SOU 1975:13
Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader
Till Statsrådet och chefen för socialdepartementet
Den 27 juni 1969 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att verkställa en utredning av vissa frågor rörande sjukvårdskostnadema. Utredningen skulle inne- fatta dels en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas utveckling och dels en teknisk undersökning rörande verkningar indivi- duellt och kollektivt av gällande metoder för sjukvårdskostnadernas finansiering. Enligt detta bemyndigande tillkallades som sakkunnig plane- ringschefen i finansdepartementet Erik Höök. Att som experter biträda den sakkunnige utsågs den 14 oktober 1969 förste sekreteraren hos Svenska landstingsförbundet Kjell Ericsson, avdelningschefen i social— styrelsen 5. Åke Lindgren, avdelningschefen i riksförsäkringsverket Gösta Skogsberg, departementssekreteraren i socialdepartementet Bo Stenfors och ekonomichefen hos sjukvårdsstyrelsen i Göteborgs stad Rolf Sveno- nius
Som sekreterare i utredningen förordnades samtidigt dåvarande kansli- sekreteraren i finansdepartementet Lars Hjorth.
För att biträda med speciella undersökningar förordnades från den 1 november 1969 pol. mag. Gun Sundberg och från den 15 april 1970 universitetslektor Bengt Mattsson och e. universitetslektor Sture Thomp- son.
Utredningen har antagit benämningen sjukvårdskostnadsutredningen.
Som ett led i utredningens arbete har en specialundersökning och beräkning av samhällets sjukvårdskostnader för skadade i vägtrafiken utförts av Bengt Mattsson och Sture Thompson, vilka redovisar sina resultat i här föreliggande rapport. Deras beräkningar bygger i första hand på material från eentralsjukhuset i Karlstad. Genom välvilligt tillmötes- gående och hjälp av överläkare Åke Waller på kirurgavdelningen vid detta sjukhus har utredningsmännen kunnat erhålla en detaljerad information om vägtrafikolycksfallens vård ur sjukjournalerna för de fall som under ett år intagits vid sjukhuset. Detta material har långt i detalj redovisatsi särskilda bilagor till betänkandet för att möjliggöra och underlätta vidare studier kring dessa problem. Med stöd av och genom jämförelser med annat material som finns rörande vården av trafikolycksfall har utifrån Karlstads—undersökningen gjorts en beräkning av de totala sjukvårdskost- naderna i riket för vägtrafikolycksfall.
Skrivarbetet för utredningen har utförts av Mainy Wallin, Ulla Björck och Kajsa Fritiofsson. För granskning av manuskript, redigerings- samt korrekturarbete har utredningsmännen biträtts av Evy Andersson.
Stockholm i maj 1975
Erik Höök /Lars Hjorth
2. Undersökningens uppläggning
2.1. Allmänt om antalet vägtrafikolycksfall i Sverige
Vår uppgift är att undersöka vägtrafikolycksfallens sjukvårdskostnader. Med vägtrafikolycka avser vi "händelse, som inträffat i trafik på väg, vari deltagit minst ett fordon i egendomsskada".I
För att ovanstående begrepp skall få konkret innebörd är det således nödvändigt att definiera begreppen ”väg” och ”fordon”. Med väg avses ”allmän väg, gata eller allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel, samt enskild väg, som utnyttjats till farväg däri inbegripet för samfärdsel endast vintertid avsedd körled”.2
Detta innebär att inhägnade områden, såsom industri- eller kasernom— råden, inte betraktas som vägi den officiella statistiken.
Fordon definieras som "anordning på hjul, band eller medar som är inrättade för färd på marken och icke löper på skenor”.2 Spårfordon räknas således inte som fordon. Detta innebär att en olycka där en spårvagn eller ett tåg kör på en fotgängare i den officiella statistiken icke betraktas som vägtrafikolycka. Däremot är enligt våra definitioner en kollision mellan en spårvagn eller ett tåg och en bil att betrakta som en vägtrafikolycka. Olyckor i trafiken där endast fotgängare varit inblandade räknas inte heller som vägtrafikolycka.
I tabell l:] redovisade vi det av statistiska centralbyrån (SCB) publicerade antalet vägtrafikolycksfall med uppdelning på dödade, svårt och lindrigt skadade. För att i SCB:s material räknas som dödad i vägtrafiken krävs att man avlider inom 30 dagar efter olyckan.3 För att räknas som svårt skadad krävs enligt anvisningarna att man ”erhållit brott, krosskada, sönderslitning, allvarlig skärskåda, hjärnskakning eller inre skada eller annan skada som väntas medföra intagning på sjukhus”.3 Denna definition överensstämmer med den inom ECE använda och innebär en väsentlig utvidgning jämfört med den som användes före 1 januari 1966, Enligt den tidigare definitionen räknades som svår kropps- skada ”skada som väntas medföra invaliditet, längre tids sjukhusvistelse eller arbetsoförmåga”.3 Alla skadade som inte tillhör den nyssnämnda definitionen förs under ”lindrigt skadade.” Det av SCB publicerade materialet grundas på polisrapporter från de olika polisdistrikten. När det gäller i trafiken dödade personer finns en annan möjlighet till belysning
rörelse och som medfört person— eller
' Denna definition över- ensstäm mer med den av SCB använda och denna överensstämmer i sin tur med den inom ECE an— vända. Se t. ex. "Vägtra- fikolyckor med person— skador 1972" sid. 12. 2 Vägtrai'ikförordningcn 1 5 1 mom. 3 ”Vägtrafikolyckor med personskador 1972" sid. 13.
' P 0 Roosmark—R l'rä- ki: Antalet trafikolyckor, deras kostnader och de polisrapporterade olyc-
kornas representativitet är 1964.
av antalet med officiell statistik. SCB publicerar årligen ”Dödsorsaker”, i vilken rapport det bakomliggande källmaterialet är av läkare utfärdade dödsbevis. En tredje möjlighet att få uppgifter om antalet vägtrafik- olycksfall och dess fördelning på olika skadekategorier har vi i försäk- ringsbolagens statistik.
En del olyckor kommer naturligtvis varken till polisens eller försäk- ringsbolagens kännedom. Bortfallets omfattning är naturligtvis svår att ange mer exakt. Specialundersökningar för att belysa statistikens tillför— litlighet måste bygga på representativa urvalsundersökningar och tillfreds- ställande intervjuteknik med de svårigheter som då alltid finns att bedöma korrektheten i de lämnade uppgiftern. Såvitt vi känner till har bara en undersökning av detta slag gjorts i Sverige.] Denna undersökning baserade sig på intervjuer med personer i omkring 3 000 slumpmässigt utvalda hushåll. Det totala antalet trafikolyckor skattades på basis av denna undersökning till 300 000 exklusive parkeringsolyckor år 1964. Enligt den officiella statistiken ”Vägtrafikolyckor” inträffade omkring 60000 polisrapporterade olyckor samma år. (Observera att år 1964 redovisades fortfarande vägtrafikolyckor som resulterat i både materiella och personella skador i den officiella statistiken. Fr.o.m. år 1966 redovisar SCB endast vägtrafikolyckor som medfört personskador.) [ den nämnda undersökningen skattades de försäkringsanmälda olyckorna till 180 000 och olyckor som varken anmälts till polis eller försäkringsbolag till 200 000 (inklusive parkeringsolyckor). Undersökningen visade att andelen till försäkringsbolag anmälda olyckor stiger med ökade reparationskostnader. Vid skador med repara- tionskostnader på 1 000 kr i 1964 års priser eller däröver var anmälnings- graden praktiskt taget 100 %. Vid småskador (50 — 100 kr i reparations- kostnad) var andelen försäkringsanmälda ungefär 50 %.
Även för de polisanmälda skadorna kunde ett liknande samband konstateras, fastän med lägre anmälningsgrad för olika reparationskostna- der. Frekvensen polisanmälda olyckor var 15—20 % för reparationskost- nader upp till 500 kr, varefter anmälningsgraden ökar för att vid en reparationskostnad på 2 000 kr eller mer stabiliseras kring 50 %.
Intervjuundersökningen omfattade även en särbehandling av person- skadeolyckorna. Resultatet blev att med 90% sannolikhet hade om- kring 1/3 av samtliga personskadeolyckor ej polisanmälts, dvs. att bortfallet skulle ligga i storleksordningen 50 % av de polisrapporterade personskadeolyckorna.
För utförligare presentation av officiell statistik rörande antalet väg- trafikolycksfall hänvisas till bilaga 1.
2.2. Officiell statistik rörande sjukhusvårdade vägtrafikolycksfall
Som tidigare angivits är vi här inte primärt intresserade av totala antalet vägtrafikolyckor, utan av det antal som blir föremål för någon sjuk- vårdsaktivitet från samhällets sida. Låt oss därför visa vilka möjligheter vi
har att med officiell Statistik belysa antalet patienter, som får sjukhus- vård på grund av vägtrafikolycksfall. T. 0. m. är 1963 redovisadesi den av medicinalstyrelsen utgivna ”Allmän hälso— och sjukvård” antal trafik- olycksfall intagna på sjukhus. Antalet låg under perioden 1953—1963 relativt konstant mellan 14 000 och ]5 000.1
Ovanstående information var allt man via ”Allmän hälso- och sjuk- vård” kunde få veta om trafikolycksfall, som togs in på sjukhus. Man fick sålunda inga uppgifter om vårdtid, operation etc.
En möjlighet till bättre belysning av de sjukhusvårdade trafikolycks- fallen tillkom år 1960, då Stockholms stad i egen regi startade en redovisning för sina större sjukhus. Materialet grundades på utskrivnings- uppgifter.2
En bredare insamling startade först år 1964, då medicinalstyrelsen (socialstyrelsen) började bearbeta individualuppgifter för alla utskriv- ningar från Uppsala sjukvårdsregion. (En närmare beskrivning av Uppsala- regionen och det statistiska materialet från denna region följeri bilaga 3.) Här kan nämnas att regionen omfattar Uppsala, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län samt delar av Västmanlands och Västernorrlands län. Folkmängden motsvarar cirka 16 % av rikets.
Vid sjukhus i Uppsala-regionen skrevs år 1966 ut 2 536 patienter, där orsaken var trafikolycka. Av dessa rapporterade polisen 620 som svårt skadade och 607 som lindrigt skadade medan 1 309 patienter icke rapporterades alls av polisen.3 Vi har tidigare påpekat att SCB definierar de svårt skadade som sådana ”där skadan väntas medföra intagning på sjukhus”. Här finns alltså en viss möjlighet till jämförelser mellan det antal som enligt SCB har fått sjukhusvård på grund av vägtrafikolycksfall och det antal vi kan skatta ha erhållit sjukhusvård utifrån materialet från Uppsala sjukvårdsregion.
Förutsätter vi att siffrorna för Uppsala-regionen åskådliggör förhållan- det i landet som helhet och därför multiplicerar Uppsala-regionens siffror med inverterade värdet av regionens befolkningsandel, dvs. 6,4 (100/15,7) erhåller vi en fördelning enligt tabell 1. För en diskussion av det rimliga i denna förutsättning se bilaga 3,
Antar vi att hälften av de dödade enligt SCB har dött i sluten vård skulle en jämförbar siffra för år 1966 vara att 4 700 + 657 = 5 357 intogs i sluten vård på grund av vägtrafikolycksfall. Journalgenomgången av de 265 fall som togs in vid centralsjukhuset i Karlstad år 1969 visar att ungefär hälften av dödsfallen till följd av vägtrafikolycka har inträffat efter intagning för sluten vård. 1 det här sammanhanget spelar det f. ö. _. -
. . .. ., 1 Se ”Allmän lialso— och mycket liten roll om relationen ar 25 %, 50 % eller 75 %. Ovanstaende sjukvård” för respektive tyder således på att SCB noterar endast 5 357/16 300 dvs. cirka 1/3 av än dem som faktiskt vårdats i sluten vård. ZA 50 ,:Stocklmlms StudS
Att cirka 16000 skulle fått sjukhusvård under 1966 på grund av galgen:SJdeomssth vägtrafikolycksfall stämmer bra med de tidigare redovisade uppgifterna 3 Datakört material från från ”Allmän hälso— och sjukvård”, där antalet under perioden 1953— Uppsala Sjl'kVård-S'itjgion- 1963 varierade mellan 14 000 och 15 000. Lårdnåämvfärgågältäih
Ur materialet från Uppsala sjukvårdsregion kan man bl. a. få informa— nition av trafikolycka tion om vårdtider, operation eller ej, skadans natur och yttre orsak, m.m-SC bilaga 3-
! Uppgifter från Uppsala sjukvårdsregion. Vissa data (rörande t. ex. polis- rapportering, operation) publiceras ej men kan framtas ur det primär- material som insamlats av socialstyrelsen. 2 Se not 2 nästa sida.
Tabell 2.1 Antal skadade vid vägtrafikolyckor i Sverige år 1966.
SCB Uppskattningar utifrån siffror
för Uppsalaregionen
(Dödade 1 313) Intagna på sjukhus och av polisen registrerade som
Svårt svårt skadade ” 4 000
skadade
Lindrigt skadade 16 730
4 700
Intagna på sjukhus och av polisen registrerade som
lindrigt skadade ” 3 900
Intagna på sjukhus och ej av polisen
registrerade N 8 400
Summa sjukhus—
intagna N16 300
patientens ålder och kön och huruvida olyckan var polisanmäld eller ej.1 Däremot går det ej att få mer kvalitativa uppgifter om vården. Med kvalitativa uppgifter avses t. ex, operationens omfattning, uppgifter om intensiv- och eftervård och uppgifter om antal röntgenundersökningar. Materialet säger heller inget om hur många patienter som endast besökt akutmottagningar på grund av vägtrafiksolycksfall, då materialet endast omfattar inskrivna i sluten vård. Öppen vård eller transporter till följd av vägtrafikolycksfall kan man heller inte få någon upplysning om ur detta material. Utgår vi från att antalet i sluten vård intagna vägtrafikolycksfall utgör 25 % av det antal vägtrafikolycksfall som årligen uppsöker akut- mottagningar vid sjukhus, är det senare antalet cirka 65 000 personer.2
När det gäller uppgifter om hur olycksfallen klassificeras inom sjuk- vården och vilka förändringar som därvidlag skett under 1960-talet hänvisas till bilaga 2.
För att nu kunna visa och motivera vår uppläggning av undersökningen krävs inte endast denna bakgrund rörande det statistiska materialet utan också en beskrivning av hur vi definierar sjukvårdsbegreppet.
2.3. Sjukvårdsbegreppet
2.3.1. Definition
Vårt huvudmål ar, som framgått av tidigare avsnitt, att belysa vilka kostnader samhället har för sjukvård av dem som skadats i vägtrafiken. Vad man här åsyftar med kostnad är så pass komplicerat och kräver så mycket diskussion att vi valt att ägna ett kapitel åt själva kostnadsbe- greppet (kap. 3). Kapitel 3 beskriver också vilka material vi utnyttjat för att beräkna olika kostnadsposter. Vi förutsätter i detta stycke endast en . allmän uppfattning av kostnadsbegreppet.
Här skall vi koncentrera oss på att försöka precisera och avgränsa begreppet sjukvård. Låt oss göra detta med hjälp av figur 1.
O_lycka
Ambulanstrpt, taxi etc
Distriktsläkare distriktsskö- terska etc
dia
Sjukvård i hemmet
UtSkrivning från akut
Öppen vård
Den egentliga sjukvården upp- hör
Figur 2.'1 Begreppet sjukvård.
Figuren skall åskådliggöra hur vi avgränsar sjukvårdsbegreppet. Figuren illustrerar också hur en trafikskadad kan vandra idetta system. Efter att olyckan har skett transporteras den skadade ofta till akutmottagningen vid det sjukhus inom vars upptagningsområde olyckan inträffat.l Ibland förekommer det att den skadade själv tar sig till sjukhuset. I en del fall händer det att den skadade först uppsöker distriktsläkare eller distrikts- sköterska och först därefter kommer till ett sjukhus. En del fall får naturligtvis överhuvudtaget ingen sjukvård. (Våra uppgifter bygger här i stor utsträckning på den genomgång av journalmaterial som vi gjort för samtliga på kirurgkliniken vid centralsjukhuset i Karlstad år 1969 inskrivna vägtrafikolycksfall.) Vid akutmottagningen sker en första ”sor- tering” av patienterna. En mindre del2 tas in i sluten vård medan resterande antal, efter att ha fått sina blessyrer omskötta, antingen får åka hem utan vidare åtgärder eller får fortsatt öppen vård. De som får sluten vård kommer i allmänhet först till kirurgavdelningen. Vid central- sjukhuset i Karlstad är det regel att alla trafikolycksfall skall till
Överföring till annat sjukhus
Medicin Ortoped Öron, näsa, && ha's
Hjälpmedel i form av kryckor, rullstol etc
1 För närmare beskriv- ning av upptagningsområ— den se bilaga 9. 2 Enligt undersökning gällande centralsjukhuset iKarlstad 1.2.71 — 31.1.72 togs 182 av 850 (21 %) in i sluten vård. Enligt en undersökning gällande centralsjukhuset i Halmstad togs 232 av 770 (30 %) vid akutmot- tagningen inkommande tratikolycksfall in i sluten vård. Halmstadsundersök- ningen redovisas i P G Hansson: Road Traffic Casualties in a Surgical Department. Acta Chirur- gica Scandinavica 1974.
1 Enligt samtal med över- läkare Åke Waller på ki- rurgavd. vid centralsjuk- huset i Karlstad. 2 År 1969 togs 265 väg- trafikolycksfall in i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad. Av dessa ope— rerades 118, dvs. ca 45 %. Se bilaga 4.
1 På andra sjukhus kan intagning i sluten vård i en del
kirurgavdelningen. fall göras direkt till t. ex. den ortopediska avdelningen. Under vårdtiden vid den kirurgiska avdelningen förekommer att patienter för längre eller kortare tid remitteras till t. ex. öron, näs- och halsavdelningen, ortope- diska avdelningen etc. för specialistvård. Under akutvården sker ofta operativa ingrepp på patienterna och i samband med detta intensivvårds- behandling.2 Efter den akuta vårdtiden följer för en de] patienter fortsatt sluten vård i form av långtidsvård. Den kan ges vid sjukhusens långvårds— avdelningar till att börja med och därefter får patienten i en del fall fortsatt vård på sjukhem m. m. Under slutet av detta förlopp och därefter kan besök i öppen vård ske. Förutom den ovan beskrivna patientström- men förekommer att patienter ”vandrar vertikalt” i den förekommande hierarkin av sjukhus. En patient kan således från ett lasarett remitteras till ett centralsjukhus eller regionsjukhus för att där få specialistvård. Därefter kan vården fortsätta på hemortens lasarett.
Det är av vinst för den fortsatta framställningen att bryta ned sjukvårdssystemet i några olika delkomponenter. De delar vi här skulle vilja behandla för sig är:
a) Transporter av skadade
b) Sluten vård 0) Öppen vård inklusive hjälpmedel d) Vård i hemmet.
Dessa delar är åtskilda organisatoriskt. De har dessutom helt olika kostnadsbilder. Vidare gäller att vi kommer att utnyttja olika statistiska källor för de olika delarna. Låt oss utifrån denna uppdelning redogöra för undersökningens uppläggning. Problemet med hur de olika insatserna för vård av vägtrafikolycksfall skall prissättas återkommer vi till i kapitel 3, där vi först försöker precisera vad vi avser med kostnad i detta sammanhang. Följande avsnitt innehåller endast diskussion av vilka källor vi använt för att beräkna olika kvantiteter och således ej någon prissätt- ningsdiskussion.
2.3.2. Transporter av skadade
I vårt system, som vi kallar sjukvården, förekommer en mängd transpor- ter av skadade. En stor del av dessa gäller förflyttning av skadade mellan olika avdelningar och belastar dessa avdelningars kostnader. En del av transporterna är emellertid ambulans- eller taxitransporter till sjukhus, mellan sjukhus eller från sjukhus. Det gäller alltså transporter som ej bokförs som kostnader för de olika avdelningarna och som det därför finns anledning att göra separata kostnadskalkyler för.
För att kunna få information om ambulanstransporter och framförallt kvalitativ information om den öppna och slutna vården som vägtrafik- olycksfallen får var det för oss nödvändigt att göra egna undersökningar. Ett material som vi även i detta sammanhang utnyttjat är den genomgång av sjukjournaler för samtliga vid centralsjukhuset i Karlstad inskrivna vägtrafikolycksfall år 1969 (265 patienter) som vi har utfört. (Mer om
denna undersökning i avsnitt 2.3.3.) Det visade sig dock vid genomgång av dessa journaler att uppgifter om hur transporten till sjukhuset skett relativt sällan förekom. De fall där uppgift oftast förekom var när intagning först skett på annat sjukhus eller när undersökning och eventuell behandling först hade givits av distriktsläkare eller distrikts- sköterska. Från ett 3-betygsarbete vid nationalekonomiska institutionen vid Universitetsfilialen i Karlstad kan vissa uppgifter rörande ambulans- transporter för de år 1969 som vägtrafikolycksfall inskrivna 265 patien- terna hämtas.l
Vid längre transporter finns information om ambulanstranspor- ter i de fall då de skadade först förts till ”närmaste” lasarett eller sjukstuga.2 Överföring från annat lasarett noteras alltid i sjukjournalen. För ytterligare kompletteringar har muntliga intervjuer gjorts med läkare och med ambulanspersonal.
Transporter som inte har kunnat återfinnas som ambulanstransporter genom ovanstående material eller som genom uppgifter i sjukjournalen om skadans natur ej kunnat med stor sannolikhet antagas ha skett med ambulans har vi kategoriserat som taxitransporter.
2.3.3. Sluten vård
Denna post kan delas upp iakutsjukvård och långtidsvård. Vi har dock inte funnit det meningsfullt att här göra en sådan uppdelning. Många sjukhus har egna långvårdsavdelningar varför en överflyttning från ”akut-” till ”långvården” kan innebära att patienten är kvar på samma sjukhus. I andra fall sker naturligtvis en överflyttning. Vi anser vidare att någon kostnadsmässigt klar gräns ej finns mellan de sista vårddagarna på t. ex. en kirurgavdelning och vårdtiden på en långvårdsavdelning. Då kan skillnaderna vara betydligt större i fråga om resursinsats mellan den första tiden på t.ex. en kirurgavdelning med kanske flera operationer och omfattande intensivvård och den senare tiden på samma avdelning. Dessa skillnader beskrivs bättre om vårdinsatsen bryts ned i dels kostnader för rum, mat, kläder, tvätt, städning etc. (”hotellkostnaden”), dels i kost- nader för operationer, för intensivvård, för röntgen, för läkemedel osv. Vår ursprungliga plan var att vi skulle beräkna vårdkostnader för olika diagnoser. För diagnosuppdelningen se bilaga 2. En trafikskadad med endast hjärnskakning jämförd med en trafikskadad med t. ex. frakturer på skallbenet skiljer sig åt inte endast vad beträffar vårdtiden. Den senare 1 ,] Haak, I JOhanåson: . ., . .. . . Vagtrafikolyckor 1 Karl— typen av diagnos ansag v1 mycket oftare skulle krava operativa 1ngrepp
stad 1969. 3-betygsupp- och dyrbar intensivvård. Själva ”hotellkostnaden” bedömde vi däremot satsinationalekonomi som i stort sett lika för alla fall. Vår tankegång var därför att vi skulle Vid Universitetsfilialeni
. , _ Ka lst dvt 1971. bryta ned kostnaderna 1 en behandlingskostnad beroende pa diagnos och 2 l—För gedogörelse av sjuk-
en vdrddagskostnad vilken endast beror på vårdtiden. För de tidigare husens upptagningsområ- nämnda två diagnoserna, nämligen fraktur på huvudets övre del (nr 800 den se bilaga 9'
3 .. . .. . . ,, . . . . . ,, . For en relativt utförlig enligt Klassrfikation av Sjukdomar ar 1968 ) och hjärnskakning (nr 850 beskrivning av sjukdoms-
enligt samma indelning)3 antog vi att kostnadsbilden skulle kunna klassifikationssystemeti åskådliggöras enligt figur 2. Sverige se bilaga 2.
Figur 2.'2 Sjukvårds- kostnader i sluten vård.
Fraktur på huvudets övre del Hjärnskakning (diagnos nr 800) (diagnos nr 850) Total sjuk- Total sjuk— vårdskostnad vårdskostnad K Vårddags-
o ————— rörlig
| kostnad
Vårddags— rörlig | kostnad
Behand- lings- kostnad Behand- lings- kostnad Vårdtid Vårdtid
Vid en vårdtid uppgående till to för diagnos 800 får vi en total sjukvårdskostnad motsvarande Ko. Denna kostnad består av en fast del (Kö), vilken är beroende av skadans natur, samt en rörlig del, som är beroende av hotellkostnaden på sjukhuset samt vårdtiden.
Behandlingskostnaden för hjärnskakning antages vara lägre (Kf, > KI) medan vårddagskostnaden är samma för de båda diagnostyperna (010 = 01, ). Vid en vårdtid på t, får vi för hjärnskakningspatienter en total sjuk- vårdskostnad inom akutsjukvården på K, och motsvarande för ”fraktur- fallet” blir KO.
Vår avsikt var sedan att genom studier av sjukjournaler kunna beräkna dessa två komponenter och på så vis få en diagnoskostnad som kunde utnyttjas för beräkningar av de totala sjukvårdskostnaderna till följd av vägtrafikolycksfall.
Tankegången att skatta en diagnoskostnad fick under arbetets gång övergivas av framförallt tre skäl:
a) Även för relativt stora urval kommer en del diagnoser endast att representeras av ett fåtal fall.
b) För en del diagnoser är spridningen mycket kraftig. Diagnosen hjärnskakning, som är den i särklass vanligaste första diagnosen i de material vi studerat, kan ha en mycket stor andel med en och två vårddygn men också fall med flera månaders vårdtid. De med kort vårdtid är sådana som läggs in för observation ”för säkerhets skull”, då t. e.x medvetslöshet förekommit i samband med olyckan. (Se tabell 11 i bilaga 4.)
c) Varje patient får minst en diagnos efter skadans natur. Många patienter får flera. Villkoret för att en diagnos skall anges är att skadan har föranlett utredning eller någon form av behandling. Man måste, om flera diagnoser förekommer, välja ut en huvuddiagnostförsta diagnos). Denna skall vara den "allvarligaste" av de skador som patienten drabbats
av. Här förekommer naturligtvis betydande svårigheter att t. ex. för gravt skadade trafikolycksfall ange vilken som är huvuddiagnosen. Några internationellt gällande regler för klassificering av multipla diagnoser vid morbiditetsstatistik i motsats till fallet vid mortalitetsdata, då flera dödsorsaker kan tänkas, finns ej.1 (För en utförligare beskrivning av sjukdomsklassifikationssystemet se bilaga 2.)
Av ovanstående skäl övergavs således tankegången på en diagnoskost— nad. För att få kvalitativa uppgifter om sjukvården ansåg vi dock fortfarande att studier av sjukjournaler var den bästa metoden. En tänkbar alternativ metod skulle kunna vara en direkt resursmätning på ett sjukhus. En möjlig sådan uppläggning är att man noggrant följer patientens ”gång” från olycksplatsen, via ambulanstransporten till akut- mottagningen, över intensivvård, operation, sluten vård, återbesök osv. Den senare typen av undersökning behöver inte läggas upp så att varje vägtrafikolycksfallspatient ständigt ledsagas av en människa med krono- meter och anteckningsblock. En tänkbar utformning är att patienten redan vid olycksplatsen eller möjligen vid akutmottagningen förses med något blanketthäfte innehållande färdigtryckta lappar för transporter, omläggningar, röntgen, operation etc. Undan för undan kan sedan lappar motsvarande den aktuella åtgärden rivas av och antingen behållas av sjukvårdspersonalen för senare uppsamling eller direkt stoppas i ett speciellt patientkuvert, som i så fall alltid skulle medfölja den skadade.
Vi vill bara peka på att vi diskuterade en sådan möjlighet men har naturligtvis inte som mål att här i detalj utforma en dylik uppläggning. Vår bedömning av en undersökningsmetod som den som antyds ovan var dock att den naturligtvis verkade mycket intressant, men att den skulle vara relativt resurskrävande. Dessutom ansåg vi att en sådan undersökning endast kunde gälla den slutna vården och kanske endast vid ett sjukhus. Begränsningen till ett eller möjligen ett par sjukhus hänger samman med att det förmodligen krävs en betydande informationsinsats för att alla skall vara medvetna om hur systemet fungerar. Att informera vid mer än ett eller ett par sjukhus bedömde vi skulle leda till prohibitiva kostnader för själva informationsspridningen. Det gör att den ovan antydda metoden måste kompletteras med speciella undersökningar av patienter som remitterats vidare och speciella undersökningar av den fortsatta öppna vården. Av ovanstående skäl avvisade vi denna metod.
I det svenska sjukvårdssystemet varierar vårdmöjligheterna mellan olika typer av vårdinrättningar. Sjukstugor har minst specialiserad perso- nal och utrustning. Lasarett (normalsjukhus) kan sägas klara av mer komplicerade fall och de s.k. centralsjukhusen har de flesta specialiteter. Varje landsting har således ett centralsjukhus och ett antal normalsjukhus och sjukstugor. För så specialiserade vårdgrenar att landstingens upptag- ningsområden bedöms vara otillräckliga som underlag för specialkliniker finns s.k. regionsjukhus, ett i var och en av de 7 sjukvårdsregioner som Sverige indelas i. En del av regionsjukhusen är också undervisningssjuk- hus. (För en mer detaljerad redovisning av det svenska sjukvårdssystemets uppbyggnad se bilaga 9.) För att dels under en icke alltför lång period få ett någorlunda stort antal vägtrafikolycksfall, dels kunna få en god
1 Se ”Klassifikation av sjukdomar 1968”, Social- styrelsen, sid. 5 — 1 1.
uppfattning om de mer komplicerade fallen ansåg vi att vi borde utnyttja material från sjukhus relativt långt upp i ”sjukhushierarkin”. Vid kontak- ter med läkare vid centralsjukhuset i Karlstad framkom att ytterst få av trafikolycksfallen där remitterades vidare uppåt i systemet utan behand- lades vid centralsjukhuset och att man vid sjukhuset var intresserad av att samarbeta i en sådan undersökning som vi tänkt oss. Där ledde dessutom överläkare Åke Waller på kirurgavdelningen en speciell undersökning av alla fall som kom till sjukhusets akutmottagning på grund av trafikolycks- fall 1/2 1971 — 31/1 1972. (Mer om detta i avsnitt 2.3.4.) Av ovanstående skäl valde vi att bygga vår information om innehållet i vägtrafikolycksfallens slutna vård på en genomgång av sjukjournaler från centralsjukhuset i Karlstad.
I början av år 1971 inleddes således ett samarbete med överläkaren vid kirurgavdelningen på centralsjukhuset i Karlstad. Från sjukjournalerna kunde hämtas primärdata om trafikolycksfallens konsumtion av sluten och i viss mån öppen vård. För att få ett material som vi på rimlig tid kunde hantera blev vi ganska snart på det klara med att vi fick koncentrera oss på olycksfallen under ett år. När det gällde valet av år fanns det två viktiga önskemål, nämligen att vi ville ha så aktuella uppgifter som möjligt men att vi även ville ha ett material, där den egentliga sjukvården i så hög utsträckning som möjligt var avklarad. Utifrån dessa två kriterier valde vi året 1969. Närmare bestämt definiera- des vår population så att den omfattade alla som skrevs in på Karlstads centralsjukhus år 1969 och där orsaken till inskrivningen var vägtrafik- olycka. Vägtrafikolycka bestämde vi till att omfatta alla som ijournalen hade klassificerats som motorfordonsolycka eller trampcykelolycka. Detta motsvarar i klassifikationen enligt skadans yttre orsak, E-serien: E 819,0 — E 819,9 respektive E 826,0 — E 826,9. (Se bilaga 2.) Fördelningen på de i Karlstad i sluten vård år 1969 inskrivna 265 patienterna belyses med tabell 2.
Tabell 2:2 Vid centralsjukhuset i Karlstad inskriv- na vägtrafikolycksfall år 1969.
Skadans yttre orsak Procentuell fördelning
E 819,0 Förare av bil eller annat 25 motorfordon utom mc E 819,1 Passagerare i bil eller 23 annat motorfordon utom mc E 819,2 Förare av mc 10 E 819,13 Passagerare på mc 1 E 819,6 Trampcyklist (även 7 passagerare) E 819,7 Fotgängare 15 E 819,9 Person utan närmare 4 specifikation E 826,0 Fotgängare 0 E 826,1 Trampcyklist 15
Totalt 100
Observera att i denna tabell är vägtrafikolycksfallen klassificerade efter skadans yttre orsak (t. ex. cykelolycka). Tidigare har vi behandlat klassficering efter skadans natur (t. ex. hjärnskakning). Alla trafikolycks- fall skall dubbelklassificeras efter dessa indelningsgrunder. För att få fram uppgifter om alla vägtrafikolycksfall som skrivits in under en viss tid på ett sjukhus måste man söka efter skadans yttre orsak.
Arbetet tillgick sedan så att vi från sjukjournaler, operations- och anestesikort förde över alla uppgifter som var relevanta när det gällde att bedöma hur resurskrävande vården varit. (För exempel på vilka uppgifter vi samlade in, se bilaga 5.)
När det gäller patienter som remitterats från andra sjukhus eller från distriktsläkare, distriktssköterska eller dylikt framgår av sjukjournalerna vilken vårdinsats som gjorts. Detta gäller dock ej för patienter som fått fortsatt vård utanför centralsjukhuset i Karlstad. Av de 265 patienterna fick 32 fortsatt sluten och öppen vård utanför sjukhuset. (För 28 patienter gällde att de endast fick fortsatt öppen vård utanför sjukhuset.) De sjukhus som har mottagit dessa patienter har tillskrivits för informa- tion om den fortsatta vården. Detta har gjort att vi fått lika bra information om den fortsatta vården utanför centralsjukhuset i de fall sjukhusen skickat fotokopior på de relevanta journalerna. För sjukhus som inte ansåg sig ha möjlighet till detta medsände vi en blankett där uppgifter om vårdtid, operationer, röntgen och återbesök har kunnat antecknas. För tre av de fall det här gällde lyckades vi dock endast få uppgift om längden på den fortsatta vårdtiden utanför Karlstad.
Det finns flera möjligheter att testa validiteten i våra resultat från ovanstående material. När det gäller antal vägtrafikolycksfall, deras vårdtid, antal operationer m. ni. har vi som tidigare nämnts tillgång till datakörd information från det betydligt större materialet från Uppsala sjukvårdsregion (omfattande cirka 2 500 vägtrafikolycksfall.)
En ytterligare möjlighet till jämförelse speciellt vad avser långvårdsfal- len har vi i en undersökning av s. k. sena effekter av trafikskador.l Denna undersökning, som delvis finansierats av sjukvårdskostnadsutredningen, omfattar intervjuer (telefon, post, hembesök) med 830 personer och ger information om vårdtider, invaliditetskategorier och rehabilitering.
En liknande undersökning som den vi utfört för centralsjukhuset i Karlstad har Per Hansson gjort för centralsjukhuset i Halmstad.2 Den omfattar patienter som kom till akutmottagningen år 1970, vilket var 791 patienter, av vilka 242 fick fortsatt sluten vård. Detta material ger delvis samma informationer som vår undersökning vid centralsjukhuset Karlstad och kan därför utnyttjas förjämförelser och test av hållbarheten i våra uppgifter. Den största skillnaden mellan våra undersökningar är att Per Hansson inte primärt är intresserad av sjukvårdskostnader utan utför endast en beräkning byggd på genomsnittskostnaden för centralsjukhuset i Halmstad som helhet.
En viss möjlighet till jämförelse även av den slutna vården lämnar den vid centralsjukhuset i Karlstad av överläkare Åke Waller ledda undersök- ningen omfattande alla trafikolycksfall som kom till akutmottagningen 1/2 1971 — 31/1 1972. Undersökningen, vars resultat vi har tillgång till
1 Jan Thorson: Long Term Effects of Traffic Accidents. Stockholm 1973. 2 P G Hansson: ”Road Traffic Casualties in a Surgical Department." Acta Chirurgica Scan- dinavica 1974.
* Olav Bo: ”Trafikk- ulykker og personskader i Oslo og Akershus 1968.” 2 o Almersjö och ] Westin: "Behovet av akutsjukvård iGöte- borg.” Läkartidningen nr 1 1972.
i opublicerat manuskript, omfattar 850 patienter och ger bl. a. informa- tion om ålder, vårdtid, intagningstidpunkt, typ av olycka. (När det gäller vilka uppgifter vi kan få ur detta material gällande den öppna vården återkommer vi i avsnitt 2.3.4.) Slutligen kan nämnas en relativt omfattande norsk undersökning.l Undersökningen analyserar skador hos 2 364 personer. Rapportens främsta intresse för vår undersökning är den omfattande beskrivning av skadornas lokalisering till kroppsregion och organsystem som där ges.
2.3.4. Öppen värd
Till den öppna vården räknar vi här in besök vid akutmottagning, återbesök på sjukhuset, (åter)besök hos distriktsläkare, distriktssköterska etc., besök hos sjukgymnast eller tandläkare, samt kostnader för kryckor, rullstolar etc.
a) Antal besök vid akutmottagning redovisas i de tidigare nämnda undersökningarna från Karlstads centralsjukhus (omfattande perioden 1/2 1971 — 31/1 1972) och centralsjukhuset iHalmstad (omfattan- de perioden 1970). Båda materialen gäller sjukhus med upptagnings- områden runt 100 000 människor och redovisar under ett år 850. respektive 791 patienter. Materialen visar att 21 respektive 30 % av dessa blev inskrivna i sluten vård.
I en undersökning gällande akutintaget vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg redovisar O Almersjö och J Westin en del uppgifter som kan vara av intresse i detta sammanhang.2 Akutintaget vid Sahlgrenska sjukhuset är uppdelat på två delar, en för medicin- och en för kirurgfall. Vid kirurgmottagningen mottogs år 1969 cirka 47 000 fall. I 60 % av dessa noteras orsaken som skada. (Materialet tillåter inte en urskiljning av vägtrafikolycksfall.) Av de cirka 47 000 fallen hem- sändes 71 % från akutmottagningen efter undersökning och i vissa fall vård där.
b) När det gäller återbesök antecknas detta på sjukjournalerna, vilket gör att vi kan utnyttja den genomgång av journaler m. m. som utförts för de 265 patienterna. Även undersökningen av de 850 patienter som togs in vid akutmottagningen vid centralsjukhuset i Karlstad 1/2 1971—31/1 1972 ger information om återbesök.
c) När patienter remitteras från distriktsläkare till centralsjukhuset på grund av vägtrafikolycksfall antecknas detta genomgående på sjuk- journalerna. Däremot är rapporteringen sämre när det gäller fortsatt tandvård, sjukgymnastik och dylikt. I en del fall har detta antecknats. I de flesta av de antecknade fallen anges dock varken vilken tandlä- kare eller gymnast som skall uppsökas (beroende på att patienten själv får välja) eller vårdens förmodade omfattning. I många fall (t. ex. där det i journalen uppges att tandskador uppkommit eller där benbrotts- patienter går gipsade relativt länge) kan man med stor sannolikhet antaga att fortsatt vård följt trots att anteckningar om detta saknas i journalerna. Vi har i sådana fall försökt göra skattningar baserade på intervjuer med läkare, sjukgymnaster etc.
d) Efter det akuta sjukdomstillståndets upphörande krävs för en del patienter speciella hjälpmedel. Det kan gälla rullstolar, kryckor, proteser etc. Här kan det vara svårt att dra en gräns för vad som skall ingå i sjukvärdrkostnaclerna och vad som bör lämnas utanför. De uppräknade hjälpmedlen liksom kostnader för inprovning av proteser för vi till sjukvårdskostnaderna. Däremot anser vi att kostnaderna för invalidfordon, speciella bostäder för invalidiserade, speciella arbets- platser eller speciell arbetsutrustning eller kostnader för omskolning av personer som blivit skadade i vägtrafikolyckor ligger utanför sjukvårdsområdet. Denna gräns dras mest av praktiska skäl och vi ser inget logiskt hinder för att t. ex. kostnader för invalidfordon eller invalidbostäder skulle kunna ingå i sjukvårdskostnadsbegreppet.
Våra viktigaste material för att skatta omfattningen av dessa poster är vår egen sjukjournalsundersökning kompletterad med vissa efter- undersökningar.
2.3.5. Vård i hemmet
Här är vårt datamaterial relativt svagt. Viss information kan erhållas ur sjukjournalsgenomgången då anteckningar om patientens sociala förhål- landen görs. Denna rapportering verkar dock skifta mycket mellan olika läkare och för olika patienter. För patienter med ”ordnade sociala förhållanden” antecknas nästan aldrig något om den fortsatta sjukvården i hemmet. För patienter utan familj, utan fast bostad, med alkoholpro- blem eller för patienter som har svårt att få arbete kan anteckningarna vara relativt utförliga.
Viss information (rörande t. ex. genomsnittlig sjukskrivningstid för vägtrafikolycksfall) kan vi få från B Mattsson: ”Vägtrafikolyckornas samhällsekonomiska kostnader”.
Den tidigare nämnda undersökningen rörande sena effekter av J Thorson är dock vår viktigaste informationskälla i detta avseende.
Vi har bedömt målet med vår undersökning så att sjukvård i hemmet bör ingå i vår sjukvårdsdefinition. Samtidigt är vi medvetna om att man kan tänka sig en definition där denna post exkluderas. Mot denna bakgrund och med tanke på vilka resursuppoffringar som skulle krävas om denna post skulle specialstuderas har vi beslutat oss för att avstå från en sådan specialstudie och göra skattningar med hjälp av de material vi ovan angivit.
2.4. Avslutande synpunkter
Vi har i detta avsnitt försökt beskriva vilka material som var tillgängliga när vi började vår undersökning. Vi har också försökt att ge en antydan om hur alternativa metoder och möjligheten att utnyttja olika material kan te sig. Kutym i undersökningar av denna typ är ju annars att den metod och det dataunderlag som har utnyttjats presenteras som något ganska självklart. Detta ger naturligtvis ett elegant intryck men ger en
friserad bild av de förhållanden under vilka produkten arbetats fram. Forsknings- och utredningsarbete kan mycket sällan beskrivas som en rak och fin väg där man susar fram i sportbil till sitt mål. Snarare kan det åskådliggöras som ett försök att med relativt enkla verktyg bana sig en stig i djungeln, där man flera gånger får vända om och söka ny riktning beroende på träskmarker, höga berg etc. Vi vill inte alls påstå att vi har lyckats skildra våra besvär i djungeln. Det har inte heller varit vårt mål, men vi har åtminstone antytt en del av de mindre lyckade riktningar vi har tagit ut och en del av den diskussion som förts om val av ny riktning för huggandet av en framkomlig stig. I nästa kapitel kommer vi att fortsätta med samma inriktning men där koncentrerar vi oss på proble- men att hitta adekvata vikter för att göra ambulanstransporter, intensiv- vård, AT-vaccin, röntgenundersökningar m. m. jämförbara.
[ bilaga 8 har vi sammanställt de viktigaste material vi diskuterat i detta kapitel. Var materialet kommer från, dess omfattning och vad det framförallt ger besked om redovisas kortfattat i nämnda bilaga.
3. Kostnader: Principiella synpunkter och praktisk tillämpning
3.1. Prissättningsproblemet
Vi vill knyta ett pris till en offentligt producerad tjänst, nämligen sjukvård. Sjukvårdstjänster produceras i huvudsak av den offentliga sektorn och fördelningen av dessa tjänster sker utan hjälp av några egentliga marknader till mycket låga priser. Vårt mål kan sägas vara att simulera en marknadsutgång och således försöka införa ett ”skuggpris". Detta skuggpris skall motsvara samhällets värdering av tjänsten.1 Man kan tänka sig tre olika möjligheter att skatta detta skuggpris.2
3.1.1. Direkt skattning
Denna metod innebär att man ser på någon marknadsfördelad vara eller tjänst, som är ett näraliggande substitut till en offentligt fördelad nyttighet. I sjukvårdssammanhang finns privatpraktiserande läkare, vilka i viss utsträckning utför samma arbete som inom den landstingsfinansie- rade sjukvården. De avgifter som erläggs hos de privatpraktiserande läkarna skulle alltså kunna tjäna som mått på vad konsumenten var villig att betala för motsvarande tjänster inom den offentliga sjukvården, enligt denna metod.
En första invändning mot detta resonemang är att man har möjlighet att få tillbaka en del av läkararvodet från försäkringskassan. Gör man avdrag för detta finns det fortfarande grupper som betalar mindre än denna ”nettosumma”. I vissa fall har t. ex. offentligt anställda möjlighet att återfå hela läkararvodet och således få gratis vård.
Ytterligare en invändning som kan riktas mot användande av denna metod inom sjukvården är att det troligen rör sig om ur inkomstsynpunkt betydande skillnader mellan den grupp som anlitar privatpraktiserande läkare och dem som uppsöker den offentliga vården. Det finns skäl att antaga att de som regelbundet utnyttjar privatläkare har högre inkomster och således i regel är villiga att betala mer för ett läkarbesök än vad folk i allmänhet skulle vilja göra.
En ytterligare och i vårt fall med trafikolyckor allvarligare invändning är att det här i många fall saknas näraliggande substitut. Metoden går helt enkelt ej att använda för de flesta av de skadefall det gäller. Det finns inget egentligt substitut till kirurgavdelningar på lasarett och sjukhus, när
1 Se avsnitt 1.2.2. 2 Enligt ett förslag av Julius Margolis i "Sha- dow Prices for Incorrect or Nonexistent Market Values" i R H Haveman, J Margolis (eds): Public l'lxpenditures and Policy Analysis, Chicago 1970.
1 Beträffande frågan om man skall dra bort kon- sumtionen eller ej vid denna metod hänvisas till Bengt Mattsson: Vägtra- tikolyckornas samhälls- ekonomiska kostnader, sid. 30—32. Som tidigare påpekats kommer frågan om "människovärdering" att behandlas i en separat skrift. ? Se avsnitt 1.2.2.
någon brutit benet, krossat näsan eller slagit i huvudet vid en trafik- olycka. (Möjligen finns det ett verkligt substitut för ett fåtal miljonärer, men användningen av dessa priser faller i än högre grad än tidigare under den ovanstående kritiken.) Man har ingen valmöjlighet och därmed är det omöjligt att estimera några värden genom denna metod, som bygger på att ett val skall kunna göras.
3.1.2. Nyttig/teten som en insatsfaktor
Denna beräkningsteknik innebär att man ser den offentligt producerade nyttigheten som en insatsfaktor (s. k. intermediär produkt) och försöker skatta värdet av marginalprodukten för den aktuella tjänsten som en insatsvara i ytterligare produktion. Metoden bygger på att man ser användaren av den offentligt producerade nyttigheten som en producent. Frågeställningen blir: ”Med hur mycket ökar den offentligt producerade nyttigheten vederbörandes inkomst? " I en del fall är det rimligt att tänka sig detta synsätt. Tag som exempel ett offentligt bevattningsprojekt. Om jordbrukare A får x m3 därför kan öka sin skörd med 2 ton, så bestämmer värdet på denna skördeökning vad jordbrukaren A maximalt är villig att betala för x m3 vatten under torrperioden. Det kan t. o. m. vara så, att vattentillförseln gör att jordbrukare A kan odla mer vattenkrävande växter och således får en inkomstökning både genom större kvantitet och högre kvalitet. Inkomstökningen (AY) för jordbrukaren blir vid i övrigt oförändrade förhållanden avgörande för skuggpriset på vatten.
Ett problem med ovanstående resonemang är att skuggpriset kommer att motsvara en genomsnittssiffra, dvs. Ax! blir skuggpriset per m3 vatten.
vatten till sina åkrar under torrperioden och
Det marginella värdet kan avvika från detta värde och i de flesta fall är det marginella värden vi är intresserade av.
Denna och en del andra svårigheter är dock av åtskilligt lägre dignitet än de som uppstår om vi försöker anpassa denna metod till sjukvårdsom— rådet. Inom detta område skulle alltså hälsa, som en intermediär produkt, värderas till den inkomstökning som mindre ”sjukdom” ger upphov till i form av längre arbetstid och högre produktivitet. Ett räddat människoliv skulle enligt denna metod värderas till nuvärdet av förväntade inkomster för denna människa.l
Huvudkritiken mot detta resonemang är naturligtvis att man bortser från alla andra faktorer än inkomstförändringen. Folk är ju i allmänhet villiga att betala för sjukvård som innebär mindre lidande och ett mer meningsfullt liv även om man inte skulle få någon inkomstökning. I och med att man är villig att betala för detta så har dessa faktorer ett värde för människorna i ett samhälle och således även för hela samhället.2
3.1.3. Kostnadsminskning
Denna metod, som vi utgick ifrån i inledningskapitlet, innebär att man utgår från den kostnadsreduktion (för en mer exakt definition av kostnadsbegreppet se avsnitt 3.2) man skulle få om den offentliga
nyttigheten ej ”behövt” produceras eller producerades i mindre omfatt- ning. Fördelarna ("benefits") med ett projekt, t. ex. stationär vägbelys— ning. mäts således i form av minskade olycks- och tidskostnader.
Det största problemet med att mäta ett projekts fördelar på detta sätt hänger samman med identifikationen av de alternativ som möjliggörs genom t. ex. färre olycksfall i vägtrafiken. I många fall måste en inbesparing innebära att man kan förverkliga alternativa utgiftsprogram. Här är man dock oftast okunnig om alternativen. Vad blir följden om hälften av alla trafikolycksfall försvinner? Hur kommer den lediga kapaciteten, som blir den momentana effekten, att utnyttjas på t. ex. kirurgavdelningar? Vilken effekt på sjukhusutbyggnad, ambulansantal, personalanta] osv. kommer en sådan reduktion att få på längre sikt? Hur kommer de resurser som friställs att användas? Det finns oftast ingen information om dessa förhållanden. Det är ju också ganska naturligt att man inte lägger ned arbete på att beräkna kostnader för alternativ, som man inte tror kommer att förverkligas. Vad kan man då göra i denna situation?
Låt oss försöka att med hjälp av figur 1 belysa problemställningen. Antag att vi i denna figur på en vågrät axel mäter kvantitet (q) och på den lodräta pris per enhet (p). Diagrammet skall visa en förenklad bild av utbud och efterfrågan på sjukvårdstjänster på grund av trafikolyckor. Vi antar alltså här att vi med hjälp av något kvalitetsindex kan uttrycka olika typer av trafikolyckor i en enhet, dvs. någon form av standard- olycksfall. På q-axeln mäter vi således antal sådana standardolycksfall. På p—axeln visas pris och kostnad per standardolycksfall. I figuren är inlagd utbuds- (U) och efterfrågekurvor (E).
Utbudskurvan visar vilka samhällsekonomiska sjukvårdskostnader som är förknippade med ett ökat antal olycksfall. Det lodräta avståndet under kurvan visar således kostnaden för ”det marginella olycksfallet”. Ytan under kurvan fram till en viss nivå (t. ex. qo) visar samhällets totala sjukvårdskostnader för att under en viss tidsperiod ”bota” qo trafik- olycksfall. Vi förutsätter att vi på ett meningsfullt sätt kan definiera ”bota”. Det är inte nödvändigt att denna definition måste innebära att patienten återvinner samma status som före olycksfallet.
Tidsperspektivet är här mycket viktigt. Vad som kan göras på kort sikt kan skilja sig från de resursuppoffringar som krävs på längre sikt. Till denna fråga återkommer vi dock längre fram. Vi kan här nöja oss med att förutsätta att vi har fastställt tidsperioden till t. ex. ett år och att inga stora säsongsvängningar förekommer.
Flera undersökningarl pekar på att sjukvårdskostnaderna är relativt proportionella mot vårdmängden och att någon snabbt stigande marginal- kostnad ej förekommer. Vi har därför dragit vår utbudskurva så att den visar relativt konstanta kostnader, som när vi närmar oss kapacitetsgrän- sen dock börjar stiga. Efterfrågekurvan visar vad patienterna är villiga att maximalt betala för att bli ”botade”. För varje punkt på efterfrågekurvan kan man alltså, om man fäller normaler till axlarna, se hur många ”standardolycksfall” (på q-axeln) som är villiga att betala ett visst pris (på p—axeln) eller mer.
1 Se t. ex. M S Feldstein: Economic Analysis for Health Service Efficien— cy. Amsterdam 1967.
Figur 3.'l Principskiss över utbud och efterfrå- gan på sjukvård.
Lutningen på kurvan innebär att vi utgår från som ett rimligt antagande att folk värderar ”botandet” ganska olika. Detta kan bero på inkomstskillnader, men också på hur man upplever skadan, vid vilken tidpunkt den inträffar etc.
Vid en s. k. fri marknadsprisbildning skulle jämvikt (dvs. ett läge där planerat utbud motsvarar planerad efterfrågan) under period 0 uppnås vid priset po, där den efterfrågade och utbjudna kvaniteten motsvarar qo. Hade vi inom sjukvården en fri marknadsprisbildning skulle vi få information om detta pris och därigenom veta hur de som ”konsumerar” sjukvård värderar denna på marginalen, dvs. vid små förändringar från qo. Nu har vi emellertid inom sjukvården det förhållandet att marknadsmeka- nismen har satts ur spel och mycket låga priser införts. l figuren illustreras detta av priset pl, vilket ger jämviktskvantiteten q,. (Vid trafikolyckor, där vårdbehovet oftast är akut, är det troligt att jämvikts- kvantiteten nås och således inga köer skapas.)
Antag nu att vi genom att sätta in kraftiga åtgärder för ökad trafiksäkerhet kan få en minskad efterfrågan på dessa sjukvårdstjänster under nästa period (= period 1), Denna minskade efterfrågan motsvarar El i figuren. Priset är oförändrat pl, men jämviktskvantiteten blir lägre och motsvarar qg.
Beräknar vi fördelarna för samhället genom att mäta kostnadsminsk- ningen är det alltså den streckade ytan under utbudskurvan från q, till ql som är relevant. Antar vi att kostnaderna från ql till ql är linjärt stigande blir följaktligen den praktiska kalkylen:
: P3 "' P2
den skuggade ytan 2
"(kli * (Iz)-
Låt oss kalla denna kostnadsminskning för Z. Trafikolyckspatienternas värdering av denna resursmängd är enligt våra förutsättningar lägre än Z. Problemet för oss blir om vi skall värdera denna förändring med hjälp av de marginella produktionskostnaderna eller enligt en tänkt efterfråge- kurva som visar vad patienterna maximalt skulle vara villiga att betala för den ändrade kvantiteten. Svaret på denna fråga blir, vilket f. ö. gäller all skuggprissättning, beroende på vad alternativet är, dvs. hur man tror att systemet kommer att reagera när denna förändring sker.
Ett tänkbart fall är att man använder dessa resurser helt inom sjukvårdssektorn och minskar köernas längd för andra sjukdomar. Värdet av denna resursfördelning blir bestämt av hur patienterna värderar bättre vård, snabbare behandling av gallstensfall etc. De inbesparade resurserna kan framförallt komma att användas till förbättrade vårdmöjligheter för icke-akuta fall. Vid sådana gäller oftast att man får ställa sig i kö, dvs. vid det existerande priset (”lZ-kronan”) råder överskottsefterfrågan på nyttigheten. I figur 2 illustreras detta förhållande. Utbudet av sjukvårds- möjligheter antas där på kort sikt givet och lika med qo. Beroende på friställning av resurser inom vården av trafikolycksfall kan kapaciteten ökas till q, (sträckan qlqo motsvarar qlqg i figur 1). Marknadspriset (lZ-kronan) motsvarar p, . Kölängden antages vara qo qz. Efter ökningen av utbudet till Ul sjunker kön till ql qz. Denna förändring kan värderas till den skuggade ytan i figuren enligt den princip vi angivit i avsnitt 1.2.2.
Det är omöjligt att säga något generellt om storleken av den skuggade ytan i denna figur i jämförelse med den tidigare beräknade ytan Z. Nedanstående yta kan vara större än, lika med eller mindre än Z beroende på hur man fördelat resurserna mellan akutvård (t. ex. trafikolycksfall) och icke-akut vård (t. ex. gallstensfall som inte är akuta men där operation inom en viss tid måste ske.)
[figur 3:2 Principskiss Över utbud, efterfrågan och prissättning inom sjukvårdsområdr't.
1 Metoden är dock ej invändningsfri, då den har vissa brister ur mål- effektivitetssynpunkt. Se t. ex. B Mattsson: "Kol— lektiva transporter — en fördelningsfråga” i Landstingets Tidskrift nr 7/74.
En annan möjlighet till alternativ användning av de friställda resurserna är att man minskar resurstilldelningen till sjukvården med samma mängd som de färre vägtrafikolyckorna inbesparat och fördelar dessa resurser på ett antal sektorer utanför sjukvårdssektorn. I detta fall skulle under konkurrensliknande prissättning likhet kunna uppstå mellan gällande marknadspriser och kostnader för den ytterligare resursinsats som blivit möjlig genom att vi reducerat antalet vägtrafikolyckor. Detta innebär således att konsumenterna värderar de inbesparade resurserna till Z, dvs. kostnadsminskningen inom sjukvårdssektorn.
Att man bjuder ut sjukvårdstjänster som medför högre kostnader än de värden konsumenterna enligt efterfrågekurvan sätter på dessa är liktydigt med att man inte accepterar den s. k. konsumentsuveräniteten. Samhället (= de styrande i samhället) anser av vissa skäl att dessa produkter skall värderas högre än vad enskilda individer gör. Detta kan bero på att tjänsten ifråga har stora positiva externa effekter (t. ex. minskad smitto- risk för andra individer av att en individ vaccineras) eller att man inte accepterar den rådande välfärdsfördelningen. Vad beträffar vård av trafikolycksfall tycks det oss som det senare argumentet (fördelningsmo- tivet) är det starkaste, när det gäller orsakerna till att man sätter marknadsprisbildningen ur spel. Låga priser på sjukvård kan vara ett sätt att öka möjligheten för låginkomsttagare att bygga upp sitt ”human- kapital”.l Att hålla låga priser på sjukvård (och/eller undervisning) kan vara ett bra sätt att komma åt de snedheter i fördelningen av produk- tionsresultatet, vilka erfarenhetsmässigt är typiska för marknadshushåll- ningen. Medborgaren garanteras på detta vis en minimistandard när det gäller vad som kan anses vara viktiga varor och tjänster (t. ex. sjukvård, undervisning och bostäder). Att uppnå den önskade relativa fördelningen av inkomster kan möjligen gå bra via traditionell finanspolitik (skatter och bidrag). Däremot påverkas ofta det man vill fördela genom föränd- ringar av skatter eller transfereringar. Storleken på den omtalade kakan, som skall delas, är således ej opåverkad av hur man skär bitarna. Vid höga eller (vilket vi tror är viktigast) vid alltför snabb höjning av skatterna kan effekten bli att arbetstiden sjunker, vinsten med och därmed benägenhet till falskdeklaration ökar, motivet till att förlägga verksamhet i andra länder ökar etc.
Vi kommer att använda oss av kostnadsminskningsmetoden för att värdera fördelar, då vi anser, vilket vi försökt underbygga ovan, att denna metod är helt överlägsen inom det område vi skall undersöka. Samtidigt har vi dock pekat på en del svagheter som åvilar denna metod men som vi inte kan se något sätt att undvika.
Låt oss nu försöka klara ut vad vi menar med resursuppoffring och kostnad, vilket tidsperspektiv vi vill anlägga och liknande frågeställningar.
3.2. Kostnadsbegreppet
3.2.1. Definition av kostnad
Som vi tidigare berört är alternativkostnad den term som ekonomer alltid för fram när de skall definiera kostnadsbegreppet. Låt oss hämta en definition av detta begrepp ur en mycket använd bok i den grundläggan- de utbildningen i nationalekonomi vid universitet och högskolor:]
”Definition: The alternative or opportunity cost of producing one unit of commodity X is the amount of commodity Y that must be sacrificed in order to use resourses to produce X rather than Y. This is the social cost of producing X.”
Denna definition håller under förutsättning att det enda alternativet som finns till att producera X är att producera Y. Finns flera alternativ till att producera X, t. ex. att producera Y, Z eller W, blir problemet lite svårare. Alternativkostnaden till att producera en viss mängd av vara X kan då uttryckas som förlorad möjlighet till produktion av tre andra varor. För att i detta fall få ett entydigt alternativkostnadsbegrepp måste priser införas för att det skall bli möjligt att väga de alternativa möjligheterna mot varandra. Antag att y enheter av varan Y, eller 2 enheter av varan 2 eller w enheter av varan W kan produceras, om vi avstår från att producera ytterligare x enheter av varan X. Alternativkostnaden för de x enheterna av vara X blir då bestämd av vilket värde som är störst av: ypy, zpz eller wpw.
Priserna står här som mått på de nyttoökningar som konsumenterna gör om mängden 1, eller y eller w produceras. Detta visas i figur 3. Som ett nödvändigt villkor (om inte efterfrågesambandet är fullständigt priselastiskt, dvs. så länge inte efterfrågekurvan går fullständigt horison— tellt) måste då gälla att kvantiteterna z, y och w kan betraktas som marginella förändringar av produktionen.
Priserna (py, pZ och pw) skall alltså avspegla hur folk på marginalen värderar en förändring av den producerade kvantiteten av dessa varor. Denna värdering kan tänkas ske på marknader. Där inga marknader finns, eller där samhället ej vill acceptera gällande marknadspriser, uppstår ett behov av skuggprissättning. Under förutsättning att vi har kunnat skaffa
Vara Y Vara 2 Vara W
1 C E Ferguson: Micro- economic Theory, 1969. Sid. 185.
Figur 3.3 Illustration av begreppet alternativ— kostnad.
1 Se M S Feldstein: a.a.
Figur 3:4 Principskiss över utvecklingen av efterfrågan på en kirurg- avdelnings operations- resurser.
”korrekta” priser blir alternativkostnaden för de x enheterna bestämd av vilken av ytorna ypy, zpz och wpw, som är störst. Detta innebär att den av de fyllda staplarna i figuren som är störst (= har störst yta) kommer att bestämma alternativkostnaden för vara X. Är det t. ex. ypy som är störst blir samhällets alternativkostnad för att producera x enheter lika med ypy. För att denna produktion av vara X skall vara önskvärd måste alltså gälla att xpx> ypy.
Som vi tidigare sett är det i vårt fall med sjukvårdskostnader så gott som omöjligt att strikt följa ovanstående beräkningsmetod. Dels är vi okunniga om den bästa användningen av friställda resurser, dels är vi okunniga om hur konsumenterna värderar ökade kvantiteter av en rad nyttigheter. Antag att vår vara X motsvarar sjukvård av trafikolycksfall. Vi vill nu fastställa fördelen för samhället av att kunna minska denna vård. Vi kan tänka oss en kirurgavdelning, där efterfrågan är kontinuerligt ökande över tiden och där efterfrågan på exempelvis operationstjänster utgörs av trafikolycksfall, gallstenspatienter, blindtarmsfall och magsårs- patienter. Låt oss för enkelhets skull antaga att dessa fyra olika typer täcker samtliga operationsfall på en kirurgavdelning. Antag att vi med oförändrade åtgärder skulle få en efterfrågan enligt figur 4 mätt i något index som visar anspråkstagandet av operationsresurser för dessa olika typer.
I figuren är också inritat ett antagande om insatta åtgärder inom trafiksäkerhetsområdet, vilket i vårt exempel skulle innebära att efter- frågan på sjukvårdstjänster för trafikolycksfall kunde hållas konstant fram till år 2005. De sparade operationsresursema motsvarar den skuggade ytan i figuren.
Förmodligen är det inte så att sjukvårdsområdet — i motsats till t. ex. trafik-, elförsörjnings- och telefonsektorn — tillhör de områden som har starkt fluktuerande marginalkostnader.l Faktorer som kännetecknar de
Index för anspråktagna operationsresurser
160 120 40 Vägtrafikolycksfall
30
40 30
40 30 Blindtarm" 80
År 1975 1985 1 995 2005
områden som har stora kostnadsvariationer är: a) de kan ej utan betydande kostnader producera för lager, utan b) måste producera direkt för avsalu och c) efterfrågan varierar under dagen eller under en säsong. Såvitt vi kan bedöma kan sjukvårdssektorn producera för lager i den betydelsen att man kan ordna kölistor för flera typer av operativa ingrepp. Akutfall i form av trafikolyckor, blödande magsår, brusten ”blindtarm” etc. kan få omedelbar förtur. Övriga fall (t.ex. lindrigare gallstensfall, lindrigare magsårsfall, där operation anses nödvändig osv.) får då tjäna som buffert och kan dämpa efterfrågesvängningarna.
Hittills har vi förutsatt fullständig flexibilitet när det gäller utbudet av de operationsresurser som behövs. En ökad realism i vår diskussion måste innebära att vi tänker oss att kapaciteten byggs ut i intervall. Detta gäller t. ex. behovet av en ny operationsavdelning eller nya vårdavdelningar. Problem med hur kapaciteten kan förändras över tiden och vilka kostnader detta medför är så stora att vi ägnar dem ett speciellt avsnitt, där de sparade operationsresursernas roll belyses.
3.2.2. Tidsperspektivel
Som vi har berört tidigare är vård av trafikolycksfall något som dagligen sker på våra sjukhus och som kan beräknas ske även i framtiden. Våra beräkningar blir knappast intressanta om vi försöker beräkna hur sjuk- vårdskostnaderna kommer att utvecklas i framtiden, om vägtrafikolycks- fallen försvinner helt. Däremot kan man tänka sig att påverka antalet olyckor, och en relevant problemställning kan vara att undersöka hur sjukvårdskostnaderna påverkas av att man under t. ex. en 30-årsperiod lyckas hålla antalet vägtrafikolycksfall konstant. I figur 4 antog vi att antalet sjukhusvårdade vägtrafikolycksfall kunde hållas konstant fram till år 2005. Detta antogs vara en följd av trafiksäkerhetshöjande åtgärder utan vilka antalet olyckor hade stigit med en _tredjedel i figuren. Den skuggade ytan i figuren vill vi alltså beräkna. Låt oss ta till ett matematiskt språk och förutsätta följande:1
T. + m
V = | x (t)dt T
där
V = produktionsvolymen, t. ex. antalet vägtrafikolycksfall som får sjuk- husvård.
T = den tidpunkt då den första enheten skall börja produceras, t. ex. 1/1 1975. m = den tid under vilken produktionen sker, vilken är bestämd av vår tidshorisont. Antag att vi kan överblicka 30 år framåt i tiden, m= 30, T+ m =1/12005. x(t) = produktionen per period, t. ex. antalet opererade trafikskadade per ar.
dt = innebär att vi integrerar över tiden, dvs. ”summerar” produktions— volymen över tiden.
1 Vi följer här en upp- läggning av Armen Alchian i”Cost and Out- puts” publicerad i M Abramovitz m fl: The Allocation of Economic Resources, Stanford 1959.
Vår uppgift är nu att se hur kostnader kan knytas till dessa variabler och hur kostnader påverkas av förändringar av dem. Om C betyder kostnad, dvs. nuvärdet av framtida resursuppoffringar, har vi att:
C = f(V,x,T,m)
Hur påverkar nu tiden kostnaderna? Låt oss påstå följande:
ac X : XO — ( = ar , ogv v0 = nio
Ovanstående innebär att ju längre tid det flyter mellan beslutet att producera och leveransen av produkten desto lägre blir kostnaden. I och med detta är vi inne på den klassiska frågan om lång och kort sikt. Kort sikt skulle innebära ett näraliggande T och lång sikt ett mer avlägset. Det finns således ej både en långsiktig och en kortsiktig kostnad för ett givet produktionsprogram. För varje givet produktionsprogram finns det en kostnad och icke två. Denna enda kostnad är definierad av hur man på billigaste sätt kan framställa den givna produkten. Vårt påstående innebär alltså att man får lägre kostnader om T ligger två år fram i tiden än om T är i morgon med allt i övrigt lika. Skall vi alltså på ett sjukhus från och med i morgon klara av en fördubblad operationsmängd blir detta väsentligt dyrare än om vi vet att vi har två år.på oss att möta denna ökning. Låt oss föra över resonemanget till vår problemställning rörande t. ex. ett konstanthållande av vägtrafikolycksfallen under en 30-årsperiod. I figur 4 antog vi en fullständigt flexibel utbyggnad av ”produktionsresurserna”. Låt oss släppa detta antagande och mera realistiskt förutsätta att en kapacitetsökning måste ske ”språngvis”. (Se figur 5.)
I detta fall skulle vi alltså kunna räkna med att en utbyggnad kan skjutas framåt i tiden om vi lyckas hålla olyckorna konstanta. Den ena gången från to till ti, och den andra från tl till t', . Kostnadsminskningen blir följaktligen, om vi kan förutsätta oförändrade reala byggnads- och utrustningskostnader under respektive period, lika med:
I I
_L. _K_+__K_ _K—
(l+r)to (mot?) (1+1-)t1 (1+r)t'1 där
K =kostnaden vid tidpunkt to eller tå, i reala termer för att bygga ut anläggningen i viss omfattning. K' =kostnaden vid tidpunkt tl eller t'. i reala termer för att bygga ut anläggningen iviss omfattning.
r = samhällets diskonteringsränta.
Under förutsättning att r>0 blir ovanstående uttryck positivt, då t8>t0 och t',>t,. Detta innebär således att en kostnadsbesparing i nuvärde gjorts.
Hur skall vi då föra över detta till sådana kostnadstermer som är relevanta för vår diskussion? Kan vi approximera med något slags
Index för operations-
resurser Kapacitetsbehov då antalet vägtrafikolyckor ökar
då antalet
160 120 ,.I & 1 | I , , " År 1975 to 1985 to 1995 t1 tl 2005 . _ Erforderlig kapacitetsökning vid en ökning av antalet _ . _l— vägtrafikolycksfall , ____________ Erforderlig kapacitetsökning om vägtrafikolyckorna förblir & oförändrade fram till och med år 2005.
genomsnittlig avskrivningssumma för byggnader och utrustning? För att svara på dessa och andra likartade frågor går vi nu över till ett avsnitt om sjukvårdens kostnadsstruktur.
3.3. Kostnader inom sjukvården
För att få en första överblick över sjukvårdens kostnadsstruktur kan vi se på t. ex. sjukhusens redovisning av sina kostnader. Typbilden är då att med de avskrivningsprinciper som tillämpas kommer löner och lönebi- kostnader att stå för cirka 70 % av de redovisade årliga driftskostnaderna. Den därnäst redovisade största kostnadsposten är utgifter för byggnader och utrustning.1 Låt oss börja med denna uppdelning och granska huruvida de av landstingen och sjukvårdsförvaltningarna redovisade siff- rorna för dessa två poster har någon relevans i en samhällsekonomisk kalkyl. I avsnitt 3.4 kommer vi mer i detalj att redovisa vilka källor vi använt för beräkning av sjukvårdskostnaderna.
3.3.1. Löner
Kan vi utan vidare acceptera redovisade löneutbetalningar som mått på det sociala värdet av den produktion, som arbetskraften framställt? I hur hög grad avspeglar lönenivåer produktivitetsskillnader mellan olika slag av arbetskraft? Skall vi exempelvis acceptera att 8 000, 3 500 och 2 500 kr per månad är goda mått på det samhälleliga värdet av vad en läkare,
Kapacitetsbehov
vägtrafi kolyckor hålles konstant
Figur 3.'5 Behovet av operationsresurser vid olika utvecklingar för vägtrafikolycksfallen.
* Se t. ex. ”Kostnads- analys 1972", Sjukvårds- förvaltningen i Göteborg.
1 Termen kvasiränta används med olika innebörd. Här avses skillnaden i genomsnittlig lönenivå utan och med fritt tillträde till yrket. Man kan även avse skillnaden mellan vad arbetskraften får i lön och den lägsta lön var och en kan tänka sig för att stanna kvar i nuvarande sysselsättning, dvs. i fig. 6 ytan mellan p, linjen och U kurvan, och likaså vid fritt : tillträde ytan mellan p 1 linjen och U kurvan.
sjuksköterska resp. biträde producerar på marginalen under motsvarande tidsperiod?
En kritik som brukar riktas mot att använda lönerna som mått på produktivitetsdifferenser är att lönerna i hög grad är s. k. administrerade priser och således ej fastställda i konkurrensmarknader. Vidare kan anföras att mycket av de höga lönerna för t. ex. högt utbildad arbetskraft troligen kan betecknas som en kvasiränta (”rent”), som har kunnat bevaras genom t. ex. utbudsrestriktioner. Med kvasiränta menar vi i detta sammanhang att lönen överstiger vad som skulle behövas för att syssel- sätta ett önskat antal personer i ett visst yrke.1 Antag att ett samhälle för att klara av att uppfylla givna mål bl.a. behöver 20 000 läkare, 50 000 lärare och 1 000 000 industriarbetare. Antag vidare att de lönenivåer som skulle behövas vid fritt yrkesval för att få precis ovanstående antal inom dessa yrken var för läkarna 60 000 kr per år, för lärarna 40 000 kr per år och för industriarbetarna 40000 kr per år. Antag slutligen att de verkliga lönerna per år är 100 000 kr för läkarna, 50000 kr för lärarna och 40000 kr för industriarbetarna. Då blir kvasiräntan enligt tabell 1.
Vilken effekt får dessa kvasiräntor på längre sikt? I ett samhälle med fullständig konkurrens kommer de att försvinna i och med att arbetskraf- ten söker sig mot de sysselsättningar, där räntor finns och från de yrken som har låga eller inga kvasiräntor. I och med att vi för in denna process i bilden måste vi släppa det ovan (orealistiskt) gjorda antagandet att den efterfrågade kvantiteten av Nl , Np och Ni är given. Dessa kvantiteter är naturligtvis bl. a. en följd av lönens storlek. Arbetsgivarna vill inte anställa lika många industriarbetare om lönen är 50 000 kr per år som om den är 40 000 kr per år om allt i övrigt är lika.
Ett effektivt sätt att skaffa sig höga löner är att tillämpa utbudsrestrik- tioner av någon typ. Låt oss demonstrera detta med hjälp av figur 6.
Antar vi att ovanstående exempelvis gäller läkare kan qo i vårt exempel tänkas motsvara 10 000 läkare, vilka arbetar vid en viss tidpunkt. Antag att efterfrågan på läkare stiger (efterfrågan ökar från EO till lil). Vid denna nya tidpunkt är, under förutsättning av fullständig konkurrens, (U') P'l (60 000 kr i vårt tidigare exempel) förenligt med jämvikt mellan utbud och efterfrågan på läkare. Denna jämvikt innebär kvantiteten q'l (säg 20 000 läkare). Genom utbudsrestriktioner (intagningsspärrar och/ eller legitimeringsbestämmelser kan vara tänkbara åtgärder) kan ej kvanti-
Tabell 3:l Begreppet kvasiränta.
Behov av resp. Erforderlig Konstatcrad Kvasiränta yrkeskategori lön = W” för lön = W W — W' = N att få N Antal pers. kr per år kr per år kr per år Läkare 20 000 (Nl) 60 000 100 000 40 000 Pedagoger 50 000 (Np) 40 000 50 000 10 000 Industri-
arbetare 1 000 000 (Ni) 40 000 40 000 0
Lön U
Antal arbetare av en viss kategori
U = utbudet med utbudsbegränsning U' = utbudet utan utbudsbegränsning Eo = efterfrågan vid tidpunkt O E1 = efterfrågan vid tidpunkt 1
teten stiga så mycket, utan endast till 15 000 (ql ). Genom denna utbudsrestriktion (U) har man lyckats höja sin lön till P1 (100 000 kr per år). Accepterar vi nu 100 000 kr per år som ett samhälleligt mått på en läkares produktionsinsats innebär det att:
a) vi accepterar att efterfrågekurvan är ett bra mått på värdet av arbetskraftens marginalprodukt vid olika sysselsättningsnivåer,
b) vi accepterar i analysen gällande institutionella förhållanden, som gör att lönerna genom utbudsrestriktioner kan hållas uppe.
Låt oss nu se om vi kan utgå från de förutsättningar som a) och b) innebär.
a) Det finns naturligtvis ett visst berättigande i en invändning, som innebär att lönestrukturen i ett samhälle iviss utsträckning är traditions- bunden. Dock verkar det mindre troligt att man i längden skulle vara villig att betala mer för en läkare än för en sköterska om båda klarar av en arbetsuppgift lika bra. Det verkar därför rimligt att efterfrågeförhål- landena t, ex. när det gäller sjukhuspersonal på ett acceptabelt sätt visar marginalproduktivitetsförhållanden.l
b) Denna punkt innebär att man accepterar rådande institutionella förhållanden, vilket man ofta finner sig nödsakad att göra i cost-benefit- analyser (cba) då man är tvungen att begränsa sina frågeställningar. En tänkbar cba är här att man försöker värdera samhällets kostnader och intäkter om man tar bort utbildningsspärren. Kostnaderna blir då att fler människor (q'l —q,) söker sig till detta yrke och alternativproduktionen för dessa måste beräknas. Likaså måste kostnaderna för själva utbild-
Figur 3.6 Effekten på lön och arbetsvolym vid utbudsrestriktioner för en viss yrkesgrupp.
' Den amerikanske eko- nomen E li Denison har studerat ekonomisk till— växt i USA och vissa väst— europeiska stater (Why Growth Rates Differ och The Sources of Economic Growth). Han finner i dessa böcker att propor- tionalitet mellan löne- nivåer och marginalpro- duktivitetsnivåcr verkar gälla för alla sektorer utomjordbruket i USA och de stater i Västeuro- pa, vilka är föremål för hans intresse. Denisons studie är naturligtvis inte disaggregcrad så långt att han studerar sköterske- löner, läkarlöner etc.
ningen öka när antalet stiger. Dessutom förekommer naturligtvis vissa administrativa och politiska kostnader för att ta bort spärren. Frågan måste noga förberedas med utredningar och dylikt.
Fördelen i form av en konsumentöverskottsökning motsvarar den skuggade ytan i figuren. En ytterligare fördel kan vara att man genom denna åtgärd sänker inkomsten för en privilegierad grupp och uppnår kanske därmed en mer acceptabel inkomstfördelning.
' Vår slutsats blir att vi måste acceptera gällande löner, som mått på produktionsinsatser. Framförallt av nedanstående skäl anser vi oss tvung- na till detta:
a) Vi måste utgå från vissa institutionella förhållanden. Vi kan inte ge oss in på att uppskatta löner vid fritt tillträde till olika yrkesbanor. Det finns säkerligen kvasiräntor i t. ex. läkarlönerna, men det skulle kräva mycket omfattande utredningar för att klarlägga denna fråga och vi kan således inte anses ha några möjligheter att här göra någon beräkning. Vårt jobb är ju inte att göra en samhällsekonomisk kalkyl av fördelar och kostnader med t. ex. ett annat utbildningssystem inom sjukvården.
b) Vissa skäl talar för att efterfrågekurvan avspeglar marginalproduk— tivitetsförhållanden. En alltmer utbyggd sjukhusadministration borde t. ex. verka för att man efterfrågar folk med den utbildning som krävs för ett visst jobb och inte folk med den utbildning som av hävd har ansetts nödvändig för ett visst arbete.
Låt oss nu gå in på ett annat problem inom detta område, nämligen om vi kan anse att sjukvårdens lönekostnader i allmänhet är direkt påverkade av produktionens omfattning. Det finns inom sjukvården uppenbarligen lönekostnader, som kan betraktas som ”fasta”. Även om man skulle lyckas med att hålla vägtrafikolyckorna konstanta under 30 år kommer det att behövas ett visst minsta antal personer vid sjukhusens olycksfallsintag. Det kommer att behövas en överläkare på t.ex. en kirurgavdelning etc. Huvudregeln när det gäller lönekostnader anser vi dock vara att de varierar med produktionens omfattning. Naturligtvis gäller ej detta dag för dag och kanske inte ens under ett budgetår, men däremot på lite längre sikt. Lyckas man hålla antalet vägtrafikolyckor konstant under 30 år kommer detta säkerligen inte att innebära att man inte efterfrågar fler läkare, sköterskor, osv. Säkerligen kommer efterfrå- gan på folk med sjukvårdsutbildning att stiga. Däremot kan denna ökningstakt dämpas om vi kan minska relativa andelen vägtrafikolycksfall på sjukhusen. Såsom grundantagande i de fortsatta beräkningarna kom- mer vi således att förutsätta att lönekostnaderna på avdelningar, inom intensivvård, vid operationer går att direkt knyta till långsiktiga variatio- ner i antalet vägtrafikolycksfall.
3.3.2. Utrustning och byggnader
Problemen med denna utgiftspost har tidigare delvis berörts. De hänger dels samman med tidsperspektivet, dels med att här finns gemensamma
kostnader för många områden.
När det gäller tidsperspektivet har vi preciserat vår kalkyl till att avse en relativt lång period, kanske 30 år. Detta innebär att man kan komma att kunna skjuta en del nybyggnader framåt i tiden om man kan begränsa ökningen av antalet vägtrafikolyckor. Detta förhållande gör att en del utgifter för nya byggnader verkligen får betraktas som av vägtrafikolycks- fallen orsakade kostnader. Vi har en reell valmöjlighet och därmed föreligger en kostnadssituation.
Av sjukhusen redovisade kapiteltjänstkostnader, dvs. avskrivning och ränta, baseras i allmänhet på historiska anskaffningsvärden. Man tillämpar vanligen en linjär avskrivning på 30 år för byggnader och 10 år för inventarier.l För att en rättvisande kostnadsjämförelse skall kunna ske erfordras att avskrivningsbeloppen beräknas isamma penningvärde som övriga driftskostnader. Vid penningvärdeförändring bör då istället nyan— skaffningsvärdet utgöra grund vid beräkning av avskrivning för att ett mer korrekt rnått på den långsöthga resursförbrukningskonsekvensen skaH erhållas. Det stora problemet är dock att det inte finns någon enkel och entydig metod att fastställa nyanskaffningsvärden. Vi kommer i våra kalkyler att utgå från en beräkning av byggnadskostnaderna per Vårdplats som har gjorts i samband med sjukvårdsförhandlingar.2 Dessa värden är uttryckta i 1965 års priser och kommer därför i våra kalkyler att skrivas upp till 1972 års priser med hjälp av byggnadskostnadsindex för stenhus.
Beträffande sjukvårdsutrustning i form av röntgenapparatur, opera- tionsrtrustning, syrgasapparater osv. används dessa i allmänhet av en mängd patienter med olika åkommor. Kunde man antaga att t. ex. en röntgenapparats livslängd var bestämd av antalet tagna plåtar skulle kostnadsfördelningen vara okomplicerad. Apparaten kunde exempelvis vara förbrukad efter 100 milj. tagningar. Genom att då dividera kapital- utgiften med 100 milj. skulle man få en reell kostnad per plåt för apparatanvändningen. ] vms niån shts naturhgtvm sådan här apparatur fysiskt. Till en mycket stor och förmodligen oftast dominerande del hänger dock apparatens livslängd samman med utvecklingen på det tekniska området. Denna utveckling medför att en viss utrustning blir ekonomiskt olönsam (obsolet) långt innan den är fysiskt förbrukad.3 Antag att en röntgenutrustning med begränsat underhåll (byte av rönt- gen- och bildförstärkarrör) kan användas i 10 år om den utnyttjas intensivt under 10 timmar per dag. Stod apparaten oanvänd under ett skynke skulle den kanske ändå komma att bytas ut efter ytterligare några år betoende på att röntgenteknikens utveckling då hade gjort att det var lönsamt att ersätta den befintliga apparaturen med en modern apparat. Detta förhållande torde gälla en stor del av den medicinska ”tyngre” utrustningen. Vi får återkomma till dessa frågor när vi i detalj behandlar de olika kostnadsposterna.
' "Utredning av själv- kostnadsbegrcppet vid sjukhusredovisning." Stencilerad rapport från expertgruppen för utred- ning av självkostnad vid sjukvårdsredovisning. Kommunförbundet och Landstingsförbundet, Stockholm mars 1970. 2 Ibid s. 12.
3 . for en presentation av
begreppet obsolet se W G Salter: Productivity and Technical Change, 1960.
' ”Sammanställning över körsträckor för ambulan- ser”, Karlstads Brandkår.
SOU 1975tl3 3.4 Praktisk tillämpning
Vi kommer nu, efter detta allmänna resonemang om kostnadsbegreppet, att redovisa vilka material som finns för att beräkna sjukvårdskostnader av olika slag och hur de redovisade kostnadsuppgifterna måste modifieras för att överensstämma med vår kostnadsdefinition.
3.4.1. Kostnader för transporter av skadade Ambulanstransporter
Beträffande kostnaderna för ambulanstransporter är vi intresserade av värdet av den resursuppoffring som vägtrafikolyckorna i detta avseende medför för samhället. Vi kan till och med begränsa perspektivet till att gälla hur en minskning (med kanske 10%, 20 %, möjligen 30 % eller 40 ”a) av antalet vägtrafikolyckor påverkar kostnaderna för ambulans- transporter. Betydelsefullt att notera i detta sammanhang är att endast ungefär 10 % av samtliga ambulansutryckningar gäller olycksfall.l Av olycksfallen utgör vidare vägtrafikolycksfallen endast en del. Även om man således åstadkom en mycket kraftig reduktion av antalet vägtrafik— olycksfall skulle för t.ex. Karlstads vidkommande krävas en alarmerings— central, samma lokaler och på kort sikt förmodligen samma antal ambulanser. [ våra kalkyler kan vi således bortse från kostnader i form av lokalhyror och utgifter för alarmeringscentralen, då dessa i stort är opåverkade av en möjlig sänkning av antalet vägtrafikolyckor. Vad som däremot kan påverkas är arbetskostnader och underhållskostnader för ambulanser.
Transporter med Övriga fordon
Det totalt dominerande fordonet är här personbil. Ibland är det fråga om taxi, ibland transporter med andra personbilar. Någon möjlighet att skilja mellan dessa båda kategorier har vi inte haft. Skillnaden ur kostnadssyn- punkt torde för samhället vara ganska liten. Även de som åker med egen bil måste ofta ha någon som hämtar och kör dem från sjukhuset.
Kostnadsberäkningarna bygger på förutsättningen att kostnader för bensin och underhåll kan skattas utifrån en svensk genomsnittsbil. Transporter till och från den slutna vården förutsätts kräva chaufför med en alternativkostnad uppskattad som tidslönen för en genomsnittlig industriarbetare. ] tidsåtgången är en viss väntetid vid sjukhuset inräknad.
Vid transporter för återbesök i öppen vård har samma antagande använts bortsett från att en viss del av transporterna här förutsätts kunna genomföras av den skadade själv. Med den definition vi givit sjukvårds- kostnadsbegreppet skall inte någon löne- eller produktionsbortfallskost- nad för patienter ingå. (Se den avslutande diskussionen i kap. 1.)
3.4.2. Kostnader för sluten vård ”Hotellkostnaa' "
Med begreppet hotellkostnad avser vi de kostnader som uppstår bara man har en patient liggande på ett sjukhus. Den består således av kostnader för städning, bäddning, tvätt, ”normal” tillsyn (”ronden”, hjälp med tvättning m. m. för sängbundna patienter, ombesörjande av interna transporter, temperaturavläsning etc.) samt de servicefunktioner som i övrigt krävs för att sjukhuset skall kunna fullgöra sina funktioner som ett hotell för patienterna (t. ex. uppvärmning av byggnaderna och skötsel av trädgårdsanläggningar).
Ett problem med att kunna särskilja hotellkostnaden är att det ej på de olika klinikerna existerar någon direkt information om hur stor delav personalkostnaderna som består av ”normal service” på avdelningen och därmed skall ingå i vårt begrepp hotellkostnad och hur stor del av personalresurserna som används till t. ex. operation, vilken kostnadspost vi särredovisar. Detta problem har stor betydelse, då personalkostnaderna är en dominerande kostnadspost inom sjukvården. Ett sätt att ”lösa” detta problem är att vi undersöker personalkostnaderna för sjukvårdsan- läggningar, vilka mer ensidigt är inriktade på ”*hotellverksamhet”. Detta gäller för långtidsvården. Visserligen har man i denna vårdform en stor andel äldre patienter som i hög utsträckning inte kan klara sig själva och därför kräver mycket vård. För en stor del av vården av trafikolycksfallen gäller emellertid samma sak. Patienterna är sängbundna och mås- te ofta ha hjälp av sjuksköterskor och/eller biträden. Det är därför vår bedömning att den somatiska långtidsvården är av motsvarande omfatt- ning som akut- och långvård av trafikolycksfall när det gäller ”hotellkost- naden”.
Många sjukhus har numera en kostnadsställeredovisning. (Så är dock ej förhållandet vid centralsjukhuset i Karlstad.) En långt gående kostnads- ställeredovisning med uppdelning på kliniker, avdelningar och olika serviceavdelningar görs vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg. I de två senast tillgängliga (”Kostnadsanalys 1971 resp. 1972”) har uppdelningen drivits längre än tidigare och likaså har antalet redovisade sjukhus och sjukhem ökat kraftigt. Beroende på den långt gående differentieringen av kostnadsredovisningen kommer vi i flera fall att utnyttja den ovan nämnda kostnadsanalysen. Personaldelen av hotellkostnaden kommer således att skattas med hjälp av redovisade personalkostnader för soma- tisk långtidsvård inom Göteborgs kommun. (Se kap. 5.)
[ hotellkostnaden ingår också kostnader för ränta och avskrivning på fastigheter och inventarier, den s.k. kapitaltjänst-kostnaden. Som tidi- gare indirekt framgått började kapacitetsproblemen på ”hotellsidan” vid kirurgkliniken i Karlstad .att bli allt mer accentuerade under 1971. Detta torde vara ett vanligt fenomen vid svenska sjukhus att vårdplatserna inte räcker till och kölistor får göras för de ej akuta fallen. Kan antalet trafikolyckor minskas kan vi sålunda påräkna en alternativanvändning av det lediga vårdplatsantalet. En kraftig minskning av antalet trafikolyckor kan t. o. m. på lång sikt leda till att sjukhusavdelningar ej behöver byggas
ut så snabbt som annars skulle ha varit fallet eller att nya sjukhusbyggen kan vänta eller göras mindre omfattande. Ränte- och avskrivningskost- naden, beräknad på nyanskaffningsvårdet för fastigheter, skulle då kunna uppfattas som en periodisering av kostnaden för ett framtida sjukhus- bygge, vilket till sin storlek är påverkbart. Vi anser därför att de av oss beräknade kapitaltjänstkostnaderna kan motsvara samhällsekonomiska kostnader på lång sikt. Vår bedömning är också att byggnader och inventarier vid sjukhus i allmänhet har en fysisk förslitning som är lika snabb som den ekonomiska.
När det gäller mottagna interna tjänster från övriga avdelningar separatredovisar vi i vår kalkyl en del av dessa. De poster vi anser skall ingå i begreppet hotellkostnad av mottagna interna tjänster är följande: verkstäder, fastighetens drift, städcentral, tvätt, förråd, personalkök (subv.), övriga sociala kostnader för personal, ambulerande reservperso- nal, övriga allmänna hjälpavdelningar, transportcentral, administration, centralarkiv och bibliotek. Kostnaden för patientkök har vi exkluderat då motsvarande kostnadsreduktion kan anses uppstå i hemmet. Vår bedöm- ning av tvättkostnaden är att sjukhustvätten är avsevärt mer omfattande än normal tvätt i hemmet och därför görs ingen reduktion. (För information om kostnadsanalysens omfattning och struktur se bilaga 7.)
Operationer
Operations- och anestesitidens längd har, som tidigare nämnts, erhållits från operations- och anestesikort för de vägtrafikolycksfall som in- togs i sluten vård under 1969 vid centralsjukhuset i Karlstad och där operationsavdelningens resurser har tagits i anspråk. När det gäller personalantalet vid operationer finns en viss variation beroende på hur komplicerad operationen är. (Se avsnitt 5.3.)
Lönekostnaden för operationspersonalen har erhållits från sjukhus- administrationen i Karlstad.
När det gäller andra kostnader än löner vid operation har vi i sjukjournalerna uppgifter om eventuella blodtransfusioner, läkemedel och röntgenundersökingar i samband med operationen. Dessa kostnader särredovisas dock nedan under avsnitten röntgen och läkemedel. Opera- tionsavdelningen särredovisas ej som ett kostnadsställe utan ingår i kirurgavdelningen, varför skattningar blir nödvändiga. För övriga kostna- der vid operationer (kapitaltjänstkostnader, sterilisering av instrument, uppvärmning och städning av lokaler etc.) gäller att de i våra beräkningar ingår i "liotcllkostnadskomponentcn”.
Efter- och intensivvård
Med eftervård avser vi den ”normala” postOperativa vården i form av att man på en speciell avdelning under särskild konzroll får vakna upp ur narkosen. Med intensivvård avser vi en mer bestående vård där en intensivvärdsavdelnings resurser behöver tas i arspråk. Den senare be-
handlingsformen kan ibland även innefatta respiratorbehandling. Av sjukjournalerna framgår ej direkt vilken av dessa vårdtyper det rör sig om. Beräknar man vårdtiden är det dock relativt enkelt att dra en gräns mellan dessa båda kategorier. Sätter vi en maximigräns på 8 timmar för eftervård får vi i vårt material från 1969 en klar separering. Gränsen 8 timmar är godtyckligt vald som ett försök till skattning av maximal eftervård. Godtyckligheten kan dock försvaras med att det ej existerar någon klar artskillnad utan endast en rätt markerad gradskillnad mellan efter- och intensivvård. En viss skärningsmängd torde förekomma men det är dock ändå meningsfullt att göra en uppdelning på grund av förmodade kostnadsdifferenser. Ytterligare ett argument för oss att göra denna uppdelning är att intensivvården kan betraktas som ett resursinten— sivt alternativ till den traditionella avdelningsvården medan eftervårdcn mer får betraktas som ett komplement till denna. ] bilaga 4 redovisas fördelningen på efter- och intensivvård med angivande av vårdtiden för de patienter som på grund av vägtrafikolycksfall skrevs in i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad år 1969.
Genomsnittstiden för eftervård är i vårt material cirka 4 timmar per vårdtillfälle. Denna siffra torde överensstämma ganska väl med vad som genomsnittligt gäller för all eftervård. Med dessa förutsättningar skulle vi kunna utnyttja kostnadsredovisningen för eftervårdsavdelningen på Sahl— grenska sjukhuset. Eftervårdsavdelningens kostnadsredovisning återges i bilaga 7. Eftersom en del kostnadsposter av oss redovisas separat (t. ex. laboratorieundersökningar, blod m.m.) är inte alla poster relevanta för vår kalkyl. Vilka som exkluderats och orsaken till detta kommer att i detalj redovisas i kapitel 5.
Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg kan intensiwårdsavdelning II betecknas som en renodlad intensivvårdsavdelning.l När det gäller efter- vården har vi reducerat den angivna totalkostnaden för att undvika dubbelräkning av poster som vi redogör för på annat håll eller för att ej inkludera poster som är specifika för Sahlgrenska sjukhuset (utbildnings- kostnader). Poster som har exkluderats för att dubbelräkning skall undvikas är framförallt kostnader för blod, apoteksvaror och laboratorie- undersökningar. Den relativa storleksordningen för dessa poster är unge- fär lika för intensiv- och eftervårdsavdelningarna.2
Vid sjukvårdsförvaltningen i Göteborg har medelbeläggningen för intensivvårdsavdelning 11 vid Sahlgrenska sjukhuset beräknats. Med hjälp av dessa uppgifter kan vi således erhålla kostnaden per vårdtimme i intensivvård.
Röntgen
Antal och typ av röntgenundersökning finns antecknade ijournalerna. En sammanfattning av de röntgenundersökningar som de vid centralsjukhu- set i Karlstad år 1969 intagna vägtrafikolycksfallen genomgått ges i kapitel 5 och bilaga 4. De undersökningar som här är antecknade gäller såväl de som givits i den slutna vården som de som erhållits i öppen vård, då det har varit praktiskt att behandla alla röntgenundersökningar i ett
' Brevuppgift från civil- ekonom Hans Johnsson, sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, 1973—01-17. 2 Se bilaga 7.
! Jan-lirik Speek och Thomas Thorburn: Ana- lys av kostnadsförhållan- den inom utomlänssjuk- vården. Bilaga till ”Utred- ning angående beräk- ningsgrunder enligt utom- länsavtalet”, stencilerad 2skrift dec. 1973.
Set. ex. I Bergstrand: ”Vad kostar en röntgen- undersökning", Lands- tingens Tidskrift 1971.
sammanhang.
I en av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet år 1972 tillsatt utredning — vårdkostnadsutredningen — har man låtit undersöka vissa sjukvårdskostnader.l De för oss mest intressanta kostnadsposterna i detta sammanhang är de för analyser och undersökningar av olika slag. Bakteriologiska och kemiska analyser av olika prov och röntgenundersök- ningar av olika kroppsdelar är exempel på sådana rutinbetonade arbets- moment, som det går relativt lätt att knyta en kostnad till beroende på det likartade utförandet gång efter gång. Vi kommer i våra kostnadskal- kyler att utnyttja dessa beräkningar.
Möjligheter till jämförelser av andra kostnadssammanställningar finns.2 Som vi tidigare påpekat torde ovanstående kostnader, där kapitalför- slitningen är dividerad med antal genomlysningar, utgöra en överskatt— ning av samhällets resursuppoffring vid röntgendiagnostik. Orsaken till detta är att dylik utrustning kanske framförallt "förslits ekonomiskt”, dvs. det fysiska slitaget är inte avgörande för när utrustningen ersätts. Eftersom kapitalkostnaden för själva röntgenutrustningen utgör en rela— tivt liten del av totalkostnaden för en röntgenundersökning blir detta fel
av mindre bety delse.
Läkemedel
En stor del av de mediciner och läkemedel som sjukvården köper är skyddade genom patent. Oftast är dessa preparat resultatet av relativt långvarig forskning i olika läkemedelsföretags regi. Genom patenträtten garanteras företagen en vinst och uppmuntras att satsa på ny forskning. Företagen tar för sina patentskyddade produkter ut ett pris som ofta är mångdubbelt högre än den rena produktions- och distributionskostnaden.
Antar vi att efterfrågan på dessa ”patentmediciner” är relativt pris- oelastisk och att framställnings- och distributionskostnader är relativt låga och proportionella mot framställda kvantiteter skulle vi kunna illustrera det ovan beskrivna förhållandet med figur 7.
Företaget får monopolställning med sin patentskyddade medicin och kan sätta sitt pris så att vinsten maximeras. Vinstmaximum (MR = MC) i en dylik monopolsituation är illustrerat i figuren med priset pm och försåld kvantitet motsvarande qm. Vid fullständig konkurrens och pri- set = MC skulle jämviktskvantiteten motsvara qF. Som syns kan mono- polpriset bli åtskilligt högre än företagets marginella produktionskostnad (MC).
Monopolprissättning på en del produkter i en ekonomi där konkurren- sen gör att övriga produkters prissättning någorlunda överensstämmer med de marginella kostnadsförhållandena leder till ineffektivitet. Ineffek- tiviteten består till en del i att konsumenterna får en skev bild av samhällets produktions- och distributionskostnader för monopolvarorna i relation till konkurrensvarorna. Om monopolvarorna i stället prissattes så att p=MC skulle konsumenterna, om ej efterfrågan i det relevanta prisintervallet är fullständigt prisokänslig, efterfråga mer av ”monopolva- ran”. Att använda samhällets resurser för att framställa ”fel produkter”
Pris
Kvantitet
E = Efterfrågesamband MC = Marginalkostnad MR = Marginalintäkt
eller ”fel” mängder av en viss produkt brukar benämnas ”allokativ ineffektivitet”. Den skuggade ytan i figuren visar den samhällsekonomis- ka förlust som uppstår, då ett monopol ej producerar den mängd där pris och marginalkostnader sammanfaller.
En annan typ av ineffektivitet har döpts till ””X-ineffektivitet”.1 ”X-ineffektiviteten” uppstår när man framställer en vara på ett sätt som är mindre effektivt än vad som är möjligt. Detta kan t. ex. bero på låg motivation hos företagsledningen att gå över till mer effektiva framställ- nings— och distributionsmetoder. Den höga vinstnivån hos ett monopolfö- retag kan leda till ”lx-ineffektivitet” hos monopolisten beroende på att man saknar starka motiv för att rationalisera produktionen. Förhåller det sig på detta sätt skulle MC-kurvan i figuren vara högre än vad den skulle bli i en hypotetisk konkurrenssituation.
De empiriska beläggen för dessa effektivitetsförluster är inte så omfattande och ganska osäkra. Den genomgående uppfattningen är dock att konkurrensbegränsningens största nackdel skulle utgöras av ”X—inef— fektivitet”.2
Ett skäl till att välfärdsförluster av monopolprissättning inte behöver bli stora eller överhuvudtaget existera ligger i ett monopolföretags dyna- miska effektivitetsövertag om stordriftsfördclar existerar inom branschen. Kostnadsbesparingar skulle vid stordriftsfördelar kunna upp- stå om ett företag ej förhindrades att utnyttja detta förhållande. 3
Låt oss nu föra vårt resonemang till förhållandena inom läkemedels- branschen. För gjorda forskningsinsatser under en förfluten period finns ingen alternativ användning och de kan således på kort sikt inte anses som några egentliga samhällsekonomiska kostnader i det stadium då
Figur 17 Monopolpris- sättning.
1 H Leibenstein: Allo- cative Efficiency vs ”X- Efficiency”, American Economic Review, June 1966. 2 Se t. ex. den redovis- ning av empiri som finns i Leibenstein: a.a. 3 [för ytterligare diskus- sion och beräkningar se t. ex. L Hjalmarsson: ”On Monopoly Welfare Gains and the Costs of Decentralization” Working paper, National- ekonomiska institutio— nen, Göteborgs Universi- tet, maj 1974.
[ Svante Malmgren: ”Den svenska läkemedelsin— dustrin” 3-betygsuppsats i Nationalekonomi, Göte- borgs universitet, hösten 1974. 2 1 l: Spcek och T Thorburn: a.a.
läkemedlet skall börja produceras och försäljas. För att bedöma effektivi- tetsförluster på lång sikt av patent och därmed möjligheter till monopol- prissättning är det avgörande hur man uppfattar sambandet mellan vinsterna och innovationsgraden. Man skulle kunna tänka sig att om patentmöjligheterna togs bort skulle villigheten att satsa på nya forsk- ningsprojekt kunna hållas konstant genom t. ex. statliga forskningsanslag till läkemedelsindustrin. Vi kan dock inte här spekulera vidare i hur ett sådant system skall utvecklas och vilka effekter det skulle få. För denna undersökning måste vi acceptera förekomsten av patentmöjligheter. De vinster som läkemedelsföretagen gör kan då uppfattas som en förutsätt- ning för att forskning skall kunna ske i oförändrad omfattning. Ur ett mer kortsiktigt perspektiv får vi med denna metod en överskattning av de egentliga samhällsekonomiska kostnaderna. Storleksordningen när det gäller detta fel kommer dock ej att bli alltför omfattande, dels beroende på att medicinposten totalt sett inte utgör någon stor del, dels av skälet att det inom medicinområdet finns en rad standardprodukter, där någon rrfonopolsituation ej existerar. Ytterligare en faktor är att producentledet står för endast cirka 60 ”a av priset, grossistledet för 5 ”o och apoteksledet för 3.5/”(...] Av ovanstående skäl accepterar vi de marknadspriser som existerar.
När det gäller kostnadsbestämningen har vi utgått från vad sjukhusen får betala för olika läkemedel enligt ”Prislista över farmacevtiska speciali- teter”.
Intyg
När det gäller trafikolycksfall är det enligt sjukjournalerna relativt vanligt att patienten, de vid olyckan berörda försäkringsbolagen, försäkrings- kassan m. fl. begär att få intyg om patientens hälsotillstånd och/eller en prognos över hans rehabiliteringsutsikter. I den genomgång av sjukjourna— lerna för vägtrafikolycksfall intagna under år 1969 i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad förekom cirka 150 intyg av ovanstående typ. (Se kapitel 5 och bilaga 4.)
I ungefär hälften av fallen medföljer en uppgift om vilken ersättning läkaren vill ha för intyget ifråga eller vilken ersättning försäkringsbolaget brukar betala ut för ifrågavarande intyg. Vi har då utnyttjat dessa uppgifter. När uppgifter saknats om kostnaden har vi mot bakgrund av omfattningen på de prissatta intygen skattat ett pris. De prissatta intygen varierar i 1969 års priser mellan 10 och 100 kr.
Bakteriologiska prov och blodgruppsbestämningar
I cirka 70 fall har något prov (t. ex. urinprov) tagits och sänts till sjukhusets bakteriologiska laboratorium för analys. Analysresultatet med- delas på en speciell blankett som medföljer sjukjournalen. Som källa för skattning av detta pris utnyttjas de kalkyler över analyskostnader av olika slag som gjorts av den tidigare nämnda vårdkostnadsutredningen.2
För flertalet av de år 1969 vid centralsjukhuset i Karlstad inskrivna
vägtrafikolycksfallen gäller att blodgrupps- och Rh-faktorsbestämning gjorts. Kostnadsuppgifter rörande denna åtgärd har dels erhållits från sjukhusadministrationen vid centralsjukhuset i Karlstad, dels från vård- kostnadsutredningens material.
EK G- och EEG—undersökningar
Elektrokardiogram har enligt vår journalundersökning från centralsjuk- huset i Karlstad tagits på 72 patienter, totalt 94 gånger. Det är framförallt ”äldre” patienter som undersöks med EKG. Elektroencefalogram—undersökning förekom bland de 265 patienterna enligt vår journalgenomgång endast två gånger. Vårdkostnadsutredningen har publicerat uppgifter om kostnader även för EKG— och EEG—undersökningar.
Obduktioner
I materialet från centralsjukhuset i Karlstad från år 1969 framgår att 9 av de 265 patienterna avled inom 30 dagar efter olyckan. Samtliga dessa 9 patienter obducerades och en speciell redovisning rörande obduktionen finns bifogad journalen. Obduktionens karaktär, var den ägde rum samt patientens ålder redovisas i kapitel 5.
Skall resursinsatser i samband med obduktionen överhuvudtaget klassi- ficeras som en sjukvårdskostnad? Man kan ju knappast tala om vare sig vård eller sjukdom i samband med obduktion. Skall kostnader för obduktioner tas med i sjukvårdskostnaderna kanske också begravnings- kostnader bör föras dit? Vi är medvetna om att det kan finnas invändningar av ovanstående typ mot att inkludera obduktionskostnaden i sjukvårdskostnadsbegreppet. Vi har ändå valt att göra det. I vår definition i avsnitt 1.2.3 framhöll vi bl.a. att ”huvudmålet är således att vi skall undersöka de kostnader för sjukvårdssystemet som vägtrafikolyckorna medför”. Obduktionerna medför framförallt att transportresurser och resurser från en patologisk klinik kommer att utnyttjas. Båda dessa måste enligt vår definition i figur 211 anses tillhöra sjukvårdssystemet, vilket däremot inte begravningsbyråer etc. kan anses göra.
Av de 9 Obduktionerna har 4 st utförts i Göteborg. Kostnaderna för transporter har i dessa fall beräknats på samma sätt som redovisats i avsnitt 3.4.1.
Kostnaden för själva obduktionen har vi antagit vara i överensstäm- melse med genomsnittskostnaden för alla obduktioner och använt den av patologiska laboratoriet vid Sahlgrenska sjukhuset redovisade obduk- tionskostnaden.1
3.4.3. Kostnader för öppen vård
Vi kommer nedan att skilja mellan besök vid akutmottagningen, återbe- sök på sjukhuset, (åter)besök hos distriktsläkare, distriktssköterska och dylikt, besök hos sjukgymnast, besök hos tandläkare, samt kostnader för hjälpmedel på grund av vägtrafikolycka.
' Bilaga 7, sid A 197—198.
1 Se avsnitt 2.3.4. _ 2 För en redogörelse för efter vilken klinisk grund patienter har klassifice— rats som ”hjärnskaknings— fall” se bilaga 2.
Akutmottagningen
Patienter som kommer till akutmottagningen får enligt sjukjournalerna ofta AT-vaccin. Deras eventuella sår tvättas rena och de sutureras ibland på akutmottagningen. En patient som ej bedöms vara i behov av snabb behandlingen får vila på mottagningen, varefter han i många fall skickas hem. Våra siffror tyder på att storleksordningen på antalet vägtrafikolycks- fall som skickas hem från akutmottagningen är 70—80 % av totala antalet intagna vägtrafikolycksfall.I
Även om man helt skulle kunna eliminera antalet trafikolycksfall skulle det ändå behövas ett akutintag på våra sjukhus. Vägtrafikolycks- fallen är i själva verket en relativt liten del av alla som kommer till en akutmottagning. År 1971 togs det emot 15 340 "kirurgfall” på akutmot- tagningen vid centralsjukhuset i Karlstad. De 850 vägtrafikolycksfallen utgjorde sålunda endast 5,5 % av totala antalet fall som berör kirurgkli- niken. Vi kommer därför i fortsättningen att förutsätta att akutmottag- ningens storlek är en även på lång sikt av antalet vägtrafikolyckor opåverkad storhet, vilket gör att vi ej uppfattar lokalhyra för ak utmottag- ningen som en kostnad i vår beräkning. Vad som däremot kan tänkas påverkas av variationer i trafikolycksantalet, åtminstone på längre sikt, är insatsen av läkare, sköterskor, övrig personal samt materialförbrukning.
För centralsjukhuset i Karlstad finns som tidigare påpekats ingen kostnadsställeredovisning. För flera andra sjukhus finns dock numera en sådan redovisning. (Se bilaga 7.)
För Sahlgrenska sjukhuset gäller att akutmottagningen särredovisas som ett kostnadsställe. Vi har utnyttjat denna information i vår kostnads- beräkning. Ett alternativt beräkningssätt utgående från ”bemanningen” på akutmottagningen vid centralsjukhuset i Karlstad redovisas i bilaga 10.
Är vägtrafikolycksfallen mer kostnadskrävande, mindre eller ungefär lika kostnadskrävande som genomsnittet? Läkarexpertis vid centralsjuk- huset i Karlstad anser att gruppen trafikolycksfall ungefärligen är lika resurskrävande som övriga akutpatienter. Visserligen förekommer trafik- olycksfall med skador som kräver stor insats vid akutintaget. En stor del av trafikolycksfallen har dock ”endast” fått vad som kan bedömas som lindrigare hjärnskakning2 och ”för säkerhets skull” för expertbedömning transporterats, eller såsom framgår av sjukjournalerna ibland t. o. rn. åkt själva, till akutintaget. Vidare gäller att många andra olyckor än trafik- olyckor leder till skador som kräver omfattande behandling vid akutinta- get. Vi finner det därför på nuvarande kunskapsnivå rimligt att antaga att den genomsnittliga kostnaden per patient vid akutintaget även gäller gruppen trafikolycksfall.
Å terbesök på sjukhus
En beräkning av besökskostnaden är svår att genomföra. En kostnads- post är naturligtvis transporter av patienter till och från mottagningen. Dessa har vi dock tidigare redovisat. En annan kostnadspost av intresse
för samhället i samband med sjukvården är väntetid för patienter. Vi har som tidigare framgått inte inkluderat sådana patientkostnader i vårt sjukvårdskostnadsbegrepp. Vad vi, med accepterande av denna mer begränsade definition av sjukvårdsbegreppet, här således är intresserade av är den totalkostnadsökning i form av läkar-, sköterske-, biträdestid etc. och materialförbrukning som ett återbesök innebär. En ytterligare viktig inskränkning i vad vi här skall beräkna är att kostnader för röntgen, såväl i sluten som öppen vård, redovisas separat.
Att genom intervjuer med läkare få någon mer exakt uppgift om kostnaden per återbesök är svårt. Den genomsnittliga tidsåtgången för ett återbesök på kirurgmottagningen skattades av överläkare Waller på kirurg- kliniken vid centralsjukhuset i Karlstad till cirka 2 timmar. I denna post ligger dock en stor andel väntetid för patienten. Ett sjukhus som separatredovisar besökskostnaden för den öppna vården vid kirurgmot- tagningar är Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Drar vi bort röntgenkost- naderna. vilka vi tidigare redovisat, får vi en genomsnittskostnad per besök i öppen vård på cirka 62 kr för de tre kirurgklinikerna vid detta sjukhus.1
Vårt nästa problem blir hur pass realistisk denna totala genomsnitts- siffra kan vara för trafikolyckspatienterna. Inte heller här kan läkarexper- tis från sin erfarenhet säga att trafikolyckspatienterna avviker från övriga patienter i den öppna kirurgvården, varför vi accepterar den beräknade genomsnittskostnaden även för vägtrafikolycksfallen.
Besök hos distriktsläkare, distriktssköterska
En del patienter har efter trafikolyckan först uppsökt distriktsläkare, företagsläkare eller dylikt och sedan blivit remitterade till sjukhus.
Vissa patienter går på återbesök hos distriktsläkare eller distriktsskö- terska, Detta gäller i allmänhet patienter som bor långt från sjukhus och där det rör sig om relativt bagatellartade skador. Det kan gälla sårskador, som man regelbundet lägger nya förband på, suturer som skall tas bort etc.
Inte heller här finns några uppgifter om kostnader. Vår uppfattning, efter studier av sjukjournaler och diskussioner med läkare, är att dessa besök går relativt snabbt och inte tar några stora resurser i anspråk.
Besök has sjukgymnast
Anteckningar på sjukjournalerna om sjukgymnastik är mycket ofullstän- diga. Troligen har endast en mycket liten del av de personer som fått behandling med sjukgymnastik efter utskrivningen antecknats och av dem som antecknats gäller nästan utan undantag att omfattningen ej redovi- sas. Vi har bedömt det så att den ”bästa” (mätt genom att relatera precisionen till resursuppoffringen) metoden i detta fall är att vi bl.a. med utgångspunkt från vissa data i sjukjournalerna försöker att skatta omfattningen av sjukgymnastiken.
Kostnader för sjukgymnastik under den slutna vårdtiden på sjukhuset
1 Se bilaga 7.
1 Se bilaga 7 (mottagna interna tjänster, redovis- ningsnummer 39 000).
har tidigare redovisats. Den ingick i ”service-begreppet” i hotellkost- naden.l
Ett sätt att skatta antalet patienter som får sjukgymnastik är att vi betraktar patienter med frakturer på skenben, vadben, lårben, knäskål, ryggraden, strålben, armbågsben eller överarmsben som potentiella sjuk- gymnastikfall. Denna grupp skulle i vårt material fördela sig enligt tabell 2.
Vi kan ej direkt utnyttja vare sig uppgiften om antalet första diagnoser eller totala antalet diagnoser. För vårt syfte är naturligtvis patienter med t. ex. fraktur på skenbenet som andra diagnos också av intresse. Å andra sidan kan vi inte utgå från totala antalet diagnoser, då en del patienter har fått fraktur på såväl överarm, strålben som armbågsbcn eller på både knäskål och lårben. [ tabell 3 visas en förteckning över patienter med någon av diagnoserna 805, 812, 813, 820—821, 822 eller 823 som andra, tredje, fjärde etc. diagnos och angivande av deras första diagnos.
Låt oss ta det inramade fältet längst upp till vänster i tabellen som exempel på hur sammanställningen ska läsas. Patienten som det är fråga om har 851 (hjärnkontusion) som första diagnos. Dessutom har patienten fått de i detta sammanhang intressanta diagnoserna 805 (fraktur på ryggraden) och 813 (fraktur på strålben eller armbågsben).
Vi kan nu med hjälp av tabell 3 isolera de potentiella sjukgymnastikfal- len. Utgår vi från totala antalet diagnoser (805, 812, 813, 820, 821, 822 och 823) måste vi reducera detta av något av följande skäl:
a) Patienten avlider på sjukhuset och behöver därför ingen sjukgymna- stik i den öppna vården.
b) Patienten är dubbelklassificerad inom samma diagnos. En patient kan t. ex. ha 820,10 (fraktur på colli femoris (lårben), komplic) som första diagnos och 821,00 (fraktur på andra och ospec. delar av lårbenet) som andra'diagnos.
c) Patienten har fler än en av de för oss relevanta diagnoserna. En patient kan t. ex. ha fraktur på lårben (820—821) och skenben, vadben (823).
Tabell 32 Antal första diagnoser resp. totalt antal diagnoser för vissa frakturer.
Diagnos Antal första Totalt antal diagnoser diagnoser
Fraktur på ryggraden (805) 8 13 Fraktur på överarmsben (812) 6 8 Fraktur på strålben och arm-
bågsben (813) 11 18 Fraktur på lårben (820, 821) 20 28 Fraktur på knäskål (822) 6 8 Fraktur på skenben eller
vadbcn (823) 26 39
Totalt 77 114
Tabell 3:3 Patienter med 805, 812, 813, 820—821, 822 eller 823 som andra, tredje, fjärde etc. diagnos fördelade på första diagnoser.
Andra, tredje, fjärde etc. diagnos
805 812 813 820, 821 822 823 Fraktur på Fraktur på Fraktur på Fraktur på Fraktur på Fraktur på ryggraden överarmen strålben lårben knäskål skenben eller och vadben armbågsben 808(+) 807(+) 800 ------------------ 800(+) 812 800 823 821 813,63 823,00 824 807 582 850(+) 820,10 ----- 820,10 825 ------- 825 ------------------- 825 860 807 825 ------------------- 825 852 812,00 807 823,00 ---------------- 823,00 894 854(+) 802 821,00 szaoo ------ 82599 ---------------- s23no 823 823,10 850 821,00 821,00 821 821
- - - - markerar fler än två diagnoser för samma patient + visar att patienten avled inom 30 dagar efter skadan.
Gör vi korrigeringar av totala antalet diagnoser enligt ovanstående tre punkter får vi följande fördelning:
Diagnos ”Korrigerat antal” patienter med diagnos:
805 12 812 7 813 13 820, 821 17 823 29
Totalt 78
Detta antal skiljer sig som syns ytterst obetydligt från totala antalet första diagnoser. De båda siffrorna behöver dock ej vara lika utan kan avvika från varandra. Det av oss beräknade ”korrigerade antalet” kan vara
lägre än antalet första diagnoser beroende på att patienter avlider, är dubbelklassificerade inom samma diagnos (t. ex. 820,10 och 821,00) eller klassificerade på två eller flera av de för oss relevanta diagnossiff— rorna. Det ”korrigerade antalet” kan å andra sidan vara större än antalet första diagnoser gällande 805, 812, 813, 820—821 eller 823 beroende på att något av dessa nummer förekommer som andra, tredje, fjärde etc. diagnos men att huvuddiagnosen är någon annan.
Vår bedömning är således att 78 patienter (29 % av 265) skulle behöva sjukgymnastik. Det torde vara svårt även för en sjukgymnast att mot bakgrund av våra uppgifter kunna någorlunda exakt bedöma vilken omfatt- ning sjukgymnastiken borde få för dessa patienter. Frakturerna kan vara olika komplicerade, och därför olika lätt läkta. Patientens ålder och intresse av rehabilitering kan vara olika, vilket leder till att helt skilda insatser från en sjukgymnast krävs vid likartade fall. Utgifter för sjukgym- nastik torde inte vara en post av den storleksordning att en detaljerad undersökning med noggrann uppföljning av sjukgymnastikbehandlingen för t.ex. ett års vägtrafikolycksfall är befogad. Vi kommer därför att göra skattningar av omfattningen mot bakgrund av bl. a. egen erfarenhet.
Vid intervjuer med sjukgymnaster i Karlstad framkom att cirka 10 behandlingar å 1/2 timma var det vanligaste för trafikolycksfall med ben- och armfraktur. Det oftast förekommande var att läkare ordinerade 10 behandlingar och att man i vissa fall kunde nöja sig med ett lägre antal. Det är svårt att precisera, då de individuella variationerna var stora. Ibland kunde uppåt 25 behandlingar förekomma. Man betonar samtidigt att sjukgymnaster med praktik utanför sjukhuset naturligtvis ej fick de svåraste fallen, utan en grundförutsättning var att man kunde ta sig till praktiken.
Den största gruppen i detta material är fraktur på skenben och vadben (diagnos 823), som gäller för cirka 37 % av totala antalet fall. En del av dessa kan vara lindrigare med endast brott på endera skenben eller vadben. Andra fall kan å andra sidan vara allvarligare med t. ex. komplicerade frakturer. Av övriga diagnoser är vår bedömning den att fraktur på överarmsben (812) eller strålben och armbågsben (813) generellt är mindre sjukgymnastikkrävande än diagnosgruppen 823. Å andra sidan är troligen frakturer på lårben (820, 821) och ryggraden (805, obs! dock att samtliga dessa fall är utan ryggmärgsskada) mer sjukgymnastikkrävande än gruppen 823. Vår totalbedömning blir att 10 ggr å 1/2 timma kan tjäna som ett genomsnitt för de 78 patienterna.
För att skatta kostnaderna för behandlingen kommer vi att utnyttja den faktiska ersättning som en sjukgymnast i genomsnitt får.
Besök hos tandläkare
För en del av de 265 patienter som år 1969 togs in vid centralsjukhuset i Karlstad på grund av vägtrafikolycka innebar olyckan tandskador. Vilka tänder som är skadade framgår vanligen avjournalen, däremot inte alltid skadornas omfattning. Journalen lämnar inte heller någon uppgift om vilken tandläkare som kommer att behandla den skadade. Vi blir således
hänvisade till att med dessa uppgifter och uppgifter om kostnader för korrigering av olika tandskador försöka skatta ett värde.
Kostnader för hjälpmedel
Det vanligaste hjälpmedlet, som inte inkluderats i sjukhusets utgifter, är ett par kryckkäppar för patienter med benbrott. Förmodligen har samtliga patienter med diagnos 820—821 eller 823 (fraktur på lårben eller skenben och/eller vadben) fått köpa kryckor. Enligt uppgift från en sjukvårdsaffär kostade ett par kryckor 59 kr i början av 1973. Till detta kan komma kostnader för rullstolar, proteser etc. Såvitt vi kan bedöma var det dock ingen i vårt material som behövt rullstol på grund av trafikolyckan -— en patient var redan tidigare rullstolsbunden — men i andra fall kan naturligtvis anskaffande av rullstol bli nödvändigt.
Däremot var det två patienter i vårt material som benamputerades. En amputerades ovanför och en nedanför knäleden. Båda har fått protes. För den av patienterna med den mest omfattande amputatio- nen har vi bäst information. Proteskostnaden som en isolerad företeelse är kanske inte så intressant, utan en betydande del av sjukvårdskostna- derna i samband med proteser gäller inprovning. Vi har t. ex. fått infor- mation om att patienten med amputation ovanför knäleden under 1973 tillbringat två veckor i Uppsala för inprovning av en ”modernare” ben- protes.
3.4.4. Kostnader för vård i hemmet
I avsnitt 2.3.5 diskuterades vilka möjligheter vi har att beräkna hur länge patienten behöver vårdas i hemmet. Här är problemet vilken resursinsats detta kräver i form av arbetskraft, mediciner etc. För flertalet patienter gäller att de klarar sig själva under den eventuella sjukskrivningstiden efter det att den slutna vården upphört. För andra patienter, t. ex. patienter med gipsade ben, är det uppenbart att en extra arbetsinsats krävs.
I den tidigare nämnda undersökningen av JThorson används en indelning av patienterna i tre grupper med avseende på skadans bestående
men '1
Severity ]: A patient suffering from any long-term sign or symptom, irrespective of whether it was trivial or not but who does not sustain restrzctions in occupational or leisure activities.
Seuerity 2: Patients who sometimes but not always require assistance with occupational or household work or similar activities of daily life for a totrl of more than two days a month.
Seterity 3: Patients who at the least need permanent assistance with the household work or similar activities in daily life.
Htvudresultatet av JThorsons studie, vilken som tidigare nämnts
1 J Thorson: Long-term Effects of Traffic Acci- dents. Stockholm 1973. Sid. VI:5.
byggde på intervjuer med 830 patienter ur materialet från Uppsala sjukvårdsregion, är att 51 % av patienterna hade någon svit av den primära skadan 4 till 5 år efteråt.1 Av de 830 intervjuade patienterna fördes 38 % till svårighetsgrad l. Hos 9 % av patienterna förelåg allvarli- gare, dock ej i vanlig mening invalidiserande, symptom (svårighetsgrad 2). För 3 % av patienterna gällde att de fördes till svårighetsgrad 3 och således för det mesta hade behov av någon annans hjälp med primära dagliga göromål.2
Förutom dessa effekter ansåg sig J Thorson kunna konstatera psykiska seneffekter (t. ex. vanprydande ärr, irritation) i 7 % av fallen. Sociala effekter ansågs förekomma hos 18 %. Med sociala effekter menas ökade omkostnader, som ej täcks av försäkringar, exempelvis tandskadebehand- lingar, arbetsbyten, ändring av fritidsaktiviteter.
De för vår del mest intressanta grupperna är svårighetsgrad 2 och 3. Den centrala frågan är om hjälp med primära hushållsaktiviteter kan inräknas i vårt sjukvårdsbegrepp. Vi anser-att så är fallet. Det utslagsgi- vande för sjukvården måste ju inte vara att patienten så gott som hela dygnet befinner sig i horisontalläge. Samma behov av hjälp med mat, tvätt, städning etc. kan finnas hos en människa, som kan vistas isitt hem utan att behöva ligga i sängen. När vi därför inkluderar vad vi kallade ”hotellkostnaden” i resursuppoffringen för den slutna vården bör denna post i princip även ingå för sjukvård i hemmet, dvs. om någon merkost- nad för samhället till följd av olyckan kan anses ha uppstått. Hyran för lägenheten är t. ex. en kostnad som är opåverkad av olyckan. (Beträf- fande kostnader för handikappbostäder se avsnitt 2.3.6.) När det gäller ersättning för ökad arbetsinsats i hemmet kommer vi att skatta tidskost- naden utifrån hemsamaritlönen. Huruvida lön utgått eller ej för denna vårdinsats är ur samhällsekonomisk synpunkt inte avgörande för om det skall betraktas som en kostnad. (Se avsnitten 1.2.2 och 1.2.3.)
3.5. Avslutande synpunkter
Vi vill än en gång betona vikten av att man tar del av alla de förutsättningar som ligger till grund för våra beräkningar. Speciellt betydelsefulla är våra förutsättningar om vad som skall uppfattas som en kostnad, vad som med andra ord antas variera med ”produktionsmäng- den”. På ”kort sikt” med relativt små variationer i antalet trafikolyckor utgör vårt kostnadsbegrepp (där alla lönekostnader förutsätts kontinuer- ligt variabla) säkerligen en överskattning av de ”egentliga” kostnaderna. I ett längre perspektiv med möjligheter till större variationer av antalet trafikolycksfall ökar realismen i våra förutsättningar. En orsak till att vi valt ett kostnadsbegrepp som stämmer dåligt på kort sikt är det något underliga resultat man hamnar i med ett ”kort-sikts-kostnadsbegrepp”. Eftersom man med ett sådant kostnadsbegrepp i stort sett endast får förbrukningsmaterial såsom mediciner, syrgas, gasbindor etc. inorn sjuk— ] _, Thorson:a.a. sid. 15. värden som ”kostnader” skulle man vid beräkning av samtliga sjukdoms- 2 J Thorson: a.a. sid. 1:5—6. orsakers (trafikolyckornas, rökningens, åldrandets, arbetslivets etc.) sjuk-
vårdskostnader komma till en totalsumma som kanske motsvarade 10—12% av de totala kostnader man empiriskt kan konstatera för sjukvården. Sådana redovisningar skulle ge allmänhet och politiker en ”skev” bild av vinsten med förebyggande åtgärder. Skev beroende på att man betraktade problemet alltför partiellt. Om man som enda förebyg- gande åtgärd inom samhället har trafiksäkerhetsåtgärder kan vi acceptera en annan kostnadsdefinition än vår. Tar man däremot i beaktande att man på flera områden försöker minska behovet av sjukvård genom förbättrat arbetarskydd, genom hälsokampanjer, genom kostupplysning, genom ”gratis” läkarundersökning av vissa befolkningskategorier etc. blir det rimligt att anta att dessa åtgärder sammantagna kan bli så stora att t.ex. lönekostnader åtminstone på några års sikt kan betraktas som rörliga.
4. Sjukvårdstransporter
4.1. Definition
Med sjukvårdstransporter avses här:
a) Transporter från olycksplatsen till sjukhuset
b) Transporter mellan sjukhus
c) Transporter på grund av återintagning i sluten vård på grund av olycksfallet
d) Transporter för att uppsöka öppen vård
e) Transporter hem
Däremot inräknar vi ej transporter inom sjukhuset från t. ex. opera- tionsavdelning till röntgenavdelning. Ej heller inräknas här transporter mellan olika avdelningar på ett sjukhus. En överföring från kirurgavdel— ningen till ortopedavdelningen och kanske så småningom vidare till långvårdsavdelning inom Karlstad lasarett inräknas således ej i transporter enligt vår definition. Dessa interntransporter inkluderas i kostnaderna för de olika avdelningarna.
4.2 Summerade kostnader för sjukvårdstransporter Följande kostnader för sjukvårdstransporter i Karlstadmaterialet har beräknats (i 1972 års priser):
A. Slutet vårdade Transport enligt a), b), c), e)
Ambulanstransporter 87 408 kr Övriga fordon 9 553 kr Transport enligt d) 11 917 kr
B. Enbart akutmottagningen 30 467 kr
Totalt 139 345 kr
4.3. Transporter för sluten vård 4.3.1 Antal och omfattning
Vi avser här att behandla transporter enligt definitionerna a), b), c) och e) i avsnitt 4.1. Samtliga beräkningar i detta avsnitt avser de 265
1 J Haak, 1 Johansson: Vägtrafikolyckor i Karl- stad 1969. Sid. 43414, 3—betygsuppsats i natio- nalekonomi vid univ.fi- lialen i Karlstad. ? Haak, Johansson: a. a. sid. 58. 3 Se bilaga 4.
patienter som år 1969 skrevs in vid Karlstads centralsjukhus på grund av vägtrafikolycka.
Ambulanstransporter av trafikolycksfall till sjukhuset i Karlstad kan ske både med ambulans stationerad i Karlstad och med ambulans från annan ort. [ sjukjournalerna för år 1969 fanns mycket sällan uppgifter om hur transporten till sjukhuset skett. De fall där uppgift oftast förekom var när intagning först skett på annat sjukhus eller när behandling först hade givits av provinsialläkare. För övriga fall saknas vanligen uppgift om var olyckan skedde och transportens längd kan där- för ej beräknas. Det skulle vara mycket arbetskrävande att gå igenom körjournalerna för alla tänkbara stationeringsorter för ambulanser för att på detta vis belägga körlängd och körtid. Dessutom gäller att resultatet från en sådan undersökning förmodligen skulle bli ganska magert, då uppgifterna troligen ej i samtliga fall är tillräckligt detaljerade.
För att ändå kunna ge information om ambulanstransporter kommer vi att utgå från uppgifter gällande ambulanser stationerade i Karlstad. Vid varje ambulansutryekning från brandstationen i Karlstad medföljer ett ambulansbiträde, som efter transporten skriver rapport innehållande bl. a. följande uppgifter:1
a) Hämtningsplats
b) Den sjukes/skadades namn och födelsenummer c) Transportens längd
d) Tidsåtgång
e) Om transporten avsåg sjukdom eller olycksfall
I ambulansjournalerna återfanns 40 av de 265 patienterna enligt sjukjournalsuppgifterna. För dessa 40 fall var den genomsnittliga trans- portlängden 11,5 km.2 För samtliga fall när vi inte känner olycksplatsen kommer 11,5 km att användas som skattning av körsträckan för ambulansen från utryckningsplatsen till olycksplatsen, till sjukhuset och åter till utryckningsplatsen. (För de längre transporterna finns uppgifter, då de skadade förts till ”närmaste” lasarett eller sjukstuga. Överföring från annat lasarett noteras alltid i sjukjournalerna.)
Transportlängden för överföringar av patienter mellan sjukhus (punkt b) under vår definition) vållar inga speciella problem. Det är inte heller något större besvär att med hjälp av uppgifter ur sjukjournalerna bestämma transportlängden för återintagningar eller hemsändningar. För patienter med bostadsort i Karlstad har antagits att transportlängden hemmet—sjukhusetfhemmet är 6 km. De transporter som svarar mot definitionerna a), b), c) och e) är;3
ambulans 16 338 km övriga fordon 11 794 km
4.3.2. Kostnader
A mbulanstransporter
Vid Karlstads brandkår redovisades år 1972 nedanstående kostnader, vilka kan tänkas variera med antalet vägtrafikolycksfall:l
6 heltidsanställda ambulansbrand män (inkl. lönebikostn.) 261 000 kr 6 ambulansbiträdestjänstcr (inkl. timanst. o. lönebikostn.) 305 714 kr Drifts— och underhållskostnadcr samt kostnader för förbruk- ningsartiklar 70 353 kr_ Summa 637 067 kr
Under år 1972 körde ambulanserna sammanlagt 119 036 km. Slår vi ut ovanstående kostnadspost (637 067 kr) per kilometer får vi 5,35 kr. För att denna siffra skall kunna användas för bestämning av samhällets resursbesparing vid färre ambulanstransporter måste framförallt följande gälla:
a) Lönekostnaderna måste variera i relation till transportvolymen
b) Underhållskostnaderna måste motsvara den förslitning av kapitalet (framförallt i form av ambulanser), som är att hänföra till transportvo— lymen
Förutsättning a) gäller knappast fullt ut, men möjligheter till deltids— tjänster ger dock ganska stor flexibilitet.
Då ej avskrivningar finns med bland våra kostnadsposter torde kapitalkostnaderna vara något underskattade. En ny ambulans betingade år 1972 ett pris i storleksordningen 70 000 kr. Vid linjär avskrivning på anskaffningskostnaden över 5 år erhålls 14 000 kr per år.2 Vid en årlig körning på 5 000 mil skulle detta innebära en avskrivning av 2,80 kr per mil. En del av denna kapitalförslitning är dock att hänföra till faktorer som ej sammanhänger med körsträckans längd. Även om ambulansen hade stått stilla hade det kanske varit lönsamt att ersätta den efter 15 år med en ny. Hur stor del av avskrivningen som skall hänföras till slitage i samband med utryckningar och hur stor del som beror på att fordonet blir "omodernt” är omöjligt för oss att bedöma. (Dess bättre är denna information ej heller så betydelsefull, då storleken på ovan diskuterade post är tämligen liten.)
Sammanfattningsvis kan således sägas att antagandet om fullständigt rörliga lönekostnader innebär en överskattning av möjligheterna att spara resurser åt samhället genom olycksdämpande åtgärder. Utelämnandet av avskrivningsposten medför å andra sidan en viss underskattning av den samhälleliga kostnaden. Med dessa reservationer kommer vi att acceptera 5,35 kr per kilometer som ett mått på den samhälleliga kostnaden för ambulanstransporter. Totala körsträckan i vårt material är 16 338 km vilket motsvarar en totalkostnad för de 265 fallen på 16 338 x 5,35 kr = 87 408 kri 1972 års priser.
' "Sammanställning över körsträckor för ambu- lanser år 1973” Karlstads brandkår, och lönekonto- ret vid centralsjukhuset i Karlstad.
2 . . . Linjär avskrivning un—
der 5 år rekommenderas för ambulansfordon i: ”Avskrivning och intern— ränta”, Svenska Kom- munförbundet, 1973.
1 SOS löner 1972 sid. 75 tabell 8. 2 Se bilaga 4.
Transporter med övriga fordon
Följande schablonmässiga antaganden ligger till grund för kostnadsberäk- ningarna:
a) Bensinkostnader: 1 lit. per mil 51 1 kr per lit.
b) Slitage: 0,50 kr per mil
c) Lön till chaufför: Lönekostnad 20 kr per tim., medelhastighet inkl. väntetid vid sjukhuset 30 km per tim., dvs. 0,66 kr per km.
20 kr per tim. (eg. 20,41 kr per tim.)l är den genomsnittliga timförtjänsten för alla arbetare inom egentlig industri år 1972 inkl. 21,5 % Iönebikostnader. Genomsnittshastigheten är gissad. Eftersom de flesta transporterna är relativt korta (inom Karlstads kommun) och en viss väntetid vid sjukhuset inte kan undvikas bör genomsnittshastigheten bli ganska låg.
Summan av punkterna a), b) och c) ovan blir 0,81 kr per km. Transportlängden är 11 794 km och totalkostnaden för de 265 patienter- na blir således 11 794 x 0,81 kr = 9 553 kr.
4.4. Transporter för att uppsöka öppen vård
4.4.1. Antal och omfattning
På sjukjournalerna vid centralsjukhuset i Karlstad antecknas återbesök i den mån de sker vid någon av centralsjukhusets avdelningar. För patienter som remitterats till andra sjukhus för fortsatt vård har vi fått uppgifter från respektive sjukhus. ] allmänhet har detta skett genom att man tagit fotokopior på sjukjournalerna. I några fall har det endast gått att få uppgift om antalet återbesök. Om patienten uppmanats att göra återbesök hos provinsialläkare eller distriktssköterska står oftast en an- teckning om detta i journalen. Patienter som ”på eget bevåg” uppsöker provinsialläkare eller privatläkare efter sjukhusvistelsen har vi inga upp- gifter om.
Transportlängden för återbesök har kunnat skattas, då bostadsorten är känd. När det gäller återbesök inom samma stad (vanligast Karlstad) har transporten från hemmet till sjukhuset och tillbaka skattats till 6 km.
För de 855 återbesöken är den totala transportsträckan 21 304 km.2
4.4.2. Kostnader
Ingen av dessa transporter har såvitt vi kunnat se utförts med ambulans, utan personbilstransport torde vara det vanligaste. Hur många som kört eget fordon, hur många som blivit körda i privatbil resp. taxi finns naturligtvis inga uppgifter om i journalerna. Såvitt vi vet existerar inte heller några andra undersökningar, som kan belysa dessa relationer. Vi är då hänvisade till skattningar på basis av vad vi vet om patienternas ålder, innehav av bil i olika åldrar och vad vi allmänt kan utläsa urjournalerna om patienternas hälsotillstånd. En rimlig skattning blir då att cirka hälften av patienterna både har eget fordon och är såpass återställda att
de kan bruka det själv. För den andra hälften (barn, gamla, personer utan bil och med relativt långt avstånd till sjukhuset, patienter med relativt allvarliga skador såsom benfrakturer) gäller att de varit hänvisade till taxi, offentliga kommunikationsmedel eller transport genom någon väns eller anhörigs försorg. Fördelningen på de tre kategorierna taxi, offentliga kommunikationer och ”skjuts” skattar vi till 1/3 på vardera.
Vi uppskattar väntetiden för dem som transporterar patienten till återbesök till 1 timma.
Den genomsnittliga körsträckan för återbesök är 25 km (21 304/855). Vi har då i våra beräkningar utgått från avståndet bostadsorten—sjukhu- set och fördubblat detta. Detta torde ge en riktig bild av längden för samtliga transporter utom för taxiresor. Taxin väntar ju oftast inte utan fortsätter sin yrkestrafik. Detta kommer att tas hänsyn till i nedanståen- de kalkyler på så sätt att framkörning till hemmet + framkörning till sjukhuset anges till samma sträcka som avståndet hemmet—sjukhuset, i genomsnitt alltså 12,5 km.
Transportslag Antal Transport- Kostnad Summa kr transporter längd/km
Eget fordon 410 25 0,15 kr/km 1 537 Taxi 136 38 0,81 kr/km 4186
Off. kommunik. 136 25 5 kr/t. o. r. resa 680 "Skjuts" 137 25 0,81 kr/km 2 774
+ 1 tim. väntetid per gång å 20 kr/tim 2 740 Totalt 11 917
4.5. Ej slutet vårdade patienter
De patienter som efter ett första besök på akutmottagningen kan återvända hem utgör 70—80 % av totalantalet trafikolycksfall.l För dessa patienter är det alltså i transporthänseende enbart fråga om transporter från olycksplatsen till sjukhuset och från sjukhuset till hemmet.
Vårt material är här ofullständigt, men vi antar att dessa transporteri genomsnitt per transport är av samma omfattning som för de i sluten vård intagna patienterna. Eftersom skadorna är lindriga antar vi dock att taxi eller motsvarande och ambulans vardera använts vid halva antalet transporter från olycksplatsen till sjukhuset och att transporterna från sjukhuset till hemmet fördelar sig med en tredjedel på vardera taxi, offentliga kommunikationsmedel och ”skjuts” av anhöriga eller bekanta.
Detta innebär en genomsnittlig körsträcka för ambulans på 11,5 km per fall, och vi antar att en något kortare körsträcka, 10 km, gäller för taxi för transporter från olycksplatsen till sjukhuset.
Avståndet från sjukhuset till hemmet antas vara detsamma som genomsnittet för de slutet vårdade, dvs. 12,5 km.
Antalet enbart på akutmottagningen vårdade patienter beräknar vi med ledning av Åke Wallers respektive Per Hanssons undersökningarl till ' Se avsnit12.2.
75 % av 850, dvs. 638 patienter.
Kostnaderna för transporterna till akutmottagningen utgör således:
Transportslag Antal Transport- Kostnad Summa kr transporter längd/km Ambulans 6_38 : 319 11,5 5,35 kr/km 19 626 2 Taxi 6_3_8 : 319 10 0,8] kr/km 2 584 2 22 210
Kostnaderna för transporterna från akutmottagningen till hemmet ut-
gör: Transportslag Antal Transport- Kostnad Summa kr transporter längd/km Taxi gg; _ 212 20 0,81 kr/km 3 434 3 Off. kom munik. 212 12,5 2,50 kr/resa 530 ”Skjuts" 212 25 0,81 kr/km 4 293 8 257
Total kostnad för transporter av ej slutet vårdade patienter 30 467 kr.
5. Sluten vård
5.l Summerade kostnader för sluten vård
Beräkningarna i detta kapitel är grundade på den slutna vård som erhölls av de 265 patienter som år 1969 intogs vid kirurgiska kliniken, centralsjukhuset i Karlstad på grund av vägtrafikolycka. Häri innefattasi förekommande fall även påbörjad och fortsatt sluten vård annorstädes för dessa patienter.
Vid genomgång av sjukjournalerna har vi försökt att särskilja de delar, vari vården bestått och beräknat kostnaden för var del för sig och därvid hänfört kostnaderna till ett gemensamt år, 1972.
Priser och kostnader är hämtade främst från kostnadsställeredovisning- en vid Sahlgrenska m. fl. sjukhus i Göteborg, Apoteksbolagets prislista över farmacevtiska specialiteter, samt bilagan till Landstingsförbundets och Kommunförbundets vårdkostnadsutredning.
En sammanfattning av kostnaderna för den slutna värden för de 265 patienterna ges i tabell 1.
Tabell 5:l Summerade kostnader för sluten vård.
Avsnitt Kostnad Procentuell kr, 1972 års priser fördelning
5.2 Hotellkostnad 987 972 57 5.3 Operationer (lönekostn.) 47 931 3 5.4.1 Eftervård 32 976 2 5.4.2 Intensivvård 357 617 21 5.5 Röntgen 149 438 9 5.6 Läkemedel och blod 72 477 4 5.7 Läkarintyg 5 158 0 5.8 Laboratorieundersökningar 37 018 2 5.9 EKG och EEG-undersökningar 7 616 0 5.10 Obduktioner (inkl. transpt.) 25 528 1 Tonlt 1 723 731 100
1 Uppgifterna redovisade av civilekonom Hans Johnsson, Sjukvårdsför- valtningen i Göteborg 11/1 1973.
SOU 19752l3 5.2 Hotellkostnad
5.2.1 Definition
Orsaken till att vi försöker beräkna de trafikskadades vårdkostnader som summan av kostnader för röntgen, operation, intensivvård etc. i stället för att använda genomsnittlig vårddagskostnad för kirurgklinik eller för sjukhuset, är att trafikolycksfallen (eller åtminstone en stor grupp av dem) i dessa avseenden skulle kunna avvika från medelpatienten i sluten vård. Kostnaden för tvätt, rum, ”normal service” av biträden, sköterskor, läkare m. fl. är däremot tämligen lika för alla typer av patienter. Denna post skulle vi kunna kalla för ”hotellkostnad", då denna speciella sjukhusfunktion i stort överensstämmer med ett mycket serviceinriktat hotells tjänster.
Som vi tidigare påpekat har sjukvårdsförvaltningen i Göteborg en kostnadsställeredovisning med uppdelning på kliniker, avdelningar och olika serviceavdelningar. Det sjukhus i Göteborgs kommun som framför allt får mottaga trafikolycksfall är Sahlgrenska sjukhuset. Sahlgrenska sjukhuset har naturligtvis ingen för samtliga sjukhus typisk kostnadsbild, då det dels är regionsjukhus, dels utbildnings- och forskningsenhet. Utbildningskostnaderna är (åtminstone i bokföringen) möjliga att isolera. Däremot är det svårare att särskilja kostnadseffekten av att ett regionsjukhus får mottaga fall, vilka kräver specialistvård. I vårt material från centralsjukhuset i Karlstad omfattande 265 patienter inskrivna år 1969 var det endast en patient (med 133 vårddygn vid regionsjukhuset) som remitterades till regionsjukhuset i Örebro. Dessutom gällde att ytterligare en patient med en irreparabel hjärnskada för undersökning skickades till Sahlgrenska sjukhusets neuroklinik. Vårt material är naturligtvis i detta avseende alltför begränsat för att vi skall kunna dra några generella slutsatser om i vilken omfattning trafikolycksfallen innebär att regionsjukhusens specialistresurser utnyttjas.
Vid samtal med läkare har framkommit att remittering till regionsjuk- huset eller ej i hög grad kan vara en fråga om läkarens ålder. Enligt läkaruppfattning är yngre läkare i väsentligt högre grad benägna att remittera svårare trafikolycksfall till regionsjukhuset än vad äldre är. (Den äldre generationen läkare är i allmänhet de som fattar beslut om denna fråga.) En orsak till denna skillnad är naturligtvis den mindre erfarenheten hos de yngre läkarna och därmed en ökad tendens att remittera. Ytterligare ett skäl är att man i läkarutbildningen numera får lära sig att remittera alla svårare fall till regionsjukhus. De äldre läkarna har däremot fått lära sig att i hög grad klara sig själva, åtminstone med de resurser ett centralsjukhus i allmänhet har.
Vid Sahlgrenska sjukhuset finns tre kirurgiska kliniker. Förutom till dessa kliniker sker även intagning av trafikolycksfall direkt till ortoped- klinik, thoraxklinik eller plastkirurgisk klinik. Det vanligaste är dock att första intagning sker på någon kirurgklinik.l Kirurgkliniken ] har en del kostnadskrävande specialiteter i form av t. ex. njurtransplantationer, vilket gör att den skiljer sig från de övriga kirurgavdelningarna.1
Kostnaden per vårddygn ligger för denna klinik cirka 50 % över vad som gäller för kirurgklinik 11 och 111.] För vår del syns det därför lämpligare att hämta våra uppgifter från kirurgklinik II och 111, vilka tar hand om en större del av de allmänkirurgiska fallen.
Hotellkostnad omfattar således kostnader för städning, bäddning, tvätt, "normal” tillsyn (”ronden”, hjälp med tvättning m. m. för sängbundna patienter, ombesörjande av interna transporter, temperatur- avläsning etc.) samt de servicefunktioner som i övrigt krävs för att sjuk- huset skall kunna fungera som ett hotell för patienterna (t. ex. biblio- teksverksamhet, el, sophämtning).
Genom svårigheter att särredovisa andra kostnader än löner för operationer ser vi oss nödsakade att i beräkningarna av hotellkostnaden även inkludera operationernas andel av kapitaltjänstkostnader, kostnader för sterilisering av instrument m m., förbandsartiklar, tvätt, städning etc.
5.2.2 Personalkostnader
För att skatta personalkostnadskomponenten kommer vi av skäl som re- dovisades i kapitel 3 att utnyttja personalkostnaderna för sjukvårdsan- läggningar, vars kostnaderi huvudsak består av ”hotellkostnad”.
1 kostnadsanalysen från Göteborgs sjukvårdsförvaltning år 1972 redo- visas anstalter för somatisk långtidsvård och deras personalkostnader per vårddygn enligt tabell 2.
För alla sjukhem i tabellen gäller att personalkostnaden per vårddygn ligger mellan 56,61 kr och 74,52 kr. För långtidsvård på sjukhus ligger kostnaden per vårddygn mellan 87,13 kr och 100,94 kr. Eftersom vi i be- greppet hotellkostnadl måste räkna in aktiviteter som läkarrond, omlägg- ningar (av sår eller i form av omgipsningar) som kan utföras på avdelning- en anser vi det motiverat att utgå från den något mer ”akutvårdsbetona-
Tabell 5:2 Personalkostmader per vårddygn år 1972 för somatisk långtidsvård inom Göteborgs kommun. Kr, 1972 års priser
Vårdanstalt Personalkostnad/ vårddygn
Vasa sjukhus:
klinik 1 90,78 klinik 11 100,94 klinik 111 87,13 Högsbo sjukhus (geriatrisk långvård) 89,31 Sjukhemmet i Svartedalem 64,21 Sjukhemmet iKålltorp 63,31 Sjukhemmet iKrokslätt 56,80 Sjukhemmet i Backadalem 56,61 Sjukhemmet i Västra Frölunda (geriatrisk långvård) 66,54 Sjukhemmet i Högsbo (gieriatrisk långvård) 74,52
Källa: Kostnad sanalys 19' 72, Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg.
1 Kostnadsanalys 1972, Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg.
1 Se bilaga 7. 2 ”Utredning av själv— kostnadsbegreppet vid sjukvård sredovisning”, sid. 12
de” karaktär som långtidsvård på sjukhus har ijämförelse med sjukhem. "Tar vi genomsnittet, vägt med antal vårddygn för de 4 sjukhusavdelning- arna i tabellen, får vi en genomsnittlig personalkostnad på 91,32 kr. (Det- ta är ett markant lägre belopp än de personalkostnader per vårddygn som redovisas för kirurgklinik [I (192 kr per vårddygn) och 111 (160 kr per vårddygn) vid Sahlgrenska sjukhuset.)1 Vi kommer att utnyttja ovanstå- ende belopp (91,32 kr) som en skattning av personalkomponenten iho- tellkostnaden.
5.2.3 Övriga direkta kostnader
I övriga direkta kostnader per vårddygn med avdrag för obduktioner, läkemedel, röntgenfilm, mikrobiologiska, kliniska, fysiologiska laboratio- ner, vilka kommer att separatredovisas, får vi för kirurgklinik 11 en kostnad på 19,52 kr och för kirurgiklinik 111 blir motsvarande 12,08 kr. Vi kommer att utnyttja genomsnittet, vägt med antal vårddygn, av dessa båda siffror, dvs. 16,95 kr per vårddygn.
5.2.4 Kapitalt/dnstkastnader
Nästa post i kostnadsredovisningen för de båda kirurgklinikerna år kapitaltjänstkostnader, vilka består av ränta och avskrivning på fastighe- ter och inventarier. Som vi tidigare påpekat började kapacitetsproble- men på ”hotellsidan” vid kirurgkliniken i Karlstad att bli allt mer accentuerade under 1971. Detta torde vara ett vanligt fenomen inom den svenska sjukvården och därför bör de på nuanskaffningsvärden baserade kapitaltjänstkostnaderna på lång sikt kunna motsvara en samhällelig upp- offring. (Se avsnitt 3.4.2.)
Vår bedömning är också att byggnader och inventarier vid sjukhus i allmänhet har en fysisk förslitning som är lika snabb som den ekonomiska. När det gäller maskiner (t. ex. röntgenapparatur) kan man tänka sig att en snabb teknisk omvandling leder till att apparaturen är ekonomiskt olönsam att använda (den är obsolet) långt innan den är fysiskt försliten. I sådana fall kan endast en del av värdeminskningen, vilken skall motsvaras av avskrivningen, hänföras till det direkta utnyttjandet.
I avsnitt 3.3.2 nämndes att vi för beräkning av kapitaltjänstkostnader (ränta och avskrivning) skulle utgå från en kalkyl över byggnadskostna- derna per Vårdplats för olika sjukhustyper. Vid dessa beräkningar, vilka är de enda som finns redovisade i litteraturen, framkom följande byggnads- kostnader per Vårdplats i 1965 års priser:2
undervisningssjukhus 235 000 kr/vårdplats centralsjukhus 175 000 kr/vårdplats normalsjukhus 135 000 kr/vårdplats annexsjukhus med öppen värd 100 000 kr/vårdplats annexsjukhus utan öppen vård 80 000 kr/vårdplats
1 den PM vari ovanstående belopp redovisas anföres följande: "De an- vända vårdplatskostnaderna inkluderar en väl utbyggd öppen vård, del i välutrustade medicinska serviceavdelningar och överhuvudtaget en stan- dard som beräknas motsvara de kommande decenniernas krav."l
Expertgruppen för utredning av självkostnad beräknar att den öppna vården står för 10 % av dessa byggnadskostnader. Gruppen beräknar vi- dare att investeringar i inventarier uppgår till cirka 15 % av byggnadsin- vesteringen. Vid beräkning av kapitaltjänstkostnaden per vårddygn förut- sätter expertgruppen en beläggning av 300 vårddygn per plats och år för remissjukvård och lasarettsvård samt 330 dygn per plats och år för lång- tidsvård. Expertgruppen rekommenderar slutligen räntefoten 6 %.2
Vilken relevans har då dessa siffror för våra kalkyler? Eftersom vår be- räkning av hotellkostnaden avser såväl akut- som långvård har vi ansett det rimligt att utgå från byggnadskostnaden för ett normalsjukhus, 135 000 kr per Vårdplats. Öppen vård redovisas på annat håll varför vi drar av 10 % av ovanstående siffra och får således en byggnadskostnad på 121 500 kr per Vårdplats i 1965 års priser. Till detta kommer en inven- tariekostnad på cirka 15 %, dvs. 18 225 kr per Vårdplats. [ 1972 års priser skulle vi erhålla en byggnadskostnad på 155 250 kr och en inventarie- kostnad på 25 860 kr.3
Vid 30 års avskrivning och 5 % ränta får vi en årlig annuitet på 0,06505 x 155 250 = 10 099 kr när det gäller byggkostnaden. För inven- tarieposten erhåller vid med 5 % ränta och 10 års avskrivning en årlig annuitet på 0,12950 x 25 860 = 3 349 kr.4 Utgår vi från en medelbe- läggning på 315 dygn (se ovan) erhåller vi 32,06 kr + 10,63 kr = 42,69 kr i kapitaltjänstkostnad per vårddygn.
Detta är då en siffra som inkluderar kapitaltjänstkostnader även för intensiv- och eftervårdsavdelningar, laboratorier och röntgenavdelningar. Dessa poster redovisas separat inklusive kapitaltjänstkostnaden varför denna här måste exkluderas. De under dessa poster utifrån ursprungliga anskaffningsvärdet redovisade kapitaltjänstkostnaderna kan uppskattas till cirka 5 % av under avsnitt 5.4—5. 10 redovisade kostnader. Detta skul— le motsvara en under punkt 5.4 t. o. m. 5.10 redovisad kapitaltjänstkost- nad på cirka 7 kr per vårddygn. Kapitaltjänstedelen i hotellkostnaden be- räknar vi således till cirka 36 kr per vårddygn.
Som jämförelse kan nämnas att kapitaltjänstkostnaden beräknad enligt den gängse metoden med avskrivning på ursprungliga anskaffningsvärden år 1969 uppgick till cirka 22 kr per vårddygn för landstingslasarett och cirka 29 kr för regionsjukhus. I denna post ingår då såväl sluten som öp- pen vård.5
5.2.5 Mottagna interna tjänster
Av från övriga avdelningar mottagna interna tjänster separatredovisar vii vår kalkyl en stor del. De poster vi betraktar som hotellkostnader av mottagna interna tjänster är följande: verkstäder, fastighetens drift, städcentral, tvätt, förråd, personalkök (subv.), övriga sociala kostnader för personal, ambulerande reservpersonal, övriga allmänna hjälpavdelning—
1 Se not 2 föreg. sida. 2 Ibid sid 10—15. 3 Efter uppskrivning med byggnadskostnads— reSp. konsumentprisindex.
4 Avskrivningstiderna (30 resp. 10 år) rekommen- derades i ”Avskrivning och internrånta”, Svenska Kommunför- bundet, 1973. För dis- kussion om räntan, se vårt avsnitt 7.2, sid 108—110. 5 ”Utredning av själv- kostnadsbegreppet” sid. 12.
1 Se bilaga 4.
ar, transportcentral, administration, stencilcentral, centralarkiv och bib- liotek. För kirurgkliniken 11 blir summan av dessa poster 65,89 kr per vårddygn och för kirurgklinik III 52,65 kr. (Skillnaden beror framförallt på att kirurgklinik [I har högre dygnskostnader för fastighetens drift, öv- riga allmänna hjälpavdelningar, förbandsartiklar och administration.) [ ge- nomsnitt för de båda avdelningarna vägt med antal vårddygn, blir det 61,31 kr per vårddygn. Då vi redan har beräknat kapitaltjänstkostnader även för serviceavdelningar skall denna komponent exkluderas här. Den redovisade kapitaltjänstandelen är cirka 3 % (se bilaga 7) varför det för oss relevanta beloppet blir 0,97 x 61,31 kr, dvs. 59,47 kr. Underlaget för samtliga kostnadsberäkningar redovisas i bilaga 7.
5.2.6 Summerade kostnader
Sammanfattar vi våra beräkningar har vi för år 1972 i genomsnittlig ”hotellkostnad” per vårddygn kommit fram till:
Kostnadsslag Kostnad/vårddygn Personalkostnader 91,32 kr Övriga direkta kostnader 16,95 kr Kapitaltjänstkostnader 36,00 kr Mottagna interna tjänster 59,47 kr
Totalt 203,74 kr
Låt oss alltså i fortsättningen som hotellkostnad per vårddygn för år 1972 använda 204 kr.
De 265 vägtrafikolycksfall, som skrevs in vid centralsjukhuset i Karlstad år 1969, vårdades totalt 5 108 dygn. [ denna summa ingår dock även i förekommande fall även efter- och intensivvård. (Eör precisering av dessa begrepp se följande avsnitt.) När det gäller kortare ”normal” postoperativ vård anser vi inte att det finns skäl att minska antalet ”hotelldygn”, då patienten s.a.s. ändå upptar en sängplats på sin vårdavdelning och endast är frånvarande några timmar för operation och eftervård. När det gäller den mer omfattande intensivvården anser vi dock att vi bör reducera antalet hotelldygn med denna. Patienten vårdas då i allmänhet under flera dygn på en annan avdelning (= intensivvårdsavdel- ningen) och belastar oftast ej alls, eller i mycket ringa grad, vårdavdel- ningen förrän patienten kommer tillbaka till denna eller i en del fall för första gången tas in på en vanlig vårdavdelning. Av ovanstående skäl har vi funnit det befogat att minska antalet vårddygn med total vårdtid i intensivvården, 6 352 timmar, vilket motsvarar 6 352/24 = cirka 265 vårddygn.l
Totala hotellkostnaden för vård av de år 1969 inskrivna vägtrafik- olycksfallspatienterna vid Karlstads centralsjukhus blir då (obs. att även vård utanför Karlstads centralsjukhus ingår): (5 108 — 265) x 204 kr = 987 972 kr.
5.3. Operationer 5 .3.1 Materialet
Från journalerna för de 265 patienter som p. g. a. vägtrafikolyckor år 1969 intogs i sluten akutvård på centralsjukhuset i Karlstad har vi antecknat att 118 av patienterna genomgick någon form av operation, vid ett eller flera tillfällen. Anteckningar angående operations- och anestesi- tid m. ni. var förda för 88 av dessa patienter, medan ”operationerna” för övriga patienter ej krävde anestesi utan var av typ anläggande av olika typer av sträck och gipsskenor m.m. till ett antal av 91 st. sådana ingrepp.1
De 88 anestesiantecknade patienterna opererades vid 137 tillfällen varvid cirka 175 ingrepp gjordes. För 128 av dessa 137 tillfällen har vi haft tillgång till anteckningar, och för övriga 9 tillfällen har skattningar gjorts (se nedan).
De anteckningar som gjorts på anestesikorten vid operationstillfällena ger upplysningar om tidpunkt för igångsättning och avslutning av anestesin och det kirurgiska ingreppet, och ger därigenom dels opera- tionstidens längd, dels vid vilken tidpunkt på dygnet operationen utfördes. Sammanlagd tid för operation är 158 timmar fördelat på: dagtid 126 timmar, nattetid 32 timmar. För vart och ett av dessa 128 tillfällen lägger vi dessutom till en genomsnittlig tidsåtgång på 15 minuter för förberedelser och avslutande åtgärder i form av hygien, påklädning etc., dvs. totalt 128 x 15 minuter = 32 timmar fördelade på 80 % dagtid (26 timmar) och 20 % natt (6 timmar). Detta gör summa (158 + 32) = 190 timmar, varav dagtid 152 timmar och natt 38 timmar. Dessutom påbörjades anestesin före operationsingreppet, och fortsatte efteråt under sammanlagt 12 timmar, varav 10 timmar på dagtid och 2 timmar på natten. Som dagtid räknas (i enlighet med lönesättningen) kl. 07—-19 och som natt kl. 19—07.
9 av operationstillfällena för dessa 88 patienter har vi ej tidsuppgifter på. Men eftersom arten av dessa ingrepp (enl. journalerna) är densamma som för de 128 tillfällena med tidsuppgift ovan, antar vi att genomsnitts- tiden för dessa 128 ingrepp, 89 minuter, också gäller för de 9 ytterligare tillfällena. Till 190 timmar läggs alltså 13 timmar, = 203 timmar, fördelade på dagtid 162 timmar och natt 41 timmar för de 137 operationstillfällena.
För de ingrepp som inte förts upp på anestisikort har vi inte motsvarande tidsuppgifter, och inte heller uppgift om vilken personalin- sats som krävts. Som rimligt verkar dock att antaga att dessa fall tillsammans tagit 1/4 så lång tid i anspråk som ovanstående 203 timmars operationstid, dvs. cirka 51 timmar. Det rör sig ju om ungefär halva antalet ingrepp, med i genomsnitt, uppskattningsvis, halv svårighetsgrad gentemot de anestesiantecknade operationsingreppen, Fördelningen dag- tid—nattetid antas vara densamma som för operationsingreppen, 80% dag och 20% natt, dvs. 41 timmar dagtid och 10 timmar nattetid. Personalinsatsen i genomsnitt antar vi för dessa fall vara en läkare och en sköterska.
1 Se bilaga 4.
Personalinsatsen för de anestesiantecknade ingreppen är:l
Anestesi:
alltid minst två personer enligt nedanstående:
en sköterska
ett biträde
dessutom ibland en läkare (dock tillfrågas alltid läkare innan anestesin insätts)
Kirurgi:
alltid minst tre personer enligt följande: en läkare
en sköterska
ett biträde
dessutom i vissa fall en operationsassistent
5.3.2. Lönekostnader
De vid operationstillfällen aktuella timlönerna år 1972 år:2
Läkare (kirurgi, anestesi) 51,35 kr Sköterska (kirurgi, anestesi) dag 15,90 kr vid operation natt 47,70 kr helgdag 21,10 kr Operationsassistent dag 15,20 kr natt 46,10 kr helgdag 20,40 kr Biträde (kirurgi, anestesi) dag 14,10 kr natt 42,40 kr helgdag 20,00 kr
Därtill kommer 5. k. lönebikostnad (sociala avgifter m. m.) med 21,5 %.
För operationer som antecknats på anestesikort räknar vi i genomsnitt följande bemanning och timlönekostnader (inkl. 21,5 % lönebikostnad):
Dag Natt Anestesi ”1/2” läkare 31,20 31,20 1 sköterska 19,30 58,00 ] biträde 17,10 51,50 Summa kr/tim. 67,60 140,70 1 Enl. överläkare Grum- Kirurgi Stedt, anestesiavd. vid 1 läkare 62,40 62,40 centralsjukhuset i Karl- 1 sköterska 19,30 53_00 Stad, 1972— ”1/2” opassistent 9,25 28,00 2 Enl. lönekontoret, 1 biträde 17,10 51,50 centraISjUkhuset i Kan” Summa kr/tim. 108 05 199 90 stad, 1972.
Lönekostnaderna totalt blir alltså:
Anestesi: dag 67,60 x (162 + 10 tim.) = 11 627 kr natt 140,70 x (41 + 2 tim.) = 6 050 kr
17 677 kr
Kirurgi: dag 108,05 x 162 tim. = 17 504 kr natt 199,90 x 41 tim. = 8 196 kr
25 700 kr
För de 91 st. ej anestesiantecknade ingreppen räknar vi i genomsnitt följande bemanning och timlönekostnad (inkl. 21,5 % lönebikostnad).
Dag Natt l läkare 62,40 62,40 1 sköterska 19,30 58,00 Summa kr/tim. 81,70 120,40 Dessa lönekostnader blir då dag 81,70 x 41 tim. = 3 350 kr natt 120,40 x 10 tim. = 1 204 kr 4 554 kr Summa lönekostnader Anestesi 17 677 kr Kirurgi 25 700 kr Lindriga fall 4 554 kr Totalt 47 931 kr
5.3.3. Övriga kostnader för operationer
Kostnaderna för blod, läkemedel, röntgen m. m. i samband med operation inkluderas i den redovisning av dessa kostnadsposter som görs i följande avsnitt av kapitel 5. Kapitaltjänstkostnader, liksom kostnader för sterilisering och för förbandsartiklar, ingår som en del av dygnskostna- den i "hotellkostnaden”, vilket egentligen fordrar att vägtrafikolyckspa- tienterna i genomsnitt är exakt lika resurskrävande i detta avseende som genomsnittspatientten. Även om så inte vore fallet har vi dock inte funnit något rimligt praktiskt sätt att särredovisa dessa kostnader för operatio- ner. Detta gäller även andra poster, såsom underhåll av inventarier, administration, stäidning, tvätt etc., som krävs för operationsavdelningen, vilka poster också ingår i den tidigare redovisade hotellkostnaden.
5.4. Eftervård och intensivvård
Av totalt 265 patienter som på grund av vägtrafikolycka inskrevs vid Karlstads centralsjukhus år 1969 fick 87 st. (33 %) intensiv- och/eller eftervård. Totala tiden i intensivvård är 6 352 timmar, och i eftervård är antalet vårdtillfällwen 72. Se bilaga 4 tabell 25. (Definition av begreppen efter- och intensivwård redovisades i avsnitt 3.4.2).
1 Se bilaga 4. 2 Brcvuppgift från civil- ekonom Hans Johnsson, Sjukvårdsförvaltningen i *Göteborg, jan. 1973. 3 Se Kostnadsanalys 1972, Sjukvårdsförvalt- ningen i Göteborg 17/1 1973.
5.4.1. Kostnader för eftervård
Genomsnittstiden för eftervård är i vårt material cirka 4 timmar per vårdtillfälle.1 Denna siffra torde överensstämma ganska väl med vad som genomsnittligt gäller för all eftervård. Med dessa förutsättningar skulle vi kunna utnyttja kostnadsredovisningen för eftervårdsavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset 1972. Eftervårdsavdelningens kostnadsredovis- ning redovisas i bilaga 7. Eftersom en del kostnadsposter av oss redovisas separat (t.ex. laboratorieundersökningar, blod m.m.) är inte alla kostnadsposter relevanta för vår kalkyl. Nedanstående kostnadsposter för Sahlgrenska sjukhuset finner vi relevanta för vår kalkyl utifrån den målsättning med våra beräkningar som vi tidigare redovisat:
Personalkostnader 2 600 881 kr (exkl. utbildn.kostnader) Övriga direkta kostnader 120 510 kr (exkl. läkemedel och mikrobiologisk undersökn.) Kapitaltjänstkostnader 88 403 kr Mottagna interna tjänster (exkl. apotek, lab., röntgen, blod) 561 392 kr Totalt 3 371 186 kr
Antalet fall vid eftervårdsavdelning på Sahlgrenska sjukhuset år 1972 var 7 354. Kostnaden per fall blir ungefär 458 kr. Som framgår av bilaga 4 förekom eftervård vid 72 tillfällen i ”vårt material” från år 1969. Detta skulle således för detta material innebära en total eftervårdskostnad på 72 x 458 kr, dvs. 32 976 kr.
5.4.2. Kostnader för intensivvård
Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg kan intensivvårdsavdelning 11 betecknas som en renodlad intensivvårdsavdelning.2 Denna avdelning hade en total kostnad på 4 161 173 kr år 1972. När det gällde eftervår- den reducerade vi den angivna totalkostnaden för att undvika dubbelräk- ning av poster som vi redogör för på annat håll eller för att ej inkludera poster som är specifika för Sahlgrenska sjukhuset (utbildningskostnader). Nedanstående kostnadsposter blir då relevanta:2
Pcrsonalkostnader 2 506 259 kr (exkl. utl)ildn.kostnadcr) Övriga direkta kostnader 172 847 kr (exkl. läkemedel och mikrobiologisk undersöka.) Kapitaltjänstkostnader 141 177 kr Mottagna interna tjänster (exkl. apotek, lab., röntgen, blod) 422 630 kr Totalt 3 242 913 kr
Civilekonom Hans Johnsson och hans kollegor vid sjukvårdsförvalt- ningen i Göteborg har beräknat medelbeläggningen för intensivvårdsav- delningen 11 till 200 dygn per månad. 1 genomsnittlig kostnad per vårdtimma på denna avdelning under 1972 får vi:
3 242 913 kr 200 dygn/män. x 12 mån. x 24 tim.
= 56,30 kr/tim.
Per dygn skulle detta motsvara 1 351 kr.
I en undersökning publicerad av Vägförvaltningen i Hallands län] redovisas en intensivvårdskostnad vid Halmstads lasarett på cirka 866 kr per dygn år 1971. (För år 1972 skulle denna kostnad uppskattningsvis bli cirka 930 kr.) En möjlig orsak till att den jämförbara kostnaden för intensivvården vid Halmstads lasarett verkar vara lägre än vid Sahlgrenska sjukhuset kan vara ett hårdare kapacitetsutnyttjande i Halmstad. Det finns inga intensivvårdsavdelningar vid Varbergs eller Falkenbergs lasa- rett, varför dessa båda lasarett replierar på Halmstad i fråga om intensivvård. Ett annat skäl till att det är svårt att jämföra Halmstads lasarett med Sahlgrenska sjukhuset är att det i Halmstadsfallet ej går att kostnadsmässigt isolera eftervårdsfallen från de renodlade intensivvårds- patienterna. Eftersom våra kalkyler bygger på att en sådan tudelning av materialet kan göras kommer vi att fortsättningsvis utnyttja de siffror vi beräknat från Sahlgrenska sjukhuset.
Den tim— eller dygnskostnad vi beräknat gäller intensivvården som helhet. Vi har dock ingen anledning förmoda (och kan inte utan en mycket genomgripande undersökning med tidsstudier få bekräftat) att trafikolycksfallens timkostnad i intensivvård skulle markant avvika från vad som gäller totalt. Vi kommer således i fortsättningen att förutsätta att de av oss beräknade genomsnittliga timkostnaderna i intensivvården även är tillämpbara för vägtrafikolycksfallspatienter som får intensivvård. Totalkostnaden för intensivvård (med avdrag för de poster vi redovisar på annat håll) för de år 1969 vid centralsjukhuset i Karlstad inskrivna vägtrafikolycksfallspatienterna blir 6 352 timmar x 56,30 kr per timme = 357 617 kr (i 1972 års priser).
5.4.3. Simmzerade kostnader
Följande kostnader har beräknats i 1972 års priser:
Eftervård 32 976 kr lntensivvård 357 617 kr
Totalt 390 593 kr 5.5 Röntgen
De röntgenundersökningar, som gjordes på de 265 vågtrafikolycksfalls- patienter som intogs år 1969 vid Karlstads centralsjukhus framgår av tabell 3. Häri ingår även de röntgenundersökningar som i förekommande fall gjordes vid fortsatt öppen vård, och vid påbörjad eller fortsatt sluten vård utanför Karlstad.
Totala antalet undersökningar är 1 588, till en kostnad av 133 427 kr i 1971 års priser. För att erhålla kostnaden i 1972 års priser gör vi följande
1 Göran Wahlstedt: Be- räkning av värdkostnader för skadade i trafikolyc- kor på väg 156 genom Hal- land. Stencilerad skrift daterad 4/1 197 3, Plane— ringskontoret, Vägför- valtningen i Hallands län.
klinikerna.
Enligt kostnadsanalys 1972 är det dessa två
röntgenavdelningar som används av de kirurgiska
jämförelse mellan 1971 och 1972 för röntgenavdelningarna 1 och 11 vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.[
Kostnad per undersökn./kr
Röntgenavd. 1 Röntgenavd. 11
1971 1972 110,64 124,14 100,98 113,07
Kostnadsökning per undersökn./%
12,2 12,0
Tabell 5:3 Röntgenundersökningar på 265 vägtrafikolyeksfallspatienter.
Typ av undersökn. Antal Kostnad. Kr, 1971 års priser Per undersökning” Totalt
Skalle 165 113 18 645 Ansiktsskelett 19 88 1 672 Nåsskelett 5 88 440 Öron 1 150 150 Halsryggrad 59 125 7 375 Kåkleder 2 100 200 Underkäke 5 100 500 Tand röntgen 2 113 226 Bröst 4 100 400 Thoraxskelett 43 75 3 225 Bröstryggrad 23 100 2 300 Ryggrad 8 113 904 Lungor 212 100 21 200 Ländryggrad 24 113 2 712 Bäcken 41 88 3 608 Buköversikt 34 125 4 250 Duodenum 2 175 350 Ventrikel 4 175 700 Tunnlarmspassage 1 175 175 Höftled 81 75 6 075 (”lavikel 22 63 1 386 Axelled 28 63 1 764 Överarm 15 63 945 Armbågsled 26 63 1 638 Underarm 49 63 3 087 Handled 58 63 3 654 Hand 4 63 252 Mellanhand 4 63 252 Tumme 2 63 126 Lårben 198 63 12 474 Knäled 82 63 5 166 Underben 306 63 19 278 lv'otled 33 63 2 079 Fot 7 63 441 Mellanfot 3 63 189 Arthrografi 1 288 288 Carotisangiografi 5 550 2 750 To mograf i 4 150 600 Urografi 3 275 825 Syrgasmyclografi 1 850 850 (*holesystografi 2 138 276
Summa 1 588 133 427
0 J-l-i Speek och T Thorburn a.a.
Per undersökning har kostnaden alltså ökat cirka 12% både på avdelning 1 och 11. Detta behöver inte innebära, att kostnaderna för de typer av röntgenundersökningar, som ingår i Karlstadsmaterialet, har ökat med detta procenttal, eftersom vår fördelning på olika undersök- ningstyper sannolikt ej är densamma som för de två ovanstående röntgenavdelningarna på Sahlgrenska sjukhuset, och kostnadsutveckling- en kan ha varit olika för olika typer av undersökningar. Användandet av siffran 12 % som kostnadsökning från 1971 till 1972 på vårt material får alltså ses som en approximation. För år 1972 erhåller vi då i röntgenkostnad (1,12 x 133 427 =) 149 438 kr.
5.6. Läkemedel och blod
Från journalerna för de 265 vågtrafikolyckspatienterna vid centralsjukhu- set i Karlstad antecknades de mängder av olika läkemedel och den mängd blod, som anges i tabell 4.
Tabell 5:4 Läkemedel och blod som givits 265 vägtrafikolycksfallspatienter.
Typ Mängd Förpack— Kostnad. Kr, okt. 1972” ml ningsstorlek '— å-pris Totalt
Addex K 970 12 x 10 ml 34,50 279 Addex L 520 6 x 20 ml 20,90 91 AT-vaccin 150 1 x 10 ml 29,50 443 Calcium S 70 5 x 10 ml 10,80 15 Albumin (med
NaHCO3) 7 535 100 ml 288,45 21 735 Glukos 8 400 1 000 ml 9,20 77 lntralipid 34 300 500 ml 64,30 4 411 Laevosan 127 650 10 x 1 000 ml 104,45 1 333 lnverdex m. el. 116 700 1 000 ml 9,90 1 155 lnverdex spec. 43 700 1 000 ml 9,90 433 Macrodex 17 070 6 x 500 ml 146,60 834 Macrodex med
glukos 3 750 500 ml 38,20 287 Rheomacrodex 9 850 500 ml 51,50 1 015 Macrodex med
NaCl 12 700 500 ml 38.20 970 Mannitol 15 000 500 ml 103,70 4 3 111 Aminosol 84 700 1 000 ml 47,90 4 057 Penicillin ca 326 milj. 117. 10 x 1 milj. IF. 19.00 619 Övrigth 900 Blod (inkl.
tillsats) 139 600 500 ml 110,000 30 712 __ Totalt 72 477
” Prislista över farmacevtiska specialiteter, okt. 1972, Apoteksbolaget AB, Stock- holm. Priset är ofta beroende av expedierade förpackningsstorlckar, och priserna här utgör av oss beräknade genomsnitt av försäljningspriser från sjukhusapoteket. b Utgör 23 olika läkemedel i små och mindre kostsamma kvantiteter som anteck- nats från journalerna. Övrig medicinering. under t. ex. sjukskrivningstiden, är ej be- räknad. C l'InIigt ”Vårdkostnadsutredningcn" (se vårt avsnitt 3.4.2) och uppgift från blod— centralen, centralsjukhuset i Karlstad, inkl. korstest.
Den totala kostnaden för läkemedel och blod under tiden i sluten vård är alltså 72 477 kr i 1972 års priser.
5.7. Läkarintyg
För de 265 vägtrafikolycksfallspatienterna vid centralsjukhuset i Karlstad utfärdades enligt till journalerna bifogade kopior de intyg till försäkrings- bolag m. rn. som anges i tabell 5. 1 de fall prisuppgift för utfärdande av intyget saknas, har vi gjort uppskattningar grundade på jämförelser mellan omfånget på icke prissatta och prissatta intyg. ] tabellen anges sådana skattningar med ”ospecificerat pris, cirka”. Totalt blir kostnaden 4 230 kr.
Prisuppgifterna gäller år 1969. En beräkning av motsvarande priser för år 1972 grundar vi på utvecklingen av läkarlöner, enligt Landstingsför— bundets rapport 1974-02-08 ”Löneutvecklingen för landstingsanställda 1967—1973”. Där redovisas totallöneutvecklingen för läkare först från år 1970 på grund av omläggningen av läkarlöner med avseende på patientar- voden vid 1969 års löneavtal, och för år 1972 redovisas ingen siffra på grund av ofullständigheter i materialet. Men vi antar i denna beräkning att läkarlönerna i genomsnitt ökade med samma procentta] som för övri- ga landstingsanställda mellan åren 1969 och 1970, dvs. med 7,5 %. För utvecklingen 1970—1973 beräknar vi med ledning av totallönesiffrorna i ovanstående rapport följande index för genomsnittlig lön för kategorin läkare: År 1970 1971 1973 Index 100 108 114
Om vi antar linjär utveckling mellan åren 1971 och 1973 får vi som indextal för år 1972 siffran 1 l 1.
Vi skriver alltså först upp låkarintygskostnaden med 7,5 % från 1969—1970, och därefter med 11% från 1970—1972, dvs. 1,075 x 4230 x 1,11 = 5047. Till denna kostnad skall läggas ökningen i lönebikostnaderna (sociala avgifter m. m.) från 19,3 % 1969 till 21,5 % 1972, dvs. 2,2 procentenheter.
Vi erhåller då kostnaden för läkarintygi 1972 års priser som 5 158 kr.
5.8. Bakteriologiska och cytologiska undersökningar, blod— gruppsbeståmningar och övriga laboratorieundersökningar
5.8.1. Bakteriologiska och cytologiska undersökningar
Från journalerna för de 265 vägtrafikolyckspatienterna i Karlstad antecknades bakteriologiska och cytologiska undersökningar enligt tabell 6. Prisuppgifterna gäller år 1971 och är hämtade från bilagan till
Tabell 5'5 Intyg till försäkringsbolag m. m.
Antal Kostnad kr, 1969 års priser
Läkarintyg till försäkringsbolag år 10 kr 6 60 år 15 kr 3 45 a 20 kr 21 420 år 25 kr 3 75 a 40 kr 1 40 år 50 kr 2 100 ospecificerat pris (ca 20 kr) 28 560 Läkarintyg till försäkringskassan 22 440 (ospecificerat pris) ca 20 kr Läkarintyg till försäkringskassan ang. yrkesskada (ospecificerat pris) ca 20 kr 11 220 Läkarintyg vid nedsatt arbetsförmåga är 30 kr 3 90 år 40 kr 1 40 år 50 kr 1 50 Läkarutlåtande för ansökan om lång- tids och hemsjukvård (ospecificerat pris) ca 30 kr 1 30 Läkarutlåtande om hälsotillståndet (ospecificerat pris) ca 30 kr 1 30 Läkarintyg till Riksförsäkrings- verket (ospecificerat pris) ca 30 kr 4 120 Invaliditetsintyg år 30 kr 2 60 Läkarintyg på engelska (ospecificerat pris) ca 50 kr 1 50 Intyg till distriktssköterska (ospecificerat pris) ca 20 kr 1 20 Intyg ”till vederbörande myndighet” (ospecificerat pris) ca 20 kr 1 20 Intyg om försenad inryckning till militärtjänst (ospecificerat pris) ca 15 kr 1 15 Intyg till militärmyndighet år 15 kr 1 15 Intyg dödsorsak (ospecificerat pris) ca 15 kr 1 15 Rättsintyg år 30 kr 2 60 år 50 kr 7 350 å 75 kr 2 150 år 100 kr 8 800 (ospecificerat pris) ca 50 kr 5 250 Fotostatkopia på journalen (ospecificerat pris) ca 5 kr/st (exkl. arb.) 21 105 Totalt 4 230
1 J-E Speek och T Thor- burn a. a. 2 Kostnadsanalys 1971 resp. 1972, Sjukvårdsför-
valtningen i Göteborg. 3 J-E Speek och T Thor- burn a. a.
Tabell 5:6 Bakteriologiska och kliniskt cytologiska undersökningar.
Antal Kostnad. Kr, 1971 års priser
å'pris Totalt
”Bakteriologiska prov" 5 ca 25 125 Urinodling 36 9 324 Trachea sekret 21 24 504 Sputum 2 24 48 Blod från tibiafraktur 1 ca 25 25 Övrigt 6 ca 25 150 Totalt 1 176
Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets Vårdkostnadsut- redning.l
En jämförelse mellan åren 1971 och 1972 vad gäller bakteriologiska laboratoriet och kliniskt cytologiska laboratoriet vid Sahlgrenska sjukhu— set i Göteborg2 ger vid handen att kostnaden per undersökning ökat med 4,2 % vid bakteriologiska laboratoriet och 6,7 % vid kliniskt cytologiska laboratoriet. Tillämpligheten av dessa siffror på vårt material är osäker. Kostnadsökningen per undersökning kan bero på att inte alla resurser är rörliga med hänsyn till antalet undersökningar och en förskjutning mot” större andel omfattande undersökningar kan ha skett mellan åren. Men om vi i likhet med röntgenposten (där motsvarande jämförelse gjordes) ändock använder dessa ökningstal, skulle vi som en ungefärlig kostnad i 1972 års priser erhålla (1,042 x 624 + 1,067 x 552 =) 1 239 kr för bakteriologiska och cytologiska undersökningar.
5.8.2. Blodgruppsbestämningar
Vi beräknar att blodgrupps- och Rh-bestämning å 13 kr (1971 års pri- ser)3 gjorts för cirka 175 av de 265 intagna patienterna vilket ger 2 275 kr.
För blodgruppsbestämningar har vi inte haft material för en liknande jämförelse mellan åren 1971 och 1972, men antar, att kostnadsökningen per analys var cirka 5 % mellan åren 1971 och 1972. Detta skulle ge kostnaden (1,05 x 2 275 =) 2 389 kri 1972 års priser.
5.8.3. Övriga laboratorieundersökningar
Från sjukjournalerna för de 265 Karlstadspatienterna har endast ovan- stående laboratorieundersökningar antecknats. ] det materialet finns alltså inte antecknat några kliniskt kemiska och kliniskt näringsfysiolo- giska analyser och inte heller några radiofysiologiska undersökningar. I Kostnadsanalysen 1972 för Kirurgiska klinikerna II och 111 vid Sahl— grenska sjukhuset upptar emellertid dessa poster en kostnad per slutet vårdad patient på i genomsnitt 204 kr, där kliniskt kemiska analyser är den tyngsta posten. Om vi för vårt fall, trafikskador, utesluter radiofysio-
logiska laboratoriet, blir genomsnittskostnaden per patient istället 181 kr. Dessutom anser vi oss kunna reducera även denna siffra med 20—40 % med tanke på att trafikskade-materialet i sluten vård innehåller en relativt stor mängd patienter med diagnos nr 850,00 (hjärnskakning) som intagits för observation. Antalet fall med 850,000 som förstadiagnos är 104, var- av 56 har denna diagnos som enda diagnos i Karlstadsmaterialets. En re- duktion med 30 % av 181 kr gör en ”övrig laboratoriekostnad” på 126 kr per patient, dvs. totalt 33 390 kr för 265 intagna.
5.8.4. Summerade kostnader
Följande kostnader har beräknats i 1972 års priser:
Bakteriologiska och cytologiska undersökningar 1 239 kr Blodgruppsbestämning 2 389 kr Övriga laboratoricundersökningar 33 390 kr
Totalt 37 018 kr
5.9. EKG och EEG—undersökningar
Enligt journalerna för de 265 vägtrafikolycksfallspatienterna i Karlstad gjordes 94 EKG (elektrokardiografi) undersökningar på 72 av dessa pa- tienter, ooh 2 EEG (elektroencefalografi) undersökningar på två av pa- tienterna.
En genomsnittskostnad för förekommande typer av EKG, beräknad ur vårdkostnadsutredningensl material, är 70 kr per undersökning, och en EEG undersökning kostar 110 kr, vilket gäller 1971 års priser.
Detta ger följande kostnader:
EKG 94 x 70 = 6 580 kr liEG2x110= 220kr 6 800 kr
Om vi antar att kostnaden per undersökning ökat i samma storleksord- ning som röntgenundersökningarna mellan 1971 och 1972, dvs. med 12 % blir kostnaden för EKG och EEG (1,12 x 6 800 =) 7 616 kr.
5.10. Obduktioner
I vårt material från centralsjukhuset i Karlstad från år 1969 visas att 9 patienter avled inom 30 dagar efter olyckan. Samtliga dessa obducerades och en speciell redovisning av detta finns bifogad i sjukjournalerna. Obduktionens omfattning, var den ägde rum samt patientens ålder redovisas i tabell 7.
Enligt kostnadsredovisningen från sjukvårdsförvaltningen i Göteborg år 1972 var kostnaden per obduktion vid patologiska laboratoriet 458,70 kr
1 J-E Speek och T Thor- burn a. a.
! Kostnadsanalys 1972, Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg, sid. A197.
Tabell 5:7 Obduktionsuppgifter rörande avlidna genom trafikolycka.
Patientens ålder Obduktionens karaktär 85 Rättsläkarebesiktning i Göteborg 83 Obduktion iKarlstad 74 Obduktion iKarlstad 65 Obduktion iKarlstad 51 Obduktion i Karlstad 48 Rättsläkarebesiktning i Göteborg 13 Rättsläkarebesiktning i Göteborg 6 Obduktion (bröstpartiet) i Karlstad 4 Rättsläkarebesiktning i Göteborg
per obduktion.l Kostnadsfördelningen redovisas i bilaga 7.
Förutom interna sjukhustransporter har Obduktionerna enligt tabell 7 givit upphov till fyra transporter till Göteborg. Vår bedömning är att dessa transporter måste ske med ambulans och att det krävs två st. t. on.-resor per fall. Vi har tidigare redovisat ambulanskostnaden till 5,35 kr per km 1972. För de fyra fallen som obducerades i Göteborg skulle detta således innebära en transportkostnad motsvarande: 4 x 2 x 500 x 5,35 = 21400 kr.
Totala kostnader i samband med obduktion skulle för vårt material kunna skattas till 9 x 458,70 kr + 21 400 kr dvs. 25 528 kr.
6. Öppen vård
6.1. Summerade kostnader för öppen vård
Kostnaden för öppen vård av trafikskada indelar vi av beräkningsskäl i följande poster:
a) Besök på akutmottagningen vid sjukhus
b) Återbesök på sjukhus
c) Övrig öppen vård, distriktsläkare (provinsialläkare), distriktssköterska d) Sjukgymnastik (inkl. transporter)
e) Tandvård
f) Hjälpmedel
En sammanfattning av kostnaderna för den öppna vården ges i tabell 1.
6.2. Akutmottagningen
Vid centralsjukhuset i Karlstad finns ingen kostnadsställeredovisning. Vi kommer istället även här att använda siffror från kostnadsställeredovis- ningen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. En alternativ beräkning av besökskostnaden vid akutmottagningen redovisas i bilaga 10. Skillnaden mellan kostnadssiffrorna är liten.
Tabell 6:l Summerade kostnader för öppen vård.
Avsnitt Kostnad Procentuell kr, 1972 års fördelning priser
6.2 Akutmottagningen 96 467 24 6.3 Återbesök på sjukhus 200 430 50 6.4.1 Inremitterade patienter, tillägg 2 156 1 6.4.2 Ej sjukhusvårdade vägtrafikolycksfall — _—
6.4.3 Återbesök utanför sjukhus - —
6.5.1 Besök hos sjukgymnast 12 480 3 6.5.2 Transporter för sjukgymnastik 4 680 1 6.6 Tandvård 7 500 2 6.7 Hjälpmedel 78 038 19
Totalt 401 751 100
1 lin alternativ beräk- ningsmetod, som visar sig ge samma storleksordning på kostnaderna redovisas i bilaga 10. 2 Enl. muntliga uppgifter från överläkare Waller i november 197 2. 3 Se bilaga 4.
Akut- och intagningsavdelningen vid Sahlgrenska sjukhuset har en kostnad per besök år 1972 på 119,46 kr. Från denna siffra skall alltså dragas ”lokalhyreskomponenten”, se avsnitt 3.4.3. Denna uppfattar vi här som kostnader för mark och byggnader, underhåll av inventarier, kapitaltjänstkostnader och fastighetens drift, en summa på 5,97 kr per besök. Detta gör (119,46 = 5,97 =) 113,49 kr per besök.
Vissa delar av den vård vid akutmottagningen som de patienter fått som därefter intagits i sluten vård, finns inbakad i vår redovisning av kostnadsposterna under sluten vård. Det rör sig här om blodtransfusio— ner, antitetanus (stelkramp) vaccin, röntgen i anslutning till intagning och vissa läkemedel. Vårt material ger dock ingen exakt särskiljning av dessa poster med avseende på vad som givits vid akutintag resp. i sluten vård, och vi avstår från att reducera akutmottagningskostnaden 1 13,49 kr per besök på grund av denna troligen mindre dubbelräkning.
Siffran är vidare ett genomsnitt för både ”'kirurgfall” och ”medicin- fall” vid akutmottagningen vid Sahlgrenska sjukhuset, då dessa ej särskils i kostnadsredovisningen, vilket också kan utgöra en felkälla. Vi kan dock inte bedöma dess storlek. Att vägtrafikolycksfall i genomsnitt är lika resurskrävande som övriga akutpatienter har dock tidigare berörts (se avsnitt 3.4.3).
För 850 vägtrafikolycksfallspatienter behandlade under ett år på akutmottagningen vid centralsjukhuset i Karlstad blir då kostnaden] 850 x 113,49 kr = 96 467 kr.
6.3. Återbesök i öppen vård på sjukhus
För de 850 patienterna som under perioden 1/2 1971—31/1 1972 på grund av trafikolycksfall uppsökte akutintaget vid centralsjukhuset i Karlstad gäller att de t. o. m. oktober 1972 i genomsnitt har haft 3,6 återbesök i den öppna polikliniska vården.2 Siffran är något högre än den vi kan redovisa för de år 1969 slutet vårdade. För dessa patienter gällde 3,2 återbesök i den öppna s_iukhusvården i genomsnitt.3 Att vi nu får ett något högre antal återbesök för ett material som rimligen bör innehålla lindrigare skador kan verka något förvånande. En förklaring kan vara att vårt material från år 1969 innehöll många mycket lindriga skador. Detta gäller framförallt en stor del av de patienter som hade hjärnskakning som första diagnos. Utesluter vi alla patienter med hjärnskakning (nr 850) som första diagnos ur vårt material från är 1969 får vi ett genomsnittligt återbesöksantal på 5,3 i den öppna värden.
För Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg erhåller vi år 1972, vägt med an- tal besök vid de tre kirugklinikerna, en kostnad (exkl. röntgen och undervisning) per besök på 63,54 kr. För den slutna vården fann vi att kapitaltjänstkostnaden ungefärligen fördubblades om vi utgick fran nuan- skaffningsvärden i stället för de av sjukhusen redovisade historiska anskaffningsvärdena. Antar vi motsvarande relation för den öppna vården får vi i stället i genomsnitt för de tre kirurgklinikerna en kostnad per besök på 65,50 kr.
Vi antar att trafikolyckspatienterna inte avviker från övriga patienteri den öppna kirurgvården. Om vi accepterar kostnadssiffran 65,50 kr per besök år 1972 även för den öppna kirurgvården vid centralsjukhuset i Karlstad skulle vi för ett års (1/2 1971—31/1 1972) trafikolycksfall få följande kostnad i den öppna vården: 850 x 3,6 x 65,50 kr = 200 430 kr.
6.4. Övrig öppen vård
Vi skiljer här mellan a) den första vård de senare slutet vårdade patienterna fått på annan plats än sjukhusets akutmottagning, b) vården för de patienter, som ej överhuvudtaget söker vård på sjukhus på grund av vägtrafikolycka, och c) återbesök utanför sjukhuset.
6.4.1. Inremitterade patienter
Enligt journalanteckningarna sökte 38 patienter av de 265 slutet vårdade vägtrafikolycksfallen vid centralsjukhuset i Karlstad först vård annorstä- des, vid läkarmottagningar och sjukhus. Den slutna akutvård som i vissa fall förekommit för dessa patienter ingår i vår redovisning av sluten vård. Däremot antar vi att dessa patienter fått vård både på akutintaget i Karlstad och på de mottagningar patienten först begav sig till. Vi antar dock, att det i resurshänseende inte har krävts dubbel insats för dessa patienter, utan cirka 1,5 gånger genomsnittlig akutmottagningsinsats. Den vård som erhållits på akutmottagningen i Karlstad har redan inräknats (i avsnitt 6.2 ovan), och vi adderar nu alltså 0,5 x 38 x 113,49 kr = 2 156 kr.
6.4.2 lz'j sjukhusvårdade vägtrafikolycksfall
Vi saknar i stort sett uppgifter om denna post och gör ingen skattning av kostnaderna, utan nöjer oss med det påpekandet, att denna grupp trafikskador om än den inte skulle vara så begränsad, kan antas dra ganska små kostnader, då skadorna får förutsättas vara mycket lindriga.
6.4.3. Återbesök hos distriktssköterska och läkare
1 journalerna för de 265 patienterna finns endast två anteckningar om återbesök i öppen vård utanför sjukhus. 1 ett fall rörde det sig om behandling hos privat ortoped och i ett annat att en distriktssköterska, p. g. a. patientens långa avstånd till lasarett, skulle sköta omläggning av ett bandage. Det kan finnas fler fall men vi tror ej omfattningen kan vara stor och avstår här att ge denna post någon sifferprecisering.
6.5. Sjukgymnastik
6.5.1. Besök hos sjukgymnast
Såsom närmare anges i avsnitt 3.4.3 beräknar vi att 78 av de 265 vägtrafikolycksfallspatienterna i Karlstad har behövt sjukgymnastik efter utskrivningen från sluten vård. Ett genomsnittligt tal för antalet behandlingar uppskattar vi till 10 ggr, med en 1/2 timmas behandlingstid per gång.
Lönekostnaden (inkl. lönebikostnad) per timma för sjukgymnastik var 24 kr år 1972. Om vi antar att ungefärligen samma realtioner mellan löner och övriga kostnader gäller för en sjukgymnast som för hela sjukvården, dvs. att 25 % av totalkostnaderna är kostnader för annat än löner (lokalhyra, slitage på inventarier etc.) skulle totala timkostnaden bli 32 kr. Totalkostnaden för vårt material när det gäller behandling med sjukgymnastik skulle då bli: 78 x 5 x 32 kr = 12 480 kr.
6.5.2. Transporter från och till sjukgymnasten
Vi förutsätter att sjukgymnastik i allmänhet kan ges relativt nära bostaden och antar i överensstämmelse med bedömningarna i kapitel 4 om sjukvårdstransporter att transportlängden för enkelresa i genomsnitt är 6 km. I nämnda avsnitt har vi beräknat kilometerkostnaden för personbilstransporter till 0,81 kr per km. Vi har då förutsatt att den skadade i samtliga fall blev körd till sjukhuset. I åtskilliga fall torde detta gälla även för patienter som skall ha sjukgymnastikbehandling. Orsaken till att de får behandling är ju t. ex. att ett ben har ”läst sig”, armmusklerna är för svaga etc. I slutet av behandlingsperioden bör dock en del patienter vara så pass återställda att de kan köra sitt eget fordon Vi har ingen rimlig möjlighet att beräkna hur stor del av patienterna som blir körda resp. kör själva till sjukgymnasten utan måste skatta fördelningen. På basis av ovanstående resonemang finner vi det befogat med en lägre kilometerkostnad för sjukgymnastfallen än vad gällde de i övrig öppen vård behandlade fallen. Vi antar en kilometerkostnad på 0,5 kr. Transportkostnaden för vårt material blir sålunda: 78 x 10 x 12 x 0,5 kr = 4 680 kr.
6.6. Tandvård
6.6.1. Materialet
Enligt journalanteckningarna för de 265 slutet vårdade vägtrafikolycks- fallen i Karlstad har endast fem patienter registrerats med diagnosnum- mer för tandskada. Fyra av dessa har diagnosnummer 873,74, fraktur på tänder (utan angiven specifikation), och en patient har 873,82, fraktur på tandkrona. Av journalerna framgår dock att tandskador förekommer för ytterliga- re fem patienter, samt att dessutom iett par fall patienter undersökts på
tandpoliklinik för eventualiteten av tandskada (men tydligen utan att tandskada förelegat, eftersom anteckning härom ej finns ijournalerna).
Cirka 4 % av antalet slutet vårdade patienter i vårt material skulle alltså ha fått skador på tänderna vid olyckan. Vi hade kanske väntat oss ett större antal tandskador, men siffran 4 % är inte orimlig. Antalet patienter som fått huvud- och ansiktsskador (exkl. hjärnskakning) — frakturer och sårskador etc. —— är 10—15 % av totalantalet, och av dessa har alltså något mindre än hälften fått tandskador. Vi utgår därför i kostnadsberäkningar- na från tandskadorna på dessa 10 patienter.
Antalet patienter som fått tandskador och enbart vårdats i öppen vård har vi ej uppgift om, men sådana fall är naturligtvis tänkbara. Nedanstående kostnadskalkyl gäller dock endast slutet vårdade patienter.
6.6.2. Kostnader
Tandskadorna gäller vanligtvis framtänderna i överkäken. En eller oftast flera tänder är utslagna eller ”lösa”, och en eller flera tandkronor helt eller delvis avslagna. Behandlingen kan ha rört sig om nya kronor, bro med en eller flera leder, eller protes. Vi har inte närmare studerat den behandling som givits i varje enskilt fall, men gör med ledning av den från 1973 gällande tandvårdstaxan skattningen, att en genomsnittlig behand- lingskostnad för varje tandskadad patient är cirka 750 kr. För vårt material med 10 tandskadade patienter blir alltså tandvårdskostnaden 7 500 kr.
Denna siffra är ganska osäker i skattningen av dels antalet fall, dels kostnaderna. Det bör även erinras om att eventuellt enbart öppet vårdade tandskadefall ej finns med.
6.7. Hjälpmedel
[ tabell 2 anges de hjälpmedel som antecknats i sjukjournalerna för de 265 slutet vårdade Karlstadspatienterna (inkl. fortsatt vård annorstädes), samt en beräkning av kostnaderna för dessa hjälpmedel utgående från den prislista från ortopedverkstadcn vid centralsjukhuset i Karlstad som gällde 1/1 1973.
i genomsnitt är dessa priser 10 % högre än för 1972, varför vi beräknar
kostnaden för hjälpmedel i 1972 års priser till 1? 381
17,65 % + kryckor, 2 891 kr. Detta gör totalt 78 038 kr 1 1972 års priser. Vad gäller kryckkäppar utgår beräkningen från att samtliga (49) pa- tienter med diagnos 820—821 och 823 (fraktur på lårben, skenben eller vadben) behövt ett par kryckkäppar. (I fråga om priset utgår vi från upp- gifter från sjukvårdsaffärer år 1972.) En patient genomgick amputation av höger ben ovanför knäleden och
+ moms om
har enligt uppgift behövt byta protes cirka 12 gånger under tiden från 1969 till mitten av 1974, varav halva antalet kan ha gällt byte av enbart överdelen. De ”överbensproteser” och ”ny överdel” som anges i tabellen är alltså att hänföra till en patient.
1 Enligt uppgift från
Ortopediska avdelningen vid Landstingens Inköps- central, november 1974.
Tabell 6:2 Ortopediska hjälpmedel
Kr, 1973 års priser exkl. moms
Hög tygkorsett (4 st a 220 kr) 880 (u-ben) bandage PTB (2 (+16) stå 578 kr) 10 404 Halskrage (1 st år 150 kr) 150 Knähylsa ledad (1 stå 665 kr) 665 Knähylsa oledad (1 st 51 530 kr) 530 Langes inlägg (1 st å 86 kr) 86 Underbcnsprotes inkl. fot (] (+11) å 1 878 kr) 22 536 ÖverbenSprotes inkl. fot (6 st & 2 756 kr) 16 590 Ny överdel (6 (+12) st 51 1 000 kr) 18 000 Provisoriska skenor, handled (2 st år 140 kr) 280 Glisson, halssträck (1 st a 140 kr) 140
70 261
Kr, 1972 års priser inkl. moms Kryckkiippar (par) (49 st å 59 kr) 2 891
Behandlingstider för inprovning och träning har inräknats i vår tidigare beräkning av totala vårdtiden, respektive besök i öppen vård.
Genom förslitning och förändring av de fysiska förutsättningarna för protes och PTB—bandage bytes dessa i genomsnitt vart fjärde år (och för nyamputerade efter 1—2 år).1 Utgående från förväntat antal återstående levnadsår för patienter med PTB-bandage eller protes har vi beräknat det antal nya sådana hjälpmedel patienterna kan förväntas behöva, vilket an- ges inom en extra parentes i tabellen.
7. Vård i hemmet
7.1. Inledning
Många patienter kan inte direkt efter sjukhusvistelsen återgå till normal verksamhet i yrkeslivet eller i hemmet. Enligt vår tidigare diskussion skulle i begreppet sjukvårdskostnad ingå, förutom den i tidigare avsnitt behandlade vården, även den extra arbetsinsats i hemmet av anhöriga eller motsvarande som i vissa fall behövs under kortare eller längre tid.
Vi möter här flera definitions- och beräkningsmässiga svårigheter. Vad skall betraktas som rimlig hjälp med hushållsgöromål etc.? Graden av omsorg varierar; en ensamstående utan hemvårdare kanske kan klara sig hjälpligt, liksom en familjemedlem som inte vill, eller får, vara ”till besvär” för sina anhöriga, medan i andra fall någon anhörig helt eller delvis slutar en anställning för att vårda sitt barn eller sin make/maka. Under begreppet sjukvårdskostnad för samhället räknar vi dock inte in det bortfall (inkomstbortfall) som följer av nedsatt arbetsförmåga hos de skadade. Denna problematik berörde vi tidigare i avsnitt 2.3.6, där vi anförde att det är främst av praktiskt beräkningsmässiga skäl som t. ex. handikappbostäder, speciella arbetsplatser etc. ej inkluderas i de här beräknade sj ukvårdskostnaderna.
De kalkyler som har utförts i kapitel 4, 5 och 6 har byggt på material från centralsjukhuset i Karlstad. De kostnadssummeringar som gjorts i dessa kapitel visar sålunda situationen för detta sjukhus upptagnings- område. När det däremot gäller vård i hemmet kommer vi att grunda våra skattningar på en undersökning gällande sena effekter av trafikskador i Uppsala sjukvårdsregion. Våra kalkyler idetta kapitel kommer därför att direkt föras upp på riksnivå. För jämförbarhet med siffrorna i de tre tidigare kapitlen hänvisas till kapitel 8, där vi diskuterar olika möjliga sätt att skriva upp även dessa kalkyler till att gälla hela landet.
Ytterligare ett påpekande måste göras när det gäller detta kapitel i kontrast till de föregående och det är att underlaget för våra beräkningar här är behäftat med större osäkerhet.
Framförallt saknar vi exakta uppgifter om vilken vårdinsats ihemmet som reellt utförs, liksom vilken vårdinsats som kan betraktas som rimlig, för en viss skada. Däremot har vi vissa uppgifter om det antal fall, som kan tänkas behöva dylik hjälp och om den tidsrymd som kan vara aktuell.
' ]. Thorson, a.a. Se även ovan, avsnitt 3.4.4.
I följande beräkningar anger vi därför vår skattning av vad vi anser vara rimlig hjälp. De siffror vi redovisar för vårdkostnad i hemmet är alltså beroende dels av denna värdering, dels naturligtvis av de skattningar som på grundval av materialet görs i övrigt.
Vi skiljer i beräkningarna mellan två grupper av skadade. Dels de som i Jan Thorsons undersökningl innefattas under benämningen ”svårighets- grad 2" och ”svårighetsgrad 3”, dels övriga skadade, som under en mera normal sjukskrivningstid har behov av hjälp med dagliga göromål. Denna senare grupp jämställer vi med den grupp av färdolycksfall som i Yrkesskador 1969 (SOS) ej räknas som invaliditetsfall.
7.2. Långvarig vård i hemmet
Patienter i gruppen ”svårighetsgrad 2” "behöver ibland men inte alltid hjälp med hushållsgöromål och liknande aktiviteter under totalt mer än två dagar per månad”'. Detta gäller cirka 9 % av patienterna ännu 4—5 år efter olyckan i Jan Thorsons material.
Gruppen ”svårighetsgrad 3” behöver ständig hjälp med hushållsgöro- mål eller liknande aktiviteter, vilket gäller cirka 3 % av patienterna ännu 4—5 år efter olyckan.
[ åldersgrupper fördelar sig svårighetsgraderna enligt tabell 1. (pro- centuell andel av totalt 251 I slutet vårdade vägtrafikolycksfall i Uppsala sjukvårdsregion år 1966).
Om fördelningen av svårighetsgraderna enligt tabell ] gäller för riket som helhet, skulle antalet skadade i respektive ålders- och svårighetsgrupp under ett år vara som i tabell 2. (Räknat på cirka 16 000 slutet vårdade vägtrafikolycksfall per år; se kapitel 2 tabell 211.)
Tabell 7:l Trafikolyeksfallens fördelning i Uppsalaregionen efter svårighetsgrader och ålder. Procent.
Ålder vid olyckstillfället Totalt
0— 14 15 —44 45 — ”Svårighetsgrad 2” 0,2 3,7 4,7 8 6 "Svårighetsgrad 3" 0,1 1,4 1.0 2,5
Tabell 7:2 Uppskattat antal år 1966 i hela landet skadade vägtrafikolycksfall fördelade på svårighetsgrader och ålder.
Ålder vid olyckstillfället Totalt
0—14 15—44 45— ”Svårighetsgrad 2” 33 603 766 1 402 "Svårighetsgrad 3" 16 228 163 407
Dessa siffror gäller alltså 4—5 år efter olyckan, och varje person i gruppen ”svårighetsgrad 2” behöver då igenomsnitt hjälp under samman- lagt mer än två dagar per månad, och gruppen ”svårighetsgrad 3” behöver hjälp mer eller mindre permanent. Huruvida detta hjälpbehov kommer att bestå i samma omfattning och i så fall under vilken tidsperiod framgår inte explicit i Jan Thorsons undersökning. Att döma av de i undersök- ningen relaterade fallen förefaller det dock troligt att hjälpbehovet både i gruppen ”svårighetsgrad 2” och framför allt igruppen ”svårighetsgrad 3” endast kan tänkas avta mycket långsamt under de skadades återstående levnadsår. Vi gör dock den grova skattningen, att vårdbehovet för gruppen ”svårighetsgrad 2” minskar linjärt till noll under halva antalet återstående levnadsår, och för gruppen ”svårighetsgrad 3” att vårdbeho- vet avtar linjärt till 50 % av det ursprungliga värdet vid slutet av levnadstiden.
Omfånget av den vård och hjälp individerna i respektive grupp erhåller i form av extra arbetsinsats, dvs. vad som annars inte hade ingått i daglig rutin, är det för oss intressanta. Om vi godtar siffrorna angående antalet vårdbehövande och det antal är denna vård ges, blir denna uppskattning av vårdinsatsen i form av extra arbetsinsats per dygn av avgörande betydelse för den totala vårdinsats i hemmet vi beräknar.
En rimlig övre gräns i resurshänseende kan vara personalinsatsen motsvarande vård på sjukhem, dvs. 60—70 kr per dygn år 1972.1 En annan riktpunkt kan vara maximalt bidrag till anhöriga för hemsjukvård, 600 kr per månad.1(Beloppets storlek bestäms av vart landsting för sig och den nämnda siffran gäller för Värmland.) Man kan även utgå från maximal hemsamarithjälp via landstinget om 4 timmar per dag (21 11,50 kr per timme 1972 + lönebikostnadcr om 21,5 %).
Denna sistnämnda siffra är av samma storleksordning som personal— kostnaden per vårddygn vid sjukhem i Göteborg enligt kostnadsställebok- föringen där.
Ett förslag till skattning av vårdinsatsen i hemmet kan då vara det som enligt landstinget i Värmland motsvarar en för alla slag av vårdade genomsnittlig samarithjälp, 2 timmar per dygn, dvs. 28 kr per dag för den grupp, ”svårighetsgrad 3”, som behöver hjälp varje dag. Detta gör en kostnad första året på 10 080 kr per person i denna grupp.
För gruppen ”svårighetsgrad 2” antar vi att vårdbehovet ”sammanlagt mer än två dagar per månad” innebär 8 timmar per månad, dvs. 1 344 kr för första året.
Det genomsnittliga antal återstående levnadsår som gäller för befolk-
Tabell 7:3 Antalet vårdår i hemmet fördelade på svårighetsgrader oeh ålder.
Totalt
Ålder vid olyckstillfället
044 1544 45— ”Svårighetsgrad 2" 1 115 13 869 7 660 22 644 "Svårighetsgrad 3” 1 088 10 488 3 260 14 836
' Kostnadsanalys 1972, Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg. 2 Värmlands läns lands- ting från hösten 1972.
ningen som helhet är för 0—14-åringar 68 år, för 15 z44-åringar 46 ut och för gruppen 45 år och äldre 20 år. Tillämpas samma tal för ifrågavarande trafikolycksfall — vilket dock möjligen kan vara en överskattn1ng erhålls utifrån antalssiffrorna i tabell 2 de i tabell 3 angivna resultaten. För gruppen ”svårighetsgrad 2” har vi således antagit att vårdbehovet ba- ra består under halva antalet återstående levnadsår och vidare därunder successivt nedgår till 0.
För denna grupp innebär detta en total kostnad motsvarande ytan av nedanstående triangel Kostnader per år, kr
1 344
Antal vårdår 22 644
, _ 1 344 x 22 644 Vilket gor--——ee —— = 15 216 768 kr.
2
För gruppen ”svårighetsgrad 3” motsvarar kostnaden ytan av nedan- stående parallelltrapets
Kostnader per år, kr
10 080
5 040
Antal vårdår 14 836
vilket gör0,75 x 10 080 x 14836 =112 160160 kr.
Kostnaderna för sjukvård i hemmet av olycksfall hörande till ”svårig- hetsgrad 2 och 3” är hittills beräknade som en odiskonterad summering av framförliggande resursuppoffringar. När vi således har arbetat med diskonteringsräntan noll innebär det att samhället skulle vara indifferent mellan en viss real uppoffring år 1975 och samma uppoffring t. ex. år 1995. Antar vi däremot att vi i Sverige även i fortsättningen kommer att kunna öka vår produktion av nyttigheter genom investeringar i bättre och
fler maskiner, bättre utbildning och sjukvård till ett större antal män- niskor etc. kan vi genom att avstå från en viss mängd konsumtion i är få en större real konsumtion om några år. Bl.a. detta förhållande gör att en viss resursuppoffring i år och motsvarande om t.ex. 20 år inte är direkt jämförbara. Den senare uppoffringen blir för de nu levande människorna av mindre vikt än den förra. Ett sätt att uttrycka detta är att i sina kalkyler multiplicera storheter i framtiden med en diskonteringsfaktor. Genom en sådan åtgärd försöker man göra alla faktorer jämförbara i tiden och detta vanligtvis genom att uttrycka dem i nuvärde.1
Nuvärdet av framtida sjukvård i hemmet för skadade enligt ”svårighets- grad 2” skulle således beräknas ur följande formel:
. 1 304 1 264 24 0—f14aril 344+_ » + + +_ - i+ r (1 +1-)2 (] H)”
Våra antaganden var ju att vi hade linjärt avtagande reala kostnader för hemsjukvård under 34 är för denna grupp.
. 1284 1224 24 15444 arzl 344 + +——2+ -— — _ — +——————— l+r (l+r) (l+r)22
Efter 23 år bortfaller hemsjukvården för denna grupp enligt våra förutsättningar.
l+r (l+r)2 (l+r)9 Vi förutsatte för denna åldersgrupp en till noll linjärt avtagande kostnad under 10 år. För ”svårighetsgrad 3” blir motsvarande kalkyler:
0—i4år:10080+'0092+ _____ +5055_ l+r (l+r)67
Vår förutsättning var som framgått ovan att den reala kostnaden skulle avta linjärt till hälften efter 68 år för denna grupp.
15—44år:10080 +_9 971 +- _ __..366 l+r (l+r)45
För denna grupp når vi halva den reala årliga kostnaden efter 20 år. Hur skall vi då fastställa diskonteringsräntans (r) höjd? Litteraturen är här mycket omfattande och i rätt hög grad präglad av motstridiga eller svårförenliga åsikter, vilket vi redan iavsnitt 1.2.2 påpekade. Observera att det i våra kalkyler gäller diskontering av i fast penningvärde uttryckta storheter. Får man 8 % ränta på sina besparingar i bank och inflationen samtidigt är 6 % kan vi säga att realräntan är 2 %
- 1 08 (egentli en ' — 1,00 % 1,89 '7). g 1,06 0
Vi torde således f. n. ha en realränta som för vanliga bankinsättningar ligger under noll.
1 Se vår diskussion iav- snitt 1.2.2 och de re- ferenser angående sam- hällets diskonteringsränta som görs där.
1 SOU 1965:72. 2 Enligt det börsindex och de utdelningssiffror som regelbundet publice ras i Dagens Nyheter. 3 Levnadskostnadsindex 1945—49 och konsu- mentprisindex 1949— augusti 1974. 4 lirik Lundberg: Produk- tivitet och räntabilitet. 5 Veckans Affärer 1974: 26. 6 De mer sofistikerade teorierna rörande beräk— ning av en samhällelig tid- preferensrelation (”so- cial-time—preference-rate”) påvisar omöjligheten att fastställa en diskonte ringsränta om man inte vet det offentliga projek- tets finansieringsfördel- ning med avseende på skatter, avgifter och lån. Detta är naturligtvis nå- got som ytterligare för— svårar en beräkning av samhällets diskonterings- ränta. Se de tidigare an- givna artiklarna i Layard (ed.):aa.
Den svenska aktievinstutredningen har publicerat beräkningar av total avkastning på svenska börsnoterade aktier för perioden 1945—1964.1 Den genomsnittliga årliga avkastningen i form av både utdelning och vär- destegring var enligt utredningen för denna period ll %. För den senaste tioårsperioden, 1964 — mitten av 1974, gäller samma årliga avkastning, dvs. en årlig värdestegring på drygt 7 % i förening med en årlig utdelning på knappt 4 %.2 Penningvärdeförsämringen har perioden 1945 — mitten av 1974, i genomsnitt uppgått till 4 % per år,3 vilket för aktieplaceringar under denna period skulle ge en realränta på cirka 7 %. Siffran kan dock ej tjäna som ett direkt mått på företagens interna räntabilitet bl. a. av den orsaken att utdelning och kapitalvinster skattemässigt behandlas olika.
Professor Erik Lundberg har beräknat räntabiliteten för investeringari svenska företag under mitten av 1950-talet till 8 %. Professor Lundberg påpekar dock att denna siffra förmodligen är en underskattning som för- klaras av den använda undersökningsmetodiken.4 För verksamhetsåret 1973 var avkastningen på det arbetande kapitalet för de 200 största företagen i Sverige till 8,6 %i genomsnitt.5 Detta utgör avkastning efter skatt, utan avdrag för inflation, under ett högkonjunkturår på hela det arbetande kapitalet och således ej endast på investeringarna.
Vilken relevans har då företagens räntabilitet för fastställande av den samhälleliga diskonteringsräntan? En utgångspunkt för diskussionen kan vara att optimal allokering av resurserna i en ekonomi kräver att avkastningen på marginalen av offentliga och privata investeringsprojekt skall vara lika. En förutsättning för detta påstående är att beräknings- grunderna är lika inom privat och offentlig sektor. Det vet vi att så icke är fallet. I den privata sektorn är i motsats till den offentliga marknads- styrningen av resurserna dominerande. Detta innebär bl. a. att företag i sina investeringskalkyler inte tar hänsyn till s. k. negativa externa effekter (t. ex. miljöförstöring), om inte speciella avgifter eller regleringar tvingar dem till detta. Samtidigt som man således ofta kan bortse från de negativa externa effekterna försöker man internalisera de positiva externa effekter som kan förekomma. Detta talar för att den genomsnitt- liga avkastningen som företagen kommer fram till för sina utgiftsprojekt skulle vara en överskattning av den samhälleliga avkastningen.6
Låt oss här antaga att 5 % är en för svenska förhållanden i mitten av 1970-talet rimlig real diskonteringsränta. Vi kan då samman— fatta våra beräkningar i tabell 4, där antalet i varje åldersgrupp är bestämd av tabell 2.
Tabell 714 Nuvärdet i kr med 5 % diskonteringsränta av framtida hemsjukvårds- kostnader fördelat på svårighetsgrader och ålder.
Ålder vid olyckstillfället Totalt 0—14 15—44 45—» ”SvårighEtsgrad 2” 484 605 6 870 582 4 937 636 12 292 823 ”Svårighetsgrad 3” 2848 944 36 419 352 17 561 294 56 829 590 Totalt 3 333 549 43 289 934 22 498 930 69 122 413
1 avsnitt 1.2 presenterade vi vår problemställning och där framgick att vi framförallt anser att våra resultat har relevans för beräkningar av vilka fördelar samhället har av satsningar på att minska vägtrafikolyckornas omfattning. Minskar vi antalet vägtrafikolyckor år 1975 leder detta inte endast till att sjukhusen får färre vägtrafikolycksfall under 1975 och 1976 utan också till att stat, kommuner och framförallt anhöriga avkrävs mindre uppoffringar i decennier framåt när det gäller hemsjukvård av invalidiserade personer. Dessa senare fördelar måste för att kunna jämföras med den i stort sett omedelbara kostnadsminskningen vid akutsjukhuset diskonteras till nuvärde. Som en rimlig real diskonterings- ränta har vi här använt 5 %. Skillnaden mellan 5 % och noll blir som synes cirka 60 milj. kr i nuvärde. Här har tidigare betonats att bestämda, entydiga grunder för valet av diskonteringsränta är svåra att finna. En annan räntesats än som här använts i räkneexemplet kan mycket väl framstå som motiverad. Hur mycket resultaten skulle påverkas av en förändrad beräkningsgrund belyses genom följande sammanställning, där diskonteringsräntan är 3 % resp. 7 %.
Diskontcringsränta 3 % 7 % Totalt, kr Totalt, kr "Svårighetsgrad 2” 13 526 247 11 313 767 ”Svårighetsgrad 3” 71 834 477 46 783 353 Totalt 85 360 724 58 097 120
7.3. Kortvarig vård i hemmet
1 ”Yrkesskador” (SOS) publicerar Riksförsäkringsverket årligen bl.a. uppgifter om färdolycksfall som inträffat på väg till eller från arbetet. Denna population av färdolycksfall utgör dock bara en del av mängden vägtrafikolyckor totalt i riket och innefattar dessutom även båt- och flygolyckor samt fall- och trampolyckor. Bland färdolycksfallen särredo- visas dock grupperna ”fordon, fartyg, flygplan”, ”fall”, "trampning på, stöt av eller mot föremål” och ”övriga orsaker”, och en indelning görsi dödsfall, invaliditetsfall och övergående skador. [ gruppen ”fordon, fartyg, flygplan” särredovisas emellertid inte sjukersättningstidens längd för invaliditetsfall och övergående skador, vilket dock görs för färd- olycksfallen totalt.
Vi har i föregående avsnitt (7.2) behandlat de skadefall, som vi förmodar täcker ”Yrkesskadors” invaliditetsfall och uppfattar därvidlag resultaten i Jan Thorsons undersökning av större relevans för vägtrafik- olycksfallen än siffrorna i ”Yrkesskador”. ] föreliggande avsnitt är däremot de såsom ”övergående skador” benämnda fallen av intresse för en beräkning av genomsnittlig sjukersättningstid för vägtrafikolycksfall, så att vi med hjälp av denna kan skatta kortvarig vård i hemmet.
För ”fordon, fartyg, flygplan” redovisar ”Yrkesskador 1969” en
] Yrkesskador 1969 (SOS), tabell 2] sid. 102. 2 Yrkesskador, op. cit., tabell ll sid. 65.
sjukersättningstid på 296 317 dagar för 5 702 olycksfall. Av dessa olycksfall är 259 redovisade som invaliditetsfall och 101 som dödsfall. Övriga 5 342 olycksfall har alltså ”övergående skador”,l
Totalt för gruppen ”färdolycksfall” redovisas 343 invaliditetsfall med en sjukersättningstid per olycksfall om 388 dagar.2 Av dessa 343 invaliditetsfall hänför sig alltså 259 till gruppen ”fordon, fartyg, flyg- plan”. Om vi antar att sjukersättningstiden 388 dagar per fall gäller för dessa 259 invaliditetsfall, samt att sjukersättningstiden för de 101 dödsfallen är försumbar, erhålls för 5 342 olycksfall med ”övergående skador” i gruppen ”fordon, fartyg, flygplan” en genomsnittlig sjukersätt- ningstid om ———————296 317 — 3——88 x 249 = 37 dagar.
5 342
Om det kan antas att denna grupp av olycksfall på väg till eller från arbetet inte skiljer sig markant från samtliga vägtrafikolycksfall skulle siffran 37 sjukersättningsdagar per fall kunna tas som utgångspunkt för en skattning av storleksordningen av kortvarig vård i hemmet. En del av denna tid tillbringar den skadade i sluten vård på sjukhus. Genomsnittligt antal vårddygn för de 265 ”Karlstadspatienterna” 1969 är 19,3. Som genomsnittstid för ”övergående skador” innebär denna siffra antagligen en överskattning, men storleksordningen på den sjukersättningstid denna grupp av skadade i genomsnitt tillbringar i hemmet skulle alltså röra sig om cirka 3 veckor.
1—In grov uppskattning av den tid under vilken den skadade behöver hjälp i hemmet iform av extra arbetsinsats kan då vara 1 timme per dag i genomsnitt under halva sjukersättningstiden, cirka 10 dagar. Om denna arbetsinsats värderas till hemsamaritens timersättning, 14 kr inklusive lönebikostnader år 1972, skulle kostnaden per fall bli 140 kr.
Om vi alltså antar att även denna hemvårdsgrupp enbart gäller patienter som varit slutet vårdade, är antalet fall i gruppen ”övergående skador” totalt i riket 16 300 — 1 809 — 657 = 13 834. [Totalantalet slu— tet vårdade minskat med det tidigare beräknade antalet av i hemmet långvarigt vårdade skadefall och antal slutet vårdade som avlider på sjukhuset (se avsnitt 2.2).]
Kostnaden för kortvarig vård i hemmet skulle då totalt, i 1972 års priser, vara 140 x 13 834 = 1 936 760 kr.
7.4. Summerade kostnader för vård i hemmet
För vård i hemmet har vi i 1972 års priser och med 5 % diskonterings- ränta beräknat följande kostnader totalt för de under ett år (1966) inträffade trafikolycksfallen i Sverige enligt följande:
Långvarig vård i hemmet
”Svårighetsgrad 2” 12 292 823 ”Svårighetsgrad 3” 56 829 590 Kortvarig vård ihemmet 1 936 760 Totalt 71 059 173
8. Sammanfattning och beräkning av sjukvårdskostnader för riket
8.1. Sammanställning av kostnadsposterna
1 kapitel 4, 5 och 6 har vi beräknat sjukvårdskostnaderna för ett material från centralsjukhuset i Karlstad. Summerar vi dessa kostnader får vi en sammanställning enligt tabell 1.
8.2. Skattningar av sjukvårdskostnaderna totalt för riket
1 detta avsnitt skall vi diskutera olika möjligheter att utifrån vårt material dra riksgiltiga slutsatser. Kostnadsberäkningarna gäller i 1972 års priser.
Tabell &] Summerade kostnader för under ett år mottagna patienter vid Karlstads centralsjukhus. Kr, 1972 års priser
Kostnad Sjuk vårdstransporter 139 345 Sluten vård 1 723 73] varav ”hotellkostnad” 987 972 operationer (löner) 47 931 eftervård 32 976 intensivvård 357 617 röntgen 149 438 läkemedel, blod 72 477 läkarintyg 5 158 laboratorieundersökningar 37 018 EKG och EEG 7 616 obduktioner 25 528 Öppen värd 401 751 varav akutmottagning 96 467 återbesök på sjukhus 200 430 inrcmitterade patienter 2 156 sjukgymnastik 12 480 transporter för sjukgymnastik 4 680 tandvård 7 500 hjälpmedel 78 038 Totalt 2 264 827
1 Se bilaga 3. 2 Se kapitel 2. 3 Se bilaga 4. 4 Sjukhusförteckning 1969, utgiven av Social- styrelsen, sid. 26—27.
När det gäller antalet som årligen får sluten vård på grund av vägtrafikolycksfall är vår främsta källa redovisningen från Uppsala sjuk- vårdsregion.1 En skattning av totala antalet slutet vårdade i riket ger 16 300 för år 1966.2
Våra uppgifter om antalet besök i öppen vård bygger dels på den undersökning av alla trafikolycksfall som under perioden 1/2 1971— 31/1 1972 mottogs vid akutintaget vid Karlstads centralsjukhus, dels på uppgifter om återbesök i undersökningen av de patienter som år 1969 skrevs in i sluten vård vid Karlstads centralsjukhus.
För att skatta hur resurskrävande vård trafikolycksfallen fått, är vår huvudkälla den på sjukjournalsuppgifter grundade inventeringen av vad som hänt med de ovan nämnda år 1969 i sluten vård inskrivna 265 patienterna.3
8.2.1. Metod ]. Skanning utifrån genomsnittskostnad per patient i Karlstadsmaterialet
Fömtsättning
Kostnaden per patient som den framkommer från våra Karlstadsunder- sökningar antages motsvara genomsnittet för riket. Totala vårdkostna- den (transporter, sluten och öppen vård) som den redovisas i tabell 1 divideras med antalet slutet vårdade (265 st) och denna siffra multiplice- ras därefter med det uppskattade antalet vårdade vägtrafikolycksfall i hela riket, 16 300. Till detta läggs den i kapitel 7 beräknade kostnaden för vård i hemmet som redan avser kostnaden för hela riket. (För vård i hemmet utgår vi nedan från beräkningarna grundade på 5 % diskonte- ringsränta, dvs. 71 059 173 kr.)
Argument för
a) Centralsjukhusen befinner sig någonstans i mitten av sjukhushierarkin och kan därför förväntas ha någorlunda genomsnittlig vårdmöjlighet. Ovanför centralsjukhusen i hierarkin befinner sig undervisningssjukhus och regionsjukhus och under förekommer lasarett och sjukstugor.
b) Centralsjukhusen svarar för en relativt stor del av det samlade sjukvårdsutbudet vad gäller den somatiska vården och kan av detta skäl också antagas någorlunda representativa för den genomsnittliga sjukvårds- kvaliteten. För t. ex. Värmlands läns landstingskommun gällde år 1969 att Karlstad centralsjukhus hade 974 vårdplatser medan lasaretten i Kristine- hamn, Arvika, Säffle, Torsby och Filipstad tillsammans hade 1 168 vårdplatser för somatisk vård.4
Argument mot
Centralsjukhus har dock — trots allt — sådana resurser att de får ta emot fler patienter från andra sjukhus än de remitterar vidare till regionsjukhus
eller undervisningssjukhus. Dessa patienter är i allmänhet allvarligare skadade än genomsnittstrafikolycksfallet. För Karlstad centralsjukhus
gällde år 1969 att två patienter remitterades vidare till region- och undervisningssjukhus medan 27 patienter inte tillhörde sjukhusupptag- ningsområdet för centralsjukhuset (mer om detta längre fram) utan remitterades in från t. ex. Kristinehamn, Arvika, Säffle eller Torsby upp- tagningsområden. Dessa 27 patienter hade en genomsnittlig vårdtid på 34 vårddygn (jämfört med 19 för alla 265 patienterna).1
Resultat
Vårdkostnadper patient i Karlstadsundersökningen = _ 2 264 827
265
=8 547 kr
Sjukvårdskostnaden totalt i riket =
=71 059173+16300x 8 547 =210 375 273 kr
8.2.2. Metod 2. Skattning utifrån genomsnittskostnad per vårddygn i Karlstadsmaterialet
F örutsa'ttning
Kostnaden för sluten och öppen vård samt transporter per vårddygn vid Karlstads centralsjukhus anses representativ för riket. Denna kostnad skall sedan multipliceras med genomsnittliga vårdtiden i Uppsala sjuk- vårdsregion, varefter denna produkt i sin tur multipliceras med 16 300.
Argument för
Antalet vårddygn per patient kan vara ganska olika mellan olika sjukhus beroende på t.ex. kapacitetsproblem inom ett sjukhus och relativt gott om plats inom ett annat. Sjukhus med gott om plats kan lägga in patienter ”för säkerhets skull". Efter någon eller några dagars observation kan dessa sedan skrivas ut. Sjukhus med platsbrist får vara mer restriktiva och skriva in endast allvarligare fall. Vi har i vårt material funnit att en sådan skillnad inte bara kan föreligga mellan sjukhus utan för ett och samma sjukhus vid olika tidpunkter.2 _
Under 1969 var medelvårdtiden vid centralsjukhuset i Karlstad (obs. att ingen vård utanför denna anläggning redovisas i detta speciella fall) 13,7 vårddygn. För perioden 1/2 1971—31/1 1972 steg den till 21,4 vårddygn per patient. Denna stora skillnad förklaras huvudsakligen av att kapacitetsproblem har gjort att man under 1971 fått vara mer restriktiv med intagning i sluten vård.
Argument mot
a) Även kostnaden per vårddygn påverkas naturligtvis av skadans grav- het. (Dock är effekten per vårddygn väsentligt mindre än per patient, då en stor del av vårddygnskostnaden kan betraktas som fast och oberoende
1 Se bilaga 4, tabell 32. 2 Se bilaga 4 och 6.
1 Se bilaga 3. Obs. dock att för trafikolyckor med mer än 36 vårddygn har för materialet från Upp— sala sjukvårdsregion anta- gits samma genomsnitt- liga vårdtid som gäller för Karlstadmaterialet enligt bilaga 4. 2 Se bilagorna 3 och 4.
av hur skadad patienten är. Detta gäller framförallt den s. k. hotellkostna- den.) b) Se argument mot för metod 1.
Resultat
Kostnaden för sluten och öppen vård samt transporter dividerat med antal vårddygn i Karlstadundersökningen =
_ 2 264 827 5108
= 443,39 kr.
Antal vårddygn per patient i Uppsalamaterialetl = 15,6 Vårdkostnad per patient = 15,6 x 443,39 = 6 917 kr
Sjukvårdskostnaden totalt i riket = 71059173+16 300 x 6 917 = 183 806 273 kr.
8.2.3. Jämförelse mellan metod ] och metod 2
En invändning som kan göras mot Karlstadmaterialet från 1969 är således att relativa andelen lindriga fall verkar vara hög. Jämfört med det stora materialet från Uppsala sjukvårdsregion (2 536 patienter) är dock denna skillnad mindre markerad, men dock märkbar. En överväldigande majori- tet av alla fall med mycket kort vårdtid (säg t. o. m. två vårddygn) har hjärnskakning som första och ofta enda diagnos. l Karlstadmaterialet från 1969 har 39,2 % av patienterna (104 av 265) hjärnskakning som första diagnos. [ materialet från Uppsala sjukvårdsregion är motsvarande siffra 34,8 % (882 av 2 536 patienter). I Karlstadmaterialet gäller att 44,2 % av dessa hjärnskakningsfall (46 av 104 patienter) hade en vårdtid på två dygn eller kortare. För Uppsala sjukvårdsregion var motsvarande siffra 41,6 ”0 (367 av 882 patienter).2 Denna jämförelse visar sålunda att Karlstadmaterialet har ett något större relativt antal hjärnskakningsfall än Uppsalamaterialet och att andelen med kortare vårdtid (max två dygn) också är något större i Karlstadmaterialet. En försiktig bedömning utifrån dessa jämförelser kan bli att Karlstads centralsjukhus under 1969 hade en något, men inte mycket, större andel lindriga trafikolycksfall med hjärnskakning än riket i övrigt.
Accepterar vi ovanstående slutsats blir resultatet att vi bör undvika beräkningar av kostnader per patient från Karlstadmaterialet för att skatta rikssiffror. lnvändningar mot att använda kostnaden per vårddygn i Karlstadmaterialet kan av ovan nämnda skäl också göras. Eftersom en betydande del (hotellkostnaden) av dygnsvårdkostnaden är fast blir dock detta fel mindre.
En annan och allvarligare invändning mot att använda resultat från Karlstadundersökningcn år 1969 utan korrigeringar är det förhållandet att en viss överrepresentativitet av relativt grava, inremitterade patienter finns. Detta förhållande kan belysas genom att jämföra medelvårdtiden i (det okorrigerade) Karlstadmaterialet — 19,3 vårddygn per patient med
motsvarande för Uppsalamaterialet — 15,6 vårddygn per patient.1
Gör vi den korrigeringen att alla patienter som ej tillhör Karlstads centralsjukhus primära upptagningsområde exkluderas erhåller vi en me- delvårdtid på 17,6 vårddygn per patient. (En redogörelse över sjukhus- upptagningsområden ges i bilaga 9. En förteckning över inremitterade fall finns i bilaga 4.)
En viktig faktor vid bedömning av metoderna 1 och 2 är tidpunkten för informationsinsamlandet. Huvuddelen av uppgifterna rörande de 265 patienterna i Karlstadmaterialet insamlades under våren och hösten 1971. Komplettering med uppgifter rörande fortsatt vård utanför kirurgklini- ken skedde vintern 1971/72. Inget av de 265 fallen vårdades i sluten vård vid insamlingstidpunkten såvitt vi kan bedöma med hjälp av journalupp- gifter. Däremot finns det naturligtvis en möjlighet att patienterna efter insamlingstidpunkten uppsökt sjukhuset på grund av sena besvär av skadan och återigen intagits. En annan och kanske vanligare möjlighet är att den skadade efter en tid i hemmet finner att han/hon inte kan klara sig hemma utan måste tas in på någon långvårdsanstalt. Som vi tidigare redogjort för gjorde Jan Thorson en undersökning byggd på intervjuer 4—5 år efter att skadan inträffat. Målgruppen för hans studie var en årgång slutet vårdade trafikskadefall från 1965/66 1 Uppsala sjukvårdsregion. Av ett totalt antal på ca 2 500 patienter efterundersöktes 830 per post eller telefon och av de 830 gjordes personliga intervjuer med 429 patienter. Medelvärdtiden i sluten vård blir enligt dessa efterundersökningar 25,9 vå rddygn.2 Några få av patienterna bedömdes vid intervjutillfället behöva fortsatt sluten vård varför genomsnittssiffran kan väntas stiga något.
Slutsatserna av denna diskussion kan sammanfattas på följande sätt:
a) Karlstadmaterialets siffror måste korrigeras för de fall som remitte- ras från andra lasarett, sjukstugor etc. för att kunna representera genomsnittsfall.
b) Det verkar troligt att skattningar byggda på kostnader per vårddygn i Karlstadmaterialet från 1969 är något mer representativa för riket än kostnader per patient från samma källa.
c) Beroende på insamlingstidpunkten är långvården i Karlstadmateria- let underskattad. När det gäller kostnaderna för långvården bör dessa baseras på våra kalkyler rörande "hotellkostnad” då den akuta och mest resurskrävande vårdtiden är över.
8.2.4. Metod 3. En kombination av uppgifter från Karlstad— och Uppsala- materialen
Karlstadmaterialet korrigeras för inremitterade patienter. Därefter beräk- nas kostnaden per vårddygn, vilken sedan multipliceras med det antal vårddygn som enligt materialet från Uppsala sjukvårdsregion kan skattas för riket. Till detta lägges långvård, så att den totala slutna vården uppgår till totalt 26 vårddygn per patient, samt sjukvård i hemmet.
! Medelvärdtidcn för Karlstadmaterialet redo— visas i bilaga 4. Motsva- rande för Uppsala sjuk- vårdsregion är beräknad under förutsättning att patienter med mer än 36 vårddygn i Uppsala- materialet har samma ge- nomsnittliga vårdtid som gäller för Karlstad- 2materialet.
.! Thorson: a.a. kap. 7—8.
* Uppgifterna i detta stycke bygger huvudsak- ligen på en intervju med ambulansförman Rolf Lundberg, Karlstad, den 31 oktober 1973. ? Siffrorna är beräknade från bilagorna 3 och 4.
Förutsättning
Upptagningsområdet för bl. a. Karlstads centralsjukhus framgår av bilaga 9. Upptagningsområdet bestäms när det gäller trafikolycksfall av var olyckan inträffar och således inte av de skadades bostadsort. Ambulans- transporten sker alltid till det sjukhus som upptagningsområdet tillhör. Ambulansmännen gör således inte någon bedömning av om olycksfallen kan bedömas som lindriga och om man därför kan utföra en kanske obetydligt längre transport till sjukhuset i den skadades hemort. Sjukhus- upptagningsområden vid trafikolycksfall kan således sägas vara beroende av olycksplatsen och inte av den skadades bostadsort.1
Vår uppgift blir att lokalisera alla olyckor som inträffade inom Karlstads centralsjukhus upptagningsområde under ett år. Därefter skall kostnaden per vårddygn beräknas för dessa fall och denna skall sedan multipliceras med det beräknade totala antalet vårddygn i Sverige under ett år på grund av vägtrafikolycksfall. Detta tillvägagångssätt förutsätter att det ”korrigerade Karlstadmaterialet” från år 1969 kan anses represen- tativt för riket när det gäller vårdens omfattning per patient till och med cirka två år efter olyckan. En förteckning över de vägtrafikolycksfall som inträffade utanför centralsjukhusets upptagningsområde men vilka sedan vårdats vid centralsjukhuset i Karlstad ges i bilaga 4. Där visas också en sammanställning av kostnaderna för dessa patienter, totalt 479 053 kr.
För vård som sker senare än två år efter olyckan utnyttjas resultatet av Jan Thorsons intervjuundersökning 4—5 år efter olyckstillfället med viss uppskrivning för vård som sker ännu senare.
Diskussion av metod 3
Medelvärdtiden i det korrigerade Karlstadmaterialet och Uppsalamateria- let är relativt lika, 17,6 vårddygn per patient mot 15,6 vårddygn per
patient. Åldersfördelningen i de båda materialen är också i stort sett överens- stämmande, vilket belyses nedan:2
Ålder Procentuell andel i Uppsalamaterialet Korrigerat Karlstadmaterial 0—14 16,2 20,5 15—29 36,2 35,3 30—44 12,9 13,4 45—59 17,5 15,5 60—74 13,8 12,6 75— 3,6 2,5
1 det korrigerade Karlstadmaterialet har 24 av 238 (10,1 %) en vårdtid på 36 dygn eller längre. 1 Uppsalamaterialet är motsvarande 208 av 2 536, dvs. 8,2 %. Ovanstående jämförelser gällde frågan om vårt ”korri- gerade Karlstadmaterial” visade någorlunda samma bild av patienterna i
en del väsentliga avseenden (t. ex. ålder och vårdtid) som materialet från Uppsala sjukvårdsregion. Ett annat sätt att belysa om det ”korrigerade Karlstadmaterialet” ger en rimlig bild av hur vårdkrävande vägtrafik- olycksfall i allmänhet är, skulle kunna vara att vi studerar vägtrafikolycks- statistikens fördelning på olika olyckstyper (döda, svårt och lindrigt skadade) för vårt område och för riket som helhet. Sådana jämförelser försvåras dock av att områdesindelningen för sjukhusens upptagningsom- råden inte överensstämmer med de polisdistrikt från vilka rapporter sänds till SCB och slutligen publiceras i "Vägtrafikolyckor med person- skada 19XX”. Studerar vi statistiken för år 1969 kan vi beräkna följande för Värmlands län:
Värmlands Riket län Olyckor med dödlig utgång 49 1 158 S-län i % av riket 4,23 Olyckor med svår personskada 178 5 085 Slim 1 % av riket 3,50 Olyckor med lindrig personskada 366 11 094 S-län i% av riket 3,30 Folkmängd (31/12 1968) 285 377 7 941 561 S—län i % av riket 3,59 Registrerade personbilar (31/12 1968) 77 849 2 071 303 S—län i % av riket 3,76
Det finns också en möjlighet att göra motsvarande jämförelse för Karlstad stad och riket år 1969. Resultatet blir enligt nedan:
Karlstad Riket Olyckor med dödlig utgång 6 1 158 Karlstad i % av riket 0,52 Olyckor med svår personskada 23 5 085 Karlstad i% av riket 0,45 Olyckor med lindrig personskada 87 11 094 Karlstad i % av riket 0,78 Folkmängd (31/12 1968) 53 877 7 941 561 Karlstad i % av riket 0,68
Vi får således till resultat att länet har en i förhållande till folkmäng- den viss överrepresentation av olyckor med dödlig utgång och en viss underrepresentation av de lindriga personskadorna. För Karlstad stad gäller det motsatta, dvs. man har relativt få olyckor med allvarlig utgång och relativt många med lindriga skador. Detta är något som gäller för hela landet att städer och tätorter (med hastighetsbegränsning till 50 km/h) har relativt få allvarliga olyckor men relativt många lindriga, medan man utanför dessa (med väsenligt högre tillåtna hastigheter) har relativt många allvarliga olyckor.]
1 Enligt ”Vägtrafik— olyckor med personskada 1969” inträffade 1969 i tättbebyggt område (= hastighetsbegränsning till 50 km/h) 36,0 % av alla olyckor med dödlig ut- gång, 51,0 % av alla olyckor med svåra och 61,7 % av olyckorna med lindrigt personskador.
Upptagningsområdet för centralsjukhuset i Karlstad (se bilaga 9) utgör en heterogen region i jämförelse med ovan gjorda uppdelning. Dels finns utpräglad tätortstrafik (Karlstad, Forshaga, Kil, Skoghall, Grums, Molkom m. fl. tätorter), dels går en stor del av trafiken mellan dessa orter på vägar med 70 km/h eller 90 km/h som högsta tillåtna hastighet och slutligen passerar E 18 (från Oslo till Stockholm) genom södra delen av upptagningsområdet med en högsta tillåtna hastighet för större delen på 90— 1 10 km/h.
Vår slutsats blir att vi inte kan finna vägande skäl mot att sjukhusupp- tagningsområdet för Karlstads centralsjukhus skulle vara representativ för olycksfördelningen i riket som helhet. Däremot har vi ovan försökt att ange skäl för att så skulle vara fallet, där vi framförallt betonat att området innehöll en stor mängd av olika trafiksituationer alltifrån tät stadstrafik med låga hastigheter och huvudsakligen materiella skador till motorväg med höga hastigheter och få, men allvarliga skador.
Resultat Kostnaden per vårddygn för 2 264 827 _ 476 417 = det "korrigerade Karlstad- 5 108 — 925 materialet" ] 788 410 = 427,54 kr 4 183 Sjukvårdskostnaden totalt i riket Antal patienter i sluten 16 300 x 17,6 )( 427,54 + vård x vårdtid/patient t. o. m. ca 2 år x kostn/vårddygn (inkl öppen vård och transporter) + Antal patienter i sluten + 16 300 x (26 — 17,6) x 204 + vård x vårdtid/patient senare än 2 år efter skadan x ”hotell- kostnad” + Sjukvård ihemmet = + 71 059 173 = Totalt = 122 652 670+27 931680+
+ 71059173 = 221643 523 kr
8.2.5. Metod 4. Karlstadmaterialet korrigeras för inremitterade patienter och underskattad långvärd
Karlstadsmaterialet korrigeras för inremitterade patienter och för under- skattad långvård. Totalkostnaden för det korrigerade Karlstadmateria— let beräknas. Denna siffra multipliceras därefter med inverterade värdet av Karlstads sjukhusupptagningsområdes andel av rikets folkmängd. Till detta lägges kostnaden för sjukvård i hemmet.
Förutsättningar
Sjukhusupptagningsområdet förutsätts ge en representativ bild av olycks- situationen för landet som helhet. Totala Sjukvårdskostnaden för denna region antas därför kunna ligga till grund för en skattning för hela riket baserad på relationen mellan rikets folkmängd och upptagningsområdets.
Diskussion av förutsättningarna
Vi får hänvisa till diskussionen av metod 3. Vår slutsats var där den att Karlstads sjukhusupptagningsområde hade inslag av alla möjliga typer av trafik. Möjligen bör här göras undantag för tät storstadstrafik. Karlstads centrala delar fyller dock högt ställda anspråk i den vägen på fredag eftermiddag och lördag förmiddag, när Värmlänningarna åker till central- orten för att handla.
Ytterligare ett argument för att upptagningsområdet kan anses ”repre- sentativt” är att andelen slutet vårdade i upptagningsområdet i relation till rikssiffran visar en stor överensstämmelse med relationerna mellan folkmängderna i upptagningsområdet och i riket. Antalet årligen slutet vårdade i Sverige på grund av vägtrafikolycksfall har med hjälp av uppgifterna från Uppsala sjukvårdsregion skattats till 16 300. Det antal som vårdades i sluten vård på centralsjukhuset i Karlstad och där orsaken var ett vägtrafikolycksfall inom det enligt bilaga 9 avgränsade upptag- ningsområdet redovisas till 238. Rikssiffran blir 68,49 ggr större än för upptagningsområdet. Gör vi motsvarande jämförelse av folkmängderna i dessa två områden finner vi att rikets folkmängd är 70,52 ggr större än upptagningsområdets.
Resultat:
Totalkostnaden för det 2 264 827 — 476 417 + korrigerade Karlstad- + 8,4 x 238 x 204 = materialet = 1 788 410 + 407 837 = = 2 196 247 kr
Upptagningsområdets folk— 115 256 mängd 1972 (vecka 27) Rikets folkmängd 1971 (31/12) 8 127 396
Rikets folkmängd i relation till upptagningsområdets folkmängd. 70,52
Sjukvårdskostnaden totalt 70,52 x 2 196 247 + 71 059 173 = iriket =154 879 330+71 059 173= = 225 938 503 kr
8.3. Avslutande synpunkter
Som förmodligen indirekt framgått av ovanstående diskussion anser vi att någon av metoderna 3 eller 4 är att föredra framför metod 1 eller 2. Vid val mellan 3 och 4 anser vi att metod 3 har något säkrare underbyggnad, då den bygger på ett större urval för skattning av medelvårdtiden än vad metod 4 gör. Skillnaden i resultat mellan metoderna 3 och 4 blir dock mycket liten.
Med den ansats vi har valt för att beräkna vägtrafikolyckornas sjukvårdskostnader tror vi inte att man kan komma så mycket närmare ”sanningen”. Möjligen kan man vinna en del precision genom att öka stickprovsmängderna. En sådan åtgärd får dock stora effekter på arbetsåt- gången, då dylik insamling av basmaterial är mycket arbetskrävande. Våra material är dock tämligen omfattande, vilket framgår av nedanstående sammanställning:
a) För att beräkna kostnaderna i den slutna vården och återbesök i öppen vård bygger våra kalkyler på de 265 (238) patienter, vilka under ett år (1969) skrevs in på ett centralsjukhus (Karlstads) på grund av vägtrafikolycksfall.
Jämförelse kan göras med en liknande undersökning som gjorts vid centralsjukhuset i Halmstad.
b) För att kunna skatta intagningar vid akutmottagning och kunna göra jämförelser med materialet under a) när det gäller återbesök i öppen vård och vårdtid i sluten vård har vi 850 patienter som under ett år (1/2 1971—31/1 1972) mottogs vid akutmottagningen vid centralsjuk- huset i Karlstad och där orsaken var vägtrafikolycksfall.
c) För att kunna estimera siffror för riket som helhet har vi uppgifter om antal patienter och vårdtider för dessa från ett område (Uppsala sjukvårdsregion) som har en folkmängd ungefärligen motsvarande 1/6 av Sveriges. Antalet patienter som inom detta område utskrevs från sluten vård på grund av vägtrafikolycksfall var 2 536 år 1966.
Våra kostnadsuppskattningar är uttryckta i 1972 års priser, medan våra uppgifter om kvantiteter (vårddygn, återbesök, operationer etc.) som synes härrör från tre olika är; 1966, 1969 och (i stort sett) 1971. Att våra siffror på detta vis grundas på uppgifter från tre olika år torde spela en underordnad roll, då uppgifter om vägtrafikolycksfall tyder på att antalet trafikolycksfall mot'slutet av 1960- och början av 1970-talet inte förändrats i någon märkbar omfattning. Det viktigaste i detta avseende är att undvika att välja siffror från år 1967 (och möjligen år 1968), då övergången till högertrafik i september 1967 gör denna period mindre representativ. Allmänt kan sägas att 1967 representerar ett hack i olycksstatistiken men att man redan under 1968 och mer definitivt under 1969 kom upp i samma olyckssiffror som före omläggningen. På denna nivå har sedan olyckstalen ”planat ut” och t. o. m. minskat under 1970—talets första år.
Antal döda, och totala antalet döda och skadade enligt SCB:s statistik har utvecklats på följande sätt om vi sätter antalet döda respektive döda och skadade år 1966 till index 100:
Är Döda Döda och skadade 1966 100 _ 100 1967 82 97 1968 96 107 1969 97 108 1970 100 103 1971 92 102 1972 91 99 197 3 90 104
Vi tror oss därför kunna påstå att våra beräkningar av sjukvårdskostna- der skulle kunna gälla såväl år 1966 som år 1969 eller ett år i början av 1970—talet.
Bilaga 1 Officiell statistik rörande vägtrafik- olyckor och sjukvård
1.1. Allmänt om antal döda och skadade vid vägtrafikolyckor
Den främsta officiella källan när det gäller information om vägtrafik- olyckornas antal, typ, fördelning etc. är den av SCB årligen publicerade ”Vägtrafikolyckor med personskada 19xx”. En officiell svensk statistik över vägtrafikolyckor har funnits sedan år 1935. Man har sedan denna tidpunkt flera gånger ändrat målet för datainsamlingen. Den senaste revideringen ägde rum den första januari 1966.
Den genomgripande omläggning som då skedde innebar framförallt att endast vägtrafikolyckor som medför personskador och som kommit till polisens kännedom rapporteras. De polisanmälda olyckor vilka endast medfört materiella skador är följaktligen numera utelämnade i den offi- ciella statistiken. Vidare har begreppen svår och lindrig personskada fått en annan definition än tidigare. Med svårt skadad menar man numera ”person som erhållit brott, krosskada, allvarlig skärskada, hjärnskakning eller inre skador eller annan skada, som väntas medföra intagning på sjuk- hus.”1
Med vägtrafikolycka menas ” . . . händelse som inträffat i trafik på väg, vari deltagit minst ett fordon i rörelse och som medfört person eller egendomsskada”'. Begreppen väg och fordon är definierade enligt väg- trafikförordningen ] ä 1 mom.
”Vägtrafikolyckor med personskada" hämtar sina uppgifter från polis- rapporter. De polismän som gör undersökningar av trafikolyckor gör anteckningar om detta på en blankett, vilken är benämnd "Trafikolycks— anteckningar m. m.”. Dessa undersökningsprotokoll kan efter undersök- ningens art delas in i två kategorier.2
a. Iz'VÅ-olyckor (ej vidare åtgärd). Här inräknas anteckningar över fall, vilka antingen omedelbart avskrivits på olycksplatsen eller senare avskrivits av den polis (kommissarie), som dagen efter går igenom olycks— anteckningarna. De olyckor som på detta sätt avskrivits är olyckor där trafikförseelsen av polisen bedöms vara av ringa svårighetsgrad. b. Bzz-olyckor (bötesdiariet, utredningsavdelningen). De olyckor polisen bedömer vara av svårare slag och därför kräver vidare utredning förs till denna kategori.
Uppgifterna från blanketten ”Trafikolycksanteckningar m.m.” an—
' Sc (. ex. Vägtrafik- olyckor med personskada 1966 och 1967 (på grund av omläggningen redo- visades här två är i samma publikation) sid 18. 2 Vår framställning byg- ger här på]. Haak, 1. Johansson: Vägtrafik- olyckori Karlstad 1969, uppsats för 3 betyg i nationalekonomi vid universitetsfilialen i Karl- stad, vt 1971.
126
vänds senare som grund för den uppgift som skickas till SCB. Denna statistikuppgift skall insändas till SCB inom 48 timmar efter det att olyckan kommit till polisens kännedom. Som påpekats ovan omfattar den av SCB publicerade statistiken från och med år 1966 endast olyckor som medfört personskada. Personskador leder i allmänhet till vidare utredning, vilket gör att de flesta SCB-rapporterade olyckorna återfinns bland Bu-olyckorna. Vidare gäller att den polisman som gör utredningen skall stå i kontakt med lasarettspersonalen och få information om eventuellt dödsfall. Slutlig rapport skall sändas till SCB inom 35 dagar efter olyckan.
l Ingvar Johanssons och Jonas Haaks undersökning av trafikolycksfal- len i Karlstad kontrollerades de 628 trafikolycksfallen i Karlstad stad (centralorten) för året 1969. Av dessa var 318 EVA-olyckor och 310 Bu—olyckor.
Denyrelaterade undersökningen omfattade också en kontroll av i hur hög omfattning olyckorna hade blivit rapporterade till SCB och, om så var fallet, om personskadorna hade angivits som lätta eller svåra eller om dödsfall hade blivit följden av olyckan.
Polisrapporterna sammanställs hos SCB och publicerades varje år i publikationen ”Vägtrafikolyckor med personskada 19xx”. Från och med 1966 och till och med 1973 har antal döda, svårt och lindrigt skadade utvecklats enligt tabell 2.
Tabell Blzl Sammanställning av de under år 1969 till SCB rapporterade person— skadorna i Karlstad centralort”.
EVÅ-olyckor Bu-olyckor Totalt
Dödade — 3 3 Svårt skadade 2 17 19 Lätt skadade 29 72 101
Totalt 31 92 123
” Haak, Johansson: 3. a. sid. 23.
Tabell B1 :2 Antal döda, svårt och lindrigt skadade i vägtrafikolyckor 1966—1973”.
År Döda Svårt Lindrigt Totalt skadade skadade 1966 1313 4700 16 730 22 743 1967 1 077 5 304 15 697 22 078 1968 1262 6111 16917 24 290 1969 1 275 6 529 16 670 24 474 1970 1307 6614 15616 23537 1971 1213 7031 14 841 23085 1972 1 194 6 657 14 599 22 450 1973 1 177 7 264 15 287 23 728
” Enligt "Vägtrafikolyckor med personskada ”respektive år.
Såsom dödad vid en trafikolycka räknas en person, som avlider inom 30 dagar efter olyckan.]
När det gäller dödsfall i vägtrafiken finns det även möjligheter att få upplysning om detta i ytterligare en officiell publikation, nämligen den av SCB årligen publicerade ”Dödsorsaker 19xx”. Medan ”Vägtrafikolyc- kor med personskada” redovisar ett material som bygger på polisrappor— ter, grundar sig det statistiska materialet i ”Dödsorsaker” dels på uppgifter ur dödsorsaksintyg, dels på dödsfallsavisering. Dödsorsaks- intygen utfärdas av läkare och sänds via pastorsämbetena till statistiska centralbyrån. Dödsfallsavisering kommer i form av magnetsbandsupp- gifter från länsstyrelsernas dataenheter till centralbyrån.2 Dödsorsaks- statistiken är uppbyggd på samma sätt som i ”Klassifikation av sjuk- domar år 1968" (för vilken redogöres i bilaga 2) och det går således att avgränsa samma slag av dödsolyckor i ”Vägtrafikolyckor med person- skada” och ”Dödsorsaker”. En jämförelse av dessa båda material gesi tabell 3.
Bristen på överensstämmelse beror till en del på att bortfallet av allt att döma är större i ”Vägtrafikolyckor med personskada”. SCB har för dödsfallen gjort efterundersökningar med hjälp av en genomgång av samtliga tidningar i landet och funnit ett bortfall på cirka 1 %. Vidare har de båda materialen olika urvalsprinciper. I "Dödsorsaken” registreras sålunda även i utlandet förolyckade personer under förutsättning att de varit kyrkobokförda i riket.
Från materialet i ”Dödsorsaker” går även att beräkna hur många som dödas i vägtrafiken i relation till samtliga dödsfall i olika åldrar. I tabell 4 visas en sådan sammanställning för 5-årsintervall.
Cirka 42 % av alla män och kvinnor som avlider i åldern 15—19 år rubriceras sålunda som vägtrafikolycksfall. Intervallet 15—19 år innefat- tar som bekant både ”premiäråldern” för moped och körkort för bil.
I tabell 5 redovisas i absoluta tal antal döda åren 1969—1971 i 5-årsintervall och med könsuppdelning enligt ”Dödsorsaker” respektive ar.
Tabell Bl:3 Antal dödade i vägtrafiken enligt ”Dödsorsaker” (motorfordonsolyc- kor och trampcykelolyckor) och ”Vägtrafikolyckor med personskada” 1967—1971.
År Antal dödade enligt D/V Dödsorsaker (=D) Vägtrafikolyckor med personskada (=V) 1967 1 177 1 077 1.09 1968 1408 1262 1,12 1969 1 365 1 275 1.07 1970 1 386 1 307 1,06 1971 1332 1213 1,10
1 Set. ex. ”Vägtrafik— olyckor med person- skada” 1969, sid 15. 2 Se t. ex. ”Dödsorsaker 1969 och 1970” sid 7.
Tabell Bl:4 Antal dödade i vägtrafikolyckor (motorfordonsolyckor och tramp- cykelolyckor) i relation till samtliga döda i olika åldersklasser i Sverige enligt ” Dödsorsaker 1969”.
Ålder Antal döda i vägtrafikolyckor i 0/00 av samtliga döda i respektive åldersgrupp Män Kvinnor
04 4 23 22 5— 9 221 267 10-14 349 259 15—19 424 419 20424 294 188 25—29 184 112 30—34 138 51 35—39 80 66 40—44 62 38 45—49 33 26 50—54 35 20 55-59 27 21 60—64 17 14 65—69 11 10 70—74 12 6 75—79 7 3 80—84 5 2 85—89 1 1 90— 2 0
Tabell Bl :5 Antal dödade enligt "Dödsorsaker" i vägtrafikolyckor (motorfordons- olyckor och trampcykelolyckor) åren 1969—1971 med ålders- och könsuppdelning.
Ålder 1969 1970 1971 Män Kvin- Totalt Män Kvin- Totalt Män Kvin- Totalt nor nor_ nor 0— 4 21 13 34 22 18 40 7 12 19 5— 9 29 20 49 43 2] 64 29 17 46 10—14 29 14 43 26 11 37 20 19 39 15—19 114 49 163 113 52 165 127 34 161 20—24 106 27 133 114 30 144 112 29 141 25—29 65 16 81 67 16 83 63 14 77 30—34 47 9 56 41 15 56 45 12 57 35—39 33 16 49 34 14 48 36 15 51 40——44 41 17 58 35 13 48 37 17 54 45—49 39 20 59 47 22 69 43 17 60 50—54 58 20 78 54 23 77 44 31 75 55—59 76 34 110 52 33 85 69 22 91 60—64 72 34 106 79 48 127 90 44 134 65—69 64 35 99 65 30 95 62 21 83 70—74 82 35 117 72 38 110 57 33 90 75—79 49 21 70 47 32 79 52 22 74 80—84 33 15 48 28 15 43 37 19 56 85—89 3 5 8 13 2 15 17 3 20 90— 3 1 4 1 0 1 4 0 4
Totalt 964 401 1365 953 433 1386 951 381 1332
I ”Vägtrafikolyckor med personskada” kan vi erhålla uppgifter om olycksfallens fördelning på månader, veckodagar och tidpunkter. I tabell 6 visas fördelningen av döda, svårt och lindrigt skadade över årets månader. 1 tabell 7 visas fördelningen på veckodagar och tider på dygnet.
Tabell B] :6 Skadade och dödade personer efter den månad varunder olyckan inträf— fat år 1973 enligt ”Vägtrafikolyckor med personskada”.
Månad varunder Dödade Svårt Lindrigt Totalt olyckan ägt rum skadade skadade Januari 111 556 1 219 1886 Februari 70 485 1 051 1 606 Mars 82 440 961 1 483 April 80 526 998 1 604 Maj 69 580 1 283 1932 Juni 126 643 1408 2177 Juli 108 683 1593 2 384 Augusti 100 714 1451 2 265 September 85 654 1 422 2 161 Oktober 115 768 1439 2 322 November 125 654 1 324 2 103 December 106 561 1 138 1 805 Totalt 1 177 7 264 15 287 23 728
I tabell 8 visas i olyckorna delaktiga trafikelement och därvid skadade personer med uppdelning på tättbebyggt och ej tättbebyggt område i varje län. (Tättbebyggt område motsvarar ungefär den yta för vilken gäller en högsta tillåtna hastighet på 50 km/h).
Tabell 9 visar vid vägtrafikolyckor dödade och skadade personer fördelade efter trafikantgrupper samt efter kön och ålder år 1973.
Slutligen visas i tabell 10 en sammanställning av antalet dödade och skadade personer i de nordiska länderna (utom Island) för perioden 1962—1972.
Tabell Bl:7 Vägtrafikolyckor med personskada i ej veckodag. 197 3.
tättbebyggt och tättbebyggt område, efter klockslag och
Område Antal olyckor Medeltal olyckor per timme klockslag ._ ., ._ .. .. .. .. . ..— Son— Man- l'rc- Lor- Okand Summa Son- Man- 1—re— Lor- Summa dag dag— dag dagh vecko- dag dag— dag dag tors— dag tors- dag dag
Ej tättbebyggt område
O— 2 117 76 20 101 — 314 0.9 0.2 0.2 0.9 0.4 2— 4 90 46 15 59 — 210 0.7 0.1 0.2 0.5 0.3 4— 6 39 83 13 52 — 187 0.3 0.2 0.1 0.5 0.3 6— 8 33 405 95 52 — 585 0.3 1.0 1.0 0.5 0.8 8—10 63 291 89 101 — 544 0.5 0.7 0.9 0.9 0.7 10—12 116 350 106 177 -— 749 0.9 0.9 1.1 1.6 1.0 12—14 166 333 95 215 — 809 1.3 0.8 1.0 1.9 1.1 14—16 191 424 159 174 — 948 1.5 1.1 1.7 1.5 1.3 16—18 169 586 206 149 — 1 110 1.3 1.5 2.1 1.3 1.5 18—20 137 396 146 141 — 820 1.1 1.0 1.5 1.2 1.1 20—22 107 236 100 114 — 557 0.8 0.6 1.0 1.0 0.8 22—24 58 171 79 102 — 410 0.5 0.4 0.8 0.9 0.6 Okänt 4 4 5 3 — 16 0.0 0.0 0.1 0.0 0.0
Summa 1 290 3 401 1 128 1440 — 7 259 0.9 0.7 1.0 1.1 0.8 Tättbehyggt område
0— 2 128 57 15 90 — 290 1.0 0.1 0.2 0.8 0.4 2— 4 46 29 9 43 — 127 0.4 0.1 0.1 0.4 0.2 4— 6 24 44 10 18 — 96 0.2 0.1 0.1 0.2 0.1 6— 8 19 487 117 35 — 658 0.2 1.2 1.2 0.3 0.9 8—10 35 441 109 105 — 690 0.3 1.1 1.1 0.9 0.9 10—12 84 561 139 201 — 985 0.7 1.4 1.4 1.8 1.3 12—14 144 694 212 265 — 1315 1.1 1.8 2.2 2.3 1.8 14—16 138 749 270 189 — 1 346 1.1 1.9 2.8 1.7 1.8 16—18 149 1265 330 173 — 1917 1.2 3.2 3.4 1.5 2.6 18—20 152 621 189 166 — 1 128 1.2 1.6 2.0 1.5 1.5 20—22 94 342 115 120 — 671 0.7 0.9 1.2 1.1 0.5 22—24 46 168 99 98 — 411 0.4 0.4 1.0 0.9 0.6 Okänt 2 4 3 — — 9 0.0 0.0 0.0 0.0 0.0
Summa 1061 5 462 1617 1503 — 9 643 0.7 1.2 1.4 1.1 1.1
” Som söndag räknas även helgdag. b Som lördag räknas även helgdagsafton (men ej helgdag).
Källa: ”Vägtrafikolyckor med personskada 1973".
Tabell Blz8 Vägtrafikolyckor med personskada, i olyckorna delaktiga trafikelement och därvid skadade personer, länsvis i ej tättbebyggt och tättbebyggt område och i vissa kommuner, 1973. Absoluta tal.
Län m. m. där olyckorna Olyckor ägt rum Med Med annan Summa Motor— Motorfordon dödlig personskada fordon utgång ensamt Omkör- Upp- Möte Avsväng Svår Lind— single ning hin— likrik- rig och nande tade tilbyte kurser Ej tättbebyggt område Stockholms kommun 4 29 20 53 34 5 7 1 3 Stockholms län övr 46 168 334 548 248 39 31 94 16 Uppsala län 24 87 153 264 105 12 10 49 11 Södermanlands län 27 117 154 298 117 23 12 58 13 Östergötlandslän 41 101 219 361 158 18 16 55 12 Jönköpings län 33 140 191 364 146 17 15 56 14 Kronobergs län 19 78 127 224 88 4 6 35 12 Kalmar län 29 117 159 305 125 13 16 42 12 Gotlands län 7 40 35 82 37 1 3 9 3 Blekinge län 16 60 81 157 65 9 5 15 8 Kristianstads län 28 111 232 371 142 18 11 41 27 Malmöhus län 39 155 314 508 198 29 14 55 28 Hallands län 18 110 138 266 86 15 10 36 16 Göteborgs och Bohuslän 36 146 220 402 166 29 15 53 22 Älvsborgs län 49 130 267 446 171 27 17 70 24 Skaraborgs län 39 138 194 371 151 23 12 44 15 Värmlands län 31 112 201 344 153 20 20 54 10 Örebro län 26 73 146 245 92 16 8 36 14 Västmanlands län 21 74 119 214 82 14 7 38 10 Kopparbergs län 26 121 159 306 147 7 8 37 10 Gävleborgs län 25 85 173 283 98 17 11 48 17 Västernorrlands län 26 103 135 264 82 16 9 48 11 Jämtlands län 19 59 68 146 54 7 3 34 7 Västerbottens län 20 88 106 214 68 12 6 37 14 Norrbottens län 19 106 98 223 71 13 9 40 12 Summa 668 2 548 4 043 7 259 2 884 404 281 1 085 341 Tättbebyggt område . Stockholms kommun 39 356 647 1 042 160 33 81 43 27 Stockholms län övr 34 189 469 692 94 20 24 40 21 Uppsala län 9 80 222 311 34 4 13 8 9 Södermanlands län 8 124 171 303 27 7 8 11 7 Östergötlands län 22 135 314 471 45 5 12 8 10 Jönköpings län 15 114 221 350 33 6 13 8 7 Kronobergs län 12 52 78 142 19 1 4 2 7 Kalmar län 12 92 129 233 22 — 4 7 7 Gotlands län 1 7 26 34 3 2 — 1 — Blekinge län 5 61 80 146 16 2 4 8 5 Kristianstads län 15 63 208 286 31 1 4 4 9 Malmöhus län 29 296 810 1 135 91 9 38 11 28 Hallands län 13 133 153 299 22 7 11 10 12 Göteborgs och Bohuslän 44 385 804 1 233 175 43 102 43 38 Älvsborgs län 19 139 255 413 46 5 3 14 13 Skaraborgs län 16 94 160 270 26 3 4 4 5 Värmlands län 13 81 186 280 23 3 4 9 8 Örebro län 11 79 197 287 32 2 9 9 8 Västmanlands län 13 76 205 294 30 7 7 7 4 Kopparbergs län 18 129 178 325 45 1 4 5 7 Gävleborgs län 15 85 221 321 36 5 5 16 7 Västernorrlands län 17 74 129 220 20 3 1 10 6 Jämtlands län 6 39 51 96 12 1 3 5 3 Västerbottens län 11 74 107 192 16 l 2 6 3 Norrbottens län 11 127 130 268 21 1 3 6 8 Summa 408 3 084 6 151 9 643 1 079 172 363 295 259
Tabell Bl :9 Vid vägtrafikolyckor dödade och skadade personer, fördelade på trafikantgrupper samt efter kön och ålder, 1973
Trafikantgrupper
Ålder
0—2 3—6 7—14
Dödade Personbil, förare Personbil, pass. Annan bil, f' rare Annan bil, pass. Motorcykel, förare Motorcykel, pass. Moped, förare o. pass. Cykel. förare o. pass. Annat fordon, förare Annat fordon, pass. Gående
Annan
Summa Därav män Därav kvinnor Därav ej uppgivet
Svårt skadade Personbil, förare Personbil, pass. Annan bil, förare Annan bil, pass. Motorcykel, förare Motorcykel, pass. Moped, förare o. pass. (Tykel. förare o. pass. Annat fordon, förare Annat fordon, pass. Gående Annan
Summa Därav man Därav kvinnor Därav ej uppgivet
_ _ 2 38 64 116
— — 15 _ 1 42 _ 42 183
10 74 166
51 184 536 21 110 334 30 74 202
15 17 18 19
20 24 25 34 35 44 45 54 55 64
65 0.
över
Okänt
58 23
1
NM.—4 mlxN
79 62 17 19 231
158 40 299 36
42
834 601 233
62 47 15
259 183 100 22
14 17 18
622 460 162
10
113 90 23 442 261 15 17 93 18 17 20
42
929 707 222
18
132 87 45
539 251
11 17 32
108
102 69 33 127 89 38 163 108 55 303 190 113
317 126 597 393 204 297 213 17
42 88
110 777 463 314
269 173 12
83 149
131 838 499 339
161 150 108 166 15 276 894 542 352
Summa
368 260 17
33
100 144 10 231
1 177 804 373 2 305 1 806 113 77 413 94 648 775 40
976
7 264
4813 2451
Lindrigt skadade Personbil. förare Personbil, pa 's. Annan bil, förare Annan bil, pass. Motorcykel, förare Motorcykel, pass. Moped, förare o. pass. ('ykel, förare o. pass. Annat fordon, förare Annat fordon, pass. Gående
Annan
Summa Därav män Därav kvinnor Därav ej uppgivet
Samtliga dödade och skadade personer
101
407
36 63 293 7
188
31 568
26 243 52 496 69 56
611 478 18 18 150 29 39 34
37
1 120 742 55 38 97 18 41 62 61
1317 701 89
34 45 34 91 94
879 448 64 21
47 108
761 497 47 14
71 170
119
606 425 30 26
103 169 139
328 342
17
136 197
210
5 658 4 956 309 236 557 116 1033 1237 55 14 1090 26
118 62 56 176
378 232 146 584
1 008 594 414
1547 1019 528
1 414 994 420 2 244 1 464 780
2423 1511 912
1 653 1 005 648 1 693 970 723
1522 906 616
1 249 784 465
1611
2 460 2 098 3 286 3 557 2 352 2 597 2 523 2 446
15 287 9 557 5 727 23 728
Källa: ”Vägtrafikolyckor med personskada 1973”.
Tabell 81:10 Vid vägtrafikolyckor dödade och skadade personer, i de nordiska länderna, åren 1962—1972.
Land År Dödade Eljest Summa På 100 000 av medelfolkmängden skadade Dödade Eljest Summa skadade Danmark 1962 810 22163 22 973 17 477 494 1963 808 21522 22330 17 460 477 1964 893 23 975 24 868 19 508 527 1965 1010 25 067 26 077 21 527 548 1966 1020 25 437 26 457 21 531 552 1967 1077 24 852 25 929 22 515 537 1968 1 096 25 749 26 845 23 529 552 1969 1 190 26 164 27 354 24 536 560 1970 1 208 25 448 26 656 25 517 542 1971 1213 26 374 27 587 24 532 556 1972 1 116 24 769 25 885 22 496 518 Finland 1962 810 12 175 12 985 18 270 288 1963 913 12 498 13 411 20 275 295 1964 964 14163 15127 21 309 330 1965 1049 15 907 16 956 23 345 368 1966 1098 14 827 15 925 24 321 344 1967 973 15 345 16 318 21 328 349 1968 939 14 370 15 309 20 307 327 1969 1 006 15 248 16 254 21 324 346 1970 1055 16 028 17 083 22 341 363 1971 1 143 16 026 17 169 24 341 365 1972 1156 15 985 17141 25 346 372 Norge 1962 351 7 005 7 356 10 191 201 1963 371 7 626 7 997 10 208 218 1964 385 8 050 8 435 10 219 229 1965 423 8185 8 608 11 220 231 1966 446 9 059 9 505 12 243 255 1967 480 10 272 10 752 13 273 286 1968 479 10 396 10 875 13 273 286 1969 496 11316 11812 13 295 308 1970 560 11760 12 320 14 304 319 1971 533 11079 11612 14 285 299 1972 490 11316 11806 13 289 302 Sverige 1962 1 123 22 438 23 561 15 297 312 1963 1217 23 400 24 617 16 308 324 1964 1 308 24 935 26 243 17 325 342 1965 1313 23618 24931 17 305 322 1966 1313 21430 22 743 17 274 291 1967 1077 21001 22 078 14 267 281 1968 1 262 23 028 24 290 16 291 307 1969 1 275 23 199 24 474 16 291 307 1970 1307 22 230 23 537 16 276 293 1971 1213 21872 23 085 15 270 285 1972 1 194 21256 22450 15 262 276
Källa: ”Vägtrafikolyckor med personskada 1973”.
1.2 Allmänt om hälso- och sjukvården i Sverige1 1 Samtliga tabelleri
detta avsnitt är hämta-
Man räknar med att cirka 175 000 personer år 1971 var yrkesverksamma d? från ”Allmän, halso— och Sjukvard inom hälso- och sjukvården. Personalens fördelning på olika yrkeskate- 1971”, utgiveni gorier redovisas i figur ]. SOS av SCB.
55 000 50 000 45 000
40 000
35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000
5 000
N (0 9 s 8 _ .: V.” 3 x _ 2 .: 3. % få _ 0 == & .: > 0 9 3. a _! .x 75 w w Q .2 .a = 3 79 9 = m _ _! "" > x 'D P cu O—l _ E .; & '." 2 m 5 ,'9 = — i "= '” S 5 > cv m 0 'o m n k & _ o ._ _ _ a) 8 * 5 0 > — v ” —_ o ,, -— s. a - 8 e » = ” » .: 1 1- — w > "5 "' m *” m & o '” O "" » : U! .! _Q _ Q 0, o) a: = ru __ x (» ru ;: en tv .- E .. '- s 0 .- : = 1— .. .. m 1; o-a . f! m 0 m & q, ; .. :o & a.) & 3 _x x'" ; E E % 's 5 x 4-4 o og 134, g ; .. =» 9 93 GL E å; *- * 8 3 E .: x' .. "= '0 "U 1: > 3: 'D 9 3 : = :, o :o _x : c 8 _ _1- = c _ = & ». ._ _, x ;: _m m m m .O __ m m '— & w ua ru w _| 1— i— =( > u. ua !- u_ >: ( 4: m
Figur B] :] Personalen [ 1 Personal vid inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda ingår ej. hälso och sjukvård om- 2 För år 1967, senare uppgifter saknas. kring slutet av år 1971.
Figur BI :2 Antal patienter i sluten vård i medeltal per dag ino m olika sjukhustyper år 1 9 71.
För år 1971 anges 1 ”Allmän hälso- och sjukvård” att man vid samtliga sjukhus i landet i medeltal per dag hade 114 000 patienter. Fördelningen av dessa på olika typer av sluten vård redovisas i figur 2.
50 000 47 500 45 000 42 500 40 000 37 500 35 000 32 500 30 000 27 500 25 000 22 500 20 000 17 500 1 5 000 12 500 10 000
7 500
5 000
2 500
Lasa— Sjuk- Vissa Lasa- Inst. för Sjuk- Epilep- rett stugor sjuk. rett psyk. ut- hem för tiker— hus av för vecklings- psyk. anst. Ias.— psykia- störda sjuka karakt. trisk vård
80 000
70 000
XXXXXXXX V/l/ 111111
60 000 50 000 40 000 30 000
20 000
10 000
1940 1950 1960 1970 1971
& Förlossningsvård Somatisk lasarettsvård && Maternity warde General hospital care Infektionssjukvård Epidemic care
Ps kiatrisk s'ukhemsvård .. . . Mgntal nursil'lg homes l'rgur B l:.i Van/platser [ sluten kroppssjukvård
Psykiatrisk lasarettsvård och psykiatrisk vård
Lu ngsiukvård
V////A 1111111111
TB cafe Mem” ha”/”' ca”? 1940— 1 9 71 (exkl. anstal- Långtidsvård ler för psykiskt utveck- Care of chronica Iingsstörda).
Utvecklingen av antalet vårdplatser för olika typer av sluten kropps— sjukvård och psykiatrisk vård från 1940 till och med 1971 visas i figur 3.
Figur 2 och 3 har gällt den slutna vården. [ tabell 11 redovisas antal patienter i öppen vård, antal besök per patient i öppen vård samt röntgenarbetet i både öppen och sluten vård.
Utvecklingen av huvudmännens nettokostnader för hälso- och sjuk- vården 1960—1971 visas i tabell 12.
Av den totala kostnaden år 1971 på 12,7 miljarder kr utgjorde investeringskostnaden 1,6 miljarder kr eller 12,6 %.
I tabell 13 slutligen redovisas ett sammandrag av lasarettens drift- konton för år 1971. Man redovisar en genomsnittlig vårddagskostnad på 314 kr men med ganska stora variationer mellan olika typer av lasarett.
Det av oss tidigare nämnda typiska förhållandet med cirka 70% av kostnader som löne- och lönebikostnader framgår även.
Tabell Bl :11 Patienter i öppen vård och röntgenarbeten i öppen och sluten kroppssjukvård år 1971.
Sjukhustyp, polikliniker, tjänsteläkar- Antal Öppen vård Öppen o. sluten vård mottagningar organ Antal Antal Besök Antal rönt- Antal rönt- patienter besök, per genunder- genbehand- 1000-tal 1000-tal patient sökningar, lingar, 1 OOO—tal 1 OOO—talc
Undervisningslasarett 9 1 146 2 424 2,1 962 289” Övriga delade lasarett 84 2 472 6 559 2,7 2 802 7455 Speciallasarett 4 38 88 2,3 40 — Odelade lasarett 14 58 129 2,2 80 105” Summa lasarett” 1971 111 3 714 9 200 2,5 3 884 1 139” Summa lasarett” 1970 111 3 508 8 822 2,5 3 920 49417 Summa lasarett” 1969 114 3 099 8 351 2,7 3 726 662 Summa lasarett” 1968 114 2 859 7 683 2,7 3 506 693 Summa lasarett” 1967 114 2 790 7 177 2,6 3 213 692 Summa lasarett” 1960 111 2 007 5 075 2,5 2 175 670 Summa lasarett” 1955 104 1 685 4 271 2,6 Lasarett för lungsjukvård 12 8 31 3,9 27 — Lasarett för infektionssjukvård 2 13 24 1,8 20 — Andra sjukhus av lasarettskaraktär 13 16 54 3,4 42 8 Sjukstugor och sjukhem för lättvård 33 80 290 3,6 52 —— [fristående polikliniker
Stockholm 5 . . . . . .
Göteborg 6 120 273 2,3 — Tuberkulosdispensärer 50 , — — 718” — Provinsialläkar- (stadsdistriktsläkar-,
specialistläkar-) mottagningar . . . . 5 798 . . —- -—
Totalsumma 232? 3 951 15 670 2,56) 4 743 1 147/7 Därav vid psykiatriska lasaretts-
kliniker 46 . . 293 . . — _
” Exkl lasarett för lungsjukvård och infektionssjukvård. b Ot'ullständiga uppgifter. c inkl fysikalisk terapi. ”' lnkl massundersökningar. e Exkl provinsialläkar- (stadsdistriktläkar—) mottagningar.
Källa: Sjukhusens årsbcrättelser; Göteborgs sjukvårdsstyrclses årsbcriittclse, årsberättclser över verksamheten inom läkardistrikten och vid tuberkulosdispcnsärerna.
Tabell 81:12 Statens, allmänna försäkringskassornas, landstingens, städers utom landsting och övriga primär- kommuners nettokostnader (drift— och anläggningskostnader) för hälso- och sjukvården åren 1960—1971 (1960/61—1971/72 för staten), milj kr.
1960 1961 1962 1963 1964 1965 1969 1970 1971
Staten 600,8 660,1 733,2 855,6 982,6 1097,6 2 039,8 2 162,8 2 298,0 De allmänna försäk— ringskassorna 386.5 422,2 455,6 509,4 560,2 624,6 1 [41,3 1425,1 1 604,1 Landstingen 1 0020 1 160,6 1 357,7 1 596,4 1 915,7 2 285.7 5 216,7 6 212,6 Städer utom lands- 8 771,7 ting 384,3 423,1 490,4 494,1 581,3 705,5 1 159,8 1 313,6
Övriga primärkom- muner, andra städer utom lands- ting 17,7 20,8 21,8 31,8 44,8 38,3 75,9 59,3 28,9
Summa 23913 2 686,8 3 058,7 3 487,3 4 084,6 4 751,7 9 633,5 11 173,4 12 702,7 Total i medeltal per
invånare. kr 319.6 357,2 404,4 4586 533,1 614,4 1 209,0 1 389,2 1 568.6
Tabell 31:13 Lasarettens” driftkonton år 1971.
Kontobeteckning Under- Övr delade lasarett Special- Odelade Summa visnings- ___—_ lasarett lasarett lasarett Landstings [; och lands- tingsfria kommuners exkl.”
Hela utgiften, 1 OOO-tal kronor Löner o arvoden o avgifter till sjuk- o
yrkesskadeförsäkring 987 477 1998106 528 937 42 165 60 209 3616 894 Läkemedel 54 164 113 309 25 393 2 144 2 706 197 716 Sjukvårdsartiklar 61491 105 475 22 185 1 191 2 314 192 656 l'örbrukningsartiklar o råvaror 4 150 Administration o div 181761 346 485 90 489 514 11 394 641793 Främmande tjänster 7 000 Vårdavg 0 bidrag, skatter, försäkrings-
avgifter m m 719 7 713 7 273 42 92 15 839 Interna poster och avskrivningar 121 997 316 422 78 458 6 020 7 100 529 997 Pensionskostnader 107 682 289 987 59 871 3 971 7 726 469 237
Summa kostnader 1512 291 3177 497 812 606 67197 91541 5 664132 Summa kostnader exkl pensionskostnader, interna poster 0 avskrivningar 1 285 612 2 571 088 674 277 57 206 76 715 4 664 898
Per vårddag, kronor Löner o arvoden o avgifter till sjuk- o
yrkesskadeförsäkring 291,26 194,91 140,54 239,58 135,84 200,67 Läkemedel 15,98 11,05 6,75 12,18 6,11 10,97 Sjukvårdsartiklar 18,14 10,29 5,89 6,77 5,22 10,69 l—"örbrukningsartiklar o råvaror 23,58 Administration och diverse 53,61 33,80 24,04 2,92 25,71 35,61 Främmande tjänster 39,77 Vårdavg o bid rag, skatter, försäkrings-
avgifter m m 0,21 0,75 1,93 0,23 0,21 0,88 lnterna poster 0 avskrivningar 35,98 30,87 20,85 34,20 16,02 29,40 Pensionskostnader _3_1,76 28,29 _15_,91 22,56 17,43 26,03
Summa kostnader 446,95 309,96 215,91 381,81 206,53 314,25 Summa kostnader exkl pensionskostnader, interna poster 0 avskrivningar 379,20 250,81 179,16 325,04 173,08 258,81
Procentuell fördelning Löner o arvoden o avgifter till sjuk- o
yrkesskadeförsäkring 65,1 62,9 65,1 62,7 65,8 63,9 Läkemedel 3,6 3,6 3,1 3,2 3,0 3,5 Sjukvårdsartiklar 4,1 3,3 2,7 1,8 2,5 3,4 l'örbrukningsartiklar och råvaror 6,2 Administration och diverse I 12,0 10,9 11,1 0,8 12,4 11,3 Främmande tjänster 10,4 Vårdavg o bidrag, skatter, försäkrings—
avgifter m m 0,1 0,2 0,9 0,1 0,1 0,3 Interna poster och avskrivningar 8,1 10,0 9,7 9,0 7,8 9,4 Pensionskostnader 7,1 9,1 7,4 5,9 8,4 8,3
Summa kostnad er 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Vårdplatser (fastställt antal)
den 31/12 12 288 35 790 12 285 647 1382 62 392 Vårddagar, 1 000ta| 3 390 10 251 3 763 175 443 18 024
”För huvudsakligen somatisk vård resp somatisk och psykiatrisk vård. Lasarett för lungsjukvård och int'ektionssjukvård ingår ej. ”Lasarett vari fd mentalsjukhus ingår (Nyköpings, Jönköpings, Västerviks, Örebro, Södra Hälsinglands, Härnösands, Sundsvalls och Östersund-l-"rösö sjukhus).
Bilaga 2 Sjukdoms— och olycksklassifikation
Vi skall här försöka ge en redogörelse för de klassifikationsregler som sjukvårdssystemet utnyttjar för vägtrafikolycksfallen. Alla skadefall ge— nom yttre våld eller förgiftning, till vilken grupp alltså vägtrafikolycksfal- len förs, måste i sjukhussammanhang dubbelklassificeras, Dels skall en klassificering göras efter skadans uppkomstsätt (t. ex. trampcykelolycka, kvävning, explosion), dels måste en indelning ske efter skadans natur (1. ex. fraktur, ledvrickning, hjärnskakning).
2.1 Indelning efter uppkomstsätt
Såsom medlem i världshälsoorganisationen (WHO) är Sverige bundet att följa de regler denna organisation anger så långt detta är möjligt. År 1957 utgavs av WHO publikationen ”Manual of the International Statistical Classification of Diseases, lnjuries and Causes of Death, Geneve 1957” — i fortsättningen kallad ICD. Årtal eller revideringsantal efter anger vilken upplaga det är fråga om. I Sverige låg denna publikation till grund för en av medicinalstyrelsen publicerad svensk klassifikation år 1964, den s.k. gula boken. Förutom den längre klassificeringsserien E 800—866 finns i denna publikation också en kortare 5001—010. Denna kortare serie användes alltid i diagnosstatistiken på sjukhusen innan en omläggning skedde år 1968. En jämförelse av den i ICD 7:e reviderade upplagan angivna längre E-serien och den enligt svensk klassifikation 1964 i diagnosstatisti- ken använda kortare serien görs i tabell 1.
Tabell B 2:1 Jämförelse av diagnosstatistikens kortare E-serie enligt svensk klassi— fikation 1964 och den längre E—serien enligt ICD 7.
Uppkomstsätt Svensk klassi- ICD 7 fikation 1964
Lufttrafikolycka 15 001 L" 860—11" 866 Vattentrafikolycka li 002 1.5 850—li 858 Motorcykelolyeka E 003 15810—25 Motorfordonsolycka, annan 15 005 15 830—35 Järnvägsolycka 15 007 15 800—15 802 Spårvagnsolycka 15 008 Ii 840, li 841 Annan vägtrafikolycka
utom med trampcykel li 009 E 844, L" 845 Trampcykclolycka E 010 li 842, E 843
142
' l-"öljande text fram till mitten på sid 146 mot- svarar sidorna 111»113i ”Klassifikationer av sjuk- domar 1966”.
År 1965 reviderades ICD och denna nya klassifikation antogs av WHO år 1966. På basis av denna publicerade socialstyrelsen ”Klassifikation av sjukdomar 1968” (gröna boken). Denna publikation utgör en gemensam nordisk tolkning av ICD (1966). Svensk klassifikation av 1964 är således från 1968 ersatt med ”Klassifikation av sjukdomar 1968”. När det gäller E-serien är 1968 års klassifikation förkortad jämfört med ICD " men betydligt mer differentierad än den av sjukhusen tidigare använda serien E 001—010, vilken inte skall användas efter 1968. Klassifikation av skadans yttre orsak enligt 1968 års version framgår av följande utdrag.l
B. Skadans yttre orsak (li—serien )
E—numren betecknar den yttre orsaken till en skada, skadans tillkomstsätt (eng. External cause). De skall användas till dubbelklassificering med numren 800—999 1" kap. XVII/1.
Observera, att det finns två slags E-nummer, nämligen ett för nya skador och ett för sen effekt av skada. De sistnämnda återfinnes under E 940—E 949, E 959, E 969, E 977, E 989 och E 999. Med sen effekt menas tillstånd som medicinskt betraktas som ”sena” eller som eljest föranlett behandling (vid sjukhusstatistik intagning på sjukhus) ett år eller senare efter skadans tillkomst.
Trafikolyckor (förkortad serie) (E 807—E 846)
Definitioner
(a) Trafikolycka är olyckshändelse med fordon helt eller huvudsakligen avsett för och nyttjat i trafik (transport, samfärdsel). Det anses vara nyttjat i trafik, även när det tillfälligt står stilla under färd, men icke då det är på reparationsverkstad. Järnvägståg och vattenfartyg räknas dess- utom som varande i trafik, då de står stilla på station respektive i hamn. Motsvarande gäller däremot icke bilar, luftfartyg och andra fordon, som alltså icke anses vara i trafik då de är parkerade. Som trafikolyckor räknas också maskinolycka på fordon, eld ombord, fall i, på eller från fordon (även vid på- eller avstigning), slag av fallande föremål i (på) fordon, förgiftning av avgaser, klämskador i dörrar och fönster och skador av föremål som sattsi rörelse av fordon i trafik.
Exkluderade är: transportolyckor vid idrott, där transporten (t. ex. i skidlift) är oväsentlig för själva idrotten,
olyckor med fordon ingående i industriell anläggning och använda på industriområdet,
olyckor under transport men utan förbindelse med de risker som vidlåder transporten (t. ex. vid slagsmål på fartyg) och olyckor för personer som reparerar eller underhåller trafikutrustning eller fordon som ej äri rörelse, såvida de icke skadats av annat fordon i rörelse.
(b) Luftfartygsolyckor inkluderar olycka med civila och militära iotordrivna flygplan, glidflygplan, ballonger etc. Även rymdfarkoster
räknas till gruppen. Även olycka som inträffar vid fallskärmshopp hör hit.
(c) Vattentrafikolyckor omfattar, förutom olyckor med alla slags båtar och kanoter, även olyckor med bärplansbåt, färja och transportflot- te, men icke flotte till trampolin el. dyl., ej heller surfingbräda.
(d) Motorfordonsolyckor omfattar, förutom olyckor med bilar, bus— sar, motorcyklar, (motorscooters) etc., även olyckor med elektriskt drivna fordon, som ej går på räls. Hit hör också trafikolyckor med jordbruksredskap, vägmaskiner, byggnadsmaskiner o. dyl., då de färdas i trafik för egen motor men icke då de är i arbete på åker, landsväg etc. Hit hör icke olyckor med anordningar för transport inom byggnader (t. ex. hissar), ej heller med elektriska truckar på järnvägsstationer eller inom industriområden.
(e) Järnvägsolyckor omfattar olyckshändelse med järnvägståg (eller -lokomotiv, -vagn, -dressin o. dyl.) i trafik men icke andra (ej rullande) delar av järnvägsanläggning. Tunnelbana och förortsspårvagn räknas som järnväg, om de disponerar från annan trafik avskild rälsbana.
(f) Spärvagnsolyckor skiljes från järnvägsolyckor därigenom att spår- vagns räls ingår i vägbana, som trafikeras även av andra fordon.
(g) Trampcykelolyckor inkluderar olyckor som drabbar passagerare i barnsits o. dyl., och olyckor med barncykel som har kedja och kugghjul.
(h) Olycka med annat vägfordon omfattar olyckor med andra fordon än ovan berörda, t. ex. hästfordon (även släde), oxspann och beridet ekipage.
(i) Fotgängare. Hit hör också personer som färdas med (i, på) barnvagn, drag- eller skjutkärra, kälke för sport och lek, rullstol, skidor, skridskor, sparkcykel och barncykel som icke har kedja och kugghjul.
Vid kollision mellan olika fordon hänföres olyckan till ett av dem enligt den ordning som följande lista anger:
Lufttrafikolycka (E 846) Vattentrafikolycka (E 838) Motorfordonsolycka (E 819) Järnvägsolycka (E 807) Spärvagnsolycka (E 825) Trampcykelolycka (E 826) Olycka med annat vägfordon (E 827)
Kollision mellan t. ex. bil och trampcykel föres sålunda på E 819.
Decimalerna till numren E 807—E 846 betecknar de skadade personerna. Järnvägsolycka UNS]
Inkluderar: kollision järnvägsfordon sinsemellan och med spår- vagn, trampcykel, hästfordon, fotgängare. Se i övrigt definitio- nerna (a) och (e) Exkluderar: kollision med motorfordon (E 819), luftfartyg (E 846), vattenfartyg (E 838)
E807,0 Järnvägspersonal Inkluderar: varje person, som till följd av anställning ijärnvägs-
' ICD upptar åtta num— mer (li 800—E 807) för att beteckna olyckans art, varav F. 807 avser järnvägsolycka UNS.
* ICD upptar fjorton nummer (15 810»l-l 823) för att beteckna olyckans art, varav 15 819 avser ”motorfordonsolycka i trafik på allmän väg UNS" och alltså har en delvis annan innebörd. Decimalnumren här ovan överensstämmer med ICD.
företag eller annorstädes är utsatt för ökad risk att bli inblan- dad ijärnvägsolycka, såsom förare, konduktör, förplägnadsper- sonal på tåg, brandman, vakt, bärare, postpersonal på tåg, kopplare, sovvagnspersonal
E807,1 Järnvägspassagerare Exkluderar: passagerare, som väntar på station, person som utan tillstånd följt med tåget (,8) F 807,2 Fotgängare (definition i) E 807,3 Trampcyklist (definition g)
E 807,8 Annan specificerad person Inkluderar: passagerare som väntar på station, person ihästdra- get fordon, ryttare, trampcyklist, fripassagerare Exkluderar: person som färdas i (på) motorfordon (E 819), luftfartyg (E 846), vattenfartyg (E 838) E 807,9 Person UNS
Motorfordonsolycka
Inkluderar: kollision motorfordon sinsemellan, mellan motor- fordon och järnvägsfordon, spårvagn, trampcykel, andra vågfor- don, ryttare, fotgängare och föremål på eller vid vägen, kullkör- ning, dikeskörning etc. Se i övrigt definitionerna (a) och (d) Exkluderar: kollision med luftfartyg (E 846), vattenfartyg (E 838)
E 819,0* Förare av bil eller annat motorfordon utom motorcykel E 81 9,1* Passagerare i (på) bil eller annat motorfordon utom motorcykel l:" 819,2* Förare av motorcykel F. 819,3* Passagerare på motorcykel (även i sidovagn) E 819,4* Person som färdas med spårvagn li 819,5* Person som färdas i fordon draget av djur; ryttare på djur E 819,6* Trampcyklist (även passagerare) (definition g) Ii 819,7* Fotgängare (definition i) E 819,8* Annan skadad person Inkluderar." person på järnvägsfordon, spårvagn, fripassagerare E 819,9* Person UNS
Spårvagnsolycka
Inkluderar: kollision spårvagnar sinsemellan och med trampcy- kel, hästfordon, ryttare, fotgängare, föremål på spårbanan, urspårning etc. Se i övrigt definitionerna (a) och (f) Exkluderar: kollision med motorfordon (E 819), luftfartyg (E 846), vattenfartyg (E 838), järnvägsfordon (E 807)
F 825,0 Fotgängare (definition i) F 825,l Trampcyklist (definition g) li 825,2 Person i spårvagnen E 825,8 Annan person E 8259 Person UNS
E 826,0 E 826,l F 826,8
E 826,9
E 827,0 E 827,8
11" 827,9
E 838,0
F, 838,l
F, 838,2
E 838,3
Trampcykelolycka
Inkluderar: kollision trampcyklar sinsemellan och med hästdra- get fordon, ryttare, fotgängare, annat föremål, kullkörning, fall från cykel, skada av hjul eller annan del av cykel i rörelse Exkluderar: kollision med motorfordon (E 819), luftfartyg (E 846), vattenfartyg (E 838), järnvägsfordon (E 80 7), spår- vagn (E 825 )
Fotgängare (definition i) Trampcyklist (definition g)
Annan person Inkluderar: person i ”annat vägfordon”enligt definition (h) Person UNS
Olycka med annat vägfordon
Inkluderar: kollision ”andra vägfordon” sinsemellan, mellan sådant fordon och fotgängare, djur, annat föremål, kullkörning, skada i hjul, fall från fordon (även vid på— eller avstigning). Se också definitionerna (a) och (h) Exkluderar: kollision med motorfordon (E 819), luftfartyg (E 846), vattenfartyg (E 838), järnvägsfordon (E 807), spår— vagn (E 825), trampcykel (E 826)
Fotgängare (definition i)
Annan person Inkluderar: person i ”annat vågfordon” enligt definition (h) Person UNS
Olycka vid vattentransport UNSl
Inkluderar: kollisioner, fall i vatten eller drunkning i samband med vattentrafik, fall ombord på fartyg eller landgång, explo- sion, eldsvåda på fartyg (utan inskränkning), maskinolycka. Se också definitionerna (a) och (6) ovan Exkluderar: kollision med luftfartyg (E 846) Person i ”småbåt” ”Småbåt” är ett fartyg framdrivet genom åra, paddelåra eller liten motor och som kan ta högst nio passagerare. Exkluderar: pråm, flotte (förankrad) använd som dykplatt- form, segeljakt Besättning på annat vattenfartyg än '”småbåt” Inkluderar: person som är anställd på båten eller arbetar där såsom skeppsläkare, förplägnadspersonal, musiker, frisör Passagerare Inkluderar: förutom passagerare varje person, utom besätt- ningen, som vid skeppsbrott befinner sig i livbåt, sedan fartyget övergivits Hamnarbetare, stuvare Inkluderar: person som i hamn arbetar med lastning och lossning av fartyget
' ICD upptar nio num- mer för att beteckna sjö- olyckornas art (E 830— E 838) varav E 838 har rubriken ”Andra och ospecificerade olyckor i vattentrafik”.
* ICD upptar sex num- mer (E 840—E 845) för att beteckna olyckans art. Decimalerna här ovan överensstämmer med ICD. E 846 saknas.
E 838,53 Annan person Inkluderar: besökande besättningsman från annan båt, tull- tjänsteman, lots, simmare, person på vattenskidor, som skadas av fartyget eller del därav E 838,9 Person UNS
Olycka vid lufttrafik (inklusive rymdfärder)
Inkluderar: krasch, fallande föremål från luftfartyg, slag av propeller, insugning [ reaktionsaggregat, kollision på marken med annat fordon, människa, djur eller föremål. Se också definitionerna (a) och (b) ovan Exkluderar: köld (E 901), barotrauma (E 902), ressjuka (E 903)
E 846,0* Rymdfarare E 846,1 * Person i militärt luftfartyg Inkluderar: besättning, trupper, militära och civila passagerare E 846,2* Besättning i kommersiellt luftfartyg Inkluderar: pilot, steward, flygvärdinna E 846,3* Passagerare i kommersiellt luftfartyg Inkluderar: flygpersonal, som icke är del av besättningen E 846,4* Person i annat slag av luftfartyg och luftfartyg UNS Inkluderar: besättning och passagerare i privat flygplan E 846,5* Markpersonal E 846,8* Annan person Inkluderar: besökande på flygfält, person utanför flygfält, frivillig fallskärmhoppare E 846,9* Person UNS
2.2 Indelning efter skadans natur
När det gäller skadans natur är skillnaderna mellan svensk klassifikation av år 1964 och 1968 mycket små. Båda bygger på ICD-normer och omfattar för skador genom yttre våld och förgiftning numren 800—959. Frakturer klassificeras således enligt båda med hjälp av området 800— 829. Luxationer täcks av området 830—839 och brännskador med 940—949 etc. Inom varje sådant område görs en ytterligare precisering av skadans natur. Fraktur på huvudets övre del betecknas med 800, fraktur på skallbasen med 801 osv. Luxation i käkled betecknas med 830, luxation i skuldra med 831,1uxalion iarmbågsled med 832 etc.
För varje skada finns sedan en ytterligare precision av karaktären med hjälp av två decimaler. Man urskiljer med hjälp av decimalerna tre typer, nämligen okomplicerade skador, komplicerade skador och sena besvär, dvs. följdtillstånd p. g. a." tidigare skada. Således innebär 800,00 en okomplicerad fraktur på huvudets övre del, 800,10 en komplicerad (öppen) fraktur på samma ställe. Söker någon sjukvård för sena besvär av en fraktur på huvudets övre del betecknas detta med 800,90 i
sjukjournalen. För brännskador finns en ytterligare uppdelningi första, andra och tredje gradens brännskador. Brännskador i ansikte, huvud och hals kan således betecknas enligt något av nedanstående:
941,00 utan uppgift om komplikation 941,10 brännskador enligt ”gradus 1” 941,20 brännskador enligt ”gradus 2” 941,30 brännskador enligt ”gradus 3” 941,90 sena besvär
Uppdelningen av brännskadorna i tre grader förekommer endast i ”Klassifikation av sjukdomar 1968”. Ytterligare en skillnad mellan de båda klassifikationerna, som är intressant för vårt vidkommande, är att hjärnskakning enligt 1964 års normer betecknas med 852, medan den enligt 1968 års klassifikation betecknas med 850. (Observera således att det material som vi har gällande Uppsala-regionen och år 1966 skiljer sig i klassificeringssiffran från det material från Karlstad och 1969 som vi arbetat fram, när det gäller hjärnskakning.)
En utförlig förteckning över de diagnoser som förekommer i Karlstads- materialet ges i bilaga 4, tabell 842.
Exempel på registreringar (frakturer 800—829) av skadans natur enligt ”Klassifikation av sjukdomar 1968” ges på följande sidor.1
X VII. Skador genom yttre våld och förgiftning A. Skadans natur (diagnos)
För de flesta skadorna anges till vänster om diagnosen två eller flera nummer för att beteckna olika egenskaper hos skadan, nämligen dels dess karaktär av att vara en akut skada resp. ett sent besvär (följdtillstånd av tidigare skada) och dels olika svårighetsgrad av akut skada (okomplicerad, komplicerad el. dyl.). Om det icke är känt, huruvida en skada var akut eller sen, klassificeras den som akut. Om det icke är känt om den var okomplicerad eller komplicerad, klassificeras den som okomplicerad.
Ifråga om skador på armar, händer, fingrar, ben, ögon, öron, nerver och andra organ, varav det finns mer än ett hos varje individ, är diagnosen formulerad i singularis dvs. som skada på ”arm”, ”hand”, ”finger” etc. men skall tydas som ”arm eller armar”, ”hand eller händer” etc., såvida det icke uttryckligen anges, att det gäller endast en lem (t. ex. i 817). Ordet ”finger” inbegriper också tumme.
Då flera lokalisationer anges i rubrikerna, betyder ordet ”cum” att båda lokalisationerna måste vara inbegripa och ”et” att endera eller båda (alla) lokalisationerna kan vara inbegripna (jfr 823, 828).
Med ”multipel skada” menas skada på flera, olika slag av kroppsdelar (av de slag som här specificeras), däremot icke skador på samma slag (t. ex. flera frakturer på samma överarmsben eller fraktur på flera mellanhandsben) och följaktligen ej heller på bilaterala kroppsdelar (t. ex. skada på båda överarmsbenen).
1 Klassifikation av sjuk- domar 1968 sid. 93—95.
Fracturae ( 800—829) Frakturer
Fraktur med dislokation klassificeras på det ben som är berört av frakturen. Spontana (eller patologiska) frakturer klassificeras på den sjukdom som orsakade frakturen (t.ex. metastaser från neoplasma, multipelt myelom). Med ”komplicerad” fraktur menas öppen fraktur, med eller utan främ- mande kropp.
Acuta (sive NUD) Sequclae Akut (eller UNS) Sena besvär
Non compli- Compli- cata (sive cata NUD) Kompli- Okompli- cerad cerad (eller U NS)
800,00 800,10 800,90 I-"ractura cranii (verticis, ossis frontalis. ossis parietalis) Fraktur på huvudets övre del (kalott, pannben. hjässben) 801,00 801,10 801,90 Fractura bascos cranii Fraktur på skallbasen
Fractura ossium faciei Fraktur på ansiktsben Exkluderar: fraktur på land (873)
802,00 802,10 802,90 Nasi 802,21 802,31 802,91 Mandibulae 802,42 802,52 802,92 Ossium faciei aliorum 803,00 803,10 803,90 Ifracturae cranii aliae et NUD
Andra frakturer på skallen och skallfrakturer UNS
804,00 804,10 804,90 I-'racturae multiplicea cranii sive ossium faciei cum allis combus Multipla frakturer på skall- eller ansikts— ben jämte andra ben
l-'ractura columnae vertebralis sine lacalosac medullae spinallis sive NUD Fraktur på ryggraden utan ryggmärgsskada eller UNS 805,00 805,10 805,90 (*ervicalis 805,21 805,31 805,91 Thoracica sive lumbalis 805,42 805,52 805,92 Sacralis sive coccygis 805,63 805,73 805,93 Alia sive NUD
Ifractura columnae vertebralis cum laesionc medullae spinallis Fraktur på ryggraden med ryggmärgskada (nerv- rotsskada) 806,00 806,10 806,90 Cervicalis 806,21 806,31 806,91 Thoracica 806,22 806,32 806,92 Lumbalis 806,43 806,53 806,93 Sacralis et coccygis
806,64 806,74 806,94 Alia sive NUD
Acuta (sive NUD) Sequelae Akut (eller UNS) Sena besvär
Non compli- Compli— cata (sive cata NUD) Kompli- Okom pli- cerad cerad (eller UNS)
807,00 807,10 807,90 807,21 807,31 807,91 807,42 807,52 807,92 808,00 808,10 808,90
809,00 809,10 809,90
810,00 810,10 810,90 811,00 811,10 811,90 812,00 812,10 812,90 812,21 812,31 812,91
812,42 812,52 812,92
813,00* 813,10* 813,90 813,21* 813,31* 813,91 813,42* 813,52* 813,92 813,63* 813,73* 813,93
814,00 814,10 814,90 815,00 815,10 815,90
816,00 816,10 816,90
Fractura costac, sterni et laryngis Fraktur på revben, bröstben och struphuvud Costae Sterni Laryngis
Fractura pelvis Fraktur på bäckenben
I-'ractu'rae trunci multiplices et fractura trunci NUD Multipla frakturer på bålens ben och fraktur på bålens ben UNS
Fractura claviculae Fraktur på nyckelben
l-'ractura scapulae Fraktur på skulderblad
Fractura humeri Fraktur på överarmsbenet
Pattis superioris Diaphysaria sive humeri NUD Humerusskaftet eller humerus UNS Partis inferioris
Fractura radii et ulnae Fraktur på strålben och armbågsben Radii Ulnae Radii cum ulna NUD
l-'ractura ossis carpi Fraktur på ben i handleden Fractura ossis metacarpalis Fraktur på mellanhandsben Fractura digiti manus Fraktur på fingerben
* ICD skiljer icke på ra- dius och ulna, men har decimaler för fractura partis superioris (sive NUD) non complicata (0), complicata (1), diaphysaria (2 resp. 3) och partis inferioris (4 resp. 5).
Non complj- Compli- cata (sive NUD)
817,00
818,00
819,00
820,00 820,01 820,02 820,03
821,00 821,21
822,00
823,00 823,21
824,00
825,00 825,01 826,00
827,00
828,00
829,00
cata
817,10
818,10
819,10
820,10 820,11 820,12 820,13
821,10 821,31
822,10
823,10 823,31
824,10
825,10 825,11 826,10
827,10
828,10
829,10
Sequelae
817,90
818,90
819,90
820,90 820,91 820,92 820,93
821,90 821,91
822,90
823,90 823,91
824,90
825,90 825,91 826,90
827,90
828,90
829,90
Fracturae multiplices ossium unius manus Multipla frakturer på ena handens ben Exkluderar: fraktur inkluderande karpalben (818)
Fracturae aliae, multiplices et NUD, unius extremitatis superioris Andra multipla och icke specificerade frakturer på en övre extremitet
Fracturae multiplices extremitatum superiorum ambarum et extremitatis superioris cum fractura costae et/sive sterni Multipel fraktur på båda övre extremiteterna och multipel fraktur inbegripande över extremitet och revben och/eller bröstben
Fractura femoris partis superioris Fraktur på övre delen av lårben Colli femoris Pertrochanterica Alia definita NUD
Fractura femoris partium aliarum et NUD Fraktur på andra och ospecificerade delar av lårbenet Femoris diaphysaria sive femoris NUD Femotis partis inferioris
Fractura patellae Fraktur på knäskålen
Fractura tibiae et fibulae Fraktur på skenben och vadben Pattis superioris sive tibiae et tibulae NUD Diaphysaria
Fractura malleoli Malleolarfraktur
Fractura ossis tarsalis et metatarsalis Fraktur i fotvrist— och mellanfotsben Calcanei Alio loco sive NUD
Fractura digiti pedis Fraktur på tå
Fracturae allae, multiplices et NUD, unius extremitatis inferioris Andra multipla och icke specificerade frakturer på en nedre extremitet
Fracturae multiplices extremitatum inferiorum ambarum, inferioris cum fractura superioris et inferioris cum t'ractura costae et sterni Multipel fraktur inbegripande båda nedre extremi- teterna, nedre med övre extremitet eller nedre extremit med revben och bröstben
Fractura NUD Fraktur UNS
SOU 1975:13 2.3 Klassifikationssystemets användning på sjukhusen
När det gäller klassificeringen efter skadans uppkomstsätt (lZ-klassifice— ringen) bygger denna på intervjuer med de skadade. Är de skadade medvetslösa eller av andra skäl har svårt att lämna uppgifter kan ambulanspersonalen i många fall ge besked. Vet man om att det är en motorfordonsolycka eller trampcykelolycka men inte vilken typ, finns möjlighet till klassificeringen UNS (utan närmare specifikation). I tabell 1 i bilaga 4 framgår t. ex. att 11 patienter klassificerats som personer som skadats i motorfordonsolycka men där närmare specifikation saknas (E 819,9). För varje person anges alltid endast ett E-nummer, även om skadans natur klassificerats med flera nummer.
Vid klassificering efter skadans natur kan flera diagnoser ges. Några internationellt gällande regler för klassificeringen av multipla diagnoser vid morbiditetsstatistik (i motsats till fallet vid mortalitetsstatistik) finns ej. Vid registrering av diagnoser finns i princip ingen gräns för hur många diagnoser som kan ges för varje skadad person. Praktiska synpunk- ter talar dock för att endast sådan diagnos som haft relevans för vården skall registreras. Regeln kan sägas vara att en diagnos registreras om den föranlett utredning eller någon form av behandling, annars icke.l Samti- digt som det finns ett önskemål om att ge en så bred beskrivning av patientens sjukdomar som möjligt och att därför möjlighet bör finnas till att uppge flera diagnoser är det för att få översikt ibland nödvändigt att karakterisera varje patient med endast en diagnos. Av detta skäl måste man välja ut en huvuddiagnos om fler diagnoser förekommer.1
Den i särklass vanligaste diagnosen efter skadans natur för slutet vårdade vägtrafikolycksfall är hjärnskakning (commotio cerebri, 850). I vårt material från Karlstads centralsjukhus hade 104 patienter denna diagnos som första diagnos, vilket motsvarar 39 % av totalantalet patien- ter. I J Thorsons undersökning2 framgår att 348 av 827 (42 %) patienter intagna i sluten vård på grund av trafikolyckor hade hjärnskakning som enda diagnos. Beroende på storleksordningen och på att klassificerings— problemen vid denna diagnos kan vara betydande kan det vara av intresse att redogöra för på vilka grunder en patient klassificerats som ”Com- motio cerebri” (850).
Enligt en mycket använd lärobok i kirurgi (”Nordisk lärobok i kirurgi”) föreslås att medvetslöshet under mindre än tio minuter skall vara en praktisk definition av ”commotio cerebri”.3 I J Thorsons undersökning framgår att medvetslöshet var den i särklass vanligaste orsaken till att en patient klassificerades som ”commotio cerebri”. [ sitt material från Uppsala sjukvårdsregion hade J Thorson 415 ”commotio cerebri-diagnoser”, varav 348 hade denna diagnos som enda diagnos. Den kliniska basen för klassificering som "commotio cerebri” i detta material återges i tabell B 2:2.4
Siffrorna i tabellen får tolkas med viss försiktighet. J Thorson påpekar själv att de cirka 11 % för vilka amnesi för själva olyckan var den enda orsaken till att patienten klassificerats som ”commotio cerebri” är en svårdefinierbar grupp, då det är tveksamt om människor överhuvudtaget
1 "Klassifikation av sjuk- domar 1968” sid. 8—9. 2 ] Thorson: a.a. kap. VII och Vlll. 3 J Thorson: a.a. sid. Vll:13. 4 Tabell 7:5 och 8:5 i Thorson a.a.
Tabell B 2:2 The clinical bases of ”commotio cerebri” diagnoses in hospital records,
Clinical Bases [frequency
Abs Rel (%)
A Unconsciousness (also somnolent, "probably unconscious”, ”very unresponsive”) 208 50,1 E Amnesia (ante- or retro-
grade (not A)) 44 10,6 C Vomiting or nausea
(not A, B) 34 8,2 D Amnesia just about the
accident (not A—C) 39 9,4 E Headache (not A—D) 4 1,0 F Any other basis
(not A—E) 24 5,8 G No clinical basis 59 14,2 H Observational
diagnosis 3 0,7 Total 415 100,0
kan erinra sig saker som händer så snabbt och har en så kort varaktighet som en olycka. Förmodligen är det också så att gruppen ”no clinical basis” är för stor, då uppgiften om klassificeringsorsaken kan ha blivit bortglömd i journalen.
När det gäller diagnoser som berör andra kroppsdelar än huvudet är klassificeringsgrunden betydligt entydigare.
Bilaga 3 Trafikskadade i Uppsala sjukvårdsregion
Sedan år 1964 registrerar socialstyrelsen alla slutet vårdade patienter inom Uppsala sjukvårdsregion. Årligen vårdas inom detta område cirka 2 500 trafikskadade i sluten vård.
Uppsalaregionen är en av sju sjukvårdsregioner. Dessa regioner tillkom genom riksdagsbeslut år 1960. Regionernas primära uppgift är att de skall svara för specialiserade vårdgrenar, vilka kräver så stora upptagningsom- råden att landstingen är för små för att ensamma handha kliniker för detta. ! Uppsalaregionen bor cirka 16 ”o av Sveriges befolkning. Regionin- delningen framgår av figur 1 bilaga 9.
Det datamaterial som vi utnyttjar från Uppsalaregionen gäller alla som år 1966 skrevs ut från sluten vård och där orsaken var trafikolycka, de- finierad som summan av E003 (motorcykelolycka), EOOS (annan motor- fordonsolycka), E007 (järnvägsolycka), 5009 (annan vägtrafikolycka utom med trampcykel) och E010(trampcykelolycka).'
Uppsalaregionen visar ett relativt högt antal dödsolyckor, vilket känne- tecknar en landsbygdsregion med relativt stor trafikandel på vägar där den tillåtna hastigheten är hög. Som exempel kan nämnas att år 1966 inträffade 359 dödsfall i städer av 1313 i vägtrafiken totalt (enligt ”Vägtrafikolyckor med personskada 1966 och 1967”), vilket motsvarar 27,3 %. Befolkningen i städerna i relation till rikets totala folkmängd var ungefär 55 ”0.
1 den av SCB publicerade "Vägtrafikolyckor mcd personskada” (V) finns en länsuppdelning av olyckorna. Uppsala sjukvårdsregion överens- stämmer ej med länsgränserna. Gör man emellertid en approximativ jämförelse kan man anta att Uppsala län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län, Jämtlands län samt Västernorrlands län ungefärligen motsvarar Uppsala Sjukvårdsregion. ] dessa län inträffade enligt ”Vägtra- fikolyckor med personskada" är 1966 23,6 % av samtliga trafikdödsfall i riket. Länen hade 18,7 % av samtliga som svårt skadade rubricerade och 17,9 % av dem vilka registrerades som lindrigt skadade. Ovannämnda läns del av den totala folkmängden i riket utgjorde är 1966 18,1 %.
Använder man Uppsala-materialet som bas för skattning av den totala olyckspopulationen i Sverige får man följaktligen vara medveten om den risk som finns för en viss överskattning av antalet grava olyckor. Relativa antalet svåra skador enligt uppgiften ovan tyder dock på att snedvrid- ningsel'fektcn inte är stor.
1 Enligt 1964 års Klassifi— kation. Se bilaga 2.
154
Uppsala-materialet tillåter oss även att göra en uppdelning av intagna skadade i
a) De som av polisen rapporterades som svårt skadade b) De som av polisen rapporterades som lindrigt skadade c) De som ej rapporterats som skadade av polisen
Trafikolyckor är i Uppsala-materialet definierat som summan av 11003, 15005, 15007, 11009 och EOIO enligt 1964 års klassifikation. I vår tidigare definition av vägtrafikolycksfall ingick ej 5007, då detta var järnvägs- olyckor. Här borde man alltså rensa bort alla fall med denna beteckning (5007) för att få en mer adekvat definition av vägtrafikolyckor. Då antalet personer med denna klassifikation endast är 14 av totalt 2 536, dvs. omkring 0,6 %, och då det skulle vara oproportionerligt arbetskrä- vande att göra denna reduktion har dessa fall fått kvarstå. En uppdelning av materialet med avseende på [:"-klassifikation och rapportkategori (svårt skadad (=S), och lindrigt skadad (=L) i polisrapporteringen och endast i patientstatistiken (=P) redovisas i tabell 1.
Av tabellen framgår att trampcykelolyckorna (15010) till 87 % utgöres av dem som endast finns med i patientstatistiken. För moped- och motorcykelolyckor (5003) gäller att 61,8 % av dessa ej registreras hos
Tabell B3:l Antal vägtrafikolycksfall på sjukhusi Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot olyckstyp.
Olyckstyp Rapportkategori
Totalt Polisrappor— Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
Totalt antal intagna 2 536 620 607 1 309
E 003 Motorcykelolycka a) Antal intagna med
angiven olyckstyp 327 51 74 202 b) Andel av totalt antal intagna, % 12,9 8,2 12,2 15,4 0) Andel av antal intagna med angiven olyckstyp, % 100,0 15,6 22,6 61,8 15005 a) 1 807 545 490 772 Annan motorfor- b) 71,3 87,9 80,7 59,0 donsolycka 0) [00,0 30,2 27,1 42,7 E 007 a) 14 — — 14 Järnvägsolycka b) 0,6 1,1
c) 100,0 100,0 li 009 a) 49 12 11 26 Annan vägtrafik— b) 1,9 1,9 1,8 2,0 olycka utom med c) 100,0 24,5 22,4 53,1 trampcykel li 010 a) 339 12 32 295 Trampcykelolycka b) 13,4 1,9 5,3 22,5
c) 1000 3.5 9,4 87,0
SCB. För olyckor med bil, buss, lastbil etc. (11003) är rapporterings- frekvensen högst, men t. o. m. för dessa olyckor gäller att nästan 43 ”a av de intagna ej är polisrapporterade.
Studerar vi rapportkategori mot ålder] ser vi i tabell 2 att de högsta relativa andelarna patienter som ej finns med i SCB:s statistik har vi i åldrarna 0— 14 år. Detta hänger naturligtvis samman med det stora antalet cykel- (och förmodligen även moped-) olyckor i dessa åldrar, vilken olyckstyp vi tidigare sett endast i undantagsfall rapporteras.
Tabell B3:2 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhusi Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot ålder.
Alder Rapportkategori
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
Totalt antal intagna 2 536 620 607 1 309 044 3) Antal intagna med angiven ålder 64 l 1 10 43 b) Andel av totalt antal, % 2,5 1,8 1,6 3,3
c) Andel av antal intagna med angiven ålder, % 100,0 17,2 15,6 67,2 05—09 a) , 184 34 38 112 b) 7,3 5,5 6,3 8,6 c) 1000 18,5 20,7 60,9 10—14 8) 162 31 36 95 13) 6,4 5,0 5,9 7,3 c) 1000 19,1 22,2 58,6 15—19 8) 487 112 144 231 b) 19,2 18,1 23,7 17,6 0) 100,0 23,0 29,6 47,4 20—24 a) 298 84 80 134 6) 11,8 13,5 13,2 10,2 0) 100,0 28,2 26,8 45,0 2549 a) 132 37 31 64 b) 5,2 6,0 5,1 4,9 0) 100,0 28,0 23,5 48,5 30—34 a) 124 26 33 65 b) 4,9 4,2 5,4 5,0 c) 1000 21,0 26,6 52,4 35—39 a) 93 23 21 49 b) 3,7 3,7 3,5 3,7 c) 1000 24,7 22,6 52,7
' Alder = skillnaden mel- lan utskrivningsdagen och födelsedagen. Åldern an- ges i fullbordade år. [in patient som är född den 21/3 1940 och skrivs ut 1/3 1966 är således 25 år.
Ålder Rapportkategori
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
40—44 a) 109 31 29 49 b) 4,3 5,0 4,8 3,7 c) 1000 28,4 26,6 45,0
45 —49 a) 143 35 32 76 b) 5,6 5,6 5,3 5,8 c) 1000 24,5 22,4 53,1
50—54 a) 141 38 28 75 15) 5,6 6,1 4,6 5,7 (3) 100,0 27,0 19,9 53,2
55 —59 a) 159 46 26 87 b) 6,3 7,4 4,3 6,6 c) 100,0 28,9 16,4 54,7
60—64 a) 139 35 31 73 b) 5,5 5,6 5,1 5,6 c) 100,0 25,2 22,3 52,5
65 —69 a) 126 25 33 68 b) 5,0 4,0 5,4 5,2 0) 100,0 19,8 26,2 54,0
70_74 a) 84 25 16 43 b) 3,3 4,0 2,6 3,3 0) 100,0 29,8 19,0 51,2
75 —79 a) 63 18 12 33 b) 2,5 2,9 2,0 2,5 c) 1000 28,6 19,0 52,4
80_84 a) 21 7 4 10 b) 0,8 1,1 0,7 0,8 0) 100,0 33,3 19,0 47,6
85—--89 a) 7 2 3 2 b) 0,3 0,3 0,5 0,2 0) 100,0 28,6 42,9 28,6
Tabell 83:31 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhusi Uppsalaregioncn utskrivna 1966. Ålder mot olyckstyp.
Olyckstyp Ålder Totalt 0 14 15 29 30 44 45 59 60 74 75 89
Totalt antal intagna 2 536 410 917 326 443 349 91
li 003 Motorcykelolycka a) Antal intagna med angiven olyckstyp 327 17 182 22 48 46 12 b) Andel av totalt antal intagna, % 12,9 4,1 19,8 6,7 10,8 13,2 13,2 0) Andel av antal intagna med angi- ven olyckstyp, % 100,0 5,2 55,7 6,7 14,7 14,1 3,7
11.005 a) 1 807 228 677 278 333 237 54 Annan motorfor- b) 71,3 55,6 73,8 85,3 75,2 67,9 59,3 donsolycka c) 100,0 12,6 37,5 15,4 18,4 13,1 3,0 |: 007 8) 14 2 1 4 2 4 l Järnvägsolycka b) 0,6 0,5 0,1 1,2 0,5 1,1 1,1
(3) 100,0 14,3 7,1 28,6 14,3 28,6 7,1 I: 009 a) 49 12 8 7 8 10 4 Annan vägtrafik- b) 1,9 2,9 0,9 2,1 1,8 2,9 4,4 olycka utom med c) 100,0 24,5 16,3 14,3 16,3 20,4 8,2 trampcykel
1—l010 a) 339 151 49 15 52 52 20 Trampcykelolycka b) 13,4 36,8 5,3 4,6 11,7 14,9 22,0 0) 100,0 44,5 14,5 4,4 15,3 15,3 5,9
Olyckstypens åldersberoende belyses i tabell 3. Ett sätt att belysa skillnader när det gäller skadans gravhet mellan S-, L- och P-fallen är att studera vårdtider för dessa kategorier. Detta görsi tabell 4.
Den mest märkbara skillnaden är den som framkommer mellan svårt skadade (Sl å ena sidan och lindrigt skadade (L) och endast i patientsta- tistiken förekommande fall (P) å den andra. Detta belyses med figur 1. Figuren visar hur många procent av en viss rapportkategori som fortfaran- de finns kvar på sjukhuset en viss tid efter olyckan. För svårt skadade gäller exempelvis att 44% av fallen har en vårdtid på 11 dagar eller längre. För lindrigt skadade och endast i patientstatistiken registrerade är motsvarande siffra 21 %.
Fördelningen beträffande vårdtiden för L-skadade och P-skadade visar en slående parallellitet. Vårdtid på två dagar och längre har cirka 96 % av S-skadade mot 84 —86 % för L—skadade och P-skadade. 8 dagars vårdtid eller längre har 54 % av de S-skadade mot 28—30 % för övriga (LH)). Längre vårdtid än 35 dagar har över 16 % av S-skadade mot 5—6 ”(1 för L— och P-fallen. Om S—fallen sålunda visar upp en vårdnadsbild som tyder på allvarligare skador än L- och P-fallen, pekar dock vårdtidsstatistiken för de sistnämnda på att det även här finns många fall med tämligen grava skador.
Tabell B3:4 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhus i Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot vårdtid.
Antal Rapportkategori vårddygn (N)
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
Totalt antal intagna 2 536 620 607 1 309 0 a) Antal intagna med N vårddygn 31 3 7 21 b) Andel av totalt antal intagna, % 1,2 0,5 1,2 1,6
c) Andel av antal intagna med N vårddygn, % 100,0 9,7 22,6 67,7 1 a) 272 21 91 160 b) 10,7 3,4 15,0 12,2 0) 100,0 7,7 33,5 58,8 2 a) 377 49 106 222 b) _14,9 7,9 17,5 17,0 c) 100,0 13,0 28,1 58,9 3 a) 296 54 72 170 b) 11,7 8,7 11,9 13,0 c) 100,0 18,2 24,3 57,4 4 a) 236 59 53 124 b) 9,3 9,5 8,7 9,5 c) 100,0 25,0 22,5 52,5 5 a) 172 39 48 85 b) 6,8 6,3 7,9 6,5 c) 100,0 22,7 27,9 49,4 6 a) 130 29 27 74 13) 5,1 4,7 4,4 5,7 0) 100,0 22,3 20,8 56,9 7 a) 118 29 31 58 b) 4,7 4,7 5,1 4,4 c) 100,0 24,6 26,3 49,2 8 a) 82 23 18 41 b) 3,2 3,7 3,0 3,1 c) 100,0 28,0 22,0 50,0 9 a) 85 22 17 46 b) 3,4 3,5 2,8 3,5 c) 100,0 25,9 20,0 54,1 10 a) 59 19 8 32 b) 2,3 3,1 1,3 2,4 0) 100,0 32,2 13,6 54,2
Antal Rapportkategori vårddygn (N)
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta-
terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
11
a) 64 27 12 25
b) 2,5 4,4 2,0 1,9 0) 100,0 42,2 18,8 39,1 12
a) 34 6 8 20
b) 1,3 1,0 1,3 1,5
c) 100,0 17,6 23,5 58,8 13
a) 39 11 8 20
b) 1,5 1,8 1,3 1,5
c) 100,0 28,2 20,5 51,3 14
a) 45 12 10 23
b) 1,8 1,9 1,6 1,8
c) 100,0 26,7 22,2 51,1 15—21
a) 140 52 30 58
b) 5,5 8,4 4,9 4,4
c) 100,0 37,1 21,4 41,4 22—28
a) 79 37 17 25
b) 3,1 6,0 2,8 1,9
c) 100,0 46,8 21,5 31,6 29—35
a) 69 28 15 26
b) 2,7 4,5 2,5 2,0
c) 100,0 40,6 21,7 37,7 36—
a) 208 100 29 79
b) 8,2 16,1 4,8 6,0
c) 100,0 48,1 13,9 38,0
Figur B 3.1 Relativa andelen kvarliggande
patienter (rota/I),
% kvarliggande patienter
100
90*
sot
70—
604
50—
Endast Svårt skadade (S) registrerade 40— ipatient- l statistiken (P) 30— + | 201 Lindrigt skadade (L) 10- 0 | 1 1 "r r |**r v 1 | : v v 1 M—T—M—r—Mf—y—M—H O 1 2 3 4 5 6 7 8 91011121314 15—2122—2829—35 >36 Antal vård- dagar i sluten vård
Det finns även en möjlighet att göra en könsuppdelning av ovanstående material. 1 tabellerna 5 och 6 visas procentuella vårdtidsfördelningen för män och kvinnor och i figur 2 och 3 relativa andelen kvarliggande patienter.
En tendens till genomgående längre vårdtider för kvinnor gör sig gällande för alla rapportkategorierna (S, L, P). Drygt en tredjedel (882 stycken) av samtliga fall i Uppsala-materialet klassificerades efter skadans natur som hjärnskakning. Detta innebär att de i nummerserien efter skadans natur erhöll beteckningen 852 (enligt ”gula boken”). Eftersom denna intagningsorsak är helt dominerande kan det vara speciellt intressant att studera vårdtid och rapportkategori för denna grupp, vilket redovisas i tabell 7. 1 figur 4 visas relativa andelen kvarliggande patienter.
Gruppen hjärnskakning är relativt lite vårdtidskrävande. Endast 5 % av patienterna har längre vårdtid än 14 dagar. Efter fyra dagar återstår endast drygt 40 % av fallen. Särskilda beräkningar för trafikolycksfallen totalt visar att ungefär 20 % hade längre vårdtid än 14 dagar medan cirka 60 % av fallen kvarlåg efter fyra dagar. Man skulle därför vara böjd att tro att diagnosgrupp 852 skulle ha en markant större del av de fall, som ej rapporterades av SCB än övriga grupper. Så är dock tydligen inte fallet. För alla diagnosgrupper uppgår endast P—registrerade till cirka 52 % av samtliga fall. För diagnosgruppen hjärnskakning är motsvarande siffra 51 % (453/882). För gruppen hjärnskakning gäller att cirka 20 % av fallen av SCB rubricerats som svårt skadade medan 28% faller under
lindrigt skadade. För samtliga trafikskadefall gällde (enligt tabell 4) att 24 ”o var svårt skadade och 24 % lindrigt skadade enligt SCB:s uppgifter.
Ytterligare en möjlighet att belysa komplikationsgradens fördelning på S-, L- och P-skadefall är att undersöka hur operativa ingrepp fördelade sig på dessa kategorier. Tabell 8 visar förekomsten av operation med uppdel- ning på de tre rapportkategorierna.
S-skadefallens större gravhet (57,4 % operation) och den stora sam- stämmigheten mellan L- och P-skadefallen (38,6 resp. 38,1 %) under- stryks än en gång. Totalt sett har man i 43 % av samtliga fall tillgripit operation, vilket belyser den allmänna svårighetsgraden hos trafikskade- fallen.
Tabell B 35 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhus i Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot vårdtid män.
Antal Rapportkategori vårdd ygn (N)
terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
Totalt antal intagna 1 724 424 417 883 0 a) Antal intagna med N vårddygn 24 2 4 18 b) Andel av totalt antal intagna, % 1,4 0,5 1,0 2,0
c) Andel av antal intagna med N
vårddygn, % 1000 8,3 16,7 75,0 1
a) 193 18 67 108
b) 11,2 4,2 16,1 12,2
c) 1000 9,3 34,7 56,0 2
a) 273 39 78 156
b) 15,8 9,2 18,7 17,7
c) 1000 14,3 28,6 57,1 3
a) 187 37 50 100
b) 10,8 8,7 12,0 11,3 0) 100,0 19,8 26,7 53,5 4
a) 173 43 37 93
b) 10,0 10,1 8,9 10,5
c) 1000 24,9 21,4 53,8 5
a) 111 23 33 55
b) 6,4 5,4 7,9 6,2
c) 1000 20,7 29,7 49,5 6
a) 92 22 13 57
b) 5,3 5,2 3,1 6,5
c) 100,0 23,9 14,1 62,0
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta—
Antal Rapportkategori vårddygn (N)
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
7 a) 82 21 18 43 b) 4,8 5,0 4,3 4,9 c) 100,0 25,6 22,0 52,4
8 a) 51 14 10 27 b) 3,0 3,3 2,4 3,1 c) 100,0 27,5 19,6 52,9
9 a) 54 11 13 30 b) 3,1 2,6 3,1 3,4 c) 100,0 20,4 24,1 55,6
10 a) 42 13 5 24 b) 2,4 3,1 1,2 2,7 c) 100,0 31,0 11,9 57,1
11 a) 41 18 9 14 b) 2,4 4,2 2,2 1,6 c) 100,0 43,9 22,0 34,1
12 a) 18 4 6 8 b) 1,0 0,9 1,4 0,9 c) 100,0 22,2 33,3 44,4
13 '
a) 25 8 7 10 b) 1,5 1,9 1,7 1,1 6) 100,0 32,0 28,0 40,0
14 a) 32 10 8 14 b) 1,9 2,4 1,9 1,6 c) 100,0 31,3 25,0 43,8
15——21 a) 95 36 22 37 b) 5,5 8,5 5,3 4,2 c) 100,0 37,9 23,2 38,9
22—28 a) 53 25 10 18 b) 3,1 5,9 2,4 2,0 c) 100,0 47,2 18,9 34,0
29—35 a) 45 18 9 18 b) 2,6 4,2 2,2 2,0 0) 100,0 40,0 20,0 40,0
36—
a) 133 62 18 53 b) 7 7 14,6 4 3 6 0
c) 1000 46,6 135 3918
Tabell 83z6 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhusi Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot vårdtid kvinnor.
Antal Rapportkatcgori vårddygn (N)
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
Totalt antal intagna 812 196 190 426 0 11) Antal intagna med N vårddygn 7 l 3 3 b) Andel av totalt antal intagna, % 0,9 0,5 1,6 0,7
c) Andel av antal intagna med N
vårddygn, / 100,0 14,3 42,9 42,9 1
a) 79 3 24 52
b) 9,7 1,4 12,6 12,2
c) 1000 3,8 30,4 65,8 2
a) 104 10 28 66
b) 12,8 5,1 14,7 15,5 0) 1000 9,6 26,9 63,5 3
a) 109 17 22 70
b) 13,4 8,7 11,6 16,4
c) 1000 15,6 20,2 64,2 4
a) 63 16 16 31
13) 7,8 8,2 8,4 7,3
c) 1000 25,4 25,4 49,2 5
a) 61 16 15 30
b) 7,5 8,2 7,9 7,0
c) 1000 26,2 24,6 49,2 6
a) 38 7 14 17
b) 4,7 3,6 7,4 4,0
c) 1000 18,4 36,8 44,7 7
a) 36 8 13 15
b) 4,4 4,1 6,8 3,5
c) 1000 22,2 36,1 41,7 8
a) 31 9 8 14
b) 3,9 4,6 4,2 3,3 0) 100,0 29,0 25,8 45,2 9
a) 31 11 4 16
b) 3,8 5,6 2,1 3,8
c) 1000 35,5 12,9 51,6 10
a) 17 6 3 8
b) 2,1 3,1 1,6 1,9
c) 1000 35,3 17,6 47,1
Antal Rapportkategori
vårddygn (N) . . . Totalt Pollsrappor- Pollsrapporte- hndastmedta-
terad som rad som Iind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
11
a) 23 9 3 11
13) 2,8 4,6 1,6 2,6 0) 100,0 39,1 13,0 47,8 12
a) 16 2 2 12
b) 2,0 1,0 1,1 2,8
c) 100,0 12,5 12,5 75,0 13
a) 14 3 1 10
b) 1,7 1,5 0,5 2,3
c) 100,0 21,4 7,1 71,4 14
a) 13 2 2 9
b) 1,6 1,0 1,1 2,1
c) 100,0 15,4 15,4 69,2 15—21
3) 45 16 8 21
b) 5,5 8,2 4,2 4,9
c) 100,0 35,6 17,8 46,7 22—28
3) 26 12 7 7
b) 3,2 6,1 3,7 1,6
c) 100,0 46,2 26,9 26,9 29—35
a) 24 10 6 8 13) 3,0 5,1 3,2 1,9
c) 100,0 4 ,7 25,0 33,3 36—
a) 75 38 11 26
b) 9,2 19,4 5,8 6,1 0) 100,0 50,7 14,7 34,7
% kvarliggande patienter
Svårt skadade (S)
50— registrerade i patient— 40— statistiken (P), 30— Lindrigt 20_ skadade (L) 10— O|?ll'T'liill|T1|M11VVIW|VV1> 012 3 4 5 6 7 8 9101112131415—2122— 829—35 >36 Anm vård. FigurB 3:2 Relativa dagar i sluten andelen kvarliggande vård patienter ( mån). % kvarliggande patienter 100I 90— 804 70— Svårt skadade (S) 60— ' 504 40- Endast registre- rade i patientstatistiken (P) 30— Lindrigt skadade (L) _" 20- 10- Olrlflllll—I'Yr**fIW—Y—/VX/_T—/VV—f—AN—T_> O 1 2 3 4 5 6 7 8 91011121314 15—2122—28 29—35 >36 _ Antal vård- Figur B 3.3 Relativa dagar i sluten andelen kvarliggande
vård patienter (kvinnor).
Tabell 8317 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhusi Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot vårdtid för patienter med hjärnskakning som första diagnos (diagnos 852 enligt ”gula boken”).
Antal Rapportkategori
vårddygn (N) , . Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta—
terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken Totalt antal intagna 882 180 249 453 0 a) Antal intagna med N vårddygn 14 1 3 10 b) Andel av totalt antal intagna, % 1,6 0,6 1,2 2,2 c) Andel av antal intagna med N vårddygn, % 100,0 7,1 21,4 71,4 1 a) 142 11 49 82 b) 16,1 6,1 19,7 18,1 c) 100,0 7,7 34,5 57,7 2 a) 211 24 54 133 b) 23,9 13,3 21,7 29,4 0) 100,0 82,9 26,6 63,0 3 a) 148 31 39 78 b) 16,8 17,2 15,7 17,2 c) 100,0 20,9 26,4 52,7 4 a) 99 26 31 42 b) 11,2 14,5 12,4 9,3 c) 100,0 26,3 31,3 42,4 5 a) 60 14 22 24 b) 6,8 7,8 8,8 5,3 c) 100,0 23,3 36,7 40,0 6 a) 45 11 11 23 b) 5,1 6,1 4,4 5,1 c) 100,0 24,4 24,4 51,1 7 a) 37 9 9 19 b) 4,2 5,0 3,5 4,2 c) 100,0 24,3 24,3 51,4 8 a) 26 6 8 12 b) 2,9 3,3 3,2 2,6 c) 100,0 23,1 30,8 46,2 9 a) 19 9 5 5 b) 2,2 5,0 2,0 1,1 c) 100,0 47,4 26,3 26,3 10 a) 7 3 2 2 b) 0,8 1,7 0,8 0,4 c) 100,0 42,9 28,6 28,6
Antal Rapportkategori vårddygn (N)
Totalt Polisrappor- Polisrapporte- Endast medta- terad som rad som lind- gen i patient- svårt skadad rigt skadad statistiken
11
a) 10 4 4 2
b) 1,1 2,2 1,6 0,4 0) 100,0 40,0 40,0 20,0 12
a) 11 2 3 6 12) 1,2 1,1 1,2 1,3
c) 100,0 18,2 27,3 54,5 13
a) 1 — — 1
b) 0,1 0,2
c) 100,0 100,0 14
a) 10 4 3 3
b) 1,1 2,2 1,2 0,7 0) 100,0 40,0 30,0 30,0 15 —21
a) 18 11 3 4
b) 2 ,0 6,1 1,2 0,9
c) 100,0 61,1 16,7 22,2 22—28
8) 6 3 1 2 0) 0,7 1,7 0,4 0,4
c) 100,0 50,0 16,7 33,3 29—35
8) 5 4 — 1
b) 0,6 2,2 0,2
c) 100,0 80,0 20,0 36—
a) 13 7 2 4
b) 1,5 3,9 0,8 0,9
c) 100,0 53,8 15,4 30,8
Figur B 3:41 Relativa andelen kvarliggande patienter med hjärnskak- ning som första diagnos (diagnos 852 enligt ”gula boken ' ').
100I 90— 80—
70—
60— 50-
40 l Endast
registre- rade i patient- statistik- 20 — en (P)
10—
-—>
30
1
O___L
01234
5 6
% kvarliggande patienter
.—7Y7, , . .w 1» r Vx . , 7 8 91011121314715—211'52—28 29—35 36
skadade (L)
__ Svårt skadade (S)
_
Antal vård— dagar i sluten vård
Tabell B3:8 Antal vägtrafikolycksfall på sjukhusi Uppsalaregionen utskrivna 1966. Rapportkategori mot operation.
Ja
Nej Operation Rapportkategori Totalt Polisrappor- Polisrapporte— Endast medta- terad som rad som lind— gen i patient— svårt skadad rigt skadad statistiken Totalt antal intagna 2 536 620 607 1 309 Antal intagna som opererades, % 1 089 356 234 499 Andel av totalt antal intagna, % 42,9 57,4 38,6 38,1 Andel av antal intagna som opererades, % 100,0 32,7 21,5 45,8 Antal intagna som ej opererades, % 1 447 264 373 810 Andel av totalt antal intagna, % 57,1 42,6 61,4 61,9 And el av antal intagna som ej opererades, % 100,0 18,2 25,8 56,0
Bilaga 4 År 1969 vid centralsjukhuset i Karlstad i sluten vård inskrivna
vägtrafikolycksfall
4.1 Beskrivning av materialet
I materialet som avser i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad under år 1969 inskrivna vägtrafikolycksfall har en del korrigeringar av de i journalerna angivna diagnoserna gjorts. Eftersom det ijournalerna före- kommer en olycksberättelse finns det en möjlighet att kontrollera om skadans orsak klassificerats riktigt. När det gäller skadans natur finns liknande möjligheter, då en kroppsdel som blir föremål för röntgen eller operation finns angiven. 1 det material som redovisas i denna skrift har mot bakgrund av övriga journaluppgifter följande korrigeringar gjorts:
Allmänt
Materialet bestod från början av 266 fall. En av dessa olyckor hade uppstått genom sparkåkning på is, Eftersom vår definition av vägtrafik- olycka inte inkluderar sjöar, med undantag för utstakade vintervägar som är öppna för allmän trafik, kan inte denna sparkolycka inräknas bland vägtrafikolycksfallen.
Skadans orsak
Vårt största problem har här varit klassifikationen av mopedolycksfallen. Mopedolyckorna år 1969 hade i sjukjournalerna vid centralsjukhuset i Karlstad förts under E 819,0 (”Förare av bil eller annat motorfordon utom motorcykel”). Ordet moped nämns inte i definitionerna i ”Klassi- fikation av sjukdomar 1968”. Det är dock vår uppfattning att moped- olyckor uppvisar mycket större likheter med motorcykelolyckor än med personbilsolyckor. Vi har därför valt att klassificera om samtliga moped- olyckor(14 st) från E 819,0 till E 819,2 (”Förare av motorcykel”).
I övrigt hade ett trampcykelolycksfall felaktigt angivits som fotgängare och därför har en överföring från E 819,7 till E 819,6 gjorts och dessutom hade en person som uppenbarligen var bilpassagerare angivits som person utan närmare specifikation. ! det senare fallet har vi således vidtagit en omklassificering från E 8199 till E 819,l.
170
Skadans natur
Följande omklassificeringar av första diagnos har gjorts:
1 ett fall har diagnosen 582,00 (kronisk nefrit) ersatts som första diagnos med andra diagnosen 820,00 (fraktur på övre delen av lårbenet), då första diagnosen knappast har uppkommit i och med olyckan.
I tre fall har första diagnosen 850,00 (hjärnskakning) ersatts med andra diagnosen 823 (fraktur på skenben och vadben), då de senare skadorna av sjukjournalerna att döma är de som i första hand orsakat vården. Hjärnskakningarna har av allt att döma haft ringa betydelse för vårdens omfattning. Röntgen av skallen förekommer ej och patienterna uppges inte ha några besvär av typ huvudvärk eller dylikt.
En patient har felaktigt klassificerats med 821 (fraktur på lårbenet) fastän det av journalberättelsen i övrigt är helt uppenbart att han fått en fraktur på knäskålen och därför borde fått diagnosen 822.
En patient som fått hjärnskakning som första diagnos har istället förts på andra diagnosen 861,21 (skada på lunga), då den senare avjournalen att döma är den skada som till dominerande del föranlett vårdinsatsen.
Efter dessa ändringar kan detta material beskrivas med nedanstående tabeller och figurer. Materialet är disponerat så, att först kommer ett avsnitt (4.2) om sluten värd, ett om öppen vård (4.3) därefter en avdelning (4.4) som behandlar sjukvårdstransporter och slutligen ett avsnitt (4.5) rörande olycksfall som inträffat utanför centralsjukhusets upptagningsområde.
4. 2 Sluten vård
1 tabell 1 visas vägtrafikolycksfallen uppdelade efter skadans yttre orsak. Övriga relevanta definitioner — E 819,4 (person som färdas med spårvagn), E 819,5 (person som färdas 1 fordon draget av djur, ryttare på djur), E 819,8 (annan skadad person), E 826,8 (annan person) och E 826,9 (person UNS) — upptog inget olycksfall under detta år. Som synes omfattar både definitionen E 819,6 och E 826,1 tramp-
Tabell B4:l De är 1969 vid centralsjukhuset i Karlstad inskrivna vägtrafikolycks- fallen fördelade efter skadans yttre orsak.
Skadans yttre orsak Antal
l-1819,0 l-"örare av bil eller annat motor-
fordon utom mc 65 l". 819,l Passagerare i bil eller annat
motorfordon utom mc _ 62 l'1819,2 Förare av mc 26 l-', 819,11 Passagerare på mc . 2 l'1819,6 Trampcyklist (även passagerare) '- 19 li 819,7 Fotgängare 40 1'2819,9 Person utan närmare specifikation 11 F. 826,0 fotgängare * 1 1" 826,1 Trampcyklist _ 39
Totalt 265
cykelolyckor. På motsvarande sätt gäller att E 819,7 och E 826,0 gäller fotgängarolyckor. Definitionen E 819,6 innebär att cyklisten kolliderat med något motorfordon medan E 826,1 kan vara kollision mellan cyklar eller, vilket torde vara vanligare, kullkörning med cykel. En fotgängare som blivit skadad av ett motorfordon klassificeras på motsvarande sätt som E 819,7 medan fotgängare som kolliderar med cyklist rubriceras som E 826,0. Den senare typen av olyckor (E 826,0) måste i allmänhet bli ganska lindriga och mer sällan föranleda sjukhusvård, vilket bekräftas av den låga siffran i tabell 1.
I tabell 2 visas hur de 265 patienterna fördelas efter skadans natur med uppdelning både på första-diagnos och totala antalet diagnoser. En sammanfattning av tabell 2 visas i tabell 3 och figur 1.
Tabell B4:2 De är 1969 vid centralsjukhuset i Karlstad inskrivna vägtrafikolycksfallen fördelade efter skadans natur.
Antal
Diagnosens nr och benämninga Antal % av % av första- samtliga ställda samtliga diagnoser första- diagnoser ställda
diagnoser diagnoser
289,46 Ruptura spontanea lienis 1 0,4 1 0,2
582,00 Kronisk nefrit — — 1 0,2
780,50 Vertigo (symptom) 1 0,4 1 0,2 785,20 lcterus, neonati excepto (symptom) _ 1 0,2 785,51 Symptomata abdominalis acuta NUD 7 2,6 8 1,7
789,30 Haematuria — — 1 0,2
800,00 Fraktur på huvudets övre del 6 2,3 13 2,8 801,00 Fraktur på skallbasen 1 0,4 1 0,2
802,00 Fraktur på näsans ben — — 2 0,4
802,21 Fraktur på underkäken (ej tänder) 1 0,4 6 1,3 802,42 Fraktur på andra ansiktsben 3 1,1 6 1,3 804,00 Fraktur (multipla) på skall— eller
ansiktsben jämte andra ben — _ 1 0,2
805,00 Fraktur på ryggradens halsdel — — 3 0,6
805,21 Fraktur på ryggradens bröst— eller
lumbaldel 7 2,6 8 1,7 805,63 Fraktur ryggraden, alia sive NUD 1 0,4 2 0,4 806,00 Fraktur på ryggradens halsdel med
ryggmärgsskada 1 0,4 2 0,4
807,00 Fraktur på revben, 8 3,0 27 5,7 807,10 Fraktur på revben, komplicerad [ 0,4 1 0,2
807,21 Fraktur på bröstben — — 1 0,2 807,90 Fraktur på revben, sena besvär — — 1 0,2 808,00 Fraktur på bäckenben 4 1,5 11 2,3 808,90 Fraktur på bäckenben sena besvär — — 1 0,2
810,00 Fraktur på nyckelben 2 0,7 12 2,5 810,10 Fraktur på nyckelben, komplicerad 1 0,4 1 0,2 811,00 Fraktur på skulderblad 1 0,4 4 0,8 812,00 Fraktur på överarmsben 3 1,1 4 0,6 812,21 Fraktur på överarmsben, diaphysaria 2 0,7 3 0,6
812,42 Fraktur på överarmsben, partis inferioris — — 1 0,2
813,00 Fraktur på radius (strålben) 7 2,6 9 1,9 813,21 Fraktur på ulnae (armbågsben) » 0,4 2 0,4 813,31 Fraktur på ulnae komplicerad 1 0,4 2 0,4 813,42 Fraktur på radius och ulnae 1 0,4 2 0,4 813,52 Fraktur på radius och ulnae, komplicerad 1 0.4 2 0,4 813,63 Fraktur på radius och ulnae NUD 1 0,4 1 0.2
Tabell 842 forts.
Diagnosens nr och benämning” Antal % av Antal % av första- samtliga ställda samtliga diagnoser första- diagnoser ställda
. diagnoser diagnoser
815,00 Fraktur på mellanhandsben — — 3 0,6 816,00 Fraktur på fingerben _ — 1 0,2
820,00 Fraktur på colli femoris (lårben) 1 0,4 1 0,2 820,10 Fraktur på colli femoris (lårben) komplicerad 1 0,4 1 0,2 820,01 Fraktur på pertrochanterica (lårben) 4 1,5 6 1,3 820,03 På ospec. delar, övre lårbenet 2 0,7 2 0,4 821,00 Fraktur på andra och ospec. delar av
lårbenet 10 3,7 14 3,0
821,21 Fraktur på andra och ospec. delar av lår-
benet, partis inferioris 2 0,7 3 0,6 821,31 Fraktur på andra och ospec. delar av lårbenet, komplicerad 1 0,4 1 0,2 822,00 Fraktur på knäskålen 6 2,3 6 1,3 822,10 Fraktur på knäskålen, komplicerad 1 0,4 2 0,4 823,00 Fraktur på skenben och vadben 17 6,4 26 5,5 823,10 Fraktur på skenben och vadben,
komplicerad 6 2,3 10 2,1
823,90 Fraktur på skenben och vadben,
sena besvär — — 1 0,2 823,21 Fraktur på skenben och vadben,
diaphysaria 1 0,4 1 0,2 823,91 Fraktur på skenben och vadben,
sena besvär 1 0,4 1 0,2
824,00 Fraktur på malleoli 2 0,7 4 0,8 825,01 Fraktur på fotvrist och mellanfot 1 0,4 1 0,2 835,00 Luxation i höftled 1 0,4 1 0,2
838,00 Luxation i fot — — 1 0,2
839,00 Luxation i Vertebrae cervicalis 1 0,4 1 0,2 845,00 Distortion av vrist och fot — » 1 0,2 847,00 Distortion i ryggen, (*olli — — 1 0,2 850,00 ('ommotio cerebri (hjärnskakning) 104h 39,2 129 27,4 851,00 Hjärnkontusion, hjärnlaceration 2 0,7 4 0,8 851,10 lljärnkontusion, hjärnlaceration, komplicerad 1 0,4 1 0,2 852,00 Subaraknodial, subdural och extradural
posttraumatisk blödning utan uppgift om
hjärnkontusion eller -laeeration 1 0,4 2 — 854,10 lntrakraniell skada alla definita,
komplicerad 1 0,4 1 0,2
860,00 Traumatisk pneumothorax — — 3 0,2 860,10 Traumatisk pneumothorax, komplicerad - — 2 0,4
860,11 Traumatisk haemothorax, komplicerad 1 0,4 1 0,2 861,21 Skada på lunga 1 0,4 2 0,4
864,00 Leverskada — — 1 0,2
865,00 Skada på mjälten 1 0,4 1 0,2
866,00 Skada på njuren — — 1 0,2
868,02 Skada på bukorgan, NUD (utan närmare
specifikation) — » 1 0,2
870,00 Sårskada i ögonregionen 1 0,4 4 0,8
870,03 Särskada i ögat och ögonregionen, NUD ,- » 3 0,6 873,00 Sårskada på huvudet 8 3,0 20 4,2 873,21 Sårskada på näsan — - 2 0,4 873,74 Fraktur på tänder, NUD 1 0,4 4 0,8 873,82 Fraktur på tandkrona. komplicerad — — 1 0,2 873,76 Sårskada i ansiktet 3 1,1 12 2,5 873,77 Sårskada på huvudet, NUD — — 1 0,2
875,00 Särskada på thoraxregionen 2 0,8 1 0,2
SOU 1975:13 Bilaga 4 Diagnosens nr och benämning” Antal % av Antal % av första- samtliga ställda samtliga diagnoser första- diagnoser ställda diagnoser diagnoser
876,00 Sårskada på ryggen 1 0,4 1 0,2 877,00 Sårskada på sätesregionen - — 1 0,2 878,00 Sårskada på yttre genitalia 1 0,4 2 0,4 879,00 Sårskador på andra och ospec. delar av
ansikte, hals och bål, definiti 1 0,4 3 0,6 879,71 Sårskador på andra och ospec. delar av
ansikte, hals och bål, multiplicia 2 0,7 3 0,6 879,72 Sårskador på andra och ospec. delar av
ansikte, hals och bål, NUD — — 1 0,2 880,00 Sårskada i skulderregion och överarm 1 0,4 1 0,2 882,00 Sårskada på handen utom finger — — 1 0,2 884,10 Sårskada på finger, komplicerad — — 1 0,2 891,00 Sårskada på knäregion, ben och malleolar—
region — — 3 0,6 891,10 Sårskada på knäregion, ben och melleolar-
region, komplicerad 1 0,4 1 0,2 892,10 Sårskada på fot, exklusive tå, komplicerad — — 1 0,2 894,00 Multipla, sårskador på nedre extremitet — — 1 0,2 894,10 Multipla, sårskador på nedre extremitet,
komplicerad 1 0,4 2 0,4 906,00 Multipla sårskador på ansikte och
extremitet 1 0,4 1 0,2 907,00 Multipla sårskador, annan lokalisation — — 1 0,2 907,01 Multipla sårskador, annan lokalisation, NUD — — 1 0,2 910,00 Ytlig sårskada i ansikte, på halsen och
kalotten 2 0,7 10 2,1 911,00 Ytlig sårskada på bålen ] 0,4 1 0,2 913,00 Ytlig sårskada på armbåge, underarm och
handlov ] — 1 0,2 916,00 Ytlig sårskada på höft, lår, underben
och vrist — —— 1 0,2 920,00 Kontusion på ansikte, kalott och hals,
exklusive öga 1 0,4 2 0,4 922,00 Kontusion på bålen 3 1,1 4 0,8 923,00 Kontusion på skulderregion och överarm 1 0,4 1 0,2 927,00 Kontusion på höft, lår, underben och vrist — — 2 0,4 929,00 Kontusion med andra och multipla lokalisa-
tioner - — 2 0,4 934,00 Främmande kropp i bronk och lunga — — 1 0,2 953,00 Skada på nerv i underarm — — 1 0,2 955,00 Skada på nerv i lår — — 1 0,2 958,64 Skada på ryggmärgen, NUD — — 1 0,2 995,10 Fettemboli -- — _ 1 _ 0,2_
Totalt 265 100 482 100
” F.nligl ”Klassifikation av sjukdomar 1968”. Socialstyrelsen. Stockholm. 17 Av dessa hade 56 patienter 85 0,00 som enda diagnos.
Tabell B4z3 Skadornas lokalisation på kroppsregioner för de år 1969 vid central- sjukhuset i Karlstad intagna vägtrafikolycksfallcn; med uppdelning på första diagnos och totala antalet diagnoser.
Första diagnos Totala antalet diagnoser Antal % Antal % Huvud 140 52,8 231 47,9 Thorax 31 11,7 80 16,6 Buk och bäcken 13 4,9 29 6,0 Övre extremiteter 19 7,2 37 7,7 Nedre extremiteter 60 22,6 96 19,9 Övrigt 2 0,8 9 1,9 Totalt 265 100 482 100
I—i'gur B4:l Tabell 3 i figur/Orm.
En fördelning av första diagnoserna efter skadans natur i relation till skadornas yttre orsak visas i tabell 4.
Tabell B4:4 Skadans natur enligt första diagnosen i relation till skadans yttre orsak.
Skadans yttre orsak Skadans natur
289 780 785 800—803 805—808 810—812 813 820.821 822
F1819,0 0 0 1 4 1 (805) 1 (810) 3 4 3 Förare av bil eller annat 3 (807) 1 (812)
motorfordon utom mc 2 (808) l-1819,1 0 0 0 0 4 (805) 1 (811) 0 5 1 Passagerare i (på) bil eller 1 (806) 1 (812)
annat motorfordon utom mc 3 (807)
1 (808)
1-1819,2 0 0 0 1 2 (805) 1 (810) 2 5 0 Förare av mc li 819,3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Passagerare på mc 15819,6 0 1 1 2 1 (808) 1 (810) 1 1 0 Trampcyklist (även) passage-
rare l-Z 819,7 1 0 2 2 1 (805) 1 (812) 2 2 2 Fotgängare 2 (807) F1819,9 0 0 0 2 1 (807) 1 (812) 1 l 0 Person som skadats i motor— fordonsolycka UNS
E 826,0 0 0 0 0 O O 0 1 0 Trampcykelolycka där fot- gängare skadats
E 826,1 0 0 3 0 0 1 (812) 2 2 ] Trampcykelolycka där cyklist skadats . __ ,__. ,. _
Totalt 1 1 7 11 22 9 11 21 7
Förklaring till huvudets nummer
289 = Sjukdomar i blodet och de blodbildande organen. 780 = Symptom från nervsystemet och vissa sinnesorgan 785 = Symptom från nedre delen av digestionskanalen 800—803 = Skallfrakturer 805—808 = Fraktur på ryggraden, revben, bröstben, struphuvud, bäckenben 810—812 = Fraktur på nyckelben, skulderblad och överarmsbenet 813 Fraktur på strålben och armbågsben 820, 821 Fraktur på lårben 822 = Fraktur på knäskäl 823—825 = Fraktur på skenben och vadben, malleolarfraktur och fraktur i fotvrist och mellanfotben 830—839 = Luxation utan fraktur 850 = lljärnskakning 851—854 = Skada på huvudet (utan skallfraktur) förutom hjärnskakning 860—869 = Inre skador i bröst, buk och bäcken 870—879 = Sårskador 880 = Sönderslitning och sårskada i skulderregion 890—897 = Sönderslitning och sårskada på nedre extremiteterna 906 = Multipla sårskador på ansikte och extremitet 910—918 = Ytliga sårskador 920—929 = Kontusion eller klämskada med intakt hud
906 910—918 920—929 Totalt
823—825 830—839 850 851—854 860—869 870—879 880 890—897 1 (823) 1 (835) 23 0 1 (860) 1 (870) 0 1 (894) 1 1 (910) 2 (922) 65 1 (825) 1 (861) 3 (873) 1 (865) 1 (876) 1 (878) 2 (879) 2 (823) 1(839) 32 1(851) 0 5 (873) 0 1 (891) 0 1(910) 1(920) 62 1 (922) 6 (823) 0 6 O 0 2 (875) 1 O 0 0 0 26 0 0 2 0 O 0 0 0 0 0 0 2 1(823) O 8 1 (851) 0 1(873) 0 0 0 0 0 19 9 (823) 0 11 1 (852) 0 1 (879) 0 0 0 0 1 (923) 40 1 (824) 1 (854) 1 (824) 0 2 1 (851) 0 1 (873) 0 0 0 0 0 11 0 0 0 0 0 0 O O 0 0 0 1 6 (823) 0 20 0 0 2 (873) 0 0 O 1 (911) 0 39 1 (913) 28 2 104 5 3 20 1 2 1 4 5 265
En sammanfattning av tabell 4, där skadornas fördelning på kropps- regioner visas för de sex vanligast förekommande olycksorsakerna, visas i tabell 5.
Vissa tendenser är märkbara i tabellen. Så framgår t. ex. att de 5. k. skyddade trafikanterna (E 819,0 och E 819,1) har markant mindre skador på de nedre extremiteterna än de "oskyddade” trafikanterna. De grupper som har flest skador på nedre extremiteterna är förare och passagerare på motorcyklar och mopeder samt fotgängare inblandade i motorfordonsolyckor. En tendens till större andel buk- och bäcken- skador för förare av, jämfört med passagerare i, motorfordon är också märkbar.
Säkrare slutsatser kommer att kunna dras när vi visar fördelningen för vårdtider, återbesök etc. för olika skadekategorier.
I tabell 6 visas vårdtidens fördelning i relation till skadans yttre orsak för de 265 patienterna.
Tabell B4:5 Skadornas lokalisation på kroppsregioner enligt första diagnoser för de sex vanligast förekommande yttre orsakerna.
Skadans Skadans lokalisation på kroppsregion yttre orsak
Huvud Thorax Buk och Övre ex- Nedre ex- Övrigt Totalt bäcken tremitet tremitet
E 819,0 Antal 35 9 7 4 10' o 65 Förare av motorfordon % 53,8 13,8 10,8 6,2 15,4 0 100 (utom mc) E 819,1 Antal 40 10 1 1 9 1 62 Passagerare i motorfordon % 64,5 16,3 1,6 1,6 14,5 1,6 100 (utom mc) E 819,7 Antal 16 ' 4 2 3 14 1 40 Fotgängare % 40,0 10,0 5,0 7,5 35,0 2,5 100 E 826,1 Antal 22 1 3 4 9 0 39 Trampcyklist % 56,4 2,6 7,7 10,3 23,1 0 100 E 819,2 Antal 7 6 0 2 11 0 26 Förare av mc % 26,9 23,1 0 7,7 42,3 0 100 E 819,6 Antal 12 l 2 l 2 1 19 Trampcyklist % 63,2 5,3 10,5 5,3 10,5 5,3 100 Totalt antal 132 31 15 15 55 3 251
Tabell B4:6 Vårdtid mot skadans yttre orsak för de 265 patienterna.
Skadans yttre orsak Antal vårddygn Totalt an- Vård- tal vård- dygn per 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15—24 25—34 35—99 100— Totalt dygn patient
E819,0 Förareavmotorfordonutommc1 112 7 7 3 5 4 210 2 1 1 2 5 1 5 5 65 1612 24,8
5819,1 Passagerare i motorfordon utommc 05179232202023103 1 6 4 621191 19,2 E819,2 Förareavmc 0 2 3 2 2 3 0 200010 0 0 2 5 3 1 26 665 25,6
E819,3 Passagerarepåmc 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 6 (3,0) E819,6 Trampcyklist (även passagerare) 0 3 2 2 3 1 0 2 2 0 0 1 1 0 0 1 0 1 0 19 181 9,5
E826,1 , Trampcyklist 2 4 0 5 l 4 2 4 0 2 0 0 0 0 1 4 1 0 0 39 250 6,4
E819,7 Fotgängare 0 2 5 3 7 2 1 3 0 31 1 1 0 0 4 2 3 2 40 1034 25,9 E826,0 Fotgängare 0 0 0 0 O 0 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 1 33 (33,0) E819,9 PersonUNS 10 0 0 2 3 0100010 0 0 1 1 1 0 11 136 12,4
Totalt 4 17 48 30 24 19 10 18 4 8 1 8 6 2 3 20 12 19 12 265 5108 19,3
Figur B 4.12 Relativa antalet kvarliggande paria/ller.
Med antal vårddygn avses här och i fortsättningen skillnaden i dagar mellan utskrivnings- och inskrivningsdagen. Den vårdtid som här avses är summan av akut- och eventuell långtidsvård. Åtskilliga patienter har efter en vårdperiod på kirurgavdelningen på Karlstad lasarett fått fortsatt vård på någon långvårdsklinik och eventuellt ytterligare vård på något sjuk- hem. Genom uppgifter i sjukjournalerna vid Karlstad lasarett om vart patienten utskrivits har vi försökt följa patientens fortsatta vård. En speciellt detaljerad redovisning av de 30 patienter som erhöll 36 vårddygn eller mer följer i bilaga 5. Tabell 6 visar på en genomsnittlig vårdtid på ungefär 19 dygn. De värst utsatta är fotgängare inblandade i motorfordonsolyckor (E 819,7), förare (E 819,0) och passagerare (E 819.1) i motorfordon samt motorcyklister och mopedister (E 819,2). Trampcyklisterna som grupp har en relativt kort vårdtid. Inom denna grupp finns en betydande skillnad mellan de ”rena” trampcykelolyckorna (E 8261) och trampcykelolyckor med motorfordon (E 819,6). Vårdtiden i vårt material är ungefär 50 % längre för gruppen E 819,6 än för E 826,1. Märkbart är således hur olika de s.k. oskyddade trafikantgrupperna har klarat sig. Cyklister har som helhet en relativt kort vårdtid, medan mopedister, mc-förare och fotgängare har tre gånger så lång.
Låt oss nu jämföra vårt Karlstadsmaterial med det vi tidigare har redovisat från Uppsalaregionen. Ett sätt att göra denna jämförelse är att studera relativa antalet patienter i de båda materialen som har en viss vårdtid eller längre. Figur 2 visar detta för de båda materialen.
% med visst antal vårddagar eller fler
100! 90i 80— 70. _Uppsala Karl-__ materialet stad 60imateri- alet 504 40. 30 20 104 0 rf, ...,..—r.,T-VwV-V ,,,, > 012 3 4 5 6 7 8 91011121314 15—21 22—28 Antal vård- dagar
Tabell B4:7 Vardtid mot alder för de 265 patienterna.
Ålder Antal vårddygn Totalt an— Vård— * * * * * " **" ' ** * ' * "**" * tal vård— dygn per 11 12 13 14 15—24 25—34 35—99 100— Totalt dygn patient
! 1 1 |
i o ' _!
0123456789
O— 4 5— 9 10—14 15—19 20-24 25429 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 80—84 85489 0 17 74 4A 0 23 226 9,8 0 13 52 43 0 45 540 120 2 38 769 203 2 11 389 35,4 0 14 153 105 1 7 412 583 0 13 262 202 0 l l 2 1 2 0 0 0
OMC OOO? OO'—'Q v—iNO
_rx—tsr
15 138 92 14 299 21A 12 306 255 12 594 495 10 345 345
13 430 33J 5 104 20,8 2 14 70 1 1 LO
_oC—NN—o—NNNNNH—OOO ”m.—_vc—No—m—o—ooooo NNMMXDNm—ou—do—io—QN—t—loo qvmww—N—mNM—o—co—oo
ino—c—ON—u—ov—cm—o—noo'cx _ooo—co—cmoo—u—oom oooo—ooooo—ooo—ooom ooooooo—coooooo—cooom _oO—NOOOOOOv—i—OOOOOXD oo—N—oooo—coo—c—v—ooow OOOOOOOOOOMOOOOOOO— ooo—m—oooooooomo—now oo———ooo—c—ooooooooo v No.—”__va—o—n—oooo ___—Noo—OOOHOOOOO _owoNNoomo—co—om _NOCOOOOOOOOO—OOOOIQ
Totalt 15— 265 5 108. 19,3
v—( .--4 O N .— v-d --1 '='” N C ("'t 00 (?
Överensstämmelsen verkar vara ganska bra mellan materialen. För båda gäller att efter fem dygn har något över hälften av patienterna utskrivits till hemmet. Karlstad-materialet har dock en något större andel lång- liggare, vilket förklaras av att Karlstad lasarett är ett centralsjukhus som mottar en del svårare fall utanför det egentliga upptagningsområdet. Se bilaga 9 för en redovisning av detta.
Materialets åldersfördelning och fördelningen av vårdtiden i relation till åldern visas i tabell 7.
Av de 265 inskrivna patienterna avled 9 under sjukhusvistelsen. Deras ålder, vårdtid och diagnos framgår av tabell 8, där det även informeras om huruvida patienten opererats eller ej och den typ av obduktion som följt. Åldern är angiven i intervall av publiceringsskäl.
Medelvärdtiden för dessa 9 patienter var 6,1 dygn. Alla opererades. Såsom förare av motorfordon (utom mc) rubricerades tre stycken. Cyk- lister var tre och fotgängare två medan en person var utan närmare speci- fikation (UNS). När det gäller skadans natur hade fyra stycken en första diagnos som gällde skada på huvudet, som ej var fraktur. Frakturer på huvudet hade två stycken medan en hade revbensfrakturer, en hade bäc- kenbensfrakturer och en lårbensfraktur som första diagnos.
Tabell B4:8 Vissa uppgifter om patienter som avled under sjukhusvistelsen.
Kön Ålder Antal Opera- Skadans yttre orsak Skadans natur (huvud- Obduktionens
vård- tion diagnos) karaktär dygn
Man >80 1 Ja E 819,6 808,00' Rättsläkarbesikt— Trampcyklist (även Fraktur på bäckenben ning i Göteborg passagerare) Man 60—80 9 Ja l-i 819,7 807,00 Obduktion i Karlstad Fotgängare Fraktur på revben Man 60—80 14 Ja E 819,0 800,00 Obduktion i Karlstad Förare av motorfor- Fraktur på huvudets don utom me övre del Man 60—80 0 Ja r1819,0 800,00 Obduktion i Karlstad Förare av motorfor- Fraktur på huvudets don utom mc övre del Kvinna 40—60 14 Ja E 826,l 820,00 Obduktion i Karlstad Trampcyklist Fraktur på Colli
femoris (lårben)
Man 40—60 4 Ja E 819,0 850,00 Rättsläkarbesikt— Förare av motorfor- Commotio cerebri ning i Göteborg don utom mc (hjärnskaknirg) Kvinna 0—14 8 Ja E 819,6 851,10 Rättsläkarbesikt- Trampcyklist även Hjärnkontusion, hjärn- ning iGöteborg passagerare luceration. komplicerad Man 0—14 0 Ja E 819,9 851,00 Obduktion (bröstpar- Person utan närmare Hjärnkontusion, tiet) i Karlstad specifikation hjärnlaceration Man 0—14 5 Ja E 819,7 854,10 Rättsläkarbesikt- Fotgängare lntrakraniell skada ning i Göteborg
alla definita kompli— cerad
Tabell B4:9 Vårdtid mot kön för de 265 patienterna.
Antal vårddygn Män Kvinnor Totalt 0 2 2 4 1 10 7 17 2 34 14 48 3 14 16 30 4 18 6 24 5 13 6 19 6 5 5 10 7 11 7 18 8 3 1 4 9 3 5 8 10 0 1 1 11 3 5 8 12 5 1 6 13 2 0 2 14 2 1 3 15 —24 13 7 20 25—34 9 3 12 35499 12 7 19 100— 7 5 12 Totalt 166 99 265 Totalt antal vårddygn 3 096 2 012 5 108 Vårddygn per patient _ 18,6 20,3 19,3
Fördelningen på vårdtid när det gäller kvinnor och män framgår av tabell 9. Man vet sedan tidigare1 att trafikskadornas yttre orsak är ålders- beroende. Man ”vandrar" från cykelolyckor i den tidiga skolåldern, via mopedolyckor i 15—17 års åldrarna till bilolyckor från och med 18 års ålder. För att få en uppfattning om hur Karlstad-materialet var fördelat i detta avseende har tabell 10 sammanställts där skadans yttre orsak för olika åldrar visas. De speciellt ”intressanta” åldrarna 15—17 år och 18— 19 särredovisas. 1 övrigt är det S-årsintervall som tidigare. Bland första diagnoserna dominerar, som tidigare visats, hjärnskakning. 104 av de 265 patienterna (39,2 %) hade hjärnskakning som första diagnos. Fraktur på skenben eller vadben var första diagnos för 25 patienter (9,4 %) och fraktur på lårbenet registrerades som första diagnos för 21 patienter (7,9 %). Nedan följer i tabellerna 11—20 antalet vårddagar för de 10 vanligaste huvuddiagnoserna. På detta vis registrerar vi sambandet mellan antalet vårddagar och skadans natur för 213 lse (. ex. B. Aldman: patienter, vilket motsvarar 80,4 % av totala antalet patienter. Trafikens farliga Värld.
Tabell 84:10 Skadans yttre orsak i relation till åldern.
Ålder Skadans yttre orsak
Förare av Passagerare Förare Passagerare Trampcyklist Trampcyklist motorfordon i motorfordon av mc på mc (även pass.) utom mc utom mc
Fotgängare Fotgängare
Person UNS
0— 4 5— 9 10—14 15—17 18—19 20—24 1 25—29 30—34 35—39 40—44 , 45_49 i 50—54 . 55—59 1 60—64 65—69 70—74 75—79 80—84 85489
Totalt 65
vmmmo—m—co—t—umv—v—vooo Ch OQNOO—ONNo—OOQNOOO—t Ch OOOOv—l—OOOOOOOOOODOO N ooo—u—wro—om—cmo—c—n—ooo ?MQNQMMVNNNNNN—tmm—to OO—MNDVONVNxOxDMMMMNOOO
ND N N O
("') _.
mWNN—No—H—MmN—NNN—O O ?
OOOOOOOOOOOO—OOOOOO '—
_
ONv—ONNO—Ov—l—OOOO—OOO '—
Tabell 84:11 Antal vårddygn för patienter med hjärnskakning (850) som huvud- diagnos.
Antal vårddygn Män Kvinnor Totalt 0 0 1 1 1 5 5 10 2 25 10 35 3 9 10 19 4 7 2 9 5 5 2 7 6 2 3 5 7 6 4 10 8 1 0 1 9 0 1 1 10 0 0 0 11— 3 3 6 Totalt 63 41 104 Totalt antal vårddygn 288 285 573 Vårddygn per patient 4,6 7,0 5,5
Tabell 84:12 Antal vårddygn för patienter med fraktur på skenben eller vadben (823) som huvuddiagnos
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 3, 4, 5, 6, 7, 20, 21, 2, 5, 9, 10, 11,
25, 26, 29, 33, 34, 15, 18, 49, 62,190, 68, 143 399 Antal 'patienter 14 11 25 Summa vårddygn 424 770 1 194 Vårddygn per pat. 30,3 70,0 47,8
Tabell 34:13 Antal vårddygn för patienter med fraktur på lårbenet (820,821) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt
Antal vårddygn 20, 22, 22, 31, 32, 33. 12, 14, 39, 49, 58, 41.50,62,79.110. 90,184 123, 151, 249 Antal patienter 14 7 21 Summa vårddygn 1 025 446 1 471 Vårddygn per pat. 73,2 63,7 70,0
Tabell 34:14 Antal vårddygn för patienter med sårskada på huvudet (873) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 2, 3, 4, 4, 4, 5, 8, 1, 2. 36
12, 22 Antal patienter 9 3 12 Summa vårddygn 64 39 103 Vårddygn per pat. 7,1 13,0 8.6
Tabell 84:15 Antal vårddygn för patienter med fraktur på strålben och armbågsben (813) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 1, 5, 7, 19 3, 6, 7, 9, 9, 20, 30 Antal patienter 4 7 11 Summa vårddygn 32 84 116 Vårddygn per pat. 8,0 12,0 10,5
Tabell 84:16 Antal vårddygn för patienter med skallfraktur (800, 801, 802, 803) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 0, 3, 4, 12, 14, 22, 3, 11, 19
25, 35 Antal patienter 8 3 11 Summa vårddygn 115 33 148 Vårddygn per pat. 14,4 11,0 13,5
Tabell 84:17 Antal vårddygn för patienter med fraktur på revben, bröstben eller struphuvud (807) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 1, 7, 7, 9, 23, 66 2, 7, 11 Antal patienter 6 3 9 Summa vårddygn 113 20 133 Vårddygn per pat. 18,8 6,7 14,8
Tabell 84:18 Antal vårddygn för patienter med fraktur på ryggraden utan ryggmärgsskada (805) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 5, 9, 13, 25, 54 2, 9, 20 Antal patienter 5 3 8 Summa vårddygn 106 31 137 Vårdtlygn per pat. 21,2 10,3 17,1
Tabell 84:19 Antal vårddygn för patienter med fraktur på knäskålen (822) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt Antal vårddygn 5, 6, 8, 9 3, 5, 24 Antal patienter 4 3 7 Summa vårddygn 28 32 60 Vårddygn per pat. 7,0 10,7 8,6
Tabell 84:20 Antal vårddygn för patienter med fraktur på överarmsbenet (812) som huvuddiagnos.
Män Kvinnor Totalt
Antal vårddygn 5, 13, 23 4, 11 Antal patienter 3 2 5 Summa vårddygn 41 15 56 Vårddygn per pat. 13,7 7,5 11,2
Den kortaste vårdtiden har, som väntat, fallen med hjärnskakning med 5,5 vårddygn per patient. Patienter med fraktur på överarm, armbågsben, strålben, knäskål eller med sårskada på huvudet representerar i vårt material en relativt homogen grupp. För dessa huvuddiagnosgrupper varierar antalet vårddygn totalt mellan 8,6 och 11,2. Skallfrakturer och frakturer på bröstben, revben eller struphuvud har en något längre vårdtid, nämligen 13,5 resp. 14,9 vårddygn. Betydligt längre vårdtid har patienterna med underbensfrakturer, där den totala medelvårdtiden är 47,8 vårddygn per patient. Den huvuddiagnos som ivårt material visar sig ha särklassigt längst vårdtid är lårbensfrakturerna. Medelvårdtiden är för dessa patienter 70 dygn. Observera dock att tabellerna 11—20 avser första diagnoser. För många av dessa patienter gäller att flera diagnoser förekom- mer.
För alla diagnoser gäller att medianvårdtiden är lägre, då det i samtliga fall förekommer några patienter med relativt lång vårdtid. Medianvård- tiden för patienterna med lårbensfraktur är sålunda 49,5 vårddygn. För patienter med fraktur på skenben eller vadben är den 20 vårddygn och för hjärnskakningspatienterna tre dygn.
När det gällde intagningsmånaden för de 265 patienterna visade sig åldern vara en betydelsefull faktor. [ åldrarna under körkortsåldern dominerade sommarmånaderna kraftigt. l körkortsåldern låg tonvikten både på sommarmånaderna och på höstmånaden november, som domi- nerade för gruppen 18 år och äldre. Förutom att detta är en ”mörk” må- nad är det normalt också den månad när den första snön och halkan stäl- ler till med speciella problem. Fördelningen efter'intagningsmånad visasi tabell 21 för tre åldersgrupper (0— 17, 18—44 och 45 år eller äldre).
Tabell 54:21 lnskrivningsmånad fördelad på åldersgrupper för de 265 patienterna.
Ålder Månad
Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Totalt
0—17 Antal % 18—44 Antal % 45— Antal % Totalt Antal 17”
20 13 5 11 10 ,8 24,4 15,9 6,1 13,4 12,2 14 12 15 7 8 14,1 12,1 15,2 7,1 8,1 10 9 6 10 5 .8 11,9 10,7 7,1 11,9 6,0 17 11 1 44 34 26 28 23 4,2 6,8 16,6 12,8 9,8 10,6 8,7
"A & .*- o 0 DJUJUILIIUJW
.— (JJ 90 L,.) ... webpage» .-
_. LWNIOMUINN >— ... _— ON >—
so Är ? .c.
2,4 11 11,1 14 16,7 27 10,2
2 2,4 4 4,1 3 3,6 9 3,4
82 100 99 100 84 100 265 100
Med ett s. k. xZ-test kan vi bestämma om de konstaterade säsong- variationerna endast är slumpberoende eller om de är statistiskt signifi- kanta på någon vald nivå. Huvudsyftet med att beräkna ett xz-värde är att få ett sammanfattande mått på avvikelserna mellan två frekvensserier. Den ena av dessa kan betecknas som en observerad fördelning, medan den andra är en på något sätt konstruerad hypotetisk fördelning. Tar vi siffrorna för hela materialet kan vår hypotetiska fördelning vara att antalet intagna är jämnt spridda över året, dvs. att varje månad intas på
32 = 22,] patienter. 12
grund av vägtrafikolycksfall
Låt oss införa följande symboler:
N = totala antalet intagna (dvs. 265) ni = observerade antalet intagna varje månad ti= 1,2 . . .13) fr = hypotetiska antalet varje månad, dvs. 1/12 x N
Vi får då följande: x2= Z ——————
Perfekt överensstämmelse mellan observerad och hypotetisk fördelning leder naturligtvis till att )(2 är noll. Ju större skillnaden är mellan de båda fördelningarna, desto större xz-värde. Låt oss som nollhypotes anta att fördelningarna är lika. Använder vi ovanstående formel får vi ett xz-värde på 52,6. En vanlig xZ-tabell visar att med 11 frihetsgrader (= antalet månader minus en, som måste bli bestämd av slutsumman) är det högsta värde vi kan acceptera på lO/OO-nivån 31,3. På denna nivå måste vi alltså förkasta vår nollhypotes och konstatera att svängningarna i inskrivningar- na beror på andra faktorer än slumpen.
Beräknar vi motsvarande för åldersgruppen 45 är eller äldre får vi ett xz-värde på 15,0. På 10 %-nivån är det kritiska värdet 17,3 varför vi alltså på denna nivå måste acceptera vår hypotes att säsongvariationerna för den äldre åldersgruppen endast är slumpberoende. För mellangruppen (18—-44 år) blir xz-värdet 18,8 vilket är ett värde som sålunda måste förkasta nollhypotesen på 10 ”At—nivån, men acceptera den på 5 f/r—nivån, där det kritiska värdet är 19,7. För den yngsta åldersgruppen blir XZ—värdet 52,9, vilket som vi tidigare såg var ett värde som innebar att vi förkastade nollhypotesen t. o. m. på ] O/oo-nivån.
Den yngsta åldersgruppen är således den som har de starkaste sväng— ningarna i intagningen. Säsongsvängningarna, framförallt de höga juni- och julisiffrorna, är så stora att de inte rimligtvis kan förklaras av slumpen. Under de två sommarmånaderna juni och juli inskrevs ju också drygt 40 % av samtliga vägtrafikolycksfall under 18 år vid Karlstads cen- tralsjukhus år 1969. För de båda andra åldersgrupperna gäller däremot att vi på 5 %nivån kan acceptera att de konstaterade svängningarna ligger inom slumpens inverkan.
När det gäller våra tre åldersgrupper måste emellertid xz-värdena
endast tas som en vägledning, då klasserna har ganska små frekvenser. Som en tumregel brukar stipuleras att de hypotetiska talen (Ti) helst inte bör vara mindre än 10 men ej får understiga 5. Det senare kravet uppfyller våra tre delpopulationer, men ej det förra. För totalpopulatio— nen låg vi däremot långt över 10, då 5 där motsvarade 22,1.
En stor del av antalet patienter som skrevs in under 1969 på grund av vägtrafikolycksfall opererades på Karlstad lasarett, framförallt på kirur- gisk avdelning men även på ortopedisk avdelning eller på annat sjukhus. Förutom anteckningar i sjukjournalerna om operation förs speciella operationskort, där operationstid, narkosmedel. blodersättning etc. note- ras. Det visade sig emellertid att det för en del patienter saknades operationskort fastän operation förekommit på operationsavdelning en- ligt sjukjournalen. Orsaken till att något speciellt operationskort ej existerar för patienter där operativa ingrepp gjorts är i de flesta fall att narkos ej har förekommit.
Med operation avser vi, som tidigare nämnts, åtgärder som är så krävande att en speciell operationsavdelnings resurser måste tas i anspråk. Det innebär att vi ej betraktar t. ex. sutureringar vid akutintaget eller anläggande av stödförband på avdelningen vid revbensskador som opera— tioner. Ej heller har som operation räknats gipsuppklippning och om- gipsning vid t.ex. röntgenundersökningar av frakturer. Suturer, stöd- förband och omgipsningar är sådana ingrepp som kan klaras av utan att någon operationsavdelning tas i bruk.
Med vår definition av operation har 118 patienter opererats. Av dessa har för 88 patienter vid totalt 128 operationer anteckningar gjorts på operationskort. Operationstiden i relation till ålder och kön för dessa 128 operationer redovisas i tabell 22.
Dessutom har för dessa 88 patienter i tre fall gjorts ytterligare totalt 9 operationer, där anestesi uppenbarligen varit nödvändig men där vi inte kunnat erhålla uppgifter om Operationstiden. Det gäller bl. a. för opera- tioner utförda vid regionsjukhuset i Örebro. För dessa 9 operationer antar vi samma genomsnittstid som för övriga 128 tidsangivna operatio- ner.
Tabell 84:22 Operationstid i relation till kön och ålder.
Ålder Kön Operationstid i minuter
Totalt 0—15 16 30 31 45 46 60 61 75 76 90 90 120 121—180 181—
0—17 Män 17 1 2 2 8 l 0 2 1 O Kvinnor 15 1 6 2 2 0 2 0 1 1 125—44 Män 40 4 8 6 6 4 4 3 3 2 Kvinnor 13 0 1 2 2 1 1 4 l 1 45— Män 23 O 3 2 5 2 3 1 3 4 Kvinnor 20 l 4 1 4 2 2 4 2 0 Totalt 128 7 24 15 27 10 12 14 11 8
I åtskilliga fall har det vid dessa 137 (128 + 9) operationstillfällen varit fråga om flera ingrepp. Ingreppen redovisas i tabell 23.
Tabell 34:23 Operationsingrepp som antecknats på operationskort för 88 av de 265 patienterna.
Typ av ingrepp Antal ingrepp Tibiasträck 10 Tibiasträck, bilateralt 3 Calcaneussträck 10 Calcaneussträck + gipsskena 2 Tracheotomi 9 Carotis a. i. 7 Strälben, oblodig reposition 4 Strålben, blodig rcp. + gips 2 Sensutur 4 Sutur, vilvus contus capillité 1 Trepanation, bilat, 2 dränage ] Trepanation 1 Patellarext. 3 Ligamentsutur, patellae 1 Sugdrän. 2 Pleuradrän. 1 Gipsskena, knä 1 Cerclage + gips, överarm 1 Cerclageborttagning + gips., överarm 1 Gips, överarm 1 Rep. + hö.gipshandske 1 Blodig rep. men Kiintscherspik 6 Öppen rep. m. Rushpin ] (”erclage, femur + gips 2 1 1 1 4 1 1 l 1 1 4 1 1 1 2 1 l l 1 1 2 1 1 1 2 2 2 1 1 Öppen rep. + snäckskruv, skenhenknä + gips Blackburnsträck
Trepanation
Oblodig rep. överarm + gipsskcna (Försök till) extraktion av Kiintscherspik Osteosyntes enl. AO, condylplatta bilat + gips Rep. av höftledsluxation + Calcaneussträck Öppen rep. + exstirpation av benfragment Collumspikning enl. Thornton Osteosyntes enl. Thornton Osteosyntes m. cerclage, ö.arm + gips Osteosyntes m. cerclage + Kiintschcrspik Rep. försök + gipsskena, höftled Rep. försök, underben Osteosyntes, Rushpin, Palmerstift X3, cerclagc, höftled Öppen rep. + Rushpin, elavikelfraktur Intubation Osteosyntes m. eerclage + gips, underbcn Rep. + cirkulärgips i TV, fot Rep. + gips i TV, underben Rep. av stortå Rep. + hög gips, underben Blodig rcp. + osteosyntes, Rushpin + cerclage Oblodig rep. + gipsskena, underben Blodig rep. av metatlorsalben (fotben) Cerclage av patella + knäkappa Cerclage, knä + dorsal gipsskena lipidural blödning utrymmcs
Tabell B4 :23 forts.
Typ av ingrepp Antal ingrepp
Liegering 1 Blodig rep. + osteosyntes med ccrclage + bcngips, underbcn 2 Öppen rep. + osteosyntes av malleolarfraktur m. Palmcrstift + gipsstövcl, fot Osteosyntes, Rushpin, tibiafraktur 1—"xcision och skrapning av sårytor Tierschning (fr. lårben) lixtraktion av Rushpin Osteosyntes, extraktion av Rushpin Amputation, underben Omläggning av amputerat ben Reamp., underbcn
Rep. + osteosyntes m. ccrclage av överkäken Korrigering av caleancussträek + sluten rep. Borttagning av stålligament Rep. + fixation m. ccrclage av överkäksfraktur Hudsutur+ skena, underarm Avmejsling av frakturändar, vä.clavikel Avmej sling av frakturändar vä.ben
Fragmentsavmejsling, clavikel Reposition + hög cirkulärgips på båda underbenen + osteosyntes med Rushpin Månsning Sutur av knälcdskapscl Reposition + gips, u-ben Anl. av Trochantersträck, höften Exstirpation av patellafragment + dorsal gipsskcna Anl. av knäkappa Mjältexstirpation (splcnectomi) Oblodig rep. + gips, handleden Ostgosyntes Rep. + osteosyntcs, skulderbladsfraktur E_xtraktion av Kiintscherspik, vä.höft Oblodig rep. + knäpunktion
l-'riläggning av poplitea + embolectomi dx l'riläggning av a femoralis + sondering av a poplitca m. Foggarty-k. lncision + klyvning av muskelfascia By pass, hö.knä a poplitea Amputation fem.dx. Omläggning av amputerad del Gipsning av höger knä Blodig rep. + osteosyntes + cerclagc Sårrevision + lambåförskjutning + Thicrschning, hö. fot ]
Totalt 166
......—..._..............._.._-._.._..|>._.w._.
>—->—-—-—-NNN—-———'*—-—'W>—'
___—___...—
För de återstående opererade 30 patienterna saknas således tidsupp- gifter. Däremot vet vi vilken typ av ingrepp det gäller, vilket redovisas i tabell 24.
Den totala tidsåtgången vid operationer blir 158 timmar om man summerar uppgifterna som ligger bakom tabell 22. i genomsnitt för de 128 operationerna blir detta 74 minuter per operation. Av dessa 128
Tabell 84:24 Operationsingrepp som ej antecknats på operationskort utan endast i sjukjournalerna för de 265 patienterna.
Typ av ingrepp Antal ingrepp
_.
Anläggande av tibiasträck Anläggande av cirkulärgips, ben Anläggande av hög gipsstövel Anläggande av calcaneussträck + gipsskena Anläggande av Bulowdränage
Mänsning
Anläggande av gipskappa, knä Anläggande av calcaneussträck Anläggande av dorsal skena, ben Anläggande av cirkulärgips, arm Estraktion av Käntscherspik Anläggande av helbensgips Anläggande av dorsal skena, underarm Förstärkning av gipsstövel Bortslipning av asfalt, panna
Tracheotomcring
Anläggande av hälbenssträck Anläggande av höftsträek Anläggande av femursträck Anläggande av gipsskena, lårben Anläggande av låg gipsstövel Anläggande av dorsal gipsskena, handled Anläggande av hög gipshandske Anläggande av handledsgips Anläggande av fotledsgips Anläggande av gipsförstärkning med fotplatta Gipsförstärkning, underben, med elastiska bindor Borttagning av cerclage, armbåge lixtraktion av Rushpin Extraktion av osteösyntesmatrl. l-"raktur på radius (strålben) drages rätt och radiusskena pålägges lixstirpation av naevus
Knäpunktion Öppen reposition + osteosyntes med Thorntonspik och femhälsplatta Öppen reposition, margo infraorbitale (ansiktsfraktur) Reposition av zygomaticusfraktur Oblodig reposilion i TV, handled
lnlägges först med Volkmansskena för senare operation l—Ixeision + sutur ögonlock
Totalt
—- ___-__.—___->_—u——-—-.—-.—-._.>—-—.—-—___—NNNNNwwwwAAmmmso—n
©
operationer har 103 utförts på dagtid (07—19) och 25 på natten. Under dagtid opererades 126 timmar och under nattid 32.
l relation till åldern visar tabell 22 att i den lägsta åldersgruppen (0—17 år) utfördes i genomsnitt 0,39 operationer per patient. Motsvaran- de tal för gruppen 18—44 år blir 0,54 och för patienter som var 45 år eller äldre när olyckan inträffade blir antalet 0,5] operationer i genom- snitt per patient.
Det största antalet operationer (som krävt anestesi och som finns antecknat på operationskort) som någon patient har i vårt material är 10.
Detta gäller för två patienter. (För en mer detaljerad redovisning av de gravare fallen i vårt material hänvisas till bilaga 5.) l tabell 25 redovisas efter- och intensivvården för de 265 patienterna.
Tabell 34:25 Efter- och intensivvård för de 265 vägtratikolycksfallspatienter som år l969 skrevs in i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad.
Eftervård lntensivvård Antal till- Total vård- Antal till- Total vård- fällen/pat. tid i timmar fallen/pat. tid i timmar
... xltliååA—xlNIXIONOKONONMUIÖAA-ÄUJWWWWWMNNNN | I
___—___..— UrwNN—l Illll lllll
18
|ANNNNNNNNNo—u—u—n—u—n—u—p—u—u—o—n—n—nu—u—o—n>—-i—-i—->—-n—n>—-.—.—..—
! | ___—___.._,_.._.,_.._.,_.._.| b-A N
Tabell 134125 forts.
Eftervård Intensivvård
Antal till- Total vård- Antal till- Total vård— fällen/pat. tid i timmar fallen/pat. tid i timmar
40 48 48 48 50 60 72 72 72 96 96 144 144 168 192 216 216 264 312 336 384 408 504 1 008 24 48 50 72 72 36 48 144 240 72 144 24 72 72
6 352
l NONAAUJNNI I u—nu—n—p—nu—u—n—o—u—nH—NNNu—n—v—Hu—>—-i—-u—->—->—-.—-u—->—-u—->—-u—-u—-u—-u—->—-u—-u—n>—->—-
xl-Awwmu—n—u—u—n—Hl
Ul Lh
Totalt 72 313
Totala antalet patienter som fått eftervård och/eller intensivvård. 87 Patienter som endast fått eftervård: 35 Patienter som endast fått intensivvård: 41 Patienter som fått både eftervård och intensivvård: 1 1
Genomsnitt
För patienter som fått eftervård: 1,57 vårdtillfällen/patient 6,8 vårdtimmar/patient 4,3 vårdtimmar/vårdtillfälle
För patienter som fått intensivvård: 1,06 vårdtillfällen/patient 122,2 vårdtim mar/patient 115,5 vårdtimmar/vårdtillfälle
Nästan samtliga patienter som skrivs in i sluten vård röntgenundersöks. För både sluten och öppen vård både vid centralsjukhuset i Karlstad och vid fortsatt vård annorstädes har vi uppgifter om totalt 1588 röntgenundersökningar. I tabell 26 redovisas fördelningen av dessa rönt- genundersökningar på olika typer.
Tabell 84:26 Typ av och antal röntgenundersökningar för de 265 patienterna i både sluten och öppen vård i Karlstad och annorstädes.
Typ av undersökning Antal undersökningar Underben 306 Lungor 212 Lårben 198 Skane 165 Knäled 82 Höt'tled 81 Halsryggrad 59 Handled 58 Underarm 49 Thoraxskelett 43 Bäcken 41 Buköversikt 34 lfotled 33 Axelled 28 Armbågsled 26 Ländryggrad 24 Bröstryggrad 23 Clavikel 22 Ansiktsskelett 19 Överarm 15 Ryggrad 8 Fot 7 Nässkelett 5 Underkäke 5 Carotisangiografi 5 Bröst 4 Ventrikel (magsäck) 4 Hand 4 Mellanhand 4 Tomografi 4 Mellanfot 3 Urografi 3 Käkleder 2 Tandröntgen 2 Duodenum 2 Tumme 2 Cholesystografi 2 Öron 1 Tunntarmspassage 1 Arthrografi 1 Syrgasmyelografi 1
Totalt 1 588
Tabell B4127 Läkemedel som enligt sjukjournalerna givits till de 265 patienterna under den slutna vården.
Mängd i ml Antal patienter som fått läkemedel
Addex K 970 7 Addex L 520 1 AT-vaccin 150 150 Calcium S 70 3 Albumin (med NaHC03) 7 535 11 Blod 139 600 51 Glukos 8 400 5 Intralipid 34 300 8 Laevosan 127 650 35 lverdex m.el. 116 700 40 lverdex spec. 43 700 27 Macrodex 17 070 28 Macrodex (med glukos) 3 750 5 Rheomacrodex 9 850 15 Macrodex (med Na CC) 12 700 12 Mannitol 15 000 24 Aminosol 84 700 24 Penicillin ca 326 milj. lli 19
De läkemedel som tillförs patienterna antecknas i sjukjournalerna. De från kostnadssynpunkt viktigaste av dessa redovisas i tabell 27.
Dessutom har en mängd andra preparat använts i behandlingen, dock i relativt blygsam omfattning. Från journalerna har antecknats 23 st av dessa. vilkas kostnad sammanlagt beräknats till cirka 900 kr.
4.3 Återbesök i öppen vård
[ sjukjournalerna på kirurgavdelningen vid centralsjukhuset i Karlstad finns anteckningar om återbesök i öppen vård på kirurgmottagningen. Patienter som skrivits ut från kirurgavdelningen och intagits på något annat sjukhus eller på annan avdelning (ortoped- eller långvårdsavdel- ningen i allmänhet) har fått sin eventuella öppna vård på dessa andra avdelningar. Genom att tillskriva andra sjukhus och andra avdelningar inom Karlstads centralsjukhus har vi i allmänhet tillsänts fotokopior på de sjukjournaler som behandlar deras fortsatta vård. I några fall har vi endast fått information om antalet vårddagar och återbesök och endast i ett fall (rörande två patienter) förekom en vägran att lämna ut uppgifter från sjukjournaler. När det gällde antal vårddagar i sluten vård för dessa två patienter hade vi hämtat information i sjukjournalerna på kirurgavdel- ningen i Karlstad, däremot visste vi inget om antalet återbesök i öppen vård. För ytterligare två patienter gällde att de efter det tiden för sluten vård upphört flyttat till Norge och förmodligen där besökt någon poliklinik. De siffror som vi redogör för nedan utgör således en viss underskattning av det verkliga antalet återbesök.
Med dessa reservationer i minnet kan vi redovisa att 170 av våra 265 patienter hade minst ett återbesök i öppen vård. Detta innebär att vi har
Tabell 84:28 Antal återbesök i öppen vård i relation till patienternas ålder.
Ålder Antalåterbesök Totalt Åter-
antal besök 0 l 2 3 4 5 6 7 8 91011— Totalt åter- per besök patient
0— 4 7 4 2 0 2 0 1 1 0 0 0 0 17 29 1,7 5— 9 16 1 3 1 1 0 1 0 0 0 0 0 23 20 0,9 10—14 7 3 0 1 1 1 0 0 0 0 o 0 13 15 1,2 15—19 17 12 0 2 2 2 0 5 1 1 0 3 45 148 3,3 20—24 11 9 5 1 1 3 2 0 0 0 0 6 38 148 3,9 25—29 5 2 0 1 1 0 0 o 1 0 0 1 11 33 3,0 30—34 7 2 0 0 0 1 0 1 1 0 1 1 14 44 3,1 35—39 0 1 1 0 2 1 0 0 0 0 0 2 7 49 7,0 40—44 3 2 1 1 0 1 0 1 0 0 1 3 13 77 5.9 45—49 2 6 1 2 0 0 2 0 1 0 0 1 15 50 3,3 50454 2 2 0 2 0 2 2 0 1 0 0 3 14 79 5,6 55459 2 3 2 2 1 0 0 0 0 0 0 2 12 50 4,2 60—64 2 4 1 0 1 0 1 1 0 1 1 0 12 42 3,5 65469 4 1 1 0 2 1 0 1 0 0 0 0 10 23 2,3 70—74 5 3 1 0 0 0 1 0 1 1 0 1 13 42 3,2 75—79 3 0 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 5 5 1,0 80—84 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 0,5 85—89 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0,0 Totalt 95 56 19 14 14 12 10 10 6 3 3 23 265 855 32
uppgifter om minst ett återbesök i öppen vård för cirka 64 % av patienterna. Det totala antalet redovisade återbesök för dessa 170 patienter som hade minst ett ”återbesök i öppen vård är 855. Per patient, där återbesök finns redovisat, motsvarar detta 5,0 återbesök i öppen vård. l relation till det totala antalet patienter (dvs. 265) motsvarar detta 3,2 återbesök i öppen vård. Antal återbesök i öppen vård i relation till patientens ålder vid intagningen i sluten vård på Karlstads centralsjukhus redovisas i tabell 28.
Av de 265 patienterna avled 9 på sjukhuset. Detta innebär att totalpopulationen för återbesök i öppen vård är 256. Av dessa 256 ”potentiella återbesökare” redovisas minst ett återbesök för 170 eller 66 %. Totala antalet återbesök per ”möjlig patient" blir 3,3.
Antal återbesök fördelade efter ålder ger inget klart samband mellan ålder och antal återbesök; möjligen med undantag av att patienter under 15 år verkar ha färre återbesök än övriga åldrar. Åldrarna över 75 år kan vi inte uttala oss om beroende på det låga antalet patienter.
Relaterar vi antalet återbesök till de vanligaste första diagnoserna får vi samband enligt tabell 29.
Tabellen omfattar ungefär 80 % (213/265) av samtliga patienter och lika mycket (677/855) av samtliga återbesök i öppen vård. Skillnaderna mellan de olika diagnoserna är rätt markanta. Hjärnskakning har således endast 0,9 återbesök per patient. Cirka 2/3 (62/95) av patienterna utan redovisade återbesök faller på denna diagnos. Detta förhållande bekräftar att åtskilliga av "hjärnskakningsfallen” har mycket lindriga skador. För fraktur på skenben och vadben gäller det högsta antalet återbesök, eller
9,5 per patient. Lårbensfrakturerna har väsentligt färre återbesök per patient eller 4,2. När det gällde vårdtiden i sluten vård var förhållandet ungefär det omvända, nämligen att patienter med lårbensbrott hade cirka dubbelt så lång vårdtid som patienter med sken- och/eller vadbensbrott.
Tabell 84:29 Antal återbesök i relation till patientens första diagnos.
Första diagnos Antal återbesök Totalt Åter—
antal besök O 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11— Totalt åter- per
besök patient
850 Hjärnskakning 62 24 7 2 3 2 3 0 0 0 l 0 104 94 0,9 823 Fraktur på skenben och vadben 2121312210010 25 238 9,5 820+821 Frakturpå lårbenet 2 3 2 3 3 l 1 2 1 1 2 0 21 90 4,3 873 Sårskadapåhuvudet 2 6 0 0 l 0 1 0 0 O 0 2 12 41 3,4
800+ 801 + 802 + 803 Frakturerpåskallen 3 5 0 0 0 0 0 0 1 0 0 2 11 43 3,9
813 Fraktur på strålben och armbågsben 0 1 2 0 0 3 2 1 1 1 0 0 11 54 4,9 807 Fraktur på revben, bröst- benoehstruphuvud 2 2 1 2 0 l 0 1 O 0 0 0 9 22 2,4 805 Fraktur på ryggraden utan ryggmärgsskada 2 3 1 0 1 0 O 0 0 O 0 l 8 26 3,3 822 Frakturpåknäskålen 0 0 0 1 O 3 1 0 l 0 0 l 7 44 6,3 812 Frakturpå överarmsbenet l 0 0 0 2 0 0 0 0 5 25 5,0 Totalt 76 45 15 9 13 11 9 7 6 3 3 16 213 677 3,2
4.4 Sjukvårdstransporter
Tabell 34:30 Sjukvårdstransporter för de 265 slutet vårdade omfattande
a) Transport från olycksplatsen till sjukhuset
b) Transport mellan sjukhus
c) Transport på grund av återintagning i sluten vård d) Transport hem
Olycksplats Trpt. från annat sjukhus Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.- eller läkare längd i km Ambulans Övriga fordon Karlstad centrum — Avliden 5 — Gunnerud, Provinsialläkare, Avliden 160 — Ekshärad Hagfors ? — Förmodl. taxi t. Kristinehamn 11,5 90 '? — Förmodl. taxi t. Segmon 11,5 80 ? Årjängs las. Förmodl. taxi t. Åmål 180 160 ? — Amb. t. Falun, långvård 500 10 Taxi hem . — Taxi Grums 11,5 50 ? — Taxi Torsby 11,5 220 ? —— Amb. t. Kristinehamn, taxi 100 6 t. hemmet i Kristinehamn ? — Avliden 11,5 — ? Hagfors las. Amb. t. neuroklin. iGöte- 1 380 — borg, amb. hem ? — Taxi t. Svaneholm, taxi hem 11,5 240 ? — Taxi Deje 11,5 60 ? — Taxi Munkfors 11,5 120 ? — Amb. Arvika, taxi hem, åter- 152 280 besök Arvika 2 ggr . — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Provinsiall. Slottsbron, Taxi t. Slottsbron 11,5 100 taxi t. sjukhuset ? Provinsiall. Årjäng, Taxi t. Sarpsborg 180 500 Amb. till sjukhuset Forshaga — Amb. t. Forshaga 80 — . — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Distriktssköterska i Karl- — 12 stad, taxi t. sjukh. Taxi Karlstad ? _ Taxi Karlstad 11,5 6 ? Lasarettet i Filipstad Amb. t. Karlstad, lfilipstad— 800 6 Karlstad 3 ggr tur i amb. Taxi hem ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? -— Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Förmodl. amb. t. Munkfors 132 — ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Förmodl. amb. t. Molkom 72 — ? — Avliden 1 1,5 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 l'iryksåsen(Kil) — Taxi t. Fryksåsen 40 40 ? — Taxi t. Skoghall 11,5 10 ? — Förmodl. amb. till Skived 52 — ? . — Taxi till Vålberg 11,5 40 ,,
— Taxi Karlstad 1 1,5 6
Tab. 34:30 forts.
Olycksplats Trpt. från annat sjukhus Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.— eller läkare längd i km Ambulans Övriga färdon ? Amb. t. Filipstad Amb. t. Skövde 600 50 f. v. b. Karlstad Amb. (. Falköping (Iångvård) Taxi t. Skövde (bor hos dotter) ? Amb. f. Hagfors sjuk- Förmodl. amb. (. Hagfors 330 — stuga ? — Förmodl. amb. t. Skoghall 22 — ? — Taxi t. Skoghall 11,5 10 ? — Förmodl. amb. Vålberg 52 -— ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Sjukvårdscent. i Sunne. Taxi, Sunne 150 14 Amb. Karlstad Skattkärr — Taxi Karlstad 15 6 ? — Amb. Hammarö 22 — ? — Förmodl. amb. Munkfors 130 — ? — Amb. t. Arvika, amb. t. Sunne 400 60 Taxi t. Munkfors ? — Förmodl. amb. t. Fagerås 72 — Herrhagen — Taxi (. Kil 10 40 ? — Amb. t. Alsters vårdhem, 35 60 taxi t. Grums Skoghall —— Amb. t. hemmet i Karlstad 40 — över jul, amb. hem Skoghall Provinsialläkare i Taxi t. Skoghall 11,5 10 Skoghall ? _. Amb. t. Alster, amb. t. central— 55 6 sjukh. Karlstad, amb. Alster, taxi Karlstad ? — Förmodl. amb. Deje 72 — ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 — ? — Amb. Sandviken taxi t. 500 6 hemmet i Sandviken ? — Förmodl. amb. (. Vålberg 35 — Karlstad centrum — Taxi t. Karlstad 5 6 ? — Taxi t. Fagerås 11,5 60 ? — Amb. t. Skoghall 22 — ? — Taxi t. Karlstad 11,5 6 ? Provinsialläkare i Munk- Taxi t. Munkfors 120 120 fors amb. Karlstad ? — Taxi Edane 11,5 l20 ? — Taxi Skattkärr 11,5 20 ? Provinsialläkaren i Skog— Hammarö ' — 10 hall. Eget fordon till lasa- rett — Taxi Karlstad 11,5 6 Årjängs las. amb. med Amb. t. Årjängs las. taxi 360 6 narkossköterska hem ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Provinsialläkare Avliden 50 — Grums ? Provinsialläkare Taxi Vålberg 40 40 ? — Avliden 11,5 — ? Las. i Hagfors Taxi Hagfors 170 160 ? — Taxi Kil 11,5 40 ? — Taxi Deje 11,5 60 .,
Taxi Karlstad
11.5 6
Tab. 84 :30 forts.
Olycksplats Trpt. från annat sjukhus Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.- eller läkare längd i km Ambulans Övriga fordon ? — Taxi Skattkärr 11,5 20 Sunne Sunne sjukstuga med amb. Taxi Sunne 150 140 ? — Taxi Kil 11,5 40 ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 — ? — Förmodl. amb. Kil 52 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? Sjukstugan i Hagfors Taxi Hagfors 170 160 Torget i — Trpt. till Karlstad las. i polis- — 25 Karlstad bil. taxi hem. Taxi till orto- peden (4 dygn) och åter hem. ? — Taxi Karlstad l 1,5 6 ? —— Amb. Kil 52 — ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Taxi Edane 11,5 120 ? Strömstads las, Taxi till hemmet i Karlstad 500 6 ? _ Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 Fagerås — Amb. Kil 100 — ? — Taxi Ambjörby 11,5 350 ? — Taxi Vålberg 11,5 40 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Förmodl. amb. Vålberg 52 — ? — Taxi Hammarö 11,5 10 ? — Taxi Molkom 11,5 60 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Taxi Deje 11,5 60 ? Läkarmottagn. Skoghall Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Amb. las.—hemmet i Karlstad 65 — 4,5 ggr. ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 — ? — Förmodl. amb. Granis 60 — ? — Taxi l'agerås 11,5 60 lf 18 vid Alster — Amb. Göteborg, taxi t. 520 10 hemmet i Göteborg ? — Amb. Karlstad 18 — ? — Amb. Karlstad, amb. hemmet— 30 — las. t. o. r. (7 dygn) ? — Förmodl. amb. Handen 660 — ? _ l—Ägct fordon nu las. Taxi — 18 Karlstad ? — Taxi Hammarö 11,5 10 ? — Amb. Munkfors 120 — ? — — Amb. Kil 52 -— ? Trpt. t. las. i Karlstad Taxi Charlottenberg — 260 med militärfordon ? —— Taxi Hammarö 11,5 10 ? Las. i Filipstad Taxi Lesjöfors 135 200 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Årjäng 11,5 180 ? — Taxi Fryksgården 11,5 70 ? — Taxi Karlstad 1 1,5 6 ? — Taxi las.—Deje t. o. r. 1.5 ggr 11,5 180 ? — Amb. Lesjöfors 200 — ? — Taxi till hemmet i Göteborg 11,5 500
Tab. 84 :30 forts.
Olycksplats Trpt. från annat sjukhus Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.- eller läkare längd i km Ambulans Övriga fordon Klaraborgsbron — Taxi Karlstad 6 6 i Karlstad Ulvsbyn — Taxi Arvika 30 140 ? — Taxi Molkom 11,5 60 ? Remiss från Hagfors Förmodl. amb. t. Visby 870 (+ färja) E 18 vid — Fortsätter som turist i 10 — Skutberget Sverige ? — Amb. t. Munkfors 132 _ ? Polistrpt. (. lasarettet Fortsätter avbruten resa — 10 Herrhagen —— Taxi Karlstad 6 6 ? . — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Amb. t. hemmet i Örebro 235 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Fortsatt resa 11,5 — E 18 vid — Fortsätter som turist 10 — Skutberget ? — Taxi Vålberg 11,5 40 ? — Förmodl. taxi t. Stora Tuna 11,5 400 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Deje 11,5 60 ? Kom med eget fordon Fortsätter förmodl. resan t. _ 10 Mölndal ? — Taxi Grums 11,5 60 ? Intogs först i Kristine- Amb. Kristinehamn 190 — hamn ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Fortsätter resa t. Norge 11,5 — ? 4 Taxi Torsby 11,5 220 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Amb. Vålberg 52 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Kil 11,5 40 Molkom — Taxi Forshaga 60 40 ? — Taxi Högboda 11,5 45 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Munkfors 11,5 120 ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 _ ? — Taxi Ulfsby 11,5 25 15 km väster Lasarettet Årjäng f. v. b. Amb. t. sjukh. Övrebro f. v. b. 400 30 Årjäng med amb. Karlstad till hemmet i l'rövi li 18 Sörmon — Taxi Karlstad 11,5 6 ? _ Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Skattkärr 11,5 20 l-"agerås —- Taxi Handen 40 700 ? — Amb. Hagfors 175 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? » Amb. Arvika, taxi lidsvalla 160 120 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Amb. + poliseskort Trpt. t. ungdomsvårdsskola 11,5 500 i Hallstahammar ? — Taxi Hagfors 11,5 160 ? — Militärfordon från 12 ut — 50
till "busken"
Tab. 34:30 forts.
Olyeksplats Trpt. från annat sjukhus Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.- eller läkare längd i km Ambulans Övriga fordon ? Årjäng Amb. Deje 260 — ? — Taxi Kil 11,5 40 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Kristinehamn 11,5 90 ? — Taxi Kil 11,5 40 ? — Taxi Kil 11,5 40 Sunne — Taxi Karlstad 140 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Gräsmark 11,5 180 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Överförd från Kristine- Taxi Björneborg 120 120 hamn ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 — ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 — ? — Taxi Kil 11,5 40 ? —— Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 Cykeltävling —— Transport med eget fordon t. 11,5 — hemmet i Vårgårda ? — Förmodl. amb. Deje 72 —— ? — Taxi Forshaga 11,5 40 ? — Förmodl. amb. Karlstad 18 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Förmodl. amb. Hammarö. Två 22 40 återb. i sluten vård ? Amb. + polistrpt. Taxi Munkfors 11,5 140 till sjukhuset ? - Taxi Karlstad 11,5 6 ? Överförd från Filipstad Taxi Filipstad 130 120 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Förmodl. amb. Vålberg. 1 åter- 52 40 besök i sluten vård ? — Taxi Forshaga 1 1,5 40 ? Överförd från Filipstad Taxi Lesjöfors 130 180 ? — Amb. Kil 52 — Cykeltävling — Trpt. med eget fordon till 11,5 — Vårgårda ? — Amb. Olsäter 112 — ? — Taxi Vålberg 11.5 40 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? Överförd från Filipstad Amb. Filipstad taxi till 260 6 hemmet i Filipstad ? — Taxi Karlstad 1,5 6 ? — Taxi Karlstad 11.5 6 ? Remiss från läkare i Taxi Vålberg — 80 Vålberg ? Remiss från läkare i Taxi Filipstad 40 130 Vålberg. Amb. ? — Fortsatt semesterresa i 11,5 — Sverige ? — Taxi Karlstad , 6 ? — Taxi Vålberg , 40 ,, Taxi Karlstad
Tab. 84:30 forts.
Olyeksplats Trpt. från annat sjukhus Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.- eller läkare längd i km Ambulans Övriga fordon ? — Avliden 11,5 — ? — Taxi Molkom 11,5 60 ? Trpt. med privatbil Taxi Karlstad — 18 (= den påkörandes) till sjukhuset ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? - — Taxi Karlstad 11,5 6 ? » Taxi Kil 11,5 40 ? — Taxi Skived 11,5 40 ? _ Taxi Karlstad 11,5 6 ? Överförd från Filipstad Amb. t. Filipstad. Återbesök 650 6 2 ggr i sluten vård. Taxi hem ? ? Amb. till Kil 52 — ? _ Taxi Vålberg 11,5 40 ? — Amb. Kil. Taxi Kil —Karlstad 52 80 t. o. r. återbesök (2 dygn) i sluten vård _ ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? » Taxi Skoghall 11,5 10 ? _ Fortsatt semesterresa 11,5 — ? — Aml). Karlstad 18 — ? » Taxi Karlstad 11.5 6 Utanför Epa Rtg. på läkarhuset Taxi Kristinehamn — 95 Karlstad ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Taxi Kil 1 1,5 40 ? Provinsialläkaren i Förmodl. amb. Sunne 280 — Sunne ? Provinsialläkare i Fors- Taxi Forshaga — 80 haga medföljde i bil ? _ Taxi Karlstad 11.5 6 ? — Taxi Kil 1 1.5 40 ? Remitterad av provinsial- Taxi Munkfors * 240 läkare i Munkfors ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Forshaga ] 1,5 40 ? Remitterad från llag- Taxi Uddeholm 160 140 fors sjukstuga Sommarro- — Avliden 6 — vägen Karlstad ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11.5 6 ? — Taxi Deje 11,5 60 ? — Taxi Väse 11,5 50 ? — Taxi Forshaga 11,5 40 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Vålberg 11,5 40 ? _ Avliden 11,5 — ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? Remitterad av provinsial- Taxi Filipstad 130 130 läkare i Filipstad. Amb.- trpt. ? » Taxi Alster 11,5 10
Olycks— Trpt. fran Trpt. från Karlstad Uppskattad trpt.- plats annat sjukhus längd i km eller läkare
Ambulans Övriga
fordon
? _ Förmodl. amb. Molkom 70 — ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Skoghall 11,5 10 ? — Taxi Karlstad 11,5 6 ? — Taxi Fagerås 11,5 60 Totalt 16 338,5 11 794
På sjukjournalerna vid Karlstads centralsjukhus antecknas återbesök i den mån de sker vid någon av sjukhusets avdelningar. För patienter som remitterats till andra sjukhus för fortsatt vård har vi fått uppgifter från respektive sjukhus. 1 allmänhet har detta skett genom att man tagit foto- kopior på sjukjournalerna. I några fall har endast antalet återbesök gått att få. Om patienten uppmanats att göra återbesök hos provinsialläkare eller distriktssköterska står oftast en anteckning om detta ijournalen. Pa— tienter som ”på eget bevåg” uppsöker provinsialläkare eller privatläkare efter sjukhusvistelsen har vi inga uppgifter om.
Transportlängden för återbesök har kunnat skattas, då bostadsorten är känd. När det gäller återbesök inom samma stad (vanligast Karlstad) har transporten från hemmet till sjukhuset och tillbaka skattats till 6 km. ! tabell 31 redovisas de transporter som erfordras för att uppsöka öppen vård (punkt d i vår definition i kapitel 4).
Tabell 134131 Transporter för att uppsöka öppen värd.
Bostadsort Antal återbesök Uppskattad Summa trpt. längd i km transporter i km
Karlstad 337 6 2 022 Kristinehamn ] 90 90 Kristinehamn 10 6 60
(i Kristinehamn, varav 4 tandläkbesök)
Falun 3 6 18 (på las. i Falun) Grums 30 50 1 500 Deje 41 60 2 460 Deje 1 6 6 (distriktssköt.) Munkfors 21 120 2 520 Forshaga 17 40 680 Filipstad 3 . 130 390 Filipstad 3 6 18 (på las. i Filipstad) Skoghall 56 10 560 Molkom 13 60 -780 Kil 72 40 2 880
Bostadsort Antal återbesök Uppskattad Summa trpt. längd i km transporter i km
Skövde 2 6 12 (vid las. i Skövde) Vålberg 64 40 2 560 Sunne 8 140 1 120 Hammarö 31 10 320 Hammarö l 6 6 (distriktssköt.) Fagerås 5 60 300 Sandviken 6 6 36 (vid las. i Sandviken) Edane 1 40 40 (vid las. i Arvika) Skattkärr 7 20 140 Årjäng 5 6 30 (vid las i Årjäng) Hagfors 4 160 640 Hagfors 9 6 54 (vid sjukstugan i Hagfors) Göteborg 11 10 110 (vid Sahlgrenska sjukhuset) Arvika . 1 140 140 Visby 8 6 48
(samtliga återbesök gjorda av en pat., som förm. bor i eller i närheten av Karlstad under den tid återbesöken sker (jul-l969—mars-70)
Örebro 2 6 12 (vid regionsjukh. i Örebro) Vallentuna 1 6 6 (förm. vistas pat. i Karlstad) Mölndal 2 6 12 (vid las. i Mölndal) Högboda 3 65 195 Frövi 19 30 570 (vid regionsjukh. i Örebro) Vendelsö 5 15 75 (återbesök i Nacka) Björneborg ] 120 120 Lesjöfors 1 180 180 Olsäter 4 100 400 Skived 1 40 40 Sundbyberg 4 6 24
(förm. bor pat. under tiden i Karlstad) Väse ] 50 50 Alster 4 20 80
Totalt 819 21 304
4.5 Data rörande vägtrafikolyckspatienter för vilka olyckan inträffat utanför centralsjukhusets upptagningsområde
1 tabell 32 och 33 följer en redovisning av vissa data för de patienter som inremitterats till Karlstads centralsjukhus och där olycksfallet inträffat utanför centralsjukhusets upptagningsområde.
Tabell 84:32 Förteckning över trafikolycksfall utanför Karlstads centralsjukhus upptagningsområde, vilka vårdats på centralsjukhuset.
Ålder vid intagningen lnremitterad från Antal vårddygn totalt 80—84 Hagfors 9 75-79 Årjäng 3 70-74 Årjäng 13 65—69 Filipstad 190 60—64 Filipstad 184 60—64 Hagfors 12 60—64 Sunne 19 50—55 Årjäng 67 45—49 Hagfors 7 45—49 Sunne 5 45—49 Hagfors 5 40—44 Strömstad 20 40—44 Bäckefors 2 25—29 Hagfors 22 20—24 Kristinehamn 22 20-24 Årjäng 143 15—19 Årjäng 11 15— 19 Sunne 3 15— 19 Kristinehamn 5 15——19 Filipstad 5 15—19 Filipstad 12 15— 19 Filipstad 32 15— 19 Filipstad 49 10—14 Filipstad 11 5— 9 Sunne 68 5; 9 Hagfors 4 0— 4 Filipstad 2 Totalt 925
Antal patienter 27 Vårddygn per patient 34,26
Tabell 34:33 Sjukvårdskostnader för de år 1969 inremitterade 27 patienterna. Kr, 1972 års priser
Kostnadstyp Kostnad Sjukvårdstransporter 49 568 Läkemedel 27 916 Röntgenundersökningar 26 194 Lönekostnader vid operationer 10 225 Laboratorieundersökningar 3 776 Öppen vård (inkl. akutmottagning) 47 157 ”Hotellkostnad'w 168 300 Eftervård 3 639 lntensivvård 134 670 Utfärdande av intyg 1 290 Obduktioner (1/9 x 25 528) 2 836 F.](G och lil'TG 846 Summa 476 417 476 417 Kostnad per patient _E— = 17 645 476 417 Kostnad per vårddygn W = 515,05
” 925 vårddygn A 100 vårddygn i intensivvård; Se avsnitt 5.2.6.
Beräkningarna för tabell 33 har i möjligaste mån gjorts enligt samma metoder som för totalantalet 265 patienter enligt kapitel 4—6.
Bilaga 5 Grundmaterialet för patienterna vid Karlstads centralsjukhus
5.1 Exempel på uppgifter från sjukjournaler och operationskort
Detta avsnitt innehåller exempel på vilka uppgifter vi samlat in från sjuk- journaler och operationskort för de år 1969 inskrivna 265 vägtrafik— olycksfallen vid centralsjukhuset i Karlstad. Här återges som exempel de anteckningar vi gjorde från sjukjournalerna för fem av patienterna, varav det för två även finns uppgifter från operationskort (anestesikort) på en speciell blankett. Denna insamling av uppgifter skedde under våren och hösten 1971. För patienter som fått fortsatt vård på andra avdelningar inom sjukhuset (framförallt ortoped- och långvårdsavdelningarna) eller fortsatt vård vid andra sjukhus kompletterades insamlingen av data under slutet av 1971 och början av 1972. Därmed var huvuddelen av informa- tionsinsamlingen avklarad. Vissa kompletterande upplysningar rörande framförallt öppen vård har dock erhållits fram till och med juni 1974. (Namn, födelsenummer, bostadsort och olycksplats är här utelämnade.)
210
2.
Sjukjournals—uppgifter från Karlstads lasarett rörande vägtrafikolxcksfall intagna år 1969.
Namn (AA4QA4.) Födelsenummer
Bostadsort
Olycksplats
Överförd från annat sjukhus
// Inskriven K—stad ..éäfz' Utskriven K-d ;äkå Vårdtid .f? dygn
$?/? & 4? 79 60 E... " ' ze Diagnoser ..;å ! ..... ...... ( % ) ( Å/W/a Åmål ?) Ambulanstransport /
Röntgen /J 450/662. /7 74
Blod
"Omplåstring" Awajb ( ' laaAtuaLU Tandskador
Operation
Anestesi
Öppen vård (återbesök)
Överföring till annat sjukhus
Debetering av annat landsting
Övrigt
3.
Sjukjournals-uppgifter från Karlstads lasarett rörande vägtrafikolxcksfall intagna år 1969.
Namn ( ÅÅ44141)_ Födelsenummer
Bostadsort
Olycksplats
Överförd från annat sjukhus
3 Inskriven K—stad .%25443 Utskriven K-d f(él Vårdtid .?5 dygn
2/20 E... &? AMN.) Diagnoser "ååå/Do””. . ...... ( %, ' ()!”th få, 405-Malou) Ambulanstransport Röntgen %&.éua: 7974. ) Äaånzmynd 299/p) Äg. azel 2?9,b Blod
0 U GI "Omplås tring" AMA/., ma, . Ava.
Tandskador
Operation Co./da?», wr/MeAZM/qmÅ/wu ( &&,Åui) Anestesi Äod gl?) $% öppen vård (återbesök) 23%, , %..) 22/5- ) &” ) % -?Ö
Överföring till annat sjukhus
Debetering av annat landsting
Övrigt
gifA/g/Mb mm.") S/År7/sj gaia/.., &.qu
l:a-10 Hemma 20: " auf/3. Hamad. za. _ ,!70- ”dala/lea? $O ? '
4.
Sjukjournals—ugpgifter från Karlstads lasarett rörande vägtrafikolxcksfall intagna år 1969.
Namn ( 04%) Födelsenummer
Bostadsort
Olycksplats
Överförd från annat sjukhus
Inskriven K-stad flyé Utskriven K-dåw Vårdtid (12.) dygn &. . 202 vz, 202 oo ... i!' !) Diagnoser .... ! ..... / f.....
(% (fm/Oaau') (fällda/m åxå!-) _ Mix... 455... män ' ””fullt!
Ambulanstransport Röntgen Aga/546 ) M-iw/påp/i (+ anlagt fmoa/audkad)
Blod "Omplåstring"
Tandskador (AC Mac./Nu)
Operation nr./am.. . AMX”. av 5.4, MM (m...”/...a, )) Anestesi Ana, 34,2”: 16/4 531639” hm" Aim wc öppen vård (återbesök) "lfåéefzf (ch .) & (
Överföring till annat sjukhus
Debetering av annat landsting
övrigt az,. . MM, Jawa/M _
5.
Sjukjournals-uppgifter från Karlstads lasarett rörande vägtrafikolxcksfall intagna år 1969.
Födelsenummer
Bostadsort å/ Jo? I
Olycksplats
Överförd från annat sjukhus
Inskriven K—stad 32.9 AZ Utskriven K—d % _;Voårdtid .fi dygn Q”), 0 . 250,00 20: oo 295,” PAF... "”(62 ,'m) Diagnoser .... .....l ...... I _/o, 2/6(00 99,3"! 16 Ambulans transport Ika.
Röntgen AÄal(2__ låt???/wi, u. M.aumJa/ué
Blod &
"Omplåstring" ?faaalaål/w flat/lm >! L/ouwmu + Wi
Tandskador
Operation C MÅPZd/M 443544 Anestesi M YZ
Öppen vård (återbesök) Överföring till annat sjukhus
Debetering av annat landsting
Övrigt fax./i;...md a...; 17 (nu.? )
33011». Rui/vvxawvu
kanade swe Ma. I../bmw 3930
Alida—Ma fm ***j lawn—ewa 2.0-60 Ana-€ IW. A fu, , 2 m maja Jab fw”. ? €
Chao—Mad midge. MWFM
6.
Operationsuppgifter , trafikolycksfall 1969, (får—paTtTpå- ;. 5 Centrallasarettet 1 Karlstad
Födelsenummer .. .. . .. lindo ””' * l' '” pera ons & _ | .00 o. tid på dygnet lll *10 "'i-OU () ) Operation(-er) 1. 2. 3. 4. ”& uggla av. C.AYD'XNS (any o— &Tk*x Cpctid, tim. l&- Mtxk lgh. op.material personalantal kir. bitr.kir. sköterska bitr. " övr. narkostyp 1 WngI—h U VN L. CLX (& C- OM Q ' Övrigt 'D— 5 Ä
SäYsk-X itu—år sp; 'kulutk's».
Sjukjournals—uppgifter från Karlstads lasarett rörande vägtrafikolycksfall intagna år 1969.
Födelsenummer
Bostadsort
Olycksplats
Överförd från annat sjukhus
Inskriven K—stad .7/5 Utskriven K—d % Vårdtid ?.0 dygn ...?/57.0 Diagnose. ÅÄÖ/9.342!” 34,/:” "%?!" ””A/"m) SNÖ/[w ???/a 227,10 Pro,... Ambulanstransport .
Röntgen på. . (Gallen.... /Z99»o ) [& Åblad-lead 69%.) (lidande;/e 074) du?:mé Blod 9/6. (www—) '
"Omplåstring"
a . Tandskador ( fal” f0f€Å44) 4eua41 euragaladäu) . a ' _ _SÄAkUIVQIQMJ a.acuhot,cu— naoqzlvuIA Ahn44hu(au4440 + ZEÅAäMåÅme Operation av väl—fam * %'me (ww AM./o...;
Anestesi /;7 4227” ,.cä'An/m MA). W Öppen vård (återbesök) ZVQ , /6//0 11.8- // ) Å?//-;70) %, (db/OM) Överföring till annat sjukhus
Debetering av annat landsting
Övrigt ' " EM,»!!M/åböéå . /O/4 — Z% Hat/rada. lam ut ”u,/M'MM mu. le. du — .IM/haoq' A' & A—aaåäå [ 'm” *k-JCÅ') _LNuJ,AM-.£.tiaoo ur JLL 27»: . . MHAQA , JW,. .../soo Bal.—img. MM. (%%?) autbhaoao€.Z€ÖC> _ . ,. (05444! /QA4. Jtdedhg) Alk/AMÅIOC f&oa — ., , __ ,, _ _ » - . - - ., A (ur/M? — ww— — Juha/1 Zune _ . N L de ».) Axa/ww sm _ ”04” f.,. ,. azxxoo tira 27?”
8-
Operationsuppgifter , trafikolycksfall 1969, Tf-år—pgtj SQL—st ?f— Centrallasarettet i Karlstad
Födelsenummer
Operationsdatum TH & " 5 1 o. tid på dalarna”G ”LSD—" 1.1/LO
Operation(—er) 1. 2. 3. 4- Tmtkt Olow—= Tiki-x';— sl—ri CK
cp.tid, tim. Stwikhvikkå__
Ruh Vd MKVVWHV'” op.material Q'Äårlwo— VI. gdl—(U. '$st. personalantal kir.
bitr.kir. sköterska bitr. " övr.
narkostyp (hk..! .. (.).)ttv M . C 0 & att"! .
9 *s* &” Övrigt | H 34 Å.",
SOU l975:l3 5.2 Redovisning av patienter med 36 vårddygn eller fler
Nedan följer en mer detaljerad redovisning av de allvarligare fallen i vårt material. Som allvarliga har subjektivt avgränsats fall med minst 36 vårddygn enligt våra uppgifter. Såsom tidigare redovisats gäller detta 30 av de totalt 265 patienterna. Varje patient med 36 eller fler vårddygn redovisas nedan i åldersintervall av publiceringsskäl.
Patienter med 36 eller fler vårddygn från K arlstadsmaterialet
Patient nr 1
Antal vårddygn 68 Intagningsmån. : Mars E 819.7 Diagnoser: 823.00 823.10
Kön: man Ålder: 5—9 år 82100
Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 24/3 Utskriven Karlstad 30/5
Operation
24/3 Revision, reposition, sutur, calcaneussträck, hög gipsstövel Tid: 1 tim. 14/4 Månsning vänster underben, omgipsning höger ben Tid: 40 min.
Intensivvård — Eftervård
24/3—26/3 (3 dygn) 14/4 (2 tim.)
Röntgen
Vänster underben + höger lårben + höger underben (9 ggr)
Återbesök 18/6, 20/8
Patient nr 2
Antal vårddygn: 58 Intagningsmån.: Juni F. 819.l (F. 9409) Diagnoser: 82l.00 850,00 Kön: kvinna Ålder: 5—9 är 821,90
Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 7/6 Utskriven Karlstad 2/8 56 dygn Inskriven Karlstad (E 9409) l/7-70 Utskriven Karlstad (E 9409) 3/7-70 2 dygn
Operation
7/6 Blodig reposition, osteosyntes, cerclage, tibiasträck Tid: 55 min.
In tensivvård — Eftervård
7/6—9/6 (1,5 dygn) 19/6 (3 tim.)'
Återbesök 18/8, 19/9
Röntgen
Vänster lårben (7 ggr) Skalle (1 g) Höger armbågsled (] g)
Patient nr 3
Antal vårddygn: 50 Intagningsmå'n.: Februari 58199 Diagnoser: 821.00
Kön: man Ålder: 5—9 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad l4/2 Utskriven Karlstad 5/4
Operation
Tihiasträck 14/2
Röntgen
Vänster lårben (6 ggr)
Återbesök 1l/4, 8/5, 30/7
Patient nr 4
Antal vårddygn: 70 Intagningsmån.: Oktober E 8192 Diagnoser: 823.10 955.00
Kön: kvinna Ålder: 15—19 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 24/10 Utskriven Karlstad 12/12 Inlagd för operation 3 ggr under 1973 + vistelse på sjukhus under en vecka för träning
Operation
25/10 Knäpunktion, oblodig reposition, calcaneussträek
Tid: 25 min. 26/10 Friläggning av art femoralis dx, sotningsförsök Tid: 1 tim. 30 min.
26/10 Friläggning av kärlnervsträngen höger poplitearegion, sotning Tid: 2 tim. 10 min. 27/10 Incision, klyvning av muskelfascia Tid: 30 min. 28/10 Femoro-popliteal by pass Tid: 3 tim. 30 min. 22/11 Amputation Tid: 1 tim. 30 min. 27/11 Omläggning Tid:- 20 min.
1973 3 ggr
In tensivvård — Eftervård
25/10—4/11 (10 dygn)
Röntgen
Höger knäled (4 ggr) Högersidig femoral sangiografi (1 g) Protes, kryckor
Återbesök
Cirka 20 ggr 1971—72, 9 ggr 1973 och 4 ggr 1974 (t. o. m. maj)
Patient nr 5
Antal vårddygn: 36 Intagningsmån. : September E 819.1 Diagnoser: 873.00 805.00
Kön: kvinna Ålder: 15—19 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett (kirurgavd) 16/9 Utskriven Karlstad lasarett (kirurgavd) 19/9 3 dygn Inskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 19/9 Utskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 22/10 33 dygn
Röntgen
Skalle (1 g) Bröstryggen (1 g) Halsrygg (14 ggr)
Å terb esök '
29/10,12/11,3/12,12/12,19/12 1970:2/l,16/1,6/2,13/2, 27/2,3/4, 24/6,5/10
Patient nr 6
Antal vårddygn: 62 Intagningsmån.: Oktober E 819.2 Diagnoser: 821.00
Kön: man Ålder: 15—19år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 19/10 Utskriven Karlstad 20/12
Operation
19/10 Anl. av tibiasträck, sutur
Röntgen
Vänster lårben (10 ggr)
Återbesök
12/1. 26/1, 26/2, 26/3
Patient n' 7
Antal vårddygn : 4l Intagningsmån. : September li 819.2 Diagnoser: 821.00, 823.00 850.00, 873.76
Kön: mm Ålder: 15—19 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 27/9 Utskrivet Karlstad 7/ll
Operation
28/9 Calcaneussträck 29/9 Gips 30/9 Tibiasträck 9/10 Repositionsförsök
Tid: 20 min.
13/10 Försök till oblodig reposition Tid: 20 min.
3/11 Borttagande av calcaneussträck och tibiasträck. Anl. av hög gipsstövel
Intensivvård — Eftervård
28/9—1/10 (3 dygn) 9/10 och 13/10 (cirka 2 tim. per gång)
Återbesök 14/11, 3/12,197022/1,16/1, 30/1,16/2,4/3,1/4, 27/7
Röntgen
13 ggr (vänster lårben, vänster underben)
Patient nr 8
Antal vårddygn: 54 Intagningsmån.: Juli F. 819.] Diagnoser: 805.21 850.00
Kön: man Ålder: 15—19 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad (kirurgen) 6/7 Utskriven Karlstad (kirurgen) 12/7 6 dygn
Inskriven Karlstad (ortopeden) 12/7 Utskriven Karlstad (ortopeden) 25/7 Inskriven Arvika (långvårdskliniken) 25/7 Utskriven Arvika 29/8
13 dygn
35 dygn
Sutur hjässan Röntgen (1 g) Fått sjukgymnastik Fått 1 hög tygkorsett med axelband
Patient nr 9
Antal vårddygn: 143 Intagningsmån. : Juli E 8190 Diagnoser: 823.10, 813.42 ' 808.00, 850.00
Kön: man Ålder: 20—24 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Intagen lasarettet Årjäng där calcaneussträck anlägges 7/7 Inskriven lasarettet Karlstad 7/7 Utskriven lasarettet Karlstad 17/7 Inskriven regionsjukhuset Örebro 17]? Utskriven regionsjukhuset Örebro 21/ll Inskriven regionsjukhuset Örebro 4/3—70 Utskriven regionsjukhuset Örebro 10/3-70
10 dygn 127 dygn
6 dygn
Operation
] 1/7 Oblodig reposition höger underarm, trochantersträck Tid: 1 tim. 20 min. 16/7 Omläggning, ny gipsskena höger arm 23/7 Öppen reposition + fixation av ulnae och radiusfraktur 30/7 Sluten reposition + osteosyntes med rushpin
12/9 Exploration av vänster höftledsregion + fixation av ett acetabu- larfragment 4/3-70 Exstirpation av radiusplatta höger arm
Intensivvård — Eftervård
7/7—1 1/7 (4 dygn)
Röntgen
26 ggr
Återbesök
11/12,1970:l3/1,19/2,2/3,21/5, 26/5, 9/6, 30/6, 20/8, 22/9, 29/10 1971 : 28/1, 15/3, 30/3, 27/5, 26/6, 31/8, 16/12 1972: minst ett besök i mars.
Efter den 21/11 får patienten gång- och rörelseträning. Fortsatt rehabilitering följer i ”flera omgångar” mellan den 10/3 och 21/5. Efter 29/10 ytterligare rehabilitering för att patienten skall lära sig gå och bli av med sin ”ankgång”.
Patient nr 10
Antal vårddygn : 399 1ntagningsmån.: Augusti E 819.7 Diagnoser: 823.00, 823.10 850.00, 813.31 Kön: kvinna Ålder: 20—24 år 873'76 Kortfattad beskrivning av vårdtiden Inskriven Karlstad lasarett 29/8 . , 67 dygn Utskriven Karlstad lasarett (kirurgavd) 4/1] Inskriven Karlstad lasarett (långvårdskliniken) 4/1 1 132 dygn Utskriven Karlstad lasarett (långvårdskliniken) 16/3—70 Inskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 16/3 4 dygn Utskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 20/3 Inskriven Karlstad lasarett (långvårdskliniken) 20/3 196 dygn Utskriven Karlstad lasarett (långvårdskliniken) 2/10
Under tiden 20/3—2/10 var patienten intagen på ortopeden 2/9—5/9 för operation (se nedan)
Operation
29/8 Excision, calcaneussträck 2/9 Öppen reposition, osteosyntes med Rushpin, cirkulärgips på båda underbenen
Tid: 2 tim. 8/9 Blodig reposition höger underben, cerclage, hög underbensgips Tid: 2 tim. 16/9 Osteosyntes med Rushpin, cerclage vänster underben Tid: 3 tim. 30 min.
29/9 Reposition, gips
Tid: 1 tim. 30 min. 30/9 Månsning av höger ben 23/10 Osteosyntesextraktion av Rushpin Tid: 30 min. 17/3-70 (ortopeden) Operation av pseudoarthrosis tibiae dx 3/9-70 (ortopeden) Operation av pseudoarthrosis tibiae dx
Intensivvård — Eftervård
30/8—1/9 (3 dygn, 8/9, 16/9, 29/9, 23/10 (4 ggr 2—3 tim.)
Röntgen
Höger underarm, vänster och höger underben (26 ggr)
Återbesök
1970: 3/4, 20/4,15/5, 22/5, 3/6, 4/6, 2/7, 2/8,25/9,1/10,2/11 1971:Jan15/3, 5/4, 5/5, 5/7, 29/9,13/10,26/10 197217/1, 11/2
Under långvården ges sjukgymnastik samtliga vardagar.
Patient nr ] ]
Antal vårddygn: 123 E 819.0
Kön: man Ålder: 25—29 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 17/8 Utskriven Karlstad 18/12
Operation
18/8 Anl. av tibiasträck
Röntgen
15 ggr (vänster lårben)
Återbesök
1970: 26/1. 2/3, ll/5, 12/10
Patient nr 12
Antal vårddygn: 37 E 819.0
Kön: man Ålder: 25—29 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad ll/10 Utskriven Karlstad 17/11 37 dyg"
In tagningsmån. : Augusti Diagnoser: 821.00
Intagningsmån.: Oktober Diagnoser: 861.21, 805.21 850.00, 807.00 811.00, 873.76
Operation
] l/lO Suturer, röntgenundersökning av skalle, buk och thorax Tid: 1 tim. 10 min. 12/10 Tracheotomi Tid: 30 min.
Intensivvård — Eftervård
Respiratorvårdas 25 dygn (11/10—5/11) Röntgen Skalle (1 g), lungor (15 ggr), buköversikt (2 ggr), bröstryggrad (1 g), bröstryggrad tomografi (] g), ventrikel inkl. passageröntgen (2 ggr)
Patient nr 13
Antal vårddygn: 165 Intagningsmån.: Juni E 8190 Diagnoser: 894.10, 823.10 720.00
Kön. man Ålder: 25—29 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad las. (kirurgen) 5/6 Utskriven Karlstad las. (kirurgen) 6/10 Inskriven Karlstad las. (infektionsklin. p. g. a. infektion i skadan i vänster
123 dygn
underben) 6/10 25 dygn Utskriven Karlstad las. (infektionsklin.) 31/10 Inskriven Karlstad las. (ortopeden) 31/10 11 dygn Utskriven Karlstad las. (ortopeden) 11/11 Inskriven Karlstad las. (ortopeden för protesutprovning) 8/1-702 dygn Utskriven Karlstad las. (ortopeden) 10/1 Inskriven Karlstad las. (ortopeden för definitiv protesutprovning) 13/4-70 Utskriven Karlstad las. (ortopeden) 17/4 (= 4 dygn)
Operation
5/6 Sårrevision, reposition och fixation av tibiafraktur med Rush- pin Tid: 2 tim. 8/7 Excision, skrapning av sårkanter Tid: 15 min 9/7 Thierschning (tar från höger lårben och fyller i defekten på vänster ben) Tid: 35 min. 22/7 Excision, hudtransplantation enl. Thiersch Tid: 50 min.
SOU 1975:13 1/8 Hudtransplantation enl. Thiersch Tid: 25 min. 13/8 Spikextraktion, enl. Thiersch Tid: 10 min. 22/8 Anl. av calcaneussträck, dorsal gipsskena Tid: 30 min.
19/9 Thierschning 10/10 Amputation av vänster underben
Tid: 50 min.
17/10 Omläggning av amputerat ben
Tid: 15 min. . 31/10 Reamputation av vänster underben Tid: 55 min.
Intensivvård — Eftervård
5/6—8/6 (syrgas), 8/7, 22/7, 1/8, 13/8, 22/8, 10/10, 31/10
Röntgen
Vänster underben (9 ggr/) På avdelningen förekommer 92 omläggningar av sår under tiden 8/6—5/10
Återbesök
18/11 (kirurgen), 25/11,4/12, 11/12, 18/12, 30/12 1970: 26/1, 16/2, 9/3, 31/3, 8/4, 24/4, 4/5, 7/7, 5/9 197119/3
Patient nr ]4
Antal vårddygn: 79 . Intagningsmån. : Mars E 8196 (E 9409 juni) Diagnoser: 820.01
81 1.00 Kön: man Ålder: 30—34 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 19/3 Utskriven Karlstad 30/5 Inskriven Karlstad (E 9409) 23/6 1970 Utskriven Karlstad 30/6 1970
72 dygn
7 dygn
Operation
19/3 Tibiasträck Tid: 25 min.
31/3 Osteosyntes med Thorntonspik Tid: 1 tim. 15 min. 21/5 Bortslipning av asfalt från pannan
Intensivvård — Eftervård
19/3—20/3, 31/3, 21/5, 24/6
Röntgen
17 ggr (oftast höger höftled)
Återbesök
26/6,ll/7,24/7,7/10,11/11,25/11 l970:15/1,12/2,30/4,16/6
Patient nr 15
Antal vårddygn: 357 Intagningsmån : Januari E 8190, (E 9409) Diagnoser: 825.01, 823.00 821.00, 838.00
1 . 2 824.00 Kön: man Ålder:35—39 år 8 3 5 ”
953.00
Kortfattad beskrivning av vårdtiden Inskriven Karlstad 20/1 Utskriven Karlstad 28/7 189 dygn Inskriven Karlstad (E 9409) 16/10
_ 12 dygn Utskriven Karlstad 28/10 Inskriven Karlstad 27/1-70 10 dygn Utskriven Karlstad 6/2 Inskriven Karlstad (ortop.) 6/2 31 dygn Utskriven Karlstad (ortop.) 9/3 Inskriven Karlstad (ortop.) 16/11
. 2 dygn Utskriven Karlstad (ortop.) 18/11 Inskriven Karlstad (ortop.) 8/12 113 dygn Utskriven Karlstad (ortop.) 31/3—71 Operation 20/1 Revision, sutur, distalt femursträck, calcaneussträck, dorsal
gipsskena vänster arm
Tid: 3 tim. 10 tim. 29/1 Reposition av tåluxation, gips Tid: 20 min. 3/2 Blodig reposition, osteosyntes enl. Rushpin Tid: 2 tim. 45 min.
13/2 Blodig reposition, osteosyntes Tid: 1 tim. 17/7 Anl. av hög gipsstövel vänster ben 21/10 Anl. av hög gipsstövel vänster ben 13/2-70 Extraktion av Rushpin 16/11 Femurpseudarthros 9/12 Pseudarthrosoperation med inlägg av ben från höger tibiae
In tensivvård — Eftervård
21/1—26/1 (6 dygn) 29/1,3/2,l3/2
Röntgen
28 röntgenundersökningar totalt. 1 allmänhet av vänster underben, lårben och fot.
Återbesök
15/8,10/9,l7/9,16/10,11/11, 25/11, 17/12 1970129/1.16/3, 9/4,11/5,11/6, 21/7, 1/9, oktober 1971: 22/4, 27/5, augusti, 28/10, 9/11, 30/11 1972:17/2, 21/2, 23/2, 28/2. mars (2 25)
Sjukgymnastik
Patient nr 16
Antal vårddygn: 68 Intagningsmån. : Augusti E 8190 Diagnoser: 850.00
Kön: man Ålder: 40—44 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett (kirurgavd) 21/8 Utskriven Karlstad lasarett (kirurgavd) 30/8 9 dygn Inskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 1/9 28 dygn Utskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 29/9 Inskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 2/1]
31 dygn
Utskriven Karlstad lasarett (ortopeden) 3/12
Röntgen
2 ggr (skalle, bäcken, hals-, bröst-, ländrygg)
Intensivvård — Eftervård
21/8423/8 (2 dygn)
Återbesök
21/10,l/12 1970:16/3,l4/5,11/6,15/9, 29/11 l97l:4/4,juni
"19721januari
Patient nr 17
Antal vårddygn: 90 [ 819.0
Kön: kvinna Ålder: 40—44 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett 7/6 Utskriven Karlstad lasarett 5/9
Operation
7/6 Tracheotomi, tibiasträck, sutur av multipla kontusionssår, exstirpation'vänster patella Tid: 3 tim.
Intensivvård — Eftervård
17 dagar . Respiratorbehandling 10/6—23/6 Intensiv sjukgymnastik från 10/6
;
Röntgen
Vänster lårben (12 ggr), höger knäled (6 ggr), vänster armbåge (1 g), lungor (6 ggr)
Återbesök
24/9, 16/10, 25/l1 l970127/l,4/5
Patient nr 18
Antal vårddygn: 39 E 819.1
Intagningsmån.: Juni Diagnoser: 820.10, 822.10 821,00, 807.00 879.71 , 894.10 884.10, 850.00
Intagningsmån.: Juli Diagnoser: 821.00 807.00
Kön: kvinna Ålder: 45—49 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett 26/7 Utskriven Karlstad lasarett 3/9
Operation 31/7 Öppen reposition, Kiintscherspikning, cerclage Tid: 1 tim. 55 min.
Intensivvård — Eftervård
31/7
Röntgen
Höger lårben (4 ggr under lasarettiden och 5 ggr vid återbesök), lungor
(lg)
Återbesök
26/9,15/10,10/11,15/12 1970:12/2,7/8 1971:11/2
Sjukgymnastik
Patient nr 19
Antal vårddygn: 66 Intagningsmån.: Mars E 8190 Diagnoser: 807.10 812.21
Kön: man Ålder: 50—55 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inkom Årjäng lasarett 25/3 Överförd till Karlstad lasarett 25/3 Utskriven från Karlstad lasarett 29/4 Inskriven Årjäng lasarett 29/4 Utskriven från Årjäng lasarett 30/5
35 dygn 31 dygn
Under nästan hela vistelsen i Karlstad tick patienten respiratorbehandling (25/3—29/4)
Röntgen
Lungor (21 ggr), buk och vänster axel (4 ggr)
Återbesök
5 ggr på lasarettet i Årjäng
Patient nr 20
Antal vårddygn: 1 10 Intagningsmån. : Februari E 819.0 Diagnoser: 820.03 807.00
Kön: man Ålder: 50—55 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 12/2 Utskriven Karlstad 18/4 Inskriven vid lasarettet i Sandviken 18/4 Utskriven från lasarettet i Sandviken 2/6
65 dygn
45 dygn
Operation
12/2 Tibiasträck höger sida Tid: 1 tim. 10 min. 24/2 Reposition, cerclage höger femur Tid: 1 tim. 25 min. 17/3 Anläggning av gipsskena 22/3 Femursträck
Röntgen
Höger lårben (8 ggr), buköversikt (1 g), lungor (2 ggr)
intensivvård , Eftervård
Totalt två dygn
Återbesök (lasarettet i Sandviken) 30/6, 23/7, 18/8, 3/10, 16/10, 1/12
Patient nr 21
Antal vårddygn: 126 Intagningsmån. : Augusti E 819.1 Diagnoser: 850.00, 808.00 807.00, 810.00 958.64 Kön: kvinna Ålder: 55—59 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad 8/8
4 Utskriven Karlstad 24/9 7 dygn
Inskriven långvårdskliniken, Arvika 24/9 Utskriven från långvårdskliniken, Arvika 12/12 Inskriven sjukhemmet Sunne 12/12 (uppgifter saknas därefter)
79 dygn
Operation
8/8 Sutur m. m. Tid: 1 tim., 30 min. 9/8 Tracheotomi Tid: 1 tim. Röntgen
24 ggr + 1 TV-genomlysning
Intensivvård — Eftervård
8/8—19/9 (= 42 dygn), varav respiratorbehandling 8/8—13/9 Andningsgymnastik
Patient nr 22
Antal vårddygn; 184 Intagningsmån. : Oktober E 819.1 Diagnoser: 821.21. 807.00 813.21, 891.00
Kön: kvinna Ålder: 60—64 år
Kortfattad beskrivning av vårdtiden
lnkom till lasarettet i Filipstad 12/10 Överförd till lasarettet i Karlstad 12/10 99 dygn Utskriven från lasarettet i Karlstad 19/1 Inskriven (kirurgavd.) lasarettet i Skövde 19/1 30 dygn Utskriven (kirurgavd) lasarettet i Skövde 18/2 Inskriven långvårdskliniken Falköping lasarett 18/2
55 dygn
Utskriven långvårdskliniken Falköping lasarett 14/5
Operation
12/10 Sårrevision och sutur, anl. av bilateralt tibiasträck Tid: 1 tim. 27/10 Anl. av hög gipshandske
Intensivvård — Eftervård
12/10—25/10
Röntgen
15 ggr 20 st. behandlingar, sjukgymnastik
Återbesök 3/2—70, 19/8-70 (kir. kliniken, lasarettet i Skövde)
Patient nr 23
Antal vårddygn: 249 Intagningsmån.: Mars E 819.2 Diagnoser: 820.01
Kön: man Ålder:60464 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett 15/3 Utskriven Karlstad lasarett (kirurgavd.) 4/7 Inskriven Karlstad lasarett (långvårdsavd.) 9/7 Utskriven Karlstad lasarett (långvårdsavd.) 24/11
111 dygn
138 dygn
Operation
19/3 Anl. av tibiasträck, collumspikning enl. Thornton Tid: 2 tim. 2/4 Osteosyntes enl. Thornton Tid: 3 tim. 40 min.
ln tensivvård — Eftervård
19/3 (4 tim.) 2/4—4/4 (2 dygn)
Röntgen
Höger höft (15 ggr)
Återbesök 10 ggr
På långvårdskliniken ges sjukgymnastik alla vardagar
Patient nr 24
Antal vårddygn: 72 Intagningsmån.: Januari F. 819.0 Diagnoser: 83500 80800
Kön: man Ålder: 60—64 är Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett 3/1 Utskriven Karlstad lasarett 14/3
Operation
3/1 Reposition av höftledsluxation, calcaneussträck Tid: 30 min. 10/1 Öppen reposition, exstirpation av benfragment Tid: 55 min.
Intensivvård — Eftervård
3/1 10 tim. 10/1 3 tim Röntgen
Höger höftled 12 ggr
Återbesök 2/4, 7/5,4/6, 2/7, 1/12, 23/2 (1970), 18/1 (1971)
Patient nr 25
Antal vårddygn: 63 Intagningsmån. : Juni E 819.l Diagnoser: 839.00
Kön: man Ålder: 65—69 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett 24/6 Utskriven Karlstad lasarett 26/8 (för väntan på intagning till Alsters sjukhem)
Operation
24/6 Anläggande av Blackburnsträck Tid: 1 tim. 15 min.
Intensivvård — Eftervård
24/6—30/6
Röntgen
8 ggr
Återbesök 9/9,7/10,11/11,1970 8/1, 3/3
Remiss för sjukgymnastik i hemmet 2 ggr per vecka
Patient nr 26
Antal vårddygn: 49 ' lntagningsmån. : April E 819.7 Diagnoser: 821.00
Kön: kvinna Ålder:65—69 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven lasarettet Karlstad 26/4 Utskriven lasarettet Karlstad 14/6
Operation
26/4 Anläggning av tibiasträck 2/5 Öppen reposition, osteosyntes enligt K'untscher, cerclage Tid: 2 tim. 5 min.
ln tensivvård — Eftervård
2/5
Återbesök 7/7,4/8,1/9,27/10
Röntgen
6 ggr (vänster lårben)
Patient nr 27
Antal vårddygn: 190 Intagningsmån.: November 58197 Diagnoser: 823.10
Kön: kvinna Ålder:65—69 år Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven lasarettet i Filipstad 19/11
Överförs till lasarettet i Karlstad Utskrivs från lasarettet i Karlstad lnskrivs lasarettet i Filipstad
19/11 10/1—70 10/1—70
Utskrivs från lasarettet i Filipstad 28/5-70
52 dygn
138 dygn
Under vistelsen i Filipstad transporteras patienten till lasarettet i Karlstad för återbesök 3 ggr (10/2, 10/3 och 21/5).
Operation
19/11 Revision, sutur, calcaneussträck, tibiasträck Tid: 45 min. 1/12 Kiintscherspikning, cerclage höger lemur, gips Tid: 1 tim. 50 min. 4/12 Månsning
Intensivvård — Eftervård
19/11—21/11 och 1/12
Röntgen
10 ggr
Återbesök
10/2, 10/3, 21/5 1970, åtminstone ett ijuni i Filipstad
Patient nr 28
Antal vårddygn: 151 E 819.]
Kön: man Ålder: 70—74 år
Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett Utskriven Karlstad lasarett
Inskriven långvårdskliniken i Arvika Utskriven långvårdskliniken i Arvika Inskriven långvårdskliniken i Arvika Utskriven långvårdskliniken i Arvika Inskriven långvårdskliniken i Arvika Utskriven långvårdskliniken i Arvika
Operation
18/1 Dorsalskena
18/1 27/1 27/1 2/4 4/6 18/7 5/11 9/12
lntagningsmån. : Januari Diagnoser: 821.21, 710.05
9 dygn
64 dygn
44 dygn
34 dygn
21/1 Anläggande av cirkulärgips vänster ben
Röntgen
2 ggr
Återbesök 5/5 Perioden 4/6—18/7 och 5/11—9/12 ägnades huvudsakligen åt gångträning
Patient nr 29
Antal vårddygn: 125 Intagningsmån.: November 138191 Diagnoser: 851.00, 508,05
813.00, 873.21 Kön: kvinna Ålder: 70—74 år 80521, 80700 Kortfattad beskrivning av vårdtiden
lntas först på sjukstugan i Hagfors, där man suturerar en del sår. Överförs l/1l (= samma dag) till Karlstad lasarett Utskrivs Karlstads lasarett 22/12
Längvård 22/12—6/3
Utskrivs 6/3 till hemmet
51 dygn 74 dygn Patienten har (att en irreparabel hjärnskada, vilken gör att hon ej kan
svälja utan får matas med sond. Patienten är rullstolsbunden och måste ha hjälp med på— och avklädning.
Operation 1/1 1 Anläggning av dorsal gipsskena vänster underarm Tid: 25 min.
In tensivvård — Eftervård
1/11—22/11 (21 dygn) Respiratorbehandlas
Röntgen
] 1 ggr varav 7 sker under övervakning av narkospersonal
Återbesök 2 på långvårdskliniken
Sjukgymnastik ”relativt ofta” under sjukhustiden
Patient nr 30
Antal vårddygn: 62 Intagningsmån.: Augusti E 819.] Diagnoser: 823.00
Kön: kvinna Ålder: 75—79 år
Kortfattad beskrivning av vårdtiden
Inskriven Karlstad lasarett 9/8 1 ] d n Utskriven Karlstad lasarett 20/8 yg Inskriven Falu lasarett (ortopeden) 20/8 30 d n Utskriven Falu lasarett (ortopeden) 19/9 yg Inskriven 19/9 (långtidsvård) 2] d n Utskriven 10/10(1ångtidsvård) yg Operation
9/8 Anl. av calcaneussträck, gipsskena
13/8 Cirkulärgips
Röntgen
Höger underben (7 ggr), halsrygg och höger knä (1 g)
Återbesök 10/10, 14/11, 13/1-70
Sjukgymnastik
Bilaga 6 Vägtrafikolycksfall intagna på akut-
mottagningen vid centralsjukhuset iKarlstad1/2 1971—31/1 1972
Docent Åke Waller. överläkare på kirurgkliniken vid centralsjukhuset i Karlstad, har gjort en undersökning av alla vägtrafikolycksfall som kom till akutintaget vid sjukhuset under perioden 1/2 1971—31/1 1972. Vid insamling av materialet har läkare vid akutmottagningen deltagit i egenskap av jourhavande läkare. Dessa läkare har i samband med undersökning och behandling av patienterna fått fylla i ett frågeformulär, vilket omfattade 26 olika punkter. Uppgifter har på detta sätt samlats in om tidpunkten för olycksfallet, olycksplatsen, väderlekst'örhållanden vid olyckan, vägbanans beskaffenhet, uppskattad egen hastighet vid olycks— tillfället. orsaken till olyckan, bilmärke och årgång, vana vid bilen ifråga, körkortslängd, körsträcka per år, bilbälte: typ och användning, patientens fysiska och psykiska tillstånd vid olyckstillfället, ev. tidigare trafikolycks- fall, plats i bilen, bilnummer, skadans art, sjukskrivningstid, sluten eller öppen vård m. m. Materialet har därefter bearbetats av docent Waller och fanns hösten 1974 i form av ett föredragsmanuskript inklusive tabeller.
Många av de ovan redovisade frågorna har besvarats mycket ofullstän- digt. Detta gäller t. ex. orsaken till olyckan, vägbanans beskaffenhet och tid och plats för olyckan. Vid en genomläsning av primärmaterialet (de ifyllda blanketterna) framträder denna ojämnhet tydligt. Orsaken till detta kan naturligtvis dels vara olika intresse hos olika läkare för undersökningen, dels patienternas attityd till och möjlighet att besvara frågor om en nyligen inträffad olycka. De för vår undersökning mest intressanta uppgifterna rörande totalantal, ålder och könsfördelning, antal döda etc. är dock väl dokumenterade. Det totala antalet intagna på akutmottagningen på grund av trafikolycka 1/2 1971431/1 1972 var 850 st. Av dessa intogs, enl. docent Wallers material, 182 i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad. Jämfört med det antal, nämligen 265 st, som vi tidigare redovisat på samma sjukhus för år 1969 förefaller detta vara ett lågt antal. Vid diskussion med docent Waller om denna diskrepans i våra siffror, har han framhållit att sjukhuset under 1971 och 1972 haft ka- pacitetsproblem. En ombyggnad genomfördes och en avdelning på kirurg- kliniken stängdes under viss tid. Detta förhållande kan, enligt docent Wal- ler, ha lett till en viss restriktivitet när det gällcratt skriva in patienter med lättare skador i sluten vård. (Jämför det stora antal patienter år 1969 som hade hjärnskakning (diagnosnummer 850) som första diagnos och som ef-
240
1 Se årsber'a'ttelse från centralsjukhuset i Karlstad samt sjukhuset i Forshaga och Hammarö sjukhem för är 197].
ter mycket kort tid skrevs ut från den slutna vården. l materialet från 1969 skrevs 65 patienter med hjärnskakning som huvuddiagnos ut inom tre dygn.) Denna förklaring skulle peka på att antalet medelvårddygn i docent Wallers material skulle vara större än i vårt, vilket också visar sig vara fallet. I vårt material hade vi således 265 patienter och en total vårdtid i sluten vård vid centralsjukhuset i Karlstad på 3 630 vårddygn, dvs. 13,7 vårddygn per patient. l docent Wallers material är motsvarande siffror 182 patienter och 3 920 vårddygn, dvs. 21,4 vårddygn per patient. Trots ett markant lägre patientantal har således antalet vårddygn ökat något från 1969 till 1971. Ytterligare en bidragande orsak enligt docent Waller till den relativt stora skillnaden i inskrivna i sluten vård är att ett nytt sjukhus i Forshaga öppnat under 1971. Bristen på utrymme vid central- sjukhuset har gjort att man till Forshaga remitterar relativt lindriga fall, som är i behov av sluten vård. Sjukhuset i Forshaga togs dock i bruk först den 2 november 19711 och kan därför endast i mer begränsad omfatt- ning ha påverkat docent Wallers material. När det gäller totalantalet mottagna trafikolycksfall vid akutmottagningen (850 st) tror docent Waller att detta antal kan vara representativt även för år 1969. Någon tidigare undersökning existerar ej, men enligt vad docent Waller kan bedöma (med mångårig erfarenhet som överläkare på kirurgkliniken) har inga drastiska variationer i antalet trafikolycksfall vid akutmottagningen förekommit.
Av de 850 patienterna var 605 män (71 %) och 245 kvinnor (29 %). Åldersfördelningen för de 850 patienterna visas i tabell 1. där vi också visar åldersfördelningen för ”vårt material” l969.
Åldersfördelningen på dessa två material är i stort sett lika. En viss tendens till att yngre och äldre åldersgrupper i högre grad får sluten vård kan dock observeras.
Fördelningen över året för de 850 patienterna visas i tabell 2. Som jämförelse visar vi även här fördelningen på årets månader för de patienter som vårdades i sluten vård år 1969. För båda materialen gäller
Tabell B6zl Åldersfördelning för intagna vid akutmottagningen 1/2-71—31/1-72 och för slutet vårdade år 1969.
Ålder Intagna vid akutmottagningen Slutet vårdade år 1969 1/2-71—31/12-72
Antal Procentucll Antal Procentuell
fördelning fördelning 0—6 73 8,6 26 9,8 7—17 201 23,6 54 20,4 18—30 232 27,3 70 26,4 31—40 84 9,9 21 7,9 41—50 98 1l,6 26 9,8 51—60 ' 64 7,5 26 9,8 61—70 59 6,9 24 9,1 71 —- 39 4,6 18 6,8
Totalt 850 100 265 100
Tabell B6z2 Intagningsmånad för trafikolycksfall intagna vid akutmottagningen 1/2-71—31/1-72 och för slutet vårdade är 1969.
Månad Intagna vid akutmottagningen Slutet vårdade år 1969 1/2—71—31/12-72 Antal Procentuell Anta] Procentuell fördelning fördelning Januari 45 5,3 13 4,9 Februari 54 6,4 15 5,7 Mars 58 6,8 17 6,4 April 59 6,9 11 4,2 Maj 79 9,3 18 6,8 Juni 82 9,6 44 16,6 Juli 94 11,1 34 12,8 Augusti 107 12,6 26 9,8 September 92 10,8 28 10,6 Oktober 66 7,8 23 8,7 November 62 7,3 27 10,2 December 52 6,1 9 3,4 Hela året 850 100 265 100
att intagningsdagen är avgörande för vilken månad man kommer att registreras på.
Även för "akut-materialet” dominerar de tre sommarmånaderna, dock ej i lika hög grad som när det gäller de år 1969 intagna i sluten vård.
Trafikolycksfallen fördelade sig på olika olyckstyper enligt tabell 3. (för 80 av fallen saknas information.)
Av de 850 patienterna dog 34 inom 30 dagar och kommer således att rubriceras som dödade i trafikolyckor. Även då en lekman klart kan avgöra att en människa har dödats vid en trafikolycka sker transport till akutintaget för att en läkare skall kunna utfärda dödsattest. Flera av de 34 var således döda redan vid ankomsten till akutmottagningen medan andra dog på sjukhuset. Hur många som avled på sjukhuset finns ej redovisat i docent Wallers undersökning. (Ett sätt att ungefärligen skatta detta antal är att för de aktuella E-numren (E8l9 och E826) avläsa antalet döda under 1971 enligt årsberättelsen för Karlstad centralsjukhus.
Tabell B6:3 Antal och typer av trafikolyckor.
Typ Antal Procentuell fördelning Bil—single 144 18,7 Bil-bil 172 22,3 Bil-fotgängare 64 8,3 Bil-cykel 60 7,8 Bil-moped 46 6,0 Bil-mc 32 4,2 Cykel-single 150 19,5 Moped-single 67 8,7 Me-single 35 4,5 Totalt 770 100
Tabell B6:4 Fördelning på åldersgrupper för trafikolycksfall med dödlig utgång.
Ålder Antal 0—6 0 7—17 5 18—30 8 31—40 4 41—50 5 51—60 4 61—70 5 71— 3 Totalt 34
För år 1971 redovisas i denna skrift 19 döda på grund av vägtrafikolycks- fall.) Fördelningen på olika åldersgrupper för de 34 som dog i trafik- olyckor redovisas i tabell 4.
Dödsfallens fördelning på året visas i tabell 5. Parentetiskt kan nämnas att 11 av dödsfallen gällde singleolyckor med bil, 14 bil-bil, 3 bil—fotgängare, 1 bil-cykel och 5 bil-moped. För de 25 dödsfallen som gällde förare eller passagerare i bil använde 19 st ej bilbälte, trots att det fanns. Vid det totala antalet bilolycksfall var det 71 % som ej använde bilbälte. Av de 25 dödade bilförarna eller passagerarna bedömdes 6 vara alkoholpåverkade. Observera dock att inget blodprov tagits. För de 850 intagna gällde att de enligt docent Wallers beräkningari genomsnitt hade 3,6 återbesök i öppen vård.
Tabell B6:5 Trafikdödsfallens fördelning över året efter intagningsmånad.
Månad Antal
Januari Februari Mars April
Maj
Juni Juli Augusti September Oktober November December
i—nwb—N-h-PNr—AwA-hm
t» 4;
Hela året
Bilaga7 Utdrag ur ”Kostnadsanalys 1972” från sjukvårdsförvaltningen i Göteborg
Följande sidor utgör sammanställning av redovisade kostnader för olika sjukvårdsavdelningar inom Göteborgs sjukvårdsförvaltning år 1972.
240 00 Kirurgiska kliniken ], sluten vård Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Vårddagar 22 704 Intagningar 2 591 Kostnader Kr P/INT P/VD Personalkostnader 10101 Löner arvoden 6 571 127 10305 Läkarvård o d 351 10801 Pensionsavgift 847 995 10902 Grupplivförsäkring 18 974 10906 Bidrag sjukförsäkr 186 920 10907 Arbetsgivareavg 122 415 10950 Utbildningskostn 161 980 7 909 762 x 3 052178 348139 Övriga direkta kostnader 12504 Mikrobiologiska undersökn 108 891 11000 Skrivmaterial o dyl 3 087 11401 Telefon porto 4 010 11500 Resor traktamente 10 11900 Övr expenser 71 12101 Läkemedel 553 683 12110 l—"örbandsartiklar 558 203 12135 Röntgentilm 8 798 12400 Förbrukningsinventarier 31 639 12501 Obduktioner 34 657 12502 Histologiska undersökn 69 652 12507 Klin fys lab 3 749 12513 Labundersökn 1 350 12576 Förrådskostn 62 684 12578 Ambulanstransport 2 352 12591 Ers för dataservice 2 348 12603 Undersökn vid utomstående lab 175 12611 Sjukhustandvård 15 000 12612 Transport prover 18 166 12613 Lejda transporter 1 876 12615 Tolkhjälp 1 107 12616 Påräknade lönekostn 96 884 16000 Underhåll av mark o byggn 127 16100 Övr kostn för mark o bygn 37 204 16800 Underhåll av invent 41 170 12604 Pat transporter 175 CR
1656 718 )( 639z41 72:97
244 Bilaga 7 SOU l975:13 Kostnader Kr P/INT PlVD Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 302 585 18504 Ränta inventarier 52 422 18601 Avskr fastigheter 119 263 18604 Avskr inventarier 125 381 599 651 x 23lz44 26:41 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 65 420 02000 Fastighetens drift 451 480 02900 Städcentral 166 772 03000 Tvätt 296 509 03500 Förråd 10 426 04000 Patientkök 240 934 04100 Personalkök subv 35 534 05900 Övr soc kostn f pers 2 649 08000 Amb reservpersonal 55 300 09200 Övr allm hjälpmedel 85 133 09400 Transportcentral 319 888 , 09900 Administration 461 110 1 2191155 x 845168 96:51 3 10000 Apotek 56 193 1 11900 intagn avd 126 537 1 13000 Klin kem lab 609 076 13100 Klin fys lab 62 686 13200 Klin neurofys lab 13 902 13500 Klin näringslära 50 891 14300 Klin cyt lab 1 532 14600 Radiofys lab 16 989 15000 Anestesiavd I 759 801 15500 Eftervårdsavd 898 463 15700 IVA 436 923 16000 Röntgenavd I 737 058 16100 Röntgenavd II 7 650 16500 Röntgenavd 111 1 057 17000 Blodcentral 472 266 17500 Sterilcentral 569 859 19000 Centralarkiv 82 984 19100 Klin bibliotek 24 094 39000 Rehab 104 769 41000 Socialmed klin 37 798 5 070 528 x 195698 223233 Överföringar 25900 Överfört till 11900, 24060, 24100, 24200 2 002 900 CR 773:02 CR 88:22 CR 2 002 900 CR x 15424 914 xx 595327 679239 Intäkter Direkta intäkter 22570 Ers för konsultationer 1 748 23301 Vårdavg 6 142 259 27011 Undervisningsbidrag 1 203 359 7 347 366 x 2 835:72 32361 7 347366 xx 2 835272 32361 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 15 424 914 Avgår: Ers fkonsult 1 748 Undervisn bidr 1203 359 14 219 807 5 488:15 626231 Intäkter: Vårdavg 6 142 259 6 142 259 2 370:61 270154 Subvention gn skattemedel 8 077 548 3 117254 35577
240 60 Kirurgiska kliniken !, öppen vård Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972
Summa besök 27 070 Kostnader Kr P/besök Personalkostnader 10101 Löner arvoden 755 403 10305 Läkarvård 50 10801 Pensionsavg 103 556 10902 Grupplivförsäkr 2 295 10906 Bidrag sjukförsäkr 22 603 10907 Arbetsgivareavg 14 816 10950 Utbildningskostn 3 556
902 279 x 33:33 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial 0 d 1 389 11401 Telefon porto 380 11900 Övr expenser 1 12101 Läkemedel 13 166 12110 Förbandsartiklar 24 320 12135 Röntgenfilm m m — 12400 Förbrukningsinventarier 1 977 12502 Histologiska undersökn 38 463 12504 Mikrobiologiska undersökn 57 822 12508 Röntgenundersökn 64 872 12576 ["örrådskostn 3 837 12612 Transport prover — 12615 Tolkhjälp 5 180 16100 Kostn för mark o byggn 1 097 16800 Underhåll av inventarier 782
213 286 x 7:88 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 27 040 18504 Ränta inventarier 1 961 18601 Avskr fastigheter 10 804 18604 Avskr inventarier 11 812
51 617 x 1:91
Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 8 848 02000 Fastighetens drift 55 573 02900 Städcentral 20 528 03000 Tvätt 2 309 03500 Förråd 633 04100 Personalkök subv 4 339 05900 Övr soc kostn fpers 377 09200 Övr allm hjälpavdel 7 567 09400 Transportcentral 1 785 09900 Administration 52 600
154 559 x 5:71
246 Bilaga 7 sou 1975:13 Kostnader Kr P/besök 10000 Apotek 1 351 11900 lntagn avd 591 13000 Klin kem lab 24 103 13100 Klin fys lab 30 773 13200 Klin neurofys lab 1 738 13500 Klin näringslära 1 996 14500 Klin cyt lab 7 522 14600 Radiofys lab 19 495 15000 Anestesi I 158 461 16000 Röntgen I 306 246 16100 Röntgen II 9 437 16500 Röntgen Ill 1 004 421 17500 Sterilcentral 28 639 1594 773 x 58:91 Överföringar 28800 Överfört från 24000 110 300 Överfört till 24260 412 500 CR 302 200 CR x 11:16 CR 2614 314 xx 96:58 Intäkter Direkta intäkter 23320 Poliklinikavg 1 034 909 27011 Undervisningsbidrag 202 470 1237 379 x 45:71 1237 379 xx 45:71 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 2 614 314 Avgår: Undervisnings- bidrag 202 470 2 411 844 89:10 Intäkter: Pol avg 1 034 909 1 034 909 38:23 Subvention gn skattemedel 1 376 935 50:87
241 00 Kirurgiska kliniken II, sluten vård Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972
Vårddagar 50 295 lntagningar 5 048 Kostnader Kr P/INT P/VD Personalkostnader 10101 Löner arvoden 7 867 686 10305 Läkarvård 1 227 10702 Livränta 423 10801 Pensionsavg 1 037 347 10902 Grupplivförsäkr 23 841 10906 Bidrag sjukförsäkr 234 773 10907 Arbetsgivareavg 153 781 10950 Utbildningskostn 343 343 9662 421 x l914:10 192211 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivruaterial o d 2 577 11401 Telefon porto 356 11500 Resor 866 11900 Övr expenser 992 12005 Terapimat 71 12101 Läkemedel 629 870 12110 l'örbandsart 394 756 12135 Röntgenfilm 10 239 12400 Förbrukningsinv 8 251 12501 Obduktioner 58 757 12502 Histolog undersökn 189 856 12504 Mikrobiolog undersökn 73 109 12507 Klin fys lab 14 457 12576 l—"örrådskostn 55 923 12591 Dataservice 4 542 12603 Undersökn vid utomstående lab 4 687 12611 Sjukhustandvård 15 000 12613 Transporter prover 55 12615 Tolkhjälp 1 154 12616 Påräknade lönekostn 205 039 13200 Tvätt 219 16000 Underhåll av mark o byggn 206 16100 Övr kost för mark o byggn 18 437 16800 Underhåll invent 83605 1773 024 x 351:23 5:25 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 383 615 18504 Ränta inventarier 39 597 18601 Avskr fastigheter 153 496 18604 Avskr invent 80 226 656934 x 130:15 13:06
248 Bilaga 7 SOU 1975:13 Kostnader Kr P/INT P/VD Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 98 399 02000 Fastigh drift 660 941 02900 Städcentral 244 145 03000 Tvätt 527 491 03500 Förråd 9 322 04000 Patientkök 533 833 04100 Pers kök subv 43 469 05900 Övr soc kostn f pers 9 261 08000 Abrn reservpers 55 300 09200 Övr allm hjälpavd 104 052 09400 Transporteentral 338 572 09900 Adm 563 295 3188 080 x 631155 63:39 10000 Apotek 65 016 11900 Intagn avd 240 953 13000 Klin kem lab 866 798 13100 Klin fys lab 155 005 13200 Klin neurofys lab 35 289 13500 Klin näringsfys lab 58 219 14500 Klin cyt lab 7 696 14600 Radiofys lab 164 874 15100 Anestesi II 1 954 069 15500 Eftervårdsavd 1 604 263 15700 IVA 1 023 649 16000 RöntgenI 55 176 16100 Röntgen II 1 163 464 16500 Röntgen 111 108 17000 Blodcentral 914 063 17500 Sterilcentral 461 130 19000 Centralarkiv 161 676 19100 Klin bibliotek 37 013 39000 Rehab 123 947 41000 Socialmed klin 77 314 9169 722 x 1816151 182132 Överföringar 28800 Överfört från 11900, 24160 1 012 300 CR 28800 Överfört från 24000 391 400 620900 CR x 123100 CR 12:34 CR 23 829 281 xx 4 720154 473179 Intäkter Direkta intäkter 22570 Ers f konsultationer 1 900 23301 Vårdavg 3 264 525 27011 Undervisn bidrag 1 845 493 5111918 :( 1012166 101164 5111918 xx 1012166 101164 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 23 829 281 Avgår: Ers f konsult 1 900 Undervisnings- bidrag 1 845 493 21981 888 4 354157 437106 Intäkter: Vårdavg _3264 525 3 264 525 646170 64:91 Subvention gn skattemedel 18 717 363 3 70787 372115
i t i . l l . I | 1
241 60 Kirurgiska kliniken II, Öppen vård Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 28 888 Summa besök
Kostnader Kr P/besök Personalkostnader 10101 Löner arvoden 712 497 10305 Läkarvard 25 10801 Pensionsavg 99 712 10902 Grupplivförsäkr 2 220 10906 Bidrag sjukförsäkr 21 867 10907 Arbetsgiv avg 14 333 10950 Utbildn kostn 21 789 872 443 x 30:20 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o d 2 610 11401 Telefon porto 400 12101 Läkemedel 11832 12110 l—"örbandsart 32 701 12400 l-"örbrukn invent 2 994 12502 Histolog undersökn 53619 12504 Mikrobiolog undersökn 92 949 12508 Röntgenundersökn 24 061 12576 l'örråldskostn 5 133 12603 Lab undersökn 499 12615 Tolkhjälp 6 950 16100 Övr kostn f mark () byggn 2 138 16800 Underhåll invent 2 892 238 778 x 8126 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta l'astigh 36 112 18504 Ränta invent 1 135 18601 Avskr fastigh 14 431 18604 Avskr invent 3 653 55 331 x 1191 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 4 239 02000 l'astigh drift 75 087 02900 Städeentral 27 737 03000 Tvätt 15 307 03500 1-"örrad 860 04100 Pers kök subv 4 178 05900 Övr soc kost f pers 188 09200 Övr allm hjälpavd 7 567 09400 Transporteentral 2 257 09900 Adm 50 861 188 281 x 6153 10000 Apotek 1 192 11900 lntagn avd 591 13000 Klin kem lab 159 454 13100 Klin liyslab 175 901 13200 Klin neurofys lab 1604 13500 Klin näringslära 1 536 14500 Klin cyt lab 12 537 14600 Radiofys lab 232 829 15100 Anestesi 11 107 840 16000 Röntgen [ 607 16100 Röntgen 11 930 705 16500 Röntgen 111 194 546 17500 Sterilcentral 23 785 1843127 x 63181
Kostnader Kr P/besök ___." Överföringar 28800 Överfört fran 24100 510 300 510 300 )( 17:66 3 708 260 xx 128137 Intäkter Direkta intakter 23320 Pol avg 1 197 738 27011 Undervisn bidrag 287 190 1484 928 x 51 140 1484 928 xx 51 140 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 3 708 260 Avgår: Undervisnings- bidrag 287 190 3 421070 118142 Intäkter: Pol avg 1 197 738 1 197 738 41:46 Subvention gn skattemedel 2 223 332 76196
242 00 Kirurgiska kliniken III, sluten vård Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Värddagar 26 585 lntagningar 2 902 Kostnader Kr P/INT P/VD Personalkostnader 10101 Löner arvoden 3 449 722 10305 Läkarvård 75 10801 Pensionsavg 461 427 ; 10902 Grupplivförsäkr 10 406 % 10906 Bidrag sjukförsäkr 102 521 10907 Arbetsgiv avg 67 193 10950 Utbildn kostn 184 494 4 275 838 x 1473141 160184 Övriga direkta kostnader 12591 Dataserviee 2 692 11000 Skrivmat o d 1 373 11500 Resor 232 11900 Övr expenser 288 12101 Läkemedel 319 598 12110 Förbandsart 119 026 12135 Röntgenfilm 135 12400 1-"örbrukn invent 8 327 ' 12501 Obduktioner 26 916 12502 Histolog undersökn 62 993 12504 Mikrobiolog undersökn 44 124 12507 Klin fys lab 7 946 12513 Lal) undersökn 75 12570 Konsultationer 120 12576 1—'örrädskostn 18 235 12603 Lab undersökn 410 12611 Sjukhustandvård 3 530 12615 Tolkhjälp 3 391 12616 Paräkn lönekostn 86 476 16100 Övr kostn f mark o byggn 7 057 16800 Underh av invent 7 291
sou 1975:13 Bilaga 7 251 Kostnader Kr P/INT P/VD Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigh 170 726 18504 Ränta invent 8 929 18601 Avskr fastigh 68 037 18604 Avskr invent 5 491 253183 x 87:24 9:52 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 35 059 02000 Fastighdrift 301 199 02900 Städcentralen 111 260 03000 Tvätt 239 448 03500 Förråd 3 037 04000 Pat kök 282 120 04100 Pers kök subv 19 335 05900 Övr soe kostn f pers 566 08000 Amb reservpers 36 867 09200 Övr allm hjälpavd 43 513 09400 Transporteentral 123 564 09900 Administration 249 266 1 445 234 x 498202 54:36 10000 Apotek 33 223 11900 Intagn avd 243 023 13000 Klin kem lab 464 456 13100 Klin fys lab 53 568 13200 Klin neurofys lab 17 645 13500 Klin näringslära 50 444 14500 Klin eyt lab 2 229 14600 Radiofys lab 15 039 15000 Anestesi I 711 044 15500 luftervärdsavd 747 935 15700 IVA 711562 16000 Röntgenavd [ 576 234 16100 Röntgenavd 11 5 496 16500 Röntgenavd III 75 17000 Blodcentral 446 875 17500 Sterilcentral 127 175 19000 Centralarkiv 92 945 19100 Klin bibliotek 16 495 39000 Rehab 99 840 41000 Soeialmed klin 43 811 4 459114 )( 1536157 167273 Överföringar 28800 Överfört från 24000 1 200 000 28800 Överfört till 11900, 24260 375 900 CR 824 100 x 283298 31:00 11977 704 xx 4 127140 450154 Intäkter Direkta intäkter 23301 Vårdavgifter 1 513 395 27011 Undervisn bidrag 918 874 2432 269 x' 838113 91:49 2 432 269 xx 838113 91:49 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostn 11 977 704 Avgår: Underv bidr 918 874 11058 830 3 810176 415198 Intäkter: Viirdavg 1513 395 1513 395 521150 56193 Subvention gn skattemedel 9 545 435 3 289126 359105
242 60 Kirurgiska kliniken III, öppen vård Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972
Summa besök 6 718 Kostnader __ Kr P/besök Personalkostnader 10101 Löner arvoden 2 719 2 719 x 0141 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o d 34 12400 l-"örbrukn invent 5 782 12502 Histolog unders 94 12504 Mikrobiolog unders 2 944 12508 Röntgenunders 40 8 894 x 1132 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 7 583 18504 Ränta inventarier 551 18601 Avskr fastigheter 3 030 18604 Avskr inventarier 2 953 14 117 x 2110 Mottagna interna tjänster 02000 fastighetens drift 15 484 02900 Städeentral 5 720 09200 Övr allm hjälpavd _ 5 676 09400 Transporteentral 35 09900 Administration 159 27 074 x 4:03 ; 13100 Klin fys lab 380 13200 Klin neurofys lab 134 13500 Klin näringslära 1 689 14500 Klin cyt lab 348 14600 Radiofys lab 2 228 16000 Röntgen 1 23971 16500 Röntgen III 52 287 17500 Sterilcentral 7 281 88 318 x 13:14 Överföringar 28800 Överfört från 24200 175 100 Överfört fran 24060 412 500 587 600 x 87:47 728 722 xx 108147 Intäkter Direkta intäkter 23320 l'oliklinikavg 271 835 27011 Undervisningsbidrag 56435 328 270 x 48:86 328 270 xx 48186 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 728 722 Avgår: Undervisnings- bidrag 56 435 672 287 100107 Intäkter: Pol avg 271 835 271 835 40:46 Subvention gn skattemedel 400 452 59:61
145 00 Klin cyt lah
Sahlgrenska sjukhuset.
Kostnad sanalys 1972
Undersökningar 44 787 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader 10101 Löner arvoden 853 213 10305 Läkarvård 60 10801 Pensionsavg 109 827 10902 Grupplivförsäkring 2 579 10906 Bidrag sjukförsäkr 25 410 10907 Arbetsgivareavg 16 655 10950 Utbildningskostn 250 1 007 994 x 2215] Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o dyl 7 225 12110 l'örbandsartiklar 38 065 12135 Röntgenfilm m m 168 12400 lförbrukningsinvcntarier 10 215 12576 liörrådskostn 1 778 16100 Övr kostn för mark o byggn 628 16800 Underhåll av inventarier 3 610 61 689 x 1138 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 11 026 18504 Ränta inventarier 9 639 18601 Avskr fastigheter 6 397 18604 Avskr inventarier 17 677 44 739 x 1100 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 19 093 02000 Fastighetens drift 99 056 02900 Städcentralen 36 590 03000 Tvätt 763 03500 Förråd 292 04100 Personalkök subv 4 602 05900 Övr soc kostn f pers 452 09200 Övr allm hjälpavd 20 810 09400 Transportcentralen 8 864 190 522 x 4125 10000 Apotek 874 17500 Sterilcentralen 2 427 3 301 x 0107 1 308 245 xx 29121 Intäkter Direkta intäkter 22505 Cytologundersökn 402 450 22634 Lrs fr huvudman f lab unders 398 495 800 945 x 17:88 Avgivna interna tjänster 29000 Div k—ställen 449 423 449 423 x 10103 1250 368 xx 27:91 Underskott "57 877 xxx 1:30
254 Bilaga 7 SOU 1975:13 Kostnader Kr P/enhet Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad & 1 308 245 29:21 Intäkter: Ers fr div k—ställen 449 423 Ers fr huvudman f lab unders 398 495 Cytologunders 402 450 1 250 368 27191 Subvention gn skattemedel 57 877 1130 lfördelningsgrundz Antal undersökningar 155 00 I:"ftervårdsavdelning Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Patientfall 7 354 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader 10101 Löner arvoden 2 167 377 10305 Läkarvård 225 1080] Pensionsavgifter 318 316 10902 Grupplivförsäkring 6 642 10906 Bidrag sjukförsäkr 65 432 10907 Arbetsgivareavgift 42 889 10950 Utbildningskostn 29 696 2630 577 x 357170 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o dyl 76 11500 Resor traktamente 36 12101 Läkemedel 243 330 12110 l—"örbandsartiklar 79 379 12400 Förbrukningsinventarier 10 583 12576 l—'örrådskostn 13 532 12504 Mikrobiologiska undersökn 12 134 12613 Lejda transporter 104 16100 Övr kostn för mark o byggn 4 912 16800 Underhåll inventarier 7 780 17501 Vårdavgifter 4 108 375 974 x 51112 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 33 807 18504 Ränta inventarier 11 735 18601 Avskr fastigheter 13 509 18604 Avskr inventarier 29 352 88 403 x 12:02 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 13 044 02000 Fastighetens drift 56 740 02900 Städcentral 20 959 03000 Tvätt 33 282 03500 Förråd 2 257 04100 Personalkök subv 13 338 05900 Övr soc kostn för pers 1 698 08000 Amb reservpers 202 764 09200 Televäxel information 9 459 09400 Transporteentral 10 687 364 228 x 4954
sou 1975:13 Bilaga 7 255 Kostnader Kr P/enhe: 10000 Apotek 25 275 13000 Klin kem enlab 260 503 13100 Klin fyslab 277718 13200 Klin neurofys lab 28 739 16000 Röntgen [ 14 902 16100 Röntgen 11 49 798 17000 Blodcentralen 391 016 17500 Sterilcentralen 144 164 39000 Med rehab fys terapi 53 000 1245115 x 16931 4 704 297 xx 63969 Intäkter Avgivna interna tjänster 29000 Div k—ställen 4 704 297 4 704 297 x 639:69 4 704 297 xx 639269 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 4 704 297 639269 Intäkter: Ers fr div k-ställen 4 704 297 639269 Fördelningsgrundz Antal patientfall Avd 156 00 Intensivvårdsavdelning III Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Patienter fall 1 080 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader' 10101 Löner arvoden ] 450 930 10305 Läkarvård 62 10801 Pensionsanifter 219 442 10902 Grupplivförsakring 4 580 10906 Bidrag ! allm sjukförsäkr 45 108 10907 Arbetsgivareavgift 29 567 10950 Utbildningskostn 63 702 1813 391 x 1679206 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o dyl 366 11400 Telefon porto 52 12101 Läkemedel 170 801 12110 Förbandsartiklar m m 65 897 12401 1-"örbrukningsinventarier 5 560 12501 Histologiska undersökn 1 407 12504 Mikrobiologiska undersökn 20 163 12576 l-'örrädskostnader 8 501 12613 Lejda transporter 17 16100 Övr kostn för mark o byggn 1 886 16800 Underhåll av inventarier 25 991 300 641 x 278138 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 14 077 18504 Ränta inventarier 21 567 18601 Avskr fastigheter 5 627 18604 Avskr inventarier 40 408 81 679 x 75263
256 Bilaga 7 SOU 1975:13 Kostnader Kr P/enhet Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 4 339 02000 Fastighetens drift 41 786 02900 Städcentralen 15 436 03000 Tvätt 36 039 03500 [**Örräd 1 412 04100 Personalkök subv 9 195 05900 Övr soc kostn för pers 467 08000 Atnb reservpers 9 217 09200 Televäxel information 9 459 09400 Transportcentralen 6 795 134145 x 124121 10000 Apotek 17 645 13000 Klin kem c—lab 21 13100 Klin fys c-lab 719 178 13200 Klin neurofys lab 25 264 16000 Röntgen ] 99 735 17000 Blodcentralen 86 328 17500 Sterilcentralen 68 927 1249 768 x 1157219 3579 624 x 3314247 Intäkter Avgivna interna tjänster 29000 Div k—ställen 3 579 624 3579 624 x 3314247 3 579 624 xx 3 314247 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 3 597 624 3 314z47 Intäkter: Ers fr div k—ställen 3 579 624 3 314247 l-'ördelningsgrund: Antal patientfall 157 00 Intensivvårdsavd II Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Patienter fall 756 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader 10101 Löner arvoden 2 042 310 10305 Läkarvård 126 10801 Pensionsavgift 303 248 10902 Grupplivförsäkr 6 328 10906 Bidrag t allm sjukförsäkr 62 334 10907 Arbetsgivareavgift 40 859 10950 Utbildningskostnader 51 054 2506 259 x 3315:16 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial 225 11400 Telefon porto 519 11500 Resor 8 12101 Läkemedel 362 217 12110 l-'örbandsartiklar 113 040
sou 1975:13 Bilaga 7 257 Kostnader Kr P/enhet 12400 [förbrukningsinventarier 11 809 12501 Mikrobiol undersökn 45 979 12576 l-örradskostn 16 210 12615 Tolkhjälp 8 398 16100 Övr kostn f mark o byggnader 4 709 16800 Underhåll av inventarier 17 929 581043 x 768258 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 40 722 18504 Ränta inventarier 32 946 18601 Avskr fastigheter 16 273 18604 Avskr inventarier 51 236 141177 .s 186274 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 10 252 02000 fastighetens drift 83 148 02900 Städeentral 30 714 03000 Tvätt 91 543 03500 l-"örrad 2 712 04100 Personalkök subv 12 707 05900 Övr soe kostn f pers 951 08000 Amb reservpersonal 27 649 09200 Övr allm hjälpavd 9 459 09400 Transporteentral 14 185 283 320 x 374276 10000 Apotek 37 833 13000 Klin kem centrallab 41 718 13100 Klin fys lab 30 393 13200 Klin neurofys lab 1 738 14500 Klin cytolog lab 105 16000 Röntgen [ 50 365 16100 Röntgen [[ 22 912 17000 Blodcentral 325 000 17500 Sterilcentral 139 310 649 374 x 85896 4161173 xx 5 50420 Intäkter Avgivna interna tjänster 29000 Div k—stallen förd 4 161 173 4161 173 x 5 504220 4161 173 xx 5 504220 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 4 161 173 5 50420 intäkter: Ers fr div k-ställen 4 161 173 5 504220 l-'ö rdelningsgru nd: Antal patientfall
160 00 Röntgenavdelning [ Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Undersökningar 67 667 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader 10101 Löner arvoden 4 339 543 10305 Läkarvård o d 1 885 10801 Pensionsavgitt 569 1737 10902 Grupplivförsäkring 12 822 10906 Bidrag sjukförsäkr 126 322 10907 Arbetsgivareavgift 82 795 10950 Utbildningskostn 20 106
5153210 x 76:15 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o d 32 199 11401 Telefon porto 611 11500 Resor 1416 11900 Övriga expenser 4 12110 körbandsartiklar 49 602 12135 Röntgenfihn mm 937 849 12400 lförbrukn invent 111 746 12500 lirs interna tjänster 6 251 12591 Ers t datacentral 31 632 12615 Tolkhjälp 847 12616 Påräknade lönekostn 24 330 16100 Övr kostn f mark o byggn 4 015 16200 Lokalhyror 172 16800 Underhåll invent __ 156 136 __
1357 810 x 20209 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 317 315 18504 Ränta inventarier 122 974 18601 Avskr fastigheter 119 400 18604 Avskr inventarier 316 672
876 361 x 12:95 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 21 660 02000 l'astighetens drift 358 999 02900 Städeentral 132 611 03000 Tvätt 78 606 03500 förråd 1 039 04100 Personalkök subv 23 874 05900 Övr soe kostn f personal 14 227 09200 Övr allm hjälpan 62 431 09400 Transporteentral 241 834 935 281 x 13282 10000 Apotek 3 179 17500 Sterilcentral 74 266 77 445 x 8 400107 xx
sou 1975:13 Bilaga 7 259 Kostnader Kr P/enhet Intäkter Direkta intäkter 22508 Ers fr sjukhus röntgenunders 35 655 22531 Ers fr sjukhus andel i lön 73 000 22583 Ers för verkstadstjänster 3413 23360 Avg RTG diagnostik 46 252 23900 Diverse intäkter 115 27011 Undervisningsbidrag 9 100 167 535 x 2:47 Avgivna interna tjänster 29000 Div k—ställen förd 8 230 599 8230 599 x 121:64 8398134 xx 124211 Underskott 1973 xxx 0203 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 8 400 107 Avgår: Div intäkter 115 Ers andel i lön 73 000 Ers för verk— stadstjänster 3 413 Undervisn bidr 9 100 8 314 479 [22:87 Intäkter: Ers fr div k-ställen 8 230 599 Ers fr sjukh 35 655 Avg RTG diagn 46 252 8 312 506 122:84 Subvention gn skattemedel 1 973 0203 Fördelningsgrund: Antal undersökningar 161 00 Röntgenavdelning II Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Undersökningar 69 246 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader 10101 Löner arvoden 4 382 707 10305 Läkarvärd 1 960 10801 Pensionsavg 554 120 10902 Grupplivt'örsäkr 12 869 10906 Bidrag sjukförsäkr 126 773 10907 Arbetsgivareavgift 83 095 10950 Utbildningskostn 19 478 5 181 002 74:82 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial 26 808 11401 Telefon porto 611 11500 Resekostnader 477 11900 Övr expenser 125 12110 lförbandsartiklar 50518 12135 Röntgenfilm m m 994 516
12400 l-'örbrukn inventarier
105016
12576 Förrådskostn 12591 Ers t datacentral 12616 Ext påräkn personalkostn 16100 Övr kostn f mark o byggn 16200 Lokalhyror 16800 Underhåll invent
Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 18504 Ränta inventarier 18601 Avskr fastigheter 18604 Avskr inventarier
Mottagna interna tjänster
00500 Verkstäder 02000 Fastighetens (] rift 02900 Städcentral 03000 Tvätt 03500 Förråd 04100 Personalkök subv 05900 Övr soc kostn fpersonal 09200 Övr allm hjälpavd 09400 Transporteentral
10000 Apotek 17500 Sterilcentral
Intäkter
Direkta intäkter 22508 Röntgenundersökn 22531 Andel i lönekostn 23360 Avt RTG diagnostik 27011 Undervisningsbidrag 23900 Övr särskilda intäkter
Avgivna interna tjänster 29000 Div k-ställen förd
Nettokostnad
Sammanfattning
Kostnader: Avgår:
Intäkter:
Bruttokostnad 7 829 892 ljrs f andel i lön 70 000 Undervisn bidr 59 900 Övr intäkter 115 Ers fr div k—ställe 7 125 308 RTG unders 222 256 RTG diagnostik 146 053
Subvention gn skattemedel Fördelningsgrund: Antal undersökningar
Kr
7 341 32 079 42 381
3 862
172 79 585
P/enhet
1343 491
164 320 84 968 63 195 186 856
19:40
499 339
28 679 251777 93 004 58991 1218 23 219 14 794 62431 182 702
7:21
716 815
3815 _85430
10235
89 245 7 829 892
222 256 70 000 146 053 59 900 115
XX
1229 113:07
498 324
7 125 308
7:20
7 125 308 7 623 632 206 260
7 699 877
7 493 617 206 260
XX XXX
102Z90 110:10 2:97
111:19
108222 2:97
| i l
165 00 Röntgenavdclning III
Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972
Undersökningar 31 466 Kostnader Kr P/enhet Personalkostnader 10101 Löner arvoden ] 925 331 10305 Läkarvård 339 10801 Pensionsavgifter 255 273 10902 Grupplivförsäkr 5 835 10906 Bidrag sjukförsäkr 57 485 10907 Arbetsgivareavgift 37 680 10950 Utbildningskostn 4 905 _ 2 286 848 x 72:68 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial 0 d 43 850 11400 Telefon porto 2 300 11500 Resekostnader 254 12101 Läkemedel 893 12110 Förbandsartiklar 45 161 12135 Röntgenfilm m m 456 362 12400 Förbrukn invent 105 658 12504 Mikrobiolog undersökn 103 12573 lirst VS städning 235 203 12591 lärs ( datacentral 15 652 12600 Ers ext tjänster 963 16000 Underhåll mark o byggn 8 906 16100 Övr kostn f mark o byggn 6 410 16215 lärs t VS 143 000 16800 Underhåll invent 108 640 _ 1 173 355 x 37:29 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 287 240 18504 Ränta inventarier 209 244 18601 Avskr fastigheter 92 106 18604 Avskr inventarier 403 338 991 928 x 31:52 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 1 539 03000 Tvätt 52 554 03500 l-"örråd 34] 05900 Övr soc kostn f personal 2 558 09400 Transporteentral 2 628 59 620 x 1:89 10000 Apotek 3 974 17500 Sterilcentral 18 930 22 904 x 0:73 4534 655 xx 144211 Intäkter Direkta intäkter 23360 Avg RTG diagnostik 270 151 22508 l-irs fr sjukhus röntgenundersökn 1 051 883 27011 Undervisningsbidrag 226 200 1 548 234 x 49:20
Kostnader Kr Plenhet Avgivna interna tjänster 29000 Div k-ställen förd 2 019 766 2019 766 x 64:19 3 568 000 xx 11339 Subvention öppen värd 966 655 xxx 30:72 Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnader 4 534 655 Avgär: Undervisn bidr 226 200 4 308 455 136:92 Intäkter: Ers fr div k-ställen 2 019 766 RTG unders ] 051 883 RTG diagnostik _270 151 3 341 800 106120 Subvention gn skattemedel 966 655 30:72 liördelningsgrund: Antal undersökningar 119 00 Intagn» och akutvårdsava' Sahlgrenska sjukhuset. Kostnadsanalys 1972 Besök 77 622 1 Kostnader Kr P/cnhet 1 _ 1 Personalkostnader 1 10101 Löner arvoden 3 511 905 1 10305 Läkarvärd hälsokontroll 255 10702 Livränta 9 190 10801 Pensionsavgift 523 913 10901 Ers för felräkning 75 10902 Grupplivförsäkring 10 932 10906 Bidrag sjukförsäkr 107 695 10907 Arbetsgivareavgift 70 590 10950 Utbildningskostn 107 536 4342 091 x 55:94 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial o dyl 8 947 1140] Telefon porto 1 971 11500 Resor traktamentc 146 11900 Övriga expenser 1 408 12101 Läkemedel 133 233 12110 liörbandsartiklar 181 826 12400 Förbrukningsinventaricr 29 698 12504 Mikrobiolog undersökn 21 384 12508 Röntgenundersökn 3 526 12576 l-"örrådskostn 29 803 12615 Tolkhjälp 8 457 16100 Övr kostn för mark o byggn 7 968 16800 Underhåll invent 20 204 448 571 x 5:78
Kostnader Kr P/enhet
Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta fastigheter 130 234 18504 Ränta inventarier 6 800 18601 Avskr fastigheter 52 043 18604 Avskr inventarier 38 128 227 205 x 2:93 Mottagna interna tjänster 00500 Verkstäder 18 558 02000 Fastighetens drift 208 082 02900 Städcentral 76 863 03000 Tvätt 316 384 03500 Förråd 4 969 04100 Personalkök subv 21 954 05900 Övr soc kostn fpers 1 924 08000 Amb reservpersonal 35 928 09200 Övr allm hjälpavdelning 32 161 09400 Transporteentralen 242 099 958 922 x 12:35 10000 Apotek 13 750 13000 Klin kem lab 210 442 13100 Klin fys lab 3 799 13200 Klin neurofys lab 18 046 16000 Röntgen 1 971 691 16100 Röntgen 11 632 993 16500 Röntgen 111 716 17000 Blodcentralen 76 172 17500 Sterilcentralen 151 930 2 079 539 x 26:79 28800 Överfört från 21000, 21100, 24000, 24100, 24200 1 766 000 _ _ _ 1766 000 x 22:75 9 822 328 xx 126254 Intäkter Direkta intäkter 23320 Poliklinikintäkter 2 138 630 27011 Undervisningsbidrag _ 549 300 _ 2 687 930 x 34:63 Avgivna interna tjänster 29000 Div K-ställen 2256 481 2 956 481 x 38:09 5644411 xx 72292 Subvention öppen vård 4 177 917 53:82
Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 9822 328 Avgår: Undervisnings-
bidrag 549 300 9 273 028 119246 lntäkter: Pol avg 2 138 630
lirs fr div k—ställen 2 956 481 5 095 111 65264 Subvention öppen vård (skattemedel) 4 177 917 53282 l-"ördelningsgrund: Antal besök
264 Bilaga 7 SOU 1975:13 810 61 Pa toiogiska laboratoriet Kostnadsanalys 1972 Obduktioner 1 983 Histopatologiska undersökningar 32 481 Kostnader Kr KR/obd KR/histopat unders Personalkostnader 10101 Löner arvoden 2 439 416 10305 Läkarvård 402 10801 Pensionsavg 269 000 10902 Grupplivförsäkr 7 200 10906 Bidrag allm sjukförsäkr 75 650 10907 Arbetsgivareavg 51 950 10950 Utbildningskostn 1 225 2 844 843 ); 335151 67210 Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial 0 d 18 343 11400 Telefon porto 3 010 11500 Resor 20 11900 Övriga expenser 23 12100 l'örbrukningsmaterial 100 334 12400 l"örbrrikningsinventarier 19 557 12530 Ers till SS för lönekostn 86 100 12571 lärs till SS för adm kostn 15 000 12575 l—irs till SS för sterilisering 5 642 12576 lärs driftkostn eentralförräd 4 808 12579 Transporteentr service 7 792 12580 Teleserviee från SS 10 000 12586 Transporter, Vasa 35 288 12591 Dataserviee 1 121 12613 Lejda transporter 61 12622 Avlön arb servicekont _ 8 000 13202 Tvättavgiit till CT 13 468 16000 Underhåll av fastighet 137 629 16105 Lokalkostn 392 16113 Värme från V & K 59 046 16115 lilenergi frän V & K 28 708 16116 lilenergi och gas 247 16117 Vatten och avloppsavg 57 588 16121 Renhållning 24 732 16214 Hyresers. Vasa 84 000 16800 Underhåll av inventarier 47 247 16900 Övr kostn för inventarier 40 _ 768196 x 90:59 18:12 Kapitaltjiinstkostnader 18500 Ränta på anläggningstillg 140 723 18600 Avskr pa anläggningstillg 135 753 276 476 x 32:60 6252 3 889515 xx 458170 91:74 Intäkter Direkta kostnader 22501 ()bduktioner 863 328 22502 llistologiska undersökn 2 042 510 22639 Ers från andra huvudmän 711 845 23907 Ers för utlämnade handl 1 190 27017 Statsbidrag 270 642 3 889 515 x 458270 91:74 3 889 515 xx 458170 91174
Kostnader Kr KR/obd K R/histopat unders
Sammanfattning Kostnader: Bruttokostnad 3 889 515 Avgår: Ers f utlämn
handl 1 190 Statsbidrag 270 642 3 617 683 435136 84:80 Intäkter: Obduktioner 863 328
Histol unders 2 042 510 Ers fr andra huvudmän 711 845 3 617 683 435136 84180 l-'örde1ningsgrund2 Antal undersökningar 137 00 Bakteriologiska laboratoriet Medicinsk mikrobiologi.Kostnadsanalys 1972 Analyser 556 501 Kostnader Kr P/analys Personalkostnader 10101 Löner och arvoden 3 813 937 10305 Läkarvård 1 020 10700 Livränta 1 826 10801 Pcnsionsavgift 465 385 10902 Grupplivförsäkr 10 312 10906 Bidrag till allm sjukförsäkr 113 961 10907 Arbetsgivareavgift 74 359 10950 Utbildningskostnader 7 187
4 487 987 8206
Övriga direkta kostnader 11000 Skrivmaterial 0 dyl 80 035 11400 Telefon porto 4 005 11500 Resor och traktamente 553 11900 Övriga expenser 119 12100 I-"örbrukningsmaterial 1 419 356 12400 lförbrukningsinventarier 28 379 12531 Andel i lön SS 189 281 12571 Administrationsservice SS 17 300 12575 l-irs t SS fsteriliseringsserviee 8 876 12576 l-'örrådsserviee 8 872 12579 Transportservice 17 422 12580 Teleservice 41 000 12591 Dataservice 186 249 12603 Labundersökn 180 12612 Transporter blod m m 7 597 12616 l—Ixterna personalkostn 82 457 12617 Opåräknade personalkostn 291 13202 Tvättavg 21 437 16000 Underhåll av mark o byggn 170 356 16105 Övr kostn för mark o byggn 13 412 16113 Värme 240 604 16115 Henergi 111 654 16116 Gas 16 592 16117 Vatten och avlopp 222 126 16121 Renhållning 66 492
266 Bilaga 7 sou 1975:13 Kostnader Kr P/analys 16202 Markarrende 12 912 16600 Underhåll av transportmedel 97 16700 Övr kostn för transportmedel 78 16800 Underhåll av inventarier 50 485 16900 Övriga kostnader för inventarier 1 058 3 019 275 x 5143 Kapitaltjänstkostnader 18501 Ränta på anläggningstillg 404 549 18504 Ränta på inventarier 55 545 18601 Avskr på anläggningstillg 158 929 18604 Avskr på inventarier 153 947 772 970 x 1139 Mottagna interna tjänster 09900 Administration 615 910 615 910 x 1111 8 896 142 xx 15199 Intäkter Direkta intäkter 22504 Intern ersättning 2 816 906 22631 Mikrobiologiska undersökn 5 323 457 22647 Substrat 173 791 23380 Vaccination 23 693 23900 Försöksdjur 31 560 27018 Statsbidrag 526 735 8 896142 x 15:99 8 896 142 xx 15199 Summan fattning Kostnader: Bruttokostnad 8 896 142 Avgår: Försöksdjur 31 560 Statsbidrag 526 735 8 337 847 14:98 Intäkter: Intern ers 2 816 906 Mikrob unders 5 323 457 Substrat 173 791 Vaccination 23 693 8 337 847 14:98
lfördelningsgrund: Antal analyser
Bilaga 8 Sammanställning av de viktigaste av oss
utnyttjade materialen rörande vägtrafik-
olyckornas sjukvårdskonsekvenser
Källa
Omfattning
Ger information om
1. Material I från Upp- sala sjukvårdsregion. Av Socialstyrelsen data- körd information röran- de vägtrafikolycksfall som 1966 skrevs in i sluten vård.
2. Material 11 från Upp- sala sjukvårdsregion gällande sena effekter av trafikskador. Under- sökning utförd av J Thorson och delvis finansierad av sjuk- vårdskostnadsutred- ningen. Slutresultatet publicerat maj 1973 iform av en avhandl.
(] Thorson: Long term effects of traffic accidents.)
3. Material 1 från Karl- stads centralsjukhus baserat på av oss ge- nomgångna journaler och operationskort för samtliga vägtrafik- olycksfall som skrevs in på kirurgavd. under 1969.
Cirka 2 500 pat.
830 av ovanstående 2 500 personer som intervjuades per post, telefon och cirka 400 av dessa vid hembesök.
265 patienter.
Vårdtid, diagnos, rapportkategori (polis- rapporterad som svårt eller lindrigt skadad resp. ej polisrapporte- rad), ålder, olyckstyp, operation.
Vårdtider, invaliditets- kategorier, rehabilite- ring.
Vårdtid, diagnoser, ålder, kvalitativa upp- gifter rörande vårdens omfattning såsom operationstider, tid i intensivvård, antal och typ av röntgenunder- sökning, läkemedel, antal återbesök i öp- pen vård. Grundma- terial för våra kost-
268
Källa
Omfattning
Ger information om
4. Material från andra avd. och andra sjukhus än kirurgen vid central- sjukhuset i Karlstad gällande fortsatt vård för patienterna i mate- rial 3 ovan.
5. Material 11 från Karl- stads centralsjukhus baserat på samtliga trafikolycksfall som kom till akutmottagn. 1/2-71-31/1-72. (Sammanställt av Åke Waller.)
6. Material gällande vägtrafikolycksfall i Karlstad centralort 1969. Materialet bygger på a) samtliga trafik- olycksanteckningar (gällande olyckor i centrala Karlstad) hos polisen, b) skadeanmäl- ningar hos tre försäk- ringsbolag gällande samma område, och c) genomgång av körjour- naler och kostnadsupp- gifter för ambulans- transporter år 1969. Arbetet utfört som 3-betygsuppsats vid nationalekonomiska inst. i Karlstad av Jonas Haak och Ingvar Jo- hansson.
32 patienter fick fortsatt sluten och öppen vård. 28 pa- tienter fick endast fortsatt öppen vård.
850 patienter.
626 polisanmälda olyckor. 412 anmäl- da olyckor till tre försäkringsbolag varav 121 också var polisanmälda.
nadsberäkningar rö- rande framför allt sluten vård.
I princip samma infor— mationer som ovan. Dock har inte alla sjukhus skickat foto- kopior på journaler utan endast fyllt i uppgifter om vårdtid, operationer, röntgen, återbesök.
Ålder, vårdtid, intag- ningstidpunkt, typ av olycka, antal återbe—
sök.
De för oss mest intres- santa uppgifterna gäller ambulanstrans- porter och polisrap- porteringsfrekvens.
Källa
Omfattning
Ger information om
7. Kostnadsanalys från sjukhus med kostnads- ställeredovisning.
8. Av den s. k. vård— kostnadsutredningeni jan 1974 publicerade uppgifter om kostnader för olika behandlingsåt- gärder. (I syfte att ge underlag för fast- ställande av avgifter
för utomlänspatienter.)
9. Manuskript till en avhandling som försva- rades 25/4 1974 (Per Hansson: Road Traffic Casualties in a Surgical Dep.) Omfattar pat. som år 1970 reg. vid akutmottagn. vid cen- tralsjukhuset i Halm- stad som vägtrafik— olycksfall.
Mätningar vid ett antal sjukhus av rutinbetonade aktivi- teter.
791 patienter regi- strerade vid akut- mottagn. av vilka 232 fick sluten vård på kirurgavd. och 10 på andra avd. eller sjukhus.
Kostnadsuppgifter för olika avdelningar.
Kostnader för bl. a. blodanalyser, EKG, röntgendiagnostik.
Ett material som läm- nar ungefär samma typ av information som det i punkt 3.
Bilaga 9 Upptagningsområden för sjukvården
Sverige är indelat i 7 st sjukvårdsregioner. Dessa regioner tillkom genom riksdagsbeslut år 1960. Regionernas primära uppgift är att de skall svara för specialiserade vårdgrenar, vilka kräver så stora upptagningsområden att landstingen är för små att ensamma handha kliniker för dessa. Regionindelningen framgår av figur 1.
Varje sjukvårdsregion består av flera landsting. Inom varje landsting finns ett centralsjukhus och ett antal sjukhus. Centralsjukhuset skiljer sig från de övriga sjukhusen inom landstinget genom att det har fler sjukvårdsspecialiteter och bättre resurser inom de områden där även de ”vanliga” sjukhusen meddelar vård. I Värmlands läns landsting är sjukhuset i Karlstad centralsjukhus. Dessutom finns inom landstinget sjukhus i Arvika, Kristinehamn, Filipstad, Säffle och Torsby. I tabell 1 och figur 2 framgår hur upptagningsområdena för dessa sjukhus definie-
TBS.I
Upptagningsområdet bestäms när det gäller trafikolycksfall av var olyckan inträffar och således inte av de skadades bostadsort. Ambulanstransporten sker alltid till det sjukhus som upptagningsområdet tillhör. Ambulansmännen gör således inte någon bedömning av om olycksfallen kan anses som lindriga och om man därför kan utföra en kanske obetydligt längre transportdtill sjukhuset i den skadades" hemort. iöi=ZLVJäo=e£u=rEgglg?si Sjukhusupptagningsomraden far VlCl traflkolycksfall således sagas vara Karlstad den31 oktober beroende av olycksplatsen och inte av den skadades bostadsort.2 197 3.
1 Värmlands läns lands- ting, 1973.
272
Figur 9.'I Regionsjuk- vårdwi. ]
1 [figuren hämtad från ”Allmän hälso- och sjuk- vård".
Lund-Malmö
Stockholm
Tabell B9:l Värmlands läns landsting: Sjukhusupptagningsområden.
Sjukhus
lngacndc kommuner Antal invånare vecka 27 1972
Centralsjukhuset i Karlstad
Totalt
Sjukhuset i Arvika
Totalt
Sjukhuset i Kristinehamn
Totalt
Sjukhuset i Säffle
Totalt
Sjukhuset i Torsby
Totalt
Karlstad 72 845 Hammarö 10 627 Kil 8 588 li'orshaga 5 200 Ullerud 4 539 Grums, del av (Grums förs. 7 254) (Värmskogs förs. 594) 7 848 Munkfors 5 609 1 15 256
Arvika 27 362 Töcksmark 2 330 Eda 9 875 Årjäng (exkl. Sillcruds törs.) 6 087 45 654
Kristinehamn 27 713 Storfors 5 467 l—"ilipstad 15 941 49 [21
Säffle 20 107 Årjäng (endast Silleruds förs.) 1 407 Grums, del av (Eds förs. 2 369) (Borgviks förs. 381) 2 750 Delar av Dalsland (Åmåls kommun) 13 388 37 652
Torsby l0 241 Sunne 13 746 Finnskoga—Dalby 4 271 Norra Ny 2 057 Ekshärad 4 721 Norra Rada 4 732 Hagfors 8 933 Gustav Adolf 963
49 664
_ Områdesgräns
_-__-__.. Kommungräns
&Sjukhus
Filipstad
f'L___
, -_.1
Karlstad
__ .,... Kristine-
___/_»— __, hamn
__,— _wx-
NW ___ __ _ 1 W __, Figur 8953 Sfllk/WWPP- M— &; Åmåls kommun ingår i upptagningsområdet tagningsområden för för sjukhuset i Säffle i fråga om sluten
landstinget [ Värmland. akutsjukvård
På akutmottagningen vid centralsjukhuset i Karlstad gäller följande
n.! ”bemanning .
1 kirurgläkare ständigt stationerad från 07.30 till 17.00 1 jourläkare under hela dygnet Dessutom 1 jourläkare från medicin som tillkallas ibland vid ”medicinfall”
Dagtid finns dessutom 1 sköterska + 2 biträden för ”kirurgfall” och l sköterska + ] biträde för medicinfall
Nattetid finns 1 sköterska + 1 biträde för kirurgfall och 0,5 sköterska + 1 biträde för medicinfall
Låt oss utnyttja dessa uppgifter för en personalkostnadsberäkning för akutmottagningen. Vi har tidigare (i avsnitt 5.3) lämnat uppgifter om löner för sjukhusanställda 1972. Använder vi dessa uppgifter får vi följande personalärskostnad för akutmottagningens ”kirurgfall”.
Bitl'ätlen
a) dagtid, vardagar 2 st. x 12 tim. x 301 (=antalet vardagar) x 14,10 kr = 101858,40 kr
b) dagtid, helgdagar 2 st. x 12 tim. x 64 (=antalet helgdagar) x 20 kr = 30 720,00 kr
c) nattetid 1 st.x 12 tim.x365x42.40 kr.= 185 712,00 kr
Summa 318 290,40 kr
' Enligt samtal med över— läkare Waller nov. 1972.
SOU 1975:13 Sköterskor a) dagtid, vardagar lst. x 12 tim. x 301 x15,90 kr = 57 430,80 kr b) dagtid, helgdagar lst.x12tim.x64x21,10 kr = 16204,80kr c) nattetid lst. x 12 tim. x 365 x 47,70 kr = 208 926,00 kr
Summa 282 561,60 kr
Läkare
a) dagtid, vardagar lst.x9,5tim.x301xp, kr= 2859,S pl kr
b) dagtid, helgdagar lst. x 9,5 tim. x 64 x p; kr = 608,0 pz kr
c) jour under hela dygnet lst. x 24 tim. x 365 x p3 kr = 8 760,0 pg, kr
Enligt de uppgifter som kan erhållas från lönekontoret vid centralsjuk— huset i Karlstad är läkarlönen beräkningsmässigt utformad som en ”fast" genomsnittlig timlön oavsett tjänstetid. Detta är naturligtvis en beräk- ningsmetod, som kanske kan vara praktisk. Däremot motsvarar den knappast de reella lönedifferenser som skulle krävas för att få ett önskat utbud av jourtimmar, tjänstgöring på vardagar och helgdagar etc. För- handlingslösningen innebär att man för en fixerad genomsnittlig månads— lön (165 x 51,35 kr = 8 472,75 kr). kräver en viss arbetsvecka med en viss fördelning på jour — icke jour, dagtid — nattetid etc. Av totalt 12 227,5 ”läkartimmar” vid akutmottagningen är i vårt material 8 760 timmar jour, vilket motsvarar 72 %. Denna andel överstiger markant den ”normaljour” i genomsnitt för en läkare som man har utgått från när timlönen 51,35 kr fixerades. Låt oss göra följande antaganden: a) Dagtid och vardagstjänst måste vara den dominerande tjänstgöringsfor- men för läkarna. Timlönen för denna tjänst kan inte markant avvika från genomsnittstimlönen 51,35 kr. Låt oss antaga att p] = 50 kr.
b) Merbetalningen på helgdagar (dagtid) var för sköterskorna 35 % och för biträdena 43 %. Låt oss, med tanke på marginalskatteeffekter, acceptera ett tillägg som ligger närmare biträdenas. Låt oss antaga att p; = 70 kr.
6) Låt oss antaga en ersättning som generellt är lägre än pl, då tjänstgöring endast krävs ibland. Å andra sidan krävs tjänstgöring ibland mitt i natten, vid helger etc., vilket motiverar en tämligen hög ersättning. Låt oss antaga att p, = 40 kr. Detta skulle i kostnader motsvara:
Läkare
a) dagtid, vardagar 2 859,5 x 50 kr = 142 975 kr
b) dagtid, helgdagar 608 x 70 kr = 42 560 kr
c) jour under hela dygnet 8 760 x 40 kr = 350 400 kr
Summa 535 935 kr
För våra tre yrkeskategorier (biträden, sköterskor, läkare) skulle detta motsvara en total löneutbetalning under 1972 på 1 136 787 kr. Till detta belopp måste läggas vissa personaltjänster som "köps” från andra avdel- ningar. Detta gäller t. ex. tvätt och städning. Låt oss antaga att detta sker i en omfattning motsvarande 3 timmar per dag under hela året. Utgår vi från biträdeslönen per timma (14,10 kr för vardag och 20,00 kr för söndag och viktar vardagslönen med 30_1 och söndagslönen med_Q4_
365 365 erhåller vi 16,80 kr i genomsnittstimlön. Dessa övriga personalkostnader skulle i så fall motsvara 3 timmar x 365 x 16,80 kr = 18 396 kr För att erhålla den totala lönekostnaden, som förutom utbetalad lön också innehåller ”uppskjuten” lön i form av AP-avgifter etc. måste vi addera lönebikostnad. Utgår vi från 21,5 % blir totala lönekostnaden således 1,215 x 1 155 183 kr dvs. 1 403 547 kr. Det totala antalet ”kirurgfall” under 1971 var, som tidigare angivits, 15 340. Förutsätter vi en motsva- rande siffra år 1972 skulle vi för akutmottagningen i genomsnitt erhålla en lönekostnad på 91,50 kr per patient.
År 1971 utgjorde personalkostnaderna vid centralsjukhuset i Karlstad 71 "m av de totala driftskostnaderna.' (Att driftskostnaderna till cirka 70% utgör löner och lönebikostnader gäller för flertalet sjukhus, se bilaga 1 avsnitt 2.) 1 de totala driftskostnaderna för Karlstad centralsjuk- hus uppgår räntor och avskrivningar år 1971 till 6,2 %.l Antar vi att räntor och avskrivningar är opåverkade av ”rimliga” förändringar av antalet trafikolycksfall är de ej relevanta för vår kostnadsberäkning.
Personalkostnaderna (direkta + indirekta) för Karlstad centralsjukhus år 1971 blir 75 % i relation till driftskostnader » (avskrivningar + räntor).
Kan man då antaga att akutmottagningens fördelning på lönekostnader och övriga kostnader stämmer med vad som gäller för sjukhuset totalt? En del övriga kostnader som existerar i den slutna vården förekommer knappast ej på akutmottagningen. Å andra sidan förbrukar akutmottag— ningen ganska mycket läkemedel och förbandsmaterial. Som vi tidigare redovisat i rapporter byggande på sjukjournaler blir åtskilliga suturerade vid akutintaget, en stor mängd patienter får AT—vaccin etc. Vi finner, utan att ha någon möjlighet till mer exakt kvantifiering, att en löneandel även för akutintaget på 75 % (av de för oss aktuella kostnaderna) ej verkar orimlig.
' Se "Årsberättelse från centralsjukhuset i Karl- stad samt sjukhuset i l-'orsltaga och Hammarö sjukhem för är 1971".
De totala kostnaderna för akutintaget skulle således bli 1,33 x 1 403 547 kr dvs. cirka 1 866 000 kr. 1 genomsnitt per patient skulle detta motsvara ungefär 122 kr, Totalt under ett år vid akutmottagningen i Karlstad skulle detta motsvara 850 x 122 kr = 103 700 kr.
| | sou1975:13 279 1
Litteratur
Aktievinsters beskattning, SOU 1965 :72 Alchian, A., ”Cost and Outputs.” Abramovitz, M. (ed.), The Allocation of Economic Resources. Stanford 1959
Allmän hälso- och sjukvård resp. år, SOS Almersjö, O. & Westin, J., ”Behovet av akutsjukvård i Göteborg.” Läkartidningen nr 1' 1972 ”Avskrivning och internränta." Svenska kommunförbundet 1973 Bergstrand, I., ”Vad kostar en röntgenundersökning.” Landstingens Tidskrift 1971
Bexelius, S., Olycksfrekvenser i olika trafikslag. Meddelande nr 19, Inst. för stadsbyggnad vid CTH, Göteborg 1968 Bo, O., Trafikkulykker og personskader i Oslo og Akerhus 1968. Utvalg for trafikksikkerhetsforskning, rapport nr 9 1970 Denison, E. F., The Sources of Economic Growth, in the United States and the Alternative before Us. New York 1962
Denison, E. F., Why Growth Rates Differ. Brookings Inst. 1967 Dödsorsaker resp. år, SOS Feldstein, M. S., ”The Social Time Preference Rate.” 1964, public. i Layard (ed.) Cost-benefit Analysis Iv'eldstein, M. S., Economic Analysis for Health Service Efficiency., Amsterdam 1967 lfeldstein, M. S., ”The Inadequacy of Weighted Discount Rates.” 1973, public. i Layard (ed.), Cost-benefit Analysis Ferguson, C. E., Microeconomic Theory. Homewood, Illinois 1969 Haak, J & Johansson, 1. Vägtrafikolyckor i Karlstad 1969. 3—betygs- uppsats i nationalekonomi vid Universitetsfilialen i Karlstad 1971 Hansson, P. G., Road Traffic Casualties in a Surgical Department. Avhandling för MD-examen. Acta Chirurgica Scandinavia 1974 Harberger, A. C., ”The Opportunity Costs of Public Investment Financed by Borrowing.” 1969, public. i Layard (ed.) Cost-benefit Analysis Hicks, J. R., "The Foundations of Welfare Economics.” Economic Journal 1939
Hjalmarsson, L., ”On Monopoly Welfare Gains and the Costs of Decentralization, Working Paper, Göteborgs Universitet 1974 Kaldor, N., ”Welfare Propositions of Economics and Interpersonal Comparisions of Utility.” Economic Journal 1939
Klassifikation av sjukdomar 1968. Socialstyrelsen l969 Kostnadsanalys 1972, Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg Layard, R. (ed.), Cost-benefit Analysis. Penguin Books 1972 Leibenstein, H., ”Allocative Efficiency vs ”X-efficiency”.” American Economic Review, Juni 1966 Lundberg, E., Produktivitet och räntabilitet. SNS 1961 Löner 1972, SOS ”Löneutvecklingen för Iandstingsanställda 1967—1973”, Landstingsför— bundet 1974
Malmgren, S., Den svenska läkemedelsindustrin. Uppsats i national- ekonomi för 3 betyg vid Göteborgs Universitet 1974 Marglin, S.A., ”The Opportunity Costs of Public Investment.” 1963, public. i Layard (ed.) Cost—benefit Analysis Margolis, J., ”Shadow Prices for Incorrect or Nonexistent Market Values.” Public. i Haveman, R. H. & Margolis, J. (eds.), Public Ex- penditures and Policy Analysis. Chicago 1970 Mattsson, B., Vägtrafikolyckornas samhällsekonomiska kostnader. Rapport 116, 1968. Statens trafiksäkerhetsråds skriftserie Mattsson, B., Trafiksäkerhet och samhällsekonomi. Memorandum nr 9, nationalekonomiska institutionen i Göteborg 1970 Mattsson, B., Samhällsekonomiska kalkyler. Lund 1970 Mattsson, B., ”Kollektiva transporter — en fördelningsfråga.” Lands- tingens Tidskrift 74/7 ”Prislista över farmacevtiska specialiteter 1972”, Apoteksbolaget AB Stockholm Riktlinjer för den statliga trafikpolitiken, Proposition 19632191 Road Pricing: The Economic and Technical Possibilities. HMSO. London 1964
Roosmark, P.—O. & Fräki, R., Antalet trafikolyckor, deras kostnader och de polisrapporterade olyckornas representativitet år 1964. Statens väg- och trafikinstitut 1966 Salter, W. G., Productivity and Technical Change. Cambridge UP 1960 ”Sammanställning över körsträckor för ambulanser.” Karlstad brandkår resp. år Scitovsky, T., ”A Note on Welfare Propositions in Economics.” Arrow, K. & Scitovsky, T. (eds.), Readings in Welfare Economics, Allen & Unwin 1969 ' Sen, A. K. "The Social Time Preference Rate in Relation to the Market Rate of Interest.” 1967, public. i Layard (ed.), Cost—benefit Analysis ”Sjukhusförteckning l969”, Socialstyrelsen ”Sjukhusupptagningsområden.” Stencilerad skrift från Värmlands läns landsting 1972 Speek, J.—E. & Thorburn T. Analys av kostnadsförhållanden inom utomlänssjukvården. Bilaga till "Utredning angående beräknings— grunder enligt utomlänsavtalet”, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet, Stencilerad skrift 1973 Stockholm stads sjukvård: sjukdomsstatistik Svensk ekonomi fram till 1977, SOU 1973121
»
Thorson, J., Long Term Effects of Traffic Accidents. Avhandling för MD-examen, Stockholm 1973 Turvey, R., Vägtrafikanternas kostnadsansvar. Svenska Vägföreningen 1973 ”Utredning av självkostnadsbegreppet vid sjukhusredovisning.” Stencile- rad rapport från expertgruppen för utredning av självkostnad vid sjukvårdsredovisning, Landstingsförbundet och Svenska Kommunför- bundet, Stockholm 1970 Vägtrafiken. Kostnader och avgifter, SOU 1973132 Vägtrafikolyckor med personskada resp. år, SOS Wahlstedt, G., Beräkning av vårdkostnader för skadade i trafikolyckor på väg E 6 genom Halland. Stencilerad skrift från planeringskontoret vid Vägförvaltningen i Hallands län 1973 Walters, A., The Economics of Road User Charges. World Bank Staff Occasional Papers, 1968 Yrkesskador 1969, SOS Ysander, B.-C. (red.), Förvaltningsekonomiska problem, Jurist- och Samhällsvetareförbundets förlag 1972 ”Årsberättelse från centralsjukhuset i Karlstad samt sjukhuset i Forshaga och Hammarö sjukhem” resp. år
Kronologisk förteckning
___—___—
1. Demokrati på arbetsplatsen. A.
2. Psalmer och visor. Del 111. U.
3. Psalmer och visor. Del 12. U.
4. Psalmer och visor. Del 13. U.
5. Bättre bosättning för flera. S.
6. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. 7. Framtida studerandehålaovård. U.
8. Utlandssvenskarnus rösträtt. Ju.
9. Individen och skolan. U. 10. Rörlig pensionsålder. S. 11. Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 12. Totalfinansiering. B. 13. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S.
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Utlandssvenskarnas rösträtt. [8]
Socialdepartementet
Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13]
Finansdepartementet Svensk press. Tidningar i samverkan. [11]
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 111. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [Gl Framtida studerandehålsovård. [7] Individen och skolan. [9]
Arbetsmarknadsdepartementet Demokrati på arbetsplatsen. [11
Bostadsdepartementet Totalfinansiering. [12]
_____________—————-————
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
_
_!
sm.!
.m. ... . tu.-... am . .._ v .. ..... u.. .. . ... . En. |__. Låta ..J... :— . . t....- ..»; again.. _. .. . . _. .... ??..ng .. _. . u.. _ _ ..?. . &.