SOU 1975:18
Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting : rapport
Utredningen _om den kommunala demokratin
” Förtroende- valda_ och partner
i kommuner
National L rrrrrr eeeeeeee
. _|..." .. . .. ".".."l
. -.. , _ '.'l. . "' " "..-H." '__..
__ ' .-, ":Ä't'f . . "- . -:' & "—.. "0 3. .. fe....-.»
.' & .; ,',' . '-. .. * ”. _.1.. . , ...
.;:_'-_'_,_ '&'..ÄE'M' ""'""le
_q'l.... '. a_n (|:
fl "" _ ___ ." "s.? "*. " ' " år"" 1'.i_.._"'ff x'?" '%E'm'å'å
.'-.=-" * ' . .:; :..-q...
. .. ' ;-..__ ..
. .. ,. . _— —_ Hur., gräl
& Statens offentliga utredningar 1975 : l 8 _/_ Kommundepartementet
Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting
Rapport
Utredningen om den kommunala demokratin Stockholm 1975
Omslag Jan Boman ISBN 91-38-02316-4 Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975
Förord
Utredningen om den kommunala demokratin
Kungl Maj :t bemyndigade den 20 mars 1970 chefen för civildepartemen- tet att tillkalla sakkunniga och experter för att göra en översyn av den kommunala demokratin (utredningen om den kommunala demokratin). Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga riksdags- ledamoten Anna Lisa Lewén-Eliasson, ordförande, förbundsordföranden Bengt Blomdahl, riksdagsledamöterna Karl Boo och Claes Elmstedt, universitetslektorn Agne Gustafsson, riksdagsledamöterna Gördis Hörn- lund, Hilding Johansson och Sigvard Larsson samt kommunalkonsulenten Göran Åstrand. Fr o m den 1 januari 1972 förordnades riksdagsledamo- ten Nils Hörberg som sakkunnig i utredningen sedan riksdagsledamoten Sigvard Larsson på egen begäran blivit entledigad från utredningsupp- draget.
Som experter åt utredningen har förordnats informationschefen i Svenska kommunförbundet Lennart Edström (fr o m den 13 september 1971) och statssekreteraren i kommundepartementet Lars Eric Ericsson (huvudsekreterare t 0 m den 30 november 1971).
Kanslirådet Sven—Runo Bergqvist är huvudsekreterare i utredningen sedan den 1 december 1971. Som sekreterare tjänstgör kommunalsekre- teraren Lars Högdahl, utredningsmannen Bertil Albertson och planerings- sckrclcrarcn i Malmöhus läns landsting Anders Ek.
Utredningsuppdraget
I direktiven till utredningen framhålls inledningsvis att den djupgående omvandlingen som kommunerna varit föremål för motiverar en översyn av formerna för medborgarinflytandet över den kommunala verksamhe- ten. Även införandet av en gemensam valdag för de kommunala valen och riksdagsvalet ger anledning till överväganden i detta sammanhang. Riksda- gen begärde år 1968 i samband med beslutet om den partiella författ- ningsreformen att förberedelser skulle vidtas för en samlad översyn av den kommunala demokratin. I enlighet med denna riksdagens önskan hölls överläggningar mellan företrädare för de stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet samt för den forskning om den kommunala demokratin som bedrivs med stöd av medel från riksbankens jubileumsfond.
Av direktiven framgår vidare att partiernas och kommunförbundens representanter vid dessa överläggningar varit överens om ett par väsentliga utgångspunkter för översynen av den kommunala demokratin.
En sådan utgångspunkt är de politiska partiernas centrala roll, när det gäller att vidga medborgarinflytandet över de kommunala frågorna. Det understryks i direktiven att den svenska demokratin är en representativ demokrati där medborgarnas inflytande utövas genom de politiska partierna. Effektiviteten i systemet beror ytterst på partiernas förmåga att forma och genomföra en politik som överensstämmer med medbor- garnas önskningar. De grundläggande principerna för detta system skall givetvis inte rubbas. De åtgärder som de sakkunniga söker sig fram till bör syfta till att skapa förbättrade förutsättningar för systemet att verka.
En annan utgångspunkt för utredningsarbetet, som det rått enighet om, är att kommunerna i så stor utsträckning som möjligt skall ges frihet att själva bestämma om formerna för sin verksamhet. I direktiven sägs att tillkomsten av större och bättre rustade kommunala enheter talar för att man strävar efter att öka kommunernas frihet i detta avseende. De sakkunniga bör därför i första hand överväga ändringar som gör det möjligt för kommunerna att vidta åtgärder men inte tvingar dem att göra det. Mot denna bakgrund har utredningen haft att behandla åtgärder för att förstärka den kommunala självstyrelsens lokala förankring. I detta sam- manhang har det gällt sådana frågor som inrättande av kommundelsråd, sockenråd e d eller utvidgning av rätten till delegation av den kommunala förvaltningen.
Andra åtgärder som utredningen enligt sina direkt haft att överväga, är sådana som syftar till att förbättra förutsättningarna för information till förtroendevalda och medborgare om den kommunala verksamheten under olika skeden av beslutsprocessen. Även åtgärder för att vidga och fördjupa kontakterna med föreningar och organisationer inom kommu- nen har omnämnts i direktiven. Hit hör också frågan om vidgad information och fördjupad debatt i planfrågor. En särskild fråga i detta sammanhang, som också ingått i utredningsuppdraget, är formen för insyn och inflytande i kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt. Utredningen har vidare från länsdemokratiutredningen fått övertaga uppdraget att pröva frågorna om minoritetsrepresentation i kommuner- nas styrelser — dvs det som ibland i debatten har kallats ”kommunal parlamentarism” eller majoritetsstyre — och kommunal- och landstings- rådens komm unalrättsliga ställning.
Vidare har det gällt att kartlägga erfarenheterna från tillämpningen av de nya bestämmelserna om suppleanter för fullmäktige samt överväga frågan om en förläggning av mandattidens början för de representativa organen i nära anslutning till valen.
Dessutom erhöll utredningen på våren 1972 genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda frågan om närvarorätt för de anställdas representanter i kommunala nämnder samt överförande av beslutanderätt i frågor av intresse för personalen till s k partsammansatta organ. Samma år erhölls uppdraget att kartlägga småpartiernas roll i den kommunala demokratin.
Slutligen har utredningen varit oförhindrad att ta upp även andra frågor av väsentlig betydelse för formerna för medborgarinflytandet över den kommunala verksamheten.
Avlämnade betänkanden och publikationer
Utredningen har hittills tillsammans med kommunallagsutredningen avgi- vit delbetänkandet ”Nya bestämmelser för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige" Stencil C 1971 :4.
Utredningen har vidare samlat in ett omfattande material till underlag för sin bedömning av lämpliga åtgärder för att förbättra medborgarinfly— ' tandet i kommunerna. Sådant material har tidigare vid flera tillfällen offentliggjorts för att tillföra den allmänna debatten ett aktuellt under- lag. Det gäller diskussionspromemorian ”Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre” SOU 1972:32, undersökningsrapporten ”Rapport ang. kommunal information m m” SOU 1972z52 samt rapporten "Informa- tion och medverkan i kommunal planering” SOU 1974z50.
Utredningen har även publicerat underlagsmaterial rörande ”Småpar- tieri den kommunala demokratin” Stencil Kn 1975 :2.
Rapportens innehåll och syfte
Föreliggande rapport har utarbetats av docent Harry Forsell vid statsve- tenskapliga institutionen vid Umeå universitet. De undersökningar som rapporten grundar sig på har utförts i samarbete med fil. kand. Janeric Gidlund. Arbetet ingår som ett led iutredningens arbete på att kartlägga förhållanden som har betydelse för den kommunala demokratin. Resulta- ten ingår som underlag för utredningens huvudbetäknande. 1 betänkandet kan undersökningsresultaten redovisas endast i begränsad omfattning. Avsikten med denna rapport är därför att göra det fullständiga materialet tillgängligt för en större allmänhet.
Författaren har samrått med utredningen i fråga om de allmänna riktlinjerna för undersökningen. Under arbetets gång har utredningen informerats om de preliminära resultaten. Vissa önskemål har därvid uttalats. Författaren har emellertid själv svarat för arbetets genomfö- rande, för redovisningen av undersökningsresultaten och för de i rappor- ten lämnade kommentarerna.
Stockholm i april 1974
Utredningen om den kommunala demokratin
"'l',' ,'5,,. '.',|.'h"".. ._"__
_ . __ _ ', __ __ __ __ _. _ __ __ __ __, wi” . __ ,, ',, . ' . , -- ; . - I .. T.' ' ." ', S*",- rl my....ii . .I ,_|, - . , _ _ *._ ., " . . ' .. |" .... '.' ' '- ' ' ' » '- " ".! ' *,... * _ .'.,l,..—. iä,[__$mr_r_ ..
1 ' _ _ _ all mammi . ' "Elf-' ' l " | ' —",'..t,',_.'_.' _..c.,_, _ .mé ' ' . . ...., ,_ . . 'l'_*l"'. l
gg; . ..., ' : '.."r
..-_ _ ., _. ., . ';..._'_',,'._ ., _ __ _ "
l._______ _ _ __,,_____ lala-'=' __-:.l.l.'...'-"' f....' _._ ||. %" : , * * ' ».' _, ",v-"' .
.'.. , .,-., ,1. W. .. f. ...
" | ' r..
.' lh! ”13.19.1113 ..'f | gutamål-.:... ,... .
"9,1." |. _ ' ' _ '.!. ",..." Un...; _...,.LL|"1'T __ ._' i _ . ___.._b,'_P.,-,'.,_,_,|.,, __ ,
' "" -...l'|-'
—' , _' _'-—"',,'.'."""",,"'= ' " ' ,'_ "_ "!" :_-"' . '; _' _"| ' ll'l'll'h'imhtlmll .. _ . .... . _ _ . _ __ tdätum'umdmtu __",
_, ...,. _ .,. ' I " "ll " I'_I'ul
_ __ _ . ___ _ '. '__: . l'_ ml,-..,. |." ,_"_. " '.' ' " . ', . __ ._'" '.. ,..l. . .__'. _.,_.-.'.,_'___ _' L.- J v, . ' . _. _ ' ' 1 _ v..;..-5.,.-_.-.-1.,-..,.._|1% |_ l".l" ,"_. ,. »., __"',__,'_|_, _| ..' ",. ". ' ,,. -' _ ' - ,, '.'” F.
' , 'L— " " .'. ":,:-”f..? "' 'l,j.".:J,_','|"I "" . ' Infl- rum;-'in' ::h'tlrltjlgll'. ' ul '
. . '- . * _ ' ' , _.milugwrjdqn .it
I. .. . " w._,|.l'1;.]_.11r!#._n.:|å1l.t.l'1|lil ,'- då???. ,'il'fluthl?
. _. _j___-' _'."_,":'______"_' _ _ _ ;__ __ ' -____ __ __ _ . - ,_','_. _ _ _ _.. likT;_ _ _ r._, ' __ "__ . -"'- wu." __ _' . . __ ' . w;m.W$Etl_.hlfl
. , . ' ',','.'". . .' . '|' . .. " ,". "._.'-.'. ' ' ..':"J" 'N' "" ' . . _|,_'._ ..'. __ , _ _ , _'.I___ . _ _ !Dm'l hn'j . ' .. » , _' " .._" . | , -. ., .. .. . . _.,..,._..._ __,,,_,,_,_.__._.,... .,,,,. __ _, _ "-'.,,.,g,..,.. . .,. .
' lixnuiqutli '- _ . , ' .. _, _ _ , album??
_ ___ __ ___. _- .. _, . _ ._ , ____ _ - _ ""l'",_-' _ _ ”nr,-i'm,” _.,J, ?" * — ,. = '_'». 'n" ' - »_ __ j_. ._-'_'||_lr|'.n hmm Fm. ' -" .'." J ,'_ __, _",, __- " I'_ "7', '» . Å ' ' _.,” ' -- 'l'lullljfit" ':'_l|."l.l|'1'l"'
____ _ __ ____ ,._.._ 5_, .- _=__, _» -.u:vw man _ , . . .. . - - ' » _mmrrtkål
, ' - _ ""'. "?,"..w' IHu...-nur ' '|'. ' " ' '- '. .- , . ' , __',T_ '_..i'l'l' ,_ [11.qu m'lml.1-u_.|£ I ' I 4 — ' |' . I'l ' ' '. | ' " " . - ___,.'._ ,"".". "'i' '-. . » ' '. -, , . . .. . .' '-'-',.. - _. ':'?" Nå,—"' .": ' " .' 'L .' , :., .." r, _..'|. »' '-."' '.._"'-|
._ _... , _ . _. ,.'_, __,'.:'_ ,”._'_._,, '-'__"" _.', , '_.._...|,-,- ."= __:.._.> ,*'__.'_,','..L_'__ _...[_.."_,!_ ',_' _..,'|'_'.._ =-
. - ' ' .. | _.__—, '.._'_ ._'_".. " ' &_. *..'.' l:,i'i' | ._'_',,'_'".. ,, " _."___,”_ 'i','"""_ '_' . __ ._ ' " ::: __ .. '_'. _. .",, |_ '_ _ .,_ -',__|,- " ,, ,,, . _
InnehåH
Inledning ...................................... En ny illustration ................................
Presentation av undersökningen ....................... Uppläggning .................................... Kommunurval ...................................
Urval av ledamöter i kommuner och landsting ..............
Kapitel ] Partiverksamhet på lokal nivå ..................
Partiernas organisationsstruktur .................... 1.1.1 Riks- och regional nivå ..................... 1.1.2 Lokal nivå ............................. 1.1.3 Antal partimedlemmar ..................... 1.1.4 Mötesverksamhet ........................ 1.1.5 Partiorganisationernas kärngrupper .............
1.2 Aktiviteten inom den kommunala partiverksamheten i kom-
munala frågor ............................... 1.2.1 Kurser och konferenser för förtroendevalda ....... 1.2.2 Kurser och konferenser för blivande förtroendevalda 1.2.3 Intern mötesverksamhet i kommunala frågor ...... 1.2.4 Service till fullmäktigegruppen ................ 1.2.5 Utåtriktad mötesverksamhet ................. 1.2.6 Framställning av trycksaker med lokalkommunalt inne- håll .................................. 1.2.7 Annonsering i kommunala frågor .............. 1.2.8 Kommunal information genom de politiska partierna 1.2.9 Kommunens budget ....................... 12.10 Det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet ...... 1.2.1 1 KELP ................................ 1.2.12 Aktiviteter i planfrågor .....................
1.3 Partiernas ekonomiska och personella resurser .......... 1.3.1 Förvaltning och fördelning av KPS ............. 1.3.2 Ekonomiska förändringar i samband med införandet av
partistödet ............................. 1.3.3 Verksamhetskostnader .....................
1.4 Lokal dagspress och partipolitisk verksamhet ........... '
13 13
15 15 16 17
19 19 19 19 21 22 23
25 25 26 26 26 27
28 28 28 30 32 32 33 33 37
1.4.1 Partiföreträdarnas inställning till pressituationen i den egna kommunen ......................... 1.4.2 Den lokala dagspressens bevakning av partiernas verk- samhet på lokal nivå ...................... 1.4.3 Partipressens betydelse för det närstående partiets lo- kala verksamhet .........................
1.5 Partiorganisationer och utomparlamentariska grupper ..... 1.6 Förekomst av partiexpeditioner i kommunerna ......... 1.7 Enighet och konflikt på lokal nivå inom partiorganisationerna 1.7.1 Enighet och konflikt i samband med kommunsamman- läggningar .............................
Kapitel 2 Förtroendevalda på lokal nivå .................. 2.1 Fullmäktigegruppernas arbetsformer ................
2.1.1 Organisation ............................ Sammanfattning ..........................
2.1.2 Arbetsformer ...........................
Sammanfattning ..........................
2.1.3 Nämndgrupper ..........................
2.1.4 Administrativa resurser .....................
2.2 Fullmäktigeledamöternas arbetssituation .............. 2.2.1 Aktivitet i fullmäktigegrupperna ..............
Sammanfattning ..........................
2.2.2 Kommunala kärnfrågor .................... 2.2.3 Särskilda talesmän för gruppen i fullmäktige ....... 2.2.4 Diskussionens spridning i fullmäktige ...........
2.2.5 Informationsnivå .........................
2.2.6 Personlig arbetssituation för förtroendevalda ...... 2.2.7 Önskemål beträffande primärkommunala åtgärder för
att förbättra fullmäktigeledamöternas arbetssituation .
2.2.8 Önskemål beträffande respektive partis åtgärder för att förbättra fullmäktigeledamöternas arbetssituation 2.2.9 Aktivitet i lokal partiverksamhet ..............
2.3 Förhållandet förtroendevalda — tjänstemän ............
2.3.1 Allmänt om de förtroendevaldas möjligheter att hävda
sig bland experter och tjänstemän ..............
2.3.2 I vilka nämnder dominerar förtroendemanna- respek-
tive tjänstemannainflytandet? ................. Sammanfattning ..........................
2.4 Allmänt om de förtroendevaldas arbetssituation .........
2.5 Kommunpolitik och partipolitik .................. 2.5.1 Partipolitiska skillnader i primärkommunerna under
mandatperioden 1971—1973 .................
2.5.2 Inriktning på kommunal information ........... 2.5.3 Kommunala handlingsprogram ................ 2.5.4 Tilltron till partierna som kanal för medborgarinfly-
tande ................................
52
55 56 57 58
61 61 61 64 65
91
91 92 94
94
95 99 99 100
101 104 106
Kapitel 3 Partiverksamhet på regional nivå ................ l 1 1 3.1 Aktiviteten inom den regionala partiverksamheten ....... 11 1 3.1.1 Indelning .............................. 111 3.1.2 Material ............................... 111 3.1.3 Styrelsemöten .......................... 112 3.1.4 Konferensverksamhet ...................... 1 12 3.2 Partiernas ekonomiska och personella resurser .......... 1 17 3.2.1 Administrativa resurser ..................... 117 3.2.2 Likviditet ............................. 119 3.2.3 Verksamhetskostnader ..................... 121 Sammanfattning .......................... 127 Kapitel 4 Förtroendevalda på regional nivå ................ 129 4.1 Landstingsgruppernas arbetsformer ................. 129 4.1.1 Organisation ............................ 129 Sammanfattning .......................... 134 4.1.2 Arbetsformer ........................... 135 Sammanfattning .......................... 142 4.1.3 Nämndgrupper .......................... 143 4.2 Landstingsledamöternas arbetssituation .............. 144 4.2.1 Aktivitet i landstingsgrupperna ............... 144 4.3 Landstingskommunala kärnfrågor .................. 150 4.4 Särskilda talesmän för gruppen i landstinget ............ 151 4.5 Diskussionens spridning i landstinget ................ 151 4.6 Informationsnivå ............................. 152 4.7 Allmänt om de förtroendevaldas arbetssituation ......... 155 4.8 Förhållandet förtroendevalda — tjänstemän ............ 155 4.8.1 Allmänt om de förtroendevaldas möjligheter att hävda sig bland experter och tjänstemän .............. 155 4.8.2 I vilka nämnder och styrelser dominerar förtroende- manna- respektive tjänstemannainflytandet? ....... 157 4.9 Landstingsrådens roll och väsentligaste insatser .......... 160 4.10 Landstingspolitik och partipolitik .................. 166 4.10.1 Partipolitiskt och regionalt agerande vid gruppmötcn . . 169 4.10.2 Inflytandet i landstingspolitiken ............... 171 4.11 Sammanfattning .............................. 174
Kapitel 5 Jämförelse mellan förtroendevalda på lokal och regional
nivå ......................................... 177 5.1 Partigruppernas arbetsformer ..................... 177 5.2 Aktivitet i partigrupperna ........................ 177 5 3 Gruppdiskussionernas innehåll .................... 178 5.4 Diskussionsdeltagande i de beslutande församlingarna ..... 179 5.5 Arbetssituation som förtroendevald ................. 179 Kapitel 6 Kommunalt partistöd 1970—1974 ............. 183 6.1 Bakgrund ................................... 183 6.2 Totala förändringar under perioden 1970—73 .......... 184
6.2.1 Kommunsammanläggningar som förändringsfaktor . . 186 6.2.2 Mandatförändringar som förändringsfaktor ....... 187 6.2.3 Majoritetsförhållanden som förändringsfaktor ...... 187 6.2.4 Sammanfattande bild av förändringarna .......... 190 6.2.5 Landstingens partistöd ..................... 192
6.3 Partistödet 1974 .............................. 192 6.3.1 Kommunerna ........................... 192 6.3.2 Landstingen ............................ 193 Kapitel 7 Sammanfattning ........................... 195 Tabellbilaga .................................... 201
Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting
En undersökning utförd vid statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet
Av docent Harry Forsell
"1 1111-'*111
3.111 11 151-11111u1511m111
'11
i., 'El-mw'rt mmm inna?
| 'll'
_1 » '11i11 . 11-1J111F11
1," .-
Hr.—1
li 51|n1 ., .
Inledning
En ny illustration
Att studera och beskriva den kommunala demokratin kan ske utifrån många aspekter: det kan gälla de enskilda människornas medverkan i beslutsprocessen (participation), det kan gälla kommunikationen mellan beslutsfattare och väljare (information), det kan gälla de politiska partiernas förmåga att på lokal nivå leva upp till förväntningar att vara effektiva kanaler in i den politiska beslutsprocessen för krav på föränd- ringar som väcks av deras sympatisörer.
Listan kan göras lång och speglar den kommunala självstyrelsens svårfångade värden. Inte desto mindre utgör svårigheterna en utmaning till fortsatt och fördjupat studium.
Denna framställning är främst beskrivande, men ges av och till en framåtsyftande prägel. Den resonerar sig fram från detaljer på ett konkret plan till reflexioner över större problem på ett abstrakt plan.
Hittills har framställningar om kommunaldemokratiska problem i stor utsträckning varit uppbyggda kring en nivågrupperad föreställning. Pyra- mider har ritats upp där basen skulle motsvara väljarna och toppen skulle motsvara de valda. Däremellan befinner sig i olika ordningsföljder parti- medlemmar, partiaktiva och partiorganisatoriskt förtroendevalda.
Sådana nivågrupperade föreställningar kan i och för sig vara fruktbara ur forskningssynpunkt i olika avseenden. Emellertid behäftas nivågrup- peringar av svagheten att läsaren som en bieffekt kan bibringas ”halv- feodala” felaktiga föreställningar om den kommunala beslutsprocessen.
Som inledning är det därför lämpligt att lansera en ny illustration som utgångspunkt för ett studium av den kommunala demokratin. Denna illustration är horisontellt uppbyggd och anger den befolkningsfördel- ning som kan urskiljas med avseende på roller i det kommunalpolitiska systemet. Fördelen med illustrationen är dels den verklighetsnära pro- blematik vad gäller informationsförutsättningar mellan olika aktörer som åskådliggöres tex mellan förtroendevalda och den stora invånarmassan. Dels den ”demokratiska medverkan-problematiken” som åskådliggöres genom de givna storleksrelationerna mellan aktörerna.
Ej partianslutna kommuninvånare
1% 1%
Partianslutna kommuninvånare
Figur ] Illustration för studium av den kom/nu— nala demokratin. Varje raten/ret motsvarar en procent av kommunens invånarantal. Partiernas kärngrupper
Anm. l-"igurcns upp- gifter bygger på kom— muner i storleksklassen 60 000 invånare.
Varav förtroendevalda
Anm. Figurens uppgifter bygger på kommuner i storleksklassen 60 000 invånare.
Under undersökningens gång har ett stort antal nya frågor uppkommit kring den kommunala demokratin, vilka fortfarande återstår att besvara. Dessa frågor finns inbyggda i de olika avsnitten, varför det ej är nödvändigt att särskilt rekapitulera dem här. Emellertid speglar detta förhållande en egenskapsrymd i frågekomplexen, där besvarandet av vissa frågor omedelbart ger upphov till fler nya frågor. Komplexiteten i ämnet och den därav följande svårigheten att på en och samma gång belysa företeelserna ur alla perspektiv som är tänkbara, får emellertid inte leda till avskräckning inför problematiken, utan snarare bilda ram till de reservationer som kan fästas till materialets relevans och bärighet iolika avseenden.
Presentation av undersökningen
Uppläggning
Undersökningen ”Förtroendevalda i kommuner och landsting” är upp- delad i fyra moment enligt följande: 1 Partiverksamhetens omfång och inriktning på det primär- och sekun- därkommunala fältet.
Metod: Intervju med kommunorganisationens ordf (85) för de olika partierna representerade i fullmäktige i 16 primärkommuner. Intervju med kommunorganisationens kassör (80) i dessa primärkom-
muner.
Partidistriktens verksamhetsberättelser för åren 1969—1972 (ca 2/3 insamlade). 2 Partigruppverksamhet i primärkommuner och landsting.
Metod." Intervju med fullmäktigegruppernas ordf (83) i 16 primärkom- muner enligt urvalet. / Telefonintervju med landstingsgruppernas ordf (100) i samtliga lands- tingsgrupper i riket. 3 Arbetssituation som förtroendevald för fullmäktigeledamöter och landstingsledamöter. Metod: Telefonintervju med fullmäktigeledamöter (209). Enkät till
landstingsledamöter (250).
4 Det kommunala partistödets storlek och förekomst 1972, 1973 och 1974. Metod: Enkät till rikets dåvarande 464 kommuner och 23 landsting jämte insamlat material från nuvarande kommuner och landsting. Eftersom undersökningen genomförts på uppdrag av kommunaldemo— kratiutredningen har stor vikt fästs vid att inrikta undersökningen på utredningens frågeställningar. En speciell tonvikt har lagts vid studiet av partiernas verksamhetsfor- mer utifrån aspekter på resurstillgång. Tillkomsten av det primärkommu- nala och det landstingskommunala partistödet har i grunden ändrat de ekonomiska betingelserna för det lokala och det regionala partipolitiska arbetet. Därför är det av värde att utvecklingstendenser analyseras, utan att därvid grannlagenhetsmässiga hänsyn åsidosätts. De förtroendevaldas arbetssituation och partigruppernas arbetsformer utgör andra hörnstenar i denna undersökning. Dessa faktorer är minst
sagt avgörande för den framtida kommunala självstyrelsens fortlevnad. Kommunsammanläggningar och den växande kommunala kansliorganisa- tionen är härvid faktorer, som ägnas särskild uppmärksamhet.
Informationsproblematiken i samspelet mellan lokala partiorganisa- tioner och medlemmar/sympatisörer studeras utifrån olika aspekter. Bl a behandlas hur de kommunala kärnfrågorna förs ut.
Kommunurval
Eftersom en stor del av de kommuner som fanns våren 1973 skulle bli föremål för indelningsändring vid årsskiftet 73/74 måste urvalet av
undersökningspraktiska skäl begränsas till de färdigindelade 188 primär- kommunerna.
Vid diskussionen av urvalsdesign uppkom önskemål att dels erhålla en fördelning av primärkommunerna i en storleksskala och dels inrymma aspekten befokningsförändring och slutligen få med aspekten indelnings- förändring.
Följande principer för urvalet fastlades: Cl Färdigindelade kommuner med en tätortsgrad större än 50 % utgjorde huvudpopulation, tillsammans 155 kommuner, varav 10 %, dvs 16 kommuner, ingår i urvalet. D Kommunernas befolkningsutveckling 1965/1971 studerades, liksom befolkningsprojektionen. Urvalet av kommuner skedde bland utprägla- de befolkningsexpanderande, stabila och minskande enheter. D Följande storleksklasser fastställdes:
Under — 15 OOO'inv — "Små kommuner" (57) 15 001 — 49 000 " — ”Medelstora kommuner" (84) 49 001 —— 100 000 ” —— ”Stora kommuner” ( 8) 100 001 — över — ”Mycket stora kommuner” ( 6)
C] Vid urvalet skulle i möjligaste mån kommunernas storlek vara jämför- bara inom storleksklasserna, med följande riktmärken: Små kommuner ca 10 000 inv Medelstora ca 30 000 ” Stora ca 60 000 ” Mycket stora ca 100 000 ” D Inom varje storleksklass och kategori av befolkningsutveckling skulle i möjligaste mån ingå såväl indelningsförändrade kommuner efter år 1963 (unga) som ej indelningsförändrade kommuner (gamla). D Politiska ”balanslägen” i fullmäktige skulle i möjligaste mån vara genomgående i urvalet. Slutresultat av urvalet och den slutliga designen lokalt blev:
BEFOLKNINGSUTVECKLING
_kande _inskande
m— m— _-
Örnsköldsvik
Karlstad
Järfälla
Linköping
Figur 2 Undersökningens design och urvalet av kommuner.
stora
Västerås
"Unga" sammanlagda kommuner efter 1963 "Ga mla" ej sammanlagda kommuner efter 1963
QC ||
Urval av ledamöter i kommuner och landsting
För att belysa de förtroendevaldas informations— och arbetssituation i kommuner och landsting gjordes en nivågruppering av ledamöterna i följande tre grupper: D Kommunstyrelse- resp förvaltningsutskottsledamöter
Cl ';Tunga ledamöter” |:] ”Övriga ledamöter”
Den första kategorin utgöres således av kommunstyrelse- respektive förvaltningsutskottsledamöter som tillika är fullmäktige- respektive lands- tingsledamöter.
Den andra kategorin ”tunga ledamöter” avser fullmäktige- respektive landstingsledamöter med ordinarie ledamotskap i centrala styrelser och nämnder.
Kommunalt avsågs med ”centrala styrelser och nämnder”:
Byggnadsnämnd Social centralnämnd (eller socialnämnd) Skolstyrelse Fritidsnämnd (eller motsvarande)
Motsvarande avgränsning i landsting var:
Sjukvårdsstyrelse Byggnadsnämnd Omsorgsstyrelse
Kulturnämnd
Socialnämnd och Lasarettsdirektion
Den tredje kategorin ”övriga ledamöter” avser fullmäktige- respektive landstingsledamöter utan ordinarie uppdrag i centrala styrelser och nämnder. Vidare uteslöts följande ur denna kategori:
Riksdagsledamöter
Kommunalråd/landstingsråd Länsstyrelseledamöter
Suppleanter i kommunstyrelse (KS) resp förvaltningsutskott (FU). Vidare valdes i mån av tillgång högst fyra ledamöter per parti i de lokala och regionala enheterna, varav högst två ”övriga” och högst två ”tunga”. .
Genomgående tillämpades ett slumpförfarande vid urvalet av ledamö- ter i de fall flera alternativa ”kandidater” fanns tillgängliga.
Landstingsledamöter som i någon egenskap deltagit i den primärkom— munala undersökningen ingick ej i urvalet på landstingsnivå.
1. Partiverksamhet på lokal nivå
I.] Partiernas organisationsstruktur
1.1.1 Riks- och regional nivå
I olika sammanhang har lämnats initierade beskrivningar för partiernas organisatoriska uppbyggnad, från kommunnivå och uppåt till regional och riksnivå.]
Därför anses partiernas organisationsstruktur på regional och riksnivå fullödigt belysta. Den finstruktur som återfinnes i partiernas organisato- riska uppbyggnad på lokal nivå finns emellertid anledning att redovisa, då tillgänglig information om dessa förhållanden inte kan anses uppfylla kraven på aktuell och tillförlitlig information.
1.1.2 Lokal nivå
Partiernas kommunala organisation är i princip uppbyggd enligt följande:
Kommunorganisationens styrelse Kommunorganisationens möten
Lokalavd Loka Iavd Lo kalavd Lokalavd Lo kalavd
Från detta mönster finns ett betydelsefullt undantag. Centerpartiets sidoorganisationer CUF och CKF representeras vid kommunorganisatio- nens möten på samma sätt som lokalavdelningarna.
Ofta förekommer att partierna vart och ett för sig lokalt endast har en enda avdelning, vilken har hela primärkommunen som verksamhetsområ- de. I sådana fall fungerar lokalavdelningens styrelse som kommunorgani- sationsstyrelse och lokalavdelningens medlemsmöte som kommunorgani- sationsmöte, enligt detta betraktelsesätt.
1 En sådan redovisning återfinnes t ex 1 Dan Brändströms avhandling ”Nomineringsförfarande vid riksdagsval”, Umeå 1971.
lM+c+F+S.
Den förgrening i lokalavdelningar som respektive parti har i primär- kommunerna uppvisar betydande variationer. En variation avser parti- mässiga skillnader. Partierna kan grupperas i tre väl åtskilda ”förgrenings- kategorier” enligt nedanstående redovisning:
Strukturgrupp Parti Totalantal lokalav» delningar i de 16 undersökta kommunerna
Kategori I Socialdemokraterna 112 Centerpartiet 105 Kategori II Moderata samlingspartiet 37 Folkpartiet 36
Kategori III Vänsterpartiet kommunisterna 2055" Kristen demokratisk samling 11
” VPK är ej representerat i fullmäktige i två små kommuner, varför dessa informationer om ev partiorganisation saknas. b KDS är ej representerad i fullmäktige i 11 av kommunerna, och dessutom saknas informationer från en kommun.
I de fall partier har endast en lokalavdelning, vilken täcker in kommunen som verksamhetsområde, har denna medräknats, fastän kom- munorganisationen för övriga fall ej ingår.
I övrigt kan konstateras beträffande förgreningen i lokalavdelningar: Cl Antalet lokalavdelningar ökar i allmänhet med ökande kommunstor- lek. Medelvärde på totalantalet i kommunerna1 : Små kommuner lO lokalavdelningar Medelstora 11
Stora 22
Mycket stora 43 Cl Antalet lokalavdelningar är inom samma storleksklass av kommuner
betydligt högre i ”unga” sammanlagda kommuner, än i "gamla” ej sammanlagda kommuner.
Om medelvärdet på totalantalet lokalavdelningar i ”gamla” kommu- ner ges index 100 inom var och en kommunstorlek, gäller följande index för ”unga”[ : Små kommuner 162 Medelstora 242 Stora 481 Observera att skillnaden i förgrening i lokalavdelningar tenderar att stiga med ökande kommunstorlek. El Antalet lokalavdelningar stiger allmänt med ökande ytareal i kommu- nen. Vi finner ett mer förgrenat partiväsen i de ytmässigt stora och befolkningsmässigt minskande enheterna. Denna tendens kommer starkast till uttryck inom den första ”förgreningskategorin” enligt ovan. I de ytmässigt små urbaniserade kommunerna är partierna i relativt liten omfattning förgrenade i lokalavdelningar. Denna tendens slår absolut sett starkast för centerpartiets vidkommande, vilket i och för sig kan sägas vara ett uttryck för detta partis traditionellt svaga ställning i starkt urbaniserade områden.
El Inom den andra ”förgreningskategorin” (M och F) är det slående hur
partierna i så gott som samtliga fall har en enda lokalavdelning i de ”gamla” ej indelningsändrade kommunerna oavsett kommunstorlek. Samtidigt synes det inom denna kategori finnas en strävan att minska antalet lokalavdelningar inom de nybildade kommunerna, då främst till en enda stor lokalavdelning för partiet i kommunen. l 7 av de 20 kommunorganisationerna (M och F) i ”unga” kommuner har denna process redan genomförts. Det finns anledning att antaga att antalet lokalavdelningar inom den närmaste framtiden ytterligare kommer att inskränkas.
1 .1.3 A ntal partimedlemmar
Medlemsantalet är ett ur många synpunkter osäkert mått på ett partis reella storlek, styrka och förankring. Ofta förekommer dubbelregistre- ringar tex i den egentliga partiorganisationen och sidoorganisationer av enskilt anslutna och kollektivt anslutna medlemmar inom det socialde- mokratiska partiet.
En annan svårighet är den inaktuella medlemsredovisningen, dvs förekomsten av s k pappersmedlemmar. Denna typ av svårighet är omöjlig att överblicka, men erfarenheten pekar på att denna faktor kan vara betydelsefull.
Den tredje svårigheten är kollektivanslutningen, främst inom social- demokratin. Det är ett i det närmaste olösligt metodproblem att ge medlemssiffror som grundas på kollektivanslutning en jämförbarhet med siffror som helt grundas på enskild anslutning.
Totalt sett är den partianslutna invånarandelen i procent störst i de minsta och i de största kommunerna som ingår i urvalet.
Detta resultat är rimligt med hänsyn till att i de små kommunerna intar de areella näringarna en framträdande plats i sysselsättningsavseende — vilket medför att centerpartiet traditionsenligt i dessa kommuner ofta har högre medlemsantal än socialdemokraterna. ] de största kommunerna finns markerade inslag av storindustri, vilket medför att socialdemokra- terna ofta har en medlemsmässigt mycket stark ställning.
Följande medelvärden gäller inom kommunstorleksklasserna för ande- len partianslutna invånare (även anslutning till sidoorganisationer är inräknad) räknat iprocent:
Små kommuner 13,9 Medelstora 9,0 Stora 10,1 Mycket stora 17,5 Totalt 12,5
Totalt sett dominerar socialdemokraterna medlemsstatistiken. Om urvalskommunernas medlemssiffror summeras för respektive parti erhål- les följande fördelning:
1 Harry Forsell: Struktur- omvandling och kom- munala beslut. Doktors- avhandling, Umeå 1972.
Absolut antal” Procent
Socialdemokraterna 56 200 68,0 Centerpartiet 11 500 14,0 Moderata samlingspartiet 8 000 9,7 Folkpartiet 4 450 5,4 Vpk 1 450 1,7 KDS 1 050 1,2
Totalt 82 650 100,0
a Medlemsuppgiftema avser förhållandena 1973-01-01.
I övrigt kan noteras beträffande det totala partimedlemsantalet i kom- munerna: El Medlemsantalet i partierna i kommunerna är betydligt högre i ”unga” sammanlagda kommuner i urvalet, än vad som är fallet för de ”gamla” sammanlagda enheterna, ijämförbara storleksklasser. [:| Medlemsantalet i partierna i expanderande kommuner är påfallande lägre än medlemsantalet i kommuner med stabil eller minskande be- folkningsutveckling. I de expanderande kommunerna är en stor del av befolkningen tämligen nyinflyttad och bosatt inom nya bostadsom- råden utan grannkännedom och föreningstradition, vilket inverkar negativt på benägenheten att söka medlemskap i de politiska par- tierna.1
1.1.4 Mötesverksamhet
Ett bättre mått på partiernas styrka än medlemsantalet är den mötesakti- vitet de genomför. Det bör observeras att beräkningarna av aktivitet i föreliggande studie dels inte inkluderar sidoorganisationers mötesverk- samhet och dels utgörs av uppskattningar från respektive partiledning i kommunerna.
Tabell ] Mötesaktivitet i urvalskommunerna för respektive parti. Antal kommun- organisationer.
Parti Antal möten/är 1—5 6—15 16—30 31—50 51—100 101—200 N S —- 2 4 3 2 3 14” C — 7 3 1 3 — 141) F 3 10 2 1 — _— 16 M 7 5 2 — 1 — 150 Vpk 1 9 1 _ _ _ 1 id KDS 1 4 _ _ _ _ 5 Totalt 12 27 12 5 6 3 75 Procent 16,0 49,4 16,0 6,6 8,0 4 0 100,0
Anm: Bortfall: a 1 medelstor kommun, 1 stor. b 1 medelstor, 1 mycket stor. c 1 medelstor. dl liten, 1 medelstor, 1 stor.
Måtten ovan avser såväl kommunorganisationens mötesverksamhet, som i förekommande fall lokalavdelningarnas.
De högre mötesfrekvenserna för respektive parti återfinnes iregel i de stora kommunerna och de lägsta mötesfrekvenserna i de små kommu- nerna.
Det är alldeles påtagligt hur mötesaktiviteten uppvisar analoga drag med antalet lokalavdelningar för respektive parti i kommunerna. Följakt- ligen är det överflödigt att rekapitulera ytterligare de tendenser som kan utläsas av mötesaktivitetens fördelning.
Däremot är det av stort intresse att notera att besöksfrekvensens utveckling under den senaste S-årsperioden varit sådan att kommunorga- nisationer med hög mötesfrekvens haft den gynnsammaste utvecklingen, enligt partiledningens bedömning.
Antal möten/år Positiv bcsöksutveckling/ andel i procent
1—5 60 6—15 66 16—30 75 31—50 80 51—100 83 101—200 100
Mötesverksamheten bör således som partimässigt styrkemått tillmätas betydande vikt. Genom att hålla en hög mötesfrekvens skapar man iett parti förutsättningar för ett högre mötesdeltagande.
1.1 .5 Partiorganisationernas kärngrupper
lnom en partiorganisation i en kommun kan man avgränsa ”kärngrup- pen” i partiet till att gälla de partimedlemmar som normalt besöker partiorganisationens möten. Genom att summera de normala besökstalen för de lokala avdelningarna inom partiet kan man få fram ett mått på kärngruppens storlek, enligt denna arbetsdefinition. Självfallet inräknas ej de olika representantskapen vid denna beräkning, då detta i stort sett skulle medföra dubbelräkning.
[ föreliggande redovisning har denna kärngrupps storlek ställts i relation till partiernas medlemskader i vid mening, dvs att såväl kvinno- som ungdomsorganisationernas medlemmar i kommunen ingår. Ett så- dant tillvägagångssätt motiveras bl a av det kända förhållandet att sidoorganisationernas aktiva medlemmar ofta deltar vid huvudorganisa- tionens olika möten.
Kärngruppens andel av totalantalet partianslutna i kommunerna mins- kar med ökande kommunstorlek. I de undersökta kommunerna framkom följande genomsnittsvärden inom varje kommunstorlek.
Om man jämför kärngruppens storlek mot respektive partiorganisa- tions storlek finner man att dess andel minskar successivt. För de större
Figur 3 Kärngruppens storlek i förhållande till kommunorganisatio- nernas storlek.
Tabell 2 Kärngruppens andel av totalantalet parti- anslutna. Genomsnittsvärden inom varje kommun- storlek. Kommunstorlek Kärngruppens andel i procent
Små kommuner 15,5 Medelstora 13,0 Stora 10,0 Mycket stora 6,0
Totalt ca 13
partiorganisationerna är alltså kärngruppens andel minst (se figur 3).
Vad gäller skillnaderna mellan partierna grupperar de sig i två skilda grupper. I den ena ingår centerpartiet och socialdemokratiska partiet, främst kännetecknade av höga medlemsantal och rikt förgrenad organisa- tion i kommunerna. Kärngruppens andel av medlemskadern är betydligt lägre för socialdemokraterna jämfört med centerpartiet, vilket har sin motsvarighet i ett betydligt högre medlemsantal för socialdemokraterna. Absolut sett finns stora överensstämmelser mellan kärngruppernas stor- lek, en överensstämmelse som ökar med ökande kommunstorlek.
I den andra gruppen ingår moderata samlingspartiet, folkpartiet, Vpk och KDS, vilka främst kännetecknas av relativt låga medlemsantal och i regel obetydligt förgrenade kommunorganisationer. Ofta finns bara en avdelning i kommunen och kärngruppen är koncentrerad till centralor- ten. Det relativt låga medlemsantalet medför emellertid att kärngruppens andel av medlemskadern når relativt sett höga värden.
Antal i kärn- gruppen
800 600 400
200
200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1500 2000 Antal.
parti medlemmar
1.2. Aktivitet inom den kommunala partiverksamheten i kommunala frågor
1 avsikt att beskriva förekomsten och inriktningen av partiorganisationer- nas behandling av kommunala frågor presenteras nedanstående resultat. Materialet har strukturerats genomgående på ett likartat sätt för att underlätta förståelsen. I den första kolumnen redovisas ”ej förekomst” av respektive aktivitet. Därefter redovisas "förekomst” uppdelat på tre särskilda kategorier med avseende på vilken organisationsnivå, som anordnat (svarat för) aktiviteten ifråga. ”Lokalt” betyder således att aktiviteten anordnats lokalt, dvs genom kommunorganisationen. På samma sätt betyder ”Lokalt/centralt” att aktiviteten är ett samarrange- mang mellan kommunorganisation och länsorganisation, medan ”centralt” betyder att endast länsorganisationen ansvarat för aktivitetens tillkomst och genomförande. Observera dock att aktiviteten ifråga är avsedd för det lokala planet. Genom att tillämpa denna uppdelning av presentatio- nen erbjudes en möjlighet att få en nyanserad uppfattning om partiorga- nisationernas egeninsats av resurser och organisationsstyrka på kommun- nivå. Uppgifterna refererar till 1972 års verksamhet, där inte annat angives. För kompletterande redovisning av fördelningen på partier hänvi- sas även till särskild tabellbilaga (tabell B4—B7).
1.2.1. Kurser och konferenser för de kommunalt förtroendevalda
[ samband med frågor kring användningen av det kommunala partistödet anföres vanligen "skolningen” av de förtroendevalda som det mest väsentliga användningsområdet.
Partiorganisationerna i de små kommunerna avviker markant från de övriga. I nära hälften av fallen förekommer ej anordnandet av aktiviteten ifråga. 1 den återstående hälften står länsorganisationerna ihuvudsak för anordnade arrangemang. 1 de medelstora och stora kommunerna står länsorganisationerna för mer än hälften av arrangemangen. I de mycket stora kommunerna svarar kommunorganisationerna själva för 70% av kurs- och konferensverksamheten Socialdemokraterna på kommunnivå synes i större utsträckning än de övriga partierna vara ”självförsörjande" när det gäller ifrågavarande arrangemang.
Tabell 3 Arrangemang av kurser och konferenser för de kommunalt förtroende- valda. Antal kommunorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlck Förekom- Arrangeras mer ej — Lokalt Lokalt/ Centralt N Centralt Små kommuner 48,3 (14) 13,3 ( 2) 6,7 ( 1) 80,0 (12) 29 Medelstora 4,2 ( 1) 43,5 (10) 21,7 ( 5) 34,8 ( 8) 24 Stora — 35,7( 5) 21,4( 3) 42,9( 6) 14 Mycket stora — 70,0 ( 7) 10,0 ( 1) 20,0 ( 2) 10
Totalt 19,4 (15) 38,3 (24) 16,2 (10) 45,0 (28) 77
Tabell 4 Arrangemang av kurser och konferenser för "blivande” förtroendevalda. Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Förekom- Arrangeras mer ej Lokalt Lokalt/ Centralt N Centralt
Små kommuner 62,1 (18) 18,2 ( 2) — 91,8 ( 9) 29 Medelstora 20,8 ( 5) 55,0 (11) 10,0 (2) 35,0 ( 7) 25 Stora 35,7 ( 5) 44,4( 4) 11,1 (1) 44,4( 4) 14 Mycket stora 20,0( 2) 75,0 ( 6) 12,5 (1) 12,5 ( 1) 10
Totalt 38,5 (30) 47,9 (23) 8,5 (4) 43,6 (21) 78
1.2.2. Kurser och konferenser för "blivande” förtroendevalda
Kurs- och konferensverksamhet speciellt anordnad för dem partierna ämnar satsa på som förtroendevalda förekommer, men i väsentligt mindre omfattning än för dem som redan innehar uppdrag.
Tendensen år ifråga om de "blivande” förtroendevaldas kurs- och konferensverksamhet densamma som för de redan valda. Inga partiskill- nader föreligger (se tabell 4).
1.2.3. Intern mötesverksamhet i kommunala frågor
Med denna fråga i intervjun avsågs att mäta förekomsten av medlems- möten särskilt rubricerade att enbart behandla kommunala frågor. Det kan synas vara en märklig fråga, eftersom det knappast borde förekomma annat än sådan aktivitet till 100 %. Ändå anger 6,4 % (5 av 78) att sådan verksamhet inte förekommit under 1972. Detta var fallet i vardera 2 partiorganisationer av F och Vpk jämte i en socialdemokratisk organi- sation.
1.2.4. Service till fullmäktigegruppen
Samtidigt som partiorganisationen självfallet utgör den förmedlande länken mellan partimedlemmarna och de förtroendevalda är det rimligt att partiorganisationen fungerar som organisatoriskt serviceorgan för vissa aktiviteter särskilt avsedda för fullmäktigegruppen och övriga nämndleda- möter. Servicen exemplifierades vid intervjun såsom exempelvis någon av följande aktiviteter:
El Anordnande av temakonferenser
Cl Nämndvisa sammandragningar D Faktainsamling och utskrift av underlag för tex motioner, interpel—
lationer m m.
En jämförelse med förekomst av partiexpedition (se tabell 32 sid 57) bekräftar en samvariation med förekomst av service. Sådan förekommer mycket sparsamt i de små kommunerna. I övriga kommuntyper ges service i 40—60 % av det totala antalet fall.
TabellS Förekomst av service till fullmäktigegruppen. Andel kommunorganisa— tioner i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Förekom- Arrangeras mer ej Lokalt Lokalt/ Centralt N Centralt
Små kommuner 89,7 (26) 100,0 ( 3) — — 29 Medelstora 60,0 (15) 100,0 (10) — — 25 Stora 42,9 ( 6) 62,5 ( 5) 12,5 (1) 25,0 (2) 14 Mycket stora 50,0 ( 5) 100,0 ( 5) — — 10 Totalt 66,7 (52) 88,4 (23) 3,9 (1) 7,7 (2) 78
1.2.5. Utåtriktad mötesverksamhet
I vissa avseenden tenderar partiernas verksamhet att bli mycket intern till sin karaktär, dvs angelägenheter för medlemmarna. Nomineringarna är bara ett exempel härpå.l I vilken utsträckning och på vilka sätt söker då partierna exponera sig för — nå ut till allmänheten? Ett sätt är att anordna offentliga möten tex i kommunala frågor. Förekomsten av sådana framgår bl a av materialet i nedanstående tabell.
I nära hälften av de små kommunernas partiorganisationer förekom- mer ej arrangemang av offentliga möten i kommunala frågor. Aktiviteten ökar med ökande kommunstorlek till 80——90 % i de större kommunerna. Det bör noteras att partiorganisationerna i de två minsta storleksklasserna av kommuner får hjälp från länsorganisationen med sina arrangemang. Detta förhållande, som kan konstateras i en mängd olika avseenden, tyder på bristande resurser och bristande organisationsstyrka i de mindre kommunernas partiorganisationer. Socialdemokraterna och centern an- ,” . .
_ " " . , " , , __ r Kommunallorsk— ordnar 1 storre utstrackning offentliga moten 1 kommunala fragor an ningsgruppens resultat övriga partier. bl a Brändström a a.
Tabell6 Förekomst av utåtriktad mötesverksamhet i kommunala frågor. Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Förekom- Arrangeras mer ej Lokalt Lokalt/ Centralt” N Centralt
Små kommuner 48,3 (14) 93,3 (14) 6,7 (1) — 29 Medelstora 40,0 (10) 86,5 (13) 13,5 (2) — 25 Stora 7,1 ( 1) 100,0 (13) — — 14 Mycket stora 20,0 ( 2) 100,0 ( 8) — — 10 Totalt 34,6 (27) 94,1 (48) 5,9 (3) — 78
a Måste enligt tidigare gjord definition arrangeras med bistånd av lokala krafter.
1.2.6. Framställning av trycksaker med lokalkommunalt innehåll
Bilden av aktivitetsutövningen i det hänseende den beskrivits ovan stämmer väl överens med den när det gäller framställning och spridning av foldrar, tidningar m m.
Två nyanser kan tillföras beskrivningen av organisationsstyrkan eller avsaknad av sådan. Trycksakerna uppträder redan i stor utsträckning i de medelstora kommunerna. Den centrala nivån, länsorganisationen, ansva- rar i betydande grad för trycksakerna i de små, medelstora och stora kommunerna (se tabell 7).
1.2.7. Annonsering om kommunala frågor
[ valrörelsen annonseras det relativt flitigt, men hur omfattande är denna aktivitet under mellanvalsår? Den förekommer i ca 35 % av partiorganisa- tionerna. Omfattningen är minst i de små kommunerna och störst i de stora och mycket stora.
1.2.8. Kommunal information genom de politiska partierna
Den kommunala informationen genom de politiska partierna på lokal nivå förs ut till partimedlemmar och väljare på olika sätt. Den domine- rande och mest förekommande "kanalen" för information är mötet, antingen det inriktas externt eller internt.
Vid information till väljarna kommer trycksakerna som den näst vanligaste informationsformen, medan motsvarande form i ordningen för information till partimedlemmarna är studier, kurser och konferenser (se figur 4).
Det är anmärkningsvärt vilken betydelse kommunstorleken synes ha för förekomsten av olika informationsformer. Generellt sett ökar det differentierade utbudet av informationsformer mycket kraftigt med ökande kommunstorlek. I avsnittet om partiernas ekonomiska resurser kommer dessa aspekter ytterligare att belysas.
Vid intervjuerna med partiorganisationernas ordförande fick dessa ange vilka informationsformer man tänkte satsa speciellt på inför fram- tiden. Frågan riktades för varje informationsform till partiföreträdaren, i
Tabell 7 Framställning av trycksaker med lokalkommunalt innehåll. Andel kom- munorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Förekom- l-'ör aktiviteten ansvaras mer ej Lokalt Lokalt/ Centralt N Centralt Små kommuner 44,8 (13) 68,9 (11) — 31,1 ( 5) 29 Medelstora 8,0( 2) 73,9 (17) 8,7 (2) 17,4 ( 4) 25 Stora 28,6( 4) 70,0( 7) 10,0(1) 20,0( 2) 14 Mycket stora 10,0 ( 1) 100,0 ( 9) — — 10
Totalt 25,6 (20) 76,0 (44) 5,2 (3) 18,8 (1 1) 78
de fall informationsformen redan praktiserades och man alltså hade konkreta erfarenheter därav.
Följande fördelning beträffande de utåtriktade informationsformerna framkommer sammanfattningsvis:
Procent D Infornzationsmöten 42,1 El Trycksaker 37,7 El Studie:/kurser/konferenser 32,0 E] Annonsering om kommunala frågor 17,1 Cl Kommunala rådslag eller samråd 16,9 [] Utställningar 10,5
De tre första informationsformerna ökar påtagligt för samtliga partier med ökande kommunstorlek. Satsningen på annonsering om kommunala frågor kommer däremot främst att äga rum i medelstora och stora kommuner, enligt dessa resultat. Tilltron till denna informationsform synes även vara störst bland de borgerliga partierna. Viljan att inför framtiden satsa ytterligare på öppna rådslag eller samråd om kommunala frågor är ;törre i de största kommunerna än i övriga. Denna viljeyttring
% Utåtriktad kommunal information 100 90 Utåtriktade inf. möten 80 Hushållskorsband med 70 trycksaker * , . . . ' ' GO . - ' ' ' '
' Annonsering om kommunala frågor
50
40
20
10
Små kommmer Medelstora kommuner Större kommuner
lv'igur 4a Utåtriktade in- formalionsformers före- kom—st [ kommunala frå- gor under år 1972, för— delade efter kommun— storlek. Andel kommun- organisationer i procent. (M, C, F, S, Vpk, KDS.)
%
Intern kommunal information 100
Studier/kurser/konferenser
Figur 41) Interna infor- mationsformers före- komst ! kommunala frå- gor under år I 972, för- delade c'fler kommun- storlek. Andel kommun- organisationer i procent. (M. C: F: S» Vpk, KDS-l Små kommuner Medelstora kommuner Större kommuner
får ses som ett led i försöken att komma tillrätta med kommunikations- problemen i urbaniserade samhällen, där anonymiteten mellan män- niskorna kan skapa avstånd till beslutsfattarna som gör att kommuninvå- narna upplever det såsom svårt att ”komma till tals”.
De interna informationsformernas fortsatta fördelning, vad gäller partiföreträdarnas bedömning om framtida satsningar, är:
Procent El Studier/kurser/konferenser 47,4 El Medlemsmöten 46,8 [] Trycksaker 31,2 E! Kommunala rådslag eller samråd 28,9 El Selektiv information 16,9 EI Utställningar 6,5
Studier/kurser/konferenser samt trycksaker är informationsformer där partiernas vilja att satsa ökar markant med ökande kommunstorlek. Däremot avtar medlemsmöten något i prioritet inför framtida satsningar med ökande kommunstorlek.
Partimässigt önskar folkpartiet i högre utsträckning än andra partier en satsning på trycksaker för intern information, medan moderata samlings- partiet i högre utsträckning än andra partier vill satsa på medlemsmöten. Rådslagssatsningen kommer i huvudsak att utövas av socialdemokra- - terna och folkpartiet och den selektiva informationen, som förutsätter ett stort medlemsantal, av socialdemokraterna och centerpartiet.
1.2.9. Kommunens budget
Beträffande behandlingen av kommunens budget på medlemsmöte ställ- des i undersökningen tre frågor. De gällde om budgeten behandlas, huruvida den erhåller ett eget möte eller spränges in som en del samt när den behandlas i förhållande till kommunstyrelse- och/eller fullmäk- tigesammanträdet. Dessutom fick intervjupersonerna ange förekomsten av ändringsinitiativ föranledda av medlemsmötet.
Tabell 8 Behandling av kommunens budget vid medlemsmöte i partiorganisationer- na 1972. Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal). Kommunstorlek Speciellt Mindre del Behandlades N medl.möte av medtmöte ej Små kommuner 30,0 ( 9) 43,4 (13) 26,6 ( 8) 30 Medelstora 70,8 (17) 16.7 ( 4) 12,5 ( 3) 24 Stora 71,4 (10) 21,5 ( 3) 7,1 ( 1) 14 Mycket stora 70,0( 7) 20,0(_ 2) 10,0( 1) 10— Totalt 55,1 (43) 28,2 (22) 16,7 (13) 78
Budgeten erhåller i de medelstora och större kommunerna ett väsent- ligt större utrymme på partiorganisationernas medlemsmöten äni de små kommunerna, där mer än % aldrig behandlar budgeten. Det kan särskilt noteras att i de medelstora och större kommunerna anordnas speciella budgetmöten i dubbelt så stor omfattning jämfört med i de små kommunerna.
Den andra frågan angående budgetbehandlingen gav följande resultat: nära 60 % diskuterar budgeten före kommunstyrelsebehandlingen och ca 25 % efter kommunstyrelsens men före fullmäktiges behandling.
Tabell 9 Förekomst av ändringsinitiativ i budgetsammanhang pga att medlems- mötet krävt förändringar av mera betydande slag, Andel kommunorganisationer i procent (Aboslut antal)
Kommunstorlek Förekomst Ej förekomst Vet ej N Små kommuner 13,3 ( 4) 83,3 (25) 3,3 (1) 30 Medelstora 41,7 (10) 58,3 (14) — 24 Stora 14,3( 2) 85,7 (12) — 14 Mycket stora 60,0 ( 6) 40,0 ( 4) — 10
Totalt 28,2 (22) 70,5 (55) 1,3 (1) 78
Som framgår av tabellen föranleder medlemsmötena ändringsinitiativi drygt % av fallen. Någon helt entydig storlekseffekt föreligger knappast. Något vanligare sy nes förekomsten av ändringsinitiativ vara i de större kom-
munerna.
1.2.10. Det kommunala bostadsbyggnadspragrammet
En relativt entydig storlekseffekt kan avläsas i resultaten av frågan om partiorganisationernas behandling av det kommunala bostadsbyggnads— programmet. Denna effekt är ganska självfallen, då byggaktiviteten har större omfattning i de större kommunerna.
Tabell 10 Förekomst och omfattning av behandling av det kommunala bostads- byggnadsprogrammet i partiorganisationerna under perioden 1970—1973. Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Speciellt Mindre Större Behandlas N medl.möte del av del av ej medl.möte medl.möte
Små kommuner 6,7 ( 2) 56,7 (17) 3,3 (1) 33,3 (10) 30 Medelstora 37,4 ( 9) 50,0 (12) — 12,5 ( 3) 24 Stora 14,3( 2) 57,1( 8) — 28,6( 4) 14 Mycket stora 20,0 ( 2) 40,0 ( 4) 30,0 (3) 10,0 ( 1) 10
Totalt 19,2 (15) 52,6 (41) 5,1 (4) 23,1 (18) 78
Jämfört med den behandling som ges kommunens budget behandlas bostadsbyggnadsprogrammet i mindre omfattning vid partiorganisationer- nas medlemsmöten.
1.2.1 1 KELP
Behandlingen av den kommunalekonomiska långtidsplaneringen är väsentligt mera sparsamt förekommande än de två tidigare genomgångna kommunala kärnfrågorna.
Tabell ll Förekomst och omfattning av behandling av KELP-frågorna under perioden 1970—73. Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal).
Kommunstorlek Speciellt Mindre Större Behandlas N medl.möte del av del av ej medl.möte medl.möte
Små kommuner 43,3 (13) 3,3 (1) 53,3 (16) 30 Medelstora 20,8 (5) 41,7 (10) 37,5 ( 9) 24 Stora 21,4 (3) 35,7 ( 5) — 42,9 ( 6) 14 Mycket stora — 10,0 ( 1) — 90,0 ( 9) 10
Totalt 10,3 (8) 37,2 (29) 1,2 (1) 51,3 (40) 78
De mycket stora kommunerna avviker från de övriga. Från de små kommunerna. vilka i partiorganisationerna behandlar KELP i ca 47 % av fallen, ökar omfattningen till ca 63% i de stora kommunerna. I de mycket stora kommunerna är KELP nästan helt avförd från dagordningen. Frågan behandlas endast i 1 av 10 partiorganisationer.
1.2.12. Aktiviteter i planfrågor
För att ytterligare försöka mäta partiorganisationernas aktivitet i centrala kommunala frågor ställdes följande fråga till kommunorganisationernas företrädare: — Har någon av de lokala partiavdelningarna i Er kommun genomfört någon aktivitet i någon planfråga under år 1972? Svaren redovisas nedan. Tabell 12 Antal aktiviteter i planfrågor bland partiernas lokalavd. och kommun— organisationer under år 1972. Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Ingen aktivitet 1—5 aktiviteter Mer än 5 N Små kommuner 72,0 (20) 28,0 ( 6) — 26 Medelstora 68,0 (15) 32,0( 7) — 22 Stora 33,3 ( 4) 58,3 ( 7) 8,3 (1) 12 Mycket stora 30,0 ( 3) 70,0( 7) — 10
Totalt 60,0 (42) 38,6 (27) 1,4 (1) 70
Det är ostridigt att aktiviteterna är flera ju större kommunen är.
1.3. Partiernas ekonomiska och personella resurser
För att få en bedömning av partiorganisationernas subjektivt upplevda resurssituation konstruerades en indelning av resurser: ekonomiska och personella resurser. Till viss del kan denna indelning sägas vara överlappan— de eftersom ekonomiska svårigheter för partierna kan kompenseras genom frivilliga arbetsinsatser från medlemmarnas sida och vice versa. Samtidigt utgör samspelet mellan ekonomiska och personella resurser en betydelsefull kvalitativ skillnad mellan de olika partiorganisationernas verksamhetsformer.
I undersökningen intervjuades partiorganisationernas kassörer på kom- munnivå och de ombads göra en samlad bedömning av det egna partiets resurser i kommunen. Resultatet utvisar att resursbrister upplevs större med ökande kommunstorlek. Omkring 2/3 av partiorganisationerna upplever resursbrister. Centerpartiet, speciellt i små kommuner, redovisar färre antal enheter med resursbrister än övriga. För fördelningen på partier hänvisas även till särskild tabellbilaga (tabell BS).
Tabell 13 Partikassörernas bedömning av det egna partiets resurser i kommunen och fördelat på kommunstorlek (M, C, F, S, Vpk, KDS) Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Resursbrister Ej resursbrister N Små kommuner 58,6 (17) 41,4 (12) 29 Medelstora 66,7 (16) 33,3 ( 8) 24 Stora 71,4 (10) 28,6 ( 4) 14 Mycket stora 70,0 ( 7) 30,0 ( 3) 10
Totalt 64,9 (50) 35,1 (27) 77
1 Se Harry Forsell: Struk- turomvandling och kom- munala beslut. Doktors- avhandling, Umeå 1972. Stencil.
Tabell 14 Upplevda resursbrister fördelat på kommunstatus (M, C, F , S, Vpk, KDS) Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Unga kommuner Gamla kommuner N Sammanlagda Ej sammanlagda
Små kommuner 77,8 (14) 30,8 ( 4) 31 Medelstora 56,3( 9) 88,9( 8) 25 Stora 55,6( 5) 100,0( 5) 14
Totalt 65,0 (28 av 43) 63,0 (17 av 27) 70
Resursbristerna upplevs vara störst i de minskande kommunenheterna och minst i de expanderande. Denna iakttagelse ligger väl i linje med de erfarenheter som vanns inom det sk strukturprojektet.l Minskande kommuner med areell näringsstruktur och stora geografiska områden har betydligt lägre partiaktivitet, högre verksamhetskostnader och större brist på personella resurser än expansiva tätortskommuner.
En intressant infallsvinkel på partiernas resursläge i kommunerna är hur de genomförda kommunindelningsförändringarna har påverkat partiernas resurser. Jämförelsen mellan partiorganisationer i unga (sam— manlagda) kommuner och motsvarande gamla (icke sammanlagda) kom- muner måste sägas utgöra ett bättre mått på ”sammanläggningseffekterna i partihänseende” än en jämförelse mellan partiverksamheten i kommu- ner före samt efter en sammanläggning. Bortsett från de rent praktiska svårigheterna att utföra undersökningar sammanhängande över en lång tidsperiod, utgör ett sådant förfarande ett stort risktagande, då tids— faktorn genom de stora tidsavstånden mellan partiverksamheten före och efter sammanläggning, blir en svårkontrollerad variabel i sammanhanget.
Ovanstående tabell visar att resursbristen upplevs störst i stora ej sammanlagda kommuner, samt att den avtar med minskande kommun- storlek. För sammanlagda kommuner är förhållandet det omvända, där de små sammanlagda kommunerna redovisar stora resursbrister, vilka avtar med ökande kommunstorlek. Förklaringen till detta förhållande torde vara att de resurssvaga partiorganisationerna i de gamla kommun- delarna — med relativt liten verksamhet och informell struktur — efter en sammanläggning tvingas till en betydligt högre aktivitets- och ambitions- nivå. Ambitionen påverkas samtidigt av att partierna måste genomföra organisatoriska anpassningar till de nya kommungränserna.
För de större kommunernas vidkommande torde de mindre ofta förekommande resursbristerna i sammanlagda kommuner, jämfört med ej sammanlagda, förklaras av den relativt höga ambitionsnivån för partiverk— samheten som finns i dessa kommuner. Vid en sammanläggning tillföres moderkommunens redan aktiva partiorganisationer ytterligare förstärk— ningar från delkommunerna, vilket resulterar i en (i regel) fortsatt partiverksamhet i kommundelarna med relativt hög ambitionsnivå.
[ de icke-sammanlagda större kommunerna är partiorganisationerna mindre förgrenade i lokalavdelningar över kommunens olika delar, samtidigt som partiverksamheten koncenteras till centralorten, varför
man upplever sig behöva större resurser för att föra ut information till medlemmar och väljare.
En varierande del av det kommunala resurstillskottet i form av partistöd stannar ej inom den kommunala partiorganisationen, utan föres vidare till högre partinivåer ofta genom en direkt procentmässig taxering. Detta gäller främst för de borgerliga partierna, samt småpartierna. Intressant nog, med undantag för folkpartiet, tycks regeln vara att med ökad uttaxering från högre partinivåer, följer ökade ekonomiska svårig- heter för partiorganisationerna i kommunerna. Förenklat uttryckt an- tyder materialet att partierna egentligen ej har råd att vidarebefordra partistödet, helt eller delvis, med hänsyn till den egna verksamhets- volymen. Främst för folkpartiets del kompenseras personella behov på kommunnivå med administrativa insatser från regional nivå, då de dominerande behoven är personella.
Däremot föreligger ej något entydigt samband mellan det kommunala partistödets storlek per mandat och upplevelsen av resursbrister i den eg— na partiorganisationen.
Vad gäller resursbehovens natur fördelar de sig totalt enligt följande:
El Personella behov 42,0 % (21) Cl Ekonomiska behov 36,0 % (18) l:] Personella + ekonomiska behov 22,0 % (l ])
Fördelningen mellan de olika behovstyperna uppvisar inget bestämt samband med kommunstorleken. Däremot är partivariabeln urskiljbar.
Ett par tydliga resultat faller omedelbart ut av tabellen; 1) att resursbehoven ökar med minskande partistorlek, såväl på det personella som på det ekonomiska planet, 2)att ett parti på tillbakagång (som folkpartiet) arbetar med stora personella resursbrister. Åderlåtningen i ett parti tränger över tiden även in på partiets kärngrupp och resulterar i direkta svårigheter att bedriva verksamhet.
Sammanläggningarnas effekt kan sägas vara att i små kommuner skapas främst ekonomiska problem för partiorganisationerna, av orsaker som tidigare berörts. Dessa effekter avtar med stigande kommunstorlek och förbyts från resurssynpunkt till en resursmässig fördel såväl ekonomiskt som personellt.
Tabell 15 Resursbehoven fördelade på partier Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Behovstyp Parti M C P S Vpk Personella 18,7 (3) 25,0 (4) 47,2 (8) 33,3 (5) 7,7 (1) Ekonomiska 25,0 (4) 18,7 (3) 11,8 (2) 20,0 (3) 46,1 (6) Ekonomiska + personella 18,7 (3) 6,3 (1) 5,9 (1) 13,3 (2) 30,7 (4)
N 16 16 17 15 13
Tabell 16 Upplevda personella resursbehov fördelat på kommunstatus (alla partier) Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Unga kommuner Gamla kommuner N Sammanlagda Ej sammanlagda
Små kommuner 22,2 (4) 15,4 (2) 31 Medelstora 18,8 (3) 55,6 (5) 25 Stora 22,2 (2) 20,0 (1) 14
Totalt 20,9 (9) 29,7 (8) 70
Tabelll7 Upplevda ekonomiska resursbehov fördelat på kommunstatus (alla partier) Andel partiorganisationer i procent (Absoluta antal)
Kommunstorlek Unga kommuner Gamla kommuner N Sammanlagda Ej sammanlagda
Små kommuner 38,9 ( 7) 7,7 (1) 31 Medelstora 25,0 ( 4) 22,2 (2) 25 Stora 22,2 ( 2) 40,0 (2) 14
Totalt 30,2 (13) 18,5 (5) 70
Tabell 18 Upplevda såväl personella som ekonomiska resursbehov fördelat på kommunstatus (alla partier) Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Unga kommuner Gamla kommuner N Sammanlagda Ej sammanlagda
Små kommuner 16,7 (3) 7,7 (1) 31 Medelstora 12,5 (2) 11,1 (1) 25 Stora 11,1 (1) 40,0 (2) 14
Totalt 14,0 (6) 14,8 (4) 70
I minskande kommuner upplevs de personella resurserna vara mest bristfälliga, medan materialet antyder att behoven i större utsträckning är ekonomiska i de expanderande kommunenheterna.
Med ökat partistöd per mandat i de olika kommunstorlekarna minskar påtagligt partiernas ekonomiska behov. Effekterna minskar dock med ökande kommunstorlek.
Tabell 19 Upplevda ekonomiska resursbehov (inkl uppgifter om såväl personella som ekonomiska resursbehov) fördelat på KFS/mandat och kommunstorlek Andel partiorga msationeri procent (Absolut antal)
Kommunstorlek KPS per mandat år 1973 N —999 kr 1 000— 2 000— 3 000— 4 000— 1 999 kr 2 999 kr 3 999 kr kr Små kommuner 55,6 (10) 15,8 (2) — — — 31 Medelstora — 60,0 (3) 16,7 (1) — 42,9 (6) 25 Stora — — — 50,0 (2) 50,0 (5) 14 Mycket stora —— — — 25,0 (1) 50,0 (3) 10 Totalt 80
1.3.1. Förvaltning och fördelning av KPS
Partistödet förvaltas och fördelas av de olika partiorganisationernas kommunorganisationer. 1 de fall en partiorganisation inte nått en sådan organisatorisk nivå, att kommunorganisation organiserats, och det finns flera lokala partiavdelningar i kommunen synes bilden vara att den största lokalavdelningen, förvaltar och fördelar KPS. I något fall adjunge- ras regelmässigt de mindre lokalavdelningarnas ordförande till den större lokalavdelningens styrelse, varför en typ av kommunorganisationsstyrelse existerar. I andra fall finns ett slags styrelse för kommunorganisationen, sammansatt av representanter från lokalavdelningarnas styrelser, men utan representantskap. Dessa nämnda avvikelser gäller mindre partier i kommunerna, innefattande de 5 k småpartierna och ibland folkpartiet respektive moderata samlingspartiet. I de fall de nämnda partierna har endast en lokalavdelning uppstår självklart inte något organisatoriskt problem, då denna avdelning kan sägas utgöra kommunorganisation, komplett med styrelse och även representantskap (=medlemsmötet).
Rent allmänt följer med ökande kommunstorlek en högre grad av organisatorisk styrka och fasthet i arbetet inom de kommunala parti- organisationerna.
En intressant aspekt är frågan: Hur stor del av det kommunala partistödet slussas vidare uppåt i de olika partiorganisationerna? Totalt sett ger de företagna mätningarna besked om att ca 55 % av partiorganisa- tionerna förmedlar mer än 25 % av sitt erhållna partistöd "uppåt” i sina partier. Av dem är det en femtedel som förmedlar mer än hälften.
Partimässigt är det huvudsakligen moderata samlingspartiet, folkpar— tiet, KDS och Vpk som förmedlar någon större del av KPS ”uppåt".
En genomförd beräkning av andelen av det totala partistödet i de olika kommunerna, som överförs ”uppåt” inom partierna, visar en siffra på i genomsnitt ca 15 %. Kommunstorleken förändrar inte den siffran i någon väsentlig grad.
Det bör uppmärksammas att andelen kommunorganisationer som transfererar mer än 25 % av sitt erhållna partistöd ökar med ökande befolkningsmässig minskning i kommunerna. Detta förhållande åter-
Tabell 20 Förmedling av partistödet till ”högre partinivåer" mer än 25 % av det erhållna partistödet Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommun— M C li S Vpk KDS storlek
Små kom- muner 42,9 (4) 33,3 (2) 100 (7) — 33,3 (1) Uppg. Medelstora 50,0 (2) — 100 (5) —- 80,0 (4) saknas Stora 50,0(1) — 33,3 (1) — 100 (2) Mycket stora 50,0 (1) — 100 (2) — 100 (2)
Anm: Frågeställningen upplevdes tydligen som känslig av partiorganisationerna, vilket avspeglar sig i ett högre internt bortfall än som gäller för de flesta övriga frågorna.
Tabell 21 Förmedling av partistödet till "högre partinivåer" (mer än 25 % av det erhållna partistödet) fördelat på kommunernas befolkningsutveckling. Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Befolkningsutveckling
Ökande Stabil Minskande Små kommuner 20,0 (2) 50,0 (6) 62,5 (5) Medelstora 40,4 (4) 50,0 (3) 55,5 (5) Stora 25,0 (2) 50,0 (2) (”tom cell”)
speglar den diskussion som fördes i avsnittet om partiernas resurssitua- tion. Med andra ord köper partierna i minskande kommuner regionala tjänster inom partiet för att tillgodose tekniska och personella behov på lokalplanet.
En del av det överförda stödet till ”högre partinivåer” återföres till partiorganisationerna i form av tjänster. 1 en rangordning som de olika kommunorganisationernas ordförande utförde, beträffande de tre vikti- gaste serviceinslagen, visade det sig att % av partiorganisationerna place- de ”kallelser till medlemsmöten” bland de tre viktigaste. För ”talarför- medling” och '*verksamhetsplanering” var motsvarande siffra ungefär 13.
En annan och mera indirekt form för transferering av KPS till ”högre partinivåer” är införande och/eller höjning av avgifter för varor och tjänster.
Omkring % av partiorganisationerna redovisar en sådan förändring, i samband med införandet av det kommunala partistödet. Vpk framstår här i stort sett som ett undantag, då endast ett fall av avgiftshöjning registrerats. Detta ökade avgiftsuttag samvarierar ej med kommunstor- lek eller andra strukturella kommunvariabler. Inte heller synes ett större kommunalt partistöd öka frekvensen av registrerade avgiftshöj- ningar i samband med införandet av KPS. I så gott som samtliga av dessa fall nyinfördes avgifter på service som tidigare var kostnadsfri för de lokala partiorganisationerna.
De principer som gäller för fördelningen av partistödet till ”lägre partinivåer” dvs lokalavdelningar av partierna inom kommunen, visar föga partiskiljande mönster. Härvid bortses från det faktum att de mindre partierna i små och medelstora kommuner ofta har enbart en partiavdelning som har hela kommunen som verksamhetsområde, eftersom någon fördelning ”nedåt” i de fallen knappast är aktuell. (I några fall förekommer emellertid stöd till sidoorganisationer.) En annan betydelsefull insikt är att partiorganisationerna är mer förgrenade i lokalavdelningar ide sammanlagda kommunerna, än i de ej sammanlagda. I de sammanlagda kommunerna finns dubbelt (och därutöver) fler partiorganisationer med rikare förgrening än i ej sammanlagda kommu- ner (jfr sid 20).
Principerna för fördelning av KPS till "lägre partinivåer” är följande:
Procent
:! Efter medlemsantal i lokalavdelningarna 31,3 (15) 21 Efter antalet mandat i fullmäktige som lokalavdelningarna
representeras av 20,8 (10) 3 Efter gjorda framställningar 18,8 ( 9) 3 Ingen fördelning till lokalavdelningarna 14,6 ( 7) :] Efter verksamhetsvolym (aktivitet) 10,8 ( 5) D I form av service från partiexpeditionen i kommunen,
samt ett mindre ekonomiskt stöd 4,2 ( 2)
Av dessa principer torde den andra i ordningen närmast vara att betrakta som en tillfälligt kvardröjande rest av kommunsammanläggning— arna. Efter sammanläggningen fördelas i dessa fall KPS efter samma kriterier som rådde före sammanläggningen. De olika kommundelsorga- nisationerna får en andel av KPS som svarar mot det antal mandat i kommunfullmäktige som de är representerade med.
Hur stor del av partistödet som på detta sätt fördelas till lokalavdel- ningarna är omöjligt att presentera i form av några siffror, på grund av den blandade organisationsstrukturen. 1 den ena ytterligheten finns kommunorganisationer som bildats huvudsakligen för att administrera partistödet och nomineringarna, men utan någon egentlig egen utåtriktad verksamhet. I den andra ytterligheten finns komplicerade organisatoriska konstruktioner med representantskap, olika utskott och styrelser, som i hög grad driver en egen verksamhet. Till detta kommer dessutom anslag till sidoorganisationer och andra partierna närstående organisationer.
1.3.2. Ekonomiska förändringar i samband med införandet av KPS
Vid tiden för införandet av det kommunala partistödet diskuterades vilka effekter som partistödet skulle få på övriga finansieringsformer av partiverksamheten. Den mest spridda åsikten syntes vara att partistödet skulle ”slå ut” övriga finansieringsformer av typen frivilliga, mindre bidrag etc. En sådan åsikt stöds av slutsatser från undersökningar i valrörelserna åren 1966 och 1970.[ Föreliggande studie, som avser mellanvalsår, nyanserar bilden av det förväntade förhållandet. Drygt hälften av de tillfrågade partikassörerna menar sig inte ha märkt någon skillnad överhuvud, sedan partistödet infördes, vad gäller möjligheterna att genom anslag, insamlingar etc få in pengar till partiverksamheten. De resterande partikassörerna fördelar sig jämnt mellan bedömningen att det blivit svårare respektive att det blivit lättare att få in pengar till partiverksamheten genom insamlingar etc. 1 de minsta kommunerna har drygt % av kassörerna angivit oförändrade möjligheter, medan siffran är lägre i de större kommunerna. Vad gäller de reella ansträngningarna från partiorganisationerneras sida, att på frivillig väg sedan KPS infördes få in pengar till verksamheten 'är bilden något annorlunda. Drygt hälften av de socialdemokratiska kommunorganisationerna uppger minskade ansträngningar att insamla 1JerOU1972:52 medel till partiverksamheten, vilken frekvens är tre gånger så stor som s. 63—64.
den för de övriga partierna. Totalt sett är resultatet följande:
Procent Cl Oförändrade åtgärder 41,7 (33) Cl Minskade åtgärder 24,1 (19) [:| Ökade åtgärder 18,9 (15) El Ingen åtgärd, varken före eller efter KPS 15,2 (12)
Sammanfattningsvis skulle det kommunala partistödet kunna sägas ha haft stor effekt på möjligheterna för partiorganisationerna att upprätt- hålla de gamla finansieringsformernas betydelse, ijämförelse med förhål- landen som rådde innan partistödet infördes. Från ett partis sida — socialdemokraternas — har ansträngningarna minskat påtagligt att insamla medel på frivillighetens väg till partiverksamheten. För de övriga partier- nas vidkommande gäller inte entydigt den slutsatsen. Däremot gäller den alla partier under valår.
Totalt sett kan det sägas, med tanke på det socialdemokratiska partiets storlek, att partistödets införande medförde en sänkt självfinansierings— grad, i förhållande till tiden före partistödets införande. Partiernas likviditet förbättrades avsevärt. Det bör dock noteras att det i partiorga- nisationerna förs en debatt kring frågan om fondering för kommande valrörelse kontra att driva en hög aktivitet kontinuerligt. Detta har kommit fram vid intervjuerna. Härigenom har den bedömning valledarna gjorde i intervjun i 1970 års valrörelse blivit styrkt. Trots dokumenterade resursbrister, särskilt ekonomiska, fonderas en betydande mängd KPS under mellanvalsår för kommande val.
En möjlig väg att gå för partiorganisationer för att skapa intäkter är att i någon form uttaxera av det arvode som de kommunalt förtroendevalda erhåller för sina uppdrag. 1 de undersökta kommunerna praktiseras metoden av 30% av partiorganisationerna. Siffran är lägre i de små kommunerna och högre i de större.
Socialdemokraterna och Vpk praktiserar metoden i ca % av kommuner— na, medan moderata samlingspartiet som den andra ytterligheten taxerar
Tabell 22 Partiorganisationernas inkomster från kommunala uppdragsarvoden un— der mellanvalsår Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Alternativ M C F S” Vpk Totalt
Frivilligt
belopp 6,2( 1) 12,5( 2) 6,3( 1) — 38,5 (5) 12,0( 9) lin viss
andel — 6,3( 1) 18,8( 3) 40,0 (6) 7.7 (1) 14,7 (11) Ej inkoms—
ter av
uppdrags— arvoden 93,8 (15) 81,3 (13) 75,0 (12) 53,3 (8) 53,8 (7) 73,3 (55)
a [ ytterligare ett fall förekom ett system med fixerade belopp av arvodena.
Tabell 23 Förekomst av reseersättning vid olika sammanträden inom partiorganisa- tioner Andel partiorganisationer i procent (Absolut antal)
Aktivitet Centerpartiet Social- demokraterna Partiorgaiisationens styrelsemöten 18,8 (3) 53,3 (8) Fullmäktgegruppens sammanträden 6,3 (1) 6,7 (1) Nämndgrlppernas sammanträden —— 13,3 (2)
de förtroendevaldas arvoden i endast en kommun. Vanligen sker uttaget genom att en viss procentandel av arvodena inbetalas till partierna eller genom itt de förtroendevalda sänder in frivilliga belopp till sina respek— tive parter. Båda sätten är ungefär lika vanliga totalt sett. Socialdemokra- terna tilämpar vanligen den förra metoden, de övriga partierna den senare.
Resee'sättningar och arvoden förekommer överhuvud mycket spar- samt vil partiorganisationernas styrelsemöten, fullmäktigegruppernas samman'räden och nämndgruppernas sammanträden. Folkpartiet och Vpk betilar genomgående ej ut vare sig arvoden eller reseersättningar vid dessa tiltällen. Moderata samlingspartiet medger arvode vid styrelse- samman'räden för kommunorganisationen i endast en kommun. Någon mera allmän princip om reseersättningar har ej registrerats i någon av undersökningskommunerna.
Återsår således centerpartiet och socialdemokraterna, av vilka det senare prrtiet har det mest utbredda ersättningssystemet. Reseersättning utbetala: i samband med kommunorganisationens styrelsemöten i drygt hälften tV kommunerna, arvoden i en femtedel av dem. (Den senare ersättnirgsformen förekommer enbart i stora och mycket stora kommu- ner.) '
l-"ör centerpartiets del infördes reseersättningarna huvudsakligen före lillkomsen av KPS och för socialdemokraterna efter tillkomsten av KPS.
De arvoden som utbetalas avser i samtliga fall partiorganisationens styrelsei medelstora och större kommuner. Arvodena infördes i regel efter tilkomsten av partistödet.
Tabell 24 Förekomst av arvoden vid olika sammanträden inom partiorganisationen. Andel patiorganisationer i procent (Absolut antal)
Aktivitetl Centerpartiet Social- demokraterna Partiorgaiisationens styrelsemöten 12,5 (2) 20,0 (3)
a Dessuton — som tidigare nämnts — registrerades ett fall där moderata samlings- partiet utuetalade sammanträdesarvoden vid partiorganisationens styrelsemöten.
Figur 5 Nettokostnader- nu i medeltal för parti- verksamhet på lokal nivå år 1972, ia'e olika kom- munsrorlekama. Uppgifterna avser kom- munorganisationemas verksamhet.
1.3.3. Verksamhetskostnader
De lokala partiorganisationernas nettokostnader för verksamheten stiger med ökande kommunstorlek påfallande markerat, särskilt för social- demokraternas vidkommande. (Se figur 5.)
Medan skillnaden i förbrukningen av ekonomiska resurser är mycket måttlig mellan de olika partiorganisationerna i små kommuner, växer skillnaden med ökande kommunstorlek. I de mycket stora kommunerna förbrukar socialdemokraterna i medeltal fyra gånger så mycket pengar som i medeltal något av partierna M, C eller F. Resursförbrukningen med ökande kommunstorlek är inte lika framträdande för Vpk:s vidkomman- de, som för övrigt genomgående har mycket begränsade ekonomiska resurser i kommunerna.
1000-tal kr
250
zooj
150—
125—
100-1
Små kommuner Medelstora Stora Mycket stora — inv (ca 10 000 inv) (30 000) (60 000) (100 000) _ = Socialdemokraterna
Borgerliga partier (M, C, F) Vpk
Eftersom föreliggande uppgifter enbart avser verksamhetsåret 1972 och undersökningen genomfördes våren 1973 sökte vi även erhålla en uppskattning av tillgängliga ekonomiska resurser för valåret 1973. 1 de större kommunerna hamnade uppskattningarna genomgående på inemot en fördubbling av verksamhetskostnaderna om året 1972 jämförs med år 1973. I princip fördubblas således kostnaderna under valår. Det bör dock beaktas att häri ligger också de ökade priserna på trycksaker, annonser, porton och frakter, vilka var de poster som speciellt avsågs öka i förhållande till valrörelsen 1970. Dessa poster utgör även de kostnads- poster som ökat mest för partiorganisationerna på lokal nivå sedan år 1971. Resultatet bör även ges nyansen att moderata samlingspartiet redovisade genomgående lägre verksamhetskostnader i kommunerna, än centern och folkpartiet, men att skillnaderna blir minimala i de största kommunerna. Analogt hade centerpartiet, främst ide mindre kommuner- na, högre verksamhetskostnader. Detta resultat avspeglar naturligtvis partistödsflödet till de olika partierna, ett flöde som är proportionellt mot antal mandat i kommunfullmäktige. I princip innebär detta att partier med stora röstunderlag erhåller betydligt större ekonomiska resurser än mindre partier.
Valfondering och anslagsgivning
Eftersom det kommunala partistödet infördes under ett valår (1970) är det av intresse att studera i vad mån stödet kom att fungera mera som ”valstöd” i motsats till ”verksamhetsstöd". En sådan studie förutsätter en längre tidsserie där ett flertal valår ingår. Den korta tid som förflutit sedan partistödet infördes erbjuder endast begränsade undersöknings- möjligheter. De genomförda undersökningarna visar en påfallande hög nivå på valfonderingen. Totalt sett kan emellertid sägas att den avtar med stigande kommunstorlek. Den socialdemokratiska valfonderingen är störst i de mindre kommunerna, medan de borgerliga partierna i högre
1000-tal (r A
_ = Socialdemo kraterna 1 1 O -
Borgerliga partier 90— 70—
50—
30-1
__———_—_—————
1 0_ __ _ _ _ _ Figur 6 Valfondering i i" _ _ _ - | medeltal på lokal nivå år 1 Små Ikonmuner Medelstora Stora Mycket stora 1972.
Figur 7 Anslagi medeltal från lokal nivå år 1 972.
1000-tal kr 110— _ = Socialdemokraterna ————— = Borgerliga partier 901 70— 501 30- r— r _r— ** Små kommuner Medelstora Stora Mycket stora
utsträckning fonderar för valrörelsen i de större kommunerna.
Eftersom vi inte genomfört någon studie av partiorganisationernas likviditet på lokal nivå är det omöjligt att uttala sig om i vad mån det förekommer annan form av kapitalavsättning, som inte är speciellt destinerad till valrörelseaktiviteter.
De anslag till sidoorganisationer och lokalavdelningar och högre parti- nivåer som förmedlas från lokal nivå avtar med ökande kommunstorlek, relativt verksamhetskostnaderna, även om beloppen absolut sett växer.
Administrativa kostnader
För de socialdemokratiska kommunorganisationerna växer kostnaderna brant för tjänster och resor med ökande kommunstorlek. Tendensen är
Tabell 25 Kostnadsändring för partiverksamheten inom olika områden under 1971/1972 respektive valåren 1970 och l973. Antal kommunorganisationer (+ = största ökning, — = största minskning) Kostnadsslag Åren 1971—1972 Valåren 1970 och 1973 Ökning Minskning Ökning Minskning + _ + _ Tryckkostnader 10 1 23 3 Annonskostnader 9 0 15 1 Telefon, porton, frakter 10 0 15 0 Mötesomkostnader 5 0 9 O Löner och arvoden 6 1 6 0 Lokalhyror 3 0 3 0 Varor och tjänster från högre partinivåer 2 0 3 () Resor och traktamenten 0 0 3 0 Valfondering 4 0 0 O Studier, kurser etc 4 0 O 0 Transfereringar till högre partinivåer 4 1 0 0
Totalantal undersökta partiorganisationer 78 st.
_ = Socialdemokraterna 1000-tal kr ___—
Borgerliga partier
110 90
70
50
30
Figur 8 Kostnader för tjänster och resor i me delta] på lokal nivå år Små kommuner Medelstora Stora Mycket stora 1 972.
10
mycket obetydlig för de borgerliga partiernas vidkommande. (Se figur 9.) Anledningarna till denna utveckling kan främst sökas i den personella ansvällning som äger rum på lokal nivå inom det socialdemokratiska partiet, vad gäller anställandet av ombudsmän och kontorspersonal.
Tendensen är densamma i bilden som visar den övriga administrativa kostnadsutvecklingen på lokal nivå. I de större kommunerna inrättas expeditionslokaler med hel- eller deltidsanställd personal. Ofta utökas kontorspersonal med s k arkivarbetartjänster.
Kostnaderna för resor uppgår till en liten del av kostnadslaget ”tjänster och resor”, ofta omkring tio procent.
Den administrativa expansionen för partier på lokal nivå torde vara den mest anmärkningsvärda partiorganisationsutvecklingen av idag. Själv- klart bygger denna utveckling på kommunalt partistöd som både nöd- vändigt och tillräckligt villkor.
1000-tal kr
Socialdemokraterna
110 Borgerliga partier
: Vpk 90
70
50
30
10 Figur 9 Administrations- kostnader i medeltal på Små kommuner Medelstora Stora Mycket stora lokal nivå år 1972.
Figur 1 0 Kostnader för mötesverksamhet, kurser, konferenser, studier etc i medeltal på lokal nivå är I 972
Figur 1 1 Kostnader för trycksaker, annonser etc i medeltal på lokal nivå år I 972.
_ = Socialdemokraterna ———— = Borgerliga partier 110 .......... = Vpk 90 70 50 30 10 ___—__—-—————____ ...—__r-MHH...........r..........................'. , Små kommuner Medelstora Stora Mycket stora
Kostnader för mötesverksamhet, kurser, konferenser, studier etc
Vad gäller verksamheten på lokal nivå växer allmänt kostnaderna med ökande kommunstorlek. Emellertid är problematiken med studiet av året före ett valår i mångt och mycket att försöka avgöra i vad mån de lokala partiorganisationerna söker hålla en så anpassad ambitionsnivå på verk- samheten under mellanvalsår att de ekonomiska tillgångarna tillåter en större resursmobilisering under det kommande valåret.
Denna problematik torde speciellt inverka på t ex ett sådant kostnads- krävande inslag i verksamheten som trycksaker och annonsering.
Skillnaderna mellan partierna på verksamhetssidan är inte så stora som man skulle kunna föreställa sig utifrån studiet av totalkostnaderna för partierna på lokal nivå. I anslutning till vad som tidigare understrukits kan man här slå fast en resurseffekt:
1000-tal kr
A
_ = Socia Idemo kraterna
110_ ____ = Borgerliga partier
= Vpk
90—
70—
50—
30—
10—
Små kommuner Medelstora Stora Mycket stora
DMed ökat ekonomiskt resursflöde ökar partiorganisationernas be- nägenhet till institutionaliserande åtgärder mest påtagligt, medan partiverksamheten i övrigt i långt mindre grad ökar. D Partistorleken spelar en avgörande roll i denna partiernas organisa- tionsutveckling.
De totala verksamhetskostnaderna för partiverksamheten i kommunerna
Om man summerar de olika partiernas genomsnittliga verksamhetskostna— der per kommunorganisation i olika kommunstorlekar erhåller man ett slags genomsnittligt värde för verksamhetskostnaderna totalt sett. Därvid bör uppmärksammas att ytterligare poster tillkommer i kalkylen på grund av lokalavdelningarnas verksamhetskostnader, i den mån lokalav- delningar utöver kommunorganisationen överhuvud förekommer.
Med ökande kommunstorlek ökar lokalavdelningarnas antal. Emeller- tid finns det i de minsta kommunerna ofta bara en lokalavdelning inom vart och ett parti, som då samtidigt innehar rollen av kommunorganisa- tion.
De verksamhetskostnader som genomsnittligt framräknats bör med fördel relateras till det kommunala partistödets genomsnittliga storlek i de undersökta kommunstorlekarna, för att ge en bild av partistödets ekonomiska andel av den bedrivna verksamheten på kommunorganisa- tionsnivå.
Det visar sig att överensstämmelsen mellan partistöd och verksamhets- kostnader är mycket stor, i synnerhet i de mindre kommunerna. I större kommuner överstiger verksamhetskostnaderna emellertid det erhållna partistödet — genomsnittligt sett.
Överensstämmelsen är partimässigt sett störst för centerpartiet mellan verksamhetskostnader och erhållet kommunalt partistöd. I 13 av de 16 undersökta (C) — kommunorganisationerna är KPS den enda inkomst- källan av betydelse, dvs upptar över 90 % av erhållna inkomster.
Främst ] större kommuners kommunorganisationer baseras center- partiets verksamhet även på andra inkomstkällor. Något av samma bild, men med ett par tiotal procent lägre nivå, gäller för de socialdemokra- tiska kommunorganisationerna. För de övriga partierna är bilden splitt- rad. KPS” andel varierar från 100 till 30 % av budgeten.
Tabell 26 Genomsnittliga totalkostnader för partiverksamhet i kommunorganisatio- nerna. Samtliga partier ingår.
Kommunstorlek KPS i medeltal Verksamhetskost- KPS andel i procent (kr) nad'er i medeltal av verksam hetskost— för partiverksam- nad erna heten (kr) Små kommuner 32 800 40 000 82,0 Medelstora 153 500 156 400 98,1 Stora 227 300 271 900 83,6 Mycket stora 311 300 448 100 69,4
Tabell 27 Kostnadsfördelning i procent av de genomsnittliga totalkostnaderna för partiverksamhet i kommunorganisationerna. Samtliga partier ingår.
Kommunstorlek Tjänster Admini- Möten och lnformu- Anslag Fonde- och resor stration studier tion" ring Små kommuner 2,8 12,6 16,1 10,5 22,0 31,0 Medelstora 13,6 15,6 16,5 12,6 23,0 17,3 Stora 18,8 20,1 11,7 12,8 14,0 20,9 Mycket stora 31,6 19,8 14,7 11,6 11,8 10,1
a Till denna post tillkommer ”varor och tjänster från högre partinivåer”, vilket har följande storlek: Små kommuner 5,0 %, Medelstora 1,5 %, Stora 1,6 % och Mycket stora 0,5 %.
Den logiska slutsatsen blir att med ökande partistorlek — och därmed ökande KPS — följer en sjunkande självfinansieringsgrad av verksamheten på kommunorganisationsnivå. Slutsatsen gäller partiorganisationerna i små, medelstora och stora kommuner.
Vad gäller fördelningen av verksamhetskostnaderna utifrån det totala perspektiv som här anlagts, där partiernas genomsnittliga verksamhets- kostnader i de olika kommunstorlekarna summerats till ett totalgenom- snitt, framkommer följande resultat (se tabell 27).
El Posten ”tjänster och resor” ökar markant med ökande kommunstor- lek, liksom övriga administrationskostnader. Cl Verksamhetskostnader av typen mötesverksamhet och informations- kostnader av typen trycksaker och annonser håller en relativt sett konstant nivå i de olika kommunstorlekarna. El Anslagsverksamheten (till lokalavdelningar och sidoorganisationer) liksom valfonderingen avtar relativt sett med ökande kommunstorlek.
Användning av KPS — allmänt
Erfarenhetsmässigt är det känt att KPS på samma sätt som övriga partiintäkter går in i budgeten utan speciell destinering. Från tidigare undersökningarI har bl a följande resultat framkommit:
Cl Att KPS utgör partiorganisationernas största inkomst [:| Att KPS ökat över tiden EI Att KPS i åtskilliga kommuner varit högre under valår än mellanvalsår El Att en betydande del av kommunernas partiorganisationer fonderar en stor del av KPS Linder mellanvalsår för kommande valrörelse.
Med dessa fakta som utgångspunkt ansågs det rimligt att i föreliggande undersökning göra en jämförelse av partiernas användning av KPS under hittillsvarande mellanvalsår och kommande. Ett av de. främsta skälen härför utgår från det faktum att KPS infördes ett valår (1970), vilken omständighet med största sannolikhet kom att påverka användningen. Det kan hållas för troligt att en större andel av KPS gick in i valrörelsen under det första skedet efter tillkomsten, än vad fallet kan komma att
blir när förhållandena föranledda av detta penningtillflöde efter hand stabiliserats.
Hittillsvarande användning av KPS under mellanvalsår
Resultaten beträffande den hittillsvarande användningen av KPS bekräf- tar vad som kommit fram i tidigare undersökningar. Användningsområde- na grupperar sig enligt följande:
Andel kommun- org. i procent (Absolut antal)
1 fondering av valrörelsen 24,0 (19) Skolning av förtroendevalda 21,4 (17) 11 Framställning av trycksaker m m 12,6 (10) Mötesverksamhet 11,3 ( 9) Inrättande av ombudsmannatjänstcr eller del i sådana 8,8 ( 7) [11 Kurser och konferenser 6,4 ( 5) Anslag till sidoorganisationer 5,1 ( 4) Anställning av kontorspersonal 2,5 ( 2) Annonsering 2,5( 2) Lokalhyror 1,3( 1)
Vissa kommunskillnader framträder. De mest avgörande skillnaderna består i att ju större kommunen är desto större är benägenheten att satsa på skolningen av de förtroendevalda och framställningen av trycksaker medan fonderingen för valrörelsen, som tidigare noterats, avtar med ökande kommunstorlek. Givetvis ökar också benägenheten att anställa ombudsmän och annan personal i de större kommunerna. Moderata samlingspartiet är det parti som i väsentligt större omfattning än andra anger att partistödet fonderas för kommande valrörelse. Användningsom— rådet "skolning av förtroendevalda” anges i större omfattning av centerpar- tiet och socialdemokraterna än av de övriga partierna. Folkpartiet säger sigi betydligt större omfattning än de andra partierna ha använt KPS för inrättande av ombudsmannatjänster. Framställning av trycksaker synes ha tagit en större andel av KPS i moderata samlingspartiet, folkpartiet och Vpk jämfört med centerpartiet och socialdemokraterna.
Användningen av KPS kommande mellanvalsår
Vissa förändringar av användningen av KPS under de närmaste mellan- valsären är tydligt markerade. Således anger flera kommunorganisationer än tidigare att de i första hand kommer att satsa på skolning av de förtroendevalda. De användningsområden vilka anges komma att minska är i storleksordning inrättande av ombudsmannatjänster respektive fonde- ring för valrörelsen.
Tabell 28 Partiorganisationernas attityd till en förändring av KPS Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal).
Vill ha oförändrat KPS 45,5 ( Vill höja KPS 36,4 (28) Vill sänka KPS 1,2 ( 1) Vill avskaffa KPS 3,9 ( 3) Vill ändra fördelningsgrunderna men ej totalbeloppet 7,8 ( 6) Vill ändra såväl fördelningsgrunderna som totalbeloppet 5,2 ( 4) Summa lO0,0 (77)
Attityden till en förändring av KPS
På annan plats i föreliggande redovisning (s 184) framgår att under perioden 1970 »l973 har KPS förändrats i mer än hälften av kommuner— na.
Av tabell 28 framgår partiorganisationernas attityd till KPS de närmaste åren, sådan den ter sig utifrån en bedömning av kommunorganisationer— nas ordförande.
Så långt dessa resultat avspeglar verkligheten kan följande sägas beträffande troliga förändringar av KPS under de närmaste åren:
[1 Nära hälften av kommunerna kommer att behålla KPS oförändrat El En större andel av kommunerna än tidigare kommer att företaga en justering av KPS storlek — de flesta av dessa kommuner kommer att höja KPS DHöjningarna av KPS kommer företrädesvis att inträffa i kommuner med mer än 15 000 inv — de flesta av höjningarna kommer att ske i de stora och mycket stora kommunerna.
Övriga kommunala stödformer till partierna
] 4 av de 16 undersökta kommunerna utgår annan stödform till de politiska partierna förutom det kommunala partistödet.
Tre av fallen avser hyressubventioner av grupplokaler, och förekommer i medelstora kommuner och uppåt.
1 det fjärde fallet i en liten kommun förekommer utbildningsbidrag, som beviljas partierna efter ansökan. Totalsumman för bidragen är fastställd till 10 000 kr.
1.4. Lokal dagspress och partipolitisk verksamhet
Den lokala dagspressens partipolitiska betydelse är en mycket omdebatte- rad fråga. Det har ofta framförts att ett parti, som har en närstående dagspress med kommunen som spridningsområde, drar stor fördel av tidningarnas partipolitiska opinionsbildning framför andra partier. Dels skulle ett sådant parti härigenom ha större möjligheter att nå medborgar-
grupper, som annars inte nås av politisk propaganda, och dels skulle partiet i långt mindre utsträckning än andra partier behöva förlita sig på särskilda trycksaker eller särskild annonsering. Mot detta har framförts bla den låga samvariationen mellan dagspressens politiska anknytning och de allmänna valens partimässiga röstutfall, som kan konstateras i riket.
En kartläggning som utredningen om den kommunala demokratin tidigare genomfört av dagspressläget i Sverige visar påfallande skillnader mellan de borgerliga partiernas (främst F) goda tillgång till närstående dagspress i kommunerna och framförallt socialdemokraternas dåliga tillgång till dagspress. I betänkandets sammanfattning konkluderas:1
”_ Det kan konstateras att pressläget i kommunerna i många fall synes ge dåliga förutsättningar för den politiska oppositionen att på ett effektivt sitt kunna fullgöra sin funktion. Sammanställningen av tidnings- data och röstsiffror visar att oppositionen — om man tillämpat kommu— nalt majoritetsstyre vid 1970 års val i kommunblocken — skulle saknat egen lokaltidning i 101 kommunblock. I nästan samtliga fall, eller i 94 av blocken skulle det ha varit den socialdemokratiska oppositionen som fått klara sig utan ett eget språkrör.”
Den centrala frågeställningen blir utifrån denna redovisning i vad mån den lokala dagspressen, objektivt eller subjektivt värderat, agerar instru- mentellt utifrån sin värdemässiga profil.
Kan man t ex visa att lokaltidningar av en viss politisk tendens på ett medvetet )ch konsekvent sätt framhäver vissa företeelser i samhället och en viss partipolitisk verksamhet utanför det traditionella politiska utrym- met på ledarsidan, dvs i nyhetsbevakningen, har man därmed påvisat incitament till allvarlig obalans i partiorganisationernas möjligheter att få ut sin information till kommuninvånarna.
1.4.1. Parrföreträdarnas inställning till pressituationen iden egna kommunen
För att få en översiktlig uppfattning om hur de olika partiföreträdarna på lokalplanet upplever sin pressituation, tillfrågades såväl kommunorganisa- tionernas ordförande som fullmäktigegruppernas ordförande angående följande:
= Hur upilever Ni som företrädare för Ert parti pressituationen i Er kommm?
De givni förväntningar som ställdes infriades tämligen entydigt. Parti- företrädana blir alltmer positiva till den aktuella dagspressituationen ju närmare den dominerande lokaltidningens politiska tendens står det egna partiet.
I de uidersökta kommunerna gäller att socialdemokratiska tidning- ar på ett undantag när täcker mindre än % av hushållen. Tidningar med borgerlig tendens (främst liberal) i 12 av de 16 kommunerna täcker mrr än % av hushållen. I de återstående 3 kommunerna domi-
1 ”Kommunalt samlings— styre eller majoritets- styre? ”, SOU l972z32.
Tabell 29 Inställningen till dagspressituationen i den egna kommunen fördelat på partitillhörighet. Andel av population av kommunorg ordf och fullmäktigegruppordf i procent (Absolut antal)
Parti Inställning Mycket positiv Ganska positiv Negativ N M 23,5 ( 8) 47,1 (16) 26.4( 9) 34 C 21,9 ( 7) 62,5 (20) 12,5( 4) 32 I" 33,3 (11) 45,5 (15) 21,3 ( 7) 33 S 3,1 ( 1) 31,3 (10) 65,7 (21) 32 Vpk 8,0 ( 2) 28,0 ( 7) 52,0 (13) 25 KDS 37,5( 3) 50,0( 4) 12,5( 1) 8 Totalt 19,5 (32) 43,9 (72) 33,5 (55) 164
Anm. 5 partiföreträdare hade "ingen åsikt”, därav 3 från Vpk.
nerar ”neutrala" tidningar, av vilka två längre bakåt i tiden haft en uttalad borgerlig politisk tendens.
Partiföreträdarna för M, C och F visade sig i högre grad vara positiva till pressituationen jämfört med de socialistiska.
Utöver vad som framgår av denna allmänna översikt gör sig ett flertal faktorer gällande. De viktigaste av dessa är:
B Med ökande partipolitiska skillnader i kommunalpolitiken stiger ”miss- nöjet” med den lokala pressituationen påfallande. (Se figur 12.) El Med ökande kommunstorlek avtar tillfredsställelsen med pressituatio— nen. Det är dubbelt så stor andel partiföreträdare som är negativa till den rådande pressituationen ide största kommunerna som ide små. DI expansiva kommuner upplevs pressituationen mer negativ än i de minskande kommunerna.
Resultaten innebär att den lokala dagspressen av de lokala partiföre- trädarna i betydande utsträckning uppfattas som en partipolitisk faktori kommunalpolitiken. Slutsatsen stärks om man beaktar de samvariationer som påvisar att den partipolitiska relevansen för dagspressen tillväxeri takt med de partipolitiska skillnaderna i kommunalpolitiken; det kan gälla ett stressande expansionsskede i kommunens utveckling eller den fördelningspolitiska diskussion som väcks när ekonomiska resurser acku- mulerats till hög nivå, vilket främst inträffar i större kommunala enheter.
1.4.2. Den lokala dagspressens bevakning av partiernas verksamhet på lokal nivå
För att ytterligare ”ringa in” de lokala partiorganisationernas erfaren- heter och syn på den lokala pressituationen ställdes ytterligare en följdfråga till samma population som ovan:
—I vilken utsträckning uppmärksammar den lokala dagspressen i Er kommun, Ert partis kommunala verksamhet enligt Er åsikt?
% 90 80
70
Inga parti— Vissa parti- Stora parti- politiska politiska politiska skillnader skillnader skillnader
Figur 12 Inställning till
[::] = Mycket positiv inställning till pressituationen den lokala preisituatio— nen fordelat pa partipo—
Y litisk situation i kommu- m Ganska " " " " nen. Population be- i stående av partiorg ordf och fullmäktigegruppens
ordf
ll
Negativ inställning till pressituationen
[ de fall flera konkurrerande dagstidningar fanns i kommunen ombads intervjupersonerna att söka göra en allmänbedömning av situationen. Resultatet är ur många synpunkter överraskande:
Cl Synen på pressituationen i kommunen har ingen påtaglig korrelation till utvärderingen av pressens bevakning av partiaktiviteterna. Parti- mässigt framtonar tre grupperingar. I den första gruppen ingår S och F där närmare %- av företrädarna anger att det egna partiets aktiviteter uppmärksammas i ”stor eller mycket stor utsträckning”. [ den andra gruppen ingår M och C där omkring % av företrädarna anger motsvarande uppgifter. [ den tredje gruppen finns Vpk med enbart % av företrädarna som i motsvarande grad är tillfredsställda med dagspressens bevakning av partiets aktiviteter.
Figur 13 Uppmärksamhet av partiaktiviteteri tänkt folkpartistisk lokal dags- press.
Tabell 30 Dagspressens bevakning av partiaktiviteter fördelat på kommunernas status i indelningshänseende. Population: kommunorg ordf och fullmäktigegrupps- ordf. Andel av population i procent (Absolut antal)
Kommunstatus Pressbevakning av partiaktiviteter
Mycket stor Stor ut- Viss ut- Ringa ut- N utsträckning sträckning sträckning sträckning
Unga kommuner
(Indelningsändra— de efter år1963) 26,2 (28) 34,6 (37) 23,4 (25) 15,9 (17) 107 Gamla kommuner
(Ej indelnings- ändrade) 14,5 ( 8) 23,6 (13) 30,9 (17) 30,9 (17) 55 Totalt 22,2 (36) 30,9 (50) 25,9 (42) 21,0 (34) 162
El Ju större pressuppmärksamhet som de olika lokala partiorganisa- tionerna upplever desto större benägenhet finns det att göra ytterligare satsningar på informationsmöten och på annonsering i dagspressen. El Ju större mötesaktivitet som partierna bedriver på kommunal nivå desto större uppmärksamhet erhålles i lokaltidningarna. [] Pressuppmärksamheten bedöms allmänt vara större i unga kommuner än i gamla kommuner.
Det tänkta normalfallet med neutral press skulle vara en nyhetsbevak— ning som volymmässigt skulle gynna det största partiet, med hänsyn till relationerna mellan partierna beträffande deras verksamhetsvolym. Lika- ledes skulle ett tänkt fall med hårt uppbunden partipolitiskt inriktad press utgöra en selektiv nyhetsbevakning, som gynnade det närstående
partiet i pressuppmärksamhet. Det senare fallet illustreras i nedanstående schematiska framställning.
Uppmärksam- mande av partiaktivi- tet
Folkpartiet
Socialdemokraterna
a b Respektive partis verksamhetsvolym
Figuren har byggts upp utifrån den utgångspunkten att tidningar med viss politisk tendens uppmärksammar ideologiskt närstående partiers verksamhet utifrån främst denna politiska viljeyttring, medan den volym- mässiga aktiviteten hos det närstående partiet är av mindre eller under- ordnad betydelse. För partier som företräder markerat avvikande ideo- logiska värdesystem ställs i hög utsträckning ett större kvantitativt krav på viss verksamhetsvolym för att partiet skall uppmärksammas. Eftersom tidningarna är ekonomiskt beroende av sin läsekrets tvingas de att i viss utsträckning uppmärksamma partiorganisationer som är politiska mot- ståndare. Detta gäller i den mån dessa partier tänkes ha ett sådant medlems— och väljarunderlag att detta har ekonomisk relevans.
Följaktligen bör (enligt figuren) i detta tänkta fall folkpartiet uppnå en viss aktivitet a, för att få den kvantitativa uppmärksamheten U i lokalpressen. För den politiske motståndaren socialdemokraterna bör den avsevärt högre verksamhetsvolymen b uppnås för att ge samma kvanti— tctsmässiga uppmärksamhet U i pressen.
Det är mot denna bakgrund en slående iakttagelse att grupperingen av de mest uppmärksammade partierna i lokalpressen ärjust S och F. Vidare torde Vpkzs bedömning av sin erhållna uppmärksamhet vara minst lika intressant sett ur detta perspektiv.
Det faktum att den politiska informationen uppskattas ha större mått av täckning av samtliga partiers verksamhet i de ”unga” kommunerna, än vad som gäller i de ej indelningsförändrade ”gamla” kommunerna, är en hitintills obekräftad erfarenhet. Den demokratidiskussion som fördes i samband med kommunsammanläggningarna handlade till stor del om int'ormationsproblematiken och partiernas ökade ansvar för den kommu- nala informationen i de olika kommundelarna. Föreliggande resultat bör (jfr tabell 30) sannolikt kunna tas till intäkt för en viljeyttring från den lokala dagspressens sida, att sträva för en allsidig kommunal information — även om det handlar om politiska motståndares partiverksamhet. En sådan strävan måste sägas vara vällovlig och antyda ett ökat ansvarstagan- de för den kommunala politiska informationen från dagspressens sida.
1.4.3. Partipressens betydelse för det närstående partiets lokala verksamhet
Den betydelse som partipressen på lokal nivå kan tillmätas det närstående partiet har ovan berörts ur ett flertal aspekter. Populationen som bestod av kommunorganisationsordförandena och fullmäktigegruppernas ord- förande fick slutligen ta ställning till följande fråga:
—— Om Ni tänker Er en kommun, där det finns en lokal dagstidning, som företräder ett visst parti, eller kan räknas som en partiet närstående tidning, vad anser Ni att detta förhållande har för betydelse för detta partis kommunala verksamhet?
Frågan formulerades hypotetiskt för att intervjupersonerna skulle få möjlighet att avge ett generellt svar, som inte enbart avsåg den egna situationen.
Svaren på frågan visade inga partipolitiska skillnader av betydelse. Sammanfattningsvis kan konstateras att % av intervjupersonerna bedömde den partipolitiskt anknutna lokala dagstidningen som varande av ”mycket stor” eller ”stor” betydelse för det tänkta aktuella partiet. Av dessa angav merparten alternativet ”mycket stor betydelse”.
Partiföreträdarna i större kommuner tillerkände den partianknutna lokala dagstidningen större betydelse för det närstående partiet, än partiföreträdarna i mindre kommuner.
I kommuner med borgerlig majoritet fanns större tendens att betona den tänkta partianknutna tidningens betydelse än vad som var fallet i kommuner med socialdemokratisk majoritet.
1.5. Partiorganisationer och utomparlamentariska grupper
Under senare år har i kommunerna uppstått s k utomparlamentariska grupper. Dessa grupper är grovt räknat av tre olika typer:
[:| Grupper av varaktigt slag med allmånorienterad inriktning på kommu- nala frågor i närperspektivet; typ byalag EI Grupper av varaktigt slag med inriktning på speciella intresseområden: typ mil/'ö- och ulandsgrupper DGrupper av tillfälligt slag med inriktning för eller emot en speciell kommunal fråga såsom: ”Mot Kyrkbron”, ”Rädda Ljusnan” etc; typ aktionsgrupper
Dessutom förekommer särskilda kvinnoaktionsgrupper och grupper som ”Alternativ stad” och liknande.
Åtskilliga föreställningar har föresvävat dem som undersökt före- komsten av/och aktiviteten hos sådana grupper beträffande orsakerna till att grupper uppstått. En gängse och ofta spridd föreställning om deras förekomst är att denna kraftigt ökar med ökande kommunstorlek. Många har vidare förklarat att dessa grupper uppstått i kommunsammanlägg- ningarnas spår som länkar mellan medborgarna och kommunen eller ”apparaten”. Främst har förklaringen varit att partierna icke förmått attrahera människornas aktivitetsbehov eller på annat sätt visat sig vara otillräckliga instrument för att föra fram krav och önskemål.
Kanske finns det skäl att ytterligare fördjupa studiet av dessa grupper inte minst då det finns anledning tro att de ofta förekommande generaliseringarna torde väsentligt kunna revideras.
I tabell 31 redovisas såväl förekomst av grupper som organiserat samarbete mellan dessa och partiorganisationerna.
U-landsgrupper och ”alternativ stad” förekommer enbart i de mycket stora av våra urvalskommuner. Byalagen är företrädda jämnt över samtliga kommuntyper. Miljögrupperna finns i större omfattning i de små och medelstora kommunerna. Aktionsgrupperna — 70% av dem — är lokaliserade till de små kommunerna.
[ föreliggande material finns ett visst stöd för hypotesen att de utomparlamentariska grupperna förekommer flitigast i stora kommuner.
Tabell 31 Förekomst av grupper jämte organiserat samarbete mellan dessa och de lokala partiorganisationerna
Kommunstorlek Procentandel parti- Antal Antal möjliga . org. som samarbetat grupper fall av samarbete Små kommuner 6,8 (10) 5 148 Medelstora 2,0( 4) 8 200 Stora 1,0( 1) 7 105 Mycket stora 610 ( 6) 10 100 Totalt 3,2 (21) 30 653
Anm: Antal möjliga fall av samarbete har räknats fram på följande sätt: I en kommun med 5 partiorganisationer och 1 grupp finns enligt metoden ett "rn-värde" = 5.
Däremot styrkes inte uppfattningen att de utomparlamentariska grupper- nas uppkomst skulle ha ett direkt samband med kommunsammanlägg- ningarna. Mera tyder på att gruppernas förekomst bör ses som allmänna påtryckningsinstrument vid sidan av de etablerade partierna, och som protester mot deras ”tråkiga och tröga mötesformer och arbetssätt”.
Beträffande partiernas benägenhet att etablera samarbete med de utomparlamentariska grupperna kan följande sägas:
:l Omfattningen av förekomst av samarbete är ytterst marginell :] Varken antalet grupper eller antalet lokala partiorganisationer synes på något entydigt sätt påverka samarbetsfrekvensen :) Ingen entydig storlekseffekt synes kunna iakttagas
1.6. Förekomst av partiexpeditioner i kommunerna
För att erhålla en uppfattning om de olika partiernas organisations- resurser på kommunnivå ställdes en fråga angående förekomsten av särskild partiexpedition och vilken personalbemanning, som förekommer. Partiorganisationerna i de små kommunerna har endast undantagsvis inrättat särskild expedition för sitt arbete. I de övriga kommuntyperna förekommer partiexpeditioner i betydande omfattning. Socialdemokra- terna och folkpartiet i nu nämnd ordning har i flera fall än andra partier en egen expedition.
Tabell 32 Förekomst av partiexpedition och typ av personal Andel kommunorganisationer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Expedition finnes Expedition N
_ . . . finnes ej Anställd l'l'lVllllg
personal personal Små kommuner 3,4 ( I) — 96,6 (28) 100 (29) Medelstora 25,0( 6) 20,8 (5) 54,1 (13) 100 (24) Stora 35,8 ( 5) — 64,3 ( 9) 100 (14) Mycket stora 40,0 ( 4) — 60,0 ( 6) 100 (10)
Totalt 20,8 (16) 6,5 (5) 72,7 (56) 100 (77)
1.7. Enighet och konflikt på lokal nivå inom partiorganisationerna
Beslutsprocessen inom den kommunala verksamhetens ram rymmer en mängd aspekter. En väsentlig aspekt är den grad av enighet som präglar partiernas kommunala ställningstaganden. Visserligen kan tillförlitlig information aldrig erhållas i detta avseende utan en omfattande under- sökning bland sympatisörer och partimedlemmar beträffande deras stöd eller missnöje med det egna partiets kommunalpolitiska ställningstagan— den i olika hänseenden. I detta sammanhang kommer därför intresset mer att ägnas graden av enighet och konflikt inom partiets politiska represen- tation och organisatoriska ledning. Materialet behäftas visserligen med den skevheten att de tillfrågade partiföreträdarna samtidigt kan sägas vara ”parter i målet”, vilket torde kunna ge ogynnsamma effekter, men dessa bör inte överdrivas. Vi tänker oss i huvudsak tre konfliktnivåer inom beslutsprocessen:
El För lite informationsutbyte och kommunikation El Delade meningar i väsentliga kommunala frågor D Konfliktbetonat förhållande
De svar som avgivits avser till å den första konfliktnivån och till ?; den andra konfliktnivån. Den tredje konfliktnivån är enbart sporadiskt förekommande i materialet.
Den tillfrågade populationen bestod av 248 intervjupersoner, däribland fullmäktigegruppens ordförande, kommunorganisationens ordförande och kommunorganisationens kassör. Ca 45 % anger någon konfliktmarke- ring. Partimässigt föreligger små differenser. I den mån de förekommer har folkpartiet den högsta konfliktnivån.
De relationer som angivits för någon av konfliktnivåerna är:
B Partiledning på lokal nivå kontra partimedlemmarna (33) D Kommunstyrelserepresentanter kontra övriga fullmäktigeledamöter (30) E] Nämndrepresentanter kontra övriga fullmäktigeledamöter (26) [| Kommunstyrelserepresentanter kontra partiledning på lokal nivå (13) l:] Fullmäktigegrupp kontra partiledning på lokal nivå (9)
Som synes är kontliktmarkeringarna få i förhållande till populationens storlek. Resultatet är på intet sätt anmärkningsvärt. Interna politiska spänningar av denna karaktär är synnerligen jämnt fördelade på olika kommunstorlekar, med undantag för storleksklassen ”medelstora kom- muner” vilken endast har %av övriga kommuners konfliktmarkerings- andel.
1.7.l Enighet och konflikt i samband med kommunsammanläggningar
Vid kommunindelningsreformens genomförande befarades det ofta att tvångsmomentet i sammanläggningen av kommunerna skulle innebära ett besvärligt samarbetsklimat i de nybildade primärkommunerna. Man tänkte sig att många ledamöter i fullmäktige och i nämnder och styrelser
skulle agera utifrån sin kommundels ensidiga intresse, snarare än utifrån en mer Simman Vägd partipolitisk ram.
Eftertom lCl kommunblock i olika storleksklasser ingick i denna undersörning fanns möjligheter att ta del av de erfarenheter som vunnits i detta avseende bland fullmäktigeledamötema. Merparten av dessa kcmmuner indelningsändrades 1.1.1971 och i något fall föregicks denna sammanläggning av en tidigare partiell sammanläggning.
l popilationen ingick totalt 134 fullmäktigeledamöter, jämnt fördela- de på de olika storleksklasserna för kommunblocken.
Resul'aten visar:
Smiå Medel- Stora Mycket stora stora
Kommunens storlek
[___—] = Obetydliga motsättningar Figur 14 Förhållandet W = V' -- - mellan de olika kommun— & issa motsattnmgar delarnas fullmäktigeleda-
möter efter kommunsam- manläggn ing.
Stora motsättningar
El Kontliktnivån bland fullmäktigeledamöterna från de olika kommun— delarna var störst i de små kommunerna efter sammanläggningen, för att nästan linjärt avtaga med ökande kommunstorlek. (Se figur 14.) D Inga partimässiga skillnader av betydelse kan påvisas i detta avseende. CI Totalt sett uppger 52,2 % (70) av fullmäktigeledamöterna att endast ”obetydliga motsättningar” uppstått, 35,1 % (47) att ”vissa motsätt- ningar uppstått” och 12,7 % (17) att ”stora” eller "mycket stora” motsättningar uppstått efter kommunsammanläggningen mellan de olika kommundelarnas fullmäktigeledamöter. DI de fall kommunsammanläggningen ägde rum före år 1971 talas genomgående om ”minskade motsättningar" mellan fullmäktigeleda- möterna över tiden.
Den förklaringsmodell som anlägges på konfliktläget isärskilt mindre, sammanlagda kommuner, där motsättningarna är störst, har diskuterats utförligt i samband med intervjuerna i dessa kommuner och genom- gående givits hög grad av verifikation av intervjupersonerna:
I smä landskommuner präglades den kommunalpolitiska verksamheten av ett stort mått av samarbete över partigränserna och informell ”beslutsatmosfär". Sammanträden tog liten tid i anspråk då enigheten i regel var stor och partigruppernas verksamhet var utpräglat inriktad på en låg ambitionsnivå. De kommunala beslutsfattarna identifierade sig i stor utsträckning som ett avgränsat kollektiv, ett ”arbetsgäng”. Följaktligen kom de konflikter som av och till ändå fanns vid beslutsfattandet att i hög grad präglas av individuella motsättningar och mindre ofta kollektiva motsättningar i form av partipolitiska skillnader av betydelse.
Så äger en kommunindelningsreform rum. Det forna kollektivet ”arbetsgänget" slås sönder. En stor del av förtroendemännen rationalise- ras bort och andra fördelas till de nya kollektiven i centralorten, partigrupperna. I denna situation fortsätter resterna av det gamla kollektivet att fungera som mindre kollektiv. Man förenas genom de gemensamma ortsintressena, som skall bevakas i den nybildade primär- kommunen. (I någon av de studerade kommunerna förekommer såsom reguljärt inslag att kommundelens samtliga kommunala förtroendevalda och lokalavdelningarnas styrelser sammanträffar och diskuterar kommu- nalpolitiska frågor och det gemensamma agerandet.)
Efterhand minskar emellertid kontakttillfällena för kommundelsleda- möterna. Man träffas i allt större omfattning enbart vid beslutstillfällen i fullmäktige eller styrelser och nämnder. Samtidigt sker över tiden en nyrekrytering av förtroendemän, som inte har förankring i de gamla kommunernas kommunalpolitik.
Dessa faktorer underlättar identifikationsprocessen med de nya kollektiven, partigrupperna, och skapar även förutsättningar för ett större mått av partipolitiskt agerande Och partipolitiska skillnader i synen på hur den kommunala politiken skall drivas. Runt om i kommunerna berättade ledamöterna om ”vad mycket partipolitik och blocktänkande” som kommit till i den nybildade kommunen. Följaktligen avtar ”kommun- delsagerandet” över tiden samtidigt som den partipolitiska aspekten blir alltmer framträdande.
2. Förtroendevalda på lokal nivå
2.1. Fullmäktigegruppernas arbetsformer
I följande avsnitt avses med fullmäktigegrupp den grupp som utgöres av de olika partiernas fullmäktigerepresentanter, antingen de sammanträder partivis eller har för två eller flera partier gemensamma gruppmöten. Vid beskrivningen av fullmäktigegruppernas organisation, arbetsformer och aktivitet indelas grupperna i socialdemokratiska fullmäktigegrupper, borgerliga fullmäktigegrupper och småpartiers fullmäktigegrupper. Inom centern, folkpartiet och moderaterna är det ett utbrett förfarande att fullmäktigeledamöterna sammanträder gemensamt. Denna omständighet motiverar en för dessa partier sammanslagen redovisning. Under beteckningen smäpartiers fullmäktigegrupper redovisas Vpk och KDS. En partivis redogörelse för dessa partier, även om de i något fall kan ha större representation än övriga, skulle skymma en bred överblick.
2 .1 .1 Organisation Socialdemokratiska fullmäk tigegmpper
De socialdemokratiska fullmäktigegrupperna håller uteslutande egna gruppmöten. Enligt partiets normalstadgarI gäller att arbetarekommu- nens styrelse och ev förekommande ombudsman äger, förutom rätt att närvara vid gruppens möte, även yttrande- och förslagsrätt. En styrelse väljes av gruppens årsmöte. Styrelsen skall bestå av minst tre personer: ordförande, sekreterare och kassör.
I ett par av urvalets kommuner — en liten och en medelstor — äger samtliga partimedlemmar rätt att närvara vid gruppmötena. Nämndleda— möter, som ej tillika är ledamöter av fullmäktige, skall enligt normalstadgarna kallas till gruppens möten, då ärenden av större ekonomisk eller principiell betydelse inom de.as ärendeområde be- handlas. Sådana ledamöter skall åtnjuta yttrande- och förslagsrätt, men ej rösträtt vid ev förekommande votering.
Det synes emellertid i praktiken vara brukligt, företrädesvis i de medelstora kommunerna, att nämndledamöter tillerkännes en allmän rättighet att närvara vid gruppmötena. I de stora kommunerna, med hänvisning till det stora antalet fullmäktigeledamöter, deltar nämndleda- möterna i stadgeenlig ordning.
' "Regler. stadgar" utgiv— na 1969.
Fullmäktigesuppleanterna tillåtes i stor utsträckning delta i grupp- mötena. I några av de små kommunerna innehar suppleanterna huvudsakligen rollen som ersättare i gruppmötet vid frånvaro av ordinarie ledamot. I en av dessa kommuner inkallades suppleanterna till gruppmötet vid förekommande frånvaro. I ett par andra småkommuner hade denna praxis uppkommit p g a det bristande intresset från suppleanternas egen sida. I de stora kommunerna fungerar suppleanterna likvärdigt med de ordinarie fullmäktigeledamöterna vid gruppmötet. De deltar regelbundet. Emellertid har de i regel ej rösträtt vid förekommande omröstningar.
Orsakerna till de redovisade skillnaderna beträffande suppleanternas ställning i gruppen kan vara många. Det är ostridigt att kommunstorleken har en avgörande betydelse. I de större kommunerna betraktas suppleanterna som ”påläggskalvar”, dvs användes med avsikt som rekryteringsbas i kommande nominering. I de mindre kommunerna har suppleanterna en helt annan ställning.
I några av de större kommunerna har registrerats närvaro vid gruppmötena av representanter från SSU och från landstingsgruppen.
Representanter från A—pressen deltar endast i gruppmötena i de mycket stora kommunerna.
Borgerliga fullmäktigegrupper
Centern, folkpartiet och moderaterna har ett väl utvecklat samarbete i partigrupperna. I 13 av de 16 undersökta kommunerna förekommer ett etablerat samarbete. Gemensamma gruppmöten förekommer alltid i 4 av de undersökta 6 små kommunerna, medan i de återstående 2 såväl egna som gemensamma gruppmöten förekommer. I en av dessa kommuner finns en samarbetsgrupp bestående av respektive partiers presidier i fullmäktigegruppen. Denna grupp sammanträder regelbundet. I två små kommuner deltar i regel dessutom KDS-ledamöterna i de gemensamma gruppmötena. I de undersökta 5 medelstora kommunerna uppvisas ett mera oregelbundet mönster. Gemensamma gruppmöten förekommer alltid i 2 kommuner och egna gruppmöten i 2 kommuner. Dessa senare har ofta karaktären av vanliga medlemsmöten, där fullmäktigegruppen är med. I en kommun har man egna gruppmöten, som kompletteras med en samarbetsgrupp bestående av 2 representanter per parti.
I samtliga undersökta större kommuner förekommer gemensamma gruppmöten, kombinerade med egna gruppmöten.
I den ena av gruppen mycket stora kommuner har det utvecklade samarbetet givits ett speciellt namn — Samverkande Opposition. I den andra kan det noteras att KDS deltar i gruppmötena. Vid beskrivningen av de socialdemokratiska fullmäktigegruppernas organisation framhölls betydelsen av inverkan av kommunstorleken. En annan faktor av betydelse är den partipolitiska strukturen, dvs respektive partiers antal fullmäktigerepresentanter. Om representationen är liten, deltar i gruppmötena en stor andel vanliga partimedlemmar. Med minskande gruppstorlek följer således en ökande andel informella
sammankomster och kontakter. I de fall fullmäktigegrupperna samman- träder partivis är det vanligt att man antingen till sina gruppmöten inbjuder intresserade partimedlemmar eller att man förlägger grupp- mötena till partiets medlemsmöte. Det finns emellertid en klar tendens till ett fördjupat samarbete med gemensamma gruppsammanträden i kommuner där de borgerliga partierna tillsammans innehar majoritet i fullmäktige.
I 3 av de kommuner, där enbart gemensamma gruppmöten förekom- mer — 2 små och en medelstor — är samtliga partimedlemmar välkomna att delta i gruppmötena. I ett fall annonseras i dagspressen om gruppmötet, varvid intresserade partimedlemmar inbjuds. I de andra fallen sker inbjudan via partiorganisationen. Det kan noteras att inslagen av andra än fullmäktige och suppleanter dock icke i något av fallen är särskilt stort. De kombinerade grupp- och medlemsmötena är speciellt ofta förekom- mande i små och medelstora kommuner. Av 15 egna gruppmöten var 13 kombinerade med medlemsmöten. Mest vanligt förekommer detta hos moderaterna och centern.
Nämndledamöter som ej tillika är fullmäktigeledamöter kallas i regel ej till de gemensamma gruppmötena. Undantagen år en medelstor kommun, med få borgerliga fullmäktigeledamöter, och en liten kommun, där centerpartiet kallar ordförande i nämnd som ej är representerad i gruppen.
Vid de egna gruppmötena kallas nämndledamöterna i större utsträck- ning. Ibland vid speciella tillfällen då frågor inom det aktuella nämndomrädet behandlas och ibland, särskilt i större kommuner, förväntas de deltaga aktivt i gruppen.
Fullmäktigesuppleanterna har i regel möjlighet att deltaga såväl vid gemensamma gruppmöten som vid förekommande egna gruppmöten. Undantagen är ett par medelstora kommuner där centerpartiet respektive folkpartiet betraktar suppleanterna enbart som ersättare vid förfall för ordinarie ledamöter. I praktiken deltar suppleanterna i varierande utsträckning. Speciellt flera små och medelstora kommuner redovisar fullständig passivitet från suppleanternas sida. Med ökande kommunstor- lek synes suppleanterna fungera allt jämbördigare vid gruppmötena, jämfört med de ordinarie ledamöterna, i den mån de deltar.
En väsentlig anmärkning i detta sammanhang är att de borgerliga partierna i större omfattning än socialdemokraterna går fram med flera olika listor vid kommunalvalen, vilket får till följd att dessa partier får ett större antal suppleanter i förhållande till antal erövrade mandat.
Vid gruppmöten, antingen de hålls gemensamt eller partivis, deltari regel ej pressrepresentanter. ] endast ett fall, en medelstor kommun, har
Tabell 323 Procentandel i fullmäktigegrupper där suppleanterna fungerar likvärdigt med ordinarie fullmäktigeledamöter (M, C, F) (Absolut antal)
Små kommuner 36,8 (19) Medelstora 64,3 (14) Stora 66,7 ( 9) Mycket stora 80,0 ( 5)
en tidningsredaktör (M) möjlighet att regelbundet deltaga vid gemen- samma gruppmöten.
Småparriers fullmäktigegrupper
Vpk har, med undantag för ett par medelstora kommuner, mycket liten representation i kommunfullmäktige — i regel en till tre ordinarie ledamöter. Dessutom är partiet mer sällan företrätt i nämnder och styrelser. ”Gruppmöten” blir därför av varierande sammansättning, även om regeln synes vara att partiorganisationens möten får utgöra referens för fullmäktigeledamöterna. I en liten och en medelstor kommun förekommer överhuvud ingen aktivitet som kan betecknas som grupp- möten, I stället finns informella kontakter via telefon och sporadiska diskussioner när ledamöterna träffas i olika sammanhang.
I den mån nämndledamöter förekommer deltar de vid aktiviteter som kan betecknas som gruppmöten. Suppleanterna är likaledes självskrivna som deltagare. I en liten och en medelstor kommun fungerar de dock huvudsakligen som ersättare vid förfall för ordinarie ledamöter.
Eftersom KDS är representerat i bara 5 av 16 undersökta kommuner. är det svårt att dra allmänna slutsatser om fullmäktigegruppens sammansättning. Representationen varierar från en till tre ledamöter, och ofta finns ingen nämndrepresentation. I ett par kommuner har KDS deltagit vid gemensamma borgerliga gruppmöten, och i en kommun vid något tillfälle vid socialdemokratiska gruppmöten. I en kommun har ledamöterna en referensgrupp på ett tjugotal partimedlemmar, som samtidigt fungerar som kretsstyrelse för kommunens avdelningar.
"Gruppmötena” är genomgående öppna för samtliga partimedlemmar. Suppleanter liksom nämndledamöter fungerar i arbetet likvärdigt med ordinarie fullmäktigeledamöter.
Sammanfattning
S-grupper B-grupper
El Endast egna gruppmöten före- D Förutom arbete i speciella sam— kommer. arbetsorgan förekommer såväl
egna som gemensamma grupp- möten.
D Närvaro av enskilda partimed- El Gruppmötena organiseras ofta i lemmar förekommer endast anslutning till partiorganisatio— undantagsvis. nens reguljära medlemsmöten
eller på så sätt att de enskilda partimedlemmarna inbjudes att närvara.
DNämndledamöter, vilka icke DSamma gäller som för S—grup- tillika är fullmäktigeledamöter, per. I praktiken synes utnytt- äger rätt att närvara och inbju- jandet av denna organisation
des också i praktiken att vara med vid gruppmötena. [] Fullmäktigesuppleanternas när-
förekomma i mindre omfatt- ning. Cl I huvudsak gäller samma förhål-
varo och ställning i gruppen är olika i små resp. stora kommu- ner. I små kommuner lägre
lande som för S-grupper.
närvarofrekvens och lägre status i funktionerna i gruppen jäm— fört med stora kommuner. Cl Sporadisk förekomst av närvaro från sidoorganisationer.
El Ingen närvaro noterad.
Cl Närvaro av pressrepresentant noterad i ett fall.
D A-pressrepresentant närvarande ide stora kommunerna.
Småpartigrupper
Informella gruppmöten i direkt anslutning till medlemsmöten vanli- gast. Ev nämndledamöter och suppleanter fungerar i gruppen likvärdigt med ordinarie fullmäktigeledamöter.
2.1.2 Arbetsformer Socialdemokratiska fullmäktigegrupper
Gruppmötena hålles i regel före varje kommunfullmäktigesammanträde, ibland redan före kommunstyrelsesammanträdena. Dessutom inlägges extra gruppmöten vid behov.
Gruppmötena äger rum i lokaler som tillhandahålls av kommunen. I något fall äger sammanträdena rum i partiorganisationens lokaliteter. Sammanträdestiden är normalt 2—3 timmar, i någon liten kommun mindre än en timme och i några medelstora kommuner 3—4 timmar och däröver.
Gruppmötena hålls i regel 2—3 dagar före kommunfullmäktigesam— manträdena. I så gott som alla kommuner med stor areal (över 1 000 km2) förläggs sammanträdena till någon eller några timmar före kommunfullmäktige. Anledningen är bl a svårigheterna att samla leda- möter med lång resväg till sammanträden på kvällstid. I de mycket stora kommunerna hålles gruppmötena en eller två dagar före kommunfull- mäktige.
Vid gruppmötena förs i regel protokoll. Undantag finns i ett par små och en medelstor kommun. Vid mötena diskuteras alla ärenden på föredragningslistan inför kommunfullmäktige. Undantag finns i en liten och en medelstor kommun, där man för diskussion väljer ut ett fåtal ärenden ur kungörelsen.
Kraven från fullmäktigegrupperna på den enskilde gruppmedlemmen att företräda en konsekvent handlingslinje är genomgående höga. I 11 av de 16 undersökta grupperna räknas ledamöterna vara bundna av ställningstaganden på gruppmöten, inför beslut i kommunfullmäktige.
Hälften av de små kommunernas grupper tillämpar dock inte denna praxis.
Däremot tillämpas den praxisen i samtliga undersökta grupper att den enskilde gruppmedlemmen har skyldighet anmäla avvikande röstning i kommunfullmäktige än gruppflertalet, före ärendets avgörande.
I kontroversiella kommunala frågor är det rimligt tänka sig att grupper med utpräglat formella arbetsformer, med regelbundna, protokollförda gruppmöten och fungerande gruppstyrelser, tillämpar ett voteringsför- farande för att få en uppfattning om gruppmajoritetens ståndpunkter. Under 1972 och första halvåret 1973 förekom i stort sett inte voteringar i små kommuners grupper. Däremot var voteringar regeln i medelstora kommuner. I detta sammanhang kan noteras att dessa också uppvisar de största kommunalpolitiska skillnaderna mellan partierna. I de mycket stora kommunerna både förekom och icke förekom voteringar. ] detta avseende framkom ingen differens mellan ”gamla” och unga kom-
muner. Inga skillnader föreligger, vad gäller förekomst av voteringar, mellan
kommuner med borgerlig eller socialistisk majoritet i fullmäktige.
När det gäller förekomsten av beslut från gruppens sida hur leda- möterna skall ställa sig i någon viss fråga ifullmäktige är det förfarandet mest vanligt i de små och i de stora kommunerna. I de medelstora kommunerna förekommer visserligen detta men är inte så vanligt. Vad gäller medverkan av kommunala chefstjänstemän vid grupp— möten, eller erhållande av särskilt material utöver vad gruppen normalt får som beslutsunderlag, ökar detta förfarande, med ökande kommun- storlek. I små kommuner redovisar bara en grupp sådan medverkan eller särskilt material i någon omfattning. Detta torde hänga samman med förhållandet att antalet tjänstemän ökar med ökande kommunstorlek. Ingen skillnad registreras i detta avseende mellan kommuner med borgerlig och socialistisk majoritet.
Borgerliga fullmäktigegrupper
Gruppmöten, antingen de är egna eller gemensamma, förekommer alltid före kommunfullmäktigesammanträdena i de borgerliga partierna. Där- emot, vilket berördes i det tidigare avsnittet, är inte alltid de egna gruppmötena till sin utformning och sammansättning direkt jämförbara med de socialdemokratiska.
Undantagen finns för moderata samlingspartiet och folkpartiet i en medelstor respektive liten kommun. Utöver sammanträdena i anslutning till kommunstyrelse- eller kommunfullmäktigesammanträde, inlägges extra gruppmöten vid behov som t ex ofta vid budgetbehandlingen.
De gemensamma gruppmötena äger i regel rum i lokaler som tillhandahålls av kommunen, medan de egna partigruppmötena i större utsträckning äger rum i partiorganisationens lokaliteter eller i olika lokaler. Till en del torde detta förhållande kunna sättas i samband med att de egna gruppmötena i stor utsträckning kan betecknas som medlemsmöten inom partiorganisationen.
Vad gäller sammanträdestidens längd har centerpartiet längre egna sammanträden än folkpartiet och moderata samlingspartiet. I de små kommunerna är sammanträdestiden kortast och i de medelstora kom- munerna är den längst.
Från den bilden avviker ej de gemensamma sammanträdena. Över- siktligt sett tar ett normalgruppmöte 2—3 timmar i anspråk.
Gruppmötena hålls 2—3 dagar eller ännu längre före kommunfull- mäktige i de allra flesta kommuner. Undantagen är två kommuner med stor landareal, där gruppmötena är förlagda till några timmar före kommunfullmäktige.
Vad gäller upprättande av protokoll är bilden blandad. I hälften av de kommuner där uteslutande gemensamma gruppmöten anordnas, före- kommer protokoll, medan vid de egna gruppmötena moderata samlings- partiet och centerpartiet i ungefär hälften av kommunerna upprättar protokoll och folkpartiet i enbart en kommun. Totalt sett föres protokoll i en tredjedel av grupperna.
Vid de gemensamma sammanträdena diskuteras i regel samtliga ärenden på kommunfullmäktiges kungörelser, med undantag för en liten kommun, medan vid de egna sammanträdena i stor utsträckning diskuteras ett fåtal ärenden i kungörelserna. Det senare förhållandet hänger intimt samman med gruppmötenas ofta förekommande karaktär av medlemsmöte inom partiorganisationen.
I de mycket stora kommunerna väljs ett fåtal ärenden ut för diskussion inom fullmäktigegrupperna för centerpartiet och folkpartiet, medan moderata samlingspartiets grupper behandlar samtliga ärenden.
Man kan märka en tendens till större benägenhet att behandla alla ärenden i kommuner med borgerlig majoritet.
Tabell 33 Behandling av ärenden på fullmäktiges föredragningslista vid gruppmöten (M, C, F) Kommunstorlek Antal Egen Egen Egen Gemen- Totalt behandl grupp grupp grupp sam ärenden M C F grupp Små kommuner Alla 2 2 2 3 9 82 % Ett fåtal 0 0 l l 2 Medelstora Alla 1 3 1 2 7 64 % Ett fåtal 2 O 2 0 4 Stora Alla 2 2 3 — 7 78 % Ett fåtal l 1 0 — 2 Mycket stora Alla 2 O 0 — 2 33 % Ett fåtal O 2 2 — 4
Totalt (Alla) = 68 % av grupperna.
Ett genomgående drag för de borgerliga fullmäktigegrupperna, vare sig de sammanträder gemensamt eller partivis, är hur få grupper som räknar sina "ledamöter vara bundna av sina ställningstaganden på gruppmöten, inför omröstningar i fullmäktige. Moderata samlingspartiet har fler grupper med sådana krav än centerpartiet och folkpartiet.
Med ökande kommunstorlek synes dock kraven på att företräda en konsekvent handlingslinje öka.
Omkring hälften av de borgerliga fullmäktigegrupperna redovisar en praxis, att den som avser att rösta annorlunda än gruppflertalet, inför en omröstning i fullmäktige, har skyldighet att anmäla detta i gruppen före ärendets avgörande. Härigenom ges ett tillfälle för gruppen att i kontroversiella partipolitiska frågor kunna få kontroll över hur de enskilda ledamöterna avser att agera, och ev kunna få till stånd ett gemensamt uppträdande genom att resonera ”ihop sig” före avgörandet i fullmäktige. Denna praxis blir — översiktligt sett — mer utbildad med ökande kommunstorlek.
I de kommuner där det råder borgerlig majoritet i fullmäktige blir naturligtvis det gemensamma uppträdandet i viktiga frågor av avgörande betydelse. ] konsekvens härmed kan även noteras en mer utbildad praxis i detta avseende i sådana kommuner.
Att man tillgriper ett voteringsförfarande vid gruppmöten blir också vanligare med ökande kommunstorlek. Dessutom är voteringsförfarande vanligare i ”unga” kommuner än i ”gamla”. En rimlig tolkning av detta förhållande kan vara, att de nya fullmäktigegrupper som konstituerats vid kommunsammanläggningarna i högre utsträckning agerar ”regionalt”, samt att de personliga kontaktmönstren som vanligen återfinnes i de ”gamla” kommunerna inte finns i samma utsträckning i de ”unga”. En sannolik slutsats bör vara att kommunsammanläggningarna medfört en ökad formalitetsgrad vad gäller såväl arbetsformer som beslutsfattande inom fullmäktigegrupperna.
Totalt sett tillgreps voteringsförfarande under 1972—73 i inte mer än 30 % av de borgerliga fullmäktigegrupperna, där folkpartiet hade något större andel än de två andra partierna.
När det gäller konkreta beslut från gruppens sida om de enskilda ledamöternas agerande — "bundna mandat” -— följer förfarandet ej någon kommunstorleksvariabel. Möjligen kan man peka på att förfarandet är vanligt i de mycket stora kömmunerna. _
Mellan partigrupperna finns däremot skillnader, där moderata sam— lingspartiet och folkpartiet genomgående praktiserar förfarandet i större utsträckning än centerpartiet.
I de kommuner där enbart gemensamma gruppmöten förekommer, redovisas genomgående tillämpandet av sådant kollektivt agerande, som ett bundet mandat innebär.
Totalt sett använder sig inemot 90 % av de borgerliga fullmäktige- grupperna av bundna mandat i varierande omfattning.
Vad gäller medverkan eller förmedling av särskilt material från de kommunala chefstjänstemännens sida, blir förfarandet vanligare med ökande kommunstorlek. Tendensen är förväntad med hänsyn till den
ökning av tjänstemannakåren och de olika kommunala frågornas komplexitet som följer med ökande kommunstorlek.
Mellan de borgerliga fullmäktigegrupperna kan vissa skillnader iakttas vad gäller särskilt material eller medverkan från chefstjänstemän. Folk- partiet och moderata samlingspartiet har tolv resp elva fullmäktige— grupper där sådant förfarande är "vanligt”, medan motsvarande notering för centerpartiets fullmäktigegrupper är åtta. Detta styrker slutsatsen att med ökande storlek på fullmäktigegrupperna minskar behovet av tjänstemannamedverkan. En annan faktor som påverkar detta behov är självfallet ett partis innehav av centrala förtroendeposter, såsom tex kommunalråd.
Småpartiers fullmäktigegrupper
Vpk har i de undersökta små kommunerna en eller två fullmäktige- ledamöter, vilket naturligtvis avspeglas även i deras arbetsformer. De informella kontakterna dominerar. Man brukar vanligtvis räkna med att en ”grupp” består av minst tre ledamöter. Tillämpas detta betraktelsesätt finns inga kommunistiska grupper i de undersökta små kommunerna.
I de större kommunerna där Vpk har tre eller fler representanter förekommer synnerligen varierande arbetsformer. I en medelstor kom- mun träffas Vpk-ledamöterna två gånger per månad inför kommunsty- relse- respektive fullmäktigesammanträdena, medan i andra medelstora kommuner ”gruppmötet” helt kombineras med partiorganisationens månatliga medlemsmöten.
Mötesaktiviteterna, antingen man betecknar dem som gruppmöten eller partimöten, äger i regel rum några dagar före kommunfullmäktige. I två ytmässigt stora kommuner (där Vpk fö har sin största representa- tion) äger gruppmötet rum några timmar före kommunfullmäktige.
Om framställningen fortsättningsvis koncentreras till att avse endast arbetsformerna i de två medelstora kommuner där Vpk har relativt stor representation (5 resp 9 ledamöter) i fullmäktige framkommer att gruppmötena pågår 2—3 timmar och däröver, samt äger rum ilokal som tillhandahålls av kommunen. Det formella beslutsfattandet är inskränkt till upprättande av gruppmötesprotokoll, däremot voterar man ej. Man räknar ej ledamöterna som bundna av ett eventuellt ställningstagande vid gruppmötet inför omröstningar i fullmäktige, ej heller föreligger anmäl- ningsplikt till gruppen för de enskilda ledamöter som avser att rösta annorlunda än gruppflertalet. Till bilden hör att det ej finns enkel social- demokratisk majoritet i dessa kommuner.
Vid mötena behandlas i regel alla punkter på fullmäktiges dagordning. Medverkan eller särskilt material från kommunala chefstjänstemän före- kommer mera sporadiskt.
Inför val av ledamöter i styrelser och nämnder har man i en av kommunerna haft gemensamma överläggningar med den socialdemo- kratiska fullmäktigegruppen.
Vad gäller KDS” ”gruppmöten” är informationen begränsad till en liten och en mycket stor kommun där KDS uppnår antalet tre ledamöter.
I båda kommunerna har gemensamma sammanträden med de borgerliga partigrupperna hållits. Det är en påtaglig skillnad vad gäller formaliteten i beslutsfattandet mellan de båda grupperna, antingen det nu beror på skillnaden i kommunstorlek eller på KDS-gruppens ”vågmästarroll” i den större kommunen.
I den större kommunen förekommer såväl protokoll som voterings- förfarande, i motsats till i den mindre. Däremot finns likheter vad gäller praxisen att anmäla avvikande röstning i förväg till gruppen, ett utbrett ”kollektivt” beslutsfattande där de enskilda ledamöterna ges ”bundna mandat” inför omröstningar. Däremot räknas, motsägelsefullt nog, en ledamot som obunden av ett eventuellt tidigare ställningstagande vid gruppmötet. Förmodligen är motsägelsen skenbar, i den meningen att ledamöterna är bundna av de kollektiva besluten, men ej bundna av eventuella ståndpunkter de personligen framfört i övriga frågor. Tjänste— mannamedverkan är vidare betydligt vanligare i den mycket stora kommunen än i den lilla, vilket följer det allmänna mönstret.
Gruppmötena som äger rum före varje fullmäktigesammmträde — tre eller flera dagar före i den lilla och en dag före i den mycket stora — har stora inslag av partimedlemmar utanför fullmäktige och nämnder. I den lilla kommunen behandlas ett fåtal av ärendena på dagordningen, medan man behandlar samtliga ärenden i den mycket stora kommunen.
Sammanfattning
S-grupper B-grupper
DDet är regel att gruppmöten [] Samma gäller som för S- hålles före varje fullmäktige. grupper. D Gruppmötena hålles i av kom- D Gemensamma gerpmöten hål- munen tillhandahållna lokaler les i av kommunen tillhanda- på något undantag när. hållna lokaler. Egna grupp-
möten oftast i indra lokaler pga anknytningen till med- lemsmöten. D Gruppmötena förlägges i regel D Samma gäller so.-n för S-grup- till 2—3 dagar före fullmäktige. per. I kommuner med långa reseav- stånd hålles gruppmötet sam- ma dag som fullmäktige. El Sammanträdestiden är normalt El Samma gäller som för S-grup— 2—3 tim. I stora kommuner per.
3—4 tim och mer. [I Beslutsprotokoll föres i regel. El Protokoll föres i ca 1/3 av
grupperna. El Huvudregeln är att alla ärenden [| I regel diskuteras alla ärenden i fullmäktiges föredragnings- vid gemensamma gruppsam- lista diskuteras. manträden. Vid egna grupp-
sammanträden göres ett urval av ärenden.
D Kontinuitet i handlandet krävs CI Kontinuiteten kontrolleras i
av enskilda fullmäktigeleda- mindre utsträckning. Kontrol- möter beträffande ståndpunkt len ökar markant i kommuner intagen i gruppen OCh ageran- med borgerlig majoritet. det i fullmäktige kontrolleras. 3 Prixzsen att binda agerandet i D Praxis är något mindre utbredd fullrräktige genom gruppbeslut än i S-grupper. Förekommer är utaredd. oftare i kommuner med borger-
lig majoritet och där gemen- samma gruppmöten regelmäs- sigt hålles.
Cl Belet' i gruppen genom om- El Förekommer i ca 1/3 av grup- röstnngsförfarande är relativt perna. Förekommer oftare i sett utbrett. I de medelstora större än i mindre kommuner kommunerna är detta regel. samt i kommuner med socia-
listisk majoritet.
El Medverkan i gruppen av kom- 13 Samma gäller som för S- munens chefstjänstemän lik— grupper. Det kan noteras att som förmedling av material ut- förfarandet är betydligt vanli- över vad fullmäktigeledamö- gare i de egna gruppmötena för terna erhåller i normala fall MochFänförC. förekommer ytterst sparsamt i små kommuner. I medelstora kommuner förekommer detta och förfarandet ökar med ökanle kommunstorlek.
Smårartie rs grupper Graden av formalitet synes vara betydligt mera påtaglig hos KDS än hos ka.
2.1 .3 Nimndgrupper
Socialdenok ratiska nämndgrupper
Den allnänna regeln kan sägas vara att nämndgrupper förekommer, såväl för kommunstyrelsens socialdemokratiska ledamöter som för de centrala
Tabell 34 Nämndgruppsammanträden fördelade på nämndkategori, soc dem. Andel nämndrejresentanteri procent (Absolut antal)
Kategori Egna nämnd— Gemensamma Förekommer gruppmöten nämndgrupp- i regel ej möten Kommun;tyr ledamöter 87,5 (14) —— 12,5 (2) Lcdamötrr i centrala nämnda 76,5 (13) —— 23,4 (4)
Totalt 81,8 (27) —— 18.2 (6)
Tabell 35 Förekomst av nämndgruppsammanträden. Procentandel nämndrepr för- delade på kommunstorlek (Absolut antal)
Kommunstorlek Egna nämnd- Gemensamma Förekommer gruppmöten nämndgrupp— i regel ej möten
Små kommuner 61,5 ( 8) __ 38,5 (5) Medelstora 84,6 ( 11) —— 15,4 (2) Stora lO0,0 ( 7) —— —— Mycket stora 100,0 ( 4) —— ”—
Totalt 81,1 (30) —— 18,9 (7)
Anm: Den differens i antal individer som finns mellan denna tabell och tabell 34 härrör från arbetsdefinitionen av "centrala nämnder” vilken inte innefattar tex kulturnämnden. [ denna tabell ingår all registrerad nämndgruppsverksamhet, medan den tidigare tabellen enbart avser kommunstyrelser och övriga centrala nämnder. Samma förhållande gäller för tabell 37.
nämndernas. 87,5 % av kommunstyrelseledamöterna anger att nämnd- gruppmöte hålles i anslutning till kommunstyrelsens sammanträden. För de övriga centrala nämnderna är siffran något lägre, där hålles i regel nämndgruppmöten i ca 3/4 av fallen. I återstående fjärdedel förekommer gruppmöten någon gång eller inte alls.
Genomgående praktiseras ej gemensamma nämndgruppsammanträden med något annat parti. Orsakerna ligger till stor del däri att socialdem04 kraterna i regel har tillräckligt stor representation i de centrala kommunala nämnderna för att kunna bilda egna nämndgrupper.
I tabell 35 redovisas resultaten per storleksklass. Det är ostridigt att kommunstorleken har en avgörande betydelse för partiets benägenhet att hålla gruppmöten för sina nämndledamöter. Det är även här angeläget att understryka att antalet ledamöter i partigruppen sannolikt är av mycket stor betydelse för förekomsten av gruppmöten för nämndledamöterna.
Borgerliga nämndgrupper
Den allmänna regeln kan sägas vara att de borgerliga kommunstyrelse- ledamöterna har gruppmöten, ibland egna och ibland gemensamma. För
Tabell 36 Nämndgruppsammanträden fördelade på nämndkategori, för de borgerliga
partierna Andel nämndledamöteri procent (Absolut antal)
Kategori Egna nämnd— Gemensamma Förekommer gruppsamman— nämndgrupp— i regel cj träden sammanträden
Kommunstyrelse—
ledamöter 38,0 (8) 47,6 (10) 14,3 ( 3)
Ledamöter i cen-
trala nämnder 32,6 (14) 34,9 (15) 32,5 (14)
Totalt 34,4 (22) 39,1 (25) 26,5 (17)
Tabell 37 Förekomst av nämndgruppsammanträden fördelade på kommunstorlek för de borgerliga partierna Andel nämndledamöter i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Egna nämnd— Gemensamma Förekommer gruppsamman- nämndgrupp- i regel ej träden sammanträden
Små kommuner 33,8 ( 8) 21,8 (5) 44,4 (10) Medelstora 23,5 ( 4) 35,2 (6) 41,3 ( 7)
Stora 58,9 (11) 41,1 (8) —
Myckctstora 8,3 ( 1) 75,0 (9) 16,7 ( 2)
Totalt (24) (28) (19)
de övriga centrala nämnderna är förekomsten av nämndgrupper betydligt mindre.
85,7 % av de borgerliga kommunstyrelseledamöterna anger att grupp- möten hålles i anslutning till kommunstyrelsens sammanträden varav ca hälften avser gemensamma gruppmöten. Vad gäller de egna gruppmötena för kommunstyrelseledamöter är de absolut vanligast för det största borgerliga partiet, centerpartiet.
För de övriga centrala nämndernas vidkommande är tendensen vad gäller proportionen mellan egna och gemensamma möten liksom fördel- ningen egna möten på partierna, likartad — med den skillnaden att ett mindre antal ledamöter redovisar förekomst av gruppmöten, nämligen ca 2/3 av ledam_ö_terna. I likhet med de socialdemokratiska nämndgrupperna ökar förekomsten av borgerliga nämndgrupper med kommunstorleken.
Rent metodiskt förtjänar avsnittet om de borgerliga nämndgrupperna en kommentar. I redovisningen ges individrelaterade uppgifter beträf- fande förekomst av nämndgrupper, vilket kan innebära att uppgifterna "lappar över” varandra mellan de olika partiföreträdarna i de fall gemensamma gruppmöten förekommer. Denna störning har dock ingen avgörande betydelse. I vid bemärkelse anger resultaten förekomst av nämndgruppsammanträden.
På grund av fåtalet ledamöter för småpartierna förekommer ej nämndgrupper i dessa.
2. 1.4 Administrativa resurser
För närvarande synes fullmäktigegrupperna i allmänhet ej disponera några administrativa resurser i form av särskild personal, anställd för att på olika sätt ge service åt fullmäktigegruppen. I små kommuner förekommer sådan service inte överhuvud, medan den är sporadiskt förekommande i de större kommunerna. Totalt i urvalet har inte mer än l/9 av fullmäktigegrupperna tillgång till särskild personal, av vilka 1/3 hade mer eller mindre tillfällig och obetydlig hjälp. De grupper som har tillgång till administrativ personal önskar förstärkning i detta avseende. Fördelat mellan partierna är särskild personal vanligast för socialde-
mokratiska fullmäktigegrupper, samt förekommer inte alls — av naturliga skäl —- hos småpartierna.
Vad gäller behovet av särskild personal för grupperna växer detta brant med ökande kommunstorlek.
Om fullmäktigegrupperna jämföres synes behoven av ytterligare personal vara störst för centerpartiets grupper och minst för moderata samlingspartiets och KDS” (se tabell 38 och 39).
Sammanfattningsvis kan konstateras att fullmäktigegrupperna idag i regel har mycket små administrativa resurser vad gäller skrivhjälp och assistans för utredningsarbete, utkast till motioner, interpellationer etc. Mera sällan finns egen personal anställd. Tjänsterna utföres, i den mån de förekommer, av partiets ombudsman på orten vid sidan av dennes övriga uppgifter i det partiorganisatoriska arbetet.
I medelstora och större kommuner redovisas ett påfallande stort behov av administrativ förstärkning för fullmäktigegrupperna.
2.2 Fullmäktigeledamöternas arbetssituation
Med ”deltagande” kommer fortsättningsvis att avses den kommunika- tionsprocess vari fullmäktigeledamöterna under varierande former för fram sina kommunalpolitiska krav. På det formella planet finns dels det system som representeras av partiorganisation och fullmäktigegrupp/ nämndgrupper, dels det system som representeras av de olika kommuna- la församlingarna som fullmäktige, nämnder och styrelser.
Svårigheterna att mäta deltagande — med en redan begränsad kunskap om deltagandet på det formella planet — är uppenbara, då det informella planet aldrig kan ges särskilda gränser, eller kompetensområden. Följakt— ligen återstår med detta konstaterande i minnet att studera det rent fysiska deltagandet på det formella planet utifrån enkla frekvensmått, samt genom subjektiva utsagor från målgruppen " i detta fall fullmäkti- geledamöterna -— söka få total bild av den faktiska verkligheten.
2.2.1 Aktivitet i fullmäktigegrupperna Socialdemokratiska mllmäktigegrupper
En naturlig utgångspunkt vid studiet av deltagandet blir att söka kart- lägga de ordinarie fullmäktigeledamöternas närvaro vid gruppmötena.
Tabell 38 Fullmäktigegruppernas behov av administrativ personal. (Grupper som f n ej har särskild personal) Andel fullmäktigegrupper i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Stort behov Visst behov Ej behov N Små kommuner 3,7 ( 1) 22,2 ( 6) 74,1 (20) 27 Medelstora 33,3 ( 7) 38,2 ( 8) 28,5 ( 6) 21 Stora 41,7 ( 5) 25,0 ( 3) 33,3 ( 4) 12 Mycket stora 44,5 ( 4) 33,3 ( 3) 22,2 ( 2) 9
Totalt 24,7 (17) 29,1 (20) 46,2 (42) 69
Tabell 39 Fullmäktigegruppemas behov av administrativ personal fördelat på de olika partiernas fullmäktigegrupper. (Av de grupper som f n ej har särskild personal.) Andel fullmäktigegrupperi procent (Absolut antal)
Behovsgrad M C F S Vpk KDS
Stort behov 13,7 (2) 40,0 (6) 23,1 (3) 23,1 (3) 23,1 (3) — — Visst behov 26,7 (4) 26,7 (4) 30,7 (4) 15,3 (2) 30,7 (4) 50,0 (2) lij behov 59,6 (9) 33,3 (5) 56,2 (6) 61,6 (7) 56,2 (6) 50,0 (2)
Tabell 40 Uppskattning av andelen ordinarie fullmäktigeledamöter som regel- bundet är närvarande vid de socialdemokratiska gruppmötena. (Grupprelaterad bedömning) Antal fullmäktigegrupper
Kommunstorlek Andel Andel N 51—75 % 76—100 %
Små kommuner 3 3 6 Medelstora 2 3 5
Stora — 3 3 Mycket stora —— 2 2
Vid undersökningen fick ledamöter ur de olika grupperna göra en grov uppskattning av andelen fullmäktigeledamöter som regelbundet är närvarande vid gruppmötena. Eftersom deras svar var grupp-relaterade, klassades de olika grupperna efter det alternativ som en majoritet av den aktuella gruppens ledamöter markerat.
För socialdemokraternas del är gruppmötena väl besökta av de ordinarie ledamöterna. I en majoritet av kommunerna redovisas att 3/4 eller fler av ledamöterna regelbundet är närvarande vid gruppmötena. I de större kommunerna blir besöksfrekvensen utpräglat högre än i de små och medelstora (se tabell 40).
Tabell 41 Förekomst av kategoriidentiflkation för dem som i regel diskuterar vid fullmäktigegruppens möten Antal fullmäktigegrupper
Kommunstorlek Tunga Allmänt Äldre o Tunga i lcdam nämndledam erfarna partiorg Små kommuner 5 2 (l) 3 — Medelstora 4 3 (2) — -— Stora 2 1 -— 1 Mycket stora 2 l (l) 1 Totalt 13 7 (4) 4 2
.flnm. 41,8 % (23) av ledamöterna angav "ingen spec kategori".
Siffra inom parentes betecknar antal grupper där identifikationen ”nämndleda— möter” överlappar ”tunga ledamöter"
Tabell 42 Förekomst av kategoriidentifikation för dem som i regel ”sitter tysta” vid fullmåktigegruppens möten Antal fullmäktigegrupper
Kommunstorlek Övriga Kvinnor Yngre Su ppl Lands- Lågut— ledamöter ledamöter bygdsled bildade Små kommuner 1 2 2 » 1 _ Medelstora 3 3 (1) — 2 — 1 Stora 3 l (1) l — — — Mycket stora — 1 1 — — — Totalt 7 7 (2) 4 2 1 1
Anm. 51,8 % (29) av ledamöterna angav ”ingen spec kategori".
Siffra inom parentes betecknar antal grupper där identifikationen ”övriga” över- lappar identifikationen ”kvinnor”.
Vid gruppmötena måste framförandet av krav huvudsakligen ske genom ett aktivt deltagande i diskussionen. En summering av leda- möternas subjektiva identifikation visar ett genomgående drag vid de socialdemokratiska gruppmötena. Diskussionen domineras i stor utsträck— ning av de deltagare som har uppdrag i kommunala nämnder, i synnerhet de 5 k tunga ledamöterna. Med ”tunga ledamöter” avses här de som sitter i kommunstyrelse och/eller i någon av följande: Skolstyrelse, byggnads— nämnd, social centralnämnd och fritidsnämnd.
Å andra sidan utgörs den ”tysta” delen av gruppdeltagarna i stor utsträckning av ”övriga ledamöter” och kvinnliga fullmäktigeledamöter. Med ”övriga ledamöter” avses sådana som icke innehar ordinarie styrelse- och/eller nämnduppdragi någon central nämnd.
De äldre och erfarna ledamöterna identifieras i småkommunerna som tongivande vid diskussionerna, medan yngre ledamöter, i den mån de identifieras som diskussionskategori, uteslutande hänförs till den ”tysta” delen av deltagarna (se tabell 41 och 42).
Bristande möjligheter (eller motivation) att närvara vid gruppsamman- trädena kan naturligtvis av och till gälla alla tänkbara kategorier av ledamöter. Emellertid är det av intresse att söka identifiera systematiska inslag i den grupp av fullmäktigeledamöter som inte regelbundet är närvarande vid gruppmöten. För socialdemokraternas del identifierades
Tabell 43 Förekomst av kategoriidentifikation för ”icke regelbundet närvarande” vid fullmäktigegruppens möten Antal fullmäktigegrupper
Kommunstorlek Landsbygds— Skiftarb ('entral— Iedam ortsledam Små kommuner l 2 l Medelstora 2 l — Stora — — — Mycket stora — 1 — Totalt 3 4 1
elnm. 81,5 % (44) av ledamöterna angav ”ingen spec kategori".
Tabell 44 Deltagande vid diskussioneri fullmäktigegruppen Andel individer i procent (Absolut antal)
Kategori Som regel Ganska Ganska Endast N vanligt sällan undan— tagsvis
Kommunstyrelse-
ledamöter 75,0 (12) 25,0 ( 4) — — 16 ”Tungaledam" 64,7 (11) 23,5 ( 4) 11,8 ( 2) _ 17 "Ovriga ledam” 37,5 ( 9) 20,8 ( 5) 37,5 ( 9) 4,2 (1) 24
Totalt 56,1 (32) 22,8 (13) 19,3 (11) 1,8 (1) 57 ("Brukar Ni yttra Er vid gruppmötena?”)
Tabell 45 Deltagande vid diskussioner i fullmäktigegruppen Andel individeri procent (Absolut antal) Kommunstorlek Som regel Ganska Ganska Endast N vanligt sällan undan- tagsvis Små kommuner 68,4 (13) 15,8 ( 3) 15,8 ( 3) — 19 Medelstora 63,2 (12) 26,3 ( 5) 5,3 ( 1) 5,3 (l) 19 Stora 36,4 ( 4) 45,5 ( 5) 18,1 ( 2) — 11 Mycket stora 37,5 ( 3) — 62,5 ( 5) — 8 Totalt 56,1 (32) 22,8 (13) 19,3 (11) 1,8 (1) 57
två kategorier, nämligen i tre respektive fyra kommuner landsbygds- ledamöter och skiftarbetare. Varierande orsakssammanhang är tänkbara. En tolkning kan vara att landsbygdsledamöterna dels har längre resväg till sammanträden och dels att de kan ha sin sysselsättning inom areella näringar med därtill sammanhängande säsongintensiv verksamhet. Skift- arbetarna å sin sida kan på grund av sin arbetstid ha svårigheter att komma ifrån arbetet vid gruppsammanträden. Den senare kategorin återfinns just i kommuner med markerade inslag av storindustrier.
Vad gäller deltagandet vid diskussionerna i fullmäktigegruppen bekräf— tas den iakttagelse av ”tysta” övriga ledamöter som fullmäktigeleda- möterna själva gjort, av den uppdelning i grupperna ”tunga" och ”övriga” som utförts beträffande svaret som givits på den individrelaterande frågan om deltagande i gruppmötesdiskussioner. Resultaten ger vid handen att kommunstyrelseledamöter främst, men även andra ledamöter i tunga nämnder, har ett i det närmaste fullständigt deltagande i diskussionerna regelmässigt, medan av de övriga ledamöterna omkring 40 % ganska sällan yttrar sig. Dessa tendenser synes ytterligare renodlas i de allra största av de undersökta kommunernas fullmäktigegrupper.
Vad gäller själva ärendebehandlingens karaktär i fullmäktigegrupperna utgör ledamöternas utsagor den enda rimliga kunskapsgrunden, då grupperna i stor utsträckning för beslutsprotokoll'. Omkring 2/3 av ledamöterna anser att detaljeringsgraden är lämplig vid behandlingen av kommunala frågor i den lokala partiorganisationen i fullmäktigegruppen och i fullmäktige. De tunga ledamöterna i nämnder och styrelser upplever i högre grad än såväl kommunstyrelseledamöter som övriga, att man på
1 A Gunnmo. Huvudorga- nisation — partigrupp — fullmäktige. l,ic.av- handling, Umeåi 1968. Stencil.
Tabell 46 Detaljeringsgraden vid behandlingen av kommunala frågor i olika sam- manhang fördelat på kategori av fullmäktigeledamöter (s) Andel individer i procent (Absolut antal)
Kategori Lokala Fullmäktige- Kommunfull- N
partiorg gruppen mäktige KS—lcdamötcr D 18,8 ( 3) 12,5 (2) 18,8 ( 3) 16 P 12,5 ( 2) 12,5 (2) 12,5 ( 2) ”Tunga D 41,2 ( 7) 23,5 (4) 29,4 ( 5) 17 ledamöter” P 5,9 ( 1) 5,9 (1) 11.8 ( 2) ”Övriga D 13,0 ( 3) 8,3 (2) a 17,4 ( 4) 23 ledamöter” P 8,7 ( 2) 16,7 (4) a 26,1_f(_f6) (a_=24) Totalt D 23,2 (13) 14,0 (8) b 21,4 (12) 56 P 8,9 ( 5) 12,3 (7) b 17,9 (10) (b=57)
D = l-"ör mycket detalj frågor. P = l—"ör mycket principfrågor.
de olika nivåerna sysslar för mycket med detaljfrågor på principdiskus— sionens bekostnad. Å andra sidan redovisar de övriga ledamöterna i högre grad än andra kategorier önskemål om mera inträngande detaljdiskus- sioner och mindre utpräglade principdiskussioner. Nämnas bör även att önskemålen om mindre andel principdiskussioner i stort sett förekommer i de små och de medelstora kommunerna.
En sannolik förklaring till de tunga nämndledamöternas upplevelser av för stora inslag av detaljdiskussioner torde torde vara att de inom sina nämndområden deltagit i ärendeberedningsdiskussionerna — varför gruppmötets diskussioner i långa stycken blir upprepningar. De tunga nämndledamöterna har också i större utsträckning än andra specialiserat sig på bestämda sektorer i kommunalpolitiken.
Fullmäktigesuppleanterna är närvarande i stor utsträckning vid grupp- möten i stora och mycket stora kommuner. I de mindre kommunerna är närvaron relativt låg delvis beroende på en tidigare omnämnd praxis att suppleanterna enbart fungerar som ersättare även vid gruppmöten. och
Tabell 47 Detaljeringsgraden vid behandling av kommunala frågor i olika samman- hang fördelat på kommunstorlek Andel individer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Lokala Fullmäktige- Kommunfull- N partiorg gruppen mäktige Små kommuner D 21,1. (4) 10,5 (2) 5,3 (1) 19 P 10,5 (2) 15,8 (3) 26,3 (5) Medelstora D 21,1 (4) 21,1 (4) 38,9 (7) a 19 a=18 P 15,8 (3) 15,8 (3) 22,2 (4) a Stora D 27,3 (3) 9,1 (1) 18,2 (2) 11 P — 9,1 (1) # Mycket stora D 28,6 (2) 12,5 (1) 25,0 (2) 7 P — — 12,5 (1)
D = För mycket detaljfrågor. P = l'ör mycket principfrågor.
Tabell 48 Suppleanternas närvaro vid fullmäktigegruppernas möten Antal grupper Kommunstorlek Inget Under Över Alla N intresse” 50 % 50 % suppl
Små kommuner 3 1 2 — 6 Mcdelstorab —— 2 1 1 4 Stora — — 1 2 3
Mycket stora — — 2 — 2 Totalt 3 3 6 3 15
” Eller fungerar enbart som ersättare vid förfall för ordinarie ledamot. b lin uppgift saknas.
delvis beroende på lågt personligt intresse att delta. Den ovannämnda praxisen fungerar i enbart små kommuners fullmäktigegrupper av de undersökta. Se tabell 48.
Genomgående redovisas emellertid en synnerligen positiv inställning till suppleantinstitutionen som sådan. Endast i ett par små kommuner betecknas suppleantsystemet som ”ganska bra”, medan de övriga kommunernas fullmäktigegrupper står för ”mycket bra”.
Borgerliga fullmäktigegrupper
De ordinarie ledamöterna besöker regelbundet gruppmötena. Huvudin- trycket är detsamma som för de socialdemokratiska fullmäktigegrup- perna — i de mindre kommunerna en väsentligt lägre närvaro än i de större. Folkpartiet har en genomsnittligt högre närvarofrekvens än såväl centerpartiet som moderata samlingspartiet.
Det förhåller sig på samma sätt i de borgerliga fullmäktigegrupperna som i de socialdemokratiska, vad avser diskussionsintensiteten. Denna domineras av nämndledamöterna, främst dem itunga nämnder.
Samma grupper identifieras som ”tysta” vid de borgerligas gruppsam- manträden jämfört med förhållandet hos socialdemokraterna, de utgörs
Tabell 49 Uppskattning av andelen ordinarie fullmäktigeledamöter som regel- bundet är närvarande vid de borgerliga gruppmötena (Grupprelaterad bedömning) Antal fullmäktigegrupper
Kommunstorlek Andel ligen Egen Egen Gemen— Totalt i procent grupp grupp grupp sam M C F grupp Små kommuner 51—75 2 — — l 3 76— — 2 2 3 7 Medelstora 51—75 — l _ 1 2 76— 3 2 3 1 9 Stora 51—75 — l — -— 1 76— 3 2 3 — 8 Mycket stora 51—75 — — -— w —— 76— 2 2 2 — 6
Tabell 50 Förekomst av kategoriidentifikation för dem som i regel diskuterar vid fullmäktigegruppernas möten (M, C, F, gemensamma grupper) Antal grupper Kommunstorlek "Tunga” Allmänt Äldre 0 Tunga i Företag- ledam nämndled erfarna partiorg MC, () m Små kommuner 6 1 (1) —— 1 2 Medelstora 4 3 (1) - _ _ Stora 6 4 (3) — 1 — Mycket stora 5 2 (2) — — _ Totalt 21 10 (7) — 2 2
Anm. 63,2 % (79) av ledamöterna angav ”ingen spec kategori”. Siffra inom parentes betecknar antal grupper där identifikationen ”nämndleda- möter" överlappar ”tunga ledamöter”.
av övriga ledamöter, kvinnor, yngre ledamöter, suppleanter och lands- bygdsledamöter. Även en och annan äldre och erfaren ledamot sitter tyst. Det kan noteras att en väsentligt mindre andel av de borgerliga ledamöterna gör denna identifikation än de socialdemokratiska. Iakt- tagelsen kan tolkas så att gruppstorleken spelar stor roll. I en större grupp förekommer flera ”tysta” än i en mindre grupp. Stöd för denna tolkning finns i materialet i andra hänseenden.
Skiktningen i fullmäktigegrupperna kan ytterligare dokumenteras. Flera av de grupper, vilka identifieras som "tysta” återfinnes också bland dem som icke regelbundet är närvarande på gruppsammanträdena. Detta gäller bla landsbygdsledamöter och kvinnor. Lite tillspetsat skulle man kunna säga: — En del av dem kommer inte på gruppmötet och kommer de så sitter de i regel tysta. Ytterligare ett antal kategorier identifieras ha svårigheter att regelbundet närvara: centralortsledamöter, ledamöter med andra samhällsuppdrag, företagare och högre tjänstemän. Exempel finns också på sådana som är hårt engagerade i föreningar och samfund och därför har vissa svårigheter att ägna sig åt gruppsammanträdena.
Tidigare i detta avsnitt har det påvisats, hur diskussionsbenägenheten skiktar sig. Den domineras klart av dem som tillika sitter i nämnder och styrelser. Förhållandet dokumenteras ytterligare i tabellerna 53 och 54.
Tabell 51 Förekomst av kategoriidentifikation för dem som iregel ”sitter tysta” vid fullmäktigegruppernas möten (M, C, F,gemensamma grupper) Antal fullmäktigegrupper
Kommunstorlek Övriga Kvinnor Yngre Suppl Lands— Erfarna ledamöter leda- bygds— o äldre möter ledamöter ledamöter
Små kommuner 4 3 — — 1 1 Medelstora 3 1 1 2 l — Stora 1 2 l — — — Mycket stora — 3 1 — 1 — Totalt 8 9 3 2 3 l
Anm. 77,1 % (101) av ledamöterna angav "ingen spec kategori".
Tabell 52 Förekomst av kategoriidentifikation för ”icke regelbundet närvarande” vid fullmåktigegruppemas möten (M, C, F, gemensamma grupper)
Antal fullmäktigegrupper Kommunstorlek Landsb Centr Ledam Kvinnor Föret. Nämnd- Andra ledam orts med and högre ledam engagem ledam samhälls tjm i fören. o uppdrag samfund Små komnuner ] 1 3 1 — — — Medelston 1 — 1 — — — — Stora — 1 1 1 — 1 1 Mycket st)ra l 3 — — 2 — — Totalt 3 5 5 2 2 1 1
Anm. 79 7 % (98) av ledamöterna angav "ingen spec kategori".
Emellertd föreligger en väsentlig skillnad mellan de borgerliga och de socialdenokratiska fullmäktigegrupperna. En större andel av de övriga ledamöterna deltar i diskussionen i de borgerliga partigruppernas möten. Om kategoriidentifikationen konstanthålles ochjämförelsen göres utifrån variabeln kommunstorlek blir jämförelsen särskilt intressant. 1 små och medelstora kommuner är skillnaderna inte stora. 55—70% av leda- möterna deltar som regel i överläggningarna. 15—35 % anger att det är ganska vznligt att de deltar, 0— 15 % deltar endast sällan eller undantags— vis. 1 urvrlets stora och mycket stora kommuner kan följande noteras: i borgerligt grupper deltar som regel 70—75 % och i socialdemokratiska grupper 35—40 %. Det framlagda materialet stöder bl a antagandet att Skiktningen i fullmäktigegruppen accentueras i den grad gruppens storlek tilltar.
Tabell 53 Deltagande vid diskussioner i fullmäktigegrupperna (M, C, F, gemen- samma grupper) Andel indvider i procent (Absolut antal)
Kategori Som regel Ganska Ganska Endast un— N vanligt sällan dantagsvis KS—ledamiter 80,0 (20) 20,0 ( 5) — — 25 ”Tunga lclam" 71,1 (32) 24,4 (11) 4,4 (2) — 45 ”Övrigalclam” 53,8 (35) 33,8 (22) 3,1 (2) 4,7 (3) 65 Totalt 64,5 (87) 28,1 (38) 3,0 (4) 2,2 (3) 135
Tabell 54 Deltagande vid diskussioner i fullmäktigegrupperna (M, C, F, gemen- samma grupper) Andel indvider i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Som regel Ganska Ganska Endast un- N vanligt sällan dantagsvis
Små komnuner 55,3 (26) 34,0 (16) 6,4 (3) 4,3 (2) 47 Medelston 71,8 (28) 25,6 (10) — 2,6 (1) 39
Stora 75,9 (22) 24,1 ( 7) — — 29 Mycket stvra 70,0 (14) 25,0 ( 5) 5,0 (1) — 20
Tabell 55 Detaljeringsgraden vid behandlingen av kommunala frågor i olika sammanhang fördelat på kategori av fullmäktigeledamöter (M, (, F, gemensamma
smpper) Andel individeri procent (Absolut antal)
Kategori bokala Fullmäktige Kommun- N
partiorg gruppen fullmäktige
KS-ledamöter D 16,0 ( 4) 16,0 ( 4) 12,6 ( 3) 25 P 12,0 ( 3) 4,0 ( 1) 16,6 ( 4) ”Tungaledam” D 22,2 (10) 15,6 ( 7) 26,7 (12) 45 P 2,2 ( 1) 4,4 ( 2) 4,4 ( 2) ”Övrigalcdam" D 16,9 (11) 15,4 (10) 24,6 (16) 65 P 4,6 ( 3) 7,7 ( 5) 20,0 (13)
Totalt D 18,5 (25) 15,6 (21) 23,0 (31) 135 P 5,2 ( 7) 5,9 ( 8) 14,1 (19)
D =13ör mycket detaljfrägor. P = För mycket principfrågor.
Den bedömning de borgerliga gruppernas ledamöter gör beträffande detaljeringsgraden vid behandlingen av kommunala frågor i olika sam- manhang är skarpare konturerad än de socialdemokratiska ledamöternas. En mycket kraftig majoritet anser visserligen detaljeringsgraden såsom lämplig. Av dem som uttalar sig (ca 30 %) anser mer än 2/3 att såväl den lokala partiorganisationen som fullmäktigegruppen sysslar för mycket med detaljfrågor på bekostnad av principfrågor. Mönstret är detsamma oavsett kommunstorlek.
Liksom socialdemokraternas gruppordförande intar de borgerligas en positiv inställning till suppleantinstitutionen. Som tidigare har anförts är dock antalet suppleanter väsentligt större i de borgerliga grupperna p g a det flitigt använda flerlistsystemet i kommunalvalen.
I ett jämförelsevis stort antal grupper i urvalets små, medelstora och även stora kommuner är suppleanterna icke närvarande vid gruppmötena. För de små, medelstora och stora kommunerna gäller dessutom att mindre än hälften av suppleanterna är närvarande i ganska många
grupper.
Tabell 56 Detaljeringsgraden vid behandling av kommunala frågor i olika samman— hang i förhållande till kommunstorlek Andel individer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Lokala Fullmäktige- Kommun- N partiorg gruppen fullmäktige
Små kommuner D 19,5 (9) 13,0 (6) 19,5 ( 9) 46 P 4,3 (2) 8,7 (4) 8,7 ( 4) Medelstora D 18,4 (7) 18,4 (7) 29,0 (11) 38 P 7,7 (3) 5,3 (2) 21,0 ( 8) Stora D 17,2 (5) 17,2 (5) 20,7 ( 6) 29 P 3,5 (1) 3,5 (1) 17,2 ( 5) Mycket stora D 20,0 (4) 15,0 (3) 25,0 ( 5) 20 P 5,0 (1) 5,0 (1) 10,0 ( 2)
D = För mycket detaljfrågor. P = För mycket principfrågor.
Tabell57 Suppleantemas närvaro vid fullmäktigegruppernas möten (M, C, F, gemensamma grupper) Antal grupper Kommunstorlek lnget Under Över Alla N intresselz 50 % 50 % suppl
Små kommuner 4 3 3 — 10 Medelstora 2 2 4 l 9 Stora 2 — 2 3 7 Mycket stora — 2 2 1 5 Totalt 8 7 11 5 31
” lLller fungerar enbart som ersättare vid förfall för ordinarie ledamot.
Sammanfattning
S-grupper
Cl I små kommuner lägre närvaro- frekvens än i stora kommuner. Förhållandet gäller såväl ord led som suppleanter. Nämndledamöter tillika full- mäktige har väsentligt högre diskussionsbenägenhet än öv- riga. Främst dominerar leda- möter i ”tunga nämnder”. Tys- ta sitter: övriga ledamöter, kvinnor, yngre ledamöter, suppleanter och landsbygdsle- damöter.
Upplevelsen av att såväl den lokala partiorganisationens diskussioner som fullmäktige- gruppens och fullmäktiges präglas av för mycket detalj- frågor markeras av ca 1/3 av ledamöterna. Suppleanternas närvaro är vä- sentligt lägre i små än i stora kommuner.
2.2.2 Kommunala kärnfrågor
Budget — bostäder —KELP
B-grupper El Samma gäller som för S-grup- per.
!] I princip gäller samma som för S-grupper. Emellertid synes Skiktningen i vissa avseenden vara mindre markerad än i S-
grupper.
EI Samma gäller som för S-grup- per. Förhållandet markeras kraftigare.
El Samma gäller som för S-grup- per.
] utredningens önskemål ingick bl a att få en överblick av hur fullmäk- tigegrupperna behandlar ett antal för den kommunala utvecklingen
centrala frågor.
Tabell 58 Fullmäktigeledamöternas bedömning av hur fullmäktigegruppen behand- lat kommunens budget, bostadsbyggnadsprogrammet och KELP Andel ledamöter i procent i hela materialet (Absolut antal)
Kommunal Mycket Ganska Endast N fråga detaljerat detaljerat översiktligt Kommunens 48,0 38,5 13,5 budget (100) (80) (28) 208 Bostadsb. 31,3 45,2 23,5 programmet (65) (94) (49) 208 KELP 30,9 47,3 21,8
(64) (98) (45) 207
Fullmäktigeledamöterna fick i intervjuerna svara på följande fråga:
— Hur detaljerat anser Ni att Ert partis fullmäktigegrupp under den senaste mandatperioden har behandlat följande frågor: kommunens budget, bostadsbyggnadsprogrammet och KELP (kommunalekonomisk långtidsplanering).
Kommunens budget sättes främst. Detta markeras mycket klart. Bostadsfrågan och KELP behandlas med ungefär lika stor intensitet inbördes, men distansen till budgeten framgår mycket tydligt.
Ett detaljstudium av hur de olika kommuntyperna förhåller sig till varandra ger följande resultat beträffande behandlingen av kommunens budget.
Cl Sambandet mellan kommunstorlek och en ingående budgetbchandling i fullmäktigegruppen är starkt och entydigt; med ökande kommun- storlek ökar detaljeringsgraden i behandlingen.
El Sambandet mellan kommunens utvecklingssituation och en ingående budgetbehandling i fullmäktigegruppen är klart markerat; de expan- derande och minskande kommunerna behandlar budgeten mera detal— jerat än de befolkningsmässigt stabila kommunerna.
Behandlingen av bostadsbyggnadsprogrammet avviker från det mönster som gäller för budgeten.
|:! Sambandet mellan kommunstorlek och en ingående behandling av bostadsbyggnadsprogrammet påvisas enligt följande: från små till stora kommuner fördubblas detaljeringsgraden och i stora och mycket stora kommuner ligger detaljeringsgraden på samma nivå som i små kom- muner.
Cl Sambandet mellan kommunens utvecklingssituation och en ingående behandling av bostadsbyggnadsprogrammet påvisas enligt följande: den största detaljeringsgraden återfinnes i de expanderande kommu- nerna, den sjunker i de befolkningsmässigt stabila och är minst i de minskande.
En detaljgranskning av materialet beträffande KELP bekräftar att denna kommunala kärnfråga behandlas efter samma mönster i de olika kommuntyperna som bostadsbyggnadsprogrammet.
Tabell 59 Fullmäktigeledamöternas bedömning av vilka sektorer som behandlas för lite i fullmäktigegruppen Antal markeringar redovisade i procent
[ S ysselsättnings- och lokaliseringssektorn Plansektorn ll Miljöpolitiska sektorn Soeiala sektorn lll Skolsektorn Kultursektorn Scrvieesektorn övr liritid och turism IV Vatten, avlopp, el och gas
'_'—NN &QQHQ—u—tp—N
wmoooa'oowwwo
Övriga sektorer
Endast 5,3 % av hela undersökningspopulationen fullmäktigeledamöter anger exempel på vissa sektorer, som behandlas för mycket vid grupp-. mötena. Dessa exempel är strödda över hela det kommunala fältet och föranleder ingen närmare kommentar. 42,3 % anser att avvägningen i behandlingen sektorer emellan är lämplig, medan däremot 52,4 % anger ett eller flera exempel på sektorer som behandlas för lite vid gruppmö- tena. Dessa (109) fördelas enligt följande: 1 sektor — 46,8 % (51), 2 sektorer — 31,2 % (34), 3—4 sektorer — 16,5 % (18) och flera än 4 sektorer — 5,5 % (6). [ analysen grupperar sig de sektorer som anses bli diskuterade i för liten omfattning i fyra klart markerade skikt. Överst på listan står sysselsättnings— och lokaliseringssektorn jämte plansektorn, vilka sektorer på ett tydligt sätt markeras i angelägenhetsgrad (s'e tabell 59).
En närmare analys av hur bedömningarna faller ut med hänsyn till de olika kommuntyperna ger följande resultat:
L—j Kommunstorlekens betydelse bekräftas än en gång; med ökande storlek ökar frekvensen ”behandlas för lite”. Detta gäller samtliga sektorer. Särskilt framträder detta när det gäller plansektorn, syssel- sättning och lokalisering, sociala sektorn och skolsektorn. Cl Kommunens utvecklingssituation avspeglar sig synnerligen markant. Det är genomgående så att fullmäktigeledamöterna i de expanderande och de minskande kommunerna i mycket högre grad än i de oförändrade anger att ett antal sektorer diskuteras för lite. På några undantag när återfinnes markeringarna för kommuntypen ”stabil” på plansektorn och sysselsättnings- och lokaliseringssektorn.
2.2.3 Särskilda talesmän för gruppen i fullmäktige
Erfarenhetsmässigt är det känt att gruppordföranden (därest denne inte sitter i presidiet) eller någon annan ”tung” ledamot för gruppens talani fullmäktige. Resultaten av en direkt fråga till gruppordförandena beträf— fande denna praxis bekräftar detta förhållande. Praxisen är dock mindre utvecklad i de små kommunerna än i de medelstora och större. Den är vanligare i socialdemokratiska grupper än i borgerliga.
Tabell 60 Deltagande vid diskussioner i kommunfullmäktige fördelat på kategori (soc dem) Andel individer i procent (Absolut antal)
Kategori Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undantagsvis KS-ledamöter 43,8 (7) 37,5 (6) 6,3 (1) 12,5 (2) 16 ”Tunga ledamöter" 5,9 (1) 35,3 (6) 29,4 (5) 29,4 (5) 17 ”Ovriga ledamöter” 4,2 (1) 8,3 (2) 37,5 (9) 50,0 (12) 24 Totalt 15,8 (9) 24,6 (14) 26,3 (15) 33,3 (19) 57
2.2.4 Diskussionens spridning i fullmäktige
Det förhåller sig i huvudsak på samma sätt i fullmäktige som vid gruppmötena, vad avser ledamöternas direkta deltagande i diskussio- nerna. En viss del av kommunstyrelsens ledamöter jämte en viss del av övriga ”tunga” ledamöter för huvudsakligen den debatt som förekom- mer (se tabell 60).
Förhållandena är likartade i såväl socialdemokratiska grupper som i borgerliga. En skillnad, som väcker intresse, föreligger dock vid en gruppjämförelse. De sk övriga ledamöterna synes vara väsentligt mera aktiva i de borgerliga fullmäktigegrupperna än i de socialdemokratiska. Ju större kommunen är desto större synes begränsningen av antalet som yttrar sig i fullmäktige vara »— relativt sett (se tabell 61 --—63).
Tabell 61 Deltagande vid diskussioner i kommunfullmäktige fördelat på kategori (M, C, F —ledamöter) Andel individer i procent (Absolut antal)
Kategori Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undantagsvis KS-ledamöter 32,0 (8) 24,0 (6) 44,0 (1 l) — (0) 25 ”Tunga ledamöter” 8,9 (4) 35,6 (16) 33,3 (15) 22,2 (10) 45 ”Övriga ledamöter” 6,1 (4) 21,5 (14) 46,1 (30) 26,1 (17) 65
Totalt 11,9 (16) 26,7 (36) 41,5 (56) 20,0 (27) 135
Tabell 62 Deltagande vid diskussioner i kommunfullmäktige fördelat på kommun— storlek (soc dem) Andel individer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undantagsvis Små kommuner 15,8 (3) 31,6 (6) 31,6 (6) 21,1 (4) 19 Medelstora 15,8 (3) 31,6 (6) 26,3 (5) 26,3 (5) 19 Stora 9,1 (1) 9,1 (1) 27,3 (3) 54,5 (6) 11 Mycket stora 25,0 (2) 12,5 (1) 12,5 (1) 50,0 (4) 8
Tabell 63 Deltagande vid diskussioner i kommunfullmäktige fördelat på kommun- storlek (M, C, F) Andel individer i procent (Absolut antal)
Kommunstorlek Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undantagsvis Små kommuner 6,4 (3) 34,0 (16) 38,3 (18) 21,3 (10) 47 Medelstora 20,5 (8) 15,4 (6) 46,2 (18) 18,0 (7) 39 Stora 13,8 (4) 31,0 (9) 44,8 (13) 10,3 (3) 29 Mycket stora 5,0 (1) 25,0 (5) 35,0 (7) 35,0 (7) 20
2.2.5 Informationsnivå
Svårigheterna att erhålla någon absolut uppfattning om hur effektivt arbetet i fullmäktigegrupperna bedrivs och hur välinformerade ledamö- terna är i de olika sakfrågorna är uppenbara.
[ undersökningen har gjorts ett försök att låta ledamöterna själva skatta informationsnivån.
Materialet beskriver i detta avseende inga större olikheter i partierna och de olika kommuntyperna. Möjligen synes en viss inverkan av storleksvariabeln kunna skönjas. Således kommer den tidigare påvisade Skiktningen fram, även om den är mycket obetydlig. Den yttrar sig så att med ökad kommunstorlek följer dels ett ökat antal ledamöter med mycket låg informationsnivå och dels ett ökat antal ledamöter med' mycket hög informationsnivå.
Det torde få betecknas som anmärkningsvärt att ca 30 % av ledamö— terna bedömer att endast hälften av fullmäktigeledamöterna är välinfor- meradei de frågor de har att fatta beslut i.
Lika svårt som det är att mäta fullmäktigeledamöternas informations- nivå är det att söka fastställa orsakerna till att de är otillräckligt informerade. Det är rimligt tänka sig att informationsutbudet är för litet eller att tillgängligheten begränsas av ett antal såväl rationella som
Tabell 64 Uppskattning av andelen fullmäktigeledamöter som kommer välinformerade till kommunfullmäktige (Hela materialet)
Procentandel Omkr 1/4 av Omkr 1/2 av Omkr 3/4 av Så gott som Samtliga tillfrågade som gruppen är gruppen är gruppen är hela gruppen tillfrågade bedömer sin välinformerad välinformerad välinformerad är välinfor— fullmäktigegrupp merad i olika kommun- storlekar Små kommuner 6.3 23,4 43,8 26,6 (4) (15) (28) (17) 64 Medelstora 15,6 18,8 45,3 20,3 (10) (12) (29) (13) 64 Stora 10,0 20,0 40,0 30,0 (4) (8) (16) (12) 40 Mycket stora 10,3 13,8 44,8 31,0 (3) (4) (13) (9) 29 ___—___— Totalt 10,7 19,8 43,7 25,9 (21) (39) (86) (51) 197
irrationella faktorer, att ett antal barriärer hindrar informationen att tränga igenom. I tabell 65 redovisas resultaten av fullmäktigeledamö- ternas syn på sin arbetssituation. De har fått ta del av en rad påståenden angående sin arbetssituation. De har ombetts nyansera svaren så att dessa motsvarat deras egen uppfattning. Påståendena har i formuläret haft en annan inbördes ordning än i redovisningen, där de har ordnats i stigande skala med avseende på andelen som instämt ”helt eller i stort sett”.
Personmotsättningar, styrningen från det egna partiet eller den egna fullmäktigegruppen upplevs icke i någon större utsträckning. Däremot synes fullmäktigeledamöterna benägna påstå att utbudet av information för beslutsfattarna i betydande grad är otillräckligt. Tendensen blir starkare med ökande kommunstorlek. Den är starkare i unga än i gamla kommuner. Den kommer tydligare till uttryck i befolkningsmässigt expanderande och minskande enheter är i stabila. Folkpartiet är det mest ”nöjda” partiet och moderata samlingspartiet det minst ”nöjda”.
Upplevelsen av för lite egna kunskaper gör sig starkt påmind bland ledamöterna i alla kommuntyper. Denna upplevelse uttalas starkast av fullmäktigeledamöterna i följande kommuntyper: mycket stora, stora och medelstora unga kommuner samt befolkningsmässigt minskande kommuner.
Tiden mellan informationstillfället och beslutstillfället bedömes av många vara alltför kort. Upplevelsen härav ökar med ökande kommun- storlek. 1 den minsta kommuntypen expanderande kommuner instämmer endast en ledamot i detta påstående. För övrigt synes tidsmarginalen mest pressad i expanderande och minskande kommuner. Kommuner med stor landareal bidrar mest till de höga värdena i denna mätning. Detta bör sannolikt sättas i samband med att det är just i dessa kommuner som fullmäktigegruppernas möten p g a de långa reseavstånden förlägges till samma dag som fullmäktige sammanträder. Cirka 28 % av totalpopulatio- nen instämmer helt eller i stort sett i påståendet att tiden mellan information och beslut är otillräcklig. I en fallande skala ordnar sig partierna från M (39 %), S (28 %), C (23 %) till F (9,5 %). Den enskilde ledamotens tillgång till tid för att tränga in i frågorna är svårt att särskilja från det förhållandet att informationsutbudet sker för sent. Dock synes resultaten av de två måtten skilja sig från varandra. Upplevelsen av att man själv har för lite tid anges av 30—45 % av alla ledamöter oavsett kommuntyp. I de mycket stora kommunerna ökar procentandelen till över 50 %.
Över 40 % av de fullmäktigeledamöter vilka icke tillika tillhör kom- munstyrelsen känner sig ofta överspelade av densamma. De förmedlade kringkommentarerna verifierar vad som redan erfarenhetsmässigt är bekant, nämligen att sedan kommunstyrelsen tagit ställning är de tunga ledamöterna bundna därav. Dessa driver sedan hårt sin uppfattning i gruppen. Det övertag i informationsnivå rn m sådana ledamöter besitter upplevs i mycket hög grad i alla kommuntyper oavsett storlek och utvecklingssituation.
Tabell 65 Fullmäktigeledamöternas bedömning av sin arbetssituation Andel ledamöter i procent (Absolut antal) Hela populationen
Påståenden Stämmer Stämmer Stämmer N helt eller delvis ej i stort sett
Det är för mycket inslag av rena 4,8 20,3 74,9 personmotsättningar, vilka på- (10) (42) (155) 207 verkar besluten i fullmäktige- gruppen.
Som fullmäktigeledamot upp- 8,7 20,3 71,0 lever man sig alltför styrd (18) (42) (147) 207 av sitt eget parti.
Som fullmäktigeledamot upp- 12,6 21,3 66,1 lever man sig alltför styrd (26) (44) (137) 207 av sin egen fullmäktigegrupp.
Som fullmäktigeledamot får 14,5 39,6 45,9 man otillräcklig beslutsin- (30) (82) (95) 207 formation.
Som fullmäktigeledamot har 20,4 55,3 24,3 man för lite egna kunskaper (42) (114) (50) 206 för att kunna tillgodogöra sig beslutsunderlaget Och informationen.
Det är otillräcklig tid mellan 28,0 36,7 35,3 det att man får informationen (58) (76) (73) 207 och beslut skall fattas.
Man har för lite tid för att 40,4 42,8 16,8 kunna sätta sig in i besluts- (84) (89) (35) 208 underlag och information.
Man upplever sig ofta som 43,4 33,1 23,5 a överspelad genom kommun- (72) (55) (39) 166 styrelsens agerande och överenskommelser.
a Kommunstyrelseledamöter ingår ej.
2.2.6 Personlig arbetssituation för förtroendevalda
En många gånger bortglömd faktor är den personliga arbetssituation de aktiva förtroendevalda i kommunerna har att verka i. Därför har denna aspekt något berörts vid de intervjuer som genomförts med fullmäktige- gruppernas ordförande respektive kommunorganisationernas ordförande. Som utgångspunkt för frågekonstruktionen sattes den prioritering mellan olika aktiviteter som de förtroendevalda ständigt måste göra. I en sådan situation kan en sysselsättningskonflikt uppkomma, där den förtroende- valde tvingas att prioritera en aktivitet framför en annan — fastän han helst velat hinna med båda aktiviteterna.
För att få ett så brett register som möjligt på denna kartläggning bad vi intervjupersonerna att göra en allmän bedömning i sin egen kommun av de aktiva förtroendevaldas personliga arbetssituation. De fick försöka
Figur 15 Sysselsätt- ningskonflikter för de förtroendevalda enligt allmän bedöm— ning. Procentandel (antal) bedömare som placerat respektive konflikt bland de två primära.
ange vilken typ av sysselsättningskonflikt (om överhuvud sådan fanns), som var ett genomgående drag.
Resultaten visar med önskvärd tydlighet den slitning som finns mellan önskemålen att få tillbringa mer av sin tid tillsammans med familjen eller i olika fritidsaktiviteter, och att fullgöra de kommunala förtroendeupp- dragen, vilka oftast är förlagda till de förtroendevaldas fritid. Enligt de gjorda mätningarna uppskattar ca 2/3 av bedömarna denna sysselsätt- ningskonflikt som primär. Ytterligare 1/3 ser sysselsättningskonflikten mellan partiarbetet och hem och fritid som en av de två viktigaste konflikterna.
En tredje central sysselsättningskonflikt framstår, nämligen mellan samhällsuppdragen och det egna förvärvsarbetet. Cirka 40 % har markerat denna konflikttyp, vilket förhållande har flera orsaker. De viktigaste är dels de problem som uppstår i samband med kommunala sammanträden på dagtid och därmed sammanhängande svårigheter att fullgöra förvärvs— arbetet och dels de problem som finns för förtroendevalda med andra arbetstider än dagtid tex skiftande arbetsplats, egna företagare, skift- arbetare och anställda inom servicesektorn.
Dessa tre konflikter svarar för ca 85 % av bedömarnas markeringar. Till denna bild kommer att enbart ca 7 % anger att inga sysselsättningskon- flikter finns överhuvud i deras kommun för de aktiva förtroendevalda.
När det gäller den egna arbetssituationen visar det sig att fullmäktige- gruppernas ordförande i högre grad betonar problemen att förena förtroendeuppdrag med hem och fritid än kommunorganisationernas ordförande, vilka i ungefär motsvarande grad betonar konflikten mellan partiarbetet och hem och fritid.
Hem och fritid Procentandel (antal) bedömare som placerat i respektive konflikt bland de två primära. Förvärvs- _) .. .. arbete ,Forvarvs- arbete Samhälls- Samhäus. uppdrag uppdrag Parti- arbete _, övrigt , engagemang
2.2.7 Önskemål beträffande kommunala åtgärder för att förbättra full- mäktigeledamöternas arbetssituation
Efter att ha besvarat intervjufrågorna gavs fullmäktigeledamöterna möj- lighet att ge förslag till kommunala förändringar, som skulle kunna förbättra deras arbetssituation som förtroendevalda.
41 % (87) av ledamöterna hade inga förslag till förändringar och bland de förslagsställande dominerande delförslag till lösningar på informations- problematiken.
15,8 % (33) av ledamöterna önskade en kvantitativt utökad informa- tion men även sådana inslag som temakvällar i fullmäktige. Vidare föreslogs att i högre utsträckning än som gäller för närvarande låta kommunala tjänstemän fungera som föredragande vid partigruppernas sammanträden.
Kvalitativt förbättrad information fördes fram som krav från 6,7 % (14) av ledamöterna, varibland ingick förslag om att de beredande organen skulle företaga utredningar utifrån alternativutgångspunkter i högre utsträckning än för närvarande.
Att den kommunala informationen skulle utgå snabbare och tidigare än för närvarande fördes fram av 10,5 % (22) av ledamöterna.
Ökade administrativa resurser för fullmäktigegrupperna fördes fram av 7,7 % (16) av ledamöterna. Det gällde förslag om anställande av fullmäk- tigesekreterare som skulle disponeras av partierna, särskild tjänsteman på kommunkansliet som skulle disponeras viss tid av partierna, möjligheter för fullmäktigegrupperna att få disponera kommunens tekniska apparatur och lokaliteter i högre utsträckning än fn.
6,2 % (13) ansåg att fullmäktigeverksamheten borde ges förbättrade ekonomiska villkor i form av högre partistöd, högre ersättning för förlorad arbetsfört/änst.
Några ledamöter (7) krävde bättre insyn i beslutsprocessen, t ex genom representation av alla partier oavsett storlek ialla nämnder, att stora och viktiga frågor som budgeten skulle delas upp på ett sammanträde för föredragning och ett för beslut.
Sammanträdenas tidmässiga förläggning var föremål för krav från 12 ledamöter. Dessa önskade dagtidssammanträden, bättre samordning mellan sammanträdestid och normala arbetstider för förtroendevalda, anordnande av barntillsyn under sammanträdestid för de förtroendeval- das barn.
2.2.8 Önskemål beträffande respektive partis åtgärder för att förbättra fullmäktigeledamöternas arbetssituation
Fullmäktigeledamöterna (209) fick även möjligheter att uttrycka önske- mål som partiorganisationerna skulle kunna förverkliga för att förbättra de förtroendevaldas arbetssituation.
Andelen av ledamöterna som inte hade några förslag var aningen högre idetta fall 48,9 % ( 102) än som var fallet i förra avsnittet 41 %.
Liksom tidigare dominerade informationsproblematiken. Av ledamöter- na underströk 18,2 % (38) behovet av informationsutbyte mellan parti- medlemmar och den politiska representationen. De lösningar som anvisa- dcs handlade om brett rekryterade kurser och konferenser med inslag av såväl förtroendevalda som vanliga partimedlemmar. I övrigt spreds kraven efter en vidsträckt skala, t ex:
Bättre fördelning av de kommunala uppdragen (8) Bättre samordning mellan fullmäktigegruppsammanträden och kom-
munfullmäktige (7) [| Större informationsutbyte mellan fullmäktige och styrelser/nämnder (7) El Fler gruppsammanträden (7)
[! Ökad administrativ service från partiorganisationen till de förtroende- valda, t ex kommunal sekreterare, tillhandahållandet av lokaliteter för gruppmöten, bättre utnyttjande av de tekniska resurserna (6) Cl El
Utarbetande av kommunala handlingsprogram (3) Frikoppla fullmäktigeledamöter från alltför mycket organisatoriskt arbete i partiet'(l)
DD
2.2.9 Aktivitet i lokal partiverksamhet
Av fullmäktigeledamöterna har 97,5 ”0 under 1972 besökt 2 eller flera medlemsmöten.
Fullmäktigeledamöternas subjektivt skattade aktivitet i den lokala partiverksamheten visar att knappt l/3 betecknar sig som mycket aktiva, drygt hälften som ganska aktiva och återstoden ganska eller mycket passiva.
En ganska begränsad, men fullt märkbar effekt synes kommunstor- leken ha på ledamöternas upplevelse av sin egen aktivitet. Med avseende på fullmäktigeledamöternas aktivitet bildar de små kommunerna en grupp, de medelstora en och de större kommunerna en grupp.
En skiktning, som tidigare påvisats vad avser de mycket stora kom- munerna, framträder även här: i mycket stora kommuner bildas dels en ganska stor grupp aktiva och dels en ganska stor grupp passiva jämfört
Tabell 66 Fullmäktigeledamötemas aktivitet i lokala partiverksamheten fördelat på kategori (Hela materialet i procent)
Kategori Mycket Ganska Ganska Mycket N aktiv aktiv passiv passiv KS—ledamöter 26,8 63,4 4,8 41 (11) (26) (4) — "Tunga ledamöter" 25.8 57,6 16,7 66 __ (17) (38) (11) — "Ovriga ledamöter” 3l,3 48,5 19,2 1 0 99
(31) (48) (19). (i)
Tabell 67 Fullmäktigeledamöternas aktivitet (subjektiv) i den lokala partiverksam- heten fördelat på kommunstorlek (Hela materialet i procent)
Kommunstorlek Mycket Ganska Ganska Mycket N aktiv aktiv passiv passiv
Små kommuner 19,7 62,1 18,2 66 (13) (41 ) (12) — Medelstora 26,1 55,4 16,9 1,5 65 (17) (36) (11) (1) Stora 38,6 50,0 11,4 44 (17) (22) (5) Mycket stora 36,7 43,3 20,0 30 (11) (13) (6) —
Totalt 28,3 54,6 16.6 0,5 205
(58) (112) (34) (l)
Tabell 68 Fullmäktigeledamöternas aktivitet som talare vid partiarrangemang under 1972 fördelat på kategori (Hela materialet i procent)
Kategori Fler än 5 Färre än 5 Ej med- N tillfällen tillfällen verkat
KS—ledamöter 15,4 51,3 33,3 39 (6) (20) (13) "Tunga ledamöter” 6,2 44,6 49,2 65 (4) (29) (32) ”Övriga ledamöter” 5,0 22.0 73.0 100 (5) (22) (73)
med övriga kommuner. ] den egna skattningen framträder en klar tendens att andelen ganska eller mycket passiva är störst bland ”övriga ledamö- ter” och minst bland kommunstyrelsens.
Vid val av ett annat och mera bestämt mått —- medverkan som talare — erhålles mycket tydliga skillnader.
En jämförelse mellan de olika kategorierna ledamöterna utfaller till klar fördel för kommunstyrelseledamöterna, varefter kommer de övriga ”tunga ledamöterna”. Av kategorin ”övriga ledamöter” har endast 1/4
Tabell 69 Fullmäktigeledamöternas aktivitet som talare vid partiarrangemang, under l972 fördelat på kommunstorlek (Hela materialet i procent)
Kommunstorlek Iller än 5 Färre än 5 lij med—. N tillfällen tillfällen verkat
Små kommuner 4.3 19,9 75,8 66 (3) (13) (50) Medelstora 6,1 35,4 58,5 65 (4) (23) (38) Stora 6,8 50.0 43,2 44 (3) (22) (19) Mycket stora 16,2 41,9 41.1 31 (5) (13) , (13)
Totalt 7.3 29,6 63,1 206
(15) (61) (130)
Figur ] 6 Möjligheter för de förtroendevalda i kommunerna att hävda sig som lekmän bland experter och tjänstemän.
tagits i anspråk som talare vid olika partiarrangemang. Kommunstorleken tycks ha en avgörande betydelse med avseende på ledamöternas aktivitet som talare. Av tabell 69 framgår att kommunerna grupperar sig som vi tidigare lagt märke till. Nu är det angeläget understryka att förekomsten av partiarrangemang också samvarierar med storleken på kommunen.
] en liten kommun förekommer således väsentligt färre sammankoms- ter än i en stor kommun.
2.3 Förhållandet förtroendevalda — tjänstemän
2.3.1 Allmänt om de förtroendevaldas möjligheter att hävda sig bland experter och tjänstemän
En av de klassiska frågorna i demokratidebatten rör förhållandet för- troendevalda—tjänstemän. För att utröna de förtroendevaldas egen be- dömning av detta förhållande ställdes följande fråga:
— Det blir alltmer vanligt med kommunala tjänstemän och experter. Vilka möjligheter bedömer Ni att de förtroendevalda i Er kommun har ' att hävda sig som lekmän bland tjänstemän och experter i kommunala
styrelser och nämnder?
I figur 16 redovisas översiktligt resultaten av denna fråga. Cirka 40% av de ”övriga ledamöterna” anser att möjligheterna att hävda sig är stora eller mycket stora, medan cirka 15 % anser att det endast föreligger obetydliga möjligheter. Motsvarande tal bland de ”tunga ledamöterna” ökar till nära 60 % respektive minskar till cirka 5 %. De största möjligheterna för förtroendemännen att hävda sig anges av
kommunstyrelseledamöterna. Det föreligger i detta avseende skillnader mellan kommunstorlekarna.
Skillnaderna är dock små och icke helt entydiga. I de små kommunerna anger 52,4 % att möjligheterna för de förtroendevalda att hävda sig är stora eller mycket stora. Motsvarande andel är för de medelstora
40 50 60 70 80 90 100%
m Läs? ' WW tina,” ? ..
Mycket stora eller stora möjligheter
D..
Vissa möjligheter
Obetydliga möjligheter
% 10 80 60 40 20 0 = Obetydliga eller vissa möjligheter Stora eller mycket stora möjligheter ; Små kommuner: 52,4 % anger stora eller mycket stora möjligheter att hävda sig Medelstora: 47,0 % " Stora: 59,0 % " Mycket stora: 41,9 % "
kommunerna 47 %, för de stora 59 % och för de mycket stora 42 %. I de expanderande och minskande enheterna synes det enligt de förtroende- valda vara större möjligheter för dem att hävda sig än i de befolknings- mässigt stabila enheterna. I figur 17 redovisas resultaten partivis. Skillnaderna i bedömningen partierna emellan är små. Centerpartiets ledamöter anger i större utsträckning än andra endast vissa eller obetyd- liga möjligheter att hävda sig. Moderaterna och socialdemokraterna anger i större utsträckning än andra att möjligheterna är stora eller mycket stora. /
2.3.2 [ vilka nämnder och styrelser dominerar förtroendemanna- respek- tive tjänstemannainflytandet?
När resultaten av en fråga som denna skall tolkas får man hålla i minnet att ett antal felkällor inverkar. Detta gäller överhuvud denna typ av undersökningar, men i särskilt hög grad just ifrågavarande problemställ- ning. En av dessa felkällor är svårigheten att vid besvarandet av frågan hålla isär tex vad som är betingat av tjänstemannainflytande i sig från vad som är betingat av specialreglering via lagar och förordningar. Med andra ord: förhållandet att utrymmet för kommunal självstyrelse är olika stort i olika slag av nämnder och styrelser torde i viss mån ha påverkat svaren på frågorna.
Figur ] 7 Möjligheter för de förtroendevalda att hävda sig bland experter och tjänstemän i kommu- nala styrelser och nämn- der.
Figur 18 Inflytande i kommunstyrelsen. '
Figur 19 Inflytande i fritidsnämnden.
% 100 i— _ _ _| | | l | | | 80 l l 60 40 20 0 dominerande förtroendemannainflytande dominerande tjänstemannainflytande Små kommuner: 19,4% anger dominerande tjänstem. inflytande Medelstora 0,0% " Stora: 7,3% " Mycket stora: 10,3% " % 100 |__—i |__—| ! | 80 | | I | 60 | | | l l I 40 | | 20 0 F dominerande förtroendemannainllytande dominerande tjänstemannainflytande Små kommuner: 6,5% anger dominerande tjänstemannainflytande Medelstora: 8,1 % " Stora: 7',3% " Mycket stora: 3,4% "
Kommunstyrelsen
Kommunstyrelsen är den styrelse som anges ha det största inslaget av iiörtroendemannainflytande. I denna styrelse synes de förtroendevalda i de små kommunerna i större utsträckning än i de övriga ange förekomst av ett dominerande tjänstemannainflytande.
Fritidsnämnden
Den nämnd som näst efter kommunstyrelsen mest domineras av de förtroendevalda är fritidsnämnden.
Partiskillnaderna, liksom skillnaderna mellan olika kommuntyper, är obetydliga.
Skolstyrelsen
I Skolstyrelsen avspeglas en helt annan inflytandefördelning. Jämfört med de två tidigare redovisade organen är förtroendemannainflytandet mycket starkt begränsat och tjänstemannainflytandet är högst avsevärt. Cirka 1/3 anger att Skolstyrelsen domineras av tjänstemän.
Tjänstemannainflytandet anges av 1/4 dominera i de små kommunerna och av hälften i de mycket stora kommunerna.
%
100 80 60 40 20 0 dominerande förtroendemannainflytande dominerande tjänstemannainflytande Små kommuner: 24,2% anger dominerande tjänstemannainflytande Medelstora: 29,0% " . Stora: 31 ,7% " Figur 20 Inflytande [ Mycket stora: 51 ,7% " Skolstyrelsen.
Figur 21 Inflytande i sociala centralnämnden.
%
100— 80— _! 60— 40—4 20— 0— C = dominerande förtroendemannainflytande = dominerande tjänstemannainflytande Små kommuner: 21,0 % anger dominerande tjänstemannainflytande Medelstora: 38,7% " Stora: 36,6% " Mycket stora: 24,1 % "
Sociala centralnämnden
Sociala centralnämndens inflytandestruktur är ungefär densamma som skolstyrelsens. Observera dock skillnaden i kommuntypen ”mycket stora” kommuner.
Byggnadsnämnden
Om kommunstyrelsen kan sägas representera den ena polen med ett starkt förtroendemannainflytande, kan byggnadsnämnden utan tvivel sägas representera den andra polen med ett starkt expert— och tjänsteman- nainflytande.
Avsevärt mera än hälften av ledamöterna bedömer byggnadsnämnden vara dominerad av inflytande från andra än förtroendemännen. Här är såväl parti- som kommunskillnaderna av betydande intresse. Socialdemo— kraterna anger i minst utsträckning ett dominerande tjänstemannainfly- tande varefter värdet successivt ökar inom folkpartiet, centerpartiet och moderata samlingspartiet. I de små kommunerna begränsas andelen som anger ett dominerande tjänstemannainflytande till drygt 1/3, medan mer än hälften och upp till 3/4'anger detta i de övriga kommunerna.
|__—' j———|
dominerande förtroendemannainflytande
dominerande tjänstemannainflytande
Små kommuner: 33,9% anger dominerande tjänstemannainflytande
Medelstora: 75,8% " _
Stora: 58,5% " Figur 22 Inflytande i Mycket stora: 55,2% " byggnadsnämnden. Sammanfattning
Ett huvudresultat av den frågeställning som belysts i avsnitt 2.3 är att ungefär hälften av de förtroendevalda i kommunala styrelser och nämn- der upplever sig endast ha obetydliga eller vissa möjligheter att hävda sig bland experter och tjänstemän. Den andra hälften anser sig ha stora eller mycket stora möjligheter. Kommunstyrelseledamöterna anser sig ha de största möjligheterna, därefter följer de s k tunga ledamöterna och sist ”övriga ledamöter”.
Dominerande tjänstemannainflytande anges av de förtroendevalda vara mest utbrett i byggnadsnämnden och minst i kommunstyrelsen. Däre- mellan ligger i storleksordning, näst efter byggnadsnämnden, sociala centralnämnden, Skolstyrelsen och fritidsnämnden. Såväl i Skolstyrelsen som i byggnadsnämnden synes en påtaglig storlekseffekt göra sig gällan- de. i mycket stora kommuner anges ett större mått av dominerande tjänstemannainflytande än i små kommuner.
2.4 Allmänt om de förtroendevaldas arbetssituation
Tidigare har i denna framställning lämnats redogörelser över fullmäktige- gruppernas organisation, arbetssätt och aktivitet. Dessutom har en över- sikt givits av förekomsten av nämndgruppsammanträden, de förtroende-
valdas bedömning av sin informationsnivå och möjlighet till inflytande m m.
Det förtjänar, bla när det gäller de förtroendevaldas informationssitua- tion, framhållas följande:
El Att ca 30 % känner sig otillräckligt informerade Cl Att 30—45 % anser sig ha för lite egen tid för att sätta sig in i frågorna El Att informationsutbudet bedöms vara otillräckligt, vilket ökar med ökad kommunstorlek E Att tiden mellan informations— och beslutstillfället är för knapp [: Att de egna kunskaperna av de förtroendevalda själva anges vara otillräckliga.
Det är lämpligt att avslutningsvis i detta kapitel redogöra för resultaten av en direkt fråga till de förtroendevalda om deras uppfattning av sin arbetssituation.
Ungefär 1/3 av hela fullmäktigepopulationen som tillfrågats bedömer sin egen arbetssituation som ej tillfredsställande. 1 procent fördelar sig dessa relativt sett till gruppen tillfredsställande enligt följande: små- kommuner 20 %, medelstora 35 %, stora 19 % och mycket stora 50 %. 1 de befolkningsmässigt expanderande och minskande enheterna finns en större andel som bedömer arbetssituationen ej tillfredsställande än i stabila enheter. Det förefaller rimligt, utifrån vad som tidigare är känt från andra undersökningar, att sätta i viss mening graden av otillfreds- ställelse med arbetssituationen i samband med graden av föränderlighct i den dagliga problemstrukturen i kommunen. En kommun som ständigt växer eller ständigt går tillbaka befolkningsmässigt sett erbjuder ständigt nya problem, varom ytterst få kan säga sig vara välinformerade.
Om materialet analyseras per parti erhålles följande resultat: ej tillfredsställande arbetssituation Vpk 43 %, M 40 %, F 30 %, C 25 % och S 21 %. Det finns således fog för att också sätta graden av tillfredsställelse i samband med partistorleken. I ett större parti arbetar grupperna i såväl fullmäktige som i nämnder och styrelser med ett större mått av organisationsstyrka än i ett mindre parti, vilket kan inverka på upplevel- sen av den enskilde ledamotens informationsnivå och tillfredsställelse.
2.5 Kommunalpolitik och partipolitik
Den kommunalpolitiska verksamhetens förankring bland kommunmed- lemmarna är på ett väsentligt sätt avhängig de politiska partiorganisa- tionernas förmåga att föra ut kommunal information samt att formulera olika politiska målsättningar för kommunen. Då dessa förutsättningar är uppfyllda tänkes kommunmedlemmarna ha goda förutsättningar att ide allmänna kommunala valen genom att rösta på något speciellt parti markera en kommunalpolitisk vilje-yttring.
Eftersom de politiska partierna grundar sin verksamhet på skilda värdesystem är det naturligt att partiernas kommunala målformuleringar ges skilda inriktningar. Dessa målformuleringar återfinnes ofta i kommu-
nala handlingsprogram, vilka distribueras till kommunmedlemmarna vid allmänna val.
På grund av den kommunala verksamhetens många gånger praktiska och tekniska framtoning år det av stort intresse att samla information om de partipolitiska skillnaderna i realpolitiken under en mandatperiod.
2.5.1 Partipolitiska skillnader i primärkommunerna under mandatperio- den 1971—1973
I de sexton primärkommuner, som denna undersökning omfattar, fick hela populationen av fullmäktigeledamöter och partiorganisatoriska före- trädare bedöma den partipolitiska situationen i den egna kommunen. Totalt sett angav knappt 1/4 ”inga skillnader", drygt 1/2 ”vissa” samt den resterande knappa fjärdedelen av ledamöterna ”stora” eller ”mycket stora” partipolitiska skillnader. (Se figur 23.)
Små
K 0 M M U N S Medelstora T O R L E K Stora Myck8t stora
Totalt i de 16 kommunerna
::
Inga partipolitiska skillnader 22,0% (85) Vissa " Stora
55,4% =250) " " 22,6 (98)
Ökande
BEFOLKNINGSUTVECKLING Stabil Minskande
Inga skillnader Figur 23 Partipolitiska
skillnader i primärkom-
Vissa " munerna. Hela primär- kommunala populatio- Stora .. nen. Totalt: 433 observa—
tioner.
[ Harry Forsell: Strukturomvandling och kommunala beslut. Doktorsavh. Stencil. Umeå 1972.
Figur 24 Partipolitiska skillnader och kommu- nernas skatteunderlag. Totalt 446 observationer.
Då man, som i figuren, placerar in resultaten efter de olika ”cellerna” i undersökningens design framträder de små kommunernas små partipoli- tiska skillnader. De expansiva större kommunerna uppvisar större parti- politiska skillnader än kommuner med stabil eller minskande befolknings-
utveckling. Den genomgående höga partipolitiska nivån i de större expanderande kommunerna rimmar väl med de resultat som kom fram inom det s k
strukturprojektet.l Kommuner med snabba befolkningsförändringar — expansiva eller
minskande — utsätts i högre grad än kommuner med lugnare befolknings- utveckling för påfrestningar inom olika områden, ”stress”. Vid sådana
% 100
90 80 70
60 50 40 30 20
10
—100 100—110 110—120 120—
Kommunernas skatteunderlag i antal skattekronor/mv
= Inga partipolitiska skillnader (1971—1973)
[:l
:: n n
= Stora
stresstillstånd är kraven och förväntningarna från kommunmedlemmarna vida större än vad det kommunalpolitiska systemet klarar att omvandla till åtgärder för anpassning respektive motåtgärder för att bryta en negativ trend. Det är rimligt att sådana kommunala stresstillstånd tar sig ' uttryck i partipolitiska spänningar, vilket även återspeglas i föreliggande resultat.
Man finner även att de partipolitiska skillnaderna i hög grad samva- rierar med kommunernas ekonomiska underlag. Med ökande skattekraft per invånare stiger de partipolitiska spänningarna. (Se figur 24.) Nu bör på en gång tilläggas att det politiska reformutrymmet inom det kommu- nala området obönhörligen beror på kommunens ekonomi, trots de statliga skatteutjämningsbidragen och andra statsbidrag. Därför indikerar låg skattekraft ett relativt litet reformutrymme och hög skattekraft ett relativt stort reformutrymme. Följaktligen talar mycket för att den partipolitiska realpolitiken kommer att innebära förhållandevis små skillnader i kommuner med låg skattekraft och stora skillnader i kom- muner med hög skattekraft.
Varseblivningen av partipolitiska skillnader samvarierar i påfallande hög grad med den tid som politikerna bott ikommunerna. Våra resultat visar att ungefär dubbelt så stor upplevelse av partipolitiska skillnader anges av politiker som bott kortare tid än sex år i kommunen än av dem som alltid varit bosatta i kommunen.
En annan utvärdering av resultatet säger att ju längre tid man bott i en kommun desto mer komplicerade personliga relationer mellan partiföre- trädarna uppstår. Den partipolitiska aspekten ges också en mer under- ordnad roll i förhållande till den personliga dimensionen.
En naturlig inriktning på studien av de partipolitiska skillnaderna är att relatera bedömningarna till intervjupersonernas partipolitiska preferenser.
De borgerliga partiföreträdarna upplever totalt sett betydligt mindre partipolitiska skillnader än de socialistiska.
Tabell 70 Bedömningar av den partipolitiska situationen i den egna kommunen, fördelat på partitillhörighet 433 observationer. Andel partiföreträdare i procent (Absolut antal)
Parti Partipolitiska skillnader
lnga Vissa Stora N M 24,1 (21) 56,4 (49) 19,5 (17) 87 C 20,4 (20) 58,6 (57) 21,4 (21) 98 I" 25,3 (23) 54,9 (50) 19,8 (18) 91 S 11,4 (11) 58,4 (56) 30,2 (29) 96 Vpk 16,7 ( 8) 58,3 (28) 25,0 (12) 48 KDS 15,4 ( 2) 76,9 (10) 7,7 ( 1) 13
Totalt 22,0 (85) 55,4 (250) 22,6 (98) 433
2.5.2 Inriktning på kommunal information
För att belysa den inriktning av den kommunala informationen, som de partipolitiska företrädarna i ledande ställning prioriterade, ställdes följan- de fråga:
— Vilken informationsinriktning upplever Ni som mest angelägen i Er kommun för Ert parti? Ange högst tre alternativ i angelägenhetsgrad.
Resultatet blev en påtaglig prioritering av information om planfrågorna och sysselsättningsfrågorna. [ figur 25 redovisas totalresultatet för olika informationsinriktningar, relaterade till en ärendestudie som genomförts för samtliga undersökta kommuner, för ärenden i kommunfullmäktige under år 1972.
Planfrågorna utgjorde den största ärendegruppen i fullmäktige. De prioriterades i störst omfattning som centrala i den kommunala informationen. Däremot föreligger påfallande stora differenser emellan sysselsättningsfrågornas frekvens i fullmäktige, och betoningen för infor— mation till kommunmedlemmarna. Förklaringen till detta förhållande är dock skäligen enkel. Medan planfrågorna har sin motsvarighet i form av en stor mängd kompakt och svårförståelig information för kommunmed- lemmarna och därför behöver ”avteknologiseras" och föras ut till en allmän debatt i kommunen via partierna, handlar sysselsättningsproble- matiken i betydligt större utsträckning om förhållanden utom den kommunala kompetensen. Lokaliseringspolitik är huvudsakligen en stat- lig uppgift, åtminstone i teorin. I det senare fallet, om sysselsättnings- frågorna, gäller därför mer manifesterandet av viljeyttringar och ett understrykande av kommunens vaksamhet och beredskap inför en illa- varslande utveckling inom arbetsmarknaden i kommunen.
De strukturella skillnaderna med hänsyn till prioriteringarna av infor- mationsinriktningar kan kortfattat beskrivas som:
:] I kommuner med negativ befolkningsutveckling dominerar sysselsätt— nings- och lokaliseringsfrågorna helt som informationsinriktning. Något av samma förhållande gäller beträffande planfrågorna i de befolkningsexpansiva kommunerna. El lnformationsinriktningarnas fördelning förändras ej nämnvärt med kommunstorlek, däremot prioriteras sysselsättningsfrågorna och de miljöpolitiska frågorna i (sammanlagda) ”unga” kommuner. Plan- frågorna ges större utrymme i de (ej sammanlagda) ”gamla” kommu- nerna. Detta förhållande sammanhänger naturligtvis intimt med krite- rierna för indelningsreformen.
Partimässigt föreligger även betydande skillnader. Härvid kan noteras den påtagliga samstämmighet som föreligger inom olika politiska parti- grupperingar och de stora skillnader i informationsprioritering som föreligger mellan partigrupperingarna. (Se figur 26.)
De borgerliga partierna prioriterar i hög grad planfrågorna som väsent- ligaste inriktning på den kommunala informationen, medan de socialis—
% 80
60
Mark-, plan- och Sociala frågor bostadsfrågor
Sysselsättnings- o Skolfrågor lokaliseringsfrågor
Gatu-, väg- och Miljöpolitiska trafikfrågor frågor
*— — _ — = Genomsnittlig ärendefördelning vid de Figur 2_5 Informations- undersökta kommunernas tullmåktigesamman- inriktning efter angelä- träden under år 1972 genhetsgrad för partierna
ide undersökta kommu- Procenttalen anger andelen intervjupersoner. nerna. Population: 161.
% 100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
B ,3 B S 8 8 Mark- plan- och Sysselsättnings- Sociala frågor bostadsfrågor o lokaliseringsfr.
= informationsinriktning i 1:a hand Figur 26 Informations- mrrktmng efter angela- ,, ,, 213 hand genhetsgrad for parn- blocken.
= " " " 3:e hand
Population: Fullmäktige— gruppens ordf och kom- munorg ordf Totalt 161 observationer.
medelvärde borgerliga partier medelvärde socialistiska partier
WDVA
II II
tiska partierna i betydligt högre grad prioriterar sysselsättnings- och lokaliseringsfrågorna liksom de sociala frågorna.
2.5.3 Kommunala handlingsprogram
Förekomsten av kommunala handlingsprogram är mycket utbredd bland partierna, i synnerhet de ”etablerade” partierna. Dock bör observeras att i begreppet ”kommunala handlingsprogram” inrymmas varierande ambi-
Tabell 7] Förekomst av kommunala handlingsprogram i de 16 undersökta kom— munerna
År Parti Totalt M (* if s Vpk” kps”
1970 11 12 14 13 8 4 62 1973 13 14 15 14 10 4 70
aUppgift från en kommun saknas.
tionsnivåer; i vissa kommuner utgörs handlingsprogrammen av en eller flera stencilsidor, eller av någon hel- eller halvsida i en regional valtidning, medan i andra kommuner handlingsprogrammen utgörs av ambitiösa skrifter med intäckning av såväl de olika kommunala sektorerna som långsiktiga ideologiskt förankrade målformuleringar för den kommunala verksamheten. Rent generellt kan sägas att handlingsprogrammens ut- formning är mera påkostad i de större kommunerna. De är i dessa kom- muner också mera ambitiöst utformade till sitt innehåll.
Merparten av de handlingsprogram som tillkom valåret 1973 i förhål- lande till valåret 1970 återfinns i de kommuner som var föremål för sammanläggning 1.1.1971 och som 1970 ej hade handlingsprogram i "centralortskommunen".
De kommuner där partierna saknar handlingsprogram är nästan uteslu- tande i storleksklassen små kommuner, dvs under 15 000 inv.
Tillkomsten av handlingsprogrammen följer ett i stort sett likformigt schema för samtliga partiorganisationer.
Initieringsskedets aktörer är kommunorganisationens medlemsmöte (56 ”o) och kommunorganisationens styrelse eller motsvarande (28 %). I några fall förekommer det att partigruppen i fullmäktige tar initiativ till upprättandet av ett kommunalt handlingsprogram.
Dessa aktörer tillsätter antingen en speciell arbetsgrupp för utarbetan- de av förslag till kommunalt handlingsprogram (80 %) eller uppdrar åt ett antal studiecirklar att framlägga förslag inom olika områden (7 %) eller upprättar själva ett utkast till handlingsprogram (5 %). I enstaka fall förekommer att en enskild person, i ledande kommunalpolitisk ställning, ges uppdraget att upprätta ett utkast till handlingsprogram. Ibland förekommer det att de olika nämndrepresentanterna utarbetar förslag till krav inom sina speciella sektorer, vilket material sedan sammanställs och bearbetas av en arbetsgrupp eller av kommunorganisationens styrelse.
Sedan programutkastet föreligger i färdigt skick efter dessa turer vidtar ett remissmoment. För främst socialdemokraterna och centerpar- tiet innebär detta moment i stor utsträckning ett remissförfarande till samtliga lokalavdelningar i kommunen. Dessa avger antingen genom styrelsemöte eller medlemsmöte yttrande över programutkastet. Totalt sett används ett sådant förfarande i 34 % av kommunorganisationerna som upprättat handlingsprogram. Inom folkpartiet och moderata sam- lingspartiet samt inom Vpk och KDS synes det däremot vara möjligt att i
större utsträckning genomföra ett skriftligt remissförfarande till samtliga partimedlemmar i kommunen, vilka sedan på olika sätt bereds yttra sig över förslaget. Totalt sett används detta förfarande i 31 % av kommun- organisationerna. I ytterligare en hel del kommunorganisationer (18 %) arrangeras enbart ett möte, varvid intresserade medlemmar ges en presentation av programförslaget. Dessa får då tillfälle att anlägga synpunkter på programmet. Denna typ av remiss används företrädesvis inom folkpartiet och moderata samlingspartiet. En mer sluten behandling av programförslaget sker i 15% av kommunorganisationcrna, varvid enbart förtroendevalda och kommunorganisationens styrelse deltar i diskussionen. Denna handläggning är partimässigt jämnt fördelad och uppträder företrädesvis i de små kommunerna.
Vad gäller själva det formella fastställandet av programförslaget i sin slutgiltiga form, återkommer en analog aktörstruktur som vid initierings- skedet.
Till sitt omfång har de kommunala handlingsprogrammen undergått en förändring mellan år 1970 och 1973 i den meningen att foldrarna och skrifterna allmänt ökat i volym. För 7 socialdemokratiska handlingspro- gram för de båda åren avseende samma kommuner har den ytmässiga ökningen varit hela 145 %, och samma tendenser går igen för övriga partier. I vissa kommuner har programytan (i cm?) utökats tiofalt mellan valåren. Vad gäller innehållsmässiga förändringar kan noteras: El Samtidigt som foldrarna och skrifterna blivit ytmässigt mer omfattan— de har textytans del av programmen allmänt sett ökat påtagligt. Den information som finns i programmen har med andra ord gjorts ”tyngre”, samtidigt har illustrationernas del av programmen skurits ned. Denna förändring innebär att handlingsprogrammen fått en mera kvalificerad informationsnivå i det senaste valet jämfört med det förra. El Ovanstående slutsats underbyggs ytterligare av det faktum att en betydande del av programmens utökning åstadkommits genom riks- politiskt och ideologiskt betingade avsnitt. Däremot har 'de lokala redogörelserna och de lokalpolitiska ståndpunkterna och kraven ej ökat sin andel på något påtagligt sätt, här finns emellertid vissa partimässiga variationer.
De kommunala handlingsprogrammens lokala krav kan indelas efter olika ämnesområden. Därvid blir det möjligt att dels studera den absoluta fördelningen av kraven och dels förändringarna mellan valåren.
Ett påfallande drag i de lokala kravens förändring mellan valtillfällena är framtoningen av sysselsättnings- och lokaliseringsfrågorna. I takt med expansionen inom industrisektorn ökar också miljöpolitiska och social-
politiska problemställningar, Självklart måste denna utveckling skärskådas mot den konjunkturpoli-
tiska bakgrunden och med tanke på den rikspolitiska centreringen i valrörelsedebatten på sysselsättningsfrågorna vid 1973 års val.
Tabell 72 De lokala kravens i kommunala handlingsprogrammen fördelning mellan olika ämnesområden, grundad på den förekommande absoluta frekvensen. Alla partier utom KDS Medelvärde för partierna i procent
Ämnesområde År Diffe- 1970 1973 rens
Mark-, plan— och bostadsfr. 16 12 ; 4 Gator, vägar och trafikfr. 8 9 + 1 Sysselsättn och lokaliseringspol. 4 6 + 2 Socialpolitiska frågor 20 23 + 3 Skolfrågor 10 10 i 0 Kulturfrågor 7 7 i 0 Fritid och turism 13 10 — 3 Miljöpolitiska frågor 8 11 + 3
2.5.4 Tilltron till partierna som kanal för medborgarinflytana'e
För att få ett mått på det förtroende hos kommuninvånarna som partierna upplever sig ha, tillfrågades fullmäktigegruppernas ordförande samt partiorganisationens ordförande:
— Om Ni tänker på partierna i Er kommun, tror Ni att kommuninvånar- nas allmänna tilltro till partierna som kanal för medborgarinflytande har ökat, minskat eller förblivit oförändrad under den senaste 5-års- perioden?
Det visade sig att 43,5 % av populationen inte märkt någon förändring i tilltro, 25,8 % tyckte att tilltron hade ökat och 30,7 % att tilltron hade minskat under 5-årsperioden.
El I sammanlagda kommuner angavs i högre grad än för ej sammanlagda att tilltron till partierna hade minskat. I ej sammanlagda kommuner angavs i högre grad än för sammanlagda att tilltron till partierna hade ökat. El l expanderande kommuner upplevde 38 % av populationen en ökning i allmän tilltro, medan motsvarande siffror för befolkningsstabila och minskande kommuner var 23,2 % respektive 5,7 %. El Ju mindre parti som bedömarna tillhörde —— isynnerhct småpartierna —— desto mer pessimistisk bedömning anlades om tilltrons utveckling. (Här kan måhända det ständiga spelet mellan etablissemanget och de utanförstående vara den grundläggande faktorn.) El Vad gäller förändringar i tilltron bedömdes stabiliteten som högst i de medelstora kommunerna och minst i de större kommunerna.
3. Partiverksamhet på regional nivå
3.1. Aktiviteten inom den regionala partiverksamheten
3.1.1. Indelning
Partiernas regionala indelning följer i regel landstingsgränserna. Några betydelsefulla undantag finns, främst kring storstadsområdena, men även tex Kalmar, Västernorrlands och Älvsborgs län har undantag från denna regel.
Det finns föga anledning att i detta sammanhang i detalj redogöra för de regionala organisationernas inom partierna administrativa indelning.
Begreppen skiftar från parti till parti vad gäller den regionala partiorganisationen. Medan S, C, Vpk och KDS använder "partidistrikt” är motsvarande begrepp för M ”förbund" och för F ”valkretsförbund”. I denna redovisning kommer genomgående samlingstermen ”regional nivå” att användas synonymt med respektive partis organisatoriska begrepp.
3.1 .2 Material
Detta avsnitt om partiverksamhet på regional nivå bygger helt på ett studium av verksamhetsberättelser från åren 1969—1972. Materialet har ej varit möjligt att insamla fullständigt. Tillgången på material har följande fördelning med avseende på hela riket: S 95 %, C och F 70 %, M 45 % samt Vpk och KDS 30 %.
Anledningen till ofullständigheterna är av varierande natur. 1 en hel del fall fanns ej överexemplar av tidigare års verksamhetsberättelser och i andra fall var regionala organisationer inte villiga att lämna ut sitt material. *
Motiven för att välja denna typ av materialinsamling var väsentligen ekonomiskt betingade, men även tidsaspekten var av betydelse. Det var omöjligt med hänsyn till de övriga arbetsuppgifterna att hinna med en stor intervjuserie på regional nivå, utan att väsentligt utvidga undersökningens tidsram.
De insamlade verksamhetsberättelserna är av skiftande karaktär och kvalitet. Kvantitativt växlar berättelserna från några maskinskrivna sidor till formliga böcker. På grund därav blir det interna bortfallet förhållan- devis stort; i vissa verksamhetsberättelser finns alla sökta uppgifter, medan det iandra finns endast en del.
Bärigheten beträffande studierna av det ekonomiska utfallet för den regionala nivån blir därför skiftande, i den meningen att bärigheten får anses utomordentligt hög för socialdemokraternas del, medan den är lägre för övriga partier. För att inte bygga framställningen på alltför små populationer har därför de borgerliga partierna förts till en kategori liksom Vpk och KDS förts till kategorin ”småpartier”; däremot redovisas de socialdemokratiska partidistrikten för sig.
Den tolkningsrnässiga följden av ovan angivna förhållanden blir att medan man för de socialdemokratiska partidistriktens del med fördel kan studera såväl absoluta värden som relativa förändringar gäller för de övriga partierna att man i första hand studerar de relativa förändringarna över tiden. Vid förekomst av mycket stora skillnader t ex mellan socialdemokratiska och borgerliga regionala partiorganisationer bör själv- klart detta förhållande kunna tas till intäkt för absoluta skillnader.
Observera att dessa reservationer avser de ekonomiska redogörelserna för de olika verksamhetsåren, däremot gäller de inte för redovisningen av övriga aspekter på partiernas regionala verksamhet. Med andra ord skiljer sig materialets kvalitet beroende på om det gäller frågor om verksamhet eller om ekonomi.
3.1.3. Styrelsemöten
Ett naturligt aktivitetscentrum på regional nivå är partiets styrelse och verkställande utskott. Dessutom finns andra utskott av och till av typen arbetsgrupper, delegationer etc. ] detta sammanhang redovisas emellertid enbart styrelse och verkställande utskott eller arbetsutskott.
Aktivitetsmåttet utgörs av antalet sammanträden per år under den undersökta perioden. Resultaten visar att valåret 1970 mot förmodan inte medförde någon påtaglig ökning av sammanträdesaktiviteten på regional nivå. De olika partierna är väl samlade kring ett medeltal på ett styrelsemöte per månad för styrelse eller arbetsutskott. (Se figur 30 sid 116). Ett påfallande drag är minskningen i sammanträdesaktivitet för "småpartier” efter valåret 1970, vilken faller helt på Vpk, vars samman- trädesaktivitet i de tre undersökta partidistrikten minskat med över hälften.
Eftersom partierna får anses ha ett visst tidsmässigt rum att disponera för sina organisatoriskt förtroendevalda bör resultaten antyda att något av en optimal aktivitetsnivå i detta avseende är uppnådd. Aktiviteten kunde inte ytterligare utökas under valåret; snarare är tendensen den motsatta, nämligen att det är svårare att upprätthålla sammanträdes- frekvensen under ett valår eftersom styrelseledamöterna har en mängd aktiviteter på olika nivåer att ta hänsyn till och försöka inplacera i ett tidsschema.
3.1 .4 K onferensverksamhet
Vid bearbetningen av verksamhetsberättelserna gjordes följande tredel- njng av konferensämnen:
:| Internationella och rikspolitiska frågor 3 Landstings- och primärkommunala frågor 21 Partiorganisatoriska, fackliga samt övriga frågor
Konferenserna sorterades utifrån sin uppenbara hemvist i dessa katego- rier. I de fall där tveksamhet kunde uppstå hänfördes materialet till den tredje kategorin. Vad beträffar definitionen av egen konferensverksamhet tillämpades följande principer:
El Konferensen är förlagd till den egna regionen samt initierad av den regionala nivån inom partiet. [] Vad som är konferenser och vad som är tex vanliga mötesarrange-
mang bestämmes med hänsyn dels till vedertaget språkbruk och dels- till konferensens allmänna karaktär. Allmänt sett kan vi med kon- ferens avse en överläggning om olika frågor, där deltagarna rekryterats utifrån bestämda villkor. Konferenser brukar dessutom vanligtvis pågå under en längre sammanhängande tid än t ex vanliga medlemssamman- komster inom partier.
Eftersom partierna brukar anlita Studieförbunden för arrangemangen med konferenserna, vilka senare ofta tar större delen av kostnaderna, är ett viktigt villkor att konferensverksamheten initierats av partierna. Detta innebär även att konferenser med andra huvudmän som arbetar inom partiets ram av typen sidoorganisationer inte medräknats. Givetvis inte heller andra organisationers arrangemang även om partiet deltar med representanter vid arrangemangen, t ex fackliga arrangemang.
Partiernas årliga årskonferenser/kongresser på den regionala nivån är inte medräknade då dessa inte på något sätt skiljer partierna emellan. Dessa årskonferenser/kongresser är dessutom stadgemässigt tvingande för de regionala partinivåerna, varför dessa konferenser inte anger någon ambitionsnivå för konferensverksamheten.
Internationella och rikspolitiska frågor som konferenstema
Det förefaller vara något av en total dominans för socialdemokraterna vad gäller arrangerandet av internationellt eller rikspolitiskt inriktade konferenser. Inbördes lika fördelar sig de borgerliga partierna på en allmänt mycket låg regional aktivitetsnivå i detta avseende, liksom småpartierna.
De socialdemokratiska partidistrikten synes överlag ha använt de internationella och rikspolitiska frågorna som aktivt valrörelseinslag, då en tredubbling genomsnittligt sett skedde av denna verksamhet mellan år l969 och 1970. Under de efterföljande mellanvalsåren sjunker antalet av denna typ av konferenser. (Se figur 27.)
Observeras bör att den interna arbetsfördelningens struktur inverkar påtagligt i dessa avseenden. Om riksorganisationen sköter i huvudsak all rikspolitisk och internationell konferensverksamhet, till vilka arrange- mang de regionala organisationerna sedan kan sända representanter, avtar denna aktivitetsform regionalt. Mot detta kan anföras den ökade bredd
Figur 27 Medelantal konferenser arrangerade av regionala partiorga— nisationer betr in ternario- nella och rikspolitiska fråga r.
Figur 28 Medelantal konferenser arrangerade av regionala partiorga- nisationer betr landstings- och kommunalpolitiska frågor.
Antal
|__— = Borgerliga (58) Ill-III = Småpartier (16)
1969 1970 1971 1972 År
vad gäller deltagarvolym och rekrytering som regionalt arrangerade konferenser erbjuder.
Landstings- och primärkommunala frågor som konferenstema
Konferensaktiviteter beträffande den kommunala sektorn företer en mot föregående konferenstema helt avvikande struktur fördelnings— och ut- vecklingsmässigt.
Bilden är generellt sett en viss aktivitetsnivå år 1969 som valåret 1970 kraftigt minskar, för att åter öka till minst sin tidigare nivå är 1971, varefter förändringarna är mer måttliga. (Se figur 28.)
Antal
S (25) Borgerliga (58) u....- = Småpartier (16)
||
1969 1970 1971 1972 År
Utvecklingen är intresseväckande av två skäl: 1) att konferensfrekven- sen i medeltal kraftigt minskade valåret 1970, då samtidiga val till riksdag och kommuner infördes, samtidigt som ett mycket stort antal indelnings- förändringar genomfördes årsskiftet 70/71, 2) att konferensfrekvensen kraftigt ökar under det första mellanvalsåret, vilket torde avspegla en utbildningsaktivitet med inriktning på nyvalda förtroendemän i kommu- nala beslutande organ.
Frågan är om en given konferensämnesfördelning kan tas till intäkt för en mer generell politisk prioritering. Inför genomförandet av den gemen- samma valdagen fördes en intensiv debatt huruvida rikspolitikens frågor skulle tränga ut de kommunala frågorna i den allmänna valrörelsen. Som ett resultat av föreliggande studie framgår att de primär— och sekundär- kommunalt inriktade konferenserna kraftigt minskade mellan år 1969 och år 1970. Huruvida detta faktum kan tas till intäkt för att man på regional nivå i högre omfattning prioriterade riksfrågorna framför de regionala och lokala vid 1970 års val faller dock utanför ramen av vad denna undersökning kan påvisa.
Partiorganisatoriska, fackliga samt Övriga konferenser
Inom kategorin partiorganisatoriska, fackliga samt övriga konferenser ryms naturligtvis många inriktningar och ämnen. Denna kategori är frekvensmässigt den absolut tyngsta konferensaktiviteten inom den regio- nala nivån. Den är dessutom den konferenstyp som mest utpräglat tillgrips inför allmänna val, härav de stora skillnaderna mellan aktiviteter under valår och mellanvalsår.
'__- = Borgerliga (58) Småpartier (16)
Antal
Figur 29 Medelantal konferen ser arrangerade av regionala partiorga- nisationer betr parti. organisatoriska, fackliga samt övriga frågor.
___ = Borgerliga (53) Småpartier (14)
Il
Antal
Figur 30 Medelantal sty- relsesammanträden på regional nivå. Summera! för styrelse och arbets- mkom 1969 1970 1971 1972 År
Under valår tillkommer den typ av konferenser som med ett samman- fattande begrepp skulle kunna benämnas valkonferenser och som till sin inriktning inte har ett avgränsat ämnesområde, utan ger ett svep av hela den allmänpolitiska och partipolitiska sektorn. Följaktligen inrymmes härvid en hel del rikspolitiska frågeställningar, liksom kommunalpolitiska och partiorganisatoriska. Den senare aspekten torde vara den mest centrala, då en valrörelse fordrar en omfattande organisatorisk uppbygg- nad och reaktivering framför allt på det lokala och det regionala planet.
Bland de borgerliga partierna finns vissa skillnader, framför allt mellan C och F å den ena sidan, med relativt hög konferensaktivitet och M å den andra sidan med en genomsnittlig konferensaktivitet i detta avseende på omkring en konferens per länsförbund.
Liksom är fallet för övriga konferensaktiviteter uppvisar den regionala nivån för socialdemokraterna en påfallande högre verksamhetsnivå än för de borgerliga partierna. Småpartiernas regionala konferensaktivitet är genomgående av blygsam omfattning. Konferenserna torde i stor ut- sträckning vara centraliserade till riksnivån i den mån de förekommer.
3.2. Partiernas ekonomiska och personella resurser
3.2.1. Administrativa resurser
När det offentliga partistödet infördes förväntades en snabb utbyggnad av ombudsmannakåren på olika partinivåer. Den genomförda material- bearbetningen ger vid handen att någon sådan tendens inte förekommer på regional nivå.1 Det finns för socialdemokraternas vidkommande en svag uppgång i ombudsmannakåren mellan år 1969 och valåret 1970. Denna uppgång avtar året därefter, varför den snarast torde kunna betraktas som ett normalt inslag i partiverksamheten; en viss personell förstärkning av ombudsmannakåren under valåret, som därefter upphör. Samma tendens gäller för den regionala nivån inom centerpartiet.
För folkpartiets och moderata samlingspartiets vidkommande kan noteras en viss minskning av ombudsmannakåren, som gäller från 1969 och i stort sett perioden igenom.
För småpartiernas vidkommande kan uppmärksammas att det är något vanligare att den regionala nivån disponerar en ombudsman inom Vpk än inom KDS.
Tendensen är att medan socialdemokraterna i medeltal har två om- budsmän på sina expeditioner, har de borgerliga partierna en ombuds- man. Observera härvid att eventuella ombudsmän anställda genom tex ungdomsförbund inte är medräknade i det angivna antalet.
Om antalet ombudsmän inte nämnvärt förändrats under den under- sökta perioden så har den övriga kontorspersonalens antal kraftigt vuxit, för socialdemokraternas del med i genomsnitt en anställd per expedition.
Antal ——— = Borgerliga (53) u...-u. :. småpartier (9)
2 ”
O—a—é—é—é—b
1969 1970 1971 1972 År
' Jfr däremot utveck- lingen på lokal nivå 5 44—45.
Figur 31 Medelantal om- budsmän på regional nivå.
Figur 32 Medelantal kontorspersonal på regio— nal nivå.
Antal ——— = Bargerligal40l
IIIIIII = Småpartier19)
1969 1970 1971 1972 År
Tendensen slår igenom för alla tre partigrupperingarna och synes vinna insteg även hos småpartierna, även om det för närvarande är i obetydlig omfattning.
Bland de borgerliga partierna uppvisar centerpartiets regionala nivå den kraftigaste tillväxten av administrativ personal under perioden. Antalet har mer än fördubblats. För folkpartiet och moderata samlingspartiet är uppgången visserligen kontinuerlig, men den är mycket måttlig.
Vi kan alltså summera: under den undersökta perioden (1969—1972) har partiernas administrativa resurser på den regionala nivån främst tillvuxit genom förstärkning av kontorspersonal. Därtill kommer den arkivarbetarpersonal som AMS i relativt stor omfattning ställt till de regionala partinivåernas disposition.
Storleken härav finns det fn inga offentliga uppgifter om, men en förfrågan till länsarbetsnämnden i Norrbotten visar tex att partierna lokalt och regionalt i Norrbotten disponerar totalt 9 årsarbetare i arkivtjänst.
Vad gäller expeditionslokaler och byte av sådana under den under- sökta perioden har socialdemokraterna och moderata samlingspartiet haft den minsta flyttningsaktiviteten. Däremot flyttade närmare hälften av centerpartiets och folkpartiets regionala expeditioner in i nya lokaler under perioden, framförallt efter år 1969. Vi har inga informationer om lokalytor och lokalstandard, men om vi antar att expeditionerna knap- past är benägna att flytta till mindre lokaliteter eller lägre standard, kan vi utgå ifrån att denna administrativa upprustning är en påtaglig effekt av partistödet.
Partierna har av tradition byggt'upp en organisationsstruktur med
starka regionala enheter från administrativ synpunkt. Detta gäller samtliga partier, även ett sådant nytillskott som KDS. Följaktligen är det inte förvånande att partierna inte i första hand satsar på en utbyggnad av den regionala ombudsmannakåren utan dels bygger ut den regionala admi- nistrativa personalkåren och dels bygger ut den lokala ombudsmanna- kåren.
Man kan även iaktta hur respektive partiers riksorganisation gör försök till regionala inbrytningar genom att i”svaga” regioner bygga ut en stark administrativ apparat, på riksorganisationens bekostnad. På lång sikt tänkes denna inbrytning bli självbärande genom mandatvinster lokalt och regionalt. Ett känt sådant exempel på regional satsning är centerpartiets inbrytning i Göteborgsregionen, vilket torde vara en delförklaring till partiets goda resultat i denna region vid 1973 års val.
För småpartiernas vidkommande är det i många fall nödvändigt att bedriva inter-regionalt samarbete för att kunna tillgodose behovet av dels en expedition och dels särskild personal som på hel- eller deltid administrerar partiets ärenden. Detta förhållande bekräftas i denna undersökning.
3.2.2. Likviditct
När det kommunala partistödet infördes år 1970 fick den regionala nivån ekonomiska resurser av helt annan storlek än tidigare. I en sådan situation och med någorlunda bibehållen inkomststruktur i övrigt kan man förvänta dels en ökad avsättning, ”sparande”, och dels en ökad verksamhet, som ekonomiskt innebär högre verksamhetskostnader.
Eftersom partistödet på regional nivå är avhängigt av antalet mandat i landstinget utgår stödet i stort sett proportionellt mot partiernas röst- andel. Följaktligen tillförs de största partierna de största ekonomiska resurserna enligt denna princip. Det är därför ytterst intressant att ta del av den faktiska utvecklingen av de regionala partiorganisationernas tillgångar under perioden. Vi är av grannlagenhetsskäl förhindrade att närmare redovisa inkomststrukturen på regional nivå, varför vi ej har möjlighet att mäta förändringar i inkomststruktur.
I och med att partistödet infördes under ett valår kom merparten av stödet att sättas in i valrörelsen. I synnerhet gäller detta för de borgerliga partiernas vidkommande, vilka i betydande utsträckning därutöver skuld- satte sig för att klara finansieringen. Under de följande mellanvalsåren ökade ”sparandet” kraftigt såväl för socialdemokraterna som för de borgerliga partiernas vidkommande. I en del fall användes de på så sätt sparade medlen till att täcka valrörelseunderskotten. (Se figur 33.)
De tendenser som kan utläsas är främst följande:
[| Allt större ekonomiska resurser hopas på regional nivå över tiden, och skillnaderna växer mellan respektive partier.
El Det föreligger betydande resursmässiga skillnader mellan socialde- mokraterna och övriga partier. Inte minst manifesteras detta förhållan- de i socialdemokraternas ”nettosparande” under ett valår, samtidigt
1000-tal / / 160 , / ” / 140 // / 120 // / 100 // / 80—- / , . / / / /> / 60—' / / / n/. 40— / Netto— / överskott 20. E? . / lll lll 0 X. / __ 1969 X. — 1971 1972 Netto- 20_ / underskott 401 ——— = Medelvärde socialdemokraterna
—»—-— = Medelvärde borgerliga
Socialdemokratiska (25)
|
| _ .
Figur33 Likviditetsur— ? =P50(median) _ Borgerhgalw) |
veckling för partiorga— nisationer på regional : p25 = Småpartier (8) mva.
som de övriga partierna satsade allt och ibland mer än de resurser som fanns tillgängliga.
Om man så önskar kan man relatera avsättning till fonder och/eller täckande av kapitalunderskott till det erhållna landstingskommunala partistödet. Härvid ser man hur kraftigt ”sparande” de borgerliga partier- na (främst M) genomförde under år 1971, vilket även har en viss motsvarighet hos övriga partier. För småpartiernas vidkommande noteras ett medianvärde på ”sparandet” av storleksordningen 100% av parti- stödet. Uppmärksammas bör att medianvärdet år 1970 var 0 % i ”sparan- de” av partistödet för samtliga partier.
För de borgerliga partierna har vissa kända förändringar i inkomst- strukturen ägt rum, främst är det folkpartiet som offentligt avsagt sig ekonomiskt stöd från näringslivet från och med år 1971. Av tidigare undersökningar har även framkommit hur inkomsterna från företag och
1 SOU l972:52 s 63. organisationer minskat.l
3.2.3. Verksamhetskostnader
På basis av tillgängligt material har genomförts en omsorgsfull beräkning av den sannolika nettokostnaden för de olika verksamhetsåren. Därvid har försök gjorts att rensa bort kostnadsfaktorer dels av typen transfere- ringar till andra partinivåer av medlemsavgifter och dels av sådana kostnader som ådragits ”vid inkomsts förvärvande”, t ex inköp av vinster till ett lotteri. Naturligtvis har ej rena bokföringsmässiga poster av karaktären ”behållning" medtagits.
Resultatet visar en mycket betydande kostnadsutveckling. Främst gäller detta mellan år 1969 och valåret 1970. Allmänt sett torde en fördubbling av verksamhetskostnaderna vara en hållbar beskrivning av utvecklingen. Efter valåret ägde en viss avmattning naturligtvis rum, men fortfarande låg verksamhetskostnaderna år 1971 en halv gång högre än 1969 allmänt sett. Efter år 1971 steg nettokostnaderna äter, även om det i regel var en bra bit kvar till valårets siffror.
Den resursfördelning mellan partierna som tidigare iakttagits åter- speglas mycket klart. Den socialdemokratiska dominansen är påfallande och småpartierna ligger ett gott stycke under de borgerliga partiernas kostnadsnivåer. En annan iakttagelse är den skillnad i verksamhetskost- nader som uppstod efter år 1969, då de regionala partiorganisationerna låg ganska väl samlade, till år 1972, då avståndet var mycket långt partierna emellan mätt i ekonomiska termer.
Dessa förstärkta ekonomiska resursskillnader återspeglar sannolikt en effekt av partistödet och dess proportionella konstruktion.
Vi kan även notera hur det tidigare omnämnda höga "sparandet” år 1971 har sin motsvarighet i minskade verksamhetskostnader och hur verksamhetskostnaderna ökar år 1972 samtidigt som ”sparandet” mins- kar.
Anslag från regionala partinivåer
Före partistödets tillkomst fungerade den regionala nivån endast i mycket begränsad omfattning som anslagsgivare till andra partiorgan, t ex sidoorganisationer och lägre partinivåer. Sedan partistödet tillkommit har anslagsgivandet i stort sett fördubblats. En markant uppgång inträffade valåret 1970, vilket emellertid skulle kunna betraktas som en viss delegation av aktivitetsuppdrag som ett led i valrörelsen. Det faktum att medelvärdet därefter inte minskat i storlek, utan to m för de borgerliga partiernas vidkommande vuxit i storlek ger belägg för tesen att införan- det av partistödet medfört ett ökat stöd främst till partiorganisationernas sidoorganisationer, t ex ungdoms— och kvinnodistrikt. (Se figur 35.)
i detta avseende tenderar emellertid de absoluta stora skillnaderna från åren 1969 och 1970 att utjämnas under periodens senare del.
För småpartiernas vidkommande gäller att anslag ges i mycket begrän- sad omfattning från den regionala nivån. I detta fall går resursflödet, som tidigare påpekats, från lokal nivå och uppåt till central nivå.
/ x // / X / / X / I N / / X / / X / / X / 1000-tal kr / V / / 440— / l I 400- / / / / (S) 360] / / / 320— l I I l __ 280— .L 240— 2o'o— ,/ 'x ./ X. 180- . / X'x 160— ./ 'N. f/r / X. /—/* 140— ./ 120— / (borg) /. 100— ,- 80— 604 .............. ............ ll ............................... (små rt) 20- [[ pa M M 1969 1970 1971 1972 År P 25 I = Socialdemokratiska (25) P 50 (median) H = Borgerliga (9) Figur 34 Totala netto- kostnader på regional P 25 __ —— = Medelvärde socialdemokraterna nivå. — - — = Medelvärde borgerliga
1000-tal kr
100 80
60
40 , ———————————— // ,- I 20 /
I = Socialdemokratiska (25)
Borgerliga (9)
l:]
P 50 (median) lv'igur 35 A nslag till sido-
.. , or ' ' _ . a Medelvarde .socnaldemokraterna ganisationer. etc fran P 25 ._ _ partiorganisationer pa re- — ' _ Medelvarde borgerliga gional nivå.
Fördelning av kostnader på olika kostnadsslag
Vid det efterföljande studiet av verksamhetskostnadernas interna fördel- ning på olika kostnadsslag är det nödvändigt att understryka det faktum att uppgifterna är hämtade från de olika kassörernas redogörelser, varför principerna för såväl detaljeringsgraden i redovisningen som kostnads- slagens innebörd varierar.
De detaljrikaste och därför säkraste informationerna härrör från de socialdemokratiska partidistrikten samt från småpartierna. För de borger- liga partierna gäller en allmänt sett mera översiktlig kostnadsslagredovis- ning med relativt få poster upptagna. Därför bör jämförelsen mellan partierna i första hand utgå från förändringarnas riktning. Ett allmänt undantag i detta sammanhang kan posten ”tjänster och resor” utgöra, då denna genomgående återfinnes redovisad på samma sätt.
Administrativa kostnader
För socialdemokraternas del har kostnadsstegringen på tjänstesidan varit brant under den undersökta perioden. För de borgerliga partierna gäller visserligen en genomgående kostnadsökning," men denna är måttlig jäm— förd med kostnadsökningen för socialdemokraterna.
Utifrån— tidigare informationer vet vi att kostnaderna för ombuds- männen i stort sett bör ha en ökning betingad enbart av löneökningar, då antalet inte nämnvärt förändrats. Däremot vet vi att antalet övrig
[figur 36 Genomsnittliga kostnader för tjänster och resor på regional nivå.
kontorspersonal har stigit, vilket torde vara en delförklaring till kostnads— stegringen på regional nivå för socialdemokraterna. En annan delför- klaring är det alltmer utbyggda arvodes- och reseersättningssystem, som vunnit insteg framförallt under den undersökta perioden. Detta innebär att utskott, styrelsemedlemmar och revisorer arvoderas, och dessutom medges reseersättning.
För småpartiernas del speglar kostnadsvariationerna den personella resursförstärkning, som insättes under valåret, för att sedan upphöra under mellanvalstiden.
”Övriga administrationskostnader på regional nivå” utgör en samlings- rubrik för lokalhyror, porton, telefon, frakter, försäkringar, städning, inredningskostnader av expeditionen, arbetsmaterial till expeditionen, böcker och tidskrifter till expeditionen m m.
Detta kostnadsslag uppvisar en allmän tillväxt under perioden för samtliga partier. Utvecklingen är kraftigast markerad för socialdemokra- terna och småpartierna.
Det förtjänar påpekas att valrörelserna allmänt sett har en kostnads- höjande effekt. Med undantag av småpartierna synes det vara svårt för partierna att avveckla den tillfälliga förstärkning, som tillkommer under valåren. Det tillfälliga tenderar att bli permanent.
__ = S(25)
___ = Borgerliga (9)
...-... = Småpartief (8)
1000—tal kr
210
180
150
120
90
60
30
1000—tal kr ___ = Borgerliga (7) ....... : Småpartiel' (8) 150
120
90
60
30 Figur 37 Genomsnittliga kostnader för övrig ad- ministration på regional
Vid debatten i riksdagen om partistödets effekter innan partistödet infördes påtalades från många håll riskerna för en ”byråkratisering” av partiväsendet. Om man med ”byråkratisering" avser en svällande admi- nistrativ partiapparat, kan föreliggande resultat på regional nivå ses som en bekräftelse på hållbarheten i dessa farhågor.
Kostnader för mötesverksamhet, kurser, konferenser, studier etc.
För att minska felslutsrisken skapades samlingsrubriken Möten, kurser, konferenser, studier etc för: möten, konferenser, kurser, studier, agita- tion. Kostnaderna är nettokostnader då studieförbundens bidrag till
1000-tal kr
___ = Borgerliga (8) .."... = småpartier (6)
120
90
60
30 Figur 38 Genomsnittliga
kostnader för mötesverk- samhet, kurser. konferen- ser, studier ('N' på regio- 1969 1970 1971 1972 år nal nivå.
Figur 39 Genomsnittliga kostnader för trycksaker, annonser etc på regional nivå.
100018! kr
—— '- = Borgerliga)
nu..-|| : Småpartiel' (5)
150
120
90
60
30
1969 1970 1971 1972 år
konferenskostnader har subtraherats från redovisningen. Denna aktivi- tetspost har ett par speciella drag. För det första den måttliga tillväxt som gäller för socialdemokraterna och för det andra den valrörelse- karaktär som kostnadstypen synes ha för de borgerliga partierna. (Se figur 38.)
Vad gäller kostnader för trycksaker och annonser på regional nivå utgör kostnadsutvecklingen en illustration till ett partiväsendets föränd- rade kommunikationssystem för socialdemokraternas vidkommande. Val- årets stora trycksaks- och annonsflöde utgör markerade steg i en upptrappning av kostnadsutvecklingen.
För de borgerliga partierna kan kurvan förefalla besynnerlig, och är det även då den i stort sett visar endast kostnadsutveckling på annonssidan, men inte trycksakssidan. Den senare posten liksom en stor del av 1970 års annonskostnader återfinnes år 1970 under rubriken ”valkostnader” vilket förklarar kurvans allmänna utseende. En annan viktig faktor är den borgerliga pressdominansen, vilket minskar behovet av speciella tryck- saker.
Valrörelsekostnader
För att ge en uppfattning om de regionala satsningarna i valrörelsen år 1970 redovisas i en figur (se figur 40) åskådligt material om satsningeni medeltal. Siffrorna är helt partiorganisationernas egna och summerade i verksamhetsberättelser under rubriken ”valkostnader”, med eller utan
ytterligare specifikationer.
1000—tal kr
330
300
270
240
210
180
150
120
90
60
30
Socialdemo— Borgerliga Småpartier kraterna (4) (3) (14)
Sammanfattning
Under den undersökta perioden 1965—1972 har partiernas administrativa resurser på den regionala nivån främst tillvuxit genom förstärkning av kontorspersonal. Detta förhållande gäller för samtliga partier. Däremot har ombudsmannakåren med små variationer hållit sig relativt konstant. Där har tillväxten skett på den lokala nivån.
] och med att partistödet infördes under ett valår kom merparten av stödet att sättas in i valrörelsen. Under de följande mellanvalsåren ökade ”sparandet” kraftigt för alla partier. i en de] fall, särskilt för de borgerliga partierna, användes de ”sparade” medlen till att täcka uppkomna val- rörelseunderskott. .
Ett genomgående drag för alla partier är en, efter partistödets genom-
Figur 40 Genomsnittliga kostnader för valrörelsen 1970 på regional nivå.
Anm. Resultatet är svagt underbyggt i synnerhet för borgerliga partier— nu och småpartierna. I det förra fallet är 3 av de 4 regionala orga— nisationerna som ingår tillhöriga C.
förande, mycket betydande kostnadsutveckling. Allmänt sett har det skett en fördubbling av nettokostnaderna. En viss avmattningi kostnads- tillväxten skedde efter valåret 1970, vilket förklaras av motsvarande minskning i verksamheten. Därefter steg nettokostnaderna igen. Val- rörelserna har således en kostnadshöjande effekt, som också dröjer sig kvar efter valen och permanentar en högre kostnadsnivå.
En analys av olika kostnadsslag visar samma mönster i utvecklingen som på lokal nivå. Främst stiger kostnaderna för tjänster och resor samt övriga administrationskostnader. Vad gäller kostnader för trycksaker och annonser på regional nivå utgör kostnadsutvecklingen en bekräftelse på ett förändrat kontakt- och kommunikationssystem framför allt för socialdemokraterna. Valårets stora trycksaks- och annonsflöde utgör markerade steg i en upptrappning av kostnadsutvecklingen. Satsningen på mötesverksamhet, kurser och konferenser visar däremot i alla partier en mycket liten eller måttlig tillväxt.
I partistödsdebatten fördes ofta på tal riskerna för att partistödet skulle få en byråkratiseringseffekt på partiarbetet. Om man med byrå- kratisering avser en svällande administrativ partiapparat, kan föreliggande resultat på regional nivå (gäller även lokal) ses som en bekräftelse på hållbarheten i dessa farhågor.
4. Förtroendevalda på regional nivå
4.1. Landstingsgruppernas arbetsformer
I det följande avses med landstingsgrupp den grupp som utgöres av de olika partiernas landstingsrepresentanter samt i den mån det förekommer gruppdeltagare som ej är landstings- eller landstingsnämndsledamöter, men som ändå av olika skäl utgör inslag i gruppmötena.
Analogt med förfarandet vid beskrivningen av fullmäktigegruppernas arbetsformer görs en gruppindelning i. socialdemokratiska landstings- grupper, borgerliga landstingsgrupper och småpartiers landstingsgrupper. Framställningen genomföres även i övrigt i möjligaste mån på samma sätt som beskrivningen av fullmäktigegruppernas arbetsformer.
4.1.1. Organisation Socialdemokratiska landstingsgrupper
Enligt de socialdemokratiska normalstadgarna för landstingsgruppernas verksamhet äger partidistriktets verkställande utskott och partidistriktets ombudsmän rätt att närvara vid gruppens möten. Samma förhållande gäller för de socialdemokratiska ledamöterna i landstingets nämnder, i de fall då ärenden av större ekonomisk eller principiell betydelse skall behandlas i landstingsgruppen och som har beretts eller kommer att beredas i den aktuella nämnden.
I praktiken förekommer ytterligare deltagare vid gruppmötena. Repre- sentanter från A-pressen deltar alltid i 3/4 av de socialdemokratiska landstingsgrupperna. Vidare är det vanligt med representanter från SSU—distriktet och kvinnodistriktet.
Däremot deltar nämndledamöterna mera sällan vid landstingsgrupper- nas sammankomster, endast ca 1/4 av grupperna redovisar att nämndleda- möter ”ibland” deltar vid gruppmöten. Orsakerna härtill finns i det förhållandet att de socialdemokratiska landstingsgrupperna är förhållan- devis stora och ”täcker in” de flesta centrala nämnderna med landstings- ledamöter, vilka då kan svara för nämndkontakterna visavi landstings- grupperna.
De socialdemokratiska landstingsgrupperna håller uteslutande egna gruppmöten, däremot förekommer på det informella planet gruppledar-
Tabell 73 Deltagare vid gruppmöten, förutom landstingsledamöter Socialdemokratiska landstingsgrupper Antal grupper Kategori Mötesdeltagande Alltid Ibland Ej N
Representant från SAP-
distriktet 20 2 1 23 Representant från dags— .
pressen 17 1 5 23 Representant från SSU-
distriktet 14 2 7 23 Representant från kvinno- .
distriktet 11 2 10 23 Nämndledamöter i lands-
tinget 2 6 - 15 23
träffar i 12 landsting vid vilka de flesta partierna i regel är representerade. Som socialdemokraternas representanter vid dessa gruppledarträffar, vilka äger rum främst inför val av representanter till nämnder och styrelser, fungerar gruppstyrelsen.
Sådana gruppstyrelser förekommer i samtliga 23 landstingsgrupper och skall enligt normalstadgarna bestå av minst 3 ledamöter: ordförande, sekreterare och kassör. I praktiken varierar antalet styrelseledamöter mellan 3 och 9 ledamöter:
3 ledamöter förekommer i 5 grupper 5 ledamöter förekommer i 9 grupper 6 eller fler ledamöter förekommer i 9 grupper
Heltidsanställda förtroendevalda fungerar i regel som gruppordförande. I 6 grupper är ett landstingsråd gruppordförande, i 5 ett kommunalråd och i ytterligare 5 en riksdagsman. Dessutom fungerar landstingets ordförande samtidigt som socialdemokratisk gruppordförande i 5 lands- ting.
Partidistriktets ombudsman fungerar ofta som sekreterare för grupper- na, nämligen i 14 landstingsgrupper.
Landstingsgruppen förfogar i regel ej över egna ekonomiska resurser av någon betydenhet, även om penningförvaltning förekommer i de flesta grupper. Endast en grupp disponerade mer än 10 000 kronor under 1973, som ändå var ett valår. Pengarna används för täckande av vissa direkta servicekostnader i anslutning till gruppmöten. Mera sällan torde medlen användas för utåtriktad aktivitet som t ex annonsering i dagspress. Gruppmedlemmarna har att årligen till gruppkassören inbetala en med- lemsavgift, vars storlek fastställes vid landstingsgruppernas årsmöten.
Borgerliga landstingsgrupper
De borgerliga landstingsgrupperna har ett utvecklat samarbete i de flesta landsting. I endast 3 landsting förekommer inte gemensamma grupp-
Tabell 74 Mötestyp för de borgerliga landstingsgrupperna Antal landstingsgrupper
Mötestyp M C 1: Totalt
Andel N i procent
Enbart egna grupp—
möten 2 3 3 12,3 65 Såväl egna som gemen- samma gruppmöten 17 20 20 87,7 65
möten och i de övriga landstingen deltar i regel samtliga'tre borgerliga partiers landstingsgrupper vid gemensamma möten. I ett landsting sam- manträder endast centerpartiets och folkpartiets landstingsgrupper gemensamt och i fem landsting förekommer centerpartiet och folk- partiet, såväl som de tre borgerliga partierna tillsammans. I de senare fallen förekommer den högsta sammanträdesaktiviteten de två mitten- partierna emellan, varför man kan anta att de gemensamma möten där samtliga borgerliga partier ingår, i sådana fall till stor del föranleds av valförberedelser till landstingets styrelser och nämnder,
Moderata samlingspartiet kan för övrigt sägas ha landstingsgrupp i 19 landsting, dvs där antalet ledamöter överstiger 2.
På det informella planet förekommer som tidigare nämnts gruppledar— träffar i 12 landsting, vartill kommer informella borgerliga gruppledar- träffar i 3 landsting. Dessa gruppledarträffar har till huvuduppgift att förbereda valfrågorna för landstingets styrelser och nämnder.
Vid landstingsgruppernas egna såväl som gemensamma gruppmöten är det inte så vanligt med närvaro av pressrepresentanter utanför kretsen av landstingsledamöter. Däremot förekommer det att redaktörer eller jour- nalister är landstingsledamöter i 3 landsting för moderata samlings- partiet, i 5 landsting för centerpartiet och i 6 landsting för folkpartiet. Motsvarande siffra för socialdemokraterna är 7 landsting. Det är emeller— tid inte på förhand givet att närvaron av landstingsledamöter som arbetar inom dagspressen innebär att de kan betraktas som respektive tidningars observatörer i dessa sammanhang, bl a med tanke på den kontrovers som kan uppstå om någon landstingsledamot använder sin tidning för att driva en egen linje i någon fråga.
Representanter från partiernas länsorganisationer deltar regelbundet i inemot hälften av de borgerliga landstingsgrupperna vid egna möten. Vid gemensamma gruppmöten minskar denna representation påtagligt, i synnerhet för de mindre partierna (M) och (F).
När det gäller deltagande av representanter från ungdomsorganisa- tionernas länsavdelningar är det i huvudsak CUF som deltar vid gemen— samma gruppmöten, vid egna gruppmöten fördubblas antalet center- partistiska landstingsgrupper där ungdomsorganisationen representeras. MUF deltar regelbundet vid 4 landstingsgruppers egna möten medan endast ett fall där FPU regelbundet deltar har registrerats.
Från kvinnodistrikten deltar representanter i ungefär samma omfatt-
Tabell 75 Deltagare vid egna gruppmöten förutom landstingsledamöter Borgerliga landstingsgrupper med fler än 2 ledamöter Antal landstingsgrupper
Kategori Parti Mötesdeltagande Alltid Ibland lij N Representanter från partiets länsorg M 11 4 3 18” C 13 6 4 23 . F 9 5 9 23 Representanter från dagspressen M 3 2 13 18” C 4 4 15 23 If 3 1 19 23 Representanter från ungdoms— organisationer M 4 1 13 18” C 10 8 5 23 l 1 2 20 23 Representanter från kvinno- organisationer M 5 1 12 18” C 10 8 5 23 14" — 3 20 23 Nämndledamöter i landstinget M 5 4 9 1811 C 4 6 13 23 l—' 8 7 8 23
” En moderat landstingsgrupp saknas.
Tabell 76 Deltagare vid gemensamma gruppmöten förutom landstingsledamöter Borgerliga landstingsgrupper med fler än 2 ledamöter Antal landstingsgrupper
Kategori Parti Mötesdeltagande Alltid Ibland l—lj N Representant från det egna partiets länsorganisation M 5 3 9 17 C 11 2 7 20 1 6 1 13 20 Representant från det egna partiet närstående press M 1 1 15 17 C 4 3 13 20 l 2 18 20 Representant från egna partiets ungdomsorganisation M —- — 17 17 C 5 3 12 20 13 1 — 19 20 Representant från det egna partiets kvinnoorganisation M - — 17 17 C 5 3 12 20 l-' — _ 20 20 Det egna partiets nämndleda- möter i landstinget M 2 — 15 17 C 2 2 16 20 l 1 2 17 20
ning som från ungdomsorganisationen.
Deltagande av nämndledamöter vid de egna gruppmötena är förhållan- devis vanligt, medan motsatsen gäller för de gemensamma gruppmötena.
När det gäller nämndledamöternas deltagande vid landstingsgruppernas sammankomster gäller att det är vanligt att de deltar vid ca hälften av de egna gruppmötena. När det gäller de gemensamma gruppmötena sjunker denna andel väsentligt till att ungefär motsvara förhållandet vid de socialdemokratiska gruppmötena. Sammanhanget är helt klart: med ökande gruppstorlek följer ökad ”intäckning” av de centrala nämnderna, samt svårigheter att effektivt kunna genomföra gruppmöten med den utökning av deltagarantalet som en allmän närvaro av nämndledamöter skulle medföra.
(lruppstyrelser förekommer allmänt sett i regel då landstingsgruppens storlek överstiger 20 ledamöter. Redan vid en gruppstorlek varierande mellan 10 och 19 ledamöter har en majoritet av grupperna valt styrelser. Under 10 ledamöter förekommer styrelse endast i 1/3 av grupperna.
Eftersom många av de borgerliga grupperna är jämförelsevis små, leder det ovan nämnda förhållandet till att ungefär hälften av grupperna saknar gruppstyrelse för den egna gruppen. För den gemensamma gruppens vidkommande väljs i regel ej styrelse, endast ett sådant fall förekommer där styrelse har valts. I detta fall utgörs styrelsen av tre representanter från vart och ett av de tre borgerliga partierna.
Antalet styrelseledamöter för de egna grupperna ökar med ökande gruppstorlek och varierar mellan 2 och 9 ledamöter:
2—3 ledamöter förekommer i 22 grupper 4—5 ledamöter förekommer i 6 grupper 6 eller fler ledamöter förekommer i 4 grupper
Som synes utgörs gruppstyrelsen i flertalet fall av 2 ä 3 ledamöter, vilket som tidigare nämnts speglar landstingsgruppernas storlek.
Liksom var fallet för de socialdemokratiska grupperna är det vanligt att heltidsanställda förtroendevalda fungerar som gruppordförande. [ 17 borgerliga landstingsgrupper fungerar riksdagsmän på denna post, medan motsvarande siffra för landstingsråd och landstingets ordförande är 8 respektive 3. Kommunalråd har för närvarande inte något uppdrag av denna art. Dessutom förekommer ordförande i central nämnd i lands- tinget som gruppordförande i 13 landstingsgrupper.
Partiombudsmän är valda som sekreterare i ungefär hälften av lands- tingsgrupperna, med något högre antal för (M) nämligen 17 grupper och lägre för (C) och (F) nämligen 11 resp. 10 grupper.
Penningförvaltning förekommer ej i 2/3 av grupperna och endast 6 grupper disponerade mer än 1 000 kronor under år 1973, varav endast en förfogade över 10 000 kronor. Medlen har ungefär samma användnings- område som är fallet för de socialdemokratiska landstingsgruppernas vidkommande.
Småpartiers landstingsrepresentation
Av de 13 ”landstingsgrupperna” för småpartier är endast 4 att hänföra till landstingsgrupper, enligt den tidigare angivna avgränsningen. Dvs grupper som har fler än 2 ledamöter i landstinget.
Eftersom de arbetsformer som karakteriserar enstaka representation i landstinget till stor del byggs upp kring tillfälliga arrangemang och informella kontakter har det inte varit möjligt att med tillgängliga instrument fånga in någon kunskap om denna struktur.
De fyra landstingsgrupper som ”återstår” tillhör samtliga vänsterpar- tiet kommunisterna.
Dessa gruppmöten hålls uteslutande för det egna partiet. Vid grupp- möten förekommer närvaro av länsorganisationsrepresentanter ibland. 1 ett enstaka fall var dessutom en representant från kommunistisk press närvarande, liksom nämndledamöter. Till bilden hör att Vpk p ga sin storlek inte har så omfattande representation i landstingets styrelser och nämnder.
Eftersom partiet inte har så stor partiorganisation är det förklarligt att inga representanter från någon ungdoms- eller kvinnoorganisation deltar.
1 två landsting har grupper från Vpk deltagit vid informella gruppledar- träffar, gällande i huvudsak valfrågor.
Styrelse för gruppen förekommer i tre av de fyra grupperna, varav två har 3 ledamöter och en 2 ledamöter. Som ordförande fungerar i ett fall en ordförande i central nämnd i landstinget, medan i övrigt andra ledamöter har den posten. I ett fall har partiombudsmannen valts som sekreterare, medan andra ledamöter har den posten i de övriga.
Egen penningförvaltning i grupperna förekommer överhuvud inte.
Sammanfattning S-grupper B-grupper
El Endast egna gruppmöten före- C] De borgerliga partierna har ett kommer. väl utvecklat samarbete i de flesta landsting. [ 20 av 23 landsting förekommer gemen- samma gruppmöten. DNärvaro av enskilda partimed- DSamma gäller som för S-grup- lemmar förekommer ej. pen. EI Endast 1/4 av grupperna redo- Cl Närvaro av nämndledamöter visar att nämndledamöter, vilka vanligare än i S-grupperna. Mer icke tillika är ledamöter av än hälften anger närvaro alltid landstinget, brukar vara närva- eller ibland. rande. I förekommande fall sker också detta endast ibland. El Särskild representant från SAP- El Närvaron av motsvarande del— distriktet deltar regelmässigt i tagare (som i S-grupper) är vä- 20 landstingsgrupper. Något sentligt lägre i de olika partier-
lägre deltagandefrekvens note- nas gruppmöten (egna). Grovt ras för partipressen och SSU. I räknat uppgår den till ca hälf- elva grupper deltar särskild ten jämfört med närvaron i representant från kvinnoorga- S-grupper. nisationen i länet. DI drygt hälften av antalet grup— ClI huvudsak gäller samma som per fungerar distriktsombuds- för S-grupper. mannen som sekreterare.
Småpartigrupper
Gruppmötenas organisation och omfattning synes vara informellt ordnad från fall till fall.
4.1.2 Arbetsformer
Socialdemokratiska landstingsgrupper
Man kan indela gruppmötena efter deras tidsmässiga förläggning i förhållande till landstingsmötena. Den ena typen blir då gruppmöten som hålls i direkt anslutning till landstingsmöten och den andra typen blir gruppmöten som hålls mellan landstingsmöten.
Totalt hölls 148 gruppmöten år 1972 för de socialdemokratiska landstingsgrupperna i landet, varav 56% hölls i direkt anslutning till landstingsmöten. Motsvarande siffror för år 1973 var 176 gruppmöten respektive 53 %. Differensen torde till stor del förklaras av de vallands- ting som tillkom för år 1973 i förhållande till år 1972.
En vanlig fördelning av mötesaktiviteten är 2 a 3 sammanträden i direkt anslutning till landstingsmöten, samt lika många mellan landstings- mötena.
Eftersom förvaltningsutskottet (FU) utövar ett reellt ställföreträdar- skap för landstinget mellan landstingsmötena, är en viktig aspekt på
Tabell 77 Gruppmötesaktivitet för landstingsgrupperna Socialdemokratiska grupper Antal grupper
Tid för möten Antal gruppmöten 0 1 2 3 4 5 6 7 8 -— 20 21
[ direkt anslutning till
landstingsmöten 1972 1 — 10 5 3 2 1 — — 1 — Mellan landstingsmöten 1972 2 4 5 5 3 2 1 — 1 — —
Totalt 1972 148 möten l direkt anslutning till
landstingsmöten 1973 1 — 6 5 8 — 1 — l -— 1 Mellan landstingsmöten 1973 2 2 2 7 3 2 2 3 — — —
Totalt 1973 176 möten
landstingsgruppernas verksamhet huruvida de kallas till sammanträden för att behandla frågor som skall beslutas i FU, och som ej tidsmässigt ligger i anknytning till landstingsmöten.
För de socialdemokratiska landstingsgruppernas vidkommande före- kom sålunda initierade sammankomster i 2/3 av grupperna (16), medan de övriga (7) ej hade haft sådan verksamhet.
Det finns en tendens att gruppmötenas sammanträdestid ökar med ökande gruppstorlek till viss nivå för att sedan avta. Medeltiden för gruppmöten fördelar sig jämnt mellan 2—3 timmar, 3—4 timmar och mer än 4 timmar.
Samtliga socialdemokratiska landstingsgrupper har sådan formalise- ringsgrad vid sina gruppmöten att protokoll föres. I 3/4 av grupperna föres beslutsprotokoll och i l/4 diskussionsprotokoll. .
En betydelsefull aspekt på landstingsgruppernas verksamhet är den partipolitiska kontaktytan och samordningen. Självfallet är det omöjligt att registrera sådan aktivitet annat än iförekommande institutionalisera- de former. Lämpligtvis bör den institutionaliserade kontaktytan gent- emot partiets länsorganisation, vilken täcker landstingsgruppens geo- grafiska rekrytering och verksamhetsområde, göras till huvudföremål för mätningar.
Två huvudtyper av institutionaliserade kontaktformer kan urskiljas. Den ena typen utgöres av sammanträden mellan partidistriktets styrelse och ett mindre antal representanter för landstingsgruppen, vanligtvis gruppstyrelsen. Den andra typen utgöres av sammanträden mellan parti- distriktets styrelse och landstingsgruppen i sin helhet.
För socialdemokraternas landstingsgrupper gäller att den förra typen av sammanträden, dvs mellan partiets distriktsstyrelse och landstings- gruppens styrelse, förekom år 1972 i ungefär hälften av grupperna. Valäret 1973 utökades såväl antalet grupper som totalantalet genomförda sammanträden betydligt.
Tabell 78 Omfattning av gemensam sammanträdesaktivitet mellan socialdemokra- tiska distriktsstyrelser och landstingsgruppernas styrelser Antal landstingsgrupper
År Antal Totalantal N grupper sammanträden
1972 11 24 23 197 3 15 30 23
Tabell 79 Omfattning av sammanträdesaktivitet mellan socialdemokratiska distriktsstyrelser och hela landstingsgrupperna 'Antal landstingsgrupper
År Antal Totalantal N grupper sammanträden 1972 10 16 23 1973 13 20 23
Sammanträden mellan partidistriktets styrelse och hela landstings- gruppen förekommer i stort sett i samma omfattning, även om total- antalet sammanträden är väsentligt lägre än vad som gällde för den förra typen av sammanträden.
Det är vanligt att båda sammanträdestyperna förekommer samtidigt. Rent allmänt gäller att med stigande gruppstorlek minskar båda typerna av kontaktformer med partiets distriktsstyrelser, för att helt upphöra för de största gruppernas vidkommande. En orsak till detta förhållande torde vara att möjligheterna till personunion mellan distrikts- styrelseledamöter och gruppstyrelseledamöter respektiva landstingsleda- möter ökar i motsvarande män.
Den aktivitetsökning som inträder mellan år 1972 och valåret l973,i detta avseende, är ett uttryck för den utvidgade partipolitiska betydelse som landstingspolitiken kommit att få.
Kraven på att den enskilde landstingsledamoten håller en konsekvent handlingslinje är i regel ej stora. 1 14 av de 23 grupperna räknas ledamöterna som ej bundna av ställningstaganden vid gruppmöten inför beslut i landstinget.
Däremot föreligger i 19 grupper en skyldighet att anmäla avvikande röstning, i förhållande till gruppflertalet, före ärendets avgörande.
1 17 grupper förekommer voteringsförfarande vid gruppmöten, varav det förekommer ofta i 2 landstingsgrupper. Det finns inga påtagliga samvariationer mellan förekomsten av voteringar vid gruppmöten och majoritetssituation i landstingen rent allmänt. Däremot finns ett klart (och nästan givet) samband mellan landstingsgruppernas storlek och förekomst av voteringar. Voteringarnas funktion i interna gruppmöten kan anses vara att främst ge en bild av fördelningen inom gruppen mellan olika ståndpunkter i en sakfråga. För mindre grupper finns andra möjligheter att effektivt få fram ledamöternas ståndpunkter då tex diskussionsdeltagandet blir mer allomfattande.
Tvingande beslut av gruppen hur gruppmedlemmarna skall ställa sig i någon fråga inför avgörande i landstingsmötet, har under den undersökta perioden förekommit i 5 socialdemokratiska landstingsgrupper av de 23 i riket. Det innebär att detta ej är särskilt utbrett inom de socialdemokra- tiska landstingsgrupperna. I motsats till förhållandet för voteringar finns ett möjligt samband mellan majoritetsläge och förekomst av sådana beslut, men materialet är på den punkten för tidsmässigt avgränsat för att ge underlag för en allmän slutsats. Det förefaller emellertid troligt att, om det politiska läget i landstinget karakteriseras av en balanssituation i mandat mellan blocken, kraven är jämförelsevis större på enigt uppträ- dande än vid klara majoriteter.
Vid arbetet inom landstingsgrupperna möter naturligtvis svårigheter av olika karaktör. Det kan vara praktiska svårigheter, tex långa resvägar till sammanträden, och det kan vara svårigheter av annan art, t ex när det gäller informationen inom landstingsgrupperna.
I de geografiskt stora landstingen redovisas främst svårigheter att genomföra sammanträden, då många ledamöter har långa resvägar (5 grupper).
Tabell 80 Förslag till åtgärder från socialdemokratiska gruppordförande
Förbättrade ekonomiska villkor 8 gruppordförande Kvantitativt utökad information 8 gruppordförande Ökade administrativa resurser för landstingsgruppen 4 gruppordförande Kvalitativt förbättrad information 2 gruppordförande Utökad utskottsaktivitet och/eller fler landstingsmöten 2 gruppordförande
Två grupper understryker svårigheterna för sina medlemmar att kombi- nera sin yrkesverksamhet med landstingsuppdragen och grupp'ierksam- heten. En grupp betonar problemen att få en tidpunkt för gruppmötet som passar alla gruppmedlemmarna.
Vad gäller informationen till gruppens medlemmar mellan gruppens sammankomster redovisar två landstingsgrupper svårigheter att klara denna.
De förslag till åtgärder som landstinget kan vidtaga för att förbättra landstingsledamötemas arbetssituation centreras för gruppordförandes vidkommande till:
förbättrade ekonomiska villkor för ledamöterna vad gäller ersättningar för resor och inkomstbortfall,
utökat antal betalda gruppmöten, ökade administrativa resurser för landstingsgruppen och kvantitativt utökad information från landstinget till de förtroende- valda.
Borgerliga landstingsgrupper
Totalt hölls 461 gruppmöten år 1972 för de borgerliga landstingsgrupper- na i landet, varav 62 % hölls i direkt anslutning till landstingsmöten. Motsvarande siffror för år 1973 var 540 gruppmöten respektive 60 %.
Tabell 81 Gruppmötesaktivitet för landstingsgrupperna Borgerliga grupper med flera än två ledamöter
Tid för möten Aktivitet
012345678-—2021
1 direkt anslutning till
landstingsmöten 1972 1 1 16 14 10 9 6 l 6 1 — Mellan landstingsmöten
1972 891610124312 -— Totalt 1972 461 gruppmöten ] direkt anslutning till
landstingsmötcn1973 1 1 12 10 18 6 6 — 8 3 — Mellan landstingsmöten
1973 8517896534 ——
Totalt 1973 540 gruppmöten
Uppgifterna om totalantalet möten innehåller emellertid överlappande uppgifter, eftersom varje landstingsgrupp även inräknat de gemensamma gruppmöten som förekommit. För att korrigera totaluppgifterna bör konstateras att ca 40 gemensamma gruppmöten förekom 1972 och 60 gruppmöten 1973, vilket medför att totalantalet möten för de borgerliga landstingsgrupperna år 1972 uppgick till ca 400 gruppmöten, och för år 1973 till ca 440 gruppmöten.
Fördelningen mellan de borgerliga partierna visar att ca 2/3 av gruppmötena för M och C förläggs i anslutning till landstingsmöten, medan motsvarande andel är ca 10 % lägre för F.
Vad gäller sammankomster i anslutning till FU-sammanträden redo- visas förekomst av sådana i ca 60% av grupperna (39). För C och F förekom detta i 2/3 av grupperna, medan under hälften av M:s grupper praktiserade denna typ av gruppmöten.
Vad gäller sammanträdestidens längd koncentreras den till tidsinter- vallet 2—4 timmar, därutöver har i huvudsak endast centerpartiets landstingsgrupper sammanträden, och då i ungefär motsvarande mån som gäller för de socialdemokratiska landstingsgrupperna dvs 1/3.
De gemensamma sammanträden som förekommer tar i huvudsak ungefär lika lång tid i anspråk, som gällde för de fall där de egna landstingsgrupperna sammanträdde var för sig, dvs 2—4 timmar.
Formaliseringsgraden vid de egna gruppsammanträdena är sådan att protokoll föres i 86% av landstingsgrupperna. De 9 landstingsgrupper som ej för protokoll är till största delen (7) bestående av grupper med färre än 10 ledamöter, tillhörande moderata samlingspartiet och folkpar- tiet. Den typ av protokoll som förs är till 90 % beslutsprotokoll och till 10% diskussionsprotokoll, dvs något högre andel beslutsprotokoll än som var fallet för de socialdemokratiska landstingsgrupperna. Kontaktformerna som institutionaliserats mellan de borgerliga lands— tingsgrupperna och respektive länsorganisationer inom partiet koncentre- ras till sammanträden mellan landstingsgrupperna och länsorganisationer- nas styrelser inom partierna. Centerpartiets landstingsgrupper har den största utbredningen av denna kontaktyta mot partiet, då 2/3 av grupperna har sådana sammanträden, vilket motsvarar det dubbla antalet i förhållande till moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Av naturliga skäl är sammanträden mellan partiernas länsorganisatio- ners styrelser och landstingsgruppernas styrelser ovanliga, med hänsyn till den låga förekomsten av gruppstyrelser för de borgerliga landstings- grupperna.
Liksom var fallet för socialdemokraterna ökar antalet sammanträden mellan landstingsgrupperna och partiorganisationernas styrelser mellan år 1972 och valåret l973. Kraven på att de enskilda landstingsledamöterna skall hålla en konse- kvent handlingslinje förekommer i betydligt lägre omfattning hos M och F, än hos C. Totalt sett förekommer krav om bundenhet, av ställningsta- ganden vid gruppmöten inför beslut i landstinget, i ca l/4 av grupperna. Emellertid förekommer det i ungefär motsvarande omfattning i center-
Tabell 82 Omfattning av sammanträdesaktivitet mellan styrelser för borgerliga landstingsgrupper och länsorganisationers styrelser inom respektive partier Antal landstingsgrupper
År Antal Totalantal N grupper sammanträden
1972 4 10 65 197 3 5 12 65
partiets landstingsgrupper som i de socialdemokratiska, dvs drygt 1/3 av grupperna, medan endast några få av de andra borgerliga partiernas landstingsgrupper har sådana krav.
Om kraven på kontinuitet inte är så utbredda bland de borger— liga landstingsgrupperna, så är det desto vanligare att praxis utbil- dats, att ledamöter som avser att agera annorlunda än gruppflertalet, vid ärendets behandling i landstingsmötet, har skyldighet att anmäla detta till gruppen före landstingsmötets ärendebehandling. Denna praxis är mest utbredd inom de moderata landstingsgrupperna (15 grupper av 18) och minst utbredd inorn centerpartiets (17 grupper av 23). Emellertid förekommer denna praxis totalt sett i ca 80 % av de borgerliga landstings— grupperna.
Förekomsten av voteringsförfarande vid de egna gruppmötena ökar med ökande gruppstorlek allmänt. Därför är det förklarligt att endast 1/3 av de borgerliga landstingsgrupperna ibland tillgriper voteringar, för att klargöra gruppflertalets ståndpunkt i någon fråga, med hänsyn till att de borgerliga grupperna i regel är betydligt mindre, var för sig, än de socialdemokratiska. Voteringar är dubbelt så vanliga i de socialdemokra— tiska landstingsgrupperna som i de borgerliga, dessutom finns ingen borgerlig landstingsgrupp där voteringar enligt uppgift skulle förekomma ”ofta”.
Vid de gemensamma borgerliga gruppmötena tillgripes voteringsför— farande endast undantagsvis. Endast 2 gemensamma grupper (av 20) genomför ”ibland” voteringar.
I likhet med förhållandet för de socialdemokratiska grupperna är bundna mandat inget reguljärt inslag i den borgerliga gruppverksarnheten, endast en grupp (av 65) fattar tvingande beslut om hur de enskilda ledamöterna skall ställa sig vid en frågas behandling i landstinget. Vid gemensamma gruppmöten förekommer självfallet inte bundna mandat.
De svårigheter av skiftande karaktär som grupperna redovisar för den senaste mandatperioden koncentreras på praktiska frågor av typen ”samordningsproblem mellan landstingsledamöterna för sammanträdes- tider” (16 grupper, varav folkpartiet 8) och ”problem med långa resvägar till sammanträden” (10 grupper, varav C 4 och F 5). Den senare problemgruppen med långa resvägar till sammanträden förekommer främst i norrlandslandstingen.
Dessutom redovisar mittenpartierna i några fall svårigheter att ge information till landstingsledamöterna mellan sammanträden (5 grupper) och svårigheter att kombinera yrkesverksamhet med landstingsuppdragen
Tabell 83 Förslag till åtgärder från borgerliga gruppordförande
Åtgärd Antal gruppordförande M C F TOI N
Kvantitativt utökad information 5 7 5 17 65 Kvalitativt förbättrad information 4 1 4 9 65 Förbättrade ekonomiska villkor för ledamöterna 1 4 2 7 65 Högre utskottsaktivitet och/eller fler lands-
tingsmöten 1 3 4 8 65 Förbättrad insyn och utökat inflytande — 4 l 5 65 Ökade administrativa resurser för lands-
tingsgruppen 2 1 1 4 65 Bättre tidsmässig samordning mellan sammanträ-
den och ledamöternas möjligheter att närvara l — 1 2 65
för landstingsledamöterna i gruppen (6 grupper).
De förslag till åtgärder som landstinget kan vidtaga för att förbättra landstingsledamöternas arbetssituation som förtroendevalda, har en kraf- tig övervikt för krav om:
kvantitativt och kvalitativt ökad information till landstingsleda- möterna från landstingets sida.
Vidare finns en opinion för: utökad aktivitet för landstingsmöten och/eller deras utskott vad gäller antal sammanträden liksom
önskemål om förbättrade ekonomiska villkor för de enskilda lands- tingsledamöterna för deras uppdrag.
Småpartiers landstingsgrupper
lnom de fyra landstingsgrupperna för Vpk hölls 33 gruppmöten år 1972, varav 64 % hölls i direkt anslutning till landstingsmöten. Motsvarande siffror för år 1973 är 39 gruppmöten respektive 59 %.
Sammanträden för grupperna sker 2 ä 3 gånger'i direkt anslutning till landstingsmöten, samt ungefär motsvarande mellan landstingsmöten, per år räknat.
Eftersom Vpk sällan har representanter i FU är det förklarligt att bara en grupp sammanträtt under perioden i direkt anslutning till FU—sammanträde, för att diskutera ärenden som skall beslutas.
De kommunistiska gruppsammanträdena på landstingssidan är mycket långvariga. Tre av grupperna redovisar en medeltid för sammanträden på ”över fyra timmar”, medan en grupp normalt nöjer sig med 1—2 timmar.
Vid dessa sammanträden föres genomgående protokoll, varav 3 grup— per för beslutsprotokoll och en grupp diskussionsprotokoll.
Vad gäller kontakter mellan partidistriktens styrelser och de kommu- nistiska landstingsgrupperna förekommer sådana institutionaliserade en- bart i ett landsting, där såväl möten mellan distriktsstyrelse och grupp- styrelse som möten mellan distriktsstyrelse och landstingsgrupp reguljärt ingår i bilden. Då är emellertid att märka att åtminstone samtliga
gruppordförande för dessa fyra landstingsgrupper samtidigt är ledamöter i distriktsstyrelsen.
Kraven på gruppsammanhållning är stora, vilket framgår av att i samtliga fyra landstingsgrupper räknas ledamöterna som bundna av eget ställningstagande i gruppmötet. Det har vidare utbildats en praxis att avvikande röstning i landstinget i förhållande till gruppflertalet skall anmälas till gruppen i förväg. Däremot förekommer ej i någon grupp att gruppen fattar tvingande beslut hur de enskilda ledamöterna skall ställa sig i någon fråga i landstinget.
Voteringsförfarande förekommer ibland i två grupper och aldrig i de två övriga.
De svårigheter som möter i gruppverksamheten i landstinget anges av en grupp vara långa resvägar till sammanträden och av en annan svårigheter att kombinera sin yrkesverksamhet med landstingsuppdragen. De förslag till förbättringar som anges är främst:
kvantitativt utökad information från landstingets sida (3 grupper) samt ökade administrativa resurser för landstingsgruppen (3 grupper).
Sammanfattning S-grupper
El Den vanligaste gruppmötesfre- kvensen är att 2 a 3 gruppmöten hålles i direkt anslutning till landstingsmötena och ungefär lika många mellan landstings- mötena. Cl I 2/3 av grupperna har särskilda gruppmöten hållits med hela gruppen för att behandla frå- gor, som avgöres av FU. D Medeltiden för gruppmöten för- delar sig jämt mellån 2—3 tim- mar, 3—4 och mer än 4 timmar. [I Beslutsprotokoll föres i regel. DI ungefär hälften av grupperna förekommer gemensamma sam- manträden med landstingsgrupp och partiorganisationens di- striktsstyrelse. Cl Kraven på den enskilde ledamo- ten att företräda en konsekvent handlingslinje är regel i mindre än hälften av grupperna. DI nästan alla grupper föreligger skyldighet att anmäla avvikande mening före ärendets avgörande i tinget.
B-grupper
D Mängden möten är ungefär lika stor som för S-grupper. Fler möten ligger dock i direkt an— slutning till landstingsmötena än mellan dessa.
Cl Samma gäller för C och F, me- dan M håller betydligt färre så- dana möten för hela lands— tingsgruppen. El Gruppmötenas längd varierar från 2—4 timmar. C har längre gruppmöten än övriga. [] Samma som för S-grupper. I:] 2/3 av centerpartiets grupper håller sådana möten, vilket motsvarar det dubbla antalet jämfört med F och M.
[| Kravet är hos centerpartiet ungefär som hos soc dem. Det är väsentligt mindre utbrett hos F och M. |:] Denna skyldighet tillämpas i 80% av grupperna. Mest före— kommer den hos M och minst hos C.
Eli 17 grupper avgörs beslut ge- DI endast 1/3 av grupperna till- nom voteringsförfarande. lämpas voteringsförfarande.
Småpartiers grupper. På grund av det ringa antalet kan inga generella mönster anges.
4.1 .3 Nämndgrupper Socialdemokratiska nämndgmpper
Den allmänna principen för nämndgruppsammanträden för socialdemo— kraterna är att de i regel förekommer vid de centrala nämnderna och styrelserna i landstinget och att de aldrig hålles gemensamt med andra partiers nämndrepresentanter.
Totalt sett deltar 71 % av ledamöterna i landstingets styrelser och nämnder i särskilda nämndgrupper. Betydligt högre andel noteras för FU-ledamöter (87 %) än för ledamöter i övriga centrala nämnder (61 %). Denna tendens påminner i hög grad om resultaten på lokal nivå för socialdemokraterna. Skillnaden ligger däri att nämndgruppsammanträden regionalt har ca 10 % lägre förekomst än på lokal nivå.
Det bör noteras att nämndgruppsammanträden förekommer även i revisionsnämnder och lasarettsdirektioner.
Tabell 84 Nämndgruppsammanträden (soc.dem.) fördelade på nämndkategori. An- del nämndrepresentanter i procent (Absolut antal)
Kategori Egna nämnd- Gemensamma Förekommer N gruppmöten nämndgrupp- i regel ej möten ["U-ledamöter 86,5 (13) — 13,5 ( 2) 15 Ledamöter i övriga centrala nämnder 60,9 (14) —— 39,1 ( 9) 23 Totalt 71,0 (27) — 29,0 (11) 38
Borgerliga nämndgrupper
Generellt sett förekommer nämndgruppsammanträden i betydligt mindre omfattning hos de borgerliga partierna i landstingssammanhang. Inte mer än 45 % av de borgerliga nämndledamöterna i urvalet deltar vid särskilda nämndgruppsammanträden. I den mån nämndgruppsammanträden före- kommer är det totalt sett ungefär lika vanligt med gemensamma nämnd- gruppsammanträden med flera borgerliga partirepresentanter som med speciella sammanträden för de egna partirepresentanterna.
Här spelar naturligtvis partirepresentationens storlek in, då de borger- liga partierna var för sig ofta har enstaka eller några få ledamöter i de olika nämnderna.
1 förvaltningsutskottet är det regel att samtliga borgerliga partier deltar
Tabell 85 Nämndgruppsammanträden (borgerliga partier) fördelade på nämndkate- gori. Andel nämndrepresentanteri procent (Absolut antal)
Kategori Egna nämnd- Gemensamma Förekommer N gruppmöten nämndgrupp— i regel ej möten ITU-ledamöter 23,7( 9) 21,1 ( 8)” 55,2 (21) 38 Ledamöter i övriga centrala nämnder 19,4 (12) 25,8 (16)], 44,8 (34) 62 Totalt 21,0 (21) 24,0 (24) 55,0 (55) 100
” Samtliga i kombination M + C + F. b Varav 13 i kombination M + C + F.
vid gemensamma nämndgruppsammanträden, en regel som ej är lika påtaglig för övriga centrala nämnder.
Skillnaden i förekomst av nämndgruppsammanträden mellan social- demokraterna å ena sidan och de borgerliga partierna är den andra sidan är anmärkningsvärt hög. Någon rimlig förklaring till detta förhållande finns inte, såframt man ej vågar ta för givet att de borgerliga FU-ledamöternas partipolitiska överläggningar är av övervägande informell natur.
I motsats till vad som gäller för socialdemokraterna förekommer sällan nämndgruppsammanträden för borgerliga ledamöter i revisionsnämnder och lasarettsdirektioner.
De borgerliga nämndgruppsammanträdena är vanligtvis främst knutna till förvaltningsutskott och sjukvårdsstyrelser.
4.2 Landstingsledamöternas arbetssituation 4.2.1 Aktivitet i landstingsgrupperna
Socialdemokratiska landstingsgrupper
Det är av betydande intresse att söka registrera det framförande av krav som en landstingsledamots deltagande i landstingsgruppens diskussioner kan anses innebära. Utifrån vår föreställningsram med en tredelning av ledamöterna efter uppdragsinnehav kan vi förvänta oss att diskussionsdel- tagandet ökar med respektive ledamots politiska ”tyngd”. Naturligtvis finns här avsevärda komplikationer; landstingsledamöter har ofta uppdrag i andra sammanhang, tex primärkommunala, vilka upptar så stor del av den tillgängliga tiden att de helt enkelt inte hinner med tunga och tidskrävande poster även i landstingssammanhang. En annan faktor är den rent personliga; en ledamot kan trots sin brist på ”tunga uppdrag” ha stort inflytande på beslutens utformning, genom sin personliga kompe— tens och förmåga eller genom att anses vara språkrör för någon speciell grupp.
Inte desto mindre kan tredelningen anses fruktbar, dels utifrån brister på reella alternativ och dels utifrån vetskapen om svårigheternas normal-
Tabell 86 Deltagande vid diskussioner i landstingsgruppen (soc dem) Andel individer i procent (Absolut antal) ("Brukar Ni yttra Er vid Ert partis landstingsgrupps sammanträden?")
Kategori Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undan- tagsvis liU-ledamöter 64,7 (11) 29,4 ( 5) 5,9 ( 1) — 17 ”Tunga ledamöter” 43,5 (10) 47,8 (11) 8,7 ( 2) — 23 "Övriga ledamöter” 22,9 ( 8) 28,6 (10) 28,6 (10) 20,0 (7) 35 Totalt 38,7 (29) 34,7 (26) 17,3 (13) 9,3 (7) 75
fördelning inom var och en av de tre ingående uppdragsnivåerna. Därför bör huvudtendenser kunna spåras, även om den absoluta fördelningen inte bör tolkas för hårdraget.
Den genomförda undersökningen bekräftar entydigt ovanstående hy- potes för de socialdemokratiska landstingsledamöternas vidkommande. Medan 2/3 av FU-ledamöterna regelbundet deltar vid diskussionerna i landstingsgruppernas sammanträden, är motsvarande siffra för de ”tunga ledamöterna” mindre än 1/2 och för de ”övriga ledamöterna” mindre än 1/4.
Att observera är dessutom att närmare hälften av de ledamöter som saknar ”tunga” uppdrag ”ganska sällan" eller ”endast undantagsvis” yttrar sig vid gruppsammanträden.
Den faktiska bakgrunden till aktivitetsskillnaderna kan även skisseras utifrån de olika ledamöternas tidsmässiga aktivitet för sina landstingsupp- drag under en normalmånad utan landstingsmöte. Härvid visar det sig att en majoritet av de ”tunga ledamötema” använder mer än 20 timmar för uppdragen, medan motsvarande uppgift för ledamöter utan ”tunga” uppdrag är mindre än 20 timmar. (En fjärdedel av de övriga ledamöterna använder mindre än fem timmari månaden för sina uppdrag, varvid är att märka att gruppmötestid etc inräknats.)
% 100
80— 60 40
20
Hög Ganska Ganska Låg hög låg
Figur 41 Talaraktivitet vid landstingsmöten för landstingsledamöter bo- ende i primära centra och Iänsdelscentra. Hela po- pulationen ledamöter i procent.
Figur 42 Talaraktivitet vid landstingsmöten för landstingsledamöter bo- ende utom primära cen- tra och länsdelscentra. Hela populationen leda— möter i procent.
% 100
80
60
40
F I : | | | | I
__________|
20
Ganska Ganska Låg hög låg
En intressant aspekt på diskussionsaktiviteten i landstingsgrupperna är i vad mån det förekommer en "skiktning" av diskussionsaktiviteten, med hänsyn till ledamöternas bostadsorter (se figur 41 och 42).
En lämplig indelningsgrund av bostadsorterna är boende inom respek— tive utom primära centra och länsdelscentra. Resultatet utvisar en högre aktivitet för ledamöter boende inom primära centra och länsdelscentra, vad gäller deltagande vid diskussioner vid landstingsmöten. Däremot föreligger inte något klart samband vad avser diskussioner i landstings- grupperna. Den konstaterade skillnaden i aktivitetsstruktur ide olika grupperna får tas till intäkt för att den interna arenan (landstingsgrup- pen) stimulerar till en bredare debatt, medan det på den offentliga arenan (landstingsmötet) sker ett urval av företrädare. Det är ganska självfallet att aktiviteten blir större i gruppen än i tinget eftersom arbetet igruppen utgör en del av vad man brukar kalla aggregering, det skede då olika alternativ arbetas samman. Helt naturligt intar de heltidsengagerade förtroendemännen en framträ— dande plats vid landstingsgruppernas sammanträden. Detta måste ses mot bakgrund av att en av landstingsrådens centrala uppgifter består i att kunna ge landstingsgrupperna en bred information om landstingsverksam- heten.
I samtliga socialdemokratiska landstingsgrupper som har landstingsråd (18) intar dessa en framträdande plats vid gruppdiskussionerna.
Vid ärendebehandling i landstingsgrupperna, landstingsmöten samt partiorganisationen i länet, kan behandlingen ges varierande detaljerings- grad. Vilken detaljeringsgrad den enskilde förtroendevalde bedömer som lämplig sammanhänger naturligtvis intimt med hans informationsnivå i det aktuella ärendet.
Har den förtroendevalde gått igenom ärendet i andra sammanhang, tex i någon nämnd, ligger det nära till hands att förmoda att denne upplever en ingående ärendebehandling i landstingsgruppen som alltför detaljrik, samt att gruppens uppgift mera vore att klargöra den principiel-
Tabell 87 Detaljeringsgraden vid behandling av landstingsfrågori olika sammanhang fördelat på kategori av landstingsledamöter (1971—1973) Andel individer i procent. Socialdemokratiska landstingsledamöter (Absolut antal)
Kategori Länets Landstings- Landstings— N partiorg. gruppen möten
FU-ledamöter D 12,5 (2) 18,8 (3) 18,8 ( 3) 16 P — _ _ ”Tunga ledamöter” D 8,3 (2) 8,7 (2) 17,4 ( 4) 23 P 4,2 (1) 4,2 (l) — ”övriga ledam.” D 5,9 (2) 11,4 (3) 11,8 ( 4) 35 P 11,8 (4) 14,3 (5) 17,6 ( 6)
Totalt D 8,1 (6) 12,2 (9) 15,1 (11) 74
P 6,8 (5) 8,1 (6) 8,1 ( 6)
D = För mycket detaljfrågor. P = För mycket principfrågor.
la hållningen i ärendet än att granska och diskutera enskildheter. Å andra sidan kan ledamöter som ej innehar ”tunga uppdrag” uppleva diskussio- nen i landstingsgruppen som alltför principiell med hänsyn till den egna informationsnivån i ärendet. Möjligheterna att deltaga i diskussionen hänger givetvis samman med insikten isåväl den enskilda frågan som den principiella föreställningen som kan anläggas på frågeställningen. Därför är det naturligt att vänta sig att landstingsledamöterna, beroende på vilka uppdrag de innehar, kommer att ge olika svar i en intervju som försöker mäta ärendebehandlingens intensitet.
Resultaten bekräftar denna hypotes, vad gäller de socialdemokratiska landstingsledamöterna, även om det bör observeras att en majoritet av ledamöterna upplever ärendebehandlingens detaljeringsgrad under den senaste perioden i de olika sammanhangen som ”lämplig”. Huvudresulta- tet är dock att ju mer välinformerad en ledamot är desto kraftigare är upplevelsen av att det i olika sammanhang diskuteras för mycket detaljfrågor. Det omvända gäller jämväl, nämligen att ju mindre välinfor- merad en ledamot är desto kraftigare är upplevelsen av att det i olika sammanhang diskuteras för mycket principfrågor.
Från mänga synpunkter kan det vara av intresse att i Stockholms landsting 3/4 av de tillfrågade ledamöterna (såväl socialdemokratiska som borgerliga) upplevde att ärendebehandlingen fick för stort inslag av detaljfrågor vid landstingsmötena.
Resultatet måste som bakgrund kontrasteras mot att över 3/4 i de andra regionerna upplevt landstingsmötenas detaljeringsgrad som lämpligt avvägd.
Borgerliga landstingsgrupper
De enskilda borgerliga landstingsledamöternas deltagande vid gruppdis- kussioner är avsevärt högre än motsvarande socialdemokratiska. Härvid torde gruppstorleken vara av avgörande betydelse, eftersom fler ledamö- ter har möjlighet att diskutera i en grupp på 10—20 ledamöter än i en grupp på 30—40 ledamöter. Emellertid framgår även här skillnader
Tabell 88 Deltagande vid diskussioner i landstingsgruppen (borgerliga) Andel individer i procent (Absolut antal)
Kategori Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undan- tagsvis [PU-ledamöter 87,5 ( 35) 12,5( 5) — — 40 "Tunga ledamöter” 80,0( 52) 15,4 (10) 3,1 (2) 1,5 (1) 65 ”Ovriga ledamöter” 65,6 ( 38) 25,8 (15) 8,7 (5) — 58 Totalt 76,6 (125) 18,5 (30) 4,3 (7) 0,6 (1) 163
mellan ledamöternas diskussionsdeltagande med hänsyn till deras lands- tingsuppdrag, i likhet med förhållandet i de socialdemokratiska lands- tingsgrupperna. Skillnaderna är dock i detta fall betydligt mindre. Medan bortåt 90 % av FU-ledamöterna i regel är diskussionsaktiva vid gruppsam- manträden är motsvarande siffra för ledamöter utan tunga uppdrag ca 65 %. En viktig skillnad är emellertid att knappast någon ledamot sitter ”tyst" i sammanträde efter sammanträde, vilket var fallet för en betydande del av de socialdemokratiska landstingsledamötema utan ”tunga” uppdrag.
Mellan de borgerliga partierna finns skillnader i detta avseende, vilka kan antas bero på bla de varierande gruppstorlekarna. Så har tex centerpartiets landstingsledamöter en betydligt högre andel ledamöter som ”ganska sällan” yttrar sig i landstingsgrupperna än de båda övriga partierna.
De borgerliga ledamöterna ser på ärendenas detaljeringsgrad på ungefär samma sätt som de socialdemokratiska ledamöterna. De ”tyngre” leda- möterna upplever i högre grad än andra att alltför mycken tid ägnas åt detaljfrågor. Kategorin ”övriga ledamöter” i de borgerliga grupperna skiljer sig markant från motsvarande kategori i de socialdemokratiska grupperna. Medan de borgerliga gruppernas övrigkategori upplever för hög detaljeringsgrad, upplever motsvarande kategori hos socialdemokra-
Tabe1189 Detaljeringsgrad vid behandling av landstingsfrågor i olika sammanhang fördelat på kategori av landstingsledamöter (1971—1973) Andel individeri procent. Borgerliga landstingsledamöter (Absolut antal)
Kategori Länets Landstin s- Landstings- N partiorg.” gruppen mötenc
FU- D 16,2 ( 6) 15,0 ( 6) 30,0 (12) (1:37, h—c=40 ledamöter P — — 5,0( 2) ”Tunga D 10,9 ( 7) 10,8 ( 7) 20,0 (13) ledamöter” P 1,6( 1) 3,1 ( 2) 3,1 ( 2) 0:64_b—c=65 ”Övriga D 3,7 ( 2) 15,6 ( 9) 19,6 (11) 0:54, 17:58 ledamöter" P 1,9( 1) 1,7( 1) 5,4( 3) 0:56
Totalt D 9,7 (15) 13,5 (22) 22,4 (36) a=155, b=163
P 1,3( 2) 1,8( 3) 4,3( 7) c=161
D = För mycket detaljfrågor. P = För mycket principfrågor.
SOU l975:18 Förtroendevalda på regional nivå 149 tema för hög principnivå. En bred majoritet upplever landstingsfrågomas behandling på alla nivåer under den senaste mandatperioden som ”lämp— ligt avvägd”.
Småpartiers landstingsgrupper
Av tidigare redovisade skäl är det föga meningsfullt att genomföra en motsvarande analys av småpartiers landstingsgrupper.
[ de 4 fall man kan tala om landstingsgrupper finns alltför litet mate- rial, tex vad gäller representation i FU och "tunga nämnder” för att underbygga allmänna slutsatser i samma avseenden som för de stora partigrupperna. Vad gäller bedömningen av detaljeringsgradens avpass- ning vid landstingsmötet menar ett flertal Vpk-ledamöter att behand- lingen går in på för mycket detaljfrågor.
Sammanfattning S-grupper B-grupper
DCa 2/3 av FU-ledamöterna del- Cl Skiktningen är mindre marke-
tar regelbundet i diskussioner- na, därefter sjunker aktiviteten. Av ”tyngre ledamöter” deltar ca 1/2 och av ”övriga” ca 1/4.
C) De välinformerade anser att de-
taljeringsgraden i behandling av frågorna är för omfattande. Om- vänt anser de mindre välinfor- merade ledamöterna att man
rad i de borgerliga landstings- grupperna p g a bl a gruppstor- lekens inverkan. C har dock ungefär samma aktivitetsstruk- tur som S.
DSamma gäller som för S-grup-
per. Likväl gäller det undan- taget att även gruppens ”övriga ledamöter” anser att det ägnas för mycket tid åt detaljfrågor
sysslar för mycket med princip— på principfrågornas bekostnad. frågor.
Cl För båda grupperna gäller att landstingsråden dominerar ta- laraktiviteten såväl i gruppen som i landstingsmötet. Det kan noteras en högre aktivitetsnivå (som talare) för dem som är boende i primära centra än för övriga.
4.3 Landstingskommunala kärnfrågor
För att översiktligt belysa landstingsgruppernas behandling av olika landstingskommunala kärnfrågor fick landstingsledamöterna i enkäten svara på följande fråga: * Hur detaljerat anser Ni att Ert partis landstingsgrupp under den senaste mandatperioden har behandlat följande landstingsfrågor: lands— tingets budget, landstingets byggnadsprojekt, ekonomisk långtidsplan, sjukvårdsfrågor? Av resultatet framgår att de ekonomiska frågorna liksom sj ukvårdsfrå- gorna av ungefär motsvarande andel ledamöter upplevs som detaljstude— rade vid landstingsgruppernas sammanträden. Däremot synes landstingens byggnadsprojekt inte erhålla samma detaljerade behandling, Dessa frågors behandling skiljer sig tydligt i förhållande till de övriga kärnfrågorna.
Den allmänna trenden synes vara att med ökande gruppstorlek ökar detaljeringsgraden vid behandlingen av de ovan refererade kärnfrågorna. [ större grupper finns de centrala nämnderna representerade genom partile- damöter och därmed följer ökade möjligheter att detaljerat och ingående behandla olika sakfrågor.
Om landstingsgruppernas representanter i förvaltningsutskottet ges så stark ställning att många landstingsledamöter upplever sig som överspela- de inträffar uppenbarligen även andra följdverkningar. Framförallt finns stora överensstämmelser mellan låg detaljeringsgrad vid behandlingen av landstingets byggnadsprojekt i landstingsgruppen och den redovisade subjektiva upplevelsen av att vara överspelad av förvaltningsutskottsrepre- sentanternas agerande och överenskommelser. Denna tendens finns även beträffande den ekonomiska långtidsplanen och sjukvårdsfrågorna, men är i de två senare fallen mindre utpräglad.
En annan intresseväckande — och på sitt sätt given — samvariation är den emellan landstingsledamöternas personliga tidsbrist och upplevelsen av hur pass detaljerat gruppen har behandlat olika kärnfrågor. Även om tendensen är förhållandevis måttlig, synes med ökande personlig tidsbrist att läsa in beslutsinformationen från landstinget följa minskad upplevelse av att landstingsgruppen detaljerat behandlat landstingskommunala kärn- frågor, då främst budget- och byggnadsfrågor.
Tabell 90 Landstingsledamöternas bedömning av hur landstingsgruppen behandlat landstingets budget, landstingets byggnadsprojekt, den ekonomiska längtidsplanen och sjukvårdsfrågoma Andel ledamöter i procent. Hela populationen (Absolut antal)
Landstingsf råga Mycket Ganska Endast N detaljerat detaljerat översiktl
Landstingets 38,1 50,3 11,6 100,0 budget (95) (125) (29) 249 Landstingets 16,9 45,0 38,1 100,0 byggnadsprojekt (42) (112) (94) 248 Ekonomisk 37,1 45,5 17,4 100,0 långtidsplan (92) (113) (43) 248 Sjukvårdsfrågor 35,9 54,5 9,6 100,0
(89) (135) (24) 248
Kortfattat kan iakttagelserna beträffande siukvårdsfrågornas behand- ling i landstingsgrupperna redovisas i punktform enligt följande:
ElCerterpartiets och moderata samlingspartiets landstingsgrupper be- handlar sjukvårdsfrågor i grupperna med betydligt lägre detaljerings- grad än vad som giiller för folkpartiets och socialdemokraternas landstingsgrupper. För landstingets budget och ekonomiska långtidsplan gäller analogt:
El Dctaljeringsgraden är allmänt högre i befolkningsexpanderande regio- ners landstingsgrupper än i de minskande regionernas. Eli de landsting där partipolitiska skillnader i byggnads- och fastighets- frågor utkristalliserat sig under den senaste mandatperioden, har detaljeringsgraden varit högre vid behandlingen av den ekonomiska långtidsplaneringen i landstingsgrupperna. Slutligen gäller för landstingets byggnadsprojekt: [] Detaljeringsgraden vid behandlingen av landstingets byggnadsprojekt
synes vara högre i landsting med socialistisk majoritet än i landsting med borgerlig majoritet.
El Ju mindre de förtroendevalda upplever att de kan hävda sig gentemot experter och tjänstemän desto mindre detaljerat behandlar landstmgs- grupperna byggnadsprojektfrägor och den ekonomiska långtidsplanen.
L—J Moderata samlingspartiets och folkpartiets landstingsgrupper behand- lar landstingens byggnadsprojekt betydligt mindre detaljerat än center- partiets och socialdemokraternas landstingsgrupper.
4.4 Särskilda talesmän för gruppen i landstinget
Ett utbrett förfaringssätt vid diskussionerna är att landstingsgrupperna utser representanter som ”driver” frågan i landstingsmötet. Speciellt vanligt är att gruppordföranden eller annan ”tung” ledamot får sådana uppdrag, eller utövar uppdraget med sådan självklarhet att det överhuvud inte kommer ifråga vem som annars skulle kunna göra det. Praxisen förekommer i motsvarande omfattning hos samtliga partier. Den är mer accentuerad i storstadsregioner och större landsting invånarmässigt och ekonomiskt än i de mindre och skattesvaga landstingen.
4.5 Diskussionens spridning i landstinget
Tendenserna från förhållanden vid gruppmöten står sig även för lands- tingsmöten, vad gäller det ”skiktade” debattdeltagandets förekomst. Naturligtvis är svängningarna mindre påfallande, men fortfarande förelig- ger stora skillnader mellan kategorierna. Medan 3/4 av FU-ledamöterna ”i regel” yttrar sig vid landstingsmöten, deltar 2/3 av ledamöterna som ej har ”tunga” uppdrag endast ”ganska sällan” eller ”endast undantagsvis” i debatten. De ”tunga” ledamöterna intar en position mellan dessa ytterlig- heter.
Tabell 9] Deltagande vid diskussioner i landstingsgrupperna fördelat på kategori av ledamöter Andel individeri procent. Hela populationen (Absolut antal)
Kategori Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undantagsvis FU-ledamöter 80,7 ( 46) 17,5 (10) 1,8 ( 1) — 57 ”Tungaledamöter" 71,1 ( 64) 23,3 (21) 4,4( 4) 1,1 (1) 90 ”Övriga ledamöter” 51,9 ( 54) 25,0 (26) 14,5 (15) 6,7 (7) 102 Totalt 65,3 (164) 22,7 (57) 8,0 (20) 3,2 (8) 249
Tabell 92 Deltagande vid diskussioner i landstinget fördelat på kategori ledamöter. Andel individer i procent. Hela populationen (Absolut antal)
Kategori Som Ganska Ganska Endast N regel vanligt sällan undantagsvis FU-ledamöter 42,9 (24) 30,4 (17) 23,2 (13) 3,6 ( 2) 56 ”Tunga ledamöter” 28,1 (25) 24,7 (22) 32,6 (29) 14,6 (13) 89 ”Övriga ledamöter" 17,5 (18) 15,5 (16) 37,9 (39) 29,1 (30) 103 Totalt 27,0 (67) 22,2 (55) 32,7 (81) 18,1 (45) 248
Det synes finnas ett mycket klart samband mellan deltagandet i landstingsmötets debatt och den egna kunskapsgrunden. Med ökande möjligheter att tillgodogöra sig information och beslutsunderlag följer ökande aktivitet i landstingsmötets debatt.
Ledamöter utan ”tunga” uppdrag är betydligt aktivare i de mindre partierna än vad som är fallet för socialdemokraterna och centerpartiet.
4.6 Informationsnivå
För att försöka fånga in en del av den problematik som finns i de landstingskommunala förtroendevaldas arbetssituation fick de i popula- tionen ingående ledamöterna ta del av ett antal negativt formulerade påståenden om sin situation. De ombads ange i vad mån dessa påståenden ägde tillämpning i deras fall. De aspekter som berördes avsåg främst information, styrning, kunskapskapacitet och tidsmässig disposition.
I korthet kan konstateras att resultaten utvisar hög prioritet för problematiken tidsmässig disposition och den typ av styrning gentemot övriga landstingsledamöter som existerar genom FU-ledamöternas ageran- de och överenskommelser. Låg prioritet ges övriga styrningstyper och faktorn personmotsättningar. Resultatet återfinns i tabell 93 där påståen- dena har ordnats i en fallande skala, från hög till låg prioritet. (Ett undantag är de två sista påståendena. Ordningsföljden har där kastats om för att underlätta jämförelsen med det primärkommunala materialet.)
Styrning: Som nämnts utgör F U—ledamöternas överenskommelser, som i sin tur binder upp övriga gruppmedlemmar, den dominerande styrnings-
typen. 1/3 av ledamöterna (utanför FU) upplever denna styrning påfal- lande och det är bara drygt en fjärdedel av ledamöterna som inte alls upplever denna typ av styrning. Det finns en svag tendens att denna styrningstyp upplevs starkare bland ledamöter utan tunga uppdrag än bland ”tunga” ledamöter. Partimässigt är upplevelsen av denna styrnings- typ mest utpräglad inom folkpartiet, medan den är minst utpräglad inom det socialdemokratiska partiet.
Styrningen från den egna landstingsgruppen upplevs av 1/4 av ledamö- terna. Denna styrningstyp förefaller öka något med ökande gruppstorlek och upplevs i minst omfattning inom folkpartiet, medan fördelningen bland de övriga partierna sinsemellan är lika. Det finns för övrigt klara samvariationer som säger att ju mindre man yttrar sig i landstingsgruppen (och även landstingsmötet) desto mer upplever man en styrning från gruppen. Här finns med andra ord indicier på att den relativa tystnad som vissa ledamöter iakttar i såväl grupparbetet som vid landstingsmötet inte får tas till intäkt för att dessa ledamöter skulle sakna behov av att yttra sig. Ingenting tyder heller på att de skulle sakna bärande motivation att yttra sig eller för att det skulle existera total överensstämmelse mellan gruppens beslut och de egna ståndpunkterna.
Styrningen från den egna partiorganisationen upplevs helt eller delvis av enbart 1/7 av ledamöterna. Som kan förväntas avtar upplevelsen av denna styrningstyp med stigande uppdragsnivå inom den egna partiorga- nisationen. Styrning av denna karaktär upplevs mer sällan inom folkpar- tiet och Vpk än inom övriga partier.
Information: Drygt hälften av ledamöterna anger att de erhåller otillräcklig information inför beslutsfattandet i landstinget. Denna upple- velse av informationsbrister avtar med ökande gruppstorlek. Självklart finns helt andra informationsförutsättningar i stora grupper, där ett flertal nämnder finns representerade och man har tillgång till heltidsan- ställda förtroendevalda.
Tidsdisposition: Den största problematiken för de landstingskommunalt förtroendevalda synes vara bristen på tillräcklig tid att ägna åt uppdragen. Endast en liten minoritet (10 ”a) upplever inga sådana problem. En faktor i detta sammanhang är landstingsledamöternas ofta förekommande pri- märkommunala engagemang. Centerpartiets ledamöter redovisar denna problematik i större utsträckning än de övriga partiernas. En bestående samvariation förekommer mellan upplevelsen av tjänstemannastyre och för lite tid att ägna åt uppdragen. Med andra ord skulle resultatet kunna tolkas så att den bristande förberedelsen inför sammanträden, vad gäller tid för inläsning av beslutsunderlag och information, i viss utsträckning svarar mot svårigheter att redovisa alternativa beslutslinjer vid överlägg- ningar, beredningar och övriga sammanträden, i förhållande till de föredragande tjänstemännen. Det föreligger stora överensstämmelser mel- lan angivande av bristande tid för uppdragen och upplevelsen av för lite kunskaper för att kunna tillgodogöra sig beslutsinformationen.
Den tidsproblematik som ligger i sen information för beslutsunder- lag är en annan utbredd störning i arbetssituationen för den förtroende- valde även om störningen har mindre spridning än den tidigare problem-
strukturen. Denna aspekt kommer till starkare uttryck bland folkpartiets ledamöter än bland övriga partiers.
Kunskapskapacitet: En tungt vägande faktor för en fungerande för- troendemannastyrelse är att ledamöterna har den bakgrund och den kunskapsmässiga kompetens som erfordras för att tränga in i besluts- underlag och fatta rationella och adekvata beslut. Över hälften av ledamöterna anser sig till en de] ha för lite egna kunskaper för att kunna tillgodogöra sig beslutsunderlaget och 1/6 av ledamöterna anser sig helt eller i stort sett ha för lite egna kunskaper. En förväntad och konstaterad samvariation finns mellan benägenheten att deltaga i landstingsgrupper- nas diskussioner (även landstingsmötens) och den subjektivt uppskattade egna kunskapsgrunden. Med ökad skattning av den egna kunskapen följer ökat diskussionsdeltagande. Någon partimässig differentiering finns inte i detta hänseende.
Tabell 93 Landstingsledamöternas bedömning av sin arbetssituation Andel ledamöter i procent. Hela populationen (Absolut antal)
Påståenden Stämmer Stäm mer Stämmer N helt eller delvis ej i stort sett
Det är för mycket inslag av rena personmotsättningar, vilka påverkar besluten i 2,4 13,4 84,2 landstingsgruppen (6) (3 3) (208) 247 Som landstingsledamot upp—
lever man sig alltför styrd 4,4 15,0 80,5 av sitt eget parti (l 1) (37) (199) 247 Som landstingsledamot upp-
lever man sig alltför styrd 6,5 19,8 73,7 av sin egen landstingsgrupp (16) (49) (182) 247 Som landstingsledamot får
man otillräcklig besluts- 14,1 40,7 45,2 information (35) (101) (112) 248
Som landstingsledamot har man för lite egna kunskaper för att kunna tillgodogöra sig beslutsunderlaget och 16,6 56,3 27,1 informationen (41) (139) (67) 247
Det är otillräcklig tid mellan det att man får information och beslut 27,2 45,9 26,9 skall fattas (67) (113) (66) 246
Man har för lite tid för att kunna sätta sig in i beslutsunderlag och infor- 35,2 54,6 9,9 mation (87) (129) (30) 246
Man upplever sig ofta som överspelad genom FU—leda- möternas agerande och 30,4 41,4 28,2 överenskommelser (5 8) (79) (54) 191”
” FU—ledamöter ingår ej.
4.7 Allmänt: De förtroendevaldas arbetssituation
Tidigare har lämnats en redogörelse för landstingsledamöternas arbets- situation som förtroendevalda ur ett antal olika aspekter. För att översiktligt sammanfatta resultaten erhöll landstingsledamöterna följande översiktliga fråga att besvara: — Upplever Ni Er arbetssituation som förtroendevald vara någorlunda tillfredsställande? Ungefär 15 % av den tillfrågade landstingspopulationen bedömer sin situation som förtroendevald vara ej tillfredsställande. Av dessa anger inemot hälften svårigheter att förena sin yrkesverksamhet med landstings- uppdragen. Andelen ledamöter som ej är tillfredsställda med sin arbets- situation ökar med ökande storlek på landstingen med avseende på invånarantal.
Partimässigt fördelas resultaten enligt följande: Ej tillfredsställande arbetssituation: Vpk 36 %, F 21%, M 15%, S 13 % och C 10 %.
I motsats till resultatet på primärkommunal nivå följer graden av tillfredsställelse med arbetssituationen ej entydigt partistorleken. Förkla- ringen till detta förhållande torde vara landstingens regionala rekrytering av förtroendevalda. Ett boende långt från sammanträdesorten medför stora tidsmässiga förluster för resor och övrig kommunikation. Ovan angavs att inemot hälften av de ledamöter vilka upplevde sin arbetssitua- tion som otillfredsställande främst betonat svårigheterna att förena sin förvärvsverksamhet med arbetet som förtroendevald. Sådana störningar är till sin natur naturligtvis föga partirelaterade, varför resultaten ovan bl a förklaras härav.
Däremot föreligger relativt klara samvariationer mellan graden av tillfredsställelse med arbetssituationen och ”politisk tyngd i lan dstinget”. Ledamöter utan ”tunga” uppdrag är genomgående mindre tillfredsställda än andra ledamöter. [ konsekvens härmed anges de flesta av de ”insyns- problem" som redovisas just vara av denna kategori. Så tillhör t ex 5 av de 6 ledamöter som särskilt framhållit svårigheterna att få insyn i landstings- verksamheten denna kategori. Eftersom kraven för att rätta till förhållan— det är vitt skilda och i mindre grad överensstämmande är det i detta sammanhang inte möjligt att med någon allmängiltighet beskriva dessa.
4.8 Förhållandet förtroendevalda — tjänstemän
4.8.1 Allmänt om de förtroendevaldas möjligheter att hävda sig bland experter och tjänstemän
En väsentlig aspekt på den kommunala självstyrelsen är de förtroendeval- das möjligheter att kunna föra en aktiv policy-skapande verksamhet. Särskilt gäller detta i ett läge då den tillämpande förvaltningens dimen- sioner, personellt och ekonomiskt, antar alltmer specialiserade strukturer. Experter och tjänstemän utgör från många synpunkter, tex vad gäller kraven på ärendeberedning, en värdefull, ja nästan omistlig tillgång,
Figur 43 Möjligheterna för de förtroendevalda i landstingen att hävda sig som lekmän bland exper- ter och tjänstemän. Hela populationen i procent.
medan de från andra synpunkter kan förväntas få stor inverkan inte enbart på tillämparfunktionen utan även på utformarfunktionen.
Speciellt intressant är denna aspekt med hänsyn till den instiftade landstingsrådsinstitutionen, vilken då bland annat tänkes få pendeln att slå tillbaka till förmån för de förtroendevaldas inflytande.
Mätproblemen i detta avseende skall inte förringas, då tillgängligt material knappast kan omfatta annat än parternas egna utsagor. Att som kunskapsgrund hänvisa till skriftligt material duger knappast, då möjlig- heterna att utläsa information av denna karaktär är försvinnande små.
% 100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
W—
FU—Iedamöter "Tunga" leda- "Övriga" leda- möter möter
Mycket stora eller : stora möjligheter %” v- "'1' heter issa mo; ig &
Obetydliga möjligheter
Il
Ca 40 % av landstingsledamöterna anser att möjligheterna att hävda sig i detta avseende är ”obetydliga” eller ”vissa”. Här finns dock en skiktning såtillvida att FU-ledamöterna i högre grad än andra kategorier anger ”stora” eller ”mycket stora” möjligheter att hävda sig som lekmän bland experter och tjänstemän. Mellan kategorin ”tunga ledamöter” och ”övriga ledamöter” finns inga påtagliga skillnader i bedömningarna.
Vid analysen kan inga påtagliga skillnader i synen på tjänstemännens inflytande skönjas om hänsyn tas till det antal tjänstemän som är anställda inom respektive centrala förvaltningar.
En partispecificerad analys av bedömningarna uppvisar inga systema- tiska inslag. Däremot förekommer Vissa regionala avvikelser. I landsting med expanderande befolkningsutveckling upplevs tjänstemannainflytan- det mindre markerat än i landsting med stabil eller minskande befolk- ningsutveckling.
4.8.2 I vilka nämnder och styrelser dominerar förtroendemanna- respek- tive tjänstemannainflytänder?
När man detaljstuderar ”'tjänstemannainflytandet” i olika nämnder och styrelser är det vissa bestämda resultat som omedelbart faller ut. Cl Ju mer specialreglerad en nämnd eller styrelse är, desto större infly- tande bedöms tjänstemännen få. Alternativt anger man att nämnden eller styrelsen varken karakteriseras av dominerande förtroendeman- nainflytande eller av dominerande tjänstemannainflytande. Uppenbar- ligen är här två faktorer av särskild vikt: dels fungerar tjänstemännen som uttolkare av speciallagstiftning, vilket ger en särskild auktoritet, dels kan det utbredda delegationsförfarandet av rutinärenden och andra ärenden tolkas som en tjänstemännens relativa makt i förhållan- de till de förtroendevalda.
Dominerande förtroendemannainflytande
Dominerande tjänstemannainflytande
Figur 44 Inflytande i förvaltningsu tskottet.
Figur 45 Inflytande i omsorgsstyrelsen eller motsvarande.
% 1001
801
60—
mi
_________J
Vpk
Dominerande förtroendemannainflytande
D.
Dominerande tjänstemannainflytande
DJu mer ”tekniska uppgifter” en nämnd eller styrelse handhar, desto svagare upplever förtroendemannen sin ställning. Det kan hållas för troligt att det tekniska kunnandet hos tjänstemannen härvid ofta förväxlas med auktoritativ överlägsenhet, vilket ur många aspekter inte behöver vara fallet.
Förvaltningsutskottet (FU)
Förvaltningsutskottet är den nämnd som tillerkänns det största inslaget av förtroendemannadominans. De partimässiga skillnaderna är inte stora och ej heller skillnaderna i bedömningen med hänsyn till ledamöternas uppdragsinnehav.
Övriga centrala nämnder och styrelser
Gemensamt för omsorgsstyrelsen och kulturnämnden är den stora ande— len förtroendevalda som inte markeratvare sig förtroendemanna= eller tjäns- temannainflytande. Merparten av dem som gjorde markering ansåg för- troendemannens inflytande som dominerande. Hur man skall tolka frånvaron av markeringar kan vara en öppen fråga. Det ligger emellertid nära till hands att tänka sig att en ökad frånvaro av markeringar i detta avseende speglar en minskande förankring av dessa nämnders arbete bland landstingsledamöterna. Man upplever med den tolkningen dessa nämnder som indifferenta och svårkategoriserade utifrån den egna kun- skapen om dem.
En annan grupp utkristalliseras bestående av sjukvårdsstyrelse och
byggnadsnämnd. Här anges i den mån man upplever dominans av någon part att tjänstemännen har den starkare ställningen. Bärkraften i mät- ningarna stärkes genomgående av att trenderna i allt väsentligt står sig även fördelade med hänsyn till partitillhörighet. Vore materialet i någon allvarlig utsträckning behäftat med någon snedhet skulle detta rimligtvis skina igenom vid redovisningen partivis.
%
100—-
80-
___—___7 ______J
_] J
__ ___—__? ____ _J
Dominerande förtroendemannainflytande
El
Dominerande tjänstemannainflytande
% 100
80
60
M Vpk
E = Dominerande förtroendemannainflytande
= Dominerande tjänstemannainflytande
Figur 46 Inflytande i kulturnämnden eller mot- svarande.
Figur 47 Inflytande i sjukvårdsstyrelsen eller motsvarande.
Figur 48 Inflytande i byggnadsnämnden eller motsvarande.
] Petersson, Harry: Landstingens centrala förvaltningsorganisation. Lic.avhandling, Lund l97 ]. Stencil.
% 100
80
60
dominerande förtroendemannainflytande
dominerande tjänstemannainflytande
4.9 Landstingsrådens roll och väsentligaste insatser
Samtidigt som den administrativa personalen kraftigt vuxit i antal, har motsvarande utveckling på senare tid ägt rum beträffande antalet heltids- engagerade förtroendevalda i landstingen. Vid den debatt som behandlat de heltidsengagerade landstingskommunalt förtroendevaldas funktion har det utkristalliserats i huvudsak två läger. [ det ena lägret har man ställt sig positiv till landstingsrådsinstitutionen — främst mot bakgrund av lands- tingens stigande tekniska och administrativa nivå. I det andra lägret har man ställt sig negativ till institutionen utifrån ett principiellt synsätt på den kommunala självstyrelsen. Denna skulle baseras på frivilliga insatser, i huvudsak förlagda till de förtroendevaldas fritid.'
Mot denna bakgrund är det av betydande intresse att ta del av de erfarenheter som de enskilda landstingskommunala förtroendevalda vun- nit. Resultatet utvisar att ca 3/4 av ledamöterna är positiva till landstings- rådsinstitutionen, medan endast 1/6 är negativa. Övriga ledamöter redo- visar ej någon åsikt.
Följande slutsatser kan i övrigt dragas: Cl Partimässigt är socialdemokratiska ledamöter mest positiva, medan moderata samlingspartiets och Vpkzs ledamöter är mest negativa. (Observera att antalet observationer för Vpkzs del är endast 10.) (Se figur 49.) [ Ledamöter utan ”tunga” uppdrag är betydligt mera positiva till landstingsrådsinstitutionen än ledamöter med ”tunga uppdrag”. Elju fler landstingsråd den egna landstingsgruppen disponerar, desto positivare till institutionen är ledamöterna. För landstingsgrupper utan
egna landstingsråd gäller en mera avvaktande och negativ linje i detta
avseende. (Se figur 50.) Det finns en markerad tendens till att inställningen till landstings- rådsinstitutionen blir mera positiv med ökande antal anställda i den centrala administrationen i respektive landsting. 3 Ju mera detaljerat landstingsgrupperna kunnat behandla de landstings— kommunala kärnfrågorna, speciellt de ekonomiska planeringsfrågorna, desto positivare inställning till landstingsråden redovisas. Med andra ord ger tillgången till landstingsråd ökade möjligheter att initierat bereda ärendena i landstingsgruppen. För att pejla orsakerna till ledamöternas inställning till landstingsråds- institutionen fick de även avge svar på frågan:
* Vilken/vilka fördelar ser Ni främst med landstingsrådsinstitutionen? Frågan ställdes enbart till ledamöter som tidigare redovisat en positiv inställning till institutionen. För dem som redovisat en negativ inställning ställdes den motsvarande frågan om nackdelarna med landstingsrådsinsti- tutionen.
Resultatet visar att landstingsråden i stor utsträckning betraktas som "förtroendemannamotvikt” till tjänstemännen i landstingsförvalt- ningen. 61 % angav ”motverkar tjänstemannavälde” som en av de främsta fördelarna. Partimässigt var det på denna punkt något lägre värden för M-ledamöter. Däremot förekom inga påtagliga skillnader med hänsyn till ledamöternas olika uppdrag i landstinget. Detta senare resultat gäller även fortsättningsvis.
lnsynsfrågan kommer därnäst i ordningen. 58 % angav att landstings- råden ”håller landstingsgruppen bättre informerad om vad som händer”, som en av de främsta fördelarna. Partimässigt var F-ledamöter mindre företrädda med denna bedömning än övriga partiers ledamöter.
Att landstingsråden skulle ge möjligheter till en vidgad ärendebered- ning var ett starkt argument i debatten om de heltidsengagerade förtroen- devalda. Att den aspekten är framträdande i bedömningen av landstings- rådens insatser omvittnades av 50 % av ledamöterna, varibland M-ledamö- tema i högre grad än andra betonade detta.
En annan uppgift för landstingsråden angavs i synnerhet bland de socialdemokratiska ledamöterna. Deras uppgift var att hålla kontakten mellan partiorganisationen och landstingsgruppen. Totalt sett betonades dock denna aspekt inte av fler än ca 30 %.
Slutligen angav 23 % av ledamöterna som en av de främsta fördelarna de förbättrade tjänstemannakontakter som landstingsråden kunde för- medla. Främst betonade M-ledamöterna denna fördel, vilket bör ses i samband med att de i mindre utsträckning än övriga ledamöter såg landstingsråden som motvikt mot ett tjänstemannavälde.
Bland de ledamöter som ställde sig negativa till landstingsrådsinstitu— tionen dominerade farhågorna för att de heltidsengagerade förtroende- männen skulle komma att bli en maktfaktor på de övriga förtroendeval- das bekostnad. Hela 82 % av de negativa till institutionen såg dessa risker som en av de främsta nackdelarna. Dessutom kan nämnas att ca 1/3 av dessa som var negativa till institutionen, såg risker för ”ovillkorlig
Figur 49 Landstingsleda— mötemas inställning till landstingsrådsinstitutio- nen efrer partitillhörighet.
succession” på rådposterna respektive att ”landstingsråden ägnar för mycket tid åt tjänstemannauppgifter och försummar sina politiska uppgifter”.
Med ”ovillkorlig succession” på rådsposterna avsågs förhållandet att inom ett parti, som har en av rädsposterna och förlorar ett betydande antal röster i ett allmänt val, avgår inte detta partis landstingsråd efter valet. I stället inrättas ytterligare rådstjänster för det vinnande partiets räkning.
När man debatterade de heltidsengagerade förtroendemännens uppgif- ter och förväntade rollstruktur, underströks ofta det övertag de heltids- engagerade förtroendevalda hade mot övriga förtroendevalda, i synnerhet sådana utan "tunga” uppdrag. Argumentet skulle verifieras om man kunde visa att just ledamöter utan '.'tunga uppdrag” vore mest negativa till landstingsråden. Emellertid gäller paradoxalt nog nästan det omvända förhållandet: ledamöter utan ”tunga uppdrag” uppvisar en betydligt positivare inställning till landstingsrådsinstitutionen än andra ledamöter. Den ”grupp” ledamöter som är mest negativ återfinns anmärkningsvärt nog i de centrala nämnderna utom förvaltningsutskottet. Här kan möjligtvis en viss konkurrenssituation spela in. Dessutom torde det förhålla sig så att ledamöterna inom de centrala nämnderna — med ty åtföljande högre kunskaps- och informationsnivå — har större förutsätt- ningar att ange kritiska synpunkter.
Vad gäller landstingsrådens roll i landstingsgruppernas sammanträden är det naturligtvis inte ägnat att förvåna att de intar en framträdande
plats.
% 100
80
60
40
20
Vpk
Mycket positiv inställning
Ganska positiv inställning
Negativ inställning
100 80 60- 40 20 0 I 2 el. fler = Mycket positiv inställning Figur 50 Landstingsleda- möternas inställning till = Ganska positiv inställning landstingsrådsinstitutio- nen efter det antal lands- . . .. . tingsråd som tillhör den Negativ mstallnlng egna landstingsgruppen. % 1 00 80 60 40 Figur 51 Främsta förde- larna med landstingsråds- institutionen, efter lands- 20 tingsledamöternas be- dömningar och fördelat på partitillhörighet. 0 "Motverkar tjänsteman-
nava'lde. "
Figur 52 Främsta förde- larna mea' landstingsråds- institutionen efter lands- tingsledamöternas be- dömningar och fördelat på partitillhörighet. ”Hål- ler landstingsgruppen bättre informerad. ”
Figur 53 Främsta förde- larna med landstingsråds- institutionen efter lands- tingsledamöternas be' dömningar och fördelat på partitillhörighet. "Vid- gad ärendeberedning. "
Figur 54 Främsta förde— larna med landstingsråds- institutionen efter lands- tingsledamöternas be- dömningar och fördelat på partitillhörighet. "Bättre och mer regel- bunden kontakt med landstingsgruppen. "
% 100—
80—
% 100—
80
60
40
20
% 100
80
60
m
20
r———1 | | I | | | | | | |
—_—1 | ___4
___—___—"l ___—______1
r— 1 | 1 | | | | | |
C
SOU l975:18 Förtroendevalda på regional nivå 165 % 1 00 ? | 80 | 60 | 40 : [ Figur 55 Främsta förde— 20 larna med landstingsråds- | institutionen efter lands— tingsledamöternas be— 0 domningar och fördelat
Anm. Vpkzs värde angivet 0
Tabell 94 Främsta fördelarna med landstingsrådsinstitutionen efter landstingsleda- möternas bedömningar Procentandel Och antal ledamöter. Population bestående av ledamöter som är positiva till landstingsrådsinstitutionen
Fördel Andel Antal N i procent
Motverkar
tjänstemannavälde 61,0 119 195 Häller landstings-
gruppen bättre informerad om vad som händer 58,0 113 195 Vidgad äreiidcberedning 50,3 98 195 Bättre och mer regel—
bunden kontakt mellan parti oeh landstings— grupp 28,7 56 195 Bättre tjänstemanna—
kontakt 22,6 44 195
Tabell95 Främsta nackdelarna med landstingsrådsinstitutionen efter landstings- ledamöternas bedömningar Procentandel och antal ledamöter. Population bestående av ledamöter som är negativa till landstingsrädsinstitutionen
Nackdel Andel Antal N
i procent
Maktkoncentration till enstaka förtroende- män Risker för "ovillkor- lig succession” på rådsposterna
Landstingsraden ägnar för mycket tid åt tjänstemannauppgif— ter och försummar sina politiska upp- gifter
81,5 31 38
31,6 .. 12 38
29,0 11 38
på partitillhörighet. "Bättre tjänstemanna- kontakter. ”
4.10 Landstingspolitik och partipolitik
En viktig aspekt på de landstingsdemokratiska frågorna är huruvida den nuvarande partipolitiska sammansättningen av de beslutande försam- lingarna i landstingen grundas på motsvarande partipolitiska reella skillna- der, samt huruvida ”maktstrukturen ilandstinget” stämmer överens med de formellt uppdragna riktlinjerna.
Naturligtvis är det omöjligt att på ett entydigt sätt mäta partipolitiska skillnader på ett för hela landet adekvat sätt, särskilt med hänsyn till de olika förhållanden som gäller för de olika landstingen. Däremot är det fullt möjligt att direkt fråga populationen av landstingsledamöter dels hur stora de partipolitiska skillnaderna varit under den senaste mandatperio- den och dels vilka frågor som gett upphov till dessa skillnader.
Resultaten av sådana direkta frågor utvisar att bortåt 2/3 av leda- möterna endast upplever ”vissa skillnader” mellan partierna ilandstings— politiska frågor, samt att de resterande fördelar sig ungefärjämnt mellan bedömningen ”stora partipolitiska skillnader” och ”inga partipolitiska skillnader”. Resultaten bör naturligtvis ses mot bakgrund av de stora regionala variationer som förekommer. (Se figur 56.)
De landstingsfrågor som under den senaste mandatperioden (1971— 1973) gett upphov till dessa partipolitiska skillnader fördelar sig enligt nedanstående tablå:
Kategori landstingsfrågor Procent
1 Hälso- och sjukvårdsfrågor 34,4
2 Utdebiteringsfrägor 24,0 3 Övriga fmansfrågor 16,4 4 Planerings—, trafikfrågor 14,4 5 Näringslivs— och sysselsättningsfrågor 10,8 6 Utbildnings— och kulturfrågor 6,0 7 Sociala frågor 2,8 8 Byggnads- och fastighetsfrågor 2,4 Inga partipolitiska skillnader 16,8
Anm: Intervjupersonerna hade möjlighet att ange flera alternativ samtidigt,
Det finns all anledning att anta att det intensiva arbete med sjukvårds- planer, som genomförts ilandstingen under den senaste mandatperioden, har medfört att de partipolitiska brytningarna fått denna dominans av hälso- och sjukvårdsfrågor. [ ett arbete med sjukvårdens långsiktiga inriktning, med vidhängande fördelningspolitiska och principiella resone- mang, bör det finnas ett förhållandevis stort utrymme för partipolitisk profilering.
Utdebiteringsfrågorna kan naturligtvis aldrig frånskiljas sitt samman- hang och ses som fristående frågor i förhållande till landstingsverksam- heten. Detta hindrar i och för sig inte att utdebiteringsfrågorna erbjuder en möjlighet att på ett lättfattligt, utåtriktat sätt ange den politiska ambitionsnivå man inom det egna partiet har för landstingets verksamhet och fortsatta expansion.
D = lngaskillnader % = Vissaskillnader
Stora eller mycket stora skillnader
Figur 56 Partipolitiska skillnader i landstingspo- litiken. A ndelen landstingsleda- möter. Hela populationen (349) fördelad på lands- ting.
Emellertid får det anses överraskande att näringslivs- och sysselsätt- ningsfrågorna, liksom byggnadsfrågorna erhållit en jämförelsevis undan- skymd plats i förhållande till utdebiteringsfrågorna. Detta är överraskan- de särskilt med tanke på den lågkonjunktur som rätt under mandatpe- rioden. Det är emellertid sannolikt att åtskilliga betingade problem som sammanhänger med växlingen i konjunkturen återföres på plan- och planeringsfrågorna.
Möjligheterna att driva en framgångsrik partimässig aktivitet kring landstingsfrågor hänger intimt samman med den förankring som lands- tingspolitiken har för de olika partiernas vidkommande. Landstingsleda- möterna fick i enkäten ange vilken förankring landstingspolitiken hade för närvarande i den egna valkretsen bland det egna partiets medlemmar — samt dessutom försöka ange hurdan utvecklingen i detta avseende varit under den senaste S-årsperioden.
En sammanställning av bedömningarna regionvis ger inga systematiska variationer av betydenhet. Däremot föreligger klara partimässiga skillna— der i bedömningarna. Drygt 2/3 av folkpartiets ledamöter talar om ”mindre god” alternativt ”dålig” förankring av landstingspolitiken hos det egna partiets medlemmar. För moderata samlingspartiet är motsva- rande siffra likaledes hög, nämligen 60 %. Centerpartiet intar ett mellan— läge — eller 41 %. Socialdemokraternas ledamöter gör motsvarande bedömningar i 30 % av fallen.
Totalt i riket ges följande bild:
Tabell 96 Förankring av landstingspolitiken hos partimedlemmarna i den egna valkretsen Andel ledamöter i procent. Hela populationen (Absolut antal)
Mycket god God Mindre god Dålig N Totalt 12,6 (31) 57,3 (141) 24,8 (61) 5,3 (13) 246
70% av ledamöterna upplever alltså att landstingspolitiken har en ”god” eller ”mycket god” förankring bland de egna partimedlemmarna.
Ser man dessutom till den förevarande utvecklingen i detta avseende förstärks detta positiva intryck. Medan 62,6% (154) av ledamöterna anser att förankringen av landstingspolitiken bland de egna partimedlem- marna har ökat, är det bara 1,2 % (3 socialdemokrater), som pekar på att en minskning av förankringen ägt rum. Dessutom uppger 36,2 % (89) att förankringen varit oförändrad under dessa 5 år.
För att i första hand ge partierna resurser att på regional nivå kunna föra ut landstingskommunal information infördes genom lag är 1969 det landstingskommunala partistödet. Stödets användning kommer i detalj att behandlas i ett annat avsnitt varför vi endast uppehåller oss i detta sammanhang vid en bedömning som ledamöterna gjorde av partistödets betydelse för att föra ut landstingsfrågorna till partiorganisationen i det egna länet. Ca 2/3 av ledamöterna värdesatte partistödets betydelse som ”stor” eller ”mycket stor” i detta avseende. Partimässigt fördelade sig
Tabell 97 Det landstingskommunala partistödets betydelse för partiorganisationens i det egna länet möjligheter att behandla landstingsfrågor under perioden 1971—1973 fördelat partivis. Andel ledamöter i procent. Hela populationen (Absolut antal)
Betydelse M C F S Vpk Totalt Mycket stor 14.0 ( 7) 33,9 (20) 34,5 (19) 53,3 (40) — 34,8 ( 87) Stor 24,0 (12) 39.0 (23) 21,8 (12) 36,0 (27) 80,0 ( 8) 32,8 ( 82) Viss 40,0 (20) 25,4 (15) 30,9 (17) 9,3 ( 7) 10,0 ( 1) 24,0 ( 60) Ringa 22,0 (11) 1,7 ( 1) 12,7 ( 7) 1,3( 3) 10,0( 1) 8,4 ( 21) N 100,0 (50) 100,0 (59) 100,0 (55) 100,0 (75) 100,0(10) 100,0 (249)
Tabell 98 Det landstingskommunala partistödets betydelse för partiorganisationens i det egna länet möjligheter att behandla landstingskommunala frågor under perioden 1971—1973 fördelat på gruppstorlek. Andel Iedamöteri procent. Hela populationen (Absolut antal)
Betydelse Antal ledamöter i den egna gruppen —2 3—9 lO—19 20429 30— Mycket stor 12,5(1) 19,6(11) 32,7 ( 34) 42,4 (14) 55,0 (27) Stor 25,0 (2) 41,0 (23) 26,9 ( 28) 45,5 (15) 28,6 (14) Viss 37,5 (3) 26,8 (15) 30,8 ( 32) 9,1( 3) 14,4( 7) Ringa 25,0 (2) 12,5 ( 7) 9,6 ( 10) 3,0( 1) 2,0( 1) N 100,0 (8) 100,0 (56) 100,0 (104) 100,0 (33) 100,0 (49)
synpunkterna i en höger-vänster-skala där högersynpunkten inte tillmätte partistödet någon större effekt medan vänstersynpunkten var betydligt positivare och tillmätte partistödet stor betydelse.
Naturligtvis bör resursernas effekter sättas isamband med storleken av de resurser som erhållits. Eftersom partistödet är proportionellt mot antalet landstingsmandat, kan man indela materialet igrupper efter storlek. Därvid framkommer vad som kan förväntas, nämligen att den betydelse som partistödet tillmätes ökar nästan linjärt mot partistödets storlek för den egna partiorganisationen i länet.
4.lO.l Partipolitiskt och regionalt agerande vid gruppmöten
Utifrån den redovisning som nu gjorts kan konkluderas den avgörande betydelse som det partipolitiska inslaget har för den landstingskommu- nala självstyrelsens fortsatta förankring och fortväxt. Hypotesen är i all sin enkelhet att med ökade partipolitiska skillnader växer lekmannaintly- tandet parallellt med att en maktförskjutning äger rum främst från förvaltningsutskottet till landstingsmötet.
En sådan partipolitisk skiljelinje måste i princip anses stå i motsatsställ- ning till ett specifikt regionalt agerande, grundat på ”ortstänkande”. För ett parti gäller att kunna programmatiskt föra landstingspolitiken utifrån en helhetssyn för hela regionen.
Figur 5 7 Landstingsleda- möternas agerande i gruppsammanhang. Be- dömningar av samtliga landstingsgruppers ordf.
Vid intervjuerna med landets alla ordförande för landstingsgrupperna fick de bl a följande fråga att besvara: » De meningsskiljaktigheter och diskussioner som förekommer vid Ert partis egna och gemensamma gruppmöten, kan i grova drag sägas ha sin grund i ledamöters agerande utifrån partipolitiska eller regionala eller övriga hänsyn. Med "partipolitiskt agerande” avses agerande som Ni själv upplever som ideologiskt betingat; Med ”regionalt agerande” avses ager'ande som Ni själv upplever som betingat av ortsintressen och lokala hänsyn. Vi vill att Ni ska försöka uppskatta fördelningen mellan dessa katego- rier för Ert partis landstingsledamöters agerande i diskussioner vid
gruppmöten.
Rent praktiskt ska Ni tilldela nedan angivna kategorier av agerande olika poäng av en summa på 10 poäng, antingen genom att sprida ut dessa på flera instanser eller genom att koncentrera poängen till någon enstaka kategori. Om man gör den matematiska operationen att man summerar de poängtal, som de olika agerandekategorierna erhöll, framkommer en beskrivning där det partipolitiska agerandet svarar för drygt hälften av poängsumman, det regionala agerandet för 1/3 och övrigt agerande för resterande poäng.
Den använda frågetekniken ger kortfattat följande informationer: El Det partipolitiska agerandet vid gruppmöten ökar med ökande invånar— mässig storlek på landstingen samtidigt som det regionala agerandet ökar med minskande storlek på landstingen. Följaktligen synes det partipolitiska inslaget vid gruppmöten vara störst i de stora, skatte- starka landstingen, medan det regionala inslaget är störst i de små, skattesvaga landstingen. DPartimässigt uppträder inga märkbara skillnader i detta avseende, däremot är det partipolitiska agerandet enligt dessa bedömningar, högre i landsting med socialistisk majoritet. Föreliggande resultat måste betraktas som en god uppskattning av den rådande situationen i dessa avseenden. Landstingsgruppernas ordförande bör vara de personer vilka har den bästa överblicken och följaktligen är lämpade att göra bedömningarna.
Parti- politiskt
Regionalt
4.10.2 Inflytandet i landstingspolitiken
I ett tidigare avsnitt (4.8) har förhållandet förtroendevalda—tjänstemän beskrivits. Där ställdes förtroendemannainflytande mot tjänstemannain- flytande. lnflytande hör till de politiska variabler som är svåra att definiera och entydigt mäta. [ medvetande härom återkommer vi ändå till inflytande- aspekten i föreliggande avsnitt, detta av två skäl: :l För att komplettera resultaten, som redovisats i avsnittet 4.8. :i För att beskriva inflytandet över landstingspolitiken i ett mera över- gripande perspektiv. Utifrän vissa aspekter kan makt och inflytande i korthet karakteriseras som en process, där den ene rollutövarens förstärkning av sitt inflytande har sin motsvarighet i den andres försvagning av sitt inflytande.
Mot denna bakgrund används här en speciell teknik för att åskådlig— göra beskrivningen och underlätta förståelsen av denna studies försök att mäta inflytanderelationerna inom landstingspolitiken som helhet.
Tekniken beskrives i korthet enligt följande: :l Samtliga landstingsgruppers ordförande i riket intervjuades (en delta- garuppsättning, som borde göra tekniken baserad i mindre utsträck- ning på godtycke och slump och i större utsträckning på realpolitiskt kunnande). l: Var och av intervjupersonerna ombads att fördela 10 poäng alltefter
den skattning de gjorde av olika instansers relativa inflytande. E Bedömningen genomfördes i två omgångar; dels avseende rena parti- instanser och dels avseende beredande och beslutande landstingsinstan- ser. Som exempel på hur bedömningen av inflytandet i landstingspolitiken kan tillgå antar vi följande: C] En gruppordförande upplever — vad gäller landstingsinstanser — dels att EU:s inflytande är mycket stort liksom den centrala kansliorganisa- tionens och dels att landstingsmötet samt övriga nämnder och styrelser har jämförelsevis obetydligt inflytande. Eli exemplet önskar bedömaren ge FU 6 poäng, vilket innebär att han endast har 4 poäng kvar att fördela. [ det läget väljer bedömaren att ge den centrala kansliorganisationen de återstående 4 poängen, då erhåller övriga instanser 0 poäng. Denna teknik innebär bl a att det finns möjligheter att se vad som händer när t ex FUIS inflytande minskar, vilken instans som då förstärker sin ställning.
Vid resultatredovisningen har för enkelhetens skull den summerade poängfördelningen redovisats i procent.
In flytande fördelning mellan partiinstanser
Den kommunala självstyrelsen på regional nivå karakteriseras bland annat av de olika förekommande ”partiinstanserna”. Vid behandlingen av olika
Figur 58 Inflytandeför— delning mellan olika par- tiinstanser.
landstingsfrågor passerar dessa genom en rad instanser inom partiet såsom partiorganisation, landstingsgrupp, nämndgrupper, etc. Denna ärendegång kan ges en geometrisk framställning där instanserna förbinds med linjer efter den turordning de deltar i beredningen av ärenden. Naturligtvis måste här tagas hänsyn till de uppenbara skillnader i behandlingsgång som tillämpas beträffande olika ärendetyper. Medan rutinärendena ges en mer utpräglad intern fåinstansberedning gäller motsatsen för de uppen- bart partipolitiska ärendena.
En sådan framställning av ärendenas gång ger emellertid föga besked om de inbördes ”maktförhållanden” som råder. Utifrån en bedömning av var de politiska ståndspunktstagandena reellt sett tages, vore det möjligt att få en indikation av var den politiska tyngdpunkten befinner sig bland de olika instanserna ide olika regionerna. litt tillämpande av den tidigare beskrivna tekniken är ett försök i den riktningen. Föreliggande redovis- ning har dock begränsats att gälla vissa huvudtendenser i riket som helhet.
Summerat över riket erhålls följande inflytandefördelning: landstings- gruppen 53%, samt partiets representanter i förvaltningsutskottet re- spektive länsorganisationens styrelse vardera omkring 15 % av de avgivna poängen. Övriga instanser erhöll en underordnad ställning i inflytandeför- delningen. (Se figur 58.)
En djupare analys ger underlag för slutsatser som kortfattat kan framställas enligt följande:
[3 Med ökande gruppstorlek ökar FU-representanternas inflytande. Des- sas inflytande ökar även med ökande antal tjänstemän irespektive
Landstingsgruppen
FU-representationen
Länsorganisationens styrelse
Gruppstyrelsen
Gemensamma (borgerliga) % 60 ty landstingsgruppen / ' 0 I
'! Representationen i % 5 9 % övr. centrala nämnder / ' A
landstings centrala administration. Slutsatsen gäller även övriga centra- la representanter i nämnder och styrelser. Dvs ju högre ”berednings- nivå” desto större inflytande ges såväl förvaltningsutskottet som facknämnderna.
Det finns även tendenser till att FU-representanternas inflytande (utifrån den använda tekniken) minskar med ökande partipolitiska skillnader i landstingspolitiken. Omvänt erhåller partigrupperna som enheter en starkare ställning i landsting med högre partipolitiska skillnader. DMed ökande gruppstorlek, liksom landstingsstorlek invånarmässigt, ökar gruppstyrelsens inflytande, i synnerhet i storstadsregioner. En annan tendens är att grupper som disponerar landstingsråd har svagare gruppstyrelser än grupper utan landstingsråd. DPartiernas länsorganisationers styrelser har allmänt sett en starkare
ställning i landsting med socialistisk majoritet. Partimässigt har de socialdemokratiska distriktstyrelserna den starkaste ställningen av samtliga partiers styrelser på länsplanet. Dessutom finns tenden- ser till att detta inflytande manifesteras i ett högre antal gemensamma möten mellan landstingsgruppen och styrelsen för partiets länsorgani- sation. Här finns även betydande inslag av personunion, vars betydelse dock undandrar sig denna undersöknings bedömande. Den tillämpade tekniken ger möjligheter att söka ”maktpolerna” i systerret. Teorin är då att man studerar vad som händer om man förändrar en enskild instans inflytande, dvs ser efter vilka instanser som i den givna situationen ”balanserar” poängsumman. El Det som klart kan uppmärksammas är ”maktbalansen” mellan lands- tingsgrupperna i sin helhet och partiernas respektive representation i förvaltningsutskotten, styrelserna och nämnderna. Minskar landstings- gruppens inflytande så tillväxer den speciella representationens och omvänt. El En annan ”balanstyp" kan noteras, nämligen mellan länsorganisatio- nens styrelse inom partiet och partiets representation i förvaltnings— utskottet, styrelser och nämnder. Ökar länsorganisationens styrelses inflytande, sä avtar den speciella representationens inflytande och omvänt. Däremot tillväxer länsorganisationens styrelses inflytande i betydligt mindre grad på bekostnad av landstingsgruppens inflytande.
lnflytandefördelning mellan olika landstingsinstanser
Med hjälp av den beskrivna tekniken studerades även ”inflytandeför- delningen” mellan landstingsinstanserna enligt ordförandenas i landstings- grupperna bedömningar. Med landstingsinstanser avses" främst förvaltings- utskottet, landstingsmötet, övriga centrala styrelser och nämnder samt landstingets kansliorganisation.
Inte oväntat erhöll FU med denna teknik en mycket stark ställning gentemot landstingsmötet. Medan FU tilldelades nära hälften av poäng- summan erhöl] landstingsmötet bara en fjärdedel. För övriga centrala
Figur 59 Inflytandeför- delning mellan olika landstingsinstanser.
styrelser och nämnder var siffran något lägre, medan kansliorganisationen tillmättes ett ringa inflytande. Se figur 59.
Den vidare analysen ger ytterligare iakttagelser, som kortfattat kan noteras enligt följande:
El Förvaltningsutskottets inflytande är större i stora, skattestarka lands— ting än i små och skattesvaga landsting. Dess inflytande tenderar att minska med ökande partipolitiska skillnader i landstingspolitiken. D En personalmässigt stor kansliorganisation tar sigi första hand uttryck i en förstärkt ställning för de centrala styrelserna och nämnderna i landstingen. Däremot tillerkänns kansliorganisationen ingen ”egen makt" i takt med sin tillväxt. [3 De ”maktpoler” som framkommer — analogt med förfarandet i det
förra avsnittet —- visar att då förvaltningsutskottets inflytande ökar avtar främst landstingsmötets, men även centrala kansliorganisa- tionens. Även det omvända förhållandet gäller. El Den andra ”balanstypen" är den mellan övriga centrala nämnder och styrelser, och landstingsmötet. Ökar inflytandet för de centrala nämn- derna och styrelserna så avtar landstingsmötets inflytande och omvänt. Däremot förekommer överhuvud ingen maktförskjutning mellan för- valtningsutskottet och de centrala nämnderna och styrelserna, enligt den använda tekniken.
4.1 1 Sammanfattning
Av den föregående redovisningen framgår att det aktiva deltagandet i landstingsarbetet är starkt skiktat. Dvs att landstingsråden och ledamöter- na i förvaltningsutskottet dominerar aktiviteten i såväl partigruppsarbetet som i själva landstingsmötet. Därnäst kommer de 5 k tunga ledamöterna.
Förvaltningsutskottet 45,7 %
anamma... % 25,1% 0 V////////
Kansliorganisationen 8,2 %
”Övriga ledamöter” är minst aktiva. Med ökande möjligheter att tillgodo- göra sig information och beslutsunderlag följer ökande aktivitet i lands- tingets debatt.
Som tidigare understrukits utgör landstingsrådens och FU—ledamöter- nas överenskommelser, som i sin tur binder upp övriga gruppmedlemmar, en mycket dominerande styrning. Ca 40% av landstingsledamöterna anser att de förtroendevaldas möjligheter att hävda sig bland experter och tjänstemän är ”obetydliga” eller ”vissa”. I ett par av de viktiga centrala nämnderna — sjukvårdsstyrelsen och byggnadsnämnden — anges en betydande dominans av tjänstemannainflytande. Förvisso synes under— sökningens resultat bekräfta riktigheten av de motiv som låg bakom inrättandet av landstingsrådsinstitutionen. Landstingsråden skulle bl a motverka tjänstemannavälde, ge möjligheter till en vidgad ärendebered- ning, förmedla aktuell sakinformation till den egna partigruppen samt hålla god kontakt mellan partiorganisationen och landstingsgruppen. Emellertid är beslutsprocessen i landstingen sådan att landstingsrådsinsti- tutionen i sig blivit en maktfaktor. Bättre och mer regelbunden kontakt mellan parti och landstingsgrupp synes vara den förutsatta fördel som i minst utsträckning blivit infriad.
Förvaltningsutskottet utövar ett reellt ställföreträdarskap för det samlade landstinget mellan dess möten. Av hävd erhåller ofta förvalt- ningsutskottet mycket långtgående bemyndiganden i de flesta frågor. Ofta tillämpas i praktiken stora åtaganden för presidierna att fatta beslut, vilket ytterligare minskar ”de mångas” direkta deltagande i vardagsarbe- tet. Söker man efter ”maktpolerna” i det landstingspolitiska systemet råder det inte tvivel om förvaltningsutskottets och fåtalets starka ställ- ning.
En betydelsefull aspekt på demokratin i landstingspolitiken är den partipolitiska kontaktytan och samordningen av landstingsfrågorna med annan politisk verksamhet. Bland de förslag till åtgärder från de intervjua- de, för att förbättra arbetssituationen och demokratin, står inte åtgärden om flera landstingsmöten högst på listan, däremot bättre information.
5. Jämförelse mellan förtroendevalda på lokal och regional nivå
5.1. Partigruppernas arbetsformer
En jämförelse mellan partigruppernas arbetsformer i kommuner och landsting måste självklart bygga på insikten om de faktiska skillnaderna i betingelserna för partigruppverksamheten. Två faktorer torde vara särskilt framträdande: dels skillnaderna i mötesordning och frekvens mellan fullmäktigesammanträden och landstingsmöten, dels den geogra- fiska faktorn. Landstingsledamöterna är spridda över en hel region, medan samtliga fullmäktigeledamöter återfinns inom den i regel mera begränsade areal som primärkommunen omfattar.
Framträdande generella skillnader mellan partigruppernas arbetsformer på lokal och regional nivå kan karakteriseras bland annat utifrån gruppmötenas formaliseringsgrad.
Resultatet visar att formaliseringsgraden ökar vid gruppmöten på regional nivå jämfört med den lokala. Detta tar sig olika uttryck: Det blir mycket vanligare med regelbunden närvaro av sidoorganisations- och pressrepresentanter vid gruppmöten i landstingssammanhang. Grupp- mötena tar längre tid, de protokollförs i betydligt högre grad än på lokal nivå och kraven växer tex beträffande den enskilde ledamotens skyldig- het att anmäla avvikande röstningi förväg.
Det faktum att gruppledamöterna på regional nivå har rekryterats från en stor region, med dess olika ortsintressen, kan ses som en förklaring till den ”mjukare” attityd som partigruppen intar i fråga om den enskilde ledamotens agerande i förhållande till gruppen jämfört med förhållandet på lokal nivå. Från att ha varit mycket framträdande på lokal nivå, reduceras detta till enstaka företeelser på regional nivå. Vidare minskar totalt sett kraven på den enskilde ledamoten att företräda en konsekvent handlingslinje, även om i detta fall två färdriktningar kan skönjas. Medan sådana krav minskar för de socialdemokratiska partigrupperna, jämfört med de höga kraven i primärkommunerna, så ökar kraven bland de borgerliga partigrupperna på regional nivå, från att ha varit i det närmaste obefintliga lokalt.
5.2. Aktivitet i partigrupperna
Det råder stora överensstämmelser i ”diskussionsstrukturen" mellan lokal och regional nivå.
”Skiktningen” i strukturen framträder med jämförbar fördelning på de olika nivåerna. Den tendens som därutöver kan noteras är att andelen ledamöter som ”endast undantagsvis” yttrar sig i gruppsammanhang stiger, från lokal till regional nivå.
Vi torde följaktligen kunna fastslå att partigrupperna i kommunala sammanhang inom sig uppvisar en klar skiktning, vilken tex tar sig ut- tryck i ledamöternas olika diskussionsaktivitet. Denna skiktning tenderar att följa innehaven av förtroendeuppdrag istyrelser och nämnder. Ju ”tyngre” en nämnd räknas, desto aktivare agerar respektive nämndleda- möter vid gruppmöten. Lika gärna kan satsen tolkas omväntzju aktivare en ledamot agerar vid gruppmöten, desto ”tyngre” uppdrag anförtros honom/henne.
När det gäller detaljeringsgraden vid behandlingen av kommunala kärnfrågor vid partigruppernas sammanträden, kommunfullmäktige respektive landstingsmötet samt partiorganisationen på de olika nivåerna, kan man urskilja en högre grad av tillfredsställelse på regional nivå över frågornas behandling än på lokal nivå. Speciellt framkommer här att medan den lokala partiorganisationen i alltför stor utsträckning, enligt en betydande del av ledamöterna, sysslar med kommunala frågor i detalj, så ges partiernas länsorganisationer ett betydligt bättre betyg i avvägning av detaljeringsgrad.
Man kan i detta sammanhang även skönja en skiktning mellan ”tunga” ledamöter och ledamöter utan tunga uppdrag. De ”tunga” ledamöterna betonar i större utsträckning de olika instansernas alltför detaljinriktade behandling, medan ledamöterna utan tunga uppdrag i större utsträckning betonar den alltför generella och principinriktade behandlingen. Om vi anknyter till tidigare synsätt bör detta tolkas utifrån de bakgrundskun- skaper ledamöterna kan förväntas äga i de aktuella ärendena. Har man berett ärendet i andra sammanhang är man mindre benägen att i gruppen, partiet och landstingsmötet gå alltför mycket in i detaljer, som man redan har ventilerat. Analogt gäller det omvända.
5.3. Gruppdiskussionernas innehåll
Det finns väsentliga komplikationer vid jämförelser mellan handlägg— ningen av ärendekategorier på lokal och på regional nivå. Inte desto mindre torde det vara möjligt att lyfta fram några få centrala, liknande kärnfrågor för de olika nivåerna och studera deras handläggning, då främst i samband med partigruppernas verksamhet.
Med dessa reservationer i minnet kan vi studera kärnfrågor som: budgeten, den ekonomiska långtidsplanen och byggnadsverksamheten.
De slutsatser som kan dras är kortfattat:
DDet finns en klar tendens till en perspektivskillnad mellan de två nivåerna. Medan partigrupperna i primärkommunerna i högre grad detaljgranskar årsbudgeten, finns en jämförelsevis stor skillnad vad gäller behandlingen av den ekonomiska långtidsplanen. På regional nivå
detaljstuderas i högre utsträckning den ekonomiska långtidsplanen än på lokal nivå. I det politiska perspektivet kan betoningen av den ekonomiska långtidsplanen på den regionala nivån jämfört med den lokala nivån ange ett större mått av långsiktig policy-skapande aktivitet. Betoningen av årsbudgeten på den lokala nivån indikerar ett större mått av kortsiktig verksamhet. D ”Byggnadsverksamhet” avser för den lokala nivån främst de bostads- byggnadsprogram som upprättats, medan för den regionala nivån den avser andra byggnadsprojekt som är aktuella. Även om här finns inbyggda skillnader torde även stora likheter vara för handen, inte minst med hänsyn till att denna kategori täcker in ett stort mått av tekniska frågor. Inte desto mindre kan man förvänta stora skillnader i detta avseende, vad gäller partigruppernas detaljbehandling av frågor- na. Av hävd har tekniska frågor undanskjutits till en ”opolitisk” skymningszon, en tradition som kanske är ännu mer rotad på regional nivå än på lokal. Resultatet visar hur en stor del av partigrupperna på regional nivå mycket översiktligt har behandlat byggnadsfrågorna under den senaste mandatperioden. Det är påfallande högre aktiviteti detta avseende på lokal nivå.
5.4. Diskussionsdeltagande i de beslutande församlingarna
Vad gäller ledamöters diskussionsdeltagande i de beslutande försam- lingarna är aktiviteten allmänt högre på regional än på lokal nivå. Däremot återfinns den tidigare dryftade ”Skiktningen” av ledamöterna efter uppdragsinnehav.
Bortsett från de skilda verksamhetsformer, som gäller för kommunfull- mäktige och för landstingsmöten, kan den högre aktiviteten på regional nivå till en del förklaras av det urvalsförfarande, som reglerar rekryte- ringen av ledamöter till den regionala nivån. Där finns ett betydligt större antal kandidater med i processen. Detta borde i sin tur kunna indikera större möjligheter att få fram en mera kompetent och erfaren förtroende- mannakår på den regionala nivån än på den lokala. Följaktligen kan man anta att ledamöter utan tunga uppdrag på regional nivå tenderar att vara politiskt ”tyngre” än motsvarande kategori på lokal nivå. Detta kan vara en delförklaring till den högre och mer spridda aktivitetsfördelningen på den regionala nivån, jämfört med den lokala. Ett betydelsefullt observan- dum är att fördelningen i hög grad påminner om den fördelning vi finner i de större kommunernas fullmäktigesammanträden, vad gäller diskus- sionsaktivitet. Att landstingets institutioner och funktioner är fördelade över en större yta spelar sannolikt en viss roll.
5.5. Arbetssituation som förtroendevald
Arbetssituationen som förtroendevald har i tidigare avsnitt karakteri- serats utifrån ett antal infallsvinklar, speciellt med betoning på informa-
tion, styrning, kunskapskapacitet och tidsmässig disposition.
Det är slående vilken grad av överensstämmelse som framkommer vid jämförelsen av de två nivåerna. På punkt efter punkt kopierar resultaten varandra i det närmaste fullständigt. En avvikelse förekommer dock:
El På regional nivå upplevs tiden mellan beslutsinformationen och själva beslutstillfället såsom alltför kort av en större andel av ledamöterna på den regionala nivån, än på den lokala. Medan 3/4 av landstingsledamöterna intar en sådan ståndpunkt, är motsvarande andel för kommunfullmäktigeledamöterna 2/3. Detta torde kunna ses som ett mått på att ett större system är mera trögrörligt än ett mindre.
I övrigt hänvisas till tabellerna 99—104. Den allmänna slutsatsen blir att arbetssituationen ur den enskilde förtroendevaldes perspektiv inte skiljer sig nämnvärt mellan lokal och regional nivå.
Tabell 99 För litet tid för att hinna sätta sig in i beslutsinformationen. Andel i procent.
Instämmande Kommun Landsting
Helt, i stort sett 40,4 35,2 Delvis 42,8 54,6 Inte 16,8 9.9 Summa 100,0 100,0
Tabell 100 Överspelad av partirepresentantema i kommunstyrelse respektive för— valtningsutskott. Andel i procent.
lnstämmande Kommun Landsting Helt, i stort sett 43,4 30,4 Delvis 33,1 41.4 lntc 23,5 28,2 Summa 100,0 100,0
Tabell 10] Alltför styrd av den egna partigruppen. Andel i procent.
lnstämmande Kommun Landsting Helt, i stort sett 12,6 6,5 Delvis 21,3 19,8 Inte 66.1 73,7 Summa 100,0 100,0
Tabell 102 Otillräcklig information inför beslut i kommun respektive landsting. Andel i procent.
lnstämmnndc Kommun Landsting Helt, i stort sett 14,5 14,1 Delvis 39,6 40,7 Inte 45,9 45,2
Summa 100,0 100,0
Tabell 103 Otillräcklig tid mellan beslutsinformation och beslutstillfälle. Andel i procent.
Instämmande Kommun Landsting
Helt, i stort sett 28,0 27,2 Delvis 36,7 45,9 Inte 35,3 26,9 Summa 100,0 100,0
Tabell [04 För lite egna kunskaper för att kunna tillgodogöra sig beslutsunderlaget och informationen. Andel i procent.
Instärnmande Kommun Landsting Helt, i stort sett 20,4 16,6 Delvis 55,3 56,3 Inte 24,3 27,1
Su mma 100,0 100,0
6. Kommunalt partistöd 1970—1974
6.1. Bakgrund
Alltsedan mitten av 1930-talet har partiernas ekonomi och finansiering med jämna mellanrum aktualiserats i riksdagen. Från början rörde sig förslagen om bokföringsplikt, redovisningsskyldighet och offentlig kon— troll. Den problematiken lämnades därhän på 1950—talet, sedan partifi- nansieringssakkunnigas insats resulterat i att partierna frivilligt under några år lämnat en allmän redovisning.
I en motion 1959 hemställdes om en förutsättningslös utredning rörande möjligheterna att i demokratins intresse åstadkomma en bättre balans mellan de olika partiernas ekonomiska resurser i valrörelserna. Riksdagen avvisade kraven. Det var först på 1960—talet som egentligt initiativ togs i frågan om samhällsstöd för politisk verksamhet. Ett allmänt statligt partistöd infördes 1965.
Aktörerna i partistödsdebatten uppehöll sig huvudsakligen vid en motivkrets där nyttan av en vital demokrati och vådan av partiers finansiella beroende utgjorde kärnan.
Den kommunala självstyrelsens villkor förändrades särskilt starkt under 1960-talet. Kommunernas uppgifter ökade. För att stärka bärkraf- ten minskades antalet enheter genom omfattande kommunsammanlägg- ningar. Genom bl a denna process kom jämväl de lokala partiorganisatio- nerna i en ny situation. Behovet av en breddning och fördjupning av den kommunala demokratin tedde sig angelägnare än någonsin.
En bred diskussion om den kommunala demokratins situation och villkor fördes under åren 1968—69. Detta avspeglades bl a i 1968 års riksdagsmotioner om kommunalt partistöd, i konstitutionsutskottets utlåtande över dessa samt i en departementspromemoria (K l969z7) jämte remissutlåtanden.
Ett dominerande inslag i den debatten är den kommunala självstyrel- sens situation visavi kommunindelningsreformen, de växande kommunala uppgifterna och medborgarnas krav på information. Med större kommu- nala enheter minskar direktkontakterna mellan kommunmedlemmarna och de förtroendevalda. Samtidigt med denna utveckling blir innehållet i den kommunala självstyrelsen av allt större betydelse för medbor— garna. En breddning och fördjupning av den kommunala demokratin förutsätter goda kontakter med medborgaropinionen. Förutom det all-
männa demokratimotivet, framhävs bla partiernas ekonomiska resursläge och den gemensamma valdagens effekt.
I departementspromemorian, remissvaren och departementschefens anförande framhålls det som angeläget att ”de politiska partierna inte av brist på ekonomiska resurser hindras att fullgöra sina uppgifter.”
Övervägandena ledde fram till en kompetensändring, vilken innebar att kommunerna från och med år 1970 medgavs rätt att införa kommunalt partistöd (KPS),
Reformen på det kommunala planet var väntad. Under stor enighet och karakteriserad av samlade lösningar slog reformen igenom mycket snabbt över hela riket. Redan första året beslöt 88 procent av kommuner— na att till de i fullmäktige representerade partierna skulle utgå 28,4 milj. kronor. Det får anses klarlagt att två faktorer spelade en avgörande roll för benägenheten att dels införa KPS och dels göra det snarast möjligt. Den ena faktorn var egenskapen att vara medelstor eller stor kommun, den andra var om kommunen hade socialdemokratisk majoritet1 .
De lokala partiorganisationerna hade när partistödet infördes ett uppdämt behov av penningresurser. Ca 750 av de år 1970 befintliga kommunerna införde KPS första året. Omkring 100 avstod.
I det följande redovisas en analys av de totala förändringar KPS undergått under perioden 1970—1973. Ett särskilt avsnitt beskriver partistödets förekomst och storlek i kommuner och landsting år 1974.
6.2. Totala förändringar under perioden 1970—73
År 1973 uppgick KPS totalt i riket till ca 30,8 milj kronor, vilket utgör en höjning på 8,2% sedan partistödet infördes år 1970. Vad gäller fördelningen mellan de olika partierna avspeglas valresultaten vid 1970 års val, med påföljd att moderata samlingspartiet, folkpartiet och Vpk fick betydligt lägre tilldelning, medan främst centerpartiet kraftigt ökade sin andel.
Av de 87% av kommunerna som har haft partistöd under hela perioden 1970—73, har 48% haft oförändrat partistöd under hela perioden, 16 % sänkt partistödet och 35 % höjft partistödet. Förändring-
1 För ett vidare studium se SOU 1972:52 s 37 ff. ken. (Se figur 60.)
Tabell 105 Fördelning av KPS 1970—73. Kronor per parti
arna har varit minst ide små kommunerna, och ökat med kommunstorle-
År M C F S Vpk KDS Övr Totalt
1970 4 762139 3181068 5 400 068 12 845 985 1824 275 231543 173 495 28 418 573 1971 3 322157 5187 583 4 596 781 13 458182 1 245 686 279 238 339 6000 28 429 227 1972 3 450 275 5 545194 4 799 521 13 967 668 1286 840 287 641 185 750 29 522 889 1973 3 584160 5 831014 4 983 306 14 532 348 1331980 298 961 197 000 30 758 769
” Av vilket den center-folkpartistiska valsamverkan på "Gotland erhöll 138 600 kronor.
%
50 40 30 20 10 | . _ (Sl KPS har ej | Höjt i en Höjt i flera Varit lägre än Varit högre än förekommit | etapp etapper för 1970 under för 1973 under under hela | perioden perioden perioden 70—73 | |
Kommuner med högre kommunalt partistöd år 1973 än är 1970, vad gäller totalbeIOppen
= under 15.000 inv
& = 15.001—50000 inv [] = över 50.000 inv
%
50 40 30 20 10 | — m Jams! Oförändrat under I Sänkt i en Sänkt i flera Varit högre än Varit lägre än hela perioden* | Etapp etapper för 1970 under för 1973 under I perioden perioden | Kommuner med lägre kommunalt partistöd år 1973 än 1970, vad gäller totalbeloppen * Ingen förändring av partistödet eller endast justering till följd av ändrat antal mandat. Kommuner som ej infört KPS är ej inräknade.
Figur 60 K PS föränd- ringar under perioden 1 9 70— I 9 73.
6.2.1. Kommunsammanläggningar som förändringsfaktor
I en tidigare rapport (SOU 1972152 Rapport angående kommunal information m m) underströks kommunsammanläggningarnas betydelse som förändringsfaktor för partistödet, främst avseende förändringar mellan valåret 1970 och mellanvalsåret 1971. Denna slutsats står sig fortfarande och det kan dessutom sägas att sammanläggningarna innebar en reell sänkning av partistödet. Mest påfallande var tendensen i de små kommunerna för att sedan avta med ökande kommunstorlek. Totalt sänktes partistödet med ca 0,5 milj kronor som en följd av kommunsammanläggningarna i riket under perioden.
Tabell 106 Förändring av KPS 1973 i förhållande till 1970, I OOO-tal kronor
Invånare Majoritet Minsta P 25 P 50 P 75 Största N värde värde
— 15 000 Borgerlig —32 — 0,3 + 0,2 + 3,0 + 25 209 Socialistisk —29 — 0,1 + 0,5 + 8,9 + 60 125
15 001— 50000 Borgerlig —75 — 8,6 + 1,2 +20,6 +101 51 Socialistisk —56 -— 1,8 + 3,3 +20,2 + 90 52
50 001—100000 Borgerlig + 5 + 5,1 + 6,0 +20,3 + 58 5 Socialistisk —20 — 2,5 + 6,5 +55,5 +123 12
100 001—300 000 Borgerlig —13 -—12,8 +34,0 +84,8 + 85 3 Socialistisk —43 — 8,3 + 5,0 +18,3 + 62 5
Tabell 107 Förändring 1970/71 i sammanlagda kommuner, 1 OOO-tal kronor
Kommunstorlek Antal Oför- Högre Lägre ändr KPS KPS — 15 000 51 (3) + 67 (19) — 475 (29) 15 001— 50 000 65 (0) +668 (30) — 779 (35) 50001—-100000 10 (1) + 92 ( 4) — 98 ( 5) 100 001—300 000 7 (0) +121 ( 4) — 64 ( 3) Totalt ' 133 (4) +948 (57) —I 416 (72)
Tabell 108 Förändring av KPS i förhållande till 1970, 1 OOO-tal kronor
Kommunstorlek Majoritet Minsta P 25 P 50 P 75 Största N
värde värde
- 15 000 Borgerlig —41 — 0,5 + 0,0 + 0,4 +25 209 Socialistisk —33 — 0,4 + 0,1 + 1,1 +60 125
15001— 50000 Borgerlig —75 — 8,6 + 0,6 + 8,8 +93 51 Socialistisk —59 — 2,5 + 2,3 +11,5 +90 52
50 001—100000 Borgerlig —28 + 4,6 + 5,3 + 6,3 +58 5 Socialistisk —33 — 8.5 + 2,0 + 6,5 +36 12
100 001—300 000 Borgerlig —13 —12,8 +20.0 +33,8 +34 3
Socialistisk —43 — 8,3 +5,0 +18,3 +62 5
6.2.2 lllandatförändringar som förändringsfaktor
Om kommunsammanläggningarna verkade negativt på KPS vad avser totalbeloppen utgjorde mandatförändringarna som ägde rum 70/71 en positiv förändringsfaktor. Denna faktors inverkan ökade med ökande kommunstorlek.
Tabell 109 Mandatföriindringarna som förändringsfaktor 1970/71
Kommunstorlek Antal Högre KPS Lägre KPS 4 15 000 62 77,4 % (48) 22,6 % (14) 15 001— 50 000 30 76,7 % (23) 23,3 % ( 7) 50001—100000 7 100,0% ( 7) —— 100 001—300 000 2 100,0 % ( 2) — —— Totalt 101 79,2 % (80) 20,8 % (21)
6.2.3. Majoritetsförhållanden som förändringsfaktor
I den tidigare rapporten fastslogs majoritetsförhållandets utomordentliga betydelse för partistödets storlek och förändringar. Den då utförda undersökningen hade gett upphov till följande hypotes:
El Att partistödet är högre i socialdemokratiska kommuner och lägre i jämförbara borgerliga.
Föreliggande material verifierar mycket starkt giltigheten härav. Det ger dessutom underlag för bedömningen att majoritetsförhållandet som förändringsfaktor är betydelsefullare än sammanläggningssituationen, och kommunens tätortsgrad. Slutsatsen gäller även om man studerar storlek och förändringar av KPS/invånare i de olika kommunerna.
Emellertid förekommer ett undantag. I gruppen av kommuner med högre invånarantal än 50 000 gäller inte dessa slutsatser. I dessa kommu— ner är partistödsnivån till och med en aning högre i de borgerliga kommunerna än i de socialistiska. En samlad bedömning innebär likväl att hypotesen står sig, då den senare storleksklassen av kommuner omfattar mindre än 1/4 av samtliga kommuner.
Tabell 110 KPS 1970—1973 i små kommuner (mindre än 15 000 inv), 1 OOO-tal kronor
År Majoritet Minsta P 25 P 50 P 75 Största Antal värde värde
1970 Borgerlig 0 5,0 12,2 19,4 74 209 Socialistisk 0 12,5 17,9 35,5 80 125
1971 Borgerlig 0 4,6 11,6 18,2 62 209 Socialistisk 0 13,0 18,8 34,8 82 125
1972 Borgerlig 0 6,8 11,8 18,4 62 209 Socialistisk 0 13,8 20,4 35,0 82 125
1973 Borgerlig 0 7,5 13,4. 19,9 82 209 Socialistisk 0 15,8 25,1 37,3 82 125
Tabell 111 KPS 1970—1973 i medelstora kommuner (15 001-50000). l OOO—tal kronor År Majoritet Minsta P 25 P 50 P 75 Största N värde värde
1970 Borgerlig 0 59,9 88,0 134,8 217 51 Socialistisk 40 84,5 112,0 160,5 260 52 1971 Borgerlig 10 51,3 77,0 148,1 308 51 Socialistisk 21 81,9 111,5 168,0 305 52 1972 Borgerlig 21 59,4 83,0 147,8 308 51 Socialistisk 41 82,1 118,0 179,8 305 52 1973 Borgerlig 21 62,3 92,0 147,8 308 51 Socialistisk 41 82,3 [18,0 180,2 305 52
Tabell 112 KPS 1970-1973 i stora kommuner (50 001—100 000 inv), I OOO-tal kronor Ät Majoritet Minsta P 25 P 50 P 75 Största N värde värde
1970 Borgerlig 181 239,8 249,8 250,4 300 5 Socialistisk 130 19 1,5 240,0 298,0 371 12
1971 Borgerlig 153 254,6 255,3 298,3 306 5 Socialistisk 122 183,0 244,0 305,0 395 12
1972 Borgerlig 201 254,6 255,3 298,3 306 5 Socialistisk 122 199,5 244,2 305,0 395 12
1973 Borgerlig 201 254,6 255,3 298,3 306 5 Socialistisk 122 199,5 244,2 340,5 427 12
Tabell 113 KPS 1970—1973 i mycket stora kommuner (100 001—300000 inv), l OOO-tal kronor.
År Majoritet Minsta P 25 P 50 P 75 Största N
värde värde 1970 Borgerlig 320 320,3 371,0 407,8 408 3 Socialistisk 210 342,8 368,0 3903 618 5 1971 Borgerlig 340 340,3 395,0 4048 405 3 Socialistisk 228 324,8 395,0 405,3 610 5 1972 Borgerlig 395 395,3 404,8 405,1 405 3 Socialistisk 228 324,8 395,0 405,3 610 5 1973 Borgerlig 395 395,3 404,8 405.1 405 3 Socialistisk 228 324,8 395,0 405,3 610 5
Resultatet kan naturligtvis ges varierande tolkningar. En tolkning kan vara att den borgerliga låga ”partistödsviljan” slår igenom i de små och medelstora kommunerna, medan de faktiska svårigheterna att bedriva resurskrävande verksamhet i de större kommunerna till större delen med enskilda medel har pressat fram ett högre partistöd.
I bilden kan även ingå sådana faktorer som att socialdemokraterna av hävd har sina starkaste fästen i de större kommunerna. Däremot har de borgerliga partierna mänga gånger en jämförelsevis svag partiorganisa-
////// P 50 (b) Figur 6] KPS 1970f 731
10:11; _
Y_ .. ' , och socialistiska kommu- 1970 1971 1972 1973
ton i dessa kommuner. ] ett sådant läge kan det bedömas som väsentligare att anslå medel för en upprustning och förstärkning av partiets resurser för att bryta en socialdemokratisk överlägsenhet i resurser, än att agera utifrån en principiellt negativ linje gentemot partistödet. ] detta sammanhang bör tilläggas att det finns stora faktiska skillnader i principiell syn på partistödet mellan de borgerliga partierna.
Kommuner mellan 15.000 inv Och 50.000 inv (130)
(s) = kommuner med soc. majoritet (b) = ., ,. borg. ,.
KPS 1000-tal kr
160
P 75 (b)
percentiler fo'r borgerliga och socialistiska kommu— + ' _ + ner. 1970 1971 1972 1973
6.2.4. Sammanfattande bild av förändringar/za
Översiktligt kan förändringarna av KPS från 1970 till 1973 tydligast avläsas i tabell 114 där en percentilindelning redovisas.
KPS anges i kronor från det minsta värdet till det största. P 25 innebär att 25 % av kommunerna ligger under detta värde. P 50, vilket även är medianvärde, innebär att 50 % av kommunerna ligger under detta värde osv.
Tabell 114 KPS utveckling i riket perioden 1970—1973 med hänsyn till totalbe—
lopp/kommun
År Minsta P 25 P 50 P 75 P 90 Största värde värde
1970 0 10 740 19 630 63 500 160 370 2 500 000 1971 0 10 570 19 770 61930 164 100 2 525 000 1972 0 11210 20 560 64 000 179 700 2 525 000 1973 0 12 290 24 590 71 000 182 650 2 525 000
Tabell 115 Invånarantal i kommunerna,jämförbar indelning
Invånarantal Minsta P 25 P 50 P 75 P 90 Största värde värde 1.1.71 177 3 481 7 621 16 898 36 405 740 486
Tabell 116 KPS utveckling i riket perioden 1970—1973 med hänsyn till KPS/kom- muninvånare
År Minsta P 25 P 50 P 75 P 90 Största värde värde 1970 0 2,15 3,44 4,65 6,04 15,00 1971 0 1,99 3,26 4,50 5,99 10,00 1972 0 2,31 3,48 4,68 6,06 15,00 1973 0 2,69 3,74 5,06 6,49 15,00
Tabell 117 KPS förändring totalt i riket mellan 1970—71 samt 1970—73, ! OOO-tal kronor.
Minsta P 25 P 50 P 75 P 90 Största värde värde Förändring av total- belopp 1970—1971 —75,0 —0,8 +0,1 +l.7 +12,2 + 93,0 Förändring av total— belopp 1970—1973 —75,0 —0,3 +0,4 +7,4 +20,3 +123,0
Anm. Med (_) avses en minskning för år 1971 respektive år 1973 i förhållande till storleken är 1970. På samma sätt avses med (+) en höjning.
Det finns skillnader mellan denna redovisning för åren 1970—1971, vad gäller totalbeloppen, och den redovisning som förekom i en tidigare rapport.] Skillnaden förklaras av att ovanstående redovisning avser samtliga kommuner, medan den tidigare redovisningen endast avsåg kommuner som infört partistöd. Det finns goda skäl att göra en redovisningsförändring, bl a med hänsyn till att kommuner som ej infört partistödet kan sägas ha ett partistöd motsvarande 0 kr.
Förändringarna för åren 1970—4972 är synnerligen blygsamma. Där- emot uppvisar år 1973 en påfallande allmän höjning av partistödsnivån. Eftersom KPS infördes ett valår och har hållits i det närmaste konstant under de följande mellanvalsåren, samt höjts betydande under det nästföljande valåret ligger det nära till hands att betrakta själva valrörelse- 1 SOU 1972:52 .
kostnaderna som betydelsefulla höjningsinitierande faktorer av KPS. Emellertid torde det vara nödvändigt att reservera sig för bärigheten i denna hypotes, med tanke på att den tillgängliga undersökningsperioden för KPS” fluktuationer ännu är för kort för att ge upphov till allmänna slutsatseri detta avseende.
6.2.5. Landstingens partistöd
Möjligheten att införa partistöd omfattade även landstingen. Samtliga landsting nyttjade också denna möjlighet redan första året 1970. Totalt i riket utgick 9,3 miljoner kronor i landstingskommunalt stöd till partierna. Då liksom i fortsättningen utbetalades stödet till partiernas länsorganisationer. Stödet grundades på antalet mandat för respektive parti. Till år 1973 hade det ökat till 12,9 milj. kronor. För ett detaljerat studium hänvisas till särskild tabellbilaga (tabell B 3). Vid den nya mandatperiodens ingång 1971 skedde följande föränd- ringar: 15 landsting behöll stödet oförändrat, 6 landsting höjde och 2 landsting sänkte stödet. De största höjningarna förekom i Stockholms län, där stödet fördubblades. l Göteborgs— och Bohus samt i Västernorr- lands län skedde en mycket kraftig höjning. Kristianstads och Norrbot- tens län sänkte partistödet.
Under mandatperioden höjdes stödet i 8 landsting. Övriga behöll stödet på oförändrad nivå. Höjningarna företogs i följande län: Kalmar, Värmlands, Blekinge, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr- lands och Norrbottens län. De två förstnämnda företog höjningen 1972 och de övriga sex valåret 1973.
6.3. Partistödet 1974
Mot bakgrund av den analys som tidigare redovisats beträffande partier- nas ekonomi och finansiering har det sitt särskilda intresse att studera den aktuella partistödssituationen. Avsikten är inte att för 1974 göra motsvarande analys angående förändringarna av KPS som gjorts för perioden 1970—1973. Likväl syftar de två avslutande översikterna till att fullständiga bilden av den utveckling som partistödet på lokal och regional nivå beskrivit sedan det kom till.
6.3.1. Kommunerna
Av avsnitt 6.2 framgår att under perioden 1970—1973 förändrades KPSi mer än hälften av kommunerna. Partiorganisationernas ordförande gjorde vid intervjun en bedömning av vad som närmast var att vänta angående partistödets förändring (jfr tabell 28 s 50). Av deras bedömning framgick:
D Att nära hälften av kommunerna (45,5 procent) skulle komma att behålla KPS oförändrat.
[] Att en större andel av kommunerna än tidigare (54,5 procent) skulle komma att företa en justering av KPS storlek — de flesta av dessa (41,6 procent) skulle komma att höja stödet, endast någon ville sänka stödet (1,2 procent). DHöjningarna av KPS skulle företrädesvis komma att inträffa i kom- muner med mer än 15 000 invånare — de flesta höjningarna skulle komma att ske i de stora och mycket stora kommunerna. En analys av de i verkligheten inträffade förändringarna från 1973 till 1974 visar en utomordentligt stor överensstämmelse med förtroendemän- nens bedömningar. Det kan med andra ord hävdas att undersökningen mycket väl representerar utfallet av förändringarna i riket som helhet.
Av de 278 kommunerna behöll 157 KPS oförändrat (56,5 procent), 116 höjde stödet (41,7 procent) och endast 5 sänkte stödet (1,8 procent).
De flesta och de största höjningarna inträffade i de större kommuner- na. Om materialet tudelas i kommuner under och över 15 000 invånare framkommer följande:
Av 134 kommuner under 15 000 invånare bibehölls stödet oförändrat i 84 (62,7 procent), höjdesi 45 (33,6 procent) och sänktes i 5 kommuner (3,7 procent). Av de 144 kommunerna över 15 000 invånare var stödet oförändrat i 73 (50,7 procent) och höjdes i 71 kommuner (49,5 procent). Ingen av kommunerna i denna storleksklass sänkte KPS.
I motsats till vad som tidigare varit fallet är det flera kommuner med borgerlig majoritet som höjt partistödet än kommuner med socialistisk majoritet. (Relationerna 65 mot 51.) Av de tidigare jämförande analyser- na har framgått att kommuner med socialistisk majoritet to m 1973 huvudsakligen haft ett högre partistöd.
Det totala partistödsbeloppet i kommunerna uppgick år 1974 till ca 38,4 milj. kronor, vilket betyder en höjning från år 1973 på 7,6 milj. kronor. Detta är den största höjning som inträffat sedan partistödet infördes.
Några detaljer kan vara värda att noteras. Stockholm och Göteborg har det högsta KPS per mandat i landet, 35 000 kronor respektive 30 000 kronor. Därefter blir det en betydande distans till nästa beloppsgräns — 10 000 kronor. 1 den gruppen återfinns Helsingborg, Malmö, Västerås och Örebro. Det lägsta beloppet 100 kronor per mandat noteras för Ödeshög. Endast två kommuner i riket saknar för närvarande kommunalt partistöd, nämligen ökommunerna Orust och Öckerö.
För ett studium partivis och fördelat på län hänvisas till särskild tabellbilaga (tabell B 2).
6.3.2. Landstingen
Även i landstingen förekom den största höjningen av partistödet från år 1973 till år 1974, nämligen från 12,9 milj. kronor till 16,1 milj. kronor. Spännvidden mellan det högsta mandatbeloppet och det lägsta är självfal- let mindre än i primärkommunerna. Stockholms läns landsting har det högsta beloppet per mandat 35 000 kronor och Kronobergs jämte
Hallands läns landsting det lägsta, nämligen 5 000 kronor.
Nio landsting höjde sitt partistöd från år 1973 till år 1974. Övriga landsting bibehöll stödet oförändrat. Höjningarna företogs i följande landsting: Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Göte- borgs- och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands och Västerbottens läns landsting.
För ett studium partivis och fördelat på landsting hänvisas till särskild tabellbilaga (tabell B 3).
7. Sammanfattning
Det har varit en strävan i den givna redovisningen att åstadkomma jämförande sammanställningar av resultat. Vissa avsnitt har försetts med särskilda sammanfattningar.
I den slutliga summeringen koncentreras därför uppmärksamheten på ett begränsat antal utvecklingstendenser av mera övergripande karaktär och av betydelse för att förstå partiernas och de förtroendevaldas situation. Därvid tas i första hand fasta på ett antal resultat från den primärkommunala delen av undersökningen. Den landstingskommunala delen behandlas företrädesvis i några speciella hänseenden.
Det kan konstateras att partiernas organisationsstruktur starkt föränd- rats i samband med kommunsammanläggningarna. I viss utsträckning har nya förutsättningar inträtt i kontakten mellan väljare och valda.
Införandet av kommunalt partistöd har i hög grad förändrat partiernas ekonomiska situation med en stark kostnadstillväxt som följd på såväl lokal som regional nivå. Sedan partistödet infördes har enligt intervjuper- sonerna betydelsen av andra medel minskat. Detta gäller alla partier under valår.
Det är vanligt att en betydande del av medlen reserveras för komman- de valrörelser. En del av partistödet — ivissa fall en stor del — förmedlas till överliggande partinivåer, varifrån den lokala nivån köper material, tjänster och annan service. Likväl har den administrativa tillväxten för partier på lokal nivå utvecklats. Sådana kostnadsslag som tjänster, resor och övrig administration har ökat markant. Mindre synes satsningen på mötesverksamhet avspeglas i kostnadsutvecklingen.
Den administrativa tillväxten för partierna på såväl lokal som regional nivå är en tydlig utvecklingi dag när det gäller partiorganisationerna.
Ett väsentligt problem i den lokala partiverksamheten är informations- utbytet och kommunikationen mellan förtroendevalda och partimedlem- mar.
Kvardröjande motsättningar mellan olika kommundelar är mest utbredda i de små kommunerna. Kommundelsagerandet avtar över tiden, samtidigt som den partipolitiska aspekten blir alltmer framträdande.
Fullmäktigegrupperna har små administrativa resurser. I medelstora och större kommuner lider fullmäktigegruppen brist på service för sitt arbete. Samtidigt kan det noteras att 5 k uttaxeringar till partiet sker på den förtroendevaldes arvoden. Detta förfarande är relativt vanligt.
Figur 63 Diskussions- deltagande vid parti— gruppernas sa in man trä- den i kommuner respek- tive landsting.
Reseersättningar eller arvoden för möten och sammanträden förekommer iviss om än begränsad omfattning.
Suppleantinstitutet i partigrupparbetet fungerar olika i de små och i de stora kommunerna. 1 små kommuner kan noteras en betydligt lägre närvaro av suppleanter. Där har ej heller suppleanterna samma ställningi gruppen som övriga. Det är ett problem att fullmäktigegruppens sammanträden i kommu- ner med långa reseavstånd måste hållas samma dag som fullmäktige. En tredjedel av de intervjuade fullmäktigeledamöterna bedömer att endast hälften är välinformerade i de frågor de har att fatta beslut i.
Aktiviteten i fullmäktigegrupperna är starkt skiktad. Debatten domi- neras såväl i partigruppen som i fullmäktige av kommunstyrelsens leda- möter och ledamöterna i s k tunga nämnder (se fig 63 och 64).
% 100 _ s* 80 60 40 20 O _. . Kommun- Förvalt— "Tunga" "Tunga" "Ovriga" "Övriga" styrelse— ningsut- i i i i ledamöter skotts- kommun landsting kommun landsting ledamöter
E ndast undantagsvis
Ganska sällan
Ganska vanligt
WWE
Som regel
%
100
7//////////////%
%%
40— 20— % E Kommun- Förvalt- "Tunga" "Övriga" "Övriga" "Övriga" styrelse- ningsut- i i i i ledamöter skotts- kommun landsting kommun landsting ledamöter
ll
Endast undantagsvis
Ganska sällan
Il
Ganska vanligt
llllläl]
Som regel
Fullmäktigeledamöternas upplevelse och bedömning av sin arbetssitua- tion är ett huvudmoment i den företagna undersökningen. Resultaten visar att ledamöterna i stor utsträckning anser sig lida brist på informa- tionsunderlag för sitt beslutsfattande. De anser sig även ha för lite egna kunskaper för att på ett tillfredsställande sätt kunna tränga in i besluts- underlaget. Informationen kommer för sent, tiden blir för knapp och man känner sig ofta överspelad av dem som sitter i kommunstyrelsen.
En ofta bortglömd faktor i demokratidiskussionen är den personliga arbetssituation som de aktiva förtroendevalda har. Därför har
Figur 64 Diskussions— deltagande i kommun- fitllma'ktige respektive landsting.
denna aspekt i undersökningen gjorts till föremål för deras egen bedömning. De förtroendevalda har skattat sin personliga sysselsättnings- konflikt mellan olika slag av aktiviteter. Dessutom har de ombetts göra en allmän bedömning av de aktiva förtroendevaldas situation i den egna kommunen. Tre konfliktdimensioner dominerar. Den som gör sig starkast gällande är den mellan hem/fritid och samhällsuppdrag. Den andra i ordningen är den mellan förvärvsarbete och samhällsuppdrag. Den tredje är den mellan hem/fritid och partiarbete i övrigt.
Ungefär 1/3 av dem som deltagit i undersökningen bedömer sin egen arbetssituation som ej tillfredsställande. I de befolkningsmässigt expande- rande och minskande kommunerna är denna andel större än i befolk- ningsmässigt stabila kommuner. Det förefaller rimligt att sätta graden av tillfredsställelse i samband med graden av föränderlighet i de dagliga problemen i kommunen. En kommun som ständigt växer eller ständigt går tillbaka befolkningsmässigt sett erbjuder alltid nya problem. Graden av tillfredsställelse synes dessutom påverkas av partistorleken. Stimulansen och tillfredsställelsen tycks vara väsentligt större i ett stort än i ett litet parti. '
Ju större kommunen är (inom ramen för denna studie) desto större är också den grupp av de förtroendevalda som är aktiva i partiarbetet, ehuru det absolut sett är en liten grupp som är mycket aktiv. Så t ex domineras talarmedverkan på möten av kommunstyrelseledamöter och ledamöter i
”tunga” nämnder. Omkring hälften av de tillfrågade förtroendevalda anger att arbetet i styrelser och nämnder domineras av tjänstemannainflytande. Skiktningen framträder starkt. Byggnadsnämnden är enligt intervjupersonerna den mest tjänstemannadominerande. Kommunstyrelsen den mest förtroende- mannadominerande. De partipolitiska skillnaderna är enligt undersökningen minst i de små
kommunerna. Kommuner med snabba befolkningsändringar — expande- rande eller minskande — uppvisar ett större mått av partipolitiska skillnader i det kommunala arbetet än kommuner med stabilt befolk- ningstal.
De förtroendevaldas föreställning om medborgarnas tilltro till partier- na som kanal för medborgarinflytandet i kommunen gav följande
resultat:
El Drygt 40 % hade inte märkt någon förändring. L—J Omkring 25 % ansåg att tilltron ökat och drygt 30 % att tilltron
minskat. [1 I de ”unga” kommunerna (sammanlagda efter 1963) angavs i högre grad än i de ”gamla” kommunerna (ej sammanlagda efter 1963) att tilltron till partierna minskat. DI expanderande kommuner upplevde nära 40% av bedömarna en ökning i allmän tilltro, medan motsvarande andel för befolkningssta- bila och minskande kommuner var 23 % respektive 5 %. Cl Ju mindre parti bedömarna tillhörde — i synnerhet småpartierna — desto mer pessimistisk syn anlade de på frågan om tilltrons utveckling.
När det gäller landstingsledamöternas arbetssituation uppvisar resul- taten i stort sett samma mönster som för de primärkommunala företrädarna.
Det finns en klar skiktning i aktiviteten. Ledamöterna i förvaltnings- utskott och övriga ”tunga” nämnder dominerar aktiviteten såväl i grupperna som i landstingsmötet.
Landstingsgrupperna behandlar årsbudgeten, sjukvårdsfrågorna och den ekonomiska långtidsplanen förhållandevis ingående. Byggnadsprojek- ten behandlas i större utsträckning översiktligt. (Se fig 65.)
Det föreligger klara samband mellan graden av tillfredsställelse med den egna arbetssituationen och vederbörandes politiska ”tyngd” i landstinget. Ledamöter utan ”tunga” uppdrag är genomgående mindre tillfredsställda än andra.
Informationsnivån och de allmänna insynsmöjligheterna beträffande landstingsverksamheten uppvisar samma typ av problem som för de förtroendevalda i primärkommunerna. Informationen upplevs som otill- räcklig liksom de egna kunskaperna. Tidsintervallet mellan informations- tillfälle och beslutstillfälle är för kort. Man anser sig ha för lite egen tid för att sätta sig in i beslutsunderlaget och man upplever sig i stor utsträckning bli överspelad av FU-ledamöternas agerande och överens- kommelser.
Bedömningen av förhållandet mellan förtroendemanna— och tjänste- mannainflytandet överensstämmer med den bedömning som redovisats
L K L K
Ekonomisk Byggnads- långtidsplan verksamhet = Inte särskilt detaljerat eller |__ = Landsting
enda t öv r iktli t 5 e 5 9 K = Kommuner
%D
Ganska detaljerat
Mycket detaljerat
Figur 65 Detaljeringsgrad vid behandling av olika kärnfrågor i partigrup- perna i kommuner res- pektive landsting. Hela populationen.
för de förtroendevalda i primärkommunerna. I byggnadsfrågor och sjukvårdsfrågor anges tjänstemannainflytandet vara mest framträdande. I förvaltningsutskottet dominerar förtroendemannainflytandet.
Dessa huvudresultat kan sägas styrka problemens allmängiltighet eftersom de bekräftas i två av varandra oberoende system.
Den andel landstingsledamöter, som är positiv till landstingsråds- institutionen, anger i nu nämnd ordning följande fördelar med att ha landstingsråd:
D Motverkar tjänstemannavälde
[___l Håller landstingsgruppen bättre informerad om vad som händer [] Ger vidgad ärendeberedning D Skapar bättre och mera regelbunden kontakt mellan parti och landstingsgrupp Cl Förmedlar och stärker tjänstemannakontakter
Av dem som är negativa till landstingsrådsinstitutionen anges på motsvarande sätt följande nackdelar:
Cl Koncentrerar makten till enstaka förtroendemän
D Skapar risker för ”ovillkorlig succession” på rådsposterna El Landstingsråden ägnar för mycket tid åt tjänstemannauppgifter och försummar sina politiska uppgifter.
Med tanke på bla förslag som framförts om att vidga landstingens arbetsuppgifter i framtiden har ett relativt stort utrymme i undersök- ningen ägnats åt bl a följande frågeställningar:
[:| Vilka partipolitiska skillnader råder i landstingen? D Hur är inflytandefördelningen i landstingsfrågor mellan olika partiin- stanser respektive olika landstingsinstanser?
Ungefär 2/3 av ledamöterna upplever ”vissa skillnader” medan övriga fördelar sig jämnt mellan bedömningen ”stora” och ”inga” partipolitiska skillnader. Det partipolitiska agerandet anges av en majoritet dominera över det regionala.
Stockholms läns landsting skiljer ut sig mycket markant från övriga. Där anges råda mycket stora partipolitiska skillnader. Norrland och Mellansverige ligger på en mellannivå medan Syd- och Sydöstsverige och speciellt Västsverige redovisar de minsta partipolitiska skillnaderna.
Inflytandefördelningen mellan olika partiinstanser ges följande rang- ordning från det största till det minsta inflytandet: landstingsgruppen, FU-gruppen, länsorganisationens styrelse (t ex distriktsstyrelse eller länsförbundets styrelse) och sist gruppstyrelsen.
Motsvarande resultat för förhållandet mellan olika landstingsinstanser är följande: förvaltningsutskottet, landstingsmötet, övriga centrala nämn- der och kansliorganisationen.
Tabellbilaga
. ".|.____ ..'.| _ W _
|| det. .. _ "'__. MM" ...l'._ ' . .' _ uh.- .»-'|-. . ."”1. . 'l.|'||...__..__.." _'|' .'." ""$-"." ." "' ." .. '. '. _. '. . ' ' . .:
_"W. lil.=_1|';__ | _|___ ___ . __...1... _
...Jl .- .'. .... Ll'll' . . .|.. ...... .fi-..” _|... _ . |.'. .. . . ' '. '.. '.: .- -'| lur % | -'il||.|- .|.. .. .. |:. .. . ' JM,. '.'-t' .lf. "' .'. "lr "wr'å'ln '+H"ll'l"". ' k|'||"l"_." '-___.' II . ' ..' Fam.]. |"" ..|'. |J|| _"..'.-'_'.' . |"'-" ill—"l ...»... . . _.r...l-.|__._--' __..__._..- .. .,. _ - _. ' '-l..'_-..'
.
. _.ll '
__... _. . .. .
ar .. ". '... ;.- ..
? "" Wii-'|'." -- .
".'_.__' ""_.-l '|"M'":"' ' _ ...-u.. . ' |
'. "-| ' '
'_F'w'"l.l._lvllfll+_;':__'-1'_1 __ _ l ll___l_ _ .
. . _._._ ______ . _ _
' 455. .'..l " ilj. - ..... |
>.-
'. .L . '. -. .|. .'|._'|.._.' .. _ . '. ' | | | | .gu. .... - - -. i I | || | .. | . _ _ _. __. E%"Låå _ _gi |. _. ' _' ||. | ' .lJQ'l': ; .. '_ .. 'u " '|-':|.' ""å"".w. ' . .. ' .. '. |._..' '.".. . -. .|| _ ___.._
-'..|" ..'.2 .|.. .- ' '- l
.. . - 1 H ' . I ' . | . . l .. _ |_ '|. I "| . ä' ..| . . . ,...:L. . p.ga v..- . .. . . ..' - . .. _ .. fli-"""”? . . l'. ' .'|||
Tabell B ]. Översikt över kommunalt partistöd per kommun, parti och mandat 1974. Länsvis redovisning
Län/kommun o inv antal
M C
]:
Vpk KDS
Övriga Totalt
Per mandat
Stockholms län Botkyrka 63099 Danderyd 27 646 Ekerö
14426. Haninge 49 874 Huddinge 59 576 Järfälla 52 352 Lidingö 35 399 Nacka 52 679 Norrtälje 38 922 Nynäshamn 18 956 Sigtuna
27153. Sollentuna 41 189 Solna
55966. Stockholm 681 318 Sundbyberg 28 599 Södertälje 77 817 Tyresö 28 812 Täby 39 369 Upplands-Bro 13 214
50 000 110 000 16 500 52 000 42 000 50 000 102 000 84 000 32 000 16 000 28 000 70 000 88 000 805 000 42 000 56 000 56 000 56 000 10 000 70 000 35 000 13 500 104 000 84 000 50 000 30 000 50 400 64 000 44 000 44 000 77 000 64 000 525 000 49 000 112 000 80 000 44 000 16 000 40 000 25 000 7 500 45 500 36 000 35 000 24 000 39 200 20 000 16 000 24 000 42 000 56 000 420 000 28 000 35 000 56 000 32 000 8 000
125 000 45 000 21 000 162 500 120 000 105 000 54 000 112 000 92 000 92 000 80 000 119 000 168 000
1 470 000
140 000 196 000 144 000 64 000
30 000
20 000 10 000 3 000 32 500 24 000 15 000 12 000 22 400 8 000 12 000 12 000 14 000 32 000 315 000 28 000 28 000 24 000 8 000 6 000
24 000
8 000 8 000
35 000
0
305 000 225 000 61 500 396 500 306 000 255 000 246 000 308 000 228 000 180 000 196 000 357 000 408 000 3 535 000 287 000 427 000 360 000 204 000
70 000
5 000 5 000 1 500 6 500 6 000 5 000 6 000 5 600 4 000 4 000 4 000 7 000 8 000 35 000 7 000 7 000 8 000 4 000 2 000
Län/kommun o inv antal
Vpk KDS
Övriga
Totalt
Per mandat
Upplands Väsby 25 523 Vallentuna
14406. Vaxholm 24 758
Värmdö
14 534
Totalt
Uppsala län Enköping 32 271 Håbo 8 478 Tierp 21 034 Uppsala 136 067 Älvkarleby 10 085 Östhammar 18 567 Totalt
Södermanlands län Eskilstuna
92 095
Flen
18208. Katrineholm 32 572 Nyköping 60 910 Oxelösund 14 294
24 000 14 000 30 000
7 000
36 000 24 000 33 000
8 000
16 000 12 000 18 000
4 000
76 000 28 000 54 000 19 000 12 000 4 000 6 000
3 000
6 000
164 000 82 000 147 000
41 000
4 000 2 000 3 000 1 000
1 840 500
24 000 1 600
9 000 91 000 1 000 5 000 131 600
56 000 7 500 12 500 32 000
4 500
1 656 900
64 000 4 000 39 000 140 000 4 000 16 000 267 000
112 000 18 000
30 000 68 000
6 000
1 039 200 16 000 1 600 12 000 70 000 2 000 3 000 104 600
70 000 6 000 12 500 16 000
3 000
3 516 500 84 000 6 000 78 000 231 000 21 000 22 000
442 000 287 000 33 000
62 500 128 000 28 500
650 900
4 000 800 3 000 35 000 1 000 2 000
45 800 28 000 1 500
2 500 4 500
4 000 4 000 6 000
1 000 11 000
1500
2 500
81 000
2 000 2 000
8 789 000
196 000 14 000 147 000 567 000 31 000 49 000
1 004 000
553 000 67 500 122 500 244 000 46 500
4 000
400 3 000 7 000 1 000
1 000
7 000 1 500 2 500 4 000 1 500
Strängnäs 2 1 54 7 Vingåke r 9 5 5 8 Totalt
Östergötlands län Boxholm 6 047 FinSpång 25 092 Kinda 10 663 Linköping 107 033 Mjölby 25 472 Motala 49 211 Norrköping 120 341 Söderköping 9 996 Valdemarsvik 8 868 Ydre 4 189 Åtvidaberg 13 043 Ödeshög 5 853
Totalt
Jönköpings län Aneby
6 363
Eksjö
18214. Gislaved
26980. Gnosjö
7 922
10 500
6 000
16 500 18 000 10 500 10 000
31500
32 000
3 000 2 000
1500
2 000
73 500 70 000
1500
2 000
129 000
1 500 10 000 4 200 78 000 21 000 40 000 98 000 3 500 2 500 800 4 000 500
268 500
5 500 24 000 12 000
117 000 52 500 75 000 133 000
8 500 7 500 2 800 11 000
1500
128 000
1 000 6 000 1 800 52 000 10 500 25 000 42 000 1 500 1 000 1 000 3 000
300
602 500
10 500 66 000 10 200 227 500 84 000 170 000 301 000 8 500 11 500 2 000 25 000 1 600
41500
1500
2 000
19 500 7 000 21 000
500
7 500
500
2 000 1 200
19 500 3 500
0
500 500 400 2 000 200
15 000
OOOO
1 177 000
20 500 110 000 29 400 513 500 178 500 325 000 595 000 22 500 24 500 7 000 45 000
4 100
500 2 000 600 6 500 3 500 5 000 7 000 500 500 200 1 000 100
264 000
3 750 6 800 14 700 2 400
450 300
9 750 23 800 33 600 3 600
145 100
3 000 8 500 10 500
917 800
7 500 28 900 37 800 3 600
51500
30 300
2 250 6 800 4 200 1 200
15 000
1 875 000
26 250 83 300 102 900 12 300
750 1 700 2 100 300
Län/kommun () inv antal
Vpk
KDS
Ovriga Totalt
Per mandat
Jönköping 108 063 Nässjö 32 819 Sävsjö
11536. Tranås 19 009 Vaggeryd 11 095 Vetlanda 28 901 Värnamo 29 646 Totalt
Kronobergs län Alvesta 18 969 Lessebo 8 683 Ljungby 26 008 Markaryd 11 866 Tingsryd 14 727 Uppvidinge 11 609 Växjö 61 209 Älmhult 15 128 Totalt
Kalmar län Borgholm 10 657 Emmaboda 11 823
91 000 19 200 3 500 7 500 4 200 12 000 14 000
119 000 51 200 8 500 13 500 8 400 34 000
30 000
63 000 19 200 2 500 9 000 2 800 10 000 10 000
245 000 80 000 6 000 24 000 9 100 34 000 32 000
7 000 3 200
0 3 000 1 400 2 000 4 000
42 000 9 600 2 000 4 500 2 800 6 000 8 000
0000 OC
567 000 182 400 22 500 61 500 28 700 98 000 98 000
7 000 3 200
500 1 500 700 2 000 2 000
179 050
9 289 2 940 13 160 4 000 4 000 3 600 33 250
10 500
335 350
23 886 6 615 33 840 12800 9 500 11700 66500
19500
140 000
3 981 1 470 7 520 2 400 1 000 2 700 13 300 3 000
507 900
23 886 16 905 30 080 16 000 7 500 16 200 79 800 28 500
22 700
2 654 2 205 3 760 2 400 1 000 2 700 6 650
1500
89 350
1327
3 760 1 600 0 3 325
1500
8 500
9 000
1282 850
65 023 30 135 92 120 39 200 24 500 36 900
202 825
73 500
1 327 735 1 880 800 500 900 3 325
1500
80 739
1 600 3 000
184 341
4 600
10 500
35 371
400
1500
218871
2 400
13 500
22 869
400
1500
11512
400 750
10500
546 203
9 800
30750
200 750
Hultsfred 18 563 Högsby 7 925 Kalmar 52 385 Mönsterås 13 095 Mörbylånga 10 537 Nybro 21 562 Oskarshamn 27 510 Torsås 7 544 Vimmerby 16 545 Västervik 41 941 Totalt
Gotlands län Gotland
5 3 95 0 Totalt
Blekinge län Karlshamn 32 122 Karlskrona 59 862 Olofström 17 325 Ronneby 29 856 Sölvesborg 15 469 Totalt
Kristianstads län Brom öl la
10 500 1 800 22 000 8 100 2 400 12 000 9 000 2 800 8 400 15 000 22 500
3 600 28 000 17 550 5 400 30 000 13 500 6 800 25 200 28 500
4 500 600 8 000 2 700 900 4 000 7 500 800 2 400 6 000
30 000 5 100 56 000 31 050 4 800 44 000 39 000 5 200 20 400 52 500
3 000 600 4 000 4 050 300 4 000 3 000 1 200 7 500 3 000 600 4 000 2 700 4 000 4 500
800 1 200
3 000
73 500 12 300 122 000 66 150 14 700 98 000 76 500 16 400 58 800
112 500
1 500 300 2 000 1 350 300 2 000 1 500 400 1 200
1500
96 600 45 000 196 150 39 300
303 950 126 000
29 550 24 950
0
900 148 500 691 400 319 500
4 500
45 000 10 000 27 000
3 000 10 000 14 000 64 000 3 300
20 000 51 000 10 000 26 000 22 000 129 000
7 700
8 000 33 000 4 000 8 000
10 000
126 000
52 000 111 000 21 000 50 000 46 000
6 000 3 000 2 000 4 000 4 000
0
2 000 1 000 2 000
63 000
3 300
280 000
27 500
19 000
3 300
5 000
148 500
OC
319 500
98 000 225 000 41 000 98 000 98 000
2 000 3 000 1 000 2 000 2 000
560 000
45 100
1 100
Län/komm un o inv antal
Vpk KDS
Övriga Totalt
Per mandat
Båstad 10 828 Hässleholm 47 593 Klippan 16 118 Kristianstad 66 714 Osby 13 701 Perstorp 7 498 Simrishamn 20 039 Tomelilla 12 751 Åstorp 11 127 Ängelholm 27 142 Örkelljunga 8 820 Östra Göinge 14 745 Totalt Malmöhus län Bara
4 562
Bjuv
13655. Burlöv 13 628 Eslöv 26 172 Helsingborg 101 238 Höganäs 20 181
3 000 40 000 7 000 50 000 4 380 5 000 5 250 3 000 4 000 25 000 3 000
10 000
6 600 110 000 17 000 95 000 13140 10000 11250 7 000 11000 37 500
4500
25 000
1 500 30 000 4 000 35 000 2 190 4 000 3 750 3 000 2 000 7 500 1 500 7 500 3 300 110 000 21000 170 000 18 615 14 000 14 250 7 000 21000 42500 3 600
55 000
5 000 5 000 2 190 1 000
750
2 500
10 000
1 095 1 000
500
2 500
900
2 500
3 285 1 500 3 000 7 500
14 700 305 000 49 000 355 000 44 895 35 000 36 750 20 500 41 000 122 500 13 500
102 500
300 5 000 1 000 5 000 1 095 1 000 750 500 1 000 2 500 300
2 500
162 930
1 800 4 500 9 000 15 000 130 000 10 000
355 690
3 600 13 500 13 500 51 000
120 000
9 000
105 240
900
4 500 4 500 12 000 70 000 4 000
507 765
4 200 37 500 33 000 69 000
310 000 18 000
19 740
1500 1500
20 000
18 795 15 285 1 185 445 10 500 61 500 61500 147 000 650 000 41 000
300
1 500 1 500 3 000 10 000 1 000
Hörby 11 728 Höör 9 378 Kävlinge 17 104 Landskrona 37 960 Lomma 15 032 Lund 74 168 Malmö 251 431 Sjöbo 13 729 Skurup 11 005 Staffanstorp 14 177 Svalöv 12 252 Svedala 7 040 Trelleborg 35 203 Vellinge 18 274 Ystad 23 831 Totalt
Hallands län Falkenberg 32 403 Halmstad 72 574 Hylte
11209. Kungsbacka 34 941 Laholm
19 15 3 Varberg
42 2 1 0 Totalt
2 500 4 500 5 000 28 000 15 000 65 000 120 000 10 000 1 500 10 000 5 000 3 000 18 000 30 000 17 500
505 300
12 000 60 000 6 000 15 000 6 000 12 000
11 875 12 000 15 000 32 000 16 500 75 000 110 000 46 000 8 000 12 000 16 000 10 000 36 000 26 000 32 500 669 475 40 000 114 000 20 000 25 500 26 000 40 000
3 750 3 750 4 000 12 000 6 000 30 000 50 000 8 000 1 000 3 000 2 000 2 000 12 000 8 000 12 500
253 900
6 000 36 000 2 000 10 500 3 000 8 000
6 250 9 000 25 000 116 000 30 000 135 000 310 000 32 000 8 000 16 000 18 000 19 000 87 000 32 000 60 000 1 374 950
30 000 198 000 18 000 21 000 14 000 32 000
4 000
20 000 20 000
OOOOO
67 000 18 000
1 500
1 250
750
4 000
OOOOOOO
1 000 2 000
750
2 000 2 000
000000
zssu 30750 49000 196000 67500 325000 610 000 98 000 20500 41000 41000 35 000 153 000 98000 122500
625 750
1 000 4 000 1 500 5 000 10 000 2 000 500 1 000 '1 000 1 000 3 000 2 000 2 500
9 000
OOOOO
4 750
10 000
3 000
10 000
2 884 375 98 000 426 000 49 000 73 500 49 000 102 000
2 000 6 000 1 000 1 500 1 000 2 000
265 500
65 500
313 000
19 500 23 000
797 500
Län/kommun o inv antal
Vpk
KDS
Övriga Totalt
Per mandat
Göteborgs och Bohus län
Göteborg 449 470 Härryda 19 615 Kungälv 27 351 Lysekil 14 547 Munkedal 10 070 Mölndal 46 647 Orust
9760. Partille 26 970 Sotenäs 9 262 Stenungsund 13 801 Strömstad 9 377 Tanum 10 870 Tjörn
10075. Uddevalla 47 056 Öckerö
8 983
' Totalt
Älvsborgs län Ale
20558. Alingsås 26 954 Bengtsfors 12 352
360 000 6 000 12 000 10 000 3 750 28 000 0
15 000 2 000 2 500 1 000 6 000 3 000 32 000 0
______________________________—__________
481 250
8 000 7 000 1 200
330 000 10 000 19 500 12 000 10 500 45 500
0
17 500 4 500
6 000 3 000 17 000 4 000 60 000 0
539 500
24 000 12 000
4500
570 000 8 000 12 000 14 000 3 750 42 000 0
25 000 4 500 3 000 1 250 7 000 6 000 32 000 0
728 500
10 000 9 000 1 200
960 000 15 000 27 000 42 000 12 000 84 000
0
37 500 9 500
7 000 4 250 11 000 4 000 108 000 0
1321250
42 000 18 000
6 000
210 000 2 000 3 000 4 000
0 14 000
7 500
500
12 000 0 253 000
4 000 1 000
300
250 500
0
750
2 000 2 000
300
3 000 0
0 5 250 0 0 O
2 430 000 41 000 73 500 82 000 30 750
213 500 0 102 500 20 500 20 500 9 750 41 000 20 500 244 000 0
3 329 500
90 000 49 000 13 500
30 000 1 000 1 500 2 000
750
3 500 2 500 500 500 250 1 000 500 4 000
0
2 000 1 000 300
Borås
106287. Dals-Ed
5 118 Färgelanda 6 825 Herrljunga 8 924 Lerum
27288. Lilla Edet 10 606 Mark 29 738 Mellemd 10 432 Svenljunga 9 872 Tranemo 11 640
Trollhättan 49 428 Ulricehamn 21 337 Vårgårda 8 003 Vänersborg 33 772 Åmål 13 280 Totalt
Skaraborgs län Falköping 32 411 Grästorp 5 259 Gullspång 7 042 Götene 12 169 Habo
6 093
70 000 1 200 2 000 2 400 12 000 3 000 20 000 2 500 6 400
3 500
20 000 10 000 4 000 6 000 4 000
100 000 8 000
8 000 4 800 14 000 13 000 37 500 9 000 12 800 8 500
44 000 18 000
8 000 13 000
13 000
35 000 1 600 1 000 1 800 12 000 4 000 5 000 1 500 2 400 2 000 24 000 6 000 3 500 8 000
4 000
180 000 4 400
6 000 3 300 26 000 20 000 52 500 7 000 10 400 8 500
104 000
13 000 4 500 19 000 19 000
10 000
2 000 1 000 5 000
2 000
183 200
17 500 1 400 1 500 3 000 2 500
352 100
47 500 3 000 4 500 6 000
5 500
132 000
12 500 8 000
900 2 500 2 500
543 600
37 500 1400 5 100 7 000 5 500
37 300
2 500
1 000
1 200
2 000 2 500 500 800
2 000 500 1 000 1 000
500
14 000
395 000 16 400 17 500 12 300 82 000 41 000 122 500 20 500 32 800 22 500 204 000 49 000 20 500 49 000
41 000
5 000 400 500 300 2 000 1 000 2 500 500 800 500 4 000 1 000
500 1 000
1 000
15 800
5 000
1 000 1 500
14 500
1 200
1 278 500
122 500 7 800 12 300 20 500 17 500
2 500 200 300 500 500
Län/kommun o inv antal
Hjo 7 380 Karlsborg 8 251 Lidköping 34 695 Mariestad 24 563 Mullsjö 4 698 Skara 17 240 Skövde 45 416 Tibro 10 610 Tidaholm 12 932 Töreboda 10 130 Vara 22 582 Totalt
Värmlands län Arvika 27 356 Eda
9725. Filipstad 15 697 Forshaga 10 398 Grums 10 818 Hagfors 18 934
Hammarö 10 791
F
4 200 2 000 15 000 14 000 1 200 12 000 24 000 3 000 2 800 4 800 14 400
123 300
8 000 4 000 8 000 3 000 2 000 6 000 2 000
6 300 5 000 32 500 26 000 3 600 22 500 51 000 10 000 9 100 12 800
24 000
269 300
26 000 12 000 12 000
9 000 12 000 20 000 6 000
2 100 1 500 17 500 10 000 1 500 7 500 21 000 5 000 2 100 3 200 6 000 96 600
14 000 3 000 6 000 3 000 2 000 4 000
3 000
9 100 8 500 47 500 40 000 3 300 28 000 69 000 14 000 12 600 10 400
13 200
312 600
44 000 21 000 50 000 24 000 26 000 60 000 18 000
Vpk
7 500 4 000 1 500 6 000 1 000 1 400 800
0
25 700
6 000 1 000 6 000 2 000 3 000 8 000 2 000
KDS
Övriga Totalt
Per mandat
1 400 500 2 500 4 000 900 1 500 6 000 2 000 700 800 1 200 29 300
OOOOOOO
1 200
OOOOO
23 100 17 500 122 500 98 000 10 500 73 500 177 000 35 000 28 700 32 800
858 000
98 000 41 000 82 000 41 000 45 000 98 000 31 000
700 500 2 500 2 000 300 1 500 3 000 1 000 700 800 1 200
58 800
2 000 1 000 2 000 1 000 1 000 2 000 1 000
Karlstad 72 234 Kil
9116. Kristinehamn 27 625 Munkfors 5 513 Storfors 5 349 Sunne
13671. Säffle 19 971 Torsby
Örebro län Askersund 11 186 Degerfors 11 753 Hallsberg 16 533 Hällefors 1 1 431 Karlskoga 38 351 Kumla
16694. Laxå
8880. Lindesberg 24 523 Ljusnarsberg 7 303 Nora 9 072 Örebro 117 835
Totalt
36 000 4 500 12 000 1 400 2 160 2 500 10 000 6 500 1 500 60 000 11 700 20 000 2 800 5 760 8 500 36 000 19 500 4 500 24 000 8 100 12 000 2 800 1 440 2 000 8 000 3 900 1 800
116 000 15 300 46 000 15 400 15 840
7 500 38 000 32 500 3 600
8 000 900 6 000 1 400
4 000 6 500 2 000
600
0
2 600
244 000 40 500 98 000 27 300 25 200 20 500 98 000 71 500
12 300
4 000 900 2 000 700 720 500 2 000 1 300 300
109 560
3 000 3 000 4 500 2 000 20 000 6 000 800 8 000 2 000 2 25 0
90 000
265 760
11 000 12 000 18 000 6 000 40 000 20 000 5 600 32 000 7 000 6 000 160 000
99 040
3 000 3 000 6 000 2 000 16 000 8 000 1 600 8 000 2 000 3 000 90 000
533 140
19 000 39 000 36 000 25 000 116 000 40 000 16 800 44 000 20 000 11 250
310 000
54 800
1 000 3 000 1 500 4 000 12 000 4 000 1 600 4 000 3 000
4 600 2 000 1 500 1 500
4 000 1 600 2 000 1 000
6100
6 000
1 500
1 073 300
45 000 61 500 67 500 39 000 204 000 82 000 32 800 98 000 35 000 26 250
650 000
1 000 1 500 1 500 1 000 4 000 2 000 800 2 000 1 000 750 10 000
317 600 142 600 677 050
35 600 14 350 12 300
1 341 050
Län/kommun o inv antal
Vpk
KDS Övriga
Totalt
Per mandat
Västmanlands län Arboga
14820. Fagersta 16 114 Hallstahammar 18 732
Heby
13148. Kungsör
7 995
Köping
28168. Norberg
6 618
Sala
20128. Skinnskatteberg 5 372 Surahammar 11 043 Västerås 117 936 Totalt
Kopparbergs län Avesta
27485. Borlänge
45 41 1
Falun
46 7 19
Gagnef
8 65 2 Hedemora
16650. Leksand 12 434 Ludvika 33 031
7 000 4 500 6 000 2 000 4 000 8 000 2 000 4 000 3 000 2 000
90 000
15 750 10 500 12 000 17 000 11 000 22 000 6 000 19 000 7 000 6 000
140 000
7 000 6 000 6 000 3 000 6 000 6 000 2 000 5 000 2 000 2 000
80 000
38 500 36 000 42 000 17 000 22 000 52 000 22 000 20 000 25 000 26 000
310000
3 500 4 500 6 000 2 000 2 000 6 000 3 000 1 000 2 000 3 000
30 000
71 750 61 500 73 500 41 000 45 000 98 000 35 000 49 000 39 000 39 000 650 000
1 750 1 500 1 500 1 000 1 000 2 000 1 000 1 000 1 000 1 000
10 000
132 500
8 000 16 000 20 000
0
6 000 7 500
12 000
266 250
56 000 64 000 47 500 17 000 24 000 28 500 33 000
125 000
12 000 12 000 15 000
2 000 6 000 7 500 9 000
61500
104 000 136 000 65 000 17 000
40 000 27 000 84 000
63 000 12 000 12 000 5 000 1 000
4 000
15 000
5 500 0 4 000 0 0 4 000 1 000 3 000 2 000 0 3 000 0
1202 750
196 000 244 000 152 500
41 000 82 000 73 500
153 000
4 000 4 000 2 500 1 000 2 000 1 500 3 000
Malung
12 053
Mora
17 51 1
Orsa
6 950
Rättvik
10634. Smedjebacken 13 366 Säter
9827. Vansbro 8 730 Älvdalen 8 651 Totalt
Gävleborgs län Bollnäs 3 3 1 06
Gävle 84 756
Hofors 14 741 Hudiksvall 36 415 Ljusdal 22 172 Nordanstig 11 524 Ockelbo 6 532 Ovanåker 7 893 Sandviken 43 202 Söderhamn 31 860 Totalt
2 000 6 000 1 500 3 000 6 000 3 000 2 000 2 000 95 000 7 000
35 000 4 000 9 000 9 000 2 000 3 000 2 000 20 000 20 000
7 500 22 500 6 500 14 250 20 000 16 000 18 000 16 000 390 750
56 000 75 000 14 000 51 000 45 000 34 000 13 000 13 000 50 000 60 000
2 500 6 000 1 000 3 000 6 000 3 000 2 000 4 000
91 000 17 500 35 000 4 000 6 000 12 000 6 000 2 000 5 000 15 000 10 000
12 000 27 000 6 000 13 500 60 000 17 000 22 000 17 000 647 500 73 500
205 000
48 000 60 000 60 000 32 000 23 000 19 000 145 000 135 000
111000 411000
112 500 800 500
3 000 1 500 6 000 3 000
500
1500
2 000 2 000 1 000
9 000
500
9 000
24 500 73 500 15 500 36 750 98 000 41 000 49 000 49 000
500 1 500 500 750 2 000 1 000 1 000
1 000
62 500 14 000 25 000 12 000 15 000 18 000 6 000
0
1 000 25 000 30 000 146 000
17 000
3 500
3 000 3 000 2 000 1 000
25 500
CO
1 329 250
171500
375 000 82 000 147 000 147 000 82 000 41 000 41 000 255 000 255 000
3 000
1596 500
3 500 5 000 2 000 3 000 3 000 2 000 1 000 1 000 5 000 5 000
Län/kommun o inv antal
F
Västernorrlands län Härnösand
27 191
Kramfors
28 361
Sollefteå 26 575
Sundsvall
92 483
Timrå
18 245
Ånge
14 350
Örnsköldsvik
60068. Totalt
Jämtlands län Berg 9 093 Bräcke 9 681 Härjedalen 12 859 Krokom 13 177 Ragunda 8 125 Strömsund 18 198 Åre 9 225 Östersund 52 174 Totalt
Västerbottens län Lycksele
14657. Nordmaling
7 802
16 500 9 000 12 500 42 000 6 000 2 000 12 000
100 000
6 000 9 000 9 000 4 000 10 500 8 000 48 000
94 500
4 500 3 000
52 800 48 000 42 500
- 132 000 36 000
24 000 51 000 386 300 25 500 26 000 33 000 48 000 24 000 49 000 34 000 132 000
371 500
10 500 8 000
9 900 3 000 2 500
30 000 6 000 4 000
15 000
72 600 99 000 85 000
252 000 84 000 42 000
90 000
Vpk
KDS Övriga
Totalt
Per mandat
6 600 18 000 1 000
30 000 12 000 8 000
6 000
70 400
3 000 6 000 9 000 9 000 4 000 7 000 12 000 42 000
92 000 12 000
4 000
724 600
28 500 54 000 75 000 66 000 48 000 91 000 40 000 204 000
606 500
34 500 14 000
90 600
3 000 6 000 6 000 3 000 6 000
10500 2 000
18 000
3 300 0 3 000 3 000
3 000 0 2 000 0 9 000 0 20 300 3 000
1 500 6 000 0 15 000 6 000 6 000 0 4 000 3 500 0 2 000 0 6 000 0
161 700 183 000 152 500 486 000 147 000
82 000 183 000 1 395 200 67 500 98 000 147 000 147 000 90 000 171 500 98 000
450 000
3 300
3 000 2 500 6 000 3 000 2 000 3 000 1 500 2 000 3 000 3 000 2 000 3 500 2 000 6 000
54 500 19 000 31 000
6 000 0 2 000 0
1 269 000 67 500 31 000
1 500
1 000
Norsjö 10 410 Robertsfors 7 417 Skellefteå 71 570 Sorsele 4 130 Storuman 8 402 Umeå 72 960 Vilhelmina 8 647 Vindeln 7 227 Vännäs 11 621 Åsele 9 022 Totalt
Norrbottens län Arjeplog 4 266 Arvidsjaur 8 154 Boden
27 329 Gällivare 25 707 Haparanda 8 939 Jokkmokk 7 738 Kalix 18 323 Kiruna 31 002 Luleå 62 119 Pajala 10 064 Piteå 34 092
3 000 1 500 30 000 800 4 000 45 500 2 000 2 000 5 200 2 200
13 500 7 500 85 000 4 800
6 400 110 500 7 000 5 000 15 600 11 000
10 500 2 500 30 000 4 000 5 600 52 000 5 000 3 000 7 800 6 600 27 000 6 500 165 000 9 600 13 600 182 000 18 000 6 500 22 100 23 100
4 500
800
19 500
1 000
1 100
3 000 1 000 15 000 2 400 2 400 13 000 2 000 1 000 2 600 1 100
1 500 2 400 800
OOOOO
61 500 20 500 325 000 24 800 32 800 422 500 35 000 17 500 53 300 45 100
1 500 500 5 000 800 800 6 500 1 000 500 1 300 1 100
103 700
1 500 4 000 15 000 16 000 7 500 2 000 7 500 12 000 20 000 3 900 12 000
284 800
9 000 14 000 27 000 20 000 15 000 3 000 17 500 24 000 44 000 9 100
44 000
143 000
3 000 6 000 9 000 8 000 3 000 1 000 5 000 16 000 20 000 2 600 8 000
521900
21 000 42 000 75 000 80 000 27 000 13 000 62 500 88 000 124 000 23 400 108 000
26 900 10 500 14 000 15 000 36 000
6 000 7 000 10 000 36 000 28 000 11 700
20 000
51500
1 500 2 000 6 000
4 000 8 000 1 300 12 000
4 700
4 000 3 000 9 000
1 300
1 136 500
46 500 82 000 147 000 164 000 61 500 35 000 102 500 180 000 244 000 53 300 204 000
1 500 2 000 3 000 4 000 1 500 1 000 2 500 4 000 4 000 1 300 4 000
Län/kommun o inv antal
Vpk
KDS
Övriga Totalt
Per mandat
Älvsbyn 8 749 Överkalix 5 685
Övertorneå
6900. Totalt
Hela riket 1974
2 000 1 000 4 000 108 400
14 000 6 000 12 000 258 600
4 000 1 000 1 000 87 600
40 000 18 000 16 000 737 900 14 000 5 000
6 000 219 200
4 000 0
0 38 800 0
17 300
78 000 31 000 39 000 1 467 800
2 000 1 000 1 000
5 393 679 8 891 666 4 039 451 17 148 276
2 059159
440 807 433 285
38 407 623
Tabell B 2. Översikt av KPS åren 1970—74. Antal kronor totalt per parti och län. (Fördelningen mellan partierna för år 1970 är approximerad)
Län År M C F S Vpk KDS Övriga Totalt Total diffe-
rens 70/74
Stockholm
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings Kronobergs
Kalmar
74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70
74 73 72 71 70 74 73 72 71 70
74 73 72 71 70 74 73 72 71 70
1 840 500 1 115 500 1 063 000 1 053 500 1 344 440
131 600 71 450 71 620 54 880 82 980 129 000 91 250 90 000 88 500 123 452 264 000 166 050 164 050 159 550 253 336 179 050 129 800 129 800 125 600 202 678
80 739 81 306 76 336 68 960 124 241 96 600 88 600 86 700 82 400 105 015
1 656 900 910 400 852 200 842 700 339 995
267 000 151 205 151395 113 567 63 918 268 500 164 000 161 000 159 500
79 364
450 300 286 350 281 850 271 150 135 053 335 350 266 500 266 500 266 500 157 273 184 341 173132 161617 150185 101 898 196 150 137 950 132 450 125 200 77 011
1 039 200 1 454 600 1 384 600 1 369 600 1 469 018
104 600 113 705 113 475 89 398 106 281 128 000 145 500 144 500 142 500 182 525 145 100 201 700 197 200 194 000 209 064 140 000 172 600 172 600 167 700 235 551
35 371 67 420 64 245 58 765 87 715 39 300 44 050 43 000 41 000 71 779
3 516 500 3 085 500 2 932 400 2 900 400 2 329 395
442 000 325 330 328 950 258 596 227 558 602 500 515 750 512 500 507 500 511901 917 800 758 500 743 000 729 200 700 868 507 900 439 200 439 200 439 200 470 663 218 871 233 023 222 113 204 385 229 933 303 950 297 300 291 100 280 600 253 523
650 900 385 200 373 900 371 400 487 948
45 800 4 460 4 460 2 493 19 391 41 500 29 250 29 000 29 000 47 413 51 500 45 000 44 000 44 000 92 148 22 700 14 800 14 800 14 800 38 860 22 869 22 682 21 092 19 800 30 268 29 550 21 850 21 600 20 500 36 331
4 000 0
0 0
14 600
11000 5050 5050 2 713 2010
7 500 6 500 6 500 6 500 6 837
30 300 28 400 28 400 27 100 27 622 89 350 51 000 51 000 51 000 23 553
11512 6311 5916 6320 2646
24 950 16 700 16 700 15 900
9 807
81000 18100 17600 17 600 2500
2 000 1 700 2 200 2 200 3 620
0 0
8 789 000 6 969 300 6 623 700 6 555 200 5 987 846 1 004 000 672 900 677 150 523 847 505 758 1 177 000 952 250 943 500 933 500 951 492 1 875 000 1487 000 1 459 500 1 426 000 1418 091
1282 850 1 079 600 1 079 600 1 079 600 1 133 744
564 203 587 874 553 319 510415 579 696 691 400 643 650 628 150 602 800 557 846
+1819 700
+ + + + +++; ++++ ++E+l ++ ++++
345 600 68 500 567 354
331100
4250 153 303 18089
224 750 8 750 10 000 17 992 388 000 27 500 33 500
7 909
203 250 0
0 54 144
23 671 34 555 42 904 69 281 47 750 15 500 25 350 44 954
Län
År
KDS
Övriga Totalt
Total diffe- rens 70/74
Gotlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73
45 000 37 800 37 800 37 800 54 742 64 000 51 000 50 000 50 000 67 416
162 930 140 400 131 950 129 250 194 787 505 300 379 375 377 125 376 925 520 597 111 000 71 300 69 100 55 700 79 499 481 250 207 850 202 850 197 100 286 223 183 200 156 400 140 950 139 750 207 342 123 300 99 600
100 800 100 800 0
34 214
129 000
97 500 94 500 94 500 70 166
355 690 235 800 212 500 207 400 156 055 669 475 443 600 437 450 437 250 237 523 265 500 168 150 165 250 137 250
74 391
539 500 239 500 233 500 228 000
91 303
352 100 278 400 235 350 233 550 160 548 269 300 216 450
0 37 800 37 800 0 41057
63 000 79 000 77 000 77 000 89 500
105 240 157 900 147 150 144 750 179 795 253 900 388 375 386 525 388 775 361 880
65 500 76 100 74 900 56 500 75 710
728 500 568 650 559 150 544 650 549 937 132 000 206 000 186 300 185 600 226 624
96 600 122 400
126 000 121800 121800 121800 109485 280 000 256 500 250 500 250 500 219 750 507 765 472 750 447 000 442 750 452461
1 374 950 1 261075 1 253 825 1 253 725 1 246 157
313 000 225 750 220 850 170 150 206 514
1 321 250 789 850 770 850 748 100 713 961
543 600 536 500 488 850 483 850 510 381 312 600 288 050
OOOOO
19 000 19 000 19 000 19 000 30 666 19 740 10 700 9 850 8 800 9 000 67 000 16 000 16 000 16 000 54 806
19500 10000 10 000 6 000 11571
253 000 116 000 114500 111750 164 834
37 300 24 900 22 650 22 450 57 065 25 700 21 650
OOOOO
5 000 7 000 6 500 6 500 2 500
18 795 15 800 14 400 13 600 7 050
9 000 6 700 6 950 7 200 4 625
100 100 100 100 750 250 250 250 450
15 800 10100 6 900 7 600 6483
29300 19100
148 500 0 0 138 600
O COCOON
15 285 14 300 14 800 15 450 24 100 4 750 13 250 14 000 12 750 23 083
23 000 17 000 17 000 17 000 17 485
5 250 2100 2100 2100 4037
14 500 300
300
1 200 2 200
319 500 298 200 298 200 298 200 239 498 560 000 510 000 497 500 497 500 479 998
1 185 445 1 047 650 977 650 962 000 1 023 248 2 884 375 2 508 375 2 491 875 2492 625 2 448 671
797 500 568 400 557 200 442 700 465 270
3 329 500 1 924 200 1 883 200 1 831 950 1 810 745
1 278500 1 212 600 1081000 1072 800 1 168 743
858 000 769 450
20 300 0
0 58 702
++1+|+
50 000 12 500
0 17 502
+++I+
137 795 70 000 15 650 61 248
+++
+ 16 500 — 750 43 954 +
229 100
11 200 114 500 — 22 570
+++
+1 405 300 + 41 000 + 51 250 + 21 205 65 900 131 600
8 200 95 943
+++ |
+ 188550 + 34000
Län
År
Vpk KDS
Totalt
Total diffe-
rens 70/74
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kepparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70 74 73 72 71 70
96 100 86 584 122 889
109 560 100 760 97 300 66 900 140 475
141550
73 550 73 550 73 450 111637
132 500 57 250 54 750 52 500 70 006
95 000 72 500 64 850 60 000 96 700
111 000 78 850 72 850 72 850 131 801 100 000 78 100 72 125 70 400 125 166
94 500 60 050 52 050 48 084 85 162
209 450 184 052 130 900 265 760 203 520 196100 147100 107 570 317 600 201 700 201 700 201 100 128 340 266 250 142 750 137 750 134 000
72 577
390 750 291 050 257 750 235 000 183 174 411 000 269 800 259 800 259 800 189 888 386 300 280 000 265 225 247 900 189 094 371 500 178 200 144 300 129 402 104 836
116 900 103 242 145 459
99 040 133 280 129 600 94 800 152 787
142 600 143 950 143 950 143 650 190 703 125 000 108 000 105 000 100 500 117 443
91 000 128 050 114 900 107 000 147 775
112500 149 050 137050 137050 198 419
70 400 111 800 109 200 105 800 160 877 92 000 81 700 66 800 61 440 91 568
272 550 244 412 278 759 533 140 532 040 522 500 398 300 475 546 677 050 534 700 534 700 532 600 503 463 610 500 431 750 408 250 389 500 355 992 647 500 548 000 495 500 469 300 466 050 800 500 694 250 652 250 652 250 686 858 724 600 661 000 629 050 593 400 570 202 606 500 393 050 313 250 285 604 280 719
20150 17150 24 383
54 800 49 900 48 700 38 700 74 603 35 600 35 250 35 250 34 950 66 427 63 000 37 500 35 000 33500 52 538 62 500 43 600 40 100 38 500 53 337
146 000 108 550 103 550 103 550 132156
90 600 88 000 82 800 79 300 96 540 54 500 20 250 16 500 13 550
6 100
18100 16250 13490
4600 5 100 4500 4100 2 512
14 350 13 550 13 550 13 450 8 714
5 500 3 000 2 500 2 500 2 625
17 000 7 350 6 600 6 100 9 162
12500 7500 7500 7500 2500 20300 20000 18 825 18100 28 580
19 000 7 750 6 200 6 200 8 135
735 450 652 890 716 480
1 073 300 1 029 000 1 003 100 763 900 960 993 1 341 050 1 011 350 1011 350 1007 850 1 013 034 1 202 750 780 250 743 250 712 500 672 493 1 329 250 1 101 650 990 800 923 500 983 198 1 596 500 1 314 500 1 239 500 1 239 500 1 352 622 1 395 200 1 238 900 1 180 225 1 114 900 1 170 459 1 269 000 774 000 623 000 569 230 590 505
+ +++ |
++|+ ++++ + + + + + i +++
82 560 63 590 44 300 25 900 239 200 197 093
329 700 0
3 500 5 184
422 500 37 000 30 750 40 007 227 600 110 850 67 300 59 698 282 000 75 000 0 113 122 156 300 58 675 65 325 55 559 495 000 151 000 53 770 21 275
Län År M C F S Vpk KDS Övriga Totalt Total diffe- rens 70/74
Västerbottens 74 103 700 284 800 143 000 521 900 26 900 51 500 4 700 1 136 500 73 68 919 187 257 166176 396 680 5 938 27 700 4 500 857170 72 67 419 181257 163 676 391680 5 938 27 200 4 500 841670 71 66 974 179 477 160 561 384 560 5 493 26 775 4 500” 828 320 70 94 825 148 787 171 131 360 766 16 420 21762 6 682 820 373 Norrbottens 74 108 400 258 600 87 600 737 900 219 200 38 800 17 300 1 467 800 73 106 500 207 000 125 500 734 000 201500 34 000 12 000 1 420 500 72 105 000 205 500 124 000 725 000 198 000 34 000 11500 1 403 000 71 104 500 203 000 122 500 717 500 195 000 33 500 11500 1 387 500 70 136 730 147190 137 470 685130 221470 26 210 14 000 1 368 200
Totalt 74 5 393 679 8 891 666 4 039 451 17 148 276 2 059 159 440 807 433 285 38 406 323 +7 647 554 73 3 584160 5 831014 4 983 306 '14 532 348 1331 980 298 961 197 000 30 758 769 +1235 880 72 3 450 275 5 545 194 4 799 521 13 967 668 1286 840 287 641 185 750 29 522 889 +1 093 662 71 3 322157 5 187 583 4 596 781 13 458182 1245 686 279 238 339 600 28 429 227 + 10 654 70 4 762139 3181068 5 400 068 12 845 985 1824 275 231543 173 495 28 418 573
Differens 73/74 +1 809 519 +3 060 652 — 943 855 +2 615 928 +727 179 +141 846 . +236 285 +7 647 554 72/73 + 133 885 + 285 820 + 183 785 + 564 680 + 45140 + 11320 + 11250 +1235 880 71/72 + 128118 + 357 611 + 202 740 + 509 486 + 41154 + 8 403 —153 850 +1093 662 70/71 —1439 982 +2 006 515 —- 803 287 + 612197 —578 589 + 47 695 +166105 + 10 654
___—__—_—-_————-
279 330 15 500 13 350
7 947
Tabe/[bilaga + + + +
27 300 17 500 15 500 19 300
++++
___—___—
Tom summa 20 512 410 23 636 525" 23 319127 71952 459 7 747 940 1538190 1329180 155 535 781
1970—1974 Andel i procent 13,2 18,4 15,3 46,2 5,0 1,0 0,9 100,0
Tabell B 3. Översikt över landstingskommunalt partistöd 1970—1974 i l OOO-tal kr
Län År M C F S Vpk KDS Övr Totalt Stockholm 70 372 132 396 624 72 —— —- 1 596 71 625 450 825 1700 125 -— — 3 725 72 625 450 825 1 700 125 — — 3 725 73 825 725 400 1525 250 — — 3 725 74 1 155 1015 560 2135 350 — — 5 215 Uppsala 70 43,8 51,1 58,4 138,7 7,3 — — 299,3 71 36,5 80,3 51,1 167,9 7,3 — — 343,1 72 36,5 80,3 51,1 167,9 7,3 — — 343,1 73 36,5 80,3 51,1 167,9 7,3 — — 343,l 74 49,8 107,9 49,8 182,6 16,6 — — 406,7 Södermanland 70 30 50 50 155 5 — — 290 71 24 72 60 204 — —— — 360 72 28 84 70 238 — -— — 420 73 28 84 70 238 — — — 420 74 48 112 40 232 8 _ _ 440 Östergötland 70 78 90 72 258 18 — — 516 71 60 114 66 270 12 — — 522 72 60 114 66 270 12 — — 522 73 72 138 36 258 12 6 — 522 74 84 161 42 301 14 7 — 609 Jönköping 70 44 68 52 116 4 — _ 284 71 54 114 72 192 — — — 432 72 54 114 72 192 — —— — 432 73 54 114 72 192 — — — 432 74 108 240 96 336 —— 48 — 82,8 Kronoberg 70 45 60 20 75 —— — — 200 71 25 65 25 80 — — — 195 72 25 65 25 80 — — — 195 73 25 65 25 80 —- — — 195 74 25 80 10 85 — — —— 200 Kalmar 70 60 70 30 130 — — — 290 71 40 75 30 145 —— — — 290 72 56 105 42 203 — — — 406 73 56 140 7 203 — — —— 406 74 56 140 7 203 — — — 406 Gotland 70 16 32 12 32 * _ _ 92 Blekinge 70 20 20 24 68 8 — — 140 71 12 32 24 76 — — -— 144 72 12 32 24 76 — — — 144 73 30 54 18 114 -— —— — 216 74 30 54 18 114 — — — 216 Kristianstad 70 140 140 100 260 — — — 640 71 64 136 72 232 —— — —— 504 72 64 136 72 232 — — — 504 73 64 136 72 232 — -— — 504 74 72 160 40 224 — — — 496 Malmöhus 70 144 104 128 400 8 — — 784 71 112 176 120 408 -— — — 816 72 112 176 120 408 — — — 816 73 112 176 120 408 —— — — 816 74 144 240 56 416 16 — — 872 Halland 70 35 65 30 80 5 — —— 215 71 25 90 25 90 — — 5 235 72 25 90 25 90 —- -— 5 235
224 T abellbilaga SOU 1975:18 Län År F Vpk KDS Övr Totalt 73 25 90 25 90 — — 5 235 74 40 100 15 95 — _ 5 255 Göteborgs och 70 40 35 80 110 5 — — 270 Bohus 71 64 80 152 192 — — + 488 72 64 80 152 192 — — — 488 73 64 80 152 192 — — — 488 74 110 140 100 230 10 _ — 590 Älvsborg 70 85 100 80 185 10 — — 460 71 70 120 80 200 — — — 470 72 70 120 80 200 — — — 470 73 98 168 112 280 — — — 658 74 105 196 70 266 7 — _ 644 Skaraborg 70 52 64 48 84 — — — 248 71 28 80 44 92 — + — 244 72 28 80 44 92 — — _ 244 73 28 80 44 92 — — — 244 74 77 147 42 161 — — — 427 Värmland 70 50 60 50 175 15 — — 350 71 25 85 40 190 10 — » 350 72 35 105 70 266 14 — — 490 73 35 105 70 266 14 — — 490 74 70 180 60 380 10 — + 700 Örebro 70 30 50 50 160 15 — — 305 71 25 65 45 160 10 — — 305 72 25 65 45 160 10 + — 305 73 25 65 45 160 10 — — 305 74 48 112 48 256 24 —- — 488 Västmanland 70 30 45 45 150 15 — — 285 71 10 55 50 175 5 — — 295 72 10 55 50 175 5 — — 295 73 10 55 50 175 5 — — 295 74 24 136 40 280 8 — — 488 Kopparberg 70 30 85 50 175 15 — — 355 71 10 95 45 200 5 — + 355 72 10 95 45 200 5 — —— 355 73 14 133 63 280 7 — — 497 74 28 161 7 266 7 — -— 469 Gävleborg 70 15 70 50 180 40 -— — 355 71 10 85 30 185 30 — — 340 72 10 85 30 185 30 — _ 340 73 14 119 42 259 42 — — 476 74 21 140 28 252 35 — _ 476 Västernorrland 70 15 45 24 108 18 — — 210 71 18 102 36 228 18 6 + 408 72 18 102 36 228 18 6 — 408 73 27 153 54 342 27 9 — 612 74 27 180 18 342 18 9 — 594 Jämtland 70 35 56 28 126 — + — 245 71 15,0 67,5 22,5 142,5 — —- — 247,5 72 15,0 67,5 22,5 142,5 — — — 247,5 73 15,0 67,5 22,5 142,5 — — » 247,5 74 7,5 90 7,5 142,5 — — — 247,5 Västerbotten 70 42 77 84 182 — 7 — 392 71 28 84 70 182 — 7 — 371
sou 1975: 18 Tabe/Ibilaga 225 Län År M C F S Vpk KDS Övr Totalt 72 28 84 70 182 _ 7 _ 371 73 28 84 70 182 _ 7 _ 371 74 50 140 70 250 _ 20 _ 530 Norrbotten 70 46,9 70,3 46,9 242,1 93,8 _ _ 500 71 24 54 24 228 60 _ _ 390 72 24 54 24 228 60 _ _ 390 73 30 67,5 30 285 75 _ _ 487,5 74 30 90 7,5 270 75 _ _ 472,5 Totalt 70 1498,7 1639,4 1608,3 4 213,8 354,1 7 _ 9 321,3 71 1 404,5 2 376,8 2 008,6 5 739,4 282,3 13 5 11829,6 72 1 434,5 2 438,8 2 060,6 5 907,4 286,21 13 5 12 145,6 73 17155 2 982,13 1650,6 6163,4 449,4 22 5 12 988,1 74 2 409,3 4 121,9 1431,8 7 419,1 598,15 84 5 16 069,7 få???” 8 462,5 13 559,2 8 759,9 29 443,1 1 970,6 139 20 62 354,3 Andel iprocent 13,6 21,7 14,0 47,2 3,2 — — 99,7
Tabell B 4. Aktivitet inom den lokala partiverksamheten i kommunala frågor
1. Kurser och konferenser för kommunalt förtroendevalda
Alternativ Förekommer ej Lokalt Lokalt + centralt Centralt N
Partier MCFSVTOtMCFSVTOtMCFSVTotMCFSVTOtTOt % % % %%
Allakommuner225331564671242323—107733828 77 19,5 31,2 13,0 36,4 100,0
_________________________._____—_—-—-————-—
2. Kurser och konferenser för blivande kommunalt förtroendevalda
Alternativ Förekommer ej Lokalt Lokalt + centralt Centralt N
Partier MCFSVTOtMCFSVTOtMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommune185665305386123—2—2—4463262178 38,5 29,5 4,9 27,1 100,0
3. lntern mötesverksamhet i kommunala frågor
Alternativ Förekommer ej Lokalt Lokalt + centralt Centralt N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTOtMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner——2125171515151072 —1————1 ————-—-—— 78 6,4 92,3 1,3 — 100,0
4. Service till fullmäktigegruppen
Alternativ Förekommer ej Lokalt Lokalt + centralt Centralt N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner1591081052 2668123 —1———l ——1—12 78 66,7 29,5 1,3 2,6 100,0
5. Utåtriktad mötesverksamhet
Alternativ Förekommer ej Lokalt Lokalt + centralt Centralt N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTOtMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner7462827 9111014448111——3 ——————— 78 34,6 61,5 3,8 -— — 99,9
6. Framställning av foldrar, tidningar etc Alternativ Förekommer ej Lokalt Lokalt + centralt Centralt N
Partier MCFSVTOtMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner4544320109811644——2——13 3231211'78 25,6 56,4 3,8 14,1 100,0
Tabell B 5. Utåtriktad kommunal informationsverksamhet Vad man vill satsa på
1. lnformationsmöten
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner846282842441154969432 36,8 19,7 42,1 1,3 99,9
2. Annonsering i massmedia
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner10881012481553115 4342—13 —————-— 76 63,2 19,7 17,1 — 100,0
3. Kommunala rådslag/samråd
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTOtMCFSVTOtMCFSVTOtMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner10111191253 3222010 3234113 ——1——1 77 68,8 13,0 16,9 1,3 100,0
4. Studier, kurser, konferenser
Altemativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTOtMCFSVTOtMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner1111977452121—63267624——-———— 75 60,0 8,0 32,0 — 100,0
5. Hushållskorsband med broschyrer, cirkulär etc
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner1087543431244143786529—————— 77 44,2 18,2 37.7 — 100,1
6. Utställningar
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner151415101064 —121—4 11—33 8 -——-———-— 76 84,2 5,3 10,5 — 100,0
Tabell B 6. lntern kommunal informationsverksamhet Vad man vill satsa på 1. Medlemsmöten
Alternativ Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %
Allakommuner 6 5 1210 7 40 10113 16 6 36 — — 1 — — 1 77 51,9 46,6 1,5 100,1
2. lnformationsbroschyrer, brev, etc
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner566462768372265275524————-—-— 77 35,1 33,8 31,2 — 100,1
3. Kommunala rådslag/samråd
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner796493554352194376222—————— 76 46,1 25,0 28,9 — 100,0
4. Utställningar
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTOtMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTOtTot % % % %%
Allakommuner161515111370 ———2—2 —113—5 ——'———-— 77 90,9 2,6 6,5 — 100,0
5. Selektiv information
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner11111281355 4112—81435—13 ———1—1 77 71,4 10,4 16,9 1,3 100,0
6. Studier, kurser, konferenser
Alternativ Förekommer ej Bör vara som det är Bör satsas mera på Bör satsas mindre på N
Partier MCFSVTOtMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner4131615674712558981343——————— 83 19,7 32,9 51,8 — 100,1
Tabell 8 7. Kommunens budget och den lokala partiorganisationen
1. Behandlades budgeten på ett speciellt medlemsmöte eller som en del av ett allmänt medlemsmöte?
Alternativ Spec medl möte Mindre del av Stor del av medl möte Behandlades ej av medl möte medl möte N
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % ' % %
Allakommuner 8108116 43 4463522 _____14232213 78 55,1 28,2 1,3 16,7 100
2. Har synpunkter som framförts på medlemsmötet resulterat i förslag till några betydelsefulla ändringar i budgeten?
Alternativ ] a Nej Vet ej N
Partier MCFSVTOtMCFSVTOtMCFSVTot Tot % % % %
Allakommuner 2 2 6 5 7 22 141411115 55 — — — — 1 1 77 28,2 70,5 1,3 100
3. Har kommunens ekonomiska långtidsplanering (KELP) diskuterats i Er partiorganisation?
Alternativ Spec medl möte Mindre del av Stor del av Beh av medl möte N medl möte medl möte
Partier MCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotMCFSVTotTot % % % %%
Allakommuner2312—83688429—1———1 11686940 78 10,3 37,2 1,2 51,3 100
Tabell B 8. De lokala partiorganisationernas resurser
Har den lokala partiorganisationen resursbrister?
Alternativ Resursbrist Ej resursbrist N Partier M C F s v Tot M C F s v Tot Tot % % % Alla kommuner 10 8 11 10 11 50 6 8 6 5 2 27 77 64,9 100
35,1
Kronologisk förteckning
Demokrati på arbetsplatsen. A Psalmer och visar. Del 1:1'. U. Psalmer och visor. Del 1:2'. U. Psalmer och visor. Del 1:3'. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan: U. Framtida studerandehälsovård: U. ' Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan: U. 10. Rötlig pensionsålder. S. 11. Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 12. Totalfinansiaring. B. 13. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. 14. Konstnärerna i samhället: U. ' 15. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. 16. Kriminalvårdens nämnder. Ju. 17. Markanvändning och byggande. Remissammanstållning ut- given av bostadsdepartementet. B. 18. Förtroendevalda och panier i kommuner och landsting. Kn.
PPNPQPPNT'
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Utlandssvenskarnas rösträtt. (81 Kriminalvårdens nämnder. [16]
Socialdepartemantet
Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13]
Finansdepartamentet Svensk press. Tidningar i samverkan. l11l
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1:1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [31 3. Psalmer och visor. Del 113. [4] Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [61 Framtida studerandehålsovård. [7] individen och skolan. [91 Konstnärerna i samhället. 1141
Arbetsmarknadsdepartementet Demokrati på arbetsplatsen. [1]
Bostadsdepartementat
Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Ramissammanstållning utgiven av bostadsdepartementet. [171
Kommundepartementet
Kommunal röströsträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och panier i kommuner och landsting. [18]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningamas nummer i den kronologiska förteckningen
gu |||| , '|,, ,'
':'lh- " '|' """"
'|.., än
%IIHJMJ -'.'|"'.""' ||.;.'.4
|||.7'_',3.' _,å'|l_|"'|.".-' "ull"'-' ||, ,H.".'.'"'"'ff,
',',_..|'.'"' -. J'|F"'|'" |'|| ,,I' ..|,. .
.. ||...
.|. ., || |. |
., ,,,,_,__ , . '."',',:—'i"""' .'|';.."l|. "'å'!- n|.|| ,_' g”,
.|._. |.'|..
_|_ .. ._. || _||'|_ "n'I . , .. '.' - . ..,'- l.'|. ' HF-
,'E'.|
.- , , ,, , , , ""fäa'q'rå'å'kl
"'|'" |__, . .":""|| ' ' |
_|,” _ , ll,'ll.i,l ! |||. ,,. , r,,|_- , '.
'|',|',"f|',,|rf ' |.|m||,£ '|_-"Luu" ,|'|,,|""
HEPa»
.. || """F ' "
. -,,| "',|1|| ”RL,,
. ,...l't"""-:|,1 . '#" .,. 'L HN,
l'u'
Tlf-'. .. "I-'.'; ",l|,' ' .... ,. "r.-.'||—
ÄWWK?'
,'.' l'".' ..||-.', ..
;'.r E., ”'I '-'|'|_"
|H,Ää "'.,',—|_ : _|:"" |'. _.|,|!,| , ,
"f,4'| |_
.'|"-.."' '
| a
'I- .,|
,-., ,,||||'
_ _. ,. I | || ' J" 1 '.'. '_".'|'1'.--='
' .
' "'|'-'|'
| || .
'|
' "' T,, |, |" ._|_ HM,. " - .._ ".":l'1.'-,','|".'L |%..|"'""-r""'?"'"i. ..' '
|||
'_||||._ ,3 ' . ..qr l..-. '| ",,. | hi" ' , .. || "...
rJ|' El,-::..,u'p
,,,w|,.'ui'nb'l' lln'L'l mink '. 'l'li [? f.r|m'1|||o=-—.Jw--|nl
".l'.":'.'."
.titvagiåudwuwu
I"WMI—tm- .-"".r,|p. amn _ >,l:1||' 'N'- vemmquuw
, , ';|';—a. "mmm..—nanm .' "(WHEN '""M" 914 '_'.-:'
.. 5"'l brandman.-mami] "" .ru-mu. nu cum 'N'-"E'LI' Mp'rf'w AFM—Fl
l'|. 'Z'IIM'MIMNH
'|.,|-'.l|'l. 1467": .eÄltmr.
..|,.," ju., kill o...||=._la. .-l"|-'UM).W "- ,.. 'TMI.k|l|'>|"'m'.l'1 a.m.-.a |||—170
,,' |" . . &bu'dMnmmtA ||' 435 | Iri'mll'ubm H'. limhamn!
,' -|' ,—||. ' -. "h&m 'MMIWB
'_ " " " """" |'!'.1|'|1|wp.n-ul9u.|'f
WWHWWMEM ... ”FI, mmm-15.1 wir-L'pmrul
._ '.' ' ' " %ldqubjmmmcä 'M'h D'JPM- lgrnmnmll ”|":qu larm.-1 ”1161!
4.1.
|'..'..."
. ".HH'
|. _ll. . ;.-
|"""""-l" :,""-',",
[.fi
' _H || | IIHIIH _Hll nu. HFI "|. ' . k
