SOU 1975:80

Postens roll i tidningsdistributionen

Till Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Den 2 november 1973 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommunika- tionsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att göra en översyn av avgifterna i postverkets tidningsrörelse m, m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen den 26 november 1973 såsom sakkunnig generaldirektören iförsäkringsinspektionen Malte Oredsson.

Att såsom experter biträda den sakkunnige förordnades den 15 mars 1974 avdelningsdirektören i postverket Olof Bergling samt den 5 april 1974 numera docenten Karl Erik Gustafsson.

Som sekreterare förordnadeslden 15 mars 1974 förste byråsekretera- ren i postverket Carl-Olof Strand.

[ enlighet med direktiven har den sakkunnige bedrivit arbetet i nära samarbete med postverket och tidningarnas organisationer. Ett flertal sammanträden har hållits, dels med större delegationer från parterna, dels inom en mindre arbetsgrupp.

Postverket har vid sammanträdena representerats av ekonomidirektö- ren Elof Lövgren, byråchefen Alf Lindeberg (t. o. m. 1975-03-14), numera byrachefen Harry Edlund samt avdelningsdirektören Lars Sallan- der.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har representerats av redak- tören Bo Präntare, direktören Kjell Bohlund, direktören Ingmar Gransbo, inköpschefen Lennart Holm samt direktören Håkan Lambert-Olsson.

Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP) har representerats av kamreren Bengt Malmborg, redaktionschefen Hans Davidson, direktö- ren Tage Olofsson samt direktören Peeter Tönus.

Utredningen har antagit namnet 1974 års tidningstaxeutredning. [ syfte att få en inblick i tidningarnas beslutssituation vid val mellan olika distributionsalternativ har utredningen hållit utfrågningar med representanter för 16 olika tidningsföretag. Vidare har konkurrenssitua- tionen på tidningsdistributionsmarknaden studerats, bl. a. genom utfråg- ningar och samtal med representanter för Pressens Samdistribution AB och Tidningstjänst AB. Studiebesök har gjorts vid postanstalten Stock- holm Ban samt hos Nordisk Rotogravyr, Solna, Svenska Dagbladet AB, Stockholm och Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, Stockholm.

Den sakkunnige har — i enlighet med direktiven — haft fortlöpande kontakter med 1972 års pressutredning.

Experten Gustafsson har på den sakkunniges uppdrag gjort en genomgång av postverkets kostnadsfördelningssystem och den härpå grundade prissättningen. Resultatet redovisas i ett utlåtande som fogas till betänkandet som bilaga 3.

1974 års tidningstaxeutredning får härmed överlämna sitt betänkande. Utredningen har därmed fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm den 3 september 1975 Malte Oredsson

/Carl-()lof Strand

InnehåH

Skrivelse till Statsrådet och chefen för kommunikationsdeparte- mentet

Sammanfattning ........................

1. 1.1

1.2 1.3

2.1 2.2

2.3

2.4 2.5

2.7

Utgångspunkter för utredningsarbete! ............... Tidigare utredningar ................... 1.1.1 1955 års tidningsförordningsutredning . . . 1.1.2 1966 års tidningstaxeutredning ........ Utveckling under de senaste åren .......... Direktiven .........................

Postverkets tidningsrörelse ............... Allmän organisation ................... Tidningsrörelsens omfattning ............. 2.2.1 Volymer m.m. 1974 .............. 2.2.2 Volymutveckling 1963—1974 ......... . Taxesystemet i tidningsrörelsen ........... 2.3.1 Taxesystcmets nuvarande komponenter . . 2.3.2 Avgiftsförhandlingarna ............. Kostnadsfördelningssystemet ............. Tidningsrörelsens intäkter och kostnader ..... 2.5.1 Särintäkter ..................... 2.5.2 Särkostnader ....................

........

2.5.3 Tidningsrörelsens andel av postverkets Särkostnader

Tidningsrörelsens ekonomi .............. 2.6.1 Underskott ..................... 2.6.2 Täckningsgrad ................... 2.6.3 Bortfallskostnader ................

Postverkets ekonomiska mål för tidningsrörelsen

2.7.1 Postverkets allmänna mål och politik . . . . 2.7.2 Mål för tidningsrörelsen .............

2.7.3 Storleken av eventuellt samkostnadsbidrag

15 16 16 17 20 23

25 25 27 27 30 32 32 34 35 37 37 39 41 43 43 45 46 47 47 48 49

3. Utredningens överväganden kring taxesystemet ipostverkets tidningsrörelse ...............................

3.1 Taxesystemets syfte ........................... 3.1.1 Utgångspunkter .......................... 3.1.2 Målkonflikter ...........................

3.1.3 Disposition av kapitlet ..................... 3.2 Tillämpning av principen ”pris efter prestation” ........ 3.2.1 Grundläggande problem och förhållanden ......... 3.2.2 Kostnadspåverkande faktorer ................. 3.2.3 Sammanfattning av 1974 års tidningstaxeutrednings bedömning av kostnadspaverkande faktorer ....... 3.3 Avveckling av det årliga underskottet ................ 3.3.1 Postverkets syn på kostnadstäckningsnivån ........ 3.3.2 Tidningsorganisationernas syn på kostnadstäckningsni—

vån ..................................

3.3.3 Utredningsmannens syn på kostnadstäckningsnivån och frågan om statsbidrag ......................

3.3.4 Särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar ....... 3.4 Analys av postverkets konkurrenssituation ............ 3.4.1 Förändringar i konkurrenssituationen ...........

3.4.2 Tidningarnas distributionsalternativ ............. 3.4.3 Tänkbara volymeffekter .................... 3.4.4 Postdistributionens volymkänslighet ............

3.5 Anpassning av pris-efter-prestationstaxan till konkurrenssitua- Uonen ....................................

3.5.1 Begreppsanalys .......................... 3.5.2 Alternativa anpassningsmetoder ...............

4. Utredningens förslag till taxesystem i postverkets tidnings- rörelse

Bilaga 1 Tidningar i rangordning efter den postbefordrade volymen ] 9 73 .................................... Bilaga 2 A vgifter i postverkets tidningsrörelse 1975 .......... Bilaga 3 Postverkets kostnadsfördelningssystem och tidningsdistri— butionens ekonomi. Utlåtande av Karl Erik Gustafsson . . Bilaga4 Exempel på inhå'mtningen av den bristande särkostnads— täckningen i postverkets tidningsrörelse ............

51 51 51 51 53 53 54 55

64 65 65

66

67 67 68 68 70 71 73

73

74 75

81

89

101

103

Sammanfattning

Postverket svarar för en betydande del av tidningsdistributionen i Sverige. Totalt postbefordras f. 11. ca 570 milj. tidningsexemplar per år, vilket utgör ca hälften av den abonnerade tidningsvolymen. Av den postbeford— rade volymen hänför sig ca 200 milj. till tidningar med 2—7 nummeri veckan ("dagstidningar”) och ca 370 milj. till tidningar med mindre än 2 nummer i veckan (fackförbunds- och andra organisationstidningar, fack— tidskrifter, personaltidningar, populärpress m. m.).

Postverkets tidningsrörelse har på senare år minskat i fråga om antalet befordrade exemplar. Marknadsutvecklingen har visserligen varit gynnsam för postverket då det gäller andra tidningar än dagstidningar, men när det gäller dagstidningsdistributionen har utvecklingen missgynnat postverket. Trots att marknaden ökat har den av postverket distribuerade volymen minskat kraftigt. Medan antalet distribuerade dagspressexemplar år 1969 var ca 265 milj., hade antalet år 1974 gått ned till 202 milj. En väsentlig orsak härtill har varit införandet av den statliga samdistributionsrabatten.

Kostnaderna för postverkets tidningsdistribution har knappast någon gång helt täckts av de erlagda tidningsavgifterna. Den ”bristande Särkost- nadstäckningen”, som enligt en av postverket år 1961 genomförd kostnadsundersökning var ca 50 milj. kr, hade enligt 1971 års kost- nadsundersökning ökat till ca 66 milj. kr. De årliga underskotten har fortsatt att öka och postverket beräknar att underskottet på tidningsrö- relsen är 1975 skall komma att överstiga 90 milj. kr. Intäkterna har dock efterhand kommit att täcka en allt större andel av särkostnaderna. 1961 täckte intäkterna i tidningsrörelsen ca 45 % av de totala särkostnaderna medan täckningsgraden 1974 vari det närmaste 70 %.

Kostnaderna för postverkets tidningsrörelse bestäms med utgångs- punkt från verkets kostnadsfördelningssystem. ] enlighet med direktiven har utredningen _ genom utredningens expert, docenten Karl Erik Gustafsson — gjort en genomgång av kostnadsfördelningssystemet. 1 redogörelsen för granskningen (bilaga 3 till betänkandet) konstateras att syftet vid uppbyggandet av kostnadsfördelningssystemet bl. a. varit att fördela kostnaderna så långt det företagsekonomiskt sett är möjligt. Systemet skulle visa varje försändelseslags Särkostnader och därmed ge underlag för att beräkna försändelseslagets bidrag till täckandet av postverkets samkostnader. Gustafsson anser att detta syfte uppnåtts.

I samband med genomgången av postverkets kostnadsfördelnings-

system har också gjorts ett försök till en analys av bortfallskostnadernai tidningsrörelsen, varmed avses de kostnader som skulle falla bort om tidningsrörelsen i postverket upphörde. Enligt rapporten från 1961 års kostnadsundersökning skulle minst 75—80 % av de totala särkostnaderna för tidningsrörelsen kunna betraktas som bortfallskostnader. Experten Gustafsson anser att dessa beräkningar överdriver postverkets anpassningsmöjligheter. Det finns dock inga möjligheter att med utgångs- punkt i tillgängligt material från kostnadsundersökningarna göra någon uppskattning av hur mycket det angivna procenttalet bör sänkas.

Vid övervägandena om det framtida taxesystemet i postverkets tidnings— rörelse har utredningen haft att beakta de riktlinjer, som getts i utredningens direktiv. Enligt dessa skall postverkets ersättning för utför— da distributionstjänster i princip baseras på de faktiska kostnaderna för prestationerna; dels skall taxesystemets konstruktion igrunden bygga på principen ”pris efter prestation”, dels skall formerna och takten för avvecklingen av underskottet i tidningsrörelsen prövas av utredningen. Vidare skall utredningen enligt direktiven eftersträva ett taxesystem och en prissättning, som framstår som samhällsekonomiskt rationella.

Vid konstruktionen av taxesystemet och vid övervägandena avseende avvecklingen av underskottet har utredningen alltså fått göra en avväg- ning mellan postverkets företagsekonomiska intressen och samhällets intresse, dels av rationell distribution av försändelser av olika slag, dels av rationell tidningsdistribution. Direktiven har gett utredningen möjlighet att i sin avvägning mellan dessa intressen göra vissa avsteg från en rent kostnadsbaserad prissättning.

Parternas och utredningsmannens syn på vilken kostnadstäckningsnivå, som skall eftersträvas, och vilka metoder, som kan användas för att uppnå den åsyftade nivån, redovisas i ett särskilt avsnitt i betänkandet (avsnitt 3.3).

Postverket eftersträvar en prispolitik som syftar till att varje rörel- segren skall bära sina Särkostnader och härutöver lämna ett skäligt bi- drag till det för hela verket gemensamma kostnaderna. Underskottet i tidningsrörelsen innebär, enligt postverket, numera en så stor belastning på brevrörelsen och därmed på denna rörelsegrens konkurrensförmåga, att underskottet inte längre bör finansieras med intäkter från brevrörel— sen. Underskottet bör därför — intill dess att avgifterna i tidningsrörelsen kan göras kostnadstäckande — täckas med statsmedel.

Tidningsorganisationerna (FKP och TU) anser * under hänvisning till tidningarnas stora betydelse för upprätthållandet av postverkets distribu- tionsapparat — det rimligt att tidningarna får betala en sådan taxa att postverkets rörelseresultat i framtiden inte försämras av tidningsdistribu— tionen. Organisationerna menar därför i princip att tidningstaxans nivå på sikt bör vara lika med bortfallskostnaderna, vilka enligt experten Gustafs- son för närvarande torde uppgå till högst 75—80 97? av de av postverket redovisade särkostnaderna.

Utredningsmannen hänvisar för sin del till direktiven, enligt vilka postverket i princip skall få ersättning för sina distributionstjänster efter de faktiska kostnaderna för prestationerna. Statsmakternas ställningsta-

gande till frågan om statsbidrag måste enligt utredningsmannens mening bli beroende av bedömningar — bl. a. av om intäkterna från brevrörelsen även fortsättningsvis kan täcka underskottet i tidningsrörelsen — som faller utanför denna utrednings uppdrag.

Trots sina redovisade principiella synpunkter har parterna förklarat sig villiga att medverka till ett gemensamt taxeförslag från utredningen, vilket så långt möjligt följer utredningsdirektiven. ! fråga om kostnads- täckningsnivån har utredningen härvid enats om att det i nuläget realistiska målet är att ge postverket täckning för de totala särkostnader— na i tidningsrörelsen. Särkostnadstäckningen skall åstadkommas genom avgiftshöjningar. Dessa kan i princip ske antingen på en gång eller genom gradvis anpassning av avgifterna under en viss tidsperiod.

För att få en uppfattning om tidningsföretagens förmåga att bära höjda avgifter för postdistribution har utredningen analyserat postverkets konkurrenssituation i ljuset av tidningarnas distributionsalternativ. Denna analys bygger på material från utfrågningar med sexton tidningsföretag. Om tidningstaxorna snabbt skulle göras särkostnadstäckande och — som en följd härav — en alternativ distributionsapparat skulle byggas upp, har utredningen uppskattat att ca 200 milj. exemplar eller en tredjedel av postverkets hela tidningsvolym skulle falla bort. Det beräknade bortfallet skulle sänka effektiviteten i postverket och drabba postverket som distributionsorganisation. Avgifter och regler i taxesystemet bör enligt utredningen utformas så att postverkets volymförluster inom glesbygds- distributionen begränsas och så att de stora veckotidningarna och de stora fack- och konsumenttidningarna, dvs. de tidningar som kan rubrice— ras som täckningsbyggarna i postverkets distribution, inte lämnar postver- ket till förmån för andra distributörer.

Analysen av postverkets konkurrenssituation visar att avgifterna endast gradvis bör anpassas till särkostnadstäckande nivå. De negativa volymef— fekterna torde dämpas väsentligt om den bristande Särkostnadstäck- ningen avvecklas under en period på cirka 15 år. En sådan avvecklings- period ger tidningarna möjlighet att anpassa sig till den högre avgiftsnivån och innebär dessutom att postverket genom olika åtgärder kan anpassa organisationen till en — trots den långa avvecklingsperioden — eventuellt minskande volym.

Utredningen anser dock att enbart en lång avvecklingsperiod i fråga om den bristande särkostnadstäckningen inte är en tillräcklig åtgärd för att så långt möjligt begränsa volymförlusterna. Avvecklingsperioden måste kombineras med en anpassning av taxans konstruktion till konkurrens- situationen.

Taxans konstruktion bör också framgent i grunden bygga på principen ”pris efter prestation". Utredningen har gjort en genomgång av faktorer, vilka i olika sammanhang har antagits ha en kostnadspåverkandc effekt. På basis av denna genomgång har utredningen föreslagit vissa kostnads— mässigt motiverade modifieringar av det nuvarande taxesystemet.

Även en marknadsanpassning bör enligt utredningen ske ' med bibehållande av enhetsportoprincipen — genom att komponenter, som beaktar konkurrens- och efterfrågeförhållanden på marknaden införs i

taxesystemet.

Utredningen har sålunda föreslagit införande av komponenter som beaktar upplagestorlek och kundförhållanden.

I fråga om upplagestorlek anser utredningen att tidningar med en postbefordrad upplaga på mer än 10 milj. exemplar bör ges en lägre avgift än tidningar med 3—10 milj. exemplar, vilka i sin tur bör ges en lägre avgift än övriga tidningar.

Vad gäller tidningarnas kundförhållande till postverket finns redan i nuläget ett inslag som beaktar detta, nämligen den s. k. trohetsrabatten. Utredningen har som nämnts kommit fram till att ett taxesystem som bygger på enhetsportoprincipen bör vara konstruerat så att det ger postverket ett skydd mot förlust av från distributionssynpunkt gynnsam- ma tidningsexemplar. ] fråga om tidningar med 2—7 nummeri veckan (i visst fall även i fråga om tidningar med 1 nummer i veckan) kan skyddet begränsas till lantbrevbäringslinjerna medan det för övriga tidningar bör gälla hela distributionsområdet. Utredningen anser därför att ett inslag motsvarande trohetsrabatten bör finnas i taxesystemet. Inslaget har i förslaget getts formen av en volymgaranti. De tidningar, som genom att träffa volymgarantiavtal garanterar postverket en betydelsefull grund- struktur i dess distributionsapparat, ges fördelen av en taxa, som endast gradvis — under en period på ca 15 år —— anpassas till full Särkostnadstäck- ningsnivå. De tidningar, som ej är beredda ge sådan volymgaranti, bör däremot enligt utredningens bedömning ej ges fördelen av denna gradvisa anpassning av avgiftsnivån till full Särkostnadstäckning. Dessa tidningar bör därför betala en avgift som motsvarar full Särkostnadstäckning.

Slutligen har utredningen haft att behandla frågan om samdistribu- tionsrabatten påverkat postverkets konkurrenssituation. Utredningen konstaterar att rabatten visserligen förändrat konkurrenssituationen, men att ett slopande av den inte skulle få några positiva effekter för postverket. Utredningen föreslår därför ej några ändringar i samdistri- butionsrabatten.

Det av utredningen föreslagna taxesystemet, som bygger på i det föregående redovisade principiella ståndspunktstaganden, kan sägas i sina huvuddrag vara baserat på principen ”pris efter prestation" men innehal- ler även marknadsmässiga inslag. Huvudpunkterna i förslaget är följande:

1. Enhetsportoprincipen tillämpas, dvs. det förutsätts att inga separata avtal om avgifter och villkor för tidningsdistributionen träffas mellan postverket och tidningsutgivare i andra fall än som hittills förekommit. Postverket har transportplikt över hela landet mot de angivna avgifterna.

2. Komponenterna i avgiftssystemet är desamma som för närvarande, dvs. grundavgift, bokföringsavgift för oadresserade utgjvarkorsband, för— sändelseavgift för kommissionärskorsband, exemplaravgift samt viktav- gift.

3. Fördelningen av trycket på de olika komponenterna följer i huvudsak den fördelning som framräknats med utgångspunkt från prin- cipen ”pris efter prestation”. Exemplaravgiften utgör sålunda 66,8 % av samtliga avgifter, viktavgiften 32,0% samt övriga avgiftskomponenter 1,2 % av samtliga avgifter. Övergången till denna fördelning av trycket pa

avgi ftskomponenterna skall ske successivt under perioden 1977—1979.

4. Zontaxa enligt hittillsvarande metoder tillämpas för tidningar av alla slag med 2—7 nummer i veckan. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar zontaxans viktavgift för det genomsnittliga medeltransportavståndet avseende hela volymen tidningar med mindre än 2 nummer i veckan.

5. Om annat ej överenskommes mellan postverket och tidningarnas utgivare inplaceras de olika tidningarna i servicenivå enligt följande: 0—1 distribution (1 dygns distributionstid): tidningar med 2—7 nr/ vecka.

0— 2 distribution (2 dygns distributionstid): tidningar med mindre än 2 nr/vecka men minst 31 nr/år.

0—3 distribution (3 dygns distributionstid): tidningar med 4—30 nr/år. Tidning får fritt välja lägre servicenivå än som ovan angivits och tillämpa motsvarande lägre å-priser. Tidning, som önskar välja högre servicenivå än som ovan angivits, får göra detta efter anmälan till postverket i god tid före övergången. Skulle övergången till högre servicenivå i visst fall föranleda stora organisatoriska svårigheter eller leda till avsevärt ökade kostnader för postverket, bör frågan tas upp till diskussion i samarbetsnämnden mellan postverket och tidningarna.

På 1975 års taxenivå är skillnaden i exemplaravgift 3 öre mellan 0—1 och 0—2 distribution samt 2 öre mellan 0—2 och 0—3 distribution.

6. Oadresserade utgivarkorsband får i princip användas av tidningar med 2—7 nummer i veckan. På 1975 års taxenivå är avgiftstillägget för oadresserade utgivarkorsband 3 öre per tidningsexemplar.

7. För adresserade utgivarkorsband differentieras exemplaravgiften i taxesystemet med avseende på storleken av den postbefordrade volymen tidningsexemplar per år. På 1975 års taxenivå tillämpas följande exem- plaravgifter i detta hänseende:

. Den normala exemplaravgiften för adresserade utgivarkorsband är 25,8 öre för 0—1 distribution, 22,8 öre för 0—2 distribution samt 20,8 öre för 0—3 distribution.

. För tidningar med mer än 3 milj. men högst 10 milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 3,0 öre per exemplar. . För tidningar med mer än 10 milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 4,0 öre per exemplar. Vissa Specialregler för gränsfall föreslås.

8. Taxesystemet differentieras med avseende på tidningarnas kundför- hållande till postverket enligt följande regler: Från och med avtalsåret 1977 framräknas för varje är två olika nivåer för avgifterna i postverkets tidningsrörelse, nämligen . ett taxesystem, A-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar full Särkostnadstäckning i tidningsrörelsen enligt postverkets rullande kost— nadsberäkningar — 0 ett taxesystem, B-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar den för året överenskomna avgiftsnivån i tidningsrörelsen enligt punkt 9 nedan.

Dessa bägge taxesystem tillämpas på följande sätt: Tidningsutgivare, som vid anmälan till postverkets inländska tidnings— taxa hösten 1976 förbinder sig att under perioden 1977—1978 hålla en postbefordrad upplaga enligt nedan, får tillämpa B-taxan under nämnda period.

Tidning med minst 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upp- laga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som får sin post med lantbrevbäring skall distribueras genom postverket.

Tidning med mindre än 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upp- laga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som ej är återförsäljare eller ombud för tidningen skall distribueras genom postverket.

För tidning med 1 nummer i veckan av dagspresskaraktär, som med tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution, gäller i detta avseende samma villkor som för tidning med minst 2 nummer i veckan.

Förbindelse att utnyttja postverket på detta sätt kan därefter fr. o. m. hösten 1977 förlängas av tidningsutgivare för ett år i taget så att den för varje anmälan till den inländska tidningstaxan omfattar två år (rullande tvåårsavtal). Vid förlängning skall förbindelsen omfatta minst 97 % av den postbefordrade upplagan vid förhandlingstillfället året före avtals- året.

Tidningsutgivare som inte önskar teckna volymförbindelse på detta sätt får tillämpa A-taxan för sin tidningsdistribution via postverket.

Tidningsutgivare som före det rullande tvåårsavtalets utgång bryter mot en tecknad volymförbindelse förlorar omedelbart rätten att sända tidningen som utgivar- och kommissionärskorsband.

Tidningsutgivare som ej önskar förlänga ett ingånget tvåårsavtal har rätt att tillämpa B-taxan intill tvåårsavtalets utgång. Därefter tillämpas A-taxan.

De angivna andelarna av tidningens postbefordrade upplaga får under- skridas på grund av periodicitetsändring eller av andra skäl än övergång till annan distributör än postverket utan att detta medför tillämpning av A-taxan. Som övergång till annan distributör än postverket räknas ej det fall, att tidning övergår till interndistribution i det utgivande företagets egna lokaler, utförd av företagets egen personal.

9. I fråga om inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen skall följande gälla:

Med utgångspunkt från täckningsgraden 1974, 69,4 %, skall avgifts- nivån för år 1977 fastställas så att den beräknade täckningsgraden detta år blir minst 71,4 %. Därefter höjs procenttalet varje år med 2 procent— enheter till dess detsamma nått 100, vilket sålunda skulle inträffa år 1992.

Den årliga avgiftshöjningen skall dock varje år vara tillräckligt stor för att ge postverket kompensation för de särkostnadsökningar som inträffat mellan föregående och innevarande förhandlingstillfälle.

Ett exempel utvisande tillämpningen av dessa principer återfinns i bilaga 4.

10. Uppräkningen av det föreslagna taxesystemet till full kostnadstäck- ning skall i princip ske genom jämna procentuella påslag på taxekompo- nenternas å-priser (jfr dock punkt 3 ovan). Om parterna så överenskom- mer kan dock uppräkningen göras även på annat sätt. 1 1. Utredningens förslag till avgiftssystem i postverkets tidningsrörelse får med utgångspunkt från de ovan angivna huvudpunkterna den utform- ning, uttryckt i 1975 års intäktsnivå, som framgår av tabellerna 4.1 ——4.3. Förslagets konsekvenser för olika typer av tidningar åskådliggörs i tabellerna 4.4 och 4.5.

1. Utgångspunkter för utredningsarbetet

Postverket svarar för en betydande del av tidningsdistributionen i Sverige. Totalt postbefordras f.n. ca 570 milj. tidningsexemplar per år, vilket utgör ca hälften av alla abonnerade tidningar. Den postbefordrade voly- men fördelar sig på ca 200 milj. tidningar med 2_,.7 nummer i veckan och ca 370 milj. tidningar med mindre än 2 nummer i veckan.

När det gäller abonnerade tidningar med 2v7 nummer i veckan har postverket konkurrens från samdistributionsföretag och från tidningarnas egenutdelning. Postverket svarar för drygt 20 % av abonnemangsdistribu- tionen. När det gäller tidningar med mindre än 2 nummer iveckan är postverket i stort sett ensam distributör av abonnerade exemplar.

Tidningsrörelsen är en av postverkets stora rörelsegrenar och svarar för i runt tal en fjärdedel av det totala antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser. Viktmässigt betyder tidningarna ännu mer — de svarar för ca hälften av brev- och tidningsförsändelsernas sammanlagda vikt. Ser man däremot till intäkterna, svarar tidningsrörelsen för endast en dryg tiondel av postverkets totala intäkter från brev- och tidningsför- sändelser.

Enligt postverkets beräkningar är kostnaderna för tidningsrörelsen större än intäkterna. Den bristande särkostnadstäckningen har för år 1974 beräknats uppgå till ca 75 milj. kr. Enligt postverkets ekonomiska mål skall varje rörelsegren bära sina egna Särkostnader och därutöver lämna ett bidrag till samkostnaderna. Med ett sådant kalkylerat bidrag till samkostnaderna skulle kostnadstäckningen vara ännu lägre.

Villkor och avgifter i postverkets tidningsrörelse regleras av den postala tidningskungörelsen den 27 september 1968 (med senare ändringar). Villkoren för att postbefordran skall få ske meddelas av postverket. Avgifterna fastställs varje år av regeringen efter det att förhandlingar förts mellan postverket och tidningarnas organisationer — Svenska Tidningsut- givareföreningen (TU) samt Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP).

För postbefordran av tidningar betalar tidningsutgivarna _ utöver en årlig grundavgift för tidningen och vissa avgifter för tidningsbilagor — en befordringsavgift, som består av dels en fast avgift per tidningsexemplar, dels en avgift som är beroende av tidningsexemplarets vikt. Viktavgiften

är för tidningar som utkommer med minst 2 nummer i veckan avstandsgraderad och uppbyggd med hänsyn till varje tidnings medel- transportavstånd.

1 det följande redovisas de utredningar och överväganden som lett fram till det taxesystem som f.n. tillämpas i tidningsrörelsen. Därefter redovisas postverkets och tidningsutgivarnas erfarenheter av detta taxe- system. Avsnittet avslutas med en redogörelse för utredningens direktiv.

l.] Tidigare utredningar

Postdistribution av tidningar tog i Sverige sin början på 1600-talet och har sedan dess varit en viktig del av postverkets uppgift i samhället. Utmärkande för utvecklingen är dels att de postala tidningsavgifterna genomgående varit laga jämfört med avgifterna för andra försändelseslag, dels att kostnaderna för tidningsdistributionen knappast någon gång helt täckts av de erlagda tidningsavgifterna.

Tidningsrörelsen har varit föremål för ett flertal utredningar under årens lopp. De två senaste ägde rum 1955—58 (tidningsförordningsutred— ningen) och 1966—69 (1966 års tidningstaxeutredning). Vid bägge tillfällena har huvudfrågorna varit dels taxesystemets konstruktion och rättvisa anpassning till olika kostnadspäverkande faktorer, dels relationen mellan intäkter och kostnader i tidningsrörelsen.

l.l_l 1955 års tidningsjörordningsu[redning

Vid 1950-talets mitt fanns två former av tidningsdistribution genom postverket — postabonnemang och utgivarkorsband. [ fråga om postabon— nemang uttogs en fast avgift för varje abonnemang, en avgift per nummer av tidningen samt en viktavgift per kilo av årsvikten. För utgivarkorsband uttogs enbart viktavgift. Avgiftssystemet återspeglade inte kostnaderna för de olika distributionsformerna på ett riktigt sätt. Utgivarkorsbanden, som var mindre kostsamma för postverket än postabonnemangen, hade i regel högre avgifter per exemplar än postabonnemangen när vikten per exemplar var större än ca 100 gram.

Tidningsförordningsutredningen gjorde en kostnadsundersökning av tidningsrörelsen och föreslog med denna som grund ett avgiftssystem som så långt möjligt skulle vara kostnadsanpassat. dvs. att avgifterna skulle sättas i relation till kostnaderna för de prestationer som postverket utför för de olika tidningarna. Utredningens förslag till taxesystem innehöll följande komponenter:

. Grundavgift, avsedd att täcka kostnaderna för vissa allmänna göromål i tidningsrörelsen. . Bokföringsavgift, avsedd att täcka kostnaderna för utdelningskort gäl- lande oadresserade tidningar. . Expedieringsavgift, avsedd att täcka kostnaderna för tidningsexempla- rens behandling på utgivningspostanstalten. Avgiften skulle delvis tas

ut per kilo, delvis per sorteringsenhet (bunt). . Transportavgift, avsedd att täcka kostnaderna för lokala och regionala transporter samt fjärrtransporter. Avgiften föreslogs differentierad ef- ter avståndet (s. k. zontaxa) och att uttas per kilo. . Utdelningsavgift, avsedd att täcka kostnaderna för försortering, adres- sering av oadresserade tidningsexemplar samt utdelning av försändel- serna. Avgiften föreslogs vara sammansatt av en avgift per exemplar, en avgift per kilo samt en avgift per tidningspaket.

Utredningen föreslog vidare att postabonnemangssystemet skulle av- skaffas och efter en viss övergångstid ersättas med adresserade eller i vissa fall oadresserade utgivarkorsband. Kommissionärskorsband skulle få användas vid distribution av tidningar till återförsäljare och ombud.

Utredningen uppskattade vad man då kallade merkostnaderna för tidningsrörelsen till 60 milj. kr. år 1958. intäkterna var vid samma tidpunkt ca 30 milj. kr. Någon enighet om en förbättring av ekonomini tidningsrörelsen genom en höjning av avgiftsnivån uppnåddes ej i utredningen.

Utredningens förslag framfördes — med viss bearbetning efter förhand- lingar mellan representanter för kommunikationsdepartementet och tid- ningarna — i proposition till 1959 års riksdag, men riksdagsbeslutet blev att dittillsvarande organisation och avgiftssystem skulle behållas 1960— 61. Hösten 1960 ingav poststyrelsen till Kungl. Maj:t ett eget förslag, som efter viss bearbetning inom departementet framfördes i proposition till 1961 års riksdag. Riksdagen godtog slutligen en av bevillningsutskottet

föreslagen kompromiss. Genom riksdagsbeslutet blev tidningsförordningsutredningens förslagi

sina huvuddrag genomförda fr. o. m. är 1963. Vissa förenklingar gjordes innebärande bl. a. att buntavgiften slopades och ersattes med en förhöjning av viktavgiften. Vidare avstod man tills vidare från att införa avståndsdifferentiering av viktavgiften. För att undvika alltför kraftiga avgiftsändringar vid övergången till det nya systemet differentierades exemplaravgiften så att den blev lägre för dagstidningar än för övriga tidningar.

1.1.2 1966 års tidningstaxeutredning

Vid 1961 års riksdag delegerades fastställandet av tidningsavgifterna till Kungl. Maj :t för perioden 1963—66. I proposition till 1966 års riksdag föreslogs att denna uppgift skulle delegeras till Kungl. Maj:t också för perioden 1966—70. I ett par motioner yrkades därvid avslag på propositionen. Vidare hemställdes att taxesystemet skulle utredas i särskild ordning.

Riksdagen delegerade fastställandet av tidningsavgifterna till Kungl. Maj :i: också för perioden 1966—70. Riksdagsbehandlingen ledde vidare till att den s. k. tidningstaxeutredningen tillsattes. Den började sitt arbete på hösten 1966 och publicerade sitt betänkande i augusti 1969 (SOU 1969z39). Utredningen leddes av bankdirektör R.G. Renlund. I övrigt

1 Beträffande den närma- re innebörden av A- resp. B-postbehandling hänvi- sas till avsnitt 2.1.

deltog representanter för postverket, TU och FKP. Utredningen hade två huvuduppgifter:

. att söka åstadkomma en mera differentierad och kostnadsföljsam taxekonstruktion i postverkets tidningsrörelse . att söka åstadkomma en anpassning av taxorna i tidningsrörelsen till de faktiska distributionskostnaderna med minsta möjliga tidsutdräkt.

Efter att ingående ha studerat de kostnadsbestämmande faktorerna i tidningsrörelsen utarbetade utredningen exempel på kostnadsanpassade taxesystem. Det visade sig dock under arbetets gång att ett system som så långt möjligt baserades på principen ”pris efter prestation” skulle medföra avsevärda omfördelningar av postavgifterna mellan olika tid- ningsgrupper. Med hänsyn därtill och då man inom utredningen var oenig om vissa faktorers kostnadspäverkande effekt stannade man inför följande förslag till taxekomponenter:

grundavgift bokföringsavgift

försändelseavgift för kommissionärskorsband exemplaravgift

viktavgift.-

Viktavgiften skulle enligt förslaget övergångsvis få bära en större andel av avgifterna än som var motiverat från kostnadssynpunkt. Zontaxa skulle tillämpas för tidningar med 2-——7 nummer per vecka medan en fast viktavgift skulle användas för övriga tidningar. En skillnad iexemplarav- gift på 1 öre skulle tillämpas mellan tidningar som behandlas som A-post och övriga tidningar. (Tidningar med 2-7 nummer per vecka behandlas alltid som A-post och får alltså övernattsbefordranl .)

Enligt utredningsmannen borde det exempel på noggrant kostnadsfölj- samt taxesystem som framräknats av utredningen vara vägledande för taxesystemets utveckling i framtiden. FKP delade i huvudsak denna uppfattning. Man hävdade dock att taxesystemet i framtiden borde ta större hänsyn till befordringshastigheten samt att avgiftsskillnaderna mellan A- och B-posttidningar planmässigt borde ökas så att en fri övergång mellan olika servicenivåer skulle kunna medges. Fran TU:s sida gjordes vissa reservationer, främst mot en framtida ökad belastning på exemplaravgiften jämfört med viktavgiften samt mot ökade skillnader i exemplaravgift mellan A-posttidningar och övriga tidningar.

Utredningen diskuterade också att i taxan införa en komponent som tar hänsyn till de betalande tidningsföretagens ekonomiska bärkraft. Denna faktor skulle utgöras av en särskild tilläggsavgift på de delar av tidningarnas innehåll som kan hänföras till annonser och textreklam. ”Pris efter bärkraft" avvisades av såväl TU som FKP, bl.a. med motiveringen att det var tveksamt huruvida en sådan taxekonstruktion verkligen skulle gynna de mindre bärkraftiga tidningarna. Postverket tillstyrkte däremot med vissa förbehåll införandet av en bärkraftskompo— nent i taxan. Utredningsmannen lade inte fram något förslag om ”pris efter bärkraft”.

I fråga om förlusten i postverkets tidningsrörelse föreslog utredningen att den skulle ersättas genom ett särskilt anslag av statsmedel över budgeten. Förlustens storlek beräknades av postverket till ca 60 milj. kr. Bakgrunden till detta ställningstagande var att tidningarna ansåg sig inte kunna bära den merbelastning som en höjning av postavgifterna till kostnadstäckande nivå skulle innebära. Postverket framhöll att den subventionering av tidningsdistributionen via övriga rörelsegrenar, som dittills skett, innebar en fara för verkets ekonomi på sikt.

Slutligen lämnade utredningsmannen exempel på ett särskilt avgifts- system, syftande till kostnadstäckning efter 5 år, för tidningar som statsmakterna eventuellt ej skulle vilja gynna genom ett statsbidrag.

l proposition nr 1 12 till 1970 års riksdag föreslogs att tidningstaxeut- redningens förslag till taxekonstruktion i princip skulle läggas till grund för de framtida tidningsavgifterna. Beträffande inhämtningen av under- skottet föreslogs att den årliga avgiftsökningen dels borde täcka kostnadsökningen sedan föregående avgiftshöjning, dels medge en påtag- lig inhämtning av underskottet i rörelsen. Något bidrag av statsmedel för täckande av underskottet tillstyrktes ej av departementschefen.

Statsutskottet framhöll bl.a. i sitt utlåtande över propositionen att man fann det angeläget att den förordade avtrappningen av underskottet skedde i en långsammare takt än som syntes ha förutsatts av tidningstaxe- utredningen. Utskottet önskade också att Kungl. Maj:t efter en fyraårs- period skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av resultatet av utvecklingen på området.

Riksdagen skulle sedan med ledning därav få tillfälle att pröva i vilka former full kostnadstäckning i tidningsrörelsen kunde åstadkommas.

l motioner med anledning av propositionen hade bl. a. föreslagits viss differentiering av avgifterna med hänsyn till tidningarnas karaktär och deras ekonomiska bärkraft. Utskottet avstyrkte sådan differentiering.

Utskottets förslag bifölls av riksdagen. Riksdagens beslut kan sägas innebära följande beträffande postverkets tidningsrörelse:

. Avgifterna fastställs av Kungl. Maj :t sedan reella överläggningar i frågan skett mellan representanter för postverket och tidningarna. . Riksdagen önskar en redovisning av utvecklingen inom kortare tid än 4 år.

0 Inget bidrag av statsmedel medges f. n. till postverket för förlusten på tidningsrörelsen. Möjlighet finns dock att denna fråga omprövas vid den nämnda redovisningen till riksdagen av utvecklingen inom områ- det. 0 Tidningstaxeutredningens alternativ till taxesystem enligt principen ”pris efter prestation” gäller i huvudsak som riktlinje för taxesyste- mets konstruktion.

. Underskottet skall avvecklas under en period som är längre än 5 år. 0 Samma avvecklingsperiod tillämpas tills vidare för alla typer av tidningar. Möjlighet finns dock att denna fråga omprövas vid den nämnda redovisningen till riksdagen av utvecklingen inom området.

1.2. Utveckling under de senaste åren

1 proposition 19731193 angående avgifterna i postverkets tidningsrörelse redogörs för erfarenheterna av det taxesystem som — efter 1970 års riksdagsbehandling i frågan — tillämpats i postverkets tidningsrörelse. Till grund för redogörelsen ligger bl. a. skrivelser från postverket den 9 oktober 1973 samt från FKP/TU den 29 oktober 1973.

Beträffande avgiftsutvecklingen anförs i propositionen:

] enlighet med tidningstaxeutredningens förslag — som i princip godtogs av riksdagen vid behandlingen av proposition 1970:112 — har förhandlingarna om tidningsavgifterna för tiden efter år 1970 haft som mål dels att avgiftshöjningarna varje år skall täcka särkostnadsökningen och därutöver medge en successiv avtrappning av särkostnadsunderskot- tet 1 tidningsrörelsen, dels att inom denna ram åstadkomma en taxa som är mera kostnadsföljsam än den tidigare. I sistnämnda hänseende har man inriktat sig på att få en ökad andel av totalavgiften på exemplaravgiften och att för viktavgiften åstadkomma en differentiering med hänsyn till tidningarnas spridning, dvs. transportavståndet.

När det gäller avgiftsomfördelningen har en sådan åstadkommits genom att en större andel av avgiften numera hänför sig till exemplarav- giften. Medan exemplaravgifterna år 1970 svarade för knappt 50 % av de totala intäkterna i tidningsrörelsen, beräknas motsvarande procenttal år 1973 till drygt 60. Det procenttal som enligt tidningstaxeutredningen borde eftersträvas var 65.

Beträffande differentieringen av viktavgiften efter transportavståndet tillämpas fr. o. m. är 1971 en zontaxa för tidningar som utkommer med minst två nummer i veckan. För dessa tidningar tillämpas 20 olika viktavgifter beroende på längden av respektive tidnings medeltransportav- stånd.

När det gäller den totala avgiftsnivån har denna främst påverkats av de kraftiga personalkostnadsökningarna i postverket. För perioden 1971—1973 slöts mellan postverket och tidningsutgivarna ett avtal som innebar att postverket skulle få kompensation för de årliga särkostnads- ökningarna. Dessutom skulle avgifterna medge en viss reducering av särkostnadsunderskottet. Genom treårsavtalet och de inom ramen för detta avtal följande årliga förhandlingarna har de genomsnittliga avgifter- na i tidningsrörelsen höjts med 10,7 % år 1971, 20,0 % år 1972 och 8,3 % år 1973.

Trots dessa avgiftshöjningar har underskottet i tidningsrörelsen under perioden inte minskats utan tvärtom har en viss ökning inträffat. Det är flera faktorer — utöver de kraftigt ökade personalkostnaderna — som bidragit till denna utveckling.

Postverket har nyligen slutfört en med vissa års mellanrum återkom- mande revision av kostnadsberäkningarna, vilken visat att de tidigare redovisade kostnaderna i tidningsrörelsen varit något undervärderade.

Den sedan länge gällande förhandlingstekniken innebär att till grund för avgiftsförhandlingarna för ett visst är läggs konstaterade kostnadsök- ningar till förhandlingstillfället, dvs. till året före avtalsåret och konstate- rad tidningsvolym under året före förhandlingstillfället, dvs. två år före avtalsåret. Eftersläpningen i systemet har bidragit till att målsättningen om viss reducering av underskottet inte har kunnat uppfyllas.

En ytterligare anledning till det försämrade resultatet är att för vissa år de prognoser som vid förhandlingarna gjorts för tidningsvolymen under avtalsåret visat sig ligga något för högt. Detta gäller särskilt för år 1972. Eftersom avgifterna för avtalsåret grundar sig på ett visst antagande om

volymen detta år, har detta lett till att intäkterna blivit lägre än som beräknats. Genom att kostnaderna i viss mån är trögrörliga har även resultatet försämrats.

Postverkets erfarenheter av utvecklingen under senare år beskrivs i propositionen på följande sätt:

Postverkets distribution av dagstidningar omfattar till stor del tidnings- exemplar som utdelas på medelstora och mindre orter på relativt långt avstånd från tidningarnas utgivningsorter. Tidigare har nämnts att avgiften för befordran av tidningarna mellan utgivningsort och utdel- ningsort är avståndsdifferentierad. När det gäller den del av avgiften som avser själva utdelningen tillämpas emellertid enhetstaxa. Detta innebär att avgifterna inom mera tätbebyggda områden får bidra till att täcka kostnaderna för den kostsammare distributionen inom mera glesbebygg- da områden. Ett bortfall av försändelser inom de tätbebyggda områdena innebär sålunda ett ytterligare försämrat kostnadsläge.

Den kraftiga volymminskningen under den senaste treårsperioden när det gäller de postdistribuerade dagstidningarna motsvaras inte av någon motsvarande minskning av den totala dagspressupplagan. Medan som nämnts de postdistribuerade exemplaren på tre år minskat med 20 %, har den totala dagspressupplagan under samma tid ökat något. Detta gäller även om man inte räknar med kvällstidningarna, vilka i mycket stor utsträckning säljs som lösnummer.

Tidningsföretagen har alltså i stor utsträckning övergått till andra distributionsformer. Dels har detta skett genom att företagen själva övertagit distributionen, dels har distributionen övertagits av sådana distributionsföretag, som i enlighet med riksdagens beslut, senast med anledning av proposition 1972z59 (KU 1972:29, rskr 19721203), ombe- sörjer samdistribution och i sammanhanget förmedlar s. k. samdistribu- tionsrabatt.

Postverket har kunnat konstatera att man förlorat distributionsupp- drag inte bara inom tätorterna utan även inom vissa närområden till tätorterna, där utdelningen utförs av lantbrevbärare. Inte i något av verket känt fall har man då från tidningsföretagets sida övertagit distributionen inom hela det aktuella området utan endast valt ut abonnenter som är gynnsamma från distributionssynpunkt, t. ex. genom att de ligger i nära anslutning till befintliga billinjer för tidningstranspor- ter etc. Tidningar till andra abonnenter låter man postverket ta hand om.

Den angivna utvecklingen —- som till stor del beror på den enhetstaxa som tillämpas för utdelningen _ har hittills endast kunnat konstateras när det gäller dagspressen. En liknande utveckling kan emellertid, enligt postverkets bedömning, förutses även för viss del av den övriga pressen. Postverket ifrågasätter om det kan vara samhällsekonomiskt lämpligt med en sådan utveckling som innebär en dubbelorganisation för tidningsdistri- bution. Postverkets distributionsorganisation måste upprätthållas för annan postdistribution, och om trafikunderlaget successivt minskar kan detta innebära risk för högre postavgifter och sämre service inom övriga delar av den postala verksamheten.

Postverket anser att det nuvarande taxesystemet bör ses över så att man får en taxa, som möjliggör en bättre marknadsanpassning av avgifterna. Postverket anser vidare att det är rimligt med ett statligt bidrag i första hand för postverkets tidningsdistribution i glesbygd.

[ avvaktan på resultatet av en översyn av taxesystemet bör enligt postverket avgiftshöjningarna i tidningsrörelsen ske på sådant sätt att verkets ekonomiska intressen tillgodoses och att ett ytterligare för verket oförmånligt bortfall av tidningstrafik från postverket inte sker. I sammanhanget kannämnas att i den taxa som fastställts för år 1974 har

införts en rabattklausul, som ger en viss rabatt åt de tidningar som är beredda att träffa avtal med postverket om att anlita verket i minst samma omfattning under år 1974 som under år 1973. Rabattklausulen har införts för att motverka den utveckling som berörts.

TU:s och FKP:s erfarenheter av utvecklingen sammanfattas i proposi- tionen enligt följande:

TU och FKP har i princip samma uppfattning som postverket när det gäller erfarenheterna av den gångna perioden. Tidningsutgivarna anser det vara en ur samhällsekonomisk synpunkt olycklig utveckling om konstruk- tionen av tidningsavgifterna leder till att den postdistribuerade tidnings- volymen minskar. Liksom postverket anser tidningsutgivarna att staten bör bidra till kostnadstäckningen för tidningsdistributionen i glesbygd. Därigenom skulle möjligheter skapas för övergång till en mera marknads- anpassad tidningstaxa, och en utredning föreslås för att belysa effekten av ett nytt taxesystem.

Efter att ha gjort en tillbakablick på utvecklingen sedan 1970 konstaterar departementschefen i propositionen att både postverket, TU och FKP anser att taxesystemet i postverkets tidningsrörelse bör ses över och att han för egen del också anser att en sådan översyn bör komma till stånd. I avvaktan på resultatet av översynen bör liksom hittills avgifterna i postverkets tidningsrörelse fastställas av Kungl. Maj:t, sedan reella förhandlingar förts mellan postverket och tidningsutgivarna. Förhandling- arna bör ske med utgångspunkt i de av riksdagen år 1970 beslutade riktlinjerna och med beaktande av erfarenheterna av de senaste årens förhandlingar. Förhandlingarna bör leda till att — inom ramen för de av riksdagen beslutade riktlinjerna —-» den postdistribuerade tidningsvolymen inte minskar ytterligare.

Propositionen 1973zl93 föranledde tre motioner.

. I motion 1973:2162 hemställdes att den sakkunnige även skulle få i uppdrag att överväga frågan om bidrag av statsmedel till tidningsdistri- bution i glesbygderna. . I motion 1973:2163 föreslogs distributionsrabatter till pressen. . I motion 1973:2164 framhölls att någon inhämtning av det 5. k. särkostnadsunderskottet inte borde ske under pågående översyn.

Trafikutskottet behandlade propositionen isitt betänkande 1973:28. Utskottet understryker där vikten av att den sakkunnige ägnar uppmärk- samhet åt frågan om hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygderna. Det bör enligt utskottets uppfatt- ning kunna övervägas att ställa statsmedel till förfogande för att täcka postverkets kostnader för distribution av tidningar i glesbygderna. Utskottet utgår från att uppdraget för den sakkunnige även omfattar denna fråga.

Beträffande motionerna 1973:2163 och 1973:2164 hänvisar utskottet till den rabattklausul som införts i tidningstaxan fr. o. m. är 1974, den s.k. trohetsrabatten. Motionärernas syften anses i huvudsak tillgodo- sedda om anslutning från tidningsföretagens sida sker till avtalssystemet i

denna del samt om en rabattklausul av motsvarande slag tillämpas så länge översynen pågar.

Riksdagen biföll utskottets hemställan att som sin mening ge Kungl. Maj:t tillkänna vad utskottet anfört.

1.3. Direktiven

l direktiven för utredningen (statsrådsprotokoll 1973 - 11 -02) anförs bl. a. följande:

En utgångspunkt vid översynen är att postverket även iframtiden har en viktig uppgift att fylla i landets tidningsdistribution. Med hänsyn här- till bör ett taxesystem och en prissättning eftersträvas som stimulerar till en fördelning av tidningsdistributionen som framstår som samhällsekono- miskt rationell.

Den sakkunnige bör utifrån ett sådant synsätt överväga postverkets taxor. En naturlig grund är liksom f.n. en prissättning efter principen pris efter prestation. Möjlighet bör emellertid finnas för postverket att i särskilda fall tillämpa en prissättning som betingas av konkurrensförhål- landena på delmarknader inom tidningsdistributionen. Utrymmet och de närmare betingelserna för en mera marknadsorienterad prissättning får ses mot bakgrund av underskottet i postverkets tidningsrörelse och behovet att vidmakthålla och i möjlig mån öka sådan efterfrågan på postverkets tjänster, som positivt kan påverka resultatet.

Mot bakgrund av målsättningen om en samhällsekonomiskt rationell fördelning av tidningsdistributionen och med beaktande av de lönsam- hetskrav som gäller för postverket bör den sakkunnige även göra en genomgång av principerna för postverkets kostnadsberäkningar och den härpå grundade prissättningen, såvitt avser tidningsrörelsen, och föreslå de förändringar häruti som kan finnas påkallade.

Den sakkunnige bör vidare undersöka huruvida den tidigare nämnda samdistributionsrabatten inverkat på postverkets konkurrenssituation i förhållande till de distributionsföretag som ombesörjer samdistribu- tion. Om den sakkunnige därvid kommer till uppfattningen att samdistri- butionsrabatten påverkat postverkets konkurrenssituation bör denne föreslå sådana åtgärder att en i detta avseende mera balanserad konkur- renssituation uppnås. Vid övervägandena om olika åtgärder bör dock crinras om att Kungl. Maj:t ansett att postverket ej bör ges rätt att — utöver vad som redan nu gäller _, förmedla samdistributionsrabatt.

Den sakkunnige skall också ägna uppmärksamhet ät frågan hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbyg- derna. Prissättningsproblematiken skall övervägas med beaktande av att alla möjligheter tas tillvara att ge denna distribution en rationell och ändamålsenlig utformning. 1 såväl denna som andra aktuella frågor bör den sakkunnige i lämplig utsträckning samråda med den av chefen för finansdepartementet tillsatta 1972 års pressutredning.

Som jag tidigare framhöll utgör det betydande underskottet i postverkets tidningsrörelse ett särskilt problem. Härvidlag ankommer det på den sakkunnige att ytterligare pröva formerna och takten för avvecklingen av detta underskott. Riksdagen har uttryckt önskemål om prövning av frågan i vad mån skilda karaktärer hos olika slag av tidningar motiverar en olika behandling i taxehänseende. Jag anser att denna fråga bör ses i belysning av pressutredningens slutsatser, varför den ej bör tas upp av förevarande utredning.

Den sakkunnige bör i sitt arbete ha ett nära samarbete med företrädare för postverket och tidningsutgivarna.

2. Postverkets tidningsrörelse

2.1. Allmän organisation

De allmänna grunderna för postbefordran av tidningar meddelas i Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 september 1968 (med senare ändringar) om postbefordran av tidningar, den s. k. postala tidningskungörelsen. Kungö- relsens avgifter och villkor tillämpas vid postbefordran av periodisk skrift, som trycks och utges inom landet och som har karaktär av tidning samt uppfyller vissa bestämda villkor. Villkoren är bl. a. att utgivningsbevis utfärdats av justitiedepartementet, att tidningen framställts i tryckpress och att tidningen varje kalenderår utges med minst 4 nummer. Vidare finns minimikrav beträffande innehållets beskaffenhet (bl. a. är högst 25 % reklam för ett eller några få affärsföretag och högst 75 % reklam för olika företag tillåtet). Det finns också villkor av mer teknisk natur, t. ex. krav på att tidningsnumren skall vara numrerade i en för kalenderår löpande följd, att tryckeri, tryckningsort o. d. anges m. m.

De tidningar som uppfyller kraven för postbefordran tas varje år efter ansökan in i en av postverket utgiven inländsk tidningstaxa. 1974 innehöll denna publikation uppgifter om namn, adress, postgirokonto, abonnemangsterminer samt abonnemangspriser för ca 2 000 olika svens- ka tidningar. Taxan finns tillgänglig på alla postanstalter och säljs till allmänheten. Abonnemang sker genom att abonnemangsbeloppet inbeta- las till tidningens postgirokonto. För detta ändamål tillhandahåller postverket en specialblankett med alla för abonnemanget nödvändiga uppgifter. Dessutom tillhandahålls blanketter för adressändring och reklamation.

Tidningar som är införda i den inländska tidningstaxan kan postbe- fordras som adresserade utgivarkorsband och i vissa fall som oadresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.

Adresserade utgivarkorsband är en distributionsform som kan utnytt- jas av alla tidningar som uppfyller distributionsvillkoren. Försändelserna skall vara försedda med mottagarens namn och adress genom avsändarens försorg. Tidningsexemplaren kan förses med egna omslag eller sändas i samlingsförsändelser till utdelningspostanstalten med adressuppgifterna direkt på tidningsexemplaren.

Oadresserade utgivarkorsband får utnyttjas av tidningar som utkom- mer med 2—7 nummer per vecka och som har en postbefordrad upplaga

av minst 1 000 exemplar. Oadresserade utgivarkorsband skickas i samlingsförsändelse till utdelningspostanstalten och delas ut till mottagar- na med hjälp av särskilda utdelningskort. I regel adresseras tidnings- exemplaren genom postverkets försorg innan de delas ut. Utdelningskort och — om abonnemanget upphör — indragningskort skickas från tidningsföretaget till utdelningspostanstalten. 4 Kommissionärskorsband kan användas vid regelbunden försändning av tidning till återförsäljare och ombud. Villkoret är att tidningen i fråga utkommer med minst 12 nummer per kalenderår. Kommissionärskors- band delas inte ut genom brevbärare utan skall hämtas på postanstalten av mottagaren. Utdelning sker dock genom postombud och lantbrevbära- re.

När det gäller tidningar med 2—7 nummer i veckan kan postverket vägra att äta sig utdelning genom brevbäring på tidningens utgivningsort. 1 övrigt har postverket transportplikt för alla tidningar i tidningstaxan över hela landet.

I fråga om befordran och utdelning delas postförsändelserna rent allmänt in i två kategorier, A- och B-post. A-posten befordras på snabbast möjliga sätt medan B-postens behandling i vissa fall kan skjutas upp.

Tidningarna indelas i behandlingshänseende i huvudsak på följande sätt: Utgivningsfrekvens Postbchandling 2—7 nr/vecka Behandling som A—post. Utdelning sker i regel första vardagen efter inlämningen (s.k. 0—1 distribution). Mindre än 2 nr/vecka Behandling som B-post med s.k. 0—2 distri- men minst 31 nr/år bution. Utdelning sker i regel andra vardagen efter inlämningen. 4—30 nr/år Behandling som B-post med s.k. 0—3 distri-

bution.

Utdelning sker i regel tredje vardagen efter inlämningcn.

Tidningar med mindre än 2 nummer per vecka kan erhålla befordran som A-post efter särskild prövning av postverket och under förutsättning att en särskild tilläggsavgift erläggs.

Allmänna organisationsfrågor inom postverkets tidningsrörelse diskute- ras i allmänhet inom en särskild samarbetsnämnd mellan postverket och tidningarna. De särskilda reglerna om tidningarnas innehåll och allmänna utformning diskuteras vid behov inom ett särskilt råd med representanter för postverket och tidningarna.

SOU 1975:80 Postverkets tidningsrörelse 27 2.2 Tidningsrörelsens omfattning

2.2.1. Volymer m. m. 1974

Tabellerna 2.1—4 ger en uppfattning om omfattningen och sammansätt— ningen av den tidningsvolym som postverket distribuerar. Tabellerna avser förhållandena år 1974 och bygger på analys av Stickprovsvis utvalda inlämningsuppgifter.

Av tabell 2.1 framgår det totala antalet postbefordrade tidningsexemp- lar. Antalet utgivarkorsband var ca 570 milj. exemplar. Antalet kommis- sionärskorsband var 1,3 milj., innehållande sammanlagt ca 20 milj. tid- ningsexemplar. Somjämförelse kan nämnas att det totalt sett postbeford- rades ca 2 300 milj. brev- och tidningsförsändelser. Tidningsrörelsens an- talsmässiga andel var således ungefär 25 % av den totala volymen.

Som framgått finns det viktiga skillnader i behandlingshänseende m. rn. mellan oadresserade och adresserade utgivarkorsband. Likaså finns olikheter i behandlingen mellan tidningar som utkommer med 2—7 nummer per vecka och tidningar som utkommer mindre ofta. Tabell 2.1 visar även hur antalet tidningsexemplar fördelas på de nämnda huvudgrupperna av utgivarkorsband.

Drygt två tredjedelar av utgivarkorsbanden är som synes adresserade och återstoden oadresserade. Tidningar med mindre än 2 nummer i veckan är så gott som uteslutande adresserade, medan tidningar med 2—7 nummer i veckan till ca 80 % sänds som oadresserade utgivarkorsband. Totalt sett svarar tidningar med mindre än 2 nummer i veckan för 368 milj. exemplar och tidningar med 2—7 nummer i veckan för 202 milj. exemplar. Detta motsvarar ca 65 % respektive 35 % av det totala antalet utgivarkorsband.

l tabell 2.2 har de bägge gruppernas postbefordrade volymer ytterliga- re delats upp med hänsyn till periodiciteten. Bland tidningarna med mindre än 2 nummer i veckan är veckotidningarna — definierade som

Tabell 2.1 Antal av postverket befordrade tidningsexemplar 1974 (1 OOO-tal

exemplar) l-'örsändningsform Tidningar med Summa (2 nr/vecka 2—7 nr/vecka Oadresserade utgivarkorsband 1 625 161 342 162 967 Adresserade utgivarkorsband 366 578 40 302 406 880 Summa utgivarkorsband 368 203 201 644 569 847

Kommissionärskorsband Antal försändelser 321 937 1 258 Antal exemplar 12 722 7 535 20 257

Tabell 2.2 Antalet utgivarkorsband fördelat på tidningar med olika periodicitet 1974 Periodicitct Antal exemplar % (1 OOO-tal) Tidningar med mindre än 2 iir/vecka Mindre än 1 nr/mån ( 1— 9 nr/år) 33 261 9.0 lnr/mån (10—13 nr/år) 46 429 12,6 1—2 nr/mån (14430 nr/år) 70 002 19,0 2-—3 nr/mån (31 —44 nr/år) 45 209 12,3 1 nr/vecka (45—70 nr/år) 173 128 47.0 Högst 1 nr/vccka från Svenska Pressbyrån 174 0,1 Summa 368 203 100,0 Tidningar med 2— 7 nr/vecka 2 nr/vecka ( 71—130 nr,/år) 3 499 1,7 3 nr/vecka (131—182 nr/år) 15 145 7,5 4 nr/vecka (183—234 nr/år) 6 745 3,4 5 nr/vecka (235-286 nr/år) 22 473 11,2 6 nr/vecka (287—338 nr/år) 104 274 51,7 7 nr/vecka (339-365 nr/år) 48 861 24,2 2—7 nr/vecka från Svenska Pressbyrån 647 0.3 Summa 201 644 100,0

tidningar med 45—70 nummer per år — den största gruppen och svarar för 47 % av de totalt 368 milj. exemplaren. Bland tidningarna med 2—7 nummer i veckan är 6-dagarstidningarna i majoritet med mer än hälften av volymen. Tillsammans med 7-dagarstidningarna svarar de för drygt 75 % av antalet postbefordrade exemplar av tidningar med 2—7 nummer i veckan.

] tabell 2.3 har den postbefordrade tidningsvolymen fördelats med hänsyn till tidningarnas spridningsförhållanden. För tidningar med 2—7 nummer per vecka beräknas varje år ett medeltransportavstånd för varje tidning, varför spridningsstrukturen kan anges ganska detaljerat. Huvud- delen av de postbefordrade exemplaren delas som synes ut i relativ närhet av utgivningsorten. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan finns endast uppgifter om de är riks-, regional- eller lokalspridda. De allra flesta av de postbefordrade exemplaren avser här tidningar med rikssprid- ning.

Tidningar med 2—7 nummer i veckan täcker inte helt gruppen ”dagstidningar”. Enligt den i presspolitiska sammanhang oftast använda definitionen betraktas som dagstidningar alla publikationer som utkom- mer med minst 1 nummer i veckan och som kan räknas som allmänna nyhetstidningar. Den av postverket befordrade dagstidningsvolymen var — enligt denna dagstidningsdefinition — ca 215 milj. exemplar är 1974. Tidningar av dagspresskaraktär med 1 nummer i veckan svarade för ca 13 milj. av denna volym.

Tabell 2.3 Antalet utgivarkorsband fördelat med avseende på tidningarnas sprid- ningsförhållanden 1974

Spridning Antal exemplar % (1 OOO-tal) Tidningar med mindre än 2 iir/vecka Riksspridning 338 170 91,8 chionalspridning 15 886 4,3 Lokalspridning 14 147 3,9 Summa 368 203 100,0

Tidningar med 2- - 7 iir/vecka Medeltransport avstånd :

0-— 50 km 39 667 19,7 51—100 km 86 476 42,9 101—150 km 24166 12,0 151—200 km 31383 15,5 201—250 km 9 067 4,5 251—300 km 6257 3,1 över 300 km 4 628 2,3 Summa 201 644 1000

Tabell 2.4 De större postbefordrade tidningarnas betydelse för volymen utgivar- korsband 1973

Antal exemplar % av samtliga (1 OOO-tal) utgivarkorsband (kumulativt) De 10 största tidningarna 156 865 26,8 De 40 största tidningarna 296 245 50,6 De 80 största tidningarna 383 351 65,5 De 120 största tidningarna 434 606 74,2 De 200 största tidningarna 493 218 84,3 De 400 största tidningarna 546 796 93,4 De 600 största tidningarna 563 828 96,3 Samtliga tidningar 585 372 100,0

Den andra huvudkategorin av tidningar — icke dagstidningar — är en mycket heterogen grupp. Den postbefordrade volymen var år 1974 ca 355 milj. exemplar.

I bilaga 1 till betänkandet återges en förteckning över 600 av de totalt nära 2 000 tidningar som befordras av postverket. Tidningarna har i bilagan rangordnats efter den postbefordrade volymens storlek år 1973.

Bland dagstidningarna hade Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet de största postbefordrade volymerna med vardera mer än 10 milj. exemplar. Bland övriga tidningar uppnådde ICA-Kuriren, Land, Vi Bilägare, Vi samt Metallarbetaren vardera mer än 10 milj. postbefordrade exemplar.

De 8 ovan nämnda tidningarna med 'de största postbefordrade volymerna svarar tillsammans för nära en fjärdedel av det totala antalet av postverket distribuerade tidningsexemplar. Det är över huvud taget så

att relativt få tidningar svarar för huvudparten av den postbefordrade volymen. Tabell 2.4 illustrerar detta närmare. 40 tidningar svarar för hälften av volymen och 120 svarar för ungefär tre fjärdedelar. Huvud- delen av de ca 2 000 tidningar som finns registrerade i tidningstaxan har alltså från volymsynpunkt en relativt liten betydelse för postverket.

2.2.2. Volymutveckling 1963—1974

Postverkets tidningsrörelse har på senare år minskat betydligt i omfatt- ning när det gäller antalet exemplar. Utvecklingen åskådliggörs i tabell 2.5. Hela minskningen i volymen faller på tidningar med 2—7 nummeri veckan. Postverket har sedan 1963 förlorat drygt 110 milj. exemplar av sådana tidningar — en volymminskning på ca 35 %

Tabell 2.5 Antalet utgivarkorsband och kommissionärskorsband 1963 samt 1967— 1974 År Utgivarkorsband, milj. exemplar Kommissionärs- korsband,

Tidningar med Totalt milj. försändelser (2 nr/vecka 2—7 nr/vccka

1963 359,5 3142 673,7 2,9 1967 351,4 283.1 634,5 2.0 1968 354,8 271.9 626,7 1,7 1969 366,9 264,6 631,5 1,7 1970 387,1 239,1 626,2 1.5 1971 368,3 222,7 591,0 1,3 1972 368,4 213.3 581,7 1,2 1973 381,3 204,0 585,4 1.3 1974 368,2 201,6 569,8 1.3

Minskningen beträffande tidningar med 2—7 nummer i veckan kompenseras i någon mån av att den andra gruppen — tidningar med mindre än 2 nummer i veckan — ökat något under perioden. Antalet tidningar med mindre än 2 nummer i veckan har dock, som framgår av tabellen, varierat mellan olika är. Toppar kan noteras år 1970 och 1973.

Totalt sett har antalet utgivarkorsband minskat med 104 milj. exemplar, eller ca 15 %, sedan 1963.

Utvecklingen innebär att tidningar med 2—7 nummer i veckan kommit att utgöra en allt mindre andel av tidningsvolymen. Andelen, som var nära 50 % år 1963, hade 1973 sjunkit till ca 35 %.

Även antalet kommissionärskorsbandsförsändelser har minskat under perioden. En viss stabilisering har dock skett de senaste åren.

Den negativa volymutvecklingen i postverkets tidningsrörelse motsva- ras inte av någon liknande nedgång i den totala abonnemangsdistributio- nen av tidningar. I tabell 2.6 beskrivs volymutvecklingen för vissa tidningskategorier i form av index. Materialet har tagits fram inom postverket och baserar sig på upplagestatistik från Tidningsstatistik AB

(TS). Separata index har beräknats för de bägge huvudformerna av distribution —- abonnemang respektive lösnummer. Dagspressens sön- och helgdagsexemplar ingår ej i materialet.

Tabellen visar att dagspressvolymen totalt sett ökat med drygt 20 % sedan 1963. Kvällspressen, som så gott som helt år lösnummerförsåld, har ökat med hela 50 %, medan den övriga dagspressen, som till övervägande delen är abonnemangsdistribuerad, har ökat med nära 15 %. Kvällspres- sens kraftiga ökning har medfört att lösnummerdistributionen av dagspress totalt sett ökat mer än abonnemangsdistributionen. Även den senare uppvisar dock som synes en icke obetydlig ökning på ca 15 %.

Till ”populärpress” räknas här endast de 30 tidningar som av TS hänförts dit och som funnits i TS redovisning under hela den studerade periodenl. Det rör sig alltså om ett mycket litet antal av samtliga icke-dagstidningar. Räknar man antalet distribuerade exemplar blir betydelsen större — abonnemangsdistributionen av de 30 tidningarna utgör t. ex. ca 35 % av postens totala distribution av icke-dagstidningar. Andelen har dock sjunkit på senare år. Även då det gäller den totala lös- nummerförsäljningen av icke-dagstidningar är gruppen viktig. Den svarar för merparten av denna volym.

Av tabellen framgår att lösnummer- respektive abonnemangsdistribu- tionen av populärpress har utvecklats på ungefär samma sätt under perioden. Det framgår också att den totala volymen nu ligger på samma nivå som 1963 men att trenden de senaste åren gått i negativ riktning. När det gäller populärpress finns uppenbarligen ingen tendens till övergång från abonnemang till lösnummer.

Sammanfattningsvis kan sägas att marknadsutvecklingen varit gynnsam

Tabell 2.6 Volymutveckling för vissa tidningskategorier 1963—1974. antalet distri- buerade tidningsexemplar reSpektive är (l963=100)

Tidningskatcgori Volymutveckling från 1963 (l963=100) Volym 1974 ___—_— milj. ex. 1963 1967 1971 1972 1973 1974

Kvällspress (exkl. sön- och helgdagar)

— lösnummer 100 127 158 151 153 152 372 —— abonnemang 100 119 120 117 112 113 5 _. totalt 100 127 157 150 152 152 377

Övrig dagspress (exkl. sön- och helgdagar)

— lösnummer 100 101 97 92 92 90 74 — abonnemang 100 111 113 114 116 116 879 —totalt 100 110 112 112 114 114 953

Dagspress, totalt (exkl. sön- och helgdagar) _ lösnummer 100 120 143 136 137 137 446 — abonnemang 100 111 113 114 116 116 884 — totalt 100 114 122 120 122 123 1 330

Populärprcss

— lösnummer 100 113 106 105 101 99 154 — abonnemang 100 93 108 102 105 100 128 — totalt 100 104 107 104 103 99 282

1 Tidningarna är Allas Veckotidning, Allers, Allt i Hemmet, Allt om Mat, Damernas Värld, Det Bästa, Femina, Hb-Aktu— ellt, Hemmets Journal, Hemmets Veckotidning, Hemmets Vän. Hem och Fritid, Hennes, Husmo- dern, Hänt i Veckan, ICA-Kuriren, Kvällsstun- den, Lcktyr, Min Värld, Mitt Livs Novell, Röster i Rad io/TV, Saxons Veckotidning, Se, Svensk Damtidning. Teknikens Värld, Vcckojournalen, Vecko-Revyn, Vi, Vi Föräldrar och Året Runt.

för postverket då det gäller andra tidningar än dagstidningar. När det gäller dagstidningsdistributionen har däremot utvecklingen missgynnat postverket. Trots att marknaden ökat har den av postverket distribuerade volymen minskat kraftigt. En väsentlig orsak härtill har varit införandet av den statliga samdistributionsrabatten. En närmare analys av föränd- ringar i postverkets konkurrenssituation görs i avsnitt 3.4.1. Bland annat analyseras där effekterna av samdistributionsrabattcn på postverkets dagstidningsdistribution.

2.3. Taxesystemet i tidningsrörelsen

2.3.1. Taxesystemets nuvarande komponenter

Det nuvarande taxesystemet i postverkets tidningsrörelse har utvecklats med utgångspunkt i 1966 års tidningstaxeutrednings alternativ till taxesys- tem enligt principen ”pris efter prestation". Enligt de riktlinjer som drogs upp av 1970 års riksdag borde detta alternativ vara vägledande för taxesystemets konstruktion.

Postavgifterna för utgivar- och kommissionärskorsband utgörs således av grundavgift, bokföringsavgift, exemplar- eller försändelseavgift samt viktavgift. Gällande avgifter för år 1975 framgår av bilaga 2.

Grundavgift erläggs varje år i samband med att anmälan görs till tidningstaxan och utgår för varje edition av tidningen. Avgiften utgår oavkortad även om tidningen är intagen i eller anmäld till tidningstaxan endast en del av året. Den är avsedd att täcka vissa fasta kostnader för administrationen av postverkets tidningsrörelse.

Bokföringsavgift erläggs för varje till postverket överlämnat utdelnings- och indragningskort avseende oadresserade utgivarkorsband. Avgiften är avsedd att täcka kostnaderna för transporten— av utdelnings- och indragningskorten mellan tidningsföretagen och postanstalterna samt bokföringskostnaderna på utdelningspostanstalterna.

Exemplaravgift erläggs för varje tidningsexemplar, som sänds som utgivarkorsband. Avgiften är i första hand avsedd att täcka kostnaderna för tidningsexemplarens sortering på olika postanstalter samt kostnader- na för utdelning genom brevbärare.

Försändelseavgift erläggs för varje tidningsförsändelse, som sänds som kommissionärskorsband.

Viktavgift erläggs för utgivar- och kommissionärskorsband. Den utgår för varje helt eller påbörjat kilogram av varje sändnings vikt. Vikten av de bilagor som medföljer tidningsexemplaren skall ingå i sändningens vikt. Viktavgiften är i första hand avsedd att täcka kostnaderna för transpor- ten av tidningsexemplaren mellan utgivningspostanstalten och utdelnings- postanstalterna. Denna avgift är för tidningar med minst 2 nummer i veckan utformad som en zontaxa, dvs. de tidningar som har längre transportsträckor betalar högre viktavgifter än de som har kortare transportsträckor. Stycketaxering av de olika tidningsexemplaren tilläm- pas ej utan viktavgifterna för varje tidning med minst 2 nummer i veckan

beräknas med ledning av ett s.k. medeltransportavstånd, som erhålls genom att man lägger ihop alla de transportsträckor som förekommer för ett tidningsnummers olika postbefordrade exemplar och delar summan med hela antalet exemplar. Viktavgiften ökar för varje zon om 25 km. som medeltransportavståndet ökar med. Vid beräkningen av medeltrans- portavståndet får avdrag göras för de transporter av postbefordrade tid- ningsexemplar som utförs i tidningsföretagets egen regi..

För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar viktavgiften för det genomsnittliga medel- transportavståndet för hela denna tidningsvolym.

Inom ramen för ovannämnda grundkomponenter är tidningsavgifterna dessutom differentierade med hänsyn till vissa ytterligare faktorer. Sålunda är exemplaravgiften differentierad dels med avseende på om tidningsexemplaren är adresserade eller ej, dels med avseende på snabbheten i postbehandlingen.

Exemplaravgiften för oadresserade utgivarkorsband är alltsedan år 1963 0,1 öre högre än exemplaravgiften för adresserade utgivarkorsband.

Skillnaden i exemplaravgift mellan tidningar som behandlas som A-post (0- l befordran) och tidningar som behandlas som B-post (0-—2 eller 0-73 befordran) var under 1970 0,4 öre. Denna skillnad har sedan dess ökats så att den bättre överensstämmer med de kostnadsskillnader som 1966 års tidningstaxeutredning konstaterade. Under 1975 är skillnaden 2,8 öre.

Tidningar med 2—7 nummer i veckan behandlas som A-post utan särskild anmälan från tidningens sida. Efter särskild prövning kan dock sådan behandling erhållas också för tidningar med mindre än 2 nummeri veckan, förutsatt att en särskild tilläggsavgift betalas. Denna tilläggsavgift är för år 1975 20 % av de vanliga avgifterna för utgivarkorsband.

Enligt postverkets uppfattning har skillnaderna i avgifter mellan tidningar med 2-7 nummer i veckan och övriga tidningar ännu inte ökats så mycket att fri övergång till behandling som A-post kan medges för tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. Postverket har hävdat att fri övergång mellan olika servicenivåer med nuvarande taxesystem kan medges först när avgiftsnivan ger full kostnadstäckning i tidningsrörelsen.

Från och med år 1974 infördes en rabattkomponent i taxan. Rabatt utgår under år 1975 till

tidning med minst 2 nummer i veckan som under år 1975 i minst samma omfattning som vid utgången av augusti 1974 utnyttjar postver- ket för reguljär distribution av tidningen till de mottagare inom landet som får sin post med lantbrevbäring, samt

tidning med mindre än 2 nummer i veckan som under år 1975 iminst samma omfattning som vid utgången av augusti 1974 utnyttjar postver- ket för reguljär distribution av tidningen till de mottagare inom landet som ej är återförsäljare eller ombud för tidningen.

Rabattaxan ger för 1975 såväl lägre exemplaravgift som lägre viktavgift. Gällande avgiftsbelopp för rabattaxa respektive normaltaxa framgår av bilaga 2. * _

Som villkor för att erhålla rabatt gäller att tidningens utgivare till poststyrelsen lämnar en förbindelse att utnyttja postverket i angiven omfattning. För år 1975 har så gott som samtliga tidningar lämnat en sådan förbindelse.

Enligt 1966 års tidningstaxeutredning borde exemplaravgiften iett system baserat på principen ”pris efter prestation” svara för ca 65 Vr av de totala avgifterna och övriga taxekomponenter för de återstående avgifterna. 1970 svarade exemplaravgifterna för endast ca 49 ”o av avgifterna. Denna andel har successivt ändrats så att exemplaravgifterna för år 1975 beräknas svara för ca 60,3% av de totala avgifterna i tidningsrörelsen. Viktavgifterna svarade 1975 för ca 38,8 % och övriga avgifter för 0,9 %.

2.3.2. Avgiftsförhandlingarna

Enligt de av 1970 års riksdag fastställda riktlinjerna för postens tidningsrörelse skall avgifterna fastställas av Kungl. Maj:t (numera regeringen) sedan reella överläggningar i frågan skett mellan representan- ter för postverket och tidningarnas organisationer, FKP och TU. Avgiftsförhandlingarna äger rum på sensommaren året före det år vilket förhandlingarna avser.

Vid förhandlingarna bestäms avgifterna för det kommande kalender— året — avtalsåret — på i princip följande sätt:

. Postverkets Särkostnader i tidningsrörelsen räknas fram till den nivå som gäller vid förhandlingstillfället. Vid beräkningen av kostnaderna tillämpas senast kända volym (i regel volymen för året före det år under vilket förhandlingarna sker). . Med utgångspunkt från gällande storlek på avgiftskomponenterna och en prognos beträffande volymen under avtalsåret framräknas den totala avgift tidningarna som kollektiv skulle betala under avtalsåret om storleken på taxekomponenterna ej ändrades. Till detta belopp läggs därefter den konstaterade särkostnadsökningen fram till förhand- lingstillfället jämte ett överenskommet belopp i syfte att förbättra särkostnadstäckningen i tidningsrörelsen. Den sålunda erhållna sum- man blir den nya avgift som tidningarna som kollektiv förväntas betala under avtalsåret.

. Storleken av de olika avgiftskomponenterna i den nya taxan bestäms slutligen så att den angivna totala avgiftsnivån skall kunna uppnås under avtalsåret,

Postverket har i olika sammanhang hävdat att den förhandlingsmetod som ovan beskrivs har ett allvarligt fel. Metoden innebär nämligen att kostnadsutvecklingen under det år avgifterna gäller inte påverkar dessa avgifter utan får inverkan först ett år senare. Avgifterna borde enligt postverket i princip baseras på en prognosticerad kostnadsnivå för det år under vilket avgifterna skall gälla.

De för postverket negativa effekterna av den nuvarande förhandlings- ordningen belyses närmare i avsnitt 2.6.1.

FKP/TU har hävdat att förhandlingsordningen, som primärt baserar sig på särkostnadsutvecklingen i postverkets tidningsrörelse, medfört att FKP/TU hamnat i ett förhandlingstekniskt underläge. Dels har man, på grund av komplexiteten i det material på vilket kostnadsberäkningarna bygger, haft svårt att bedöma relevansen i gjorda kostnadsfördelningar. Dels har postverket ansett sig förhindrat att lämna information om vissa enligt FKP och TU från förhandlingssynpunkt väsentliga frågor. Uppgif- terna har av postverket bedömts vara av affärshemlig natur.

Utredningsmannen skall enligt direktiven göra en genomgång av principerna för postverkets kostnadsberäkningar och den härpå grundade prissättningen itidningsrörelsen. I följande avsnitt redogörs för resultaten av denna genomgång.

2.4. Kostnadsfördelningssystemet

På uppdrag av utredningsmannen har utredningens expert, docenten Karl Erik Gustafsson, granskat postverkets kostnadsfördelningssystem och tidningsdistributionens ekonomi. En redogörelse för granskningen fogas till betänkandet som bilaga 3.

Postverkets kostnadsfördelningssystem bygger på principer och meto- der från en större kostnadsundersökning som genomfördes år 1961. Resultaten från denna basundersökning uppdateras dels genom återkom- mande kostnadsundersökningar av mer eller mindre omfattande slag, dels genom framräkning av resultaten från den senast genomförda av dessa kostnadsundersökningar med hjälp av indextal.

I kostnadsundersökningen betecknas på vedertaget sätt de företagseko- nomiskt fördelningsbara kostnaderna som Särkostnader och de företags- ekonomiskt sett icke fördelningsbara kostnaderna som samkostnader. När det gäller särkostnaderna används följande uppdelning:

. kostnader som direkt förorsakas av en viss enskild prestation betecknas som särkostnader I

. kostnader som direkt förorsakas av en viss avgränsad grupp av prestationer betecknas som Särkostnader 2.

Särkostnader 1 för en prestation är sådana kostnader, som efter en begränsad övergångstid helt skulle falla bort, om postverket upphörde med prestationen i fråga. Sambandet mellan en prestations andel av Särkostnader 2 och tillhandahållandet av prestationen är däremot inte lika enkelt. Om en prestation tas bort, så faller inte samtliga Särkostnader 2 för prestationen bort. En del av prestationens Särkostnader 2 förs över på andra prestationer. Det finns, framhålls i granskningsrapporten, ett direkt samband mellan Särkostnader 2 och olika prestationer, men sambandet är inte av samma slag som sambandet mellan Särkostnader 1 och olika prestationer.

Gustafsson konstaterar, att postverkets särkostnadsbegrepp något skiljer sig från vedertagen praxis, men anser samtidigt att det använda förfarandet är motiverat med hänsyn till syftet med fördelningssystemet

att fördela kostnaderna så långt det företagsekonomiskt sett är möjligt. Då de använda termerna särkostnader 1 respektive särkostnader ?. inte säger något om särkostnadernas karaktär, har emellertid i utlåtandet i stället använts termerna direkta särkostnader respektive gruppsärkostna- der.

Den sammanfattande expertvärderingen av kostnadsfördelningssyste- met omfattar tre huvudpunkter:

. kostnadsfördelningssystemets överensstämmelse med syftet . undersökningsmetodernas lämplighet med hänsyn till syfte, undersök— ningsförhållanden samt tillgängliga och kända metoder . möjligheterna att applicera fördelningssystemet i andra likartade organisationer.

Syftet vid uppbyggandet av kostnadsfördelningssystemet var att fördela kostnaderna så långt det företagsekonomiskt var möjligt. Syste- met skulle visa varje prestations särkostnader och därmed ge underlag för att beräkna prestationens bidrag till täckandet av postverkets samkostna- der. Systemet skulle också initiera rationaliseringsprojekt. I båda fallen har syftet uppnåtts. Rationaliseringar har genomförts, t. ex. inom hanteringen av rekommenderade försändelser genom att ett speciellt resurskrävande arbetsmoment tagits bort. Rationaliseringstrycket har kommit från beräkningarna som visat bristande Särkostnadstäckning.

Mät- och utvalsmetoderna (en beskrivning av dessa återfinnsi bilaga 3) har valts bland de vid de olika undersökningstidpunkterna tillgängliga och kända metoderna på ett lämpligt sätt med hänsyn till syftet och de mycket komplicerade undersökningsförhållandena. Det har genomgående skett en rimlig avvägning mellan metodernas tillförlitlighet och den praktiska mät- och urvalssituationen. Mät- och urvalsförfarandet har fortlöpande utvecklats i positiv riktning. Gustafsson anser också att postverket har byggt upp en effektiv administration för kostnadsunder- sökningarna.

Metodernas lämplighet anses styrkt genom att undersökningarna visat sig ha förmåga att fånga upp förändringar i arbetsförhållandena. Effekterna av den tidigare exemplifierade rationaliseringen kan avläsas i resultaten av de kostnadsundersökningar, som genomförts efter det att rationaliseringsprojektet avslutats. Detsamma gäller effekterna på kostna— derna inom tidningsrörelsen av en viss servicesänkning (indragning av andratur i brevbäringen) och ett övertagande från tidningarnas sida av vissa arbetsuppgifter (såsom abonnemangsbokföringen).

Kostnadsfördelningssystemets generalitet kan styrkas dels genom att det kunnat tjäna som internationell förebild för postala kostnadsunder- sökningar, dels genom att grunddragen i det har applicerats inom den svenska affärsbankssektorn. För år 1964 genomfördes nämligen en kostnadsundersökning för svenska affärsbanker, varvid erfarenheterna från postverkets undersökningar kunde användas.

2.5. Tidningsrörelsens intäkter och kostnader

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för intäkter och kostnader i postverkets inrikes tidningsrörelse. Beroende på ivilket syfte uppgifterna skall användas förekommer olika intäkts- och kostnadsbegrepp, vilka här genomgäs. Vidare beskrivs - med tillämpning av de olika begreppen — intäktsutvecklingen och kostnadsutvecklingen under 1970-talet.

2.5.1. Sari/trakter

Inom tidningsrörelsen förekommer i princip fyra olika intäktsbegrepp:

. särintäkter enligt postverkets produktkostnadsberäkningar . prognostiserade taxeintäkter . verkliga taxeintäkter samt . intäkter enligt bokslut.

Särintäkter enligt postverkets produktkostnadsberäkningar bygger på postverkets driftbokslut för respektive år. Dessa intäkter redovisas i fråga om tidningsrörelsen till huvudsaklig del på två speciella konton i postverkets kontoplan, nämligen dels influtna avgifter för utgivar- och kommissionärskorsband, dels erhållna avgifter för utgivarkorsband från Tidningstjänst AB. Till dessa intäkter läggs vissa smärre belopp som t. ex. ersättning för tidningsutdelning på söndagar på vissa orter samt på tidningsrörelsen belöpande del av vissa avgifter av gemensam karaktär som t. ex. avgifter för postboxar och postfack och avgifter för begäran om eftersändning och lagring av post. De i föregående mening nämnda intäkterna uppgick år 1971 till ca 1,2 milj. kr. [ produktkostnadsberäk- ningssammanhang delas dessutom de totala intäkterna enligt ovan på inrikes respektive utrikes tidningar. Av de totala intäkterna på ovannämn-

Tabell 2.7 Intäkterna i postverkets inrikes tidningsrörelse, milj. kr.

År Intäkter Taxeintäkter Intäkter enl. bokslut enl. KU” Prognos Verkliga lntcrnt Externt ] 2 3 4 5 6 1969/70 1092 1102 1103 1970 115,21,) 1133 1139 1169 1970/71 121,0 197] 121,5 125,6 119,7 122,4 1971/72 131,8 1972 140,8/) 150,1 138,7 141,7 1972/73 1470 1973 154,1/7 152,0 151,8 154,8 1973/74 1645 1974 1734 170,3 1733 1975 2013

”Postverkets produktkostnadsbcräkningar (KU). "Enl. beräkning med ledning av närmast föregående kostnadsundersökning.

da konton avsåg år 1971 ca 2,1 milj. kr. tidningar till utlandet (Norden).

De enligt ovan beräknade särintäkterna för tidningsrörelsen år 1970- —1973 framgår av tabell 2.7 kolumn 2.

Prognostiserade taxeintäkter beräknas i samband med de årliga tidningsförhandlingarna. [ avsnitt 2.3.2 har redan beskrivits hur denna beräkning i princip går till. Det framgick där, att den avgift som tidningarna som kollektiv skall betala ett visst är — avtalsåret — bestäms med utgångspunkt från volymen året före förhandlingsåret och särkost- nadsökningen i tidningsrörelsen mellan föregående och innevarande förhandlingstillfälle.

Särkostnadsökningen mellan förhandlingstillfällena bestäms enligt föl- jande modell. Exemplet är hämtat från förhandlingarna 1974 om 1975 års taxa.

Beräkning av ökningen i särkostnaderna för den inrikes tidningsrörelsen 1973—1974 milj. kr.

1. Särkostnader 1973 enligt föregående års

förhandlingsöverenskommelse 222,9 2. Volymförändring mellan 1972 och 1973 3,2 3. Prisökning 1973—1974” 26,7 4. Rationaliseringsvinster 1974 — 0.7 5. Särkostnader 1974 252,1 6. Särkostnader 1973 enl. punkt 1 —222,9 7. Särkostnadsökning 1973—1974” 29,2

”Mellan förhandlingstillfällena 1973 och 1974.

De under senare år i samband med förhandlingarna prognostiserade taxeintäkterna (inkl. Norden) framgår av tabell 2.7 kolumn 3.

Eventuella differenser mellan prognos och utfall kommer att innebära, att den tänkta, totala intäktsnivån över- eller underskrides. Genom att det i allmänhet är den tidigare prognostiserade intäkten, som ligger som bas vid konstruktionen av nästföljande års taxa, kommer eventuella differenser i volymen inte att ha någon större betydelse om volymen genomsnittligt över åren ligger på samma nivå. 1 så fall får den ”missgynnade” parten under därpå följande år räkna sig differensen tillgodo. Volymförändringar innebär alltså då inget annat än en omfördel— ning i tiden av tidningsinkomsterna.

Verkliga taxeintäkter under de senaste åren framgår av tabell 2.7 ko- lumn 4. Differensen mellan de prognostiserade och de verkliga intäkterna uppstår till följd av volymförändringar, ändringar i relationer- na mellan vikt och volym, ändringar i medeltransportavstånd m. m.

Vid en jämförelse av såväl prognostiserade som verkliga taxeintäkter med särintäkterna enligt produktkostnadsberäkningarna bör observeras, att de två förstnämnda typerna endast omfattar de förhandlingsbara avgifterna för utgivarkorsband, dvs. exklusive postabonnerade tidningar till utlandet och exklusive bilage- och flygavgifter. Dessutom ingår utgivarkorsband till utlandet (Norden) i dessa avgiftsbelopp. När man i

taxe- och förhandlingssammanhang talar om intäkter avses således de verkliga eller prognostiserade taxeintäkterna enligt ovan.

Intäkter enligt bokslut framgår av kolumn 5 och 6 i tabell 2.7. Ur det interna bokslutet (driftbokslutet) för ett visst kalenderår kan direkt avläsas de intäkter, som redovisas på de unika kontona för tidningar. Dessa belopp avviker från de verkliga taxeintäkterna genom att även postabonnerade tidningar till utlandet samt bilage- och flygavgifter ingår. 1 driftbokslutet görs också vissa periodiceringar, vilka dock är av mindre betydelse. Det är intäkterna enligt detta bokslut, som ligger till grund för postverkets produktkostnadsberäkningar.

1 det externa bokslutet (affärsbokslutet) redovisas som ”tidningsavgif- ter” de under respektive räkenskapsår (07—01—06-30) influtna, totala beloppen för såväl inrikes som utrikes tidningar. Dessa belopp, som återges i kolumn 6, är operiodicerade.

2.5.2. Särkostnader

Liksom särintäkterna för tidningsrörelsen kan särkostnaderna framräknas och uttryckas på olika sätt. I princip kan följande särkostnadsbegrepp åtskiljas med hänsyn till beräkningsmetoden:

särkostnader enligt postverkets produktkostnadsberäkning (för KU-år) förhandlingssärkostnader ”sanna” särkostnader beräknade särkostnader för budgetår.

Särkostnader enligt produktkostnadsberäkningarna erhålls på följan- de sätt. 1 de rullande produktkostnadsberäkningarna (KU) utgår man från de olika kostnadsslagen enligt driftbokslutet för undersökningsåret. I den vidare fördelningen av kostnaderna avskiljs samkostnaderna, som lämnas ofördelade, medan särkostnaderna för-delas till postverkets olika produk- ter. Därvid skiljer man också på särkostnader för inrikes produkter och för produkter till och från utlandet. (Kostnadsberäkningssystemet har närmare beskrivits i avsnitt 2.4.). De på detta sätt beräknade särkostna- derna för KU-åren 1969/1970 och 1971 framgår av tabell 2.8 kolumn 2.

Begreppet förhandlingssärkostnader avser egentligen den särkostnads- nivå som bildar underlag för postverkets årliga taxeförhandlingar med TU och FKP. Beräkningen av dessa förhandlingssärkostnader görs med utgångspunkt från den senaste kostnadsundersökningen (f.n. KU-7l). Dessa baskostnader - för den inrikes tidningsrörelsen — räknas sedan om med hänsyn till dels volymförändringar (antal och vikt), dels förändringar i priserna på produktionsfaktorerna, som inträffat efter basåret. Dess- utom beaktas sådana förändringar i kostnaderna som inträffat på grund av olika rationaliseringsåtgärder. Dessa s. k. förhandlingssärkostnader har emellertid — som förut nämnts — den egenheten, att volym och pris framräknas till olika tidsperioder, varigenom effekten blir ett års volymeftersläpning. Vid förhandlingarna år 2 om taxan för år 3 uttrycks särkostnaderna i prisnivån för år 2 och volymen för år 1. Inför varje års

förhandling sker sålunda en omräkning till förhandlingstillfällets prisnivå i närmast föregående års volym och med hänsyn tagen till beräknade rationaliseringsvinster för förhandlingsåret. Den intäktsökning som skall täckas in i taxan för år 3 motsvaras således av prisökningen (efter beräknade rationaliseringseffekter) sedan föregående förhandlingstillfälle och volymförändringen (+ eller —) året före förhandlingsåret. De för de senaste åren beräknade förhandlingssärkostnaderna redovisas i tabell 2.8 kolumn 3.

Tabell 2.8 Särkostnaderna i postverkets inrikes tidningsrörelse, milj. kr.

År Särkostnader l—"örhandlings- ”Sanna" Beräknade en]. KU” särkostnader särkostnaderb särkostnader för budgetår

1 2 3 4 5 1969/70 169,3 169,3 1693 1970 175,8 176,6 1970/71 1820 1971 187,3 196,3 187,3

(183,7) 1971/72 197,0 1972 204,0 206,6

(202,5) 1972/73 216.4 1973 222,9 226,1 1973/74 2357 1974 252,1 245,3

”Postverkets produktkostnadsberäkningar (KU). bBeloppen för 1971 och senare år baserar sig på KU 1971. Beloppen inom parentes baserar sig på KU 1969/70.

Några sanna särkostnader för ett visst år kan egentligen inte beräknas. Tidningsrörelsens särkostnader kan nämligen — i likhet med andra produkters — inte avläsas direkt på unika konton. De utgör i stället olika stora andelar av olika förekommande kontobelopp. För att fördela ett visst kontos eller vissa kontons kostnader på olika produkter krävs s. k. fördelningsnycklar. Dylika tas f.n. endast fram för kostnadsundersök- ningsåren (KU-åren). För mellanliggande år görs, som ovan nämnts, omräkning med volym- och prisindex av kostnaderna för olika produkter enligt senaste undersökning. De sanna särkostnaderna för ett visst är kan approximativt beräknas med hjälp av dylika framräkningar. Beräkningen sker på nästan samma sätt som beräkningen av förhandlingssärkostnader- na. Enda skillnaden är att prisnivå och volym avser samma år. Detta innebär att skillnaden mellan förhandlingssärkostnaderna och de ”sanna” särkostnaderna för ett visst är utgörs av en volymkorrigering. De sålunda i efterhand beräknade ”sanna” särkostnaderna framgår av tabell 2.8, kolumn 4. '

I och för sig skulle det vara möjligt att i stället för den nuvarande

indexuppräkningen tillämpa fördelningsnycklarna från senaste KU på ett senare års verkliga kostnader enligt bokslutet. Analyser som gjorts pekar dock på att ett dylikt förfarande knappast skulle innebära någon precisionsvinst ijämförelse med nuvarande beräkningssystem. Dessutom skulle det vara en mycket dyrbar och tidsödande metod.

Som en upplysning brukar postverket i kommentarerna till det externa bokslutet bl. a. ange det beräknade underskottet i tidningsrörelsen för budgetåret. Härvid framräknas de beräknade särkostnaderna för budget- året som summan av särkostnaderna för två kalenderår dividerad med tva. De på dylikt sätt beräknade budgetårssärkostnaderna framgår av kolumn 5 i tabell 2.8.

2.5.3. Tidningsrörelsens andel av postverkets särkostnader

Vid genomgången av postverkets kostnadsfördelningssystem har konsta- terats, att det inte finns anledning att resa invändningar mot principerna för dess uppbyggnad. 1 det närmast föregående avsnittet har, i samband med att de olika särintäkts- och särkostnadsbegreppen diskuterats, utfallet av kostnadsberäkningarna för tidningsrörelsens del belysts för perioden 1969/70 till 1974. Olika metoder att räkna fram särkostnaderna ger något olika resultat. 1 runda tal har dock särkostnaderna i tidningsrörelsen ökat med drygt 40 % under denna period, dvs. med i genomsnitt ca 10 % per år.

Med utgångspunkt från den första kostnadsundersökningen enligt det nuvarande kostnadsfördelningssystemet (1961 års KU) kan kostnadsut- vecklingen under en längre period analyseras. En sådan analys redovisasi bilaga 3.

Först redovisas utfallet av kostnadsberäkningarna för tidningsrörelsens del beträffande år 1961. Därefter redovisas utvecklingen från år 1961 till 1971. 1971 är det senaste året för helt genomförda kostnadsundersök- ningar.

l tabell 2.9 ges en sammanställning för år 1961 av kostnadsuppgifterna # direkta särkostnader och gruppsärkostnader — som de kan utläsas ur slutrapporten från den arbetsgrupp som utformade kostnadsfördelnings- systemet samt postverkets interna material. Den största enskilda posten utgörs av tidningsrörelsens särkostnader 1 brevbäringen. Den därnäst största posten är särkostnaderna i den ankommande funktionen.

Av summaraden i tabell 2.9 framgår, att tidningsrörelsen belastas med 14,5 % av de totala direkta särkostnaderna (DSK) och 26 % av de totala gruppsärkostnaderna (GSK). Tidningsrörelsens andel av de totala särkost- naderna blir 17,8 %.

Det har framhållits i värderingen av kostnadsfördelningssystemet, att det har förmågan att fånga upp effekterna av rationaliseringsåtgärder. Under den period för vilken totalresultaten redovisas i tabell 2.10, har följande förändringar i tidningsrörelsen inträffat:

. År 1963 överfördes bokföring av postabonnenter och redovisning av utgivarmedel från postverket till tidningsföretagen. Det går att

återfinna en sänkning av kostnaderna i tidningsrörelsen för redovis- nings- och kassafunktionerna, som kan härledas till denna ändring. . Under 1967 drogs andra brevbäringsturen in på flertalet orter, vilket något :iterverkar på kostnadsbilden.

Tabell 2.9 Tidningsrörelsens direkta särkostnader och gruppsärkostnader år 1961

Funktion Direkta särkostnader (DSK) Gruppsärkostnader (GSK) Summa särkostnader Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av Milj. kr. Proecnt av totala totala DSK totala GSK särkostnaderna

Personalkosmader Poststyrelsen 0,5 15,1 — — 0,5 15,1 Redovisningen 0,2 3,0 0,0 2,0 0.2 3.0 Kassa 4,5 5,1 0,3 3,2 4,8 4,9 Ankommandc 10,5 25.0 0,7 25,0 11,2 25,0 Brevbäring 17,4 45,4 24,9 35,1 42,3 38,7 Avgående 4,5 11,2 0,1 7,9 4,6 11,1 Transporter 3,7 14,5 0,3 14,5 4,0 14,5 Järnvägsposten 2.0 11,5 0,8 11,2 2,8 11,4 Städerskor — _ 0,7 14,8 0,7 14,8 Utrikesfunktionen 0,2 3,3 0,0 3,8 0,2 3,4

Summa personal- kostnader 43,5 15,6 27,9 28,0 71,4 18,8 Sakkostnader Transporter 8,1 12,9 5,1 25,4 13,2 15,9 Lokaler 0,4 8,9 4,0 15,9 4,4 14,8 Inventarier och för»

brukningsartiklar 0,2 5,5 1,5 46,4 1,7 23,4 Övrigt 0,1 2,6 — — 0,1 2,6

Summa sak- -

kostnader 8,8 10,9 10,6 21,9 19,4 15,0

Summa 52,3 14,5 38,5 26,0 90,8 17,8

Tabell 2.10 Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna i procent

1961 1965 1967 1969/70 1971 Andel av personal- särkostnadcrna 18.8 15,0 14,6 14,9 14,2 Andel av sak- särkostnadcrna 15,0 16,5 15,5 14,7 14,3 Andel av de totala särkostnaderna 17,8 15,4 14,8 14,8 14,2

Med stöd av uppgifter direkt från postverket sammanfattas utveck- lingen mellan åren 1961 och 1971 i följande punkter:

. Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna har minskat från 17,8 % till 14,2 %, eller med ca 25 %.

. Relationerna mellan de direkta särkostnaderna och gruppsärkostnader- na har förändrats något. Gruppsärkostnadernas andel av tidningsrörel- sens totala särkostnader har minskat från 42,4 % år 1961 till 38,0 % år 1971, eller med ca 10 %. 0 När det gäller personalkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 40 %.

0 När det gäller sakkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 15 %.

. Sammanlagt har tidningsrörelsens andel av särkostnaderna för trans- porter ökat med ca 35 %.

Slutsatsen i den första punkten kan illustreras mera exakt utifrån det siffermaterial, som postverket ställt till förfogande för expertgranskning— en. 1 tabell 2.10 redovisas tidningsrörelsens andel av de totala särkostna- derna — direkta särkostnader och gruppsärkostnader — i postverket.

2.6. Tidningsrörelsens ekonomi

2.6.1. Underskott

Som tidigare nämnts förekommer i postverkets tidningsrörelse olika intäkts- och kostnadsbegrepp. Oberoende av detta gäller dock att särintäkterna inte täcker särkostnaderna. Differensen brukar kallas särkostnadsunderskott, men borde egentligen kallas särintäktsunderskott eller bristande Särkostnadstäckning.

Med ledning av uppgifter från tabell 2.7 respektive 2.8 kan underskot— tet definieras något olika. I tabell 2.11 redovisas två sådana underskotts- begrepp. I den ena kolumnen anges de verkliga underskotten enligt postverkets kostnadsundersökningar. För att få en bild av utvecklingeni ett längre perspektiv har även 1961 års siffror tagits med. 1 den andra kolumnen anges beräknade underskott som uppkommer vid en jämförel- se mellan beräknade ”sanna” särkostnader (jfr tabell 2.7) och verkliga taxeintäkter (jfr tabell 2.8) för åren 1970—1974.

Tabellen visar att den bristande särkostnadstäckningen ökat från ca 50 milj. kr. enligt 1961 års kostnadsundersökning till ca 66 milj. kr. enligt 1971 års kostnadsundersökning, dvs. med drygt 30 %.

Underskottet har fortsatt att öka under de senaste åren, trots att man under år 1971, 1972 och 1973 ökat uttaget från tidningarna med en s. k. avbetning på sammanlagt 10,4 milj. kr. utöver ersättning till postverket för de årliga särkostnadsökningarna. För 1975 kan underskottet beräknas komma att överstiga 90 milj. kr.

Tabell 2.11 Bristande Särkostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse, milj. kr.

Är Underskott Underskott enl. KU” enl. beräkning/7

1961 50

1969/70 60,1 1970 62,7 1971 65,8 67,6

1972 67.9 1973 74,3 1974 75.0

”Postverkets produktkostnadsberäkningar (KU).

b Underskottet = ”sanna" särkostnader enl. tabell 2.8 minus verkliga taxeintäkter enl. tabell 2.7.

_ Tabell 2.12 Exempel på särkostnadsunderskottets ökning vid en särkostnadsökning på 10 % per år, milj. kr. *

År Särkostnader Särintäkter Underskott 0 225 1 225

+ 23

248 170 78 2 248 170

+_2_5_ + 23

273 193 80 3 273 193

+ 27 + 25

300 218 82 4 300 218

”(29 L.”.

330 245 85 5 330 245

1.33, _+__30

363 275 88

Den främsta orsaken till det ökande underskottet torde vara, att taxehöjningen grundas på särkostnadsökningen med ett års eftersläpning. Tabell 2.12 visar ett hypotetiskt exempel på att denna beräkningsmetod leder till en automatisk ökning av underskottet. Det förutsätts i exemplet att den årliga särkostnadsökningen är 10 %. Övriga förutsättningar (volym m. m.) antas vara oförändrade under perioden. Den tendens som exemplet visar förstärks om man i stället antar en ökande takt i särkostnadsökningen (t. ex. + 10 % år 1, + 11 % år 2 osv.). Effekten blir på motsvarande sätt mindre vid en avtagande takt i särkostnadsökningen. Det bör också framhållas att ökningstakten beträffande särkostnaderna

varierar ganska kraftigt mellan olika år. Särkostnaderna i tidningsrörelsen har de senaste åren procentuellt sett ökat enligt följande:

Under 1971 + 6,1 % Under 1972 + 10,3 % Under 1973 + 9,4 % Under 1974 + 11,5%

Under 1975 beräknas särkostnaderna komma att öka med nära 20 %. Vid övergång från en lägre till en högre ökningstakt blir den konstaterade effekten av det nuvarande förhandlingssystemet särskilt markerad.

2.6.2. Täckningsgrad

Nominellt har den bristande särkostnadstäckningen i tidningsrörelsen som framgått ovan ökat och ökningen har varit särskilt kraftig de senaste åren. Intäkterna har dock efterhand kommit att täcka en allt större andel av särkostnaderna. Tabell 2.13 visar hur täckningsgraden utvecklats. Täckningsgraden redovisas dels enligt kostnadsundersökningarna åren 1961, 1969—1970 och 1971, dels — för åren 1970—1974 — som kvoten mellan verkliga taxeintäkter enligt tabell 2.7 och ”sanna” särkostnader enligt tabell 2.8. Särkostnaderna indelas — med användning av de i avsnitt 2.4 föreslagna termerna — i direkta särkostnader och gruppsärkostnader. 1961 täckte intäkterna i tidningsrörelsen ca 78 % av de direkta särkostnaderna och — som framgår av tabellen — ca 45 % av de totala särkostnaderna.

Tio år senare, dvs. 1971, täckte intäkterna med en liten marginal på ca 3 % de direkta särkostnaderna och till ca 65 % de totala särkostnaderna. Postverkets beräkningar för de senaste åren pekar enligt tabellen på en

Tabell 2.13 Täckningsgrad i %, dvs. särintäkter satta i relation till särkostnader, i postverkets tidningsrörelse

Äl' Täckningsgrad Täckningsgrad i ”n 1% enl. KU” enl. beräkningb

1961 45 % 1969/70 64,5 Vr 1970 64,5 % 1971 64.9 % 63.9 % 1972 67,1 % 1973 67,1 ”0 1974 69.4 %

”Postverkets produktkostnad sheräkningar (KU). bTäckningsgrad = verkliga taxeintäkter enl. tabell 2.7 dividerat med "sanna” sär- kostnader enl. tabell 2.8.

ökad täckning av de totala särkostnaderna. 1974 var täckningsgraden drygt 69 "0.

2.6.3. Bortfizllskostnader

I samband med genomgången av postverkets kostnadsfördelningssystem har också gjorts ett försök till en analys av bortfallskostnaderna i tidningsrörelsen. Med bortfallskostnader avses de kostnader som skulle falla bort om tidningsrörelsen i postverket upphörde.

I rapporten från 1961 års kostnadsundersökning, ”Postverkets kostna- der för olika prestationer” (Postala Meddelanden 1964z3), redovisas vissa beräkningar, som antyder att särkostnaderna i betydelsen bortfallskostna- der är större än de direkta särkostnaderna (särkostnader 1) men inte så stora som de totala särkostnaderna (särkostnader 1 och 2). Enligt rapportens siffror skulle 75—80 % av de totala särkostnaderna för tidningsrörelsen kunna betraktas som bortfallskostnader. Procenttalet ligger i underkant snarare än i överkant, eftersom beräkningarna som redovisas i rapporten endast avser brevbäringens turarbete.

Bortfallsanalysen följdes upp i samband med vissa kompletterande studier till 1961 års kostnadsundersökning. Efter önskemål från tidnings- sidan genomförde postverket en studie i Lycksele för att bedöma postverkets kostnadsminskningar vid ett bortfall av tidningsposten. Området hade valts av tidningssidan. Resultaten, som alltså avser ett glesbygdsområde, tyder på att bortfallskostnaderna uppgår till drygt 15 % av de totala kostnaderna, vilket skall jämföras med det tidigare bortfallet som uppskattats till ca 14 % (ca 72 milj. kr. av ca 508 milj. kr.).

Detta underlag för bedömningar av bortfallskostnaderna rör förhållan- dena under förra hälften av 1960-talet. Frågan är om anpassningsmöjlig- heterna är desamma nu, tio år senare.

Man bör vid ett försök att besvara frågan utgå från att en så stor ändring som nedläggning av tidningsrörelsen i postverket skulle aviseras lång tid i förväg, vilket underlättar postverkets anpassning till den nya situationen. Det är också möjligt, att postverket kan finna en alternativ användning för de resurser, som nu engageras i tidningsdistributionen.

De anpassningsåtgärder, som angivits i de tidigare bortfallsanalyserna, är tekniskt sett fortfarande aktuella. Förändringar i resursminskande riktning kan göras inom utdelningen — i distriktsorganisationen och i avlämningen av posten till abonnenter. Vidare kan resurserna minskas i transportfunktionen och i organisationsstrukturen, det senare genom nedläggning eller omklassning av postanstalter. Praktiskt har emellertid möjligheterna till resursanpassning på kort sikt minskat genom reglerna om anställningstrygghet. Eftersom postverkets kostnader till mycket stor del är personalkostnader — personalsärkostnaderna inom tidningsrörelsen var 1971 nära 80% av de totala särkostnaderna _ har postverkets anpassningstid förlängts väsentligt. Det som tidigare i dessa sammanhang var en fördel, är nu en klar nackdel.

Man kan utgå från att de tidigare beräkningarna om en bortfallskost-

nad på 75—80% av tidningsrörelsens totala särkostnader överdriver postverkets anpassningsmöjligheter, om anpassningen väsentligen skall bestå i att minska personalresurserna. Det finns dock inga möjligheter att med utgångspunkt i tillgängligt material från kostnadsundersökningarna göra någon uppskattning av hur mycket det angivna procenttalet har sjunkit. Täckningsgradsprocenten (69,4% år 1974) och bortfallskost- nadsproeenten har dock successivt närmat sig varandra.

2.7. Postverkets ekonomiska mål för tidningsrörelsen

2.7.1. Postverkets allmänna mål och politik

De mål och riktlinjer som styr postverkets och andra affärsverks ekonomiska handlande är inte av statsmakterna i alla delar klart uttalade och preciserade. Allmänna verksstadgan och instruktionen för postverket lämnar således endast en allmänt hållen redovisning för verkets uppgifter. Inriktningen och formerna för affärsverkens och därmed också för postverkets verksamhet har dock på senare år bl. a. behandlats av affärsverksutredningen i dess betänkande ( SOU 1968:45 ) och av affärs- verkskommittén i dess ijuni 1972 avgivna betänkande ”Affärsverken, målsättning och styrformer”. Affärsverkskommittén förordade bl.a. att affärsverken med utgångspunkt från den allmänna verksstadgan och för respektive verk gällande verksinstruktion skulle utveckla mål och policy för sin verksamhet.

Postverket har mot denna bakgrund utformat ett förslag till verkets mål och politik. Förslaget bygger, förutom på allmänna verksstadgan och instruktion för postverket, på uttalanden som statsmakterna gjort i olika sammanhang. Vidare har vid utformningen av mål och politik också beaktats förslag som affärsverkskommittén lade fram.

[ förslaget slås fast att postverkets huvuduppgift är att svara för landets postservice inklusive postgiroverksamheten. Postverket skall som allmän- nyttigt, marknadsinriktat serviceföretag planera och bedriva sin verksam- het så att både företagsekonomiska och samhällsekonomiska intressen tillgodoses. Detta skall enligt förslaget ske bl. a. genom att postverket

. utvecklar och anpassar sitt sortiment av tjänster till kundernas efterfrågan och upprätthåller en välavvägd postservice över hela landet . tillämpar enhetliga avgifter för de försändelser för vilka verket fått ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift

. bestämmer, avtalar om eller _ när avgörandet ligger hos regeringen — föreslar priserna på sina tjänster så att intäkterna täcker samtliga kostnader och medger en skälig förräntning av det av staten satsade kapitalet men därutöver inte eftersträvar någon vinst

. mot särskild ersättning från stat eller kommun åtar sig uppdrag som anses vara samhällsekonomiskt motiverade men som inte ger kostnads- täckning genom avgifter 0 eftersträvar hög effektivitet i verksamheten.

Det ekonomiska målet, att verket med sina intäkter skall täcka sina kostnader och dessutom lämna en tillfredsställande avkastning på det satsade statskapitalet har länge varit vägledande för såväl postverket som andra affärsverk och torde helt kunna anses överensstämma med statsmakternas intentioner.

Bland annat för att kunna uppfylla detta avkastningskrav har postverket i sitt förslag till mål och politik för verket ställt upp följande riktlinje för prispolitiken:

En riktlinje för prispolitiken skall vara att varje rörelsegren åtminstone på sikt täcker sina särkostnader och lämnar ett skäligt bidrag till täckandet av de gemensamma kostnaderna.

Det torde inte finnas något uttalande från statsmakternas sida som direkt anger att kostnadstäckning skall eftersträvas för varje rörelsegren i postverket. Prispolitiken kan dock sägas ha stöd i praxis. Affärsverksut— redningen konstaterar t. ex. i sitt betänkande att det Linder efterkrigsti- den, delvis mot bakgrund av kostnadstäckningsprincipen, allt starkare

understrukits att varje rörelsegren inom ett verk i princip skall bära sina kostnader och att detta uttryckts så att rörelsegrenens inkomster skall täcka åtminstone rörelsens särkostnader och dessutom lämna ett skäligt bidrag till täckandet av gemensamma kostnader.

Såväl affärsverksutredningen som affärsverkskommittén synes dess- utom ha utgått från att principen om kostnadstäckning i varje rörelsegren skall vara vägledande också för framtiden. Affärsverksutredningens förslag (som främst gäller utformningen av affärsverkens avkastningskrav) bygger enligt betänkandet på ”att ersättning för merkostnader skall utgå för affärsverken för sådana investeringar eller andra uppdrag, vilka aliiggs verken titan att de är företagsekonomiskt motiverade och som skäligen kan antas överstiga motsvarande förpliktelser för enskilda företag". Bland exemplen härpå nämns bl. a. ”upprustning och drift av olönsamma verksamhetsgrenar”. Affärsverkskommittén gör det likartade principiella ställningstagandet att verken bör erhålla ersättning för de samhällseko— nomiskt motiverade merkostnaderna. Som exempel på sådana kostnader förorsakade av avgränsbara verksamhetsgrenar nämner kommittén bl. a. postverkets tidningsrörelse.

2.7.2. Mål för tidningsrörelsen

Som framgått av avsnitt 2.6.1 beräknas intäkterna i postverkets tidnings- rörelse understiga särkostnaderna med drygt 90 milj. kr. år 1975. Postverket hävdar, i enlighet med verkets mål och politik, att den volymmässigt betydelsefulla rörelsegrenen bör ge full särkostnadstäck- ning och dessutom lämna ett skäligt bidrag till samkostnaderna. Detta mål torde få anses stå i överensstämmelse med statsmakternas intentio- ner.

Sålunda kan nämnas att departementschefen i prop. l970:112 ställde sig bakom det av 1966 års tidningstaxeutredning redovisade taxesyste- met, som syftade till täckning av de totala särkostnaderna i postverkets

tidningsrörelse. Med hänsyn till att en alltför snabb avtrappning av underskottet i postverkets tidningsrörelse kunde skapa problem för åtminstone vissa delar av pressen ansåg han dock att anpassningen fick ske på någon sikt, varvid målsättningen emellertid borde vara klar. Riksdagen anslöt sig i stort sett till propositionen.

Även av direktiven för 1974 års tidningstaxeutredning framgår att ett av målen är att postverket skall få kostnadstäckning i sin tidningsrörelse. Den sakkunnige har nämligen enligt direktiven att ytterligare pröva formerna och takten för en avveckling av underskottet i postverkets tidningsrörelse.

2.7.3. Storleken av eventuellt samkostnadsbidrag

Om postverkets tidningsrörelse utöver täckning av särkostnaderna också skall ge ett bidrag till de gemensamma kostnaderna, uppstår frågan hur stort ett sådant samkostnadsbidrag bör vara. För tjänster åt postgirot, PKbanken och staten utgår ett bidrag till samkostnaderna som svarar mot respektive rörelsegrens andel av de totala särkostnaderna. En tillämpning av samma metod för prissättning inom postverkets tidnings- rörelse skulle för t. ex. år 1974 (se tabell 2.14) ha inneburit ca 75 % högre taxenivå. (Med uppräkning av kostnaderna enbart till förhandlings- årets prisnivå _- som är fallet f. n. — skulle intäktsnivån ha legat ca 55 % högre).

Enligt de senaste kostnadsundersökningarna utgör samkostnaderna ca 17 % av postverkets totala kostnader eller ca 20 % räknat som pålägg på särkostnaderna. Tabell 2.14 redovisar de intäkter som skulle erfordras om även tidningsrörelsen skulle lämna ett bidrag motsvarande 20 % på särkostnaderna.

Tabell 2.14 Samkostnadspålägg m. m., milj. kr.

Taxcår "Sanna" sär— Verk]. taxe— Samkost- Erforderliga Kolumn 5 i % kostnader intäkter nadspålägga intäktcrb av kolumn 3 (jfr tab. 2.8, (jfr tab. 2.7, kol. 4) kol. 4)

1 2 3 4 5 6

1970 176,6 1139 35,3 211,9 186 1971 187,3 119.7 37,5 224,8 188 1972 206,6 138,7 41,3 247,9 179 1973 226.l 151,8 45,2 271,3 179 1974 2453 1703 49,1 294,4 173

”Beräknat som 20 % på beloppen i kolumn 2. bAvser den intäktsnivå som skulle erfordras för att nå full Särkostnadstäckning och ett samkostnadsbidrag som svarar mot tidningsrörelsens andel av postverkets totala särkostnader.

3. Utredningens överväganden kring taxesystemet i postverkets tidningsrörelse

3.1. Taxesystemets syfte

3.1.1. Utgångspunkter

Det svenska postverket har en rikstäckande organisation för distribution av brev, tidningar och andra försändelser. En utgångspunkt för tidnings- taxeutredningens arbete är att postverket skall ha en viktig uppgift i landets tidningsdistribution även i framtiden. Denna utgångspunkt har slagits fast med hänsyn till att det endast är genom samdistribution av olika försändelser, som postverket kan uppnå tillräckliga volymer och vidmakthålla en rationell distribution.

Enligt direktiven skall postverkets ersättning för utförda distributions- tjänster i princip baseras på de faktiska kostnaderna för prestationerna; dels skall taxesystemets konstruktion i grunden bygga på principen ”pris efter prestation”, dels skall formerna och takten för avvecklingen av underskottet i postverkets tidningsrörelse prövas av utredningen. Ett taxesystem och en prissättning, som stimulerar till en fördelning av tidningsdistributionen som framstår som samhällsekonomiskt rationell, bör enligt direktiven eftersträvas. Vid konstruktionen av taxesystemet och vid övervägandena avseende avvecklingen av underskottet skall alltså en avvägning göras mellan postverkets företagsekonomiska intressen och samhällets intresse dels av rationell distribution av postförsändelser av olika slag, dels av rationell tidningsdistribution. Detta innebär att ren- odlade tidningsintressen får avvägas mot intresset av en totalt sett rationell postdistribution.

I sin avvägning mellan dessa intressen har utredningen möjlighet att i taxesystemet göra vissa avsteg från en rent kostnadsbaserad prissättning. [ direktiven uttrycks detta så, att möjlighet bör finnas för postverket att i särskilda fall» tillämpa en prissättning som betingas av konkurrensförhål- landena på delmarknader inom tidningsdistributionen.

3.1.2. Målkonflz'kter

Med de i direktiven givna riktlinjerna blir det nödvändigt att, isamband med övervägandena om taxesystemets utformning, lösa vissa målkon- flikter. Taxesystemet skall baseras på postverkets kostnadsberäkningar

och bör i huvudsak utformas som en pris-efter—prestationstaxa. Tidnings— företag och tidningsläsare har givetvis företagsekonomiska respektive privatekonorniska motiv för att förespråka låga distributionskostnader. Mot detta skall som nämnts ställas det samhällsekonomiska intresset inte bara av en rationell tidningsdistribution utan också av en rationell postdistribution. Tidningsdistributionen skulle då bära sin del av kostna- derna för denna samhällsservice.

Tidningsdistribution genomförs i huvudsak på två sätt Det vanligaste sättet är abonnemangsdistribution, vilket innebär att abonnenterna får tidningarna levererade till i förväg avtalade adresser. Det andra sättet är lösnummerdistribution, vilket innebär att tidningsläsarna köper tidningen i något försäljningsställe för tidningar. Vid lösnummerdistribution fullgör således tidningsläsarna en del av distributionsarbetet. 1974 års tidnings- taxeutredning har i sina överväganden främst tagit hänsyn till abonne— mangsdistributionen.

Utredningen utgår således från att det som nu skall vara möjligt för tidningsföretag och tidningsläsare att om de så önskar välja abonnemangs- distribution. Enligt direktiven skall denna möjlighet finnas över hela riket. Det heter, att ”den sakkunnige skall också ägna uppmärksamhet åt frågan hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakt- hållas i glesbygden”. För postverkets del kommer detta servicekrav i nuläget till uttryck i en transportplikt och ett krav på lika behandling av alla tidningsföretag.

Abonnemangsdistribution är ett personalintensivt distributionssätt, som endast i begränsad utsträckning kan mekaniseras. Det är dock ett samhällsintresse att detta distributionssätt bevaras. Presspolitiskt är det en fördel om tidningsläsarna kan få tidningarna hemburna. En övergång till en mera allmän lösnummerdistribution skulle troligen medföra volym- förluster för postverket och negativt påverka postdistributionens rationa- litet..

Servicekravet har emellertid även en tidsdimension. Tidningsutgivare och tidningsläsare kan ha preciserade önskemål inte bara på snabb distribution titan också på tidig distribution. I detta avseende kan ett konfliktföfhållande uppstå mellan målet att bibehålla en så stor del av tidningsdistributionen som möjligt i postverket och målet att tidigt på dagen nå tidningsläsarhushållen. Förhållandet gäller dagspressens morgon- tidningar.

Postdistributionen inom ett område kan förlora i effektivitet om dagstidningsdistributionen per post kraftigt minskar. Problemställningen är huruvida det ökade värde för samhället som ligger däri att dagstid— ningarna når hushållen flera timmar tidigare utan att distributionskost— naderna ökar är större än värdet av den effektivitetsförlust som samtidigt uppstår i postdistributionen. Innebär förändringen inte förbättrad service kan den, även om den ger lägre distributionskostnader för det enskilda tidningsexemplaret, leda till samhällsekonomisk effektivitets- förlust som en följd av den minskade rationalitet i postdistributionen som förändringen förorsakar.

3.1.3. Disposition av kapitlet

[ kapitlet analyseras en tidningstaxa, som i grunden bygger på principen ”pris efter presentation” och som ger postverket täckning för minst särkost- naderna. I avsnitt 3.2 redovisas en granskning av olika kostnadspåverkande faktorer i tidningsdistributionen och möjligheterna att omvandla dessa till komponenter i en tidningstaxa. 1 avsnitt 3.3 redovisas parternas och utredningsmannens syn på kostnadstäckningsnivån och de metoder som kan användas för att uppnå den åsyftade nivån.

] det därpå följande avsnittet analyseras effekterna av en taxa som byggts upp efter pris-efter-prestationsprincipen och som leder till full- ständig särkostnadstäckning för postverket. Analysen bygger på material från utfrågningar med sexton tidningsföretag. Huvudfrågan i analysen har varit vilka distributionsalternativ tidningsföretagen har idag och vilka de framtida alternativen kan tänkas vara. Alternativbedömningen avser endast abonnemangsdistributionen. I avsnittet har realismen i de olika distributionsalternativen bedömts. Slutligen har volymeffekterna för postverket uppskattats.

Genomgången visar, att det finns vissa olägenheter med en särkostnads- täckande taxa. Dessa kan dock undvikas genom begränsade anpassningar av taxan. Kapitlet avslutas med en beskrivning och analys av sådana anpassningsåtgärder,

3.2. Tillämpning av principen ”pris efter prestation”

Enligt utredningens direktiv skall principen ”pris efter prestation” vara en naturlig grund för den framtida prissättningen i postverkets tidnings- rörelse. Tidningsavgifterna skall alltså sättas i relation till kostnaderna för de prestationer postverket utför vid befordran av tidningar.

Det nuvarande taxesystemet i tidningsrörelsen bygger på det exempel på taxesystem enligt principen ”pris efter prestation”, som utarbetades av 1966 års tidningstaxeutredning. Som grund för sitt taxeexempel gjorde denna utredning en analys av de kostnadsbestämmande faktorerna inom olika delar av postverkets tidningsrörelse. Dessutom gjordes special- studier av kostnadsskillnader beroende på tidningarnas

. befordrings— och utdelningshastighet

. periodicitet . format och allmänna utformning . användning av adresserade eller oadresserade utgivarkorsband . olika länga befordringssträckor (medeltransportavstånd).

. 1974 års tidningstaxeutredning har ansett, att dessa undersökningar i huvudsak kan utgöra underlag också för denna utrednings behandling av principen ”pris efter prestation”.

Utredningen har gjort en översiktlig genomgång av faktorer, vilkas kostnadspåverkande effekt sedan år 1955 varit uppe till bedömning i olika utredningar om postverkets tidningsrörelse. Dessutom har en

speciell studie gjorts av kostnadsskillnader mellan postverkets distribu- tion av tidningar i glesbygd respektive tätort.

I detta avsnitt ges först en redogörelse för några grundläggande problem och förhållanden, som har betydelse för möjligheten att åstad- komma en så kostnadsföljsam taxa som möjligt. Därefter presenteras den ovan nämnda översiktliga genomgången av kostnadspåverkande faktorer i tidningsrörelsen.

3.2.1. Grundläggande problem och förhållanden

”Pris efter prestation” i tidningsrörelsen innebär allmänt uttryckt att tidningsavgifterna i postverket skall vara sådana att de står i en riktig relation till kostnaderna för de prestationer som postverket utför. En grundläggande fråga är om detta förutsätter att avgifterna för varje enskild tidning skall stå i en riktig relation till kostnaderna för de prestationer postverket utför för tidningen i fråga. 1966 års tidningstaxe- utredning utgick från att detta inte behöver gälla, utan att det räcker med att avgifterna för tidningarna som grupp är så väl anpassade som möjligt till kostnaderna i genomsnitt för hela landet för de prestationer postverket utför. 1974 års tidningstaxeutredning har inte funnit någon anledning att ändra på den föregående tidningstaxeutredningens tolkning av innebör- den i kravet på ”pris efter prestation”. Bland annat torde det vara praktiskt ogenomförbart att åstadkomma taxor som för varje enskild tidning innebär riktig anpassning till kostnaderna för av postverket utförda prestationer.

Postverkets kostnader för en prestation, t. ex. befordran av utgivar- korsband, är beroende av vilka krav prestationen ställer på resurser, t. ex. i form av arbetskraft, lokaler och lejda transporter. Kapacitetskravet bestäms i sin tur av olika faktorer. Så kräver exempelvis tunga tidningar större transportkapacitet än lätta tidningar, oadresserade tidningar kräver i de flesta fall en större arbetsinsats av postverket än adresserade tidningar osv.

Om man vill konstruera en kostnadsföljsam taxa, bör den innehålla komponenter som står i ett så nära samband som möjligt med de faktorer som bestämmer kapacitetskravet och därmed kostnaderna. Vid bestäm- ningen av dessa komponenter möter bl. a. följande problem:

0 De kostnadsbestämmande faktorerna kan vara svåra att identifiera. . I och för sig identifierbara kostnadspåverkande faktorer kan vara svåra att mäta på ett objektivt sätt. . Mätbara kostnadspåverkande faktorer kan vara svåra att översätta till lämpliga taxekomponenter.

Identifieringen av de kostnadsbestämmande faktorerna i postverkets tidningsrörelse måste ske genom utnyttjande av information från postver- kets kostnadsfördelningssystem. Specialundersökningar kan visserligen genomföras men blir oftast orimligt dyra och måste i de flesta fall utgå från befintlig information, som erhållits genom kostnadsfördelningssyste- met. Kostnadsfördelningssystemet är visserligen detaljerat men kan trots

detta inte fånga upp alla de faktorer, som med hjälp av ett logiskt resonemang kan antas ha inverkan på kostnadsstrukturen i tidningsrörel— sen.

Även om ett samband mellan kostnaderna och en viss faktor kan identifieras behöver detta samband inte vara mätbart. Det räcker således inte att konstatera att postverkets kostnader för tidningsdistributionen varierar med storleken av tidningarnas postbefordrade upplagor. Det bör också kunna fastställas hur kostnaderna varierar om faktorn ifråga skall inrymmas i en rent kostnadsbaserad taxa; något som inte kan fås fram med hjälp av kostnadsfördelningssystemet.

Slutligen måste den kostnadspåverkande faktorn kunna översättas till en hanterbar taxekomponent. Ett uppmätt kontinuerligt samband mellan t. ex. kostnader och upplagestorlek bör kunna omformas till en taxekom- ponent med ett fåtal steg. Faktorn bör också kunna översättas så att det inte krävs insamling av speciell information för varje tidning för att komponenten skall kunna tillämpas i taxan. Ett allmänt krav bör också vara att antalet taxekomponenter inte blir alltför stort. Taxan måste som helhet vara hanterlig.

3.2.2. Kostnadspäverkande faktorer

De faktorer som diskuterats dels av innevarande utredning, dels av de två närmast föregående utredningarna om postverkets tidningsavgifter (1955 års tidningsförordningsutredning och 1966 års tidningstaxeutredning) är i första hand följande om man begränsar sig till principen ”pris efter prestation” för taxesystemets uppbyggnad:

antal tidningsexemplar vikt antal försändelser

transportavstånd adresserade/oadresserade tidningsexemplar distributionshastighet glesbygds-/tätortsexemplar spridningsstruktur i övrigt

försändelsernas yttre utformning upplagestorlek kundförhållande periodicitet bokföringsarbetets omfattning inlämningssätt

krav på den centrala administrationen m. rn.

1 det följande görs en sammanfattande genomgång av dessa faktorer.

Antal tidningsexemplar

Vid beräkningen av postverkets särkostnader indelas postarbetet i ett antal funktioner, vilka i sin tur indelas i delfunktioner eller 5. k. celler.

1966 års tidningstaxeutredning gjorde en genomgång av tidningsgöro- målen inom olika funktioner och bestämde därefter vilken faktor som skulle anses vara den dominerande kostnadsbestämmande faktorn för respektive funktioner eller — om sådan saknades — för respektive celler inom funktionerna. Analysen avsåg såväl personal- som sakkostnader. De dominerande kostnadsbestämmande faktorerna ”översattes” till närmast motsvarande tänkbara taxekomponenter.

1966 års tidningstaxeutredning kunde på detta sätt hänföra 65,8 % av tidningsrörelsens särkostnader till faktorn ”antal tidningsexemplar”. Den— na faktor är därmed den viktigaste kostnadspåverkande faktorn i tid- ningsrörelsen.

Personal- respektive sakkostnaderna i tidningsrörelsen har, sedan ovan- nämnda beräkning gjordes år 1968, utvecklats något olika. De totala personalkostnaderna i tidningsrörelsen har mellan åren 1968 och 1974 ökat med 70,1 % medan sakkostnaderna i tidningsrörelsen under mot- svarande period ökat med endast 53,4 %. Den förändrade relationen mellan personal- och sakkostnader inverkar på exemplarfaktorns betydel- se i förhållandc till andra kostnadspåverkande faktorer. Inverkan är dock relativt obetydlig. I ett taxesystem, byggt på principen ”pris efter prestation”, bör sålunda taxekomponenten ”antal exemplar” för när- varande svara för ca 67 % av intäkterna.

Vikt

Tidningarnas vikt inverkar främst på kostnaderna för transportarbetet. Enligt samma metod, som ovan redovisats för antalet tidningsexemplar, beräknade 1966 års tidningstaxeutredning andelen viktbaserade kostna- der i tidningsrörelsen till 32,1 60 år 1968.

Förändringen i relationen mellan personalkostnader och sakkostnader har — analogt med vad som ovan sagts om antalet tidningsexemplar — påverkat andelen viktbaserade kostnader i tidningsrörelsen. Andelen kan för närvarande uppskattas till ca 31 %.

A ntal försändelser

Kommissionärskorsband används vid regelbunden försändning av tid- ningar till återförsäljare eller ombud. En kommissionärskorsbandsförsän- delse kan omfatta ett stort antal tidningsexemplar. Antalet tidnings- exemplar är i detta fall ingen direkt kostnadspåverkande faktor, utan antalet försändelser är i stället av intresse. Enligt 1966 års tidningstaxeut- rednings beräkningar borde taxesystemet innehålla en försändelseavgift på 25 öre per kommissionärskorsbandsförsändelse i 1968 års intäktsnivå.

1975 års beräknade intäktsnivå (ca 201 milj. kr) är ungefär dubbelt så hög som den intäktsnivå på vilken 1966 års utredning baserade sin försändelseavgift (98,4 milj. kr). Vid 1975 års nivå bör därför försändel- seavgiften vara 50 öre per försändelse.

Transportavstånd

1966 års tidningstaxeutredning beräknade de avståndsberoende trans- portkostnaderna till ca 10,2 % av de totala kostnaderna för tidningsrörel- sen. Medeltransportavståndet för hela tidningsvolymen beräknade utred- ningen till 253,5 km. Medeltransportavståndet för tidningar med 2-- 7 nummer/vecka beräknas f. n. till 113,6 km i genomsnitt. För tidningar med mindre än 2 nummer/vecka beräknas det genomsnittliga medeltrans- portavståndet f. n. ligga i zonen 301A 325 km. Sedan år 1971 har zontaxa tillämpats för tidningar med 2, 7 nummer/vecka. För övriga tidningar har viktavgiften utgått med den avgift som tillämpas för zonen 301 -—325 km, dvs. man har tillämpat medeltransportavståndet för hela volymen tid- ningar med mindre än 2 nummer/vecka. Rent teoretiskt skulle man kunna tillämpa zontaxa även för denna tidningsgrupp. Detta skulle dock medföra avsevärda administrativa kostnader vid ett fullständigt genom- förande för samtliga ca 1 700 tidningar i gruppen.

Zonskillnaden framräknades av 1966 års tidningstaxeutredning till 1,4 öre per kg i en taxa som ger en intäktsnivå av 98,4 milj. kr per år i tidningsrörelsen, Om förhållandena i övrigt är lika borde sålunda zonskill- naden i 1975 års beräknade nivå utgöra 2,9 öre per kg.

Adresserade/oadresserade tidningsexemplar

Kostnadsskillnader mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar har i tidigare utredningar alltid varit föremål för stort intresse från parternas sida. 1955 års tidningsförordningsutredning beräknade denna skillnad till 0,3 öre per tidningsexemplar. 1966 års tidningstaxeutredning beräknade avgiftsskillnaden till 0,62 öre per tidningsexemplar i en taxa som ger en intäktsnivå av 91 milj. kr per år. Om förhållandena ej ändrats sedan tidningstaxeutredningens beräkningar, borde sålunda avgiftsskillna- den mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar vara 1,4 öre per tidningsexemplar vid en intäktsnivå av 201 milj. kr per år. Sedan 1963 har denna skillnad i taxesystemet bibehållits oförändrad vid 0,1 öre per tidningsexemplar och motsvarar sålunda f.n. inte alls de aktuella kostnadsskillnaderna. Skillnaden i det nuvarande taxesystemet på denna punkt får närmast anses vara av symbolisk art.

Distributionshastighet

Även avgiftssystemets utformning med hänsyn till servicenivå eller distributionshastighet har mycket diskuterats under tidigare utredningar. 1955 års tidningsförordningsutredning förde ett resonemang som närmast innebar, att kostnadsökningen för dagstidningarnas A-behandling i distri— butionsarbetet motsvarade den kostnadsminskning för postverket som uppstår genom att dagstidningarna regelbundet inlämnas till postbeford- ran och att de härigenom inte förorsakar oförutsedda trafiktoppar. Dagstidningarna borde mot nämnda bakgrund få snabbaste behandling i postverket utan särskild tilläggsavgift.

1966 års tidningstaxeutredning utförde beräkningar av kostnadsskillna- derna mellan behandlingsnivåerna 0—1 befordran, 0—2 befordran och 0—3 befordran. På intäktsnivån 98,4 milj. kr beräknades avgiftsskillnaden mellan 0—3 befordrade tidningar och 0—2 befordrade tidningar till 0,74 öre per exemplar och avgiftsskillnaden mellan 0—2 befordrade och 0—1 befordrade tidningar till 1,35 öre per exemplar. Med hänsyn till att beräkningarna byggde på osäkra faktorer avrundades dessa värden till 1,0 öre respektive 1,5 öre per exemplar.

TUIS representanter i 1966 års utredning ansåg sig _ej kunna godkänna dessa framräknade skillnader. FKP:s representanter ansåg sig kunna godkänna beräkningsmetoden men framhöll att kostnadsskillnaden blivit för liten enär vissa omständigheter i sammanhanget ej tillräckligt beak— tats.

1974 års tidningstaxeutredning har gjort en proportionell uppräkning av de tidigare beräknade kostnadsskillnaderna. Vid en intäktsnivå på 201 milj. kr bör taxesystemet enligt denna uppräkning innehålla en avgifts- skillnad av 1,51 öre per exemplar mellan 0——3 befordrade och 0—2 befordrade tidningar samt 2,75 öre per exemplar mellan O'” 2 befordrade och 0—1 befordrade tidningar. Med hänsyn till osäkerheten avrundas skillnaderna till 2,0 öre respektive 3,0 öre per exemplar. Skulle en kraftig övergång till snabbare eller långsammare distributionshastighet äga rum, kan det föranleda andra kostnadsskillnader.

Vid uppräkningen har ingen hänsyn tagits till förändringar, t. ex. av andelen O--—l befordrade tidningar, som kan ha påverkat kostnadsskillna- den mellan de olika behandlingsnivåerna. De anmärkningar mot beräk- ningsmetoden, som framfördes från TU:s och FKst sida vid 1966 års utredning gäller i princip också denna uppräkning. Bägge organisationer- na anser det dock klarlagt att det existerar ett samband mellan postbe- handlingsnivå och kostnad och att detta samband bör påverka taxesätt- ningen..

Glesbygds-/täturtsexemplar

Av direktiven framgår, att den sakkunnige skall ägna uppmärksamhet åt frågan om hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygderna. FKP och TU har i olika sammanhang uttryckt oro för den framtida distributionen av tidningar och tidskrifter till människor bosatta i glesbygden. Organisationerna har därvid utgått från att postverkets kostnader för glesbygdsdistributionen är väsentligt högre än kostnaderna för tätortsdistributionen. Man har från tidningarnas sida menat, att en taxeutveckling i stil med den, som ägt rum under de senaste åren och som enligt tidningarnas uppfattning till stor del betingats av kostnaderna för glesbygdsdistributionen, kan ställa tidnings- utgivarna inför valet att antingen separat ta betalt för vad glesbygdsdistri- butionen kostar eller också upphöra med abonnemangsförsäljning i glesbygden. Postverket har gett uttryck åt samma uppfattning om kostnadsskillnaderna mellan verkets glesbygds- och tätortsdistribution som FKP och TU.

Postverket har på utredningsmannens initiativ gjort en sammanställ- ning av uppgifter från 1971 års kostnadsundersökning för en kostnads- mässig bedömning av glesbygds- och tätortsdistributionen. Det nuvarande kostnadsfördelningssystemet är inte uppbyggt så att det ger underlag för sådana beräkningar och det har därför inte varit möjligt att restlöst fördela samtliga berörda kostnader. Sammanställningen har därför måst begränsas till att avse endast kostnaderna i själva utdelningsmomentet jämte vissa därmed nära förbundna kostnader i ankommande funktionen samt för spridningstransporter m. m.

Följande kostnadsbegrepp har använts: Glesbygdskostnader: Kostnader för utdelning via boxar och fack vid poststationer samt genom postombud och lantbrevbärare.

Tätortskostnader: Kostnader för utdelning via boxar, fack och stads- brevbäring vid postkontor och postexpeditioner.

Beräkningarna visar, att glesbygdsdistributionen — definierad på ovan angivet sätt A är obetydligt dyrare per distribuerat exemplar.

Att kostnaderna inte skiljer sig mera har väsentligen följande förkla- ringar. l glesbygdsdistributionen utnyttjas utdelningsorganisationen för fler uppgifter än i tätortsdistributionen. Sålunda tar lantbrevbärarna emot och delar ut värdeförsändelser och paket och utför i övrigt sådana prestationer som i tätort ombesörjs av postanstalternas kassapersonal. Härigenom blir kostnaderna för tidningsdistributionen förhållandevis låga på lantbrevbäringslinjerna.

En annan omständighet, som verkar i samma riktning, är att glesbygds- befolkningen av naturliga skäl inte sällan får sin post nedlagd i en postlåda på ett betydligt större avstånd från bostaden än vad tätortsbe- folkningen får. Vidare är det vanligt att de i glesbygderna boende själva svarar för det sista ledet i distribution genom att avhämta sin post på adresspostanstalten. Ca 20 % av antalet hushåll iglesbygden har postbox för posthämtning. Detta procenttal skall jämföras med riksgenomsnittet på ca 5 %.

Någon beräkning av de totala kostnaderna för tidningsdistributionen till glesbygderna har som ovan nämnts inte kunnat utföras.

De för glesbygd och tätort gemensamma kostnaderna, dvs. i första hand de kostnader som är förbundna med postverkets transportplikt och verkets landsomfattande organisation med dess höga beredskapsgrad låter sig inte fastställas och fördelas på ett objektivt sätt. En relevant jämförelse borde utgå från kostnadsskillnaden mellan postverkets nuva- rande organisation och den organisation som skulle erfordras om postver- kets service inte omfattade glesbygderna. Man ställs här inför svåra avvägningsproblem och 1974 års tidningstaxeutredning har därför inte ansett det meningsfullt att i detta sammanhang söka genomföra en mer ingående studie. Såväl postverket som FKP och TU har framhållit att staten borde bidra till täckandet av postverkets kostnader för tidningsdistributionen i glesbygden.

' Landet indelas f. n. i postalt hänseende i 41 brcvomrädcn.

Spridningsstruktur [ övrigt

Det finns också andra aspekter på tidningarnas spridningsförhållanden som bör tas i beaktande vid överväganden om avgiftssystemets utform— ning.

1955 års tidningsförordningsutredning föreslog bl.a. en buntavgift som skulle utgå per sorteringsenhet. Den föreslogs vara relativt hög och var konstruerad så att den särskilt drabbade tidningar med få exemplar fördelade på ett stort antal postanstalter.

1966 års tidningstaxeutredning gjorde en sammanfattning av några frågeställningar inom detta område. Man framhöll bl. a. att spridningstät- heten kan vara av två slag. Tidningsexemplaren kan dels vara fördelade på olika många eller olika belägna utdelningsorter, dels vara spridda mer eller mindre tätt inom en och samma utdelningsort. Utredningen ansåg dock att man ej borde differentiera taxesystemet med avseende på de nämnda aspekterna på tidningarnas spridningsförhållanden.

Undersökningar i denna fråga har visat, att det i regel är förenat med de lägsta kostnaderna för sammanförandet av tidningsexemplaren till försändelser om detta arbete utförs av tidningsutgivaren i samband med tidningens tryckning. ] ett senare skede under postbehandlingen är det troligen ej möjligt att åstadkomma sådant sammanförande annat än till högre kostnader.

Detta tänkesätt ligger bakom de nuvarande reglerna för sammanföran- de av utgivar— och kommissionärskorsband, vilka i stort sett går ut på att tidningsexemplaren obligatoriskt först skall sammanföras per postanstalt och därefter sammanföras per brevområdel genom utgivarens försorg. Man har sålunda valt att i detta fall styra genom regler istället för genom avgifter. Den av 1955 års tidningsförordningsutredning föreslagna buntav- giften syftade till att förmå tidningsutgivarna att sammanföra tidnings— exemplaren i sä stor omfattning som möjligt. Troligen skulle dock en avgift av detta slag medföra vissa belastningsvariationer för postverket —' variationer som ej uppstår med nuvarande system.

1974 års tidningstaxeutredning finner det sannolikt, att det existerar ett samband mellan antalet utdelningspostanstalter respektive spridnings- tätheten inom viss ort för en tidning och kostnaderna för tidningens distribution genom postverket. Utredningen har dock ej haft möjlighet att mäta detta samband och översätta det till lämpliga taxekomponenter.

Försändelsernas yttre ulf Ö””"ing

Tidningsförsändelser kan, beroende på hur de är utformade, åsamka postverket olika stora kostnader under postbehandlingen. 1955 års tidningsförordningsutredning föreslog ej någon differentiering av taxan med hänsyn till tidningsförsändelsens yttre utformning. 1966 års tid- ningstaxeutredning berörde denna differentieringsgrund, men ansåg att om tidningsförsändelsernas olika utformning skulle påverka taxesyste- met, borde detta ske genom en specialregel och ej inom ramen för det ordinarie taxesystemet.

Det får anses vara fullt klart, att särskilda kostnader och andra olägenheter uppstår om tidningsförsändelserna ej är lämpade för postbe- handling, t. ex. genom att de har för stort format, är ”sladdriga” eller är felaktigt adresserade. Även på denna punkt har man f. n. valt att styra genom regler i stället för genom avgifter. Enligt gällande regler skall tidningsförsändelserna vid avlämnandet vara anordnade så att de lämpar sig för postbehandling. Detta innebär bl. a. att adressen skall vara anbringad på fastställd plats på tidningsförsändelsen. Tidningsexemplaren skall vidare vara falsade om de är ”sladdriga” eller alltför stora i ofalsat skick. Detta medför att utgivaren av tidning med obekvämt format får vissa interna kostnader, som utgivaren av tidning med bekvämt postalt format ej får. Någon anledning att införa en särskild avgift för tidningar med obekvämt postalt format synes därför ej föreligga i nuvarande läge.

Upplagesturlek

Tidigare utredningar angående postverkets tidningsrörelse har ej gjort några undersökningar av huruvida tidningarnas upplageförhållanden på— verkar fördelningen av kostnaderna, dvs. om en tidning med stor postbefordrad volym förorsakar lägre kostnader per tidningsexemplar än en tidning med liten postbefordrad volym.

Rent allmänt torde kunna hävdas, att stora upplagor ger möjligheter till vissa stordriftsfördelar i postbehandlingcn, varigenom, allt annat oförändrat, kostnaderna per exemplar för tidningar med stora upplagor torde bli lägre än för tidningar med mindre upplagor.

Kostnadsskillnader kan uppstå bl. a. i samband med tidningsexempla— rens inlämning till postbefordran. Vissa kostnader i inlämningsmomentet är fasta, vilket gör att upplagestorleken kan antas inverka på kostnaderna per tidningsexemplar.

I samband med avgående sortering. lastning och lossning samt i den ankommande funktionen torde upplagestorleken också ha betydelse för kostnadernas storlek. Stora kollin säckar, buntar eller pallar ., med i genomsnitt många tidningsexemplar per kolli torde nämligen medföra en något lägre kostnad per tidningsexemplar än genomsnittskostnaden för tidningsexemplaren.

Speciellt för den ankommande funktionen gäller, att stora tidnings— volymer av samma format och utseende kan antas leda till sänkta hanteringskostnader i sorteringen genom att materialet att hantera är enhetligt utformat.

Utredningen finner det mot denna bakgrund sannolikt, att tidningar med stora postbefordrade upplagor förorsakar postverket lägre kostnader per exemplar än tidningar med mindre postbefordrade upplagor. Det har dock inte varit möjligt att mäta detta kostnadssamband.

Kundförhällande

[ all form av distributionsverksamhet som täcker stora geografiska områden förekommer delar, där distributionskostnaderna på grund av ogynnsamma distributionsförhållanden är högre än genomsnittet för

området. Det torde tveklöst vara så att även postverkets distributionsnät innehåller områden med gynnsamma och ogynnsamma distributionsför- hållanden. I ett tidigare avsnitt har diskuterats dels eventuella kostnads- differenser mellan tätorter och glesbygd, dels kostnadsskillnader orsakade av tidningarnas spridningsstruktur i övrigt. Kostnadsskillnader kan dock förekomma även inom mindre och relativt enhetliga gografiska områden, t. ex. mellan hushåll eller grupper av hushåll som från distributionssyn- punkt är mer eller mindre lättillgängliga. Något försök att mäta eller uppskatta sådana kostnadsdifferenser har dock inte gjorts. 1966 års tidningstaxeutredning berörde frågan och väckte tanken att tidningar, som i utpräglad mån utnyttjar postverket enbart inom kostsamma områden, skulle förlora rätten att skicka tidningen som utgivar— eller kommissionärskorsband. Denna tanke avvisades av TU men stöddes av FKP.

I samband med förhandlingarna om 1974 års taxa föreslog postverket att en s.k. trohetsklausul skulle införas i taxan i syfte att hindra tidningar från att flytta över de delar av upplagan, som från distributions- synpunkt var mest gynnsamma, från postverket till annat eller andra distributionsföretag. 1974 och 1975 års tidningstaxor kom också att innehålla en sådan trohetsklausul. Klausulen stipulerar att tidningar, som flyttar över tidningsexemplar från postverket till annat distributionsföre— tag, får betala en högre taxa för de tidningsexemplar som stannar hos postverket.

Tanken bakom dessa förslag är att tidningar, som utnyttjar postverket för all distribution, till följd av enhetsportot deltar i utjämningen av distributionskostnaderna mellan olika områden. Tidningar som utnyttjar andra distributionsföretag vid sidan om postverket antas däremot icke till fullo delta i denna utjämning.

Analysen kompliceras dock av att det inte alltid är kostnadsskäl som är anledningen till att tidningar flyttar över delar av sin upplaga från postverket till annan distributionsform. Dagstidningarnas abonnenter ställer ofta krav på tidig morgonutbäring, vilket postverket inte kan tillgodose. I sådana fall är överflyttningen från postverket till annat distributionsföretag inte kostnadsbetingad utan motiverad av serviceskäl. Distributionskostnaden kan ibland bli högre efter en sådan omläggning.

1974 års tidningstaxeutredning anser dock att de skäl som ovan anförts talar för att tidningarnas kundförhållande till postverket har en kostnadspåverkande effekt. Utredningen har diskuterat möjligheterna att mäta sambandet mellan kundförhållande och genomsnittlig distributions— kostnad och har därvid funnit att en specialundersökning skulle behöva genomföras om detta samband skulle kunna kvantifieras. En sådan undersökning har bedömts vara alltför tidskrävande för att rymmas inom utredningens tidsram.

Periodici tet

1955 års tidningsförordningsutredning ansåg att tidningar med mindre än 2 nummer i veckan åsamkade postverket vissa trafiktoppar. Utredningen

gjorde dock inga närmare undersökningar i frågan.

l966 års tidningstaxeutredning gjorde vissa undersökningar om inläm— ningens fördelning på olika veckodagar för tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. Undersökningen visade att inlämningen var ungefär lika stor på måndagar, tisdagar och fredagar men att den var något högre på onsdagar och torsdagar.

Periodicitetens inverkan på kostnaderna har berörts också av 1974 års tidningstaxeutredning. Det har dock ej varit möjligt för utredningen att påvisa några mera avsevärda kostnadsskillnader mellan volymen tidningar med 2 ,7 nummer i veckan och volymen tidningar med mindre än 2 nummer i veckan.

Bri/rfi'iri/tgsarbetets omfattning

Den nuvarande bokföringsavgiften är avsedd att täcka kostnaderna för befordran av utdelnings— och indragningskorten mellan tidningsföretaget och utdelningspostanstalten samt arbetet med bokföring av oadresserade utgivarkorsband.

1966 års tidningstaxeutredning beräknade bokföringsavgiften till 90 öre per kort vid en intäktsnivå av 98,4 milj. kr. Avgiften inkluderade då ej någon avgift för utdelnings— och indragningskortens befordran. Vid 1975 års intäktsnivå (201 milj. kr) borde sålunda bokföringsavgiften sättas till 1,80 kr vartill kommer avgift för postbefordran med 75 öre per kort.

1 ett helt kostnadsanpassat avgiftssystem bör sålunda avgiften för utdelnings— och indragningskorten vid 1975 års intäktsnivå vara 2,55 kr per kort.

]nlt'z'nzningssdtt

1966 års tidningstaxeutredning undersökte storleken av de kostnader som hänför sig till tidningsexemplarens inlämning till postbefordran samt till postavgifternas redovisning och bokföring. Det ansågs att en avgift i förekommande fall borde hänföras till den inlämningsuppgift som skall avlämnas för varje tidningsnummer som inlämnas till postbefordran. Utredningen beräknade denna avgift till 7 kr per inlämningsuppgift i 1969 års intäktsnivå. Vid oförändrade förhållanden i övrigt bör en inlämningsavgift sättas till 14 kr per inlämningsuppgift i 1975 års nivå.

Krav på den centrala administrationen m. m.

1955 års tidningsförordningsutredning föreslog att kostnaderna för vissa allmänna göromål i tidningsrörelsen skulle täckas av en särskild grundav- gift, som skulle utgå per tidning eller tidningsedition. Dessa allmänna göromål år i första hand utgivning av den inländska tidningstaxan samt viss administration av rörelsen, t. ex. beräkning av särskilda postavgifter. 1955 års tidningsförordningsutredning beräknade denna avgift till 125 kr per tidning och år.

64 Utredningens överväganden. . . SOU 1975:80 1966 års tidningstaxeutredning föreslog att grundavgiften skulle vara 275 kr per tidning och år. Det är då att märka, att man ej medräknat kostnader för beräkning av tidningars medeltransportavstånd i denna avgift. Om denna avgift anpassas till 1975 års beräknade intäktsnivå erhåller man ett belopp av 560 kr per tidning och år. För de tidningar som utnyttjar zontaxesystemet bör grundavgiften utgå med ett högre belopp. Med en avgift av 900 kr per zontaxetidning och år erhålls täckning även av de särskilda kostnaderna för beräkningen av medeltrans— portavstånden.

3.2.3. Sammanfattning av 1974 års tidningstaxeutrednings bedömning av kostnadspåverkande faktorer

Med utgångspunkt från det ovan anförda och slutsatser som dragits av tidigare utredningar om postverkets tidningsrörelse kan följande samman- fattning göras av de angivna l4 faktorernas/komponenternas roll iett så långt möjligt kostnadsföljsam! taxesystem. De angivna å-priserna avser 1975 års beräknade nivå. Antal tidningsexemplar Exemplaravgiften bör utgöra ca 67 % av de totala avgifterna. Vikt Viktavgiften bör utgöra ca 31 % av de totala avgifterna. Försändelseavgiften korsband bör vara 50 öre per försändelse. Zontaxa bör tillämpas för tidningar med 2-—7 nummer/vecka. Zonskillnaden bör va- ra 2,9 öre per kg. Antal försändelser för kommissionärs-

Transportavstånd

Ad resserade/oad resserade tidningsexemplar

Distributionshastighet

Glesbygds-/tätortsexemplar

Spridningsstruktur i övrigt

Försändelsernas yttre ut- formning

Avgiftsskillnaden mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar bör vara 1,4 öre. Avgiftsskillnaden inuläget mellan tidningar med 0—2 distribution och 0—-3 distribution bör vara 2 öre per exemplar. Skillnaden mellan tidningar med 0—2 och 0——l distri- bution bör vara 3 öre per exemplar. Det har inte varit möjligt att konstatera några påtagliga skillnader mellan kostnaden för utdelning av glesbygds— resp. tätorts- exemplar. Det har inte varit möjligt att fastställa någon lämplig komponent som beaktar tid- ningens spridningsstruktur i övrigt, t. ex. tidningsexemplarens fördelning på olika många orter eller tidningens spridningstät— het inom en ort.

Ingen komponent, som tar hänsyn till tid- ningsförsändelsens utformning, bör ingå i

taxesystemet. Liksom för närvarande bör styrningen ske genom särskilda regler.

Upplagestorlek Det har inte varit möjligt att fastställa någon lämplig komponent som tar hänsyn till storleken av tidningarnas postbefordra- de upplaga. Kundförhållande Det har inte varit möjligt att fastställa någon lämplig komponent som tar hänsyn till tidningens kundförhållande till postver— ket.

l'eriodicitet Det har inte varit möjligt att vid nuvarande relativt jämnt fördelade inlämning påvisa några mer betydande kostnadsskillnader mellan tidningar med olika periodicitet. Bokföringsarbetets Bokföringsavgiften bör utgå med 2,55 kr omfattning per utdelnings- och indragningskort. Inlämningssätt lnlämningsavgift bör utgå med l4 kr per inlämningsuppgift. Krav på den centrala En grundavgift, avsedd att täcka kostnader-

administrationen m.m. na för central administration m. m., bör

utgå med 560 kr per år för tidning utan zontaxa och med 900 kr per år för tidning med zontaxa.

3.3. Avveckling av det årliga underskottet

Enligt de riktlinjer för postverkets tidningsrörelse, som drogs upp vid 1970 års riksdag, skulle underskottet avvecklas genom avgiftshöjningar under en period som var längre än 5 år. Underskottet har dock under de närmast följande åren ökat iabsoluta tal. Skillnaden mellan särkostnader och särintäkter för tidningsrörelsen var 1974 ca 75 milj. kr. Täckningsgra- den, dvs. särintäkternas andel av särkostnader, var samma är drygt 69 %. Täckningsgraden har dock ökat något under de senaste åren trots att underskottet ökat i absoluta tal.

3.3.1. Postverkets syn på kostnadstäckningsnivån

Postverket har att bedriva sin verksamhet under stark konkurrens och med krav på sådan lönsamhet att staten kan ges en skälig förräntning på det i postverket arbetande statskapitalet. Inte minst till följd av den snabba utvecklingen på det teletekniska området kan konkurrensen förväntas bli alltmera kännbar även för den monopolskyddade delen av brevrörelsen. I en sådan situation är det särskilt angeläget att taxorna för olika försändelseslag bestäms så att man i möjligaste mån undviker en ogynnsam snedbelastning. Därför eftersträvar postverket att föra en

prispolitik som siktar till att varje rörelsegren skall bära sina särkostnader och härutöver lämna ett skäligt bidrag till de för hela verket gemensamma kostnaderna. Postverket söker dessutom genom en aktiv marknadsföring och en intensiv rationaliseringsverksamhet påverka volym— och kostnads- utvecklingen i gynnsam riktning.

Tidningsrörelsen utgör en av postverkets största och mest arbetskrä- vande rörelsegrenar. Det stora underskott, som sedan länge föreligger i tidningsrörelsen, innebär numera en så stor belastning på brevrörelsen och därmed på denna rörelsegrens konkurrensförmåga att underskottet inte längre bör finansieras med intäkter från brevrörelsen. Ett eftersättan- de av kravet på rimlig lönsamhet när det gäller tidningsrörelsen leder i längden till en allvarlig försvagning av postverkets ekonomi och dess möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra verkets funktion i samhället. Det är postverkets uppfattning, att underskottet — intill dess att avgifterna i tidningsrörelsen kan göras kostnadstäckande * bör täckas med statsmedel.

Med hänsyn till de direktiv som gäller för utredningen är dock postverket berett att medverka till ett gemensamt förslag till taxesystem, som inte inkluderar ett driftbidrag.

3.3.2. Tidningsorganisationernas syn på kostnadstäekningsnivän

FKP och TU anser att postverket inte bör åläggas skyldigheten att skapa full kostnadstäckning inom varje rörelsegren. Organisationerna menar att många tidningar får svårt att bära avgiftshöjningar på 40,45 % från nuvarande nivå, även om höjningen slås ut över ett antal år. Sådana höjningar skulle med säkerhet leda till nedläggningar och begränsningari utgivningsfrekvens, Sidantal och format. En sådan utveckling skulle motverka de mål som i dag gäller för samhällets presspolitik.

Postverket har av statsmakterna ålagts ett monopolansvar för brev- rörelsen och måste av den anledningen skapa och vidmakthålla en landsomfattande och effektivt fungerande distributionsapparat.

Karl Erik Gustafsson har i sitt utlåtande "Postverkets kostnadsfördel- ningssystem och tidningsdistributionens ekonomi” (bilaga 3) framhållit tidningarnas stora betydelse för postverkets distributionsapparat. Tid- ningsrörelsen svarar för ett mycket stort antal försändelser och bidrar genom sin regelbundenhet i tid och stabilitet i spridning till att postver— ket uppnår en hög hushållstäckning i sin dagliga distribution.

Mot denna bakgrund anser FKP och TU det rimligt att tidningarna får betala en sådan taxa att postverkets rörelseresultat i framtiden inte försämras av tidningsdistributionen. Detta skulle innebära att taxans nivå på sikt blir lika med bortfallskostnaderna, vilka enligt Karl Erik Gustafs- son för närvarande torde uppgå till högst ca 75» -80 % av de av postverket redovisade särkostnaderna.

Tidningsorganisationerna menar i princip att tidningstaxan bör ligga på denna nivå. Med hänsyn till de direktiv som gäller för utredningen har de dock förklarat sig villiga att inom utredningen medverka till ett gemen— samt taxeförslag.

3.3.3. Utred/iiiigsnzannens syn på kostnadstäckningsnivän och frågan om statsbidrag

Enligt direktiven för utredningen skall postverket i princip få ersättning för sina distributionstjänster efter de faktiska kostnaderna för prestatio- nerna. Vidare skall formerna och takten för avvecklingen av underskottet i postverkets tidningsrörelse prövas av utredningen. Då således avveck- lingen av underskottet förutsätts kunna ske successivt under ett antal år _ enligt uttalande av 1970 års riksdag under längre tid än 5 år — kommer postverket att under avvecklingsperioden icke få täckning för sina kostnader inom tidningsrörelsen. Postverket har i avsnitt 3.3.1 som sin uppfattning hävdat att varje rörelsegren skall täcka sina egna särkostnader och härutöver lämna ett bidrag till de för hela verket gemensamma kostnaderna (samkostnaderna) och att finansieringen av underskottet, i avvaktan på att avgifterna i tidningsrörelsen kan göras kostnadstäckande, bör övertas av staten. Utredningsmannen anser att utredningen med hänsyn till direktiven ej kan föreslå en sådan finansiering genom stats- bidrag.

Underskottet i postverkets tidningsrörelse har hittills fått täckas av intäkter från andra rörelsegrenar, främst brevrörelsen. Såsom utred— ningens expert Karl Erik Gustafsson anfört isitt utlåtande om postver— kets kostnadsfördelningssystem (bilaga 3), är det i och för sig inte ovanligt att företag, även om de har samma lönsamhetskrav på samtliga rörelsegrenar, har rörelsegrenar som inte täcker sina självkostnader.

Statsmakternas ställningstagande till frågan om statsbidrag måste enligt utredningsmannens mening bli beroende av bedömningar — bl. a. av om intäkterna från brevrörelsen även fortsättningsvis kan och bör täcka underskottet i tidningsrörelsen —— som faller utanför denna utrednings uppdrag.

3.3.4. Särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar

Som framgått av avsnitt 3.3.1 och 3.3.2 har såväl postverket som tidningsorganisationerna, trots sina där redovisade principiella synpunk- ter, förklarat sig villiga att medverka till ett gemensamt taxeförslag från utredningen.

[ fråga om kostnadstäckningsnivån har utredningen enats om att det i nuläget realistiska» målet är att ge postverket täckning för de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen. Med hänsyn till vad som ovan anförts beträffande frågan om statsbidrag, har utredningen vidare satt som sitt mål att åstadkomma denna Särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar.

] princip kan avgiftshöjning till Särkostnadstäckning ske antingen genom en prishöjning i ett steg eller genom gradvis anpassning av avgifterna under en viss tidsperiod.

Möjligheterna att uppnå särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar är naturligtvis beroende av tidningsföretagens förmåga att bära dessa höjda avgifter för postdistribution. För att få en uppfattning om sådana förhållanden har utredningen analyserat postverkets konkurrenssituation

i ljuset av tidningarnas distributionsalternativ. Denna analys återges i det närmast följande avsnittet.,

3.4. Analys av postverkets konkurrenssituation

3.4.1. Förändringar i konkurrenssimationen

Vissa volymförändringar har inträffat i postverkets tidningsrörelse under den senaste femårsperioden. Gruppen tidningar med mindre än 2 ruttn- mer/vecka har utvecklats positivt efter en nedgång i början av perioden, medan gruppen tidningar med 2——7 nummer/vecka däremot minskat i antal. År 1968 var dagspressvolymen i postverket ca 270 milj. exemplar. Nu är den ca 200 milj. exemplar. Avtappningen har ett klart samband med det statligt initierade samdistributionsprojektet. Denna förändring i postverkets konkurrensbild är ett belysande exempel på en situation, då tidningsdistributionens effektivitet kan öka men effektiviteten i post— distributionen samtidigt kan minska.

Det statliga samdistributionsprojektet initierades av den andra pressut— redningen, 1967 års pressutredning. Projektet avsåg dels att öka tidnings- utbudets variation inom varje region i riket, dels att främja en rationell hantering av distributionen av abonnerade dagstidningar. Förslaget lades fram i slutet av 1960-talet och genomfördes 1970. En detaljerad redogörelse för förslaget och dess effekter finns i den tredje pressutred- ningens forskningsrapport ”Presstödet och tidningskonkurrensen” (SOU 19741102).

Huvudsyftet med samdistributionsprojektet var att förändra den distri- butionsstruktur som fanns under l960-talet och som då bedömdes bli bestående för lång tid. Vid'tidpunkten för 1967 års pressutrednings arbete skedde abonnemangsdistributionen vanligen sa att varje tidning för sig distribuerade till abonnenterna. Det var endast idistributioncn utanför tidningarnas egentliga spridningsområden som andra distributionsföretag anlitades. Denna distribution utfördes nästan helt av postverket. Totalt svarade postverket för ca 40 ”a av abonnemangsdistributionen i början av 1960-talet.

Det dominerande distributionssättet, dvs. egendistributionen, användes främst av konkurrensskäl. Egendistributionen förhindrade konkurrenter från andra tidningsområden att erövra några betydande andelar av den egendistribuerande tidningens marknad. För att komma in på en ny marknad krävdes ju att man skaffade sig en egen distributionsorganisa— tion. I konkurrensen mellan tidningar på en och samma ort hade den största tidningen ett övertag även inom distributionsområdet. För l967 års pressutredning var det av presspolitiska skäl angeläget, dels att öppna lokala marknader för konkurrens utifrån, dels att något utjämna konkur- rensen mellan tidningarna på en ort. Dessutom fanns stora ekonomiska fördelar för tidningarna att vinna i en samordning av distributionsresur- serna.

Pressutredningens förslag innebar att tidningarna skulle överlåta allt

distributionsarbete åt särskilda distributionsföretag. Distributionsföre- tagen skulle inte kunna vägra någon tidning att deltaga och därigenom skulle distributionsapparaten vara öppen för alla dagstidningar. Deltagan- de tidningar skulle i princip erlägga samma avgift. För att stimulera dagstidningsföretagen till att överlåta distributionsarbetet och acceptera lika prisprincipen föreslogs en rabatt på sedermera 3 öre per samdistribue— rat exemplar.

Samdistributionsprojektet har totalt sett haft avsedd verkan. På några få är har distributionsstrukturen inom abonnemangsdistributionen helt förändrats. Distributionsföretagen har aktivt arbetat för att sprida sam- distributionssystemet över riket och fått tidningar att överge egen- distributionen och i stort acceptera likabehandling. Egendistributionens omfattning har minskat från ca 50 % till ca 10 %. Det är egentligen bara en tidning som står utanför samdistributionssystemet.

Övergången till samdistribution har emellertid inte bara minskat egendistributionens omfattning. Även postverkets dagstidningsvolym har som framgått ovan påverkats. Denna utveckling har inte kommit oväntat utan förutsades redan i postverkets remissyttrande över 1967 års pressut- rednings förslag. Utvecklingen beror på att samdistributionsföretagen kunnat erbjuda högre servicegrad än postverket. Postdistribution startar vanligen kl. 8.00 vardagar medan samdistribution via samdistributions- företag i allmänhet är avslutad en eller två timmar tidigare. Eftersom det ligger i morgontidningens idé att nå hushållen så tidigt som möjligt har postverket förlorat i konkurrenskraft genom samdistributionsprojektet. Postverkets dagstidningsvolym har minskat med ca en tredjedel under en tioårsperiod.

Förlusterna för postverket av volym har dock dämpats genom att samdistributionsrabatt införts för lantbrevbärarexemplar. Rabatten utgår på vissa villkor och gäller ca 90 milj. exemplar. Postverket har dock inte helt kunnat behålla volymen på lantbrevbäringslinjerna. Ungefär 10 milj. lantbrevbärarexemplar har, efter det att samdistributionsrabatten inför- des, lagts över till samdistributionsföretagen.

Postverket har i olika sammanhang visat en påtaglig oro för denna utveckling. Förlusten av dagspressexemplar är en förlust av grundstruktur i distributionsapparaten speciellt i glesbygdsområden. Postdistributionen i sådana områden påverkas negativt i effektivitetshänseende. Dessa samhällsekonomiska förluster får dock vägas mot vinsterna i form av högre servicegrad för dagstidningsdistributionen.

I direktiven framhålls att tidningstaxeutredningen vid utformningen av en ny taxa särskilt skall beakta riskerna för volymförluster och välja sådanaiavsteg från en strikt kostnadsbaserad taxa och snabb särkostnads- täckning som kan vara nödvändiga på grund av konkurrenssituationen. För utredningen har det därför varit nödvändigt att något bedöma tidningsföretagens distributionsalternativ och uppskatta tänkbara effek- ter av en renodlad kostnadstaxa.

' Följande tidningsföre- tag har medverkat: Ar- betet, Dagens Nyheter, Eskilstuna—Kurircn, Nya Wermlands-Tidningen, Alingsås Tidning, Läns- Posten, Norrort, Allers, Året Runt, Ny Teknik, Metallarbetaren, Stats— anställd, ICA—Kuriren, Land, Vi samt Vi Bil- ägare.

3.4.2. Tidningarnas distribu tionsa/ternativ

För att bilda sig en uppfattning om olika tidningsgruppers distributions— alternativ har utredningens arbetsutskott haft utfrågningar ("hearings") med representanter för sexton tidningsföretag.l Tidningsföretagens re- presentanter fick bl. a. redogöra för vilka förändringar som skulle inträffa i deras tidningsdistribution vid en kraftig höjning av postavgifterna.

Svaren från tidningsföretagens representanter kan indelas i tre huvud— typer av konsekvenser:

. övergång till annat distributionsföretag, . uppbyggnad av en ny distributionsorganisation samt . fortsatt postdistribution

De två första typerna av konsekvenser innebär att postverket gör volymförluster. Den tredje typen innebär att tidningsföretaget] visserligen fortsätter att utnyttja postverket som distributionskanal, men att de kan komma att minska sin volym t. ex. genom minskad periodicitet. De tre utfallen kommenteras i det följande.

Övergång till annat distributionsföretag. De tidningar, som vid utfråg- ningarna representerade gruppen tidningar av dagspresskaraktär med 2—7 nummer i veckan, skulle vid en kraftig höjning av postavgifterna flytta över en stor del av sin nu postdistribuerade volym till andra distributions- företag. Genom det statliga samdistributionsprojektet finns ett utvecklat alternativ, även om detta inte är geografiskt fullt utbyggt. För tättspridda tidningar — i samtalen representerade av Norrort ,. skulle en privat budfirma kunna anlitas för distributionen. Möjligheten att byta distribu- tionsföretag står dock inte öppen för alla dagspressföretag. En del får överväga ändringar i företagspolitiken.

Utbyggnad av en ny distributionsorganisation. För andra tidningar än dagstidningar finns idag, när det gäller abonnemangsdistributionen, inget utbyggt alternativ till postdistribution. Däremot finns långtgående för— beredelser, som gjorts av Veckotidningssektionen inom TU (Vectu) och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP), i samarbete med Svenska Pressbyråns distributionsföretag, Pressens Samdistribution AB. Ledningen för detta distributionsföretag har presenterat huvudlinjerna i en alternativ distribution för vissa tidningar med veckoutgivning. Pressens Samdistribution har bedömt de ekonomiska förutsättningarna för en sådan distribution med utgångspunkt i en större undersökning, som företaget genomfört och som avsåg leda fram till ett fältanpassat försök i Nyköping. På grundval av denna undersökning har distributionsföretaget förklarat sig berett att äta sig distribution av kommersiell veckopress och vissa tidningar inom gruppen fack- och konsumentpress. Distributionen skulle äga rum 2 dagar per vecka och gälla oadresserade tidningsexemplar. Utdelningen skulle genomföras med hjälp av kortregister. Goda erfaren- heter fanns från sådan utdelning omfattande åtta olika dagstidningar.

Populärpressens representanter vid utfrågningarna förklarade sig intres- serade av samdistribution genom en ny distributionsorganisation. Även

inom fack- och konsumentpress fanns ett sådant intresse.

[ ett senare skede har Vectu och FKP haft kontakter även med de övriga samdistributionsföretagen — Tidningstjänst AB, Pressens Morgon- tjänst AB och Tidningsbärarna. Enligt av dessa gjorda undersökningar av förutsättningarna för att etablera en veckotidningsdistribution skulle de större icke-dagliga tidningarna kunna bygga upp en alternativ distribution för 80—85 % av sin nuvarande postdistribuerade upplaga. Kostnaderna i denna alternativa distribution skulle enligt Vectuzs och FKst beräk- ningar ligga på ungefär samma nivå som 1975 års rabatterade posttaxa.

Fortsatt postdistribution. Såväl inom dagspressen som inom den övriga pressen skulle postverket. även vid en kraftig avgiftshöjning, komma att anlitas för tidningsdistribution. Även de tidningar som skulle lämna över volymer till andra distributionsföretag skulle hålla kvar vissa volymeri postverket, sannolikt i första hand glest spridda tidningar. Flera tidningar inom båda grupperna skulle överhuvud inte ha möjligheter att utnyttja alternativen till postdistribution. Inom dagspressen skulle vissa region- spridda och riksspridda tidningar ha svårigheter att använda samdistribu- tionsföretagen. Exempel på sådana riksspridda tidningar är Dagen med ca 7 milj. postdistribuerade exemplar per år och Ny Dag. Exempel på regionspridda tidningar i en sådan situation är endagstidningarna (] nummer/vecka) inom centerpressen. Inom fack- och konsumentpressen skulle ett stort antal tidningar vara titan alternativ till postdistribution även om en samdistributionsorganisation av ovan nämnda typ etablerades för tidningar med mindre än 2 nummer/vecka.

De tidningsföretag, som saknar alternativ även vid kraftiga avgiftshöj- ningar för postdistribution. kommer att överväga ändringar i sin företags- politik för att anpassa sig till det nya kostnadsläget inom distributionen. Vid utfrågningarna har exempel på sådana anpassningsåtgärder presente— rats. ] vissa fall kommer förändringarna att gå ut över postverkets intäkter. Detta blir fallet om tidningarna minskar sin periodicitet, drar ner formatet o.d. Det finns dock möjlighet för några tidningar att genomföra prishöjningar för att kompensera sig för de ökade distribu- tionskostnaderna. Sådana tidningsföretag torde dock höra till undanta- gen. Däremot skulle tidningarna mera allmänt kunna särprissätta distribu- tionen och således skilja på priset för tidningen och priset för distributio- nen.

Analysen visar således att många tidningsföretag redan har eller kan skaffa sig alternativa distributionsorganisationer till postverket. Av sam- talen har dock framgått att andra tidningar än dagstidningar i första hand önskar fortsätta att utnyttja postverket. Från servicesynpunkt framstår postverket som det fördelaktigaste alternativet. En alternativ distribution skulle ha vissa tidsmässiga och geografiska begränsningar jämfört med postdistribution. Utbärningen skulle sålunda ske ett par dagar i veckan.

3.4.3. Tänkbara volymeffekter

Det tänkbara volymbortfallet för postverket vid en kraftig höjning av distributionsavgifterna kan uppskattas utifrån utfrågningarna. Först

måste dock realismen i planerna på en alternativ distributionsorganisation för vecko-, fack- och konsumentpress prövas.

Pressens Samdistribution har ett mångårigt kunnande inom tidnings— distribution och erfarenheter av samdistribution av dagstidningar sedan ett lO-tal år, istor skala sedan 1970. Företaget har förutsättningar för att utveckla en alternativ distributionsapparat. Två väsentliga villkor måste dock vara uppfyllda för att planerna skall kunna realiseras.

För det första måste även de andra distributionsföretagen som nu är engagerade i dagstidningsdistributionen bygga ut sina organisationer för veckotidningsdistribution. Det krävs alltså att de tidningsägda företagen Tidningsbärarna i Skåne och PreSsens Morgontjänst i Stockholm samt postverkets dotterbolag, Tidningstjänst AB, kommer att ansluta sig till planerna. En alternativ distributionsapparat måste nämligen vara riks- täckande och Pressens Samdistribution har ensam bara ca 25 % av samdistributionsvolymen inom dagspressen.

För det andra måste de stora rikstäckande tidningarna inom vecko-, fack- och konsumentpressen, vilka nu till 100 % distribuerar via postver- ket, besluta att utnyttja distributionsalternativet. Dessa tidningar behövs som bas i en distributionsorganisation.

Utredningens bedömning är att de nämnda villkoren kan komma att bli uppfyllda om posttaxorna snabbt görs särkostnadstäckande. Vid bedömningen av ett tänkbart volymbortfall förutsätts således att en alternativ distributionsapparat kommer att byggas upp.

Den dagspressvolym, som f.n. finns i postverket, uppgår till ca 200 milj. exemplar, varav ca hälften betecknas som lantbrevbärarexemplar. Huvuddelen av dagspresstidningarna utnyttjar redan samdistributions- företag i varierande utsträckning och kan beräknas öka detta utnyttjande. Tidningstaxeutredningen beräknar det sannolika bortfallet till ca 25 %, eller omkring 50 milj. exemplar.

För övrig press uppgår den postdistribuerade volymen till nära 400 milj. exemplar. En alternativ distributionsorganisation beräknas komma att omfatta ca en tredjedel av volymen, eller 130 milj. exemplar. Detta förutsätter att de stora rikstäckande veckotidningarna respektive fack- och konsumenttidningarna — i första hand ICA-Kuriren, Land. Vi, Vi Bilägare, Metallarbetaren, Året Runt, Husmodern och Hemmets Journal — i stor utsträckning lämnar postverket.

lnom gruppen övrig press bör man också räkna med att vissa tidningar, som i brist på alternativ behöver stanna kvar i postverket, anpassar sig till den nya kostnadsnivån genom att minska periodiciteten. Några tidningar kan också komma att behöva läggas ner. Den volymförlust, som av denna anledning skulle drabba postverket, kan beräknas till ca 20 milj. exemp- lar.

Om delskattningarna av volymbortfallet summeras blir den beräknade bortfallsvolymen ca 200 milj. exemplar, eller en tredjedel av postverkets hela tidningsvolym.

3.4.4. Postdistributionens volymkänslighet

Det har inledningsvis konstaterats, att postverket skall spela en viktig roll även i den framtida tidningsdistributionen. Detta beror på att tidningsrö— relsen distributionsmässigt tillhör grundvalarna i postverkets organisation. Dagspress och övrig press utgör tillsammans 25—30 % av antalet postbe— fordrade brev- och tidningsförsändelser och bidrar genom regelbundenhet i tid och stabilitet i spridning till att postverket uppnår en hög hushållstäckning i sin dagliga distribution.

Genom att göra jämförelser med andra former för tidningsdistribution framgår det klart hur viktig hushållstäckningen är för distributionens effektivitet. När samdistributionssystemet byggdes upp, byggdes det upp på förstatidningens stora hushållstäckning. Den mindre andratidningen och de fjärrspridda tidningarnas volym kunde lätt läggas till detta basdistributionssystem.

Det beräknade bortfallet skulle på olika sätt sänka effektiviteten i postverket.

Bortfall av dagstidningsexemplar skulle drabba postverkets lantbrev- bäringsturer. Förlusten skulle bli kännbar, eftersom den dagliga tidningen ger stadga åt glesbygdslinjerna genom sin regelbundenhet och goda hushållstäckning.

Bortfall av andra tidningar skulle på samma sätt dra undan tidnings- grupper med regelbunden utgivning och stor hushållstäckning. Breven har inte samma regelbundet återkommande distribution till samma mottaga- re. lin kraftig höjning av posttaxan skulle därför genom de av höjningen orsakade volymförlusterna drabba postverket som distributionsorganisa- tion. Det skulle dessutom medföra en ökad ekonomisk belastning på kvarvarande tidningar.

l direktiven anges att förluster av detta slag inte kan få accepteras och att taxesystemet därför måste anpassas på ett sådant sätt att förlusterna begränsas. Avgifter och regler i taxesystemet bör av denna anledning utformas så att postverkets volymförluster inom glesbygdsdistributionen begränsas och så att de stora veckotidningarna och de stora fack- och konsumenttidningarna, dvs. de tidningar som kan rubriceras som täck- ningsbyggarna i postverkets distribution, inte lämnar postverket till förmån för andra distributörer.

3.5. Anpassning av pris-efter—prestationstaxan till konkurrens- situationen

Den analys som gjorts av postverkets konkurrenssituation visar, att en avgiftshöjning i ett steg till kostnadstäckande avgiftsnivå på olika sätt skulle sänka effektiviteten i postverket och därmed drabba postverket som distributionsorganisation. Eftersom det är ett samhällsintresse att postdistributionen i riket är rationell och eftersom tidningsdistributionen är väsentlig för effektiv postdistribution, bör volymförlusterna begränsas så mycket som möjligt.

Risken för volymbortfall reduceras om avgifterna i tidningsrörelsen endast gradvis höjs till särkostnadstäckande nivå. De negativa volymeffek— terna torde dämpas väsentligt om den bristande särkostnadstäckningen avvecklas under en period på cirka 15 år. En sådan avvecklingsperirxi ger tidningarna bättre möjlighet att anpassa sig till den högre avgiftsnivan och innebär dessutom, att postverket genom olika åtgärder kan anpassa organisationen till en — trots den långa avvecklingsperiodcn _. eventuellt minskande volym.

Utredningen anser dock, att enbart en lång avvecklingsperiod i fråga om den bristande särkostnadstäckningen inte är en tillräcklig åtgärd för att så långt möjligt begränsa volymförlusterna. Avvecklingsperioden måste kombineras med en anpassning av taxans konstruktion till konkur- renssituationen på marknaden för tidningsdistribution.

Enligt utredningens direktiv skall som nämnts principen "pris cftcr prestation" vara en naturlig grund för prissättningen i postverkets tidningsrörelse. Möjlighet bör emellertid finnas för postverket "att; i särskilda fall tillämpa en prissättning som betingas av konkurrensförhal- landena på delmarknader inom tidningsdistributionen". I direktiven anförs vidare, att "utrymmet och de närmare betingelserna för en mera marknadsorienterad prissättning får ses mot bakgrund av underskottet i postverkets tidningsrörelse och behovet att vidmakthålla och i möjlig mån öka sådan efterfrågan på postverkets tjänster, som positivt kan påverka resultatet".

3.5. l Begreppsanal vs

Marknadsorienterad prissättning innebär rent allmänt att prissättningen mera baseras på efterfråge- och konkurrensförhållanden än på de faktiska kostnaderna för utförda prestationer. Innebörden i begreppet kan dock uppfattas på olika sätt. Av de berörda parternas skrivelser till Kungl. Maj :t år 1973, vilka finns redovisade i proposition 1973:193, framgår att man från FKst och TU:s respektive postverkets sida hade olika uppfatt- ning om innebörden av marknadsanpassning.

FKP och TU pekade i sin skrivelse på att det framförallt genom den verksamhet som sedan 1970 bedrivs av samdistributionsföretagen finns underlag för en bedömning av ett marknadspris för tidningsdistribution. En dominerande del av morgontidningarnas volym kan, menade man, distribueras till betydligt lägre kostnad och betydligt tidigare på dagen via samdistributionsföretagen än om postverket anlitas. Marknadsorienterad prissättning borde, enligt FKP och TU, innebära att posttaxan anpassas till detta marknadspris.

Postverket ansåg i sin skrivelse att det marknadspris, som tidningarna i olika sammanhang åberopat, inte var relevant för hela den marknad postverket betjänar. eftersom det avsåg den del av marknaden som har den gynnsammaste strukturen från distributionssynpunkt. Postverket ansåg i stället att marknadsanpassningen skulle ske genom ”en taxa som är olika för olika delar av marknaden och som för varje delmarknad tar hänsyn till distributionens värde för tidningsutgivarna”. Postverket anför—

de som exempel att en distribution, som t. ex. innebär utdelning över hela landet av ett mindre antal glest fördelade exemplar, har stor svarighetsgrad och därför av tidningsutgivarna måste kunna värderas högre än utdelning inom en tätort av tättspridda exemplar.

Postverket syftade alltså till marknadsanpassning genom differentiering av taxan med hänsyn till distributionens värde för utgivaren inom olika områden.

Utredningen har stannat för att betrakta marknadsanpassningen som en fråga om taxesystemets konstruktion och ej en fråga om den totala avgiftsnivåns höjd.

I detta avsnitt beskrivs därför fortsättningsvis alternativa metoder att anpassa pris-efter-prestationstaxan till efterfråge— och konkurrensförhål- landena genom förändringar i taxesystemets konstruktion.

3.5.2. Alternativa anpassningsmetoder

Det befintliga taxesystemet i tidningsrörelsen kan sägas bygga på en enhetsportoprincip i så måtto att det vid samma förutsättningar erbjuder alla tidningar ett enhetligt porto. Det kan också uttryckas så att postverket erbjuder tidningarna en fast prislista. Marknadsanpassning av taxan kan ske enligt två huvudmetoder:

. marknadsanpassning med frångående av enhetsportoprincipen . marknadsanpassning med bibehållande av enhetsportoprincipen.

Marknadsanpamzing med frångående av enhetsportoprincipen skulle innebära att postverket gavs rätt att träffa avtal om tidningarnas postav- gifter med enskilda tidningar eller grupper av tidningar. Postverket skulle i varje särskilt fall göra en bedömning av tidningens eller tidningsgruppens alternativa distributionsmöjligheter, priskänslighet m. rn. och därefter — rimligen efter någon form av förhandlingar med respektive tidning eller tidningsgrupp — sätta ett marknadsanpassat pris för distributionen. En förutsättning torde vara att postverkets transportplikt upphävdes eller begränsades.

Marknadsanpassning med frångående av enhetsportoprincipen har dock väsentliga nackdelar. Viktigast är enligt utredningens bedömning att en sådan åtgärd skulle stå i ett klart motsatsförhållande till samhällets grundläggande presspolitik. Denna kan sägas syfta till lika marknadstill- gänglighet för alla tidningar.

Vidare torde det om enhetsportoprincipen överges vara svårt att — som direktiven förutsätter — låta principen "pris efter prestation” utgöra en grund för taxesättningen. Avgifterna för en viss tidning skulle bli en förhandlingsprodukt och i mycket liten utsträckning bli beroende av de faktiska kostnaderna för distributionen.

Ur postverkets synvinkel finns också praktiska problem. Det skulle t. ex. administrativt bli svårt att träffa ett stort antal separata avtal. Vidare skulle avgifterna i tidningsrörelsen komma att fastställas efter principer som markant avviker från avgifterna i brevrörelsen i övrigt. Avgifterna för brev. postkort, trycksaker, masskorsband etc. torde

nämligen allt framgent komma att bygga på enhetsportoprincipen.

Med hänsyn till det ovan anförda anser utredningen att taxesystemet i postverkets tidningsrörelse också i fortsättningen i princip bör bygga på enhetsportoprincipen och att alltså marknadsanpassningen av taxan bör ske inom ramen för denna princip.

Marknadsanpassning med bibehållande av enhetsportoprincipen kan ske genom att komponenter, som beaktar konkurrens- och efterfrågeför- hållanden på marknaden, införs i taxesystemet. Detta kan också sägas innebära att taxesystemet anpassas så att det tar hänsyn till priselasticite- ten när det gäller olika tidningars efterfrågan på postdistribution. Anpass- ningen, som alltså innebär ett avsteg från den grundläggande principen ”pris efter prestation", bör i första hand syfta till att förhindra en från samhällsekonomisk synpunkt icke önskvärd uppbyggnad av en parallell organisation för abonnemangsdistribution av andra tidningar än dagstid— ningar. Anpassningen kan också ha till syfte att förbättra postverkets konkurrenssituation i fråga om dagstidningarnas abonnemangsdistribu- tion, trots att det på detta område redan finns en utbyggd och i servicehänseende jämförbar distributionsorganisation. Anpassningen bör vidare syfta till att förhindra att tidningar tvingas sänka sin distributions- service eller försämra sin redaktionella produkt.

Utredningen har under arbetets gång övervägt ett Hertal från mark- nadssynpunkt betingade avsteg från principen ”pris efter prestation". Marknadsaspekter kan bl. a. läggas på följande faktorer, vars eventuella kostnadspåverkande effekt behandlats i avsnitt 3.2

upplagestorlek

kundförhållande glesbygds-/tätortsexemplar spridningsstruktur i övrigt adresserade/oadresserade exemplar

Vidare har utredningen också beaktat två metoder att mera direkt differentiera avgiftssystemet med avseende på tidningarnas förmåga att bära distributionsavgifter, nämligen differentiering av taxan med hänsyn till

. tidningarnas ekonomiska bärkraft samt . tidningarnas kategoritillhörighet.

Utredningen har slutligen också övervägt möjligheten att förbättra postverkets konkurrenssituation genom att ändra reglerna för den statliga

. samdistributionsrabatten.

] det följande redogörs för utredningens överväganden beträffande de olika faktorerna.

Upplagestorlek

Utredningen konstaterar i avsnitt 3.2.2 att tidningar med stora postbe— fordrade upplagor förorsakar postverket lägre kostnader per exemplar än

tidningar med mindre sådana upplagor. Eftersom denna relation inte kan mätas på ett tillfredsställande sätt, kan en upplagekomponent ej ingå i ett strikt kostnadsanpassat taxesystem.

Utredningen anser dock att det finns starka marknadsmässiga skäl för en sådan taxekomponent. Som framgått av redogörelsen för tidningarnas distributionsalternativ i avsnitt 3.4 finns planer på uppbyggnad av en med postverket konkurrerande organisation för utdelning av icke—dagstid- ningar. En sådan utdelning måste för att bli ekonomiskt lönsam byggas upp kring de tidningar som har de största abonnerade upplagorna. Utredningen har tidigare konstaterat att det från samhällsekonomisk synpunkt kan anses angeläget att motverka en utveckling mot flera parallella distributionskanalcr. Detta kan, enligt utredningens bedömning, bl. a. ske genom att taxesystemet i postverkets tidningsrörelse utformas så att de tidningar som i huvudsak distribueras genom postverket och som skulle utgöra basen i en alternativ distribution, får betala en något lägre avgift per exemplar än övriga tidningar. Utredningen anser att den åsyftade effekten bör kunna uppnås om en komponent med tre olika nivåer införs i taxesystemet för adresserade tidningsexemplar. Tidningar med en postbefordrad upplaga på mer än 10 milj. exemplar bör ges en lägre avgift än tidningar med 3—10 milj. exemplar, vilka isin tur bör ges en lägre avgift än övriga tidningar. Volymgränserna har valts på ett sådant sätt att de önskade styreffekterna beräknas kunna uppnås.

K tmc/förhallande

Även i fråga om tidningarnas kundförhållande till postverket konstateras i avsnitt 3.2.2 att faktorn i fråga har en kostnadspåverkande effekt, men att den på grund av bristande mätbarhet ej kan omsättas till en komponent iett strikt kostnadsbaserat taxesystem.

Taxesystemet i postverkets tidningsrörelse innehåller dock sedan år 1974 ett inslag. som beaktar tidningarnas kundförhållande till postverket. Den 5. k. trohetsrabatt, som här åsyftas, får anses ha en marknadsmässig motivering. Den har i första hand tillkommit för att motverka överflytt- ning av dagstidningsexemplar på lantbrevbäringslinjer till distribution i samdistributionsföretagens regi. Rabatten förefaller att ha fått åsyftad effekt.

Rabatten har också inneburit ett visst skydd för postverkets intresse av att behålla sin ställning i fråga om distributionen av andra tidningar än dagstidningar. Detta intresse sammanfaller, som tidigare nämnts. med det samhällsekonomiska intresset att motverka uppkomsten av dubbla di— stributionskanaler.

Det finns som nämnts ett samhällsekonomiskt intresse av att upprätt- hålla en rationell postdistribution över hela landet. Utredningen har kommit fram till att ett taxesystem som byggs på enhetsportoprincipen, bör vara konstruerat så att det ger postverket ett skydd mot förlust av från distributionssynpunkt gynnsamma tidningsexemplar. [ fråga om tidningar med Zn7 nummer i veckan kan skyddet begränsas till lantbrev- bäringslinjerna medan det för övriga tidningar bör gälla hela distributions-

området. (För tidning med 1 nummer i veckan av dagspresskaraktär, som tried tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution, bör i detta avseende gälla samma villkor som för tidning med minst 2 nummer i vec— kan.) Postverket har i utredningen uttryckt det så, att man i princip vill se distributionen på lantbrevbäringslinjerna (tidningar med 27 nummer i veckan) respektive distributionen i landet som helhet (övriga tidningar) som ”paket”, vilka tidningsutgivarna helst bör köpa i sin helhet för att erhålla enhetsportot.

Å andra sidan anser utredningen att taxesystemet, med hänsyn till samhällskravet på en rationell tidningsdistribution också bör ge ett visst spelrum för servicemässigt motiverade distributionsomläggningar, främst omläggningar till tidig morgonutdelning av dagstidningar.

Utredningen har kommit till slutsatsen att ett inslag motsvarande den s. k. trohetsrabatten bör finnas i taxesystemet. Inslaget har kallats volymgaranti. Konstruktionen beskrivs närmare i kapitel 4, som innehål- ler utredningens förslag till taxesystem.

Huvudtanken med volymgarantin är följande: De tidningar, som genom att träffa volymgarantiavtal garanterar postverket en betydelsefull grundstruktur idess distributionsapparat, ges fördelen av en taxa, som endast gradvis — under en period på cirka 15 år —- anpassas till full särkostnadstäckningsnivå.

De tidningar, som önskar större rörelsefrihet än volymgarantin ger möjlighet till och alltså ej är beredda att ge sådan garanti. bör däremot enligt utredningens bedömning ej ges fördelen av denna gradvisa anpass— ning av avgiftsnivån till full Särkostnadstäckning. Dessa tidningar bör därför betala en avgift som motsvarar full Särkostnadstäckning.

Glesb_1'gds-/tät0rtsexernplar

Som framgår av avsnitt 3.2.2 har det inte varit möjligt att helt klarlägga den verkliga kostnadsskillnaden mellan av postverket distribuerade tid— ningsexemplar i glesbygd respektive tätorter. Begränsas jämförelsen till själva utdelningsmomentet och vissa därmed förenade kostnader, konsta- terar dock utredningen att kostnadsskillnaden är obetydlig.

Postverket har på grund av sin riksomfattande organisation och enhetsportot en från konkurrenssynpunkt avsevärt starkare ställning i glesbygd än i tätorter. Det skulle av denna anledning kunna vara motiverat att anpassa taxan så att avgiften för glesbygdsexemplar sattes högre än avgiften för tätortsexemplar.

Enligt utredningens direktiv skall speciell uppmärksamhet ägnas åt frågan om hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygden. En relativt sett högre postavgift för gles- bygdsdistribution innebär risk för scrviceinskränkningar av olika slag i fråga om glesbygdsspridda exemplar och strider därmed mot direktiven och mot samhällets grundläggande presspolitik. Utredningen anser mot denna bakgrund att taxesystemet ej bör differentieras med avseende på respektive tidnings fördelning mellan glesbygds- och tätortsdistribution.

Sprid;tingsstruktur [ övrigt

Även när det gäller spridningsstrukturen i övrigt går det att finna marknadsmässiga motiv för därtill relaterade komponenter i taxesyste- met. Postverkets konkurrenskraft torde t. ex. vara större när det gäller tidningar som sprids till ett stort antal postanstalter än när det gäller tidningar som endast sprids på ett fåtal orter. På samma sätt torde tidningens spridningstäthet inom en viss ort inverka på dess efterfrågan av postdistribution.

Utredningen har tidigare (i avsnitt 3.2.2) anfört att det också kan finnas en kostnadsmässig motivering för komponenter som tar hänsyn till antalet postanstalter eller tidningens spridningstäthet inom en ort.

Utredningen har dock funnit det ogörligt att inom ramen för enhets- portoprincipen i taxesystemet beakta ovannämnda aspekter på tidningar— nas spridningsstruktur. Taxekomponenter av detta slag skulle Vidare kräva en arlig informationsinsamling av alltför stor omfattning.

Adresserade/oadresserade exemplar

Med utgångspunkt från postverkets kostnadsberäkningar uppskattar ut- redningen i avsnitt 3.2.2 kostnadsskillnaden mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar till 1,4 öre per exemplar.

Ett tidningsföretag, som vill köpa adresseringstjänster på marknaden eller internt inom företaget utföra adressering av tidningsexemplaren, har dock att räkna med en högre merkostnad än 1,4 öre per exemplar för denna adressering.

Utredningen anser att det därför finns utrymme för att i marknadsan— passningssyfte öka avgiftsskillnaden i posttaxan mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar.

Tidningar/tas ekonomiska bärkraft

Differentiering av taxesystemet med avseende på tidningarnas ekonomis- ka bärkraft övervägdes av 1966 års tidningstaxeutredning. Bland annat konstruerades ett exempel på ett taxesystem innehållande en bärkrafts- komponent. Komponenten utgiordes av en särskild tilläggsavgift på de delar av tidningarnas innehåll som kunde rubriceras som annonser eller textreklam. 1966 års utredning föreslog dock inte införandet av en dylik komponent i taxesystemet.

Även inom 1974 års tidningstaxeutredning har frågan om införandet av en bärkraftskomponent varit föremål för diskussion. En bärkraftskom- ponent skulle dock enligt utredningens bedömning inte ge några styref— fekter av den typ som utredningen funnit vara väsentliga för att uppnå syftet med taxesystemet. Eftersom komponenten dessutom skulle vara svåradministrerad, anser utredningen att taxesystemet i postverkets tid— ningsrörelse ej bör differentieras med avseende på tidningarnas ekonomis— ka bärkraft.

Tidningarnas kategoritillhörighet

Teoretiskt skulle det vara möjligt att dela in samtliga av postverket befordrade tidningar i ett antal relativt homogena kategorier. De önskvär- da styreffekter, som tidigare redovisats, skulle kunna uppnås genom differentiering av taxesystemet med avseende på tidningarnas kategoritill- hörighet. Att praktiskt genomföra en sådan differentiering utan allvarliga invändningar från tidningsföretagen förefaller dock i stort sett vara ogörligt.

Dessutom gäller enligt utredningens direktiv att utredningen ej bör ta upp frågan i vad mån skilda karaktärer hos olika slag av tidningar motiverar olika behandling i taxehänseende. Utredningen har därför avstått från att gå närmare in på denna differentieringsgrund.

Santdistributionsrabatten

Det har tidigare konstaterats, delvis med stöd av 1972 års pressutrednings undersökningar, att samdistributionsrabatten har inverkat på postverkets konkurrenssituation och delvis påverkat postdistributionens effektivitet. ] direktiven framhålls, att om den sakkunnige kommer till uppfattningen att samdistributionsrabatten påverkat postverkets konkurrenssituation, bör denne föreslå sådana åtgärder att en i detta avseende mera balanserad konkurrenssituation uppnås. Det tilläggs i direktiven att Kungl. Maj:t ansett, att postverket ej bör ges rätt att .. utöver vad som redan nu gäller — förmedla samdistributionsrabatt.

Eftersom volymförlusterna i huvudsak uppkommit genom att tidnings— företagen börjat utnyttja en morgontidigare distributionsservice än post- verkets och eftersom sådana höjningar av servicegraden kan anses vara samhällsekonomiskt önskvärda, får satndistributionsprojektet trots den inverkan det haft på postdistributionens effektivitet anses vara en positiv åtgärd. Tidningstaxeutredningen anser därför, att den — med hänsyn till postverkets situation — ej bör föreslå några ändringar i samdistributions- rabatten. Postverket konkurrerar nämligen inte på samma marknad (tidig mor— gonutdelning) som samdistributionsföretagen , annat än genom sitt dotterbolag. Tidningstjänst AB. Postverkets allmänna konkurrenssitua— tion kan inte förbättras genom att t. ex. rabatten avskaffas. Tidningarna skulle troligen inte återgå till postdistribution. De skulle av serviceskäl vara angelägna att behålla den tidigare morgonutdelningen.

Samdistributionsrabatten som utgår till lantbrevbäringsexemplar i postverket har haft en återhållande effekt på volymöverföringen. En sådan rabattgivning är därför välmotiverad. Ett borttagande av denna möjlighet skulle nämligen försämra postverkets situation.

Sammanfattningsvis kan sägas, att samdistributionsrabatten visserligen har förändrat postverkets konkurrenssituation, men att ett slopande av den inte skulle få några positiva effekter för postverket.

4 Utredningens förslag till taxesystem i postverkets tidningsrörelse

Inom utredningen har parterna enats om att föreslå följande taxesystem i postverkets tidningsrörelse att gälla i princip till dess att full särkostnads— täckning uppnåtts i rörelsen.

Det föreslagna taxesystemet kan sägas i sina huvuddrag vara baserat på principen ”pris efter prestation”. Det innehåller emellertid även mark- nadsmässiga inslag.

Huvudpunkternai förslaget är följande:

1. Enhetsportoprincipen tillämpas, dvs. det förutsätts att inga separata avtal om avgifter och villkor för tidningsdistribution träffas mellan postverket och tidningsutgivare i andra fall än som hittills förekommit. De åtaganden som hittills reglerats i särskild ordning i avtal mellan postverket och tidningarna har i regel gällt arbetsuppgifter som legat utanför de normala åtaganden som gäller för utgivar— och kommissionärs- korsband, t. ex. utdelning i särskilda turer, falsning av tidningar, inlägg— ning av bilagor i tidningar c. d. (jfr l4 & i den nuvarande tidningskungö- relsen). Postverket har transportplikt över hela landet mot de angivna avgifterna.

2. Komponenterna i avgiftssystemet är desamma som för närvarande, dvs. grundavgift, bokföringsavgift för oadresserade utgivarkorsband, för- sändelseavgift för kommissionärskorsband, exemplaravgift samt vikt- avgift.

3. Fördelningen av trycket på de olika komponenterna följer i huvudsak den fördelning som framräknats med utgångspunkt från prin- cipen ”pris efter prestation”. Exemplaravgiften utgör sålunda 66,8 %, viktavgiften 32,0% samt övriga avgiftskomponenter 1,2% av samtliga avgifter. övergången till denna fördelning av trycket på avgiftskompo- nenterna skall ske successivt under perioden 1977—1979.

4. Zontaxa enligt hittillsvarande modell tillämpas för tidningar av alla slag med 2—7 nummer i veckan. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar zontaxans viktavgift för det genomsnittliga medeltransportavståndet avseende hela volymen tidningar med mindre än 2 nummer i veckan.

5. Följande servicenivåer — som överensstämmer med de f. n. tilläm- pade — skall gälla vid tidningarnas postbehandling: O—l distribution ] dygns distributionstid 0—2 distribution 2 dygns distributionstid

0—3 distribution 3 dygns distributionstid (jfr publikationen ”Postverkets tidningsdistribution I” 1974 s. 18).

Om annat ej överenskommes mellan postverket och tidningarnas utgivare, inplaceras de olika tidningarna i de olika servicenivåerna enligt

följande:

0—1 distribution Tidningar med 2—7 nr/vecka 0—2 distribution Tidningar med mindre än 2 nr/vecka men minst 31 nr/år 0—3 distribution Tidningar med 4—30 nr/år.

Tidning får fritt välja lägre servicenivå än som ovan angivits och tillämpa motsvarande lägre a-priser. Tidning, som önskar välja högre servicenivå än som ovan angivits, får göra detta efter anmälan till postverket i god tid före övergången.

Skulle övergången till högre servicenivå i visst fall föranleda stora organisatoriska svårigheter eller leda till avsevärt ökade kostnader för postverket, bör frågan tas upp till diskussion i Samarbetsnämnden mellan postverket och tidningarna.

Exemplaravgiften differentieras med hänsyn till de olika servicenivåer- na i huvudsak enligt de framräknade kostnadsskillnaderna mellan dessa nivåer. På 1975 års taxenivå är skillnaden i exemplaravgift 3 öre mellan 0—1 och 0—2 distribution samt 2 öre mellan 0—2 och 0-——3 distribution.

6. Oadresserade utgivarkorsband får i princip användas av tidningar med 2—7 nummer i veckan. På 1975 års taxenivå är avgiftstillägget för oadresserade utgivarkorsband 3 öre per tidningsexemplar.

7. Exemplaravgiften i taxesystemet differentieras med avseende på storleken av den postbefordrade volymen tidningsexemplar per år. Dessa skillnader i fråga om exemplaravgiften avser endast adresserade utgivar- korsband. På 1975 års taxenivå tillämpas följande exemplaravgifter i detta hänseende:

. Den normala exemplaravgiften för adresserade utgivarkorsband är 25,8 öre för 0—1 distribution, 22,8 öre för 0—2 distribution samt 20,8 öre för 0—3 distribution. . För tidningar med mer än 3 milj. men högst 10 milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 3,0 öre per exemplar. . För tidningar med mer än 10 milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 4,0 öre per exemplar. Tidning med högst 3 milj. exemplar per kalenderår erlägger en total exemplaravgift per år som högst motsvarar den totala exemplaravgiften per år efter restitution för en tidning med 3 000001 postbefordrade tidningsexemplar per år. Tidning med högst 10 milj. exemplar per kalenderår erlägger en total exemplaravgift per år som högst motsvarar den totala exemplaravgiften per år efter restitution för en tidning med 10 000 001 postbefordrade tidningsexemplar per är. Där det står klart att tidning faller inom visst volymintervall, kan

överenskommelse träffas att den reducerade exemplaravgiften skall erläg- gas vid försändelsens inlämning.

8. Taxesystemet differentieras med avseende på tidningarnas kundför- hållande till postverket enligt följande regler: Fran och med avtalsåret 1977 framräknas för varje år två olika nivåer för avgifterna i postverkets tidningsrörelse, nämligen . ett taxesystem, A-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen enligt postverkets rullande kost-

nadsberäkningar . ett taxesystem, B-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar den för

året överenskomna avgiftsnivån i tidningsrörelsen enligt punkt 9 nedan. Dessa bägge taxesystem tillämpas på följande sätt: Tidningsutgivare, som vid anmälan till postverkets inländska tidnings- taxa hösten 1976 förbinder sig att under perioden 1977—1978 hålla en postbefordrad upplaga enligt nedan, får tillämpa B-taxan under nämnda period.

Tidning med minst 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upp- laga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som får sin post med lantbrevbäring skall distribueras genom postverket.

Tidning med mindre än 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upp— laga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som ej är återförsäljare eller ombud för tidningen skall distribueras genom postverket.

För tidning med 1 nummer i veckan av dagspresskaraktär, som med tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution, gäller i detta avseende samma villkor som för tidning med minst 2 nummer i veckan.

Förbindelse att utnyttja postverket på detta sätt kan därefter fr. o. m. hösten 1977 förlängas av tidningsutgivare för ett år i taget så att den för varje anmälan till den inländska tidningstaxan omfattar två år (rullande tvåårsavtal). Vid förlängning skall förbindelsen omfatta minst 97 % av den postbefordrade upplagan vid förhandlingstillfället året före avtals- året.

Tidningsutgivare som inte önskar teckna volymförbindelse på detta sätt får tillämpa A-taxan för sin tidningsdistribution via postverket.

Tidningsutgivare som före det rullande tvåårsavtalets utgång bryter mot en tecknad volymförbindelse förlorar omedelbart rätten att sända tidningen som utgivar- och kommissionärskorsband.

Tidningsutgivare som ej önskar förlänga ett ingånget tvåårsavtal har rätt att tillämpa B-taxan intill tvåårsavtalets utgång. Därefter tillämpas A-taxan.

De angivna andelarna av tidningens postbefordrade upplaga får under- skridas på grund av periodicitetsändring eller av andra skäl än övergång till annan distributör än postverket utan att detta medför tillämpning av

A-taxan. Som övergång till annan distributör än postverket räknas ej det fall, att tidning övergår till interndistribution i det utgivande företagets egna lokaler, utförd av företagets egen personal.

9. I fråga om inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen skall följande gälla: Avgiftsnivån för ett visst avtalsår förutsätts som hittills bestämmas vid de årliga förhandlingarna mellan postverket och tidningarnas organisa— tioner. Som utgångspunkt för inhämtningen av den bristande särkost- nadstäckningen tas den konstaterade täckningsgraden är 1974, 69,4 %. (Konstaterad täckningsgrad = verkliga taxeintäkter dividerade med ”san- na” särkostnader).

Vid 1976 års förhandlingar avseende 1977 års taxa skall avgiftsnivån fastställas så att den beräknade täckningsgraden år 1977 blir 2 procent- enheter större än den konstaterade täckningsgraden år 1974. Avgiftsnivån år 1977 skall alltså bestämmas så att de beräknade intäkterna utgör 71,4 % av de beräknade särkostnaderna detta år. Med beräknade särkost- nader avses summan av särkostnadsnivån vid förhandlingstillfället och särkostnadsökningen mellan föregående och innevarande förhandlingstill- fålle.

Fr.o.m. förhandlingstillfället år 1977 skall de beräknade intäkterna för kommande avtalsår varje år fastställs så att de utgör 2 procentenheter större andel av de beräknade särkostnaderna än de på samma sätt beräknade intäkterna för innevarande avtalsår. De beräknade intäkterna för avtalsåren 1978, 1979, 1980 osv. skall enligt denna regel vara:

för år 1978: 73,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1979: 75,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1980: 77,4 % av de beräknade särkostnaderna osv.

Inhämtningen pågår på detta sätt till dess den beräknade täckningsgra- den blir 100 %.

De årliga avgiftshöjningarna skall dock varje år vara tillräckligt stora för att ge postverket kompensation för de särkostnadsökningar som inträffat sedan föregående förhandlingstillfälle. Denna senare regel inne- bär att de beräknade intäkterna vissa år — enligt exemplet i bilaga 4 under de första åren systemet tillämpas _ kan komma att utgöra en större andel av de beräknade särkostnaderna än om enbart den ovannämnda 2 %-rege1n tillämpades.

Som också framgår av exemplet i bilaga 4 kommer full särkostnads- täckningi princip att uppnås år 1992 om ovannämnda regler tillämpas.

10. Uppräkningen av det föreslagna taxesystemet till full kostnadstäck- ning skall i princip ske genom jämna procentuella påslag på taxekompo- nenternas å-priser (jfr dock punkt 3 ovan). Om parterna så överenskom— mer kan dock uppräkningen göras även på annat sätt. 1 1. Utredningens förslag till avgiftssystem i postverkets tidningsrörelse får med utgångspunkt från de ovan angivna huvudpunkterna den utform- ning, uttryckt i 1975 års intäktsnivå, som framgår av tabellerna 4.1—4.3.

tabellerna 4.4 och 4.5. B-taxan förutsättes vara tillämplig för hela volymen.

Tabell 4.1 Utredningens förslag till taxesystem. Taxekomponenter och å-priser

Taxekomponent å-priser (kr)

Tidning med Tidning med Tidning med 247 nr/veeka 31—52 nr/år 4—30 nr/år

Grundavgift 900 450 450 Bokföringsavgift för

oadresserade utgivar-

korsband 1,50 — — lförsändelseavgift för

kommissionärskorsband 0,50 0,50 0,50 Viktavgift 0,701—-1,252 1,049 1,049

zontaxa, medel- värde 0,817 Tilläggsavgift per oadresserat exemplar 2—7 nr/vecka 0,03 — — lixemplaravgift för adresserade exemplar 1—3 000 000 ex/år 0,258 0,228 0,208 3 000 001—10 000 000

ex/år 0,228 0,198 0,178 Mer än 10 000 000 ex/år 0,218 0,188 0,168

Tabell 4.2 Utredningens förslag till taxesystem. Zontaxa

Transport— Viktavgift, Transport- Viktavgift, avstånd, km öre avstånd, km öre 0— 25 70,1 276—300 102,0 26— 50 73,0 301—325!) 1049 51— 75 75,9 326—350 107,8 76--— 100 78,8 3514375 110,7 101—125” 81,7 376—400 113,6 126-150 84,6 4014425 116,5 151—175 87,5 426 —450 119,4 176———200 90,4 451 —475 122,31 201—225 93,3 476— 125,2 226-—250 96,2 2514275 99,1

” Genomsnittligt medeltransportavstånd för tidningar med 2—7 nr/veeka. ” Tillämpat medeltransportavstånd och tillämpad avgift för tidningar med mindre än 2 nr/vecka.

Tabell 4.3 Utredningens förslag till taxesystem. Beräknade volymer och intäkter

Taxekomponent

antal, st, kg Tidningar med 2 47 nr/vecka

a—pris, kr

Grundavgift Bokf.avgift lförsändelseavg. kxb Viktavgift låxemplaravgit't, adresserade ex. 1—3 000 000 cx/år 3 000 001—10 000 000 cx/är Mer än 10 000 000 ex/är Oad ressering 0—1 behandling

200 600 000 500 000

27 400 000 205 000 000 170 000 000

900 1,50 0,50 0,817

0,258 0,228 0,218 0,030

Tidningar med 31—5 2 nr/år

Tidningar med 4—30 nr/år

intäkt, kr

180 000 900 000 250 000 22 385 800 52 890 000

5 100 000

antal, st, kg

200 400 000

25 800 000 42 000 000 92 000 000 89 000 000 15 000 000

å-pris, kr

intäkt, kr

antal, ä-pris, st, kg kr

intäkt, kr

450 0,50 1,049 0,228

0,198 0,188 0,030

90 000 200 000 27 064 200 9 576 000 18 216 000 16 732 000

450 000

1 600 450

0,50 1,049

100 000 14 300 000

131 000 000 0208

10 000 000 16 000 000

0178 0,168

720 000 50 000

15 000 700 27 248 000

1 780 000 2 688 000

Summa exemplar Summa kg

Summa kr

Medelavgift per en emplar

205 000 000 27 400 000

0.399

81 705 800

223 000 000 25 800 000

0324

72 328 200 157 000 000 14 300 000

0302

47 486 700

Totala antalet exemplar: 585 000 000 ex/år

Total vikt: 67 500 000 kg,/ar Total intäkt: 201 520 700 kr/z'ir Total medelavgift: 0,344 kr/ex

Tabell 4.4 Utredningens förslag till taxesystem. Avgiftsjämförelser med nuvarande taxesystem, oadresserade utgivarkorsband med 2—7 nummer/vecka

Periodicitet Be- Avst. Års- Gällande Ny avgift Avgifts- teck- km vikt avgift ökning ning kg för helår Bokf.avg. 150 öre/kort kr % 1975 Ex.avg. 28,8 öre/ex. (rabatt- Viktavg. 70,1—125,2 öre/ex. taxa) ___—___— Bokf. Ex. Vikt- Summa avg. avg. avg. 7 nr/vecka 60 35 116,63 1,50 102,53 26,57 130,60 13,97 12,0 (356 nr/år) 100 40 122,50 1,50 102,53 31,52 135,55 13,05 10,7 200 50 136,85 1,50 102,53 45,20 149,23 12,38 9,0 400 60 157,60 1,50 102,53 68,16 172,19 14,59 _ 9,3 350 70 167,55 1,50 102,53 75,46 179,49 11,94 7,1 425 80 184,70 1,50 102,53 93,20 197,23 12,53 6,8 400 90 195,85 1,50 102,53 102,24 206,27 10,42 5,3 400 100 208,60 1,50 102,53 113,60 217,63 9,03 4,3 6 nr/vecka 50 15 84,33 1,50 87,55 10,95 100,00 15,67 18,6 (304 nr/år) 75 20 89,70 1,50 87,55 15,18 104,23 14,53 16,2 100 25 95,28 1,50 87,55 19,70 108,75 13,47 14,1 200 30 102,85 1,50 87,55 27,12 116,17 13,32 13,0 100 35 105,63 1,50 87,55 27,58 116,63 11,00 10,4 150 40 112,40 1,50 87,55 33,84 122,89 10,49 9 3 5 nr/vecka 100 20 78,85 1,50 73,15 15,76 90,41 11,56 1427 (254 nr/år) 100 25 84,03 1,50 73,15 19,70 94,35 10,32 12,3 4 nr/vecka 75 10 56,60 1,50 58,18 7,59 67,27 10,67 18,9 (202nr/är) 100 15 61,98 1,50 58,18 11,82 71,50 9,52 15,4

75 20 66,75 1,50 58,18 15,18 74,86 8,11 12,1

3 nr/vecka 75 9 44,34 1,50 43,78 6,83 52,11 7,77 17,5 (152 nr/ar) 100 11 46,59 1,50 43,78 8,67 53,95 7,36 15,8 75 13 48,40 1,50 43,78 9,87 55,15 6,75 13,9 100 15 50,73 1,50 43,78 11,82 57,10 6,37 12,6 2 nr/vecka 50 5 29,38 1,50 29,95 3,65 35,10 5,72 19,5

N*(XCCHWWOTOZZFWH—ZCITmUÖUf/SP

(104nr/år) 75 6 30,49 1,50 29,95 4,55 36,00 5,51 18,1

Tabell 4.5 Utredningens förslag till taxesystem. Avgiftsjämförelser med nuvarande taxesystem, adresserade utgivarkorsband med mindre än 2 nummer/vecka

Periodicitet Be- Avst. Års- Gällande Ny avgift Avgifts— teck- km vikt avgift ändring ning kg för helår Ex.avg. 22,8—16,8 öre/ex kr %

1975 Viktavg. 104,9 öre/kg

(rabatt- ___—__—

taxa) Bokf. Ex. Vikt- Summa avg. avg. avg.

] —3 000 000 ex /år

lnr/vecka Å 325 3 13,85 — 11,86 3,15 15,01 1,16 8,4 (52 nr/år) Ä 325 5 16,28 — 11,86 5,25 17,11 0,83 5,1 Ö 325 7 18,71 — 11,86 7,34 19,20 0,49 2,6 AA 325 9 21,14 — 11,86 9,44 21,30 0,16 0,8 AB 325 11 23,57 — 11,86 11,54 23,40 —0,17 , 0,7 lnr/månad AC 325 1 3,58 — 2,50 1,05 3,55 40,03 — 0,8 (12 nr/år) AD 325 2 4,79 — 2,50 2,10 4,60 —0,19 4 4,0 3 000 001 410 000 000 ex /år lur/vecka Å 325 3 13,85 — 10,30 3,15 13,45 —0,40 — 2,9 (52nr/år) Ä 325 5 16,28 — 10,30 5,25 15,55 40,73 — 4,5 Ö 325 7 18,71 — 10,30 7,34 17,64 —1,07 _ 5,7 AA 325 9 21,14 — 10,30 9,44 19,74 —1,40 — 6,6 AB 325 11 23,57 — 10,30 11,54 21,84 —1,73 — 7,3 lnr/månad AC 325 1 3,58 — 2,14 1,05 3,19 —0,39 —10,9 (12 nr/år) AD 325 2 4,79 — 2,14 2,10 4,24 —0,55 —11,5 Mer än 10 000 000 ex/år lnr/vecka Å 325 3 13,85 — 9,78 3,15 12,93 —0,92 , 6,6 (52nr/år) Ä 325 5 16,28 — 9,78 5,25 15,03 —1,25 4 7,7 Ö 325 7 18,71 — 9,78 7,34 17,12 41,59 _ 8,5 AA 325 9 21,14 — 9,78 9,44 19,22 —1,92 — 9,1 AB 325 11 23,57 — 9,78 11,54 21,32 42,25 — 9,5 1 nr/månad AC 325 1 3,58 — 2,02 1,05 3,07 40,51 44,2 (12 nr/år) AD 325 2 4,79 — 2,02 2,10 4,12 —0,67 44,0

Bilaga 1 Tidningar rangordnade efter antalet postbefordrade exemplar 1973

Tidning Antal ex per år

1 ICA-Kuriren . 37 017 000 2 Land 19 378 000 3 Vi Bilägare 16 765 000 4 Vi 16 708 000 5 Metallarbetaren 16 257 000 6 Dagens Nyheter 13 720 000 7 Göteborgs-Posten 10 386 000 8 Svenska Dagbladet 10 012 000 9 Nya WermlandsTidningen 8 349 000 10 Året Runt 8 273 000 11 Statsanställd 7 214 000 12 Vår Bostad 7 157 000 13 Byggnadsindustrin 7 061 000 14 Walt Disneyls Kalle Anka & Co 6 932 000 15 Kommunalarbetaren 6 724 000 16 Dagen 6 714 000 17 Husmodern 6 165 000 18 Byggnadsarbetaren 5 903 000 19 Hemmets Journal 5 754 000 20 Röster i Radio-TV 5 661 000 21 Östgöta Correspondenten 4 816 000 22 Borås Tidning 4 594 000 23 Motor 4 451 000 24 Västerbottens—Kuriren 4 301 000 25 Smålandsposten 4 255 000 26 Allers 4 013 000 27 Hemmets Veckotidning 3 816 000 28 Bohusläningen 3 737 000 29 Nerikes Allehanda 3 604 000 30 Damernas Värld 3 583 000 31 SIA Skogsindustriarbetaren 3 568 000 32 Skaraborgs Läns Tidning ? 559 000 33 Svensk Damtidning 3 532 000 34 Falu-Kuriren 3 406 000 35 Östersunds—Posten 3 283 000 36 Barometern 3 178 000 37 Norrländska Socialdemokraten 3 138 000 38 Arbetet 3 087 000 Transport 290 071 000

Anm. De för de olika tidningarna angivna antalsuppgiftema har framräknats genom ett stickprovsförfarande. Smärre skillnader kan därför förekomma mellan de angivna uppgifterna och de under är 1973 faktiskt befordrade volymerna.

90

Tidning

39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96

Femina Kvällsstunden Det Bästa Hallands Nyheter Hemmets Vän Motorföraren

Norrköpings Tidningar Norra Västerbotten Lärartidningen Ny Teknik Saxons Veckotidning Sundsvalls Tidning Upsala Nya Tidning Norrtelje Tidning

Nya Norrland Värmlands Folkblad Min Värld Aktuellt i politiken Skaraborgs Läns Annonsblad Värt röda kort Örnsköldsviks Allehanda Vår Kyrka Allt om Mat Värnamo Nyheter Jönköpings-Posten Veckojournalen Arbetsledaren NST Engelholms Tidning Dala-Demokraten Västerbottens Folkblad Statstjänstemannen Vestmanlands Läns Tid ning lfabriksarbetaren Annonsblad till Tidskrift för Landtmän Vecko-Revyn Norrbottens-Kuriren Blekinge Läns Tidning Arbetsgivaren Sydsvenska Dagbladet Snällposten Mariestads—Tidningen Svensk Politik Sl I-' lndustritjänstemannen Svensk Veckotidning Västernorrlands Allehanda Hem och Fritid Kamratposten Accent Svenska Journalen ICA—nyheter och debatt TCO—Tidningen Tjänstemannarörelsen Gefle Dagblad Länstidningen Östersund Bcrgslagspostcn Veckans Affärer Aftonbladet Handels-Nytt Södermanlands Nyheter Allt i hemmet

Transport

Antal ex per år

3 087 000 3087 000 3 083 000 3 019 000 3018 000 2 957 000 2 819 000 2 792 000 2 708 000 2 686 000 2 681 000 2 526 000 2 494 000 2 472 000 2 383 000 2 378 000 2 227 000 2 210 000 2 167 000 2 123 000 2 118 000 2 079 000 2 026 000 2 015 000 1 968 000 1 951 000 1 890 000 1 884 000 1 882 000 1 827 000 1 808 000 1 805 000 1 800 000 1 774 000 1 770 000 1 724 000 1 694 000 1 692 000 1 675 000 1 671 000 1 667 000 1 643 000 1 569 000 1 563 000 1 526 000 1 517 000 1 499 000 1 498 000 1 497 000 1486 000 1 478 000 1 396 000 1 367 000 1 352 000 1 341 000 1 339 000 1 321 000 1 315 000

406 415 000

Tidning Antal ex per år 97 Gotlands Allehanda 1 312 000 98 Norra Skane 1 295 000 99 Fri Köpenskap 1 266 000 100 NLT Nya Läns-Tidningen Nya Lidköpings-Tidningen 1 261 000 101 livangelii Härold 1 249 000 102 Plirofories 1 237 000 103 Alla Rätt 1 231 000 104 Skanska Dagbladet 1 229 000 105 Riksgäldskontorets Officiella Dragningslista 1 224 000 106 Ystads Allehanda 1 223 000 107 Utsikt 1210 000 108 Hennes 1 194 000 109 Sunt lförnuft 1 178 000 110 SACO-tidningen 1 170 000 111 Ljungbytidningen-Älmhults Tidning Smålänningen 1 134 000 1 12 Hudiksvalls-Tidningen 1 106 000 113 Västerviks-Tidningen 1 105 000 114 SJ-Nytt 1 100 000 115 Norrort 1 095 000 116 Hallandsposten 1 083 000 117 Arbetarbladet 1 083 000 1 18 Tidskrift för Sveriges Sjuk—Sköterskor ] 082 000 119 Oskarshamns-Tidningen 1 068 000 120 Mora Tidning 1 056 000 121 Byggnads-Tidningen 1 044 000 122 Västerort 1 041 000 123 Nya Kristinehamns-Posten 1 016 000 124 Smålands Dagblad 1 006 000 125 Läkartidningen 1 004 000 126 Vetlanda-Posten 998 000 127 I.M. 972 000 128 Eskilstuna-Kuriren 971 000 129 Beklädnadsfolket 965 000 130 Kronobergarcn 964 000 131 Gotlänningen 956 000 132 Kommunaltjänstemanncn 956 000 133 Arvika Nyheter 941 000 134 Dagbladet Nya Samhället Sundsvall 930 000 135 Skolvärlden 920 000 136 Köpmannen 908 000 137 Södcrhamns-Hälsinge-Kuriren 902 000 138 Rad och Rön 900 000 139 Post- oeh Inrikes Tidningar 893 000 140 Smålands-Tidningen 891 000 141 Lutherhjälpen 887 000 142 Elfsborgs Läns Annonsblad 863 000 143 Kristianstadsbladet Södre Sveriges Tidningar 853 000 144 Mål och Medel 853 000 145 Falköpings Tidning 851 000 146 Växjöbladet 824 000 147 Östra Småland 820 000 148 Teknikens Värld 810 000 149 Svenska Turistföreningens tid ning Turist 802 000 150 Leveranstidningen Entreprenad 795 000 151 Ulricehamns Tidning 778 000 152 Sydöstra Sveriges Dagblad 774 000 153 Folket 771 000 Transport 464 465 000

SOU 1975:80 Tidning Antal ex per år

154 HTF—Tidningen 769 000 155 Faekläraren 749 000 156 EFS-Budbäraren 749 000 157 Västgöta-Demokraten 747 000 158 Sala Allehanda 743 000 159 Ny Dag 743 000 160 Elfsborgs Läns Tidning 737 000 161 Se 732 000 162 Helsingborgs Dagblad 725 000 163 Norra Halland 716 000 164 Grafia 707 000 165 Medborgaren 707 000 166 Ölandsbladet 695 000 167 Kommunal tidskrift 693 000 168 Sundbybergs och Solna Tidning 691 000 169 Piteå—Tidningen 688 000 170 [**ackföreningsrörelsen 681 000 171 Trollhättan 655 000 172 Expressen 653 000 173 Hänt i Veckan 646 000 174 Tranås Tidning 618 000 175 Svensk författningssamling 611 000 176 Örebro—Kuriren 610 000 177 Vakna 607 000 178 Norrskensflamman 601 000 179 Missionsbaneret 600 000 180 Barn i hem — skola — samhälle 596 000 181 Smålands Folkblad 588 000 182 Vimmerby Tidning 586 000 183 Gotlands Folkblad 569 000 184 Barnen och Vi 564 000 185 Välkommen 559 000 186 Transportarbetaren 544 000 187 Värnamo-Tidningen 526 000 188 Svensk Idrott 522 000 189 Folkbladetöstgöten 521 000 190 Bärgslagsbladet 520 000 191 Svensk Jakt 510 000 192 Svenska Posten Familjens Veckopost 491 000 193 Vecko—Posten 485 000 194 Båtnytt 478 000 .195 Dalabygden 478 000 196 Förbundskontakt 477 000 197 lnvandrartid ningen på lätt svenska 470 000 198 Vakttornet 468 000 199 Borlänge Tidning 466 000 200 Karlskoga Tidning 462 000 201 Korp 462 000 202 Husdjur-Svensk Husdjursskötsel-Ladugården 460 000 203 Teknisk Tidskrift 455 000 204 Vi Föräldrar 452 000 205 Stridsropet 451 000 206 Viola-Trädgårdsvärlden 450 000 207 Bengtsfors—Tidningen Dalslänningen 443 000 208 Lektyr 443 000 209 Arbetsmiljö 436 000 210 Verket och Vi 436 000 211 Lantmannen Svenskt Land 431 000 Transport 498 137 000

Tidning Antal ex per år

212 Budkavle till Sveriges kvinnor 428 000 213 Viirmlandsbygden 419 000 214 Vi och vår landsbygd 419 000 215 Hälsinglands Tidning 416 000 216 Folket i Bild kulturfront 413 000 217 Gaudeamus 413 000 218 Jaktmarker och Fiskevatten 412 000 219 Skaraborgsbygden 411 000 220 Ung Center 411 000 221 Allas Veckotidning 410 000 222 l-iryksdals—Bygden 410 000 223 Säffle—Tidningen Västra Värmland 409 000 224 Lantbruksnytt 409 000 225 Göteborgs Handels— och Sjöfartstidning 406 000 226 Modern Elektronik 403 000 227 Strömstads Tidning 403 000 228 Västmanlands Nyheter 399 000 229 Haparandabladet 396 000 230 Jaktjournalen 392 000 231 Läns-Posten 386 000 232 Strandgården 386 000 233 Samhallsgemenskap 385 000 234 Lidingö Tidning 379 000 235 Länstidningen Stockholms Läns Södertälje Tidning 379 000 236 l-lnköpings-Posten 379 000 237 Scout 378 000 238 Fastighetsl'olket 376 000 239 Södra Dalarnes Tidning 375 000 240 Västerbygden 371 000 241 Frihet 364 000 242 Pensionären 361 000 243 Trelleborgs Allehanda 351 000 244 Mekanik—Information 350 000 245 Hundsport 349 000 246 Karlshamns Allehanda 347 000 247 Trons Segrar 345 000 248 Hantverk och Industri 343 000 249 Strengnäs Tidning 343 000 250 Svenskt Fiske 339 000 251 Oskarshamns Nyheterna 335 000 252 Vår Tidning 334 000 253 Träningstipset med Solvallaguiden 332 000 254 Lottanytt 332 000 255 Vår Näring 331 000 256 Arbetaren 331 000 257 Svensk Handikapptidskrift 330 000 258 Västmanlands Folkblad 324 000 259 Departementsnytt 322 000 260 Riksdagstryck 319 000 261 Västerviks-Demokraten 318 000 262 Trosvittnet 318 000 263 Bankvärlden 312 000 264 ldrottsbladet 311 000 265 Utflykt 310 000 266 Kyrka och Folk 308 000 267 Med 307 000 268 Triumf 304 000 269 Svensk Sjöfarts Tidning 301 000 Transport 519 281 000

SOU 1975:80 Tidning Antal ex per år

270 Svensk Hotell-Revy 300 000 271 Elektrikern 300 000 272 [företagaren 297 000 273 Sörmlandsbygden 297 000 274 Huddinge-posten 297 000 275 Sjuhäradsbygdens Tidning 295 000 276 Avesta Tidning 294 000 277 Arboga Tidning 292 000 278 Nynäshamns-Posten 292 000 279 Ljusnan 292 000 280 De sjukas vän 292 000 281 Fakta och Synpunkter 286 000 282 Stiftskrönikan 285 000 283 Länstidningen Östergötland 284 000 284 Lundagård 283 000 285 Kvällsposten 282 000 286 Smålands Allehanda 282 000 287 Kungälvs-Posten 278 000 288 Barnbrevet 277 000 289 Trav- och Galoppronden 273 000 290 Brevet från Stadsmissionen 273 000 291 HSB-Nytt 273 000 292 l-Ilektroniknyheterna 272 000 293 Vips — Vi på Saab—Scania 271 000 294 Kontakten 270 000 295 Nyheter från Sovjetunionen 269 000 296 1 Alla Väder 267 000 297 Oss emellan 265 000 298 Sparbankerna 265 000 299 Eesti Päevaleht 260 000 300 Härjedalen 259 000 301 Buster 259 000 302 Ung Värld ' 258 000 303 Svensk Fastighetstidning 257 000 304 Hem och Samhälle 256 000 305 Nacka-Saltsjöbadens Tidning 254 000 306 Stockholms Byggarbetare 253 000 307 Mölndals-Posten 251 000 308 Laholms Tidning 250 000 309 S C A-tidningen 247 000 310 Målarnas Facktidning 247 000 311 Arbetartidningen 246 000 312 G T 244 000 313 Filipstads Tidning 243 000 314 Skaraborgs-Tidningen Skövde Nyheter 241 000 315 Ljusdals—Posten 240 000 316 Provinstidningen Dalsland 238 000 317 Fagersta-Posten 237 000 318 Svensk Odd Fellow-Tidning 235 000 319 Social Försäkring 233 000 320 NST I'Idition Landskrona Posten 232 000 321 Svensk Frötidning 229 000 322 JUS—Tidskrift för Jurist- och Samhällsvetareförbundet 228 000 323 Moderna Transporter 228 000 324 Sveriges Natur 225 000 325 Praktiskt butiksarbete 225 000 326 Östgöta-Bygden 225 000 Transport 534 284 000

Tidning Antal ex per år

327 Tandläkartidningen 224 000 328 Kalmar Läns Tidning 216 000 329 Svensk Golf 216 000 330 Kompressen 215 000 331 Smålandsbygdens Tidning 215 000 332 Våra Bröder 214 000 333 Foto och Filmteknik 209 000 334 Nord-Sverige 207 000 335 Skattenytt 207 000 336 Götheborgske Spionen 207 000 337 Lastbilen 204 000 338 Svensk Polis 203 000 339 Fönstret 201 000 340 Bowlaren 194 000 341 Lediga Platser 192 000 342 Anders' Travtips till Solvalla 191 000 343 Katrineholms—Kuriren 187 000 344 STT Svensk Trafiktidning 185 000 345 Fantomen 184 000 346 Östgöta-Bladet 184 000 347 På Kryss 181 000 348 Jakt och Jägare 181 000 349 Bergslaget 180 000 350 Göteborgs Veckotidning 179 000 351 Vi Tippa 178 000 352 Hjo Tidning 178 000 353 Tranås—Posten 177 000 354 Brandförsvar 176 000 355 Lysekilsposten 175 000 356 lissem-Aktuellt 175 000 357 Kyrkvägen 174 000 358 Auris 172 000 359 l-"amiljevännen 170 000 360 Vakn opp! 169 000 361 Civilt försvar 168 000 362 Vår industri 166 000 363 Skogsägaren 166 000 364 Diabetes 165 000 365 Affärsvärlden 162 000 366 Polistidningen 162 000 367 Lantarbetaren 161 000 368 Ludvika Tidning 160 000 369 Vi Aseater 158 000 370 Den Svenska Marknaden 157 000 371 Förskolan 157 000 372 Gripen 154 000 37 3 Västgöta—Bladet 153 000 374 Försvarstjänstemannen 153 000 375 Tro och gärning 152 000 376 Din Nästa 150 000 377 Tidskrift för hälsa 150 000 378 Vakttärnet 150 000 379 Församlings- och pastoratsförvaltning 150 000 380 l-"örsäkringsanställd 149 000 381 Vår Näring 148 000 382 Sågrevyn 148 000 383 Synpunkt 148 000 384 Kyrkobröderna 147 000 Transport 544 538 000

SOU 1975:80 Tid ning Antal ex per år

385 lira 147 000 386 Västerort med Mälaröarnas Nyheter 146 000 387 Väg- och vattenbyggaren 145 000 388 Företagsekonomi 145 000 389 CF-tidskriften 141 000 390 l—"BU Befäl 141 000 391 Brukshunden 141 000 392 Svensk Kyrkotidning 141 000 393 Svensk Kyrkomusik 141 000 394 Sölvesborgs-Tidningen 140 000 395 Konvertern 140 000 396 Karlstads-Tidningen 139 000 397 Blekinge-Posten 139 000 398 Kyrka och Hem 138 000 399 Vigör 137 000 400 Kinda—Posten 137 000 401 Gävle—Dalabygden 137 000 402 Starlet 136 000 403 Radio & Television 136 000 404 Bitidningen 135 000 405 Blä Bandet 134 000 406 Traktor Journalen 133 000 407 Marxist-Leninist-Proletären 132 000 408 Nordisk Medicin NM 132 000 409 Farmaceutisk Revy 132 000 410 Mitt Stockholm 131 000 411 Socialt Forum 129 000 412 Livs 129 000 413 Nationsbladet Norrlands Varjehanda 128 000 414 Karlskogs-Kuriren 127 000 415 91—an 127000 416 Svensk Pastoraltidsk 127 000 417 l-"örsäkringsvärlden 125 000 418 Plutonsofficerstidningen 124 000 419 FUB-Kontakt 123 000 420 Ekonomen 123 000 421 Statspensionären 122 000 422 Motala Tidning 122 000 423 Pingis 121 000 424 Landstingens Tidskrift 121 000 425 Byggnadsupplysningar 121 000 426 Reuma 121 000 427 Nordisk Kontakt 118 000 428 Partidistriktet 117 000 429 Gränges—Kontakten 116 000 430 Villaägaren 116 000 431 The Lion 116 000 432 Habit/Herr & Dammodebranschen 114 000 433 Kooperatören 114 000 434 Miljö och Framtid 114 000 435 lnnerringen 113 000 436 900 006 Riksföreningen för Trafik- och

Polioskadade 1 13 000 437 Gruvarbetaren 112 000 438 Ledarbladet Samspel 112 000 439 Östra Sverige 110 000 440 Pedagogiska meddelanden från Skolöverstyrelsen 1 10 000 441 Sandvikens Tidning 109 000 Transport 551 828 000

Tidning Antal ex per år

442 Samband 108 000 443 Svenska Västkustfiskaren 108 000 444 Aktuell Information 107 000 445 Musikern 107 000 446 Socionomen 107 000 447 Bibeljournalen 107 000 448 Svensk Bokhandel 107 000 449 Lilla Edets—Posten 107 000 450 Svensk Motor Tidning 106 000 451 NLL-Tidningen 105 000 452 Lerums Tidning 105 000 453 Apostrofen 105 000 454 Korrespondens 103 000 455 SFT, Svensk Filatelistisk Tidskrift 103 000 456 Hembygden 102 000 457 Ergo 102 000 458 NST Ed. Eslövs Tidning 102 000 459 svenskt Skytte 101 000 460 Sparväg och Buss 100 000 461 Kompanioffieeren 100 000 462 Transport-Nytt 99 000 463 LRF—Information 98 000 464 Hemslöjden 98 000 465 Flygrevyn 97 000 466 Södernyheterna 97 000 467 Säters Tidning 96 000 468 Soeionomförbundets Tidskrift DSI-nytt 96 000 469 Göteborgs Stifts Tidning 95 000 470 Vär Stad 95 000 471 4H-Journalen 94 000 472 Journalisten 94 000 473 Biblioteksbladet 93 000 474 Lands lokalsidor 91 000 475 Hästen 91 000 476 Storkök 91 000 477 Stadsmissionen 90 000 478 Apoteksteknikern 90 000 479 Södra Sveriges Tidningar Mellersta Skåne 90 000 480 Luftrenaren 90 000 481 Israels Väktare 89 000 482 Grönköpings Veckoblad 89 000 483 Verkstadstidningen 89 000 484 Akvariet 89 000 485 Vevstaken 88 000 486 Hemvärnet 87 000 487 Argument för Frihet och Rätt 87 000 488 Luthersk Barntidning 87 000 489 Taxitrafiken 87 000 490 Teatern 86 000 491 Industriarbetaren 86 000 492 Kilometern 84 000 493 Min Bildtidning 84 000 494 Motorb ranschen 84 000 495 Peo 83 000 496 Broderskap 83 000 497 Vår Skola 83 000 498 Med sjömän i hamn 83 000 499 Värmlandsberg 81 000 Tramport 557 334 000

Tidning Antal ex per är

500 Lundastiftet 81 000 501 Sörmlandstinget 81 000 502 Allergia 81 000 503 Officersförbundsbladet 80 000 504 Plastvärlden 80 000 505 NST Klippans Tidning 79 000 506 Nya Väktaren 79 000 507 Handelsträff 79 000 508 Ung Väg 79 000 509 Limhamns—Tidningen 78 000 510 Karlstads Stiftsblad 78 000 511 Status 78 000 512 Förstamajblomman 77 000 513 Mitt Livs Novell 77 000 514 Säljaren 77 000 515 Norrländsk Tidskrift 76 000 516 Atlas Copco Nytt 75 000 517 Bygg—12zan 75 000 518 Nautisk Tidskrift 74 000 519 Alingsås Tidning 74 000 520 Koloniträdgården 7 3 000 521 Supermarket 7 3 000 522 Bouquet 73 000 523 NST Öresundsposten 72 000 524 Vår Bank 72 000 525 1 Stadens tjänst Tidskrift för Göteborgs Stads tjänstemän 72 000 526 Underrättelser för Sjöfarande 72 000 527 Insikt MoDo 71 000 528 Transport Teknik 71 000 529 Vita Bandet 70 000 5 30 Ridsport 70 000 531 Handelskammartidningen 70 000 532 Kommunal Skoltidning 70 000 5 3 3 Jordbrukskasserörelsen 69 000 534 Kockum Information 69 000 5 35 Stenografen 69 000 536 Ansvar 68 000 537 Vårt Stift 67 000 538 Järnhandlaren 67 000 539 Plast Forum 67 000 540 Modern Kemi med Teknik och Miljö 67 000 541 Laboratoriet 67 000 542 Operation Sverige 67 000 543 Pressnytt 66 000 544 Hygien och Miljö 66 000 545 Boförs Aktuellt 64 000 546 AT Arkitekttid ningen 64 000 547 Kyrkhelg 64 000 548 Nordisk Spedition 63 000 549 Vi Stockholmare 63 000 550 Landstingens Tidskrift Annons-Extra 63 000 551 Info 62 000 552 Nybro Tidning 62 000 553 SDR Kontakt 61 000 554 Hertha 61 000 555 Hjulet 61 000 556 Industriell Teknik Industritidningen Norden 60 000

Transport 561 378 000

Tidning Antal ex per år

557 Svensk Skidsport 60 000 558 Transport— och Hanteringsekonomi 60 000 559 Bilkåristen 60 000 560 Impuls 60 000 561 Vägnytt 59 000 562 Textilbranschen 59 000 563 Danderyds Kyrkoblad 59 000 564 JHFzs Tidning 58 000 565 Byggnadskonst 58 000 566 Ljusglimtar 58 000 567 Ekonomisk Revy 58 000 568 Lättbetong 58 000 569 Iilinstallatören 58 000 570 PSO—aktuellt 58 000 571 Smältdegeln 58 000 572 Hemmahamn 57 000 573 Tändstiftet 57 000 574 Modern Datateknik 57 000 575 Psykolognytt 56 000 576 Skogsmannen 56 000 577 SSCO-OBS 56 000 578 Stereo-Hifi 56 000 579 Försäkrings—Tidningen 56 000 580 Moderat Debatt 56 000 581 Ärkestiftet 56 000 582 Dennis 55 000 58 3 Vietnambulletinen 55 000 584 F—tinget 55 000 585 Textutkast för Kyrkans Söndagsskolor 54 000 586 Aktuell Fotografi 54 000 587 Rätt Kurs 54 000 588 Pack 5 3 000 589 Skolledaren 53 000 590 Fårskötsel 5 3 000 591 Betodlaren 5 3 000 592 Trädgårdsstadstidningen 5 3 000 59 3 Ekonomiska Meddelanden 5 3 000 594 Musikant 53 000 595 I-ilävinä Kivinä Levande Stenar 52 000 596 Landskaps-Posten 52 000 597 Folk och Samhälle 51 000 598 Mat för Millioner 51 000 599 Maskinbefälet 51 000 600 Folkets Hus 51 000

Summa 563 828 000

Bilaga 2 Avgifter i postverkets tidningsrörelse 1975

Avgiftsdclar Ad resserade Oadresserade Kommissionärs— utgivarkorsband utgivarkorsband korsband Grundavgift per edition och år a)förtidningarmed Sexhundra kronor minst 2 nr/veeka b)förtidningarmed Trehundra kronor mindre än 2 nr/vecka Bokföringsavgift per -— 100 öre — utdelnings— eller in— dragningskort A vglft per försändelse —— —— 50 öre Normal- Rabatt- Normal- Rabatt- Normal— Rabatt- taxa taxa taxa taxa taxa taxa öre öre öre öre öre öre ,4 vgift per exemplar a) för tidningar med 24,7 22,4 24,8 22,5 _ — minst 2 nr/vecka b)för tidningar med 21,9 19,6 22,0 19,7 — _ mindre än 2 nr/vceka Viktavgift per kg a) för tidningar med 110— 97,5— 110— 97,5— 110— 97,5— minst 2 nr/vecka 148 135,5 148 135,5 148 135,5 b)för tidningar med 134 121,5 134 121,5 134 121,5

mindre än 2 nr/vecka

102

Viktavgift för tidningar med 2—7 nr per vecka

Zon Viktavgift per kg Zon Viktavgift per kg km km Normal Rabattaxa Normal Rabattaxa taxa öre öre taxa öre öre 0— 25 110 97,5 251—275 130 1175 26— 50 112 99,5 276—300 132 1195 51— 75 114 101,5 301—325 134 121,5 76—100 116 103,5 326—350 136 1235 101—125 118 105,5 351—375 138 1255 126—150 120 107,5 376—400 140 127,5 151—175 122 109,5 401—425 142 1295 17674200 124 111,5 426—450 144 1315 201—225 126 1135 451—475 146 1335 226—250 128 115,5 476— 148 135,5 Avgifter för tidningsbilagor Vikt Trycksaksbiiagor Varubilagor hogst Avgift inom Sverige samt till utlandet Avgift inom g Sverige samt

högst 100 000 exemplar över till de nordiska 100 000 ex länderna öre/st öre/st

30 7 öre/st dock högst 5 000 kr 5 100 30 öre/st dock högst 23 000 kr 23 50 200 39 öre/st dock högst 30 000 kr 30 60

För trycksaksbilagor vägande över 200 g är avgiften 39 öre per bilaga jämte 7 öre för varje 100 g eller del därav varmed bilagans vikt överstiger 200 g. Avgifter för postabonnerade tidningar till Danmark, Finland och Norge:

Avgift per exemplar = exemplaravgiften för oadresserade utgivarkorsband Viktavgift: 134 öre vid normaltaxa samt 121,5 öre vid rabattaxa Avgift för förmedling av expeditionsavgift vid adressändring: 10 öre

Bilaga 3 Postverkets kostnadsfördelningssystem

och tidningsdistributionens ekonomi1 Av Karl Erik Gustafsson

] Uppdraget

På uppdrag av 1974 års tidningstaxeutredning harjag granskat principer- na för postverkets kostnadsberäkningar och analyserat resultaten av dessa med hänsyn till tidningsdistributionen i postverket. Uppläggningen av genomgången har styrts av diskussionspunkter i tidigare taxeutredningar samt i förhandlingarna mellan tidningarnas och postverkets representan— ter. Tidningarnas representanter har dessutom vid ett par tillfällen direkt framfört synpunkter på tidningstaxefrågan.

Underlaget för genomgången utgörs av information från postverket i form av

a) offentliga redogörelser för kostnadsfördelningssystemet och postver- kets kommentarer till detta i remissyttranden och andra skrivelser,

b) en intern rapport om urvalsplanen, en skriftlig instruktion för fältstudier och särskilda sammanställningar av undersökningsresultaten samt 0) samtal med företrädare för postverkets kostnadskontrollavdelning.

Underlaget har varit tillfredsställande som grund för en bedömning av principerna för kostnadsberäkningen och tidningsdistributionens ekono- miska roll för postverket. Resultaten av granskningen och analysen redovisas i två huvudavsnitt. Det första behandlar postverkets kostnads- fördelningssystem och det andra tidningsdistributionens omfattning och ekonomi.

2 Postverkets kostnadsfördelningssystem

2. l Grundplanen

Postverkets kostnadsfördelningssystem bygger på principer och metoder från en undersökning som genomfördes för år 1961. Undersökningen ingick i en internationell studie för metodutveckling inom kostnadsberäk- ningen vid postala organisationer. Den svenska kostnadsundersökningen genomfördes av en arbetsgrupp bestående av dels posttjänstemän med företagsekonomisk utbildning, dels företagsekonomiska forskare. Grup- pen arbetade under professor Ulf af Trolle vid handelshögskolan i

1 Utlåtande för 1974 års tidningstaxeutredning.

104

Göteborg. Arbetsgruppen redovisade sina överväganden och slutresultat i skriften ”Postverkets kostnader för olika prestationer" (Postala Medde- landen 196423).

Uppdraget till arbetsgruppen innebar, att den skulle finna principer och applicera metoder för att fastställa kostnaderna för de olika postala försändelseslagen eller prestationerna. Kostnaderna skulle fördelas till de olika prestationerna i den utsträckning de kunde på mätbara grunder. Arbetsgruppen skulle med andra ord följa vedertagna företagsekonomiska fördelningsnormer. Däremot omfattade inte uppdraget att föreslå före- tagspolitiska fördelningsprinciper för sådana kostnader som inte objektivt kunde fördelas till enskilda försändelseslag.

För uppdragsgivaren, postverket, skulle studien således vara dels ett väsentligt bidrag till metodutvecklingen inom området, dels resultat- mässigt tjäna som underlag för lönsamhetsbedömningar, kunna initiera rationaliseringsåtgärder och ge vägledning i prispolitiska beslut.

Studiens karaktär av pionjärarbete inom postala förvaltningar har inverkat på uppläggningen. Arbetsgruppen har arbetat med stor nog— grannhet. Omsorgsfullt har alternativa principer analyserats och olika mät- och fördelningsmetoder prövats. De egentliga kostnadsundersök- ningarna har föregåtts av provstudier med olika mätmetoder. De slutliga undersökningarna på fältet har planerats i detalj. Redogörelsen ger ett intryck av att överplanering förekommit i några fall: arbetsgruppen har valt Studieteknik för att klara problem man föreställt sig finnas men som visade sig inte existera. Huvudundersökningen har vidare kompletterats med Specialundersökningar.

Studiens karaktär av praktikfall och syfte att tjäna som internationell förebild har påverkat redovisningen av undersökningens genomförande och slutresultaten. Sakligt och metodiskt redovisas steg för steg studiens uppläggning. Problemen med studien klargörs öppet, eftersom andra skulle komma att använda sig av de vunna erfarenheterna senare. När utredningsmännen av praktiska skäl varit tvungna att välja förenklade metoder, framgår detta klart av beskrivningen och utan förbehåll.

Den 5. k. 196] års kostnadsundersökning har utformats för att tjäna som bas för en rullande undersökningsplan. Resultaten uppdateras på två sätt:

a) dels genom återkommande studier av mer eller mindre omfattande slag. Sådana studier har genomförts 1965, 1967, 1969/70, 1971 och slutförs nu för 1974. _ b)dels genom framräkning av resultaten från den senast genomförda kostnadsundersökningen med hjälp av indextal, Sådana framräkningar förekommer som underlag i olika taxeförhandlingar.

Med hjälp av det kostnadsfördelningssystem som konstruerades för år 1961 fördelades drygt 80% av postverkets totala kostnader. Knappt 20% av kostnaderna kunde inte fördelas med företagsekonomiskt sett objektiva metoder utan redovisades som gemensamma kostnader för hela poströrelsen. Fördelningen av de gemensamma kostnaderna skulle ske efter företagspolitiska principer.

Planen för den första kostnadsundersökningen har successivt revide- rats. lnom de avdelningar, som engagerats i undersökningarna, har skett en fortlöpande metodutveckling. Så har t. ex. urvalsförfarandet förbätt- rats med stöd av postverkets arbetstidsredovisning. Den ursprungliga planen är dock fortfarande grundplanen för kostnadsfördelningssystemet.

2.2 K ostnadsbegrepp

I kostnadsundersökningen betecknas på vedertaget sätt de företagseko- nomiskt fördelningsbara kostnaderna som särkostnader och de företags— ekonomiskt sett icke fördelningsbara kostnaderna som samkostnader. I undersökningen förekommer emellertid två särkostnadsbegrepp, som skiljs åt genom sättet att relatera kostnaderna till de olika prestationerna. Följande kostnadsbegrepp används:

a) kostnader som direkt förorsakas av en viss enskild prestation betecknas som särkostnader ],

b) kostnader som direkt förorsakas av en viss avgränsad grupp av prestationer betecknas som särkostnader 2,

c) övriga kostnader betecknas som samkostnader.

Valet av särkostnadsbegrepp återspeglar verksamhetens organisation i postverket och syftet med kostnadsfördelningen. Verksamheten är organiserad efter funktioner och kostnadsfördelningen avser prestationer. Kostnadsfördelningen skall drivas så långt det går att företagsekonomiskt motivera.

Termvalet — särkostnader 1 och särkostnader 2 — är emellertid olyckligt, eftersom beteckningarna ”I” och ”2” inte säger något om särkostnadernas karaktär. Bättre hade varit att välja t.ex. termerna direkta särkostnader och gruppsärkostnader. Sådana termer ger omedel— bart associationer i rätt riktning till skillnad från fallet med de valda termerna.

Direkta särkostnader för en prestation är sådana kostnader, som helt skulle falla bort, om postverket upphörde med prestationen i fråga. Sambandet mellan en prestations andel av gruppsärkostnaderna och tillhandahållandet av prestationen är däremot inte lika enkelt. Förhållan- det illustreras i figur 1. Figuren illustrerar, att det finns ett direkt samband mellan prestatio- nerna A——D och de direkta särkostnaderna för prestationerna A—D. Om en av prestationerna faller bort, faller också särkostnaderna bort. Gruppsärkostnader är däremot gemensamma för prestationerna. Figuren visar fyra olika grupperingar: gruppsärkostnader som förorsakas av A och B. av B och C, av B, C och D samt av C och D. Om man antar att prestation A togs bort, så skulle endast en del av A+ B-rutans kostnader falla bort. Om både A och B togs bort, så skulle visserligen A+B—kost— naderna falla bort, men bara en del av B+C-kostnaderna. Om prestationen B togs bort, skulle en del av kostnaderna i de tre första kostnadsrutorna falla bort.

Följden av detta förhållande blir att om en prestation tas bort, så

SOU 1975:80 Direkta Prestationer Grupp- särkostnader särkostnader

Figur 1 Samband mellan prestationer och direkta särkostnader respektive gruppsär- kostnader

faller inte samtliga gruppsärkostnader för prestationen bort. En del av prestationens gruppsärkostnader förs över på andra prestationer. Det finns således ett direkt samband mellan gruppsärkostnaderna och olika prestationer, men sambandet är inte av samma slag som sambandet mellan direkta särkostnader och olika prestationer.

Förhållandet kan illustreras med ett exempel ur arbetsgruppens rapport ”Postverkets kostnader för olika prestationer”. Exemplet gäller sakkostnaderna för lokala transporter. Kostnaderna uppgick till 4—5 milj. kr. år 1961 och omfattade driftkostnader, avskrivningar och kalkylränta.

Eftersom varje transport omfattar en grupp av olika försändelseslag betecknas samtliga kostnader för lokala transporter som gruppsärkost- nader. Ett bortfall av ett enskilt försändelseslag skulle först efter en långvarig organisatorisk anpassning kunna resultera i en kostnadsminsk— ning, som ändå inte skulle bli lika stor som de gruppsärkostnader som fördelats till prestationen i fråga. Detta gäller under förutsättning att postverket inte kan finna en alternativ användning för resurserna, t. ex. utveckla nya tjänster som kan suga upp den lediga kapaciteten.

Gruppsärkostnaderna är således en mellangrupp av kostnader i förhållande till såväl de direkta särkostnaderna som samkostnaderna. Gruppsärkostnaderna betraktas dock i alla bidragskalkyler baserade på resultaten av kostnadsberäkningarna som särkostnader tillsammans med de direkta särkostnaderna. Förfarandet är motiverat av syftet med kostnadsfördelningarna, nämligen att så långt företagsekonomiskt möjligt fördela postverkets kostnader på prestationer. Detta huvudsyfte fram-

träder klart av arbetsgruppens beslut i sådana situationer, där valet stått emellan att beteckna en kostnad som gruppsärkostnad eller samkostnad och båda besluten synts lika rimliga även för arbetsgruppen. Ett exempel kan anges från 1961 års kostnadsundersökning.

Exemplet avser postbefordran på landsväg. Sådana transporter sker dels med buss och bil i linjetrafik, dels med fordon i postverkets egen diligensrörelse. Postverkets kostnader för diligensrörelsen, vilka utgörs av postverkets förlust på 6 milj. på denna verksamhet, kan antingen betraktas som samkostnader för hela poströrelsen eller som gruppsärkost— nader för de berörda försändelseslagen.

Motivet för att betrakta förlusten som en samkostnad är att postvolymen har liten betydelse för diligensrörelsens omfattning. Så länge postverket har en viss serviceambition, spelar postvolymen inom mycket vida gränser mindre roll. Kostnaderna är således av samkostnads- karaktär. Men, framhålls i rapporten, ”det har emellertid ansetts mera korrekt” att här betrakta kostnaderna som gruppsärkostnader. Enligt uppgift från postverket har fördelningsprincipen i detta fall ändrats från och med 1965 års kostnadsundersökning. Diligensrörelsens förlust betraktas numera som en samkostnad för hela poströrelsen.

Postverkets särkostnadsbegrepp skiljer sig således något från vederta- gen praxis. Arbetsgruppen redogör klart för detta och förfarandet är motiverat med tanke på undersökningens syfte. Däremot är termvalet mindre lyckat i den meningen att termerna inte ger några associationer. Arbetsgruppens termer ”särkostnader 1” och ”särkostnader 2” har här ändrats till ”direkta särkostnader” och ”gruppsärkostnader”.

2.3 Mätmetoder

[ mätningarna och fördelningen av personaltiden på enskilda prestationer och på grupper av prestationer används ett tvåstegsförfarande som huvudprincip. Det illustreras i figur 2.

Totala sär- Steg 1 : Steg 2: kostnader tidsstudier divisionskalkyl

Särkostnader för presta- tioner A—C

Gruppsär- kostnader

Figur 2 Huvudprincip vid fördelning av särkostnaderna

Det första steget i mätförfarandet består av traditionella tidsstudieme- toder. Valet av metod har styrts av postarbetets organisation på olika arbetsställen. Ju fler olika arbetsuppgifter en postfunktionär hanterat, desto finare mätmetod har använts. Följande generella mätsituationer och mätmetoder förekommer:

Mätsituation Mätinctod

1 Ensidigt arbete: en person sysslar med en Direkrfördelning från enda prestation eller med flera prestationer tjänstgöringslistor, med klart avgränsbara byten (t.ex. förflytt- göromålsuppgiftcr m.m. ning) Deklaration av arbets—

ledare eller självdeklara» tion av den studerade

postfunktionären

2 Omväxlande arbete: postfunktionären Frekvensstudier av hanterar flera prestationer och byter observatör kontinuerligt 3 Parallellt arbete: postfunktionären Frekvensstudier hanterar två eller flera prestationer i ett kompletterade med och samma arbetsmoment under mycket klockstudier av kort tid åt gången observatör

I det tredje fallet sker arbetstidsfördelningen i två steg. Först fördelas arbetstiden med frekvensstudier på enskilda prestationer och -—— när prestationer behandlas i samma arbetsmoment — till prestationsblock. Tiden inom ett prestationsblock fördelas därefter med hjälp av klock- studier eller statistikuppgifter.

Mätningarna, som när det gäller frekvensstudierna sker med ca 20 observationer per timme, avser personalens verktid. Väntetider och personlig spilltid fördelas i samma proportioner som verktiden på de olika prestationerna. Eftersom det normalt inte går att hänföra väntetider till olika mätobjekt, kan förfarandet accepteras.

De mätmetoder som använts är av traditionellt slag. Av rapporten från 1964, ”Postverkets kostnader för olika prestationer”, och aktuella instruktioner för fältstudierna framgår att reglerna för val av metod i olika slag av mätsituationer är tillfredsställande.

2.4 Urvalsmetoder

Postverkets fältstudier för kostnadsfördelningen genomförs vid ett slumpmässigt urval av postanstalter. Urvalsförfarandet har successivt förbättrats sedan den första kostnadsundersökningen med hjälp av resultaten från den undersökningen och en utbyggd arbetstidsredovis- ning. Ju bättre förhandsinformationen är, desto effektivare kan urvalet göras.

Urvalet i 1961 års kostnadsundersökning var omfattande. [ undersök- ningen ingick 74 postkontor med underlydande postexpeditioner och poststationer. Vid postkontoren och postexpeditionerna genomfördes mätningarna enligt tidigare redogörelse. Vid poststationerna genomfördes

dock inga tidsstudier. Kostnaderna vid dessa anstalter fördelades efter postverkets poänglönesystem, dvs. efter volymerna för olika prestationer. Studierna genomfördes under några dagar i följd vid varje postkontor. Bara för de 74 postkontoren uppgick antalet studiedagar till drygt 250.

Det är nödvändigt i en urvalssituation som den som föreligger i postverkets fall, att göra vissa indelningar av studieenheterna (studieda- garna) för att motverka ensidighet i urvalet. Det finns stora skillnader mellan postanstalter av olika storlek och därför måste urvalsförfarandet garantera att alla postanstaltstyper blir representerade. Det finns också skillnader över tiden i arbetsbelastning, dvs. olika slag av säsongvariation. Även detta måste beaktas vid utformningen av urvalsplanen.

De indelningsgrunder som väljs bör samvariera med lönekostnaden och det gör en storleksindelning. Postanstalternas storlek har också använts som indelningsgrund —— eller stratifieringsvariabel — i samtliga kostnadsun- dersökningar. Storleken har t. ex. angivits i antal befattningar, som i den första undersökningen, eller i antal arbetstimmar, som i den senaste undersökningen. Storleksstratifieringen har förbättrats genom att arbets- tidsredovisningen kan användas för detta ändamål. I den första kostnads- undersökningen gjordes ingen stratifiering på dagtyper. I stället pågick studierna under ett så stort antal dagar att säsongvariationerna fångades upp genom undersökningens omfattning. Senare har studieåret indelatsi olika dagtyper och i t.ex. 1974 års undersökning förekom 6 olika dagtyper om ca 50 dagar vardera.

Den förbättrade stratifieringen har tillåtit en reducering av urvalets storlek. I valet mellan att minska på antingen antalet postanstalter eller antalet studiedagar per postanstalt i urvalet har man valt att minska antalet studiedagar. Studierna sker sedan 1965 års kostnadsundersökning under en dag vid varje postanstalt i urvalet. Avvägningen är välmotiverad, eftersom skillnaderna mellan postanstalter antas vara större än skillna- derna mellan dagtyper. Urvalet har därmed med avseende på antalet postanstalter i princip varit detsamma sedan 1961. I 1971 års undersök- ning ingick 75 postkontor och 125 postexpeditioner och i 1974 års undersökning 72 postkontor och 132 postexpeditioner. Antalet studie— dagar har dock kunnat reduceras med mer än hälften utan att representativiteten försämrats.

I 1961 års kostnadsundersökning valdes postkontor med underlydande postanstalter. Detta förfarande har också ändrats och nu väljs postkontor och postexpeditioner var för sig. Urvalet av postkontor sker i följande steg enligt urvalsplanen för 1974 års undersökning:

a) rangordning av postkontoren i fallande storlek enligt arbetstidsredovis- ningen,

b) stratifiering av postkontoren, så att de 30 största bildar 5 strata (nr. 1—5) med 6 kontor i varje och övriga kontor bildar 7, arbetstids- mässigt lika stora, strata (nr. 6—12),

c) fördelning av urvalet om 72 kontor, så att — samtliga 30 stora kontor och — 6 kontor frän vart och ett av återstående 7 strata ingår samt

(1) val av kontor och studiedag inom varje stratum (nr. 6—12), sa att var och en av dagtyperna blir representerade. (Detta sker genom en typ av styrt, slumpmässigt urvalsförfarande, i det här fallet med hjälp av en urvalskvadrat bestående av 6 antalsmässigt lika stora substrata av kontor * t. ex. substrata 6.1—66 inom stratum 6 — som rader i kvadraten och de 6 olika dagtyperna som styrkolumner).

Urvalet av postexpeditioner sker principiellt på samma sätt: 22 strata bildas och 6 postexpeditioner väljs per stratum.

2.5 Sammanfattande värdering

Vid en sammanfattande värdering av kostnadsfördelningssystemet är det lämpligt att låta denna omfatta tre huvudpunkter:

a) kostnadsfördelningssystemets överensstämmelse med syftet,

b) metodernas lämplighet med hänsyn till syfte, undersökningsförhållan- den och tillgängliga och kända metoder samt 0) möjligheterna att applicera fördelningssystemet i andra, likartade organisationer.

Syftet var att fördela kostnaderna så långt det var företagsekonomiskt sett möjligt. Kostnadsfördelningssystemet skulle visa varje prestations särkostnader och därmed ge underlag för att beräkna prestationens bidrag till täckande av postverkets samkostnader. Systemet skulle också initiera rationaliseringsprojekt. I båda fallen har syftet uppfyllts. Rationalise- ringar har genomförts, t. ex. inom hanteringen av rekommenderade försändelser genom att ett speciellt resurskrävande arbetsmoment tagits bort. Rationaliseringstrycket har kommit från beräkningarna som visat bristande Särkostnadstäckning.

Mät— och urvalsmetoderna har valts bland de vid de olika undersök- ningstidpunkterna tillgängliga och kända metoderna på ett lämpligt sätt med hänsyn till syftet och de mycket varierande undersökningsförhållan- dena. Det har genomgående skett en rimlig avvägning mellan metodernas tillförlitlighet och den praktiska mät- och urvalssituationen. Mät- och urvalsförfarandet har fortlöpande utvecklats i positiv riktning. Postverket har byggt upp en effektiv administration för kostnadsundersökningarna.

Metodernas lämplighet styrks genom att undersökningarna har haft förmåga att fånga upp förändringar i arbetsförhållandena. Effekterna av den tidigare exemplifierade rationaliseringen kan avläsas i resultaten från de kostnadsundersökningar, som genomförts efter det att rationaliserings- projektet avslutats. Detsamma gäller effekterna på kostnaderna inom tidningsrörelsen av en viss servicesänkning (indragning av andratur) och en övervältring av vissa arbetsuppgifter (såsom abonnemangsbokföringen) på tidningarna.

Kostnadsfördelningssystemets generalitet kan styrkas dels genom att det verkligen kunnat tjäna som internationell förebild för postala kostnadsundersökningar, dels genom att grunddragen i det har applicerats inom den svenska affärsbankssektorn. För år 1964 genomfördes en kostnadsundersökning för svenska affärsbanker, varvid erfarenheterna

från postverkets undersökningar kunde användas. De enda skillnaderna låg på det undersökningstekniska planet. Ett nytt tekniskt hjälpmedel gjorde det möjligt att helt slopa frekvensstudier med observatör och i stället använda frekvensstudier och självdeklaration. Arbetsförhållandena inom postverket gör att detta tekniska hjälpmedel inte kan användasi någon större utsträckning för kostnadsundersökningarna i postverket.

3 Tidningsrörelsen i postverket

3.1 Omfattning

Postverket distribuerar ca 600 milj. tidningsexemplar per år och svarar därmed för ca hälften av all tidningsdistribution till abonnenter. Av de 600 milj. exemplaren är ca 200 milj. dagspress och ca 400 milj. övrig press av olika karaktär och periodicitet.

Dagspressen är med sin tredjedel av volymen den största tidningsgrup- pen inom tidningsrörelsen. Den största enskilda tidningen i tidningsrörel- sen är ICA-Kuriren med drygt 5 procent av volymen, eller nästan 40 milj. exemplar per år. Därefter följer i storlek Land, Vi Bilägare, Vi och Metallarbetaren med mellan 15 och 20 milj. exemplar vardera per år samt tre dagstidningar (Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dag- bladet) med mellan 10 och 15 milj. exemplar vardera per år. De åtta nämnda tidningarna svarar för nästan 25 % av volymen.

Vissa volymförändringar har inträffat i tidningsrörelsen under den senaste femårsperioden. Medan ”övrig press” efter en nedgång ökat igen, har dagspressen i postdistribution under perioden 1968—1973 trendmäs- sigt minskat från ca 285 milj. exemplar till ca 200 milj. exemplar. Avtappningen av dagspress har ett klart samband med det statligt initierade samdistributionsprojektet.

Samdistributionsprojektet syftade till att förmå dagstidningarna att samverka inom distributionen. Dagstidningarna skulle överge sin egen- distribution och i stället samdistribuera. Eftersom det ligger i dagspres- sens affärsidé att tidningarna skall distribueras tidigt på morgonen — med undantag för vissa abonnerade eftermiddagstidningar — kunde postverket inte tjäna som distributionskanal. Samdistributionssystemet byggdes därför upp av tidningarnas distributionsorganisationer. Av tekniska skäl startades från enskilda tidningar fristående distributionsföretag, några pressägda och ett ägt av postverket.

Genom samdistributionsprojektet har dagstidningarna överlag kunnat bibehålla en tidig distribution. Dessutom har det varit möjligt att föra över tidigare postdistribuerade exemplar till samdistributionsföretagen.

Postverkets volymförluster har dämpats genom att den särskilda samdistributionsrabatt, som skulle stimulera utbyggnaden av samdistribu— tionssystemet, också utgår för lantbrevbärarexemplar. Denna utökning av samdistributionsprojektet skedde efter särskild framställning. Antalet rabatterade lantbrevbärarexemplar uppgår till ca 90 milj. exemplar per år. De ca 2,7 milj. kr. som dagspressen därvid erhåller kan uppfattas som ett

indirekt statsstöd till postverkets glesbygdsdistribution.

Det statliga samdistributionsprojektet har resulterat i följande fördel— ning av den totala volymen abonnerade dagstidningar på ca 960 milj. exemplar per år:

Samdistribution via samdistributionsföretag 70 % Postdistribution 20 % Tidningarnas egendistribution 10 %

Eftersom samdistributionen har högre servicegrad —- mätt i morgonti- dighet — än postverkets tidningsdistribution, finns det mycket små möjligheter för postverket att ta tillbaka den förlorade volymen. Det skulle inte få någon effekt att t. ex. ta bort samdistributionsrabatten. Det kan tilläggas, att ungefär hälften av postverkets volymförlust har gått till det egna dotterbolaget inom samdistributionsområdet, nämligen till Tidningstjänst AB.

Postverket har visat en påtaglig oro för utvecklingen på dagspressidan. Postverket vill behålla tidningsdistributionen. Anledningen är uppenbar.

För postverket utgör dagspress och övrig press 25—30 % av antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser och bidrar genom regel— bundenhet i tid och stabilitet i spridning till att postverket uppnår en fullständig hushållstäckning i sin dagliga distribution. Detta är speciellt påtagligt i glesbygden, där tidningarna kan vara den dominerande delen av distributionsvolymen. Den dagliga tidningen ger stadga åt glesbygdslin- jerna. Här kan man alltså se förklaringen till postverkets strävan att bibehålla lantbrevbärarexemplaren inom postdistributionen.

Genom att göra jämförelser med andra former för tidningsdistribution framgår det klart hur viktig hushållstäckningen är för distributionens effektivitet. När samdistributionssystemet byggdes upp, byggdes det upp på förstatidningarnas stora hushållstäckning. De mindre andratidningar- nas och de fjärrspridda tidningarnas volym kunde lätt läggas till detta basdistributionssystem.

Resonemanget kan vidare användas för att belysa postverkets konkur- renssituation vad gäller ”övrig press”. För att bygga upp en alternativ distribution till postverket krävs först och främst några stora tidningar med bra hushållstäckning, annars blir inte distributionen effektiv. Det innebär, att några av de största tidningarna måste lämna postverket och bilda stomme i en alternativ distribution.

Postverkets förlust av dagspressexemplar är således en förlust av grundstruktur i distributionsapparaten, speciellt distributionsapparaten i glesbygden. Tidningsrörelsen kan således sägas distributionsmässigt utgö— ra en av grundvalarna för hela poströrelsen.

3.2 Tidningsdistributianens kostnader

Det har tidigare konstaterats, att det inte går att resa invändningar mot principerna i postverkets kostnadsfördelningssystem, som det planerades 1961. Det har senare metodmässigt kompletterats och förfinats ytterliga- re. Kostnadsfördelningssystemet är i överensstämmelse med de syften

postverket uppställt. I detta avsnitt skall utfallet av kostnadsberäkningar- na för tidningsrörelsens del närmare analyseras. Först redovisas utfallet år 1961. Därefter presenteras utvecklingen från 1961 till 1971, det senaste året för helt slutförda kostnadsundersökningar.

I tabell 1 ges en sammanställning för år 1961 av kostnadsuppgifterna — direkta särkostnader och gruppsärkostnader — som de kan utläsas ur arbetsgruppens slutrapport ”Postverkets kostnader för olika prestatio- ner" samt postverkets interna material. Den största enskilda posten utgörs av tidningsrörelsens särkostnader i brevbäringen. Den därnäst största posten är särkostnaderna i den ankommande funktionen.

Av summaraden i tabell 1 framgår, att tidningsrörelsen belastas med 14,5 % av de totala direkta särkostnaderna (DSK) och 26 % av de totala gruppsärkostnaderna (GSK). Tidningsrörelsens andel av de totala särkost- naderna blir 17,8 %.

Det har framhållits i värderingen av kostnadsfördelningssystemet, att det har förmågan att fånga upp effekterna av rationaliseringsåtgärder. Under den period för vilken totalresultaten redovisas i tabell 2, har följande förändringar i tidningsrörelsen inträffat:

a) är 1963 överfördes bokföring av postabonnenter och redovisning av utgivarmedel från postverket till tidningsföretagen. Det går att återfinna en sänkning av kostnaderna i tidningsrörelsen för redovis- nings- och kassafunktionerna, som kan härledas till denna ändring. blunder 1967 drogs andra brevbäringsturen in på flertalet orter, vilket något återverkar på kostnadsbilden.

Med stöd av uppgifter direkt från postverket kan utvecklingen mellan åren 1961 och 1971 sammanfattas i följande punkter: l Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna har minskat från 17,8 % till 14,2 % eller med ca 25 %. 2 Relationen mellan de direkta särkostnaderna och gruppsärkostnader-

na har förändrats något. Gruppsärkostnadernas andel av tidningsrörel— sens totala särkostnader har minskat från 42,4 % år 1961 till 38,0 % år 1971, eller med ca 10 %. När det gäller personalkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 40 %. 4 När det gäller sakkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 15 %. 5 Sammanlagt har tidningsrörelsens andel av särkostnaderna för trans- porter ökat med ca 35 %. '.»)

Tabell 1 Tidningsrörelsens direkta särkostnader och gruppsärkostnader år 1961

Funktion Direkta särkostnader (DSK) Gruppsärkostnader (GSK) Summa särkostnader Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av totala totala DSK totala GSK särkostnaderna

Personalkostnader Poststyrelsen 0,5 15,1 — — 0.5 15,1 Redovisningen 0,2 3,0 0,0 2.0 0.2 3,0 Kassa 4,5 5,1 0,3 3,2 4,8 4,9 Ankommande 10,5 25 ,0 0,7 25,0 11,2 25,0 Brevbäring 17,4 45,4 24,9 35,1 42,3 38,7 Avgående 4,5 11,2 0,1 7,9 4.6 11.1 Transporter 3,7 14,5 0,3 14,5 4,0 14,5 Järnvägsposten 2,0 11,5 0,8 11,2 2,8 11,4 Städerskor — _ 0,7 14,8 0,7 14,8 Utrikesfunktionen 0,2 3,3 0,0 3,8 0.2 3.4

summa personal- kostnader 43,5 15,6 27,9 28,0 71,4 18,8 Sakkostnader Transporter 8,1 12,9 5,1 25,4 13,2 15,9 Lokaler 0,4 8,9 4,0 15,9 4,4 14,8 Inventarier och för—

brukningsartiklar 0,2 5,5 1,5 46,4 1,7 23,4 Övrigt 0,1 2,6 _ — 0,1 2,6

Summa sak- kostnader 8,8 10,9 10,6 21,9 19,4 15,0

Summa 52,3 14,5 38,5 26,0 90.8 17.8

Slutsatsen i punkt 1 kan illustreras mera exakt utifrån det siffermate- rial, som postverket ställt till förfogande för granskningen. I tabell 2 redovisas tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna — direkta särkostnader och gruppsärkostnader — i postverket.

Tabell 2 Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna

Andel av personal- särkostnaderna Andel av sak- särkostnaderna

Andel av de totala särkostnaderna

1961 1965 1967 1969/70 1971 18,8 15,0 14,6 14,9 14,2 15,0 16,5 15,5 14,7 14,3 17,8 15,4 14,8 14.8 14.2

3.3 Tidningsrörelsens ekonomi

De direkta särkostnaderna och gruppsärkostnaderna uppgick år 1961 till ca 91 milj. kr. Intäkterna var 41 milj. kr. Intäkterna täckte ca 78 % av de

direkta särkostnaderna och ca 45 % av de totala särkostnaderna.

Tio år senare var bilden följande. De direkta särkostnaderna och gruppsärkostnaderna uppgick till 187 milj. kr. Intäkterna var ca 120 milj. kr. Dessa intäkter täckte med en liten marginal (ca 3%) de direkta särkostnaderna och till ca 65 % de totala särkostnaderna. Under 1974 uppgick särkostnadstäckningen enligt postverkets beräkningar till ca 69 %.

Utvecklingen innebär, att tidningsrörelsens täckningsgrad — genom rationaliseringar och ökade intäkter — ökat under den angivna tioårspe- rioden 1961Ä1971. Särkostnadsunderskottet i tidningsrörelsen var emel- lertid i absoluta tal ca 50 milj. kr. 1961 och ca 67 milj. kr. 1971. För 1974 beräknades differensen till ca 75 milj. kr.

Eftersom postverket skall drivas efter företagsekonomiska principer, är dess företagspolitik att varje rörelsegren skall täcka sina särkostnader och lämna ett bidrag till samkostnaderna. Tidningsrörelsen täcker således inte sina särkostnader. Genom kostnadsundersökningarna är det belagt, att tidningsrörelsens särkostnader 4 direkta särkostnader och gruppsärkost- nader _ är 45—50 % större än de totala intäkterna. Det är emellertid inte ovanligt att företag, även om de har samma lönsamhetskrav på samtliga rörelsegrenar, har rörelsegrenar som inte täcker sina kostnader. Riksdagen har emellertid accepterat postverkets rörelsegrenspolitik.

Anledningen till att även tidningsrörelsen enligt postverket måste bära sina kostnader är att brevrörelsen, som nu bär övriga rörelsegrenars resterande kostnader, inte beräknas kunna göra detta i framtiden. Anledningen är att ca 80 % av brevvolymen utgörs av affärsföretagens brev och att företagen är priskänsliga. Det torde emellertid vara svårt att avgöra, om brevvolymen påverkas mest av prishöjningar eller av allmänna trendeffekter. Portot torde i många fall utgöra en mindre del av de totala försändelsekostnaderna. Det kan inte uteslutas, att det är andra föränd- ringar än portohöjningar som bestämmer brevvolymen. Postverket hävdar emellertid, att priskänsligheten är hög, att taxehöjningar på brev måste begränsas och övriga rörelsegrenar lämna större intäkter.

Vid bedömningar av tidningsrörelsens ekonomi måste dock beaktas att postverkets särkostnadsbegrepp avviker något från gängse terminologi. I rapporten från 1961 års kostnadsundersökning redovisas vissa beräkning- ar, som visar, att särkostnaderna i betydelsen bortfallskostnader är större än de direkta särkostnaderna (särkostnader 1) men inte så stora som de totala särkostnaderna (särkostnader 1 och 2). Enligt rapportens siffror skulle 75—80 % av de totala särkostnaderna för tidningsrörelsen kunna betraktas som bortfallskostnader. Procenttalet ligger i underkant snarare än i överkant, eftersom beräkningarna som redovisas i rapporten endast avser brevbäringens turarbete.

Bortfallsanalysen följdes upp i samband med vissa kompletterande studier till 1961 års kostnadsundersökning. Efter önskemål från tidnings- sidan genomförde postverket en studie i Lycksele för att bedöma postverkets kostnadsminskningar vid ett bortfall av tidningsposten. Området hade valts av tidningssidan. Resultaten, som alltså avser ett glesbygdsområde, tyder på att bortfallskostnaderna uppgår till drygt

15 % av de totala kostnaderna, vilket skall jämföras med det tidigare bortfallet som uppskattats till ca 14 %- tca 72 milj. kr. av ca 508 milj. kr.).

Detta underlag för bedömningar av bortfallskostnaderna rör förhållan- dena under förra hälften av 1960-talet. Frägan är om rationaliseringsmöj— ligheterna är desamma nu, tio år senare.

Man bör vid ett försök att besvara frågan utgå från att en så stor ändring som nedläggning av tidningsrörelsen i postverket skulle aviseras lång tid i förväg, vilket underlättar postverkets anpassning till den nya situationen. Man bör också utgå från att vissa rationaliseringsätgärder kan vara lättare att genomföra, när tidningsrörelsens välorganiserade intres- senter inte längre finns med i bilden. Det är också möjligt, att postverket kan finna en alternativ användning för de resurser, som nu engageras i tidningsdistributionen.

De rationaliseringsåtgärder, som angivits i de tidigare bortfallsanalyser- na, är tekniskt sett fortfarande aktuella. Förändringar iresursminskande riktning kan göras inom utdelningen — i distriktsorganisationen och i avlämningen av posten till abonnenter inom transportfunktionen och i organisationsstrukturen, det senare genom nedläggning eller omklassning av postanstalter. Praktiskt har emellertid möjligheterna till rationalise- ringar minskat genom reglerna om anställningstrygghet. Eftersom post— verkets kostnader till mycket stor del är personalkostnader » personalsär- kostnaderna inom tidningsrörelsen var 1971 nära 80% av de totala särkostnaderna —— har postverkets anpassningstid förlängts väsentligt. Det som tidigare i dessa sammanhang var en fördel, är nu en klar nackdel.

Man kan utgå från att de tidigare beräkningarna om en bortfallskost- nad på 75—80 % av tidningsrörelsens totala särkostnader överdriver postverkets anpassningsmöjligheter, om anpassningen väsentligen skall bestå i att. minska personalresurserna. Det finns dock inga möjligheter att med utgångspunkt i tillgängligt material från kostnadsundersökningarna göra någon uppskattning av hur mycket det angivna procenttalet har sjunkit. Täckningsgradsprocenten (69,4% år 1974) och bortfallskost— nadsprocenten har dock successivt närmat sig varandra.

3.4 Postverkets konkurrenskraft

Postverket har således en tidningstaxa, som ger en bristande särkostnads- täckning. Man kan därmed säga, att postverket i förhållande till kostnaderna för tidningsdistribution har en lågprislinje. Genom denna lågprislinje har postverket kunnat behålla distributionsvolym fram till början av 1970-talet, då den statliga samdistributionsreformen genomför- des. Därefter har postverket tappat dagspressvolym. Postverket har alltså med detta undantag haft ett konkurrenskraftigt pris.

Genom kostnadsundersökningarna har det belagts, att de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen är 40—-50% större än de totala intäkterna. Den intressanta frågan är därför, om postverkets kostnadsnivå är konkurrenskraftig. För att citera 1961 års kostnadsundersökning (s. 127):

”Det är fullt tänkbart, att postväsendet icke utgör den lämpligaste distributionskanalen för tidningar, men att detta förhållande döljes genom de i förhållande till särkostnäderna låga avgifterna”.

Lägprislinjen i tidningsdistributionen har verkat som ett etableringshin- der. Den har verkat dämpande på eventuella intressen att starta en alternativ distribution till postverket, i all synnerhet som postverket behållit de stora volymtidningarna i rörelsen. Om lågprislinjen övergavs - t. ex. genom att taxan gjordes särkostnadstäckande — så skulle ”etable- ringshindret” försvinna och en ny konkurrenssituation inträffa för postverket.

Det framgår av olika skrivelser att postverket är medvetet om, att konkurrenssituationen kommer att ändras vid en prishöjning och att risker finns för att postverket tappar volym till alternativa distributions- former. Postverkets mål har därför formulerats så att avgiftshöjningarna bör ”ske på ett sådant sätt att postverkets ekonomiska intressen tillgodoses och att för verket oförmånligt volymbortfall i tidningsrörelsen ej äger rum”.

Den intressanta frågan är vad som menas med oförmånligt volymbort- fall? Svaret återfinns förmodligen i tidningsrörelsens distributionsmässiga huvudroll och därmed i betydelsen för postverket att ha med de täckningsbyggande, stora tidningarna i tidningsrörelsen. Ett oförmånligt volymbortfall skulle vara att tappa några av ”täckningsbyggarna”. Med en viss förenkling kan sägas att det företagspolitiska problemet för postver- ket är att ryggraden i postverkets ekonomi är brevrörelsen, medan ryggraden i postverkets distributionsorganisation är tidningsrörelsen.

4 Sammanfattning

Vid distribution av tidningar tillämpar postverket för närvarande en taxa, som i förhållande till postverkets resursinsatser är för låg. Enligt postverkets kostnadsberäkningar skulle nivån på taxan behöva höjas med ca 45 ”a för att tidningsdistributionen skulle täcka de beräknade totala särkostnaderna.

Postverkets kostnadsberäkningssystem utvecklades i början av 1960- talet av en arbetsgrupp bestående dels av företagsekonomer med postal erfarenhet, dels av företagsekonomiska forskare vid handelshögskolan i Göteborg. Arbetet ingick i en internationell postal studie för metodut- veckling inom kostnadsberäkningen vid postala förvaltningar. Arbetets karaktär av praktikfall och syfte att tjäna som internationell förebild har påverkat planering och genomförande. Med hänsyn till syftet med kostnadsberäkningssystemet — att så långt möjligt, företagsekonomiskt mätbart, fördela kostnaderna på försändelseslag — är arbetsgruppens resultat gott. Systemet, som fortlöpande förbättrats, skulle utan vidare kunna användas i likartade organisationer, t. ex. av affärsbankerna.

Postverket distribuerar ca 600 milj. tidningsexemplar per år och svarar därmed för ca hälften av all tidningsdistribution till abonnenter. Dagspressvolymen uppgår till ca 200 milj. exemplar. Dagspressen är

därmed den största enskilda gruppen inom tidningsrörelsen. De volym— mässigt största dagstidningarna år Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. De största tidningarna över huvud i postverkets tidningsdistribution är emellertid inte dagstidningar. De största är ICA-Kuriren, Land, Vi Bilägare, Vi och Metallarbetaren.

Vissa volymförändringar har inträffat i postverkets tidningsrörelse under den senaste femårsperioden. Gruppen "övrig press” har utvecklats positivt efter en nedgång i början av perioden. Gruppen ”dagspress" har däremot minskat. År 1968 var dagspressvolymen ca 285 milj. exemplar. Nu är den alltså ca 200 milj. exemplar. Avtappningen har ett klart samband med det statligt initierade samdistributionsprojektet. Förlusten var väntad eftersom postverket inte kan konkurrera med morgontidig utbärning, men har blivit begränsad genom att samdistributionsrabatt efter särskild framställning beviljades för postdistribuerade lantbrevbärar- exemplar. Postverket svarar idag för ca 20 procent av volymen abonnerade dagstidningar, som uppgår till ca 1 miljard exemplar per år.

Postverket har i olika sammanhang visat en naturlig oro för denna volymutveckling. Man vill behålla tidningsdistributionen inom postver— ket.

Tidningsrörelsens beräknade underskott i postverket är emellertid betydande. Intäkterna täcker 1974 ca 70 % av de totala särkostnaderna och den bristande särkostnadstäckningen uppgår till ca 75 milj. kr. Vid bedömningar av täckningsgraden måste hänsyn tas till att de totala särkostnaderna inte kan betraktas som bortfallskostnader i sin helhet. Bortfallsandelen, som har beräknats till 75—80 % av de totala särkost- naderna i början av 1960-talet, minskar med nuvarande trygghetsregler för anställd personal, eftersom personalsärkostnaderna i tidningsrörelsen uppgår till ca 80 % av de totala särkostnaderna.

Det kan synas egendomligt, att postverket vill behålla en sa olönsam rörelsegren som tidningsdistributionen. Det finns emellertid en rad mycket rimliga förklaringar, varav den förmodligen viktigaste skall tas upp i denna sammanfattning.

Distributionen av abonnerade tidningar Skiljer sig på en mycket viktig punkt från distributionen av brev. Breven, som antalsmässigt uppgår till 70—75 % av brev— och tidningsvolymen, har inte den regelbundet återkommande distributionen till samma mottagare som tidningarna har. Detta är speciellt påtagligt inom lantbrevbäringen. Den dagliga tidningen ger således stadga åt distributionen, speciellt åt glesbygdslinjerna.

Det var således naturligt för postverket att söka bibehålla tidningsvoly- men genom begäran om samdistributionsrabatt till lantbrevbärar- exemplar. Det är också naturligt för postverket att förorda, att avgiftshöjningar bör ske på ett sådant sätt att för ”postverket oförmånligt volymbortfall icke äger rum”. Postverkets oförmånliga bortfall skulle inträffa om de stora tidningarna, de 3. k. täckningsbyggarna, övergick till andra distributionsformer. Frågan om avgifterna för tidningsdistribution i postverket är således inte bara en fråga om ekonomi i tidningsrörelsen utan också en fråga om effektivitet i postens distributionsorganisation i sin helhet.

Bilaga 4 Exempel på inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen i postverkets tidningsrörelse

1 tabell 1 redovisas ett exempel på inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen i postverkets tidningsrörelse. lnhämtningen antas ske enligt följande principer:

Avgiftsnivan för ett visst avtalsår förutsätts som hittills bestämmas vid de årliga förhandlingarna mellan postverket och tidningarnas organisatio- ner. Som utgångspunkt för inhämtningen av den bristande särkostnads- täckningen tas den konstaterade täckningsgraden år 1974, 69,4 %. (Konstaterad täckningsgrad = verkliga taxeintäkter dividerade med ”san— na” särkostnader.)

Vid 1976 års förhandlingar avseende 1977 års taxa skall avgiftsnivån fastställas så att den beräknade täckningsgraden år 1977 blir 2 procent- enheter större än den konstaterade täckningsgraden är 1974. Avgiftsnivån är 1977 skall alltså bestämmas så att de beräknade intäkterna utgör 71,4 % av de beräknade särkostnaderna detta år. Med beräknade särkost- nader avses summan av särkostnadsnivån vid förhandlingstillfället och särkostnadsökningen mellan föregående och innevarande förhandlingstill- fälle.

Fr.o.m. förhandlingstillfället år 1977 skall de beräknade intäkterna för kommande avtalsår varje år fastställas så att de utgör 2 procentenhe- ter större andel av de beräknade särkostnaderna än de på samma sätt beräknade intäkterna för innevarande avtalsår. De beräknade intäkterna för avtalsåren 1978, 1979, 1980 osv. skall enligt denna regel vara:

för år 1978: 73,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1979: 75,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1980: 77,4 % av de beräknade särkostnaderna osv.

Inhämtning pågår på detta sätt till dess den beräknade täckningsgraden blir 100 %.

De årliga avgiftshöjningarna skall dock varje år vara tillräckligt stora för att ge postverket kompensation för de särkostnadsökningar som inträffat sedan föregående förhandlingstillfälle. Denna senare regel inne- bär att de beräknade intäkterna vissa år kan komma att utgöra en större andel av de beräknade särkostnaderna än om enbart den ovannämnda 2 %-regeln tillämpas.

På denna grund har exemplet i tabellen konstruerats. Nedan redovisas i

120

punktform de antaganden och de beräkningsmetoder, som används i exemplet.

. Den av postverket distribuerade tidningsvolymen antas oförändrad under den period exemplet avser. . För att visa effekten av inhämtningen av den bristande särkostnads—

täckningen vid varierande särkostnadsökningar har följande antagan— den gjorts om särkostnadsökningstakten i postverkets tidningsrörelse under perioden:

Är1975 +19% År1976 +12% Årl977 +12% År1978 + 9% Årl979 + 7% År1980 +10% Fr.o.m. 1981 antas ökningen bli 5 % per år.

Kompensationen för särkostnadsökningen uttrycks i kolumn S_7. Beloppet i kolumn 7 är det belopp, som varje år behövs för att täcka särkostnadsökningarna från föregående förhandlingstillfälle. Ökningen av den garanterade kostnadstäckningsgraden åskådliggörs i kolumn 8—10. 1977 skall täckningsgraden alltså vara minst 71,4 %, 1978 minst 73,4 % osv. Den garanterade täckningsgraden (kolumn 8) kopplas till en beräknad särkostnad för avtalsåret. Denna beräknade särkostnad återfinns i kolumn 4. Den erhålls genom att särkostnadsnivån vid förhandlingstill- fället summeras med särkostnadsökningen under året fram till förhand- lingstillfället. Den intäktsnivå, som behövs för att postverket skall erhålla den garanterade kostnadstäckningen återfinns i kolumn 9. Vid t. ex. 1976 års förhandlingar skall tidningarna enligt exemplet för år 1977 betala 71,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1977. Dessa har erhållits genom en summering av särkostnadsnivån vid förhandlingstillfället 1976 (335,9 milj. kr) och särkostnadsökningen mellan förhandlingarna år 1975 och 1976 (36,0 milj. kr). Den garanterade intäktsnivån blir 2655 milj. kr. enligt kolumn 9. 1 kolumn 10 jämförs kolumn 7, som visar "särkostnadsökningsgaran- tin", med kolumn 9, som visar ”kostnadstäckningsgarantin”. I de fall tidningarna ej uppfyller kostnadstäckningsgarantin genom att betala särkostnadsökningarna krävs ett tillägg. Storleken av detta redovisas i kolumnen. Kolumn 11 visar slutligen den beräknade intäktsnivån för olika är. Detta belopp är för respektive år det högsta av beloppen i kolumn 7 och kolumn 9.

Tabell 1 Exempel pa inhämtning av den bristande särkostnadstäckningen, milj. kr

År=t l-'örh.särk. Särk. Ber. åer. Sark. Summa Garanterad Garanterad Tillägg till Ber. intäkt är t-—1 ökn. särk. intäkt ökn. (_5 )+t6) tiickngrad intäkt (7) p.g.a. är t l"örh.särk. år t—l årt år t—l ar t—1 (p%) är [ art garanti (51+(6)+(10) år t—Z (2)+(3) t8)xt4j

100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

252 29 281 172 29 201 — — f 201

299,9 47,9 347,8 201 47,9 248,9 — — — 248,9 335,9 36,0 371,9 248,9 36,0 284,9 71,4 265,5 —— 284,9 376,2 40,3 416,5 284,9 40,3 325,2 73,4 305,7 — 325,2 410,0 33,8 443,8 325,2 33,8 359,0 75,4 334,6 — 359,0 438,7 28,7 467,4 359,0 28,7 387,7 77,4 361,8 — 387.7 482,6 43,9 526,5 387,7 43,9 431,6 79,4 418,0 — 431,6 506,7 24,1 530,8 431,6 24,1 455,7 81,4 432,1 — 455,7 532,0 25,3 557,3 455,7 25,3 481,0 83,4 464,8 481,0 558,6 26,6 585,2 481,0 26,6 507,6 85,4 499,8 507,6 586,6 28,0 614,6 507,6 28,0 535,6 87,4 537,2 537,2 615,9 29,3 645,2 537,2 29,3 566,5 89,4 576,8 576,8 646,7 30,8 677,5 576,8 30,8 607,6 91,4 619,2 619,2 679,0 32,3 711,3 619,2 32,3 651,5 93,4 664,4 664,4 713,0 34,0 747,0 664,4 34,0 698,4 95,4 712,6 712,6 748,6 35,6 784,2 712,6 35,6 748,2 97,4 763,8 763,8 786,0 37,4 823,4 763,8 37,4 801,2 99,4 818,5 818.5 825,3 39,3 864,6 818,5 39,3 857,8 100,0 864,6 864,6

MQNNQNOWWWWWWWWWWW v—lv—dl—ll—ll-dl—lv—lv—lv—rv—lv—Cu-lv—l—I—lv—lv-(H

-—'O'—'C*IY£'W|**O v—v—v—cv—tv—t—q

Statens offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

PQNPPPPN?

33. 34. 35. 36. 37. 38.

39. 40. 41 . 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54.

:

Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del H. U. Psalmer och visor. Del 1:2. U. Psalmer och visor. Del 1:3. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. lndividen och skolan. U. Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiering. B. . Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S.

Konstnärerna i samhället. U. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju. Markanvändning och byggande. Remissarnmanställning ut- given av bostadsdepartementet. B. . Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn.

Konsumentskydd på läsområdet. H. (Utkommer hösten 1975) Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju.

. Pensionsförsäkring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju. . JO—ämbetet. Uppgifter och organisation. R. . Tre sociologiska rapporter. Ju. . Ä jour. Om journalistutbildning. U. . Forskningsråd. U. . Politisk propaganda på arbetsplatser. A. . Program för ljud och bild i utbildningen. U. . Medborgerliga fri— och rättigheter i vissa länder. Ju. Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap— port 1. S. (Utkommer hösten 1975) . Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer

hösten 1975) Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap- port 3. S. (Utkommer hösten 1975) Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975) Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik K Kommunal demokrati. Kn. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. Kommunal organisation och information. Kn. Kollektivtrafik i tätort. K Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K Massmediegrundlag. Ju. lnternationella koncerner i industriländer. I. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Bostadsförsörining och bostadsbidrag. Bilagor. B. Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fåmansbolag. Fi.

55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70.

71. 72. 73. 74. 75. 76.

77. 78. 79. 80.

Bötesverkställighet. Ju. Trafikbuller. Del ll. Flygbuller. K. Varuförsörjning i kristid. H. Målet är jämställdhet. Ju. Utbildning för vuxna. U. Energiberedskap för kristid. H. Energiberedskap för kristid. Bilagor. H. Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. S. Konsumentkreditlag m. m. Ju. Språkresor. U. Förfogandelagstiftningen. Fö. Trafikpolitik - behov och möjligheter. K Utbildning i samspel. S. Handikappanpassad kollektivtrafik. K Samhället och distributionen. H. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. H. Landstingens arkiv. Kn. Distansundervisning. U. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. S. Medborgerliga fri— och rättigheter. Regeringsformen . Ju. Handikappanpassad kollektivtrafik Sammandrag ur SOU 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). K Allmän skatteflyktsklausul. Fi. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi. Svensk press. Statlig presspolitik Fi. Postens roll i tidningsdistributionen. K

Statens offentliga utredningar 1975

Systematisk förteckning

___—__—__—_-——_———-—

Riksdagen JO—ambetet. Uppgifter och organisation. [23]

Justitiedepartementet

Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] Medborgerliga fri— och rättigheter i vissa länder. [29] Massmediegrundlag. [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58] Konsumentkreditlag m.m. [63] MedborgerIiga fri- och rättigheter. Regeringsformen. [75]

Försvarsdepartementet

Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarats förmåner. (73l

Socialdepartementet

Bättre bosättning för flera. [5] Pensionskommittéen. 1. Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialför— säkringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. [74] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. 130] (Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barn— miljöutredningens rapport 2. [321 (Utkommer hösten 1975) 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] (Utkommer hösten 1975) 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975) 7. Barnen och den fysiska miljön. Barn— miljöutredningens rapport 6.136](Utkommer hösten 197518. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] (Ut- kommer hösten 1975) 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rap- port 8. [38] (Utkommer hösten 1975] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel. [67]

Kommunikationsdepartementet

Trafikolyckor och statistik. 1401 Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller, Del ll. Flygbuller. [56] Trafikpolitik — behov och möjligheter. [66] HAKO—utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 (svensk, engelsk och tysk versionl. [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [80]

Finansdepartementet

1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. 1781 3. Svensk press. Statlig presspolitik. [79] Pensionsförsäkring. [21] Statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53]

Fåmansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77]

Utbildningsdepartementet

1969 års psalmkommitté., 1. Psalmer och visor. Del 1:1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.

1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In- dividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Å jour. Om journalistutbildning. [25]

Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]

Utbildning för vuxna. [59]

Språkresor. [64] Distansundervisning. [72]

Handelsdepartementet

Konsumentskydd på låsomrädet. [19] (Utkommer hösten 1975] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. 145] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]

Arbetsmarknadsdepartementet

Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27]

Bostadsdepartementet

Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [17] Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför— sörjning och bostadsbidrag. [511 2. Bostadsförsörjning och bo- stadsbidrag. Bilagor. 152]

Industridepartementet

Internationella koncerner i industriländer. [50]

Kommundepartementet

Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och panier i kommuner och landsting. 1181 Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- mokrati. 141] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]

___________.——-_———_—

Nordisk utredningsserie (Nu) 1975

Kronologisk förteckning

.. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havan- deskap och barnsbörd

Peruskoulu pohjoismaissa

Litteratur om nordiskt samarbete Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet Bötesstraffet Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action Voksenopplaering i de nordiska land. En konferanserapport Oversikt over forsknings—og utviklingsarbeid som gjelder eng- elskundervisningen i de nordiske land — 1974 Fort» och vidareutbildning för teaterarbetare . Nordisk samarbeid om billedkunst

esomeww

_. 059

I I I . . '? Ill ' .. I I II ll

' - l.

. . T....- .a

(”(I-'

I]:"3 "('-:| ' a']

] !?] & LiberFörlag ISBN 91-38-025434