörande betydelse för ett fjärrvärmesystems lönsamhet och därmed för fjärrvärmens utbredning. Utveckling med sikte på att minska kostnaderna för fjärrvärmenäten i samhällena är därför av stor betydelse. En intressant utvecklingsriktning är använd— ning av korrosionsbeständiga material (plast, korrosionsbe— ständigt stål), som medger förläggning utan särskilt fukt—

skydd och därmed lägre kostnader.

Förutom kärnkraftvärmeverk är undersökning av alla möjlighe— ter till kombination av el— och värmeproduktion i kraftvärme— verk av stort intresse liksom även undersökning av möjlighe— terna att använda spillvärme från industriella processer för

fjärrvärmeändamål.

Intressanta tillämpningar av hetvattenackumulering är att genom ackumulering under längre tidsrymder än ett dygn min— ska behovet av oljeeldade hetvattenpannor och att i varm— vattenmagasin ackumulera elvärme som producerats under låg— belastningstid. Den sistnämnda tillämpningen förutsätter dock ett effektdimensionerat elkraftsystem där den maximala belastningseffekten är den dimensionerande faktorn. Tidpunk— ten för övergång till effektdimensionerat system i Sverige förutses numera infalla mot slutet av 1980—talet, ej som ti— digare beräknats under 1970-talet.

Utveckling med sikte på att minska energibehovet för pumpar—

na kan marginellt minska ett fjärrvärmesystems kostnader och

är av visst intresse.

En viktig detaljfråga är utveckling av utrustning för mät—

. . " " " ." " . ning av sma varmemangder, t ex for fjarrvarmeabonnenter 1

småhus. Program för FoU, projektförslag

Hög angelägenhetsgrad bör ges åt FoU som gäller fjärrvärme— ledningar och hetvattenackumulering.

Följande projektförslag beträffande fjärrvärmeledningar har lämnats till energiprogramkommittén:

— Utvecklings— och provningsprogram för de stora varmvattenledningarna mellan kärnkraftvärmeverk och

distributionscentra (Dnr 113) — Transport av hetvatten i våta bergtunnlar (Dnr 129)

— Prov med plastledningar för sista ledet i distribu- tionen till husen (Dnr ll7)

Gemensamma sekundärsystem av plaströr för uppvärm— nings- och tappvarmvatten (Dnr 115) — Plastkomponentutveckling (värmeväxlare) för gemen— samma system för lokaluppvärmning och tappvarmvat- ten (Dnr 114)

Ej heller här har någon fullständig projektinventering kun— nat göras. Det kan exempelvis nämnas att ett intressant för— slag, som avser användning av korrosionsbeständigt stål i fjärrvärmeledningar, ej har resulterat i ett direkt projekt-

förslag.

Av stort intresse i detta sammanhang är de undersökningar rörande fjärrvärmeöverföring med i huvudsak konventionell teknik från Barsebäcks kärnkraftstation till Malmö och Lund

vilka utföres av Sydsvenska Kraft AB i samarbete med berör-

de kommuner.

Följande projektförslag beträffande hetvattenackumulering

har erhållits:

Lagring av hetvatten i bergrum (Dnr 128)

— Lagring av hetvatten i betongtank vid max 95 0C i samband med elvärme (Dnr 127)

Varmvattenmagasin vid atmosfärstryck (öppen tank) (Dnr 116)

— Värmeackumulering (Dnr 159)

Två projektförslag som avser systemstudier har också inläm—

nats:

Allmän systemstudie för samoptimering genom data— program av ett fjärrvärmesystem i dess helhet (Dnr llZ)

Modell av fjärrvärmesystem (Dnr 158)

Fyra av projektförslagen (Dnr 114 t o m 117) behandlar ut— veckling av "lågtemperaturfjärrvärme". Förslagsställare är AB Atomenergi. En preliminär utredning har redovisats ti— digare av AB Atomenergi i samarbete med bl a Svenska Värme— verksföreningen (Ref 1). Det bör noteras att tre av projek— ten (Dnr 114, 115 och 117) egentligen i första hand faller inom ämnesområdet för avdelning D: "Lokalkomfort och hus—

håll".

Ett projektförslag, som redovisas under avsnittet "Gaspro— duktion och —distribution", är av intresse även vad gäller hetvattenackumulering i berg, nämligen: Lagring av energi i bergrum (Dnr 108)

Detta projekt behandlar i första hand naturgas. Kostnadsmäs— sigt är förslaget av samma storleksordning som det tidigare nämnda (Dnr 128), och viss samordning mellan dessa båda pro— jekt bör förmodligen övervägas. Resursbehov för FoU

Medelsbehovet för nio av de inlämnade förslagen till FoU— projekt uppgår totalt till ca 17 Mkr. Uppgifter saknas helt för två förslag (Dnr 127 och 129). I något fall tillkommer investering i provanläggning. FoU—insatserna anses erfordras

under de tre—fem första åren.

Tre av de nio projekten (Dnr 113, 117 och 128) är av annan storleksordning än de övriga med en totalkostnad av stor—

leksordningen 5 Mkr per projekt.

Uppgifterna om personalbehovet är ofullständiga, men några väsentliga svårigheter att fylla behovet anses enligt läm—

nade uppgifter ej föreligga. Behovet av statligt stöd

Ett behov av statligt stöd under den första treårsperioden på ca 9 Mkr totalt och 3 Mkr/år kan utläsas av de projekt—

förslag där uppgifter har lämnats.

Angelägenhetsgraden för projekt gällande FoU på fjärrvärme får bedömas som hög, men de olika projektförslagen måste självfallet underkastas teknisk granskning, och även andra projekt än här redovisade kan med stor sannolikhet bli ak-

tuella. 3 - 2 - 4 Elekzzistizeätäxsräéries Teknikens nuvarande ståndpunkt

Inom området konstruktion av elektriska generatorer har ut— vecklingen varit mycket livlig under senare år. Allt större enheter tillverkas, vilket medför konstruktionsproblem av ökad svårighetsgrad. Möjligheterna att införa supraledning

studeras på flera håll i världen.

Sverige har legat väl framme i fråga om införande av höga överföringsspänningar med åtföljande reduktion av överför- ingskostnaderna. Uppmärksammade insatser har gjorts för ut— veckling och införande av 400 kV växelspänning och högspänd likström. För närvarande görs en stor utvecklingsinsats på dimensionering av ett 800 kV—nät för det svenska kraftsyste—

met.

Ställverksanläggningar på platser där utrymmet är dyrbart eller atmosfären är förorenad utförs i ökande omfattning

som gasisolerade ställverk. Sådana ställverk väntas bli eko- nomiskt jämförbara med konventionella ställverk vid de hög— sta spänningarna, exempelvis 800 kV. Ökande svårigheter att dra fram luftledningar inom tättbebyggda områden har gett användningen av kablar större aktualitet även för höga ef— fekter. Utveckling av nya kabelkonstruktioner pågår, varvid

bl a tryckgaskablar och supraledande kablar studeras.

Datorer introduceras och finns redan i användning för drift och övervakning av kraftsystem liksom även för planering

och dimensionering av systemen. Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

FoU beträffande lednings- och ställverksisolation har hög angelägenhetsgrad. Här kan nämnas såväl plastmaterial som gasformiga isolationsmaterial, exempelvis ersättning för svavelhexafluorid (SF6)' Andra aktuella frågor är studium av isolation i salthaltig atmosfär och utveckling av plast—

material för kraftledningsstolpar.

Ett annat område där utveckling är angelägen är användning— en av datorer. Systemanalys och optimering av elektriska

distributionsnät bör utvecklas vidare. Även i fråga om elin— stallationer i byggnader finns vissa frågor som bör undersö—

kas närmare. Program för FoU, projektförslag

FoU inom isolationsområdet bör ges den högsta angelägenhets— graden. Följande projektförslag har inlämnats:

Undersökning av dels de grundläggande åldringsme— kanismer som påverkar en isolerings livslängd, dels livslängdens beroende av elektrisk fältstyrka och drifttemperatur med tillämpning på olika typer av plaster (Dnr 101)

— Långtidsprovning av lednings— och ställverksisola— tion vid växel— och likspänning (Dnr 102)

— Ersättning för SF som isolermedel i kapslade ställ— verk, kablar etc ?Dnr 122)

— Kraftledningsstolpar av syntetiskt material (Dnr L23)

Inom övriga områden har följande förslag till FoU—projekt

erhållits:

Datorprogram för styrning av kraftnät (Dnr 124) - Optimal utbyggnad av distributionsnät (Dnr 165)

— Systemanalys av distributionsnät med hänsyn till elkvalitet och tillförlitlighet (Dnr 166)

Databas för tillförlitlighetsberäkningar i elekt— riska kraftsystem (Dnr 170)

Resursbehov för FoU, behov av statligt stöd

Resursbehovet för de inlämnade förslagen till FoU—projekt omfattar totalt en personalinsats på ca 25 manår och ett medelsbehov på ca 4 Mkr totalt. FoU—insatserna faller till största delen inom fyraårsperioden 1975/76 1978/79, vilket innebär en årsresurs i medeltal av 6 man och 1 Mkr. Förut— sättningen för att dessa FoU—arbeten skall komma till utför— ande torde vara ett statligt stöd erhålls för hela kostna—

den.

Tillgång till kompetent expertis finns inom landet, men kon— takt bör hållas med t ex Electric Power Research Institute (EPRI) i USA. Ett forskarutbyte bör ske. Kostnaderna för ett

sådant kan för närvarande inte anges. 3-2-5 Qeåezeésbties_ssh_:915££iäe£i95 Teknikens nuvarande ståndpunkt

Gas har hittills spelat en liten roll i Sveriges energiför— sörjning och har i huvudsak förekommit i form av stadsgas i ett antal större städer. Stadsgasverken, där produktionen från början baserades uteslutande på importerat stenkol, har under de senaste åren övergått till högtrycksprocesser med råvarorna lättbensin och butan i s k spaltgasverk. Det sista kolgasverket i landet lades ner är 1972. För närvarande finns i landet sju större stadsgasverk. Genom energikrisen 1973/74 med åtföljande våldsam prisstegring på lätta petroleumpro—

dukter har det ekonomiska läget för stadsgasverken blivit

mycket besvärande, och man har börjat söka efter andra rå—

varor .

Naturgas har under det senaste årtiondet börjat utnyttjas i olika länder i accelererande takt. De producerande län— derna i Europa förbrukar i första hand själva sin gas men exportavtal förekommer. Viss import av naturgas i konden— serad form (Liquified Natural Gas, LNG) från fyndigheter

utanför Europa förekommer.

Intresset för naturgas är stort även i Sverige. Olika ut— redningar har gjorts i syfte att förbereda import av natur— gas till Sverige avseende såväl rörimport som import av LNG per fartyg (Ref 2). Vidare bedrivs prospektering av Oljepro— spektering AB.

Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

Vid ökad gasanvändning i Sverige kan befintlig teknik och erfarenhet i andra länder nyttiggöras genom internationella kontakter och internationellt samarbete. Man bör genomgående söka åstadkomma en kombination av befintlig kunskap utom— lands och FoU inom landet. Användningen av gas kan bli avse— värt större än hittills. Ett alternativ är att naturgasimport kommer till stånd. Ett annat alternativ är utnyttjande av icke-konventionella processer och nya råvaror (torv, avfall av olika slag etc samt även stenkol). Kombination av båda alternativen kan bli aktuell. Förbrukningsområdena kan bli antingen lokalt begränsade (som för närvarande vid stadsgas— verken) eller mer landsomfattande. För de nuvarande stadsgas— verken gäller att avgöra hur de i framtiden skall ingå i

landets energiförsörjning.

Utveckling av icke—konventionella processer för gasproduk— tion behandlas i kapitel A 1: "Utvinning av energiråvaror

samt icke-konventionella energiprocesser".

Vad som kommer att erfordras i samband med eventuellt ökad gasanvändning i Sverige är i första hand utbildning för att

man skall kunna tillgodogöra sig den teknik som finns ut—

vecklad och i användning utomlands. I nuläget mest aktuellt är marknadsundersökningar rörande användning av gas, i första

hand naturgas.

Inom ett område saknas ännu utvecklad teknik, nämligen i

fråga om lagring av flytande naturgas i bergrum. Program för FoU, projektförslag

Behovet av FoU inom konventionell gasproduktion och gas— distribution synes vara av liten omfattning och blir dess— utom helt beroende av vilken inriktning man väljer i fråga om användning av gas i framtiden. Vad som främst kan bli aktuellt är att tillgodogöra sig utvecklad teknik utomlands

och att följa utvecklingen internationellt.

Vad gäller marknadsundersökningar har ett projektförslag

inlämnats:

Undersökning av tekniska och ekonomiska förutsätt— ningar att bygga upp ett detaljdistributionssystem för gas i en tätortsregion (Dnr 83).

Ett projektförslag rörande teknisk utveckling har erhållits:

Lagring av energi i bergrum (i första hand naturgas) (Dnr 108)

Det sistnämnda projektet torde innehålla en del utvecklings— arbete som kan vara av värde även för ett projekt som avser lagring av hetvatten i bergrum (Dnr 128) och som redovisas

under momentet "Värmedistribution och —ackumulering". Resursbehov för FoU, behov av statligt stöd

Medelsbehovet för den föreslagna marknadsundersökningen har angivits till 0,4 Mkr under ett år, varav hälften anses be—

höva täckas genom statligt stöd.

Kostnaden för projektet rörande bergrumslagring har angi—

vits till totalt 10 Mkr fördelat på fyra år. Behovet av

372 Kap 3: EI-, gas- och värmeförsörjning SOU 1974:73 statligt stöd kan röra sig om 75 % av beloppet.

3.2.6. Ekonomi— och systemfrågor inom el—, gas— och värmg—

Zäzsérieiss _______________________________________ Teknikens nuvarande ståndpunkt

Man kan på goda grunder utgå från att vi hittills haft en i stort sett ekonomiskt optimal utformning av landets energi— försörjning med de förutsättningar som varit rådande. I var— je fall synes detta gälla inom de olika sektorerna av energi* produktion och —distribution var för sig. När nya förutsätt— ningar uppträder (exempelvis högre oljepris) sker också en ekonomiskt betingad omställning. En viss tidsfördröjning är dock oundviklig, beroende på att det tar tid att bygga nya

anläggningar respektive att bygga om gamla.

Metodik för systemoptimering inom olika sektorer av energi— försörjningen finns i stor utsträckning utvecklad och i prak— tisk användning. Optimeringen mellan olika energisektorer sker huvudsakligen genom den styrning som prissättningen på de olika energiformerna åstadkommer. I stort sett saknas tillgång till ekonomiska modeller med vilkas hjälp man skul— le kunna belysa vilken inverkan som olika utformning av ener- giförsörjningen och olika prissättning på energin har på ef— terfrågan påenergi och produkter samt på samhällets kapital—

marknad, handelsbalans etc. Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

Det torde inom den konventionella el—, gas— och värmeför- sörjningen gälla att all utveckling av komponenter och tek— niska system som med tillämpade kriterier är ekonomiskt lön- sam kommer till stånd genom någon form av normal produktut- veckling utan särskilt statligt FoU—stöd. Utveckling av den tekniska utrustningen torde dock med vissa undantag — en— dast imarginell grad kunna bidraga till förbättrad energi— hushållning i landet genom verkningsgradsförbättringar etc. Målet för denna utveckling är i stället normalt att sänka

kostnaderna.

Utvecklingsmål blir att med utgångspunkt från befintlig och utvecklad konventionell teknik samt nya tekniska processer åstadkomma gynnsam fördelning mellan olika energiråvaror samt mellan olika produktions— och distributionsmetoder. Kriterier för vad som är gynnsamt behöver ytterligare ut— vecklas med beaktande av, förutom konventionella ekonomiska principer, även t ex skillnad i försörjningstrygghet vid användning av olika former av inhemsk eller importerad pri—

märenergi.

Vidare bör eftersträvas en integration mellan olika energi— sektorer (t ex genom kombinerad el— och värmeproduktion) och ett tillfredsställande tillvaratagande av primär energitill— försel, oberoende av institutionella gränser (t ex samord— ning av energibalanser för närliggande industrier och tät—

orter).

Vissa ekonomiska uppoffringar kan exempelvis inte uteslutas då man önskar öka utnyttjningsgraden av primärt tillförd energi och därmed minska behovet av sådan eller i ökad grad tillgodose behovet av primär energi med inhemska energikällor eller sådana importerade energiformer som kan bedömas ge säk— rare försörjning än andra. FoU för detta ändamål med målsätt— ningen att hålla den därvid nödvändiga ekonomiska uppoffring— en så liten som möjligt kan knappast komma till stånd utan

statligt stöd.

För den konventionella el—, gas— och värmeförsörjningen kan en sådan målsättning till viss del kräva utveckling av tek— nisk utrustning, men i minst lika hög grad erfordras utveck— ling av energiförsörjningssystem av olika slag. Sådan ut— veckling är i hög grad beroende av den totala samhällspla— neringen, vilken därmed är av stor betydelse för hur energi— försörjningen skall kunna ordnas så att exempelvis bästa möjliga utnyttjande av den primära energitillförseln uppnås. Exempel: Lokalisering av kraftvärmeverk i anslutning till industri— och bostadsområden på ett sätt som möjliggör maxi— malt utnyttjande av värmeinnehållet i det bränsle som an—

vänds.

Program för FoU, projektförslag

FoU beträffande ekonomi- och systemfrågor kan avse dels ut—

veckling av metodiken, dels utveckling av själva systemen.

Inom området metodutveckling kan bl a följande moment ur-

skiljas:

— Insamling och behandling av dataunderlag — Prognoser för energikonsumtion Kriterier för val av energislag

Metoder för att överblicka och integrera energibe— hovet (med företags—, energisektor— eller regional— uppdelning)

— Driftplanering av energisystem

Taxesystem (däri inbegripet myndighetsstyrning genom villkor och avgifter)

Följande frågor har ansetts ha hög angelägenhetsgrad:

- Analys och utvärdering för planeringsändamål av da— taunderlag som finns insamlat eller som rutinmässigt insamlas under alla förhållanden (exempel: uppvärm— ningsanordning i bostadshus)

— Metodik för konsumtionsprognoser. Sambandet mellan energipris och energiförbrukning. Inverkan av t ex politiska beslut av olika slag på energiefterfrågan, val av energislag osv. (Felaktig prognosering av konsumtionen har stora ekonomiska konsekvenser för samhället, framför allt om prognosen är för låg.)

Flexibilitet och substitueringsmöjligheter inom energiförsörjningen

Regional differentiering beträffande energiförsörj— ning och energiprissättning

Vad gäller driftplanering av energisystem kan konstateras att omfattande utveckling med karaktär av produktutveckling

erfordras och pågår, speciellt i fråga om elkraftsystem. Området systemutveckling kan exemplifieras enligt följande:

Användning av förlustvärme från industrier för bo— stadsuppvärmning i fjärrvärmesystem

— Systemfrågor rörande byggnaders energiförsörjning (vattenburen värme, fjärrvärme/elvärme, värmeacku—

mulering, värmepump, utnyttjande av solenergi)

Studium av vilka konsekvenser, exempelvis från mil— jösynpunkt, som förorsakas av den industriproduk— tion för export som ur handelsbalanssynpunkt erford— ras som motvikt till Sveriges energiimport och där— vid jämförelse med utnyttjande av inhemska energi- tillgångar, t ex vattenkraft, torv.

De redovisade frågeställningarna synes ha hög angelägenhets— grad. Av stor vikt är därtill utredningar rörande energiför— sörjningsalternativ som beaktar ny teknik. I ett långt tids— perspektiv finns här sådana frågor som utnyttjande av kärn— kraftsreaktorer av högtemperaturtyp, från vilka processvärme

kan levereras till industrier, t ex stålverk.

Till kommittén har inkommit 13 förslag till FoU—projekt, vil— ka i huvudsak gäller metodutveckling. Samtliga avses att ut—

föras som doktorsarbeten vid tekniska högskolor. Projektrubriker:

Bränslemarknadens dynamik (Dnr 157)

Incitamentsmodeller vid regional energisamverkan (Dnr 160)

— Investeringskalkylmetodikens betydelse för val av teknisk grundkonception i energisystem, konsekven— ser ur energibesparingssynpunkt (Dnr 161)

— Planläggning med tanke på integrering av ny teknik i bestående energiförsörjningssystem (Dnr 162)

— Regionala energibalanser (Dnr 163)

Energiefterfrågans pris— och inkomstelasticitet en litteraturstudie (Dnr 164)

— Prognoseringsmetodik (elektriska regional— och dist— ributionsnät) (Dnr 167)

Belastningsanalys (elkraft) (Dnr 168)

— Sannolikhetsmetoder för planerings— och driftända— mål (Dnr 169)

— Långtidsplanering av elektriska system inom en re— gion (Dnr 171)

Energibalans i samband med värmepumpsanläggningar i byggnader (Dnr 172)

— Energimodell för regionalplanering (Dnr 173)

— Miljökravens inverkan på systemplanering (Dnr 174)

Endast ett projektförslag med karaktär av systemutveckling

har erhållits:

— Jämförande studie av olika former för energilagring mot bakgrund av förväntad utveckling inom kraftpro— duktions— och uppvärmningsområdet (Dnr 176)

Angelägenhetsgraden för en del av de framförda projektför— slagen synes begränsad. Å andra sidan har ingen total inven— tering kunnat genomföras, varför de totala resursbehoven

ändå torde någorlunda representeras av här lämnad invente—

ring. Resursbehov för FoU, behov av statligt stöd

Resursbehovet för de inlämnade 13 förslagen till FoU—projekt beträffande metodutveckling omfattar totalt en personalin— sats på ca 30 manår och ett medelsbehov på ca 2,5 Mkr totalt. FoU—insatserna faller till största delen inom tvåårsperioden 1975/76 - 1976/77, vilket innebär en årsresurs i medeltal av ca 15 man och drygt 1 Mkr. Direkt statligt stöd erfordras

för i stort sett hela kostnaden.

Projektet som avser energilagring kräver en insats av 12 manår och 1,2 Mkr under en tid av sex år (två man och 0,2 Mkr/år). Även här erfordras statligt stöd för hela kostna—

den.

Tillgång till erforderlig personal anses finnas inom landet. 3 - 2- 7 Miliéäsåsenigee_slznseezjshlätssäézsétisiss Teknikens nuvarande ståndpunkt

Forskningen rörande recipientspridda föroreningar har hit— tills mest koncentrerat sig på kartläggning av emissionernas källstyrkor och deras spridningssätt samt deposition, medan mindre arbete har nedlagts på doseffekter. Arbetet har med andra ord varit kvalitativt färgat, medan föroreningarnas kvantitativa effekter inte rönt samma intresse. Det är emel—

lertid för landet av största ekonomiska och biologiska vikt

att veta de "sanna" mil'öeffekterna. J

Nu pågående FoU—arbete i Sverige är inte speciellt omfattan— de. Åt miljöproblem som har samband med energiproduktion från fossila bränslen anslås 2 ä 3 Mkr/år. De nu pågående arbetena har närmast karaktären av inventeringar samt då det gäller luft— och vattenrecipienter uppställning av mo— deller. Miljöeffekter genom eventuell rubbning av jordens värmebalans vid högt energiutnyttjande undersöks sålunda inte. Ej heller bedrivs forskning rörande effekter av mera icke—konventionella energikällor eller —system (vind— och

solenergi, geotermisk energi, fusionskraft, vätgassystem).

Kunskaperna om sambanden mellan dos och effekt för de domi— nerande luftföroreningarna från fossila bränslen är för när— varande mycket osäkra och spekulativa. Det stora intresset

för kraftfulla åtgärder mot enstaka föroreningar härrör his— toriskt från mera klart visade samband vid vissa onormala

och kortvariga luftföroreningssituationer ("luftförorenings— katastrofer") och från experimentsituationer, då koncentra—

tionerna varit kanske hundrafaldigt högre.

Effekten av kylvattenutsläpp är i huvudsak kartlagd genom de arbeten som gjorts med medel från statens vattenfalls—

verks miljövårdsstiftelse.

Möjliga utvecklingsmål för FoU inom Sverige

Det fortsatta FoU—arbetet i Sverige borde ha sin tyngdpunkt kring

problem om hur man skall tolka effekterna av förore- ningar

— praktiska, lokala motåtgärder där uppenbar skada skett

— studier av överlagrade, långsiktiga klimatologiska förändringar

Program för FoU, projektförslag

Sju förslag till FoU—projekt har uppställts. Med ledning av

detta relativt ringa antal projekt har följande förslag

till prioritering av olika delområden uppställts, varvid

prioriteten är fallande.

l. Humanbiologiska effekten av små doser av luftförore— ningar

Projektförslag:

Utveckling av metoder för bedömning av den human— biologiska effekten av små doser av luftförorening— ar från fossila bränslen (Dnr 224)

Undersökning av olika systems känslighet för försur— ning

Projektförslag: Utredning beträffande kostnaderna för förebyggande

åtgärder m m 1 fråga om skador till följd av an— vändning av svavelhaltiga bränslen (Dnr 93)

Undersökningar beträffande försurningens inverkan på skogens tillväxt (Dnr 96)

Restaurering av sjöar Projektförslag:

Praktiskt försök att medelst kalkning restaurera bivattendraget till Viskan—Öresjöarnas nederbörds— område (Dnr 137)

Optimering av processer Projektförslag:

Optimering av processer (t ex förbränning) för att minska den sammantagna miljöpåverkan från olika föroreningar m fl frågor (Dnr 109)

Utveckling av spridningsmodeller Projektförslag:

Utveckling av mesoskaliga (lO 100 km) sprid— ningsmodeller för luftföroreningar (Dnr lll)

Vidareutveckling av numeriska modeller för kyl— vattenspridning (Dnr 131)

Resursbehov för FoU, behov av statligt stöd

För det projekt som avser praktiskt försök att restaurera

ett vattendrag har kostnaderna beräknats till ca 4 Mkr under

en tid av fem år, dvs 0,8 Mkr/år. Uppgift saknas om behovet

av statligt stöd.

För fyra av de övriga projektförslagen (uppgifter saknas helt för Dnr 93 och 109) blir den totala kostnaden enligt lämnade uppgifter ca 2 Mkr med en ungefärlig årlig kostnad på något mer än 0,5 Mkr/år. Uppgifterna om behov av statligt stöd är

ofullständiga.

Resurser finns inom landet för att etablera erforderliga projektgrupper. Dessa bör vara sammansatta av specialister inom kraftindustrin samt representanter för myndigheter och

vetenskapliga institutioner.

3.3. Oversikt över FoU—arbetets grad av långsiktighet

Nedan nämnda områden för FoU får betraktas som exempel på viktiga sådana, och ordningsföljden innebär ej någon priori—

tering.

Vad gäller FoU rörande ekonomi—, system— och miljöfrågor kan alltefter frågornas art alla grader av långsiktighet uppträ— da.

FoU på kort och medellång sikt

(Första kommersiella anläggningen i drift inom tio år)

_ Vattenkraftproduktion

Eldning av sopor, avfall, bark, torv etc i ång— och hetvattenpannor

Gasturbinanläggning i fjärrvärmeapplikation för an— ' vändning av fasta bränslen

— Nukleära fjärrvärmeångturbiner

— Användning av förlustvärme från industriprocesser för fjärrvärmesystem

Användning av korrosionsbeständiga material i fjärr— värmeledningar

Hetvattenackumulering i bergrum — Luftmagasinskraftverk — Användning av SF6 i ställverk och kablar Datoranvändning i elektriska kraftsystem

Alternativa råvaror för produktion av stadsgas

- Naturgas

FoU på lång sikt

(Första kommersiella anläggningen i drift inom 10—25 år)

Överföring av stora mängder hetvatten på långa av— stånd, speciellt från kärnkraftvärmeverk

Lågtemperatur—fjärrvärme FoU på mycket lång sikt (Första kommersiella anläggningen i drift senare än inom

25 år)

— Intet har framkommit att redovisa.

3.4 Resurser för FoU på berörda områden

De uppgifter rörande resursbehov och behov av statligt stöd som kan utläsas av inlämnade projektförslag har sammanställts

i tabell 1. Det måste här understrykas dels att inventering— en av projektförslag ej kan göra anspråk på att vara full— ständig, dels att angivna resursbehov ej omfattar längre tid än i stort sett fyra år. Utsträckningen i tiden för de olika

projekten varierar men ligger normalt mellan två och fem år,

Ett genomgående drag i de inlämnade projektförslagen är att förslagsställarna i nästan samtliga fall anser att FoU—pro— jekten kan genomföras med hjälp av redan tillgängliga perso— nella resurser och i några fall — genom redan påbörjat sam— arbete med utländska experter och utländska företag. Detta torde vara korrekt, i varje fall när varje projekt undersöks individuellt, men man får ej bortse från risken att begränsad tillgång på kompetent personal inom något tekniskt specialom— råde kan bli besvärande vid genomförande av ett brett upplagt

program för FoU inom energiområdet.

Förkortningar

5999i52é9£a_9£géEiåéEiQEåE1_£é£9£åå_9_9 AE AB Atomenergi

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

CDL Centrala driftledningen

CTH Chalmers tekniska högskola

EPK Energiprogramkommittén EPU Energiprognosutredningen IVA Ingenjörsvetenskapsakademien

KTH Kungliga tekniska högskolan

LTH Lunds tekniska högskola

SCA Svenska Cellulosa AB

SGU Sveriges geologiska undersökning STU Styrelsen för teknisk utveckling

SU Svenska utvecklingsaktiebolaget SV Statens vattenfallsverk SVF Stiftelsen för värmeteknisk forskning

VAST Svenska kraftverksföreningens stiftelse för tekniskt utvecklingsarbete

ÖEF överstyrelsen för ekonomiskt försvar

925255

Eo Eldningsolja FBC Fluidized Bed Combustion (förbränning med flui—

diserad bädd) LNG Liquified Natural Gas (flytande naturgas) SF Svavelhexafluorid (en elektriskt isolerande gas)

Referenser

1 Lågtemperatur fjärrvärme. Preliminär utredning. AB Atomenergi i samarbete med bl a Värmeverks— föreningen, Vattenbyggnadsbyrån, Hugo Theorells Ingenjörsbyrå. AE—lP—122. Mars 1974.

2 Naturgas i Sverige. SOU 1972:25. 3 Vattenkraft och miljö. Ett betänkande om Vatten—

kraftutbyggnad i Klarälven, Dalälven, Ljusnan,

Ljungen och Indalsälven. SOU l974:22.

VATTENKRAFTPRODUKTION

1 Bakgrund 1-1 årstigse_!sE£sekre£££illsåsgez

Naturenergitillgången i vattenkraft i landet beräknas till ca 200 TWh/år. Hur mycket därav som kan anses utbyggnads— värt har bedömts vid skilda tidpunkter och med varierande resultat. De olika beräkningsresultaten speglar den tek— niska utvecklingen. Modern tunnelsprängningsteknik, damm- byggnadsteknikens utveckling och kraftöverföring med höga spänningar över långa avstånd har tillsammans ökat möjlig— heterna att ta till vara den svenska vattenkraften. Begrep— pet utbyggnadsvärt är inte entydigt utan beror på kostna— der för alternativa kraftslag, produktionsapparatens sam— mansättning m m. Minst 90 TWh/år torde emellertid i dag kunna utnyttjas i rationella anläggningar. Därav är ca 57 TWh/år redan utbyggda och med pågående och beslutade ut— byggnader ökas denna siffra till ca 60 TWh/år. Av de åter— stående outbyggda vattenkrafttillgångarna skulle således

minst 30 TWh/år vara ekonomiskt utnyttjningsbara.

I riksdagsbeslut 1972 angavs riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Beslutet innebär för vattenkraftens del att huvudälvar och källflöden som 1972 var opåverkade av vattenkraftutbyggnader skulle bevaras opåverkade. För övre Norrland betyder detta bl a att vattenkrafttillgångarna i Torne, Kalix och Pite älvar samt i Vindelälven, sammanlagda motsvarande 15 TWh/år, ej förutsättes bli utbyggda. Vatten— dragen i södra Norrland och norra Svealand har varit före—

mål för en särskild utredning under landshövding Sehlstedts

ledning (Ref 3). Inom detta område finns outbyggda vatten— krafttillgångar motsvarande 7 TWh/år. Utredningsmannen har undersökt förutsättningarna för ytterligare utbyggnader inom området samt lämnat förslag till avvägning mellan olika intressen genom prioritering av utbyggnadsobjekten. Även om utredningsmannen inte haft till uppgift att före— slå lämplig utbyggnadsnivå framgår det klart av hans kom— mentarer, att han anser att en betydande del av tillgångar—

na bör lämnas outbyggda. 1-2 YetEset;så£ses-£529£iéa-hszréslss

Såsom ovan nämnts återstår minst 30 TWh/år outbyggda vat— tenkrafttillgångar vilka med konventionellt synsätt vore ekonomiskt attraktiva. Den ekonomiska bedömningen grundar sig då på jämförelse med kärnkraft. Skulle jämförelsen göras med oljekraft och med dagens oljepriser som grund

bleve ytterligare vattenkrafttillgångar utbyggnadsvärda.

Vattenkraften är ett utomordentligt komplement till kärn— kraften. Kärnkraften körs med nära konstant effekt, medan vattenkraften lätt kan regleras i takt med kraftförbruk— ningens variationer. Ju mer vattenkraft ju bättre utnyttj— ning av kärnkraften. Skulle den framtida kärnkraftutbygg— naden begränsas, bleve det än mera angeläget att ta i an— språk våra vattenkraftresurser för att minska vårt bero—

ende av oljeimporten.

Det enklaste och effektivaste sättet att öka energitill— gångarna på vattenkraftsidan är helt enkelt att bygga ut mera av de outnyttjade tillgångarna. Vattenkraftutbyggan— det kräver emellertid liksom varje annat tekniskt—ekono— miskt framåtskridande en viss uppoffring av orörd natur. Det är statsmakternas sak att göra avvägningen mellan nytta

" häv—

och uppoffring. Från vattenkraftens "motståndaresida das ofta behovet av en allsidig behandling av detta avväg— ningsproblem, och en sådan vore välkommen. Ett verkligt seriöst tillvägagångssätt med behandling av alla aspekter skulle sannolikt ge förutsättningar för ökad vattenkraftut—

byggnad.

I detta sammanhang noteras nödvändigheten att förbättra relationerna mellan kraftintresset och den allmänna opinio- nen. Inför ett beslut om utbyggnad av vattenkraftprojekt spelar nämligen opinionen en viktig roll. Relationerna mel- lan vattenkraftbyggare och andra intressenter har ju på ”riksplanet" varit mindre goda, och debatten har varit in- fekterad och snedvinklad. Om det vore möjligt att höja ni— vån på debatten genom att använda sakliga och rätt avvägda argument, så skulle förmodligen en optimal resursutnyttj—

ning komma inom räckhåll.

Sedd mot bakgrunden av landets kraftförsörjning vore en om— prövning av rådande inställning och en ny avvägning som medgåve ytterligare vattenkraftutbyggnad något mycket ef—

tersträvansvärt.

2 Pågående FoU inom vattenkraftområdet

Vattenkraftutbyggandet har pågått under lång tid och mycket forsknings- och utvecklingsarbete har lagts ned inom området av såväl statlig som enskild kraftindustri. Arbetet har varit knutet till optimeringsproblemet för produktionsapparaten samt till funktionella och tekniska

lösningar för olika anläggningsdelar.

Såsom exempel på organisation och omfattning av tekniskt utvecklingsarbete under senare år visas i figur 1 VAST:s

organisation jämte utdrag ur dess arbetsuppgifter.

För övrigt pågår praktiskt taget ingen FoU inom vatten— kraftområdet i den mening som avses i direktiven till ener—

giprogramkommittén. 3 Behov av FoU Såsom framgått ovan finns betydande outbyggda vattenkraft—

resurser, men större delen därav är undantagna från utbygg—

nad och motståndet för övrigt är stort. Dagens bedömning

Styrelse i arbetsutskott

Forskningsråd Forskningsråd Rationalise- VAST— för för rings— VATTENFALL elkraftteknik byggnadsteknik utskott kommittéer VAST:E VAST:B VAST—RU

j_—

Fortlöpande kontakt med svenska Och internationella kommittéer

Exempel på VASTzB—uppgifter:

Iiéisezsa

Jorddammsfrågor Dammsäkerhetsfrågor Betongkvalitetsfrågor Vattenbyggnadscement Formsättningsrationalisering Turbinfrågor Svallgalleriers dimensionering Korrosionsfrågor Anläggningsindex (VAST—index)

Nuvarande:

Effektutredning

Utvärdering av pumpkraftverksprojekt Hetvattenlagring i bergrum Sprickarmerad betong (kärnkraftverk) Måttoleranser (värmekraftverk) översyn av VAST-index

Framtida:

Avrinningsprognoser

Standardisering av rörturbiner Standardisering av småkraftverk Jorddammar för pumpkraftverk med stora och snabba vattenståndsverk

Maskinella utrustningar för pumpkraftverk

etc, etc.

Fig. 1: Svenska Kraftverksföreningens Stiftelse för Tek— niskt Utvecklingsarbete, "VAST" (stiftad 1955)

måste därför bli den, att det framtida vattenkraftutbyg— gandet kan bli av ringa omfattning. Mot den bakgrunden tor— de det vara realistiskt att tills vidare begränsa FoU—akti— viteten inom vattenkraftområdet. Ytterligare FoU—projekt av övergripande karaktär bedöms dock vara av intresse och då speciellt sådana som avser de i verkligheten inträffade kon— sekvenserna av vattenkraftutbyggnader (miljöskador ooh and— ra skador samt övriga följdverkningar i vid bemärkelse). En

genomgång av tänkbara FoU—projekt görs i följande avsnitt.

4. Redovisning av förslag till FoU—projekt

Underlaget för de här redovisade projektförslagen utgörs av sådant som kom fram vid en hearing i Riksdagshuset 1974—03—27. Tre projekt som bedömts vara av intresse redovisas nedan och

i bilaga 1.

Studium av verkliga miljö— och skadekonsekvenser vid vat— tenkraftutbyggnader ( Dnr 192)

Vattenkraftutbyggnader har pågått under lång tid och en viss "motståndarteknik" har utvecklat sig. Med utnyttjande av de möjligheter som opinionsbildning i massmedia och kanske även praxis vid prövningsförfarande erbjuder kan det tänkas att skadekostnaderna, och kanske än mera synen på skadekonse— kvenserna, har drivits till en nivå som ligger högre än vad som i verkligheten blivit fallet. En utredning av de verkli— ga förhållandena skulle vara värdefull, bl a eftersom detta skulle bidra till att göra bedömningarna säkrare vid komman— de utbyggnader och även bidra till att hyfsa den allmänna debatten.

För närvarande påbörjas i naturvårdsverkets regi en studie av intresse för vattenkraftområdet. En kommitté med repre— sentanter även från kraftindustrin och från vetenskapliga institutioner har bildats. Man har för undersökning valt ut en älvsträcka, som är utbyggd sedan ett antal år. Studien skall omfatta tre steg. Det första avser en inventering av

de bedömningar som inför utbyggnaden gjordes av inverkningar

på mark, växtlighet, fiske osv. Nästa steg skall bli en kartläggning av vad som verkligen har inträffat och det tredje steget skall omfatta en bedömning av vad de inträf—

fade förändringarna haft för betydelse för närboende.

Den problematik som tagits upp av hearinggruppen synes bli täckt av det studium som pågår i kommittén inom naturvårds—

verket. Detta forskningsprojekt bör stödjas. Optimalt utnyttjande av vattendragens resurser (Dnr 195)

Genom att fullständigt ta till vara alla tillgångar i redan utbyggda älvar, såsom kvarvarande outbyggda älvsträckor, möjligheter till effektutbyggnader och till utökning av sjö— regleringen kan effekttillgången avsevärt höjas, inte bara genom nyinstallationer utan även på grund av den större fri— heten vid handhavandet. Genom en fullständig och konsekvent genomförd utbyggnad kan nuvarande restriktioner i korttids— regleringar osv falla bort och kraftens tillgänglighet öka. Genomförda studier i VAST:s regi för de fem sydliga stora älvarna i samband med Sehlstedtsutredningen (Ref. 3) pekar

mot att stora värden finns att ta till vara inom detta fält.

Ett fortsatt forsknings— och utvecklingsarbete inom detta om—

råde synes motiverat. Standardisering av småkraftstationer (Dnr 194)

I olika sammanhang har framförts tanken på standardiserade småkraftstationer. Man skulle då sikta på en mycket enkel konstruktion såväl från utförande— som driftsynpunkt. Man kan därvid tänka sig att ersätta det stora antal mindre kraftstationer, gamla sågverk och kvarnar, som är nedlagda, och även ta till vara outbyggda vattenkrafttillgångar i

mindre vattendrag.

Det sammanlagda kraftbelopp man kan få fram på detta sätt är inte stort jämfört med t ex den årliga efterfrågeökning— en men kan kanske vara ett (bättre) alternativ till vind—

kraftstationer.

Ekonomin torde från ren kraftsynpunkt normalt sett inte bli god. Emellertid kan det finnas positiva miljöintres— sen eller naturvårdsintressen och kanske arbetsmarknadspo— litiska intressen, vilka sammantagna skulle motivera ut byggnader av detta slag. För den del av anläggningen som bestäms av vattendragets förutsättningar Och som således ej kan standardiseras skulle produktionsanpassning till bygdens resurser eventuellt kunna ske. Det skulle då gäl— la material, produkter eller speciellt yrkeskunnande som

är karakteristiska för bygden.

En principiell utformning och dimensionering av standard— station, inventering av lämpliga lägen samt klarläggande av ekonomin i vid bemärkelse skulle kunna vara ett lämp—

ligt forsknings— Och utvecklingsprojekt.

övriga förslag

Vid den hearing som nämnts ovan diskuterades ytterligare ett antal uppslag, vilka dock inte framförs som projekt— förslag men som kan vara av intresse att nämna. Tre av des—

sa uppslag redovisas sålunda i det följande.

Ett visst utrymme finns att höja totalverkningsgraden för nya vattenkraftanläggningar. Det teoretiska utrymmet för ökning av verkningsgraden på maskinsidan är emellertid mycket litet, medan den hydrauliska, dvs den del av verk— ningsgraden som hänför sig till fallförluster i vattenvägar— na, har större marginal till 100 %. Här kan utvecklingsar— bete på sprängnings- Och fullortsborrning sannolikt ge en del utbyte. Sådant arbete pågår redan såväl inom kraftin— dustrin som hos tillverkarna av utrustning. Detta arbete kan emellertid hänföras till produktutveckling, och ett ge— nerellt forsknings— och utvecklingprojekt har måhända låg

prioritet.

Vid pumpkraftverk i hårt klimat kan speciella isproblem upp— stå. Vid pumpning då vatten strömmar ut från "intaget" kan istäcket bli uppbrutet Och vid generering kan en successivt

ökande anhopning av isstycken och issörja tänkas bli dragen

mot intaget och försvåra eller omöjliggöra driften. Ett studium av dessa problem — isbildningsprOCessen som sådan och/eller intagens utformning och placering är av intres— se, eftersom driftinskränkning knappast kan tolereras från ett kraftslag som just har till uppgift att leverera effekt

i det ögonblick då efterfrågan uppstår.

På olika håll ute i världen har försök gjorts att öka vat— tentillgången genom att påverka meteorologiska och hydrolo— giska processer. Konstgjort regn har t ex framkallats genom att kondensationspartiklar förs in i vissa luftlager. Genom beläggning av snöytor med speciella material har avdunst— ningen kunnat minskas, varigenom en större del av nederbör— den kommit vattendragen till godo. Den typ av åtgärder som de båda exemplen anger är teoretiskt intressanta men torde vara mindre lämpliga för våra förhållanden, bl a med tanke

på miljöpåverkan.

5 Program för FOU

I enlighet'med vad som nämnts under "Behov av FOU" be— gränsas mot bakgrunden av den rådande inställningen till vattenkraftutbyggnad tills vidare projektförslagen till så- dant som har den största samhällsnyttan. De nu föreslagna projekten är knutna till inverkningarna till följd av ut— byggnader samt till utnyttjande av resurser i vattendrag, där utbyggnader redan finns. Såsom förslag upptas följande

tre projekt:

Studium av de verkliga miljö— och skadekonsekvenser— na vid vattenkraftutbyggnader (Dnr 192)

Optimalt utnyttjande av vattendragens resurser (Dnr 193)

— Standardisering av småkraftverk (Dnr 194)

Resursbehoven för dessa projektförslag har sammanställts i bilaga 2. De tre projekten omfattar totalt ca 10 manår och

ca 1,5 Mkr. Arbetena kan förutses bli fördelade på två år.

För genomförande i full omfattning av de tre projektförsla—

gen torde krävas visst statligt stöd.

6. Tillgång till resurser för FOU

De föreslagna projekten bedöms kunna genomföras med hjälp av befintliga inhemska resurser. Projektgrupperna skulle då sammansättas av lämpliga personer från kraftindustrin, från

olika myndigheter Och från vetenskapliga institutioner.

VATTENKRAFTPRODUKTION Bilaga 1 Förslag till FoU— rojekt

EPK Förslag till statligt Dnr Förslagsställare Projektbeskrivning stöd (enligt förslags— ' ställaren)

192 Förslaget framkom Studium och analys av de i verkligheten inträffade verkningarna vid EPK hearing och konsekvenserna av utförda vattenkraftbyggnader så att under— 1974—03—27 lag fås för säkrare bedömningar vid kommande utbyggnader. Mate— rialet utnyttjas dessutom för skärpning av den allmänna debatten.

193 Förslaget framkom Studium av de värden från kraftförsörjningssynpunkt som ligger 1 vid EPK hearing att uppnå ett fullständigt utnyttjande av en älvs resurser bl a 1974—03—27 med tanke på en restriktionsfri drift.

194 Förslaget framkom Standardisering av småkraftstationer omfattande principiell ut— Vld EPK hearing formning och dimensionering. I samband därmed företas invente— 1974"03*27 ring av lämpliga lägen samt undersökning i vilken utsträckning

utbyggnaderna har "kulturhistoriskt" värde. ”AMS-effekten" klar— läggs likaledes.

VATTENKRAFTPRODUKTION

Resursbehov (Mkr resp manår) Projekt— Medels— Projekt— Årligt medels— Anspråk på statligt stöd

förslag behov tid behov (genom— Total— Första treårsperioden insats

EPK totalt snittligt) belopp Totalt Genomsnitt Dnr Mkr År Mkr/år Mkr Mkr Mkr/år

192 0,9 3 0,3 0,9 0,9 193 0,2 1 0,2 0,2 0,2 194 0.5 2 0,25 0,5 0,5

Personal— Anmärkningar

Manår

Bilaga 2

Summa 1,6 1,6 1,6 0.55

11

PRODUKTION AV VÄRME OCH VÄRMEBASERAD ELKRAFT

Anm.: Kärnkraftsreaktorer behandlas ej i detta appendix.

1 Bakgrund

Vårt behov av uppvärmning har accelererat mycket snabbt under de senaste 50 åren. Därvid har vi i vårt land från bostadsuppvärmning medelst eldstäder i varje boningshus i stort sett helt övergått till olika former av centralvär- me. Centraliserade kommunägda värmeförsörjningsnät byggs ut i allt fler av våra kommuner, och tendensen synes vara

en fortsatt centralisering till allt större anläggningar.

Vad gäller elektrisk kraft kommer enligt nuvarande utbygg— nadsplaner den helt övervägande delen av nytillkommande kraftproduktion att utgöras av olika slag av värmebaserad

elkraft.

Utvecklingen har styrts av det ekonomiska och omgivnings— hygieniska tänkandet i första hand och på senare år har också miljövårdstänkandet varit en styrande faktor. Kraft- och värmeleverantörerna har påtagit sig ansvaret att all- tid kunna leverera erforderlig kraft och värme till lägsta kostnader. Detta har fått till följd att det billigaste bränslet har legat till grund för den konstruktiva utform— ningen av våra värmetekniska produktionsresurser. Våra eld— städer för ång— och hetvattenpannor är nästan utan undantag byggda för oljeeldning. Vid eventuella störningar i impor— ten av olja kan därför uppstå en mycket allvarlig brist i möjligheterna att leverera i första hand värme men också elkraft. Möjligheterna till snabba ombyggnader för eldning med fasta bränslen såsom kol, ved, torv, sopor etc är myc-

ket små. Även om tiden skulle medge ombyggnader till eldning

med fasta bränslen, skulle endast erhållas effekter av storleksordningen 50 60 Z av vad som erhålls vid olje—

eldning.

Även om Störningarna endast skulle bestå av kraftiga pris— fluktuationer eller tillfälliga avbrott i leveranserna av råvaror eller av att blott de sämsta oljorna och kolen

finns att köpa, finns motiv för utveckling av nya metoder för förbränning. Ytterligare ett osäkerhetsmoment är vil— ken inverkan villkoren för kärnkraftutbyggnad kan få. En be— gränsning här kräver en kompensation med annan produktion, som innebär användning av bränslen av olika slag. Mot den— na bakgrund är det välbetänkt att man skaffar sig mera kun—

skap om användning av olika tillgängliga bränslen.

Genom att det har utvecklats en teknik för fluidiserad för- bränning (Fluidized Bed Combustion, FBC) möjliggörs använd— ande av bränslen av skilda slag, och dessutom kan svavelri— ka bränslen förbrännas med ett minimum av svavelutsläpp till atmosfären. Förbränningen i fluidiserad bädd av kol och and— ra fasta bränslen kan ge möjlighet att reducera svaveldioxid- utsläppen med 95 % genom att tillsätta kalk till bädden. Man kan således använda alla kvaliteter av kol. Vidare är på grund av låga förbränningstemperaturer utsläppen av kväve— oxider (NOx) låga. Det avfall som produceras är torr aska, som bör kunna användas som utfyllnadsmaterial och eventuellt

även för byggnadsindustrin.

Det torde knappast råda något tvivel om att fluidiserad för— bränning är den största framgången i förbränningsteknologin

sedan införandet av kolpulvereldning.

FOU beträffande förbränning med fluidiserad bädd startade 1963 i England. Vidare utveckling av fluidiserad förbrän— ning sker nu bl a genom Combustion System Ltd i England. Även i USA pågår genom Westinghouse Research och Combustion fbwer CO utveckling av fluidiserad förbränning, i första

hand för stora ånganläggningar i 500 MW—klassen. I Sverige har bl a Stiftelsen för värmeteknisk forskning och Stal—Laval Turbin AB intresserat sig för saken.

S()lJ 1974:73 2 Pågående FoU

Uppgifter har begärts från STU från Stiftelsen för Värmetek— nisk forskning (SVF) och från de tekniska högskolorna om forsk— ningsuppdrag som är beslutade och påbörjade eller som skall påbörjas. De uppgifter som kunnat lämnas, ger ej någon full—

ständig bild vad gäller tiden efter innevarande budgetår.

Kostnadssammanställning (tusental kronor): 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 STU 1 697 2 228 947 175

SVF 880 635 385 Tekniska

högskolor ca 800 ca 800

Totalt ca 3 400 ca 3 700

Till denna forskningsinsats skall adderas den forskning

som bedrivs som tillämpad produktutveckling hos olika före— tag såsom AB Götaverken, Stal—Laval Turbin AB, AB Svenska Fläktfabriken, AB Svenska Maskinverken m fl och som uppgår till flera procent av de årliga faktureringsvärdena. Giss— ningsvis kan insatserna på detta håll i dag uppgå till

några tiotal miljoner kronor årligen inom detta ämnesområde. Det är inte möjligt att erhålla en säkrare bedömning. Före— tagens interna bokföring redovisar normalt inte detta ämnes— område specifikt.

3 Behov av FOU

Behov av FOU föreligger främst på två områden, dels använ— dande av inhemska alternativbränslen jämte stenkol, dels tillvaratagande av värme i samband med elproduktion och in—

dustriella processer.

Utvecklingsmöjligheterna vad gäller alternativbränslen ge— nom nya processer synes främst ligga i utveckling inriktad på dels gasgenerering, dels eldning i suspension och fluidi— serad bädd. Här finns olika varianter föreslagna i erhållna projektförslag, vilka tar sikte på eldning med kol, rest—

oljor, sopor, bark, torv etc.

Modifieringar av befintliga oljeeldade anläggningar till eldning med kol eller andra fasta bränslen kan inte rekom— menderas beroende på dels att ombyggnadstiderna är långa (3—4 år för de större enheterna) och dels att den så erhåll— na effekten endast blir ca hälften av den som erhålls med olja. Däremot kan en ombyggnad bättre göras för gaseldning, vilket går snabbare att genomföra. Effekten blir 60—90 Z beroende på om gasen är låg— eller högvärdig. Gasgenerato— rer kan byggas upp och kopplas in nästan utan att störa pro— duktionen, vilket är ett villkor. Gasgenerering kan också

utnyttjas för elkraft och fjärrvärmeproduktion.

Utvecklingen av ovannämnda metoder är kapitalkrävande och ett samarbete mellan tillverkande industri och värme— och

elkraftproducenter samt staten är nödvändigt med hänsyn till

risktagandet.

Frågan om icke—konventionell användning av bränslen behand— las i hela dess vidd i kapitel A 1: "Utvinning av energirå—

varor samt icke—konventionella energiprocesser".

FOU beträffande systemfrågor rörande fjärrvärme behandlas under "Värmedistribution och _ackumulering" i kapitel A 3

(moment 3.2.3 och appendix 3).

4 Redovisning av förslag till FOU—projekt

Under denna punkt redovisas förslag till FOU—projekt som har inlämnats till kommittén. En förteckning över försla-

gen återfinns i bilaga 1.

4.1. Projekt med hög angelägenhetsgrad för statligt FoU—

stäé _______________________________________________

Ignifluid—processen som eldstad i nya ångpannor och som gasgenerator för äldre oljeeldade ångpannor (Dnr 82)

Förslagsställaren (SCA Development AB, Sundsvall) har bl a

lämnat följande information:

Skogsindustrin i Sverige är en stor förbrukare av energi. Enligt EPU uppgick bränsleförbrukningen totalt år 1970 till 4,4 Mton olja, vilket är ca 42 % av den svenska industrins bränsleförbrukning. El— förbrukningen anges till 10,5 TWh, vilket är ca 34 Z av industrins totala elförbrukning. Även om des— sa siffror är något missvisande pa grund av att kre— ditering inte skett för användning av interna bräns— len såsom avlutar, kan man dock konstatera att skogs- industrins energikonsumtion ligger på en utomordent— ligt hög nivå jämfört med övriga industrier.

Inom SCA har genomförts en utredning över kostnader— na för en övergång från olja till koleldning vid fö— retagets tidningspappersbruk i Ortviken. Oljekonsum— tionen i rtviken beräknas år 1976 uppgå till 100 000 m Eo för generering av pgocessånga och mot— tryckskraft. Ytterligare 20 000 m beräknas konsume— ras för kondenskraftgenerering. Den tekniska utrust— ningen består i huvudsak av 3 st ångpannor med en sam— manlagd effekt av ca 300 ton ånga/timme. Samtliga pan- nor är utrustade med förbränningsutrustning för bark och barken ävarar för en energiproduktion motsvarande ca 40 000 m olja.

En övergång till koleldning kräver avsevärda investe— ringar om konventionell teknik skall komma till an— vändning. Det ärdärför naturligt att man undersöker möjligheten att gå runt svårigheterna genom tillämp— ning av annan teknik än kolpulvereldning. En sådan teknik synes vara förgasning av kol i fluidiserande bädd med hög lufthastighet som exempelvis tillämpas i den s k Ignifluidprocessen.

De mekaniserade proeesser som tillämpas i dagens skogsbruk innebär att mycket stora kvantiteter avfall i form av grenar tillförs industrierna. Detta avfall är normalt mycket starkt förorenat av sten Och sand. För att illustrera vilka kvantiteter det är fråga om kan nämnas att inom SCA:s industrier i Sgndsvallsom- rådet faller för närvarande ca 250 000 m sådant ma— terial, som i och för sig är eldningsbart men som i brist på lämplig eldningsutrustning nu måste depone— ras på tippar. Denna deponering medför utomordentligt svåra miljömässiga problem, och från naturvårdshåll ställs krav på att denna deponering måste upphöra.

I dag tillförs endast ca 50 å 60 % av skogens bio— massa till virkesförbrukande industrier. Således stannar i skogen storparten av grenar, toppar och rötter samt gallringsvirke. Genomförda utredningar pekar på att uttaget från skogen skulle kunna ökas med ca 30 2. En viss del av denna ökade kvantitet torde emellertid icke vara användbar som råvara för framställning av massa, papper eller board utan läm— par sig bäst som bränsle.

Ovanstående utgör en beskrivning av förhållandena i Sundsvallsregionen, närmast förhållandena i Ortvikens tidningspappersbruk, men problematiken torde i stort

vara densamma för alla Sveriges skogsindustrier. Mot bakgrunden av rådande miljövårdskrav och en önskan att minska beroendet av oljan erfordras en utveckling av eldnings- eller förgasningsanordningar som fyller följande krav:

1. att framställa en generatorgas av kol, användbar för förbränning i befintliga oljepannor,

2. förgasning av förorenat vedavfall,

3. förgasning av vedmaterial som hittills icke till— varatagits i samband med avverkning.

Ignifluidprocessen förförgasning och förbränning av kol tillämpades första gången 1950 i en pilotanlägg— ning (ca 5 t/h) i Vernon i Frankrike och har sedan dess med framgång kommit till användning i ett 35—tal anläggningar i industriella ångpanneanläggningar upp till 365 t/h ångeffekt. Babcock Atlantique, Paris, marknadsför processen. Den utvecklas för närvarande i deras laboratorium även för generering av gas vid atmosfärtryck och vid övertryck. I Ignifluidprocessen utnyttjas granulerat bränsle på en rörlig rost och med hög lufthastighet genom rosten (10—15 m/s) bringas bädden att "koka" under förbränning,2varvid en mycket hög förbränningseffekt, 15 å 20 MW/m (15 å 20 ggr så hög som på vanlig rost) uppnås. Teknologin kring pro— cessen är under utveckling. Det krävs emellertid en snabb utveckling för olika ändamål för att prOcessen skall finna en sådan användning att eldningsolja kan ersättas med andra bränslen.

För skogsindustrierna utgör kol, vedavfall och torv de bränslen som närmast är av intresse, och principi— ellt skulle teknologin kring principen "fluidiserad bädd" behöva undersökas, 1. för att skapa nya billi— gare metoder att generera gas, så att de befintliga oljeeldade pannorna kan utnyttjas och 2. för att i nya pannanläggningar få en billig och effektiv eld— stad där nämnda bränslen kan eldas.

Babcock Atlantique har efter diskussioner rekommende— rat oss en minsta provanläggning med 50 t/h ångeffekt, eventuellt 100 och 200 t/h. Kostnaden för en komplett anläggning ansluten till befintlig skorsten bedöms för en 50 t/h anläggning uppgå till ca 15 å 20 Mkr (Ortviken). Kombinationen kol—vedavfall har inte när— mare undersökts av Babcock Atlantique.

Vårt förslag går ut på att några av de större före— tagen inom branschen slår sig samman för att med stöd av staten sätta upp en sådan provanläggning, där till— gång finns på bränslen av önskat slag och där genere— rad ånga kan tillvaratas Och kvittas mot bränslekost- naden. Provningsarbete och teknologisk behandling av utförda prov utförs lämpligen i SVF:s regi med hjälp av speciellt intresserade från högskolorna. Arbetet bör bedrivas i kontakt med leverantören Babcock At— lantique/Götaverken. Avnämare av utvunna resultat tor—

de bli leverantörerna av ångpanne— och eldstadsutrust- ning till skogsindustrierna.

Generering av gas av nämnda bränslen torde bli en av de främsta uppgifterna i föreslagen provanläggning. Någon närmare planering för ett arbete med gasgenere— ring har dock ej medhunnits. Ett sådant arbete torde behöva planeras för en 2—5—årsperiod med olika utfö— rande av gasgeneratorer Och olika storlekar.

SCA Development AB, som är ett av SCA helägt utveck— lingsbolag, är berett att med största intresse delta i utvecklingen av den ovan nämnda Ignifluidprocessen eller andra liknande processer som bygger på höghas— tighetsfluidisering.

Den sista fasen i en sådan utveckling skulle således bli att installera en förgasningsanläggning baserad på den utarbetade tekniken och ansluta den till be— fintliga ångpannor för att möjliggöra hel eller del— vis övergång till koleldning.

Eldning i fluidiserande bädd av kol, sopor, avfall, spill- olja etc (Dnr 191)

Förslagsställaren (AB Svenska Maskinverken, Kallhäll) har bla lämnat följande information:

För vårt land är det av speciellt intresse att vända blicken mot inhemska alternativbränslen, dels för att introducera nya sådana, dels för att utöka använd— ningen av redan utnyttjade alternativbränslen. Här— vid gäller det att dels introducera nya eldningsme— toder, dels vidareutveckla befintliga. Därvid skulle det vara en stor fördel om man kunde utveckla en me— tod som accepterar en stor variation av såväl pri ra som sekundära bränslen. Metodens fördelar ök:- ytterligare om den även kan acceptera sådana bräns— len som vi normalt betraktar som krisbränslen i hän— delse av t ex en avspärrning, nämligen Höganäskol, flis o dyl. Dess värde i krislägen ökar väsentligt om den dessutom kan anslutas till befintliga olje— eldade ång— och hetvattenpannor utan alltför stora ingrepp i pannorna och utan alltför stor reduktion av effekten i den så ombyggda anläggningen.

Vid studium av detta problemkomplex har vi funnit i första hand för små oeh medelstora anläggningar att förbränning i fluidiserande bädd är ett mycket in— tressant alternativ.

För eldning av sopor finns i dagen väl etablerad tek— nik,som dock uppvisar en rad väsentliga nackdelar, främst stark korrosion i ugn och panna samt höga av— gasförluster och låg bränsleekonomi till följd av stora luftöverskott.

Den fluidiserande bädden ger väsentliga förbättring— ar genom: Intensiv omblandning av själva bränslet — God inblandning av luften till bränslet — Möjlighet att tillsätta ämnen för inbindning av skadliga emissioner från sopförbränning.

Den etablerade sopförbränningstekniken uppvisar sto— ra robusta förbränningsugnar med någon form av rör— lig rost. På grund av den korrosiva miljön är under— hållskostnaderna på utrustningen avsevärda. Den flu— idiserande bädden uppvisar här väsentliga fördelar genom avsevärt mindre volym, avsaknad av rörliga de— lar i själva ugnen samt möjlighet till anslutning till konventionell oljeeldad panna vare sig denna nu utförs i samband med leveransen av den fluidiserande bädden eller det är fråga om en mindre ombyggnad av en befintlig panna. Vid undersökning av marknaden för fluidiserande bäddar har vi kommit i kontakt med den engelska firman Sterile Disposal Plant Ltd (SDP), Darlington, Durham. SDP har sedan ett och ett halvt år tillbaka en anläggning i drift för förbränning i fluidiserande bädd av ett brett register av avfalls— produkter, såsom sopor, industriavfall, spilloljor och rester från kolgruvor samt även giftiga industri— avfall (och då under hälsovårdsmyndigheternas över— vakning).

Efter 18 månaders drift uppvisar denna första genera— tion trots vissa synnerligen primitiva anläggnings— delar ett mycket gott Och lovande resultat såväl tek— niskt som kommersiellt. Förutsättningarna är därför goda för uppförandet av en försöksanläggning i Sveri— ge av andra generationen av SDP:s fluidiserande bädd. Möjligheter att ansluta denna anläggning till en be- fintlig panna finns och vid undersökning av olika sådana pannor har vi bl a funnit ett kommunalt verk villigt att ställa sin befintliga hetvattenpanna till förfogande för en sådan försöksverksamhet. Bränslet skulle i första hand utgöras av inhemskt kol (Höganäs—), sopor och industriavfall, i andra hand av torv, bark, flis o dyl. Anläggningen skul— le utföras så att den befintliga pannan kan köras obehindrat på normalt sätt.

En sammanfattande bedömning av vårt projektförslag skulle man kunna uttrycka på följande sätt: För

1 1,5 Mkr erhålls en förbränningsanläggning för ettstortbränsleregister med en eldningseffekt av 6—8 MW med möjlighet att anslutas till befintliga oljeelåade ång- och hetvattenpannor, vilken utrust- ning i sin första "utgåva" har uppvisat goda drift— erfarenheter på en rad väsentliga punkter.

Suspensionseldning av sopor och avfall men även bark, torv o d (Dnr 136)

Förslagsställaren (AB Svenska Maskinverken, Kallhäll) har — utöver allmänna fakta om sopförbränning, se ovan läm—

nat följande informationer:

I USA startades 1970 ett försök i samverkan mellan City of St. Louis, Combustion Engineering och Union Electric Company att elda sopor i en kolpulvereldad kraftverkspanna på 125 MWe. (Försöket är beskrivet i "Closing the Refuse/Power Cycle". JG Singer och JF Mullen, Combustion Engineering, TIS—3612, 1973). Soporna befrias från större föremål, mals/rivs till en styckestorlek av max 30 mm och befrias från mag- netiska föremål. De behandlade soporna transporteras pneumatiskt till ångpannan, där de blåses in genom 4 st munstycken, ett i vartdera hörnet av eldstaden. Kolpulvret tillförs eldstaden på konventionellt sätt genom 16 st munstycken, 4 i vartdera hörnet. Sop— andelen utgör mellan 10 och 20 Z räknat på totalt tillfört värme till eldstaden. För en anläggning på 125 MWe blir mängden ungefär 55 t/h kol och 13 t/h sopor.

Drifterfarenheterna efter ett års drift och efter att ha eldat ca 15 000 ton sopor är enbart goda vad gäl— ler t ex svavelutsläpp, korrosion och underhåll.

Utöver tekniska fördelar uppvisar denna metod en stor kostnadsbesparing på investeringssidan. Jäm— fört med den konventionella anläggningen fordrar bå— da systemen ungefär samma sophanteringsutrustning fram till inmatningen till ångpannan. Den konventio— nella anläggningen fordrar därefter en helt ny skräd— darsydd ångpanna med tillhörande rökgasreningsutrust— ning Och skorsten, medan det nya systemet endast med- för ett mindre ingrepp på eldningsutrustningen, dvs nya munstycken för inblåsning av soporna. Även på driftekonomisidan bör kostnaderna ligga lägre.

Mot bakgrunden av att det i dag projekteras anlägg— ningar för koleldning alternativt med möjlighet till framtida koleldning samt att kol med största sanno— likhet kommer att få en betydande roll i vår framtida energiförsörjning synes denna sopförbränningsmetod med sina tekniska och ekonomiska fördelar ha en be— tydande potential. Potentialen ökar naturligtvis yt— terligare och i väsentlig grad, om det visar sig att metoden är användbar även vid oljeeldning.

Hitintills har endast nämnts förbränning av sopor med denna metod. Möjligheten att använda metoden även för eldning med bark, torv o d bör vara lika god.

Fluidized Bed Combustion (FBC) anläggning (Dnr 120)

Förslagsställare; Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Projektförslaget avser förbränning av olika slags bränslen — tjock eldningsolja, kol/kolstybb, inhemska bränslen (ved,

vedavfall, torv) — i en anläggning med fluidiserad bädd.

Användning av industrins förlustvärme för bostadsuppvärm— ning i fjärrvärmesystem (Dnr 81)

Förslagsställaren (Ångpanneföreningen, Stockholm) har läm-

nat följande information:

Under det gångna året har Ångpanneföreningen sökt intressera industrier och kommuner för ett samarbe— te på energiområdet. I tätorter med energikrävande industri har undersökningar gjorts för att utröna huruvida möjligheter finns att utnyttja industrins förlustvärme för uppvärmning av tätorter med fjärr— värme. I de flesta av de undersökta fallen har det visat sig lönsamt att tillvarata förlustvärme för bostadsuppvärmning. 1 t ex Luleå har det visat sig möjligt att tillgodose kommunens halva värmebehov med avfallsvärme från Lövholmens bruk. Även om man tvingas göra ett ingrepp i industrins process för att frigöra värmen på en högre energinivå kan pro— jektet bli lönsamt framför allt vid dagens höga ener— gipriser.

När man studerar energikrävande industriers energi— balans finner man att oftast endast en ringa del av förbrukad energi finns bunden i industrins slutpro- dukt. Största delen av tillförd energi bortförs med kylvatten och kylluft. På grund av att energin fram till våra dagars energikris varit mycket billig har dessutom oftast icke den minst energikrävande proees— sen valts.

Samtidigt som detta slöseri med energi uppmärksammas har intresset vaknat för centralisering av tätorter— nas värmeförsörjning, detta ur såväl miljövårdssyn— punkt som energibesparingssynpunkt.

Förslaget till FoU—insats är sålunda att kartlägga möjligheterna till samverkan mellan industri och kommun vid produktion av värme och värmebaserad el— kraft.

Inom EPK faller den processtekniska sidan av detta projekt— förslag inom ämnesområdet för avdelning B: "Näringslivets

energianvändning".

Systemanpassning av värmepump för fjärrvärme från befint— ligt kärnkraftverk (Dnr 130)

Förslagsställaren (statens vattenfallsverk) har lämnat föl—

jande information:

Värmepumpen avses arbeta med följande temperaturer: Primärsida: från 25 0C till 5 C Sekundärsida: från 40 a 60 0c till 60 å 120 0C Systemet har föreslagits av bl a överingenjör Allan Haag, Industriverken i Malmö. Resultaten av pågående förstudier kan väntas visa, om motiv finns för fort— satta insatser med statligt stöd.

Systematisk studie av ängkraftprocesser för fjärrvänne— ändamål (Dnr 153)

Förslagsställaren (professor S Borglin, Institutionen för

värme— och kraftteknik, LTH) har lämnat följande informa—

tion:

Ångkraftprocessen är klassisk i samband med kombine— rad produktion av värme och el. Den har även erhål— lit en utbredd tillämpning i samband med fjärrvärme. I litteraturen saknas emellertid metodiska anvisning- ar i den projekteringsmetodik som utgör en förutsätt— ning för effektiva anläggningar av detta slag. Studi- en syftar till att framtaga en sådan metodik. Bräns— levalets inflytande studeras speciellt.

Arbetet avser utmynna i en för projektering av ång— kraftanläggningar för fjärrvärmeändamål användbar metodik.

Institutionens basresurser liksom den energikombinats— forskning som sedan 1968 bedrivits med bidrag från STU utgör nödvändiga och tillräckliga förutsättningar.

4-2 925isa-2291st5-4sr-stetlis£_EeQ:etäe_änstes

Till energiprogramkommittén har inkommit ytterligare ett

antal projektförslag, för vilka statligt stöd önskas. Även

dessa redovisas i bilaga 1.

4-3 Ereiettåärsles_££ås_åtelzéerél_lgrtie_éå

Från Stal—Laval Turbin AB, Finspång, har kommittén erhål— lit fem förslag till FoU—projekt, för vilka statligt stöd ej erfordras. Däremot har i vissa fall angivits att det krävs stöd från kraftindustrin i form av beställningar,

vilket i sin tur kan kräva statligt stöd. Projektrubriker:

— Konstruktion av nukleära fjärrvärmeångturbiner (Dnr 88)

Konstruktion av fjärrvärmeångturbiner för fossila bränslen (Dnr 89)

Gasturbinanläggning i fjärrvärmeapplikation, där fasta bränslen utnyttjas (Dnr 90)

Kombinerad gas—ångturbinanläggning eldad med gas från en förgasningsanläggning för restoljor (Dnr 91)

— Luftmagasinskraftverk (Dnr 92)

Nedan lämnas vissa kommentarer till två av projektförsla—

gen. Konstruktion av nukleära fjärrvärmeångturbiner (Dnr 88)

Om man kunde nyttiggöra den energi som man kyler bort i turbinkondensorerna i dagens kärnkraftverk, skulle man

erhålla ett bättre utnyttjande av energin i reaktorbräns-

let och minska utsläppet av varmt kylvatten.

Begränsningar finns dock för utnyttjandet av nukleära an— läggningar för fjärrvärmeapplikationer. Den viktigaste är att man av säkerhetsskäl måste placera en nukleär fjärr— värmeanläggning på relativt stort avstånd från befolknings— centra, vilket ger höga kostnader för fjärrvärmesystemet. Den minsta aggregatstorlek som är ekonomiskt acceptabel lig— ger så högt att sådana anläggningar inom överskådlig tid en— dast torde kunna komma i fråga för våra mest tätbebyggda

regioner.

Inom Sverige skulle tillämpning kunna vara aktuell för Stock— holmsområdet, Göteborgsområdet och fyrstadskretsen. Skillna— der i värmebehov kan ge anledning till önskemål om alterna—

tiva utformningar av turbinanläggningar.

I samarbete mellan Stal—Laval och Sydsvenska Kraft AB har ett projekt startats för att fastlägga konstruktionsdata för en fjärrvärmeanläggning i Barsebäcks kärnkraftstation för fjärrvärme till Malmö och Lund. Det är önskvärt att andra presumtiva användare (statens vattenfallsverk, Stockholms energiverk, Göteborgs elverk) engageras i detta arbete, så att i möjligaste mån samma konstruktionslösningar kan komma

till användning på flera platser.

Det är sannolikt av stor vikt att de svenska kunderna sam—

arbetar. En gemensam specifikation för anläggningarna torde minimera kostnaderna för projekten Och ge maximal tillgäng— lighet för anläggningarna. Indirekta kostnader kan komma att belasta kraftföretagen, om den önskvärda samordningen mellan

de olika intressena hos dessa företag skall verkställas.

Projektet går ut på att modifiera de befintliga turbinkon— struktionerna för nukleära kondenskraftverk, så att dessa kan utnyttjas för fjärrvärmeapplikationer. Att ta fram helt nya konstruktioner för det fåtal applikationer det här gäl— ler kan förmodligen ej försvaras vare sig från ekonomisk

synpunkt eller från tillgänglighetssynpunkt.

Gasturbinanläggning i fjärrvärmeapplikation, där fasta bränslen utnyttjas (Dnr 90)

Försök har tidigare förekommit att utnyttja kol som bränsle till gasturbiner. Försöken har emellertid varit mindre fram-

gångsrika.

Projektet syftar till att ta fram fullständigt tekniskt un— derlag för en gasturbinanläggning i fjärrvärmeapplikation, där fasta bränslen utnyttjas. Bränslena, i första hand kol men i ett senare skede även träavfall, torv och skiffer, för— bränns i en brännkammare av virvelbäddstyp och gaserna får sedan utföra sitt arbete i en gasturbin. Här ersätts såle—

sådan. Kapitalkostnaden för en sådan anläggning blir emel— lertid större än för en oljeeldad gasturbin. Det ter sig därför naturligt att utnyttja anläggningen för sådana app— likationer, där utnyttjandetiden blir längre, dvs framför allt i fjärrvärmeapplikationer. Projektet går ut på att ut— nyttja Stal—Lavals gasturbin GT 120, en maskin i 70 MW—klas— sen, som finns installerad i sex exemplar i Sverige Och i tolv exemplar i världen i övrigt. Försedd med en fluidiserad koleldad brännkammare beräknas GT 120 kunna producera 66 MW el Och 117 MW värme.

Projektet bearbetas i en förstudie av Stal—Laval och de

engelska företagen Babcock & Wilcox och Woodall—Duckham.

Vidare bearbetning förutsätter att kraftindustrin är villig att ge ekonomiskt stöd. Statligt stöd kan bli erforderligt för att göra det möjligt för intresserade kraftföretag att

beställa anläggningen.

5 Program för FoU

Angivna resursbehov för inlämnade projektförslag har (i den mån uppgifter lämnats) sammanställts i bilaga 2. Det bör ob— serveras att inventeringen av projektförslag ej kan göra an—

språk på att vara fullständig.

Resursbehovet för de av förslagen till FoU—projekt, där statligt stöd är aktuellt, omfattar totalt en personalin— sats på minst 35 manår och ett medelsbehov på ca 5 Mkr (upp— gifter saknas för ett förslag, Dnr 130). Man torde kunna räkna med att dessa FoU—insatser i stort sett faller under treårsperioden 1975/76 — 1977/78, vilket innebär en nivå

av ca 10 man och något under 2 Mkr/år. Därutöver tillkommer

investeringar i provanläggningar.

Ett behov av statligt stöd under de första tre åren på ca 3,5 Mkr totalt och drygt 1 Mkr/år kan utläsas av de projekt— förslag där uppgifter har lämnats. Den helt övervägande de—

len därav faller på projekt med hög angelägenhetsgrad.

6 Tillgång till resurser för FoU

Några svårigheter att genomföra ovan redovisade FoU—projekt med hjälp av inhemska personella resurser i samarbete med

utländska företag synes ej behöva befaras.

PRODUKTION AV VÄRME OCH VÄRMEBASERAD ELKRAFT ______________________________.______________

Förslag till FoU— rojekt

Bilaga 1

___________..____________________________________________________________________________________________________________

EPK

Dnr 'Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags—

ställaren) _______________.__________.____.__________________________________________._____________________________________________

81. Ångpanneföreningen

82. SCA Development AB

88. Stal—Laval Turbin AB 89 Stal—Laval Turbin AB

Genom att använda industrins förlustvärme för bostadsuppvärmning i fjärrvärmesystem kan vid samverkan mellan kommun och industri stora energimängder inbesparas.

Projektet innebär en kartläggning av dessa möjligheter. Bränsleforskning inriktad på gasgenerering. Gasgenereringsutrustning utvecklad för lämpliga importbränslen.

Utnyttjning av befintliga Eo—pannor, ev utvecklade för bättre verkningsgrader.

Värmeenergi med annat bränsle än Eo. Konstruktion av fjärrvärmeångturbiner, nukleära.

Projektet syftar till att ta fram grundkonstruktionen för sådana turbiner, främst baserat på modifikation av de standardkonstruk— tioner som redan finns för nukleära kondenskraftverk, Vidare op— timering av anläggningen, framtagande av specifikationer och pre— liminär layout.

Konstruktion av fjärrvärmeångturbiner, fossila, inom effektområdet 20—200 MW. Stal—Laval kan redan i dag offerera vissa storlekar

av fjärrvärmeångturbiner: 20—45—100—120 MW. Projektet går ut på att komplettera detta program, så att konstruktioner tas fram för mel— lanliggande effektområde (se vidare Stal—Laval PM T 21/74).

För att över huvud taget något FoU—arbete skall komma till stånd krävs statligt stöd. Hur många industrier skulle funge— ra utan Eo?

Erfordras ej.

Statligt stöd erfordras ej. Arbetena bedrivs i den takt som motiveras

av intresset på använ— darsidan och på rent kom— mersiella villkor.

2

_______________________________—._—__————————_———-—_————_——

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

_______________________________._________————_———-—————-————

90. Stal—Laval Turbin AB Projektet syftar till leverans av en gasturbinanläggning i fjärr—

91. Stal—Laval Turbin AB 92 Stal—Laval Turbin AB

120 överstyrelsen för ekonomiskt försvar

värmeapplikation, där fasta bränslen utnyttjas som drivkälla.

Bränslena i första hand kol, men 1 ett senare skede även träav— Ev statligt stöd bör ställas till förfogande för de kraftbolag som är

fall, torv och skiffer förbränns i en brännkammare av virvelbädds— intresserade av att be— typ (Fluidized Bed Combustion) och gaserna utför sitt arbete i en Stal—Laval gasturbin typ GT 120. Prestanda: 66 MW el + 116,5 MW värme (se vidare Stal—Laval PM T 19174).

Kombinerad gas—ångturbinanläggning eldad med gas genererad från en förgasningsanläggning för restoljor. Projektet syftar till att

ta fram prestanda och specifikation för en sådan anläggning fram till komplett offertunderlag. Stal—Laval svarar för gasturbin— och ångturbinanläggningen, COMPRIMO svarar för förgasningsanläggningen. Stal—Lavals nya gasturbintyp GT 200 kommer att utnyttjas i anlägg— ningen. Effekten blir ca 150 MW och verkningsgraden 38 %. Möjlig— het finnsatt utnyttja anläggningen för fjärrvärmedistribution.

Luftmagasinskraftverk. Projektet syftar till konstruktion av ett luftmagasinskraftverk med en effekt av ca 240 MW, som arbetar med ett tryck i magasinet på ca 25 bar. Projektet har varit under ar— bete under flera år, men utvecklingstakten har under det senaste året varit lägre på grund av andra högre prioriterade projekt. Det torde dock vara möjligt att leverera en anläggning till den tid— punkt som erfordras för installation på det svenska nätet, dvs om— kring år 1980.

Förbränning av olika slags bränslen — tjock eldningsolja, kol/kol— stybb, inhemska bränslen (ved, vedavfall, torv) i en Fluidized Bed Combustion - (FBC) —anläggning.

ställa anläggningen.

önskas ej. Däremot be- ställning på projektar— bete från svensk kraft— industri.

Erfordras ej. Visst stöd från kraftindustrin kan bli aktuellt.

Kostnaden för inköp av försöksanläggning; ev bi— drag till försökskostna— derna efter särskild ut— redning genom Svenska Värmeverksföreningen.

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

130. Statens Vatten— fallsverk

136. AB Svenska Maskinverken ISO LTH, Inst för värme— och kraftteknik

Systemanpassning av värmepump för fjärrvärme från befintligt kärn— kraftverk. Primärsida 25 0C E 5 0C. Sekundärsida 40 5 60 0C 60 å 120 0C.

Suspensionseldning av sopor och avfall men även bark och torv 1 en ångpanna primärt avsedd för kol och där sopandelen utgör 10—20 % av totala eldningseffekten och kolet svarar för resten. Projektet av— ser i fas 1 att studera en försöksanläggning i USA, utreda om för— utsättningarna finns i Sverige att applicera metoden samt att under— söka om olja går att använda som primärbränsle.

Fas 2 omfattar projektering och uppförande av en försöksanläggning.

Systematiska studier av ångkraftprocesser för varierande effekt baserade på fossila bränslen.

Systemkonception och komponentval med hänsyn till 1) bränsleval, 2) driftförutsättningar och 3) ångtekniska parametrar. Driftsä— kerhetsbedömning.

Resultat: Studien avser lämna ett aktuellt och systematiserat un- derlag av betydelse i samband med jämförelsen dels mellan kärn— kraftanläggningar och fossilt eldade anläggningar, dels mellan kraftverksanläggningar baserade på ångkraftprocessen och på andra värmekraftprocesser baserade kraftverkssystem.

Resultatet av pågående arbeten kan väntas visa om skäl finns till fort— satta insatser med stat— ligt stöd.

Fas 11 50 % staten, 50 % intressenterna, som lämp— ligen ingår i projekt— gruppen.

Fas 2: Väsentligt stat— ligt stöd, men får pre— ciseras närmare efter re— sultatet av fas 1.

Projektets genomförande förutsätter extern finan— siering genom exempelvis statligt stöd till minst 80 Z.

4

W

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

151. LTH, Inst för värme— och kraftteknik 152 LTH, Inst för värme— och kraftteknik

Effektiva gasturbinaggregat med hänsyn till valet av bränsle.

Gasturbinen har under 1960—talet etablerat sig som en ur flera syn— punkter lämplig spetskraftmaskin. Som sådan erfordras låg investe— ringskostnad, hög driftsäkerhet Och stor startsäkerhet samt måttliga underhållskostnader. Hittillsvarande gasturbinutveckling har innebu— rit allt högre temperaturer. Härmed följande större krav på bränsle— kvalitet samt förmodligen försämrad drifttillgänglighet och ökande

Projektets genomförande förutsätter extern finan— siering genom exempelvis statligt stöd till minst 80 %.

underhållsbehov motverkar intresset för gasturbinanläggningar och för—

svårar en önskvärd konsolidering av gasturbintekniken.

Resultat: Studien avser att med speciell hänsyn till bränslevalet klargöra kraven för effektiva gasturbinaggregat för spetslastända— mål.

Systematisk studie av kraftverkssystem arbetande med en kombinerad ångkraft—gasturbinprocess.

Under senare år har kraftverksanläggningar av s k kombityp tilldra— git sig allt större uppmärksamhet. Åtskilliga sådana har redan ta— gits i drift utomlands. Studien syftar till en systematisk genom— gång av de alternativ som för anläggningar av detta slag kan betrak— tas som realistiska med tanke på dels erforderliga komponenter, dels bränsleval. Utländska erfarenheter kommer att utvärderas och vidare kommer för— och nackdelar av teknisk och ekonomisk art att klarläg— gas 1 förhållande till enkla processer.

Resultat: Studien avser utgöra underlag för projektering av kombi— anläggningar.

Projektets genomförande förutsätter extern finan— siering genom exempelvis statligt stöd till minst 80 %.

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

153. LTH, Inst för värme— och kraftteknik 154 LTH, Inst för värme— och kraftteknik

Systematisk studie av ångkraftprOcesser för fjärrvärmeändamål.

Ångkraftprocessen är klassisk i samband med kombinerad produktion av värme och el. Den har även erhållit en utbredd tillämpning i samband med fjärrvärme. I litteraturen saknas emellertid metodiska anvisningar i den projekteringsmetodik som utgör en förutsättning för effektiva anläggningar av detta slag. Studien syftar till att framtaga en sådan metodik. Bränslevalets inflytande studeras spe— ciellt.

Resultat: Arbetet avser utmynna i en för projektering av ångkraft— anläggningar för fjärrvärmeändamål användbar metod ik.

Drifttillgänglighet för kärnkraftverk.

Ett kärnkraftverk är på grund avsin kostnadskarakteristik ett grundlastverk. Detta innebär att dess årliga utnyttjningstid bör vara lång. Härigenom blir den för revision och underhåll disponib— la tiden kort. Tillgängliga utländska erfarenheter liksom de hit— tillsvarande svenska erfarenheterna synes ge vid handen, att detta förhållande icke har beaktats i erforderlig utsträckning i samband med projekteringen av i första hand reaktorns hjälpsystem. Även komponentvalet för dessa system synes ha skett utan tillräcklig kännedom om underhållskravet. Det får anses som angeläget att ut— arbeta en metod med vars hjälp en Optimal utnyttjningstid kan be— stämmas samt att hänsyn härvid tas till de ur en praktisk—teknisk synpunkt tämligen okända reaktorhjälpsystemen och deras underhålls— behov.

Resultat: Arbetet syftar till att framtaga en projekteringsmetod som är användbar vid projektering av reaktorhjälpsystem. Metoden bör ge möjlighet att med hänsyn tagen till underhållsbehovet för dessa system bestämma en optimal utnyttjningstid för kärnkraftverk med lättvattenreaktorer.

Projektets genomförande förutsätter extern finan— siering genom exempelvis statligt stöd till minst 80 %. Projektets genomförande förutsätter helt och hål— let extern finansiering.

27 6

_______.___.______.____.________._________________.._________.__________________.______________________________________

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

____________________________________________._______.__________._________________._________.____________________________

l91 AB Svenska Maskinverken

207. Institutet för in— novationsteknik

Eldning av sopor, avfall, kol (Höganäs—), spilloljor, bark, torv

o dyl i fluidiserande bädd. Projektet avser att uppföra en anlägg— ning på 6—8 MWt”att anslutas till någon befintlig ång- eller hetvat— tenpanna. Undersöka vilka bränslen som är lämpliga under normal— respektive krislägen i vår bränsleförsörjning samt fastställa prestandagränserna för de olika bränslena. Förbättra utrustningen, t ex genom att införa kylning i bränslebädden.

"Vattenfall". Förslaget avser förprojektering av en gasmotor av ny konstruktion, utförd i mycket stor skala för att utvinna värmeener— gi från vattenkylda kärnreaktorer. Härvid utnyttjas primärkretsen från reaktorn direkt som värmekälla. Någon ånggenerator eller ång— turbin erfordras sålunda ej. Energin utvinns i stället i en vatten—

turbin såsom beskrivs 1 anslutning till bifogad principritning.

Projektet avser till att börja med en noggrannare genomräkning och principkonstruktion av värmeväxlare, så att en rättvisande kostnads—

kalkyl kan göras.

Spillvärmen används för avsaltning av havsvatten.

50 % staten, 50 Z in—

blandade intressenter

(värmeverk och Maskin-

verken).

Staten betalar all forskning inom områ— det.

PRODUKTION AV VÄRME OCH VÄRMEBASERAD ELKRAFT Bilaga 2

Resursbehov (Mkr resp manår) ___—W PrOJekt— Medels— Pro— Årligt medels— Ansprak pa statligt stod Personal— förslag behov jekt— behov (genom— Total— Första treårsperioden insats EPK Totalt tid snittligt) belopp Totalt Genomsnitt Dnr Mkr År Mkr/år Mkr Mkr Mkr/år Manår _________________________________________________________________________________________________________________________

1 Breisks_ese_äås

Anmärkningar

anse1ässetssesreé-£ä£_e£etlig£_äegzetäe

X)

81 0,6 2 0,3 0,6 0,6 3

82 1,2 4 0,3 1,2 0,9 6 Senare investering i provanläggning: ca 30 Mkr. Investering i fullskaleanlägg— ning: ca 100 Mkr.

120. I övrigt har inga uppgifter lämnats 2 Investering i försöksanläggning: ca 3 Mkr. 130 Inga uppgifter har lämnats

136 0,2 1 0,2 0,1 0,1 1 Senare investering 1 provanläggning: ca 15 Mkr.

153 0,16 2 0,08 0,12 0,12 3

191 2,0 2 1,0 1,0 1,0 3 Av medelsbehovet 2 Mkr utgör 1,5 Mkr in— vestering i provanläggning. _____________..________________________________________________________________________________________________________

Summa 4,16 3,02 2,72 0,90 18

X)

Projektet är eventuellt redovisat även i avdelning B: "Näringslivets energianvändning”.

Projekt— Medels— Pro— Årligt medels— Anspråk på statligt stöd Personal— förslag behov jekt— behov (genom- Total— Första treårsperioden insats EPK Totalt tid snittligt) belopp Totalt Genomsnitt Dnr Mkr År Mkr / år Mkr Mkr Mkr / år Manår

Anmärkningar

2 ÖYEÅSEJEBiEELQäLEEåEliåEÄQQZEELÖéÄEEEéE 150 0,2 2 0,1 0,16 0,16 4 151 0,24 2 0,12 0,20 0,20 5 152 0,2 2 0,1 0,16 0,16 4

154 0,18 2 0,09 0,18 0,18 4

Summa 0,32 0,70 0,70 0,25 17

VÄRMEDISTRIBUTION OCH _ACKUMULERING

1 Bakgrund

1 - 1 Allears;

Under rubriken Värmedistribution behandlas enbart värme— distribution genom fjärrvärme, som innebär energitransport via ett uppvärmt medium som pumpas i rörledningar. Till fjärrvärmesystem räknas rörledningsnät som omfattar stads— delar och större områden men ej system som omfattar enbart

en grupp fastigheter med gemensam panncentral.

Värmeväxlare och övrig utrustning i fastigheterna behandlas

inom EPK i avdelning D: "Lokalkomfort och hushåll".

De flesta fjärrvärmesystem arbetar med vatten som energibä— rare. Detta utmärks av stor värmeupptagningsförmåga (högt specifikt värme) och låg kostnad. Ångsystem blir relativt dyrbara till följd av tekniska problem med att ta hand om kondensatet och används därför bara i speciella tillämpning—

ar (skyskrapor, industrier som kräver proeessånga).

Eftersom fjärrvärme är en distributionsform för energi, ej

en energikälla, är valet av primärenergi i princip helt fritt. Sålunda kan fjärrvärmepannor med lämplig utformning eldas med tex olja, kol, naturgas, torv eller med avfallsbränslen som sopor och skogsavfall. För framtiden har kärnreaktorer en

stor potential.

Oljepriserna har under en lång tidsperiod varit låga jämfört med andra bränslen, vilket har lett till att fjärrvärmeverken

huvudsakligen utförts för olja. Vid dagens oljepriser har

samtliga alternativ blivit ekonomiskt intressanta. Detta sammanhänger med att fjärrvärmens produktionsanläggningar till följd av centraliseringen blir så stora att de kan tå—

||

la de merkostnader som krävs för att elda med obekväma"

bränslen rationellt och miljömässigt tillfredsställande.

Kombinationen med elproduktion i s k kraftvärmeverk är att— raktiv, eftersom detta innebär att så mycket som ca 80 Z av

bränslet kan komma till nyttig användning.

Fjärrvärmenät kan också värmas med överskottsvärme från in— dustrier. Slutligen kan även el användas. Fjärrvärmens pro— duktionsanläggningar behandlas utförligt under "Produktion av värme och värmebaserad elkraft" i kapitel A 3 (moment

3.2.2 och appendix 2).

1-2 lezsrsetiessll_äzeräib£

Fjärrvärmen har fått sin ojämförligt största utbredning i Sovjetunionen, som 1970 svarade för ca 90 % av världens fjärrvärmeleveranser. Detta kan troligen åtminstone till en del förklaras av denna stats planhushållning som utan jäm— förelser i övrigt bör vara till fördel vid utbyggnad av fjärrvärme. År 1970 hade 780 sovjetiska städer fjärrvärme— system som sammanlagt levererade 810 000 GWh värme (motsva— rande ca 70 Mton olja) och genom kombination med elproduk— tion sparade bränsle motsvarande 14 Mton Olja. År 1965 upp— gavs fjärrvärmen täcka 41 % av städernas och industriernas värmebehov. Ca 70 Z av värmeproduktionen skedde i kraftvär— meverk. Moskvas 11 kraftvärmeverk kan sammanlagt leverera

3 000 MW el och 12 400 MW värme.

Resten av världens fjärrvärmeleveranser fördelar sig huvud— sakligen på länder i öst— och Västeuropa (ej Storbritannien

och ej Norge) samt USA.

1.3. Utvecklingen i Sverige

Medan exempelvis Danmark fick sitt första fjärrvärmesystem

1925 dröjde det ända till 1948 innan Karlstad som första

stad i Sverige började med fjärrvärme. Förklaringen torde vara att värmebaserad elproduktion började bli aktuell i Sverige först vid denna tid. Utvecklingen i Västerås är kan— ske mest känd. I denna stad introducerades fjärrvärme 1954 i samband med sanering av innerstaden och anslutningen är i

dag mer än 95—procentig.

För närvarande distribueras fjärrvärme i 45 svenska kommu— ner, medan mer eller mindre långt framskridna planer finns i ett 50—tal ytterligare. De totala leveranserna var 1972/73 14 100 GWh och det anslutna värmebehovet 7 500 MW. I elva kraftvärmeverk med sammanlagt 1 030 MW eleffekt producerades samtidigt 2 500 GWh elenergi. Ledningsnätet omfattade 1 500 km.

Prognoser över ekonomiskt möjlig fjärrvärmeutbyggnad kan inte med tillfredsställande noggrannhet presteras för när— varande. En utredning härom pågår dock gemensamt mellan Svenska Värmeverksföreningen och Centrala Driftledningen. Det är att förvänta att utredningen kommer att visa att en betydande möjlighet förefinns till fortsatt fjärrvärmeut—

byggnad.

1-4 599!95239sella_åiärryätsslessiasér

Kostnaden för fjärrvärmeledningarna är av avgörande betydel— se för ett fjärrvärmesystems lönsamhet och därmed för fjärr—

värmens utbredning.

Som rörmaterial används till övervägande del stål av enkel (icke korrosionsbeständig) kvalitet. Genom att fjärrvärme— vattnet är syrefritt och neutralt även i andra avseenden be— höver ingen korrosion befaras från insidan av rören. Däremot kan korrosion uppkomma från utsidan Om inte rörens ytterytor

hålls fria från fukt.

Rören har därför traditionellt förlagts i en kulvert, dvs en "låda" av betong. (Benämningen "kulvert" har senare över— förts på den färdiga ledningen inklusive kulvert.) Dessutom

tillkommer isolering för att begränsa värmeförlusterna.

Det visar sig att själva stålrören betingar en förhållande— vis liten del av den totala kostnaden, särskilt vid måttli— ga dimensioner. Exempelvis kostade våren 1974 en komplett 100 mm ledning (en vanlig dimension i lokalnäten) ca

800 kr/m installerad, varav en tiondel för de omonterade stålrören. Vid grövre dimensioner ökar rörkostnadens andel. För en 1 000 mm ledning, som bara förekommer i de största fjärrvärmenäten i landet, svarar de omonterade rören för ca en tredjedel av totala kostnaden 4 OOO—6 000 kr/m. Nämnda kostnader gäller vid normal grundläggning. Om pålning blir nödvändig tillkommer upp till flera tusen kronor per meter

grov ledning.

Den slutsats som omedelbart kan dras är att det speciellt för fjärrvärmeledningar i måttliga dimensioner är angeläget att först minska de kostnader som kommer utöver den direkta rörkostnaden samt att det kan löna sig att använda relativt exklusiva rörmaterial, om man därmed kan få enklare nedlägg— ning—montering samt fuktskydd. För grova fjärrvärmelsdningar har inte "kringkostnaden" samma betydelse, men där kan det å andra sidan löna sig att leta efter billigare rörmaterial. Troligen kan inga dramatiska kostnadsreduktioner förväntas här, samtidigt som de absoluta beloppen blir mycket stora

om regionala överföringar av kärnvärme skall komma till stånd. Inom ramen för vad som betraktats som konventionella fjärrvärmeledningar har vissa besparingar kunnat göras ge— nom att man använt prefabricerade kulvertar kompletta med stålrör, isolering och ett skyddande ytterhölje av asbest—

cement eller plast. Under senare år har kopparrör med iso—

lering samt skyddshöljen av plast tillkommit.

Temperaturutvidgningen tas konventionellt upp av kompensa— tionsbälgar, naturliga böjar och s k expansionslyror (U— böjar etc). Bälgarna har i vissa fall orsakat problem genom

korrosion.

1-5 Qteszsssiesella_lsesissåezåtss

Orsakerna till att den konventionella utformningen av fjärr—

värmeledningar nu ifrågasätts är i huvudsak följande:

— Nya konstruktionsmaterial finns tillgängliga.

— ändrade parametrar för produktionskällor, överförings- avstånd, bebyggelsetätheter, energipriser.

Flera aktuella forskningsprojekt utgår från att temperaturen på vattnet i fram— respektive återledningar bör ändras. Här följer därför en redogörelse för hur ändrad temperatur påver—

kar ett fjärrvärmesystems ekonomi.

Val av temperatumivåer

Allmänt sett medför en höjd framledningstemperatur (vid kon—

stant returtemperatur):

— Minskade kostnader genom att ett större Värmeflöde kan transporteras med konstant pumparbete genom en ledning av viss dimension

— minskade kostnader genom att värmeväxlarytor kan gö— ras mindre

— ökade kostnader genom att rikligare dimensionering av gods (högre tryck) samt mer kvalificerade material måste tillgripas

ökade kostnader genom mer omfattande kontroll samt av besiktning

— minskade intäkter till följd av minskad elproduktion i kraftvärmeverk.

Sänkt returtemperatur medför (vid konstant framledningstem—

peratur):

Minskade kostnader genom att ett större värmeflöde

kan transporteras med konstant pumparbete genom en ledning av en viss dimension

— ökade kostnader genom att värmtväxlarytor måste göras större

— ökade intäkter till följd av ökad elproduktion i kraftvärmeverk.

Vid optimeringen inverkar även ledningens längd på så sätt att det allmänt sett lönar sig att höja temperaturen vid längre överföringsavstånd. Ökande värmeflöde motiverar å andra sidan sänkt temperatur. Materialval, t ex plaster, kan begränsa möjliga temperaturer. Slutligen begränsas tempera—

turvalet nedåt av att de fastigheter som skall anslutas i de

flesta fall redan är utrustade med uppvärmningssystem för vattenburen värme som är dimensionerande för vissa tempera— turer, vanligen 80O framledning, 60o återledning (kallaste vinterdag). I de fall ett fjärrvärmesystem redan finns på orten måste hänsyn även tas till detta.

I Sverige har 1200 framledningstemperatur, 60o retur (kal— laste vinterdag) blivit vanligast i fjärrvärmesystem. I ex— empelvis Sovjet används 150O framledningstemperatur allmänt.

Nya material

Vid utbyte av stålrören i fjärrvärmeledningarna mot rör av nya material förefaller det väsentligaste önskemålet vara att uppnå korrosionsbeständighet, varigenom det kan bli möj— ligt att slopa skyddshöljet eller kulverten och lägga rören direkt i sand e d. För att förenkla läggningen bör rören va— ra tillgängliga i långa längder, och nödvändiga skarvar och avgreningar bör kunna utföras på ett enkelt sätt. Temperatur— utvidgningen bör helst kunna tas upp som tryckspänning i ma— terialet eller genom naturliga böjar.

Under senare år har bl a följande material blivit aktuella

för användning i fjärrvärmeledningar:

Plast, särskilt förnätad polyeten (PEX), glasfiberar— merad plast (GAP) samt polypropylen (PP).

Förspänd betong med plastbeläggning på insidan. Betong med stålrörskärna (bonnarör).

Asbestcement, eventuellt med plastbeläggning på in— sidan.

Korrosionsbeständiga, ferritiskt— austenitiska stål.

Av plastmaterialen bedöms PEX ha de största förutsättningar— na för dimensioner upp till 200 mm, medan GAP bör kunna an— vändas för medelgrova och grova dimensioner upp till de största förekommande i regionala överföringar. PEX är i vis— sa sammanhang godkänt för 900 varmvatten. GAP kan troligen användas vid 950, med modifierad sammansättning av plasten

upp till 1100.

Betongmaterialen avses för regionala överföringar. Eventu— ell temperaturbegränsning är ej känd. De korrosionsbeständi- ga stålen kan för närvarande användas upp till dimensionen

400 mm.

GAP och betong uppges bli billigare än konventionella stål

i grova dimensioner.

Betongkulverten för grova ledningar har i vissa fall bytts ut mot en sprängd bergtunnel. Därvid har tanken fötts att slopa stålrören och i stället pumpa vattnet genom (två) "vå— ta" bergtunnlar. Sprängning har dock visat sig ge en olämp— lig sprickbildning i kvarvarande partier, varför intresset nu inriktas mot 3 k fullortsborrning. Denna teknik är väl etablerad för mjuka bergarter, exempelvis kalksten, medan svårigheter har uppstått vid borrning i tex granit. En in— tressant omständighet vid fullortsborrning är att den förhål— landevis stora diametern i kombination med de långa avstån—

den ger så stora volymer att en ackumuleringseffekt uppstår. Ändrade parametrar för produktionskällor m m

Traditionellt har fjärrvärmens produktionskällor varit mått— ligt stora anläggningar som kunnat förläggas förhållandevis centralt i näten. Om kärnkraftvärmeverk kommer till stånd blir överföringsavstånden väsentligt större, dels därför att stora kärnreaktorer inte kan förväntas bli tillåtna mycket nära samhällen, dels därför att kärnreaktorerna av ekonomiska skäl byggs så stora att en hel region krävs som värmeunderlag. Även vid konventionell ledningsteknik motiverar således en övergång till kärnkraftvärmeverk att temperaturval m m omprö—

vas .

Fjärrvärme har sin bästa ekonomi i en tätorts centrala delar. För att bättre kunna konkurrera med andra uppvärmningsformer i de mer perifera delarna av ett samhälle (småhusbebyggelse) bör ledningsnätet kunna byggas billigare än vad fallet är i dag. Här finns således en uppenbar marknad för billiga led—

ningstyper.

Isoleringen av befintliga fjärrvärmeledningar är helt natur— ligt optimerad efter tidigare antagna energipris. ökande bräns— lepris motiverar ökad isolering, som dOck har liten betydelse för totala kostnaden. Värmeförlusterna från fjärrvärmerören kan ha både positiv och negativ inverkan. Å ena sidan kan det frostfria förläggningsdjupet för andra ledningar reduceras. Å andra sidan kan tjällyftningen bli ojämn,och trädrötter kan

ta skada av värmen. Problemet förtjänar ytterligare studium.

1 - 6 ésbseslsries

Konventionella kraftvärmeverk kan utrustas med hetvattenacku— mulatorer som gör det möjligt att förskjuta el- och värmepro— duktion i förhållande till varandra under dygnets timmar. Un— der senare tid har ytterligare tillämpningar för ackumulering

föreslagits:

— Stora varmvattenmagasin för ackumulering under längre tidrymder, vilket minskar behovet av hetvattenpannor.

Stora varmvattenmagasin vid bägge ändar av en enkel rörledning som växelvis används som fram— och återled— ning vid regional överföring.

— Varmvattenmagasin för ackumulering av elvärme från den s k nattsvackan.

Konventionella hetvattenackumulatorer byggs av svetsad stål— plåt. 1 nu aktuella projekt föreslås användning av våta berg— rum, betongtankar samt magasin i markytan med atmosfärstryck (förutsätter temperatur under 1000). Avsikten med samtliga projekt äratt uppnå en billigare ackumulering än som är möj—

ligt med dagens teknik.

Ackumulerad elvärme förutsätter att det finns möjligheter att generera billig energi nattetid och vid helger. Så är fallet i ett effektbaserat elkraftsystem, dvs ett system där den di- mensionerande faktorn är den maximala effekten, vilken normalt infaller under dagtid vardagar. Enligt tidigare bedömningar

skulle övergången från det energibaserade vattenkraftsystemet

till det effektbaserade värmekraftsystemet ske omkring 1974, men främst genom att stora utbyggnader nu sker i vattenkraft

med ringa årlig utnyttjningstid förskjuts denna tidpunkt till slutet av 1980—talet. Något betydande utrymme för acku— mulerad elvärme kommer således inte att finnas förrän på

1990—talet.

1 - 7 Mäteieaeyjäreeeäegé

Den värmemängdsmätning som används som grund för debitering- en av fjärrvärmeabonnenter (=fastigheter) grundar sig numera på elektrisk mätning av temperaturen i fram— respektive åter— ledning samt mekanisk mätning av vattenflödet. Uppgifterna överförs på elektrisk väg till ett elektroniskt integrerings— verk, som beräknar levererad värmemängd. Framför allt den me— kaniska vattenmätaren kräver ett omfattande underhåll, vilket påverkar mätningskostnaden och är en starkt bidragande orsak till att mätningen har slopats i flertalet fjärrvärmeanslut—

na småhus.

Vattenflöden kan även mätas på helt elektronisk väg, men ut— rustning finns än så länge endast för stora vattenflöden. Om lämplig utrustning utvecklas och tillverkas i tillräckligt stora serier kan mätningskostnaden väsentligt sänkas, vilket bl a gör det rimligt att tillämpa mätning i småhus.

Införande av individuell mätning hos den slutlige användaren ger erfarenhetsmässigt ca 20 % minskad förbrukning. Önskvärd— heten av mätning bör bedömas dels med hänsyn till minskad energianvändning, dels till den minskade kostnaden för ener— giråvaror, vilken är beroende av slag av produktionsanlägg— ning (hetvattencentraler och el ger hög energikostnad, medan kraftvärmeverk speciellt vid kärnkraft ger låg energikost—

nad enligt sedvanliga betraktelsesätt).

Utveckling av billig flödesmätning gör det även ekonomiskt rimligt att införa individuell mätning av varmvatten i lägen— heter (vilket emellertid är en fråga som faller inom ämnesom— rådet för avdelning D: "Lokalkomfort och hushåll").

430. Kap 3, Appendix 3: Värmedistribution och -ackumu/ering SOU 1974:73 1- 8 Båll522595_EEEJEÅEEEEQE'BEEEEEEE

Fjärrvärmevattnet cirkuleras i systemet med hjälp av elekt— riska pumpar. Gjorda optimeringar gentemot kostnaden för att öka rördimension m m har gett vid handen att den lämpligaste transporthastigheten är ca 3 m/s, varvid den elektriska driv— energin för pumparna kommer att uppgå till 1—2 % av den trans— porterade värmemängden. Friktionsförluster m m kommer helt fjärrvärmevattnet till godo i form av värme men innebär ändå en ekonomisk belastning genom att elenergin är mer värdefull än den levererade värmen samt genom att fjärrvärmepumparna drar betydande anläggningskostnader. Ett ekonomiskt intresse finns således att minska friktionen och därmed pumparbetet. Den mest närliggande möjligheten att minska friktionen (vid oförändrade ledningsdimensioner) är att använda rör med slä— tare innerväggar. Övergång till plaströr, cementrör med plast— beläggning samt korrosionsbeständiga stålrör ger även sådana

fördelar.

En annan möjlighet att minska friktionen är att utnyttja den s k Toms effekt som uppges kunna drastiskt minska pumparbetet vid tillsats av polymerer i små koncentrationer till fjärr—

värmevattnet. Även om man måste ställa sig skeptisk till möj— ligheterna att varaktigt uppnå väsentliga besparingar bör fe—

nomenet ytterligare undersökas.

2 Pågående FOU

Utvecklingsarbetet på fjärrvärmedistributionsområdet domine— ras för närvarande av de arbeten rörande "lågtemperaturfjärr- värme" som utförs vid AB Atomenergi. För 1973/74 beviljades anslag med 250 000 kronor. Stockholms Energiverk undersöker tillsammans med AB Vattenbyggnadsbyrån (VBB) möjligheterna att utnyttja våta bergtunnlar för hetvattentransport för en kostnad av 240 000 kronor. övriga nu pågående projekt torde vara att hänföra till normalt produktutvecklingsarbete, vil—

ket faller utanför ramen för EPKzs arbete.

3 Behov av FoU

Det viktigaste utvecklingsmålet på fjärrvärmeområdet synes vara att möjliggöra utnyttjande av kärnkraftvärmeverk, var— vid en väsentlig faktor är frågan om närlokalisering, vilken är föremål för särskild utredning. Även vid de längre över— föringsavstånd som kan bli påtvingade till följd av restrik— tioner för förläggning av kärnkraftverk kan emellertid fjärrvärme bli ekonomisk enligt konventionella synsätt. En angelägen uppgift är här att utveckla metoder för att ekono— miskt överföra stora värmemängder på stora avstånd (upp till och över 100 km). Kostnadsbesparingar synes kunna uppnås ge- nom utveckling av ledningar av okonventionella material så- som plast oeh betong eller genom att transportera vattnet i

"våta" bergtunnlar.

Generellt är kostnaden för fjärrvärmeledningarna av avgöran— de betydelse för ett fjärrvärmesystems lönsamhet och därmed för fjärrvärmens utbredning. Utveckling med sikte på att minska kostnaderna för fjärrvärmenäten i samhällena är där— för av stor betydelse. En intressant utvecklingsriktning är användning av korrosionsbeständiga material (plast, korro— sionsbeständigt stål), som medger förläggning utan särskilt

fuktskydd och därmed lägre kostnader.

Stora hetvattenackumulatorer i förening med kärnkraftvärme— verk kan minska beroendet av oljeeldade hetvattenpannor för att täcka topplasten. När det svenska elkraftsystemet blivit effektbaserat — mot slutet av 1980—talet — blir det motive— rat att ackumulera el från lågbelastningstid i form av värme

i hetvattenackumulatorer. Tekniken för mätning av värmemängd släpar efter, vilket med

hänsyn till de spareffekter som individuell mätning erfaren—

hetsmässigt ger motiverar en FoU—insats.

4 Redovisning av förslag till FoU—projekt

I bilaga 1 återfinns en förteckning över de förslag till

FoU-projekt rörande Värmedistribution och —ackumulering som

har lämnats till energiprogramkommittén.

Följande projektförslag beträffande fjärrvärmeledningar har

erhållits:

— Utvecklings— och provningsprogram för de stora varm— vattenledningarna mellan kärnkraftvärmeverk och di— stributionscentra (Dnr 113)

Transport av hetvatten i våta bergtunnlar (Dnr 129)

— Prov med plastledningar för sista ledet i distribu— tionen till husen (Dnr 117)

— Gemensamma sekundärsystem av plaströr för uppvärm— nings— och tappvarmvatten (Dnr 115)

Plastkomponentutveckling (värmeväxlare) för gemen— samma system för lokaluppvärmning och tappvarmvatten (Dnr 114)

Det bör observeras att dessa förslag icke på långt när utgör en fullständig projektinventering. Det kan exempelvis nämnas att ett intressant förslag, som avser användning av korro—

sionsbeständigt stål i fjärrvärmeledningar, ej har resulte—

rat i ett direkt projektförslag.

Av stort intressei detta sammanhang är de undersökningar rö— rande fjärrvärmeöverföring med i huvudsak konventionell tek— nik från Barsebäcks kärnkraftstation till Malmö och Lund,

vilka utförs av Sydsvenska Kraft AB i samarbete med berörda

kommuner.

Följande projektförslag beträffande hetvattenackumulering

har erhållits:

— Lagring av hetvatten i bergrum (Dnr 128) Lagring av hetvatten i betongtank vid max 950 C i samband med elvärme (Dnr 127)

— Varmvattenmagasin vid atmosfärstryck (öppen tank) (Dnr 116)

— Värmeackumulering (Dnr 159)

Två projektförslag som avser systemstudier har också inläm—

nats:

Allmän systemstudie för samoptimering genom datapro— gram av ett fjärrvärmesystem i dess helhet (Dnr 112)

Modell av fjärrvärmesystem (Dnr 158).

Fyra av projektförslagen (Dnr 114 t o m 117) behandlar ut— vecklingen av "lågtemperaturfjärrvärme". Förslagsställare

är AB Atomenergi. En preliminär utredning har redovisats tidigare av AB Atomenergi i samarbete med bl & Svenska Vär— meverksföreningen (Ref. 1). Det bör noteras att tre av pro— jekten (Dnr 114, 115 och 117) egentligen i första hand faller

inom ämnesområdet för avdelning D: "Lokalkomfort och hushåll".

Ett projektförslag, som redovisas under avsnittet "Gaspro—

duktion och —diStfibuti0n", är av intresse även vad gäller

hetvattenackumulering i berg, nämligen:

— Lagring av energi i bergrum (Dnr 108)

Detta projekt behandlar i första hand naturgas. Kostnadsmäs— sigt är förslaget av samma storleksordning som det tidigare nämnda (Dnr 128), och viss samordning mellan dessa båda pro-

jekt bör förmodligen övervägas.

Angelägenhetsgraden för projekt gällande FoU på fjärrvärme

— speciellt i fråga om fjärrvärmeledningar och hetvattenacku— mulering — får bedömas som hög, men de olika projektförslagen måste självfallet underkastas teknisk granskning, och även andra projekt än här redovisade kan med stor sannolikhet bli

aktuella.

Resursbehoven för inlämnade projektförslagfhar sammanställts

i bilaga 2.

Medelsbehovet för nio av de inlämnade förslagen uppgår totalt till ca 17 Mkr. Därutöver tillkommer i något fall investering i provanläggning. Uppgift saknas helt för två förslag (Dnr 127 och 129). Tre av de nio projekten (Dnr 113, 117 och 128) är

av annan storleksordning än de övriga med en totalkostnad av

storleksordningen 5 Mkr per projekt.

Medelsbehovet faller i huvudsak under en tidrymd av 3—5 år. Ett behov av statligt stöd på totalt ca 14 Mkr kan utläsas av de projektförslag där uppgifter har lämnats. Därav erford—

ras under den första treårsperioden ca 9 Mkr eller 3 Mkr/år.

Uppgifterna om personalbehovet är ofullständiga, men några väsentliga svårigheter att fylla behovet anses enligt lämna—

de uppgifter ej föreligga.

VÄRMEDISTRIBUTION, VÄRMEACKUMULERING

Försla

EPK Dnr ____________.__________.____.__________._._.______________________._______________.____._________________________________

112. AB Atomenergi 113 AB Atomenergi

till FoU— ro'ekt

Förslagsställare

Projektbeskrivning

Allmän systemstudie för samoptimering genom dataprogram av tur— binutformningen, fjärrvärmetransport och distributionssystem, värmeteknisk utrustning,inomhusisolering och användning av värme— lagring som funktion av olika parametrar angående kärnkraftaggre— gatens storlek, erforderlig fjärrvärmeeffekt, effekttäthet i be— byggelsen, bebyggelsetyp etc. Kan användas även för att prova eko— nomiska gränsvillkor av fjärrvärme som funktion i tiden, cost/be— nefit—analyser av olika förbättringsförslag etc. Dataprogrammet byggs upp i olika block som vart för sig successivt kan förbättras

och förfinas.

Utvecklings- och provningsprogram i flera etapper för stora led— ningar bestående av a) glasfiberarmerade plaströr, b) förspända betongrör med invändigt skyddsskikt av plast för de stora varm— vattenledningarna mellan kärnkraftvärmeverk och distributionscen— tra. Genomförda beräkningar, utredningar och förförsök har visat att dessa ledningstyper lovar att uppfylla de tekniska prestanda samt att de kan bli väsentligt billigare än konventionella led— ningar. Dels är själva rören billigare än stålrörsledningar med kompensatorer etc, dels behöver dylika ledningar ej omges med sär— skilda skyddskulvertar. Beräkningsexempel: l m diam från— och returledning

1973 års pris A: Konventionell plåtledning med betongschakt 4 100 kr/m B: Förspänd betongledning med innerfoder av plast 2 500 kr/m C: Glasfiberarmerad plastledning 2 400 kr/m (I vissa fall måste dock något större diameter användas för B och

på grund av lägre framledningstemperatur).

Bilaga 1

Förslag till statligt! stöd (enligt förslags— ställaren)

Hela det angivna beloppet avser statligt stöd, efter— som det gäller framtagning av ett mycket viktigt styr- nings— och beslutsinstru— ment. Därutöver förväntas dock vissa organisationer och företag göra frivilliga insatser.

Det föreslås att själva provutrustningen samt hälf— ten av driftkostnaden ordnas som ett lån med villkorlig återbetalningsskyldighet (från royalty på produkten), resten betalas av tillver— karna direkt. Statligt stöd är nödvändigt, eftersom till- verkarna inte ensamma kan på- verka att det blir en marknad för denna produkt. Risken

blir sålunda för stor om inte

stöd lämnas.

EPK " ” _ _ _ Förslag till statligt

Dnr Forslagsstallare Pröjektbeskrivning stöd (enligt förslags—

ställaren)

114 AB Atomenergi För att kunna utnyttja gemensamma system för lokaluppvärmning och Ca 600 tkr, dOck med vill— tappvarmvatten (vilket starkt reducerar ledningskostnaderna) be— korlig återbetalningsskyl— hövs värmeelement- och vatten/luftvärmeväxlare av material som ej dighet. Därutöver förutsätts korroderar i syrehaltigt vatten. Särskilt vid tillämpning av låg— viss satsning av industri— temperaturfjärrvärmesystem (seriekoppling av bogtadsområden) bör medel. Vissa bidrag har re— dessa komponenter ha en låg kostnad per kw och C temperaturskill— dan utlovats under förutsätt— nad. Plastkomponenterna lovar att uppfylla denna målsättning. Ännu ning att det med statliga me— hårdare krav på låg kostnad föreligger för värmeväxlare vid åter— del finansierade programmet vinning av värmen från husens frånluftsystem. Sålunda föreslås bi— fortsätter. drag till plastkomponentutveckling för dessa tre slags komponenter. 115 AB Atomenergi Gemensamma sekundärsystem av plaströr för fördelning av lokalupp— Totalt ca 700 tkr över en ' värmningsvatten samt tappvarmvatten i samma rör lovar stora bespa— femårsperiod. ringar för såväl sekundärnäten som rördragningen inomhus. En för— utsättning är dock att materialproblemen och kemiproblemen kan be— mästras. I Studsvik har ett kontorshus försetts med ett system som kommit i drift i december 1973. Förslaget är att göra uppföljande mätningar angående vattenkemi etc i detta system samt mera grund— läggande laboratoriemätningar som stöd. Till sist bör prov göras för ett bostadsområde där större mängder tappvarmvatten behövs än de som är aktuella i Studsvik.

ll6 AB Atomenergi Varmvattenmagasin vid atmosfärstryck. 0,1 Mkr första året, 0,6 Mkr 4 totalt över fem år. För sekundärsystem i fjärrvärmenät där man arbetar med relativt . o . . " _ . o laga temperaturer (80 C, enligt Vissa forslag for framtiden 60 C), kan värmemagasin ordnas på billigt sätt genom ett varmvattenmagasin med atmosfärstryck. Magasin av denna typ kan användas för att kapa värmetopparna på sekundärnäten (vilket minskar erforderlig effekt av varmvattenpannan), samt inom vissa områden för lagring av nattel. Även vid kärnkraftverk kan mycket stora magasin av denna typ uppfyl— la en väsentlig funktion för ökning av elproduktionen dagtid och

motsvarande minskning nattetid.

EPK

Dnr Forslagsstallare

Förslag till statligt Projektbeskrivning stöd (enligt förslags— ställaren)

116 (forts.)

117. AB Atomenergi

127. Statens vattenfalls— verk 128 Statens vattenfalls— verk 129 Statens vattenfalls— verk

Ett magasin vid atmosfärstryck kan i princip vara en öppen tank, men ytan måste skyddas mot avdunstning, värmeförluster samt syre- upptagning. Det föreslås här en teoretisk Och ekonomisk utredning av förslag om att åstadkomma detta (huvudförslaget är en flytande isolerkropp som tätas mot bassängkanten genom en plastduk) samt därefter utprovning av den prioriterade lösningen. På sikt bör även mera radikala förslag såsom användning av gropar i mark och berg och tätningsmetoder för dessa utformas.

En stor del av kostnaden för fjärrvärme ligger i kostnaderna för 0,3 Mkr 1974/75, 5 Mkr to—

sekundärsystemen, dvs sista ledet i distributionen till husen och talt under fem år.

lägenheterna. För att förbättra fjärrvärmens konkurrensförmåga och

därigenom dess genomslag på marknaden föreslås fortsatta prov med plastledningar förlagda i mark. Genom att plastledningarna är böj—

liga och kan levereras i långa längder på trummor minskas installa—

tionskostnaden avsevärt. Ingen extern kulvert behövs. De hittills

utförda proven visar att ledningarna är funktionsdugliga. För att

ytterligare förbättra ekonomin bör dock varianter med en enkel iso— lering (flera varianter har föreslagits däribland en som tillver—

kas tillsammans med rören —) och billigare skarvningsmetoder fram—

tagas. De här föreslagna proven syftar till att demonstrera prestan-

da av rör, vidareutvecklade enligt dessa principer.

Lagring av hetvatten i betongtank vid max 950 C i samband med el— Resultatet av pågående arbe—

värme. ten kan väntas visa om skäl finns till fortsatta insats—

er med statligt stöd.

Lagring av hetvatten i bergrum. Resultatet av pågående arbe— ten kan väntas visa om skäl finns till fortsatta insats— er med statligt stöd.

Transport av hetvatten i våta bergtunnlar. Resultatet av pågående arbe— ten kan väntas visa om skäl

4 "__—"'—-_________________________—___________——_————_——————————————_——————————————————————————————=r———————7————————=————————— EPK Forslag till statligt

Dnr Förslagsställare Projektbeskrivning . stöd (enligt förslags— ställaren) _____________________________________________________________________._____________________.______________________________ 129 finns till fortsatta insats— (forts.) er med statligt stöd.

158 LTH, Inst för värme— Modell av fjärrvärmesystem. Projektets genomförande för— och kraftteknik utsätter extern finansiering Under arbetsåret 1973/74 framtogs vid institutionen en första va— genom exempelvis statligt riant av en modell beskrivande ett komplett fjärrvärmesystem om— stöd till minst 80 %. fattande en ångkraftprocess, ett förenklat distributionssystem samt med ett förenklat antagande beträffande de uppvärmda byggnaderna. Under innevarande arbetsår har ett arbete i syfte att förfina och komplettera denna modell påbörjats. Kompletteringen innebär att även andra värmekraftprocesser än ångkraftprocessen skall kunna inrättas liksom även att modellen samtidigt skall kunna behandla flera olikartade värmekraftprocesser. Förfiningen innebär att mo- dellen kvantitativt och under kortare tidsperioder skall kunna beskriva kompletta och även komplicerade fjärrvärmesystem. Detta

arbete kräver fortsatta insatser.

Resultat: Modellen är tänkt som ett hjälpmedel vid projektering och bedömning av olika fjärrvärmesystem liksom även som ett hjälp— medel vid drift av ett fjärrvärmesystem.

159. LTH, Inst för värme— Värmeackumulering. Projektets genomförande för— oeh kraftteknik utsätter extern finansiering

För ackumulering av värme finns ett stort antal äldre system. Åt— genom exempelvis statligt skilliga nya metoder har dessutom presenterats under senare år. stöd till minst 80 %. Denna studie avser att systematiskt behandla såväl äldre som nyare system från tekniska och ekonomiska synpunkter. Okonventionella energikällor såsom sol och vind kommer att behandlas. Projektet har förberetts vid institutionen.

Resultat: Skäl och principer för Värmeackumulering kommer att pre— senteras. Förslag till utveckling av värmeackumuleringsutrustningar kommer att lämnas.

VÄRMEDISTRIBUTION OCH —ACKUMULERING Bilaga 2

Resursbehov (Mkr resp manår) Projekt— Medels- Pro— Årligt medels— Anspråk på statligt stöd Personal— förslag behov jekt— behov (genom— Total— Första treårsperioden insats EPK Totalt tid snittligt) belopp Totalt Genomsnitt Dnr Mkr År Mkr/år Mkr Mkr Mkr/år Manår

Anmärkningar

108. Uppgifter redovisas i Appendix 5 ”Gasproduktion Och —distribution" 112 1,2 3 0,4 1,2 1,2

113 4 3 1,3 3 3 Av medelsbehovet 4 Mkr utgör 2 Mkr inves— tering i provutrustning.

11410 0,6 3 0,2 0,6 0,6 11510 0,7 5 0,14 0,7 0,42 116 0,6 5 0,12 0,6 0,36 117” 5 5 1 3,3 2 127 Inga uppgifter har lämnats.

128 4 10 0,4 4 1,2 Utöver medelsbehovet 4 Mkr tillkommer in- vestering i provanläggning (5 ä 10 Mkr).

129. Inga uppgifter har lämnats. 158 0,2 2 0,1 0,16 0,16 4 159 0,2 2 0,1 0,16 0,16 4

"___—W

Summa 16,5 13,72 9,10 3,05

X)

Projekten är eventuellt redovisade även i avdelning D: "Lokalkomfort och hushåll"

ELEKTRISK KRAFTÖVERFÖRING

1 Pågående FoU inom elektrisk kraftöverföring 1-1 Genererisg

På generatorkonstruktionssidan har utvecklingen hos tillver— karna varit mycket livlig under senare år. Sålunda har in— troducerats nya rotorkonstruktioner, isolationsmaterial och konstruktionsdetaljer av plast samt direkt vattenkylning av rotor— och statorlindningar. Utvecklingen går mot allt större enheter, vilket medför konstruktionsproblem av ökad svårig-

hetsgrad.

Studier pågår på flera håll rörande möjligheterna att införa supraledning. Härigenom skulle spänningen på maskinerna kun— na höjas så att generatortransformatorerna skulle kunna eli—

mineras.

1—2 äreräérisgssät

Sverige har legat väl framme när det gäller reduktion av överföringskostnaderna genom införande av högre spänningar

och andra åtgärder.

Redan på 1930—talet infördes sålunda 220 kV och i början av 1950—talet var Sverige det första land som införde 400 kV. Till följd av de långa ledningarna blir stabiliteten den dimensio— nerande faktorn. Seriekondensatorer Och multipelledare inför— des också i början av 1950—talet för att höja stabilitets—

gränsen Och därmed sänka överföringskostnaderna.

Den efterföljande utvecklingen karakteriseras av förbätt—

ringar av apparater, främst brytare och avledare, vilket

möjliggjort lägre isolationsnivåer.

En uppmärksammad insats har gjorts på ett överföringssystem för högspänd likström såväl vad gäller användning av jonven—

tiler i början av 1950—talet som tyristorer i slutet av 1960—talet.

Under senare år har ett stort utredningsarbete utförts rö—

rande begränsning av felströmmar i 84—400 kV—näten.

En stor utvecklingsinsats görs för närvarande på dimensio—

nering av ett system för 800 kV spänning.

Gasisolerade ställverk har fått en alltmer omfattande an— vändning där utrymmet är dyrbart och i förorenad atmosfär. Gasisolerade ställverk med gasen svavelhexafluorid (SF6) väntas bli ekonomiskt jämförbara med konventionella ställ—

verk vid spänningar över 500 kV. De är därför särskilt in—

tressanta för ett kommande 800 kV—nät.

SFö—gasen är förhållandevis dyr. Ett projekt borde därför

startas med inriktning att ta fram en billigare ersättnings—

gas.

Mot bakgrunden av ökade problem med luftledningar inom tätt— bebyggda områden har effektöverföring med kabel fått större

aktualitet även för högre effekter. Kablar med konventionell

Pappers—Olje—isolering undersöka i förening med forcerad kvlv ning.

En successiv övergång sker från papper till olika former av plast, främst tvärbunden polyeten. De homogena polymermate— rialens elektriska egenskaper vad avser livslängd som funk— tion av fältstyrka Och drifttemperatur är av fundamental be— tydelse för ekonomin och borde undersökas närmare. Arbete pågår även på kryo— och supraledarkablar, men dessa torde ej få någon plats i överföringstekniken förrän vid sekelskif—

tet. Tryckgaskablar, dvs kablar byggda på samma princip som

SFö—ställverken, torde däremot komma tidigare. De är fort— farande mycket dyrare än oljekablar, men en förbättrad till—

verkningsteknik torde sänka priset avsevärt.

En stor utvecklingsinsats är motiverad på isolatorer för luftledningar och ställverk i smutsig eller salthaltig atmosfär. En hel del värdefull grundforskning pågår vid

vissa tekniska högskolor, men resurserna borde byggas ut.

På distributionsområdet pågår ett omfattande elbyggnadsra— tionaliseringsarbete i samarbete mellan VAST, Elverksföre— ningen och Vattenfall. En stor insats har redan gjorts på luftledningsnät. Huvudvikten läggs för närvarande på kabel— området. Här är man av den uppfattningen att bestämmelserna är för stränga i dag. Åtminstone på lågspänningsområdet bor—

de enklare kablar tillåtas.

Elinstallationer i byggnader drar stora kostnader fastän des— sa icke avspeglar sig i elkraftpriset. En rationaliserings— insats skulle vara lönsam. Bl a borde dimensioneringsprinci—

per och föreskriftssidan undersökas närmare.

Datorer har börjat användas alltmer av distributörer vad gäller dimensionering och kontroll av distributionssyste— men. Utlösningsvillkoren kan bevakas mycket bättre och man kan välja rätt ögonblick för förstärkningsåtgärder.

Datorer introduceras eller finns redan för drift och över— vakning av kraftsystem. De har på sina håll fått funktioner av varierande betydelse. I vissa system har de endast anvi— sande funktioner medan man i andra system hunnit längre i utvecklingen, så att datorerna får ingripa direkt i proces— serna och driften och t 0 m användas för ObÄEkCS— OCh nät— skydd. En central forskning och utveckling på datorområdet bör ske vad avser framtagning av matematiska modeller, meto—

der och algoritmer.

2 Behov av FoU och förslag till FoU—projekt

Vid en hearing som hölls i Riksdagshuset den 30 april 1974 diskuterades ovanstående utvecklingstrender. Diskussioner— na har senare resulterat i ett antal projektförslag. En förteckning över de förslag till FoU—projekt, som har in— lämnats till energiprogramkommittén, finns i bilaga 1. Redovisningen av dessa förslag begränsas här till korta kommentarer. Förslagen har placerats i den ordning som de

bedömts vara mest angelägna.

— Ersättning för SF6 som isolermedel i kapslade ställverk, kablar etc (Dnr 122).

Forskningsprojektet är av grundläggande karaktär och bör utföras vid universitet och högskolor. Er— sättningsgasen bör vara billig och miljövänlig, ha goda elektriska och termiska egenskaper. Projektet bör bekostas helt med statliga medel.

— Utveckling av homogena isolationsmedel av olika plasttyper inkl tvärbunden polyeten innefattande åldringsmekanismen som funktion av elektrisk fält— styrka och temperatur (Dnr lOl).

Projektet bör utföras vid teknisk högskola och be— kostas av statliga medel.

— Studium av lednings— och ställverksisolation vid växel— och likström i salthaltig atmosfär kombine—

rad med undersökning av ställverkselement med SF6 som basisolation samt nya kabeltyper (Dnr 102).

Proven är avsedda att framför allt tjäna som un— derlag för konstruktion och dimensionering av an— läggningsdelar. Proven bör utföras vid Chalmers fältprovningsstation i Anneberg där tillgång finns till såväl växelström som likström. Finansiering bör ske med statliga medel och utsträckas till ett flertal år med hänsyn till prövningens art. (Resul— tatet är starkt beroende av meteorologiska förhål— landen.)

Datorprogram för styrning av kraftnät (Dnr 124).

Projektet utgör en vidareutveckling av det 5 k TIDAS—systemet. Bl a avses framtagning av matema— tiska modeller, metoder och algoritmer som bas för datorprogram för styrning av kraftverk. Programmet

skall reglera produktionen på bästa ekonomi med hän— syn tagen till produktionsapparatens sammansättning och överföringsnätets utseende. Arbetet beräknas pågå under fem ä tio år framåt och utföras till en början vid teknisk högskola. Denna del bekostas helt av statliga medel. Kraftföretag och kraftindustri svarar för den praktiska tillämpningen.

_ Kraftledningsstolpar av syntetiskt material (Dnr

123).

Försök har gjorts i flera år att utveckla en plast— kvalitet som är mekaniskt stark men som samtidigt kan utnyttjas som isolator under inverkan av skif— tande väderleksförhållanden (sol, smuts, fukt etc). Arbetet bör bekostas av statliga medel och utföras vid högskola i samverkan mellan materialteknisk och provningsteknisk expertis.

- Systemanalys av distributionsnät med hänsyn till elkvalitet och tillförlitlighet (Dnr 166).

Program för analys av belastningsfördelning Och nät— dimensionering finns redan men bör utvidgas så att tillförlitligheten kommer med. Arbetet är av grund— läggande karaktär Och bör bekostas av statliga me— del.

Optimal utbyggnad av distributionsnät (Dnr 165).

Projektet avser framtagning av en optimal kombina— tion av lämpliga systemkonfigurationer och utrust- ningar. Arbetet är i sin inledande fas av grund— läggande karaktär men bör givetvis bedrivas i sam— verkan med kraftföretag och kraftindustri.

Databas för tillförlitlighetsberäkningar i elektris— ka kraftsystem (Dnr 170).

Datainsamling för kraftsystem över 20 kV samt för kraftstationer pågår hos Statens Vattenfallsverk. En del felstatistik har även publicerats av VAST. Procedurer för analys och insamling av feldata är dock bristfälliga för närvarande.

Vid ovannämnda hearing diskuterades även utvecklingsfrågor inom elektrisk installationsteknik, men några konkreta pro—

jektförslag har ej framkommit.

3. Program för FOU

Resursbehovet för ovan redovisade projektförslag har samman— ställts i bilaga 2 och uppgår till ca 4 Mkr och ca 25 manår. FoU—insatserna faller till största delen inom fyraårsperio— den 1975/76 1978/79, vilket innebär en årsresurs i medel— tal av sex man och 1 Mkr. Direkt statligt stöd erfordras för

hela kostnaden.

Inventeringen är givetvis inte komplett och kommer säkert att

utvidgas när en policy för statligt stöd formuleras.

4. Tillgång till resurser för FOU

Tillgång till kompetent expertis finns inom landet men kon— takt bör hållas med t ex Electric Power Research Institute (EPRI) i_USA. Ett forskarutbyte bör ske. Kostnaderna för ett

sådant kan för närvarande inte anges.

ELEKTRISK KRAFTÖVERFÖRING Bilaga 1

Förslag till FoU—projekt

EPK

Dnr Forslagsstallare

Förslag till statligt

Projektbeskrivning stöd (enligt förslags— ställaren)

___________________—_________—___—__—_———————-—_

lOl KTH, Institutionen för elektrisk an— läggningsteknik 102 CTH, Institutionen för elektrisk an— läggningsteknik

122. ASEA 123 ASEA

Utvecklingen inom främst kabeltekniken har kännetecknats av en Projektet föreslås få stat- övergång från oljeimpregnerat papper till olika typer av plast— ligt stöd. På längre sikt er, där framför allt tvärbunden polyeten är av största intresse. bör övervägas om icke en bi— En isolerings livslängd är starkt beroende av elektrisk fältstyr— trädande professur i isola- ka och drifttemperatur. Projektet avser att studera de grundläg— tionsforskning borde inrät— gande åldringsmekanismer som här är verksamma, så att man med tas.

hjälp av forcerade livslängdsprov kan fastställa tillåtna påkän-

ningar för olika konstruktioner. Forskningsresultaten syftar till

billigare och bättre kablar men kan även bli värdefulla vid dimen—

sionering av annan elektrisk apparatur. Långtidsprovning av lednings— Och ställverksisolation vid växel— Statligt stöd önskas till de och likspänning i utomhusprovanläggningen i Anneberg. Provningen belopp som anges med tanke på skall även omfatta undersökning av ställverkselement med SF6 som anläggningens betydelse för basisolation samt nya kabeltyper. Proven är avsedda att tjäna som den framtida elektriska kraft— underlag för design och dimensionering av anläggningsdelar av överföringen inom landet. ovannämnda slag.

Ersättning för SF6 som isolermedel i kapslade ställverk, kablar FOU av grundläggande karaktär.

etc. SF6 vinner for narvarande alltmer insteg som isolermedel i Bör bekostas helt med statliga kapslade ställverk, kablar och vissa apparater. Gasen har utmärk— medel.

ta isoler— och värmeledningsegenskaper men är förhållandevis dyr. Forskningsprojektet, som är av grundläggande karaktär, avser fram— tagning av lämplig ersättningsgas: billig, miljövänlig, goda elektriska och termiska egenskaper.

Kraftledningsstolpar av syntetiskt material. Projektet avser FOU av grundläggande karaktär. framtagning av lämpligt material till kraftledningsstolpar som Bör bekostas helt med statliga

samtidigt är mekaniska bärare av linorna och isolatorer. medel.

Förslag till statligt

Förslagsställare Projektbeskrivning stöd (enligt förslags— ställaren)

EPK Dnr

123 Ett lyckat resultat leder till billigare och mer miljövänliga (forts.) (lägre) stolpar.

124 ASEA Datorprogram för styrning av kraftnät. Projektet avser framtag— FOU av grundläggande karak— ning av matematiska modeller, metoder och algoritmer som bas för tär. Bör bekostas helt med datorprogram för styrning av kraftverk. Lämpliga program kan för— statliga medel. Kraftföre— billiga elproduktion och överföring. tag och kraftindustri svarar

för den följande tillämpning— en på praktiska system. 165 KTH/Prof. J A Bu— Distributionsnät, komponentutveckling SRRC S:t Optimal nätutbyggnad med hänsyn till dagens och framtida belast— FOU av grundläggande karak— ningar, tekniska, ekonomiska och övriga krav på anläggningarnas tär. Bör bekostas helt av prestanda måste uppnås. För att tillgodose ökade krav på en ratio— statliga medel. Kraftföre— nell eldistribution erfordras utveckling av nya och ändamålsenli— tagen och kraftindustrin ga utrustningar såsom transformatorer, kablar, kopplingsanordning— svarar för den följande till— ar m m så att en optimal kombination av lämpliga systemkonfigura— lämpningen på praktiska sys— tioner och utrustningar kan uppnås. Projektet bör lämpligen bedri— tem. vas gemensamt av KTH, kraftföretagen och den elektrotekniska indu- strin.

166. KTH, Inst. för elakt—Distributionsnät. Systemanalys med hänsyn till elkvalitet och till—FOU av grundläggande karak—

risk anläggningstek— förlitlighet. tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföreta— Metodutveckling för systemanalys med hänsyn till elkvalitet och gen och kraftindustrin sva— tillförlitlighet erfordras för optimal systemutbyggnad i eldistri— rar för den följande tillämp— butionsnät. Ett programpaket omfattande analys och simulering av ningen på praktiska system. distributiosnät, kostnadsoptimering med hänsyn till lämpliga sys—

temkonfigurationer samt ekonomisk utvärdering av elleveranssäker—

het bör utvecklas.

170. KTH, Inst. för elekt- Databas för tillförlitlighetsberäkningar i elektriska kraftsystem. FOU av grundläggande karak— risk anläggningstek— tär. Bör bekostas helt av

nik Avancerad teknik för statistisk analys av fel, rekursiva procedu— statliga medel. Kraftföreta— rer för uppdatering av data, identifiering av variabler, procedu— gen och kraftindustrin sva— rer för datainsamling, teknik för detektering och beräkningar av rar för den följande tillämp— felsannolikheter för sammankopplade fel bör utvecklas. ningen På praktiska system.

ELEKTRISK KRAFTÖVERFÖRING

"förslag 'behov EPK Totalt Dnr Mkr

Resursbehov Mkr res

Projekt— Medels— Projekt—

"tid

År

manår

behov (genom; snittligt) Mkr/år

rligt medels— Ansprak pa statligt stöd

Total— belopp Mkr

Bilaga 2

Personal- Första treårsperioden insats Totalt Genomsnitt

Mkr Mkr/år Manår

Anmärkningar

W

101 0,5 102 0,8 122 0,5 123 0,6 124 0,6 165 0,4 166 0,3 170 0,3

0,25 0,13 0,17 0,20 0,12 0,08 0,15 0,15

0,5 0,8 0,5 0,6 0,6 0,4 0,3 0,3

0,5 4 0,4 6 0,5 2 0,6 2 0,35 3 0,25 3 0,3 2 0,3 2

MM

Summa 4,0

4,0

3,2 1,1 24

GASPRODUKTION OCH _DISTRIBUTION

1 Allmänt om gas i Sverige

1-1 åEéssses

Hittills har all produktion av sådana gaser som avses i det— ta sammanhang, dvs värmeinnehållande gaser, skett vid 5 k stadsgasverk i de större städerna. Stadsgasen, som har ett värmeinnehåll mellan 16 och 20 kJ/mBn, har därvid distribue— rats inom respektive stad och dess närmaste omgivning. Den har använts inom hushåll för matlagning, inom fastigheter

av olika storlekar för uppvärmning och varmvattenberedning

samt inom olika industrier för varierande ändamål.

I några fall har även distributionen kunnat utsträckas till näraliggande städer, men några gemensamma rörnät för flera produktionsverk har ej förekommit.

Stadsgasverken började anläggas i Sverige från mitten av 1800—talet och baserades uteslutande på importerad stenkol som råvara. Vid gasproduktionen erhölls därvid ett antal bi— produkter såsom koks, stenkolstjära, ammoniak och bensenkol— väten. Dessa har under gångna tider mestadels varit mycket begärliga. Den största biprodukten har varit koksen med ett försäljningsvärde av samma storleksordning som gasen och of- ta även av samma storlek som den totala kostnaden för kolrå—

varan .

Under 1950— och 1960—talen började utomlands oljeprodukter användas för stadsgasframställning, och nya processer utveck— lades under denna tid för spaltning av olja och bensin till en gas, som var utbytbar mot den dittills konventionella stadsgasen ur kol. Utvecklingen gick mot kontinuerligt arbe— tande högtrycksprocesser med råvarorna lättbensin och butan. Kolgasverken lades efter hand ned och ersattes med dessa spaltgasverk i många länder och även i Sverige, där det sista

kolverket (i Stockholm) ställdes av 1972.

Det var också flera andra motiv som bidrog till denna utveck— ling, såsom arbetskraftsproblematiken (stor insats av tungt och smutsande arbete i förening med kraftigt stigande löner) och miljöfrågorna (kolverken förorenade starkt både luft och

vatten).

De nya spaltverken producerar gas utan biprodukter, fordrar

mindre insats av manuellt arbete och är miljövänliga.

I utlandet har man på flera håll sedermera även lagt ned spaltverken, om man haft tillgång till naturgas, och över— gått till att distribuera naturgas, Vilket är möjligt med

relativt obetydliga åtgärder.

1 Sverige är situationen nu den, att de sju kvarvarande stör- re stadsgasverken (Stockholm, Göteborg, Malmö—Lund, Norrköp— ing, Helsingborg—Landskrona, Örebro, Eskilstuna) är baserade

på lättbensin eller butan.

Genom energikrisen 1973/74 har våldsamma prisstegringar på lätta petroleumprodukter följt, vilket gjort det ekonomiska läget för stadsgasverken mycket besvärande, varför man börjat

söka efter andra råvaror.

1-2 Messages

Sverige har, bortsett från smärre lokala fyndigheter, ännu

ingen egen naturgasproduktion.

Utomlands har emellertid naturgasen under senaste årtiondet börjat utnyttjas i en alltmer accelererande takt. De största fyndigheterna i Europa är belägna i Sovjetunionen, Holland, Tyskland, Frankrike och Italien samt i Nordsjön på områden tillhörande England, Norge, Danmark, Tyskland och Holland. De producerande länderna förbrukar i första hand själva sin gas, men ett antal exportavtal förekommer, främst från Sov—

jet och Holland.

Dessutom importeras till Europa naturgas i kondenserad form (Liquified Natural Gas, LNG) från fyndigheter utanför Europa,

såsom från Algeriet och Libyen.

I Sverige är intresset stort inför möjligheterna att tillfö- ra landet naturgas. 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas (UROG) utgav 1972 "Naturgas i Sverige" (Ref. 2). 1971 bildades inom Svenska gasföreningen dess naturgassek- tion av intressenter från staten, kommuner, privata industri— er och kraftbolag. Under 1973 bildades Östgas AB, ett halv— statligt utredningsbolag för undersökning av möjligheterna till naturgasimport från Sovjet samt tillsatte industriminis— tern Naturgasdelegationen som samordnande organ för naturgas—

frågorna i Sverige.

Inom dessa organ har olika utredningar gjorts i syfte att

förbereda import av naturgas till Sverige.

Dessa utredningar har omfattat såväl rörimporterad naturgas

som fartygsimporterad LNG.

I detta sammanhang bör även anges att det arbete som Olje— prospektering AB (OPAB) bedriver syftar till exploatering av

de olje— och gasfynd som man kan komma att göra.

2 Amnesområden för kommande utveckling inom gastekniken

Med ledning av vad som angetts i föregående avsnitt kan en

uppdelning göras i följande ämnesområden.

För de nuvarande stadsgasverken gäller att avgöra hur de i

framtiden skall ingå i landets energiproduktion.

De kan antingen fortsätta som hittills att producera gas för ett lokalt behov eller inlemmas i ett större distributions-

system.

Det avgörande för dem är valet av energiråvara och kvalitet

på den producerade gasen.

Utvecklingen kan också vid utnyttjande av i dag icke konven— tionella råvaror medföra att gasproduktionen blir avsevärt större än hittills och eventuellt ej helt lokaliserad till

nuvarande produktionsorter.

De möjligheter som för närvarande föreligger för introduktion

av naturgas på den svenska energimarknaden är:

- Import i rör

— Import med fartyg i form av kondenserad naturgas (LNG)

— Produktion från eventuella egna fyndigheter.

Förbrukningsområdena kan då vara antingen lokalt begränsade som för närvarande vid stadsgasverken eller mer landsomfat-

tande.

Distributionen av den producerade eller importerade gasen

sker traditionellt genom rörtransport.

I det fall kondenserad naturgas, LNG, importeras eller pro—

duceras kan det under vissa förutsättningar vara fördelak—

tigt att transportera gasen i kondenserad form med tankbil

eller tankvagn.

2-4 Lestiss

Då i allmänhet varken gasproduktion eller gasimport kan an— passas att fullständigt följa konsumtionsvariationerna måste vissa utjämnande åtgärder vidtas. En sådan åtgärd är att an- ordna ett reserv— och utjämningsförråd, antingen av gasen

eller av råvaror för den egna gasproduktionen.

3 Indelning av föreslagna FoU—projekt

Allmänt kan sägas att gasen hittills spelat en liten roll i Sveriges energiförsörjning och i huvudsak förekommit i form av stadsgas vid ett antal större städer. Intresset är nu mycket stort i Sverige beträffande landets energiförsörjning både på kort och på lång sikt. Enighet råder också beträffan— de nödvändigheten att försöka åstadkomma så stor spridning som möjligt på olika energiförsörjningsalternativ, dvs en di—

versifiering.

I det sammanhanget skulle en ökad användning av gasformig

energi utgöra ett mycket önskvärt alternativ.

I många andra länder är gasens andel i energiförsörjningen

av betydligt större omfattning än i Sverige. Vid ökad gasan— vändning i Sverige kan därför befintlig teknik Och erfarenhet utomlands nyttiggöras genom internationella kontakter och samarbete. Detta är ett genomgående drag i de förslag till FoU—uppgifter som framkommit vid enkät och hearing. Därför bör man i varje fråga försöka åstadkomma en kombination av befintlig kunskap utomlands med det FoU—arbete som kommer att

bedrivas i Sverige.

De aktuella FoU—uppgifterna kan indelas i följande områden.

3-1 55255insessll£_stts£s_esé_sre_2£9ésttiesåaslässsissst

Detta vida område bör omfatta anläggningar för produktion av olika gaskvaliteter och dessas eventuella överförande till andra kvaliteter för att åstadkomma erforderlig substituer— barhet. Råvarorna kan vara både importerade och inhemska. Bland de förra intar kol en förstaplats genom sin domineran— de ställning bland tillgängliga energiråvaror. Bland de sena- re kan nämnas torv, skogsavfall, hushållsavfall, skiffer, lak—

rester m m.

3-2 Mattssessséezaätsisset

Utredning av möjligheten att avsätta gasformig energi. Man bör härvid dels tänka sig en vitt förgrenad distribution av en gas av naturgaskaraktär, som exempelvis importerats i form av naturgas i rör eller som LNG, eller gas av annan kvalitet,

som förbrukas inom ett lokalt förbrukningsområde.

Marknadsundersökningen bör också omfatta alla olika tänkbara användningar av gasen, dvs förutom som energiråvara även som produktionsråvara för olika industriella ändamål samt även

som fordonsbränsle. Kombinationsanvändningar kan även tänkas.

3-3 .Esszies

Förutom konventionell lagring av olika råvaror bör för färdig gas lagringsmöjligheterna undersökas. Geolagring tillämpas redan för gasformig naturgas, men om motsvarande lagringsme— tod för LNG skulle kunna realiseras skulle stora fördelar er—

hållas.

3-4 Htäilésies

En ökad inriktning på gas i Sverige förutsätter ökad Och mer

spridd kunskap för att lösa alla de problemställningar som

är förbundna med detta.

För att kunna göra en riktig resursinventering och —bedöm— ning måste all tillgänglig kunskap inom området insamlas

och systematiseras.

3-5 Ys;ts£ällssde-etsss

Den verksamhet som erfordras inom gasområdet kommer att kun— na bedrivas inom olika organ. En genomgång av hithörande frågor erfordras för att åstadkomma bästa möjliga fördelning

och samordning.

4 Föreslagna FoU—projekt

Inom de tidigare angivna undergrupperna föreligger följande förslag till FoU—uppgifter. Se även bilaga 1.

4-1 Hxa_azeset£iesseeseée£ De under denna rubrik hörande projekten behandlas i kapitel A 1: "Utvinning av energiråvaror samt icke—konventionella energiprocesser".

4-2 Mertsséseséetåétsiss

Från AGA AB föreligger ett allmänt hållet förslag (brev 1974—04—05 till kommitten, EPK Dnr 239), vilket går ut på att man skall föreslå en mycket brett upplagd marknadsun— dersökning rörande användning och distribution av naturgas i Sverige. I arbetet, som föreslås utföras av ett speciellt bolag för naturgasaktiviteter, skall ingå att noggrant stu-

dera utvecklingen utomlands.

Sådant arbete bedrivs sedan två år av naturgassektionen in— om Svenska gasföreningen och sedan ett år av den av indu— striministern tillsatta Naturgasdelegationen. För att det föreliggande förslaget till fullo skulle kunna förverkligas måste resurserna avsevärt förstärkas, oavsett om man väljer

att arbeta i bolagsform eller med de två befintliga organen. Någon kvantifiering av resursbehovet föreligger emellertid

ej.

Ett förslag till FoU-projekt har erhållits från Sydsvenska Kraft AB:

— Undersökning av tekniska och ekonomiska förutsättning— ar att bygga upp ett detaljdistributionssystem för gas i en tätortsregion (Dnr 83).

Detta förslag tar upp en mera begränsad del av marknadsun— dersökningsproblematiken. Det går ut på att man för ett tät— ortsområde (exempelvis Malmöregionen) detaljstuderar förut— sättningarna för att bygga upp ett detaljdistributionssys—

tem för naturgas, i första hand baserat på LNG—import.

4-3 Eéåäiéå Beträffande lagring av olika råvaror och även färdig gas kan

mycken erfarenhet Och kunskap erhållas från utlandet.

Beträffande lagring i berg av flytande naturgas, LNG, före— finns ännu ingen teknik. Ett forskningsarbete pågår emeller— tid inom detta område vid institutionen för bergteknik vid KTH och ett projektförslag har inlämnats av Hagconsult AB, Stockholm:

Lagring anenergi i bergrum (i första hand naturgas) (Dnr 108)

4-4 Ezhiléeiea

Då energifrågorna kommit att tilldra sig ett alltmer ökat in— tresse har på ett flertal institutioner vid de tekniska hög— skolorna olika problemställningar inom energiområdet blivit föremål för utredningar och försöksverksamhet. Inom den or— dinarie undervisningen har också energifrågorna fått en stör—

re plats.

Det som man skulle kunna ange som önskvärt är att en fort—

löpande samordning av dessa aktiviteter arrangeras.

4 - 5 Yeztååålléségezsen

Den verksamhet som för närvarande bedrivs inom gasområdet och som bl a syftar till ett samlande av uppgifter om det aktuella läget sker smnovannämnts inom Svenska gasförening— en, Naturgasdelegationen, AB Sydgas (dotterbolag till Syd— svenska Kraft AB), AGA AB och olika högskoleinstitutioner.

Speciellt Svenska gasföreningen har därvid goda kontakter med utvecklingen utomlands, främst genom att den ingår i In— ternationella Gas Unionen och deltar i dess arbete i olika kommittéer och utskott samt ofta sänder svenska representan— ter till speciella kongresser, symposier och studieresor. Om det bedöms erforderligt kan den svenska representationen ut—

ökas, vilket dock erfordrar ekonomiskt stöd.

5 Program för FoU

I bilaga 2 har noterats de uppgifter om behov av medel och personal som har lämnats i de erhållna förslagen till FoU—

projekt.

De båda förslagen är synnerligen olika till sin karaktär och får närmast betraktas som exempel på var sin kategori av FoU- projekt. Marknadsundersökningsprojektet är en kortvarig teo— retisk undersökning. Det önskade statliga stödet rör sig om ca 0,2 Mkr, och avsikten är främst att utnyttja detta stöd för att inhämta utländska erfarenheter, t ex genom att anli— ta utländsk expertis. Bergrumsprojektet är däremot ett stort tekniskt utvecklingsarbete, där ett statligt stöd mellan 5 och 10 Mkr anses erforderligt. Även här förutsätts anlitande

av utländsk expertis.

Vid ökad användning av gas i Sverige kommer det som tidigare nämnts att bli nödvändigt att inhämta tekniska kunskaper från

andra länder Och att ta del av den internationella utveck— lingen samt att utbilda svensk teknisk personal. Några upp— gifter om resursbehov för dessa ändamål finns ej tillgängli— ga, och det torde för övrigt vara svårt att ange sådana i den oklara situation som nu råder beträffande framtida ökad

gasanvändning i Sverige.

GASPRODUKTION OCH _DISTRIBUTION Bilaga 1

Förslag till FoU- rojekt

EPK . ' . Förslag till statligt Dnr Förslagsställare Pröjektbeskrivning stöd (enligt förslags— ställaren)

83 Sydkraft Projektets syfte: att studera tekniska och ekonomiska förutsätt— Det statliga stödet bör om— ningar att bygga upp ett detaljdistributionssystem för gas i en fatta minst 50 % eller tätortsregion, t ex baserat på LNG—import. 200 tkr att huvudsakligen

nyttjas för inhämtning av Förväntat resultat: utvärdering av existerande stadsgasanlägg— de utländska erfarenheterna ningars roll vid en naturgasintroduktion och av de tekniska och på området genom t ex anli- ekonomiska möjligheterna att i tätbebyggda områden lagra och di— tande av utländsk expertis.

stribuera naturgas för bostadsuppvärmning och för användning 1 småindustri och hantverk.

108 Hagconsult AB Lagring av energi i bergrum. Målsättningen är att praktiskt och 100 % under de första två ekonomiskt utprova och utveckla system för energilagring i berg. åren, därefter reduktion be— I första hand behandlar projektet naturgas, såväl under högttryck roende på graden av kommersi—

som 1 starkt nedkyld, flytande form (LNG). Se vidare inlämnat ellt utnyttjande av forsk— projektförslag inför hearing 1974—04—10. ningsresultaten.

GASPRODUKTION OCH _DISTRIBUTION Bilaga 2

Resursbehov (Mkr res . manår)

Projekt- Medels— Projekt— Årligt medels— Anspråk pa statligt stöd Personal— förslag behov tid behov (genom— Total— Första treårsperioden insats EPK Totalt snittligt) belopp Totalt Genomsnitt Dnr Mkr År Mkr/år Mkr Mkr Mkr/år Manår

Anmärkningar

83 0,4 1 0,4 0,2 0,2

108 10 4 2,5 7,5 5,6 mer än 25 Investering 2 Mkr ingår i medelsbeho- vet 10 Mkr

Summa 10,4 7,7 5,8 1,95

EKONOMI— OCH SYSTEMFRÄGOR INOM EL—, GAS— OCH

VÄRMEFÖRSÖRJNING 1 Redovisning av förslag till FoU—projekt

En förteckning över inlämnade förslag till FoU—projekt rör—

ande ekonomi— och systemfrågor har sammanställts i bilaga 1.

2 Resursbehov för FoU

Resursbehovet för de inlämnade projektförslagen har samman—

ställts i bilaga 2.

ENERGIEKONOMI, SYSTEMFRÅGOR Bilaga 1

Försla till FoU—pro'ekt

WWW—___— Forslag till statligt

'555 Förslagsställare Projektbeskrivning Stöd (enligt förslags—

. __ ställaren)

157 LTH. Inst. för värme— Bränslemarknadens dynamik. Under 1971 påbörjades vid institutio— Projektet är beroende av en och kraftteknik nen ett arbete i syfte att klarlägga bränslemarknadens och då extern finansiering av 60 %. speciellt oljemarknadens dynamik. De under hösten 1973 inträffa— de händelserna har dels påvisat projektets relevans, dels också nödvändigheten av en breddning av studien. Det förefaller således för närvarande väsentligt att studera flexibilitet och substitu— erbarhet liksom att i samband härmed klarlägga begrepp som re— serv— Och alternativbränslen. Detta avses ske genom behandling av ett flertal scenarios skrivna utifrån olika förutsättningar. Resultat: Det synes vara väsentligt att landets energiförsörjning är baserad på en "god blandning" av olika kraftslag och med olika krav på råenergi. Studien syftar till att beskriva sådana system—

synteser.

160 LTH, Inst. för värme— Incitamentsmodeller vid regional energisamverkan. Vid regional Projektets genomförande för— och kraftteknik energisamverkan kring exempelvis ett energikombinat kan flera utsätter att det kan extra— organisationsformer och samarbetsprinciper tänkas. Varje över— finansieras (exempelvis genom enskommelse om samverkan har i detta sammanhang naturligtvis en statligt stöd) till minst styrverkan på respektive intressents beteende. För att fullt ut 80 %. kunna tillvarata de potentiella egenskaperna hos kombinerade energiomvandlingsprocesser är det önskvärt att den ovan nämnda styrverkan utreds och analyseras med sikte på att klarlägga sam— spelet mellan formen för energisamverkan och det tekniskt—ekono— miskt setteffektiva utnyttjandet av energiomvandlingssystemet samt det eventuella behovet av incitament. Resultat: Incitamentsmodellen för regional energisamverkan fram— tas och analyseras utifrån verklighetstrogna förutsättningar. Eko— nomiska och tekniska vinster uppskattas.

161 LTH, Inst. för värme— Investeringskalkylmetodikens betydelse för val av teknisk grund- Resultatet av studien kan och kraftteknik konception i energisystem, konsekvenser ur energibesparingssyn— forväntas vara av stort

punkt.

EPK

Dnr Forslagsstallare

Projektbeskrivning

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

___—wm—

161 (forts.)

162. LTH, Inst. för värme— och kraftteknik 163 LTH, Inst. för värme— och kraftteknik

Resultat: Studien avses utgöra en metodisk behandling av det in— flytande valet av principiellt tillvägagångssätt för investe—

ringsbedömningen i energisystem kan utöva då energisystemets en— ergetiska effektivitet, flexibilitet, naturresursanspråk etc på— läggs systemlösningen som en restriktion.

Planläggning med tanke på integrering av ny teknik i bestående energiförsörjningssystem. I det långsiktiga tidsperspektivet måste energiförsörjningssystemet vara berett att tjäna en verk— lighet av kvalitativt sett annat utseende än den som i det korta tidsperspektivet ter sig uppenbar. Nya samhälleliga värdemönster kan utbildas på konsumtionssidan. Ny teknik kan erbjudas för oli— ka slag av energiomvandlingsprocesser. Att fatta beslut innebär alltid en inskränkning av valmöjligheter. Det måste dock vara en angelägen uppgift att beslutsberedningen vad gäller energiför— sörjningen sker på ett sådant sätt att dagens beslut ej onödigt— vis låser systemen för nya tekniska impulser. Detta borde leda till att begrepp som adaptivitet och flexibilitet upplevs som

centrala begrepp i energiföretagens strategiska planering.

Resultat: Analysen och utvärderingen av energiföretags strate— giska hänsyn till adaptivitets- och flexibilitetsaspekten. Stu- dien begränsas i en första omgång till kraftföretags tekniska

adaptivitet och flexibilitet.

Regionala energibalanser. Som underlag för investeringsbeslut i energiförsörjningssektorn, försörjningsstrategiska studier, åt— gärder av lokaliseringskaraktär etc kan regionala energibalanser utgöra ett effektivt instrument. Härvid torde det dock ej endast vara möjligt att inskränka balansen till att behandla energimäng— der. Även energikvaliteten måste beaktas, enär denna i stor ut— sträckning kan förutsättas verka bestämmande på behovet av viss

infrastruktur, substitutionsmöjligheter etc. Resultat: Konkreta energibalanser för bestämda regioner utarbetas

och baseras på såväl mängd— som kvalitetsaspekten.

intresse för samhällspla— neringen, varför ett kraf— tigt statligt stöd synes motiverat. Mer än 20 Z av projektkostnaden torde svårligen kunna internfi— nansieras.

Resultatet av studien kan förväntas vara av stort in— tresse för samhällsplane— ringen, varför ett kraftigt statligt stöd synes motive— rat. Mer än 20 % av projekt— kostnaden torde svårligen kunna internfinansieras. Resultatet av studien kan förväntas vara av stort in— tresse för samhällsplanering— en, varför ett kraftigt stat— ligt stöd synes motiverat. Mer än 20 % av projektkostna— den torde svårligen kunna in— ternfinansieras.

_ 3 ,Förslag till statligt

EPK

Dnr Förslagsställare Projektbeskrivning

stöd (enligt förslags—

ställaren) ____________________________________________________________________.__.______________________.___________________________

164 LTH, Inst. för värme— Energiefterfrågans pris— Och inkomstelasticitet — en litteratur— och kraftteknik studie. Resultat: En kommenterande systematisk litteraturöversikt rörande hittills genomförda studier av energiefterfrågans pris— och in— komstelasticitet. Litteraturöversikten skall i första hand be— handla el, men även andra energiformer kommer att studeras.

167 KTH, Inst. för elekt— Prognoseringsmetodik. Metodutveckling för belastningsprognosering risk anläggningstek— i 1regiona1— och distributionsnät är mycket önskvärd. Kartläggning nik av olika faktorer vilka inverkar på belastningsutveckling bör ut—

föras. Prognoseringsmetodik bör utvecklas med hänsyn till osäker— het i belastningarnas uppskattning, energibalans vid olika upp— värmnings— och ventilationssystemi 1byggnader, byggnadstekniska faktorer, effektutjämning samt energisparande åtgärder. Samman— länkning av datorprogram för belastningsanalys, prognosering och nätplanering bör ske.

168 KTH, Inst. för elekt— Belastningsanalys. Under de senaste åren har ett flertal belast- risk anläggningstek— ningsmätningar i olika typer av byggnader utförts. Resultat från nik dessa undersökningar har redovisats och publicerats. Belastnings— underlagen har dock inte analyserats med hjälp av statistiska me— toder och en enhetlig redovisning av resultaten saknas. En ingå— ende analys av det befintliga materialet är nödvändig för att

Samfinansiering stat-bransch— organisationer—industri borde vara lämplig. Projektet måste externfinansieras.

FoU av grundläggande karak— tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföre— tagen och kraftindustrin sva— rar för den följande tillämp- ningen på praktiska system.

FoU av grundläggande karaktär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföretagen och kraftindustrin svarar för den följande tillämpningen på praktiska system.

skapa bättre underlag för prognos— och nätplaneringsändamål. Till— gängliga belastningsunderlag bör sammanställas och behov av komp— letterande belastningsmätningar bör kartläggas.

169 KTH, Inst. för elekt— Sannolikhetsmetoder för planerings— och driftändamål. Olika till— risk anläggningstek— lämpningsområden för metoder för kvantitativ bedömning av till— nik förlitlighet i elektriska kraftsystem bör vidareutvecklas. Bl a

bör inverkan av tillförlitlighetskrav på anläggnings— och drift—

kostnader samt taxesättning undersökas. Metodutvecklingen bör in—

riktas på en total produktion/överföringsplanering och drift.

FoU av grundläggande karak- tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföre- tagen och kraftindustrin svarar för den följande till— lämpningen på praktiska sys— tem.

EPK Dnr

W

171 172 173 174

Förslagsställare

KTH, risk nik. KTH, risk nik. KTH, risk nik. KTH, risk nik.

Inst. för elekt— anläggningstek- Inst. för elekt— anläggningstek— Inst. för elekt— anläggningstek— Inst. för elekt— anläggningstek—

Projektbeskrivning

Långtidsplanering av elektriska system inom en region. Metoder för analys och optimal planering av elektriska kraftsystem inom en hel region bör utvecklas. De existerande beräkningsprocedurer— na medger ej en totaloptimering av ett integrerat elkraftsystem. Sammanlänkning mellan olika beräkningsprocedurer för regional— och distributionsnätens planering samt energimodell för regional— planering bör ske. Arbetet bör resultera i ett programpaket.

Energibalans i samband med värmepumpanläggningar i byggnader. Energibalans i samband med värmepumpanläggningar i olika typer av byggnader bör närmare studeras i syfte att kartlägga energi— besparing, inverkan på distributionsnätens dimensionering, bygg— nadstekniska åtgärder, ekonomi, tillförlitlighet, drift Och un- derhåll samt förbättring av anläggningarnas prestanda med hänsyn till temperaturförhållanden.

Energimodell för regionalplanering. Efter det att inverkan av so— cial, politisk och teknisk utveckling på framtida energibehov

har utvecklats bör en energimodell för regionalplanering utveck— las. Syftet med en sådan modellbildning skulle vara att uppnå ett optimalt energiförsörjningssystem med olika typer av bränslen (olja, gas, el etc), vilket tillgodoser krav på ekonomi, tillför— litlighet och flexibilitet i systemet samt kan anpassas till al- ternativa mönster för bebyggelse—planering.

Miljökravens inverkan på systemplanering. Avvägningsprocedurer för Optimal drift och planering av elektriska kraftsystem med hänsyn till olika miljökrav är ej utvecklade på ett realistiskt sätt. De flesta av dessa problem kräver tvärvetenskapligt samar— bete. Av största vikt är mer konkret formulering av miljökraven, principer för kontroll av produktionsapparaten, lokalisering av kraftverk, val av bränsletyp samt simulering av komplexa kraft— system.

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

___._.__________.______________________________.______________.__________.__.

FoU av grundläggande karak— tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföreta— gen och kraftindustrin sva- rar för den följande till- lämpningen på praktiska sys— tem. FoU av grundläggande karak— tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföre- tagen och kraftindustrin sva- rar för den följande tillämp— ningen på praktiska system. FOU av grundläggande karak— tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföreta— gen och kraftindustrin svarar för den följande tillämpning— en på praktiska system. FOU av grundläggande karak— tär. Bör bekostas helt av statliga medel. Kraftföreta— gen och kraftindustrin sva— rar för den följande tillämp— ningen på praktiska system.

Dnr

176. AB Atomenergi

5 Förslag till statligt

Förslagsställare

ställaren) ___________________________.___________________________________________________________________________________________I

Projektbeskrivning stöd (enligt förslags—

Projektet avser en jämförande studie av olika former för energi— 100 Z då arbetet är av ut— lagring mot bakgrund av förväntad utveckling inom kraftproduk— redningskaraktär och vä— tions— och uppvärmningsområdet. Energilagringsprocesser uppdela— sentligt för samhällets pla— de på två kategorier studeras. l. Topplast elproduktion. 2. Dygns—nering av energiutbyggnaden. utjämning av elbelastningen. De aktuella processerna är närmare

beskrivna i AB:s yttrande till EPK angående energilagring.

ENERGIEKONOMI, SYSTEMFRÄGOR Bilaga 2

Resursbehov (Mkr res . manår)

_Projekt— Medels— Projekt— Årligt medels- Anspråk på statligt stöd behov (genom— snittligt) Mkr/år

___—W

förslag EPK Dnr 157 160 161 162 163 164 167 168 169 171 172 173

174 176

W

Summa

behov

Totalt

Mkr 0,2 0,2 0,2 0,2 0,525 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 1,2

3,725

tid

År

3

0,1 0,1 0,2 0,1 0,175 0,15 0,075 0,075 0,075 0,075 0,075 0,075 0,075 0,2

Total— belopp Mkr

0,12 0,16 0,16 0,16 0,42 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 1,2 3,42

Personal—

Första treårsperioden insats

Totalt

Mkr 0,12 0,16 0,16 0,16 0,42 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,6

2,82

Genomsnitt Mkr/år

0,95

Manår

2

5,5 1,5

12 41

Anmärkningar

MILJÖFRÅGOR INOM EL-, GAS- OCH VÄRMEFÖRSÖRJNING

1 Allmänt om miljöpåverkan

Traditionellt brukar man bekämpa föroreningar efter var de uppträder, t ex i recipientmedier (vatten, luft och jord) eller efter art (skadliga gaser, svävande stoft etc). Vad som behövs för en mera traditionell bedömning av de olika energisystemens totala miljöhygieniska konsekvenser är en flerdimensionell matris, som kan behandlas av datamaskin. Bristen på kvantitativa data gör dock en sådan behandling svår. Denna brist är sannolikt starkt hämmande för de flesta industriländers kamp mot framför allt luftföroreningarna. Samhällskostnaderna för att avlägsna endast en av många sam- tidigt uppträdande agenser (ämnen som framkallar reaktion), t ex svaveldioxid, står inte i rimlig proportion till just

dennas miljöeffektdel i komplexet.

I brist på en önskvärd bedömningsmetod kan en energiforms

processtadier t ex representeras av följande förenklade sche—

ma:

Stadier: Effekter: Prospektering Buller, landskapsförfulning Extraktion Buller, landskapsförfulning Behandling Vatten-, jord- och luftförorening, landskaps- förfulning Transport Buller, vatten-, jord- Och luftförorening, landskapsförfulning Konversion Buller, landskapsförfulning, vatten-, jord-

och luftförorening, kylvattenutsläpp, strål- ning, säkerhetsrisker

Transmission Landskapsförfulning, säkerhetsrisker Användning Buller, säkerhetsrisker.

Elmer Robinson vid Stanford Research Institute har studerat luftföroreningarnas globala totalemissioner. Han har inte funnit tecken på att någon av de dominerande (svaveldioxid, kvävedioxid, kolmonoxid och kolväten) ökar globalt sett. Där— emot sker en ökningför koldioxid, varav det antropogena (ge- nom människans verksamhet åstadkomna) utsläppet är 15 ' 109 t/år. Syrekoncentrationen har förblivit oförändrad de senas— te 50 åren, vilket inte är överraskande bl a på grund av att världens samlade fossila bränsleförråd visserligen erfordrar ca 1015 t syre vid förbränning, men denna syremängd är endast ca 2 - 3 % av atmosfärens syreförråd. Robinson anser därför

inte att det finns ett globalt hot så länge man klarar de be-

gränsade urbana ytkällornas föroreningar.

Uppgifterna över skadekostnader genom t ex luftföroreningar är mycket varierande och osäkra i de flesta länder. Det ge- mensamma är dock att siffrorna är mycket stora, och det är därför endast storleksordningen som är intressant. Ganska ge— nerellt kan man gissa att föroreningskostnaden uppgår till

10 å 50 % av framställningskostnaden för fossil energi. Va- riationen beror i viss mån på landets industrialiseringsgrad. Det är inte osannolikt att man i en nära framtid får räkna med att konsumtionen av energi från fossila bränslen belastas med motsvarande pålägg om den skall bära hela sin miljökost—

nad, vilket ju är rimligt. Detta gäller framför allt biltra—

fik och bostadsuppvärmning.

Mycket stor osäkerhet och delade meningar råder också om kon- sekvenserna framför allt för skogsbruket av en eventuell fortsatt försurning genom nederbörden. Detsamma gäller, om än i mindre utsträckning, rörande effekterna på sötvatten.

Effekter på människa

Akuta överdödlighetsperioder genom luftföroreningar av det slag som inträffat t ex i London under 1950-talet har inte påvisats i Sverige. Vi vet nu också att man helt enkelt in-

te kan vänta sig enkla orsakssamband mellan vissa bestämda

sjukdomar Och vissa ämnen i vår omgivning. Det finns alltså ingen Zuftföroreningssjukdom. Ännu i början av detta sekel rådde det däremot ett slags jämvikt mellan antalet sjukdoms— framkallande ämnen och antalet sjukdomstyper. Mot varje

smittsam sjukdom svarade en bakterie eller ett virus.

Något enkelt orsakssamband behöver därför numera inte före— ligga mellan de misstänkta nya kemiska och fysikaliska fak- torerna i vår miljö och enkla, diagnostiserbara sjukdomar hos de utsatta. Resultatet kan i stället bli ökad mottaglig— het för sjukdomar, för tidigt åldrande eller svåråtkomliga genetiska påverkningar. Mot ett enormt ökande antal miss- tänkta agenser står sålunda ett mycket begränsat antal svår— diagnostiserbara ospecifika verkningar, som dessutom kan ha och troligen till stor del har sina orsaker i andra av det tekniska samhällets påtvingade miljöförändringar (urbanise— ring, alienation). De av miljöhoten framkallade verkningarna är sålunda inte ens statistiskt specifikt åtkomliga genom

att samverkan och överlagring sker.

Sammanfattning

Kunskaperna om de verkliga eller antagna sambanden mellan dos Och effekt för de dominerande luftföroreningarna från fossila bränslen är för närvarande mycket osäkra och spekulativa. Det stora intresset för kraftfulla åtgärder mot enstaka förore- ningar härrör historiskt från mera klart visade samband vid vissa onormala och kortvariga luftföroreningssituationer ("luftföroreningskatastrofer") och från experimentsituatio- ner, då koncentrationerna varit kanske hundrafaldigt högre.

Forskningen inom området är därmed inne i den situation som strålskyddsforskningen befinner sig i: effekterna vid de ak— tuella låga doserna kan endast deduceras fram på spekulativ väg och om responsen följer en rät linje eller sigmoidkurva

(S-kurva) kan inte experimentellt visas.

2 Pågående FoU

Nu pågående FoU-arbete i Sverige är inte speciellt omfattan— de. Åt miljöproblemet som har samband med energiproduktion från fossila bränslen anslås 2 ä 3 Mkr/år. De nu pågående ar— betena har närmast karaktären av inventeringar samt — då det gäller luft- och vattenrecipienter - uppställning av model-

ler.

Miljöeffekter genom eventuell rubbning av jordens värmebalans vid högt energiutnyttjande undersöks sålunda inte. Ej heller bedrivs forskning rörande effekter av mera icke—konventionel— la energikällor (vind- och solenergi, geotermisk energi, fu-

sionskraft, vätgassystem).

3 Behov av FOU

Forskningen rörande recipientspridda föroreningar har hit- tills mest koncentrerat sig på kartläggning av emissionernas källstyrkor och deras spridningssätt samt deposition, medan mindre arbete nedlagts på doseffekter. Arbetet har med andra ord varit kvalitativt färgat, medan föroreningarnas kvantita— tiva effekter inte rönt samma intresse. Det är emellertid för landet av största ekonomiska och biologiska vikt att veta de "sanna" miljöeffekterna. Det kan sålunda inte anses till- fredsställande att man inom landet föreslår skärpta normer för t ex svaveldioxid och sot på basis av ytterst spekulativa "annoyance"-effekter vid en enstaka undersökning i ett avläg-

set land (Nordisk Hygienisk Tidskfift, Supplement 5, 1973).

Det fortsatta FoU-arbetet borde därför ha sin tyngdpunkt

kring

- problemen om hur man skall tolka effekterna av (even- tuellt omvandlade) föroreningar,

praktiska, lokala motåtgärder där uppenbar skada skett,

_ studier av överlagrade, långsiktiga klimatologiska

förändringar.

4 Redovisning av förslag till FoU-projekt

Vid en hearing i Riksdagshuset 1974-05—20 upptogs miljövårds- frågorna till behandling med ett antal intressenter. Nedan följer de viktigaste avsnitten från denna diskussion. I 227 laga 1 finns en förteckning över de förslag till FOU-projekt rörande miljöfrågor som har inlämnats till energiprogramkom—

mittén.

4.1 Utveckling av metodik att bestämma hygieniska rikt—

De hittillsvarande normerna för t ex svaveldioxid har varit "educated guesses" och har som sådana fungerat förvånansvärt bra. Med ytterligare strängare normer blir emellertid de sam— hälleliga kostnaderna exponentiellt högre. Det är därför av stor vikt att en acceptabel metodik utvecklas för att bedöma effekterna av samtidig inverkan av ett flertal luftförorening— ar vid låga eller mycket låga halter. Ett brett studium kring dessa problem borde stödjas, men såvitt bekant pågår inte så—

dant arbete i Sverige.

4- 2 Liesszsäteissereettåärser111113

Slutsatsen av hittillsvarande undersökningar kan uttryckas så: "Markförsurning kan inte uteslutas som möjlig orsak till en observerad sämre tillväxtutveckling inom försurningskäns-

liga områden utan bör kunna misstänkas ha haft negativ effekt

på skogstillväxten där"-

Inom naturvårdsverket och andra myndigheter och institutio- ner pågår nu en betydande forskningsinsats på försurningsom- rådet. I stort sett kan den uppdelas i tre lika angelägna delar:

a. En belysning av känsligheten hos de olika systemen (mark, vatten och vegetation) i förhållande till sy- rabelastningens storlek

b. Riksomfattande inventeringsarbeten för kvantitativ utvärdering av resultaten

c. Restaurering och motåtgärder.

Uppgiften b. avser upprättande av en markdatabank som omfat- tar hela landet. Detta arbete bör ha största möjliga priori—

tet och bör därför stödjas.

Restaurering avser bl a kalkning av sjöar. Sådant arbete är

redan påbörjat.

4 - 3 291992195-ex_äeriéeiesseessllsr

Effektenav kylvattenutsläpp är i huvudsak redan kartlagd ge— nom de arbeten som gjorts med medel från Statens vattenfalls— verks miljövårdsstiftelse (2,5 Mkr). Härutöver kan dock er- fordras ett arbete för vidareutveckling av numeriska model-

ler för kylvattenspridning.

För luftvårds- och markanvändningsplanering kan mesoskaliga (10 - 100 km) spridningsmodeller för luftföroreningar vara

av värde. Ett projektförslag över detta har inlämnats.

5 Program för FOU

Sju förslag till FoU-projekt har uppställts, se bilaga 1. Med ledning av detta relativt ringa antal projekt har - utan anspråk på fullständighet - följande förslag till priorite- ring av olika delområden uppställts, varvid prioriteten

är fallande.

l. Humanbiologiska effekten av små doser av luftförore- ningar

Projektförslag:

- Utveckling av metoder för bedömning av den humanbio- logiska effekten av små doser av luftföroreningar från fossila bränslen (Dnr 224)

2. Undersökning av olika systems känslighet för försur- ning

Projektförslag:

- Utredning beträffande kostnaderna för förebyggande åtgärder m m i fråga om skador till följd av använd- ning av svavelhaltiga bränslen (Dnr 93) Undersökningar beträffande försurningens inverkan på skogens tillväxt (Dnr 96)

3. Restaurering av sjöar Projektförslag:

- Praktiskt försök att medelst kalkning restaurera bi— vattendraget till Viskan-öresjöarnas nederbördsområde (Dnr 137)

4. Optimering av processer Projektförslag:

- Optimering av processer (t ex förbränning) för att minska den sammantagna miljöpåverkan från olika för— oreningar m fl frågor (Dnr 109)

5. Utveckling av spridningsmodeller Projektförslag:

- Utveckling av mesoskaliga (10 - 100 km) spridnings- modeller för luftföroreningar (Dnr lll)

- Vidareutveckling av numeriska modeller för kylvatten- spridning (Dnr 131).

I bilaga 2 har noterats de uppgifter om behov av medel och personal som har lämnats i de erhållna förslagen till FOU-

projekt.

För det projektförslag (Dnr 137) som avser praktiskt försök att restaurera ett vattendrag har kostnaderna beräknats till ca 4 Mkr under en tid av fem år, dvs 0,8 Mkr/år. Uppgift sak-

nas om behovet av statligt stöd.

För fyra av de övriga projektförslagen (uppgifter saknas helt för Dnr 93 och 109) blir den totala kostnaden enligt lämnade uppgifter ca 2 Mkr med en ungefärlig årlig kostnad på något mer än 0,5 Mkr/år. Uppgifterna om behov av statligt stöd är

ofullständiga.

6 Tillgång till resurser för FOU

Som tidigare påpekats är insatserna för närvarande på FoU- området tämligen måttliga. Till såväl medel som projektgrup- per finns resurser inom landet. Projektgrupperna bör vara sammansatta av specialister inom kraftindustrin samt repre-

sentanter för myndigheter och vetenskapliga institutioner.

MILJÖVÄRDSFRÅGOR INOM EL-, GAS- OCH VÄRMEFÖRSÖRJNING

___,_______———————————————

Förslag till FoU—projekt

EPK

Dnr Forslagsstallare

Förslag till statligt stöd (enligt förslags— ställaren)

.Projektbeskrivning

Bilaga 1

93. Anders Karlén 96 Prof. Bengt Jonsson, Skogshögskolan

Ett billigare, svavelhaltigare bränsle bör kunna utnyttjas, när utspädningsförhållandena är goda. För att undvika att skador upp— kommer på sjöar ikalkfri Och lerfattig terräng bör dessa bl a kalkas; det bör utredas hur stora kostnaderna härför blir. Man bör även utreda hur stora skogsområden som verkligen kan komma att skadas av ett något ökat syranedfall och hur stora kostna- derna kan bli för eventuellt skadeförebyggande åtgärder såsom ökad inplantering av lövskog eller eventuell kalkning. Kostna- derna för skadeförebyggande åtgärder direkt, där skadan sker, be— döms vara mindre än merkostnaden för inköp av svavelfattig olja eller avsvavling samtidigt som åtgärderna blir effektivare.

Man bör också undersöka hur lång tid eventuellt rökskadad skog i närheten av rökkällor behöver för att repa sig sedan utsläppet av SO minskat eller upphört. Sådan undersökning kan förslagsvis

göraszvid Närkes-Kvarntorp.

1. I ett tidigare arbete (Jonsson & Sundberg, 1972) har underteck-Totalt 50-100 tkr (om både

nad tillsammans med fil dr Rolf Sundberg undersökt försurningens inverkan på skogens tillväxt.

Viss kritik har riktats mot arbetet. Bl a har områdesindelningen ansetts ha brister. Av det skälet och med hänsyn till att ytter— ligare datamaterial insamlats sedan undersökningen genomfördes bedömer vi det värdefullt att göra en förnyad studie av frågan. Vi kommer därvid att arbeta i nära kontakt med bl a markexperter, som erbjudit sig att urskilja nya områden för tillväxtjämförel— sen. Dessutom planerar vi att göra andra förbättringarl iförhålr lande till den tidigare studien.

2. Experiment. Studium av tillväxten efter tillförsel av svavel-

syra 1 Olika mängder.

punkt 1 och punkt 2 genom— förs) betalas av staten.

.2 .__________________________________________________._________________._______________________________________._____._______

EPK

Dnr Forslagsstallare

Förslag till statligt Projektbeskrivning stöd (enligt förslags— ställaren)

__.____________________________________________________________________________________________________..______________________

109. KTH, Inst. för upp- värmnings— och ven- tilationsteknik

lll Sveriges meteorolo- giska och hydrolo- giska institut 131 Sveriges meteorolo- giska och hydrolo— giska institut

l. Optimering av processer (t ex förbränning) så att sammantagna miljöpåverkan blir tillfredsställande låg. Exempel. Vid höga luftöverskott till oljeeldning avtar sotbildningen, är SOz-bild— ningen konstant och ökar NO x-bildningen. Liknande exempel finns

inom andra områden. Även ekonomi beaktas.

2. Till grund för 1. krävs forskning om sammanlagda inverkan av olika föroreningar.

3. Bullerfrågor (kyltorn m m) 4. Kulvertars markuppvärmning

5. Föroreningar från vedeldning.

Utveckling av mesoskaliga (10—100. km) spridningsmodeller för Huvudsakligen statliga luftföroreningar. Projektet avses omfatta ett antal delprojekt forskningsanslag. belysande olika problem förknippade med mesoskalig transport i atmosfären. Dessa inkluderar formulering av transport och sprid- ningsmodeller, depositions— och atmosfärskemiska modeller samt prognosschema att användas i emissionsreglerande syfte. I viss utsträckning kommer bl a för verifikationsändamål speciella fältstudier att genomföras, t ex i Öresundsregionen. Målsättningen är att möjliggöra säkrare bedömningar av effekten

1 omg1vn1ngen samt prognoser 1 samband med luftvårds- och mark- användningsplanering.

Vidareutveckling av numeriska modeller för kylvattenspridning: a. Sjunkande kylvattenplym

b. Vindeffekter på kylvattenplymen

c. Kylvattnets uppträdandei ifjärrzonen (studier av blandning med omgivande vatten, värmetransporten genom olika vattenlager samt värmeavgivningen till atmosfären).

EPK Förslag till statligt Dnr Förslagsställare Projektbeskrivning stöd (enligt förslags- ställaren)

_________.___..____________________._________.__________________._______________________________________________________

137 Anders Karlén Praktiskt försök att 1 samarbete med jordbrukare-fiskerättsägare medelst kalkning restaurera bivattendraget till Viskan-Öresjöar- nas nederbördsområde i enlighet med bilagd projekteringsplan. Vid sammanträde med representanter för domänverket, länsstyrelse, fiskerättsägare ochfiskerikonsulenter överenskoms att söka medel från AMS och att domänverket skall stå som sökande.

224 Förslaget framkom vid Utveckling av metoder för bedömning av den humanbiologiska ef- EPK hearing 1974-05-20 fekten av små doser av luftföroreningar från fossila bränslen, speciellt om linjar formalism och sigmoid sådan föreligger vid

SOz-halter om ( 3 pphm som årsgenomsnitt.

MILJÖFRÅGOR INOM EL-, GAS— OCH VÄRMEFÖRSÖRJNING Bilaga 2

förslag behov

EPK Totalt

Dnr Mkr Mkr/år Mkr Mkr Mkr/år Manår

93

96 0,1 109

111 0,6 131 0,75

137 4,03

224 0,5

Projekt- Medels-

Resursbehov (Mkr res

Projekt— Årligt medels— Ansprak pa statligt stöd tid

År

2

. manar)

Personal- behov (genom— Total— Första treårsperioden insats snittligt) belopp Totalt Genomsnitt

Anmärkningar

I övrigt saknas uppgifter

0,05 0,1 0,1 1 I övrigt saknas uppgifter 2 0,1 0,6 0,3

0,25 0,75 0,75 6

0,80 4,03 2,4 Uppgivet medelsbehov innefattar ej för— nyelse av maskinpark (0,25 Mkr)

0,25 ' 0.5 0.5

__.._____.________.____._____.__________._________._____.______________,__._____._____________.___________._______________

Summa 5,98

5,98 4,05 1,35

Statens offentliga Utredningar 1974

Kronologisk förteckning

_________________—————————-———

PPNPQPPN?

10. 1 1. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41.

42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50.

51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62.

Orter i regional samverkan, A. Onsbundna levnadsvillkor. A. Produktionskostnader och regionala produktionssystam. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. Boken Lineraturutredningens huvudbetänkande. U. Förenklad konkurs m.m. Ju. Bern- och ungdomsvård. S. Rättegången i arbetstvister. A. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remiss— yttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U. Data och nåringspolltik. |. Svensk industri. Delrapport 1. |. Svensk industri. Delrapport 2. | Svensk industri. Delrapport 3. |. Svensk industri. Delrapport 4. !. Sänkt pensionsålder m.m. S. Neutral bostadsbeskettning. Fi. Soliderisk bostadspolitik. B. Soliderisk bostadspolitik. Bilagor. B. Högskoleulbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. U. Förslag till skaneomlöggning m. m. Fi. Markanvändning och byggande. B. Vattenkraft och miljö. 8. Reklam V. |nformetion i reklamen. U. Förslag till hemnlag. K. Fri sterilisering. Ju. Motorredskep. K. Mindre bron. Ju. Ränteleg. Ju. Att utvärdera arbetsmerknedspolitik. A. Jordbruk i samverkan. Jo. Unga lagöverträdare V. Ju. Solidarisk bostadspolitik Följdfrågor. B. An översätta Gamla testamentet U. Grafisk industri i omvandling. l. Spridning av kemiska medel. Jo. Skolan, staten och kommunerna. U. Mut- och bestickningsensvaret. Ju. FFV. Förenade labriksverken. !. Socialverden. Mål och medel. S. Socialvérden. Mål och medel. Sammanfattning. S. Statsbidrag (ill kommunal färdtjänst, hemhjälp och familje- deghemsverksamhet. Fi. Barns fritid. S. Utställningar. U. Efiekxer ev förpackningsevgihen. Jo. Samordnad (reklamemsbeskenning. Fi. Befordringsförfarendet inom krigsmakten. Fö. lnstallationssektorn. I. lnsxellatlonssektom. Bilagor. !. Bevissäkringsleg för skatte» och avgiftsprocessen. Fi. Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. Kn. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 1. Fo. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. Fö. Skolans arbetsmiljö. U. Vidged vuxenutbildning. U. Utsökningsrätt Xlll. Ju. Närlörläggning av kärnkraftverk. l. Lägenhetsreserv. B. Skolans arbetsmiljö. Bilagor. U. Sexual- och samlevnadsundervisning. U. Trafikbuller. Del I. Vägtraflkbuller. K. Trafikbuller. Bilegedel. K. Studiestöd &( vuxne. u.

63. 64. 65. 66.

67.

68.

69. 70. 71. 72. 73.

Internationellt patentsamerbete l. H. Energi 1985, 2000. I. Energi 1985. 2000. Bilaga. [. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjånster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjänstordning m.m. U. Svenske kyrkans gudstjånst. Huvudgudstjånstor och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudsljlnst i dag. Liturgiska utveck- Iingslinjer. U. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969—1972. U. lnvendrerutredningen 3. Invandrarna och minoriteterna. A. Invendrarutredningen 4. Bilagor. A Om antagning till högskolan. U. Energiforskning. Program för forskning och utveckling. !. Energiforskning. Expertmateriel utarbetat på uppdrag av Energiprogramkomminén. Avdelning A. Utvinning ev ener- giråvaror och industriell energiproduktion. l.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

___—___—

Justitiedepartementet

Förenklad konkurs m.m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27]

Råntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut— och bestickningsansvaret. [37] Utsökningsrätt Xlll. [55]

Försvarsdepartementet

Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Krigsmaktens förvaltningsutbiIdningsutredning. 1. Utbildning i för— valtning inom försvaret. Del. 1. [51]

2. Utbildning i förvaltning inorn försvaret. Del 2. [52]

Socialdepartementet

Barn— och ungdomsvård. [7] Sänkt pensionsålder m.m. [15] Socialutredningen. 1. Socialvärden. Mål och medel. [39] 2. Socialvérden. Mål och medel. Sammanfattning. [40] Barns fritid. [42]

Kommunikationsdepartementet

Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. [26] Trafikbullerutredningen. 1.Trafikbuller. Del I. Vägtrafikbuller. [60] 2. Trafikbuller. Bilagedel. [61]

Finansdepartementet

Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m.m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedag- hemsverksamhet. [41] Samordnad traktamentsbeskattning. [45] Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. [49]

Utbildningsdepartementet

Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. [5] Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kvrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. [19] Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. [33] Skolan. staten och kommunerna. [36] Utställningar. [43] Skolans inre arbete. 1. Skolans arbetsmiljö. [53] 2. Skolans arbets— miljö. Bilagor. [sa] Vidged vuxenutbildning. [54] Sexual- och samlavnadsundervisning. [59] Studiestöd åt vuxna. [62] 1968 års kyrkohandbokskommitte. 1. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjän- stordning m. rn. [66] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudguds— tjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Li— turgiska utvecklingslinjer. [67] 3. Svenska kyrkans gudstjänst. Hu— vudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969—1972. [68] Om antagning till högskolan. [71]

Jordbruksdepartementet

Jordbruk i samverkan [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete I. [63]

Arbetsmarknadsdepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 12t0rter i re- gional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produk- tionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Regionale prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik [29] Invandrarutredningen. 1. lnvandrarutredningen 3. Invandrarna och minoriteterna. [69] 2. lnvandrarutredningan 4. Bilagor. [70]

Bostadsdepartementet

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bos- tadspolitik [17] 2. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. [18] 3. So- Iidarisk bostadspolitik. Följdfrägor. [32] 4. Lägenhetsreserv. [57] Markanvändning och byggande. [21] Vattenkraft och miljö. [22]

Industridepartementet

Data och näringspolitik. [10] lndustristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [1 1] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [1 2] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14] Grafisk industri i omvandling. [34] FFV. Förenade fabriksverken. [38] lnstallationsbranchutredningen. 1. lnstallationssektorn. [47] 2. In— stallationssektorn. Bilagor. [48] Närförläggande av kärnkraftverk [56] Energiprognosutredningen. 1. Energi 1985, 2000. [64] 2. Energi 1985, 2000. Bilaga. [65] Energiprogramkommitten. 1. Energiforskning. Program för forsk— ning och utveckling. [72] 2. Energiforskning. Expenmatarial ut— arbetat på uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning A Ut— vinning av energiråvaror och industriell energiproduktion. [73]

Kommundepartementet Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. [50]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredni :-

* ' ' * iska förteckningen

Nordisk utredningsserie (Nu) 1974

Kronologisk förteckning

________________————-—-——————

Sverigefinnarna och deras organisationer Naturorienterande ämnen igrundskolan i Norden, årskurserna 1—6 Förslag till Nordisk tentamensgyldighed Grunnskolen i Norden Spesialundervisning i Norden Faroyena i Norden Hayere utdanning av svkepleiere Äldres integration i samhället Kontrollpolitik och narkotika

n..

PPHPP'PP

m

HVA LiberFörlag ISBN 91-38-02078-5 Allmänna Förlaget