SOU 1965:72
Aktievinsters beskattning
N 4-0 (;(
oå (- - CUL"
&( 4. ic,-((o
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 72 SCU—f
_...»—-——-—
Funansdepartementet 57f'og 'a'; &
AKTIEVIN STERS BESKATTN ING
BETÄNKANDE AV
AKTIEVINSTUTREDNINGEN
Stockholm 1965
13. 14.
16.
16. 17.
18.
5
få???
58.53 53 5335? 5353 53 ?3
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965
Kronologisk förteckning
. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s.+1 ut- viksblad. U. . Sammanställning av remissyttranden över för- fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. 1
äggslagIet till regeringsform. Norstedt & Söner. s. 11.
. Sammanställning av remissyttranden över för-
fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regerings- form. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. Tandvårdsförsakring. Kihlström. 186 s. S.
. MAttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. Om den kommunala självstyrelsens lokala för- ankring. Esselte. 100 s. 1.
Praktik- och feriearbetsförmedllng. Esselte. 177 s. .
. Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 513 s.+5 st. kartbilagor. K. . Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s. 1. . Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E . Utbyggnaden av universitet och
högskolor. Lo- kalisering och kostnader 1. Esselte. 280 5. E.
. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lo-
kalisering och kostnader II. Specialutredningar. Esselte. 741 s. E. Rättegångshjalp. Norstedt & Söner. 166 s. Ju. Gogtrosförvärv av lösöre. Norstedt & Söner. 241 s. u. De svenska utlandsförsamlingamas ekonomi. Esselte. 129 s. E. Ny jordiörvarvslag. Hseggström. 193 s. Jo. Fastställande av faderskapet till barn utom lik- tenskap. Beckman. 94 s. Ju. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dis- pachh. Ansvarsbestilmmelser m. m. Esselte. 221 s. 11.
. Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam-
hällsplaneringen. Svenska Reproduktions AB. 888 s.+1 st. kartbilaga. K. Radions och televisionens framtid i Sverige. 1. Bakgrund och förutsättningar. programfrågor. Organisations- och finansieringsfrdgor. Hagg- ström. 530 s. K. Radions och televisionens framtid i Sverige. II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forsk- ningsfrdgor. Haggström. 227 s. K. Dagstidningarnas ekonomiska villkor. Esselte. 212 s.+1 st. kartbilaga. Ju. Uppbördsfragor. Esselte. 228 s. Fi . Institutet för arbetshyg'len och arbetsiysiologi.
Kihlström. 88 s. S. Studieplaner för lärarutbildning. Esselte. 490 s. E. Ändringar i ensittarlagen m. m. Esselte. 61 s. .Tu. De svenska jordbruksprodukternas distributione— och marginalförhdllanden. Esselte. 192 5. Jo. Nytt skattesystem. Remissyttranden. Esselte.
s. . Lärarutbildningen IV: 1. Esselte. 714 s. E. Lärarutbildningen IV: 2. Esselte. 92 s. E. Specialundersökningar om lärarutbildning V. Esselte. 4411 5. E. Höjd bostadsstandard. Esselte. 569 s. 1.
. Vägmärken. Kungl. Luftfartsstyrelsen. 296 s. K. Sammanställning av remissyttranden över för- fattningsutredningens förslag till ny författning.
288
8.3
Del 4. Kap. 7. 8. 9 och 10 i förslaget till regel ringsform samt övergångsbestammelserna. Esselte. 103 s. Ju.
35. Nykterhet i trafik. Esselte. 91 s. K . Sveriges släktnamn 1965. AB E G Johanssons Bok tryckeri, Karlshamn. 485 s. H. . Sammanställning av remissyttranden över författ ningsutredningens förslag till ny författning Del 5. Förslaget till riksdagsordning. Norstedt & Söner. 46 s. Ju. Affärstiderna. Del I. Motiv och lagförslag. Esselte. 151 s. 1. . Affärstiderna. Del IL Konsumentundersökning. Esselte. 115 s. 1. Kommunala bolag. Esselte. 345 s. 1. . Pensionsstiftelser II. Esselte. 302 s. Ju. . Körkortet och trafikutbildningen. Esselte. s. K. . Statens trafikverk. Esselte. 196 s. K.
Stöd at hästaveln. Kihlström. 193 s. Jo. Beredskap mot oljeskador. Kihlström. 96 s. H. . Radiolag. Kihlström. 55 s. K. . Statens vägverk. Kihlström. 135 5. K. . Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken
Esselte. 324 s. K. . Halso- och socialvårdens centrala administration
Berlingske Boktryckeriet. Lund. 388 5. S. . Mentalsjukhusens personalorganisation. Del II
MAlsättning och utformning. Esselte. 310 s. S. . Gemensamma bostadsförmedlingar. l—Iseggström.
64s. I. . Soldathemsverksamheten. nggström. 167 5. FC . Polisutbildningen. Heggström. 322 s. 1. . Författningafrågan och det kommunala samban
det. Kihlström. 584 s.+1 utviksblad. Ju. . Barn på anstalt. Esselte. 856 s.+16 s. ill. S. . Fackutbildning i automatisk databehandling.
Haggström. 127 s. E. . Samordnad rehabilitering. Del 8. Rehabiliterings
insatser i näringslivet. Tiden-Barnängen. 64 s. S . Radioansvarighetslag. Berhngska Boktryckeriei
Lund. 130 s. Ju. Kyrklig beredskap. Haeggström. 824 s. E. Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. Beckman. 269 s. E. . Mönsterskydd. Norstedt & Söner. 415 s. Ju. . gissa pensionsfrågor. Svenska Reproduktions AB 7 s. S. %&kaier för ungdomsverksamhet. Kihlström. s
. E. Riksdagens justitieombudsmlln. Norstedt & Sö ner. 257 s. Ju. flåmarshete och servicekontakter. Beckman. s
. Kontinentalsockeln. Svenska Reproduktions AB 145 s. Ju . Skoglig yrkesutbildning. 1. Beckman. 171 s. Jo. . Värnplikten. Esselte. 656 s. Fö. . Om upphandling av försvarsmateriel. Esselte. 158. s. Fö. . 1958 års utredning kyrka—stat. VI. Lagstiftning Rättskipning. Beckman. 271 s. E
. Eazpenårå tjänst. Berlingske boktryckeriet. Lund s. . . Aktievinsters beskattning. Beckman. 437 s. Fi.
Finansdepartementet
AKTIEVINSTERS BESKATTNING
BETÄNKANDE AV
AKTIEVINSTUTREDNINGEN
K %BECKMANS TRYCKERIER AB I
_|| .:_.]._... ou
TM-I lii'” "insatt. lill.” |D & VA!
J || ||
_. = ||" |..'.. .. ”..."" _ ..- I..."
ill—"””" . _i". |'-|_
." "|.F-m våt., * '."...- "':..z' II|| & . : '..7' ._' Fihn]; |||"- .||l'm 551: ».4 '.": in: liélli. |_ . 1." 1Mill ":III "”|":
:'l- -|' '|||
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartementet
Kungl. Maj:t bemyndigade den 23 april 1964 chefen för finansdepartementet att tillkalla tre. sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av he- stämmelserna rörande beskattning av värdestegringsvinster på aktier m.m.
Samma dag tillkallade departementschefen dåvarande chefen för finans- departementets rättsavdelning, numera hovrättspresidenten N. Erik Åqvist, ordförande, samt byråchefen hos riksskattenämnden Hans R. Fridolin och kammarrättsrådet C. 0. Sandström att fullgöra uppdraget.
Utredningen har antagit benämningen Aktievinstutredningen.
Efter förordnande av finansministern har aktievinstutredningen anlitat såsom börsteknisk expert börschefen Stig Algott och såsom statistisk expert kanslirådet i finansdepartementet Bertil Edlund.
I enlighet med vad som angivits i direktiven för aktievinstutredningen har vid utredningsarbetet kontakt tagits med vissa andra utredningar, nämligen 1963 års markvärdekommitté, aktiefondsutredningen, allmänna skattebered- ningen (företagsskatteutredningen) samt koncentrationsutredningen.
Aktievinstutredningen har vidare berett olika sammanslutningar och or— ganisationer tillfälle att till utredningen framföra synpunkter i ämnet. I detta syfte har sammankomster ägt rum med representanter för Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges allmänna export— förening, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köp— mannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk indus- triförening, Familjeföretagens förening, Svenska försäkringsbolags riks- förbund, Folksambolagen samt Kooperativa förbundet.
Aktievinstutredningen får härmed överlämna sitt betänkande »Aktievins- ters beskattning».
Kapitlet angående fondbörs och värdepappershandel (Kap. 6) har ut- arbetats av börschefen Algott samt kapitlen angående kursutveckling och aktieinnehav (Kap. 7 och 8) med tillhörande tabeller (Bilaga 1) av kansli- rådet Edlund.
Undersökningen angående börsnoterade aktiers avkastning m.m. (Bilaga 2) har för aktievinstutredningens räkning verkställts av forskarassis— tenten Lennart Pettersson, Företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet.
Redogörelsen för utländsk rätt har benäget granskats av Institutet för utländsk rätt, som även ställt visst material till aktievinstutredningens för— fogande.
Utredningsuppdraget är härmed slutfört.
Stockholm den 13 december 1965.
N. Erik Åqvist
Hans R. Fridolin C. O.Sandström
AVDELNING I
UTREDNINGSUPPDRAGET OCH DESS ALLMÄNNA BAKGRUND
KAPITEL 1
Utredningsdirektiven
Aktievinstutredningens direktiv innefattas i yttrande till statsrådsprotokol- let den 23 april 1964 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng. Departementschefen anförde därvid efter gemensam beredning med stats- rådets övriga ledamöter bl.a. följande.
Aktiekurserna på fondbörsen har under de senaste trettio åren — d.v.s. efter de- pressionen i början av 1930-talet — företett en på det hela taget oavbruten upp- gång. Avmattningsperioderna har varit relativt få och kortvariga samt i regel mindre intensiva än stegringsperioderna. Placering i börsnoterade aktier har för såväl enskilda som företag kommit att framstå såsom en på längre sikt ända- målsenlig form icke blott för att bevara ett kapitals realvärde utan även för att erhålla en ofta betydande kapitalökning därutöver.
Det sagda må belysas med några siffror. Under efterkrigstiden har fram till ut- gången av år 1963 börskurserna på svenska aktier stigit med i genomsnitt c:a 230 procent, medan konsumentpriserna under samma tid indexmässigt ökat med c:a 95 procent. Begränsas jämförelsen till de senaste fem åren (1959—1963), har aktiekurserna ökat med genomsnittligt c:a 60 procent och konsumentpriserna med c:a 17 procent. Uppgången i aktiekurserna har sålunda endast till en mindre del motsvarats hav förändringarna i penningvärdet. Å andra sidan har industriarbe- tarlöncrna under efterkrigstiden stigit med c:a 310 procent.
De angivna genomsnittssiffrorna för aktiekursernas stegring rymmer själv- fallet inom sig stora variationer. Beräkningar gjorda för åren 1956—1963 visar att kursvärdena (korrigerade med hänsyn till emissioner) för stamaktier låg mer än tre gånger så högt vid periodens utgång som vid dess ingång för ungefär vart tionde bolag på fondbörsen. Bortsett från preferensaktier företedde endast ett fåtal börsnoterade aktier lägre värden än vid periodens början. Å andra sidan har korttidsplaceringar i aktier icke sällan givit negativt resultat. I samman— hanget må erinras om den betydande nedgång av börskurserna som träffade skogsbolagens aktier vid början av 1960-talet.
Orsakerna till uppgången i aktiekurserna skiftar naturligen från tid till annan och undandrar sig tidtals i stor utsträckning närmare analys. Betraktar man utvecklingen under en längre tidsperiod, kan emellertid vissa huvudorsaker urskil— jas, låt vara att det är svårt att avgöra deras inbördes styrka. Till en början kan framhållas, att det under tider av vikande penningvärde uppkommer en påtaglig tendens att placera kapital i s.k. realvärden. Under efterkrigstiden med dess i stort sett stabila högkonjunktur har risktagandet vid långtidsplaceringar i aktier också varit obetydlig-t. Den ökade tilltron till det svenska näringslivet och dess utvecklingsmöjligheter torde vidare ha bidragit till att kapital i ökad omfattning placerats i aktier. En annan orsak är utan tvivel att de svenska börsnoterade aktierna i stor utsträckning ligger på s.k. fasta händer. Den därmed samman-
hängande jämförelsevis ringa marknadsomsättningen innebär nämligen att en i och för sig begränsad efterfrågeökning ofta medför betydande kursstegringar. Det ökade aktiesparandet _ bland annat genom s.k. aktiefonder —— torde i viss mån också ha bidragit till att hålla den uppåtgående tendensen på fondbörsen vid liv. Kapital, som under senare tid friställts från andra placeringar, torde vidare i större utsträckning än tidigare ha omplacerats i börsnoterade aktier.
De nu nämnda orsakerna till kursuppgången på aktiemarknaden torde ha visst samband med och bör ses mot bakgrunden av gällande bestämmelser angående beskattning av kapitalvinster. Huvudregeln är härvidlag att — bortsett från skatt på den årliga avkastningen — egentlig vinstbeskattning blir aktuell först i sam- band med avyttring eller annan liknande realisation av egendomen. Viss beskatt- ning av icke realiserade kapitalvinster kan dock sägas äga rum genom den årliga förmögenhetsskatten samt genom arvsskatten. Beträffande realisationsvinstbeskatt- ningen gäller att den är avhängig av den tid den avyttrade egendomen innehafts före realisationen. Efter viss tids innehav som i fråga om aktier och annan lös egendom är fem år — är hela realisationsvinsten skattefri. Under de sista tre åren inträder en successiv avtrappning av skatteplikten till respektive 75, 50 och 25 procent av vinsten. Dessförinnan är realisationsvinsten i sin helhet skattepliktig. Realisationsförlust får enligt sannna normer kvittas mot realisationsvinst under ett och samma år. i övrigt är realisationsförlust ej avdragsgill. I fråga om yrkes- mässig handel med aktier är i princip all vinst skattepliktig och all förlust avdrags— gilL
Nu gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst får anses vara en kompromiss mellan å ena sidan uppfattningen att vinst av icke yrkesmässig för- säljning av egendom bör beskattas endast om vinsten är resultatet av en spekula- tion och å andra sidan uppfattningen att beskattningen bör omfatta icke blott alla tillfälliga realisationsvinster utan överhuvudtaget alla förmögenhetsvinster, oav- sett om de är av spekulativ karaktär eller icke. Enligt gällande regler tillmätes frågan huruvida den skattskyldige haft spekulationssyfte vid förvärvet eller avytt- ringen i och för sig icke någon betydelse. Till grund för bestämmelserna om tidsbegränsningen ligger emellertid den tanken, att spekulativt syfte anses kunna presumeras, när försäljningen sker icke alltför lång tid efter förvärvet.
Det torde vara berättigat att hysa den uppfattningen att i fråga om aktier gäl- lande regler rörande beskattning av realisationsvinst bidragit till att förstärka tendenserna till kursstegring genom att öka efterfrågan. Enär full skattefrihet inträder efter så jämförelsevis kort tid som fem år, är det vidare —— oavsett den reducerade skatteplikten under de sista tre åren —— naturligt att många aktiepla- ceringar görs med syfte att bibehålla aktierna under minst fem år. Härtill torde också bidraga att den hittillsvarande utvecklingen på fondbörsen visar att efter denna tid aktiekurserna i regel _ även om nedgång skett temporärt —— ligger högre än vid förvärvet. Obenägenheten att avyttra aktier före femårsperiodens utgång liksom att göra omplaceringar, sedan skattefrihet väl inträtt, torde vara ägnad att minska utbudet av förefintliga aktier.
Den betydande uppgången av aktievärdena har inneburit att aktier under efter- krigstiden givit en i förhållande till andra finansiella placeringar mycket god effektiv avkastning, d.v.s. om man även inräknar värdestegringen. Enligt beräk- ningar, utförda av värdesäkringskonunittén, har sålunda den årliga effektiva avkastningen för aktieinnehav i 27 större börsnoterade företag, representerande de flesta branscher, uppgått till i genomsnitt c:a 14,5 procent, när hänsyn alltså tages ej endast till de årliga utdelningarna utan även till kursstegringen samt fondemissioner och nyteckningsrätter. Beroende på hur den effektiva avkast-
ningen på aktieinnehavet fördelas mellan skattepliktig utdelning och värdesteg— ring, blir en större eller mindre del av denna avkastning icke inkomstbeskattad. Vid finansiella placeringar av annan typ, t.ex. i obligationer, blir däremot i all- mänhet hela avkastningen föremål för beskattning. Detta gäller i än högre grad om det vanliga banksparandet. Å andra sidan bör ej bortses från att den årliga utdelningen å aktier härrör från medel, som i regel beskattas hos företagen såsom vinst.
Departementschefen uttalade härefter, att vad som anförts i det före— gående enligt hans mening gav vid handen att behov förelåg av en översyn och omprövning av gällande regler rörande beskattning av värdestegrings— vinster på aktier. En särskild utredning borde därför komma till stånd. Departementschefen tillade.
Utredningen bör syfta till att framlägga förslag till beskattningsregler, som är ägnade att dämpa tendenserna till kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktie- marknaden utan att korttidsspekulationen uppmuntras. En utgångspunkt för utredningen bör vara att icke realiserade värdestegringsvinster i princip ej bör beskattas i andra former än nu är fallet. Å andra sidan bör beskattningen av realisationsvinsterna utformas så att sådana vinster i skälig omfattning blir före- mål för beskattning, och detta även vid längre tids innehav än som gäller för närvarande. Härvidlag kan utredningen få anledning att studera de beskattnings- regler på området, som gäller i t.ex. Förenta staterna och i Danmark, där beskattning av aktievinster sker utan någon tidsbegränsning men med reducering av skatteplikten efter viss tid. Utredningen bör emellertid ha fria händer att pröva olika lösningar som är förenliga med principerna för vårt skattesystem. Vid avväg- ningen av beskattningen bör hänsyn även tas till att realisationsförlust liksom hit- tills icke bör kunna kvittas mot annan inkomst än realisationsvinst.
Utredningen bör avse icke blott aktier i egentlig mening utan även därmed jämställda värdepapper såsom teckningsrätter, delbevis, andelar i aktiefonder och liknande. Däremot åsyftas inte i förevarande sammanhang någon egentlig översyn av beskattningsreglerna i fråga om försäljningsvinster på lös egendom i allmänhet. Jag vill vidare erinra om att frågan om beskattning av värdestegring på fast egendom för närvarande behandlas av 1963 års markvärdekommitté. De förslag, aktievinstutredningen framlägger, bör vara praktiska och enkla att tillämpa och hinder bör därför ej föreligga att söka schablonmässiga lösningar, därest detta visar sig lämpligt. Angeläget är även att de nya beskattningsreglerna blir effektiva från kontrollsynpunkt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas bestäm- melserna rörande övergången till de nya skattereglerna, bland annat frågan om redan förvärvade aktiers ställning i sammanhanget.
Departementschefen anförde slutligen, att vid utredningsarbetet erfor— derligt samråd borde äga rum med andra utredningar som berörde angrän— sande problem, såsom aktiefondsutredningen, 1963 års markvärdekommitté, koncentrationsutredningen och allmänna skatteberedningen. Aktievinstut- redningen borde vara oförhindrad att till behandling upptaga även andra frågor än i det föregående nämnts, som föranleddes av utredningsuppdraget och ej tillhörde annan utrednings område.
KAPITEL 2
Historik
En tämligen utförlig redogörelse för den svenska realisationsvinstbeskatt— ningens utveckling under tidigare år har lämnats i det betänkande som år 1949 avgavs av 1944 års allmänna skattekommitté, se SOU 194919 sid. 20—44. I det följande redovisas huvuddragen av denna utveckling i en något förkortad form och med tonvikt på diskussionerna kring realisationsvinst- beskattningens ursprungliga syfte att träffa spekulationsvinsterna, särskilt beträffande värdepapper och annan lös egendom. Redovisningen berör givet- vis även den fortsatta utvecklingen, som främst kom till uttryck genom 1951 års lagstiftning på grundval av 1949 års förslag och som lett fram till de nuvarande bestämmelserna i ämnet.
I den svenska skattelagstiftningen infördes bestämmelser angående be- skattning av realisationsvinster första gången genom 1910 års bevillnings- och inkomstförordningar. Enligt praxis hade emellertid realisationsvinsterna beskattats även tidigare.
1910 års regler avlöstes av motsvarande bestämmelser i 1928 års ännu gällande kommuna]skattelag. Dessa bestämmelser, som under årens lopp ändrats i vissa avseenden, återfinns i 35—37 Så med därtill hörande anvis- ningar. De är enligt 2 ; förordningen om statlig inkomstskatt automatiskt tillämpliga även vid den statliga inkomsttaxeringen. Frågan om avdrag för realisationsförluster behandlas även i 46 5 1 mom. kommunalskatte- lagen samt 4 g 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.
Enligt säväl 1910 som 1928 års lagstiftning har skattepliktig realisations- vinst i princip behandlats på samma sätt som den skattskyldiges övriga inkomst och följaktligen underkastats samma beskattning som totalin— komsten (vare sig denna innefattat annan inkomst eller ej ). Av lagstiftnings- motiven att döma synes det aldrig ha varit ifrågasatt att realisationsvins— terna skolat vara underkastade en särskild beskattning vid sidan av den vanliga inkomstbeskattningen såsom är fallet enligt de regler som gäller i exempelvis Amerikas förenta stater och Danmark.
Gemensamt för nuvarande och tidigare regler har vidare varit att vinstbe- skattningen gjorts beroende av att den tid under vilken den skattskyldige in- nehaft de överlåtna tillgångarna, vare sig fråga är om fast eller lös egendom,
understigit ett föreskrivet antal år, nämligen i regel beträffande fast egen- dom tio år och beträffande lös egendom fem år.
Skattepliktens beroende av innehavstidens längd kan härledas till den diskussion som. vid lagstiftningens tillkomst ägde rum beträffande gräns— dragningen mellan skattepliktiga inkomster och skattefria kapitalförvärv. Därvid kom särskilt spekulationsvinsterna i betraktande och i diskussionen bröt sig meningarna i hög grad om man för beskattning skulle kräva för— handenvaron av spekulationssyfte eller ej. Då förhandenvaron av ett sådant syfte var något som svårligen kunde bevisas i det enskilda fallet, aktualise- rades, såsom framgår av det följande, tanken att göra beskattningen bero- ende av vissa tidsgränser.
Redan 1897 års kommunalskattekommitté hade uttalat, att i dåvarande praxis skönjdcs en bestämd strävan att åtminstone vad angick »de egentliga realisationsvinsterna» beskatta desamma, när de framstod såsom resultatet av en affärsspekulation. En'sådan presumerades i allmänhet ha förelegat, när en jämförelsevis kortare tid förflutit mellan köp och försäljning, men avgörandet berodde ytterst av en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.
Vid denna prövning skulle enligt gjorda kommentarer i första hand bedö— mas, om förvärvet skett i spekulationssyfte eller ej. Hade inköpet ägt rum i bestämt eller övervägande syfte att åter försälja det inköpta med vinst, var vinsten att hänföra till beskattningsbar inkomst. Om däremot inköpet när- mast skett t.ex. för kapitalplacering, borde den vinst, som uppkommit genom försäljningen, betraktas såsom en omedelbart kapitalbildande intäkt, vil- ken ej var föremål för inkomstbeskattning.
Kommittén hade för att förenkla frågan om bevisningen beträffande spe- kulationssyftet i det enskilda fallet föreslagit, att realisationsvinst alltid skulle beskattas, då fråga var om avyttring av fast eller lös egendom, som icke utöver tio år varit i säljarens ägo.
Kammarrätten, som inte biträdde detta förslag, förklarade i sitt utlåtande däröver att avgörande borde vara, huruvida syfte att göra vinst förelegat vid förvärvet eller icke. I förra fallet kunde enligt kammarrätten en verklig förvärvsverksamhet anses föreligga och skattskyldighet borde inträda såsom en självklar följd, oberoende av huru lång tid som förflutit mellan förvärvet och avyttringen. Kammarrätten ansåg det härutöver lämpligt att, där endast en viss kortare tid, exempelvis tre år, förflutit efter förvärvet, vinsten å avyttringen underkastades beskattning, utan att man ingick i någon pröv- ning om förvärvet verkligen avsett att bereda vinst eller ej. En ledamot av kammarrätten förklarade sig instämma i kommitténs förslag, dock med det tillägget att, när förvärvet av den avyttrade egendomen uppenbarligen skett i spekulationssyfte, beskattningen av vinsten skulle äga rum oberoende av den tidslängd, som förflutit mellan förvärv och avyttring.
Då frågan om realisationsvinstbeskattningen sedermera förelades 1910 års riksdag, frångicks emellertid uppfattningen att skattepliktens inträde i prin- cip skulle vara beroende av att ett spekulationssyfte varit för handen. På grundval av ett året innan avgivet betänkande föreslogs nämligen i prop. 1910: 89, att till inkomst av arbete skulle hänföras vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egen— dom, som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det var fast egendom, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år, dock efter avdrag av »möjligen liden förlust å andra likartade affärer». Det kan för övrigt nämnas, att i ett år 1904 avlämnat betänkande föresla- gits en motsvarande tidsgräns av endast tre år beträffande såväl fast som lös egendom. I 1910 års proposition anförde departementschefen bl.a. föl- jande.
Gränsen mellan beskattningsbara och icke beskattningsbara inkomster torde ingenstädes vara så flytande som i fråga om konjunkturvinster. Såsom av den förut lämnade utredningen framgår, har praxis i princip fastslagit, att vinster av sagda natur äro skattepliktiga, allenast för såvitt bakom den affär, varpå vinsten uppkommit, legat spekulationssyfte. Ställd inför svårigheten att i det speciella fallet avgöra, om sådant syfte förelegat eller icke, har praxis alltmera övergått att göra beskattningen beroende på den tidrymd, som förflutit mellan köp och försäljning av ifrågakomna egendom. Ju kortare denna tidrymd varit, med desto starkare skäl har man ansett sig kunna förutsätta, att spekulationssyfte förelegat.
Det synes mig icke lämpligt att nu inskränka sig till ett lagfästande av rådande praxis här i riket. Redan de svårigheter, som vid lagtillämpningen skulle uppstå, om beskattningen av konjunkturvinster bleve beroende på ett så subjektivt moment som spekulationssyfte, mana till ett mera fast reglerande av beskattningen. Där- jämte synes det mig, som om, på sätt vid frågans tidigare behandling framhållits, det icke vore annat än i sin ordning, att även konjunkturvinster, som icke äro resultatet av spekulationsaffärer, betraktas och beskattas såsom inkomst. Därvidlag torde det emellertid böra, såsom ock av målsmännen för denna ordning ständigt föreslagits, fastställas någon längsta tidrymd, inom vilken affären skall vara avslutad, för att skattskyldigheten för vinsten skall inträda. Att därvid, såsom vid frågans tidigare behandling inom kammarrätten av en enskild ledamot därstädes föreslagits, göra undantag för spekulationsvinster och stadga skattskyldighet för dylika vinster oberoende av den tid, som förflutit mellan affärens början och slut, kan visserligen vara principiellt riktigt, men bröte ej udden av anmärkningarna emot det nuvarande systemet och är i allt fall mindre erforderligt, om blott den tidrymd, varom nu är fråga, sättes tillräckligt lång.
I det avseendet hava ju under diskussionen i ämnet framkommit skilda förslag. Huru man än ställer sig härtill, torde det i regel kunna sägas erfordras en längre tid för avveckling av en fastighetsaffär än en affär, som avser värdepapper eller annan lösegendom. Utgår man härifrån, synes mig föreliggande förslag innebära en tillfredsställande lösning av frågan.
I och med att 1910 års förslag antogs av riksdagen lades alltså grunden till den tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning som i princip ännu gäller.
Samtidigt grundlades även principen, att realisationsförluster blott fick avräknas från realisationsvinster, som uppkommit under samma år, och alltså inte från den skattskyldiges övriga inkomster. Den sålunda inskränkta avdragsrätten har förklarats med hänvisning till den samtida utvecklingen på fondmarknaden. Under perioden 1896—1913 var den allmänna prisnivån i Sverige liksom i hela Europa i stort sett stadd i stigande. Delvis i sam- band härmed skedde samtidigt i Sverige en mycket kraftig industriell upp- blomstring. Till följd härav steg, trots ett par tillfälliga bakslag, aktievär- dena i stort sett kraftigt under denna period. Vinster å aktieaffärer kom där- för att betydligt överväga förluster därå. För det allmänna medvetandet framstod därför vinster å fondbörsaffärer såsom en sedvanlig, betydande in- komstkälla, som inte alltför mycket reducerades av understundom inträf- fade förluster. Det var då förklarligt att också skattelagstiftningen huvudsak- ligen kom att rikta uppmärksamheten på vinsterna och knappast alls på förlusterna. Efter kriget 1914—1918 blev visserligen den faktiska utveck— lingen av aktievärdena en helt annan, men förkrigstidens skattelagstiftning rörande sådana affärer kom ändå att kvarstå (G. Åkerman, Vår realisa- tionsvinstbeskattning. Skrifter utgivna av Svenska bankföreningeu, Stock— holm 1940).
Även under det fortsatta lagstiftningsarbetet, som först efter framläggan- det av flera icke antagna förslag småningom ledde till 1928 års lagstiftning, fortsatte diskussionen angående realisationsvinstheskattningens utform- ning. Också under denna fortsatta diskussion aktualiserades åter frågan om kravet på spekulationssyfte såsom förutsättning för beskattningen.
I avgivna betänkanden (SOU 1923: 69 och 70) framlade 1918 (fI'S inkomst- skattesakkunniga ett förslag till ny inkomstskatteförordning. Däri föreslogs, att realisationsvinst inte skulle beskattas, när förvärvet av den avyttrade egendomen skett i och för kapitalplacering utan blott när förvärvet skett i spekulationssyfte. Beskattning av dylik vinst kunde ifrågakomma oavsett sättet för förvärvet eller avyttringen. Egendom, som förvärvats genom arv, testamente, gåva eller snarlika fång, kunde emellertid i regel icke anses ha förvärvats i spekulationssyfte. I fråga om andra förvärv skulle vid bedöman- det av frågan, huruvida spekulationssyfte förelegat eller icke, gälla följande. Egendom, som förvärvats mindre än två år före avyttringen, skulle anses vara förvärvad i spekulationssyfte, där ej av omständigheterna framgick, att spekulationssyfte icke förelegat. Förvärv, som skett två år eller mera före avyttringen, ansågs icke ha skett i spekulationssyfte, där ej av omständig- heterna framgick att spekulationssyfte verkligen förelegat. Hade mer än tio år förflutit mellan förvärvet och avyttringen, var vinsten icke skatteplik— tig, även om spekulationssyfte förelegat.
Bland omständigheter, som borde beaktas vid avgörande av frågan, huru— vida spekulationssyfte förelegat, märktes egendomens beskaffenhet och dess användning under den tid, den skattskyldige innehaft densamma, den om-
2—7363 65
ständigheten att den skattskyldige innehaft egendomen blott obetydligt längre tid än två är eller att han hade för vana att bedriva affärer av ifråg. - varande art e.d.
Hade icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom skett med för- lust, och hade den avyttrade egendomen förvärvats i spekulationssyfte, fick förlusten (realisationsförlust) avdragas vid inkomstberäkningen. Pröv— ningen av huruvida spekulationssyfte förelegat skulle ske efter samma grun- der, som gällde för bedömandet av huruvida vinst på icke yrkesmässig avytt— ring var att anse såsom realisationsvinst, d.v.s. realisationsförlust ansågs föreligga i det fall då, därest avyttringen i stället skett med vinst, vinsten skulle hava utgjort skattepliktig realisationsvinst.
De sakkunnigas förslag innebar en återgång till den före 1910 rådande praxis, enligt vilken spekulationssyftet var avgörande för beskattningen av realisationsvinst. Oberoende av detta syfte skulle emellertid intäkt genom försäljning av egendom, som innehafts längre tid än tio år, ej beskattas. Denna tidsbegränsning avsåg i motsats till gällande rätt såväl lös som fast egendom och motiverades med att det skulle bliva svårt att beräkna vinsten, om längre tid förflutit mellan egendomens förvärv och avyttring.
De sakkunniga ville principiellt endast beskatta inkomst i trängre be- märkelse, varmed de avsåg inkomst, som härflöt ur produktiv verksamhet eller förvärvskällornas reguljära avkastning men icke ur deras avyttring. De sakkunniga bibehöll det oaktat såsom skatteobjekt vissa slag av reali- sationsvinster. Spekulativa realisationsvinster hade sålunda likställts med de övriga mera egentliga förvärvskällorna, emedan för deras förvärvande >>]—:räves en viss verksamhet från förvärvarens sida i syfte att skapa vinst». Det sålunda förvärvade och avyttrade kapitalet >>för10rar därvid sin karak- tär av förvärvskälla och framträder såsom en vara, varmed handel drives», och sådana transaktioner >>kan det vara berättigat att i beskattningshänse- ende behandla såsom annan på vinst inriktad verksamhet».
Vidare anmärkte de sakkunniga, att det syntes vara självklart, att för den, som drev handel med fastigheter eller värdepapper, vinsten på rörelsen i dess helhet måste betraktas såsom inkomst; en dylik handel vore liksom annan handel en produktiv verksamhet och hade sin stora nationalekono- miska betydelse. Men även den, som ehuru icke yrkesmässigt med en viss grad av regelbundenhet köpte och sålde värdepapper eller fastigheter, kunde anses lika med den yrkesmässiga spekulanten driva en produktiv verk— samhet, och även för honom måste eventuell vinst å denna verksamhet betraktas såsom inkomst. Detta gjorde, att man icke utan vidare kunde säga, att vinsten å varje icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom 'upp— kommit genom en sådan överflyttning av nationalförmögenhet från en till annan, vid vilken icke kunde uppkomma inkomst av natur att skapa natio- nalinkomst. Vinsten på vissa dylika avyttringar måste tvärtom anses här- röra från en produktiv verksamhet och betraktas såsom inkomst. Huru
gränsen borde dragas kunde vara svårt att avgöra. Enligt de sakkunnigas åsikt borde det avgörande vara, huruvida spekulationssyfte förelegat eller icke.
Vad angår realisationsförlust yttrade de sakkunniga.
Det har tidigare påpekats, att när man bestämmer en viss tidsperiod, inom vilken avyttring skall hava skett för att vinsten skall beskattas resp. förlusten få avdragas. det föreligger en viss fara för att de skattskyldiga skola inom den bestäm- da tidsperioden avyttra alla föremål som sjunkit i värde, men till tidsperiodens slut behålla alla föremål, som stigit i värde. Frestelsen härtill kvarstår utan tvivel jäm- väl vid antagandet av de sakkunnigas förslag, även om risken av ett sådant för- farande ieke ur beskattningssynpunkt kan praktiskt taget anses särdeles stor. De verkliga spekulanterna torde i regel icke vänta i tio år med inhöstande av en vinst, och skulle någon, som gjort ett flertal placeringar, av vilka några stigit och andra sjunkit i värde, till tioårsperiodens slut behålla alla, som stigit, men före perio- dens slut avyttra alla, som sjunkit i värde, samt är efter år yrka avdrag för för- lusterna under påstående, att förvärvet skett i spekulationssyfte, torde detta hans påstående utan vidare kunna lämnas utan avseende.
Vidkonnnande det föreslagna avdraget för underskott, som uppkommit vid beräkning av nettointäkt från viss förvärvskälla, framhöll de sakkun- niga, att enligt deras förutsättningar, jämlikt vilka alla såsom förvärvskäl- lor behandlade inkomstgrupper skulle sinsemellan anses likställda vid be— skattningen, dylikt avdrag avsåg även det underskott, som uppkommit i förvärvskällan >>tillfälliga vinster».
Som motivering för förslaget, att nettoförlust å spekulationsaffärer skulle få avdragas från summan av övriga inkomstkällor anförde de sakkunniga följande.
Det måste ligga i sakens natur och godtagas som en självklar sak att om en intäkt av visst slag anses i och för inkomstbeskattningen öka den skattskyldiges skatte- förmåga och därför behandlas såsom inkomst, en förlust av likartad beskaffenhet bör anses minska skatteförmågan, och att därför vid inkomstberäkningen hänsyn också bör tagas till förlusten.
Från denna huvudregel skedde enligt gällande rätt ett avsteg beträffande reali- sationsaffärer, i det att nettoförlust å sådana affärer ej finge avdragas från sum- man av övriga intäkter. Men detta avsteg torde enligt de sakkunniga dock hava varit i viss mån berättigat med hänsyn till det sätt, varpå frågan om beskattningen av realisationsvinster blivit löst i gällande skatteförordning. Om berörda inskränk- ningar icke funnits, skulle t.ex. en person, som inköpt ett flertal aktier, av vilka nagra stigit och andra fallit i värde, kunnat till femårsperiodens slut behålla alla aktier, vilka stigit, och först därefter avyttra dem, men däremot före femårsperio- dens utgång avyttra alla aktier med sjunkande värde för att på detta sätt få avdraga förlusterna från sina övriga inkomster. Han skulle alltså på detta sätt fått åtnjuta avdrag för förlust av visst slag utan att behöva skatta för vinst av likartad beskaffenhet, vilket ej heller varit i överensstämmelse med den omnämnda regeln.
Genom att utsträcka tiden för beskattning av spekulationsvinster till tio år skulle enligt de sakkunniga olägenheterna av en mera obegränsad avdrags- rätt för spekulationsvinster minskas avsevärt.
En annan olägenhet hos då gällande skatteregler påpekades av de sakkun- niga, som anförde, »att de givna bestämmelserna om skattepliktens upphö- rande vid en viss tidpunkt efter förvärvet av den realiserade egendomen vad beträffar aktier och andra värdepapper under vissa konjunkturer orsakat en konstlad knapphet på dylika effekter med därav föranledd med hänsyn till det verkliga värdet oberättigad stegring av de salubjudna värdepappe- rens börsvärden och därefter inträdande naturlig nedgång i samma värden, då efter preskriptionstidens utgång nya mängder av värdepapper blivit utsläppta på marknaden».
De sakkunniga ansåg, att de av dem föreslagna reglerna skulle minska nämnda olägenheter. Enär den som köpt aktier i och för penningplacering, kunde avyttra dem åtminstone efter två är utan att behöva riskera beskatt- ning, syntes han enligt de sakkunniga inte ha anledning att ligga på dem av hänsyn till beskattningen, och vad de verkliga spekulanterna beträffar, kom utsträckningen av den tid, varunder skatteplikt föreligger, till tio år (från gällande fem) att minska lockelsen för dem att ligga på aktier i syfte att undgå beskattning.
I ett av 1921 års kommunalskattekommitté år 1924 framlagt förslag till kommunalskattelag (SOU 1924:53) reglerades däremot realisationsvinst— beskattningen i huvudsak i överensstämmelse med 1910 års lagstiftning. Detsamma var också fallet med det av presidenten Peterson år 1925 upp- gjorda förslaget till förordning angående inkomst- och förmögenhetsskatt (SOU 1925: 10).
De bestämmelser angående realisationsvinstbeskattningen, som infördes i 1928 års kommunalskattelag och förordning om statlig inkomst- och förmö- genhetsskatt, anslöt sig till närmast förut gällande rätt men tog viss hänsyn till de synpunkter, som framkommit i kommunalskattekommitténs och pre- sidenten Petersons förslag. Den allmänna avdragsrätten avsåg även under- skott, som uppkommit i inkomstslaget »tillfällig förvärvsverksamhet», dock med undantag för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri. Realisationsförluster fick kvittas endast mot inkomster av sist berörda slag.
Till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hänfördes enligt 35 5 kom- munalskattelagen »Vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egen- dom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo, om det är fastighet, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år (realisationsvinst), ävensom lotterivinst, där— est densamma icke jämlikt 19 5 är frikallad från beskattning».
I 36 å kommunalskattelagen stadgades vidare, att »från bruttointäkten av tillfällig förvärvsverksamhet må avdrag göras för omkostnader, såsom för . . . förlust, som uppkommit i förvärvskällan». Med uttrycket >>förvärvs- källan» menades därvid enligt anvisningarna till 18 5 punkt 6 och 36 å
punkt 3 ej hela intäkten av tillfällig förvärvsverksamhet utan blott den icke yrkesmässiga avyttringen av ifrågavarande egendom. (Härvid bortses från vissa därmed sammanflätade bestämmelser om deltagande i lotteri.) Över- steg förlusterna för året samma års vinster, så fick jämlikt 46 5 1 mom. det uppkomna underskottet ej avdragas från den skattskyldiges inkomst i övrigt. Realisation av fast egendom inom en kommun utgjorde därjämte för komniunalskattens vidkommande en särskild förvärvskälla och eventuell förlust därå fick därför ej avdragas från realisationsvinster eller andra för- värvskällor inom annan kommun. Ej heller fick en nettoförlust under ett år avdragas från realisationsvinst under ett följ ande år.
År 1930 vidtogs, samtidigt som nämnda bestämmelser i redaktionellt hän- seende jämkades, den ändring i avdragsrätten för realisationsförlust, att vid statsbeskattningen dylik förlust skulle få avdragas även från realisations- vinst, som uppkommit i förvärvskälla, hänförlig till annan kommun än den, till vilken den förvärvskälla hörde, i vilken förlusten uppkommit. Genom denna ändring återfick rätten till avdrag för realisationsförlust, såvitt angår statsbeskattningen, samma omfattning som före 1928 års skatteförfattning— ar, men beträffande den kommunala inkomstskatten kvarstod den år 1928 beslutade begränsningen av avdragsrätten.
1928 års bolagsskatteberedning behandlade i sitt år 1931 avgivna betän— kande (_ SOU 1931: 40) även frågan om realisationsvinstbeskattningen där- vid beredningen berörde sådana frågeställningar, som ånyo aktualiserats i samband med den förevarande utredningen. Beredningens synpunkter är därför av särskilt intresse i detta sammanhang.
Beredningen lämnade först en sammanfattning av olika skäl för och emot gällande regler. Beredningen anförde sålunda (sid. 315).
Den kritik, som i olika avseenden riktats mot de svenska bestämmelserna i förevarande ämne, särskilt från representanter för affärslivet, har i första hand tagit sikte på den i fråga om vinst vid försäljning av lös egendom fastställda grän— sen av fem år. Genom en olycklig tillfällighet har här, förmenar man, i lagstift- ningen införts en tidsgräns, som är så illa avvägd som möjligt. Den är både för kort och för lång. Den är kort nog för att vederbörande skall tycka sig kunna vänta ut densamma i avsikt att dymedelst söka undvika en vinstbeskattning. Den är lång nog för att dess användande skall lägga ett skadligt band på effektmarkf nadens rörlighet. Bestämmelsen fastlåser den svenska fondhandeln och utgör ett hinder för dess utveckling och framför allt för dess möjlighet att på ett nöjaktigt sätt återspegla det svenska näringslivets läge och utveckling. I nuvarande tid är detta, säges det, så mycket mera olägligt, som en förtroendeingivande och smidig fondbörs får anses vara en bland förutsättningarna för att vi skola kunna hoppas att i vårt land behålla de skattekällor, som utgöras av de stora svenska företagen med internationella arbetsfält.
Därefter Övervägde beredningen olika alternativ till lösning av spörsmålet och tog då först upp till diskussion realisationsvinsternas befriande från inkomstbeskattning, m.a.o., att de under alla omständigheter skulle behand-
las såsom kapitalvinst, vilket syntes förutsätta att realisationsförlusterna alltid skulle betraktas såsom kapitalförlust. Beredningen ansåg det antag- ligt, att ett dylikt system skulle öka fondhandelns rörlighet och att det jämväl skulle verka utjämnande på marknaden med hänsyn till såväl till— förseln till densamma som dess prisrörelser. Ett annat skäl, som åberopats till förmån för skattefrihet sammanhängde med finanslivets alltmer utpräg- lade internationella karaktär. Det hade visat sig, att aktier, som förvärvats av företag och koncerner av internationell beskaffenhet, sökte plats för för— varing av värdepapper i länder utan realisationsheskattning; sålunda torde sådan överflyttning av värdepapper hava skett till för ändamålet bildade förvaltningsbolag i Holland.
Beredningen fann emellertid även vägande skäl tala mot realisationsvinst- heskattningens fullständiga borttagande. Härvid anfördes såsom sådant skäl, att de affärer, varom här var fråga, i stor utsträckning hade utpräglat spekulationssyfte och att det icke kunde anses vara med inkomstbeskatt— ningens anda överensstämmande, att vinster på sådana slags affärer under alla förhållanden skulle lämnas Obeskattade.
Beredningen diskuterade därefter den motsatta ytterligheten, d.v.s. att realisationsvinsterna under alla omständigheter skulle beskattas. Till för- män för detta alternativ ansåg beredningen tala den enkelhet, som en på sådant sätt ordnad beskattning kunde antagas erbjuda i jämförelse med den svenska lagstiftningens gällande regler. Det kunde väl även antagas, att en dylik beskattning i allmänhet skulle, liksom den fullständiga skatte- friheten, vara ägnad att bättre än våra gällande regler öva ett utjämnande inflytande på fondmarknaden. Gentemot en sådan undantagslös beskatt— ning kunde emellertid enligt beredningen anföras bl.a., att densamma även om den vid första påseendet syntes enkel, i själva verket till följd av sin avsaknad av varje tidsbegränsning var ägnad att åstadkomma synnerliga svårigheter för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna vid be- stämmandet av vinstens storlek, då betydande tid förlupit mellan förvärvet och avyttringen, i synerhet om under denna tid affärer skett med flera aktier i samma bolag. Vinstberäkningen skulle ytterligare försvåras, om under tiden nyemissioner förekommit, i vilka den skattskyldige tagit del genom egen teckning eller genom avyttring av teckningsrätt. Mot en dylik beskatt— ning borde vidare erinras, att den var ägnad att i stor utsträckning verka alltför strängt och giva alltför orättvisa resultat, i det att även transaktio— ner, som reellt var allenast kapitalomflyttning, skulle drabbas av beskatt- ning. Åtgärden skulle i själva verket innebära ett införande på detta begrän- sade område av förmögenhetsvinsten i stället för inkomsten såsom beskatt- ningsnorm. Om därjämte avdrag för realisationsförlust möjliggjordes utan avseende på huru länge den avyttrade egendomen innehafts, bleve lätt nog följden att avdrag komme att ske även för verkliga kapitalförluster.
Om man skulle finna övervägande skäl tala för en ändring av gällande
regler, ansåg beredningen, att det måhända låg närmast till hands att äter— gå till den tidigare lagstiftningen eller rättstillämpningen genom att låta försäljningens syfte vara avgörande för skattskyldighetens inträdande och i lagen giva tydligt uttryck häråt. Om kort tid förflutit mellan förvärv och avyttring, borde spekulationssyfte presumeras, men denna presumtionstid borde för lös egendoms vidkommande helst göras mycket kort, t.ex. tre må— nader, såsom då var gällande i Tyskland. Vid längre innehavstid borde reali- sationsvinst beskattas blott där det av omständigheterna framgick, att spe- kulationsavsikt förelegat. En särskilt viktig sådan omständighet var den, att den skattskyldige haft för vana att göra dylika affärer utan att desamma kunde anses påkallade. såsom led i en normal förmögenhetsförvaltning. Be- redningen påminde emellertid om svårigheterna för såväl taxeringsmyndig- heterna som de skattskyldiga att bestämma, huruvida spekulationsavsikt verkligen förelegat, samt om de ojämnheter i rättstillämpningen som till följd härav skulle kunna uppstå. Beredningen hänvisade till vad 1897 års kommunalskattekommitté härutinnan anfört.
Beredningen förklarade sig avslutningsvis inte ha kommit till en bestämd och enhetlig uppfattning angående behövligheten av eller riktningen för den gällande lagstiftningens ändrande. Härtill hade jämväl bidragit, att hos representanter för den finansiella erfarenheten, med vilka beredningen sökt samråd, meningarna icke varit helt samstämmiga angående de här avsedda skattereglernas betydelse med hänsyn till näringslivet.
Beredningens betänkande föranledde på denna punkt icke någon åtgärd. Över betänkandet avgavs emellertid ett yttrande av bank- och fondinspek- tionen. Inspektionen underströk1 mer bestämt de anmärkningar, som be— redningen riktat niot de gällande reglerna, och menade att dessa regler i ofta betänklig grad vore hindrande för kapitalbildning och kapitalbeva— ring. Inspektionen förordade därför bestämt reformer av den karaktär, som beredningen mera villkorligt och tveksamt föreslagit. Om vinst framträdde vid aktieförsäljning men tillsammans med det lösgjorda kapitalet åter inves— terades i andra objekt, så hade enligt inspektionens mening blott en ompla- cering av existerande kapital ägt rum, vilken det knappast funnes skäl att beskatta. Om däremot vinsten inte omplacerades utan till större eller mindre del konsumerades, fanns skäl till en motsvarande vinstbeskatt- ning. Härmed förde inspektionen fram ett argument, som förut inte uttalats i officiella handlingar, men som dock torde ha legat bakom de flesta yrkan- dena om spekulationsvinsters beskattning. Därvid torde man nämligen i allmänhet ha tänkt sig, att spekulationsvinster i motsats till rena place- ringsvinster i stort sett inte brukade omplaceras utan konsumeras. När kapi— talvinster sparas och placeras, ger de ju upphov till årliga avkastniugar, som beskattas, och även om vinsterna inte ursprungligen beskattats vid sin uppkomst, ger de då upphov till senare beskattning. Om Obeskattade.
1 Enligt referat i G. Åkermans» Vår realisationsvinstbeskattning», sid. 8 och !).
vinster mera omedelbart konsumeras, blir de däremot inte föremål för någon beskattning alls. Argumenten för beskattning av tillfälliga förmögenhets— vinster får därför en särskild skärpa, när det rör sig om sådana vinster som konsumeras. Nu kan ju visserligen rena spekulationsvinster inte sällan helt eller delvis komma att sparas, men i stort sett konsumeras de dock säkerligen i vida större utsträckning än rena placeringsvinster. Argumen— tet a'tt spekulationsvinster bör beskattas, emedan de i stor utsträckning konsumeras, ägde därför i verkligheten en viss riktighet. De svenska lagar— nas sätt att anordna realisationsvinstbeskattningen hade inom nästan alla de kretsar, som träffats därav, betraktats som avgjort orimligt och orättvist, och enligt inspektionen måste man nog säga att denna uppfattning haft myc- ket fog för sig. Till följd av konjunkturväxlingarna hade för de aktiesälj ande personerna vissa grupper av är nästan uteslutande utmärkts av vinster och andra årsgrupper nästan uteslutande utmärkts av förluster. Eftersom alla vinstårens nettovinster beskattats, hade de skattskyldiga med rätta uppfat- tat det som en stor obillighet, att de inte tilldelats avdragsrätt av något slag för förlustårens nettoförluster. Denna stämning hade lett till att realisations- vinster i stor utsträckning inte deklarerats och sålunda undandragits be- skattning. På grund av bristande kontroll hade detta varit möjligt, särskilt ' för korttidsaffärerna.
För att hindra ett sådant förfarande vidtogs genom förordning den 31 maj 1935 den ändringen i då gällande taxeringsförordning av bestämmelsen i 52 5 om skyldighet för vissa verk och myndigheter att lämna för taxering erforderliga uppgifter, att vid uppgiftspliktens fullgörande skulle iakttagas de närmare föreskrifter som kunde av Kungl. Maj:t meddelas. Därefter har Kungl. Maj:t på framställning av överståthållarämbetet genom brev den 12 februari 1937 till bank— och fondinspektionen ålagt inspektionen att till- handahålla avräkningsnotor rörande fondaffärer för taxeringsmyndigheter- nas granskning. Detta tillhandahållande av avräkningsnotor sker på så sätt, att överståthållarämbetet genom sina egna tjänstemän med ledning av avräkningsnotorna hos inspektionen verkställer stickprovsundersökning an- gående försäljningssummor för fondpapper. I den mån de därvid erhållna uppgifterna avser skattskyldiga, som ej är bosatta i Stockholm, översändes uppgifterna till vederbörande länsstyrelse.
Genom 1951 års lagstiftning infördes efter förslag av 1944 års allmänna skattekommitté (SOU 1949:9) den fallande skala, som enligt nuvarande regler är bestämmande för skattepliktens omfattning inom de för realisa- tionsvinstbeskattningen föreskrivna tidsgränserna.
Skattekommittén anförde bl.a. följ ande.
Nu gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst äro en kompro- miss mellan å ena sidan uppfattningen att vinst å icke yrkesmässig försäljning av egendom bör beskattas endast om vinsten är resultat av en spekulation och å andra
sidan uppfattningen att beskattningsnormen bör omfatta icke blott alla tillfälliga realisationsvinster utan överhuvudtaget alla förmögenhetsvinster, oavsett om de äro av spekulativ karaktär eller icke. Enligt gällande regler föreligger sålunda skattepliktig realisationsvinst om egendomen förvärvats på visst sätt och avyttras med vinst inom viss tid. Huruvida den skattskyldige haft spekulationssyfte vid förvärvet eller avyttringen tillmätes icke i och för sig någon direkt betydelse. Till grund för bestämmelserna om tidsbegränsningen ligger emellertid den tanken, att spekulativt syfte anses kunna presumeras, när försäljning sker icke allt för lång tid efter förvärvet, och samma tanke motiverar uteslutandet från realisations- vinstbeskattningen av sådana förvärv, som uppenbarligen icke kunna vara gjorda i spekulationssyfte. Presumtionen för spekulationssyfte är således den bakom- liggande förutsättningen för den beskattning av vissa kapitalvinster, som enligt gällande rätt sker.
Vid övervägandet av frågan angående den beskattningsnorm, som vid en even- tuell revision av realisationsvinstbeskattningen bör ligga till grund för bestäm— melsernas utformning, har kommittén kommit till den uppfattningen, att så som vårt skattesystem i övrigt är uppbyggt, en beskattning av alla förmögenhetsvins- ter, oavsett sättet och motivet för förvärvet eller avhändandet, icke är genomför- bar. Med denna utgångspunkt finner kommittén i princip riktigt att såsom i gäl- lande rätt sker fångets art och tiden för innehavet givas avgörande betydelse för skattepliktens inträdande. Med hänsyn till svårigheten att i visst fall avgöra huru- vida spekulationssyfte förelegat eller icke, är det nämligen enligt kommitténs upp- fattning nödvändigt att uppställa vissa schablonartade bestämmelser, enligt vilka sådant syfte presumeras vara för handen under förutsättning av att vissa objektiva fakta föreligga. Av praktiska skäl kan det härvid icke ifrågakomma att lämna den skattskyldige tillfälle motbevisa presumtionen.
Det väsentliga felet med de nuvarande tidsgränserna är, som kommittén ovan antytt, att de konstruerats så, att gränsen mellan skatteplikt och skattefrihet blir alltför tvär. Om en skattskyldig ägt en fastighet en dag kortare tid än tio år, beskattas vinst vid försäljningen helt, har han ägt fastigheten ytterligare en dag, blir vinsten däremot helt skattefri. Kommittén finner det för sin del mera rimligt att skatteplikten efter hand reduceras för att så småningom övergå i full skatte- frihet. Detta resonemang överensstämmer också väl med den tankegång som legat till grund för bestämmande av gällande tidsperioder, nämligen att ju kortare tid som förflyter mellan förvärv och försäljning desto starkare måste presumtionen för spekulationssyfte vara. Samma tankegång innebär då å andra sidan, att pre- sumtionen försvagas ju längre tid som förflutit efter förvärvet. Det ligger i sakens natur, att om en person säljer aktier efter att hava ägt dem i en eller annan månad, m.an kan väga utgå från att hans avsikt från början varit att försöka göra en rea- lisationsvinst, men har han innehaft dem i flera år, blir slutsatsen mera tveksam. Detsamma gäller, om en person säljer en fastighet efter blott en kort tids innehav eller efter att ha ägt den i åtta är tio år.
Om man som allmän regel kan fastslå, att presumtionen för spekulationssyfte är starkare ju kortare tid efter förvärvet försäljningen sker och således får anses bliva svagare ju längre tid egendomen innehafts, synes det rimligt att hänsyn härtill tages vid realisationsvinstens beskattning.
I prop. 1951: 170 anslöt sig departementschefen i huvudsak till kommit— téns förslag om beskattning av realisationsvinster enligt en fallande skala med bibehållande i princip av gällande tidsgränser. Enligt departements-
chefen innebar förslaget en lindring i beskattningen av realisationsvinster i allmänhet, vilket i väsentlig mån fick anses uppväga olägenheterna av att man av praktiska skäl icke kunde vid beskattningen taga hänsyn till för- ändringar i penningvärdet under innehavstiden.
I enlighet med 1951 års proposition antogs således de fallande skalor för realisationsvinstbeskattningen, som nu gäller för olika slags egendom.
Samtidigt infördes bestämmelser motsvarande de sedan 1947 gällande provisoriska reglerna angående skattefrihet för realisationsvinst vid expro- priation och liknande tvångsliknande omständigheter.
Beträffande realisationsförluster hade kommittén föreslagit i första hand rätt till avdrag för realisationsförlust i enlighet med vad som dittills gällt från realisationsvinst och lotterivinst inom samma förvärvskälla under sam- ma beskattningsår, men nu med den modifikationen att även för förlusterna skulle tillämpas den fallande skala som skulle gälla för vinsterna. Denna del av förslaget antogs i princip av riksdagen. Däremot avvisades kommitténs förslag, att avdrag även skulle kunna i viss omfattning medges för tidigare eller senare års förluster.
Även i vissa andra avseenden än de här förut nämnda har vid skilda tid- punkter ändringar vidtagits i reglerna angående realisationsvinstbeskatt— ningen. En redovisning i tidsföljd av dessa ändringar avseende olika detaljer i reglernas utformning skulle emellertid onödigtvis tynga framställningen i detta sammanhang. I den mån de är av betydelse här, framgår de av den följande sammanfattningen av gällande rätt.
li A I) I T l—Z L 3
Gällande rätt
Angående beskattningen av realisationsvinst enligt nuvarande bestämmel— ser gäller i huvudsak följ ande.
Allmänna regler
Enligt 35 5 kommunalskattelagen inträder skattskyldighet för vinst genom avyttring av fast eller lös egendom under vissa bestämda förutsättningar, nämligen
1) att fråga är om icke yrkesmässig avyttring; 2) att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång; samt
3) att egendomen inte varit i den skattskyldiges ägo under mer än en viss angiven tid.
Denna innehavstid — som innebär att skattskyldighet för vinsten inte föreligger om avyttringen ägt rum efter utgången av denna tid — är för fastighet >>mindre än 10 år» och för annan egendom än fastighet »mindre än 5 år». Är fråga om avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft in- träder skattskyldighet för vinst, om innehavstiden varit »mindre än 15 år».
Inom ramen för dessa maximerade innehavstider är skattepliktens om— fattning reglerad enligt fallande skalor efter innehavstidens längd på föl- jande sätt.
Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas således al då fråga är om vinst genom avyttring av fastighet, om den innehafts:
mindre än 7 år 100 % av vinsten 7 år men mindre än 8 år 75 % av vinsten 8 år men mindre än 9 år 50 % av vinsten 9 år men mindre än 10 år 25 % av vinsten
b) då fråga är om vinst genom avyttring av annan egendom än fastighet, om den innehafts:
mindre än 2 år 100 % av vinsten 2 år men mindre än 3 år 75 % av vinsten 3 år men mindre än 4 år 50 % av vinsten 4 år men mindre än 5 år 25 % av vinsten
c) då fråga är om vinst genom avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft, om egendomen innehafts:
mindre än 12 år 100 % av vinsten 12 år men mindre än 13 år 75 % av vinsten 13 år men mindre än 14 år 50 % av vinsten 14 år men mindre än 15 år 25 % av vinsten
I fråga om vinstberäkningen föreskrives i punkt 1 av anvisningarna till 36 å kommunalskattelagen, att såsom intäkt upptages vad som erhållits för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostnader för förvärvet och avyttringen, således för erlagd köpeskilling, för vad som nedlagts på förbättring av egendomen, för inköps- och försäljningsprovision, för stäm— pelkostnader m.m. Hit räknas också de reparations- och underhållskostna— der som nedlagts i sådan fastighet eller del därav, som inkomsttaxeras efter schablonmetod enligt 24 5 2 eller 3 mom. kommunalskattelagen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet. Har den skattskyldige tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av den avyttrade egendomen e.d., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse, omkostnadsbeloppet minskas med det— ta avdrag. (Vad som i detta sammanhang skall anses utgöra åtnjutet värde— minskningsavdrag framgår av 29 5 1 mom. andra stycket kommunalskatte- lagen.) Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, om dessa inte bör hänföras till annan förvärvskälla.
Av punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 & kommunalskattelagen framgår, att det för inkomstberäkningen är utan betydelse, om köpeskil— lingen eller ersättningen skall erläggas på en gång eller i särskilda terminer. Realisationsvinst resp. realisationsförlust skall således beräknas med hän- syn till köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.
Realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för beräk- ning av realisationsvinst. Realisationsförlust får avdragas endast från reali— sationsvinst eller, i förekommande fall, från lotterivinst under samma är, däremot inte från inkomst av annat slag. Vid kommunaltaxeringen gäller vidare den begränsningen, att realisationsförlust, som uppkommit vid avytt— ring av fastighet belägen i en kommun, inte får avräknas från realisations— vinst vid avyttring av fastighet i annan kommun. För att förlusten skall få avdragas erfordras att omständigheterna vid avyttringen varit sådana att, om avyttringen i stället skett med vinst, denna varit skattepliktig. Den fal— lande skalan gäller i motsvarande mån beträffande förlusterna. Realisations- förlust under ett år som inte kunnat avräknas från realisationsvinst eller
lotterivinst under samma år, får inte förskjutas till ett annat år för avräk— ning mot vinst under detta är genom sådant förlustavdrag som avses i för- ordningen om förlustutjämning (SFS 1960: 63).
I övrigt kan beträffande realisationsvinstreglerna nämnas följ ande.
Beskattningsobjekten
Vinstbeskattningen omfattar i princip all slags egendom. Hit räknas alltsa, utom fastigheter, även lös egendom som avser rättigheter av olika slag. Exempel härpå utgör aktier, teckningsbevis, interimsbevis, inköpsrätter, an- delar i handelsbolag och ekonomiska föreningar, obligationer, förlagsbevis och andra fordringsrätter.
Eftersom realisationsvinstbeskattningeu endast avser icke yrkesmässig avyttring berör den inte t.ex. sådana värdepapper som normalt utgör före— mål för handel i bank- eller annan penningrörelse. Är värdepapper inte att anse såsom omsättningstillgångar i rörelsen, kan däremot realisations- vinstbeskattning bli aktuell, även om papperen i och för sig tillhört rörel- sen. Så gäller t.ex. att ett företag kan äga s.k. organisationsaktier, d.v.s. sådana aktier som innehas såsom ett led i organisationen av företagets verk— samhet. Sådana organisationsaktier tillhör rörelsen dock utan att utgöra varor i densamma. Som exempel kan nämnas ett bankföretags innehav av aktier i ett fastighetsbolag, vars fastighet användes för bankrörelsens bedri- vande, eller ett försäkringsföretags innehav av aktier i annat försäkrings- företag. En avyttring av organisationsaktier följer således reglerna för rea- lisationsvinstbeskattningen.
Trots att försäljningsvinsten skall beräknas enligt reglerna för realisa- tionsvinstbeskattningen, kan dock en förlust vid försäljningen stundom utgöra en vid inkomsttaxeringen avdragsgill omkostnad i rörelse. Så kan vara fallet t.ex. vid försäljning av aktier i kundföretag eller i företag som är leverantör av förbrukningsartiklar för den egna rörelsen eller av aktier i dotterbolag genom vilket försäljning av förbrukningsartiklar skett eller som på annat sätt samverkat med moderföretaget. Huruvida förlusten är att hänföra till förlust i rörelsen eller till en icke avdragsgill kapitalförlust, beror på omständigheterna i det enskilda fallet.
Förvärven
Såsom nämnts skall den avyttrade egendomen, för att reglerna om realisa- tionsvinstbeskattningen skall vara tillämpliga, ha förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Det skall med andra ord vara fråga om ett oneröst förvärv. Om egendomen förvärvats genom ett icke oneröst fång, t.ex. genom gåva eller genom arv och testamente, kan vinstbeskattning däremot inte äga rum.
Som »därmed jämförligt fång» betraktas bl.a. aktieteckning vid bolagsbild- ning (RÅ 1914 ref. 109). Detsamma gäller tillskott (apport) i samband med bolagsbildning (RÅ 1922 ref. 58). På motsvarande sätt gäller, att bildande av handelsbolag utgör realisationsxinstgrundande fång beträffande bolags- andelarna (RÅ 1960 not. 1981). Förvärvas aktier genom utdelning eller ut- skiftning från aktiebolag, är förvärvet också hänförligt till ett med köp och byte jämförligt fång (RÅ 1939 ref. 64 resp. RÅ 1938 ref. 11 och 1931 not. 1290). Detsamma gäller delägares i handelsbolag uttag av aktier från han— delsbolaget (RR:s utslag den 10.11.1964, se RNl serie I 1965 nr 1: 10) lik- som även delägares förvärv av egendom i samband med likvidation av ett enkelt bolag (RR:s utslag 16.6.1964, se RN serie I 1964 nr 4: 6). Vidare har vid försäljning av aktier, som bekommits i vederlag för tecknande av borgensansvar, ansetts, att aktierna förvärvats genom ett med köp eller byte jämförligt fång, oaktat någon utbetalning på grund av horgensansvarigheten inte förekommit (RÅ 1930 ref. 40). Aktier, som anställd erhållit av sin ar- betsgivare såsom gratifikation, har likaledes ansetts erhållna genom ett dylikt fång (RÅ 1940 ref. 62).
Till fång som kan grunda realisationsvinstbeskattning räknas även för- värv av obligationer och förlagsbevis i samband med konvertering av dylika handlingar (jämför RÅ 1942 not. 542). En förutsättning torde vara att konverteringen föranleder förvärv av nya värdehandlingar i stället för de förut innehavda och inte bara innebär en förändring av de tidigare låne- villkoren, t.ex. beträffande räntan, genom påteckning av de redan inne- havda värdehandlingarna. I de fall som här avses torde föreligga stämpel— plikt enligt 1964 års stämpelskatteförordning (som ersatt 1914 års för- ordning om stämpelavgiften; jämför RÅ 1942 ref. 26). Vad som här sagts om utbyte av obligationer o.d. gäller i motsvarande mån även utbyte av aktier (jämför RÅ 1937 ref. 63; en person, som genom försäljning resp. köp å börsen utbytt sina aktier av serie B i ett bolag mot samma antal aktier i bolaget av serie A —— med större rösträtt än B-aktierna —— beskat- tades som för realisationsvinst för skillnaden mellan börsnoterade värdet av de erhållna aktierna samt köpeskillingen vid förvärvet av de utbytta B-aktierna efter avdrag för stämpel och courtage). Skulle däremot ett bolag byta ut aktieägarnas aktiebrev mot nya sådana i annan valör med ett sam- manlagt oförändrat nominellt belopp (växling) eller lämna ut nya aktie- brev som ersättning för förstörda eller förkomna aktier, föreligger själv- fallet inte något nyförvärv för aktieägarens vidkommande. Så är inte hel- ler fallet, om en viss aktieserie indrages och omstämplas eller utbytes mot en annan serie aktier, t.ex. för uppfyllande av någon bestämmelse om hund- na och fria aktier, eller om nya aktiebrev lämnas på grund av sammanlägg— ning av aktier enligt 222 & aktiebolagslagen.
Helt allmänt kan sägas att över huvud taget allt, som förvärvats mot veder-
1 Riksskattenämnden.
lag i någon form eller som mottagits såsom avkastning av innehavd egen— dom eller ock på grund av utfört arbete, är att betrakta såsom förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.
Vad nu sagts måste emellertid modifieras något, såvitt angår förvärv av aktier vilka tecknats i samband med en nyemission. Om de nya aktierna tecknats på grund av köpta teckningsrätter, d.v.s. utan samband med inne- havda aktier, är de nya aktierna att anse såsom förvärvade genom köp enligt den nyssnämnda huvudregeln. Har däremot de nya aktierna tecknats på grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag, är läget däremot ett annat. Trots det onerösa moment som aktieägarens betalning för de nya aktierna utgör, är nämligen aktieägarens skattskyldighet för den vinst han får. om han säljer dessa, i fall som detta beroende av när och hur han för— värvat de förut innehavda aktierna. Skattskyldighet för vinsten föreligger endast om de tidigare aktierna förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång inom kortare tid än fem år före avyttringen av de tecknade aktierna. Varken nyemissionen såsom sådan eller teckningsrättens begag- nande utlöser någon skattskyldighet. Om aktieägaren säljer teckningsrät- terna kan emellertid realisationsvinstbeskattning bli aktuell under samma förutsättningar som vid avyttring av nytecknade aktier. På samma sätt bedöms för övrigt beskattningsfrågan också beträffande fondaktier och del- bevis i samband med en fondemission, där ju själva emissionen inte ställer något anspråk på ekonomiskt vederlag från aktieägarens sida. I samtliga nu nämnda fall anses således emissionen inte konstituera ett självständigt förvärv av den nya aktien eller rätten därtill. Förvärvet härledes i stället till förvärvet av den skattskyldiges tidigare aktieinnehav i den mån detta förvärv varit av självständig natur. Detta betyder att man i vissa fall, om en serie emissioner förekommit under flera år, kan få gå långt tillbaka i tiden för att komma till det. ursprungliga förvärvet.
Ett dylikt härledande till ett tidigare förvärv ifrågakonnner däremot inte, när en aktieägare på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag beretts för- månen att få förvärva aktier i ett annat bolag, vederlagsfritt eller till lägre pris än i öppna marknaden. I den mån aktieägaren utnyttjat förmånen i fråga, d.v.s. om aktieägaren förvärvat de erbjudna aktierna eller sålt in- köpsrätterna till desamma, har han därigenom åtnjutit skattepliktig utdel- ning: se härom t.ex. RN serie I 1960 nr 2: 2. Om aktieägaren sedermera säljer de erhållna aktierna, är förvärvet av desamma genom utdelningen, såsom förut nämnts, att anse såsom ett med köp och byte jämförligt fång (RÅ 1939 ref. 64).
Beträffande förvärvets art är att märka, att egendom, som en person efter- lämnat vid sin död, alltid anses utgöra arvfången egendom för dödsboet och arvingarna, oavsett när och hur den avlidne förvärvat densamma. För en arvinge som tilldelats egendom ur dödsboet genom arvskifte gäller det- samma, även om han lämnat vederlag till sina medarvingar för egendomen
(RÅ 1941 ref. 51) och även om dödsboet självt skulle ha inköpt egendomen med dödsboets medel (RÅ 1953 ref. 4). Arvingen anses alltså i dessa fall ha förvärvat egendomen genom arv och inte genom köp. Skulle i stället döds- boet avyttra egendom som det självt inköpt, kan däremot skattskyldighet inträda för dödsboet enligt de allmänna reglerna för realisationsvinstbe— skattningen.
Ett fång kan vara blandat till sin natur. Således kan det vara uppenbart att en överlåtelse som betecknats såsom en försäljning, helt eller delvis utgör en gåva. Omvänt, kan en såsom gåva betecknad överlåtelse helt eller delvis utgöra en försäljning. Detta måste givetvis beaktas vid realisationsvinstbe- skattningen. Om överlåtelsen avser en odelbar enhet, t.ex. en fastighet, får överlåtelsens karaktär av köp eller gåva bedömas efter överlåtelsens huvud— sakliga och reella innebörd. Sä har exempelvis föräldrars överlåtelse till sina barn av en intecknad fastighet i praxis ansetts helt utgöra gåva, om inteckningarnas belopp underdtigit fastighetens taxeringsvärde, medan motsatsen gällt, om beloppet av inteckningarna överstigit taxeringsvär— det. Avser överlåtelsen delbar egendom, SåSOm aktier, kan däremot en uppdelning av fånget i en gåvodel och en köpdel ske. Så har en skatt- skyldig, som av sin fader köpt aktier för ett pris som motsvarade en tredjedel av deras verkliga värde och därefter inom fem år från förvärvet sålt aktierna med vinst, beskattats för endast en tredjedel av denna (gåvo- skatt hade erlagts för återstående två tredjedelar av anskaffningsvärdet), se RÅ 1943 ref. 9.
Såsom framgått av det sagda, är det i princip arten av den skattskyldiges eget förvärv av den avyttrade egendomen, som är avgörande för om skatt- skyldighet skall inträda eller ej för eventuell realisationsvinst. I vissa fall skall emellertid frågan om skattskyldigheten bedömas inte med utgångs- punkt från avyttrarens fång utan i stället med hänsyn till hans fångesmans fång.
Enligt 35 5 2 mom. kommunalskattelagen är så fallet, om egendom som skattskyldig erhållit såsom gåva av make eller skyldeman, av givaren för- värvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande gäller om make vid bodelning i anledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda make före eller under äktenskapet förvärvat genom one- röst fång av nyssnämnt slag. Likaså gäller detta, om make vid bodelnii g av annan anledning än andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. De nu nämnda reglerna infördes genom 1951 års lagstift— ning i syfte att motverka möjligheter till missbruk.
Även andra fall finns, då inte säljarens utan fångesmannens förvärv är bestämmande för realisationsvinstbeskattningen. Sålunda grundar ett bolags övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 g 1 mom. aktiebolagslagen
inte i och för sig realisationsvinstheskattning. Om moderbolaget sedermera säljer de vid fusionen övertagna tillgångarna, får man i stället —— i den mån vinsten inte skall beskattas såsom inkomst av rörelse — bedöma frågan om bolagets skattskyldighet för realisationsvinst med utgångspunkt från det upplösta dotterbolagets fång. Motsvarande gäller vid fusion mellan ekono- miska föreningar, mellan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag.
Avyttri ng
Realisationsvinstbeskattningen anknyts enligt gällande regler till den skatt- skyldiges avyttring av den egendom han ägt. En beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer således inte i detta sammanhang. Däremot kan värdestegringen sägas bli indirekt beskattad i samband med den årliga för- mögenhetsbeskattningen och i viss mån även genom arvs— och gåvobeskatt— ningen.
Med avyttring förstås i detta sammanhang samma överlåtelser av onerös karaktär som omfattas av de realisationsvinstgrundande förvärven, d.v.s. köp, byte eller därmed jämförligt fång. Vad som i föregående avsnitt sagts beträffande förvärven gäller därför i tillämpliga delar även i fråga om avytt- ring. Som avyttring betraktas således överlåtelse av apportegendom till bolag. Detsamma gäller minskning av aktieägares aktieinnehav genom utskiftning (RÅ 1938 ref. 11). Upplåtelse av nyttjanderätt eller av andra begränsade sakrätter kommer däremot i princip inte in under de ifrågavarande bestäm— melserna (annat än i det specialfall som avses i punkt 4 anvisningarna till 35 ; kommunalskattelagen).
Vissa avyttringar är uttryckligen undantagna från vinstbeskattning. I de nyssnämnda fallen, då tillgångar övertages genom fusion, skall såle- des beskattning för realisationsvinst inte inträda. Detta innebär givetvis ock- så att inte heller avdragsrätt för realisationsförlust föreligger i dylika fall.
Vidare gäller skattefrihet vid vissa överlåtelser av tvångsmässig karaktär. Därom gäller enligt 35 5 4 mom. kommunalskattelagen, att vinst som upp- kommit genom att fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropria— tion eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållan- den, att tvångsförsäljning måste anses vara för handen, inte i något fall är att anse som skattepliktig realisationsvinst. Skatteplikt föreligger emeller- tid likväl enligt de allmänna reglerna, om det skäligen kan antas, att avytt— ringen skulle ägt rum även om tvång inte förelegat.
Såvitt avser värdepapper har tvångsförsäljning ansetts föreligga vid inlösen enligt 174 5 2 mom. aktiebolagslagen, d.v.s. i sådant fall då ett moder- bolag har mer än nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag och därför äger att av övriga aktieägare i dotterbolaget inlösa återstående aktier. Om ett företag exproprieras, t.ex. ett järnvägsföretag, kan en tvångsförsäljning i samband därmed av aktierna i företaget tänkas ske. Vidare kan nämnas
att bestämmelserna 0111 tvångsförsäljning ansetts tillämpliga vid utbyte respektive påstämpling av obligationer avseende de s.k. Dawes— och Young— lånen, se RN 1954 nr 4: 4.
I detta sammanhang saknas anledning att närmare beröra den skattefrihet som gäller beträffande vinst, som uppkommit genom sådan avyttring av fastighet eller fastighetsdel som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.
Försäkringsersåttning avseende fast eller lös egendom beskattas inte såsom realisationsvinst. Däremot kan ersättningen utgöra skattepliktig inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller av rörelse.
Skulle ett aktiebolag eller en ekonomisk förening till delägare sälja till- gång till underpris, kan detta medföra att delägaren skall beskattas för förtäckt utdelning. Så sker såsom redan nämnts, då en aktieägare utnytt— jar förmånen att till underpris få förvärva av bolaget innehavda främmande aktier. Däremot beskattas i fall som detta inte bolaget för den uteblivna vins— ten såSOm för »föi'täckt realisationsvinst». Beskattning hos bolaget kan ifrå- gakomma endast om den till delägaren överlåtna egendomen skulle utgöra omsättningstillgång i bolagets rörelse.
För aktieägare i ett bolag, som övertages av ett annat bolag, kan givetvis realisationsvinstbeskattning enligt vanliga regler aktualiseras, när han i utbyte mot nyemitterade aktier i det övertagande bolaget och eventuellt ytterligare vederlag i kontanter eller annat lämnar sina aktier i det över— tagna bolaget. Vilken dag avyttringen av de sistnämnda aktierna skall anses ha ägt rum beror på förutsättningarna i det enskilda fallet. I ett fall, där tecknandet av de nya aktierna skedde under förutsättning av att bolags- stämman i det övertagande bolaget godkände styrelsens beslut om aktie— kapitalets ökning, ansågs avyttringen ha ägt rum den dag sådant godkän- nande lämnats, se RN serie I 1960 nr 4: 2. I ett annat fall, där nyemissionen var beslutad och såsom förutsättning för att aktieteckningen skulle bli bin- dande endast angivits att det tecknade beloppet totalt uppgick till en viss summa, ansågs * oavsett det nämnda villkoret —— dagen för aktieteck- ningen vara avgörande, se RN Serie I 1965 nr 1: 3.
Tidsberäkningen
För att skattepliktig realisationsvinst respektive avdragsgill realisationsför- lust skall föreligga förutsättes såsom nämnts att egendomen avyttras, när fråga är om fastighet, inom kortare tid än tio år och, när fråga är om lös egendom, inom kortare tid än fem år. Med utgångspunkt från dagen för förvärvet beräknas innehavstiden i enlighet med föreskrifterna i lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid. En person, som köpt en aktie den 5 januari 1960 och sålt den med vinst den 5 januari 1965, är alltså enligt gällande regler inte skattskyldig för vinsten. Om egendomen varit i
den skattskyldiges ägo i flera perioder, räknas alltid tiden från dagen för det sista fånget (se t.ex. RÅ 1952 not. 315, där aktierna under en mel— lantid innehafts av ett av den skattskyldige ägt bolag). Sålunda räknas exekutiv auktion som nytt fång även för den ursprunglige säljaren som själv inropat egendomen (RÅ 1934 not. 344). Vid moderbolags avyttring av aktier som förvärvats från ett dotterbolag har tiden räknats från dagen för detta förvärv, inte från dotterbolagets förvärv (RN 1956 nr 3: 4).
Tidpunkterna för förvärvet respektive avyttringen är i sin tur beroende av tiden för äganderättens övergång vid de båda tillfällena. Detta är något som i första hand får bedömas med tillämpning av allmänna civilrättsliga regler. I flertalet fall möter inga större svårigheter att avgöra, när bindande avtal om överlåtelsen föreligger. Beträffande fast egendom, som inte är av omedelbart intresse i detta sammanhang, är frågan, om äganderätten civil- rättsligt skall anses väsentligen ha övergått genom köpekontraktet om fastig- hetens försäljning eller först genom köpebrevets utfärdande, föremål för oli- ka meningar (se härom bl.a. Ljungberg, Svensk Skattetidning 1964 sid. 162 ff), men i skatterättsligt avseende anses bindande avtal i regel vara ingånget i och med dagen för köpekontraktets utfärdande, inte i och med dagen för kö- pebrevets upprättande. Avyttringen anses i princip ha ägt rum i och med kon- traktet, oavsett om däri uttryckligen angivits att äganderätten skall övergå eller att tillträde och betalning skall ske en annan dag. Detta har i praxis fastslagits beträffande fastighet (t.ex. RÅ 1950 ref. 5). Även beträffande överlåtelse av lös egendom, som ju inte förutsätter skriftlig form, torde emellertid gälla att avyttring anses ha ägt rum i och med att ett i och för sig bindande avtal om överlåtelsen träffats mellan parterna. Villkor om ägare- förbehåll o.d. torde inte inverka på den skatterättsliga bedömningen, när fråga är om innehavstidens bestämmande.
I fråga om aktier och andra fondpapper torde innehavstiden få beräknas med utgångspunkt från fondnotans dagtecknande. Såsom förut nämnts anses dock aktier, som på grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag för- värvats i samband med fond- eller nyemission, vara förvärvade samtidigt med de äldre aktierna (RÅ 1917 ref. 21 och 1921 ref. 87). Detsamma gäller även s.k. participating debentures, förvärvade på grund av tidigare aktie- innehav (RÅ 1931 ref. 37). Eljest torde vid aktieteckning gälla, att aktie- förvärvet anses ha ägt rum den dag, då aktieteckningen blivit definitiv, d.v.s. när densamma avslutats och de verkställda teckningarna godkänts av bola- get. Avser teckningen aktier i bolag under bildande, är det dagen för den konstituerande bolagsstämman som är att anse såsom förvärvsdag. Är det åter fråga om aktieägares rätt att till förmånlig kurs teckna aktier i annat bolag, torde förvärvet anses ha skett den dag, då aktieägaren förbundit sig att utnyttja förmånen. Har aktier eller andra värdepapper erhållits såsom utdelning, lön eller gratifikation är förvärvsdagen den dag då förmånen blev tillgänglig för lyftning. Aktier, som förvärvats på grund av optionsrätt
har ansetts förvärvade vid tidpunkten för optionens utnyttjande, inte redan i och med avtalet angående optionsrätten, se RN serie I 1965 nr 514.
När aktieägare får egendom genom utskiftning från aktiebolag i sam— band med en nedsättning av aktiekapitalet eller bolagets upplösning inne- bär detta ur hans synpunkt en avyttring av hans del av aktiekapitalet. För skattepliktens bedömande räknas innehavstiden från den dag då han för— värvat de aktier på vilka utskiftning skett till den dag då de utskiftade till— gångarna blivit tillgängliga för lyftning. Den sistnämnda tidpunkten är i sin tur att anse såsom förvärvsdag, om han sedermera säljer den genom utskiftning förvärvade egendomen.
Har dotterbolag fusionerats med sitt moderbolag och moderbolaget seder— mera avyttrar egendom som övertagits från dotterbolaget i samband med fusionen, räknas innehavstiden från dotterbolagets förvärv av egendomen.
Vid nyförvärv av värdehandlingar i samband med konvertering och lik— nande transaktioner torde den dag bytet faktiskt sker eller den tidigare dag, då den skattskyldige förbundit sig till transaktionen, vara att anse såsom förvärvsdag.
Det hittills sagda beträffande tidsberäkningen har — väl att märka —— endast avseende å den innehavstid som är bestämmande för frågan om äga— rens skattskyldighet för realisationsvinst genom sin avyttring av egendomen. En annan sak är frågan om under vilket beskattningsår själva skatteplik- ten aktualiseras. Detta anses nämligen enligt praxis skola ske vid taxeringen för det år, under vilket likviden börjat erläggas, även om avtalet angående avyttringen träffats under ett tidigare år. Man kan alltså inte genom att i avtalet uppskjuta likvidens erläggande till en tidpunkt som infaller mer än fem resp. tio år efter förvärvet undgå skattskyldighet för realisations- vinst, därest avtalet ingåtts inom den för skatteplikten stipulerade tiden (jämför t.ex. RÅ 1947 ref. 16 och 1950 ref. 5). I och med att en del av lik- viden erlagts under ett visst är, anses —— tydligen med hänsyn till föreskrif- terna i punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 41 & kommunalskattela- gen -— skattskyldighet för likvidens totalbelopp inträda under samma år.
I detta sammanhang kan nämnas den företeelse som betecknas såsom »terminsaffärer». Sådana affärer, som är vanliga på vissa utländska fond- börser, kan officiellt inte noteras på Stockholms fondbörs men kan det oaktat någon gång förekomma inom den svenska handeln med värde- papper. Terminsaffären — sådan den här brukar förekomma är i prin- cip upplagd så att en person inför en väntad kursnedgång säljer ett visst värdepapper, som han då inte äger men som han i allmänhet för tillfället lånat av annan person med avsikt att inom den närmaste tiden inköpa samma slags värdepapper till den lägre kursen. Även på terminsaffärer av detta slag (i börskretsar benämnt »blankning») är bestämmelserna angående realisationsvinstbeskattningen i 35 & kommunalskattelagen i princip till- lämpliga. Omständigheterna kan självfallet variera i olika fall. I ett den 4
maj 1965 avgjort mål angående förhandsbesked (se RN serie I 1965 nr özö) har regeringsrätten emellertid förklarat att, om en person av annan _ i det- ta fall en bankirfirma ——— erhåller ett antal aktier av visst slag mot skyldighet att inom viss tid därefter till firman överlämna samma antal aktier av sam- ma slag, transaktionen är en försträekning, som får anses innebära att per— sonen i fråga förvärvat aktierna till då gällande börskurs genom ett med köp eller byte jämförligt fång. Säljer han därefter aktierna med vinst eller förlust. kan frågan om verkan härav i beskattningshänseende enligt 35 eller 36 Så kommunalskattelagen bli beroende av om vederbörande äger aktier av samma slag eller icke. I förra fallet kan han efter eget val bestämma huru- vida och i vad mån försäljningen skall anses avse de redan ägda aktierna eller de genom försträckningen förvärvade. Om han inte förut ägde dylika aktier, har vederbörande däremot givetvis inte sådan valrätt. Om han se— dermera inköper och till den som försträckt aktierna återlämnar aktier enligt försträckningsavtalet, bör enligt regeringsrättens nämnda utslag även des- sa transaktioner skattemässigt sett likställas med köp och försäljning av aktierna.
Innebörden av detta regeringsrättens utslag torde framgå av ett yttrande till rättens protokoll, i vilket regeringsrådet Walberg till utveckling av sin mening anfört följande.
I det av riksskattenämnden meddelade förhandsbeskedet har nämnden ansett sig böra bortse från de i ansökningen omförmälda lånetransaktionerna och skat- terättsligt betraktat den tilltänkta affären som en renodlad terminsaffär, d.v.s. en försäljning för senare leverans av aktier, som äro avsedda att inköpas vid lämplig tidpunkt i anslutning till leveransen. Nämnden har därvid funnit att reglerna om beskattning av realisationsvinst skola vara tillämpliga, oaktat det realisations- vinstgrundande fånget i tiden ligger efter den avyttring vid vilken realisations- vinsten uppkommer. En sådan bedömning av en renodlad terminsaffär kan enligt min mening icke anses stridande mot ordalagen i 35 och 36 55 kommunalskatte- lagen med anvisningar. Sambandet mellan avyttringen och täckningsköpet är klart, och den av riksskattenämnden uttalade uppfattningen ansluter sig väl till transaktionens reella innebörd. Mot denna uppfattning, som har stöd i litte- raturen (Geijer m.fl. Skattehandbok sjätte uppl. s. 410), synas därför i och för sig vägande invändningar icke kunna göras.
De i ansökningen angivna lånetransaktionerna ge emellertid de tilltänkta affärs- transaktionerna väsentligen annan karaktär. Även om syftet må vara att uppnå samma resultat som vid en renodlad terminsaffär av nyss angivet slag, innebär »länet» av aktier civilrättsligt en försträckning, alltså en överlåtelse av äganderät- ten till aktierna mot skyldighet att vid tremånadsfristens utgång återställa lika många aktier av samma slag. Sökanden har sålunda redan vid avyttringen aktierna i sin ägo, och ett senare täckningsköp för att fullgöra skyldigheten att återställa lika många aktier av samma slag kan vid sådant förhållande icke vara realisa— tionsvinstgrundande i förhållande till avyttringen.
Så blir däremot fallet med försträckningen under förutsättning att en sådan rättshandling kan anses innebära ett med köp och byte jämförligt fång. Frågan här- om har, såvitt kunnat utrönas, icke tidigare prövats i högsta instans. Praxis” tolk- ning av det ifrågavarande begreppet är emellertid mycket vidsträckt, och begrep-
pet i fråga har ansetts tillämpligt på allehanda slag av onerösa tang, jfr Geijer m.fl.: Skattehandbok I, sjätte uppl. s. 400, Lundevall: Skatteliandbok, femte uppl. s. 482 f, Sandström: Om beskattning av inkomst av tjänst s. 677 f och Mutén: Inkomst eller kapitalvinst s. 75 f och 92. Det genom försträckningen skedda för- värvet av aktier är oneröst. Vederlaget utgöres av en förpliktelse att efter viss tid återställa aktier av samma slag. Värdet av detta vederlag får i princip anses motsvara aktiernas värde vid försträckningen. Försträckningstagaren kan ju vid denna tidpunkt inköpa det erforderliga antalet aktier till motsvarande pris. Här- till kunna komma andra prestationer, som försträekningstagaren åtager sig men som icke angivas i ansökningen. I'nder dessa förhållanden synes det naturligt att betrakta försträckningcn såsom ett realisationsvinstgrundande fång.
Uppkommer vid aktiernas tillämnade avyttring vinst eller förlust i förhållande till börskursen vid tidpunkten för försträckningen, blir denna i enlighet med det anförda att betrakta såsom skattepliktig realisationsvinst respektive realisations- förlust. På samma sätt blir det blivande täckningsköpet realisationsvinst- grundande i förhållande till den avhändelse som sker dä försträckningstaga- ren återställer aktierna till försträckningsgivaren, och skillnaden mellan det pris som erlagts vid täckningsköpet och börskursen vid aktiernas återställande blir avgörande för om denna transaktion leder till realisationsvinst eller realisations— förlust. Företages försträckningen och aktiernas avyttring i ett sammanhang och detsamma sker med täckningsköpet och aktiernas återställande, kan man emeller— tid i regel räkna med att ingendera transaktionen skall få skatterättsliga konse- kvenser.
Om man jämför detta resultat, som enligt min mening med nödvändighet följer av innehållet i gällande rätt, med det skattemässiga resultat varmed ovan räknats vid renodlade terminsaffärer med aktier, kunde det synas stötande att transak— tioner nied så likartat syfte och till det reella innehållet så närstående bli helt olika bedömda. Härvid bör man emellertid ihägkomma, att i det med ansökningen avsedda fallet den skattskyldige har aktierna i sin ägo och således är att jämställa med den som företager en baissespekulation med aktier vilka han från början äger, d.v.s. säljer honom tillhöriga aktier i förhoppning att senare kunna äter— köpa likadana aktier till lägre kurs. Kommunalskattelagen utgår från att därvid uppkommen kursvinst icke är skattepliktig, medan skatteplikt alltid uppkommer genom vinst vid hausse-spekulationer.
Anmärkas kan, att jag med det här anförda icke tagit ståndpunkt till frågan om hur de ifrågasatta transaktionerna skola skatterättsligt bedömas hos försträck- ningsgivaren; jämför RÅ 1963 not. 854.
Vinstberäkningen
Bestämmelserna om vinstberäkningen enligt anvisningarna till 36 S, kommu- nalskattelagen har inledningsvis redan berörts. Därav framgår således att från försäljningssumman får avräknas alla omkostnader för förvärvet och avyttringen, dvs. omkostnader i form av köpeskillinö, inköps— och för— säljningsprovision, härunder inbegripet t.ex. courtage, samt stämpelavgifter.
Däremot medräknas inte löpande intäkter av och utgifter för den avytt- rade egendomen, varken i vad de avser det aktuella beskattningsåret eller tidigare år. Sådana intäkter och utgifter redovisas ju vid inkomstberäk-
39 ningen för den förvärvskälla, dit egendomen hör, t.ex. under inkomst av fas— tighet, rörelse eller kapital. I fråga om aktier, obligationer och andra värde- handlingar redovisas således utdelningar och räntor såsom inkomst av kapi— tal. Såsom ett undantag från den nu angivna principen kan dock betraktas det förhållandet att, om en aktie avyttras jämte förfallen kupong, försälj- ningslikviden även till den del den belöper på kupongen upptages såsom in- täkt vid vinstberäkningen. Detsamma gäller vid avyttring av obligationer med nödlidande kuponger. Vidare får, enligt uttrycklig föreskrift, under he- skattningsåret utbetalda förvaltningskostnader avräknas vid realisations- vinstberäkningen, förutsatt att de inte _ såsom vanligen är fallet —— bör hänföras till annan förvärvskälla.
Normalt bör vinstberäkningen som sådan, exempelvis när fråga är om en aktieförsäljning, inte vålla några svårigheter. Vinstberäkningen sker enk— last så att från försäljningspriset, minskat med kostnader för stämpel och courtage, avräknas inköpspriset, ökat med motsvarande kostnader. De två belopp, som sålunda ställs mot varandra, motsvarar alltså de belopp, som återfinnes nederst på avräkningsnotan vid försäljningen respektive för— värvet. Av det netto, som därvid erhållits och som utgör vinsten eller för- lusten, utföres 100, 75, 50 eller 25 %, beroende på den tid under vilken säl— jaren innehaft papperet i fråga.
Något mera komplicerad kan vinstberäkningen bli, då fond- eller nyemis— sioner mellankommit eller då fråga är om delbevis och teckningsrätter o.d.
Avser avyttringen aktier av visst slag, vilkas antal under den tid säljaren innehaft dylika aktier ökat genom fond- eller nyemission, skall summan av anskaffningskostnaden för de ursprungligen förvärvade aktierna och de ytterligare belopp, som hänför sig till vad säljaren kan ha tecknat på grund av tidigare aktieinnehav i samband med senare nyemissioner, slås ut på hela hans aktieinnehav av ifrågavarande slag, såväl gamla som nya. Med varje emission, som utnyttjas under innehavstiden, proportioneras alltså förvärvskostnaden ut på ett större antal aktier än tidigare. För att en dylik proportionering skall kunna göras förutsättes emellertid att de gamla och nya aktierna med hänsyn till rösträtt, utdelningsrätt m.m. är sinsemellan likvärdiga. En annan sak är att tidigare innehavda aktier kan ha blivit av bolaget utbytta mot aktier i annan valör fastän med sammanlagt lika stort nominellt värde som förut. I ett sådant fall är det intet som hindrar att den ursprungliga förvärvskostnaden slås ut på de nya aktierna vid vinstberäk- ningen.
När avyttringen gäller aktier, som erhållits på grund av en emission och vilkas förvärv därför måste härledas till tidigare aktier, är emellertid att märka att dessa tidigare aktier kan vara köpta vid olika tidpunkter. Detta är av betydelse för tillämpningen av den fallande skalan vid realisa— tionsvinstbeskattningen, varför man vid vinstberäkningen måste skilja mel- lan de olika förvärven. Även beträffande en och samma aktie gäller att,
om aktien erhållits i samband med en emission, en de] av aktien ibland måste anses förvärvad vid en annan tidpunkt än aktien i övrigt. Så är fallet om aktien delvis förvärvats genom köp av en teckningsrätt eller av ett del- bevis. En person kan t.ex. på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag ha fått teckna en ny aktie på tre gamla. Om hans tidigare innehav av aktier inte är jämnt delbart med tre, har han kanske för att kunna utnyttja erbjudandet till fullo nödgats inköpa en teckningsrätt. Därigenom har han fått möjlighet att teckna en aktie mer än han annars skulle ha kunnat göra på grund av sitt tidigare aktieinnehav. Denna aktie år att anse såsom nyförvärvad till den del den är att hänföra till den köpta teckningsrätten, d.v.s. till en tredje— del. Till övriga två tredjedelar skall förvärvet däremot hänföras till för- värvet av tidigare innehavda aktier. Även i fall som detta måste alltså skilda vinstberäkningar göras så att hänsyn tas till de olika tidpunkterna för för— värvet och till de olika stora kostnaderna för förvärvet. I nämnda exempel skall dessa kostnader avräknas från en tredjedel respektive två tredjedelar av försäljningssumman för ifrågavarande aktie.
För det fallet att emissionen avser aktier av annat slag eller andra slags rättigheter, skall — trots sambandet med det tidigare aktieinnehavet »— ny- förvärv anses föreligga beträffande de nya aktierna eller rättigheterna. Om t.ex. ägare av stamaktier fått rätt att teckna preferensaktier, innebär tecknandet av preferensaktier ett nyförvärv. Kostnaden för förvärvet utgör då teckningsbeloppet jämte den del av de tidigare innehavda aktiernas an- skaffningspris som belöper på de teckningsrätter som använts för prefe- rensaktiernas tecknande. Ett annat exempel är att en person på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag fått teckna förlagsbevis. Säljer han dessa bevis med vinst inom fem år från tecknandet, får han vid realisationsvinstberäk- ningen såsom förvärvskostnad avdraga dels teekningsbeloppet och dels kurs- vårdet på de teckningsrätter som utnyttjats för teckningen, vare sig dessa belöpt på hans eget aktieinnehav eller på inköpta teckningsrätter (RÅ 1954 ref. 7). I de nu nämnda fallen inträder, eftersom tecknandet av preferens- aktierna eller förlagsbevisen innebär ett nytt förvärv, skattskyldighet för realisationsvinsten även om de tidigare innehavda aktierna skulle ha för- värvats genom arv eller gåva. Angående beräkning av realisationsvinst vid avyttring av aktier, vilka förvärvats genom aktieteckning och köp av s.k. >>units>>, envar bestående av en preferens- och en stamaktie, se RN serie I 1965 nr 2:7.
Om en aktieägare i samband med en nyemission inte begagnar möjlig- heten att teckna nya aktier utan i stället säljer sina teckningsrätter, kan han bli skattskyldig för realisationsvinst genom försäljningen, om han inom kortare tid än fem år från avyttringen genom köp, byte eller därmed jämförligt fång förvärvat de aktier till vilka teckningsrätten hört. Den kostnad för förvärvet som han får avdraga vid vinstberäkningen blir den andel i anskaffningskostnaden för aktierna, som belöper på varje försåld
teckningsrätt. Denna andel beräknas genom proportionering enligt följande exempel.
Aktiens inköpspris ......................................................... 100: — kr. Aktiens kursvärde inklusive teekningsrätl ........................ 125: kr. Teekningsrättens försäljningspris ....................................... (i: 25 kr.
625 >(100 =5:— kr. 5
Teckningsrättens anskaffningsvärde : Realisationsvinst: 6: 25 — 5: —— = 1:25 kr.
Vad som nu sagts beträffande teekningsrätter gäller även i fråga om avytt- ring av fondandel, som ju avser rätten att vid fondemission erhålla fondak- tier. Vid vinstberäkningen får alltså avräknas den del av anskaffningskost— naden för den eller de tidigare innehavda aktierna som efter proportione- ring belöper på varje delbevis.
Såsom förut nämnts är förvärv av aktier och annat som erhållits i form av t.ex. utdelning, löneförmån (gratifikation) o.d. att anse såsom realisa- tionsvinstgrundande fång. Avyttras egendom som sålunda förvärvats, torde i fråga om vinstberäkningen gälla att såsom förvärvskostnad skall avräknas vad som i samband med förvärvet beskattats såsom inkomst, d.v.s. utdel- ningens eller löneförmånens dåvarande värde.
Vid beräkning av realisationsvinst, som uppkommit för aktieägarna genom utskiftning av tillgångar i samband med bolags nedsättning av aktiekapita— let, skall från den valuta som erhållits vid utskiftningen avräknas så stor del av inköpssumman för aktierna som svarar mot förhållandet mellan det utskiftade beloppet och aktiernas värde vid tiden för utskiftningen (RÅ 1938 ref. 11).
Vinstberäkningen, liksom Vinstbeskattningen över huvud taget, är, såsom framgått av den nu lämnade redogörelsen, principiellt beroende av hur och när samt till vilka priser den avyttrade egendomen förvärvats resp. avyttrats. För en riktig vinstberäkning förutsättes således att dessa avgörande fakta kan preciseras beträffande varje avyttrad tillgång. En sådan precisering kan i allmänhet utan större svårighet åstadkommas, när det gäller egendom som kan identifieras, d.v.s. speciesgods. Däremot är det av naturliga skäl svårare att precisera nämnda fakta beträffande fungibla tillgångar.
Till fungibla tillgångar räknas i detta sammanhang aktier, även om de ioeh för sig är identifierbara. Det kan erinras om, att aktiebrev i allmänhet är ställda till viss man (se 3 & aktiebolagslagen) men likväl kan överföras
till annan person genom skriftlig överlåtelse in blanco (se 36 g 1 inom. aktiebolagslagen). En person, som förvärvat aktier av visst slag i ett visst bolag vid olika tidpunkter eller genom olika fång kan enligt gällande praxis, när realisationsvinstbeskattning aktualiseras, själv välja vilka av dessa aktier som skall anses vara de avyttrade. Om han förvärvat några av aktier- na genom arv eller gåva, kan han alltså förklara att de avyttrade aktierna i första hand avsett de sålunda förvärvade och därmed undgå beskattning för realisationsvinst. Han kan också, om det skulle vara till hans fördel och utrymme finns för ett sådant val, förklara att avyttringen avsett inom fem- årsperioden köpta aktier av samma slag och därmed förskaffa sig möjlig- het att utnyttja en avdragsgill realisationsförlust för kvittning mot realisa- tionsvinst genom en annan försäljning. Det sagda gäller även om de avyttrade aktierna i det enskilda fallet kan identifieras så att det kan konstateras när och hur de förvärvats.
Att realisationsförlust beräknas efter samma grunder som gäller för be.— räkning av realisationsvinst har redan nämnts, ävensom att sådan förlust i princip får avdragas endast från realisationsvinst under samma år. Om både vinster och förluster förekommit, skall dessa alltså beräknas var för sig. Beroende på den tid som förflutit mellan förvärv och avyttring beträf- fande de olika tillgångar som avyttrats, kan den fallande skalan verka med olika styrka vid beräkningen av de olika vinsterna eller förlusterna.
Gift person kan från egen realisationsvinst avräkna realisationsförlust som andra maken inte kunnat utnyttja vid sin taxering. Vid den kommu- nala beskattningen gäller dock den inskränkningen att avräkningen måste avse inkomst och förlust som taxeras i samma kommun.
Kontrollen
I den nu gällande taxeringsförordningen av år 1956 ges bland annat före— skrifter om deklarationsskyldighetens fullgörande.
Dessa föreskrifter innebär att vissa skattskyldiga är skyldiga att utan an- maning till ledning för egen taxering avge allmän självdeklaration. Sådan deklaration skall alltid lämnas av aktiebolag och ekonomiska föreningar samt familjestiftelser och andra liknande inrättningar. Andra juridiska per— soner ? t.ex. ideella föreningar av olika slag och andra stiftelser än familje- stiftelser är skyldiga avge självdeklaration om bruttointäkterna av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskatt— ningsåret, är deklarationsskyldig, om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till minst 2400 kronor. Har han inte varit bosatt här under hela beskattningsåret, föreligger likväl deklarationsskyldighet, om bruttointäkterna uppgått till minst 100 kronor. Men oavsett om inkomsterna
uppgått till angivna minilnibelopp, är fysisk eller juridisk person deklara— tionsskyldig, om vederbörande haft till förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar vilka vid beskattningsårets utgång haft ett värde överstigande 100000 kronor, eller beträffande till förmögenhetsskatt skattskyldiga för- eningar och stiftelser m.fl., om de haft sådana tillgångar med ett värde av minst 5 000 kronor. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av be— skattningsåret och levat tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, är vardera makens deklarationsskyldighet att bedöma efter makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögen- het. Dessutom skall deklaration alltid lämnas av skattskyldig, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas som inkomst. Efter anmaning är emellertid även den som inte enligt de här berörda föreskrifterna är deklarationsskyldig, skyldig att avge självdeklaration.
Angående. den allmänna självdeklarationens innehåll gäller, att däri skall upptagas alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskatt- ningsåret åligger den skattskyldige, samt de intäkter och avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla, Detta innebär att även de realisations- vinster och realisationsförluster som förekommit under beskattningsåret skall uppges. En särskild deklarationsblankett angående försäljning av vår- depapper tillhandahålles för Stockholms vidkommande av överståthållar- ämbetel men denna blankett ingår inte bland de av riksskattenämnden fast- ställda deklarationsformuläre11.
I förmögenhetshänseende gäller att i deklarationen skall uppges den skatt— skyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, detta även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp. Uppgiftsskyldighet föreligger dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom. Till dem som inte är skattskyldiga för förmögenhet hör t.ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Till förmögenhetstillgångar, som i princip skall upptagas i deklaration, hör bl.a. aktier, andelar i ekonomiska föreningar och andra värdepapper. Redovisningen sker på särskild bilaga till den allmänna självdeklarationen.
Av betydelse ur kontrollsynpunkt är i detta sammanhang de avräknings— notor, som enligt förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall upprättas vid dylika överlåtelser för att ligga till grund för stämpelbeläggningen. Med fondpap- per avses härvid i första hand aktier och obligationer. Avräkningsnota skall upprättas samma dag som köp eller bytesavtal avslutas. Vid köp skall av- räkningsnotan upptaga säljarens och köparens namn och bostad, ort och dag för köpets avslutande, föremålet för överlåtelsen ävensom den överens- komna köpeskillingen. Särskilda regler finns angående skyldigheten att upprätta avräkningsnota. Härom gäller i huvudsak följande. Denna skyldig- het åligger i princip säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning eller i egenskap av kommissionär. Köparen skall dock upprätta avräkningsnotan,
om han är fondhandlare (vare sig han är köpare för egen räkning eller i egenskap av kommissionär) och den andra kontrahenten inte är fondhand- lare. Har avtalet förmedlats av någon som sj älv inte uppträtt såsom säljare eller köpare, åligger det förmedlaren att upprätta avräkningsnotan. Avräk- ningsnotan skall upprättas i två likalydande exemplar. Inom tre månader efter utgången av varje kalenderkvartal skall fondhandlare i den ordning bankinspektionen föreskriver till inspektionen insända det ena exemplaret av de avräkningsnotor som upprättats inom kvartalet.
Även om avräkningsnotornas syfte är att ligga till grund för stämpelbe— läggning enligt 1908 års förordning, finns en viss möjlighet att utnyttja dem såsom kontrollmaterial i taxeringssammanhang. Enligt 46 & taxeringsför— ordningen gäller nämligen att för taxering erforderlig, i förordningen icke särskilt omförmäld handling eller uppgift, skall, då så begäres för taxerings— kontroll, tillhandahållas av bl.a. statligt eller kommunalt verk, allmän inrätt- ning eller överförmyndare. På grund av denna föreskrift _— som motsvarar den ihistoriken omnämnda 52 5 i 1928 års taxeringsförordning _ kan alltså bankinspektionen tillhandahålla taxeringsmyndigheterna de avräkningsno- tor som insänts av fondhandlarna. Enligt inhämtad uppgift har riksskatte- nämnden i sin kontrollverksamhet genom sin personal gjort stickprovsun- dersökningar angående realisationsvinster med ledning av de hos bankin- spektionen förvarade avräkningsnotorna.
Ytterligare en möjlighet till kontroll beträffande eventuella realisations- vinster erbjuder de uppgifter om aktieutdelningar m.m. som skall lämnas enligt 43 & taxeringsförordningen. Enligt föreskrifterna i denna paragraf skall var och en som lyft utdelning på svenska aktier eller andelar i ekono— miska föreningar samt räntor på obligationer, förlagsbevis och liknande värdepapper, med vissa undantag, till den som uthetalar utdelningen eller räntan »— d.v.s. oftast en bank eller annan inrättning — lämna uppgift enligt särskilt formulär om det belopp som lyfts. Beträffande aktieutdelningar kan nämnas formulär 18 a, som kommer till användning om den utdelningsbe- rättigade var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, och om han då var bosatt i Sverige samt formulär 18 b, som skall användas i andra fall, d.v.s. då kupongskatt skall utgå. Uppgifterna angående aktie- utdelning skall av utbetalaren översändas till vederbörande bolagsstyrelse som har att vidarebefordra uppgifterna till överståthållarämbetets kupong- skattekontor. Sedan kontroll verkställts beträffande den kupongskatt som skall uttagas, vidaresänder kupongskattekontoret uppgifterna till vederbö- rande länsstyrelser, som i sin tur skickar ut dem till taxeringsnämnderna. Dessa får därmed möjlighet att kontrollera att utdelningarna deklarerats och aktierna uppgivits såsom förmögenhetstillgång av de skattskyldiga. Upp- gifterna angående utdelningar på andelar i svenska ekonomiska föreningar och från utländska juridiska personer skall av dem, som mottagit desamma senast den 31 januari följande år avlämnas till taxeringsmyndigheterna. Upp—
gifter angående ränta på obligationer, förlagsbevis o.d. skall överlämnas till myndigheterna endast i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar. Här blir i regel endast fråga om stickprovskontroller. Har lämnade uppgifter av detta slag inte avfordrats inom fem år, får de förstöras. Under femårstiden skall uppgifterna på begäran av taxeringsintendent tillhandahållas för gransk— ning.
Den här berörda uppgiftsskyldigheten innebär, särskilt beträffande aktier, en viss möjlighet till kontroll också i fråga om realisationsvinsterna. Om en deklarant t.ex. uppgivit aktieutdelning utan att upptaga aktien i fråga såsom förmögenhetstillgång vid beskattningsårets utgång, kan det finnas anledning antaga att aktien avyttrats under året. Taxeringsmyndigheterna har då en möjlighet att infordra uppgifter av den skattskyldige om hur det förhåller sig härmed. En svaghet är emellertid att garantier saknas för att den som lyft utdelningen underskrivit uppgiftsformuläret med sitt eget namn. Det kan erinras, att taxeringskontrollutredningen i sitt betänkande, SOU 1960: 36, föreslagit att den som utbetalar utdelning eller ränta skulle åläggas att förvissa sig om att det å uppgiften angivna namnet verkligen är den utdelningsberättigades eget namn. I prop. 1961: 100 förklarade emeller- tid departementschefen att man på bl.a. detta område enligt hans mening borde i vart fall tills vidare lita till nuvarande kontrollmöjligheter, i första hand möjligheterna att infordra uppgifter genom anmaning. Något ändrings- förslag framlades därför inte för riksdagen i detta sammanhang.
Av intresse i sammanhanget är också, att deklarationer från fysiska per- soner bevaras hos beskattningsmyndigheterna till dess sex år förflutit efter taxeringsårets utgång, medan deklarationsmaterialet för t.ex. aktiebolag och ekonomiska föreningar bevaras intill sex år efter utgången av det är då bolaget eller föreningen upphört.
KAPITEL 4
Andringsförslag under senare år
Under senare år har reglerna om realisationsvinstbeskattningen varit före- mål för diskussion i olika sammanhang.
Skatteflyktskommittén
I sitt betänkande om åtgärder mot skatteflykt, SOU 1963: 52, har 1953 års skatteflyktskommitté diskuterat vissa frågor som berör nu gällande regler för realisationsvinstbeskattningen. Frågorna gäller närmast samordningen med andra delar av skattesystemet.
Kommitténs förslag innefattar bl.a. en principiell rätt för alla skattskyl- diga med inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse att i samband med verksamhetens upphörande eller under dess bedrivande över- föra omsättnings- eller anläggningstillgångar i förvärvskällan till att utgöra privat egendom utanför förvärvskällan. Överföringen skulle enligt kommit- tén vara förenad med möjlighet till en frivillig avskattning av de dolda reserver som bildats under den tid, tillgången tillhört förvärvskällan. Av— skattningen sker genom vanlig inkomstbeskattning, därvid det skall anses som om överföringen inneburit en avyttring till egendomens verkliga värde.
Med anledning av detta sitt förslag har kommittén ställt frågan, huru- vida dylika överföringar av omsättnings- eller anläggningstillgångar till pri- vategendom bör anses som nytt fång i realisationsvinstbeskattningshänse- ende vid senare avyttring i de fall de alltjämt utgör privategendom. Kom- mittén erinrade om att så inte ansågs vara fallet i målet RÅ 1958 ref. 61 (Kölen-Providentia). Kommittén anförde vidare (bet. sid. 185).
Enligt kommitténs mening bör en ändrad lagstiftning utgå från att ifråga- varande transaktion skall bedömas såsom nytt fång. Själva överföringen bör dock inte kunna föranleda beskattning för realisationsvinst, då sådan enligt eljest gäl- lande regler skulle kunna ifrågakomma. Däremot bör överförd egendom anses ha förvärvats genom realisationsvinstgrundande fång och till det värde, som legat till grund för beskattningen vid överföringen, d.v.s. i regel verkliga värdet vid överlåtelsetillfället. Vidare bör tiden för bedömande av om avyttring av tillgången såsom privategendom kan ge anledning till realisationsvinst räknas från den ifrågavarande överföringen.
En bestämmelse av nu angiven innebörd är ägnad att minska risken för miss- bruk från de skattskyldigas sida genom att det blir nödvändigt att vänta med avytt- ring av överförd egendom i tio år om fråga är om fastighet (beträffande strömfalls-
fastighet femton år) och fem år om fråga är om annan egendom, allt räknat från tidpunkten för överföringen. Regeln är också naturlig mot bakgrunden av att beskattning av egendomen skett för dess värde vid överlåtelsetillfället. Om man inte skulle anse den benefika överföringen konstituera nytt fång tvingades man likväl vid beräkning av eventuell realisationsvinst genom senare avyttring att utgå från överföringsvärdet som förvärvskostnad för att uppnå ett rimligt beskattningsre- sulfat.
Skattet'lyktskommittén har även gått in på frågan om överföring av till- gångar i motsatt riktning, innebärande att skattskyldigs tillgångar från att vara privategendom i stället blir omsättnings— eller anläggningstillgång i hans rörelse. Frågan berördes närmast med utgångspunkt från att det gällde tillgångar, som en gång varit tillgångar i skattskyldigs rörelse men som efter överföring till privatsektorn återföres till rörelsen. Kommittén framhöll att bedömandet av hur beskattningen bör ordnas vid sådana åter- föringar måste ske mot bakgrunden av syftet med hela förslaget. Kommit- tén tillade (bet. sid. 184).
Rätten att överföra egendom till kapitalegendom är givetvis att se ur rättvise— synpunkter. Skattskyldig, som avser att upphöra med sin rörelse men ändå vill behålla i sin ägo vissa i rörelsen använda tillgångar och som alltså efter upp- hörandet innehar dessa tillgångar under samma förhållanden som :vanliga» skatt- skyldiga, skall ha möjlighet att komma i samma beskattningsläge som dessa. Den självklara förutsättningen är emellertid att de överförda tillgångarna i verklig— heten utnyttjas endast som kapitaltillgångar. Det allmännas skatteanspråk bör i dessa fall bero av de faktiska förhållandena. Så länge vederbörande är rörelseid- kare bör han beskattas som sådan, men sedan denna hans egenskap upphört bör beskattningen ske efter samma normer som gäller för motsvarande skattskyldiga. Med det sagda har kommittén velat understryka vikten av att återföringsbestäm- melserna utformas så att de i möjligaste mån förhindrar ett utnyttjande i illojalt syfte.
Kommittén, som inte föreslog någon realisationsvinstbeskattning vid återföringar av förevarande slag. yttrade angående den skattemässiga be- handlingen av desamma följande.
Vad först gäller frågan om återföring av tillgångar, som överförts till kapital- tillgångar i samband med nedläggande av förvärvsverksamhet, får detta fall betrak- tas som om den skattskyldige startat ny förvärvsverksamhet. Ingångsvärdet i den nya verksamheten bör således bestämmas till tillgångarnas verkliga värde vid tidpunkten för åter-föringen. Såsom ovillkorlig förutsättning bör emellertid gälla att den skattskyldige under mellantiden verkligen inte utövat förvärvsverksam- heten i någon form.
Vid återföring av separat avskattade tillgångar synes man däremot böra betrakta det förhållandet, att tillgångarna viss tid utgjort kapitaltillgång, som en nullitet. Detta medför visserligen att skattskyldig kan göra överföring »utan risk». Kommit- tén har vid sina överväganden likväl" funnit denna lösning vara den enda godtag- bara.
" För att inte angivna regler skall inbjuda till missbruk ville kommittén
starkt understryka, att taxeringsmyndigheterna med största uppmärksam- het borde granska överföringar av nu angivet slag. I dessa som i andra frågor måste givetvis den skattskyldiges faktiska behandling av tillgång- arna bli avgörande för beskattningen. Överföringar som visar sig inte vara vad de utgivit sig för borde således såsom skentransaktion frånkännas ver— kan i beskattningshänseende.
Skatteflyktskommittén har vidare föreslagit vissa ändringar i den s.k. skyldemansbestämmelsen i 35 5 2 mom. kommunalskattelagen. Bestämmel- sen, som tillkommit för att motverka skatteflykt, innebär såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt att frågan, om skattepliktig realisationsvinst föreligger, i vissa fall inte skall bedömas med utgångspunkt från säljarens fång utan med hänsyn till hans fångesmans fång. Så är fallet när skattskyl— dig fått egendom som gåva av make eller skyldeman och denne i sin tur förvärvat egendomen genom ett oneröst fång. Detsamma gäller om make vid bodelning i anledning av makes död fått egendom, som han sj älv före eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Likaså gäller detta om make vid bodelning av annan anledning fått egen- dom, som någondera maken förvärvat genom dylikt oneröst fång. Skatte- flyktskommittén ansåg att skyldemansregeln borde ändras i två hänseen- den.
För det första måste i sådana fall, då fångesmannen enligt kommitténs förslag beskattats såsom om avyttring ägt rum —- t.ex. vid gåva av egendom som utgjort omsättningstillgång i den skattskyldiges rörelse — hänsyn tas till denna beskattning vid beräkning av realisationsvinsten. Anskaffnings— kostnaden borde i sådant fall enligt kommittén beräknas motsvara det värde efter vilket fångesmannen beskattats.
För det andra borde enligt kommittén skyldemansregeln justeras så att den blev tillämplig även när fångesmannen förvärvat egendomen genom gåva från skyldeman eller genom bodelning som skulle medfört att, om denne i stället avyttrat egendomen, realisationsvinstfrågan skulle ha be— dömts med utgångspunkt från hans företrädares eller ett hans eget tidigare fång. Enligt vad kommittén erfarit hade det nuvarande villkoret att fånges- mannens förvärv skall vara oneröst stundom utnyttjats för att undgå den med skyldemansregeln avsedda beskattningseffekten. Det fanns enligt kom- mittén exempel på att bodelningsförrättningar företagits enbart i detta syfte. Det bör tilläggas, att kommittén utgått från att den avyttring, för vilken skatteplikt enligt förslaget bör ifrågakomma, skett inom den för realisa— tionsvinstbeskattning enligt gällande regler föreskrivna tiden, räknat från det fång, som i detta sammanhang skall räknas såsom realisationsvinst- grundande.
Skatteflyktskommittén hade i förevarande sammanhang även berört frå-
gan om beskattning av dödsbodelägares realisationsvinst genom avyttring av egendom, som han förvärvat genom arvskifte men som dödsboet i sin tur inköpt inom den för realisationsvinstbeskattning föreskrivna tiden. Kom- mittén hänvisade till att dylik beskattning ansetts icke kunna ske enligt vad som framgick av ett i RÅ 1954 ref. 3 redovisat rättsfall. Detta fall avsåg avyttring av en fastighet, som av den skattskyldige förvärvats på nyss angivet sätt. Kommittén hade därför övervägt ett förslag om författnings- ändring i detta hänseende av innebörd att dödsboets fång i det antydda fal- let skulle vara avgörande för delägarens realisationsvinstbeskattning. Då emellertid en sådan ordning skulle innebära en komplicering ur taxerings- kontrollsynpunkt och kommitténs förslag i övrigt beträffande dödsbons be- skattning syftade till att göra det mindre lockande än tidigare att bibehålla dödsbon oskiftade, hade kommittén funnit Övervägande skäl tala för att inte förorda den ifrågasatta ändringen.
Värdesäkringskommittén
Den är 1959 tillsatta värdesäkringskommittén har i sitt betänkande SOU 1964: 2 angående indexlån berört de skatteproblem som kan aktualiseras om värdesäkringsfrågan skulle lösas genom dylika lån. Utgångspunkten för kommitténs överväganden har härvid varit att, om indexlån skall kunna ge full värdesäkring, indextilläggen måste lämnas intakta av beskattningen. För att tillgodose detta önskemål måste enligt kommittén i stället för den nuvarande »nominala» beskattningen införas en »real» beskattning av kapi- talinkomster och kapitalutgifter med utgångspunkt från en allmän pris- nivåindex. Den del av avkastningen på indexlån, som utgöres av indextill- lägg, skulle därvid betraktas som kapitalåterbetalning och inte — såsom nu är fallet —— såsom ränta. Enligt kommitténs uppfattning kan man emellertid inte införa en dylik »real» beskattning av indexlån, om man inte samtidigt övergår till en »real» beskattning av samtliga kapitalinkomster och kapital- vinster. Kommittén har därför — fastän med framhållande av att någon för värdesäkringssyftet ideal lösning av skattefrågan inte kunnat åstad- kommas —— i betänkandet skisserat utformningen av ett dylikt skattesystem (se Bilaga 1 i betänkandet sid. 397—475). Därvid har kommittén behandlat även realisationsvinsterna (sid. 428—441). I fråga om värdepapper anför kommittén i detta sammanhang följande.
Såvitt gäller värdepapper — exempelvis aktier — bör möjligheterna att obe- roende av innehavstidens längd få till stånd en real kapitalvinstbeskattning vara betydligt enklare än beträffande fastigheter, eftersom vinsten i princip endast utgöres av skillnaden mellan försäljningspriset och ett med ledning av index om- räknat inköpspris. Om sålunda uppgift om värdehandlingens inköpspris och inköpsår lämnas i varje års deklaration torde sedan en omräkning av inköps- priset med hjälp av index inte behöva möta alltför stora svårigheter. I varje fall
skulle man kunna tänka sig en betydande förlängning av den tidsfrist om fem år, som nu gäller som villkor för att realisationsvinstbeskattningen skall kunna ske vid avyttring av lös egendom.
Kommittén tillägger härefter följ ande.
I den föregående framställningen har antagits att realisationsvinstbeskattningen genomgående skall bygga på real grund. Det kan emellertid ifrågasättas, om det är påkallat att tillämpa en real beskattning för samtliga realisationsvinster oavsett innehavstidens längd och den avyttrade egendomens art. För kapitalplaceringar, som från början varit avsedda att vara kortsiktiga och som verkställts i uppen- bart spekulationssyfte, exempelvis kortsiktiga affärer med aktier och andra värde- papper, synes det sålunda finnas mindre anledning att tillämpa en real beskattning än beträffande kapitalplaceringar, som varit avsedda att fortbestå, exempelvis för- värv av egen bostadsfastighet. Att förebringa någon godtagbar bevisning rörande den bakomliggande avsikten med en viss placering torde dock inte vara möjligt. Man synes emellertid kunna våga påståendet, att förvärv av en fastighet i allmän- het är att anse som en mera långsiktig placering under förutsättning givetvis att fastigheten inte utgör omsättningstillgång i förvärvskällan rörelse. Den omständig- heten att en fastighet efter endast några år avyttras behöver sålunda inte innebära att fastigheten förvärvats i spekulationssyfte utan kan avyttringen vara föranledd av helt andra orsaker, exempelvis fastighetsägarens avflyttning från orten. I fråga om exempelvis aktier torde det däremot ligga närmare till hands att antaga att spekulationssyfte verkligen förelegat, om avyttring sker inom en förhållandevis kort tidrymd. Eftersom det emellertid inte torde vara möjligt att förebringa någon godtagbar bevisning rörande det bakomliggande syftet med förvärvet, synes den reala beskattningsprincipen böra tillämpas oberoende av innehavstidens längd.
KAPITEL 5
Beskattningen av realisationsvinster i Vissa andra länder
Inledning
Vid behandlingen av de frågor, till vilka utredningen har att taga ställning, har det sitt givna intresse att undersöka hur realisationsvinstbeskattningen och därmed sammanhängande spörsmål reglerats i andra länder.
För att rätt bedöma värdet av de i utlandet förefintliga reglerna erfordras strängt taget en ganska ingående kännedom om skattesystemet i dess helhet i respektive land. Det är t.ex. inte utan betydelse att man i England och USA saknar förmögenhetsbeskattning. Å andra sidan bör värdet av sådana jämförelser inte heller överdrivas och, då en undersökning avseende en mera allsidig belysning av skattelagstiftningen i de olika länderna skulle kräva avsevärt mer tid och arbete än som kan antagas svara mot den fak- tiska nyttan därav, har utredningen, vars uppgift är av mera tekniskt beto- nad karaktär, begränsat redogörelsen till att avse den skattemässiga behand- lingen i vissa länder av realisationsvinster och realisationsförluster och, i förekommande fall, vissa därmed näraliggande frågor. Det ligger i sakens natur att redogörelsen i vissa avseenden kan synas mindre aktuell i be- traktande av det resultat, vartill utredningen kommit vid utformningen av sitt förslag. Redogörelsen har emellertid bibehållits även i dessa delar med tanke på att kunna tjäna såsom underlag för den fortsatta behandlingen av frågan rörande den svenska aktievinstbeskattningens utformning.
Då i utredningsdirektiven särskilt hänvisats till de beskattningsregler på området som gäller i Förenta staterna och Danmark, har helt naturligt lag— stiftningen i dessa länder ägnats ett jämförelsevis stort utrymme. Likaså har redogörelsen för den engelska lagstiftningen blivit relativt omfattande med hänsyn till att i denna lagstiftning Vinstbeskattningen beträffande sär— skilt aktier och andra värdepapper blivit tämligen ingående reglerad.
Till undvikande av missuppfattningar bör likväl i detta sammanhang framhållas, att redogörelsen för den utländska rätten på området inte gör anspråk på att vara i alla avseenden fullständig eller uttömmande. Under- sökningen har nämligen mera avsett att få fram huvudreglerna i vederbö— rande lagstiftning än ett återgivande i detalj av gällande bestämmelser. Här- till kommer att det tillgängliga undersökningsmaterialet i vissa fall varit förhållandevis begränsat. Vidare kan tilläggas, att redogörelsen i huvudsak
avser förhållandena sådana de varit av utredningen kända fram till septem- ber 1965. Av tekniska skäl har inte alla de senare ändringar eller ändrings- förslag, som den ständigt pågående lagstiftningsverksamheten i olika län- der kan ha givit upphov till, kunnat beaktas.
Innan utredningen går närmare in på reglerna för realisationsvinstbeskatt- ningen i vissa länder, kan helt allmänt konstateras följ ande.
Som regel innehåller skattelagstiftningen i de olika länderna inte någon precisering av realisationsvinstbegreppet. Begreppets närmare innebörd måste därför ofta bli en tolkningsfråga vars lösande ytterst ankommer på vederbörande lands taxeringsmyndigheter eller skattedomstolar. I stort sett torde dock de i utlandet använda uttrycken kapitalvinst och kapitalförlust motsvara vad som i Sverige förstås med realisationsvinst och realisations- förlust, d.v.s. den värdestegring eller värdeminskning som framkommer vid egendomsöverlåtelse av icke yrkesmässig karaktär och som i regel fram- står som skillnaden mellan priset vid försäljningen och priset vid förvär- vet. Då utredningen i redogörelsen för de utländska reglerna använder sam- ma uttryck, sker detta därför med bortseende från de avvikande nyanser som på sina håll kan föreligga.
Generellt sett återspeglar de olika ländernas skattemässiga behandling av kapitalvinsterna följande tre varianter. Den ena är att vinsten behandlas på samma sätt som ordinär inkomst utan åtskillnad beträffande skatteplikt, skattskyldighet eller skattesats. Den motsatta ytterligheten är att kapital- vinsten helt undantages från beskattning. Den tredje varianten, slutligen, innebär att kapitalvinsten beskattas under vissa speciella förutsättningar och eventuellt efter annan skattesats än som är tillämplig beträffande ordi- när inkomst.
I fråga om kapitalvinster, som realiseras yrkesmässigt, d.v.s. mestadels inom en av den skattskyldige bedriven rörelse, vare sig den skattskyldige är en fysisk eller juridisk person, gäller således i flertalet länder att sådana vinster, t.ex. vid försäljning av aktier och andra värdepapper eller vid avytt- ring av inventarier o.d., beskattas på samma sätt som vanlig rörelseinkomst. I dessa fall göres ingen åtskillnad mellan rörelseinkomst och annan inkomst. Undantag finns dock, såsom i Storbritannien, där vinst vid avyttring av byggnader samt av fasta maskiner och inventarier, använda i rörelsen, inte blir föremål för beskattning. På sina håll, t.ex. i Spanien, inkomstbeskattas även kapitalvinster utanför skattskyldigs rörelse i vanlig ordning, om de är av spekulativ karaktär. Vad som skall inläggas häri — förhandenvaron av ett vinstsyfte, något som ofta är svårt att bevisa, eller av en viss frekvens eller storleksordning beträffande vinsterna i fråga —— är oklart.
I övrigt gäller beträffande kapitalvinster utanför rörelse, såvitt fråga är om fysiska personer, att dylika vinster i de flesta länder i princip går fria från beskattning.
I flera länder — kretsen tenderar att öka — inkomstbeskattas kapital- vinster, liksom i Sverige, under vissa förutsättningar och i enlighet med särskilda regler.
Vinstbeskattningen, där den förekommer, är oftast knuten till förutsätt- ningen att överlåtelsen ägt rum inom viss tid efter förvärvet. I fråga om tidsperiodens längd föreskrives i allmänhet en längre tidsperiod för fast egendom än för lös egendom. Innehavstiden är också av betydelse i de fall då lägre skatt utgår efter viss tid.
Bakom de ifrågavarande tidsgränserna torde — liksom i Sverige _— ligga tanken, att ju kortare tid som förflutit mellan förvärv och avyttring desto starkare kan överlåtarens vinstsyfte förmodas ha varit. Av praktiska skäl har man då valt att låta Vinstbeskattningen träffa alla överlåtelser inom viss begränsad tid efter förvärvet, oberoende av om vinstsyfte förelegat i det en- skilda fallet eller ej. Som exempel på länder med sådan tidsbegränsad be- skattning kan — utom Sverige _— nämnas följande.
Finland fast egendom ................................................ 10 år lös egendom ................................................ 5 år Luxemburg fast egendom ................................................ 2 är lös egendom ................................................ 1 år Norge fast och lös egendom (undantag: värdepapper) 10 år Spanien fast egendom ................................................ 3 är lös egendom ................................................ 1 år Västtyskland fast egendom ................................................ 2 år lös egendom ................................................ 6 mån. Österrike fast egendom ................................................ 2 är lös egendom ................................................ 1 år
Kapitalvinsterna behandlas i dessa länder i regel efter samma grunder som ordinär inkomst och beskattas efter samma skattesatser som denna.
I vissa länder ger emellertid lagstiftningen på området uttryck åt upp- fattningen, att all realiserad värdestegring i princip skall vara underkastad beskattning, oavsett den tidslängd under vilken överlåtaren innehaft egen- domen. En viss hänsyn till innehavstiden tas i regel genom att vinster som realiseras sedan en viss tid förflutit efter innehavet beskattas med tillämp- ning av en lägre fix procentsats.
USA och Danmark utgör exempel på länder som tillämpar en dylik i tiden obegränsad kapitalvinstbeskattning med en efter innehavstiden differen- tierad beskattning. I USA utgör _— frånsett vissa alternativ —— skatten på kapitalvinster, realiserade efter 6 månader endast 25 % av vinstens belopp. I Danmark uttages i vissa fall skatt med 30 % av 2/3 av vinsten vid försälj- ning av aktier o.d., om aktierna innehafts under en tid av minst två år. Även
i Storbritannien har numera införts en icke tidsbegränsad beskattning av kapitalvinster. Hela vinsten beskattas vid realisation som sker inom 12 må- nader från förvärvet. Sker realisationen efter längre tids innehav beskattas endast en mindre del av vinsten.
I Indien tillämpas ett liknande system, ehuru skatten på vinster som realiserats efter den avgörande tidsgränsen _— 12 månader _ där ställts i viss relation till skatten på den skattskyldiges övriga inkomst.
Ytterligare exempel på icke tidsbegränsad kapitalvinstbeskattning erbju- der Chile och Guatemala. I Chile, vars nya lagstiftning publicerats i februari 1964, tillämpas en lägre skattesats, om den försålda egendomen förvärvats före den nya lagens ikraftträdande.
I samband med kapitalvinstbeskattningen kan nämnas en beskattnings— form, som torde ha till syfte bl.a. att förhindra ett kringgående av de allmänna reglerna om inkomstbeskattning av vinst vid försäljning av rörelse- företag och deras tillgångar. Kringgåendet kan i sådana fall ske genom att försäljningen i stället avser en väsentlig andel av aktierna i företaget. En dy- lik försäljning av en på visst sätt kvalificerad majoritetspost behandlas då som om försäljningen avsett själva rörelsen eller tillgångarna i fråga. Reg- ler av detta slag finns t.ex. i Västtyskland, Nederländerna, Norge och Öster- rike.
I övrigt kan nämnas att man i några länder överväger ny lagstiftning an- gående beskattning av kapitalvinster, både i länder, som förut har sådan lag- stiftning, samt i länder, där kapitalvinster för närvarande inte beskattas. Till de förra hör Norge, där förslag till nya regler angående vinstbeskatt- ning av värdepapper framlagts av en kommitté. Till de senare hör Kanada, där frågan om kapitalvinstbeskattningen är under utredning.
I det följande skall utredningen närmare redogöra för kapitalvinstbeskatt- ningen i vissa länder.
Amerikas förenta stater
Inkomstbeskattningen Aktiebolag har att för sin inkomst erlägga federal inkomstskatt i form av dels »normal tax» och dels »surtax». Enligt de ändringar som genom- fördes i skattelagstiftningen genom Revenue Act of 1964 skall »normal tax» från och med nämnda år utgå med 22 % (i stället för tidigare 30 % ). »Sur— tax», som uttages för inkomst överstigande 25 000 dollars, utgår med 28 % under 1964 (i stället för tidigare med 22 %) och därefter med 26 %. Från och med 1965 utgör således den sammanlagda bolagsskatten 48 % för inkomst överstigande 25000 dollars. Som en lindring av dubbelbeskatt- ningen av aktieutdelningar gäller dock att avdrag får göras för utdelning från annat amerikanskt aktiebolag med 85 % av utdelningens belopp, såvida inte utdelningen härrör från vissa skatteprivilegierade bolag.
Särskilda regler gäller för beskattningen av vissa investmentbolag, s.k. regulated investment companies. Med sådant bolag förstås bolag som inre- gistrerats i enlighet med 1940 års Investment Company Act. Denna kategori företag omfattar bl.a. sådana aktiefonder eller aktiestiftelser, som går under beteckningen »mutual funds». För att de särskilda reglerna skall vara till- lämpliga gäller i huvudsak följande villkor. Aktierna i bolaget måste vara spridda på ett stort antal händer. Även bolagets eget innehav av aktier i andra bolag måste förete en stor spridning. Vidare måste bolagets totalin- komst till minst 90 % utgöras av utdelning å aktier och vinst vid försälj- ning av aktier o.d., samt till mindre än 30 % avse vinst genom försäljning av aktier som innehafts kortare tid än tre månader. Av nettoinkomsten — exklusive vinster genom försäljning av aktier som innehafts under längre tid än 6 månader — måste bolaget utdela minst 90 %. Om bolaget upp- fyller de nu angivna villkoren, har det inte rätt till det förutnämnda avdra- get med 85 % av utdelningens belopp. Bolaget får i stället rätt till avdrag för verkställd utdelning. Bolaget beskattas med andra ord endast för den del av inkomsten som inte utdelas under det att den utdelade inkomsten beskattas hos aktieägaren. Angående den skattemässiga behandlingen av vissa realisationsvinster som uppkommit för s.k. regulated investment companies gäller särskilda regler.
För de fysiska personerna utgår den federala inkomstskatten efter in- komstens storlek enligt en progressiv skala, vars skattesatser jämlikt 1964 års Revenue Act stiger från 14 % till 70 % (tidigare 20—91 %, dock maxi- malt 87 % av den beskattningsbara inkomsten). Av mottagen aktieutdel- ning är, med vissa undantag, de första 100 dollars (makar 200 dollars) icke underkastade beskattning.
Rcalisationsvinstbeskattuingen Under det att den traditionella uppfattningen i de flesta länder varit att kapitalvinster inte skolat beskattas _— denna uppfattning har man t.ex.
haft i Storbritannien intill 1962 — har man i USA sedan länge haft den motsatta uppfattningen, även om beskattningsreglernas utformning varie- rat under årens lopp. Reglerna har således växlat mellan full beskattning av realisationsvinsterna såsom för vanlig inkomst, oberoende av innehavs- tiden, beskattning av vinsterna såsom för vanlig inkomst men efter fallande skalor, beroende på innehavstiden eller en kombination av vanlig inkomst- beskattning och beskattning med maximerad skattesats efter viss tids inne- hav. I fråga om förlusterna har reglerna varierat mellan ingen avdragsrätt alls, full avdragsrätt även från ordinär inkomst samt avdragsrätt endast från realisationsvinster.
De nuvarande amerikanska reglerna angående realisationsvinstbeskatt- ningen är mycket detaljerade och reglerar en mängd olika speciella fall. I det följande kommer endast att redovisas de mera väsentliga delarna av lag-
stiftningen. Avsikten är att ge en mera allmän uppfattning om lagstift— ningens uppbyggnad.
Kort- och långtidsvinster samt motsvarande förluster
De amerikanska reglerna för den federala realisationsvinstbeskattningen skiljer sig i vissa väsentliga hänseenden från motsvarande svenska reg- ler. Enligt amerikanska regler kan nämligen skattepliktig realisationsvinst uppkomma även när den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genom ett icke oneröst fång såsom arv och gåva. Skattskyldigheten för reali- sationsvinst upphör inte — såsom i Sverige — efter viss tids innehav av tillgången. Den gällande sexmånadersgränsen innebär blott att vinst, som uppkommit vid avyttring efter mer än sex månaders innehav av den för- sålda egendomen, kan få beskattas efter en lägre skattesats. Slutligen göres i den amerikanska realisationsVinstbeskattningen inte såsom enligt de svens- ka reglerna någon åtskillnad mellan fast och lös egendom.
Angående huvuddragen i den amerikanska realisationsvinstbeskattningen kan i övrigt nämnas följande.
Bestämmelserna tillämpas endast vid försäljning eller byte och därmed jämförliga förfoganden. Man skiljer mellan två slags vinster respektive för- luster, nämligen korttidsvinster och motsvarande förluster (short-term capital gains or losses) samt långtidsvinster och motsvarande förluster (long-term capital gains or losses).
För att en korttidsvinst eller -förlust skall anses föreligga förutsättes att den tillgång som sålts eller bytts inte innehafts under längre tid än sex månader.
En långtidsvinst eller -förlust kan uppkomma, när tillgången i fråga sålts eller bytts efter längre tids innehav än sex månader.
Den vinst, som skall beskattas —— vare sig fråga är om en korttids- eller långtidsvinst —— är ett nettobelopp. Från summan av korttidsvinsterna under ett visst beskattningsår avräknas korttidsförluster och eventuella långtids- förluster. Vinstöverskottet betecknas som »net short-term capital gain». Den del av långtidsvinsternas summa som överstiger långtidsförluster och eventuella korttidsförluster utgör vad som kallas »net long-term capital gain».
Vad beträffar förlusterna är det belopp, som kan ifrågakomma för avdrag, också ett nettobelopp, nämligen det belopp, varmed summan av förlusterna överstiger summan av vinsterna —— vare sig dessa är korttids- eller långtids- vinster.
Korttidsvinst beskattas såsom annan inkomst. Vinsten sammanlägges således med den skattskyldiges övriga inkomster och skattlägges jämte dessa efter de skattesatser som är tillämpliga på den totala inkomsten.
I fråga om långtidsvinster ges möjlighet till beskattning enligt två olika
alternativ, därvid den skattskyldige kan välja det för honom fördelaktigaste. En viss skillnad föreligger dock mellan bolag och andra skattskyldiga, in- klusive fysiska personer.
För bolagen gäller, att långtidsvinsten kan sammanläggas med annan bolagets inkomst och jämte denna beskattas enligt vanliga regler. Om inte bolaget har att för sin inkomst erlägga endast »normal tax» torde emellertid det andra till buds stående alternativet alltid väljas. Enligt detta alternativ skall skatt å realisationsvinsten uttagas med endast 25 %. Bolagets övriga inkomst beskattas enligt vanliga regler.
Även fysiska personer har en motsvarande valmöjlighet i fråga om be- skattningen av långtidsvinster. För personer med små inkomster kan en beskattning av vinsten tillsammans med övrig inkomst innebära en reell fördel, särskilt som vid tillämpning av detta alternativ fysiska personer åtnjuter den särskilda förmånen i förhållande till bolagen, att avdrag med- ges med 50 % av realisationsvinstens belopp. Detta innebär alltså att endast halva realisationsvinsten beskattas. Det andra alternativet är, liksom för bolagen, att skatt å realisationsvinsten uttages med 25 %. Detta senare alter- nativ är fördelaktigast för personer, vilkas marginalskatt överstiger 50 %.
Angående de realisationsförluster som kan komma i betraktande —— vare sig fråga är om korttidsförlust eller långtidsförlust — gäller för bolagens del att ingen del av förlusten får avräknas från den ordinära inkomsten. Förlust, som uppkommit under ett visst är och som inte kunnat avräknas från realisationsvinst under samma år, får nämligen endast avräknas genom förlustavdrag från realisationsvinst under något av de nästföljande fem åren. Fysisk person får däremot i andra hand avräkna förlustbeloppet även mot ordinär inkomst under förluståret upp till 1 000 dollars. Överskjutande förlustbelopp får, tills det blivit helt konsumerat, utnyttjas genom förlust- avdrag under senare år utan tidsbegränsning, därvid under respektive år ordinär inkomst intill 1 000 dollars får utnyttjas, om det överförda förlust— beloppet inte kunnat avräknas mot realisationsvinst. Å andra sidan gäller för fysiska personer den inskränkningen i fråga om rätten till avdrag för realisationsförlust, att den avyttrade egendomen skall ha innehafts i och för produktion av inkomst. Detta gäller trots att realisationsvinst beskattas oberoende av om egendomen innehafts för sådant ändamål eller ej.
För fysisk person, som inte är amerikansk medborgare och som inte är bosatt i USA (nonresident alien), gäller särskilda regler angående beskatt- ningen av realisationsvinster, vilka realiserats inom USA. I princip är en sådan person icke skattskyldig för dylika vinster. Däremot inträder skatt- skyldighet för vinst som realiserats under tid, då han faktiskt befinner sig i USA, eller under ett år, då han vistats i USA under minst 90 dagar. I dessa fall uttages skatt med 30 % av nettovinsten. Enligt ett under år 1965 fram- lagt förslag har i syfte att främja utländska investeringar i USA föreslagits att den förenämnda tiden om 90 dagar skall ökas till 183 dagar.
58 Vinstberäkningen
F ö r v ä r v g e n o m k 6 p, b y t e 0. d. Realisationsvinstens belopp beräk- nas i princip såsom skillnaden mellan försäljningspriset och anskaffnings— kostnaden för den avyttrade tillgången. Med anskaffningskostnad förstås här vad överlåtaren vid sitt förvärv erlagt i pengar eller annat motvärde. För inventarieförd egendom (property included in inventory) gäller senaste inventarievärdet såsom ingångsvärde vid realisationsvinstberäkningen. Be- träffande egendom förvärvad före den 1 mars 1913 gäller att ingångsvärdet i vart fall ej får sättas lägre än till egendomens allmänna marknadsvärde sagda dag. Vid bestämmandet av marknadsvärdet å aktier denna dag skall särskild hänsyn tagas till bolagstillgångarnas marknadsvärde samma dag. Att värdet per den 1 mars 1913 tagits till utgångspunkt för värderingarna i dessa fall sammanhänger med att då antogs den 16:e ändringen i den ame- rikanska konstitutionen, som innebar bl.a. bemyndigande att uttaga fede— ral inkomstskatt och införande av den första amerikanska inkomstskatte- lagstiftningen i modern mening.
I vissa fall skall dock vid vinstberäkningen användas en annan avräk— ningsfaktor än överlåtarens faktiska anskaffningskostnad. Så är fallet t.ex. om överlåtarens fång är icke oneröst, såsom vid arv och gåva.
Förvärv i samband med dödsfall. Har överlåtaren förvär- vat egendomen genom arv och testamente eller genom vissa andra disposi- tioner för dödsfalls skull, skall realisationsvinsten i regel beräknas med utgångspunkt från egendomens allmänna saluvärde vid tiden för dödsfallet. Detta innebär att värdestegring som inträffat före dödsfallet blir obeskattad vid försäljningen. Detta liksom att inte heller själva arvfallet som sådant utlöser någon realisationsvinstbeskattning —— i följd varav värdestegring i betydande grad undgår beskattning — har varit föremål för kritik i den amerikanska diskussionen. I de förslag som sedermera låg till grund för 1964 års ändringar i skattelagstiftningen ingick bl.a. ett förslag att även dödsfall skulle utlösa realisationsvinstbeskattning. I gengäld skulle enligt förslaget skatten å långtidsvinst sänkas från 25 % till 21 %. Detta förslag förkastades emellertid av kongressen.
En förutsättning för att värdet vid dödsfallet skall ligga till grund för vinstberäkningen är att den överlåtelse som föranlett realisationsvinsten inte skett före dödsfallet, såsom när förvärvet grundar sig på en gåva för döds- falls skull. I dylikt fall blir gåvoregeln tillämplig.
Bland de dödsfallsdispositioner som är av betydelse i detta sammanhang räknas även det fallet att en person överför sin egendom till en stiftelse och förbehåller sig avkastningen under sin livstid, under det att egendomen vid hans död skall tillfalla annan. Egendomens värde vid dödsfallet skall ligga till grund för vinstberäkningen vare sig det är stiftelsen eller arvingen som efter vederbörandes död gör realisationsvinsten.
I stället för värdet vid tiden för dödsfallet kan alternativt värdet vid en senare tidpunkt komma till användning. En boutredningsman eller testa- mentsexekutor kan nämligen välja att arvsskatten beräknas på grundval av det värde, som dödsboets tillgångar hade på ettårsdagen efter dagen för dödsfallet, eller om tillgångarna sålts, utskiftats eller på annat sätt frånhänts dödsboet före ettårstidens utgång, värdet vid ett sådant förfogande över till— gångarna. Värdet vid denna senare tidpunkt skall då även ligga till grund för realisationsvinstberäkningen.
Den allmänna regeln att realisationsvinst å egendom som ingått i dödsbo skall bestämmas med utgångspunkt från värdet vid dödsfallet gäller inte, om egendomens förvärvande varit att anse såsom inkomst för den avlidne, t.ex. lön som erhållits i efterhand. Då skall i stället användas det ingångs- värde som varit tillämpligt för den avlidne.
F ö r v ä r v g e n o 111 g å v a. Har överlåtaren av egendom förvärvat denna genom gåva, skall realisationsvinsten beräknas med utgångspunkt från det värde på egendomen som skulle ha fått avräknas om överlåtelsen verkställts av givaren. Överlåtarcn beskattas med andra ord- även för den värdestegring som uppkommit under hans fångesmans, d.v.s. givarens inne- hav. I motsats till vad fallet är vid dödsfall ger således gåva inte upphov till något nytt ingångsvärde. Har gåvan skett före den 1/1 1921 gäller dock att såsom ingångsvärde skall anses egendomens marknadsvärde vid gåvotaga- rens förvärv.
Om överlåtelsen resulterat i förlust, är regeln att såsom ingångsvärde skall räknas det lägsta av givarens ingångsvärde respektive egendomens värde vid gåvotillfället. Är det sistnämnda värdet lägst, skall således detta värde ligga till grund för förlustberäkningen. Denna specialbestämmelse avser att förhindra gåvoöverföringar i skatteundandragande syfte. Utan denna bestämmelse skulle t.ex. en aktieägare, som inte själv är i stånd att vid sin inkomstbeskattning dra fördel av en försäljningsförlust, i stället kunna skänka aktierna till en annan person, vilken kunde sälja aktierna och med utnyttjande av givarens ingångsvärde utnyttja förlusten vid en för- säljning. Genom att förlusten måste beräknas med utgångspunkt från vår- det vid gåvotillfället, om detta värde är lägre än det för givaren gällande ingångsvärdet, kan säljaren alltså inte utnyttja den värdeminskning som uppkommit under givarens innehav.
Vidare gäller, att gåvans ingångsvärde skall ökas med gåvoskatt som erlagts (i regel av givaren). Den bakomliggande tanken är att gåvoskatten representerar en i egendomen nedlagd »kostnad» som ökat dess värde. Ingångsvärdet får dock ej härigenom ökas utöver egendomens allmänna saluvärde.
I tillämpningsföreskrifterna har man för att möjliggöra ett riktigt beräk- ningsunderlag föreskrivit att gåvogivare och -mottagare bör föra och
bevara anteckningar om gåvans marknadsvärde vid gåvotillfället och om nedlagda kostnader.
Justering av ingångsvärdet. Oavsettvilket ingångsvärde som än används enligt det föregående, skall detta justeras uppåt eller nedåt med hänsyn till särskilda faktorer som inverkar på tillgångens värde. Värde- förhöjande faktorer är sådant som kostnader för förbättringar, om- och till- byggnader o.d., utgifter för varumärke och firmanamn, allt under förutsätt- ning att kostnaderna inte avdragits såsom löpande omkostnader. Motsatt inverkan på värdet har sådant som vanlig värdeminskning, substansminsk- ning och avbetalningar. Ingångsvärdet skall minskas med det högsta av an- tingen faktiskt medgivet avdragsbelopp, i den mån detta påverkat taxering- en, eller normalt avdragsgillt belopp, även om avdrag inte yrkats.
I vissa speciella fall får ingångsvärdet inte genom justeringar nedbringas under noll.
Om en person säljer aktier eller andra värdehandlingar som härrör från samma emission men som han förvärvat i olika poster vid skilda tidpunkter, kan ingångsvärdet vara olika, beroende på till vilken post de avyttrade vär— depapperen hänför sig. Den allmänna regeln är att den skattskyldige får ange från vilken post värdepapperen i fråga härrör, om han kan identifiera dessa. Om en identifiering inte är möjlig, gäller regeln »först in först ut». I vissa speciella fall får ett genomsnittsvärde användas såsom ingångsvärde, t.ex. när aktier av olika valörer förvärvats genom utbyte av aktier i sam- band med reorganisationen av ett bolag.
E r h ä 1 l e t v e (1 e r 1 a g. Det vederlag som konstituerar en realisations- vinst eller en realisationsförlust är i princip den betalning som överlåtaren erhållit i pengar och/eller annat. Har överlåtaren fått betalning i annat än pengar, värderas detta efter marknadsvärdet. Till sådan betalning räknas även efterskänkande av skuld, för vilken överlåtaren häftar. Värdet av belå- nad egendom inräknas likaså i betalningen, även om den skattskyldige inte själv är ansvarig för lånet. (Härav följer att även värdet av intecknad egen- dom inräknas i ingångsvärdet utan avräkning för inteckningens belopp.)
I vissa fall är frågan om en vinst kan anses realiserad beroende av huru- vida vederlaget har ett fixerbart marknadsvärde. Om egendomen avyttras i utbyte mot en förpliktelse från köparens sida, vars värde inte kan fixeras, anses säljaren inte ha realiserat någon vinst vid försäljningstillfället. Trans- aktionen lämnas tills vidare »öppen». Senare betalningar från köparen avräknas mot ingångsvärdet på den överlåtna egendomen till dess att detta konsumerats och överskjutande betalning beskattas som ordinär inkomst. Som exempel på vad som här avses har angivits ett fall i vilket förpliktelsen gick ut på att betala belopp som var beroende av de kvantiteter järnmalm som skulle brytas. I allmänhet anses dock en förbindelse ha ett fixerbart
61 värde, om den innefattas i en överlåtbar handling eller i en förpliktelse som i sig själv är av en omsättningsbar natur.
Innehavstiden
Den förut nämnda sexmänadersgränsen avser att på ett schablonmässigt sätt markera skillnaden mellan egentliga spekulationsvinster och andra kapi- talvinster. Beträffande innehavstiden är att märka att man i vissa fall, då utbyte av egendom inte utlöser någon vinstbeskattning och denna uppskju- tes, räknar med den sammanlagda innehavstiden. Vidare kan erinras om att vid förvärv genom gåva mottagaren genom att han får använda givarens ingångsvärde får räkna sig tillgodo dennes innehavstid. Sexmånadersgränsen som sådan är emellertid i flera avseenden av praktisk betydelse för den skattskyldige. Vinst kan i enlighet med vad förut sagts beskattas med endast 25 % om avyttringen sker först när tillgången innehafts mer än sex måna- der. Beträffande förluster är det, om den skattskyldige i övrigt har vinst av blott ett slag. d.v.s. antingen endast korttidsvinst eller endast långtids- vinst, likgiltigt om förlusten är en korttids- eller en långtidsförlust. Förlus— ten får i båda fallen kvittas mot vinsten. Har den skattskyldige både kort- tids- och långtidsvinster, är det däremot fördelaktigt för honom att, om möj- ligt, göra en korttidsförlust motsvarande korttidsvinstens belopp, eftersom han då kan utnyttja långtidsvinstens lägre beskattning, inklusive den för fy- sisk person medgivna reduktionen av den skattepliktiga vinstens belopp med 50 %.
Vid option börjar innehavstiden för den förvärvade tillgången den dag optionen utövas. Tiden för optionsrättens bestånd medräknas däremot inte, såvida ej fråga är om varor som omfattas av terminsaffärer. Har dylika varor förvärvats i följd av ett terminsavtal, inräknas tiden för innehavet av kontraktet i innehavstiden för varorna, om kontraktet varit att anse som en kapitaltillgång.
Vid blancoaffärer anses försäljning ha skett när affären är verkställd. I tid att vinst genom blancoaffär anses som korttidsvinst, om den egendom som tagits i anspråk för affärens slutliga genomförande inte innehafts längre tid än sex månader den dag då affären genomfördes. Vissa föreskrif- ter finns som har till syfte att hindra icke åsyftade manipulationer med avseende å innehavstiden genom förvärv av samma egendom i olika om- gångar.
Skattefria byten
I vissa fall föranleder byte av egendom inte någon omedelbar effekt vid beskattningen. Anledningen är att skillnaden mellan den utbytta och den tillbytta egendomen inte ansetts tillräcklig för att vid den aktuella tidpunk- ten motivera en vinstbeskattning eller ett förlustavdrag. Bytet anses vara av
mera formell än reell natur. 1 skatteavseende åstadkommes blott att hänsyn till eventuell vinst eller förlust genom bytet uppskjutes tills vidare. Tekniskt sker detta genom att den skattskyldige såsom ingångsvärde för den till- bytta egendomen får räkna ingångsvärdet på den utbytta egendomen eller, i vissa fall, genom att ingångsvärdet för den tillbytta egendomen justeras.
Den allmänna regeln är att ett i angiven mening »skattefritt» byte före— ligger, när egendom som innehas för användning i rörelse (for productive use) eller som kapitaltillgång (for investment) utbytes mot annan egendom av samma slag. Härigenom kan t.ex. rörelseinventarier utbytas mot andra inventarier av samma slag utan beskattning. Likaså kan en hyresfastighet utbytas mot en annan hyresfastighet utan beskattning. Detta gäller även om den senare fastigheten har ett högre värde än den utbytta fastigheten. När den tillbytta fastigheten sedermera försälj es skall emellertid vid beräk- ning av vinst eller förlust såsom ingångsvärde avräknas den utbytta fastig- hetens ingångsvärde. Däremot kan en fastighet inte bytas mot en lastbil, eftersom fråga då inte är om tillgångar av samma slag. Inte heller kan en tomt som ingår i ett tomtförsäljningsföretags varulager och som alltså äl avsedd för omsättning bli föremål för skattefritt utbyte. Reglerna härom är nämligen inte tillämpliga på varulager eller annan egendom som i första hand är avsedd för omsättning. Inte heller gäller reglerna i fråga beträf- fande aktier eller andra i författningen angivna värdehandlingar. Dock skall i fråga om. aktier bortses från vinst eller förlust, när ett bolag avyttrar egna aktier mot pengar eller annan egendom eller när bolaget verkställer utbyte av aktier i bolaget mot andra aktier av samma slag, d.v.s. stamaktier mot stamaktier eller preferensaktier mot preferensaktier. Även i vissa andra speciella sammanhang kan »skattefria» utbyten av aktier förekomma.
Det hittills sagda angående »skattefria» byten har i princip endast avse- ende på enbart byte av egendom mot annan likartad egendom. Lämnas egendom i utbyte mot annan egendom jämte mellanavgift i pengar (eller annat), modifieras regeln såtillvida, att vinst beskattas i den mån den motsvaras av den egendom som är av annat slag än den utbytta, alltså i detta fall penningsumman. I övrigt kvarstår utbytets »skattefria» karak- tär, d.v.s. egenskapen att inte konstituera vinst som omedelbart påverkar beskattningen. Förlust beaktas dock inte i dessa fall. Om vinstbeskattning aktualiseras därför att skattskyldig lämnat egendom i utbyte mot annan motsvarande egendom jämte pengar (eller annat motvärde), gäller att ingångsvärdet för den tillbytta egendomen skall minskas med den er- hållna penningsumman (respektive marknadsvärdet å övrigt vederlag) och ökas med den beskattade vinsten. Justeringarna avser att förhindra att vid utbytet beskattad vinst ånyo beskattas, när den tillbytta egendomen sedermera avyttras.
Det sagda kan belysas med följande exempel: En person A byter fastigheten X, med ett justerat ingångsvärde av 170 000 dollars
och ett verkligt värde av 200 000 dollars, mot den av personen B ägda fastigheten Y med ingångsvärde i B:s band av 135000 dollars och ett marknadsvärde av 180 000 dollars. B erlägger i mellanavgift 20 000 dollars till A.
1) A:s vinst beräknas sålunda: Fastigheten Y .................................................................. 180 000 Kontant ........................................................................ 20 000 200 000 Avgår: Fastigheten X:s ingångsvärde ......................................................... 170000 Vinst .......................................................................................... 30 000 Härav utgör skattepliktig vinst ...................................................... 20000 varav 50 % beskattas ..................................................................... 10 000 Ingångsvärdet å fastigheten Y hos A ................................................ 170 000 avgår: erhållna kontanter ............................................................... 20 000 150 000 tillkommer: skattepliktig vinst ......................................................... 20 000 justerat ingångsvärde å Y hos A ...................................................... 170 000
Innehavstiden för fastigheten Y beräknas hos A med utgångspunkt från hans förvärv av fastigheten X.
2) B:s vinst beräknas sålunda:
Fastigheten X .............................................................................. 200000 Avgår:
Fastigheten Y:s ingångsvärde ............................................. 135 000 Erlagd mellanavgift ................................. 20000 155000 Vinst som ej beskattas .................................................................. 45000 Ingångsvärde å fastigheten X hos B ................................................ 155000
Innehavstiden för fastigheten X beräknas hos B med utgångspunkt från hans förvärv av fastigheten Y.
Skattefrihet för utbyte av egendom föreligger vidare i vissa speciella fall. Sålunda gäller att, om en person förlorar egendom genom brand, stöld, konfiskation eller andra liknande orsaker som ligger utanför hans förvål- lande (involuntary conversions) och erhåller ersättning härför i pengar (eller annat motvärde i icke likartad egendom), skall uppkommen vinst inte beskattas, därest han inom ett år köper annan liknande egendom i stället eller förvärvar aktier som innebär kontroll över bolag som innehar dylik likartad egendom. Överstiger den erhållna ersättningen kostnaden för den nyköpta egendomen, beskattas dock överskottet. Vidare föreligger skat- tefrihet vid tvångsmässiga avyttringar, som beror på ny allmän eller admi- nistrativ lagstiftning.
En motsvarande skattefrihet föreligger även vid försäljning och utbyte av personlig bostad. En redogörelse härom återfinns i SOU 1964: 2 sid. 482 ff.
Genom 1964 års Revenue Act har en speciell skattelindring införts för skatt- skyldiga som uppnått 65 år eller mer vid försäljning av sin personliga bo- stad.
Bestämmelser mot obehöriga förlustavdrag
W a 5 11 s al e 5. I fråga om aktier och andra värdepapper finns en särskild bestämmelse som avser att förhindra obehörig skattevinst genom utnytt- jande av förlust i samband med köp och försäljning inom en kortare tids- period av samma papper. Om således en person avyttrar aktier med förlust och köper exakt likadana aktier inom en tid av 30 dagar före eller efter för- säljningen, är förlusten inte avdragsgill i skattehänseende. Utan en sådan regel skulle en person med bibehållande av sitt andelsinnehav i bolaget kun— na skaffa sig en skattemässig förlust. Den inskränkande regeln är inte till- lämplig då aktieförsäljningen sker inom ramen för den skattskyldiges rörelse.
Affärer mellan närstående. Förlust som uppkommer vid köp eller byte godtages inte i skatteavseende, om transaktionen grundar sig på avtal mellan parter som står varandra nära i följande fall, när avtalet berör
1) familjemedlemmar, varmed avses skattskyldigs make och hans av- komlingar i nedstigande led, förfäder i uppstigande led och syskon ;
2) en person och ett bolag, som till mer än 50 % direkt eller indirekt ägs av nämnda person ;
3) två bolag som till mer än 50 % ägs av samma person, om det ena bola- get är ett s.k. personligt holdingbolag, d.v.s. ett bolag som till minst 50 % ägs av högst fem fysiska personer ;
4) stiftaren av eller annan bidragsgivare (grantor) till samt ledningen i eller förvaltaren av (fiduciary) samma stiftelse (trust) ;
5) ledningen i (förvaltaren av) två olika stiftelser, om stiftaren (bidrags- givaren) är samma person för båda stiftelserna;
6) ledningeni (förvaltaren av) samt förmånstagare (beneficiary) i samma stiftelse;
7) ledningen i (förvaltaren av) en stiftelse och förmånstagaren i en annan stiftelse, om stiftaren (bidragsgivaren) är samma person i båda stiftelserna;
8) ledningen i (förvaltaren av) en stiftelse och ett bolag, som till mer än 50 % ägs av stiftelsen eller dess ledning;
9) en person (fysisk eller annan) och en skattefri organisation som kontrolleras av nämnda person eller i förekommande fall hans familj enligt 1) ovan.
Även eljest kan en förlust underkännas i skattehänseende om transaktio- nen framstår såsom tillkommen för skens skull eller om förlusten inte är någon verklig förlust.
I övrigt gäller att man måste skilja mellan realisationsförluster och van- liga löpande förluster. För att realisationsförlust skall föreligga krävs i princip att förlusten uppkommit genom försäljning eller byte av en kapi- taltillgång. Särskilda bestämmelser reglerar vad som i vissa fall skall anses utgöra realisationsförlust. Så gäller t.ex. att förlust, som uppkommit genom att värdepapper — aktier, teekningsrätter, vissa obligationer o.d. som inte utfärdats av enskilda _ blivit värdelösa, skall behandlas på samma sätt som om förlusten uppkommit genom axyttring eller byte av handlingen vid beskattningsårets utgång med de begränsningar i avdragsrätten som därav följer. För förlustens konstaterande krävs alltså inte, såsom i Sverige, en åtminstone formell avyttring. Vad som nu sagts angående förlust på grund av värdelöshet gäller dock inte om handlingen i fråga utfärdats av ett rörel— sedrivande bolag, som till minst 95 % ägs av den skattskyldige. Vidare gäller enligt särskilda bestämmelser, som infördes år 1958 i syfte att främja in- vesteringar i småföretag (small business investments), att förlust å aktier i mindre bolag i viss utsträckning får behandlas såsom löpande förlust.
Beträffande förluster på grund av värdelöshet som hänför sig till andra skulder och förpliktelser än dem som innefattas i värdepapper gäller som allmän regel, att förlusten behandlas såsom en ordinär förlust, om skulden är en rörelseskuld (business debt), och såsom en realisationsförlust i andra fall. I vissa fall kan det vara svårt att bedöma till vilken kategori förlusten skall hänföras, såsom när en skattskyldig, som bedriver verksamhet i bolagsform, lånar ut pengar till eget bolag.
Beskattningens objekt
Realisationsvinstbeskattningen omfattar i princip endast avyttring av kapi— taltillgångar (capital assets). Begreppet kapitaltillgång avser i detta sam- manhang i princip all egendom som innehas av den skattskyldige. Vissa an- givna slag av tillgångar är emellertid uttryckligen undantagna. Dit hör sådant som varulager och andra tillgångar som är avsedda för omsättning i skattskyldigs rörelse, avskrivningsbar eller fast egendom, som används i rörelse, notor och räkningar o.d. mottagna i rörelsen samt vissa andra tillgångar.
I fråga om avskrivningsbar eller fast egendom i rörelse, som innehafts under längre tid än sex månader, gäller dock att, om vid avyttring av sådan egendom vinsterna överstiger förlusterna, vinsterna och förlusterna skall behandlas såsom realisationsvinster och -förluster enligt de för långtids- vinster och -förluster gällande reglerna. Om förlusterna överstiger vinster— na behandlas förluster och vinster däremot enligt de vanliga reglerna för inkomstbeskattningen. Den förmånliga behandlingen av detta slags till— gångar infördes år 1942 under trycket av då rådande krigsförhållanden och hade till syfte bl.a. att främja en nyttig användning av produktionstill-
gångarna. Genom 1962 års lagstiftning infördes emellertid nya bestämmel- ser i syfte att förhindra missbruk av de förmånligare reglerna för realisa- tionsvinstbeskattning. Enligt dessa nya regler skall värdeminskningsavdrag, som återvunnits genom avyttring av annan egendom än fastighet, beskattas såsom vanlig inkomst och realisationsvinstbeskattningen följaktligen be- gränsas till att avse endast vinst som erhållits utöver beloppet av medgivna värdeminskningsavdrag. Motsvarande behandling kan komma i fråga i vissa speciella fall, såsom när ett bolag verkställer utskiftning till sina aktie- ägare av sina nedskrivna tillgångar i samband med en total eller partiell likvidation av bolaget eller i samband med inlösen av en aktieägares aktier i bolaget. Genom 1964 års Revenue Act har antagits särskilda bestämmelser för beskattning såsom vanlig inkomst i stället för såsom realisationsvinst av återvunna värdeminskningsavdrag även vid försäljning av fastighet, när värdeminskningsavdragen beräknats enligt degressiv metod, d.v.s. med an— vändande av högre initialavskrivningar.
Även eljest finns särskilda bestämmelser som i vissa avseenden både begränsar och utvidgar området för realisationsVinstbeskattningen.
Bland inskränkningarna kan t.ex. nämnas att vid avyttring av obligatio— ner och andra skuldbevis, vilka från börj an utgivits till ett diskonterat värde (underkurs), köpeskillingen anses utgöra vanlig ränteinkomst till belopp motsvarande viss del av underkursen. Denna del behandlas alltså inte såsom realisationsvinst. Syftet är att förhindra obehöriga skattevinster. Likaså har man genom 1964 års Revenue Act på ett liknande sätt velat förhindra att vid avbetalningsköp ränta inbakas i en förhöjd köpeskilling så att räntan där- igenom undgår den vanliga inkomstbeskattningen. Den nya bestämmelsen innebär beträffande avbetalningskontrakt, som gäller högre försäljnings- pris ån 3 000 dollars och en avbetalningstid överstigande ett år, att, om avta— let är räntelöst eller innefattar en oskäligt låg ränta, avtalet i skattehänse- ende skall behandlas som om skälig ränta avtalats. Till den del köpeskil- lingen innefattar dylik maskerad ränta skall den alltså inkomstbeskattas i vanlig ordning i stället för att beskattas som realisationsvinst. Även i sam- band med beskattningen av rörelse, som drivs i bolagsform eller andra for- mer för delägarskap, finns bestämmelser med syfte att hindra omvandling av vanlig löpande inkomst till kapitalvinst.
Vidare gäller att vinst vid förfogande över egendom som är föremål för värdeminskning behandlas som ordinär inkomst i stället för som realisa- tionsvinst, när försäljning direkt eller indirekt sker mellan makar eller mellan en fysisk person och ett bolag som till mer än 80 % ägs av denne, eventuellt tillsammans med hans make, minderåriga barn eller barnbarn. Bestämmelsen syftar att hindra möjligheten att genom överlåtelser inom en sådan intressekrets till priset av en låg realisationsvinstbeskattning skaffa ett högre avskrivningsunderlag. Även vinst genom avyttring av vissa till—
gångar med snabbare avskrivning än normalt behandlas såsom ordinär vinst.
Till utvidgningarna av området för realisationsvinstbeskattningen hör t.ex. i samband med anställdas rätt att förvärva aktier i det företag i vilka de är anställda (stock option), förmånen att få behandla vinst vid försälj- ning av dylika aktier såsom långtidsvinst. Enligt 1964 års Revenue Act skall dock denna rätt inträda först i och med tre års innehav av aktien i stället för en hittills föreskriven innehavstid av minst sex månader.
Om ett s.k. regulated investment company (inklusive »mutual funds» o.d.) regelmässigt till aktieägarna utdelar, förutom sin utdelningsinkomst, alla sina långtidsvinster eller en del av dessa, beskattas utdelningen i denna del hos aktieägarna såsom långtidsvinst i stället för såsom vanlig utdelning. Detta innebär att aktieägaren behandlas som om han själv ägt de av invest- mentbolaget avyttrade värdepapperen. Förutsättning för en dylik behand- ling är att bolaget skriftligen underrättat aktieägaren om att utdelningen är av denna art inom 30 dagar efter beskattningsårets utgång. Beloppet av så- lunda bestämd utdelning får dock inte överstiga bolagets verkliga lång- tidsvinster under året.
Icke utdelad långtidsvinst beskattas däremot hos bolaget med 25 %. Bolaget kan emellertid, om det så önskar, verkställa en fiktiv (constructive) utdelning av sådan vinst genom att blott underrätta varje aktieägare därom. Aktieägaren anmodas därvid att inkludera det såsom utdelning betecknade vinstbeloppet i sin bruttoinkomst såsom långtidsvinst. Det anses som om han betalat realisationsvinstskatt med 25 % och han får följaktligen rätt att från sin egen skatt avräkna den skatt som erlagts av bolaget. För att undvika ytterligare realisationsvinstskatt när aktieägaren avyttrar sina aktier i investmentbolaget, har aktieägaren rätt att öka ingångsvärdet för dessa ak- tier med 75 % av den fiktiva utdelningens belopp.
I fråga om aktier och andra värdepapper är att märka att även sådana papper som innehas av en person, vilken yrkesmässigt bedriver handel med dylika papper, kan vara hänförliga till sådana kapitaltillgångar för vilka reglerna om realisationsvinstbeskattningen är tillämpliga. Frågan om deras skattemässiga behandling beror av om papperen i fråga innehas av den skattskyldige i hans egenskap av rörelseidkare eller ej. Endast om de inte innehas i denna hans egenskap behandlas vinst och förlust vid deras försäljning enligt reglerna för realisationsvinstbeskattningen. Emellertid finns en särskild bestämmelse som avser att förhindra missbruk i detta avseende. Enligt denna bestämmelse gäller, att papperen ifråga vid försälj- ning med vinst skall anses såsom kapitalplaceringstillgångar blott om två särskilda förutsättningar är uppfyllda. Den ena är att den skattskyldige inom 30 dagar efter förvärvet i sina böcker tydligt anger att papperen inne-
bas såsom dylika placeringstillgångar. Den andra förutsättningen är att papperen inte vid något tillfälle efter denna tid av 30 dagar innehafts såsom omsättningstillgångar i rörelsen. Härutöver gäller helt allmänt att den avytt- ring varom är fråga i sig själv är av den art att beskattning för realisations— vinst kan ifrågakomma. I händelse av förlust betraktas värdepapperen likaledes såsom placeringstillgångar om de inom 30 dagar efter förvärvet i böckerna betecknats såsom sådana. Däremot behöver i detta fall inte den andra av de båda nyssnämnda förutsättningarna vara uppfylld. Både vid försäljning med vinst och med förlust gäller emellertid att, även om de formella förutsättningarna för en tillämpning av reglerna för realisations- vinstbeskattningen formellt föreligger, vinsten eller förlusten med hänsyn till omständigheterna kan bli behandlad såsom löpande inkomst eller förlust, om transaktionen i fråga i sj älva verket framstår som ett led i den skattskyl— diges yrkesmässiga verksamhet.
Ibland förekommer att skattskyldig, som driver viss verksamhet, för att kunna genomföra en affär inom denna verksamhet förvärvar aktier (eller andra tillgångar), vilka betraktade för sig framstår inte som omsättnings- tillgångar utan som kapitaltillgångar. Fråga uppkommer huruvida en senare avyttring av på dylikt sätt förvärvade aktier (andra tillgångar) —— tie-in purchases —— skall behandlas i skattehänseende. Som exempel har anförts ett fall, där en grossist i vin- och spritvaror på grund av svårigheterna att anskaffa dylika varor under det andra världskriget förvärvade aktier i ett tillverkningsföretag, som beredde sina aktieägare möjlighet att köpa av varuförrådet. Kort därefter såldes aktierna med förlust. I detta fall betrak- tades förlusten såsom en utgift för varornas anskaffande. I andra liknande fall har förlusten som sådan ansetts vara avdragsgill såsom en ordinär förlust. Men om aktieförsäljningen ägt rum avsevärt senare (t.ex. i ett fall efter nio år), när det affärsmässiga skälet för aktiernas förvärvande upphört att vara för handen, har förlusten ansetts utgöra realisationsförlust.
Räntelösa statsobligationer, som den 1 mars 1941 eller senare utgivits till underpris och som inte förfaller till betalning senare än ett år efter utfär- dandet, är undantagna från reglerna om realisationsvinstbeskattning.
Optionsrätter
En förhandsrätt att köpa eller sälja _— d.v.s. en optionsrätt — kan vara att anse som en kapitaltillgång, om rättsinnehavaren inte driver handel med optionsrätter. Optionsrätten är en kapitaltillgång om den egendom som optionsrätten avser (om optionen gäller försäljning) är eller (om optionen avser köp) skulle vara en kapitaltillgång i den skattskyldiges hand. Detta gäller vare sig optionsrättens försäljning leder till vinst eller förlust. Det-
samma gäller om en underlåtenhet att utöva optionsrätten leder till förlust. Förlusten behandlas då som en realisationsförlust. Resulterar underlåten- heten att utöva optionsrätten i vinst, behandlas vinsten däremot som en vanlig inkomst.
Tiden för innehavet av optionsrätten är avgörande för att bestämma om fråga är om en korttids- eller långtidsvinst, såvida inte förvärvet av options— rätten innebär en s.k. »kort affär», då särskilda regler gäller. När optionsrät- ten förfaller utan att ha begagnats, utgår också innehavstiden och options- rätten anses disponerad genom köp eller byte den dag då optionsrätten förföll.
Beträffande optionsrätt till avskrivningsbara och vissa andra slags rörelse- tillgångar gäller samma regler som för dessa tillgångar, d.v.s. att försälj- ningsvinsl behandlas såsom realisationsvinst men förlust såsom en ordinär förlust.
Bluncoförsäljningar (short sales)
Med blancoförsälj ning förstås i allmänhet en försäljning av lånad egendom som säljaren inte innehar vid försäljningstillfället, vare sig detta beror på att han inte äger egendomen i fråga eller på att den inte varit disponibel. Affä— ren avslutas genom att säljaren sedermera levererar den egendom, som avsågs med transaktionen, eller annan liknande egendom till den som ställt egen- domen till säljarens förfogande vid försäljningstillfället.
I fråga om sådana affärer gäller att vinstens eller förlustens karaktär av kapitalvinst eller -förlust är beroende av om den egendom som avser att »täcka» affären är en kapitaltillgång i den skattskyldiges hand eller ej. Sålunda gäller att, då en fondhandlare gör en blancoaffär med vissa aktier, resultatet blir en ordinär vinst eller förlust, om de aktier som använts för att avsluta transaktionen ingått i hans rörelse. Har aktierna däremot inne- hafts av honom som personliga kapitaltillgångar, behandlas resultatet såsom en kapitalvinst respektive kapitalförlust. En fondhandlare kan därför und- vika konsekvenserna av de speciella reglerna beträffande blancoaffärer ge- nom att för dessas avslutande använda sina rörelseaktier.
De speciella reglerna för blancoaffärer, vilka således är tillämpliga endast i sådana fall då de är att bedöma såsom kapitalvinster, syftar till att för— hindra att dylika blancoaffärer utnyttjas för att omvandla korttidsvinster till långtidsvinster eller för att skapa fiktiva korttidsförluster för avräkning från realisationsvinster. Reglerna i fråga gäller bara blancoaffärer i aktier och andra värdepapper (inklusive värdepapper, vilkas försäljning knutits till tidpunkten för deras utgivande) ävensom sådana terminsvaror som utgör kapitalvaror i den skattskyldiges hand. För att reglerna i fråga skall vara tillämpliga förutsättes vidare att det är fråga om >>substantiellt lika»
egendom vid de olika tidpunkterna, d.v.s. vid försäljningen och vid den avslutande transaktionen.
Reglerna innebär att — om egendom, som använts för den avslutande transaktionen, förvärvats av den skattskyldige eller hans hustru inom sex månader före blancoförsäljningen eller efter försäljningen men före den avslutande transaktionen _ vinst som uppkommit vid affärens genom- förande räknas såsom korttidsvinst.
Exempel: Under ett och samma år köper A den 1/2 100 aktier i bolaget X för 10 dollars per aktie, säljer blanco den 1/7 100 motsvarande aktier för 16 dollars per aktie och avslutar affären den 2/8 genom att leverera de aktier som han förvärvat den 1/2 till den person som tillhandahållit A aktier för att effektuera försäljningen (len 1/7. Eftersom A vid försäljningen den 1/7 ägde aktier i bolaget X, som han inte haft under längre tid än sex månader, utgör vinsten, (300 dollars, en korttidsvinst.
Beträffande värdepapper vilkas avyttring knutits till tidpunkten för deras utgivande gäller att blancoförsäljningen anses ha ägt rum i och med att avtal ingåtts om en dylik försäljning samt att affären avslutats genom avtalets verkställande eller genom lämnande av annat motvärde.
Har den skattskyldige vid tidpunkten för blancoförsäljningen innehaft motsvarande egendom under mer än sex månader gäller att förlust, som uppkommer genom affärens avslutande, alltid räknas såsom långtidsför— lust. Denna bestämmelse avser att förhindra skapande av fiktiva korttids- förluster.
Realisationsvinstbeskattning isamband med aktieinlösen o.d.
För de skattskyldiga utgör det förhållandet, att realisationsvinster i vissa fall beskattas lindrigare än annan inkomst, givetvis ett incitament att om möjligt välja sådana former för inkomstförvärv att reglerna för realisa- tionsvinstbeskattningen blir tillämpliga. Detta gäller inte minst inkomster som i princip faller inom området för beskattningen av aktiebolagen och deras delägare. Som exempel på den olika behandlingen av olika slags in— komster inom detta område kan nämnas, å ena sidan utdelningar, som be- skattas såsom vanlig inkomst, samt, å andra sidan, inlösen av aktier i sam- band med en total eller partiell upplösning av bolaget, i vilket fall en reali- sationsvinstbeskattning kan bli aktuell. Emellertid kan inlösen av aktier i samband med likvidation eller i andra sammanhang tänkas i själva verket vara en utdelning, varför gränsen mellan det ena och det andra slaget av inkomst ibland är oklar. Bestämmelser finns därför som avser att skapa en gränsdragning i sådana fall. Man har därvid velat bl.a. begränsa aktieägar- nas möjligheter att indirekt tillgodogöra sig bolagens uppsamlade vinst- medel genom att till priset av en låg realisationsvinstbeskattning vid aktier- nas avyttring realisera den värdestegring, som aktierna undergått just på grund av vinstuppsamlingen. Om vinstmedlen i stället för att uppsamlas
hos bolagen utdelats till aktieägarna, hade dessa nämligen fått betala full inkomstskatt för utdelningarna. Motsatta intressen kan därför lätt upp— komma mellan det allmänna och de skattskyldiga i fråga om den skattemäs- siga behandlingen av den vinst som framkommer vid aktieförsäljningar i dylika fall. Motsättningen får i USA särskild betydelse genom att en direkt motsvarighet till den svenska utskiftningsskatten saknas. Vidare är i detta sammanhang att märka, att den svenska aktiebolagslagen i princip inte tillåter bolagsförvärv av egen aktie mot vederlag annat än i samband med nedsättning av aktiekapitalet.
I. Aktieinlösen utan samband med bolagslikvidation
I vissa fall behandlas enligt de amerikanska bestämmelserna vad aktie— ägaren erhåller från bolaget i samband med aktieinlösen såsom vederlag för de inlösta aktierna. Inlösningen betraktas i dessa kvalificerade fall som en försäljning från aktieägarens sida, på vilken reglerna för realisations— vinstbeskattningen blir tillämpliga. Detta gäller i bl.a. följande tre typfall, som inte har samband med någon total eller partiell likvidation av bolaget:
1) när aktieinlösningen huvudsakligen sker i disproportion till aktie- innehavet;
2) när aktieinlösningen omfattar aktieägarens samtliga aktier; samt 3) när aktieinlösningen eljest inte väsentligen är jämförlig med utdel- ning.
Fall enligt 1) är för handen, om aktieägarens aktieinnehav genom inlös— ningen minskat med mer än 20 %, räknat i förhållande till både det totala antalet röstberättigade aktier i bolaget och det totala antalet aktier i bolaget över huvud taget, röstberättigade eller ej. Därtill krävs att aktieägaren efter inlösningen äger mindre än 50 % av bolagets röstberättigade aktier. I vissa fall, då aktier direkt eller indirekt innehas av personer, som på närmare angivet sätt står varandra nära, skall vid den nämnda beräkningen hänsyn tagas till samtliga dessa personers aktieinnehav.
Reglerna för realisationsvinstbeskattning blir vidare tillämpliga, när aktie- ägarens intresse i bolaget helt upphör genom aktieinlösningen, d.v.s. när fråga är om fall som avses under 2). Hänsyn behöver i ett sådant fall inte tagas till närstående personers aktieinnehav enligt vad nyss sagts, om den skattskyldige -— frånsett borgenärsskap —— efter inlösningen inte längre har något intresse i företaget, däri inbegripet befattningar i detta, och inte heller förvärvar sådant intresse inom 10 år efter inlösningen, frånsett genom arv. Han får emellertid inte heller inom 10 år före inlösningen ha förvärvat någon av de inlösta aktierna från en dylik närstående person eller inom denna 10—årsperiod till en sådan person överfört någon av aktierna, om det inte kan visas att överföringen inte skett i skatteundandragande syfte.
Även om förutsättningarna enligt 1) och 2) ovan inte föreligger, kan
omständigheterna likväl vara sådana att en aktieinlösen anses vara reali- sationsvinstgrundande. De tillämpande och dömande myndigheterna kan därför förklara inlösningen inte väsentligen jämförlig med vanlig utdel- ning. Som exempel på dylika fall har nämnts, att inlösningen avsett hälften av en aktieägares icke röstberättigade preferensaktier, då aktieägaren icke ägde andra aktier i bolaget. Vidare finns fall, då inlösningen haft ett mera affärsmässigt syfte. Ett sådant är, att en aktieägare varit starkt skuldsatt till bolaget och bolaget för att stärka sin kredit inlöst den skattskyldiges aktier (i detta fall preferensaktier) i avräkning mot skulden. Under hänvis- ning bl.a. till att vederbörliga utdelningar skett, förklarades inlösningen inte jämförlig med utdelning.
Ytterligare ett fall, då aktieinlösen kan grunda realisationsvinst, är föl— jande. I syfte att göra det lättare för dödsbo, vars tillgångar huvudsakligen består i aktier i familjebolag, att realisera aktierna för erläggande av arvs- skatt — marknaden för dylika aktier anses nämligen vara tämligen begrän- sad särskilt när fråga är om minoritetsposter —— har reglerna för realisa- tionsvinstbeskattning gjorts tillämpliga å inlösen helt eller delvis av en avliden persons aktier i ett (i vissa fall flera) bolag. Reglerna i fråga är tillämpliga, om aktieinnehavet motsvarar antingen mer än 35 % av boets tillgångar (gross estate) eller mer än 50 % av boets beskattningsbara för- mögenhet. Det sagda gäller dock endast inlösen av aktier till belopp, mot- svarande högst summan av den federala arvsskatt och andra skatter som utgår på grund av dödsfallet jämte de begravningskostnader som är avdrags- gilla vid beräkningen av boets arvsskattepliktiga förmögenhet. Aktieinlös— ningen måste ske inom en viss tid, normalt inom c:a tre år, efter den fede- rala arvsskattens bestämmande. Genom den nu nämnda anordningen är det möjligt för en boutredningsman att, utan att åsamka dödsboet vanlig inkomstskatt, låta boet avstå det minsta möjliga av sitt aktieinnehav för att bestrida arvsskatten och andra utgifter. Då det i dessa sammanhang van- ligen är fråga om familjebolag, innebär anordningen vidare en möjlighet för familjen att även i fortsättningen bibehålla ett väsentligt intresse i före- taget.
2. Aktieinlösen i samband med bolagslikvidation
Utskiftning som erhålles vid total eller partiell likvidation behandlas i all- mänhet också såsom vederlag för de inlösta aktierna och ger då upphov till realisationsvinst eller realisationsförlust för aktieägaren. I författningen an- ges vilka särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda för att total eller partiell likvidation skall anses föreligga. Är t.ex. fråga om en total lik- vidation, kan för aktieägaren alltså uppkomma realisationsvinst eller reali- sationsförlust, motsvarande skillnaden mellan vad han fått genom utskift- ningen, å ena sidan, och anskaffningskostnaden eller annat ingångsvärde på
aktierna, å andra sidan. Detta gäller även om utskiftningen innefattar hos bolaget ansamlade vinstmedel, vilka, om de utdelats, skulle ha beskattats såsom annan inkomst. På samma sätt som vid aktieinlösen utan samband med likvidation kan dock vad som utbetalas till aktieägaren i dessa sam- manhang stundom behandlas såsom vanlig aktieutdelning, när de särskilda förutsättningarna för en tillämpning av realisationsvinstbeskattning brister. Anledning saknas att närmare ingå på dessa regler. Nämnas må emellertid att det utskiftande bolaget inte anses ha gjort någon skattemässig realisa- tionsvinst eller realisationsförlust genom utskiftningen. Så anses för övrigt inte heller vara fallet vid aktieinlösen som inte har samband med någon bolagets likvidation.
Fondaktier
Om ett bolag verkställer fondemission, vilket i den amerikanska termino— logien betecknas som »stock dividends», anses »utdelningen» i form av fondaktier eller fondandelar inte utgöra för aktieägaren skattepliktig in- komst. Detta innebär en ändring i förhållande till vad som gällde före 1954 års Code, då fondaktierna i princip beskattades om de medförde en väsentlig förändring av aktieägarens proportionella andelsrätt i bolaget. Enligt 1954 års Code gäller däremot att fondaktier i princip alltid är skattefria för mot- tagarna. oavsett eventuella förändringar i andelsrätten, även om ett par smärre undantag finns.
Det ena undantaget från regeln om skattefrihet för fondaktier avser aktier som erhållits i stället för preferensutdelning under de två senaste beskattningsåren. Fondaktierna anses i ett sådant fall vara jämförliga med kontant utdelning. Det andra undantaget avser det fallet, att aktieägaren valt att ta fondaktier i stället för pengar eller annat, om han haft sådan valrätt.
Om således fondaktierna och fondandelarna i princip är skattefria hos aktieägaren vid mottagandet, så kan beskattning däremot i vissa fall inträda, när aktieägaren säljer de erhållna aktierna. Sålunda gäller i syfte att för- hindra missbruk att aktieägaren i vissa lägen är underkastad inkomstbe- skattning i stället för realisationsvinstbeskattning, om han avyttrar prefe— rensaktier som han erhållit genom en fondemission.
Om en aktieägare i samband med en fondemission erhållit fondaktier respektive fondandelar, gäller att ingångsvärdet på de av honom tidigare innehavda aktierna i fortsättningen skall fördelas mellan de gamla och nya aktierna respektive fondandelarna efter förhållandet mellan de värden, som dessa gamla och nya aktier eller fondandelar hade vid tidpunkten för emis- sionen. Understiger fondandelarnas värde 15 % av aktiernas värde skall dock fondandelarnas ingångsvärde anses vara lika med noll, såvida inte aktieägaren föredrar en proportionering av ingångsvärdet enligt det nyss sagda.
Ett specialfall, där man vid sidan av de förut nämnda reglerna infört inkomstbeskattning i stället för beskattning enligt reglerna om realisations- vinstbeskattningen, avser s.k. »collapsible corporations». Härmed förstås sådana företag som bildats för att genom bolagsformens utnyttjande undgå vanlig inkomstbeskattning för vissa verksamheter såsom filmproduktion eller byggnadsarbeten. När projektet fullbordats men innan bolaget ännu intjänat någon nämnvärd vinst genom verksamheten, kunde aktieägarna tidigare sälja sina aktier i företaget eller likvidera detsamma och, förutsatt att aktierna innehafts mer än sex månader, få aktieförsäljningen eller lik— vidationen behandlad såsom långtidsvinst enligt realisationsvinstreglerna. Nu skall vinsten enligt gällande bestämmelser i stället beskattas såsom van- lig inkomst.
Den amerikanska diskussionen angående realisationsvinstbeskattningen
De amerikanska reglerna för realisationsvinstbeskattningen har självfallet alltsedan sin tillkomst varit livligt omdiskuterade i den allmänna debatten. De synpunkter som framkommit har i mycket stora drag sammanfattats i en rapport som i september 1964 avgivits till kongressens »Joint Economic Committee» av dess sekretariat (The Federal Tax System: Facts and Pro— blems, 1964).
Inledningsvis konstateras i rapporten att de ifrågavarande beskattnings- reglerna kritiserats både ur ekonomiska synpunkter och ur rättvisesyn- punkter. Förespråkarna för en mera liberal behandling hävdar att det gäl- lande systemet utgör ett väsentligt hinder för investeringsmedlens rörlighet. Därtill kommer att de gällande bestämmelserna inte gör tillräcklig åtskillnad mellan kapitalvinster och -förluster samt ordinära inkomster och förlus- ter. På den andra sidan står de som förordar, att den nuvarande förmånli— gare behandlingen av kapitalvinster skall upphävas eller inskränkas. De menar att skillnaderna mellan kapitalvinster och ordinär inkomst inte är sådana att de motiverar en sådan behandling. De hävdar vidare att proble— met med kapitalets rörlighet överdrivits och att problemet, i den mån det existerar, väsentligen kan lösas genom att ändra de gällande reglerna så att man beskattar vinst, som uppkommer när äganderätten till egen- dom överföres till annan genom gåva eller på grund av dödsfall.
I fortsättningen berör rapporten de framförda ekonomiska synpunkterna och rättvisesynpunkterna var för sig. Härom anföres följ ande.
Ekonomiska synpunkter
Vad de ekonomiska synpunkterna beträffar ligger problemets tyngdpunkt i att kapitalvinsterna beskattas när de realiseras. Detta är något som den skattskyldige själv har att bestämma över. Avgörande för hans val är anting- en en önskan att i framtiden få ut en väntad större vinst eller en önskan att
omedelbart tillgodogöra sig nuvärdet av en sådan framtida inkomst. En dylik valmöjlighet har den skattskyldige i allmänhet inte när det gäller ordi— när inkomst, som ju beskattas i och med att den åtnjutits. Beskattningen av kapitalvinster när de realiseras har därför den effekten att den reducerar nuvärdet av den framtida inkomsten, d.v.s. den realiserade kapitalinkoms- ten. Beskattningen är följaktligen ägnad att påverka den skattskyldige så att han föredrar att behålla sin egendom för att utnyttja dess väntade fram— tida avkastning.
Trycket av denna påverkan gör sig givetvis gällande med olika styrka hos olika investerare. Ofta är andra faktorer än skatteskäl avgörande. Under lika omständigheter i övrigt innebär emellertid skattefaktorn, att den som äger en kapitaltillgång av värde inte vill sälja eller utbyta den och därmed realisera vinsten med mindre han antingen har funnit ett investeringsalter- nativ, som är tillräckligt förmånligt för att uppväga skatten och de andra kostnaderna för utbytet, eller väntar sig en så stor minskning av marknads- värdet på den tillgång som han för tillfället äger att värdeminskningen minst motsvarar den reducering av vinsten som skatten medför.
Ju högre skattesatsen är desto starkare blir beskattningens motverkande effekt på viljan att göra omplaceringar. I enlighet härmed hävdar föresprå- karna för en mera liberal behandling av kapitalvinsterna, att en sänkning av skattesatsen skulle vara ägnad att i betydande utsträckning frisläppa sådana medel som på grund av beskattningen blivit »infrusna» i investe- ringsavseende.1
Det har gjorts gällande att problemet med de »infrusna» investeringarna blivit särskilt tillspetsat i dagens läge med hänsyn till den stora allmänna värdestegring som inträffat under de senaste 25 åren. Denna värdesteg- ring avspeglar både prisökningen och den fortsatta ökningen av affärs— aktiviteten. Detta innebär följaktligen att avyttring och utbyte av kapi- taltillgångar med stor sannolikhet skulle innefatta ett realiserande av mycket stora kapitalvinster i pengar räknat, vilket i sin tur skulle ge upp- hov till skattskyldighet för mycket stora skattebelopp. Man har menat att mera liberala regler för realisationsvinstbeskattningen skulle vara ägnade att uppmuntra det riskvilliga kapitalet att söka sig till andra investeringar. Om det nu låsta kapitalet kunde satsas på de större riskfyllda projekten så skulle detta stimulera de potentiella investerarna i medelinkomstskikten att öka sina värdepappersinnehav, särskilt av mindre riskfyllda papper som skulle
1 I detta sammanhang kan nämnas att enligt en för New Yorkbörsens räkning verk- ställd kalkyl, som grundade sig på en under 1960 företagen opinionsundersökning bland 1 100 aktieägare i de flesta staterna, en sänkning av den nuvarande maximiskatten från 25 % till 12,5% kunde för hela landet beräknas leda till ett frisläppande av fem gånger större kapital än annars (15,8—78 miljarder dollars) med ökade skatteintäkter av 1,5 miljarder dollars. En sänkning av skatten från 25% till 20% kunde väntas leda till ett tre gånger så stort kapital som annars (15,8—45 miljarder dollars) med en ökning av skatteintäk— terna av 1,4 miljarder dollars. De intervjuade aktieägarnas aktieinnehav beräknades ha ett värde av nära 63 miljoner dollars inklusive en orealiserad värdestegring av över 25 miljoner dollars.
kunna bli tillgängliga om de nuvarande låsta investeringarna överflyttades till mera riskfyllda sådana.
De som förordar en liberalare behandling av kapitalvinsterna hävdar vida— re enligt rapporten, att det nuvarande systemet bidrar till att främja eko- nomisk instabilitet. Vid stigande priser tenderar investerarna att än mer öka priset på sina kapitaltillgångar för att säkerställa täckning för den skatt som måste betalas vid en omplacering. Kapitaltillgångarna tenderar därför att undandras marknaden med större knapphet och följaktligen ytterligare prisstegring som följd. Vid prisfall gäller det omvända. Resul— tatet av det hela blir att prissvängningarna accentueras.
Motståndarna till en förmånligare behandling av kapitalvinsterna menar för sin del, att det nuvarande systemets låsningseffekt betydligt överdrivits. Beskattningen av vinsten är bara en av de många faktorer som inverkar på bedömningen vid en överlåtelse. Analyser och statistiska data tenderar att bestyrka att låsningseffekten inte är så stor.
Å andra sidan görs det gällande, att en omständighet som väsentligen bidrar till låsningseffekten är att kapitalvinsterna inte inkomstbeskattas när tillgångarna överföres till annan genom gåva eller på grund av dödsfall. Därtill kommer att ingångsvärdet vid avyttring av arvfallen egendom är dess värde vid dödsfallet. Insikten om att värdestegringen under den skatt- skyldiges livstid förblir obeskattad, om denne behåller egendomen till sin död, är ett allvarligt hinder mot försäljning av innehavda tillgångar, sär— skilt bland äldre personer. Med hänsyn härtill menar man, att problemet med låsningseffekten kunde väsentligen elimineras, om man införde en beskatt- ning av orealiserade kapitalvinster vid dödsfall eller gåva eller, alterna- tivt, om arvingar fick överta den avlidnes ingångsvärde på motsvarande sätt som gävotagare vid gåva.
Förespråkarna för realisationsvinstbeskattningen hävdar vidare, att skat- tebelastningens betydelse felbedömts av motsidan. Investerarna kan indelas i två kategorier. Den ena omfattar dem som är mera inriktade på en jämn avkastning (»income- and security-minded») och som söker balansera den löpande avkastningen av sina investeringar mot förlustriskerna. Denna kategori är mindre intresserad av de möjligheter till värdestegring som deras investeringar inrymmer. För dem har beskattningen uppenbarligen inte så stor betydelse för deras investeringsbeslut, även om bestämmelserna om förlustavdrag inverkar. Den andra kategorien av investerare är den som i första hand är inspirerad av värdestegringen. För denna grupp är den för— månliga behandlingen av långtidsvinster en viktig faktor som bidrar till att främja ett utbyte av mer konservativa investeringar mot mer spekulativa sådana. Därför menar man, att de nuvarande bestämmelserna inte hindrar kapitalets rörlighet. En väsentlig lindring av den nuvarande liberala kapital- heskattningen skulle inte i någon betydande grad påverka den senare grup- pens villighet att företa omplaceringar.
1/ Vidare påpekas, att varje mer betydelsefull effekt av en ytterligare libera- lisering av reglerna för kapitalvinstbeskattningen på mängden av utbjudna kapitaltillgångar skulle bli av kort varaktighet. Den frisläppande effekten skulle huvudsakligen bli en engångsföreteelse, om inte ytterligare skatte- reduktioner gjordes. En mera väsentlig engångseffekt skulle kunna åstad- kommas, om man i stället tillkännagav en väsentlig höjning av skattesatsen, som skulle träda i kraft om t.ex. sex månader.
Rättvisesynpunkter
I rapporten redovisas sammanfattningsvis även de uttalanden som från rätt- visesynpunkt gjorts för och emot en särbehandling av kapitalvinsterna i förhållande till ordinär inkomst.
Förespråkarna för en dylik särbehandling hävdar att kapitalvinsterna i flera väsentliga hänseenden skiljer sig från vanlig inkomst och att de inte kan bära hela tyngden av en progressiv beskattning. De skillnader som motiverar en särbehandling kan sammanfattas i följ ande punkter.
1. Kapitalvinsterna innebär en diskontering av tillgångarnas framtida avkastning. Oavsett de faktorer som åstadkommit den värdestegring som ligger i vinsten utgör vinstskatten ett kapitaluttag, som medför att ett utbyte av kapitaltillgången mot en annan likvärdig tillgång inte kan ske utan att andra medel måste tas i anspråk. Även om det är sant att vinsterna skulle ha inräknats bland inkomsterna i takt med värdestegringen, om beskatt- ningen inte knutits till vinsternas realiserande, så måste vinsterna likväl i och med deras realiserande anses infogade i den skattskyldiges kapital.
2. Kapitalvinsterna tillkommer normalt under mer än ett beskattningsår. Det är därför uppenbarligen orättvist att beskatta dem med en progressiv skatt det år de realiseras. Detta kan ofta leda till en högre total beskattning än om vinsterna varit föremål för beskattning alltefter vårdestegringen under varje år.
3. Kapitalvinsterna är tillfälliga och kan inte på samma sätt som vanlig inkomst i form av löner, räntor och utdelningar användas för löpande kon- sumtionsutgifter. Kapitalvinsterna har därför lägre skatteförmåga än van- lig inkomst.
4. Kapitalvinsterna representerar inte någon ökad inkomst eller realpro- dukt för samhället. De återspeglar blott relativa förändringar av marknads— värderingarna snarare än faktiska tillägg till den mängd av varor och tjänster som kontinuerligt är tillgängliga för konsumtions- eller investe- ringsändamål. Följaktligen representerar skatten på dylika vinster en över— föring från den privata till den offentliga ekonomiska sektorn, inte av an- språk på löpande avkastning (inkomst) utan av anspråk på framtida av- kastning (kapital).
5. Slutligen framhålls att kapitalvinsterna ofta återspeglar blott en all—
män prisstegring. Sådana vinster är »illusoriska» i så måtto att de inte utgör någon mätare på verkliga förändringar i den skattskyldiges ekono- miska ställning. De representerar därför intet tillskott till hans skatteför- måga. Ett erkännande härav ligger i den regel som tillåter en skattefri överföring av kapitalvinst som uppkommit när en person sålt sin privata bostadsfastighet och i stället köper en ny fastighet för bostadsändamål.
På den motsatta sidan anförs följande synpunkter.
1. Det inkomstbegrepp, på vilket inkomstbeskattningen borde vara upp- byggt tillåter ingen skillnad mellan kapitalvinster och annan inkomst. Man har här hävdat att inkomst rätteligen bör definieras såsom »värdet i pengar av ökningen av en persons ekonomiska resurser mellan två tidpunkter». Be— greppet har också uttryckts så att inkomst är »den algebraiska summan av en individs konsumtion och förändringarna av värdet av hans förmögen- hetsrätter under en viss tidsperiod». Dessa definitioner inkluderar särskilt värdeökning på kapitaltillgångar.
2. Kapitalvinster representerar lika stor skatteförmåga som motsva— rande inkomst från andra källor. Den omståndigheten att inkomst genom vissa slags egendomstransaktioner normalt återinvesteras av mottagaren utgör blott uttryck för ett beteendemönster men inte för brist på skatteför— måga.
3. Många som motsätter sig en förmånlig särbehandling av kapitalvinster är beredda medge att i de fall, då vinsten uppkommit under ett antal år, det inte är skäligt att beskatta den som om den i verkligheten uppkommit under det aktuella beskattningsåret. De menar å andra sidan att den nuva- rande förmånliga skattesatsen är en otillfredsställande lösning av utjäm- ningsproblemet med hänsyn till att varje utvald skattesats — t.ex. den nuva- rande å 25 % — inte har något nödvändigt samband med vad som skulle ha varit tillämpligt, om vinsten beskattats allteftersom den uppkommit. Vidare påpekas, att det bör tas med i beräkningen att principen om en beskattning först vid realiserandet innebär att man medger uppskov med be- skattningen utan anspråk på ränta. Underlåtenheten att uttaga ränta är en klar vinst för den skattskyldige. Om de skattskyldiga kunde slå ut vinsterna på de år under vilka de uppkommit men påfördes ränta på uppskjutna skat- ter, skulle resultatet i åtskilliga fall bli mera skatt än som nu betalas.
4. Den »illusoriska» karaktär som kännetecknar kapitalvinster som upp- kommer på grund av förändringar i prisnivån är inte någon adekvat grund för förmånlig särbehandling av dessa vinster. Andra slags inkomster än egen- domsvinster återspeglar ofta förändringar i prisnivån snarare än verkliga förändringar i mottagarens ekonomiska ställning. Att på den här berörda grunden ge kapitalvinster en förmånligare behandling än annan inkomst är, framhålls det, uppenbart orättvist.
5. Det förhållandet, att summan av kapitalvinsterna inte utgör ett mått på en ökning av samhällsekonomiens totalprodukt är inte relevant, när det
gäller att bestämma hur dessa vinster skall beskattas hos mottagarna. Inkomstbeskattningen bygger på skatteförmågan. För alla skattskyldiga för- stärks denna genom realiserandet av en kapitalvinst.
6. Statistiska uppgifter visar att kapitalvinsterna koncentreras hos de största inkomsttagarna. Dessa får därför de oproportionerligt största förde- larna av de gällande bestämmelserna. Under 1959 utgjorde långtidsvins— terna 63 % av den realiserade inkomst som uppbars av skattskyldiga med »adjusted gross incomes» av 500000 dollars eller mer. Under samma tid utgjorde dylika vinster mindre än 4 % av den realiserade inkomst som uppbars av skattskyldiga med en motsvarande inkomst av mindre än 15 000 dollars. Skattskyldiga med inkomst av 10 000 dollars eller mer uppbar 71 % av alla (netto-) långtidsvinster under 1959. I de deklarationer som uppgav »adjusted gross incomes» av 1 miljon dollars eller mer översteg den genom- snittliga (netto-) långtidsvinsten 1 miljon dollars. Andra finns emellertid som påpekar att det förhållandet att den årliga statistiken visar att kapital- vinsterna utgör en betydande del av den inkomst som uppges av deklaran- terna i de högre inkomstskikten i betydande grad återspeglar att det är under flera år uppkomna vinster som realiserats. I motsats till annan vanlig inkomst återkommer inte dessa stora vinster, som ofta representerar om- placeringar inom portföljen. Mottagarens relativa inkomstställning över— skattas sanolikt under de år vinsterna realiseras med hänsyn till att dessa normalt ligger långt över den normala inkomsten under de nämnda åren.
7. I detta sammanhang framhålles, att »tillväxtaktiernas» popularitet framför »utdelningsaktierna» är att tillskriva den skattemässiga behand- lingen av de senare. Utdelningarna beskattas nämligen betydligt hårdare än värdeökningen genom innehållen avkastning. »Tillväxtaktierna» rekom- menderas därför såsom lämpligare placeringsobjekt för dem som är i de höga inkomstskikten.
8. Slutligen görs det gällande, att den förmånliga särbehandlingen av realisationsvinsterna skapar ett kraftigt incitament att förvandla vanlig inkomst till kapitalvinst. Möjligheterna att göra detta är emellertid så gott som uteslutna för de vanliga löntagarna, som omfattar den stora massan av de skattskyldiga. Affärsmän och skattskyldiga med höga inkomster har där- emot haft stora möjligheter att vidtaga lämpliga åtgärder för att utnyttja fördelarna av kapitalvinstreglerna. Somliga anser att dessa regler därför blivit en av de mest betydande luckorna i den federala inkomstbeskatt- ningen.
Ändringsförslag
De problem som konstaterats i samband med kapitalvinstbeskattningen har gett anledning till åtskilliga ändringsförslag. Somliga av dem tar i första
band sikte på att överbrygga de motsatta ekonomiska konsekvenserna av det nuvarande systemet, andra är inriktade på att göra systemet mera rättvist. Förutom sådana förslag som går ut på att åstadkomma en mera genomgripande revision har framkastats förslag som avser mera begränsade ändringar i olika speciella avseenden. I rapporten sammanfattas endast så- dana ändringsförslag som hör till den förra gruppen.
1. Nedsättning av skattesatsen och förkortning av innehavstiden
Frånsett förslag om ett totalt upphävande av beskattningen av kapitalvinster är den kanske mest förordade ändringen en nedsättning av den nuvarande skattesatsen och en förkortning av den för långtidsvinster föreskrivna inne- havstiden. Det har gjorts gällande, att en skatt på 10—15 % i förening med en innehavstid på tre månader skulle väsentligt öka kapitaltransaktionernas volym, särskilt i fråga om aktier och liknande värdepapper.
Mot ett sådant förslag har invänts, att det skulle ytterligare öka orättvi- sorna i det nuvarande systemet. Det skulle öka benägenheten att omvandla vanlig inkomst till kapitalvinst och resultera i en betydande minskning av skatteintäkterna, vilket i sin tur behövde kompenseras av ökade skatter på andra slag av inkomster. Härtill kommer, menar man, att förslaget inte skulle leda till en kontinuerlig ökning av transaktionsvolymen utan blott ett viktigt initialtryck på frigörelsen av låsta kapitalmedel.
2. Avtrappning av skatteskalan
Ett annat ofta framfört förslag avser införandet av en nedsättning gradvis av skattesatsen i förhållande till innehavstidens längd före realisationen. En sådan åtgärd skulle enligt förespråkarna minska benägenheten att för- vandla ordinär inkomst till kapitalvinst. Flertalet sådana manipulationer kan nämligen effektivt utnyttjas endast under en relativt kort tid.
Å andra sidan har framhållits, att förslag i denna riktning skulle erbjuda ökade incitament att behålla kapitaltillgångar och därför skulle bidra till att minska det riskvilliga kapitalets rörlighet. Dessutom skulle skatteberäk— ningen avsevärt kompliceras. Bara fördelningen av ingångsvärdet för avytt- rade aktier, som förvärvats under en längre tidsperiod, skulle bli ytterligt besvärlig om under den tiden förekommit t.ex. växling av aktierna i andra valörer, fondemissioner och utskiftning i samband med reorganisation av bolag.
3. Vinstbeskattning i samband med dödsfall
Reglerna för inkomstbeskattningen har kritiserats för att de inte innefattat beskattning av orealiserade kapitalvinster med avseende å egendom som
överförts från en avliden persons förmögenhetsmassa till dennes arvingar. Beskattning sker inte, därför att någon faktisk realisation inte äger rum och man inte räknar med en fiktiv sådan. Vidare får arvingarna tillgodoräkna sig ett förhöjt ingångsvärde såtillvida, att de får räkna tillgångens värde vid överföringen, d.v.s. dödsfallet, som sitt ingångsvärde vid vinstberäkningen i samband med en senare avyttring. Detta till skillnad från tillgångar som överförts genom gåva, i vilket fall mottagaren såsom sitt ingångsvärde får räkna givarens ingångsvärde (justerat med hänsyn till erlagd gåvoskatt), förutsatt dock att detta ingångsvärde inte överstiger gåvans allmänna mark- nadsvärde vid gåvotillfället.
I februari 1963 föreslog presidenten en sådan ändring av beskattningsreg- lerna att värdestegringsvinst på egendom som överförts genom gåva eller arv i princip skulle inkomstbeskattas. Åtskilliga bestämmelser om undantag och inskränkningar föreslogs för att mildra verkningarna. I förening med förslag om en lägre effektiv skattesats för långtidsvinster tillstyrktes försla- get med att det förväntades frigöra en betydande mängd kapitaltillgångar som nu var infrusna av skatteskäl. Andra ansåg att förslaget skulle innebära ett framsteg i fråga om skatterättvisa därigenom att det delvis skulle upp- häva en skattefrihet för inkomstskatt med avseende på en viktig källa till förmögenhetsökning som var speciellt fördelaktig för skattskyldiga i högre inkomstlägen. Enligt gjorda uppskattningar skulle för närvarande vinster på så mycket som 12—13 miljarder dollars varje år överföras obe- skattade mellan generationerna.
Förslaget rönte opposition av den anledningen, att dödsboen därigenom skulle komma att åläggas en tung skattebelastning och arvingarna berövas sin sedvanliga rätt att efter eget val realisera kapitalvinsterna. Den ökade skattebördan skulle bli särskilt kännbar för innehavare av familjeföretag. Många av dem skulle bli tvungna att avhända sig sina intressen. Det fram— hölls också, att eftersom kapitaltillgångarna också skulle underkastas arvs- och gåvoskatt efter deras marknadsvärden förslaget skulle komma att innebära en dubbelbeskattning.
Såsom ett alternativ till presidentförslaget, som ej antagits, övervägde »the Ways and Means Committee» en bestämmelse rörande arvingarnas överta— gande av den avlidnes ingångsvärde. Arvingen skulle beräkna vinst som upp- kommit genom avyttring av ärvd egendom med utgångspunkt från vad egen- domen kostat arvlåtaren och med avräkning för den arvsskatt som belöper på värdeökningen under arvlåtarens livstid. Förespråkarna för en dylik bestäm- melse har hävdat att, medan förslaget skulle upphäva den skattefria förhöj- ningen av ingångsvärdet enligt nuvarande regler, det skulle ta bort många av invändningarna mot en beskattning av fiktiva realisationsvinster. Å andra sidan har anförts, att det nyssnämnda övertagandet av arvlåtarens ingångs— värde skulle förvärra låsningseffekten och visa sig för invecklat ur teknisk synpunkt.
82 ll. Upprensning av området för kapitalvinstbeskattningen
Ett förslag, som i stor utsträckning mött gillande, går ut på att man vid en översyn av gällande bestämmelser skall från kapitalvinstbeskattningens område utrensa sådana transaktioner och intäkter som inte är verkliga kapi- talvinster. Den förmånliga särbehandlingen av kapitalvinster skulle begrän— sas till vinster som hänför sig till en mycket mindre kategori tillgångar än för närvarande, huvudsakligen till aktier och liknande värdepapper.
Den huvudsakliga invändningen mot ett sådant förslag är, att det i själva verket skulle vara omöjligt att i praktiken draga en bestämd gräns mellan så kallade verkliga kapitalvinster och det vidsträckta området för annan ordi- när inkomst som nu behandlas på samma sätt som s.k. kapitalvinster. Upp- fattningen om kapitalvinster såsom något från annan inkomst artskilt är oklar och hänför sig inte så mycket till inkomstens natur som till de omstän- digheter under vilka den uppbärs. Inte desto mindre medges emellertid att många intäktsposter som nu behandlas såsom kapitalvinster klart faller utanför området för kapitalvinstbeskattningen och att det vore en god bör- jan om dessa kunde rensas ut.
5. Uppskjutanrle av beskattningen (»rollover»)
Förslag har framförts om införande av regler som tillåter skattefria utbyten av privategendom i likhet med vad som medges i fråga om privatbostäder. En kapitalvinstbeskattning skulle uppskjutas till dess att ett slutligt förfo- gande över egendomen äger rum, antingen genom att vinsten därav använ- des för konsumtion eller för investering i egendom av ett helt annat slag. Realisation skulle också anses föreligga vid överförande av egendom till annan genom gåva eller på grund av dödsfall eller till och med när skatt- skyldig efter eget bestämmande så anser. I allmänhet skulle en investerare inte beskattas om vinsten vid avyttring av en viss tillgång återinvesterades i en liknande tillgång inom samma beskattningsår. På den del av vinsten som inte på detta sätt återinvesterades skulle skatt uttas enligt de för den vanliga inkomstbeskattningen gällande skattesatserna. Kapitalförluster borde utan inskränkning få kvittas mot kapitalvinster under senare år.
Ett förslag av denna innebörd skulle, har det sagts, eliminera den nuva— rande beskattningens hämmande inverkan på investeringarna. Trots förmå— nen av skatteuppskov, skulle en sådan anordning likväl åstadkomma en slut- lig och fullständig beskattning av all kapitalvinst såsom ordinär inkomst.
Det här berörda förslaget har kritiserats för att det skulle gynna dem som har investeringar med stor avkastning medan det skulle drabba dem hårdare som mera slumpmässigt tvingas omvandla sina tillgångar till inkomst för konsumtionsändamål. Så t.ex. skulle ett äldre par, som säljer sina investeringstillgångar, som ökat i värde, för att få medel att leva av när
de dragit sig tillbaka, bli föremål för beskattning, liksom även en inves- terare som säljer för att täcka en svårare förlust, detta i motsats till en mera lyckligt lottad person som inte ställs inför nödvändigheten att omvandla sitt kapital till inkomst för konsumtionsändamål. Skulle man försöka skapa särskilda bestämmelser för de fall som drabbades orimligt hårt, bleve be- stämmelserna särdeles invecklade och slutresultatet en faktisk skattebe- frielse för kapitalvinster.
6. Utjämning genom utproportionering e.d.
Det har på sina håll gjorts gällande att den särskilda behandlingen av kapi- talvinsterna har sitt största berättigande med hänsyn till att de uppkommit under mer än ett beskattningsår. Kapitalvinsternas realiserande innebär nämligen ofta att inkomst anhopas under ett enda beskattningsår, fastän in- komsten egentligen uppkommit under flera år. Om kapitalvinster skulle ha beskattats såsom ordinär inkomst, skulle anhopningen ha medfört att de beskattats efter en högre skattesats än om de beskattats allteftersom de upp- kommit. Följaktligen vore den enda riktiga åtgärden, har det sagts, ett slags utproportionering.
Flera olika förslag till sådana beräkningar har framförts. Den främsta invändningen mot dem är av praktisk art och gäller administrativa och andra svårigheter som skulle uppkomma. Den skattskyldige skulle behöva åläggas bevara detaljerade anteckningar och göra invecklade beräkningar. Skattemyndigheterna finge emotse en betydande ökning av sin gransknings- verksamhet. De nu nämnda svårigheterna skulle uppkomma vilken metod man än tillämpade för beräkning av den skatt som skulle ha betalts om vins- ten realiserats alltefter värdestegringens uppkomst.
Förespråkarna för en utjämning eller ett utspridande hävdar emellertid att de ökade administrativa och andra besvärligheterna är ett billigt pris för en mer rättvis och ekonomiskt riktig behandling av kapitalvinster och -förluster samt av annan ackumulerad inkomst.
En annan invändning mot förslaget är att en utproportionering skulle vara av föga hjälp för flertalet av dem som realiserar kapitalvinster. Man menar att dessa skattskyldiga i de flesta fall tillhör den övre delen av inkomstskalan. Det är inte säkert, att en utjämning av kapitalvinsten skulle innebära en spridning över lägre inkomstskikt, och resultatet skulle inte nämnvärt skilja sig från det som man skulle nå om kapitalvinsten behandla- des såsom vanlig inkomst.
7. Beskattning av orealiserad värdestegring
Eftersom kapitalvinsternas beskattning först vid deras realiserande allmänt ansetts utgöra den främsta källan till bekymmer, har man föreslagit en
beskattning av den orealiserade vårdestegringen alltefter uppkomsten såsom en idealisk lösning. I enlighet härmed borde såsom skattepliktig inkomst upptagas den nettoförändring som egendomens värde undergått mellan beskattningsårets början och slut, vare sig den realiserats eller ej. På denna nettoförändring av värdet borde de för den vanliga inkomstbeskattningen gällande skattesatserna vara tillämpliga. Förluster skulle få helt avdragas från ordinär inkomst. Med en anordning som denna skulle man slippa de problem som beror på att man enligt de nuvarande bestämmelserna inte räknar med fiktiv realisation vid egendomsöverföring genom gåva och arv.
Ett stort antal invändningar har gjorts mot det nu berörda förslaget. Förutom svårigheterna att fastställa tillförlitliga värden utan samband med en försäljning eller ett utbyte skulle förslaget ofta leda till fram- tvungna realisationer för att skaffa medel till skattebetalningen. Vidare skulle förslaget minska gynnandet enligt nuvarande bestämmelser av de s.k. tillväxtpapperen jämfört med de tryggare avkastningspapperen och öka benägenheten för investeringar av sistnämnda slag.
Danmark
I Danmark infördes genom lagen nr 256 av den 11 juni 1960 om »saerlig inkomstskat m.v.>> nya bestämmelser angående beskattningen av aktie- vinster att gälla från och med den 1 januari 1962.
Tidigare bestämmelser Före de nya bestämmelserna gällde, att försäljning av aktier, andelsbevis, teekningsrätter m.m. föranledde vinstbeskattning eller förlustavdrag endast om värdepapperen i fråga förvärvats i spekulationssyfte eller om försälj- ningen ingick såsom ett led i den skattskyldiges yrkesmässiga verksamhet. Vinsten beskattades i dessa båda fall enligt reglerna för den allmänna inkomstbeskattningen. Vid spekulationsförlust gällde dock den modifika- tionen, att förlusten fick avräknas blott från vinst av motsvarande slag. I fråga om avyttring av aktier m.m. i andra fall än de nu nämnda gällde, att vinst icke beskattades och att avdrag för förlust icke medgavs.
Avsteg gjordes från de nu nämnda reglerna från och med Skatteåret 1940/ 41 till och med Skatteåret 1946/47 — i huvudsak krigsåren —— då man före- skrev, att den skattepliktiga inkomsten skulle innefatta jämväl vinst eller förlust som hänförde sig till avyttring av vanliga kapitalplaceringsaktier. Efter utgången av sistnämnda skatteår återgick man emellertid till de tidi- gare reglerna.
Gällande regler Nu gällande regler infördes att gälla från och med den 1 januari 1962. I
fråga om beskattning vid överlåtelse av aktier, andelsvis och liknande värde- papper innebär de nuvarande reglerna i huvudsak följande.
Fysiska personer och dödsbon
Har skattskyldig sålt aktier, som han förvärvat såsom ett led i en yrkes— mässigt bedriven verksamhet, skall vinst eller förlust på vanligt sätt tagas i betraktande vid den allmänna inkomstbeskattningen.
Reglerna för den allmänna inkomstbeskattningen är likaledes tillämp- liga, om säljaren ägt aktierna under kortare tid än två år. Därmed har man frångått det tidigare kravet på spekulationssyfte. För inkomstbeskatt- ning enligt vanliga regler, däri inbegripet rätten till förlustavdrag, är alltså enbart innehavstiden avgörande. Det må framhållas att, i den mån vissa per- soner är endast begränsat skattskyldiga enligt de allmänna reglerna, detta även gäller i fråga om beskattningen av de vinster om vilka här är fråga.
Har aktierna ägts under minst två år efter förvärvet, är vinsten —— som enligt förut gällande regler i allmänhet var skattefri — i princip skatteplik- tig. Skatteplikten följer dock i detta fall inte av reglerna för den allmänna inkomstbeskattningen utan av bestämmelserna i lagen om »saerlig in- komstskat». Skatt utgår enligt denna lag med 30 %. Såsom inkomst upp- tages emellertid blott 2/3 av vinsten under det att återstående 1/3 är skatte- fri.1 Vidare gäller att fysisk person är skattskyldig för »saerlig inkomst» endast till den del inkomsten överstiger 1 000 kronor. Eftersom »saerlig inkomst» innefattar inte blott aktievinster utan även vissa andra i lagen angivna inkomster, kan läget i det enskilda fallet vara sådant, att 1000- kronorsavdraget konsumeras av dylika andra inkomster. Men om den skatt- skyldige inte har annan »saerlig inkomst» än aktievinst, innebär de nämnda reglerna att aktievinsten kan uppgå till 1 500 kronor utan att beskattning inträder.
Om försäljning av aktier, som innehafts under minst två år, resulterar i förlust, gäller å andra sidan att 2/3 av förlusten är avdragsgill från »saer- lig inkomst» av annat slag, i den mån sådan finns, annars vid inkomstberäk- ningen för den allmänna inkomstbeskattningen (någon 1 OOO-kronorsreduk- tion är inte aktuell i detta sammanhang).
Den skattskyldige kan, om han vill, välja att i stället få enligt lagen om »saerlig inkomstskat» skattepliktig del av aktievinsten beskattad vid den vanliga inkomstbeskattningen — dock utan 1 OOO-kronorsavdrag _— med fördelning på tre år. Den skattepliktiga aktievinsten fördelas då med 1/3
1 Enligt ändringsförslag som, efter att första gången ha framlagts i maj 1965, ånyo framlagts i oktober s.å., skall skattefriheten för 143 av vinsten upphävas med verkan från och med den 6 oktober 1965. Å andra sidan ska 1 förlust vara helt avdragsgill.
på det aktuella beskattningsåret och med 1/3 på ettvart av de två närmast följ ande åren. De hittills berörda reglerna gäller fysiska personer och dödsbon.
Aktiebolag, föreningar m.m. Aktiebolag, föreningar och vissa andra organisationer är inte underkastade »saerlig inkomstskat». Dessa skattskyldiga skall i stället medräkna even- tuell »saerlig inkomst» vid den inkomstberäkning, som ligger till grund för den vanliga inkomstbeskattningen. Det betyder alltså att, om ett aktie- bolag säljer aktier, som bolaget innehaft under minst två års tid, av uppkom- men vinst 2/3 skall underkastas allmän inkomstskatt. Bolagsskatten utgör normalt 44 % men enligt ett i februari 1965 framlagt förslag skulle skatten för Skatteåret 1965/66 höjas med 20 % och utgå med 52,8 %. Något 1 000- kronorsavdrag tillgodoräknas inte i detta sammanhang. Av förlust får likaså 2/3 avdragas. För bolagen föreligger däremot inte rätt till treårsfördelning av vinsten. I fråga om aktier, som sålts före tvåårsperiodens utgång, gäller de allmänna reglerna för inkomstbeskattningen fullt ut. Enligt ett ändringsför- slag i maj 1965 skulle däremot hela vinsten inkomstbeskattas oberoende av den tid under vilken aktierna innehafts av bolaget.
Övriga regler angående >saerlig inkomstskat» Vid innehavstidens bestämmande gäller, att fondaktier, teekningsrätter och liknande räntehandlingar anses förvärvade samtidigt med den aktie till vilken rättigheten är knuten. Detsamma gäller nya aktier som får tecknas på grund av tidigare aktieinnehav. Har aktier av samma slag i ett bolag förvärvats vid olika tidpunkter anses de först förvärvade aktierna vara de först avyttrade, såvida inte annat visas vara fallet. En skattskyldig, som sålt aktier med förlust, kan t.ex. ha intresse av att visa, att de sålda aktierna innehafts mindre än två år, eftersom han då får avdraga hela förlusten i stål- let för blott 2/3. Har den skattskyldige innehaft samtliga aktier i ett bolag under två år eller längre, har möjligheten att styrka vilka papper som sålts ingen betydelse, eftersom anskaffningsvärdet för de sålda aktierna, såsom av det följande framgår, skall beräknas med ledning av en genomsnittlig an- skaffningskurs för hela innehavet, även om aktierna förvärvats till olika kurser.
Överlåtelse av aktier m.m.
Den allmänna regeln är, att vinst eller förlust beräknas till skillnaden mel— lan försäljningspriset och den ursprungliga förvärvskostnaden för de avytt-
rade aktierna. F örsäljningspriset reduceras med omkostnader, såsom provi- sion, stämpel o.d. Anskaffningspriset ökas med motsvarande kostnader.
Med försäljning likställes i detta sammanhang äganderättsövergång ge— nom gåva eller förskott å arv. På motsvarande sätt gäller att med köp lik— ställes förvärv genom gåva, arv eller förskott å arv. De värden, som legat till grund för arvs— eller gåvoskatt eller, i förekommande fall, inkomst- skatt, skall vara bestämmande även för Vinstbeskattningen. Har arvs— eller gåvoskatt inte utgått, skall vinsten beräknas med ledning av tillgångens värde i »handel och vandel» vid respektive tillfälle.
Då den ifrågavarande Vinstbeskattningen inte var avsedd att träffa värde- stegring uppkommen före lagstiftningens ikraftträdande, har skattskyldig, som förvärvat aktier före den 1 januari 1962, tillagts rätt att i stället för den verkliga anskaffningskostnaden beräkna vinsten med utgångspunkt från aktiernas förmögenhetsskattepliktiga värde nämnda dag, om detta värde är högre än den faktiska anskaffningskostnaden. Det förmögenhetsskatte- pliktiga värdet motsvarar kursvärdet eller, om aktierna inte är börsnote- rade, det av skattemyndigheten fastställda värdet. Denna regel innebär, att avdrag i vissa fall kan medges för fiktiva förluster. Kursvärdet den 1 januari 1962 får inte utnyttjas för aktier som den skattskyldige förvärvat såsom ett led i sin yrkesmässiga verksamhet.
I fråga om fondaktier gäller att, om de förvärvats den 1 januari 1962 eller senare, anskaffningsvärdet anses vara 11011 kr. Har fondaktierna förvärvats före denna dag, anses de erhållna för nominella värdet. Detta samman- hänger med att fondaktier av sistnämnda slag tidigare skolat inkomstbe- skattas hos mottagaren.
Att fondaktier tidigare blev inkomstbeskattade sammanhängde bl.a. med då gällande regler för bolagens beskattning. Denna beskattning var nämligen i hög grad beroende av aktiekapitalets storlek. Om fondaktier kunde utgivas utan beskattning hos mottagaren skulle detta ha inneburit en enkel möjlig- het att därigenom åstadkomma en väsentlig lindring av bolagets beskatt- ning. En annan anledning till att fondaktierna inkomstbeskattades hos mot— tagaren utgjorde vidare det förhållandet att denne enligt då gällande regler i allmänhet inte var skattskyldig för eventuell realisationsvinst, som upp— kommit genom den sammanlagda kursstegring som framkom för såväl de gamla som de nya fondaktierna genom fondemissionen. Genom de nya regler för aktiebolagsbeskattningen som infördes från och med den 1 januari 1962 blev aktiekapitalets storlek utan betydelse för bolagens inkomstbeskattning. Därmed kunde också beskattningen hos aktieägarna av erhållna fondaktier upphävas.
I övrigt innebär de från och med år 1962 gällande reglerna följande i fråga om överlåtelse av aktier m.m.
Överlåter den skattskyldige på en gång samtliga sina aktier i ett bolag, beräknas vinst eller förlust till skillnaden mellan försäljningspris och an- skaffningspris enligt förut angivna regler för hela det ifrågavarande aktie- innehavet.
Avser överlåtelsen blott en del av aktierna i bolaget gäller särskilda regler för beräkning av anskaffningsvärdet. Liksom vid överlåtelse av hela aktie- innehavet beräknas först vad den skattskyldige erhållit för de avyttrade aktierna efter avdrag för omkostnader. Därefter beräknas, likaledes på sätt förut nämnts den sammanlagda anskaffningskostnaden för samtliga inne- havda aktier i bolaget, ökad med omkostnader i samband med förvärvet.
Denna beräkning omfattar således, väl att märka, inte bara anskaff- ningsvärdet för de överlåtna aktierna utan även de behållna aktiernas an— skaffningsvärde. Detta torde få ses mot bakgrunden av att, om aktierna delvis erhållits såsom fondaktier, man inte utan vidare kan beräkna vinsten eller förlusten på grundval av anskaffningsvärdet för de överlåtna aktierna. Om hänsyn tages endast till de överlåtna aktiernas anskaffningsvärde, skulle nämligen _— i betraktande av den minskning av kursvärdet som en fond- emission innebär för de ursprungliga aktierna —— en aktieägare, när han säljer dessa, kunna få avdrag för en förlust som han i verkligheten inte haft. En liknande fiktiv förlust skulle kunna framkomma vid en avytt- ring av de ursprungliga aktierna efter en nyemission till pari, om kursen på de gamla aktierna varit jämförelsevis hög. Med hänsyn till de angivna omständigheterna har man alltså valt att i de fall, om vilka här är fråga, räkna med ett genomsnittligt anskaffningsvärde för samtliga aktier, såväl överlåtna som behållna. Beräkningssättet kan emellertid variera något, beroende på vad för slags aktier och rättigheter det är fråga om.
Är fråga om aktier med samma rättigheter —— med hänsyn till rätt till utdelning, rösträtt m.m. — har man att beräkna hur stor del av det enligt det förut sagda uträknade totala anskaffningsvärdet som vid proportione- ring i förhållande till aktiernas nominella värde belöper på de överlåtna aktierna. Med utgångspunkt från en sådan beräkning kan vinsten eller för— lusten på de avyttrade aktierna beräknas såsom skillnaden mellan för— säljningspriset och den på de sålda aktierna belöpande delen av anskaff- ningsvärdet. Beräkningsmetoden belyses med följande exempel (i vilket för enkelhetens skull bortses från omkostnader).
En skattskyldig köper den 15/1 1962 aktier i ett bolag med nominellt
värde av 10 000 kr till en kurs av 150 kr för ................................. 15 000 kr Den 20/9 1962 köper han ytterligare aktier i samma bolag, värda nomi-
nellt 10000 kr, till en kurs av 200 kr för ................................. 20 000 kr Totala anskaffningskostnaden ...................................................... 35000 kr
Under 1965 säljer han aktier i bolaget med nominellt värde av 10 000 kr. Säljkursen är 250 kr och han får 25 000 kr.
Försäljningsvinsten utgör således: Försäljningssumman .................................................................. 25 000 kr Av mislniffningsvärdet 35 000 kr belöper på de avyttrade aktierna:
35 000 x 10 000 (sålda aktier) 20 000 (hela nominella värdet)
Vinst ....................................................................................... 7 500 kr
17 500 kr
Anskaffningsvärdet på de behållna aktierna å nominellt 10 000 kr utgör likaledes 17 500 kr och detta värde skall läggas till grund för beräkning av vinst eller förlust vid senare överlåtelse av aktierna.
Hur vinstberäkningen sker, när den skattskyldige senare förvärvar ytter- ligare aktier i bolaget och därefter säljer några av aktierna, framgår av följ ande exempel.
Den skattskyldige i det förut nämnda exemplet äger efter där berörda försäljning aktier å nominellt 10000 kr. Dessa aktier anses för— värvade för ........................................................................... 17 500 kr Under 1966 köper han ytterligare aktier av samma slag å nominellt
20 000 kr till en kurs av 220 kr eller för ....................................... 44 000 kr Totalt anskaffningsvärde ............................................................ 61 500 kr Under 1969 säljer han av sagda aktier en post å nominellt 15 000 kr till
en kurs av 260 kr eller för ......................................................... 39 000 kr Av anskaffningsvärdet 61 500 kr belöper på de sålda aktierna:
61 500 x 15 000
= ................................................. 50 k
30 000 (hela nom.värdet) 30 7 r
Vinst ....................................................................................... 8 250 kr
Resterande anskaffningsvärde å kvarvarande aktier (61 500—30 750) = 30 750 kr
Ett tredje exempel avser att belysa regeln, att förmögenhetsvärdet den 1 januari 1962 skall användas i stället för det faktiska anskaffningsvärdet, när detta senare värde är lägre än nämnda förmögenhetsvärde:
En skattskyldig, som inte yrkesmässigt handlar med aktier, förvärvar under 1950 en aktiepost i ett bolag å nominellt 10 000 kr till en kurs av 120 kr eller för 12 000 kr. Under 1955 köper han ytterligare aktier å nominellt 20 000 kr till en kurs av 165 kr eller för 33000 kr. Vid förmögenhetsuppskattningen per den 1 januari 1962 skall aktierna upptagas till ett kursvärde av 160 kr för aktie.
Under 1962 köper den skattskyldige aktier i bolaget å nominellt 5000 kr till en kurs av 170 kr eller för 8 500 kr.
Med tillämpning av den nämnda regeln beräknas det totala anskaffningsvärdet å den skattskyldiges aktieinnehav sålunda: 1950 års förvärv å nominellt 10 000 kr, kurs 160 kr ........................... 16 000 kr 1955 års förvärv å nominellt 20 000 kr, kurs 165 kr ........................... 33 000 kr 1962 års förvärv ä nominellt 5 000 kr, kurs 170 kr ........................... 8 500 kr
Totalt anskaffningsvärde 57 500 kr
kr till en kurs av 180 kr eller för ............................................. 18 000 kr Av anskaffningsvärdet 57 500 kr belöper på de sålda aktierna: 57 500 X 10 000 ___—— ........................................................................ 1 4 35 000 6 29 kr Vinst ....................................................................................... 1571 kr
Resterande anskaffningsvärde å kvarvarande aktier (57 500—16 429) = 41 071 kr
Avser överlåtelsen i stället aktier med sinsemellan olika rättigheter i sam- ma bolag, gäller även här, att anskaffningsvärdet skall beräknas å den skattskyldiges totala innehav. Härefter beräknas kursvärdet för såväl de överlåtna aktierna som de aktier den skattskyldige behåller. Dessa kurs- värden baseras på de olika aktieslagens kurser vid överlåtelsetillfället. Där- vid bortses från eventuella kostnader i samband med överlåtelsen. De över- låtna aktiernas anskaffningsvärde beräknas härefter så att anskaffnings- värdet å det totala innehavet före försäljningen multipliceras med kursvär- dena å de sålda aktierna, varefter resultatet divideras med kursvärdena för såväl de överlåtna som behållna aktierna. Vinsten eller förlusten på de sålda aktierna utgör skillnaden mellan försäljningspriset och på nyss nämn- da sätt beräknade anskaffningsvärdet för de sålda aktierna.
Beräkningssättet framgår av följande exempel.
En skattskyldig köper 1963 A-aktier i ett bolag med nominellt värde av
10 000 kr till en kurs av 150 kr för ............................................. 15 000 kr Under 1964 köper han B-aktier i samma bolag med nominellt värde
av 20 000 kr till kurs av 120 kr för ............................................. 24 000 kr Sammanlagt anskaffningspris för A- och B-aktier ........................... 39000 kr
Under 1967 säljer han B-aktier i bolaget till nominellt värde av 10 000 kr. Han erhåller en kurs av 150 kr och erhåller alltså 15000 kr. Vid denna tidpunkt är kursen på A-aktierna 200 kr.
Kursvärdet vid överlåtelsen blir för de överlåtna B-aktierna (10000 kr) a 150 kr ........................................................................... 15 000 kr
Kursvärdet vid samma tidpunkt för de aktier, som behålles, blir:
10 000 kr A-aktier a 200 kr ................................................... 20 000 kr 10000 kr B-aktier å 150 kr ................................................... 15 000 kr
Summa 35000 kr
Av anskaffningspriset på 39 000 kr hänföres till de överlåtna aktierna: 39 000 (totala anskaffningspriset) )( 15 000
15 000 (kursvärdet för överlåtna aktier) + 35 000 (kursvärdet för aktier som behålles)
Försäljningssumma ..................................................................... 15 000 kr Anskaffningspris för de försålda aktierna .................................... 11700 kr Vinst ....................................................................................... 3 300 kr
Vid senare försäljningar anses de kvarvarande 10 000 kr A-aktier och 10 000 kr B-aktier som anskaffade för (39 000—11 700) eller 27 300 kr.
Tilläggas må att även i fall som detta måste hänsyn tagas till kursen den 1 januari 1962 beträffande sådana aktier som förvärvats före nämnda dag, om denna kurs är högre än anskaffningskursen.
Beträffande den här redovisade beräkningsmetoden har framhållits, att sammanslagningen vid vinstberäkningen av aktier i samma bolag med olika rättigheter _ med hänsyn till att de olika aktieslagen kan vara föremål för en oenhetlig kursutveckling — kan leda till, att en aktieägare blir beskattad, trots att han i själva verket gjort en förlust eller att aktieäga— ren undgår skatt fastän han i verkligheten gjort en vinst. Detta är en ofrån- komlig konsekvens av bestämmelsernas utformning.
Överlåtelse av teekningsrätter
Vid överlåtelse av teekningsrätter gäller i princip samma regler som vid försäljning av aktier. Vinst eller förlust beräknas för aktier och tecknings- rätter tillsammantagna. Vid beräkningen av det totala anskaffningsvärde som skall fördelas mellan överlåtna teekningsrätter (och aktier) samt de aktier (och teekningsrätter) som den skattskyldige behåller, betraktas teck- ningsrätterna såsom anskaffade för det belopp som skall inbetalas vid teckningen, d.v.s. den för aktierna fastställda teckningskursen. Köpes teck- ningsrätten för sig, skall vederlaget för densamma likaledes inräknas i an- skaffningskostnaden. I enlighet med det sagda skall såsom försäljningspris för den överlåtna teckningsrätten anses inte bara det belopp som erhålles för själva teckningsrätten utan också det belopp som skall inbetalas vid teck- ningsrättens utnyttjande. Vinstberåkningen sker med andra ord som om säl- jaren av teckningsrätterna sj älv utnyttjat dessa och tecknat de till tecknings- rätterna hörande aktierna samt härefter sålt aktierna. Han får alltså skatta för den vinst, han skulle haft om han sålt dessa aktier. Saluvärdet å aktierna antages härvid motsvara vad han fått för teckningsrätterna ökat med aktier- nas nominella värde. Som exempel på vinstberäkningen kan anföras föl- jande.
En skattskyldig köper under 1962 aktier i ett bolag å nominellt 10 000 kr till en kurs av 150 kr för ...................................................... 15 000 kr Senare under 1962 får han teckningsrätt till ytterligare aktier å 10 000 kr, som skall tecknas till pari. Såsom anskaffningsvärde upptages teckningsbeloppet eller ............................................................ 10000 kr
Summa anskaffningsvärde 25 000 kr
Därefter säljer han teckningsrätten efter en kurs av 30 kr eller för ...... 3 000 kr Köparen övertar förpliktelsen att inbetala det belopp, som skall erläggas vid aktieteckningen eller ......................................................... 10 000 kr
Summa försäljningspris 13 000 kr
Vid överlåtelsetillfället är kursen på de »gamla: aktierna utan teckningsrätt 140 kr (de nya aktierna få icke rätt till utdelning för det löpande räkenskapsåret).
De överlåtna aktiernas (teckningsrätternas) värde vid överlåtelsetill-
fället är enligt ovan ............................................................... 13000 kr De behållna aktiernas värde (nom. 10 000 kr) efter kurs 140 kr ...... 14000 kr Av anskaffningsvärdet, 25000 kr, belöper på de överlåtna aktierna (teckningsrätterna) : 25 000 x 13 000 ———= ........................................................................ k 13 000 + 14 000 12 037 F Vinsten blir således: Försäljningsvärde ..................................................................... 13000 kr Anskaffningsvärde å överlåtna aktier (teekningsrätter) .................. 12 037 kr Vinst ....................................................................................... 963 kr
Vid senare avyttring av de behållna »gamla» aktierna anses dessa vara anskaf- fade för 12 963 kr (25 000—12 037).
Tillämpningen på äldre innehav
Den förut nämnda värderingsregeln för aktier förvärvade före den 1 ja- nuari 1962 _ enligt vilken kursvärdet denna dag skall användas vid vinstberäkningen, såvida inte det faktiska anskaffningsvärdet är högre —-— skapar särskilda problem vid vinstberäkningen. I syfte att underlätta tolk- ningen av denna regel har skattedepartementet i cirkulär den 6 juni 1963 meddelat anvisningar för regelns tillämpning i vissa fall, däri anförts bl.a. följande.
A. Aktier förvärvade i flera omgångar genom köp, arv eller gåva
Om samtliga köpta aktieposter förvärvats till högre kurs än den per den 1 januari 1962, skall det faktiska anskaffningsvärdet ligga till grund för vinstberäkningen. Har däremot några aktieposter köpts till högre kurs än kursen per den 1 januari 1962 och andra till en lägre kurs än den för nämnda dag, skall det faktiska anskaffningsvärdet tillämpas i fråga om de förra posterna men kursvärdet den 1 januari 1962 för de senare. Detta kursvärde kommer till användning, om samtliga aktier köpts till lägre kurs än kursen för nämnda dag. Har den skattskyldige före denna dag överlåtit aktier i bolaget, anses de först förvärvade som först överlåtna, såvida inte annat visas.
För det fall att skattskyldig utnyttjat honom tillkommande teckningsrätt före den 1 januari 1962 gäller enligt cirkuläret, att varken de ursprungliga aktierna eller de nytecknade aktierna kan behandlas såsom särskilt för— värvade aktieposter. Enligt cirkuläret skall i stället det i samband med aktie- teckningen inbetalade beloppet sammanläggas med de ursprungliga aktier- nas faktiska anskaffningsvärde. Om det sålunda framräknade samman- lagda anskaffningsvärdet är högre än aktiernas förmögenhetsvärde den 1 januari 1962, är det detta anskaffningsvärde som skall ligga till grund för beräkning av den vinst eller förlust som uppkommer vid överlåtelse av aktierna eller en del av dessa.
Motsvarande beräkningssätt skall tillämpas, om den skattskyldige efter nyteckningen men före den 1 januari 1962 överlåtit några av de aktier han förvärvat i ett bolag eller sålt en honom tillkommande teckningsrätt.
Har skattskyldig före den 1 januari 1962 förvärvat en del aktier i ett bolag såsom fondaktier, tillämpas samma beräkningsmetod som då aktier delvis förvärvats genom utnyttjande av teckningsrätt. Såsom förut nämnts skall fondaktier förvärvade före den 1 januari 1962 i princip anses anskaf- fade till nominella värdet.
1 1963 års cirkulär framhålles vidare att, om den skattskyldige först vid skilda tillfällen förvärvat aktier i ett bolag till olika kurser genom köp (eller genom arv eller gåva) och därefter, men före den 1 januari 1962, tillerkänts och utnyttjat teekningsrätter, skall till varje särskild aktiepost hänföras så stor del av de nytecknade aktierna, som svarar mot förhållandet mellan aktiepostens nominella värde och det nominella värdet av hela det aktieinne- hav, som grundat rätt till nyteckning. Därefter skall för varje aktiepost, in- klusive till densamma hörande nytecknade aktier, göras en beräkning av dess genomsnittliga anskaffningskurs. Nästa steg är beräkningen av det anskaffningsvärde som skall ligga till grund för uträkningen av vinst eller förlust. Här förfares på samma sätt som angivits under A ovan. På motsva- rande sätt förfares, när de senast förvärvade aktierna är fondaktier.
C. Aktier med olika rättigheter
Har de aktier som den skattskyldige förvärvat före den 1 januari 1962 i samma bolag varit förenade med olika rättigheter tillämpas samma principer för beräkningen som angivits i det föregående.
Aktieägares överlåtelse av aktier till det bolag som utställt aktierna
Säljer en aktieägare aktier till det bolag som utställt aktierna gäller enligt 1960 års lagstiftning, att hela vederlaget oavkortat beskattas såsom allmän
inkomst hos säljaren. Denne får alltså skatta för hela köpesumman, inte blott för eventuell vinst. Detta innebär att även återbetalning av kapitaltill- skott beskattas.
Bestämmelsen gäller dock inte, om aktierna i fråga överlåtes till ett bolag i likvidation och detta sker under ett kalenderår, då bolaget slutligen upp- löses (d.v.s. i fråga om aktiebolag, när bolaget avanmäles i aktiebolagsregist- ret). Köper ett bolag egna aktier t.ex. på börsen, lärer dock säljaren ofta inte veta vem köparen är. Närmare föreskrifter om hur det skall förfaras i dylikt fall har ställts i utsikt.
Regeln om inkomstbeskattning hos säljaren vid bolags förvärv av egna ak- tier har tillkommit för att förhindra möjligheter till missbruk genom utskift- ning av reserver som annars skulle beskattas genom den jämförelsevis lind- riga kapitalvinstskatten. Samtidigt har dock införts en möjlighet för finans- ministern att dispensera från en inkomstbeskattning av det totala vinstbe— loppet enligt nämnda regel. Medges sådan dispens, blir i stället de särskilda reglerna för realisationsvinstbeskattning vid avyttring till tredje man till- lämpliga.
Utskiftning vid nedsättning av aktiekapitalet eller vid likvidation
Allmän inkomstbeskattning träffar inte blott vanlig aktieutdelning till aktie- ägarna utan principiellt även sådan utskiftning som äger rum i samband med nedsättning av aktiekapitalet.
Fondaktier, som tillfaller aktieägare från och med den 1 januari 1962 betraktas dock inte såsom utdelning. Detsamma gäller medel som utskiftas i samband med likvidation, om utskiftningen äger rum samma år som bola— get slutligen upplöses.
Sker utskiftning i samband med nedsättning av aktiekapitalet före upplös— ningsåret, kan finansministern befria aktieägarna från beskattning av de utskiftade medlen. Medlen skall då i stället betraktas såsom vederlag för den nedsatta delen av aktiekapitalet, och vinst eller förlust som uppkommer för aktieägaren skall behandlas på samma sätt som vid en aktieförsäljning till tredje man.
Medel, som utskiftas till aktieägarna under samma kalenderår som bola- get slutligen upplöses, behandlas på samma sätt som om aktieägarna fått motsvarande vederlag vid avyttring till tredje man av berörda aktier. Vinst beskattas alltså med »saerlig inkomstskat» å 2/3 av vinsten (skillnaden mellan utskiftat belopp och anskaffningspriset respektive kursvärdet den 1 januari 1962 för aktierna i fråga). Förutsättning härför är, att aktierna för- värvats minst två år före utskiftningen och att aktierna inte förvärvats som led i den skattskyldiges näringsverksamhet. Brister förutsättningarna skall reglerna för den allmänna inkomstbeskattningen vara tillämpliga.
Tillämpar skattskyldig räkenskapsår som avviker från kalenderår, kan
det inträffa att de vid likvidationen utskiftade medlen skall fördelas på två räkenskapsår. Så är fallet, om bolaget verkställer flera utskiftningar under samma kalenderår. I så fall får vinst eller förlust beräknas gemensamt för hela utskiftningen och fördelas på de två räkenskapsåren i förhållande till de under respektive år erhållna beloppen.
När särskilda skäl föreligger, kan finansministern medge att medel, som utskiftas före det kalenderår, under vilket bolaget slutligen upplöses, inte skall medräknas i den allmänna inkomstberäkningen. I dylikt fall skall 2/3 av beloppet upptagas såsom »saerlig inkomst». Medgivandet kan för- knippas med villkoret, att något I OOO-kronorsavdrag icke får åtnjutas.
Finland
I Finland beskattas realisationsvinst efter i stort sett samma regler som i Sverige före 1951 års lagstiftning, som ju bl.a. innebar införandet av den fallande skalan. Inkomst genom tillfällig överlåtelse av lös egendom beskat— tas således, om den varit i överlåtarens ägo under kortare tid än fem år. För fast egendom är motsvarande tid 10 år. Liksom i Sverige förutsättes för beskattning att säljaren förvärvat egendomen genom ett oneröst fång. Rea- lisationsförlust får avdragas från realisationsvinst under samma år.
Häri har emellertid Skattelagskommittén i ett under 1961 avgivet betän- kande (nr 4-1961) föreslagit vissa ändringar. Enligt förslaget skulle, såvitt angår värdepapper och fast egendom, beskattning av realisationsvinst alltid ske när egendomen överlåtes mot vederlag inom den för sådan beskattning gällande tiden. Vinsten skall i dessa fall beräknas med utgångspunkt från vederlaget vid den sista föregående överlåtelsen mot vederlag, även om egen- domen däremellan bytt ägare en eller flera gånger genom vederlagsfritt fång. De nuvarande reglerna har ansetts innebära möjlighet till undgående av skatt och det har inte ansetts motiverat att en gåvoöverlåtelse mellan två överlåtelser mot vederlag skall från skattskyldighet fritaga den värdesteg- ring som ägt rum mellan de onerösa fången. Har det fång, som närmast föregått avyttringen varit sådant att arvs- eller gåvoskatt utgått, gäller dock att, om det värde som legat till grund för sistnämnda skatter varit högre än det för egendomen på sin tid erhållna vederlaget _ rättat med de förbättringskostnader och värdeminskningar som skall beaktas vid uträk- ning av anskaffningsvärdet — detta högre värde skall ligga till grund för vinstberäkningen. Om arvs- eller gåvoskattevärdet läggs till grund för ingångsvärdet sker justering endast med de förbättringskostnader m.m. som hänför sig till den tid som förflutit efter arvs- eller gåvofånget.
Vidare har i betänkandet föreslagits beskattning av realisationsvinst efter samma fallande skala som gäller enligt svensk rätt.
I fråga om realisationsförluster har föreslagits en utvidgad avdragsrätt såtillvida att förlust, som inte kunnat kvittas mot realisationsvinst under
samma år, skall få avräknas från realisationsvinster under de två näst- följande åren.
Skattelagskommitténs här berörda förslag har veterligen ännu inte lett till någon ändrad lagstiftning.
Norge
Även i Norge har framlagts förslag till nya bestämmelser angående realisa- tionsvinstbeskattning av värdepapper. Först skall emellertid redogöras för de nuvarande bestämmelserna.
Gällande regler
I Norge gäller i princip att realisationsvinst genom icke yrkesmässig avytt— ring av fast eller lös egendom inkomstbeskattas under förutsättning att egendomen inte innehafts under längre tid än 10 år och att egendomen inte förvärvats genom arv. Oavsett tidpunkten för avyttringen och även om förvärvet grundat sig på arv, inkomstbeskattas dock avyttring av tomter, rörelse, patent— och författarrätt o.d., egendom som av säljaren förvärvats för att avyttras i vinstsyfte samt rörelsetillgångar med vissa undantag.
Från realisationsvinstbeskattning enligt det nu sagda är emellertid värde- papper uttryckligen undantagna. Enligt gällande regler är värdepapper un- derkastade vinstbeskattning i Norge endast om avyttringen utgör ett led i yrkesmässig verksamhet (naering) eller om värdepapperen varit »drifts— midler i naering», d.v.s. rörelsetillgångar i t.ex. banker och försäkringsbolag. Förlust är under motsvarande förhållanden avdragsgill.
I detta sammanhang kan nämnas en särskild bestämmelse med syfte att förhindra att de allmänna reglerna om beskattning av vinst vid försäljning av rörelsetillgångar, rörelse eller andra tillgångar kringgås därigenom att försäljningen sker i form av en aktieförsäljning. Om alla aktier (andelar) i ett bolag eller del därav säljes under sådana förhållanden att det i verklig- heten är fråga om en avyttring av bolagets tillgångar eller av den av bola- get bedrivna rörelsen eller verksamheten, helt eller till väsentlig del (d.v.s. en försäljning som i Norge går under beteckningen »selgende gruppe»), skall nämligen enligt bestämmelsen i fråga beskattning ske i enlighet med det verkliga förhållandet. Vinsten skall då beskattas hos säljaren i den utsträck- ning den eljest skulle vara skattepliktig. Någon bestämmelse om avdrag för förlust vid dylik aktieförsäljning finnes ej. Befrielse från beskattning eller nedsättning av densamma kan dock medges i sådana fall då fråga är om en i rationaliseringssyfte vidtagen omorganisation eller omläggning av verksamheten. Reglerna om »selgende gruppe» kan jämföras med de tyska bestämmelserna angående beskattningen vid avyttring av en »xvesentliche Beteiligung» i ett bolag, se härom redogörelsen för tysk rätt.
Om aktieägaren således enligt nuvarande regler normalt inte är under— kastad någon realisationsvinstbeskattning vid avyttring av värdepapper gäl— ler dock, att han i princip skall skatta, förutom för aktiernas förmögenhets- värde, för inkomst genom utdelning och ränta på aktier eller motsvarande andelar. Med utdelning likställes fondaktier och den ökning av aktiernas nominella belopp, som i Norge kan vidtagas i stället för utställande av fond- aktier (>>tilskrivning>> på aktier respektive andelar) samt varje annan utbe- talning (inklusive vid bolagets upplösning) som inte är att anse som åter- betalning av insatt aktiekapital. De sistnämnda utbetalningarna torde inne— fatta även värdeöverföring som sker i annan form än pengar, vare sig detta sker vederlagsfritt eller till underpris.
Föreslagna regler
En är 1961 tillsatt kommitté, >>Gevinstbeskatningsutvalget», har i ett den 20 maj 1964 avlämnat betänkande föreslagit nya bestämmelser angående realisationsvinstbeskattning av aktier. Förslaget innebär sammanfattnings- vis följande.
Vinst genom avyttring av värdepapper skall, då fråga inte är om yrkes- mässig handel med sådana papper eller om s.k. »selgende gruppe», beskat- tas när avyttringen sker inom 2 år efter förvärv på annan grund än arv.
Genom avyttringen uppkommen förlust får avräknas från motsvarande slags vinst, eventuellt också under de två nästföljande åren.
Den nuvarande beskattningen av fondaktier och av »tilskrivning» på aktier skall upphävas. Detta medför bl.a. att ingångsvärdet på fondaktier vid vinst- beskattningen sättes till noll, d.v.s. hela försäljningssumman för fondaktier beskattas.
Däremot föreslås ingen ändring i reglerna angående beskattning av »sel- gende gruppe».
Inte heller föreslås i anledning av förslaget nya kontrollåtgärder av väsentlig betydelse.
Förslaget om vinstbeskattning av värdepapper har motiverats främst av önskemålet om större likhet i beskattningen. Vinstbeskattningen väntas knappast inbringa det allmänna några skatteintäkter av betydelse.
I betänkandet har starkt understrukits att förslaget bygger på den nämn- da tvåårsbegränsningen.
Sålunda framhålles att den korta skattepliktsperioden är en förutsättning för den speciella begränsningen i fråga om rätten till förlustavdrag. Den korta perioden har också varit ett skäl för utredningen att inte föreslå spe— ciella regler med tanke på sådana proformaförsäljningar som stundom sker för att åstadkomma avdragsgill förlust.
Vidare är den korta perioden en förutsättning för att vinsten skall med- räknas vid den ordinära progressiva beskattningen.
Med en längre tidsperiod måste man enligt kommittén överväga, om blott
7—7363 65
vissa bestämda bråkdelar av vinsten skall beskattas, eventuellt i kombi— nation med en fix skattesats (»flat rate»).
Med en längre period skulle också de invändningar som kan resas mot en vinstbeskattning av värdepapper få ökad vikt och detta än mer ju längre tidsperioden utsträckes.
Härvid framhålles bl.a. att ett system som är mera ogynnsamt för de skattskyldiga i andra länder kan stimulera till kapitalflykt.
Så länge det anses önskvärt att inte hämma intresset för aktier såsom investeringsobjekt, bör vidare en vinstbeskattning inte göras för omfat— tande.
Bland de invändningar som bygger på den särskilt markerade förmögen— hetsbeskattningen av värdepapper, vilken ju innebär en viss dubbelbeskatt— ning, är att denna blir mera kännbar genom en längre period för vinst- beskattningen. Talet om den hårdare förmögenhetsbeskattningen av värde— papper syftar på det förhållandet, att andra förmögenhetstillgångar genom en försiktigare värdering kan bli lindrigare beskattade än värdepapper.
Avgörande för kommitténs ställningstagande är att med en längre tids- period kontrollen och annat merarbete och därmed även kostnaderna för taxeringsmyndigheter, bolag, banker, mäklare och andra skulle bli av en sådan storleksordning, att det _ i betraktande av de blygsamma skattein- täkter som det kunde bli tal om _ skulle innebära, att utgifterna antag- ligen kom att överstiga intäkterna. Ett sådant resultat ansåg kommittén inte önskvärt.
Av betänkandet framgår, att kommittén såsom ett alternativ till vinstbe- skattningen övervägt möjligheten av en stämpelavgift eller en kupongskatt vid avyttring av värdepapper med gradering i förhållande till vinstens stor- lek och med kvittningsmöjlighet (>>korreksjon») vid förlust. Det ansågs att ett dylikt system skulle bli komplicerat och knappast genomförbart. Inte heller har en utvidgning eller en omläggning av den nuvarande stäm— pelavgiften _ för aktier sammanlagt 2 %, som får delas av köpare och säl- jare —— ansetts aktuell som alternativ, bl.a. därför att avgiften är knuten till omsättningen utan hänsyn till om avyttringen medfört vinst eller förlust. varför frågan ansetts ligga utanför kommitténs uppdrag.
Kommittén berör bl.a. också frågan om vad som kan anses innefattat i uttrycket >>värdepapper>>, som användes i de nu gällande bestämmelserna. Kommittén framhåller att uttrycket är något oklart till sin innebörd. Enligt kommittén är det emellertid klart, att frikallelsen från inkomstbeskattning gäller vinst vid överlåtelse av aktier och likartade bolagsandelar. Likaså är det klart att uttrycket omfattar alla slags innehavarobligationer. Uttryc- ket i dess dagliga betydelse inbegriper också alla andra typer av negotiabla handlingar, skuldebrev, pantförskrivningar m.m. Även om det i första hand var aktier och liknande bolagsandelar man åsyftade, när man genomförde skattefriheten, var det enligt kommittén likväl otvivelaktigt meningen att
uttrycket värdepapper skulle omfatta alla de nyss nämnda handlingarna. Uttrycket i fråga har också alltid ansetts omfatta alla fordringar avseende penningbelopp. Kommittén framhåller i detta sammanhang att >>värdepap- per» i den bestämmelse, varom fråga är, vid sådant förhållande avser en mycket oenhetlig grupp och ställer frågan, om det är möjligt att genomföra en inkomstbeskattning, som omfattar alla slags fordringar, som gruppen inrymmer. Efter att ha diskuterat beskattningens allmänna syfte enligt norsk rätt — därvid enligt kommittén skatteförmågan synes komma i för- grunden vid den personliga beskattningen _ kommer kommittén till resulta— tet att i vart fall vinst på de värdepapper som främst kommer i betrak— tande här, nämligen aktier och obligationer, ligger närmast den typ av för- måner som i dag utgör skattepliktig inkomst i detta sammanhang (d.v.s. de vinster som för närvarande beskattas). Spekulationsmomentet som sådant i de här ifrågavarande vinsterna avvisar kommittén däremot som grund för beskattningen.
Den av kommittén föreslagna realisationsvinstbeskattningen av värdepap- per föreslogs träda i kraft den 1 januari 1965 och vara tillämplig på avytt— ring av värdepapper, förvärvade efter nämnda tidpunkt. Någon lagstiftnings— åtgärd på grund av kommitténs förslag har dock ännu ej genomförts.
Storbritannien
I Storbritannien har kapitalvinster tidigare traditionellt varit undantagna från beskattning. Genom 1962 års Finance Act har denna ståndpunkt från— gåtts. Enligt denna lagstiftning skall nämligen vinst som uppkommit vid icke yrkesmässig överlåtelse utgöra skattepliktig inkomst, beträffande fast egendom, om den inte innehafts mer än tre år efter förvärvet, och beträf— fande lös egendom, om den inte innehafts mer än sex månader efter för- värvet.
Enligt finansministerns budgetförslag den 6 april 1965 har antagits vissa ändrade regler för realisationsvinstbeskattningen. De nya reglerna innebär en beskattning efter amerikansk typ med en särskild skattesats för vinster vid försäljning efter 12 månaders innehav. Då i övrigt de tekniska reglerna för vinstberäkning m.m. enligt 1962 års lagstiftning alltjämt skall gälla, re— dovisas i det följande 1962 års bestämmelser och först därefter, i ett särskilt avsnitt. de allmänna grunderna för de nya reglerna.
1962 års regler Bestämmelserna enligt 1962 års lagstiftning är i princip tillämpliga endast om såväl förvärv som överlåtelse ägt rum efter den 9 april 1962. Skulle förvärvet inträffa efter avyttringen, såsom vid vissa baisseaffärer (»bear transactions»), är reglerna tillämpliga om överlåtelsen ägt rum efter sisx— nämnda dag, oberoende av vilken tid som förflutit mellan de båda fången.
Skattskyldiga för realisationsvinst är alla som äger hemvist i United Kingdom. Är vederbörande inte domicilierad i riket gäller dock att skatt- skyldighet inträder endast för vad som där uppburits.
Skattepliktig realisationsvinst skall sammanläggas med annan skatte- pliktig inkomst och beskattas tillsammans med sådan inkomst efter den skatteskala som är tillämplig på den skattskyldiges totalinkomst.
Å andra sidan gäller att motsvarande realisationsförluster får avdragas från skattepliktig realisationsvinst, som uppkommit under samma år eller —— tills förlusten blivit konsumerad — från realisationsvinst under senare år. Även ordinär rörelseförlust kan avräknas från realisationsvinster. Där- emot får inte realisationsförlust avräknas från ordinär inkomst.
Beträffande koncernbolag som avlämnat gemensam självdeklaration gäl- ler att realisationsförlust som uppkommit hos ett dotterbolag får kvittas mot vinst hos moderbolaget och tvärtom. Samma kvittningsrätt föreligger mellan systerbolag inom koncernen.
Realisationsvinstbeskattningen omfattar i princip all egendom, vare sig den är belägen inom United Kingdom eller ej. Vissa undantag finns dock. Bland dessa märks lösöre, enfamiljsfastigheter, patenträtter samt byggna- der jämte fasta maskiner och inventarier använda för rörelseändamål. Undantagen avser i huvudsak egendom som normalt inte förvärvas med tanke på försäljning inom kort tid. I fråga om patenträtterna gäller att för- säljningsinkomsten beskattas som vanlig inkomst.
Skattskyldig för realisationsvinst är i princip den som verkställt förvär- vet eller överlåtelsen. För att inte förändringar i ett sådant förvaltarskap som »trustees» innebär skall kunna användas för att konstruera förvärv eller överlåtelser, gäller att man skall bortse från förändringar i den perso- nella sammansättningen under förvaltarskapets (trustens) bestånd. Detsam- ma gäller beträffande personliga representanter för en avliden person.
Myndigheterna har enligt särskilda bestämmelser rätt att av person som handlar för annans räkning inhämta upplysningar om den verklige ägaren och erhålla de uppgifter i övrigt som behövs angående den transaktion för vilken realisationsvinstbeskattning är aktuell.
Realisationsvinst genom överlåtelse av tillgångar i s.k. partnership beskat- tas hos delägarna på samma sätt som i andra fall av samägande. Om en delägare i ett s.k. partnership till detsamma överlåter honom själv till— hörig egendom under sådana förhållanden att reglerna om realisationsvinst- beskattning blir tillämpliga, skall han endast beskattas för den del av vins- ten som belöper på de övriga delägarnas andel i egendomen, däremot inte för den del av vinsten som belöper på hans egen andel.
I vissa fall föranleder äganderättsövergång inte någon beskattning. Så är t.ex. fallet, när egendomen genom arv eller testamente övergår till ny ägare. Inte heller sker beskattning när arvinge eller testamentstagare till annan
överlåter egendom som han förvärvat efter den avlidne. Vidare föranleder egendomsöverlåtelsen mellan makar ingen vinstbeskattning. Den make, till vilken egendom överlåtits, skall som sitt förvärv räkna den andre makens förvärv av egendomen. Detsamma gäller vid överlåtelsen mellan moder— och dotterbolag eller mellan två eller flera bolag som är dotterbolag till ett och samma moderbolag. De berörda bolagen måste ha sitt hemvist i United Kingdom. Med dotterbolag förstås sådant bolag som till minst tre f j ärdede- lar av aktiekapitalet direkt eller indirekt äges av huvudföretaget.
Gåva av egendom är däremot ett förfogande som i princip kan föranleda skattskyldighet för överlåtaren enligt de allmänna reglerna. Av den föl- jande redogörelsen angående vinstberäkningen framgår emellertid att regeln inte är utan undantag.
Vinstberäkningen
Vinst eller förlust beräknas i princip såsom skillnaden mellan försäljnings- priset å ena sidan, och anskaffningspriset och andra omkostnader, å andra sidan, på samma sätt som vinst eller förlust skulle ha beräknats, om över— låtelsen utgjort en affärshändelse i en rörelse.
För att hindra missbruk skall dock i vissa fall det allmänna saluvärdet läggas till grund för beräkningen. Så är fallet t.ex. när egendomen förvärvats genom avtal på annan grund än »arm's length», d.v.s. innefattande onor— mala villkor, genom gåva, såsom aktieutdelning, såsom vederlag helt eller delvis vars värde inte kan uppskattas, såsom ersättning i samband med frånträdande av tjänst eller eljest såsom ersättning för en persons tidi— gare, nuvarande eller framtida tjänster på grund av en persons befatt- ning eller anställning. Ett annat fall är när den som förvärvar egendomen representerar överlåtarens borgenärer.
Om en person förvärvar egendom som för honom utgör skattepliktig in- komst enligt allmänna regler, skall hänsyn härtill tagas vid realisationsvinst- beskattningen så att den enligt de allmänna reglerna beskattade delen av vinsten inte ånyo beskattas.
Regeln att vinst eller förlust i vissa fall skall bedömas med ledning av marknadsvärdet vid förvärvet eller överlåtelsen kan stundom leda till ett obilligt resultat och har därför föranlett modifikationer i en del avseenden.
Beträffande gåva gäller följande. I princip skall gåvans värde bedömas med hänsyn till marknadsvärdet men i vissa fall skall eller får mottagaren såsom sitt förvärv räkna givarens förvärv.
Sålunda gäller att, om givaren innehaft egendomen i fråga under längre tid än sex månader respektive tre år eller om han förvärvat egendomen ge- nom arv eller testamente, givaren inte skall beskattas för realisationsvinst. Har givaren sitt hemvist i United Kingdom vid gåvotillfället, skall mottaga- ren räkna givarens förvärv som sitt förvärv. Detta innebär att inte heller
102 mottagaren skall beskattas för realisationsvinst, när han överlåter den för- värvade egendomen vidare, inte ens om överlåtelsen sker inom den ifråga- varande sexmånaders- eller treårstiden, räknat från hans eget förvärv.
Om gåvoöverlåtelsen i och för sig faller under realisationsvinstbestäm- melserna, d.v.s. om givaren inte haft egendomen under längre tid än sex månader eller tre år och om han inte heller förvärvat egendomen genom arv eller testamente, har givaren och mottagaren möjlighet att gemensamt överenskomma att överlåtelsen inte skall föranleda någon vinstbeskattning och att mottagaren i stället skall räkna givarens fång som sitt. Det förutsät- tes att både givaren och mottagaren äger hemvist i United Kingdom vid gåvo- tillfället. Om givaren även utan denna regel skulle vara fri från skatt på grund av överlåtelsen, står valmöjligheten öppen för gåvotagaren ensam (om denne inte skulle undgå skatt vid en efterföljande överlåtelse). Gåvo- tagaren skall dock i intetdera fallet anses ha förvärvat egendomen till högre värde än marknadsvärdet. Valmöjligheten måste, efter skriftlig ansökan, utövas inom viss tid.
Den nu nämnda regeln är inte tillämplig beträffande aktier som innebär direkt eller indirekt ägareintresse i vissa fastighetsbolag av typ fåmans- bolag (vilka kontrolleras av högst fem personer).
Gåvor till vissa sammanslutningar för välgörenhet eller vetenskaplig forskning är undantagna från beskattning.
Även i sådana fall då en överlåtelse, som inte utgör en gåva, skett på onormala villkor — d.v.s. på annan grund än »arm's length» _— och då följ- aktligen marknadsvärdet normalt skall läggas till grund för vinstberäk— ningen har överlåtaren och förvärvaren, om båda har hemvist i United King- dom, en valmöjlighet som kan leda till lindrigare beskattning.
De båda parterna kan i dessa fall välja att värdet å den överlåtna egen- domen bestämmes till det högsta av antingen det faktiska vederlaget eller ett så stort belopp att varken vinst eller förlust uppkommer för överlåtaren.
Valet skall även i detta fall göras av parterna gemensamt, såvida inte för- värvaren vid sin överlåtelse går fri från skatt.
Den nu angivna regeln kan belysas med följande exempel: A antages ha förvärvat egendomen för 3 000 pund och därefter sålt den till B för 2 000 pund, fastän marknadsvärdet var 7 500 pund. B i sin tur sålde egendomen vidare i den öppna marknaden för 15 000 pund. Om transaktionen mellan A och B inte baserats på »arm's length» och om den förut berörda valmöjligheten inte utnyttjas, leder de båda avyttringarna i detta fall till följande beskattningsresultat.
För A: Beräknat försäljningsvärde ............................................................... 7 500 Anskaffningsvärde ........................................................................... 3 000
Realisationsvinst ..................................................................... ' ...... 4 500
Försäljningsvärde ........................................................................... 15 000 Beräknat anskaffningsvärde ............................................................ 7 500 Realisationsvinst ........................................................................... 7 500
Användes i stället det andra alternativet, fås följande resultat. För A:
Beräknat försäljningsvärde = anskaffningskostnaden som är högre än det
faktiska försäljningspriset ............................................................ 3 000 Anskaffningsvärde ........................................................................ 3 000 Vinst, förlust ................................................................................. i 0 För B:
Försäljningsvärde ...................................................................... 1 ..... 15 000 Beräknat anskaffningsvärde enligt ovan ............................................. 3 000 Realisationsvinst ........................................................................... 12 000
Om det senare alternativet är det fördelaktigaste beror givetvis på beskatt- ningsläget i övrigt för A och B under de aktuella beskattningsåren.
Alternativregeln är inte tillämplig när bolag emitterar aktier liksom inte heller i vissa fall när överlåtelsen avser aktier i vissa fastighetsbolag.
Om en person överlåter egendom, till ett av honom behärskat bolag, gäller att eventuell förlust på grund av överlåtelsen endast får kvittas mot vinst vid överlåtelse till samma bolag. Detsamma gäller vid överlåtelser i omvänd riktning beträffande bolagets avdragsrätt. Vid bedömningen av vem som har kontrollen av ett bolag tages beträffande gifta personer hänsyn till båda makarnas intressen i bolaget.
Om en person förvärvat egendom såsom privategendom men överför egendomen såsom varulager i en av honom bedriven rörelse, skall egendo- men anses överlåten till marknadsvärdet med därav följande konsekvenser i fråga om beräkningen av realisationsvinst eller -förlust.
För att inte beskattningsresultatet skall bli alltför hårt kan rörelseidka- ren i stället för marknadsvärdet såsom ingångsvärde i rörelsen välja ett belopp, som motsvarar marknadsvärdet minskat med den vinst eller ökat med den förlust som framkommer enligt reglerna för realisationsvinst- beskattningen. Med detta alternativ bortfaller beskattningen för realisations- vinst respektive avdragsrätten för realisationsförlust. Resultatet blir ett uppskov med beskattningen eller avdraget tillsvidare. Följande exempel kan nämnas.
A förvärvade en viss tillgång för 100 pund den 16 april 1962, då han ej bedrev rörelse. Emellertid påbörjade han en dylik den 10 juni samma år och överförde tillgången såsom lagertillgång med ett marknadsvärde av 250 pund.
Om A inte använder sig av det nyssnämnda alternativet, beskattas han för realisationsvinst enligt följande.
Försäljningsvärde .............................................................................. 250 lngångsvärde .................................................................................... 100 Realisationsvinst .............................................................................. 150
Alternativet innebär däremot, att den eventuella rörelsevinsten vid en framtida försäljning skall baseras på ett ingångsvärde enligt följande.
Marknadsvärde enligt ovan .................................................................. 250 Beräknad realisationsvinst enligt ovan ................................................... 150 Tillgångens ingångsvärde i rörelsen ...................................................... 100
Om rörelsen i det angivna fallet bedrives såsom handelsbolag e.d. (part- nership), måste samtliga delägare förena sig om alternativet.
Vid uttag från rörelsen av lagertillgång för privat användning, vilket allt- så innebär en överföring i motsatt riktning, liksom då tillgången i stället uppföres bland anläggningstillgångarna, beräknas rörelseinkomsten enligt praxis i regel med hänsyn till tillgångens marknadsvärde vid uttaget eller överföringen. Detta marknadsvärde eller motsvarande värde blir då också det värde som i fortsättningen skall utgöra tillgångens ingångsvärde i rea- lisationsvinstskatteavseende.
Kontrakt
[ fråga om kontrakt angående förvärv eller överlåtelse av egendom är den allmänna regeln, att kontraktet i sig självt är jämställt med ett förvärv eller en överlåtelse.
Från kontraktet bortses emellertid, om kontraktet av någon anledning inte fullföljes eller, beträffande villkorligt betingat kontrakt, om villkoret inte uppfylles. Konsekvensen blir alltså i dessa fall att realisationsvinst eller -förlust inte anses ha uppkommit. Om den betalning, som skall erläggas på grund av kontraktet, uteblir eller reduceras, skall detta beaktas vid vinst- eller för]ustuppskattningen så att den uteblivna betalningen eller betal— ningen till den del den reducerats inte medräknas i kalkylen.
En person som övertar rättigheterna enligt ett kontrakt behandlas som om han inträtt såsom ursprunglig part i avtalet vid tidpunkten för över- tagandet.
En överlåtelse av kontraktsrättigheterna faller under realisationsvinst- bestämmelserna, om den sker inom sex månader respektive tre år från kontraktets upprättande. Som en överlåtelse räknas även det fallet, att en person mot ersättning avstår från ett kontrakt inom den för realisations- vinstbeskattning föreskrivna tiden. Men den kontraktspart som utbetalat ersättningen anses inte ha gjort något förfogande som faller in under rea— lisationsvinstbeskattningen.
Om ett kontrakt angående en överlåtelse upphäves genom en ömsesidig
överenskommelse men ersättes av ett nytt kontrakt angående överlåtelse av samma egendom till samma person eller till annan person i hans ställe, skall överlåtelsen enligt det senare kontraktet anses ha ägt rum när över- låtelsen skulle anses ha ägt rum enligt det första kontraktet. Om det första kontraktet var ett villkorat avtal, skall detta anses såsom fullföljt genom upprättandet av det nya kontraktet.
Vad som här sagts beträffande villkorade kontrakt eller utbytta kontrakt gäller dock inte såvitt fråga är om kontrakt ingångna före den 10 april 1962.
I övrigt finns detaljerade bestämmelser för bestämmande i olika fall av den tidpunkt, då rättigheter och skyldigheter enligt kontrakt skall anses överlåtna m.m.
Beträffande villkorade kontrakt (inklusive optionsavtal) gäller i de fall, då kontraktet uppfyllts, bl.a. följande.
Förvärvet av den egendom som kontraktet avser skall anses ha skett vid tidpunkten för kontraktets uppfyllande.
Egendomens överlåtande skall anses ha ägt rum
a) när det villkorliga avtalet träffades, om vederlaget inte helt eller hu— vudsakligen var beroende av egendomens värde vid tiden för kontraktets uppfyllande;
b) när villkoret uppfylldes, om vederlaget helt eller huvudsakligen var beroende av egendomens värde vid denna tidpunkt.
Följande exempel kan anföras.
Den 1.1.1963 lämnar A och B aktieägarna i bolaget X ett anbud, enligt vilket anbudsgivarna erbjuder sig att övertaga samtliga aktier i bolaget under förutsättning att anbudet accepteras av ägarna till minst 80 % av aktiekapitalet.
Före den 1.3.1963 accepteras anbudet av fem aktieägare, med ett sam- manlagt innehav som motsvarar 60 % av aktiekapitalet.
Den 1.3.1963 accepteras anbudet av C, som har 20 % av aktiekapitalet. Detta innebär att anbudsvillkoret uppfyllts.
Härefter accepterar återstående aktieägare vid olika tidpunkter det då- mera villkorslösa anbudet.
Ur vinstskattesynpunkt skall var och en av aktieägarna anses ha över- låtit sina aktier den dag, då han accepterade anbudet, d.v.s. när avtalet träf— fades, oberoende av om det då fortfarande var villkorat eller ej.
A och B anses ha förvärvat de första fem anbudstagarnas ävensom C:s aktier den 1.3.1963, då anbudsvillkoret uppfylldes. De sex sista anbudsta- garnas aktier skall däremot anses förvärvade vid de olika tidpunkter då dessa accepterat anbudet.
Reglerna för villkorade avtal är framför allt tillämpliga på optionsavtal. Vad som gäller angående tidpunkten för förvärv eller överlåtelse skall till— lämpas vare sig det är köparen eller säljaren som utövar optionsrätten.
Om ett optionsavtal är föremål för överlåtelse faller denna överlåtelse som sådan under realisationsvinstreglerna. Reglerna om kontraktsöverlå- telser är tillämpliga i dessa fall. I övrigt är Skattskyldigheten beroende på om den egendom optionen avser är föremål för en skattepliktig transaktion.
Bestämmande av innehavstid m.m.
Vid överlåtelse av aktier och andra värdepapper liksom även vid försälj- ning av fungibla varor, som av överlåtaren förvärvats vid olika tidpunkter, uppkommer vissa identifikationsproblem, som är av betydelse för realisa- tionsvinstbeskattningen, särskilt när fråga är om att fastställa innehavs- tiden. Härom gäller bl.a. följande regler, som är obligatoriska för den skatt- skyldige och innebär att reglerna måste följas, även om han med fog kan hävda att vad han överlåtit hänför sig till ett annat förvärv än som följer av reglerna.
Om aktier i ett och samma bolag säljes i två eller flera poster vid olika tillfällen, skall varje försäljning i realisationsvinstskatteavseende bedömas för sig och därvid skall en »identifiering» med hänsyn till innehavstid, vinst- beräkning etc. beträffande de olika posterna göras efter den ordning i vilken avyttringarna skett. Detta gäller även när avyttringarna skett under ett och samma år. Frågan om och i vad mån vinst uppkommit skall alltså be- dömas beträffande den först avyttrade posten innan en motsvarande be- dömning sker beträffande nästa avyttring. Den första bedömningen blir alltså bestämmande, för vilka aktier som kan bli föremål för vinstbeskatt- ning enligt den följande bedömningen.
Om leveransen eller överföringen är avsedd att inte äga rum samtidigt med överlåtelsen gäller följande.
Överlåtes aktier för överföring eller leverans en viss dag eller under en viss tidsperiod, får dessa inte »identifieras» d.v.s. bedömas i realisationsvinst- hänseende tillsammans med aktier som förvärvats för överföring eller leverans en senare dag eller period. Å andra sidan skall sålunda överlåtna aktier i skattehänseende bedömas tillsammans med aktier f("irvz'irvade för överföring eller leverans samma dag eller tidigare eller ock under samma period eller tidigare. I detta fall omfattas de aktier som förvärvats före eller efter dagen för den ifrågavarande överlåtelsen av bedömningen före andra aktier.
Vidare gäller som allmän regel att aktier som inte förvärvats på grund av arv eller testamente (as legatee) skall anses överlåtna före dem som förvärvats på dylikt sätt.
Har aktier i ett bolag förvärvats inom sex månader före en överlåtelse av aktier i samma bolag (men inte före den 10 april 1962), är det i första hand dessa aktier, som skall komma i betraktande såsom avyttrade, där— vid de först förvärvade anses vara de först avyttrade. Kan överlåtna aktier
inte på detta sätt hänföras till aktier förvärvade inom sexmånaderstiden, gäl- ler att de senast förvärvade aktierna skall anses vara de först överlåtna. Överlåtes aktier, som förvärvats vid olika tidpunkter under samma dag. skall en proportionering i förhållande till de olika förvärven ske, när det gäller att bedöma (identifiera) överlåtelsen ur realisationsvinstsynpunkt. I detta sammanhang kan nämnas följande exempel på tillämpningen i ett par fall av de angivna reglerna.
Exempel 1 A antages ha förvärvat aktier i bolaget X enligt följande:
12.5.1962 1 000 aktier 14.8.1962 2 000 aktier 12.12.1962 1500 aktier
Därefter gjorde A följande försäljningar:
16.1.1963 1 000 aktier 17.13.1963 3 000 aktier
För realisationsvinstbestämningen skall försäljningen den 16.1.1963 bedömas (identifieras) först. Sexmånaderstiden omfattar här tiden 17.7.1962—16.1.1963. Det tidigaste förvärvet inom denna period var det som skedde den 14.8.1962. Eftersom detta förvärv omfattade fler aktier än den avyttrade posten, kan hela avyttringen ge upphov till skattepliktig realisationsvinst eller, eventuellt, avdrags- gill realisationsförlust.
Beträffande försäljningen den 17.3.1963 omfattar sexmånaderstiden perioden den 18.9.1962—17.3.1963. Endast förvärvet den 12.12.1962 av 1 500 aktier infaller under perioden, varför blott hälften av de aktier som avyttrats den 17.3.1963 kan komma i betraktande vid en bedömning enligt realisationsvinstreglerna.
Exempel 2
B köpte den 15.23.1962 2 000 aktier i bolaget Y och fick den 10.11.1962 ytterligare 5000 aktier i bolaget enligt testamente. Den 1.12.1962 sålde B 1000 aktier. I detta fall bortses helt från de ärvda aktierna vid realisationsvinstbestämningen och, eftersom B själv köpt fler aktier än han avyttrat inom sexmånaderstiden, faller hela avyttringen under bedömningen enligt reglerna.
Särskilda regler angående identifieringen gäller för vissa transaktioner som går under beteckningen »contangoes» (även »carry over»).1 Reglerna är tillämpliga när en person i syfte att uppskjuta överföring eller leverans av aktier som han överlåter genom ett och samma affärsavtal förvärvar ak- tier för leverans en viss dag och överlåter dem för leverans en senare dag eller under en senare period. I dylikt fall skall de på grund av en sådan
1 Härmed avses ett förfarande som går ut på att uppskjuta fullbordandet av ett avtal om köp eller försäljning av varor eller aktier till en senare dag än som ursprungligen bestämts. I dylika fall plågar köparen betala säljaren ränta på det kapital varom fråga är; säljaren behåller varorna eller aktierna tills transaktionen fullbordats. Denna ränta kallas >>contango>>. Om det i stället är köparen som är angelägen att köpa och mottaga varorna eller aktierna men säljaren inte kan leverera, är det tvärtom säljaren som har att betala ersättning för dröjsmålet. Denna ersättning kallas »backwardation» (déport) eller förkortat »back».
överenskommelse överlåtna aktierna vid realisationsvinstbedönmingen anses hänförliga till de aktier som förvärvats på grund av samma överenskom- melse. Om flera »contango»-affärer sker efter varandra i en serie, gäller motsvarande regler för varje sådan affär för sig.
Å terförvärv
För att undvika att aktier först säljes för att ge upphov till en enligt reali— sationsvinstreglerna avdragsgill förlust och omedelbart därefter återför- värvas, föreskrives särskilt, att en realisationsförlust på grund av en aktie- försäljning inte är avdragsgill, om den skattskyldige återförvärvar samma aktier inom en månad efter överlåtelsen. Sker återförvärvet annorledes än via en aktiebörs, gäller i stället en motsvarande tid av sex månader. Förlusten får dock utnyttjas för kvittning mot vinster genom senare överlåtelser. Närmare bestämmelser ges även för hur och i vad mån sådana senare över- låtelser skall hänföras till de återförvärvade aktierna, vilket i sin tur kan verka inskränkande beträffande rätten till förlustavdrag.
Utbyte av egendom, fond- och nyemissioner m.m.
Reglerna angående realisationsvinstbeskattningen är i princip tillämpliga även vid utbyte av egendom. Till grund för vinstberäkningen skall ligga marknadsvärdet vid tiden för utbytet.
För vissa speciella fall, som står bytesfallen nära, gäller särskilda reg- ler. Här avses sådant som då en skattskyldig i olika sammanhang förvär- var nya aktier eller andra värdepapper (från sådana »andra» papper borl— ses i det följande, såvida inte sammanhanget kräver ett uttryckligt omnäm- nande) på grund av sitt tidigare innehav av motsvarande papper.
De fall som kommer i betraktande är:
1 a) ökning (>>re0rganisation») eller nedsättning av aktiekapitalet; 1 b) fond- och nyemissioner; 2) konvertering av värdepapper; 3) fusion och andra sammanslagningar. De särskilda reglerna på detta område innebär i huvudsak följande.
1. När en person får aktier (andra än dem som utgjort tillgångar i bola- get och utskiftats till aktieägarna) på grund av sådana åtgärder som de förenämnda, skall de nya aktierna behandlas som en del av det ursprungliga innehavet. I enlighet därmed gäller att
a) de nya aktierna i den skattskyldiges hand anses förvärvade vid samma tidpunkt som när han förvärvade de ursprungliga aktierna. En överlåtelse av de nyförvärvade aktierna faller in under reglerna för realisationsvinstbe- skattningen endast om överlåtelsen inte äger rum senare än sex månader efter förvärvet av de gamla aktierna,
b) kostnaden för förvärvet av den skattskyldiges nya innehav (inklusive kvarvarande tidigare innehav) skall anses utgöra vad han erlagt för såväl det ursprungliga förvärvet som de nya aktierna.
2. Vid en överlåtelse skall den nämnda totala förvärvskostnaden, om så behöves, slås ut på de olika enheter som ingår i det nya innehavet i förhål— lande till marknadsvärdet vid tiden för överlåtelsen (beträffande börsno- terade papper sker proportioneringen i praktiken efter »closing middle inar— ket quotations» för försäljningspriset oberoende av det aktuella försälj- ningspriset) .
3. Om emellertid den skattskyldige i de sammanhang varom här är fråga erhåller utskiftat kapital, som inte utgör del av hans nya innehav (t.ex. i form av kontanter eller i form av aktier i annat bolag eller andra egna till— gångar), skall utskiftningen anses innebära ett förfogande, som hänför sig till det ursprungliga innehavet. Om utskiftningen sker inom sex månader från förvärvet av de ursprungliga aktierna, blir bestämmelserna om realisa- tionsvinstbeskattningen tillämpliga, därvid en på utskiftningen belöpande andel av kostnaderna för förvärvet skall avräknas i proportion till mark— nadsvärdet av den skattskyldiges aktieinnehav efter aktiekapitalets föränd- ring jämte värdet av det som utskiftats till honom.
4. I fråga om statsobligationer och andra statliga värdepapper gäller att särskilda ersättningar, som utbetalas i samband med konverteringar, skall verka minskande på kostnaden för det ursprungliga förvärvet. I övrigt skall bortses från dylika ersättningar.
5. Transaktionen i fråga (d.v.s. aktienedsättningen, emissionen etc.) anses icke i sig själv innebära ett överlåtande av de ursprungliga aktierna och deras ersättande med nya.
(i. Om en person får eller blir berättigad att få en provisorisk tilldelning ( >>provisional allotment») av aktier på grund av sitt ursprungliga innehav, skall hans rättigheter härvidlag (varmed alltså torde avses sådant som teekningsrätter, delbevis och interimsbevis) behandlas på samma sätt som de aktier till vilka de är hänförliga. Om rättigheterna köpes av annan per- son, behandlas denne på samma sätt som om han köpt aktierna. Om äga— ren av de ursprungliga aktierna inte utnyttjar de rättigheter varom fråga är och inte heller överlåter dem (t.ex. teekningsrätter) händer dock i be- skattningsavseende ingenting. Skulle emellertid ett bolag ordna så att en inte utnyttjad rättighet säljes och försäljningsvinsten tilldelas den som skulle varit berättigad till densamma, gäller att denne skall behandlas som om han själv utnyttjat rättigheten och sålt denna för det pris och vid den tidpunkt då bolagets försäljning ägt rum.
Av det förut sagda framgår, att nyemitterade aktier liksom även tecknings- rätter i princip skall behandlas på samma sätt som de ursprungliga aktier
till vilka de är att hänföra. Detta gäller dock endast i förhållande till äga- ren av dessa aktier. En aktieägare som säljer sina teekningsrätter eller sina gamla aktier innan hela teckningsbeloppet betalats, behandlas som om full betalning erlagts när fråga är om att beräkna anskaffningskostnaden för hans innehav. Vid vinst- eller förlustberäkningen skall hänsyn tagas till (len icke betalda delen så att försäljningspriset och markvärdet :i de sålda rättigheterna i motsvarande mån ökas.
De särskilda regler, om vilka här är fråga, är i princip tillämpliga även i samband med sådana förändringar i aktiekapitalet och aktieinnehavet som aktualiseras vid fusioner och andra liknande sammanslagningar.
I allmänhet leder ett utbyte av aktier i ett bolag mot aktier i ett annat inte till någon realisationsvinstbeskattning, eftersom de båda bolag som samman— slås skall behandlas som om de vore ett enda bolag.
Speciella regler gäller beträffande fastighetsförvaltande bolag.
Aktieinlösen
En aktieägare, vars aktier inlöses av bolaget, anses ha förfogat över ak- tierna såsom vid vanlig överlåtelse. Detta gäller dock inte när bolaget inlö- ser aktierna i samband med en emission av nya aktier eventuellt jämte annan ersättning. I sådant fall gäller samma regler som vid ökning av bolags- aktiekapital. Ett förfogande över aktierna anses inte heller föreligga när aktieinlösen sker i samband med en likvidation av bolaget.
Överförande av rörelse till bolag
Särskilda bestämmelser gäller för det fall, att en enskild rörelse överfö- res jämte alla tillgångar (kontanterna eventuellt undantagna) till ett bolag, mot ersättning i form av aktier i bolaget. Skattskyldighet för realisations- vinst uppkommer inte för den som sålunda sätter sitt företag på aktier, i den mån ersättningen för vad som överförts inskränker sig till aktierna. Om aktierna sedermera avyttras, skall aktierna anses representera de ursprungliga tillgångarna. Det betyder t.ex. att, om aktierna utgjort ersätt- ning för fastigheter, aktierna behandlas såsom fastigheter för vilka treårs- regeln är tillämplig. Har aktierna delvis erhållits för överlåtna kontanter, kan däremot en avyttring av aktierna inom sex månader efter överföringen föranleda beskattning för realisationsvinst.
Om övertagandet inte sker mot vederlag enbart i form av aktier, ges närmare föreskrifter om fördelning av vederlaget mellan överförda till— gångar och annat och mellan olika slag av tillgångar.
Ägaren av aktier i ett bolag som trätt i likvidation anses inte på grund av likvidationen ha förfogat över sina aktier. Följaktligen får utskiftning av kontanter under likvidationen ingen betydelse ur realisationsvinstsynpunkt. Utskiftas andra tillgångar än kontanter, behandlas aktieägaren som om han förvärvat dessa tillgångar vid tidpunkten för utskiftningen för ett pris motsvarande marknadsvärdet. Reglerna om realisationsvinstbeskatt- ningen blir tillämpliga om han därefter avyttrar tillgångarna inom den före- skrivna tidsperioden. Bolaget, å andra sidan, behandlas som om bolaget till marknadspris överlåtit tillgångarna och skattepliktig realisationsvinst res— pektive avdragsgill realisationsförlust uppkommer, om utskiftningen inte ägt rum mer än tre år respektive sex månader efter förvärvet.
1965 års ändringar De. i enlighet med budgetförslaget den 6 april 1965 ändrade reglerna för realisationsvinstbeskattningen innebär i huvudsak följande.
För fysiska personer har de tidigare treårs- och sexmånadersgränserna ersatts med en tolvmånadersgräns. Följaktligen skall i fråga om tillgångar förvärvade efter den 6 april 1965 hela vinsten beskattas såsom vanlig in— komst. om avyttringen sker inom 12 månader från förvärvet. Sker avytt- ringen efter längre tids innehav, skall vinsten beskattas efter en särskild skattesats av 30 %. Om vinsten inte överstiger 5 000 pund, kan den skatt- skyldige om det är till hans fördel i stället välja vanlig inkomstbeskattning av halva vinsten.
Beträffande bolagen gäller att deras realisationsvinster —— vare sig fråga är om kort- eller långtidsvinst _ skall vara underkastade den nya bolags— skatten. Under nu löpande budgetår 1965/66 uttages dock skatt enligt gäl— lande grunder, d.v.s. >>income tax» med 41,25 % och >>profits tax» med 15 %. Enligt finansministerns budgettal skulle den kommande bolagsskatt, som skall ersätta nämnda skatter, troligen inte överstiga 40 %.
I det följande skall huvudgrunderna i övrigt för den föreslagna beskatt- ningen av korttidsvinster och långtidsvinster beröras var för sig.
Korttidsninster
De för korttidsbeskattning skattepliktiga objekten är fler än enligt de hit— tillsvarande bestämmelserna och skall i princip vara desamma som faller under beskattningen för långtidsvinster. Såsom skattepliktiga skall — med vissa undantag — räknas även sådant som lösöre och tillgångar i rörelse. I motsats till vad som skall gälla beträffande långtidsvinster, skall beskatt— ning av korttidsvinster inte aktualiseras vid dödsfall.
Den hittillsvarande korttidsbeskattningen skall övergå i den nya beskatt- ningen på samma sätt för bolag och för fysiska personer. Således skall vid avyttring av sådan egendom som omfattas av 1962 års bestämmelser hela vinsten inkomstbeskattas förutsatt att avyttring skett inom tre år (fastig- het) respektive sex månader (lös egendom) från förvärvet.
Långtidsvinster
Den nya beskattningen av långtidsvinster är tillämplig på avyttringar fr.o.m. den 6 april 1965, om den skattskyldige innehaft egendomen minst 12 måna- der och oberoende av om han förvärvat densamma före eller efter den 6 april 1965.
Beskattningen är inte avsedd att vara retroaktiv. Egendom, som inne- hades den 6 april 1965 men som avyttras senare, blir föremål för vinstbe- skattning bara för den del av vinsten som är hänförlig till tiden efter den 6 april 1965. Beräkningen av hur stor del av vinsten som skall anses belöpa på sådan tid kommer att ske efter tidsproportionering, om den skattskyldige inte föredrar att vinsten beräknas motsvara skillnaden mellan försäljnings- priset och egendomens marknadsvärde nämnda dag. I fråga om aktier o.d. samt tomtmark m.m. som förvärvats före den 6 april 1965 skall värdet per denna dag alltid ligga till grund för vinstberäkningen.
Alla fysiska och juridiska personer, som är bosatta (resident or ordi- narily resident) i United Kingdom, skall i princip vara skattskyldiga för vinst på skattepliktig egendom, var denna än befinner sig. Personer, som inte är bosatta i United Kingdom (nonresidents) skall inte vara skattskyldiga för realisationsvinster såvida inte fråga är om egendom som hör till en filial eller permanent agentur genom vilken vederbörande bedriver rörelse i United Kingdom.
Inom beskattningen av långtidsvinster faller avyttring efter den 6 april 1965 av i princip all slags egendom, när den än förvärvats. Med avyttring likställes äganderättsövergång genom arv och gåva.
Viss egendom är emellertid undantagen från beskattning, i fråga om såväl korttidsvinst som långtidsvinst. Hit hör i främsta rummet fastighet i den mån den användes såsom personlig bostad, premieobligationer, för- svarsobligationer o.d., vanliga livförsäkringar samt lösöre till ett värde av högst 1 000 pund. Undantag skall även gälla för belopp upp till 5 000 pund av nettobeloppet (vinster minus förluster) av sådan värdestegring, som anses realiserad vid dödsfall, samt för gåva av skattepliktig egendom förutsatt att gåvans värde inte överstiger 100 pund per givare och år. Undantagna är vidare privata motorfordon.
Beskattningen av vinst som uppkommer genom avyttring av vissa rörelse- tillgångar kan uppskj utas om vinsten inom ett år återinvesteras i andra till- gångar av samma slag då fråga är om mark och byggnader, maskiner och
fasta inventarier, fartyg och flygplan samt goodwill. I stället minskar an- skaffningsvärdet på den nya tillgången i motsvarande män för beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust, när den nya tillgången sederme- ra avyttras. '
Särskilda regler gäller när äldre företagare överlåter sitt företag. Om en person, som uppnått en ålder av minst 60 år, säljer eller genom gåva över- låter en rörelse han innehaft under minst 10 år, är vinst upp till 10 000 pund undantagen från realisationsvinstbeskattning, därest företagaren är 65 år gammal. Är han yngre, gäller skattebefrielsen 2 000 pund för varje år var- med hans ålder överstiger 60 år.
För att undvika dubbelbeskattning av realisationsvinster, som gjorts av investmentbolag och aktiefonder, när vinsterna sedermera hamnar hos del— ägarna, gäller att bolagets eller fondens vinster slås ut på delägarna men beskattas hos bolaget eller fonden med 30 %, d.v.s. den skattesats som gäller för fysiska personer. När delägaren sedermera säljer sina aktier eller ande- lar, får delägaren vid vinst- eller förlustberäkningen avräkna sin andel av bo- lagets eller fondens realisationsvinst.
Avdragsgilla realisationsförluster skall i princip beräknas på samma sätt som skattepliktiga vinster. Avdrag för realiserad förlust skall i första hand medges från under samma år realiserad vinst. I den mån förlust inte därige- nom konsumerats, får resterande förlust — utan begränsning i tiden —— av- räknas från vinster under efterföljande år. Däremot skall förluster inte få kvittas mot vinster under tidigare år. Det enda undantaget härifrån avser förluster som anses realiserade vid dödsfall. Sådana förluster skall få kvit- tas mot vinster under de tre nästföregående åren.
Västtyskland
I Västtyskland omfattar den allmänna inkomstbeskattningen även s.k. spekulationsaffärer. Därmed förstås (enligt 23 % Einkommensteuergesetz) i första hand avyttringar som skett inom viss tid från förvärvet. I fråga om fast egendom och sådana rättigheter som enligt civillagstiftningen behandlas på samma sätt som fast egendom förutsättes för inkomstbeskattning att tiden mellan förvärv och avyttring inte överstiger två år. I fråga om annan egendom _ lagstiftaren har i detta sammanhang såsom exempel angivit särskilt värdepapper —— gäller en motsvarande innehavstid av sex månader. Såsom spekulationsaffärer, vilka omfattas av beskattningen, betecknas vida- re även sådana affärer, där avyttringen ägt rum före förvärvet.
Från beskattning undantages dock vinster under ett kalenderår, som un- derstiger 1 000 DM. Utanför beskattningsområdet faller vidare avyttring av vissa skuldförbindelser samt fordringar som inskrivits i inländsk offentlig skuldbok.
Förluster på grund av ifrågavarande spekulationsaffärer får avräknas endast från motsvarande vinster under samma kalenderår.
8—7363 65
En spekulationsaffär anses ej föreligga när avyttraren förvärvat den av- yttrade egendomen genom icke oneröst fång, t.ex. genom arv, testamente och gåva. Eftersom beskattningen av spelmlationsaffärer enligt författningen knutits till egendomens avyttring, torde inte heller överlåtelse genom exem- pelvis gåva utlösa någon vinstbeskattning.
Om en rörelseidkare överför rörelsetillgångar till sin privatförmögenhet, räknas uttaget ur rörelsen såsom ett realisationsvinstgrundande förvärv. Om tillgången avyttras inom den för beskattningen gällande tiden skall vinsten följaktligen beskattas.
I detta sammanhang kan framhållas, att vinst som uppkommer genom en privatpersons avyttring av aktier och andelar i ett bolag i vissa fall skall beskattas såsom inkomst av rörelse, även när fråga inte är om spekula— tionsaffär i förut angiven mening eller om yrkesmässig handel med sådana papper.
Försäljningsvinst vid avyttring av aktier och andelar skall nämligen be— skattas då säljaren har en >>väsentlig>> andel i bolagets kapital och den av- yttrade andelcn tillika överstiger 1 % av bolagets »grund- eller stamkapital». I dessa fall skall den skattskyldige i princip behandlas som om han sålt hela rörelsen. Ett >>väsent1igt» andelsinnehav anses föreligga när säljaren direkt eller indirekt ägt mer än en fjärdedel av bolaget under de sista fem åren.
Skattepliktig vinst vid försäljning av >>väsentlig» andel föreligger dock endast om vinsten överstiger 20 000 DM. Vinsten beskattas på ansökan av den skattskyldige efter en skattesats som i regel motsvarar hälften av den skattesats som eljest skolat tillämpas vid den allmänna inkomstbeskatt— ningen, dock lägst 10 % och högst 30 % av vinstbeloppet. Vidare gäller att inkomstskatten kan reduceras eller helt eftergivas, om den skattskyldige förvärvat andelen inom tre år före avyttringen och erlagt arvsskatt på grund av förvärvet.
Förlust, som uppkommit vid sådan avyttring som här avses, är inte av— dragsgill vid inkomstbeskattningen. Är fråga om olika affärer, får förlust vid en avyttring ej ens avräknas från vinst vid annan avyttring.
Fondaktier utgör i princip skattepliktig inkomst för mottagaren men kan vara skattefria, när fråga är om ökning av aktiekapitalet i enlighet med före- skrifterna i en särskild författning av den 23/12 1959.
Österrike, Nederländerna, Luxemburg
Regler angående realisationsvinstbeskattning liknande dem som finns i Väst— tyskland gäller även i Österrike och Luxemburg, dock med den skillnaden att den innehavstid som förutsättes för vinstbeskattning vid avyttring av lös egendom är ett år. För fast egendom förutsättes i Luxemburg en inne- havstid av två år och i Österrike av fem år.
Liksom i Österrike och Luxemburg finns regler om beskattning av >>vä- sentlig» andel även i Nederländerna.
För Nederländernas vidkommande beskattas, när ett bolag inlöser aktier till pris över pari, aktieägaren för skillnaden mellan inlösningspriset och parivärdet.
Frankrike En liknande beskattning av aktieägares försäljning av >>väsent1igt>> andels- innehav förekommer vidare i Frankrike. Beskattning sker dock endast, om aktieägaren eller någon hans släkting det år då försäljningen ägt rum eller under de närmast föregående fem åren varit ledamot av bolagets styrelse och om han på grund av sitt aktieinnehav varit berättigad till minst 1/4 av bolagsvinsten. Skattesatsen är 8 %.
Vidare kan nämnas att vissa värdestegringsvinster är föremål för sär— skild behandling, nämligen då fråga är om överlåtelse av inventarier o.d. i samband med överlåtelse eller upphörande av rörelse. Dylika vinster be— skattas med hälften av ordinär skatt, om överlåtelsen sker inom fem år efter förvärvet, vilket för t.ex. bolag innebär 25 %, samt om överlåtelsen äger rum efter mer än fem år med ännu lägre skatt (för bolag 10 % ). Hel skatte- befrielse åtnjutes emellertid om vinsten återinvesteras inom tre år från till- gångens försäljning. Realisationsvinsten måste emellertid i detta fall avdra- gas från den nya tillgångens anskaffningsvärde, varigenom det nya avskriv- ningsunderlaget minskas.
De gällande reglerna rörande värdestegringsvinster å rörelsetillgångar har visat sig medföra en minskad rörlighet hos produktionsmedlen genom att företagen haft en benägenhet att behålla även tillgångar för vilka de inte längre haft någon lönande användning. Härtill kommer att beskattningen bl.a. på grund av utbytesregeln lett till mindre tillfredsställande konsekven- ser. Om t.ex. utbyte skett till icke avskrivningsbar egendom, såsom mark- områden eller andelsrätter, har detta inneburit hel skattebefrielse.
För att öka rörligheten och därigenom främja en bättre användning av produktionsmedlen skall enligt en lag den 12/7 1965, som är avsedd att till- lämpas senast fr.o.m. den 1/1 1966, i stället gälla följande. Man skiljer mellan >>korta>> och >>långa>> realisationsvinster. Till de förra hänföres vinster som uppkommit genom avyttring av rörelsetillgångar vilka innehafts under kor- tare tid än två år. Dylika vinster beskattas såsom övrig rörelseinkomst, d.v.s. med en bolagsskatt av 50 %. Beskattningen kan dock slås ut till lika delar på fem år. Långtidsvinster, d.v.s. vinster genom avyttring av till- gångar vilka innehafts under två år eller däröver, beskattas med en skatt av endast 10 %.
Spanien
Realisationsvinster beskattas i Spanien liksom i många andra länder prin- cipiellt alltid, då de inflyter i skattskyldigs rörelse eller eljest då de är av
spekulativ karaktär. Försäljningsvinster som tillfaller bolag betraktas alltid som rörelsevinst även då fråga är om kapitalvinst. I övrigt, då fråga är om fysisk person, beskattas realisationsvinst endast när den överlåtna egendo— men, om det är fast egendom, innehafts under kortare tid än tre år och, om det är lös egendom, kortare tid än ett år. Har egendomen förvärvats ge- nom benefikt fång, inträder ingen beskattning. Beskattning sker ej heller om överlåtelsen är benefik.
I vissa fall kan realisationsvinst undantagas från beskattning. Så kan ske om hela den erhållna försäljningssumman återinvesteras samma år. Om endast en del av försäljningssumman återinvesteras erhålles endast partiell skattebefrielse. Återinvesteringen måste avse vissa särskilt angivna ända— mål, såsom uppförande av byggnad, inköp av vissa statsobligationer eller värdepapper utgivna av vissa halvoffentliga företag eller företag av allmän- nyttig karaktär. Endast återinvesteringen behöver vara på detta sätt kvali- ficerad. Den ursprungliga investeringen, d.v.s. den egendom vars avytt- ring föranlett realisationsvinsten, behöver inte ha varit kvalificerad. För att skattebefrielse eller Skattelättnad skall få åtnjutes i samband med åter— investering kräves dock att den kapitaltillgång som representerar återinves- teringen innehafts under minst tre år. Om en dylik kapitaltillgång överlåtes inom treårstiden utan att återinvestering i annan kvalificerad egendom sker, skall vinsten beskattas. Skattebefrielse åtnjutes även för vinster som upp- kommit vid fusion, om de anses vara till nytta för landets ekonomi.
Realisationsvinster sammanlägges med den skattskyldiges övriga inkoms- ter och beskattas således efter den skattesats som är tillämplig på totalin— komsten.
Beträffande vinstberäkningen är den allmänna regeln att vinst eller för- lust motsvarar skillnaden mellan den överlåtna egendomens marknadsvärde vid tidpunkten för försäljningen och marknadsvärdet vid förvärvet. Den faktiska köpeskillingen kommer således inte alltid till användning för beräkningen. Till ledning för denna användes i stället oftast värden som fastställts av vederbörande statistiska och nationalekonomiska myndighet.
I fråga om offentligt registrerade aktier och andra värdepapper gäller, att desamma skall värdesättas i enlighet med börsnoteringen för den dag överlåtelsen skedde eller, om detta inte är möjligt, för den närmast före— gående dag då börsnotering skett. Icke registrerade aktier värderas i enlig- het med myndigheternas uppskattning efter samråd med det bolag aktierna avser.
Obligationer som inte är offentligt registrerade värderas med utgångs— punkt från deras nominella värde, om de löper med ränta. Är obligationerna inte räntebärande, måste en uppskattning av värdet ske i likhet med vad som ovan sagts för aktier.
Beträffande realisationsförluster gäller att dessa, om den skattskyldige är ett bolag, får kvittas mot all slags inkomst som influtit under samma år,
således inte endast mot realisationsvinster. Detta är en konsekvens av att realisationsvinst för bolag utgör en del av rörelseinkomsten.
[ fråga om fysiska personer gäller enligt särskild föreskrift att realisa- tionsförlust får avräknas allenast mot realisationsvinst, om och i den mån vinsten återinvesterats på sätt förut nämnts. Det har emellertid på sina håll ifrågasatts om denna föreskrift är förenlig med lagstiftningens principer i övrigt, varför kvittning av förlust enligt dessa uppfattningar borde kunna ske även mot annan realisationsvinst.
Portugal
Genom lagen den 9/6 1965 (Cödigo do lmposto de Mais-Valias) infördes skatt på vissa kapitalvinster. Skatt skall utgå vid 1) försäljning av tomtmark, 2) försäljning av bolagstillgångar såsom mark, byggnader, maskiner och andra inventarier, patent, tillverkningsrättigheter m.m., 3) ökning av aktie— och andelskapitalet genom överföring av reserverade medel samt 4) nyemissio- ner av aktier med företrädesrätt för tidigare aktieägare.
Skatten skall utgå med 10 % utom vid försäljning av tomtmark, då skatten är 20 %. Kapitalvinst beräknas i princip som skillnaden mellan för- säljnings— och inköpspris. Vid kapitalökning genom reservöverföring utgår skatten på halva kapitalökningen. Vid nyemissioner utgår skatten på halva skillnaden mellan aktievärdet och teckningskostnaden.
Israel
Regler angående beskattning av realisationsvinster vid försäljning av aktier och andra värdepapper infördes i Israel genom en lagstiftning som trädde i kraft den 9 juni 1964. Bestämmelserna upphävdes dock i juli 1965 till följd av att lagstiftningen medfört en alltför stor nedgång av omsättningen på aktiebörsen.
Enligt de upphävda reglerna utgick skatt med 20 % av vinsten, om försälj- ningen skedde inom ett år efter förvärvet. Vinsten beräknades i princip till skillnaden mellan inköps- och försäljningspris. Värdepapper som förvär- vats före den 9 juni 1964 ansågs förvärvade denna dag. Anskaffnings- värdet kunde efter den skattskyldiges eget val beräknas till det högsta av följande två belopp, nämligen antingen ett belopp motsvarande genom— snittsvärdet å värdepapper under de 10 börsdagar, som omedelbart föregått den 9 juni 1964, eller tilltviett belopp som motsvarade det verkliga inköpspri- set.
Bank eller penninginrättning, som utbetalade vinst, hade att vid utbetal— ningen avdraga realisationsvinstskatten och lämna den skattskyldige intyg
om storleken av avdragen skatt eller, i förekommande fall, ett bevis om att försäljningen resulterat i förlust.
Realisationsförlust som uppkommit under ett år, var avdragsgill från rea- lisationsvinst under de följande sju åren.
Indien
De indiska reglerna angående beskattningar av realisationsvinster innebär —— efter de ändringar som vidtagits genom 1964 års Finance Act __ i huvud- sak följ ande.
Man skiljer i fråga om kapitalvinster mellan korttidsvinster och lång- tidsvinster. Från Vinstbeskattningen är undantagna mindre bostadshus samt vinster som av överlåtaren återinvesteras för anskaffande av egen bostad, under förutsättning att ny överlåtelse ej sker inom viss tid.
Korttidsvinster hänför sig till egendom som vid överlåtelsen innehafts av den skattskyldige under högst 12 månader.
Vinst som uppkommer vid överlåtelse efter längre tids innehav än 12 månader är att hänföra till långtidsvinst.
Såsom långtidsvinster beskattas emellertid även i vissa fall aktieägares förvärv av fondaktier på grund av fondemissioner efter den 31/3 1964. Som inkomst beskattas i detta fall belopp motsvarande aktiernas marknadsvärde dagen efter utgången av en period om 30 dagar efter tilldelningen av aktier- na. Överlåtes fondaktierna före utgången av 30-dagarsperioden, är aktie- ägaren inte skattskyldig för vinst på grund av överlåtelsen.
Vid förvärv genom sådana fång som gåva, arv och testamente får för- värvaren som ingångsvärde räkna den förre ägarens ingångsvärde. Beskatt- ningen av realisationsvinst blir följaktligen vid den övergång av äganderät- ten som sker i samband med sådana fång ställd på framtiden.
I övrigt gäller i vissa avseenden olika regler för fysiska och för juridiska personer.
För fysiska personer gäller att korttidsvinst vid inkomstbeskattningen skall sammanläggas med den skattskyldiges övriga inkomst (utom lång- tidsvinster) och beskattas efter den skatteskala som är tillämplig på den totala inkomsten.
Vidare gäller att från långtidsvinster får avdragas ett belopp av 5 000 rupier. Överskjutande vinstbelopp beskattas efter en reducerad skattesats. Om vinsten härrör från överlåtelse av fast egendom och därmed jämförliga rättigheter, skall skattesatsen motsvara 3/4 av den genomsnittliga skatte— satsen för inkomstskatt och tilläggsskatt som är tillämplig å den skattskyl- diges totalinkomst med undantag för långtidsvinst. Om vinsten härrör från annan egendom än fast egendom o.d., skall skattesatsen motsvara 1/2 av
nyssnämnda genomsnittliga skattesats. Om den genomsnittliga skattesat- sen understiger 15 % skall skatten dock vara 15 %. Skulle emellertid den totala inkomsten inklusive realisationsvinster inte överstiga 10 000 rupier utgår ingen skatt.
Förluster som utgör korttidsförluster får avdragas från vinster _ såväl korttids- som långtidsvinster — under samma år och, i den mån förlus- terna ej därigenom konsumerats, från korttidsvinster under de närmast följande åtta åren i tur och ordning intill dess att de om möjligt konsume- rats.
l.:"ingtidsförluster får kvittas mot långtidsvinster under samma och efterföljande år utan tidsbegränsning. För fysiska personer gäller dock den begränsningen att långtidsförluster under 5 000 rupier inte får utnytt- jas för kvittning mot vinster under senare år.
I budgetförslaget för 1965/66 har föreslagits vissa skattelättnader för att främja fysiska personers investeringar i aktier. Dessa lättnader innefattar befrielse från förmögenhetsskatt under en tid av fem år för värdet av aktier i nya tillverkningsbolag samt en reduktion av inkomstskatten under fyra år med belopp som är beroende av investeringens storlek. Dessutom har föreslagits en sänkning av realisationsvinstskatten på försålda fondaktier med 10 % av aktiernas nominella värde.
För bolagens vidkommande gäller följande angående skattläggningen av realisationsvinster. Långtidsvinster beskattas efter 30 % (därav 25 % in- komstskatt och 5 % tilläggsskatt), då fråga är om vinst som hänför sig till annan egendom än fastigheter (inklusive byggnader) samt 40 % (därav 25 % inkomstskatt och 15 % tilläggsskatt) då fråga är om fastigheter och därmed likställda rättigheter. Erhållna fondaktier beskattas med 12,5 % inkomstskatt (ingen tilläggsskatt). Korttidsvinster sammanlägges med öv— rig inkomst (utom långtidsvinster och fondaktier) och beskattas efter den skattesats som är tillämplig på totalinkomsten. För utländska bolag är denna skattesats 65 %.
Beträffande bolagens rätt till förlustutjämning gäller samma regler som för fysiska personer, frånsett att denna rätt inte är beroende av att för- lusten överstiger 5 000 rupier.
Guatemala
Enligt Guatemalas första inkomstskattelag (Nueva Ley de Impuesto sobre la Renta) som trädde i kraft den 1 juli 1963, gäller enligt uppgift att värde- stegringsvinster beskattas — tydligen utan någon tidsbegränsning — i sam— band med försäljning av egendom eller annat överflyttande av äganderätten, överlåtelser genom arv och testamente dock undantagna.
Chile I Chile har genom en lag, daterad den 14 februari 1964, införts regler angå- ende beskattning av realisationsvinster.
Skatten utgår med 20 %, dock att skatten är nedsatt till 8 %, om över- låtelsen avser egendom, som förvärvats före lagens ikraftträdande, d.v.s. före den 1 januari 1964.
Skatteplikten gäller den värdestegring som realiseras vid överlåtelse av vissa i lagen angivna slag av tillgångar. Hit hör exempelvis fast egendom, gruvrättigheter, aktier eller andelar i icke registrerade bolag eller partner— ships (men ej aktiebolag), då överlåtelsen sker till en person som ej är del- ägare i bolaget, andelar i enkla bolag, fasta inventarier samt vissa immate- rialrättigheter såsom patent och copyrights. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga på överlåtelse av aktier i vanliga aktiebolag. Det är i detta sammanhang att märka att aktieutdelningar och tilldelning av fondaktier inte utgör skattepliktig inkomst för aktieägaren. Om aktieägaren är fysisk eller juridisk person, som är hemmahörande i utlandet, är han dock skatt- skyldig för aktieutdelning.
Beträffande gränsdragningen mellan icke yrkesmässiga och yrkesmässiga transaktioner — i det senare fallet är bestämmelserna inte tillämpliga _ gäller som presumtion för att yrkesmässighet föreligger att mindre än ett år förflutit mellan förvärv och överlåtelse (dock ej vid förvärv genom arv eller genom vissa äktenskapsrättsliga fång).
I fråga om realisationsvinstberäkningen kan nämnas, att den överlåtna egendomens ingångsvärde, d.v.s. i regel anskaffningskostnaden, skall jus- teras med hänsyn till förändringarna i fråga om konsumtionsprisindex un— der tiden mellan förvärvet och överlåtelsen. Detta gäller även bolagsandelar o.d. I fråga om dessa skall hänsyn dessutom tagas till sådant som delägares tillskott till bolaget under nämnda tid.
Om realisationsvinst uppkommer för delägaren, när han tillskjuter egen— dom till bolaget, behöver skatten inte erläggas förrän efter tre år, såvida inte likvidation eller överlåtelse av andelarna mellankommit. Ränta efter 12 % skall dock erläggas under tiden. Genom denna anordning har man tydligen velat lösa de likviditetsproblem som uppkommer i dylikt sam- manhang.
Förluster får avdragas från realisationsvinster under samma år som förlusterna uppkommit och under de närmast följande två åren.
Mexico
I samband med en allmän reform på beskattningsområdet, varom rege- ringen i slutet av 1964 framlagt förslag, har kongressen antagit bl.a. nya regler angående beskattning av realisationsvinster att gälla från och med inkomståret 1965.
121 Enligt dessa regler gäller att skatteplikt för realisationsvinst inträder vid icke yrkesmässig avyttring av tillgång som innehafts under högst 10 år. Vid beskattningen tillämpas en fallande skala enligt följande. Har till— gången ägts under högst två år, skall hela vinsten inkomstbeskattas. Har tillgången innehafts mellan två och fyra år, beskattas 80 % av vinsten, från fyra till sex år 60 % av vinsten, från sex till åtta år 40 % och från åtta till tio år 20 % av vinsten. Vissa undantag skall gälla för vinster, som åter- investeras i anläggningstillgång inom industri eller jordbruk.
KAPITEL 6
Fondbörs och Värdepappershandel
I detta kapitel lämnas en kortfattad redogörelse för den svenska värde- pappersmarknaden mot bakgrund av dess historiska utveckling, varvid aktiehandeln främst beaktas. l komparativt syfte har framställningen ut— byggts med vissa uppgifter rörande börsverksamhet i främmande länder.
Den svenska fondhandelns organ i äldre tider På papperet har vi i Sverige två organisationer för service i värdepappers— handel, dels den som beskrivs i 1893 års förnyade mäklareordning * och som sedan många år är obsolet —- dels det i enlighet med lagen den 16 maj 1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet i verkligheten fungerande systemet.
Mäkleri, d.v.s. yrkesmässig förmedling av affärsuppdrag under samman— förande av kontrahenterna till direkt kontakt med varandra, var under flera hundra år en betydelsefull marknadsfrämjande faktor inom skilda sektorer av svenskt ekonomiskt liv. Mäklarverksamheten avsåg företrädesvis gross- handeln i varor samt valutahandeln (köp och försäljning av växlar lydande på utländskt myntslag) men även försträckningsavtal, fastighetsöverlåtel- ser och försäkringstransaktioner ägde i avsevärd omfattning rum under för- medling av yrkesmäklare. Som bekant är det numera i huvudsak endast fas— tighetsaffärer som till någon del ombesörjes av mäklare —— kreditförmed— lingen, valutaaffärerna och värdepappershandeln har sedan länge funnit andra former.
Mäklareordningen av den 6 juli 1720 innefattar den första svenska lag- regleringen av mäklarverksamhet. Innehållet i författningen tyder på att en branschsanering vid denna tid tett sig erforderlig. För det första föreskrivs sålunda ett auktorisationsförfarande beträffande envar som vill utöva mäklaryrket, med åtföljande förbud för alla andra att ägna sig åt sådan verksamhet. Vidare åläggs varje mäklare skyldighet att innan han inträder i sitt yrke avlägga en ämbetsed, som inte bara hos honom in- skärper ett antal allmänna moralgrundsatser utan även innefattar ett absolut förbud för mäklaren att driva någon som helst affärsverksamhet för egen räkning. Och för det tredje stipuleras straff såsom för menedare
(jämte tjänstens förlust) i fråga om mäklare som överträder förordning- ens bestämmelser eller »eljest i sin Mäklare Tienst sig oricktig eller orede- lig förhålla». Slutligen regleras i detalj hur avsluten skall för varje vecka i närvaro av samtliga mäklare redovisas för att jämte »den kunskap de eljest kunna inhämta» ligga till grund för de dagen därpå publicerade s.k. pris— kuranterna, d.v.s. ett slags kurslistor med varu- och valutanoteringar m.m., och allra sist anges noggrant de courtagesatser som skall tillämpas för de olika slagen av affärer.
Värdepappershandeln torde vid början av 1700-talet ha varit ytterst obe- tydlig av det enkla skälet att fondpapper praktiskt taget saknades vid den tiden. Först i samband med Ostindiska kompaniets frammarsch om- kring 1750 torde sporadiskt aktieöverlåtelser ha ägt rum under förmed— ling av någon mäklare. Förutsättningar för anordnande av en fondbörs saknades alltså helt i Sverige vid denna tid. Däremot representerade växel— börsen i Stockholm under större delen av 1700-talet en mycket livlig och spekulativ marknad: de stora inflationsböljorna och myntrealisationerna samt riksbankens energiska, men långt ifrån alltid lyckade försök att styra växelkurserna utgjorde en ypperlig grogrund för en tidvis hänsynslös spe— kulation — som riksbanken f.ö. inte själv var främmande för.
1720 års mäklareordning ersattes den 31.3.1853 med en ny sådan författning. Genom denna avvecklades de edsvurna mäklarnas legala mo— nopol i avseende på affärsförmedling, men i realiteten fick denna uppluck— ring av deras rättsställning ingen praktisk betydelse förrän något årtionde senare då ett par expanderande affärsbanker —- Stockholms Enskilda Bank (grundad 1856), Skandinaviska Kreditaktiebolaget (numera Skandina- viska Banken, grundad 1864) samt, ännu något senare, Stockholms Han- delsbank (grundad 1871, numera Svenska Handelsbanken) —— började åt sig inmuta stadigt växande andelar av kreditförmedlingen, valutaaffärerna och värdepappershandeln: dessa tre banker var den framstormande in- dustrialismens främsta finansiärer, stundom t.o.m. delägare i de nya före- tagen och därmed också i dubbel måtto intressenter i dessa. Det är ett fak- tum att dessa tre banker grundade sin alltjämt väl hävdade stormaktsställ- ning inom fondhandeln redan före eller omkring sekelskiftet.
1853 års mäklareordning innefattade emellertid även en skärpning av villkoren för de edsvurna mäklarnas verksamhet, i det att i författningen inskrevs ett förbud för dem att ta befattning med affärsuppdrag som läm— nades dem av en på annan ort bosatt uppdragsgivare, försåvitt ej denne »själv eller genom fullmäktig närvari-t på slutningsorten».
Detta förbud kvarstod i den mäklareordning som 1872 avlöste 1853 års bestämmelser, och det avlägsnades först genom den på papperet alltjämt gällande mäklareordningen av 1893, i vilken likväl ej öppnades möjlighet för mäklare att agera som kommissionär för kunden. I själva verket hade be—
hov av sådan service dåmera långe förelegat, särskilt inom värdepappers- handeln, där handel i kommission trots förbudet allmänt torde ha praktise- rats — sådan handel hade faktiskt i viss utsträckning sanktionerats av myndigheterna genom de år 1862 resp. 1863 utfärdade reglementena om hållande av s.k. fondbörsauktioner i Stockholm och Göteborg.
Behovet av en organiserad marknad för omsättning av fondpapper gjor— de sig gällande omkring mitten av 1800-talet. Den metod som vid angivna tid främst synes ha kommit till användning bestod av vanliga auktioner som, i den mån de hölls inom en stad —— däribland Stockholm och Göteborg _ oftast skulle, i kraft av stadens auktionsmonopol, hållas av dennas auk- tionsverk. Härmed blev emellertid värdepappersauktionen belastad med samma kostnader som en vanlig lösöreauktion _ i den tidens Stockholm en procent av inropssumman i provision jämte s.k. slag- och sportelavgift på sammanlagt 13 öre per affär; auktionsprovision uttogs även då återrop ägde rum. Att denna kostnad var oskäligt hög torde man efterhand ha blivit allmänt ense om, och efter framställning av Stockholms Handelsförening ut— färdade Kungl. Maj:t den 20.12.1862 ett Reglemente för auktioner till för- sälj ning av obligationer, lottbrev och aktier m.m. å Stockholms Börs.
Genom detta reglemente öppnades möjlighet för auktoriserad mäklare att på Stockholmsbörsen hålla auktion, s.k. fondbörsauktion, på värde- papper, och samtidigt bestämdes provisionen till 0,2 procent av försäljnings- summan — vid återrop skulle provision icke utgå. En intressant föreskrift återfinns i reglementets g 5, där det utsågs att, om säljarens namn ej anges, ansvaret för det såldas åtkomst och beskaffenhet åligger auktionsförrätta- ren som jämväl, mot erhållande av betalning, utlämnar det sålda. — En— ligt en rättsuppfattning som har minst 50 års hävd i Sverige betraktas den som förrättar en frivillig auktion för viss säljares räkning so-m kommis— sionär, vare sig säljaren är känd eller ej. Hur detta juridiska spörsmål be— dömdes för ca 100 år sedan är svårt att veta — sannolikt ägnades frågan ingen uppmärksamhet alls _ men ett synes säkert: genom delkrederebe- stämmelsen i 5 5 av 1862 års reglemente tillägges auktionsförrättaren up— penbarligen egenskapen av kommissionär i de fall då säljaren var okänd, och eftersom det var regel att säljaren förblev anonym inaugurerade 1862 års auktionsreglemente —— i direkt strid med då gällande och sedermera promulgerade mäklareordningar — kommissionsinstitutet som en legitim försäljningsform för mäklare som förrättade fondbörsauktion.
Fondbörsauktionerna förblev under nära 40 år det officiella Sveriges enda bidrag till underlättande av värdepappershandeln.
Affärsbankernas snabba expansion under 1800-talets senare årtionden föranledde emellertid flera sådana banker att inrätta särskilda serviceav— delningar för betjänande av kunderna vid deras köp och försäljningar av värdepapper. Pionjärer på detta område var Stockholms Enskilda Bank
och Skandinaviska Kreditaktiebolaget, och i deras spår följde Stockholms Handelsbank, som i april är 1900 utbyggde mönstret genom att dagligen publicera en privat kurslista som annons i en huvudstadstidning. Eftersom kurserna i denna lista sattes enligt en annan metod än den vid fondbörs- auktionerna tillämpade etablerade sig faktiskt Stockholms Handelsbank såsom en med fondbörsauktionerna konkurrerande enskild fondbörs. Vid denna tidpunkt hade emellertid de fyra stadsmäklare som i Stockholm alternerade om att hålla de en gång i veckan förekommande fondbörsauk- tionerna och som omedelbart efter varje auktion lät trycka och distri- buera var sin kurslista — fått konkurrens även från annat håll. Under lop— pet av 1890-talet hade nämligen ett antal fondhandlarfirmor bildats, vilkas innehavare inte var underkastade mäklareordningens bestämmelser och som därför benämndes frimäklare; mot bakgrund av den under nittiota- lets senare hälft starkt expanderande fondhandeln utvecklades dessa firmor framgångsrikt och ytterligare ett antal sådana grundades.
Den strukturförändring inom fondhandelns organ som sålunda successivt ägde rum under åren framemot sekelskiftet samt de — väl berättigade _ klagomålen mot fondbörsauktionerna, vid Vilka vilseledande skenavslut rätt ofta synes ha förekommit, ledde till sist till en omorganisation av den centrala marknadsplatsen: den 1.10.1901 debuterade Stockholms fondbörs såsom en verklig börs med ömsesidiga och samtidiga prisförhandlingar mellan yrkesmän.
Beslutet om avlösande av fondbörsauktionerna med en fondbörs av gängse typ hade föregåtts av en långvarig träta rörande börsmetodiken. Företrädarna för uppropssystemet —— närmast efter dansk förebild — vann emellertid till sist myndigheternas gehör för sin ståndpunkt, men den ol'örsonliga motsatsställning som präglat debatten under förberedelserna till börsens bildande torde ha varit en av de omständigheter som bidrog till att denna kom att få en organisation som helt jävade den nyss beskrivna strukturomvandlingen inom fondhandeln. T ill börsmedlem kunde sålunda antagas endast sådan stadsmäklare vilken tillika godkändes såsom »fond- mäklare i Stockholm» (SFS 1901: 13 s. 1; jfr även 5. 5), varken frimäklare eller affärsbank kunde däremot vinna medlemskap av börsen. —— Det bör tilläggas att 1901 års ifrågavarande författningsbestämmelser klart och tyd- ligt tillerkände fondmäklare i Stockholm rätt att agera som kommissionär; till följd av sitt beroende av 1893 års mäklareordning var dock mäklaren på papperet fortfarande helt förhindrad att göra självinträde eller att eljest utföra affärer för egen räkning.
Det otidsenliga innehållet i 1901 års fondbörsbestännnelser har inom sig fröet till en vittgående desorganisation av börsverksamheten i Sverige, i det att affärsbankerna — som under 1900—talets första är allmänt inrättade fondavdelningar — liksom frimäklarna, i vissa fall separat och i somliga fall som ett slags löst sammanhållna syndikat, etablerade sig som privata
småbörser, vilka utåt manifesterade sin existens genom att publicera egna kurslistor. Att stadsmäklarna i detta läge fann sitt monopol på att kunna bli medlemmar av den officiella fondbörsen snarare innefatta en belast- ning än en fördel belyses bl.a. därav att fem börsmedlemmar fr.o.m. maj 1903 samtidigt frånträdde sina medlemskap.
Börsanarkin kulminerade år 1906 då förutom fondbörsens officiella kurs- lista det förekom sex privata börslistor, de senare publicerade som annons— material i den svenska pressen; det förtjänar nämnas att omsättningen på den officiella marknadsplatsen det året sjönk till 2,8 milj. kr — en ringa bråkdel av den totala värdepappersomsättningen i Stockholm under samma tid.
Jämsides med den organisatoriska splittringen av börsverksamheten utvecklades allehanda spekulativa oarter inom denna, främst knutna till olika former av terminsavtal som utan att registreras vare sig officiellt eller på privat väg —— florerade i stor omfattning; att dessa affärer till mycket betydande del kunde finansieras genom generös kreditgivning från både banker och mäklar-firmor, även utländska sådana, bidrog till att locka ett stort antal personer in i ett ohämmat börsspel.
Börsväsendets organisatoriska problem vann i huvudsak sin lösning i och med att möjlighet fr.o.m. 1907 öppnades för affärsbankerna att vinna börsmedlemskap, en möjlighet som bankerna allmänt utnyttjade. Denna utveckling fullföljdes när ett stycke in på 1909 även t'rimäklarna erhöll prin- cipiell rätt att bli börsmedlemmar. De privata fondbörsernas tid var där- med ute, och kontantaffärerna koncentrerades till så stor del .till Stockholms fondbörs att dennas ställning som representativt kursbildningsorgan i fråga om aktier sedermera aldrig varit ifrågasatt.
Samtidigt med att börsen öppnades för frimäklarna inrättades en officiell terminsbörs på Stockholmsbörsen, främst i syfte att sanera den ymniga men dittills helt oreglerade terminshandeln i aktier. Detta försök att komma till rätta med oarterna i tidsaffärerna misslyckades dock helt, i det att inga affärer registrerades på den officiella terminsbörsen. Det behövdes —— så— som framgår av följande avsnitt — starkare krafter för att framgångsrikt kunna bekämpa de dåtida missförhållandena inom fondhandeln.
Gällande ordning
Lagen den 16.5.1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är vår första lagstiftning i sitt slag, och den är alltjämt giltig. Under de 45 år som gått sedan lagen trädde i kraft har den icke ändrats i vidare mån än som varit erforderligt för att anpassa författningstexten till inne- hållet i nytillkomna civil- eller kriminallagar.
Bakgrunden till fondkommissionslagens tillkomst har delvis beskrivits i
127 föregående avsnitt: det var överspekulationen i aktier under 1900—talets första årtionde och de med denna förknippade oarterna och olägenheterna (till vilka hörde bl.a. 1907 års valutakris) samt den dåvarande börsstyrel- sens oförmåga att bringa marknaden under kontroll som till sist tvang statsmakterna att själva ta itu med uppgiften att sanera fondhandeln. In— förandet år 1908 av en liten omsättningsskatt — fondstämpelavgiften — på värdepapperstransaktioner var ett första blygsamt försök att dämpa speku— lationslusten. och 1910 års lagstiftning om inkomstskatteplikt för realisa- tionsvinst på bl.a. aktier gav ytterligare eftertryck åt statsmakternas strä- vanden att göra börsspelet mindre attraktivt. Det avgörande steget togs emellertid först i slutet av 1911 då regeringen uppdrog åt den s.k. trustkom- mittén att utreda även fondhandelsfrågan. Motiveringen framgår av följande citat ur kommi=ttédirektiven.
En annan företeelse, som det industriella uppsvinget fört med sig, är fond- börsspekulationen, som på senare är nått en stor omfattning och utvecklats till ett i flera avseenden skadligt börsspel. Utan att börsspekulationen ännu kan hos oss, såsom i vissa länder med rikare utvecklat affärsliv, sägas stå i något direkt sammanhang med trust- och kartellväsendet, synes det mig välbetänkt, att en un- dersökning om med denna spekulation sammanhängande förhållanden företagcs i samband med utredningen om truster och karteller.
Såsom börsspelet hos oss bedrives, ger det anledning till en stor utländsk skuldsättning, vilken, då den i allmänhet utgöres av korta län, kan medföra all- varsamma ekonomiska svårigheter, om en ekonomisk eller politisk kris inträffar. Vidare bör beaktas, att det motverkar det nyttiga i fondbörsens verksamhet, eme- dan det endast är ett relativt fåtal industripapper, som äro föremål för stän- dig omsättning på börsen, under det samtidigt svårigheter förefinnas att hos allmänheten placera sådana aktier i industriella företag, som icke noteras eller icke äro föremål för spekulation.
På våren 1913 _ sedan trustkommittén avverkat sin huvuduppgift _ tog man itu med fondhandelsfrågan och resultatet av utredningen redovisa— des i ett den 1.7.1914 dagtecknat betänkande. Då stod man emellertid på tröskeln till första världskriget, och trustkommitténs ampra vidräkning med fondmäklarna, bankernas fondavdelningar och börsstyrelsen blev undan- skjuten av andra och viktigare samhällsuppgifter. Att betänkandet ej föran- ledde mer än remissförfarande sammanhängde möjligen även därmed att något lagförslag ej åtföljde betänkandet. Det är emellertid grundtankarna i detta redovisade i det följande — som utgör de bärande elementen i 1919 års lagstiftning.
Första världskrigets utbrott släckte nästan ut aktiespekulationen i Sverige, och det var först sedan krigskonjunkturen i slutet av 1915 börjat ge sig tillkänna som aktiebörsen reaktiverades. De tre därpå följande åren formade sig till ett spekulationscrescendo med börsomsättningar i aktier
som, nära 50 år efteråt, framstår som oslagbara rekord: följande samman- ställning ger siffermässiga besked.
Är Omsättning pä
* Stockholms fondbörs 1910 180,5 milj. kr 1912 3182 » » 1914 51,6 » » 1916 604,7 » » 1917 1321,9 » » 1918 1 586.1 » »
Anm. De härovan redovisade siffrorna avser praktiskt taget enbart aktier. De kan därför tämligen invändningsfritt jämföras med siffran för aktieomsättningen år 1964, 600,6 milj. kr; se tabell på s. 135.
Den återuppflammande spekulationen aktualiserade ånyo behovet av en fondhandelssanering, och den 9.6.1916 tillsattes en ny utredning för att, med utgångspunkt från trustkommitténs betänkande, framlägga för- slag till fondhandelslagstiftning. I direktiven för utredningsarbetet yttrade finansministern bl.a. följande.
I de yttranden, som avgivits över trustkommitténs betänkande. vitsordas all- mänt riktigheten av dennas uppfattning, att allvarliga missförhållanden råda inom vår fondhandel och de affärsgrenar, som stå densamma nära, och att ett inskridande från statens sida erfordras för att dessa missförhållanden skola kunna på ett verksamt sätt bekämpas. Även jag är av samma mening. Visserligen kan man inte förvänta, att missförhållanden av den art, varom här är fråga, skola kunna genom lagstiftningsåtgärder allena förekommas eller utrotas. Härför ford- ras samverkan mellan skilda krafter inom samhället. Men för en sådan samverkan bör staten träda i spetsen. Om det sålunda står fast, att ett lagstiftningsarbete i ovan angivna syfte är av nöden, torde det böra tagas under övervägande i vad mån detta arbete bör följa de av kommittén angivna riktlinjerna. För min del finner jag vissa av dessa vara synnerligen beaktansvärda, men inför andra stäl- ler jag mig mer eller mindre tvekande.
1916 års kommitté presenterade på våren 1918 sitt betänkande i fond- handelsfrågan. Det är ett i hög grad tidspräglat dokument vars bärande tankar är två —— båda ärvda från trustkommittén _ nämligen statlig etable- ringskontroll i avseende på fondhandelns organ samt fortlöpande offent- lig tillsyn över dessa; dessa förslag kompletteras med straffbestämmelser ägnade att säkerställa systemets funktionsduglighet samt motverka förle- dande till spekulation och vissa former av svindleri. Efter remissbehandling presenterades kommittéförslagen med endast obetydliga jämkningar för 1919 års riksdag, som i sin tur accepterade dessa med blott några detaljänd- ringar.
Enligt 1919 års lagstiftning krävs det Kungl. Maj:ts medgivande för att inrätta fondbörs i Sverige. Koncessionen är formellt icke tidsbegränsad, men i realiteten blir dess varaktighet högst tio år; det måste nämligen för
börsen alltid finnas en s.k. börsordning, fastställd av Kungl. Maj:t och med en giltighetstid av längst tio år. Då börsordningen i väsentliga hänseenden reglerar börsverksamheten är med andra ord denna alltsedan den 1.7.1920 —— då den första börsordningen trädde i kraft — periodvis föremål för Kungl. Maj:ts omprövning; ingenting hindrar f.ö. att en börsordning när som helst ändras av regeringen.
Börsordningen syftar inte till att i detalj reglera börsens interna förhål— landen _ detta är överlämnat åt börsens styrelse, som inom ramen för ge- nerella bestämmelser, i vissa fall mycket allmänt hållna, har att själv— ständigt träffa avgöranden och utbilda praxis; detta gäller t.ex. pröv- ningen av sådana förutsättningar för aktieintroduktion som bolagets all- männa kvalitet samt aktiernas spridning på marknaden. Med hänsyn här— till har åt börsstyrelsen givits en sådan sammansättning att den företräder inte bara hörsmedlemmarnas utan även företagarnas och det allmännas intressen: av styrelsens nio ledamöter (och nio suppleanter) utser Kungl. Maj:t en, tillika ordförande (resp. vice ordförande), Stockholms Handels- kammare två och stadsfullmäktige i Stockholm likaledes två. — På börs- medlemmarna ankommer att utse övriga fyra medlemmar, varvid bankerna och mäklarna var för sig nominerar två ledamöter. Under förarbetena till börslagstiftningen uttalades vidare att om syftet med denna skulle ernås borde börsstyrelsen inte inskränka sig till att sörja för de löpande ären- denas behöriga gång utan även »ständigt sträva efter att utveckla och för- bättra börsens verksamhet». I enlighet härmed har i lagstiftningen (32 &) styrelsen ålagts att >>i allt vad på styrelsen ankommer sörja för att fond— börsens verksamhet äger rum på ett tillfredsställande sätt»; fr.o.m. 1949 återfinnes detta stadgande även i börsordningen.
När fondhandelsutredningens betänkande år 1918 offentliggjordes hade vi sedan ingången av 1915 en allmän, alltjämt gällande tag om kommission som ägde giltighet även för fondhandeln, d.v.s. all den aktiehandel som förmedlades av bankerna och större delen av mäklarnas aktieaffärer. Det föll sig därför naturligt för utredningen att föreslå en särskild påbyggnad av kommissionslagen för den yrkesmässiga kommissionshandeln i värde— papper. Benämningen på sådan handel blev följdriktigt fondkommissions- rörelse, och den som utövar dylik verksamhet benämnes fondkommissionär.
Såvitt angår rätten att yrkesmässigt utöva fondkommissionsrörelsc an- knyter 1919 års lagstiftning till de förhållanden som rådde vid tiden för utredningen: endast affärsbanker samt mäklarfirmor — antingen dessa är organiserade som enmansföretag, handelsbolag eller aktiebolag — kan erhålla koncession som fondkommissionärer. Koncessionsprövningen är så— vitt angår affärsbanker en Kungl. Maj:ts angelägenhet, och den avser till— stånd för banken att inrätta en eller flera fondavdelningar för en period om
längst tio år; härmed åstadkoms en parallell till banklagstiftningens re- dan då gällande regel om tioårsoktroj för bankverksamhet. Som_ enda för- utsättning för affärsbanks rätt att driva fondkommissionsverksamhet gäl- ler att denna »icke prövas kunna bli till skada för det allmänna»; om under koncessionstiden sådan skada skulle konstateras uppstå kan tillstån- det omedelbart äterkallas av Kungl. Maj:t.
Beträffande övriga fondkommissionärer är tillståndsprövningen förlagd till bankinspektionen, och koncessionstiden är i princip obegränsad. För- utom den ovan angivna förutsättningen beträffande den tilltänkta rörelsen gäller att vederbörande firmainnehavare ——. för aktiebolag samtliga styrelse- ledamöter och suppleantersamt för handelsbolag sådana bolagsmän som äger deltaga i bolagets förvaltning —— skall vara berättigade att idka handel och ha fyllt minst 25 år, och vidare skall firmainnehavaren —— resp. minst en av styrelseledamöterna i aktiebolag samt minst en av de handelsbolagsmän som äger deltaga i bolagets förvaltning — kunna dokumentera yrkeskun— skap: lägsttre ,års väl vitsordad verksamhet i branschen. Härutöver krävs, förutsatt att fondkommissionären skall äga rätt att göra affärer även för .egen räkningfioehdet finns sedan länge inga andra fondkommissionärer .— ett förrörelsen disponibelt kapital som för aktiebolag skall utgöra lägst 500 000 kr och eljest minst 200 000 kr. Skulle detta kapital till mer än en tredjedel gå förlorat förfaller tillståndet. försåvitt icke bankinspektionen utsätter viss, tämligen. kort tidsfrist inom vilken förlusten ersättes. Kon— cession får slutlig-en beviljas endast såframt vederbörande »icke i övrigt en- ligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig att utöva yrket»; bankinspek- tionen erhöll därmed en efter. tidens förhållanden anpassad diskretionär rätt att vid tillståndsprövning sålla bort t.ex. personer med dåligt renommé.
Även den av trustkommittén lanserade tanken att underställa fondhan- delns organ offentlig tillsyn förverkligades genom 1919 års lagstiftning: både fondbörsen och fondkommissionärernas verksamhet skall fortlöpan— de kontrolleras av bankinspektionen, som för att kunna vinna gehör för sina synpunkter tillagts rätt att utfästa och även utdöma viten.
Genom börslagstiftningen reglerades även rätten att här i landet publi- cera och distribuera kurslistor: såvitt angår börspapper får, vid straffan- svar, endast sådana kurser offentliggöras som noterats vid fondbörs, varvid tillika skall anges det tillfälle då kursen blivit satt; och utan tillsynsmyn- dighetens medgivande får kurslista beträffande icke börsnoterade papper ej publiceras eller spridas.
För fullständighetens skull bör nämnas att lagen enligt uttrycklig före— skrift icke äger tillämplighet på fondkommissionsrörelse som riksbanken må utöva. '
Samtidigt med fondkommissionslagen antogs en särskild lag med vissa bestämmelser om' rätt att förfoga över annan tillhöriga värdepapper; ge- nom dessa bestämmelser skärpes, såvitt angår fondkommissionär, handels- balkens allmänna föreskrifter om andrahandspantsättning av fondpapper varöver kommissionären må förfoga.
Som nämnts i det föregående skall det alltid för fondbörs finnas en av Kungl. Maj:t fastställd börsordning, som för börsen innehållsmässigt kan sägas vara en motsvarighet till vad bolagsordningen är för ett aktie- bolag.
Den nuvarande börsordningen för Stockholms fondbörs (SFS 1960:15 med ändring SFS 1963: 545) gäller till utgången av 1969 och innehåller bl.a. följande bestämmelser. '
Endast fondkommissionär kan bli medlem av börsen och därmed erhålla rätt att deltaga i börsverksamheten. Ansökan om medlemskap prövas av börs- styrelsen som med enkel majoritet avgör sådan ansökan. Medlem som bryter mot börsordningen eller eljest icke finnes värdig medlemskapet kan av börs— styrelsen uteslutas från börsen — för sådant beslut krävs dock två tredjedels majoritet.
Affärer får på börsen utföras endast av medlem eller dennes för ändamålet av börsstyrelsen godkända börsombud, som skall vara »väl kvalificerad» samt som regel ha fyllt minst 25 är. Börsombud får ej göra börsaffärer för egen räk- ning annorledes än under förmedling av sin principal och allenast i en om- fattning som står i rimligt förhållande till ombudets privata ekonomi; börsom- bud som bryter mot dessa bestämmelser eller eljest visar sig olämplig kan avsättas av börsstyrelsen, varvid två tredjedels majoritet erfordras.
lnregistrering av värdepapper kan ske endast under förutsättning att det nominella kapital varav papperet utgör del uppgår till lägst 5 milj. kr. Av bestämmelserna i detta ämne framgår vidare att inregistrering ej får ske med mindre det rör sig om ett _ mänskligt att döma — vid inregistreringstill— fället gott placeringsobjekt, i vilket det existerar en marknad. För att kunna avgöra huruvida dessa förutsättningar är uppfyllda är börsstyrelsen berättigad att av introduktionssökanden infordra alla de uppgifter som styrelsen finner behövliga. Avslås ansökan är styrelsen icke skyldig att närmare motivera sitt beslut.
Börspapper skall obligatoriskt avföras från notering om papperets utgivare försättes i konkurs, inställer sina betalningar eller träder i likvidation samt, efter börsstyrelsens beprövande, därest i avseende på papperet börsordningens föreskrifter (t.ex. om avgiftsplikt) ej efterlevs, eller eljest där styrelsen finner att papperet ej bör kvarstå på börslistan _ i det sist beskrivna fallet krävs dock två tredjedels majoritet för giltigt beslut.
Endast kontantaffärer är tillåtna på börsen (det är sedan länge helt inaktuellt att anordna terminsbörs i Sverige) och börsförhandlingarna skall försiggå dels såsom offentliga upprop dels såsom fria förhandlingar efter uppropen. Åt börs- styrelsen har anförtrotts att inom ramen för dessa bestämmelser utforma detalj-
föreskrifter rörande förhandlingsförfarandet. Sådana föreskrifter har samman- förts till Ordningsregler för Stockholms fondbörs, vilka publicerats av styrelsen.
Storleken av den provision (courtage) som" börsmedlem får gottskriva sig för kommissionsaffär som han utför på börsen är fastställd i börsordningen. Vid aktieavslut utgår courtage med 3,5 promille av köpeskillingen, och med 1,0 promille av denna då avslutet gäller räntebärande svenska obligationer; vid affärer i premieobligationer debiteras s.k. stycketalscourtage, som utgör 10 öre per styck då obligationens nominella värde är 50 kr samt 20 öre per styck då detta värde utgör 100 kr. Ytterligare ett par specialbestämmelser rörande courtagesatserna finnes. &
Vid inregistrering av aktier, förlagsbevis och utländska värdepapper uttages enligt närmare bestämmelser i börsordningen en inregistreringsavgift, och med stöd av andra sådana bestämmelser debiteras vidare beträffande alla vär- depapper utom svenska statspapper en årlig avgift. För 1965 uppgår dessa av- gifter till sammanlagt ca 400 000 kr, och denna post utgör stommen i börsens inkomststat. Vidare är börsmedlemmarna skyldiga att årligen erlägga dels vissa avgifter för särskild service utöver den gängse dels en tribut som står i relation till medlemmens totala courtageinkomst för nästföregående kalenderår. Medlem- marnas sammanlagda årsavgifter får ej understiga en fjärdedel av de för samma period utgående totala årliga värdepappersavgifterna; härmed är sörjt för att börsens uttaxering av bidrag alltid till viss del skall avse dem som konstituterar själva börsverksamheten.
Genom ackumulering av överskottsmedel har börsen under årens lopp kunnat bygga upp en reserv, den s.k. börsförmögenheten. Av denna är f.n. ca hälften, grundfonden, att betrakta som ett stiftelsekapital, som i princip skall bevaras intakt.
Utvecklingen efter börslagstiftningens ikraftträdande
andhnndelns organ Den i det föregående beskrivna överspekulationen under första världskri— gets senare år med de för våra förhållanden ofantliga årsomsättningarna på fondbörsen hade givetvis ej kunnat komma till stånd utan en däremot svarande utbyggnad av börsorganisationen. Under loppet av åren 1916—1918 steg sålunda antalet börsmedlemmar från knappt 30 till över 80: i det senare antalet ingick emellertid även s.k. outsiders, medlemmar som ägde deltaga blott i börsens fria förhandlingar. Vid slutet av 1918 fanns det 40 outsiders, fullvärdigt medlemskap innehades vid samma tidpunkt av 44 banker och fondmäklarfirmor.
Kursfallet och depressionen efter första världskriget sopade under lop- pet av ett par år bort praktiskt taget hela outsiderinstitutionen, som re- dan 1925 försvann ur historien. Vid slutet av nämnda år hade även an— talet övriga medlemmar sjunkit, närmare bestämt till 39.
Den fortsatta utvecklingen av antalet börsmedlemmar belyses av följ- jande sammanställning.
& Börsmedlemmar vid slutet av vidstående år . r
Banker Övriga Total! Kol. 1 Kol. 2 Kol. 3 Kol. 4 1925 16 23 39 1930 16 28 44 1935 16 20 36 1940 16 18 34 1945 15 15 30 1950 14 11 25 1955 13 9 22 1960 12 7 19 1964 12 7 19
Under de fyrtio år som hunnit gå sedan jämvikten i samhällsekonomin blivit nödtorftigt återställd efter de av första världskriget framkallade pa- roxysmerna har sålunda antalet börsmedlemmar — efter en kortvarig uppgång i samband med Kreugerboomen omkring 1930 —— successivt sjunkit med mera än 50 procent. Dessutom har en strukturförändring ägt rum: av antalet medlemmar var vid utgången av 1925 ca 40 procent banker medan motsvarande andel i september 1965 stigit till ca 65 procent. Såsom i ett kommande avsnitt skall närmare utvecklas har bankernas andel av fond- kommissionärernas totala värdepappersomsättning stigit än mer. Det bör i detta sammanhang framhållas att nedgången i antalet börsmedlemsban— ker helt sammanhänger med de bankfusioner som ägt rum under samma tid.
Det är flera omständigheter som bidragit till den här beskrivna ut- vecklingen.
Först bör erinras om den periodvis svaga lönsamheten i fondkommis- sionshandeln —— man kan också uttrycka saken så' att courtagesatserna under dessa perioder varit otillräckliga för att bereda börsmedlemmarna i allmänhet utgiftskompensation. Detta förhållande har naturligtvis gjort sig gällande för både banker och övriga fondkommissionärer, men det är framförallt mäklarfirmorna —— och enkannerligen de mindre firmorna — som drabbats hårdast. För mäklarfirmorna utgör sålunda courtagein- komsten regelmässigt en vida större andel av firmainkomsten än vad som är fallet för bankerna i vilkas budget denna inkomstpost är tämligen betydelselös. Bankernas resistens gentemot förluster i fondkommissions- rörelsen är fördenskull i praktiken obegränsad.
Den tidvis svaga eller t.o.m. negativa lönsamheten inom fondkommis- sionshandeln kan tillskrivas flera omständigheter —- men avgörande på sikt har varit den relativt sett krympande omsättningsvolymen i aktier. I sin tur sammanhänger denna utveckling med olika förhållanden.
De stora börsförlusterna efter första världskriget och i samband med Kreugerkraschen har otvivelaktigt för många människor utgjort ett av- skräckningsmoment i fråga om aktiemarknaden. De i samband med 1933
års hanklagstit'tning kraftigt skärpta restriktionerna för aktiebelåning har verkat i samma riktning. För ett begränsat antal aktiespekulanter har sannolikt eft'ektiviseringen av reglerna om skatt på realisationsvinst —— inledd år 1935 genom tillkomsten av det s.k. kupongkvittot —— gjort aktie- marknaden mindre attraktiv; detta förhållande är dock av lättinsedda skäl icke mätbart på statistisk väg. Slutligen har under så gott som hela tiden efter andra världskriget penningvärdeutvecklingen gjort aktiebörsen till en säljarnas marknad — vilket i sin tur utgör en av förklaringsgruuderna till den samtidigt inträffande successiva uppgången i aktiekurserna. Såsom påpekats i direktiven till aktievinstutredningen har realisationsvinstbeskatt- ningen vid denna kurstrend förstärkt sälj motståndet.
Under de allra senaste åren har kursutvecklingen i viss mån återställt lönsamheten i kommissionshandeln med aktier. Dels har sålunda omsätt- ningssiffr'oma drivits i höjden dels har sannolikt en breddning av aktie- ma1knaden ägt rum. Tillströmningen av nya intr'essente1 pa aktiemark— naden har emellertid företrädesvis avsett per'sonel som fö1 sina uppdlag anlitar bankernas —— speciellt nagra storbankels — fondavdelningar Dessa bankers ställning på fondmarknaden har som en följd härav ytterligare stärkts. '
Utvecklingen på aktiemarknaden gynnar sålunda sedan åtskilliga år affärsbankerna såsom fondhandelsorgan. Allmänhetens numera närmast obefintliga intresse för räntebärande papper har däremot inneburit en viss inkomstminskning för både banker och övriga börsmedlemmar; relativt sett torde emellertid minskningen ha betytt me1a för den senare med- lemskategorin. Tillskapandet av ett särskilt centralorgan för bl a ombe- so1 jande av spa1bankernas Obligationsaffärer torde likaledes ha krympt mäklartirmornas kommissionshandel 1 räntebärande papper.
Det kunde möjligen —— särskilt mot bakgrund av medlemssiffrorna för vissa av de stora världsbörserna"— förefalla som om stockholmsbörsens låga medlemsantal i och för sig vore en olägenhet; New Yorkbörsen har t.ex. ca 1 400 medlemmar och Londonbörsen ungefär 3 400. Men så är inte fallet. De tolv affärsbanker som är medlemmar av Stockholms fondbörs för- fogar över sammanlagt drygt 1 400 filialkontor, vilket i sin tur betyder att varje svensk har möjlighet att i sitt nåra grannskap nå kontakt med en börsmedlem. Eftersom vidare landets samtliga sparbankskontor, till antalet ca 1 700, i princip kan fungera som ombud åt Sparbankernas gemensamma centrala bankinstitut (som år börsmedlem) finns det en potentiell, ännu blott delvis utnyttjad "reserv inom fondhandelsorganisationen.
Trots sitt ”ringa antal konkurrerar fondmäklarfirmorna fortfarande ener- giskt med affärsbankerna, och de har under. loppet av det första halvåret 1965 lyckats något öka sin marknadsandel av aktiehandeln så att den f.n.
utgör litet mer än tjugo procent. Skulle emellertid utvecklingen gå därhän att mäklarfirmornas antal och marknadsandel efterhand starkt reduceras," uppstår i'nomiaktiehan'deln svårhemästrade tekniska problem. Det faller dock inte inom ramen för denna framställning att diskute'a härmed sam- manhängande frågor. ' * '
Material och marknad
l nedanstående tabell redovisas för vart femte år från och med 1925 samt för 1964 dels antalet vid årsslutet börsnoterade aktiebolag dels de inregistrera- de, aktiernas totala nominella värde resp. marknadsvärde vid samma tid- punkt dels börsomsättningen i aktier under året och dennas andel av nyss- nämnda marknadsvärde.
Börsbolagsaktiernas Aktieomsättningen
Antal värde i milj. kr på börsen . År börs- ' bolag i %
nommellt dagsvärde inulj. kr av kol. 4
Kol. 1 Kol. 2 Kol. 3 Kol. 4 Kol. 5 Kul. ö
1925 104 1 914 ca 2 900 180 ca 6 1930 101 2 598 3 975 512 12,9 1935 87 1 925 2 580 185 7,2 1940 95 2 088 2 881 84 2,9 1945 93 2 278 4 784 188 3,9 1950 90 2 646 5 901 218 3,7 , 1955 96 4 000 8 680 189 2,2 ' 1960 105 5 600 16 981 342 2,1 ' 1964 113 7 756 24 075 601 2,7
Anm. Sith-orna i kol. 2, 3 och 5 har hämtats ur den officiella statistiken. Beloppen i kol. 4 är såvitt angår 1925 en på grundval av indextalsjämförelser framräknad, approximativ siffra, så- vitt angår åren 1930—1955 hämtade ur Birger Möller; Svensk Aktiemarknad, 2:a uppl., Göte- borg 1962, (s. 245) samt beträlfande åren 1960 och 1964 enligt Svenska Handelsbankens statistik (jfr Stig Algott, Börsen. 'En bok om rörliga värden till vardags, Stockholm 1965 samt not 1 på S. 137). Vad slutligen angår sillrornad kol. 6 är den för 1925 approximativ, talen för 1930—1955 enligt Möller aLa. (s. 245) samt talen för 1960 och 1964 enligt Algott a.a. (s. 94).
De i isammanställningen redovisade siffrorna åskådliggör den i före- gående avsnitt beskrivna allmänna omsättningsutvecklingen, och de ut- gör ett korrelat till den samtidiga krympningen i fondhandelsorganisa- tionen. Om man bortserbfrån de svåra störningar som under åren kring 1930 vållades av Kreugerboomen och den åtföljande kraschen, kan- det vidare konstateras att de totala börsaktievärdena fram till- tiden för andra världs- kriget inte undergick några större förändringar vare sig nominellt eller marknadsmässigt. Från slutet av andra världskriget inträder emellertid en mycket brant uppgång i marknadsvärdena, vilken som synes avkol. 3. en- dast delvis och först med ca fem års eftersläpning får sin motsvarighet i fråga om börsmaterialets faktiska tillväxt. , _,_ . .
En jämförelse mellan siffrorna i kol. 2 utvisar att. antalet börsbolag från
slutet av 1945 till årsskiftet 1964/65 ökat med 20. Av de vid förstnämnda tidpunkt börsnoterade bolagen hade emellertid till 1964 års utgång 21 av- förts från notering — därav drygt hälften till följd av fusion eller kon- cernbildning med annat börsbolag — och härtill är att addera tre andra avregistrerade bolag som introducerats efter ingången av 1946. Bruttotill— skottet bolag för perioden 1946—1964 var således 44 stycken, medan nettot stannar vid 41 med ett nominellt kapitaltillskott av ca 882 milj. kr.
Ökningen i A-listans nominalvärden under samma tid, 5 478 milj. kr, mot— svaras sålunda blott till drygt 16 procent av nyintroducerade bolags aktier (med bortseende från nominalvärdet av emissioner som dessa bolag gjort efter introduktionen), medan icke mindre än 4 596 milj. kr, nära 84 procent av hela ökningen, avser fond- och nyemissioner.
Det närmast följande stapeldiagrammet visar utvecklingen av A-lislans totala nominal- och dagsvärden (se not. '1 på s. 137) per årssluten 1956— 1964 (efter Algott a.a. s. 89).
24,08
16,98 17,40
16,50 16,19
11,31
9,54
9,01
7,76
l , l ll l H
1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964
91
Totalt vid Stockholms fondbörs inregistrerat aktiekapital (streckad del av stapeln) samt dettas marknadsvärde (hela stapeln) vid slutet av åren 1956—1964. Alla be10pp 1 miljarder kr.
Vid slutet av 1964 var 113 aktiebolag med sammanlagt 149 olika slags aktier inregistrerade vid Stockholms fondbörs. I följande sammanställ- ning redovisas dessa bolag branschvis med angivande för varje grupp av nominalvät'det resp. marknadsvärdet1 för de inregistrerade aktierna (delvis efter Algott a.a. s. 88; siffrorna i dagsvärdekolumnen är hämtade ur Svenska Handelsbankens statistik). '
. _ _ .. , , Nominellt kapital, ' Dagsvärde T_wp .n företag Antal milj. kr milj. kr Influslriföretag Bruk, gruvor, järn- och metallverk . . . . 13 1 531,8' 4 568,0 Bryggerier ......................... 2 108,5 299,8v Byggnadsinduslri mm ............... 4 235,0 723,5 ' Kemisk industri .................... 8 331,1 1 109,9 Livsmedelsindus tri .................. 2 121 ,0 342 ,1 Skogsindustri ...................... 13 1 034,2 2 359,1 Textilindustri ...................... 5 84,2 208,0 Yerkstadsindustri ................... 27 2 361,65 8 351,7 01 riga industriföretag ............... 3 120,3 239,7 _ Summa 77 5 927,6 18 201,85 Övriga förelag _ Banker ............................ ' 11 ' 840,6 ' 1 Söt—3,2 Fastighetsbolag .................... -. W , 2 * 27,8 ' 154,8 Försäkringsbolag ................... _ 2 , 48,0 _ ! 11'7,8 lnvestmentholag' .................... 13 470,23 2 292,5 Rederier .................... * ...... ' - 5 * * 229,1 ' 383,2 Varuhus ....................... -. . . . _ 3 , , 212,51 1 068,8 Summa ' 36 1 828—.2 ' 5 873,53 Totalt 113 7 755,9 ' ' ' "24 075,1
1 Enligt Svenska Handelsbankens statistik. Det måste nämnas att Handelsbanken dels i. sina siffror inräknat värdet av pågående fond- och nyemissioner dels reducerat marknadsvärdet med däri ingående andel av »intjänt» utdelning. De båda serierna är därför inte helt jämförbara, men olikheterna har bedömts vara av underordnad betydelse i förevarande sammanhang.
Antalet obligationslån och övriga papper på börsens tre obligationslistor (0: l, daglig, samt 0:11 och 01111, vardera publiceradetvå gånger i vec- kan) redovisas i sammanställningen på s. 138, som likaledes avser årsulti- mot 1964 (efter Algott att. 5. 89). ”
Det sammanlagda nominella värdet av lånen på börsens obligationslistor kan uppskattas till mellan 35 och 40 miljarder kr +_ en noggrann kalkyl är s råratt utföra, eftersom deallra flesta lån är till större eller mindredel amorterade. Dagsvärdena är, avsevärtlägre än nominalvärdena.
De på börsen noterade betalkurserna måste enligt Wbörsstatuterna- avse minst en börspost, d.v.s. en minimikvantitet som för varje papper fast-
Antal län Lånens utgivare och art ' 0: l 0: II 0: III Samtliga
Svenska staten, räntebärande .................. ' 46 _ * ' — _ 46 Svenska staten, premielån .................... 13 _ _ 1. i Sveriges Allmänna Hypoteksbank .............. 15 18 ' _ 33 Konungariket Sveriges Stadshyp.kassa .......... 37 1 _ 38 Svenska Bostadskreditkassan .................. 34 11 _ 4' .) Övriga hypoteksobligationslån ................. 20 62 -' - 82 Städers obligationslån ........................ _ 73 _ 73 Landstings obligationslån ..................... _ 6 _ 6 Övriga lån för kommunkredit ................. _ 6 Ill 7 Fartygsobligationer .......................... _ 9 _ * 9 Industri- och kraftverksobligationslån .......... _ _ 176 176 Partiallån .................................. — _ 1 1 Förlagslån .................................. _ _ 64 64 . Utländska obligationslån ...................... 17!) _ _ 1717
Summa 182 186 242 610
I! Det s. k. Teaterpremielånet. " Inklusive det s. k. STAB—lånecertitikatet.
ställes av börsstyrelsen i samband med dettas introduktion. I verklighe- ten görs emellertid på börsen ett stort antal affärer som inte kommer till synes i börsstatistiken: dels s.k. ttddaposter (mindre än en börspoSt) i börs— noterat material dels avslut i icke börsnoterade värden, däribland tecknings- rätter och delbevis som avser börsaktier. Den värdepappershandel som äger rum i börslokalerna är därför ej obetydligt större än den som redovisas i den officiella statistiken.
Vidare är att erinra om den värdepappersomsättning som äger rum utan- för börsen. Till vissdel ombesörjes dessa affärer av fondkommissionärerna _ det gäller särskilt obligationshandeln'_l men det förekommer därjämte stora värdepapperstransaktioner som sker direkt mellan kontrahenterna (t.ex. aktieöverlåtelser paketvis som förberedelse till fusion eller koncern- bildning) eller ttnder förmedling av andra mellanhänder än de yrkes— mässiga (t.ex. då en advokat anlitas för avveckling av ett dödsbo; riks- bankens direktaffärer med institutionella placerare på obligationsmark- naden måste också ihågkommas).
Det föreligget inga offentliga uppgifter rörande strukturen av den värde— pappersomsättning som äger rum via andra förmedlare än fondkommissio— närerna, men statistiska uppgifter rörande fondstämpelnppbör'den ger be- sked om den totala årliga stämpeluppbörden, den del 'däraV'siom sker via fondk'ommissionäret'na samt hur mycket av nämnda deIISOm avser aktier resp. obligationer ooh'bdärmed jämförliga vården. I. följande tabell redovi- sas värdet av försålda fondstämplar under tioårsperioden 1955—1964 samt den statistik rörande uppb01 dens fördelning som är känd (eftet Algott .1. .1. s. 92). '
Värdet av försålda fondslämplar (i tkr)
_... |. ' .. . . Beloppet i kol. 2 ”mm Slampl'" fördelat på Kol. 2 Är i % av Till Till . kol. 4
fondkza övr. Totalt Aktier 0111.
1 2 3 4 5 6 7 1955 1714 1718 3 432 1421 293 50 1956 1 951 1 338 3 289 1 370 581 58 1957 2 284 907 3191 1 625 659 71 1958 2 432 1 424 ”3 856 1 706 726 62 1959 3 063 1 889 4 952 2 390 673 62 1960 3 599 2 480 6 079 2 880 . 719 '59 1961 3 685 3 110 6 795 2 830 855 54 1962 4150 2 978 7 128 2 352 1 798 58 1963 4 543 3 471 8 014 2 962 1 581 57 1964 5 552 3 434 8 986 4 306 1 146 62
Totalt 32 973 22 749 55 722 23 842 9 031 59
Fondkonnnissionärernas'andel av den totala fondstämpeluppbörden 'un— der de senaste tio åren har som synes varierat mellan 50 och 71 procent, och genomsnittligt har under samma tid drygt 40 procent av stämpelav- gifterna uppburits inom den icke yrkesmässiga fondhandeln.l Då man'vet att praktiskt taget all stämpelpliktig obligationshandel sker under förmed- ling av fondkommissionärerna, framförallt bankerna, måste det antagas att nästan hela den stämpeluppbörd som "äger rum på annat håll avser aktier. Sannolikt är det härvid främst flåga om handel i större aktiepaket för blivande fusion eller konce1nbildn1ng
Från statsfinansiell synpunkt är uppenbarligen fondstämpelavgiften av underordnad betydelse, och dess spekulationsdämpande effekt torde vid nuvarande avgiftsuttag vara närmast obefintlig": beskattningen av realisa- tionsvinst på aktier har sedan länge varit den i förevarande sammanhang helt domine1 ande faktorn.
Den andel av londkonimissionärernas värdepappershandei som noteras i börsstatistiken redovisas i närmast följande sammanställning (efter Algott a.a. s. 93"). Vid studiet av. denna bör man, såsom närmare utvecklatsi det föregående, hålla i minne att börsstatistiken icke inrymmer hela den omsättning som faktiskt sker på Stockholms fondbörs.
Fondbörsens andel i den värdepappersomsättning som äger rum genom
1 Härvid har hortsetts från den,.l'örhållandevis obetydliga andel av värdepappershandeln som förmedlas av fondhandlare vilka icke är fondkommissionärer.
Fondkommissionärcrnas och fondbörsens värdepappersomsällning 1955_1964 (i milj. kr)
Fondkolnmzs Börsomsättningen i Kol. 4 Kol. 5
År omsattmngi i % av i % m,
Aktier Ob]. Aktier Obi. ROL 2 1.01. 3 1 2 3 4 5 6 7 1955 485,9 1778,8 188,9 71,5 38,9 4,0 1956 452,0 2 370,5 170,4 125,3 37,7 5,3 1957 523,0 2 918,2 220,21 115,4 42,1 4,0 1958 567,4 3 272,2 261,0 119,3 46,0 3,6 1959 790,7 3 902,2 357,9 137,9 45,3 3,5 1960 992,0 5 035,8 342,0 99,9 . 34,5 2,0 1961 1 028,31 4 845,2 317,6 115,5 30,9 2,4 1962 730,8 6151,0 277,5 106,6 38,0 1,7 1963 1 101,61 6 016,4 427,8 154,7 38,8 2,6 1964 1 5132 5 164,1 600,6 88,8 39,7 1,7 Totalt 8 184,9 41 454,4 3 164,0 1 134,9 38,7 2,7
l'ondkommissionärerna har som synes under de senaste tio åren varit ganska jämn såvitt angår aktier. Däremot har under samma tid börsens andel i obligationsaffärerna krympt så starkt, att obligationsbörsen numera inte kan anses motsvara de krav på representativitet som bör gälla i fråga om officiella kursnoteringar. Till denna utveckling har även andra omständig- heter bidragit. En närmare redogörelse härför torde dock falla utom ra- men för denna framställning.
I följande tabell redovisas för vart femte år fr.o.m. 1925 samt för 1964 fondkommissionärernas omsättning fördelad på banker och övriga kom- missionärer, samt _ i den mån uppgifter härom förelegat _ handelns fördelning på aktier resp. obligationer.
Fondkommissionärernas omsättning, milj. kr
Kol. 3 Kol. 6 Kol. 9 År Aktier Obligationer Alla värden i % i % i % av av av Ban- Öv- To- Ban- Öv- To- Ban— Öv- To- kol. 4 kol. 7 kol. 10 ker riga talt ker riga talt ker riga talt 1 2 :1 4 5 | 6 7 8 9 10 11 12 13 1925 _ _ _ _ _ _ 447 172 619 — _ 27,8 1930 ' _ —— _ ' — _ _ 1 161 520 1 681 _ _ 30,9 1935 _ _ . _ _ _ _ 969 314 1 283 _ — 24,0 1940 _ _ _ — _ — 536 153 689 _ — 22,2 1945 _ _ — _ _ _ 2 054 247 2 301 _ — 10,7 1950 394 141 535 2 021 24 2 045 2 415 165 2 580 26,4 1,2 6,4 1955 348 138 486 1 735 44 1 779 2 083 182 2 265 28,4 2,5 8,0 1960 789 203 992 4 991 45 5 036 5 780 248 6 028 20,5 0,9 4,1 1964 1 188 326 1514 5 070 94 5164 6 258 420 6 678 21,5 1,8 6,3
Siffrorna i förestående tabell illustrerar ytterligare den i det föregående beskrivna utvecklingen av Värdepappersomsättningen under de senaste 40 åren.
Aktieomsättningen på Stockholms fondbörs har under åren 1960—1964 varierat mellan lägst 1,66 procent (1962) och högst 2,65 procent (1965) av de på A—listan noterade papperens dagsvärden.1 Även om _ såsom flera gånger påpekats _ den faktiska börsomsättningen i aktier är högre än vad statistiken utvisar kan det konstateras att omsättningen är låg i jämfö- relse med de stora världsbörsernas motsvarande siffror. För Londonbörsen (där omsättningsstatistik förekommer först fr.o.m. september 1964) upp- skattas sålunda den årliga omsättningen i stamaktier (equities) till ca 5 procent av dessa aktiers marknadsvärden, och denna siffra betecknas som »allt annat än jättelik» (»not by any means gigantic»)? Parisbörsens mot- svarande siffra var för 1964 drygt 9 procent,3 och vad sist angår New York— börsen redovisas för samma år relationstalet 14 procent.4
Det bör slutligen nämnas att av Stockholmsbörsens aktieomsättning un- der åren 1960—1964 inemot hälften _ lägst 41,0 procent (1963) och högst 49,3 procent (1961) _ föll på aktierna i tio stora bolag.
Sammanfattning
Den svenska börs— och fondhandelslagstiftningen är av gammalt datum och starkt präglad av en sedan länge förgången tids problematik: det är erfarenheterna från spekulationsperioderna under 1900-talets båda första decennier som ligger till grund för 1919 års fondkommissionslag.
Handeln på Stockholmsbörsen sker i samma former som för 50 år sedan, och de börsordningar som utfärdats sedan 1920 skiljer sig endast i fråga om detaljer f rån varandra.
Antalet börsmedlemmar har nedgått starkt sedan 30-talet. Såvitt angår bankerna är emellertid denna utveckling helt betingad av den bankkon- centration som ägt rum under samma tid, medan däremot minskningen av antalet övriga börsmedlemmar nästan alltid skett i samband med firma- nedläggelse. Detta händelseförlopp har utvecklats parallellt med den samti- diga relativa nedgången i aktieomsättningen, vilken i sin tur delvis be- tingats av realisationsvinstbeskattningen.
Aktiemarknaden på Stockholms fondbörs omspänner så stor del av marknaden i de börsnoterade aktierna att börsen härutinnan får anses vara ett effektivt kursbildningsorgan _ i vissa papper är dock omsätt-
1 Algott a.a. s. 94. 2 Gordon Cummings, Statistics, The Stock Exchange Journal, June 1965, s. 8. ” L'année Boursiere (Parisbörsens verksamhetsberättelse för 1964). 4 New York Stock Exchange, Fact Book 1965.
ningen så obetydlig att kurserna ej ger tillräcklig vägledning rörande papperens värde.
Obligationsomsättningen på börsen är däremot _ om man bortser från premielånen — sedan ett antal år tillbaka så obetydlig att börsen numera ej kan betraktas som ett representativt kursbildningsorgan i fråga om rän- tebärande lån.
Internationellt sett är Stockholms fondbörs en liten marknadsplats, och aktieomsättningen i relativa tal är väsentligt lägre än på t.ex. börserna i Paris' och New York.
KAPITEL 7
Kursutveckling och avkastningsförhållanden
För aktievinstutredningens överväganden och ställningstaganden till vinst- beskattningens utformning samt framför allt för avvägningen av beskatt- ningens höjd har det ansetts värdefullt att få närmare kännedom om kurs— utvecklingen och avkastningsförhållandena för de aktier, som är noterade på Stockholms fondbörs och på fondhandlareföreningens aktielista. Ett stu— dium av aktie- och obligationsågandets struktur har även ansetts vara av intresse. För att få ett aktuellt underlag har aktievinstutredningen låtit verkställa olika undersökningar för att belysa dessa förhållanden. I det följande lämnas med hänvisning till tabellerna 1——3 1 Bilaga 1 en redogö- relse för en av utredningen verkställd kartläggning av kursutvecklingen och av den årliga utdelningen för nämnda slags aktier. Med utdelning avses i detta sammanhang den effektiva utdelningen d.v.s. utdelningen i relation till det aktuella kursvärdet.
I efterföljande kapitel lämnas en redogörelse för en statistisk undersök- ning, som verkställts i syfte att belysa innehaven av aktier och obligationer hos fysiska personer. Därjämte har forskarassistenten Lennart Pettersson vid Lunds universitets företagsekonomiska institution för utredningens räk— ning verkställt en mera ingående undersökning av avkastningsförhållandena under efterkrigstiden för de börsnoterade aktierna. Denna undersökning har tagit sikte på att belysa avkastningsförhållandena med avseende på såväl utdelning som kapitalvinst med särskilt beaktande dessutom av effekten av nu gällande beskattningsregel. Redogörelsen för denna undersökning med kommentarer till resultatet av densamma jämte därtill hörande omfattande tabellmaterial har lämpligen ansetts böra lämnas i ett sammanhang. Redo- görelsen har därför i sin helhet intagits såsom en särskild fristående bilaga till betänkandet (Bilaga 2).
Kursutveckling för börsaktier åren 1935—1964
Redovisningen i det följande har begränsats till att avse kursutveckling- en under åren 1935—1964. Mera ingående belyses utvecklingen under ef— terkrigstiden. Även om detta är en lång period är utredningen medveten om att kursutvecklingen under efterkrigstiden genomsnittligt varit mycket gynnsam vid jämförelse med en längre period dessförinnan samt att det är
långt ifrån säkert att denna för aktieägarna gynnsamma utveckling kommer att fortsätta. Till sistnämnda förhållande har utredningen tagit skälig hån- syn vid utformningen av sitt förslag till ändrad aktievinstbeskattning.
I detta avsnitt redovisas kursutvecklingen för såväl börsaktier som aktier på fria listan. Frånsett deklarationskurserna publiceras för andra aktier som regel inga uppgifter som skulle kunna belysa prisutvecklingen för dessa. I första hand har intresset inriktats på den genomsnittliga kursut- vecklingen för samtliga börsstamaktier. Då det finns betydande variationer kring detta genomsnitt har utvecklingen för olika branscher av företag uppmärksammats. Även kursutvecklingen för preferensaktier redovisas. Där- emot har värdestegringen för individuella aktier ej behandlats i detta av— snitt (se därom bilaga 2) oaktat det ingalunda saknar intresse.
För ett studium av kursutvecklingen för en grupp av företag krävs en aktieindexserie. Flera sådana existerar. De som bäst synes tjäna utred- ningens syfte är de av tidskriften Affärsvärlden redovisade indexscrierna. Dessa avser börsnoterade stamaktier samt vissa därmed från kursutveck- lingssynpunkt jämförbara preferensaktier (övriga preferensaktier brukar kallas limiterade). Några av Birger Möller konstruerade indexserier (se »Svenska Aktiemarknad») är ett lämpligt komplement. Härigenom erhålles även en bild av kursutvecklingen för limiterade preferansaktier samt för aktier på fondhandlareföreningens aktielista. Samtliga dessa index grundar sig på köpkurserna.
Korrigeringar av kurserna görs vid fondemissioner i förhållande till emis— sionsproportionen och vid nyemissioner tillägges värdet av teckningsrätten. (Möller har vid nyemissioner korrigerat kursen i förhållande till kursfallet vid dagen för frånskiljandet av teckningsrätterna). Vid inlösen av utdel— ningskupongerna ökas köpkursen med utdelningsbeloppet. Detta avdrages sedan successivt under året med 1/12 per månad. Indexuppgifterna grundar sig på samtliga aktieserier i resp. bransch. Vid uträkningen av Möllers in— dexserie för förvaltningsbolagen har emellertid endast fyra större bolag medtagits och hans serie'för den fria listan baseras på ett urval av de & listan noterade aktiebolagen. Sammanvägning har varje år skett med resp. aktie- slags börsvärden som vikter. De olika delindexserierna för stamaktier har sammanvägts till generalindex. Genom att Möller vid sammanvägningen för varje år har givit förvaltningsbolagen den vikt som motsvaras av börsvär— det hos samtliga börsnoterade förvaltningsholag i stället för bara börsvärdet hos de fyra bolag som ingår i hans delindexserie så har hans generalindcx kommit att återspegla den genomsnittliga kursutvecklingen för samtliga börsnoterade stamaktier. I Affärsvärldens generalindex ingår inte försäk- ringsbolag och förvaltningsbolag. Ej heller ingick aktierna i Tändstickor i denna indexserie under åren 1938—55 och bankaktier ingick ej före år 1937.
Möllers indexserier finns endast framräknade till utgången av år 1059.
Aktievinstutredningen har därför låtit framräkna dessa till utgången av år 1964. Härvid har Möllers indexserie för förvaltningsbolagen länkats samman med Affärsvärldens. Då Möllers serie som nyss nämnts slutar år 1959 och Affärsvärldens börjar med utgången av år 1961 har sammanlänk- ningen fått ske genom särskilda beräkningar som grundar sig på samtliga börsnoterade förvaltningsbolag. Även vid framräkningen av indexserien för fria listan har beräkningarna grundats på samtliga å listan noterade svens- ka bolag. I övrigt har de av Möller använda metoderna tillämpats.
De olika indexserierna redovisas i bilaga 1, tabell 1 , varvid indexvärden an- givits för varje årsslut under perioden 1935—64. Som jämförelse har utveck- lingen av konsumentprisindex medtagits i tabellen. För samtliga index— serier har 1937 satts som basår. De i kol. 3—12 redovisade serierna avser endast börsstamaktier. Indexserien för verkstäder (inkl. Grängesberg) har erhållits genom sammanvägning av Affärsvärldens båda serier för resp. bolag. Serien för övriga företag har också erhållits genom sammanvägning. Den omfattar alla de företag som ingår i följande sex av Affärsvärlden nu redovisade delindex, nämligen Socker, Bryggerier, Tändstickor, Varuhus, Textilföretag och Övriga bolag. I övrigt har serierna för Träföretag, Bruks- företag, Rederier, Banker och Affärsvärldens generalindex hämtats ur tidskriften Affärsvärlden medan återstående serier i huvudsak är framräk- nade av Birger Möller (Svensk Aktiemarknad).
Under perioden 1937—64 har kursuppgången för samtliga börsstamak- tier varit ca 400% medan konsumentpriserna ökat med ca 200%. För prefe- rensaktier, försäkringsbolag och banker har kursuppgången varit minst. För dessa aktiegrupper har realvärdet minskat. För limiterade preferens— aktier har t.o.m. det nominella värdet minskat. Övriga aktieindexserier vi— sar under den angivna perioden en uppgång som varit starkare än uppgång- en för konsumentprisindex. För rederier har emellertid ökningen av real— värdet varit obetydlig. Kraftigast har kursuppgången varit för förvalt— ningsbolagen. För dessa har kurserna ökat mer än 1100%. Kursutveck- lingen för aktierna på den fria listan överensstämmer ganska väl med kursuppgången för samtliga börsstamaktier.
Det andra'världskrigets utbrott medförde en kraftig kurssänkning. Den- na är tydligt märkbar för alla i tabellen redovisade indexserier. Därefter skedde en successiv uppgång under kriget. Särskilt stor var uppgången för rederier. Vid krigsslutet blev det en kortvarig kursuppgång med en därpå följande avmattning. I samband med devalveringen och Koreakriget in- trädde en ny kraftig kursstegring. Dessa upp- och nedgångsperioder för börsvärdena framgår av alla indexserierna. Efter Koreakriget har det varit avsevärda kursstegringar åren 1954, 1958—59 samt 1963—64. Kurserna för förvaltningsbolagen ökade mycket även är 1957. Något mera betydande kursfall har det endast varit år 1962. Träföretag, försäkringsbolag och för- altningsbolag hade emellertid kursfall även är 1961. Resultatet av dessa
kursförändringar har blivit att klusvärdena genomsnittligt har ökat med 1007 m under den senaste 10— årsperioden. Föl fö1valtningsbolagen har kurs- uppgången varit 260%n1edan rederiaktier och limiterade preferensaktier minskat något' 1 värde.
Den genomsnittliga årliga procentuella mdexto1and11ngcn har i tabell 2 uträknats för de olika indexseriema samt f.ö1 olika tidsperioder under ef- terkrigstiden. Såväl nominell som reell indexförändring har uträknats. Un— der den senaste 20- -årsperioden'har den årliga kursökningen för samtliga börsstamaktier uppgått till 7 ,5%. Då konsumentprisindex har ökat .med ge- non1snittligt3,(i% per ar innebär dettaatt den reella kulsvinsten uppgått till 3,8% per år. Under den angivnatidsperioden har sålunda nästan hälf— ten av den årliga kursstegringen _varit erforderlig för attrealvärdet .hos aktierna skulle kunna bibehållas. De stora fluktuationerna i de genomsnitt- liga indexförändringarna under olika tidsperioder samt för olika aktiebo— lag framgår klart av tabellen. 0111 kursutvecklingen för enskilda-(aktiese- rier hade studerats hade givetvis ändå större variationer kunnat, påvisas.
I syfte att på ett mera överskådligt sätt redovisa kursutvecklingen har diagrammet på näst-a.sida upprättats. Som jämförelse har kursutvecklingen i USA .samt konsumentprisindex medtagits. Som mått på aktiekurserna har för Sverige valts Möllers generalindex och för USA'Standard & Pöor's ln- dex, 500 stocks. Som synes har det beträffande förändringarna i'aktiekurser- na varit en påtaglig likhet mellan de båda länderna. I USA har dock kur- serna stigit snabbare än i Sverige och detta trots en långsammare ökning av konsumentpriserna. Härigenom har aktiernas realvärde under. perioden 1949;64 genomsnittligt "ökat med 9,4 % per'år i USA mot 5,2 % i Sverige.
Efelctiv utdelning % ' i . " | Fastän beskattningen av utdelningarna ej ingår i utredningens uppdrag, sy- nes utdelningarnas storlek böra belysas, då de utgör en del av det ekono— minska resultat som aktieägarna uppnått. Utdelningen för stamaktier redo- visas av den anledningen i tabell 3. Beloppen avser utdelningen under året i— procent av deklarationskursenvid årets slut, den s.k.. effektiva utdelningen. Härvid har kursen reducerats med hänsyn till tänkt; upplupen ,utdelning under .ir.et Redovisning lämnas för va1t och ett av åren 1935— 64 samt för olika branscher av företag. Uppgifterna har hämtats från uppställningar av Svenska Handelsbanken. Då branschindelningen i dessa uppställningar varit annorlunda än den här begagnade har diverse omräk- ningar varit erforderliga. Det bör .papekas att uppgifterna ej avser utdel- ningen i procent. avldetlursprungliga inköpsvärdet för aktierna utan, i pro— cent av det aktuella börsvärdet. För aktier som haften kraftig'kurssteg- ring seda-n man inköpte dem innebär detta att. utdelningen i procentav
; .
Diagram utvisaude aktiekursernas och konsumentprisernas utveckling i Sverige
och USA Index 500 _Aktiekurser i Sverige 1100— Aktiekurser j U.S.A. —-—-Konsumentpriser i Sverige ————Konsumentpriser i U.S.A. 300— 250— 200— "". /" 150— _.-' I & . __, _____ ,, 125— " ___,»H' I I,- —————— » 4 100— »? 9 /o cl—u .,, " /I ' / I I J/ 75— ,' /, ' / I ,' '_' // 60— :/AN&_ _, 5Ollll llrlllllI—II Till 1 1915 1959 1944 19119 1954 1959 1964
Anm.: Uppgifterna avser slutet av resp. år med slutet av år 1949 = 100.
aktiernas inköpspris är VäSentligt större än den i tabellen redovisade upp- giften ger vid handen.
De betydande kursstegringarna åren 1963—64 har medfört att utdel- ningen för samtliga börsstamaktier har sjunkit till 3 % av börsvärdet. Även efter den exceptionella kursuppgången 1959 uppnåddes en lika låg utdel— ningsprocent. Tidigare understeg utdelningen endast sällan 4 %. År 1964 varierade utdelningen mellan 6,44 % för limiterade preferensaktier och 2,62% för förvaltningsbolagen. Den aktieserie som haft den ogynnsannnaste kursutvecklingen har alltså den högsta utdelningen och omvänt. 0111 ut— delningen sätts i relation till aktiernas inköpspris och om aktierna inne— hafts en längre tid är det emellertid ingalunda säkert att man får samma re- sultat.
KAPITEL 8
Fysiska personers innehav av aktier och obligationer
Av 1945 års folkräkning framgick att antalet personer som i sina deklara- tioner uppgivit innehav av aktier utgjorde 165000. Uppgiften grundade sig på en urvalsundersökning. På motsvarande sätt fann man att antalet aktieägare år 1951 uppgick till i det närmaste 200 000. Det betyder att 5,8 % av inkomsttagarna då ägde aktier. Enligt 1955 och 1957 års undersökningar av hushållens sparande hade 6,7 resp. 5,4 % av hushållen aktier. Dessa undersökningar byggde på frivilliga intervjuer av ett mycket begränsat antal hushåll och hade ett stort svarsbortfall. Antalet personer med inne- hav av obligationer utgjorde år 1951 ca. 346 000, d.v.s. ca. 10% av inkomst- tagarna. År 1955 skulle enligt undersökningarna 41 % av hushållen ha ägt obligationer och år 1957 42 %. Det synes uppenbart att obligationsägandet ej kan ha utvidgats i denna utsträckning, utan skillnaden kan bero på att mindre värdepapperstillgångar i stor utsträckning ej deklareras. Framför allt skulle i så fall detta gälla obligationsinnehav. Beträffande aktieinnehav synes de båda undersökningsmetoderna ge ett ungefär likartat resultat.
Då de här redovisade uppgifterna emellertid saknar egentlig aktualitet, har aktievinstutredningen införskaffat nytt material. Dels har utredningen i egen legi låtit utföra en deklarationsundersökning avseende aktie- och obligationsinnehavet vid utgången av är 1963, dels har utredningen tagit del av en intervjuundersökning som utförts i september 1964. Deklara- tionsundersökningen, vars resultat redovisas i tabellerna 4—8 1 Bilaga 1, bygger på uppgifter från drygt 15 000 självdeklarationer medan intervju- undersökningen som utförts av Svenska Institutet För Opinionsundersök- ningar AB (SIFO) baserar sig på 985 fullbordade intervjuer. Bortfallspro- centen understiger en procent i deklarationsundersökningen men uppgår till 8,9 % i intervjuundersökningen.
Enligt den förstnämnda undersökningen utgjorde antalet inkomsttagare med innehav av aktier och obligationer 215 000 resp. 380 000 (uppskrivna tal) d.v.s. 5,9 resp. 10,5 % av inkomsttagarna. Även om hänsyn tas till att samtaxerade makar har räknats söm en inkomsttagare i denna undersök- ning i motsats till vad som var fallet i de tidigare deklarationsundersök- ningarna så måste ökningen av antalet aktie— och obligationsinnehavare under åren 1951—63 framstå som blygsamt.
Den av SIFO utförda intervjuundersökningen har gett till resultat att i september 1964 hade 9 % aktier —— själva eller för gifta par gemensamt ——
och 44 % hade obligationer. Jämfört med de tidigare intervjuundersök- ningarna har således ingen nämnvärd ökning av antalet obligationsägare ägt rum medan däremot antalet aktieägare synes ha ökat rätt väsentligt. Den bristande överensstämmelse med deklarationsundersökningen i detta hänseende kan bero på att nya kategorier av aktieägare tillkommit som framför allt representerar småsparandet. Och då dessa ägare i stor utsträck- ning är medlemmar i aktiesparklubbar, har andelar i de s.k. aktiefonder- na eller har endast mindre aktieportföljer kan aktieägandet liksom vad fal- let är med obligationsägandet för dessa kategorier i viss utsträckning ha blivit o'deklarerat. I det följande lämnas en mera utförlig 1edo1isning av de båda undersökningarna.
l fraga om deklarationsundersökningen företogs 111valet på sa sätt att kommunerna indelades i tre g1upper efter, tätortskaraktär. I varje grupp ordnades kommunerna efter geografisk ordning varefter strikt vart tju- gonde taxeringsdistrikt utvaldes. Inkomstlängderna för dessa taxerings— distrikt infordrades och namnförteckningar på var femtonde skattskyldig upprättades. Slutligen eftersändes och bearbetades självdekl arationema för dessa personer. Samtaxerade makar har hela tiden betraktats som 'en inkomsttagare. Urvalet har alltså utgjort 1/3" /0 av alla skattskyldiga. Samt- liga" 1 denna redogörelse meddelade tal är uppskrivna.
Storstäderna har blivit något överrepresenterade i urvalet. Härigenom finns det även för mycket inkomsttagare i de högre inkomstlägena i urva- let. Detta framgår av nedanstående sammanställning.
lnkomslklasser, kr Antal inkomsttagare år 1963 enligt in— enligt dekla- komststa— rationsunder-
tistiken sökningen
— 4 999 498 984 499 800
5 000—— 9 999 771906 767 700 10 000—14 999 692 493 747 000 15 000—19 999 601 155 613 200 20 000—29 999 612 679 629 700 30 000—— 327 413 378 600 Samtliga 3 504 630 3 636 000
Emellertid ger ovanstående sammanställning en överdriven bild av bris— terna i deklarationsundersökningen. Det förelig ger nämligen brister även i den årliga inkomststatistiken. Genomgaende är inkomststatistikens upp- gifter för låga och speciellt torde detta gälla för den här redovisade högsta inkomstklassen.
Antalet förmögenheter över 80 000 kr. utgjorde år 1963 enligt den årliga förmögenhetsstatistiken 200 737 och enligt deklarationsundersökningen 185 400. ' '
Antalet innehavare av aktier och obligationer fördelade efter civilstånd, alder, inkomst och förmögenhet framgår i absoluta tal av tabell 4. Antalet inkomsttagare som-ägde aktier men ej obligationer utgjorde 118 500 me- dan 285 300 var enbart innehavare av obligationer. Innehav av såväl aktier som obligationer hade 95100 inkomsttagare. Innehav av börsnoterade ak- tier synes vara något'vanligar'e förekommande än innehav av andra aktier. Antalet börsaktieägare _— inkl. ägare av aktier på fondhandlarlistan —— upp— gick till 150 000 år 1963 mot ca. 107 000 år 1951. För börsaktier synes så- lunda en breddning av marknaden ha ägt rum. Över hälften av aktieägarna var över 50 år eller hade en inkomst"understigande 25 000 kr. Åldersupp- giften för samtaxerade makar baserar sig härvid på mannens ålder. Nästan hälften hade en förmögenhet understigande 50 000 kr. Av obligationsinne— havarna var en någott större andel hemmahörande i de högre åldersklas- serna och de lägre inkomst- och förmögenhetsklasserna; Sålunda hade över hälften en inkomst understigande 20 000 kr medan nästan hälften hade en förmögenhet understigande 25 000 kr.
I tabell 5 har redovisats den lelativa fördelningen av aktie- och obliga- tionsinnehavarna. Tabellen utvisar att såväl aktieinnehav som'obligations- innehav var vanligare hos gifta och förut gifta än hos ofullständiga famil- jer. Allra vanligast var de angivna värdepappersinnehaven för de samtaxe- rade l'a111iljerna. Andelen inkomsttagare med aktier ökar med stigande ål- der. Beträffande obligationer var detta förhållande kraftigare uttalat. Den relativa andelen aktie- och obligationsinnehavare ökar som väntat kraftigt med stigande inkomst och förmögenhet. I den högsta redovisade inkomst- klassen var aktieinnehav nästan glika vanligt förekommande som obliga- tionsinnehav. Sålunda hade av inkomsttagarna med en inkomst överstigan— de 30 000 kr. 21,1 % aktier medan 24,8 % hade obligationer. Bland de stör- re förmögenhetsägarna, var, aktieförekomst vanligare än innehav av obli- gationer. Av förmögenhetsägare med förmögenhet överstigande 250 000 kr. hade 73,5 % innehav av aktier och 60,2 % innehav av obligationer.
I tabellerna 6—8 redovisas innehavarna av aktier och obligationer för- delade pä storleksgrupper efter innehavets värde. Av tabell 7 som redovi- sar fördelningen efter det totala aktieinnehavets värde framgår att av samt- liga aktieägare 46 800 eller 21,9 % hade ett innehav vars värde översteg 50 000 kr. Vidare framgår att de stora aktieportföljerna i betydande ut- sträckning fanns hos personer med stor inkomst och förmögenhet. Median- värdet i aktieägarnas aktieinnehav översteg inte 10 000 kr. i någon av för- mögenhetsklasserna under 125 000 kr. Vid en förmögenhet på 12.5 0004 249 999 kr. utgjorde medianvärdet 43300 kr. och vid förmögenhet-ej un- derstigande 250 000 kr. uppgick detta till 305 000 kr. Dessa medianvärden har uträknats på grundval av en mera specificerad klassindelning än den som redovisas i tabellen. På grund av förekomst av skulder översteg aktie- innehavets värde den redovisade nettoförmögenheten för många skattskyl-
diga. I de tre nyssnämnda förmögenhetsgrupperna utgjorde det totala ak— tieinnehavet i förhållande till den sammanlagda nettoförmögenheten — för såväl aktieägare som andra — resp. 5,4, 25,2 och 58,4 %. En skattskyldig med stor förmögenhet hade sålunda genomsnittligt en större andel placerad i aktier än en skattskyldig med liten förmögenhet. Detta förhållande sam- manhänger framför allt med att den relativa andelen aktieinnehavare ökar kraftigt med stigande förmögenhet. Detta framgår, som tidigare sagts, av kol. 4 i tab. 5. I någon mån beror emellertid förhållandet på att även aktie- ägare vidv stigande förmögenhet hade en större andel placerad i aktier. Så- lunda uppgick det totala aktieinnehavet i förhållande till aktieägarnas net— toförmögenhet till resp. 38,1, 47,2 och 70,3, % i de tre förmögenhetsklas— serna.
Av efterföljande tablå framgår att det relativt begränsade antalet inne- havare av stora aktieportföljer tillsammans med juridiska personer hade den helt övervägande delen av aktiestocken. Sålunda hade 15600 aktie- ägare, d.v.s. 7,3 % av samtliga aktieägare, ett innehav vars värde översteg 200 000 kr. Det sammanlagda Värdet av dessa aktier uppgick till 9,1 mil- jarder kr. d.v.s. ca. 65% av samtliga fysiska personers aktieinnehav. Det bör påpekas att de här redovisade uppgifterna för aktieägare med stora inne- hav på grund av det— ringa urvalet är rätt osäkra. Uppgifterna har likväl redovisats då detta förhållande inte nämnvärt påverkat helhetsintrycket av sammanställningen. Då stora förmögenhetsinnehavare är underrepre- senterade i urvalet synes det inte osannolikt att det i verkligheten finns fler aktieägare med stora innehav än som redovisats i tablån. Härför talar även att det sammanlagda värdet av fysiska personers aktieinnehav en- dast uppgick til'l 13,9 miljarder kr. enligt urvalet. Som jämförelse kan nämnas att börsvärdet på de enbart vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktierna som ägs av såväl fysiska som juridiska personer — översteg 20 miljarder kr. vid slutet av år 1963.
Absoluta tal Relativa tal Aktieinnehavets värde Antal 'Aktiernas Antal Aktiernas kr aktieägare sammanlagda aktxeagare sammanlagda värde, milj. kr i % värdei % 1 | 2 3 4 5 _ 1— 9 999 113 100 345 53,0 2,5 10 000— 24 999 31 200 516 14,6 3,7 25 000— 49 999 22 500 773 10,5 5,6 50 000— 99 999 18 600 1 314 8,7 9.5 1.00 000—199 999 ' 12 600 1 865 _ 5,9 13,4 200 000—499 999 10 500 3 308 4,9 23,8 500 000— 5 100 5 773 2,4 41,5 Summa 213 600 13 894 100 100
Det kan i sammanhanget nämnas, att av de i urvalet ingående har endast 12 inkomsttagare (uppräknat = 3600) deklarerat någon realisationsvinst. Som regel har vinsten härrört från realisation av aktier. Av vinsterna under- steg 5 stycken 1 000 kr., 3 var på 1 OOO—5 000 kr. medan 4 av vinsterna över— steg 5 000 kr.
Även intervjuundersökningen ger belägg för att det finns ett klart sam- band mellan inkomstens storlek samt aktie- och obligationsägandet, att dylikt innehav ökar med stigande ålder samt att gifta personer i högre ut- sträckning än ogifta personer har aktier eller obligationer. Av undersök- ningen framgår även att 25 % av aktieägarna hade en årsinkomst under- stigande 12 000 kr., 50 % hade 12 000—34 000 kr. i årsinkomst och 25 % hade 34 000 eller mer i årsinkomst. (Enligt deklarationsundersökningen skulle den övre inkomstgränsen ligga något högre.) Av de tillfrågade hade 3 % köpt eller fått aktier under loppet av det senaste året medan motsva- rande uppgift för obligationer var 8 %.
;e'» -. * in! ”(I .,i. hmm sin,
: .— . ; _ ,,,. , ' ' Igniml'n m.— I; '.'lblluäilk
AVDELNING II
[TTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH STÄLLNINGSTAGANDEN
KAPITEL ()
Utredningsarbetets förutsättningar och uppläggning
För uppläggningen av utredningens arbete och för bestämmande av den ram inom vilken utredningen haft att göra sina överväganden har själv- fallet de olika synpunkter och önskemål, som kommit till uttryck i de åt utredningen meddelade direktiven, varit i första hand bestämmande. Innan utredningen går närmare in på sina överväganden och förslag, kan det där- för vara anledning att något beröra den bakgrund för utredningens arbete som direktiven utgör.
I utredningsdirektiven har framhållits den kraftiga och på det hela taget oaxbiutna kursuppgång som under de senaste t1ettio ålen kännetecknat den svenska aktiemarknaden på fondbörsen. Denna uppgång har varit be- tydligt större än höjningen av den allmänna prisnivån. Därmed har place- ring i börsnoterade aktier kommit att framstå såsom en på längre sikt ändamålsenlig form inte blott för att bevara ett kapitals realvärde utan även för att erhålla en ofta betydande kapitalökning därutöver. Detta gäl- ler allmänt sett även om det föreligger stora variationer mellan olika aktier och dessutom viss skillnad kan konstateras mellan kortsiktiga och lång— siktiga placeringar.
Såsom bidragande orsaker till denna kursuppgång har i direktiven an- givits flera omständigheter av olika inbördes styrka. Därvid har framhål- lits sådant som den påtagliga tendensen att under tider av vikande pen- ningvärde placera kapital i s.k. realvärden samt den ökade tilltron till det svenska näringslivet och dess utvecklingsmöjligheter med därav följande benägenhet att i ökad omfattning placera kapital i aktier. Som en annan orsak till kursuppgången har i direktiven nämnts att de svenska börsno- te1 ade aktierna i stor utstläckning liggei på s.k. fasta händei. Den därmed sammanhängande jämförelsevis ringa marknadsomsättningen innebär nämligen enligt direktiven att en i och för sig begränsad efterfrågeökning ofta medför betydande kursstegringar. Vidare pekas i direktiven på såda- na medverkande omständigheter som det ökade aktiesparandet —— bl.a. ge- nom s.k. aktiefonder —— samt tendensen att i börsnoterade aktier omplacera friställt kapital.
Enligt direktiven torde de nu nämnda orsakerna till kursuppgången ha visst samband med gällande bestämmelser angående beskattningen av kapi- talvinster. Det kan nämligen »— såsom skett i direktiven —— hävdas, att dessa
regler i fråga om aktier bidragit till att förstärka tendenserna till kurs- stegring genom att öka efterfrågan. Särskilt betydelsefull anses härvid vara den skattefrihet för realisationsvinster som i fråga om lös egendom inträder efter en så jämförelsevis kort tid som fem år. Samtidigt underblåses ten- densen till kursuppgång av att femårsgränsen helt naturligt leder till en obenägenhet att, avyttra aktier före femårsperiodens utgång _liksom att göra omplaceringar, sedan skattefrihet väl inträtt. Detta är'ägnat att minska utbudet av förefintliga aktier.
I direktiven har vidare riktats uppmärksamheten på att den betydande uppgången av aktievärdena inneburit, att aktier under. efterkrigstiden gi- viten i förhållande till andra finansiella placeringar mycket god effektiv avkastning, omwman även inräknar värdestegringen. Härvid har påpekats, att _ beroende—på hur den effektiva avkastningen på aktieinnehavet för- delas mellan å ena sidan' skattepliktig utdelning och å andra sidan värde- stegring — en större eller mindre delav denna avkastning icke blir in- komstbeskattad, under det att vid finansiella placeringar av annan typ, t.ex. i obligationer och vanligt banksparande, i allmänhet hela avkastningen blir föremål för beskattning.
Det' är mot bakgrund av nu antydda omständigheter, som enligt utred- ningens direktiv behov ansetts föreligga av en översyn Och omprövning av 'de gällande reglerna rörande beskattning av värdestegringsvinster på aktier. Möt denna bakgrund anges också 1 direktiVen riktlinjerna och målsättningen för alitievinstutredningens uppdrag.
Sålundakan enligt uttalandena härom i direktiven konstateras, att fråga endast är om en ändring av vinstbeskattningen i fråga 0111 aktier och där- ,med jämförliga värdepapper De ändrade reglerna skall dä1vid utformas så, att de är ägnade att dämpa kursöv e1d11fte1 11.1 och öka rörligheten på aktie— 111.11l1naden 'lill detta har e1nelle1tid knutits förbehållet, att inte 1101 ttlds— spekulationen uppmuntras. Allt detta skall ske inom ramen för en skäli.U beskattning. Denna foi utsattes skola vara tillämplig även vid en längre tids innehav än som gälle1 enligt nuvarande 1egler. En grundförutsätt- ning för beskattningen är att denna skall omfatta endast realiserad värdestegring. Orealiserade värdestegringsvinster skall alltså i princip inte beskattas i andra former än nu är fallet, d.v.s. i första hand genom förmö- genhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. Än vidare gäller enligt direk- tiven attrealisationsförlust liksom hittills inte får kvittas mot annan in- komst än realisationsvinst. De föreslagnareglerna bör vara praktiska och enkla att tillämpa. I. detta, sammanhang har understrukitsa att hinder ej bör föreligga att söka schablonmässiga lösningar, därest detta skulle visa sig lämpligt. Enligt direktiven är det dessutom angeläget, attlde nya beskatt- ningsreglerna blir. effektiva från kontrollsynpunkt. Slutligen borde 'särskild uppmärksamhet ägnas bestämmelserna '_1'örandeövergången till de nya
skattereglerna, bl.a. frågan om'-redan förvärvade aktiers ställning-i sam- manhanget. , _ ,
Då direktiven i här berörda sammanhang talat om aktier är det i första hand de bÖl snoterad'e aktierna som åsyftas. Det ligger emellertid i sakens natur att utredningsuppdraget omfattar även andra aktier än de börsnote- rade. De med värdestegringen sammanhängande beskattnmgsproblemen torde nämligen vara aktuella också beträffande dessa andra aktier, även om värdestegringen som sådan inte lika lätt låter sig mätas som betläffande de börsnoterade aktierna. '
Beträffande de skatteobjekt som'l'utredningens förslag skall omfatta har vidare i direktiven angivits att utredningen "bör avse inte endast aktier i egentlig mening utan även därmed jämställda värdepapper såsom teck— ningsrätter, delbevis, andelar i aktiefonder ochy'liknande. Däremot åsyftas *enligt direktiven inte i detta sammanhang någon egentlig översyn av be- skattningsreglema i fraga om fmsaljmnusvmstel pa lös egendom i all- 111.'1nhet.' ' '
.Det kan till att börja med konstatelas, att ——— samtidigt som i direktiven framställts önskemål om att den begärda revisionen skall tillgodose vissa angivna syften —— utredningsuppdraget varit i flera hänseenden begränsat *till sin omfattning. Någon diskussion rö1ande realisationsvinstbeskattning— lens vala eller icke vala har således över huvud taget inte itrågasattsi direktiven. Därmed har den i diskussionen ofta framförda synpunkten, att en ökad rörlighet på aktiemarknaden bäst, främjades av att reali- sation'svinstbeskattningen 'helt slopades, kunnat avföras såsom varande inaktuell i detta sammanhang. Till yttermera visso har uppdraget varit be- gränsat till i första hand just aktier och därmed jämställda värdepapper _och, såsom framgår ar det förut sagda, har inte någon egentlig översyn av beskattningsregler na. i fraga om försäljningsvinster pa lös egendom 1 all- månhet varit åsyftad. Vad spm pa grundval av direktiven kunnat aktuali- seras genom utredmnnsuppdiauet är således ett val mellan att antingen utbryta de ifragavaiande väldepapperen ur de nuvarande reglerna för rea- llsationsvmstbeskattmnuen och göra dem till fö1emå1 fö1 särskild lagstift- ning, eller också att _ såsom skett' 1 förslaget _ modifiera reglerna i kom- .1111111alsl1attclagenmed avseende på just dessa värdepapper inom ramen föl gällande system för beskattningen .aV realisationsvinster. Å andra sidan in— nebär den omständigheten, att uppdraget enligt direktiven i första hand a1sett aktier och därmed jämställda värdepapper, inte att utredningen _ varit förhindrad att låta sitt förslag omfatta även andra objekt för beskatt- ningen än sådana som uttryckligen angivits. Om och i den mån aktie— vinstbeskattningens effektivitet. skulle kräva det, .får nämligen utred- ningen anses ha haft befogenhet att utsträcka förslaget till att omfatta
även sådant som t.ex. andelar i ekonomiska föreningar, handelsbolag och kommanditbolag. Enligt direktiven har utredningen varit oförhindrad att till behandling upptaga även andra frågor, som föranletts av utrednings- uppdraget och, ej tillhör annan utrednings område. Detta har alltså medgett ett visst spelrum för utredningens överväganden beträffande beskattnings— området,. Vidare får av det nyss sagda också anses följa, att utredningen varit oförhindrad att, om så skulle befinnas lämpligt ur utredningens syn— punkt med hänsyn till aktievinstbeskattningens ändrade utformning, ingå på frågan om en eventuell samordning med beskattningen av annan lös egendom än aktier och liknande värdepapper.
Utredningsarbetets begränsning tillvaktievinsterna och vad som därut- över i enlighet med det sagda faller inom området för utredningens upp— drag, gör emellertid ingalunda de beskattningsproblem som härigenom aktualiserats mindre betydelsefulla. Visserligen torde av direktiven fram- gå att behovet av en reform på detta område inte setts så mycket ur stats- finansiell synpunkt. Direktiven har i stället betonat angelägenheten av en ändring från andra synpunkter, framför allt av samhällsekonomisk art. I direktiven har såsom redan nämnts bl.a. hänvisats till den förhållandevis starka uppgången av aktiekurserna och dess samband med gällande bestäm- melser angående beskattningen av aktievinster. *
Till de samhällsekonomiska aspekterna hör bl.a. det i direktiven angiv- na förhållandet,' att kursuppgången på aktier under efterkrigstiden givit en i förhållande till andra finansiella placeringar mycket god effektiv avkast— ning, nämligen om man även inräknar värdestegringen, och att denna av— kastning _ på grund av de gällande beskattningsreglernas utformning — i motsats till finansiella placeringar av annan art till större eller mindre del blir obesl1attad.'Detta sammanhänger otvivelaktigt med den skattefrihet för försäljningsvinster som enligt gällande regler för realisationsvinstbe— skattningen inträder efter fem års innehav. Med hänsyn till den skatte— kraft" som värdestegringen på aktier o.d. på längre sikt representerar vid en sådan kontinuerlig uppgång av aktievärdena som kännetecknat hela efter- krigstiden kan det med fog ifrågasättas, om det med hänsyn till de all- männa grunderna för vårt nuvarande skattesystem är berättigat att aktie- placeringar skall vara favoriserade i förhållande till andra placeringar i sådan grad som nu är fallet. '
Vilken uppfattning man' än må ha 'om detta tillkommer emellertid, vil- ket också framgår av utredningsdirektiven, att den nuvarande skattefri- heten för vinster' uppkomna vid avyttring av värdepapper efter fem års innehav i'Sig själv 'är ägnad att bidra till kursstegringar på grund av mins— kat utbud till följd av obenägenheten att avyttra aktier före femårsperio- dens utgång liksom att göra omplaceringar, sedan skattefrihet väl inträtt. Det är med andra ord fråga om den fastlåsningset'fekt som följer av femårs- 1'egeln och dess i olika avseenden ogynnsamma verkningar på aktiemark-
naden. Då i direktiven framhålles att beskattningen av realisationsvinster- na, d.v.s. i detta sammanhang aktievinsterna, bör utformas så att sådana vinster i skälig omfattning blir föremål för beskattning, och detta även vid längre tids innehav än som f.n. gäller, har detta skett i det underför- stådda men klara syftet att därmed skapa sundare förhållanden på aktie- marknaden så att de nämnda verkningarna av det nuvarande systemet i möjligaste mån elimineras. Detta torde i själva verket vara ett av huvud- motiven för den i direktiven anbefallda översynen. I den mån den fastlås- ning som följer av den nuvarande femårsregeln kan elimineras bör detta i och för sig vara ägnat att skapa den ökade rörlighet på aktiemarknaden som eftersträvas. Mot bakgrunden härav har utredningen alltså haft att över- väga och föreslå antingen en till tiden begränsad beskattningsperiod som sträcker sig längre än den nuvarande femårsperioden, eller också en i tiden obegränsad beskattning. I båda fallen aktualiseras frågan om någon form av avtrappning med hänsyn till önskvärdheten av en viss skillnad i behand- lingen mellan korttidsvinster och långtidsvinster.
Samtidigt har det emellertid för utredningen framstått såsom uppenbart, att man vid bedömningen av skattefrågan även måste beakta aktiernas och aktiemarknadens primära funktion. Aktierna representerar kapital, som investerats i näringslivet, och aktiebolaget är den naturliga formen inte blott för storföretag utan även för verksamheter av mindre storlek. Aktie- marknaden och aktiernas attraktionskraft som placeringsobjekt har därför stor betydelse för näringslivets försörjning med eget kapital. Hänsyn här- till måste enligt utredningens uppfattning tagas vid utformningen av de nya reglerna. Utredningen har därför tagit sikte på en sådan avvägning av aktievinstbeskattningen, att denna inte skall kunna anses missgynna aktie- bolagen såsom företagsform i den meningen att beskattningen av aktievins- ter gör aktierna mindre räntabla än alternativa placeringsobjekt. Härvid har det funnits anledning för utredningen att också beakta förhållandet, att å ena sidan utdelningarna på aktier härrör från redan hos bolagen be- skattade vinster och att å andra sidan aktieinnehavet som sådant utgör grund för förmögenhetsskatt. Aktievinstbeskattningens anknytningspunk- ter till arvs- och gåvobeskattningen har föranlett särskilda överväganden. Detsamma gäller direktivens uttalanden om att beskattningsreglerna bör vara enkla och praktiska och därtill möjliggöra effektiv kontroll. Dessa krav på beskattningsreglerna får väsentlig betydelse vid en utsträckning av beskattningen utöver nu gällande femårsperiod. Redan vid nuvarande tids- begränsning kan det många gånger vara svårt för den skattskyldige att beräkna och för Skattemyndigheterna att kontrollera de faktiska vinsterna vid aktieförsäljningar.
I detta sammanhang må även framhållas, att utredningens överväganden i väsentlig grad fått baseras på förhållanden som gäller aktier noterade på Stockholms fondbörs. Utredningen har också haft möjlighet att vid sina
11—7303 65
kontakter med börschefen få en insikt i den verksamhet som bedrives vid fondbörsen och om börsens ställning och betydelse för värdepappersmark— naden med avseende på prisbildning m.m. Här må även erinras om den i kapitel 6 lämnade redogörelsen om fondbörs och värdepappershandel, vilken utarbetats av börschefen.
Såsom ett led i denna del av utredningsarbetet ingår också den inom utredningen verkställda kartläggningen av kursutvecklingen m.m. för börs- noterade aktier, som redovisat i kapitel 7, och den i kapitel 8 redovisade undersökningen av fysiska personers innehav av aktier m.m. Detsamma gäller den i bilaga 2 redovisade undersökningen av avkastningsförhållan- dena i fråga om börsnoterade aktier, som för utredningens räkning utförts av forskarassistenten Lennart Pettersson vid Lunds universitets företags- ekonomiska institution.
Såsom ett annat led i utredningsarbetet är att betrakta den samman- ställning av utländska beskattningsregler, som verkställts och redovisats i kapitel 5.
Utöver det underlag som i enlighet med det nu anförda framtagits för utredningens bedömningar har det ansetts värdefullt att få del av syn— punkter på aktievinstbeskattningen från företrädare för handeln med ak- tier och andra värdepapper, för bolagen och för större aktieplacerare. I detta syfte har utredningen sammanträffat med representanter för följan- de organisationer och sammanslutningar, nämligen Svenska bankföreningeu, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveri- ges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folk- sambolagen och Kooperativa förbundet.
I enlighet med direktiven har dessutom erforderligt samråd ägt rum med 1963 års markvärdekommitté, aktiefondsutredningen, allmänna skattebe- redningen (företagsskatteutredningen) och koncentrationsutredningen.
KAPITEL 10
Allmänna synpunkter
Såsom framgått av det i föregående kapitel anförda, är det åtskilliga aspekter utredningen haft att beakta. Några av de i direktiven angivna önskemålen är i viss mån svårförenliga om de samtidigt skall kunna till— godoses fullt ut. Detta gäller t.ex. kravet på främjande av en ökad rörlighet på aktiemarknaden i förening med kravet på en förlängd beskattnings- period. En förlängd beskattningsperiod kan visserligen i och för sig verka minskande på rörligheten, eftersom varje beskattning som sådan kan ha en hämmande effekt. Men frågan är om vid en förlängning av beskattnings- perioden den hämmande effekten i detta avseende behöver vara större än den fastlåsningseffekt som vidlåder de nuvarande reglerna. Om den nu- varande skattefriheten efter fem års innehav borttages genom en förläng— ning av beskattningsperioden, kan en relativt sett ökad rörlighet likväl tänkas uppkomma om beskattningen i övrigt utformas på sådant sätt att inte andra större låsningseffekter samtidigt tillskapas. Här uppkommer således avvägningsfrågor, till vilka utredningen haft att ta ställning vid utarbetandet av sitt förslag.
De nya beskattningsreglernas utformning och de avvägningsfrågor, som därvid uppkommit, inrymmer åtskilliga problem som utredningen i möjli- gaste mån sökt lösa med beaktande av de i direktiven angivna önskemå- len.
Emellertid har, såsom framgått av det föregående, en frågeställning re- dan från början kunnat ställas utanför utredningens överväganden. Här åsyftas frågan om att även beskatta icke realiserad värdestegring. Enligt direktiven skall utredningens förslag anknyta till nuvarande bestämmel- ser i den meningen, att beskattningen skall avse Vinst uppkommen vid rea- lisation och att rätt till avdrag för realisationsförlust skall föreligga endast genom kvittning inom samma förvärvskälla. Därmed har utredningen inte haft att ingå på frågan om en kapitalvinstbeskattning i form av skatt på uppkommen värdestegring på innehav av aktier och andra värdehandling- ar. I den allmänna debatten kring aktievinstutredningen har denna beskatt- ningsform tilldragit sig visst intresse och haft vissa förespråkare. För ut- redningens del är endast att konstatera att denna frågeställning inte varit aktuell och att därför denna form av kapitalvinstbeskattning inte gjorts till föremål för någon närmare prövning. Utgångspunkten för utredning-
ens ställningstaganden har således varit, att'beskattningen såsom hittills skall grundas på resultatet av verkställd avyttring och därmed jämförlig överlåtelse och att orealiserad värdestegring inte skall beskattas i andra former än som redan gäller.
I sammanhanget må emellertid också framhållas, att utredningen i fråga om själva beskattningsformen inte varit bunden av andra uttalanden i di— rektiven än de nyss nämnda. Utredningen har haft fria händer att pröva olika lösningar, SOm är förenliga med principerna för vårt skattesystem. Detta framhålles särskilt i direktiven i anslutning till uttalanden, att det för utredningen kunde finnas anledning att studera de beskattningsregler, som gäller utomlands, t.ex. i Danmark och USA.
Även om ramen för utredningsuppdraget sålunda enligt direktiven klart avgränsats i väsentliga både principiella och materiella hänseenden, är det åtskilliga frågor som aktualiserats i samband med utformningen av de nya reglerna och som föranlett särskilda överväganden och ställningstaganden från utredningens sida. Några av dessa spörsmål och vissa ställningstagan- den i anslutning härtill skall anges i det följande innan utredningen över- går till en närmare redogörelse för sitt förslag till omläggning av nu gäl- lande beskattningsregler.
En av de i sammanhanget väsentligaste frågorna gäller de nya reglernas tillämpningsområde. Enligt direktiven omfattar utredningsuppdraget i första hand beskattningen av realisationsvinster på aktier och därmed jäm- förliga värdepapper. Även med denna primära avgränsning uppkommer emellertid särskilda gränsdragningsfrågor, t.ex. om reglerna skall gälla en- dast börsnoterade aktier eller endast sådana aktier jämte på fondhandlare- föreningens aktielista (den s.k. fria listan) upptagna aktier eller alla aktier och därmed jämförliga värdepapper utan undantag. Med en generell till- lämpning av de nya reglerna på alla slags aktier inställer sig frågan, om inte reglerna måste utsträckas till att omfatta även delägarskap i andra företags- former såsom ekonomiska föreningar, handelsbolag och kommanditbolag. Sådant delägarskap kan möjliggöra eller innebära indirekt innehav av aktier och en faktisk överlåtelse av på detta sätt innehavda aktier kan ske genom försäljning av delägarens andel i företaget. Hur gränsdragningen bör göras är en avvägningsfråga, som ytterst beror på de syften man i första hand vill tillgodose och på vad som är praktiskt genomförbart. Bl.a. kompliceras bilden av att vinstberäkningen, när det inte är frågan om börsnoterade aktier eller aktier på fondhandlareföreningens aktielista, ofta måste ha- seras på en besvärlig värdering av vad som är att anse som anskaffnings- värde. Sådana värderingsproblem föreligger redan vid nuvarande tidsbe- gränsade beskattning. Vinstberäkningen kan emellertid även vara komplice- rad i fråga om börsnoterade aktier i de fall aktieinnehavet ändrats genom fond— eller nyemissioner.
En annan fråga av fundamental betydelse som utredningen haft att ta ställning till gäller beskattningsperiodens längd. Denna fråga måste, så- som framgått av vad utredningen i tidigare sammanhang anfört, ses mot bakgrund av det i direktiven uttalade önskemålet att de nya reglerna bör främja en ökad rörlighet på aktiemarknaden, bl.a. genom att häva den fastlåsningseffekt som den nuvarande femårsregeln åstadkommer. Detta betyder enligt direktiven att vinsterna skall beskattas även vid realisation efter längre tids innehav än den nu för beskattningen gällande femårspe- rioden. Här blir frågan om beskattningsperioden skall förlängas men lik- väl vara tidsbegränsad eller göras i tiden obegränsad så att vinstbeskatt- ningen göres helt oberoende av innehavstidens längd. Svaret blir beroende på bl.a. vad som bäst är ägnat att främja den åsyftade ökade rörligheten. Samtidigt måste emellertid beaktas de ökade krav i redovisnings— och kon- trollhänseende, som en förlängd beskattningsperiod automatiskt ställer på de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna.
I anslutning till vad nu anförts beträffande utformningen av de nya reg- lerna med avseende på tillämpningsområdet och beskattningsperioden vill utredningen här återknyta till en i det föregående anförd synpunkt. I kapitlet angående utredningsarbetets förutsättningar och uppläggning har utredningen framhållit, att avgränsningen av utredningsuppdraget till be- skattningen av realisationsvinster på aktier och därmed jämförliga värde- papper inte ansetts utgöra något hinder för att, om utredningen skulle fin- na detta lämpligt, samordna de nya reglerna för aktievinstbeskattningen med reglerna för beskattningen av vinster vid realisation av annan lös egen- dom. En sådan samordning skulle innebära, att samma regler skulle gälla för såväl aktier och vad därmed jämställts som annan lös egendom vid rea- lisation inom den femårsperiod, som nu gäller för beskattningen.
Utan att i detta sammanhang föregripa den följande redogörelsen för ut- redningens ställningstaganden i fråga om avgränsningen av området för de nya reglerna, vill utredningen redan här framhålla, att den inte funnit skäl föreligga för en samordning av nyss antytt slag. Enligt utredningens uppfattning föreligger inte något sådant nära samband mellan aktier och annan lös egendom, som motiverar en enhetlig beskattning inom den för dessa olika slag av realisationsobjekt sammanfallande beskattningsperio- den, d.v.s. vid avyttring inom fem år från förvärvet. Detta gäller även med beaktande av den i det följande föreslagna begränsningen av de nya regler- nas tillämpning inom själva värdepappersområdet. Ej heller synes det en- ligt utredningens mening vara ägnat att genom en samordning avangivet slag uppnå några egentliga förenklingar i beskattningsförfarandet för vare sig de skattskyldiga eller beskattningsmyndigheterna, då grunderna för beskattningen inte längre är identiska. I detta sammanhang må även be-
aktas, att utformningen av realisationsvinstbeskattningen beträffande fast egendom är föremål för särskild prövning inom 1963 års markvärdekom- mitté.
Vad nu anförts innebär, att utredningen för egen del inte föreslår någon ändring av nuvarande regler för beskattning av vinst vid realisation av an- nan lös egendom än aktier och därmed jämförliga värdehandlingar. Nuva- rande degressiva skala för beskattning vid avyttring inom fem år avses så— ledes 'alltjämt skola gälla i fråga om sådan lös egendom, som inte faller inom området för de av utredningen i det följande föreslagna ändrade reglerna. Det må särskilt framhållas, att vad nu sagts även gäller de delar av värde- pappersområdet, som ställts utanför dessa reglers tillämpning, t.ex. obli- gationsområdet.
l nära samband med frågan om beskattningsperiodens längd står frågan om hur själva beskattningen bör vara konstruerad. Att därvid, liksom nu är fallet, skillnad skall göras mellan korttidsvinster och långtidsvinster, är ofrånkomligt, eftersom direktiven förutsätter, att reglerna skall utfor- mas på så sätt att korttidsspekulationen inte uppmuntras. Enligt utred- ningens uppfattning bör detta förbehåll leda till, att korttidsvinster i över- ensstämmelse med nuvarande ordning skall i princip beskattas fullt ut eller m.a.o. att korttidsvinster i skattehänseende likställes med annan skat- tepliktig inkomst. Vad som är att anse som korttidsvinst, d.v.s. hur lång initialperioden för i princip full beskattning skall vara, är frågor som utred- ningen haft anledning att särskilt beakta.
Beträffande metoden för beskattning av vinster vid realisation såväl inom initialperioden som efter dennas utgång föreligger olika valmöjligheter och härutinnan har utredningen haft anledning att uppmärksamma, hur man utomlands konstruerat där gällande aktievinstbeskattning. Av den inter- nationella översikt, som utredningen sammanställt och redovisat, framgår att beskattning av kapitalvinster på aktier och andra värdehandlingar inte endast förekommer i ett flertal länder såsom en integrerande del av skatte- systemet utan också att denna skatteform på sina håll tilldragit sig ökat intresse under senare år. I fråga om beskattningens utformning och höjd föreligger stora skiljaktigheter och givetvis har härvidlag olikartade na- tionella förhållanden och förutsättningar spelat en avgörande roll liksom skillnader i fråga om skattesystemets allmänna uppbyggnad, det primära syftet med aktievinstbeskattningen m.m. Sådana faktorer och det förhål- landet att denna beskattning i vart fall på sina håll är av relativt ungt da- tum och att erfarenheterna från tillämpningen därför är begränsade har gjort, att den verkställda internationella kartläggningen endast i vissa hän—
seenden haft någon större betydelse för utredningens överväganden och ställningstaganden.
Ett sådant spörsmål, där utredningen haft anledning att särskilt upp- märksamma förhållandena utomlands, gäller emellertid just metoden för realisationsvinstbeskattningen och kanske framför allt beskattningen av långtidsvinster. Allmänt sett kan sägas att två huvudprinciper kommit till användning och att båda dessa principer är förenliga med vårt skattesystem. Den valmöjlighet som dessa två huvudprinciper erbjuder innebär antingen en beskattning enligt fast skattesats, genom vilken skatten —— oberoende av den skattskyldiges inkomst i övrigt — beräknas till en viss procentuell andel av vinsten på samma sätt som enligt det amerikanska systemet för beskattning av långtidsvinster eller en beskattning, varigenom — i likhet med vad de nuvarande reglerna föreskriver — en viss del av vinsten, even- tuellt beräknad enligt en efter innehavstiden fallande skala, sammanläggs med den skattskyldiges övriga inkomster för inkomstbeskattning på vanligt sätt. I det senare fallet beskattas vinstandelen i fråga efter den skattesats som är tillämplig på totalinkomsten. Denna senare metod, som i princip inte skiljer sig från den nuvarande metoden för realisationsvinstbeskattningen, är givetvis lättare att infoga i nu gällande inkomstskatteförfattningar. Syste- met med en särskild skattesats aktualiserar däremot frågan om särskilda bestämmelser vid sidan av dessa författningar.
Valet av metod måste i viss mån bestämmas av vad som ur redovisnings— synpunkt är mest praktiskt både för de skattskyldiga och för beskattnings- myndigheterna. Vid en beskattning på samma sätt som i fråga om annan inkomst ligger närmast till hands att realisationsvinster liksom hittills uppges i den allmänna självdeklarationen. Vid en fristående beskattning åter kan ett särskilt redovisningsförfarande bli erforderligt. Vilkendera metoden man än väljer måste emellertid ställning tas till beskattningens höjd, d.v.s. frågan hur stor skatt som bör uttagas på realisationsvinsterna. Beroende på metodvalet blir det alltså fråga om att bestämma den procent- sats varmed skatt skall uttas eller den procentuella andel av vinsten som skall inkomstbeskattas. I det senare fallet måste hänsyn tas till inkomst- skattens storlek, som ju för fysiska personer varierar i olika inkomstlägen på grund av den progressivt utformade statliga inkomstskatteskalan. Både när det gäller valet av metod och bestämmandet av skattebelastningen gäller att de olika önskemål som angivits i utredningsdirektiven måste beaktas. Det är framför allt intresset av en ökad rörlighet i förening med en dämp— ning av kursöverdrifterna som kommer i betraktande. Samtidigt måste emellertid resultatet bli en skälig beskattning, så att aktieplaceringarna inte förlorar i attraktivitet för det investeringsvilliga kapitalet.
I detta sammanhang har utredningen också haft att beakta önskemålet att de nya reglerna bör vara praktiska och enkla att tillämpa. Hänsyn har
således måst tas till bl.a. det förhållandet att stora bevissvårigheter ofta kan föreligga i fråga om uppskattningen av ingångsvärdet på de aktier, som varit föremål för avyttring. I enlighet med den möjlighet som antytts i utredningsdirektiven har utredningen föreslagit en schablonregel som kan tillämpas alternativt vid vinstberäkningen i stället för de eljest föreslagna huvudreglerna. Självfallet har även alternativregeln måst ut— formas med tanke på de olika önskemål som framförts i direktiven och med beaktande av att schablonregelns skatteeffekt i stort sett bör vara densamma som vid tillämpning av huvudreglerna.
Av det anförda framgår att utredningen redan i fråga om vinstbeskatt- ningens utformning beträffande normalfallen haft att ta hänsyn till en mängd olika i direktiven angivna synpunkter. Härutöver har utredningen jämväl haft att till behandling uppta åtskilliga mera speciella frågor som aktualiserats i samband med utredningsarbetet.
Till dessa speciella frågor hör t.ex. de beskattningsproblem som samman— hänger med sådana icke onerösa fång som gåva och arv. Beträffande gåva och arv gäller enligt nuvarande regler att dessa fång i princip inte är reali- sationsvinstgrundande. Detta innebär således att om en person säljer exem- pelvis en aktie, som han förvärvat genom gåva eller arv, han i allmänhet inte är skattskyldig för vinsten även om han innehaft aktien kortare tid än fem år. Har egendomen förvärvats genom gåva från make eller skyldeman eller i vissa fall genom bodelning, räknas dock tiden för innehavet från fångesmannens förvärv om detta varit köp, byte eller därmed jämförligt fång. Inte heller utlöser en äganderättsövergång genom nu nämnda former av icke onerösa egendomsöverföringar enligt nuvarande regler någon re- alisationsvinstbeskattning. Det förhållandet att arv och gåva varken grun- dar eller utlöser realisationsvinstheskattning skapar givetvis särskilda problem, eftersom detta innebär vissa möjligheter att uppskjuta eller und- vika en sådan beskattning. Samtidigt medför särskilt skattefriheten vid äganderättens övergång i samband med dödsfall en viss fastlåsning genom att skattefriheten minskar i vart fall äldre personers benägenhet att av- yttra egendom före sin död. Av redogörelsen för utländsk rätt framgår att gåvo- och arvfallsprohlematiken med hänsyn särskilt till den nämnda lås- ningseffekten varit föremål för stort intresse i bl.a. den amerikanska dis- kussionen. Det är givet att även utredningen haft anledning att i föreva- rande sammanhang beakta dessa problem.
I samband med arv och gåva tillkommer emellertid att hänsyn också måste tas till den särskilda arvs— och gåvobeskattning som följer av 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt. Sådan skatt utgår helt vid sidan av inkomstbeskattningen men kan likväl inte förbigås i detta sammanhang. Detsamma gäller även den årliga förmögenhetsbeskattningen, som kan
sägas innehålla ett moment av värdestegringsskatt. Hur hänsyn skall tas till dessa beskattningsformer vid sidan av inkomstbeskattningen är således ett annat problem som utredningen haft att ta ställning till.
Bland övriga mera speciella frågor som utredningen haft anledning att beröra kan vidare nämnas frågan om realisationsvinstbeskattning skall kunna föranleda skatteberäkning såsom för ackumulerad inkomst liksom —- inom den begränsade ram som angivits i direktiven —— frågan om rätten till förlustutjämning.
En annan viktig fråga gäller i vad mån behov föreligger av särskilda regler för aktier och andelar avseende vissa typer av företag med speciella syften, t.ex. investmentbolag samt aktiefonder och liknande. Frågan om särskilda regler beträffande aktier och andelar i dylika speciella företags- former kompliceras allmänt sett av de krav på särbehandling som kan på- kallas av andra kategorier. Här kommer t.ex. även aktier i familjebolag in i bilden. Mot en dylik särbehandling står intresset av en enhetlig behandling så långt möjligt av alla realisationsvinster och önskvärdheten av enkla regler.
Utredningen har vidare haft att överväga om och i vad mån reglerna angående realisationsvinstbeskattningen måste utformas med särskild tan— ke på att förhindra reglernas utnyttjande i skatteundandragande syfte. Det har härvid gällt att tillgodose kravet på reglernas effektivitet utan att där- för eftersätta kravet på enkelhet vid deras tillämpning.
Vid aktievinstbeskattningens utformning har givetvis även fått beak- tas dess förenlighet inte bara med reglerna för realisationsvinstbeskatt- ningen i övrigt utan också med andra delar av skattesystemet. Riktpunkten har därvid varit, att reglerna angående Vinstbeskattningen inte skall direkt motverka vad man i andra sammanhang velat främja.
Deklarations— och kontrollfrågorna har ägnats speciell uppmärksamhet. Även i detta sammanhang gör sig kraven på effektivitet och enkelhet i till- lämpuingen i hög grad gällande.
Frågan om övergången till de nya reglerna erbjuder givetvis speciella problem. Utredningen har ansett det önskvärt att ikraftträdandebestäm- melserna utformas så att de nya reglerna kan tillämpas omedelbart över hela linjen. En riktpunkt har därvid varit att överlåtelser efter ikraftträdan- det genomgående skall inrymmas under det nya systemet, medan överlåtel— ser dessförinnan skall följa nuvarande regler. Utredningen har i detta sam- manhang särskilt uppmärksammat frågan om man, utan att ge avkall på det nya systemets principiella tillämpning, kan beakta det särskilda förhål— landet att i fråga om aktier, som innehafts mer än fem år, värdestegring blivit skattefri redan före de nya reglernas ikraftträdande.
Utredningen har slutligen gjort vissa beräkningar av skatteutfallet vid en beskattning enligt de föreslagna reglerna. Det rör sig härvid om högst ungefärliga uppskattningar.
KAPITEL 11
Vinstbeskattningens objekt
Beskattningsområdets primära avgränsning
Såsom tidigare framhållits skall den nya aktievinstbeskattningen enligt direktiven omfatta i första hand aktier och därmed jämförliga värdepap- per såsom teckningsrätter, delbevis, andelar i aktiefonder och liknande. Däremot skall beskattningen enligt särskilt uttalande i direktiven inte av— se försäljningsvinster på lös egendom i allmänhet. Härav framgår således att utredningens uppdrag i princip är begränsat. Gränsdragningen är emel- lertid inte på förhand given. Enligt direktiven är utredningen för övrigt oförhindrad att till behandling upptaga även andra frågor än de i direktiven särskilt nämnda, som föranleds av utredningsuppdraget och ej tillhör annan utrednings område. Såsom framgår av vad utredningen tidigare anfört på tal om utredningsarbetets förutsättningar och uppläggning bör de nya reglerna följaktligen, om och i den mån aktievinstbeskattningens effektivi- tet skulle kräva det, kunna utsträckas till att avse även andra objekt än aktier. Hit hör i första hand sådant som andelar i ekonomiska föreningar, handelsbolag och kommanditbolag. Dylika andelar representerar i och för sig värden som kan vara föremål för överlåtelse liksom aktier. Vidare till- kommer att aktier kan innehas indirekt genom dylika företagsformer.
I och för sig skulle de nya reglerna kunna omfatta sådant som obliga- tioner, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande på fordringsrätter grun- dade handlingar. Även handlingar av dessa slag kan vara föremål för över— låtelse och representera ett värde i pengar. Emellertid torde man likväl —— med hänsyn till utredningsdirektivens starka tonvikt på aktier och därmed jämförliga värdepapper »— kunna utgå från att en beskattning enligt nya regler av de nämnda fordringsrätterna knappast kan ha varit åsyftad annat än om mycket speciella skäl påkallade det. Dessa sistnämnda handlingar kan visserligen betecknas såsom värdepapper i vidsträckt mening men de är — vilket i detta sammanhang är det avgörande — likväl inte jämställda med aktier. Dessa andra slags värdehandlingar har inte varit föremål för samma allmänna värdestegring som aktier och brukar inte heller vara föremål för allmän omsättning på samma sätt som aktier. De i utrednings- direktiven angivna motiven för ändrade regler beträffande beskattningen av aktievinster är därför i allmänhet inte på motsvarande sätt tillämpliga i
fråga om nämnda slag av värdehandlingar. Då utredningen inte funnit en sådan beskattning motiverad av andra speciella skäl bör därför enligt ut- redningens mening skatteplikten för eventuella försäljningsvinster beträf— fande ifrågavarande fordringsrätter även i fortsättningen bestämmas av hittills gällande regler angående lös egendom i allmänhet.
Om emellertid en fordringsrätt i praktiken fungerar som en omsättnings- bar värdehandling, vilket t.ex. kan vara fallet med s.k. participating deben- tures, bör den likväl i förevarande avseende behandlas på samma sätt som aktier. Vidare har andelar i aktiefonder och liknande i vissa sammanhang karakteriserats såsom handlingar avseende fordringsrätter av obligations— rättslig natur. Även om de på grund av föreskrift därom i företagets stadgar eller eljest skulle kunna anses vara av sådan natur, bör de emellertid i före- varande sammanhang anses i princip likställda med aktier. Utredningen återkommer längre fram till frågan om deras behandling i realisations— vinsthänseende.
Sedan kategorien obligationer och andra skuldebrev av utredningen ut- mönstrats, kan alltså fastslås att föremål för vinstbeskattning enligt de nya reglerna i princip bör vara aktier och därmed jämförliga värdepapper. Det är med den utgångspunkten tillämpningsområdet för dessa regler måste bestämmas och, såsom framgått av det tidigare anförda, kan man även med denna utgångspunkt tänka sig både utvidgningar och begränsningar av till— lämpningsområdet.
Om man tills vidare begränsar resonemanget till aktier, kan man till att börja med fråga sig om alla aktier bör omfattas av de nya bestämmelserna eller om det finns anledning att i detta sammanhang undanta en eller flera aktietyper.
Ur allmänt lagteknisk synpunkt är det givetvis i och för sig att föredra att tillämpningsområdet kan bestämmas så enhetligt och undantagslöst som möjligt. Alla undantag och inskränkningar är ägnade att komplicera lag- stiftningen och skapar lätt tolkningssvårigheter och andra tillämpnings- problem. Det skulle därför ur många synpunkter vara enklast om de nya reglerna kunde göras tillämpliga på alla aktier och därmed jämförliga värdepapper utan undantag. Men även om önskemålet om en så enkel och okomplicerad lagstiftning som möjligt i och för sig väger tungt, kan frågan om tillämpningsområdet inte uteslutande bestämmas med sikte på att till- godose ett sådant önskemål. De materiella syften man vill tillgodose bör givetvis vara avgörande härvidlag.
I utredningsdirektiven har framhållits de betydande kursstegringarna på aktiemarknaden och deras samband med gällande regler för kapitalvinst- beskattningen. Det är givetvis i första hand de börsnoterade aktierna som därvid åsyftats. Om man ser till värdestegringen som det främsta motivet
för en aktievinstbeskattning, kan emellertid knappast med fog hävdas att en sådan beskattning inte borde träffa också den mångfalt större kategorien icke börsnoterade aktier. Det torde nämligen vara notoriskt att även detta slags aktier, med alla de betydande realtillgångar de otvivelaktigt representerar, följt med i den allmänna värdeuppgången. Även om börsaktierna avser en avsevärd del av de större företagen i landet (aktiekapitalet måste uppgå till minst 5 miljoner kr.), representerar likväl de börsnoterade bolagen antals- mässigt blott en obetydlig del av samtliga bolag. Åtskilliga företag, vilkas aktier inte är börsnoterade, är i stort sett jämförbara med de företag, vars aktier är börsnoterade. Vinstmöjligheterna för dessa företag är därför ungefär desamma. En annan sak är att de börsnoterade företagen kanske i högre grad än de icke börsnoterade måste avsätta en del av vinsten till utdelningar för att tillfredsställa sina aktieägare. Men den på börsen inre- gistrerade kursutvecklingen måste likväl i stort sett anses indirekt repre- sentera den allmänna utvecklingen beträffande även många icke börsnote— rade aktier. Också ägarna av icke börsnoterade aktier har haft tillfälle att i samband med avyttring av aktierna realisera betydande värdestegringar. Ibland kan den värdestegring som sålunda realiseras av ägare av icke börsnoterade aktier, särskilt när fråga är om företag av familjebolagstyp, vara relativt sett väsentligt större än den som kan realiseras av ägare av börsnoterade aktier. Företag av familjebolagstyp har nämligen ofta större möjligheter än de börsnoterade företagen att inom företaget behålla sina vinstmedel i stället för att utdela desamma till aktieägarna, som i många fall varit anställda hos företaget mot lön. Det kan därför finnas lika stor anledning att i sådana fall beskatta den genom en aktieförsäljning realise- rade värdestegringen som vid en avyttring av börsnoterade aktier.
Med hänsyn till de anförda omständigheterna har utredningen haft anled— ning att ingående överväga om inte aktievinstbeskattningen i princip borde göras generell så att den omfattade alla slags aktier, oberoende av om de är börsnoterade eller inte eller av om de avser företag av viss typ eller inte. Det förhållandet att allmänt sett aktier överlag varit föremål för värdesteg— ring är ett skäl som starkt talar för en sådan ståndpunkt. Såsom förut fram- hållits skulle vidare en sådan undantagslös bestämning av beskattningsom— rådet i och för sig vara ägnad att förenkla lagstiftningen och att underlätta tillämpningen av densamma, bl.a. såtillvida att man inte behöver fundera på om den avyttrade aktien som sådan är skattepliktigt objekt eller ej vid Vinstbeskattningen. I fråga om de icke börsnoterade aktierna aktualiseras emellertid vid en sådan beskattning vissa andra svårigheter. Detta gör frå- gan om beskattningsområdets bestämmande väsentligt mera komplicerad än vad som framgått av det hittills sagda.
En av svårigheterna gäller vinstberäkningen, särskilt den del som hänför sig till ingångsvärdets bestämmande. Med ingångsvärde åsyftas här det
anskaffningsvärde som skall avräknas från försäljningspriset vid vinst- beräkningen.
Beträffande börsnoterade aktier är det i allmänhet relativt lätt att fast- ställa detta ingångsvärde. Aktiernas börsvärde noteras och redovisas dagli- gen officiellt, varför anskaffningsvärdet kan u-trönas med ledning av dessa allmänt tillgängliga uppgifter. Noteringarna på fondhandlareföreningens aktielista av vissa icke börsnoterade aktier är också ägnade att ge upplys— ning om värdet på dylika aktier vid olika tidpunkter. Dessa kursnoteringar erbjuder dessutom en betydelsefull kontrollmöjlighet för beskattningsmyn- digheterna och utgör därtill ett underlag, som kan utnyttjas för att under— lätta övergången till de ändrade reglerna. Sistnämnda förhållande är av särskild betydelse med hänsyn till utredningens i det följande framlagda förslag angående de nya reglernas tillämpning på äldre aktieinnehav.
Är det däremot fråga om andra aktier än de nu nämnda, kan det vara svårare att bestämma det verkliga anskaffningsvärdet och att kontrollera riktigheten av deklarerat sådant värde. Dessa aktier går inte i allmän handel på samma sätt som exempelvis de börsnoterade aktierna och är inte heller såsom dessa föremål för en regelbunden marknadsmässig kurssättning. Ofta måste en särskild värdering tillgripas, t.ex. när betalningen formellt erlagts helt eller delvis genom tillskjuten apportegendom. Värderingen i sådana fall kan föranleda problem för såväl de skattskyldiga som beskattnings- myndigheterna. Här må endast erinras om, att aktier varom nu är fråga i förmögenhetsskattehänseende oftast torde uppskattas efter den s.k. sub— stansvärdemetoden i stället för efter förräntningsmetoden. Det har hävdats att en till grund för förmögenhetstaxeringen gjord värdering enligt substans- värdemetoden många gånger, t.ex. i fråga om minoritetsposter, blir för hög. Om det däremot gäller hela aktiestocken ger denna metod för aktier i bolag med god lönsamhet och goda utvecklingsmöjligheter i stället för låga värden. En anknytning av ändrade regler för aktievinstbeskattningen till på detta sätt beräknade anskaffningsvärden måste enligt utredningens mening inge betänkligheter.
Utöver nu nämnda mera allmänna synpunkter har det till aktievinstut- redningen vid sammanträffandena med representanter för olika intresse- grupper åberopats andra skäl för särskilda undantag från en i enlighet med direktiven ändrad aktievinstbeskattning. Företrädare för familjeföretagen har pekat på olika för denna företagstyp speciella förhållanden. Bl.a. har man fäst uppmärksamheten på den form av strukturrationalisering som innebär, att ett familjeföretag överlåtes till ett investmentbolag. Överlåtel— sen tillgår exempelvis på så sätt, att familjeföretagaren överlåter 60 % av sitt aktieinnehav mot att han i samband med en nyemission äterinvesterar köpeskillingen i sitt gamla företag. Detta har visat sig vara en värdefull möjlighet för familjeföretagen att uppnå ekonomisk stabilitet, samtidigt som man på detta sätt kan förbereda en börsintroduktion, antingen direkt
eller via en eller flera fusionsbildningar. Denna form av rationalisering skulle, framhålles det, äventyras om familjeföretagaren till skatter måste avsätta en del av det kapital, som han eljest skulle ha nyinvesterat i före- taget. Enligt vad som uppgivits har rationalisering i denna form under senare år kommit att framstå som kanske den enda möjligheten för familje— företag av mindre storleksordning att nå den kapitalmarknad som annars är stängd för dessa företag.
I diskussionerna kring en ändrad aktievinstbeskattning har också erin— rats om dess konsekvenser för exportföretagens vidkommande. Här är givetvis inte bara fråga om familjeföretag utan även om andra företag, vare sig deras aktier är börsnoterade eller ej. Man är rädd för att export- företagens kapitalförsörjning skall försvåras och att deras ställning i kon— kurrensen med de utländska företagen försämras. Genom en utsträckt vinstbeskattning skulle aktieplaceringarna bli mindre attraktiva och man skulle därigenom motverka den emissionsverksamhet som man velat främja genom 1960 års lagstiftning angående utdelningsbeskattningen (»Annell- lagen»). Om ett exportföretag vill placera överskottsmedel, som företaget önskar kunna lösgöra efter någon tid, kunde företaget, anför man, om vinst- beskattningen utvidgas, frestas att i stället för att förvärva svenska aktier placera medlen i utlandet. Vidare har från exportnäringens sida framhållits att, inte minst med hänsyn till utvecklingen inom de stora marknads- blocken, det i nuvarande läge är ett livsvillkor för svenska företag att kunna företa strukturrationaliseringsåtgärder eller samgående med utländska före— tag utan besvärande svensk skattebelastning. Därför borde omdispositioner inom en koncern, fusioner och »joint venture-samarbete» med andra före- tag inom eller utom Sverige under alla förhållanden gå fria från realisa- tionsvinstbeskattning på aktier.
Av det sagda framgår att skäl kan anföras både för och emot att låta de nya reglerna för beskattningen av kapitalvinster omfatta även icke börsnote— rade aktier. För en mer generellt utformad beskattning talar således, utom intresset av enkla regler, den värdestegring som även aktier av detta slag varit föremål för i icke obetydlig omfattning. I varje fall kan man tänka sig en sådan generell beskattning, om den effektiva skatten på vinsterna i fråga är förhållandevis låg. Inte mindre betydelsefull är vidare den synpunkten att, om aktier som inte är börsnoterade undantas från beskattningsområdet, detta kan bli ett incitament för ägare av börsnoterade aktier att exempel- vis bilda ett särskilt bolag, som formellt görs till ägare av de börsnoterade aktierna. De huvudsakliga skälen mot en beskattning av även icke börsnote- rade aktier har också berörts. I betraktande kommer således de redan nämnda svårigheterna i många fall att efter en längre tids innehav beräkna ingångsvärdet på sådana aktier. Hänsyn måste också tas till den bromsande
effekt som en utvidgad vinstbeskattning kan få på företagens möjligheter till kapitalförsörj ning och strukturrationalisering.
Frågan om i vilken mån aktier av olika slag, börsnoterade eller icke, skall omfattas av de nya bestämmelserna beror givetvis till stor del på hur vinst- beskattningen i övrigt utformas. In i bilden kommer här bl.a. sådant som den skattesats eller den Vinstprocent, man väljer såsom uttryck för be- skattningseffekten. Om man stannar för en låg beskattningseffekt ställer det sig självfallet lättare att låta tillämpningsområdet för de nya bestäm- melserna gälla alla slags aktier och således även de icke börsnoterade. Stan- nar man däremot för en högre beskattningseffekt får frågan om verk- ningarna därav för vissa sorters aktier, t.ex. aktierna i familjeföretag, större aktualitet. Samma resonemang kan tillämpas beträffande tidsfaktorn, d.v.s. beskattningsperiodens längd.
Även om, såsom antytts, vissa fördelar skulle vara att vinna genom en generell och undantagslös beskattning av aktievinster, har emellertid ut- redningen för sin del kommit till uppfattningen, att det knappast vore rimligt att på detta sätt bestämma aktievinstbeskattningens utformning uteslutande med hänsyn till den så att säga »svagaste länken» i kedjan. För övriga aktiers vidkommande skulle en sådan vinstbeskattning näppeligen bli förenlig med det i direktiven uttalade önskemålet om en skälig beskatt— ning av den realiserade värdestegringen. Även om den nya vinstbeskatt— ningen skulle göras så att den i och för sig blev rimlig för t.ex. försäljnings— vinster pä familjebolagsaktier, kan den bli för låg beträffande börsnotera- de aktier. Ett system med differentierade procentsatser för vinstbeskatt- ningen för olika slags aktier skulle komplicera lagstiftningen och kanske få icke önskvärda verkningar.
Mot denna bakgrund ligger det nära till hands, att begränsa de nya reglerna så att Vinstbeskattningen bara träffar de börsnoterade aktierna. Om man genom en förlängd beskattningsperiod kan bidra till att minska den fastlåsning som följer av de nuvarande reglerna och därigenom åstad— komma en ökad rörlighet som dämpar kurserna, skulle ju det i direktiven eftersträvade målet kunna sägas vara väsentligen uppnått. Ur praktisk syn- punkt skulle man vinna den fördelen att beskattningen omfattar en klart avgränsad grupp. Vinstberäkningen erbjuder inga större svårigheter, efter- som anskaffningsvärdena som regel kan fastställas med ledning av börs- noteringen vid tiden för förvärvet. Utredningen bortser här från den sär- skilda problematik som sammanhänger med förvärv på grund av arv, gåva eller andra icke onerösa fång. Genom att de nya reglerna inte skulle beröra de icke börsnoterade aktierna -— för vilka de nuvarande bestämmelserna fick förutsättas alltjämt gälla _ skulle man undgå alla de problem som annars skulle aktualiseras beträffande t.ex. familjebolagsaktierna. Utred— ningen har redan berört en del av de menliga verkningar som enligt den i
diskussionen framförda kritiken skulle kunna föranledas av en för hård vinstbeskattning på familjebolagsaktier och vissa andra slags aktier. Vidare har nämnts de svårigheter som kan uppkomma vid vinstberäkningen, när det gäller att fastställa anskaffningsvärdet på dylika aktier. Dessa svårig- heter gör sig närmast gällande i övergångsskedet innan de nya reglerna blivit tillämpliga fullt ut.
Med de börsnoterade aktierna bör i detta sammanhang likställas de på fondhandlarnas aktielista noterade aktierna. Det gäller här ett antal bolag av betydande storleksordning, vilkas aktier är föremål för marknadsmässig prissättning på ungefärligen samma sätt som de börsnoterade aktierna. Det finns därför inte anledning att i skattehänseende behandla aktierna på fria listan annorlunda än de börsnoterade.
Å andra sidan kan det diskuteras om det på längre sikt kan vara lämp- ligt eller rimligt att helt undanta de icke börsnoterade aktierna från den nya Vinstbeskattningen.
Om de icke börsnoterade aktierna även i fortsättningen alltid skall gå fria från realisationsvinstbeskattning när de innehafts under mer än fem år, är detta ägnat att motverka utvecklingen mot en ökad introduktion på börsen av nya aktier. Flera börsaktier kan medföra ökad rörlighet på aktie- marknaden och, åtminstone på sikt, en dämpning av kursöverdrifterna, som anses bl.a. sammanhänga med materialknappheten. Om man på längre sikt vill främja rörligheten och dämpa kursöverdrifterna, kan det alltså knap- past vara ett intresse att låta de icke börsnoterade aktierna få en i förhål- lande till börsaktierna privilegerad ställning i skattehänseende genom att helt undantag-a dem från de nya reglerna.
Vidare kan ifrågasättas om ett sådant undantagande är rimligt ur all- män likställighetssynpunkt. Man kan knappast komma ifrån att, såsom utredningen framhållit, även ägarna av icke börsnoterade aktier kan reali- sera betydande värdestegringsvinster, när de säljer sina aktier. Med hänsyn till den försiktiga utdelningspolitik som i allmänhet kännetecknar särskilt familjeföretagen _ delägarna tillgodoses i stället genom löner och styrelse- arvoden — finns enligt utredningens mening anledning anta att försälj— ningsvinsterna på icke börsnoterade aktier i många fall representerar icke utdelade vinster som samlats i företagen under årens lopp. Vinstmedlen har visserligen i stor utsträckning investerats i tillgångar av olika slag — bygg- nader, maskiner m.m. — men för aktieägarens vidkommande har de likväl frigjorts genom hans försäljning av aktier och representerar allmänt sett en viss skattekraft.
Det är tydligt att en avvägning måste göras mellan de olika här berörda synpunkterna för att komma fram till en sådan bestämning av tillämpnings- området med avseende på objekten för de nya bestämmelserna som kan anses lämplig och praktiskt genomförbar. I det följande skall utredningen
därför till att börja med behandla frågan om gränsdragningen i vad den berör aktier. Gränsdragningen kan givetvis diskuteras från många olika utgångspunkter. En sådan är att direkt med utgångspunkt från de börs- noterade aktierna såsom huvudobjekt bestämma ett avgränsat område för beskattningen. En annan är att med utgångspunkt från ett mera vidsträckt beskattningsområde, innebärande att alla slags aktier i princip skall vara underkastade Vinstbeskattningen, bestämma det eller de undantag från denna beskattning som kan vara påkallade. Sedan utredningen sålunda behandlat frågan om aktiers beskattning, övergår utredningen att i särskilda avsnitt behandla vinstbeskattningens tillämpning beträffande andelar i handels- och kommanditbolag samt ekonomiska föreningar ävensom beträf- fande andelar i aktiefonder och liknande.
Gränsdragningar inom aktieamrådet
Om man tar de börsnoterade aktierna som utgångspunkt för beskattnings— områdets bestämmande kan man peka på det för börsaktierna typiska, att de i högre grad än andra aktier är föremål för omsättning i den allmänna handeln. Detta sammanhänger bl.a. med det i utredningens direk- tiv åberopande förhållandet att placering i börsaktier kommit att fram— stå som en ändamålsenlig form inte endast för att bevara kapitalets real- värde utan också för att erhålla en ofta betydande kapitalökning därutöver. Genom att börsaktierna är lätta att omsätta har aktieägaren goda möjligheter att tillgodogöra sig en sådan kapitalökning. Med hänsyn till dessa och andra skäl är det naturligt att ägaren av en börsaktie i allmänhet betraktar sin aktie mindre som ett bevis på ett personligt delägarskap i själva före— taget än som ett fristående värdeobjekt, över vilket han fritt kan förfoga.
I fråga om icke börsnoterade aktier är förhållandet ofta ett annat. Särskilt beträffande fåmans- (familje—)bolagen gäller att, även om aktierna i sådana bolag också representerar en kapitalplacering, de i högre grad än börsaktier- na representerar aktieägarens personliga andelsrätt i företaget som sådant. Vinsten på grund av kapitalplaceringen är då i regel avsedd att uttagas på annat sätt än genom en försäljning av aktierna. Detta är framför allt fallet när aktieägaren äger en större del av aktierna i bolaget och själv utövar ledningen. I den mån en försäljning av aktierna i bolaget kommer till stånd, framstår den såsom en försäljning av själva företaget och det kan av skäl som förut berörts ifrågasättas om en sådan aktieförsäljning bör omfattas av den nya Vinstbeskattningen. Ett bolag kan emellertid efter hand förlora sin karaktär av fåmansbolag och aktierna kan komma att bli föremål för omsättning i den allmänna handeln såsom fristående värdeobjekt på samma sätt som börsnoterade aktier. I sådana fall bör den skattemässiga behandling- en i princip vara densamma som för de börsnoterade aktierna. Enbart den omständigheten att aktierna inte är börsnoterade kan enligt utredningens.
mening inte motivera att de undantas från den nya Vinstbeskattningen. Av- görande för beskattningsfrågan skulle i stället vara om aktierna kan sägas vara föremål för mera allmän handel eller ha vunnit en mera allmän sprid- ning. En avgränsning av beskattningsområdet i enlighet med en sådan rikt- linje skulle innebära att aktier i fåmansbolag i princip skulle vara undan- tagna från vinstbeskattning. Med denna utgångspunkt har utredningen över— vägt om inte avgränsningen kunde göras så att de nya reglerna skulle till- lämpas på börsnoterade aktier och därmed jämförliga aktier som är före- mål för mera allmän handel eller eljest vunnit en mera allmän spridning.
Till aktier som utom de börsnoterade är föremål för allmän handel hör självfallet de aktier som är upptagna på fondhandlareföreningens kurslista. Vilka aktier som därutöver kan hänföras till samma kategori är emellertid svårt att precisera. I betraktande kan komma sådana aktier som är föremål för omsättning i en inte alltför obetydlig omfattning. Detta gäller t.ex. aktier vilkas introduktion på börsen kan antas vara snart förestående. Men hit kan också hänföras vissa aktier, vilka —— trots att en börsintroduktion inte är aktuell och trots att de inte särskilt ofta är föremål för omsättning — ändå är så spridda på många händer att de bör anses jämförliga med börs- noterade aktier.
Ett på detta sätt begränsat tillämpningsområde för Vinstbeskattningen måste emellertid enligt utredningens mening bli för snävt. Såsom utred- ningen tidigare framhållit kan i många fall finnas lika stor anledning att beskatta en värdestegringsvinst vid försäljning av aktier i fåmansbolag som när det gäller börsnoterade aktier. Härtill kommer att en bestämmelse som den angivna erbjuder svårigheter i tillämpningen. I varje fall lämnar den utrymme för rätt godtyckliga uppfattningar om vilka aktier som skall anses vara föremål för »allmän» handel eller eljest »allmänt» spridda. Sär- skilt för de enskilda skattskyldiga måste det vara vanskligt att på förhand bc— döma vilka aktier, som av myndigheterna anses utgöra föremål för mera allmän handel. Visserligen kan man tänka sig att åt en särskild instans -— t.ex. riksskattenämnden _— anförtro uppgiften att ge erforderliga anvis- ningar om de bolag, vilkas aktier faller inom beskattningsområdet. Utred— ningen har emellertid ansett en sådan lösning vara mindre ändamålsenlig.
Enligt utredningens mening når man ett bättre och riktigare resultat om man bestämmer beskattningsområdet med utgångspunkt från att de nya' reglerna i princip skall vara tillämpliga på alla slags aktier, vare sig de är börsnoterade eller ej. Utredningen har därför utformat sitt förslag med avseende på beskattningsområdets omfattning med utgångspunkt från en i första hand generell skatteplikt för aktierealisationer. Undantag härifrån bör ifrågakomma endast när särskilda skäl motiverar detta; dock utan att därav kan sägas följa att avsteg göres från en i princip generell vinstbeskatt-
ning.
Med detta principiella ställningstagande kvarstår frågan om och i vad mån särskilda avgränsningar inom aktieområdet kan anses vara påkallade. I detta spörsmål har utredningen haft anledning att särskilt beakta syn- punkter, som framförts direkt till utredningen eller som framkommit i den allmänna diskussionen. Med utgångspunkt härifrån har utredningen vid sina överväganden diskuterat bland annat om särskilda regler kan anses erforderliga beträffande det nya systemets tillämpning på aktier i fåmans- eller familjebolag, vissa organisationsaktier och aktier i vissa förvaltnings- bolag.
Aktier i fåmansbolag När det gäller att närmare precisera vilken eller vilka aktiekategorier som bör undantas från den nya Vinstbeskattningen, har utredningen ansett särskilt starka skäl tala för att beakta fåmans- eller familjebolagens spe— ciella problem.
Ett fåmansbolag föreligger enligt den i 54 g tredje stycket kommunalskat- telagen angivna definitionen, om aktierna i ett svenskt aktiebolag till hu- vudsaklig del äges eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fy- siska personer. För att fåmansbolag i teknisk mening skall föreligga, fordras alltså att det huvudsakligen är fysiska personer som är delägare. Beteck- nandc för fåmansbolagen är vidare det i tidigare sammanhang berörda förhållandet att aktierna i dem oftast representerar delägarnas person- liga anknytning till företaget. Så är framför allt fallet när en person äger en mera väsentlig del av aktierna i företaget. Om delägaren säljer sina aktier, är det i själva verket företaget som sådant han avyttrar. En dylik försäljning kan inte utan vidare likställas med en försäljning av vanliga börsaktier. Dessa senare är föremål för omsättning i den allmänna mark- naden, och kan sägas ha ett självständigt »egenvärde» såsom värdepapper.
Det kan diskuteras i vilken grad särskild hänsyn vid vinstbeskattningens utformande bör tas till nu angivna förhållanden beträffande fåmansbolagen. Å ena sidan står intresset av att i viss utsträckning kunna vinstbeskatta avyttringar som sker innan en längre tid förflutit efter aktiernas förvär- vande. Att helt undantaga dylika avyttringar från vinstbeskattning framstår inte som befogat, bl.a. med hänsyn till att detta skulle kunna utnyttjas i spekulationssyfte. Å andra sidan står intresset av att vid Vinstbeskattningen ta skälig hänsyn till sådana avyttringar, vilka framstår som en avyttring av hela eller väsentlig andel av företaget.
Enligt utredningen synes avvägningen lämpligen böra göras så att aktier i fåmansbolag även i fortsättningen är underkastade vinstbeskattning vid avyttring inom den femårsperiod som för närvarande gäller för realisations— vinstbeskattningen. Inom denna period bör dock för Vinstbeskattningen gälla samma regler som föreslås beträffande aktier i allmänhet. Vid av-
yttring efter femårsperiodens utgång bör däremot från vinstbeskattningen undantas sådana avyttringar, vilka enligt det förut sagda framstår såsom en avyttring av hela eller en väsentlig andel av det företag varom fråga är.
Ett sådant undantagande från Vinstbeskattningen är motiverat både med hänsyn till att det här inte är fråga om avyttringar som är jämförbara med den allmänna omsättningen av börsaktier och med hänsyn till beskatt- ningens verkningar för säljaren och intresset av verksamhetens kontinuitet. Det nu sagda förutsätter emellertid att det här gäller företag, som uteslu- tande eller så gott som uteslutande driver rörelse, däremot inte företag vars verksamhet är inriktad på att förvalta t.ex. fastigheter eller värdepapper. Ett undantag för sådana förvaltningsbolag skulle nämligen möjliggöra ett kringgående av kapitalVinstbeskattningen.
Utredningen är medveten om att man genom detta förslag i fråga om avyttringar av mera väsentliga andelar i fåmans- eller familjeföre- tag beträder en annan väg än i vissa andra länder, där man tvärtom sett till att sådana avyttringar blir föremål för full inkomstbeskattning. Såsom framgår av redogörelsen för utländsk rätt är så fallet i exempelvis Norge och Västtyskland. Man har där velat förhindra att den inkomstbeskattning som skulle ha träffat en avyttring av rörelsen som sådan och tillgångarna däri skulle kunna kringgås genom en avyttring av aktierna i företaget. Det är emellertid att märka dels att realisationsvinstbeskattningen i dessa länder begränsats till avyttringar inom en mycket kort tids innehav och dels att den ifrågavarande Vinstbeskattningen vid avyttring av väsentliga andelar får ses mot bakgrund av dessa länders skattesystem i övrigt. Vad den svenska beskattningen beträffar kunde visserligen också sägas att en vinstbeskattning borde träffa en aktieförsäljning som omfattar samtliga eller flertalet aktier i företaget likaväl som en enskild persons avyttring av den rörelse han bedrivit under enskild firma. Beskattningen i det sist- nämnda fallet är emellertid en direkt konsekvens av rörelsebeskattningens principer och avser sålunda att träffa den sista affärshändelsen i rörelsen. Beskattningen kan i princip också påverkas av förluster i rörelsen. Den kan också lindras genom en tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Den realisationsvinstbeskattning som kan träffa aktieägaren när han säljer aktierna är däremot något från rörelsebeskattningen — som ju åvilar bolaget _ helt fristående med sina särskilda konsekvenser för del— ägaren. Denna beskattning kan inte påverkas av rörelseförluster annat än om de varit så stora att de kunnat inverka på prissättningen på de försålda aktierna och därigenom indirekt på realisationsvinstens storlek. Bestämmel— serna om ackumulerad inkomst är inte tillämpliga i fråga om realisations- vinster. Då utredningen, såsom framgått av dess överväganden i annat sam- manhang, inte ansett sig kunna föreslå att bestämmelserna om ackumulerad inkomst göres tillämpliga också beträffande realisationsvinster, utgör detta enligt utredningens mening ytterligare en faktor som talar för en gynn—
sammare behandling av aktievinster som har samband med överlåtelser av väsentliga andelar i fåmansföretag.
Det kan givetvis diskuteras hur stor del av aktierna i ett fåmansbolag försäljningen skall omfatta för att avyttringen skall kunna sägas avse en sådan mera väsentlig del av företaget, som enligt vad nyss anförts bör med- föra frihet från vinstbeskattning i den mån aktierna innehafts minst fem år. Om bestämmelserna inte skall ge utrymme för subjektiva bedömningar om vad som är »väsentligt» i dessa sammanhang, blir det enligt utredningens mening ofrånkomligt att använda ett fixerat procenttal till ledning vid till— lämpningen.
Utredningen har för sin del intagit ståndpunkten, att en aktieöverlåtelse som omfattar minst 50 % av samtliga aktier kan anses innebära en mera väsentlig avyttring. Om samtliga aktier i bolaget inte har samma röstvärde, bör röstetalet för de överlåtna aktierna dessutom motsvara minst 50 % av röstvärdet för samtliga aktier.
Med hänsyn till ägareförhållandena i fåmansföretagen, där det inte är ovanligt att aktierna ägs av flera medlemmar av en familj, bör hinder inte möta att två eller flera delägare tillsammans avyttrar 50 % av aktierna i företaget i enlighet med det nyss sagda, under förutsättning dock att av- yttringen sker på en gång och till samme köpare. Delägarnas gemensamma överlåtelse avser därigenom en väsentlig del av företaget och var och en av säljarna bör gå fri från beskattning efter fem år för sin andel av vinsten genom försäljningen.
Säljer en eller flera aktieägare däremot ett antal aktier som motsvarar mindre del av företaget än 50 % bör försäljningen inte vara undandragen vinstbeskattning enligt de nya reglerna. I sådant fall utgör aktieförsälj- ningen inte en väsentlig del av företaget som sådant. Ju mindre del av företaget de avyttrade aktierna representerar, desto mindre skiljer sig för- säljningen till sin karaktär från en vanlig omsättning av t.ex. börsnoterade aktier. Det är därför enligt utredningens mening mera i överensstämmelse med de i utredningsdirektiven angivna syftemålen att för sådana mindre delposter samma regler för Vinstbeskattningen skall gälla som för börs- noterade och därmed jämförliga aktier.
Om delförsäljningarna inte sker samtidigt, hör inte heller skattefrihet föreligga även om försäljningarna tillsammans omfattar mer än 50 % av företaget. Det sagda bör gälla även om det av de skattskyldiga skulle kunna hävdas att de olika avyttringarna utgjort led i en på längre sikt pågående överlåtelse av företaget till annan ägare. En sådan schablonmässighet i bestämmelsernas utformning som den här föreslagna är enligt utredningens mening erforderlig om man vill åstadkomma enkelhet i tillämpningen och undvika skatteprocesser rörande de olika försäljningarnas innebörd. Utred- ningen vill för egen del understryka, att det nu sagda kräver en restriktiv
tolkning och att det alltså skall vara fråga om transaktioner, där företaget eller det dominerande intresset i företaget övergår på en gång och i ett sam- manhang till den nye ägaren eller intressenten.
Då utredningen här talat om frihet från Vinstbeskattningen efter fem år beträffande vissa kvalificerade avyttringar av aktier i fåmansbolag, har ut- redningen hittills utgått från att fråga varit om av en eller ett fåtal fysiska personer direktägda aktier. Enligt den förut nämnda definitionen på fåmans- bolag enligt 54 5 3 stycket kommunalskattelagen kan emellertid aktierna i ett dylikt bolag även indirekt ägas av fysisk person genom förmedling av juridisk person, t.ex. ett aktiebolag eller ett handelsbolag. Aktiebolaget eller handelsbolaget står då såsom ägare av aktierna i fråga i stället för en eller flera fysiska personer, som är de verkliga intressenterna. Enligt utredning- ens mening bör en sådan juridisk person åtnjuta skattefrihet vid avyttring av direktägda aktier i ett fåmansbolag under samma förutsättningar som om aktierna ägts direkt av fysisk person. Det sagda kan belysas med föl— jande exempel.
Ett rörelsedrivande aktiebolag X äges av två fysiska personer A och B till 25 % vardera samt av bolaget Y till återstående 50 %. Bolaget Y äges i sin tur helt av en fysisk person C, som alltså kan sägas vara den verklige ägaren av bolaget Y:s aktier i bolaget X. Enligt utredningens förslag skall således i detta fall inte endast A och B genom samtidiga transaktioner kunna sälja sina aktier i X skattefritt i den mån, de innehafts minst fem år. Även bolaget Y skall kunna utan beskattning sälja sina 50 % av aktierna i X.
Eftersom C äger samtliga aktier i Y, skulle han kunna avhända sig sitt intresse i X genom atti stället sälja aktierna i Y. En sådan försäljning skulle emellertid enligt angivna principer kunna ske skattefritt endast om bo— laget Y är rörelsedrivande, inte om det är förvaltande. Om bolaget Y:s enda uppgift är att för C:s räkning förvalta de av bolaget innehavda ak— tierna i X kunde emellertid ifrågasättas om inte en av C verkställd försälj- ning av aktierna i bolaget Y borde behandlas på samma sätt som om C ägt aktierna 1 X direkt och i stället sålt dessa sistnämnda aktier.
Utredningen har ingående diskuterat frågan om man skulle kunna godta skattefrihet för en dylik avyttring på indirekt våg av aktier i fåmansbolag, därest förutsättningarna härför i övrigt skulle föreligga. Detta skulle emel— lertid vara ägnat att i hög grad komplicera lagstiftningen och stora svårighe— ter skulle uppkomma — särskilt vid olika indirekta innehav i flera led _— att kontrollera att förutsättningarna för skattebefrielse förelåg. Härutöver tillkommer den allmänna synpunkten, att ju större område som undantas från Vinstbeskattningen desto större är risken att konsekvenserna därav inte alltid kan överblickas och att man därigenom öppnar större möjligheter att kringgå den beskattningseffekt som varit avsedd. Kvar står dock möjlig- heten för en person, som indirekt genom en juridisk person innehar aktier i ett fåmansbolag, att avhända sig sitt innehav genom att låta den juridiska
person som formellt är ägare av aktierna avyttra dem. En sådan försälj— ning kan ske skattefritt på samma villkor som gäller för övriga delägare i bolaget, vilka äger sina aktier direkt. Den indirekta innehavaren av aktierna får i övrigt ta konsekvenserna av det indirekta ägandet.
Genom att skattefriheten efter fem år för aktievinster som hänför sig till avyttring av väsentliga andelar i fåmansbolag begränsas till att avse endast direktägda aktier skulle den praktiska tillämpningen vid taxeringsarbetet förenklas avsevärt. Man skulle bara behöva undersöka om aktieförsälj— ningen avser aktier i ett rörelsedrivande fåmansbolag och om försäljningen, eventuellt tillsammans med andra samtidiga aktieförsäljningar till en och samme köpare, är av den storleksordning att den samfällda försäljningen motsvarar minst ett sådant 50-procentsintresse som förut sagts. Det bör självfallet åligga dem som påyrkar skattefrihet att vid behov genom före- teende av försäljningsavtal, avräkningsnotor eller på annat sätt styrka de fakta som skall ligga till grund för bedömningen.
Vad som i detta sammanhang skall anses utgöra fåmansbolag får be- dömas i enlighet med rådande praxis. Den skattemässiga definitionen av begreppet fåmansbolag enligt 54 g tredje stycket kommunalskattelagen har förut nämnts. Av riksskattenämndens uttalanden angående bestämmel- sens tillämpning — se RN 1953 nr 3: 1 — framgår att förutsättningen, att aktierna i bolaget till huvudsaklig del äges eller på därmed jämförligt sått innehas av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, kan vara för handen även om antalet delägare är relativt stort, för såvitt blott huvuddelen av aktierna är samlad hos ett fåtal fysiska personer. Enligt riksskatte- nämnden har förutsättningen i regel ansetts uppfylld, när huvuddelen av aktierna ägts av medlemmar av samma familj eller släkt, även om antalet sådana ägare varit relativt stort. Vidare berör nämnden det av utredningen förut påpekade förhållandet att fåmansbolag kan föreligga även när ak- tierna innehas genom förmedling av juridisk person. Om ett bolag A äges av ett bolag B, vari aktierna i sin tur äges av ett fåtal fysiska personer, är, framhåller nämnden, den ifrågavarande förutsättningen alltså för handen beträffande såväl bolaget A som bolaget B. Av intresse är vidare nämndens uttalande i detta sammanhang, varav framgår att även om en av aktieägarna i ett bolag varit ett börsnoterat bolag med ett stort antal aktieägare, den berörda bestämmelsen angående fåmansbolag ansetts tillämplig, såvida huvuddelen av aktierna i det förstnämnda bolaget ägts av ett fåtal fysiska personer.
Utredningen har till det här behandlade begreppet fåmansbolag knutit den ytterligare förutsättningen för skattefriheten, att det bolag, vari aktierna varit föremål för avyttring, uteslutande eller så gott som uteslutande bedrivit rörelse. Detta krav har uppställts för att från skattefriheten undanta sådana avyttringar som indirekt kunde framstå såsom en avyttring av fastighet eller värdepapper, t.ex. börsnoterade aktier. Vad särskilt beträffar värdepap-
per år de ju objekt som i princip skall vara underkastade den av utred- ningen föreslagna vinstbeskattningen och denna bör då givetvis inte kunna undgås genom en indirekt avyttring, som avser det företag som äger dessa värdepapper. Man kan utgå från att många familjebolag innehar börsnote- rade aktier. I samband med en överlåtelse av familjeföretaget måste dessa aktier således först uttas ur rörelsen eller säljas för sig och underkastas beskattning i vanlig ordning innan aktierna i företaget kan säljas skatte- fritt. Från obetydliga aktieinnehav bör kunna bortses i detta sammanhang. En annan sak är att det rörelsedrivande företaget om vilket är fråga kan inneha s.k. organisationsaktier, d.v.s. aktier vilka av företaget innehas såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Ett dylikt organisationsförhållande föreligger t.ex. när tillverkningen av varor sker inom ett bolag medan marknadsföringen av varorna ombesörjes av ett dotterbolag eller när en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Likaså kan, om ett bolags rörelse bedrivs i en fastighet som ägs av ett dotterbolag. aktierna i dotterbolaget anses utgöra organisationsaktier. Ett fåmansföre- tags innehav av dylika organisationsaktier bör givetvis inte påverka skatte- konsekvenserna av en avyttring av aktierna i företaget.
Utredningen är medveten om att frihet efter fem år från vinstbeskattning, när fråga är om aktier i fåmansbolag, i vissa fall kan te sig mindre befo- gad, trots att aktieförsäljningen formellt framstår såsom en avyttring av den av bolaget bedrivna verksamheten. En sådan försäljning kan näm- ligen stundom tänkas ske i huvudsakligt syfte att därigenom vinna skatte— mässiga fördelar. Som exempel kan anges att en person, som äger aktierna i två bolag — det ena ett tillverkningsföretag och det andra ett försäljnings— företag — till det förstnämnda företaget säljer aktierna i försäljningsföre- taget med dess ansamlade vinstmedel, En sådan försäljning kan redan en- ligt gällande regler ske skattefritt, om försäljningen sker efter fem års innehav av aktierna. Sedan de ifrågavarande vinstmedlen överförts till tillverkningsföretaget, används dessa för nedskrivning av de förvärvade aktierna, vilka förlorat i värde till följd av vinstmedlens överförande. Hos tillverkningsföretaget redovisas således ingen vinst på grund av trans- aktionen. Vinsten har i själva verket överförts till aktieägarna i form av köpeskilling för aktierna.
I syfte att motverka dylika transaktioner kunde övervägas att föreskriva att frihet från vinstbeskattning inte i något fall skulle föreligga, när en aktieägare på angivet sätt överlåter aktierna i ett företag till ett annat före— tag som han sj älv redan till huvudsaklig del äger.
Emellertid torde inte ens en vinstbeskattning i enlighet med de av utred- ningen föreslagna reglerna vara tillräcklig för att hindra vinstöverföringar av detta slag. Även med en sådan vinstbeskattning som den utredningen före—
slagit kan nämligen transaktionen tänkas erbjuda skattemässiga fördelar. Dessutom tillkommer att en regel som den här antydda i många fall skulle träffa även försäljningar vilka inte föranletts av skatteskäl. För att för- hindra obehöriga skattevinster på grund av dylika transaktioner kan man i stället överväga att införa regler om inkomstbeskattning av vinstmedel som härrör från tid innan organisationsförhållandet uppkommit. Frågan om en dylik beskattning torde emellertid falla utanför ramen för utredningens uppdrag.
Även med beaktande av det senast anförda har utredningen funnit över- vägande skäl tala för att viss inskränkning i fråga om det nya systemets tillämpning är berättigad såvitt gäller aktier i fåmansbolag. Såsom fram- hållits i det föregående år det dock inte frågan om ett generellt undantag för sådana aktier. Förutsättningen för skattefrihet skall enligt utredningens förslag vara, att aktierealisationen innebär en försäljning av hela eller en väsentlig del av rörelsen och att den sker först efter fem år. En på detta sätt utformad begränsning leder i vissa fall till en gynnsammare beskatt— ning inom femårsperioden i det nya systemet än vid tillämpning av gällan— de regler genom att den i det följande föreslagna ändrade skatteskalan blir tillämplig.
Utredningens nu behandlade förslag rörande aktier i fåmansbolag är inte att betrakta som ett undantag från skatteplikt utan som en begränsning av de nya reglernas tillämpning på i och för sig skattepliktiga objekt. Dä något annat undantag inom aktieområdet inte föreslås av utredningen, kommer beskattningsområdet för det nya systemet att omfatta i princip alla slags aktier, börsnoterade såväl som andra aktier. Det må särskilt framhållas, att de ändrade reglerna skall oinskränkt äga tillämpning på aktier i före- tag som driver förvaltningsverksamhet, även om aktierna för ägaren skulle kunna uteslutande representera ett indirekt innehav av aktier i ett rörel— sedrivande fåmansbolag. Bland de värdepappersförvaltande företagen märks såväl de större investmentbolagen, vare sig aktierna i desamma är hörs- noterade eller ej, som andra holdingbolag. Genom att aktier i fastighetsför— valtande bolag i princip skall vara underkastade skatteplikt enligt förslaget kommer vinstbeskattning att kunna inträda även efter den tioårsperiod som enligt nuvarande bestämmelser gäller för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast egendom.
Den av utredningen föreslagna avgränsningen av det skattepliktiga om— rådet för Vinstbeskattningen, varigenom från densamma i princip skall nu- dantagas endast avyttring efter fem år av aktier som avser väsentlig andel i vissa fåmansbolag, innebär att juridiska personer i stort sett alltid är skatt- skyldiga för vinst på sina aktieförsäljningar. Endast i de undantagsfall, då en juridisk person säljer aktier i ett fåmansbolag, kan den juridiska perso—
nens härigenom uppkomna vinst bli skattefri. Därav följer att vinst vid avyttring av aktier i dotterbolag i allmänhet skall beskattas.
Utredningens nu redovisade förslag om en i princip generell skatteplikt för aktier innebär emellertid inte att det undantag från realisationsvinstbe— skattningen som redan gäller enligt nuvarande regler vid fusion enligt 174 5 1 mom. aktiebolagslagen skall upphöra att gälla. Bestämmelsen i punkt 5 av anvisningarna till 35 & kommunalskattelagen om skattefrihet vid dylik fusion skall således gälla även för den nya vinstbeskattningens vidkommande.
Vidare bör liksom nu hänsyn tas till sådan vinst som uppkommit i sam- band med expropriation eller liknande förfarande eller eljest vid avyttring under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara för han— den (35 ä 4 mom. kommunalskattelagen). Sådana vinster bör i förevarande hänseende likställas med långtidsvinster och beskattas som sådana. Detta innebär att den skattefrihet, som nu gäller för dessa tvångsförsäljningar, upphävs vad aktievinsterna beträffar.
Organisationsaktier inom koncern Frånsett de nu nämnda speciella undantagsfallen, skulle möjligen ytterli- gare ett undantag av speciell natur kunna övervägas. Utredningen åsyftar här överlåtelse av aktier i ett företag till ett annat företag inom samma kon- cern. Det gäller närmare bestämt aktier eller andelar i ett dotterföretag inom koncernen, vilka efter överlåtelsen utgör s.k. organisationsaktier för det förvärvande företaget, d.v.s. aktier som av detta bolag innehas såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
Emellertid torde dylika överföringar inom en koncern redan enligt nu— varande system kunna ske skattefritt. Aktierna eller andelarna kan ofta överflyttas till de bokförda värdena, vilka som regel understiger de faktiska anskaffningsvärdena, och någon vinst framkommer ej. Ett dylikt förfa- rande torde i allmänhet godtagas i praktiken; se härom SOU 1964:29 sid. 118—119. Enligt utredningens mening behöver därför frågan om dylika överföringar inte någon omedelbar reglering.
Utredningen vill i anslutning härtill framhålla att den inte heller ansett sig böra föreslå särskilda bestämmelser beträffande Vinstbeskattningen vid överlåtelse av organisationsaktier i andra fall än det nu berörda.
Ett annat spörsmål gäller överföringar mellan koncernbolag av aktier i bolag utanför koncernen. En sådan överföring kan ske i form av koncern- bidrag. Koncernbidraget bör enligt utredningens mening kunna betraktas på samma sätt som en benefik överlåtelse, eftersom mottagaren inte lämnar något vederlag, vilket i så fall bör innebära att mottagaren övertar det ut— givande bolagets ingångsvärde för de överförda aktierna.
187 Aktier hos förvaltningsbolag Då utredningen i det föregående behandlat frågan om juridiska personers aktieförsäljningar, har utredningen inte ansett erforderligt att ? frånsett de fall då juridisk person är delägare i ett fåmansbolag — skilja mellan bolag av olika kategorier. Reglerna för Vinstbeskattningen skall nämligen enligt utredningens förslag i princip alltid vara tillämpliga, oberoende av den verksamhet bolaget bedriver. Det sagda gäller även t.ex. investmentbolagen, vilka ur skattesynpunkt anses vara förvaltningsbolag. I likhet med vad som anges i 10 5 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktie- bolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall avses här med invest- mentbolag sådant bolag, vars verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper och annan därmed likartad lös egendom och för Vilket det är en väsentlig uppgift att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägare riskfördelning. Värdepappersinnehavet avser i första hand börsnoterade aktier. Det förutsättes emellertid enligt sagda bestäm— melse också att aktierna i bolaget ägs av ett stort antal fysiska personer. Investmentbolaget kan sj älvt vara ett börsnoterat bolag. Investmentbolagens inkomst genom försäljning av värdepapper beskattas enligt gällande regler endast i den mån detta följer av reglerna för beskatt- ning av realisationsvinst. I övrigt beskattas deras inkomst av förvaltnings— verksamheten i regel såsom inkomst av kapital. Emellertid ingår i deras verksamhet inte endast rena förvaltningsuppgifter. Utvecklingen har gjort att verksamheten alltmer kommit att — i syfte bl.a. att främja struktur- rationaliseringar —— omfatta köp och försäljningar av hela företag. Detta sker vanligtvis genom köp och försäljning av aktierna i bolag. Det kan ifrågasättas om inte denna senare verksamhet utgör en form av rörelse. Även i övrigt torde deras verksamhet ligga på gränsen mellan vad som kan anses utgöra ren förvaltningsverksamhet och mera rörelsebetonad verksamhet. Skäl talar således för att investmentbolagens inkomst — även den som hänför sig till försäljning av värdepapper —— i stället borde be- skattas såsom inkomst av rörelse. Utredningen anser det emellertid inte ligga inom ramen för uppdraget att föreslå en dylik genomgripande ändring i reglerna för inkomstbeskattningen av investmentbolag. I detta läge har utredningen inte heller ansett sig böra föreslå att beskattningen av invest— mentbolagens realisationsvinster skall bestämmas efter andra grunder än för andra bolag. Skulle erfarenheterna visa att den av utredningen intagna ståndpunkten ger ett ur allmän synpunkt otillfredsställande resultat, kan det bli aktuellt att ompröva frågan om beskattningen av investmentbolagens realisationsvinster och andra inkomster. Inte heller föreligger enligt utredningens mening anledning att på ett i förhållande till andra bolag avvikande sätt behandla vinster som realise— rats av sådana förvaltningsbolag som inte är investmentbolag i förut an-
given mening. Hit hör t.ex. vanliga holdingbolag som ägs av en mera begränsad personkrets och som förvaltar aktier eller fastigheter. För dem bör alltså realisationsvinstbeskattningen följa de av utredningen föreslag- na allmänna reglerna.
Andelar i handelsbolag, ekonomiska föreningar o.d.
Utredningen har hittills behandlat skatteplikten inom aktieområdet. Såsom utredningen tidigare framhållit hör emellertid, om och i den mån aktie- vinstbeskattningens effektivitet skulle kräva det, de av utredningen före- slagna reglerna utsträckas till att avse även andra objekt än aktier. Utred- ningen har i detta sammanhang som exempel på dylika andra objekt nämnt andelar i vanliga handelsbolag, kommanditbolag samt ekonomiska före— ningar.
Skäl kan anföras både för och emot en sådan utsträckning av beskatt- ningsområdet. Å ena sidan kan måhända sägas att nu ifrågavarande före— tagsformer inte är jämförbara med aktiebolag. Det personliga inslaget är —— generellt sett —— mera påfallande i dessa företag än i aktiebolagen. Ande— larna i företag av denna typ kan inte bli föremål för omsättning i den all- männa handeln på samma sätt som aktier. Med hänsyn till dessa förhållan— den skulle alltså inte föreligga anledning att skattemässigt behandla över- låtelser av andelarna såsom aktieöverlåtelser.
Å andra sidan kan man näppeligen komma ifrån att frågan om i vilken form ett företag bedrives ofta är av mera formell än reell betydelse. Be- roende på företagets utveckling kan ägaren eller ägarna tillgodogöra sig den värdeökning som är resultatet av denna utveckling genom att avyttra ande- larna i ett handelsbolag, kommanditbolag eller en ekonomisk förening på samma sätt som när man avyttrar aktier i ett aktiebolag. Principiellt före— ligger ingen skillnad i detta hänseende mellan de olika företagsformerna, frånsett att aktier praktiskt sett kan vara lättare att avyttra. Härtill kommer -— förutom det mera lagtekniska intresset av en så enhetlig behandling som möjligt av olika slags företagsandelar —— intresset av »neutralitet» mellan olika företagsformer. Om endast aktier omfattas av Vinstbeskattningen, skulle det kunna framstå såsom en diskriminering ur skattesynpunkt av aktiebolaget som företagsform. Kapitalplacerarna skulle kanske av skatte— skäl hellre välja andra företagsformer. Redan detta talar enligt utredningens mening för att låta även andelar i handelsbolag, kommanditbolag och ekono- miska föreningar omfattas av de förslagna reglerna. Med en utsträckt vinst— beskattning enligt utredningens förslag kan det tänkas att skattskyldiga frestades att i ökad omfattning överföra sina innehav av börsnoterade och andra aktier till dylika handels- och kommanditbolag eller ekonomiska för- eningar, i vilka andelarna i och för sig är överlåtbara, för att kunna undgå Vinstbeskattningen vid en eventuell avveckling av aktieinnehavet.
För avyttring av andelar i sådana företag bör därför enligt utredningens mening i princip gälla samma regler för realisationsvinstbeskattningen som för avyttring av aktier. Undantag från beskattningen bör liksom vid aktie- försäljning gälla, när avyttring av andelarna i en ekonomisk förening, i vilken andelarna till huvudsaklig del ägs — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, efter fem år sker till en och samma köpare och omfattar minst 50 % av an- delarna. På motsvarande sätt bör skattefrihet föreligga där avyttring av an- delar i handelsbolag eller kommanditbolag omfattar minst 50 % av andelar- na i bolaget. Utredningen är medveten om att ett innehav av andelsrätt i före- tag som här avses är av annan betydelse än ett motsvarande innehav av aktier i ett bolag. Av praktiska skäl föreslår utredningen att skattefrihets- gränsen skall vara densamma för andelsrätterna i fråga som för aktier. Även i övrigt bör beträffande avyttring av dylika andelsrätter gälla samma för- utsättningar för skattefrihet som för aktier i rörelsedrivande fåmansbolag.
Enligt utredningen bör det förhållandet, att reglerna för vinstbeskatt— ningen i princip skall äga tillämpning även beträffande andelar i handels- bolag, kommanditbolag och ekonomiska föreningar, i praktiken inte få någon större betydelse. Andelarna i handelsbolag och kommanditbolag ägs ofta av ett fåtal fysiska personer. De överlåtelser som äger rum torde i regel avse hela företaget eller i vart fall en väsentlig del därav. Beträffande ekonomiska föreningar förekommer knappast andelsförsäljningar i vanlig mening. Flertalet ekonomiska föreningar är av kooperativ karaktär i enlighet med bestämmelserna i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Medlemskap kan i princip inte vägras och är alltså i regel inte beroende av att andel övertagits från tidigare medlem. Alltjämt finns dock vissa ekonomiska föreningar, som bildats enligt äldre lag och som inte är av kooperativ karaktär. Som exempel kan nämnas fastighetsföreningar. Ande- larna i en sådan förening kan vara samlade hos en eller ett fåtal perso- ner, fysiska eller juridiska. Dessa föreningar är därför av större intresse i detta sammanhang än de nyare kooperativa, eftersom de kan utnyttjas för indirekt innehav av aktier och fastigheter för andelsägarens räkning.
Givetvis kan alla här berörda juridiska personer själva vara skattskyl- diga för realisationsvinst på grund av avyttring av aktier och andelar enligt de föreslagna reglerna för Vinstbeskattningen.
Andelar i aktiefonder o.d.
Under senare år har handeln med aktier kommit att delvis ske i nya for- mer. Utredningen åsyftar här de former av direkt eller indirekt aktieinne- hav som förmedlas av sådana företag som Stiftelsen Aktietjänst, Aktiebola- get Svenska Aktier samt Aktiebolaget Aktieköp. De båda förstnämnda före- tagens verksamhet avser försäljning till allmänheten av s.k. aktiefondsbevis
resp. andelsbevis med viss rätt till andel i företagens fonder, bestående av börsaktier. Det sistnämnda företagets verksamhet innebär att aktier säljes mot betalning i förskott genom s.k. insatser (prenumerationsköp).
Angående de ifrågavarande företagens verksamhet kan i huvudsak näm- nas följande.
Stiftelsen Aktietjänst bildades år 1958 med ändamål att främja aktiesparandet i Sverige. Stiftelsens kapital skall utgöra 5000 kronor och vara deponerat i Svenska Handelsbankens notariatavdelning i Stockholm.
I syfte att stimulera aktiesparandet bildade stiftelsen under åren 1958—60 ett antal aktiefonder, nämligen tre öppna aktiefonder (Koncentra, Låg-Koncentra, Hög-Koncentra), benämnda Koncentrafonderna, och fyra slutna aktiefonder. Koncentrafonderna är icke bestämda till innehåll eller omfång; förändringar i fondernas portföljer sker genom beslut av stiftelsens styrelse om köp eller försäljning av aktier. Inköp till fonderna sker i stiftelsens namn.
Enligt ett mellan Stiftelsen Aktietjänst, Firma Åhlén & Holm och Svenska Han— delsbankens notariatavdelning träffat avtal har nämnda firma åtagit sig att vara generalagent för Aktietjänst vid försäljning av aktiefondsbevis till allmän- heten. Denna verksamhet skall bedrivas så, att för Aktietjänst icke skall uppkom— ma vare sig vinst eller förlust. I enlighet med avtalet skall uppkommande vinst eller förlust hos Aktietjänst i sin helhet tillfalla respektive påföras Åhlén & Holm. För sitt arbete som generalagent är Åhlén & Holm berättigad att av all- mänheten uttaga provisioner i samband med försäljningen av aktiefondsbevis.
Till bevis om andel i varje fonds värde utger stiftelsen till innehavaren ställda aktiefondsbevis, lydande å en eller flera andelar och försedda med kuponger be- rättigande till del i fondens avkastning. Förvärv av aktiefondsbevis innebär en- ligt för fonderna gällande stadgar, att förvärvaren till alla delar godkänner dessa stadgar med de ändringar däri, som vederbörligen kan komma att vidtagas ge— nom beslut av stiftelsens styrelse. Varje fondandel medför vid varje tidpunkt rätt till fondens värde dividerat med hela antalet utelöpande fondandelar. Detta andelsvärde jämte ett mindre kostnadstillägg bestämmer försäljningspriset för aktiefondsbevisen. För utdelning å bevisen skall tagas i anspråk den uppburna avkastningen på aktiefondens kapital efter avdrag av förvaltningskostnader och skatter. Stiftelsen är skyldig att på begäran av andelsägare inlösa andelsbevis men först sedan detta avlämnats och medel för lösenbeloppets utbetalande till- förts Aktietjänst genom försäljning av aktier i fonden med iakttagande av öv- riga andelsägares intressen. Aktietjänst är å sin sida berättigad uppsäga utelö- pande aktiefondsbevis till inlösen.
Svenska Handelsbankens notariatavdelning skall i enlighet med stadgarna och särskilt avtal förvalta och förvara fonden. Denna utgör säkerhet för samtliga andelsägares rätt enligt fondstadgarna.
De slutna fonderna hade i motsats till Koncentrafonderna ett från början be- stämt aktieinnehav utan möjlighet för stiftelsens styrelse att genom köp och försäljning av aktier ändra fondens sammansättning. I övrigt gällde i huvudsak samma bestämmelser för dessa fonder som för de öppna fonderna.
De slutna fonderna uppsades av Aktietjänst till inlösen per den 1 juni 1963. Andelsägarna erbjöds samtidigt att utbyta sina andelar mot andelar i den öppna aktiefonden Koncentra. Enligt Aktietjänst hade erfarenheter både från utlandet och från den egna marknaden visat att öppna fonder vore de lämpligaste för andelsägarna. Av den anledningen tillskapades inga ytterligare slutna fonder.
Fondernas totala värde vid slutet av maj 1965 uppgick till 77,5 miljoner kr.
Aktiebolaget Svenska Aktier har sedan länge drivit verksamhet liknande Aktie- tjänsts. Svenska Aktier grundades år 1932 och är organiserat efter i stort sett samma principer som Aktietjänst. Det skiljer sig från stiftelsen bl.a. däri, att det endast arbetar med slutna fonder, som består av sju olika slag av aktieenheter (serier) — någon motsvarighet till Koncentra-fonderna finns sålunda icke.
Aktiebolaget Aktieköp bildades i augusti 1958. Enligt bolagsordningen skall bo- laget äga och driva handel med värdepapper samt idka annan därmed förenlig verksamhet. Syftet med bolagets hittillsvarande verksamhet är att lämna all- mänheten möjlighet att genom insatsköp förvärva aktieposter i svenska industri- företag. Bolaget är knutet till Bonniers Obligationsavdelning AB, som bl.a. är riksgäldskontorets auktoriserade försäljare av premieobligationer på avbetal- ning. Allmänheten erbjudes att mot månatliga s.k. insatser, som erlägges i för- skott, förvärva aktieposter, vilka omfattar vissa angivna börsnoterade aktier. När den första insatsen erlägges, får köparen ett s.k. aktiebevis, vari bestäm- melserna för aktieköpet anges. Samtidigt förbinder sig köparen skriftligen att fullgöra inköpsvillkoren. Sedan den sista insatsen betalats, erhåller köparen ak- tierna jämte tillhörande kuponger. Först därmed övergår äganderätten till ak- tierna och — som huvudregel —— rätten till avkastning av dem på köparen. Full- följer köparen inte inbetalningsplanen, kan han enligt försäljningsbestämmelser- na återfå erlagda insatser, dock med visst avdrag.
i fråga om den handel med värdepapper som bedrivs av de nu nämnda företagstyperna är att märka, att densamma inte omfattas av lagen om fond- kommissionsrörelse och fondbörsverksamhet. Det i form av stiftelse be— drivna företaget är på grund av den ringa omfattningen av stiftelsens eget kapital inte underkastat lagstiftningen om tillsyn över stiftelser. Därtill kommer att oklarhet i skilda hänseenden råder om rättsförhållandet mel— lan de olika andelsägarna och respektive företag. Vidare skapar de nya t'ondhandelsformerna rättsliga problem även i förhållande till tredje man. Med hänsyn till bl.a. dessa förhållanden har i februari 1963 åt särskilda sakkunniga —— aktiefondsutredningen — nppdragits att verkställa utred— ning rörande ifrågavarande former av handeln med värdepapper jämte översyn av bestämmelserna angående stämpelavgift för fondpapper. Av di— rektiven för denna utredning framgår att även skattefrågor kan komma att påkalla aktiefondsutredningens uppmärksamhet.
i det sistnämnda hänseendet är nämligen att märka, att i skattelagstift— ningen saknas särskilda bestämmelser beträffande i varje fall beskattningen av de förvaltande typerna av ifrågavarande företag såsom Aktietjänst och Svenska Aktier. Detsamma gäller den skattemässiga behandlingen av de av dem utfärdade aktiefonds- och andelsbevisen. Dessa skattefrågor har därför i praxis måst lösas med utgångspunkt från de eljest gällande regler— na. Detta gör att oklarhet råder om reglernas rätta tillämpning i vissa av- seenden.
Här må blott — med reservation för att olika tolkningar är möjliga på en eller annan punkt —— konstateras, att realisationsvinstheskattning enligt
gällande regler kan ifrågakomma för såväl de förvaltande företagen som ägarna av andels- eller aktiefondsbevis.
Således torde de nämnda företagen i princip vara skattskyldiga för för- säljningsvinster i samband med omplacering av förvaltade aktier om de sålda aktierna innehafts kortare tid än fem år. Detsamma torde gälla deras inkomst genom försäljning av teekningsrätter, delbevis etc. Motsvarande skattskyldighet kan vidare uppkomma vid avyttring av samtliga aktier i samband med företagets upplösning. För Aktietjänsts vidkommande har i vart fall vid ett tillfälle förekommit att Skattskyldigheten för dessa försälj- ningsinkomster av stiftelsen överflyttats på ägarna av aktiefondsbevisen ge- nom att inkomsterna i fråga överförts till dem såsom ränta. Beträffande Svenska Aktier gäller, att bolaget såsom skattefri betecknar sådan inkomst som bolagen erhåller genom avyttring av teekningsrätter m.m. Enligt bo- lagets avtal med andelsägarna skall nämlingen inköps- och tecknings- rätter alltid försäljas, varför enligt bolagets förmenande tvångsförsäljning skulle föreligga.
Vad beträffar ägarna av andels— eller aktiefondsbevis kan skattskyldighet för realisationsvinst aktualiseras i följ ande fall. Vinst som erhålles genom att företaget _ utan samband med dess upplösning _ inlöser andels- eller ak- tiefondsbevis torde i praktiken behandlas enligt realisationsvinstreglerna. Detsamma torde gälla vid motsvarande inlösen i samband med företagets upplösning (beträffande Svenska Aktiers andelsbevis torde inlösen före- komma endast vid upplösning). Reglerna torde vidare vara tillämpliga när bevisen av ägarna säljes till tredje man.
Emellertid torde såsom redan antytts frågan om de ifrågavarande före- tagens beskattning i vissa avseenden vara oklar. Detta kan också återverka på andelsägarnas skattskyldighet för realisationsvinster. Hur skattefrågorna slutgiltigt bör lösas måste givetvis bli beroende av bl.a. hur de civilrätts- liga och andra frågor som i första hand ankommer på aktiefondsutred- ningen kan bli reglerade. Med hänsyn härtill bör det vilket också torde ha varit avsett — ankomma på aktiefondsutredningen att ompröva sär— skilt reglerna angående beskattningen av de ifrågavarande företagstyperna.
För de berörda företagen kan skyldigheten att inlösa delägarnas andelar i förening med en skattskyldighet för vinster i samband med aktieförsälj- ningen skapa särskilda problem. Om andelarna skall inlösas i större om— fattning än normalt, nödgas företaget kanske verkställa eljest inte påkal— lade försäljningar ur sin aktieportfölj. Beskattningen försvårar i sådant fall företagets möjligheter att inlösa andelarna till dagskurs. Härtill kommer att större försäljningar av aktier kan verka pressande på kurserna med en ytterligare försämring av företagets ställning som resultat. De hithörande problemen hör emellertid till dem som aktiefondsutredningen har att beakta vid sin omprövning.
Enligt aktievinstutredningens uppfattning kan inte gärna ifrågakomma att i nu förevarande sammanhang undantaga de ifrågavarande andelarna i form av andelsbevis och aktiefondsbevis från den nya Vinstbeskattningen. Dessa bevis är till sin karaktär att jämställa med börsnoterade aktier och bör därför i beskattningshänseende behandlas på samma sätt som sådana aktier. Inte heller har utredningen funnit anledning att föreslå särskilda undantagsregler för Vinstbeskattningen av de ifrågavarande företagens egna aktieinnehav. Det gäller här sådana aktier som i första hand åsyftats i direktiven för utredningen, d.v.s. börsnoterade aktier. Det sagda utesluter emellertid inte enligt utredningens mening att modifikationer i reglerna för Vinstbeskattningen senare kan tänkas bli aktuella i samband med de förslag som kan komma att framläggas av aktiefondsutredningen.
13—7363 65
KAPITEL 12
Beskattningsperiodens längd
Enligt utredningsdirektiven får nu gällande tidsbegränsade beskattning av realisationsvinst anses vara en kompromiss mellan å ena sidan uppfatt- ningen att vinst vid icke yrkesmässig försäljning bör beskattas endast om vinsten är resultatet av en spekulation och å andra sidan uppfattningen att beskattningen bör omfatta inte blott alla tillfälliga realisationsvinster utan överhuvudtaget alla förmögenhetsvinster, oavsett om de är av spekulativ karaktär eller inte. Enligt gällande regler tillmätes spekulationssyftet i och för sig ingen betydelse, även om den tanken ligger till grund för tidsbe- gränsningen att spekulativt syfte anses kunna presumeras, när försälj— ningen sker icke alltför lång tid efter förvärvet.
De i direktiven framförda synpunkterna och önskemålen på nya regler för beskattning av realisationsvinst på aktier och därmed jämförliga vär- dehandlingar tar inte speciellt sikte på spekulationsaspekten. Snarare är det tvärtom så, att spekulationssyftet skjutits än mera i bakgrunden än vad nuvarande regler kan sägas ge uttryck för. Enligt direktiven skall de nya reglerna inte endast vara ägnade att dämpa kursöverdrifterna och öka rörligheten på aktiemarknaden utan också erbjuda en skälig beskattning även vid längre tids innehav än som nu föranleder skatteplikt. Härvid skall dock särskilt beaktas att inte korttidsspekulationen uppmuntras. Denna speciella spekulationsaspekt har emellertid enligt utredningens uppfatt- ning mindre med den primära frågan om beskattningsperiodens längd att göra än med vad som inom denna period skall tagas till beskattning såsom skattepliktig vinst. Men även här kommer en tidsfaktor in i bilden. Redan tidigare har utredningen framhållit att förbehållet med avseende på kort— tidsspekulationer har bedömts så, att korttidsvinster i princip skall be— skattas fullt ut i överensstämmelse med nuvarande ordning och att det där- för också gällt för utredningen att fastställa en lämpligt avvägd s.k. ini- tialperiod för den i princip fulla beskattningen. Utredningens övervägan— den härom redovisas i ett följande kapitel rörande beskattningens höjd, medan här närmast skall behandlas den ändring av nu gällande tids- begränsning, som de nya reglerna enligt direktiven skall innebära.
Inledningsvis har utredningen redan antytt, att önskemålet om en be- skattning av realisationsvinster även efter längre tids innehav än som nu gäller kan tillgodoses antingen genom att den tidsbegränsade beskattningen
bibehålles men beskattningsperioden förlänges eller också genom att tids- begränsningen slopas och beskattningen således göres oberoende av inne- havstidens längd. En i tiden obegränsad aktievinstbeskattning förekom— mer utomlands, bl.a. iDanmark och USA.
Allmän enighet torde enligt utredningens uppfattning råda om att nu- varande tidsbegränsning i fråga om aktievinstbeskattningen inbjuder till ett skattetänkande, som återverkar på aktiemarknaden i olika avseen- den. Skattefriheten efter så kort innehavstid som fem år torde utan tvekan bidra till att man undviker realisation före beskattningsperiodens utgång. Detta har också bekräftats vid de hearings som utredningen haft. Redan vid aktiernas förvärvande torde man allmänt vara inställd på att behålla aktierna så länge att man undgår beskattning av realisationsvinst. Då full skattefrihet föreligger redan efter fem år torde dessutom nu gällan- dc avtrappning av skatteplikten inom femårsperioden i regel ha ringa be- tydelse. Givetvis påverkas handlandet av den allmänna utvecklingen på aktiemarknaden med avseende på kurser, utdelningar m.m., men även i dessa avseenden erbjuder nuvarande utformning av aktievinstbeskatt- ningen visst spelrum för aktieägarna att vänta med en avyttring tills den blir skattefri även om detta kan innebära att vinsten blir mindre.
Visst belägg för att det råder ett femårstänkande i fråga om aktieplace— ringar har den av utredningen verkställda deklarationsundersökningen gi- vit. Denna undersökning omfattade deklarationer för 1963 från drygt 15 000 skattskyldiga fysiska personer. Av dessa redovisade i runt tal sex procent innehav av aktier, men endast i några enstaka fall hade någon skattepliktig aktieförsäljning under 1963 deklarerats. Där så skett gällde det blygsamma belopp.
Obenägenheten att avyttra aktier före utgången av nu gällande be— skattningsperiod om fem år måste såsom framhållits i direktiven innebära en fastlåsning av aktiemarknaden, som är ägnad att driva upp kurserna. Visserligen kan sägas att realisationsvinstbeskattningen saknar betydelse så snart aktierna innehafts i fem år och att försäljningar därefter kan ske utan skattemässiga hänsynstaganden. Härvid kan man emellertid inte dra den slutsatsen, att beskattningen skulle vara satt ur kraft om alla aktier innehafts i mer än fem år. Skattefriheten därefter gäller endast säljaren, medan köparen för att komma i samma gynnsamma situation givetvis måste för egen del behålla aktierna under en ny femårsperiod. Varje omsättning leder således till ett nytt skattemässigt femårstänkande. Härtill kommer att aktiemarknaden undergår ständiga förändringar. Nytt material tillkommer fortlöpande, t.ex. genom fond- eller nyemissioner eller genom att bo- lagen ändrar karaktär såsom fallet är när aktier i ett familjebolag bjudes ut på den allmänna marknaden. Varje sådant nytillskott kan sägas starta ett nytt femårstänkande och en ny fastlåsning.
I tider, då utvecklingsmöjligheterna för näringslivet ter sig gynnsamma och detta har för vårt lands vidkommande gällt i stort sett hela efterkrigs- tiden, är nu nämnda förhållanden ägnade att driva upp aktiekurserna. Fem- årstänkandet leder till ett minskat utbud på en marknad, där efterfrågan är stor redan av den anledningen att aktierna erbj uder en placering som beva- rar ett kapitals realvärde och därtill många gånger ger en faktisk kapital- ökning. Att kapitalvinsten kan framtagas skattefritt efter en så kort tid som fem år torde också bidraga till att öka intresset för aktieplaceringar.
Härtill kommer det i direktiven uppmärksammade förhållandet, att en stor del av framför allt de börsnoterade aktierna och aktierna på fondhand- larnas kurslista är placerade på s.k. fasta händer. Till denna kategori ak- tieplacerare hör bl.a. investmentbolagen och försäkringsbolagen. Dessa fö- retag utvisar starkt ökade aktieinnehav. Detta kan belysas av att dessa fö- retags innehav av börsnoterade aktier från utgången av år 1950 till ut- gången av år 1961 steg från ca 7 % av ett totalt kursvärde ä 5 900 milj. kr. till ca 16 % av totalt kursvärde ä 17 400 milj. kr. I dagens läge torde enbart dessa företags andel av totala kursvärdet för de börsnoterade aktierna (ca 24 000 milj. kr. vid utgången av år 1964) vara minst 20 %. Det är ofrån- komligt att en ökad långsiktig kapitalplacering i aktier får återverkningar på hela aktiemarknaden. Med hänsyn till karaktären av dessa placeringar torde dock det tidigare berörda skattetänkandet vara av underordnad be- tydelse i detta sammanhang. Visserligen kan man även här utgå från att man undviker försäljning av aktier som föranleder realisationsvinstbe- skattning. För ifrågavarande aktieägare torde det emellertid inte föreligga några svårigheter att utnyttja skattefriheten efter fem års innehav och därmed torde skattefrågan endast undantagsvis vara av reell betydelse. För dessa aktieägare torde frågan om avyttring av innehavda aktier normalt vara mindre aktuell än frågan om ytterligare långsiktiga kapitalplaceringar i aktier.
Såsom nämnts uppgick totala kursvärdet av de börsnoterade aktierna vid utgången av år 1964 till ca 24 000 milj. kr. Omsättningen av aktier på Stockholms fondbörs uppgick samma år till ca 600 milj. kr. Om härtill lägges den omsättning i aktier och därmed jämförliga värden (t.ex. teck- ningsrätter) som utan att noteras på fondbörsen förmedlades av banker och fondmäklare och som år 1964 uppgick till ca 900 milj. kr. kommer man upp till en total reguljär omsättning i dylika värden för år 1964 av ca 1 500 milj. kr. Vidare tillkommer en betydande omsättning av aktievärden som inte förmedlas av banker och fondmäklare. Denna omsättning torde främst avse s.k. paketaffärer i aktier, bl.a. för fusioner och koncernbildningar, och huvudsakligen gälla icke börsnoterade aktier. Medräknas även värdet härav kan den sammanlagda omsättningen av aktievärden under år 1964 beräk-
197 nas till ca 2500 milj. kr. Även om beräkningen inte torde åskådliggöra hela omsättningen, ger den redan vid en jämförelse med det totala kursvär- det för enbart de börsnoterade aktierna klart belägg för en i hög grad bun— den svensk aktiemarknad. Den ganska betydande omsättningsökning, som inregistrerats för börsen under innevarande år (under de tre första kvarta— len av år 1965 utgjorde omsättningen 539,0 milj. kr. mot 445,5 milj. kr. för motsvarande del av år 1964) torde inte ändra den bilden.
Med hänsyn till vad nu anförts ställs man givetvis inför frågan i vad mån ändrade beskattningsregler genom bl.a. en förlängd beskattningsperiod kan tänkas bidraga till att åstadkomma ökad rörlighet på aktiemarknaden och en dämpning av kursöverdrifterna. Så länge aktierna förväntas bibehålla det investerade kapitalets realvärde och därtill ge en rimlig avkastning i form av utdelning saknas anledning att avyttra aktierna, om detta inte är betingat av särskilda skäl. Med nuvarande tidsbegränsade beskattning är det natur- ligt att någon försäljning inte sker före beskattningsperiodens utgång. Mo- tiv för realisation dessförinnan skulle — utom i de fall en annan bättre placeringsmöjlighet erbjudit sig _ närmast vara att man riskerar ett be- stående kursfall, som är större än vad man får avstå realisationsvinsten vid omedelbar avyttring. Om man emellertid på längre sikt kan förvänta att realvärdet bibehålles torde avyttring av ett fast aktieengagemang nor— malt aktualiseras först efter beskattningsperiodens utgång och under förut— sättning tillika att det frigjorda kapitalet, om det inte behöver disponeras för konsumtion, kan omplaceras på ett mera räntabelt sätt i andra aktier eller i annat realvärde eller också på ett sätt, som erbjuder andra väsentliga fördelar.
Att en betydande del av aktierna är placerade på fasta händer innebär emellertid inte att denna del av aktiestocken helt undandragits omsättning. Försäljningar i form av avveckling av aktieengagemang såväl som i form av omplaceringar förekommer givetvis även i fråga om långsiktiga aktiepla- ceringar när marknadsläget eller andra förhållanden ger anledning härtill. Många gånger kan det härvidlag röra sig om betydande aktieposter som byter ägare. Och även om sådana transaktioner oftast kanske sker utanför fondbörsen, torde kursutvecklingen på denna ha ett avgörande inflytande också för denna del av aktiemarknaden. Fondbörsens betydelse för handeln med aktier lorde utan tvekan vara helt dominerande och ingalunda begrän- sad till den faktiska börsomsättningen. Vad nu anförts skall dock inte tolkas så, att försäljningar som sker utanför börsen alltid sker till aktuell börs— kurs. Avvikelser från denna torde förekomma inte minst när det gäller för— sälj ningar av mera betydande aktieposter.
Att sådana försäljningar ofta sker utanför fondbörsen torde bl.a. få ses mot bakgrund av materialknappheten på aktiemarknaden. Tillfälliga utbud av stora aktieposter kan därför få en viss inte obetydlig inverkan på kurs- läget i fråga om de aktier som utbudet avser. Genom att gå vid sidan om
fondbörsen eller ev. anlita denna men i form av successiva utbud av mindre poster kan mera betydande kursfluktuationer undvikas och ett bättre för- säljningsresultat uppnås.
Det torde emellertid vara uppenbart att från början långsiktiga aktie- engagemang inte avvecklas eller omplaceras inom den nu gällande beskatt- ningsperioden, om realisationen skulle medföra beskattning. Här föreligger alla förutsättningar att utnyttja möjligheten till skattefri realisation efter fem år och som regel gäller detta inte bara säljaren utan också köparen. Man torde därför kunna konstatera, att nu gällande regler om aktievinst- beskattning saknar reell betydelse i fråga om långsiktiga kapitalplace— ringar i aktier. Läget blir emellertid ett annat om beskattningsperioden utsträckes. Visserligen torde man härvidlag inte kunna räkna med en ökad rörlighet på aktiemarknaden i fråga om långsiktiga aktieengagemang. Däremot synes antagligt, att en sådan omläggning av beskattningen skulle få en nedpressande effekt på aktiekurserna och därmed främst vara ett vär- defullt medel för att nå en dämpning av de i direktiven påtalade kursöver- drifterna. För att ernå en skälig effekt i detta hänseende är givetvis inte endast beskattningsperiodens utsträckning i tiden av betydelse utan även sådana faktorer som skattepliktens omfattning och skattens höjd.
För att i möjlig mån tillgodose de i direktiven anförda synpunkterna och önskemålen synes omläggningen av nuvarande regler för aktievinstbeskatt- ningen i första hand böra ta sikte på att eliminera det skattetänkande, som gällande tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning givit upphov till. En- ligt utredningens uppfattning bör därför beskattningsreglerna utformas så att de verkar i möjlig mån neutralt i den meningen, att skatteaspekten sak- nar betydelse vid sidan av rent affärsmässiga eller marknadsmässiga be- dömningar av en eventuell aktierealisation, som inte har karaktär av kort- tidsspekulation. En sådan utformning av beskattningsreglerna bör vara äg- nad att skapa bästa förutsättningar för en ökad rörlighet på aktiemarkna- den och samtidigt dämpa kursöverdrifterna.
Den primära förutsättningen för en aktievinstbeskattning, som tillgodoser dessa önskemål, måste enligt utredningens mening vara, att beskattningen utsträckes i tiden. Frågan blir då närmast om övervägande skäl talar för ett slopande av nu gällande tidsbegränsning eller för endast en förlängd men alltjämt tidsbunden beskattning.
Under utredningsarbetets gång har från skilda håll framförts den upp- fattningen, att de i direktiven anförda synpunkterna på beskattningen av aktievinster bäst skulle tillgodoses genom en förlängd men dock i tiden be- gränsad beskattningsperiod. De menliga verkningarna av nuvarande regler anses främst bero på att skattefrihet inträder efter så kort tids aktieinnehav som fem år. Redan vid en fördubbling av beskattningsperioden till 10 år borde man, har det framhållits för utredningen, i allt väsentligt komma bort
från nuvarande skattetänkande och därmed skulle syftet med omläggning- en vara tillgodosett. Än större garantier härför skulle föreligga vid en för- längning av beskattningsperioden till 15 eller 20 är, vilka perioder också nämnts i sammanhanget. Mot en alltför lång beskattningsperiod har man särskilt framhållit rent praktiska skäl. Härvid har man främst pekat på att resultatet av en aktieförsäljning många gånger kan vara svårt att fast- ställa. Dessa svårigheter ökar vid en förlängning av beskattningsperioden och därmed ställes större krav på de skattskyldiga bl.a. i fråga om att be- vara erforderligt underlag för en riktig beräkning av resultatet av en ev. framtida realisation. Beaktas måste också risken för att sådant underlag förkommer utan den skattskyldiges förskyllan, t.ex. genom brand.
Utredningen delar för egen del den uppfattningen, att ju längre aktie- vinstbeskattningen utsträckes i tiden desto mindre betydelse bör skatte- tänkandet få vid en i övrigt skälig avpassning av beskattningen. Men då man även framdeles har att räkna med att aktieplaceringarna i betydande utsträckning kommer att vara av långfristig karaktär, är det utredningens uppfattning att en väsentlig utökning av beskattningsperiodens längd är nödvändig för att i någon mera betydande grad eliminera en av skattemäs- siga hänsyn betingad låsning av aktiemarknaden. En utsträckning av perio— den till 10 eller 15 år torde lika gärna kunna medföra ett skärpt skattetän— kande ined därav följande än hårdare läsning av marknaden som den mot- satta effekten. Visserligen kan det framstå som troligt, att en speciell skatte- förmån så långt in i framtiden som om 10 eller 15 år kan bedömas som så osäker i förhållande till risktagandet man gjort genom aktieförvärvet, att man är beredd att avstå från den förmånen för att utnyttja ett aktuellt gynn- samt marknadsläge. Bedömes risktagandet som ringa torde skatteförmånen dock alltjämt framstå som väsentlig och öka i betydelse allteftersom den res- terande beskattningsperioden krymper. Härtill kommer, att man har att räkna med att betydande aktieplaceringar är av sådan långsiktig karaktär att en avyttring före den förlängda beskattningsperiodens utgång är redan från början inaktuell annat än i speciella situationer.
Enligt utredningens mening kan man vid en tidsbegränsad beskattning inte undvika effekter av nu antytt slag. Även om de med all sannolikhet kan antagas bli mindre ju längre beskattningen utsträcks i tiden, synes man för att med någon större säkerhet nå de enligt direktiven önskvärda marknadsförhållandena få tänka sig en sådan förlängning av beskattnings- perioden, att vinstbeskattningen för en stor del av aktieägarna skulle kom- ma att framstå såsom i praktiken obunden i tiden. Mot en sådan tidsbegräns— ning torde emellertid med fog kunna anmärkas, att den otillbörligt gynnar de aktieägare, som även i detta läge har möjlighet att tillgodogöra sig den skattefavör, som tidsbegränsningen erbjuder.
Nuvarande regler leder till faktisk beskattning endast om förvärvade aktier avyttras med vinst tidigare än fem år från förvärvet. Såsom redan
framhållits torde sådana skattepliktiga realisationer ske endast undantags- vis, eftersom man redan vid förvärvet normalt kan räkna med att behålla aktierna i minst fem år. Vid en förlängning av beskattningsperioden är det mindre säkert att man i samma utsträckning kan från början räkna med att ha kapitalet bundet i aktier till dess de kan avyttras skattefritt. Om man likväl skall vara villig att placera kapital i aktier måste detta ske med be- aktande av att en skattepliktig realisation kan bli aktuell men också att man räknar med att aktieplaceringen trots detta skall vara förmånligare än an- nan placering av kapitalet. I sådant fall skulle förlängningen av beskattnings— perioden inte vara ägnad att minska rörligheten på aktiemarknaden. Skulle beskattningsreglerna dessutom vara utformade så, att vinsten vid avyttring, som inte har karaktär av korttidsspekulation, beskattas i princip lika un- der hela den återstående delen av beskattningsperioden, skulle man till och med kunna få en ökad rörlighet på marknaden.
Kvar står emellertid, att beskattningen skulle träffa de aktieägare, som inte har möjlighet att uppskjuta realisationen till dess beskattningsperioden löpt ut, medan de, som har denna möjlighet, skulle komma i åtnjutande av förmånen av skattefrihet. Vid en förlängd heskattningsperiod blir denna olikhet i beskattningen än mera framträdande än vad som följer av nu- varande regler och ter sig därför föga tilltalande. Man torde inte heller kunna bortse från, att det vid sådana förhållanden föreligger risk för att man just av skatteskäl drar sig för att placera kapital i aktier och att sålunda vissa köparkategorier ställer sig utanför aktiemarknaden.
Denna risk föreligger givetvis också vid ett ersättande av nuvarande fem- årsregel med en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning. Skillnaden mel— lan detta alternativ och en alltjämt tidsbunden beskattning ligger emeller— tid däri, att reglerna för en i tiden obunden beskattning kan utformas så att varje aktieplacerare redan från början vet vad en framtida aktierealisa- tion får för skattemässiga konsekvenser. Detta bör erbjuda en större möj- lighet till en realistisk bedömning av kapitalplaceringarna, där valet av aktier såsom placeringsobjekt kan ske med hänsyn tagen till vinstbeskatt- ningen vid framtida realisation. Om beskattningen därtill göres i princip likformig för realisationer, som ej har karaktär av korttidsspekulation, bör annat skattetänkande sakna reell betydelse. Vinstbeskattningen som sådan blir i princip neutral och aktierna kan omsättas på grundval av enbart marknadsmässiga bedömningar.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner utredningen övervägande skäl tala för att nuvarande tidsbegränsning slopas och ersättes med en i tiden obunden aktievinstbeskattning. Utredningens författningsförslag har utformats i enlighet härmed. Detta ställningstagande får emellertid ock- så ses i sammanhang med utredningens förslag i övrigt med avseende på bl.a. beskattningsformen, tillämpningsområdet och skattens höjd. En för-
utsättning för en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning har vidare varit, att det varit möjligt att på ett godtagbart sätt lösa frågorna avseende de nya reglernas tillämpning i praktiken. Förslaget om en omläggning till en i tiden obunden beskattning kan sålunda enligt utredningen inte ses såsom ett fristående spörsmål utan sammanhänger intimt med reglernas utform- ning i övriga avseenden, vartill kommer de speciella spörsmål som samman— hänger med övergången till det nya systemet. Utredningens överväganden och ställningstaganden i dessa och andra frågor behandlas i det följande.
KAPITEL 13
Beskattningsprincipen
Gällande beskattning av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av aktier och annan lös egendom såväl som av fast egendom ingår såsom ett led i den direkta beskattning, som regleras genom kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt. Skattetekniskt sett hänförs så- dan realisationsvinst i den mån den är skattepliktig till förvärvskällan in— komst av tillfällig förvärvsverksamhet. Sådan vinst blir därmed föremål för beskattning efter i princip samma grunder som annan skattepliktig inkomst, t.ex. av tjänst, rörelse eller kapital. Den skattepliktiga vinsten eller den del därav, som enligt avtrappningsregeln är skattepliktig vid reali- sation efter två till fem år från förvärvet, läggs med andra ord till den övriga skattepliktiga inkomsten och på grundval av den därvid framkomna totala beskattningsbara inkomsten påförs statlig inkomstskatt och kommu- nalskatt.
Denna principiella utformning av realisationsheskattningen medför, att den faktiska vinstbeskattningen i det enskilda fallet påverkas av olika faktorer. Först må här erinras om rätten att från skattepliktig realisa- tionsvinst göra avdrag för realisationsförlust, som uppkommit under samma beskattningsår. Denna avdragsrätt är dock såsom framgått av den tidigare redogörelsen inte endast begränsad till vad som kan kallas en kvittning mot realisationsvinst under ett och samma beskattningsår utan dessutom anknuten till den för vinstbeskattningen gällande avtrappningsregeln på det sättet, att avdraget är begränsat till så stor procentuell andel av för— lusten som motsvarar den andel, vilken vid avyttring med vinst skulle ha upptagits som skattepliktig inkomst. Förlust vid avyttring av aktier eller annan lös egendom efter mer än fem års innehav berättigar inte till något avdrag från skattepliktig realisationsvinst.
Genom nu nämnda avdragsrätt kan en faktisk beskattning av en i och för sig skattepliktig realisationsvinst helt eller delvis elimineras. Detta kan ge anledning till förlustbringande realisationer under motivering att för- lusten uppvägs av att man undgår beskattning av en realisationsvinst un- der samma år. På detta sätt kan avdragsrätten utnyttjas till omplaceringar som på längre sikt beräknas ge kompensation även för den förlustbringande realisationen.
Vid sidan av den mera speciella effekt på den faktiska realisationsvinst-
beskattningen, som rätten till förlustavdrag kan föranleda, är det framför allt det förhållandet att vinsten i princip likställs med och sammanläggs med övrig skattepliktig inkomst som är av betydelse i sammanhanget. Därmed blir nämligen den faktiska realisationsvinstbeskattningen beroende av grunderna för uttaget av statlig och kommunal inkomstskatt.
Såsom redan tidigare framhållits är härvidlag av speciell betydelse, att den statliga inkomstskatten i princip är proportionell såvitt gäller flertalet juridiska personer, men progressiv såvitt gäller fysiska personer samt oskif- tade dödsbon och familjestiftelser. Härav följer att den faktiska statliga rea- lisationsvinstbeskattningen för en juridisk person blir i princip densamma oavsett hur stor den sammanlagda skattepliktiga eller beskattningsbara inkomsten är. En annan sak är att vinstbeskattningen påverkas av att stat- lig inkomstskatt utgår efter differentierade skattesatser för olika kategorier juridiska personer och därmed jämställda. Sålunda utgör den statliga in- komstskatten 40 % av den beskattningsbara inkomsten för aktiebolag m.fl., 32 % för ekonomiska föreningar m.fl., 10 % för av försäkringsan— stalt bedriven livförsäkringsrörelse samt 15 % för övriga. Denna skattesats- differentiering har givetvis sin betydelse för den faktiska realisations-i vinstbeskattningen i det enskilda fallet, men kvar står dock att skatten inom varje kategori blir enhetlig i förhållande till den gällande proportionella skattesatsen.
För fysiska personer och därmed i inkomstskattehänseende likställda, d.v.s. oskiftade dödsbon och familjestiftelser, påverkas den faktiska realisa- tionsvinstbeskattningen direkt av storleken av den totala till statlig in- komstskatt beskattningsbara inkomsten. Utan att här närmare ingå på den med en progressiv inkomstbeskattning sammanhängande marginalskatte- problematiken kan effekten härvid något förenklat uttryckas så, att ju högre en persons sammanlagda beskattningsbara inkomst är ju större blir skatten på en däri ingående skattepliktig realisationsvinst. Enligt gällande skatteskalor för den statliga inkomstskatten utgör det skattepliktiga grundbeloppet lägst 10 % och högst 65 % av den beskattningsbara in— komsten (den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag). Dessa tal återspeglar också, inom vilka gränser den högsta statliga inkomstbeskatt- ningen kan bli av en skattepliktig realisationsvinst, d.v.s. i de fall hela vinsten är skattepliktig på grund av avyttring inom två år. Vid senare reali- sation begränsas skatteeffekten genom den gällande avtrappningsregeln. Avyttras aktier efter fyra års innehav är endast en fjärdedel av vinsten skattepliktig och därmed reduceras den faktiska skatteeffekten i motsva— rande grad. I sådant fall kan den statliga inkomstskatten inte överstiga 16,25 % av en skattepliktig realisationsvinst.
Vad så gäller den kommunala beskattningen av en skattepliktig realisa— tionsvinst följer av att kommunalskatten till sin konstruktion är propor- tionell, att den faktiska vinstbeskattningen i princip inte påverkas av den
beskattningsbara inkomstens storlek. Skattecffekten bestämmes emellertid av den kommunala utdebiteringen och skillnaden i denna medför därför att den faktiska vinstbeskattningen blir olika i det enskilda fallet.
Med den utsträckning i tiden av aktievinstbeskattningen och den av- gränsning av tillämpningsområdet för denna utsträckta beskattning, som utredningen föreslagit i det föregående, har det för utredningen framstått som en väsentlig fråga, om en omläggning av beskattningen i dessa mate— riella hänseenden även bör föranleda någon omläggning av själva beskatt- ningsprincipen. Kan även i detta läge en till inkomstbeskattningen anknuten aktievinstbeskattning med därav följande konsekvenser med avseende på den faktiska vinstbeskattningen anses bäst tillgodose de i direktiven anför- da synpunkterna och önskemålen, eller bör någon annan beskattningsprin- cip väljas? Frågan är av väsentlig betydelse med hänsyn till att en aktie- vinstbeskattning enligt utredningens förslag blir en realitet på ett helt annat sätt än vid nu gällande tidsbegränsade beskattning.
Såsom tidigare framhållits, bl.a. mot bakgrund av realisationsvinstbe- skattningens utformning utomlands, skulle ett i första hand tänkbart alter- nativ till en aktievinstbeskattning enligt nu gällande principer vara, att utforma beskattningen såsom ett helt fristående komplement till inkomst- beskattningen och därtill på ett sätt som eliminerar inkomstbeskattningens direkta inflytande på den faktiska aktievinstbeskattningen. En sådan om— läggning skulle närmast ge beskattningen karaktär av en indirekt be- skattning av vinst vid icke yrkesmässig realisation av vissa aktier och därmed i förevarande hänseende likställda värdehandlingar.
Allmänt sett skulle en sådan från inkomstbeskattningen avskild aktie- vinstbeskattning medföra, att den faktiska skatteeffekten inte påverkades av grunderna för beräkning av statlig och kommunal inkomstskatt. Där- med skulle en i princip enhetlig vinstbeskattning kunna komma till stånd, där alltså skatteeffekten inte påverkas av sådana nyss påpekade faktorer som inkomstläget, säljarens status och den kommunala utdebiteringen. Det kan också hävdas, att en sådan utformning av vinstbeskattningen skulle ytterligare bidra till den i'annat sammanhang framförda neutralitets- aspekten. Enligt utredningens uppfattning har denna sin främsta bety- delse för att åstadkomma den ökade rörlighet på aktiemarknaden och den dämpning av kursöverdrifter, som efterlysts i direktiven. Även om viss effekt i dessa hänseenden kan förväntas enbart genom att avskilja aktie— vinstbeskattningen från inkomstbeskattningen torde emellertid verkningar- na härvidlag i än högre grad vara beroende av att man även får en i tiden enhetlig skattebelastning. Detta förutsätter enligt utredningens mening att vinst av aktierealisation, som inte har karaktär av korttidsspekulation, beskattas efter en bestämd, fix skattesats, s.k. flat rate.
En i tiden obunden och från inkomstbeskattningen sårad aktievinstbe-
skattning har kommit till praktisk tillämpning i USA och Danmark och utgör således ingen oprövad princip. Aktievinstbeskattningen i USA får emellertid ses i samband med där rådande aktiemarknad och mot bak- grund av det amerikanska skattesystemets uppbyggnad i olika delar. I dessa hänseenden föreligger väsentliga skiljaktigheter i jämförelse med vårt land. För utredningens del har det gällt att finna en lösning av aktie- vinstbeskattningen, som låter sig naturligt inordnas i vårt skattesystem och som står i överensstämmelse med grundprinciperna för detta system.
Alltsedan realisationsvinstbeskattningen infördes i vårt skattesystem har den ingått som en del av inkomstbeskattningen. Såsom framhållits i direk— tiven får detta anses innebära, att realisationsvinst i vart fall i viss ut- sträckning bör likställas med annan skattepliktig inkomst. Därmed framstår det också som naturligt att även skattepliktig realisationsvinst underkastas en beskattning i överensstämmelse med den för vårt skattesystem grund- läggande skatteförmågeprincipen.
Enligt utredningens uppfattning utgör inte ett slopande av nuvarande tids- begränsning av beskattningen av aktievinster något bärande skäl för att från- gå en vinstbeskattning som sammanfaller med skatteförmågeprincipen. Den ojämnhet i den faktiska beskattningen, som ett bibehållande av gällan- de beskattningsprincip kan anses medföra, begränsas dessutom på ett av- görande sätt genom de av utredningen i det följande föreslagna reglerna rörande beräkningen av den skattepliktiga realisationsvinsten.
Även andra förhållanden talar emellertid enligt utredningens uppfattning till förmån för en oförändrad beskattningsprincip vid en omläggning en- ligt här föreslagna grunder. I det föregående har utredningen föreslagit, att de ändrade reglerna inte skall gälla hela värdepappersområdet. Realisa- tionsvinster på obligationer och liknande värdepapper avses enligt utred- ningens förslag alltjämt bli föremål för beskattning enligt nu gällande reg- ler. Detsamma gäller realisationsvinstbeskattningen i fråga om lös egendom .i allmänhet. Frågan om den framtida utformningen av realisationsvinstbe- skattningen såvitt gäller fast egendom är föremål för särskild utredning inom 1963 års markvärdekommitté och i avvaktan på resultatet av detta ut- redningsarbete har aktievinstutredningen endast att konstatera att gällande realisationsvinstbeskattning även i denna del är direkt anknuten till in— komstbeskattningen. För egen del är utredningen av den uppfattningen, att samma grundprincip i vart fall bör gälla för realisationsvinstbeskattningen av all lös egendom och det är inte minst från denna utgångspunkt, som förslaget i fråga om avgränsningen av de nya reglernas tillämpningsområde får ses. Detsamma gäller den i ett följande särskilt kapitel behandlade frå- gan om avdragsrätt vid realisationsförlust.
Vid sidan av vad nu anförts av mera materiell innebörd kan rent prak- tiska synpunkter anläggas på frågan om beskattningsprincipen. Här må först framhållas, att en från inkomstbeskattningen avskild aktievinstbe-
"ib
skattning inte lämpligen synes kunna konstrueras såsom en fristående skatt i stil med vad som gäller i fråga om gällande indirekta beskattning. Denna bygger genomgående på en särskild skatteredovisning på grundval av registrering och speciell deklarationsskyldighet. Systemet kan dessutom sägas bygga på en kontinuerlig skattepliktig verksamhet, t.ex. i form av rörelse. Redan av vad nu antytts torde framgå att ett sådant system för en aktievinstbeskattning ter sig föga rationellt. Man torde därför även vid en i princip fristående aktievinstbeskattning få tänka sig att anknyta denna till den för inkomstbeskattningen gällande årliga deklarationsskyldigheten. I sådant fall torde inte de skattskyldiga behöva åläggas någon väsentligt större uppgiftsskyldighet än vad en i princip oförändrad, d.v.s. en direkt till inkomstbeskattningen anknuten vinstbeskattning, kan föranleda. Beaktas bör dock att åtskillnad på ett eller annat sätt måste göras mellan sådana vinster, för vilka de nya reglerna skulle äga tillämpning, och sådana vinster. för vilka nuvarande regler alltjämt skulle gälla. Detta kan innebära vissa komplikationer, speciellt i de fall avdragsgill realisationsförlust också upp- kommit.
För taxeringsarbetet och i ännu högre grad för det därpå följande de- biteringsarbetet har man emellertid att räkna med en ökad belastning vid den nu diskuterade utformningen av aktievinstbeskattningen. Den skatte- pliktiga realisationsvinsten eller rättare sagt sådan realisationsvinst, som inte faller under inkomstbeskattningen, måste taxeras för sig i varje sär- skilt fall och därefter dessutom debiteras för sig med uppdelning på stat- lig inkomstskatt och kommunalskatt. Även om debiteringsarbetet kan ske med anlitande av maskinella hjälpmedel och det dessutom kan finnas möj- ligheter till en schablonmässig fördelning av vinstskatten mellan stat och kommun, medför detta system nya, arbetskrävande insatser från be— skattningsmyndigheternas sida, som inte blott kan bli svårbemästrade utan dessutom vara till förfång för arbetet i övrigt.
Med hänsyn till vad nu anförts har utredningen funnit övervägande skäl tala för att grundprincipen för aktievinstbeskattningen inte bör ändras vid en omläggning av övriga beskattningsregler enligt utredningens för- slag. I överensstämmelse härmed har utredningens författningsförslag ut- formats så, att beskattningen av vinst vid avyttring av aktier och annan lös egendom alltjämt skall ingå såsom en integrerande del av den statliga och kommunala inkomstbeskattningen.
KAPITEL 14
Beskattningens höjd
Inledande allmänna synpunkter
Den faktiska beskattningen av vinst vid icke yrkesmässig realisation be- stämmes enligt nu gällande regler dels av vinstbeskattningens begränsning i tiden och dels av grunderna för beräkningen av den skattepliktiga vinsten. Genom den speciella avtrappningsregeln blir effekten en tidsbegränsad be- skattning efter degressiv skala. Såsom framhållits i direktiven kan såväl tidsbegränsningen som den degressiva skalan sägas ge uttryck för den vid nuvarande reglers tillkomst allmänt accepterade uppfattningen, att beskatt- ningen främst bör ta sikte på vinster, vilka framstår såsom resultatet av en spekulation. I den inledande historiska översikten över den svenska realisationsvinstbeskattningen har närmare redovisats de synpunkter, som legat till grund för utformningen av nu gällande bestämmelser.
Såvitt gäller beskattningen av realisationsvinst på aktier och annan lös egendom gäller f.n., att hela vinsten är skattepliktig, om den uppkommit genom avyttring inom två år från förvärvet. För senare uppkommen vinst sätter avtrappningsregeln in, varigenom skatteplikten vid avyttring under de tre därpå följande åren av den femåriga beskattningsperioden reduceras med 25 % för år till respektive 75, 50 och 25 % av vinsten. Efter fem år före- ligger ingen skatteplikt. Rätten till avdrag för realisationsförlust är såsom tidigare nämnts anknuten till vinstbeskattningen i den meningen, att av— dragsrätten inte är större än vad som skulle ha beskattats om realisatio— nen i stället medfört vinst.
Den vinst, som i enlighet med det nu anförda skall ligga till grund för beskattningen, utgöres av försäljningsintäkten med avdrag för alla omkost- nader för egendomens förvärvande och avyttring i form av erlagd köpe- skilling, inköps- och försäljningsprovision, stämpelkostnader m.m. Denna vinstberäkning motsvarar i princip skillnaden mellan försäljningsintäkten netto och anskaffningskostnaden brutto. Efter enahanda grunder beräknas avdragsgill realisationsförlust.
I det föregående har utredningen behandlat omläggningen av nuvarande regler med avseende på tillämpningsområdet, beskattningsperiodens längd och beskattningsprincipen. Genomgående för utredningens ställningstagan—
den i dessa hänseenden har varit att finna lösningar, som var för sig kan förväntas verksamt bidraga till att den i direktiven angivna målsättningen för en ändrad aktievinstbeskattning uppnås. Helt bestämmande för utred- ningens överväganden och ställningstaganden har därvid varit uttalandena i direktiven om att de nya reglerna skall erbjuda en skälig beskattning även vid längre tids innehav än som nu föranleder beskattning och dessutom verka på ett sätt, som är ägnat att öka rörligheten på aktiemarknaden och dämpa kursöverdrifter.
Denna målsättning för en ändrad aktievinstbeskattning kan sägas vara av minst lika stor betydelse när det gäller att ta ställning till frågor med av— seende på beskattningens höjd. Vad gäller kravet på en i tiden skälig beskatt- ning har utredningen emellertid dessutom haft att beakta, att de nya reglerna inte skall uppmuntra korttidsspekulationer. Aktievinstbeskatt- ningens utformning i dessa hänseenden kan inte ses som en fristående av— vägningsfråga. Beskattningens höjd och vad därmed sammanhänger kan inte betraktas som annat än en integrerande del i ett nytt regelsystem, vars samtliga komponenter är avsedda att leda fram till en beskattning i överensstämmelse med utredningsdirektivens målsättning. Såsom framhål- lits i annat sammanhang föreligger ett ömsesidigt samband mellan syste- mets olika delar och ett ställningstagande på en punkt påverkar direkt eller indirekt ställningstagandet i en annan punkt. Av särskild betydelse är, att utredningen inte funnit skäl föreligga för att vid ett slopande av gäl— lande tidsbegränsade beskattning frångå den hittills gällande beskattnings- principen. Detta ställningstagande betyder, att aktievinstbeskattningen både i den del, som avses falla under här föreslagna regler, och i den del, som inte berörs av dessa, alltjämt skall utgöra en del av den direkta inkomst- beskattningen. Vinst vid realisation av aktier skall därför alltjämt i skatte- hänseende betraktas såsom en inkomst. Därmed är det bestämningen av skatteplikten för denna inkomst som blir avgörande för vinstbeskattningens höjd vid övergång till här föreslagna ändrade regler. I detta avseende före- ligger således ingen principiell skillnad mellan dessa regler och de regler, som nu gäller och som avses skola gälla även i fortsättningen i fråga om realisationsvinster på annan lös egendom än aktier. Frågan om beskatt- ningens höjd inom det här föreslagna systemet får därmed också en naturlig anknytning till nu gällande skatteskala för realisationsvinst beträffande lös egendom.
Redan tidigare har utredningen framhållit, att uttalandet i direktiven med avseende på korttidsspekulationer tolkats så, att realisationsvinst av sådan karaktär bör beskattas fullt ut på samma sätt som nu gäller i fråga om vinster, som uppkommit vid avyttring inom två år. Enligt utredningens uppfattning är det emellertid också uppenbart, att i direktiven anförda synpunkter med avseende på beskattningens effekt på aktiemarknaden inte kan tillgodoses genom att vid ett slopande av gällande tidsbegränsning ock-
så slopa den reducering av beskattningen, som nuvarande avtrappningsregel erbjuder. Liksom hittills bör skillnad göras mellan aktievinster, som har karaktär av korttidsspekulation, och andra aktievinster inom ramen för vad som kan anses såsom en skälig beskattning.
Från denna utgångspunkt har det för utredningens del i första hand gällt att bedöma, huruvida den s.k. initialperioden för den i princip fulla aktie— vinstbeskattningen vid ett slopande av tidsbegränsningen bör såsom hittills vara två år eller om anledning föreligger för en förlängning eller förkortning av denna period. Ett ställningstagande i denna fråga synes emellertid inte kunna ske utan samtidigt beaktande av de nya reglernas utformning i fråga om aktievinster, som uppkommit efter initialperiodens utgång. Även vid en i tiden obunden beskattning föreligger möjlighet att åstadkomma en de- gressiv beskattning genom att på sätt som redan nu sker utnyttja en av— trappningsregel för en successiv reducering av skatteplikten. Det alternativ till en sådan utformning av det nya systemet, som enligt utredningens upp— fattning kan komma i fråga, skulle vara, att skatteplikten med en gång efter initialperiodens utgång fastställes till viss bestämd andel av realisa- tionsvinsten. Med en sådan enhetlig skattesats skulle beskattningen efter initialperiodens utgång bli i princip densamma oberoende av innehavstidens längd.
I detta sammanhang må nämnas, att utredningen även diskuterat en aktievinstbeskattning enligt någon form av en i tiden progressiv skala. En sådan utformning av beskattningen låter sig emellertid svårligen förena med en i princip full beskattning av vinster, som har karaktär av korttidsspeku— lation. Visserligen skulle en sådan skatteform kunna tänkas medföra viss stimulans till omsättningar för att utnyttja en förmånligare beskattning. Detta skulle emellertid ske på bekostnad av en hårdare beskattning av de mera långfristiga aktieplaceringarna, vilket skulle vara ägnat att än mera läsa denna del av aktiemarknaden. Då något motiv för en relativt sett hår- dare beskattning av långfristigare placeringar helt saknas enligt utred— ningens uppfattning, har en beskattning efter progressiv skala inte ansetts utgöra någon lösning, som bör ifrågakomma. Valet bör därför enligt utred— ningens mening stå mellan en successiv avtrappning av beskattningen till en nivå, som sedan bör gälla oberoende av innehavstidens längd, och en di- rekt nedsättning av beskattningen till denna nivå efter utgången av initial- perioden för den i princip fulla beskattningen.
Vid bedömningen av frågan om initialperiodens längd och beskattningens höjd efter denna period har utredningen även haft att beakta att de här föreslagna ändrade reglerna endast skall gälla en del av beskattningen av vinst på lös egendom. Detta aktualiserar frågan om behovet av att i möjlig mån åstadkomma en samordning av reglerna för den alltjämt tidsbegrän- sade vinstbeskattningen av lös egendom och för den här föreslagna i tiden obundna aktievinstbeskattningen. Med hänsyn till att realisationsvinstbe-
skattningen såvitt gäller fast egendom redan nu sker efter särskilda beräk- ningsgrunder och därtill är föremål för översyn inom 1963 års markvärde- kommitté har utredningen inte funnit anledning att i samordningsfrågan gå utanför ramen för beskattningen av realisationsvinst på lös egendom.
I anslutning till nu anförda mera allmänna synpunkter på avvägningen av beskattningens höjd i det nya systemet för aktievinstbeskat[ningen vill utredningen också något beröra en synpunkt av principiell karaktär, som aktualiserats av 1959 års värdesäkringskommitté. Såsom framgått av den i kapitel 4 lämnade redogörelsen för dess betänkande har kommittén även tagit upp de skatteproblem, som aktualiseras vid införande av vår- desäkrade indexlån. Kommittén har kommit till den uppfattningen att in- förandet av sådana indexlån måste förenas med en övergång från nominell till reell beskattning av inte endast kapitalinkomster och kapitalutgifter avseende sådana lån utan generellt av samtliga slags kapitalinkomster och kapitalvinster, bl.a. realisationsvinster på aktier. I fråga om aktier och andra värdepapper borde enligt kommitténs uppfattning en reell kapi— talvinstbeskattning vara relativt enkel att konstruera, eftersom vinsten i princip skulle utgöras av skillnaden mellan försäljningspriset och ett med ledning av index omräknat inköpspris. Underlaget för en sådan vinstbe- räkning borde utan större svårigheter kunna lämnas i de årliga självdeklara— tionerna.
Kommittén framhåller emellertid också, att det kan ifrågasättas om en reell beskattning är påkallad för samtliga realisationsvinster oavsett inne- havstidens längd och den avyttrade egendomens art. En sådan beskattning synes i och för sig vara mindre befogad när det gäller kortsiktiga kapital- placeringar i uppenbart spekulationssyfte än när fråga är om långsiktiga placeringar. Det torde också ligga närmare till hands att presumera ett spekulationssyfte om aktier avyttras inom en förhållandevis kort tidsrymd än exempelvis när en fastighet avyttras. Enligt kommitténs uppfattning synes det dock inte vara möjligt att förebringa en godtagbar bevisning rö- rande det bakomliggande syftet med placeringen och därför borde den reella beskattningsprincipen böra tillämpas generellt oavsett innehavstidens längd.
Värdesäkringskommitténs förslag rörande indexlån har hittills inte för— anlett något förslag till riksdagen. Därmed har inte heller den med sådana lån sammanhängande frågan om en övergång från nominell till reell beskatt- ning av kapitalinkomster och kapitalutgifter blivit aktuell. Denna princip— fråga har emellertid såsom framgått av det nyss anförda ett speciellt in- tresse för realisationsvinstbeskattningen och då inte minst aktievinstbe— skattningen. I och för sig synes möjligt att anknyta eu omläggning av rea- lisationsvinstbeskattningen till principen om en reell beskattning enligt de av värdesäkringskommittén antydda riktlinjerna. Enligt aktievinstutred—
ningens uppfattning bör emellertid en omläggning av realisationsvinstbe- skattningen efter vad som skulle kunna kallas realprincipen gälla hela om- radet för denna vinstbeskattning och därtill också genomföras på en gång. Aktievinstutredningens uppdrag gäller emellertid endast en del av realisa- tionsvins[beskattning-'en, varvid särskilt bör beaktas att frågan om den fram- tida utformningen av beskattningen av realisationsvinst på fast egendom är föremål för utredning inom 1963 års markvärdekommitté. Redan nu nämnda förhållanden gör att aktievinstutredningen för egen del inte ansett sig böra utforma sitt förslag med primärt sikte på en reell beskattning i denna skat- teforms egentliga bemärkelse. Härtill kommer emellertid att enbart det för- hållandet att skatteplikten efter initialperioden begränsas till en del av den totala vinsten kan sägas ge en skatteeffekt i linje med en beskattning enligt realprincipen. Avvägningen av skattepliktens storlek vid beskattning efter initialperiodens utgång kan därför också indirekt anses innebära en beskatt- ning enligt nämnda princip.
Aktievinstutredningen vill dock understryka, att avvägningen av beskatt- ningens höjd i det nya systemet primärt inte skett med utgångspunkt från realprincipen eller med särskilt beaktande av att inflationsvinster inte skall tagas till beskattning. Vad som i nuläget kan betraktas som inflationsvinst kan visserligen såvitt gäller de börsnoterade aktierna ganska väl beräknas på basis av kursutvecklingen på börsen och t.ex. utvecklingen av konsument- prisindex. I det sammanställda tabellmaterialet avseende kursutvecklingen för de börsnoterade aktierna samt deras avkastningsförhållanden redovisas också vad som utgör den reella värdestegringen resp. den reella avkast— ningen. Det gäller emellertid här utvecklingen under en gången tid och det kan ifrågasättas i vad mån detta material utgör ett riktigt underlag för en avvägning av beskattningens höjd enligt realprincipen. Härtill kom- mer den effekt, som de föreslagna ändrade reglerna för vinstbeskattningen kan få för aktiemarknaden. Utredningens ställningstaganden har därför i första hand skett med utgångspunkt från att de nya reglerna skall erbjuda en skälig beskattning som samtidigt är ägnad att öka rörligheten på aktie- marknaden och motverka kursöverdrifter. Vad utredningen inhämtat beträf- fande de börsnoterade aktierna har dock haft sin betydelse även vid en bedömning från nu nämnda utgångspunkt, eftersom utredningen därigenom kunnat bilda sig en uppfattning om var den övre gränsen för den i tiden obundna aktievinstbeskattningen rimligen bör ligga.
Innan utredningen mot bakgrund av vad nu anförts övergår till att be- handla avgränsningen i tiden av den i princip fulla beskattningen och av— vägningen av beskattningens höjd efter denna s.k. initialperiod bör här fastslås, att utredningen inte funnit anledning föreslå någon ändring av nu gällande grunder för beräkningen av realisationens resultat. Med ställ-
ningstagandet till förmån för en oförändrad beskattningsprincip för den i tiden obundna aktievinstbeskattningen framstår det som naturligt att skat- teplikten bör grundas på en nettovinstberäkning i överensstämmelse med nuvarande ordning. Likaså bör nettoresultatet utgöra grunden för avdrags- rätten för realisationsförlust.
Formellt innebär nuvarande regler att den vinst, som skall läggas till grund för beskattning, liksom den förlust, som medför avdragsrätt, fram- kommer som skillnaden mellan försäljningsintäkten brutto och omkostna— derna för förvärvet och försäljningen. Tidigare har antytts att utredningen funnit skäl föreligga för att vid sidan av en på en faktisk vinstberäkning baserad aktievinstbeskattning föreslå en förenklad och mera schablonmässig beräkningsmetod. Förslaget härom, som närmare redovisas i det följande, går ut på att viss procent av försäljningsintäkten tages till beskattning i stället för en viss procent av den faktiska vinsten. Även denna alternativa regel synes böra anknyta till nettoresultatet i den meningen, att beskatt- ningsunderlaget skall utgöras av försäljningsintäkten med avdrag för om— kostnaderna för aktieförsäljningen, t.ex. för försäljningsprovision och stäm- pelkostnader.
I nitialperioden
Principen att i skattehänseende skilja mellan kapitalvinster av spekulativ karaktär och andra kapitalvinster är något som inte endast kännetecknar den svenska realisationsvinstbeskattningen. Av den tidigare redogörelsen för internationell rätt på området framgår, att man även utomlands i all- mänhet utformat kapitalvinstbeskattningen så, att spekulationsvinster i princip likställes med annan skattepliktig inkomst och därmed tages till full beskattning. Sådana kapitalvinster, som inte anses vara av spekulativ karaktär, är antingen föremål för en reducerad beskattning, med eller utan tidsbegränsning, eller också helt undantagna från beskattning. I enlighet härmed är den i tiden obegränsade aktievinstbeskattningen utformad i Dan— mark och USA liksom den i år införda kapitalvinstbeskattningen 1 Stor— britannien. I bl.a. Västtyskland, Österrike, Nederländerna, Spanien och Luxemburg gäller återigen att beskattningen är begränsad till vad som be- traktas såsom spekulationsvinster.
Presumtionen för att en skattepliktig realisationsvinst föreligger är ge- nomgående, att vinsten uppkommit vid avyttring inom viss kortare tid från förvärvet av egendomen i fråga. Sker avyttringen inom den fastställda initialperioden tages vinsten till beskattning oavsett om den i det enskilda fallet verkligen är att betrakta såsom resultatet av en spekulation. Någon individualprövning av transaktionens verkliga karaktär sker således inte, utan beskattningen är i princip generell inom ramen för de allmänna reg- lerna för beskattningen. Det hindrar dock inte att speciella inskränkningar
i beskattningen kan förekomma vid sidan av särskilda regler för vissa typer av egendomsöverlåtelser, t.ex. i fråga om arv och gåvor. Såsom framhållits i annat sammanhang måste vinstbeskattningens utformning ses i samman- hang med det nationella skattesystemets uppbyggnad och mot bakgrund även av andra nationella förhållanden. Detta torde också vara den främsta anledningen till att det föreligger sådana väsentliga skiljaktigheter olika länder emellan beträffande både kapitalvinstbeskattningens allmänna om- fattning och den i princip fulla beskattningen av vad som är att betrakta som spekulationsvinst.
Nuvarande tidsbegränsade svenska realisationsvinstbeskattning kan så- som framhållits i direktiven sägas vara uttryck för en beskattning av spe- kulationsvinster, varvid dock den fulla beskattningen är begränsad till vinster, uppkomna inom två år från förvärvet. Om denna tvåårsgräns i vår nuvarande aktievinstbeskattning betraktas som kriteriet för vad som är att anse som egentliga spekulationsvinster, ger en internationell jämförelse vid handen, att samma tidsgräns förekommer på andra håll men också att spekulationsvinstbeskattningen i åtskilliga länder anknutits till en kortare tidsgräns. Detta gäller såväl i fråga om länder med en i tiden obunden aktie- vinstbeskattning som i fråga om länder med beskattning enbart av spekula- tionsvinster. Sålunda utgör tidsgränsen endast sex månader i USA och Väst- tyskland samt tolv månader i Storbritannien, Österrike, Spanien, Luxem- burg och Indien. Gränsen två år förekommer, förutom i Sverige, i Danmark och i Mexico.
Viss reservation måste göras för att denna internationella jämförelse inte endast är ofullständig utan dessutom kan vara inaktuell. De lämnade upp- gifterna visar dock, att man i många länder bedömer spekulationsvinst som resultatet av en mera kortsiktig transaktion än vad den fulla beskattningen enligt gällande svenska realisationsvinstbeskattning ger uttryck för. Detta ger anledning att ompröva nuvarande tvåårsgräns vid en omläggning till en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning. Andra och till synes starkare skäl kan emellertid anföras för att vid en sådan omläggning avkorta initialperio- den för den fulla aktievinstbeskattningen.
Målsättningen för utredningens arbete är enligt direktiven att utforma aktievinstbeskattningen på ett sätt som är ägnat att eliminera den fastlås— ning av aktiemarknaden, som skattetänkandet vid nuvarande beskattnings- regler inbjuder till. För att på detta sätt ernå en ökad rörlighet på aktiemark- naden som därtill skall få en dämpande effekt på kursöverdrifter, är det en- ligt utredningens uppfattning av väsentlig vikt, att beskattningen snabbt reduceras till den nivå, som sedan skall gälla oavsett innehavstidens längd för de försålda aktierna. Uppenbart är att initialtiden för den fulla beskatt- ningen har stor betydelse i detta sammanhang. Den fulla beskattningen måste i sig själv alltid medföra en läsning och ju kortare tiden för denna beskattning är ju snabbare kan man förvänta att en omsättning kan bli
aktuell, speciellt om aktieplaceringen från början är av kortsiktig natur. Vad nu sagts får anses gälla oavsett om beskattningen efter initialperiodens utgång avtrappas successivt eller reduceras med en gång till en definitiv lägre nivå. Dock torde man härvidlag våga påstå, att initialperiodens längd har större betydelse för en ökad rörlighet på aktiemarknaden, om beskatt— ningen efter denna periods utgång reduceras med en gång och inte genom en successiv avtrappning. Utredningens förslag i det följande beträffande beskattningens höjd efter utgången av tiden för den fulla beskattningen skulle mot denna bakgrund utgöra motiv för en kortare initialperiod än två år. Utredningen har också övervägt, att begränsa perioden i vart fall till ett år.
En sådan åtgärd måste emellertid vägas mot att de nya reglerna inte skall uppmuntra korttidsspekulationer och det berättigade kravet på en full be— skattning av kortsiktiga spekulationsvinster. Enligt utredningens uppfatt- ning är det inte möjligt att anlägga annat än en tidsaspekt på bedömningen av vad som i förevarande beskattningshänseende är att anse som resultatet av en korttidsspekulation. Det synes också uteslutet att härvidlag bygga på en individuell bedömning. Avgränsningen i tiden av spekulationsvinstbe— skattningen måste m.a.o. ges en generell giltighet.
De i och för sig motstridiga kraven på ökad rörlighet på aktiemarknaden och en beskattning, som ej uppmuntrar korttidsspekulationer, gör frågan om initialperiodens längd till en skälighetsbedömning, varom delade me- ningar helt naturligt kan råda. Utredningen har emellertid för egen del kommit till den uppfattningen, att visst företräde bör ges en sådan av- gränsning av initialperioden, som i första hand tillgodoser berättigade krav på full beskattning av kortsiktiga spekulationsvinster. Kravet på ökad rör- lighet på aktiemarknaden bör i möjlig mån tillgodoses genom avvägningen av beskattningens höjd i fråga om aktievinster efter initialperiodens ut- gång.
Med hänsyn till vad nu anförts har utredningen inte funnit skäligt att föreslå någon avkortning av den initialperiod, som redan nu gäller för full realisationsvinstbeskattning. Å andra sidan har utredningen inte heller funnit anledning att för den i tiden obundna aktievinstbeskattningen före- slå någon förlängning av nuvarande initialperiod om två år. Med detta ställ- ningstagande ernås automatiskt den praktiska fördelen, att samma initial- period alltjämt skulle gälla för aktievinstbeskattningen enligt här föreslag- na regler och den beskattning av realisationsvinster på annan lös egendom, som även i fortsättningen skulle ske enligt nu gällande regler. En samord- ning av beskattningsreglerna i detta hänseende bör vara av visst värde.
[ enlighet med det nu anförda har den av utredningen föreslagna ändrade aktievinstbeskattningen utformats så, att hela vinsten skall tagas till be- skattning såsom inkomst när skattepliktig aktieförsäljning sker inom två år från förvärvet.
Enligt utredningens redan tidigare deklarerade uppfattning är den främsta orsaken till den fastlåsning av aktiemarknaden, som nuvarande realisa- tionsvinstbeskattning otvivelaktigt bidrar till, att beskattningen är tidsbe- gränsad. Skattefriheten för aktievinst efter så kort innehavstid som fem år utnyttjas allmänt, eftersom denna förmån som regel utgjort ett väsent- ligt motiv för aktieplaceringen och man därför redan vid anskaffningen ut- gått från att behålla aktierna i minst fem år för att tillgodogöra sig en skatte- fri värdestegring vid sidan av avkastning i form av årlig utdelning.
Vad nu sagts medför emellertid också enligt utredningens mening, att den successiva avtrappningen av beskattningsunderlaget för Vinst efter två års innehavstid inte kan förväntas ha någon större betydelse för aktieägar- nas benägenhet att avyttra sina aktier före utgången av den femåriga be— skattningsperioden. När avtrappningsregeln sätter in återstår endast tre år av denna period, vilket normalt bör betyda att förutsättningarna för att avvakta skattefriheten är större än när aktierna förvärvades. Att skatteplik- ten, d.v.s. beskattningsunderlaget, reduceras successivt med 25 % av vins- ten för år under den återstående delen av beskattningsperioden torde i nor- malfallet inte påverka benägenheten att sälja med mindre än att man bedö- mer resultatet av en realisation med reducerad skatteplikt såsom direkt el- ler på sikt mera förmånlig än en senare skattefri realisation. Därmed torde man också våga påstå, att nu gällande avtrappningsregel har sin egentliga betydelse begränsad till de fall, då en aktieägare av en eller annan anled- ning är nödsakad att avyttra aktier ilman beskattningsperioden löpt ut.
Det sist anförda förtar emellertid inte enligt utredningens uppfattning effekten av det femåriga skattetänkande, som nuvarande regler inbjuder till och som dessutom får anses vara klart dokumenterat. Såsom det Vik- tigaste medlet för att bryta detta skattetänkande med därav följande fast- låsning av aktiemarknaden får ses utredningens förslag om att slopa tids- begränsningen i vinstbeskattningen för den betydelsefullaste delen av aktie- marknaden. Enbart det förhållandet att aktievinstbeskattningen i denna del göres oberoende av innehavstidens längd bör enligt utredningen vara ägnat inte endast att främja rörligheten på marknaden utan också att dämpa aktiekurserna. Av kanske lika väsentlig betydelse i dessa hänseenden torde emellertid vara, att beskattningens höjd i fråga om vinstrealisationer efter utgången av initialperioden för den i princip fulla beskattningen avväges så att den ger en skälig beskattning, på ett sätt dessutom som inte ger an- ledning till något speciellt marknadspåverkande skattetänkande.
Av redogörelsen i närmast föregående avsnitt har redan framgått, att utredningens förslag till omläggning av gällande aktievinstbeskattning går ut på en reducering av skatteplikten vid realisation efter utgången av en tvåårig initialperiod för i princip full beskattning. Härmed anknyter ut-
redningens förslag till nu gällande realisationsvinstbeskattning. Vidare må erinras om, att utredningens ställningstagande till förmån för en oförändrad initialperiod om två år i första hand skett mot bakgrund av att de nya reglerna enligt direktiven inte skall gynna korttidsspekulationer. Till grund för detta ställningstagande har emellertid också legat den uppfattningen, att de i direktiven anförda kraven på regler, ägnade att främja rörligheten och dämpa aktiekurserna, bör tillgodoses genom avvägningen av beskatt- ningens höjd för den i tiden obundna vinstbeskattningen efter initialperio- dens utgång. Det spörsmål, som därmed i första hand aktualiseras gäller såsom redan tidigare antytts, om beskattningen av vinstrealisationer efter initialperioden skall anknytas till en avtrappningsregel av samma eller an- nan utformning som den nu gällande eller med en gång reduceras till den nivå, som skall gälla oberoende av innehavstidens längd.
Mot bakgrund av erfarenheterna från gällande realisationsvinstbeskatt— ning kan mot en avtrappningsregel, varigenom underlaget för en i tiden obegränsad aktievinstbeskattning successivt reduceras, riktas den anmärk— ningen, att regeln i sig själv ger anledning till ett skattetänkande med åter— verkningar på benägenheten att sälja innan beskattningen reducerats till den lägsta nivån. Avtrappningsperiodens längd liksom avvägningen av av- trappningsskalan torde dock inte sakna betydelse i fråga om nämnda effekt. Man torde sålunda kunna utgå från, att en snabb avtrappning bedömes ge större skatteförmån än en avtrappning med längre utsträckning i tiden. Detta torde gälla oavsett om avtrappningsregeln erbjuder en årlig men samtidigt relativt liten reducering av beskattningsunderlaget eller om regeln erbjuder större reduceringar med längre intervall. Detta resonemang skulle innebära, att en snabb avtrappning skulle föranleda en mera kortsiktig men samtidigt hårdare fastlåsning av marknaden motsvarande vad som nu- varande tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning ger upphov till.
Med hänsyn till att aktier i så betydande utsträckning används för lång— siktiga placeringar har man emellertid att räkna med, att även en långsammare avtrappning av beskattningsunderlaget över en längre tids- period medför en av skattehänsyn betingad läsning av aktiemarknaden. Bästa förutsättningen för att undgå en sådan effekt och därmed samtidigt i möjlig mån tillgodose de i direktiven angivna kraven med avseende på beskattningens utformning från marknadssynpunkt anser utredningen där— för vara, att de ändrade reglerna för aktievinstbeskattningen utformas utan någon avtrappningsregel för realisationer efter utgången av den föreslagna tvååriga initialperioden.
Det förhållandet att nuvarande regler för beskattning av realisationsvinst på lös egendom avses äga fortsatt tillämpning i de delar, som faller utom tillämpningsområdet för den ändrade aktievinstbeskattningen, skulle i och för sig kunna anses utgöra ett skäl för en anknytning av den ändrade be- skattningen till gällande avtrappningsregel. Detta skulle innebära, att den
217 i tiden obundna vinstbeskattningen enligt lägsta skattesats skulle sätta in efter fyra års innehavstid, medan avyttring inom tre eller fyra år liksom hittills skulle ge ett beskattningsunderlag motsvarande 75 resp. 50 % av vinsten. Om beskattningsunderlaget för vinst efter fyra år reduceras ytter- ligare, antingen till 25 % av vinsten eller annan vinstandel, torde man med fog kunna förvänta en fortsatt av skatteskäl betingad låsningseffekt. Skill- naden jämfört med nuvarande regler skulle närmast bli ett skattetänkande inte på fem år men väl på fyra. Ett sådant resultat av en omlagd aktievinst- beskattning anser utredningen inte vara tillfyllest för att tillgodose den i di- rektiven angivna allmänna målsättningen för det nya systemet.
Frågan om en successiv avtrappning eller omedelbar definitiv reducering av beskattningsunderlaget torde emellertid inte kunna behandlas utan ett samtidigt beaktande av reduceringens storlek för den slutliga i tiden obund- na aktievinstbeskattningen. Här mä inskjutas att utredningen i fråga om alternativet med en bestående avtrappningsregel diskuterat olika skalor för den successiva reduceringen av beskattningsunderlaget. Utredningen har dock inte funnit anledning att närmare redovisa de olika lösningar som härvid diskuterats eftersom frågan med utredningens slutliga ställningsta- gande blivit inaktuell. Till utgångspunkt för detta ställningstagande kan därför lika väl tagas nuvarande regel om en successiv årlig reducering av beskattningsunderlaget med 25 % av totala vinsten, d.v.s. skatteskalan 100, 100, 75, 50 och 25 % för nuvarande femåriga beskattningsperiod.
Vid en omedelbar och definitiv reducering av beskattningsunderlaget efter den föreslagna tvååriga initialperioden för i princip full beskattning kan re- sultatet sägas bli en direkt skattelättnad, om den i tiden obundna skatte- satsen sättes lägre än den skattesats som skulle bli tillämplig enligt nu gäl- lande avtrappningsregel. Vid en skattesats av 50 % skulle denna effekt dock vara begränsad till vinstrealisationer inom tredje året från förvärvet, då enligt gällande regler 75 % av vinsten tages till beskattning. Sättes den de- finitiva skattesatsen än lägre blir de nya reglerna förmånligare även vid realisationer inom fjärde året och eventuellt även inom femte året från för— värvet. Utredningen anser dock inte att konsekvenser av denna innebörd utgör hinder för en omedelbar och definitiv reducering av beskattningsun- derlaget vid ett samtidigt slopande av tidsbegränsningen i aktievinstbeskatt- ningen. Denna åtgärd medför en skärpning av beskattningen av väsentligt större reell betydelse än den skattelättnad som avvägningen av beskattning- ens höjd inom nuvarande beskattningsperiod kan medföra. Då erfarenheter- na enligt utredningens uppfattning klart givit vid handen, att aktievinst— realisationer nu endast undantagsvis förekommer före beskattningsperio— dens utgång, kan effekten i nämnda hänseende vid en omedelbar, definitiv reducering av skatteplikten i praktiken anses begränsad till de fall, då skattefriheten eller en lägre beskattning av en eller annan anledning inte kan utnyttjas.
Av större betydelse är emellertid, att skattetänkandet och därav följande läsning av marknaden elimineras i möjlig män. Den bästa förutsättningen härför är, enligt utredningens redan tidigare deklarerade uppfattning, att beskattningsunderlaget efter initialperiodens utgång inte göres beroende av innehavstidens längd. Även om avvägningen av skattens höjd härvidlag kan i något fall leda till en lindrigare beskattning än om vinstrealisatio- nen i stället omfattats av nuvarande regler bör detta kunna godtagas om man samtidigt har anledning antaga att de nya reglerna är ägnade att till- godose det primära syftet, nämligen att främja en ökad rörlighet på aktie- marknaden och dämpa aktiekurserna.
Mot bakgrund av vad nu anförts förordar utredningen därför, att beskatt— ningsunderlaget i fråga om sådan aktievinstbeskattning, som faller inom tillämpningsområdet för här föreslagna ändrade regler, skall reduceras med en gång till en nivå, som efter initialperiodens utgång skall gälla obe- roende av innehavstidens längd. De nya reglerna har utformats i överens- stämmelse härmed.
Skatteskalan
Med ställningstagandet till förmån för en omedelbar och definitiv reduce- ring av beskattningsunderlaget vid vinstrealisationer efter initialperiodens utgång kan frågan om höjden av den reducerade beskattningen bedömas för sig med bortseende från skatteskalan för den beskattning av realisations- vinster på lös egendom, som alltjämt skall ske enligt gällande regler. Skatte- skalan för den ändrade aktievinstbeskattningen skulle enligt huvudregeln komma att bestå av endast två skattesatser, nämligen 100 % för vinster vid realisation under den tvååriga initialperioden och en lägre procent för se- nare vinstrealisationer. Med skattesats förstås här den del av vinsten som skall upptas till beskattning och alltså inte vad som av vinsten skall utgå i skatt. Det må beaktas, att ytterligare en skattesats tillkommer genom det senare behandlade förslaget om en schablonmässig alternativregel. Denna regel är emellertid anknuten till försäljningsintäkten och skiljer sig därför helt från grunderna för den beskattning som skall ske enligt här ifråga- varande skatteskala.
Vid avvägningen av beskattningens höjd efter initialperioden har utred- ningen givetvis haft att taga särskild hänsyn till uttalandena i direktiven om att de nya reglerna skall ge en skälig beskattning. Detta förutsätter en avvägning under beaktande såväl av de berättigade krav, som samhället äger ställa på en beskattning av vinster varom här är fråga, som av aktie- ägarnas lika berättigade krav på en rimlig beskattning av vinster, som fram- kommit genom realisation av egendom, som förvärvats för att garantera ett kapitals realvärde. Det är härvidlag viktigt att aktievinstbeskattningen inte avpassas så att den visserligen framstår som neutral men samtidigt verkar avskräckande på intresset att placera kapital i aktier. Denna effekt
förstärkes ytterligare om beskattningen blir så hög att den uppenbarligen missgynnar aktieplaceringar i jämförelse med andra placeringsmöjlig- heter.
tvvägningen av beskattningens höjd med hänsyn till aktieägarnas in- tressen sammanfaller nära med näringslivets intressen. Kapitalförsörjning— en för det svenska näringslivet är en vital fråga som enligt utredningens upp- fattning måste beaktas i sammanhanget. Förutsättningarna för att exempel- vis bilda aktiebolag, utöka aktiekapitalet genom nyemissioner eller få sådan spridning av aktierna som möjliggör en introduktion på fondbörsen bör i princip inte påverkas av reglerna för aktievinstbeskattningen. Å andra sidan kan inte heller bortses från att den svenska aktiemarknaden, enligt kursutvecklingen för de börsnoterade aktierna, Vlsat en utveckling, som främst verkar influerad av ett mer eller mindre spekulativt inflationstän— kande. Visserligen kan denna utveckling också ha väsentliga positiva verk— ningar för aktiebolagens kapitalförsörjning via nyemissioner, men kvar står dock att vinsterna vid aktierealisationer i första hand kommer dem till godo som placerat kapital i aktier. För många aktieägare framstår aktie- innehavet numera inte såsom ett delägarskap i bolaget utan endast som ett bevis på en fungibel tillgång, som i regel garanterar kapitalets realvärde. Vad nu sagts ändrar emellertid inte det faktum, att aktierna representerar kapital som arbetar i och är nödvändigt för det enskilda näringslivet.
Av utredningens undersökningar rörande kursutvecklingen m.m. för börsaktierna och aktierna på fondhandlarnas kurslista har framgått, att kurserna under den senaste tjugoårsperioden i genomsnitt stigit ungefär dubbelt så mycket som den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindcx. Ser man enbart till den senaste tioårsperioden är den genomsnittliga kurs- uppgången i förhållande till konsumentprisindex ännu större. Detta gäller den genomsnittliga kursutvecklingen. Denna har dock ingalunda varit enhetlig utan betydande skillnader föreligger såväl med avseende på branschtillhörighet som aktietyp. Vad nu sagts belyses ytterligare av den särskilda undersökningen av avkastningsförhållandena i fråga om de en- skilda börsnoterade aktierna under senaste tjugoårsperiod, som utred- ningen låtit verkställa.
Trots nu nämnda skillnader skulle likväl den genomsnittliga kursutveck- lingen kunna tagas till utgångspunkt för avvägningen av vad som utgör en skälig aktievinstbeskattning enligt de ändrade reglerna efter den två- åriga initialperioden. Nämnda kursutveckling innebär, att aktievärdena under ifrågavarande perioder ökat ungefär dubbelt mot vad som erfordrats för att behålla det i aktier investerade kapitalets realvärde. Halva kurs— uppgången representerar alltså en värdetillväxt utöver penningvärdeföränd- ringen under samma tid. Det skulle därför kunna hävdas, att en beskatt— ning av halva värdestegringsvinsten under denna tid varit rimlig i den
meningen, att beskattningen genomsnittligt sett lämnat kapitalets realvärde orört.
Detta resonemang bygger emellertid på utvecklingen under en gången tid och kan inte utan vidare överföras på en beskattning, som skall gälla fram- åt i tiden. Även om utsikterna för det svenska näringslivet är gynnsamma är det likväl omöjligt att förutsäga den framtida kursutvecklingen. Någon hänsyn har inte heller tagits till det risktagande, som trots allt är förenat med en aktieplacering. Betydelse måste enligt utredningens uppfattning till- mätas det förhållandet att aktievinstbeskattningen inte utformas så att den gör aktierna mindre attraktiva såsom placeringsobjekt, inte minst från näringslivets synpunkt. Vidare måste beaktas, att det förda resonemanget bygger på den genomsnittliga kursutvecklingen. Den faktiska värdesteg- ringen i de enskilda fallen visar stora skillnader. Särskilt bör uppmärk- sammas, att vissa börsaktier visat en kursutveckling, som nära samman— faller med eller understiger uppgången i prisnivån mätt i konsument- prisindex. Det sista gäller t.ex. preferensaktier. Uppenbarligen är detta inte något, som varit speciellt kännetecknande för den gångna tiden, utan något, som man har att räkna med även i framtiden.
Utredningen har därför kommit till den slutsatsen, att de verkställda un- dersökningarna av kursutvecklingen för börsaktierna inte ger ett underlag som direkt kan läggas till grund för avvägningen av beskattningens höjd efter initialperioden. Såtillvida bör dock dessa utredningar ha betydelse, att de ger en indikation var den övre gränsen för denna beskattning kan anses ligga. Enligt utredningens uppfattning bör denna högsta gräns vara, att hälften, d.v.s. 50 %, av vinsten tages till beskattning såsom skattepliktig inkomst. En högre procentsats skulle rent psykologiskt kunna leda till en fastlåsning av marknaden, vilket skulle gå stick i stäv med önskemålet om ökad rörlighet enligt utredningens direktiv.
På sådant sätt kan inte något lägsta gränsvärde för den reducerade be— skattningen bestämmas. Härvidlag är dock gränsen ganska given från en annan utgångspunkt. Enligt utredningens uppfattning kan det nämligen inte ifrågakomma, att den i tiden obegränsade aktievinstbeskattningen sättes lägre än vad som motsvarar den lägsta skattesatsen enligt nu gällande skat- teskala. En lägre skattesats tillgodoser nämligen inte direktivens krav på en skälig beskattning. Den undre gränsen bör alltså vara, att 25 % av vinsten tages till beskattning såsom skattepliktig inkomst.
Beskattningsunderlaget för den reducerade och i tiden obundna aktievinst— beskattningen bör alltså enligt utredningens mening ligga någonstans mel- lan 25 och 50 % av vinsten. I ett läge där totala inkomstskatten utgör hälften av den beskattningsbara inkomsten skulle den faktiska aktievinstbeskatt- ningen då komma att ligga mellan ca 12,5 och 25 % av hela vinsten. Detta skulle kunna sägas bli den normala skatteeffekten för flertalet juridiska personer medan skatteeffekten för fysiska personer med hänsyn till in-
komstläget kan bli både mindre och större, dock i princip inte mer än 20 resp. 40 92: med hänsyn till den s.k. 80-procentsregeln vid inkomstbeskatt- ningen.
Det förhållandet att den faktiska skatteeffekten för fysiska personer ge- nom den progressiva inkomstbeskattningen blir beroende av den skatt- skyldiges inkomstläge bör mot bakgrund av vad utredningen tidigare anfört inte tillmätas någon avgörande betydelse för den slutliga avvägningen av skattesatsen för den reducerade aktievinstbeskattningen. Att en högre skat— tesats leder till en jämförelsevis högre faktisk vinstbeskattning i de högre inkomstlägena står helt i överensstämmelse med vårt skattesystem. Å andra sidan måste avvägningen av skattesatsens höjd ske med beaktande av de negativa låsningseffekter som en för högt satt skattesats kan föranleda. För att i möjlig mån tillgodose direktivens målsättning om ökad rörlighet bör därför skattesatsen enligt utredningens uppfattning närmast anpassas efter den lägsta skattesatsen i skatteskalan för nu gällande realisationsvinstbe- skattning av lös egendom. En skälig avvägning för den i tiden obund- na beskattningen av aktievinster efter utgången av den tvååriga initial- perioden anser utredningen därför vara, att 30 % av vinsten tages till be- skattning såsom skattepliktig inkomst. Denna procentsats kan sägas i nor- malfallet medföra en faktisk skatteeffekt motsvarande 15 år 20 % av hela aktievinsten.
I enlighet med det nu anförda innebär utredningens förslag att huvud- regeln för den i tiden obundna aktievinstbeskattningen skall vara, att hela vinsten tages till beskattning såsom skattepliktig inkomst, när vinsten upp- kommit genom realisation inom två år från förvärvet, och att vid senare av- yttring 30 % av vinsten tages till beskattning såsom inkomst. Sistnämnda procentsats skall dock gälla även inom tvåårSperioden, när fråga är om vinst vid sådan tvångsmässig avyttring som avses i 35 g 4 mom. första stycket komlnunalskattelagen.
[ detta sammanhang bör emellertid också fastslås, att den ovan föreslag- na skatteskalan skall äga generell tillämpning, såvida inte den i det föl- jande behandlade schablonmässiga alternativregeln i stället väljes av den skattskyldige. Utredningen har diskuterat om det kan anses föreligga be— hov av att i speciella fall ytterligare reducera beskattningen genom en skattesatsdifferentiering eller genom en särskild reduceringsregel för vinst- beräkningen. Utredningen har dock inte funnit behov föreligga för några andra Specialregler med avseende på beskattningsunderlaget eller beskatt- ningens höjd än sådana, som är betingade av övergången till det nya systemet.
Schablonregeln
[ överensstämmelse med uttalandena i direktiven bygger utredningens för- slag till ändrad aktievinstbeskattning på samma princip som redan nu
gäller för realisationsvinstbeskattningen. Härmed åsyftas att beskattningen även enligt de i det föregående föreslagna ändrade legierna skall ske på grundval av det faktiska resultatet av den skattepliktiga försäljningen. ] fråga om grunderna för den härför erforderliga result..ll'eräkningen har utredningen inte funnit anledning att föreslå någon ändring Avgörande för beskattningen är därför i första hand det nettoresultat, som aktierealisa- tionen givit.
Utredningen har emellertid varit medveten om, att ett slopande av tids- begränsningen för här ifrågavarande aktievinstbeskattning kommer att med- föra ökade svårigheter för de skattskyldiga att verkställa en riktig resultat- beräkning och att man därför också måste ställa större krav på de skatt- skyldiga med avseende på underlag m.m. för framtida aktievinstberäkning- ar än vad nuvarande tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning erford- rar. Vid de sammanträffanden utredningen haft med företrädare för olika intressegrupper har inte minst denna aspekt på en i tiden utsträckt aktievinstbeskattning förts fram. Det har därför varit angeläget för utred- ningen att finna lösningar som kan vara ägnade att underlätta de skatt- skyldigas deklarationsplikt utan att effektiviteten i beskattningen åsido— sättes. Frågan är av väsentlig betydelse inte blott vid ett fullt genomfört system utan kanske av än större betydelse under övergångsskedet från nu gällande till här föreslagna ändrade regler. I fråga om beskattningen av vinster på aktier, som både inköpts och försålts efter de nya reglernas ikraftträdande är frågeställningen mera av rent teknisk art samtidigt som man kan ställa större krav på de skattskyldiga med avseende på underlag m.m. för beräkning av framtida skattepliktiga aktievinster. I övergångsske- det, där alltså aktierealisationen sker efter de nya reglernas ikraftträdande men aktierna förvärvats dessförinnan, tillkommer andra faktorer. Man har härvid bl.a. att beakta förvärv som skett så långt tillbaka i tiden, att reali- sationen skulle vara skattefri enligt nuvarande regler. I sådant läge har en enskild aktieägare inte haft någon anledning att av skatteskäl bevara veri- fikationer angående aktieförvärvet. Härtill kommer, att den enligt de nya reglerna i princip skattepliktiga realisationen kan bli aktuell först långt fram i tiden. Arvs- och gåvofallen får därvid särskild betydelse. Vad nu antytts har direkt samband med behovet av åtgärder för att eliminera en inte acceptabel retroaktivitet i den ändrade aktievinstbeskattningen.
Den följande redogörelsen tar i första hand sikte på förhållandena vid en fullt genomförd aktievinstbeskattning enligt utredningens förslag och där alltså frågan gäller beskattningen av vinster, som helt år att hänföra till ti- den efter de nya reglernas ikraftträdande. Vad utredningen föreslår har emellertid betydelse även i fråga om övergångsskedet och de därmed sam- manhängande problemen har också haft en avgörande betydelse för ut- redningens ställningstagande i den nu aktuella frågan.
Redan vid nuvarande tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning kan be-
räkningen av det faktiska resultatet av en skattepliktig eller avdragsgill aktierealisation vara svår att utföra. Svårigheterna ligger inte på intäktssi- dan, eftersom försäljningssumman alltid är aktuell. Det är de från brutto- intäkten avdragsgilla omkostnaderna, som kan föranleda beräkningssvå- righeter, och speciellt gäller detta den i sammanhanget väsentligaste pos- ten, nämligen de sålda aktiernas anskaffningsvärde. Visserligen bör man, när en skattepliktig realisation skett enligt nuvarande tidsbegränsade vinst- beskattning, normalt kunna utgå från, att den skattskyldige vet och kan styr— ka anskaffningskostnaden för aktier, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har emellertid det ursprungliga förvärvet Ökat ge- nom en fondemission eller genom att aktieägaren utnyttjat sin tecknings- rätt vid en nyemission kan resultatberäkningen kompliceras. I sådana fall gäller i princip, att på detta sätt erhållna nya aktier anses förvärvade samti- digt som de ursprungliga aktierna. Har dessa innehafts i minst fem år kan därför aktier, som erhållits genom ny— eller fondemission, säljas skattefritt oaktat innehavstiden för dessa nya aktier faktiskt varit kortare än fem år. Sker återigen försäljningen inom fem år från förvärvet av de ursprungliga aktierna föreligger en skattepliktig realisation, om vinst uppkommit. ] sådant fall lägges det vederlag, som erlagts för nyemitterade aktier och andra med förvärvet förenade omkostnader, till den ursprungliga anskaff- ningskostnaden och ingår därmed i det avdragsgilla beloppet vid vinstbe- räkningen. Den med hänsyn till det ursprungliga förvärvet gällande skatte- satsen blir tillämplig på försäljningen, även om denna helt eller delvis avser sådana genom ny- eller fondemissioner erhållna aktier, som innehafts kor- tare tid än de ursprungliga aktierna. Vad nu anförts gäller även vid beräk- ning av avdragsgill realisationsförlust.
Utnyttjar aktieägaren inte möjligheten att förvärva ytterligare aktier vid en nyemission utan säljer de teekningsrätter som det gamla aktieinneha- vet representerar, är detta en försäljning som faller under realisationsvinst- beskattningen, om den sker inom fem år från förvärvet av de bakomliggan- de aktierna. Det ankommer således på den skattskyldige att deklarera så- dana försäljningar av teekningsrätter som om det gällt en motsvarande för- sälj ning av tidigare förvärvade aktier.
De med nu antydda förhållanden sammanhängande svårigheterna att verkställa en riktig beräkning och riktig redovisning i deklaration av en uppkommen realisationsvinst på aktier har som nämnts givit sig till känna redan vid nu tidsbegränsade realisationsvinstbeskattning. Enligt utredning- en kan man inte bortse från att dessa svårigheter måste accentueras vid övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning. Man har att räkna med ett betydligt ökat antal skattepliktiga aktierealisationer som föregåtts av nyförvärv genom fond- och nyemissionerna vid sidan av direkta nyför- värv på den allmänna marknaden. Sådana förändringar i aktieinnehavet kan sträcka sig över en lång tid innan en skattepliktig realisation sker. Det
gäller då för den skattskyldige att ha tillgång till uppgifter om tidpunk- ten för varje tillskott i aktieinnehavet och om kostnaderna härför i form av köpeskilling, provision, stämpelkostnader m.m. Men även med tillgång till sådana uppgifter, som det i och för sig bör ligga i aktieägarens intresse att försäkra sig om, kan resultatberäkningen av en aktierealisation vara för- enad med svårigheter. Ett annat förhållande av betydelse i sammanhanget är, att anskaffningsvärdet i vissa fall bygger på en värdering och inte på ett faktiskt, marknadsmässigt inköpspris. Detta gäller t.ex. då aktierna för- värvats i samband med en rörelses ombildning till aktiebolag.
Utöver det nu anförda har man emellertid också att allvarligt räkna med, att det för en riktig resultatberäkning erforderliga underlaget kan ha för- kommit utan den skattskyldiges egen förskyllan. Orsaken härtill kan vara brand eller annan skadegörelse, men också att man inte haft anledning räk- na med att för all framtid bevara vissa uppgifter av speciell karaktär. Den— na aspekt har givetvis speciell betydelse i fråga om nu befintliga aktieinne- hav, som därtill är av så gammalt datum, att skattefrihet för vinstgivande realisation skulle föreligga enligt nu gällande regler. Dock torde vad nu an- förts ha större giltighet i fråga om fysiska personers aktieplaceringar än i fråga om de juridiska personernas.
Utredningen är dessutom medveten om att särskilda problem i förevaran- de hänseenden kan uppkomma genom att nuvarande undantag från realisa- tionsvinstbeskattning av aktier, förvärvade genom arv, testamente eller gåva föreslås slopat vid den i tiden obundna aktievinstbeskattningen. Utred- ningens förslag härom behandlas i det följande. I korthet innebär de här- vid föreslagna ändrade reglerna, att en försäljning av ärvda eller som gåva erhållna aktier skall beskattas som om aktierna förvärvats av säljaren när arvlåtaren eller givaren förvärvade aktierna. Detta betyder att beskattning- en bestämmes av transaktioner som skett av skilda parter. Även med bort- seende från de speciella förhållandena under övergångsskedet måste man räkna med att det inte ens vid tidpunkten för arvs- eller gåvoöverlåtelsen alltid är möjligt för mottagaren att få uppgift om det anskaffningsvärde, som vid en framtida aktieförsäljning skall kunna åberopas för beräkning av den faktiska skattepliktiga realisationsvinsten. I ett sådant läge kan man inte med någon bestämdhet veta, om försäljningen gått med vinst eller för- lust med hänsyn till den ursprungliga anskaffningskostnaden.
Ytterligare synpunkter torde kunna anföras på det nu behandlade spörs- målet. Men redan mot bakgrund av de antydda praktiska problemen vid en i tiden obunden aktievinstbeskattning har det framstått som nödvändigt för utredningen att inom ramen för de allmänna principerna för beskatt— ningen finna lösningar som är ägnade att underlätta tillämpningen. Åtgär- der i detta syfte av mera teknisk natur behandlas i ett särskilt efterföljande kapitel rörande deklarations- och kontrollfrågor. Utredningens i det följande redovisade ställningstagande med avseende på övergången till de ändra—
225 de reglerna har också betydelse i sammanhanget. Förslagen i denna det bör vid sidan av det primära syftet att eliminera en retroaktiv verkan av den ändrade beskattningen vara ägnade att i väsentlig grad underlätta de nya reglernas tillämpning. Utredningen har dock funnit, att ytterligare åtgärder i samma syfte är påkallade.
I det föregående har utredningen pekat på, att de med en beräkning av resultatet av en aktieförsäljning förenade svårigheterna är koncentrerade till kostnadssidan. De gäller m.a.o. beräkningen av de belopp i form av köpe— skilling, provisions- och stämpelkostnader m.m., som skall avdragas från försäljningsintäkten brutto. Den-na intäkt däremot är alltid aktuell för den skattskyldige och därtill i regel entydig, varför den normalt inte kan föranleda några svårigheter vid resultatberäkningen. Skattemässigt påver- kas inte heller försäljningsintäkten av hur aktierna kommit i säljarens besittning.
Det har därför legat nära till hands för utredningen att ställa sig frågan, om inte nämnda förhållanden med avseende på försäljningsintäkten skulle kunna utnyttjas för att förenkla den praktiska tillämpningen av en i tiden obunden aktievinstbeskattning. Väsentliga praktiska fördelar borde stå att vinna, om det var möjligt att på ett eller annat sätt mera direkt anknyta beskattningen till försäljningsintäkten.
Vid sina överväganden har utredningen haft att utgå från den primära förutsättningen, att icke realiserade värdestegringsvinster i princip ej bör beskattas i andra former än nu är fallet. Med hänsyn till detta uttalande i direktiven har utredningens i det föregående redovisade förslag utformats såsom en vinstbeskattning helt i överensstämmelse med redan gällande princip för realisationsvinstbeskattningen. Utredningen har inte heller an- sett direktiven ge utrymme för ett sådant avsteg från en på det verkliga realisationsresultatet grundad aktievinstbeskattning, som en övergång till vad som kan karaktäriseras som en renodlad omsättningsbeskattning skulle innebära. _
Å andra sidan har utredningen enligt direktiven varit oförhindrad att söka schablonmässiga lösningar, om detta skulle visa sig lämpligt för att underlätta tillämpningen av den ändrade beskattningen. Det borde därför enligt utredningen vara möjligt att tillgodogöra sig de praktiska fördelarna med en till försälj ningsintäkten anknuten beskattning, om denna skatteform låter sig förena med huvudprincipen om en på det faktiska realisationsre— sultatet grundad beskattning. Detta bordeanses vara fallet, om båda beräk— ningsmetoderna kan utformas på ett sätt, som leder till en likvärdig be- skattning. Enligt utredningens förslag idet föregående med avseende på beskattningens höjd efter den tvååriga initialperioden förutsätter detta, att det beskattningsunderlag, som representerar 30 % av den faktiska vins- ten, skall motsvara ett till viss andel av försäljningsintäkten fastställt
beskattningsunderlag. Föreligger förutsättningar för en sådan bestämning av skattesatsen vid sistnämnda beräkningsmetod borde denna kunna ingå i det nya systemet såsom ett i princip likställt alternativ till vinstberäkningsmetoden. Att helt ersätta denna med en beskattning grundad på försäljningsintäkten har inte ansetts vara aktuellt, även om en sådan lösning kan ifrågasättas därest man enbart ser till de praktiska synpunk— terna, främst önskemålet om enkelhet vid beskattningen. Utöver redan an— förda skäl mot en sådan omläggning av beskattningen måste emellertid en— ligt utredningens uppfattning beaktas, att metoden allmänt sett inte lämpar sig vid realisationer, som medför förlust eller också ingen eller obetydlig vinst. Vad utredningen ansett kunna ifrågakomma är därför endast att låta en till försäljningsintäkten anknuten beskattning gälla såsom ett komple- ment eller alternativ till huvudregeln om en beskattning på grundval av det faktiska realisationsresultatet.
Vid bedömningen om en sådan utformning av den ändrade aktievinst- beskattningen är möjlig kan först konstateras, att det inte föreligger något direkt samband mellan intäkten och resultatet av en aktieförsäljning. Re— sultatet bestämmes av den för intäkten helt ovidkommande anskaffnings— kostnaden. Redan detta förhållande gör det omöjligt att fastställa några procentsatser som kan annat än i undantagsfall leda till en likvärdig beskatt— ning enligt båda beräkningsgrunderna. Detta behöver dock enligt utredning— ens mening inte innebära något absolut hinder för den här diskuterade lös— ningen. En likvärdig beskattning kan nämligen åstadkommas på det sättet, att den skattskyldige ges möjlighet att välja den beräkningsmetod, som i det enskilda fallet ställer sig förmånligast för honom. Vid en sådan valmöjlig- het borde förutsättningarna för en utformning av det nya systemet med båda beräkningarna väsentligen betingas av möjligheten att fastställa en procentsats för den på försäljningsintäkten baserade beräkningsmetoden, som framstår såsom skälig i förhållande till den tidigare föreslagna procent- satsen — 30 % av vinsten — vid realisation efter utgången av den tvååriga initialperioden. Tilläggas må i detta sammanhang, att den i princip fulla beskattningen vid realisation inom nämnda period naturligen bör ske endast på grundval av den faktiska vinsten. De diskuterade alternativa beräknings— metoderna avses således gälla enbart för den reducerade beskattningen efter initialperioden.
Önskvärt är att båda dessa heräkningsmetoder i normalfallet inte leder till alltför stora skillnader i faktisk skatteeffekt. Å andra sidan bör det med hänsyn till den praktiska tillämpningen vara försvarligt att bortse från, att en beskattning på grundval av försäljningsintäkten i vissa fall kommer att ställa sig förmånligare än huvudregeln. Om detta är relativt lätt att konsta- tera bör den skattskyldige kunna välja den enklare beskattningsmetoden. utan att även behöva verkställa en fullständig resultatberäkning för be- dömningen av det gynnsammaste alternativet. I sammanhanget bör också.
beaktas, att den skattskyldige av skäl som tidigare antytts kan sakna möj- lighet att verkställa en i alla delar riktig resultatberäkning. Genom en alter- nativregel av här diskuterad form skulle han även i detta fall ha möjlighet att verkställa en formellt riktig deklarationsredovisning av verkställd skattepliktig aktierealisation.
] sistnämnda fall får alternativet med en till försäljningsintäkten anknu- ten beskattning speciell betydelse. Det föreligger nämligen då ingen val- möjlighet utan alternativregeln blir den enda tänkbara redovisningsformen. Därmed kan sägas att regeln utgör en förutsättning för upprätthållandet av en i princip generell och i tiden obunden aktievinstbeskattning. Å andra si- dan kan i detta fall hävdas, att beskattningen på grundval av försäljningsin- täkten inte får karaktär av vinstbeskattning. Den verkställda aktieförsälj- ningen föranleder en beskattning, oavsett om försäljningen gått med vinst eller ej. Visserligen saknas förutsättningar för en riktig resultatberäkning, men likväl torde det många gånger kunna föreligga sådana omständigheter, att den skattskyldige med viss bestämdhet vet att huvudregeln skulle er- bjudit en förmånligare beskattning. Denna aspekt på här diskuterade alter— nativregel torde dock huvudsakligen ha betydelse under övergångsskedet, d.v.s. när en framtida skattepliktig försäljning avser aktier, som förvärvats före ikraftträdandet av de nya reglerna och därtill så långt tillbaka i tiden, att realisationen skulle varit skattefri enligt nuvarande regler. I allt väsent— ligt torde emellertid de i det följande föreslagna bestämmelserna avseende övergången "till de nya reglerna eliminera nu antydda problem. Vad återigen gäller tillämpningen på förvärv och försäljningar efter de nya reglernas ikraftträdande bör det ligga i de skattskyldigas intresse att bevara erforder- ligt underlag för att kunna bedöma den skatteförmån, som ett system med här diskuterade alternativregler kan erbjuda.
Med beaktande av vad nu anförts bör man enligt utredningens uppfatt— ning kunna bortse från de fall då ingen valmöjlighet skulle föreligga och alltså en beskattning på grundval av försäljningsintäkten skulle bli aktuell oavsett det faktiska resultatet. De praktiska fördelarna med denna beräk- ningsmetod bör ges en avgörande betydelse vid en beskattning, som enligt huvudregeln skulle vara begränsad till ett beskattningsunderlag motsvaran- de 30 % av aktievinsten. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att de ändrade reglerna för aktievinstbeskattningen vid realisation efter utgången av den tvååriga initialperioden för den i princip fulla beskattningen utfor- mas så, att beskattningsunderlaget skall kunna beräknas antingen på grund- val av det faktiska försäljningsresultatet eller på grundval av försäljnings- intäkten och att det därvid står den skattskyldige fritt att i förekommande fall välja den för honom förmånligare beräkningsmetoden.
Vad så gäller den återstående i sammanhanget väsentliga frågan, näm— ligen procentsatsen för en beskattning på grundval av försäljningsintäkten, har redan konstaterats att det inte föreligger sådant samband mellan denna
intäkt oc'h försäljningsresultatet att procentsatsen enligt huvudregeln med någon matematisk exakthet kan omvandlas till en skattemässigt likvärdig andel av försäljningsintäkten. 'Avvägningen av procentsatsen för alternativ- regeln måste därför ske enligt en mera schablonlnässig bedömning av vad som kan anses leda till en i förhållande till huvudregeln skälig beskattning. För att de praktiska fördelarna med alternativregeln skall tillgodoses bör dessutom endast en procentsats komma ifråga.
Utredningen har vid sina överväganden kommit till den uppfattningen, att en procentsats på 10 % bör ge en skälig beskattning vid tillämpning av alternativregeln. Därvid ernås samma effekt som av huvudregeln när vinsten av aktieförsäljningen uppgår till jämnt hälften av anskaffningskost- naden eller en tredjedel av försäljningsintäkten. Om exempelvis en aktieför- säljning om 15 000 kr. inneburit en nettovinst på 5 000 kr. ger huvudregeln ett beskattningsunderlag av 30 % av vinsten eller 1 500 kr. och alternativ- regelns 10 % av försäljningsintäkten. samma beskattningsunderlag. Under- stiger verkliga vinsten en tredjedel av försäljningsintäkten blir huvudregeln förmånligare för den skattskyldige, medan alternativregeln ställer sig för- månligare om vinsten är större. Härav följer att ju högre kapitalvinsten är desto förmånligare ställer sig alternativregeln. Detta kan i sin tar vara ägnat att påskynda vinsthemtagning och sålunda leda till ökad rörlighet.
Denna effekt av de alternativa beräkningsmetoderna har närmare åskåd— liggjorts i tab. 9—11 i bilaga 1 liksom i de på grundval av dessa. tabeller upprättade diagrammen i—Kap. 19. Avtabelluppgifterna, som bygger på an— tagandet, att det erfordras en årlig värdestegring av-tre procent för att be- vara realvärdet i aktieplaceringen, framgår, att alternativregeln med pro— centtalet 10 ger en förmånligare beskattning än huvudregeln efter 21 år om den årliga värdestegringen utgör 2 % och efter 11 år om denna värde- stegring är 4 %. Mot bakgrund av de senare årens kursutveckling för de börsnoterade aktierna har beräkningarna avseende en årlig värdestegring av 6 % eller mer ett större intresse. Härvidlag visar beräkningarna att al- terativregeln ger en förmånligare beskattning efter sju år vid en årlig värdestegring av 6 %, efter sex år vid en årlig värdestegring av 8 % och redan efter fem år om uppgången -är så hög som 10 % årligen. Även om detta ger ytterligare belägg för 'att alternativregeln ställer sig förmånligare ju större värdestegringen och därmed också kapitalvinsten är, synes också kunna hävdas att den skatteförmån som regeln kan erbjuda i praktiken knappast torde bli aktuell tidigare än då skattefrihet skulle föreligga enligt nu gällande beskattningsregler. Den framtida kursutvecklingen blir dock av— görande härvidlag. I sammanhanget bör också beaktas, att denna kursut- veckling kommer att visa betydande skiljaktigheter för olika aktier. Där- igenom kan alternativregeln få en mera begränsad tillämpning i praktiken än vad den genomsnittliga kursutvecklingen kan presumera. Vidare bör uppmärksammas, att den valmöjlighet som tillskapats genom alternativre—
geln kan verksamt bidraga till att öka rörligheten på marknaden. I första hand kan regeln härvidlag få betydelse i fråga om de långfristigare aktie— placeringarna. Men regeln kan även erbjuda en förmånlig beskattning vid realisation inom en kortare period, där syftet dessutom är att omplacera kapitalet i andra aktier. Å andra sidan kan även den situationen uppkomma att man behåller aktierna med hänsyn till att den reella skatteeffekten är begränsad till en relativt ringa del av den ytterligare värdetillväxten.
Mot bakgrund av det sålunda anförda har utredningens förslag utformats med en alternativregel, enligt vilken beskattningsunderlaget skall utgöra 10 % av nettointäkten av den skattepliktiga aktierealisationen. Det förutsät— tes, att denna regel skall kunna tillämpas i stället för huvudregeln på varje individuell skattepliktig"försäljning efter den tvååriga initialperioden och att sålunda båda beräkningsmetoderna skall kunna komma 'i fråga för ett och samma beskattningsår allteftersom den .ena eller andra metoden ställer sig förmånligare för olika under året gjorda aktieförsäljningar. Vidare gäller att schablonregeln skall få tillämpas även inom den tvååriga initialperioden, när-fråga är om sådana tvångsförsäljningar som avses i 355 4 mom. första stycket kommunalskattelagen. Härav följer att 10—procentsregelnalltid tut— gör ett alternativ till huvudregelns .30 %. - -
I den mån alternativregeln föranleder särskilda beaktanden i vad avser avdragsrätten vid realisationsförlust, i samband med de ändrade-reglernas ikraftträdande eller i andra avseenden behandlas detta i efterföljande ka- pitel.. '
KAPITEL 15
Beskattningstransaktionerna
De realisationsvinstgrundande fången
För att skattepliktig realisationsvinst skall föreligga förutsätter de nuva— rande bestämmelserna att den skattskyldige i princip både förvärvat och av- hänt sig den egendom varom fråga är genom ett oneröst fång. Såsom skatte- pliktig intäkt räknas således enligt 35 g 2 mom. första stycket kommunal- skattelagen vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo under viss angiven tid. Såsom framgår av utredning- ens redogörelse för gällande rätt innebär uttrycket »avyttring» i detta sam- manhang detsamma som de angivna uttrycken »köp, byte eller därmed jämförligt fång».
Detta innebär följaktligen att, om förvärvet eller överlåtelsen haft annan karaktär, t.ex. om de skett genom gåva, bodelning, arv eller testamente, någon skattskyldighet för realisationsvinst inte kan ifrågakomma för över- låtaren. Som ett undantag från denna regel gäller dock enligt 35 5 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen _— i syfte att hindra missbruk —— att, om avyttrad egendom förvärvats från make eller skyldeman genom gåva eller bodelning, man i vissa fall bortser från att överlåtarens förvärv varit av denna art. Avgörande för frågan om överlåtarens skattskyldighet är i stället dennes fångesmans förvärv.
Att Skattskyldigheten för realisationsvinster i den svenska skattelag- stiftningen på detta sätt i princip gjorts beroende av att förvärv och över- låtelse haft onerös karaktär sammanhänger uppenbarligen med vad som vid lagstiftningens tillkomst närmast ansågs vara grunden för beskattning- en av realisationsvinster, nämligen det spekulationssyfte som förutsattes ligga bakom dessa vinster. Ett dylikt spekulationssyfte ansågs däremot inte föreligga när den egendom, som blivit föremål för avyttring, förvärvats ge- nom icke onerösa fång såsom gåva eller arv. Än mindre kunde det bli tal om något vinstsyfte när överlåtelsen skedde på motsvarande sätt.
Uppfattningen om spekulationssyftet såsom den bärande grunden för realisationsvinstbeskattningen synes emellertid under årens lopp ha kom- mit alltmer i bakgrunden. I stället har värdestegringen som sådan skjutits fram i den allmänna diskussionen såsom en väsentlig del av den verkliga
avkastningen på kapitalinvesteringarna. Det är i enlighet härmed man såsom uttryck för den effektiva avkastningen på aktieplaceringar betrak- tar inte endast de årliga utdelningarna utan även sådant som kursstegringar samt fond- och nyemissioner. I den mån värdestegringen uppfattas som en naturlig form av avkastning, ligger det otvivelaktigt nära till hands att anse att även en dylik avkastning skall vara föremål för inkomstbeskatt— ning, likaväl som avkastning i form av t.ex. utdelning och räntor. Till de mera radikala uttrycken för en sådan inställning hör kraven på årlig be- skattning av jämväl orealiserad värdestegring. Men även om man inte går så långt skall värdestegringen i vart fall, anser man, beskattas när den realiseras i någon form. Och därmed är man i princip inne på området för den nuvarande realisationsvinstbeskattningen och beskattningsfrågan kan därmed sägas vara reducerad till en avgränsningsfråga.
Uppfattningen om en utsträckt beskattning av värdestegringsvinster kan för övrigt sägas ligga i linje med den allmänna tendensen att såsom in- komst i skatteavseende betrakta allt av ekonomiskt värde som kommer en skattskyldig tillgodo utöver rena kapitalförvärv. En i enlighet härmed kon- sekvent genomförd inkomstbeskattning måste medföra, att utrymmet för skattefria s.k. kapitalvinster minskar.
[ och med att man avlägsnat sig från ett mer eller mindre underförstått spekulationssyfte såsom grund för realisationsvinstbeskattningen och i stället utgår från att beskattningen skall avse värdestegringsvinsten som sådan när den än uppkommit, försvagas också skälen för en tidsbegränsad beskattning. Det är således mot bakgrund härav man får se den i utred- ningsdirektiven aktualiserade frågan om en realisationsvinstbeskattning utan tidsbegränsning. Frågan om en utsträckt beskattningsperiod har utred- ningen närmare behandlat' 1 annat sammanhang.
Att liksom hittills vinst genom avyttring av aktier och andelar, vilka förvärvats genom oneröst fång, skall beskattas är utom diskussion. Men om det är värdestegringsvinsten som skall beskattas, oavsett den tid under vilken den uppkommit, kan man knappast undgå att komma in på frågan om hur egendom, som erhållits genom icke onerösa fång, skall behandlas i realisationsvinsthänseende. De fång som härvid kommer i betraktande är gåva och arv samt bodelning, vare sig sådan äger rum i eller utan samband med makes död. I det följande likställes där ej annat sägs förvärv genom bodelning med förvärv genom arv och gåva. Självfallet kan egendom som förvärvats genom något av dessa slags fång _— inte minst då fråga-är om värdepapper —— lika väl som annan egendom undergå värdestegring eller värdeminskning. I det förra fallet uppkommer frågan om värdestegringen bör beskattas och i så fall, när och hos vem den bör beskattas.
Vad den första frågan beträffar så finns enligt utredningens mening knappast anledning att besvara densamma nekande med hänsyn till den nyss redovisade ändrade uppfattningen angående vinstbeskattningens syfte,
vilken ju även ligger i linje med direktiven för utredningen. I den mån vär- destegring uppkommit representerar densamma en kapitalavkastning som i och för sig bör beskattas. Detta bör i princip gälla den värdestegring som uppkommit såväl före som efter den äganderättsövergång som skett genom fång av förevarande slag. Utredningen bortser i detta samman- hang från den problematik som sammanhänger med penningvärdeför- ändringarna. En sak för sig år den arvs— och gåvobeskattning som kan tillkomma vid här berörda fång. Denna beskattning avser i princip kapital— l'örvärvet som sådant och inte i första hand eventuell kapitalvinst även om sådan ingår i kapitalet. Arvs- och gåvobeskattningen är givetvis ägnad att komplicera frågan om vinstbeskattningen i de sammanhang som här avses.
Svaret på frågan när värdestegringsvinsten bör beskattas blir, om man bibehåller nuvarande princip för realisationsvinstbeskattningen, beroende av när vinsten i fall *som dessa skall anses realiserad. Enligt utredningsdirek— tiven bör ju utgångspunkten för utredningens arbete vara att icke realise- rade värdestegringsvinster i princip ej bör beskattas i andra former än nu är fallet. I likhet med vad som hittills gällt bör således en överlåtelse ge- nom gåva eller en äganderättsövergång på grund av dödsfall eller på grund av bodelning inte utlösa vinstbeskattning hos'givaren, arvlåtarens dödsbo eller den överlåtande maken. Någon vinstrealisatio'n i egentlig mening har inte ägt rum i dessa sammanhang. Vinsten har inte materialiserats i pengar eller annat, som ökat skatteförmågan. En vinstrealisation, som ger en mera påtaglig skattekraft, äger inte rum förrän förvärvaren genom en onerös transaktion avhänder sig den förvärvade egendomen. Först då kan vinstbe— skattningen aktualiseras. '
Som jämförelse kan nämnas att, såsom framgår av redogörelsen för ut— ländsk rätt, inte heller enligt de amerikanska reglerna någon vinstbeskatt- ning utlöses genom gåva eller arv. Däremot likställes i Danmark sådana lång med köp eller byte. I Storbritannien gäller i princip detsamma beträf- fande gåva, varemot arv inte utlöser beskattning.
Frågan om hos vem beskattningen skall ske sammanhänger nära med den föregående frågan om beskattningstidpunkten. I och med att beskattningen inte kan aktualiseras i samband med gåvan eller arvfallet återstår knappast någon annan möjlighet än 'att låta Skattskyldigheten åvila den som realise- rat vinsten, d.v.s. egendomens förvärVare när denne i sin tur avyttrat egen- domen i fråga. En sådan anordning överensstämmer helt med nuvarande reg— ler och utredningen föreslår ingen ändring häri.
I ngångsvärde i arvs- och gåvofallen Frågan om vinstberäkningen, som också innefattar frågan om hur långt tillbaka man bör sträcka sig vid beräkning av upplupen värdestegring, får emellertid i arvs— och gåvofallen anses komma i ett annat läge än tidigare, om man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning.
Om vinstbeskattningen inte längre kan anses motiverad av ett presume- rat vinstsyfte — frånsett möjligen vad som är att betrakta såsom korttids— spekulation — och det i stället är värdestegringen Som sådan som är beskatt- ningens primära syfte, bör såsom förut antytts hela denna värdestegring ut- göra föremål för beskattning oberoende av när den uppkommit och oavsett förvärvets och överlåtelsens art. Då emellertid värdestegringsvinsten av re— dan anförda skäl inte kan beskattas hos givare eller dödsbo såvitt angår under givarens och arvlåtarens innehav upplupen värdestegring, kräver en i enlighet med det tidigare anförda konsekvent genomförd vinstbeskattning att den som till slut säljer aktierna blir skattskyldig för hela värdesteg- ringen efter den närmast föregående onerösa äganderättsövergången. I dessa fall övertar således gåvotagaren eller arvingen s;a.s. en skatte— skuld från föregående ägare. Han kan bli fri från densamma antingen genom att skatta för upplupen värdestegring, när han säljer egendomen, eller genom att skatteskulden övertas av nästa ägare, när egendomen överföres genom ett icke oneröst fång. '
Vid själva vinstberäkningen betyder detta, att en person som avyttrat t.ex. aktier vilka han fått genom gåVa eller arv, såsom anskaffningskost— nad i princip får avräkna förre ägarens ingångsvärde, d.v.s. vad denne eller eventuellt ännu tidigare ägare betalat för aktierna vid senast före— gående onerösa förvärv. I enlighet härmed bör även gälla att, om en person säljer "aktier, som tillskiftats honom vid arvskifte och som dödsböet inköpt för boets medel, dödsboets" inköpspris blir att anse såsom säljarens ingångs— värde vid vinstberäkningen."Genom att man vid gåva går tillbaka inte en- dast till givarens fång utan även i förekommande fall till tidigare fång till— godoses de önskemål härom som uttalats av skatteflyktskommittén i dess betänkande SOU 1963: 52 sid. 187, jämför kapitel 4 här ov an.
P1incipen att beträffande egendom, som av säljaren förvärvats genom icke oneröst fång, beräkna vinsten med utgångspunkt från vederlaget vid närmast föregående onerösa fång, oavsett mellankommande benefika och andra icke onerösa fång, är i och för sig inte någonting nytt. I den svenska realisationsvinstbeskattningen har den delvis redan kommit till uttryck i den tidigare nämnda skyldemansregeln i 35 $, 2 mom. andra stycket kommunal— skattelagen. Samma princip tillämpas även i den amerikanska icke tids— begränsade vinstbeskattningen beträffande avyttrad egendom som för- värvats genom gåva. Då fråga är om arvfången egendom har man dock där gjort ett avsteg från principen. Utgångspunkten för vinstberäkningen är nämligen egendomens värde vid arvlåtarens död. Hänsyn har således ta- gits till den samlade effekten av arvs- och "inkomstbeskattningen för över— låtaren. Praktiska skäl har måhända också inverkat, främst då svårigheten i många fall att få reda på arvlåtarens ingångsvärde. Svårigheten att utröna ingångsvärdet har tydligen inte ansetts vara lika stor beträffande egendom som erhållits genom gåva. '
För den svenska beskattningens vidkommande skulle det otvivelaktigt innebära ett väsentligt avsteg från de nuvarande beskattningsprinciperna, om man upphävde skattefriheten för vinst som uppkommit genom av- yttring av egendom som förvärvats genom gåva och arv. Denna skattefri- het har ingått i det allmänna medvetandet såsom ett lika väsentligt mo- ment i systemet som den efter innehavstiden begränsade skatteplikten i de fall, då egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Med en i tiden obegränsad skatteplikt enligt utredningens förslag kan emellertid med hänsyn till grunden för en sådan beskattning — d.v.s. värde- stegringen i stället för spekulationssyftet — den nämnda skattefriheten i arvs- och gåvofallen enligt utredningens mening knappast bibehållas. Om denna skattefrihet bibehölls, skulle skillnaden i den skattemässiga behand- lingen av t.ex. aktier som förvärvats oneröst och de som förvärvats på annat sätt bli väsentligt mera markerad än nu. Redan med hänsyn till in— tresset av en likformig beskattning olika skattskyldiga emellan skulle en sådan skillnad framstå som orättvis. Vidare skulle skillnaden i fråga i be- tydligt högre grad än vad nu är fallet minska benägenheten, särskilt hos äldre personer, att göra eljest motiverade försäljningar av aktier och där- igenom vara ägnad att medföra en större fastlåsning på aktiemarknaden än nu. En sådan fastlåsning är inte förenlig med det i utredningsdirektiven framförda önskemålet om ökad rörlighet på aktiemarknaden. Utredningen föreslår därför att vinst vid avyttring av aktier och andelar som omfattas av utredningens förslag skall vara underkastad den nya vinstbeskattningen även då fråga är om värdepapper, vilka förvärvats genom gåva, arv eller bodelning.
Såsom framgått av det tidigare anförda kräver ett konsekvent genom- förande av utredningens nu redovisade förslag att vinsten i princip skall be- räknas med utgångspunkt från vederlaget vid närmast föregående onerösa fång. Detta bör gälla vare sig arv, gåva eller bodelning mellankommit. Utred— ningen anser sig inte ha anledning att, såsom skett i de amerikanska regler— na, göra skillnad mellan arvs- och gåvofallen i fråga om ingångsvärdets be- stämmande på så sätt att man i arvsfallen skulle beräkna vinsten med ut- gångspunkt från egendomens värde vid arvlåtarens död. En sådan anordning skulle också vara ägnad att bidraga till en fastlåsning. Den amerikanska re- geln har varit föremål för stark kritik av just denna anledning.
Gentemot utredningens förslag kan visserligen anföras, att det ofta är svårt för den skattskyldige att utröna och förebringa bevisning om vad en tidigare ägare erlagt för egendomen i fråga. Utredningen har också varit starkt medveten om de svårigheter som ofta kan föreligga i detta hänseende. Utredningen har därför övervägt om inte den av utredningen i annat sammanhang diskuterade alternativa schablonmetoden för vinstbe- räkningen borde vara obligatoriskt tillämplig i de här berörda fallen då den
avyttrade egendomen förvärvats genom gåva, arv eller bodelning. Utred- ningen har emellertid inte velat utesluta möjligheten till en faktisk vinstbe- räkning även i dessa fall. Med tanke på den redovisning av ingångsvärdena å aktier och därmed likställda värdepapper som utredningen förutsätter skola ske i inkomstdeklarationerna bör de nämnda utredningssvårighe- terna inte överdrivas. En vinstberäkning som syftar till den faktiska vinsten i förut angiven mening bör således enligt utredningen i första hand efter- strävas och vara huvudregeln, även om det kan antas att schablonmetoden måste tillgripas i många fall.
Om en avyttring av aktier eller därmed likställda värdepapper, vilka er- hållits genom gåva eller arv, skett med förlust i förhållande till vederlaget för dem vid det onerösa fång som närmast föregått avyttringen, uppkommer frågan huruvida en dylik förlust bör få kvittas mot realisationsvinst un- der samma år som förlusten. Mot avdragsrätt för förlusten kan invändas, att det inte är rimligt att en person, som utan egen uppoffring förvärvat aktier- na genom ett benefikt eller liknande fång, skall få tillgodogöra sig avdrag för en mer eller mindre fiktiv förlust. Om man räknade hans förvärv från arvs— eller gåvotillfället, skulle avyttringen kanske t.o.m. visa sig ha skett med vinst. Utredningen har emellertid ansett att, om en gåvotagare eller arvinge i princip skall vara skattskyldig för vinst, även till den del densamma kan sägas ha upplupit under en föregående ägares innehavstid, konsekven— sen bjuder att han i princip också bör äga åtnjuta avdrag för den värdeminskning som aktierna kan ha undergått under samma tid. Utred- ningen har därför inte ansett sig ha anledning att i detta hänseende ko- piera den amerikanska regeln, enligt vilken förlustberäkningen skall ske med utgångspunkt från egendomens värde vid gåvotillfället, om detta är lägre än givarens ingångsvärde.
Ett förlustavdrag förutsätter självfallet att ingångsvärdet är tillförlitligen styrkt. Kan detta inte styrkas, blir det i stället en vinstbeskattning enligt schablonregeln.
Då utredningen i här berörda sammanhang behandlat vinst- och förlust— beräkningen i fråga om aktier som förvärvats genom icke onerösa fång, har utredningen bortsett från de särskilda problem som uppkommer i samband med det nya systemets ikraftträdande. Till dessa problem åter- kommer utredningen vid behandlingen av övergångsreglerna.
Frågan om latent skatteskuld
Mot bakgrund av den hittillsvarande skattefriheten och i betraktande av existerande arvs— och gåvobeskattning kan ett utsträckande av vinstbeskatt- ningen till att omfatta även avyttring av aktier vilka förvärvats genom icke oneröst fång helt naturligt uppfattas som en betydande skatteskärp— ning, oavsett det förhållandet att de olika skatterna har helt skilda syften.
Särskilt om avyttringen sker inom relativt kort tid efter förvärvet kan den dubbla skattebelastningen framstå som betungande för den skattskyl- dige. Därtill kommer att vinstbeskattningen i princip också inkluderar den värdestegring som uppkommit hos tidigare ägare.
Utredningen har övervägt om inte den skattskyldiges Övertagande av föregående ägares skatteskuld i de fall då värdepapper förvärvats genom icke oneröst fång borde föranleda någon form av kompensation. Dessutom kommer i betraktande att värdestegringen kan sägas vara till en del beskat— tad genom arvs- och gåvoskatten.
En kompensation av antytt slag skulle "kunna åstadkommas genom att i dessa fall antingen beräkna den skattepliktiga vinstandelen efter ett lägre procenttal än det eljest gällande eller "också tillämpa det allmänna procent- talet på ett reducerat beskattningsunderlag. Enligt utredningens mening skulle emellertid sådana åtgärder komplicera lagstiftningen. Detsamma gäller, om man vid vinstberäkningen skulle medge avdrag för arvs- och gåvoskatt som erlagts av den skattskyldige för ifrågavarande värdepapper. En sådan avdragsrätt föreligger enligt de amerikanska reglerna i gåvo- fallen. Mot en sådan lösning talar dessutom, att beräkningen av hur stor del av den arvsskatt, som belöper på viss aktie eller ett visst antal aktier i ett dödsbo som omfattar egendom av olika slag och i vilket flera personer är dödsbodelägare, kan erbjuda stora svårigheter, särskilt om lång tid för- flutit'efter arvsfallet och de ursprungligen erhållna aktierna gett upphov till "ytterligare aktier genom fond- och nyemissioner.” = — —
' En enligt utredningens mening enklare metod skulle vara att redan vid arvs- och 'gåvobe'skattningen medgiva :en sc—hablonmässig " reducering av det värde, vartill aktierna skall Upptagas vid denna beskattning, med så stort belopp, att skattelindringen därav kan beräknas motsvara den.-skatte- effekt, som utlöses vid senare "skattepliktig försäljning av de ärvda eller i gåva erhållna aktierna.: En sådan schablonregel borde kunna utformas med utgångspunkt från skatteeffekten vid tillämpning av den alternativa 10-"procentsregeln för aktievinstbeskattningen. Detta skulle leda till att erforderlig kompensation skulle kunna åstadkommas genom ett schablon-. avdrag med 5 % av aktiernas värde vid arvs-"och gåvobeskattningen. Det belopp, som skulle upptagas till beskattning i bouppteckning eller gåvo— deklaration, skulle alltså i fråga om aktier utgöra 95 % av det eljest till- lämpliga värdet.
Även om nu nämnda lösning framstår som relativt enkel kan emellertid sakliga invändningar riktas mot densamma. Bl.a. kan den sägas bygga på förutsättningen, att den som ärvt aktier eller fått aktier i gåva också kom- mer att överlåta dem på sätt som leder till realisationsvinstbeskattning. Härtill kommer emellertid, att den svenska beskattningen i princip inte medger direkta avdrag för latent skatteskuld. Vid arvsbeskattningen erhåller således dödsbo inte avdrag för den skatteskuld som åvilar sådana
medel som avsatts till Skogskonto. Inte heller medges avdrag vid förmögen- hetsberäkningen för latent skatteskuld som åvilar dold reserv i varulager. En annan sak är att vid värdering av aktier i förmögenhetshänseende hän- syn kan tas till skatteskuld å dolda reserver och till utskiftningsskatteskuld. Det är då inte fråga om direkta avdrag utan fråga om en allmän värdeupp— skattning för bestämmande av allmänna saluvärdet, som knappast kan fastställas utan viss hänsyn till skatteskulden. Det kan ifrågasättas om man vid arvs— och gåvobeskattningen bör införa möjlighet till direkt avdrag för latent realisationsvinstskatteskuld utan att samtidigt ompröva frågan om andra latenta skatteskulder. Utredningen har därför inte utformat något förslag till ändring av 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt i förevarande avseende.
Inte heller i fråga om förmögenhetsskatt har utredningen ansett sig böra föreslå rätt till avdrag för latent skatteskuld av här berört slag.
Reinvesteringsfallet
I diskussionen angående realisationsvinstbeskattningen har stundom häv- dats att en vinst inte utan vidare skall anses realiserad, skattemässigt sett, om nämligen vinsten återinvesteras. I varje fall skulle detta gälla, om återinvesteringen avser objekt av samma slag som den framtagna vinsten hänför sig till. En realisation i egentlig mening skulle med denna uppfatt- ning föreligga endast när den erhållna vinsten används för konsumtion eller för kapitalinvestering i objekt av helt annat slag. I den mån vinsten används för återinvestering innebär detta i princip att vinstbeskattningen uppskjutes till dess att en slutlig realisation äger rum utan att vinsten åter- investeras. _
Uttryck för tanken att vinst vid reinvestering inte skall beskattas utgör de amerikanska reglerna angående skattefria byten, för vilka redogörelse läm— nats i kapitlet angående utländsk rätt. Såsom framgår av redogörelsen gäller skattefriheten inte sådana objekt som aktier och andra värdehand- lingar. I Sverige har frågan om en dylik skattefrihet aktualiserats vid några tillfällen, närmast beträffande egnahemsförsäljningar i samband—med skattskyldigs flyttning "till" annan ort. Detta spörsmål har senast behand- lats av professorn Leif Mutén på värdesäkringskommitténs uppdrag och dennes förslag 'i ämnet återfinnes såsom särskild bilaga till kommitténs år 1964 avlämnade betänkande angående indexlån (SOU 1964: 2 sid. 476).
Det kan givetvis sägas att ett system med uppskjuten beskattning vid åter- investering skulle vara ägnad att främja investeringarna i allmänhet och att, vad särskilt beträffar aktiemarknaden, öka rörligheten. Även om skäl skulle kunna tala för att införa en möjlighet till dylikt skatteuppskov när det gäller t.ex. egnahemsfastigheter, föreligger emellertid enligt utredning- ens .mening knappast någon anledning att beträffande aktier och liknande
objekt överväga en motsvarande anordning. En sådan lösning skulle för övrigt kunnas sägas strida mot den av utredningen antagna grundläggande principen om icke tidsbegränsad beskattning. Ett fall där man möjligen kunde överväga att på aktieområdet tillämpa metoden med skattefrihet för vinster som reinvesterades är när en person säljer alla aktier i ett företag för att i stället investera i en annan rörelse. Med hänsyn till den skattefrihet utredningen föreslagit beträffande vinst vid avyttring av väsentlig andel av fåmansföretag, behöver emellertid det nu nämnda reinvesteringsfallet inte särskilt tillgodoses i detta sammanhang. Är fråga om reinvestering i helt andra objekt, avlägsnar man sig från reinvesteringstanken i trängre mening och skattefrihet framstår i sådant fall som än mindre motiverad.
I tidigare sammanhang har ofta emot skattefrihet för vinster som äter— investeras åberopats, att man därigenom skulle komma att missgynna dem som av nödtvång måste realisera sina tillgångar i förhållande till dem som bara behöver avvakta lämpligt tillfälle för sina omplaceringar. Denna skill— nad mellan de olika kategorierna är av betydelse särskilt då fråga är om aktier och liknande objekt, som utgör fungibelt gods i likhet med pengar och som är föremål för allmän omsättning. Om reinvesteringsfallen undan— togs från beskattning, skulle vinstbeskattningens syfte och effektivitet i hög grad kunna äventyras med därav följande skattebortfall. Det torde inte hel- ler vara utan orsak som man i de amerikanska reglerna om skattefria byten undantagit just aktier och liknande värdepapper. Utredningen har såsom redan antytts inte funnit anledning att föreslå skattefrihet vid reinvestering.
Frågan om ackumulerad inkomst
Vid en i tiden obunden aktievinstbeskattning enligt utredningens förslag kan vinst som framtagits genom försäljning under visst är leda till en högre beskattning än om vinsten framtagits under en följd av år genom successiva försäljningar. Detta har för aktievinstbeskattningens del aktualiserat frå- gan om sådan rätt till skatteutjämning som enligt 1951 års förordning om ackumulerad inkomst i vissa fall tillkommer fysiska personer och därmed likställda skattskyldiga.
Bestämmelserna i denna förordning är enligt uttrycklig föreskrift inte tillämpliga beträffande realisationsvinster. Lagstiftarens ståndpunkt kan även i denna fråga härledas till yttranden av 1944 års allmänna skattekom- mitté i dess betänkande av 1949, som låg till grund för nämnda förordning.
Enligt kommittén kunde realisationsvinst visserligen i regel likställas med ackumulerad inkomst, men eftersom realisationsvinster dock mycket ofta icke utgjorde ackumulerad inkomst och då det i det särskilda fallet torde vara förenat med avsevärda svårigheter att avgöra, huruvida ackumu- lerad inkomst förelåg eller icke, föreslog kommittén att realisationsvinst skulle undantas från den ifrågasatta förordningens tillämpning. Frågan hade
därjämte enligt vad kommittén framhöll kommit i ett annat läge ge- nom de av kommittén samtidigt föreslagna nya reglerna för realisations- vinstbeskattningen, därvid kommittén åsyftade den efter innehavstiden fallande skalan för vinsternas beskattning. Om dessa regler lagfästes, blev nämligen enligt kommittén frågan om lindring av progressionen vid be— skattning av realisationsvinst mindre aktuell.
Då frågan om en revision av 1951 års förordning sedermera upptogs i ett av skatteutredningen angående ackumulerad inkomst m.m. avlämnat betänkande (SOU 1961:56) föreslogs ingen ändring beträffande realisa- tionsvinsternas behandling varför de också lämnades utanför i 1962 års på betänkandet grundade lagstiftning.
Aktievinsterna utgör otvivelaktigt i många fall en form av ackumulerad inkomst, då de representerar en under flera år uppkommen värdestegring som genom avyttring realiseras på en gång. Aktievinsterna synes emeller- tid inte kunna helt likställas med de ackumulerade inkomster av annat slag som nu omfattas av förordningens bestämmelser. En närmare under— sökning av dessa andra slags inkomster visar nämligen att det i regel är fråga om inkomster av mera extraordinär art inom den skattskyldiges normala verksamhet, t.ex. intäkt vid avyttring av tillgångar i samband med överlåtelse av rörelse. Realisationsvinst på aktier kan lika litet som vinst vid försäljning av privat lös egendom likställas med sådana mera extra- ordinära inkomster. Härtill kommer att möjligheten för skattskyldig att för aktievinstberäkningen välja mellan olika alternativ gör behovet av en skatteutjämning enligt reglerna för ackumulerad inkomst mindre angelägen. Beaktas hör också att utredningen i viss utsträckning tagit hänsyn till onor- mala aktieförsäljningar, nämligen genom att från vinstbeskattning undanta sådana fall då en försäljning av icke börsnoterade aktier väsentligen fram- står som en avyttring av det företag som aktierna representerar. Utredningen anser sig således med hänsyn till de anförda omständigheterna inte ha anled— ning att föreslå att aktievinsterna skall kunna behandlas som ackumulerad inkomst.
Vissa speciella tillämpningsfrågor Utredningen har varit angelägen om att genom sitt förslag till en ny aktie— vinstbeskattning åstadkomma regler som i enlighet med de i direktiven ut- talade önskemålen är praktiska och enkla att tillämpa. I detta syfte har ut- redningen också i viss utsträckning använt schablonmässiga lösningar.
Med dessa utgångspunkter har utredningen sett såsom sin huvudsakliga uppgift att framlägga ett förslag till principiell lösning av frågan om vinst- beskattningen utan att alltför mycket ingå på en del detaljproblem, som i och för sig skulle kunna aktualiseras i detta sammanhang.
Genom att utredningen på detta sätt begränsat sitt arbete har det varit
möjligt för utredningen att inpassa de föreslagna reglerna inom ramen för nu gällande bestämmelser. Detta är enligt utredningens mening en stor .fördel ur tillämpningssynpunkt. Härigenom kan man automatiskt anknyta till redan gällande regler för vinstberäkning m.m. i de delar någon ändring inte är avsedd genom de nya bestämmelserna. Vid den praktiska tillämp- ningen kan man därför i dessa delar också i stor utsträckning falla tillbaka på hittills vedertagen praxis inom området för realisationsvinstbeskatt- ningen.
En relativt knapphändig lagstiftning av en typ som den nuvarande lämnar dock självfallet utrymme för en'del frågor som inte blivit lösta eller som bli- vit endast ofullständigt lösta i praxis. Dessa olösta frågor kommer att kvar— stå även med de nya bestämmelser utredningen föreslår.
De olösta frågor det här kan gälla avser emellertid som regel mera spe- ciella spörsmål som faller utanför området för de vanliga transaktionerna. Exempel härpå utgör sådana terminsaffärer, där försäljning sker av ännu inte förvärvade aktier, som säljaren ämnar leverera i samband med senare förvärv till lägre kurs. I förhållande till normalfallen sker alltså förvärv och avyttring i omvänd ordning. Detta är en situation, som inte är reglerad enligt gällande bestämmelser I utlandet ges på vissa håll, t.ex. i Storbritannien och USA, 1egler enligt vilka dylika affai e1 skall v instbeskat- tas såsom korttidsvinster. I den svenska lättstillämpningen han den 1enod— lade terminsaffärens skattemässiga behandling inte varit föremål för pröv- ning i högsta instans. Däremot har, såsom framgår av utredningens redo- görelse för gällande rätt, e-tt näraliggande fall, i vilket transaktionen kom- bineiats med försträckning av aktier, av regeringsrätten prövats i ett den den 4 maj 1965 avgjort mål angående förhandsbesked.
I och för sig kan man givetvis tänka sig att införa särskilda bestämmelsei angående såväl terminsaffärer som en mängd andra specialt1ansaktione1 på förevarande område. Bestämmelser i ett avseende fordrar emellertid ofta bestämmelser i andra avseenden. Den amerikanska lagstiftningen på realisa— tionsvinstheskattningens område är ett typexempel på en långt driven detalj- reglering av olika specialfall. Med en dylik detaljreglering uppkommer emellertid nya gränsfall och därmed skapas lätt nya oklarheter i den prak- tiska tillämpningen. Men även om detta inte är något skäl för att underlåta bestämmelser som i och för sig kan behövas, måste emellertid sådana be- stämmelser grunda sig på gjorda erfarenheter. =Sådana erfarenheter saknas ännu i stor utsträckning för svenskt vidkommande. De amerikanska reg- lerna får t.ex. ses mot bakgrund av en sedan lång tid tillbaka oerhört myc- ket mer utvecklad aktiemarknad än vår och i belysning av amerikanska för— hållanden. Dessa regler kan därför inte utan vidare kopieras för svenskt bruk. Beträffande t.ex. de berörda terminsaffärerna, som för övrigt inte är fullt ut kontrollerbara, vet man egentligen inte i vilken omfattning de i
vårt land verkligen utgör en påtaglig realitet som fordrar en uttrycklig reglering.
Det är möjligt att en i tiden obegränsad vinstbeskattning kan visa sig kräva en mera fullständig lagstiftning än vad som ryms i utredningens förslag jämte redan existerande bestämmelser. Kanske behöver man, för- utom beståmmelser angående terminsaffärer samt s.k. blancoförsäljningar (short sales), även sådana regler som finns i den amerikanska lagstiftningen till förhindrande av missbruk av olika slag. Flera av dessa regler avser att motverka obehöriga förlustavdrag. Exempel härpå är reglerna om s.k. wash sales, innebärande att förlustavdrag inte medges när skattskyldig med för- lust säljer aktier, vilka han kort före eller kort efter försäljningen ersatt genom förvärv av likadana aktier. Likaså kan nämnas reglerna i samma syfte om affärer mellan varandra närstående fysiska eller juridiska per- soner. I detta sammanhang kan komma i betraktande t.ex. sådana överlåtel- ser av aktier som ett bolag verkställer till sina aktieägare till underpris och som därför enligt gällande praxis kan medföra beskattning för förtäckt utdelning för dessa. Hur bolaget skall beskattas är f.n. inte reglerat. Vi- dare kan erinras om den amerikanska regeln, att beräkning av förlust vid avyttring av egendom, som av säljaren erhållits genom gåva, skall ske med utgångspunkt från gåvans värde vid gåvotillfället, om detta värde är lägre än egendomens ingångsvärde för givaren. En annan fråga som kan aktua- liseras, även om den är mycket speciell, är hur bolags försäljning av egna ak- tier, i de undantagsfall detta kan förekomma, skall behandlas i realisa— tionsvinsthänseende. Med de av utredningen föreslagna reglerna skall de allmänna reglerna gälla även i dessa fall.
Utredningen har inte ansett det lämpligt att i förevarande sammanhang reglera sådana detaljfrågor som de nu berörda. Enligt utredningens upp- fattning bör man hellre avvakta erfarenheterna av den aktievinstbeskattning utredningen föreslagit. Först sedan tillräckliga erfarenheter vunnits kan be- dömas om och i vad mån särskilda regler är erforderliga i dessa och andra avseenden. Några allvarligare nackdelar torde detta inte behöva innebära, eftersom den av utredningen föreslagna vinstbeskattningen i huvudsak en— dast innebär att vissa objekt utbrutits ur den nuvarande beskattningen för att i stället underkastas vinstbeskattning under en i tiden obegränsad be- skattningsperiod. ] övrigt gäller för vinstberäkning m.m. de hittillsvarande reglerna. För normalfallen bör därför i allmänhet inga väsentliga nya pro- blem aktualiseras. De nuvarande beståmmelserna kan nämligen anses i stort sett fungera tillfredsställande. Härjämte kan erinras om möjligheterna att erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor av synnerlig vikt för den skattskyldige.
Här kan också beröras de frågor som skatteflyktskommittén i sitt be- tänkande fört på tal och som har anknytning till realisationsvinstreglerna.
16—7363 65
Dessa frågor har av utredningen redovisats i anslutning till redogörelsen för gällande rätt.
Utredningens förslag innebär, att ett par av dessa frågor skulle kunna lösas i enlighet med de av skatteflyktskommittén uttalade önskemålen. Ett av dessa innebar att realisa-tionsvinstfrågan, när avyttrad egendom erhållits i gåva från skyldeman, skall bedömas med utgångspunkt inte bara från givarens fång utan över huvud taget från det sista onerösa fånget, även om detta medför att man måste gå tillbaka till en ännu tidigare fånges- mans fång. Med utredningens förslag skulle denna princip gälla generellt och alltså inte endast i förhållande till skyldeman. Likaså innefattar utredning- ens förslag en reglering av den av skatteflyktskommittén påtalade frågan om realisationsvinstbeskattning vid arvinges avyttring av egendom som inköpts av dödsboet.
I övrigt har skatteflyktskommittén aktualiserat frågor avseende ingångs- värdet i vissa fall vid överföring av egendom från och till rörelse. Dessa frågor berör inte enbart aktievinsterna utan även annan realisationsvinst. De får dessutom ses i samband med skatteflyktskommitténs förslag i öv- rigt. Dessa förslag är föremål för fortsatt behandling och det har därför inte funnits anledning för utredningen att i detta sammanhang ta upp dem.
KAPITEL 16
Realisationsförlust
Av redogörelsen för gällande rätt framgår, att beloppet av uppkommen realisationsförlust skall beräknas efter samma grunder som gäller för be- räkning av realisationsvinst. Förlusten får avdragas endast från realisa— tionsvinst samt utländsk lotterivinst under samma år. Vid den kommunala beskattningen gäller vidare den inskränkningen att avdrag blott får ske från vinst. som taxeras i samma kommun som den till vilken förlusten är att hänföra. Inskränkningen är av betydelse då skattskyldig -— utom eventuell realisationsvinst eller realisationsförlust genom avyttring av t.ex. värde- papper — haft realisationsvinst eller realisationsförlust vid avyttring av fastighet. Erinras må även att, beroende på den tid som förflutit mellan förvärv och avyttring beträffande de olika tillgångar som avyttrats, den fallande skalan kan verka med olika styrka vid beräkningen av storleken av skattepliktiga vinster eller avdragsgilla förluster. Detta innebär alltså att, om under ett och samma år med vinst sålts en aktiepost som innehafts under minst två år men mindre än tre år, samt med förlust en aktie- post som innehafts minst tre år men kortare tid än fyra år, 75 % av vinst- beloppet och 50 % av förlusten skall avräknas mot varandra.
Fråga uppkommer om någon ändring av nu berörda principer kan anses påkallad med hänsyn till de ändrade grunder för vinstbeskattningen som i övrigt föreslagits av utredningen.
Vad först beträffar sättet för förlustens beräknande utgår således gällande bestämmelser från att förlusten med tillämpning av samma grunder som för vinstberäkningen i princip skall uppskattas till skillnaden mellan verkligt pris vid förvärv och vid avyttring. Även de av utredningen föreslagna reg- lerna förutsätter, att vinstberäkningen i regel sker på grundval av den skattskyldiges faktiska kostnad för förvärvet, när denna kostnad är utredd, och det pris han fått vid avyttringen. Detsamma gäller givetvis beträffande beräkningen av förluster. Då utredningens förslag innebär att vinstbe- skattning kan aktualiseras även efter en mycket lång tids innehav, har utredningen emellertid också räknat med möjligheten att den skattskyldige inte förmår förebringa utredning om de avyttrade värdepapperens verkliga anskaffningsvärde. Med tanke på dylika fall har utredningen såsom ett alter— nativ till den hittills använda metoden för vinstberäkningen föreslagit att den skattepliktiga vinsten skall beräknas till viss procent av försäljnings-
priset. Men utredningens förslag innebär även att den skattskyldige efter eget val kan få denna schablonmetod tillämpad, om den är till hans för- del. Med en sådan valmöjlighet kan det givetvis bli så att den skattskyldige för ett och samma beskattningsår redovisar olika vinster som beräknats ef- ter både den ena och den andra metoden. Däremot ligger i sakens natur att någon förlust inte kan framräknas enligt den berörda schablonmetoden.
Liksom hittills bör skattskyldig givetvis ha rätt att från realisationsvinst avdraga realisationsförlust som uppkommit under samma år.
Med tanke på de olika metoderna för vinstberäkningen kan möjligen ifrå- gasättas om sådan kvittning av förlust bör få ske mot vinst som beräknats enligt den förut nämnda schablonmetoden. En sådan vinst kan i verklighe- ten vara större än den som blivit uppgiven i enlighet med nämnda metod, vars tillämpning den skattskyldige kanske valt just av den anledningen. Får den skattskyldige i ett sådant läge kvitta förlusten mot den schablonmäs— sigt beräknade vinsten, kan det därför i en sådan situation inträffa att den skattskyldige helt eliminerar en beskattning som han ändå skulle ha haft, om han uppgivit den verkliga vinsten till beskattning. Å andra sidan kan den enligt schablonen beräknade vinsten i vissa fall — särskilt om de av- yttrade aktierna förvärvats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande — tänkas motsvara en värdestegring som sträcker sig längre tillbaka i tiden än den vinst som skulle ha framkommit om den beräknats enligt den tra- ditionella metoden. En beräkning av sistnämnda slag har kanske inte kunnat göras på grund av omöjlighet att utreda anskaffningskostna- den. I detta läge kan det tänkas att den skattskyldige beskattas för en större vinst än som skulle följa av huvudregeln. Det kan då framstå som obilligt att han inte skulle få räkna sig tillgodo ett förlustavdrag. Det finns därför inte anledning att i fråga om kvittningsrätten göra skillnad mellan vinster som beräknats på det ena eller andra sättet. En sådan åtskillnad skulle dessutom vara ägnad att komplicera taxeringsförfarandet.
Även enligt de nya reglerna skall gälla att innehavstiden blir bestäm— mande för hur stor del av uppkommen förlust som får avdragas. Detta inne— bär alltså att förlust vid avyttring av aktier, som innehafts under kortare tid än två år, får avdragas i sin helhet under det att i fråga om aktier, som innehafts längre tid, endast får avdragas 30 %.
Utredningen har inte haft anledning att ingå på frågan om möjligheten att kvitta realisationsförlust mot annan inkomst än realisationsvinst. Av utredningsdirektiven framgår nämligen att en utsträckt kvittningsrätt i detta hänseende inte bör ifrågakomma. Av historiken framgår vad som i tidigare sammanhang anförts i denna fråga.
Utredningen skall härefter något beröra frågan om möjligheten av en vinst- och förlustutjämning genom att införa en rätt att kvitta realisations- förlust under ett år mot realisationsvinst under ett senare år.
Frågan diskuterades på sin tid av 1944 års allmänna skattekommitté i
dess är 1949 avgivna betänkande (SOU 1949:9 sid. 69 ff). Kommitténs ståndpunkt var, att den särställning som realisationsförlust i fråga om av- dragsrätt sedan gammalt intog inom inkomstbeskattningen var inkonsekvent och orättvis. Kommittén anförde vidare.
Om intäkt av realisationsvinst anses öka den skattskyldiges skatteförmåga och därför beskattas, måste förlust av liknande slag anses minska skatteförmågan och för den skull vara avdragsgill. Det torde likväl icke vara praktiskt möjligt att in- föra en obegränsad avdragsrätt för realisationsförluster. Dylika förluster kunna vid inträffande depression uppgå till så betydande belopp, att en obegränsad av- dragsrätt skulle i alltför hög grad minska skatteunderlaget. Vidare torde risk för kringgående av skattelagstiftningen lägga hinder i vägen för möjligheten att med- giva avdragsrätt för realisationsförlust i obegränsad omfattning från den skatt- skyldiges övriga inkomster. Enligt kommitténs förmenande synes man därför icke kunna medgiva avdragsrätt för realisationsförluster i samma utsträckning som för andra förluster, ehuru materiellt sett en sådan avdragsrätt i och för sig vore befogad. Kommittén finner emellertid för sin del dessa svårigheter icke försvara en underlåtenhet att söka finna regler, vilka i görligaste mån mildra verkningarna av nuvarande avdragsbestämmelser.
Kommittén diskuterade i huvudsak tre alternativ. Alternativ I innebar, att realisationsförlust som inte kunnat avdragas från realisationsvinst under samma beskattningsår fick balanseras och avräk- nas mot realisationsvinster uppkomna under nästföljande fem år.
Alternativ II förutsatte motsvarande kvittningsrätt mot vinst under så- väl närmast föregående som närmast efterföljande år. I den mån kvitt— ning skedde mot realisationsvinster under föregående år skulle till den skattskyldige restitueras för mycket erlagd skatt.
Alternativ lll avsåg att med bibehållande i övrigt av de i alternativ II föreslagna reglerna undvika olägenheterna med skatterestitution enligt alternativ II. Förslaget innebar, att under ett beskattningsår, då förlust före— legat, från den sammanlagda inkomsten av alla förvärvskällor fick avdra- gas så stor del av förlusten som svarade mot beskattad realisationsvinst, uppkommen högst fem år tidigare. Om den skattskyldiges ifrågavarande år sammanräknade inkomst minskad med övriga allmänna avdrag inte upp- gick till sådant belopp, att han kunde till fullo utnyttja avdragsrätten, fick avdraget i vad det icke utnyttjats balanseras för kvittning mot inkomst inom fem år efter det förlusten åsamkats honom. Även om man formellt tillät en kvittning av förlust mot intäkter av andra slag, innebar för— farandet enligt detta alternativ likväl i realiteten en kvittning mot realisa- tionsvinst, enär avdraget måste hålla sig inom ramen för denna.
Kommittén förordade en lagstiftning enligt alternativ III. Kommitténs för- slag avvisades emellertid i denna del, då detsamma upptogs till behandling av 1951 års riksdag.
Frågan om en förlustutjämning i en mera vidsträckt bemärkelse blev se- dermera föremål för övervägande inom 1957 års skatteutredning. Skatteut-
redningen föreslog emellertid ingen ändring beträffande realisationsför- lusterna. Då rätt till förlustutjämning vid inkomstbeskattningen på grund- val av skatteutredningens förslag infördes genom 1960 års förordning om förlustutjämning vid taxering för inkomst, undantogs realisationsförlus- terna uttryckligen.
I den mån realisationsvinster i skattehänseende likställes med inkomst av annat slag kan skäl tala för att åtminstone i viss utsträckning medge en vid- gad rätt till förlustutjämning även beträffande realisationsförluster. En rätt att, om än i begränsad omfattning, få kvitta förlust inte blott mot vinst under förluståret utan även mot vinst under senare år, kan möjligen tänkas minska obenägenheten att sälja inför utsikten av en befarad förlust och är därför ägnad att öka rörligheten på aktiemarknaden.
Även om sålunda vissa skäl kan tala för införande av en rätt till förlustut- jämning beträffande realisationsförluster, kan emellertid ifrågasättas om detta bör ske för aktieområdet utan att samtidigt lösas för realisationsvinst- beskattningen i dess helhet. En sådan samlad lösning får anses ligga utom ramen för aktievinstutredningens uppdrag och synes i vart fall inte kunna ske förrän 1963 års markvärdekommitté framlagt sitt förslag beträffande realisationsvinstbeskattning av fastigheter. Utredningen har med hänsyn härtill inte i förevarande sammanhang ansett sig böra framlägga förslag till regler angående rätt till förlustutjämning.
KAPITEL 17
Övergången till de nya reglerna
Tidp unkten för ikraftträdandet
Den av utredningen föreslagna omläggningen av aktievinstbeskattningen är företrädesvis av teknisk natur inom ramen för en oförändrad beskatt— ningsprincip. Härav följer bl.a., att aktievinstbeskattningen i den del som omfattas av förslaget alltjämt skall ingå såsom ett led i den direkta beskatt- ningen av inkomst och att, när skattskyldighet föreligger, erforderliga upp- gifter för vinstbeskattningen skall lämnas i den skattskyldiges allmänna självdeklaration avseende det år, då den skattepliktiga aktierealisationen ägt rum.
Nu nämnda förhållanden kan anföras som skäl för att de ändrade reg— lerna för aktievinstbeskattningen skall träda i kraft från ingången av visst beskattningsår och första gången tillämpas vid inkomsttaxeringen för detta år. Andra skäl talar emellertid mot en sådan övergång till den ändra- de beskattningen. Även om flertalet aktieägare utgöres av fysiska personer, som inkomstbeskattas för kalenderår, förekommer mycket betydande aktie- innehav hos juridiska personer (aktiebolag och andra), som har möjlighet att tillämpa s.k. brutet räkenskapsår, vilket därvid även gäller som be- skattningsår. Omläggning av räkenskapsåret kan ske enligt den skattskyl- diges eget val med den enda inskränkningen, att räkenskapsåret inte får överstiga arton månader. Om ikraftträdandet anknytes till ingången av visst beskattningsår skulle därför vissa kategorier skattskyldiga genom en omläggning av räkenskapsåret kunna uppskjuta de nya reglernas tillämp— ning på egna aktierealisationer och på så sätt tillgodogöra sig en förlängd tillämpning av de gamla bestämmelserna. Förutom att detta skulle kunna ge icke avsedda skatteförmåner för vissa aktieägare kan därav följa rent marknadsmässiga återverkningar.
Med hänsyn härtill bör enligt utredningens uppfattning inte ifrågakomma, att ikraftträdandet göres beroende av beskattningsårets utsträckning i ti— den i det enskilda fallet. De nya reglerna bör i stället ges generell tillämp- ning från viss bestämd dag och praktiska skäl talar för att ikraftträdandet anknytes till kalenderårets ingång. Utredningens förslag i det följande i syfte att eliminera en icke önskvärd retroaktiv verkan av de ändrade reg- lerna kan också sägas förutsätta, att de nya reglerna skall i princip gälla
från ingången av nytt kalenderår. Förslaget i denna del bygger nämligen på det förhållandet, att den förmögenhetsställning, som skall fogas vid den årliga självdeklarationen till ledning för bl.a. taxering till statlig förmögen- hetsskatt, skall avse förhållandena vid det aktuella kalenderårets utgång.
När en omläggning av aktievinstbeskattningen i enlighet härmed kan ske bestämmes dock av den fortsatta behandlingen av utredningsförslaget. Med hänsyn till tidpunkten för betänkandets avgivande bör det vara möj— ligt att frågan skall kunna behandlas av 1966 års vårriksdag på grundval av proposition i ämnet efter sedvanligt remissförfarande. I sådant fall kan propositionsförslaget gå ut på att de ändrade reglerna skall gälla från viss dag efter riksdagens beslut, t.ex. från den 1 januari 1967. Det finns emeller— tid möjlighet att därvid i stället föreslå, att de ändrade reglerna skall äga generell tillämpning första gången vid 1967 års taxering avseende beskatt— ningsåret 1966. En sådan övergång till de ändrade reglerna kan ej enligt utredningens uppfattning anses medföra en icke godtagbar retroaktivitet i beskattningen, om denna lösning kan förenas med kravet på en generell tillämpning av de ändrade reglerna från viss bestämd dag.
Ett ikraftträdande, som anknytes till 1967 års taxering, skulle innebära att de nya reglerna blir tillämpliga på aktieförsäljningar efter årsskiftet 1965/66 för skattskyldiga med kalenderåret som beskattningsår. Det bör emellertid uppmärksammas, att skattskyldig med räkenskapsår (= beskatt— ningsår), som utlöper under januari och februari månader, i taxeringshän— seende likställes med skattskyldig som inkomstbeskattas per kalenderår. I sådana fall av brutna räkenskapsår avser taxeringen det beskattningsår, som utlöpt under taxeringsårets två första månader. Omfattar räkenskaps- året tolv månader innebär detta att 1967 års taxering kan avse beskatt- ningsåret den 1 mars 1966——den 28 februari 1967. Räkenskapsåret kan emellertid ha annan utsträckning i tiden och på sådant sätt, att 1967 års taxering skall avse period, som börjat redan före årsskiftet 1965/66 eller också först någon gång efter den 28 februari 1966. Såsom tidigare nämnts äger t.ex. aktiebolagen rätt att inom ramen för en maximal räkenskapspe- riod om arton månader, bestämma sitt skattemässiga räkenskapsår efter eget val.
Av vad nu anförts följer bl.a., att redan 1966 års taxering kan gälla be— skattningsår, som omfattar del av samma kalenderår, och att 1967 års taxering kan omfatta ett beskattningsår, som börjat redan under år 1965. I intetdera fallet bör detta medföra en tillämpning av de ändrade reglerna för aktievinstbeskattningen, som avviker från vad som skall gälla för skatt- skyldiga med kalenderåret som beskattningsår. Av avgörande betydelse är i detta sammanhang, att man varken vid utgången av det beskattningsår, som utlöpt under januari eller februari månader 1966, eller vid tidpunkten för avgivandet av självdeklarationen för detta beskattningsår kan räkna med att 1966 års riksdag kan ha fattat beslut rörande aktievinstbeskattning-
ens omläggning. Det framstår därför som omöjligt, att i något fall göra de ändrade reglerna tillämpliga redan på 1966 års taxering. Därmed bortfaller Också möjligheten att sätta reglerna generellt i kraft från den 1 januari 1966.
Vad nu anförts innebär dock inget hinder för att en omläggning av aktie— vinstbeskattningen, vid beslut därom av 1966 års vårriksdag, skall kunna träda i kraft fr.o.m. 1967 års taxering och sålunda äga tillämpning på dekla- rationer, som skattskyldig skall avge är 1967 och senare. Kravet på ett en- hetligt ikraftträdande av de ändrade bestämmelserna kan därvid tillgodoses på det sättet, att de skall gälla för sådana aktierealisationer, som verkställes efter utgången av februari månad 1966.
Med nämnda tidsgräns får omläggningen ingen betydelse för 1966 års taxering eller vid eftertaxeringar för detta och tidigare år. De självdeklara- tioner, som skall avges år 1966, kan såvitt gäller realisationsvinstbeskatt- ningen upprättas helt enligt nu gällande regler. Å andra sidan innebär tids- gränsen att både de gamla och de nya reglerna kan bli aktuellai fråga om den självdeklaration, som skall avges år 1967 för detta års inkomsttaxering och i vissa fall även i fråga om den deklaration, som skall avges år 1968. De prak- tiska olägenheter, som kan föranledas härav för de skattskyldiga och be- skattningsmyndigheterna, torde dock enligt utredningens uppfattning bli av begränsad omfattning och får anses mer än väl uppvägas av de fördelar, som ernås genom att de nya reglerna gäller fr.o.m. den 1 mars 1966 med tillämpning första gången vid 1967 års taxering. Tilläggas må att, om räken- skapsåret omlägges på sådant sätt att ingen taxering skall ske nämnda år utan först år 1968, detta inte påverkar det faktiska ikraftträdandet av de ändrade reglerna. Även i detta fall blir dessa tillämpliga på aktierealisatio— ner, som skett efter utgången av februari månad 1966.
Enligt utredningens uppfattning är det önskvärt att en omläggning av ak- tievinstbeskattningen enligt här framlagt förslag genomföres med kortast möjliga dröjsmål efter det utredningens betänkande avlämnats. För alla av frågan berörda parter bör det vara av intresse, att övergången till ett system, som i väsentlig grad eliminerar skattemässiga hänsynstaganden vid köp och försäljning av aktier, sker snabbt. Med hänsyn härtill har utredningen vid utformningen av sitt författningsförslag tagit fasta på möjligheten att genomföra omläggningen efter beslut av 1966 års vårriksdag. I enlighet med det ovan anförda har därför ikraftträdandebestämmelserna utformats så, att de ändrade reglerna skall äga generell tillämpning på aktierealisationer ef— ter utgången av februari månad 1966. Härav följer att reglerna första gången blir tillämpliga vid den deklarationsskyldighet, som skall fullgöras år 1967, och vid detta års inkomsttaxering.
Särskilda övergångsbestämmelser Det hittills anförda har endast gällt frågan om de ändrade reglernas ikraft—
trädande med avseende på tidpunkten för aktierealisationen. Med utred— ningens ställningstagande i denna fråga följer emellertid också att de ändra- de reglerna i alla delar skall äga tillämpning vid beskattning av vinster på aktier, som inte endast sålts efter månadsskiftet februari/mars 1966 utan också förvärvats efter detta månadsskifte. För sådana fall kräver omlägg- ningen av aktievinstbeskattningen inga särskilda övergångsbestännnelser. Av speciellt intresse i detta sammanhang är i stället de fall, när sådana aktie- försäljningar, som faller inom de här föreslagna reglernas tillämpningsom- råde, sker efter ikraftträdandet av dessa regler och avser aktier, som för- värvats dessförinnan under tid, då nuvarande vinstbeskattningsregler ägt generell giltighet.
Med bortseende från sådana aktierealisationer, som enligt den föreslag- na avgränsningen av de nya reglernas tillämpningsområde alltjämt skall beskattas enligt nuvarande regler vid avyttring inom fem år, är det vissa sär— skilda förhållanden som kräver speciell uppmärksamhet vid denna frågas bedömning. Vid tidpunkten för de ändrade reglernas ikraftträdande har man att utgå från, att det förekommer mycket betydande aktieinnehav. som ägts i mer än fem år och som därför inte skulle bli föremål för någon vinstbeskattning enligt nuvarande regler. Vidare har man att räkna med aktieinnehav, som förvärvats så sent, att aktierna vid nämnda tidpunkt inte kunnat säljas skattefritt enligt nuvarande tidsbegränsade beskattning. Det kan här röra sig om aktier, som förvärvats både före och efter den dag, då utredningen om aktievinstbeskattningen blev bekantgjord.
Vad nu anförts innebär, att den stora mängd aktier, som innehafts i mer än fem år, skulle kunna säljas skattefritt intill den 1 mars 1966. 1 fråga om aktier, som innehafts kortare tid, skulle en avyttring omedelbart före nämn- da dag med beaktande av nu gällande avtrappningsregel medföra att högst 100 % och lägst 25 % av vinsten blev föremål för beskattning. Övergången till de ändrade reglerna har mot denna bakgrund även en rent marknads- mässig aspekt.
I fråga om båda nu nämnda slag av aktieinnehav är det angeläget att få en övergång som från såväl praktiska som principiella synpunkter leder till ett tillfredsställande resultat och som därtill får en naturlig anknytning till nuvarande realisationsvinstbeskattning. Utredningen har härvidlag fäst sär- skild vikt vid, att övergången till en i tiden obunden aktievinstbeskattning åstadkommes på ett sätt som i erforderlig utsträckning eliminerar en retro- aktiv verkan av de ändrade reglerna. Störst betydelse har givetvis härvid övergångsbestämmelsernas utformning i fråga om sådana aktieinnehav, som redan är »skattefria» enligt nuvarande beskattningsregler på grund av att aktierna innehafts i mer än fem år.
Enligt utredningens uppfattning kan inte ifrågakomma att en övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning enligt här framlagt förslag
skall begränsas till de fall, då både förvärvet och den skattepliktiga för- säljningen äger rum efter de ändrade reglernas ikraftträdande. Om redan dessförinnan förvärvade aktier helt ställes utanför det nya systemet upp— fyller detta icke berättigade krav på en i princip enhetlig och likvärdig be— skattning. Det faktiska ikraftträdandet av den i tiden obundna beskatt— ningen skulle i sådant fall ske först vid den andra omsättningen av samma aktie efter utgången av februari månad 1966. Med hänsyn till att långsik- tiga kapitalplaceringar i betydande utsträckning sker i aktier skulle härav följa att beskattningen i dessa fall skulle bli aktuell först långt fram i tiden. Måhända skulle en sådan övergång kunna vara ägnad att påverka benägen- heten att avyttra aktier, eftersom den då alltjämt gällande tidsbegränsade beskattningen enligt nuvarande regler skulle möjliggöra en skattefri realisa- tion även efter utgången av februari månad 1966. De nya reglerna skulle bli tillämpliga först vid senare avyttring av de då förvärvade aktierna. Å andra sidan har köparnas ställning förändrats genom att de redan vid första förvärvet blir underkastade de ändrade bestämmelserna, och därför är det svårt att med någon större bestämdhet uttala sig om den marknadsmässiga effekten av en övergång till det nya systemet på nu diskuterat sätt. Det kan också finnas fog för antagandet, att enbart det förhållandet, att första om- sättningen efter utgången av februari månad 1966 skulle kunna ske skatte- fritt, kan få till effekt, att denna omsättning uppskjutes och att man således i stället får en låsning av marknaden på obestämd tid.
Här må inskjutas, att situationen ter sig något annorlunda när det gäller avyttringar av aktier före de nya reglernas ikraftträdande. För säljarens del skulle i detta fall motivet för försäljningen vara att utnyttja möjligheten till en skattefri realisation enligt nuvarande tidsbegränsade beskattning. Köparen å sin sida skulle kunna motivera sitt förvärv med att han genom en omplacering av aktier skulle få ett gynnsamt utgångsläge för en framtida aktievinstbeskattning enligt de ändrade reglerna.
Om det emellertid kan vara svårt att med någon säkerhet överblicka den marknadsmässiga effekten av en övergång till de ändrade bestämmelserna som innebär att nuvarande regler skall gälla t.o.m. första omsättningen efter dessa reglers införande synes det dock enligt utredningen uppenbart, att en sådan utformning av ikraftträdandebestämmelserna inte tillgodoser kravet på en lika och därmed också rättvis beskattning. Denna lösning skulle i praktiken innebära, att inte endast den värdestegring, som hänför sig till tiden före den 1 mars 1966 utan även värdestegringen därefter fram till tidpunkten för den första försäljningen efter de nya reglernas införande skulle bli helt undantagen från beskattning, om bara denna försäljning sker senare än fem år från förvärvet av aktierna. En sådan skattemässig effekt finner utredningen inte rimlig och den kan inte heller anses stå i överens-
stämmelse med en övergång till en i princip generell och i tiden obunden aktievinstbeskattning.
Skall berättigade krav på en lika och rättvis beskattning tillgodoses kan det därför enligt utredningens uppfattning inte komma i fråga, att ställa realisationer av aktier, som förvärvats före den 1 mars 1966, utanför de nya reglernas tillämpningsområde. Med detta principiella ställningstagande kan sägas, att övergångsproblematiken begränsas till en fråga om att i er- forderlig utsträckning eliminera en retroaktiv verkan av den i tiden obundna aktievinstbeskattningen på ett sätt, som tillika i möjlig mån undanröjer mo- tivet för att av skatteskäl verkställa aktierealisationer under tiden närmast före ikraftträdandet av den ändrade beskattningen. Vid bedömningen av detta spörsmål synes lämpligt att var för sig behandla det fall, då realisa- tionen avser sådana aktier, som redan före den 1 mars 1966 innehafts minst fem år och det fall då realisationen avser aktier som innehafts kortare tid och därför före nämnda dag i princip inte kunnat avyttras skattefritt.
Äldre aktieinnehav
Vinst vid avyttring efter ingången av mars månad 1966 av aktier, som inne— hafts i mer än fem år (s.k. »skattefria» aktier), kan beroende på kursut- vecklingen för ifrågavarande aktier och tidpunkten för försäljningen vara hänförlig antingen till tiden före eller till tiden efter månadsskiftet februari/ mars 1966 men också fördela sig över hela innehavstiden. I det följande räknas av praktiska skål med att vinsten fördelar sig över hela innehavs- tiden. Om i sådant fall de ändrade reglerna skulle äga tillämpning på den faktiska realisationsvinsten skulle detta medföra en beskattning även av värdestegring, som ägt rum före reglernas införande. Detta skulle leda till en hårdare beskattning än om aktierna sålts omedelbart före den 1 mars 1966 och den därvid erhållna likviden begagnats för inköp av nya aktier. Den förstnämnda försäljningen kunde ske skattefritt enligt nuvarande regler och en faktisk beskattning skulle bli aktuell endast för den vinst, som fram- kommit vid försäljningen av de nyförvärvade aktierna. Såsom redan antytts skulle denna möjlighet för aktieägarna att göra omplaceringar i syfte att begränsa en framtida aktievinstbeskattning kunna få återverkningar på aktiemarknaden. En i vart fall temporär ökning av omsättningen av aktier ter sig trolig. Men då omplaceringarna från heskattningssynpunkt borde ställa sig gynnsamma både för säljaren och köparen ligger det också nära '.ill hands att antaga, att den ökade omsättningen skulle leda till en i Och lör sig inte motiverad kursuppgång. En sådan av skatteomläggningen be- tingad utveckling bör om möjligt undvikas. Härtill kommer att den retroak— tiva verkan av de ändrade reglerna i det enskilda fallet skulle bli beroende av
om omplaceringar göres eller ej och även om så sker skulle man därmed inte helt eliminera en sådan verkan av den omlagda aktievinstbeskattningen.
Redan tidigare har utredningen i olika sammanhang framhållit önskvärd— heten av att de ändrade reglerna för beskattningen av aktievinster utformas på ett sätt som ger en i möjlig mån neutral verkan. Denna målsättning har också varit vägledande för förslagets materiella utformning och har givetvis samma giltighet i fråga om övergången till det nya systemet. I sistnämnda avseende bör detta leda till att övergången till de ändrade reglerna ut- formas så att skatteeffekten blir i princip densamma oavsett innehavstidens längd.
En i enlighet härmed utformad övergång till de ändrade reglerna måste enligt utredningens mening innebära att retroaktiva verkningar elimineras fullt ut. För egen del vill utredningen uttrycka saken så, att den aktieägare som inte vidtagit någon realisation av »skattefria» aktier före omläggningen till den ändrade vinstbeskattningen i princip inte bör komma i sämre läge än den aktieägare, som utnyttjat nuvarande tidsbegränsade realisationsvinst- beskattning till en skattefri realisation omedelbart före ikraftträdandet av de ändrade reglerna. Utformas övergångsbestämmelserna i enlighet härmed föreligger inte längre motiv för att avyttra eller omplacera aktier inför den ändrade vinstbeskattningen och samtidigt tillgodoses aktieägarnas berät- tigade krav på att den skattefrihet, som nuvarande realisationsvinstbeskatt- ning av aktier erbjuder efter fem års innehav, inte upphäves genom en skatteomläggning med verkan långt tillbaka i tiden. Härvidlag bör också beaktas, att utredningens förslag i fråga om arvs- och gåvofallen innebär en utvidgning av beskattningsområdet utöver vad som gäller enligt nuvarande regler.
Utöver nu anförda mera principiella synpunkter på övergången till den ändrade beskattningen i fråga om aktier, som innehafts i mer än fem år, har man att beakta den praktiska tillämpningen av de nya reglerna under övergångsskedet. Härmed sammanhängande problem har berörts redan tidigare, bl.a. i samband med förslaget om en schablonmässig alternativregel för beräkning av beskattningsunderlaget, den s.k. 10-procentsregeln. Bak- grunden till denna regel har i första hand varit, att det vid en i tiden obun- den aktievinstbeskattning kan vara inte bara svårt utan i vissa fall omöjligt att verkställa en beräkning av det faktiska resultatet av en aktierealisation. Genom schablonregeln kan de skattskyldiga också fullgöra sin deklarations— plikt på ett enkelt sätt.
Såvitt gäller beskattningen av aktievinster, som helt hänför sig till tiden efter de nya reglernas ikraftträdande, torde svårigheterna i fråga om till- lämpningen av de ändrade reglerna i väsentlig grad elimineras genom ut- redningens i det följande redovisade förslag med avseende på deklarations- uppgifterna. Dessa förslag går bl.a. ut på att förmögenhetsbilagan till själv-
deklarationen skall kunna innehålla mera specificerade uppgifter om aktie— innehavet. Därmed har tillskapats erforderligt underlag för beräkning av resultatet av en framtida skattepliktig aktierealisation och därmed får schablonregeln också karaktär av alternativregel, som kan utnyttjas när den ställer sig förmånligare än huvudregeln. Efter omläggningen bör det dessutom ligga i varje aktieägares intresse att bevara verifikationer över verkställda aktietransaktioner.
När det gäller aktier, som redan vid ikraftträdandet av de ändrade reg— lerna innehafts i mer än fem år, är läget annorlunda. I sådant fall har aktieägaren inte haft anledning att av skatteskäl bevara verifikationer röran- de sina förvärv av aktier och då förvärven kan ligga långt tillbaka i tiden har man dessutom att räkna med att handlingarna kan ha förkommit utan ägarens förskyllan. Vidare har man att beakta, att aktierna kan ha erhål- lits i arv eller gåva och att det av denna anledning inte finns någon närmare kännedom om den ursprungliga anskaffningskostnaden. Det förhållandet att juridiska personer kan vara underkastade särskild skyldighet att bevara affärshandlingar o.d. förringar inte på något avgörande sätt det nu anförda.
I nu nämnda fall kunde den föreslagna schablonregeln få särskild bety- delse och man har att räkna med att denna regel i vissa fall skulle utgöra den enda möjligheten som stod till buds. Regeln innebär emellertid att för— säljningsintäkten ligger till grund för vinstbeskattningen och därav följer att i princip hela kursuppgången tages till beskattning. Även om procentsat- sen avpassats så att den i normalfallet skall ge en skatteeffekt, som ungefär- ligen kan antagas motsvara vad som följer enligt huvudregeln, kan man enligt utredningens mening inte bortse från att schablonregelns tillämpning på de »skattefria» aktierna i praktiken kan leda till en hårdare beskattning. För sådana aktier kan sålunda schablonregelns tillämpning anses innebära en beskattning inte endast av sådan värdestegring, som ägt rum efter ut- gången av februari månad, utan även värdestegringen dessförinnan.
Mot bakgrund av vad nu anförts har utredningen eftersträvat att inordna de »skattefria» aktieinnehaven under de ändrade reglerna för aktievinstbe— skattningen på ett sätt som inte endast eliminerar retroaktiva verkningar av dessa regler utan också är ägnade att underlätta reglernas praktiska tillämp- ning. Förutsättningen härför kan sägas vara, att — i fråga om »femårs- aktier» —— den i tiden obundna aktievinstbeskattningen endast skall gälla sådan värdestegring som ägt rum efter det nya systemets ikraftträdande. I princip borde detta betyda, att beskattningen i förevarande fall endast skall avse värdestegringen efter utgången av februari månad 1966. Utred- ningen har dock inte funnit möjligt att även i detta hänseende anknyta till nämnda tidpunkt.
Valet av månadsskiftet februari/mars 1966 i fråga om ikraftträdandet så- vitt gäller tidpunkten för realisationen har betingats av speciella deklara- tions- och taxeringsmässiga skäl. Såsom tidigare framhållits kan man emel-
lertid utgå från, att flertalet aktieägare inkomstbeskattas per kalenderår. Dessa men även vissa andra skattskyldiga aktieägare har därför att vid själv— deklarationen foga en förmögenhetsbilaga avseende tillgångar och skulder vid det aktuella kalenderårets utgång. Innehavet av aktier skall därvid upp- tagas till då gällande värde. I fråga om börsnoterade aktier och aktier på fondhandlarnas aktielista gäller härvid att deklarationskurserna i princip bygger på noteringarna sista börsdagen för kalenderåret. Såvitt gäller andra aktier utger riksskattenämnden på grundval av uppgifter från läns- styrelserna en årlig sammanställning till ledning för aktiernas värdering vid närmast aktuella taxering. I denna sammanställning föreslagna deklarations- kurscr bygger på en värdering enligt tidigare bokslut och har således en an- nan heräkningsgrund än den marknadsmässiga värderingen av de börsno— terade aktierna. Det må också tilläggas att nämnda sammanställning en- dast omfattar ett begränsat antal bolag.
[ fråga om aktier, som noteras på börsen och på fondhandlarnas aktie- lista, ger deklarationskurserna ett aktuellt och marknadsmässigt rättvisan— de underlag för en enhetlig värdering av aktieinnehaven i självdeklaratio- nens förmögenhetsbilaga. Detsamma kan sägas om aktier, som ingår i riks- skattenämndens årliga sammanställningar, även om kurssättningen i dessa fall sker efter andra grunder och därtill inte har samma aktualitet. I detta sammanhang torde man dock kunna bortse från dessa skiljaktigheter efter- som det finns möjlighet för den skattskyldige att åberopa en värdering som bättre återspeglar de faktiska förhållandena vid den aktuella tidpunk— ten. Såvitt gäller övriga aktier måste en sådan värdering ske vid varje de- klarationstillfälle.
Avgörande är emellertid att varje aktieägare i sin förmögenhetsbilaga skall ange sitt värde av aktier vid beskattningsårets utgång och för det övervä- gande anlalet aktieägare är det härvidlag frågan om värdet enligt deklara- tionskursen vid kalenderårets utgång. Enligt utredningens uppfattning bör detta förhållande kunna utnyttjas vid övergången till en i tiden obunden ak— tievinstbeskattning. En retroaktiv verkan av denna beskattning i fråga om realisationer av aktier, som vid dess införande innehafts mer än fem är, bör nämligen i allt väsentligt kunna elimineras på det sättet, att be— skattningen begränsas till den intäkt, som realisationen givit utöver deklara- tionsvärdet vid utgången av år 1965. Därmed skulle de ändrade reglerna inte medföra någon beskattning av den värdestegring, som hänför sig till tiden före den 1 januari 1966 och som skulle vara skattefri vid realisation före dessa reglers ikraftträdande. Samtidigt ernås, att schablonregeln även under övergångsskedet blir ett alternativ till huvudregeln och att sålunda de skattskyldiga har möjlighet att begagna sig av den beräkningsmetod som ställer sig förmånligast. Att även eventuell värdestegring under janu- ari och februari månader 1966 inrymmes under den ändrade beskattningen synes enligt utredningens mening sakna betydelse.
Under hänvisning till det sålunda anförda föreslår utredningen, att den i tiden obundna beskattningen av vinster på aktier, som den 1 mars 1966 innehafts i mer än fem år, d.v.s. som senast förvärvats genom oneröst fång före den 1 mars 1961, skall ske på grundval av skillnaden mellan försälj- ningsintäkten och de sålda aktiernas deklarationsvärde vid utgången av år 1965, dock med möjlighet för den skattskyldige att i stället begagna sig av schablonregeln och därvid som skattepliktig inkomst upptaga tio procent av nämnda försäljningsintäkt. Det förutsättes härvid, att innehavstiden i fråga om aktier, som erhållits i arv eller gåva, skall räknas från det närmast föregående onerösa fånget. Utredningens författningsförslag har utformats i överensstämmelse härmed.
Nyare aktieinnehav Den andra i detta sammanhang aktuella kategorin aktieinnehav gäller så- dana aktier, som förvärvats genom oneröst fång efter utgången av februari månad 1961 och som därför inte före ikraftträdandet av de ändrade reglerna den 1 mars 1966 kunnat i princip säljas skattefritt. I fråga om sådana aktier kan hävdas, att aktierna förvärvats då en tidsbegränsad realisations- vinstbeskattning var gällande och att denna utformning utgjort ett vägande skäl för att placera kapital i aktier. Därför kunde det även i dessa fall ifråga- sättas att utforma övergången till de ändrade reglerna på ett sätt som eliminerar en skatt på värdestegring, som är hänförlig till tiden antingen före 1966 års ingång eller före den dag, då aktierna enligt nuvarande regler tidigast skulle kunna avyttras skattefritt.
Utredningen har dock ställt sig tveksam till behovet av särskilda över- gångsbestämmelser för nu aktuella aktieinnehav. Möjligen skulle härvid kunna vara motiverat att taga särskild hänsyn till sådana aktier som för- värvats under tiden mars månad 1961 fram till offentliggörandet i april 1964 av direktiven för aktievinstutredningen. Vid sådant aktieförvärv har köparen haft anledning utgå från en i tiden begränsad realisationsvinstbe— skattning enligt nuvarande regler. Vid senare förvärv däremot har köpa- ren haft att allvarligt räkna med en omläggning av beskattningen av aktie- vinster, som enligt de meddelade utredningsdirektiven måste leda till en skärpning i vart fall med avseende på beskattningens utsträckning i tiden. Men även med beaktande härav kan enligt utredningens uppfattning ifråga- sättas, om det föreligger tillräckliga skäl för att i fråga om aktier, som inne- hafts en kortare tid än fem år, införa särskilda övergångsbestämmelser av här ifrågasatt slag.
Vid det slutliga ställningstagandet till detta spörsmål har utredningen fäst särskild vikt vid den skillnad i faktisk skatteeffekt, som skulle följa vid en direkt övergång till de ändrade reglerna. Till belysning härav redo- visas nedan en sammanställning som utvisar vad de nuvarande. och de ändrade reglerna skulle betyda vid realisation under första beskattnings-
året efter de nya reglernas ikraftträdande, d.v.s. vid realisation under ti- den 1 mars 1966—28 februari 1967. Sammanställningen bygger vidare på att vinst vid realisation inom två år tages helt till beskattning. I fråga om de nya reglerna har endast effekten vid beräkning enligt det faktiska vinstresul- talet angivits.
Beskattningsunderlag i % av vinsten vid försäljning under mars 1966—febr. 1967 Akt'er f”r 'i'r "ad * d * t'den . l 0 W X ( un Pl ' Nuvarande regler Föreslagna Lägst | Högst regler Mars lgöle-Febr. 1962 ........................ () 25 30 » 1962— » 1963 ........................ 25 50 30 » 1963— » 1964 ........................ 50 75 30 » 1964— » 1965 ........................ 75 100 30/100 ») 1965— » 1966 ........................ 100 100 100
Av sammanställningen framgår, att en direkt övergång till de ändrade reglerna inte medför någon omedelbar skärpning av beskattningen vid realisation inom två år från förvärvet. Sker försäljningen senare men inom fyra år medför övergången en direkt och väsentlig skattesänkning genom att nuvarande successiva avtrappning ersätts med en direkt sänkning till den slutliga i tiden obundna procentsatsen. Endast i det fall aktien säljes under det femte året leder en direkt omläggning till en skärpt beskattning genom att procentsatsen stiger från 25 till 30 % av vinsten. Till detta skall dock läggas att man inte i något fall skulle komma i åtnjutande av nu gäl- lande skattefrihet efter fem års innehav. För aktier, som förvärvats under tiden mars 1961—februari 1962 skulle denna skattefrihet inträda redan un- der det i sammanställningen aktuella försäljningsäret vid fortsatt tillämp- ning av nuvarande regler.
Endast i sistnämnda fall synes enligt utredningens uppfattning föreligga några egentliga skäl för en mjukare övergång till de ändrade reglerna. Mot detta står emellertid att dessa regler i övriga nu aktuella fall ger en oför- ändrad eller lägre omedelbar skatteeffekt och detta i flertalet fall även vid försäljning vid en senare tidpunkt än den sammanställningen avser. Utred— ningen finner detta utgöra tillräckliga skäl för att låta de ändrade reglerna träda i kraft utan särskilda övergångsbestämmelser när det gäller aktier, varom nu är fråga. En sådan direkt övergång från de nuvarande till de änd- rade reglerna bör dessutom underlätta den praktiska tillämpningen.
I enlighet med det sålunda anförda har utredningen funnit skäligt att en- dast i fråga om aktier, som den 1 mars 1966 innehafts i mer än fem år, föreslå särskilda övergångsbestämmelser. Det må emellertid beaktas, att ut- formningen av ikraftträdandebestämmelserna bygger på förutsättningen, att
258 de ändrade reglerna skall gälla för aktierealisationer fr.o.m. den 1 mars 1966. En förskjutning av ikraftträdandet i denna del kan föranleda en om— prövning av förslaget att anknyta vinstbeskattningen av äldre aktieinnehav till värdestegringen efter utgången av kalenderåret 1965.
KAPITEL 18
Vissa deklarations- och kontrollfrågor m.m.
Allmänna synpunkter
I det föregående har utredningen redovisat sina överväganden och ställ- ningstaganden med avseende på den materiella utformningen av en ändrad beskattning av aktievinster. Därvid har utredningen haft att utforma de nya reglerna på ett sätt, som i möjlig män kan förväntas tillgodose de i di- rektiven anförda synpunkterna och önskemålen. Såsom en följd härav inne— bär utredningens förslag, att även den ändrade aktievinstbeskattningen skall ingå såsom ett led i den direkta beskattningen och sålunda vara under- kastad samma regler som i övrigt gäller för inkomstbeskattningen. Vidare innebär förslaget att beskattningen liksom hittills skall gälla endast realise- rade värdestegringsvinster. I allt väsentligt framstår därmed utredningens förslag såsom endast en teknisk omläggning av en del av gällande realisa- tionsvinstbeskattning.
Av avgörande betydelse för den sålunda föreslagna materiella utformning— en av aktievinstbeskattningen har emellertid också varit, att de ändrade reglerna skall kunna tillämpas i praktiken utan att därvid medföra svårar- tade komplikationer i deklarations- och kontrollhänseenden. I direktiven har också särskilt framhållits, att utredningens förslag bör vara praktiska och enkla att tillämpa och att utredningen därför bör vara oförhindrad att söka schablonmässiga lösningar, om detta skulle visa sig lämpligt. I anslut- ning härtill uttalas, att det är angeläget att de nya reglerna blir effektiva från kontrollsynpunkt samt vidare att särskild uppmärksamhet bör ägnas övergången till dessa regler, bl.a. i fråga om redan förvärvade aktier. Vid de sammanträffanden, som utredningen haft med företrädare för olika in- tressegrupper, har man också allmänt understrukit, att en omläggning av aktievinstbeskattningen på sätt som angivits i direktiven måste förutsätta att tillämpningsfrågorna kan lösas på ett tillfredsställande sätt.
Det i direktiven uppmärksammade spörsmålet med avseende på redan förvärvade aktier hör samman med förslagets ikraftträdande och har där— för vad gäller den materiella sidan redan behandlats i tidigare särskilda kapitel härom. Utredningens därvid framlagda förslag i syfte att eliminera en retroaktiv verkan av de ändrade reglerna vid realisation av aktier, som vid reglernas ikraftträdande innehafts i mer än fem år, har emellertid också
en praktisk sida, som inte behandlats i nämnda sammanhang. När utred- ningen därför i det följande tar upp olika med den föreslagna omläggningen sammanhängande deklarations— och kontrollfrågor behandlas även vad som i dessa hänseenden kräver särskild uppmärksamhet under övergångsskedet i fråga om befintliga äldre aktieinnehav.
Redan vid redogörelsen för utredningens överväganden och ställningsta- ganden angående förslagets materiella utformning i dess olika delar har ut— redningen kommit in på rent praktiska och tekniska tillämpningsfragor. Ut- redningen har därvid pekat på, att även nuvarande tidsbegränsade vinst- beskattning inrymmer såväl praktiska tillämpningssvårigheter som kon- trollproblem. Bl.a. har framhållits att det i fall, då fond- eller nyemissioner förekommit, kan vara svårt att beräkna det resultat, som skall ligga till grund för beskattningen. Här liksom i andra fall ligger svårigheterna i att bestämma de sålda aktiernas anskaffningsvärde. Genom att den nuvarande beskattningen är begränsad till vinster, som uppkommit vid försäljning inom fem år från förvärvet, är det emellertid också uppenbart, att nu an— tydda tillämpningssvårigheter är av relativt begränsad betydelse.
Övergången till en i tiden obunden aktievinstbeskattning förändrar läget högst väsentligt. Från att vara en beskattning, som endast undantagsvis leder till faktisk skatteplikt, blir den en realitet för i princip alla kapital— placeringar i aktier. Om man i dessa sammanhang bortser från att vissa aktieinnehav även framdeles enligt förslaget blir underkastade en oföränd- rad tidsbunden realisationsvinstbeskattning, blir varje framtida aktieför- säljning skattepliktig oavsett tidpunkten för förvärvet av aktien. Lång tid kan förflyta mellan förvärvet och försäljningen och under denna tid kan dessutom ske överlåtelser genom arv eller gåva. När beskattningen aktua- liseras genom försäljning någon gång i framtiden måste den skattskyldige i sin då aktuella självdeklaration kunna lämna uppgifter om den beskatt- ningsbara intäkten av försäljningen. Underlaget härför skall dessutom er- bjuda fullgoda kontrollmöjligheter för beskattningsmyndigheterna.
Med hänsyn till att utredningen redan tidigare i olika sammanhang fram— hållit de komplikationer, som ett slopande av nuvarande tidsbegränsning inrymmer, torde här endast behöva konstateras, att övergången till de änd- rade reglerna innehåller särskilda problem vid sidan av dem, som man har att beakta vid ett fullt genomfört nytt system. Av redogörelsen för för- slagets ikraftträdande har framgått, att inte endast principiella skäl utan även tekniska och praktiska omständigheter utgjort motiv för att eliminera en retroaktiv verkan av de nya reglerna med avseende på aktier som inne- hafts i mer än fem år. Förslaget att vid realisation av sådana aktier an- knyta vinstbeskattningen och avdragsrätten för förlust till värdeföränd- ringen efter 1965 års utgång bör i och för sig vara ägnat att underlätta så- väl de nya reglernas tillämpning som kontrollen därav. Å andra sidan inne—
bär detta dock inget annat än att underlaget för vinstberäkningen i stället för den faktiska anskaffningskostnaden skall utgöras av deklarationskur- sen vid nämnda senare tidpunkt. I båda fallen kvarstår alltså behovet av att den skattskyldige vid den framtida skattepliktiga realisationen skall ha tillgång till erforderligt underlag för resultatberäkningen.
Såsom ett väsentligt led i strävandena att åstadkomma en i tiden obunden aktievinstbeskattning, som är praktisk och enkel i tillämpningen och därtill erbjuder en effektiv kontroll, får ses den av utredningen i det föregående föreslagna schablonregeln såsom en alternativ regel. Genom att beskattning- en enligt denna regel anknytes enbart till försäljningsintäkten bör det inte föreligga några svårigheter för säljaren att fullgöra sin deklarationsplikt eller för beskattningsmyndigheten att kontrollera inkomstberäkningen. Det- ta gäller oavsett innehavstidens längd och således även oberoende av om aktierna förvärvats före eller efter de nya reglernas ikraftträdande.
Samtidigt bör emellertid beaktas att schablonregeln är avsedd såsom ett alternativ till huvudregeln, enligt vilken beskattningen i överensstämmelse med vad som uttalats i direktiven alltjämt skall grundas på det faktiska resultatet av aktierealisationen. Schablonregeln har också avpassats så att den genomsnittligt sett kan beräknas ge ungefärligen samma skatteeffekt som huvudregeln. I de enskilda fallen måste man dock räkna med att detta resultat inte alltid uppnås. Särskilt kan detta bli fallet under övergångs- skedet. Vidare måste hänsyn tagas till att det först efter en beräkning av det faktiska försäljningsresultatet, där detta är möjligt, kan med bestämd- het konstateras vilken av reglerna som ställer sig förmånligast i varje enskilt fall.
För att upprätthålla schablonregelns karaktär av alternativ till huvud— regeln är det därför enligt utredningens uppfattning angeläget att be- stämmelserna utformas på ett sätt, som direkt tar sikte på att underlätta beräkningen av det faktiska försäljningsresultatet. Härvid bör också beak— tas att beräkningen av detta resultat utgör förutsättningen för avdrags- rätt vid förlustrealisationer.
Såsom tidigare framhållits är det den för resultatberäkningen så vitala bestämningen av anskaffningskostnaden, som inger bekymmer vid över- gången till en i tiden obunden aktievinstbeskattning. Tillämpningen av de nya reglerna förutsätter, att den skattskyldige när vinstbeskattningen aktua— liseras skall ha kännedom inte endast om den ursprungliga anskaffnings- kostnaden utan dessutom om de kostnader han haft vid ytterligare förvärv antingen genom nyinköp på den allmänna marknaden eller genom ut- nyttjande av delbevis och teekningsrätter vid emissioner av nya aktier. Härutöver behöver han ha sådan kännedom om innehavstidens längd att han rätt kan beräkna den beskattningsbara intäkten. I det nya systemet innebär detta endast att han vet och kan styrka att aktierna ägts kortare
eller längre tid än två år, eftersom utredningens förslag inte inrymmer någon motsvarighet till nu gällande avtrappningsregel.
I detta sammanhang aktualiseras frågan, om innehavare av aktier skall behöva göra någon skillnad mellan sådana förvärv som utgör nyinköp av samma slags aktier som han redan innehar och sådana förvärv, som till- kommit i anledning av fond- eller nyemissioner. I fråga om sistnämnda för- värv gäller f.n., att de erhållna nya aktierna anses förvärvade samtidigt som det ursprungliga. Detta förutsättes skola gälla även efter omläggningen. Praktiska skäl talar för att till det ursprungliga förvärvet även bör hänföras sådana nyförvärv, som inte kunnat ske utan att kompletterande inköp av delbevis eller teekningsrätter fått ske för att den skattskyldige skall kunna fullt utnyttja den förvärvsrätt, som det ursprungliga aktieinnehavet re- presenterar. Om sålunda en nyemission avser två nya aktier på fem gamla och en aktieägare innehar åtta gamla aktier hör han därför enligt utred- ningens uppfattning kunna inköpa två teckningsrätter för att därigenom kunna förvärva fyra nyemitterade aktier utan att någon del av detta för— värv skall betraktas såsom ett nyinköp. Den som säljer ifrågavarande teck- ningsrätter gör en skattepliktig realisation, som är underkastad beskatt— ning enligt de allmänna reglerna. Motsvarande gäller för den, som säljer delbevis. Det nu anförda, som kan sägas ligga i sakens natur, synes ej behöva komma till särskilt uttryck i författningstexten.
Av vad nu anförts följer, att de kostnader, som föranletts av förvärv i samband med fond- och nyemissioner, skall läggas till den ursprungliga an- skaffningskostnaden. Det sammanlagda beloppet av dessa kostnader ut— gör därmed det ingångsvärde för aktieinnehavet i fråga, som är avdrags— gillt vid beräkningen av det skattepliktiga realisationsresultatet vid för- säljning av hela aktieposten. Sker endast försäljning av en del av denna post får avdrag göras med belopp motsvarande den genomsnittliga totala anskaffningskostnaden per innehavd aktie för det sålda antalet aktier. Tillämpningen av de nya reglerna i förevarande fall framgår av följande exempel (i detta har bortsetts från omkostnader).
År 0 Antal Kronor Inköp av aktier i AB X år 200: — .................................. 10 2 000: —— År 1
Fondemission 2 aktier på 5 ....................................... -l —
År 2
Nyemission 2 aktier på 5 a 162: 50
Inköp av en teckningsrätt ......................................... 25: — Inköp av aktier mot teekningsrätter för 15 aktier ..................... 6 975: -— Total anskaffningskostnad ........................................ (20) 3 000: —— Anskaffningskostnad per aktie ................................................. 150: ——
Försäljning av 10 aktier ur innehavet i AB X 51 2501— ............................ 2 500: — Anskaffningskostnad för dessa aktier (10 X150=) ................................ 1 500: — Försäljningsvinst ............................................................ 1 000: — Beskattningsbar aktievinst: enligt huvudregeln ................................... 300: —
enligt alternativregeln ................................ 250:
Vad så gäller nyinköp på den allmänna marknaden av aktier av samma slag, som redan ingår i ett aktieinnehav, gäller enligt nuvarande regler att skatteplikten vid efterföljande realisation bestämmes av innehavstidens längd för varje individuell aktie. I vart fall gäller detta om hela aktiein— nehavet försäljes på en gång. Något annorlunda ställer sig förhållandena om försäljningen avser endast en del av ett innehav av samma slags aktier, som förvärvats vid olika tillfällen och till olika kurser. I sådant fall äger säljaren efter eget val beräkna den skattepliktiga realisationsvinsten på grundval av de faktiskt sålda aktiernas anskaffningsvärde eller också en- ligt principen »först in först ut» utan något identitetskrav. Innebörden härav framgår av följande exempel.
En aktieägare har köpt 10 aktier till ett pris av 150 kr. per styck och köper året efter ytterligare 10 aktier av samma slag för 125 kr. per styck. Under tredje året efter det första inköpet säljer han 10 aktier för 200 kr. per styck. Han äger då beräkna vinsten på grundval av inköpspriset för de först förvärvade aktierna och därmed blir den beskattningsbara vinsten enligt nuvarande regler 75% av skillnaden mellan försäljningsintäkten 2000 kr. och inköpskostnaden 1 500 kr., d.v.s. 375 kr. Det saknar härvid betydelse om försäljningen i praktiken av- sett de tio aktier som förvärvats senast till ett pris av 125 kr. per styck. Att för- säljningen omfattat dessa aktier, vilka dessutom innehafts kortare tid än två år, medför således icke att den beskattningsbara vinsten skall beräknas till (2 000— 1250 =) 750 kr. Anskaffningspriset 125 kr. blir aktuellt, om de återstående tio aktierna säljes inom fem år från tidpunkten för det senaste förvärvet.
Det förhållandet att man icke upprätthåller något identitetskrav i nu nämnda fall innebär vissa möjligheter för de skattskyldiga att begränsa sin skatteplikt eller att helt undgå beskattning enligt nuvarande regler. Denna möjlighet har också betydelse för rätten till avdrag för realisationsförlust eftersom den därvid kan utnyttjas på ett sätt som erbjuder det största kvitt- ningsbeloppet.
Vid en i tiden obunden aktievinstbeskattning enligt utredningens förslag får denna fråga givetvis ökad betydelse. Visserligen bortfaller behovet av sådana överväganden som sammanhänger med nu gällande avtrappningsre— gel, men eftersom den ändrade beskattningen blir en realitet på ett helt annat sätt än vad nuvarande regler leder till, är det av stor betydelse för de skattskyldiga att ha kvar möjligheten att välja det ingångsvärde som är förmånligast i fråga om såväl skatteplikten vid vinstrealisation som av- dragsrätten vid t'örlustrealisation.
Utredningen har övervägt att föreslå den ändringen i jämförelse med nu-
varande ordning att resultatberäkningen skall grundas på den totala an- skaffningskostnaden eller m.a.o. på den genomsnittliga anskaffningskost— naden per aktie, när den skattepliktiga eller avdragsgilla realisationen av— sett aktier av ett och samma slag, som anskaffats vid olika tillfällen och till olika priser. En sådan beräkningsmetod borde kunna erbjuda vissa praktiska fördelar, eftersom den skattskyldige inte skulle behöva hålla de olika förvärven åtskilda. Metoden synes även försvarlig utifrån grundprin— cipen om en beskattning på grundval av det faktiska realisationsresultatet. Å andra sidan är metoden mindre väl förenlig med den i princip fulla be— skattningen av vinster vid korttidsinnehav, d.v.s. vinster vid försäljning inom den tvååriga initialperioden.
Utredningen har därför för egen del inte ansett sig höra på denna punkt föreslå någon ändring av den praxis, som utbildats i fråga om den nu gäl- lande tidsbegränsade beskattningen. Omläggningen medför således ingen ändring vad gäller huvudregelns tillämpning i det nya systemet. Härav följer bl.a., att de skattskyldiga måste hålla isär varje sådan del av aktie— innehavet, som förvärvats särskilt genom köp eller därmed i detta samman- hang jämförligt fång. I fråga om nytillskott i anledning av emissioner borde det i och för sig kunna räcka med att nyförvärven i dessa fall lägges till det ursprungliga innehavet av samma slags aktier och att sålunda hela detta innehav redovisas i en post. Nyemissionen kan emellertid avse aktier som i rösträtts- och utdelningshänseende skiljer sig från de redan inne- havda aktierna. I sådant fall synes en specificering av innehavet ofrånkom- lig och även eljest hör en sådan specificering av varje aktieslag i vart fall för det år, då emissionsförvärven ägt rum, vara ägnad att underlätta kon- trollen på deklarationsstadiet. Nuvarande praxis i fråga om redovisnings- skyldigheten bör därför även på denna punkt gälla och äga tillämpning ef— ter omläggningen.
Vad nu anförts har gällt de nya reglernas tillämpning vid realisation av aktier, som förvärvats efter reglernas ikraftträdande. Det anförda gäller dock även sådana aktier som vid nämnda tidpunkt innehafts mindre än fem år, d.v.s. aktier som förvärvats efter februari månad 1961.
Vad beträffar sådana aktier, som vid ikraftträdandet av de nya reglerna innehafts i mer än fem år, s.k. »skattefria aktier», har utredningen genom de föreslagna övergångsbestämmelserna begränsat beskattningen till den värdestegring, som uppstått efter utgången av år 1965. Retroaktiv verkan av den ändrade beskattningen har eliminerats genom att anskaffningsvärdet skall anses utgöra aktiernas värde enligt deklarationskurserna vid nämnda årsslut. I dessa fall har alltså de nya reglernas tillämpning anknutits till den redovisning av tillgångar och skulder, som skall lämnas i förmögenhets— bilagan till 1966 års självdeklaration för beskattningsåret 1965.
Uppgiftsskyldigheten enligt förmögenhetsbilagan till självdeklarationen
har till syfte att bilda underlag dels för redovisningen och taxeringen av inkomst av kapital och dels för taxeringen till statlig förmögenhetsskatt. I sistnämnda hänseende är dock uppgiftsskyldigheten i princip obligatorisk och skall således fullgöras även om den behållna förmögenheten understiger gränsvärdet för förmögenhetsbeskattning eller om behållningen visar un— derskott .
I enlighet härmed har således varje skattskyldig fysisk person att i för— mögenhetsbilagan lämna specificerade uppgifter om både tillgångar och skulder. I fråga om redovisningen av tillgångar i form av bankfordringar och värdepapper är utrymmet relativt begränsat och därför kan vid behov upp- gifterna om sådana tillgångar i stället lämnas i en separat specifikation en— ligt fastställt formulär. Såvitt gäller innehav av aktier, andelar i svenska ekonomiska föreningar och andelar i utländska bolag skall enligt nu gäl— lande ordning uppgifterna avse varje särskilt innehav med angivande av beteckning, antal, kursvärde vid beskattningsårets utgång samt uppburen utdelning under året. Därjämte skall angivas den tid under beskattnings— året, som värdepapperet innehafts i sådant fall, då innehavstiden inte omfat- tat hela året. Vad nu sagts gäller även innehav av andelar i aktiefonder o.d.
Utöver det primära syftet med detta uppgiftslämnande utgör den ett betydelsefullt underlag för kontrollen av realisationsvinstbeskattningen. Ge— nom en jämförelse av deklarerade värdepappersinnehav under olika på var— andra följande år kan taxeringsmyndigheterna konstatera de förändringar som ägt rum och därav också dra slutsatser om realisationer skett under omständigheter, som kan utgöra förutsättning för realisationsvinstbeskatt- ning. Upplysningar av detta slag kan således ge impulsen till närmare ut— redning om eventuellt underlåten deklarationsskyldighet i fråga om reali— sationsvinst.
Av betydelse är i detta sammanhang, att deklarationer från fysiska perso- ner bevaras hos beskattningsmyndigheterna till dess sex år förflutit efter taxeringsårets utgång. Härav följer att Skattemyndigheterna har tillgång till primäruppgifter om innehav av värdepapper under hela den nu gällande femåriga beskattningsperioden för bl.a. aktievinster.
Aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra juridiska personer, som inte är skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt, har att vid den årliga självdeklarationen foga balansräkningar eller motsvarande med specifi- cerade uppgifter om bl.a. olika tillgångar. Även här finns således ett pri- inärmaterial, som utvisar förändringar i innehav av aktier och andra vär- depapper. Då deklarationsmaterialet i dessa fall bevaras intill sex år efter utgången av det år då bolaget eller föreningen upphört, föreligger här t.o.m. bättre kontrollmöjligheter med avseende på realisationsvinstbeskatt— ningen än för fysiska personer. Klart är dock att uppgiftsskyldighetens betydelse i kontrollhänseende i huvudsak är, att den ger en avstämnings-
möjlighet, som kan ge en indikation om att en skattepliktig aktierealisa— tion förekommit. Enbart detta får dock anses vara ett värdefullt led i skat— tekontrollen.
Häi må även erinras om skyldigheten för den, som utbekommit utdel- ning å svenska aktier eller ock här i riket utbekommit utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk juridisk person, att till ledning för egen taxering avge särskild uppgift härom. Utan sådan uppgift, som lämnas å blankett enligt fastställt formulär, må icke utdelningen utbe- talas. Denna uppgiftsskyldighet, som närmare regleras genom bestämmel- serna i 43 5 1 mom. taxeringskungörelsen, har tillkommit bl.a. med hän- syn till förordningen om kupongskatt. Uppgiftsmaterialet är emellertid i dess helhet tillgängligt för taxeringskontrollen.
Utvidga-t uppgiftslämnande
Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt den uppgiftsskyldighet som gäller i fråga om de skattskyldigas förmögenhetsställning. Det bör näm- ligen enligt utredningens uppfattning vara möjligt att utnyttja redovisning- en i förmögenhetsbilagan inte endast såsom ett kontrollinstrument för den i tiden obundna aktievinstbeskattningen utan också för att på ett enkelt och praktiskt sätt skapa det underlag för de skattskyldiga, som krävs för fullgö- randet av en framtida deklarationsplikt rörande skattepliktiga och av— dragsgilla aktierealisationer.
Av särskild betydelse för denna fråga är, att nuvarande uppgiftsskyldig- het ger sämre kontrollmöjlighet vid en omläggning till en i tiden obunden aktievinstbeskattning. Främsta anledningen härtill är, att det tillgängliga deklarationsmaterialet i fråga om fysiska personer inte omfattar mer än de senaste sex årens självdeklarationer. Därmed föreligger ingen automa— tisk avstämningsmöjlighet beträffande sådana av realisationer eller andra omständigheter föranledda förändringar beträffande aktier, som innehafts i mer än sex år. Visserligen föreligger i princip skatteplikt för varje aktierea- lisation, som verkställes efter ikraftträdandet av de nya reglerna, och där- för bör varje förändring i aktieinnehavet från ett år till annat indikera en skattepliktig realisation, som därför bör återfinnas i självdeklarationen under förvårvskällan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Detta be- höver emellertid inte alltid bli fallet. Om realisationen inte medfört någon vinst eller gått med förlust utan att denna ger kvittningsrätt mot annan realisationsvinst föreligger ingen redovisningsskyldighet. Härvid bör också beaktas att beskattningen av vinster på aktier, som förvärvats redan före den 1 mars 1961, endast skall avse värdestegringen efter utgången av år 1965. Detta kan begränsa antalet skattepliktiga aktierealisationer under ett obestämt övergångsskede.
Vad nu anförts innebär att de redan begränsade kontrollmöjligheter, som
deklarationsmaterialet erbjuder vid nuvarande tidsbundna vinstbeskatt- ning, blir ytterligare begränsade vid övergång till en i tiden obunden aktie- vinstbeskattning. Sådana följdverkningar finner utredningen otillfreds— ställande och det framstår som angeläget inte endast att förhindra detta utan att om möjligt förbättra förutsättningarna att utöva kontroll på grund— val av deklarationsmaterialet. Önskvärt är, att en effektiv kontroll kan ske på basis av uppgifterna i den deklaration med tillhörande bilagor, som är aktuell för taxering, och den deklaration för närmast föregående år, som taxeringsmyndigheten därvid har tillgång till för olika jämförelser och av- stämningar. Kan detta åstadkommas bortfaller frågan om att bevara de— klarationsmaterialet under längre tid än som nu är fallet. Kan därtill för— bättrade kontrollmöjligheter åstadkommas på ett sätt, som samtidigt un- derlättar de skattskyldigas deklarationsplikt rörande framtida realisations— vinster och realisationsförluster på aktier och andra värdepapper, borde detta innebära fördelar, som bör tillvaratagas även om därmed följer en utvidgning av nuvarande uppgiftslämnande i deklarationen.
Enligt utredningens uppfattning bör båda nämnda intressen kunna till— godoses genom en relativt begränsad komplettering av de uppgifter, som redan nu skall lämnas med avseende på innehav av aktier och andra värde- papper för den förmögenhetsberäkning, som skall bifogas självdeklaratio- nen till ledning bl.a. för taxering till statlig förmögenhetsskatt.
För det primära ändamålet med nämnda förmögenhetsberäkning har det enligt gällande system bedömts som tillräckligt, att redovisningen av till- gångar i t'orm av aktier och andra värdepapper i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen omfattar uppgifter om beteckning, antal eller motsva- rande, värde enligt deklarationskurs och erhållen utdelning för varje slag av innehavda aktier och andra värdepapper. Varken dessa uppgifter eller den kompletterande uppgiften om innehavstidens längd, när denna inte ut— gjort hela beskattningsåret, är emellertid av sådan beskaffenhet, att de kan ligga till grund för redovisningen av skattepliktig realisationsvinst eller av— dragsgill realisationsförlust. Härför kräves uppgifter om försäljningsintäk- ten och för tillämpningen av huvudregeln —— om anskaffningskostnaden för de sålda värdepapperen. Förutsättningen för en riktig resultatberäk— ning är därför, att den skattskyldige från annat primärmaterial kan inhämta dessa uppgifter. Såsom tidigare nämnts gäller svårigheterna härutinnan främst anskaffningskostnaderna. Därför borde tillämpningen av en i tiden obunden aktievinstbeskattning underlättas väsentligt, om det kunde ordnas så, att den skattskyldige från senast avgivna deklaration kunde inhämta de uppgifter om anskaffningskostnaden för aktier och andra värdepapper, som realiserats under ett visst beskattningsår och därvid föranlett realisations— vinstbeskattning.
Ett sådant direkt för aktievinstbeskattningen och kontrollen därav av— sett underlag synes enligt utredningens mening kunna åstadkommas på
det relativt enkla sättet, att nuvarande uppgiftslämnande i förmögenhets- bilagan eller tidigare omnämnda separata specifikation till sj älvdeklaratio- nen får omfatta även tidpunkten och anskaffningskostnaden för varje så- dant nyförvärv av aktier och motsvarande, som vid senare realisation kan medföra vinstbeskattning. Det bör i princip inte föreligga några svårigheter för den skattskyldige att lämna dessa ytterligare uppgifter. De ytterligare uppgifterna gäller i dessa fall transaktioner, som skett under det beskatt— ningsår deklarationen avser. Har väl dessa uppgifter angetts i deklarationen för anskaffningsåret bör det vara en enkel åtgärd för den skattskyldige att från sin egen kopia av denna deklaration föra över samma uppgifter till nästföljande deklaration och sedan genom fortlöpande sådana årliga över- föringar hålla anskaffningarna och anskaffningskostnaderna aktuella under hela innehavstidens längd. När den skattepliktiga eller avdragsgilla realisa- tionen ägt 1'um och resultatet skall redovisas för beskattning i närmast följande självdeklaration, behöver den skattskyldige endast gå tillbaka till sin kopia av senast avgivna deklaration och från denna inhämta erforderliga uppgifter om den anskaffningskostnad, som skall avdragas från försälj- ningsintäkten. Denna härrör från transaktion under det för deklarationen aktuella beskattningsåret och bör därför liksom de med försäljningen för— enade kostnaderna kunna dokumenteras av den skattskyldige utan svårig- heter. Då därtill innehavstidens längd framgår av deklarationskopian för föregående beskattningsår behöver inte heller frågan om procentsatsen för beräkningen av den skattepliktiga vinsten eller den avdragsgilla förlusten förorsaka problem. Skulle den skattskyldige av någon anledning inte ha tillgång till kopior av tidigare avgivna självdeklarationer, har han möjlig- het att från den lokala skattemyndigheten få erforderligt utdrag ur där bevarade originaldeklarationer.
De ytterligare uppgifter, som i enlighet härmed är önskvärda, avser i första hand förvärv efter de nya reglernas ikraftträdande av aktier och motsvarande värdepapper genom köp, byte och annat därmed jämförligt fång. Sådana aktier m.m., som erhållits genom arv, testamente eller gåva, är emellertid också att hänföra till förvärv, som bör redovisas. Med bortseen- de i detta sammanhang från de speciella reglerna under övergångsskedet innebär utredningens förslag i fråga om de nya reglernas tillämpning i arvs- och gåvofallen att den i tiden obundna aktievinstbeskattningen skall avse vinsten med utgångspunkt från det senaste onerösa fånget och inte en— dast värdestegringen efter arvs— eller gåvotillfället. Motsvarande gäller i fråga om rätten till förlustavdrag i dessa fall. Härav följer, att uppgifterna avseende aktier och motsvarande, som erhållits genom arv, testamente eller gåva, skall avse arvlåtarens, testators respektive givarens anskaffnings- kostnad och tidpunkten för det från dennes synpunkt senaste onerösa fånget.
Såvitt gäller värdepapper, som erhållits genom arv eller testamente, torde
boutredningsmannen eller den som eljest omhänderhar boet i allmänhet ha tillgång till den avlidnes deklarationskopior med uppgifter om anskaff- ningstillfällen och anskaffningskostnader. Mottagaren bör därmed ha möj— lighet att få underlag för de uppgifter han årligen bör lämna ända fram till den skattepliktiga realisationen. Det bör också ligga i de berörda parternas intresse att sådan information kommer till stånd. Är det återigen fråga om gåva av aktier eller motsvarande, som givaren förvärvat efter de nya reg- lernas ikraftträdande, utgör förutsättningen för gåvotagarens möjligheter att lämna erforderliga data om vad han sålunda förvärvat, att givaren läm- nar mottagaren riktig upplysning om tidpunkten för anskaffningen av de överlåtna värdepapperen och om deras anskaffningskostnad. Även i dessa fall bör det ligga i parternas intresse att så sker.
Man har dock att räkna med fall av överlåtelser genom arv, testamente eller gåva, där mottagaren inte på nu antytt sätt kan automatiskt eller genom särskild hänvändelse få upplysning om de data angående den ur- sprungliga anskaffningen, som skall ligga till grund för resultatberäk— ningen vid en framtida skattepliktig realisation. Utredningen har därför övervägt, om man inte borde införa en obligatorisk skyldighet för bout- redningsman och givare att i fall varom här är fråga lämna uppgifter till ledning för mottagarens eventuella framtida skattskyldighet för realisa- tionsvinst. Utredningen har dock inte ansett ett sådant obligatorium böra ifrågakomma. Vad som i stället kunde övervägas skulle vara att ge mottaga- ren möjlighet att vända sig till den lokala skattemyndigheten och av denna få de uppgifter som behövs ur där bevarade originaldeklarationer. I de fall fråga är om värdepapper, som erhållits genom arv och testamente, borde detta kunna vara en acceptabel lösning men knappast när det gäller gåva. Svårigheter kan f.ö. uppkomma när arvlåtaren eller givaren är bosatt utom- lands. Utredningen har därför för egen del avvisat även denna lösning. Det bör emellertid i detta sammanhang också beaktas, att skattskyldig, som av en eller annan anledning inte äger kännedom om den faktiska anskaff- ningskostnaden, likväl har möjlighet att fullgöra sin deklarationsplikt, när denna aktualiseras, genom den föreslagna, enbart till försäljningsintäkten anknutna schablonregeln.
Utöver hittills berörda förvärv måste det utökade uppgiftslämnandet också omfatta tillskott av aktier genom att fond- och nyemissioner ut— nyttjats. I fråga om sådana utökningar av redan befintliga aktieinnehav avses liksom hittills skola gälla, att de nya aktier, som erhållits på grund- val av den förvärvsrätt som de redan innehavda aktierna representerar, skall anses som förvärvade, när de gamla aktierna förvärvades genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. I enlighet med vad härom anförts i det föregående bör det vara möjligt att sammanföra det ursprungliga innehavet och tillskottet av nya aktier i en post, när de nya aktierna i rösträtts- och
utdelningshänseende är likvärdiga med de gamla aktierna. Är så inte fallet torde specificering av aktiebeståndet vara erforderlig, varvid dock alltjämt skall gälla att hela beståndet skall anses som förvärvat vid tidpunkten för det ursprungliga förvärvet.
Om deklarationsuppgifter lämnas i enlighet med anförda riktlinjer, bör detta vara ägnat att undanröja de redovisningstekniska problemen vid en fullt genomförd aktievinstbeskattning utan tidsbegränsning och därtill verk- samt bidraga till en effektiv skattekontroll. Systemet kan dessutom utformas på ett sätt, som även underlättar redovisningen och kontrollen under över- gångsskedet i fråga om sådana aktieinnehav som finns redan vid ikraft- trädandet av de ändrade bestämmelserna.
I fråga om sådana innehav må först beaktas, att de nya reglerna skall äga generell tillämpning på aktier och motsvarande, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång efter utgången av februari månad 1961. Vad ovan anförts i fråga om uppgifter rörande tidpunkten och anskaffnings— kostnaden för aktier, som förvärvats efter de nya reglernas ikraftträdande den 1 mars 1966, bör således även gälla nämnda tidigare förvärv. Detta inne- bär, att den skattskyldige i sin förmögenhetsredovisning till den första självdeklaration, som skall avgivas efter ikraftträdandet, d.v.s. i nor- malfallet 1967 års självdeklaration avseende beskattningsåret 1966, bör ange tidpunkten för förvärvet och anskaffningskostnaden inte endast för aktie- innehav, som förvärvats efter februari månad 1966, utan även för innehav, som förvärvats dessförinnan dock inte före den 1 mars 1961. Dessa uppgifter bör sedan i enlighet med de angivna principerna av den skattskyldige över— föras till följande års förmögenhetsredovisning så länge aktierna innehas.
Vad nu sagts gäller även sådana innehav, som tillkommit genom arv, testamente eller gåva, dock endast om arvlåtarens, testators eller giva- rens förvärv av ifrågavarande aktier skett efter utgången av februari månad 1961. Utredningen är medveten om att det i dessa speciella fall kan upp- komma svårigheter för mottagaren att få vetskap om de faktiska anskaff- ningskostnaderna, eftersom det vid överlåtelsetillfället saknats anledning att beakta behovet av en dokumentation av anskaffningskostnaden för en senare ändrad realisationsvinstbeskattning. Även i detta fall har man emel— lertid att beakta den skattskyldiges möjlighet att fullgöra deklarations— plikten efter det den skattepliktiga realisationen ägt rum med hjälp av den enbart till försäljningsintäkten anknutna schablonregeln. Man torde vara nödsakad att bortse från att schablonregeln i dessa fall inte utgör ett alternativ till huvudregeln om en på det faktiska resultatet grundad aktie- vinstbeskattning.
Vad därefter gäller sådana »skattefria» aktier, som vid ikraftträdandet av de ändrade reglerna innehafts fem år eller mer, innebär utredningens förslag, att den i tiden obundna aktievinstbeskattningen begränsas till vår— destegringen efter årsskiftet 1965/66 enligt de vid utgången av år 1965 gäl-
lande (leklarationskurserna. Det må beaktas att det nu sagda också gäller aktier, som inköpts före den 1 mars 1961 och under den därpå följande femårsperioden fram till den 1 mars 1966 överlåtits till annan genom arv, testamente, gåva eller annat icke oneröst fång. Även i dessa fall skall alltså aktierna anses ha innehafts av mottagaren i mer än fem år.
I fråga om nu behandlade »skattefria» aktier och därmed i detta sam- manhang jämförliga värdepapper föreligger inget behov av att med av— seende på en framtida aktievinstbeskattning ha kännedom om den ur- sprungliga anskaffningskostnaden. Resultatberäkningen skall i dessa fall baseras på det värde, till vilket aktierna skola upptas i förmögenhetssam- manställningen vid utgången av år 1965 enligt då gällande deklarationskurs. Beträffande dessa äldre aktieinnehav behöver således endast göras en markering av innebörd att aktieposten ifråga förvärvats redan före den 1 mars 1961 samt att deklarationsvärdet per utgången av år 1965 anges i stål- let för anskaffningsvärdet. Dessa uppgifter skall därefter successivt över- föras till förmögenhetssammanställningarna i de efterföljande självdekla- rationerna på samma sätt som tidigare angivits beträffande nyförvärv av aktier efter de nya reglernas ikraftträdande.
De ytterligare uppgifter som erfordras i enlighet med nu anförda rikt— linjer utgår från den förmögenhetsberäkning, som skall fogas vid den årliga självdeklarationen till ledning för bl.a. taxering till statlig förmögenhets- skatt. Härav följer, att uppgiftslämnandet primärt skulle bli begränsat inte endast till sådana skattskyldiga, som enligt taxeringsförordningen är plik- tiga att avgiva självdeklaration till ledning för egen inkomsttaxering, utan dessutom till sådana skattskyldiga, som är underkastade skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt. Dock gäller såsom tidigare nämnts, att skyl- dighet att i deklarationen redovisa förmögenhet i princip föreligger även om den behållna förmögenheten inte uppgår till belopp, som är skattepliktigt för förmögenhetsskatt. Även med beaktande härav skulle det för aktievinst— beskattningen erforderliga uppgiftslämnandet bli tillämpligt endast på fysiska personer och vissa juridiska personer. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer är inte skattskyldiga för för— mögenhet och har därmed icke heller att avgiva sådan förmögenhetsredo- Visning varom här är fråga. Å andra sidan skall sådan skattskyldig vid sin självdeklaration foga balansräkning med vinst- och förlusträkning för det räkenskapsår deklarationen avser.
Utredningen har mot denna bakgrund övervägt att för aktiebolag, ekono— miska föreningar och andra från förmögenhetsskatt undantagna juridiska personer föreslå införandet av en särskild uppgiftsplikt av här behandlat slag i syfte att även för dessa skattskyldiga underlätta tillämpningen av en i tiden obunden aktievinstbeskattning. En sådan ordning skulle kunna vara särskilt motiverad med hänsyn till att aktiebolagen och de ekonomiska
föreningarna har möjlighet att som räkenskapsår och därmed ocksa som beskattningsår välja annan period än kalenderåret (brutet räkenskapsår). Värderingen av tillgångar i form av värdepapper vid räkenskapsårets ut- gång är i dessa fall inte grundad på de vid närmast föregående kalender- årsskifte gällande deklarationskurserna. Dessa kurser skall emellertid även här ligga till grund för aktievinstbeskattningen vid framtida realisationer av aktier och motsvarande, som vid ikraftträdandet av de ändrade reglerna innehafts i mer än fem år. Det borde därför kunna ha särskild betydelse att även skattskyldiga som inte beskattas för förmögenhet, i självdeklarationen på lämpligt sätt skall lämna uppgifter till ledning för framtida aktievinst— beskattning och att sålunda resultatberäkningen för denna liksom kon— trollen därav även i dessa fall kan grundas på deklarationsmaterialet.
Å andra sidan är det här fråga om skattskyldiga, som är bokförings— pliktiga och dessutom underkastade särskilda föreskrifter med avseende på bevarandet av verifikationer och andra affärshandlingar m.m. Det gäl— ler därjämte företag, vars verksamhet i princip inte är tidsbunden på sådant sätt som en av enskild person bedriven rörelse. Man bör därför kunna räk- na med att ifrågavarande skattskyldiga liksom taxeringsmyndigheterna även utan en särskild av aktievinstbeskattningen betingad uppgiftsplikt i självdeklarationen skall ha tillgång till erforderligt underlag för redo- visningen av det faktiska resultatet, när beskattningen aktualiseras genom realisation. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig böra begränsa det utvidgade uppgiftslämnandet till att gälla sådana skattskyldiga, som har att redovisa förmögenhet i självdeklarationen.
Utredningen vill i detta sammanhang understryka att det uppgiftsläm— nande varom här talats inte är avsett att vara obligatoriskt. Men det får an— ses ligga i den skattskyldiges eget intresse att uppgifterna i fråga lämnas. Skulle uppgifter inte ha lämnats om tidpunkt för förvärvet eller om de för värdepapperen gällande ingångsvärdena — vare sig detta berott på att så— dana uppgifter inte varit tillgängliga för den skattskyldige eller på att han inte velat lämna dem —— får man vid vinstberäkningen falla tillbaka på den alternativa schablonmetoden enligt utredningens förslag.
I det föregående behandlade förslag om utvidgat uppgiftslämnande har tillkommit i syfte att underlätta deklarationsförfarandet vid övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning. Utredningens förslag härom har dock också tillkommit av kontrollhänsyn. Slopandet av nuvarande tidsbegräns- ning har alltså varit det väsentligaste motivet för förslaget i denna del. Med den föreslagna avgränsningen av de nya reglernas tillämpningsom— råde kommer emellertid såväl vissa aktieförsäljningar som försäljningar av andra värdepapper än aktier och motsvarande att vara underkastade en oförändrad tidsbunden realisationsvinstbeskattning. Detta aktualiserar frå- gan om det utvidgade uppgiftslämnandet bör ges generell räckvidd och så—
lunda även gälla sådana värdepapper (obligationer m.m.) som inte faller under den ändrade beskattningen. Enligt nuvarande uppgiftsplikt för för- mögenhetsberäkningarna upptages innehaven av olika slags värdepapper i en gemensam sammanställning, dock med specifikation av varje särskilt innehav. I fråga om obligationer gäller därvid att innehavets nominella vär— de skall anges i stället för antalet, som upptages i fråga om aktieinnehav. Eljest föreligger inga skillnader i fråga om de uppgifter som skall lämnas för olika slags värdepappersinnehav.
Omläggningen till en i tiden obunden aktievinstbeskattning motiverar i och för sig ingen ändring av gällande uppgiftsplikt i fråga om sådana innehav av värdepapper, som ej omfattas av de ändrade reglerna. Men även i fråga om sådana innehav kan ett utvidgat uppgiftslämnande av här före- slagen innebörd vara ägnat att underlätta redovisningen av en skattepliktig eller avdragsgill realisation inom den i dessa fall femåriga beskattningspe- rioden. Uppgifterna kan därjämte ha betydelse för skattekontrollen. Å andra sidan finns de allmänna självdeklarationerna i behåll hos skattemyndig- heterna för hela den i dessa fall gällande femåriga beskattningsperioden. Värdet av uppgiftsläinnandets utsträckande till andra värdepapper än aktier blir därför begränsat. Med hänsyn härtill —— och då utredningen inte i övrigt gått närmare in på realisationsvinstheskattningen av annan lös egendom än aktier — är utredningen inte beredd att föreslå, att det utvidgade upp- giftslämnandet som förordas i fråga om aktier skall gälla generellt för alla förvärv och innehav av värdepapper. En annan sak är att deklarations- blanketten kan utformas så att den som så önskar kan _ både i sitt eget intresse och till ledning för Skattemyndigheterna —— lämna uppgifter om ingångsvärde och förvärvstid även för andra Värdepapper än aktier, t.ex. obligationer.
Ett annat spörsmål med nära anknytning till det nu behandlade uppgifts— lämnandet och beräkningen av realisationsresultatet kan nämnas i detta sammanhang. I redogörelsen för gällande rätt har under avsnittet rörande kontrollen påpekats, att överståthållarämbetet tillhandahåller en särskild deklarationsblankett, avsedd att användas vid redovisning av försäljningar av värdepapper. Blanketten har tillkommit på ämbetets initiativ för skatt— skyldiga i Stockholm och ingår inte bland de blanketter som tillhanda— hålles enligt av riksskattenämnden fastställda deklarationsformulär. Enligt utredningens uppfattning borde det kunna vara av värde om en speciell blankett för beräkningen av skattepliktig realisationsvinst och av avdrags- gill realisationsförlust finnes att tillgå för alla skattskyldiga. Utredningen har dock endast velat fästa uppmärksamheten på denna blankettfråga. Därför har utredningen inte närmare tagit upp den tekniska utformningen av en sådan blankett. Ej heller har utredningen ansett sig behöva ingå på den blankettekniska utformningen av det föreslagna utvidgade uppgiftslämnan— det. Det får i vanlig ordning ankomma på riksskattenämnden att företaga
de ändringar i deklarationsblanketterna som aktualiseras av utredningens förslag.
A nsvarsfrågor
Utredningen har, såsom tidigare framhållits, sökt utforma sitt förslag på ett sådant sätt att de nya reglerna skall kunna tillämpas i praktiken utan att nämnvärt komplicera deklarations- och kontrollförfarandet. Det är bl.a. med tanke härpå som utredningen i fråga om beskattningsunderlaget tänkt sig en valrätt mellan å ena sidan en vinstberäkning grundad på det faktiska vinstresultatet och å andra sidan en på grundval av den erhållna försälj— ningssumman schablonmässigt beräknad vinst. Härigenom är det även möj— ligt att i deklarations- och kontrollhänseende bygga på i stort sett de nu gäl- lande reglerna för uppgiftslämnandet på sätt utredningen närmare utveck- lat i föregående avsnitt.
Av vad utredningen där anfört framgår, att utredningen utgått från att de skattskyldiga i sina årliga deklarationer, utöver de grundläggande upp— gifter till ledning för förmögenhetstaxering som redan enligt gällande regler skall lämnas, även lämnar vissa ytterligare uppgifter angående sina innehav— da värdepapper, oavsett om uppgifterna är direkt erforderliga för det löpan- de årets taxering eller ej. Det gäller här närmast de uppgifter om anskaff- ningsår, anskaffningsvärden eller eljest gällande ingångsvärden, som den skattskyldige behöver lämna till ledning för en riktig beräkning av even- tuellt uppkommande realisationsvinst eller realisationsförlust, om han vill undvika en tillämpning av schablonmetoden. Även om dessa uppgifters av- lämnande kan sägas i och för sig vara en frivillig åtgärd från den skatt— skyldiges sida, är uppgifterna emellertid, när de väl lämnats, av väsentlig betydelse för en riktig taxering i alla de fall då inte schablonräkningen utan enligt den föreslagna huvudregeln det verkliga resultatet av en värdepap- persrealisation skall ligga till grund för taxeringen. Detta gäller givetvis i särskilt hög grad vid en inte tidsbegränsad vinstbeskattning i enlighet med utredningens förslag. Förutsättning för en riktig och likformig beskattning enligt nämnda huvudregel är att de för vinst- och förlustberäkningarna av- görande anskaffningsåren samt anskaffnings- eller ingångsvärdena för vår- depapperen i fråga blir rätt angivna från början och att inga felaktigheter uppkommer vid överföringarna till de följande årens deklarationer.
I regel är sådana uppgifter i en deklaration som inte är av direkt be- tydelse för storleken av den taxering som deklarationen avser inte föremål för prövning vid taxeringen. Med hänsyn till de ifrågavarande uppgifternas avgörande betydelse för beräkningen av framtida eventuella realisations— vinster eller -förluster har utredningen emellertid diskuterat om det kunde vara lämpligt att införa föreskrifter om ett särskilt förfarande för pröv— ningen av riktigheten av dessa uppgifter även i fall, då de inte skulle vara av
omedelbar betydelse för en riktig taxering på grund av den deklaration i vilken de lämnats, t.ex. därför att någon skattepliktig realisation inte före- kommit under det beskattningsår som deklarationen avser.
Det skulle givetvis i och för sig vara förenat med vissa fördelar att få frågan om riktigheten av t.ex. ingångsvärdet på aktier prövad redan när uppgiften därom första gången inflyter i den skattskyldiges deklaration. Uppgiften är då färsk och kan i mån av behov lätt kompletteras och kon- trolleras. Man skulle därmed i stor utsträckning undgå de svårigheter, som kan uppkomma med avseende å bevisning, kontroll m.m., om prövningen sker vid en senare tidpunkt, sedan realisation ägt rum. Emellertid skulle en obligatorisk prövning av de ifrågavarande uppgifterna kunna för taxerings- myndigheterna medföra en väsentlig merbelastning, som inte alltid skulle stå i rimlig proportion till nyttan därav. Härvid kan åberopas synpunkter liknande dem som 1957 års skatteutredning anförde gentemot tanken att i fråga om förlustutjämning knyta fastställandet av förlust, som inte omedel- bart kunde utnyttjas utan som skulle få avdragas vid inkomsttaxering un— der senare vinstår, till taxeringen för det beskattningsår, då förlusten upp- kommit (se härom SOU 1958: 35 sid. 80). Utredningen har därför kommit till uppfattningen att taxeringsmyndigheternas slutliga prövning av de för realisationsvinstberäkningen avgörande uppgifterna inte behöver ske förrän de blir av definitiv betydelse, dvs. vid taxeringen för det år då de ifråga- varande värdepapperen gett upphov till beskattningsbar realisationsvinst eller till avdragsgill realisationsförlust. Bedömningen av uppgifternas rik- tighet kommer då att ingå som ett led i fastställandet av denna taxering. En sådan bedömning kommer i princip inte att skilja sig från bedömningen av övriga vid taxeringen uppkommande frågor. I den mån de i deklaratio- nen lämnade uppgifterna frångås med ändrad vinst- eller förlustberäkning som följd, kan den skattskyldige, om han inte är nöjd med denna beräk- ning, i vanlig ordning överklaga taxeringen. Några specialföreskrifter av förut antydd art blir inte erforderliga.
Även om en prövning av samtliga de till grund för beräkning av realisa- tionsvinst eller realisationsförlust avgörande uppgifterna om ingångsvärde m.m. i enlighet med vad nu sagts skall kunna anstå till dess att frågan om vinsten eller förlusten blir aktuell vid taxering, bör det emellertid enligt utredningens mening inte vara ur vägen att den skattskyldiges uppgifter uppmärksammas på ett tidigare stadium. Det kan tvärtom vara i hög grad önskvärt och praktiskt att taxeringsmyndigheten, om möjlighet finns, t.ex. i samband med att en person taxeras för en aktieförsäljning som skall vinst- beskattas, samtidigt verkställer en avstämning mot de uppgifter angående ingångsvärde m.m. som lämnats av köparen i dennes deklaration. Om det därvid finns anledning att, med hänsyn till vad som förekommit vid säl— jarens taxering eller eljest, i något avseende korrigera köparens uppgif- ter, kan det vara mycket lämpligt att taxeringsmyndigheten tar kontakt med
denne beträffande korrigeringen. Någon ändring av den skattskyldiges upp- gifter får dock i vart fall inte ske utan att den skattskyldige i vanlig ord- ning skriftligen underrättas därom. I detta avseende kan erinras om den underrättelseskyldighet som föreligger enligt 69 5 1 mom. första stycket taxeringsförordningen. Denna underrättelseskyldighet torde gälla även så- dana upplysningar som det här är fråga om.
Å andra sidan bör understrykas att en dylik underrättelse endast är av— sedd för den skattskyldiges information. Det är nämligen inte meningen att frågan om en justering av ett uppgivet ingångsvärde e.d., vidtagen under ett år då en vinst— eller förlustberäkning ännu inte är aktuell på grund av verkställd realisation, skall utveckla sig till en taxeringsprocess mellan den skattskyldige och taxeringsmyndigheterna genom de olika instanserna. Eftersom uppgifterna i fråga i sådant fall inte påverkar taxeringsresultatet för det år deklarationen avser, skulle det, om man tillät en sådan process, innebära att man införde ett slags fastställelsetalan i den vanliga taxerings— processen. Departementschefen framhöll i prop. 1960: 30 s. 74 på tal om rät- ten till förlustutjämning, att en dylik fastställelsetalan var något som hit- tills inte varit aktuellt samt att en avsevärd komplicering av taxeringsför— farandet skulle föranledes därav. Det sagda gäller enligt aktievinstutred- ningen även i fall varom nu är fråga. Med hänsyn härtill bör därför en un- derrättelse om ändrat ingångsvärde e.d., som tillställs skattskyldig innan taxeringsfrågan är aktuell, vara försedd med erinran om att omedelbar be- svärsrätt inte föreligger utan att frågan om ingångsvärdet etc. kommer att slutligen prövas först vid taxering för bestämmande av eventuell realisa- tionsvinst resp. realisationsförlust. Underrättelsen innebär därmed indi— rekt en ytterligare uppmaning till den skattskyldige att bevara det material som är av betydelse för en framtida prövning av uppgiftens riktighet.
Den omständigheten att en uppgift om t.ex. ingångsvärdet på en aktie inte obligatoriskt behöver bli föremål för bindande prövning redan när den första gången lämnats i deklarationen betyder emellertid inte att det är lik- giltigt om den är riktig från början eller inte. I och med att uppgiften läm- nats svarar deklaranten för dess riktighet i enlighet med den försäkran som han undertecknat på deklarationsblanketten. Härigenom aktualiseras det straffrättsliga ansvar för uppgiftens riktighet som är stadgat i 121 5 andra stycket taxeringsförordningen. Stadgandet föreskriver att, om någon i all- män självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtli- gen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, denne — om inte gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott — skall straffas med böter, högst 300 kronor. Bestämmelsen får i och för sig anses tillämp- lig även beträffande uppgifter av nu förevarande slag. Bestämmelsen kan sägas komplettera de särskilda straffbestämmelserna för falskdeklaration
277 och vårdslös deklaration i skattestrafflagen såvitt angår förmögenhet i så- dana fall då den oriktiga uppgiften inte, eller i vart fall inte omedelbart, va- rit ägnad att leda till för låg skatt. Lämnandet av en oriktig uppgift har an- setts böra straffbeläggas även i dylika fall med hänsyn till de svårigheter för taxeringskontrollen som den oriktiga uppgiften föranleder. Har upp— giften varit ägnad att leda till frihet från skatt eller till för låg sådan, kan däremot de nyssnämnda strängare straffbestämmelserna i skattestrafflagen bli tillämpliga. Detta är dock något som knappast kan aktualiseras förrän i samband med taxeringen för det år då fråga uppkommer angående beskatt- ning av realisationsvinst eller avdrag för realisationsförlust på grund av verkställd realisation av de värdepapper uppgifterna avsett. För de uppgifter som lämnats under tidigare år gäller således straffansvaret enligt 121 å andra stycket taxeringsförordningen. Det är detta straffansvar som utred- ningen i första hand har anledning att diskutera i förevarande sammanhang.
Med hänsyn till den tilltänkta aktievinstbeskattningen får de ifrågava— rande förmögenhetsuppgifterna otvivelaktigt en större betydelse än förut. För vinst— eller förlustberäkningen enligt reglerna för vinstbeskattningen är det såsom förut nämnts av största vikt att uppgifterna angående anskaff- nings- eller ingångsvärden, anskaffningsår m.m. blir riktigt angivna från början och att inga felaktigheter uppkommer vid de följande överföring— arna ] deklarationerna för senare år. Detta gäller oavsett det förhållandet att den skattemässigt materiella prövningen äger rum först vid taxeringen för det år då realisationen ägt rum. I betraktande av uppgifternas betydelse framstår emellertid den förut nämnda påföljden enligt 121 5 andra stycket taxeringsförordningen såsom otillräcklig, särskilt om man jämför med straffbestämmelsen i paragrafens första stycke. Denna bestämmelse, som kan sägas ha ett liknande syfte som det nu berörda andra stycket, stadgar straff för den som åsidosätter sin skyldighet att sörja för och bevara under— lag för deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt taxeringsförordningen. Straffpz'lföljden avser, närmare bestämt, den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten enligt 20 5 första och andra styckena taxeringsförordningen att sörja för och bevara dylikt underlag, om han därigenom omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörandet av nämnda skyldigheter eller kontrollen därav. Straffet är dagsböter. Föreligger vid uppsåtligt brott synnerligen försvårande omständigheter, kan straffet bli fängelse i högst sex månader. Här avses tydligen mera kvalificerade fall av försummelse, vilket också framgår av uttalandena i prop. 1961:100 i samband med bestämmelsens tillkomst. Även om uppsåt eller grov oakt- samhet inte alltid behöver föreligga när en skattskyldig lämnar oriktiga förmögenhetsuppgifter av det slag varom här är fråga, kan fall tänkas före— komma, då mindre nogräknade skattskyldiga inriktar sig på att systematiskt lämna felaktiga uppgifter angående ingångsvärden, förvärvsår m.m. i syfte att till sin fördel påverka beräkningen av en framtida realisationsvinst eller
realisationsförlust. Möjlighet bör därför finnas att beivra lämnandet av dylika felaktiga uppgifter oavsett om de lett till skatteundandragande eller ej. De här avsedda fall av oriktigt uppgiftslämnande, som faller under be- stämmelsen i 121 5 andra stycket taxeringsförordningen, kan vara lika kvalificerade som de i paragrafens första stycke avsedda fallen. Starka skäl talar därför enligt utredningens mening för att de i första stycket stadgade strängare straffpåföljderna skall kunna vara tillämpliga också beträffande sådana fall som i enlighet med det förut sagda omfattas av bestämmelsen i andra stycket. Utredningen har utformat förslag till sådan ändring av paragrafen i fråga. Liksom hittills bör gälla att åtal endast får ske efter an— mälan av förste taxeringsintendenten. Enligt vanliga regler bör den ändrade straffbestämmelsen inte gälla deklarationer som lämnats före ikraftträdan- det. Den blir alltså första gången tillämplig i fråga om de deklarationer som lämnas år 1967, dvs. de första deklarationerna där de nya skattereglerna får betydelse.
KAPITEL 19
Skatteeii'ekt och skatteutfall
Effekten av en aktievinstbeskattning i enlighet med de av utredningen fö— reslagna ändrade reglerna är för såväl den enskilde som för stat och kom- mun beroende av många olika faktorer som inte på förhand kan överblickas med någon bestämdhet. I första hand blir den framtida kursutvecklingen av avgörande betydelse. Utredningen har dock ansett det vara av intresse att söka belysa både den skattemässiga effekten i enskilda fall och skatteut- fallet av de föreslagna nya reglerna.
Skatteeffekt
För att belysa skatteeffekten för den enskilde har schematiska exempel ut- räknats, som visar den beskattningsbara vinsten vid avyttring efter olika lång innehavstid av aktier med olika kursutveckling. I dessa exempel, som redovisas i tabellerna 9—11 i bilaga 1, har förutsatts, att en årlig värde- stegring ägt rum med ett visst för varje exempel fixerat konstant procenttal. Det må dock beaktas, att den beskattningsbara realisationsvinsten blir lika stor vare sig aktiens relativa värdestegring varit konstant under innehavs- tiden eller samma totala värdestegring under perioden uppnåtts genom oli- ka årlig värdestegring. Hänsyn har ej tagits till de särskilda övergångsreg- lerna.
I kol. 1 anges innehavstidens längd vid aktiens avyttring och i kol. 2 vär- det på en aktie som inköpts år 0 till 100 kr. Nominell och reell realisations— vinst redovisas i kol. 4 och 5 och har uträknats under förutsättning att aktien blir realiserad till sitt fulla värde, dvs. till det i kol. 2 angivna belop- pet. Den beskattningsbara realisationsvinsten enligt utredningens förslag re— dovisas i absoluta tal i kol. 6 och 7. Belopp i kol. 6 avser härvid vinst enligt huvudregeln och belopp i kol. 7 vinst enligt den alternativa schablonregeln. Enligt huvudregeln utgör den beskattningsbara vinsten vid försäljning inom två år efter förvärvet 100 % och vid senare försäljning 30 % av den nomi- nella vinsten. Beloppen i kol. 6 kommer härigenom att utgöra 100 resp. 30 % av beloppen i kol. 4. Enligt schablonregeln utgör beskattningsunder— laget vid försäljning efter två år 10 % av försäljningsvärdet och beloppen i kol. 7 utgör således 10 % av beloppen i kol. 2. Beskattningsbar vinst en— ligt det för den skattskyldige oförmånligaste alternativet har satts inom
parentes. Slutligen har i kol. 8 och 9 vinsten enligt det för den skattskyl- dige förmånligaste alternativet uträknats i procent av den nominella resp. reella vinsten.
Av tabellerna framgår att alternativregeln ger en förmånligare beskatt- ning än huvudregeln efter 5, 6, 7, 11 och 21 år om den årliga värdestegringen utgör resp. 10, 8, (i, 4 och 2 %. Aktiens värde har då ökat mer än 50 % efter förvärvet. Ju större värdestegringen och därmed också kapitalvinsten är, desto förmånligare ställer sig alternativregeln. Den beskattningsbara reali— sationsvinsten utgör endast 20 resp. 15 % av den nominella vinsten om ak- tiens värde fördubblats resp. tredubblats. Om man innehaft en aktie så länge att alternativregeln är förmånligare än huvudregeln, medför _— vid oförändrad värdestegringstakt —— varje ytterligare värdestegring att en- dast 10 % därav blir föremål för beskattning vid en framtida realisation. Av kol. 9 framgår — vilket är självklart —— att vid en penningvärdeförsämring den beskattningsbara vinsten överstiger den reella vinsten vid försäljning inom två år efter förvärvet. Om aktiens värdestegring understiger eller en- dast obetydligt överstiger den allmänna prisnivåns ökning gäller, såsom framgår av tab. 11 b) och 10 a), detta förhållande även efter tvåårsperio— dens utgång.
Vissa av de nu nämnda och i bilaga ] redovisade exempien har här in— tagits i diagramform. Dessa diagram utvisar skatteeffekten på den nominel- la vinsten vid en årlig värdestegring på 10, (i resp. 2 %. I diagrammen har ut- märkts den beskattningsbara realisationsvinsten enligt såväl huvudregeln som alternativregeln. Härav kan utläsas vilken regel som ställer sig för- månligast liksom att — som nyss påpekats — ju större värdestegringen är desto förmånligare ställer sig alternativregeln. I diagrammen har dessutom markerats den högsta resp. lägsta skattesats som utredningen diskuterat för en i tiden obunden aktievinstbeskattning enligt huvudregeln.
Skatteutfall
Den i kap. 8 redovisade deklarationsundersökningen avseende fysiska per— soners innehav av olika slags värdepapper har givit visst belägg för att nu- varande tidsbegränsade beskattning av vinst på aktier endast i obetydlig omfattning torde leda till en faktisk beskattning. Vid en omläggning av aktie- vinstbeskattningen i enlighet med utredningens förslag torde emellertid lä- get i detta hänseende bli helt annorlunda, eftersom i princip varje vinstgi- vande aktierealisation blir skattepliktig oberoende av innehavstidens längd. Av flera olika skäl ställer det sig emellertid svårt att kvantitativt beräkna skatteutfallet vid en aktievinstbeskattning enligt utredningens förslag. En beräkning härav på grundval av nu gällande förhållanden är inte möjlig. Sålunda saknas uppgifter om hur stora realisationsvinsterna varit och det har inte heller varit möjligt att insamla sådant material för bestämning av
ett beskattningsunderlag för de nya reglerna, eftersom vinsterna i mycket stor utsträckning varit skattefria enligt nu gällande regler och därför inte redovisats i självdeklarationerna. På samma sätt förhåller det sig med de uppgifter om innehavstiden vid avyttringen, som är erforderliga för att noggranna beräkningar av skatteutfallet skulle kunna ske. Men även om det skulle ha varit möjligt att erhålla uppgifter om realisationsvinsternas storlek och innehavstidens längd skulle detta material endast ge uttryck för förhållanden, som hänför sig till en gången tid och som har varit påverka- de av hittills gällande skatteregler. En beräkning av skatteutfallet på ett så- dant underlag skulle innebära, att ingen hänsyn tages till de föreslagna reglernas åsyftade effekt.
En viss uppfattning om skatteutfallets storleksordning är emellertid möj— lig att erhålla. Enligt i kapitel 6 meddelade uppgifter utgjorde aktieomsätt- ningen år 1964 på Stockholms fondbörs c:a 600 milj. kr. Fondkommissionä- rernas aktieomsättning utanför fondbörsen uppgick samma år till ca 900 milj. kr. Det saknas statistiska uppgifter om den aktieomsättning som ägde rum via andra förmedlare än fondkommissionärerna, men på grundval av uppgifter om fondstämpeluppbörden kan denna ytterligare aktieomsättning för år 1904 uppskattas till drygt 1 000 milj. kr. Som påpekats i kapitel 6 är det härvid främst fråga om handel i större aktieposter i samband med fusion eller koncernbildning. Den totala aktieomsättningen år 1964 skulle således ha utgjort ca 2 500 milj. kr. Endast en mindre del av denna omsättning tor- de avse aktier som innehavts kortare tid än fem år.
Om man, med bortseende tills vidare från de särskilda övergångsbe- stämmelserna, tillämpar de av utredningen föreslagna reglerna på 1964 år!; aktieförsäljningar och därvid förutsätter oförändrade förhållanden beträf fande kurser, innehavstider och omsättning, kan de beskattningsbara rea- lisationsvinsterna uppskattas till inemot 200 milj. kr. Under den angivna förutsättningen skulle nämligen schablonregeln komma att tillämpas på fler- talet avyttringar och denna regel medför att beskattningsunderlaget utgör 10 % av försäljningsvärdet. Vid tillämpning av huvudregeln skulle beskatt- ningsunderlaget bli något mindre än 10 % av försäljningsvärdet. Härtill kommer skattefriheten för avyttringar av bl.a. väsentliga andelar i vissa få- niansholag.
Om hänsyn dessutom tages till den åsyftade effekten av de nya reglerna och att viss om än obetydlig beskattning sker enligt nuvarande regler, kan de ökade skatteintäkterna per år uppskattas till ca 30 milj. kr för kommuner- na och 60 a 80 milj. kr för staten. Beräkningarna är givetvis mycket osäkra och ger endast uttryck för storleksordningen på skatteutfallet vid fullt ge- nomfört nytt system.
De första åren efter ikraftträdandet torde övergångsbestämmelserna med- föra att det ökade skatteutfallet blir väsentligt mindre. Å andra sidan torde skatteutfallet på längre sikt bli större än vad nyss angivits. Här må erinras
om, att den totala aktieomsättningen ökat från ca en miljard kr för år 1955 till ca 2,5 miljarder kr för år 1964 samt att det totala kursvärdet för de på Stockholms fondbörs noterade aktierna från slutet av år 1954 till slutet av år 1964 ökat från ca 10 till ca 24 miljarder kr.
Diagram utvisande beskattningsbar realisationsvinst enligt utredningens förslag i procent av nominell vinst
Teckenförklaringcr:
_— Förmånligaste alternativ Huvudregeln då den ej är förmånlig ----------- Alternativregeln då den ej är förmånlig —-——— Beskattningsbar vinst = 50 o/u av nominell vinst ——-—-— Beskattningsbar vinst = 25 0/0 av nominell vinst" Dessa markeringar utvisar de av utredningen diskuterade gränsvärdena för en itiden obunden aktievinstbeskattning
a) Aktier med en årlig värdestegring av 10 %
o/o
IDG + _ m : % n
C 0 :;
o 3 _
s t
L .
50— ___—____________—_————————-—1 L " B "
01 _ 'x U'! ; .E 'x C *. #: _ . o _! m m _ x ! I l l l 0 2 5 lt) li 20 Zäår
Innehavstiden vid avyttringen
realisationsvinst Beskattningsbar realisationsvinst
Beskattningsbar
b) Aktier med en årlig värdestegring av (i %
O/o l00
l
l
l
ut o 1
l
l
] 2 5 l0 IS 20 2581—
lnnehuvstiden vid avgttringe n
c) Aktier med en årlig värdestegring av 2 %
o/o IDG _ | | . __ l l l l 8 . __. 8 K 8 K x ! _ & N S 8 N N _ N N . _ s N 50 "* _ '____________.___.__________.____ *— | | | 1 a 0 2 5 IO IS 20 250r
Innehavstiden vid avyttringen
KAPITEL 20
F örfattningsförslag
Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 35 5 2 och 4 mom. samt punkten 2 av anvisning— arna till 36 & kommunalskattelagen den 28 september 1928? skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives ävensom att i samma lag skall fogas, till 35 g ett nytt 6 mom., till anvisningarna till 35 å en ny punkt 7 och till anvisningarna till 36 5 en ny punkt 5 av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) 35 S'.
2 mom. Till intäkt —————
Har egendom, som skattskyldig erhållit såsom gåva av make eller givaren förvärvats genom fång, som ovan sägs, skall frågan om och i vad mån skatte— pliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande skall gälla 0111 make vid bodelning i an- ledning av andra makens död er- hållit egendom, som förstnämnde make före äktenskapets ingående el- ler under äktenskapet förvärvat ge- nom köp, byte eller därmed jäm- förligt fång, eller om make vid bo— delning av annan anledning än andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet skyldeman, av
(Föreslagen lydelse)
35 å. tid (realisationsvinst/.
Har egendom, som skattskyldig er- hållit såsom gåva av make eller skyldeman, av givaren förvärvats ge- nom fång, som ovan sägs, skall frå- gan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses före- ligga bedömas med hänsyn till sist- nämnda fång. Motsvarande skall gäl- la, om make vid bodelning i anled— ning av andra makens död erhållit egendom, förstnämnde make före äktenskapets ingående eller un- der äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller om make vid bodelning av annan anledning än andra ma- kens död erhållit egendom, som nå- gondera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet för—
50111
1 Senaste lydelse av 35 ä 2 och 4 mom. se 1959:127 samt av punkt 2 av anvisningarna till 36 å se 1951:761.
(Nuvarande lydelse) förvärvat genom köp, byte eller där- med jämförligt fång.
Såsom skattepliktig realisations— vinst skall, med i 3 och !; mom. an- givna undantag. räknas:
n) dd fråga är om vinst genom av— yttring av fastighet:
om den innehafts
mindre än 7 år ............ 100 % av vinsten 7 år men mindre än 8 år . . . 75 % » » 8» » » »9»... 50%» » 9 » » » »10 » 25 % » »
h) då fråga är om vinst genom av— yttring av annan egendom än fastig— het:
om egendomen innehafts
mindre än 2 år ............ 1003% av vinsten 2 år men mindre än 3 år . . . 75 % » » 3 » » » » 4 » 50 % » » 4 » » » » 5 » 25 % » »
Vad ovan sagts beträffande fas- tighet skall även äga tillämpning ä tomträtt.
(Föreslagen lydelse)
värvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Aktie, som erhållits genom arv, testamente, gåva, bodel- ning eller annat med köp eller byte icke jämförligt fång, skall dock an- ses förvärvad genom senast dess- förinnan skett köp, byte eller där- med jämförligt fång.
Såsom skattepliktig realisations- vinst skall, med i 3, 4 och 6 mom. angivna undantag, räknas:
(i) då fråga är om vinst genom av- yttring av fastighet:
om den innehafts
mindre än 7 år ............ 100 % av vinsten 7 år men mindre än 8 år ... 75 % » » 8» » » »9»... 50%» » 9 » » » »10 » 25 % » »
b) då fråga är om vinst genom av- yttring av annan egendom än fastig- het eller aktie:
oni egendomen innehafts
mindre än 2 år ........... 100 % av vinsten 2 år men mindre än 3 år . . . 75 % » » 3» » » »4»... 50%» » 4» » » »5»... 25% » »
r) dä fråga är om vinst genom av- yttring av aktie:
om den innehafts
mindre än 2 år ............ 100 % av vinsten 2 år eller längre tid ........ 30 % » »
Vad ovan sagts beträffande fas- tighet skall även äga tillämpning å tomträtt. Vad i 35 5 samt anvisning- arna tilt 35 och 36 55 sägs beträffan- de aktie skall även äga tillämpning på dels andel i aktiefond eller lik- nande, dels fondandel, teckningsrätt, inköpsrätt eller liknande till aktie eller andel som först nämnts, dels
Har jordbruksfastighet —— —— _— ——
4 mom. Vinst, som uppkommit ge- nom att fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation el- ler liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållan— den, att tvångsförsäljning som nyss sagts måste anses vara för handen, är icke i något fall att anse som skattepliktig realisationsvinst, dock att skatteplikt enligt eljest gällande regler föreligger därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke förele- gat. Vad nu sagts skall äga mot— svarande tillämpning beträffande realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.
Såsom skattepliktig _____
andel i ekonomisk förening, vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, dels ock med nu avsedda andelsrät- ter eller med aktie jämförlig rättig- het. Med aktiebolag förstås i mot— svarande fall, utom när fråga är om tillämpning av punkt 5 av anvisning- arna till 35 g, även den enhet, till vilken annan andelsrätt än aktie hän- för sig.
________ nämnda del.
4 mom. Vinst, som uppkommit ge- nom att fast eller lös egendom ta— gits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller el- jest avyttrats under sådana förhål— landen, att tvångsförsäljning som nyss sagts måste anses vara för handen, är icke i något fall att an- se som skattepliktig realisationsvinst, dock att skatteplikt enligt eljest gäl- lande regler föreligger därest det skäligen kan antagas, att avytt— ringen skulle ägt rum även om tvång icke förelegat. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträf- fande realisationsvinst vid upplåtel- se av nyttjanderätt eller servituts- rätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning. Är enligt be- stämmelserna i detta stycke vinst icke att anse såsom skattepliktig rea- lisationsvinst, skall dock i fråga om aktie, oavsett vilken tid den inne— hafts, i stället såsom skattepliktig realisationsvinst räknas 30 procent av vinsten. ————— yttre rationalisering.
Såsom skattepliktig realisations- vinst skall ej heller anses vinst, vil- ken uppkommit genom avyttring av aktier i aktiebolag, som uteslutande
.fNuvarande lydelse)
(Se Vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
eller så gott som uteslutande bedri- ver rörelse och vari aktierna till hu- vudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, allt i den mån aktierna innehafts minst fem" år och under förutsättning att avytt— ringen skett på en gång och till sam- me köpare samt omfattat minst hälf— ten av samtliga aktier i bolaget.
6 mom. På yrkande av den skatt- skyldige skall i fråga om avyttring av aktie, i stället för 30 procent av vinsten, såsom skattepliktig realisa- tionsvinst räknas 10 procent av vad som erhållits för aktien. Sistnämn- da beräkningsgrund skall till— lämpas även eljest i fråga om avytt- ring av aktie, som innehafts minst två år eller som avses i 4 mom. första stycket, om den skattskyldige icke visar att den skattepliktiga reali- sationsvinsten är lägre eller att skat- tepliktig realisationsvinst icke före—
ligger.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar till 35 5.
7. Vad i & mom.tredje stycket sägs angående avyttring av minst hälften av samtliga aktier i ett aktiebolag skall även gälla, om flera delägare tillsammans och samtidigt till samme köpare avyttrat minst hälften av samtliga aktier. Därest aktierna i bolaget varit förenade med olika röst- värden, skall såsom förutsättning för vinstens undantagande från skat—
(Nuvarande lydelse)
till 36 ä.
2. För att förlust å icke yrkes- mässig avyttring av fast eller lös egendom skall få avdragas erford- ras, att förlusten under beskatt- ningsåret uppkommit genom avytt- ring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i säljarens ägo, om det är fastighet, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år, eller, i fråga om strömfall eller rättighet till vattenkraft, under mindre än femton år. Realisationsförlust be- räknas efter samma regler, som gälla för beräkning av realisationsvinst.
Har den avyttrade egendomen in- nehafts under sådan tid, att därest vinst uppstått vid avyttringen, vins- ten jämlikt 35 & skolat allenast till viss del hava räknats till skatteplik- tig realisationsvinst, må avdrag åt- njutas endast för däremot svarande del av förlusten.
(Föreslagen lydelse) teplikt, utöver vad i nämnda stycke sägs, gälla, att avyttringen även om- fattat akltier, vilkas sammanlagda röstetal motsvarat minst hälften av röstvärdet för samtliga aktier i bo— laget.
till 36 g.
2. För att förlust a icke yrkes- mässig avyttring av fast eller lös egendom skall få avdragas erfordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats ge- nom köp, byte eller därmed jämför- ligt fång och varit i säljarens ägo, om det är fastighet, under mindre än tio år och, om det är annan egendom än fastighet eller aktie, under mindre än fem år, eller, i fråga om strömfall eller rättighet till vattenkraft, under mindre än femton år. Realisations- förlust beräknas efter samma regler, som enligt 35 g 2, 3 Och /1. mom. gälla för beräkning av realisations- vinst. Har den avyttrade egendomen in- nehafts under sådan tid, att därest vinst uppstått vid avyttringen, vins- ten jämlikt 35 ä 2, 3 eller 4 mom. skolat allenast till viss del hava räk- nats till skattepliktig realisations- vinst, må avdrag åtnjutas endast för däremot svarande del av förlusten. Avdrag må ——————————— skattepliktig realisationsvinst.
Avdrag är ———————— _________ i lotteri.
5. Vid tillämpning av 35 5 6 mom. skall vad som erhållits för avyttrad aktie anses motsvara avtalad köpe- skilling efter avdrag endast för om- kostnader för avyttringen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall till- lämpas i fråga om avyttring av aktie den 1 mars 1966 eller senare.
l fråga om aktie, vilken den skattskyldige förvärvat eller skall anses en- ligt de nya bestämmelserna ha förvärvat före. den 1 mars 1961, gäller föl- jande särskilda bestämmelser. Såsom erlagd köpeskilling skall anses det be— lopp, till vilket aktien skolat per utgången av år 1965 upptagas i allmän självdeklaration för fysisk person. Avdrag får icke ske för utgift eller kost- nad som hänför sig till tid före år 1966.
Vad ovan i ikraftträdandebestämmelserna sägs om aktie skall även äga tillämpning på de andra andelsrätter, som avsesi 3.5 5 2 mom. fjärde stycket.
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 121 g taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 1215 taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Har någon — — — _ — -— — —— — — — _ — —— —— månader dömas.
Har någon i allmän självdeklara- tion eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen eller inne- fattar ämbetsbrott, med böter, högst trehundra kronor.
Detsamma skall gälla, om någon i allmän självdeklaration eller i an- nan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsam- het lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, där ej gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam-
ling.
1 Senaste lydelse av 121 5 se 1961: 340. 19—7363 05
KAPITEL 21
Specialmotivering
Aktievinstutredningens förslag föranleder ändringar i 35 5 samt anvisning— arna till 35 och 36 55 kommunalskattelagen ävensom i 121 & taxeringsför- ordningen. För ändringen i taxeringsförordningen har uttömmande redo- gjorts under rubriken »Ansvarsfrågor» i Kap. 18. I fråga om ändringarna i k(unmunalskattelagen kan _ utöver vad som framgår av den allmänna motiveringen — till en början nämnas följande.
Den lagtekniska utformningen av aktievinstutredningens förslag aktuali- serar i och för sig vissa redaktionella omdispositioner i berörda lagrum. Man har emellerid att räkna med att ytterligare omläggningar kan föranledas av förslag från 1963 års märkvärdekommitté.
I detta läge har aktievinstutredningen ansett lämpligast att inpassa sitt förslag i den gällande lagtexten med minsta möjliga ingrepp och således utan att vidtaga de ändringar av systematisk art, som i och för sig varit påkallade. Den hittillsvarande numreringen av och inbördes ordningen mellan olika moment, stycken och punkter i lagrummen har alltså icke ändrats.
Åtskilliga regler för realisationsvinstbeskattningen är inte lagfästa utan gäller med stöd av praxis. Hit hör t.ex. de fall där fond- och nyemitterade aktier anses förvärvade samtidigt med de ursprungliga aktierna. I dessa och andra fall, där utredningen i princip inte åsyftat någon ändring av nuvarande praxis, har uttryckliga lagbestämmelser liksom hittills inte ansetts erforderliga.
För tydlighetens skull bör tilläggas att de nya skattebestämmelserna avses på samma sätt gälla utländska som svenska aktier samt att någon ändring inte åsyftats i fråga om bosättningens betydelse för skattskyldig— heten.
Beträffande de olika nya bestämmelserna i kommunalskattelagen må härefter anföras följ ande.
35 5 jämte anvisningar
[ 2 mom. andra stycket har tillagts de speciella reglerna angående när aktie skall anses förvärvad, när den erhållits genom icke oneröst fång. De tidigare bestämmelserna i andra stycket skall alltså inte gälla aktier.
Tredje stycket har kompletterats med »skatteskalan» för aktier. Övriga ändringar är rent redaktionella. '
I fjärde stycket har införts regler om vad som i nu förevarande beskatt- ningshänseende är att jämställa med aktie respektive aktiebolag. Prin- eipen har varit att så långt som möjligt samma bestämmelser skall gälla alla andelsrätter som faller inom den yttre ramen för de nya reglerna. I fråga om fusion (punkten & av anvisningarna till 35 5) har emellertid denna princip av lätt insedda skäl icke kunnat genomföras. Detta har kommit till uttryck i 35 g 2 mom. fjärde stycket sista meningen.
i 35 5 4 mom. första stycket har intagits de ändrade skattebestäm— melser för aktier, som i tvångsförsäljningsfallen följer av den icke tids— begränsade Skattskyldigheten.
Den begränsade Skattskyldigheten i fråga om avyttring av aktier i få- mansbolag i vissa fall behandlas i ett nytt tredje stycke av 35 5 4 mom. samt i en ny punkt 7 av anvisningarna till 35 5.
Schablonmetoden _ den s.k. 10 %-regeln —— har upptagits i ett nytt 6 mom. Denna regel får tillämpas endast såsom alternativ till huvudregelns 30 % av vinsten. Vare sig den skattskyldige —— av praktiska skäl eller därför att den är förmånligare —— yrkar tillämpning av 10 %-regeln (6 mom; första meningen) eller regeln eljest blir aktuell (andra meningen), måste den skattskyldige således i vart fall visa att aktien innehafts minst två är eller eventuellt att tvångsförsäljningsfall förelegat. Undantagsvis kan emel- lertid inträffa, att den skattskyldige inte alls kan eller t.o.m. inte vill visa att aktien innehafts minst två år. Om uppgift i berörda hänseende hel— ler inte är tillgänglig för beskattningsmyndigheterna, torde utan särskilt stadgande huvudregelns 100 % av vinsten bli att tillämpa. Redan med nu— varande bestämmelser för realisationsvinstbeskattningen får nämligen i princip —4 därest saken skulle ställas på sin spets — anses gälla att skatt— skyldig, om det inte kan klarläggas på vilken sida av viss årsgräns inne- havstiden ligger, behandlas enligt det för den skattskyldige strängare alternativet i fråga om såväl realisationsvinst som realisationsförlust. Tilläggas må att, när 10 %-regeln inte blir tillämplig, det åligger den skattskyldige att i vanlig ordning visa sitt ingångsvärde liksom övriga kost— nader för vilka avdrag yrkas från bruttointäkten.
Anvisningarna till 36 5 Punkten 2 har undergått endast redaktionella jämkningar. I en ny punkt 5 har upptagits viss bestämmelse som kompletterar det nya 6 mom. i 35 5.
I kraftträdandebestämmelserna
Utredningens förslag om tidpunkten för det nya systemets tillämpande innebär att i fråga om aktier, som avyttras fr.o.m. den 1 mars 1966, de nya
bestämmelserna angående när aktie skall anses förvärvad kommer att gälla genomgående. I fråga om aktier, som senast förvärvats genom oneröst fång före den 1 mars 1961 eller — med tillämpning av de nya bestäm- melserna — är att anse som på så sätt förvärvade före nämnda tidpunkt, föreslås vinstberäkningen emellertid ske med utgångspunkt från deklara— tionsvärdena per utgången av år 1965. Alternativt får tillämpas schablon- metoden (10 %-regeln). Detta följer av bestämmelsen i 35 5 6 mom., enligt vilken 10 %-regeln får tillämpas när 30 % av vinsten är skattepliktig, dvs. ——- bortsett från tvångsförsäljningsfallen — då aktierna innehafts minst två år (i nu avsedda fall är ju innehavet mer än fem år).
Innebörden av ikraftträdandebestämmelserna i övrigt torde icke fordra särskild kommentar.
I fråga om aktier, där det senaste onerösa fånget ligger i tiden fr.o.m. den 1 mars 1961, har särskilda ikraftträdandebestämmelser inte föreslagits. Härav följer att de — vid avyttringar den 1 mars 1966 eller senare _— utan inskränkningar faller in under det nya systemet. Detta kommer att gälla även sådana fall där mellan ett oneröst fång efter februari 1961 och avytt- ringen ligger ett eller flera icke onerösa fång; dessa fall är de enda där före den 1 mars 1966 »skattefria» aktier ansetts böra föras oinskränkt in under de nya reglerna.
KAPITEL 22
Avslutande synpunkter
Det förslag till ändrade regler för aktievinstbeskattningen, som utredningen presenterat i det föregående, får ses mot bakgrund av de olika synpunkter och önskemål, som anförts i de för utredningsarbetet meddelade direktiven. Utredningens förslag bör därvid betraktas och bedömas såsom en enhet. De olika komponenterna i det föreslagna nya systemet hänger intimt sam— man nied varandra och måste enligt utredningens mening i första hand ses såsom integrerande delar i systemets allmänna uppbyggnad. Ställnings- tagandet i en fråga har ofta givit en nära nog automatisk lösning av en annan fråga.
Även mot denna bakgrund är det emellertid klart, att utredningens för- slag såväl som helhet betraktat som i skilda delar utgör resultatet av ett val från utredningens sida mellan olika tänkbara lösningar för en vinst- beskattning i enlighet med uttalandena i direktiven. Det är också klart att man härutinnan kan ha en från utredningen avvikande mening. Utred— ningen är även medveten om att alternativa lösningar på olika punkter står till buds och att det från andra intressesynpunkter än sådana som utred— ningen i första hand haft att beakta kan finnas motiv för att förorda en från utredningens förslag avvikande utformning av de nya reglerna. För utredningen har det dock gällt, att i denna trots allt begränsade skattefråga åstadkomma en omläggning, som inom ramen för en skälig beskattning utan nuvarande tidsbegränsning inte endast kan förväntas tillgodose de i direktiven anförda allmänna synpunkterna och önskemålen utan därtill står i överensstämmelse med de grundläggande principerna för vårt skatte— system. Härtill kommer kravet på enkelhet och praktisk tillämplighet av de nya reglerna, och de speciella problem, som hör samman med över- gången till dessa regler.
I den tidigare redogörelsen har utredningen kommit in på synpunkter som från skilda håll och i olika sammanhang anförts på den här aktuella skattefrågan och som skulle innebära en annan utformning av aktievinst— beskattningen än den av utredningen föreslagna. Avsikten är att i det följande ytterligare något beröra de alternativa lösningar som särskilt uppmärksammats i samband med utredningens slutliga ställningstaganden i fråga om den materiella utformningen av de nya reglerna. Den följande
redogörelsen härom följer i stort sett den för avdelning Il gällande kapitel- indelningen.
De i direktiven anförda allmänna synpunkterna på behovet av en över- syn av aktievinstbeskattningen har i allt väsentligt tagit sikte på förhål— landena i fråga om de börsnoterade aktierna. Även om det dessutom särskilt framhållits att utredningen bör avse inte endast aktier i egentlig mening utan även därmed jämställda Värdepapper såsom teekningsrätter, delbevis, andelar i aktiefonder och liknande är det förståeligt att den uppfattningen framförts att en omläggning av vinstbeskattningen i enlighet med direkti- vens intentioner borde kunna begränsas till börsaktierna och till sådana aktier hörande rättigheter av nyss angivna slag. Från skatteteknisk syn- punkt skulle en sådan avgränsning av tillämpningsområdet för de nya reglerna inte innebära några speciella svårigheter och man skulle kanske också vid en sådan avgränsning ernå fördelar med avseende på reglernas tillämpning i praktiken.
När utredningen detta oaktat valt att utforma tillämpningsområdet för de nya reglerna med utgångspunkt från vad som kan betraktas som en i princip generell skatteplikt för alla aktier och därmed i mera vidsträckt bemärkelse jämförliga värdepapper har flera olika skäl bidragit härtill. Enligt utredningens mening kan en begränsning av tillämpningsområdet för de nya reglerna till enbart börsaktier och till sådana aktier hänförliga delbevis, teekningsrätter, andelar m.m. inte anses sakligt motiverad. Även om härunder skulle inrymmas också aktier på fondhandlarnas aktielista skulle avgränsningen likväl medföra en olik skattemässig behandling av skilda aktier, oaktat de såsom placeringsobjekt är likvärdiga. Den skärpta beskattningen, som de nya reglerna otvivelaktigt innebär, skulle direkt rikta sig mot de aktier som är föremål för kontinuerlig officiell kurs— registrering och, trots att dessa aktier representerar den dominerande delen av de aktier, som förekommer i allmän handel, utgör de ingalunda alla sådana aktier. Den nu diskuterade avgränsningen skulle dessutom kunna verka direkt hindrande för börsintroduktion av nya aktier, enär efter en sådan introduktion beskattning skulle bli aktuell av eljest skatte- fria realisationsvinster. Om man med hänsyn härtill skulle utvidga till— lämpningsområdet för de nya reglerna till att gälla börsaktier och andra i allmän handel förekommande aktier har man, såsom framgått av vad utredningen tidigare anfört, att räkna med svårartade gränsdragningspro- blem med återverkningar på reglernas praktiska tillämpning .för såväl de skattskyldiga som heskattningsmyndigheterna. Det gives nämligen enligt utredningens uppfattning ingen möjlighet att göra någon fix i tiden be- stämd avgränsning av angivet slag, utan man måste tänka ,sig att fort— löpande från år till år bestämma var gränsen för de nya reglernas till- lämpning skulle gå. Det kan enligt utredningen inte komma i fråga att
göra de nya reglernas tillämpning beroende av en sådan årlig prövning, vilken i sig själv måste inrymma betydande svårigheter, bl.a. med hänsyn till den ständigt fortlöpande utvecklingen av vårt näringsliv.
Redan av vad nu anförts har det stått klart för utredningen, att de nya reglerna borde ges en så generell tillämpning som möjligt och att således i princip ingen skillnad i vinstbeskattningshänseende borde göras mellan olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämförliga värdepapper. Härtill kommer, att varje inskränkning i tillämpningsområdet erfarenhets- mässigt medför komplikationer i tillämpningen och därtill gärna leder till ytterligare inskränkningar. De primära skälen härför kan vara nog" så välgrundade från vissa intressesynpunkter, men ett beaktande härav kan helt äventyra beskattningens upprätthållande. Utredningen har särskilt uppmärksammat, att en begränsning av tillämpningsområdet för de nya reglerna skulle kunna leda till enbart av skatteskäl betingade företags- bildningar, i syfte att undgå realisationsvinstbeskattning. Därför har utred- ningen eftersträvat att åstadkomma ett system som inte erbjuder sådana möjligheter till oberättigad skattefrihet och det är inte minst mot denna bakgrund som tillämpningsområdet utformats till att gälla generellt inte endast för aktier och därmed jämförliga värdepapper utan även andelar i ekonomiska föreningar, vanliga handelsbolag och kommanditbolag. Varje inskränkning i det sålunda föreslagna beskattningsområdet skulle enligt ut- redningens uppfattning innebära uppenbara risker för ett formellt oantast— ligt kringgående av beskattningen.
Endast på en punkt har utredningen funnit skäl föreligga för en in- skränkning i fråga om de nya reglernas tillämpning. Här åsyftas den begränsning av de nya reglerna till att gälla endast vid avyttring inom mindre än fem år av aktier eller andelar i fåmansbolag och motsvarande, när avyttringen till sin karaktär innebär en överlåtelse av det domine- rande inflytandet i den av företaget bedrivna rörelsen. Utredningen har tidigare närmare redovisat motiven för denna tidsmässiga begränsning av de nya reglernas tillämpning. De svåröverblickbara konsekvenserna vid längre gående undantag har redan antytts och utredningen vill därför för egen del framhålla, att alternativet snarare borde vara att slopa den före- slagna begränsningen av de nya reglernas tillämpning i fråga om fåmans— bolagen än att ta denna begränsning till utgångspunkt för ytterligare in— skränkningar eller undantag. Investmentbolagen kan sägas intaga en sär- ställning när det gäller aktievinstbeskattningen liksom också de s.k. aktie- fonderna. Utredningen har emellertid inte ansett detta motivera särskilda bestämmelser i fråga om aktievinstbeskattningen under hänvisning bl.a. till att dessa företags skattemässiga ställning är aktuell i andra samman- hang.
Ett i princip generellt tillämpningsområde för de nya reglerna har utred—
ningen förbundit med en i tiden obunden vinstbeskattning. Såsom fram- hållits i redogörelsen om beskattningsperiodens längd har i diskussionen kring aktievinstutredningen framförts uppfattningen, att de i direktiven anförda synpunkterna och önskemålen borde kunna tillgodoses genom en utsträckt men alltjämt tidsbegränsad beskattningsperiod. Väsentligen har det varit praktiska skäl som åberopats för en fortsatt tidsbestämd aktie- vinstbeskattning. Utredningen är emellertid av den uppfattningen att de olägenheter, som föranledes av nuvarande femåriga beskattningsperiod, inte kan helt elimineras enbart genom en viss utsträckning av denna period. Då de praktiska svårigheterna därtill bör reduceras i allt väsentligt genom utredningens förslag i övrigt och då inte minst genom den alternativa schablonregeln, har det för utredningen inte funnits anledning att föreslå annat än en i tiden obunden aktievinstbeskattning.
Enligt utredningens uppfattning har det inte heller allvarligt kunnat ifrågasättas annat än att basera de nya reglerna på en oförändrad beskatt- ningsprincip, dvs. att alltjämt låta aktievinstbeskattningen utgöra en del av den allmänna inkomstbeskattningen. Alternativet härtill skulle vara att bryta ut aktievinstbeskattningen ur detta sammanhang och göra den helt oberoende av inkomstbeskattningen. För en sådan utformning av aktievinstbeskattningen kan anföras att den därmed skulle bli fix och inte påverkad av inkomstskattens höjd i det enskilda fallet, varför skatteeffek- ten lättare kunde överblickas. Mot denna utomlands förekommande bc- skaltningsprincip, som kan sägas innebära ett slags punktbeskattning, kan emellertid enligt utredningen anmärkas, att det i princip saknas anledning att betrakta realisationsvinster på annat sätt än övrig inkomst och att sålunda på sådana vinster anlägga annan aspekt än den för vårt skatte- system grundläggande skatteförmågeprincipen. Inom ramen härför kan uttalandet i direktiven om en skälig beskattning enligt utredningens mening helt tillgodoses genom avpassningen av vad som av realiserad vinst skall tagas till beskattning såsom skattepliktig inkomst. De av utredningen före— slagna procentsatserna för beskattningen bör också ge uttryck härför.
När utredningen föreslagit en vinstbeskattning enligt oförändrad princip, har emellertid också kravet på enkla beskattningsregler haft en stor bety- delse. Man måste enligt utredningens mening hålla i minnet att de före- slagna reglerna avser endast en del av realisationsvinstbeskattningen och att utgångspunkten för utredningens överväganden och ställningstaganden varit att denna beskattning i de delar som inte omfattas av förslaget allt- jämt skall ske enligt hittillsvarande allmänna principer. Att i sådant läge bryta ut aktievinstbeskattningen och ge den karaktär av en fix vinstskatt utan direkt samband med inkomstbeskattningen låter sig visserligen göra, men kan enligt utredningens uppfattning inte betraktas såsom en rationell lösning. I vart fall synes det inte kunna ifrågasättas att utforma aktievinst-
beskattningen med ett från den allmänna deklarationsplikten för inkomst— beskattningen avskilt särskilt beskattningsförfarande. Här må särskilt erin- ras om, att avdragsrätten för realisationsförlust gäller och alltjämt avses skola vara förenad med en kvittningsrätt inom förvärvskällan. En realisa- tionsförlust på aktier skall således alltjämt kunna avräknas mot en realisa- tionsvinst på exempelvis fastighet, som uppkommit under samma år.
Med ställningstagandet till förmån för en oförändrad beskattningsprin- cip ger de föreslagna procentsatserna för aktievinstbeskattningen inte ut- tryck för den faktiska beskattningen utan endast för vad som av vinsten skall tagas till beskattning såsom skattepliktig inkomst. Den faktiska beskattningen bestämmes visserligen primärt av hur stor andel av vinsten som blir skattefri, men av avgörande betydelse blir härvidlag de allmänna reglerna för uttaget av statlig och kommunal inkomstskatt på den sam- manlagda beskattningsbara inkomsten. Den av utredningen gjorda avväg- ningen av procentsatserna har, såsom redan antytts, skett under beaktande av uttalandena i direktiven om en skälig beskattning. Vad dessutom i direk- tiven anförts beträffande Ökad rörlighet på aktiemarknaden och en dämp- ning av kursöverdrifter har utredningen tillgodosett dels genom att göra beskattningen obunden i tiden och dels genom att göra beskattningen så långt möjligt oberoende av innehavstidens längd.
Efter en initialperiod för en i princip full beskattning om två år för att tillgodose uttalandena i direktiven om att de nya reglerna inte skall upp- muntra korttidsspekulationen reduceras den beskattningsbara inkomsten direkt till 30 % av vinsten eller alternativt till 10 % av försäljningsintäkten. Utredningen har genom en sådan reducering i ett enda steg åsyftat att aktieägaren så snabbt som möjligt skall komma i ett läge där hans dispo- sitioner i princip inte längre skall behöva påverkas av skattemässiga hän— syn som är speciellt betingade av ytterligare trösklar i realisationsvinst- beskattningen som sådan. Det är utredningens bestämda uppfattning att denna lösning bör ges företräde framför varje form av successiv avtrapp- ning av beskattningsunderlaget efter initialperioden för den i princip fulla beskattningen.
En annan sak, som givetvis kan diskuteras inom ramen för det före- slagna nya systemet, är avvägningen av initialperioden för den i princip fulla beskattningen. Under hänvisning till vad som gäller på sina håll utomlands skulle sålunda kunna hävdas att med korttidsspekulation borde betraktas försäljningar inom en Väsentligt kortare tid än två är och att därför initialperioden borde vara kortare, t.ex. sex månader eller ett år. Häremot skulle emellertid kunna anföras att den nuvarande begränsningen av beskattningen till vinster, som uppkommit inom fem år från förvärvet, ger uttryck för en till spekulationsvinsten begränsad beskattning och att initialperioden vid ett slopande av tidsbegränsningen borde vara fem år.
En sådan förlängning av perioden för en i princip full beskattning har
emellertid utredningen förkastat eftersom den otvivelaktigt maste leda till ett fortsatt femårstänkande med därav följande låsningseffekter. En för- kortning av initialperioden till mindre än två år skulle kunna få den mot— satta effekten och kunde således i viss mån anses ligga i linje med utred- ningsdirektiven. Utredningen vill inte förneka detta, men har för egen del funnit att en tvåårig initialperiod inte endast tillgodoser målsättningen för en beskattning enligt direktiven utan dessutom ger den föreslagna ändrade aktievinstbeskattningen en naturlig anknytning till realisationsvinstbeskatt- ningen av annan lös egendom, t.ex. obligationer. Det föreligger enligt ut— redningens mening inte tillräckliga skäl för att anlägga en annan syn på vad som är att anse som korttidsspekulationer i aktier än när det gäller annan lös egendom.
En anknytning av den föreslagna ändrade aktievinstbeskattningen till gällande regler för realisationsvinstbeskattuingen i övrigt har också varit en naturlig följd av uttalandena i direktiven, att icke realiserade värde- stegringsvinster i princip ej bör beskattas i andra former än nu är fallet samt att realisationsförlust liksom hittills icke bör kunna kvittas mot annan inkomst än realisationsvinst. I överensstämmelse härmed innebär huvud- regeln i utredningens förslag att vinstbeskattningen liksom avdragsrätten såsom hittills skall grundas på det faktiska resultatet av den verkställda aktierealisationen. Med stöd av uttalanden i direktiven har utredningen emellertid också föreslagit en alternativ schablonregel enligt vilken heskatt- ningen i stället skall kunna grundas endast på försäljningsintäkten. De praktiska fördelarna med denna alternativregel är enligt utredningen uppen- bara, inte minst för den i tiden obundna beskattningens upprätthållande, och från denna synpunkt skulle kunna ifrågasättas om inte en enbart på försäljningsintäkten baserad aktievinstbeskattning borde vara den bästa lösningen. Utredningen har dock för egen del inte ansett en så radikal omläggning av aktievinstbeskattningen vara möjlig med hänsyn till nyss- nämnda uttalanden i direktiven, och även andra i den allmänna redogörel- sen för schablonregeln påtalade förhållanden har gjort att utredningens förslag i denna del utformats såsom ett alternativ till huvudregeln om en beskattning och en avdragsrätt, liksom hittills grundad på det faktiska resultatet. Det må dock understrykas att den skattskyldige enligt förslaget skall ha rätt att välja den beräkningsmetod som ställer sig förmånligast för honom samtidigt som det bör vara en naturlig följd vid valet av schablon- regeln att vid dennas tillämpning man i fråga om samma realisation inte kan ha rätt till förlustavdrag. Såvitt gäller denna avdragsrätt i övrigt har ut- redningen mot bakgrund av uttalandena därom i direktiven inte hal't anled- ning att ingå på frågan om nuvarande kvittningsrätt av förlust mot vinst inom förvärvskällan bör utsträckas eller begränsas. Ett annat av utredning- en i detta sammanhang uppmärksammat spörsmål är emellertid, om en
övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning bör föranleda riitt till förlustutjämning genom rätt till avdrag för uppkommen förlust över flera år. Utredningen vill inte förneka att vissa skäl kan tala härför men anser att detta i så fall är en fråga som får prövas för realisationsvinstbe- skattningen i dess helhet. En sådan samlad lösning har legat utom ramen för utredningens uppdrag och därför har utredningen också lämnat frågan om förlustutjämning i fråga om aktievinstbeskattningen öppen.
Samma principiella inställning har utredningen intagit till andra spe— ciella tillämpningsfrågor. Även om det framförts önskemål om att utred- ningen i detta sammanhang skulle taga upp vissa sådana frågor har utred— ningen för egen del inte ansett lämpligt att gå in på någon reglering i detalj och speciellt inte på en sådan reglering i vissa särskilda fall. Sådana fragor bör lösas av praxis, t.ex. genom utnyttjande av möjligheten att få en fråga prövad genom förhandsbesked. Erfarenheterna från tillämpningen av de nya reglerna får sedan bestämma, om det kan finnas behov av ytterligare lagstiftningsätgärder.
Vad gäller de av utredningen föreslagna procentsatserna enligt huvud- regeln syftar den gjorda avvägningen till att ernå en skälig beskattning. Givetvis kan olika meningar råda om hur stor andel av vinsten, som skall tagas till beskattning efter den tvååriga initialperioden. Utredningen har närmare redovisat sina motiv för att härvidlag föreslå att 30 % av vinsten skall utgöra skattepliktig inkomst och för egen del anser utred- ningen i vart fall, att ett lägre procenttal inte bör ifrågakomma. Häremot måste å andra sidan ställas, att beskattningen inte sättes så hög att man får en fastlåsning i stället för en ökad rörlighet på börsen och att menliga verkningar uppkommer för näringslivets kapitalförsörjning. Utredningens avvägning har skett med beaktande härav. Det bör i detta sammanhang också uppmärksammas att skattesatsen 10 % för schablonregeln avpassats efter huvudregelns 30 %. En justering av detta procenttal bör därför för- anleda även en justering av procenttalet för schablonregeln.
I ett avseende innebär förslaget en faktisk utvidgning av aktievinst- beskattningen utöver vad som följer av att nuvarande tidsbegränsning slopas. Detta gäller förslagets utformning i arvs- och gåvofallen. Härvidlag innebär förslaget, att den, som säljer genom arv, testamente eller gåva erhållna aktier och därmed i förevarande sammanhang jämförliga värde— papper, skall bli i princip skattskyldig för hela värdestegringen efter den närmast föregående onerösa äganderättsöverlåtelsen, dvs. även för värde- stegring som kan vara hänförlig till föregående ägares innehavstid. Vid en övergång till en i tiden obunden aktievinstbeskattning får det enligt utred- ningens mening anses ligga i linje med beskattningens syfte att ingen del av inträffad värdestegring undantages från beskattning. Då av skäl som när— mare anförts i den allmänna redogörelsen någon beskattning inte kan
aktualiseras i samband med gåvan eller arvfallet, har något alternativ till den föreslagna lösningen inte förelegat. Utredningen har varit medveten om att det inte alltid i dessa fall kan bli möjligt att beräkna det faktiska resultatet av en skattepliktig realisation. Den föreslagna schablonregeln kan emellertid då tillgripas och även om denna regel kan medföra en beskatt- ning, som avviker från vad som skulle ha följt enligt huvudregeln, kan detta enligt utredningens uppfattning inte utgöra tillräckliga skäl för några spe- ciella undantagsregler i arvs— och gåvofallen.
En annan sak som utredningen beaktat i detta sammanhang är att gåvotagaren eller arvingen kan sägas övertaga en skatteskuld från före- gående ägare och att det kunde övervägas om detta inte borde föranleda någon form av kompensation. Utredningen har också anvisat en relativt enkel metod att via arvs- och gåvobeskattningen lösa en sådan kompen- sationsfråga. För egen del har emellertid utredningen avvisat tanken på att medgiva kompensation för s.k. latent skatteskuld i dessa speciella fall. Denna fråga bör ses i sitt större sammanhang och en mera allsidig prövning av detta spörsmål har legat utom ramen för utredningens uppdrag.
Avslutningsvis skall här också något beröras de av utredningen före— slagna övergångsbestämmelserna. Utredningens förslag har härutinnan utformats med utgångspunkt från att de nya reglerna efter beslut härom av 1966 års riksdag på grundval av proposition i ämnet, skall gälla första gången vid 1967 års taxering avseende beskattningsåret 1966. Av skatte- tekniska skäl skall dock i sådant fall de nya reglerna gälla endast för skatte- pliktiga realisationer efter februari månad 1966. Av särskild betydelse är emellertid i detta sammanhang, att beskattningen enligt de nya reglerna i fråga om aktier som den 1 mars 1966 innehafts i minst fem år och sålunda kunnat realiseras skattefritt enligt nuvarande regler, endast skall gälla värdestegring efter den 31 december 1965. Detta innebär att retroaktiva verkningar av de nya reglerna helt eliminerats och givetvis gäller detta också sådana genom arv eller gåva erhållna aktier, som innehafts i minst fem år, räknat från den senaste onerösa äganderättsöverlåtelsen. Utred— ningen har således i princip beaktat den skattefrihet, som nuvarande regler erbjuder, och har av olika skäl stannat för att i fråga om äldre aktie- innehav helt bortse från tidigare s.a.s. redan >>skattefri>> värdestegring liksom också tidigare eventuell värdeminskning. Andra lösningar hade emellertid kunnat ifrågakomma, t.ex. att sätta »stickdagen» fem år tillbaka i tiden eller till någon lämplig tidpunkt i anslutning till offentliggörandet av direktiven för aktievinstutredningen. Utredningen har emellertid avstått från sådana lösningar. Å andra sidan har utredningen funnit skäligt, att de nya reglerna göres direkt tillämpliga på sådana aktier och därmed jäm- förliga värdehandlingar, som den 1 mars 1966 innehafts kortare tid än fem år, räknat från det senaste onerösa fånget. Enligt utredningens upp-
fattning kan detta inte anses innebära att de nya reglerna får retroaktiv verkan.
Sammanfattningsvis vill aktievinstutredningen mot bakgrund av vad nu anförts framhålla, att det självfallet kan från olika intressesynpunkter an- föras avvikande meningar mot skilda delar av utredningens förslag. De alternativa lösningar som i stället kan erbjudas är emellertid, såvitt utred— ningen kan finna, behäftade med betydande nackdelar i den mån de över huvud låter sig förena med direktiven. Det kan medgivas att utredningens förslag icke möjliggör ett realiserande fullt ut av samtliga i direktiven utta- lade önskemål, vilket kan vara förklarligt enär dessa i vissa avseenden är svårförenliga. Aktievinstutredningen har emellertid sökt att utforma sitt förslag i enlighet med den allmänna målsättning, som kommit till ut- tryck i direktiven. Den avvägning som därvid skett får anses innefatta ett tillgodoseende så långt som möjligt av de olika synpunkterna inom direk- tivens ram.
KAPITEL 23
Sammanfattning
Förutsättningar enligt direktiven
l utredningsdirektiven har framhållits den kraftiga och på det hela taget oavbrutna kursuppgång som under de senaste trettio åren kännetecknat den svenska aktiemarknaden på fondbörsen. Denna uppgång har varit betydligt större än vad den allmänna prisutvecklingen utvisar. Därmed har placering i börsnoterade aktier för såväl enskilda som företag kommit att framstå såsom en på längre sikt ändamålsenlig form inte blott för att bevara ett kapitals realvärde utan även för att erhålla en ofta betydande kapitalökning därutöver.
I enlighet med vad som framhållits i direktiven torde den nämnda kursuppgången ha visst samband med nu gällande bestämmelser angående beskattningen av kapitalvinster. Det kan nämligen _ såsom skett i direk- tiven — hävdas att dessa regler i fråga om aktier bidragit till att för— stärka tendenserna till kursstegring genom att öka efterfrågan. Särskilt betydelsefull har härvid ansetts vara den frihet från realisationsvinst- skatt som beträffande lös egendom nu inträder efter en så jämförelsevis kort tid som fem år. Tendensen till kursuppgång underblåses samtidigt av att femårsgränsen helt naturligt leder till en obenägenhet att avyttra aktier före femårsperiodens utgång liksom att göra omplaceringar, sedan skatte— frihet väl inträtt. Detta är ägnat att minska utbudet av förefintliga aktier.
[ direktiven har uppmärksamheten riktats på att den betydande upp- gången av aktievärdena inneburit, att aktier under efterkrigstiden givit en i förhållande till andra finansiella placeringar mycket god effektiv av- kastning, d.v.s. om man även inräknar värdestegringen. Härvid har på— pekats att —— beroende på hur den effektiva avkastningen på aktieinnehavet fördelas mellan skattepliktig utdelning och värdestegring _ en större eller mindre del av denna avkastning inte blir inkomstbeskattad. Vid finansiella placeringar av annan typ, t.ex. i obligationer, blir däremot i allmänhet hela avkastningen inkomstbeskattad.
Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som enligt utredningens direktiv behov ansetts föreligga av en översyn och omprövning av de gå]— lande reglerna rörande beskattning av värdestegringsvinster på aktier. Det är också mot den bakgrunden utredningen haft att beakta vissa i
direktiven angivna önskemål beträffande de nya reglernas utformning. Enligt dessa önskemål skulle således de nya reglerna ha till syfte bl.a. att _ inom ramen för en skälig beskattning av aktievinsterna även vid längre tids innehav än som gäller enligt nuvarande regler — dämpa tendenserna till kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att kort- tidsspekulationen uppmuntras.
Aktievinsiuh'rdningens förslag Vinstbeskattningens objekt
Föremål för vinstbeskattning enligt de föreslagna reglerna skall i första hand vara aktier, vare sig de är börsnoterade eller ej. Enligt förslaget skall emellertid även vissa andra objekt omfattas av vinstbeskattningen. Hit hör andelar i aktiefonder och liknande. Detsamma gäller delbevis, teck- ningsrätter och inköpsrätter och liknande till aktier och andelar som nu nämnts. Inom området för Vinstbeskattningen faller vidare andelar i ekono— misk förening, vanligt handelsbolag och kommanditbolag samt handlingar, som är att anse som jämförliga med nu nämnda andelsrätter eller med aktier.
Utanför området för den nya vinstbeskattningen faller däremot sådant som obligationer, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande på fordrings- rätter grundade handlingar. Värdehandlingar av dessa slag skall alltjämt vara underkastade hittills gällande regler för tidsbegränsad realisations- vinstbeskattning. Om emellertid en fordringsrått i praktiken fungerar som en omsättningsbar värdehandling och i övrigt är jämförlig med aktier, vilket kan vara fallet med t.ex. participating debentures, skall en sådan fordringsrätt i fråga om vinstbeskattningen behandlas på samma sätt som aktier.
Vanlig inkomstbeskattning
Beträffande den beskattningsmetod som skall användas utgår förslaget från att den nya aktievinstbeskattningen på samma sätt som den hittills- varande realisationsvinstbeskattningen skall utgöra en del av den allmänna inkomstbeskattningen. Den skattepliktiga aktievinsten skall med andra ord på vanligt sätt sammanläggas med den skattskyldiges övriga inkomster och påföras så stor statlig och kommunal inkomstskatt, som svarar mot den totala beskattningsbarainkomsten. Därmed har utredningen för sin del» avvisat tanken på en från den ordinära inkomstbeskattningen delvis fristående beskattning av aktievinsterna i enlighet med t.ex. den ameri- kanska 25-procentiga skatten påvinst som erhålles vid avyttring av egen- dom efter mer än sex månaders innehav. Enligt utredningens förslag skall de nya reglerna för aktievinstbeskattningen i stället inarbetas i nuvarande
skatteförfattningar som en komplettering av nu gällande bestämmelser om realisationsvinster.
Beskattningsperiodens längd I fråga om de aktier och andra därmed jämförliga värdehandlingar, som enligt det förut sagda skall vara föremål för den ändrade vinstbeskatt- ningen, föreslår utredningen upphävande av den nuvarande förutsätt— ningen för realisationsvinstbeskattning av lös egendom, enligt vilken egen- domen vid avyttringen skall ha innehafts kortare tid än fem år. Enligt de föreslagna reglerna slopas den nuvarande tidsbegränsningen och vinstbe- skattning skall således kunna inträda oberoende av innehavstidens längd, dvs. även då avyttringen avsett aktier m.m., vilka innehafts fem år eller me- ra. Dock föreslås, såsom anges i det följande, ett undantag från den i tiden obundna vinstbeskattningen beträffande avyttring av aktier och andelar i fåmansföretag i vissa fall. Med avyttring jämställs liksom enligt nuvarande regler annan överlåtelse mot vederlag, inklusive byte.
Beskatmingsgrundande förvärv I nära sammanhang med förslaget om en av innehavstidens längd oberoende vinstbeskattning står utredningens förslag om ändring av den nu gällande särskilda förutsättningen för beskattning av realisationsvinst, enligt vil- ken beskattning i regel kan inträda endast om den avyttrade egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Enligt förslaget skall vinstbeskattning kunna inträda vid avyttring av aktier m.m. som förvärvas inte blott genom fång av dessa slag utan även då de förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat med köp eller byte icke jämförligt fång.
I dessa sistnämnda fall skall vid beräkning av innehavstiden så anses som om förvärvet ägt rum genom senast dessförinnan skett oneröst fång. Detta innebär alltså att, om en person sålt aktier som han själv förvärvat genom arv eller gåva, eventuell vinst eller förlust vid försäljningen skall beräknas med utgångspunkt från det pris arvlåtaren eller givaren betalat vid sitt förvärv av aktierna. Har även arvlåtaren eller givaren av sin fångesman förvärvat aktierna i fråga genom arv eller gåva, får man vid ingångs- värdets bestämmande gå tillbaka till senast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång, vare sig detta fång kan härledas till sistnämnda fångesman eller en ännu tidigare fångesman. Detta innebär m.a.o. att, i de fall de avyttrade aktierna sålunda förvärvats genom arv, gåva, bodel— ning eller annat vederlagsfritt förvärv, den som avyttrat aktierna såsom innehavstid för de avyttrade aktierna får räkna inte blott den tid under vilken han själv ägt aktierna utan även den tid under vilken dessa ägts av tidigare fångesman. Detta är av betydelse för beskattningen, eftersom
enligt utredningens förslag innehavstidens längd skall vara bestämmande för hur stor del av vinsten som skall beskattas.
Av det sagda följer att det förhållandet att aktier m.m. genom gåva, arv, testamente, bodelning eller liknande övergår till ny ägare i likhet med vad som gäller enligt nuvarande regler inte skall kunna utlösa realisa- tionsvinstbeskattning hos givaren eller hos dödsboet efter arvlåtaren eller testator etc.
Beskattningens höjd
Hur stor del av vinsten som skall upptas till beskattning beror enligt för- slaget på innehavstidens längd. I princip gäller detsamma enligt nuvarande regler. Vidare skall liksom enligt nu gällande regler vinst genom avyttring av aktier som innehafts kortare tid än två år i sin helhet upptas såsom skattepliktig inkomst. Har aktierna innehafts under längre tid, dvs. under två år eller mera, skall endast 30 % av vinsten redovisas såsom inkomst. Denna procentsats motsvarar i normalfallet en faktisk skatteeffekt av 15 a 20 % av hela vinsten. I stället för de fyra olika tidsgränser som anges för den fallande skala, efter vilken beskattning nu sker inom femårsperioden beträffande lös egendom, skall alltså enligt utredningens förslag endast en tidsgräns vara avgörande för beskattningen av aktievinster.
Med vinst avses i detta sammanhang detsamma som enligt nuvarande regler, dvs. skillnaden mellan, å ena sidan, vad som erhållits för aktierna vid avyttringen och, å andra sidan, alla omkostnader för förvärvet och avyttringen i form av erlagd köpeskilling, inköps- och försäljningsprovi- sion, stämpelkostnader m.m.
Den alternativa schablonmetoden
En vinstberäkning i enlighet med det nu sagda, som syftar till att få fram nettoresultatet av en avyttring, förutsätter att den skattskyldige äger känne- dom om bland annat inköpspriset och övriga omkostnader för förvärvet av de aktier m.m. han avyttrat, vare sig det är han själv som köpt aktierna i fråga eller han måste gå tillbaka till en tidigare fångesmans köp. Med hänsyn till de svårigheter som i många fall kan komma att föreligga för de skattskyldiga att förebringa utredning om anskaffningsvärdet på de av- yttrade aktierna —- särskilt om den skattskyldige förvärvat aktierna genom arv eller gåva eller om han förvärvat aktierna förutom genom direkta köp även genom utnyttjande av fond- och nyemissioner -— har utredningen såsom ett alternativ till den på det faktiska resultatet grundade vinstberäk- ningen föreslagit en schablonmetod för vinstberäkningen beträffande lång- tidsvinster, dvs. vinster vid avyttring efter den tvååriga initialperioden. Schablonmetoden innebär att, i stället för 30 % av den på nyss angivna
sätt beräknade nettovinsten, såsom skattepliktig realisationsvinst skall räknas 10 % av vad den skattskyldige erhållit för de avyttrade aktierna, dvs. avtalad köpeskilling efter avdrag för omkostnaderna för avyttringen. Den skattskyldige kan själv få välja att få denna schablonmetod för vinst- beräkningen tillämpad om han finner den vara till sin fördel. Metoden i fråga skall dessutom tillämpas om den skattskyldige inte kan eller vill visa att den verkliga vinsten är lägre eller att sådan vinst inte alls föreligger.
Realisationsförluster I fråga om beräkningen av och rätten till avdrag för realisationsförlust före- slår utredningen i princip ingen ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande regler. Förlustberäkningen måste således grunda sig på det verkliga resultatet av avyttringen, dvs. det belopp varmed omkostna- derna för förvärv och avyttring överstigit försäljningspriset. Någon alter— nativ schablonmetod för förlustberäkningen har inte föreslagits av utred- ningen. Realisationsförlust får liksom nu inte avräknas mot annan inkomst än realisationsvinst som uppkommit under samma år som förlusten. Det saknar härvid betydelse om den vinst mot vilken förlusten skall avräknas beräknats på grundval av det verkliga resultatet eller enligt schablonmeto— den. Beroende på om avyttringen avsett aktier som innehafts mindre än två år eller aktier som innehafts längre tid, får den skattskyldige från realisa- tionsvinst avdraga i det förra fallet hela förlusten och i det senare fallet 30 % av förlusten. Liksom nu får vidare realisationsförlust under ett år inte kvittas mot realisationsvinst ett annat år.
Aktier i fåmansbolag (familjebolag) Vid utformningen av sitt förslag till nya regler för beskattningen av aktie- vinster —— vilka regler utredningen ansett i princip böra vara tillämpliga på alla slags aktier och därmed jämförliga Värdepapper — har utredningen ansett skäl tala för att beakta fåmans— eller familjebolagens speciella pro— blem. Utredningen har härvid framhållit bland annat att, om delägarna i ett dylikt bolag säljer en väsentlig andel av aktierna i bolaget, en dylik försäljning inte utan vidare kan likställas med en försäljning av vanliga börsaktier. Försäljningen kan i stället betraktas som en avyttring, helt eller delvis, av själva företaget såsom sådant. Med hänsyn härtill och i syfte bland annat att tillgodose intresset av strukturrationaliseringar har utred- ningen föreslagit att avyttring av aktier i fåmansbolag inte skall föranleda beskattning för realisationsvinst i den mån aktierna innehafts minst fem år och avyttringen omfattat minst hälften av samtliga aktier i bolaget, un- der förutsättning tillika att avyttringen skett på en gång och till en och samma köpare.
Med fåmansbolag avses här liksom i andra skattesammanhang, där uttrycket »fåmansbolag» används, bolag, vari aktierna till huvudsaklig del
äges eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller indirekt genom förmedling av juridisk person _— av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Förslaget uppställer emellertid såsom ytterligare förutsättning för skattefrihet efter fem år att fråga är om aktier i bolag som uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver rörelse. Avyttringen får alltså inte avse aktier i sådana fåmansbolag som förvaltar värdepapper eller fastig- heter. Skattefrihet för dylika avyttringar skulle nämligen kunna utnyttjas för att indirekt undgå skatt för sådana objekt som omfattas av skatte- plikt. Från obetydliga innehav av enstaka aktier kan bortses i detta sam- manhang. Likaså skall inte heller ett fåmansbolags innehav av organisa- tionsaktier i och för sig påverka skattekonsekvenserna av en avyttring av aktierna i fåmansbolaget. Med organisationsaktier avses aktier vilka av bo— laget innehas såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än för- valtning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Som exempel på dylikt organisationsförhållande har utredningen nämnt, att tillverkningen av varor sker inom ett bolag medan försäljningen av varorna ombesörjes av ett dotterbolag eller att en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Likaså kan, om ett bolags rörelse bedrivs i en fastighet, som ägs av ett dotterbolag, aktierna i dotterbolaget anses utgöra organisa- tionsaktier.
Villkoret för skattefriheten efter femårsperioden att avyttringen skall ha omfattat minst hälften av samtliga aktier i bolaget gäller enligt förslaget även om flera delägare tillsammans och samtidigt till samma köpare avytt- rat minst hälften av samtliga aktier. Om aktierna i bolaget varit förenade med olika röstvärden, skall för vinstens undantagande från skatteplikt dessutom gälla att avyttringen omfattat aktier, vilkas sammanlagda röstetal motsvarat minst hälften av röstvärdet för samtliga aktier i bolaget.
Skattefriheten för vinst vid avyttring av aktier i rörelsedrivande fåmans- bolag skall, såsom nämnts, enligt förslaget gälla endast beträffande sådana i avyttringen ingående aktier, vilka innehafts minst fem år. Skattefrihet skulle enligt hittillsvarande regler inte ha kunnat inträda förrän efter utgången av denna innehavstid. Utredningens förslag innebär, att vinst vid avyttring av ifrågavarande slags aktier inom femårsperioden skall beskattas, inte enligt hittills gällande regler utan enligt de av utredningen föreslagna reglerna för vinstbeskattningen. I enlighet därmed skall alltså till beskatt- ning upptagas hela vinsten vid avyttring av aktier, vilka innehafts mindre än två år, och av vinst vid avyttring av aktier innehavda två år men mindre än fem år 30 %. I det senare fallet kan alternativt 10 % av nettoförsälj- ningspriset upptas till beskattning.
Vad nu sagts om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av aktier i fåmansbolag skall enligt förslaget under samma förutsättningar äga mot— svarande tillämpning även beträffande vinst vid avyttring av andelar i van— liga handelsbolag, kommanditbolag samt ekonomiska föreningar. Frihet från
beskattning skall alltså kunna gälla vid avyttring av andelarna i ett han- dels- eller kommanditbolag eller en ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande driver rörelse och vari andelarna till huvud- saklig del ägs — direkt eller genom förmedling av juridisk person av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, om avyttring skett på en gång till en och samma köpare och omfattat minst hälften av andelarna i företaget. Skattefrihet skall då föreligga för vinst vid avyttringen av sådana andelar som innehafts minst fem år.
Aktiefonders och investmentbolags aktievinster
Utredningen har inte ansett sig böra föreslå särskilda undantagsbestäm- melser beträffande vinster som är hänförliga till aktiefondernas försäljning- ar av aktier och andra värdepapper. Detta sammanhänger med att aktiefon— dernas beskattningsförhållanden är föremål för annan utrednings pröv- ning. Beträffande investmentbolagen har utredningen ifrågasatt behovet av ändrade grunder för inkomstbeskattningen av dessa bolag. Då utred- ningen emellertid inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att föreslå dylika ändrade regler av genomgripande beskaffenhet har utred- ningen i detta läge inte heller ansett sig böra föreslå att beskattningen av investmentbolagens realisationsvinster skall bestämmas efter andra grun- der än för andra bolag. I detta sammanhang har utredningen som sin mening uttalat, att, om erfarenheterna skulle visa att den av utredningen intagna ståndpunkten ger ett ur allmän synpunkt otillfredsställande resul- tat, det kan bli aktuellt att ompröva frågan om beskattningen av invest- mentbolagens realisationsvinster och andra inkomster.
Fusion samt tvångsförsäljning
Utredningen har inte föreslagit någon ändring i nu gällande skattefrihet vid aktiebolags övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 5 1 mom. aktiebolagslagen respektive vid fusion mellan ekonomiska föreningar, mel- lan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag. Å andra sidan skall i de nämnda fusionsfallen liksom nu inte heller föreligga rätt till avdrag för realisationsförlust.
Enligt utredningens förslag skall vidare viss hänsyn tas till vinst som uppkommit i samband med sådana tvångsförsäljningar som avses i 35 g 4 mom. första stycket kommunalskattelagen. Förslaget innebär härutinnan att, då fråga är om avyttring av aktier m.m. som innehafts kortare tid än två år, vinsten —— i stället för att enligt den allmänna huvudregeln vara i sin helhet underkastad beskattning -— skall vara beskattad endast till 30 %. Har aktierna innehafts två år eller mera, skall av vinsten 30 % upptas till beskattning i enlighet med den allmänna regeln för långtids- vinster. I båda fallen kan i stället den alternativa 10—procentsregeln bli tillämplig. Den nu gällande skattefriheten vid här avsedda tvångsförsälj-
ningar skulle således härigenom enligt förslaget komma att upphävas vad aktievinsterna beträffar. Detta är enligt utredningens mening en nöd- vändig följd av omläggningen till en i tiden obegränsad vinstbeskattning.
Särskilda frågor Utredningen har vid sina överväganden diskuterat vissa frågor beträffande vilka utredningen dock inte funnit anledning föreslå särskilda bestäm- melser.
Sålunda har utredningen övervägt om inte det förhållandet, att skattskyl- dig i sådana fall då han förvärvat värdepapper genom icke onerösa fång såsom arv och gåva samt därigenom får anses ha övertagit föregående ägares skatteskuld, borde föranleda någon form av kompensation, särskilt i betraktande av att den värdestegring, som de ifrågavarande värdepapperen kan ha undergått, kan sägas vara till en del beskattad genom arvs- och gåvoskatter. Utredningen har emellertid av olika skäl inte ansett sig böra föreslå avdragsrätt för latent skatteskuld i förevarande hänseende.
Inte heller har utredningen funnit anledning föreslå skattefrihet vid reinvestering av aktievinst. Om reinvesteringsfallen undantogs från beskatt— ning, skulle enligt utredningens mening vinstbeskattningens syfte och effek- tivitet i hög grad kunna äventyras.
Vidare har utredningen ansett sig sakna anledning föreslå att aktievinster skall kunna behandlas enligt reglerna för ackumulerad inkomst.
Då utredningen sett såsom sin huvudsakliga uppgift att framlägga ett förslag till principiell lösning av frågan om vinstbeskattningen utan att alltför mycket ingå på detaljproblem, har utredningen inte ansett det lämp— ligt att i förevarande sammanhang reglera vissa speciella frågor, som t.ex. de s.k. terminsaffärerna. Enligt utredningens uppfattning kan först sedan tillräckliga erfarenheter vunnits av den aktievinstbeskattning utredningen föreslagit bedömas i vad mån särskilda detaljbestämmelser är erforderliga i detta och andra hänseenden.
Övergången till de nya reglerna Utredningens utgångspunkt har varit att beslut om en omläggning av aktie- vinstbeskattningen skall kunna fattas av 1966 års vårriksdag. Det nya systemet skulle i så fall kunna tillämpas första gången vid 1967 års taxe- ring, som avser beskattningsåret (inkomståret) 1966. I princip borde alltså de nya reglerna göras tillämpliga på avyttringar av aktier fr.o.m. den 1 januari 1966. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utlöper i januari eller februari 1966, taxeras emellertid för hela räkenskapsåret redan år 1966. Enär det är angeläget att samma tidpunkt för det nya systemets tillämpande gäller för alla skattskyldiga, föreslår utredningen att de nya reglerna skall gälla alla aktierealisationer, som äger rum den 1 mars 1966 eller senare. Detta innebär som nämnts, att de nya reglerna blir tillämpliga beträffande
sådana realisationer första gången vid 1967 års taxering på grundval av den deklarationsskyldighet som därvid skall fullgöras.
Utredningens förslag om tidpunkten för det nya systemets tillämpande innebär att i fråga om aktier, som avyttras fr.o.m. den 1 mars 1966, de nya bestämmelserna angående när aktien skall anses förvärvad kommer att gälla genomgående. Utredningen har emellertid ansett det angeläget att i görlig mån undvika retroaktiva verkningar av de nya reglerna. I fråga om aktier, som senast förvärvats genom oneröst fång före den 1 mars 1961 eller — med tillämpning av de nya bestämmelserna _ är att anse som på så sätt förvärvade före nämnda tidpunkt, föreslås vinstberäkningen således ske med utgångspunkt från deklarationsvärdena vid utgången av år 1965. Alternativt får även beträffande dylika äldre aktieinnehav tillämpas den av utredningen föreslagna schablonmetoden för vinstberäkningen — 10 % av vad som erhållits vid avyttringen — om denna metod ställer sig för- månligare för den skattskyldige. I fall då vinstberäkningen grundar sig på deklarationsvärdet vid utgången av år 1965 får avdrag inte ske för kostnad som hänför sig till tid före år 1966.
Aktier, där det senaste onerösa fånget ligger i tiden fr.o.m. den 1 mars 1961, avses enligt förslaget utan särskilda övergångsbestämmelser falla in under det nya systemet. Detta föreslås, som framgått av det tidigare, gälla även sådana fall där mellan ett oneröst fång efter februari 1961 och avyttringen ligger ett eller flera icke onerösa fång genom t.ex. arv eller gåva; dessa fall är de enda där aktier, för vilka skattefrihet enligt nuvarande regler inträtt före den 1 mars 1966, ansetts böra oinskränkt inrymmas under vinstbeskattningen enligt de nya reglerna.
Vad som sagts beträffande övergångsbestämmelserna i fråga om aktier är avsett att gälla också vad som enligt utredningens förslag jämställes med aktier.
Deklarations- och kontrollfrågor Utredningen har framhållit, att det bör vara möjligt att i första hand ut- nyttja redovisningen i förmögenhetsbilagan till den allmänna självdeklara- tionen inte bara såsom ett kontrollinstrument för den föreslagna aktie— vinstbeskattningen utan också för att på ett enkelt och praktiskt sätt skapa det underlag som behövs för att de skattskyldiga i fortsättningen skall kunna fullgöra sin deklarationsplikt rörande skattepliktiga och avdrags- gilla aktierealisationer.
Enligt nuvarande system omfattar redovisningen av aktier och andra värdepapper i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen bland annat upp- gifter om vilka Värdepapper det gäller, deras antal respektive nominella värde, deras värde enligt deklarationskurs samt innehavstidens längd,
när denna inte utgjort hela beskattningsåret. För att den skattskyldige i enlighet med det nyss sagda skall kunna direkt från senast avgivna deklara— tion inhämta de uppgifter som erfordras vid redovisningen av eventuella aktievinster föreslås att uppgiftslämnandet utvidgas att avse ytterligare data. De nya uppgifter som bör lämnas gäller tidpunkten och anskaffnings— kostnaden för varje nyförvärv av aktier eller andra jämförliga värdepapper. [ fråga om aktier m.m. vilka förvärvats genom arv, testamente eller gåva bör uppgifterna avse arvlåtarens, testators respektive givarens anskaffnings- kostnad och tidpunkten för det från dennes synpunkt senaste fånget genom köp, byte eller motsvarande förvärv. Vidare bör lämnas uppgifter angåen— de aktier som förvärvats genom utnyttjande av fond- och nyemissioner.
Har väl här nämnda uppgifter lämnats i deklarationen för anskaffnings- året bör det enligt utredningen vara en enkel åtgärd för den skattskyldige att från sin egen kopia av denna deklaration föra över samma uppgifter till nästföljande deklaration och sedan genom fortlöpande sådana över- föringar hålla de olika förvärven och anskaffningskostnaderna aktuella under hela den tid han innehar värdepapperen i fråga. När en avyttring ägt rum och resultatet skall redovisas i närmast följande självdeklaration kan den skattskyldige gå tillbaka till sin kopia av den senast avgivna deklarationen och från denna inhämta uppgifter om den anskaffningskost— nad som skall avdragas från försäljningsintäkten. Denna intäkt å andra sidan hänför sig, utom i de undantagsfall då det gäller eftertaxering för tidigare är, alltid till det senaste aktuella beskattningsåret och bör därför liksom de med försäljningen förenade kostnaderna utan större svårighet kunna dokumenteras av den skattskyldige. Då därtill innehavstidens längd framgår av deklarationskopian för föregående beskattningsår behöver inte heller frågan om vilken procentsats som skall vara bestämmande för hur stor del av vinsten som skall uppges till beskattning eller för hur stor del av förlusten som får användas för avdrag vara något större problem. Skulle den skattskyldige inte ha tillgång till kopior av tidigare avgivna självde- klarationer, hör han ha möjlighet att från den lokala skattemyndigheten få utdrag ur där bevarade originaldeklarationer.
Då fråga är om Värdepapper som erhållits genom arv eller testamente, bör mottagaren ha möjlighet att genom den som omhänderhar boet få un- derlag för de uppgifter han bör lämna i förevarande hänseende. Har värde- papperen erhållits genom gåva, förutsättes att givaren lämnar mottagaren upplysning om den tidpunkt då de överlåtna värdepapperen anskaffats och om deras anskaffnings- eller ingångsvärde.
Skattskyldig, som av en eller annan anledning inte har kännedom om den faktiska anskaffningskostnaden för sina värdepapper eller deras eljest gällande ingångsvärde, har likväl möjlighet att fullgöra sin deklarations- plikt beträffande de papper han realiserat genom den av utredningen före- slagna till försälj ningsintäkten knutna schablonregeln.
Vad hittills sagts om de uppgifter som de skattskyldiga bör lämna i självdeklarationen angående sina innehav av värdepapper med tanke på framtida realisationsvinster eller realisationsförluster har i princip avseende på fysiska personer och vissa andra skattskyldiga som är underkastade skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt. Aktiebolag, ekonomiska för- eningar och vissa andra juridiska personer är däremot inte skattskyldiga för förmögenhet och har därmed inte heller att avge förmögenhetsredovis- ning motsvarande den som skall lämnas av fysiska personer. Beträffande dessa juridiska personer konstaterar utredningen att de är bokförings- pliktiga och dessutom underkastade särskilda föreskrifter med avseende på bevarandet av verifikationer och andra affärshandlingar m.m. Enligt utredningens mening bör man därför kunna räkna med att dessa juridiska personer även utan en särskild av aktievinstbeskattningen betingad upp- giftsplikt skall ha tillgång till erforderligt underlag för redovisning av det faktiska resultatet av t.ex. en aktierealisation. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig kunna begränsa det utvidgade uppgiftslämnandet till att gälla sådana skattskyldiga som har att redovisa förmögenhet i självdeklarationen.
Utredningen understryker i detta sammanhang att det uppgiftslämnande varom här talats inte är avsett att vara obligatoriskt. Men det får anses ligga i den skattskyldiges intresse att uppgifterna lämnas. Skulle uppgifter inte ha lämnats om tidpunkten för förvärvet eller om de för värdepapperen gällande ingångsvärdena _ vare sig detta berott på att sådana uppgifter inte varit tillgängliga för den skattskyldige eller på att han inte velat lämna dem — får man vid vinstberäkningen falla tillbaka på den alternativa schablonmetoden.
Utredningen har vidare som sin mening uttalat, att det borde kunna vara av värde om en speciell blankett för beräkningen av skattepliktig realisations- vinst och avdragsgill realisationsförlust fanns att tillgå. I övrigt har utred- ningen erinrat om att det får i vanlig ordning ankomma på riksskatte- nämnden att företa de ändringar i deklarationsblanketterna som aktuali- seras av utredningens förslag.
Taxeringsmyndigheternas prövning av de för realisationsvinstberäkning- en avgörande uppgifterna om anskaffningsvärden m.m. behöver enligt ut- redningen inte ske förrän de blir av verklig betydelse, dvs. vid taxeringen för det år, då värdepapperen i fråga gett upphov till beskattningsbar realisa- tionsvinst eller till avdragsgill realisationsförlust. Bedömningen av uppgif— ternas riktighet kommer då att ingå som ett led i fastställandet av denna taxering. I den mån de i deklarationen lämnade uppgifterna frångås med ändrad vinst- eller förlustberäkning som följd, kan den skattskyldige, om han inte är nöjd med denna beräkning, i vanlig ordning överklaga taxe-
ringen. Några speciella föreskrifter härom har utredningen därför inte ansett erforderliga.
Enligt utredningen bör det dock inte vara något som hindrar att den skattskyldiges uppgifter av taxeringsmyndigheterna uppmärksammas på ett tidigare stadium, t.ex. när uppgifterna om anskaffningsvärde m.m. första gången lämnas, och att myndigheterna tar kontakt med den skatt- skyldige beträffande eventuell korrigering av uppgifterna. Utredningen understryker i detta sammanhang, att någon ändring av dessa uppgifter inte får ske utan att den skattskyldige i vanlig ordning skriftligen underrättas därom. En underrättelse om ändrat ingångsvärde e.d., som tillställs den skattskyldige innan taxeringsfrågan är aktuell, bör emellertid vara försedd med en erinran om att omedelbar besvärsrätt inte föreligger utan att frågan om ingångsvärdet etc. kommer att slutligen prövas först vid taxeringen för eventuell realisationsvinst respektive bestämmande av förlustavdrag.
Utredningen har föreslagit en skärpning av den i 121 5 andra stycket taxe- ringsförordningen föreskrivna straffpåföljden för den som i allmän själv- deklaration eller i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen. Straffet är enligt bestämmelsens nuvarande lydelse böter, högst 300 kronor, såvida inte gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott. Bestämmelsen kan sägas komplettera de särskilda straffbestämmelserna för falskdeklaration och vårdslös deklaration i skattestrafflagen såvitt angår förmögenhet i sådana fall då den oriktiga uppgiften inte varit ägnad att leda till för låg skatt och är motiverad av hänsyn till de svårigheter för taxeringskontrollen som den oriktiga uppgiften kan föranleda när aktierealisationen blivit aktuell. Med hänsyn till den större betydelse denna bestämmelse får i det nya systemet anser utredningen att straffpåföljden bör vara densamma som den i paragrafens första stycke stadgade påföljden, som är dagsböter eller, om vid uppsåtligt brott föreligger synnerligen försvårande omständigheter, fängelse i högst sex månader.
Utredningen har även sökt beräkna det skatteutfall som kan förväntas genom införandet av en aktievinstbeskattning i enlighet med utred— ningens förslag. Skatteintäkterna har beräknats öka med ca 100 milj. kr per år, därav ca 60 it 80 milj. kr för staten och ca 30 milj. kr kr för kommunerna. Utredningen understryker att beräkningarna är mycket osäkra och endast ger uttryck för storleksordningen på skatteutfallet vid ett fullt genomfört nytt system. För de första åren efter ikraftträdandet torde det ökade skatteutfallet bli väsenligt mindre.
Wahl: Manus &"?! Jalla—"ln f - mvhl'lälåtlwk
- ”inta sant"—Mbit nu | "Emilia; p,:ts'id'i. ”Hålla-rt -mitri1___fti1
» 51143an ristad:
. i i; m.: wu, Jaz—nå't finn. mimmi-nih— un”! agilt-tvinga”
ll 0 amana n:») [mm lån.-civzgpeam _m ”Ritningar-: 1!!!
IJJ
nutiden”; v:;
i »gmutqqh
, nga-:F iaf-"md
Mum inhämtar
! ,. & l,",rlll "'It & Mabi—w
AVDELNING IIl
BILAGOR
BILAGA ]
Tab. ]. Kursindex för börsaktier samt för aktier på den fria listan. 1937 = 100. I övrigt avser uppgifterna utgången av resp. år
”&: :D 3 5.” 5 A A :» "5 2 "en mg,—x ua _, _a -:-* :c . t: :. % === = ,. g,, 5 585 k,” __ 52—55 "=D ?> &” == _.— vE—Jåofv .v = 73%. g]; 5 _|. ,_ ... "E :2 Så:: du att”: :: =é” nu 2: 8 .a =— ; = ,, w=">= Hä Wärnå % ägt—_q; g __:2 i; j := :'— ;:n ägmi.3_'='_5f = gm; äg .., = = 5 a a 5 r—geåå 533.523 ee .a '— : ; .H =— =: :> :=: -:f...._,._.._,_..,_,.,,,_ ,__ er. LCLC/Dr = :. :a :. L:. 0 ZäacanAQOnc/naa. 1|2 3|4 .) 6 s 9 1011|12|13|l41516
1935 97,1 61,9 74,7 74.2 69,0 92,3 110,8 79,9 82,3 75,1 79,4 85 80 79 80 1936 98.1 101,1 1013 98,7 93,6 98,7 118,1 108,8 97,3 100,6 98,3 98 109 103 97 1937 101,9 94,8 89,0 94,7 89,0 98,7 100,0 95,8 99,7 95,8 96,1 100 100 100 100 1938 102,9 95,8 85,0 108,8 86,7 101,8 94,1 114,8 108,0 99,0 99,6 103 106 105 102 1939 109,6 64,8 65,7 92,7 70,8 75,1 82.1 85.3 88,3 75,8 74,6 90 77 82 80
1940 126,0 73,7 71,7 105,8 100,4 79,3 64,9 100,0 88,6 79,3 82,0 84 80 83 89 1941 139,4 92,6 87,9128,4129,1 84,8 71,0 124,1104,2 99,3 96,9 101 94 98 104 1942 146,2 99,2 103,8 144.5 177,7 91,2 73,7 120,6 111,3 102,1 106,2 112 97 105 119 1943 146,2 1053: 110,11 149,5 161,2 99.3 78,8 126,2 118,7 108,9 1125 118 94 105 123 1944 145,2 115,5130,6163,1 167,7 111,9 90,9 134,3126,1 120,1 123,9 123 99 110 135
1945 144,12 119,8131,7 170,3191,5121.0 91 1946 148,1 134,8 147,5 207,0 230,4 125,7 85 1947 151,9 129,9145,8185,8 218,2111,9 71,1 [75,5 121,5 129.8133,2 118 77 96 140 1948 159,15 119,9131,8176,3 185,9 99,1 70,1 159,4111,1 118,5121,9 113 68 89 134 1949 159,6 130,6 144,4 187,4 190,1 105,9 68 6 172,8 123,5 128,9 132,0 119 78 97 145
,7 158,1133,5127,2130,1 129 101 114 148 2 174,9140.6140,0144,1 125 96 109158
1950 164,4 164,9 190,4 243,1 254,6 119,2 72,9 212,2 147,7 158,8 163,6 115 90 102 172 1951 196,2 200,2 254,7 298,5 296,4 124,7 87,0 259,8 156,6 189,2 192,5 116 88 102 191 1952 204,8 171,6 205,5 246,9 213,8 109,4 80,7 226,7 136,1 161,1 163,3 116 72 94 144 1953 203,8 180,9 262,6 2773 2365 124,5 93,1 263,5 156,2 181,2 183.1 121 83 102 161 1954 206,7 234,1 382,1 366,7 340,5 150,7 114,4 351,4 218,8 240,8 244,2 121 105 111 190
1955 218,21 225,4 362,7 340,7 279,2 137,3 112,8 342,8 196,0 226,0 228,2 108 91 99 211 1956 2269 224,9 339,7 341,2 3218 126,3 97,3 352,0 192,7 222,1 223,7 96 92 92 217 1957 236,5 226,9 358,1 363,7 273,7 125,0 102,9 455,4 199,1 230,7 229,1 96 103 97 217 1958 2423 2512 424,3 440,9 284,5 145,4 130,0 625,3 243,1 269,8 265,2 100 113 103 237 1959 2462 374,8 644,1 594,7 349,8 189,8 159,6 920,8 346,9 386,2 379,2 99 174 124 346
1960 255,8 389,4 646,6 606,4 304,8 168,3 189,1 975,1 350,0 390,1 380,8 96 180 122 349 1961 2615 408,5 553,91 647,55 292,4 163,1 165,1 881,5 338,1 384,4 378,6 88 120 104 358 1962 275,0 3885 446,2 504,1 253,8 173,5 149,33 798,6 329,3 3522 347,53 98 121 113 342 1963 283,7 488,7 558,4 559,1 305,1 206,2 155,4 1 033,1 426,8 437,2 430,0 96 130 113 456 1964 293,3 614,7 597,4 6162 322,3 188,5 153,7 1 264,5 494,7 507,7 499,7 88 151 108 7495 .. .
1) Häri ingår bl.a. Socker, Bryggerier, Tändstickor, Varuhus och Textilföretag. 2) Försäkringsbolag och förvaltningsbolag ingår inte i denna index. Före år 1956 ingår ej heller Tändstickor.
Anm. Indexserierna kol. 3—12 avser endast stamaktier.
Tab. 2. Genomsnittlig årlig procentuell indexförändring för grupper av börsaktier samt
för aktier på den fria listan
a) Nominell indexförändring
Ci *:” & '.t' "Q' (" W
T "F "? T "T *” ":
*? Q' LO 1!) LG !# _?
År 93 2 2 2 92 3 ':':
1. Konsumentprisindex ................. 1,9 5,3 3,6 3,6 3,6 4,1 3,6 2. Verkstäder (inkl. Grängesberg) ........ 2,5 12,4 9,9 10,4 10,1 10,9 8,7 3. Träföretag .......................... 2,0 21,5 11,0 —1,5 4,6 9,9 7,9 4. Bruksföretag ........................ 2,8 14,4 10,2 0,7 5,3 8,3 6,9 5. Rederier ........................... 2,5 12,4 0,5 —1,6 —0,6 3,6 3,3 6. Banker ............................ —1,1 7,3 4,7 ——0,1 2,3 3,9 2,6 7. Försäkringsbolag ..................... —5,5 10,8 6,9 —0,8 3,0 5,5 2,7 8. Förvaltningsbolag ................... 5,2 15,3 21,2 6,6 13,7 14,2 11,9 9. Ovriga företag ...................... —0,4 12,1 9,7 7,4 8,5 9,7 7,1 10. Möllers generalindex ................. 1,4 13,3 9,9 5,6 7,7 9,6 7.5 11. Affärsvärldens generalindex ........... 1,3 13,1 9,2 5,7 7,4 9,3 7,2 12. Limiterade pref. aktier ................ ——0,7 0,3 —3,9 —2,3 —3,1 —2,0 —1,7 13. Olimiterade pref. aktier .............. —4,7 6,1 10,6 —2,8 3,7 4,5 2,1 14. Samtliga pref. aktier .................. —2,5 2,7 2,2 —2,7 —0,3 0,7 —0,1 15. Fria listan .......................... 1,4 5,6 12,7 7,4 10,0 8,5 6,7
D) Reel] indexförändring
03 *t' 03 ä' !” Q' =P =;— m m co :; n:: :D
.L .L .L .. ., .1. ..
=P *” LO LO LO # Q'
År 3 2 3 i”. 2 ?.”. 2
2. Verkstäder (inkl. Grängesberg) ........ 0,6 6,7 6,1 6,6 6,3 6,5 5,0 3. Träföretag .......................... 0,1 15,4 7,2 ——4,9 1,0 5,6 4,2 4. Bruksföretag ........................ 0,9 8.6 6,4 —2,8 1,7 4,0 3,2 5. Rederier ........................... 0,6 6,7 ——2,9 ——5,0 — 4,0 ——0,5 —O,2 6. Banker ............................ —3,0 1,9 1,1 —3,6 —1,2 —0,2 ——»0,9 7. Försäkringsbolag ..................... —7,2 5,2 3,2 —4,2 —0,0 1,3 ——0,9 8. Förvaltningsbolag ................... 3,2 9,4 17,1 2,9 9,8 9,6 8,0 9. Övriga företag ...................... —2,3 6,5 5,8 3,7 4,8 5,3 3,4 10. Möllers generalindex ................. —0,5 7,6 6,1 2,0 4,0 5,2 3,8 11. Affärsvärldens generalindex ........... —0,6 7,4 0,5 2,0 3,7 4,9 3,5 12. Limiterade pref. aktier ................ ——2,5 ———4,8 —7,2 —5,7 —6,5 —5,9 ——5,1 13. Olimiterade pref. aktier .............. —6,4 0,8 6,8 —6,1 0,1 0,3 — 1,4 14. Samtliga pref. aktier .................. ———4,3 —2,5 —1,3 —6,1 —3,7 —3,3 ——3,6 15. Fria listan .......................... —0,5 0,2 8,9 3,8 6,3 4,2 3,0
Tub. 3. Effektiv avkastning för börsaktier åren 1935—1964
1 En :: ?? Samtl. företag _"; _; _— som ingåri
;: åf :- % ”2” =:=" & % ä 6 5 5 % fö få
.v := ; :s a— : "5 -,. E .— == == 5 E i s få 5 v .: '— .: '.: 9 = ., 2 7.1 55 8 = 9 ., .4 ,, 32 5.9 ..”,” *5 x 9 & £” ä 5 E = - '=' - =..- .. så 2 E 8 55.- .3 Ja '; === 222 i?» åäö Eg & > "& & = :: .: U.. L:. no 2 än 4 & _1 E. 0 S, V) ca 1 2 3 4 5 6 7 | 9 10 11 1 12 13 14 1935 5.02 5.29 4,21 4,18 4,04 4,61 5,74 5,28 4,73 4,72 5,50 5,66 5.62 1936 3,87 4,61 3,77 4,46 4,70 4,27 4,24 4,65 4,28 4,29 5,42 4,92 5.23 1937 5,11 6,27 4,67 5,98 4,28 4,85 5,64 4,97 4,99 4,99 5,21 5,38 5,28 1938 0,17 5,37 4,08 4,66 4,45 5,12 4,76 3,90 4,71 4,69 5,04 5,15 5,09 1939 8.08 7,17 4,84 6,39 6,37 4,01 6,61 5,05 6,39 6,48 5,84 6,50 6,08 1940 6.57 5,90 4,40 4,84 5,67 4,59 5,43 5,05 5,63 5,66 6,50 6,23 6,39 1941 5,71 5,32 4,10 5,91 5,23 4,70 4,59 4,38 5,08 5,10 5,71 5,28 5.53 1942 5,40 4,80 3,78 4,42 4,89 4,03 4,36 4,07 4,71 4,73 5,22 5,06 5,16 1943 5,16 4,52 3,82 4,90 4,69 3,75 4,15 3,78 4,51 4,54 4,85 4,66 4.78 1944 4,60 3,89 3,47 4,55 4,20 3.79 4,12 3,46 4,06 4,07 4,46 4,49 4,47 1945 4,55 3,99 3,37 4,43 4.12 3.74 3,83 3,30 3,97 3,98 4,04 4,48 4,18 1946 4,63 3,96 3,50 4,83 3,92 4.20 4,00 3,33 4,03 4,03 4,18 4,51 4.29 1947 4,75 4,04 3,94 4,05 4,47 5,03 4,07 3,84 4,39 4,39 4,34 5,08 4,53 1948 5,19 4,52 4,17 5,59 5,13 4,72 4,43 4,97 4,98 5,02 4,51 5,31 4.71 1949 4,85 4,09 3,89 5,18 4,74 4,83 4,24 4,51 4,49 4,50 4,29 4,65 4,38 1950 3,71 3,19 2,98 3,88 4,18 4,57 3,31 3,70 3.62 3,62 4,50 4,50 4.50 1951 4,15 3,52 3,51 4,02 4,36 4,40 3,13 8,98 3,93 3,97 4,63 5,19 4.79 1952 :».35 5,35 4,35 6,79 5,34 5,19 4,41 5,01 5,18 5,21 4,79 5,66 5.01 1953 5,01 3,85 3,87 5,74 4,60 4,80 3,76 4.51 4.52 4,55 4,60 5,28 4,72 1954 3,98 2,86 3,11 3,90 4,04 4,19 3,10 3,60 3,59 3,61 4,61 4,80 4,64 1955 4,56 3,38 3,72 5,23 4,69 4,69 3,34 4,70 4,26 4,31 5,18 5,33 5.21 1956 4,97 3.97 4,01 4,78 5,55 5,61 3,80 5.09 4.72 4,77 5,84 5,94 5.86 1957 5,11 3,91 3,85 5,69 5,96 6,04 3,40 5,07 4,77 4,85 5,82 5,81 5,82 1958 4.66 3,86 3,16 5,52 5,09 5,00 2,61 4,16 4,09 4,21 5,62 5,35 5.57 1959 3,18 2,45 2.37 4,09 4,02 4.05 1.94 3.02 2,94 3,01 5,67 3,51 5.11 1960 8,28 2,59 2,51 4,71 4,66 3,60 2,35 3,24 3,14 3,21 5,86 4,12 5,39 1961 3,30 3,38 2,62 5,23 5,18 4,27 2,63 3,73 3,44 3,50 6.44 5.75 6,30 1962 3,89 4,07 3,65 5,94 4,90 4,73 3,04 3,92 3,95 4,03 5,73 5,66 5.72 1963 3,24 3,29 3,14 4,89 4,20 4,53 2,91 3,09 3,31 3,34 5,88 5,56 5,82 1964 2,72 8,11 2,81 4,63 4,73 4,58 2,62 2,78 2,97 2,99 6,44 4,37 6,04
Tab. 4. Inkomsttagare med innehav av aktier och obligationer vid slutctlav år 1963 fördelade efter civilstånd, ålder, inkomst och förmögenhet
Tabellen avser uppräknade tal. Samtaxerade makar har räknats som en inkomsttagare. Åldersfördelningen baserar sig härvid på mannens ålder
Civilstånd Antal Antal inkomsttagare med innehav av Ålder Antal inkomst- Sammanraknad . tagare ] _ . . inkomst- . )015 . kl" . nd .1. nettomkomst år 1963 ta are utan aktier _ note- du 18? *? &” andra obliga- Nettoförmögenhet vid g ' eller ”ku" rade l)? ["a 1 aktte- aktier tioner slutet av år 1963 obligationer aktier 11313" fonder 1 2 3 4 [ 5 | 6 7 8 | 9 . Samtliga .......... 3 636 000 3 137 100 |213 600 145 200 20700 7 500 104 400 380 400 . Civilstånrl Ogifta ............ 1 304 100 1 193 400 51 300 39 600 5 100 2 400 18 300 79 800 Förut gifta ......... 408 300 348 600 27 600 21 000 2 700 _ 11 100 45 600 Ofullständiga familjer 76 500 70 500 2 400 2 100 _— _— 300 4 500 Gifta ej samtaxerade 960 600 803 100 64 800 37 200 5 100 2 700 35 100 119 400 Samtaxerade ....... 886 500 721 500 67 500 45 300 7 800 2 400 36 600 131 100 '. Ålder ———29 år ......... 958 200 918 300 21 600 17 100 1 200 1 500 7 200 24 300 30—39 » ......... 546 600 482 400 28 200 16 500 1 800 2 400 16 500 47 700 40—49 » ......... 637 800 523 600 47 400 30 900 7 200 1 800 26 100 86 700 00—66 » ......... 954 600 774 900 68 700 45 000 6 300 1 800 33 300 140 100 67— » ......... 538 800 432 900 47 700 35 700 4 200 — 21 300 81 600 . Inkomst, kr _ 4 999 ..... 499 800 467 700 15 000 10 800 900 300 4 500 22 500 5 000— 9 999 ..... 767 700 693 900 26 700 16 500 1 500 900 13 200 55 800 10 000—14 999 ..... 747 000 668 400 25 800 17 400 1 800 300 11 400 64 200 15 000—19 999 ..... 613 200 539 700 24 000 16 200 900 300 12 000 61 200 20 000—24 999 ..... 394 500 330 900 23 400 17 100 1 200 1 800 9 600 49 200 25 000—29 999 ..... 235 200 191 100 18 900 11 700 900 900 8 700 33 600 30 000— ..... 378 600 245 400 79 800 55 500 13 500 3 000 45 000 93 900 . Förmögenhet, kr 0 . . . 1 512 600 1 493 400 9 000 2 400 900 600 7 200 13 500 1— 9 999 . . . 784 800 695 700 21 000 11 400 1 200 1 200 8 400 73 500 10 OOOV— 24 999 . .. 573 900 471 300 32 100 22 500 600 600 12 600 82 500 25 000—— 49 999 . . . 390 300 285 300 39 900 26 700 900 900 18 300 81 300 50 000— 79 999 . . . 189 000 122 700 32 100 21 300 3 000 1 800 15 600 48 600 80 000—124 999 . . . 94 200 46 800 26 400 18 000 3 300 900 12 900 33 000 125 000—249 999 . . . 66 300 18 600 34 800 27 600 6 000 1 500 20 400 33 000 250 000— 24 900 3 300 18 300 15 300 4 800 — 9 000 15 000
Arun. Inkomsttagare med flera slags värdepapper har inräknats i varje. kolumn som innehavet om—
fattat. Detta medför att sammanlagda antalet inkomsttagare enligt kol. 3, 4 och 9 överstiger antalet i kol. 2 samt att antalet inkomsttagare enligt kol. 548 överstiger antalet enligt kol. 4.
Tab. 5. Den relativa fördelningen av inkomsttagare med innehav av aktier och obligationer vid slutet av år 1.963 med indelning efter civilstånd, ålder. inkomst och förmår/enhet
Sanitaxerade makar har räknats som en inkomsttagare. Åldersfördelningen baserar sig härvid på mannens ålder
Antal inkomsttagare med innehav av .. . _ . börsnoterade aktier _ . _ (wääåfm och/eller aktier på aktier obligationer (Ikåiflägitiho/åå' er Sammanräknad fria listan nettoinkomst år 1963 _ (7 _ __ _ _ _ 0/ Nettoförmögenhet i % av 1 o *le i % av 1 /0 av i % av 1 (få av i % av 1 fo %” Vid Shue! *” år 1963 antalet samtliga antalet samtliga antalet samtliga antalet samtliga . med . _ med . med . med inkomst- . _ inkomst- . inkomst- . inkomst- . taffare dylikt ta are dylikt (___,qu dylikt ['W'al'e dylikt ” innehav g innehav ' ”' ' innehav * ” innehav 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1. Samtliga ......... 4,1 100 5,9 100 10,5 100 13.7 100 2. Civilstånd Ogifta ............ 3,1 27 3,9 24 6.1 21 8,5 22 Förut gifta ......... 5,4 15 6.8 13 11.2 12 14.6 12 ()fullständiga familjer 2,7 1 3.1 1 5.9 1 7,8 1 Gifta ej samtaxerade 3,9 25 6.7 30 12,4 31 16.4 32 Samtaxerade ....... 5,3 32 7,6 32 14.8 35 18.6 33 3. Ålder —-29 år ......... 1,8 12 2,3 10 2,5 6 4,2 8 30—39 » ......... 3,1 11 5,2 13 8,7 13 11,7 13 40» 77—19 » ......... 5.0 21 7,4 22 13,6 23 17.1 22 50—66 » ......... 4,8 31 7.2 32 14.7 37 18,8 36 67— » ......... 6.8 25 8.9 23 15.1 21 19,7 21 4. Inkomst, lcr _ 4 999 ..... 2.1 7 3,0 7 4.5 6 6,4 6 5 OOOM 9 999 ..... 2.3 12 3.5 13 7.3 15 9,6 15 10 000" -1-1 999 ..... 2,3 12 3,5 12 8,6 17 10,5 16 15 000 4-19 999 ..... 2.6 11 3.9 11 10.0 16 12,0 15 20 000—424 999 ..... 4.3 11 5.9 11 12.5 13 16,1 13 25 000” 29 999 ..... 5.1 8 8.0 9 14.3 9 18,8 9 30 OOO—' , ..... 15.4 39 21.1 37 24.8 24 35.2 26 5. Föl-mögenhet, kr 0 . . . 0.2 2 0.6 1 0.9 3 1.3 4 1— 9 999 . . . 1.6 8 2.7 10 9,4 19 11.4 18 10 000— 24 999 . . . 4.0 15 5,6 15 14.-1 22 17,9 21 25 000— 49 999 . . . 6.8 18 10.2 19 20.8 21 26,9 21 50 000—— 79 999 ... 11,6 15 17.0 15 25,7 13 35.1 13 80 000—124 999 . . . 19.7 12 28,0 12 35.0 9 50,3 9 125 0007 4249 999 . . _ 13.0 19 52.5 16 49,8 9 71,9 10 250 000w 65.1 11 73.5 9 60.2 4 86,7 4
Tab. 6. Inkomstlagare med innehav av börsnoterade aktier och aktier pa" fria listan vid slutet av _
_a» Tabellen avser uppräknade tal. Samtaxerade makar har räknats som en inkomsttagare. Åldersfördelningen baserar sig härvid på mannens ålder
år 1963 fördelade efter innehavets värde samt efter civilstånd, ålder. inkomst och förmögenhet
Civålliiånd Värdet av innehavda börsnoterade aktier och aktier på fria listan, kr . er bammanräknad intagit nettoinkomst år 1963 _ _ 10 000 25 000 Nettoförmögenhot tagare () kr — 999 140839— 59088; — —- 503?) vid slutet av år 1963 ' * ......lim 24 999 49 999 tUl-c" *! 1 2 3 4 | 5 6 7 8 9 1. Samtliga .......... 3 636 000 3 486 300 17 100: 36 300 19 500 L22 200) 17 400 37 200 2. Civilståml Ogifta ............ 1 304 100 1 263 600 4 200 9 300 5 700 4 800 5 100 11 400 Förut gifta ......... 408 300 386 400 1 800 5 400 1 200 2 100 3 900 7 500 Oi'ullständiga familjer 76 500 74 400 300 900 — _ 600 300 Gifta ej samtaxerade 960 600 922 800 .) 400 8 100 6 000 7 500 3 300 7 500 Samtaxerade ....... 886 500 839 100 ) 400 12 600 0 600 7 800 4 500 10 500 3. Ålder _29 år ......... 958 200 940 800 1 500 3 600 3 000 900 1 200 7 200 30—39 » ......... 546 600 529 500 1 800 6 300 2 700 2 100 1 200 3 000 40 449 » ......... 637 800 605 700 3 600 7 200 3 900 0 900 3 000 7 500 SON-66 » ......... 954 600 908 400 5 400 12 000 5 400 6 600 7 800 9 000 67" -- » ......... 538 800 501 900 4 800 7 200 4 500 5 700 4 200 10 500 4. Inkomst, kr — 4 999 ..... 499 800 488 400 1 500 3 600 1 500 600 1 800 2 400 5 000 — 9 999 ..... 767 700 750 300 2 100 5 100 1 500 2 700 1 800 4 200 10 000 ,,14 999 ..... 747 000 729 600 900 5 700 3 900 1 800 2 100 3 000 _ 15 000 —19 999 ..... 613 200 597 000 3 000 3 000 2 400 2 100 2 100 3 600 ' 20 000 "724 999 ..... 394 500 377 400 3 900 2 700 2 100 3 300 3 300 1 800 i 25 000 29 999 ..... 235 200 223 200 1 200 4 200 1 800 2 100 900 1 800 ; 30 000- — ..... 378 600 320 400 4 500 12 000 6 300 9 600 5 400 20 400 ; 1 5. [förmögenhet, kr ? 0 . . . 1 512 600 1 509 900 1 500 600 600 _ —— — 1__ 9 999 . . . 784 800 772 500 3 900 6 000 1 800 300 — 300 10 000 __ 24 999 . .. 573 900 551 100 4 200 10 500 4 200 3 300 300 300 25 000' ,, 49 999 . . . 390 300 363 600 1 800 7 200 5 400 7 200 5 100 50 000" 79 999 ... 189 000 167 100 1500 4 800 2 700 3 600 4 500 4 800 80 000—124 999 . . . 94 200 75 600 2 400 4 200 1 200 1 800 4 500 4 500 125 000—249 999 . . . 66 300 37 800 600 2 100 3 300 5 400 2 400 14 700 250 000— 24 900 8 700 1 200 900 300 000 600 12 600
värde samt efter civilstånd, ålder, inkomst och förmögenhet
I nkomsttagure med innehav av aktier vid slutet av år 1963 fördelade efter lolala innehavets
, Tabellen avser uppräknade tal. Samtaxerade makar har räknats som en inkomsttagare. Åldersfördelningen baserar sig härvid på mannens ålder
Civilståud
Ålder
Det totala akrieinnnhavets värde, kr
. __ . Antal bammunraknad inkomst nettoinkomsl år 1963 . ' _ 10 000 25 000 Nettoförmögenhet lagars—. () kr 1999 140339 _ Oqoggg; f- —— 50—000 virl slutet av år 1963 ' 24 999 49 999 1 2 3 | 4 ] 5 6 7 8 9 1. Samtliga .......... 3 636 000 !( 3 422 400 30 600 54 600 27 900 31 200 22 500 46 800 2. (.'ivilxlalul Ogifta ............ 1 304 100 1 252 800 6 900 14 400 7 200 5 100 5 400 12 300 Förut gifta ......... 408 300 380 700 3 900 6 600 1 500 3 000 3 300 9 300 ofullständiga familjer 76 500 74 100 300 1 200 — — 600 300 Gifta ej samtaxerade 960 600 895 800 13 500 15 300 8 100 11 100 6 000 10 800 Samtaxeradc ....... 886 500 819 000 6 000 17 100 11 100 12 000 7 200 14 100 :$. Åhm- -29 511" ......... 958 200 936 600 1 200 6 600 3 000 900 1 500 8 400 30 , 39 » ......... 546 600 518 400 3 600 9 300 5 400 4 200 2 100 3 600 40—v49 » ......... 637 800 590 400 6 300 10 500 6 000 9 300 5 400 9 900 50— 66 » ......... 954 600 885 900 10 500 18 600 8 100 10 500 9 000 12 000 67— — » ......... 538 800 491 100 9 000 9 600 5 400 6 300 4 500 12 900 4. Inlcumsl. I.'r w— 4 999 ..... 499 800 484 800 2 400 5 100 1 800 1 200 1 800 2 700 5 000 f— 9 999 ..... 767 700 741 000 6 900 7 800 1 800 3 000 1 500 5 700 10 000— —1—1 999 ..... 747 000 721 200 4 800 9 000 4 200 2 700 2 100 3 000 15 000—19 999 ..... 613 200 589 200 4 800 4 800 4 800 2 100 2 700 4 800 20 000—24 999 ..... 394 500 371 100 4 200 5 100 3 600 5 100 3 300 2 100 25 000—29 999 ..... 235 200 216 300 1 500 6 300 2 400 4 800 900 3 000 30 000 ..... 378 600 298 800 6 000 16 500 9300 12 300 10 200 25 500 5. Förmögenhel. kr 0 . . . 1 512 600 1 503 600 2 400 2 100 2 700 300 900 600 1 ,. 9 999 . . . 784 800 763 800 6 300 9 000 3 600 1 800 — 300 10 000__, 24 999 . . . 573 900 541 800 6 600 12 600 6 600 5 400 600 300 25 000" » 49 999 . . . 390 300 350 400 3 900 10 200 7 200 10 500 7 800 300 50 000— - 79 999 . . . 189 000 156 900 4 800 7 800 3 600 4 200 5 400 6 300 80 000—124 999 . . . 94 200 67 800 4 500 7 500 1 200 2 700 3 900 6 600 125 000—249 999 . . . 66 300 31 500 1 500 4 200 2 700 6 000 3 600 16 800 250 000 — 24 900 6 600 600 1 200 300 300 ? 300 15 600
Tab. 8. Inkomsttagare med innehav av aktier och obligationer vid slutet av år 1963 fördelade efter det sammanlagda innehavets värde samt efter civilstånd, ålder, inkomst och förmögenhet
Tabellen avser uppräknade tal. Samtaxerade makar har räknats som en inkomsttagare. Åldersfördelningen baserar sig härvid på mannens ålder
Cilglåånd Samm-anlagda aktie- och ohligalionsinnehuvets värde, kr er Sammanräknad häggmis- neltoinkomst år 1963 , 10 000 25 000 _ Nelloförmögenhel tagare 0 kr ”999 14033; ”9038;— — - ”0300 vid slutet av år 1963 ' 24 999 49 999 1 2 3 | 4 5 6 | 7 8 9 1. Samtliga .......... 3 636 000 3 137 100 201 600 128 J.00 45 900 45 600 27 000 50 400 2. Civilstånd Ogifta ............ 1 304 100 1 193 400 43 800 28 800 10 800 8 700 6 000 12 600 Förut gifta ......... 408 300 348 600 24 000 12 900 5 700 4 200 3 000 9 900 Ofullständiga familjer 76 500 70 500 3 000 2 100 — —— 600 300 Gifta ej sammxerade 960 600 803 100 69 000 40 500 12 900 14 400 S 700 12 000 Samtaxerado ....... 886 500 721 500 61 800 44 100 16 500 18 300 S 700 15 600 3. Ålder ——29 år ......... 958 200 918 300 17 700 7 800 3 300 1200 1 200 8 700 30——39 » ......... 546 600 482 400 30 600 14 400 7 200 6 000 2 100 3 900 40—49 » ......... 637 800 528 600 41 100 27 900 10 800 12 000 7 500 9 900 50—66 » ......... 954 600 774 900 71 700 52 500 15 000 16 200 10 500 13 800 67— » ......... 538 800 432 900 40 500 25 800 9 600 10 200 3 700 14 100 4. Inkomst, kr —— 4 999 ..... 499 800 467 700 12 900 9600 3 000 2 100 1 500 3 000 5 000— 9 999 ..... 767 700 693 900 37 500 17 700 6 000 4 800 2 100 5 700 10 000—14 999 ..... 747 000 668 400 41 700 17 700 6 900 6 900 2 400 3 000 15 000—19 999 ..... 613 200 539 700 36 600 18 600 6 600 3 600 3 000 5 100 20 0007 724 999 ..... 394 500 330 900 27 000 16 800 6 900 5 400 4 800 2 700 25 000—29 999 ..... 235 200 191 100 15 000 13 800 3 900 6 300 2 100 3 000 30 000— ..... 378 600 245 400 30 900 34 200 12 600 16 500 11 100 27 900 5. Förmögenhct, kr 0 . . . 1 512 600 I 493 400 9 000 5 400 2 700 600 900 600 1— *.) 999 . . . 784 800 695 700 60 300 21 000 4 800 2 700 __ 300 10 000—— 24 999 . . . 573 900 Jf71 300 52 200 32 100 10 500 6 900 00 300 25 000—- 49 999 . . . 390 300 285 300 40 800 29 400 11 100 15 000 8 400 300 50 000 — 79 999 . . . 189 000 122 700 18 000 17 400 8 400 8 400 6 900 7 200 80 000 -—-124 999 . . . 94 200 46 800 12 900 14 700 4 200 3 600 4 500 7 500 125 OMP-249 999 . . . 66 300 18 600 6 600 6 600 3 300 7 200 5 700 18 300 250 000— 24 900 3 300 1 800 1 800 900 1 200 _ 15 900
med en årlig värdestegring av 10 resp. 8 procent
Reell v1nst Beskattningsbar realisationsvinst enligt BCIOPP __(l det utredningens förslag vid tillämpning av _ motsva- Nominell lopande _ . Akuens rande real— . li årets huvud- alternatlv- förmånhgaste År värde värdet av _rea _sa-z penning- regeln") regeln4) alternativ kr aktiens in- nonsvmst ) värde) . , köpsprisl) kol. 2" _ 1 %_ av i % av kr k01- 3 1 kr nominell reell vinst kr Vinst 1 | 2 | 3 | 4 | 5 6 | 7 8 9 a) Aktiens årliga värdestegring = 10 procent 0 100 100 — — _ -— — —— 1 110,0 103,0 10,0 7,0 10,0 — 100 143 2 121,0 106,1 21,0 14,9 21,0 — 100 141 :s 133,1 109,3 33,1 23,8 9.9 (13.3) 30 42 1 146,4 112,6 46,4 33.8 13.11 (14,6) 30 41 5 161,1 115,9 61,1 45,2 (18,3 16,1 26 36 6 177,2 119,4 77,2 57,8 (23,2) 17,7 23 31 7 194,9 123,0 94,9 71,9 (28,5) 19,5 21 27 8 214,4 126,7 114,4 87,7 (34,3) 21,4 19 24 9 235,8 130,51 135,8 105,3 (40,7) 23,6 17 22 10 2593 1314 159,4 125.0 (47,8) 25,9 16 21 15 417,7 155,8 317,7 261,9 (95,3) 41,8 13 16 20 672,7 180,6 572,7 492,1 (171,8) 67,3 12 14 25 1 083,5 209,4 983.5 874.1 (295,0) 108,3 11 12 30 1 744,9 242,7 1 644,9 1 502,2 (493,5) 174,5 11 12 h) Aktiens årliga värdestegring = 8 procent 0 100 100 — —— —— _ _— — 1 108,0 103,0 8,0 5,0 8,0 — 100 160 2 116,15 106,1 16.6 10.5 16.6 — 100 158 3 126,0 109,3 26,0 16,7 7,8 (12,6) 30 47 4 136,0 112,6 36,0 23,4 10,8 (13,6) 30 46 5 146,9 115.9 46,9 31,0 14,1 (14,7) 30 45 6 158,7 119,4 58,7 39,3 (17,6) 15,9 27 40 7 171,4 123,0 71,4 48,4 (21,4) 17,1 24 35 8 185,1 126,7 85,1 58,4 (25,5) 18,5 22 32 *.) 199,51 130,13 99,9 69,4 (30,0; 20,0 20 29 10 215,9 134,4 115,9 81,5 (34,8) 21,6 19 27 15 317,2 155,8 217,2 161,4 (65,2) 31,7 15 20 20 466,1 180,6 366,1 285,5 (109,8) 46,6 13 16 25 684,8 209,4 584,8 475,4 (175,4) 68,5 12 14 30 1 006,3 242,7 9063 763,6 (271,9) 100,6 11 13
1) Den årliga värdestegring, som erfordras för att uppväga penningvärdeförsämringen. har
antagits vara 3 %.
2) Då aktien förutsättes bli realiserad till sitt fulla värde kommer den nominella vinsten att motsvara förändringen av aktiens värde efter inköpet år 0. 8) Den beskattningsbara vinsten utgör vid försäljning inom två år efter inköpet 100 % och vid senare försäljning 30 % av den nominella vinsten. 4) Beskattningsunderlaget utgör 10 % av försäljningsvärdet. Efter fem resp. sex år är alternativ- regeln förmånligare än huvudregeln.
T ab 10 Beskattningsbar realisationsvinst enligt utredningens förslag för aktier
_ ; med en ärlig värdestegring av 6 resp. 4 procent
Reell vinst Beskattningsbar realisationsvinst enligt Belopp 9 det utredningens förslag vid tillämpning av _ motsva- Nominell löpande Aktiens rande real- 1. årets huvud- alternativ. förmånligastc År värde värdet av . rea 1.5 a— 2 penning- regeln”) regeln'l) alternativ kr aktiens in- nonsvmst ) värde) .. . kr ' O/ , ' kopsprisl) kol. 2— _ l /0_ m ' i % av kr kol. 3 1 kr nonnnell reell vinst | kr Vinst 1 2 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 9 a) Aktiens årliga värdestegring = 6 procent 0 100 100 —— —— — — _ 1 106,0 103,0 6,0 3,0 6,0 _ 100 200 2 112,4 106,1 12,4 6,3 12, 4 —— 100 197 3 119,1 109,3 19,1 9,8 5,7 (11,9) 30 58 4 126,2 112,6 26,2 13,6 7.9 (12,6) 30 58 5 133,8 115,9 33,8 17,9 10,1 (13,4) 30 56 6 141,9 119,4 41.9 22.5 12,6 (14,2) 30 56 7 150,4 123,0 50,4 27,4 (15,1) 15,0 30 55 8 159, 4 126,7 59,4 32,7 (17,8) 15,9 27 49 9 168, 9 130,5 68,9 38,4 (20,7) 16.9 25 44 10 179,1 134,4 79,1 44,7 (23,7) 17, 9 23 40 15 _.39,7 155,8 139,7 83,9 (41,9) 24,0 17 29 20 320,7 180,6 220,7 140,1 (66,2) 32,1 15 23 25 429,2 209,4 329,2 219,8 (98,8) 42,9 13 20 30 574,3 242.7 474,3 3316 (142,21) 57.4 12 17 b) Aktiens årliga värdestegring = 4 procent
0 100 100 —— — —— v, _ '— 1 104,0 103,0 4,0 1,0 4,0 __ 100 400 2 108,2 106,1 8,2 2,1 8,2 — 100 390 3 112,5 109,3 12,5 3,2 3,7 (11,2) 30 116 4 117,0 112,6 17,0 4,4 5.1 (11,7) 30 116 5 121,7 115,9 21,7 5,8 6,5 (12,2) 30 112 6 126,5 119,4 26.5 7.1 8,0 (12,7) 30 113 7 131,6 123,0 31,6 8,6 9,5 (13,2) 30 110 8 136,9 126,7 36,9 10,2 11,1 (13,7) 30 109 9 142,3 130,5 42,3 11,8 12,7 (14,2) 30 108 10 148,0 134,4 48,0 13,6 14.4 (14,8) 30 106 15 180,1 155,8 80,1 24,3 (24,0) 18,0 22 74 20 219,1 180,6 119,1 38,5 (35,7) 21.9 18 57 25 266,6 209,4 166,6 57,2 (50,0) 26,7 16 47 30 324,3 242,7 224,3 81,6 (67,3) 32,4 14 40
1) Den årliga värdestegring, som erfordras för att uppväga penningvärdeförsämringon, har zm— tagits vara 3 %. 2) Då aktien förutsättes bli realiserad till sitt fulla värde kommer den nominella vinsten att motsvara förändringen av aktiens värde efter inköpet år 0. 3) Den beskattningsbara vinsten utgör vid försäljning inom två år efter inköpet 100 % och vid senare försäljning 30% av den nominella vinsten. 4) Beskattningsunderlaget utgör 10% av försäljningsvärdet. Efter sju resp. elva år är alternativ- regeln förmånligare än huvudregeln.
Tab. ]I. Beskaliningsbar realisationsvinst enligt utredningens förslag för aktier med dels en årlig värdestegring av 2 procent dels en årlig värdeminskning m) 2 procent
Reell vinst Beskattningsbar realisationsvinst enligt
130101)? 0 det utredningens förslag vid tillämpning av motsva— N'ominell löpande Aktiens rande real- lreulisa— årets huvud— alternativ- förmånligaste År ..,..värde värdet av tionsvitist'z) penning- regeln”) regeln4) alternativ . kr aktiens 1n- l'r varde) _ köpsprisl) ' kol. 27 . k 1 %'avl i % av kr må- 3 1 r "(331361 reell vinst 1. . 1 2 3 4 5 6 | 7 8 | 9 a) Aktiens ärliga värdestegring : 2 procent 0 100 100 — — —— _ —— 1 102,0 103,0 2,0 ——1,0 2,0 — 100 2 104,0 106,1 4,0 —2,1 4,0 _ 100 3 106,1 109,3 6,1 ——3,2 1,8 (10,6) 30 ';" ' 108,2 112,15 8,2 —4,4 2,5 (10,8) 30 % e... 5 110,4 115,9 10,4 f;5,5 3,1 (11,0) 30 % 6 112,6 119,4 12,6 —6,8 3,8 (11,3) 30 2 7 114,9 123,0 14,9 —8,1 4,5 (11,5) 30 ;; 8 117,2 1265 17.2 —9,5 5,2 (11,7) .30 .E 9 119,5 130,5 19,5 —11,0 5,9 (12,0) 30 = 9 10 121,9 134,4 21,9 ——12,5 6,6 (12,2) 30 2 15 134,6 155,8 34,6 —21,2 10,4 (13,5) 30 c 20 148,6 180,6 48,6 —32,0 14,6 (14,9) 30 2 25 164,1 209,4 64,1 —-45,3 (19,2) 16,4 26 30 181,1 242,7 81,1 —61,6 (24,3) 18,1 22 b) Aktiens årliga värdeminskning = 2 procent 0 0 100 100 — — —— _ — % w— : 1 98,0 103,0 ——2,0 ——5,0 —2,0 —— 100 E 40 g 2 96,0 106,1 ——4,0 ——10,1 ——4,0 * 100 ; 40 E 3 94,1 109,3 5,9 —15,2 —1,8 (9,4) 30 g 12 ': 4 92,2 112,6 —-7,8 —20,4 -—2,3 (9,2) 30 g 11 79 o l-u 5 00,1 115,9 —9,6 —25,5 —2,9 (9,0) 30 5 11 ':, 6 88,6 119,4 —11,4 ——30,8 —3,4 (8,9) 30 f: 11 oxo 7 86,8 123,0 —13,2 —36,2 —4,0 (8,7) 30 oxo 11 __ 8 85,1 126,7 —14,9 —41,6 —4,5 (8,5) 30 -— 11 &? 9 83,4 130,5 —16,6 ——47,1 —5,0 (8.3) 30 E.? 11 % |— — TJ 5 10 81,7 134,4 —18,3 ——52,7 ——5,5 (8,2) 30 $ 10 g" 15 73,0 155,53 —26,1 ———81,9 —7,8 (7,4) 30 g 10 __5 20 66,8 180,6 ——33,2 —113,8 ——10,0 (6,7) 30 f: 9 i?. 25 60,3 2094 ——39,7 —149,1 411,9 (6,0) 30 & s ,, 30 54,5 2423 —45,5 ——188,2 —13,6 (5,5) 30 ; 7 v
1) Den årliga värdestegring, som erfordras för att uppväga penningvärdeförsämringen, har antagits vara 23%. 2) Då aktien förutsättes bli realiserad till sitt fulla värde kommer den nominella vinsten att motsvara förändringen av aktiens värde sedan inköpet år 0. 3) Den beskattningsbara vinsten utgör vid försäljning inom två år efter inköpet 100% och vid senare försäljning 30% av den nominella vinsten. Beloppen i tab. 11b utvisar det förlust- avdrag som får kvittas mot samtidigt redovisad vinst.
4) Beskattningsunderlaget utgör 10% av försäljningsvärdet. Vid en årlig värdestegring av 296
BILAGA 2
Börsaktiernas avkastning under efterkrigstiden
Av forskarassistenten Lennart Pettersson
För sina överväganden och ställningstaganden har aktievinstutredningen an- sett värdefullt att få en mera ingående kännedom om avkastningsförhållan- dena under senare tid för de på Stockholms fondbörs noterade aktierna ut- över vad som härom kan inhämtas från kurslistor, förekommande aktiein- dexserier m.m. I det följande skall lämnas en redogörelse för en på utred— ningens uppdrag verkställd undersökning rörande de börsnoterade aktier- nas avkastning m.m. under efterkrigstiden, dvs. tjugoårsperioden 1945—— 1964. Den maskinella databehandlingen har utförts vid institutionen för numerisk analys i Lund. Fil. kand. Sten Henriksson vid denna institution har varit huvudansvarig för heräkningsarbetets planering och organisation, har utformat datamaskinprogrammet för avkastningsberäkningarna och har också bidragit med värdefulla synpunkter på undersökningen i övrigt.
Undersökningens syfte
Syftet med undersökningen har varit att närmare belysa storleken och ut- vecklingen av den totala avkastningen under efterkrigstiden för individuella börsaktier och grupper av sådana aktier. Med total avkastning avses i detta sammanhang utdelning jämte kapitalvinst, den senare bestämd av kursut- vecklingen. Avsikten har härvid varit att belysa såväl den nominella av- kastningen som den med hänsyn till penningvärdeförändringen och beskatt- ningen justerade reella avkastningen. För att möjliggöra ytterligare jäm- förande studier av börsaktiernas avkastningsförhållanden har undersök— ningen även omfattat heräkningar av den effektiva avkastningen under pe- rioden för placering av kapital på bankräkning.
Med denna allmänna målsättning har undersökningen utformats för att dessutom närmare belysa
a) hur stor del av totalavkastningen som är att hänföra till sådan kapital- vinst, som i princip är underkastad reglerna för realisationsvinstbeskatt- ning,
b) i vilken utsträckning utdelningarna följt förändringarna i penning— värde och aktiekurserna,
c) hur den mera långsiktiga avkastningen hos olika aktier varierat under efterkrigstiden samt
(1) hur stabil den årliga avkastningen varit under efterkrigstiden och vil- ket samband, som förelegat mellan avkastningens stabilitet och dess stor- lek.
Slutligen har, med utgångspunkt från uppgifter om variationerna i den årliga avkastningen för individuella aktier, en särskild bearbetning verk- ställts i syfte att belysa möjligheterna att reducera dessa variationer genom att sprida kapitalplaceringarna på flera olika slag av aktier.
Undersökningens omfattning
Undersökningen har begränsats till att omfatta de aktier som vid slutet av år 1964 noterades på Stockholms fondbörs, A-listan. Ett ytterligare vill— kor har varit att aktien skall ha noterats offentligt i minst fem är, antingen på börsens A-lista eller på Svenska fondhandlareföreningens kurslista. Antalet aktier som ingår i undersökningen uppgår härigenom till 123 stycken, vilket svarar mot mer än fyra femtedelar av det totala antalet aktie- slag, som var noterade på A-Iistan vid slutet av år 1964. Härjämte har under— sökningen omfattat andelar i de tre s.k. Koncentra-fonderna. Vissa av de aktier, som utlämnats i undersökningen, är »fria» aktieserier av redan in- troducerade aktier, vilka uppförts till notering i ökad utsträckning under se— nare år. Dessa nytillkomna aktier har avkastningsmässigt inte visat sig av— vika i någon nämnvärd grad från de ursprungliga aktierna. Resterande an— tal utelämnade aktier är sådana som introducerats efter årsskiftet 1959/60. Aktier på fondhandlarnas kurslista har inte tagits med i undersökningen med hänsyn till svårigheterna att för tidigare är få fram korrekta uppgifter om fond- och nyemissioner avseende dessa aktier.
Tidsmässigt omfattar undersökningen tjugoårsperioden 1945—1964. För de aktier som inte varit i allmän handel under hela denna tidsperiod utgöres ingångsåret av det första år som aktiens deklarationskurs varit noterad på fondhandlarföreningens deklarationskurslista. Antalet aktier i undersök- ningen som varit med under hela efterkrigstiden uppgår till 100.
Förutom för hela den tjugoåriga efterkrigsperioden har avkastningstal för individuella aktier beräknats för de sista femton åren, samt för de två tioårsperioderna och de fyra femårsperioderna inom tjugoårsperioden. Den årliga avkastningsprocenten har därjämte redovisats för varje aktie.
Aktieavkastningens komponenter Med hänsyn till det i sammanhanget primära syftet med undersökningen har frågan gällt att belysa aktiernas totala avkastning. Såsom redan nämnts innefattar denna avkastning två komponenter, nämligen utdelningsavkast- ning och kapitalvinstavkastning. Till utdelningsavkastning har hänförts all avkastning som för aktieägarna beskattas som vanlig inkomst, dvs. utdel— ning samt viss övrig avkastning, exempelvis värdet av förmånserbjudanden till aktieägarna om övertagande av dotterbolagsaktier. Till kapitalvinstav-
kastning har hänförts övrig avkastning, dvs. i första hand kursstegring, men också värdet av t.ex. teekningsrätter i den mån dessa beskattas enligt rea- lisationsvinstbeskattningens regler. Utskiftning av aktiekapitalet har också hänförts till kapitalvinstavkastning i den mån den varit skattefri.
För att inte onödigt försvåra avkastningsberäkningarna har undersök— ningen baserats på vissa schablonantaganden, som dock endast i ringa ut- sträckning påverkat noggrannheten i beräkningarna. I redogörelsen nedan redovisas de förenklade antaganden som gjorts.
Utdelningen för visst är har antagits vara tillgänglig för lyftning vid årets slut. Detta antagande innebär att utdelningsavkastningen och därmed också totalavkastningen undervärderats något, eftersom utdelningen hos de flesta börsbolagen har lyfts redan i maj månad.
Kursvinsten har beräknats till skillnaden mellan deklarationskurscn vid slutet och början av respektive period eller är med beaktande av eventuella fondemissioner.
För att underlätta beräkningarna och för att få fram ett entydigt värde på teclcningsrätterna vid nyemissioner har vidare antagits att dessa alltid säljes vid årets slut. Värdet av teckningsrätt har beräknats på följande sätt:
Tecknmgsrattsvarde = (Deklarationskurs—Emissionskurs) )( ___—_Antal nya aktier per gammal aktie Antal gamla aktier
Denna definition ger som regel värden som i växlande utsträckning av- viker från teckningsrätternas marknadsvärden. Dessa senare värden är dock ej helt entydiga, då teckningsrätterna noteras under en längre tid varunder väsentliga kursvariationer kan förekomma. Någon systematisk avvikelse i avkastningshöjande eller avkastningssänkande riktning innebär inte det gjorda antagandet om försäljningsdatum, bl.a. av det skälet att värdet av teckningsrätterna förutsättes bli reinvesterat i samma slags aktier som teckningsrätterna representerar.
Metoder för beräkning av aktiers lönsamhet
En placering i aktier skiljer sig inte till sin karaktär från andra investe— ringar, som medför en serie av ut- och inbetalningar fördelade i tiden. Det är därför naturligt att vid beräkningarna av aktieavkastningen knyta an till de metoder som anvisas av investeringskalkylteorin. De två grundmeto- der man brukar välja mellan, när beslutsfattaren anses ha tillgång till perfekt information — eller information som kan omvandlas i »säker- hetsekvivalenter» — om in— och utbetalningskonsekvenserna av en viss in- vestering, är kapitalvärdemetoden och internräntemetoden. l förevarande fall har det gällt att i efterhand beräkna olika aktieplaceringars lönsamhet. Kravet på perfekt information är alltså helt uppfyllt.
Enligt kapitalvärdemetoden antas beslutsfattaren bestämma den kalkyl-
ränta som gäller för hans del, varefter de in- och utbetalningar som är för- knippade med investeringsalternativet diskonteras till denna ränta. Ger investeringsalternativet en större avkastning på det kapital som insatts än den ränta (kalkylräntan) som beslutsfattaren måste utbetala för att få dis— ponera pengarna, är investeringen lönsam och ett positivt kapitalvärde upp— kommer. Internräntemetoden innebär att man söker den räntefot som gör summa nuvärde av inbetalningarna lika med summa nuvärde av utbetal- ningarna. Investeringsalternativen rangordnas därefter efter den uppnådda internräntans storlek.
Att beräkna olika aktiers lönsamhet är ur investeringskalkylsynpunkt relativt enkelt. Varje aktie utgör nämligen en klart avgränsad investering och några investeringsalternativ som är ömsesidigt beroende av varandra existerar inte i detta fall. Den grundläggande enheten, aktien, är därtill värdemässigt så liten att en aktieplacering för alla praktiska ändamål är att betrakta som perfekt delbar. Olika storlek på investeringsalternativen blir därför inte heller något problem. Genom att en akties livslängd i regel är lika lång som det emitterande företagets och genom att dessutom en kon- tinuerlig marknadsmässig prisbildning på börsaktierna sker, uppkommer inga problem med avseende på exempelvis investeringsalternativ av olika livslängd eller jämförelseperiodens avgränsning.
Emellertid är det så att rangordningen av investeringsalternativ enligt de båda ovan angivna metoderna inte alltid sammanfaller. Följande enkla exempel kan tjäna till att belysa detta förhållande.
Ut- och inbetalningar Kapitalvärde år 0
investeringsalternativ år 0 år 1 år 2 Internränta r = 5 O', Aktie A —100 + 20 +120 = 20 % 27,89 Aktie B —-1()() +100 + 31,25 = 25 % 23,58
(Ur Bierman-Smidt: The Capital Budgeting Decision, MacMillan 1960, sid. 38.)
Orsaken till att rangordningen ändras är skillnaden i bakomliggande för- utsättningar hos de bägge metoderna. Internräntemetoden antar att inbetal- ningssummorna under jämförelseperioden reinvesteras till den internränta som sedan framkommer som ett resultat av beräkningarna, medan kapital— värdemetoden antar att reinvesteringen sker till kalkylränta. Genom att in- betalningarnas tyngdpunkt skiljer sig tidsmässigt åt för de båda alternati- ven påverkar dessa skilda förutsättningar i detta fall resultatet så kraftigt att rangordningen omkastas.
Det torde knappast råda någon tvekan om att av de bägge grundmetoder— na kapitalvärdemetoden allmänt föredrages när det gäller avkastningsbe- dömningar i enskilda fall. Kalkylräntan kan nämligen alltid anpassas till en relevant kapitalkostnad. Om man såsom i exemplet ovan räknar med en kalkylränta på 5 %, är reinvesteringsalternativet A det mest gynsamma.
Kapitalvärdemetoden framstår emellertid som mindre lämplig när det gäller undersökningar av sådan allmän karaktär som den här aktuella un- dersökningen av börsaktiernas avkastningsförhållanden under efterkrigs- tiden. Metoden förutsätter en fixerad kalkylränta och den därvid valda rän- tefoten påverkar direkt kapitalvärdet, som är denna metods uttryck för lön- samheten. Ju lägre kalkylräntan sättes, desto bättre blir lönsamheten och tvärtom. Man har dessutom att räkna med att olika aktieägare kan ställa högst olika krav på kalkylräntans storlek och att därtill detta krav hos en och samma aktieägare kan ha varierat under den här aktuella tjugoåriga efterkrigsperioden.
Härtill kommer att kapitalvärdet inte är ett lika lättolkat lönsamhetsbe- grepp som internräntan. Av den senare framgår direkt avkastningens till- växttakt och man kan dessutom av internräntan direkt se hur hög kapital— kostnad (kalkylränta), som en investering kan bära. Någon motsvarande information ger inte kapitalvärdemetoden annat än för investeringar som precis återvinner kapitalkostnaden.
Slutligen kan den anmärkningen riktas mot kapitalvärdemetoden, att den utgår från att reinvesteringarna av inbetalningarna i form av utdelning m.m. förräntas efter den antagna kalkylräntan, dvs. till den ränta som mot- svarar minimikravet för investeringens förräntning.
Det finns å andra sidan inte någon större anledning att tro, att det skulle föreligga några nämnvärda tidsmässiga skillnader i fråga om in— och ut- betalningarna för olika börsaktier, särskilt om man vid beräkningarna ut— går från att huvuddelen av kapitalvinsten inte realiseras förrän vid jäm- förelseperiodens slut. Rangordningen mellan olika aktier borde därför i re- gel inte påverkas av att kalkylräntan sättes till exempelvis 10 % eller 5 %.
Stickprovsvis har emellertid kunnat konstateras att aktiernas rangord— ning i avkastningshänseende blir i stort sett densamma enligt såväl intern— ränte- som kapitalvärdemetoden. Därmed faller också den invändningen mot internräntemetoden, att den ger en missvisande bild av lönsamheten av placeringar i aktier för aktieägare med skilda kalkylräntor.
Såsom huvudmetod för beräkningarna av börsaktiernas avkastning under efterkrigstiden har därför också valts internräntemetoden. Beträffande den- na metod kvarstår emellertid, att förräntningen av inbetalningarna i form av utdelning m.m. måste fixeras direkt eller indirekt. Detta kan ske på så sätt, att man antar antingen att förräntningen sker utanför aktieplacering- ens ram eller också att inbetalningarna reinvesteras i samma aktieslag som de härrör från. En förräntning utanför aktieplaceringens ram kan bestämmas antingen till en i förväg fixerad räntesats eller också till den internränta som i efterhand erhålles för aktieplaceringen i dess helhet. Det förstnämnda av dessa alternativ har uteslutits med hänsyn till svårig— heterna att bestämma räntesatsen.
Vad så gäller förräntning av inbetalningarna genom reinvestering i samma
333 aktieslag erhålles en internränta, som beroende på utvecklingen för aktie- kursen och utdelningen blir högre eller lägre än den internränta, som eljest skulle ha uppkommit. Förutsättningen om reinvestering innebär inte någon systematisk över- eller underskattning av aktieplaceringens lönsamhet.
Även om vissa beräkningar av internräntan utan reinvestering kommer att redovisas i det följande, får dessa beräkningar närmast ses såsom ett kom- plement till den för undersökningen valda huvudmetoden att uttrycka ak- tiernas avkastning såsom internränta vid reinvestering. Det är nämligen en- dast genom denna metod, som internräntan ger klart uttryck för respektive akties egen lönsamhet.
Det kan givetvis invändas, att aktieägarna ofta inte, såsom här antagits, investerar avkastningen i samma aktieslag eller förräntar densamma på annat sätt. Det kan i stället vara mera vanligt förekommande, att utdelning- arna konsumeras och att endast nyemissionserbjudandena begagnas för ytterligare aktieinvesteringar. Även om så skulle vara fallet är det emeller- tid inte möjligt att beakta ett sådant beteende från aktieägarnas sida i en undersökning som denna. Vad beträffar utdelningarna varierar dessa för olika bolag. Härtill kommer svårigheten att fixera en räntesats för att ut- trycka relationen mellan omedelbar och framtida konsumtion för olika aktie- ägare. Vad beträffar bolagens nyemissioner sker dessa i olika utsträckning, vid olika tidpunkter och till olika villkor. Ett accepterat nyemissionser- bjudande skiljer sig i princip inte från ett inköp av aktier när som helst på börsen. Enda sättet att beakta skillnaderna i nyemissionsaktiviteten är där- för, att från fall till fall beräkna värdet av de gamla aktiernas tecknings- rätter och tillgodoräkna aktieägarna detta värde. Denna princip har också tillämpats vid de här gjorda avkastningsberäkningarna.
Man kan därför konstatera, att även om det investeringsbeteende som lig- ger bakom beräkningsmetoden för undersökningen inte skulle vara det van- ligaste, antagandet om att teckningsrätternas värde reinvesteras i samma aktieslag är det enda tillvägagångssätt, som ger en rättvisande jämförelse mellan olika aktier. Även beträffande utdelningarna synes reinvesterings- metoden vara den mest rättvisande. Såsom nämnts har emellertid även kompletterande beräkningar enligt metoden utan reinvestering i samma slags aktier verkställts.
Ett relativt vanligt förekommande mått på aktiers avkastning är den genomsnittliga årliga avkastningsprocenten. Denna uttrycker den avkast- ning, som man i genomsnitt skulle uppnå vid slumpmässiga ettårsplace- ringar. Som en mätare av avkastningen för längre perioder, vilket den ge- nomsnittliga årsavkastningen ofta används för, och av kapitalets tillväxt- takt är den emellertid inte särskilt lämplig. Detta beror på att tidsfaktorn, som ju är central vid alla investeringsjämförelser, inte beaktas av detta mått. Genom att ingen hänsyn tas till avkastningsprocentens fördelning i tiden utan endast till dess storlek, kommer genomsnittsavkastningen exem-
pelvis att övervärdera avkastningen på aktier i bolag, som håller inne en re— lativt stor del av vinsten för nya investeringar, jämfört med bolag, som har en annan finansieringspolitik.
Den genomsnittliga årsavkastningen ger inte heller någon entydig bild av uvkastningsförändringarna för längre perioder. Detta belyses av följande exempel, avseende tre aktier som under en tvåårsperiod utvisat samma to— tala kursstegring men med skiljaktig kursutveckling under perioden.
Aktie A Aktie B Aktie (; Ingångsvärde .............................. 200 200 200 Kursvärde efter ett år ....................... 250 200 180 Kursändring första året ...................... + 25 % O % — 10 % Kursvärde efter två år ....................... 300 300 300 Kursändring andra året ...................... + 20 % + 50 % + 67 % Genomsnittlig årlig kursändring för perioden . . . + 22,5 % + 25 % + 28,5 %
Av exemplet framgår, att vid i övrigt ensartade förhållanden kommer den aktie, som haft de största relativa variationerna i den årliga avkast- ningen att visa den högsta genomsnittliga ärliga avkastningsökningen för perioden i fråga. Detta förhållande gör givetvis, att genomsnittsberäkningar av detta slag måste tolkas med försiktighet.
Det bör påpekas, att skillnaden mellan den genomsnittliga årsavkast- ningen och internräntan, vilken senare är att betrakta som det geometriska medelvärdet av den årliga avkastningsprocenten, mycket väl kan användas som ett spridningsmått på avkastningsvariationerna i tiden. Eftersom det i första hand varit de negativa avvikelserna från den uppnådda genomsnitts— avkastningen hos olika aktier som varit av intresse, har emellertid i under- sökningen valts att räkna fram ett annat spridningsmått, nämligen stan- dardavvikelsen för dessa (den s.k. semivariansen).
Korrigeringar för penningvärdeförändring och skatt Vid beräkningarna av den reella avkastningen har som mått på penning- värdeförändringen under den undersökta tjugoårsperioden använts för- ändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex. Denna in- dex visar en uppgång från 145,2 vid slutet av år 1944 till 293,3 vid slutet av år 1964, en total uppgång med c:a 102 % eller med i genomsnitt 3,6 % för år.
Ett beaktande av denna penningvärdeförändring medför givetvis, att aktiernas lönsamhet i absoluta tal sjunker i motsvarande män. Det enklaste sättet att ta fram den reella internräntan vore att rent schablonmässigt minska de olika aktiernas nominella internränta med 3,6 %. Ett sådant till- vägagångssätt förutsätter emellertid, att penningvärdeförändringen varit jämnt fördelad över perioden. Då så inte varit fallet skulle sådana schablon- mässiga korrigeringar ge från den faktiska internräntan avvikande vär-
den. Med hänsyn härtill har i stället valts, att räkna fram internräntor för olika perioder efter korrigering för faktisk penningvärdeförändring.
Vad gäller korrigeringarna för skatt har den allmänna utgångspunkten varit, att aktieägaren kunnat utnyttja möjligheten att realisera aktier utan realisationsvinstbeskattning, dvs. efter fem års innehav. Någon skattebe- lastning på den i totalavkastningen ingående kapitalvinstandelen har så- ledes inte antagits föreligga. Utdelningarna beskattas däremot i princip såsom annan inkomst och därför har beräkningarna av den reella avkast- ningen verkställts under antagandet, att 50 % av den årliga utdelningen avgått i skatt.
Datainsamlingen
De data som varit relevanta för undersökningen har måst hämtas från olika källor, eftersom någon tidigare sammanställning inte funnits att tillgå. Kon- troll av det insamlade materialet har skett bl.a. genom att uppgifter från olika håll ställts mot varandra.
Uppgifter om deklarationskurser och utdelningar har i första hand häm— tats från fondhandlareföreningens deklarationskurslistor. Tidskriften Affärsvärlden har under senare år sammanställt emissionslistor för de bolag vars aktier är i mer allmän handel. Från dessa listor, som går tillbaka till år 1950, har inhämtats uppgifter om verkställda fond- och nyemissioner samt om emissionsvillkor och emissionskurser.
Det årligen utkommande uppslagsverket Svenska Aktiebolag, i vilket sam- mandrag av ärsredovisningarna och vissa andra uppgifter publiceras för alla större aktiebolag, har utnyttjats för att spåra emissioner under åren 1945+—1949. Närmare uppgifter om emissionsvillkoren i dessa fall har sedan tagits fram ur tidskrifterna Affärsvärlden och Finanstidningen. Verket Svenska Aktiebolag har dessutom använts för att mera allmänt kontrollera riktigheten i de uppgifter som inhämtats från annat håll samt för att skilja ut de emissioner, som inte riktat sig till aktieägarna i allmänhet utan exem- pelvis utgjort betalning vid fusioner.
I sådana fall, då det funnits anledning förmoda att aktieägarna erhållit särskilda favörer, exempelvis i form av förtursrätt att förvärva aktier som lösgjorts ur bolagets aktieportfölj, har särskilda undersökningar verkställts. Bolagens arsberättelser har granskats för hela tjugoårsperioden, antingen direkt eller indirekt genom de sammandrag som årligen publiceras i bl.a. affärstidskrifterna.
En sista allmän kontroll har gjorts vid en genomgång av fondbörsens officiella kurslistor under tjugoårsperioden. Vid denna genomgång ägnades dessutom särskild uppmärksamhet åt att få fram korrekta uppgifter om tidpunkten för avskiljandet av fondandel och teekningsrätter, eftersom det
visat sig att ett årsskifte många gånger hunnit passera mellan tillkänna- givandet av en emission och avskiljandet av t.ex. teckningsrätterna.
Databehandlingen
Beräkningarna avseende avkastningssiffror m.m. har skett maskinellt med anlitande av den vid Lunds universitets institution för numerisk analys be- fintliga datamaskinsanläggningen SMIL. För att underlätta den för denna bearbetning erforderliga stansningen av insamlade primäruppgifter upp- gjordes en för ändamålet särskilt utformad blankett, på vilken för varje i undersökningen ingående aktie noterades samtliga för avkastningsberäk- ningarna relevanta data. En ifylld sådan blankett avseende AB Iföverken har intagits här för att belysa hur primäruppgifterna noterats och hur avkastningssiffrorna framräknats.
Iföverken 42 Bolag .......................................................... Nr .................... 1944 1904 Startår .................................... Sluta'r .................................... 100 kalenderår Nominellt värde ........................ Räkenskapsår ........................... Utd. i kr Nyemission Deklara- F?"*.1' per aktie Antat Utdelning Övrig av- År . _ ennssron ,. aktier Vld. . . tionskurs .. vid årets ] kronor Em. kastning (forh) .. . årets slut rorh. början kurs 1 2 3 4 5 6 7 S 9 1944 200 _- — 1 — + —— — 1945 202 — 8 1,20 8,00 0,50 120 + 1946 218 —— 8 1,20 9,60 -—- —- — 1947 172 — 8 1,20 9,60 -— —* —- 1948 155 — _ 8 1,20 9,60 ——— " - — 1949 165 — 8 1,20 9,60 - — »— 1950 171 0,25 8 1,50 9,60 —— ,_ _ 1951 177 —— 8 1,50 12,00 —4 >— — 1952 135 _ 8 1,50 12,00 —— — —- 1953 140 —— 8 1,50 12,00 — —— —— 1954 165 0,60 9 2,52 13,50 0,20 100 ,_ 1955 160 — 8 2,52 20,16 — —— — 1956 150 —— 8 2,52 20,16 _ — —— 1957 138 —— 8 2,52 20,16 —— —— — 1958 170 — 8 2.52 20.16 _— — -— 1959 250 —-— 8 2,52 20,16 — —— —— 1960 217 —— 8 2,52 20,16 —— — —— 1961 172 0,11 8 3,00 20,16 0,33 130 _ 1962 162 —— 8 3,00 24,00 f— - — —— 1963 238 -— 8 3,00 24,00 ,_ —— ——- 1964 310 —— 321) 3,00 96,00 —— _— _
1) Rätt att teckna 1 aktie i Skånska Cementgjuteriet mot varje femtal i Iföverken till en kurs av 180 kr. Deklarationskurs på 300 kr ger ett teckningsrättsvärde av 24 kr.
337 Beträffande l,)lanketteruas noteringar mai följande nämnas.
Uppgifterna i kolumn 2 avser kursen vid respektive års utgång enligt fondhand- lareföreningens deklarationskurslista.
Uppgifterna i kolumn 3 anger tidpunkten för verkställda fondemissioner och de för dessa gällande villkoren, närmare bestämt antalet nya aktier på varje gammal. Faktorn 0,25 för år 1950 innebär således att foudemissionen i detta fall innebar en ny på fyra gamla aktier. Enligt de i detta sammanhang aktuella deklarationskur- serna blev resultatet för år 1950 en kapitalvinst av (171 X 1,25—165 =) 48:75 kr eller 29,5 %.
Här må inskjutas, att en sänkning av en akties nominella värde i förening med utgivandet av ett häremot svarande antal nya aktier i bolaget (s.k. stock-split) va— rit en ganska vanlig företeelse under efterkrigstiden, bl.a. i samband med börs- introduktioner. En sådan åtgärd kan betraktas såsom en form av fondemission. Självfallet har aktiernas nominella värde ingen betydelse för de här aktuella av- kastningsberäkningarna. För dessa är antalet aktier det väsentliga, eftersom kurs— värdet anges per aktie. Därav följer t.ex., att Skandinaviska bankens utbyte år 1953 av en aktie på nominellt 142 kr mot två aktier på nominellt 100 kr i detta sammanhang är att anse som en fondemission av en ny aktie mot en gammal enligt relationen 0,41:1. En annan konsekvens härav är att negativa tal noteras i kolumn 3 i de fall antalet aktier minskats genom en utskiftning, vilket t.ex. för Tändsticks- bolagets del skedde år 1955.
Uppgifterna i kolumn 4 anger utdelningen i kronor per innehavd aktie vid årets början. Om fond- eller nyemission förekommit med omedelbar utdelningsrätt för de nya aktierna har den totala utdelningen för året fördelats på de aktier, som fanns vid årets början. Sådana omräkningar har betingats av att programmet för datamaskinen utarbetats som om nya aktier blivit utdelningsberättigade först året efter emissionsåret,
Uppgifter i kolumnerna 7 och 8 avser villkoren för verkställda nyemissioner. Noteringarna i dessa kolumner för år 1945 innebär, att detta års nyemissioner av- såg en ny aktie på två gamla till en kurs av 120 kr. Enligt tidigare redovisade grun- der för beräkning av teckningsrätternas värde och i enlighet med övriga på blanketten angivna uppgifter blir den totala avkastningen i detta fall för år 1945 summan av teckningsrätternas värde, (202—120) )( 0,5 = 41 kr, kursstegringen under året, 202—200 = 2 kr, samt årets utdelning, 8 kr, dvs. totalt 51 kr eller 25,5 % av det vid 1945 års början insatta kapitalet.
Vad därefter gäller uppgifterna i kolumn 9 om övrig avkastning avses därmed värdet av sådan i princip skattefri, dvs. endast realisationsvinstskattepliktig av- kastning, som ej hänför sig till aktiens ordinarie utdelning eller den kursstegring, som skett direkt eller indirekt genom emissioner i samma aktier. Det är därför i stort sett endast värdet av rätten för en stamaktieägare att teckna preferensaktier i bolaget och värdet av skattefri utskiftning som föranlett noteringar i denna ko— lumn. Det må nämnas, att bägge dessa företeelser varit sällsynta under den period undersökningen omfattar.
Utöver det nu anförda må framhållas, att då aktieägares förvärv på förmånliga villkor av aktier ur bolagets egen aktieportfölj skattemässigt är att jämställa med utdelning för aktieägaren, har värdet av sådana förmåner tillagts den ordinarie utdelningen för året. För Iföverkens del har detta medfört att utdelningen år 1964 kom att uppgå till 32 kr, i stället för de 8 kr som aktieägarna fick på detta års kupong. År 1964 fick nämligen Iföverkens aktieägare rätt att teckna en ny aktie i Skånska Cementgjuteriet ur bolagets portfölj till en kurs av 180 kr för varje
femtal aktier i Iföverken. Eftersom deklarationskursen för aktierna i förstnämnda bolag var 300 kr vid årets slut blev teckningsrättsvärdet 24 kr.
Vid kombinerade emissioner har i vissa fall särskilda korrigeringar fått vid- tagas innan noteringarna kunnat göras på uppgiftsblanketten. Om det inte före— legat något samband mellan fond— och nyemissionerna under ett och samma år, utan emissionsvillkoren i bägge fallen hänfört sig till aktierna vid årets början, har emissionerna angivits på blanketten utan omräkningar. Har det däremot varit så att fondaktierna också medfört rätt att teckna nyemissionsaktier under samma år, har emissionsförhållandet för nyemissionen beräknats på det genom fond— emissionen utökade aktiekapitalet. Detta har varit betingat av att datamaskin- programmet utformats som om emissionsförhållandet hänfört sig till aktierna vid årets början. Om exempelvis en kombinerad fond- och nyemission inneburit en ny aktie på fem gamla med rätt för fondaktierna att deltaga i nyemissionen, har faktorn (0,2 X 1,2 =) 0,24 införts i nyemissionskolumnen i stället för faktorn 0,2.
För de fall nyemissionsaktier medfört rätt att teckna fondaktier kunde man gö- ra på samma sätt och korrigera fondemissionsfaktorn. I stället har emellertid den ökade avkastningen beroende på ovan nämnda rätt för nyemissionsaktierna räknats fram direkt och förts till kolumnen »övrig avkastning». Orsaken till detta förfaringssätt har varit förekomsten av negativa teckningsrättsvärden enligt under- sökningens definition. Ett sådant fall har varit SLT preferens, som år 1961 gjorde en fondemission på en på fyra och en nyemission på en på tre, där nyaktierna också gav delbevis i fondemissionen. Emissionskursen var 150 kr och deklara- tionskursen vid årets slut 130 kr. Detta gav ett negativt värde på teekningsrätter— na, medan delbevisen i fondemissionen självfallet hade ett positivt värde. En korrigering av fondemissionsförhållandet skulle här ha överskattat värdet av den kombinerade emissionen, eftersom negativa teekningsrätter av datamaskinen ut— föres med 0 kr. I detta fall har alltså ingen korrigering gjorts av fondemissionsfak- torn. I stället har skillnaden mellan tillskottet per gammal aktie på grund av rät- ten för nyemissionsaktierna att deltaga i fondemissionen och det negativa teck- ningsrättsvärdet, som hänför sig enbart till nyemissionen, direkt framräknats. Den övriga avkastningen blev i detta fall 4,16 kr per aktie vid årets början.
Vad slutligen gäller kolumnerna 5 och 6 är att märka, att ifrågavarande upp- gifter automatiskt beräknats i datamaskinen på grundval av de tidigare behand— lade och på blanketten noterade uppgifterna. Några noteringar i dessa kolumner motsvarande dem, som angivits på den här intagna blanketten, återfinnes därför inte på de vid undersökningen använda uppgiftsblanketterna. Det bör beaktas, att i det återgivna exemplet antalet aktier framräknats under antagande att utdel— ningen inte reinvesterats i aktien i fråga, men väl värdet av teckningsrätterna. Härav följer att antalet aktier år 1945 ökat med 0,20, dvs. teckningsrättens värde dividerat med kursvärdet vid slutet av året (41:202 = 0,20). Vidare framgår av noteringarna i kolumn 5, att investeringen i en aktie i Iföverken, som vid årsskiftet 1944—1945 köptes för 200 kr, under loppet av tjugoårsperioden ökat till exakt 3 aktier under de angivna förutsättningarna. Värdet av investeringen har under samma period stigit från 200 till 930 kr, dvs. ett 4,65 gånger större belopp. Detta motsvarar en internränta för kapitalvinstavkastningen av 8 %. Ser man så till utdelningen finner man, att denna under tjugoårsperioden stigit från 8 kr till hela 96 kr. Eftersom denna exceptionellt starka ökning till alldeles övervägande del orsakats av en sådan engångsföreteelse som förmånserbjudandet att teckna aktier i Skånska cementgjuteriet är det dock rimligt att endast beakta den ordi-
narie utdelningen. Värdet av utdelningarna skulle därför i stället bli 24 kr år 1964, alltså en tredubbling av utdelningarna under perioden.
Beträffande databehandlingen i övrigt torde få hänvisas till den efter redogörelsen intagna formelsamlingen.
Avkastningsberäkningarna
Bearbetningen av de inhämtade primäruppgifterna har såsom redan nämnts avsett att visa såväl den nominella som den reella avkastningen under efter- krigstiden för varje i undersökningen ingående aktie. Beräkningar har gjorts under antagande såväl att den i totalavkastningen ingående utdelningsan- delen reinvesterats som att sådan reinvestering inte skett. Huvudvikten har lagts på en redovisning av den nominella och den reella internräntan vid reinvestering.
Utgångspunkten för de i enlighet härmed verkställda individuella avkast- ningsberäkningarna har varit, att en aktie inköpts vid undersökningsperio- dens början eller vid ingången av det senare år, som utgjort ingångsåret i vissa enskilda fall. Under perioden erhållna utdelningar och tillkomna vär- den i form av teekningsrätter vid nyemissioner och eventuell övrig avkast- ning har, beroende på beräkningsalternativet, antingen tillagts såsom rein- vestering i samma aktieslag eller också hänförts till förräntning utanför aktieplaceringens ram. Beräkningarna av lönsamheten har sedan skett un- der antagande att aktieinnehavet sålts vid årets eller periodens utgång en- ligt då gällande deklarationskurs.
De i överensstämmelse härmed gjorda avkastningsberäkningarna för var och en av de i undersökningen ingående 123 aktierna jämte samma beräk- ningar för andelar i Koncentra redovisas i efterföljande särskilda aktiebi- laga. I anslutning till denna redovisas även en omvandlingstabell, vilken kan utnyttjas för beräkningar av det kapitaliserade värdet av den vid undersök- ningen framtagna internräntan. Vidare ingår i aktiebilagan en samman- ställning, som utvisar avkastningsförhållandena under efterkrigstiden för placering av kapital på bankräkning. Dessa uppgifter redovisas på samma sätt som uppgifterna rörande de olika aktiernas avkastningsförhållanden.
Beträffande aktiebilagans uppgifter må följande nämnas.
I kolumnerna 1 och 2 lämnas uppgifter om den totala årsavkastningen och om däri ingående kapitalvinst. Parallellt därmed redovisas i kolumn 3 den årliga pen- ningvärdeförändringen enligt konsumentprisindex.
I kolumnerna 4—6 lämnas uppgifter rörande den genomsnittliga totala avkast- ningen under tjugoårsperioden och olika delar därav.
I syfte att något belysa lönsamheten enligt olika avkastningsmått redovisas i kolumnerna 7 och 8 siffror på aktiernas avkastning under perioderna 1945—1964 och 1955—1964 dels enligt internräntemetoden under antagande att utdelningar m.m. ej reinvesterats och dels enligt kapitalvärdemetoden vid en antagen kalkyl-
ränta på 6 %. Dessa beräkningar ger underlag för undersökningar, i vilken nt- sträckning olika aktiers rangordning förändras vid val av olika lönsamhetsmått, och om skillnaderna i uppnådd internränta vid olika antaganden om utdelning— arnas och teckningsrätternas förräntning. Syftet har dessutom varit att redovisa några alternativa lönsamhetsmått för dem som kan finna antagandet om rein- vestering av utdelningarna vara mindre realistiskt.
I kolumnerna 9—15 redovisas resultatet av beräkningarna av den nominella och reella internräntan i reinvesteringsfallet. Specificerade uppgifter lämnas om to— tala avkastningen, om kapitalvinstens andel därav och om utdelningen. Kolum- nerna 12—15 avser avkastningen efter korrigering för penningvärdeförändring »— uppgifterna i kolumn 15 dessutom under antagande att 50 % av utdelningarna avgått i skatt.
Det må nämnas att uppgifterna i kolumnerna 11 och 14 inte utgör något rent mått på utdelningarnas bidrag till totalavkastningen. Eftersom beräk— ningarna gäller under antagandet om reinvestering bestämmes utdelnings- andelen inte endast av utdelningens relativa storlek utan också av kursut- vecklingen för de reinvesterade utdelningsbeloppen.
De framkomna internräntorna kan också användas för beräkningar av den totala värdestegringen under olika perioder för individuella aktier med hjälp av den tidigare omnämnda omvandlingstabellen. En internränta på exempelvis 12 % för hela den tjugoåriga undersökningsperioden innebär så- lunda enligt tabellen, att det ursprungligen insatta kapitalet ökat till ett 9,646 gånger så stort kapital vid periodens utgång. Det bör emellertid under- strykas, att utdelningarnas internränta enligt kolumnerna 11 och 14 inte kan begagnas för sådana omräkningar. Det är nämligen inte möjligt att be- räkna internräntan för enbart utdelningsavkastningen. De i dessa kolumner angivna siffrorna avser endast, såsom tidigare påpekats, att visa utdel- ningarnas bidrag till internräntan för den totala avkastningen. I övrigt har utdelningarnas internränta ingen självständig betydelse. Vill man under- söka hur utdelningarna utvecklat sig under efterkrigstiden får man gå till väga på ett annat sätt, vilket kommer att redovisas i ett särskilt avsnitt rö- rande utdelningsökning och kursstegring under efterkrigstiden i den efter- följande sammanfattningen av undersökningens resultat.
Sammanfattning av undersökningens resultat
Följande redovisning av resultatet av avkastningsberäkningarna har he- gränsats till de börsaktier som varit allmänt spridda under hela efterkrigs- tiden och avser därmed i första hand sådana aktier, som varit medtagna på Svenska fondhandlareföreningens kurslista vid årssluten alltsedan år 1944. I fråga om bolag, som har sina aktier uppdelade på olika serier, har en- dast den aktieserie som varit mest omsatt tagits med i sammanfattningen. Det kan nämnas, att de härigenom utelämnade aktieserierna i avkastnings- hänseende skiljer sig ytterst litet från de aktieserier som medtagits. Efter dessa utelämnanden omfattar redovisningen 86 av de 123 aktiesorter som be-
arbetats. Härutöver kommer vissa data att redovisas även för aktier som introducerats efter år 1944.
Någon sammanvägning av olika aktiers avkastningssiffror efter aktie- kapitalets nominella värde eller dess börsvärde vid någon viss tidpunkt har inte verkställts. De medeltal som redovisas är därför genomgående ovägda.
För att kunna belysa variationer i avkastningsförhållandena med hänsyn till branschtillhörigheten har de här aktuella aktierna sammanförts i sex grupper enligt följ ande.
Akliegrupp Antal aktier Verkstadsaktier ........................................................................ 24 Skogsbolagsaktier ..................................................................... 14 Övriga industri- och handelsaktier ................................................ 27 Förvaltningsbolagsaktier ............................................................ 5 Bankaktier .............................................................................. 11 Limiterade preferensaktier ......................................................... 5
Samtliga 86
Beträffande andra aktiegrupper, som brukar redovisas bl.a. i index- sammanhang, har förfarits på följande sätt. Bruksbolagen, som ju är en relativt heterogen grupp, har hänförts till gruppen skogsbolag, om skogs- rörelsen utgjort den dominerande verksamhetsgrenen, och eljest till verk- stadsföretagen. De få rederiaktier, som varit noterade under hela efter- krigstiden, liksom de två försäkringsbolagsaktierna, har förts till gruppen övriga industri- och handelsaktier, i fortsättningen kallade »övriga aktier».
Börsaktiemas totala avkastning [ detta avsnitt kommer först att redovisas avkastningsförhållandena under hela efterkrigstiden fram t.o.m. år 1964. Avslutningsvis behandlas även förhållandena under perioden 1955—1964. Redovisningen avser aktiernas totala avkastning uttryckt i internränta vid reinvestering, dvs. med utgångs- punkt från antagandet att erhållna utdelningar reinvesterats i nya aktier av samma slag. Härvid redovisas var för sig såväl den nominella avkast- ningen, som den avkastning, som förelegat efter korrigering för penning— värdeförändringen och skatten på utdelningarna (reell avkastning).
Nominell avkastning
En sammanställning av internräntan vid reinvestering för det här aktuella aktiematerialet visar att den genomsnittliga avkastningsprocenten för pe- rioden 1945—1964 utgjort 10,2 %. Uteslutes de ur avkastningssynpunkt klart avvikande bank- och preferensaktierna, stiger internräntan till 11,2 %.
Dessa procenttal för internräntan innebär, att ett vid periodens början insatt kapital stigit till ett 7 a 8 gånger större belopp vid periodens utgång. En motsvarande penningplacering i bank skulle under samma pe- riod ha givit en internränta på 3,5 %. Detta skulle alltså innebära att genomsnittsaktien har haft en avkastning som varit ungefär tre gånger så hög som banksparandets.
Skillnaderna mellan olika aktiers avkastning — dvs. vad som i det föl- jande betecknas som avkastningens spridning — har varit relativt stor under efterkrigstiden, vilket framgår av nedanstående tabell över de aktuella aktiernas fördelning efter internräntans storlek.
Tabell A. Börsaktiernas fördelning på olika avkastningsprocent för perioden 1945—1964
Intern- Verkstads- Skogs- Övriga Forvalt- Bank- Pre- Samtliga ränta aktier bolags- aktier nings- aktier feren S' aktier aktier aktier aktier
1 8 1 1 1 —— — — 3
1 7 1 — -— —— — — 1
1 6 3 1 — 1 — — 5
1 5 — — —- -— — —— 0 1 4 3 — 2 — —— — 5
1 3 l —— 2 3 — — 6 1 2 — 1 3 — — — 4 1 1 4 1 3 — — — 8 1 0 4 4 3 — —— — 1 1
9 3 3 3 1 —— — 10 8 2 — 4 —— 1 —- 7 7 2 1 1 —— 4 — 8 6 — 1 1 — 4 __ 6 5 —- 1 4 —— 2 — 7
4 _ _ _ _ _ 1 1
3 _ _ _ _ _ 2 2 2 _ _ _ _ _ 2 2 Samtliga 24 14 27 5 11 5 86
Den högsta internräntan för perioden utgjorde 18,6 % och den lägsta, bortsett från preferensaktierna, 5,4 %. Enligt omvandlingstahellen i aktie- bilagan motsvarar den förstnämnda räntesatsen en ökning av ett vid perio— dens början insatt kapital till ett drygt 30 gånger så stort belopp vid perio— dens slut. Den lägsta internräntan motsvarar endast en knapp tredubbling av värdet. Av tabell A framgår vidare, att nio aktier haft en internränta av 16 % eller högre, medan avkastningen för 12 aktier understigit 6 %. Bland dessa senare aktier återfinns, naturligt nog, samtliga fem limiterade pre- ferensaktier samt fyra aktier från gruppen »övriga», två bankaktier och en aktie ur gruppen skogsbolagsaktier.
I följande tabeller B och C redovisas de tio aktier, som haft den högsta resp. lägsta avkastningen under efterkrigstiden.
Tabell B. De 10 aktier som under perioden 1945—1964 haft den högsta nominella internräntan
Interllränla Öknings-
reinvestcring faktorl 1. Atlas Copco ...................................................... 18,6 30,3 2. Iggesund ............................................................ 18,2 28,3 3. Turitz ............................................................... 18,1 27,9 4. SAAB ............................................................... 17,2 23,9 5. Volvo ............................................................... 16,9 22,7 6. L.M. Ericsson B ................................................... 16,4 20,8 7. M0 och Domsjö B ................................................ 16,2 20,1 8. Åtvidaberg ......................................................... 16,1 19,8 9. Industrivärden ................................................... 16,0 19,5 10. PLM (Plåtmanufaktur) .......................................... 14,8 15,8
* Anm. Ökningstaktorn anger hur många gånger kapitalet vid periodens slut är större än ka- pitalet vid periodens början enligt den internränta som är tillämplig; jfr omvandlingstabellen i aktiebilagan.
Tabell C. De 10 aktier som under perioden 1945—1964 haft den lägsta nominella internräntan. ( Bank- och preferensaktier ej medtagna)
Internränta Öknings- reinveslering faktor
1. Wifstavarf ............................................................ 5,6 3,0 2. Sthlms Bryggerier ................................................... 5,8 3,1 3. Rederi Svea ............................................................ 5,8 3,1 4. Svenska Lloyd ......................................................... 5,8 3,1 5. Höganäs ............................................................... 5,9 3,2 6. Skandia ............................................................... 6,6 3,6 7. Uddeholm ............................................................ 6,7 3,7 8. Husqvarna Vapenfabrik .......................................... 7,1 3,9 9. Pripp-Bryggerierna ................................................ 7,1 3,9 10. Gunnebo Bruk ...................................................... 7,3 4,1
Jämföres siffrorna i tabell C med räntan på bästa bankräkning kan det konstateras, att aktien med den lägsta avkastningen i tabellen hade en av- kastning som med 2,1 procentenheter översteg avkastningen på bankspa- randet. För totalmaterialets 86 aktier gäller att endast tre limiterade pre- ferensaktier under efterkrigstiden haft en sämre avkastning än bankräk— ning. Detta beror naturligtvis delvis på den låga bankräntan under den första hälften av tjugoårsperioden. Man kan därför utgå ifrån att bankspa- randets relativa position i viss utsträckning förbättrats under senare år.
Den spridning i aktieavkastningen som redovisats ovan för totalmateria- let förklaras i stor utsträckning av avkastningsskillnader mellan olika aktiegrupper, Som framgår av tabell D varierade den genomsnittliga intern— räntan mellan 13,2 % för förvaltningsbolagsaktier och 3,3 % för limiterade,
preferensaktier. Av tabellen framgår dessutom, att endast grupperna pre— ferensaktier och bankaktier haft internränta som varit lägre än den genom— snittliga internräntan. Därutöver kan tilläggas att rederierna, som ingår i gruppen >>övriga aktier», haft en relativt homogen avkastningsutveckling. Deras internränta har närmast motsvarat bankaktiernas.
Tabell D. Aktiegruppernas genomsnittliga nominella internränta 1945—1964 och 1955—1964
1945—1964 1955—1964 Internränta Geptom- Relativ lnternränta % sni sav- avvikelse % v1kelse Verkstadsaktier ................ 12,1 2,8 0,23 12,0 Skogsbolagsaktier .............. 10,7 2,2 0,21 6,6 Övriga industri- och handelsaktier 10,3 2,6 0,25 11,4 Förvaltningsbolagsaktier ........ 13,2 1,6 0,12 13,9 Bankaktier .................... 6,8 0,8 0,12 6,9 Limiterade preferensaktier ...... 3,3 0,5 0,15 2,9 Samtliga aktier ................ 10,2 9,9 Samtliga utom bank— och prefe-
rensaktier .................... 11,2 10,8 Bankräkning .................. 3,5 4,6
Redan av tabell A kunde konstateras, att grupperna förvaltningsbolagsak- tier, bankaktier och preferensaktier utvisade en relativt liten spridning i jämförelse med de övriga aktiegrupperna. Detta bekräftas också av de i tabell D redovisade spridningsmåtten. Av denna tabell framgår vidare att det finns ett positivt samband mellan genomsnittsavkastningens stor- lek och spridningens (i detta fall den genomsnittliga avvikelsens) absoluta storlek, om man bortser från förvaltningsbolagsaktierna. Men även när det gäller den relativa spridningen ligger de högavkastande grupperna högre än bank- och preferensaktierna. Dessa samband mellan avkastning och sprid— ning bryts emellertid av förvaltningsbolagsgruppen. Det är att märka att denna grupp, som har den allra högsta genomsnittsavkastningen, tillsam— mans med bankaktierna har den lägsta relativa spridningen. Slutligen kan konstateras att den heterogena gruppen övriga handels- och industrialctier inte i någon större utsträckning avviker från verkstads- eller skogsbolags- aktierna.
Reel! avkastning efter skatt Såsom framgått av det föregående har undersökningen av den nominella avkastningen utgjort utgångspunkten för beräkningar även av den reella av- kastningen. Därvid har den nominella internräntan korrigerats med hänsyn till penningvärdeförändringen under perioden i fråga och dessutom för be—
skattningen av de utdelningar som lämnats. Även dessa beräkningar gäller under antagandet att de behållna utdelningsbeloppen reinvesterats i samma slags aktier. Beträffande den härvid tillämpade beräkningsmetoden må erinras om att korrigering för penningvärdeförändring har skett på grundval av utvecklingen av konsumentprisindex, medan korrigering för skattefaktorn skett utifrån antagandet, att den genomsnittliga totala in- komstbeskattningen motsvarat 50 % av utdelningen. Någon särskild hänsyn har inte tagits till sådana faktorer som att den statliga inkomstbeskattning- en i princip är progressiv för fysiska personer men proportionell och därtill differentierad för juridiska personer samt att utdelningarna i vissa fall kan vara helt undantagna från inkomstbeskattning. Det anförda innebär också att man i undersökningen bortsett från de förändringar, som under perio- den ägt rum i fråga om skatteskalorna för den statliga inkomstskatten och beträffande de kommunala utdebiteringarna. Vidare må beaktas att även den följande redovisningen av undersökningsresultatet gäller ovägda medel- tal.
Mot bakgrund av det nu anförda och den allmänna utvecklingen under perioden 1945—1964 är det givet, att undersökningen utvisar att den reella avkastningen är lägre än den nominella. Detta förhållande behöver emeller- tid inte innebära någon förändring i fråga om aktiernas relativa avkastning, eftersom även den reella avkastningen vid alternativa kapitalplaceringar, t.ex. på bankräkning, påverkas av såväl penningvärdeförändring som in- komstbeskattning.
I tabell P, som intagits i slutet av denna redogörelse för undersök- ningens resultat, redovisas specificerade uppgifter om den nominella in- ternräntan och den reella internräntan efter skatt för de i detta sammanhang aktuella 86 börsaktierna. Tabellen avser avkastningen för hela perioden 1945—1964, men därjämte redovisas den nominella avkastningen även för perioden 1955—1964. Av tabellen framgår att den reella avkastningen för ifrågavarande tjugoårsperiod ligger nära nog konstant omkring sex pro- centenheter lägre än den nominella. Av denna skillnad svarar penningvär- (leförändringen för cirka fyra procentenheter och skatten på utdelningarna för de återstående två enheterna.
Som jämförelse kan nämnas, att den för tjugoårsperioden 1945—1964 genomsnittliga reella internräntan för medel insatta på bankräkning varit negativ eller — 1,7 % (se tabell 127 i aktiebilagan). En negativ reell intern- ränta uppvisar även vissa aktier, nämligen aktier med avkastning under 6 %. I förhållande till de limiterade preferensaktierna utvisar t.o.m. bank- räkningen bättre reell avkastning. Detta beror på att utdelningarna utgör den väsentliga delen av totalavkastningen för dessa aktier och att därför skattefaktorn ger större utslag vid beräkningen av den reella avkastningen. Härtill kommer, att ifrågavarande preferensaktier varit föremål för kursfall under perioden.
Det kan konstateras, att de relativa skillnaderna mellan olika aktiers nominella internränta normalt är mindre än de relativa skillnaderna i fråga om den reella internräntan. En jämförelse mellan exempelvis aktier i Iggesund och Sockerbolaget visar att deras nominella internränta för tjugo- årsperioden utgjorde 18,2 resp. 9,1 %, dvs. i förhållandet 2 till 1. Den reella internräntan utgjorde 12,4 resp. 3,0 %, dvs. i förhållandet 4 till 1.
Detta exempel visar också, att en jämförelse mellan hög- och lågavkastan- de aktier utfaller än mer till de högavkastande aktiernas fördel om jäm- förelsen sker på basis av den reella avkastningen. Detta beror dels på pen- ningvärdeförändringen, eftersom denna i lika mån påverkat alla aktievär- dena, men dels också på det förhållandet, att det i de högavkastande aktier- nas totalavkastning genomgående ingår en större andel skattefri kapital- vinst. I ett senare avsnitt kommer sambandet mellan internräntans höjd och kapitalvinstandelen att närmare belysas.
Avkastningen under perioden 1955—1964 De sammanställda uppgifterna för tioårsperioden 1955—1964 visar något annorlunda avkastningsförhållanden för de här aktuella 86 börsaktierna än vad som enligt det föregående gällt för tjugoårsperioden 1945—1964. Av de i tabell D intagna uppgifterna om den nominella internräntan för båda nu nämnda perioder framgår, att avkastningsprocenten för samtliga aktier ut- gjorde 9,9 % för perioden 1955—1964 mot 10,2 % för perioden 1945—1964, en skillnad alltså på endast 0,3 %. Skillnader som delvis uppvägt varandra redovisas för de olika aktiegrupperna, men endast i fråga om skogsbolags- aktierna noteras någon mera markant skillnad (6,6 % för perioden 1955— 1964 mot 10,7 % för hela tjugoårsperioden).
Det kan vidare konstateras, att avkastningen för olika aktier visar en större spridning för perioden 1955—1964 än för hela tjugoårsperioden. Vad nu sagts framgår också av de i tabellerna E och F nedan redovisade avkast- ningssiffrorna för de tio aktier, som haft den högsta resp. lägsta nominella internräntan under den här aktuella tioårsperioden. För de tio aktierna med den högsta avkastningen låg den nominella internräntan för tjugoårsperio- den mellan 18,6 och 14,8 %, medan samma gränsvärden för perioden 1955— 1964 var 25,8 och 16,8 %. I fråga om de tio aktierna med den lägsta avkast— ningen låg den övre gränsen för tjugoårsperioden vid 7,3 % men för tioårs- perioden vid 5,2 %.
Det bör beaktas, att här redovisade avkastningssiffror för perioden 1955 —1964 gäller samma 86 aktier, som ingått i den tidigare redogörelsen för perioden 1945—1964. Direkta jämförelser är därmed möjliga. Givet är emel— lertid, att andra resultat framkommit, om även aktier, som introducerats under åren 1945—1954 medtagits i sammanställningarna för perioden 1955—1964. Här må endast nämnas, att bland de tio aktierna med den
347 Tabell E. De 10 aktier som under perioden 1955—1964 haft den högsta nominella internräntan
Internränta Öknings- reinvestering faktor
1. Volvo ..................................................................... 25,8 9,9 2. L. M. Ericsson B ......................................................... 22,0 7,3 3. Hufvudstaden ............................................................ 20,3 6,3 4. Drott ........................................................................ 20,1 6,2 5. Atlas Copco ............................................................... 19,2 5,8 6. Filmindustri ............................................................ 18,9 5,6 7. ASEA ........................................................................ 18,5 5,5 8. SAAB ........................................................................ 18,1 5,3 9. Trikåfabrikerna ......................................................... 17,8 5,1 10. Industrivärden ......................................................... 16,8 4,7
Tabell F. De 10 aktier som under perioden 1955—1964 haft den lägsta nominella internräntan. (Bank- och preferensaktier har ej tagits med)
Internränta Öknings- reinvestering faktor
1. Wifstavarf .................................................................. —0,9 0,9 2. Svenska Lloyd ............................................................ 1,4 1,1 3. Transatlantic ............................................................... 2,1 1,2 4. Uddeholm .................................................................. 3,2 1,4 5. Bergvik och Ala ............................................................ 3,6 1,4 6. Ströms Bruk ............................................................... 3,6 1,4 7. Billerud ..................................................................... 3,9 1,5 8. Korsnäs—Marma ......................................................... 4,6 1,6 9. Kopparfors ............................................................... 4,9 1,6 10. Rederi Svea .................................................................. 5,2 1,7
högsta avkastningen under denna period skulle i sådant fall ha ingått Åhléns (22,2 %) och även Providentia (17,7 %) och Tirfing (17,0 %) hade högre avkastning än den sista i tabell E angivna aktien. I tabell F återigen skulle ha ingått Nymanbolagen och SAL med en nominell intern- ränta på resp. — 0,3 % och 2,5 %.
Bortsett härifrån kan noteras, att endast fem av de tio aktier, som haft den högsta nominella avkastningen under perioden 1945—1964, också åter- finnes bland de tio aktierna med den högsta avkastningen under perioden 1955—1964. I fråga om de tio aktierna med den lägsta avkastningen gäller detsamma för fyra aktier. Förändringarna enligt dessa tabeller har alltså varit relativt stora under de olika tidsperioderna. De redovisade tabel— lerna återspeglar också den tidigare omnämnda skillnaden i avkastning mellan tjugoårsperioden och den nu aktuella tioårsperioden för skogs— bolagsaktiernas del. Av de fjorton aktierna i denna grupp återfinns sju bland de tio aktierna med den lägsta avkastningen för perioden 1955— 1964 mot endast två för tjugoårsperioden. Bland de tio aktierna med den högsta avkastningen för tjugoårsperioden återfinns två sådana aktier men
ingen för perioden 1955—1964. För båda perioderna visar däremot verk- stadsaktierna en väl hävdad ställning.
Under perioden 1955—1964 gällde en högre allmän räntenivå än under den närmast föregående tioårsperioden. Därmed blir den nominella in— ternräntan för medel på bankräkning så hög som 4,6 % (+ 1,1 % jämfört med avkastningen för perioden 1945—1964). Detta innebär en relativ för— bättring även vid jämförelse med börsaktiernas avkastning. För 12 av de här aktuella 86 aktierna redovisas lägre nominell avkastning än vad pla- cering på bankräkning skulle lämnat. För tjugoårsperioden var det såsom tidigare nämnts endast tre preferensaktier som erbjöd lägre avkastning än bankräntan.
Vad nu sagts innebär emellertid inte att avkastningen för medel på bank blir positiv enligt den reella internräntan. Efter korrigering av den nomi— nella internräntan för penningvärdeförändring enligt konsumentprisindex och en beräknad skatt på utdelningarna av 50 % blir den reella avkastning— en negativ eller — 1,2 %. Konsumentprisindex steg under perioden med 42 %. Dock må nämnas, att den reella internräntan för medel på bankräk— ning blir positiv eller + 1,0 % för perioden i fråga vid skattefrihet för rån- teinkomsten, t.ex. enligt nu gällande sparavdrag.
Skillnaden mellan nominell internränta och reell internränta efter skatt för medel på bankräkning utgjorde således 5,8 % för den aktuella tioårs- perioden. Även för de här aktuella 86 börsaktierna kan konstateras en differens på omkring 6 % och att alltså samma skillnad uppmätts för perioden 1955—1964 som för hela efterkrigsperioden. Förklaringen här— till är i första hand, att den årliga penningvärdeförändringen varit unge— färligen lika stor under hela perioden 1945—1964. Större skiljaktigheter har förelegat i fråga om utdelningarna på aktierna under perioden, men detta ger inte samma utslag i beräkningarna som penningvärdeförändringen.
Kapitalvinstens andel av totalavkastningen
I detta avsnitt behandlas den totala avkastningens fördelning på ut- delning och kapitalvinst för olika aktier. Denna fördelning är av särskilt intresse i detta sammanhang, eftersom därav kan dragas vissa slut- satser av beskattningens effekt på totalavkastningen. Beträffande denna bedömning må erinras om de olika beskattningsreglerna för totalavkastning— ens båda komponenter. De årliga utdelningarna beskattas såsom inkomst av kapital och beräkningarna bygger på antagandet att 50 % av varje utdel- ningsbelopp avgått i skatt. Kapitalvinsten återigen träffas av skatt endast om den framtagits genom en enligt reglerna för beskattning av realisations— vinst verkställd skattepliktig försäljning. För den här aktuella perioden har dessa regler inneburit skatteplikt för vinst vid avyttring inom fem år från aktiernas förvärvande och skattefrihet vid senare avyttring. Då det är känt, att möjligheten till skattefri avyttring allmänt utnyttjas har det ansetts
såsom en realistisk utgångspunkt för bedömningen av skatteeffekten på totalavkastningen, att endast den däri ingående utdelningsandelen medfört någon faktisk beskattning för aktieägaren. Detta antagande ligger även i lin- je med undersökningens allmänna förutsättningar.
Den vid undersökningen framtagna internräntan vid reinvestering bygger vidare på förutsättningen, att utdelningarna hela tiden reinvesterats i nya aktier av samma slag. Härav följer att skillnaden mellan totalavkastningen enligt kolumn 9 i aktiebilagans sammanställningar och kapitalvinsten enligt kolumn 10 i dessa sammanställningar inte uttrycker utdelningarnas själv- ständiga hidrag till den totala avkastningen, i detta fall internräntan före skatt. I stället har därför relationen mellan den genomsnittliga (aritmetiska) årliga avkastningen i kolumn 4 och den årliga utdelningsavkastningen undersökts. Några medeltal för utdelningsavkastningen finns emellertid inte framräknade i aktiebilagan. Utdelningarna i procent av aktiernas kurs- värde utvisar emellertid inga större fluktuationer mellan olika år och i vart fall är dessa fluktuationer betydligt mindre än skillnaderna i fråga om de årliga kapitalvinsterna. Utdelningarnas aritmetiska och geometriska me- deltal ligger därför nära varandra och för att underlätta beräkningarna har därför valts att använda utdelningsprocenttalen enligt aktiebilagans kolumn 11 som en approximation till den ej särskilt framtagna årliga utdelningspro- centen. Stickprov har visat att överensstämmelsen mellan de två utdelnings- talen är mycket god.
Av de i enlighet med det nu sagda verkställda beräkningarna framgår, att den genomsnittliga årliga nominella totalavkastningen för perioden 1945—1964 för samtliga här aktuella 86 börsaktier varit 11,9 % eller 1,7 procentenheter högre än det geometriska medeltalet för den nominella internräntan. Dessa 11,9 % fördelar sig med 4,6 % på skattepliktig utdel- ning och 7,3 % på skattefri kapitalvinst. Detta betyder, att den skattefria kapitalvinsten under efterkrigstiden i genomsnitt utgjort mer än 60 % av totala nominella avkastningen.
En uppdelning av det här aktuella totalmaterialet på de olika aktiegrupp— erna redovisas i tabell G nedan. Tabellen utvisar betydande variationer branschvis. Dessa beror emellertid inte i någon större utsträckning på branschindelningen som sådan, utan främst på skillnader i avkastningsnivå. Enligt tabellen föreligger ett klart positivt samband mellan totalavkast- ningens höjd och kapitalvinstens storlek. Bank- och preferensaktierna står som synes i en klass för sig med avseende på den andel, som den skatte— pliktiga utdelningsinkomsten utgör av den årliga totalavkastningen. Samt- liga preferensaktier uppvisar en utdelningsandel på mer än 100 %, vilket innebär att kapitalvinsten för perioden 1945—1964 varit negativ.
Man kan notera en tendens, att även utdelningsprocentens absoluta stor— lek stiger med fallande totalavkastning. Enligt tabellen har skogs- och för-
Tabell G. Den årliga totalavkastningen under perioden 1945—1964 fördelad på utdelning och kapitalvinst
Årlig avkastning Fördelning i % av i % totalavkastning Antal aktier Aktlegrupp Antal Total- Därav Skatte- Skattefri m_ed utdel- avkast- utdel- pliktig kapital- mngsandel ning ning utdelning vinst Verkstadsaktier .......... 24 14,2 4,9 37 63 2 Skogsbolagsaktier ........ 14 12,6 3,8 32 68 — Övriga industri— och han- delsaktier .............. 27 12,1 4,8 44 56 10 Förvaltningsbolagsaktier .. 5 15,5 3,8 27 73 -— Bankaktier .............. 11 7,7 4,9 65 35 11 Limiterade preferensaktier 5 3,5 5,1 147 — 5
valtningsbolagsaktier haft de lägsta absoluta utdelningstalen. Den främsta anledningen till detta torde vara att, om allt annat är lika, utdelningen i procent av kursen vid respektive års början blir mindre ju snabbare kurs- stegring aktien har. Någon anledning att förmoda att de mindre räntabla aktierna lämnat större total utdelning under efterkrigstiden än de hög— räntabla finns alltså inte. Detta framgår bl.a. av nästa avsnitt om utdel- ningsökning och kursstegring.
Nu antydda samband mellan hög totalavkastning och låg skattepliktig utdelning framträder än tydligare av sammanställningen i tabell H nedan. i vilken aktierna grupperats efter den genomsnittliga årliga totalavkastning— ens storlek.
Tabell H. Utdelningsandelen vid olika stor totalavkastning
| Skattepliktig utdelning
Genomsnittlig årlig totalavkastning 213221 I i % av genomsnittlig
årlig totalavkastning 18 % och högre .............................. 10 20 14—17,9 % .................................. 14 28 10—13,9 % .................................. 32 38 6— 9,9 % .................................. 24 61 5,9 % och lägre ............................ 6 136
Det sålunda konstaterade förhållandet mellan utdelning och kapitalvinst kan sägas innebära, att den tidsbegränsade beskattningen av realisations- vinst på aktier gynnar aktierna med den största totala avkastningen, efter- som den skattefria kapitalvinstandelen stiger med stigande totalavkastning.
Utdelningsökning och kursstegring under efterkrigstiden Att utdelningsinkomsterna som regel svarat för en mindre del av den år- liga totalavkastningen under perioden 1945—1964 innebär inte i och för
sig att utdelningarna stått stilla eller ens visat en sämre expansionstakt än kursutvecklingen. Däremot kan man möjligen dra en sådan slutsats av det faktum att den »effektiva» avkastningen, dvs. senaste utdelning i procent av dagskursen, visat en sjunkande tendens för aktiematerialet som helhet. I detta avsnitt skall närmare belysas utdelningsökningens storlek för indi— viduella aktier under efterkrigstiden samt denna ökning ställas i relation till kapitalvärdeutvecklingen och penningvärdeförsämringen. Avsikten är alltså att undersöka i vilken utsträckning som kursstegringarna har en mot- svarighet i utdelningsökningar jämfört med ändrade framtidsförväntningar och ändrade förräntningskrav.
Vad gäller den härvid tillämpade beräkningsmetoden är att nämna, att kapitalvärdets ökningstaktor tagits fram genom att omvandla aktiens in- ternränta enligt kolumn 10 i aktiebilagan med hjälp av den även i nämnda bilaga intagna omvandlings- eller kapitaliseringstabellen. Beträffande ut— delningsökningen har inte kunnat förfaras på samma enkla sätt, eftersom utdelningsprocenten enligt kolumn 11 i aktiebilagan som tidigare nämnts inte har någon självständig betydelse, utan endast kan ses i relation till totalavkastningen. I stället har utdelningen år 1964 dividerats med utdel- ningen för år 1945 och utdelningens ökningstaktor tagits fram på följande sätt.
. dekl. kursen 1944 Kapitalvårdels ökningstaktor x m = Antal aktier vid 1964 års slut
Antal aktier vid utdelning per aktie 1964 1964 års slut X utdelning per aktie 1945 = Utdelningens ökningsfaktor
Vissa korrigeringar har gjorts i enskilda fall. Sålunda har exempelvis spe- ciella engångsfavörer vid något av de bägge jämförelseåren rensats bort för att få fram en mera rättvisande bild av utdelningsutvecklingen. I de fall där ingen utdelning förekom år 1945 har som ingångsår vid jämförelsen betrak— tats det första året under perioden med utdelning. Dessutom har korrigering- ar gjorts för 1964 års emissioner eftersom utdelningarna under detta år ut- gått på det antal aktier som innehades vid årets början.
En summering av de olika aktiernas utdelningsutveckling visar att denna nästan tredubblats under de tjugo åren. Mot detta kan ställas en öknings— faktor för kursstegringarna på närmare fyra. Utdelningsutvecklingen för samtliga 86 aktier har således varit 25 % lägre än kursutvecklingen. Det framgår också av beräkningarna, att utdelningsökningen för de flesta aktier som regel väl kompenserat penningvärdets fall. Medan konsumentprisindex utvisar en uppgång för perioden med 102 %, visar utdelningarna en upp- gång med 194 %. Utvecklingen i berörda hänseenden för de olika aktie- grupperna framgår av följande tabell 1.
1945—1964 Kapitalvärdets Utdelningens Antal aktier ökningstaktor ökningstaktor med utdela.- . ökn. lägre Aktlegrupp Antal ge- ge- än penning- nom högst lägst nom- högst lägst väl—deff”- snitt snitt ändringen Verkstadsaktier ........ 24 4,96 14,74 1,40 3,48 7,56 1,42 5 Skogsbolagsaktier ...... 14 4,53 15,53 1,43 3,60 8,79 1,14 1 Övriga industri- och han- delsaktier ............ 27 3,65 15,53 1,02 2,64 6,43 1,11 13 Förvaltningsbolagsaktier 5 6,67 10,18 2,23 4,85 7,78 1,49 1 Bankaktier ............ 11 1,47 2,07 1,13 1,72 2,32 1,41 9 Limiterade preferens- aktier ................ 5 0,70 0,76 0,67 1,00 1,00 1,00 5 Samtliga aktier ........ 86 3,88 15,53 0,67 2,94 8,79 1,00 34 Bankråkning .......... — 1,00 -— — 2,50 — — —
Av tabellen framgår, att förvaltningsbolagen hävdat sig bäst beträffande både kapitalvärde- och utdelningsökning under perioden. Bank- och pre- ferensaktierna avviker även i förevarande hänseenden från de andra aktie- grupperna, I medeltal har aktierna i dessa två grupper haft större utdel— ningsökning än kapitalvärdeökning, men utdelningsökningen har dock för fjorton av de sexton aktierna inte varit tillräcklig för att kompensera pen- ningvärdeförändringen. Detsamma gäller ytterligare tjugo aktier inom andra grupper, varav flertalet tillhör gruppen övriga aktier. I jämförelse med dessa 34 aktier har placering av medel på bankräkning hävdat sig väl. Höj- ningarna av räntenivån under tj ugoårsperiodens senare hälft har mer än väl kompenserat penningvärdets fall enligt denna beräkningsmetod, som emel- lertid endast beaktar utdelningsstorleken vid periodens början och slut.
I tabell I har även intagits uppgifter om högsta och lägsta ökningst'aktor i syfte att belysa eventuellt samband mellan kursutveckling och utdel- ningsökning. Härvid kan i fråga om gruppen övriga industri- och handelsaktier noteras en största ökningstaktor för kapitalvärdet av drygt 15 medan motsvarande ökningsfaktor för utdelningen ligger strax under 7. Likartade förhållanden noteras för grupperna verkstads- och skogsbo- lagsaktier. En sådan skillnad mellan de högsta ökningstaktorerna anty- der en tendens till större absoluta differenser mellan kapitalvärdeutveckling och utdelningsökning för aktier med hög total avkastning. Detta kan också direkt utläsas av de uppgifter som i efterföljande tabell P intagits beträffan- de kapitalvärdets och utdelningens ökningstaktor för samtliga här aktuella 86 börsaktier. Av dessa uppgifter kan också konstateras, att det som regel föreligger en klart postiv samvarians mellan dessa båda faktorer.
Variationer i avkastningen för femårsperioder under efterkrigstiden Den jämförelse som i det föregående gjorts mellan aktieavkastningen un- der hela efterkrigstiden och avkastningen under de senaste tio åren tyder på att internräntan varit nästan lika hög under efterkrigstidens båda tio- årsperioder, dock med en viss övervikt för den första. För att ytterligare be- lysa hur internräntan varierat under efterkrigstiden redovisas nedan av- kastningen för olika femårsperioder av den tjugoåriga undersökningsperio- den.
Perioder 1945-f49 1950-”54 559955—59 1960- --64 Medianavkastning ................... 4,0 % 16,3 % 11,9 % 5,9 %
Som synes noteras för andra femårsperioden en ej mindre än fyra gånger så hög avkastning som för första femårsperioden och för tredje perioden en dubbelt så hög medianavkastning som för sista femårsperioden.
Då man vill belysa variationerna i avkastningen är periodvalet givetvis av största betydelse. Detta gäller framför allt då man valt så korta perioder som fem år. Under efterkrigstiden har den högsta avkastningen varit åren 1951, 1954, 1959 och 1964. Inget av dessa år hör till den första femårsperio- den medan två av dem hör till den andra femårsperioden. Om man i stället indelat efterkrigstiden i fem fyraårsperioder skulle åren med hög avkastning ha blivit mera jämnt fördelade och variationsgraden hade varit skenbart lägre. Valet av femårsperioder som utgångspunkt för en undersökning av de mera långsiktiga variationerna i avkastningen motiveras i första hand med att det efter fem år varit möjligt att helt skattefritt tillgodogöra sig den uppkomna kapitalvinsten för konsumtion eller omplaceringar.
I tabell J. har de olika aktierna fördelats efter period med högsta avkast- ning. Som väntat återspeglar denna fördelning variationerna i medianav- kastningen ovan, dock med den skillnaden att variationerna här är än mer utpräglade. Av tabellen framgår således, att flertalet aktier uppnådde sin högsta avkastning under perioden 1950—54.
Tabell J. Aktierna fördelade efter femårsperiod med högsta totalavkastning
Antal aktier Aktiegrupp 1945—49 1950—54 | 1955—59 1960—64 samtliga Verkstadsaktier .................. — 1 4 6 4 24 Skogsbolagsaktier ................ — 14 — — 14 Övriga industri- och handelsaktier . . 1 13 8 5 27 Förvaltningsbolagsaktier .......... —- 3 2 — 5 Bankaktier ...................... — 6 5 — 11 Limiterade preferensaktier ........ 3 1 — 1 5 Samtliga . ........................ 4 51 21 10 86
Ett studium av grundmaterialet, som redovisas i tabell P, utvisar att variationerna i avkastning mellan olika femårsperioder varit högst avse- värda för individuella aktier. Men även variationerna i det relativa avkast- ningsläget har varit stora. En indelning av varje akties avkastning för de olika femårsperioderna allteftersom denna låg över eller under medianav- kastningen visar detta. Endast en mindre del av det totala antalet aktier har haft en avkastning som genomgående legat över eller under medianvärdet för de olika delperioderna.
Tabell K. Aktiernas relativa avkastning under de fyra
femårsperioderna Antal Antal aktier perioder ' läggnåiiig Verk- Skogs- Övriga Förvalt- Limiterade .. industri- nings- Bank- . over stads- bolags- . preferens- Samtliga . . . och han- bolags- aktier . median- aktier aktier . . aktier .. delsaktier aktier vardet ] 2 3 | 4 | 5 | 6 ] 7 8 4 4 1 3 2 — — 10 3 7 6 6 2 — -— 21 2 10 5 11 1 1 —— 28 1 2 2 3 — 5 1 13 0 1 —— 4 — 5 4 14
De tio aktier som under alla fyra perioderna haft en avkastning som legat över medianvärdet har självfallet en genomsnittlig internränta för hela efterkrigstiden som ligger avsevärt över genomsnittet. Helt i topp ligger de emellertid inte. Som framgår av en jämförelse mellan nedanstående för— teckning och tabell B återfinns här endast hälften av de tio aktier som under efterkrigstiden haft den högsta avkastningsprocenten.
Tabell L. De tio aktier för vilka avkastningen under alla femårsperioderna legat över medianvärdet
. Internränta . Internränta
Aktie reinvestering Aktie reinvestering 1, Turitz ................... 18,1 6. Investor ................. 13,9 2. SAAB, stam .............. 17,2 7. Tändstickor ............. 13,9 3. L.M. Ericsson B .......... 16,4 8. Iföverken ............... 13,1 4. Industrivärden ........... 16,0 9. Stora Kopparberg ........ 12,2 5. PLM (Plåtmanufaktur) ..... 14,8 10. Electrolux B ............. 11,7
Variationer i den årliga avkastningen
[ föreliggande avsnitt skall variationerna i den årliga avkastningen belysas genom ett studium av såväl de negativa som de positiva avvikelserna från den genomsnittliga årsavkastningen samt genom en undersökning av antalet
förlustår för olika aktier. Liksom i tidigare avsnitt avser redovisningen en- dast de 86 aktieserier som varit allmänt spridda under hela efterkrigstiden.
Negativa avvikelser från den genomsnittliga drsavkastningen Som ett mått på variationerna i den årliga avkastningen har semivariansen ansetts lämplig. Med semivarians avses i detta sammanhang standardav- vikelsen för de negativa avvikelserna från den genomsnittliga årsavkast— ningen. Ju större semivariansen är vid en given avkastning, desto större är förlustriskerna för en aktieägare som tvingas avyttra sitt innehav i en ogynnsam situation. En uträkning för samtliga ifrågavarande aktier utvisar att semivariansen för negativ avvikelse under efterkrigstiden något över— steg den genomsnittliga årsavkastningen. Detta framgår av följande tabell.
Tabell M. Börsaktiernas genomsnittliga avkastning och negativa spridning under efterkrigstiden
Genomsnitt- lig årlig av- Semivarian- . kastning (in— . . sen i relation Aktiegrupp ternränta, Semivarians till årsav- reinveste- kastningen ring) i % Verkstadsaktier ............................ 14,2 14,0 0,99 Skogsbolagsaktier .......................... 12,6 13,9 1,10 Övriga industri- och handelsaktier ............ 12,1 12,8 1,06 Förvaltningsbolagsaktier .................... 15,5 13,3 0,86 Bankaktier ................................ 7,7 9,5 1,23 Limiterade preferensaktier .................... 3,5 4,2 . 1,20 Samtliga aktier .............................. 11,9 12,4 ' 1,04 Bankräkning ................................ 8,5 0,8 _ 0,23
Tabellen utvisar vidare att det finns ett positivt samband mellan avkast- ningens storlek och semivariansen. Förvaltningsbolagsaktierna hade emel- lertid rätt låg semivarians i förhållande till den höga avkastningen. Detta sammanhänger med att den mångfasetterade aktieportfölj som dessa bo- lag har, rimligtvis bör dämpa avkastningsfluktuationerna mellan olika år. Att detta förhållande inte medförde ändå lägre semivarians beror på att även förvaltningsbolagsaktierna varit utsatta för de mera generellt verkande faktorerna på aktiemarknaden. Sistnämnda faktorer synes ha haft stor betydelse för avkastningsvariationerna under efterkrigstiden.
Av tabellen framgår också att semivariansen inte ökar i proportion till avkastningen. De båda lägsta avkastningsgrupperna _— bankaktier och preferensaktier— har visserligen de lägsta semivarianserna i absoluta tal, men sett i relation till dessa gruppers avkastningsnivå blir bilden en annan.
Som framgår av kolumn 3 i tabell M har nämligen dessa aktier de största relativa semivarianserna. Vad slutligen beträffar bankräkning så uppvisar den en helt annan stabilitet i sin årsavkastning än samtliga aktiegrupper, Detta har naturligtvis sin förklaring i att några kursvinster eller kursför- luster inte uppkommer vid banksparande.
Antalet förlustår En annan metod att belysa variationerna i den årliga avkastningen är, som nyss nämnts, att undersöka antalet förlustår för olika aktier. Härvid har förlustår definierats som år för vilka aktiens totalavkastning var negativ. Detta mått är oberoende av genomsnittsavkastningens storlek. Det mäter närmast sannolikheten för att förlust skall uppkomma om en viss aktie för- värvas vid årets början och avsikten är att sälja den vid utgången av samma år.
Undersökningen visar att ingen av de 86 aktierna som ingår i undersök- ningen hade mindre än 3 förlustår under tjugoårsperioden 1945—1964 och att det största antalet förlustår som någon aktie hade var 9. Hur aktierna grupperade i branscher fördelar sig efter antalet förlustår framgår av ne- danstående tabell.
Tabell N. Fördelning av aktierna med avseende på antal förlustår under tjugoårsperioden 1945—1964
Antal år med negativ avkastning Samtliga Ak ' . mgmpp 3 | 4 | 5 | 6 | 7 8 9 aktler Verkstadsaktier .......... 3 4 6 5 —— — 24 Skogsbolagsaktier .......... —— 3 3 3 3 2 — 14 övriga industri- och han- delsaktier .............. 2 3 7 8 — 6 1 27 Förvaltningsbolagsaktier 1 — 1 2 1 — — 5 Bankaktier ................ — — — 6 2 2 1 1 1 Limiterade preferensaktier .. — — 1 1 3 —— — 5 Samtliga aktier ............ 6 10 18 26 14 10 2 86
Det genomsnittliga antalet förlustår under perioden uppgick till 5,8. 1 medeltal har alltså aktierna haft negativ avkastning under mer än en fjärdedel av åren under efterkrigstiden. Förluståren är relativt jämnt för- delade på efterkrigstidens båda tioårsperioder, med någon övervikt för den sista. Av uppgifterna för de enskilda aktierna i tabell P framgår att det un- der efterkrigstiden förelegat ett rätt starkt samband mellan antalet förlustår och den genomsnittliga avkastningens storlek, på så sätt att hög internränta som regel följs av ett litet antal förlustår. Det finns emellertid undantag. Så- lunda redovisar t.ex. Marabou stam med 9 förlustår och Iföverken med 8 förlustår en internränta på 14,1 resp. 13,1 %, medan Kilsund och Förenade Superfosfat med vardera 4 förlustår haft en internränta på 8,3 resp. 8,7 %.
De redovisade uppgifterna om såväl semivariansen som antalet förlustår är ett mått på negativa avvikelser från den genomsnittliga årliga avkast- ningen. En jämförelse mellan tabellerna M och O utvisar en relativt god överensstämmelse mellan de båda måtten. Undantag finns dock. Sålunda har förvaltningsbolagsaktierna såväl något fler förlustår som lägre semi- varians än verkstadsaktierna. Detta förklaras av att den negativa avkast- ningen under förluståren varit större för verkstadsaktierna än för för- valtningsbolagsaktierna.
Tabell 0. Genomsnittligt antal förlustår per aktie under efterkrigstiden för olika branscher samt aktiernas fördelning på delperiod med det största antalet förlustår
Antal aktier med lika Genomsnittligt antal .. _inånga . förlustår per aktie med storsta förlustår Aktiegrupp antalet forlustår under under perioden båda 10-års- perio- 1945—54 1955—64 1945—64 1945—54 | 1955—64 derna 1 | 2 3 4 | 5 | 6 7 Verkstadsaktier .......... 2,4 2,8 5,2 7 14 3 Skogsbolagsaktier ........ 2,4 3,5 5,9 1 10 3 Övriga industri- och han- delsaktier .............. 2,9 3,0 5,9 9 10 8 Förvaltningsbolagsaktier . . 2,2 3,2 5,4 2 3 ——- Bankaktier .............. 3,2 3,6 6,8 2 5 4 Limiterade preferensaktier 2,6 3,8 6,4 1 4 —— Samtliga aktier 2,6 3,2 5,8 22 46 18
Anm. Kol 4=kol. 2+kol. 3.
Positiva avvikelser från den genomsnittliga årsavkastningen I de två föregående avsnitten har belysts den negativa spridningen av den årliga avkastningen. Det är emellertid av visst intresse att även studera den positiva avvikelsen. Som mått på denna har här valts den andel av den totala avkastningen under de tjugo efterkrigsåren som faller på de tre år som haft den högsta avkastningen. Härigenom kan man bedöma om total— resultatet under de tjugo åren uppnåtts genom en förhållandevis stabil avkastningsutveckling under perioden eller om avkastningen varit ojämn så att ett litet antal år i stor utsträckning bidragit till det uppnådda resul— tatet genom mycket hög avkastning.
Av den tidigare framställningen framgår att aktierna trots genomsnittligt hög avkastning under efterkrigsåren haft ett inte ringa antal förlustår. Det finns därför anledning förmoda att det finns stora positiva avvikelser från
den genomsnittliga avkastningen. Undersökningen ger även belägg härför. Sålunda har aktierna i medeltal haft 60 % av sin totala avkastning under tjugoårsperioden under de tre år som haft den högsta avkastningen och för endast en femtedel av aktierna har andelen understigit 50 %. För de olika aktierna varierar andelen ifråga mellan 37 och 84 %. Som järn- t'örelse kan nämnas att den lägsta tänkbara procentandelen är 15 % och uppnås vid en helt oförändrad avkastning år från år under hela tjugoårs- perioden. Frånsett bank— och preferensaktier hade de aktier som hade den lägsta totalavkastningen under hela efterkrigstiden den största avkast- ningsandelen på de tre bästa åren.
Sammanfattningsvis utvisar dessa tre undersökningar — som på olika sätt belyst spridningen i den årliga avkastningen under efterkrigstiden —— att den höga avkastningen under denna period kombinerats med en re- lativt hög varians kring den uppnådda internräntan. I genomsnitt har det varit sex förlustår under tjugoårsperioden. En motsvarande spridningsbild uppvisar även de positiva avvikelserna från den genomsnittliga avkastning- en. Av totalavkastningen under hela perioden har i medeltal hela 60 % uppnåtts under de tre år som haft den högsta avkastningen. Avkastnings- utvecklingen under efterkrigsperioden har sålunda varit förhållandevis Ojamn.
Riskutjämning genom innehav av aktier i flera bolag De uppgifter om spridningen i den årliga avkastning, som redovisats i före- gående avsnitt, gällde för individuella aktier och kan därför sägas vara rele- vanta endast för aktieägare med hela sitt innehav i ett enda aktieslag. Det normala torde emellertid vara att en aktieägare har flera aktieslag i sin port- följ. Detta kan givetvis vara betingat av många olika anledningar, men många gånger torde motivet för ett differentierat aktieinnehav samman- hänga med att man vill gardera sig för risken att företag, som man har ak— tier i, får en oförmånlig framtida utveckling. Ett annat motiv av särskilt in- tresse i detta sammanhang är, att man vill gardera sig mot alltför stora va— riationer i den årliga avkastningen av sitt i aktier placerade kapital. Möjlig- heterna till en sådan gardering kan mätas vid en undersökning ex post på grundval av aktiebilagans uppgifter.
Möjligheterna att minska variationerna i den årliga avkastningen genom innehav av mer än ett aktieslag är i första hand beroende av, hur de olika aktiernas årsavkastning samvarierar, men dessutom i viss mån av varje ak— ties absoluta spridning. Det vore en enkel sak, om aktieägaren kunde utvälja sitt innehav bland aktier vars avkastning är negativt korrelerade i tiden. Men även med aktier vars årsavkastning är helt okorrelerade är det möjligt att lätt uppnå en väsentlig reducering av spridningen. Detta belyses av ne- dan redovisade serie, som för enkelhetens skull avser aktier med samma spridning i fråga om den årliga avkastningen (variansen 10).
359 Antal aktier i aktieportföljen ............... 1 2 3 4 5 . . . 10 . . . 100 osv.
Spridning i årlig avkastning/varians 10 5 3,3 2,5 2... 1... 0,1 osv.
Som synes uppnås den största effekten av en utökning av antalet aktieslag i början, varefter effekten successivt avtar.
En undersökning av utvecklingen hos olika delindex visar emellertid att det inte finns någon anledning att förvänta att de olika börsaktiernas av- kastningsutveckling skulle vara okorrelerad. Kapitalvinsten svarar ju som bekant för den större delen av den totala avkastningen. En jämförelse mellan olika aktiers avkastningsprocent under olika är, vilka finns redovisade i aktiebilagan, konfirmerar intrycket av de generellt verkande faktorernas stora betydelse för kursutvecklingen. Man kan kanske säga att den allmän- na konjunkturbilden och ändrade förväntningar om aktieplaceringars rela- tiva lönsamhet har initierat stora kursförändringar vid skilda tidpunkter, trots att exempelvis lönsamheten och utdelningarna visar en mera jämn ut- veckling. Härigenom minskar också möjligheterna att genom utökning av antalet aktieslag i en portfölj eliminera fluktuationen i den årliga avkast- ningen.
Avsikten har här inte varit att belysa möjligheterna att minska variatio- nerna i den årliga avkastningen genom att med hjälp av gängse statistiska metoder sätta samman portföljer, som haft en optimal avvägning mellan risk och avkastning under efterkrigstiden. Med termen optimal avses i detta sammanhang en aktieportfölj, som vid viss avkastningsnivå har den lägsta möjliga spridningen kring denna avkastningsnivå i tiden. Det blir sedan beslutsfattarens sak att välja vilken av de optimala kombinationerna risk —— avkastning han föredrar.
Om man vill mäta i vilken utsträckning som aktieägarna i allmänhet med en aktieportfölj av viss storlek kunnat minska variationer i de årliga av- kastningarna under efterkrigstiden är naturligtvis antagandet om fullstän- dig information om framtiden inte särskilt relevant. Därför har valts me- toden att slumpmässigt sammansätta ett antal fem— och tioaktieportföljer och sedan studera i vilken utsträckning som spridningen i tiden kring dessa portföljers avkastning minskar i jämförelse med genomsnittet för de aktier som ingår i resp. portfölj. Ett sådant tillvägagångssätt skulle svara mot en situation, där en person överväger att antingen satsa på en portfölj där aktierna ingår i lika stora proportioner eller också att helt satsa på en— dast en av portföljens aktier.
Resultaten pekar mot att minskningen i semivariansen för de negativa avvikelserna skulle bli knappt 20 % för slumpmässigt valda femaktieport- följer under efterkrigstiden. Detta bekräftar iakttagelsen om den relativt höga samvariationen mellan olika aktiers avkastning för denna tid. Som ti- digare visats skulle, om aktierna varit okorrelerade, semivariansen ha min- skat med 80 % vid en utökning av antalet aktieslag från ett till fem. 1 be-
räkningarna har emellertid semivariansen genomgående uttryckts i stan- dardavvikelser och de 20 % skall därför jämföras med omkring 55 % minsk— ning i spridningen för okorrelerade aktier.
Av materialet framgår också att aktieportföljer enbart valda bland verk- stadsaktier resp. »övriga aktier» i förevarande avseende ej avviker på nå— got signifikant sätt från helt slumpmässigt sammansatta aktieportföljer. Däremot kan konstateras, att det inte är möjligt att utjämna avkastnings- fluktuationerna i samma utsträckning genom att sammansätta portföljer bestående av enbart skogsbolagsaktier. Här slår alltså verkan av en enhetlig branschkonjunktur igenom hårdare än för andra aktiegrupper.
Som tidigare framhållits blir effekten på såväl avkastning som sprid- ning vid en utökning av antalet aktieslag alltid störst i början. En utökning av antalet aktieslag från fem till tio medför också en minskning av sprid- ningen i årsavkastning med endast ytterligare knappt 5 procentenheter.
Vissa aktieägare föredrar måhända att formulera kraven på minskad risk på annat sätt än som skett ovan, exempelvis såsom en gardering mot är med negativ avkastning. Frågan blir då i vilken utsträckning som en ut- ökning av antalet aktieslag i en portfölj medför minskning i antalet för- lustår.
Tidigare har redovisats, att antalet förlustår för de i undersökningen ingående 86 aktierna varierat från 3 till 9 och att genomsnittet låg vid 5,8 är per aktie. En jämförelse mellan antalet förlustår för de slumpmässigt utvalda femaktieportföljerna och de i dessa ingående individuella aktierna visar emellertid, att någon tendens till minskning i antalet är med negativ avkastning inte föreligger. Däremot är det naturligtvis så att man alltid undviker att råka ut för ett antal förlustår som ligger över genomsnittet, om man satsar på en portfölj. Genomsnittligt sett tycks man emellertid inte ha någon möjlighet att minska antalet förlustår på detta sätt. Detta ger belägg för att förluståren för de olika börsaktierna under efterkrigstiden varit i hög grad koncentrerade till vissa gemensamma kalenderår.
Såsom ytterligare en jämförelse i förhållande till avkastningsspridningen i tiden för individuella aktier, har en beräkning gjorts av den effekt man uppnått. om man i frågan om de tre bästa årens andel av totalavkastningen satsat på femaktieportföljer. Nedgången i den årliga avkastningssprid- ningen begränsas i dessa fall till knappa 20 %.
Placeringar i förvaltningsbolagsaktier har ofta framställts som ett alter— nativ till riskutjämning genom att dessa bolags aktier i sig själva represen— terar en sammansatt aktieportfölj. Det kan kanske därför vara av intresse att här redovisa några jämförelser ur risk- och avkastningssynpunkt mellan de slumpmässigt utvalda femaktieportföljerna och de i undersökningen in- gående förvaltningsbolagsaktierna. Men kan då konstatera, att förvaltnings- bolagsaktierna genomgående givit en högre avkastning än genomsnittet för hela aktiematerialet, även sedan preferens- och bankaktier exkluderats. Men
Tabell P. ()lilca aktiers internränta, kursstegring och utdelningsökning, under efterkrigstiden.
_ Nominell Intemränta efter Nominell Knpitap _ . _ internränta korrigering för internmnta värde Antal aktier Utdelning Akne 1945—1964 penningvärde 1955—1964 är 1964 år 1964 år 1964 totalav- och skatt, totalav- 1944=1 1944=1 1045=1 kastning 1946—1964 kastning 1 2 3 | 4 | 5 6 7
Verkstadsföretag Aeroplan, stam (SAAB) ...... 17,2 10,6 18,1 9,65 3,09 4,64 Aga ....................... 11,0 5,0 11,5 6,50 2,08 2,91 Alfa—Laval, ser B ........... 10,7 4,5 9,1 5,80 1,02 3,06 Asea ...................... 14,2 7,8 18,5 5,71 3,25 3,61 Atlas Copco ................. 18,6 12,5 19,2 14,74 4,42 7,56 Bofors ..................... 8,9 2,7 5,9 2,11 2,55 1,57 Electrolux, ser B ............ 11,7 5,2 9,2 3,39 2,64 2,82 Esab ...................... 11,3 4,6 15,0 2,81 10,93 1,53 Ford ....................... 14,3 7,9 13,5 5,81 1,16 4,90 Grängesberg ................ 13,8 7,9 10,5 6,37 4 .14 3,73 Gunnebo, stam ............. 7,3 1,2 8,4 1,55 1,91 1,45 Götaverken ................ 10,7 4,3 10,7 2,86 5,81 6,80 Husqvarna ................. 7,1 0,8 5,3 1,40 4,05 1,42 Jungner, stam'iB ............. 8,8 2,5 5,3 2,03 2,66 2,34 J ärnvägsverkstäderna ........ 9,9 3,6 6,9 2,55 3,11 2,39 Kullager, ser B, fria ......... 11,4 5,6 13,5 4,09 2,41 2,01 L. M. Ericsson, ser B ........ 16,4 10,1 22,0 8,98 1,98 5,37 Metallverken, ser A ......... 9,8 3,7 6,5 2,60 1,56 2,43 Nordiska Armatur .......... 10,0 3,9 8,0 2,76 1,00 2,74 PLM ...................... 14,8 8,4 18,4 6,37 1,59 2,50 Volvo ..................... 16,9 10,6 25,8 10,00 3,76 3,76 Åtvidaberg ................. 16,1 10,4 5,4 10,73 9,98 8,32 Fagersta, ser A ............. 10,3 4,3 9,4 3,03 2,82 3,30 Sandviken ................. 9,6 3,8 10,9 2,81 2,25 2,25 Träförelag Bergvik och Ala ............ 9,4 3,7 3,6 2,92 3,21 2,68 Billerud ................... 9,6 4,1 3,9 3,21 3,08 2,90 Holmen, ser A .............. 9,8 3,9 7,6 2,92 3,01 3,01 Iggesund, stam ............. 18,2 12,4 11,1 15,53 382,04 ' 8,79 Klippan ................... 10,8 5,6 9,2 3,94 2,99 2,99 Kopparfors ................. 10.5 4,7 4,9 3,46 2,01 3,35 Korsnäs-Marina, stam ....... 11,8 6,3 4,6 4,93 5,32 5,32 Mo och Domsjö, ser B ....... 16,2 10,3 16,6 10,18 8,14 6,23 Munksjö, ser B ............. 10,6 4,5 6,7 3.21 2,02 3,03 Ströms Bruk ............... 7,8 2,2 3,6 2,15 2,52 2,52 Wifstavarl' ................. 5,6 0,1 —— 0,9 1.43 2,27 1,14 Boxholm .................. 10,6 5,1 8,7 3,87 14,44 2,81 Stora Kopparberg ............ 12,2 6,8 10,2 5,71 4,04 3,37 Uddeholm ................. 6,7 1,2 3,2 1,77 2,51 2,19 Övriga företag Becker .................... 11,3 4,8 11,4 3,09 1,69 1,69 Boliden .................... 10,9 4,6 12,0 3,03 1,09 1,82 Bryggerier ................. 5,8 0,1 7,6 1,35 1,50 1,38 Drott ...................... 12,7 6,9 20,1 5,40 15,03 2,71 Filmindustri ................ 9,9 3,2 18,9 2,15 1 ,00 1,11 Förenade Superfosfat ....... 8,7 2,5 11,1 2,07 1,60 1,60 Hufvudstaden .............. 11,7 6,0 20,3 4,58 1,25 2,08 Höganäs, stam .............. 5,9 — 0,2 8,3 1,02 1,02 1,13 Kilsund .................... 8,3 1,6 8,4 1,70 2,17 1,45 Linoleum Forshaga ......... 14,7 7,7 14,1 4,93 1,00 5,67
_ Nominell Internränta efter Nominell Kapital- . _ _ internränta korrigering för internränta värde Antal aktier Utdelning Aktie 1945—1964 penningvärde 1955—1964 är 1964 år 1964 år 1964 totalav- och skatt, totalav- 1944=1 1944==1 1945=1 kastning 1945—1964 kastning 1 2 3 4 5 6 7
Marabou, stam A ........... 14,1 8,1 6,7 6,61 4,50 6,43 Nitroglycerin ............... 9,3 3,4 10,6 2,55 2,85 2,29 NK, stam .................. 11,9 6,0 11,8 4,41 1,86 1,86 Pripp ..................... 7,1 1,3 7,9 1,74 1,11 1,63 Skånska Cement ............ 12,8 6,9 15,2 5,21 28,55 3,67 SLT, stam B ............... 8,4 1,7 9,4 1,55 1,28 1,71 " Sockerbolaget .............. 9,1 3,0 13,7 2,28 1,00 2,57 Stockholms Superfosfat ....... 10,7 4,8 10,3 3,52 2,23 2,23 Trikåfabrikerna, stam ....... 10,8 4,8 17,8 2,92 2,78 2,22 Turitz ..................... 18,1 12,3 15,6 15,53 9,50 6,33 Tändstickor, ser B .......... 13,9 8,4 14,7 7,64 1,20 5,76 Iföverken .................. 13,1 6,7 13,8 4,66 3,01 3,01 Atlantica ................... 12,9 6,4 15,1 4,25 2,00 3,00 Skandia ................... 6,6 0,6 7,2 1,43 6,20 1,71 Svea ...................... 5,8 — 0,3 5,2 1,13 1,00 1,20 Svenska Lloyd ............. 5,8 —— 0,4 1,4 1,06 1,51 1,51 Transatlantic, stam .......... 9,1 3,3 2,1 2,65 4,42 3,54 F örval iningsbolag Custos, stam ............... 13,3 7,5 15,7 5,92 2,17 4,78 Industrivärden ............. 16,0 10,2 16,8 10,18 3,01 6,02 Investor ................... 13,9 8,3 14,9 7,23 16,63 4,16 Kinnevik .................. 13,7 8,4 7,4 7,78 3,89 7,78 Fannyudde ................ 9,2 3,0 14,9 2,23 1,49 1,49 Bankföretag Göteborgsbanken, stam ...... 8,7 2,5 9,5 2,07 1,45 2,32 Skandinaviska Banken ...... 7,5 1,4 6,5 1,67 2,63 2,09 Skaraborgsbanken .......... 6,1 0,0 8,1 1,25 1,26 1,68 Skånska Banken ............ 5,9 _ 0,2 E 4,8 1,22 1,25 1,54 Smålandshanken ....... 5,4 — 0,5 5,6 1,13 1,00 1,50 Stockholms Enskilda, stam . . . 7,7 1,9 6,9 1,91 15,17 1,52 Sundsvallsbanken ........... 6,1 0,2 6,7 1,32 2,18 1,41 Handelsbanken, stam ........ 7,4 1,1 7,3 1,49 1,54 1,70 Uplandsbanken ............. 7,1 0,8 8,4 1,43 1,10 1 ,57 Wermlandsbanken, stam ..... 6,8 0,7 5,9 1,40 1,04 1,73 Östgötabanken .............. 6,9 0,1 6,4 1,30 1,09 1,91 Limiterade Preferensaktier Aeroplan (SAAB) ............ 3,7 — 2,4 3,1 0,74 1,00 1,00 Transatlantic ............... 4,1 — 2,1 1 34,0 0,76 1,00 1,00 Göteborgsbanken ........... 3,1 — 2,9 ) & 2,7 0,68 1,00 1,00 Handelsbanken ............. 2,7 _— 3,1,å ,2,3 0,67 1,00 1,00 Wermlandsbanken .......... 2,9 _ 3,0! 2,6 0,67 1,00 1,00
"I
även beträffande spridningen i ningsbolagsaktierna har lägre såväl antalet förlustår som de Visserligen är semivariansen för de negativa avvikelserna större men sättes denna relation till den genomsnittliga avkastningens storlek blir även i detta avseende förvaltningsbolagsaktierna det bättre alternativet. Slutsatsen blir
avkastningen i tiden finner man, att förvalt- siffror än portföljalternativet. Detta gäller tre bästa årens andel av totalavkastningen.
363 därför att förvaltningsbolagsaktierna under efterkrigstiden med stor fram— gång kunnat tjänstgöra som ett alternativ till innehav av aktier i flera ho- lag.
Nu kan det kanske invändas att detta inte är något specifikt för förvalt- ningsbolagsaktier. Samma sak gäller för de flesta högavkastande aktierna. Gentemot detta må endast sägas, att vilka aktier som under en viss period kommer att ligga i topp avkastningsmässigt sett vet man med säkerhet först i efterhand, medan kategorin förvaltningsbolag alltid kan urskiljas. Om för- valtningsbolagsaktiernas möjligheter att även i fortsättningen hävda sig kan naturligtvis inga säkra utsagor göras på grundval av tjugoårsperiodens er- farenheter. Men det faktum att aktier i förvaltningsbolag i regel legat över medianavkastningen i varje femårsperiod under denna tid skulle kunna ta- la för dessa aktiers möjligheter, att i viss mån lösgöra sig från de mer långsiktiga avkastningsvariationerna som kännetecknar börsaktierna i all- mänhet.
F ormelsamling
I det följande har en sammanställning gjorts av de formler, som legat till grund för de olika avkastningsberäkningarna. De angivna kolumnbeteck- ningarna hänvisar till kolumnindelningen i aktiebilagans sammanställning- ar. Härutöver gäller följande definitioner.
]c,— = aktiens deklarationskurs vid slutet av år i
f = fondemissionsfaktor (antal fondaktier per gammal aktie) 11 = nyemissionsfaktor (antal nyemissionsaktier per gammal aktie) emk = emissionskurs
u,- = utdelning under år i
v,- = teckningsrättens värde per gammal aktie
z,. = värdet av övrig avkastning per gammal aktie
ai = årlig totalavkastning i % av insatt kapital vid årets början a,- = genomsnittlig årlig totalavkastning i %
X = internräntefot
r = kalkylräntefot
[( = kapitalvärde
p,. = konsumentprisindex vid slutet av år i
s = skatt på utdelning
Kolumn 1. Årlig totalavkastning i % av insatt kapital vid årets början (a,)
[(1+fi) ki—ki—il + ”rivit—lf ki—l
' 100 = a,, där v,- = (ki—emk) n,-
Kolumn 2. Ärlig kapitalvinstavkastning i % av insatt kapital vid årets bör- jan [(1+fi) ki—ki=il + Url—Zi
kH - 100
& ] . [Pi—1 —— 1 100
Kolumn 4. Genomsnittlig ärlig totalavkastning (di)
Kolumn 5. Årsavkastningens semivarians (= standardavvikelsen för de ne- gativa avvikelserna från den genomsnittliga avkastningen)
” .+ __ 2 .. a- om (L(a
_2 (a, a) dar af" = J '—
1=1 a om ai>a
n——1 Kolumn 6. Genomsnittlig årlig penningvärdeförändring n
Ela—11400
[:
n
Kolumn 7. Totalavkastningens internränta, ej reinvestering av utdelning, teekningsrätter eller övrig avkastning (X)
_lc =()
0
11 ['.—1 n 2 [_l—I; (l+fj)] (ui+vi+zi) _I—E (l+fj) kn ]: J:
[=] (1+X)i + (1+X)n
Kolumn 8. Totalavkastningens kapitalvärde, ej reinvestering av a, D eller Z
(rzöo/o) (K)
Kapitalvärde per 100 kr insatt kapital = ' 100
5!»
J|=1 (1+1-)i + (l+r)n
j=1 '
” i—l n 2 [TT- (1+fj)] (ui+vi+zi) _|_(1+fj) kn
i=1
'|£|'[1 + (_uijlZ-Hj) + fp] kn
j=1 ,
o=0
(1+X)"
Kolumn 10. Kapitalvinstens internränta, reinvestering av D och : (X)
j=1 ] _ (l+X)" _ ko _ 0
Kolumn 11. Utdelningens bidrag till totalavkastningens internränta, rein— vestering
Kolumn 11 = skillnaden mellan internräntorna i kolumnerna SJ och 10
Kolumn 12. Totalavkastningens internränta, reinvestering av a, v och z samt med korrigering för penningvärdeförändring (X)
[ww—("f”frnfaknk
j=1 kf n
(l+X)" ”
Kolumn 13. Kapitalvinstens internränta, reinvestering av v och 2 samt med korrigering för penningvärdeförändring (X)
11 lin—>]
jzl j 11
(1+X)" ”
Kolumn 14. Utdelningens bidrag till totalavkastningens internränta, reinves- tering sami med korrigering för penningvärdeförändring
Kolumn 14 = skillnaden mellan internräntorna i kolumnerna 12 och 13
Kolumn 15. Totalavkastningens internränta, reinvestering av a, v och 2 samt med korrigering för penningvärdeförändring och skatt på utdelning (s = 50 %) (X)
n _ [TI—(1 + (O,ouj+vj+zj) + [”Oh]?
'=1 & n ] —k =O
(1+X)" ”
Kommentar till räntabilitetsberäkningarna
Av fil. kand. Sten Henriksson, Institutionen för numerisk analys vid Lunds universitet
Beräkningsmetoder
Vid beräkningen av internräntorna har frågan gällt att lösa ekvationer av n:te graden, där n utgör antalet år, för vilka internräntan skall beräknas. Då internräntan i föreliggande undersökning skall bestämmas för hela den tj ugoåriga efterkrigsperioden måste alltså en ekvation av tjugonde graden lösas.
I allmänhet kan ekvationer av högst fjärde graden lösas analytiskt. Denna metod har således inte kunnat användas i denna undersökning. I stället har ekvationerna måst lösas med iterativ standardmetodik, Newton—Raphsons metod, enligt vilken de successiva approximationerna till en rot till ekvationen y = f(x) erhålles ur formeln mj_l = .rj—f(xj)/f'(xj). Värdena ite— reras till en tolerans av fem tiotusendelar (0,0005), vilket motsvarar en noggrannhet av en halv enhet i sista siffran av de redovisade uppgifterna i aktiebilagans sammanställningar.
I de fall aktiens utdelning antagits blivit reinvesterad i samma aktieslag, som utdelningen härrör från, löses ekvationen genom en n:terotsutdrag— ning. Denna lösning är helt entydig.
I de fall ingen reinvestering av utdelningen antagits ha skett har n:te- gradsekvationen i princip följande utseende
az” — [III”—1 — bg?”2 —— . . . — bnz — bn+1— (' = 0, där z = 1+v och n = internräntan.
I samtliga här aktuella fall torde gälla, att 6 z a och a » bj. Det kan då konstateras. att ekvationen endast har en reell rot i intervalletz> 1. Även här erhålles alltså en entydig lösning.
Den maskinella databehandlingen Beräkningarna har utförts vid datamaskinen SMIL vid institutionen för numerisk analys vid Lunds universitet. För bearbetningen i denna maskin har samtliga ingångsdata stansats på hålremsa enligt vissa konventioner och
koder. Avsikten härmed har varit att datamaskinsprogrammet skulle kunna svara för en viss kontroll så att mera uppenbara felaktigheter och ute- lämnanden i materialet uppmärksammades.
Datamaskinprogrammet har utskrivits i ALGOL, ett maskinoberoen— de internationellt språk för beskrivning av beräkningsprocesser. Det an— sluter sig i huvudsak till det traditionella matematiska formelspråket och då storheterna kan ges namn med anknytning till deras betydelse, under- lättas kontroll och förståelse av programmet. För SMIL finns ett översätt- ningsprogram, en s.k. kompilator, som utför en automatisk översättning av ALGOL till maskinens eget språk.
Programmet har inte medtagits här men överlämnats till utredningen och ingår således i dess material.
AKTIEBILAGA
till undersökningen av börsaktiernas
avkastning under efterkrigstiden
Tabell för omvandling av internränta vid reinvestering till ökningsfaktor
Antal år
10 15 20 10 15 20 10 15 20 10 15 20 10 15 20
5 10 15 20
Anm. Ökningstaktorn anger hur många gånger kapitalet efter angivet antal år är större än det ursprungligen insatta kapitalet. Tabellen kan lill—
0.5% 1.025 1.051 1.078 1.105 5.5% 1.307 1.708 2.232 2,918
10.596 1.647 2.714 4.471 7.366 15.5%
2.055 4.225 8.684 17.850
20.5 %
2.541 6.455 16.399 41.662
25.5 %
3.113 9.693 30.176 93.945
1.0% 1.051 1.105 1.161 1.220 6.0% 1.338 1.791 2.397 3.207
11.0%
1.685 2.839 4.785 8.062
16.0 %
2.100 4.411 9.266 19.461
21.096
2.594 6.727 17.449 45.259
26.0%
3.176 10.086 32.030
101.721
1.5% 1.077 1.161 1.250 1.347
6.5 %
1.370 1.877 2.572 3.524
11.5%
1.723 2.970 5.118 8.821
16.594.
2.146 4.605 9.883 21.209
21.5%
2.648 7.011 18.563 49.150
26.5 %
3.239 10.493 33.991
110.106
2.0% 1.104 1.219 1.346 1.486 7.0% 1.403 1.967 2.759 3.870
12.0%
1.762 3.106 5.474 9.646
17.0 %
2.192 4.807 10.539 23.106
22.0 % 2.703 7.305
19.742 53.358
27.0 % 3.304 10.915 36.062 119.145
25%
1.131 1.280 1.448 1.639 7.5% 1.436 2.061 2.959 4.248
12.5%
1.802 3.247 5.852 10.545
17.5%
2.240 5.016 11.235 25.163
22,5 %
2.75. 7.610 20.991 57.906
_.
27.5%
3.369 11.353 38.252
128.885
3,0% 1.159 1.344 1.558 1.806 8,0% 1.469 2.159 3.172 4.661
13.0%
1.842 3.395 6.254 11.523
18.0 %
2.288 5.234 11.974 27.393
23.0 %
2.815 7.926 22.314 62.821
28.0 %
3.436 11.806 40.565
139.380
lämpas endast på intern ränta. redovisad i aktiebilagans kolumner 9, 10, 12, 13 och 15.
3.5% 1.188 1.411 1.675 1.990
8.5 %
1.504 2.261 3.400 5.112
13.5%
1.884 3.548 6.682 12.587
18.596
2.337 5.460 12.758 29.810
23.5%
2.873 8.254 23.714 68.130
28.5 %
3.504 12.275 43.008
150.682
4.0% 1.217 1.480 1.801 2.191
9,0 00
1.539 2.367 3.642 5.604
14.0%
1.925 3.707 7.138 13.743
19.094,
2.386 5.695 13.590 32.429
24,0 %
2.932 8.594 25.196 73.864
29.096 3.572 12.761 45.587 162.852
4.5% 1.246 1.553 1.935 2.412
9.5 %
1.574 2.478 3.901 6.142
14.5%
1.968 3.873 7.622 15.001
19.5%
2.437 5.939 14.472 35.266
24.5 % 2.991 8.947
26.763 80.055
29.5 O.,
3.642 13.265 48.311
175.952
5.0% 1.276 1.629 2.079 2.653
10.0%
1.611 2.594 4.177 6.727
15.0%
2.011 4.046 8.137 16.367
20.0%
2.488 6.192 15.407 38.338
25.0 %
3.052 9.313 28.422 86.736
30.095. 3.713 13.786 51.186 190.050
,»..Iumll- r'l "T' ;,n * T.? MU." !.: '”I
40,1. in: 51. ” :- , ' , ' 8.61 ' ” . ' " ' , — ' H .."..11 _, » ,. '. » ' " ' - , * - , ' ' 4.1 . . . _ ' _ — * , ' * , _. '
19.4 in all vm: " .. ' ' &!va .: ,, .'.. ' | '. . _ ' " . ] 99.11 W iw.
_l.—
nimi—':']
h_l (gu n.; 2.1: T'. FpiGh 113—36
45—- -64 50—64 55—64 45—54
45— 64 55—64
45——64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45——54
45—64 50—64 55—64 60—64 Vw 55—59 50——54 45—49 45—54
1. Totalavk.
10,6 17,5 1.5 ——13,6 15,7 32.8 9.9 —22,5 28,2 43,4
—10.2 14,2 43,2 14,8 59,1
2,6 —6,1 1,7 25,1 —9,8
4. Totalavk. 12,9 15,1 13,5 12,3
2. Kap.vinsl 6,2 13,3 —2,9 —18,2 10,2
27,7 5,3 ——26,9 22,2 37,2 ——-14,6 8,2 37,1 10,3 55.0
40,4 —9,1 —2,1 21,3 —13.0
5. Semivar. 14,0 15,8 13,9 15,0
| 2. ALFA—LAVAL ser. A
Årlig avkastning
3. Pv—index —0,7 2,7 2,6 5,1 0,0
4...
»
us:-309: rani—wow rommen mmmwm
3,4
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-iddex
3,7 4,2 3,6 3,7
]. Tolalavk. 7,9 25,2 9,8 4,7 17,6
20,5 28,6 ——27,0 5,5 45,7
0,0 7,0 4,1 21,6 46,7
—7,6 ———4,3 8,9 16,0 10,1
4. Tolalavk. 12,1 11,7 10,3 13,8
2. Kap.vinsl 4,4 20.2 4,2 —0,7 12,2
15,7 23,4 —31,2 —O,6 39,5
—5,3 1,4 ——1,4 16,0 41,7
—1 1.1 —8,2 4,6 11,9 6,4
5. Semivar. 11,6 13,1
8,7 14,4
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internräma Kap.värde (r = 6 %)
10,7 92,2 11,1 92,2 11,8 56,4 9,2 27,5 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. l l . Totalavk. Kap.vinsl Utd. Totalavk. Kap.vinsl Utd. 11,0 6,5 4,5 10,8 5,9 4,9 12,9 8,4 4,5 10,1 5,3 4,1 11,5 7,3 4,2 9,4 4,7 4,7 2,0 —1,3 3,4 4,2 0,3 3,9 21,8 16,7 5,1 14,7 9,3 5,5 15,8 10,5 5,2 11,7 6,4 5,3 5,7 1,0 4,6 12,8 7,8 5,0 10,6 5,7 4,9 12,2 7,1 5,2 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. T otalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 7,2 2,8 4,4 5.0 7,0 2,2 4,7 8,4 4,1 4,3 6,2 5,8 1,1 4,7 7,7 3,6 4,0 5,6 5,6 1,1 4,5 —1,5 —4,7 3,2 ———3,1 0,7 —3,1 3,8 17,6 12,7 4,9 15,2 10,8 5,5 5,3 9,9 5,0 5,0 7,4 6,1 1.0 5,1 3,7 ——0,9 4,6 1,4 10,7 5,8 4,9 6,8 2,0 4,8 4,4 8,4 3,4 5,0
3. Pv-indcx *OJ 2,7 2.6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4
- 7—0,5 1,4
5,6 3,9 4,2 2,5 1,6' 3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
Pv—index
3,7 4,2 3,6 3,7
7. 8. Internränta Kap.värde (r =(; %)
15. Totalavk. s = 50 % 4,6 3,4 3,4
—1,2
8,1 3,5 8,2 5,9
År
45 46 47 48 49
50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64
45— 64 50— 64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55——59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
1 . Totalavk.
7,9 25,2 9,8 4,7 17,6
21,1 !28,0 ——27,0 6,7 43,9
0,0 7,0 4,6 [21,0 45,5
—6,8 — 1,0 [5,2 19,5 4,7
4. Totalavk.
11,9 11.5 [10.0 113,54
2. Kap.vins| 4,4 7,20,2 4,2 —0,7 12 ,2
16,3 22,8 —31,2 0,6 37,8 —5,3 1,4 —0,9 15,4 40,5
—10,3 g—4,9 ; 1,0 15,4 1,2
5. Semivar. 11,3 12,8
8,1 14,3
Aktiens internränta resp. k
Årlig avkastning
Pv-iridex
—0.7 2,7 2,6
25, O
9
1 0 ,0 1 ,3 ,4 5 4 s v
6 9 ,2 ,5 ,6 ,9 ,2 ,2 2 3 9 4 0 1 5 39 4 2 1 3 2 5 3 3,4
9,0 8,6
— —10,0 —4,5 11,1
43,7 14,1 — —16,9 20,8 39,6
9,51 ——6,74 10,8, 47,7 37,0
-—15,7 7,0 34,8 49,0 31,9
1. Totalavk.
Genomsnittlig årlig avkastning
lö. [PV-index 3,7 4,2 3,6 3,7
1 . 8. Internränla Kap.värde (r=6 %)
11,0 9,0
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 10,7 5,8 4,9 14,2 9,1 5,1 10,0 5,1 4,9 18,4 13,1 5,3 9,1 4,5 4,6 18,5 13,1 5,4 4,0 0,1 3,8 19,1 14,7 4,3 14,5 9,1 5,5 18,0 11,5 6,5 11,7 6,4 5,3 18,1 12,9 5,2 12,8 7,8 5,0 2,5 ——1,9 4,4 12,2 7,1 5,2 10,0 5,3 4.8 B. Korrigera! för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. '13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.v1nsl Utd.! s=50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 6,8 2,1 4,7 4,5 10,3 5,4 4,9 5,6 0,9 4,7 3,3 13,7 8,6 5,1 5,4 0,9 4,5 3,1 14,5 9,2 5,2 0,4 —-3,3 3,7 —1,5 15,0 10,8 4,2
10,6 5,3 5,3 8,0 14,0 7,7 6,3 6,1 1,0 5,1 3,5 12,2 7,2 4,9 10,7 5.8 4,9 8,2 0,6 -—3,7 4,3 8,3 3,4 5,0 5,9 6,2 1,6 4,6
;90.3 25,8
16,0 20,4 20,5 11,6
12,4 17,5
4. Fotalavk.
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
| 4. ASEA bundna
2. KapNinst 4.8 4,5 —'13,9 -—9,1 6,1
39,0 9,6
— —2 1,7 14,6 34,2
4,5 _ 41,5 5,4 41.5 25,0
——-—19,1 2,7 29,6 43,9 28,4
5. Semivar.
14,5 16,6 16,5 13,1
apitalvärdc, ej reinvestering
; 144,4 145,8
8. Pv-index —0,7 2,7 2,6 5,1 0,0
3,0 19,3 4,4 —O,5 1 ,4
_.3. ...—..... #MMMCD GthDOS
wmePD HMFWU!
Pv-inliex 3,7 4,2 3,6 3,7
7 . 8. Internränta [Kap.värde (r: 6 %)
15. Totalavk. s=50 % 7,8 11,1 11,8 12.9
10,8 9,7 —1,6 3.9
45—64 50—64 55—64 45—54 56—64
45—64 55—64 56—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54 56—64
45—64 50—64 55——64 60—64
1 . Totalavk.
10,9 15,3 54,5 115,1 —7,1
_] 9 6.1 90,6 5,9
4. Totalavk.
32,6
Kap.»:inst
7,3 11,9 51,5 112,5 —8,7
0,0 4,3 88,5
4,4
Semivar.
24,3
3. Pv-index
»...
CHWUIMEQ pthJ—CAJ ÄMIQNQD GBUIIQG
| 6. ATLAS COPCO Årlig avkastning
1,8 3,1 —3,1 —6,1 26,5
73,1 67,8 11,1
9,2 22,5
25,0 23,0 14,4
3,8 70,0
15,1 11,7 —15,7 28,9 33,7
1. Totalavk.
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-index
3,3
20,8 26,2 21,0 20,6
4. Totalavk.
2. Kap.vinst —2,4 0,0 —7,5 —10,8 21,2
68,8 62,2 7,0 4,1 17,6 20,8 18,0 10,2
0,0 66,2
5. Semivar. 14,5 15,3
Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej reinvestering
7. 8. Inlernränta Kap.värde (r =6 %)
29,7
9. 10. 1 1. Totalavk. Kap.vinst L'td.
15,1 13,4 27,0 24,6 12. 13.
Totalavk. Kap.vinst Utd.
335,3
1,7
2,4
17,9 19,5
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
18,6 23,9 19,2 13,3 25,4 34,0
3.9 18,0
446,11 164,9
9. . Totalavk. Kap.vinsl Utd.
B. Korrigerat för penningvärdeförändring
14.
1,7
15. Totalavk. s =50 ",,
10,3
12.
14,5 19,0 15,1
9,4 21,1 27,2
Totalavk. Kap.vinst Utd.
10. 1 1 14,4 4,2 19,9 4,1 15,5 3,7 10,2 3,1 21,2 4,3 29,1 4,9
—0,5 4,4 13,3 4,6
13. 14. 10,5 4,0 15,1 3,1 11,6 3,5
6,4 3,0 17,0 4,1 22,6 4,6 —2,4 4,3
Pv-iridex ———0,7 2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4 ——0,5 1,4 5,6 3,9 4,2 2,5 1,6
6. Pv-index
3,7 4,2 3,6 3,7
. 8. Inlernränta Kap.värdc (r = 6 %
15. Totalavk. s = 50 % 12,5 17,1 13,3 7,9
7. BAHCO | 8. BECKER Årlig avkastning 1. 2. 3. 1. 2. 3. År Totaluvk. Kap.vinst Pvdndex Totalavk. Kap.vinst Pv—index 45 37,7 32,1 -——O.7 46 11,1 6,5 2,7 47 —7,8 —13,0 2,6 48 8,5 2,5 5,1 49 7,1 1,2 0,0 50 14,2 8,4 3,0 51 7,8 2,2 19,3 52 —2,2 —7,8 4,4 53 8,7 2,5 —0,5 54 34,1 28.0 1.4 55 —10,5 —15,2 5,6 56 —7,0 —12,2 3,9 —4,5 —10,1 3,9 57 16,8 10,9 4,2 12,5 6.3 4,2 58 17,9 12,5 2.5 11,8 5,9 2,5 59 47,6 42,9 1,6 65,0 58,9 1.6 60 9,4 5,6 3,9 —6,9 —10,8 3,9 61 0,5 —3,2 2,2 —19,0 —23,3 2,2 62 31,2 26,9 5,2 8,2 2,4 5,2 63 67.7 64.3 3,2 55,2 49,4 3.2 64 —3,2 —5,7 3,4 30,8 26,9 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv—index Totalavk. Semivar. Pv-index 45—64 13.1 12,0 3,7 50—64 13,7 14,0 4,2 55—64 14,3 16,9 3.6 45—54 11,9 8,5 3,7 56——64 20,1 15,0 3,3 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering 7. 8. . 8. Internränta Kapxärde (r =6 %) 1nternränta Kap.värde (r =6 %) 45—64 10,9 74,5 55—64 9,9 36,2 56—64 17,1 119,3
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 1 1 . 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinsl Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 11,3 5.8 5.5 50—64 11,6 6,1 5,5 55—64 11.4 6.1 5,3 60—64 18,6 15.0 3,6 10,6 5,9 4,8 55—59 12,1 6,4 5,8 50—54 11,9 6,1 5,9 45—49 10,4 4,9 5,5 45—54 11,1 5.5 5,7 56—64 18,0 13,6 4.4 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 %
45—64 7,4 2,1 5,3 4,8 50—64 7.1 1,9 5,2 4,5 55—64 7,6 2,5 5,1 5,0 60—64 14,5 11,0 3,5 12,7 6,8 2,2 4,6 4,5 55—59 8,3 2,7 5,6 5,5 50—54 6,3 0,7 5,6 3,5 45—49 8,3 2,9 5,4 5,6 45—54 7,3 1,8 5,5 4,5 56—64 14,2 9,9 4,3 12,0
45—64 50—6'4 55—64 45—54
45—64 55——64
45 —64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
9. BERGVIK och ALA
1
Totalåvk.
6,7 17,4 4,2 —8,0 14,7 26.7 30.4 —10,7 33,5 56,2 —16,5 4,7 3,7 14,2 27,4
—9,9 —14,4 —7,5 44,8 4,7
4. 'I'otalavk.
11,1 12,5
5,1 17,1
2. Klpxinsl 3,0 13,2 0,3 ——1 1,9 10,3
22,7 26,1 —15,5 28,6 52,4
—19,5 0,9 0,0 10,5 24,1
Semi-var. 13.1 15.1 11,7 13,7
Årlig avkastning
3. Pv-index —0,7 2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4 —0,5 1,4 5,6 3,9 4,2 2,5 1,6
3,9 2,2 5,2 3,2 3.4
G. Pv—index 3,7 4,2 3,6 3,7
Genomsnittlig årligzavkastning
| 10. BILLERUD
1. 2. Totalavk. Kap.vinsl 6,1 2,0 17,8 13,9 6.4 2,9 ——13,2 —16,7 17,1 12,9 49,5 45,8 14,0 10,2 —7,8 —11,6 29,8 25,4 56,0 51,8 7,3 3,8 0,0 —3,3 6,9 3.4 12,6 9,3 39.7 36.6 0.2 —2,0 —23,1 —25,6 —19,2 —22,6 21,3 17,0 7,3 3,5 4. 5. Totalavk. Semivar. 11,4 13,5 13,0 15,1 5,3 12,7 17,6 14,4
Aktiens internränta resp. kapitalvärdeåej reinvestering
7. 8. Internräuta Kap.värde (r =6 %)
9.7 3,2
9. 10. Totalavk. Kap.vinst Utd.
9.4 10,4 3.6 1,6 5,7 25.2 6,6 15,5
12.
Totalavk. Kap.vinst Utd.
5,6 6,0 0,1 —1,9
2,0 18,9 4,6 11,5
5,5 6,5 0,0 —2,1
2,2 20,7 2,6 11,3
13.
1,8 2,2 —3,4 —5,5
—1,3 14,6 0,7 7.4
67,2 —21,0
3. Pv-index ——0.7 2,7 2,6 5,1 0,0
3,0 19,3 4,4 —0,5 1,4 5,6 3,9 4,2 2,5 1,6
3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
6. Pv-index 3,7; 4,2 3,6 3,7
7. 8. lnternränta Kap.värde (r =6 %)
10,3 4,1
Aktiens internrän ta, reinvestering
82,6 —14,5
A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
11. 9. 10. 1 l . Totaluvk. Kap.vinst Utd. 3,9 9,6 6,0 3,6 3,9 10,8 7,3 3,5 3,6 3,9 0,6 3,3 3,7 —4,1 —7,3 3,2 3,5 12,5 9,2 3,4 4,5 26,1 22,0 4,1 4,0 6,2 2,4 3,8 4.2 15.7 11,8 3.9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 14. 15. 12. . 13. 14. Totalavk. s = 50 ".'. Totalavk. Kap.vinst Utd. 3.8 3,7 5,8 2,4 3,5 3,7 4.1 6.4 3,0 3,4 3,5 —1,7 0,3 —2,9 3,2 3,6 -——3,7 —7,4 —10,5 3,1 3,4 0,4 8,7 5,4 3,2 4,3 16,7 19,7 15,8 3,9 3,9 2,6 4,2 0,5 3,7 4,1 9.5 11,7 7,9 3,8
15. Totalavk . s =50 % 4,1 4,7 —1,3 —9.0
7,0 17,8 2,3 9,8
År 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54
55 56 57 58 59
60 6 1 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
1
Totalåvk.
23,7 24,6 —3,5 —13,1 13,8 26,7 9,5 —9,3 12,0 50,2
—18,8 3,5 5,7 7,1 50,0
—6,5 —7,2 4,8 89,7 —27,9
4 . Totalavk.
11,8 12,6 10,1 13,5
') Kap.vinst 18,0 19,8 —8,3 —17,6 8,3
21,6 4,7 —14,7 5,7 44,3 —22,9 —2,1 0,0 1,4 44,4
—10,4 —12,0 —0,7 84,2 —30,9
5. Semivar. 15,7 17,1 18,1 13,0
| 12. BOLIDEN Årlig avkastning
3. 1. Pv-index |iTota1avk.
—0.7 —12,6 2,7 5,7 2,6 —19,0 5,1 6,3 0,0 15,0
3,0 37,9 19,3 40.9 4,4 _93 —0,5 6,8 1,4 49.6
5,6 13,2 3,9 17,5 4,2 —16,5 2,5 9,9 1,6 23,9
3,9 —0,9 2,2 —4,9 5,2 0,0 3,2 56,1 3,4 39,2
Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. Pv-index Totalavk.
3,7! 12,9 4,2 17,5 3,6 13,7 3,7 12,1
2. Kap.vinst —17,3
0,0 —23,8
0,0 8,7
32,2 34,8 —14,2 1,5 44,4
9,1 12,4 -——21,1 4,7 18,9
—5,1 —9,9 —5,5 50,3 35,4
5. Semivar. 14,3 15,2 13,7 15,5
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. (8. nternråntn Kap.värde (r =6 %)
9,8 5,0
9. 10. l 1. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utcl. 8,9 3,8 5,1 10,9 5,7 5,2 9,2 4,1 5,1 15,5 10,4 5,0 5,9 1,0 4,9 12,0 7,1 4,9 4,5 —0,0 4,5 15,4 10,5 4,9 7,4 2,0 5,4 8,6 3,8 4.8 16,2 10,6 5,5 22,9 17.5 5,4 8,0 3,0 5,0 —1,8 —7,3 5,5 12,0 6,7 5,3 9,9 4,4 5.5 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 5.2 0,2 4,9 2,7 7,1 2,1 5,0 4,9 —0,0 4,9 2.4 10,9 6,1 4,8 2,3 —2,5 4,8 —0,1 8,1 3,4 4,7 0,9 —3.5 4,3 —1,3 11,4 6,7 4,8 3,7 —1,5 5,2 1,1 4,9 0,2 4,7
10,3 5,1 5,3 7,7 16,7 11,6 5,1 6,0 1,0 5,0 3,5 —3,6 -—9,0 5,4 8,1 3,0 5,1 5,6 6,1 0,8 5.3
43.3| -—6,9
9,4 11,1
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
59,0 45,5
Pv—iddex
—0,7 2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4 —0,5 1,4
Pv-index 3,7 4,2 3,6 3,7
I. 8. Internränta Kapxärde (r =(; %)
15. Totalavk. s = 50 % 4,6 8.5 5.8 9,0
2,6 14,1 —6,3 3,4
45—64 50—64 55—64 45—54 48—64
45—64 55—64 48—64
45—64 50 64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54 48—64
45—64 50—64 55—64 '60—64 55—59 50—54 45—49 45—54 48—64
13. BORÅS WÄFVERI | 14. BOXHOLM
Årlig avkastning
1. 2. Totatavk. Kapwinst
17,6 13,4 8,8 5,1 —0,4 —3,9 —0,9 —4,6 —5.7 —9,6 21.9 17,6 65.8 61,0 —6,7 —10,9 29,1 24,4 13,6 '.),8 3,7 0,0 5,1 1,1 19,8 15,8 8,3 4,9 31,2 27,9 22,9 20.0 —9.7 —12,1 9,7 6,9 0,7 —2.2 0,9 —2.1
Genomsnittlig årlig avkastning
1. 2. . Totalavk. Kap.vinst Pv-index 1,3 —3,3 5,1 11,7 6,9 0,0 16,1 11,6 3,0 8,1 2,9 19.3 —20,8 —25,8 4.4 12,1 6,1 —0,5 22,6 16,9 1,4 —12,2 —17,1 5,6 -——5,9 —11,8 3,9 15,6 8,9 4,2 10,2 4,1 2,5 43,1 37,3 1,6 7,9 3,6 3,9 —11,0 —15,2 2,2 31,1 25,0 5,2 15,4 10,6 3,2 ——0,7 —5,1 3,4 4. 5. . Totalavk. Semivar. Pv-index 8,8 12,0 4,2 9,3 11,6 3,6 8,5 11,2 4,0
4. 5. Totalavk. Semivar. 11,8 9,7 14,4 10,9 9,2 7,8 14,3 12,1
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värd9 (r =6 %)
6,8
9. 10. Totalavk. Kap.vinst
7,5 2,2 8,1 2,7 7,6 2,9 8,5 2,6 6,4 1,1 7.4 2.1 12. 13.
Totalavk. Kapxinst
3,2 —1,9 4,3 —0,8 3,9 —0,7 4,8 —0,9 1,1 —4,0
11,3 9,7
10,8 98.9 8,9 26,3
Aktiens internränta. reinvestering
A. Ej korrigerat för p 1 ]. Utd. 5,3 5,3 4,7
5,9 5,4
5,3
enningvärdeförändri ng
B. Korrigerat för penningvärdeförändring 14. 15. Totalavk. Utd. s =50 %
5,1 0,7 5,1 1,8 4,6 1,6 .",7 2,0 5,1 —1,5 5,1 0,8
9. 10. 1 1. Totalavk. Kap.vinst Utd. 10,6 7,0 3,6 13,1 9,5 3,6 8,7 5,4 3,2
4,3 1,5 2,8 13,2 9,5 3,7 22,5 18,2 4.4 3,5 —0,2 3,8 12,6 8,6 4,1
12. 13. 14. Totalavk. Kap.vinst Utd. 6,8 3,3 3,5
8.6 5.2 3.4 4,9 1,8 3,1 0,7 —2,0 2,7
Pv-iridex
—0,7 2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4 —0,5 1,4
5.6 3.9 4.2 2.5 1,6
3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
6. I'v-index
7. 8. Internränta Kapxärde (r =6 %)
Totatiåvk. s = 50 % 5,1 6,9 3,4 —-0,6
45
45—64 50—64 5.5—64 45—54 51—64
45—64 55—64 51——64
45—64 50—64 55 —64 60—64 55—59 430—54 45—49 45—54 517 —64
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50 54 45—49 45—54 51—64
| 12. CELLULOSA
Årlig avkastning
1. 2. 3. l. 2. 3. 'l'olalavk. Kap.vinst Pv—index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 7,9 4,1 ——0-,7 8.5 4,8 2,7 —9,8 —13,3 276 —6,7 —10,7 5,1 10.1 5.6 0,0 21,2 17,0 3,0 —ö,7 —9,4 19,3 59,7 54,7 19,3 —17,7 —21,7 4,4 —5,2 —8,9 4,4 10,6 5,5 —O,5 39,4 35,3 —0,5 31,9 27,0 1,4 74,8 70,4 1,4 —5,7 —9,5 5,6 1,5 —1,5 5.6 —— 44.2 —18.4 3.9 6.2 2.6 3.9 0,6 —4,5 4,2 10,1 6,6 4,2 21,6 16,2 2,5 23,2 19.9 2.5 43,6 39,0 1,6 64,8 62.1 1,5 , 'f10,5 —14,2 3,9 —0,5 ——2,7 3,9 —7,8 —12,2 2,2 —-16,9 —19,2 2,2 11,7 6,7 5,2 ——15.3 —18,6 5,2 42,2 37,5 3,2 34,3 30,3 3,2 12,1 8,0 3,4 15,8 12,7 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning . 5. 6. 4. 5. (>. 'I'ulalavk. Semivar. Pv—index Totalavk. Semivar. Pv-index 7,2 11,4 3,7 8,9 13.1 4.2 9,4 13,1 3,6 12,3 14,7 3,6 5,0 10,5 3,7 20.8 18.8 4.3
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
1 . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
7. 8. Internränla Kap.värde (r =6 %)
5,0 —13,4 6.7 5,9 10,1 40.2 18.9 282.1 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. "[*otaluvk. Kap.vins| Uld. Totalavk. Kap.vinst Utd. 5.8 1,5 4,3 7,3 2,8 4.5 7.6 3,1 4,5 10.1 7.0 3.1 8.0 3,6 4,4 1.7 —1,2 2.9 7.3 2,6 4,7 19,2 15,9 3,3 6.5 2,2 4,4 1,6 —2.2 3,9 4.1 —0,1 4,1 17,6 14,2 3,4 B. Korrigera! för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. 'l'utalavk. Kap.vinsl L'ld. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 2,2 —2,0 4,2 0,1 3,0 —1,3 4,3 0.9 3,9 —0,4 4,4 1,8 6,3 3,3 3,0 4,8 4,3 0,0 4,3 2,2 —1,8 —4,6 2.8 —3.2 3,6 —0,9 4,5 1,4 15,2 11,9 3,2 13,5 12 —3,0 4.1 —0,9 —0.3 —4,1 3,8 —2,2 0,4 —3,5 4,0 —1,5 12,8 9,5 3.3 11.2
År
45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58
60 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54 60—64
45—64 55—64 60—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—-64 50—64 55—64 60—64
1. 2. Totalavk. Kap.vinst —l,2 —4,8 —7,2 —10,9 8,7 4,3 34,0 29,2 28,5 ' 24,7 ' . 5. Totalavk. Semivar. 12,6 12,0
18. CUSTOS stam Årlig avkastning
. 1. 2. Pv-index Totalavk. Kap.vins| —2,5 —6,3 24,8 20,8 2,4 —1,8 —3,2 —7,4 11,8 7,3 19,1 14,9 20,5 16,2 —4,2 —8,4 21,3 16,8 26,1 21,7 13,8 10,3 —13,0 —16,6 28,6 23,8 63,1 58,8 49,3 46,3 3,9 0,0 —2.5 2,2 ———12,3 —-16,9 5,2 1,6 ———1,6 3,2 47,3 43,2 3,4 5,1 2,0 Genomsnittlig årlig avkastning . 4. '. Pv—indcx Totalavk. Semivar. 15,0 13,0 17.8 14,8 18,4 17,4 11,6 9,2 3,6
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
1. 8. Internränta Kapxärde (r =6 %)
10,5 _ 21,5
:i. Pv-index
6. Pv-indcx 3,7 4,2 3,6
3,7
7. 8. [Internränta Kap.värde (r =6 %)
12.6 155,7 15,7 117,9
Aktiens internränta, reinvestering
A. Ej korrigerat för p
9. 10. 11. Totalavk. Kapxinsl Utd.
11,4 7,4 4,1
enningvärdeförändring
B. Korrigerat för penningvärdeförändring
12. 13. 14. Totalavk. l(ap.vinst Utd.
7,6 3,7 3,9
15.
Totalavk. s = 50 %
9. 10. Totalavk. Kap.vinsl 13,3 9,3 15,0 11,8 15,7 11,9 6,7 3,1 25,4 21,5 16,0 11,7 6,2 2,0 11,0 6,8 12. 13. Totalavk. Kap.vinst 9,4 5,5 11.2 7,4 11.7 8,1 3,0 —0,4 21,1 17,3 10,2 6,1 4,2 0,1 7,1 3,0
11. Utd.
4,0 3,9 3,7 3,6
15. Totalavk- s =50 %
45——64 50——64 55—64 45—54
45—64 55 64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—-54
19. DROTT
()
1. .. Totalavk. Kap.vinst 18,4 14,3 3,6 0,0 10,7 7,1 —5,0 —8.3 21,8 18,2 1,5 —1.5 0,6 —3,1 —1,0 —4,8 0,7 —3,4 10,5 6,3 5,0 1,0 2,0 —2,0 4,7 0,7 15,2 10,6 21,6 17,4 18,6 14,8 —12,7 ——16,7 62,4 56,8 46,9 42,9 60,4 57,1 'l'otalåvk. Semi-var. 14,3 11,1 15,8 12,5 22.4 16,1 6,2 5,4
Pv-iridex
—0,7 2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4 —0,5 1,4 5,6 3,9 4,2 2,5 1,6 3,9 2,2 5,2 3,2 3.4
| 20. ELECTROLUX ser. A Årlig avkastning
Tolalåvk.
10,4 2,9 9,7 8.2 17,9 32,6 13,0 —21.4 16,9 67,3
1,7 —20,9 —2,5 40,6 25,9
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-iridex
3,7 4,2 3,6 3,7
4. Totalavk. 13.9 15,3 12,1 15,8
') Kap.vinst 5,4
0. Semivar. 14,2 17,0 15,0 13,6
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
I. 8. Internränta Kapxärde (r :e %)
11.4 127,1 11,4 104,3 18,7 182,4 9,0 26,6 Aktiens internränta, reinvestering LA. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. 'l'otalavk. Kap.vinsl Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 12,7' 8,8 4,0 11,8 6,5 5,3 13,9 9,8 4,1 12,5 7,3 5,2 20,1 15,9 4,2 9,8 4,8 5,0 31,7 27,5 4,2 6,8 2,1 4,7 9,4 5,3 4,1 12,9 7,6 5,3 2,4 —1,4 3,8 18,2 12,5 5,7 9,5 5,8 3,6 9,7 4,0 5,7 5,9 2,1 3,7 13,9 8,1 5.7 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinsl Utd s =50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 8,8 5,0 3,8 6.9 7,9 2,8 5,2 9,3 5,4 3,9 7,4 8,0 3,0 5,0 15,9 11,9 4,1 13,9 6,0 1,2 4,8 27,2 23,1 4,1 25,1 3,1 —1,4 4,5 5,7 1,7 4,0 3,7 9,0 3.1 5,1 —2,8 —6,4 3,6 —4,6 12,2 [6,8 5,4 7,4 3,8 3,6 5,6 7,7 2,0 5,6 2,2 —1,4 3,6 0,4 9,9 4,4 5,5
3. Pv-index
6. Pv-index 3,7 4,2 3,6 3,7
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 % 5,4 5,5 3,6 0.8
6,4 9,5 4,8 7,2
45—64 50—64 55—64 45—54 60—64
45—64 55—64 60—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
Årlig avkastning
3. Pv-index
3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
Pv-iridex
3,6
15. Totalavk. s =50 %
2,8
1. . 3. 1. 2. Tolalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst 10,4 5,4 —0,7 3,5 —1,3 2,7 9.7 3,2 2,6 7,5 1,3 5,1 17,9 11,7 0.0 32.6 27,1 3.0 13.0 7,8 19,3 —21,4 —26,2 4,4 16,9 10,4 —0,5 72.3 66.3 1,4 —11,6 —16,1 5.6 3,2 —2,1 3,9 2,5 —2,9 4.2 18,3 12,7 2.5 60,6 55,6 1.5 0.0 —3.8 3,9 —9,5 —9,5 —20.1 —24,1 2,2 1,1 —2,6 —4,8 —10,1 5,2 1,2 —2,9 36,9 31,0 3,2 32,1 27,3 30,3 25,0 3,4 20,5 16,7 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. . 4. . Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. 13,9 14,5 3.7 15.2 17,4 4.2 11,5 15,2 3,6 16,2 13,9 3,7 9,1 10,9 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering 7. 8. 7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) 11.3 1009 8,3 20,2 7,2 5,2 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 1 1 . 9. 10. 1 1. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinsl Utd. 11,7 6,3 5,4 12,3 7,1 5,2 9,2 4,2 5,0 6,3 1,5 4,8 8,0 4,9 3,2 12,2 6,9 5.2 18.9 13.2 5.7 9,7 4.0 5.7 14,2 8,5 5.7 B. Korrigera! för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinsl Utd. s =50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 7,8 2,6 5,2 5,2 7,9 2,8 5.0 5,3 5,4 0,6 4,8 3,0 2,6 —2,0 4,6 0,3 4,3 1,3 3,0 8,3 3,3 5,1 5,8 12,9 7,5 5,4 10,2 7,6 2,0 5,6 4,8 10,2 4,7 5,5 7.5
___—___.-- ___—L.. ___ _. __.___. ___—___ _. _
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
1. Totalavk.
—0,7 15,9 3,0 6,9 6,9
10,8 14,8 —15,1 7,8 33,9
19,6 44,7 5,2 4,7 48,3
4
Totalåvk.
12,4 14,4 16,4
8,4
9 Kap.-siinst —7,1 9,0 —3,7 0,0 0,0
3,8 8,1 —2 1,2 0,0 26.1
5. Semivar. 10,0 11,8 12,2
8,6
Årlig avkastning
3. Pv—index —0,7 2,7 2,6 5,1 0,0
3,0 19,3 4,4 —0.5 1,4 5,6 3,9 4,2 2,5 1,6
3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
1 . Totalavk.
9,4 19,3 —8,4 —2,1 12,6 20,0 31,6 —6,9 14,9 29,9
18,0 37,5 6.3 —0,5 55,7
6,4 —14,4 —12,4
7,0 7,6
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-iridex 3,7 4,2 3,6 3,7
4. Totalavk.
11,6 13,4 11,1 12,0
2. Kap.vinsl 5,1 14,5 —12,7 —6.9 7,4
15,2 27.4 —11.9 9,2 24,7
12.5 31,9 2,1 —4.6 51,4 3,6 —17,5 —16,5 2,1 2,8
5. Semivar. 1 1,3 12,6 12.5 10.4
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %
10,3 68,3 10,6 86,9 16,1 101,9 10,6 40.9 Aktiens internränta. reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. 'l'olalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 11,3 5,3 6,0 10.3 5.7 4,6 13,1 7,4 5,7 11,9 7,3 4,6 15,0 10,0 5,0 9,4 5,1 4,3 7,4 3,2 4,2 —1,7 —5,6 4.0 23,1 17,3 5,8 21,7 16,9 4,8 9,3 2,2 7,1 17,0 12,0 5,0 6,3 —0,5 6,8 5,7 1,0 4.7 7,8 0,8 6.9 11.2 6.3 4.9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 7,5 1,7 5,8 4,6 6,5 2,1 4,4 8,6 3,1 5,5 5,8 7.4 3.1 4.4
11.1 6.2 4,8 8,7 5,6 1,4 4,2 3,8 —0,3 4,1 1,7 —5,0 -—8.9 3,8 18,9 13,3 5,6 16,1 17,5 12,9 4,6 3,8 —2,9 6,7 0,4 11,1 6,3 4,8 4,3 —2,4 6,6 0,9 3.7 —0.9 4,6 4,0 —2,7 6,7 0,7 7,3 2,7 4,7
3. Pv-index —0,7 2,7 2,6 5,1 0,0
3,0 19,3 4,4 —0,5 1,4
5.6 3,9 4,2 2,5 1,6 3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
(i. Pv-index 3,7 4,2 3,6 3,7
. 8. Internräma Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 %
4,3
År
45 46 47 48 49
50 51 52 53 54 55 56 57 58 59
60
62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—-64 55—64 60—64
55—59 511—54 45—49 45—54
| 26. FANNYUDDE
Årlig avkastning
1. 2. 3. 1. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv-indcx Totalavk. Kap.vinst I'v-indcx 9.4 5,1 —-—0,7 9,1 4,5 —0,7 18.6 13,8 2,7 13,0 8,7 2,7 —8,5 —12,7 2,6 ——12,0 —16,0 2,6 ——1,4 —6,3 5,1 —2,4 —7,1 5,1 12,6 7,4 0,0 13,8 8,7 0,0 20,0 15,2 3,0 8,5 3.8 3,0 31,6 27,4 19,3 —5,5 —10,0 19,3 —6.9 —11,9 4,4 ——11,6 —16,7 4,4 14,9 9,2 ——0,5 4,2 —1,8 ——0,5 29.9 24,7 1,4 26,5 20,4 1,4 18,0 12,5 5,6 -—7,7 —12,8 .),6 37,5 31,9 3,9 —7,6 —13.5 3,9 5,8 1,6 4,2 21,1 14,3 4,2 0,0 —4,1 2,5 19,0 13,1 2,5 55,7 51,4 1,6 64,2 57,9 1,6 6,4 3,6 3,9 —-7,7 ———1 1,7 3,9 ——l4,4 —17,5 2,2 12,1 7,5 2,2 —12,4 -—16,5 5,2 2,6 ——1,6 5,2 8,5 3,5 3,2 59,4 54,5 3,2 5.1 1,4 3,4 17,3 13,8 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. . 6. 4. 5. 5. Totalavk. Semivar. Pv-index 'l'otalavk. Semivar. I'v-index 11,6 11,2 3,7 10,8 11,7 3,7 13,4 12,6 4,2 13,0 13,2 4,2 11,1 12,5 3,6 17,3 15,3 3,6 12,0 10,4 3,7 4,4 8,6 3,7 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering 7. 8. 7. 8. ! LInternränta Kap.värde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =ö %) 10,6 86,9 7,6 24,7 10,6 40,9 13,7 84,4 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 10,3 5,7 4,6 9,2 4,1 5,0 11,9 7,3 4,6 11,0 5,8 5,2 9,4 5,1 4,3 14,9 9,7 5,2 —1.7 —5,6 3,9 14,7 10,5 4,2 21,7 16,9 4,8 15,1 9,0 6,1 17,0 12,0 5,0 3,6 ———1,7 5,3 5,7 1,0 4,7 3,8 —0,7 4,6 11,2 6,3 4,9 3,7 —1,2 4,9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 6,5 2,1 4,4 4,3 5,4 0,5 4,9] 3,0 7,4 3,1 4,4 5,2 6,6 1,6 5,0 4,1 5,6 1,4 4,2 3,5 10,9 6,0 5,0 8,4 —5,1 —8,9 3,8 ——7,0 10,8 6,7 4,1 8,7 17,5 12,9 4,6 15,2 11,1 5,3 5,9 8,2 11,1 6,3 4,8 8,7 —1,6 ——6,6 5,0 —4,1 3,7 ——0,9 4,6 1,4 1,9 ——2,6 4,5 —0,4 7,4 2,7 4,7 5,0 0,1 —4,6 4,8 —2,2
År
45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45 54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
| 2& FORD
Årlig avkastning
1. . . . 2. Totalavk. Kapa/inst Pv—index Tota1avk. Kap.vinst 11,8 7,0 —0,7 28,6 28,6 —19,5 —23,0 2,7 5,6 5.6 ——16,8 —21,3 2,6 —24,7 —31,6 —11,2 ——18,9 5,1 —9.2 —15,4 15,0 10,0 0,0 10,9 4,5 —13,6 —18,2 3,0 43,5 38,3 16,7 11,1 19,3 19,7 13,1 5,0 0,0 4,4 —2,6 —8,4 13,3 6,7 —0,5 37,3 30,3 28,1 21,9 1,4 73,5 67,6 2,6 —2,6 0,6 —7,4 —11.3 15,8 7,9 3,9 ——26,2 —30,5 4,9 -—2,4 4,2 8,4 2,1 12,5 5,0 2,5 33,3 2677 23,8 16,7 1,6 41,3 35,6 —6,1 —12,2 3,9 ———9,3 —13,4 11,6 4,7 2,2 ——2,1 —6,9 3.9 2,2 5,2 20,4 14,8 80,4 73,9 3,2 66,8 61,3 57,5 53,8 3,4 42,8 39,0 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. 12,0 13,7 3,7 17,5 18,9 17,4 12,5 4,2 22,6 20,3 21,2 13,8 3,6 16,8 19,8 2,9 12,3 3,7 18,3 19,0
I
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
. 8. Internränta Kupxärde (r =6 %)
6,9 16,9
9. Tulalavk. 9,9 15,5 18,9 26,5
11,6 9,0 ——5,2 1,6
19
Totalavk.
6,1 10,9 14,8 22,2
7,8 3,5 —7,0 ——1,9
14,1 12,2 142,6 130,3 11,6 58,1 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 10. 11. 9. 10. 1 1.
Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinsl Utd. 3,9 6,0 14,3 9,2 5,2 9,2 6,3 19,3 13,9 5,5 12,2 6,7 13,5 8,4 5,1 20,2 6,5 20,6 15,7 4,9 4,7 7,0 6,9 1,6 5,3 3,4 5,6 31,9 25,6 6,2 —10,4 5,1 0,6 —3,9 4,4 3,7 5,3 15,2 9,1 5,3 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Kap.vinst Utd. s = 50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 0,3 5,8 3,2 10,4 5,4 5,0 4,0 6,0 7,9 14,6 9,3 5,2 8,3 6,5 11,5 9,6 4,7 4,9 16,1 6,1 19,1 16,4 11,7 4,7 1,1 6,7 4,4 3,2 ———1,9 5,1 -—1,8 5,3 0,8 25,2 19,3 5,9 —12,0 5,0 —9,5 —1,3 —5,7 4,3 —7,1 5,2 —4,5 11,2 6,1 5,1
3. Pv-index
[GMO ...... OD—lxl
OU' .. O'—
.
... ”O?PW hour—wo
!
..
.
.... ...nu—ce ÅMIQNCD GSMMCDG':
www-m_s: _lom—ww
6. Pv-index 3,7 4,2 3,6 3,7
7. 8. Intemränta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 % 7,9 12,0
7,2 14,1
0,6 22,3 —3,5 8,6
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45——49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
| 30. GRÄNGESBERG
29. FÖREN. SUPERFOSFAT Årlig avkastning 1. 2. 3. 1. Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. 6,3 1,6 —0,7 —3,8 0,8 —3,8 2,7 39,5 7,2 2,4 2,6 15,6 4,7 0,0 5,1 8,2 3,1 —1,6 0,0 8,9 4.0 —0,8 3,0 34,0 12,0 7,2 19,3 40,2 —17,9 —22,4 4,4 1.3 26,0 20,2 —0,5 12,7 24,8 20,0 1,4 24,8 7,3 2,0 5.6 7.0 3,5 —8,7 3,9 4,0 1,0 —4,8 4,2 —1,3 14,0 8,0 2,5 2.5 25,9 20,4 1,6 44,2 32,9 27,4 3,9 —4,7 -—2,9 —7,2 2,2 16.0 ——4,7 —9,4 5,2 —17,5 22,4 17,2 3,2 21,1 26,5 22,1 3,4 50,9 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. 9,5 9,0 3,7 15,2 11,2 11,0 4,2 15,7 11,9 9,8 3,6 12,2 7,1 8,8 3,7 18,2 Aktiens internränta ras,). k '. 8. Interriränta Kap.värde (r =6 %) 7,8 26,9 14,0 10,4 41,1 9,9
9.
'l'olalavk. Kap.vinst Utd.
8,7 10,2 1 1,1 13, 8
8,5 8,5 4,4 6,4
12.
Totalavk. Kapxinst Utd.
5,0 5,8 7,3 9,8 4,7 3,0 2,4 2,7
Aktiens internränta, reinvestering
2. Kap.vinst —8,5 34,4 11,1 4,1 5,0
30, 2 35, 9 —2,4 8, 6 20, 6
3,5 0,0 —5,4 —1,8 39,9
—7,8 12,6 ——20,8 16,8 46,8
0. Semivar. 12,0 13,1 13,1 10,4
apitalvärde, ej reinvestering
209,2 37,2
A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
10. 11. 9.10. 1 1 . T.otalavk Kap. vinst Utd. 3,7 5,0 13,8 9,7 4,1 5,1 5,1 14,1 10,2 3,9 5,9 5,2 10,5 6,6 3,8 8,1 4,8 10,7 7,1 3.6 2.9 5,6 10,2 6,1 4,1 3,5 4,9 21,8 17,7 4,0 —0,3 4,7 12,9 8,3 4,5 1,6 4,8 17,2 12,9 4,3 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 0,1 4,8 2,5 9,9 5,9 3,9 0,9 4,9 3,4 9,6 5,8 3,8 2,2 5,0 4,7 6,7 2, 9 3.7 5,2 4,7 7,5 6,9 34 3,5 7—0,7 5,4 2,0 6,4 2, 5 3,9 —1,7 4,7 0,7 15,6 11, 8 3 8 —2,2 4,6 0,1 10,7 6, 3 4 4 —-1,9 4,6 0,4 13,2 9,0 4,1
3. Pv-index —0,7
2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19, 3 4, 4
Pv-iridex
3,7 4,2 3,6 3,7
7. 8. Internränta Kap.värdc (r =6 %)
15.
Totalavk .
s = 50 % 7,9 7,7 4,8 5,2 4,4
31. GUNNEBO pref ] 32. GUNNEBO stam Årlig avkastning 1. 2. 3. l. 2. 3. År Tulalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kapwinst liv—index 45 22.4 17.6 —0.7 46 14,0 10,0 2,7 47 —19,1 ——22,7 2,6 48 —7,1 —1 1,8 5,1 49 8.7 3.3 0,0 50 14,8 9.7 3,0 51 75,1 69,3 19,3 52 0,0 —5,0 4,4 —31,0 —35,7 4,4 53 8,3 3,1 —0,5 —13,3 —18,5 —0.5 54 6,1 1,0 1,4 33,6 27,3 1,4 55 —6,0 —11,0 5,6 1,8 —3,2 5,6 56 —4,5 —10,1 3.9 —10,6 —15,9 3,9 57 3,8 —2.5 4,2 7,4 1,1 4,2 58 20,5 14,1 2,5 12,5 6,3 2,5 59 1,1 —4,5 1,6 43,1 37,3 1,6 60 0,0 —5,9 3,9 4,3 0,0 3,9 61 3,8 —2.,5 2,2 —6,4 —10,7 2,2 62 21,8 15,4 5,2 3,2 —1,6 5,2 63 —1,1 —6,7 3,2 35,8 30,9 3,2 64 —6,0 —11,9 3,4 4,4 0,1 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. 6. Tntalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-in lex 45—64 9.7 14.7 3.7 50—64 11.7 15.9 4.2 55—64 3.3 5,5 3,6 9,5 9,5 3,6 45—54 9,8 19,2 3,7 52— "64 3,7 5,1 3,2 Aktiens inlärnränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering _. 8. 7. 8. Inlerririinlu Kapxärde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) 45—64 7,1 13,5 55—64 2,7 —21,9 7,8 14,8 52—64 3.3 —2l,8
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. 10. 11. 'l'olalavk. Kap .vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 " 7,3 2,2 5,1 50—64 8,9 3,6 5,3 55—64 2,9 ——3,0 5,9 8,4 3,3 5,2 60—64 3,3 —2,7 6,0 7,4 2,8 4,5 55—59 2,6 —3,2 5,8 9,5 3,7 5,8 50—54 10.0 4.4 5.6 45—49 2,7 —1,8 4,5 45—54 6.2 1,2 5,0 52—64 3.3 —2,4 5,7 B. Korrigemt för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kup.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 45—64 3.6 —1,3 4,9 1,2 50—64 4,6 —0,5 5,1 2,1 55—64 —0.6 —6,3 5,7 —3,5 4,7 —0,3 5,0 2,2 60—64 ——0.3 —6,1 5,8 —3,2 3,7 —0,7 4,4 1,5 55—59 —l,0 ————6,5 5,6 —3,7 5,7 0,1 5,6 2,9 50—54 4.4 —0,9 5,3 1,8 45—49 0,7 —3,7 4,4 —1,5 45—54 2,6 —2,3 4,9 0,1
År.
45 46 47 48 49 50 51 52 53 54
55 56 57 58 59
60 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49
33. GÖTAVERKEN
1. Totalavk.
14,9 7,9 4,0 —28,5 5,9
28,1 43,5 —17,6 15,4 61,8
19,4 46.8 4,6 —1,1 29,8
—1,2 21,7 —14,0 47,1 —22,6
4. Totalavk.
13,3 17,4 13,1 13,5
2. Kap.vinst 12,1 3,7 0.0 —32.5 0,0 22,2 37,0 —23,5 7,7 54,3
13,9 41,9 0,0 —5,7 25,0
—6,1 16,5 —19,4 40,4 —27 ,4
5. Semivar. 16,9 18,3 16,6 18,0
Aktiens internränta resp. k
34. HOLMEN ser. A Årlig avkastning
3. 1. Pv-index Totalavk.
—0,7 8,2 2,7 11,5 2,6 9,0 5,1 —2,7 0,0 12.2
3,0 34,1 19,3 48,2 4,4 —36,5 —0,5 54,8 1,4 14.5
5,6 15,0 3,9 —14,7 4,2 5,7 2,5 17,5 1,6 65,6
3,9 8,3 2,2 —11,0 5,2 0,0 3,2 5,4 3,4 9,4
Genomsnittlig årlig avkastning . 4. Pv-index Totalavk.
3,7 12,7 4,2 14,4 3,6 10,1 3,7 15.3
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
10,5 12,0
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 10,7 5,4 5,3 10,4 6,3 4.1 14,7 9,0 5,7 11,3 7,3 4,0 10,7 5,5 5,2 8,4 4,5 3,9 3,3 —2,1 5,4 2,1 —1,5 3,7 18,7 13,8 4,9 15,1 10.8 4.2 23,1 16,3 6,8 17,4 13,3 4,1 —0,5 —4,7 4,2 7,5 3,1 4,4 10,7 5,3 5,4 12,4 8,1 4,3 B. Korrigerat för penningvärdcförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50% Totalavk. Kapyinst Utd. 6,9 1,8 5,1 4,3 6,6 2,6 4,0 10,2 4,7 5,5 7,4 6,9 3,1 3,8 6,9 1,9 5,0 4,4 4,7 0,9 3,8 —0,2 —5,5 5,2 —2,8 —1,4 —4,9 3,5 14,6 9,8 4,7 12,2 11,1 7,0 4,1 16,9 10,4 6,5 13,7 11,5 7,6 3,9 —2,3 —-6,5 4,2 —4,4 5,5 1,1 4,3 6,8 1,6 5,2 4,2 8,5 4,3 4,1
84,9 56,2
10,5 8,4
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
2. Kap.vinst 3,8 7,3 4,5 —7,0 7,6
29,7 44,1 —39,6 49,7 10,6
11,5 —18.3 1,3 12,5 61,1 5.2 —13.9 —4,0 1,2 5,3
5. Semivar. 15,0 18,0 11,6 18,6
apitalvärde, ej reinvestering
88,0 21,7
3. Pv-index —0,7
2,7 2,6 5,1 0,0 3,0 19,3 4,4 —O,5 1,4
5,6 3,9 4,2 2,5 1,6
3,9 2,2 5,2 3,2 3,4
6. Pv-index 3,7 4,2 3,6 3,7
. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s = 50 % 4,6 5,0 2,8
—3.2
9,1 9,6 3,3 6,4
35. HOLMEN ser. B | 36. HUFVUDSTADEN
Årligzavkastning 1. 2. 3. 1. 2. . År 'l'otalavk. Kap.vinsl Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 45 8,2 3,8 —0,7 —5,3 —8,8 -—0.7 46 11,5 7,3 2,7 26,5 22,6 2,7 47 7,9 3.4 2,6 —17,9 —21,1 2,6 48 —1,6 —6,0 5,1 4,0 0,0 5,1 49 12,2 7,6 0,0 15,3 11,3 0,0 50 34,1 29,7 3.0 8.4 4,8 3,0 51 48,2 44,1 19,3 3,4 0,0 19,3 52 —36,5 —39,6 4,4 —8,0 —11,4 4,4 53 42,7 37,6 —0,5 3,9 0,0 —0,5 54 19,9 15,7 1,4 14,2 9,7 1,4 55 7,6 4,0 5,6 —1,8 —5,9 5,6 56 —10,6 —14,6 3,9 10,6 6,3 3,9 57 —0,7 —5,4 4,2 3,4 —0,7 4.2 58 34,3 28,6 2,5 28,9 23,7 2.5 59 60,0 55,6 1,6 42,5 38,3 1.6 60 8,9 5,7 3,9 —1,7 —4,8 3,9 61 —8,3 —11,3 2,2 3,6 0,0 2,2 62 —7,4 —11,4 5,2 37,7 34,1 5.2 63 2,6 —1,9 3,2 55,6 52,5 3.2 64 6,6 2,0 3,4 41,1 38,9 3,4 GenomsnittligIårlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semival'. Pv-index 45—64 12,0 14,8 3,7 13,2 11,1 3,7 50—64 13,4 17.7 4,2 16,1 11,8 4,2 55—64 9,3 11,3 3,6 22,0 14,7 3,6 45—54 14,7 18,2 3,7 4,4 9,1 3,7 Aktiens internräntafresp. kapitalvärde, ej reinvestering ". 8. 1 7. 8. Intern/ränta Kap.värde (r =6 %) lntemränta Kap.värde (r =6 %) 45—64 10.0 73.9 10.2 90,9 55—64 7.7 14.5 19,3 194,8 Aktienslinternränta. reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 9,8 5,5 4,3 11,7 7,9 3,8 50—64 10.5 6.3 4.2 14.7 10,8 3,8 55—64 7.6 3,4 4,2 20,3 16,5 3,8 60—64 0.2 —3,6 3,9 25,2 22,0 3,2 55—59 15,5 10,9 4,5 15,6 11,2 4,4 50—54 16,6 12,4 4,2 4,1 0,4 3,8 45—49 7,5 3,1 4,4 3,4 —0,4 3,7 45—54 12,0 7,7 4,3 3,7 0,0 3,7 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s = 50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 45—64 6,0 1,9 4,1 3,9 7,9 4,2 3,7 6,0 50—64 6,1 2,1 4,0 4,1 10,1 6,4 3,7 8,3 55—64 3,9 —0,2 4,1 1,9 16,2 12,5 3,7 14,3 60—64 —3.2 —7,0 3,7 —5,1 20,9 17,8 3,1 19,4 55—59 11,5 7,1 4,4 9,3 11,6 7,4 4,3 9,5 50—54 10,7 6,8 4,0 8,8 —1,1 -—4,7 3,6 —2,9 45—49 5,5 1,1 4, 3,3 1,4 —2,2 3, ——0,4 45—54 8,1 3,9 4,2 6,0 0,1 —3,5 3,6 —1,7
45—64 50—64 55—64 45—54 52—64
45—64 55—64 52—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45 54 52—64
45—64 50—64 55—64 60—64
Årlig avkastning
| 38. HÖGANÄS pref
1 . 2. 3. 1. 2. Totalavk. Kapxinst Pv—index Totalavk. Kap.vinst 20.0 15,3 —0,7 3,1 —1,0 2.7 —18,6 —22,7 2.6 —5.3 —10,7 5,1 25,4 19,4 0,0 13,7 8,7 3,0 34.5 28,4 19.3 —29,8 —34,5 4,4 3,9 —1,0 6,5 0,0 -—().5 8.9 4.0 71,3 63.6 1.4 4,8 0,0 —14,0 —18,7 5.6 —8,6 ——13.3 —4.1 —9,8 3.9 —-—3.3 ——8.8 10.9 4.5 4.2 8.4 2.4 6.1 0,0 2,5 9.4 3.5 51,3 45,2 1.6 3.4 ——2,3 —9.6 —13,8 3,9 2,3 —3.5 —9,0 13,9 2.2 —2.4 —8,4 2.4 3.3 5,2 25.0 18.4 23.5 17.6 3.2 —1.1 —6.7 10,0 5.0 3,4 —6,0 —11,9 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. ('. 4. . Totalavk. Scmivar. Pv-iiutex Totalavk. Semivar. 9,4 14,7 3,7 10,9 15,7 4,2 6,8 11,0 3,6 2,7 5,6 12,1 18,6 3.7 3.4 5.3
Aktiens internränta resp. k
!. 8. Internräntn Kap.värde (r =6 %)
6,7 4,6 9. 10. 'l'otalavk. Kapxinst 7.1 1.7 8,3 2,6 5,3 —0,1 2,7 —2,4 8,0 2,2 14,4 8.4 3,6 —1.2 8.9 3.5 12. 13. Totalavk. Kap.vinst
3,4 —1,8 4,0 —1,4 1,7 —3,6 —0,8 —5.7 4,3 —1.3 8,7 2,9 1,7 —-3,1 5,1 —0,1
—10,5
8,6 2.1 3.2
Aktiens internränta. reinvestering
A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
] 1. 9. 10. Utd. Totalavk. Kap.vinst 5,4 5,6 5,5 2,3 —3,4 5,1 3,0 —3,0 5,8 1,6 —3,9 6,0 4,8 5,4
3,1 —2,4 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 14. 15. 12. 13.
Totalavk.
L'td. s = 50 % Totalavk. Kap.vinst 5,2 0,8 5,4 1,3 5,3 —0,9 —1,2 —6,8
4,9 —3,3 —0,5 —6,3 5,6 1,5 —1,9 —7,2 5,7 5,8 4,7 —0,7 5,2 2,5
—0,0 —5,4 apitalvärde, ej reinvestering
—25,6 —22,6
11. Utd.
14.
Utd.
5,6 5,0
3. Pv—index
6. Pv-indcx
3,6
3,2
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 %
—4,0 —3,4
Är 45 46 47 48 49
50 51 52 53
45—64 50—6-1 55 64 45—54
45 —6—1 55—6—1
45—64 50 —64 5.5—64 60—64 55—59 230—534 45—49 45—54
45—64 50—64 5.5—64 60—6—1 55—59 50—54 45—49 45—5-1
1 . Totalavk.
—0,4 11,6 —23.7 0,6 19.4
18,1 10,2 —21,7 12,0 22,7
——1,2
4. Totalavk.
7,0 8,9 9,2 4,9
2. Kap.vinst —4,4 7,4 —27,6 —4,8 13.7
13,2 5,2 —26.1 6,0 17.0
——9.1 —4,7
14,1 18.5 —10.0
5. Semivar. 1 1,2 10,8 9,1 13,2
Aktiens internränta resp. k
3. Pv-index —0,7 2,7 2.6 5,1 0.0
3,0 19,3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4,2 2.5 1.6
3.9 2,2 5,2 3,2 3,4
| 40. IFÖVERKEN Årlig avkastning
25,5 11,9 —17.4 —5,2 11,6 34,4 8,2 —19.2 9,6 1043
1,0 —1.2 ——2,7
29,0 51,8
——10,0 —1,9 ——1,2
51,9 43.7
1. Totalavk.
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-index
3,7 4,2 3,6 3,7
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
4,9 8,0
EI.
Totalavk. Kapxinsl Utd.
5,9 7,9 8,3 0,1
12.
Totalavk. Kapxinsl Utd.
2,3 3,6 4.6 2,3
6,9 1,6 ——1,5 0,0
10 1 1 . 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. 0,1 5.0 13.1 8,0 5,1 2,7 5,2 16.3 10,9 5,4 3,2 5,1 13,8 8,4 5,4 1,4 4,5 13,7 8,1 5,6 4,9 5,8 13.9 8,7 5,2 1,8 5,2 21,3 16,0 5,4 —4.2 4,6 4,2 ———0,2 4,3 —1.3 4,9 12,4 7,6 4,8 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 13. 1-1. 15. 12. 13. 14. Totalavk. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. —2,6 4,8 —0.2 9,2 4,3 4.9 —1.4 5.0 1,1 11,6 6,5 5,2 —0,4 5.0 2.1 9.9 4,7 5,2 -——2,1 4,4 0,1 9,8 4,4 5,4 1.3 5.6 4,1 10,0 4,9 5,0 -—3.4 5.0 —0,9 15,2 10,1 5,1 —6,0 4.5 —3,8 2,2 —2,0 4,2 —-1,7 4,7 —2,3 8,5 3,9 4,6
—12.7 16,8
16,2 19.9 16.1 16,4
12,1 12,5
4. Totalavk.
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
2. Kap.vinst 21,5
7,9 _ —21,1 —9,9 6.5
29.5 3,5 —23,7 3,7 97.9
—3.0 —6.2 —8,0 23.2 47.1 —13,2 —5,6 —5.8 46.9 30,3
5. Semivar. 16,5 18,6 15,5 18,3
apitalvärde, ej reinvestering
110.6 67,7
3. Pv-index +0,7 2,7 2,6 5.1 0.0
3,0 19,3 4,4 —0,5 1.4
5,6 3,9 4,2 2,5 1,6
3,9 2.2 5,2 3,2 3,4
6. Pv-index 3,7 4,2 3.6 3,7
7. 8. Internränla Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 %
6,7 9,1 7.3 7.1 7,5 12,7 0,1 6,2
År
45 46 47 48 49
50 51 52 53 54
55 56 57 58 59 60 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45——64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45454
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
: 42. INDUSTR IVÄRDEN
1. &. Totalavk. Kap.vinst 18,0 13,3 60,0 55,3 6,8 2,3 4,4 0.0 29,4 25,0 44.0 40.4 37.6 33.8 —3,9 —7.5 23.8 20.0 55.3 51.4 19.0 15.9 8,1 4.8 —2.7 —5,9 23,3 20.0 45.1 42.4 1.2 —1,2 —7,4 —9,9 —11,8 —14.5 47.7 44.2 4.3 1,7 4. 5. Totalavk. Semivar. 20.1 14.6 18.9 15,3 12.7 12.0 27.6 15.1
Aktiens internränta resp. k
Årligtavkastning ' . l . Pv-index Tolalavk. —0,7 16.9 2.7 7.9 2.6 3.4 5.1 —9.7 0.0 14.4 3.0 29,9 19,3 20.3 4.4 3.6 —0,5 28.3 1.4 45.9 5.6 -—3.8 3,9 22,2 4,2 28.4 2,5 26,3 1,6 43.2 3.9 4,7 2,2 -—1 1.5 5.2 1.4 3.2 38.5 3.4 33.0 Genomsnittlig årlig avkastning . 4. Pv-index Totalavk. 3.7 17.2 4.2 20.7 3,6 18,2 3.7 16.1
( . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
19,8 11,1
9. 10. 111. 9. 10. 11.
Tolalavk. Kap.vinst [Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 18.2 14,7 3,5 16.0 12.3 3.7 16.9 13.7 3,2 19,4 15.9 3.5 11.1 8.1 3.0 16.8 13.7 3.1
5.0 2.2 2.7 11.6 8.7 2.9 17.5 14.3 3.2 22.3 19.0 3.3 29.6 25.9 3.8 24.8 20.5 4.3 22.2 17.6 4.6 6.2 2.0 4.1 25.9 21.7 4.2 15.1 10.9 4.2
B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd 14,1 10.7 3.4 12.4 12.0 8.4 3,6 12.3 9.2 3.1 10.7 14.7 11.3 3.4
7.2 4.4 2,9 5.8 12.8 9.8 3,0 1.4 —1.3 2.7 0.0 7.7 4.9 2.8 13.5 10.4 3.1 11.9 18.1 14.9 3.2 23.1 19.5 3,6 21,3 18,5 14,4 4.1 19.9 15.4 4.5 17.7 4.2 0.1 4.1 21.5 17.4 4,1 19.5 11,1 7.0 4.1
528.2 52.8
15.3 16.6
Aktiens internränta, reinvestering A.!Ej korrigerat föerenningvärdeförändring
2. Kap.vinst 12,9
4.3 —0.7 —13,8 9,6
25,5 16.3 —0.4 23,5 41,5 —6,9 18,5 24.7 23.3 40.5
2.4 —13.8 —2,3 35,1 30,0
5. Semivar. 12,3 13.5 14.3 10.8
apitalvärde, ej reinvestering
314.2 139.1
3. Pv-indcx ———0.7
.....
aware? rwawu- QIQMMCO GU'MCDC)
6. Pv-index
3,7
quam
4. 39 3.
7. 8. _ Internränta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 % 10,2 13.0 11.3 6.3
16.5 16.5 2.1 9.1
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
Tota1åvk. Kap.»:insl 16,9 12,8 7.3 3.6 —-3.5 —7.0 —1.4 ——5,2 8,5 4,5 32,4 28,6 23,1 19,4 0.8 —3.1 14.0 10.0 38.5 34.5 —0.8 ——4,1 —0,7 ——4.5 25,9 21.6 34.5 30.6 44.9 42,0 13.0 10.6 —0.6 —2.8 ——9,7 ———1 2,0 19,9 16,5 36.9 33.8 4. 5. Tolalavk. Semivar. 15.0 10.9 18.1 12.5 16,3 13,2 13.7 9,2
] 44. JUNGNER stam A
Årlig avkastning
I . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
13.3 206.0 14.7 1043
9.2 5,3
. 1. 2. Pv-index Totalavk . Kap.vinst —0,7 7,0 2.7 2.7 9.5 5.3 2.6 10.7 6.7 5.1 —8.4 ——12,5 0,0 —6,1 -—10.7 3.0 50,8 45,6 19,3 18.4 13.1 4.4 —0.7 —6.5 ——0.5 14,7 8,5 1.4 37,9 32,1 5.6 —5.6 —9.9 3,9 9,6 4,0 4.2 6.2 0.8 2.5 13,0 6,9 1.6 55.7 50,0 3.9 ——1.0 —4.8 2,2 —12,5 —17.5 5.2 -—18.8 —23.6 3.2 20,6 15,1 3,4 4.8 0.0 Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. . IPv-index Totalavk. Semivar.
3,71 10.3 11.6 4.2! 12,9 13,3 3.6 7.2 12.0 3.7 13.4 11.1
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
30.2 —4.0
Aktiens internränta, reinvestering
A. Ejlkorrigerat föripenningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. 10. 11.
Tolulavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 13.9 10,4 3,5 8,8 3.7 5.1 16.9 13.5 3.4 11.1 5.7 5.3 14.9 11.8 3.1 5.6 0.4 5.1 10,7 8.1 2.6 -—2,3 ——7.1 4.8 19.3 15,6 3,7 14,1 8.6 5.4 21.0 17,1 3.9] 22.9 17.2 5.7
5.3 1.5 3.8 2,2 ———2,1 4,3 12.9 9.0 3.9 12.1 7.1 5.0 B. Korrigeratgför penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinsl Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 10.0 6.6 3.4 8.3 5,0 0,1 4.9 12.3 9.0 3.3 10.6 6.6 1.5 5.1 11.0 7.9 3.0 9,5 1.9 —3.0 5,0
6.9 4.4 2.6 5.6 ——5,7 —10.3 4.7 15.2 11.7 3.6 13,4 10,2 4.9 5.3 14.9 11.2 3,7 13.1 16.7 11,3 15.5
3. Pv-indcx -——0.7 2.7 2,6 5.1 0.0
3,0 19.3 4.4 —0,5 1,4
5,6
......
CDWUTIQEJJ Hmhw ÅMIQIQCD 03me
..
.....
Pv-iddex
3,7 4,2 3.6 3.7
l . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
1 5. Totalavk . S =50 % 2.6
4.1 -—0.5 —8,0
7.5 14,0 -—1,8 5,8
58
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
]. Totalavk.
7,0 12,1 2.4 —15,7 10.4
32.2
4. Totalavk.
10.5 12.9
7.4 13.7
2. Kap.v1nst 2.7 7.9 —1,5 ——20.0 5.0
42,9 15.0 —6.5 8,5 32,1 —10,1 4.0 0.8 6.9 50.0 —7.1 —15,4 ——30.3
26.1 —2.8
Semivar.
12.9 14,6 13,8 11,8
Aktiens internränta resp. k
| 46. JÄRNVÄGSVERKSTÄDERNA
Årlig avkastning
3. 1. Pv-index Totalavk. —0.7 24,4 2,7 2,0 2,6 ———21.5 5.1 —7.1 0,0 23.8 3.0 24,3 19,3 39,5 4.4 —7.0 —0.5 25.7 1,4 44.6 5.6 —16.4 3.9 2.8 4.2 6.8 2.5 4.8 1.6 26.2 3.9 —16,1 2,2 —9.1 5.2 23.5 3.2 77,4 3.4 —3.6 Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. Pv—index Totalavk. 3.7 12.3 4,2 14,9 3,6 9,6 3.7 14.9
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
9.1 5.5
9. 10. 11. 9. 10. l 1.
Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 8.8 3.6 5.1 9.9 4.8 5.1 10.9 5.5 5.4 12.4 7.0 5,4 5,3 0,1 5.2 6.9 1,7 5.2 —2,7 —7.7 5,0 10,0 5,1 4.9 14,0 8,6 5,4 4.0 —1.5 5.5 22,9 17,1 5.7 24.0 18.4 5.6 2.7 —1.7 4,5 2,7 ——1,6 4.4 12.3 7.3 5.1 12.9 7.9 5.0
B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 5.0 0.1 5.0 2.5 6.1 1.2 4.9 6.5 1.3 5,2 3,9 7,9 2,7 5,1 1,7 ——3,3 5.0 —0.8 3.3 ——1.8 5.0
—6,0 —10.8 4.8 -——8.4 6.2 1.5 4,7 10.1 4.9 5.3 7.5 0.4 —4,9 5.3 16.7 11.2 5.5 13.9 17.8 12.4 5.3
46.0 —3.5
9,4 5,7
7. 8. Inlernränta Kap.värde (r
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
Kapniinst
20.2
—25.2 —12,0 18.2
19.4 33.7 —12,2 19.8 38.4
——20.9 —2.8 1.0 —1.0 20.4
——20.2 —14.1 17.6 71.4 ——7.2
5. Semivar. 15.4 16.2 14.7 16.5
apitalvärde, ej reinvestering
57.5 —2.0
Pvdddex
——0.7 2.7 2,6 5,1 0,0
(i. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
=6%)
15. Totalavk. s = 50 % 3.6 5.3 0.7 3.8
—2.3 15,1 —1,3 6,6
45
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
1. Totalavk.
8,2 16,6 #46 12.0 14.1
30.5 14.0 ._25,() 28.0 0.0
3.6 3.7 29,2 —1,9 6.9
6.1 —3,3 31.7 6.4 6.9
Totalilvk.
9,1 9,1 8,9 9 4
') Kap.vinst 2.9 1 1,4 —10,3 5,7 8,1
25,0 8,0 ———30.6 20,0 —6,7
—3,6 —3,7 21.5 ——8.2 2.1
1.4 —8.0 23.2 1.7 2,3
5. Semivar.
9.7 10.7 6.2 12.8
Aktiens internränta resp. k
Årlig avkastning
3. Pv-index —0.7 2,7 2.6 5.1 0,0
3.0 19.3 4.4 —-0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
26.9 2.8 14.4 3.0 3.0 8.0 22.9 —8.4 2.3 223.5
1. Totalavk.
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-iddex
3.7 4.2 3.6 3.7
. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
8.4 8.2
9. 10. 11. 9. 10. 1 1.
Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinsl Utd. 8.3 2.3 6.0 13,7 10,8 2.9 8.0 1,9 6,1 15,1 12.3 2.8 8.4 2.4 6.0 7.4 5.3 2.1 9,0 3.6 5.3 —3.8 ——-5.8 2,1 7,8 1.1 6.7 19.9 17.8 2.1 7.4 1.0 6.4 32.1 27.5 4.6 9,0 3.3 5.7 9.6 6.6 3.0 8.2 2.1 6.0 20.3 16.6 3.7
B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50% '1'otalavk. Kapxinst Utd. 4.5 ——1.3 5.8 1,6 9,8 7.0 2.8 3.8 —2.1 5,9 0,8 10,5 7.8 2.7 4.7 —1.2 5.8 1.8 3.7 1.7 2.0 5.2 0.1 5.2 2.6 —7.1 —9.1 2.0 4.1 ———2.4 6.5 0,9 15,8 13.8 2.0 2,0 —4,1 6.1 —1.1 25.4 21.1 4.3 6.9 1.4 5.6 4,2 7,6 4,6 2,9 4.4 —1.4 5,8 1,5 16.2 12.6 3,6
32.4 17.7
19.7 22,9
9.6 29.8
14.3 7.8
4. Totalavk.
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
| 48. KINNEVIK
) Kap.—xzinst 24.1
0.0 1 1.1 0.0 0.0
5.0 19.0 —12.0 2.3 213.7 —3.4 5.0 26.3 41.7 38.2 10.6 ——7.7 —30.0 7.1 3.3
5. Scmivar. 18.7 22.7 15.2 24.0
apitalvärde, rj reinvestering
237,81 16,7
3. Pv—ind ex
——0,7
Pv-iddex 3,7 4.2 3.6 3,7
I . 8. Internra'nta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 % 8,4 9.2 2.7
—8,1
14,8 23.3
År 45 46 47 48 49
50 51 52 53 54 55 56 57 58 59
60
62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
Tota1åvk. 10.0 13.3
7.7 -—17.4
7.1 22.5 49,5 —23,6 22.5 57.4
2.8 —6.7 17.5 43.9 37.6
4.2 0.3 —8,4 6.4 6.2
4. Totalavk. 12.6 15.5 10.4 14.9
Kapsiinst 6.2 9.8 4.5
—20.5 3.2
18.7 44.7 —27,3 17.5 53.2
0.0 —1 1.1 12.5 38.9 34.0
1.5 —2.4 —11.1 3.4 3.3
5. Semivar. 13.6 15.3 9.9 17.2
Årlig avkastning
3. Pv-index —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 ——0,5 1,4
..
_.
amt—nome ”cav—weed: &UDUWMSD HiQ-hua
1 . Totalavk.
13,1 14.9 —6,2 4.6 22.9
31.9 34.7 ——8.4 24.6 43.1
——3.0 —2.1 6.8 24.4 25.9 -—4.5 —14.8 —16.0
25.0 19.2
Genomsnittlig årligZavkastning
Pv-ixide)
3.7 4.2 3.6 3.7
4. LTotalavk.
11.8 12.5
6.1 17.5
| 50. KOPPARFORS
2. Kap.vinst 9.4 11.4 —-10.3 0.0 18.3
28.0 30.2 -—12.8 19.6 38.9
-—6.0 —6.4 2.3 20.0 22.2 ——7.6 —18.0 ——20.0 20.0 15.0
5. Semivar. 12.5 |14.0
11.5 12.6
Aktiens internränta resp: kapitaluärde, ej reinvestering
3. Pv-index —0.7 2.7 2,6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —O.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6 3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
6. PV-index 3.7 4.2 3.6 3.7
15. Totalavk. 5 = 50 %
4.7 4.5 -—0.6 —5.0
4.0 15.4 5.3
'. 8. 7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) Intemränta Kap.värde (r =6 %) 10.7 98.5 11.1 101.2 9.4 31.5 4.7 -—9,9 Aktiens internränta, reinvestering A.F. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 1 1. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavki Kap.vinst Utd. 10.8 7.1 3.7 10.5 6.4 4.1 13.3 9.6 3.7 10.9 6.8 4.1 9.2 5.8 3.5 4.9 1.0 3.9 1.6 —1.2 2.8 0.4 —— 3.5 3,9 17.4 13.2 4.2] 9.7 5.7 4.0 21.9 17.6 4.3 23.7 19.3 4.4 3.5 0.0 3.5 9.4 5.3 4.1 12.3 8.4 3.9; 16.3 12.1 4.3 B. Korrigera! för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinsl Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 6.9 3.4 3.5 5.2 6.7 2.7 4.0 8.8 5.2 3.6 7.0 6.4 2.5 3.9 5.5 2.1 3.3 3.8 1.3 ——2.5 3.8
—1.9 —4.6 2.7 ——3.3 —3.1 —6.8 3.7 13.4 9.3 4.0 11.4 5.9 2.1 3.9 15.8 11.7 4.1 13.7 17.5 13.3 4.2
År 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54
05 56 57 58 59 60 61 62 63
45—64 50—64 55—64 45—54 52—64
45—64 55—64 52—64
45464 50—64 55—64 60—64
55459 50—54 45—49 45—54 52—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54 52—64
Årlig avkastning
l. 2. . . * . . Totalavk. Kap.vinst Pv-index 'l'ota1avk. Kapiinst Pv-indcx 7.9 4.7 —0.7 24.5 21.0 2.7 —2.5 —5.8 2.6 ——10.8 ——14.5 5.1 16.5 12.2 0.0 45.0 41.2 3.0 56.7 52.9 19.3 1.9 —2.9 4.4 —7.3 —11.9 4.4 8.9 4.0 —-0.5 37.8 32.7 -—0.5 7.1 0.0 1.4 51.2 45.4 1.4 *ZÖ 412,41» 5,6 1.7 —2.0 5.6 —1.1 —6.5 3.9 —12.2 —-15.3 3.9 8.1 2.3 4.2 16.0 12.0 4.2 4.5 —1,1 2.5 8.7 5.0 2.5 10.3 4.6 1.6 71.0 67.3 1.6 0.0 —5.5 3.9 22.1 19.6 3.9 —4,8 ——1 1.6 2.2 —19.2 —20.3 2.2 18,4 18,4 5.2 ——28.7 30.2 5.2 3.3 —2.2 3.2 14.6 11.0 3.2 5.7 —11.4 3.4 0.5 —2.7 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. . 6. 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv—index Totalavk. Semivar. Pv-indcx 14.7 17.2 3.7 17.2 19.8 4.2 2.6 5.2 3.6 7.5 16.6 3.6 21.9 17.5 3.7 3.3 5.0 3.2
Aktiens internränta resp. k
7. 8. Internränta Kapwärde (r =6 %)
apitalvärde, ej reinvestering
. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
13.0 1 51.2 2.0 ——25.9 4.8 —9.8 3.2 ——22.3 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. . 1 1. 9. 10. 1 1 . Totalavk. l(ap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst L'td. 1 1.8 8.3 3.5 13.7 10.2 3.5 2.3 ——2.9 5.2 4.6 1.6 2.9 1.9 ———3.0 4.9 -—4.1 —6.4 2.3 2.7 ——2.8 5.5 14.0 10.3 3.7 34.4 29.7 4.7 6.3 2.8 3.6 19.6 15.4 4.1 3.1 ——2.2 5.3 B . Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totaiavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 7 ,9 4.6 3.4 6.3 9.2 5.8 3.3 7.5 —1.2 —6.3 5.0 ——3.8 1.0 —1.9 2.8 —O.5 —1.6 ——6.4 4.8 —4.0 -—-—7.4 —9.6 2.2 —8,5 —O.9 —6.2 5.3 -——3.5 10.1 6.5 3.5 8,3 27.7 23.2 4.5 25.4 4,4 0.8 3.5 2.6 15.4 11.4 4.0 13.4 —0.0 —5.2 5.1 —2.6
År 45 46 47 48 49
50 51 52 53 54
55 56 57 58 59
60 61 62
64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
Tota1åvk. 3.7 19.9 —3.3 —7.0 16.6
32.3
8.9 23.4
4. Totalavk. 12.8 15.1 15.5 10.1
2. Kapxinst
o. Semivur. 11.6 12.8 13.6 10.1
3. Pv-index —0.7
2.7 2.6 5.1 0.0 3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
| 54. KULLAGER ser. B fria
Årlig avkastning
Tola1åvk. 3.7 19.5 —3.3 —6.7 16.2
9.9 68.2
39.3 20.7 —13.4 —0.2 17.3
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv—iridex
3.7 4.2 3.6 3.7
4. Totalavk. 12.8 15.1 15.4 10.2
2. Kap.vinst —0.7 15.0
—10.9 11.5
28.5 19.2 —14.4 —1.0 17.0 —1.7 2.6 —2.9 5.2 63.3
36.1 18.3 —15.5 —2.7 14.8
5. Semivar. 11.3 12.6 12.9 10.3
Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej reinvestering
7. 8. Internränla Kap.värde (r = 6 %)
10.8 13.4
9. 10. l 1. 9. 10. 1 1.
Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinsl Utd.
11.4 7.3 4.1 11.4 7.3 4.1 13.5 9.5 4.0 13.4 9.5 4.0 13.6 9.9 3.7 13.5 9.9 3.7 12.0 9.4 2.6 11.3 8.8 2.5 15.3 10.4 4.9 15.8 10.9 4.9 13.2 8.6 4.6 13.3 8.7 4.6 5.5 1.1 4.4 5.4 1.0 4.4 9.3 4.8 4.5 9.3 4.8 4.5 B. Korrigeral för pcnningvärdel'örändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Knpxinst Fu! 7.6 3.6 4.0 5.6 7.5 3.6 3.9 9.0 5.1 3.9 7.1 8.9 .'.1 3.8 9.7 6.1 3.6 7.9 9.6 6.1 3.5 8.2 5.6 2.6 6.9 7.4 5.0 2.4 11.3 6.6 4.7 9.0 11.8 7.1 4.7 7.5 3.1 4.4 5.3 7.6 3.2 4.4 3.5 —0.8 4.3 1.3 3.4 ——0.9 4.3 5.5 1.1 4.3 3.3 5.5 1.2 4.3
99.3 81.0
A. Ej korrigerat för p
10.8 13.3
Aktiens internränta, reinvestering
99.0 80.2
enningvärdeförändring
3. Pv-indcx —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0 3.0 19.3 4.4 ——0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9
5.2 3.2 3.4
0. Pv-index
3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränla Kap.värde (r =" %)
15. 'l'otalavk. > = 50 ".. 5.6 7.0 7.8 6.2 9.5 5.4 1.3 3.3
År 45
47 48 49
50
52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55 —59 50—54 45—49 45454
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
'1'01315vk. 4.9 19.2 0.7 —7.8 14.8
31.5 25.1 —6.1 5.1 16.9
4. Totalavk. 13.0 15.3 15.7 10.4
') Kapfvinst 0.0 14.3 —3.6 —12.2 9.7
26.9 20.0 —10.6 0.0 11.9
4.5 0.0 —3.0 5.4 61.7 33.0 5.3 ——25.0 21.7 13.7
5. Semivar. 11.6 13.0 14.4
9.2
3. Pv-index —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —-0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6 3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
| 56. LINOLEUM
Årlig avkastning
Tota1åvk. 18.7 —2.5 —4.8 ——20.3 8.9
68.4 11.7 —12.0 41.9 83.7
4.3 0.4 11.3 25.0 50.6
14.2 1.2 2.9 35.9 5.7
Genomsnittlig årlig avkastning
6. Pv—index 3.7 4.2 3.6 3.7
4. Totalavk. 17.3 23.0 15.1 19.4
*;
Kap.-sims! 14.7 —6.0 —9.1 —25.0 2.7
62.3 0.0 —20.0 32.0 74.2
—2.2
'.). Semivar. 15.1 16.1
9.3 20.5
Aktiens internränta resp. kapilalvärde. ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 '.'.)
11.1 104.6 13.3 175.6 13.4 80.4 13.7 79.3 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinsl Hd. Totalavk. Kupxinst lfld. 11.6 7.3 4.4 14.7 8.3 6.4 13.6 9.3 4.3 20.4 13.4 7.0 13.6 9.6 4.0 14.1 8.2 5.9 10.6 7.8 2.9 11.3 6.1 5.2 16.6 11.6 5.1 17.0 10.3 6.7 13.7 8.8 4.9 34.0 24.5 9.5 5.0 1.2 4.7 0.9 _55 4.6 9.7 4.9 4.8 15.2 8.5 6.8 B. Korrigeral För penningvärdeförändring" 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinsl Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinsl Utd. 7.8 3.5 4.2 :".7 10.7 4.6 6.1 0.1 5.0 4.1 7.1 15.6 8.9 6.7 9.7 5.9 3.8 7.8 10.2 4.5 5.7 6.8 4.0 2.8 5.4 7.5 2.5 5.0
12.6 7.7 4.9 10.2 13.0 6.5 6.5 8.0 3.3 4.7 5.6 27.2 18.2 9.0 3.9 —0.7 4.6 1.6 —2.7 —7.2 4.5 5.9 1.3 4.6 3.6 11.2 4.7 6.5
3. Pv-index -—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränta Kap.värd1- (r =6 "..)
15
Tolalåvk .
s =50 %
12.2 7.3
[ _ _
N: monom .
ob x] xl
År
45 46 47 48 49 50 51 52 53 54
55 56 57 58 59
60 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
1. 2. 3. 1. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 26.1 22.2 —0.7 26.1 22.2 —0.7 —0,5 —3.6 2.7 —2,3 —5.5 2,7 6.5 1.9 2.6 8.6 3.8 2.6 —23,4 -—28.0 5.1 ——-23.4 —28.0 5.1 19.3 13.2 . 0.0 22.0 15.8 0.0 24.1 18.6 3.0 21.2 15.9 3.0 44.4 38.2 19.3 44.4 38.2 19.3 —23.9 —28.3 4.4 —23.9 ——28.3 4,4 11.4 5.3 —O.5 11.4 5.3 —0.5 53.8 47.5 1.4 53.8 47.5 1.4 ——15.9 —20.1 0.6 —13.6 —17.8 5.6 5.6 0.0 3.9 3.3 —2.2 3.9 1.1 —4.4 4.2 1.1 —4.4 4.2 15.1 9.3 2.5 15.1 9.3 2.5 75.5 70.2 1.6 75.5 70.2 1.6 75.9 71.2 3.9 84.2 79.6 3.9 18.9 15.5 2.2 22.7 19.4 2.2 2.5 —0.8 5.2 1.6 —1.6 5.2 41.5 37.9 3.2 34.1 30.7 3.2 24,0 21,0 3.4 30.5 27.5 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. '. 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 19.1 18.2 3.7 19.6 18.5 3.7 23.6 19.5 4.2 24.1 19.7 4.2 24.4 18.6 3.6 25.4 19.1 3.6 13.8 18.4 3.7 13.8 18.5 3.7
Aktiens internränta resp. k
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
14.0 229.7 14.4 247.8 19.6 195.1 20.4 213.6 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 16.0 11.2 4.9 16.4 11.6 4.8 20.3 15.3 5.0 20.7 15.7 4.9 21.2 16.6 4.6 22.0 17.5 4.5 30.4 26.8 3.6 32.0 28.6 3.4 12.7 7.3 5.4 12.8 7.4 5.4 18.5 12.8 5.7 18.0 12.3 5.7 4.1 —0,4 4.5 4.6 0.0 4.5 11.1 6.0 5.1 11.1 6.0 5.1 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 12.0 7.3 4.7 9.7 12.4 7.7 4.6 10.1 15.5 10.7 4.8 13.1 15.9 11.1 4.7 13.5 17.0 12.6 4.4 14.8 17.8 13.5 4.3 15.7 25.9 22.4 3.5 24.1 27.5 24.2 3.3 25.8 8.8 3.6 5.2 6.2 8.9 3.7 5.2 6.3 12.5 7.1 5.4 9.8 12.0 6.6 5.4 9.3 2.1 —2,3 4.4 —0.1 2.6 —1.9 4.5 0.4 7.2 2.3 4.9 4.7 7.2 2.3 4.9 4.7
| 58. LME ser. B Årlig avkastning
apitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
56 57 58 59 60 61 62
64
56—64
56—64
56—64 60—64
56—64 60—64
59. MALCUS 60. MARABOU pref Årligzavkastning 1. '. 3. ' 1. 2. ' 3. Tutalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk.. KapNinst Pv-index 6.4 0.9 3.9 1.9 —3.8 3.9 0,0 ——5.4 4.2 5.0 —-1.0 4.2 10.5 4.8 2.5 9.0 3.0 2.5 55.5 50.0 1.6 7.8 1.9 1.6 0.6 —3.0 3.9 2.9 4 —2.9 3.9 ——8.1 —12.5 2.2 0.0 —5,9 2,2 20,0 14.3 5.2 16.7 10.4 5.2 86.8 81.2 3.2 5.7 0.0 3.2 _.73 —10.6 3.4 —1.9 ' —7.5 3.4
Genomsnittlig årlig avkastning l-
4. . 5. 6. '= 4. 5. '. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv—index 18.3 16.6 3.3
5.2 3.4 3.3
Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) 5.1 —5.9
. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
14.4 . 82.0
Aktiens internränta, reinvestering
A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 15.0 10.0 5.0 5.1 —0.8 5.8 13.9 9.5 * 4.5 4.5 ——1.4 5.8
B. Korrigerat för penningvärdeförändringj
12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. 1(ap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kup.vinst Utd. 5 = 50 % 11.3 6.4 4.8 8.9 1.7 —4.0 5.7 ——1.1 10.0 5.7 4.3 » 7.9 0.9 —4.8 5.6 —1,9
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
Årlig avkastning
1. 2. 3. 1. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 26.2 21.9 —0.7 11.7 6.9 —0.7 53.5 49.9 2.7 29.9 25.5 2.7 —10.3 —l4.3 2.6 —1.3 —6.0 2.6 ——5.3 —10.0 5.1 1.4 ——3.6 5.1 5.2 0.0 0.0 9.9 4.7 0.0 29.6 24.4 3.0 17.6 12.6 3.0 —2.3 ——7.7 19.3 1.2 —3.2 19.3 —2.5 —8.3 4.4 —8.3 —13.2 4.4 38.2 31.8 ——0.5 27.6 21.0 ——0.5 148.8 143.0 1.4 55.9 50.4 1.4 ———15.4 —18.2 5.6 —12.1 —15.8 5.6 —13.5 —17.1 3.9 12.1 6.8 3.9 1.4 —2.8 4.2 9.2 4.3 4.2 39.4 35.0 2.5 10.9 5.4 2.5 56.2 53.0 1.6 43.3 38.7 1.6 —4.2 —6.4 3.9 —10.8 —14.2 3.9 14.0 11.3 2.2 —3.7 —7.9 2.2 27.9 25.0 5.2 —2.3 —7.3 5.2 —8.3 —11.7 3.2 14.6 9.3 3.2 —7.5 ——1 1.3 3.4 14.1 9.2 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. . 4. . 6. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv—index 18.5 19.0 3.7 11.0 10.6 3.7 20.1 20.6 4.2 11.3 11.8 4.2 9.0 14.6 3.6 7.5 10.3 3.6 28.1 23.5 3.7 14.6 11.3 3.7 Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej reinvestering 7. 8. 7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) Internräntn Kap.värde (r =6 %) 14.9 218.9 10.4 64.2 6.5 4.4 6.2 1.4 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11 . 9. 10. 1 1. Totalavk. Karm/inst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 14.1 9.9 4.2 9.8 4.9 4.9 15.0 10.8 4.1 9.8 4.9 4.9 6.7 3.3 3.4 6.5 1.0 4.7 3.4 0.4 3.0 1.9 —2.7 4.5 10.1 6.4 3.7 11.3 6.5 4.8 33.5 27.5 6.0 16.8 11.5 5.3 11.6 7.1 4.5 9.8 4.1 4.9 22.1 16.9 5.2 13.2 8.2 5.1 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk . Totalavk . Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kapxinst Utd. s =50 % 10.2 6.1 4.1 8.1 6.0 1.3 4.7 3.7 10.4 6.4 4.0 8.4 5.5 0.0 4.7 3.1 3.0 —0.2 3.2 1.4 2.8 —1.7 4.5 0.6 ——0.1 —3.0 2.9 —1.6 —1.6 —6.0 4.4 —3.8 6.3 2.7 3.6 4.5 7.5 2.9 4.6 5.2 26.8 21.1 5.7 23.9 10.9 5.8 5.0 8.4 9.5 5.1 4.4 7.3 7.7 3.0 4.8 5.4 17.8 12.8 5.0 15.3 9.3 4.4 4.9 6.9
63. M0 0. DOMSJÖ ser. A | 64. MO 0. DOMSJÖ ser. B Årlig avkastning l. 2. 3. 1 . 2. . År Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 45 44.7 —8.1 ——0.7 —4.7 ——8.1 —0.7 46 7.9 4.2 2.7 6.5 2.8 2,7 47 —2.2 Å6.7 2.6 1.4 3.2 2.6 48 4.8 0.0 5.1 0.0 —4.7 5.1 49 9.5 4.8 0.0 13.7 8.8 0.0 50 31.8 27.3 3.0 30.0 25.6 3.0 51 40.0 35.7 19.3 40.0 35.7 19.3 52 —l4.2 ——18.4 4.4 —14.2 —18.4 4.4 53 31.0 25.8 —0.5 27.7 22.6 —0.5 54 76.4 71.8 1.4 83.7 78.9 1.4 55 ——7.5 ——10.4 5.6 —10.1 —13.1 5.6 56 8.5 ——l2.5 3.9 —7.1 —11.2 3.9 57 27.4 22.9 4.2 30.3 25.7 4.2 58 54.9 51.2 2.5 49.1 45.5 2.5 59 67.5 64.4 1.6 67.5 64.4 1.6 60 5.6 3.1 3.9 7.3 4.8 3,9 61 19.1 16.7 2.2 13.6 11.2 2.2 62 ——18.7 —21.3 5.2 —19.6 ——22.3 5.2 63 41.6 38.6 3.2 50.5 47.4 3.2 64 20.7 18.3 3.4 16.4 14.0 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. . Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 45—64 19.1 17.2 3.7 19.1 17.0 3.7 50—64 24.5 20.5 4.2 24.3 20.8 4.2 55—64 20.2 19.2 3.6 19.8 19.4 3.6 45—54 18.0 16.0 3.7 18.4 16.3 3.7 Aktiens internränta resp. kapilalvärde, ej reinvestering . 8. 7. 8. Internräntu Kap.värde (r = 6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) 45—64 15.3 323.3 15.1 3113 55—64 16.8 143.7 16.2 132.7 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 1 1. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 16.3 12.5 3.8 16.2 12.3 3.8 50—64 21.2 17.6 3.6 20.8 17.2 3.7 55—64 17.2 14.0 3.2 16.6 13.4 3.2 60—64 11.8 9.2 2.6 11.4 8.7 2.7 55—59 22.9 19.1 3.8 22.1 18.3 3.8 50—54 29.6 24.9 4.7 29.7 25.0 4.7 45—49 2.9 —1.3 4.2 3.2 —1,0 4.2 45 54 15.5 11.0 4.4 15.7 11.2 4.5 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 45—64 12.3 8.6 3.7 10.5 12.1 8.4 3.7 10.3 50—64 16.4 12.9 3.5 14.6 16.0 12.5 3.5 14.3 55—64 13.2 10.1 3.1 11.6 12.6 9.5 3.1 11.1 60—64 8.0 5.4 2.5 6.7 7.6 5.0 2.6 6.3 55—59 18.6 15.0 3.7 16.8 17.9 14.3 3.7 16.1 50 54 23.1 18.7 4.4 20.9 23.1 18.7 4.4 20.9 45—49 1.0 —-—3.2 4.1 —-1.1 1.2 —2.9 4.1 —0.8 45—54 11.5 7.2 4.3 9.3 11.6 7.4 4.3 9.5
År' 45 46 47
494
50 51 52 53 54
55 56 57
59
60 61 62 63 64
45——64
50—64 55—64 45—54
45—64 55—64 50—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
Årlig avkastning
1. 2. 3. 1. 2. . Totalavk. Kap.vinst Pv—index Totalavk. Kap.vinst Pv—index * 7.1 2.8 —0.7 9.0 4.8 2.7 2.6 —1.3 2.6 0.0 —4.0 5.1 4.9 0.7 0,0 12.1 5.7 3.0 31.7 27.6 3.0 11.5 5,4 19.3 61.1 55.1 19.3 —10.9 —16.7 4.4 —8.3 —13.7 4.4 50.0 43.1 —0.5 13.0 8.5 —0.5 23.1 18.3 1.4 40.6 35.4 1.4 —13.6 —18.2 5.6 ——3.8 —7.7 5.6 —2.8 ;" ', —7.8 3.9 ——4,7 —9.4 3.9 —24.1 ] " —27.7 4.2 2.0 —-3.3 4.2 5,8 4) ' 0.0 2.5 17.7 12.2 2.5 34.2 30.0 1.6 89.7 84.8 1.6 —7.1 ——10.3 3.9 —5.2 ——8.2 3.9 —13.6 —18.6 2.2 —23.6 #26.8 2.2 14.9 8.8 5.2 —15.1 —19.5 5.2 0.8 ' —3,2 3.2 17.6 12.1 3.2 15.0 15.0 3.4 38.4 33.5 3.4 Genoritsnittlig årlig avkastning 4. '. . 4. ". . Totalavk. Senfjvar. Pv-index | Totalavk. - Sen-?ivar. Pv-index 13,7 ' 15.1 3.7 6.4 12.9 . 4.2 16.7 18.6 4.2 1.0 11.2 3.6 11.3 17.5 3.6 4 . . 16.2 12.1 3.7 .Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej réinvestering 7. i 8. * 7. _" s. Internränta 'Kåp.värde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) '- . . 11.1 101.0 ——1.2 —43.5 7.1 9.4 5.3 " '——6.5
' Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. . 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. ITotalavk. Kap.vinst Utd. . ,, 11.0 6.5 4.6 4.7 ——0.1 ' ' ""'4.8' 13.2 8.5 4.7 ——0,3 —_4,6 "4.12? 7.6 3.1 4.5 1,4 - 42.4 3.8 0.0 ——4,1 4.1 -—2.0 —6.6 4.7 15.8 10.9 4.9 15.5 9.5 6.1 25.3 20.2 5.1 ' -' 4.7 0.6 4.1 14.5 9.9 4.6
B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14.
Totalavk.
Totalavk. Kauvinst Utd.; s=50_% Totalavk. Kap.vinst Utd. 7.2 2.8 4.4 0.5 , —4.1 4.6 -—1,8 8.7 4.2 4.5 ——43'.7 ——7.8 4.1 ——5.8 3.9 —0.4 4.4 ——2.1 —5.8 3.7 —3.9 —3,4 ——7.4 4.0 ——5.3 -—9.9 4.5 —7.6 11.9 7.1 4.8 9.7 3.9 5.8 6.8 19.0 14.2 4.9 2.7 —1.3 4.0 10.6 6.1 4.4
15. Totalavk. s =50 % 5.0 6.5 1.8
—5.4
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
1. 2. Totalavk. Kap.vinst 7.1 2.8 9.0 4.8 ——O.7 ——4.6 —0.7 —4.8 5.8 1.4 36.4 32.1 61.1 55.1 —8.3 —13.7 13.0 8.5 40.6 35.4 —3.8 ——7.7 ——4.7 —9.4 2.0 ——3.3 17.7 12.2 89.7 84.8 —5.2 —8.2 ' —23.6 —26.8 — ——1 5.1 —19.5 17.6 12.1 26.5 21.6 . 5. Totalavk. Semivar. 13.2 14.9 16.3 18.3 10.1 16.6 .- 16.3 12.7
Aktiens internränta resp. [:
Pv-iridex
—0.7 2.7 2.6 5.1 . 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4 5.6 3.9 4.2
| 68. NITRO NOBEL Årlig avkastning ' *
19.1 3.7 ——3.7 —16.0 15.0
40.8
—420.0 14.2 9.2 35.6 41.7
1.7 —21.7 13.7 52.1 3.6
. .
1 . - Totalavk.
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv—iridex
3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränta Kap.värde (r =.6 %
10.7 6.3
9.
. 11. Totalavk. 1x'ap.vinst . Utd.
10.6 12.8 6.7 —1.8 15.8 26.2 4.0 14.6
12.
Totalavk. Kap.vinst Utd.
6.7 _ 8,3 3,0 55,2 11.9 19.8 2,1 10.6
91.2 2.7
11.5 14.1 13.0 10.0
8.3 9.6 "
4. Totalavk.
Aktiens internränta, reinvesteng —A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
Kap.vinst 14.9 0.0 —7.4 ——20.0 10.0
22.7 —3.7 —26.9 31.6 36.0
—23,5 8.3 3.8 29.6 37.1
——2.1 —25.5 8.6 47.4 —0.3
5
Semivar. .
15.6 17.6 , 16.8 15,3
apitalvärde, ej reinvestering
38,6 32,2
10 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. 6.0 -* 4.6 9.3 4.8 ' 4.5 8.1 ' 4.7 11.6 7,0 4.6 2.2 4.5 10.6 5.9 4.6 —5.9 _ 4.1 7.4 _3.1 4.3 10.9 4.9 13.9 8.9 5.0 21.1 5.2 13.5 9.1 4.4 ——0.1 4.2 2.8 —1.3 4.1 — 9,9 4.6 8.0 3.8 4.3 __ B. Korrigerat för penningvärdeförändring 13. ' 14. 15. 12. 13. -14. Totalavk. . s=50% Totalavk. KapNinst . _Utd. 2.3 _ 4.4 4.5 5.5 ”1,2. , 4.3 3.8 . 4.5 . 6.1 7.1 - 2.7 4.4 M—IA - 4.4 0.8 6.8 2.3 4.5 9.1 4.0 —7.1 3.7 ——0.5 4.1 7.1 4.8 9.5 10.0 . 5.1 4.9 15.0 4.9 17.4 7.8 3.6 4.2 ——2.0 4.1 0.0 0.9 _ —-3.2 4.1 6.1 4.5 8.4 4.3 0.2 4.1
Pv-iridex
——0.7 2.7 2.6 - 5.1; 0.0
3.0
531
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 _ 3.7
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
' 15. Totalavk. s % 50 % 3.4 4.9 4.5 1.6
7.6 5.7 —1.1 2.2
År
45 46 47 48 49
50 51 52 53 54
55 56
59
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45——64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64
55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
69. NORDARMATUR ] 70. NK stam
Årlig avkastning
Totaiåvk. 8.3 1.8 —12.7 3.3 16.7
29.0 24.2 —11.5 15.3 64.7
——16.2 17.4 26.0 16.8 27.3
—2.5 4.7 4.0 14.8 —3.7
4. Totalavk. 11.4 14.0 8.9 13.9
Kap.»:inst 3.7 —1.8 —16.4 —2.2 1 1.1
24.0 19.4 —16.2 9.7 58.8
——20.4 11.6 20.8 12.1 23.1
6.3 0.0 —0.7
9.4 —8.0
5. Semivar. 11.6 12.9 10.3 13.5
Aktiens internränta resp. !:
8. 1. Pv-index Totalavk.
—0.7 16.4 2.7 4.6 2.6 —9.2 5.1 —1.8 0.0 9.6
3.0 27.8 19.3 11.4 4.4 —12.1 —0.5 26.7 1.4 65.7
5.6 —15.2 3.9 15.4 4.2 10.9 2.5 27.8 1.6 65.7
3.9 —8.9 2.2 11.8 5.2 —15,0 3.2 15.2 3.4 33.3
Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. Pv-index Tota|avk.
3.7 14.0 4.2 17.4 3.6 14.1 3.7 13.9
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
9.7 68.3 11.4 104.8 8.1 17.6 12.0 57.5 Aktiens internränta. reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst lftd. 10.0 5.2 4.8 11.9 7.7 4.3 12.5 7.6 4.9 14.9 10.9 4.0 8.0 3.3 4.7 11.8 3.6 3.2 3.2 —1.3 4.5 5.9 3.2 2.7 13.0 8.2 4.8 18.1 14.2 3.9 21.9 16.7 5.3 21.3 15.7 5.6 3.0 —1.5 4.5 3.5 —1.5 5.1 12.1 7.2 4.9 12.1 6.7 5.3 B. Korrigerat för penningvärde-förändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. H. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinsl Utd. 6.2 1.6 4.6 3.9 8.1 3.9 4.1 8.0 3.3 4.7 5.7 10.3 6.5 3.8 4.3 —0.2 4.5 2.0 8.0 4.8 3.1 —0.3 ——4.7 4.4 —2.5 2.2 —0.4 2.6 9.1 4.5 4.7 6.8 14.0 10.3 3.7 15.8 10.8 5.0 13,3 15.2 9.9 5.3 1.1 ——3.4 4.4 ——1.1 1.6 —3.4 5.0 8.2 3.5 4.7 5.8 8.2 3.0 5.1
2. Kap.vinsl 11.5 0.0 ——13.8 ——7.1 3.8 22.2 6.1 —17.1 20.7 60.0
#18.7 11.0 6.9 24.1 62.7 —11.3 9.1 —17.5 12.1 30.6
Semivar. 14.2 16.4 15.8 13.2
apitalvärrle, ei reinvestering
Pv-iridex —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Intcrnränta Kap.värde (r =(". V..)
15.
Totalavk.
s = 50 % 6.0 8.4 6.4 0.9
12.2 12.5 —0.9 5,6
sex-c:a
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 5.5—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 504-54 45—49 45—54
1. Totalavk.
10.1
15.0 21.5 30.3 —3.0
40.7 54.3
4. Totalavk.
16.3 20.1 20.4 12.3
2. Kap.vinst 5.1 13.8 ——12.1 —17.2
5. Semivar. 12.5 13.2 14.5 11.6
Aktiens internränta resp. k
Pv-index
—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0 3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4 5.6 3.9 4.2
2 5
_»
1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
Årlig avkastning
14.5 11.1 —11.3 —9.5 17.2
3.5 —8.8 6.8 27.2 36.4
——-4.8 —6.0 3.8 18.6 11.2
1 . Totalavk.
Genomsnittlig årlig avkastning
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
12.9 17.2
9. 10. 11. 9. 10. 11.
Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 14.8 9.7 5.1 7.1 2.8 4.3 18.5 13.6 5.0 8.3 3.9 4.4 18.4 14.1 4.3 7.9 3.5 4.4 19.2 15.7 3.5 4.1 —0.1 4.3 17.6 12.5 5.1 11.8 7.2 4.6 18.8 12.6 6.3 9.0 4.7 4.4
4.2 —1.2 5.4 3.7 ——0.3 4.0 11.3 5.5 5.8 6.3 2.1 4.2 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinsl Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 10.8 5.9 4.9 8.4 3.4 —-0.8 4.2 13.8 9.1 4.8 11.5 4.0 —0.3 4.2 14.3 10.2 4.2 12.2 4.2 —0.1 4.3 15.1 11.7 3.4 13.4 0.5 —3.6 4.1 13.5 8.6 4.9 11.1 8.0 3.5 4.5 12.9 6.9 6.0 9.9 3.5 —0.6 4.2
153.0 135.5
A. Ej korrigerat för p
4
8.0 9.2 8.8 7.3
6.7 7.6
Totalåvk.
Aktiens internränta, reinvestering
2. Kapxinst 10.4 7.4 —-14.7 —13.5 12.5
19.4 2.8 —20.8 15.4 11.9
—0.5 —13.2 1.7 22.2 31.8
—8.6 —10.2 ——0.8 14.0 7.1
5. Semivar. 10.2 10.4
9.3 11.-")
apitalvärde, ej reinvestering
9.4 12.3
enningvärdeförändring
3. Pv-index —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6 3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
. 8. Internränla Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s = 50 %
1.3
47—64 50—64 55—64 56—64
47—64 55—64 56—64
47—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 56—64
47_64 50—64 55—64 60—-64 55—59 50—54 56—64
73. PROVIDENTIA | 74. RATOS ' ' Årlig avkastning ]. 2. 3. l. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index ——8.5 —11.8 2.6 —5.9 ' —9.6 5.1 18.9 14.8 0.0 47,1 42,9 3.0 21.0 17.5 19.3 —11.5* —14.9 4.4 29.0 25.0 —0.5 ' 42.0 38.4 1.4 —8.7 —11.6 ' 5.6 . - 8.1 4.2 3.9 3.3 0.0 3.9 31.4 27.3 4.2 27.8 24.1 4.2 50.0. 46.4 2.5 55.5 52.2 . 2.5 65.1 ,_ 62.2 ' ' 1.6 37.6 35.3 , 1.6 11.0 8.3_ 3.9 15.4 -' 13.0 3.9 —4.8 —7.3 2.2 —9.5 —11.5 2.2 —15.3 —18.0 5.2 —4.3 —6.7 5.2 33.8 ' 30.1 3.2 16.8 13.4 _ 3.2 32.5 29.5 ' 3.4 46.8 . 43.6 3.4 " Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. . 4. '. . Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-indcx 18.6 16.9 3.9 22.1 17.9 4.2 20.3 18.2 3.6 ' 21.0 15.6 3.3 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvextering 7. 8. . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) Internränta Kap.v_ärdo (r =6 %) 15.6 290.8 17.5 157.0 19.2 166.0 Aktiens internränta, reinvestering VA. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst *Utd. Totalavk. Kap.vinsl Utd. 16.3 12.8 3.5 ' 19.6 16.2 3.4 17.7 14.5 3.2 9.7 6.8 2.9 11.4 8.7 2.6 26.3 . 22.8 3.5 23.6 19.8 3.8 - 19.2 , 16.3 2.9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. ' Totalavk. » Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s = 50 % 11.9 . 8.6 3.3 10.3 14.9 ' 11.6 . 3.3 13.2 "3 13.6 10.5 3.1 12,1 5.9 ' 3.1 2.8 4.5 7.5 5.0 2.6 6.3 21.9 18.5 3.4 20.2 17.4 13.8 3.6 "15.6 ” 15.3 12.5 2.8 13.9
| 76. SAAB stam
75. SAAB pref Årlig avkastning 1. 2. 3. 1. * . . . År Totalavk. Kap.vinst Pv—index Totalavk. Kap.vinsl Pv—index 45 15.9 11.2 —0.7 23.8 17.8 —0.7 . 46 1.7 —2.5 2.7 0.8 —4.2 2.7 47 —4.3 —8.6 2,6 ———11,4 —16.7 2.6 48 0.0 ——4.7 5.1 ' 7.4 1.1 5.1 49 5.0 0.0 0,0 9.4 3.1 0.0 50 5.9 1.0 3,0 = — 5,1 " 1.0 3,0 51 3.9 —1.0 19.3 9.0 4,0 19.3. 52 5.0 0.0 4.4 10.6 3.8 4,4 53 7.9 3.0 —0.5 73.6 66.2 —0.5 54 3.8 —1.0 1.4 _ 57.0 50.8 1.4 55 —1.9 —6.8 5,6 ” ——15.5 —19.7 5. 56 —6.3 —11.5 3.9 21.9 16.8 3.9 57 5.9 0.0 4.2 13.4 9.0 4.2 58 9.4 3.5 2.5 22.4 16.4 ' ' 2.5 59 2.3 —3.4 1,6 , 59.0 53.8 1.6 50 5,9 0.0 3.9 ——11.2 —14.6 ' 3.9 61 —5.9 —11.8 2,2 7.8 3,9 2,2 62 26.7 20.0 5.2 34.0 29.0 5.2 63 ' 0.0 —5.6 3,2 45.4 41.1 3.2 64 —1.2 —7.1 . 3.4 , 25.1 21.6 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. . 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 45—64 4.0 4.4 3.7 — 19.4 . 15.0 3.7 50—64 4.1 4.6 4.2 23.8 16.7 4.2 55—64 3.5 5.2 3.6 20.2 16.6 3.6 45—54 4.5 3.4 3.7 18.5 13.9 3.7 Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej reinvestering 7. 8. 7. 8. lnternränta Kap.värde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r 56 %) 4.5—64 3.8 —23.4 15.3 ' 277.8 435—64 2.8 ——21.4 16.7 129.9 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. . 9; 10. 11. Totalavk. 1(ap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst ' Utd. 45—6—1 3.7 —1.5 5.2 17.2 » 12.0 5.2 50—64 3.8 —1.6 5.5 21.4 16.5 4.9 55 64 3.1 —2.6 5.7 18.1 13.7 ' . 4.5 60—64 4.5 —1.5 6.0 18.5 14.5 4.0 55—59 1.7 ——3.8 5.5 17.8 12.8 5.0 50—54 5.3 0.4 4.9 28.1 22.3 5.8 45—49 3.4 ——1.1 4.6 5.4 —0.4 5,8 45——54 4.4 —0.4 4.7 16.2 10.4 5.8 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. ' 12. 13. 14. 15. Totalavk. . ' Totalavk . Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 45—64 ' . 0.2 —4.9 5.1 —2.4 13.1 8.1 5.0 10.6 50—64 —0.3 —5.5 5.2 —2.9 16.6 11.8 4.7 _' 14.2 55—64 —0.4 ——6.0 5.5 —3.2 114.1 9,7 4.3 ' 11.9 60—64 0.9 —4.8 5.8 ——2.0 14.4 10.5 ' ' 3.8 12.5 55—59 —1.8 ——7.1 5.3 4.4 _ 13.8 9.0 _ 4.8 11.4 50—54 —0.0 - —4.7 4.7 ——2.3 21.7 16.1 5.5 18.9 45—49 1.5 —3.0 4.5 —0.8 3.4 '—2.3 5.7 0.6 45 54 0.7 —3,8 4.6 —1.5 12.2 6.5 5,6 9,3
49
57 59 60
62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54 57—64
45—64 55—64 57—64
45—64 50—64 55—64 '60—64 55—59 50—54 45—49 45—54 57._54
45—64 50—64 55—64 60—64
77. SANDVIKEN | 78. SCANIA—VABIS
Årlig avkastning
l. 2. 3. l. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv—index
—0.9 —4.7 —0.7 26.2 22.3 2.7 —8.3 —l2.2 2.6 —6.1 ——10.6 5.1 18.6 13.7 0.0 19.1 14.8 3.0 17.6 13.3 19.3 —18.4 —22.7 4.4 10.0 4.4 —O.5 40.0 34.6 1.4 —7.1 —11.8 5.6 18.1 12.8 3.9
1.6 —3.2 4.2 71.9 65.3 4.2 12.5 7.2 2.5 50.0 45.0 2.5 84.0 79.1 1.6 112.4 108.9 1.6
5.5 2.7 3.9 2.7 0.0 3.9 8.1 5.4 2.2 5.3 2.7 2.2 —8.7 —12.0 5.2 16.6 12.7 5.2
4.5 —7.9 3.2 51.1 47.4 3.2 22.4 18.8 3.4 48.2 45.7 3.4
Genomsnittlig årlig avkastning . 5. . 4. . . Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv—index
11.5 12.4 3.7 13.3 13.3 4.2 13.2 12.6 3.6 9.8 12.9 3.7
44.8 24.3 3.3
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
1 . 8. Internränta Kap.värdc (r =6 %)
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
9.1 41.7 11.0 44.3 42.9 708.8 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 9.6 5.3 4.3 11.2 6.9 4.3 10.9 6.8 4.1 4.0 0.9 3.1 23.1 20.0 3.1 18.2 13.1 5.1 12.0 7.1 4.8 5.0 0.8 4.2 8.4 3.9 4.5 40.8 37.0 3.8 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 5.9 1.7 4.2 3,8 6.8 2.7 4.2 4.7 7.1 3.1 3.9 5.1 0.4 —2.6 3.0 —1.1 18.8 15.8 3.0 17.3 14.1 9.2 5.0 11.7 6.3 1.7 4.6 4.0 3.0 —1.1 4.1 1.0 4.7 0.3 4.4 2.5 36.4 32.7 3.7 34.5
58 59 60
62 63
145—64 50 64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55——64 60—64 55——59 50—54 45—49 45—54
45—64 50 64 55—64 60—64
55—59 50—54 45 49 45—54
70.
1. Totalavk. 5.0 11.5 ,_g_g —4.8 3.4 29.7 14.1 —15.0 16.3 79.2
——7.4 ._3,2 3.5 29.1 46.9
——2,8 1.3 14.3 39.8 48.4
4. 'l'otalavk. 15.0 19.6 17.0 12.9
2. Kap.vinst 1.5 7.6 —l3.6 —9.1 —1.2
24.9 9.5 —19.2 11.1 73.8
—11.4 —7.7 —1.4
24.1 42.9
—6.0 —2.1 10.9 35.5 44.8
5. Semivar. 13.8 16.1 14.3 14.0
Aktiens internränta resp. k
SKÅNSKA CEMENT | 80. SLT pref
Årlig avkastning
Pv—iridex
—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6 3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
Totaiåvk. 1.2 7.5 —7.9 1.4 19.3
16.2 23.8
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-index
I . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
'rmalåvk. 7.3 8.3
10.3 4.3
2. Kap.vinst —3.0 3.1 —12.1 —3.4 14.3 —0.6 —8.8 —6.9 3.7 10.7 —9.7 ——13.6 3.3 4.8 53.4
—2.0 —15.6 0.0 10.0 18.2
5. Semivar. 8.2 9.1 11.1 5.6
apitalvärde, ej reinvestering
Pv—indcx
—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4 5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
Pv—iridex
3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. lnternränm Kap.värde (r =6 %)
11.1 100.4 5.4 ——7.6 13.7 86.6 8.0 16.6 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 12.8 8.6 4.3 6.4 1.4 5.0 17.2 12.8 4.3 7.2 2.0 5.2 15.2 11.1 4.1 8.8 3.4 5.4 18.5 14.9 3.6 6.9 1.5 5.5 11.9 7.4 4.5 10.6 5.3 5.3 21.3 16.4 4.9 4.1 —0.6 4.8 0.8 ——3.3 4.0 3.9 ——0.6 4.5 10.5 6.1 4.4 4.0 —0.6 4.6 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 8.1 4.8 4.1 6.9 2.7 ——2.1 4.8 12.5 8.3 4.2 10.4 2.9 —2.0 5.0 11.2 7.3 3.9 9.2 5.0 —0.2 5.2 14.4 10.9 3.5 12.7 3.3 —2.0 5.3 8.1 3.7 4.4 5.9 6.8 1.7 5.1 15.1 10.5 4.6 12.8 —1.1 —5.6 4.5 —1.1 —5.1 3.9 —3.1 2.0 —2.5 4.5 6.7 2.4 4.3 4.6 0.4 —4.1 4.5
15. Totalavk. s =50 % 0.3 0.5 2.4 0.6
4.3 ——3.4 —0.3 —1.8
År 45 46 47 48 49 50 51_ 524 53 54 55 56 57 58 59
60 61 62 63 64
45—64 50——64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
81. SLT stam A | 82. SLT stam B
Årlig. avkastning
1. 2. Totalavk. Kap.vinst 2.7 ——1.4 14.4 9.6 —11.2 —l5.6 0.0 —5.2 20.3 14.8 12.9 8.2 6.9 0.6 —18.7 —25.0 24.2 16.7 34.3 27.1 —11.2 —16.9 —1.4 —8.1 —0.7 —8.1 13.6 5.6 58.3 52.3 2.5 —2.0 —10.5 —15.6 - 6.2 0.0 14.6 8.5 25.5 19.9 4. . Totalavk. Semivar. 9.1 11.2 10.4 12.3 9.7 11.3 8.6 11.8
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
6.8 7.0
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst' Utd. 7.8 1.9 5.9 8.4 2.2 6.2 8.9 2.6 6.3 9.7 3.0 6.7 8.2 2.0 6.2 9.4 2.0 7,5 7.0 1.5 5.5 7.0 1.5 5.5 9.3 2.5 6.9 11.9 2.5 9; 10.3 , ' 3.9 6.4 10.1 5.1 5.1 4.6 ——0.1 4.8 4.8 ———0.1 5.0 7.5 1.9 5.6 7.5 2.4 5.0 B. Korrigerat för penningvärdeförändring . 12. 13. 14. 15. 12. _ 13. 14. . Totalavk. ' Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50% Totalavk. Kap.vinst Utd 4.1 . —1.6 5.7 ' 1.2 4.7 —1.3 6.0 4.5 —1.5 6.0 1.5 5.3 —1.1 6.4 4.4 —1.5 __ 6.0 1.4 5.7 —-1.5 7.2 3.3 —2.0 5.3 0.6 . 3.3 —2.0 5.3 5.6 —l,1 6.7 2.3 "* 8.1 +1.1 9.2 4.8 —1.3 6.1 1.7 4.6 —0.2 4.8 2.7 ————2.0 4.7 0.3 2.9 —2.0 4.9 3.7 . —1.7 5.4 1.0 3.7 —1.1 4.8
11.1
Pv-iridex
—O.7 2.7 2.6 5.1 0.0 3.0 19.3 4.4 ——O.5 1.4 5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
PV—index 3.7 4,2 3.6 3.7
3. . 1. 2. Pv—index Totalavk. Kap.vinst —0.7 2.1 —2.1
2.7 12.4 7.3 2.6 . —5.4' ——10.2 5.1 ' 2.3 —3,0 0.0 14.1 8.6 3.0 ' 15.1 10.1 19.3 ' 2.6 ——2.0 4.4 —16.7 —21.3 ——0.5 24.6 18.6 1.4 32.1 27.1 5.6 —5.6 —9.6 3.9 —2.5 —6.8 4.2 11.3 6.7 2.5 13.7 9.4 1.6 50.9 14.9 3.9 2.5 —2.0 2.2 —10.5 —15.6 5.2 6.2 0.0 ' 3.2 14.6 8.5 3.4 25.5 19.0 Genomsnittlig årlig avkastning . 4. ". Pv—index Totalavk. Semijvar. 3.7 9.5 10.0 4.2 10.9 11.5 * 3.6 10.6 10.4 3.7 8.3 10.1 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering 7. 8. Internränta Kap.värde (r = 6 %) 7.7 24.9 9.1 25.0 7.8
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
15. Totalavk. s =50 %
1.7
83. SOCKERBOLAGET | 184. STOCKHOLMS SUPERFOSFAT Ärlig avkastning 1. 2. .' . 1. 2. 3. År Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kup.vinst Pv-index 45 10,9 6,9 —0,7 14,3 10,0 —0,7 46 0,5 —3,2 2,7 3,6 —0,3 2,7 47 ——11,7 —15,6 2.6 8.3 4.4 2,6 48 2,0 —2,6 , 5,1 —10,3 —14,4 _" 5,1 49 14,2 9,5 0,0 28,8 24,0 0,0 50 9,3 ' 4,9 3,0 29,7 25,3 3,0 51 —1,8 —5,9 19,3 11,3 8,3 ». 19,3 52 —10,6 —15.0 4,4 —29,1 —32,9 4,4 53 18,4 13,2 —0.5 30,0 24,3 .. ——0.5 54 20,8 14,3 1,4 44,3 39,7 1,4 553 —9.7 —14.3 5.6 ' —2,0 —6,1 5,6 56 3,7 2,7 3,9 —7,3 —11,6 3,9 537 29,9 22,1 4,2 14,0 9,1 4,2 08 37,2 30,9 2,5 14,0 9,4 2,5 59 38,2 33,3 1,6 37,9 33,8 1,6 60 8,5 4,3 3,9 —0,3 —3,4 3.9 61 11,1 6,4 2,2 3,2 0,0 2,2 6? —7,7 —12,1 5,2 —18,4 —22,3 5,2 öö 29,4 24,4 3,2 39,8 34,9 3,2 64 4,0 —0,5 3,4 39,7 36,0 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. . '. . Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Sengivar. Pv-index 45—64 10,1 10,1 . . _ . _ 3,74- m ' = '12,6 14,8 3,7 50—64 12,4 ,. 11,1 4,2 13,8 16,7 4.2 55—64 15,0 12,2 3.6 12.1 13,9 3,6 45—54 5,2 8,3 . 3,7 13,1 16,5 3.7 Aktiensiintemränta resp. kapilalvärde, ej reinvestering 7. 8. 7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) >Interurånta Kap.värde (r =6 %) 45—64 8,0 32,1 _ ' 10,2 55,7
55—64 13.6 79,7 9.3 _ 29.1
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinsl Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45— —64 9,1 4,2 . 4,9 _ 10.7 6.5 4.2 50—64 11,3 6.1 5.1 11.5 7.3 4.2 55—64 13,7 8,4 5.3 10.3 6.2 4.1 60—64 8,4 3,8 4,6 10.4 6.6 3.8 55—59 19.3 13.3 6.1 10,2 5,8 4,5 50—54 6.5 1.7 4.9 13.9 9.7 4.3 45—49 2,8 —1,4 4,2 8,2 4,0 4,2 45—54 4.6 0.1 4.5 11.0 6.8 4.2 [B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vin'st Utd. s =50 % Totalavk. Kapwinst Utd. s =50 % 45—64 5.3 0,6 4.7 3.0 6.8 2,8 4,0 4,8 50—64. 6.9 1.9 4.9 4.4 7.1 3.1 4.0 5,1 55—64 9.8 4.7 5,1 7,3 6.5 2.5 4.0 4,5 60—64 4.7 0.3 4,4 2.5 6.6 3.0 3.7 4.8 55—59 15.2 9.4 5,8 12,3 6.4 2.1 4.3 4,3 50—54 1.2 —3,5 4.6 —1.1 8.2 4.1 4.1 6.2 45—49 0.9 ' —3,3 4.1 —1.2 6.1 2.0 4,1 4,1 45—54 1.0 —-3.4 4.4 —1.2 7.2 3.1 4.1 5.1
55
45—64 50—64 553—641 45—54
45—6-1 545—64
45—64 50—64 5.5—64 60—64 55—59 50—5-1 45—49 45—54
85. STORA KOPPARBERG | 86. STRÖMS Årlig avkastning
]. ' . . 1.
Totalavk. Kapxinst Pv-index Totalavk. 15.0 11.8 —0,7 0.8 34.1 31.3 2.7 24.6 —6.7 —9,9 2.6 1,7 2.1 —1.5 5.1 —14.9 10.3 6.7 0.0 9,7 39.8 36.4 3.0 52.0 29.5 26,6 19.3 22.1 —13.8 —16.8 4.4 —15.4 13.2 9.5 —0,5 15.7 32.0 28.4 1.4 45.6 —5.9 —3.7 5.6 ——5,5 —0,5 —4,0 3,9 —6,8 15.5 11.9 4.2 5.5 31.5 28.2 2.5 28.8 29.1 26.6 1.6 27,9 11.4 9.0 3.9 ——9.6 15.2 13.0 2.2 —12.7 —2-1.2 —26.3 5.2 —9.3 23.5 20.5 3.2 26.6 19.2 16,8 3.4 2.8
Genomsnittlig årlig avkastning
4. a'. 6. 4. Totalavk. Somis—ar. Pv-index Totalavk. 13.5 13.2 3.7 9.5 14,4 14,4 4,2 11,2 11.5 13,8 3.6 4.8 15.5 13.2 3.7 14.2
2. Kap.vinst —2.8
20.8 —1.7 —18.4 5.4 48.0 17.9 —18.9 11.4 41.3
—8.9 —10.6 1.3 24.6 24.5
——12.5 —16,3 —13.7 21.5 —1.4
5. Semivar. 12.8 14.2 10.3 15.2
Aktiens internränta resp. kapilalvärde. ej reinvestering
I. 8. Intornränta Kap.värde (r =6 %)
12.3 9.7
9. 10. Totalavk. Ka 12.2 9.1 12.8 9.9 10.2 7.4 7.4 5.0 12.9 9.8 18.4 15.1 10.1 6.8 14.2 10.9 12. 13. Totalavk. Kap.vinst 8.3 5,3 8,4 5,5 6.4 3.7 3.7 1,4 9.0 6.0 12.5 9.3 8.1 4.8 10.2 7.0
1462 33.4
A. Ej korrigerat för p
p.vinst
11. EM. 3.1 7,8 3,9 3,9 3,0 9.3 5,3 4.0 2.8 3,6 —O,3 3.9 2.4 —1.4 —5,4 4,0 3,2 8.9 5.1 3.8 3.4 21.5 17.4 4.1 3.3 3,6 —0,2 3,7 3,4 12,2 8.2 3.9 B. Korrigera! för penningvärdeförändring 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. [m. 5 =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. 3.0 6.8 4,1 0,3 3.8 2.9 6.9 4,9 1,1 3,8 2,7 5,0 0,0 —3,7 3,8 2,4 2,6 —4,8 —8,7 3,9 3,1 7,5 5,1 1,4 3,7 3.2 10,9 15.4 11.5 3.9 3,3 6,4 1.6 —2,0 3.7 3,2 8.6 8.3 4,5 3.8
8.2 3.4
Aktiens internränta. reinvestering
9 .
34,6 —18,8
enningvärdeförändring
10. . Totalavk. Kap.vinst Uld.
3. Pv-index —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 ——0.5 1.4 5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5,2 3.2 3,4
6. Pv-index
7. 8. Internräma Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s = 50 %
2.2 3.0 —1.8 —6.7
3.3 13.4 —O.2 6.4
87. SVEA | 88. SV. AM. LIN IEN Årlig avkastning 1. 2. 3. 1. 2. 3. År Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 45 13.0 8,0 —0.7 46 10.2 5.6 2.7 47 —1,3 —7.0 2.6 5.8 0.0 2.6 48 —21.7 —26.4 5.1 —5.0 —10.8 5.1 49 11.5 5.1 0.0 15.9 9.5 0.0 50 17.7 12.2 3.0 39.8 33.9 3.0 51 32.1 26.1 19.3 12.6 8.2 19.3 52 —22,4 —27.6 4,4 ——21,2 -—25.3 4.4 53 6.0 0.0 ._()_5 22.3 15.5 —0.5 54 36.9 31.0 1.4 55.5 49.6 1.4 55 —4.5 —9.1 5.6 —14,7 —18.9 5.6 56 23.0 18.0 3.9 6.2 0.0 3.9 57 —10.2 —15.3 4.2 —4,1 —10.3 4.2 58 20.0 14.0 2.5 9,2 2.3 2.5 59 31.6 26,3 1.6 9.8 4.5 1.6 60 16.7 12.5 3.9 —8.6 —13.7 3.9 61 —3,7 —7.4 2.2 15.0 7.5 2.2 62 —25,3 —29.3 5.2 —3,9 —10.1 5.2 63 20.8 15.1 3.2 21.6 14.7 3.2 64 —1,6 —-6.6 3.4 0.0 —6.0 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning . 5. 6. 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv—index Totalavk. Semivar. PV-index 45—64 7.4 13.7 3.7 50—64 9.1 14.7 4.2 9.3 12.8 4.2 55—64 6.7 13.4 3.6 3.0 7.9 3.6 45—54 8.2 14.6 3.7 47—64 8.7 11.7 3.9 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering 7. 8. 7. 8. lnternränta Kapxärde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) 45—64 5.8 ——2.2 55—64 5.5 —3.7 1.7 —26,9 47—64 7.8 21.5
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 5.8 0.7 5.2 50—64 7.4 2.2 5.1 7.6 1.8 5.8 55—64 5.2 0.4 4.8 2.5 —3.5 6.0 60—64 —O,1 —4.6 4,5 4.2 —2.1 6.3 55—59 10.7 5.5 5.2 0.8 —4.9 5.7 50—54 11.8 6.1 5.8 18.7 13.3 5.4 45—49 1.4 —3.9 5,3 45—54 6.5 1.0 5,5 47—64 7.2 1.4 5.9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 %
45—64 2.2 ——2.8 5.0 ——0.3 50—64 3.1 ' —1.8 4.9 0.6 3.4 ——2.2 5.6 0.6 55—64 1.6 —3.1 4.7 —0.8 —1.0 —6.8 5.8 —3.9 60—64 ——3.5 —7.8 4.3 —5.7 0.6 —5,5 6.1 —2.4 55—59 6.9 1.9 5,0 4.4 —-2.7 ——-8.2 5.5 —5.4 50 54 6.2 0,7 5,5 3.5 12.7 7.6 5.1 10.2 45—49 —0.5 —5.7 5,2 —3,1 45—54 2.8 —2.5 5.3 0.1 47—64 3.2 ——-2.4 5.6 0.4
År
45 46 47 48 49
50 ' 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64
45—64 50—64 55 64 45—54 60—64
45—64 55——64 60—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
1. 2. Totalavk. Kap.vinst 9.5 5.0 20.0 15.2 9.5 5.4 ——22.5 ——26.5 4.0 —l.3 66.2 60.8 25.0 20.8 ——29.6 —33.9 13.2 6.6 39.5 33.3 —25.0 ——28.7 22.1 15.6 ——5.6 —11.2 —1.3 —-7,6 23.3 17,8 —2,3 ——7.0 —3.1 —8.7 —2.1 —8.2 14.2 ; 7.5 3.5 ' —2.8 4. 5. Totalavk. , Semivar. 7.9 14.6 9.2 15.7 2,4 10.0 13.5 19.1
| 90. SÄFVEÅN
Årlig avkastning
3. Pv-index —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 ——0.5 1.4
1. . * . Totalavk. Kap.vinst Pv-index
—0.4 —17.4 ——7.8 52.5 42.4
. —2,6 —19.6 ,——11,1 48.7
39.5
3.2 3.4
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-index
3.7 4.2 3.6 ' 3.7
.Aktiens internränta resp. k
7. — 8. Inleruränta Kap.värde (r =6 %)
6.4 0.8
9. 10. Totalavk. Kap.vinst
5.8 0.4 6.7 1.1 1.4 ——4.2 1.8 -——4.0
1.0 ———4,5 18,2 12.8
3.0 —1,5 10.4 5.4 12. 13.
Totalavk. Kap.vinst
2.1 —3.0 2.5 —2.9 ——2.1 —7.5 —1.7 —7.3 —2.5 ——7,7 12.3 7.1
5.2
——33.1
1 1. 9. 10. 11. Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 5,3 '
5.6 5.7 5.9 10.5 7.6 2.9
5,5 5,5 4.5 5.0 B.'Korrigérat för penningvärdeförändring
14. 15. 12. 13. 14. 15.
T otalavk. Totalavk.
Utd. s = 50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 5,2 ———0,4
5,4 —0,2 5.5 -—4.8 5.7 —4.5 6.7 3.9 2.8 5.3 5.3 ——5.1 5.2 9.7 4.5 —1.2 4.8 4.1
5
4. . b. Totalavk. Semivar. Pv-index
13.9 20.3
apitalvärde, ej reinvestering
3,6 7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
9.8 18.4
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för p
enningvärdeförändring']
45—64 50 64 55—64 45—54 47—64
45—64 55—64 47—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54 47—64
415—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54 47—64
1. Totalavk.
20.5 .
4. Totalavk.
17.8 21.3
15.5
KilpAiinsl
0.0 0.0 0.0 5.3 0.0 0.0 0.0 25.0 _
0.0 0.0 ' ' 118.4
3.6 27.6 * f—18.4' —0.7 —6.7
25.7 16.5
5. Scmivar.
13.7 17.8
11.9
. 3. Pv—index
2.6 5.1 0.0
3,0
16.5 4.4 —3.6' —3.9 14.8 _
9,1 —3,8 —0.5' 7,2. 4,2 —2,4 4,5 ' 0,3- 14,7
6.1.
20.6 4.9 0,6
1. Totalavk.
3.8..— -
—5.0 '
Genomsnittlig årlig avkastning
Pvdddex
4.2 3.6
3.9
4.3 3.9 4,2 4,5
4. ' Totalavk.
Kapniinst
11.6 0.0 —8.0 —8.7 9.5
4.3 —8.3 —5.5
1.9 —0.9
—7.6 —7,2 —5.6
8.2 —2.2
0.0
—1 1.1 13.8 —1.1 . —5.6
Semivar.
4.7 4.2 . 4.6 5.0.
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. [nternränta Kap.värdc (r =6 %)
17.6 12.2
9
'I'otaliaw'k. Kapwinst
14.8 17.0 8.5
28.6 10.5
13.0
12.
Totalavk. Kapxinst
10.2 13.0 - 2.8 24.2
4.9
10
13.
5.7 8.5 —1.—t
19.—1
0.3 .
— 142,9 129.4
11. 9. 10. 11. Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 4.1 ,_1_4 5, 4.8 3.7 —2.0 5. 4.7 4.0 - —2.1 6. 4.4 5,1 —1.1f 6. 5.0 2.8 —3.0 5 4.9 3.2 —1.8 5. 5,3 075 ' 47 4.2 —0.6 ' 4. 4.7 B. Korrigerat för penningvärdeförändring ' 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Utd. s=50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 0.5 —4.8 5.3 4.6 8.0 —0.4 —5.9 5.5 4.5 10.7 0.4 —5.5 5.9 4.3 0.7 1.5 —4.5 6.0 * 4.8 21.8 —0.7 —6.4 5.7 4,6 ' 2.6 —2.0 —6.8 4.7 3.3 —1.4 4.7 0.6 ——-4.1 4.7 4.5 6.5
4,1 ' 3.6
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för pgnningvärdetörändring
—20.0 —16.2
3. ' Pv—index
—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0--
3.0 » 19,3 4,4 —0.5 1,4 5,6 3,9 4.2 2.5 — 1.6 3,9 2,2- 5,2 3.21, 3.4 »
Pvdddéx 3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränla Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s =50 % —2,1 —3.2 —2.5 —1.5
—3.5 —4.4
1.0 —1.7
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45 49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
| 94. TRIKÅFABR. pref
Årlig avkastning
%
1. . . 1. 2. . . Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 36.7 33.0 —0.7 10.9 6.5 —0,7 58.8 55.1 2.7 4.1 0.0 2.7 —8.7 —11.6 2.6 —14.3 —18.4 2.6 —7.1 —10.5 5.1 0.0 —5.0 5.1 6.8 3.0 0.0 35.5 30.3 0.0 33.7 30.0 3.0 6.1 1.8 3.0 17.5 14.1 19.3 —6.0 —10.7 19.3 ——23.1 —26.1 4.4 —4.7 —10.0 4.4 21.3 16.0 v—0,5 9.6 3.7 —0.5 59.8 55.2 1.4 10.7 5.0 1.4 —14.8 —18.5 5.6 —4.8 —10.2 5.6 34.7 30.6 3.9 9.1 0.0 3.9 —16.7 —20,4 4.2 18.9 12.1 4.2 9.3 4.7 2.5 26.4 20.3 2.5 37.8 33.3 1,6 51,1 46.1 1.6 —11.2 —14.6 3.9 17.2 12.5 3.9 —10.7 —14.6 2.2 —5.0 —9.1 2.2 —18.3 —22.9 5.2 9.5 5.0 5.2 28.1 22.2 3.2 46.6 41.3 3.2 3.0 —l.8 3.4 17.9 14.2 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. . Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 11.8 17.1 3.7 11.9 10.5 3.7 10.0 17.2 4.2 13.5 10.4 4.2 4.1 13.9 3.6 18.7 12.0 3.6 19.6 19.7 3.7 5.2 8,4 3,7 Aktiens intrrnränta resp. kapitalvärde, rj reinvestering 7. 8. 7. 8. Internränta Kap.vi-irde (r =6 %) Internränta Kap.värd0 (r =6 %) 10.7 82.5 9.1 55.2 2.0 —27.2 16.6 126.0 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeföråndring 9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Knp.vinst Utd. 9.1 5.0 4.1 10.7 5.5 5.2 7.3 3.1 4.2 12.4 6,9 5.4 2.1 —2.2 4.3 17.4 11.9 5.5 —341 —7.6 4.5 16.1 11.6 4.4 7.6 3.4 4.2 18.7 12.1 6.7 18.5 14.6 4.0 2.9 —2.3 5.2 14.5 10.9 3.5 6.0 1.5 4.6 16.5 12.7 3.8 4.5 —0.4 4.9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % "Totalavk. Kap.vinst L'td. s =50 % 5.3 1.4 3.9 3.3 6.9 1.9 5.0 4.4 3.0 —1.0 4.1 1.0 7.9 2.7 5.2 5.3 —1.4 —5.6 4.2 ——3.5 13.4 8.0 5.3 10.7 —6.4 —10,7 4.3 7—8,6 12.1 7.8 4.3 9.9 3.9 —0.1 4.0 1.9 14.7 8.2 6.4 11.4 12.6 8.8 3,8 10.7 —2.3 —7.2 4.9 —4.7 12.3 8.9 3,5 10.6 4.0 —0.4 4.5 1.8 12.5 8.8 3.6 10.6 0.8 —3.9 4.7 —1.5
År 45 46 47 48 49
50 51
53 54 55 56 57 58 59
45—64 50—64 55 64 45—54
45 55
64 64
45 64 50—64 55 64 60—64 55—59 50—54 45—49 45 54
45 64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45 54
95. TR IKÅFABR. stam | 96. TUR ITZ
Årlig avkastning
1. ' . . 1. 2. 1 , 'l'utalavk. Kup.vinst Pv»index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 10.9 6.5 —0.7 21.2 16.8 —0.7 4.1 0.0 2.7 10.4 6.7 2.7 ——12.2 —16.3 2.6 —5.3 —8.8 2.6 —2.4 —7,3 5.1 —3.1 —7.1 5.1 35.5 30.3 0.0 24.1 19.8 0.0 7.1 3.0 3.0 63.4 59.8 3.0 ——6.9 —11.8 19.3 14.3 10.2 19,3 —6.0 —11.3 4.4 6.7 2.2 4.4 9.8 3.8 —0.5 34.8 30.4 —0.5 8.7 2.9 1.4 58.8 54.2 1.4 —1.4 ——7,0 5.6 —7.6 —10.8 5.6 6.1 3.0 3.9 26.4 22.7 3.9 22.7 15,6 4.2 17.9 14.0 4.2 26,4 20.3 2.5 28.8 25.4 2.5 51.1 46.1 1.6 63.4 60.7 1.6 17.2 12.5 3.9 11.2 9.4 3.9 —5.0 ——9,1 2.2 6.5 4.6 2.2 9.5 5.0 5.2 —11.6 —13.4 5.2 49.2 44.0 3.2 40.4 38.0 3.2 15.7 12.0 3.4 —0.2 —l.9 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. 4. 5. . Totalavk. Scmivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 12.0 10.5 3.7 20.0 14.4 3.7 13.6 10.5 4.2 23.5 16.1 4.2 19.1 11.9 3.6 17.5 14.7 3.6 4.8 8.2 3.7 22.5 14.5 3.7 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering ". 8. 7. 8. Intoi—drama Kap.värde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) 9.1 55.2 17.3 361.5 17.1 133.9 15.6 121.3 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11. 'l'olalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 10.8 5.5 5.2 18.1 14.7 3.4 12.4 6.9 5.5 21.3 18.1 3.2 17.8 12.2 5.6 15.6 12.9 2.7 16.1 11.6 4.4 8.0 6.1 1.9 19.6 12.9 6.8 23.7 20.2 3.5 2.3 » 7—3.0 5,2 33.6 29.3 4.3 6.0 1.5 4.5 8.8 4.8 4.0 4.1 —0.8 4,9 20.6 16.4 4.1 B. Korrigerat för penningvärdeförändring I.! 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 6.9 1.9 5.0 4.4 14.0 10.7 3.3 12.3 7.9 2.7 5.2 5.3 16.5 13.5 3.0 15.0 13.8 8.4 5.4 11.1 11.6 9.0 2.6 10.3 12.1 7.8 4.3 9.9 4.3 2.4 1.9 3.3 15.5 9.0 6.5 12.2 19.5 16.1 3.4 17.8 —2.9 —7.8 5.0 —5.4 26.9 22.8 4.1 24.9 4.0 —0.4 4.4 1.8 6.7 2.8 3.9 4.8 0.5 —4.2 4.7 —1.8 16.4 12.4 4.0 14.4
45 46 47 48 49
50 51 52 53 54 '
v.-
00 56 57 ' 58 59 60' 61 - 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64
55—64 '
60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
Årlig avkastning
1. 2. _ Totalavk. Kap.vinst 23.1 23.1 —9.4 —9.4 0.0 0.0 —10.3 —10.3 '" 39.4 34.6 23.6 20.0' 48.8 45.2 —6.6 —9.8 1 14,5 10.9' 23.0 19.7 20.5 17.8 —9.7 —15.3 24.6 18.02 41.7 36.1 54.1 49.0 8.9" 5.5 3.9- ' 0.0 7.1 3.2 11.9 ' 8.2 0.0 —3.5 4. 5. Totalavk. SemiVar. 15.5 12.9 17.8 12.2 16.3 11.8 14.6 ' 14.4
3. 1. 2. Pv—index Totalavk. Kap.vinst' —0.7 23.1 2371'
2.7 —9,4 —9.4'. 2.6 0.0 0.0 5.1 —10.3 —10.3 0.0 39.4 34.6 3.0 23.6 20.0 19.3 48.8 45.2 ' 4.4 —4.9 —8.2 —0.5 14.3 10,7 1.4 22.6 19.4 5.5 18.9 16.2 3.9 —9.7 —15.3 4.2 24.6 18.0 2.5 41.7 36,1 1.6 54.1 49.0 3.9 11.0 7.5 2.2 1.9 ——1.9 5.2 7.8 3.9 3.2 11.9 8.1 3.4 —0,6 —4.0 Genomsnittlig årlig avkastning . 4. '. Pv-index Totalavk. Seråivar. 3.7 15.4 12.8 4,2 17.7 12.1 3,6 16,1 11,9 3.7 14.7 14.2
Aktiens internränta resp. kapitalvärde. *éj reinvestering
. " 8. Internränta Kap.värde (r :e %)
13.6 163.8 13.6 ' 163,8 16.1 52.6 15.7 50.5 Aktiens internränta, reinvestering " A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9.* 10. 11. 9. 10. 11.
Totalavk. Kap.vtnst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 13,9 10,7 3.2 7 13,9 10,7 3.2 16.4 12.8 » 4,1 16.4 12.3 4,1 14.9" 10.5 - 4.4 14.7 10.4 4.4
6.3 ' 2.6 3.7 6.3 2.6 3.7 24.2 19.0 5.2 23.9 18.7 5.2' 19.3 ' 15.8 3.5 19.6 16.2 3.5
6.9 6.1 0.7 6.9 6.1 0.7 12.9 10.9 2.1 13.1' 11.0 2.0
B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12; 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 10,0 6,9 3.1 8.4 10.0 6.9 3.1 11.7 7.8 4,0 9,8 11,7 7.0 3.9 11.0 6.7 4.3 8.8 10.8 6.6 4.2
2.6 —0.9 3.6 0.9 2.6 —0.1 3.5 20.0 14.9 5.0 17.5 19.6 14.6 5.0 13.3 10.0 3.3 11.7 13.6 10,3 3,3
| 98. TÄNDSTICKOR ser. B
Pv-iiidex
—O.7 2.7 2.6 5.1
0.0 ' 3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4" 5.6 3.9 4.2 2.5 1.6 3.9; 2,2 5,2 3,2 3.4
Pv-iridcx
3.7 4.2 3,6 3,7
7. 8. Internränta KapNärde (r =' 6 %)
5. Totalavk. s = 50 % 8.4 9.8 8.7 0.8
17.1
45—64 50—64 55—64 445—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
99. UDDEHOL'M
1. Totalavk.
1.7
16.8 '
—8.3 —8,5 10.2
31.0 21.3 —16.8 25.7 48.1
—11.1 —7.3 12.2 25.9 37.8
—7.9 5.6 ——17.3 4.0 1,7
4
Totalåvk.
8.2 10.2 4.4 12.1
Kap.v.inst '
—1.7 ' 13.4 -—11.7 ——12.3 5.9
26.9 17.0 ——20.5 21.1 43.9
-——14.1 —10.9 7.6 21.6 34.2
-—10.6 1.9 —20.9 0.0 —2,3
Semivar.
12.2 13.9 10.6 14.1
Pv-in'dex
—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4
-—0.5 ,,.
1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
] 100. WIFSTAVARF Årlig avkastning
-——3.7 20.0 7.2 —9.7 11.2
38.8 ———25.5 42.2
—13.1 —12.1— 2.1 9.5 44.0
——1.9 -——27.9 —21.4
18.5 12.9
33.5 .
1. Totalavk.
32,4 '
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-iridex 3.7 4.2 3.6 3.7
7.8 8.8 1.1 14.6
4. Totalavk .
2. Kap.vinst —7.4 16.0 3.4 -——13.3 6,9
29.5 35.4 -—29,2 37,0 28.6
——16.0 » —15.6 —0.7 5.3 40.0
—4.8 —30.9 —25.8
14.8 9.7
5. Semivar. 15.6 17.9 13,8 17,0
Aktiens internränta resp. kapitalvärde. ej reinvestering
7. 8. lnternränta Kap.värde (r =6 %)
7.0 3.1
9. 10. Totalavk. Kap.vinst Utd. 6.7 2.9 8.4 4.5 3.2 —0.6 —3.2 »—6.8 9.9 6.1 19.7 15.5 1.9 -—1.8 10.4 6.5 12. 13. Totalavk. Kap.vinst Utd. 8.1 —0.6 4.1 0.4 ——0.4 -—4.0 —6.5 ——10.0 6.1 2.5 13.7 9.7 ——0.0 —3.6 6.6 2.8
13.2 —20.1
11.
...a wow—hp: Lawson.-J eocnooo (:>—imon
:> .
6.4
coca-55.0 &:wa OOQOQ 016.75le
6.3 -—1.2
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
15. Totalavk. S =50 % 1.2 2.2 -—2.2 -—8.3
4.3 11.7 —1.8 4.7
3.8 —-44.6
Korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. Totalavk. Kap.vin;t Utd. 5.6 1.8 3.7 5.9 2.2 3.7 —0.9 ——4.4 3.5 —5.7 —9.3 3.5 4.2 0.7 3.5 21.0 16.9 4.1 4.5 0.6 3.9 12.4 8.4 4.0 12. 13. 14. Totalavk. Kap.vinst Utd. 1.9 -—1,7 3.6 1.7 -—1.8 3.6 -— 4.3 —7.7 3.4 —9.0 ——l2,4 3.4 0.6 —2.7 3.4 14.9 11.0 3.9 2.5 -—1,3 3.8 8.5 4.7 3.9
3. Pv-index
_—0,7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6 3.9 2,2 5,2 3.2 3.4
Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränla Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. S =50 % 0.1 —0.1 ——6.0 -—10.7
—1.0 13.0 0.6 6.6
År 52 53 54
55
59
52—64 55—64
52—64 55—64
52—64 55—64 60—64 55—59
52—64 55—64 '60—64 55—59
'101 . W IKMANSHYTTAN
| 102. W'IRSBO Årlig avkastning
1. 2. 3. 1. 2. 3. Totalavk. Kap.vinsl Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv—index 5.7 —9.5 4.4 —15.3 —19.4 4.4 14.7 10.5 ——0.5 10.0 5.0 0.5 41.9 38.1 1.4 38.1 33.3 1.4 —0.0 ——3.7 5.6 —5.0 ——8.6 5.6 —6.7 —10.5 3.9 —2.9 ———7.6 3.9 0.0 4.3 4.2 —2.1 —7.2 4.2 12.8 8.3 2.5 11.1 5.6 2.5 52.8 48.7 1.6 37.9 32.6 1.6 13.1 10.3 3.9 3.2 —0.8 3.9 —7.8 —10.9 2.2 6.4 —11.2 2.2 —8.8 —12.3 5.2 9.0 3.6 5.2 3.2 —0.8 3.2 48.7 43.5 3.2 7.3 3.2 3.4 30.9 26.3 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning . 5. 6. 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv—index Totalavk. Semivar. Pv-index 9.0 10.2 3.2 12.1 12.6 3.2 6.6 8.9 3.6 12.4 11.6 3.6 Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering . 8. 7. 8. Internränta Kapxärde (r =6 %) 1nternränta Kap.—Järde (r =6 %) 7.8 20.1 9.3 38.6 5.3 —5.2 9.7 34.8 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 1 1 . 9. 10. 1 1. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 7.6 3.8 3.8 10.5 5.7 4.8 5.4 1.6 3.8 11.0 6.1 4.8 1.0 —2.5 3.5 15.4 10.6 4.8 10.0 5.9 4 1 6.7 1.9 4.9 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 4.3 0.6 3.7 2.5 7.1 2.5 4.7 4.8 1.8 —-—1.9 3.7 —0.0 7.2 2.5 4.7 4.8 —2.4 —5.8 3.4 —4.1 11.5 6.8 4.7 9.1 6.2 2.2 4.0 4.2 3.1 —1.6 4.7 0.7
49
50 51 52 53 54 55 56 57 58 59
60
62 63 64
443—64 50—64 55—64 45—54 58—f464
45—64 55—64 58>—64
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 4.5—49 4.3—54 58—64
45—64 50—64 55—64 60—64 55 59 50—54 45—49 45—54 58—64
103. VOLVO | 104. ZANDER & INGESTRÖM Årlig avkastning 1. 2. . 1. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 11.3 7.0 —0.7 —-6.6 —10.5 2.7 —7.4 —11.8 2.6 —3.3 —8.3 5.1 10.9 5.5 0.0 32.8 27.6 3.0 3.0 —1.5 19.3 2.8 —1.8 4.4 12.5 6.3 —0.5 41.2 35.3 1.4 4.3 —0.9 5.6 —7.0 —12.3 3.9 14.0 8.0 4.2 50.0 44.4 2.5 31.3 26.0 2.5 80.8 76.9 1.6 73.9 69.7 1.6 —20,9 —23.5 3.9 —2.9 —5,4 3.9 4.5 1.1 2.2 —14.0 —17.0 2.2 25.6 21.3 5.2 21.8 18.2 5.2 90.2 86.6 3.2 46.2 42.3 3.2 66.9 64.3 3.4 33.8 31.1 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. . 4. 5. . Tchlavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 20.3 17.6 3.7 26.7 20.5 4.2 30.8 25.4 3.6 9.7 9.5 3.7 27.2 20.9 3.1
Aktiens internränta resp. k
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
14.0 2363 23.7 309.6
apitalvärde, ej reinvestering
. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
24.2 180.4
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 16.9 12.2 4.7 22.9 18.2 4.7 25.8 21.3 4.4 27.0 23.6 3.4 14.8 11.6 3.2 24.6 19.1 5.4 17.4 12,1 5.3 0.6 ——4.0 4.6 8.7 3.8 4.9 24.2 20.6 3.6 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 12.9 8.3 4.6 10.6 18.0 13.5 4.5 15.8 21.4 17.2 4.3 19.3 22.6 19.3 3.3 20.9 10.8 7.8 3.0 9.3 20.3 15.0 5.2 17.7 11.5 6.5 5.0 9.0 —1.2 —5.0 4.5 ———3.5 4.9 0.2 4.8 2.6 20.4 16.9 3.5 18.7
År 45 46 47 48 49
50 51 52 53 54
55 56 57 58 59 607 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54 52—64
45—64 55—64 52—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54 52—64
45—64 50—64 55—64 60—64
105. ÅHLEN stam
l . Totalåvk.
—7.0 11.7 75.4
—3.8 5.8 33.2 43.8" . 48.3 *
33.2 —14.5 (. 11.0 63.4 24.2
4. Totalavk.
24.5
25.0" li» &. 7
2. Kap.vinst
—10.0 8.3 72.3
—6.3 3.1 30.2 41.5 46.7
31.8 —15.5
9,5
61.4 ' 23,0
5. Semivar.
17,8
18,6 Aktiens internränta resp. k
| 106 ÅTVIDABERG. Årlig avkastning
3. 1 . Pv-index Totalavk. 18,9 27.6 —1.5 —l4.1 23.4 94.1 46.4 4.4 8,7 —0.5 32.9 * 1.4 78.1 5,6 —12.3_ 3.9 ' 18.1 4.2 9.8 2.5 2.8 1.6 48.1 3.9 . 1.5 2.2 . 1.0 ' 5.2 » —12.8' 3.2 ——0.7 3.4 10.4 Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. Pv—index Totalavk . 19.0 21.7 3,6 6.6 31.5 3.2
. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
21.3 21.3
9. Totalavk. Ka
22.2 20,7 23,6
22,2
12.
10
20.3 19.4
21.2
19.9
13.
249.8 401,4
611.
p.vinst Utd.
1.9 1.4
9
5.5
Aktiens internränta. reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
2,2 "
Kap.?inst 14.5 23,8
—4,6 —17.3
19.5
90.9 42.9 5.0 ' 28.6 _ 73.6
—14.9 . 14.4 6.6 ——0.3 45.1
_171 —-1.6' —15.7
'—491 ' 6.8
Semi'vart 16.3 18.0
9.8 20.9
apitalvärde, ej reinvestering
416.0 —4.0
B. Korrigerat för penningvärdeförändring
14.
Totalavk. Kap.vinst Utd.
18.0 16.6
16.1 15.2
1.9 1.3
15. Totalavk. S =50 %
17.1 15.9
9. 10. 11.'
Totalavk. Kap.vinst Utd. 16.1 12.6 3.4 18.3 14.9 3.4 5.4 2.3 3.1 -—0.4 -—3.4 3.0 11.6 8.4 3.2 48.9 44.9 4.0 9.6 6.0 3.7 27.8 23.9 3.8 12. 13. 14. Totalavk. Kapxinst Utd. 12.0 8.7 3.3 13.6 10.4 3.2 1.8 ——1.2 . 3.0 ——3.8 —6.7 2.9 7.8 4.7 3,1 41.4 37.6 378 7.6 4.0 3.6 23.3 19.6 3.7
3. Pv-index —0,7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
6. Pv-inde). 3.7 4.2 3.6 3.7
7. 8. Internränta Kap.värdc (r =6 %)
17.4' .
15. Totalavk. s = 50 % 10.4 12.0 0.3 ——5.3
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
107. GÖTEBORGS BANK pref
1. Totalavk.
11.5 ——4.8 —0.5
3.0 8.9
—0.5 0.9 5.5 7.7 3.1
—4.3 —4.7
6.5'
11.8 3.6
1.1
—2.5 '
14.8 8.3 —5.0
4. Totalavk.
3.2 3.1 3.0 3 5
Kap.v'inst 7.3 —8.7 ——4.8 —1.4 4.3
—4.9 —3.6 0.8 . 3.0 —1.5
—8.9 —9.8 0.9 6.3 ——1.7
—-4.3 —8,0
5. Semivar. 4.1 4.1 498. 3.5
3. . -. Pv-index
—0.7
2,7 _
2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4.2 2.5 _ 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
Pv-iddex '
3.7
4.2 '
3.6 3.7
| 108. GÖTEBORGS BANK stam Ärlig avkastning
32.8 4.3 —6.3' ———15.3 21.0
4.1 ——7.0 19.1
-—3.8 5.4 18.2
0.0 9.3 13.4 30.4 ——5.9
9.8 10.7 10.8
8.9
17.0 "
51.4
1 . Totalavk .
19.0' ' —10.2 ,
Genomsnittlig årlig avkastning
4. . . Totalavk.
2. _ Kap.vinst
28.1 0,6 —10,0 —-19.4 15.9 '
12.5 —0.5 —11.7 13.9 13.8
—14.9 ' —9.3 ' ——0.6
12.1. 45.9
—4.4
4.1 7.7 25.1 —10.6'
5. _ Semivar." 10.7 10.1 11.0 11.1
Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r :e %)
3.0 2.5
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 3.1 —1.9 4.9 8.7 3.7 4.9 2.9 ———2.2 5.1 9.6 4.5 5.2 2.7 —2.7 5.4 9.5 4.2 . 5.3 3.1 —2.5 5.6 8.8 3.7 5.1 2.4 -—2.8 5.2 10.2 4.7 5.6 3,3 —1,3 4.6 9.9 5.1 4.9 3.4 —0.8 4.3 5.9 1.6 4.3 3.4 ——1.0 4.4 7.9 3.3 4.6 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. _ . Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50% Totalavk. Kap.vinst Utd. —0.5 —5.3 4.7 —2.9 4.9 0.2 4.8 -—1.2 —6.1 4.9 ——3.6 5.3 0.3 5.0 —0.8 ——6.0 5.2 ——3,4 5.7 0.6 5.1 -—0.5 ——5.9 5.4 —3.2 5.0 0.1 4.9 —1.1 —6.2 5.0" —3.6 6.4 1.1 5.4 —1.9 —6.3 4.3 —4.1 4.4 —0.2 4.6
—30.8 —23.3
3. Pv-indcx —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4 5.6 3.9 4.2 2.5' 1.6
3.9 ' 212. A 52 ' 3.2 3.4
6. Pv—index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. ,8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
8.3 8.9
Aktiens internränta, reinvestering
34.0 24.9
A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
15. Totalavk. s =50 %
2.5 2.8
År 45 46 47 48 49
50
52 53 54 55 56 57 58 59
60 61 62 63
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
Tota1iavk. 8.6 10.5 —12.2 —11.0 14.6
20.9 12.9 —10.6 26.8 35,4
—10,7 6.4 5.7 24.1 42.2
—14.0 0.9 16.5 24.8 -—16.1
4. Totalavk.
8.8 11.0 8.0 9.6
7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %)
7.2 6.5
9. 10. 11. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kapwinst L'td. 7.5 2.6 4.9 6.1 1.1 5.1 9.6 4.4 5.2 7.0 1.7 5.3 6.5 1.3 5.2 8.1 2.6 5.6 1.2 —3.2 4.3 7.3 2.0 5.3 12.1 5.9 6.2 8.9 3.2 5.8 16.0 10.9 5.1 4.8 —0.1 4.9 1.5 —2.7 4.1 3.6 ——0.8 4.4 8.5 3.9 4.6 4.2 —O.4 4.6 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50% Totalavk. Kap.vinst L'td. 3.8 —1.0 4.7 1.4 2.5 —2.4 4.9 5.2 0.2 5.0 2.7 2.8 —2.4 5.1 2.8 ———2.2 5.1 0.3 4.4 —0.9 5.4
——2.3 ——6.5 4.2 —4.4 3.7 —1.5 5.2 8.3 2.3 6.0 5.3 5.2 —0.4 5.6 10.1 5.3 4.8 7.7 —0.5 -——5.1 4.6 ——0.4 —4.5 4.0 —2.5 1.6 —2.6 4.3 4.7 0.3 4.4 2.5 0.6 —3.9 4.5
2. Kap.vinst 4.7 6.7 —15.8 —15.2 9.6
16.3 9.0 —16.7 21.5 30.4
—14.5 0.6 0.0 18.4 31.1
—17.7 —3,7 11.7 20.4 —20.2
5. Semivar. 12.1 13.2 12.8 12.0
Aktiens internränta resp. k
16.2 3.7
3. Pv-index —0.7 2.7 2.6 5.1 0.0
3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4
5.6 3.9 4,2 2.5 1.6 3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
| 110. SKARAB. BANKEN Årlig avkastning
1 . Totalavk.
20.7 —6.3 —8.3
0.0
15.0
9.8 —4.9 —8.8
13.0 17.2
—1.3 1.4 26.5 14.1 —1.3
Genomsnittlig årlig avkastning
Pv-iddex
3.7 4.2 3.6 3.7
4. Totalavk. 6.7 7.5 8.7 4.8
')
Kap.:iinst 16.5 —10.0 —12.5 —4.8 10.0 5.3 —9.2 ——13.6 7.4
5. Semivar. .
.
.
max!—l p—xlled—
.
apitalvärde, ej reinvestering
3. PV-index —|).7 2.7 2.6 5.1 0.0 3.0 19.3 4.4 —0.5 1.4 5.6 3.9 4.2 .) ,)
_a'
1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. . Internränta Kap.värde (r = 6 %)
5.5 7.9
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
—5.9 14.9
15.
'l'ntalavk. s = 50 ?.". 0.0 0.2 1.7 1.1 2.4
45—64 50—64 55—64 45v—54
45—64 55—64
4.5—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
] . Totalavk.
17.6 8.8 —8.5 —8.3 4.8
4. Totalavk.
6.6 7.8 5.4 7.7
2. Kapxinst 13.5 5.2 —12.2 ——12.5 0.0
14.3 —5.6 —11.8 23.3 17.6 —8.0 —13.7 —2.9 17.9 13.9
f11.9 —8.1 11.8 11.8 —8.7
5. Somivar. 8.7 9.2 8.2 9.6
Årlig avkastning
Pv—iridex
—0.7 2.7 2.6 5.1 0.0 3.0 19.3 4.4 #05) 1.4 5.6 3.9 4.2 2.5 1.6
3.9 2.2 5.2 3.2 3.4
1 . Totalavk.
13.7 6.5 —11.3 ——9.2 15.3 18.1 —0.3 -—4.9 9.8 19.8
—4.5 7.0 1.0 7.3 25.8
—8.6
6.0 13.0 16.0 —2.6
Genomsnittlig årlig avkastning
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
4
Totala'avk.
5.9 6.9 6.0
i).!
2. KapJ'inst 13.7
6.5 414,18 —13.3
10.6 13.8 —4,5 —9.3
.1.
Semivar. 7.6 7.0 6.9 8.6
Aktiens internränta resp. kapitalvärtte, ej reinvestering
7. 8. Internränta KapA'ärde (r =6 %)
5.8 4.4
9. Totalavk.
5.9 7.1 4.8 3.6
6.0 11.7 2.4 6.9
12. Totalavk.
10. 11. Kap.vinst Utd.
1.0 1.9 —0.5 —1.6 0.7 6.7 —1.7 2.4
13.
Kap.vinst Utd.
—2.5 —2.2 —3.9 —5.0
—2.8
1.3 —3.5 —1.2
—2.6 —11.2
4.9 5.2
14.
ens»!— ox!
uti—P?? Ul .t—oocv— O'—
9. 10. 1 1.
Totalavk. Kapxinsl Utd.
5.4 0.7 4.7 6.4 0.9 5.5 5.6 —0.2 5.8 4.4 ———1.4 5.8
6.8 1.1 5.8 8.1 3.2 4.8 2.4 —0.2 2.6 5.2 1.5 3.7
B. Korrigerat för penningvärdeförändring
15. 12. 13. 14. Totalavk.
s =50 % Totalavk. Kapxinst L'td.
—O.2 1.7 —2.8 4.6
0.3 2.2 —3.1 5.2 —1.3 2.0 —3.6 5.6 ——2.4 0.8 —4.8 5.6 ——0.2 3.2 —2.4 5.6
3.7 2.6 —2.0 4.6 —1.6 0.5 —2.1 2.5
3. Pv-index ——0.7 2.7 2.6
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
1 . 8. Internränta Kapwärde (r =6 %)
5.0 5.3
Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
—13.1 ——5.3
15. Totalavk. s =50 % —0.5 —0.4 —0.8 —2.0
0.4 0.3 —0.8 —0.2
113. STOCKHOLMS ENSKILDA _pref | 114. STOCKHOLMS ENSKILDA staln Årlig avkastning
l. 2. 3. l. 2. 3. År Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 45 7.8 4.0 —O,7 46 0.5 -——3.5 2.7 47 1.9 —1.9 2.6 —7.1 —10.9 2.6 48 0.0 —3,8 5,1 ——3,4 —7.7 5,1 49 6.9 3.0 0.0 12.4 7.7 0.0 50 0.6 —3.8 3.0 13,5 9,2 . 3,0 51 4.0 0.0. 19.3 23.2 14.5 19.3 52 ——2.0 —6.0 4.4 —5.7 —9.2 4.4 53 10.6 6.4 —0.5 24.1 20.3 —0.5. 54 4.0 0.0 1.4 26.3 23.2 1.4 55 —8.0 —12.0 5.6 —1.7 ——4.3 » 5.6 56 _ —9.1 ——13.6 3.9 ——1 0.6 —17.0 3.9 57 5.3 0.0 4.2 3.2 -—1.6 -. 4.2 58 9.2 3.9 2.5 26.2 21.3 2.5 59 3.8 —1.3 1.6 . 31.1 27.0 1.6 60 1.3 ——3.8 3.9 -—4.3 . —7.4 ,9 61 —5.3 —10,7 2.2 8.6 1.1 2.2 62 17.9 11.9 5.2 —2.3 _ ——5.7 5.2 63 4,0 —1.3 3.2 18.1 14.5 3.2 64 —2.7 —8.1 3.4 8.4 5.3 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. . 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 45—64 8.4 8.6 3.7 50——.64 2.2 4.9 4.2 10.5 9.7 4.2 55—64 1.6 5.5 3.6 7.7 8.7 3.6 45—54 9.1 8.9 3.7 47—64 2.3 4.5 3.9 " ' Aktiens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering 7. 8. 7. 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) Internränta Kap.värde (r =6 %) 45—64 7.2 17.7 55—64 0.9 —32.6 6.4 3.6 47—64 2.0 —37.3 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 1 1. 9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 7.7 3.3 4.4 50—64 2.0 —2.8 4.8 9.7 5.3 4.5 55—64 1.3 —3.8 5.1 6.9 2.5 4.4 60—64 2.7 —-2,7 5.4 5.4 1.2 4.2 55—59 ——0.0 —4.8 4.8 8.5 3.8 4.7 50—54 3.2 —0.8 4.0 15.6 10.9 4.7 45—49 1.8 —2.3 4.1 45—54 8.5 4.1 4.4 47—64 2.1 -——2.5 4.6 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Totalavk. Kap.v1'nst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 45—64 4.0 -—0.3 4.2 1.9 50—64 -—2.1 »—6,7 4.6 —4.4 5.4 1.1 4.3 3.2 55—64 —2.2 —7.1 4.9 —4,6 3.2 " _].0 4.3 1.1 60—64 -—0.8 —6.1 5.2 —3.4 1.8 —2.2 4.0 —O.2 55—59 —3.5 —8.1 4.6 -—5.8 4.7 0.2 4.5 2.5 50—54 —2.0 —5.8 3.8 -—3.9 9.8 5.4 4.4 7.6 45—49 —0.1 ——4.2 4.0 -—2.1 45—54 4.7 0.5 4.2 2.6 47—64 ——].7 —6.1 4.4 —3.9
År 45 46 47 48 49 50 51 52 53 ' 54 55 56 57 58 59 60 . 61 62 63 64
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
1. Totalavk 13.2
5.4 410.7 ,
0.0 8.9
15.8 22.0
4. Totalavk
7.6 9.0 8.8 6.3
2. Kap.vinst 8.8 - 1.4 414.7 —4.7 3.9
11.0 17.7 —24.0 6.7 11.7 —16.0 —10.7 —0.5 11.5 57.0
—21.4
3.6 12.3 18.7 . —16.0 »
Semivar.
11.9 13.7 14.0 10.6
Aktiens internränta resp. k
| 116. SV. HANDELSBANKEN pref Årlig avkastning
3. 1. Pv-index Totalavk. ——0.7 7.3 2.7 3,8 2.6 —476 5.1 ———0.5 0.0 11.9 3.0 —3.1 19.3 0.5 4.4 4.5 —0.5 8.4 1.4 4.3 5.6 —7.1 3.9 ——5.9 4.2 6.6 2.5 6.5 _ 1.6 4.1 3.9 1.8 2.2 —-0.6 5.2 17.8 3.2 4.1 3.4 ———1.8 Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. . Pv—index Totalavk. 3.7 2.9 ' 4.2 2.7 3.6 2.5 3.7 3.2
7 . 8. Internränta Kap.värde (r '=6 %)
5.7 —3.7 2.6 —-34.5 6.3 2.0 1.9 ——26.9 Aktiens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. 11. 9. 10. 11.
Totalavk. [tal).vinst Utd. Totalavk. Kap.vinst Utd. 6.1 1.4 4.8 2.7 —2.0 4.7 7.2 2.3 4.9 2.5 —2.5 - 4.9 6.7 1.0 5.0 2.3 —2.9 5.3 2.6 ——1.8 4.4 4.0 —1.5 5.5
11.0 5.5 5.6 ' 0.7 —4.4 5.0 8.1 3.4 4.7 2.8 —1.5 4.3 3.0 —1.4 4.4 3.41 —0.5 4.0 5.5 1.0 4.6 3.1 —1.0” 4.1
B. Korrigerat för penningvärdeförändring] 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s=50% Totalavk. Kap.vinst Utd. 2.5 —2.1 4.6 0.2 ——O.8 —5.4 4.5 2.9 —1,8 4.7 0.6 —1,6 —6,3 4.7 3.1 —1.7 4.8 0.7 —1.2 —6.3 5.1 ——1.0 —5.2 4.2 —3.1 0.4 —4.9 5.3 7.2 1.9 5.4 4.5 —2.8 ——7.7 4.9 2.7 —1.8 4.5 0.4 —2.4 —6.4 4.1 1.1 —-3.2 4.3 —1.1 1.5 —2.4 3.9 1.9 ——2.5 4.4 ——O.3 —0.4 —4.4 4.0
o Kaprxiinst 3.4 0.0 —8.3 —475 . 7 .6
—7.1 —3.8 . 0,0 . 4.0 0.0 —11.4 —10.8
1.2 —1.2 —3.6 —6.2
11.8 —1.2 —7.3
Semi'var.
4.1 .1 .7
7
034363
7
apitalvärde, ej reinvestering
3. Pv-index
| ...MP
».
..
... ..
QDCADU'IMCJ: HIQQSDU' HOH—GOOD OUIM
4 .. ..
.....
4
*ME*-NFO ooo—meo?» pou—wo onda—iu
6. Pv-index 3.7 4.2 3.6 3.7
7. . Internränta Kap.värde (r =6 %)
15. Totalavk. s = 50 % —3.1 —4.0 —3.7 —2.2 —-5.2 —4.4 —O.4 —2.4
45—64 55—64
45—64 50—64 435—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
117. SV. HANDELSBANKEN staml 118. UPLANDSBANKEN
Årlig avkastning
]. Totalavk.
12,4
28,0
4. Tolalavk.
8.3 9.8 8.3 8,3
')
Kap.—Öms!
8,1 2.5 -—9.2 —14.4
8.4
13,0 —0,4 —136
m.? 21.3
5. Scmivar. 9.3 10,0 9,4 9,6
Aktiens intrrnränla resp. k
3. ]. Pv-index Totalavk.
—0.7 18.0 2.7 4.1 2.6 —2.8 5,1 —10,4 0,0 11,3
3,0 15,6 19,3 0,7 4.4 ——15.4 —0.5 16.3 1,4 27,8
5.6 —9.3 3.9 1.7 4,2 6.1 2.5 15,7 1.6 34.9
3.9 —5,6 2.2 11.0 5.2 10.9 3.2 34.6 3.4 —6.1
Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. Pv—index Totalavk.
3,7 8,0 4,2 9,3 3,6 9,4 3,7 6,5
7. 8. Internränta Kap.värde ('1' =(”) %
6,9 6,7
9.
Totalavk. Kap.vinst
Totalavk. Kap.vinsl Uld.
3,7 4.6 3.6 2.5 4.7 6,5 1,2 3,8
10. 1 1. 9. 10. l ]. Hd. Totalavk. Kap.vinsl Utd. 2.0 5.4 7,1 1,8 5,3 3,2 5,7 8,3 2,8 5,5 2.1 5.2 8.4 2,7 5,7 1,1 5,0 8.0 2.5 5.5 3.0 5.4 8,8 3,0 5.9 5.5 6.7 7.9 2.8 5.1 —1,4 4.5 3,6 —1.0 4,5 2.0 5.5 5.7 0,9 4.8 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 13. 14. 15. 12. 13. 1—1. Totalavk. s =50 % Totalavk. Kap.vins| Utd. ——1,5 5.2 1.1 3,4 ——1.7 5,1 —0.9 5,5 1.8 4.0 —1,3 5.3 —1.4 5.1 1,1 4,7 —O,8 5,5 —2,4 4,9 0,1 4,3 —1,0 5.3 —0.5 5.2 2.1 5.1 —O,6 5,7 0.2 6.3 3,3 2,5 ——2,4 4,9 —3.2 4.4 —1.0 1,6 ——2,8 4,4 —1,5 5,4 1,1 2,1 —2,6 4,7
11.6 5.3
6.4 7,8
Aktiens internränla, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
Kap.v.insl
13.3 0,0
10,7 —3,7 —20,0 10,6 21,7
—4,2
0. Semivar. 9,7 10,5 9,9 10,0
apilalvärde, ej reinvestering
4,8 14,4
3. Pv-index —0.7 2,7 2,6 5,1 0.0
3.01 19,3 4,4 —0,5 1,4 5,6 3.9 4.2 2,5,
7. 8. Internränln Kap.värde (r =O ”;.)
l:". ) 'I"0talavk.
s =50 "'(,
119. NVERMLANDSBANKEN pref | 120. VVERMLANDSBANKEN stam
Årlig avkastning
1. 2. 3. 1. 2. . . År Totalavk. Kap.vinst Pv-index Totalavk. Kap.vinst Pv-index 45 10,2 5,9 ——0,7 16,2 11,8 #0,7 46 1,6 —2,4 2,7 7.2 3,3 2,7 47 —1.6 ——5,7 2,6 —7,6 —11,5 2,6 48 1.7 —2.6 5,1 —2,2 —6,5 5,1 49 8,0 3,6 0,0 4,6 0,0 0,0 50 0.9 —3,4 3,0 27,7 23.1 3.0 51 2,7 —1,8 19,3 4,4 0,0 19,3 52 ——1,8 —6,4 4,4 -—7,5 —12,5 4,4 53 6,8 1,9 —0.5 13,6 7.9 ——0.5 54 4.8 0.0 1.4 27,8 22,5 1.4 55 —3.8 —8.6 5,6 -—10,8 —15,7 5,6 56 —1,0 —6,3 3.9 —1.3 —7,1 3,9 57 0,0 ——5,6 4.2 6.2 0,0 4,2 58 11,8 5.9 2.5 16,6 10,3 2.5 59 5.6 0,0 1,6 33,1 26,9 1,6 60 6.7 1.1 3.9 —3.9 ——8,9 3,9 61 —6.6 —12,1 2,2 f3,1 ——8.5 2,2 62 18,7 12,5 5.2 13.6 7.4 5,2 63 1.1 —4,4 3,2 26.4 20.7 3.2 64 —3,5 —9,3 3,4 —8,1 —12.9 3.4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. . . 4. 5. G. Totalavk. Semivar. Pv-index Totalavk. Semivar. Pv-index 4.5—64 3,1 3.8 3.7 7,6 8.9 3.7 50—64 2.8 4.0 4.2 9,0 10,0 4,2 5.5—64 2,9 4,7 3,6 6,9 9,5 3,6 45—54 3.3 2,6 3.7 8,4 8.5 3.7 Aktiens internränta rvsp. kapilalvärde, ej reinvestering 7. 8. . 8. Internränta Kap.värde (r =6 %) Internränta Kapxärdc- (r =|i %) 4.5—64 3,0 —30,8 6,6 8,3 55—64 2.5 —23,5 5.4 ——4.2 Aktiens internränta, reinvestering A. E' korrigerat för penningvärde-förändring 9. 10. l 1 . 9. 10. 1 | . Totalavk. Kap.vinst I'td. Totalavk. Kapxinst l'td. 45—64 2.9 —2,0 5,0 6,8 I.? 5.1 50—64 2,6 —2.6 5,2 8,0 2,6 5,4 55—64 2.6 —2,9 5,6 5,9 0,3 5,6 60—64 2.9 —2,8 5.7 4,2 —'1,2 5,4 55 59 2.3 —3.0 5,4 7,7 1,9 5,9 50—54 2,6 —2.0 4.6 12.3 7.3 5.0 45—49 3.9 —0,3 4,2 3,3 7—0,9 4,2 45454 3.2 —1.2 4.4 7.7 3.1 4.6 B. Korrigerat för penningvärdeförändring" 12. 13. 14. 15. 12. 13. 14. 15. Totalavk. 'l'otalavk . Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % Totalavk. Kap.vinst ["td. s = 50 % 45—64 —0.,6 —5.4 4.8 —3.0 3,2 —1.8 4.9 0,7 50—64 —1,5 —6.5 5.0 —4,() 3.7 —1.5 5,2 1,1 55f64 ——0,9 —6,3 5,4 —-—3,6 2.3 —3.1 5.4 '——0,4 60Ä64 —0,6 —6.2 5.5 ——3,4 0,6 —4,6 5.2 ——2.0 55—59 —1.2 —6.4 5.2 —3.8 4.0 ——1,6 5.7 1.2 50—54 —2,6 —G.9 4,4 —4,7 6,7 1,9 4,8 4,3 45—49 1.9 —2.2 4,2 —O,1 1,4 —2,8 4.1 ——0,7 45—54 —0.3 —4,6 4,3 —2,5 4,0 -—0,5 4.5 1.8
45 46 47 48 49
50 51 — 52 53 ' 54. . 55 ' 56 _ 57. 58 59 60 61 62 63 64»
45—64 50—64 55—64 45—54
45—64 55—64
45—64 50—64 55—64 60—-64 55—59 50—54 45—49 45—54
45—64 50—64 55—64 60—64 55—59 50—54 45—49 45—54
Årlig avkastning]
1. ' . Totalavk. Kapiinst 19,2 15,2 14,9 11,4
—18,9 —22,0-' —5,1 —9,12 17,8' . 13,3. ." 8,8 4,9- 1,9 —1,9 —10,0 _l493 15,6 10,0 . 22,2 17,2 —9,5 — -—13,8' ' 9,0 ," 3,0: 4,9 —1,05 10,8 . 4,9 31,8 26,2 -' —8,7 —13,2 6,0 0,0 12,9 6,9 . 24,4 18,7- . —9,+ —14,5 4. 5. ! Totalavk. . Semivar. '— ' 6,9 . 10,0 7.4 9,1 ' 7,2—. 9,5 — 6,6 11,0 ,?
Aktiens-internränta resp. -k
. 1. Pv-index Totalavk. —0.7 12,5 2,7 14,0 2,6 —10,6 5,1 —5,0 0,0 22,2 3.0 2,4 19,3 37,9 4,4 9,8 —0.5 7.0
1,4 24,8;- . 5,6 9,1 3,9 —6,0 4,2 14,2 2,5 31,7 1,6 29,4 3,9 7,6 2,2 7,4 5,2 1,8 3,2 26,4 3,4 37,5 "Genomsnittlig årlig avkastning 6. 4. Pv-index Totalavk. 3,7 13,7 - 4,2 16,1 3,6 15,9 ' 3,7 11,5 _-
7. . 8. Intemränta Knpxärde (i"—=O %)
5,8 6,2
9. 10. ' Totalavk. Kaptvinst ;.
6,1 6,6 6,4 4.2
8,6 7,1 4,4 -' 5,8
12.
Totalavk. Kap.vinst
2,4 2,4 2,7 0,7
4,9 1,7 2,5 2,1.
—2,3 n 1,6 ;
.. - 'A. Ejkouigerat för p
14,3
7. 8. Internränta Kap.värde (r 11,7 —
Aktiens internränta, reinvestering
| 122. ATLANTICA
2. Kap.vinst 7,5 9,3 ——14,9 —10,0 16,7
——2,4 33,0 4,9 1,4 19,3
3,4 —11,6 7,9 24,4 23,5
2,9 1,9 —3,6 20,8 32,8
5. Semivar. 9,6 9,3 9,8 9,8
apitalvärde, ej reinvestering
124,4 89,7
enningvärdeföråndring
11. 9. 10. 11. Utd.. . Totalavk. Kap.vinst Utd. 1,3 4,8 ! 12,9 7.5 5,4 1,5 5,1,» 15,3 9,8 5,5 0,9 5,5 , 15,1 9,4 5,7 —1,2 5,4 15,4 10,1 5,3 3,1 ' 5,5 14,8 8,7 6,2 2,6 4,5 15,6 10,5 5,2 0,6 3,8. 5,9 1,0 4,9 1,6 ' 4,2 10,6 5,6 5,0 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 13. 14. 15. 12. 13. 14. Totalavk. Utd. . s=50% Totalavk. Kap.vinst [*td. —2,2 4,7 0,1 9,0 3,8 5,2 —2,6 4,9 = —0,1 10,7 5,4 5,3 —2,5 5,3 0,1 11,1 5,6 5,5 —4,6 5,2 —2,0 11,4 6,3 5,1 ——0,5 5,3 2,2 10,9 4,9 6,0 —2,6 4,3 —0,4 9,8 4,9 4,9 —1,3 3,8 0,6 3,9 —0,9 4,8 —1,9 4.0 0.1 6,8 2,0 4,8
3. Pv-index —0,7 2,7 2,6 5,1 0,0
3,0 19,3 4.4 —0.5 1,4
6. Pv-index 3,7 4,2 3,6 3,7
=6 %)
15. Totalavk . s = 50 % 6,4 8,0 8,4 8,9
7,9 7,4 1,5 4,4
|
Vlul & Nl & O'
4.5—64 50—64 55—64 45—54
4.5—64 55—6—1—
45—64 50—64 55—64 (SO—64
55—59 50 54 45—49 415—54
45—64 50—64 55—64 60—64
55—59 50—54 45—49 45—54
433 123. S KAN D IA Årlig avkastning
1. 2. 3. Totalavk. Kap.vinst Pv—index 7.2 3.4 ——0.7 —2,3 —6.0 2.7 ——10,9 —l4,9 2,6 —2,3 —7,0 5,1 9,4 4,4 0,0 7,8 3,0 3.0 22,1 16,9 19,3 —10,0 -—14.—1 4,4 23,3 18,0 —0,5 22,7 18,2 1.4 —2,3 —7,5 5,6 —7,4 —12,7 3.9 3,2 —2,6 4.2 33,1 26,5 2,5 35,2 29,9 1,6 26,1 21,7 3,9 ——6,6 —10,3 2,2 —6,3 —10,3 5,2 7.4 2.9 3.2 0,4 —4,0 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv-index 7,5 9,2 3.7 9,9 10,4 4.2 8,3 9,9 3.6 . 6,7 9.1 3.7
Internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
. 8. Internränta Kap.värde (r =G %) 6,0 —0,3 7,1 9,1 Internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 1 1. Totalavk. Kap.vinst Utd. 6,6 1,8 4,7 8,9 4.0 4.9 7.2 2.3 4,9 3,5 —O,7 4,2 10,9 5,3 5,7 12,4 7.5 4.8 —0.1 —4,3 4,2 6,0 1,4 4,5 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15. Totalavk. Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 2,9 —1,7 4,6 0,6 4,6 —0,2 4,7 2,2 3,5 —1,3 4,7 1,1 -—0,0 —4,1 4,1 —2,1 7,1 1,7 5,5 4.4 6.7 2,1 4,6 4,4 —1,9 —6,0 4,2 —4,0 2,3 —2,1 4,4 0,1
124. KONCENTRA Årlig avkastning
l. 2. 3 År Totalavk. Kap.vinst 59 47,9 44,2 1,6 60 5,4 2,7 3 9 61 1,8 —l,3 2 2 62 —-3,2 —-6,6 5,2 63 24,9 21.1 3 2 64 18,5 15,1 3 4
Genomsnittlig årlig avkastning
4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv—index
59—64 15,9 11,6 3,2
Andelens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r= %)
59—64 14,9 56,7
Andelens internränta, reinvlstering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring 9. 10. l 1 . Totalavk. Kap.vinst Utd. 59—64 14,7 11,3 3,3 60—64 9,0 5,7 3,3
B. Korrigerat för penningvärdeförändring
12. 13. 14. 15. Total- Kap. avk. vinst Utd. s=5 % 59—64 11,1 7,8 3,2 9,5 60—64 5,2 2,1 3,2 3,6
Totalavk.
125. LÅGKONCENTRA
Årlig avkastning
2. 3. Kap.vinst Pv-indcx
År Totill'avk. 60 4,4 3.0 3,9 61 1.3 —1,0 2,2 62 —9,2 ———1 1,8 5,2 63 26,6 23,3 3,2 64 21,5 18,9 3,4
Genomsnittlig årlig avkastning
5. 6. Semivar. Pv-indcx
10,1 3,6
4. Totalavk. 60—64 8,9
Anrletens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r=6 %)
60464 7,9 8,7
Andelens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd.
60—64 8,1 5,7 2,4 B. Korrigerat för penningvärdeförändring 12. 13. 14. 15.
Total- Kap. Totalavk. avk. vinst Utd. 5:50 %
60—64 4,4 2,1 2,3 3,2
HÖGKONCENTRA
Årlig avkastning
2. 3. Kap.vinst Pv-ind ex
126.
1 . År Totalavk .
60 —4.4 ——6,0 3,9 61 —1,8 ——6,4 2,2 62 7,8 3,4 5,2 63 28,6 24.2 3.2 64 12,0 8,0 3,4
Genomsnittlig årlig avkastning
4. 5. 6. Totalavk. Scmivar. Pv-indcx
60—64 8,4 8,2 3,6
Andelens internränta resp. kapitalvärde, ej reinvestering
7. 8. Internränta Kap.värde (r=6 %)
60——64 7,4 6,3
Andelens internränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
9. 10. 11. Totalavk. Kap.vinst Utd.
60—64 7,8 4,1 3,7
B. Korrigerat för penningvärdel'örätldring
12. 13. 14. 15. 'I'otal- Kap. Totalavk.
avk. vinst Utd. s=50 %
604 64 4,1 0.5 3,6 2.3
127. BANKRÄKNING
Årlig avkastning
År Totaiavk. Kap.»:inst Pv-index 45 2.1 0,0 ——0.7 46 2,0 0,0 2,7 47 2.0 0,0 2,6 48 2,0 0,0 5,1 49 2,1 0,0 0,0 50 2.7 0,0 3,0 51 3,0 0,0 19,3 52 3,0 0.0 4.4 03 3.0 0,0 —0,5 34 3,0 0,0 1,4 5." 3.7 0,0 5,6 36 4,1 0,0 3,9 57 5,0 0,0 4,2 38 4.7 0,0 2,5 50 4,6 0,0 1.6 60 4,8 0,0 3.9 61 4.8 0,0 2,2 62 4.6 0.0 572 63 4,3 0,0 3,2 64 5,3 0,0 3,4 Genomsnittlig årlig avkastning 4. 5. 6. Totalavk. Semivar. Pv-index 45—64. 3.5 0,8 3,7 50—64 4,0 0,7 4,2 55—64 4,6 0,3 3,6 45—54 2.5 0,3 3,7
Internränta resp. kapilalvärde, ej reinvestering
7. 8. [riter.iränta Kap.värde (r = 6 %) 45—64 3,3 —32.3 55—64 4,5 —10,8 lnternränta, reinvestering A. Ej korrigerat för penningvärdeförändring
0. 10. 11.
Totalavk. Kap.vinst Utd. 45—64 3.5 0,0 3,5 50—64 4,0 0,0 4,0 55—64 4.6 0,0 4,6 60—64 4.7 0.0 4,7 55—59 4.4 0,0 4,4 50—54 2,9 0.0 2.9 45—49 2,1 0,0 2,1 45—54 2,.' 0,0 2,5
B. Korrigerat för penningvärdeförändring
12. 13. 14. 15. Totalavk.
Totalavk. Kap.vinst Utd. s =50 % 45—64 ——0,0 —3,5 3,4 ———l,7 50—64 —0,1 —4,0 3,9 —2,0 55—64 1,0 ——3,4 4,4 —1,2 60—64 1.1 —3,4 4,6 —1.1 55—59 0.8 ——3,4 4,3 —1,3 50—54 —2.2 —5.0 2,8 —3.6 415—49 0,1 —1,9 2,0 —-0,9 45—54 ——l,1 —3.5 2,4 —2,3
*t 430319!—
”V
Goods?
31. 32. 33. 34.
30. 37. 38. 39. 40.
. Holmens Bruks och Fabriks
Bolagsförteckning till aktiebilagan
. Aga AB . Alfa-Laval AB, ser. A
. Alfa-Laval AB, ser. B
. Asea (Allm. Sv. Elektr. AB), bund—
na
. Astra AB
. Atlas Copco AB
. Bahco, AB
. Becker, AB Willi. . Bergvik och Ala AB 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30.
Billeruds AB Bofors, AB Bolidens Gruvaktiebolag Borås Wäfveri AB Boxholms AB Bryggerier, AB Stockholms Cellulosa AB, Svenska (SCA) Coronaverken AB Custos, AB, stam
Drott, Fastighetsab.
Electrolux AB, ser. A Electrolux AB, ser. B Elverk, AB Skandinaviska Esab (Elektriska Svetsningsab.) * Fagersta Bruks AB, ser. A Fagersta Bruks AB, ser. B Fannyudde, AB Filmindustri, AB Svensk Ford Motor Company AB Förenade Superfosfatfabriker, AB Grängesberg—Oxelösund, Trafikab. Gunnebo Bruks AB, pref. Gunnebo Bruks AB, stam Götaverken, AB Holmens Bruks ser. A
och Fabriks AB, AB, ser. B
Hufvudstaden, Fastigh.-ab. Husqvarna Vapenfabriks AB Höganäs—Billesholms AB, pref. Höganäs—Billesholms AB, stam Iföverken, AB
41. 42. 43. 44.
45.
46. 47. 48. 49. 50. 51. . Korsnäs 53. 52
55.
56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 06. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79.
Iggesunds Bruk AB Industrivärden, AB Investor, AB Jungner, Sv. Ackum. AB, stam ser.A Jungner, Sv. Ackum. AB, stam ser.B Järnvägsverkstäderna, AB Svenska Kilsunds AB Kinnevik, Investmentab. Klippans Finpappersbruk, AB Kopparfors AB Korsnäs—Marma AB, pref. Marma AB, stam Kullagerfabriken, AB Svenska, ser. A
' . Kullagerfabriken, AB Svenska,
ser. B fria
Kullagerfabriken, AB Svenska, ser. B bundna
Linoleum AB Forshaga L.M. Ericsson, Tel.-ab., ser. A L.M. Ericsson, Tel.-ab., ser. B Malous Holmquist, AB Marabou, AB, pref. Marabou, AB, stam A Metallverken, AB Svenska, ser. A Mo och Domsjö AB, ser. A Mo och Domsjö AB, ser. B Monark-Crescent AB Munksjö AB, ser. A Munksjö AB, ser. B Nitro Nobel AB Nordiska Armaturtabrikerna, AB Nordiska Kompaniet, AB, stam PLM (Plåtmanufaktur, AB) Pripp-Bryggerierna AB Providentia, Förvaltningsab. Ratos, Förvaltningsab. Saab AB, pref. Saab AB, stam Sandvikens Jernverks AB Scania-Vabis, AB Skånska Cementab.
80.
81.
82.
83. 84. 85. 86. 87. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94.
95.
96. 97. 98. 99. 100.
101.
SLT (AB Sveriges Litograf. Tryck), pref. SLT (AB Sveriges Litograf. Tryck), stam ser. A SLT (AB Sveriges Litograf. Tryck), stam ser. B Sockerfabriks AB, Svenska Stockholms Superfosfat Fabr. AB Stora Kopparbergs Bergs]. AB Ströms Bruks AB
Svea, Stockholms Rederiab. Svenska Amerika Linien, AB Svenska Lloyd, Rederiab. Säfveans AB
Tirfing, Ångfartygsab. Transatlantic, Rederiab., pref. Transatlantic, Bederiab., stam Trikåfabr., AB Sveriges Fören., pref. Trikåfabr.. AB Sveriges Fören., stam Turitz & Co, AB
Tändsticks AB, Svenska, ser. A Tändsticks AB, Svenska, ser. B Uddeholms AB
W'ifstavarfs AB
Wikmanshytte Bruks AB
102
103. 104. 105. 106. 107. 108. 109. 110. 111. 112. 113. 114. 115. 116. 117. 118. 119. 120. 121. 122. 123. 124. 125. 126. 127.
. Wirsbo Bruks AB
Volvo, AB Zander & Ingeström, AB Åhlén & Holm AB, stam Åtvidabergs Industrier AB Göteborgs Bank, pref. Göteborgs Bank, stam Skandinaviska Banken Skaraborgs Enskilda Bank Skånska Banken
Smålands Bank Stockholms Enskilda Bank, pref. Stockholms Enskilda Bank, stam Sundsvallsbanken Svenska Handelsbanken, pref. Svenska Handelsbanken, stam L'plandsbanken W'ermlands Enskilda Bank, pref. Wermlands Enskilda Bank, stam Östergötlands Enskilda Bank Atlantica, Försäkringsab. Skandia, Försäkringsab. Koncentra
Lågkoncentra Högkoncentra Bankräkning
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965
40:91:— ooo-—
. Transportekonomisk forskning i Norden. . Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sve- rige. . Forskning at international politik. Afro-asiatiske studier i Norden. . Utbildning av sjukhusadmintstratörer ! Norden. . Nordisk forskningskonferens i Helsingfors.
STATENS
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
J ustitiedepartementet;
Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] De] 4. Kap. 7, 8. 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt över- gångsbestämmelserna. [34] Del 5. Förslaget till riksdagsordning. [37] Rättegångshjälp. [13] Godtrosiörvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äkten- skap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18 Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26] Pensionsstiftelser II. [41] Figgåtittningsfrågan och det kommunala sambandet. Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61] Riksdagens justitieombudsmän. [64] Kontinentalsockeln. [66]
Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]
Försvarsdepartementet
Soldathemsverksamheten. [52] Värnplikten. [68] Om upphandling av försvarsmateriel. [69] Vapenfri tjänst. [71]
Socialdepartementet
Tandvårdsförsäkring. [4]
institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hälso- och socialvårdens centrala administration. [49] Mentalsjukhusens personalor antsation. Del 11. Mål- sättning och utformning. [ Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 9. Rehnbiliteringsin— satser i näringslivet. [57] Vissa pensionsfrågor. [62] Hemarbete och servicekontakter. [65]
Kommunikationsdepartementet
Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam- hällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar. programfrågor. Organisations- och finansierings- frågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrågor. [21]
Vägmärken. [33] Nykterhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutbildningen. [42] Statens trafikverk. [43] Radiolag. [46] Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken. [4
Finansdepartementet
Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor [23] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28] Aktievinsters beskattning. [72]
Ecklesiastikdepartementet
Antikvitetskollegiet. [10] Ä 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. U»J byggnaden av universitet och högskolor. Lokalis . ring och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av versitet och högskolor. Lokalisering och 1:05 der II. Specialutredningar. [12] De svenska utiandsförsamlingamas ekonomi. [15]
en IV' 1. [29] 3. Lärarutbildningen IV: 2. [30] Specialundersökningar om lärarutbildning V. [31] Fackutbildning i automatisk databehandling. [56] " Kyrklig beredskap. [59] Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. [60] Lokaler för ungdomsverksamhet. [63 1958 års utredning kyrka—stat: VI. Lagstiftning. Rättskipning. [70]
Jordbruksdepartementet
Ny jordförvärvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jord bruksprodukternas distributions- och marginslfö ' hAllanden. [27] Stöd dt hästaveln. [44] Skoglig yrkesutbildning. I. [67]
Handelsdepartementet
Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]
Inrikesdepartementet
Kommunalrlittskommittén VI. Om den kommunal självstyrelsens lokala förankring. [6] VII. Kommu nala bolag. [40] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32] , Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna. Del I. Moti och lagförslag. [38] 2. Affärstiderna. Del II. Kon —- sumentundersökning. [39] Gemensamma bostadsförmedlingar. [51] Polisutbildningen. [53]