SOU 1977:75

Industrimineral : delbetänkande

Till Statsrådet och chefen för industridepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 23 mars 1974 chefen för industrideparte— mentet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

Med stöd härav tillkallades den 17 april 1974 såsom sakkunniga landshöv- dingen i Skaraborgs län Karl Frithiofson, tillika ordförande, generaldirek- tören Gunnar Ekevärn, riksdagsmännen Erik Glimnér och Gustav Lorent- zon, kommerserådet Thorsten Neyman, riksdagsmännen Tore Nilsson och Arne Nygren, kanslirådet Gunnar Ribrant samt riksdagsledamöterna Karl- Erik Strömberg och Gudrun Sundström. Såsom sakkunniga tillkallades vidare den 10 mars 1977 direktören Sven Johansson, förbundsordföranden

Rättelser SOU l977:75

Sid 287, rad 9: tabell 2 skall vara tabell 3. Sid Åhl, rad 23: 1979 skall vara 1975. ” rad 25: årtalen i tablån skall vara 1975 resp. l985.

1975 tekn. dr Lars Lidström.

Som sekreterare förordnades den 1 september 1974 departementssekrete- raren Åke Sundström. Som biträdande sekreterare med huvudsaklig uppgift att svara för utredningsarbetet rörande industrimineralen förordnades den 8 november 1974 byrådirektören Kerstin Anell.

Vid slutjusteringen av detta delbetänkande har också deltagit direktören Jan Boman som förordnades som expert den 27 juni 1974.

Stockholm i november 1977

Karl Frithiofson

Gunnar Ekevärn Erik Glimnér Sven Johansson Gustav Lorentzon Thorsten Neyman Tore Nilsson Arne Nygren John Näs/und

Åke Palm Gunnar Ribrant Karl-Erik Strömberg Gudrun Sundström

/Åke Sundström Kerstin Ane/l

Omslagsbild av Sten Didrik Bellander, föreställande tlusspat med kalcit, kvarts (ametist) och svavel Omslagsarrangemang Jan Boman Omslagstryck Jernström Offsettryck AB

ISBN 91—38-03493-X lSSN O375-250X Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för industridepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 23 mars 1974 chefen för industrideparte- mentet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

Med stöd härav tillkallades den 17 april 1974 såsom sakkunniga landshöv- dingen i Skaraborgs län Karl Frithiofson, tillika ordförande, generaldirek- tören Gunnar Ekevärn, riksdagsmännen Erik Glimnér och Gustav Lorent- zon, kommerserådet Thorsten Neyman, riksdagsmännen Tore Nilsson och Arne Nygren, kanslirådet Gunnar Ribrant samt riksdagsledamöterna Karl- Erik Strömberg och Gudrun Sundström. Såsom sakkunniga tillkallades vidare den 10 mars 1977 direktören Sven Johansson, förbundsordföranden John Näslund samt direktören Åke Palm.

[ De sakkunniga har antagit namnet mineralpolitiska utredningen.

Utredningens arbete har i en första etapp enligt direktiven inriktats på atti , särskild rapport redovisa prognoser över Sveriges förbrukning och försörjning 1 med mineraliska råvaror. På grund av ämnesområdets omfattning sker denna * redovisning i två delbetänkanden, ett avseende metaller, ett avseende i industrimineral, vilket härmed överlämnas.

Som experter med huvuduppgift att biträda utredningen i dess arbete rörande industrimineralen förordnades den 19 augusti 1974 avdelningsdirek- tören Naz Ahmed Shaikh samt den 27 september 1974 direktörerna Olof Asplund, Tommy Bergdahl, Magnus Blomkvist, Göthe Fernheden och Wal- ter Wredenfors. Efter Olof Asplunds bortgång förordnades den 3 december 1975 tekn. dr Lars Lidström.

Som sekreterare förordnades den 1 september 1974 departementssekrete- raren Åke Sundström. Som biträdande sekreterare med huvudsaklig uppgift att svara för utredningsarbetet rörande industrimineralen förordnades den 8 november 1974 byrådirektören Kerstin Anell.

Vid slutjusteringen av detta delbetänkande har också deltagit direktören Jan Boman som förordnades som expert den 27 juni 1974.

Stockholm i november 1977

Karl F rit/riofson

Gunnar Ekevärn Erik Glimnér Sven Johansson Gustav Lorentzon Thorsten Neyman Tore Nilsson Arne Nygren John Näslund

Åke Palm Gunnar Ribrant Karl—Erik Strömberg Gudrun Sundström

/Åke Sundström Kerstin A nell

Innehåll 1 Sammanfattning 2 Utredningsarbetet 2.1 Direktiven 2.2 Utredningsarbetet 3 Introduktion, målsättning och prognos/öratsättningar 3.1 Introduktion till industrimineralsektorn 3.2 Definitioner och avgränsningar . . . . . . . . 3.2.1 Definition av industrimineral och avgränsning gentemot MPU: s arbete betr. malmer . . . . 3. 2 2 Avgränsning gentemot sand- och grusutredningen 3.3 Mål för utredningsarbetet . 3.4 Tillämpad utrednings- och prognosmetodik 3.5 Några av utgångspunkterna för prognoserna 3.6 Förbrukningsbegrepp 4 Internationell översikt . . . . 4.1 Industrimineralen i den globala mineralproduktionen . 4.2 Kvalificerade industrimineral i världens mineralproduktion 1973 . . . . 4.2.1 Inledning . . . . . 4.2.2 Den globala mineralproduktionen 1973 och dess utveck- ling sedan 1950 . . . . . . 4.2.3 De kvalificerade industrimineralens produktionsvärden 1973 . . 4.3 Världsproduktionens struktur . . . . 4.4 Världsproduktionens fördelning på ländergrupper 4.5 Den globala tillgångssituationen 4.5.1 Inledning . . 4.5.2 Industrimineraltillgångarnastillräcklighet 4.5.3 Prognos och utfall — ett par illustrativa exempel 4.5.4 Ett långsiktsperspektiv . . 4.5.5 Koncentrationen av brytvärda industrimineraltillgång- ar . 4. 5. 6 Tillgångarnas priskänslighet . . 4.6 Möjligheter till substitution inom industrimineralsektorn

Tabellbilaga

21

35 35 37

39 39 42

42 43 43 44 45 48

49 49 49

49

50

51 51 53 53 53 55 59 61

65 65 67 71

5.1 5.2

5.3

5.4

5.5

5.6

5.7

5.8

5.9

5.10

6.1 6.2

Sveriges förbrukning av industrimineral Sammanfattning . . . Kemikalie- och gödselmedelsindustrin 5.2.1 5.2.2

Kemikalieindustri Gödselmedelsindustri

Cellulosa- och pappersindustri 5.3.1 5.3.2 5.3.3

Industrimineralens funktion Råvaruförbrukning Råvaruförsörjning

Järn-, stål-, metallverk och gjuteriindustrin 5.4.1 Industrimineralens funktion 5.4.2 Råvaruförbrukning 5.4.3 Råvaruförsörjning Glasindustri . . 5.5.1 Industrimineralens funktion 5.5.2 Råvaruförbrukning 5.5.3 Råvaruförsörjning 5.5.4 Glasull och glasfiber Porslins- och lergodsindustri 5.6.1 5.6.2 5.6.3

Industrimineralens funktion Råvaruförbrukning Råvaruförsörjning

Färgindustri

5.7.1 5.7.2 5.7.3

Industrimineralens funktion Råvaruförbrukning Råvaruförsörjning

Byggnads- och anläggningsverksamhet 5.8.1 5.82 5.83 5.84

Ballast

Cement . . Byggnadstegel

Lättbetong och kalksandsten

Eldfasta produkter 5.9.1 5.9.2 5.9.3 5.9.4 5.9.5 5.9.6 5.9.7

5.9.8 5.9.9

Inledning . Aloxidprodukter Chamotteprodukter Silikaprodukter Basiska produkter Specialprodukter

Sveriges tillförsel och försörjning med eldfasta produk-

ter

Råvaruförsörjning

Industrimineralråvaror | svensk miljövård

Sveriges försörjning med industrimineral Produktion

Import 6.2.1 6.2.2

Importens omfattning och fördelning Importens länderfördelning

Råvaruförbrukning för inhemsk produktion

79 79 81 82 83 85

86 l 87 ; 87 87 88 90 90 90 91 92 92 93 93 93 94 94 = 94 | 96 96 97 97 97 98 98 98 98 100 101 101 102 103

103 | 104 3 104 i 105

109 111 111 111

l 109

6.3Export 6.3.1 Exportens omfattning och fördelning 6.3.2 Mottagarländer för den svenska exporten 6.4 Sammanfattning av industrimineraltillförseln 1974 6.5 Nettohandeln med förädlade produkter 1974 Tabellbilaga

7. Sammanfattning av Sveriges förbrukning och försörjning med industrimineral — nuläge och prognos 1985 7.1 Alunskiffer 7.2 Asbest 7.3 Baryt 7.4 Bauxit

7.5 Bentonit .

7.6. Borater(bormineral) 7.7 Diatomit(kise1gur) 7.8 Dolomit

7.9 Flusspat . . . .

7.10. Fosforråvaror (råfosfat och apatit)

7.11. Fältspat 7.12 Gipssten 7.13 Glimmer 7.14 Grafit

7.15 Kaliumsalter .

7.16 Kalksten och krita 7.17 Kaolin

7.18 Koksalt . . . . .

7.19. Kvarts kvartsit och kvartssand 7.20 Litiummineral

7.21 Magnesit . .

7.22. Mineralindustrins restprodukter

7.23 Nefelinsyenit 7.24 Olivin

7.25 Perlit . .

7.26. S|111man1tm|neral (kyamt sillimanit, andalusit)

7.27 Svavel 7.28 Talk 7.29 Titanmineral 7.30 Vermikulit 7.31 Wollastonit 7.32 Zirkon

Bilaga 1 Tekno/ogiprognos avseende vissa industrimineral . Industrimineralen och deras relation till övriga mineralgrupper Inflytande från energiförsörjningen Geologiska aspekter . Ökad utvinning av biprodukter och restprodukter Tekniska prognoser

Produktspecitik teknisk utveckling

ONLIIJÄLNN—

113 113 114 114 115 118

125 125 125 126 127 128 128 129 129 130 131 132 133 134 134 135 136 137 137 138 139 140 141 141 142 142 142 143 143 144 145 145 145

147 147

Bilaga 2 Framtida industrimineraI/örbrukning inom järn- och stålindu-

strin . . . . . . . . . . . . . . . 161 1 Kort översikt över nuvarande teknologi . . . . . . . . 161 2 Synpunkter på den framtida processutvecklingen . . . . 163

Bilaga 3 Geologiskaförutsättningar/ör utvinning av industriella mineral

och bergarter i Sverige . . . . . . . . . . . . . 167 1 Utgångsläget för en bedömning . . . . . . . 167 2 Synpunkter på behovet av ökade geologiska undersökningar 168

Bilaga4 Mineralöversikter . . . . . . . . . . . . . . . 171 ] Uppläggning . . . . . . . . . . 171 2 Internationellt och svenskt källmaterial av baskaraktär . . 172 Alunskiffer 1 Presentation . . . . . . . . . . . . 174 2 Återblick på utnyttjandet av svenska alunskiffrar . . . . 175 3 Alunskiffrarnas potential som råvaruresurs . . . . . . . 175 4 Översikt över Sveriges tillgångar av alunskiffer . . . . . 175 5 Översikt över aktuella objekt för ökat utnyttjande av svenska alunskifferförekomster . . . . . . . . 177 6 Internationell översikt över alunskiffrars förekomst och utnytt- jande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 Asbest 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 184 2.1 Förbrukning och priser . . . . . . . . . . . . . . 184 2.2 Produktion och tillgångar . . . . . . . . . . . . . 184 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 186 3.1 Förbrukning och försörjning . . . . . . . . . . . . 186 3.2 Priser . . . . . . . . . . . . . . 186 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 186 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 188 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 Baryt 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 192 2.1 Konsumtion och priser . . . . . . . . . . . . . . 192 2.2 Produktion och tillgångar . . . . . . . . . . . . . 193 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 193 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . 194 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 194 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196

Bauxit — icke metallisk användning 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . 198 2 De viktigaste produktionsländerna . . . . . . . . . . 199

21 Bauxit för icke- metallisk användning .

2.2. Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid för icke- metallisk användning . 3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning och priser

3.2 Försörjningsstruktur .

4. Marknadsbedömning 1985

4.1 Bauxit . 4.2 Aluminiumhydroxid . . . .

4.3 Aluminiumoxid (konstgjord korund) rn. m.

4.4. Prognossammanfattning 5 Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Bentonit 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar 3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning och priser

3.2 Försörjningsstruktur . .

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Kulsintertillverkning

4.2 Gjuterier .

Fähspat

l Presentanon 2 Internationell översikt 2.1 Produktion och handel 2.2 Internationella prognoser 3 Svensk|narknadsöverdkt

3.2 Försörjningsstruktur . .

4 bdarknadsbedönaning 1985

4.1 Gipssten .

4.2 Gips . . . . . .

43 memwmmmanm 5 Försörjningsprognos TabeHbHaga

Glimmer 1 Presentanon 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion

22 Produkdon . .

4.3. Övriga användningar 4.4 Prognossammanfattning

5 Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Borater (bormineral) ] Presentation 2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion . . . . .

2.2 Produktion, tillgångar och priser 3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning och försörjning 3.2 Priser och prisutveckling 4 Marknadsbedömning 1985 5 Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Diatomit (kiselgur) 1 Presentation 2 Internationell översikt

2.1 Förbrukning . . . 2.2 Produktion och tillgångar 3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning

199

200 200 200 202 202 202 203 204 204 205 206

209 209 210 210 211 211 212 213 213 214 214 214 215 215

217 218 218 219 220 220 221 221 223 223

227 227 227 228 228 228

SOU 1977275 32 Försörjningsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . 229 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 229 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 229 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 Dolomit 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 232 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 234 3.1 Förbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 3.2 Försörjningsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . 234 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 235 4.1 Filleranvändning . . . . . . . . . . . . . . . . 235 4.2 Eldfasta stenar och massor . . . . . . . . . . . . 236 4.3 Jordbruk och miljövård . . . . . . . 238 4.4 Slaggbildningsmaterial inom järn-, stål- och metallverk m.m. 238 4.5 Glas- och mineralullstillverkning . . . . . . . . . . 238 4.6 Prognossammanfattning . . . . . . . . . . . . . 239 5 Försörjningsprognos . . . . . . . . . . . . . . . 239 Flusspat 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 243 2.1 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . 243 2.2 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 2.3 Priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . . . . . 249 3.1 Sveriges tillförsel av fluor 1974 . . . . . . . . . . . 249 3.2 Försörjningsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . 250 3.3 Priser . . . . . . . . . . . . . . . 250 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 251 4.1 Flusspat . . . . . . . . . . . . . . 251 4.2 Övriga tluorhaltiga produkter . . . . . . . . . . . . 252 4.3 Prognossammanfattning . . . . . . . . . . . . . 253 5 Den svenska tillgångssituationen . . . . . . . . . . 253 Tabellbilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 Fosforråvaror 1 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259 2 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . 260 2.1 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . 260 2.2 Produktion, handel och tillgångar . . . . . . . . . . 262 2.3 Priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 3 Svensk marknadsöversikt . . . . . . . . . 270 3.1 Översikt över tillförseln och användningen av fosfor 1975 . 270 3.2 Försörjningsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . 271 3.3 Priser . . . . . . . . . . . . . . . 273 4 Marknadsbedömning 1985 . . . . . . . . . . . . . 274

4.1Gödselmedel.................274

4.2 Kemikalier .

3.1. Förbrukning 3.2 Försörjningsstruktur

3.3 Priser . . . . . . .

4 håarknadsbedönnning 1985 5 Den svenska tillgångssituationen TabeHbHaga

Gipssten

1 Presentanon 2 Internationell översikt 2.1 Produkdon och handel 2.2 Internationella prognoser 3 Svensk marknadsöversikt

3. Svensk1narknadsöveräkt 3.1 Förbrukning 3.2 Försörjningsstruktur 4 håarknadsutveckhng 5 Den svenska tillgångssituationen Tabeubnaga

(Brant 1 Presentanon 1.1 IJaturgraht 1.2 Syntensk grant

1.3. Substitut

2. Internationell översikt

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning och försörjning

3.2 Priser . . .

4 Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Kaliumsalter I Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar

3 Svensk marknadsöversikt .

3.1 Översikt över tillförseln av kalium 1974

3.2 Försörjningsstruktur . .

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Kaliumsalter .

4.2. Andra kaliumhaltiga produkter 4.3 Prognossammanfattning

5. Den svenska tillgångssituationen

Tabellbilaga

Kalksten och krita 1

2 3 3.1 3.2 3.3 3.4 4 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 5 5.1 5.2 5.3 6 6.1 6.2

Inledning

Presentation . Sveriges förbrukning av kalksten Förbrukningsstruktur 1974 . Förbrukningsutvecklingen 1960—1975 Prisutveckling

Utrikeshandel . . Marknadsbedömning 1985 Cement . .

Järn- och stålindustri Cellulosaindustri . Jordbruk och miljövård Byggnadsämnesindustri Kemisk industri

Övriga förbrukningssektorer (exk.l miljövård)

Sammanfattning . . . Den svenska tillgångssituationen Kalkstensförekomster i Sverige Brytvärda tillgångar

MPU:s bedömning Krita Presentation Svensk marknadsöversikt Tabellbilaga

309 309 310 310 310 310 312

314 314 314 315 317 317 318 318 318 320 321 321 323

327 327 328 328 329 330 332 332 332 335 336 337 339 339 339 340 341 341 342 342 343 343 344 345

Kaoli 1 2 2.1 2.2 2.3 2.4 3 3.1 3.2 4 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 5

11

Presentation Internationell översikt Produktion och priser

Handel . . . . . Förbrukningsutveckling | Västeuropa Tillgångar .

Svensk marknadsöversikt Förbrukning

Försörjningsstruktur . . Marknadsbedömning 1985

Massa— och pappersindustrin Eldfasta produkter Porslinstillverkning Fyllmedel i gummi, färger m.m. Övrig förbrukning Prognossammanfattning Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Koksalt (natriumklorid) 1 2 2.1 2.2 2.3 3 3.1 3.2 3.3 4 4.1 4.2 4.3 5

Presentation Internationell översikt

Konsumtion . . . . Marknadsstruktur och prisutveckling Globala tillgångar

Svensk marknadsöversikt

Sveriges natrium- och klorbalans 1974 Försörjningsstruktur

Priser . .

Marknadsbedömning 1985

Koksalt Natriumkarbonat Prognossammanfattning Den svenska tillgångssituationen . Tabellbilaga

Kvarts kvartsit och kvartssand 1 2 2.1 2.2 3

Leror

2.1 2.2

Presentation .

Svensk marknadsöversikt Kvarts och kvartsit

Kvartssand . . . . . Den svenska tillgångssituationen

Presentation . Svensk marknadsöversikt Eldfasta produkter Byggkeramiska produkter

349 351 351 352 352 353 353 353 354 355 355 357 357 358 358 358 359 359

361 362 362 364 366 367 367 368 368 369 369 371 372 373 373

378 379 380 384 386

387 389 389 390

2.3 Total lerförbrukning för eldfast och byggkeramisk tillverkning 393 3 Svenska tillgångar och internationell försörjningssituation

Litiummineral 1 Presentation 2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion . . . . 2.2 Produktion och tillgångar 2.3 Priser och prisutveckling

3 Svensk marknadsöversikt Magnesit 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion

2.2 Produktion . .

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Sveriges magnesiumtillförsel 1974 3.2 Försörjningsstruktur 3.3 Priser 4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Eldfast magnesit . 4.2 Naturlig och bränd magnesit 4.3 Magnesiumsulfat

4.4 Magnesiumoxid .

4.5. Prognossammanfattning 5 Den svenska tillgångssituationen

Tabellbilaga

Mineralindustrins restprodukter ]

1.1 1.2 1.3 2 2.1 2.2 2.3 2.4

Mineralberedningens restprodukter Inledning . . . . Restprodukternas omfattning Användning av restprodukter Slagger

Masugnsslagg . Stålverksslagg . . . . . . . Kopparslagg (syntetiskt järnsilikat) Utvecklingsarbete

Nefelinsyenit

1 Presentation . . 2 Svensk marknadsöversikt Olivin

1 Presentation 2 Internationell översikt 3 Svensk marknadsöversikt 4 Marknadsbedömning 1985

394

395 395 395 398 398 399

400 401 401 402 403 403 404 405 405 405 407 407 407 408 408 41 0

Perlit 1 Presentation 2 Internationell översikt 3 Svensk marknadsöversikt

Sillimanitmineral (kyanit, andalusit, sillimanit) 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Förbrukning

2.2 Produktion .

3 Svensk marknadsöversikt

Svavel 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion 2.2 Produktion 2.3 Priser . . 3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning 3.2 Försörjningsstruktur 3.3 Priser . . 4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Svaveldioxid 4.2 Svavelsyra . . . 4.3 Nya användningsområden för svavel 4.4 Prognossammanfattning 5 Försörjningsprognos Tabellbilaga

Talk 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion

2.2 Produktion .

3 Svensk marknadsöversikt

3.2 Försörjningsstruktur . .

4 Marknadsbedömning 1985

5 Den svenska tillgångssituationen . Tabellbilaga

Titanmineral 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning

3.2. Försörjningsstruktur

3.3 Priser 4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Titanmalm

4.2 Titanpigment . . . .

5 Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Vermikulit 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar 3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning och försörjning

3.2 ' Framtidsutsikter

Wollastonit 1 Presentation 2 Internationell översikt 3 Svensk marknadsöversikt

Zirkon 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Världskonsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar 3 Svensk marknadsöversikt 4 Marknadsbedömning 1985 5 Den svenska tillgångssituationen

Tabellbilaga

461 461 462 462 462 462 462 464 466

469 470 470 470 471 471 471

472 472 473

474 475 475 476 477 478 478 480

Ordförklaringar

Alkali

Anrikning

Aplit

Basisk bergart

Bergart

Black

Blästring

Desoxidation

Eruptiv

Flotation

Flussmedel (tluss)

Gråberg

Hydroxider och karbonater av natrium och kalium samt numera även övriga alkalimetaller(litium, cesium och rubidium) och ammonium. Alkalihydroxiderna har basisk (alkalisk) reaktion och bildar vattenlösliga föreningar med fettsyror (tvål).

Ökning av halten av ett ämne i en blandning, t. ex. av vissa mineral i en malm.

Mikrogranit med fm textur huvudsakligen bestående av kvarts och fältspat.

Bergart med låg kiselsyrahalt men hög halt av kalcium, magnesium och järn. Basisk = förmåga att binda syra.

Ämne som utgör del av berg och är uppbyggt av ett eller flera mineral.

Svärta för bestrykning av gjutform.

Förbehandling (av yta) varvid ett kornigt material med stor hastighet blåses eller slungas mot ytan.

Reduktion av syre i smält metall före gjutning

(Om bergart) bildad i samband med vulkanisk aktivi- tet.

Avskiljande ur vätska av suspenderade partiklar eller flockar genom att de förs till ytan med hjälp av gasblåsor.

Tillsats för att sänka smältpunkten eller öka ilytbar- heten hos slagg samt för att justera slaggsammansätt- ningen. Vid svetsning: ämne som avlägsnar kvarva- rande oxider samt hindrar ny oxidering på metall- ytan.

Oönskad bergart vid brytning.

Inert

Kalcinering

Katalysator Kokill Kolloid Kolsvavla (koldisulfid)

Kristallin

Leptit Magmatisk Makadam

Malm

Metall

Metamorf

Mineral

Som inte reagerar vid kontakt

1 (inom kemi): värmning lång tid vid hög tempera- tur. 2 (inom metallurgi): värmning av malm för avdrivning av vatten och koldioxid.

Ämne som ökar hastigheten hos en kemisk reaktion och som efter reaktionens slut återfinns i oförändrad mängd

Gjutform av tackjärn

Dispersion där partiklarna eller dropparna har storlek mellan 1 nm och 100 nm.

Kemisk förening av en kolatom och två svavelat- omer.

(Om fast ämne) som har atomer eller molekyler inord- nade i ett regelbundet mönster.

Finkornig metamorf bergart med kvarts och fältspat. (Om bergart) bildad genom stelning av magma.

Stenmaterial framställt genom krossning av vanligen utsprängt bergartsmaterial med kornstorlek över 8 mm.

Mineral eller mineralaggregat som är brytvärt på grund av sitt metallinnehåll.

Grundämne som kännetecknas av god ledningsför- måga för värme och elektricitet. Dessa egenskaper beror på att elektronerna i den yttre delen av elektron- höljet är mycket lättrörliga, de är s k ledningselektro- ner. Även den s k metallglansen, som uppkommer av att infallande ljus reflekteras nästan fullständigt, föror- sakas av dessa ledningselektroner. De flesta grundäm- nen betecknas som metaller (ca 80 st). De övriga kallas icke-metaller. Någon skarp gräns mellan metaller och icke-metaller finns inte. Några grundämnen brukar därför betecknas som halvmetaller, t. ex. arsenik och antimon.

(Om bergart) bildad genom omvandling till följd av värme, tryck e d.

Mineral är ämnen som har en inom vissa gränser bestämd kemisk sammansättning och karaktäristiska fysikaliska egenskaper, tex struktur, hårdhet, täthet, färg och ljusbrytningsförmåga. De är i regel oorganiska och kan uppträda som hela kristaller eller som sammangyttringar av ofullständigt utbildade kristaller.

Monolitisk

Plasticitet

Sedimentär bergart

Sjunkbox.

Sintring

Stratigrafi

Ultrabasisk bergart

Vittring

De kan också förekomma som amorfa, icke-kristalli- niska, substanser. En del mineral består av rena grundämnen, tex guld, silver och kol, men de flesta utgörs av föreningar mellan två eller flera grundämnen. Eftersom syre är det vanligaste ämnet ijordskorpan är dess föreningar med andra grundämnen, alltså oxiderna, de vanligaste.

Mineralen kan betraktas som de enskilda byggste- narna ijordskorpan. Olika mineralsammansättningar ger olika bergarter, och eftersom man hittills känner till ungefär 2 500 mineral är kombinationsmöjligheterna oändligt många. De vanligaste bergarterna uppbyggs emellertid av ett knappt femtiotal mineral, av vilka de olika fältspatmineralen är de viktigaste.

Bestående av ett sammanhängande materialstycke.

Egenskap att under inverkan av krafter undergå form- förändring som kvarstår permanent sedan krafterna upphört att verka.

Bergart bildad av sönderdelade äldre bergarter genom inverkan av ett bindemedel eller genom sammanpress- ning.

Stålram med infodring som placeras på kokill vid gjutning för att ta upp den metallmängd som krävs för att ersätta sjunkningen vid stelnandet.

Upphettning av pulver eller presskropp till en tempe- ratur under huvudfasens smältpunkt vilket medför ökad hållfasthet.

Läran om de geologiska avlagringarnas inbördes åldersförhållanden och lägen.

Bergart karakteriserad av mycket basiska beståndsdelar (se basisk bergart).

Kemisk och mekanisk sönderdelning och omvandling av berg och jord genom inverkan av klimat, mikroor- ganismer c d.

Källa: Tekniska Nomenklaturcentralen, Focus uppslagsverk m fl.

1. Sammanfattning

Med industrimineral menas sådana mineral som utvinns i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinnehålls skull.

Industrimineralsektorn är den mindre kända grenen av mineralutvin- ningen. Ändå representerar industrimineralen (inkl 5 k ballastmaterial och ädelstenar) i dag globalt sett ett produktionsvärde som överstiger metall- råvarornas, och förbrukningen av industrimineral ökar snabbare än förbruk- ningen av metaller. Industrimineralen hari det moderna industrisamhället en mycket vittförgrenad användning bl a som basråvaror för byggnads- och anläggningsverksamhet, som hjälpmedel i olika industriella processer, som bärare av de livsuppehållande näringsämnena fosfor och kalium och därmed av vital betydelse i gödselmedel förjordbruket, som huvudsakliga råmaterial för framställning av tex glas, porslin, eldfasta produkter och mineralull, som fyllmedel och pigment i papper, färg, gummi, plaster mm.

Utredningsarbetet rörande industrimineral har haft sin tyngdpunkt på in- dustrimineral i kvalificerad industriell användning och har koncentrerats kring följande frågeställningar:

1 hur används industrimineralen och vilken betydelse har de för svensk industri (kap. 3 och 5) 2 hur sker vår försörjning i nuläget (kap. 6) 3 vilken förbruknings- och produktionsutveckling kan vi förvänta under i första hand perioden fram till 1985 (kap. 7 och bilaga 4) 4 hur ser den långsiktiga försörjningssituationen ut i ett internationellt perspektiv (kap. 4) 5 vilken utvecklingspotential har industrimineralen i ett längre perspektiv (bilaga 1) och vilka är de geologiska förutsättningarna i Sverige för utvinning av industrimineral (bilaga 3 och 4).

F örbrukningen

Värdet av den svenska industrimineralförbrukningen kan för år 1974 uppskattas till ca 1900 miljoner kronor varav drygt 1000 miljoner avsåg s k ballastmaterial (sand, grus, krossad sten) byggnadssten och leror, och knappt 900 miljoner s k kvalificerade industrimineral. Att närmare analysera sand- och grusförsörjningen ingår inte i utredningens uppdrag.

De kvalificerade industrimineralen används främst inom massa- och pappersindustrin (225 mkr), gödselmedelsindustrin (200 mkr), järn- och

stålindustrin (180 mkr) och den kemiska industrin (110 mkr). Tillsammans svarar dessa fyra industrisektorer för 85 % av förbrukningen. I övrigt an- vänds industrimineral bl a för produktion av cement, glas, färg, porslin och glasull.

De nu nämnda uppgifterna avser industrimineralens beräknade värde i råvaruform. Genom att de olika branscherna i många fall använder sig av bearbetade industrimineralprodukter med ett högt förädlingsvärde blir för- brukningens bruttovärde väsentligt högre.

Produktion och utrikeshandel

Sveriges produktion av industrimineral omfattar bl a sand och grus, bygg- nads- och monumentsten, kalksten, dolomit, krita, leror, svavelkis, kvartsit och fältspat. Produktionsvärdet uppgick 1974 till ca 1 260 milj kronor. Bal- lastmaterialen svarade för den helt övervägande delen, ca 1000 miljoner kronor. De kvalificerade industrimineralen stod för ca 200 milj, medan 60 milj kronor avsåg monument- och byggnadssten, tegelleror och liknande material. Antalet sysselsatta inom produktionen av kvalificerade industri- mineral kan beräknas till uppskattningsvis I 000 personer, vilket utgör mind- re än 10 % av den totala sysselsättningen i gruv- och mineralindustrin exkl sektorn ballastmaterial.

Importen av industrimineral i råvaruform uppgick 1974 till ca 625 milj kronor. Exponvärdet var 107 milj kronor vilket innebar ett importöverskott på 520 milj kronor. Med avseende på enbart kvalificerade industrimineral var värdet av nettoimponen 585 milj kronor. Tunga kostnadsposter i rå- varuimporten är bl a fosforråvaror, koksalt, kaolin och kaliumsalter.

Västeuropeiska länder dominerar som leverantörer av industrimineral till Sverige med en andel av importvärdet på ca 50 %. Sovjetunionen och andra planekonomieri Europa svarar för ytterligare 20 %. Afrika (främst Marocko) står för knappt 20 %.

Exporten har sin tyngdpunkt på byggnadssten och småsten (krossad sten, grus etc) och är till 4/5 destinerad till närbelägna västeuropeiska länder. Vissa kvalitetsdifTerentierade produkter som tex kvartsit, fältspat och dö- lomit exporteras i begränsade mängder även till avlägset belägna länder.

Tillförseln av industrimineral 1974 sammanfattas i följande tablå (milj kronor):

Inkl ballast- Exkl ballast- material, byggnads- material, byggnads- sten och liknande sten och liknande Produktion 1 258 200 Import 627 620 Export 107 37 Tillförsel ca 1 780 785

Importberoendet för de kvalificerade industrimineralen är stort, ca 80 %. Fig 1.1 sammanfattar imponberoendet för de viktigaste mineralen 1974. En tillförsel av industrimineral sker också i form av olika bearbetade pro-

SOU 1977:75 Sammanfattning Mineral lmportberoende % Viktigaste Ieverantörsländer (sammanlagd andel > 80 % av importkvantitetenl

100 75 5_0 25 0

Koksalt _ Nederländerna, BRD, Storbritannien Grafit _ BRD, Kina, Österrike, Norge Bentonit _ Grekland, Italien, Storbritannien Baryt _ BRD, Frankrike Magnesit _ USSR, Österrike, Storbritannien Gipssten _ Polen, USSR, Spanien Asbest _ Canada, USSR, Cypern Glimmer _ Norge, Storbritannien, Indien, BRD Kryolit och chiolit _ Danmark Borater _ USA, Turkiet Flusspat _ Kina, Frankrike, DDR Bauxit _ Australien, Grekland Titanmalm — Australien Zirkonmalm _ Australien Olivin” _ Norge Kaliumsalter (värde) _ USSR, DDR, BRD, Frankrike Vermikulit _ Sydafrika Perlit _ Grekland Litiummineral _ Uppgift saknas Fosforråvaror [— Marocko, USSR Diatomit _ USA, Danmark, Irland Kaolin [— Storbritannien

Kvarts :— Spanien" Talk [: Norge, Osterrike, Belgien—Luxemburg Svavel [3 Polen, Norge, USA

Krita ("":: Danmark, BRD, Frankrike

Fältspat [___—:- Finland, Norge Dolomit :. Norge

Kalksten I:! Storbritannien, Danmark Kvartsit E:]

25 O

100 75 50

|] . Den svenska produkt|onen exporteras

dukter baserade på industrimineral. Imponvärdet var 1974 för de viktigaste produktgrupperna ca 1.5 miljard kronor, exportvärdet ca 1 miljard kronor och nettoimportvärdet således ungefär 500 miljoner kronor. Råvaruvärdet på de ingående industrimineralen torde dock inte överstiga 20 %. Keramiska (framför allt eldfasta) produkter, kemikalier och glasprodukter dominerar värdemässigt i färdigvaruimporten (netto).

Förbrukningsutvecklingen.fram till 1985

Efterfrågeprognoserna för år 1985 är uppbyggda kring en analys av utveck- lingen och råvarubehovet inom var och en av de för resp industrimineral viktigaste förbrukningssektorerna.

Utredningens bedömningar sammanfattas i tabell 1.1. Utvecklingen väntas för flertalet mineral innebära en svag förbruknings- tillväxt och i några fall en sjunkande förbrukning. För ett begränsat antal

Figur I.] Sveriges import- beroende 1974 med avse— ende på kvalificerade industrimineral.

Tabell 1.1 Genomsnittlig årlig förbrukningstillväxt för vissa kvalificerade industrimineral 1960-1974” samt prognos 197 0—1985

Period Minskning Oförändrat Svag ökning Måttlig ökning Stark ökning Sannolik ökning ( 2 % 2—4 % > 4,0 % per är per är per år

1960—1974” Asbest Fältspat Fluor Diatomit Bauxit Barium Grafit Fosfor Bentonit Grafit Kalium Bor Kalksten Gipssten Svavel Kaolin Koksalt Krita Magnesit (eldfast) Talk Titanmalm och titanpigment Zirkon

1974—1985 Asbest Bauxit Barium Dolomit Bor Litium Fluor Diatomit Bentonit Krita Fältspat (alt 2) Nefelinsyenit Magnesit (eldfast) Glimmer (nuvarande Fosfor Titanmalm Kaolin Oli 'n Koksalt användningar) Fältspat (alt 1) Zirkon Perlit Svavel Grafit Gipssten Vermikulit Kvartssand Kalium Sillimanitmineral Kalksten Kvarts/kvartsit Talk Titanpigment

a För flertalet mineral har vi här använt genomsnittet för 1973—1975 som jämförelsetal. I mineralöversikterna i bilaga 4 samt 1 kap 7 har vi från förbrukningen ett bestämt basår, i regel 1974.

äremot i flertalet fall utgått

mineral kan en kraftig efterfrågetillväxt påräknas.

Förbrukningsutvecklingen för de studerade mineralen styrs av faktorer som är specifika för vart och ett av dem och generaliseringar är vanskliga att göra. Allmänt kan dock noteras att den kraftiga produktionstillväxt som präglade utvecklingen under 1960-talet inom flera av de viktigaste avnämar- sektorerna för industrimineral bostadsbyggande,järn och stål, cellulosa och papper, kemikalier och gödselmedel — nu förväntas bli ersatt av stagnation eller endast måttlig tillväxt. Självfallet påverkar detta starkt utvecklingen för berörda industrimineral i riktning mot en betydligt lägre konsumtionstillväxt än den vi upplevde under perioden 1960—1974. En viktig faktor för flera mineral är också den efterfrågepåverkande effekten av skärpta miljövårds- krav.

Mineral med sjunkande förbrukning

Vi har bedömt det som sannolikt att förbrukningen av asbest, salt. svavel, ,fluor och magnesit kommer att minska under prognosperioden. För de fyra förstnämnda mineralen gäller att miljövårdsskäl är den pådrivande faktorn i denna utveckling.

Speciell styrka har miljövårdskraven för asbest. vars användning omgärdas av förbud eller restriktioner utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen på grund av mineralets hälsovådlighet. Vi har antagit att en restförbrukning på högst ett par tusen ton asbest kommer att kvarstå 1985 jämfört med en nettoförbruk- ning under perioden 1960—1974 på 15 000—20 000 ton.

Prognosantagandet betr svavel och salt utgår från att ökad recirkulation resp partiell övergång till nya blekningsmetoder kommer att ske inom den för bägge produkter dominerande användningssektorn, cellulosaindustrin. För svavel innebär detta en fortsättning på en process som inleddes redan för ett tiotal år sedan. För koksalt är det fråga om konsekvenserna av Ökad blekning med bl a syrgas på bekostnad av klorblekning. Denna utveckling har nyligen inletts och dess genomslagskraft i tiden är svår att närmare förutse. Det framstår i alla händelser som sannolikt att vi står inför ett klan trendbrott i förbrukningen av koksalt som innebär att den sexprocentiga årliga tillväxten under perioden 1960—1974 ersätts av en minskning av storleksordningen 1—3 % per år fram till 1985.

För _rour. som tillförs landet i form av mineralet flusspat samt olika fluorhaltiga mellanprodukter, räknar vi med en förbrukningsminskning på genomsnittligt ca 1 % per år. Den förväntade utvecklingen förklaras av ett sannolikt förbud för freoner (fluorhaltiga drivgaser i sprayer), ökad recirku- lation av fluor inom aluminiumindustrin samt stagnerande flusspatförbruk- ning inom järn- och stålindustrin.

Förbrukningen av magnesitbaserade eldfasta stenar väntas efter en mycket kraftig ökning på ca 7 % per år under perioden 1960—1974 nu komma att minska. Trendbrottet förklaras delvis av att produktionen av råstål förväntas stagnera medan utvecklingen fram till 1974 präglades av kraftig produk- tionstillväxt. Framför allt är det emellertid tekniska skäl som ligger bakom den förväntade utvecklingen, nämligen en övergång till andra ugnstyper för ståltillverkning. Dessa ugnar väntas normalt vara infodrade med eldfast dolomit eller blandningar av dolomit och magnesit i stället för med magnesit.

En ökad användning av magnesitmassor för s k avlagning i stålugnarna på bekostnad av inhemska dolomitmassor gör dock att förbrukningsminsk- ningen uttryckt som magnesium begränsas till 1,5 % per år.

Mineral med svagt eller måttligt ökande förbrukning

Till mineralen med en förväntat långsam förbrukningstillväxt (( 4 % per år) under prognosperioden hör bl a fosforråvaror och kaliumsalter samt kalksten, talk och titanbaserade produkter (titanpigment).

Fosforråvaror och kaliumsalter är försörjningsviktiga och på importsidan ekonomiskt tungt vägande mineral med huvudsaklig användning för gödselmedelstillverkning. Fjortonårsperioden fram till gödslingsåret 1973/74 präglades av en kontinuerlig ökning av förbrukningen av dessa växtnärings- ämnen. Efter en relativt kraftig nedgång 1974/75, som föranleddes av höjda gödselmedelspriser och en viss eftersläpning i kompenserande höjda priser på jordbruksprodukter, väntas nu en långsam återhämtning till tidigare uppnådda högsta förbrukningsnivå. Inklusive viss förbrukning för kemika- lieframställning antas den inhemska marknadens behov av fosfor öka med 0,8 % per år under perioden fram till 1985 och av kalium med 0,5 %. Dessa tillväxttal är betydligt lägre än de som hittills gällt (fosfor 3,3 %, kalium 2,7 %). Den förväntade utvecklingen indikerar att gödselmedelskonsum- tionen i landet närmar sig ett visst mättnadstillstånd.

Det fortsatta förbrukningsförloppet för kalksten, gipssten. talk och titan- pigment påverkas i hög grad av byggnadsinvesteringarnas utveckling genom anknytningen till framför allt cement resp färg. Vårt antagande om oför- ändrad bostadsproduktion 1985 i förhållande till 1975 och en ökning av övriga byggnadsinvesteringar med 2 % per år innebär att en svag behovs- utveckling är att förvänta för dessa produkter, som under 1960-talet med dess höga nivå på bostadsbyggandet upplevde en kraftig efterfrågetillväxt.

Avgörande för kalkstensförbrukningen är också utvecklingen inom framför allt järn- och stålverk samt sektorn jordbruk och miljövård. Vi har antagit att den senare kommer att svara för en kraftigt ökad förbrukning under prognosperioden för att motverka den tilltagande försurningen av jordar och vattendrag. Järn- och stålverkens behov kommer däremot sannolikt att stagnera. Sammanlagt, inkl en mångfald övriga användningar med olika utvecklingstendenser, har vi bedömt det som sannolikt att kalkstensförbrukningen fram till år 1985 ökar med endast 0.2 % per år. Detta skalljämföras med den snabba förbrukningstillväxten under 1960-talet (4,3 % per år).

Förbrukningen av krita väntas öka relativt kraftigt. framför allt inom pap- persindustrin.

Mineral med starkt ökande förbrukning

Vi räknar med en kraftig förbrukningsökning (> 4 % per år) för bor och kaolin. Detta innebär en fortsättning på en utveckling som präglat också perioden fram till 1974 och som burits upp av, vad gäller bor, behovet för glasull- och glasfibertillverkning samt, för kaolin, av förbrukningen som filler och bestrykningsmedel inom pappersindustrin. Ökade produktionsvo-

lymer inom resp förbrukningssektor och. när det gäller pappersindustrin, ökad specifik förbrukning av kaolin som utdrygare av den dyrare och knap- pare pappersmassan, antas komma att medföra en årlig förbrukningstillväxt på 4 % för bor och på drygt 4,5 % för kaolin fram till 1985.

Vi räknar också med att förbrukningen av nefelinsvenit, olivin, per/it, ver- miku/it, zirkon och titanminera/ kommer att öka under prognosperioden. För flera av de nu nämnda mineralen har vi dock inte underlag för en mera exakt prognossiffra. Med undantag för olivin utmärks denna grupp mineral av att förbrukningen omfattar relativt små men i vissa fall (speciellt titan- mineral och Zirkon) betydelsefulla kvantiteter.

Även dolomit'hör till de sannolika tillväxtmineralen med en förväntad behovsökning inom många av användningssektorerna bl a eldfasta dolomit- stenar (eldfasta dolomitmassor antas dock minska betydligt), filleranvänd- ning,jordbruk och miljövård samt glas- och mineralullstillverkning. Vi har räknat med en tillväxttakt på 2,2 % per år fram till 1985 för dessa användningar. En eventuell användning av dolomit i s k basisk kulsinter och som slaggbildare i stålugnar kan dock ge en väsentligt högre förbruknings- tillväxt.

F örbrukningsutvecklingen efter I 985

De detaljerade prognoserna för industrimineralen avser 1985. Utredningens möjligheter att på motsvarande sätt i siffror uttrycka en förväntad utveckling fram till år 2000 har varit begränsade. För några av de ekonomiskt och försörjningsmässigt viktiga mineralen gör vi dock vissa antaganden om den mera långsiktiga förbrukningsutvecklingen.

Vi tror tex att förbrukningen av de försörjningsviktiga mineralen fosfor och kalium för användning i gödselmedel kommer att öka endast långsamt också efter 1985. För fosfor kan denna försiktiga ökning eventuellt komma att mer än kompenseras av en minskande produktion av fosforbaserade ke- mikalier på export. De substitut till tvättmedelsfosfater som nu håller på att utvecklas kan också komma att minska fosforbehovet.

Trenden mot minskad svavel- och koksaltförbrukning inom den domine- rande användningssektorn pappersmassaindustrin kommer sannolikt att fortsätta också efter 1985 . När det gäller svavel påverkas förbrukningsutveck- lingen även av kemikalieindustrins möjligheter till fortsatt avsättning på export av fosfater och sulfater i en situation av hårdnande internationell konkurrens för dessa produkter. Eventuellt kan emellertid nya användningar för svavel kompensera eller dämpa den sannolika nedgången inom etablerade användningar.

Insatsvarorna i övrigt från industrimineralsektorn i de tunga basindustrier- na i Sverige —järn och stål samt massa och papper — kan i stort antas komma att följa produktionsutvecklingen inom dessa branscher. Marginellt får man räkna med att den tekniska utvecklingen ger minskad materialåtgång eller att substitution äger rum inom gruppen industrimineral. ] stort styrs emellertid förbrukningen av produktionsutvecklingen inom resp bransch. Vi har inte haft underlag för att närmare bedöma utvecklingen inom dessa branscher och än mindre vilket är nödvändigt för en meningsfull prognos — inom delsektorer av branscherna fram till år 2000.

De nu nämnda branscherna äri hög grad exportorienterade. Andra viktiga avnämare av industrimineral, framför allt byggnadssektorn, är beroende av den inhemska marknaden. Behovet av cement, tegel, färg, isoleringsmaterial, glas, sanitetsporslin etc återverkar på förbrukningen av bl a kalksten, leror, talk, borater, kaolin, kvarts och fältspat.

Sveriges befolkning ökar långsamt och landet har nått en förhållandevis hög behovstäckning när det gäller bostäder och grundläggande samhällelig service. I stort kan antas att utvecklingen efter 1985 kommer att innebära en endast svagt ökande industrimineralförbrukning inom de nu etablerade hemmamarknadsorienterade användningarna.

Samtidigt kan den tekniska utvecklingen på sikt komma att innebära att nya användningar för industrimineralen kommer till och att industrimi- neralen därvid ersätter andra, nu använda material. De flesta industrimineral finns i riklig mängd påjorden. Flera av dem byggs upp av de ämnen som är vanligast förekommande ijordskorpan — tex kisel, aluminium och magne- sium. De representerar därmed en naturresurs som i ökande utsträckning kan behöva utnyttjas om tillgångarna på tex metallråvaror minskar. Produkter baserade på industrimineral har vidare normalt ett lågt energiinnehåll, dvs energiåtgången vid mineralens förädling till färdig produkt är förhållandevis låg. Det går t ex att på basis av industrimineral framställa material med hög tryck- och brotthållfasthet, med god elektrisk ledningsförmåga eller med stor värmetålighet som eventuellt kan komma att ersätta mera energiintensiva eller mera knappa metaller.

De här två aspekterna den rikliga tillgången och möjligheten att fram- ställa industrimineralbaserade, energisnåla material i en situation av tillta- gande knapphet på energi — kan på längre sikt innebära att industrimineralen får ökad betydelse för samhällets materialförsörjning och att ökade insatser behöver göras både i fråga om geologisk och teknisk forskning inom området.

Försörjningssituationen i ett internationellt perspektiv

Sveriges importberoende är stort för många viktiga industrimineral. Det har därför framstått som väsentligt att försöka analysera riskerna för framtida störningar i tillförseln av dessa mineral. Sannolikheten för sådana störningar, som primärt måste bedömas mot bakgrund av möjligheterna att ersätta mineralet med andra produkter, ökar om försörjningen sker från endast ett fåtal länder eller genom att de kända brytvärda tillgångarna på mineralet är knappa. I det senare avseendet bör understrykas att de flesta tillgångsupp- skattningar är behäftade med så stora osäkerhetsmarginaler att de inte tillåter några säkra slutsatser.

Med denna reservation sammanfattar vi i tabell 1.2 de försörjningsaspekter som nämnts ovan och som belyses närmare i kapitel 4. Vi har i tabellen med x (ja)eller—(nej) markerat om produktion och brytvärda tillgångar av mineralet är starkt koncentrerade, om mineralet är svårt att substituera och om de brytvärda tillgångarna är små i förhållande till förväntad efterfrågan fram till år 2000.

Verkligheten är alltför komplicerad för att låta sig sammanfattas i en enkel tabell och några långtgående slutsatser beträffande risken för framtida störningar i försörjningen med mineralen går inte att dra utifrån denna

Tabell 1.2 Några viktiga försörjningsaspekter i ett internationellt perspektiv

Mineral Stark koncen— Stark koncen- Svårt att Lågt förhållan- tration av tration av substituera de brytvärda världspro- brytvärda tillgångar/ duktionen. tillgångar. prognostiserad 5 länder eller 2 länder efterfrågan färre svarar förfogar över fram för mer än mer än 2/3 till år 2000 75 % av pro- duktionen

Asbest x x x x

Baryt — — — x”

Bauxit (icke metallisk

användning) x — x (eldfast) —

Bentonit

— Naturlig Na-bentonit x x — —

Övrig — - — —

Borater x x x —

Diatomit x — —

Dolomit — — —

Flusspat — — (x) x!] Fosforråvaror x x x —

Fältspat — — marginellt —

Gipssten (naturlig) — — (x) xf Glimmer

— blad x x — (—)

— malen x (x) — Grafit (naturlig) x uppgift saknas — — Kaliumsalter x x x Kaolin x x marginellt

Koksalt — x — Litiumråvaror x ' x x —

Magnesit (naturlig) x x — Nefelinsyenit x x

Olivin x — — —

Perlit x x -

Sillimanitmineral x — — —

Svavel — — x (x)d

Talk (exkl pyrofyllit) — — —

Titanråvaror

— rutil x x (x) —

— ilmenit x — — —

Vermikulit x x —

Wollastonit x x — —

Zirkon x x —

a Tillräckliga mängder finns tillgängliga vid högre priser. [7 Biproduktlluor från fosforsyraframställning kan antas komma att tas fram i växande utsträckning. ('Tillräckliga mängder finns tillgängliga vid högre priser. Biproduktgips kan antas komma att utnyttjas i växande utsträckning. ”' Kraftigt ökat utbud av fatalt svavel (biproduktsvavel) kan snarare förväntas leda till utbudsöverskott. Anm. Kryss inom parentes markerar gränsfall.

1 Den svenska asbestför- brukningen förutses vis- serligen minska kraftigt. Kvarstående asbestan- vändningar avser dock asbestkvaliteter som tor- de vara särskilt knappa.

sammanställning. Uppgifterna i tabell 1.2 ger dock en sammanfattande överblick över några av de viktiga försörjningsaspekterna för de kvalificerade industrimineralen.

Med utgångspunkt i analysen enligt tabell 1.2 har vi bedömt att följande industrimineral är motiverade att i högre grad än övriga uppmärksammas från långsiktig försörjningssynpunkt, nämligen asbest', bauxit (för eldfast användning), borater, josta/råvaror och kaliumsalter. Dessa mineral utmärks dels av att de är svåra att ersätta eller oumbärliga (fosfor, kalium), dels av att produktion, handel och kända brytvärda tillgångar är starkt koncentrerade till ett fåtal länder. För asbest tillkommer att de kända brytvärda tillgångarna är begränsade. Tillgångssituationen för de övriga är däremot god eller mycket god. Något officiellt samarbete i form av länderkarteller för de berörda mineralen förekommer inte. Diskussioner om ett sådant samarbete har dock nyligen inletts av vissa fosforproducerande u-länder.

Litiummineral bör också nämnas i detta sammanhang. Vi har inte velat jämställa litium med de övriga ovan nämnda råvarorna eftersom produkten ännu så länge har mycket begränsad betydelse i vårt land. Litium är emellertid ett mineral som kan komma att få stor framtida betydelse bl a i samband med en eventuell energiproduktion från bridreaktorer och möjligen också i batterier för eldrivna bilar. Tillgångarna är stora men försörjnings- strukturen snäv och substitutionsmöjligheterna begränsade.

Betydelsen av en tryggad försörjning med framför allt fosfor och kalium och, i viss mån, även bor kan bl a motivera särskilda insatser för att undersöka möjligheterna att med inhemsk råvara tillgodose landets behov. Även om produktionen är vittförgrenad och tillgångarna stora finns också anledning att uppmärksamma försörjningen med koksalt som är av vital betydelse som födoämne och av väsentlig betydelse för bl a pappersmassatillverkning.

Förutsättningar/ör ökad utvinning av industrimineral i Sverige

Vår nuvarande kännedom om landets tillgångar av industriella mineral och bergarter är bristfällig. Det har inte funnits förutsättningar att inom ramen för detta utredningsarbete göra en mera ingående kartläggning och utvärdering av landets potential inom industrimineralområdet.

Rikliga uppslag och indikationer på industrimineralförekomster finns bl a inom Sveriges geologiska undersökning. De har på grund av bristande resurser aldrig blivit sammanställda och utvärderade. På basis av de uppgifter som finns inom SGU och hos de mineralutvinnande företagen framstår emellertid från til/gångssynpunkt förutsättningarna för en ökad industrimi- neralutvinning i landet som goda. Detta gäller såväl de mineral som redan är föremål för utvinning som sådana som i nuläget helt eller delvis importeras. Restriktionerna är framför allt följande.

K valitetsaspekten (sammansättning och egenskaper) är ofta av avgörande betydelse när det gäller möjligheterna att exploatera industrimineralföre- komster. Olika användningsområden ställer specifika krav på renhet, kornstorlek, lyster osv. Genom tex flotation och annan behandling kan det visserligen vara möjligt att uppnå vissa kvalitetsegenskaper, t ex viss renhet. Sådan behandling kan emellertid vara så dyr att produkten inte har möjlighet att konkurrera med naturligt förekommande renare råvaror. Transportkost-

"s.../y:- u;—. rart—."- _

nadsfaktorn och miljö/aktorn kan också vara av stor betydelse liksom en ofta begränsad inhemsk marknad och svårigheter att vinna insteg på exportmark- nader.

Vi har i de flesta fall inte ansett oss ha tillräckligt underlag för ett bestämt antagande om möjligheterna att inom landet uppta produktion av sådana industrimineral som nu importeras eller öka utvinningen av de mineral som redan nu produceras. l tabell 1.3 redovisas dock en klassning av industrimi- neralen med avseende på möjligheterna till ökad inhemsk produktion. Tabellen baseras främst på geologisk information medan de ekonomiska aspekterna endast i begränsad omfattning kunnat beaktas.

Som framgår av tabellen kan det finnas möjlighet att öka eller uppta produktion av flera industrimineral. Vi hnner därför en försiktig optimism motiverad i fråga om Sveriges utgångsläge när det gäller en utökad inhemsk industrimineralförsörjning och därmed en ökad diversifiering av svensk mineralindustri. Ett par exempel kan få illustrera detta antagande.

Förutsättningarna för ökad utvinning av kaolin i landet för främst filleranvändning är för närvarande under prövning och kan eventuellt leda till en på sikt betydligt högre inhemsk behovstäckning än för närvarande.

Sverige har betydande tillgångar på jos/or i de apatitrika järnmalmerna. Apatitutvinning sker fn i begränsad omfattning endast i Grängesberg. Planer finns dock på att uppföra ett apatitverk i Kiruna. En eventuell utveckling mot ökad produktion av fosforrenad malm i malmfälten i Norrbotten kan skapa förutsättningar för en väsentligt ökad apatitproduktion i landet. Pris- utvecklingen på importerade fosforråvaror blir avgörande för om detta skall gå att realisera. Apatit finns också i anrikningssander från sulfidmalmsut- vinning samt i vissa alunskiffrar. Bägge innehåller dessutom betydande mängder kalium. Planerade undersökningar avses bli inriktade bl a på ka- liumutvinning.

Kyanit. baryt och talk hör också till de mineral där en påbörjad eller utökad inhemsk utvinning eventuellt kan komma till stånd.

Möjligheterna att på basis av inhemsk råvara förse stålindustrin med eld- fasta basiska infodringsmaterial tilldrar sig intresse såväl med avseende på dolomit som magnesit. Undersökningar pågår.

I den bedömning som redovisades i tabell 1.3 i fråga om den svenska industrimineralpotentialen ingår delvis också restprodukter från mineralut- vinning, mineralberedning och industrimineralbaserade förädlingsindu- strier. Dessa restprodukter utgör en betydande råvaruresurs som hittills endast utnyttjats i begränsad omfattning. Intressanta exempel på utvinning av industrimineral ur restprodukter är bl a den tidigare nämnda apatiten från anrikningen av fosforhaltiga järnmalmer samt baryt, kaliummineral, talk, flusspat och bormineral ur anrikningssanderna från sulfidmalmsutvinning. Andra exempel är användning av masugnsslagg för cement- och mineralulls- tillverkning och kopparslagg för blästring.

Delvis har ett nyttiggörande av restprodukterna redan inletts (t ex talk ochi begränsad utsträckning apatit och Slagger) eller är föremål för undersökning. Viktiga exempel på redan förekommande tillvaratagande av restprodukter är också svavel (ur smältverksgaser) samt gips och fluor (kemigips och fluorider från fosforsyraframställning).

Generellt förefaller det som om ett nytt synsätt nu börjar tillämpas inom

Tabell 1.3 Klassning av industriella mineral och bergarter med avseende på förutsättningarna för ökad utvinning

0 1 2 3 4 5

Borater Bentonit Asbest Dolomit (högren, eldfast) Alunskiffera Kalksten (lågvärdigyl Gipssten (naturligr' Kaolin (viibrännande) Bauxit Diatomit” Apatita Svavelkisa och svavel", Kaliumsalter (i saltav- Rutil Bormineral Grafit Baryt elementärt (biprodukt- lagringar) (turmalin) llmenit Dolomit (annan än högren, svavel) Kvartssand (naturligt Vermikulit Kalksten (högren)a eldfast)” högren) Zirkon Krita Flusspatb Perlit Litiummineral Fältspata Svavel, elementärt (na- Magnesit Glimmer turligt) Nefelinsyenit Kaliumråvaror (andra än Sillimanitmineral naturliga kaliumsalter) Wollastonit Kaolin (eldfasta och filler- kvaliteter) Kvarts” Kvartsit” Kvartssand” (annan än na- turligt högren) Olivin" Talk och täljstena

alnhemsk produktion förekommer (av apatit, diatomit och alunskiffer dock i begränsad omfattning). b Viss inhemsk produktion förekommer men har inte saluförts.

("Biproduktgips från fosforsyratillverkning beräknas komma att ge hög inhemsk behovstäckning för gipssten 1985.

= inga eller mycket dåliga förutsättningar dåliga förutsättningar

tämligen dåliga förutsättningar tämligen goda förutsättningar goda förutsättningar

mycket goda förutsättningar

|I|l o—qu—m

mineralsektorn präglat av en strävan till "totalprospektering," och ”full- utvinning”. ] dessa begrepp ligger att inte bara ett mineral eller en metall är det primära intresset för en satsning utan alla de nyttiga beståndsdelarna i en mineralisering. Alunskiffrarna och en planerad försöksutvinning av ett flertal mineral ur anrikningssanden från kopparmalmsproduktionen i Aitik är ett par aktuella exempel på detta synsätt.

Från försörjningssynpunkt, med hänsyn till behovet av bedömningsun- derlag i t ex lokaliseringsfrågor och med tanke på de potentiella möjligheterna att i sysselsättningssvaga regioner skapa nya arbetstillfällen talar starka skäl för att en bättre kännedom om landets industrimineralförekomster erhålles. En sammanställning av det omfattande grundmaterial som finns inom Sveriges geologiska undersökning kan ge utgångspunkt för en översiktlig inventering som i sin tur kan ligga till grund för mera ingående undersök- ningar. Viavser att i slutbetänkandet återkomma till denna fråga.

En fortsatt utveckling av industrimineralsektorn kan motivera insatser från samhällets sida också i andra avseenden, bl ai fråga om teknisk forskning och utveckling samt andra former av stöd för att underlätta investeringar inom området. Den kan vidare motivera ändringar i den lagstiftning som reglerar mineralutvinningen. Dessa frågor tas upp i utredningens slutbetän- kande.

sou 1977:75 35 2 Utredningsarbetet

2.1 Direktiven l Utredningens direktiv framgår av chefens för industridepartementet anfö- rande till statsrådsprotokollet den 29 mars 1974. Inledningsvis framförs följande:

”Sverige är förhållandevis rikt på malm och andra mineralresurser. De geologiska förutsättningarna i olika delar av landet, särskilt i övre Norrland och i Mellansverige, är gynnsamma för förekomster av både järn- och sulfidmalmer. Sverige är en betydande järnmalmsproducent och också en av de viktigaste exportörerna av järnmalm. Vad gäller andra mineralprodukter är Sveriges ställning mindre betydelsefull i ett interna- tionellt perspektiv. Vårt land är självförsörjande med avseende på bla bly- och zinkmalm. Förädling av zinkmalm till metall förekommer dock inte i Sverige. Brytningen av kopparmalm tillgodoser en betydande del av Sveriges behov. Utvin- ningsbara tillgångar av t ex aluminium, tenn och krom saknas däremot. Värdet av den totala svenska malmexporten uppgick för år 1971 till ca 1 500 milj kr.

Vad gäller metaller är förhållandena något mer komplicerade. I Sverige förekommer produktion av metaller vilkas malmer inte bryts här. Såväl importen som exporten av obearbetade metaller är stor i förhållande till produktionen. Detta beror framför allt på att de olika metallerna förekommer i ett flertal olika varianter och som beståndsdelar i olika legeringar. Produktion av samtliga dessa varianter förekommer knappast i något enskilt land.

Den svenska brytningen av s k industrimineral, dvs mineraliska ämnen utom malmer och mineralbränslen, kan fn inte tillgodose landets behov. Importöverskottet inom denna varusektor är av storleksordningen 200 milj kr. Förutsättningarna för utvinning av industrimineral i Sverige liksom deras ekonomiska betydelse varierar starkt mellan olika mineral.

Utrikeshandeln med mineraliska ämnen är betydande. Under den senaste tioårspe-

t rioden har utrikeshandeln med mineraliska ämnen och metaller, exkl fossila bränslen, * svarat för omkring 15 % av såväl Sveriges utrikeshandel som den totala världshan— l deln. i För den svenska mineralpolitiken kan flera mål ställas upp. Det primära målet bör 1 vara att åstadkomma en försörjning med mineralråvaror — genom exploatering av ! inhemska tillgångar eller genom import som tillgodoser Sveriges behov på ekonomiskt mest förmånliga sätt. Frågan om återvinning är härvid av väsentlig " betydelse. Ett annat mål bör vara att främja utnyttjande av inhemska fyndigheter och härigenom möjliggöra export av malm och produkter av bearbetade mineral. Vidare bör mineralpolitiken syfta till att låta samhället erhålla en del av mineralproduktionens värde. Det bör slutligen vara ett mål för mineralpolitiken att se till att utvinning och förädling sker på ett rationellt sätt och under hänsynstagande till kraven på en god arbetsmiljö, god yttre miljö och regional balans.

Staten förfogar över en rad medel för att förverkliga de mål som nu angetts Hit hör rättslig reglering och kontroll grundad på denna, stimulansåtgärder av olika slag samt statlig företagsverksamhet."

Direktiven redogör därefter för de tre olika system som tillämpas i Sverige vad gäller rätten att utnyttja mineraltillgångar nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet ochjordäganderättssystemet,samt för de förändringar i lagstiftningen som vidtagits under senare år. Vidare lämnas en redogörelse för de myndigheter som under Kungl Maj:t ansvarar för genomförandet av mineralpolitiken. Därefter anförs följande:

"Genom förslagen till ny gruvrättslig lagstiftning och de nya statliga myndighelcr med verksamhet på mineralområdet som inrättats under det senaste året har grunden lagts för en mer aktiv mineralpolitik.

Möjligheterna att bedriva en aktiv politik med användande av de instrument som skapats härför är dock beroende av tillgången på grundläggande information om utvecklingen inom mineralområdet. Långsiktiga bedömningar av mineralresursernas utnyttjande i Sverige och i världen är en viktig del av denna information. Sådana bedömningar ger underlag för att bl a värdera riskerna för framtida knapphet beträffande olika mineral liksom de ekonomiska förutsättningarna för mineralexploa- tering.

Som redan framgått, är Sverige beträffande många metaller och mineral hänvisat till import för täckning av inhemska behov. En allmän brist på något eller några av dessa mineral kan för Sveriges del innebära stora påfrestningar.

Samtidigt spelar den inhemska mineralutvinningen en viktig roll som råvarubas för de inhemskajärn— och metallverken och den industri som arbetar med vidareförädling av deras produkter. Det är nödvändigt att den inhemska utvinningen av metaller och mineral bedöms mot bakgrund av dessa industriers behov på lång sikt. Hur stor mineralutvinningen i Sverige bör vara med hänsyn till den framtida försörjningen är emellertid svårt att avgöra. Detta beror bl a på att uppskattningar av de exploaterings- bara fyndigheternas storlek ständigt förändras genom att nya fyndigheter upptäcks, att brytnings- och anrikningsteknik utvecklas, att priser varierar samt att användnings- områdena för olika metaller och mineral ständigt förändras. Möjligheterna att ersätta exploatering av inhemska fyndigheter med import varierar också. Av dessa orsaker måste frågan om mineralutvinningens omfattning på lång sikt prövas fortlöpande.

Beträffande såväl importerade mineral som mineral vilka utvinnsi vårt land gäller att knapphet på ett visst mineral kan få en rad olika negativa effekter och motivera olika åtgärder i syfte att motverka dessa. Intensifiering av Utvecklingsarbetet inom prospekterings-, brytnings- och anrikningsteknik och ökad forskning i syfte att återvinna tex en metall ur avfall m m och återföra den till produktionsprocessen är exempel på åtgärder som kan sättas in för att motverka bristsituationer. Vidare kan knapphet motivera besparingsåtgärder i syfte att begränsa åtgången av ett visst mineral. Besparingarna kan ta sig uttryck i att mineralet i vissa användningsområden ersätts med ett annat eller att produktionen av de varor för vilka mineralet behövs vid framställningen minskas. Ökad prospektering efter det aktuella mineralet är ytterligare en åtgärd som kan komma i fråga.

Av det anförda framgår att det är en viktig uppgift att ta fram underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Enligt min mening bör särskilda sakkunniga tillkallas härför.

Som en första uppgift bör de sakkunniga utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror, dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi ,dock

inte mxneraliska energiråvaror eller sand och grus. En första prognosrapport bör föreligga vid utgången av år 1975. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anfördei prop. l973:4l (s 144) om att statens industriverk bör ha till uppgift bl a att göra översiktliga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet samt behovsprognoser. Verket skall vidare svara för viss marknadsbevakning på mineraområdet. Sedan de sakkunniga gjort sina prognoser bör industriverket överta prognosarbetet på detta område.

De sakkunnigas andra uppgift bör vara att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. l mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning."

Därefter följer en redovisning av vissa aspekter på lagstiftningen inom området som utredningen skall beakta i sin andra utredningsetapp. Betr industrimineral anförs följande:

"Som framgått tidigare, faller fn flera viktiga industrimineral helt utanför den gruvrättsliga lagstiftningen. Detta innebär att rätten att utnyttja mineralen tillkommer ägaren av den mark där de påträffas. Vid remissbehandlingen av gruvrättsutredningens betänkande Gruvrättslig speciallagstiftning har från några håll framförts önskemål om att den begränsade krets av industrimineral som i dag är inmutningsbara eller faller under koncessionslagstiftningen skall utvidgas, något som förutsatts kunna bidra till bättre utvinningsförhållanden och ökat intresse för prospektering. Det förslag till lag om vissa mineralfyndigheter som i dag remitterats till lagrådet bygger dock i detta avseende på gruvrättsutredningens förslag. De sakkunniga bör vara oförhindrade att överväga om exploateringen av industrimineral kan underlättas genom att de hänförs till gruvlagen eller koncessionslagstiftningen."

Utredningens direktiv framgår i sin helhet av Kommittéberättelsen 1975.

2.2 Utredningsarbetet

Arbetet har i den första utredningsetappen uppdelats på så sätt att metaller resp industrimineral behandlats som två delutredningar, vilka också redo- visas separat. Tre arbetsgrupper har parallellt arbetat med olika aspekter på metallsektorn medan för industrimineralens vidkommande en samlad behandling skett inom ramen för en arbetsgrupp under ledning av ledamoten i utredningen, kommerserådet Thorsten Neyman. Arbetsgruppen hari övrigt bestått av de till utredningen knutna experterna Tommy Bergdahl, Magnus Blomkvist, Göthe Fernheden, Lars Lidström, Naz Ahmed Shaikh och Walter Wredenfors. Ett nära samarbete har skett med dessa experter, som represen- terar utvinning eller handel med industrimineral och geologisk sakkunskap inom området. Utredningens sekretariat har dessutom överlagt med företrä- dare för vissa branschorganisationer och institutioner samt för en rad företag med anknytning till industrimineralområdet.

Synpunkter på teknologisk utveckling inom industrimineralsektorn och på de geologiska förutsättningarna för ökad utvinning av industrimineral i Sverige har på utredningens uppdrag redovisats av P G Kihlstedt, fd professor vid Tekniska högskolan Stockholm, respektive avdelningsdirektör N A Shaikh, Sveriges geologiska undersökning. Synpunkter på den framtida industrimineralförbrukningen inomjärn- och

stålindustrin har på utredningens uppdrag redovisats av teknologassistent Petter Boutz, avdelningen för järnets metallurgi, Tekniska högskolan Stockholm.

En särskild enkätförfrågan har verkställts med avseende på tillförseln av eldfasta produkter 1974.

Samråd har skett med överstyrelsen för ekonomiskt försvar i vad avser »

offentliggörandet av utredningsmaterialet. Efter överlämnandet av denna delrapport kommer utredningens arbete i enlighet med direktiven att inriktas på diskussion och eventuella förslag till mineralpolitiska åtgärder med anknytning till industrimineralsektorn. Några ; konkreta förslag i detta avseende är alltså inte intagna i det här presenterade ; delbetänkandet.

' t

3 Introduktion, målsättning och prognosförutsättningar

Industrimineral, industriella mineral och bergarter, icke-metalliska mineral begreppen är många och avgränsningarna glidande för den mineralgrupp som behandlas i denna delrapport. Gruppen brukar särskiljas från de två andra huvudkategorierna bland mineralen, nämligen metallmineralen och energi- mineralen. Genom uteslutningsresonemang kan alltså sägas att industrimi- neral är alla de mineral, bergarter och jordarter som bryts i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinnehålls skull.

Detta ger en talrik restpost som omfattar allt ifrån sådana överallt förekommande bulkvaror som grus och sten med ett tonpris på ett par tiotal kronor till diamanter med ett tonpris på ca 350 milj kronor. Denna heterogenitet är ett av de utmärkande kännetecknen för industrimineralsek- torn. Ett annat är den synnerligen varierande användningen av dessa mineral inom det moderna industrisamhället. Järn- och stålindustri, kemikalieindu- stri. cellulosa- och pappersindustri, fa'rg- och gummiindustri — för att bara nämna några av de viktigaste skulle inte kunna fungera utan industrimi- neral som byggstenar i tillverkningen eller som hjälpmedel i processerna. Det moderna jordbruket, som kräver tillskott av stora mängder av de livsuppe- hållande grundämnena kalium, fosfor och kalcium, är beroende av industri- mineral som råvarukälla för dessa ämnen. Hus, vägar och gator samt många av de förbrukningsartiklar som direkt omger människan som tex glas och porslin utgår helt eller delvis från industrimineral som basråvara.

Industrimineralsektorn omfattar alltså ett mycket stort antal mineral av olika karaktär och med högst skilda användningar. Att ge en överskådlig och kortfattad presentation är därför svårt. En presentation av industrimineralen som här kan tjäna som introduktion till sektorn utgår från mineralens funktion i den slutliga användningen och drar en skiljelinje mellan kemika- liska (chemical) och fysikaliska (physical) industrimineral.l '

De kemika/iska industrimineralen, som har sin främsta användning inom kemikalie- och gödselmedelsindustri, keramisk industri och metallurgisk industri, används för sin kemiska sammansättnings skull, alltså som bärare av vissa grundämnen. De fysikaliska egenskaperna är mindre viktiga, eftersom materialet vanligen undergår kemisk omvandling och inte uppträder i den slutliga produkten i sin ursprungliga form.

De _öasikaliska industrimineralen däremot utnyttjas direkt som de är eller ingår som en av flera komponenter i en slutprodukt. Ofta ställs specifika krav

1 Indelningen presenteras i "Industrial Minerals, Products, Companies, and Opportunities” av EJ Klift. Charles Cline & Co Inc. Fairfield New Jersey, föredrag hållet vid The First Interna- tional ”Industrial Mine- rals” Congress, London 1974. Framställningen i det följande i detta avsnitt bygger på denna artikel.

på produkten i fråga om kornstorlek och kornstorleksfördelning, kornform, lyster och andra egenskaper. I många fall förekommer skilda kvaliteter av produkten på marknaden och en anpassning till olika kunders krav sker ofta för att tillfredsställa särskilda behov. Denna form av produktdifferentiering är inte lika vanlig inom sektorn kemikaliska industrimineral, även om det även där förekommer olika sorter av materialen. Ofta handlar det inom gruppen kemikaliemineral om betydande förbrukningskvantiteter för den enskilda konsumenten, t ex en kemisk basindustri eller ett stålverk, och som en följd därav är integration mellan förbrukare och råvaruled vanlig. Inom sektorn fysikaliska industrimineral, som präglas av en mycket differentierad avnä- marstruktur med förhållandevis små förbrukningskvantiteter för de enskilda förbrukarna, är däremot sådan integration mindre vanlig.

Tabell 3.1 presenterar de viktigaste industrimineralen enligt denna klassi- ficering. Det bör uppmärksammas att gränsdragningen i vissa fall är något oklar samt att det för flertalet mineral finns viktiga användningar utöver de som anges i tabellen. Förutom de naturliga mineralen har i tabellen också intagits olika typer av Slagger från metallframställning. Slaggerna kan sägas vara ”syntetiska” mineralråvaror med faktiska eller potentiella användnings- möjligheter inom flera områden där de naturliga mineralen nu utnyttjas.

Tabell 3.1 De viktigaste industrimineralen uppdelade i kemikaliska resp. fysikaliska mineral Kemikalie- Gödsel- Keramisk Metallurgisk industri medels- industri industri industri (fl ussmedel) Kemikaliska industrimineral Bauxit x x x Borater x x )( Dolomit x x x Eldfast lera — annan än kaolin x Flusspat x x x Fosforråvaror x x Fältspat x Gipssten )( Kaliumsalter x x Kalksten x x x x Kaolin x Koksalt (natriumklorid) x Kromit x x Kvarts och kvartsit x x Kyanit x Litiummineral x x x Magnesit x x Masugnsslagg x Olivin x x Stålverksslagg x Svavel x x Talk x Titanmineral x Zirkon x

Wollastonit x

[. Konstruktions- Fyllmedel Process- ; material och pigment hjälpmedel

Fysikaliska industrimineral , Asbest x x '_ Baryt .! Bentonit Byggnads- och monumentsten x Diatomit Dolomit x , Gipssten X i Glimmer Kalksten x Kaolin Kopparslagg x x Krita . Kvarts Masugnsslagg Perlit Sand, grus och makadam ' Talk x &: Vermikulit x Wollastonit x

xxxx >C>C XXXXXX XX )( XX

X

, Kvartssand

Bentonit . _ l . Kromit Gjuteri-

_: Olivm industri

Zirkon Diamant

( Granat ( Smaragd ' . Bauxit

l Pimpsten

, Slagger , Olivin Kvartssand

Slipmedel och bläster- medel

t Kvartskristaller ], Elektromineral Glimmer

Ädelstenar

Volymmässigt domineras världens industrimineralproduktion av sand och l grus, byggnads- och monumentsten, krossad sten, kalksten, skiffer, tegel-

leror och andra material med huvudsaklig användning som konstruktions- | material. De är skrymmande och billiga och kan bära endast begränsade l transportsträckor. De bryts därför normalt bara för hemmamarknadens I behov, och ofta för en lokalt avgränsad del av denna. , De flesta andra industrimineral går i större eller mindre utsträckning i | internationell handel och den geografiska räckvidden ökar med produktens ' värde. Flusspat, fosforråvaror, asbest, borater, kaliumsaltzirkon, bauxit (för ;= eldfasta ändamål). titanmineral och bladglimmer är några exempel på produkter som går ut över stora delar av världsmarknaden. Andra exempel är speciella kvaliteter av vissa mineral som tex kaolin och talk som är unika

genom sin höga renhet eller särskilda egenskaper i övrigt och därmed når ut på en väsentligt större internationell marknad än de reguljärt förekommande kvaliteterna.

3.2.1. Definition av industrimineral och avgränsning gentemot MPU:s arbete betr malmer

I inledningen till detta kapitel nämndes hur industrimineralen avgränsas från metallmineralen. Även om denna avgränsning i princip är klar uppstår, när man ser till användningsområdena, i vissa fall gränsdragningsproblem. Bauxit, kromit och titanmineral är otvetydigt metallråvaror men har också viktiga icke-metalliska användningar (för framställning av eldfasta produkter resp titanpigment). Omvänt hänförs tex kvarts, nefelinsyenit och baryt till industrimineralgruppen men används även som råvara för utvinning av metalliskt kisel, aluminium resp barium. Kaolin har i dag uteslutande icke- metalliska användningar men hör till de aluminiumrika mineral som betraktas som potentiella råvaror för aluminiumframställning och som i sådant läge skulle komma att klassificeras som metallråvara (malm).

Vi har valt att för vårt arbete och för urvalet av studerade mineral stanna för följande definition av begreppet industrimineral.

"Som industrimineral betecknas sådana naturliga mineraliska ämnen samt likartade syntetiska produkter som kan utnyttjas industriellt. Undantag är fossila bränslen och, i regel, sådana mineral som brytes för framställning av metaller”.

Begreppet "likartade syntetiska produkter” har intagits för att ge utrymme även för sådana produkter som tex Slagger, svavelprodukter, kemigips och syntetisk flusspat som framkommer som biprodukt i olika industriprocesser och som i fråga om användning kan jämställas med de naturliga mineralen.

Det avgränsningsproblem som ligger i beteckningen "i regel" har i utredningens arbete beaktats på så sätt att den metalliska resp icke metalliska användningen redovisas i metall- resp industrimineralrapporten.

I utvecklingen på längre sikt ligger kanske att gränsdragningen mellan metallmineral och industrimineral blir mindre strikt. Den har, och kommer kanske också i framtiden att ha, viss betydelse t ex för den lagstiftning som reglerar mineralutvinningen. Bortsett härifrån är det emellertid knappast meningsfullt att söka upprätthålla denna gränsdragning. Överlappningen mellan de bägge grupperna i den bemärkelsen att vissa mineral utnyttjas både för metallframställning och andra industriella ändamål har redan nämnts som en av de faktorer som talar härför. Utvecklingen tycks vidare nu gå mot ett totalt tillvaratagande av de nyttiga mineralen i vår berggrund. Metallut- vinning kan vara det primära intresset i en exploatering men i allt större utsträckning inriktar man sig på att finna tekniska/ekonomiska former för att nyttiggöra även andra beståndsdelar i det brutna materialet. Skärpta miljö- vårdskrav spelar också in i det här sammanhanget. På prospekteringssidan inriktar man sig också allt mer på inte bara ett mineral utan på s k fullprospektering.

Det intresse, kapital och den tekniska forskning och prospektering som

satsats på metallråvaror har långt överstigit motsvarande satsningar på de industriella mineralen och bergarterna, som i flertalet fall stått i skuggan av de mera glamorösa metallerna. Insikten om industrimineralens växande tekniska och ekonomiska betydelse kommer emellertid sannolikt att leda till större likställdhet mellan de bägge grupperna och på det praktisk/psykolo- giska planet bidra till en utsuddning av gränserna dem emellan.

3.2.2. A vgränsning gentemot sand- och grusutredningen

Statens industriverk fick 1974 av industridepartementet i uppdrag att utreda landets försörjning med sand och grus. Sand och grus har därför undantagits från utredningens arbete avseende industrimineral med undantag för sådan sand som har kvalificerad industriell användning. De bägge utredningarna har enats om följande gränsdragning mellan sina resp arbeten.

Sand- och grusutredningen kartlägger landets försörjning med sand och grus för användning dels som överbyggnadsmaterial vid olika anläggningsar- beten. dels som ballastmaterial i betong, betongelement och asfaltmassor, med avseende på tillgångarnas art och volym, geografiska fördelning, produktions- och konsumtionsutveckling samt eventuella ersättningsmate- rial. Motsvarande frågor för kvalitetssand som råvara för olika industriella processer inom bl a keramisk, mekanisk och metallurgisk industri, behandlas av mineralpolitiska utredningen.

3.3. Mål för utredningsarbetet

Utredningens direktiv gör ingen åtskillnad mellan malmer och industrimine- ral. Den grundläggande uppgiften —att ta fram ett underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med landets mineralresurser innefat— tande bl a prognoser över mineralförsörjningen fram till år 2000 är densamma. En viktig del av arbetet är att påvisa tänkbara problem mot bakgrund av relativ knapphet på mineraltillgångar, marknadsstörningar av ekonomisk eller politisk karaktär eller andra faktorer.

Även om det inom industrimineralsektorn inte saknas exempel på mineral för vilka det kan föreligga risk för framtida knapphet, så gäller i stort att den långsiktiga försörjningssituationen i ett globalt perspektiv kan anses som betryggande. [ stället för brist är det riklig tillgång — eller överflöd — som kännetecknar flertalet industrimineral. I detta förhållande ligger en försörj- ningsmöjlighet som i framtiden kan behöva tas tillvara på ett mera aktivt sätt än hittills skett. Inte minst ligger det intressanta utvecklingsmöjligheter i substitutionen av knappa metaller med industrimineralbaserade produkter.

En annan viktig aspekt är att industrimineral inte bara utvinns aktivt och avsiktligt utan också kommer med "på köpet" när man bryter malm för utvinning av en eller flera metaller. Oftast blir industrimineralen kvar, outnyttjade. i gråbergsavfall, anrikningsrester och slagger. I en del fall finns de i rökgaser (t ex svavel och fluor), och måste tas bort av miljövårdsskäl, i andra återfaller de ut som biprodukt vid olika processindustrier (t ex gips vid tillverkning av fosforsyra). Det är från resurshushållningssynpunkt och från miljövårdssynpunkt angeläget att visa på och söka åstadkomma nyttiga

användningar för dessa typer av ”oavsiktligt" mineralutbud.

Utredningens arbete har också påverkats av det förhållandet att industrimi- neralsektorn är ett i Sverige relativt outforskat område som hittills varit mycket litet uppmärksammat i diskussionerna om landets mineralberoende.

Målsättningen för utredningsarbetet har av dessa skäl blivit att i en relativt bred översikt över industrimineralsektorn, omfattande drygt ett trettiotal olika mineral och bergarter, i första hand presentera ett faktamaterial rörande produktion, handel och förbrukning. Denna redovisning kompletteras med en utblick, med tyngdpunkt på efterfrågesidan, över utvecklingen under i första hand den närmaste tioårsperioden.

Det bristfälliga kunskapsunderlaget beträffande landets förekomster av industrimineral har i många fall gjort det svårt att göra prognoser på utbudssidan och att utvärdera landets tillgångssituation. Det kan dock redan här nämnas att de geologiska och teknologiska förutsättningarna för ökad utvinning av industrimineral i Sverige är goda och innebär att det finns möjligheter till ökad diversifiering av svensk mineralutvinning med därav följande positiva effekter på sysselsättning och självförsörjningsgrad.

Det statistiska material som finns att tillgå när det gäller produktion och konsumtion av industrimineral i Sverige är ofullständigt och i flera fall vilseledande. Även det internationella statistiska materialet är i vissa fall bristfälligt. Detta faktum har avsevärt begränsat möjligheterna att dokumen- tera och analysera såväl den svenska som den internationella förbruknings- och försörjningssituationen för industrimineralen.

3.4. Tillämpad utrednings- och prognosmetodik

Grundläggande för en prognos över framtida utveckling är en korrekt bild av utgångsläget. Vi har ovan understrukit de svårigheter som förelegat när det gällt att ur den officiella statistiken få fram ett rättvisande material över industrimineralmarknaden i Sverige. Kartläggningen av nuläget har därför tagit en stor del av utredningsarbetet i anSpråk. Genom kontakter med företag och institutioner har det varit möjligt att för flertalet viktigare mineral komplettera det befintliga statistiska materialet och få en acceptabel utgångs- punkt för de framåtriktade bedömningarna.

Prognoserna har sin tyngdpunkt på efterfrågesidan och är i flertalet fall begränsade till att avse 1985. Vad gäller den utveckling som ligger bortom 1985 anges i förekommande fall särskilda utvecklingsfaktorer som långsiktigt kan påverka förbruknings- eller försörjningsförloppet. Långsiktiga bedöm- ningar med avseende på teknologisk utveckling inom industrimineralsek- torn, framför allt vad gäller mineralteknik och mineralberedning, redovisas i bilaga ].

Efterfrågeprognoserna för år 1985 är uppbyggda kring en analys av utvecklingen inom var och en av de viktigaste förbrukningssektorerna. De efterfrågebestämmande faktorer som studerats för respektive delsektor är

A produktionsutveckling fram till 1985 B teknikfaktorn C substitutionsfaktorn

Underlaget för bedömningarna betr dessa tre faktorer har i huvudsak inhämtats från aktuella långtidsprognoser (tex 1975 års långtidsutredning, handelsståls- och specialstålsutredningarna 1977), från enskilda industri- och handelsföretag samt från branschorganisationer och institutioner. Våra möjligheter att göra egna bedömningar med avseende på de efterfrågebestäm- mande faktorerna har varit begränsade och prognoserna kan därmed betraktas som en sammanfattning av de behov som på basis av befintliga långtidsprognoser och inhämtade bedömningar från företag, branschorgani- sationer och institutioner kan betecknas som sannolika.

Vi har så långt möjligt relativt detaljerat redovisat de förutsättningar som underbygger prognoserna. På så sätt kan revideringar ske när förutsättning- arna förändras och en successiv uppföljning ske.

Beträffande de under punkt A—C ovan nämnda efterfrågebestämmande faktorerna kan följande anföras.

A Antagandena beträffande produktionsnivåerna 1985 måste för vissa industrigrenar omgärdas med reservationer. Ett exempel är järn- och stålindustrin. Ett annat är cellulosa-- och pappersindustrin. För sådana mineral som går som insatsvaror till industrier med ett mycket osäkert antagande om produktionsutvecklingen är det speciellt väsentligt att se framtidsbedömningarna som illustrationer snarare än egentliga progno- ser. Det är i de här fallen särskilt viktigt att försöka få en uppfattning om specifika åtgångstal (se nedan) och om eventuella förändringar i detta avseende. Dessa tal kan sedan, om utvecklingen så motiverar. appliceras på andra produktionsnivåer än dem som vi valt att utgå från. B Övervägandena rörande framtida teknologiska förändringar har bl a baserats på den teknologiprognos som på utredningens uppdrag utarbetats av professor P G Kihlstedt (se bilaga 1). Tekniska förändringar i avnämar- sektorn har i övrigt bedömts i samråd med företag och institutioner.

C Substitution —dvs övergång från en råvara till en annan —äger rum av olika

skäl, tex genom att nya eller förbättrade material med Speciella egen- skaper kommer fram på marknaden eller genom relativa prisförändringar. Svårigheterna är stora att inom industrimineralsektorn förutse sådana förändringar och deras effekter på efterfrågan. Vår ambition i detta avseende har framför allt varit att beskriva de tekniska förutsättningarna för substitution för vart och ett av mineralen samt att i en jämförande bedömning indela mineralen iolika grupper allt efter graden av substituer- barhet (se vidare kap 4.6 samt mineralöversikterna).

Effekterna av ny eller ändrad teknik, substitution och vilket är relevant för flera industrimineral skärpta miljövårdskrav uttrycks i prognoserna i form av ändrade specifika åtgångstal (specifik förbrukning).

3.5. Några av utgångspunkterna för prognoserna

] det följande anges några av de förutsättningar på vilka vi grundat våra prognoser.

Prognosvariabel Förändring

BNP(bruttonationalprodukt) Befolkningsökning Bostadsinvesteringar Övriga investeringar i byggnads— och anläggningsverksamhet Produktion av råjärn (tackjärn

+ 21/4 % per år 1975—1985 + 0,2 % per år 1975—1985 Oförändrat 1985 i förhållande till 1975 + 2 % per år 1975—1985

Produktionsnivå l985: 3,5 milj ton (3,0 milj ton 1974, 3.5 milj ton 1975) Produktionsnivå 1985: 60 milj ton (6 milj ton 1974. 5,4 milj ton 1975) Produktionsnivå 1985: 12 milj ton (1974 9 milj ton) Oförändrat l985 i förhållande till l974

och järnsvamp) Produktion av råstål

Produktion av kulsinter

Produktion av gjutgods

Produktion av pappersmassa

Sulfitmassa Produktionsnivå 1985: 1.3 milj ton

(1.6 milj ton 1974) Produktionsnivå 1985: 6.8 milj ton (5,5 milj ton 1974) Produktionsnivå 1985: 4,5 milj ton (3.8 milj ion 1974) Produktionsnivå 1985: 3,6 milj ton (3,2 milj ton 1974)

Anm Dessa siffror är beräknade på basis av senast tillgängliga kapacitetsplaner för massaindustrin,som avser 1980,och med utgångspunkt i 90 % kapacitetsutnyttjande. Med hänsyn till råvaruförsörjningen kan realiserandet av dessa planer ligga längre fram i tiden än 1980. Vi utgår därför från att produktionsnivåerna 1985 inte överstiger dem som planerats för 1980.

Sulfatmassa Därav: Blekta massor

Oblekta massor

Produktion av vissa papperskvali- teter obestruket och bestruket jour- nalpapper obestruket fmpapper

Oförändrat 1985 i förhållande till 1974

Produktionsnivå l985: 440 000 ton (1974 343 000ton) Produktionsnivå l985: 335 000 ton (l974 136000ton) Produktionsnivå 1985: 485 000 ton (l974 253 000 ton)

Anm Beträffande produktionen av dessa papperskvaliteter gäller samma förutsätt- ningar som redovisats betr massaproduktion (prognosåret för industrins kapacitets- planer är dock 1981)

bestruket fmpapper

bestruken kartong

Produktionsnivå 1985 max 325 000 ton (1974 408 000 ton)

Produktion av klor

Motiven bakom antagandena betr utvecklingen av BNP, befolkning och byggnadsinvesteringar redovisas mera utförligt i delrapporten rörande metaller och återges därför inte här. Den antagna produktionsutvecklingen för råjärn och råstål är i huvudsak baserad på de bedömningar som redovisas i handels- resp specialstålutredningen. Vi har i övrigt haft kontakt med bl a Sveriges Kemiska Industrikontor, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksför- eningen och Svenska Gjuteriföreningen för att få underlag för angivna

prognosantaganden. I fråga om energifaktorn kan följande anföras. Normalt är utvinningen och

förädliiigen av industrimineralen inte särskilt energikrävande, speciellt inte i jämförelse med metallmineralen. De grävs eller sprängs loss, sorteras, , krossas, males och anrikas. dvs genomgår behandlingssteg som inte utmärks " av någon större energiintensitet. Vissa mineral måste emellertid torkas (t ex kaolinleror, bentonit m fl), kalcineras (brännas vid höga temperaturer, tex magnesit och bauxit för eldfast tillverkning) eller behandlas i energikrävande processer för att få en viss produkt (t ex borater för att erhålla vattenfri borax, koksalt för att genom elektrolys erhålla klor + natriumhydroxid, kalksten för att producera cement). Beträffande sådana mineral och produkter kan alltså ji; energikostnadsutvecklingen ha viss efterfrågepåverkande betydelse. I I allmänhet är dock energiinnehållet i industrimineralbaserade produkter 3 lågt. Detta bör innebära att industrimineralen i en situation av knappare och dyrare energi tilldrar sig ökat intresse som potentiella substitut till de mera energiintensiva metallerna. Framställning av energisnåla material baserade på rikligt förekommande industrimineralråvaror kan bli en viktig utveck- lingslinje för framtiden.

Ökade miljövårdskostnader för utvinningen och bearbetningen av industri- mineral framstår som sannolika både i fråga om yttre (återställande av miljön) och inre (damm, buller etc) miljö. Variationer mellan olika länder kan dock förväntas i tiden för genomförandet. Kraven på miljöförbättringar kan antas gälla generellt för praktiskt taget alla industrimineral och därmed inte påverka konkurrensförhållandena dem emellan i större utsträckning men kan också i vissa fall förväntas komma att ha särskild styrka. Det gäller t ex volymkrä- vande utvinning i dagbrott av mineral med väsentliga mängder restprodukter (t ex vissa leror och tungsandmineral). Det gäller också mineral med särskilda hälsorisker, t ex asbest och kvarts. Även användningen av dessa mineral — liksom av bla svavel, klor och fluor — kan antas bli berörda av ökade miljövårdskostnader.

Transportkostnadsutvecklingen är en viktig faktor för många industrimi- ! neralens konkurrensförmåga. Malmer och metaller har ofta höga tonpriser och är relativt okänsliga för variationer i transportkostnaderna när det gäller i att konkurrera på världsmarknaden. För många industrimineral är situa- i tionen den omvända. Marginellt kan förväntas att rationellare hanteringsru- ii tiner ger sänkta transportkostnader (tex bulktransporter av mineral som .

v.g.:

normalt transporterats i säckad form). Vi har eljest inte gjort något bestämt antagande om framtida fraktkostnadsnivåer och begränsar oss här till att generellt understryka det förhållandet att många industrimineral är frakt-' känsliga och att ev förändrade transportkostnader kan påverka efterfrågans t inriktning, handelsströmmar och produktionens lokalisering. ' I fråga om återvinning kan generellt nämnas följande. För många industri- i mineral gäller, i motsats till flertalet metaller, att förbrukningen är vad som på " engelska kallas "consumptive". Mineralen används alltså i en form som inte medger att de kan återvinnas i ursprungligt skick och för samma primära användning. Undantag utgörs främst av vissa processkemikalier, tex kalk och svavel inom cellulosaindustrin, som till stor del kan recirkuleras i slutna processystem. Andra exempel är produkter som används inom gjuterierna som formsand och bindemedel för formsanden samt fluorhaltiga produkter inom aluminiumindustri. Möjligheterna att på detta sätt återanvända

industrimineralen är emellertid begränsade. Ett återutnyttjande måste normalt ske i andra former'.

3.6. Förbrukningsbegrepp

Tillförseln av industrimineral till Sverige sker både i form av råvaror och mellanprodukter. Det har varit utredningens målsättning att försöka kart- lägga den totala tillförseln av ett mineral, således även den som sker genom förädlade produkter. Det finns emellertid självfallet gränser för hur långt den kartläggningen kan drivas. Avgränsningen har gjorts från fall till fall och framgår närmare av mineralöversikterna i bilaga 4.

Vad gäller sådana industrimineralbaserade produkter som i betydande grad exporteras har vi i regel försökt att redovisa dels råvarubehovet för inhemsk konsumtion, dels behovet för tillverkning av produkter på export (bruttoför- brukning resp nettoförbrukning).

* Det förekommer sålunda att industrimineral återanvänds i samma primära funktion men iförändradform. Exempel på detta är fosfor- och kaliumhaltigt rötslam från avloppsvattenrening (som jordförbättringsmedel), returpapper innehållande minera- liska fyllmedel, returglas som råvara för ny glasframställning m m. Vidare sker viss återanvändning av mineralen i nya mineralkombinationer och nya användningar (t ex kemigips från fosforsyraframställning, Slagger från metallframställningt I den mera okvalificerade änden av denna typ av nyttiggörande efter det att mineralet fyllt sin primära funktion'ligger användningen av armerad betong, tegel och liknande som ballastmaterial.

...—__-_-....._.,.=__..__,_w __ »; -._._,_ _.

4 Internationell översikt

Sand och grus, byggnadssten, leror, skiffrar, kalksten och andra råmaterial för byggnads- och anläggningsverksamhet produceras normalt inom varje land för den egna marknadens behov och den handel som förekommer över gränserna är marginell. En analys av Världsproduktionens struktur för dessa mineral är därför meningslös. De största kvantiteterna produceras i de tätast befolkade och mest utvecklade industriländerna som lokalt anpassar sin byggnadsteknik till de råvaror som är tekniskt-ekonomiskt tillgängliga.2

När det gäller de industrimineral som har kvalificerad industriell använd-

lTabellen upptar metallerna, inte deras moderrnineral. Värdet är beräknat efter metallvärdet på malm — eller sligstadiet.

? Härav skall emellertid inte dras slutsatsen att försörjningen med basråvaror för byggnads- och anläggningsverksamhet är problemfri. Ett par exempel kan här få illustrera. De naturliga tillgångarna på sand och grus i kontinentala Europa har begränsad omfattning och möjligheterna till försörjning utanför det egna landet har redan börjat prövas (t ex av BRD). I ett land som Bangladesh saknas i de tätbebyggda delarna hållfasta och slitstarka naturmaterial för vägbyggande och man använderi brist på bättre bränd och krossad lera.

Tabell 4.1 Globala produktionsvärden för metallbärande mineral och kvalificerade industrimineral 1973

Produkt Milj dollar 1 Koppar 100398 2 Järn 7055,8 3 Guld 4181.7 4 Zink 15380 5 Nickel 12890 6 Bly 11680 7 Koksalt 1150,4 8 Kaliumsalter 11176 9 Diamant 1080,0 10 Tenn 9052 11 Fosforråvaror 8688 12 Silver 7772 13 Svavel och svavelkis 6963 14 Asbest 5796 15 Platina 577,1 16 Bauxit 5581 17 Mangan 423.7 18 Kaolin 3774 19 Molybden 2995 20 Flusspat 235,4 21 Volfram 2010 22 Talk 1546 23 Kromit 149,11 24 Borater 1446 25 Vanadin 1293 26 Natriumkarbonat 1039 27 Magnesit 96,9 28 Bentonit 86,5 29 Baryt 84,3 30 Antimon 78,6 31 llmenit 78,5 32 Kobolt 70,8 33 Kvicksilver 65,2 34 Rutil 57,0 35 Glimmer 54.4 36 Fältspat 47,0 37 Niob-tantal 40.9 38 Nitrat 39.6 39 Natriumsulfat 31.1 40 Zirkon 27,6 41 Grafit 23,4 42 Kyanit 12,0

Källa: Annales des Mines. dec 1975.

ning är situationen annorlunda. För några av dem gäller att ett fåtal länder är helt dominerande på marknaden (tabell B4.6).

En hög grad av koncentration (merän 75 % av världsproduktionen för tre producentländer) gäller för rutil, zirkon, fosforråvaror, bentonit, borater, kyanit,asbest och glimmer. Samma koncentrationsgrad har flera mineral som

inte ingår i Annales des Mines” undersökning, tex litiummineral, nefelin- syenit, olivin, perlit och vermikulit. llmenit, kaolin, elementärt svavel (inkl "fatalt" svavel), magnesit, kaliumsalter, diamant och grafit hör också till den grupp som utmärks av hög grad av koncentration. För dem gäller att fem länder svarar för 75 % eller mer av världsproduktionen.

Marknadsekonomiernas andel av produktionsvärdet för kvalificerade indu- strimineral var 1973 drygt 50 %. Planekonomierna svarade för 28 %. Enbart USA och Sovjetunionen, som är ungefarjämbördiga,svarade tillsammans för 40 %. U-Iändernas andel av produktionsvärdet var 22 %. De värdemässigt viktigaste mineralen var 1973 diamantochfosforråvaror som svarade för 60 % av u-ländernas produktionsvärde. Undantas dessa två produkter från totalen blir u-ländernas andel väsentligt mindre, ca 12 %.

Förutom fosforråvaror och diamant är också flusspat. bauxit för icke- metallisk användning,glimmer, grant och baryt viktiga mineral i u-ländernas produktion med betydelse också för den internationella marknaden.

Förutsättningar för en u-landsdominerad kartellsamverkan föreligger knappast annat än i fråga om fosforråvaror och bauxit. Beträffande bauxit sker redan samverkan inom IBA, International Bauxite Association. Diskussioner pågår om en kartellbildning för fosforråvaror (se vidare ”Fosforråvaror”).

De relativa andelarna av världsproduktionen måste givetvis betraktas mot bakgrund av bl a USA:s och Sovjetunionens storlek och höga befolkningstal och mot bakgrund av den låga industrialiseringsgraden i u-länderna. I takt med dessas utveckling är det rimligt att anta att deras relativa betydelse i fråga om industrimineralutvinning kommer att öka väsentligt. Det gäller natur- ligen i första hand sådana basmaterial som sand,grus, byggnadssten och leror för byggnads- och anläggningsverksamhet (som inte ingår i de här refererade uppgifterna), men också många andra industrimineral som blir aktuella att exploatera allt eftersom ekonomin expanderar och metallurgiska, kemiska och andra basindustrier byggs upp med nya krav på mineralråvaror.

Tabell B4.7 visar hur produktionen av vissa industrimineral fördelade sig på olika ländergrupper 1973.

4.5.1. Inledning

Klassificeringen av mineraltillgångar och hela problematiken kring försöken att i kvantitativa termer beskriva tillgångssituationen för enskilda mineral behandlas mera ingående i utredningens delbetänkande rörande metaller.l I figur 4. 2 sammanfattas några av de viktigaste begreppen.

Ibland används begreppet ”reserv” som synonym för upptäckt brytvärd tillgång. Detta är en direkt översättning av det engelska uttrycket ”reserve”. En liknande översättning görs ofta av engelskans ”resource”. Vi använder här i fortsättningen begreppet ”brytvärda tillgångar”2 som svensk motsva-

' En utförlig genomgång görs också i rapporten "Icke-energimineral" utgiven av sekretariatet för framtidsstudier, pro- jektgruppen "Resurser och Råvaror".

? Den korrekta beteck- ningen är alltså "upp- täckta brytvärda tillgång- ar ”. För att kunna arbeta med ett mera hanterligt begrepp låter vi ordet ”upptäckta” utgå.

Figur 4.2 . KIassi/icering av tillgångar

_ Upptäckta Oupptäckta

Brytvärda , Icke brytvärda

righet till ordet ”reserves”. Genom upptäckt av nya förekomster förflyttas mineraltillgångarna från kolumnen oupptäckta till kolumnen upptäckta. Genom tex förbättrad teknologi eller prishöjningar rör de sig över gränslinjen mellan icke brytvärda och brytvärda tillgångar. Den totala tillgångsbilden har emellertid därigenom inte förändrats.

De försök som görs att med siffror beskriva tillgångssituationen och gruppera mineralförekomsterna i brytvärda och icke brytvärda tillgångar måste betraktas mot denna bakgrund. Den bild som tecknas vid en given tidpunkt har en giltighet på kanske något år. Den förändras ständigt genom att nya förekomster hittas, priserna förändras,effektivare utvinningsmetoder

Tabell 4.2 Medelhalt av vissa grundämnen i jordskorpan. Viktprocent

Grundämnen med i huvudsak Grundämnen med i huvudsak icke-metallisk användning metallisk användning Kisel 27,2 Aluminiuma 8,0 Järn 5,8 Kalcium 5,06 Magnesium 2,77 Natrium 2,32 Kalium 1,68 Titan 0,86 Fosfor 0,101 Mangan 0,100 Fluor 0,046 Barium 0,038 Svavel 0,03 Klor 0.019 Vanadin 0.017 Zirkon 0.014 Krom 0,0096 Zink 0,0082 Nickel 0,0072 Koppar 0,0058 Kobolt 0,0028 Litium 0.002 Bly 0.001 Bor 0,0007 Molybden 0,00012 Volfram 0,0001 Tenn 0,00015 Silver 0,000008 Kvicksilver 0,000002 Guld 0.0000002

a Aluminium används i betydande omfattning både metalliskt och icke-metalliskt. Källa: Brian G Skinner: Earth Resources.

används och förbättrade geologiska kunskaper indikerar att nya områden rymmer mineraliseringar som potentiellt kan exploateras.

De slutsatser som kan dras på grundval av uppgifter om de brytvärda tillgångarnas ("reservernas") storlek är därför begränsade. De är inte tillräcklig grund för kategoriska uttalanden om att ett visst mineral ”tar slut” om ett visst antal år. Däremot kan de i olika avseenden fungera som varningssignal.

Eftersom man brukar tala om brytvärda tillgångar med given teknik vid alternativa prisnivåer kan tillgångsuppskattningarna förvarna om kommande prishöjningar som är nödvändiga för att möjliggöra ett fortsatt utbud. (Prishöjningarna kan emellertid också motverkas genom ökade ansträng- ningar att tekniskt effektivisera utvinningen.) De kan också vara en signal till ökade prospekteringsinsatser för att bredda basen av brytvärda tillgångar.

4. 5 . 2 Industrimineraltillgångarnas tillräcklighet

Debatten om mineraltillgångarnas ändlighet har inte så mycket rört industri- mineralen. Några frågetecken har rests, men för det stora flertalet har den fysiska tillgängligheten bedömts som fullt betryggande under överblickbar framtid. Många industrimineral har som viktiga beståndsdelar sådana grund- ämnen som är representerade i riklig mängd i jordskorpan. Detta ökar naturligtvis sannolikheten för att ämnena koncentreras till olika mineral genom skilda geologiska processer. Tabell 4.2 visar en uppskattning av den genomsnittliga halten ijordskorpan av grundämnen som bygger upp vissa industrimineral. Den visar som jämförelse också siffrorna för metalliska grundämnen som normalt är representerade i jordskorpan i betydligt lägre halter. I tabell 4.3 har vi sammanfattat US Bureau of Mines” bedömningar avseende den globala efterfrågeutvecklingen för vissa kvalificerade industrimineral fram till år 2000 och relaterat dessa till samma källas uppskattning av de brytvärda tillgångarnas storlek. Låga relationstal i kolumn 3 i tabellen är "varningssignaler" (se föregående avsnitt) — med reservation för den stora osäkerhet både på efterfråge- och tillgångssidan som de flesta av de här uppskattningarna måste omges med.

För det stora flertalet av de upptagna industrimineralen är tillgångssitua- tionen fullt betryggande för överblickbar framtid. Asbest, baryt, flusspat, gipssten och, på marginalen, svavel är de enda mineral för vilka de brytvärda tillgångarna enligt US Bureau of Mines” uppskattning inte fullt räcker till för att täcka den beräknade efterfrågan fram till år 2000.

F Iusspat

Flusspat har det lägsta relationstalet. De brytvärda tillgångarna täcker bara knappt 30 % av den prognostiserade efterfrågan fram till seklets slut. De övriga upptäckta tillgångarna hjälper upp situationen något men är ändå inte tillräckliga. De ger tillsammans med de brytvärda tillgångarna 60 % behovs- täckning.

US Bureau of Mines har i sin globala efterfrågeprognos för flusspat utgått från en efterfrågetillväxt på genomsnittligt 4,4 % under perioden 1973—2000

Tabell 4.3 Förhållandet mellan brytvärda tillgångar och beräknad ackumulerad efterfrågan fram till år 2000

Asbest Barium Bor Diatomit Fluor Fosforråvaror Fältspat Gipssten Kaliumsalter Koksalt Litium (tusen ton) Magnesium Perlit Sillimanitmineral Svavel Talk Titan Vermikulit Zirkon

1 2 3 Ackumulerad global Brytvärda tillgångar Brytvärda tillgångar i efterfrågan 1974—2000. 1974. Milj short tons förhållande till acku— Milj short tons mulerad efterfrågan

188 160 0,9 119 100 0,8

16 80 5,0 97 2000 > 10 134 38” 0,3 6 808 17 712 2,6

125 990 7,9 2 540 2 050" 0.8 1067 11000 > 10 10000 mycket stora > 10

390 67517 1,7 217 mycket stora > 10 85 1000 > 10 22 100 4,5 1 996 2 0000 1,0

227 330 1,5

86 376 4,4 30 190 6,3 11 22 2.0

a Härtill kommer betydande mängder "fatalt” fluor, kemigips och svavel. Ö En betydande uppräkning av de brytvärda tillgångarna har skett under 1976. Källa: Mineral Facts and Problems 1975.

som den mest sannolika i ett tillväxtintervall på 2,6—5,8 % per år. Även om förbrukningstillväxten skulle komma att ligga på den lägre nivån är det ett stort "gap” mellan behov och tillgång. De kända fluortillgångarna i flusspat räcker fram till seklets slut endast om man förutsätter nolltillväxt i efterfrågan i förhållande till 1973. Det förefaller inte troligt att efterfrågan skulle stagnera helt efter att ha ökat med drygt 6 % per år under den senare tjugofemårspe- rioden.

De senaste årens utveckling på efterfrågesidan ger ändå anledning anta att behovet av fluor ur flusspat kommer att understiga det prognostiserade. Härför talar ökad recirkulation, minskad specifik förbrukning inom metallur- gisk industri och effekter av den pågående debatten om klorfluorkarbonernas miljöpåverkan. En förväntad övergång på längre sikt till processer för stål- och aluminiumframställning som inte kräver flusspat som hjälpmedel bidrar vidare till en bättre balans mellan efterfrågan och tillgång. Ett ännu större bidrag torde emellertid komma från utbudssidan i form av ”fatalt" (ofrivilligt) fluor utvunnet som biprodukt vid fosforsyraframställning. Fosforråvaror innehåller genomsnittligt ca 3 % fluor och fluorinnehållet i världens bryt- värda fosfortillgångar är väsentligt större än i motsvarande tillgångar på flusspat. Huruvida denna fluorpotential realiseras beror bl a på vilket genom- slag miljövårdskraven kommer att få i olika gödselmedelsproducerande länder.

Långsiktiga försörjningsproblem för fluor framstår i alla händelser som mindre sannolika.

Asbest

Relationstalet mellan brytvärda tillgångar och ackumulerad global efter- frågan på asbest är, som framgår av tabell 4.3, 0.9. I absoluta tal är "gapet" mellan beräknad tillgång och efterfrågan ca 25 milj ton. Enligt den vidare definitionen "upptäckta tillgångar" finns det i och för sig tillräckligt med asbest för att klara efterfrågan under tjugofemårsperioden men relationstalet tillgångar/efterfrågan är inte större än 1,5 och marginalerna för fortsatt behovstäckning således små. Detta faktum kommer sannolikt att initiera både ökad prospektering efter asbest och ökade forskningsinsatser för att finna tillfredsställande substitut. Sådan forskning drivs också fram från arbetsmiljösidan. Debatten och forskningen kring asbestens skadeverkningar är intensiv i länder som tex USA, England och Sverige och skärpta regler gäller beträffande minimihalter av asbestdamm i luften. Direkta förbud mot asbestanvändning motsvarande de som gäller i Sverige synes emellertid inte ha införts på annat håll.

Asbesten har en unik kombination av egenskaper den är stark, har hög motståndskraft mot kemiska angrepp, är brandsäker och samtidigt billig (i varje fall de kortare fiberkvaliteterna). Det är inte lätt att finna material som på samma sätt kombinerar dessa egenskaper. Det gäller också att få fram ersättningsmaterial som inte, t ex genom nålformig struktur, riskerar att på precis samma sätt som asbesten skada de mänskliga andningsorganen.

När man försöker bedöma den långsiktiga försörjningssituationen för asbest är det också viktigt att beakta att produkten marknadsförs i ett stort antal kvaliteter med olika fiberlängd som går till olika användningssektorer. Speciellt försörjningskänslig är t ex den långfibriga kvalitet med lågjärnhalt som används bl a för isolering av elektriska kablar och produceras i endast två länder, Rhodesia och Canada. Överhuvudtaget är den långfibriga asbesten av s k "spinning grade" mest knapp och också den som sannolikt är svårast att substituera.

Baryt

Försörjningen med baryt verkar inte behöva bli problematisk vare sig på kortare eller längre sikt även om relationstalet brytvärda tillgångar— beräknad efterfrågan enligt tabell 4.3 understiger ]. De totala upptäckta tillgångarna är stora och förekomster finns över hela världen. Sannolikt finns det också högvärdiga tillgångar som inte påträffats ännu och som kan komma att hålla nere den prisökning på baryt som eljest förefaller sannolik för att få fram ett tillräckligt stort utbud. På tillgångssidan bör man också räkna in den baryt som uppträder tillsammans med vissa andra mineral bla bly och zink och som kan tas fram som biprodukt till dessa. Skulle försörjningssvårigheter uppkomma går det för övrigt bra att ersätta baryt i borrvätskor, som är det viktigaste användningsområdet, med tex järnmalm och vissa syntetiska produkter. Försörjningen med baryt verkar alltså inte behöva bli proble- matisk vare sig på kortare eller längre sikt.

G ipss ten

Liksom beträffande baryt finns ingen anledning att låta relationstalet 0,8 för gipssten inge betänkligheter för de framtida försörjningsmöjlighetema. De brytvärda tillgångarna är sannolikt större än vad som angivits ("conservative estimate” enligt US Bureau ofMines), tillgångarna i vidsträckt bemärkelse är oerhört stora och fullt tillräckliga för att täcka världens behov under förutsebar framtid. Ökande mängder biproduktgips från fosforsyraframställ- ning (kemigips) kommer dessutom sannolikt att utnyttjas inom naturgipsens traditionella användningsområden.

Sva vel

De brytvärda svaveltillgångarna motsvarar nästan exakt den förväntade ackumulerade efterfrågan på svavel fram till seklets slut. Reservbegreppet är här egentligen relevant bara för de traditionella svavelkällorna som utnyttjas för avsiktlig svavelproduktion (natursvavel, svavelkis). Det "fatala" svavlet i naturgas, olja, tjärsand och smältverksgaser tvingas fram oavsett prisnivån på svavel, antingen därför att svavlet måste bort från den primära råvaran för att den skall kunna användas eller därför att miljövårdsbestämmelser eljest kräver det. Detta fatala svavel ligger visserligen delvis med i US Bureau of Mines uppskattning av brytvärda svaveltillgångar men sannolikt kommer miljövårdskraven att tvinga fram ett ännu större svavelutbud än vad som innefattas i dessa uppskattningar. Naturgas, olja och tjärsand är de viktigaste "oavsiktliga” svavelkällorna kompletterade med smältverksgaser och. på sikt, kol i vilket mycket stora mängder svavel är bundet. I USA räknar man med att tekniken utvecklats så att svavel från kol kommer att svara för hela 40 % av den amerikanska svavelkonsumtionen år 2000. Den svavelpoten- tialen ingår över huvudtaget inte i uppgifterna om svaveltillgångarnas storlek enligt tabell 4.3. På den traditionella användningssidan måste man räkna med att miljö- vårdskraven delvis tvingar fram ökad recirkulation eller övergång till substitut och att detta kan ha en återhållande effekt på förbrukningstillväx- ten. Samtidigt pågår forskning för att finna nya användningar för svavel som kan suga upp det utbudsöverskott som sannolikt kommer att finnas på längre sikt, förutsatt att miljövårdskraven slår igenom. Sammanfattningsvis fram- står därför den framtida försörjningen med svavel snarare som ett överskotts- problem än ett försörjningsproblem.

Fosfor och kalium

Fosfor- och kaliumråvaror hör till de industrimineral för vilka tillgångssitua- tionen enligt tabell 4.3 är fullt tillfredsställande fram till seklets slut. Det kan ändå vara av intresse att vi uppehåller oss något vid den långsiktiga försörjningssituationen för dessa mineral. Till skillnad mot vad som gäller för de flesta industrimineral — och de flesta metaller klarar sig mänskligheten nämligen inte utan fosfor och kalium. De är i ordets rätta bemärkelse icke substituerbara, vilket hänger samman med deras vitala roll som växtnärings- ämne.

En fortsatt kraftig global befolkningstillväxt från ca 4 miljarder människor 1975 till drygt 6 miljarder år 2000 och en nödvändig höjning av näringsintaget hos de stora undernärda befolkningsmassorna i världen kommer att ställa stora krav på uppodling av ny mark och högre arealavkastning. Det skulle föra alltför långt i detta sammanhang att gå in på ett resonemang om alla de förutsättningar av ekonomisk, politisk, social och teknisk art som måste uppfyllas för att öka livsmedelsproduktionen till en tillfredsställande nivå. Helt klart är dock att gödsling är ett av de hjälpmedel som måste tillgripas och att behovet av handelsgödsel därmed kommer att öka kraftigt.

Att såväl fosfor— som kaliumtillgångarna är mycket stora står helt klart och att några försörjningsproblem inte blir aktuella under det närmaste halvseklet från ren tillgångssynpunkt framstår också som säkert. Frågetecknet gäller alltså närmast det mycket långa perspektivet.

Kaliumråvaror kommer sannolikt att finnas tillgängliga i tillräcklig mängd även på mycket lång sikt. Skulle den traditionella kaliumkällan sina, dvs kaliumsalter ur fasta avlagringar eller koncentrerade saltlösningar, återstår framför allt havet med dess kaliuminnehåll på drygt 1 milj ton K20 per kubikkilometer havsvatten och även vissa andra kaliumhaltiga mineral och bergarter som t ex glimmer och alunskiffer.

När det gäller tillgångssituationen för fosforråvaror måste först göras en kraftig reservation. De uppskattningar som finns är inte samstämmiga och de är sällan jämförbara. Det är uppenbarligen mycket svårt att med någorlunda exakthet ange fosfortillgångarnas omfattning bl a därför att fyndigheterna är av olika typ och halterna varierar kraftigt. Förekomsterna är ofta sådana att man först efter mycket noggranna undersökningar kan värdera deras storlek. Enligt uppgifter redovisade i Mineral Facts and Problems 1975 uppgår världens brytvärda fosfortillgångar till 16 miljarder ton och de totala upptäckta tillgångarna till 76 miljarder ton. Det ger en livslängd vid oförändrad produktionsnivå på 160 resp 760 år. Om emellertid efterfrågeök- ningen i fortsättningen blir 5 % per år. så kan vi konstatera att taket för de kända tillgångarna enligt ovanstående uppskattning är nått kring år 2050. Om den globala efterfrågan skulle fortsätta att öka med 5 % per år fram till nästa århundrades slut skulle det behövas mer än en tiodubbling av tillgångarna för att täcka behovet.

Den tiodubblade fosfortillgången finns sannolikt, om inte på land så i havet (fosfornoduler). Många bedömare ser optimistiskt på försörjningsmöjlighe- terna, men konstaterar att vi i framtiden får räkna med en successiv övergång till att utnyttja allt fattigare fyndigheter till högre kostnader. Och för den mycket långsiktiga försörjningen några århundraden in på 2000-talet stämmer det här perspektivet ändå till eftertanke.

4.5.3. Prognos och utfall — ett par illustrativa exempel

I avsnitt 4.5.2 utgick vi ifrån vissa bedömningar om global efterfrågeutveck- ling och global tillgångssituation och försökte utifrån dessa bedömningar analysera om knapphet eventuellt kan förutses för vissa industrimineral. Vi underströk den osäkerhet som sådana bedömningar måste omges med och vi ställde oss på några punkter tveksamma till de siffror som presenterats, Dessa reservationer utgör inte ett underkännande av det omfattande arbete

som läggs ned av vissa organisationer i försöken att blicka framåt. De understryker emellertid vikten av att inte övertolka sifferuppgifter, att se till de förutsättningar som ligger till grund för uppgifterna och att observera det som hänt under de senaste åren (den utvecklingen ändrar i många fall i 1 grunden de uppgifter som var aktuella bara några år tillbaka). ' Vi vill med ett par exempel illustrera denna osäkerhet och gör det med en tjugofem år gammal prognos över förbrukningsutvecklingen fram till 1975 för asbest, flusspat och svavel. Denna prognos redovisades i rapporten "Resources for Freedom" som utgavs i USA 1952 av "The President's Materials Policy Commission”. Prognos och utfall för förbrukningen i västvärlden sammanfattas i följande tablå (tusen ton).

Produkt Förbrukning Prognos Utfall Procentuell 1950 1975 1975 (ca) skillnad ut- fall prog- nos Asbest USA 660 950 7670 — 20 Ovriga väst- världen 245 350 2 1000 +500 Flusspat (CaFZ) USA 335 960 1 100 + 15 Ovriga väst- världen 145 515 1 800 +250 Svavel _USA 4 885 10 290 11000 + 7 Ovriga väst- världen 6 800 14 340 21 000 + 50 a 1974. Källa: "Resources for Freedom", The President”s Materials Policy Commission",juni 1952 samt US Bureau of Mines: Commodity Data Summaries 1977 m fl.

Som framgår av tablån överensstämde det faktiska utfallet realtivt väl vad gäller prognosen för USA. För västvärlden i övrigt innebar prognoserna emellertid en kraftig underskattning av behoven.

Trots den låga tillväxtprognosen för flusspat borde 1952 års prognosmakare ha hyst vissa bekymmer för försörjningsmöjligheterna för detta mineral under perioden fram till 1975. De brytvärda fluortillgångarna uppskattades då till ca 6 milj ton F och kunde täcka det förväntade ackumulerade behovet till endast 70 %.

Verkligheten överträffade emellertid på tillgångssidan med god marginal förväntningarna. I dag uppskattas de brytvärda fluortillgångarna till ca 35 milj ton F, en flerdubbling i förhållande till 1952 års uppskattning trots de mycket stora uttagen under den mellanliggande perioden. Återigen befinner vi oss emellertid i motsvarande situation som prognosmakarna från år 1952: den förväntade ackumulerade efterfrågan på fluor under den närmaste tjugofem- årsperioden överstiger väsentligt de beräknade fluortillgångarna i flusspat.

Historien kommer kanske att upprepa sig med upptäckt av nya högvärdiga flusspettillgångar. Sker inte detta så ordnar sig försörjningen som vi pekat på i avsnizt 4.5.2 förmodligen ändå. Förbrukningsökningen blir sannolikt inte så kraftig som förväntat och biproduktfluor från fosforsyraframställning står beredd att träda in så snart de miljömässiga kraven eller ekonomiska incitamenten finns.

De här exemplen har vi velat redovisa för att illustrera de stora osäkerhets- marginalerna i tillgängliga prognoser. Att utifrån detta dra slutsatsen att dessa prognoser över huvud inte bör få vara utgångspunkt för framåtriktade bedömningar är självfallet fel. Lika litet bör de emellertid okritiskt få ha ett avgörande inflytande på analyserna.

Om den faktiska utvecklingen skulle innebära att försörjningen med vissa mineral verkligen blir problematisk så kan man med ganska stor sannolikhet anta att de tekniska möjligheterna i flertalet fall finns att anpassa sig till alternativa produkter (jfr avsnitt 4.6). Kostnaderna för denna anpassning varierar från fall till fall. När det gäller industrimineralen kan vi konstatera att det framför allt är växtnäringsämnena (fosfor, kalium m fl) som definitivt saknar substitut. Övriga mineral kan mer eller mindre lätt substitueras och högre priser kommer vid behov att leda till substitution eller ökade ansträng- ningar att finna acceptabla ersättningsmaterial.

4.5 .4 Ett långsiktsperspektiv

Vi hari det föregående diskuterat tillgångssituationen för industrimineralen utifrån frågeställningen: finns det någon risk för långsiktig resursknapphet? Med något eller ett par undantag är svaret: nej sannolikt inte. Inte ens med dagens högst ofullständiga kännedom om de globala industrimineraltillgång- arna finns anledning till oro och än mindre anledning till oro finns med tanke på att stora områden av världen ännu inte undersökts med avseende på förekomster av industrimineral. Behovet av dessa mineral genereras av industrialiseringen — uppbyggnaden av stålverk, pappersbruk, kemisk indu- stri etc och samhällsbyggandet i övrigt. Man letar naturligen inte efter hjälpråvarorna för denna utvecklingsprocess förrän behoven gör sig påmin- dal.

I stället för att ställa frågan om det finns risk för resursknapphet skulle vi kanske i stället fråga: finns det möjlighet att utnyttja de normalt rikligt förekommande industrimineralen mera aktivt för att därigenom minska vårt behov av råvaror som relativt sett är mera knappa eller eljest har en problematisk försörjning? Frågeställningen är motiverad också därför att vi i en situation med tilltagande knapphet på den mest knappa råvaran — energi kan tvingas använda mera energisnåla material. Det går att med förhållan- devis låg energiinsats framställa material på basis av industrimineral med t ex hög tryck- och brotthållfasthet och stor värmetålighet som tänkbart kan ersätta mera energiintensiva metaller.

Frågan om samhällets anpassning till de rikligt förekommande och energisnåla råvarorna berörs bl a i bilaga 1, "Teknologiprognos avseende vissa industrimineral".

Motsvarande resonemang — i ett mycket långsiktigt perspektiv förs i en artikel benämnd ”The Age of Substitutability or What do we do when the

1 Denna grova förenkling av försörjningsförutsätt— ningarna får naturligtvis inte skymma det faktum att världen för sin försörj- ning med vissa industri- mineral också i fortsätt- ningen sannolikt kommer att vara starkt beroende av ett fåtal leverantörs- länder(t ex för asbest, kaliumsalter, fosforråva— ror, rutil. zirkon, litium och borater). I detta för- hållande ligger självfallet en ökad risk för störning- ar i försörjningen.

1 H E Goeller och Alvin M Weinberg: The age of Substitutability or What do we do when the mer- cury runs out"? Föredrag inför the United King- dom Science Policy Fo- undation Fifth Interna- tional Symposium ”A Strategy for Resources". Eindhoven, Holland. 18 sept. 1975.

mercury runs out?"'. Författarna till denna artikel är präglade av optimism i sina bedömningar om mänklighetens förutsättningar att överleva i en framtid av knapphet på många av de resurser som vi nu tår på i en accelererad takt, förutsatt att energi finns tillgängligt. Lösningen ligger i en fortgående anpassning till de råvaror som finns i praktiskt taget outtömliga mängder. Dessa råvaror representeras i många fall av det som vi i dagsläget kallar industrimineralråvaror— kalksten, sand/sandsten, vatten. luft, gips, koksalt, leror m fl. Författarna anför bl a:

”Två skiljaktiga uppfattningar ståremot varandra när det gäller den mycket långsiktiga framtiden för människan. "Katastrofmakarna" tror att jordens tillgångar snart är uttömda och att detta kommer att leda till samhällets totala sammanbrott. "Riklighets- anhängarna" hävdar att de flesta väsentliga råvaror finns i outtömliga mängder och att samhället, allt eftersom det tömmer tillgångarna på en råvara, anpassar sig till mera Iåghaltiga, outtömliga substitut. Till slut nås det stadium då samhället helt lever på förnyelsebara råvaror och på de grundämnen som är praktiskt taget outtömliga, som tex järn och aluminium. Enligt detta betraktelsesätt inrättar sig samhället till ett stadigvarande tillstånd av substitution och återvinning".

Detta samhälle kallas av författarna för "substitutionsåldern". Det är den tredje fasen i en fortgående process med uttömning av tillgångar och substitution. Fas 1 innebär en fortsättning av våra nuvarande förbrukningsmönster med avseende på icke— förnyelsebara råvaror; detta tillstånd varar i åtminstone 30 till 50 år till. 1 fas 2 är samhället fortfarande beroende av reducerat kol och väte i naturlig form dvs kol —, oljan och naturgasen har praktiskt taget tagit slut, människan börjar gå över från att använda en del icke-järnmetaller till att i större utsträckning utnyttja legerat stål, aluminium, magnesium och titan. Fas 2 varari kanske flera hundra år. I fas 3slutligen, substitutionsåldern, finns inga fossila bränslen kvar och samhället baserar sig nästan uteslutande på material som är praktiskt taget obegränsade.

Författarna tror inte att Ievnadsförhållandena för människan i fas 3 kommer att vara så mycket annorlunda än de nu är. Vi har de fysiska möjligheterna att leva i "substitutionsåldern" utan att drastiskt förändra vår sociala och ekonomiska struktur. Men för att förhindra sådana vittgående förändringar måste det till en insikt och planering av hittills oprövad omfattning.

För att konkretisera sitt resonemang om råvarornas tillräcklighet har författarna räknat fram den kemiska sammansättningen på en molekyl av vad de kallar "Deman- dite", den genomsnittliga icke-förnyelsebara råvara som människan idag använder, (tabell 4.4). De har därvid utgått från alla grundämnen som utvinns från jordskorpan, havet och luften. Förnyelsebara råvaror, jordbruksprodukter, trä och vatten har exkluderats. De har sedan jämfört denna genomsnittliga råvara med den genomsnitt— liga sammansättningen av jordskorpan, havsvatten och luft och finner att de flesta av de mineraliska råmaterial som i dag dominerar förbrukningen är representerade i jordskorpan, vatten och luft i rikliga mängder. Merparten av de mest använda grundämnena i "Demandite" plus några andra finns dessutom i nästan outtömliga mängderi olika naturliga koncentrationer. (Det är naturligtvis dessa koncentrationer vi i fortsättningen måste utnyttja för vår försörjning. Det torde knappast bli ekonomiskt/ miljömässigt möjligt att utvinna mineral ur "genomsnittlig"jordskorpa. Våt—mm).

Av de 13 mest använda grundämnena är det bara utvinningsbart kolväte och fosfor som inte är praktiskt taget outtömliga. Detta leder författarna till följande slutsats: med två viktiga undantag fosfor och energialstrande fossila bränslen. dvs kolväte kan samhället fortleva med förhållandevis begränsad försämring av sin levnadsstandard på outtömliga eller näst intill outtömliga råvaror. Ett sådant samhälle skulle i stor utsträckning vara baserat på glas, plast. trä, cement,järn, aluminium och magnesium. Frågan om detta samhälle kommer att likna det vi nu lever i beror på hur mycket vi kan

Tabell 4.4 "Demandite"a —- den genomsnittliga sammansättningen i viktprocent av den icke förnyelsebara råvara som människan förbrukade 1968

Kolväte (CH) 66,6 Kisel (i SiOz) 9,9 Kalcium (i CaCO3) 3,3 Järn 1,5 Kväve 0,7 Natrium 0,5 Klor 0,5 Svavel 0,2 Fosfor 0,07 Aluminium 0,07 Kalium 0,07 Magnesium 0,04 Koppar, bly, zink 0,04 Ovriga grundämnen exkl syreb (kvantitativt viktigast 0,08

mangan, barium, krom, fluor, titan, nickel, argon, tenn, bor, brom och Zirkon)

a Exkl sekundärmetall. b Syre, inkl syre i kvarts(Si02) och kalksten(CaCO3) utgör 15,6 % av ”Demandite” och 58,8 % av jordskorpans översta kilometer.

producera av den knappaste råvaran — energi och hur mycket energi kommer att kosta, både i pengar räknat och miljömässigt.

Oxiderat kol (t ex i kalksten)och väte(i vatten)är rikligt förekommande. Utvinnings- bart kolväte, CHX förekommer emellertid bara i en halt av 25—30 miljondelar i jordskorpans översta kilometer. Eftersom utvinningsbart kolväte svarar för 67 % av "Demandite" för världen totalt och för hela 80 % av USA:s "Demandite" är det detta kolväte som är den i särklass knappaste råvaran. Energi kan emellertid reducera koldioxid (C02) och vatten (HZO) till kolväte (CHX). Den primära råvaruknappheten gäller alltså reducerat kolväte eller dess motsvarighet: energi.

För de 5 k livsuppehållande grundämnena finns inga substitut. De viktigaste av dessa livsuppehållande grundämnen är väte, syre, kol och kväve. Därefter kommer kalcium, fosfor. klor, kalium, svavel, natrium och magnesium som bygger upp knappt 1 % av levande varelser. Härtill kommer ca 13 spårämnen som ingår i obetydliga, men oumbärliga mängder. Hit hör bl a kisel, vanadin, krom. mangan, järn, koppar, zink, kobolt, bor m fl.

Av de kvantitativt viktigaste icke-substituerbara näringsämnena är det bara fosfor som inte ingår bland de outtömliga råvarorna. Det framhålls att kostnaderna för jordbruket kan bli intolerabelt höga om samhället långsiktigt måste lita till den genomsnittliga fosforhalten i jordskorpan för sin försörjning. Författarna påpekar samtidigt att tillgångarna av högvärdiga fosforkoncentrationer är stora. De hypotetiska tillgångarna, om än ofullständigt kända. antas dessutom vara mycket stora (men väsentligt mindre än två av de andra viktiga livsuppehållande näringsämnena, kväve och kalium). H G Wells hävdade för några år sedan att mänskligheten så småningom skulle bli tvungen att recirkulera ben för fosforgödslingsändamål. Det är en synpunkt som författarna till den här artikeln inte anser sig kunna motsäga.

Vissa av spårämnena för jordbruket utgör också ett undantag från "regeln" om 'råvarornas tillräcklighet,t ex koppar. kobolt och zink. Dessa kan under ganska lång tid

framöver tillföras från oorganiska råvarukällor. På mycket lång sikt kan det emellertid bli nödvändigt att tillföra dem genom att fullständigt recirkulera jordbruks- och djuravfall.

Som ett konkret exempel för att illustrera möjligheterna att ersätta vissa metaller med andra material skall i korthet nämnas något om keramema. Keramer(keramiska material)är en beteckning för föremål av oorganisk, icke metallisk karaktär framställda av oorganiska ämnen som formas vid vanlig temperatur och som därefter bränns vid högre temperaturer. [ modern tid 1 omfattar de keramiska produkterna oxider och karbider av ett stort antal grundämnen som hämtas även ur andra råvaror än de traditionella lerorna. Ett exempel på en mycket temperaturtålig och stark keram är kise/nitrid baserad på kvarts och kväve varav jordskorpan och luften innehåller outtömliga mängder. Den här typen av keram antas kunna vidareutvecklas till ett acceptabelt substitut till vissa metallegeringar (som t ex nickel—krom- kobolt) med mera problematiska försörjningsförutsättningar. Kiselnitriden har lika hög hållfasthet som de bästa legerade stålen vid mycket hög temperatur, ca 1 5000C mot ca 9000C för de bästa stålen. Den är vidare

Tabell 4.5 De två största tillgångsländernas andel av de brytvärda tillgångarna av vissa industrimineral

Andel av Land

bytvärda tillgångar %

Mycket hög koncentration

(mer än 65 %) Fosforråvaror 76 Marocko, Spanska Sahara Kaliumsalter 70 Canada, DDR Asbest* 75 Canada, planekonomierna % Bor* 77 Turkiet. USA Vermikulit (endast marknads- l

ekonomier) 92 USA. Rep Sydafrika * Litium 80 USA. Sovjetunionen + Kina Rutil 88 Brasilien, Indien * Perlit* 89 Sovjetunionen. USA Bladglimmer** 93 Indien, Rep Madagaskar & Malen glimmer" 72 Indien. USA/Rep Madagaskar l Fältspat/ 89 USA. planekonomierna ; Hög koncentration *

(50—65 %) llmenit 60 Indien, Canada , Sillimanitmineral 65 USA, planekonomierna Magnesit 60 Kina, Sovjetunionen Talkmineral* (inkl pyrofyllit) 64 USA, Japan ; Gipssten 64 Europa (ej spec), Canada Zirkon 60 Australien, USA Måttlig koncentration

(35—49 %) Baryt 41 USA, Kina Svavel 50 Mellanöstern, Canada Låg koncentration

(mindre än 35 %) Flusspat 33 Mexico. Rep Sydafrika

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975, Commodity Data Summaries 1976 (markerat med*) samt Commodity Statements (markerat med **).

extremt tålig mot termiska chocker, är relativt seg och har stor hårdhet. En gasturbin av kiselnitrid som arbetar vid denna högre temperatur är mycket lätt, har mycket få delar och ger halva bränsleförbrukningen jämfört med bästa bensinmotor idag. Dessutom blir avgaserna rena och produktionskost- naderna låga.

Möjliga användningsområden för kiselnitrid är bl a i gasturbiner, bilmoto- rer, kullager, kiselnitridblad för kraftverksturbiner, värmeväxlare i indu- striella processer m m.

Aluminiumoxid är ett annat intressant keramiskt material med extremt stor hårdhet, mer än 10 gånger så stor som stål. Det börjar användas för skärande bearbetning som ett komplement till hårdmetall och snabbstål, och medger ännu högre avverkningstakt än de bästa hårdmetallkvaliteterna. Aluminiumoxiden har också föreslagits som behållare för utbrända kärn- bränsleelement.

Glaskeramer är en grupp keramer med lägre kvalitetskrav än högtempera- turkeramerna. Glaskeramerna diskuteras bl a för värmeväxlare för de motorer vars turbiner skall göras i kiselnitrid och som substitut till koppar- tråd. Råvarorna för glaskeramer är desamma som för glasindustrin, dvs kvarts och fältspat samt magnesiummineral.

Ett eventuellt genombrott i större skala för keramerna är svårt att närmare förutsäga men många anser att det är fråga om ”när” snarare än ”huruvi- da”.

4.5.5. Koncentrationen av brytvärda industrimMera/tillgångar

De brytvärda tillgångarna av kvalificerade industrimineral är i flera fall starkt koncentrerade till ett fåtal länder. Det framgår av tabell 4.5 som visar hur stor andel de två största tillgångsländerna har.

Eftersom USA och planekonomierna — i realiteten närmast Sovjetunionen — ofta dominerar redovisas i tabell 4.6 fördelningen på de två största tillgångsländerna exklusive dessa.

Fosforråvaror, glimmer, rutil och ilmenit, svavel, gipssten, kaliumsalt, asbest, borater, vermikulit, zirkon, ilmenit och flusspat är de viktigaste exemplen på kvalificerade mineral med betydande koncentration av de brytvärda tillgångarna i länder utanför USA och planekonomierna. Det kan noteras att Canada, Australien, Indien och republiken Sydafrika återfinns bland de stora tillgångsländerna i åtskilliga fall.

4.5.6. Tillgångarnas priskänslighet

I det här avsnittet redovisas hur kvantiteten brytvärda industrimineraltill- gångar förändras vid högre realpriser. Analysen bygger på uppskattningar gjorda av US Bureau of Mines 1973. Det måste återigen understrykas att uppgifterna i många fall måste betraktas som grova uppskattningar. De mått på tillgångarnas priskänslighet som här räknats fram på basis av US Bureau of Mines underlag torde dock i varje fall ge en förhållandevis bra bild av de relativa skillnaderna mellan olika industrimineral.

1 De antagna realprisök- ningarna är olika för olika mineral och spänner mel- lan +8 — +233 % i förhål- lande till 1972 års priser.

2 l förutsättningen för analysen ligger en till- lämpning av dagens tek— nik för utvinning av mi- neralen. Tekniken kan naturligtvis förändras så att i nuläget icke bryt- värda tillgångar blir bryt- värda utan prisökning. Vidare kan inte uteslutas att nya fyndigheter på- träffas av samma bryt- värdhetsklass som de som nu klassificeras som brytvärda.

Tabell 4.6 Procentuell andel av de brytvärda tillgångarna av vissa industrimineral för de två största tillgångsländerna exkl USA och planekonomierna

Mineral Andel av de Land

brytvärda tillgångarna, % Bladglimmer” 93 lndien, rep Madagaskar Rutil 88 Brasilien, lndien Fosforråvaror 76 Marocko, Spanska Sahara Malen glimmer” 72 lndien, rep Madagaskar Gipssten 64 Europa (ej spec), Canada

Canada, Förbundsrepubliken 61 Tyskland

Kaliumsalter*

llmenit 60 lndien, Canada Svavel 51 Mellanöstern, Canada Asbest* 49 Canada, rep Sydafrika Bor 48 Turkiet, Argentina Vermikulit 39 Rep Sydafrika Flusspat ' 33 Mexiko, rep Sydafrika Zirkon 32 Australien Talkmineral* (inl pyrofyllit) Japan, Finland/Frankrike/ltali- 28 en Litium 26 Afrika, Canada Sillimanitmineral* 10 Australien, lndien/Sydafrika

Baryt Förbundsrepubliken Tyskland,

8 Irland Perlit 6 Grekland, Japan/Nya Zeeland Magnesit 5 Australien, lndien

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975, Commodity Data Summaries 1976 (markerat med *) samt Commodity Statements (markerat med **).

Tabell 4.7 nedan sammanfattar resultatet i en jämförande analys av industrimineraltillgångarnas priskänslighet. Som låg priskänslighet har betecknats en ökning av de brytvärda tillgångarna som är mindre än prisökningen eller upp till 1 1/2 gång så stor som denna, såsom reguljär, hög resp mycket hög en förändring som är upp till tre, sex resp mer än sex gånger så stor som prisökningen.

Som framgår av tabellen har US Bureau of Mines normalt använt sig av två alternativa prisnivåer i sin analys!. Priskänsligheten äri flera fall olika vid de två alternativen.

Det är viktigt att understryka att priselasticiteten inte alltid är konstant. En ökning av de brytvärda tillgångarna med tex 100 % vid en prisökning på 50 % (priselasticitet = 2) betyder inte självklart att en prisökning med 10 % ökar tillgångarna med 20 %. De mått på tillgångarnas känslighet för prisför- ändringar som räknats fram bör därför egentligen bara relateras till precis de prisförändringar som grundat analysen. Dessa siffror har sitt intresse därför att de kan tas som ett mått på de framtida realprisförändringar som är nödvändiga för att få fram ett ökat utbud på marknaden om efterfrågan så motiverarz. Det är rimligt att anta att de i många fall utgör tröskelvärden som priserna måste nå för att man ekonomiskt skall kunna utnyttja mera lågvärdiga eller av andra skäl mera svårexploaterade fyndigheter.

Tabell4.7 Industrimineraltillgångarnas relativa priskänslighet (priselasticitet) ut- tryckt som förhållandet mellan ökningen av de brytvärda tillgångarna och en given prisökning

Låg Reguljär Hög Mycket hög O,l—1,5 1,6—3,0 3.1—6,0 >6,0 Asbest Fluor Fosfor (] ) Sillimanitmineral Zirkon (] ) Bor Zirkon (2) Fältspat Vermikulit Barium 11menit(2) Diatomit Gipssten llmenit (1) Grafit (2) Perlit Magnesium Bladglimmer Talk Svavel (1)” Kalium Malen glimmer Grafit (1) Svavel (2) Fosfor (2)

a ”Avsiktligt" svavel utvunnet som natursvavel eller ur svavelkis och motsvarande. Siffrorna inom parentes syftar på de två alternativa prisnivåer som legat till grund för tillgångsuppskattningarna. Saknas sifferangivelse ligger priskänsligheten i de bägge alternativen inom samma intervall. Källa: US Bureau of Mines: Commodity Statements, mineralöversikter färdigställda 1973—1974. De här uppskattningarna är alltså av ett tidigare datum än de som legat till grund för analysen i avsnitt 4.5.2, Vi har emellertid inte tillgång till senare analyser av tillgångarnas priskänslighet.

Den slutsats som kan dras av materialet (varvid hänsyn också tagits till uppgifterna i avsnitt 4.5.2 om de brytvärda tillgångarnas livslängd) är att några mera betydande realprisökningar, här definierat som en ökning större än 25 % , inte är att förutse för flertalet mineral under i varje fall det närmaste halvseklet av den anledningen att fattigare fyndigheter mäste utnyttjas. Till undantagen hör asbest och möjligen grafit (osäkert underlag), baryt, blad- glimmer (osäkert underlag), gipssten och fluor (förutsatt att inte biprodukt- fluor tas fram i kraftigt ökande omfattning).

4.1. Industrimineralen i den globala mineralproduktionen

Den globala produktionen av industrimineral har ökat kraftigt under 1900- talet. De främsta drivkrafterna har varit byggnads- och anläggningsverksam- hetens samt gödselmedels- och kemikalieindustrins snabba tillväxt. Produk- tionsvärdet inom industrimineralsektorn har efter 1950 haft en ökningstakt som väsentligt överstigit både metall- och energimineralsektorns (figur 4.1). I absoluta tal har den snabba utvecklingen inneburit att värdet av den globala industrimineralproduktionen successivt närmat sig och efter 1960 överstigit värdet av metallproduktionen som under de fyra första decennierna på 1900- talet låg 70—80 % över industrimineralproduktionens. Bränslena har under större delen av perioden 1900—1970 svarat för ett värde av ungefär samma storleksordning som summan av metall- och industrimineralproduktionen. Världens totala produktion av industrimineral, inkl sand, grus och andra varor för byggande, uppskattas 1970 ha uppgått till knappt 13 miljarder ton till ett värde av drygt 44 miljarder dollar'. Byggnadsmaterialen svarade kvanti- tets mässigt för den helt övervägande delen, 12 miljarder ton , gödselmedel för 140 miljoner ton och övriga produkter för 420 miljoner ton. Värdemässigt blir relationerna naturligen andra. Industrimineralråvaror för byggnadssektorn låg även här i täten men med en lägre andel (56 %), medan ädelstenar och diamanter kom in på andra plats med 25 % av produktionsvärdet. Gödsel- medlen svarade för 11 % och övriga industrimineral för resterande 8 %. Av naturliga skäl måste uppgifter beträffande världens produktion av sådana industrimineral som exploateras lokalt för hemmamarknadens behov, t ex grus, sand, byggnadssten och liknande material, betraktas som mycket grova uppskattningar. Uppgifterna i det föregående får ses mot bakgrund av denna reservation och har redovisats här närmast för att ge en ungefärlig uppfattning om de stora kvantiteter och värden som industrimi- neralutvinningen omfattar.

. . . . . . , 1Källa: A Sutulov: Mine- 4.2 Kvalificerade industrimineral ] världens mineral- rals in World Affairs.

produktion 1973 Uppgifterna i detta av- snitt är samtliga hämtade

ur denna bok. Siffrorna 4.2.1 Inledning inkluderar vissa föräd-

.. . . . . .. . . . lade produkter såsom Framställningen i det följande rorande den globala industrimineralproduk- cement, kalk och gödsel-

tionen 1973 är koncentrerad kring industrimineral med kvalificerad industriell medel.

Figur 4.) Utvecklingen av världens mineralpro— duktion under 1900-talet. Värdeindex 1900 = 100.

Anm. Denna figur åter- ger skillnaden i tillväxt- takt för resp. mineral- grupp. Figur 2 på sid. 149 i bilaga 1 visar pro- duktionsutvecklingen [ absoluta tal.

Källa: Baserat på uppgif- ter redovisade i A. Sutu- lov: Minerals in World Affairs.

1 Värdet beräknat efter metallvärdet på malm- eller sligstadiet.

Index 2 000 1 900

Industri— mineral

1 800 1 700 1 600

1 500 1 400

1 300 1 200 1 100 1 000 900 800

Energi— mineral

700 600 500 400 300 200

100 1900

1970

1910 1920 1930 1940 1950 1960

användning och med avsättning på de internationella marknaderna. Kvanti- teter, värden och relativa andelar blir därför avsevärt mycket blygsammare än motsvarande siffror i föregående avsnitt som inkluderade bulkvaror med i huvudsak lokal avsättning för byggnadsändamål.

Uppgifterna är hämtade ur en översikt över den globala mineralproduk- tionen 1973 i tidskriften Annales des Mines, december 1975. Översikten omfattar 51 olika mineral, varav 6 energiråvaror, 22 metalliska mineral och 23 industrimineral. Diamant ingår men inte andra ädelstenar. Zirkon, ilmenit och rutil har av Annales des Mines hänförts till metallgruppen men ingår i det följande i industrimineralgruppen med hänsyn till att de till övervägande del har icke-metallisk användning.

4.2.2. Den globala mineralproduktionen 1973 och dess utveckling sedan 1950

Värdet av den globala produktionen av energimineral, metallminerall och kvalificerade industrimineral uppgick 1973 till drygt 159 miljarder dollar.

.- NWT

Industrimineralen representerade 4,5 % av detta värde och knappt 20 % om energimineralen frånräknas.

Produktionen av de studerade industrimineralen har enligt Annales des Mines” beräkningar ökat i volym med i genomsnitt 6,3 % per år under perioden 1950—1973. Denna ökningstakt är högre än genomsnittet för mineralsektorn i dess helhet (5,6 % per år) och likaså högre än volymtill- växten inom gruppen metalliska mineral (4,5 % per år).

Ökningstakten har varit högre än industrimineralsektorns genomsnitt (6,3 %) för kaliumsalter, fosforråvaror, elementärt svavel, flusspat och magnesit. Den har varit negativ för endast ett mineral, nitrat, som i växande utsträckning ersatts av syntetiska kväveprodukter (se tabellbilagan, tabell B4.5).

Såväl kaliumsalter och fosforråvaror som svavel har sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin. Till viss del förefaller alltså den kraftigt ökade gödselmedelsförbrukningen i världen kunna förklara den relativt sett högre tillväxttakten för industrimineralsektorn.

4.2.3. De kvalificerade industrimineralens produktionsvärden 1973

Uppgifterna i tabell 4.1 visar hur industrimineralen placerade sig värdemäs- sigt 1973 i förhållande till de metallbärande mineralenl och hur de rangord- nade sig värdemässigt sinsemellan. Koksalt, kaliumsalter och diamant placerade sig i täten med produktionsvärden överstigande 1 miljard dollar och kom därmed att inta 7—9 plats efter koppar,järn, guld, zink, nickel och bly. Det bör tilläggas att de mycket kraftiga prisökningarna på fosforråvaror sedan 1974 torde ha fört upp dessa på en fjärdeplats i tabellen.

4.6. Möjligheter till substitution inom industrimineralsektorn

Många industrimineral möter konkurrens från andra mineral inom den icke- metalliska sektorn och utbytbarheten dem emellan är relativt stor (primär substitution). Talk som fyllmedel kan t ex ersättas av kaolin, krita, barium- sulfat m fl. Magnesit kan i eldfasta produkter substitueras med dolomit. I några fall konkurrerar syntetiskt framställda mineral med de naturliga, t ex syntetisk industridiamant, syntetiskt kväve, syntetisk korund m ti. Många mineral kan vidare ersättas genom övergång till produkter baserade på andra råmaterial som t ex metaller, plast och trä, eller genom ändrade produktions- processer (sekundär substitution). Glas och porslin tillverkade på basis av kvartssand, kalksten, kvarts, fältspat m m kan sålunda ersättas av plast-, pappers- och plåtprodukter. Kalkstensbaserad cement kan ersättas med stål, aluminium, trä, tegel, plast och andra byggnadsmaterial. Det behov av svavel som finns när man gör fosforsyra av fosforråvaror i den s k våta tillverknings- processen bortfaller om man i stället framställer fosforsyran genom elektro- ugnsmetod.

Graden av substituerbarhet är svår att mäta av många skäl. En alternativ råvara kan vara tekniskt acceptabel men inte bra; den kan vara ekonomiskt oacceptabel och/eller sakna förutsättningar för en betryggande försörjning; den kan vara användbar först efter betydande och tidskrävande omställningar i produktionsprocessen. j

1 den sammanfattande bedömning av substitutionsmöjligheterna inom industrimineralsektorn,graderade enligt skalan 1—3, som redovisas i tabell 4.8 har inte de här faktorerna kunnat vägas in. De har olika tyngd i varje enskilt fall och för varje enskilt substitut och omöjliggör alla försök till överskådlig presentation. Analysen grundar sig i stället på den substitution som är tekniskt möjlig, dvs ger ett tekniskt acceptabelt resultat.

Som framgår av tabellen är flertalet studerade industrimineral lätta eller relativt lätta att substituera i de fiesta av sina användningar. Det gäller framför allt de mineral som i den inledande presentationen betecknades som fysikaliska industrimineral konstruktionsmaterial, filler och pigmentmi- neral,processhjä1pmede1 av skilda slag m fl. Det är naturligt att det förhåller sig så eftersom man i dessa användningar söker en viss egenskap, förmågan att utföra en viss funktion. Den förmågan är sällan begränsad till ett enda mineral eller en enda produkt.

De kemikaliska industrimineralen, hos vilka man söker ett visst grun- dämne eller en viss kemisk sammansättning, är inte lika lätta att substituera. De grundämnen som söks kan i vissa fall över huvud taget inte ersättas. Däremot kan andra mineral. som innehåller dessa grundämnen, vara substitut till det mineral som i nuläget är viktigast. Följande exempel belyser detta. ,

Kalium och fosfor är nödvändiga näringsämnen för all växtlighet och kan i inte ersättas. [ och med att återförseln av dessa ämnen till jordarna på naturlig i väg inte är tillräcklig för att kompensera det uttag människan gör via intensiv i odling måste tillskott ske genom gödsling. I dag bryts kaliumsalter och i råfosfat/apatit för framställning av kali- och fosforhaltiga gödselmedel. Det i finns emellertid andra mineral som innehåller fosfor och kalium, även om i inget av dem i nuläget är möjligt att utnyttja ekonomiskt. Fosfor och kalium i har alltså inga substitut, men kaliumsalt och råfosfat/apatit (dock i väsentligt mindre mån) har det. i

Det förhåller sig på samma sätt med de flesta av de industrimineral på vilka i modern kemikalieindustri grundar sig. Natrium, klor,svavel och kalcium är i oumbärliga byggstenar i denna industri. Koksalt, traditionella svavelkällor ; och kalksten kan i princip ersättas av andra råvaror som innehåller dessa ; ämnen. För att i dessa fall markera råvarans (grundämnets) betydelse och icke-substituerbarhet har de i tabell 4.8 upptagits med grundämnet som beteckning (fosfor, kalium, etc), medan den viktigaste råvarukällan i dags- läget redovisas inom parentes.

Vid sidan av fosfor, kalium, kväve, kalcium och svavel har bor och litium i tabellen markerats som mycket svårsubstituerbara. Bor kan inte ersättas i värmebeständigt glas, vissa specialglas och glasull/ glasfiber. Litium har inga substitut inom medicin och kärnkraft.

Asbest är något av ett gränsfall mellan grupp 2 och 3. De hälsorisker som är förknippade med asbest har lett till intensifierade försök att finna ersättnings- material och goda resultat har nåtts på flera punkter. I asbestcement används

Tabell 4.8 Möjligheter till substitution för enskilda industrimineral, (x) markerar gränsfall

l 2 3 Lätt, eller rela- Möjlig, men svår. Omöjlig eller syn— tivt lätt, att att substituera i nerligen svår att substituera i fler- många/vissa an- substituera i vik- talet användningar vändningar tiga användningar. , Möjlig i andra [', Asbest x l Baryt x Bauxit (icke—metallisk användning) x Bentonit x Bor (borater) x Diamant (industri) x Dolomit x Flusspat x Fosfor(råfosfat/apatit) x FältSpat x Gipssten x Grafit x llmenit x . Glimmer (blad) x [ Glimmer (rest) x Kalcium (kalksten) x 1 Kalium (kaliumsalter) x : Kaolin x (x) ( Natrium och klor (koksalt) x Litium x i Magnesit x 9 Olivin x *, Perlit x & Rutil )( (x) i Sillimanitmineral x Svavel x ! Talk X i Vermikulit X Wollastonit x Zirkon x

sålunda nu i växande utsträckning alkalieresistenta glasfibrer. I brand- och värmeisolerande produkter kan i viss utsträckning aluminiumsilikater, kalci- umsilikater, mineralull, glasfiber, aromatisk polyamidfilter samt glimmer-, vermikulit- och zirkonproduktersubstituera asbest. [ vissa friktionsmaterial — kopplingsbelägg etc — uppges emellertid substitution vara svår och i vissa isoleringsanvändningar, där mycket höga temperaturer och tryck förekom- mer, är det inte heller lätt att finna acceptabla substitut.

En mera detaljerad genomgång av substitutionsmöjligheterna inom indu- strimineralsektorn finns i tabellbilagan, bilaga 84.8. i Flera olika faktorer kan föranleda substitution. Nya eller förbättrade * material med speciella egenskaper kommer ständigt fram och tar över | marknadsandelar från redan etablerade produkter. Miljövårdskrav kan tvinga i fram en övergång till alternativa produkter. Den relativa prisutvecklingen för konkurrerande material har självfallet stor betydelse. Resultatet av en sådan förändring är emellertid i många fall svårt att värdera. Konsumenternas

reaktion får förutsättas bygga på en bedömning av vilka effekter ett ändrat materialval får på hela produktionskedjan fram till den färdiga produkten på plats i användningen. Den vägen kan vara lång och innebära att en rad hänsynstaganden inverkar på produktvalet förutom relativa priser. Genom- slaget av ändrade priser kan också ta lång tid därför att konsumenterna är trögrörliga i sin anpassning av både tekniska och psykologiska skäl.

På längre sikt är det emellertid rimligt att räkna med att marknaden fungerar enligt ”den ekonomiska modellen” ett väsentligt höjt pris på ett mineral relativt konkurrerande material på grund av begränsad tillgång. höjda energi- och miljövårdskostnader eller andra faktorer leder till en successiv övergång från denna knappare och dyrare produkt till andra råvaror eller annan teknik. Substitutionsmöjligheterna är som framgår av tabell B4.8 i regel goda.

Tabellbilaga Tabell B 4:1 Den globala mineralproduktionens värde 1973 Milj dollar (ca) Procent

Energiråvaror 122 500 77 Metalliska mineral 29550 19 Icke metalliska mineral (kvalificerade

industrimineral) 7 150 4

Summa 159 200 100

Källa: Annales des Mines, dec 1975.

Tabell B 4:2 Global volymtillväxt inom mineralsektorn 1950-1973 och 1968—1973. Procent per år

1950—1973 1968—1973 Icke-metalliska mineral 6,3 5,7 Energimineral 5.3 5,8 Metalliska mineral 4,4 4,5 Hela mineralsektorn 5,2 5,6

Källa: Annales des Mines, dec 1975.

TabellB4z3 Världens produktion av kvalificerade industrimineral 1973 (värde) fördelad på geografiska områden. Procent

]. Nordamerika 27,40 2. Sovjetunionen 18,7 3. Västeuropa 14,8 4. Östeuropa 4,5 5. Afrika 18,3 6. Asien 10,1 7. Sydamerika 4,7 8. Oceanien 1,5

Summa 100,01?

a Varav USA 20 %. b Totalt värde 6 998 milj dollar (exkl zirkon, ilmenit och rutil). Källa: Annales des Mines, dec 1975.

Tabell B4:4 Värdet av den globala "kvalificerade" industrimineralproduktionen 1973”

Milj dollar % av indu- striminer- alproduk- tionens värde

1 Koksalt 1 150,4 16,1 2 Kaliumsalter 1 117,6 15,6 3 Diamant 1080,0 15,1 4 Fosforråvaror 868,8 12,2 5 Svavel och svavelkis 696,3 9,7 6 Asbest 5796 8,1 7 Kaolin 377,4 5,3 8 Flusspat 235,4 3,3 9 Talk 1546 2,2 10 Borater 144,6 2,0 11 Natriumkarbonat (naturligt) 1039 1,5 12 Magnesit 96,9 1,4 13 Bentonit 86,5 1,2 14 Baryt 84,3 1,2 15 llmenit 78,5 1,1 16 Rutil 57,0 0,8 17 Glimmer 54,4 0,8 18 Fältspat 47,0 0,7 19 Nitrat 39,6 0,6 20 Natriumsulfat (naturligt) 31,1 0,4 21 Zirkon 27,6 0,4 22 Grafit 23,4 0,3 23 Kyanit 12,0 0,2

Summa produktionsvärde 7 146,9 100,0

a Exkl konstruktionsmaterial såsom sand, sten, grus, byggnadssten, leror, gips, kalksten (även för kvalificerad användning), perlit, vermikulit, kvartssand m m. Källa: Annales des Mines, dec 1975.

Tabell B 45 Världsproduktionen av vissa industrimineral 1950, 1968 och 1973 (kvantitet). Tusen ton

Mineral 1950 1968 1973 Ökningi % per år 1968— 1950— 1973 1973 Koksalt 48 000 127 151 3,5 5,1 600 700 Fosforråvaror(P205) ca 7 300 27 300 32 200 3,4 6,6 Svavel (elementärt svavel) 5800 18 500 31 600 11,3 7,6 Kaliumsalter (som KZO) 4 600 15 600 21 600 6,7 7,0 Kaolin 3 861 11 500 14 900 5,3 6,0 Svavelkis (som svavel) 4 176 10 350 10 330 —0,04 4,0 Magnesit 2 150 7 410 8 900 3,7 6,4 Bentonit — (3 900) (5 550) (7,3) Talk 1251 4 500 5140 2,7 6,2 Flusspat 837 3 600 4 710 5,5 7,8 Baryt 1 712 3 690 4 400 3,6 4,2 Asbest 1 206 3 200 4 100 5,1 5,5 Natriumkarbonat 395 1 972 3 630 13,0 10,1 Fältspat 782 2 300 2 700 3,3 5,5 llmenit (Ti02) 460 1 670 2 100 4,7 6,8 Borater 610 1 360 1 950 7,5 4,8 Natriumsulfat 600 1 560 1 900 4,0 5,1 Nitrat 1 614 679 675 —0.1 —3.7 Zirkon 42 370 496 6,0 11,3 Grafit (131) (470) (385) (—3,9) (4,8) Rutil 25 310 330 1,3 11,8 Glimmer (81) (194) (262) (6,2) (5,2) Kyanit (190) (217) (2,7) _

Källa: Annales des Mines, dec 1975. Anm: Siffror inom parentes är uppskattade.

TabellB4:6 Världsproduktionens länderkoncentration 1973 för "kvalificerade" industrimineral Ackumulerad andel för 3 länder 5 länder 10 länder Zirkon (5 länder)” 98,3 99,8 Rutil (3 länder) 97,8 _ Kyanit, andalusit och sillimanit (4

länder) 97,2 99,7 — Borater (4 länder) 94,3 99,8 — Glimmerb (9 länder) 92,6 97,3 99,9 Bentonit och blekjord (24 länder) 81,6 87,1 94,2 Asbest (20 länder) 80,5 89,2 97,6 Fosforråvaror (31 länder) 75,7 82,2 93,1 Kaolin (37 länder) 73,5 79,9 89,8 llmenit (10 länder) 70,5 90,8 98,7 Diamant (smycke- och industridiamant)

(17 länder) 70,1 80,8 96,2 Svavel elementärt inkl "fatalt" svavel (35

länder) 68,1 84,8 96,7 Talk, steatit, och pyrofyllit (31 länder) 60,2 71,4 85,3 Kaliumsalter(11 länder) 58,8 81,5 98,9 Grafit (15 länder) 57,3 76,5 94,1 Svavelkis (S-innehåll) (31 länder) 52,5 66,0 81,2 Magnesit (17 länder) 52,4 75,6 96,0 Fältspat (24 länder) 49,8 73,7 83,8 Koksalt (natriumklorid)(81 länder) 46,2 58,5 76,5 Flusspat (28 länder) 42,3 58,1 82,6 Baryt (33 länder) 37,5 49,4 67,4

a Siffran inom parentes anger antalet länder med produktionsvärden överstigande $100 000 1973. b Bladglimmer och malen glimmer. Källa: Annales des Mines, dec 1975.

Tabell B 4:7 Procentuell fördelning av det globala produktionsvärdet for ”kvalifice- rade" industrimineral 1973

Marknads- Plan- Utveck- Summa ekonomier ekonomier lingsländer (ca) Kaliumsalter 57 40 3 100 Fosforråvaror 37 25 37 100 Salt 56 26 17 100 Svavel 55 33 12 100 Borater 79 10 l 1 100 Asbest 57 36 7 100 Kaolin 75 19 6 100 Fältspat 80 l l 8 100 Bentonit 86 4 10 100 Magnesit 37 55 7 100 Kyanit 73 — 27 100 Diamant 23 24 53 100 Glimmer 14 48 38 100 Flusspat 43 21 35 100 Talk 71 15 14 100 Baryt 55 18 26 100 Grafit 14 50 36 100

Tabell B4:8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral

Asbest

Baryt

Bentonit

Borater

Bauxit (icke- metallisk an- vändning)

Diatomit

Flusspat

Fosfor

Fältspat

Gipssten

Användning

Asbestcementprodukter Friktionsmaterial

Isoleringsmaterial

Borrvätskor

Pigment Gjuteriet (bindemedel för formsand) Kulsinter Borrvätskor Högtemperatur- och spe- cialglas, glasfiber Glasfiber och glasull Tvål-och tvättmedel Eldfasta produkter

Cement Kemikalier (för vattenre- ning) Filtrermedel Fyllmedel

Eldfasta isolerprodukter

Flussmedel vid ståltill- verkning

Flussmedel vid glastill- verkning Svetselektroder Aerosols Kylmedel

Aluminiumtillverkning

Uranhexafiuorid Växtnäringsämne Tvättmedel

Glas och keramik

Cement

Substitut

Alkalieresistenta glasfibrer

Svårt att substituera. Ev järn- pulver och kolfibermaterial Aluminium- och kalciumsilika- ter, mineralull, glasfiber, aroma- tisk polyamidfilter, glimmer-, vermikulit- och zirkonprodukter. Svårt att ersätta järnfattig asbest av ”spinning grade" Järnmalm, celestit, syntetiska produkter (Fer-O-Bar) Titandioxid Naturligt lerbunden sand. Ke— miskt bunden sand

Cement, kalk, järnsulfat Oljebaserade borrvätskor lnga substitut

Svårt att substituera Natriumkarbonat (soda) Sillimanitmaterial, eldfast lera

Aluminiumhaltiga leror Aluminiumhaltiga leror

Perlit, asbest, kvartssand Talk, kvartsmjöl, glimmer, lera, perlit, vermikulit, krita, kalksten- smjöl Vermikulit, asbest, perlit, mi- neralull Kan åtminstone partiellt substi- tueras med borater, bauxit, olivin, manganmalm, ilmenit Litium

Svårt att substituera Kväve Kväve, litiumbromid, litiumklo- rid Delvis: litiumfluorid (minskar fluoråtgången). Sekundärt sub- stitut: nya icke fluorkrävande metoder för aluminiumframställ- ning. lnga substitut

lnga

Citrater, NTA, zeoliter. Sekun- dära substitut: soda, tvål. Nefelinsyenit, aplit, talk, slagg. Sekundära substitut: plast, plåt, papper. lnga tillfredsställande substitut. Möjliga dock: kalciumklorid,

Tabell B428 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral

Glimmer(blad glimmer)

Grafit

Industridiamant

Kalcium (kalk sten)

Kalium (kalium salter)

Användning

Substitut

Gipsskivor

Järn- och stålindustri Gjuterier Smörjmedel Bromsband Eldfasta produkter

Slipmedel

Cement

Alkalireagent i vissa ke- miska oc'h industriella an— vändningar Växtnäringsämne Jordförbättring, miljövård Växtnäringsämne Kemikalier

Fyllmedel Bestrykningsmedel Eldfasta produkter Porslin

Blekmedel för tex pap- persmassa Plaster (t ex PVC)

Vattenrening Processhjälpmedel för framställning avt ex tetra- ethylbly Väghållning Generellt

socker och andra organiska sub- stanser. Sekundära substitut: Stål, trä, plast, aluminium. Kalk— och cementbaserade pro- dukter. Sekundära substitut: Trä, aluminium, glas, organiska fiber— material. Produkter baserade på restglim- mer. Aluminium, bentonit, glas, polystyren. kvarts, talk, teflon, nylon. Petroleumkoks, använda kolelek- troder Olivin, zirkon, kvartsmjöl, synte- tisk grafit.

Molybdendisulftd, talk, glimmer. Molybdendisulftd

Silicider, borider, nitrider m fl högeldfasta produkter. Bornitrid, syntetisk korund, kisel- karbid, granat, naturlig korund, smaragd, syntetisk industridia- mant Wollastonit, glimmer, gips

Natrium-, magnesium- och kall- umföreningar

lnga. Alternativ kalciumkälla bl a dolomit Dolomit, olivin, Slagger lnga. Alternativ kaliumkälla bla kalifältspat, kaliglimmer, kalilep- til 1 vissa användningar natrium- eller Iitiumkemikalier Talk, krita, fällt bariumsulfat, sili- kater, titandioxid, gips Krita, plastpigment, fällt barium- sulfat,talk Bauxit, sillmanitmineral, eldfast lera lnga substitut till vitbrännande kaolinlera

Inga direkta substitut. Sekundärt substitut: syrgasblekning Sekundärt substitut: icke-klorba- serade plaster Brom, jod Sekundärt substitut: direkta framställningsmetoder som inte använder sig av klor Kalciumklorid, aluminiumklorid Ingen alternativ klorkälla utom

Tabell B4:8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral Användning Substitut möjligen kaliumklorid (kalium- salt) natrium Natriumbaserade kemika- lnga direkta substitut. Alternativ lier natriumkälla bl a naturligt natri- umkarbonat och natriumsulfat och möjligen natronfa'ltspat Kväve Växtnäringsämne lnga direkta substitut. Bakteriell kvävefixering direkt på jordarna potentiellt möjlig. Explosiva varor Sekundärt substitut: explosiva varor som inte innehåller kväve. Litium Värme— och chockresis- Svårt att substituera tent keramik Keramik och glas (fluss- Natrium- och kaliumhaltiga medel) flussmedel, flusspat Smörjmedel Barium-. kalcium- eller stronti- umföreningar Medicin lnga substitut Kärnkraft lnga substitut Vätebärare Kalciumhydrid Batterierlprimära) Zink-, aluminium-, kadmium el- ler kvicksilveranoder Batterier (sekundära) Anoder av natrium, ev även av järn. zink och aluminium Magnesit Eldfasta produkter Dolomit, kromit. zirkon, al-oxid, bauxit m fl Olivin Gjuterisand Kvartssand, zirkon, kromit Perlit Lättballast Exfolierad vermikulit, pimpsten,

Sillimanitmineral (kyanit etc)

Svavel

Talk

lsoleringsmaterial Filtrering Filler

Eldfasta produkter

Kakel Flertalet kemikalier Fosforsyraframställning

Titandioxid

Betning av järn och stål Filler Keramik Elektroporslin

expanderad lera, skiffer och slagg Mineralull, diatomit, skumplast, asbest Diatomit. kvartssand, organiska fibermaterial Talk, kvartsmjöl, lera, diatomit, krita, kalkstensmjöl Syntetisk mullit baserad på baux- it, kaolin och andra leror samt kvartssand. Under vissa förut- sättningar: zirkon, magnesit. kro- mit, kiselkarbid Talk, wollastonit Inga direkta substitut Saltsyra, klorvätesyra. Sekundärt substitut: framställning av fosfor- syra via elektrougnsmetoden Sekundärt substitut: framställ- ning via kloridprocessen i stället för sulfatprocessen Klorvätesyra Kaolin, krita, diatomit, gips, leror Fältspat, wollastonit. leror Steatit (blocktalk) kan ersättas av talk bunden med magnesiumoxy- klorid och av fosfatbunden eller hetpressad syntetisk glimmer.

Tabell B4z8 De viktigaste substituten för vissa industrimineral

Mineral Användning Substitut

Talkmineralen är dock relativt svåra att ersätta.

Titanråvaror:

ilmenit Pigment Primärt: rutil. Sekundärt: zink- oxid, talk, leror, aluminiumoxid, kvarts (samtliga dock tekniskt och/eller ekonomiskt sämre al-

ternativ) rutil Pigment Primärt: ilmenit. "sorel slag" och syntetisk rutil. [ övrigt se ovan Svetselektroder [ vissa fall inget substitut. ] vissa

ilmenit, sorel slag, titandioxid, natrium- och kaliumsilikater, kalksten, flusspat

Vermikulit Lättballast Perlit. expanderad lera, skiffer, slagg, pimpsten Isolering Mineralull, skumplast, asbest, diatomit Jordbruk Torv, perlit, sågspån Zirkon Gjuterisand Kromit och vissa aluminiumsili- kater. Kvanssand. Eldfasta produkter Magnesium, dolomit, kromit, al— oxider Keramik (glasyrer och Titanoxid, tennoxid emaljer)

Anm. Förteckningen ger några viktiga exempel på substitut men kan inte betraktas som uttömmande.

5 Sveriges förbrukning av industrimineral

Idet här kapitlet presenteras de viktigaste av de sektorer inom svensk industri som baserar sin tillverkning på industrimineral och produkter baserade på industrimineral eller eljest är starkt beroende av dem som hjälpmedel i tillverkningsprocessen. De olika mineralens funktion beskrivs kort. Vidare redovisas uppgifter om förbrukad kvantitet och råvarukostnad 1974 samt denna kostnads andel av branschens totala råvarukostnader och saluvär- de'.

Den inhemska försörjningsgraden för resp mineral anges. Vi har försökt att så långt möjligt direkt relatera denna till berörd bransch. De skilda kvalitetskraven kan nämligen innebära att en viss sektor är helt beroende av importerad råvara fastän landets självförsörjningsgrad för mineralet kan vara relativt hög totalt sett. Även självförsörjningsgraden för mellanprodukter anges. Det bör observeras att råvaran för många mellanprodukter med hög inhemsk behovstäckning helt eller delvis importeras. Detta markeras i tabellerna genom parentestecken.

Uppgifterna om förbrukade kvantiteter och inköpsvärden har normalt hämtats ur den officiella industristatistiken. Vissa mängduppgifter härrör från privata källor. lde fall värdeuppgifter saknas har dessa beräknats efter det genomsnittliga importvärdet eller, för den inhemska produktionen, salu- värdet för det aktuella året.

Det bör tillfogas att redovisningen inte ger en fullständig bild av branschernas industrimineralförbrukning. Det kan finnas produktanvänd- ningar som inte är redovisade i statistiken eller som vi eljest saknar kännedom om. Vidare måste understrykas att uppgifterna i många fall på grund av det ofullständiga statistiska underlaget bygger på ungefärliga uppskattningar.

Tyngdpunkten i framställningen ligger på s k kvalificerade industrimine- ral. Förbrukningen av övriga mineral,t ex ballastmaterial,behandlas summa- riskt.

5.1. Sammanfattning

I en jämförelse bransch för bransch är byggnads- och anläggningsverksam- het, cellulosa- och pappersindustri, kemikalie- och gödselmedelsindustri samt metallurgisk industri inkl kulsinterverk och gjuterier de fyra helt dominerande användningssektorerna för industrimineral och produkter

' Dessa uppgifter är häm- tade ur SOS Industri de! i. Det bör noteras att dubbelräkning ibland förekommer därför att vissa produkter efter ett första förädlingsled går som insatsvaror för vida- re förädling inom en och samma bransch. Det påverkar både uppgif- terna om råvarukostna- der och saluvärde.

baserade på industrimineral. Uppskattade värden på förbrukningen 1974 inom de viktigaste branscherna framgår av tabell 511, kolumn 1.

En summering av uppgifterna i denna kolumn skulle ge en felaktig bild av värdet av landets industrimineralförbrukning. Det beror på att en del industrimineralbaserade produkter som tillverkas inom landet går som , insatsvara till andra branscher och därför dubbelräknas. Det gäller framförallt I kemikalier och eldfasta produkter. Siffrorna får inte heller ses som ett mått på värdet av mineralförbrukningen (råvaruvärdet) eftersom mellanprodukter med ett ofta högt förädlingsvärde är medtagna. I tabell 511, kolumn 2, redovisas därför också en uppskattning av industrimineralförbrukningen med hänsyn tagen till dessa två faktorer. Enligt denna uppskattning kan det sammanlagda värdet av industrimineralförbrukningen (råvaruvärdet) inom de viktigaste användningssektorerna i Sverige beräknas till ca 1,9 miljarder kronor 1974, varav knappt hälften för kvalificerad industriell användning. Cellulosa- och pappersindustrin, gödselmedelsindustrin och den metallur- giska sektorn svarar för tillsammans ca 75 % av förbrukningen exkl ballastanvändning.

Till det ovan redovisade kommer förbrukningen inom en rad andra branschert ex gummiindustri, plastindustri, tvättmedels- och toalettmedels- industri, verkstadsindustri m fl. Det skulle emellertid föra för långt att här gå » in i detalj i dessa sektorers mineralförbrukning. 1

Tabell 5:l Förbrukningen av industrimineral och vissa mellanprodukter 1974 inom de viktigaste användningssektorerna. Milj kronor

Användningssektor Bruttofor- Nettoför- Procent exkl brukning” brukningb ballast- (uppskattat) användning

Ballastanvändning ca 1 000 1 000 Cellulosa- och pappersindustri 588 225 26 Järn-, stål- och metallverk (inkl

kulsinterverk) samt gjuterier 358 180 21 * Gödselmedelsindustri 263 220 26 ' Kemikalieindustri 248 110 13 Glasindustri 48 30 3,5 Färgindustri 42 20 2,3 Cementindustri 40 40 4,7 Eldfast tillverkning 26 6 0,7 Glasull och glasfiber 20 15 1,7 Porslins- och lergodsindustri 14 14 1,6

Summa 1 860 100,0

a Mellanprodukterna är upptagna till sitt fulla inköpsvärde. Vissa industrimineral är inkluderade både som råvara och mellanprodukt. b Siffrorna avser det uppskattade värdet av industrimineralförbrukningen i råvaru- form. Omräkning till råvaruvärde har alltså gjorts för mellanprodukterna. Vidare har den del av kemikalieindustrins och den eldfasta industrins råvaruförbrukning enligt kol ] som används för tillverkning av insatsvaror till massa- och pappersindustrin, gödselmedelsindustrin och den metallurgiska industrin inte tagits med i siffrorna för de förra branschernas förbrukning. Uppgifterna i kol. 2 får ses som grova skattningar.

5.2. Kemikalie- och gödselmedelsindustrin

Så gott som alla de viktiga industrimineralen används inom oorganisk kemisk industri och gödselmedelsindustri. Några av dem koksalt, svavel, fosfor- råvaror och kalksten utgör hörnstenarna i industrin. Också den organiska kemiska industrin är beroende av industrimineral eftersom den använder oorganiska kemikalier baserade på industrimineral som insatsvaror i sina processer eller produkter.

Figur 5:1-3 redovisar översiktligt det svenska produktions- och konsum- tionsmönstret för

— svavelsyrabaserad produktion fosforbaserad produktion av gödselmedel — produktion ur koksalt av klor och alkali inkl följdtillverkningar.

De produktgrupper som upptas i figur 5.1—3 representerar de viktigaste grenarna av den svenska oorganiska kemikalieindustrin (inkl gödselmedels- tillverkning). Produktionen av tunga oorganiska kemikalier är i hög grad hemmamarknadsorienterad med jordbruket och cellulosaindustrin som kvantitetsmässigt helt dominerande förbrukare.

Den svenska förbruknings- och försörjningsbilden avseende industrimi- neral inom den oorganiska kemiska industrin resp gödselmedelsindustrin redovisas översiktligt i avsnitt 5.2.1 och 5.2.2.

Figur 5 :[ Svavelsyraba- serad produktion.

NATRIUMSULFAT cellulosaindustri

SALTSYRA Stålbetning m. m.

natriumklorid—+

KALClUMKLORlD

DIKALCIUMFOSFAT

WOKALCIUMFOSFAT NATRIUMFOSFATER tvättmedel,

mineralfoder

fosforråvaror kalk

dammbindning

mineralfoder

mineralfoder

natriumhydroxid_

FOSFORSYRA gödselmedel

FLUOROKISELSYRA al-tluorid byggmaterial SVAVELSYRA gödselmedel,

stålbetning m. m. ALUMINIUMSULFAT pappersindustri vattenrening

cellulosaindustri

bauxit m. m.

svavelkis—> SVAVELDlOXID

lsvavel

svavelsyra

fosfor- råvaror

ammoniak salpetersyra

natrium- klorid (koksalt)

_

kalium—

SUPERFOSFAT

ammoniak ammoniumnitrat

Anm. N : kväve, P = fosfor, K = kalium S = svavel Figur5.'2 Fos/brbaserad produktion av gödselmedel AMMONIAK gödselmedef

kväve—.

cellulosaindustri

JÄRNKLORID

ånggenerering

elektronikindustri m. m.

stålbetning rn. m.

SALTSYFiA KLOR __

HYPOKLORIT . cellulosaindustri

borråvara 'ATiUiviFERBRAT tvättmedel

cellulosa— och . kemisk industri

tvättmedel m.m.

cellulosaindustri

NATRIUM- HYDROXID

NATRIUMSILIKATE-R

Figur 5 :3 Produktion ur koksalt av klor och alkali inkl 'löljdtillverkningar. Källa: Sveriges Kemiska lndustrikontor: Kemiska processindustrier i Sverige 1975—1985.

5.2.1. Kemikalieindustri

Råvaruförbrukning

Förbrukningen av viktigare industrimineralråvaror och mellanprodukter 1974 inom svensk kemikalieindustri, i huvudsak oorganisk kemisk industri, framgår av tabell 5:2.

Det sammanlagda inköpsvärdet för upptagna råvaror och mellanproduk- ter, ca 250 milj kronor, representerade 23 % av den oorganiska kemiska industrins saluvärde 1974. Uppgift om branschens totala råvarukostnader finns inte tillgängliga.

Med beaktande av industrimineralråvarornas ungefärliga andel av mellan- produkternas värde kan industrimineralförbrukningen (råvaruvärdet) upp-

Tabell 5:2 Kemikalieindustrins förbrukning av vissa industrimineralråvaror och mellanprodukter 1974

Tusen ton Inköpsvärde Inhemsk för- Milj kronor sörjning

%

Råvaror Koksalt 872,3 62,4 0 Svavelkis 523,5 27,7 80 Svavel (elementärt) 28,1 6,7 6 Fosforråvaror 289,6 97,3 0 Kalksten 65,2 2,0 100 Kalk bränd (inköpt) 18,3 3,6 100 Kaliumsalter 9,2 4,2 0 Bauxit 20,0 2,7 0 Borater 4,3 1,8 0 Mellanprodukter Aluminiumhydroxid 39,8 15,8 0 Natriumhydroxid (inköpt) 42,3 21,7 0 Soda 3,6 1,8 ( 1)

Summa inköpsvärde ca 248,0

Uppskattat värde. Källa: SOS Industri 1974 samt privat källa.

skattas till ca 220 milj kronor.

Merparten av den oorganiska kemikalieindustrins produkter används som insatsvara i efterföljande produktionsled, främst inom cellulosa- och pappers- industrin och gödselmedelsindustrin. Om förbrukningen av råvaror för framställning av kemikalier till dessa två branscher frånräknas, kvarstår en industrimineralförbrukning (råvaruvärdet) inom kemikalieindustrin på ca 110 milj kronor. Uppskattningsvis 50 % härav avsåg tillverkning på export.

Råvaruförsörjning

Landets råvarubehov avseende de inom kemikalieindustrin använda indu- strimineralen tillgodoses med inhemsk råvara endast vad gäller svavelkis (till övervägande del) och kalksten/kalk. Basråvarorna koksalt, fosforråvaror, kaliumsalter, bauxit och borater importeras i sin helhet. Detsamma gäller mellanprodukterna aluminiumhydroxid och soda. Inhemsk produktion av natriumhydroxid (baserad på importerat koksalt) täcker i princip större delen av landets behov men i detta fall kan det möjligen röra sig om importerad vara (importen av natriumhydroxid uppgick 1974 till 58 000 ton).

5 . 2 . 2 Gödselmedelsindustri Råvaruförbrukning

Växtnäringsämnen tillförs jordarna genom gödsling för att kompensera den förlust som sker genom växternas näringsuttag och för att höja jordarnas

Tabell 5:3 Den svenska gödselmedelsindustrins förbrukning av industrimineralrå- varor och mellanprodukter 1974

Tusen ton lnköpsvärde Inhemsk för- Milj kronor sörjning

%

Råvaror Fosforråvaror 447,9 120,1 0 Kaliumsalter kaliumklorid 168,9 42,4 0 — kaliumsulfat 32,0 11,6 0 Kalksten 23,5 0,4 100 Talk 11,0 14 90 (ca) Magnesiumsulfat 0,3 0,1” 0 Mellanprodukter Fosforsyra (inköpt) 20,7 53,8 (100) Svavelsyra (inköpt) 300,3 29,3 (100) Kalciumklorid 11,1 3,0 (100) Borater och perborater 1,4 0,7 0

Summa inköpsvärde 263,0

a Uppskattat värde. Källa: SOS Industri 1974 samt SCB kvartals- och Fagerstatistiken.

avkastningsförmåga och grödornas kvalitet. Dessa näringsämnen indelas i tre huvudkategorier

]) primära ämnen (kväve, fosfor, kalium) 2) sekundära ämnen (kalcium, magnesium, svavel) 3) mikro- eller spårämnen (bor,järn, mangan, koppar, zink, molybden, klor m ti).

Gödselmedelsindustrin baserar sin tillverkning på främst fos/orrävaror. kaliumsalter samt kväve i form av ammoniak och salpetersyra (kväve behandlas dock inte här). Dessutom förbrukas stora mängder svavelsyra som hjälpmedel i processen (för att överföra fosforråvaror till superfosfat och fosforsyra). Övriga ovan nämnda ämnen tillförs genom bl a kalksten, dolomit, magnesiumsulfat, natriumtetraborat och kalciumklorid.

Den sammanlagda produktionen av gödselmedel i Sverige (exkl thomas— fosfat) uppgick 1974 till ca 1,4 milj ton med ett saluvärde av ca 665 milj kr. För framställning av denna kvantitet gödselmedel förbrukades de mängder industrimineral eller produkter baserade på industrimineral (kväveprodukter ej inkluderade) som framgår av tabell 5:3.

Dessa råvaror svarade 1974 för närmare 65 % av gödselmedelsindustrins totala råvarukostnad och för ca 40 % av dess saluvärde.

Med beaktande av industrimineralråvarornas ungefärliga andel av mellan- produkternas värde kan förbrukningen av industrimineral (råvaruvärdet) inom gödselmedelsindustrin beräknas till ca 220 milj kronor. 4

Råvaruförsörjning

Gödselmedelsindustrin baserar sin tillverkning i allt väsentligt på importe- rade industrimineral. Det gäller fosforråvaror, kaliumsalter, borråvara och magnesiumsulfat samt, indirekt, fosforsyra och kalciumklorid (klordelen). Behovet av kalksten (helt) och talk (till övervägande del) tillgodoses med inhemsk råvara. Produktionen av fosforsyra är baserad på importerad råvara medan tillverkningen av svavelsyra till övervägande del baseras på svensk svavelkis och av kalciumklorid delvis på svensk råvara (kalksten).

5.3. Cellulosa- och pappersindustri

5.3.1. Industrimineralens funktion

Cellulosa- och pappersindustrin är värdemässigt den efter byggnads- och anläggningsverksamheten största förbrukaren i landet av industrimineral och produkter baserade på dessa. Förbrukningen sker dels i form av processhjälp- medel vid framställningen av massa och papper (främst i kokvätskan för upplösning av träfibrerna samt för blekning), dels i form av tillsatsmedel för att ge papperet eller massan vissa egenskaper eller visst utseende.

I det följande redovisas kort de viktigaste industrimineralråvarornas användning inom massa- och pappersindustri.

S ulfitmassa

Kokvätskan vid framställning av sultitmassal äri huvudsak baserad på svavel och magnesium, i vissa fall på natrium eller kalcium. De råvaror som erfordras för beredning av kokvätskan är svavel eller svavelkis för svaveldi- oxidberedning, alternativt färdigberedd flytande svaveldioxid. Dessutom erfordras magnesium (i form av magnesiumoxid eller magnesiumsulfat), natrium (i form av natriumhydroxid eller natriumsulfat) eller kalcium (i form av kalksten) beroende på vilket bisulfit som processen grundar sig på.

Vad gäller svavelråvaran har utvecklingen kännetecknats av en trend från elementärt svavel till svavelkis och slutligen övergång till färdigberedd flytande svaveldioxid. Det viktigaste som hänt är emellertid att allt mindre svavel förbrukas för varje ton massa som produceras. Detta beror främst på ökad återvinning och har framtvingats av skärpta miljövårdskrav.

Sulfatmassa

Sulfatkokvätskan är alkalisk till skillnad från den sura sulfitkokvätskan. Den är baserad på främst natriumsulfat som täckningskemikalie. Den specifika förbrukningen av natriumsulfat har på grund av ökad återvinning genomgått samma utveckling som sulfitprocessens svavel.

Kalksten används som täckningskemikalie i den slutna kalkkrets där bränd kalk återvinns (det sker genom 5 k mesaombränning).

lSulfitmassan svarar för en mindre del (ca 15 % 1976) av den totala kapa- citeten för massatillverk- ning och en ytterligare minskning är förutsedd.

Blekning

För blekning av pappersmassa används klor, klordioxid, natriumhydroxid och syrgas. Användningen av klor som blekmedel dominerar i dagsläget. Av tekniska skäl och miljöhänsyn ökar emellertid användningen av klordioxid på kloranvändningens bekostnad liksom blekning med syrgas. Klor erhålles normalt från de i anslutning till cellulosaindustrin belägna klor-alkalifabri- kerna som baserar sin tillverkning på koksalt. Som råvara för klordioxid används inom massaindustrin natriumklorat, som också har sitt ursprung i koksalt. Natriumhydroxid — framställd som samprodukt till klor vid elektrolys av

koksalt används vid blekningen tillsammans med klor, klordioxid eller syrgas för uttvättning av reaktionsprodukter.

A vh artsning

För hög hartshalt i pappersmassan ger problem vid massans förädling till papper. Talk, som absorberar hartsen och hindrar den från att klumpa ihop sig, är ett av de medel som används för avhartsning av massan.

Tillsatsmedel vid papperstillverkning

För att ge papperet de önskade egenskaperna tillsätts vissa ämnen såsom betmedel, fyllmedel, bestrykningsmedel och färgämnen.

Som betmedel används aluminiumsulfat. Tillsatsen av detta ämne under- lättar limningen och färgningen. (Limningen har till uppgift att göra papperet ogenomträngligt för bläck eller tryckfärger. Dessutom får papperet genom limningen även andra egenskaper såsom motståndskraft mot vatten och större fasthet).

Fyllmedlen har till uppgift att ge papperet större glans, större vithet och större opacitet (ogenomskinlighet). De kan också tillsättas för att delvis ersätta pappersmassa. Som fyllmedel används främst kaolin. Talk och krita används också men i betydligt mindre kvantiteter.

Bestrykningsmedel används för vissa s k bestrukna papperskvaliteter, bl a finpapper och kartong, för att ge papperet bättre tryckegenskaper. I Sverige används vanligen kaolin. Mindre mängder krita och aluminiumhydroxid används också.

Som vitt färgpigment används framför allt titanpigment.

5.3.2. Råvaruförbrukning

Svensk massa- och pappersindustris förbrukning 1974 av viktigare industri- mineralråvaror och mellanprodukter framgår av tabell 5:4.

Det sammanlagda inköpsvärdet för dessa råvaror och halvfabrikat, knappt 590 milj kr, utgjorde ca 8 % av branschens totala råvarukostnad och 3,4 % av dess saluvärde 1974.

Mellanprodukterna, som är värdemässigt helt dominerande, baseras på relativt billiga råvaror (bla koksalt och svavelråvaror; jfr avsnitt 5.2.1 kemikalieindustri). Uttryckt i råvaruvärde kan cellulosa- och pappersindu- strins industrimineralförbrukning uppskattas till ca 225 milj kronor 1974.

Tabe115:4 Förbrukning av industrimineralråvaror och mellanprodukter inom svensk massa- och pappersindustri 1974

Tusen ton lnköpsvärde Inhemsk för-

Milj kr sörjning % Råvaror Kaolin 217,2 59,1 0 Svavelkis 1139 9,5 80 Svavel, elementärt 86,0 21,4 6 Kalksten 122.4 6,7 100 Talk 12,0” 4,7” 0 Krita 12,00 1,5” 50 ca Magnesiumsulfat 15,7 3,5 0 Mellanproduklel' Kalk (inköpt) 130,7 21,3 100 Klor 254,7 115,9 (100) Natriumhydroxid 322,2 142,3 (100) Natriumhypoklorit 16,2 16,2 (100) Klorater och perklorater 70,6 62,9 (100) Natriumsulfat 173,0 30,6 ( 90)ca Magnesiumoxid 12,7 8,2 0 Magnesiumsulfat 15,7 3,5 Svavelsyra 90,3 15,2 (100) Svaveldioxid (inköpt) 74,1 16,7 100 Aluminiumsulfat 69,0 26,1 (100) Soda 17,1 13,6 0 Vattenglas 9,1 2,7 0 Titanpigment 2,7 10,3” 0 Summa inköpsvärde ca 588,3

Uppskattade kvantiteter resp. värden. Källa: SOS Industri 1974, SCB:s kvartals- och lagerstatistik samt privata källor.

5.3.3. Råvaruförsörjning

På råvarusidan tillgodoses behovet av kalksten och svavelkis samt krita helt eller till stor del med inhemsk vara medan kaolin och talk importeras liksom större delen av det elementära svavlet. Den inhemska behovstäckningen är i och för sig stor för många av mellanprodukterna —t ex klor/natriumhydroxid, aluminiumsulfat, klorater m ti men tillverkningen bygger på importerad råvara. Råvaran för kalk och svavelsyra (i huvudsak) är dock inhemsk. Titanpigment och magnesiumråvaror importeras i sin helhet.

5.4. Järn-, stål-, metallverk och gjuteriindustrin

5.4.1. Industrimineralens _ funktion

Den moderna tekniken för framställning av järn, stål, aluminium och andra metaller är i väsentliga avseenden beroende av industrimineral som hjälp- medel i processerna. lndustrimineralanvändningen inom metallurgisk indu- stri kan lämpligen indelas i följande huvudgrupper:

Funköon Använda råvaror

Slaggbildare (renar metallsmältan från föroreningar såsom svavel, fosfor, bly, zink m m)

Flussmedel (sänker slaggbildarens smältpunkt)

Hjälpråvaror för kulsintertillverkning (bindemedel för kulorna, hållfasthetsreg— lerare)

Hjälpråvaror vid aluminiumframställ- ning

Eldfasta murstenar och massor

Kalksten och kalk Dolomit Olivin Bauxit Kvartssand

Flusspat Colemanit (Kalciumborat)

Bentonit Kalk, cement Järnsulfat Kvartsit och kvartssand

Naturlig och syntetisk kryolit Aluminiumfluorid Flusspat

Magnesit, dolomit, kromit, kvarts, kvart-

sit, bauxit. kaolin, Sillimanitmineral, zirkon, olivin, kol, grafit, kiselkarbid

Fluorvätesyra, svavelsyra, saltsyra, sal- petersyra

Ytbehandling av metaller

Ett tjugotal industrimineral spelar en viktig roll inom gjuteriindusrrin. Sand och leror av olika typer är de viktigaste. De används vid tillverkning av de formar i vilka den smälta metallen gjuts. Tidigare användes naturligt lerbunden sand, men denna har i stor utsträckning ersatts av ren kvartssand med en tillsatt lera, vanligen bentonit, som bindemedel. Denna syntetiskt lerbundna formsand har i sin tur delvis börjat ersättas av kemiskt bunden sand med natriumsilikater (vattenglas), hartser, organiska estrar m m som bindemedel.

Kvartssand och naturligt lerbunden sand svarar för uppskattningsvis 95 % av behovet av form- och kärnsand. Speciellt inom stålgjuterierna, där processtemperaturerna är mycket höga, används emellertid också andra typer av kvalitetssand, främst Zirkon—, kromit- och olivinsand. Miljövårdskrav och ekonomiska skäl gör att formsanden i allt större utsträckning återanvänds i gjuterierna.

En rad olika industrimineral används som eldfast färg- och bestryknings- medel (s k black). Denna påförs gjutformens yta för att förhindra att metallen penetrerar formen och i syfte att ge det färdiga gjutgodset en slät och fin yta. Grafit, zirkon, magnesit, kromit, olivin, kvarts, chamotte och talk m fl material används i detta syfte.

Kalksten, kalk och flusspat används inom gjuterierna på samma sätt som vid järn- och stålframställning, dvs som slaggbildare och tlussmedel. Grafit, naturlig eller konstgjord, tillsätts metallsmältan som kolhaltshöjare. Vermi- kulit, diatomit och perlit används som värmeisolerande material.

5.4.2. Råvaruförbrukning

Förbrukningen av industrimineral i den metallurgiska industrin (inkl kulsinterverken) framgår av tabell 5:5.

Tabe1l5:5 Förbrukning av vissa industrimineralråvaror och mellanprodukter vid järn-, stål- och metallverk 1974

Kvantitet Tusen ton Slaggbildare och _llussmedel Kalksten och kalk uttryckt som kalkstensråvara 1 095,0 Dolomit 84,3 Flusspat 12,2 Bauxit 7,0” Naturlig sand 178,7 Summa Kulsintring Bentonit 65,0 Cement 50,0 Kvartsit och kvartssand 200,00 Summa .4 lmniniuinlil/verkning Fluorider, fluorsilikater 4,2 Ytbehandling av metaller Svavelsyra 10,5 Saltsyra 3,9 Salpetersyra 8,6 Fluorvätesyra 1,8 Summa Eldfasta mars/enar och massor Magnesit- och krommagnesitstenar 56,0 Chamottestenar 62,5 Al—oxidprodukter och specialstenar 25,00 Dolomitstenar 13,9 Bränd dolomit 25,1 Kvarts-, kvartsit- och silikastenar 9,4 Eldfast murbruk 15,7 Naturligt magnesiumkarbonat 7.7 Eldfasta leror 25,6

Summa

lnköpsvärde totalt ca

" Uppskattade värden resp kvantiteter

lnköpsvärde Milj kr

40,0 6,0 5,0 0,8” 13,0

65,0

12,0" 3,0” 3,0”

18,0

6,0

1,9 0,9 3,1 4,0

10,0

72,6 44,8 37,0” 22,2 5,7 6,5 13,9 7,0 17,6

227,0

326

inhemsk för- sörjning %

100 100

7017

100 90 ca

sannolikt (100) sannolikt (100) sannolikt (100) 0

Se text nedan samt avsnitt 5.9

[7 Avser totala försörjningen med kvartssand för kvalificerade ändamål. Källa: SOS industri 1974 samt privata källor.

Några exempel på industrimineralförbrukning inom gjuteriindustrin lämnas i tabell 5:6.

Den sammanlagda kostnaden för råvaror och produkter i tabell 515 och 5:6, knappt 360 milj kronor, utgjorde drygt 4 % av järn-, stål- och metallverkens råvarukostnader 1974. Eftersom större delen av förbrukningen hänför sig till järn- och stålframstäilning bör siffran närmast relateras till järn-, stål- och ferrolegeringsverkens totala råvarukostnader och ökar då till 7,4 %. Motsva- rande siffror för andelen av saiuvärdet var ca 2 resp 3 %.

Med beaktande av industrimineralråvarornas ungefärliga andel av mellan- produkternas värde kan industrimineralförbrukningen (råvaruvärdet) beräk- nas till ca 180 milj kronor.

5.4.3. Råvaruförsörjning

Behovet av kalksten, cement, dolomit och kvartshaltigt material för de metallurgiska processerna och gjuterisektorn tillgodoses helt eller till över- vägande del med inhemska råvaror. Betr sektorn eldfasta produkter, som är den värdemässigt tyngsta posten, gör statistiska oklarheter att försörjnings- bilden inte klart kan utläsas. Vi hänvisar betr försörjningsstrukturen för eldfasta produkter till avsnitt 5.9 i det följande som i detalj redovisar den totala tillförseln 1974 och dess ursprung.

Övriga i tabellerna upptagna råvaror och produkter importeras eller har sitt ursprung i importerad vara med undantag av svavelsyra (till övervägande del).

5.5. Glasindustri

5 . 5. 1 Industrimineralens _ funktion

Glasindustrin baserar sin tillverkning nästan helt på industrimineral. De viktigaste är kvartssand, natriumkarbonat (soda) och kalksten eller dolomit,

Tabell 5:6 Förbrukning av vissa industrimineralråvaror- och produkter inom svensk giuteriindustri 1974

Kvantitet Värde inhemsk för- Tusen ton Milj kr sörjning % Kvartssand 250.0 22.00 7ob Olivin 15,0 Kromit 2,0 ] 2,4” 0 Zirkon 0,6 Bentonit 15,0 3,7” 0 Grafit 3,0 4,00 0 Vattenglas (natriumsilikat) 2,0 0,9” sannolikt 0 Summa inköpsvärde ca 33,0

a Uppskattade värden. b Avser totala försörjningen till landet med kvartssand för kvalificerade ändamål. Källa: Privata källor samt Svenska Gjuteriföreningen.

men även natriumsulfat, fältSpat, nefelinsyenit, borater och kaliumkarbonat förbrukas i relativt stora mängder.

Kvarts är den egentliga glasbildande beståndsdelen i glasmassan medan övriga råmaterial har till syfte att sänka glasmassans smälttemperatur och göra den mera lättflytande, att ge det färdiga glaset vissa egenskaper som t ex låg värmeutvidgningskoefficient, motståndskraft mot kemiska angrepp osv, att ta bort föroreningar i smältan eller ge glaset viss färg. En kort redovisning av de viktigaste industrimineralbaserade råmaterialen och dessas funktion vid glastillverkningen lämnas i det följande.

Kvarts

Natriumkarbonat (soda)

Kaliumkarbonat (pottaska)

Flusspat

Kalksten (och do- lomit)

Natriumsul fat (glaubersait)

Fältspat, nefelin- syenit och andra aluminiumhaltiga tillsatser

Borax och andra borföreningar

Kvarts är den egentliga glasbildande substansen. ingår i råvaran i varierande mängder från 50—80 % av massans vikt.

ingår i vanliga hushållsglas (dricksglas, assietter osv) och fönsterglas. Sodan fungerar som flussmedel (ger lägre smälttem- peratur) och minskar viskositeten hos glasmassan. Ingår med 10—20 % i råmassan.

Ersätter eller kompletterar soda. Ger större klarhet, hårdhet och högre glans och används därför i finare glasvaror.

Flussmedel. Används också för att göra glas ogenomskinligt (s k opalglas).

Gör glaset glansigt och gör det motståndskraftigt mot inverkan av kemikalier. Dolomit används i vissa fall för att ge glaset viss magnesiahalt, vilket ytterligare ökar dess motståndskraft mot kemiska angrepp. ingår med ca 10 % i vanligt glas.

Motverkar skumbildning.

Höjer aluminiumhalten i glasmassan. Används bl a för förpack- ningsglas. Ökar glasets styrka, seghet och livslängd. Fältspat och nefelinsyenit ger förutom aluminium också ett tillskott av kvarts, kalium och natrium till smältan.

ingår i mindre mängder i glasmassa för förpackningsgias och hushållsglas och i större mängder (10—25 % uttryckt som boroxid) i borosilikatglas (värmehärdigt glas). Ger glaset styrka och motståndkraft mot snabba temperaturförändringar.

Utöver ovan redovisade råvaror används vissa andra som faller utanför den egentliga industrimineralsektorn, tex blymönja (blyoxid) som används i kristallglas samt reningsmedel (arsenik och salpeter) för att befria glassmältan från gasblåsor.

5 . 5 . 2 Råvaruförbrukning

Svensk glas- och glasvaruindustri förbrukade år 1974 industrimineralråvaror och mellanprodukter med ett sammanlagt inköpsvärde på knappt 50 milj kr

(tabell 517)

Tabell 527 Förbrukning av vissa industrimineral och mellanprodukter inom svensk gias— och glasvaruindustri 1974

Kvantitet inköpsvärde inhemsk för— Ton Tkr sörjning % Råvaror Kvartssand 212 000 9 600 65 ca Kalksten 48 186 3 434 0 Dolomit 6 766 626 0 Fältspat 8 742 784 100 Flusspat 73 72 0 Kaolin 37 40 0 Asbest 32 136 () Mellan/)rodukter Natriumkarbonat (soda) 68 345 30 238 0 Natriumtetraborat 364 541 0 Natriumsulfat 1 755 491 (90) Kaliumkarbonat 1 546 2 518 0 Summa inköpsvärde 48 480

Källa: SOS industri 1974 med korrigerad uppgift avseende kvartssand.

Dessa råvaror svarade för ca 35 % av giasindustrins råvarukostnader 1974 och för knappt 8 % av dess saluvärde. Värdet av industrimineralförbruk- ningen i råvaruform kan beräknas till ca 30 milj kronor.

5.5.3. R åvaru/örsörjning

inhemska råvaror täcker behovet av fältspat och ca 2/3 av behovet av kvartssand. Den svenska sanden är ofta uppblandad med olika föroreningar, tex järnföroreningar som gör att glaset färgas. Denna sand används därför till färgat glas, tex buteljglas, medan glassand för tillverkning av ofärgat glas måste importeras. Genom tillkomsten 1976 av ny planglastillverkning inom landet är den inhemska behovstäckningen med avseende på kvartssand nu väsentligt lägre, uppskattningsvis 40 %. inhemsk tillverkning av natrium- sulfat förekommer baserad på bl a importerat koksalt. Övriga råvaror importeras i sin helhet. Kvalitetskraven på kalksten och dolomit är höga och tillfredsställs för närvarande inte av de i Sverige producerade kvaliteterna.

5.5.4. Glasull och glasfiber

] korthet skall också nämnas något om råvarorna för glasull- och glasfiber- framställning. Basråvarorna är desamma som för glastillverkning dvs sand, natriumkarbonat, kalksten/dolomit, som förbrukas i en kvantitet av ca 60 OOO—65 000 ton (sand), 15 OOO—20 000 ton (kalksten och dolomit) och 15 000—20 000 ton (soda). Härtill kommer en förbrukning av bl a borater (10 OOO—15 000 ton)och kaolin (ca 7 000 ton). Det sammanlagda inköpsvärdet för dessa råvaror och mellanprodukter kan beräknas till ca 20 milj kronor

(1974 års priser) eller ca 15 milj kronor uttryckt som råvara. inhemska råvaror täcker behovet av sand, kalksten och dolomit medan borater, kaolin och natriumkarbonat importeras.

5.6. Porslins- och lergodsindustri

5 . 6. ] Industrimineralens _ funktion

Tillverkningen inom porslins- och lergodsindustrin omfattar främst sanitets- porslin. hushålls- och prydnadsporslin, elektroporslin samt keramiska plattor för golv-, vägg- och fasadbeklädnad.

Valet av råvaror i tillverkningen är beroende av vilken huvudtyp av keramisk produkt som skall framställas och vilka egenskaper den färdiga varan skall ha. Huvudbeståndsdelen bland råvarorna vid all keramisk tillverkning är lera. Övriga beståndsdelar av betydelse är fältspat, kvarts eller flinta samt, för benporslin, benaska. Fältspat och kvarts ökar formbarheten hos massan, underlättar bränningen och förbättrar utseendet. Tabell 5:8 ger exempel på råvarusammansättningen för olika produkter inom sektorn hushållsporslin.

Ytterligare några industrimineral kommer till användning vid porslins- och lergodstillverkningen. Gips används till formar, talk som smörjmedel till formarna, som beståndsdel i elektroporslin och även som tillsats till porslinsmassa för att fungera som flussmedel. Även Iitiumminera/ har denna funktion. i glasyrer och emaijer används borsmä/tor. zirkonsi/ikat, praseodym (sällsynta jordartsmetailer) m m. Vattenglas minskar viskositeten (graden av trögflytenhet) hos porslinsmassan.

5.6.2. Rävaru/örbrukning

Råvaruförbrukningen inom svensk porslins- och lergodsindustri år 1974 framgår av tabell 5:9.

Det sammanlagda inköpsvärdet för dessa råvaror, ca 14 milj kronor, motsvarade drygt 3 % av porslins- och lergodsindustrins saluvärde 1974 och ca 15 % av dess råvarukostnader'.

Det kan tilläggas att importen av frittor, emalj- och glasyrmassor och liknande, för vilka förbrukningsuppgifter inte föreligger, år 1974 uppgick till drygt 17 milj kronor. En stor del härav förbrukas sannolikt inom porslins- och lergodsindustrin.

Tabe115z8 Ungefärlig sammansättning av vissa råvaror i flintgods, fältspat- och benporsiin i %

Flintgods Fältspat Benporslin porslin Leror 50 50 40 Kvarts eller flinta 40 25 Fältspat 10 25 20 Benaska _ _ 40

1 Saluvärde och råvaru- kostnader var sannolikt något högre än angivet. Viss tillverkning av pors- lin- och lergods, främst viss del av tillverkningen av keramiska plattor, redovisas nämligen un- der ett annat statistiskt nummer (SNI 3691 Tegelindustrin). Omfatt- ningen kan dock inte utläsas.

Tabell 5:9 Förbrukning av vissa industrimineralråvaror inom porslins- och lergods- industrin 1974

Kvantitet lnköpsvärde Inhemsk för- Ton Tkr sörjning 9?) l Skifferleror 35 000 i 500" 100 Kaolin 17 467 4 300 0 Fältspat 14 207 2 152 70—75 Eldfast lera annan än kaolin 10 916 2 000" 15 Kvarts och kvartsit 25 220 I 569 95 ca Gips 4 080 1 409 () Talk omalen I 163 328 () annan 63 17 0 Bauxit 241 185 0 Kalksten 34 8 100 Dolomit 16 4 100 Flinta 18 5 0 Litiummineral 50—100 5000 0 Vattenglas 30 1 I 0 Summa inköpsvärde ca 14 000

a Uppskattade värden. Källa: SOS industri 1974 samt privata källor.

5.6.3. Råvaruförsörjning

helt med inhemsk råvara vad gäller skifferleror, kvarts, fältspat, kalksten och dolomit. Kaolin importeras däremot i sin helhet. Merparten av de leror som finns inom landet gör skärven grå eller brun. medan de importerade kvaliteterna är vitbrännande. Likaså importeras merparten andra eldfasta

l Porslins- och lergodsindustrins råvarubehov tillgodoses helt eller så gott som leror samt all talk, bauxit, gips, flinta, litiummineral och krommalm. l 1

5.7. Färgindustri

5.7.1. Industrimineralensfunktion

De flesta färger är sammansatta av bindemedel, lösningsmedel och pigment. Utöver dessa tre komponenter brukar också tillsättas vissa material som ger färgen särskilda egenskaper alltefter den förutsedda användningen. Till denna grupp material hänförs bl a s k fyllnadsmedel (utdrygare, filler), m m. industrimineral har inom fa'rgindustrin sin viktigaste användning som pigment och 151/[medel.

Pigment

Inom pigmentområdet blir gränsen mellan industrimineralen och de metal- liska mineralen flytande. Titanpigment och dess råvaror ilmenit och rutil brukar traditionellt hänföras till industrimineralsektorn medan de övriga

pigmenten inom gruppen utgår från egentliga metallmineral.

Det helt dominerande vita pigmentet i dagsläget är titanpigment som successivt undanträngt sina främsta konkurrenter Iitopon, zinkoxid och vita blypigment. Nedgången i zinkoxid- och litoponförbrukning har främst berott på att titanpigment i flertalet användningar har bättre egenskaper. Blypig— mentets minskade användning beror även på förbud eller begränsningar som införts från miljösynpunkt. De icke—vita färgpigmenten omfattar ett stort antal metalliska föreningar baserade på bla järn, bly. krom, kadmium, kvicksilver, zink, nickel, Strontium och molybden. De hälsorisker som är förknippade med flera av dessa,t ex bly, kadmium och kvicksilver, har under senare år medfört restriktioner av varierande hårdhetsgrad och lett till omfattande forskningsarbete för att finna substitut. Detta gäller bl a blymönja, som används som korrosionsskyddspigment i färger. Zinkfosfat är ett av de substitut som utvecklats.

F y/lmede/

Inom gruppen fyllmedel återfinns en rad material som mera direkt kan hänföras till industrimineralsektorn. Flera olika fyllnadsmedel används normalt vid färgtillverkningen, vart och ett för sina speciella egenskapers skull. Syftet kan tex vara att påverka viskositet, konsistens, glans, arme- ringsegenskaper m m. Ofta konkurrerar flera likartade material med varandra.

Några av de viktigaste fyllmedlen anges här tillsammans med kommen- tarer rörande deras speciella egenskaper.

Kalciumkarbonat Särskilt den naturliga formen av kalciumkarbonat har krita, kalcit fått stor användning i enklare färger av olika slag bl a på grund av lågt pris. I fälld form, som ger betydligt finare korn, används kalciumkarbonat endast i begränsad

mängd. Kalciummagnesium — Har fått mycket stor användning bla på grund av karbonat — dolomit lättheten att få kvaliteter med bestämda kornstorleks- gränser. Bariumsulfat (baryt), Naturligt bariumsulfat (tungspat, baryt) har högre blanc fixe densitet än karbonat och används i specialfärger, tex

korrosionsskyddsfärger. Fällt bariumsulfat blanc fixe - har hög vithetsgrad och används i specialfärger.

Silikat talk Talk har mycket stor användning i de flesta färgtyper. kaolin, glimmer Kaolin är ett viktigt fyllnadsmedel med laminär struktur och med vars hjälp färgens reoiogiska egenskaper kan påverkas. Glimmer har struktur som kaolin och används i stor utsträckning i spackei- och grundfärger.

Oxider— kisel- Naturlig kiselsyra — kvarts har endast begränsad dioxid användning i färger bl a på grund av miljöskäl — medan fälld kiselsyra med ytterst ringa kornstorlek fått stor användning som matteringsmedel. Detsamma gäller

diatomacéjord (diatomit), en naturlig kiselsyra härrö— rande från kiselalger. Kiseldioxiderna i fälld form liksom vissa Silikat (Bentonit, Bentone) används som viskosi- tetsreglerande medel.

5.7.2. R åvaru/örbrukning

Råvaruförbrukningen inom svensk färgindustri framgår endast delvis av den officiella statistiken. Uppgifterna i tabell 5:10 är därför delvis uppskattade.

Kostnaderna för dessa råvaror utgjorde ca 8 % av färgindustrins råvaru- kostnader 1974 och 4 % av dess saluvärde. Beräknat efter industrimineral- råvarans ungefärliga andel av mellanprodukternas värde var förbrukningen ca 20 milj kronor.

Det kan tilläggas att färgindustrin 1974 dessutom förbrukade ca 3 000 ton metallbaserade pigment (zinkvitt,järnoxider, blyoxider etc) med ett inköps- värde på knappt 8 milj kronor.

5 . 7 . 3 R (5 varu/örsörining

Färgindustrins behov av egentliga industrimineralråvaror -och produkter (metalliska pigment ej inbegripet) täcks med inhemsk produktion endast med avseende på kalk och krita (till övervägande del), medan övriga produkter importeras.

Tabe115:10 Förbrukning av industrimineralråvaror och mellanprodukter inom svensk färgindustri 1974

Kvantitet Inköps- Inhemsk för- Ton värde tkr sörjning % Titanpigment 10 617 35 760 0 Talk 3 929 2 085 0 Krita 5 0000 800” ca 100 Kalk ] 036 163 100 Asbest 256 188 0 Baryt 2000 1700 0 Bentonit 117” 167 0 Glimmer 350” 510 0 Litopon 397 549 0 Diverse kemikalier m m (fosforsyra, saltsyra, salpetersyra, natrium- sulfat, natn'umfosfat, kalcium- karbid m fl) ca 900 I 200 Summa inköpsvärde ca 42 000

a Uppskattade kvantiteter och värden. Källa: SOS Industri 1974 samt privata källor.

5.8. Byggnads- och anläggningsverksamhet

Sektorn byggnads- och anläggningsverksamhet är den kvantitativt och värdemässigt helt dominerande förbrukaren av industrimineral i landet. Värdet av förbrukade industrimineralråvaror torde ligga på nivån 1,1 miljarder kronor. Detta förhållande kunde i och för sig motivera en mera utförlig beskrivning av råvaruförbrukningens omfattning och inriktning. Eftersom emellertid denna rapport koncentrerar sig på industrimineral i kvalificerad industriell användning görs här endast en kort presentation.

5.8.1. Bal/ast

Ballast är en samlingsbeckning på alla de i princip icke metallbärande och hydrauliska mineral, som används inom väg- och anläggningstekniken. Dessa material kan indelas i natur- och krossmaterial. Naturmateria/är sand, grus och singel som används dels i bearbetat skick (siktning och begränsad krossning), dels i obearbetat skick. Krassmateria/ är samtliga produkter framställda av utsprängt berg'.

Ballastförbrukningen i Sverige omfattar ca 100 milj ton material per år med ett saluvärde av ca 1 miljard kr. Av dessa material är ca 25 milj ton krossmaterial och ca 75 milj ton naturmaterial. Det uppskattas att ca 70 % av ballasten används inom vägbyggnadssektorn, varav ca 20 % till asfalt. Ca 10 % faller inom betongområdet och resterande 20 % går till övriga markarbeten. Ytterligare ca 800—900 tusen ton krossmaterial utvinns för avsättning på export, företrädesvis för asfaltändamål.

5.8.2. Cement

Framställningen av cement kan i korthet beskrivas som en ugnsprocess där finfördelad kalksten och lermaterial i form av slam eller torrmjöl genom upphettning bringas till kalcinering och sintring till en hård, delvis glasartad substans av kalciumföreningar kallad klinker. Genom finmaining av klin- kern tillsammans med ca 5 % gipssten, som tillsätts som bindetidsreglerare, erhålles s k portlandcement. Av cement (bindemedlet) plus sand (ballast-

materialet) plus vatten erhålles betong.

Huvudbeståndsdelen i cement är kalksten. Övriga mineral finns i normala fall som insprängda lerskikt i kalkstensformationerna, men kan i vissa fall behöva kompletteras genom tillsatser av smärre mängder bauxit, skiffer eller lera. Även sand behöver i vissa fall tillsättas för att reglera den kemiska sammansättningen.

Cementindustrins förbrukning av de viktigaste råvarorna uppgick 1974 till följande:

' Definitioner och upp- gifter är hämtade ur ”Ballastmarknad och försörjningsproblem i Sverige” av Knut Wick- berg, Sabema Material AB. Svenska Gruvför- eningen, Gruvforskning- en, ”Ballastdagar” 21—22 jan 1975.

Kvantitet lnköpsvärde Inhemsk för- Tusen ton Milj kr sörjning % Kalksten och märgelkalksten 6 415,5 31,1 100 Gipssten 196,3 7,3 0 Bauxit 24,2 1,6 0 Summa inköpsvärde 40,0

Källa: SOS Industri 1974.

lnköpsvärdet för dessa industrimineral , 40 milj kronor, utgjorde merparten av branschens totala råvarukostnader 1974 och ca 9 % av dess saluvärde.

Bulkvarorna kalksten/kalk, lermaterial och kvartshaltigt material hämtas i sin helhet inom landet, medan gipssten och bauxit importeras. Beträffande gipssten är emellertid en utveckling nu på gång som medger att inhemskt biproduktgips till stor del skall kunna ersätta importerad vara.

5.8.3. Byggnadstegel

Den huvudsakliga råvaran för tillverkning av byggnadstegel är lera samt sand, som tillsätts de fetare lerorna som s k magringsmedel i en kvantitet av ca 5—10 %.

Årsförbrukningen av lera uppgår f n till ca 1,1 milj ton, med ett uppskattat inköpsvärde av ca 2,2 milj kr. De svenska tegellerorna är glacialleror som bildats i istidens slutskede av fint slam som isälvarna fört med sig. De är vanligen järnrika och ger ett rött tegel. Märgellera är en kalkrikare lera, som ger ett gult gods vid bränningen.

5.8.4. Lättbetong och kalksandsten

Lättbetong är ett konstgjort stenmaterial som är lättare än betong. Det tillverkas av cement och finmald sand eller av kalk och bränd skiffer eller finmalen sandsten. Porositeten erhålles genom tillsats av aluminiumpul-

ver. Kalksandsten tillverkas av sand och kalk som efter blandning och pressning

autoklaveras. Bränning behöver alltså inte, i likhet med andra typer av fasadtegel, ske. Det saknas i stort sett uppgifter i den officiella statistiken om råvaruför- brukningens omfattning och värde inom de här nämnda grenarna av byggnadsämnesindustrin. Försörjningsmässigt är dock bilden klar. Det är här fråga om industrier som helt baserar sin tillverkning på inhemska råvaror frånsett möjligen vissa kemikalietillsatser.

5.9. Eldfasta produkter

5.9.1. Inledning

Eldfasta produkter är oumbärliga hjälpmedel i alla processer som äger rum vid höga temperaturer, alltifrån metallurgiska processer till tillverkning av

glas, cement och keramiska varor. Förbrukningen av eldfasta produkter i Sverige representerar ett betydande värde vilket framgår av följande uppgifter (milj kronor):

1974 1975 inhemsk produktion 150 160 Import 216 247 Export 46 46 Tillförsel 320 361

Merparten av förbrukningen sker inom den metallurgiska industrin (jfr avsnitt 5.4.2).

Den eldfasta infodringen i stålugnar och andra ugnar består av ett slit/oder av eldfast sten eller massa, som muras om efter ett för varje enhet karaktäristiskt antal chargerI (livslängden är starkt beroende av tillverknings- program och körsätt) samt ett bak/oder (säkerhetsfoder) som repareras vid behov. I en del ugnsenheter lagar man av infodringen med eldfasta massor efter varje eller ett mindre antal Charger. Aviagningen görs numera i ökad utsträckning genom att en sprutmassa, eventuellt med tillsats av vatten, sprutas på de ställen där slitaget varit stort.

Den eldfasta infodringen är ofta den ”svaga länken” i processen, som tvingar verken att ta ugnsenheten ur drift för omställning. Det är därför viktigt att stålindustrin och andra industrier alltid har tillgång till de rätta eldfasta materialen. Kostnaden på grund av produktionsförluster kan vid ett oavsiktligt stillestånd många gånger överstiga infodringskostnaden för en ugn.

Produktionen av eldfasta produkter är baserad på ett stort antal olika industrimineral. De först tillverkade eldfasta materialen utgick från leror och kvartshaltiga mineral. Allt eftersom nya processer utvecklats med nya krav på det eldfasta materialet i fråga om eldfasthet och förmåga att motstå fysikaliska och kemiska angrepp, har råmaterialgruppen utvidgats till att omfatta en rad andra råvaror.

De idag viktigaste naturliga råvarorna är mineral med hög aluminiumhalt (t ex kaolin, bauxit och kyanit), magnesiumhaltiga mineral (magnesit, dolomit, olivin), kiselhaltiga mineral samt krommalm, grafit och Zirkon. Under senare år har också ett antal syntetiska material fått ökad användning, bl a havsvattenmagnesit, kiselkarbid, syntetisk korund och mullit.

De eldfasta materialen produceras i form av dels murstenar och andra formade produkter (i fortsättningen betecknade ”stenar”), dels murbruk och cementbruk, gjut- och sprutmassa, stampmassa samt mjukblock (i det följande kallade ”mässor”).

Eldfasta stenar och massor brukar indelas i följande huvudgrupper:

Aloxidprodukter (baserade på aluminium) Chamotteprodukter (baserade på aluminium) Silikaprodukter (baserade på kisel) Basiska produkter (baserade på magnesium) Specialprodukter

I En masugn kan gå i tio år mellan ommur- ningar medan slitfodret i en Kaldokonverter t ex kan ha en hållbarhet av ned till ca femtio char-

ger.

1 Aiuminiuminnehållet i kalcinerad eldfast bauxit är ca 48 %, kyanit etc ca 33 % och i kaolin (i rent tillstånd) 21 % AI.

Inom de olika huvudgrupperna av eldfasta material finns flera sorter baserade på olika råvaror. De är i många fall substitut till varandra men skiljer sig åt beträffande bl a eldfasthet och motståndskraft mot fysikaliska och kemiska angrepp. Valet av eldfast kvalitet är beroende av dels processens speciella krav, dels på en sammanvägning av faktorer som livslängd och kvalitet kontra kostnad. En och samma ugn är i regel infodrad med flera olika produkter beroende på att ugnens olika delar är utsatta för varierande påkänningar.

Generellt kan sägas att grundprocesserna vid stålframställning är två: den sura och den basiska. Iden sura är grundbeståndsdelen i slaggen kiselsyra och infodringsmateriaiet måste därför vara kiselsyrarikt (silikastenar). I den basiska processen är huvudbeståndsdelen i slaggen kalk (CaO) och ugnen måste infodras med kalciummagnesium- eller magnesiumhaltigt material (basiska stenar). Ett tredje sortiment eldfasta produkter har egenskaper som kan sägas ligga mitt emellan de tidigare nämnda. De kallas neutrala (främst aloxidstenar). De utgör inga egentliga substitut till de sura eller basiska stenarna utan används framför allt som komplement i Speciella delar av stålugnarna och dessutom i masugnar och vid vidarebehandling av stål. Viss flexibilitet i användningen av sura, basiska och neutrala infodringsmaterial föreligger dock i princip om avkall görs på ekonomi och kvalitetskrav.

Den eldfasta sektorn är relativt svåröverskådlig bl a till följd av mångfalden produkter. Därtill kommer att den officiella svenska statistiken på området är oklar. Redovisningen av förbrukningen av industrimineralråvaror för inhemsk tillverkning av eldfasta produkter har därför i det följande komplet- terats med en generell presentation av råvarubasen för eldfast tillverkning. användningsområden, substitutionsförhållanden och Sveriges försörjning i stort med eldfasta produkter. Uppgifterna i tabell 5:11 på sid 106 är baserade på en enkätförfrågan utsänd 1976 till de viktigaste producenterna och importörerna i landet.

5.9.2. Aloxidprodukter

Aloxidprodukter har en halt av aluminiumoxid på minst 45 % (aluminium min 24 %) och är baserade på aluminiumhaltiga leror som t ex kaolin och s k ”ball clay” samt mineral med mycket hög aluminiumhalt som t ex bauxit och Sillimanitmineral (kyanit, andalusit och sillimanit). Ju högre aluminiumhalt hos råvaran', desto högre eldfasthet hos den färdiga produkten.

Eldfasta produkter framställda på basis av konstgjord korund har den högsta aluminiumhalten av materialen inom denna grupp. De är trots ett högt pris ofta den mest ekonomiska kvaliteten för processer med extrema påfrest- ningar på ugnsinfodringen. Syntetisk korund framställs av kalcinerad bauxit eller av aluminiumoxid, s k Bayer-alumina.

Aloxidstenar användes inom järn- och stålindustrin för infodring av bl a masugnar, torpedskänkar, vakuumavgasningsanläggningar, ljusbågsugns- valv, Skänkar och värmeugnar. De användes också i brännkammare. cementroterugnar, olika ugnar inom glasindustrin samt inom den petroke- miska industrin.

Förbrukningen av aloxidstenar har under de senaste tjugo åren ökat på bekostnad av chamottestenarxse nedan). Jämfört med chamottestenar har

aloxidmaterialen högre mjukningstemperatur. bättre temperaturväxlingsbe- ständighet samt högre slaggresistens och nötningshållfasthet.

5.9.3. C hamotteprodukter

Chamottestenar framställs av aluminiumhaltiga eldfasta leror. De enklare kvaliteterna kan vara tillverkade av en enda lerkvalitet, men vanligen blandar man relativt opiastiska, högeldfasta leror med plastiska, bindande leror (t ex kaolin och "bali clay"). ialla högvärdiga stenkvaliteter ingår chamotte, dvs i förväg bränd lera. som före inblandningen krossas och klasseras till lämplig korngradering. Härigenom uppnås en minskad brännkrympning, vilket ökar måttnoggrannheten. Vidare kan motståndskraften mot temperaturväxlingar ökas väsentligt.

i stort sett ökar eldfastheten i proportion till aluminiumoxidhalten. Emellertid är eldfastheten inte den enda viktiga faktorn, varför även produkter av leror med relativt låg aluminiumoxidhalt kan ha värdefulla egenskaper.

En relativt ny typ av chamottesten är de 5 k superchamottestenarna. De framställs av högklassiga råmaterial med väl avpassad korngradering, pressas vid mycket högt tryck och bränns vid mycket hög temperatur. De utmärks av hög eldfasthet, stor måttnoggrannhet, låg porositet, stor hårdhet och hög slitstyrka.

De mångsidiga egenskaperna liksom det relativt låga priset gör att chamotte, trots den ökade marknadsandelen för aloxidstenarna, är det kvantitativt dominerande eldfasta materialet inom gruppen aluminiumbase- rade produkter.

Större delen av chamottestenarna levereras till järn- och stålindustrin, där de används för bl a infodring av Skänkar, värmugnar och brännkammare. Ståltappningsprodukter, som användes vid stigande gjutning, stoppare, tärningar och stopparstångsrör tillverkas huvudsakligen i chamottekvalitet. En stor del av chamotteprodukterna utgörs av sådana hjälpmedel vid ståltappning. De är i det sammanhanget ”engångsartiklar” och byts ut efter varje tappning.

Superchamottekvaliteterna används i de delar av de oljeeldade värmugn- arna där man har de högsta temperaturerna. Kvaliteter med låg porositet och hög slitstyrka används i masugnar, schaktugnar och andra murverk utsatta för kraftig nötning.

De lägre chamottestenkvaliteterna (”lågaluminiumchamotte”) används till rökgaskanaler, rost- och tunnelugnar, kaminer och skorstenar.

5 .9.4 Sfi/kasten

Silikastenar görs av kvartsit. De tål höga temperaturer men är känsliga för temperaturväxlingar i temperaturområdet 20—600o C. Till denna grupp räknas också kiselsyrehaltiga isolerstenar som är lätta och porösa och har isolerande egenskaper.

Silikaprodukter används i sura martinugnar, ljusbågsvalv, induktionsugn- ar,skänkar,glasugnar m m. Den specifika förbrukningen har varit sjunkande bl a på grund av miljövårdsskäl.

5.9.5. Basiska produkter

De basiska eldfasta produkterna är de viktigaste eldfasta materialen på den svenska marknaden. Nittio procent av allt stål framställs i basiska ugnspro- cesser. Introduktionen av basiska ugnsinfodringsmaterial (då baserade på dolomit) skedde för ca hundra år sedan och var av synnerligen stor betydelse i för den metallurgiska industrin. Den tidigare ”sura” Bessemerkonvertern innebar i och för sig också ett viktigt metallurgiskt framsteg eftersom den möjliggjorde snabb färskning av stora kvantiteter stål. Metoden förutsatte emellertid rena malmer med låg halt av bl a fosfor, varav tillgången var begränsad. År 1878 fick G 5 Thomas patent på infodring av Bessemerkon- vertern med ett basiskt foder bränd dolomit — som möjliggjorde en kalkrik basisk slagg. Detta gjorde det möjligt att basera ståltillverkning på fosforhal- tiga malmer. Därmed lades grunden för de basiska infodringsmaterialens mycket snabba förbrukningsutveckling. Dolomiten kompletterades så småningom med magnesit samt, i mindre utsträckning, olivin som råvara.

Dolomitprodukter

Dolomitstenar framställs genom pressning under högt tryck av krossad, bränd dolomit (vanligen med tjära som bindemedel) eller genom brän- ning.

Dolomit är ett relativt vanligt mineral och finns i alla större stålproduce- . rande länder. Det är också ett billigt material vilket är en av anledningarna till 1 att det fortfarande efter hundra år är konkurrensdugligt även om den tekniska utvecklingen, särskilt utvecklingen av stålprocesser som fordrar högre temperaturer än tidigare, efter hand minskat dolomitens marknadsom- råde.

I de nyaste stålprocesserna LD för råstål och AOD för rostfritt har emellertid en viss återgång skett till dolomit eller till blandningar av dolomit och magnesit (dolomagstenar). En ökad användning av dessa förutses.

M agnesitprodukter

Magnesit började tidigt användas i Siemens-Martinugnar och efter hand ialla basiska ugnstyper, särskilt vid höga temperaturer. Magnesitens betydelse under den basiska stålproduktionens tidigare skeden var begränsad till följd av dess sparsamma förekomst och därmed högre pris och på grund av materialtekniska svårigheter. Sedan man på 1930—talet löst problemen med inblandning av kromit har magnesitkvaliteter utvecklats för stålprocesser med mycket höga temperaturer. Under andra världskriget tillkom magnesit utfälld ur havsvatten med dolomitkalk och så småningom utvecklades mycket rena högeldfasta kvaliteter. Magnesitbaserade eldfasta produkter har därför snabbt vunnit insteg och på många håll delvis konkurrerat ut dolomitprodukter.

Magnesitprodukterna har hög eldfasthet, stor värmeledningsförmåga men måttlig beständighet mot temperaturväxlingar. De framställs av sinterbränd magnesit eller elektriskt smält magnesit utvunnen ur havsvatten.

Den naturliga produkten och havsvattenprodukten har vissa skiljaktig-

heter såväl i kemiskt som i fysikaliskt hänseende, men ett omfattande Utvecklingsarbete under senare år har medfört att bägge kan tjänstgöra som råvara för framställning av eldfasta produkter. I framtiden anses dock havsvattenmagnesit bli den dominerande råvaran för högkvalitativa produk- ter.

Magnesit används antingen ensamt för tillverkning av magnesitstenar eller också i kombination med krommalm för framställning av krommagnesit — eller magnesitkromstenar. Dessa är mer motståndskraftiga mot temperatur- växlingar än magnesitstenarna.

Olivin

Eldfasta stenar framställda på basis av olivin används i begränsad omfattning inom stål-, glas- och cementindustrin. 1 länder med reducerade eltariffer nattetid har olivin använts i form av eldfasta block för värmelagring under natten.

5.9.6. Specialprodukter

Kol- och grafitmateria/

Grafit har en smältpunkt på 3 5500 och kan därför användas vid extremt höga ugnstemperaturer. Den främsta nackdelen är den stora oxidationsbenägen- heten.

Zirkon och zirkonia (zirkoniumoxid)

Zirkon används framför allt som gjuterisand, men utnyttjas också inom eldfast tillverkning. Zirkon- och zirkoniaprodukter används bla inom stålindustrin, vid glastillverkning, aluminiumraffinering och smältning av ädla metaller. Zirkonmaterial har stor motståndskraft mot värmechocker och är extremt starka vid höga temperaturer.

K iselkarbid

Kiselkarbid är ett material som inte förekommer i naturlig form. Det framställs genom att upphetta kvartssand och högren koks i elektriska ugnar. Eftersom processen är mycket energikrävande förekommer tillverkning främst i länder med tillgång på billig elkraft. Kiselkarbidstenar används bl a vid produktion av järnsvamp, inom kemisk industri samt i sopförbrännings- ugnar.

Till specialprodukterna hör också material baserade på bl a nitrider, borider och andra karbider än kiselkarbid.

5.9.7. Sveriges tillförsel och försörjning med eldfasta produkter

Den officiella produktions- och handelsstatistiken ger en ofullständig bild av Sveriges tillförsel av eldfasta produkter, framförallt vad gäller eldfasta massor samt vissa stenkvaliteter. I syfte att kunna redovisa mera detaljerade

uppgifter om vår tillförsel av olika typer av eldfasta material utsände MPU under 1976 en enkät till berörda produktions- och importföretag. De 25 uppgiftslämnande företagen (av 34 tillfrågade) torde svara för uppskatt- ningsvis 95 % av tillförseln. Sammanfattningen av enkätresultatet i tabell 5.11 på sid106 bör dock läsas med denna begränsning i åtanke. Speciellt betr chamotte- och kiselkarbidprodukter är uppgifterna osäkra.

Tabellen redovisar också den inhemska självförsörjningsgraden. Denna är hög eller relativt hög för aloxid-, chamotte-, dolomit- och kiselkarbidpro- dukter samt silikamassor, medan importberoendet är så gott som totalt för den värdemässigt tyngsta sektorn magnesitprodukter och för silikastenar. Det kan erinras om att benämningen "stenar" här även innefattar andra typer av färdiga produkter än egentliga murstenar tex block, plattor, stoppare, skålar m fl.

Förbrukningen av eldfasta produkter brukar i regel ställas i relation till råstålproduktionen eftersom järn- och stålindustrin i industriländerna normalt svarar för 60—80 % av förbrukningen. Utvecklingen har sedan 1950- talet präglats av en sjunkande specifik förbrukning av eldfasta material. Anledningen är övergången till större ugnsenheter och till högre kvaliteter på det eldfasta materialet. Den kommande strukturrationaliseringen inom västeuropeisk stålindustri kommer sannolikt att medföra en totalt sett minskande konsumtion av eldfasta material eftersom förväntad ökning av stålproduktionen inte kan kompensera den sjunkande specifika förbruk- ningen.

På grund av den ofullständiga svenska statistiken över tillförseln av eldfasta stenar och massor är det inte möjligt att exakt ange hur den specifika förbrukningen i vårt land utvecklats. Utvecklingen på dolomit-, chamotte- och silikaområdet har dock legat i linje med den ovan angivna. Däremot har magnesitförbrukningen ökat kraftigt beroende främst på det stora inslaget av Kaldokonvertrar i svensk handelsstålproduktion,en stålugnstyp med mycket stort slitage på den eldfasta infodringen. Som framgår närmare av bilaga 4 ”Magnesit” är dessa ugnar nu på väg ut ur produktionen och utvecklingen kommer därför framöver att präglas av en sannolikt kraftigt sjunkande magnesitförbrukning.

5.9.8. Råvaruförbrukning/'är inhemsk produktion

Råvaruförbrukningen för den inhemska produktionen av eldfasta stenar och massor framgår av tabell 5:12 (siffrorna är, framför allt vad avser värdena, uppskattade).

lnköpsvärdet för dessa råvaror motsvarade knappt 20 % av branschens saluvärde 1974 (144 milj kronor).

5.9.9. Råvaruförsörjning

Den eldfasta tillverkningen är baserad på inhemsk råvara med avseende på dolomit, kvartsit och chamotteleror. För kaolin är självförsörjningsgraden ca 65 %. Övriga eldfasta leror, bauxit, kyanit, aluminiumoxid och aluminatce- ment importeras i sin helhet. Det kan erinras om att försörjningen med magnesitprodukter sker helt genom import. Dock förekommer viss uppar-

Tabell 5:12 Råvaruförbrukning för inhemsk framställning av eldfasta stenar och massor 1974

Kvantitet lnköpsvärde Inhemsk för- Tusen ton Milj kr sörjning % Dolomit 1360 6.0 100 Kvartsit 55,0 1,5 100 Kaolin 33,0 1,6” 65 Chamotteleror 45,0 2,7” 100 Eldfast lera annan än kaolin 23,0 4,00 0 Bauxit 13,0 5,2 0 Kyanit 2,8 1,7” 0 Aluminiumoxid 2,7 1,2” 0 Aluminatcement 2,5 1,7" 0 Magnesit 0,2 0,1 0

Summa inköpsvärde ca 26,0

Uppskattade värden.

betning av utrangerade magnesitstenar till massor.

Sett i ett vidare europeiskt perspektiv gäller att erforderliga råvaror för tillverkning av chamotte- och Silikaprodukter normalt finns tillgängliga över hela Europa. Däremot saknas i dagsläget så gott som helt högvärdiga råmaterial för aloxidmaterial. Bauxitfyndigheter har visserligen påträffats i Frankrike, Grekland, Jugoslavien mfl länder, men råvaran fyller inte kvalitetskraven för eldfast ändamål. De europeiska länderna är därför hänvisade till import av kalcinerad bauxit från främst Guyana. Mindre leveranser kommer från Kina, USA och Guinea. Produktion av andalusit förekommer i Frankrike men merparten av erforderliga Sillimanitmineral importeras till Europa från Sydafrika, Indien och USA.

Till skillnad mot situationen inom aluminium-silikaområdet är Europa väl försörjt med de viktigaste råmaterialen för basiska produkter, såväl med avseende på naturlig magnesit (Österrike, Grekland, Spanien, Turkiet) som havsvattenmagnesit (bla Storbritannien, Italien, Irland). Praktiskt taget all krommalm av eldfast kvalitet importeras emellertid, främst från Filippinerna samt i mindre mängder från Sydafrika och Turkiet. De viktigaste leverantö- rerna av högkvalitativ dolomit är Belgien, Italien och Norge. Olivin bryts främst i Norge och Sverige.

5.10. Industrimineralråvaror i svensk miljövård

Utnyttjandet av vissa industrimineral som hjälpmedel i miljövårdsarbetet representerar ett relativt nytt och sannolikt expanderande användningsom- råde. Mineralen används inom vatten- och luftreningstekniken, som filtrer- medel, som bakteriedödare m m.

Användningen av kalciumhaltiga produkter, däribland kalksten/kalk och dolomit, som jordförbättringsmedel inom jordbruket fyller funktionen att .dels tillföra jordarna kalcium som Växtnäringsämne, dels höja jordarnas pH-

Tabell 5:11 Sveriges tillförsel av eldfasta produkter 197 a

Produkttyp

Aloxidprodukter grupp 1

— Stenar

- Massor

Aloxidprodukter grupp 2

— Stenar — Massor

Chamotteprodukter — Stenar Massor

Lågaluminium- Chamotteprodukter — Stenar

— Massor

Silikaprodukterl — Stenar — Massor

Halt av vik- tigaste be- ståndsdelen

A1203c56 % eller mera

A1203z45—56 % A1203z30—45 % A1203:10—30 %

högst 85 % sroz

5102:85—93 %

Råvarubas

Användnings— område

Substitut

Kaolin, bauxit, sillimanit- mineral, konst- gjord korund

Dito

Chamottelera. kaolin och annan eldfast lera

Dito

Kvartsit

Järn- och stålindustri, glasbruk, cementindu— stri, cellulosaind, raffi- naderier, skeppsvarv

Dito

.lärn- och stålindustri, glasbruk. cement- industri

Metallindustri, kera- misk industri, gjut- tegel, glasindustri

Elektrostålverk,järn- verk, koksverk, glas- industri, gjuterier

Basiska produkter

Dito

Aloxidprodukter

Aloxidproduk- ter, basiska produkter

Produk- tion

Sveriges tillförsel 1974 Tusen ton (avrundat)

Import Export

Tillförsel

Import- beroende

%

14,9 11,1

3,8 10,5

67,4 6,9

9,5 6,2

0.02 0,8

4,0

21,3 12,2

8,0 8 ,0

82.7 6.1

2,6 0.1

002 22,8

45 51 69 15 36 27

100 100 100 3

Silikaprodukter 11 Si02:93 % — Stenar eller mera — Massor Magnesitprodukter MgO: över 80 % — Stenar — Massor

Magnesitkromprodukter MgO: 55—80 % Stenar — Massor Krommagnesitprodukter MgO: 25—55 % — Stenar Massor

Dolomitprodukter — Stenar — Massor

Specialprodukter Zirkonprodukter — Stenar

— Massor

Kiselkarbidprodukter — Stenar — Massor

Kol- och grafitprodukter — Stenar — Massor

Kvartsit, kiselartad lera Magnesit

Magnesit kromit Magnesit kromit

Dolomit

Zirkonsilikat

Kiselkarbid

Dito, sur martinugn

Stål-, metall-, kalk- och cementindustri

Dito Dito

Stålindustri, Kalk och cement- industri

Tung industri, glas- och glasullindustri, stålindustri

Tung industri, metallverk, järnsvamp, glas- industri

Dito

Dolomitprodukter

Dito Dito

Magnesit- produkter

30,3 0,05

3,0

8,8 47,4

Ton 20 10

3500 115

a Källa: MPU:s enkätförfrågan 1976 till producenter och importörer av eldfasta produkter kompletterad med vissa

8,7 0,02

53,3 30,0 14,5 0,03

4.1

10,6 0,7

Ton 350 600 60 860 60

uppgifter

26,1 4,3

— 53.3 — 30,0 14,5 3,0

— 19,4 3,8 44,3

Ton Ton 2 368 20

830 3 270 175 — 860 - 60

ur SOS Utrikeshandel.

100 100 100 100 100

55 95 13 34

100 100

värde som sjunker genom nedfallet av svaveldioxid från luften och den försurande verkan av vissa gödselmedel. Tillförseln av kalciumhaltiga produktertilljordarna uppgick 1975, uttryckt i kalciumoxid (CaO), till 327 000 ton.

Kalksten/kalk och andra kalciumbärande produkter används på motsva- rande sätt för att motverka försurningen i sjöar och vattendrag, som fällningsmedel vid avloppsvattenrening, för stabilisering av det slam som bildas vid avloppsvattenrening och för rening av rökgaser. Uppgift om den sammanlagda kvantiteten kalksten/kalk som används för dessa ändamål i dagsläget finns inte tillgängliga. Som fällningskemikalie vid avloppsvatten— rening förbrukas ca 8 000—10 000 ton kalk per år.

Aluminiumsul/at, en kemikalie som i dag tillverkas på basis av bauxit, används också som fällningskemikalie och är den nu i Sverige mest använda (ca 60 000—75 000 ton per år). Järnklorid (ca 10 000—20 000 ton) och,/äi'nsulfat (5 000—6 000 ton), bägge biprodukter från metallframställning, används också i samma syfte.

Bariumklorid och kaliumpermanganat kan användas inom vattenrenings- resp luftreningstekniken. Vi saknar uppgifter om den eventuella använd- ningen av dessa produkter i Sverige.

6. Sveriges försörjning med industrimineral

6.1. Produktion

Den svenska industrimineralproduktionen omfattar i huvudsak de mineral, kvantiteter och värden som är upptagna i tabell 6: 1.] Det sammanlagda värdet av produktionen torde ha uppgått till storleksordningen 1 260 tusen kronor 1974,2 varav ballastmaterialen — sand, grus och krossmaterial — svarade för merparten, ca 1 miljard kronor. Den värdemässigt mest betydande utvin- ningen omfattade i övrigt främst kalksten (ca 83 milj kr), monument- och byggnadssten (30—50 milj kr), svavelkis (20 milj kr) och dolomit (16 milj kr). Det saknas uppgift om produktionsvärdet på bl a kvartsit och kvalitetssand vilket också torde ligga relativt högt (ca 12—15 milj kr vardera). Kvarts, krita, fältSpat, apatit, thomasfosfat och eldfasta leror hör också till mineralen med (delvis uppskattat) relativt höga värden (5—6 milj kr). Produktionen av biproduktsvavel (svavel i produkter erhållna ur smältverksgaser m m) torde också kunna åsättas ett relativt högt ”produktionsvärde”.

I tabell 6:1 har produktionen av biproduktsvavel och thomasfosfat inkluderats. Med undantag för mindre mängder elementärt svavel från oljerafnnering baseras dessa på inhemska råvaror och kan därför jämställas med primär industrimineralproduktion.

Ytterligare en kategori inhemsk "industrimineralproduktion”, som dock inte är relevant för år 1974, utgörs av bi- och restprodukter från förädlingen av importerade råvaror. Sedan 1975 tillvaratas t ex en del av den restproduktgips och fluor som framkommer vid produktion av fosforsyra.

Tidigare har i landet förekommit utvinning i mindre skala av andra industrimineral än de nu nämnda, bl a asbest, granat, grafit, glimmer, andalusit, beryll, baryt, litiummineral och magnesit.

? Produktionens lokalisering vad gäller de ”kvalificerade”” industrimineralen framgår av figur 616 på sid 124.

, 1 Den officiella statistiken över inhemsk utvinning av industrimineral har väsentliga luckor, Produktionen av naturlig sand och av leror är över huvud taget inte dokumenterad. Krosstensproduktionen för ballaständamål är endast till en mindre del 1 redovisad. Både i fråga om kvantitet och värde är det emellertid just de här nämnda ' produktgrupperna som dominerar landets utvinning av industrimineral. Också i andra l avseenden är statistiken ofullständig eller missvisande.

2 Det kan somjämförelse nämnas att saluvärdet på produktionen vidjärnmalmsgruvor % uppgick till knappt 2 miljarder kronor 1974 och vid icke-järnmalmsgruvor till 750 milj kronor. 1

Tabell 6:1 Sveriges uppskattade produktion av industrimineral 1974

Tusen tona Milj kr (ca)" Kronor

per ton Ballastmaterial (sand, grus och kross— material) ca 100 000 1 000 10 Kalksten 9 564 83 9 Monument- och byggnadssten (ca) osäker statistik 30-50b Svavelkis 425 20 47 Svavel (svavelinnehåll i produkter utvunna ur smältverksgaser och vid oljeraflinering)ca 60 , 10 165 Dolomit ca 405 16 40 Kvalitetssand ca 550 15 27 Kvartsit (för kvalificerad industriell användning) 465 12 25 Krita 44 7 150 Kaolin,annan eldfast lera samt klink- rande skifferleror 125 6 50 Fältspat 51 6 120 Thomasfosfat 54 6 110 Apatitslig ca 20 4,5 225 Tegelleror och expanderande leror ca 1 500 4 3 Diabas (för mineralullstillverkning) 250 3 12 i Lerskiffer 81 3 40 * Kvarts ca 30 3 100 Talk 28 3 100 Olivin 36 2 55 Flusspat 4 1 250 Jordpigment: naturligt järnglimmer l 1 990 Diatomit (bränd kiselgur) 0,6 l 1 410 Glimmerskiffer 35 0,1 3 Alunskiffer (till andra ändamål än bränsle) 11 0,1 10 Övriga mineraliska ämnen 13 l — Summa ca 1 258

a Uppgifterna är i många fall uppskattade. Vid beräkningen av produktionsvärdet har bla genomsnittliga importvärden eller redovisade värden på förbrukade råvaror använts som grund. | Ö En betydande skillnad mellan redovisade uppgifter i industri- resp utrikeshandels- statistiken gör att vi inte anger några kvantitetssiffror. Den högre siffran på , produktionsvärdet är baserad på uppgifter för exportvärdet och är den som ingår i summa produktionsvärde sist i tabellen. Källa: SOS Bergshantering 1974. Knut Wickberg: Ballastmarknad och försörjnings- problem i Sverige. Svenska Gruvföreningen, Gruvforskningen, "Ballastdagar". Privata källor samt egna beräkningar.

Den ofullständiga statistiken omöjliggör en närmare analys av industrimi- neralproduktionen med avseende på indtustristruktur, regional fördelning, sysselsättning osv. Antalet anställda inom produktionen av kvalificerade industrimineral (exkl ballastmaterial, byggnadssten, tegelleror etc), är dock sannolikt relativt lågt, uppskattningsvis 1 000—1 500.

6.2. Import 6.2.1 Importens omfattning och./ördelning

Den svenska importen av industrimineral i råvaruform uppgick 1974 till ca 4,4 milj ton med ett sammanlagt importvärde av 627 milj kr.I Den faktiska införseln översteg väsentligt dessa tal, eftersom importen av mellanprodukter och färdiga produkter baserade väsentligen på industrimineral är omfattande. Framställningen här begränsar sig emellertid till råvaruledet. ] avsnitt 6.5 lämnas en kortfattad redovisning av såväl importen som exporten av olika huvudgrupper av industrimineralbaserade produkter.

Av de 25 värdemässigt viktigaste importmineralen med ett importvärde överstigande 2 milj kronor placerade sig, som framgår av figur 6:1, fosforråvaror med sina 172 milj kronor i täten med drygt 27 % av det totala importvärdet. Koksalt (99 milj), kaolin (68 milj)och kaliumsalter (66 milj)var de därnäst tyngsta posterna. De nu nämnda fyra mineralen svarade tillsammans för 65 % av importvärdet. Ytterligare exempel på industrimi- neral med betydande importvärden var elementärt svavel, gipssten och gips, bentonit,asbest, bauxit, kvartssand, talk och borater med importvärden kring 10 milj kronor och däröver.

Beträffande fosforråvarornas roll bör observeras, att importandelen 1974 och 1975 påverkades av de mycket höga priserna under dessa år. 1976 har fosforråvarornas andel av industrimineralimporten reducerats, och en fort- satt nedgång förväntas under 1977.

En mera detaljerad redovisning av importvärden och importkvantiteter år 1974 återfinns i tabellbilagan, tabell B 621.

Importen av industrimineralråvarorökade i volym med 130 % mellan 1960 och 1974. Konjunkturavmattningen 1975 bidrog till en volymminskning med 13 % 1974—1975. Det sammanlagda importvärdet ökade under 1960—1974 resp 1960—1975 med 251 resp 303 %. Det genomsnittliga importvärdet ökade från 94 kr per ton 1960 till 143 kr 1974 och 188 kr 1975. Räknat i fast penningvärde (1975 års priser) innebär detta att industrimineralråvarornas genomsnittliga importvärde 1974 låg 25 % under 1960 års nivå. En betydande ökningi importvärdet mellan 1974 och 1975 innebar emellertid att skillnaden i realvärde 1975 jämfört med 1960 reducerades till 8 %. Bland annat fick den mycket kraftiga prisökningen på fosforråvaror ett stort genomslag på ökningen i importens realvärde mellan 1974 och 1975. Det bör observeras att den här förenklade analysen av industrimineralprisernas utveckling på importsidan utgår från oförändrad relativ sammansättning av importen. I verkligheten har naturligtvis förändringar skett. Likaså har givetvis prisrö- relserna varierat för de enskilda produkterna.

6.2.2. Importens länderfördelning

Västeuropa med Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Neder- länderna i täten svarade 1974 för knappt 50 % av värdet av Sveriges industrimineralimport (tabell 863). Därav utgjorde importen från de nordiska grannländerna 9 %. Marockansk råfosfat svarade i allt väsentligt för Afrikas andraplacering med 18 % av importvärdet. De sovjetiska (12,5 %) och östeuropeiska (8,5 %) industrimineralleveranserna avsåg 1974 främst

' I dessa siffror ingår samtliga i kap 25 av tull- taxan upptagna produk- ter med undantag för cement samt därutöver kaliumsalter (pos 31.04), aktiverad bentonit (38.03.902), bauxit (26.01.350), titanmalm (26.01.922) och zirkon- malm (26.01.926). Vi har inte inkluderat värdet av diamanter och ädel- stenar (ca 60 milj kronor 1974). Dessa behandlas inte heller i övrigt i den- na rapport.

Koksalt

Fosforråvaror

Kaolin

Kalium- salt

Figur 6:l De värdemässigt dominerande mineralen i Sveriges import av indu- strimineral 1974.

apatit, kaliumsalter, svavel, gipssten och gips. Exempel på mera avlägset belägna leverantörsländer och importen därifrån är Kina (flusspat, grafit, bauxit, baryt och talk), Republiken Sydafrika (vermikulit, asbest, glimmer, flusspat), Indien (kyanit och glimmer) och Guyana (bauxit). Sammanlagt svarade länderna utanför Europa (inkl Sovjetunionen) för ca 30% av importvärdet 1974.

Importstrukturen 1974 återges i figur 6:2.

Västeuropa

Övriga Sovjetunionen

och Östeuropa USA och Canada

Figur 6.'2 Importstruk- turen för industrimineral 1974 (värde). Afrika

6.3. Export

6.3.1. Exportens omfattning ochfo'rdelning

Den svenska exporten av industriella mineral och bergarter uppgick 1974 till 2,9 milj ton med ett sammanlagt värde av 107 milj kronor. Det innebär att importöverskottet på råvarusidan belöpte sig till 522 milj kronor 1974. Av angivna 107 milj kronor utgjordes ca 3,5 milj kronor av reexport.

Den aktiva exporten (reexport exkluderad) omfattar femton produkter jämte en övriggrupp.' Exporten domineras värdemässigt helt av byggnads- sten och småsten (krossad sten, grus etc). Dessa två produktgrupper svarade tillsammans för 60 % av det samlade värdet av exporten (figur 613). Kvarts och kvartsit och kalksten hade bägge en andel av exportvärdet på ca 9 % följda av skiffer (4,4 96), apatit (4 %) och fältspat (3,4 %). Övriga exportmi- neral — bl a krita och kvartssand — hade värden som understeg 1,6 milj kronor eller 1,5 % av exportvärdet (tabell B 624).

Det bör tilläggas att en betydande export av cement ägt rum under senare år. Cementexporten representerade 1974 ett värde av drygt 35 milj kronor som inte ingår i ovan nämnda 107 milj kronor.

Exporten av industrimineral ökade i volym mellan 1960 och 1974 med 256 %. Med 1975 som jämförelseår var ökningen något mindre, 224 %. Exportvärdet har i löpande priser ökat med i stort sett samma siffror, 247 resp 238 %, varför exportens realvärde minskat betydligt under perioden. Här gäller samma reservation betr exportens sammansättning etc som tidigare nämnts betr importen.

Byggnadssten och småsten

Kvarts/kvartsit

Kalksten

Bla apatit, fältSpat, krita kvartssand, dolomit

1 Det har inte gått att utröna vad som döljer sig under denna sam- lingsrubrik (pos 25.32.000), som 1974 redovisar en export på 19 600 ton med ett värde av 2 milj kr.

Figur 6.3 De värdemässigt dominerande mineralen [ Sveriges export av indu- strimineral [ 974 .

Figur 6:4 Exportstriikturen för irulustriminera/ 1974 ( värde).

Västeuropa varav Norden

32,7 %

Övriga

Östeuropa exkl Sovjetunionen

USA och Canada

Asien

6.3.2. Mottagarländerjör den svenska exporten

Den svenska exporten av industrimineral går i huvudsak till de närmast angränsande länderna i Europa. Detta är det traditionella handelsmönstret för industrimineral av den typ som vår inhemska produktion i helt övervägande grad är inriktad på, dvs skrymmande bulkvaror med i regel låga tonpriser. Västeuropa svarade 1974 för 81 % av exportvärdet (se figur 6:4 och tabell B 615) och för 97 % av exportkvantiteten. Enbart de nordiska grannländerna hade en andel på ca 33 resp 51 %. Förbundsrepubliken Tyskland var det viktigaste enskilda mottagarlandet såväl kvantitativt som värdemässigt med Danmark på andra plats (tabell B 616).

När det gäller vissa kvalitetsdifferentierade produkter som tex kvartsit. fältspat, dolomit och krita är den geografiska räckvidden större än för de typiska bulkvarorna och begränsade exportkvantiteter når avlägsna delar av världen. Kvartsit exporterades tex 1974 till bla Japan, USA, Canada, Latinamerika, Afrika, Oceanien och Asien. Även dolomitexporten var delvis destinerad till länder i Latinamerika och Afrika (se tabell B 6:7).

Det kan i sammanhanget också nämnas att Japan 1974 svarade för drygt 7 % av Sveriges export (kvantitet) av byggnadssten, därmed utgörande ett viktigt undantag från huvudregeln att den ”tunga” exporten begränsas till Europa med tyngdpunkt i länderna kring Östersjön och Nordsjön. Japans andel av exportvärdet för denna produktgrupp var hela 30 %.

6.4. Sammanfattning av industrimineraltillförseln 1974

En sammanställning av uppgifterna i föregående avsnitt ger följande bild av den svenska industrimineralförsörjningen 1974:

Tabell 612 Tillförsel av industrimineral i råvaruform 1974. Milj kronor

Råvaror Inkl ballast- Exkl ballast- material, byggnads- material, byggnads— sten och liknande sten och liknande

Produktion ] 258 200 Import 627 620 Export 107 37

Tillförsel ca 1 780 785

Av tabellen framgår att importberoendet när det gäller kvalificerade industrimineral var ca 80 %. Importberoendet för olika enskilda mineral illustreras i figur 615 som också redovisar de importländer som tillsammans svarar för 80 % eller därutöver av leveranserna av respektive mineral. Av de 30 kvalificerade industrimineral som finns med i figuren har 20 en importandel på 100 %. För ytterligare 2 mineral är denna andel över 75 %. Endast när det gäller kalksten, dolomit och kvartsit är importandelen lägre än 25 %.

Det bör tilläggas att de olika industrimineralen i flera fall saluförs i olika kvaliteter med skilda användningsområden. Detta gäller t ex talk och kaolin. ] dessa fall kan importberoendet för speciella kvaliteter vara högre än det genomsnitt som anges i tabellen (jfr kap 5).

6.5. Nettohandeln med förädlade produkter 1974

I många fall importeras industrimineral till Sverige i form av en förädlad produkt. Vår import av magnesit t ex är relativt blygsam (importvärde 3,3 milj kr 1974) men importen av eldfasta magnesitstenar omfattande (97,5 milj kr). Titanmalm är ytterligare ett exempel med begränsad import av råvaran (4,8 milj kr) och betydande införsel av den viktigaste förädlade produkten, titanpigment (75,5 milj kr).

På motsvarande sätt sker en betydande utförsel av industrimineral, både av sådana som utvinns inom landet (t ex kalksten i form av cement) och av sådana som importeras (tex reexport av fosfor i form av natrium- och kalciumfosfater). I redogörelsen för respektive mineral har vi försökt att så långt praktiskt möjligt uppskatta den mineraltillförsel respektive mineralut- försel som sker på detta sätt.

Tabell 613 sammanfattar utrikeshandeln med de viktigaste produktgrupper som utgår från industrimineral. Värdet av nettoimporten var 1974 ca 500 milj kronor. Värdet av de ingående industrimineralråvarorna i dessa produkter går inte att närmare uppskatta eftersom det rör sig om en mångfald olika produkter med olika förädlingsvärde. Råvaruvärdet torde i alla händelser understiga 100 milj kronor.

Mineral lmportberoende % Viktigaste leverantörsländer (sammanlagd andel > 80% av importkvantiteten)

___—___F

'O

190 7.5 5|O 2|5

Koksalt _ Nederländerna, BRD, Storbritannien Grafit _ BRD, Kina, Österrike, Norge Bentonit _ Grekland, Italien, Storbritannien Baryt _ BRD, Frankrike Magnesit _ USSR, Österrike, Storbritannien Gipssten _ Polen, USSR, Spanien Asbest _ Canada, USSR, Cypern Glimmer _ Norge, Storbritannien, lndien, BRD Kryolit och chiolit _ Danmark Borater _ USA, Turkiet Flusspat _ Kina, Frankrike, DDR Bauxit _ Australien, Grekland Titanmalm _ Australien Zirkonmalm _ Australien Olivina Norge Kaliumsalter (värde) — USSR, DDR, BRD, Frankrike Vermikulit — Sydafrika Perlit _ Grekland Litiummineral — Uppgift saknas Fosforråvaror _ Marocko, USSR Diatomit [— USA, Danmark, Irland Kaolin _ Storbritannien Kvarts |::— Spanien" Talk [:1 Norge, Osterrike, Belgien—Luxemburg Svavel [I:— Polen. Norge. USA Krita [___—:— Danmark, BRD, Frankrike Fältspat [:::- Finland, Norge Dolomit 3 Norge Kalksten E Storbritannien, Danmark Kvartsit :S

100 75 50 25 0

Figur 615 Sveriges importberoende med avseende på kvalificerade industrimineral I 974

a Den svenska produktionen exponeras.

Tabell 6:3 Sveriges nettoimport 1974 av produkter i huvudsak baserade på industri- mineral. Milj kronor

Import Export Netto- import Kemikaliera (ur kap 28) 373 225 148 Gödselmedelb (ur kap 31) 57 70 —13 Keramiska (inkl eldfasta) produkter (kap 69 ur kap 38) 373 180 193 Glas- och glasvaror (kap 70) 408 288 120 Cement samt varor av sten, gips, cement, asbest, glimmer eller liknande material (kap 68. ur kap 25) 259 219 40 Summa 1 470 982 488

Avser ett urval av produkter baserade på kalcium, svavel, natrium, klor, bor. fluor, bauxit, barium, kisel, fosfor. kalium, titan och magnesium. b Exkl enkla kvävegödselmedel.

Tabellbilaga

Tabell B 621 Sveriges import av industrimineral 1974”

Produkt Tusen ton Fosforråvaror 6959 Koksalt 1 203,6 Kaolin 262.7 Kaliumsalter 260,01? Svavel (elementärt) 129,7 Gipssten och gips 4279 Bentonit (naturlig och aktiverad) 86,0 Asbest 17,4 Bauxh 97J Kvartssand 232,5 Talk 24.7 Borater 18.9 Annan eldfast lera än kaolin 32,1 Kalksten 135,6 Olivin uppg saknas ' Grus och krossad sten 49,6 Flusspat 14,4 Titanmalm 4,8 Svavelkis 101,5 Kvarts och kvartsit 42,8 Diatomit 4,8 Leror andra slag; Sillimanitmineral 14,8 Magnesit 7,1 Dolomit 26,0 Krita 18,3 Naturlig sand annan än kvartssand och

metallhaltig sand 352,6 Naturlig kryolit och chiolit 1,5 Baryt 4,5 Grafit 1.3 Kalk 6,4 Glimmer 0.9 Övrig produktspecificerad import 14,0 Ospecificerad importf

— kvantitet 108,8

värde —

Summa 4 398,2

Milj kr Procent Kronor av import— per ton värdet

172,4 27,5 248

99,1 15,8 82 67,5 10,8 257 66,1 10,5 254 30,9 4,9 238 21,7 3,5 51 16,5 2,6 192 16,1 2,6 925 15,6 2,5 161 13,8 2,2 59 10,1 1,6 409 9,8 16 519 7.8 1,2 24 7,1 1,1 52 5,3 0,8 uppg saknas 5,0 0,8 101 4,8 0,8 333 4,8 0,8 1 000 4,3 0,7 42 3,8 0,6 89 3,6 0,6 750 3,6 0,6 239 3,3 0,5 465 3.2 0,5 123 2,8 0.4 153 2,7 0,4 8 2,2 0,4 1 500 1,9 0,3 422 1,6 0,3 1 253 1,4 0,2 212 1,3 0,2 1 448 5,4 0,9 11,3 1,8 626,8 100,0

"[ beräkningen ingår samtliga i kap 25 tulltaxan upptagna produkter (med undantag för cement) samt kaliumsalter(pos 31.04),aktiverad bentonit (38.03.902), bauxit (26.01 .350), titanmalm (26.01 .922)0ch Zirkonmalm (26.01.926). b Uppskattat. ( Ur pos 25.32.000.

Tabell B 622 De viktigaste produkterna från vissa länder i Sveriges industrimineralimport 1974 (kvantitet)

Land

Danmark Kvartssand Annan naturlig sand Krita Kalksten

Småsten och krossad sten Kalk Diatomit

F inland Fältspat Svavel Dolomit

Småsten och krossad sten

F öl'bundsrepub/iken Tysk/and Baryt Bentonit Krita Grafit Koksalt Kaliumsalter Brand gips

Sovjetunionen Magnesit Gipssten Asbest Kaliumsalter Fos forråvaror

USA Borater Diatomit Fosforråvaror Svavel Zirkonmalm

DDR Kaliumsalter Flusspat Bränd gips

Norge Dolomit Talk (malen) Fältspat Svavelkis Olivin Grafit

Byggnads- och monumentsten Glimmer

% av Sveriges import

56,0 97,2 40,5 39,1 48,3 78,3 28,5

556 14,7 16,7 18,0

88,2 38,4 34,5 28,0 23,9 31,9 40,0

52,9 26,8 35,6 26,5 26,7

51,4 40,2

9,4 14,8 14,9

25,0 15,1 54,9

79,5 55,3 42,6 99,8 100,0

16,3 50,2 48,4

Land

Slorbritannien Kaolin Andra eldfasta ämnen än kaolin och kyanit Bentonit (naturlig) Leror av andra slag Kalksten

Nederländerna Ko ksa lt

Grekland Bauxit Aktiverad bentonit

Marocko Fosforråvaror

Polen Gipssten Svavel

Australien Titanmalm Zirkonmalm Bauxit

Kina

Baryt Talk Flus$at Bauxit Naturlig grafit

Rep Sydafrika Asbest Glimmer Flusspat Vermikulit

Spanien Kvarts Diatomit Gipssten

Indien Kyanit Glimmer

Guyana Bauxit Sveriges försörjning med industrimineral

% av Sveriges import

89,4

52,8 42,8 73,3 56,7

45,9

34,9 50,6

62,1

40,2 62,7

89,4 84,4 49,2

2,1 1.6 57.3 2,8 25.6

4,2 6,9 2,5 100,0

100,0 7,5 24,5

50,0 10,4

9,1

Tabell B 6:3 Industrimineralimportens länderfördelning 1974

Milj kronor Procent Västeuropa 302 ,3 48,2 därav:

Storbritannien 83,3 13,3 Förbundsrepubliken Tyskland 66,3 10,6 Nederländerna 46,1 7,3 Danmark 27,9 4,4 Norge 18,9 3,0 Frankrike 13,4 2,1 Spanien 9,2 1,5 Finland 8,5 1,3 Italien 4,5 0,7 Övriga Västeuropa inkl

Jugoslavien 24,2 4,0 Afrika 115,0 18,4 därav:

Ma roc ko 106 ,5 17 ,0 Östeuropa 1 3 1 ,8 21 ,0 därav:

Sovjetunionen 78,1 12,5 Polen 25,4 4,0 Östtyskland 22,8 3,6

Övriga Östeuropa 5,6 0,9 Nordamerika 45,1 7 ,2 därav:

USA 33,5 5,3 Canada 11,6 1,9 Övriga länder 25.4 .

Ej länderspecificerad import 7,2 1,1

Summa 626,8 100,0

Tabell B 6:4 Sveriges export av industrimineral 1974”

Produkt Tusen ton Milj kronor Procent Kronor av export- per ton värdet

Byggnads-och monument-

sten 328,3 43,9 42 134 Grus och krossad sten 1 382,1 20,9 20 15 Kvarts och kvartsit 124,8 9,6 9 77 Kalksten 858,2 9,4 9 11 Skiffer 10,6 4,7 5 443 Fosforråvaror 15,5 4,0 4 258 Fältspat 39,1 3,6 3 92 Krita 9,4 1,6 1,5 170 Kvartssand 55,4 1,3 1,3 23 Dolomitb 4,6 1,2 1,2 261 Övriga 33,3 3,8 4

Summa 2 861,0 104,0 100

Avser endast aktiv export, ej reexport. [7 Den faktiska dolomitexporten var sannolikt ca 17 000 ton (se bilaga 4 ”Dolomit"). Värdet av de ytterligare ca 12 000 ton som exporterades är sannolikt inkluderat i ”grus och krossad sten" ovan.

TabellB 6:5 Den svenska exporten av industrimineral 1974 fördelad på länder-

grupper % av export- % av export- värdet kvantiteten Västeuropa 81,0 97,0 därav Norden 32,4 50,9 Östeuropa (exkl Sovjet- unionen 1,6 1,5 Sovjetunionen 0 0 Nordamerika 2,0 0,2 därav USA 1,6 0,2 Latinamerika 0,7 0,1 Afrika 0,2 0,01 Asien 13,5 1,0 därav Japan 13,2 1,0 Oceanien 0,5 0,1 Summa 100,0 100.0

Tabell B 6:6 Viktigaste mottagarländer för svensk export av industrimineral 1974

% av export- % av export— värdet kvantiteten Förbundsrepubliken

Tyskland 22,8 35,5 Danmark 14,4 24,2 Japan 13.2 1,0 Finland 10,1 19,9 Norge 7,9 6,8 italien 7,7 0,7 Storbritannien 4,9 1,4 Nederländerna 4,1 7,7 Övriga Västeuropa 9,2 0,8 94,3 98,0 Övriga länder 5,7 2,0 Summa 100,0 100,0

Tabell B 6:7 Exporten av vissa industrimineral 1974 tördelad på viktigaste mottagarländer

Mottagarland

Marmor och annan monument- och byggnadska/ksten

Danmark Nederländerna Förbundsrepubliken Tyskland Japan Italien

Övrigt

Annan monument- och [lvggnadssten Nederländerna Danmark

Japan Förbundsrepubliken Tyskland Italien

Övriga

Småsten och krossad sten Förbundsrepubliken Tyskland Danmark Finland

Norge

Polen

Övriga

% av export- kvantiteten

78,7 7,0 5,2 3,4 2,0 3,7

100,0

65,5 10,9 7,4 6,4 5,0 4,8

100,0

48.7 37,0 7,5 3,8 2,3 0,7

100,0

Mottagarland

Kalksten Finland

Förbundsrepubliken Tyskland Danmark

Övriga

Naturlig sand (främst kvartssand) Norge Danmark Finland Polen

Övriga

K varrs och kvartsit

Norge Förbundsrepubliken Tyskland

Danmark USA Storbritannien

Japan

Latinamerika Oceanien Övriga (bl a Spanien, italien Canada)

% av export- kvantiteten

51,4 34,0 14,2

0,4

100,0

74,5 11,8 10,5 2,7 0,5

100,0

58,5 17,9 5,4 4,0 3,8 2,4 1,4 1,4

5,2

1000

Mottagarland % av export- kvantiteten

Krita Norge 27.7 Danmark 27,9 Finland 13,0 Förbundsrepubliken Tyskland 12,2 Nederländerna 9,9 Latinamerika 6,8 Övriga 2,5 100,0 Fal/spa! Storbritannien 40,1 DDR 19,6 Förbundsrepubliken Tyskland 17,3 Österrike 9,9 ltalien 4,4 Belgien-Luxemburg 2,8 Danmark 2,7 Frankrike 1,3 Övriga 1,9 100,0 Dolomit” Norge 35,4 Finland 32,9 Danmark 20,6 Afrika 5,7 Latinamerika 5,1 Övriga 0,3 1000 Fosforråvaror Finland 65,8 Norge 30,1 Förbundsrepubliken Tyskland 3,9 Övriga 0,2 100,0

a Avser expon redovisad under tulltaxenr 25.18 ”Dolomit" (jfr fotnot till tabell B 6:4).

V

( V|ke

Ullerudtjärn

Figur 6.'6 Viktigaste pro— duktionsställen för kva/i- _/ice|'ade industrimineral ([ 977).

Skromberga Limhamn

Bjuv

) Kallholn _ | / tf" dammig? X

') |

(HX ., XX 'N'x. (, 'k'x | %% t, A.”! ) ( öopukka tl ,! © (Masugnsbyn) 't & f/ N"l'vaara © ) . ll I ., . t '- .l*—_ X * x

Rävlidmyran

x

”Falu gruva©'

& Grängesberg © Garpenbergk

/ Rud gru'van ,' Yxsjöberg©© ©Sa|a )

J.../Gåsgruvaan)

FFÖSKPQ ingenas (_,/©DZI/kfvde

L

n Storvål'en Norastråket Glanshåmm - Hällabr'ottet '(

o/'.,,

KVF

Hallekis

Billinqen Uddagärden Ii --'»,

Ignaberga

&" ”© ©Näsum

' ( S. Sallerup

Forshammar

ernundsberg Draggängarna

:

Storugns

Degerhamn

i

! Kristinebergs &Uddengruvan ifx gruvan ed) Hebbersfors /' 0Langselegruvan &» (* oBuxrträsk x (FX— J x, ”x ,- N,! x __,

A = alunskiffer

Stora Vika AP =apatit CL = chamottelera D = dolomit Ar DB = diabas Slite DI = diatomit F = faltspat FL = flusspat K = kalksten KL = kaolin KR = krita KV =kvarts och kvartsit L = klinkrande leror

O = olivin S = svavelkis T

=ta|k och täljsten

7 Sammanfattning av Sveriges förbrukning och försörjning med industrimineral — nuläge och prognos 1985

I särskilda mineralpromemorior, som intagits i bilaga 4, redovisas nuläge och utveckling i ett tioårsperspektiv för industriella mineral och bergarter i Sverige. En beskrivning av den internationella försörjningsbilden är också intagen.

1 det följande lämnas ett sammandrag av slutsatserna i dessa mineralpro- memorior.

Beträffande vissa allmänna förutsättningar för prognoserna samt använd prognosmetodik hänvisas till kap 3.

i texten förekommer ibland begreppen brutto-resp nettoförbrukning. Bruttoförbrukningen inkluderar råvaruförbrukningen för tillverkning på export.

Borater och borprodukter används vid specialglas- och glasfiber/glasullframställning, i glasyrer, som blekmedel i tvättmedel, i vissa armeringsmaterial, som llussmedel inom den metallurgiska sektorn, i raketbränslen m m. Det är svårt attersätta bor framför allt i specialglas och glasfiber/glasull.

Sveriges förbrukning av borater och boratbaserade mellanprodukter (renad borax och natriumperborat) för den inhemska marknadens behov har ökat från under 1 000 ton uttryckt som bor i början av 1960-talet till ca 3 200 ton per år 1973—1975. Ytterligare ett par hundra ton bor utnyttjas årligen för framställning av perborater på export. Den snabba förbrukningsökningen har burits upp framför allt av ökade behov för glasull- och glasliberframställning, som nu svarar för ca 60 % av borförbrukningen (brutto),samt för tillverkning

av tvättmedelsperborater (20 %). Bägge dessa avnämargrupper, med tyngd- punkt på den första, förväntas öka sitt behov kraftigt under prognosperioden. Inkl mellanprodukten renad borax, som används inom bl a gödselmedelsin- dustri, massa- och pappersindustri och kemisk industri, förväntas borför- brukningen brutto öka med 4 % per år fram till 1985 till nivån 5 200 ton bor. Nettoförbrukningen kan antas komma att ligga ca 10 % lägre.

Sveriges borförsörjning sker helt genom import. USA och, med ökande betydelse, Turkiet svarar för leveranserna. Fortsatt försörjning genom import kan förutses, eftersom geologiska förutsättningar för inhemska boratföre- komster av den typ som nu exploateras helt saknas. Produktens betydelse för glasfiber- och glasullframställning kan motivera undersökning av andra inhemska försörjningsmöjligheter. Sådana kan tänkbart finnas i bormineralet turma/in, som finns i vissa anrikningssander från sulfidmalmsutvinning, dock i relativt låga koncentrationer.

Boratmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion, handel och tillgångar och därmed av möjligheter till starkt marknadsinflytande. USA och Turkiet är de enda producentländerna av betydelse bland marknadseko— nomierna. Från ren tillgångssynpunkt föreligger dock inga risker för begränsningar i försörjningen.

Marknadsstrukturen och en sannolikt relativt låg priskänslighet hos efterfrågan gör ett högre realpris på borater sannolikt för framtiden.

Fosforråvaror har som bärare av det nödvändiga växtnäringsämnet fosfor sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin. Fosforråvaror används också för tillverk- ning av olika fosfater (som sedan utnyttjas i fodermedel och tvättmedel). för ytbethandling av metaller. inom livsmedelsindustrin m m. I en del av dessa senare användningar kan substitution ske med lätthet, i andra endast med svårighet.

Sveriges förbrukning av fosfor uppgick 1975 till netto ca 90 000 ton P. Tre fjärdedelar av förbrukningen avsåg gödsling medan merparten av resterande 25 % användes i fosfater för tvättmedel och djurfoder. Ytterligare knappt 25 000 ton P användes för tillverkning av kemikalier och gödselmedel på export vilket gav en bruttoförbrukning på 115 000 ton P.

Nettoförbrukningen av fosfor ökade med ca 50 % mellan 1960 och åren 1973—1975. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökningstakt med 3 % , som burits upp framför allt av den ökade fosforgödslingen i landet. Den fortsatta tillväxttakten antas komma att bli väsentligt lägre, knappt 1 % per år fram till 1985. Förbrukningen av fosfor i gödselmedel väntas öka mycket långsamt från de sänkta nivåer som på grund av kraftiga prisstegringar gällde 1974—1975 och 1985 eventuellt ännu inte ha nått upp till den hittills högsta gödslingsinsatsen (1973/74). En mycket långsam behovstillväxt är också förutsedd efter 1985. Övriga fosforanvändningar antas inte förändras nämn- värt under prognosperioden. På längre sikt är det dock möjligt att använd- ningen av tvättmedelsfosfater minskar. Nya substitut håller på att tas fram.

Den sammanlagda förbrukningen (netto) antas uppgå till ca 100 000 ton P 1985jämfört med ca 90 000 ton 1974. Härtill kommer behovet för produktion

av kemikalier på export. ca 20000 ton P. Möjligheterna att på längre sikt upprätthålla exporten på denna nivå är osäkra.

De angivna utvecklingstendenserna efter 1985 kommer sannolikt att leda till en stagnerande fosforförbrukning för den inhemska marknadens behov i förhållande till 1985 och en eventuellt minskande bruttoförbrukning genom vikande exportavsättning.

Sveriges fosforförsörjning sker så gott som helt genom import i huvudsak i råvaruform. Marocko och Sovjetunionen dominerar som leverantörsländer. Sedan några år tillbaka förekommer viss utvinning av apatit ur restproduk- terna från järnmalmsanrikning i Grängesberg.

Sveriges apatitjärnmalmer utgör en potentiell, mycket stor råvarukälla för fosfor. Utvinning av apatit i samband med järnmalmsanrikning är redan nu tekniskt möjlig i väsentligt större utsträckning än som sker men har tidigare inte bedömts ekonomisk. Planer finns emellertid nu på uppförande av ett apatitverk i Kiruna med en årskapacitet på 100 OOO—130 000 ton apatitslig (ca 16 OOO—21 000 ton P). Mängden potentiellt utvinningsbar apatit kommer att öka väsentligt om ökad fosforrening av de svenska järnmalmerna måste ske. Nu planerad apatitproduktion kommer sannolikt att avsättas på export. En eventuell framtida utvinning i större skala kan möjligen ge förutsättningar för vidareförädling inom landet.

Den internationella fosformarknaden utmärks av att ett fåtal länder, däribland flera u-länder,dominerar produktion, handel och tillgångar (främst USA, Sovjetunionen, Marocko och, med växande betydelse. Spanska Sahara). Förutsättningar finns för ett starkt marknadsinflytande från produ- centsidan och förstärks av att fosfor saknar substitut som växtnärings- ämne.

En kartellbildning mellan vissa producentländer i Afrika och Mellanöstern håller på att diskuteras. Chockartade prishöjningar efter 1973 har emellertid stimulerat åtskilliga länder till ökade ansträngningar i syfte att öka den inhemska försörjningen, och många befintliga producentländer har initierat kraftiga kapacitetsökningar. Möjligheterna för en producentkartell att under en längre tid hålla priser som väsentligt överstiger kostnadsnivån bedöms därför — och med hänsyn också till den i varje fall under den närmaste femtioårsperioden tillfredsställande tillgångssituationen i världen - som relativt små.

Realpriset på fosforråvaror förutses därför knappast komma att ligga högre 1985 än det gjorde 1976 (efter att ha sänkts från toppnivån 1975), möjligen lägre.

I det mycket långa perSpektivet — det som ligger långt utöver det tidsperspektiv denna utredning omfattar — kan världens försörjning med det oumbärliga näringsämnet fosfor bli problematisk. Till skillnad mot kalium och kväve, två av de andra viktiga livsuppehållande näringsämnena, saknar fosfor en outtömlig råvarukälla.

Fältspat används som flussmedel inom glasindustri och keramisk industri samt i mindre mängd som fyllmedel, slipmedel m m. Produkten kan relativt lätt ersättas. Sveriges förbrukning av fältspat har under den senaste femtonårsperioden uppgått till 20 OOO—30 000 ton, dock med en sjunkande tendens under de

senaste åren. Den keramiska industrin är huvudförbrukare (60—70 %) med glasindustrin på andra plats. Förbrukningsnivån antas 1985 ligga i intervallet 25 000—35 000 ton. Den högre siffran i prognosintervallet förutsätter att fältspat tar över en del av den marknad inom glastillverkning som nu tillfaller nefelinsyenit.

Sverige har under lång tid producerat fältspat och är i stort sett självför- sörjande. Viss import sker dock från Finland och Norge. Exporten är relativt omfattande. Det finns sannolikt goda förutsättningar för fortsatt inhemsk försörjning samt produktion för export.

Fältspat produceras i många länder, normalt för hemmamarknadens eller närbelägna marknaders behov. Speciella kvalitetskrav hos förbrukarna avseende råvarans sammansättning ger dock underlag för en internationell handel över längre sträckor. Detta gäller bland annat svensk fältspat. De globala tillgångarna på fältspat är mycket stora.

En utveckling mot utökat tillvaratagande av mineralindustrins restprodukter under prognosperioden kan förväntas. Restprodukterna uppgår till bety- dande kvantiteter. Årligen faller 45—50 milj ton i form av gråberg, anriknings- sander och slagger. Utnyttjandet av denna mineralresurs har hittills haft mycket begränsad omfattning. Den nuvarande externa avsättningen av restprodukter som ballastmaterial motsvarar exempelvis inte mer än ca 2 % av den totala svenska ballastförbrukningen på ca 100 milj ton. Denna är därmed till övervägande del baserad på krossning av ”nytt" berg eller sprängsten samt uttag från sand- och grusförekomster. Restprodukterna utgör en potentiellt betydande ballastråvara. Användningen hämmas dock ofta av långa transportavstånd.

Vissa restprodukter kan också användas för framställning av olika byggnadsmaterial (masugnsslagg kan tex användas som råvara vid cement- och mineralullstillverkning). som jordförbättringsmedel (masugnsslagg. rest- produkter från kalkstens- och dolomitbrytning), som sur slaggbildare och blästringsmedel (kopparslagg) m m.

Restprodukterna representerar i många fall en nedlagd energi av icke oväsentlig omfattning vilket i den nuvarande energisituationen kan vara av särskilt intresse.

Genom olika anrikningsförfaranden kan värdefulla beståndsdelar utvinnas ur anrikningssander frånjärnmalms- och sulfidmalmsutvinning (exempelvis apatit, baryt, flusspat, glimmer. talk, granat och turmalin). Av speciellt intresse är apatit och glimmer som kan ge en inhemsk försörjning av fosfor och kalium till gödselmedelsindustrin. Denna baserar sin tillverkning i allt väsentligt på importerade råvaror. Det är inte osannolikt att produktion av flera av de nämnda mineralen kommer att upptas, i varje fall under perioden fram till år 2000. Det finns bl a planer på försöksutvinning i Aitik. där årligen 6—7 milj ton anrikningssand faller med ett betydande innehåll av olika värdefulla mineral.

Tillvaratagandet av olika värdefulla beståndsdelar i restprodukterna repre- senterar en aktuell trend mot totalutnyttjande av den mineralråvara som bryts i första hand för sitt metallinnehålls skull. En sådan utveckling framstår från resursutnyttjandesynpunkt och av miljövårdsskäl som angelägen. Värdet av biproduktutvinningen kan också positivt bidra till möjligheterna att upprätthålla eller börja malmbrytning.

7.1. Alunskiffer

Utnyttjandet av de inhemska alunskiffrarna har numera blygsam omfatt- ning, ca 100 000 ton. Skiffern används för kalkbränning och gasbetongfram- ställning. Höga förbrukningsnivåer nåddes däremot tidigare då skiffern utnyttjades för oljeframställning.

Tillgångarna på alunskiffer i Sverige är mycket stora och representerar en rik råvaruresurs med innehåll av framförallt energiråvaror(kerogen och uran) men även tungmetaller (vanadin, molybden) och andra mineralråvaror (svavel, aluminium, kalium, fosfor, magnesium m fl). Förutsättningarna för en exploatering inriktad på fullutvinning av skifferns nyttiga beståndsdelar är under prövning. Ytterligare geologiska och tekniska undersökningar krävs för att kunna göra en utvärdering av alunskiffrarnas potential som energi-, metall- och industrimineralråvara. Med hänsyn bl. a. till annan pågående utredning har någon närmare analys av alunskiffrarna inte gjorts i detta delbetänkande.

7.2. Asbest

Det obrännbara och starka fibermineralet asbest används för asbestcementprodu kter, i brand- och värmeisolerande packningar, tätningar,skyddskläder m m, i friktionsmate- rial (kopplings och bromsbelägg). i asfalt— och plastprodukter m m. Det kan i vissa användningar endast med svårighet substitueras.

Asbest förbrukas i Sverige i bla asbestcement-, plast-, färg- och asfaltpro-

dukter samt i bromsbelägg och isoleringsmaterial. Nettoförbrukningen har under den senaste femtonårsperioden uppgått till 15 OOO—20 000 ton per år. Ytterligare 1 000—2 000 ton har använts för tillverkning på export. Förbruk- ningen minskar emellertid för närvarande snabbt genom de förbud och anvisningar som till följd av produktens hälsorisker utfärdats av arbetar- skyddsstyrelsen. Det behov som kan kvarstå 1985 kommer sannolikt inte att överstiga ett par tusen ton och avser då användningar där substitut är mycket svåra att finna.

Liksom hittills varit fallet kan förutses att behovet av asbest 1985 kommer att tillgodoses genom import. Viktigaste importländer är i dag Canada och Sovjetunionen. Svenska asbestförekomster finns i de ultrabasiska bergar- terna i norra delen av landet, men deras omfattning och lämplighet för industriell användning är inte närmare prövad. Den förutsedda marknads- utvecklingen i Sverige motiverar knappast närmare undersökningar av förekomsterna, som dock kan få betydelse i ett eventuellt avspärrnings- läge.

Den internationella asbestmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion och handel med Canada,Sovjetunionen och republiken Sydafrika i dominerande ställning. De brytvärda tillgångarna, framför allt av högre kvaliteter, är begränsade och ökar endast måttligt vid högre asbestpriser. Förutsättningar för ett starkt marknadsinflytande från producentsidan föreligger därmed. Ett ev drastiskt globalt efterfrågebortfall som följd av hälsoriskerna kan givetvis förändra bilden. Trots miljöaspekterna bedöms emellertid en fortsatt relativt hög efterfrågan på asbest som sannolik.

Tillgångssituationen och ökade miljövårdskostnader gör ett högre realpris på asbest sannolikt för framtiden.

7.3. Baryt

Baryt (bariumsulfat)används globalt framför allt i det 5 k spolmediet vid borrning efter olja och gas. Mineralet utnyttjas också som fyllmedel inom keramisk industri, färg-, pappers-, plastindustri m fl samt för kemikalieframställning. Produkten kan substitue— ras.

Användningen i Sverige av baryt och barytbaserade produkter (fällt barium- sulfat, fällt bariumkarbonat och litopon) har de senaste åren uppgått till ca 6 600 ton uttryckt som barium. Tyngdpunkten i förbrukningen (80—90 %) ligger i dag på naturlig baryt och fällt bariumkarbonat, medan i början av 1960-talet det bariumhaltiga färgpigmentet litopon svarade för 35—40 % av bariumtillförseln. En viss ökning av bariumförbrukningen inom sektorn ljudisolerande produkter samt mineralullstillverkning förklarar i huvudsak den ökning till ca 7 600 ton Ba som kan förväntas fram till 1985.

Sveriges försörjning har hittills skett helt genom import såväl med avseende på råvaran som på mellanprodukter med Förbundsrepubliken Tyskland som huvudleverantör. Möjligheterna till inhemsk bariumförsörj- ning är emellertid goda, främst genom den baryt som i betydande mängder finns i restprodukterna från sulfidmalmsanrikning. Möjligheterna att utvinna mineralet håller på att prövas.

Situationen på den internationella barytmarknaden ger inte anledning till särskild uppmärksamhet när det gäller de långsiktiga försörjningsmöjlighe-

terna. Tillgångarna är stora och produktionen fördelad på många länder (dock med ett betydande direkt eller indirekt amerikanskt inllytande). Tillgångarna ökar ytterligare genom möjligheterna att ta fram baryt som biprodukt vid annan mineralutvinning.

7.4. Bauxit

Bauxit har sin viktigaste användning som råvara för aluminiumframställning. Den icke-metalliska användningen omfattar främst tillverkning av eldfasta produkter, kemikalieframställning samt slipmedels— och cementtillverkning. Möjligheterna till substitution är inom vissa ickemetalliska användningar begränsade.

Den icke-metalliska förbrukningen i Sverige av bauxit och bauxitbaserade mellanprodukter (främst aluminiumhydroxid och konstgjord korund) uppgick 1974 till 38000 ton uttryckt som aluminium. Genom en relativt omfattande export av den på bauxit och aluminiumhydroxid baserade kemikalien aluminiumsulfat reducerades förbrukningen till netto ca 26 000 ton Al, vilket var ungefär fyra gånger så mycket som i början av 1960—talet. Utvecklingen fram till 1985 antas innebära en femtonprocentig ökning av bruttobehovet men, genom ökad kemikalieexport, en svag minskning av nettoförbrukningen till drygt 25 000 ton Al. Bruttoförbrukningen inom resp sektor antas utvecklas på följande sätt.

Efter en i stort sett stadigvarande ökning sedan 1960 förväntas använd- ningen av bauxit i Sverige 1985 något understiga 1974 års förbrukning på knappt 67 000 ton (ca 17 400 ton Al). Förbrukningen inom cementindustrin, den i dag dominerande användningssektorn, förväntas bortfalla men kompenseras av en ökad användning för kemikalietillverkning för avIOpps- vattenrening. Behovet för tillverkning av eldfasta produkter, som i stort följer stålproduktionens utveckling, liksom användningen inom ferrolegeringsin- dustri kommer sannolikt att stagnera. Den sammanlagda bauxitförbruk- ningen prognostiseras till ca 63 000 ton 1985 (16 400 ton Al).

För konstgjord korund, som används för eldfasta produkter och slipmedel, förutses pga stagnation i produktionen av råstål en i stort oförändrad förbrukning på ca 9 000 ton (4 700 ton Al). Förbrukningen av aluminiumhy- droxid för tillverkning av aluminiumsulfat och aluminiumfluorid beräknas däremot öka under prognosperioden från 40000 ton 1974 till ca 60000 ton 1985 (20 400 ton Al).

Sveriges bauxitbehov tillgodoses helt genom import med Grekland, Australien och Guyana som viktigaste leverantörer. Aluminiumhydroxid importeras från Förbundsrepubliken Tyskland.

Det är inte sannolikt att några högvärdiga bauxitförekomster skall kunna påträffas i Sverige även om en del kaolinförekomster i Skåne visat sig innehålla vissa mängder bauxit. Fortsatt importberoende kan förutses för bauxit av eldfast kvalitet medan bl a kemikaliesektorn tänkbart kan utnyttja inhemska aluminiumhaltiga råvaror, t ex alunskiffer eller andra aluminium- haltiga mineral och bergarter(kaolin, Sillimanitmineral, glimmer, nefelinsye- nit) som ersättning för importerad bauxit och aluminiumhydroxid. Generellt gäller att de icke—metalliska användningarna utgör ett icke oväsentligt tillskott till avsättningsmöjligheterna för den aluminiumoxid som potentiellt kan utvinnas ur ovan nämnda råvaror.

Världsproduktionen av bauxit av sådan kvalitet som är lämpad för eldfast tillverkning domineras helt av Guyana. Utvinningen av denna bauxitkvalitet är alltså mera koncentrerad än vad som generellt gäller för bauxit. Tillgång- arna i stort av bauxit och andra aluminiumhaltiga råvaror är globalt sett mycket stora.

7.5. Bentonit

Lermaterialet bentonit, som framför allt utmärks av sin vätskeuppsugande förmåga (svällningsegenskaper). används i naturlig eller 5 k aktiverad (soda- eller syrabehand- lad) form. De viktigaste användningssektorerna är som bindemedel för formsand i gjuterier och för kulsinter. Produkten används också i borrvätskor, vid rening av fetter och vätskor, för tätningsändamål m m. Den kan relativt lätt substitueras i flertalet

användningar.

Bentonitförbrukningen i Sverige uppgick 1975 till ca 80 000 ton, sju gånger så mycket som 1962. Bakom den snabba ökningen ligger främst utbyggnaden av kulsintertillverkningen vid LKAB, en användning som nu svarar för ca 80 % av förbrukningen. Gjuterierna svarar för större delen av resterande 20 %. En viss kapacitetsutbyggnad för kulsinter kompenserad av lägre specifik åtgång av bentonit samt en stagnation för användningen inom gjuterierna förväntas inom de etablerade användningarna medföra en i stort sett oförändrad förbrukning 1985 i förhållande till 1975. Nya användningar kan eventuellt föra upp behovet till nivån 90 000 ton.

Sverige importerar hela sitt behov av bentonit, som till 95 % utgörs av aktiverad bentonit i huvudsak från Grekland och Italien. Naturlig bentonit importeras från dels USA (natriumbentonit), dels olika europeiska länder (kalciumbentonit). De förekomster av bentonit som påträffats i kambrosilu- riska bergarter i Sverige kan möjligen få betydelse i ett avspärrningsläge, men eljest kan förutsättas att landets behov också i fortsättningen kommer att tillgodoses genom import.

Naturlig natriumbentonit produceras i stort sett endast i ett land, USA. Landets monopolställning har emellertid inte nu samma betydelse som tidigare eftersom syntetisk natriumbentonit (sodaaktiverad kalciumbentonit) visat sig kunna konkurrera på flertalet av natriumbentonitens marknader. Kalciumbentonit produceras i många länder.

7.7. Diatomit (kiselgur)

Diatomit är ett kiselhaltigt poröst material som används bla för filtrering, som fyllmedel i färg, plast, papper m m och som isolerande ballastmaterial. Det finns lättillgängliga alternativa material till diatomit i de flesta av dess användningar.

Förbrukningen av diatomit i Sverige kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under prognosperioden. 1 utgångsläget är förbrukningen 4000—5 000 ton med dominans för användningen som filtrerings- och absorbtionsmedel inom livsmedelsindustri och kemisk industri. En del av filtrermedelsmarknaden kan av arbetsmiljöskäl (silikosrisk) väntas gå över till alternativa material under perioden.

Inhemsk produktion svarar för ca 10 % av landets diatomitförbrukning medan merparten importeras från USA och Danmark. Geologiska förutsätt- ningar för ökad inhemsk produktion finns, men under normala betingelser kan förutses att försörjningen i huvudsak sker genom import.

USA, Danmark och Frankrike jämte ytterligare ett par länder bland marknadsekonomierna svarar för inemot 70 % av världsproduktionen. Konkurrensen från alternativa råvaror och den rikliga tillgången gör att den långsiktiga försörjningen torde vara tryggad. Ökade miljövårdskostnader på grund av silikosrisken kan eventuellt ge ett högre realpris på diatomit i framtiden.

7.8. Dolomit

Kalciummagnesiumkarbonatet dolomit används vid tillverkning av eldfasta produkter samt glas och mineralull, som fyllmedel, ballastmaterial och jordförbättringsmedel, som hjälpmedel vid framställning av magnesit ur havsvatten m m. Produkten kan substitueras.

Sveriges förbrukning av dolomit i form av råvara och nettoimport av eldfasta produkter uppgick 1974 till ca 450000 ton. Ytterligare knappt 20000 ton utvanns för avsättning på export. Förbrukningen domineras av eldfasta produkter för stålindustrins behov samt filleranvändning. Behovet inom den eldfasta sektorn antas minska under prognosperioden. En nedgång förväntas för de eldfasta massorna och den uppväger inte en förväntat kraftig ökning i användningen av murstenar av dolomit på bekostnad av magnesitstenar. Jordbruk och miljövård samt glas- och mineralullstillverkning antas däremot i komma att svara för en relativt hög efterfrågetillväxt. Uttryckt som dolomitråvara antas behovet, inklusive en ökande avsättning på export men exklusive en eventuellt tillkommande förbrukning för kulsintertillverkning och i stålverk, öka med 35 % till ca 630 000 ton 1985.

Sverige är i stort sett självförsörjande med dolomit. Importen avser bl a högren dolomit för glastillverkning som importeras från Norge. Dessutom importeras eldfasta dolomitstenar av hög kvalitet. De svenska dolomittill- gångarna av nu utvunna kvaliteter är tillräckligt stora för att medge hög * inhemsk behovstäckning under förutsebar framtid och även ge utrymme för I export. Möjligheterna till inhemsk försörjning med högkvalitativ dolomit för : egen tillverkning av eldfasta murstenar är under prövning. I dagens läge ; framstår det dock som tveksamt huruvida tillräckligt underlag finns för I upptagande av en inhemsk produktion under prognosperioden. Större delen [ av det eldfasta dolomitbehovet kan därför förväntas bli täckt genom 1 import.

Dolomit förekommer rikligt över större delen av världen och produceras i | många länder, normalt för en hemmamarknads eller för en näraliggande exportmarknads behov. Speciella dolomitkvaliteter är föremål för mera | omfattande internationell handel. Energikostnadsfaktorn är väsentlig för den I framtida realprisutvecklingen på eldfast dolomit. j

Flusspat (kalciumfluorit) används främst som flussmedel inom stål-, glas- och svetselektrodindustri samt i form av mellanprodukter inom aluminiumindustri och kemikalieindustri (fluorklorkarboner för sprayer. kylmedel m m). Mineralet saknar tillfredsställande substitut i vissa användningar (tex svetselektroder, i någon mån också stål- och aluminiumframställning).

7.9. Flusspat ' I

Sveriges fluortillförsel i form av flusspat och olika mellanprodukter uppgick 1974 till drygt 11 000 ton F. Härav utgjorde flusspat ca 56 % medan resterande 44 % fördelade sig relativtjämnt på naturlig och syntetisk kryolit. fluorider, fluorvätesyra och fluorklorkarboner.

Fluorförbrukningen har sedan mitten av 1960-talet visat en långsamt sjunkande tendens bl a genom lägre specifik åtgång inom stål- och alumini- umtillverkning. En fortsättning på den trenden förväntas under prognospe- rioden innebärande en fluorförbrukning 1985 som med ca 10 % understiger 1974 års. Inom stålindustrin förväntas konsumtionen visserligen bli oföränd- rad, ett resultat av å ena sidan ett ökat specifikt behov på grund av en inriktning mot högre stålkvaliteter, å andra sidan en partiell övergång av miljövårdsskäl till andra flussmedel. Inom aluminiumindustrin antas emel- lertid den nedåtgående trenden mot minskad specifik förbrukning fortsätta.

Vidare kan förväntas att användningen av fluorklorkarboner i drivgasen till sprayer av miljöskäl kommer att begränsas kraftigt.

Landets försörjning med fluorhaltiga produkter sker helt genom import med Kina, DDR och Frankrike som huvudleverantörer. En relativt hög inhemsk försörjningsgrad är dock i framtiden sannolik dels genom tillvara- tagandet av biproduktf'luor vid fosforsyraframställning, vilket påbörjades i större skala 1976, dels genom produktion av flusspat som biprodukt till volfram (scheelit-)utvinning. Det senare äger rum sedan några år tillbaka, men produktionen har inte saluförts på grund av vissa anrikningstekniska problem. Det finns även andra naturliga flusspatförekomster i landet, som skulle kunna exploateras om avsättningsmöjligheter på export förelåg.

Flusspat produceras i dag i ett flertal länder varav Mexico är viktigast. Ökad återvinning. substitution och, inom vissa sektorer, direkta förbud mot fluoranvändning kommer sannolikt att leda till en endast svagt ökande användning av flusspat i världen. På utbudssidan kan man räkna med att växande mängder biproduktfluor från fosforsyraframställning kommer fram på marknaden av miljövårdsskäl och kompletterar den naturliga flusspaten, vars kända brytvärda tillgångar är mycket begränsade och otillräckliga för att täcka det förväntade globala behovet fram till år 2000.

Den framtida realprisutvecklingen är något osäker och beror främst på i vilken utsträckning ”fatalt” fluor (biproduktfluor) kommer att dominera på marknaden.

7.12. Gipssten

Gipssten (vattenhaltigt kalciumsulfat)används främst som bindetidsreglerare i cement och för gipsskiveframställning. Gipssten för cementtillverkning kan endast med svårighet och till priset av miljöföroreningar ersättas med alternativa material. För gipsskivor finns sekundära substitut (andra skivmaterial).

Sveriges tillförsel av gipssten sker dels i form av obränd (gipssten) och bränd (gips) råvara, dels, sedan 1970, i form av nettoimport av gipsskivor. Den sammanlagda förbrukningen, uttryckt som gipssten, var 1974 ca 490 000 ton. Ytterligare knappt 45 000 ton användes för produktion av gipsskivor och cement på export.

Förbrukningsökningen var mycket kraftig under 1960-talet med en årlig tillväxt på ca 10 % föranledd av det omfattande bostadsbyggandet och ökad marknadsandel för gipsskivor på andra skivmaterials bekostnad. Under de senaste åren har emellertid förbrukningen minskat till följd av den dämpade byggkonjunkturen.

Gipsstensförbrukningen för den svenska marknadens behov förväntas under perioden 1974—1985 öka relativt långsamt till ca 590 000 ton 1985, en ökning med 1,7 % per år. Cementsektorns behov antas stagnera medan en viss ökning av gipsskiveförbrukningen förutses. En del nya användningar för gipssten förutses också. Genom planerad utbyggnad av den inhemska gipsskivetillverkningen och minskad färdigvaruimport kommer dock behovet av gipssten ira'varuform att öka något snabbare. Förbrukningsnivån uppskattas till 525 000 ton 1985jämfört med 390 000 ton 1974, en ökning med 2,7 % per år. Eventuell gipsstensförbrukning för tillverkning av gipsskivorx och cement på export är inte inkluderad i ovan angivna siffror.

Naturliga förekomster av gipssten saknas i Sverige. Fram till 1975 har landets behov tillgodosetts genom import med leveranser av gipsstensråvara från framför allt Polen, Frankrike och Sovjetunionen och av färdiga gipsskivor från främst Danmark. En successivt ökad användning av inhemskt biproduktgips från fosforsyraframställning förutses emellertid. Det fortsatta utvecklingsarbetet kommer sannolikt att leda till att det prognosti- serade behovet 1985 till största delen kommer att kunna täckas med denna inhemska gipsprodukt.

Den internationella marknadssituationen för gipssten ger inte anledning till särskilda kommentarer. Produktion förekommer i många länder och tillgångarna, framför allt om man inkluderar biproduktgips från fosforsyra- framställning, är stora.

7.13. Glimmer

Glimmer används i bladform inom elektroniken och i mald form som fyllmedel i bl a färg. gummi och plast,vid tillverkning av svetselektroder m m. Produkten kan numera med lätthet ersättas. Bladglimmer betraktades dock tidigare som kritisk råvara för elektroindustrin.

Sveriges förbrukning av glimmer är blygsam (knappt 600 ton 1975). Mineralet används bl a inom färgindustri och svetselektrodindustri. Nya användningar. tex som ersättning för asbest i golvmaterial, kan eventuellt realiseras under prognosperioden. Förbrukningsutvecklingen inom etablerade användningar torde bli måttlig.

Glimmer importeras i sin helhet från bl a Norge, Indien, Förbundsrepub- liken Tyskland, USA och Storbritannien.

De geologiska förutsättningarna för inhemsk glimmerförsörjning är goda. Glimmer förekommer bland annat i relativt höga koncentrationer i restpro- dukterna från anrikning av sulfidmalmer. Användningsmöjligheterna är under prövning.

Den mest intressanta är sannolikt att utnyttja den kaliumhaltiga glimmern som gödselmedelsråvara, en glimmeranvändning som såvitt känt ännu inte etablerats internationellt sett. En eventuell utvinning i detta syfte torde också kunna ge möjlighet till avsättning inom de traditionella användningsområ- dena för glimmer. Aluminiumhaltig muskovitglimmer kan tänkbart också vara intressant att studera som aluminiumråvara.

Indien är dominerande producentland för bladglimmer och svarar också tillsammans med USA för en stor del av produktionen av malen glimmer. Betr bladglimmer är tillgångssituationen möjligen något osäker men substitu- tionsmöjligheterna (bl a "syntetisk” bladglimmer baserad på malen glimmer) gör att försörjningsproblem inte torde uppstå. Tillgångarna på malen glimmer (”scrap mica”) är stora.

7.14. Grafit

Grafit utnyttjas vid tillverkning av eldfasta produkter. som smörjmedel. uppkolnings— medel, fyllmedel. för penntillverkning. batterier m m. Grafit kan ersättas men i många användningar endast till högre kostnad eller sämre tekniskt resultat.

Drygt 1 000 ton grafit används i Sverige per år som uppkolningsmaterial vid stålverk, för ytbehandling av gjutformar samt för tillverkning av bl a kolborstar och torrbatterier inom verkstadsindustrin. Någon större förbruk- ningsökning torde inte komma att ske fram till 1985.

Försörjningen sker genom import från bl a Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike och Norge. De geologiska förutsättningarna för inhemsk utvinning av grafit är relativt goda med reservation dock för kvalitetsaspekten, som gör att användningsområdena kan vara begränsade. Den svenska marknaden är vidare relativt liten vilket dock i viss mån kan kompenseras av att grafit har

ett högt pris.

Den internationella grafitmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion, handel och brytvärda tillgångar. Planekonomierna dominerar. Bland marknadsekonomierna är Mexico, Sydkorea, republiken Madagaskar och Sri Lanka de viktigaste producenterna. Kvalitetskraven varierar väsent- ligt i olika användningar och ger upphov till en differentierad marknad som försvårar analysen av försörjningsläget. Tillgångssituationen kan leda till högre realpriser på grafit i framtiden för att få fram ett tillräckligt stort utbud.

7.15. Kaliumsalter

Kaliumsalter har sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin som bärare av det för alla växter nödvändiga näringsämnet kalium. Kaliumsalter används också för tillverkning av olika kaliumkemikalier.

Sveriges nettoförbrukning av kaliumsalter och kaliumhaltiga mellanpro- dukter kaliumhaltiga gödselmedel, kaliumnitrat och kaliumkarbonat — uppgick 1974 till ca 110 000 ton uttryckt som kalium. Den helt dominerande användningen är i gödselmedel. Ytterligare ca 2 500 ton K användes för produktion av kaliumkemikalier på export.

Förbrukningen har haft en genomsnittlig ökningstakt på drygt 3 % sedan början av 1960-talet uppburen framför allt av ökade behov av kalium för gödslingsändamål. De senaste åren har dock präglats av stagnation. En långsam ökning av nettoförbrukningen på ca 1 % per år antas nu komma att gälla fram till 1985. Vi har härvid räknat med oförändrade behov inom kemikaliesektorn medan gödselmedelssektorns kaliumanvändning lång- samt ökar från den sänkta nivå som präglade 1974 och 1975. En låg förbrukningstillväxt antas komma att prägla också perioden efter 1985.

Kaliumförsörjningen sker genom import i huvudsak i råvaruform (kali- umsalter). 1985 års beräknade behov (brutto) av kaliumsalter uppgår till 250 000 ton jämfört med 210 000 ton 1974. Detta motsvarar en något högre tillväxttakt än den ovan för kalium angivna och förklaras av en antagen ökad inhemsk produktion av kaliumhaltiga gödselmedel och minskad färdigvaru- import samt en något ökad avsättning av kaliumkemikalier på export.

Importen av kaliumsalter sker från Sovjetunionen, Förbundsrepubliken Tyskland och DDR.

Kaliumsaltförekomster av den typ som nu exploateras internationellt finns inte i landet. Av stort intresse för en eventuell inhemsk försörjning är emellertid kaliuminnehållet i alunskiffrar och i den glimmer som finns i betydande mängder i anrikningssander från sulfidmalmsutvinning. Beträf- fande såväl alunskiffern som anrikningssanden finns planer på försöksutvin- ning.

Sovjetunionen och Canada svarar för hälften av världsproduktionen av kaliumsalter följda av Förbundsrepubliken Tyskland, DDR, USA och Frankrike. Dessa producentländer är de enda av betydelse i världen. Som ledande exportland och prisledare fungerar Canada. Förutsättningar för ett starkt marknadsinflytande från producentsidan föreligger sålunda och förstärks av att kalium saknar substitut. Kända kaliumtillgångar i saltavlag- ringar är emellertid mycket stora och försörjningssituationen kan från

råvarusynpunkt anses som betryggande under förutsebar framtid. Kalium i havsvatten, koncentrerade saltlösningar och vissa leror utgör dessutom en på längre sikt praktiskt taget outtömlig försörjningskälla.

7.16. Kalksten och krita

Kalksten (kalciumkarbonat) används för cementframställning, som slaggbildare inom metallurgisk industri och som jordförbättringsmedel. Vidare används kalksten inom cellulosaindustri. glasindustri. kemisk industri m m. Kalcium är oersättlig som tex Växtnäringsämne och kalcium eller kalciumoxid är svårersättliga ämnen i många användningar. Andra kalcium- eller kalciumoxidhaltiga råvaror (t ex dolomit. krita) kan delvis substituera kalksten. Sekundär substitution är också delvis möjlig (tex cement. stål, trä m m). Krita är ett kalciumkarbonat av yngre ålder än kalksten. Det används framför allt som fyllmedel i gummi, papper m m samt i mindre mängd som skrivkrita.

Kalkstensförbrukningen i Sverige ökade kraftigt under 1950- och 1960-talen till som mest 9,4 miljoner ton 1968, en ökning som bars upp bland annat av cementindustrins ochjärn- och stålindustrins växande kalkstensbehov. Efter 1968 har förbrukningen med något undantag minskat till följd främst av lägre produktionsvolymer för cement. Den fortsatta utvecklingen antas innebära att förbrukningen nu åter kommer att öka, dock mycket måttligt. Nettoför- brukningen 1985 (exkl behovet av kalksten för tillverkning av cement på export) uppskattas till ca 8,3 milj ton mot drygt 8,1 milj ton 1974. Den långsamma återhämtningen bedöms främst bero på en fortsatt svag utveck- ling inom cementindustrin som är den helt dominerande förbrukningssek- torn i Sverige. En genomsnittligt lägre åtgång av kalksten per ton cement än som tidigare gällt, betingad av ändrad råvaruförsörjning i samband med förändringar i produktionens lokalisering, ger en lägre kalkstensförbrukning inom cementsektorn 1985 än 1974 trots den antagna i stort sett oförändrade cementförbrukningen. Behovet inom järn- och stålindustri förväntas vara i stort sett oförändrat 1985 i förhållande till 1974. Jordbruk och miljövård framträder som en allt viktigare förbrukningssektor med en förväntad kraftig förbrukningsökning under perioden. Inom övriga förbrukningsområden (cellulosa-, byggnadsämnes-, glas-, kemisk industri m fl) antas kalkstensför- brukningen stagnera eller öka endast måttligt.

Inhemsk produktion täcker den helt övervägande delen av Sveriges behov. Importen är marginell och avser högrena kvaliteter för bl a glastillverkning. Samma försörjningsmönster kan förutses också för 1985. Export av metal- lurgisk kalksten har förekommit regelbundet under den senaste femtonårs- perioden. Sveriges tillgångar av kalksten av ordinär eller lägre kvalitet lämpade för mindre kvalitetskänsliga användningar är mycket stora. De kända tillgångarna av naturligt högvärdig kalksten för tex metallurgisk användning är mera begränsade. Genom flotationsrening kan dock vid behov mera lågvärdiga fyndigheter utnyttjas.

Kalksten är i övervägande grad ett hemmamarknadsmineral och vi har därför inte närmare analyserat det internationella försörjningsläget. Ökad importkonkurrens för cement kan eventuellt komma att ske.

Den svenska kritförbrukningen uppgick 1975 till drygt 40000 ton och

väntas 1985 ha ökat till ca 65 000 ton, främst genom ökad användning inom pappersindustrin.

7.17. Kaolin

Det aluminiumhaltiga lermineralet kaolin används främst som fyllmedel inom pappers-, färg-. gummi- och plastindustri m fl och som råvara vid tillverkning av porslin. keramiska plattor och eldfasta produkter. Alternativa material till kaolin finns i flertalet användningar. men marginellt kan produkten vara svår att ersätta.

Den svenska kaolinförbrukningen, som 1974 uppgick till 280 000 ton, har i det närmaste fördubblats sedan 1960 vilket innebär en genomsnittlig årlig förbrukningstillväxt på 4,8 %. Bakom ökningen ligger framför allt en väsentligt ökad förbrukning inom pappersindustrin, som svarar för nästan 80 % av konsumtionen. Pappersindustrins fortsatt ökande kaolinbehov kommer också i huvudsak att bära upp den förbrukningstillväxt på 63 % (per år4,5 %) mellan 1974 och 1985 som sammanlagt förväntas för kaolin. Bakom pappersindustrins ökade kaolinförbrukning ligger både större produktions- volymer och en förväntad ökning av halten fyllmedel i vissa papperskvaliteter för att dryga ut den dyrare massaråvaran. En ökad förbrukning förväntas också för svetselektrod- och glasfibertillverkning, medan behovet inom den eldfasta sektorn bedöms bli oförändrat.

Inhemsk kaolinproduktion täcker i dag knappt 10 % av behovet. Importen avser filler—, bestryknings- och porslinskvaliteter och kommer i huvudsak från Storbritannien, i mindre mån från USA och Tjeckoslovakien. De inhemska kaolinlerorna kan rymma användningsmöjligheter utöver de nu aktuella (eldfast tillverkning). Undersökningar i detta avseende pågår, inriktade främst på filleranvändning, och kan tänkbart leda till ett förändrat försörjningsmönster i framtiden. Kvalitetskraven på kaolin i olika använd- ningar och de tekniska/ekonomiska möjligheterna till kvalitetsanpassning är emellertid av avgörande betydelse för ett ökat utnyttjande av de inhemska fyndigheterna och ytterligare undersökningar är nödvändiga för ett säkrare bedömningsunderlag.

Produktion av kaolin sker i ett fyrtiotal länder. Den viktigaste internatio- nella marknaden — kaolinkvaliteter för pappersindustrin — domineras emel- lertid av Storbritannien och USA. En något breddad leverantörsstruktur håller på att utvecklas genom bl a Brasiliens och vissa östeuropeiska länders inträde på marknaden. De globala tillgångarna på kaolin är betydande men ojämnt fördelade. De torde vara tillräckliga för överblickbar framtid. Ökade miljövårds- och energikostnader kan möjligen ge något högre realpris på kaolin i framtiden.

7.18. Koksalt (stensalt. havssalt, raffinerat salt m fl)

Koksalt(natriumklorid)är det viktigaste natrium- och klorbärande mineralet. Det är en av basråvarorna för kemikalieindustrin (klor-alkali.soda.saltsyra. natriumsulfat m m). används som bordssalt och inom livsmedelsindustrin. utnyttjas som vägsalt. inom kyltekniken m m. En tryggad saltförsörjning måste betraktas som mycket väsentlig. Koksalt är oumbärligt som tillsatsämnei föda. Natrium och klorsaknar i övrigt primära substitut i flertalet användningar. Andra natriumbärande mineral, tex naturligt

förekommande natriumkarbonat och natriumsulfat. kan delvis ersätta koksalt som natriumråvara. Kaliumsalter (kaliumklorid) kan möjligen betraktas som alternativ råvara för klor. Den svenska saltförbrukningen, dominerad av kemikalieindustri (främst tillverkning av klor-alkali) samt vägunderhåll, har drygt fördubblats under perioden 1960—1974 med en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 5,6 %. Bakom ökningen ligger framför allt klor-alkalitillverkningens expansion för att täcka behoven inom svensk cellulosaindustri. Det fortsatta förbrukningsförloppet antas nu bli ett annat. En successiv minskning av klorförbrukningen inom cellulosaindustrin framstår av massatekniska och miljömässiga skäl som sannolik och antas leda till ett koksaltbehov för klor-alkaliframställning som ligger 25—40 % under 1974 års nivå på drygt 700000 ton. En förväntad minskning'av koksaltbehovet för natriumsulfatframställning uppvägs delvis av en ökning inom sektorn natriumklorat. En mindre ökning inom övriga. smärre användningssektorer kan möjligen förväntas. Den sammanlagda förbrukningen 1985 antas komma att ligga i intervallet 0,8—1,0 milj ton jämfört med 1,1 milj ton 1974.

Förbrukningen av natriumkarbonat (soda), som mellan 1960 och 1974 ungefär fördubblats till ca 120 000ton,antas komma att ligga 35 % högre 1985 än 1974, vilket motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt på 3 %. Den förväntade förbrukningsökningen bärs framför allt upp av ökade behov inom glassektorn samt massatillverkning. Ett ton soda motsvarar ungefär 1,20 ton koksalt.

Sverige importerar hela sitt saltbehov från främst Nederländerna, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Soda importeras till 99 % (bl a från Frankrike).

De geologiska förutsättningarna för inhemsk saltförsörjning är mycket små och fortsatt försörjning genom import kan därför förutses. Viss utvinning av natrium kan tänkbart ske i samband med tillvaratagande av andra bestånds- delari vissa mineral och bergarter (t ex alunskiffer). Detta får dock betraktas som en marginell försörjningsmöjlighet.

Salt finns i outtömliga mängder i världen, salt i havsvatten inbegripet. Endast få länder i världen, däribland Sverige. saknar saltförekomster. Från råvarusynpunkt finns därför ingen anledning att befara försörjningssvårig- heter.

De största och tätast befolkade länderna i världen är också de största saltproducenterna. I Västeuropa är Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland störst följda av Frankrike, Italien och Polen. Produktionen av raffinerat salt (vakuumsalt), den saltkvalitet som dominerar i den svenska importen. är starkt koncentrerad med Nederländerna som dominerande producent.

Energikostnadsfaktorn väger tungt i den framtida prisbilden för raffinerat salt medan realprishöjningar på andra salttyper (t ex havssalt som utvinns med solvärme) framstår som mindre sannolika. Havssalt och stensalt kan därför eventuellt komma att öka i relativ betydelse.

7.19 Kvarts, kvartsit och kvartssand Kvarts, kvartsit och kvartssand har omfattande användning som ballastmaterial inom byggnads- och anläggningssektorn. Den kvalificerade industriella användningen

omfattar metallurgisk industri. keramisk industri. glasindustri. slipmedel, filtrering. kemisk industri m fl. Tekniskt sett kan kvarts, kvartsit resp kvartssand ersättas i flertalet användningar men normalt endast till väsentligt högre kostnader. Kvalitets— kraven är mycket varierande i olika användningar. Kvarts är under vissa betingelser silikosframkallande.

Stagnation av användningen inom området eldfast tillverkning, annan keramisk industri samt ferrokisel/kiseltillverkning och en ökning av förbruk- ningen för kulsinterframställning och för nya användningar förväntas bli utmärkande för utvecklingen av Avarts- och kvartsitförbrukningen fram till 1985 och innebära en förbrukningsnivå på ca 550 000 ton. Förbrukningen uppgick 1974 till uppskattningsvis 510000 ton, varav huvuddelen kvart- sit.

För kvartssand. som används för kvalificerade ändamål i en kvantitet av ca 800000 ton. förutses för 1985 en i stort sett oförändrad förbrukning. Av arbetsmiljöskäl minskar förbrukningen inom gjuterier och som blästrings- sand medan användningen som glassand för såväl glasproduktion som glasull- och glasfibertillverkning ökar.

Sverige är till övervägande del självförsörjande med de här behandlade produkterna. Import sker emellertid av kvarts för kiselmetallframställning (Spanien, Grekland). av högren glassand (Belgien), som det inte finns förutsättningar föri Sverige, samt av vissa andra sandkvaliteter (Danmark, svenskägd utvinning).

Tillgångarna på kvartsit för kvalificerad användning är koncentrerade till Dalsland. De är stora och kan antas ge förutsättningar för inhemsk behovstäckning och fortsatt export. Av miljöskäl kan verksamheten i vissa brott komma att upphöra och ersättas av drift i för närvarande vilande fyndigheter. Det torde också finnas potentiellt exploaterbara förekomster av ren kvarts i landet.

Anrikningssanderna frånjärn- och sulfidmalmsutvinning i landet utgör en betydande råvarukälla för kvarts. De består till största delen av finkornig kvartssand och framkommer årligen i en kvantitet av ca 18 milj ton. Transportekonomiska skäl är det viktigaste hindret för ett utnyttjande.

Kvarts och kvartsit av metallurgisk kvalitet är föremål för internationell handel liksom högrena sandkvaliteter. Vi saknar underlag för en bedömning av den långsiktiga försörningssituationen. Det torde dock stå klart att fyndigheter av högren kvarts, kvartsit och kvartssand är relativt sparsamt förekommande. Ökade miljövårdskostnader kommer sannolikt att ge något högre realpriser i framtiden.

7.20. Litiummineral

Litiummineral, Iitiumkemikalier och litiummetall används inom glas- och keramisk industri, aluminiumtillverkning, luftkonditionering, metallurgisk industri, batterier. lugnande läkemedel m m. Nya användningar utvecklas successivt. En eventuell energiproduktion från bidreaktorer skulle ställa stora anspråk på litium liksom möjligen batterier för eldrivna bilar. I vissa av de nuvarande användningarna är litium svårt att ersätta.

Den svenska förbrukningen av litium sker i huvudsak i form av litium- malm som används i en kvantitet av några hundra ton inom glas- och glasfiberindustri samt porslinsindustri. En fördubbling av förbrukningen

fram till 1985 är förutsedd.

Försörjningen sker genom import. Möjligheterna att påträffa potentiellt exploaterbara litiumkoncentrationer inom landet bedöms som relativt goda.

Produktionen av litiummineral domineras helt av USA och Sovjetunio— nen. USA svarar för merparten av västvärldens försörjning. De kända litiumtillgångarna är stora men ojämnt fördelade. Brasilien och Zaire kan eventuellt utvecklas till storproducenter i framtiden.

7.21. Magnesit

Magnesit (magnesiumkarbonat) används främst för tillverkning av eldfasta produkter. Mineralet utnyttjas dessutom som råvara för olika magnesiumhaltiga kemikalier med användning inom bl a pappers-. läkemedels- och kemisk industri. Substitutionsmöj— ligheterna är goda. Sveriges magnesittillförsel sker i huvudsak i form av eldfasta magnesit—. krommagnesit- och magnesitkromprodttkter för stål-, cement- och glasindu— strins behov. Efter en kraftig förbrukningsökning för magnesitstenar mellan 1960 och 1974 från 23 000 till ca 60000 ton förväntas nu konsumtionen minska med ca 50 % fram till 1985. Stagnerande ståltillverkning, övergång till andra ugnstyper samt andra förändringar i metallurgisk praxis förklarar denna utveckling. Förbrukningen av magnesitmassor för avlagning väntas dock öka.

Förbrukningen av magnesiumoxid och magnesiumsttl/al (ca 17000 ton vardera) väntas inte förändras under prognosperioden. Pappersmassaindu- strin är den viktigaste avnämaren av bägge dessa produkter för den magnesiumbaserade sulfitmassaprocessen.

Sammanlagt antas förbrukningen av ovan nämnda produkter, uttryckt i magnesium, minska från ca 55 000 ton Mg 1974 till 47000 ton 1985. en minskning med 14 %.

Sverige är helt beroende av import för sin försörjning med magnesit och magnesitbaserade produkter. Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien dominerar som leverantörer av den viktigaste produkten — magnesitbaserade eldfasta murstenar.

Magnesit förekommeri Sverige på flera ställen i fjälltrakterna dels i massiv av varierande renhetsgrad, dels i de 5 k peridotiterna, som i samband med en eventuellt nickelutvinning kan bli aktuella för magnesiautvinning. Underlag saknas idag för ett antagande i fråga om upptagande av produktion inom det närmaste decenniet. Möjligheterna till inhemsk försörjning kan dock från tillgångssynpunkt och teknologisk synpunkt betraktas som relativt goda.

Den globala produktionen av naturlig magnesit domineras av planekono- mierna med en andel på ca 60—65 %. Österrike och Grekland är största producenter i västvärlden. Speciellt stark är Österrikes ställning genom den omfattande produktionen och exporten av eldfasta produkter. Naturligt högrena magnesitfyndigheter är relativt sparsamt förekommande. 5 k havsvattenmagnesit (MgO utvunnet ur havsvatten eller koncentrerade saltlösningar), som i växande utsträckning konkurrerar med den naturliga magnesiten, utgör dock en praktiskt taget outtömlig magnesiumråvara.

Energikostnadsfaktorn är väsentlig för den framtida realprisutvecklingen för eldfasta magnesitkvaliteter.

___—___— ___—___,

7.23. Nefelinsyenit

Nefelinsyenit (ett alkalialuminiumsilikat) används liksom fältspat och i konkurrens med denna vid glastillverkning och keramisk tillverkning.

En förväntad expansion inom planglas- och mineralullstillverkning kan komma att föra upp den svenska förbrukningen av nefelinsyenit till nivån ca 16 000 ton 1985. Förbrukningen har hittills varit obetydlig.

Produkten importeras i nuläget, sannolikt i sin helhet från Norge. som tillsammans med Canada och Sovjetunionen är de enda producenterna av nefelinsyenit i världen. De globala tillgångarna är stora. Nefelinsyenit

förekommer också i Sverige.

7.24. Olivin

Olivin (ett magnesiumsilikat)används bl a som slaggbildare i masugnar. som formsand i gjuterier (ersättande kvartssand) och som råvara för vissa eldfasta produkter. Produkten kan lätt ersättas. I nuläget sker substitution närmast till olivinens fördel eftersom användningen av kvartssand — det närmaste substitutet i vissa användningar — av arbetsmiljöskäl omgärdas med restriktioner eller förbud.

Blästring, miljövård, samt användningen som slaggbildare i masugnar och som råvara för energisnåla konstruktionsmaterial är områden med potentiell betydelse som kan föra upp den nuvarande förbrukningen av olivin i Sverige, 35 OOO—50 000 ton, till avsevärt högre nivåer. De inhemska försörjningsmöj- ligheterna är goda. Kostnads- och kvalitetsfaktorer kan dock ge vissa begränsningar. Dessa faktorer ligger bl a bakom dagens förhållande med en inhemsk produktion på ca 35 000 ton i huvudsak på export och en import av samma eller något högre storleksordning med ursprung i Norge.

Olivin produceras ännu så länge i ett fåtal länder i världen med Norge, Japan, USA och Sverige som ledande producenter. Tillgångarna är mycket stora.

7.25. Perlit

Perlit (ett aluminiumsilikat) är ett glasanat material med vulkanskt ursprung. Det används i expanderad form bla som isolerings- och lättballastmaterial och som filtrermedel. Produkten kan lätt ersättas.

Perlit används i Sverige främst som filtrermedel som alternativ till diatomit. Förbrukningen uppgår nu till ca 700 ton och förväntas av arbetsmiljöskäl öka på bekostnad av diatomiten. Användningen som isolerings- och lättballast- material synes inte ha vunnit större insteg i Sverige men kan möjligen utgöra ett tillväxtområde.

Försörjningen sker genom import med ursprung i Grekland. Geologiska förutsättningar för inhemsk utvinning saknas.

Perlit produceras i 15—20 länder i världen med klar dominans dock för USA, Sovjetunionen och Grekland. Tillgångarna är stora.

7.26 Sillimanitmineral (kyanit, sillimanit, andalusit) De aluminiumoxidhaltiga sillimanitmineralen används som råvara för eldfasta infod- ringsmaterial. De kan ersättas.

2 500—3 500 ton Sillimanitmineral (i huvudsak kyanit) förbrukas i Sverige per år. Förbrukningen inom etablerade användningsområden (eldfasta produk- ter) väntas inte förändras nämnvärt. Indien, USA och Sydafrika svarar för leveranserna till Sverige. En eventuell exploatering av en betydande kyanit- förekomst i Värmland kan komma att göra landet självförsörjande och även medge avsättning på export. Det finns också förekomster av andalusit och sillimanit i Sverige.

Världsmarknaden kännetecknas av stark koncentration med USA, Indien och Sydafrika som ledande producent- och exportländer. Tillgångarna på högkvalitativ kyanit och sillimanit i styckeform är begränsade. Använd- ningen av syntetiska motsvarigheter till sillimanitmineralen baserade på

aluminiumrika leror och bauxit gör dock att den långsiktiga försörjningen kan anses som betryggande.

7.27. Svavel

Svavel (S) är en av de viktigaste basråvarorna inom den oorganiska kemiska industrin. som på basis av svavel framställer svavelsyra. svaveldioxid. natrium- och aluminium- sulfater m m. Dessa produkter används i sin tur som hjälpkemikalier vid framställning av bland annat gödselmedel. cellulosa och textilfibrer. Svavel saknar primära substitut i flertalet användningar.

Sveriges förbrukning av svavel uppgick 1975 till 405 000 ton (1974 470 000 ton) med cellulosaindustrin och gödselmedelsindustrin som viktigaste användningssektorer (drygt 50 resp 25 % av förbrukningen).

Skärpta bestämmelser mot utsläpp av svavelföroreningar förutses komma att framtvinga en ökad återvinning av svavel och övergång till produkter eller processer som inte kräver svavel. Denna utveckling väntas på "längre sikt orsaka en betydande nedgång i förbrukningen av svavelprodukter, i första hand inom cellulosaindustrin. Ett något ökat svavelbehov för tillverkning av fosforgödselmedel och kemikalier för vattenrening och mineralfoder kommer knappast att uppväga den förväntade nedgången inom andra användningssektorer. Den totala svavelförbrukningen i Sverige antas därmed komma att gå ned till ca 375 000 ton S 1985. En ytterligare nedgång i den svenska svavelförbrukningen efter 1985 framstår som sannolik. Utveck- lingsarbete pågår för att finna användningar för de växande kvantiteter biproduktsvavel som förväntas framkomma på marknaden.

Sveriges behov av svavelråvaror täcks till ca 2/3 av inhemsk produktion som fn i huvudsak är knuten till produktionen av icke-järnmetaller ur sulfidmalmer (svavelkis och svavel utvunnet ur rökgaser). Ökande mängder svavel kommer numera också fram genom avsvavling av olja.

Uttaget av svavelråvaror som biprodukt vid den inhemska tillverkningen av icke-järnmetaller samt ur olja förväntas 1985 ha nått upp till drygt 400 000 ton S, ca 10 % mer än det förväntade behovet. Importbehovet kommer därmed i princip att bortfalla. Import sker i dag av svavelkis från Norge och av elementärt svavel från Polen, Finland och Frankrike.

USA. Canada och Sovjetunionen svarar tillsammans för drygt 50 % av svavelproduktionen i världen. På den internationella marknaden dominerar leveranserna från de två förstnämnda jämte Mexico.

Försörjningsmönstret för svavelråvaror förutses på lång sikt undergå stora förändringar. Produktionsutvecklingen kommer att karaktäriseras av ett starkt ökat inflytande av biproduktsvavel ("fatalt svavel") ur naturgas och smältverksgaser samt, i sannolikt kraftigt växande omfattning, ur högsvavlig olja och kol. Det finns risk för att svavelutbudet på sikt blir större än vad marknaden kan absorbera. Ett sjunkande realpris på svavel i förhållande till 1976 års nivå kan därför förväntas under senare hälften av 1980-talet.

7.28. Talk

Talk. ett magnesiumsilikat. har sin viktigaste användning inom färg- och pappersin- dustri. keramisk industri. kosmetikaindustri och takpappstillverkning. Talk kan normalt med lätthet ersättas.

Den svenska talkförbrukningen, som under perioden 1960—1974 hade en tillväxttakt på genomsnittligt 5—6 % per år uppburen framför allt av ökade behov inom takpapps- och gödselmedelstillverkning, förväntas 1985 uppgå till ca 57 000 ton. Det innebär en väsentligt lägre ökningstakt (1,5 % per år) under prognosperioden än hittills. Användningen i takpapp förväntas fortsätta att öka medan behovet inom andra sektorer stagnerar.

Inhemsk produktion, som utgörs dels av täljstensmjöl. dels av biprodukt- talk från sulfidmalmsanrikning, täcker f n 50—60 % av behovet. Talk av högre kvaliteter importeras från bl a Norge, Österrike och USA. Flera talkförekom- ster är kända inom landet och gör en vidgad inhemsk försörjning potentiellt möjlig. Kvalitets- och transportkostnadsfaktorer är av avgörande betydelse. En utveckling mot anrikning till högre kvalitet av den inhemska produk- tionen har nyligen inletts.

Talk produceras i många länder i världen. Genom speciell kvalitetsinrikt- ning har vissa producentländer stor betydelse på den internationella mark- naden. Möjligheterna att flotationsanrika och mikronisera mera lågvärdiga förekomster minskar dock beroendet av dessa länder. Den långsiktiga tillgångssituationen är betryggande.

7.29. Titanmineral

Titanmineralen ilmenit och rutil används framför allt för framställning av titanpig- ment. En mindre del används som flussmedel på svetselektroder och för framställning av titanmetall. Svetselektrodindustrin kan inte utan svårighet undvara titanhaltiga råvaror. På pigmentsidan kan sekundär substitution ske.

Sveriges förbrukning av titanmalm, med användning i huvudsak inom svetselektrodindustrin, förväntas öka med genomsnittligt 3,8 % fram till 1985. Detta är samma tillväxttal som gällt under perioden sedan 1960 och ger förbrukningsnivån ca 6 500 ton 1985. En relativt låg tillväxttakt för bygg- nadsinvesteringarna samt prisfaktorn antas komma att medföra en endast måttlig förbrukningsökning för titanpigment. Detta bör ses i relation till att förbrukningen under 1960-talet närmare fördubblades. Förbrukningsnivån antas 1985 inte överstiga 20 000 ton jämfört med 18 000 ton 1974.

Sveriges försörjning med titanmalm (Australien, Indien) och titanpigment (bl & J apan, Norge, Förbundsrepubliken Tyskland, Finland) sker helt genom import. Det är det sannolika mönstret också för framtiden. Utvinningsbara förekomster av rutil kan knappast påträffas i landet. llmenit förekommer i ganska riklig mängd i vissa mineraliseringar, bl a i titanjärnmalmer, och vidare i vissa tungsandsförekomster. Tekniska faktorer, miljöfaktorer och den begränsade marknaden (bl a med hänsyn till den omfattande ilmenitut- vinningen i framför allt Norge och i mindre mån Finland) torde dock försvåra en exploatering.

Världsmarknaden för rutil domineras av Australien som har så gott som monopolställning med avseende på detta mineral. Den långsiktiga tillgångs- situationen rymde tidigare en del frågetecken men förefaller gerom de väsentliga uppräkningar av tillgångarna i Indien och Brasilien som nyligen skett vara tillfredsställande. Rutilförsörjningen för vissa kvalitetskänsliga användningar kan dock bedömas som långsiktigt mera osäker.

Tillgångarna på ilmenit är väsentligt större än på rutil. Producentstrtkturen

har för ilmenit också betydligt större bredd. Konkurrensen från anrikad ilmenit (syntetisk rutil) kan verka återhållande på fortsatta prisökningar på rutil för vilken förutsättningarna för ett starkt marknadsinflytande från producentsidan föreligger.

7.30. Vermikulit

Vermikulit (ett magnesium-aluminium-järnsilikat) används framför allt i exfolieradl form som isolerings- och lättballastmaterial. Det hör till de viktigare substituten till asbest i vissa isoleringsanvändningar. Det finns många alternativa material till vermikulit.

Sveriges förbrukning av vermikulit uppgår till ca 3 000 ton och avser främst användningen som isoleringsmaterial inom metallurgisk industri och, i exfolierad form, inom byggnadsindustri. I användningen som brandisole- rande material, bl a som ersättning för asbest. kan ligga en relativt stor förbrukningstillväxt. Vissa uppslag på förekomster av vermikulit inom landet finns men en fortsatt försörjning genom import i dagsläget i huvudsak från Sydafrika kan förutses.

USA och Sydafrika har ett avgörande inflytande över västvärldens vermikulitproduktion. Den internationella handeln domineras helt av Sydaf- rika. En viss breddning av Ieverantörsstrukturen på världsmarknaden kan möjligen komma att ske (Kina, Sovjetunionen m fl). Den globala tillgångs- situationen är betryggande.

7.31. Wollastonit

Wollastonit, ett mineral innehållande kalcium och kisel och därmed i vissa använd- ningar ett potentiellt substitut till tex kalksten, krita och kvarts, används främst inom keramisk-. färg—, plast- och gummiindustri. Det anses ha intressanta utvecklingsmöj- ligheter.

Wollastonit har ingen större etablerad marknad i Sverige. Mineralet före- kommer på flera ställen i landet. Om en marknad kan tillskapas föreligger sannolikt goda försörjningsmöjligheter.

Produktion av wollastonit förekommer ännu endast på ett fåtal platser i världen. USA och Finland dominerar som producentländer.

7.32. Zirkon

Zirkon används i gjuterier som formsand och i blacker. inom keramisk industri för tillverkning av eldfasta produkter. inom svetselektrodindustrin som flussmedel, m m. Alkaliresistenta glasfiber (som asbestersättning i cement) utgör ett nytt växande användningsområde. Zirkon kan ersättas men i vissa användningar (gjuterier, svetselektroder) inte utan svårighet.

Förbrukningen i Sverige av Zirkon som formsand inom gjuterier och vid tillverkning av svetselektroder uppgår fn till ca 1 300 ton och förväntas öka inom bägge användningssektorer till sammanlagt ca 2 300 ton 1985. Ett lägre zirkonpris skulle sannolikt öka förbrukningen som formsand ytterligare liksom också användningen som råvara för eldfasta produkter, vilken i dag har obetydlig omfattning i Sverige.

I Exfoliera = veckla ut. Vermikulit består av lager av tunna blad som vid upphettning vecklar ut sig och ger en kraftig volymökning.

Behovet av Zirkon täcks helt genom import, huvudsakligen från Austra- lien. Vissa förekomster är kända inom landet såväl i tungsandavlagringar som i fast berg. De är inte tillräckligt väl undersökta för att kunna bedöma de inhemska försörjningsmöjligheterna. Dessa är dock sannolikt relativt små och en fortsatt försörjning 1985 genom import framstår som sannolik.

Australien har som ledande producent- och exportland ett avgörande inflytande på den internationella zirkonmarknaden. Zirkon utvinns där ur tungsand. Liksom för övriga tungsandsmineral har marknaden präglats av obalans med kraftiga svängningar mellan överskott- och bristsituationer och en oregelbunden prisutveckling. Zirkon produceras också i USA.

Råvarubasen för utbudet av Zirkon kan antas vara tillräcklig åtminstone under de närmaste decennierna. I bedömningen av försörjningssituationen speglar dock självfallet den begränsade Ieverantörsstrukturen in liksom att Zirkon delvis utvinns som biprodukt där annan mineralutvinning är primärt styrande för utbudet. Sandförekomster i Nordsjön utgör en potentiellt mycket stor råvarukälla.

industrimineral Av Per Gudmar Kihlstedt1

1 Industrimineralen och deras relation till övriga mineralgrupper

Den internationella mineralstatistiken i dess nuvarande form går i huvudsak tillbaka på den s k Paley-rapporten från år 1952 (1). USA:s brister i mineralförsörjningen blottades på ett dramatiskt sätt vid Koreakrisen och president Truman tillkallade ijanuari 1951 en utredningskommission som i juli 1952 framlade sin berömda rapport ”Resources for freedom". Den behandlade alla typer av resurser, men kom till sin huvuddel att penetrera världsförsörjningen med mineralråvaror.

I figur 1 visas i sammandrag Paley-rapportens systematik över mineralrå- varor (2). Då upptogs industrimineralen under beteckningen ”andra icke metalliska mineral”. De övriga två huvudgrupperna av mineral utgjorde ”mineralbränslen" och ”malmer” dvs metallbärande mineral.

Uppdelningen på malmer och industrimineral går tillbaka på äldre historia då metallemas egenskaper efter pyrometallurgisk framställning möjliggjorde en begynnande materiell kultur av det slag som blommat fram under det senaste seklets industrialism. Det oerhörda intresset för sådana konstruk- tionsmaterial, som utnyttjade de metalliska egenskaperna, kom att styra utformningen av denna materiella kultur under den tid då allt fannsi överflöd och allt i princip var möjligt att genomföra. Industrimineralen hade i allmänhet lägre status, ansågs spröda och svagare som konstruktionsmaterial och ägnades mycket mindre Utvecklingsarbete och forskning. Huvuddelen av industrimineralen var sådana som fanns i överflöd omkring människan och som utgjorde merparten av de befolkade kontinenterna. Keramik, tegel, sten och kalk hade emellertid använts under årtusenden och under 1800-talet växte en stor byggnadsmaterialindustri upp runt upptäckten av portlandce- mentet och dess framställningsteknik. Det var alltså dels keramikens AL203—Si02-system, dels betongens CaO—SiOZ-HZO-system jämte kalkens CaO-CO3 som byggde upp byggnadsmaterialen. De hämtade sina råvaror från lättillgängliga resurser till skillnad mot metallframställningen med dess malmer.

Av figur 2 kan man utläsa, att industrimineralen fram till efterkrigspe- rioden förde en avsevärt mer undanskymd tillvaro i världssammanhang än de gör nu.2 Efter 1950 har emellertid en avsevärd förändring skett av världens mineralförbrukning. Industrimineralen har idag större ekonomisk betydelse än metallerna.

1 P.G. Kihlstedt är fd professor vid Kungl Tek- niska Högskolan i Stock- holm.

2Typiskt är att inom undervisningen i mine- ralberedning vid KTH industrimineralen togs upp till jämställd be- handling med malmerna först år 1956 och att motsvarande geologiska och materialtekniska undervisning ännu ej införts.

Ferrole erin ar mer g g

Malmer Tunga metaller Lätta metaller Ickejärnmalmer Ädla metaller Sällsynta metaller

Flytande Vätskor

Mineral och gasformiga Gaser

Järn- och ferro- Järn legeringsmal-

Mineralbräns— len Hårda kol

Fasta Mjuka kol

Byggnadsmaterial

Icke me- talliska Kemiska råvaror mineral Gödningsämnen Keramiska råmaterial Andra icke metalliska Eldfasta råmaterial mineral Slipmedel Isoleringsmaterial Figur] Mineralrävaror- ,_ nas systematik. Färger OCh fyllnads- ämnen Källa: The mineral reso- urces of the world, New York 1952- S 1 Ädla och halvädla stenar

Exempel

Järnmalm Manganmalm Metallurgisk kromit Molybdenmalm Kopparmalm Tennmalm Kvicksilvermalm

Aluminiummalm Magnesiumråvaror Titanmalm

Guldmalm Silvermalm Platinamalm Uranmalm Radiumråvaror Berylliumråvaror

Petroleum Naturlig gas

Antracit Halv-antracit Bituminösa kol Brunkol

Sand, grus Sten Cementråvaror

Svavel Salt Kemikaliekromit

r—A—x

Bergfosfat Kali Nitrat

Lera Kvarts Fältspat

Kvarts Eldfast lera Kromit av eldfast kvalitet

Sandsten Korund Industridiamanter

Magnesia Asbest Glimmer

Ockror Leror Diatomit Baryt

Diamant (smyckes-) Ametist Bärnsten

&%%(—kära

Miljoner US-dollar i 1972 års priser

_ mineralbränslen ._._ .- metaller

————— industrimineral

Figur 2 Den globala mi- nera/produktionen 1900 10 20 30 40 50 60 70 År 1900—1970

Enligt en amerikansk undersökning från år 1971 (7) skulle världsproduk- tionen år 1969 av de viktigaste icke-metalliska mineralprodukterna ha följande ungefärliga omfattning:

Kvantitet Värde Milj. short tons Milj. US.dollar Prydnadsmineral och ädelstenar 11 500 Cement 576 9 950 Grus och sand 7 120 7 500 Sten 4 680 7 500 Leror 270 1 300 Kalk 70 900 Salt 127 830 Svavel 30 770 Råfosfat 82 550 Kali 17 480 Asbest 3 350 Gips 52 206 F lusspat 4 182

1 USA hade industrimineralen redan före andra världskriget hunnit förbi metallerna i ekonomiskt hänseende och efterkrigstiden har utmärkts av att industrimineralproduktionen ökat väsentligt samtidigt som metallproduk- tionen stagnerat och metallimporten ökat. Mineralkonsumtionen i USA är nu till 25 % beroende av andra länder, en import som till 3/4 torde ligga på metallområdet (3). Amerikansk industri har visat sig mycket känslig för detta och har sökt lösningar såväl på plastområdet som med ökad omställning till industrimineralbaserade material. där så varit möjligt. Generell prognosbedömning l: 1 de högindustrialiserade länderna sker under fredstid, trots bristfälliga forskningsinsatser, en starkare kvantitativ utveck- ling av industrimineralsektorn än av de metallbärande mineralen. Industri- mineralen är i högre grad fredstidens mineral och visar samhällets försiktiga anpassning av sin materiella kultur mot de i överflöd förekommande mineraltillgångarna. Import sker i många fall från mycket avlägsna och politiskt instabila länder. Industrimineral med hemmamarknadsförsörjning får också därigenom ökat intresse.

2 Inflytande från energiförsörjningen

I föregående avsnitt har framhållits att knapphet och kriser för försörjningen med metallbärande mineral har fått och i ännu högre grad kommer att få inflytande på utvecklingen av industrimineralens användning i vår materiella kultur. De välkända svårigheterna med världens och Sveriges energiförsörj- ning leder till samma typ av inflytande.

I det inledande avsnittet nämndes att industrimineral som konstruktions- material ansetts i princip sprödare och svagare och ägnats mycket mindre utvecklingsarbete och forskning än de metalliska mineralen. Man har bla trott sig finna att draghåflfastheten hos industrimineralen utgjort endast några procent upp till något tiotal procent av tryckhåflfastheten, som däremot för vissa industrimineral visat sig väl utnyttjningsbar. De senaste årens tekniska utveckling och iakttagelser ger anledning starkt ifrågasätta dessa negativa antaganden, vilket kommer att beröras i de tekniska avsnitten längre fram.

Följande tabell över den specifika framställningsenergin för olika typer av konstruktionsmaterial kan stämma till eftertanke.

Material Specifik framställningsenergi MWh/m3 (ca)

Stål 40 Aluminium 50 Lerbunden keramik (t ex porslin) 5

Betong 0,6

Även om de metalliska egenskaperna också i framtiden på många punkter visar sig överlägsna och ej kan undvaras eller ersättas med nyutvecklade egenskaper hos direktframställda industrimineralbaserade material, torde det

stå klart att en viss andel av de energislukande konstruktionsmaterialen borde kunna ersättas om tillräckligt forskningsarbete insattes på utvecklingen och utformningen av de energisnåla materialen. Med industrimineralbase- rade material framtagna efter nu skönjbara principer bör i flera fall konkurrenskraftiga egenskaper kunna uppnås med specifik framställnings- energi om endast några få MWh per m3 . Man kan bedöma att inflytandet från den ökande energiknappheten på mineralförsörjningen under åren fram till år 2 000 med nödvändighet måste bli mycket betydande.

Sambandet energi mineralteknik har under senare år uppmärksammats och livligt diskuterats (5). I de större industriländerna har mycket stora mineraltekniska forskningsstationer tillskapats. Den nyaste franska statio- nen i Orléans har speciellt inriktats mot industrimineral.

Generell prognosbedömning 2. De industrimineralbaserade materialen är i allmänhet väsentligt mindre energikrävande än metallerna. De har forsk- ningsmässigt fått föra en relativt undanskymd tillvaro i jämförelse med metallerna. Med kända perspektiv på vår framtida energiförsörjning kan man bedöma att på sikt de industrimineralbaserade materialen ännu mer än hittills träder i förgrunden som bärare av vår materiella kultur. Sverige torde med sitt mycket höga energiimportbehov få stora påfrestningar i omställningen till andra försörjningsformer. För industrimineralen måste därför även i Sverige tillskapas mot behovet svarande forskningsresurser.

3 Geologiska aspekter

J ordskorpans principiella struktur framgår av figur 3. Jordens centrum antas vara en sorts järnkärna omgiven av tunga silikater i den s k manteln. Lättare bergarter bildar kontinenterna. som flyter på manteln på samma sätt som isberg flyter med bara en mindre del över vattenytan. Kontinenternas lätta bergarter benämns Sial och har grundämnena kisel och aluminium som huvudbeståndsdelar. Kontinentbotten och havsbottenbergarterna är avse- värt tyngre och benämns Sima med kisel och magnesium som huvudbe- ståndsdelar. Manteln tycks utgöra en relativt homogen. extremt basisk järn- magnesium-silikatmassa.

OCEAN KONTlNENT Km Sediment

Mohorovicics diskontinuitetsyta

Figur 3 Jordskorpans sammansättning och struktur

Anm. Vertikalsnittet skär över gränsen mellan en kontinent och ett djuphavsområde.

Av intresse är att Sialbergarterna är sura till mycket sura (kvartS) medan Sima-bergarterna är basiska till mycket basiska (olivin, brucit). Till detta kommer kalcium- och ofta magnesiumrika karbonatstenar, vanligen utfällda och sedimenterade ur vatten samt i vatten avsatta slamsedimentbergarter och givetvis havsvattnet själv med sitt saltinnehåll. Berggrunden och jordsedi- mentavlagringar inom kontinenterna liksom avlagringarna på kontinental- sockeln är de i första hand tillgängliga geologiska formationerna som kan ge råvaror till försörjningen med industrimineral.

Följande tablå visar några av de viktiga mineralråvarorna från Sial-, Sima — resp kalkbergarter.

I Sial-bergarternas II Sima-bergarternas mineralråvaror mineralråvaror A ]. Sten. krossgrus A 1. Olivin,serpentinsten 2. Kvartsit 2. Talk, täljsten 3. Fältspat. nefelinsyenit 3. Asbest 4. Kyanitgruppen 5. Glimmer,vermikulit Bl. Brucit Magnesit. breunnerit B ]. Naturgrus, sand 2. Kvartssand. kiselgur III Kalkbergarternas mineralråvaror 3. Granat — 4 Ilmenitsand 5. Rutil Al. Krita 6. Zirkon 2. Kalksten (i obränt tillstånd) 7. Monazitsand 3. Dolomit Cl. Vanlig lera Bl. Kalk 2. Kaolin.ädelleror.chamotteleror 2. Cement 3. Bentonit 3. Slagger 4. Bauxit Cl. Gipssten, gips 1 D Lerskiffer

Utöver ovan nämnda mineral och bergarter finns en rad andra. som har viktiga användningar framför allt som råvara för kemisk industri, inkl gödselmedelstillverkning. Hit bör bl a koksalt, kalisalt. borater. fosforråvaror. svavel/svavelkis, ilmenit och rutil, kromit (kemisk användning). flusspat. barium- och strontiummineral m fl. Även kalk och magnesia ur kalksten resp magnesit (se tablån ovan) har viktiga användningar inom den kemiska industrin.

De Sialbetonade bergarterna består till ca 60 % av fältspat (t ex KA lSi308) och därjämte mycket kvarts. Fältspatmineralen bryts lätt ned under avgång av alkali, som går i lösning i vattnet. På så sätt tillförs världshaven tnya alkalisalter. Återstoden av fältspaten bildar kiselsyra- och aloxidgeler. som i sin tur bildar ytterst finkorniga skivformiga vattenhaltiga lermineral i princip aluminiumsilikathydrat. Leroma har oerhörd betydelse både tekniskt och, för kontinenternas uppbyggnad och det sägs att de vattenmängder 501111. är bundna i lerorna är av storleksordning motsvarande oceanernas. I tropikerna och i övrigt under alkaliska betingelser kan nedbrytningen fortsätta och även kiselsyran lösas ut. Då återstår bauxit, A1203.nH20, som även har väsenitlig teknisk betydelse. Då bergarterna krossas eller vittrar uppstår grus och sand som mellansteg. De tillhör våra viktigaste mineralråvaror. I bergarterna fiinns

många inerta mineral tex rutil, ilmenit och zirkon, som blir kvar vid vittringen och sedan kan ansamlas till tungsand genom flodernas och havsvågornas vaskning. Tungsandens betydelse för mineralförsörjningen tilltar hastigt.

De Sima-betonade bergarterna har från jordens inre tillfört kontinen- terna typer av malmer och industrimineral, som eljest inte skulle varit tillgängliga för oss. 1 t ex England och Tyskland, där mycket av vår materiella kultur utformats, "ar det ont om ultrabasiska bergarter, medan Skandinavien har extremt många genombrott från Sima- och mantelregionerna. Vi har alltså avsevärd industrimineralpotential oprövad, vilket kommer att fortsätt- ningsvis beröras.

Generell prognosbedömning 3: Under det närmaste årtiondet kommer kraftigt ökat intresse ägnas åt Skandinaviens ultrabasiska bergarter och den mineralförsörjning, som kan baseras på dem. Deras reaktivitet och redan utan bränning extremt basiska karaktär. liksom ett flertal tekniskt användbara mineralbildningar, motiverar kraftiga mineraltekniska forskningsinsatser liksom geologiska undersökningar.

Generell prognosbet/ömning 4: Mineralteknisk upparbetning av vittrings- sand kommer att bli av växande betydelse. Icke minst gäller detta tungsand med alla de viktiga industrimineral som kan utvinnas därur. sannolikt även i Sverige.

4 Ökad utvinning av biprodukter och restprodukter

Mineralutvinningens biprodukts- och restproduktfrågor, liksom återvin- ningssträvanden vid behandlingen av samhällsavfall, kommer under de närmaste decennierna att väsentligt påverka vissa industrimineralproduktio- ner. Vid avlägset belägna fyndigheter kan industnmineralutvinningar, som övervägs i samband med tex en malmbrytning, visa sig svårligen kunna betala transporterna till bebyggelsecentra, medan centralt belägna mineral- produktioner kan utnyttja restprodukterna för omfattande utvinning av biprodukter. Exempel kan tas från Laisvalls blygruva, där någon miljon ton rätt ren kvartssand årligen avskiljes. Den skulle kunna utgöra en värdefull mineralråvara om fyndigheten legat närmare bebyggelsecentra.

Generell prognosbedömn/ng 5: Industrimineralen har i de flesta fall relativt låga tonpriser och utvinningarna koncentreras därför med hänsyn till transportkostnaderna till landets mer tätbebyggda delar. Vissa mineralrå- varor kommer starkt att beröras av de avfallsupparbetningar och återvin- ningar som nu sätts igång. Med högre renhetsgrad följer högre tonpriser, vilket möjliggör biproduktutvinningar vid mineraltekniska anläggningar inom en vidare räjong. Ökat totalutnyttjande av de etablerade fyndigheterna kan komma att påverka indistrimineralproduktionen i den mån marginal- kostnaderna för biproduktframställning kan täckas. Vissa industrimineral har höga tonkostnader och kommer därigenom i en internationell försörj- ningsklass. vilket ökar basen för en inhemsk produktion.

5 Tekniska prognoser Koncentrering och rening av industrimineral med flotation

För 100 år sedan framställdes årligen totalt i hela världen ca 150000 ton koppar genom direkt smältning av kopparmalmer hållande ca 3.5 % Cu. Idag bryter man kopparmalm hållande ca 0,4—0,7 % Cu, anrikar den till 25 a 30 % Cu och smälter koncentraten till metalliskt koppar för att årligen få fram drygt 7 miljoner ton metall. Det är huvudsakligen med den billiga och mycket effektiva flotationsmetoden som man lyckats klara utvecklingen mot allt lägre malmhalter utan väsentliga realprishöjningar. Att avlägsna värdelöst gråberg med flotation kräver bara c:a 30 kWh/ton gråberg mot c:a 2 000 kWh/ ton vid smältning.

Metoderna för motsvarande koncentrering och rening av industrimineral har i princip varit kända och en mångfald av olika anrikningsmetoder har även i olika sammanhang utnyttjats. Följande mineral floteras för närva- rande:

Fältspat och nefelinsyenit Talk Magnesit Fosforråvaror Flusspat

Kaliumsalt Svavel och svavelkis Ilmenit Monazit

En viktig anledning till att industrimineralen dock i de flesta fall ej renas är att produktionstekniken fortfarande grundar sig på hantering i styckeform dvs partikelstorlek om c:a 1 cm och däröver, medan reningen och flotations- tekniken fordrar partikelstorlek om c:a 0.1 mm. Man har bränt kalk, dolomit och magnesit i schakt —eller roterugnar och kalcinerat gipssten etc i ugnar för grövre gods. Här har emellertid energikrisen framtvingat en utveckling av de 5 k bärgas- eller svävgasmetoderna till effektiv bränning av torra partikel- samlingar med partikelstorlek under 0,1 mm. Specifika energibehovet i cementindustrin torde därvid ha sänkts c:a 30 % och bränningstiden minskats till en ringa bråkdel. De nya metoderna har haft en helt omdanande betydelse för cementindustrin och torde inom 10 år få det för ett flertal andra industrimineral.

Denna utveckling har emellertid stort intresse även för möjligheten att låta mineralen undergå rening och koncentrering genom flotation. Om man exempelvis studerar kristallin kalksten, dolomit och magnesit har man med bekymmer konstaterat att vi i Sverige ej har fyndigheter med särskilt ren kalksten och dolomit och att den magnesit vi har möjligen finns i högfjällen i små orena fyndigheter. Får vi emellertid efter nedmalning flotationskoncen- trera och rena mineralen kan vi i princip uppnå höga renheter och goda utbyten. Man skulle ej längre behöva bekymra sig så mycket om fyndighe- ternas pn'mära renhet. Viktiga faktorer blir i stället lokalisering till avnämar- området, sänkning av transportkostnaderna jämte specifika energibehovet. Våra troligen mycket stora, låghaltiga magnesitförekomster i fjällkedjan kan

komma att bli av intresse från försörjningssynpunkt.

Generell prog;iosbctlämning 6: Med ny teknik, utnyttjande finpartikulära mineral i stället för styckeformade, har vägen öppnats för flotationsrening av många industrimineral. Liksom redan håller på att ske för cementindustrin kommer detta att leda till omdanande förändringar med starkt ökande industrimineralpotential och möjligheter till lokalisering nära avnämarna.

Nya materia/synteser genomfinma/ning och armering

En betydelsefull del av materialframställningen omfattar sk lerbunden keramik. vilket kan vara tegel, porslin, eldfasta konstruktionsmaterial etc. Den sinter. som därvid framställs beror till sin hållfasthet på att naturens lerprodukter, som uppkommit genom årtusendens och årmiljonernas meka- niska nedbrytning och kemiska vittring till ytterst finpartikulära aluminium- silikathydrater, har mycket speciella fysikaliska egenskaper som samman- hänger med partikelstorleksfördelningar under c:a 0,005 mm och s k yttre specifika ytor om åtminstone c:a 100 000 cmz/cm3. Eljest är dessa av naturen alstrade finmaterial relativt inerta. Artificiell nedmalning av mineral började komma till stånd vid sekelskiftet, vid denna tidpunkt särskilt på cement- sidan, men nedmalning skedde då till avsevärt grövre partikelstorlek än vad lerorna representerar. Finmalningstekniken har emellertid under senare år utvecklats och enligt pågående mineraltekniska undersökningar synes extrem finmalning till i närheten av lerornas partikelstorlek kräva en energiåtgång på endast c:a 200—500 kWh/ ton. Det framställda mineralstoftet synes därvid bli mycket aktivt och kan tänkas möjliggöra helt nya material- synteser med intressanta hållfastheter och egenskaper. Undersökningarna har pågått c:a 10 år och i sig även omfattat utnyttjande av fallande industriella stoft, tex från elektrofilter inom metallurgin.

Det är uppenbart att en verkligt betydelsefull materialutveckling efter den här omtalade energisnåla linjen fordrar en helt annan frihet vad avser materialval än det tillhandahållande av relativt likformiga vittringsprodukter som naturen ger.

En annan linje inom den mineraltekniska materialforskningen omfattar utvecklingen av de mineralbaserade konstruktionsmaterialens fiberarmering för att ge tillräcklig materialseghet. Här finns många möjligheter alltifrån alstringen av mullitfiber i porslinets glasfas till asbestarmeringen i de cementbundna etemitskivorna. Området är ännu mycket underutvecklat och det finns stort behov av den ”mineralografi” som prof Hedvall (8) på sin tid så starkt förordade.

Generell prognosbedömning 7: Den fortskridande utvecklingen av industri- mineralbaserade konstruktionsmaterial leder mot artificiell nedmalning av olika rena industrimineral som komplettering och ersättning för de relativt interta, ytterst finpartikulära vittringsprodukterna som naturen tillhanda- håller i form av leror. Dylik nedmalning är i jämförelse med andra traditionella enhetsoperationer förvånansvärt energisnål och öppnar tillsam- mans med bl a fiberarmeringsforskningen och återanvändningen av indu- striella stoftmaterial en omfattande utveckling av nya energisnåla industri- mineralbaserade konstruktionsmaterial med intressanta hållfastheter.

Övergång/rån sin/ring till ångaurok/avering öppnar nya perspektiv mot energisnåla mineralbaserade konstruktionsmateria/

Den första utecklingen av sintrade, lerbundna material skedde för åtminstone 6 000 år sedan. Man smälte fram en glasfas som sedan armerade och band det keramiska materialet. Denna smältfasteknik har sedan starkt utvecklats och även kompletterats med torrsintring av högklassiga material. År 1907 upptäcktes möjligheten av materialframställning genom reaktion i vattenfas under autoklaveringsbetingelser vid c:a 200 0C. Den kom att begreppsmässigt bindas till systemet CaO—SiOZ—HZO och fick sedan mitten av 1920—talet en snabb utveckling genom gasbetongen samt under 1960-talet genom kalk— sandstenen.

Under 1960-talet vidgades området kraftigt genom forskningen vid Institutionen för mineralberedning vid KTH till den s k COBO-tekniken, som i princip omfattar agglomerering av de fiesta industrimineral vid c:a 200—250 OC under ångtryck. Genom vissa åtgärder löses mineralet partiellt upp i kondensationsfasen och falls vid återgången till vanligt tryck ut igen och sammanbinder materialet. Autoklaveringen är mycket billigare och energi- snålare än sintringen vid 1200—1800 ”C. COBO—processen använder med viss fördel även industriella restprodukter. Helt nya typer av konstruktionsmate- rial möjliggöres.

Generell prognosbedömning 8: En komplettering av framställningsmeto- dema för mineralbaserade konstruktionsmaterial med den nya, mer generella autoklaveringsteknik, som under de senaste 10 åren utvecklats i Sverige, kommer att möjliggöra produktion av energisnåla material av helt ny karaktär och med nya egenskapskombinationer. Detta kommer att väsentligt underlätta utnyttjandet av ett vidare spektrum av industrimineral än vad som idag användes.

6 Produktspecifik teknisk utveckling

Sial-bergarternas mineralråvaror

Bal/ast är den industriellt viktigaste mineralprodukten. som emellertid här behandlas mycket kort på grund av annan pågående utredning. Ballastpro- duktionen är på grund av miljöproblem och hastig industriell utveckling under omfattande nydaning kännetecknad av koncentrering till färre och större enheter. Vid lokaliseringen av dessa kommer bergarternas lämplighet som ballastmaterial att utforskas och hänsyn därtill tas i avsevärt högre grad än tidigare. Kvalitetsaspekterna för olika ändamål är givetvis helt olika. I hittillsvarande anläggningar har man i viss mån sökt kompromissa sig fram. Med hänsyn till däcksdubbarna har dock sega kvartsitmaterial fått allt större användning för asfaltbuma slitlager. Kvartsiten har därtill ofta hög ljus- het.

För betong- och bruksändamål har sandkvaliteten en begränsad men dock klar betydelse för betonghållfastheten. Även här är kvartsen i praktiken överlägsen, men forskningsmässigt synes andra sandmaterial öppna möjlig- heter till betydligt högre hållfastheter, i varje fall för specialändamål.

Forsknings- och utredningsarbete pågår för utnyttjande av malmbryt- ningens och mineralberedningens restprodukter för ballaständamål (10).

Svårigheter med partikelstorleksfördelning och mineralföroreningar bromsar i betydande grad.

Av det föregående har framgått att för ballaständamål kvartsit och lwarlssaml vinner alltmer ökat intresse. I egenskap av naturens egen mineralsyra kommer kiselsyran givetvis även att få vidgad betydelse som komponent i flera av de nyutvecklade konstruktionsmaterial som kan bedömas komma fram i produktionen om något decennium. Man torde kunna förutsätta att silikosproblematiken tekniskt sett då kommer att vara undanröjd.

Tungsandmineralen kommer som framgått av det föregående, att få ökad kvantitativ betydelse och väsentligt påverka den tekniska utvecklingen. I tungsanden i norra Sverige finns bl a ren magnetit, hematit—ilmenit, monazit, zirkon, granat samt rutil och apatit. Huvuddelen av sanden torde finnas avlagrad på kontinentalsockeln. Kända förekomster i Norrbotten borde undersökas och prospektering insättas för att klarlägga Sveriges försörjnings- möjligheter på detta område.

Vi har betydande tillgångar av kaolin i Skåne och utredningar pågår om upptagning av kaolinberedning i stor skala för pappersindustrins behov i Skandinavien. En viss bauxithalt har upptäckts vid borrningar. Eftersom det torde vara möjligt att flotationsvägen skilja kaolin och bauxit kan den skånska leran tänkas få betydelse även för vår bauxit/örsörjning.

Bränning och lakning av kolhaltig skånsk lera har under lång tid utnyttjats för framställning av aluminiumsulfat, ett förfarande som visserligen lagts ned på 1960-talet, men som kan komma att åter bli aktuell i moderniserad form för aloxidproduktion. En betydande del av intresset för de skånska lerorna kommer även fortsättningsvis att knytas till deras användning för keramiska ändamål.

Man kan inom lerområdet ej bortse från inflytanden från restprodukts- och återanvändningssynpunkter. Ökad användning av kol ger större mängder användbar aska. vilket är att betrakta som en bränd lerprodukt med hög aktivitet. Från samhällsavfallens brända återstoder kommer säkerligen användbara glas- och porslinsmassor att kunna särskiljas för återanvändning. Denna teknik kommer troligen att vinna insteg under den närmaste 10-års- perioden.

Tekniskt sett kommer utvecklingen på agglomereringssidan troligen att på sikt minska bentonitbehovet, men det är svårt att sia om järnmalmsbered- ningens fortsatta utveckling i Sverige. Nya metoder och tankegångar förbereder därvidlag en omdaning.

Sima—belgarternas mineralråvaror

Sverige har mycket stora tillgångar av ultrabasiska bergarter i fjällkedjan, framför allt inom Jämtlands och Västerbottens län. Det har redan nämnts att under det närmaste årtiondet stort intresse kommer att ägnas dessa ultrabasiska bergarter. Liksom kvartsen är naturens egen mineralsyra utgör de ultrabasiska bergarterna naturens egna basmineral, vilket visar sig i mångfalden av framtida användningsmöjligheter. Nackdelen är det isolerade läget och transportavstånden. I Sverige är det endast vid anläggningarna i Handöl som industriell verksamhet bedrives. medan i Norge olivinen ägnas

större aktivitet. Just nu drar möjligheten till svensk nickelförsörjning ett intresse till de sk peridotiterna eller snarare serpentinstenarna i södra Lappland.

Användningen av ralkminera/ har stor spridning i industrin och i samhället. Förbrukningen av det viktigaste fibermaterialet, asbest, torde i Sverige ha upplevt ett hårt bakslag i samband med de yrkeshygieniska problem, som har uppdagats. Mineralfibermaterialen är emellertid mycket betydelsefulla för samhällsutvecklingen och kommer därför att återkomma med hög utveck— lingstakt. Liksom för silikosen kommer man tekniskt att kunna lösa de yrkeshygieniska svårigheterna, och forska fram nya riskfria framkomstvägar. Det är sannolikt att den inhemska talkproduktionen kommer att utvecklas intensivare genom kombinerad prospektering och mineralteknisk utveck- ling.

Det kan utläsas ur statistiken en språngvis utveckling av den japanska användningen av magnesiumsilika[mineral. främst inom keramisk hantering. Möjligen kan detta innebära att japanerna redan slagit in på den väg man inom svensk forskning tror sig skönja. Detta avser dock ej eldfasta material.

Sverige importerar hela sitt magnesitbehov. Genom allt högre kvalitetskrav för att på det metallurgiska området klara processernas högre temperaturer, liksom genom en snabb ökning av den kemiska förbrukningen har magne- sitmineralen blivit en av industrimineralens mest expansiva sektorer. Magnesiten kommer att få avsevärt större betydelse än för närvarande.

Sverige saknar tillgångar av massiva magnesitfyndigheter, men torde ha mycket stora tillgångar av brucil — eller magnesit/minga serpentinslenar med storleksordningen minst 20 % välkristalliserat värdemineral. Magnesiten syns gå att utvinna med flotation och även andra enkla reningsförfaranden synes vara tillämpliga. En detaljprospektering kombinerad med mineraltek- nisk forskning kan komma att öppna vägen för inhemsk försörjning och beredningsindustri på magnesiaområdet, särskilt om man kan kombinera den med nickelsulfidflotation.

Kalkbergarternas mineralråvaror

Kalkbergarrernas mineralråvaror är utpräglade hemmamarknadsprodukter. Om man söker särskilja de moment som är av speciellt intresse för framtida utvecklingstrender möter man särskilt aspekter rörande systemet CaO- SiOZ—HZO såsom självhärdande bindemedel och bas för materialframställ- ning, vidare den specifika energiförbrukningen för de slutliga konstruktions- materialen, och till sist miljösynpunkterna.

Det var ett oerhört framsteg för vår materiella kultur som skedde då ponlandcementen upptäcktes under första hälften av 1800-talet. Att kunna bygga hela konstruktioner på plats med självhärdande bindemedel innebar en total ändring av byggnadstekniken. Under 1900-talet har sedan skett en kraftig utveckling av byggnadsmaterialindustrin, baserad på samma mine- ralbildande system och bl a med autoklaveringens hjälp. Från senare års forskningar vid olika laboratorier ser vi emellertid att möjligheterna inom systemet CaO—SiOZ—HZO ännu är långt ifrån uttömda. Särskilt gäller detta

förhållandet bindemedel ballast där mångdubbelt ökade hållfastheter skymtar. [ realiteten innebär detta bl a en kraftigt sänkt specifik energiför- brukning. En väsentligt ökad mineral-materialteknisk forskning torde här få effekter för framtiden. Till miljösynpunkterna hör i detta sammanhang en rationell återanvändning av restprodukter och avfallsmaterial (9,10).

Redan tidigare har angivits den omfattande förändring av försörjningstek- niken, som kan komma till stånd genom övergång till bär- eller svävgasme- toder för fortsatt beredning av mineralråvaran. Denna teknik förutsätter en nedmalning av varan till ungefär 0,1 mm och därunder och därvid sker normalt en renkrossning av mineralkristallerna från varandra. För väl kristalliserade bergarter kan flotationsanrikningen därefter användas för högrening av kalkstensgruppens mineral och renare produkter erhållas efter bränning relativt oberoende av råstenens föroreningsgrad. Den snabba bränningsoperationen ger också en avsevärt aktivare kalk, vilket har betydelse särskilt för användningen i färskningsförloppet i stålverksproces- serna. Samtidigt blir bränningen jämnare och effektivare. Detta kommer i långa loppet att påverka lokaliseringen av kalkproduktionen, produktrenhe- tens storlek och specifika energibehovet.

Slaggema innehåller höga energiinsatser som delvis kan återvinnas och nyttiggöras genom slaggernas användning som partiell ersättning för cement- klinker vid cementnedmalningen. Den i slaggerna nedlagda smältenergin kan även återvinnas genom direkt användning som bindemedel i byggnads- materialproduktionen.

Den svenska produktionen av gips som restprodukt från fosforsyrafram- ställning torde komma att helt kunna tillgodogöras inom byggnadsmaterial- produktionen.

Övrig!

Sverige importerar för närvarande så gott som hela sitt behov avjbsfbrråvaror. I samband med järnmalmerna är Sverige rikt på apatit i Norrbotten och under andra världskriget utvanns där apatit för uppehållandet av det svenska jordbruket. l Grängesberg förekommer sedan 1974 viss apatitproduktion. Apatitflotation är en billig och numera ej särskilt besvärlig utvinningsprocess och en utökad svensk produktion skulle troligen kunna göras konkurrens- kraftig.

Stockholm den 30 januari 1976.

Litteratur

(1) Resources for Freedom, A Report to the President by the President”s Materials Policy Commission, Vol 1—5. Washington 1952.

(2) P G Kihlstedt: Tillgodogörande av fattiga malmer. Problem rörande den framtida mineralförsörjningen. Jernkontorets annaler vol 141 1957 sid 1—41.

(3) Alexander Sutulov: Minerals in World Affairs. University of Utah, Salt Lake City 1972.

(4) F G Kihlstedt: Mineralteknik i omstöpning Svenska Gruvföreningens meddelande nr 119, volym 8, Stockholm 1967.

(5) P G Kihlstedt: Energy and Mineral Exploitation Techniques. Föredrag vid OECD:s internationella konferens: Technical Research in Applied Mineral- ogy and the Management of Mineral Resources, Orleans 1975. Scandinavian Journal of Metallurgy 4 (1975) 145—149.

(6) Bengt Loberg: Geologiska material och Sveriges berggrund. Norstedt & Söner, Stockholm 1973.

(7) Fredrick C Kruger: World's Nonmetallic Mineral Resources. Centennial Volume of AIME 1971 sid 33—41.

(8) J Arvid Hedvall: Mineralografi är lika nödvändig som metallografi. Chalmers tekniska högskolas handlingar Nr 306 1965.

(9) ”Ballastdagar” den 21—22 jan 1975. Svenska Gruvföreningen, Ämnes- kommitté IV. Stencil. Häft.

(10)”Mineralhanteringens restproduktproblem” den 15—l6jan 1974. Svenska Gruvföreningen, Ämneskommitté IV. Stencil. Inb.

Av Petter Boutz'

1 Kort översikt över nuvarande teknologi

För stålframställning finns i huvudsak två råvaror, malm och skrot. Av malmen gör manjärn (tackjärn eller råjärn), vilket sedan förädlas, färskas, till råstål. Skrot smältes till råstål. Råstålet raffineras, legeringsmetaller tillsätts, en slutlig justering av temperatur och analys görs och därefter gjuts det färdiga stålet till göt eller ämnen.

En betydande del av järnmalmen sintras före reduktionen i masugnen. Sintring innebär att man med luft oxiderar den svårreducibla oxiden Fe304 till den mer lättreducibla Fe203 vid en temperatur av ca ] OOOOC. Vid pannsint- ring sugs luft genom en bädd bestående av slig, bränsle (kolstybb) och kalksten, varvid materialet sammanfogas till en kaka, vilken efter svalning krossas till lämpliga storlekar. Vid kulsintring förs den finkorniga sligen in i en roterande tallrik, där den under viss vattentillsats rullas till kulor. Kulorna sintras därefter i en särskild ugn,varvid deras hållfasthet väsentligt ökas. Viss tillsats av bindemedel förekommer ofta vid kulrullningen,t exjärnsulfat eller bentonit.

Med sintringen når man en agglomerering av den för masugnen alltför finkorniga sligen. Vidare finns det möjlighet att redan här tillsätta den kalksten, som behövs för att få rätt CaO/SiOz-förhållande i masugnen. Därigenom slipper man bränna kalkstenen i masugnen,där bränslet utgörs av relativt dyrbar metallurgisk koks.

I masugnen varvas det järnbärande materialet med slaggbildare och koks uppifrån och sjunker ner genom schaktet. I nederdelen av masugnen finns hål. formor, där förvärmd luft blåses in. Denna förbränner koksen till koloxid under värmeutveckling och den bildade gasen strömmar uppåt genom det fasta materialet. I överdelen av ugnen sker en begynnande reduktion av sligen/sintern med koloxid. I den nedre delen, där temperaturen är mellan 1 500 och ZOOOOC, sker en reduktion direkt med det fasta kolet och en smältning av det bildade järnet, vilket samlas i botten av ugnen. Järnet, som löser in ca 4 % kol och mindre halter av ämnen som fosfor, svavel, kisel och mangan, tappas genom utslagshål vid ugnsbotten och rinner via en ränna ner i en skänk. Även slaggen tappas ur ugnen på detta sätt.

Råjärnet gjuts antingen till tackor eller transporteras i skänkarna till stålverket och kan där ofta mellanlagras i en blandare, som kan rymma ca 500 ton.

I stå/verkerskall kolhalten sänkas genom färskning, vilken skeri konvertrar

1 Petter Boutz är tekno- logassistent vid avdel— ningen för järnets metal- lurgi, Tekniska Högsko— lan i Stockholm.

av typerna LD, Kaldo och OBM genom att syre tillförs badet. Sy ret kan blåsas genom en lans mot badets yta som i LD och Kaldo,eller tillföras genom dysor i ugnsbotten som i OBM. _

l konvertrarna tillsätts kalk som slaggbildare. Dess uppgift är att uppta de oxider som vid färskningen bildas av järnet och de i järnet lösta ämnena. Önskade egenskaper hos slaggen är: högt CaO/SiOz-fo'rhållande nödvändigt för god svavel- och fosforrening-, god llytbarhet — nödvändigt för snabba reaktioner samt litet angrepp på den eldfasta infodringen i ugnarna.

De ugnar som främst är avsedda för smältning är de oljeeldade martinug- narna och elektrostålugnarna. Dessa har skrot och legeringsmetaller i fast form som främsta råvarubas.

Martinugnarna är långsamma men möjliggör en god kvalitetsmässig styrning. Stålet som produceras i dessa är, efter tappning i skänk, i regel färdigt för gjutning.

Elektrostålugnar finns av två typer, ljusbågsugnar (LB) och induktionsug- nar, främst av högfrekvenstyp (HF). [ ljusbågsugnarna tillförs elenergin via tre gralitelektroder, placerade ovanför godset, och utvecklar ljusbågar mellan dessa och godset. [ induktionsugnarna passerar strömmen en Spole som omger ugnen, varvid elektriska strömmar uppstår i skrotet och värme utvecklas.

Även om ljusbågsugnarna kan producera ett stål, som är färdigt för gjutning, är det mer ekonomiskt att använda dem för enbart nedsmältning och låta övriga steg ske i en för detta mer lämpad ugnstyp. Vid tillverkning av rostfritt material använder man numera gärna ljusbågsugnen för smältning av rostfritt och olegerat skrot samt kolhaltiga ferrolegeringar. Färskning och färdigställning görs därefter i tex en AOD- eller CLU-konverter.

Samtliga nämnda ugnar är infodrade med eldfast material. Detta förslits, men med stor skillnad i förslitningshastighet. En masugn kan gå i 10 år mellan ommurningar medan en konverter kan ha en hållbarhet av ca 50

Charger. Syrgaskonvertrarna är i regel infodrade med tjärimpregnerad dolomit- och magnesitsten, sura martinugnar med silikasten och basiska martinugnar med magnesitkromsten och stamp- och sprutmassor med dolomit eller magnesit. Ljusbågsugnarnas infodring består av dolomit- eller magnesitsten med inslag av högvärdigare material, t ex krommagnesit, i de delar av väggarna som är mest utsatta för strålningen från ljusbågarna. I AOD- och CLU-ugnar brukar ofta dolomit användas.

I Sverige finns fn (1975) 150 stålugnar med följande fördelning:

Antal Kapacitet (milj ton) Syrgaskonvertrar 10 2.8 Ljusbågsugnar 60 2.5 Martinugnar 27 1.3 lnduktionsugnar 53 0.2 Summa 150 4 6.8

Ytterligare en möjlighet att omvandla främst rika sliger till metalliskt järn finns i tillverkningen avjärnsvamp. som ären reduktion utan smältning vid

ca 1 OOOOC. Reduktionen sker med koloxid, vilken framställs ur koks antingen i själva reduktionsugnen eller i en separat anläggning, plus något kolväte. Den framställda järnsvampen är porös och ren. Utgående från höganrikad Malmbergs-slig fås en järnsvamp för tillverkning av järnpulver. Ur kulsinter fås en järnsvamp som används för ståltillverkning och då är jämförbar med skrot av mycket hög kvalitet.

Det framställda råstålet undergår en serie behandlingar antingen i ugnen eller i en skänk som också används för transporten till gjutningen. Efter färskningen måste syreöverskottet avlägsnas genom desoxidation. Härvid tillsättes aluminium eller kisel. I anslutning härtill görs ibland en extra kraftig svavelrening med kalk och flusspat. Vidare kan stålet utsättas för vakuum för avlägsnande av lösta gaser som väte och kväve. Till sist görs den slutliga justeringen av analysen och temperaturen, vilken måste ligga inom ett snävt intervall vid gjutningen. Analysjusteringen innebär små tillsatser av ämnen som krom, nickel. mangan, molybden, vanadin och volfram.

Stålet gjuts antingen i kokiller eller i stränggjutningsmaskin. Kokillgjut- ningen sker antingen fallande, då stålet rinner genom ett hål i skänkens botten, tärningen, direkt ner i kokillen, eller stigande, då stålet rinner ner genom ett vertikalt rör, gubben, genom kanaltegel lagda i ett stigplan ut till de på stigplanet placerade kokillerna och fyller dessa underifrån. Stränggiut- ningsmaskinen består av en vattenkyld kopparkokill ur vilken stålämnet dras nedåt i samma takt som det stelnar. Man får här således en i princip oändligt lång sträng av färdigt stålämne.

Vid gjutningen åtgår, förutom skänkens infodring, en inte obetydlig mängd specialtegel i form av tärning, stoppare samt för stiggjutning kanaltegel. ingjut. Dessa detaljer används nämligen bara en gång. Vid stränggjutning används en mellanskänk eller gjutlåda med tärning och stoppare förutom skänken. Dessa detaljer byts också efter varje gång.

lnfodringen i ugnar, skänkar och gjutlådor utgörs av ett bakfoder, vilket i princip aldrig behöver repareras, ett slitfoder av stenar som muras om efter ett för varje enhet karakteristiskt antal Charger (livslängden är starkt beroende av tillverkningsprogram och körsätt), samt gjut- eller stampmassa vilken repareras efter varje charge. Denna ofta förekommande s k avlagning görs genom att en sprutmassa, eventuellt med tillsats av vatten, sprutas på de ställen där slitaget varit stort.

2 Synpunkter på den framtida processutvecklingen Sinreiverk och hytta

Masugnen förblir den huvudsakliga framställningsmetoden för metalliskt järn ur slig fram till 1985. Det är svårt att tänka sig några drastiska förändringar i masugnens drift under denna period den präglas ju redan nu av drift under relativt väl kända förhållanden. Ett par utvecklingslinjer framträder dock. Slaggmängderna kommer med säkerhet att minska ytterli- gare. Till viss del kan detta tänkas bero på att sligens andel av gångart minskar och därmed också behovet av slagg för upptagande av denna. Vidare kommer de arbeten som bedrivs beträffande olika störningar i masugnsdriften,t ex om inverkan av alkali, att ge till resultat att man med detaljerade kunskaper om

fenomenen har lättare att undvika sådana störningar även med minskad slaggmängd.

Vi tror att slaggmängden kan minskas till c:a 175 kg per ton råjärn från idag ca 300 kg. Med den CaO-halt, ca 40 % , som antagligen blir nödvändig. dels ur metallurgisk synpunkt, dels för återanvändning av slaggen till metallurgiska och andra ändamål, fås en kalkmängd av ca 70 kg CaO per ton råjärn (varav en del finns med redan i sligens naturliga innehåll av CaO). Det är dessutom troligt att en del av denna kan cirkuleras i processen genom att masugnsslagg kan komma att användas som bindemedel vid kulrullning.

En mycket viktig aspekt i detta sammanhang är svavelhalten i bränslena. Vid bibehållen eller ökad svavelhalt i kol, koks och olja, blir troligen inbesparingarna i total kalkmängd betydligt mindre än ovan angivits, beroende på behovet av en separat svavelreningsstation efter råjärnsfram- ställningen.

En annan linje som kan skönjas beträffande masugnen är en ökad användning av kallbundna kulor i beskickningen. Idag är detta problema- tiskt, men det finns ingen anledning att betvivla att man skulle kunna öka andelen kallbundna kulor till åtminstone 40 %. Det kan antas att ökade kunskaper av den typ som tidigare nämnts om de störningar som förekommer idag kan komma att bidra till denna utveckling. En av konsekvenserna av detta kan bli en minskad användning av kalksten till förmån för bränd kalk. Man bör fö kunna tänka sig att bindemedlet i kulorna till 75 % utgörs av recirkulerad slagg.

På längre sikt kommer med säkerhet masugnens speciella nackdelar — krav på agglomererad beskickning och metallurgisk koks att göra smältreduk- tionsförfaranden mer ekonomiskt tilltalande. Ett exempel på detta den s k lNRED-metoden — har nyligen presenterats av Boliden. Ett par av förutsätt- ningarna för utvecklingsarbetet med denna var just att finkornig slig skall kunna användas utan agglomerering liksom kol av sämre kvalitet. Liknande arbeten fast med andra tekniska lösningar bedrivs även på andra håll. Med de stora investeringar som gjorts i masugnar är det emellertid svårt att tro att smältreduktionen år 2000 skulle kunna svara för mer än 10—15 % av landets råjärnsförsörjning.

I dessa metoder, där man med säkerhet kommer att lätt kunna styra reduktionen, bör man kunna komma ner i en slaggmängd av 100-150 kg/ton råjärn — möjligen ännu lägre. men även här kommer en efterföljande svavelrening in i bilden. De slaggprodukter. som kan komma ur använd- ningen av ett billigare kol, inverkar naturligtvis också på slaggmängden.

Järnsvamp

Järnsvampmetoderna ger idag ett mycket litet tillskott av råvara för stålproduktionen. Svamp kommer säkert även fortsättningsvis att utgöra en högklassig råvara i de fall där man har höga krav på renhet, men man kan inte se några teknologiska framsteg som skulle kunna fåjärnsvampen att markant öka i betydelse. Användning av nordsjögas för järnsvamptillverkning skulle naturligtvis kunna få stor inverkan, men är huvudsakligen en ekonomisk fråga. Tekniken finns redan.

Stå/tillverkning

För färskning av råjärn till stål kommer det nuvarande beståndet av syrgaskonvertrartroligen att utökas med bottenblåsande konvertrar liknande OBM, samtidigt som detta förfarande vidareutvecklas under den närmaste tioårsperioden. Eftersom fria syrgasstrålar med hög hastighet,av den typ som förekommer i LD och Kaldo, medför betydande nackdelar är det troligt att inblåsning av syret under badytan kommer att te sig alltmer lockande i framtiden. Man bör ha i minnet att det för närvarande sker en utveckling av injektionsförfarandet för gaspulverblandningar på skilda håll, liksom att man i OBM redan har möjlighet att injicera kalk under färskningen. Det är högst sannolikt att denna tillsatsmetod för kalk (finkornig CaO) kommer att få en större betydelse. Man har då möjlighet att snabbt få en lättflytande färskningsslaggjust där den behövs, nämligen i oxidationszonen,därju också det nödvändiga värmet för upplösning av kalken utvecklas.

Beträffande färskningen är det ingen principiell skillnad mellan reduktion av finkornig slig genom injektion i ett kolhaltigt järnbad (alltså smältreduk- tion) och färskning av ett råjärnsbad genom injektion av slig som syrebärare. Metoden kräver visserligen att värme tillförs, eftersom sligupplösningen är värmekrävande, men uppenbarligen finns här utvecklingsmöjligheter.

Slaggen i stålprocesserna måste betraktas som ett nödvändigt ont. Slaggbildare kostar pengar, flussmedel måste ibland tillsättas, slaggen orsakar förslitning på den eldfasta infodringen, fordrar energi för smältning och kan ofta inte tillgodogöras utan måste deponeras efter användandet. Den nödvändiga mängden slagg är alltså av betydelse liksom varje möjlighet till förbättring av dess egenskaper för raffinering av stålet. Man kan vänta sig att den viktigaste slaggbildarens, kalkens, egenskaper kommer att förändras. En finkornig kalk med högre reaktivitet än den idag tillgängliga kan komma som ett resultat av förändrade framställningsmetoder. (Det har konstaterats att finkornigheten i sig själv inte är någon garanti för hög reaktivitet. Ibland kan således styckekalk vara att föredra framför pulverkalk). En mer reaktiv kalk skulle kunna få en viss effekt på den minsta nödvändiga mängden, men den största vinsten skulle med säkerhet ligga i ett minskat slitage på infodringen i konvertrarna. Speciellt gäller detta LD-konvertrar där ett betydande slitage kan uppstå om man är tvungen att blåsa speciellt för att få en lämplig slagg.

Man har ännu inte funnit något flussmedel lika effektivt som flusspat. Mängden av försök att finna ett ersättningsmaterial är dock ett tecken på att detta är ett problem som tilldrar sig ett stort intresse från metallurger på många håll. Man kan inte idag se någon möjlighet att finna ett enda material som skulle kunna ersätta flusspaten helt. men det bör i många fall vara möjligt att ersätta en del av den med en måhända större mängd av ett annat material eller kanske en kombination av flera material. llmenit är ett billigt material som kan komma att spela en viss roll. Fördelarna med en sådan förändring av driftspraxis att flusspatförbrukningen sänktes skulle kunna vara både miljömässiga och ekonomiska.

För att minska slaggens angrepp på infodringen med bibehållen fiytbarhet finns en möjlighet att ersätta en del av den tillsatta kalken med dolomit, men kostnaderna gör detta svårt.

De försök som har gjorts att vid färdigställningen av stålet utnyttja injektionsteknik har gett mycket goda resultat och metoden kommer säkert att öka i omfattning. Så kan man till exempel nå extremt låga svavelhalter på kort tid genom inblåsning av kalk. Vidare uppnås mycket höga utbyten av inblåsta legeringsämnen.

Gjurning

För handelsstål finns en klar tendens till ökad stränggjutning, och det förefaller logiskt att denna utveckling fortsätter så att om 25 år så gott som allt detta material stränggjuts. Då kommer den specifika förbrukningen av eldfast material i gjutlådor och gjutrör samt tärningar och stoppare att minska i och med att man gjuter i längre sekvenser och med ökad säkerhet.

För höglegerade stål är stränggjutning inte alltid tillämpbar. Sådana material kommer huvudsakligen att gjutas stigande. Förbrukningen av kanaltegel m m kommer därför att knytas till produktionsutvecklingen för dessa stål. Den fallande gjutningen kommer att vara begränsad till enstaka restgöt.

j_ ___".—

Bilaga 3 Geologiska förutsättningar för utvinning av industriella mineral

och bergarter i Sverige Av Naz Ahmed S/iaikli'

1 Utgångsläget för en bedömning

Kännedom om de geologiska förhållandena är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna spåra och utnyttja mineralförekomster. Varje mineraltyp förekommer i bestämda geologiska miljöer. I länder där berggrunden direkt kan observeras är det lätt att utreda dessa geologiska miljöer. I Sverige, där mer än 95 % av bergytan är täckt med lösa avlagringar, måste man förlita sig på indirekta metoder.

En stor del av de industriella mineralen och bergarterna går till skillnad från malmerna — ej att spåra med befintliga geofysiska och geokemiska metoder. För industriella mineral och bergarter är följaktligen den geologiska karteringen av grundläggande betydelse.

Vår nuvarande kännedom om Sveriges geologi är bristfällig. Vissa mineralrika områden är relativt väl undersökta, medan moderna geologiska kartor över en stor del av landet saknas. Geologins dåliga ställning i Sverige beror delvis på att man har haft förmånen av att tidigt ha tillgång till relativt lätt upptäckta och tämligen stora mineralförekomster. Problemen låg i att utveckla anriknings- och brytningstekniska metoder för att kunna utnyttja dessa mineralförekomster. I Finland tex, där man till övervägande del har liknande berggrund, blev utvecklingen annorlunda. Systematiska geologiska undersökningar ledde till upptäckter av mineralförekomster. och härigenom fick landet en geologisk tradition. vilket fö är den vanliga utvecklingen i övriga världen.

Avsaknaden av systematiska kartläggningar av landets industrimineralfö- rekomster gör att det saknas underlag för en realistisk bedömning av landets tillgångar inom denna sektor. Uppgifter om kvalitet och storlek är tämligen bristfälliga to m för de kända industrimineralförekomsterna.

De geologiska förhållandena i olika delar av landet är emellertid gynn- samma för förekomster av ett flertal industriella mineral och bergarter och ger därför anledning till en försiktig optimism. Av Sveriges totala yta på 450 000 km2 upptas omkring 350000 ka av äldre bergarter tillhörande urberget medan återstående 100 000 km2 utgörs av yngre sedimentbergarter. Länder med liknande geologisk uppbyggnad, tex Finland och Canada, är stora producenter av en rad industriella mineral och bergarter. Sveriges geologi och de många observationer av industrimineralförekomster som gjorts ger därför anledning anta att mani landet torde kunna finna merparten av de minst ett hundra olika industriella mineral och bergarter som är attraktiva från

lNaz Ahmed Shaikh är avdelningsdirektör vid Sveriges geologiska un- dersökning (SGU).

168

ekonomisk synpunkt.

I mineral- och bergartsöversikterna i bilaga 4 har intagits uppgifter för resp mineral om de allmänna förutsättningarna för förekomst i landet samt om vissa kända fyndigheter. En del av dessa ingick ursprungligen som en del av denna promemoria men upprepas inte här,

Flera av de förekomster eller uppslag som nämns i bilaga 4 motiverar närmare undersökningar. Det gäller bl a vissa förekomster av asbest, baryt. bauxit, fältspat, kaolin, kvartsit, nefelinsyenit, talk, vermikulit och zirkon.

Exempel på mineral som vi inte kan vänta oss att finna i Sverige är främst gipssten/anhydrit, borater, kalium — och natriumsalter (dvs kalisalt och koksalt), perlit samt gediget svavel.

Den enda tänkbara borkällan i vårt land är mineralen turmalin med omkring 9—10 % 3203 och datolit med omkring 22 % 3203. Dessa mineral förekommer i begränsad omfattning i vissa pegmatiter och kontaktmeta- morfa bergarter. Importbehovet av gipssten skulle kunna täckas genom kemigips som erhålls som restprodukt vid framställning av handelsgödsel. Kalium kan utvinnas tex ur alunskiffer, fältspat, glimmer, leptit och nefelinsyenit. Fabrikation av elektrokali ur fältspat och fältspatrika bergarter bedrevs i Sverige under åren 1912—15 vid Sandsta smältverk i närheten av Ludvika. Vissa bättre kvaliteter av leptit,s k kalileptit, kan innehålla 10—14 % KZO. Kalileptiter förekommer i vida större omfattning på ett antal platser i landet än tex ren fältspat. Mineralet glaukonit som bl a används för rening och avhärdning av vatten genom jonbyte och som i Sverige förekommer i tertiära, kretaceiska och kambriska ordoviciska avlagringar, innehåller omkring 8 % K20.

Alternativa material till perlit som kan finnas i Sverige är diatomit, expanderande lera och vermikulit. När det gäller svavel sker utvinning ur svavelkis. På grund av skärpta miljövårdskrav tillvaratas svavel även ur olja och smältverksgaser.

2 Synpunkter på behovet av ökade geologiska undersökningar

Mineralutvinning i Sverige har anor från början av medeltiden. Verksam- heten har under lång tid spelat en viktig roll för utveckling av näringslivet. Sverige har även i dag en stark ställning och gott rykte som producent av ett flertal mineral. För att mineralhanteringen i vårt land skall kunna vidmakt- hållas och en önskvärd expansion och diversifiering skall kunna äga rum krävs att kända mineraltillgångar undersöks ytterligare, och att dessa tillgångar successivt utökas genom upptäckt av nya förekomster.

Vårt land har säkert många, i betydande utsträckning ännu outnyttjade, tillgångar av industriella mineral och bergarter, vars avkastning i många fall skulle vara bättre än för de traditionella malmerna. Från sysselsättningssyn- punkt kan dessa mineralråvaror utgöra en viktig faktor och kan leda till en fortsatt expansion och diversifiering av mineralhanteringen i Sverige.

Det finns rikligt med uppslag på industriella mineral och bergarter på SGU och på annat håll i landet. På grund av bristande resurser har detta material

tyvärr ej kunnat sammanställas. Det är angeläget att SGU får resurser dels för att sammanställa och utvärdera äldre informationsmaterial, dels för att systematiskt och kontinuerligt följa upp det omfångsrika material som verket varje år får in genom sina olika landsomfattande geologiska aktiviteter.

Som exempel kan nämnas att SGU under de gångna sommarmånaderna har haft ca 400 personer (geologer, geokemister. geofysiker, extrageologer, assistenter och tekniker) ute i fält i olika delar av landet. Om man räknar mycket blygsamt med endast 2—3 uppslag per man under hela fältarbetets säsong blir det omkring 1 000 uppslag. Det är viktigt att inkommande uppslag och prover snabbt och i nära samarbete med pågående karteringsverksamhet analyseras och följs upp.

Forskning för att ta fram nya anrikningsmetoder eller alternativa råvaru- källor bör stimuleras men inte alltid på det sätt som sker nu. För att nämna ett exempel ,—bedrivs forskning föratt utveckla anrikningsteknik för utvinning av magnesia (MgO) ur ultrabasiska bergarter, medan befintliga och intressanta uppslag av det potentiellt viktigare mineralet magnesit ej har följts upp. En bättre samordning och en rimlig proportion mellan olika åtgärder på industrimineralområdet är önskvärd.

Från samhällsekonomisk synpunkt är det av vikt att brytning koncentreras till mineralförekomster som med hänsyn till storlek, beskaffenhet, transport- förhållanden, miljövård och möjligheter till samhällsservice erbjuder de bästa förutsättningarna för en lönsam drift. En ökad utvinning av industriella mineral och bergarter bör därför planeras på grundval av ingående kunskaper om de geologiska förutsättningarna.

Mineralutvinning utgör vidare en viktig faktor vid regional planering för de vidsträckta mineralförande områdena i Sverige. Kunskapen om industrimi- neraltillgångarna är sålunda en viktig förutsättning såväl för en rationell planering av bebyggelsen som för lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken i landet.

Som underlag för ett rationellt utnyttjande av landets industrimineraltill- gångar fordras en allmän och landsomfattande inventering av dessa mineral och bergarter. En sådan inventering skulle med all säkerhet ge en helt annan bild av tillgångarna än den vi nu har och skulle på så vis kunna skapa en grundval för en framtida utveckling av vår industrimineralproduktion och för en långsiktig planläggning och hushållning med råvaror av detta slag.

Bilaga4 Mineralöversikter

Inledning och källhänvisningar

] Upp/äggning

Mineralöversikterna i det följande omfattar 33 industriella mineral och bergarter. Dessa översikter utgör referensmaterial till de sammanfattningar och övergripande redovisningar som skett i kapitel 3—7. De är, så långt det med hänsyn till tillgängligt material varit möjligt, uppbyggda på ett likartat sätt med en inledande presentation, en internationell översikt som speglar global konsumtion, produktion, tillgångssituation och utvecklingstendenser samt en svensk marknadsöversikt som omfattar Sveriges förbrukning och försörjning i nuläget och en utblick över förväntad utveckling fram till 1985.

Underlaget till den internationella översikten äri huvudsak hämtat ur olika amerikanska publikationer samt ur den engelska tidskriften Industrial Minerals. En förteckning över det viktigaste källmaterialet är intagen i avsnitt 2 nedan. Detta utgör ett värdefullt referensmaterial för den som är intresserad av ett fördjupat studium av industrimineralen. De översikter vi har lämnat i denna rapport gör självfallet inte anspråk på att vara heltäckande, utan har med nödvändighet fått göras korta och har koncentrerats kring endast vissa aspekter. De publikationer vi hänvisar till innehåller i sin tur mycket detaljerade källhänvisningar.

Den svenska marknadsöversikten utgår från tillgängliga uppgifter i den offentliga statistiken. Denna är emellertid ofullständig och delvis vilsele- dande. Genom medverkan av de experter som varit knutna till utrednings- arbetet och genom kompletterande kontakter med företag och institutioner har det varit möjligt att på viktigare punkter komplettera den tillgängliga statistiken.

De tabeller som är intagna i mineralöversikterna återger i regel uppgifter om produktions- och importutveckling under perioden 1960—1976, förbruk- ningsstruktur, importens länderfördelning under vissa år samt importprisut- vecklingen 1960—1976. Tabellnumreringen sker löpande inom varje mineral- översikt för sig. Vissa tabeller har för att inte onödigt tynga framställningen samlats i tabellbilaga efter resp översikt.

Uppgifterna om_förbrukningsstrukturen avser i flertalet fall 1974. Avvikelser förekommer dock och är då betingade av tillgången på relevanta uppgif- ter.

172

1 I regel har vi inte kun- nat beakta lagerföränd— ringar. Till/örse/n (pro- duktion + import — ex- port) används därför som mått på förbrukningen.

Vi använder i vissa fall två förbrukningsbegrepp i texten — brutto- resp nettoförbrukningl Bruttoförbrukningen inkluderar råvaruförbrukning för tillverkning av produkter på export medan nettoförbrukningen avser behov

för inhemsk slutlig förbrukning.

Vad beträffar prisutvecklingen bör följande framhållas. För ett stort antal industrimineral gäller att importen är sammansatt av olika kvaliteter av mineralet. Importvärdena från olika leverantörsländer spänner ofta över ett mycket brett intervall beroende på dessa kvalitetsskillnader. Uppgifterna om genomsnittliga importvärden bör läsas med denna reservation i åtanke. Rea/priset, dvs prisutvecklingen i fast penningvärde med inflationseffekten bortrensad, är uttryckt i 1975 års priser. Det har räknats fram genom att dividera det nominella priset med partiprisindex.

2 Internationellt och svenskt källmaterial av baskarakta'r

Följande publikationer har varit de huvudsakliga källorna för sammanställ- ningen av mineralöversikterna:

United States Department ofthe Inte- rior, Bureau of Mines

American Institute of Mining, Metal— lurgical and Petroleum Engineers, Inc, New York 1975 Metal Bulletin Ltd, 46, Wigmore Street London W 1 H 08]

Engineering and Mining Journal, 1221, Avenue of the Americas. New York. N.Y.100 20

Annales des Mines, GEDIM, 19 Rue du Grand Moulin, 42029 Saint— Etienne Cedex

Sveriges Statistiska Centralbyrå

Mineral Facts and Problems 1975 (har även utkommit 1960. 1965 och 1970) Minerals Yearbook (årlig) Commodity Data Summaries 1974, 1975. 1976 och 1977 Industrial Minerals and Rocks. fjärde uppla- gan 1975

Industrial Minerals (månatlig tidskrift utgi- ven sedan 1967) Proceedings ofthe First ”Industrial Minerals International Congress, Londonjuli 1974 Proceedings of the Second ”Industrial Mine- rals” International Congress, Miinchen maj 1977 E/MJ, månatlig tidskrift med tonvikt på metaller men även bevakning av industrimi- neral, Översikter över utvecklingen under det senaste året publiceras varje vår Annales des Mines (månatlig tidskrift). Decembernumret 1975 upptar en global över- sikt över produktion och konsumtion av bl a industrimineral SOS Industri SOS Utrikeshandel SOS Bergshantering

Enstaka uppgifter har också hämtats ur en rad andra böcker, tidskrifter och utredningar. Direkt hänvisning till dessa är i vissa fall intagen i mineralkapit- len. Översiktsverk på svenska över sektorn i dess helhet saknas; dock finns visst material sammanställt vilket också delvis utnyttjats t ex

Svenska Gruvföreningen,Gruvforsk- ningen, forskningsuppgift 101/1965

Industriella mineral och bergarteri Sverige: flusspat. tungspat. apatit och fosforit. grafit, talk och täljsten

Svenska Gruvföreningen, Gruv- Användning av mineralberedningens rest- forskningen. forskningsuppgift l45/ produkter 1971 Lundegård Per H (Almqvist & Wik- Nyttosten i Sverige sell Förlag AB, Sthlm)

”Allmän och oorganisk kemi" av Gunnar Hägg (Almqvist & Wiksell Förlag AB Stockholm) ger grunddragen i mineralens kemi, bildningssätt, förädling m m.

Merparten av de statistiska uppgifterna baseras på de tre ovan nämnda publikationerna från US Bureau ofMines eller på den svenska produktions- och utrikeshandelsstatistiken. Källhänvisningarna har därför begränsats till de fall där andra källor än dessa har utnyttjats.

Alunskifferl

Alunskifferzär en bergartsbeteckning för mörka lerskiffrar i de kambriska och ordoviciska systemen i Sverige. Alunskiffern är huvudsakligen uppbyggd av kvarts samt kalium-, aluminium- och magnesiumrika silikatmineral, bl a lermineral. Den bildades under den kambriska perioden för 500—600 milj år sedan då hav trängde in över stora låglänta delar av Sverige i vilka rester från urberget avsattes genom vittring och erosion. Det bildade sand- och lermaterialet fördes ut i havet och lagrades på botten ovanpå urberget. En del av de mineral och metaller, som ursprungligen fanns i urberget. löstes upp i vattnet och fördes också ut i havet. När de kemiska förutsättningarna blev gynnsamma fälldes dessa ut och sjönk till botten, där de blandades med där förekommande fasta ler-, mineral- och sandpartiklar. Alunskiffern innehåller därför bl a uran samt ett stort antal metaller såsom aluminium, vanadin, , molybden, volfram, koppar, nickel, zink, kobolt, lantanider m ti. l

Förutom detta innehåll av metaller och mineral finns i alunskiffrar också ett betydande bränslevärde som gör att alunskiffrarna utgör Sveriges största : fossila bränslereserv med ett värmeinnehåll motsvarande ca 5 miljarder ton olja. Skifferns bränslevärde är knutet till den organiska substans, kerogen. som utgör återstoden av den rika planktonfioran i ytvattnet i de grunda 3 havsvikarna. Döda alger och växtrester sjönk ned i det syrefria bottenvattnet ] och omvandlades av bakterierna i gyttjan, så att huvudsakligen endast , algfettet och bitumenartade rester återstod. Det är detta som nu föreligger i l form av kerogen. Samtidigt extraherade bakterierna svavel ur havsvattnet, och detta utfälldes av lerslammets järn såsom svavelkis. Alunskiffern är därför förhållandevis rik på svavel.

Alunskiffrarna har således ett innehåll av såväl energiråvaror (kerogen och uran) som tungmetaller (bl a vanadin, molybden) och andra viktiga mineral- råvaror (svavel, aluminium, kalium, fosfor, magnesium m fl). De utgör en

1 Presentation ' l

l Alunskiffern innehåller ett stort antal olika mineral. Alunskiffern som sådan skall alltså inte betecknas som ett mineral utan en bergart som råvara för mineralutvin- ning. 2 Namnet alunskiffer härrör från den tid då kambrisk skiffer utgjorde råvaran vid alunberedning (alun är ett aluminiumsulfat). För de delar av alunskiffern, som innehåller utvinningsbara mängder kolväten. har benämningen oljeskiffer också använts. Detta namn är något missvisande eftersom olja i fri form inte förekommer i skiffern. Den substans som vid destillation avger olja och gas utgörs av kerogen och en mer adekvat beteckning är kerogenskiffer. Ketogen har ett bränslevärde av upp till 85 % av råoljans.

råvaruresurs med potentiellt stor betydelse för inhemsk mineralutvinning, mineralteknik och mineralförsörjning.

Starka motstående intressen gör sig gällande i flera av de områden som är aktuella för undersökningsarbete och eventuell exploatering. Bl a med hänsyn härtill har statens industriverk fått i uppdrag att utreda vissa frågor rörande brytning av alunskiffer i Sverige. Framställningen i det följande görs därför relativt kort. Mot bakgrund av alunskiffrarnas potentiella betydelse som råvaruresurs och på basis bl a av det ytterligare bedömningsunderlag som framkommer som ett resultat av industriverkets arbete avser vi att i slutbetänkandet återkomma med en fördjupad analys av alunskiffrarna från mineralpolitisk synpunkt.

2 Åre/"blick pa" utnyttjandet av svenska alunskitfrar

En omfattande utvinning av alunskiffer har ägt rum tidigare i Sverige. Skiffern har utnyttjats för oljeutvinning, som bränsle vid kalkbränning, som råvara för tillverkning av gasbetong och för alunframställning. Produktionen har haft sin tyngdpunkt i Västergötland (Kinnekulle) och Närke (Kvarntorp). Utvinningen för oljeframställning upphörde i mitten av 1960-talet. En successiv nedgång även av produktionen för kalkbränning och gasbetong- framställning har skett under de senaste åren så att den sammanlagda utvinningen nu uppgår till knappt 100 000 ton jämfört med 3—4 milj ton i början av 1960-talet. Produktionsvolymerna för den senaste femtonårspe- rioden framgår av tabell 1 på sidan 180.

3 Alunskiffrarnas potential som råvaruresurs

Som nämnts i det föregående innehåller alunskiffrarna ett stort antal nyttiga mineral. Tabell 2 visar hur höga de genomsnittliga halterna av vissa mineral är i Ranstad-, Närke- resp Skåneskiffern.

Beträffande uran kan man med känd teknik räkna med ett utbyte av 60—80 % av innehållet, I vad avser det fossila bränslet, kerogenet,är tekniken fortfarande på ett tidigt utvecklingsstadium. Känd teknik medger ett energiutbyte av 30—40 %. Fortsatt utvecklingsarbete bedöms kunna ge ett betydligt högre utbyte av kerogen samt medge en ekonomisk utvinning av industrimineralen.

4 Översikt över Sveriges tillgångar av alunskiffer

De avlagringar som gett upphov till alunskiffer avsattes under delar av de kambriska och ordoviciska perioderna i det hav, som täckte större delen av Syd- och Mellansverige, Östersjön samt fjällregionen med dess förland.

Alunskiffern går på många håll i dagen i de angivna områdena, men ligger även stundom på stora djup täckt av yngre sedimentära formationer. Inom delar av det primära utbredningsområdet har alunskiffern eroderats bort under de ca 500 miljoner år som förflutit sedan forrnationens yngsta delar avlagrades.

Alunskiffern återfinns i dag i följande huvudområden:

OSM-ÄMN—

4.

Skåne med angränsande delar av Östersjön Öland och Gotland med angränsande delar av Östersjön

Västergötland

Östergötland

Närke l Fjällkedjan med förland !

1 Skåne med angränsande delar av Östersjön

Alunskiffern i Skåne är känd framför allt från blottningar och brott i landskapets sydöstra del, där den tidigare bröts för alunframställning (Andrarum). Formationens mäktighet är där ca 80 m. Kerogenhalten i de skånska alunskiffrarna är betydligt lägre än i de mellansvenska likåldriga skiffrarna. Anledningen härtill är att skiffern genomsätts av diabasgångar. Alunskiffern har sålunda under ett visst tidsskede värmts upp varvid den organiska substansen sönderdelats.

djup. Formationens mäktighet är där ungefär hälften mot vad som uppmätts i sydöstra Skåne. Alunskiffer har även genomborrats i en borrning i Östersjön söder om Skåne.

I borrningar i sydvästra Skåne har alunskiffer påträffats på över 2 000 m

4.2 Öland och Gotland med angränsande delar av Östersjön

Området tillhör det sedimentationsbäcken som sträcker sig till Baltikum och norra Polen. I detta bäcken är alunskiffer huvudsakligen utbildad i de västra , delarna. l

På Öland har formationen sin största mäktighet i söder där alunskiffern i l ( borrningen vid Ottenby uppgår till närmare 24 m. Mot norr kilar formationen

ut

ningar inom kolväteprospekteringens ram har formationen påträffats på öns mellersta och södra del. Mäktigheten för skiffern överstiger aldrig fem meter. Formationen har även kunnat påvisas i borrningar i Östersjön söder om Gotland.

och i borrningen vid Böda saknas den helt. Tidigare antog man att alunskiffern saknades under Gotland. Vid borr-

4.3 Västergötland

Alunskiffern finns representerad i Västgötabergen, där den sedan länge varit föremål för brytning. Formationens mäktighet uppgår maximalt till 23 m. Alunskiffern kännetecknas av hög orstenshalt. Den 5 k stora orstensbanken på Kinnekulle är ca 1 m tjock. En horisont av 3 m mäktighet innehåller mellan 250—300 g uran/ ton. Den representerar en urankvantitet av ca 300 000 ton och utgör därmed en av Europas största uranfyndigheter.

4.4 Östergötland

Alunskiffern i Östergötland har en något mindre mäktighet än i Västergöt- land, och uppgår till maximalt ca 20m i motalatrakten. Formationens tjocklek avtar i sydostlig riktning.

i. l l i i _J

4.5 Närke

Alunskiffern har i Närke en maximal mäktighet på l9m vid Yxhult. Formationen håller en lägre halt av orsten än motsvarande lager i övriga områden, medan Närkes alunskiffer karaktäriseras av en högre maximal och genomsnittlig halt av kerogen än i landet i övrigt, ca 20 %.

4.6 Fjällkedjan med förland

Alunskifferformationen kan i stort sett följas längs fjällkedjan från norra Dalarna till Torneträsk. Skiffern uppträder såväl i relativt ostörd miljö som i avsnitt där den starkt deformerats och omvandlats i samband med fjällked- jans bildning. IStorsjöområdet i Jämtland uppvisar skiffern ställvis en berg- arts- och lagringsbild som liknar den i Sydsverige, dvs i det närmaste horisontellt liggande alunskiffer med orstenslinser. Formationens mäktighet i norra Dalarna uppgår till ca 15 m och vid Brunflo i Jämtland uppgår den till ca 30 m. Mot norr blir mäktighetssiffrorna osäkra pga att formationen i allmänhet är kraftigt deformerad.

4.7 Tillgångarnas omfattning

Någon total inventering av storleken av de svenska alunskifferförekomstema har inte gjorts. Fyndigheterna är dock betydande. 1951 års Bränsleutredning uppskattade tillgångarna i mellersta och södra Sverige av alunskiffer med en kerogenhalt överstigande 10 % till 49 miljarder ton. Det kan noteras att de stora tillgångarna av skiffer i Östergötland, Skåne och på Öland undersökts endast i ringa omfattning. Totalt har på dessa fyndigheter utförts 20 diamantbergborrningar, varav huvuddelen på 1940-talet. Förekomsterna i fjällkedjan är än mindre kända.

Figur 1 visar utbredningen av vissa större, kända förekomster av alun- skiffer i landet.

5 Översikt över aktuella objekt,/ör ökat utnyttjande av svenska alunskiffer/ör'ekomster

AB Atomenergi har sedan 1960 koncession enligt stenkolslagen för Ranstads- området i Västergötland. Denna koncession, som löper till utgången av år 1980, avser rätten att eftersöka och bearbeta alunskifferfyndigheten inom ett 1 631 ha stort område för utvinning av uran eller uranförening.

Det är 1965 färdigställda Ranstadverket tillkom för produktion av uran och användes för detta ändamål under de första driftsåren. Verket dimensione- rades för en årskapacitet av 120 ton uran vid en bearbetning av ca 0,9 milj ton alunskiffer per år. Sedan 1969 har anläggningen använts för fortsatt utveckling av de tekniska processerna, avfallshanteringen och miljöfrå- gorna.

Hösten 1972 inledde Atomenergi och Statens Vattenfallsverk arbetet på ett förprojekt för utvinning av uran i Ranstad i betydligt större skala (storleks- ordningen 1 300 ton uran per år). Sedan årsskiftet 1974/ 75 har LKAB deltagit i projektet.

ngrl

Förekomster av alunskiffer i Sverige

Jämtland Västergötland Närke 1 Östergötland * Öland Skåne

©©©©©©

Anm: Alunskiffrarnas mäktighet (utbredning på djupet) framgår inte av figuren. I fjälltrak- terna tex. är mäktighe— 0 100 200 300 km ten i regel ringa. t___L.__l__—-—l

I ansökan den 13 juni 1975 hemställde LKAB om regeringens tillstånd enligt 136 a ébyggnadslagen att till Ranstad lokalisera verksamhet fören årlig utvinning av ca 1 300 ton uran, ca 60 ton molybden, ca 500 ton vanadin och eventuellt 900 ton nickel. Skifferuttaget skulle härvid bli ca 6 milj ton per år och ske dels i det befintliga dagbrottsområdet och dess omgivningar, dels i en underjordsgruva som skulle sträcka sig in under Sydbillingen och dess utlöpare. Ansökningen avsåg också en i projektet ingående fabrik för en årlig tillverkning av 325 000 ton svavelsyra.

Ansökan återkallades i november 1975. I ny ansökan i maj 1977 om tillstånd enligt 136 a & byggnadslagen har LKAB sökt tillstånd till en forsknings- och produktionsverksamhet i Ranstad med brytning av högst 1,1 milj ton alunskiffer per år. Det sökta tillståndet avser en i princip fullständig utvinning av alunskiffems värdefulla beståndsdelar. Det anges att produk- tionen såvitt nu kan överblickas kommer att avse uran, molybden, närings- ämnen, natriumsulfat, aluminiumprodukter och vanadin samt ur överlig- gande bergarter av kalk för jordbruksändamål och för kalkning av försurade sjöar.

1975 inlämnade Boliden AB ansökan om koncession för ett område i Närke och ett i Skåne. Området i Närke omfattar 3 684 hektar i Hallsberg, Kumla och Örebro kommuner i anslutning till den gamla skifferbrytningen i Kvarntorp och Bolidens pågående verksamhet där (Supra). Området i Skåne har en yta av 4 028 hektar och ligger inom Tomelilla kommun i Kristianstads län.

I mars 1976 inlämnade LKAB tillsammans med Svenska Skifferoljebolaget koncessionsansökan för två områden i Närke varav det ena i stort sett överensstämmer med det som Boliden tidigare sökt för. Det andra området omfattar 4 948 hektar och ligger i västra Närke.

De tre områden som omfattas av koncessionsansökningarna är de i nuläget bäst kända. Västergötland och Närke har relativt höga uranhalter', Närke dessutom den högsta halten av kerogen (20 %) i svenska skiffrar. Skåne har lägre halter av uran och kerogen men högre halter av vissa tungmetaller samt är betydligt mäktigare.

Liksom LKAB:s senast ingivna ansökan om tillstånd enligt 136 a ä' byggnadslagen är Bolidens koncessionsansökningar, förutom på kerogen- och uraninnehåll, inriktade på en om möjligt total utvinning av skifferns mineralinnehåll för att trygga bolagets behov av råvaror för sin kemiska och metallurgiska industri.

Utöver ovan nämnda områden omfattas relativt betydande arealer i Storsjöområdet i Jämtland av koncession eller inmutning. Även på Öland har inmutningar skett.

6 Internationell översikt över alunskiffrars/örekomst och utnyttjande

Begränsas alunskifferbegreppet till olje- och kerogenskiffer (jfr fotnot på sid 174) kan man finna liknande bergartstyper på alla kontinenter bildade under olika tidsavsnitt underjordens historia. Likåldriga eller något yngre än vår alunskiffer är kerogenförande bergarter i Baltikum, i norra Sibirien och i centrala USA. De stora skifferförekomsterna (iratitskiffer) i Brasilien är av permisk ålder och albertaskiffern i Canada har daterats till tidig karbon.

Kerogenskiffrar frånjordens medeltid har stor utbredning i Kongobäckenet. Mörka skiffrar från jura och kritperioderna finns i Alaska. Canada, västra USA, Arabien och i Västeuropa. USA:s största skifferförekomst (Green River Formation) är av tertiär ålder och intar stora arealer i Colorado, Wyoming och Utah.

F n är det endast en mycket liten del av de kerogenförande bergarternas kolvätepotential som utnyttjas. Sovjetunionen har sedan länge brutit kuck- ersiten i Estland och kring Leningrad. 1973 bröts 26 milj ton vilket motsvarar ca 15 000 ton olja per dag. Huvuddelen av den brutna skiffern användes som bränsle i kraftverk.

[ USA har pilotprojekt genomförts i olika skalor i Green River Formation. Ett av projekten beräknas ge ca 40 000 ton olja per dag 1980. Även i Tyskland och Spanien finns ett nyvaknat intresse för bearbetning av alunskiffer. I Brasilien har en anläggning nyligen startat vilken beräknas ge 2 200 ton olja per dag. Brytningen av skiffer för oljeframställning i Kina beräknas ligga mellan 35 och 50 milj ton per år och är därmed fn världens största.

Den brytning av alunskiffer som i dag förekommer internationellt är som framgått inriktad i huvudsak på oljeutvinning. Något tillvaratagande av andra nyttiga beståndsdelar i skiffern synes inte ännu förekomma.

Tabell 1 Produktion av alunskiffer i Sverige (I 000 ton)

År För olje— Som För andra Summa destillation bränsle ändamål 1960 3 369 274 65 3 708 1961 3 173 268 15 3 456 1962 3 225 261 16 3 502 1963 3 098 175 18 3 291 1964 3 225 280 24 3 529 1965 1 442 294 135 1 871 1966 1 500 302 445 2 247 1967 — 307 420 727 1968 — 278 448 726 1969 — 197 246 443 1970 176 94 270 1971 -— 137 55 192 1972 133 44 177 1973 126 8 134 1974 — 101 11 1 12

1975 — 88 10 98

Tabell 2 Ungefärliga genomsnittliga halter av vissa mineral i alunskiffern i Ranstad, Närke och Skåne.

Genomsnittlig halt i skiffern

Ranstad Närke Skåne Aluminium 6,6 % 6,5 % 7 % Bly 14 g/ton 50 g/ton ? Fosfor (som P205) 0,19 % 0,18 % 0.13 % Järn 6 % ? ? Kalium 4 % 3 % 3.5 % Kobolt ? 100 g/torl 25 g/ton Kol kerogen 15,1 % 20 % 8 % Koppar 110 g/ton 200 g/ton ? Krom 60 g/ton 100 g/ton ? Magnesium 0,5 % 0,5 % 0,5 % Mangan 250 g/ton ? ? Molybden 340 g/ton 200 g/ton 150 g/ton Nickel 200 g/ton 200 g/ton 250 g/ton Svavel 7 ") 7 % 5 % Lantanider 410 g/ton 100 g/ton ? Titan 3 500 g/ton ? ? Uran 300 g/ton 150 g/ton 50 g/ton Vanadin 750 g/ton 500 g/ton ] 500 g/ton Zink 130 g/ton 200 g/ton ? Zirkonium ? 100 g/ton ?

Asbest

1 Presentation

Asbest är ett samlingsnamn för ett antal relativt sällsynta fibrösa silikatmi- neral, i allmänhet innehållande magnesium. När de krossas splittras de på längden och behåller sin fiberform. Fibrerna har uppkommit genom att det uppstått spänning mellan de ingående skikten av magnesiumsilikat. Vid kristallbildningen har dessa spänningar orsakat en hoprullning till mycket smala, parallellställda rör. Asbest är obrännbart samt har hög motståndskraft mot kemisk och fysisk påverkan. Denna kombination av egenskaper har gjort att mineralet fått en diversifierad och hittills kraftigt ökande industriell användning.

Det finns två huvudtyper av asbest, serpentin— resp amfiboltyp. Följande asbestmineral ingår i dessa två huvudgrupper:

Serpentin Amfibol

Krysotil Krokidolit Amosit Antofyllit Aktinolit Tremolit ###—___—

Asbest marknadsförs i ett stort antal kvaliteter med hberlängden som viktigaste indelningsgrund för kvalitetsgraderingen. För kf_vsotilasbest, som svarar för mer än 90 % av världens asbestproduktion, finns en indelning i sju grupper med följande viktigaste användningsområden:

Grupp 1 och 2 Har de längsta fibrerna och marknadsförs i mycket små kvantiteter för speciella isolerings- och brand- skyddsändamål. Grupp 3 Används vid tillverkning av fiamsäkra textilproduk-

ter, vävda bromsbelägg, kopplingsbelägg och isole- ringsmaterial

Grupp4 Används framför allt vid tillverkning av asbestce- mentrör Grupp5 Används vid tillverkning av asbestplattor och

lågtryckscementrör samt i vissa pappersprodukter för tex rörisolering och packningar

Grupp6 Används framför allt för tillverkning av asbestce- ment, bromsbelägg. packningar och vissa plastpro- dukter Grupp 7 ("shorts”) Används i bl a golvplattor, bromsbelägg, kopplings- belägg, asfaltprodukter, fogmassor och taktäcknings- material.

Amositasbest används bland annat i filtisoleringsmaterial. Lång/ibrig kroki- dolit (blå asbest) utnyttjas främst i vävda textilprodukter. De korta fibrerna används vid tillverkning av asbestcementrör. Tremolit och anthj/llit används i kemikalieresistenta filter, som hölje på svetselektroder och som fyllmedel i olika produkter.

Byggnadsindustrin är den största avnämaren av asbest och uppskattas förbruka ca 70 % av asbestproduktionen i världen för framställning framför allt av asbestcementplattor och asbestcementrör.

Asbest utvinns både i dagbrott och underjordsbrott. Det brutna berget krossas och torkas i flera etapper och efter varje sådan omgång avskiljs asbestfibrerna genom siktning och luftseparering. En högt utvecklad teknik krävs för att så litet som möjligt skada fibrerna. Energiförbrukningen är förhållandevis hög, ca 1 500 kWh per ton asbest.

Hälsorisker är förknippade med asbest i alla led från utvinning och anrikning till användning.I Inandning av asbestdamm kan leda till sjukliga förändringar främst i lungor och lungsäck. Lång tids exposition för asbesthal- tigt damm kan medföra ökad risk för uppkomst av lungcancer. Också en kortvarig men intensiv exposition kan ha liknande effekter. Uppgifter tyder även på risker för uppkomst av mesotoliom, liksom cancer en elakartad tumörsjukdom. En annan form av förändring som man kunnat iakttaga hos asbestexponerade personer är lungsäcksförtjockningar.

Asbest är ett material med en unik kombination av egenskaper och kan i vissa användningar inte, eller endast med stor svårighet, substitueras. Den ökade insikten om asbestens skadeverkningar har emellertid under de senaste åren lett till intensifierade ansträngningar att finna acceptabla substitut och vissa framsteg i detta avseende har gjorts. Som isoleringsmate- rial kan asbest sålunda ersättas av aluminiumsilikater, zirkoniumfibrer, glasfiberväv, aromatisk polyamidfilter, glimmermaterial, vermikulit, mi- neralull, kalciumsilikater m m. Möjligheten till substitution varierar emel- lertid med hänsyn bl a till de olika materialens värmetålighet.

När det gäller asbest som förstärkningsmaterial i cement har nyligen introducerats en glasfiberkvalitet som är alkalibeständig, dvs den påverkas inte av alkaliinnehållet i cementen, vilket tidigare utgjorde ett problem. Glasfibern uppges vara tekniskt jämförbar med asbest i denna användning och kan därmed komma att utöva ett avgörande inflytande på marknaden i de länder där asbestanvändningen omgärdas av restriktioner.

En av de asbestanvändningar som är svårast att substituera är sannolikt användningen som friktionsmaterial (broms- och kopplingsbelägg). Järn- pulver uppges vara ett potentiellt substitut liksom vissa kolfiberförstärkta material (används bl a i Concordeplan och racerbilar). Vissa kvaliteter långfibrig asbest ("spinning grade”) för isoleringsändamål är också svåra att ersätta.

' Källa: Arbetarskydds- styrelsens anvisningar nr 52 "Asbest".

lMineral Facts and Pro- blems 1975.

Endast ett fåtal asbestprodukter (främst textilprodukter) innehåller mineralet i sådan form att det kan återvinnas, Miljövårdskraven har i vissa länder tvingat fram viss återvinning eftersom deponering inte tillåts.

2 Internationell översikt

2.1 Förbrukning och priser

Den globala förbrukningen av asbest uppgår för närvarande till 4,5—5,0 milj ton. Den årliga förbrukningstillväxten har under perioden 1960—1974 varit ca 5 %. US Bureau of Mines räknar i sin senaste prognosl med en fortsatt global tillväxttakt på 3,2 % per år(USA 1,2 %, världen i övrigt 3,5 %)som den mest sannolika i ett prognosintervall på 2,2—3,8 % per år.

Den ökade insikten om asbestens skadeverkningarjämte det faktum att tekniskt acceptabla substitut tagits fram i vissa användningar kan innebära att förbrukningstillväxten får ett något långsammare förlopp än det förutsedda. Debatten och forskningen kring asbestens skadeverkningar är intensiv i länder som t ex USA, Storbritannien och Sverige, och skärpta regler gäller bl a beträffande minimihalten av damm i luften. Direkta förbud mot asbestan- vändning motsvarande dem som gäller i Sverige synes inte ha införts på annat håll, men det kan naturligtvis inte uteslutas att sådana förbud införs.

Realpriset på asbest, som varit sjunkande fram till 1974, har under senare år stigit kraftigt (se tabellbilagan, tabell 4). Skärpta krav på skyddsanordningar kan leda till ökade kostnader och högre framtida realpriser på asbest. De begränsade råvarutillgångarna kan också väntas bidra till en sådan utveckling (se avsnitt 2.2). Detta kan göra en övergång till alternativa material ekonomiskt motiverad och ytterligare bidra till en långsammare förbruk- ningstillväxt än den av US Bureau of Mines förutsedda.

2.2 Produktion och tillgångar

Världens asbestproduktion utmärks av stark koncentration. Sovjetunionen och Canada är ledande producentländer med en sammanlagd andel av världsproduktionen på ca 75 % (figur 1). Canadas ställning som dominerande producentland har under de senaste åren övertagits av Sovjetunionen.

Asbest produceras också i republiken Sydafrika som är ensam producent av krokidolit- och amositasbest, men även utvinner en del krysotilasbest, Kina svarar för 3—5 % av världsproduktionen men levererar inga kvantiteter på världsmarknaden. Produktionen i Rhodesia är av begränsad omfattning, men viktig därför att den delvis utgörs av järnfattiga långa fibrer av s k "spinning grade”. Denna typ av asbest utvinns endast på ett ställe till i världen, nämligen i British Columbia. Det kan nämnas att USA undantagit denna asbest från handelsembargot mot Rhodesia.

I Europa förekommer produktion av asbest främst i Medelhavsområdet med Italien som viktigaste producentland. Fram till 1975 producerades asbest också i F inland.

Fiberutbytet vid brytning av asbestförande berg i Canada har minskat väsentligt under den senaste tjugoårsperioden. 1951 maldes 75 % av det brutna berget i asbestbrotten i Quebec och knappt 10 % därav utvanns som

Total asbestproduktion 1976 5,2 milj ton

Sovjetunionen

Övriga Canada

Europa

Afrika

asbestfiber. Tjugo år senare maldes endast 32 % med ett fiberutbyte på 6 %. Denna kostnadshöjande utveckling har uppenbarligen kunnat kompenseras av rationellare drift, som to m medgett sjunkande realpris på asbest.

Brytningen och bearbetningen av asbest är förhållandevis kapitalintensiv. Produktionen domineras av ett fåtal företag (t ex det amerikanska Johns- Manville Corp. som är den största asbestproducenten i Canada, samt engelska Turner & Newell Ltd med gruvor i Rhodesia, Sydafrika och Canada). Vertikal integrering mellan råvaruled och förädlingsindustri är vanlig.

Ca 60 % av den totala asbestproduktionen exporteras med Canada som ledande exportland och prisledare. Sovjetunionen förbrukar större delen av sin produktion inom landet men exporterar också ca 400 OOO—500 000 ton. Sydafrikas produktion avsätts så gott som helt på export.

Om efterfrågan ökar som förväntat kan kapaciteten på utbudssidan i västvärlden komma att vara otillräcklig i början på l980-talet. Vissa kapaci- tetsutbyggnader förbereds i Canada men har ännu inte fått klartecken. Ytterligare ett osäkerhetsmoment har införts genom att provinsregeringen i Quebec uttalat intentioner om statlig kontroll över asbestindustrin i provin- sen.

De brytvärda asbesttillgångarna i världen uppskattades 1974 av US Bureau ofMines till 145 milj tonl fördelade med 35 % på Canada,33 % på europeiska länder och 14 % på Afrika. Senare uppskattningar2 anger endast knappt 90 milj ton. Den högre siffran understiger med 25 milj ton och den lägre med 80 milj ton (50 %) den av US Bureau of Mines beräknade ackumulerade efterfrågan fram till år 2000. Uppgifterna om övriga kända asbesttillgångar (icke brytvärda i dagsläget) varierar också mellan 100 milj ton i den tidigare prognosen och 50 milj ton i den senare vilket jämfört med flertalet andra industrimineral är, relativt sett, låga siffror. Med reservation för osäkerheten i uppskattningarna torde det ialla händelser stå klart att kända asbesttillgångar

Figur] Asbestproduktio— nens länder/örde/ning I 9 76.

' Mineral Facts and Pro- blems 1975.

2 Commodity Data Sum- maries 1977.

' Asbestinnehållet i olika bearbetade asbestpro- dukter ärinte närmare känt frånsett asbestce- mentprodukter som bru- kar innehålla ca 12 %. För övriga kategorier. isoleringsmaterial och bromsbelägg. har vi gjort en grov uppskattning av asbestinnehållet (35 resp 45 %).

2 Ett antal förekomster av amfibolasbest har dock tidigare brutits i Sverige (Gravmark i Västerbottens län. Katte- ratfjället intill Riksgrän- sen i Norrbottens län. Riksvardo och Grutein- vardo i nordligaste delen av Jämtlands län).

är begränsade och att det föreligger ett starkt tryck både på utbudssidan att utöka prospekteringen och på efterfrågesidan att utveckla tillfredsställande substitut. Idet senare avseendet föreligger. som framhållits i det föregående. ett starkt tryck också från miljösynpunkt.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning

Den svenska asbestförbrukningen (netto). som under perioden 1960—1975 uppgått till 15 OOO—20 000 ton per år med en svagt sjunkande tendens sedan mitten av 1960-talet, minskar för närvarande mycket snabbt på grund av de förbud och begränsningar som på grund av materialets hälsofarlighet utfär» dats med stöd av arbetarskyddslagen.

1975 uppgick tillförseln av asbest i råvaruform till drygt 15 300 ton. Dessutom infördes genom import av bearbetade asbestprodukter ca 3 400 ton asbest' vilket gav en bruttoförbrukning på ca 18 700 ton. Genom export av asbestcementprodukter utfördes ca 2 650 ton. Nettoförbrukningen kan därmed beräknas till 16 000 ton med ett värde av ca 20 milj kronor (råvaruvärde).

Användningen av asbest irävara/brm har under hela perioden sedan 1960 dominerats av asbestcementindustrin som 1975 svarade för 78 % av den av SCB redovisade förbrukningen på 15 800 ton (tabell 5). Knappt 14 % användes samma år inom konstfiber- och plastindustrin,sannolikt främst för tillverkning av golvmaterial. Asfaltindustri, färgindustri och annan kemisk industri samt glasindustri svarade för resterande 8 %.

Vissa kvantiteter asbestråvara användes dessutom för tillverkning av bearbetade asbestprodukter som tätningar, packningar, bromsbelägg m m, men redovisas ej i SCB:s statistik. Produktionen av sådana bearbetade asbestprodukter uppgick 1975 till uppskattningsvis ] 500 ton.

Ingen produktion av asbest förekommer i Sverige2 och landet är alltså helt importberoende. De viktigaste importländerna är Canada,Sovjetunionen och Cypern (tabell 3). Importen av färdiga asbestprodukter har sitt ursprung i ett flertal, huvudsakligen europeiska. länder.

3.2 Priser

Det genomsnittliga importvärdet på asbest var 1975 1 240 kr/ton (tabell 4). I likhet med många andra industrimineral är spännvidden stor i fråga om importvärdena från olika leverantörsländer. Skillnaderna speglar framför allt de stora kvalitetsvariationerna mellan olika typer av asbest.

Som framhölls i avsnitt 2.1 kan högre realpriser på asbest förväntas i framtiden. Någon större efterfrågepåverkan på den svenska marknaden torde emellertid detta inte ha. Utvecklingen bestäms, som framgår närmare av nästa avsnitt, av andra faktorer.

4 Marknadsbedömning 1985

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen för asbest i Sverige styrs av de regler och anvisningar som utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen. Dessa

M..—n of. .. ,

innefattar dels en generell anvisning att asbest där så är möjligt skall ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara, dels direkta förbud riktade mot a)asbest i färg, lim,spackel,fogmaterial och liknande produkter; b)asbest i mattor eller dylikt som har baksida av latexbunden asbest eller liknande asbesthaltigt material; c) asbest i asbestcementprodukter. Beträffande asbest- cementrör har dock undantag sedermera gjorts så att arbetstagare tills vidare får sysselsättas med installation av sådana rör tillverkade vid berörd svensk tillverkningsenhet. Forsknings- och utvecklingsarbete pågår för att få fram ett nytt fibermaterial för armering av cementrör och resultat från detta arbete förväntas bli klara senast under år 1980.

Dessa begränsningar innebär att användningen av asbest för asbestcement- tillverkning minskar radikalt, och 1985 sannolikt helt bortfallit. Asbestan- vändningen i golvbeläggningsmaterial går också mot noll. Motsvarande utveckling kan förutses i de övriga användningar där substitutionsmöjlig- heter finns.

Den förbrukning som på något längre sikt kan komma att finnas kvar avser de användningar där asbesten är mycket svår att substituera utan eftergifter på säkerhetssidan. Det är tänkbart att friktionsmaterialen (bromsbelägg o dyl) hör till dem, liksom vissa användningar som isoleringsmaterial vid mycket höga temperaturer och mycket höga tryck.

Tusen ton asbest Brutto (inkl. export)

.._—— Netto (exkl. export)

-—-——- Förbrukning inom asbestcementindustrin

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Figur 2 Sveriges förbruk- ning av asbes/ [960—1976 sam! prognos 1 985 .

Anm. De stora fluktua- tionerna vissa år beror sannolikt på lagerföränd- ringar.

Asbestförbrukningen 1985 är svår att närmare ange. Sammanlagt, inkl importen i färdiga asbestprodukter, torde den dock knappast överstiga ca 2 000 ton. Förutsatt att användningen av asbest i bromsbelägg och vissa isoleringsmaterial tillåtes, kan förbrukningen därefter långsiktigt komma att ligga kvar på denna nivå. Förbrukningsutvecklingen 1960—1976 samt prog- nosen för 1985 återges i figur 2. '

5 Den svenska tillgångssituationen

Det finns förekomster av asbest 1 Sverige såväl av krysotil, som med upp till 2 cm långa tvärfibrer är känd från många platser i landet i ultrabasiska bergarter, som av amfibolasbest. Den förväntade inhemska förbrukningsutvecklingen ger knappast anledning att närmare undersöka dessa förekomster. Dock kan detta vara motiverat för eventuell inhemsk försörjning i ett avspärrnings- läge.

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av asbest 1960—1976. Tusen ton 1960 2 213 1969 3 264 1961 2512 1970 3486 1962 2 408 1971 3 581 1963 2 503 1972 3 793 1964 2 766 1973 4 073 1965 2 848 1974 4 114 1966 3 038 1975 4 090 1967 2 909 1976 4 830 1968 2 984

Tabell 2 Världsproduktionens länderfördelning 1975 och 1976

1975 1976 Tusen ton Procent Tusen ton Procent Sovjetunionen 2 224 49 2 293 44 Canada 1 056 23” 1 533 30 Afrika (främst Syd- afrika och Rhodesia) 629 14 653 13 Europa (Italien. Turkiet Förb rep Tyskland Cypern) 290 6 290 6 Kina 132 3 132 3 USA 91 2 122 2 Sydamerika 63 1 68 I Australien 50 1 63 1 Övriga 23 0,5 23 0.5 Summa 4 558[) 100 5 mb 100

a Låg andel på grund av strejk. b Nivåskillnaden i förhållande till tabell 1 beror främst på olika uppfattningar om produktionen i Sovjetunionen. Källa: Engineering and Mining Journal, mars 1977.

_1A_!ÅA_____._

Tabell 3 Länderfördelningen av Sveriges asbestimport. Ton

1960 1965 1970 1973 1975 Procent 1975 Canada 4 674 7 920 9 111 7 866 5280 34.0 Sovjetunionen 4 046 4 406 5 433 6 879 4 813 31.0 Cypern 2434 1417 1815 2 676 2 722 17.5 Rep Sydafrika 258 586 102 1 027 6.6 Förb rep Tysk— land 133 49 48 95 697 4.5 Finland 1 699 1 914 1 252 869 455 29 Italien 96 — 25 40 345 2,2 Rhodesia 2 507 4 202 — '— — övriga länder 1 517 996 523 129 190 1.3 Summa 17106 21 162 18 830 18 679 15 529 1000

Tabell 4 Asbest 1960-1976: Tillförsel, priser samt förbrukning i asbestcementindu- strin. Tusen ton resp kronor per ton

År Asbest Nettoimport Genomsnittligt Förbrukning importvärde i asbestce-

—_— mentindustri

Asbest Totalt Nomi- Realt i bear- nellt (1975 betade års

produk- priser) tera 1960 17.1 2.2 19.3 818 1790 12.5 1961 17.0 1.6 18.6 792 1 696 13.0 1962 19.6 2.2 21,8 747 1 563 12.8 1963 15.6 1.6 17,2 688 1 393 12.3 1964 19.6 0.6 20.2 681 1 315 15.0 1965 21.1 0.8 21.9 644 1 206 15.9 1966 19.5 0.2 19.7 645 1 175 14.8 1967 13.5 0.2 13.7 686 1 250 13.2 1968 18.7 1.4 20.1 667 I 202 12.3 1969 16,1 1.5 17.6 705 1 224 11.7 1970 18.6 1.4 20.0 757 1 227 11.4 1971 13.2 0.9 14.1 720 1 129 10.9 1972 15.5 0.7 16,2 735 1 092 10.5 1973 18.6 0.5 19,1 739 989 13.2 1974 17.3 1.1 18.4 923 991 11,4 1975 15.3 0.8 16.1 1239 1239 12.4 1976 10.3 —1.0 9.3 1 523 1 402

a Beräknat asbestinnehåll: cementprodukter 12 %. bearbetad asbest (packningar. vävnader m m) 35 % och bromsbelägg m m 45 %. De två senare siffrorna är grova uppskattningar.

Tabell 5 Asbestförbrukningen 1972 och 1975. Ton

Sektor 1972 Cementindustri 10 476 Konstflber- och plastindustri 2 953 Petroleumrafflnaderier m m (asfalt) 940 Färgindustri 307 Ovrig kemisk industri 311 Tegel- och glasindustri 53 Summa” 15 040

1975

12 383 2 155 728 211 333 21

15 833

Procent 1975

78.3 13.6 4.6 1.3 2.1 0.1

1000

a Härtill kommer förbrukningen av asbest för tillverkning av bromsband, tätningar. packningar m m vilken inte redovisas i den officiella statistiken.

Baryt

1 Presentation

Barium (Ba) är ett ijordskorpan relativt vanligt förekommande grundämne (ca 0.1 ”o). Det helt dominerande bariummineralet är baryt (BaSO4) som också går under benämningen tungspat. Baryt är ett tungt. inert mineral. som i huvudsak används som tillsats till borrvätskor för att förhindra explosioner och ras samt smörja och kyla borrkronan. Högkvalitativ baryt utnyttjas vidare vidare för tillverkning av olika bariumkemikalier som tex bariumklorid. bariumhydroxid, bariumkarbonat och fällt bariumsulfat som används inom keramisk industri. glasindustri, elektroindustri m 11 (figur 1). Fällt barium- sulfat används dessutom bla som röntgenkontrastmedel. Finmalen baryt används som fyllmedel i färg-. plast- och gummiindustrin. Eftersom baryten skyddar mot röntgen- och gammastrålar används den också som ballastmate- rial i betong fört ex kärnkraftverk. forskningslaboratorier. röntgenenheter på sjukhus m m.

Figur ] A nvändningsom- råden för baryt och baryt- baserade produk/er.

75 % Baryt Dlrekt Borrvätskor (Siggäm— användning Fyllmedel (färg— och fernissind.,

betongindustrin, golv-

ca 55,9 % Ba _ 4 beläggningsund.)

25% Kol Kemisk industri (barium—_ Natriumkar— .. föreningar) B . bonat och 53111 Fällningsmedel för att ar1um- - ' anum— ' .. . so))? sulfid koldIOXId karbonat rena vattenhaltiga los- . 1.th nln ar P'Qmem L..., Q., 81.107. Ba 69.60/6 Ba 9 _ (1 farger, 4155; B Flussmedel inom glas-, tapeter m.m.) ' o a Klorväte emalj— och keramisk industri

Pigment

Barium— oxid 89.6 % Ba

klorid

barium— sulfat 58,8 % Ba Plastindustri (stabili— satorer) Smörjoljor (antioxide— ringsmedel, ökar vi— skositeten vid höga temperaturer) Pappersindustri (fäll—

ningsmedel)

Barium- hvdroxid 80.6 % Ba

Fyllmedel (färg—, plastind.) Bestrykningsmedel (pappersindustri bl.a. fotografiskt papper) Kontrastmedel

1 Mineral Facts and Pro— blems 1975.

2 Allan Orr i Mining Annual Review 1976.

Användningen av baryt i borrvätskor är betingad av materialets betydande densitet. Bland tänkbara ersättningsmaterial kan nämnas celestit (ett stron— tiummineral). järnmalm och galena (blyglans). Högre kostnader. lägre densitet eller vissa tekniska nackdelar har emellertid medfört att inget av dessa substitut används i någon större utsträckning.

I användningen som pigment och fyllmedel finns flera substitut. Utveck- lingen har här inneburit en successiv övergång från bariumprodukter till bl a titanpigment.

Någon återvinning av baryt sker inte i dag i nämnvärd omfattning. Eventuellt skulle det kunna vara möjligt att återanvända borrvätskorna. som nu deponeras i dammar efter användning. I övriga användningar är det praktiskt taget omöjligt att tillvarata bariuminnehållet i den utnyttjade produkten.

Baryt förekommer som förträngnings”malm” i kalksten. dolomitisk sandsten och lerskiffrar. uppträder i vissa sprickfyllnader och flnns också ibland i vissa sulfidmalmer och flusspatförekomster. En del barytförekomster är så högvärdiga att bara krossning behöver tillgripas, men normalt sker nedmalning och anrikning med olika metoder. bl a flotation.

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion och priser

Den globala konsumtionen av baryt. uttryckt i barium. har under de senaste åren uppgått till ca 2,5 milj ton. vilket är knappt 60 % över 1960 års nivå (se tabellbilagan. tabell 1). Efterfrågan förutses av US Bureau of Minesl komma att öka med i genomsnitt 3.5 % per år fram till år 2000. Andra bedömare anger den sannolika årliga tillväxten ca 2 %2.

Ca 75 % av den globala bariumproduktionen används vid borrning efter olja och gas. Efterfrågan styrs sålunda främst av oljeprospekteringens omfattning. Denna verksamhet har ökat snabbt under 1970-talet. men stagnerar nu och kan komma att sjunka fram till 1985. I så fall innebär troligen även den lägre prognosen en överskattning av bariummarknadens till— växt.

I viss utsträckning kan alternativa material komma att ersätta baryt i borrvätskor. En syntetisk produkt som erhålles ur restprodukterna från röstning av svavelkis och som innehåller 85 % järnoxid och 15 % alumi- nium-. zink- och kalciumsilikat är för närvarande föremål för försöksverk- samhet och kan eventuellt i vissa regioner komma att förändra marknads- bilden.

Baryt av borrvätskekvalitet kostar fn ca 250 kronor per ton. Den högsta kvaliteten. mikroniserad högren baryt. betingar ett väsentligt högre pris. ca 700 kronor. Prisutvecklingen i USA har under perioden 1954—1974 inneburit svagt fallande realpriser (se även tabell 3). Det finns inga faktorer som tyder på att realpriset på baryt kommer att undergå några större förändringar framöver.

2.2 Produktion och tillgångar

Baryt produceras i många länder (ca 40). Exploatering av barytfyndigheter har normalt skett i nära anslutning till de stora förbrukningsområdena. och nya förekomster har successivt blivit aktuella för utvinning allt eftersom borrningen efter olja och gas fått ändrad geografisk tyngdpunkt.

USA är den största producenten med en andel av världsproduktionen på 20—25 % (tabell 2). Vertikal integration mellan råvaruled och förädlingsled (t ex borrvätskor) är vanlig i USA. Amerikanska företag har också betydande intressen i barytproduktionen i bla Mexico. Peru. Irland och Grekland. Förbundsrepubliken Tyskland och Irland är de viktigaste producentländerna i Europa.

Produktionen i USA. Mexico. Peru. Canada. Irland. Grekland och Marocko avser framför allt baryt för användning i borrvätskor. medan Förbundsrepubliken Tysklands, Frankrikes och Italiens produktion huvud- sakligen används för andra ändamål. Irland. Peru. Mexico och Förbundsre- publiken Tyskland är de viktigaste exportländerna.

Enligt senast tillgängliga uppgifter uppgår de brytvärda baryttillgångarna till 180 milj tonl (ca 100 milj ton barium). Denna kvantitet är inte fullt tillräcklig för att täcka den av US Bureau ofMines prognostiserade efterfrågan fram till år 2000. De potentiella tillgångarna är emellertid mycket stora och sannolikheten för upptäckt av ytterligare högvärdiga barytförekomster bedöms som relativt stor. Några långsiktiga försörjningsproblem behöver därför knappast befaras.

Dessutom har det genom teknologiskt utvecklingsarbete under senare år blivit möjligt att ekonomiskt ta tillvara baryt ur anrikningsavfallet från utvinning av bl a basmetaller. vilket ytterligare förbättrat försörjningsmöjlig- heterna. Bl a på Irland har en sådan utvinning nyligen startats. Även i Sverige finns förutsättningar för sådan utvinning (se nedan).

3 Svensk marknadsöversikt

Sveriges tillförsel av barium sker i huvudsak i form av naturlig baryt. fällt bariumkarbonat. fällt bariumsulfat samt lit0pon. Mindre mängder tillförs i form av bariumklorid och. sannolikt. bariumhydroxid.

Bariumtillförseln i form av de fyra förstnämnda produkterna uppgick 1975 till 6450 ton varav 47 % i form av naturlig baryt och 43 % i form av fällt bariumkarbonat. .

Med undantag för litopon saknas uppgifter i den officiella statistiken om förbrukningsstrukturen för baryt och barytbaserade produkter. Enligt inhäm- tade uppgifter används baiyt för närvarande till ca 75 % för tillverkning av ljudisoleringsmaterial. Detta är en ny användning som introducerades kring 1973 och som i huvudsak förklarar den uppgång i tillförseln från ca 2 000 till 6 000 ton som skett mellan 1972 och 1976. Resterande mängder torde användas som fyllmedel och pigment inom färg-. plast- och gummiindustri. Baryt har också använts som inblandning i murbruk och enstaka gånger som ballast vid export av lastmaskiner. Små kvantiteter baryt används vidare i borrvätskor vid oljeborrningar i Östersjön.

Fällt bariumsulfat används som smörjmedel inom gjuteriindustrin. som

' US Bureau of Mines.

Commodity Statements 1976.

1 På Alnön utanför Sundsvall bröts samman- lagt ca 6 300 ton baryt åren 1945—1951.

pigment inom färgindustrin. som röntgenkontrastmedel och i någon mån sannolikt också inom plastindustri och vid tapettillverkning. Förbrukningen har under senare år sjunkit kraftigt beroende på minskad efterfrågan från pappers- och färgindustri.

Fällt bariumkarbonat används inom jord- och stenvaruindustri. främst för tillverkning av mineralull samt tegel- och porslinsvaror.

Litopon används främst inom färgindustrin. En mycket kraftig förbruk- ningsnedgång har ägt rum sedan 1960. Litopon har till stor del ersatts med titanpigment.

Bariumtillförseln ide nämnda produkterna var i stort sett oförändrad under 1960-talet (tabell 3). En viss uppgång har präglat utvecklingen under de senaste åren.

Någon inhemsk utvinning av baryt förekommer för närvarande inte'. Försörjningen baseras till ca 80 % på import från Förbundsrepubliken Tyskland (tabell 4).

4 M arknadsbedömning [ 985

En viss ökning av barytförbrukningen i ljudisoleringsmaterial är förutsedd med stagnation därefter på nivån 5 000 ton. Någon större förändring av förbrukningen inom övriga sektorer är. med reservation för en eventuellt väsentligt ökad omfattning av borrningen efter olja, inte sannolik. Förbruk— ningsnivån för baryt kan med dessa förutsättningar uppskattas till ca 6 500 ton 1985 (ca 3 650 ton Ba).

När det gäller bariumföreningarna är det statistiska underlaget så dåligt, att vi inte anser oss ha underlag för någon egentlig framtidsbedömning. Troligen har dock neddragningen av bariumanvändningen i färgindustrin nu i stort sett genomförts. Användningen av bariumkarbonat för mineralullstillverk- ning torde komma att öka något. En sammanvägning av dessa faktorer leder till slutsatsen att den totala bariumförbrukningen 1985 kan komma att uppgå till ca 7 600 ton.en ökning med 15 % i förhållande till genomsnittet för 1973/ 75.

Förbrukningsutvecklingen för barium efter 1960 och prognosen för år 1985 återges i figur 2.

5 Den svenska tillgångssituationen

Rikare sedimentära förekomster av baryt synes nästan helt saknas i Sverige. Enstaka större gångar av mer eller mindre ren baryt är kända från Alnön och Ultevistrakterna i Jokkmokks kommun. Av större potentiellt intresse är den baryt som skulle kunna utvinnas som biprodukt vid anrikning av vissa sulfidmalmer. Blymalmen i Vassbo och Laisvall innehåller ca 1.1 % barium. kopparmalmen i Aitik ca 0.9 %. I förhållande till det svenska bariumbehovet. 7 OOO—8 000 ton per år. är de potentiella mängderna biproduktbarium mycket stora. Bariuminnehållet i baryten i anrikningssanden enbart från Aitik uppgår med nuvarande omfattning på brytningen till ca 60000 ton Ba per år (ca 100 000 ton baryt). Möjligheterna att utvinna baryten genom flotation är goda i samtliga tre nämnda gruvor. Utvinning i kommersiell skala torde förutsätta möjlighet till avsättning på export och/eller samtidig produktion av andra biprodukter ur anrikningssanden.

i l

Ton barium

_ Barium totalt

8 000 7 500 _._.— Barium i naturlig baryt / 7000 6 500 6 000 5 500 5 000 4 500 4 000 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000

500

lrll'—l'—rrr—1—11—11—1—17—1—1—1—>

1960 1965 1970 1975 1980 1985

F/gur2 Sverigesförbrukning av barium [960—[976 samt prognos 1985.

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av baryt 1960—1975. Tusen ton

År Baryt Bariuminnehåll 1960 2 850 (1 595) 1961 2 850 (1 595) 1962 3 120 (1 745) 1963 2 930 (1 640) 1964 3 164 1 772 1965 3 537 1 980 1966 3 691 2 067 1967 3 466 1 998 1968 3 517 1 914 1969 3 979 2 152 1970 4 029 2 204 1971 3 848 2 090 1972 3 864 2 215 1973 4 318 2 419 1974 4 344 2 433 1975 4 708 (2 635) 1976 4 665 (2 610)

Tabell 2 Världsproduktionens länderfördelning 1974

Tusen ton Procent USA 1 003 23 Sovjetunionen 327 8 Förbundsrep. Tyskland 298 7 Mexiko 250 6 Irland 250 6 Peru 218 5 Thailand 200 5 Italien 178 4 Övriga länder I 620 37

%

Summa 4 344

Tabell 3 Barium 1960—1976: Tillförsel och priser. Ton vara om inte annat anges resp kronor per ton

År Nettoimport Genomsnittligt importvärde Baryt Fällt Fällt Litopon Summa Nominellt Realt (1975 barium— barium— barium- års priser) sulfat karbonat innehåll (avrundat? 1960 2 904 2 542 1 790 5 944 6 850 215 470 1961 2 066 1 526 2 274 5 621 6 000 203 435 1962 1 684 1 848 2 262 4 464 5 450 202 423 1963 1 288 2 267 1 771 4 354 5 100 209 423 1964 1 670 2 386 2 864 3 930 5 950 237 458 1965 1 877 2 680 2 871 3 128 5 900 236 442 1966 1 465 2 438 3 168 2 524 5 500 244 444 1967 1 681 2 834 3 065 2 683 5 850 248 452 1968 1 285 2 866 3 885 2 133 6 000 246 443 1969 1 571 3 425 3 945 1 586 6 300 273 474 1970 2 099 3 210 3 412 1 395 6 000 263 426 1971 2 254 3 594 2 467 1 071 5 550 296 464 1972 1 838 2 147 2 427 901 4 350 292 434 1973 3 568 2 175 4 423 745 6 650 328 439 1974 4 451 1 840 4 156 600 6 700 432 464 1975 5 381 956 3 957 286 6 450 453 453 1976 6 130 800 1 900 292 5 340 426 392

Bariumhalten i baryt uppskattas till 55.9 %, i fällt bariumsulfat till 58,8 %. i fällt bariumkarbonat till 69.6 ”» samti litopon till 41.5 %.

Tabell 4 Länderfördelningen av Sveriges bariumimporta . Ton

1960 1970 1975 Procent

1975

Förbundsrep Tyskland 5 245 6 522 8 375 81.3 DDR 374 1 020 890 8.6 Frankrike 440 — 490 4.8 Storbritannien 35 95 341 3.3 Ovriga länder I 163 1 085 204 2,0 Summa 7 257 8 722 10 300 1000

a Avser baryt. fällt bariumsulfat samt fa'llt bariumkarbonat (ton vara; omräkning till bariuminnehåll har ej gjorts).

Bauxit — icke metallisk användning

Den här översikten tar upp förbrukning av bauxit och vissa mellanprodukter för andra ändamål än metallframställning. Redovisningen av bauxit som aluminiummalm och analysen av produktion och tillgångar behandlas i utredningens delbetänkande rörande metaller.

] Presentation

Bauxit är ett plastiskt. lerliknande material som i huvudsak består av aluminiumhydroxidmineralen gibbsit. diaspor och boehmit. Dess viktigaste användning är aluminiumframställning. Bauxit har emellertid också viktiga icke-metalliska användningar bl a inom eldfast tillverkning. kemisk industri och cementindustri.

Världsproduktionen av bauxit uppgick 1974 till 70 milj ton. Av denna produktion användes 95 % till framställning av aluminiumoxid. Ca 90 % av aluminiumoxidproduktionen — som 1974 uppgick till totalt 24 milj ton — användes sedan för utvinning av aluminium. Detta skulle innebära att den globala förbrukningen 1974 av bauxit för andra ändamål än metallframställ- ning omfattade dels ca 3.5 milj ton bauxit för direkt användning (oftast i kalcinerad. dvs bränd. form). dels ca 6.5 milj ton bauxit i form av aluminiumhydroxid och aluminiumoxid och produkter framställda från dessa.

Figur 1 visar översiktligt hur bauxit används. Bauxitfyndigheter kan i princip bildas av alla bergarter och bergartslik— nande mineral som innehåller aluminium. Det har dock visat sig att modermineralet till bauxiter i allmänhet är fältspater och alkaliska varianter av mörka mineral. Ur dessa mineral har sedan bauxit uppstått genom bl a vittring. upplösning och utfällning av aluminium. Bauxit som bildats på detta sätt kan sedan påträffas i anslutning till moderberget eller också borttrans- porterat med vatten till annan fyndplats.

Det kan tillfogas att aluminium är ett av de vanligast förekommande elementen i jordskorpan (medelhalt ca 8 %) och att det förutom i bauxit . förekommer kombinerat med silikater i leror (bl a kaolin och alunskiffrar). % fältspater. Sillimanitmineral och många andra mineral. För aluminiumfram- ' ställning är bauxit den helt dominerande råvaran medan de andra alumini- umhaltiga mineralen främst har olika icke-metalliska användningar (se resp mineralöversikt). Flera av dem har dock diskuterats som potentiella råvaror för aluminiumframställning.

du..—__..SMA ___—x_- ...—___. __m- —_a.._..___.._._.____

Fyllnads— medel i t. ex. latex

Övriga aI-för— eningar

Aktiverad alumina

Keramisk och eld— fast till- verkning

Aluminium— hydroxid

Aluminium- oxid kalcinerad alumina

Abrasive grade

Refractorv- grade

F used Chemical Tabular Aluminat— Aktiverad

. alumina alumina . . cement grade baux1t ,, . lgalcrnerad kalcrnerad bauxit syntetisk aux1t baux1t korund"

slipmedel m. m.

Aluminium- klorid

Aluminium— fluorid

Figur ! Användningsstruk- tur/ör bauxit.

2 De viktigaste produktions/änderna

2.1 Bauxit för icke-metallisk användning

Guyana är den största producenten i världen av kalcinerad bauxit för eldfast tillverkning med en årsproduktion på ca 800 000 ton. Merparten av produk- tionen exporteras till länder över hela världen. främst dock till Västeuropa, USA och Japan. Av den totala exporten 1972 på ca 662 000 ton gick 230 000 ton till USA och 107 000 ton till Storbritannien. Sverige importerade samma år 7 655 ton.

Guyanas grannland Surinam har framför allt inriktat sin produktion på kalcinerad bauxit för slipmedelstillverkning. Denna kvalitet svarar för 2/3 av landets produktion av kalcinerad bauxit på ca 350 000 ton. USA importerar större delen av Surinams produktion.

Till de viktigaste producentländerna av bauxit för icke-metallisk använd- ning hör också USA (framför allt kemikaliekvaliteter). Kina (eldfasta och slipmedelskvaliteter). Australien (som är den viktigaste leverantören av slipmedelskvalitet till Västeuropa) och Frankrike (framför allt kemikaliekva- litet). Grekland. Jugoslavien. Ungern och Brasilien producerar också bauxit för icke-metallisk användning.

2.2 Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid för icke-metallisk användning

De stora bauxitproducerande länderna Australien. Jamaica. Surinam. Guyana. Guinea och Grekland har under senare år i allt större utsträckning inriktat sig på att förädla bauxiten till aluminiumoxid före export. Denna trend har emellertid så gott som enbart gällt bauxit och aluminiumoxid avsedda för metallframställning. Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid för icke-metallisk användning produceras fortfarande främst i de stora kon- sumentländerna (USA. Västeuropa och Japan). De sex stora företag i fyra länder (USA. Canada. Frankrike och Schweiz) som dominerar västvärldens aluminiumindustri är samtliga producenter av aluminiumhydroxid och alu- miniumoxid för icke-metallisk användning och av produkter härledda ur dessa.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av bauxit sker i främst följande former:

Produkt Källa Viktigaste användningsområde

Bauxit Import Cementindustri. kemisk industri (till- verkning av aluminiumsulfat). eldfasta produkter, ferrolegeringar Aluminium- Import Kemisk industri (aluminiumsulfat samt. hydroxid fro m 1975. aluminiumfluorid) Aluminiumoxid. Import Slipmedel och eldfasta produkter konstgjord korund och "tabular alu- mina" Eldfasta produk- Inhemsk produk- Järn- och stålindustri ter tion baserad på

importerade råva- ror. Viss import och export

Tillförseln av dessa produkter uppgick 1974 till följande (tusen ton):

Produkt Nettoimport Aluminiuminnehålla Bauxit 96.5 25.1 Aluminiumhydroxid 40.7 14.0 Aluminiumoxid. konstgjord korund och 9.4 5.0 tabular alumina Eldfasta produkter 9.5 1.7

Summa ca 45.8

”Omräkningsfaktorer: Bauxit 26 % Al.aluminiumhydroxid 34 % Al.a1uminiumoxid etc 53 % Al. eldfasta produkter 18.0 % Al (genomsnitt av olika kvaliteter).

Omräknat till bauxitråvara motsvarar denna tillförsel ca 175 000 ton.

. __xfud__,_

s...—.— ___ &

Genom nettoexport av aluminiumsulfat (som tillverkas av bauxit eller aluminiumhydroxid) utfördes ca 11 600 ton Al, vilket gav en nettotillförsel av aluminium med ursprung i bauxit på ca 34 000 ton.1

En mycket kraftig förbrukningsökning för bauxit och bauxitbaserade produkter har präglat perioden 1960—1975 (se tabellbilagan. tabell 1). Bakom uppgången ligger främst en kraftigt ökad import av bauxit och aluminium- hydroxid för cement- och kemikalieframställning. Förbrukningsstrukturen för dessa två viktigaste produkter framgår av figur 2.

Tillförseln av bauxitråvara för tillverkning av eldfasta produkter är av vital betydelse med hänsyn till svensk stålindustris behov av ugnsinfod- ringsmaterial. Bauxitbaserade produkter kan efter omställning av proces- serna ersättas av bl a produkter baserade på zirkon, men från ekonomisk synpunkt är sådan substitution inte realistisk. Det går också att delvis ersätta bauxit med kaolin eller chamotte. Detta minskar dock infodringsmaterialets hållbarhet väsentligt.

Inom de andra stora användningssektorerna för bauxit i Sverige — cementindustri och kemikalieindustri — kan alternativa aluminiumhaltiga mineral användas.

Det genomsnittliga importvärdet på bauxit var 1974 161 kr/ton. på aluminiumhydroxid 409 kr/ton och på konstgjord korund 1 932 kr/ton. För

Total förbrukning av bauxit 1974: 67000 ton

Cement— industri Kemika— lieindu- stri

Övrigt

Järn-, stål-, och metall- verk

Eld fasta produkter

' Det kan nämnas att en betydande tillförsel av aluminium för icke-me— tallisk användning också sker i form av bl a kaolin och Sillimanitmineral. In- klusive dessa torde alu- miniumtillförseln 1974 ha uppgått till närmare 100 000 ton (inkl tillförsel av kaolin för tillverkning av främst papper på ex- port). Denna siffra kan jämföras med Sveriges förbrukning av alumini- um som metall som 1974 uppgick till ca 140000 ton.

Figur 2 F örbrukningen av bauxit och aluminium- hydroxid 1974.

Total förbrukning av aluminium- hydroxid 1974: 40000 ton

Övrigt, bl a läkeme- delslndustri och plastvaruindustri

bauxit gäller att genomsnittspriset är baserat på mycket olika priser för olika kvaliteter.

3.2 Försörjningsstruktur

Grekland är huvudleverantör till den svenska marknaden av bauxit med Australien och Guyana på andra plats. Förbundsrepubliken Tyskland svarar för den helt övervägande delen av leveranserna av aluminiumhydroxid och dominerar också.tillsammans med USA.i fråga om konstgjord korund (tabell 2).

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Bauxit

Sveriges bauxitförbrukning har ökat kraftigt sedan 1960 med stegvisa hopp i förbrukningen i anslutning till att nya användningar kommit till. Nettoim- porten uppgick 1974 till ca 96 000 ton. Detta år skedde emellertid en onormalt stor lageruppbyggnad. Den redovisade förbrukningen uppgick till 67 000 ton. 1975 följde en nedgång såväl i import som faktisk förbrukning.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen kommer att variera väsentligt mellan de olika användningsområdena.

Inom cementindustrin används vid ett tillverkningsställe (Limhamn) bauxit för att höja aluminiuminnehållet i cementen. Produktionen där kommer sannolikt att läggas ned. Om den skulle fortsätta torde en övergång till alternativa material. ( ex inhemska leror eller kolaska. komma att ske för att erhålla ett billigare aluminiumhaltshöjande tillsatsmaterial än bauxiten. Därmed bortfaller sannolikt helt den användning för bauxit som under hela 1960-talet var den dominerande.

Inom den kemiska industrin används bauxit för tillverkning *av en specialkemikalie (aluminiumsulfat av något lägre kvalitet) för rening av avloppsvatten. Bauxitförbrukningen för detta ändamål har ökat från 2 100 ton 1971 till drygt 20000 ton 1974 och 25 000 ton 1976. En fortsatt ökning av förbrukningen till ca 40.000 ton 1985 bedöms som sannolik med stagnation därefter på denna nivå.

Bauxit är en av huvudkomponenterna vid tillverkning av eldfasta stenar och massor med hög aluminiumoxidhalt (> 56 % A1203). Produkterna används i huvudsak inom järn- och stålindustrin och förbrukningsutveck- lingen kommer sannolikt att följa stålproduktionen. Med antagande om oförändrad stålproduktion 1985 i förhållande till 1974 och om oförändrad exportandel. drygt 25 %, kan bauxitförbrukningen för eldfast framställning år 1985 uppskattas till ca 13 000 ton. Härav skulle knappt 10 000 ton avse den _ inhemska marknaden. &

Användningen av bauxit som slaggkonditioneringsmedel vid ferrolege- ! ringsverk, främst för framställning av ferrokrom, är det enda mera betydande användningsområdet utöver de nu nämnda. Förbrukningen beräknas inte komma att öka utöver 1974 års nivå (7 600 ton). En betydande minskning är tvärtom möjlig om pågående försök med att använda alternativa slaggbild- ningsmaterial ger ett positivt resultat.

.)”:—

Övrig redovisad förbrukning. knappt 1500 ton 1974. innefattar bla användning av bauxit inom svetselektrodindustrin där förbrukningen förväntas öka.

Prognosbedömningarna sammanfattas i följande tablå samt i figur 3:

Användningsområde Förbrukning Prognostiserad Procentuell 1974 förbrukning 1985 förändring ton ton 1974—1985 Cementtillverkning 24 183 0 100 Kemikalietillverkning 20 557 40 000 + 95 Eldfasta produkter 13 022 13 000 i— 0 Ferrolegeringsverk 7 655 7600 (max) i 0 Övrigt (bl a verkstadsindustrin) 1 357 2 000 Summa förbrukning 66 784 63 000 — 6 Lagerökning 34 525

4.2 Aluminiumhydroxid

Förbrukningen av aluminiumhydroxid i Sverige uppgick 1974 till ca 40 000 ton. Produkten utnyttjas i huvudsak för tillverkning av aluminiumsulfat, en specialkemikalie som används som Iimmedel vid papperstillverkning och för vattenrening. Det är detta användningsområde som burit upp den snabba förbrukningsuppgången för aluminiumhydroxid efter 1967 från ca 5 000 till 40 000 ton. Ett par andra användningssektorer är redovisade — läkemedels- industri och plastvaruindustri — men deras sammanlagda förbrukning är blygsam (ca 600 ton).

Tusen ton

100 90 80 Förbrukning 1974 70 _ _ _ _ _ _. 60 ff,, & ,

50 40 30 20 Figur3 Förbrukningsut- Konstgjord korund veck/ingenfir bauxit.

aluminiumhydroxid och konstgjord korund 1960

I 975 samt prognos 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1985.

10

en .

' Importen uppgick 1974 till 147 000 ton.

Förbrukningen för framställning av aluminiumsulfat förväntas öka från 1974 års nivå (35 000 ton) till ca 40 000 ton år 1985. Det kan förutses att en betydande del av produktionen liksom hittills kommer att avsättas på

export. . Från och med 1975 har tillkommit ett nytt användningsområde för

aluminiumhydroxid. nämligen tillverkning av aluminiumfluorid (se även "Flusspat"). Tillverkningen är baserad på den fluorkiselsyra som fram- kommer som biprodukt vid fosforsyraframställning samt på aluminium- hydroxid. Vid fullt kapacitetsutnyttjande. 15000 ton aluminiumfluorid, kommer behovet av aluminiumhydroxid att uppgå till ca 13 500 ton.

Ovanstående prognosbedömningar pekar i sammanfattning på en femtio- procentig ökning av förbrukningen av aluminiumhydroxid från drygt 40 000 ton 1974 till ca 60 000 ton 1985.

4.3 Aluminiumoxid (konstgjord korund) m m

Aluminiumoxid (obränd al-oxid från Bayerprocessen) importeras i betydande mängder till landet.[ Produkten används för framställning av aluminium och detär osäkert om den har någon användning utanför den metallurgiska sektorn. SCB:s korttidsstatistik anger visserligen en förbrukning 1974 på 1 280 ton inom andra branscher än metallsektorn. men åtminstone delvis hänför sig denna förbrukning till vad som egentligen är bränd eller smält al- oxid (tabular alumina och konstgjord korund). Nomenklaturen på området synes vara oklar.

Förbrukningen av konstgjord korund uppgick 1974 till ca 9 000 ton. Den största förbrukningssektorn i landet är slipmedelsindustrin som kan förväntas ändra sin produktion i takt med stålproduktionens utveckling. Med vårt antagande om oförändrad produktionsvolym skulle det ge en förbruk- ningsnivå 1985 på ca 5 000 ton. För tillverkning av eldfasta produkter förbrukades 1974 2 670 ton bränd aluminiumoxid (tabular alumina) som sannolikt tulltekniskt redovisas som konstgjord korund. Även här gäller att stålproduktionen är avgörande för förbrukningsutvecklingen. vilket således ger i stort oförändrad behovsnivå 1985.

Ovanstående prognosbedömningar pekar i sammanfattning på en stagna- tion i förbrukningen av konstgjord korund (inkl viss förbrukning inom andra områden än de ovan nämnda) på nivån 9 000 ton.

4.4 Prognossammanfattning

Den antagna förbrukningsutvecklingen för bauxit och bauxitbaserade produkter framgår av följande tablå:

SOU 1977:75 1974 1985 Föränd- ring i Tusen Tusen Tusen Tusen procent ton vara ton Al ton vara ton Al Bauxit 67 17.4 63 16.4 6 Aluminiumhydroxid 40 13.6 60 20,4 +50 Aluminiumoxid etc 9 4.8 9 4.8 i 0 Summa 35.8 41.6 +l6 Tillkommer: nettoimport av aluminium i bauxitbaserade eldfasta produkter + 1.7 + 1,7 i 0 Avgår: export av aluminium i aluminiumsulfat och aluminiumflourid —1 1.6 —18.0 +55 Summa aluminiumför- brukning (netto) 26.0 25.3 — 3

En förbrukningsökning på 16 % kan under perioden 1974—1985 beräknas för den bauxitbaserade aluminiumtillförseln i form av bauxit och de närmaste mellanprodukterna aluminiumhydroxid och aluminiumoxid (främst som konstgjord korund).

Ökad export av framför allt aluminiumfluorid och i någon mån också aluminiumsulfat kan emellertid förutses. Nettoförbrukningen. dvs förbruk- ningen för den svenska marknadens behov. antas därför minska med 3 % under prognosperioden. Denna nedgång förklaras främst av att bauxitbe- hovet för cementframställning förväntas minska.

Förbrukningsutvecklingen (uttryckt i ton vara) efter 1960 samt prognosen för 1985 återges i figur 3.

5 Den svenska tillgångssituationen

Många bergarter kan vara utgångsmaterial för bauxit tex granit. nefelinsye- nit. anortosit. basalt. gabbro. skiffer. kaolinhaltig sandsten m fl. Bauxitbild- ning har ägt rum under flera olika geologiska perioder. I Sverige vet man tämligen litet om utbredning och omfattning av vittringen under dessa olika geologiska perioder. Det framstår dock som mindre sannolikt att några högvärdiga bauxitförekomster skall kunna påträffas i Sverige, även om vissa borrprov från kaolinförekomster i Skåne visat sig innehålla vissa mängder bauxitmineral.

Däremot finns flera andra aluminiumhaltiga mineral och bergarter som åtminstone i vissa användningar skulle kunna användas som alternativ till den nu importerade bauxiten eller dess mellanprodukter. Kaolin och andra aluminiumhaltiga leror är ett exempell. Alunskiffer är ett annat.

l Produktionen av alumi- niumsulfat var tidigare

i själva verket baserad på inhemska leror (i Skå— ne). Eftersom dessa leror är något järnhaltiga har det blivit billigare att importera ren alumini- umhydroxid än att rena de inhemska lerorna.

Speciellt om en inhemsk aluminiumoxidtillverkning skulle komma till stånd antingen ur någon av de nu nämnda råvarorna eller ur andra aluminiumhaltiga mineral som t ex Sillimanitmineral. nefelinsyenit . musko- vitglimmer (ur anrikningssander) eller anortosit — kan man anta att större delen av aluminiumbehovet för icke- metallisk användning kan täckas med inhemska råvaror. I den nuvarande planeringen för forsknings- och utveck- lingsarbete betr alunskiffrarna ingår bla att studera möjligheterna till aluminiumförsörjning för tillverkning av aluminiumsulfat.

Figur 4 visar några av de viktigaste kända förekomsterna av icke- bauxitiska aluminiumråvarorna i Sverige.

Tabellbilaga Tabell 1 Sveriges nettoimport av aluminium i form av bauxit. aluminiumhydroxid och konstgjord korund 1960—1975 År Bauxit Alumi- Konst- Summa alu- Netto- Summa alu- nium- gjord miniumtillför- export miniumtill- hydroxid korund sel i netto- alumini- försela netto importen umsulfat (avrundat) Ton vara Ton vara Ton vara Ton Al Ton Al Ton Al 1960 5 564 1 687 6 460 5 470 1 076 4 400 1961 25 687 1 667 4 095 9 420 761 8 650 1962 24 233 2 495 3 556 9 040 652 8 400 1963 13 477 4 336 2 993 6 560 1 098 5 450 1964 31086 6865 3809 12440 —319 12750 1965 22 588 5 117 4 858 10 200 329 9 900 1966 26 723 4193 4164 10580 — 294 10 900 1967 49 020 5 125 3 902 16 560 - 279 16 850 1968 41 045 11 049 4 960 17 060 374 16 700 1969 48 875 26 736 3 687 23 750 1 560 22 200 1970 59 799 36 092 6 229 31 120 4 383 26 750 1971 34 083 36 291 5 761 24 250 7 464 16 800 1972 45 823 47 845 5 290 30 990 7 876 23 100 1973 48 772 28 328 7 348 26 210 6 376 19 850 1974 96 480 40 986 9 346 43 980 11 628 32 350 1975 67 292 48 821 6 948 37 780 4 177 33600

a Omräkningsfaktor: bauxit 26 % Al. aluminiumhydroxid 34 % Al. konstgjord korund 53 % Al. aluminiumsulfat 15,8 % Al.

Alunskiffer Anorthosit

Kaolin NepheHn Kyanit Andalusit

200 300 km |__—[__|

Figur 4 Förekomster av icke—bauxitiska alumini- umråvaror i Sverige.

Källa: N A Shaikh. Sveri- ges geologiska under- sökning i "Non-bauxite sources of alumina in Scandinavia and Finland". föredrag hållet vid "The 2nd International ”Industrial Minerals" Congress". Miinchen maj 1976.

TabellZ Sveriges import av bauxit. aluminiumhydroxid och konstgjord korund

1975 Leverantörsland Ton % av importen Bauxil Grekland 39 406 57,9 Australien 12 857 18,9 Guyana 10 872 16.0 Kina 3 033 4,5 Nederländerna 1 203 1,8 panmark 610 0,9 Ovriga 61 0,1 Summa import 68 042 1000 ,4lrmiinirlin/U'III'UA'irI Förb.rep. Tyskland 47 191 96,6 Storbritannien 1 404 2,9 Ovriga 239 05 Summa import 48 834 100,0 Konstgjord korund Förb. rep. Tyskland 3 642 51,8 USA 1 750 24,9 Storbritannien 507 7,2 Osterrike 434 6,2 DDR 301 4.3 Nederländerna 284 4,0 Ovriga 120 1.7 Summa import 7 038 1000

Bentonit

1 Presentation

Bentonit är en lera som till största delen består av det aluminiumhaltiga silikatmineralet montmorillonit. De flesta större bentonitförekomster har uppkommit genom kemisk förvandling och vittring av vulkanisk aska och vulkaniska bergarter. Materialet sväller i kontakt med vatten.

Det finns två huvudtyper av bentonit, natriumbentonit (Na-bentonit) och kalciumbentonit (Ca-bentonit), och graden av svällning är olika för dessa typer. Ren Na-bentonit sväller kraftigast, upp till tjugo gånger den ursprung- liga volymen. Användningen av bentonit vid t ex kulsintertillverkning ochi gjuterier för att binda formsanden bygger på denna egenskap.

Aktiverad bentonit är den gemensamma benämningen på sodabehandlad och syraaktiverad Ca-bentonit. Vid sodabehandling har Ca utbytts mot Na vilket förbättrar bentonitens svällningsegenskaper och ger en produkt som i många användningar kan ersätta den naturliga Na-bentoniten. Produkten kalls därför i bland syntetisk natriumbentonit. Vid syrabehandlingen erhålles en produkt med stor specifik yta och syrakaraktär, som har god absorptions- förmåga och också kan fungera som katalysator.

Återvinning av bentonit är normalt inte möjlig. 1 gjuteriprocessen kan bentonit visserligen användas flera gånger men förbrukas successivt genom den upprepade cirkulationen. Som avfallsprodukt ingår den i förbrukad formmassa varifrån den inte kan separeras. Bentonit i kulsinter omvandlas i masugnen till slagg.

Några speciella miljörisker förknippade med bentonit är inte kända. Bentonit är i och för sig ett mycket fmkornigt material. Hantering och bearbetning av torkad bentonit ger därför upphov till damm och filteranlägg- ningar är nödvändiga vid anläggningar för bentonitfabrikation. Bentonit innehåller vidare någon eller några procent fri kvarts (upp till 10 % i vissa typer). Ingen silikos har dock kunnat konstateras hos arbetare i bentonitfab- riker.

Bentonit i gruvfuktigt tillstånd innehåller 30—35 % fukt. Vattenhalten sänks till max 10 % genom torkning i oljeeldade roterugnar, en behandling som genom oljeprisökningarna gett utslag i väsentligt höjda priser under de senaste åren.

2 Internationell översikt

Den internationella statistiken över förbrukning, produktion och handel avseende bentonit är ofullständig. Det beror bl a på att olika länder tillämpar

' I vissa länder kallas kal- ciumbentonit "Fuller's Earth". Denna beteck- ning avser däremot i USA attapulgit. ett annat lermaterial som i vissa användningar konkurre- rar med bentonit.

olika definitioner på bentonit och närbesläktade leror. 1. Det beror också på att bara ett begränsat antal länder redovisar statistiska uppgifter om bentonit separat. Uppgifterna i det följande bör ses mot denna bakgrund och får närmast syfta till att ange ungefärlig storleksordning.

2.1 Konsumtion och priser

Västvärldens förbrukning av bentonit var 1970 av storleksordningen 4—4,5 milj ton. Det är en liten förbrukning jämfört med de flesta andra industriellt utnyttjade leror. Bentonit har emellertid speciella användningar och spelar i dessa en väsentlig roll. De viktigaste användningsområdena för de olika kvaliteterna är följande:

Användningsområde Bindemedel för gjuterisand Pelletisering av bl a järnmalm l borrvätskor vid oljeborrning

Tätningsändamål inom bl a byggnadsin- dustrin Uppsugning av brandfarliga och andra vätskor Bärare av pesticider Raffinering och avfärgning av vätskor. oljor och fetter inom livsmedelsindu-

Bentonitkvalitet

Nil-bentonit. sodabehandlad Cat-bentonit el blandbentonit Na-bentonit el sodabehandlad Ca-bento— nit Na-bentonit el sodabehandlad Ca-bento- nit Na-bentonit

Ca-bentonit Ca—bentonit Ca-bentonit el syraaktiverad Ca-bcnto- nit

strin

Det saknas tillförlitliga uppgifter om hur den totala förbrukningen fördelar sig på dessa användningsområden. Sannolikt svarar dock användningen inom gjuterisektorn för den dominerande delen av förbrukningen med pelletise- ringssektorn på andra plats. Den sistnämnda användningen är den som under senare år ökat relativt sett mest i takt med den snabbt ökande produktionen av kulsinter i världen. Det är också den användning som förutses komma att öka mest i fortsättningen.

Bentonit tillhör högprisprodukterna bland lerorna. Brytningskostnaderna är sannolikt låga medan den vidare behandlingen för att få fram en användbar produkt är relativt kostnadskrävande. Förädlingen av bentonit innefattar normalt vittring, torkning, malning, storleksgradering och granulering. För aktiverade kvaliteter tillkommerjonbyte.

Prisnoteringarna i början av 1977 i tidskriften Industrial Minerals var för naturlig Na-bentonit från Wyoming ca 420 kr/ton och för sodabehandlad Ca- bentonit ca 240 kr/ton.

2.2 Produktion och tillgångar

Västvärldens produktion av bentonit uppgick 1970 till uppskattningsvis 4.5

.milj ton. Produktionens fördelning på å ena sidan naturlig Na-bentonit, å andra sidan Ca-bentonit och sodabehandlad eller syraaktiverad Ca-bentonit

går inte att utläsa ur statistiken. Det är emellertid känt att USA är världens helt dominerande producent av naturlig Na-bentonit (s k Wyoming-bento- nit). Produktionen av denna bentonitkvalitet uppgick 1970 till ca 2 milj ton. Dessutom producerades i USA Ca-bentonit i en kvantitet av 600000 ton. Totalt sett dominerar därmed USA världsproduktionen av bentonit med en andel på ca 60 %.

1 Europa förekommer produktion av Ca-bentonit i flera länder. Förbunds- republiken Tyskland har den största produktionen, ca 600 000 ton 1970, följd av Italien och Grekland. Tillsammans torde de nu nämnda länderna, inkl USA, ha svarat för 85 % av den totala bentonitproduktionen 1970. Det saknas fullständiga uppgifter om hur produktionsutvecklingen varit efter 1970. Det är dock känt att USA ökade sin produktion med närmare 500000 ton fram till 1974 och att Förbundsrepubliken Tyskland under samma period ökade sin med ca 100 000 ton. Den internationella handeln med bentonit omfattar uppskattningsvis 20 % av produktionen. USA är det ledande exportlandet. Dess dominans är ännu större om hänsyn bara tas till naturlig Na-bentonit av vilken USA, som nämnts ovan, är den enda kända betydelsefulla producenten i världen. Större delen av USA:s export går till Canada, främst till pelletiseringsanvändning. Ca 30 % av exporten var 1970 destinerad till Europa. Den intereuropeiska handeln med bentonit är dåligt dokumenterad i statistiken. Det är emellertid känt att såväl Italien, Grekland som Förbunds- republiken Tyskland har en omfattande export av Ca-bentonit och soda- eller syrabehandlad Ca-bentonit. Den omfattande bentonitproduktionen i bl a Förbundsrepubliken Tyskland. Italien och Grekland innebär att Europa i princip är självförsör- jande med bentonit. Naturlig Na-bentonit importeras dock från USA. I och med att det blivit tekniskt möjligt att behandla Ca-bentonit till syntetisk Na- bentonit, som i många fall ärett fullgott substitut till den naturliga produkten, har dock beroendet av amerikanska leveranser minskat. Närmare uppgifter om bentonittillgångarnas omfattning i världen saknas. Eftersom bentoniten har sitt ursprung i vulkaniskt material är utbredningen emellertid geografiskt begränsad och flertalet konsumtionsländer torde få räkna med fortsatt importberoende för sin försörjning. Bentonit kan i flertalet användningar substitueras med andra material och en eventuell framtida knapphet kommer därför inte att få allvarliga återverkningar annat än marginellt. Det kan tilläggas att naturlig Na-bentonit förutom i USA påträffats också i Turkiet. Även Sovjetunionen antas ha förekomster av naturlig Na- bentonit.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av bentonit och aktiverad bentonit uppgick 1975 till 79 100 ton. 95 % härav utgjordes av aktiverad bentonit, främst sodaaktiverad bentonit (syntetisk Na-bentonit).

Redovisad förbrukning av naturlig bentonit (Na- och Ca-bentonit) uppgick

1975 till 3 750 ton. Drygt 90 % härav användes som bindemedel för gjuterisand vid järn- och stålgjuterier och verkstadsindustrier. Bland förbru- karna fanns också färg-, gummi- samt jord- och stenindustri. Vidare användes vissa kvantiteter för tätningsändamål.

Den redovisade förbrukningen av aktiverad bentonit uppgick 1975 till 75 300 ton varav 85 % användes för pelletisering av järnmalm, 14 % som bindemedel för gjuterisand, knappt 1 % inom livsmedelsindustrin för raffi- nering och avfärgning av fetter samt resterande mängder inom kemisk industri samt massa- och pappersindustri.

Den sammanlagda förbrukningen av naturlig och aktiverad bentonit var 1975 ungefär sex gånger så stor som 1962. Ökningen i absoluta tal mellan dessa år på 67 000 ton faller helt på användningen för kulsintertillverkning (+64 000 ton) och gjuterisektorn (+4 000 ton). Förbrukningsutvecklingen sedan 1962 sammanfattas i figur 1 som också återger den uppskattade förbrukningsnivån 1985.

Det genomsnittliga importpriset var 1975 på naturlig bentonit 530 kr/ton och på aktiverad bentonit 170 kr/ton (se tabellbilagan. tabell 2).

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är helt beroende av import för sin tillförsel av bentonit och aktiverad bentonit.

Naturlig Na-bentonit importeras uteslutande från USA. En del av importen går emellertid via andra länder i Europa där viss förädling sker, bl a Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Naturlig Ca-bentonit

Tusen ton

100 90 80 70 60 50 40 30

20

Figur ] Sveriges./örbruk- 10 ning av bentonit (naturlig och aktiverad) 1962 - 1975 0 samtprognas 1985 1962 1965 1970 1975' 1980 1985

importeras bl a från Storbritannien. Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern och Jugoslavien.

Grekland och Italien svarar för största delen av Sveriges försörjning med aktiverad bentonit. Greklands andel av importen var 1975 46 %, Italiens 38 % (tabell 3).

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Kulsintertillverkning

Förbrukningen av sodabehandlad Ca-bentonit för kulsintertillverkning har ökat i takt med utbyggnaden av LKAB:s kulsintertillverkning från knappt 24 000 ton 1969 till 64 000 ton 1975. Avgörande för förbrukningens fortsatta utveckling är de förändringar som kan ske med avseende på kulsintertillverk- ning samt ev förändringari fråga om specifik förbrukning (inkl substitution av bentonit med andra bindemedel).

Det är osäkert hur stor produktionen av kulsinter kommer att vara 1985. Avgörande är om ökade krav ställs på fosforrening av den svenska exportmal- men. Vi har antagit att den totala kulsinterproduktionen i landet kommer att uppgå till ca 12 milj ton 1985 jämfört med 9,3 milj ton 1974. Av denna kvantitet torde ca 10 milj ton falla på LKAB. Förutsatt att bentonit även fortsättningsvis kommer att användas vid detta företag kan uppskattas att bentonitförbrukningen för pelletiseringsändamål 1985 uppgår till nivån 65 000 ton. Häri ingår också ett antagande om något lägre åtgång av bentonit per ton kulsinter vilket förklarar den i stort sett oförändrade förbrukningen trots förväntad produktionsökning.

Enligt inhämtade uppgifter finns i nuläget inga planer på övergång från den bentonitbaserade kulbindningsprocessen till alternativa metoder. Använd- ningen av bentonit kan dock på längre sikt antas vara relativt priskänslig eftersom bentonitkostnaden svarar för en icke obetydlig del av priset på den färdiga produkten. 1974 utgjorde den uppskattningsvis 2—3 % av kulsinterns saluvärde. Realprishöjningar på aktiverad bentonit under de kommande åren är inte uteslutna. Ökade förädlingskostnader genom att soda, nyckelkemika- llen i aktiveringen av bentoniten, sannolikt kommer att bli dyrare samt, eventuellt, energikostnadsfaktorn talar för en sådan utveckling.

Från tillgångssynpunkt finns däremot ingen anledning befara några begränsningar för försörjningen eller pristryck uppåt. Det bör dock tillfogas att ökade anspråk på de europeiska tillgångarna gör sig gällande från såväl Canada som USA (östkusten) och att denna utveckling kan vara en viktig faktor för den internationella marknaden framöver.

Det ovan anförda innebär i sammanfattning att det på längre sikt kan föreligga ett tryck från kostnadssidan att pröva andra kulbindningsmetoder än den bentonitbaserade. Bland alternativa metoder för kulbindning kan nämnas användning av järnsulfat samt cement och bränd kalk (enligt den s k kallbundna metoden). Det finns också processer som bygger på organiska bindemedel. I Japan har vidare utvecklats en process som bygger på vacuumbindning. En ökad framställning av framför allt kallbundna kulor framstår som en i det längre perspektivet sannolik utveckling. Metoden har en fördel i det att investeringskostnaderna är lägre, att billiga råvaror kan

användas som bindemedel (även recirkulerad slagg kan användas) och att den är miljövänligare. Det återstår dock väsentliga tekniska problem att lösa bl a när det gäller hållfastheten hos de kallbundna kulorna och ett större genomslag för metoden ligger sannolikt bortom 1985.

4.2 Gjuterier

Huvuddelen av den till landet importerade naturliga Na-bentoniten och stora mängder — i huvudsak soda-aktiverad — Ca-bentonit förbrukas inom gjuteri- industrin. Den sammanlagda bentonitförbrukningen uppgick 1975 till ca 14 000 ton och har sedan 1970 legat på denna nivå eller något högre. Enligt bedömningar redovisade av Svenska Gjuteriföreningen kommer bentonitför- brukningen 1985 sannolikt att ligga kvar på nivån ca 15 000 ton.

Bentonit kan substitueras i denna användning genom övergång till andra metoder, vilket emellertid kräver stora omställningar. Bentonit kan t ex ersättas av vattenglas eller hartser. Även återgång till äldre metoder som leror och natursand är tänkbar. Priskänsligheten är svår att närmare ange. eftersom den är beroende inte bara av kostnaden för alternativa material utan även av kostnaderna för omställning av processerna. Svårast att ersätta är den naturliga Na-bentoniten inom stålgjuterierna.

4.3 Övriga användningar

För tätningsäna'ama'l, tex tätning av sopläckage, dammar, avlopp och liknande, användes i Sverige några hundra ton naturlig Na-bentonit 1975. En väsentlig tillväxt av förbrukningen förväntas enligt inhämtade bedömningar komma att ske. Konsumtionsnivån 1985 kan eventuellt nå 10 000 ton. Oljeborrningsverksamheten i Sverige har blygsam omfattning. Bentonitför- brukningen i samband med oljeborrning uppgick 1973 till ca 80 ton. Utvecklingen inom detta område kan inte närmare förutses. Livsmedelsindustrins förbrukning av aktiverad bentonit är relativt liten (drygt 500 ton 1975). För rening och raffinering av vegetabiliska och animaliska oljor används emellertid också i något större kvantiteter s k blekjord, som i huvudsak importeras från Förbundsrepubliken Tyskland. Det saknas statistiska uppgifter om tillförseln av detta lermaterial. Sannolikt rör det sig dock om en bentonitprodukt som statistiskt redovisas under annat tulltaxenummer än bentonit eller aktiverad bentonit. Tillförseln av dessa leror som hjälpmedel i raffineringsprocesser är viktig för livsmedelsindustrin som saknar näraliggande substitut. Användning av bentonit förekommer också inom bl a tvättmedels- och toalettmedelsindustrin, färg-, läkemedels-, gummi- och keramisk industri. För denna övrigsektor, liksom för livsmedelsindustrin, med en sammanlagd redovisad förbrukning 1975 på drygt 900 ton torde en förbrukningstillväxt åtminstone i takt med befolkningsökningen kunna emotses.

4.4 Prognossammanfattning

Den förväntade förbrukningsutvecklingen för bentonit och aktiverad bentonit sammanfattas i följande tablå.

Kulsintertillverkning Gjuteriet Tätningsändamål ca

Ovrig redovisad förbrukning (bl a livs- medels—. färg-, läkemedels-, tvättme- dels- och keramisk industri)

Summa redovisad förbrukning

Källa: Kol ] och 2:SCB:kvarta|s- och lagerstatistiken samt privat källa.

5 Den svenska tillgångssituationen

Förbrukning % av för- 1975

64 084 14 035 300 940

79 359

brukningen

81 18 0.4 1,2

100,0

Prognostiserad förbrukning 1985

65000 15000 10000

1000

91000

Bentonit finns i kambrosiluriska bergarter på flera platser i Sverige. Bentonit- lagren är ibland 1,5 m mäktiga. De kända förekomsterna är undersökta från mineralogisk synpunkt, men ingen systematisk undersökning för att utröna deras användbarhet och ekonomiska betydelse har blivit utförd. Förekoms- terna kan möjligen få betydelse i ett avspärmingsläge men eljest framstår det som sannolikt att landets behov även i fortsättningen kommer att tillgodoses genom import.

Tabellbilaga

Tabell 1 Sveriges nettoimport av naturlig och aktiverad bentonit 1962—1975. Tusen ton

År Naturlig bentonit

l962 2.0 1963 2,1 1964 5,9 1965 4,9 l966 5.5 1967 4.4 1968 8.0 1969 5.0 1970 7.8 197] 7,8 1972 7,2 1973 3.5 1974 3,9 1975 3,9 1976 4,4

Aktiverad bentonit

10,4 10,4 12,5 12,4 16,6 23.4 41,1 40,7 48,2 59,5 532 75.5 82,0 75,2 79.1

Summa

12,4 12.5 18.4 17,3 22,1 27,8 49,1 45,7 55,0 67,3 60,4 78,0 85,9 79,1 83,5

Förändring i %

iO +7

+15

Tabell 2 Importprisutvecklingen på naturlig och aktiverad bentonit i Sverige 1962—1976. Kronor per ton

År Naturlig bentonit Aktiverad bentonit Nominellt Realt (1975 Nominellt Realt (1975 års priser) års priser)

1962 231 483 295 617 1963 273 553 293 593 1964 227 438 252 486 1965 251 470 270 506 1966 260 474 281 512 1967 231 421 227 413 1968 230 414 170 306 1969 222 385 129 224 1970 264 428 149 241 1971 228 357 131 205 1972 231 343 133 198 1973 286 383 145 194 1974 424 455 180 193 1975 529 529 170 170 1976 559 515 176 162

Tabell 3 Länderfördelningen av Sveriges bentonitimport 1975. Ton

Land Naturlig % Land Aktiverad % bentonit bentonit Förbundsrep Tyskland 2 482 64 Grekland 34 534 46 Storbritannien 857 22 Italien 24 977 33 Övriga länder 560 14 Storbritannien 8 400 l ] Tjeckoslovakien 4 312 6 Övriga länder 2 860 4

Summa 3 899 100 75083 100

Borater (bormineral)

l Presentation

Användningen av grundämnet bor har mycket gamla anor. Redan de gamla babylonierna använde borater vid tillverkning av guldsmycken och amulet- ter. I Egypten och Mesopotamien användes produkten bla vid mumifie- ringen av döda och i Kina framställdes boraxglasyr redan 300 år fKr. På 1200- talet förde Marco Polo med sig borater till Europa från Mongoliet, Tibet. Kashmir och Iran, och användningen blev mera utbredd. Under 1800-talet började fyndigheter i Italien och Chile att exploateras liksom de fyndigheter i Turkiet och Californien som i dag är de viktigaste råvarukällorna för världens borförsörjning. _

Borater och borföreningar baserade på naturliga borater, tex borsyra och natriumtetraborat (vattenfritt borat) har i modern tid en mycket diversifierad användning. I flera användningar är borets egenskaper unika och materialet därför svårt att ersätta.

En tillsats av bori glas gör detta mindre känsligt för snabba temperatur- förändringar p ga att värmeutvidgningskoefficienten sjunker. Det tillsätts därför glasmassan vid tillverkning av bl a sådant glas som används i tvättmaskiner, ugnsfast hushållsglas m m. Bortillsatsen uttryckt i B203 kan variera mellan 0,5 och 23 %. Borater används vidare vid tillverkning av glasull för isoleringsändamål och glasfiber för armeringsändamål. I den senare användningen är bor en nödvändig beståndsdel i glasmassan för att uppnå den viskositet som tillåter glasfiberdragning. BzO3-innehållet i de två nämnda produkterna brukar vara 5—9 %.

l glasyr på keramiska produkter används borater för att nedsätta värmeut- vidgningskoefficienten och för att förbättra emaljens lyster och styrka.

Tvättmedelsindustrin förbrukar stora kvantiteter borprodukter som blek- medel. Bor har vidare god bakteriedödande effekt och används därför i rengöringsmedel. Ytterligare exempel på användningar är som mjukgörare av vatten, som Växtnäringsämne och växtutrotningsmedel samt som brand- hämmande substans i madrasser och stoppningar.

Vissa borföreningar har stor hårdhet, hög smältpunkt och mycket god elektrisk ledningsförmåga. Bornitrid och borkarbid används som armerings- material i stål, bl a för militära ändamål (flygplan m m). På grund av sin höga neutronabsorbtionsförmåga utnyttjas bor eller bornitrid också i moderator- stavar för kärnreaktorer.

Borhydrider(bora ner) används i raketbränslen (de har bl a stort energiinne- håll per massa och volym) och i vissa fall även som tillsats till motorbräns- len.

1 Borinnehållet i de olika borprodukterna brukar anges i % 3203. Följan- de halter anges: borax decahydrat: 36,5 %, bo- rax pentahydrat (am. "Rasorit 46"): 47.8 % vattenfri borax (natrium- tetraborat, am. "Rasorit 65"): 69,2 % kalcium— borat (colemanit) 50.8 %. borsyra 56,3 %. Borin- nehållet i B203 är

31.1 %.

Inom de basiska syrgasprocesserna för stålframställning kan bormineral ersätta flusspat som smältpunktsnedsättande flussmedel.

I högtemperaturglas, specialglas och glasfiber finns fn inget acceptabelt ersättningsmaterial för borater eller andra borprodukter (t ex borsyra). Vissa substitutionsmöjligheter finns i andra användningar, som tex tvål och tvättmedel, emaljer och jordbruk. Återvinning eller återanvändning av bör förekommer inte.

Bor förekommer med i genomsnitt ganska låg halt ijordskorpan (0,0003 %) och är alltid bundet till syre i borsyra och borat eller boratsilikat. Största mängden förekommer i turmaliner, komplicerade aluminiumboratsilikat av alkalimetaller och magnesium. som dock inte bildar brytvärda fyndigheter. Havet innehåller 5 mg bor per liter. som sannolikt tillförts genom utlösning av bergarter och. i form av flyktig borsyra, med vulkangaser från jordens inre. Indunstning av vatten från avstängda havsvikar och avloppslösa sjöar och utströmmande överhettad vattenånga i samband med vulkanisk verksamhet har skapat de boratkoncentrationer som nu exploateras. En förutsättning för att en brytvärd borfyndighet skall uppkomma är att klimatet är kontinuerligt torrt så att borinnehållet koncentreras och saltkoncentrationen kan bevaras (de flesta borater är nämligen lättlösliga i vatten). Tre stora områden i världen uppfyller dessa förutsättningar (jfr produktionsstrukturen):

1. Mojave-ökenområdet i Californien

2. Högplatån i Alperna-Himalayasystemet från Turkiet genom Sovjet- unionen till Tibet och Kina.

3. Högplatåregionen i Anderna i Sydamerika.

Borhalten i nu exploaterade förekomster varierar mellan ca 8—12 % (ca 26—39 % 3203). Borateri fasta avlagringari USA utvinns i dagbrott. krossas, renas genom upplösning, förtjockas, tvättas och vakuumkristalliseras. Genom upprepad omkristallisering och torkning erhålles olika vattenfria borater som tex natriumtetraboratl. Detta förädlingsled är energikrävande.

Följande tre bormineral är för närvarande av störst kommersiell bety- delse:

svarar för merparten av den glo- bala produktionen utvinns i Turkiet och USA utvinns i Sovjetunionen

borax (tincal) natriumborat

kalciumborat magnesiumborat

colemanit szaibelyite

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Den globala förbrukningen av borater uppskattas 1974 ha uppgått till ca 300000 ton uttryckt som bor. Förbrukningen har ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden med ca 6,5 % per år (se tabellbilagan, tabell 1) och en fortsatt hög tillväxttakt på drygt 4 % per år är prognostiserad av US Bureau of Mines. En av de stora tillväxtsektorerna är glasullframställning som kan antas öka kraftigt till följd av ökade krav på isolering av byggnader. Även produktionen av glasfiber förväntas öka snabbt. Det finns vidare bedömare som anser att borater kan komma att få en väsentligt ökad användning som

flussmedel inom stålindustrin. Produkten ersätter därvid flusspat som från miljösynpunkt har väsentliga nackdelar. Emellertid är sådana olägenheter också förknippade med bor och utvecklingen är svårbedömbar.

Bor kan dock anses ha en stor utvecklingspotential och nya användnings- områden kan sannolikt förväntas som ett resultat av pågående forskningsar- bete. Bland sannolika tillväxtområden kan nämnas användningen i modera- torstavar för kärnreaktorer. jet- och raketbränslen och tillsatser till motor- bränslen, vidare områdena värme- och Strålningsskydd, stålhärdning och armering av starka men lätta byggnadsmaterial.

2.2 Produktion, tillgångar och priset

USA, Turkiet och Sovjetunionen är de helt dominerande borproducenterna med andelar av världsproduktionen 1975 på 55, 34 resp 8 % (tabell 2). Den amerikanska produktionen omfattar i allt väsentligt endast natriumborater, den turkiska i huvudsak kalciumborat (colemanit). Borater utvinns också i begränsad omfattningi bl a Argentina och Kina.

En stark koncentration på utbudssidan till ett fåtal länder är alltså utmärkande för boratmarknaden. Koncentrationen förstärks ytterligare genom den stora dominansen för ett enda företag Rio Tinto Zinc Corpora- tion. Företaget är majoritetsägare i US Borax (som svarar för ca 3/4 av produktionen i USA) och har dominerande intressen i den del av den turkiska boratexploateringen som inte sker i statlig regi. Dessutom har företaget betydande intressen i producent- eller raffineringsföretag i Argentina, Frank- rike, Storbritannien, Spanien. Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Belgien.

Turkiets boratproduktion har ökat kraftigt sedan början av 1950-talet, då den årliga produktionen uppgick till ca 15 000 ton. 1974 hade årsproduktionen ökat till ca 725 000 ton (ca 100 000 ton bor) och en fortsatt snabb produktions- tillväxt är förutsedd. Större delen av Turkiets nuvarande produktion avser som tidigare nämnts kalciumboratet colemanit. Turkiet har emellertid även betydande tillgångar av natriumborat. Exploateringen av dessa fyndigheter har blivit fördröjd på grund av oklarheter i fråga om villkoren för de utländska företagens engagemang i exploateringen.

Realpriset på borater sjönk kraftigt under perioden 1950—1972. Under de senaste åren har dock prisbilden förändrats. De generella råvaruprisstegring- arna har påverkat även boratpriserna, men härtill kommer att marknaden kännetecknats av en viss bristsituation. På grund av höjda energikostnader har dessutom prisuppgången på vissa energikrävande borprodukter varit särskilt stark.

En eventuell exploatering i ännu större skala av de turkiska boratfyndighe- terna bör verka prisdämpande. Samtidigt kan konstateras att det förhållandet att i stort sett endast två producentländer och ett fåtal företag dominerar världsmarknaden ger förutsättningar för kartellprisbildning. Den höga ener- gikostnadsposten vid framställning av förädlade borprodukter som t ex renad borax kan också komma att väga tungt i den framtida prisutvecklingen för dessa produkter.

Världens borattillgångar är omfattande och tillräckligt stora för att möta efterfrågan under förutsebar framtid. De är emellertid starkt koncentrerade

lSiffran är uppskattad. Exportkvantiteten är inte redovisad i utrikes- handelsstatistiken.

till endast tre betydande tillgångsländer, Turkiet, USA och Sovjetunionen. De senaste årens undersökningar har förändrat den relativa fördelningen mellan dessa länder så att Turkiet nu framstår som det helt dominerande tillgångslandet med 45 % av uppskattade brytvärda tillgångar på ca 80 milj ton bor (drygt 5 gånger så mycket som den beräknade efterfrågan i världen under perioden 1974—2000). Det anses dessutom möjligt att de högvärdiga tillgångarna i Turkiet är flera gånger större än de nu angivna. USA och — med tilltagande betydelse Turkiet kommer därmed även framdeles att vara de stora producenterna på världsmarknaden.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning

Tillförseln av bor till Sverige sker i huvudsak i följande former:

Produkt Källa Huvudsakliganvändning Naturliga borater(ink| Import Mineralull och glasfiber, naturlig borsyra) tillverkning av natrium- perborat Natriumtetraborat(re- Import Gödselmedel. trävaruin- nad borax) dustri. kemisk industri. glasindustri Natriumperborat Inhemsk produktion Blekmedel i tvättmedel

baserad på importerad råvara. Viss export. Viss kompletterande import

Dessutom införs mindre kvantiteter bor i form av s k teknisk borsyra.

Tillförseln av bor är svår att exakt ange, eftersom borhalten i produkterna varierar beroende på kvalitet och ursprung. Med utgångspunkt i ett genom- snittligt borinnehåll på 15 % i naturliga borater, 21.5 % i natriumtetraborat och 7 % i natriumperborat kan den svenska förbrukningen uppskattas till ca 3100 ton bor 1974. Ytterligare ett par hundra ton borl användes för till- verkning av natriumperborat på export.

Tablån på sid 221 visar tillförseln och förbrukningen av bör i borater (och natriumtetraborat 1974. Siffrorna avser bruttoförbrukning; exporten av na- triumperborat är alltså inte frånräknad. Uppgifterna är uttryckta i ton bor.

Borförbrukningen (netto) steg kraftigt under perioden 1960—1974 med ca 12 % per år genom ökade behov av främst naturliga borater för glasull- och glasfiberframställning samt perborattillverkning (tabell 3).

Sverige är helt beroende av import för sin borförsörjning. USA har genomgående dominerat importen av naturliga borater (tabell 6) men turkiska leveranser har under den senaste femårsperioden svarat för en ökande andel (1975 40 %). Viktigaste importländer för natriumtetraborat är Turkiet och Frankrike.

Naturliga borater Renad borax (natriumtetraborat)

Nettoimport

Övrigt samt ej redovisat

Glas— ull och glasfi- ber glas" Natrium- lVIetaII- OCh perborat verkstads— industri Gödsel— Övrig kemisk medel Trävaru- industri (främst industri tvätt— och toalettmedel) 3.2 Priser

Från 1960-talets början fram till 1973 har de reala importpriserna på borater sjunkit med mer än 50 % (tabell 3). Härefter har dock en realprisökning med 30 % ägt rum. Prishöjningen på natriumtetraborat har varit särskilt stor, vilket torde sammanhänga med det höga energiinnehållet. Det genomsnitt- liga importvärdet var 1975 för borater 640 kr/ton, för natriumtetraborat 1 665 kr/ton. Det sammanlagda importvärdet på de två bormaterialen var 1975 20 milj kr.

4 Marknadsbedömning 1985

En fortsatt ökning av förbrukningen av naturliga borater är sannolik. Ökningen kommer framför allt att bäras upp av en expansion inom glasulls- och glasfiberindusttin som enligt inhämtade uppgifter kan komma att förbruka ca 24 000 ton borater 1985 mot ca 13 000 ton år 1974 (tabell 4).

En ökning av produktionskapaciteten för framställning av tvättmedelsper- borat har nyligen skett och torde innebära en förbrukningsnivå på ca 6 000 ton jämfört med drygt 4 000 ton 1974. Den inhemska förbrukningen kan antas följa befolkningstillväxten förutsatt att några mera väsentliga förändringar inte sker i fråga om textilsortimentet (vittvätt—lintvätt) eller halten av perborat i tvättmedlen. Denna halt har tidigare ökat och utgör nu i de flesta vittvättmedel ca 20—25 %. Frågan om petboratets eventuella miljöskadlighet prövades 1970 av en utredningsgrupp inom IVAl. Sammanfattningsvis kom gruppen till den slutsatsen att bör och dess föreningar inte syntes utgöra ett akut hot mot miljön i dag men att vissa frågeställningar ytterligare borde belysas.

' Tvättmedel som miljö- problem. Statens Natur- vårdsvetks publikationer 1970:4.

Figur ] Sveriges förbruk- ning av har [960—1976 samt prognos 1985.

_— Brutto (inkl. export) —-—--- Netto (exkl. export)

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Det ovan anförda indikerar att det inte finns några speciella faktorer som talat för ett inhemskt efterfrågefötlopp förtvättmedelsperborater som avviker från det som eljest är att förvänta med hänsyn till befolkningsutvecklingen. En relativt stor del av produktionsökningen torde därmed komma att avsättas på export (expottandelen är redan nu hög).

Sammanlagt pekar utvecklingen inom de ovan berörda sektorerna på en förbrukningsökning för borater från ca 17 000 ton 1974 till ca 30 000 ton 1985. en ökning med ca 75 %.

Användningen iSverige av bormineral som flussmedel i stället för flusspat är ännu blygsam men kan eventuellt komma att öka. Pådtivande i denna riktning verkar i första hand miljöfaktorn. En övergång på enbart teknisk- ekonomiska grunder är däremot mindre sannolik,eftetsom borater är ungefär dubbelt så dyra (uttryckt i kostnad per effektenhet) som flusspat. Som framhållits i det föregående är emellertid även användningen av bot förknippad med olägenheter från miljösynpunkt.

Vi saknar underlag för en närmare bedömning av det fortsatta efterfråge— förloppet för natriumtetraborat. En anknytning till förväntad BNP-tillväxt skulle ge förbrukningsnivån ca 3 500 ton 1985jämfört med 2 600 ton 1974.

Den sammanlagda borförbrukningen (brutto) i form av naturliga borater och natriumtetraborat skulle med dessa antaganden uppgå till drygt 5 200 ton B 1985 jämfört med 3 300 ton 1974. Genom nettoexport av tvättmedelsper- borat kan nettoförbrukningen antas komma att ligga ca 400 ton lägre, dvs 4800 ton. Det motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt av nettoförbruk- ningen på 4.3 % under perioden 1974—1985. Prognosen återges i figur 1.

5 Den svenska tillgångssituationen

Geologiska förutsättningar saknas i Sverige för att påträffa borförekomstet av den typ som nu exploateras internationellt. Den enda tänkbara borkällan i vårt land är mineralen turmalin med omkring 9—10 % 3203 och datolit med omkring 22 % 3203. Dessa mineral förekommer i begränsad omfattning i vissa pegmatiter och kontaktmetamorfa bergarter. Sannolikheten för en ekonomisk utvinning ur dessa bergarter är emellertid mycket liten. Turmalin finns också i vissa anrikningssander. Halten är relativt låg. I detta fall kan möjligen förutsättningar finnas att ta tillvara turmalinen (i samband med annan mineralutvinning ut sanden).

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av borater 1963—1975. Tusen ton bor (B)

1963 141 1969 228 1964 156 1970 233 1965 172 1971 257 1966 190 1972 285 1967 200 1973 310 1968 210 1974 297 1975 ca 325”

Exkl Kina.

Tabell 2 Den globala borproduktionens länderfördelning. Procent

Land 1973 19750 USA 60.5 55.2 Turkiet 23,3 34.0 Sovjetunionen 11,7 8.1 Argentina 2,9 2,8 Kina 1,6

Summa 100.0 1000 a Exkl Kina.

Tabell 3 Sveriges tillförsel av borater och borprodukter samt prisutveckling på borater 1960-1976. Tusen ton vara såvida inte annat anges resp kronor per ton

År Nettoimport Genomsnittligt importvärde Borater Nattium- Natrium- Summa Nominellt Realt (1975 tetraborat perborat borinnehåll” års priser) 1960 0.1 2.1 2.4 0.6 482 1 054 1961 0.2 2.7 3.1 0,8 611 1308 1962 0.6 3.2 3,4 1,0 643 1 345 1963 1.0 2.4 3.0 0.8 651 1 318 1964 1.6 2.7 4,7 1,1 626 1 208 1965 2.5 3.1 6.2 1.5 638 1 195 1966 2.6 3.1 7,0 1,6 521 949 1967 5 .0 3,2 4,9 1,8 367 668 1968 6.4 3.9 5.6 2,2 367 661 1969 8,0 2.9 5.0 2.2 377 655 1970 11.1 4.7 3.7 2.9 383 621 1971 10,6 4.4 —0.6 2,1 403 632 1972 14.9 4.2 —1.7b 3.0 386 574 1973 17.1 2.9 -2,1b 3.0 373 499 1974 18.8 2.3 —3.3b 3.1 519 557 1975 17,7 4,8 —2,3b 3.5 641 641 1976 20.1 2.0 —4.2b 3.2 713 657

a Beräknat efter följande uppskattade borinnehåll: borater 15 %, natriumtetraborat 21 .5 %. natriumperborat 7 %. bUppgift om exportkvantiteten redovisas inte i utrikeshandelsstatistiken efter 1972. Siffrorna för 1972—1976 är därför uppskattade.

Tabell:! Sveriges uppskattade förbrukning av naturliga borater (inkl ev naturlig borsyra) 1974

Ton % av till- förseln Produktion 0 Import 18 903 Export 122 Tillförsel 18 781 Förbrukning Glasull och glasfiber (ca) 13 000 69 Kemikalieindustri (natriumperborat), ca 4 200 22 Övrigt 200 1 Summa (ca) 17 400

Ej redovisad förbrukning inkl ev lagerökning 1 381 8

18 781 100

Källa: SOS Utrikeshandel samt privata källor.

Tabell 5 Sveriges förbrukning av natriumtetraborat (renad borax) 1974

Ton % av för- brukningen

Produktion O Import 2 338 Export 15 Lagerminskning 175 Till/örse/ 2 493 Förbrukning Gödselmedelstillverkning 865 33 Trävaruindustri 574 22 Tvättmedels- och toalettmedelsindustri 370 14 Ovrig kemisk industri 277 11 Metall- och verkstadsindustri 236 9 Glasindustri 117 4 Ovrig redovisad förbrukning 194 7

Summa förbrukning 2 633 100

Källa: SOS Utrikeshandel samt ÖEF.

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av borater. Ton Land 1960 1965 1970 1973 1975 00 1975 USA 112 2 444 6 728 12 208 10 695 60.3 Turkiet — — 3 876 2 901 7 011 39.6 Nederländerna "(ursprung USA) - — 434 2 020 — — Ovriga länder I 28 22 20 0,1

Summa 112 2 445 11066 17149 17 726 1000

Diatomit (kiselgur)

1 Presentation

Diatomit är ett material av sedimentärt ursprung som bildats av de tunna kiselsyraskalen av små encelliga alger benämnda diatoméer. Mineralets färg, som är gulbrun till brun, ljusnar vid upphettning varvid samtidigt vattnet i diatoméskalens porer avgår. Det är framför allt diatomitens porositet och lätthet i torkat tillstånd som utnyttjas i olika industriella sammanhang. Den största användningen har diatomit fått som filtrermedel vid rening och raffinering av vätskor och organiska produkter som t ex syror, metallur- giska lösningar, olika drycker, vaxet. organiska oljor, margarin, industri— och dricksvatten m m. Diatomit används vidare som fyllmedel i bl a färget,asfalt. papper och plaster och som lättballast i betong, särskilt för värmeisolering. Som isoleringsmaterial används mineralet också i bl a olika högtemperatut- utrustningar som tex kokare, ugnar och destilleringsapparater. Diatomit används vidare som katalysatorbärare vid oljeraffmering och syratillverk- ning, som slipmedel och som råvara för reaktiv kiselsyra.

Det finns alternativa material till diatomit ide flesta av dess användningar. För exempelvis filtreringsändamål konkurrerat diatomit med expanderad perlit, asbest och kiselsyrarik sand. När det gäller alternativ till diatomit som fyllmedel kan nämnas talk, lera, perlit. vermikulit, krita m fl. Som isolerings- material .kan diatomit ersättas av bl a eldfast leta, asbest, mineralull, expanderad vermikulit och perlit.

2 Internationell översikt

2.1 Förbrukning

Den globala förbrukningen av diatomit uppgick 1975 till ca 1,5 miljoner ton. Under de senaste åren har förbrukningen för filtreringsändamål ökat kraftigast. Detta kan exemplifieras med utvecklingen i USA där 1969 ca 40 % av förbrukningen utnyttjades för filtrering, medan motsvarande siffra i dag är omkring 60 %.

Enligt US Bureau of Mines* bedömningar kommer den totala efterfrågan i världen på diatomit att under perioden 1973—2000 årligen öka med i genomsnitt 6,2 %. Denna förbrukningstillväxt skulle innebära att 1973 års globala konsumtion på drygt 1,3 miljoner ton kommer att öka till 2,6 miljoner år 1985 och till 6,5 miljoner ton år 2000.

Det bör dock tillfogas att bearbetning och hantering av diatomit är

' Prisnoteringen i lndu- strial Minerals febr 1977 var £ 150—200/ton d v s 1 100—1 500 kr/ton.

2Tillförselstatistiken är osäker på grund av att uppgifterna om den in- hemska produktionen är svårtolkade. Vi har därför inte intagit någon sådan statistik i denna översikt.

förknippade med silikosrisk. Ökade arbetsmiljökrav kan därför tänkbart komma att innebära begränsningar som gör att den relativt optimistiska prognos som tecknas av US Bureau of Mines inte realiseras.

2.2 Produktion och tillgångar

Världsproduktionen av diatomit uppgick 1975 till drygt 1,6 miljoner ton. Produktionen har under perioden 1963—1975 pendlat mellan 1,2 och 1.7 miljoner ton. Diatomit produceras i ett 30-tal länder med USA, Sovjetunio— nen, Danmark och Frankrike som största producenter. Deras sammanlagda andel av världsproduktionen 1975 var närmare 85 %. Förutom i dessa länder förekommer utvinning av diatomit i bl a Italien, Förbundsrepubliken Tyskland, Island, Costa Rica, Spanien och Mexico (se tabellbilagan. tabell 1).

De viktigaste marknaderna för den internationella handeln med diatomit, som torde omfatta ca 20 % av den totala produktionen, är Västeuropa och Nordamerika. USA, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien är de största exportländerna.

De brytvärda tillgångarna på diatomit är tillräckliga för att täcka behovet under överblickbar framtid. De största förekomsterna av diatomit i väst— världen finns i västra USA, främst i Californien. Stora fyndigheter finns också i Danmark av vilka de viktigaste ligger vid västra delen av Limfjorden på Jylland, samt i Nordtyskland. Dessutom finns mycket stora mängder diatomit längs USA:s atlantkust, förekomster som emellertid i dag ej är ekonomiskt utvinningsbara. De utgör en potentiell råvarukälla vars utnytt— jande bl a är beroende av att utvinningstekniken ytterligare utvecklas. Andra länder med stora tillgångar är Sovjetunionen. Frankrike och Italien.

Trots att bearbetad diatomit ijämförelse med många andra industrimineral har ett relativt högt värde' är i dag transportkostnaderna ett stort problem beroende bl a på produktens skrymdensitet. Med hänsyn till transportkost- nadsfaktorn är det möjligt att nya fyndigheter som ligger närmare avsätt- ningsmarknaderna kommer att börja bearbetas.

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning

Den svenska förbrukningen av diatomit (uttryckt som tillförseln) uppgick 1973 och 1974 till ca 5 000 ton.

Fram till 1970 skedde en kontinuerlig ökning av diatomitförbrukningen till som mest ca 15 000 ton2 följd av en kraftig nedgång och stabilisering kring 4000—5 000 ton.. Förbrukningsnedgången beror framför allt på att den svenska gödselmedelsindustrin, som tidigare använde diatomit som ett medel för att förhindra att mineralkornen klibbade samman. under 1970-talet successivt minskat sin användning på grund av främst dammningsproblem. Diatomiten har ersatts med andra produkter, bl a talk.

Den svenska diatomitförbrukningen domineras nu av användningen som filtretings- och absorptionsmedel inom Iivsmedelsindustri, särskilt dryckes- varuindusttin, samt kemisk industri. Produkten används också som fyll-

medel i färger och som isoleringsmaterial vid gjuterier. Vidare förbrukas mindre mängder diatomit vid tillverkning av sprängämnet gurit.

3.2 Försörjningsstruktur

Behovet av diatomit tillgodoses till ca 90 % genom import. För närvarande bedrivs diatomitutvinning endast i en fyndighet vid Burträsk i Västerbottens län. Produktionen uppgick 1974 till ca 600 ton bränd diatomit som i huvudsak används som isoleringsmaterial vid gjutning i svenska stålverk. Under 1960- talet utvanns diatomit ur torv i fyndigheter vid Ekttäsk och Kamsjön. Vindeln, båda belägna i Västerbottens län. Under nämnda period produce— rade dessa fyndigheter tillsammans årligen mellan 3000 och 6000 ton diatomit, som i huvudsak förbrukades inom gödselmedelsindustrin. Dessutom har tidigare mindre kvantiteter utvunnits i en fyndighet vid Hasslaröd i Skåne.

USA och Danmark är de ledande leverantörerna av diatomit till den svenska marknaden med en sammanlagd andel av importen 1974 på knappt 70 %. Import sker också från bl a Island och Spanien. Det sammanlagda importvärdet var 1974 3,6 milj kr vilket gav ett genomsnittligt importvärde på ca 740 kr/ton (tabell 2). Realpriserna var under perioden 1964—1970 relativt stabila men har ökat kraftigt efter 1970.

4 Marknadsbedömning 1985

Förbrukningen av diatomit kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under den närmaste tioårsperioden. En viss ökning av behovet av filtrerings- och absorptionsmedel kan i och för sig förväntas. Med hänsyn till miljöfak- torn är det emellertid sannolikt att alternativa material,bl a perlit. kommer att täcka en stor del av det ökade behovet. Det finns dock vissa begränsningar i substitutionsmöjligheten. Vid filtrering av proteinhaltiga vätskor som t ex öl och mineraloljor är det sålunda av tekniska skäl svårt att ersätta diatomit.

Mot bakgrund av det ovan anförda torde förbrukningen av diatomit 1985 knappast överstiga nuvarande 4 OOO—5 000 ton.

5 Den svenska tillgångssituationen

Ett antal förekomster av diatomit i landet är kända, framför allt i Västerbot- tens län och Skåne, av vilka de viktigaste redan omnämnts i avsnitt 3.2.

Diatomitlagren i Västerbottens län ligger alla i torvmarker eller sjöar. Förekomsterna i torvmarker uppnår i regel aldrig någon större mäktighet, vanligen någon dm, och inte heller någon större utsträckning i horisontalled. Däremot kan förekomsterna i sjöar ibland nå mäktighetet upp till 3—4 m. I ett avspärrnings- eller bristläge torde en inhemsk behovstäckning kunna ske genom bearbetning av dessa förekomster men under normala betingelser kan förutses att den svenska marknaden även i fortsättningen kommer att förses i huvudsak genom import.

SOU 1977:75 Tabellbilaga Tabell ] Världsproduktionen av diatomit 1975 Tusen ton % av världs- produktionen USA 514 31 Danmark 236 14 Frankrike 209 13 Italien 59 4 Förbundsrepubliken Tyskland 46 3 Costa Rica 36 2 Island 22 1 Spanien 23 1 Mexico 23 1 Övriga marknadsekonomier 59 4 Planekonomier främst USSR 408 25 Summa världsproduktion 1 634 100

Tabell 2 Diatomit: import och importprisutveckling 1960—1976. Ton resp kronor per ton År Netto- Genomsnittligt importvärde import Nominellt Realt (1975 års priser)

1960 4 700 358 783 1961 5 386 322 690 1962 5 155 366 766 1963 7 375 314 636 1964 8 412 318 614 1965 8 665 322 603 1966 8 704 340 619 1967 9 240 337 614 1968 8 616 343 618 1969 9 668 366 635 1970 8 169 398 645 1971 7 986 433 679 1972 5 817 503 747 1973 4 561 579 775 1974 4 592 743 798 1975 3 938 889 889 1976 3 842 892 821

Dolomit

1 Presentation

Dolomit blev definierat som ett särskilt mineral av den franske geologen Dolomieu i slutet av 1700-ta1et. Den bergskedja i södra Tyrolen där han utförde sina arbeten blev sedan efter honom kallad Dolomiterna. Dolomit är det dubbla karbonatet av kalcium och magnesium och innehåller i rent tillstånd 45,7 % MgCO3 och 54,3 % CaC03(21,7 % MgO och 30,4 % CaO). I praktiken varierar bergartens sammansättning något, ofta med en lägre halt av MgO, som följd av blandning med kalcit CaCO3. Vid MgO-halter av 16—17 % och lägre brukar man normalt använda beteckningen dolomitisk eller dolomitförande kalksten i stället för dolomit.

Dolomit uppträder dels primärt, dels sekundärt. Förekomster av den primära typen har bildats genom utfällning av en lösning av blandade kalcium- och magnesiumkarbonater. Den sekundära dolomiten, som är den vanligaste typen. utgörs av kalksten som påverkats av magnesiumhaltiga lösningar. Kalksten och dolomit är alltså besläktade och deras användnings- områden också delvis sammanfallande.

Eldfasta murstenar och massor baserade på dolomit används som infod- ringsmaterial i framför allt stålugnar som alternativ eller komplement till magnesitbaserade produkter. Dolomit används också inom metallurgisk industri som slaggbildare, delvis ersättande kalksten.

Standardglas har normalt en MgO-halt på 4—5 %. Dolomit är den billigaste magnesiumkällan vid tillverkningen och tillsätts ofta tillsammans med kalksten eller kalk i glassatsen. Kvalitetskraven är höga: halten av förore- ninga'r som missfärgat glaset, tex järn, krom, mangan m m måste vara låg och MgO- och CaO-halten tillåts inte variera annat än inom mycket snäva granser.

Dolomit av hög kvalitet hör till de vitaste av alla mineraliska )jtllmea'ell ' pigment och har vidsträckt användning med denna funktion i bl a färger, plaster, gummi m m. Material av lägre kvalitet kan också användas som fyllmedel tex i asfalt, sandspackel och putsbruk.

Vid framställning av magnesit ur havsvatten måste kalk eller bränd dolomit tillsättas föratt magnesiumhydroxiden i vattnet skall fällas ut. Dolomit haren fördel framför kalksten i det att den också bidrar med ett tillskott av MgO (magnesiumoxid). Enligt ett exempel från Storbritannien krävs 1 milj ton bruten rå dolomit för framställning av 250000 ton magnesia (MgO). Av magnesiuminnehållet bidrar dolomiten med ca hälften.

lnomjordbruket används dolomit med det dubbla syftet att höja pH-värdet

och samtidigt ge jordarna ett tillskott av magnesium. Magnesium finns bl ai den komplexa klorofyllmolekylen. det gröna pigment som är av vital betydelse för växternas fotosyntes. Brist på magnesium gör bl a att växterna gulnar.

Metal/isk! magnesium kan framställas ur dolomit som reduceras med ferrokisel. (Ett alternativt sätt är elektrolys av magnesiumklorid som erhålls ur magnesiumhydroxid från havsvatten eller saltlösningar.)

Inom byggnadsindustrin används dolomit dels i sin naturliga form som byggnadssten (Houses of Parliament tex är byggd med dolomitblock), en användning som dock minskar p g a materialets känslighet mot svaveldioxid i luften. dels som ballastmaterial vid vägbyggen, i betong m m.

Bland övriga användningsområden för dolomit kan nämnas kemikalietill- verkning (bl a magnesiumkarbonat för användning inom glas- och keramisk industri samt tillsammans med asbest som isoleringsmaterial). mineralull och vattenrening.

2 Internationell översikt

Statistiken rörande dolomitproduktion och dolomitanvändning i världen är ofullständig. Sannolikt dominerar normalt användningen inom metallurgisk industri, byggnadsindustri och jordbruk men särskilda faktorer kan lokalt medföra ett avvikande förbrukningsmönster.

Dolomit förekommer rikligt över större delen av världen. Produktionen av högkvalitativ dolomit för industriell användning är dock koncentrerad till relativt få stora ptoduktionsenhetet som har tillgång till stora fyndigheter med goda kemiska och fysikaliska egenskaper och som är belägna nära konsumtionscentra. Ofta är den primära produktionsintiktningen järn- och stålindustrins behov av dolomit för infodrings- eller slaggbildningsändamål. Vid sidan av de stora produktionsenheterna finns också många mindre företag som producerar speciella dolomitkvaliteter för t ex glasframställning eller filleranvändning och som ofta kompletterar med ballast- ellerjordbruks- dolomit som samprodukt.

Den globala årsproduktionen av dolomit överstiger sannolikt 100 milj ton. Säkra produktionsuppgifter finns som nämnts inte att tillgå bla därför att många länder inte skiljer på dolomit och kalksten i sin statistik. Storbritan- nien är den största producenten i Europa (ca 8 milj ton 1974) följd av Förbundsrepubliken Tyskland (min 5 milj ton), Belgien (3 milj ton) och Frankrike (1,5 milj ton). Även Norges produktion är omfattande (ca 600 000 ton) liksom Sveriges(ca 500 000 ton). 1 Finland är produktionen —jämfört med andra nordiska länder relativt liten, ca 80000 ton. Figur 1 återger de viktigaste produktionsområdena i Europa.

Dolomit är en bulkvara med normalt lågt tonpris och hög fraktkänslighet. Handel över gränserna förutsätter antingen geografisk närhet till stora förbrukningscentra eller en produkt med särskilda kvalitetsegenskaper. Den belgiska exporten av över 1,5 milj ton dolomit till framför allt Förbundsre- publiken Tyskland, Nederländerna och Frankrike är ett exempel på det förstnämnda. Exporten av Spansk dolomit till den brittiska glasindustrin och exporten av fillerdolomit från bl a Sverige och Norge till andra europeiska länder exemplifierar det senare.

%

O

' & F . rankrike Schweiz % 90% . ' ”o,, . U 3 i g * o * D 0? o— o o' o o -_ ' ' 0

Mede/ha Ve I

Figur I : Viktigaste produktionsområden för dolomit i Europa.

Källa: W C Gilpin och F C Gilbert: Dolomite and its products. Ut Proceedings from the First "Industrial Minerals” International Congress. London 1974. Metal Bulletin Ltd.

' Av denna anledning har vi inte kunnat redo- visa utvecklingen 1960—1975 på det sätt ' som görs för många and- ra mineral.

Den internationella handeln med dolomit äger framför allt rum mellan länderna i Europa. Vidare exporterar USA dolomit till Venezuela och Canada samt Sydkorea till Japan. Handeln är i övrigt sporadisk.

Priset på dolomit varierat väsentligt med hänsyn till de många olika kvaliteterna. Ballastdolomit återfinns i den ena änden av prisskalan. högrena mikroniserade fillerkvaliteter i den andra. I Storbritannien gällde följande priset i början av 1976 för några dolomitkvaliteter, vilka får belysa den stora prisdifferentieringen:

Kr/ton (fritt gruva om inte annat anges)

Ballastkvalitet, krossad och sorterad 8 Malen för användning inom jord-

bruk och kolgruvor 16— 48 Sintetdolomit för eldfast tillverkning 160—240 Fyllmedel/utdrygare importerad cif 160—480

Källa: Industrial Minerals. mars 1976.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning

Den kvalificerade förbrukningen av dolomit i råvaruform uppgick till uppskattningsvis 434000 ton 1974. Härtill kommer användningen som vägbyggnadsmaterial (ca 125 000 ton). Dolomit hör till de industrimineral för vilka den statistiska täckningen är ofullständigI och uppgifterna i tabell 1 på sid 235 beträffande tillförsel och förbrukningsstruktur får därför betraktas som ungefärliga.

Differensen på 18 000 ton mellan förbrukning och tillförsel betor sannolikt på att en del restprodukter från brytningen använts för t ex jordförbättrings- ändamål. Den kan också förklaras av lagerminskning.

Användningen som råvara för eldfasta massor och stenar samt filleran- vändning dominerar med tillsammans 70 % av förbrukningen. Filleranvänd- ningen är mycket diversifierad. Den sträcker sig från högkvalitativ mikroni- serad dolomit för t ex färger och latex via användningen i spackelmassor och fasadputser till mindre kvalitetskänslig avsättning som tex filler i betong. Förbrukningen som jordförbättringsmedel och användningen som slaggbil- dare vid järnframställning och i gjuterier svarar tillsammans för ca 25 %.

En tillförsel av dolomit sker också genom nettoimport av eldfasta stenar och massor (ca 18 000 ton 1974 omräknat till dolomit).

Uttryckt som dolomitråvara kan den inhemska förbrukningen därmed uppskattas till ca 450 000 ton 1974.

3.2 Försörjningsstruktur

Som framgår av tabell 1 är landet i stort sett självförsörjande med dolomit. Dolomit produceras i Sala, i Glanshammar utanför Örebro, i området Viken—Storvålen samt i Fagerstatrakten. Exporten omfattar i huvudsak

Tabelll Sveriges uppskattade förbrukning av dolomit i industriell användning 1974

Tusen ton % av för- (ca) brukningen Produktion" 407 Import 26 Export 17 Till/å'ii'sv/ 416 Förbrukning Filleranvändning 167 38 Eldfasta massor och stenar 135 31 Jordbruk (jordförbättringsmedel och gödselmedel) ca 55 13 Järnverk och gjuterier (slaggbildare) 55 13 Glas- Och glasvaruindustri 7 1.6 Övrig mineralvaruindustri (främst mineralull) 15 3.5 Summa 434 100

”Härtill kommer en relativt betydande produktion av dolomit som avsätts som makadam (ca 125000 ton 1974).

Källa: SOS Industri. SOS Utrikeshandel samt privata källor.

fillerdolomit av hög kvalitet. Den har ökat kraftigt.speciellt under de senaste två åren.

Importen avser bl a dolomitkvaliteter av mycket hög renhet. som det är svårt att ta fram inom landet. Denna dolomit används främst inom glasindustrin. Norge'var huvudleverantör av de 26000 ton dolomit som importerades 1974.

Importen av eldfasta dolomitstenar sker i huvudsak från Förbundsrepub- liken Tyskland.

Den inhemska produktionsutvecklingen sedan 1960 för dolomit i indu- striell användning går inte att närmare utläsa ur statistiken. Några drag i utvecklingen är dock klara. Produktionen av dolomit för framställning av eldfasta massor har varit sjunkande till följd av konkurrensen från importerad dolomit och magnesit. Däremot har användningen som filler och, under senare år. för kalkningsändamål medfört ökade avsättningsmöjligheter för den inhemska produktionen. lmportkonkurrensen har emellertid börjat göra sig gällande även fört ex dolomit som kalkningsmedel (importen av dolomit uppgick 1976 till 62 000 ton jämfört med 26 000 ton 1974). Låga fraktkost- nader (returfrakter) torde spela en betydelsefull roll.

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Filleranvändning

En närmare prognos över efterfrågeutvecklingen för filleranvändning är svår att göra. Det rör sig här om användningar där flera konkurrerande material

lBeskrivningen i följan- de två stycken är i hu- vudsak hämtad ur Len- nart Andersson. Stråbru- ken AB: Eldfasta basis— ka material i Sverige.

finns att tillgå (bl a kalksten) och där produkten konkurrerar inte bara med pris utan kanske framför allt på basis av särskilda kvalitetsegenskaper. Den svenska förbrukningen kan möjligen anknytas till byggnadsinvesteringarrnas utveckling och skulle i så fall öka från 165 000 ton 1974 till ca 190 000 ton 1985.

4.2 Eldfasta stenar och massor

Tillförseln av eldfasta dolomitprodukter uppgick 1974 till följande (tusen ton):

Stenar Massor Produktion 8,8 47,4 Import 10.6 0.7 Export — 3,8 Tillförsel 19,4 44,2

Källa: Enkätförfrågan 1976 till producenter och importörer av eldfasta produkter.

Merparten förbrukas i stålugnar och. i mindre mån, i cement- och kalkugnar samt vid framställning av järnsvamp. Förbrukningen av eldfasta dolomitstenar inom stålindustrin uppgick 1974 till ca 13200 ton, vilket motsvarade en genomsnittlig specifik åtgång av 2.2 kg per ton stål. Härtill kommer förbrukningen av dolomitmassor.

Förbrukningen av dolomitbaserade eldfasta material har efter 1966 visat en långsamt nedåtgående tendens.' Samtidigt har en kraftig ökning av magne- sitförbrukningen ägt rum. Denna förändring av marknadsstrukturen för de basiska eldfasta materialen har flera orsaker, främst den tekniska utveck- lingen inom stålindustrin och brist på goda råmaterial inom landet samt i viss mån på marknadsförhållandena. Materialutvecklingen har gått mot kvali- teter med högre renhet och höjd eldfasthet under påverkan av krav från nya metallurgiska processer och ett alltmer effektivt utnyttjande av ugnarna. Inhemsk dolomit har därvid trängts tillbaka och ersatts av import av murstenar av bättre dolomit och av magnesit. En betydande del av magnesitens frammarsch i statistiken kan tillskrivas övergång från dolomit till magnesit i kaldougnarna i NJA och Oxelösund. Slitaget på fodret i dessa ugnar är emellertid osedvanligt stort, varför de nu utgår ur produktionen till förmån för LD och OBM, som till stor del infodras med dolomitprodukter. Behovet av dolomit ökar därmed åter. Vid de mindre stålverken har en övergång till högre kvaliteter skett, varvid doloblock och tjärdoloma ersatts med dolomitsten eller magnesit. Under 1970-talet tillkom stenar tillverkade av blandningar av magnesit och dolomit ("dolomag") med förbättrad eldfasthet. Importen har genom dessa olika samverkande faktorer efter hand fått en dominerande ställning.

Följande faktorer är väsentliga för den framtida utvecklingen:

— Den pågående övergången från Kaldougnar (magnesitinfodrade) till LD- konvertrar gynnar dolomit (eller ””dolomag'”). Det betyder en trappstegs- vis nedgång av magnesitförbrukningen och en ökning av förbrukningen

av eldfasta dolomitstenar.

— Den specifika förbrukningen av dolomitinfodring är lägre i de nya LD- konvertrarna än i äldre typer. En eventuell användning av dolomitkalk som Slaggbildningsmaterial (se avsnitt 4.4) kan ytterligare minska den specifika förbrukningen. — Det finns en trend mot högre kvaliteter (högre täthet.större renhet) på det eldfasta materialet i ugnarna, därför att stålkvaliteterna höjs. Kostnaderna för de dyrare infodringsmaterialen blir då också lättare att bära. Denna trend kan gynna magnesitbaserade produkter och/eller högkvalitativ dolomit med magnesitinblandning("dolomag"). Den kan möjligen också förstärkas av att energikostnadsgenomslaget efter oljeprishöjningarna blivit relativt sett mest kännbart för de billigare dolomitprodukterna. — Efterbehandling av rostfritt stål från ljusbågsugnar i skänk eller konverter (tex AOD eller CLU) för justering av legering och svavelrening är en aktuell utvecklingslinje. Detta ökar dolomitåtgången eftersom dolomit vanligen används i AOD- och CLU—konvertrar. Samtidigt minskar foderslitaget i ljusbågsugnarna, och den sammanlagda effekten torde bli en något sjunkande åtgång av eldfast dolomitfoder.

Det finns alltså utvecklingslinjer som gynnar både dolomitstenar och magnesitstenar eller en blandning av dem. En närmare uppskattning av förbrukningsnivån 1985 är därmed svår att göra. Utvecklingen medför dessutom att eldfast praxis snabbt kan ändras som följd av nya framsteg på det eldfasta eller metallurgiska området.

Sammanfattningsvis pekar dock inhämtade bedömningar på en trots den förutsedda stagnationen av stålproduktionen — relativt kraftig ökning av den eldfasta dolomitstensförbrukningen fram till 1985. Den sammanlagda förbruk- ningen (inkl dolomitstenar till ugnar utanför stålsektorn) uppskattas till ca 27 000 ton 1985 jämfört med uppskattningsvis 16 000 ton 1974. en ökning med närmare 70 %. Den helt övervägande delen av denna kvantitet avser användning i stålugnar och innebär en ökning av den specifika förbrukningen från genomsnittligt ca 2.2 kg- per ton stål 1974 till ca 4,2 kg 1985.

Ovan angivna 27 000 ton inkluderar ca 4 000—5 000 ton blandsten (dolo- mag). Inblandningen av magnesit i dessa stenar varierar väsentligt och det är osäkert om de skall klassificeras som dolomit- eller magnesitstenar.l

Förbrukningen av dolomitmassor antas i motsats till stenförbrukningen komma att sjunka kraftigt. Den tilltagande användningen av sprutteknik (sprutmassor)vid reparation och avlagning i framför allt LD-ugnar innebär av tekniska skäl krav på omställning till andra material än ren dolomit (magnesit eller blandning av dolomit och magnesit). En av dolomitmassornas största avnämare. Siemens-Martinugnarna, tas vidare successivt ur produktion. I ljusbågsugnarna konkurrerar i ökande omfattning importerade magnesit- massor. Förbrukningen av dolomitmassor torde därför 1985 som mest komma att uppgå till 15 000 ton jämfört med 44000 ton 1974och innebär därmed minskade avsättningsmöjligheter för den svenska produktionen.

Sammanlagt innebär detta att förbrukningen av dolomit i form av eldfasta stenar och massor kommer att minska med ca 30 % under prognosperio- den.

lTulltekniskt redovisas sannolikt "dolomag" stenar med MgO-halt på mer än 50 % som magnesitsten.

1 En produktion av tex 3 milj ton basiska pellets kan antas kräva drygt 100 000 ton dolomit.

4.3 Jordbruk och miljövård

Användningen av dolomit inom jordbruk och miljövård har ökat kraftigt under de senaste åren och är en sannolik tillväxtsektor. Dolomit tillförs jordarna i det dubbla syftet att reglera pH-värdet och samtidigt ge ett tillskott av näringsämnet magnesium. Dolomit kan också användas för att motverka försurningen av sjöar och vattendrag. En ökning av förbrukningen under prognosperioden till upp emot 150000 ton 1985 jämfört med 55000 ton 1974 och ca 90000 ton 1976 kan bedömas som sannolik. Nya krossverk för dolomit med en sammanlagd årskapacitet på ca 150000 ton har under 1976 och 1977 tagits i bruk i Sala och i Glanshammar. Produktionen är framför allt inriktad på jordbruks- och miljövårdssektorns behov.

4.4 Slaggbildningsmaterial inom järn-, stål- och metallverk m m

De 44 000 ton dolomit som enligt den officiella statistiken förbrukades 1074 vid råjärnsframställning avser sannolikt användningen som slaggbildare som alternativ eller komplement till kalksten. Ytterligare ca 10 000 ton användes i samma syfte inom gjuterier.

Såvitt känt förekommer i Sverige ännu inte motsvarande användning av dolomit (i form av dolomitkalk) vid stålframställning. Dolomitkalken har emellertid en fördel i det att den ger ett mindre slaggangrepp än kalk på det eldfasta infodringsmaterialet i stålugnarna. Denna faktor kan komma att tillmätas en växande betydelse i framtiden och leda till att dolomitkalk börjar användas vid stålframställning. Speciellt i LD-ugnar framstår detta som en sannolik utveckling. Vi saknar dock underlag för ett bestämt antagande i detta avseende.

De försök som pågår med att tillverka s k engående basisk kulsinter OCh som innebär att tillsatsen av Slaggbildningsmaterial sker i kulsinterledet i stället för i masugnen kan leda till en väsentligt ökad dolomitförbrukning.l Även om dolomit bedöms komma i fråga i första hand. kan emellertid tillsatsen av kalcium- och magnesiumhaltigt material ske genom andra material än dolomit — t ex kalksten. olivin och grönstenar och osäkerheten är också härvidlag för stor för ett bestämt antagande.

Väsentligt att notera i sammanhanget är att denna typ av kulsinter. som till övervägande del skulle komma att avsättas på export. ökar behovet av svensk basisk råvara. vilken den sedan må bli. I nuläget sker tillsatsen av Slaggbildningsmaterial vid de kontinentala järnverken.

4.5 Glas- och mineralullstillverkning

Glasindustrins dolomitförbrukning förväntas enligt inhämtade uppgifter öka kraftigt. Bakom ökningen ligger främst utbyggnaden av planglastillverkning. En ökning förväntas också inom mineralullstillverkning. Sammanlagt pekar inhämtade bedömningar på en förbrukning av ca 75 000 ton dolomit inom glasindustri och mineralullstillverkning 1985 jämfört med ca 22000 ton 1974.

4.6 Prognossammanfattning

De prognosbedömningar för dolomit som redovisats i det föregående pekar sammanfattningsvis mot en relativt kraftig efterfrågetillväxt inom jordbruk och miljövård. glas- och mineralullstillverkning samt, potentiellt,järn- och stålframställning (som slaggbildare). Dolomitförbrukningen i eldfasta stenar antas också komma att öka medan användningen i massor går ned kraftigt.

Uttryckt som dolomitråvara kan beräknas att det sammanlagda behovet, inklusive avsättning på export men exklusive den eventuellt tillkommande förbrukningen för pelletstillverkning och istålverk. uppgår till ca 630 000 ton 1985 jämfört med 470 000 ton 1974 (tabell 2).

5 F örsöijjningsprognos

Förekomsterna av god dolomit i Sverige är koncentrerade till trakten av Sala. Viken-Storvålen-området och Glanshammar i Örebro län samt. i mindre omfattning. till Långban i Värmlands län och kringjärnmalmsförekomsten i Rudgruvan nordväst om Fagersta i Västmanlands län. Vissa mindre fyndigheter finns också på annat håll. Det finns vidare ett antal betydande förekomster i Norrbottens län. De bättre undersökta är Hietajokki. Isovaara och Masugnsbyn.

Liksom är fallet med kalksten gäller för dolomit att förekomsterna har skiftande sammansättning och renhetsgrad och att deras lämplighet för olika användningar därför varierar. Tillgångarna av sådana dolomitkvaliteter som

Tabell 2 Prognossammanfattning för dolomit. Tusen ton

Användning 1974 1985 Förändring i procent Filler 167 190 + 14 Eldfasta produkter (dolomit- innehåll)” 153 100 stenar 47 65 massor 106 35 Jordbruk och miljövård 55 150 +l73 Järnverk och gjuterier 55 55 i 0 Glas- och mineralullb 22 75 +241 Exportc 17 60 +253 Summa 469 630 + 34 Tillkommer ev användning i underlag saknas för kulsinter och vid stål— en prognos i siffror

framställning

Beräkningen bygger på uppgifterna om tillförseln av eldfasta dolomitprodukter 1974 (se sid 236). För omräkning till dolomitråvara har antagits. att 1 ton eldfast produkt kräver 2.4 ton dolomit. Dessa siffror gällde 1974 för den svenska produktionen. b En stor del av dolomitbehovet kan antas avse produktion av glas (planglas) på export. ? Prognosen baserad på siffran för innevarande år (1977).

nu bryts för användning inom bl a metallurgisk industri. som filler/ ballastmaterial och som jordförbättringsmedel torde vara tillräckligt stora för inhemsk behovstäckning under förutsebar framtid och även liksom hittills kunna medge viss export.

Förutsättningarna att inom landet tillverka s k kvalificerade dolomitstenar baserade på inhemska dolomitförekomster av hög kvalitet utreds sedan ett par år tillbaka med stöd av STU i Jernkontorets regi. I och med att Stålverk 80 skjutits på obestämd framtid har marknadsförutsättningarna för en sådan tillverkning förändrats och det framstår för närvarande som tveksamt huruvida tillräckligt underlag för produktion finns. En sådan torde förutsätta en produktionsvolym av storleksordningen 50000 ton dolomitsten. alltså betydligt mer än den förväntade inhemska förbrukningen.

Företagna undersökningar i samband med denna planerade tillverkning indikerar emellertid att kända tillgångar på högvärdig dolomit lämpad för tillverkning av kvalificerad dolomit är relativt stora. De kan dock inte till alla delar jämföras med utländsk råvara. Bl a är järnhalten något för hög. Ytterligare undersökningar av kända förekomster och ökad prospektering inom andra delar av de stora ofullständigt kända karbonatstensstråk inom vilka dessa ligger behövs för att få bättre kunskap om den inhemska råvarubasen för sådan högkvalitativ dolomit.

Mot bakgrund av det tidigare sagda framstår det som mest sannolikt att det tillkommande behovet av eldfasta dolomitstenar kommer att täckas genom import och således inte medföra anspråk på inhemsk dolomit. Viss inhemsk produktion motsvarande den som nu sker kan dock tänkbart komma att upprätthållas. Vad gäller dolomitmassorna är det möjligt att en del av den produktion som är integrerad med stålverken kan fortsätta, men eljest framstår det som tveksamt om en inhemsk produktion kan upprätthållas för den låga förbrukningsnivå som förutses. Det ökade behovet för glasfram- ställning kommer att täckas genom import medan mineralullsindustrin sannolikt använder inhemsk råvara. Detsamma torde komma att gälla för de andra dolomitanvändningarna. En ökning av importens andel av försörj- ningen från ca 10 till 20 % kan dock sammanlagt förväntas.

F lusspat

1 Presentation

Grundämnet fiuor. som förekommer med en genomsnittlig halt av 0.05 % i jordskorpan. är en ytterst reaktiv gas som aldrig förekommer ensam i naturen utan förenas direkt med de flesta grundämnen. Det viktigaste fiuormineralet är i dagsläget flusspat (kalciumfluorid).

Något mer än hälften av världens fiusspatförbrukning går i dag till stålindustrin och några andra branscher som i likhet med stålindustrin använder fiusspat som smältpunktnedsättande så kallat fiussmedel. Till de övriga branscherna hör bland annat glasindustri och svetselektrodindustri. Resterande del av flusspatproduktionen används i huvudsak för framställ- ning av fiuorvätesyra som erhålls när fiusspat får reagera med svavelsyra. De största kvantiteterna fiuorvätesyra genomgår vidare förädling och har då sin viktigaste användning vid aluminiumtillverkning och inom kemikalieindu- stri. Inom aluminiumindustrin används produkten i form av syntetisk kryolit och aluminiumfluorid vid elektrolysen av aluminium. Inom kemikalieindu- stri är de viktigaste produkterna fluorklorkarboner som används i bl a kylmedel. sprejer. plaster och lösningsmedel. Fluorvätesyra används också i begränsad utsträckning utan vidare förädling bl a som katalysator vid framställning av högoktaniga fiygbränslen. vid etsning av glas. betning1 av metaller. flotation av fältspat m in. En betydelsefull användning har fiuorvätesyran vid tillverkning av uranhexafluorid, som är utgångsmaterial vid anrikning av uran på den klyvbara isotopen U238.

Olika .användningsområden kräver speciella kvaliteter flusspat. Den marknadsförs i tre olika kvaliteter. Kraven varierar men nedan redovisade halter kan anses utgöra de genomsnittliga kvalitetskraven:

l. Metallurg/cal grade (används i bl a stålprocesser som flussmedel). Styckestorlek: 5—100 mm. Renhet: 85 % Can. 5 % Si02. 0.3 % S.

2. Ceramic grade (i keramisk industri vid tillverkning av glas. glasyr och emalj samt vid tillverkning av svetselektroder). Renhet: 95 % CaFZ. 3 % SiOz. 1 % CaC03 och låg Fe—halt.

3. Acid grade (framställning av fiuorvätesyra. briketterad fiusspat för stålindustrin. katalysatortillsatser för högoktanig bensin. tillsats till dricksvatten m m). Renhet: 97—98 % Can. 3 % CaCO3. l % Si02.

Flusspat av metallurgisk kvalitet (s k metSpar) levereras normalt i stycke- form utan annan behandling efter brytningen än krossning till av kunden

1 Betning = borttagande av ytbeläggning på me-

taller.

Figur] Flusspat: bered- ning och förbrukning.

önskad storlek. De kända tillgångarna av fiusspat av sådan kvalitet som är lämpad som metallurgisk fiusspat är begränsade. I växande utsträckning används därför nu briketterade fiotationskoncentrat som kan utgå från råvara med lägre halt av fiusspat.

Brytvärda fiusspatförekomster håller vanligen genomsnittligt lägst 20 % CaF2 men mera lågvärdiga fyndigheter kan i vissa fall vara brytvärda tex genom speciella stordriftsfördelar eller möjligheten att ta tillvara biproduk- ter.

Under senare år har metoder utvecklats för att tillvarata den]luorokise/svra som i stora mängder framkommer som biprodukt vid tillverkning av fosforgödselmedel. Syran används bl a för framställning av aluminiumfluorid och syntetisk kryolit. Skärpta miljövårdskrav gör det sannolikt att ökande mängder biproduktfluor kommer att tas tillvara i framtiden och sålunda komplettera flusspat som fiuorråvara.

Figur 1 ger en översikt över fiusspatens beredning och huvudsakliga användningsområden. Figuren visar också hur fiuor erhållen som biprodukt vid framställning av fosforgödselmedel används.

Fosforgödsel— medel 7 Fosforsyra

Metallurgisk Acid—grade

c» .E E 13 &) G) (11 Pelletisering o. brikettering Cement- Jäf?" OCh . . . Kemisk Aluminium-

U, 'd . stålindustri finkeramisk ”d . 'nd st” .; ln UStfl gjuterier industri ll"l USTfl | U TI :

u . . . :? fu Fluorider Syntetisk kryolit 5 % Fluorkolväte Aluminiumfluorid (f) & Flour

Fluorplaster

Substitutionsmöjligheterna är i vissa användningar begränsade. bl a inom svetselektrodindustrin och användningen i samband med tillverkning av uranhexafiuorid. Som flussmedel vid bl a ståltillverkning kan fiusspat — åtminstone delvis substitueras men kostnadsfaktorn och tekniska skäl försvårar en mera allmän övergång till alternativa material.

Fluor är ett giftigt ämne och dess användning är på många områden ifrågasatt från miljösynpunkt. Miljöskyddskraven har bla lett till ökad recirkulering och försök att substituera flusspat (se vidare avsnitt 2.1).

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Världens förbrukning av flusspat ökade mycket kraftigt under 1960-talet från 2 milj ton 1960 till ca 4,5 milj ton 1970. Det motsvarar en genomsnittlig

Tusen ton

Världen totalt

Planekonomier

Figur 2 V ärldsproduktio- nen avj/Iusspat 1961 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 1961—1975.

lAlcoa”s nya aluminium- kloridprocess som prö— vats på försök sedan slutet av 1974.

2US Bureau of Mines: Mineral Facts and Pro- blems 1975.

förbrukningstillväxt på 9 % per år. Utvecklingen framgår av figur 2 som visar produktionen av flusspat i världen men som också fram till 1970 torde ge en riktig bild av konsumtionen. Efter 1970 är siffrorna mera osäkra. Pro- duktionen har vissa år betydligt överstigit efterfrågan. Tillväxttakten ll för- brukningen synes i alla händelser ha varit sjunkande. Det är också sannolikt att den fortsatta förbrukningstillväxten kommer att bli väsentligt lägre än den som präglade 1960-talet.

Flusspatförbrukningen inom stålindustrin per ton stål förmodas komma att minska genom bl a förbättrad teknologi. En ökad användning av alternativa flussmedel kommer också att bidra härtill. Bakom de inten sifie- rade ansträngningarna under senare år att finna alternativa material till flusspat ligger både högre fiusspatpriser. en befarad brist på metallurgisk flusspat av lämplig kvalitet och. kanske framför allt. skärpta miljövårds- krav.

Mycket tyder på att det är svårt att helt ersätta flusspat. En möjlig utvecklingslinje är att flusspat partiellt substitueras med andra fiussmedel. Borater. bauxit. fältspat. olivin och manganmalm hör till de alternativa produkter som prövats. Resultaten av dessa försök är inte entydiga. Ett alternativ som synes fungera tillfredsställande från teknisk synpunkt är borater(colemanit.jfr ””Borater"). Detta är emellertid ett dyrare mineral med begränsad råvarubas för de speciella kvaliteter som krävs och med endast få råvarukällor (för den europeiska marknaden i huvudsak endast Turkiet). Dessutom är miljöolägenheter förknippade även med bor.

1 utvecklingen på längre sikt ligger eventuellt en övergång inom stålindu- strin till 5 k bottenblåsande syrgaskonvertrar. som kräver mycket liten och tänkbart ingen tillsats av flusspat i processen.

Aluminiumindustrins fluorförbrukning (fluor ur flusspat) per ton alumi- nium kommer sannolikt att kraftigt minska. 1 ökande omfattning kommer kryolit och aluminiumfluorid framställda ur fluorokiselsyra att användas i stället för flusspatbaserade produkter. Vidare antas en kontinuerligt ökad återvinning av fluor från elektrolysprocessen komma att ske. På sikt kan fluorbehovet komma att täckas genom återvinning till 30—50 %. Eftersom nya. icke fluorkrävande metoder för aluminiumframställning dessutom är under utveckling'. kan förbrukningen på längre sikt komma att visa en nedåtgående trend.

För den kemiska industrin är den framtida flusspatkonsumtionen oviss på grund av den pågående debatten om klorfluorkarbonernas inverkan på ozonlagret. Det är framför allt aerosoler men även kylvätskor och skumbil- dare som kan drabbas av förbud och restriktioner. Eftersom klorfluorkarbon- produktionen för närvarande står för närmare 25 % av den totala flusspat- förbrukningen kommer eventuella förbud att få ett starkt inflytande på förbrukningsutvecklingen. Om sådana förbud inte aktualiseras förväntas flusspatförbrukningen för framställning av fluorkarboner fortsätta att öka kraftigt. knappast lika snabbt som fram till 1974 då tillväxten låg på 9—10 % per år. men möjligen med ca 5 % per år.

Ovan nämnda faktorer verkar starkt tillbakahållande på den ökning i förbrukningen av flusspat som eljest skulle komma att ske som en följd bl a av stål- och aluminiumproduktionens tillväxt. US Bureau of Mines senaste efterfrågeprognos för år 20002 bygger på en global årlig förbrukningstillväxt på

4.4 % som den mest sannolika i prognosintervallet 2.6—6.8 %. Mot bakgrund av det ovan anförda torde förbrukningstillväxten snarare komma att ligga kring det lägre värdet i detta prognosintervall. eventuellt ännu lägre.

2.2 Produktion

Produktionen av flusspat uppgick 1974 till knappt 4.7 milj ton. Mexico är världens största flusspatproducent och dominerande exportland med en andel av världsexporten på ca 50 %. 1974 producerade Mexico drygt 1 milj ton vilket motsvarade 24 % av världsproduktionen (tabell 3). Andra stora flusspatproducenter i världen är Sovjetunionen. Thailand. Spanien. Frank- rike. Kina. Italien. Mongoliet. Storbritannien och republiken Sydafrika. De nu nämnda länderna svarade 1974 för 80 % av världsproduktionen. Bortsett från Mexico är styrkefördelningen relativt jämn mellan dessa producentlän- der. Med hänsyn också till att antalet producentländer är förhållandevis stort bedöms förutsättningarna för kartellsamverkan som små.

Den internationella handeln med flusspat omfattar ca 50 % av produktio- nen. De viktigaste handelsströmmarna (se figur 3) går från Mexico. Spanien och Italien till USA. från Thailand. Sydafrika och Kina till Japan och från Frankrike. Sydafrika och Spanien till Förbundsrepubliken Tyskland. Dessa tre länderjämte Sovjetunionen svarar på importsidan för över 90 % av världs- handeln.

Utvecklingen på produktionssidan kommer att utmärkas av minskad marknadsandel för naturlig metallurgisk flusspat vars råvarubas är begrän- sad. Ökningen kommer alltså att falla på flotationsanrikad flusspat. De kapacitetsutvidgningar som skett under senare år innebär att efterfrågan väl kan mötas under de närmaste åren.

Försörjningssituationen i ett mera långsiktigt perspektiv rymmer däremot vissa frågetecken när det gäller flusspat som fluorråvara.

Amerikanska uppgifter om tillgångssituationenl indikerar en brytvärd råvarubas för knappt 30 års produktion av nuvarande storleksordning. Tillgångarnas länderfördelning framgår av tabellbilagan. tabell 4. Skulle efterfrågeutvecklingen gå snabbare krymper emellertid livslängdsmarginalen till en klart otillfredsställande nivå. Vid en efterfrågetillväxt på 4.4 % per år (jfr avsnitt 2.1) täcker de brytvärda tillgångarna endast 30 % av behovet. Med tillägg för övriga kända flusspattillgångar blir behovstäckningen ca 60 % men den är alltså fortfarande klart otillräcklig.

Som framgått av föregående avsnitt är det många faktorer som talar för att efterfrågetillväxten för flusspat får ett långsammare förlopp i framtiden och möjligen att konsumtionen på längre sikt stagnerar. En eventuellt tilltagande knapphet på flusspat kommer naturligtvis också att förstärka tendensen till ökad återvinning eller användning av alternativa produkter. Det största bidraget till förbättrad marknadsbalans torde emellertid komma från utbuds- sidan genom ökat tillvaratagande av fluor i samband med framställning av fosforhaltiga gödselmedel. Fosforråvaror innehåller genomsnittligt 3 % fluor. När de överförs till superfosfat eller fosforsyra frigörs ca 40 % av fluorinnehållet och försvinner med avgaserna ut i luften. såvida inte fluoren av miljöskäl måste tvättas bort ur gaserna. I några länder. däribland Sverige. har man under senare år börjat ta tillvara fluoren i form av en produkt som

lUS Bureau of Mines: Mineral Facts and Pro- blems 1975.

tm Japa

till Jap

(>

Figur] Handeln med,/limpa! 1971. Källa: Bundesamt fiir Bodenforschung. Hannover. und Deutsches Institut för Wirtschaftsforschung. Berlin. Flusspat. Märtz 1974.

45 600 från Mexiko

Tabell ] Globala tillgångar av fluor i dels flusspat. dels fosforråvaror

Milj ton fluori Brytvärda tillgångar Totala upp- täckta tillgångar Flusspat 34 68 Fosforråvaror 72 342 baserat på följande: reserver av fosforråvaror 16 miljarder ton 68 % härav överförs till fosforsyra via våta pro— cessen = 11 miljarder ton fluorinnehåll 3 % = 330 miljoner ton fluor ca 22 % härav är utvin- ningsbart som fluorväte- syra = 72 miljoner ton fluor

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

kan nyttiggöras. I USA svarade biproduktfluor för ca 7 % av fluorförbruk- ningen 1974. Det är i en fortsatt utveckling efter dessa linjer som den stora försörjningspotentialen för fluor sannolikt ligger.

Tabell 1 visar hur stor fluorpotentialen är i fosforråvaror och i flusspat enligt US Bureau of Mines' beräkningar.

Fluorinnehållet i de brytvärda fosfortillgångarna i världen är som framgår av tabellen mer än dubbelt så stora som fluorinnehållet i brytvärda flusspat- tillgångar. Angivna siffror får också betraktas som minimisiffror dels därför att de brytvärda fosfortillgångarna enligt senare uppgifter är väsentligt större än de som US Bureau of Mines grundat sina beräkningar på. dels därför att den utvinningsbara fluormängden från teknisk synpunkt torde ligga högre än angivna 22 %.

Huruvida den stora fluorpotentialen i fosforråvaror förverkligas beror framför allt på vilket genomslag miljövårdskraven kommer att få i olika gödselmedelsproducerande länder i världen. Prisutvecklingen på naturlig flusspat kan naturligtvis också spela en roll. men detär nog mera sannolikt att det blir miljövårdskraven som driver fram ett utbud av biproduktfluor oavsett vilket pris man kan få ut för produkten.

Ett ökat tillvaratagande av ”fatalt” fluor kommer att förändra det geogra- fiska försörjningsmönstret för fluor. Tillgångarna på fosforråvaror har en stark koncentration till norra Afrika. främst Marocko och Spanska Sahara. Tendensen är nu att i ökande omfattning förädla råvaran vidare i ursprungs- länderna (jfr '”Fosforråvaror") och därmed "förflyttas” också möjligheterna att ta tillvara råvarans fluorinnehåll som samprodukt.

Det kan tillfogas att en geografisk förskjutning av tyngdpunkten i produk- tionen av naturlig flusspat också är sannolik. Inom en tioårsperiod bedöms de brytvärda flusspattillgångarna i bl a vissa europeiska länder vara i stort sett uttömda med nuvarande omfattning på produktionen. Republiken Sydafrika kommer sannolikt att successivt stärka sin ställning och enligt egna bedöm- ningar bli den största producenten i västvärlden efter 1985. Sydafrika uppges (enligt egna beräkningar) besitta närmare 30 % av de globala brytvärda

flusspattillgångarna och dessutom förfoga över mycket stora i nuläget inte brytvärda tillgångar. Även Mexico. Spanien och Kina kommer sannolikt att ytterligare stärka sin ställning som leverantörer av flusspat om de traditio- nella europeiska producenterna bortfaller.

2.3 Priser

Efter Koreakrigets slut inleddes en period med sjunkande realpriser på flusspat. Priserna förblev sedan låga fram till år 1965. Den från och med 1964 kraftigt ökade efterfrågan på flusspat från såväl stålindustri som alumi- niumindustri liksom även den kemiska industrin ledde emellertid sedan till att priskurvan började vända uppåt. De låga priserna under sextiotalets första hälft hade inte uppmuntrat till fortsatt prospektering och utbudet räckte inte till för att möta den ökade efterfrågan. Kraftiga prisstegringar under perioden 1965—1972 ledde till ökat utbud på marknaden och en intensifiering av prospekteringsverksamheten. Det blev lönsamt att också exploatera mera lågvärdiga fyndigheter. Efter 1972 har realpriserna åter varit sjunkande till följd av en mera dämpad efterfrågeutveckling och det ökade utbudet på världsmarknaden.

Mexico fungerar i kraft av sin ställning som ledande producent- och exportland som prisledare på världsmarknaden.

Avgörande för den framtida prisutvecklingen är bl a följande faktorer:

— Flera nya eller utvidgade flusspatprojekt har initierats som följd bl a av de senaste årens intensifierade prospekteringsverksamhet världen över. Kapaciteten överstiger väsentligt den nuvarande efterfrågan. Detta bör verka återhållande på prisutvecklingen under de närmaste åren. — Energikostnadsfaktorn ärinte av stor betydelse. En exploatering på sikt av mera lågvärdiga förekomster ger dock en relativ ökning av energibehovet för nedmalning och flotation. — En realprishöjning med 15—25 % i förhållande till 1974 års priser har angetts som lönsamhetsgräns för framställning av flusspat och fluorväte- syra ur återvunnen fluor från fosforgödselframställning. Prishöjningar utöver denna nivå framstår av detta skäl som osannolika. — Fraktkostnadsfaktorn är av betydelse. Många flusspatfyndigheter är belägna på stort avstånd från förbrukningscentra och fraktkostnadernas andel av priset hos förbrukaren är höga. Utvecklingen på produktions- sidan förväntas innebära en förskjutning av tyngdpunkten till geografiskt mer avlägsna länder. — Tillgångssituationen ger anledning anta att mera lågvärdiga förekomster på längre sikt måste exploateras till kostnader som överstiger dagens. Detta förutsätter dock att tillvaratagandet av biproduktfluor inte når teoretiskt möjlig omfattning.

I sammanfattning tyder dessa faktorer på att realprisökningar på flusspat är sannolika förutsatt dock att inte miljövårdskraven och/eller utvecklandet av substitut som helt kan ersätta flusspat leder till ett kraftigt efterfrågebortfall. nya högvärdiga flusspatförekomster påträffas eller ett överskottsutbud på fatalt fluor kommer fram från fosforsyraframställning.

Det kan tilläggas att Bureau of Mines 1973 förutsåg att realpriset på fluor

uttryckt i 1972 års dollar skulle komma att öka med drygt 100 % under den närmaste tjugofemårsperioden. I förutsättningarna för dessa bedömningar låg emellertid bl a en efterfrågetillväxt som var väsentligt högre än den som att döma av nuvarande utvecklingstendenser är realistisk.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Sveriges tillförsel av fluor 1974

Sveriges fluortillförsel sker i främst följande former:

Källa Huvudsaklig användning Råvaror Flusspat Import. Viss svensk Flussmedel vidjärn-. stål-och produktion som dock metallverk. Svetselektroder är lagerlagd Naturlig kryolit Import Aluminiumframställning Mellanpradukrer Fluorvätesyra lmport Järn- och stålverk (rening och betning) Fluorider(främstalumini- Import. Svensk pro- Aluminiumframställning umfluorid) duktion påbörjad 1975 Syntetisk kryolit Import Aluminiumframställning

Tillförseln av fluor i form av dessa produkter uppgick 1974 till drygt 10 000

ton F varav: Råvaror Ton vara Ton fluor % av fluortill- förseln

Råvaror Flusspat 14 021 6 1690 61 .4 Naturlig kryolit 1 540 81617 8.1 Mel/anprodukler Fluorvätesyra 2 329 1 1650 11.6 Fluorider (främst alu-

miniumfluorid) 2 366 1 4674 14.6 Syntetisk kryolit 800 42417 4.2

10 041 —- 100.0

a Beräknat utifrån en antagen genomsnittlig CaF2-halt på 90 % =44 % F. Ö Beräknat efter 53 % F. ? Beräknat efter 50 % F. Ö Beräknat som fluor i aluminiumfluorid = 62 % F.

Fluortillförseln i form av flusspat dominerar alltså men icke oväsentliga mängder tillförs också i form av olika mellanprodukter. En viss tillförsel av fluor sker också i form av fluorerade klorkolväten (fluorklorkarboner). Konsumtionen av dessa uppskattas uppgå till ca 5 000—6 000 ton per år varav ca 50 % används för aerosols och ca 25 % vardera för polyuretanskum och

kylmedel. Fluorinnehållet i fluorerade klorkolväten varierar men kan genom- snittligt uppskattas till ca 20 %. Det skulle innebära att ca 1 000—1 200 ton fluor tillförs den svenska marknaden i denna form.

Tabell 5itabellbilaganvisarhurtillförselnavolikafluorprodukterlexkl fluor— kolkarboner) utvecklats sedan 1960.

3.2 Försörjningsstruktur

Behovet av fluorhaltiga produkteri Sverige har sedan lång tid till övervägande del tillgodosetts genom import. Utvinning av flusspat ägde under andra världskriget rum vid ett antal fyndigheter i Skåne. Vidare producerades flusspat som biprodukt till volfram (scheelit)-utvinning under åren 1955—1963. Produktionen har sedan 1972 återupptagits i en kvantitet av ca 5 000 ton (Can-halt 95—97 %). Brytningen sker i Yxsjö gruvor i Örebro län i en fyndighet som håller ca 5—6 % flusspat (3 % fluor). ca 0.3 % volfram samt ca 0.2 % koppar. Flusspatslig och kopparkisslig utvinns genom flotation som biprodukter vid framställning av volfram (scheelit)sligen. Flotationsanrik- ningen av flusspaten är en svår process eftersom flusspat och scheelit har mycket likartade flotationsegenskaper. Scheelithalten i den floterade fluss- spaten är därför med nuvarande teknik ganska hög och produktionen har inte saluförts i avvaktan på att effektivare teknik utvecklats.

I dagsläget är landet alltså helt beroende av import för sin flusspatförsörj- ning. Frankrike. Kina och DDR var huvudleverantörer 1975 och har svarat för betydande leveranser under hela perioden sedan 1960. (tabell 6). Däremot har importen från republiken Sydafrika — som under periodens tidigare hälft var helt dominerande — sjunkit markant.

Importberoendet har också fram till helt nyligen varit hundraprocentigt för övriga fluorhaltiga produkter. Under 1975 påbörjades emellertid produktion inom landet av aluminiumfluorid. Produkten tillverkas på basis av fluoroki- selsyra (en biprodukt från fosforsyraframställning) samt importerad alumini- umhydroxid. Produktionskapaciteten. 15 000 ton. överstiger väsentligt den nuvarande förbrukningsnivån i landet. Även syntetisk flusspat kommer samtidigt att produceras i en kvantitet av ett par tusen ton.

Importen av fluorider kommer fn främst från Norge. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. DDR är huvudleverantör av syntetisk kryo- lit. Naturlig kryolit importeras från Grönland. det enda land i världen där naturlig kryolit utvunnits (produktionen är numera nedlagd).

3.3 Priser

Det genomsnittliga importvärdet på flusspat var 1975 373 kr/ton. nominellt drygt 160 % högre än 1960 (tabell 8). Räknat i 1975 års penningvärde har importvärdet ökat med 20 % mellan 1960 och 1975 och med knappt 10 % 1960—1976. Väsentligt högre realpriser noteras för åren 1970—1972. Det bör tilläggas att prisuppgången också kan spegla förändringar i importens kvali- tetsmässiga sammansättning.

Realprisuppgången 1965—1972 jämte miljöfaktorn — har varit en pådri- vande faktor i försöken att inom svensk stålindustri använda alternativa flussmedel liksom till försöken att tekniskt minska den specifika åtgången. Inom vissa gränser kan därför efterfrågans priskänslighet betecknas som

relativt stor. Tekniska faktorer sätter emellertid en övre gräns för flexibili- teten eftersom man i dag inte bedömer det som möjligt att finna ett material som skulle kunna helt ersätta flusspaten.

Efterfrågan inom svetselektrodindustrin kan bedömas som okänslig för prisförändringar eftersom substitutionsmöjligheter inte föreligger i denna användning.

4 M arknadsbedömning 1985

4.1 Flusspat

Järn-. stål- och metallverk dominerar användningen av flusspat i Sverige. Förbrukningen uppgick 1974 till drygt 12 000 ton vilket utgjorde 77 % av redovisad förbrukning (tabell 7).

Trots en ökning av den totala råstålsproduktionen mellan 1961 och 1974 på 60 % var flusspatförbrukningen 1974 endast 24 % högre än 1961. Det innebär att den Specifika förbrukningen har minskat från 2.7 kg flusspat per ton råstål 1961 till 2.0 kg 1974. 1974 års siffra liksom siffrorna för 1970—1973 var dock högre än 1969 då den specifika förbrukningen uppgick till endast 1.9 kg. Denna synbarligen motstridiga utveckling förklaras å ena sidan av tekniska förbättringar som minskat det specifika behovet av flusspat. å andra sidan en övergång till andra stålugnstyper. Den uppgång i specifik förbrukning som skett de senaste åren kan sålunda sannolikt förklaras av att andelen syrgasugnar av LD-typ ökat. Genom den särskilda tekniken i dessa ugnar att blåsa in olika tillsatsmaterial uppifrån försvinner en hel del fluori rökgaserna innan den hinner göra nytta.

Följande faktorer styr den fortsatta utvecklingen:

— råstålsproduktionens utveckling eventuella förändringar i den specifika förbrukningen förändringar i stålprocessernas fördelning

— substitution.

Vi har utgått från att råstålsproduktionen 1985 uppgår till ungefär 6 milj ton. dvs samma kvantitet som 1974. Den specifika flusspatförbrukningen. som framför allt är beroende av ugnstyp och kvalitetskrav på det framställda stålet. synes i nuläget variera högst väsentligt mellan olika verk. Utan ingående utredning är det inte möjligt att förutse hur åtgångstalet kommer att utveckla sig. Ett ökat inslag av LD-konvertrar och en sannolikt ökad inriktning på kvalificerade stålsorter talar för en viss ökning i den specifika förbrukningen från 1974 års siffra på 2.0 kg till omkring 2.5 kg per ton råstål. Med bortseende tills vidare från substitutionsfaktorn ger dessa förutsättningar en uppskattad förbrukning av flusspat på ca 15 000 ton 1985 jämfört med 12 000 ton 1974.

Det är emellertid sannolikt att alternativa flussmedel kommer att ta över en del av marknaden. Kostnadsfaktorn verkar pådrivande liksom också miljö- faktorn. Försöken att finna substitut tyder på att flusspat knappast kan ersättas helt. Däremot verkar det vara tekniskt acceptabelt att använda blandningar av flusspat och andra flussmedel. En rimlig hypotes kan vara att ca 20 % av flusspatkvantiteten därigenom kan ersättas. Som basprognos för

flusspatförbrukningen inom järn-. stål- och metallverk 1985 sätts därför 12 000 ton. vilket skulle innebära ungefär oförändrad förbrukning jämfört med 1974.

Verkstadsindusirin är den näst största flusspatförbrukaren i Sverige med en förbrukningsandel på drygt 20 % 1974 (ca 3 350 ton). Användningen hänför sig till övervägande del till tillverkning av svetselektroder. Flusspaten ingår som komponent i det skyddande hölje som omger svetstråden och fyller funktionen att vid svetsning ge slaggkakan viss viskositet. Något tillfreds- ställande substitut till flusspat i denna användning finns inte. Viss förbruk- ning av flusspat förekommer också inom gjuterierna.

Vi har inhämtat synpunkter på den framtida förbrukningsutvecklingen från berörda tillverkare av svetselektroder. Bedömningarna tyder på att en ökning av storleksordningen 50 % i förhållande till 1975 kommer att ske fram till 1985 vilket tillsammans med viss kvarstående. men sannolikt minskande. förbrukning inom gjuterisektorerna skulle ge en flusspatförbrukning detta år på ca 4 500 ton. En osäkerhetsfaktor i prognosen är den eventuella övergången till mekaniserad svetsning samt förutsättningarna för avsättning på export.

Användningen i Sverige av flusspat som flussmedel inom glasindustrin har visat en kontinuerligt nedåtgående tendens. Förbrukningen har sålunda minskat från 536 ton 1960 till 38 ton 1974 och 30 ton 1975. Förbruknings- nedgången förklaras av att industrin av miljöskäl övergått till andra smältkatalysatorer. bl a litium. Viss del av den hantverksmässiga glasfram- ställningen. bl a tillverkning av opalglas. behöver emellertid fortfarande använda flusspat i tillverkningsprocessen. Mot denna bakgrund kan glasin- dustrins förbrukning av flusspat förväntas komma att stagnera på ungefär den nivå som nu gäller. dvs ca 30 ton.

4.2 Övriga fluorhaltiga produkter

Fluorvätesyra. som importeras från främst Förbundsrepubliken Tyskland och Tjeckoslovakien. har sin viktigaste användning inom metallurgisk industri för rening och betning av stål. Den svenska marknaden tillfördes 1974 ca 2 330 ton varav 1 800 förbrukades inom denna sektor. Förbrukningen torde följa stålproduktionen och kan därmed antas uppgå till oförändrat ca 2 300 ton 1985.

Fluorider och kiyo/ii har sin viktigaste användning i Sverige inom aluminiumindustrin. En mindre förbrukning förekommer inom andra industrigrenar. bl a av kryolit inom svetselektrodtillverkning. För en produk- tion av 82 000 ton aluminium uppgår nettoförbrukningen av fluor till 2 160 ton motsvarande. uttryckt i flusspat. knappt 5 000 ton. Av denna kvantitet svarar aluminiumfluorid för 61 %. kryolit för 34 % och natriumfluorid och kalciumfluorid för resterande 5 %. Bruttoförbrukningen av fluor uppgår till 2 850 ton vilket innebär att ca 24 % av fluorbehovet för närvarande tillgodoses genom återvinning. Ytterligare maximalt ca 20 % av nettoför- brukningen bedöms vara potentiellt återvinningsbart. Med utgångspunkt i oförändrad produktion av aluminium och en maximal återvinning av fluor kan därmed antas att förbrukningen av fluorhaltiga produkter 1985 uppgår till ca 3 000 ton fluorider och kryolitjämfört med ca 3 800 ton 1974.

Eftersom ca 30 % av den potentiellt återvinningsbara mängden fluor är tekniskt svår att få fram bör ovanstående siffror betraktas som minimisiff- ror.

Det framstår som sannolikt att användningen av fluorhaltiga drivgaser för aerosols kommer att förbjudas eller begränsas.

4.3 Prognossammanfattning

Ovanstående bedömningar pekar i sammanfattning på en ökning av flusspatförbrukningen från ca 15 600 ton 1974 (redovisad förbrukning) till ca 16 500 ton 1985. en ökning med ca 6 %. Förbrukningen av fiuorvätesyra kan förväntas bli oförändrad medan förbrukningen av fluorhaltiga produkter inom aluminiumindustrin sannolikt kommer att minskat något till följd av ökad återvinning. Fluorförbrukningen i aerosoler (dvs i drivgasen i sprayer) kommer sannolikt att bortfalla. Sammanlagt innebär detta en sannolik minskning av fluorförbrukningen i olika former med ca 10 % under prognosperioden.

Utvecklingen av Sveriges fluorförbrukning (exkl fluorklorkarboner) efter 1960 samt prognosen för 1985 återges i figur 4.

5 Den svenska tillgångssituationen

De geologiska förutsättningarna att finna potentiellt brytvärda koncentra- tioner av flusspat i Sverige är goda. Mineralet förekommer i många skiftande geologiska miljöer bl a i barytgångar i alkalina bergarter. blyglansgångar i Skåne. kvartsiter i fjällranden och i volframmalmer.

För närvarande tillvaratas flusspat endast i samband med anrikning av volframmalm. Yxsjöbergsfaltet beräknas ha tillgångar för ytterligare ett par decenniers produktion. Prospektering pågår för att öka malmbasen. Fluss- Spaten från Yxsjöberg har. som tidigare nämnts. ännu inte saluförts på grund av att den innehåller för mycket svavel och att en del volframmalm finns kvar i koncentratet. Enligt nuvarande planer kommer emellertid två kvaliteter flusspatslig att på sikt produceras. nämligen acid grade (grövre och bättre kvalitet) och metallurgical grade (finare och sämre kvalitet). Metallurgical grade planeras bli levererad i form av briketter och/eller pellets för användning som flussmedel i stålprocesser. Den andra kvaliteten.acid grade. är planerad att användas vid tillverkning av svetselektroder.

En betydande flusspatförande mineralisering i arkos/sandsten/kvartsit i norra Sverige har varit föremål för relativt ingående undersökningar. Företagna borrningar har indikerat ca 23 milj ton mineraliserat berg med en genomsnittlig halt av 14 % Can (3.18 milj ton Can eller ca 1.5 milj ton F). Genom extrem finmalning och lämplig flotationsteknik bedöms utvinning från teknisk synpunkt vara möjlig. De marknadsmässiga förutsättningarna föreligger emellertid inte i dagens läge.

Ytterligare en potentiell råvarukälla för fluSSpat i Sverige är restproduk— terna från anrikningen av vissa blymalmer.

Det potentiellt utvinningsbara fluorinnehållet i den inhemska förbruk- ningen 1974 av fosforråvaror för framställning av gödselmedel kan uppskattas till ca 5 500 ton. Det motsvarar uttryckt i 90 % flusspatråvara ca

Tusen ton fluor

_ Fluor totalt (exkl fluorklorkarboner)

_._.- Fluor i flusspat

11

16

/ 7 / / / ' X/ I 6 l Figur4 Sveriges _/liior/ör- 5 brtikning. exkl fluorklor- karboner, (män som lill/ör- seln) [960—1974 sami prog- nos 1985. 4 Anm: De stora fluktuationerna vissa år beror sannolikt 0 på lagerförändringar. 1960 1965 1970 1975 1980 1985

12 500 ton. Som tidigare nämnts har denna fluor nu börjat tas tillvara i form av aluminiumfluorid samt flusspat. Kapaciteten motsvarar ett tillvaratagande av 6 500 ton fluor per år.

Sammanfattningsvis kan anföras att planerad produktion av flusspat som . samprodukt till volframutvinning och som biprodukt från fosforsyrafram— . ställning bör kunna ge en väsentligt ökad självförsörjningsgrad inom den 1 närmaste tioårsperioden. Full behovstäckning kommer i princip att fås för I aluminiumfluorid. En reservation bör dock göras. Som framgått av avsnittet ] rörande fosforråvaror är det en stark tendens inom de råvaruproducerande

länderna att själva vidareförädla fosforråvaran till fosforsyra eller färdiga

gödselmedel. En förutsättning för en inhemsk fluorförsörjning via svensk gödselmedelsproduktion är därför att landet även fortsättningsvis får tillgång till fosfor i råvara/orm antingen genom fortsatt import eller genom inhemsk apatitförsörjning.

Exploatering av nya flusspatfyndigheter (som tex den ovan nämnda i Storuman i norra Sverige) kan ev förutsätta en större marknad än vad den svenska kan erbjuda.

Tabellbilaga

Tabell 2 Världsproduktionen av flusspat 1960—1975. Tusen ton

1960 1 930 1961 2 064 1962 2 150 1963 2 150 1964 2 465 1965 2 767 1966 2 841 1967 3 174 1968 3 635 1969 3 887 1970 4 170 1971 4 638 1972 4 671 1973 4 445 1974 4 670 1975 4 444 (prel)

Tabell 3 Världsproduktionen av flusspat 1974

Tusen ton % av världs- produktionen

Mexico 1 120 23.9 Sovjetunionen 454 9.7 Thailand 390 8.3 Spanien 376 80 Frankrike 272 5.8 Kina 272 5.8 Italien 245 5.2 Mongoliet 240 5.1 Storbritannien 235 5.0 Republiken Sydafrika 208 4.4 USA 182 3.9 Canada 136 2.9 Övriga marknadsekonomier 344 7.4 Övriga planekonomier 204 4.4

Summa 4 687 1000

Tabell 4 Fördelningen av uppskattade globala tillgångar på fluor i flusspat 1974

% av brytvärda % av totala upp- tillgångar täckta tillgångar Mexico 19 12 Republiken Sydafrika 14 10 USA 7 20 Sovjetunionen 7 5 Storbritannien 6 6 Spanien 5 4 Thailand 5 8 Indien 4 2 Kenya 3 3 j ltalien 3 7 i Canada 3 2 Frankrike 3 2 Namibia 3 3 Övriga 18 16 100 100 2 Totalt i milj ton F (fluor) 34.2 68.1 1

Tabell 5 Sveriges tillförsel (nettoimport) av flusspat. kryolit. fiuorvätesyra och fluorider 1960-1976. Ton vara om inte annat anges

År Flusspat Naturlig Syntetisk Fluorväte- Fluorider Summa fluor- | kryolit kryolit syra innehåll (ca)” Tusen ton F ! 1960 15 09617 684 126 1 149 664 8.1 ! 1961 16 27317 770 65 1 150 670 8.6 1 1962 17 338b 944 240 1 186 830 9.4 1963 13 49917 501 1 041 1 349 730 7.9 1964 11 138 1 209 462 1 580 1 317 7.4 1965 20 861 1 178 581 1 728 1 995 12.2 1966 20 839 297 860 1 856 2 008 12.0 1967 10 229 1 254 230 1 723 812 6.7 1968 13526 1275 2192 2018 2408 10.3 1969 17 795 431 312 1 908 3 438 11.3 1970 15622 1585 811 1951 3206 11.1 1971 18674 2081 846 2111 3924 13.3 1972 10 293 1 704 1 142 1 978 2 539 8.6 1973 15 332 831 906 2 506 2 867 10.7 1974 14 021 1 540 800 2 329 2 366 10.0 , 1975 12 976 502 360 1 999 1 1705 7.9 1976 11 146 1008 461 1 975 —4 726f 3.7

a Fluorinnehållet beräknat efter följande uppskattade halter: flusspat 44 % F. naturlig och syntetisk kryolit 53 % F. . fluorvätesyra 50 % F. fluorider 62 % F. Underlag saknas för beräkning av fluortillförseln i fluorklorkarboner. :(— b Inkluderar svensk produktion av ca 3 000 ton flusspat. ("Nedgången 1975 och 1976 beror på att inhemsk produktion av aluminiumfluorid påbörjades då. Produktionen exporteras.

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av flusspat. Ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1976 Frankrike 872 5039 725 3 333 7 183 53.8 Kina 2 838 2 950 8 735 5 424 3 441 25.8 DDR 320 306 2017 1574 2145 16.1 Storbritannien 69 2 148 619 462 364 2.7 Sydafrika 7 967 10168 2 679 1413 112 0.6 Förb. rep. Tyskland 399 — 811 3 543 62 0.5 Övriga länder 2 272 540 35 5 0.4 Summa 12 467 20 883 16 126 15 802 13 357 100,0

Tabell7 Förbrukningsstruktur för flusspat i Sverige 1974

Ton % av för- brukningen

Produktion Import Export Lagerminskning

Tillförsel

Förbrukning Järn-. stål- och metallverk

Verkstadsindustri (främst svetselektroder) Jord- och stenvaruindustri Övrig redovisad förbrukning (tillverkning av

smörjmedels-.asfa1t- och kolprodukter)

Summa redovisad förbrukning

Ej redovisat

(5 750)1ager1agt 14 373 352 2 301

16 322 exkl inhemsk produk- tion

12 087 77.3

3 354 21.5

38 0.2

157 1.0

15 636 100.0 686 16 322

Källa: SCB kontidsstatistiken samt SOS Bergshantering.

Tabell 8 lmportprisutvecklingen på flusspat 1960—1976. Kr/ton

År Nominellt Realt (1975 års priser) 1960 142 31 1 1961 147 315 1962 155 324 1963 147 298 1964 150 290 1965 169 316 1966 167 304 1967 178 324 1968 188 339 1969 208 361 1970 262 425 1971 278 436 1972 322 478 1973 312 418 1974 336 361 1975 373 373 1976 365 336

Fosforråvaror

1 Presentation

Fosfor (P) är ett oumbärligt näringsämne för både växtliv och djurliv. Fosforns betydelse förklaras framför allt av dess viktiga funktion i samband med energiomsättningen och för uppbyggnaden av ben och tänder. Den tilltagande urbaniseringen. som delvis rubbat det naturliga kretsloppet för fosfor. och behovet av intensivare åkerbruk och höjd arealavkastning har medfört att behovet av extra tillförsel av fosfor till jordarna kontinuerligt ökat.

Gödselmedelsindustrin svarar nu för 80—90 % av världens fosforförbruk- ning. Resterande 10—20 % ingår i huvudsak i form av olika fosfater i tvättmedel och mineralfoder. används för ytbehandling av metaller. inom livsmedelsindustrin (bla i bakpulver) m m.

Den genomsnittliga fosforhalten i jordskorpan är ca 0.1 %. Fosfor uppträder främst i mineralet apatit —ett kalciumfluorfosfat eller kalciumklor- fosfat —som är mycket spritt i eruptivbergarter och metamorfa bergarter men i dessa sällan är koncentrerat till brytvärda mängder. Utvinning av apatit i kommersiell skala från fosforkoncentrationer i eruptivbergarter svarar för knappt 20 % av världsproduktionen och sker i huvudsak i samband med annan mineralutvinning.l Såvitt känt förekommer sådan apatitproduktion för närvarande endast i Sovjetunionen. Sydafrika och —i mindre mängder —i Brasilien.

Merparten av fosforutvinningen (ca 80 % av världsproduktionen) sker ur havsavlagringar av ofta oren och dåligt kristalliserad apatit, fosforit ("råfos- fat). som har sitt ursprung i rester av djur och växter. De stora förekomsterna i Nordafrika och i Florida är av denna typ. Guana, fosforhaltiga exkrementer av fåglar. är ytterligare en fosforkälla som utnyttjas på vissa öar i Stilla Havet och svarar för ca 3 % av världsproduktionen.

Den gemensamma beteckningen för den produkt som utvinns ur dessa fosformineraliseringar. liksom för ”moder”bergarten, är på engelska ”phos- phate rock”. Som svensk benämning har vi här valt "fosforråvaror".

Fosforhalten i fosforråvarorna brukar uttryckas i % P205 (fosforpentoxid). Den genomsnittliga halten P205 i den fosforråvara som säljs på marknaden är ca 32 %2 men varierar mellan 30—40 %. Många av de sedimentära fosforkon- centrationer som nu bryts har så hög naturlig halt av P205 att någon anrikning inte behöver göras. De marockanska förekomsterna tex innehåller 31—35 % P205 och behöver normalt bara siktas och tvättas. (Fosforförekomsterna i Florida och North Carolina i USA är dock uppblandade med sand och lera.

' Begränsade mängder fosfor med ursprung i apatithaltiga järnmalmer utnyttjas också i form av s k thomasfosfat som framkommer som bipro- dukt vid vissa stålpro- cesser.

2 Fosforinnehållet i P205 är 43.7 %. För att under- lätta jämförelser med annan internationell statistik och för uppfölj- ning av utvecklingen använder vi i den inter- nationella översikten P205 eller fosforråvara "brutto" som mått i stället för P. 1 den svens- ka översikten har vi däremot valt att använda P. vilket synes vara mera rationellt.

1Ca 80 milj ton bipro- duktgips framkommer för närvarande per år i världen. Produktionen av naturlig gipssten upp— går till ca 65 milj ton.

Genomsnittshalten är ca 14 % P205 och flotationsanrikning måste ske.) PROS- halten i eruptivbergarter är avsevärt lägre (18 % i nefelinsyenitkomplexet på Kola-halvön. 7.5 % i Palaborafyndigheten i Sydafrika) och råvaran måste flotationsanrikas.

Ca 4/5 av världens produktion av fosforråvaror utvinns i dagbrott med elektriska skrapspel och hjullastare. Vidareförädlingen sker i huvudsak på följande sätt:

a) Uppslutningisvavelsyra förframställning av superfosfatellerfosforsyra ("våta processen”). Fosforsyran är i sin tur utgångspunkt för framställning av de mera högvärdiga fosforgödselmedlen trippelsuperfosfat. nitrofosfat. ammoniumfosfat och sammansatta gödselmedel samt tvättmedels- och fodermedelsfosfater. främst natrium- och kalciumfosfater.

b) Elektrotermisk behandling tillsammans med sand och koks för fram- ställning av elementär fosfor som i huvudsak sedan överförs till fosforsyra av renare kvalitet ("torra processen").

Vid framställning av fosforsyra enligt den ”våta" processen. vilken svarar för ca 80 % av världens fosforsyraproduktion. framkommer stora mängder gips.' Detta utgör ett stort deponeringsproblem men rymmer också en möjlighet till positivt nyttiggörande. I Sverige. där mängden biproduktgips för närvarande uppgår till drygt 500 000 ton per år. har materialet hittills gått ut som avfall. Större delen omhändertas emellertid numera i en särskild anläggning för omvandling till en gipskvalitet som kan användas vid cement- och gipsskivetillverkning (se '”Gipssten"):

Världens fyndigheter av fosforråvaror innehåller totalt sett de största kända tillgångarna av grundämnet/Zum. Detta har hittills i huvudsak utvunnits ur mineralet flusspat men kommer i framtiden i sannolikt ökande omfattning att tillvaratas som biprodukt vid fosforråvarornas förädling till gödselmedel (jfr även "Flusspat'").

De fosforiter som exploateras i bla USA (främst Florida). Marocko och Spanska Sahara innehåller mindre mängder uran. En utvinning i kommersiell skala har inletts i USA. Fosforråvaror har ofta också ett relativt stort innehåll av sällsynta jordarter (lantanider).

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Världskonsumtionen av fosforråvaror uppgick 1974 till ca 112 milj ton. Bakom den snabba uppgång som skett i förbrukningen under de senaste årtiondena ligger framför allt en kraftigt ökad efterfrågan på fosforhaltiga gödselmedel. Gödselmedelssektorns fosforförbrukning har sedan början av 1950-talet ökat med i genomsnitt 6—7 % per år stimulerad. framför allt under hela 1960-talet. av fallande realpriser.

Förbrukningen är mycket ojämnt fördelad i världen. Nordamerika och Europa. inkl Sovjetunionen. svarar för 80 % av världens konsumtion av fosforhaltiga gödselmedel och förbrukar också större delen av de 10—15 milj ton fosforråvaror som används för andra ändamål än gödsling. Tabell 1 visar fosforkonsumtionens regionvisa fördelning 1974 och återger som jämförelse också produktionens fördelning. Speciellt markant är den låga självförsörj- ningsgraden i Västeuropa.

Tabell 1 Den globala produktionen och konsumtionen av fosforråvaror 1974 fördelad på geografiska områden. Tusen ton

Produktion Beräknad % av % av Tusen ton förbrukning produk— konsum- Tusen ton tionen tionen

Västeuropa 104 25 407 0.1 23 Östeuropa (inkl Sovjetunionen) 22 503 26 665 20 24 Nordamerika 41 446 35 017 38 31 Afrika 32 903 4 775 30 4 Centralamerika 179 1 774 0.2 1.5 Sydamerika 401 2 143 0.4 2 Asien 9 969 12 682 9 11 Oceanien 2 837 4 133 3 4 Världen totalt 110 342 112 566 100 100

Källa: The British Sulphur Corporation Ltd.

Den genomsnittliga fosforförbrukningen i handelsgödsel per capita uppgick 1974/75 för världen totalt till ca 2.5 kg P. ] i-länderna var förbrukningen tre gånger så stor som världsgenomsnittet. i planekonomierna ungefär lika stor och i utvecklingsländerna endast ca en fjärdedel.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen bestäms i huvudsak av efterfrågan på fosforhaltiga gödselmedel. Gödselmedelsförbrukningen i sin tur är långsiktigt beroende av det starkt växande behov som följer av de ökade kraven på livsmedelsproduktion i världen. Möjligheterna att tillfredsställa detta behov kan emellertid i viss mån komma att begränsas av u-ländernas möjligheter att betala för sina inköp. Höjning av utbildningsnivån hos jordbrukarna. ökad konstbevattning och driftsförbättringar i övrigt samt en fören rationell jordbruksdrift tillfredsställande lösning på olika institutionella och strukturella problem (jordreformer etc) är också viktiga faktorer i utvecklingen mot en ökad global livsmedelsproduktion genom konstgöds- ling.

Den betydande ökning av priserna på gödselmedel som inträffade under 1974 till följd av höjda råvarupriser på fosfor och kväve förde med sig en minskning av världens gödselmedelsförbrukning på ca 10 % mellan 1974 och 1975. Under 1976 inträffade åter en sänkning av råvarupriserna. vilket stimulerat till ökad förbrukning. Fram till 1980/81 förväntas den årliga förbrukningstillväxten bli 5.6 %.' Tillväxttakten i konsumtionen förväntas i utvecklingsländerna bli nästan dubbelt så hög som i industriländerna.

I en mera långsiktig prognos indikerar amerikanska prognoser2 en årlig efterfrågetillväxt fram till år 2 000 på ungefär samma nivå — 5.4 % —. vilket skulle föra upp förbrukningen av fosforråvaror till ca 415 milj ton år 2000. Prognosen innebär att per capitaförbrukningen av fosforråvaror i världen utanför USA skulle öka från ca 23 kg 1973 till 59 kg år 2000. En förbrukningstillväxt som innebar att per capitakonsumtionen globalt kom upp i nivå med vad som gällde i USA 1973 (137 kg) skulle betyda en totalförbrukning på drygt 800 milj ton fosforråvaror år 2000.

En nyligen presenterad prognos av UNlDO över fosforgödslingens globala

' Källa: FAO. Commis— sion on Fertilizers: "Cur- rent situation and longer — term outlook". AGS F/76/2.

2Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

1 Uppgifter återgivna i Industrial Minerals. maj 1977.

Figur 1. F os./"orm" varor: världsproduktionens län— der/ördelning 1974. Total produktion 110 milj ion.

utveckling fram till år 2000 indikerar en något lägre. men fortfarande hög tillväxttakt på 4.5 % per år.1

2.2 Produktion. handel och tillgångar 2.2.1 Världsproduktionens fördelning

Världsproduktionen av fosforråvaror uppgick 1974 till ca 110 milj ton (se tabellbilagan. tabell 5). De tre ledande producentländerna är USA, där produktionen i huvudsak är koncentrerad till Florida. Sovjetunionen med stor produktion av apatit på Kola-halvön samt Marocko. Dessa tre länder svarar tillsammans för ca 75 % av världsproduktionen och utövar därmed ett avgörande inflytande på den internationella marknaden.

Figur 1 visar den procentuella fördelningen av världsproduktionen 1974. Av figur 2 framgår mera i detalj var utvinning för närvarande. förekommer. Figuren visar också vissa fyndighetsområden som ännu inte börjat exploa- teras.

2.2.2 Världsproduktionens utveckling fram till år 1975

Produktionen av fosforråvaror i världen ökade från 1 milj ton 1890 till 5 milj ton 1910 och 10 milj ton 1928. Bakom den kraftiga ökningen låg framför allt exploateringen av två nya stora fyndighetsområden Florida och norra Afrika. Den mest markanta tillväxten i produktionen har emellertid skett från andra världskrigets slut med en genomsnittlig ökningstakt på 7 % per ar.

Den ökade produktionen har i stort sett utgått från de redan etablerade produktionsområdena. Några viktiga har dock kommit till. främst i Sovjet- unionen . västra USA. Jordanien och ett par västafrikanska stater. Senegal och

USA

Sovjet- unionen

Övriga

Marocko

Kina Tunisien

Övriga områden med fosforförekomsterA

36. Peru 1. USA — Florida Produktions- % 37_ Colombia 2. USA — North Carolina områden. B & 38. Mexico _ Baja Calif 3» USA — Tennessee _— . 39 Alaska ' 4. USA— Idaho, Wyoming, 13. Senegal 25, USSR 40. Canada (magmatisk) . Utah, Montana 14. Spanska Sahara 26, USSR _ Kara Tau 41' Angola 5. Mextco —Zacatecas 15. Marocko 27_ lndien 42' Saudi-Arabien 6. Venezuela 16. Algeriet 28. Nord Vietnam 43:1ran 7. Brasilien '— Araxa 17. Tunisien 29, Kina _ norra 44_ Irak (magma-sk) . 18- Egypten . 30. Kina västra och mellersta 45. Turkiet 8. Brasrlien Jacupiranga 19. Israel och Jordanien 31. Kina — sydöstra 46. Australien (magmatiSk) 20. Syrien _ 32. Nord Korea (magmatisk) 47. Mongoliet 9. Uganda (magmatisk) 21. USSR Kola (magmatisk) 33. Christmas Islands 48. Finland (magmatisk) 10. Rhodesia (magmatisk) 22. USSR (Australien _ Guano

1 1. Sydafrika (magmatisk) 23. USSR 34_ Ocean Islands

49. USSR _ Sibirien 50. USSR _ Sibirien 123090 24- USSR (U. K. Guano) 35. Nauru (Guano)

(Bajkalsjön magmatisk) Figur 2. Lokaliseringen av mera omfattande produktion av_/bs_/örra"varor i världen (O) och av vissa kättdajöt'ekomster som inte bryts,/ör närvarande (A). Samtliga förekomster är./"osl'oriter utom de som i texten markerats med "magmatisk".

Källa: Industrial Minerals and Rocks. _

Figur 3 . Världsproduk- tionen av jos/'ort'åvaror

] 900-—l 975 (femårsgenom- snitt ]ör perioden

! 900—[ 965 , dåre/ter års- Sill/'o')

Källa: Industrial Mine- rals and Rocks.

Milj ton

110 105 100

0, _r—i—i—r—t—t—F—rrr—t—r—Ö 1900 051015 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75

Togo. Under de två senaste åren har bl a Spanska Sahara — med mycket betydande tillgångar tillkommit som producentland. I Australien pågår för närvarande en kraftig kapacitetsutbyggnad som kommer att förvandla landet från stor nettoimportör till på sikt nettoexportör av fosforråvaror.

Efter en i stort sett oavbruten årlig ökning sedan 1945 minskade världsproduktionen något mellan 1974 och 1975 till följd av det köpmotstånd som de kraftiga prishöjningarna på fosforråvaror fört med sig. Speciellt Marocko inskränkte sin produktion och försökte härigenom och genom lageruppbyggnad upprätthålla den väsentligt höjda prisnivå som landet med början 1974 tagit initiativ till. Sammanhållningen inom producentledet var emellertid inte stark nog för att upprätthålla denna målsättning och prissänkningar måste tillgripas för att Stimulera avsättningen.

Produktionsutvecklingen 1900—1975 framgår av figur 3.

2.2.3 Internationellt producentsamarbete

Ett internationellt institut för fosforråvaror(World Phosphate Rock Institute) grundades 1975 av ledande producentföretag i Algeriet, Brasilien, Jordanien, Marocko, Senegal, Syrien, Togo, Tunisien och USA. Dessa företag represen- terade 1974 50 % av världsproduktionen och ca 80 % av exporten. Organi- sationen har till syfte att främja användningen av fosforråvaror och att underlätta förbindelserna mellan producenter, konsumenter och andra som har beröring med industrigrenen. Organisationen har således inte. åtmin- stone inte officiellt, formen av organiserat producentsamarbete med syfte att samordna agerandet på marknaden.

Ett steg i den riktningen togs emellertid i slutet av 1976 av sex fosforproducerande länder i Afrika och Mellanöstern. nämligen Algeriet. Jordanien, Marocko.Tunisien,Togo och Senegal,som tillsammans svarar för 75—80 % av leveranserna till Europa och för ca 30 % av världsproduktionen (1974). De förberedande diskussioner som ägt rum syftar till bildandet av en Opec-liknande kartell för fosforråvaror och fosforhaltiga gödselmedel. Enighet har emellertid ännu inte nåtts i fråga om organisationens utformning och arbetssätt. Det är bland annat inte klart huruvida samarbetet skall ske mellan ifrågavarande länder eller mellan berörda företag.

2.2.4 Internationell handel

Den internationella handeln med fosforråvaror omfattade drygt 50 % av produktionen 1974 eller totalt knappt 56 milj ton. De tre stora producentlän- derna USA. Sovjetunionen och Marocko, svarar för övervägande delen av världshandeln. Marocko. som är den största exportören, svarade 1974 för 34 %, USA för 23 % och Sovjetunionen för 13 %. Västeuropa som är helt beroende av import svarade för 46 % av världsimporten.

Transportkostnadsfaktorn har gjort att världsmarknaden delats upp i ett antal relativt väl avgränsade regioner. Producentländerna i norra Afrika har genom sin närhet till den europeiska marknaden en klar konkurrensfördel på denna. Sovjetunionens export begränsas till Europa medan Australien och Nya Zeeland förses från öarna i Stilla havet. USA har en mera diversifierad exportmarknadsstruktur bl a till följd av betydande intressen i gödselmedels- industrin i andra länder.

Figur 4 återger handelsströmmarna l973.

2.2.5 Framtidsbedömningar

Den svåra bristen på fosfor 1974 med åtföljande kraftigt höjd prisnivå har stimulerat till omfattande utbyggnadsplaner. Enligt för närvarande kända planer kommer världens produktionskapacitet att vara utbyggd till 140 milj ton år 1977 och till 170 milj ton 1980, framför allt genom stora tillskott i de hittills ledande produktionsländerna USA. Sovjetunionen och Marocko. Om utbyggnadsplanerna realiseras innebär detta att tillgänglig kapacitet under senare delen av 70-talet kommer att kraftigt överskrida det beräknade behovet. Stora överskott förutses samtidigt för fosforsyra.

Några samstämmiga bedömningar och uttömmande beskrivningar av världens fosforförekomster finns inte. Underlaget är ofullständigt och bedömningarna av vad som utgör brytvärda tillgångar i egentlig bemärkelse varierar (de senaste årens kraftiga prishöjningar har för övrigt gjort tidigare bedömningar knutna till vissa prisnivåer inaktuella).

Tabell 2 återger en aktuell sammanfattning av tillgångssituationen i de viktigaste producentländerna. Eftersom halten av P205 varierar mellan enskilda fyndigheter är det svårt att närmare ange vilken behovstäckning dessa siffror rymmer. Med förutsättningen att halten i de brytvärda tillgångarna uppgår till 30 % P205 (fyndigheterna i Marocko och Spanska Sahara håller minst 30 %) och att efterfrågetillväxten blir 5 % per år är de angivna brytvärda tillgångarna fem gånger så stora som den förväntade

2 267 .-:;.-i 379

Export

Algeriet/Tunisien ........... Israel/Egypten/Jordanien Senegal ................... 0 (> Togo ......................

2717 2008

Marocko .................. 17 751

1 805 2 527

USA ...................... 13 875

Sovjetunionen ............. Stilla Havsöarna och andra . .

F igt/r 4. Handeln med,liu/Örråi'aror 1973 ( i milj. Short tons. Ett short ton : 0.907 metriskt ton)

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

6 834 6 286

%

ackumulerade efterfrågan fram till år 2000.

Mot bakgrund av den rikliga tillgången på fosforfyndigheter i världen kan man utgå från att några problem att täcka det växande behovet av fosfor inte skall uppstå under perioden fram till år 2000. Flertalet bedömare är också optimistiska beträffande de mera långsiktiga försörjningsmöjligheterna. Så småningom måste dock självfallet fattigare fyndigheter och mera kvalificerad anrikningsteknik tillgripas med högre fosforpriser som följd.

Tabell 2 Globala brytvärda tillgångar av fosforråvaror 1 milj short tons.”

Nordamerika

USA 2 500 Ovriga 2 Totalt 2 502 Sydamerika 80 Europa Sovjetunionen 800 Ovriga 30 Totalt 830 Afrika Algeriet 110 Egypten 200 Marocko 10 00017 Senegal 130 Sydafrika 100 Spanska Sahara 10 0000 Tunisien 500 Ovriga 100 Totalt 21 140 Asien Kina 60 Israel 40 Jordanien 100 Nordvietnam 70 Syrien 500 Övriga 20 Totalt 340 Oceanien Australien 1 000 Söderhavsöarna 120 Totalt 1 120 Världen totalt 26 012 (ca 24 miljarder metriska ton)

a Uppskattade brytvärda tillgångar vid priset $27.66 per short ton fob fabrik Florida per den 1 juli 1974 för en produkt med ca 32 % ons- 17 Minimisiffra. De brytvärda tillgångarna kan vara fyra gånger så stora. (' Uppgiften enligt citerad källa har här kompletterats med senast tillgängliga uppgifter avseende Spanska Sahara, vilka innebär en uppräkning av de brytvärda tillgångarna från 1,5 till 10 miljarder ton. Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975 med reviderad siffra avseende Spanska Sahara.

lKälla: Mineral Resour- ces of the Sea. United Nations. Department of Economic Affairs.

? Fortsatta produktions- ökningar i Florida kan bl a komma att hindras av miljövårdsskäl och konkurrerande markan- språk. En särskild utred- ning tillsattes i maj 1976 av den federala rege- ringen med uppgift att utreda de miljövårdsmäs— siga. ekonomiska och sociala konsekvenserna av fosforutvinningen i Florida. ] avvaktan på denna utredning lämnas inga tillstånd till nya projekt.

Anspråken på världens fosfortillgångar kan i någon mån dämpas genom att man försöker ersätta fosforhaltiga produkter i de (relativt få) fall där detta är möjligt. Det gällert ex tvättmedelsfosfater och pesticider. Ett totalt bortfall av denna förbrukning ger dock endast ett begränsat tillskott av fosfor för användning inom jordbruket (ca 5—7 % av nuvarande världsproduktion). Ökad satsning på återanvändning av den fosfor som finns i rötslammet från avloppsvattenrening är en annan möjlig väg. även denna dock med mycket begränsade effekter. En intressant utvecklingslinje ligger i de försök som enligt uppgift pågår i Sovjetunionen med att tillverka fosforföreningar som inte reagerar i jorden men ändå kan upptas av växterna. Fosforhaltiga gödselmedel förenar sig nämligen med andra ämnen i marken och det uppskattas att 70—80 % av fosforn därigenom övergåri en svårlöslig form som endast långsamt kan tillgodogöras av växterna. Det finns inga uppgifter ännu om resultatet av dessa försök. Om de lyckas och teknologin blir allmänt tillgänglig kommer den framtida förbrukningsutvecklingen naturligen att väsentligt påverkas.

Det kan tilläggas att fosfornoduler på havsbotten anses utgöra en mycket stor fosforkälla. Nodulerna innehåller i bästa fall omkring 20—25 % ons— medan motsvarande fyndigheter på land innehåller upp till 30—36 %. Trots mycket stora tillgångar anses utvinning av dessa fosfornoduler inte vara lönsam inom förutsebar framtid ijämförelse med landbaserad brytning.l

I bedömningen av den framtida försörjningssituationen för fosforråvaror är det två aspekter som speciellt bör framhållas. Den ena är den ojämna geografiska fördelningen i världen av tillgångarna. den andra trenden mot ökad förädling av råvaran i de råvaruproducerande länderna.

Med reservation för den stora osäkerhet som alla tillgångsuppskattningar rörande fosfor måste omges med står det klart att den helt övervägande delen av kända högvärdiga förekomster är koncentrerad till länderna i norra Afrika. främst Marocko och Spanska Sahara. Av de 24 miljarder ton som de brytvärda tillgångarna enligt relativt färska uppskattningar uppgår till (se tabell 2) förfogar dessa två länder över 75 % och det är uppenbart att de på längre sikt kommer att bli en ännu tyngre maktfaktor på världsmarknaden än hittills. I praktiken blir det Marocko. eftersom landet tillsammans med Mauretanien övertagit kontrollen över Spanska Sahara och gått in med 65 % ägarandel i det tidigare spanskägda företaget Fosfatos del Bu Craa.

Denna utveckling accentueras av att de två andra stora fosforleverantö— rerna på den internationella marknaden. USA och Sovjetunionen. alltmer kommer att reservera sin produktion för den inhemska marknadens behov. I USA förutser man visserligen att exporten kommer att upprätthållas ännu 20—25 år men de brytvärda tillgångarna. framför allt i Florida2 och Tennessee. förväntas vara tömda en bit in på nästa århundrade och landet kan på sikt delvis behöva lita till import för sin fosforförsörjning. Enligt uppgift kommer vidare Sovjetunionen att minska sin export av fosforråvaror till Västeuropa kring 1980.

Det framstår vidare som sannolikt att Australien kommer att utvecklas till betydande exportland med leveransertill framför allt Japan och andra länder i fjärran östern. Brasilien. Peru och Mexico kan på sikt komma att ersätta USA som leverantör av fosforråvaror till Latin— och Sydamerika. Som framgått av det föregående förekommer i dag praktiskt taget ingen

produktion av fosforråvaror i Europa utanför Sovjetunionen och regionen som helhet svarar på importsidan för 50 % av världshandeln. Det saknas närmare uppgifter om potentiella fosfortillgångar i de europeiska länderna; sannolikt är emellertid förutsättningarna för fosforförekomster i flertalet länder små. Undantag utgör emellertid de nordiska länderna. exkl Danmark. som i vissa apatitförande eruptivbergarter (karbonatiter och apatitjärnmal- mer) har goda möjligheter till framtida försörjning. Planerna på en exploate- ring av ett apatitförande karbonatitkomplex i Finland är långt framskridna. Beträffande den svenska tillgångssituationen. se vidare avsnitt 5.

Exporten av fosforråvaror har hittills så gott som helt skett i form av råvarukoncentrat. En utvecklingstrend. som accentuerats under 1970-talet. är emellertid att producentländerna i växande omfattning går in för att exportera fosforn i mer förädlad form som fosforsyra. ammoniumfosfater eller färdiga gödselmedel. 1973 levererades över världshaven 45 milj ton råvara och 700 000 ton fosforsyra. 1980 förutses fördelningen vara 78 milj ton råvara och 6.3 milj ton fosforsyra. Ökningen av fosforsyrans andel av den totala exporten är en följd av den omfattande utbyggnad av fosforsyrapro- duktionen för export som ägt rum eller planeras i framför allt USA. Mexico. Marocko och Sydafrika. Fördelarna med förädling av fosforråvaran nära källan är många. Tillverk- ningen skapar ökad sysselsättning och ökade exportintäkter. fyndigheter med lägre fosforhalt kan utnyttjas och leverans av mer koncentrerad produkt ger lägre transportkostnader. Mot denna bakgrund kan förutses att trenden mot ökad förädling i producentländerna kommer att fortsätta i accelererad takt under 80-talet.

För Europa innebär denna ändring i leveransstrukturen långsiktigt en omställning av den fosforförädlande industrin. De råvaruproducerande länderna kommer i ökad omfattning att erbjuda fosforhaltiga mellanproduk- ter. i första hand fosforsyra. som alternativ till fosforråvara och genom sin prispolitik sannolikt söka styra försäljningen mot de förädlade produkterna i avsikt att främja den egna förädlingsindustrin.

2.3 Priser

Prisutvecklingen på fosforråvaror under perioden 1952—1976 återspeglas för Västeuropas del bäst i den marockanska noteringen fas Casablanca. Från 1952 fram till slutet av 1973 låg det nominella Marockopriset fas Casablanca relativt konstant inom området $ ll.5—l4.5 per ton. Under perioden 1968—1973 noterades dock betydligt lägre priser än den officiella Marocko- noteringen. Detta innebär att priset i reala termer kontinuerligt sjunkit. Från och med den 1 januari 1974 skedde emellertid en mycket kraftig höjning. Bakgrunden var följande.

De under l950- och 1960-talen kraftigt sjunkande realpriserna gjorde efter hand produktionen av fosforråvaror alltmer olönsam. Denna utveckling hade till följd att producenterna drog ned sina investeringsplaner. framför allt under perioden 1968—1972. då marknaden trycktes av växande produktions- överskott. Samtidigt fick den amerikanska produktionen i Florida ökade svårigheter genom skärpta miljövårdsbestämmelser.

Då det under 1973 inträffade en starkt ökad efterfrågan fanns inte tillräcklig

produktionskapacitet för att tillgodose behovet. Marockanerna utnyttjade i detta läge sin ökade dominans på exportmarknaden genom att höja priset i början av 1974 till $42 och ijuli till S 63. Från och med 1 jan 1975 höjde Marocko priset ytterligare till $68. Det visade sig emellertid omöjligt att upprätthålla detta högre pris och den 1 januari 1976 sänktes det officiellt noterade priset till 548,50. Även detta lägre pris kringgicks emellertid med avslut till priser kring $3O och per den 1 januari 1977 har ytterligare en sänkning gjorts av den officiella noteringen till $ 39.50. Under de närmaste åren kommer marknaden sannolikt att tryckas av ett kapacitetsöverskott som kan pressa ned nuvarande prisnivå ytterligare.

Några säkra uppgifter på produktionskostnaderna i olika delar av världen föreligger inte. Man antar att kostnaderna för den omfattande produktionen i Marocko och USA uppgår till ca $ 20/ton fritt utskeppningshamn. För den nytillkommande produktion som erfordras för att täcka framtida behov i världen. då även andra producentländer kommer in och brytningsförhållan- dena kan antas vara mindre gynnsamma. får man räkna med betydligt högre kostnader. Det är därför rimligt att anta att priset på fosforråvaror under de närmaste decennierna inte kommer att understiga den nivå kring vilken avslut nu görs ($ 30) men att det inte heller kommer att ligga så högt som den under 1976 officiella noteringen ($ 48). Möjligheterna för en producentkartell att under längre tid hålla ett pris som väsentligt överstiger kostnadsnivån bedöms som relativt små med hänsyn till den rikliga tillgången på fosfor- fyndigheter i världen och det stora antalet tillkommande producenter.

Det stora inflytande på den internationella fosformarknaden som de för ett mera organiserat samarbete aktuella producentländerna har. ger dock ett betydande spelrum för marknadspåverkan. Bland annat kan.som framgått av ett tidigare avsnitt. antas att deras framtida prissättning på egna förädlade produkter (främst fosforsyra) kommer att ge svårigheter för den europeiska fosforsyraproduktionen.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Översikt över tillförseln och användningen av fosfor 1975

Sveriges tillförsel av fosfor skedde 1975 i främst följande former:

Produkt Källor Huvudsaklig användning Råvaror Fosforråvaror lmport plus viss inhemsk pro- Gödselmedel'. fosforsyra. duktion. Viss export. Thomasfosfat lnhemsk produktion. Viss ex- Gödselmedel. port. Produktionen upphör successivt. Mellanprodukter och färdiga pro- dukter Fosforsyra Inhemsk produktion baserad Gödselmedel. Framställning

på importerad råvara. Viss av fosfater for tvättmedelsin- kompletterande import. dustri och mineralfoder.

Produkt Källor Huvudsaklig användning

Ammoniumfosfa— lmport. From 1974 kraftig Mellanprodukt för gödselme- ter importnedgång ersatt med in— delstillverkning (NPK). hemsk produktion.

Fosfor Import. Viss inhemsk pro- Plån och tändsatser för tänd- duktion baserad på im— stickstillverkning. Tillverk- porterad råvara. ning av ren fosforsyra for

ytbehandling av stål.

Gödselmedel Inhemsk p'roduktion baserad Gödsling inom jordbruk. (NPK.PK.NP) på importerad råvara. Viss kompletterande import. Viss export.

Tillförseln av fosfor i råvaror och mellanprodukter (exkl gödselmedel) uppgick 1975 till ca 115 000 ton P (tabell 3). Den största delen härav. 90 %. utgjordes av importerade fosforråvaror (apatit och råfosfat) samt mindre mängder inhemsk apatit. Thomasfosfat samt importerad fosforsyra. elementär fosfor samt ammoniumfosfater svarade för resterande 10 %. Förbrukningen (brutto) uppgick till ca 106 000 ton P varför en viss lagerök- ning sannolikt ägde rum. Ca 2/3 av förbrukningen avsåg gödselmedelstill- verkning eller direkt användning som gödselmedel. Resterande l/3 utnytt— jades inom kemikalieindustrin för tillverkning av tvättmedels- och foderme- delsfosfater samt. i mindre utsträckning. ren fosforsyra och elementär fosfor.

Av de 106 000 ton fosfor som sålunda utnyttjades inom svensk industri utfördes åter knappt 25 %. 24 000 ton P. genom export av gödselmedel samt tvättmedels- och fodermedelsfosfater och. i mindre mängder. s k röd fosfor. Samtidigt skedde en import av fosfor i motsvarande produkter på drygt 8 000 ton P. Detta innebär att tillförseln av fosfor för inhemsk slutlig,/örbrukning uppgick till ca 90 000 ton som fördelade sig med 75 % på gödselmedel och 25 % på övriga användningar (tvättmedel och fodermedel. ytbehandling av metaller. tändstickstillverkning m m).

Tabell 7 i tabellbilagan visar hur tillförseln av olika fosforhaltiga produkter utvecklats sedan 1960. Förbrukningen av den viktigaste produkten fosforråvaror— inom kemikalie- och gödselmedelsindustri efter 1965 framgår av tabell 9.

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är nästan helt beroende av import för sin fosfortillförsel. Ett fåtal procent av behovet tillförs marknaden genom inhemsk thomasfosfat. som framkommer som biprodukt vid stålframställning ur fosforrika malmer. Thomasfosfatet minskar emellertid successivt som fosforkälla i och med att Kaldokonvertrarna för stålproduktion ersätts med andra ugnstyper som utgår från fosforfattig malmråvara.

Sedan 1974 utvinns vidare apatitslig i Grängesberg som biprodukt vid anrikning av fosforhaltiga järnmalmer. Produktionen var åren 1974—1976 21 000. 30 000 resp 26 000 ton. 1977 beräknas den komma att bli 60 000 ton

Tabell 3 Tillförsel och användning av fosfor i Sverige 1975 (avrundade siffror)

Tusen ton Tusenton Procent vara P

Tillförsel av./os/or i råvaror och mellan- produkter Fosforråvaror

— produktion 30 5 — import 676 103 - export 24 — 4

104 90

Thomasfosfat 3 3 (produktion minus nettoexport) 54 Fosforsyra (import) 7 6 Fosfor (import) l l Ammoniumfosfater (import) 0.5 0.1 115 1 100 Lagerökning (uppskattat) — 9 Tillförsel 1 06 Användning Gödselmedelstillverkning (inkl thomasfosfat 68 64

för direkt gödsling) Kemikalietillverkning (tvättmedels— och fo- dermedelsfosfater. röd fosfor. ren fosforsyra) 38 106 36 100 Til/kommer Import av fosfor i gödselmedel 6.3 Import av fosfor i tvättmedels- och foder-

medelsfosfater 2.1 8.4 Avgår Export av fosfor i gödselmedel 5.4 Export av fosfori tvättmedels— och foder-

medelsfosfater och röd fosfor 18.5 24.0 Summa tillförsel av fosfortnetto) ca 90,4

Nettoti/l/örselnsfördelning Gödselmedel 68.9 75 Tvättmedel. fodermedel samt övrigt (yt-

behandling av metaller. tändsticks- tillverkning m m) 21.6 90.5 25 100

(ca 10 000 ton P). Genom en nyligen företagen utbyggnad har tillverknings- kapaciteten ökat till 170000 ton. Den faktiska produktionsnivån kommer dock sannolikt att ligga väsentligt lägre och är beroende av den fortsatta utvecklingen av järnmalmsproduktionen i Grängesberg. Större delen av apatitproduktionen har hittills avsatts på export men ökande mängder utnyttjas nu inom svensk gödselmedelsindustri.

Importen av fosforråvaror,676 000 ton (103 000 ton P) 1975 kommer främst från Marocko och Sovjetunionen som detta år svarade för 46 resp 44 % (se tabellbilagan. tabell 10). Den marockanska råfosfaten går i huvudsak till gödselmedelsframställning. medan den ryska apatiten används inom kemi-

kalieindustrin och i någon mån också inom gödselmedelsindustrin. Fosforsyraimporten sker i huvudsak från Norge medan elementär s k gul fosfor importeras från Förbundsrepubliken Tyskland.

3.3 Priser

Det sammanlagda importvärdet på råfosfat och apatit uppgick 1975 till 244 milj kronor. Det var den värdemässigt tyngsta posten i svensk import av industrimineral 1975.

Realprisutvecklingen på marockansk råfosfat och rysk apatit under perioden 1960—1975 framgår av figur 5. Apatiten.som håller närmare 17 % P.

lmportvärde Kronor per ton

500

450 _ Rysk apatit

—-—- _ Genomsnittligt importvärde

—--- -- Marockansk fosforit

400

350

300

250

200

—e_;=' —-—'—'.-—.—x

_ ___—___ -- &. *

150

100

50

1960 1965 1970 1975

Figur 5. Realprisutveck- lingen på _ lbs/brra'varor 1960—1976 (1975 års pri- ser).

Anm. Uppgift om import— värdet från olika länder 1976 föreligger ännu inte.

1 Avser jordbruk och faltmässig trädgårdsod- ling.

Figur 6. Genomsnitt/ig förbrukning av jos/br i handelsgödsel per ha åkermark ! 959/60—1 975 /

76 samt prognos 1984/85.

Källa: tabell 11.

har normalt legat 20—25 % högre i pris än råfosfaten med ca 15 % P. Prisökningarna på den internationella marknaden under de senaste åren återspeglas i den kraftiga realprisökning som ägde rum mellan 1973 och 1975. 1976 sjönk realpriset åter med ca 35 % (genomsnitt för bägge kvaliteter- na).

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Gödselmedel

Förbrukningen av fosfor i handelsgödsel i Sverige ökade mellan gödslings- åren 1959/60—1973/74 från 47 000 ton till 70 200 ton. en ökning med ca 50 %. Samtidigt skedde en minskning av den odlade arealen med drygt 10 %. Förbrukningen av fosfor per ha odlad mark1 ökade därmed från 14.3 till 23.8 kg. Mellan 1973/74—1974/75 sjönk förbrukningen med totalt 18 % och fosforgivan per ha gick ned till 19.4 kg för att påföljande gödslingsår åter öka något (ca 20.6 kg/ha). Utvecklingen framgår av figur 6 som också visar den tänkbara utvecklingen fram till 1984/85 enligt de prognosbedömningar som redovisas nedan.

Kg P/ha

1959/60 1964/65 1969/70 1975/76 1984/85

De låga priserna under hela 1960-talet och fram till 1973 liksom den relativt kraftiga ökningen av stråsädesarealen på vallodlingens bekostnad bidrog sannolikt starkt till den snabba ökningen av fosforgödslingen i landet. Helt klart är också att prisuppgången 1974/75 var en starkt bidragande faktor till den förbrukningsnedgång som då skedde. vilket tyder på en relativt hög priskänslighet på kort sikt. .

Efterfrågebeteendet på något längre sikt är emellertid mera svårbedömbart och flera faktorer spelar in. En viktig faktor är hur det höjda priset på gödselmedel får slå igenom på priset för jordbrukets produkter. Rent teoretiskt torde gälla att om gödslingen i ett visst läge är ekonomiskt optimal i förhållande till gällande produktpriser borde förbrukningen i princip inte påverkas om produktpriserna anpassas till det högre gödselmedelpriset. Sker inte detta är det rimligt att anta att förbrukningen går ned. Resultatet av detta blir emellertid lägre produktion av jordbruksprodukter. vilket om minsk— ningen blir tillräckligt stor kan komma i konflikt med de mål som är uppställda för landets självförsörjningsgrad.l

Jordbrukspolitiska mål. inkl prispolitiken. är sålunda viktiga styrfaktorer för gödselmedelsanvändningen i ett land som Sverige med reglerad jord- brukssektor. Vidare påverkas förbrukningen av arealutveckling. växtod- lingens närmare inriktning. biologiskt våxtnäringsbehov. utbildningsfaktorer (med avseende på optimal gödsling) samt miljöfaktorer.2

Utredningen har tagit del av gödselmedelsindustrins bedömningar rörande den sannolika förbrukningsutvecklingen för fosfor i handelsgödsel liksom av överväganden som redovisats inom ramen för Stiftelsen Svensk Växtnärings- forsknings och Lantbrukshögskolans arbete. Bedömningarna pekar på en fosforförbrukning i intervallet 68 000—80 000 ton fosfor räknat på en areal av ca 3 milj ha3 och 1976 års realprisnivå att jämföra med den faktiska förbrukningen av ca 66 000. 70 000 resp 58 000 ton P under gödslingsåren 1972/73—1974/75. Fosforförbrukningen per hektar åkerareal skulle enligt ovanstående prognosbedömningar öka från 19,4 kg P gödslingsåret 1974/ 75 till ca 22,8—26,4 kg 1984/85, en ökning med 1.7—3.1 % per år. Enligt den lägre prognosen skulle dock den hittills högsta gödslingsnivån ( 1973/ 74) ännu inte ha återuppnåtts 1985.

Vi gör antagandet att förbrukningsnivån 1985 kommer att ligga i den lägre delen av det ovan redovisade prognosintervallet. De höjda gödselmedelspri-

' Försök under en tjugoårsperiod med varierande gödslingsgivor i olika delar av Sverige har visat att jordbruk utan vare sig handelsgödsel eller stallgödsel ger en avkastning endast 40 % så hög som den svenska ”normalbondens". Med stallgödsel blir avkastningen 55—60 % av normalskörden.

2 När det gäller fosfor (liksom också kalium) torde dock miljöfaktorn inte vara av någon avgörande betydelse. Debatten har främst gällt kväve samt den miljöförstörande effekten av det fosforutsläpp som sker genom avloppsvatten. Statens Naturvårdsverk framhåller dock i sin publikation ”'Gödselmedlen och miljöskyddet" (l976:10) att effekterna av jordbrukets bidrag med fosfor från åkermark är värda betydligt mera uppmärksamhet än tidigare. Trots att fosforn mängdmässigt utgör en mycket blygsam andel av näringsinnehållet i vattendragen jämfört med kväve uppges de båda elementen bidra ungefär lika mycket till eutrofieringen (ökning av halten närings- ämnen i vatten). 3 Enligt underhandsbesked av 1972 års jordbruksutredning bygger deras övervä- ganden på ett antagande om en åkerareal på 2.9—3.0 milj ha. dvs i stort sett motsvarande den nuvarande.

1 Utnyttjandegraden är för fosfor liksom för kalium enligt uppgift redan nu hög. Däremot bedöms ett förhållan- devis effektivare utnytt- jande av kväveinnehållet i stallgödseln kunna ske.

2Vi har härvid utgått från den fosforförbruk- ning som redovisas inom gödselmedelsindustrin för 1973 års produktion som endast obetydligt understeg den vi beräk- nat för 1985.

3 Fosfaternas viktigaste uppgift vid tvättproces- sen är att hålla pH i tvättvattnet vid en lämp- lig nivå. att avhärda vattnet och hålla vattnets hårdbildare i lösning. Vidare anses fosfaterna ha viss dispergerande effekt på smutsen.

** Diskussionerna om tvättmedelsfosfaterna och möjligheterna att minska deras använd- ning sammanhänger naturligtvis med förore- ningseffekten av fosfa- terna i vattendragen. Genom att tätortsbefolk- ningen i allt större ut- sträckning ansluts till avloppsreningsverk med' kemisk fällning minskar emellertid fosforutsläppet nu väsentligt.

serna och. i någon mån. miljövårdshänsyn.ett effektivare utnyttjande av den naturliga stallgödselnl samt en ökande kalkning av jordarna (vilket något förbättrar fosforupptagningen) bör bidra härtill. Samtidigt kan antas att en successivt minskad användning av thomasfosfat ger en viss ökning av behovet av fosfor i handelsgödsel. Inklusive viss fosforförbrukning för gödsling av skogsmark utgår vi därför från ett behov 1985 av ca 70000 ton fosfor. Vi utgår vidare från att behovet av gödselmedel i princip täcks genom inhemsk produktion med endast marginell import och export.

Med tillägg för vissa fosforförluster i samband med tillverkningen kan beräknas att ca 77000 ton fosfor2 kommer att åtgå för den inhemska gödselmedelsproduktionen 1985.

Även perioden efter 1985 kan antas bli präglad av en långsam ökning av fosforgödslingen. Den prognos som vi baserat vårt grundantagande för 1985 på anger en ökningstakt efter 1985 på ca 0.4 % per år fram till år 2000. Fosforförbrukningen i handelsgödsel (inkl skogsgödsling) skulle i så fall uppgå till ca 75 000 ton P år 2000 motsvarande en råvaruförbrukning av ca 83 000 ton P.

Gödselmedelstillverkningen i landet utgår f n helt från fosfori råvaruform. varav en del överförs till mellanprodukten fosforsyra för framställning av mera koncentrerade fosforgödselkvaliteter. Huruvida detta mönster för råvaruförsörjningen kommer att bestå är en öppen fråga. Som framgått av ett tidigare avsnitt pågår i de fosforproducerande länderna en utveckling mot ökad förädling av råvaran i det egna landet. i första hand till fosforsyra. vilket kan ge ett ändrat mönster för försörjningen i framtiden i riktning mot ökad andel import av fosforsyra. Det är samtidigt inte uteslutet. som framgår av avsnitt 5 nedan. att inhemsk utvinning av apatit i större skala än för närvarande kan komma att inledas under prognosperioden.

4.2 Kemikalier

Den sammanlagda förbrukningen av fosfor för inhemsk framställning av främst tvättmedels- och fodermedelsfosfater och, i mindre mån. ren fosforsyra och s k röd fosfor uppgick 1975 till ca 38 000 ton P. Råvarubehovet täcktes till större delen genom import av apatit samt i mindre mån genom import av fosforsyra och av gul fosfor. Ca hälften av förbrukningen avsåg produktion på export.

Den inhemska marknadens behov av tvättmedels- och fodermedelsfos- fater kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under prognOSperioden. För tvättmedelsfosfater kan förbrukningen antas innebära en svag ökning i takt ungefär med befolkningstillväxten. för mineralfoderfosfaterna möjligen en något större ökning.

Prognosantagandet för användningen av tvättmedelsfosfater3 på den svenska marknaden förutsätter att några ytterligare restriktioner från miljö- vårdssynpunkt4 inte införs och att fosforhalten inte av andra skäl förändras i förhållande till nuläget. Det finns inte i dag underlag för något bestämt antagande om förändringar fram till 1985 i detta avseende. Det är emellertid mycket möjligt att det utvecklingsarbete som nu pågår i bla USA och Förbundsrepubliken Tyskland avseende ersättningsmaterial på sikt kommer att innebära att en stor del av fosfaterna i tvättmedel försvinner. Vi syftar här

på de s k zeoliterna vattenhaltiga aluminiumsilikat i kombination med. i regel. natriuml — som antas kunna sänka fosforhalten till minst hälften. Försök pågår också med andra produkter. Tidigare har i stort sett endast två alternativ till fosfaterna diskuterats — nitrater och NTA. Lämpligheten av NTA har emellertid ifrågasatts med hänsyn till dess komplexbildning med tungmetaller (t ex kvicksilver och kadmium). Om pågående försök med zeoliterna m fl faller väl ut och inte visar sig ha miljömässiga nackdelar är det rimligt att anta att en kraftig nedgång i fosfatförbrukningen kommer att ske. Ett större genomslag för de nya materialen ligger dock sannolikt några år in på l980-talet.

Vår baSprognos när det gäller fosforbehovet för inhemsk fosfatförbrukning utgår därför från att effekterna av den eventuella substitutionen inte slagit igenom 1985 och sätts till ca 23 000 ton P. Siffran inkluderar även vissa smärre användningar utöver fosfattillverkning.

I den utsträckning tvättmedels- och fodermedelsfosfater kan avsättas på export även i fortsättningen kan ett behov på upp till 20 000 ton P tillkomma. Vi har härvid utgått från att exporten bibehålls på 1973—1975 års genomsnitt- liga nivå. Möjligheterna till export är emellertid beroende av om vi kan hävda oss i den hårdnande internationella konkurrensen på området.

Det beräknade sammanlagda fosforbehovet 1985 för kemikalietillverkning 43 000 ton P — får mot bakgrund av det ovan anförda betraktas som en maximiprognos. Utvecklingen efter 1985 kan komma att innebära en kraftig nedgång i förbrukningen.

4.3 Prognossammanfattning

Prognosbedömningarna för fosfor 1985 samt förbrukningssiffrorna för åren 1973—1975 framgår i sammanfattning av tabell 4.

Nettoförbrukningen av fosfor beräknas uppgå till ca 100 000 ton P år 1985 vilket innebär en förbrukningsökning på knappt 1 % per år i förhållande till genomsnittet för åren 1973—1975.

Exporten av fosforhaltiga produkter beräknas 1985 endast omfatta kemi- kalier (tvättmedels- och fodermedelsfosfater)och möjligen beroende på den internationella konkurrensen avse en i stort sett oförändrad nivå jämfört med åren 1973—1975. Brutto/örbrukningen av fosfor kan därmed beräknas till

Tabell 4 Sveriges fosforförbrukning 1973-1975 samt prognos 1985. Ton fosfor (ca)

1973 1974 1975 1985 Gödselmedelstillverkning” 76 000 82 000 65 000 77 000 Kemikalietillverkning 42 000 42 000 38 000 43 000 Summa förbrukning brutto I 18 000 124 000 103 000 120 000 Nettoexport av gödselmedel 500 11 000 1 000 — Nettoexport av fosfater 22 400 19 600 16 200 20 000 Summa förbrukning netto 95 100 92 400 87 800 100 000

o Exkl thomasfosfat. ca 3 000 ton.

lTillverkningen av dessa zeoliter kan utgå från naturliga silikater eller. som i ett västtyskt före- tag. från sand. salt och bauxit. Förutsättningar för inhemsk tillverkning finns sannolikt.

Figur 7. Sveriges fosfor- ]b'rbrukning 1 960—1975 samt prognos 1985.

Anm. Diagrammet byg— ger vad gäller åren 1960—1972 på uppgifterna i tabell 7 om tillförseln av fosforprodukter. För åren 1973—1975 återges den faktiska förbruk- ningen enligt tabell 4 med tillägg för thomas- fosfat. Den höga siffran på bruttoförbrukningen 1974 förklaras främst av osedvanligt stor export av superfosfater.

ca 120 000 ton. Det är ungefär lika mycket som genomsnittet för bruttoför- brukningen 1973—1975 men innebär i förhållande till 1975. då gödselmedels- produktionen för intern och extern avsättning och exporten av fosfater gick ned, en ökning med ca 1.4 % per år.

Figur 7 återger fosforförbrukningen 1960—1975 samt prognosen för 1985. Det bör framhållas att uppgifterna om fosfortillförseln 1960—1972 är grovt uppskattade eftersom fosforinnehållet i det diversifierade flödet av fosforhal- tiga produkter är svårt att exakt ange och kan ha varierat över perioden.

Osäkerheten betr utvecklingen efter 1985 är alltför stor för att göra en bedömning i siffror. Fosforbehovet för gödsling kommer sannolikt att öka med några tusen ton fram till år 2000. En sannolik minskning i användningen av tvättmedelsfosfater kan dock komma att uppväga denna ökning. Behovet för avsättning på export påverkas likaså av utvecklingen för tvättmedelsfos- fatema men även av en hårdnande internationell konkurrens. såväl avseende dessa fosfater som mineralfoderfosfatema.

Tusen ton fosfor

Bruttoförbrukning (inkl. export)

—-—-—» Nettoförbrukning (exkl. export)

130

120

110

100

90

80

70

60

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Både netto- och bruttobehovet år 2000 av fosfor kommer därför sannolikt att som mest uppgå till 1985 års nivå. Bruttobehovet kan eventuellt komma att ligga väsentligt lägre än 1985.

5 Försörjningsprognos

Apatit förekommer i totalt sett betydande mängder i vissa svenska järnmal- mer. de så kallade apatitjärnmalmerna. Fosforhalten i malmerna varierar mellan ca 0.1—4.5 % P. Tillvaratagandet av apatitinnehållet förutsätter att malmen måste avfosforiseras för att finna avsättning hos stålverken. Vissa stålprocesser bygger på fosforlåg råvara. Andra kan utgå från malm med hög fosforhalt. Fosforinnehållet faller i så fall ut i slaggen som efter malning och granulering kan användas som gödselmedel (thomasfosfat). I utvecklingen ligger nu en successiv övergång till stålprocesser baserade på fosforfattig malmråvara. Denna utveckling kan på sikt ge förutsättningar för en svensk apatitutvinning i större skala.

För närvarande utvinns apatit i Sverige endast ur Grängesbergsmalmen som håller ca 0.7 % fosfor. Årsproduktionen var 1975 30 000 ton apatitslig. För 1977 beräknas 60 000 ton med ett fosforinnehåll av ca 10 000 ton P. Större delen av fosforinnehållet i den svenska järnmalmsproduktionen lämnar emellertid landet genom export av fosforrik järnmalm. en del hamnar i slaggerna vid järn- och stålverken och en inte obetydlig del går outnyttjad till anrikningsresterna vid gruvorna. Det senare avser den malm från bl.a. Malmberget som i dag avfosforiseras och säljs som kulsinter.

Av bl. a. tekniska skäl (hög klorhalt) och transportkostnadsskäl har apatitutvinning i Malmberget hittills inte bedömts som ekonomisk. Planer finns emellertid nu på att uppföra ett apatitverk i Kiruna. där förutsättning- arna är gynnsammare i dessa avseenden. Årskapaciteten skulle bli 100 OOO—130 000 ton apatitslig (fosforhalt knappt 16 %) med sannolik avsätt- ning av produktionen på export.

Inom en tjugoårsperiod är det möjligt att ytterligare mängder fosformalm i norrbottenfälten måste fosforrenas utöver vad som nu sker. Detta skulle medge en apatitproduktion i väsentligt större skala än den nu planerade vilket kan antas förbättra de ekonomiska förutsättningarna för utvinningen. Som räkneexempel kan anges att om all fosformalm från Kiruna (f. 11. ca 10 milj ton per år)skulle fosforrenas blir mängden potentiellt utvinningsbar apatitslig ca en halv miljon ton per är (ca 85 000 ton P) enbart från detta område. Ett eventuellt framtida utnyttjande av andra fosforrika jämmalmsförekomster i Norrbotten skulle ge ytterligare uppemot ett par hundra tusen ton apatitslig per år och bruten fyndighet.

Om apatiten inte tillvaratas i samband med fosforreningen av malmerna deponeras den tillsammans med ofyndigt material. Möjligheterna kvarstår att utvinna apatiten i ett senare skede men sannolikt då till väsentligt högre kostnader.

Enligt preliminära planer skulle alltså den eventuella apatitproduktionen i Kiruna bli avsatt på export. Landets beroende av fosforimport skulle i så fall kvarstå. En möjlig utvecklingslinje på sikt speciellt om utvinning i större skala kommer till stånd kan emellertid vara att apatiten vidareförädlas på

platsen till fosforsyra eller monoammoniumfosfat. Svavelsyra för uppslut- ning av apatiten skulle i så fall kunna erhållas från de svavelrika järnmalms- fyndigheterna i Norrbotten eller från sulfidmalmerna i Västerbotten.

En annan möjlighet är att apatitråvaran används av befintlig fosforföräd- lande industri inom landet. Den klorhaltiga malmbergsapatiten kan inte utan anpassningar användas vid de svenska fosforsyrafabrikerna medan Kiruna- apatiten även om vissa problem återstår att utreda — sannolikt har goda förutsättningar härvidlag.

Apatitutvinning ur anrikningssanden från sulfidmalmsproduktionen i Aitik kan eventuellt också komma att ske. Den potentiellt utvinningsbara apatitsligen i Aitiksanden uppskattas till ca 70 000 ton per år (ca 12 000 ton P). l Det kan nämnas att full inhemsk behovstäckning för fosfor 1985 skulle :, kräva en apatitsligproduktion på ca 725 000 ton. *

I sammanfattning förefaller det motiverat att se relativt optimistiskt på möjligheterna till en utökad inhemsk produktion av fosforråvaror. En eventuell apatitutvinning i nu planerad skala i Kiruna kan antas komma att bli avsatt på export. Möjligheterna till produktion i större skala för använd- ning inom landet eller för utökad export är beroende av ett flertal, i dagens läge svårbedömbara, faktorer. Prisutvecklingen på fosforråvaror i kombina- ) tion med omfattningen på produktionen av fosforrenad malm från i första i hand Kiruna-området är avgörande. i

Från såväl resursutnyttjandesynpunkt som med hänsyn till värdet av en tryggad försörjning med fosforråvaror framstår det som angeläget att förutsättningarna för ett ökat tillvaratagande av de svenska järnmalmernas apatitinnehåll ingående prövas.

Iden utsträckning försörjningen också i fortsättningen sker genom import kan antas att trenden i de råvaruproducerande länderna mot ökad export av förädlade produkter (t.ex. fosforsyra) kommer att ge utslag också i det svenska importmönstret i riktning mot minskad andel import i råvaruform. , Eftersom den ryska apatitexporten sannolikt kommer att dras ned kan också '* antas att imponen i ökad utsträckning sker från de nordafrikanska länderna.

Det kan tilläggas att även sedimentär jos/ari! förekommer i Sverige i kambrosiluriska bergarter, bl. a. i alunskiffern i Västergötland, Närke, Östergötland och Jämtland. Den genomsnittliga fosforhalten i de tre förra är ' relativt låg, knappt 0,1 %, medan jämtlandsskiffern på vissa håll (i tunna ? skikt) innehåller ca 2 % P. 1

Räls/am från avloppsvattenrening innehåller fosfor och skulle, förutsatt att inga tungmetallrester finns i slammet, kunna användas som jordförbättrings- medel. Utvecklingsarbete i denna riktning pågår. År 1985 skulle teoretiskt ca 3 200 ton fosfor kunna tillföras jordarna om allt rötslam användes i detta syfte.

Förutsatt att djurbeståndet år 1985 uppgår till ungefär samma antal som nu kan 17 OOO—18 000 ton fosfor påföras jordarna genom stal/gödsel. Det motsvarar ungefär 6 kg fosfor per ha åkermark.

Tabellbilaga

Tabell 5 Världsproduktion av fosforråvaror. Milj ton.

1960 1965 1970 1974

USA 17,8 26,7 35,1 41,4 Sovjetunionen 6,6 13,6 17,8 22,5 Marocko 7,5 9,8 11,4 19,3 Tunisien 2,1 3,0 3,0 3,7 Kina 0,6 0,9 1,7 3,0 Togo — 1,0 1,5 2,5 Rio de Oro — — 2,4 Nauru 1,4 1,5 2,1 2,3 Senegal 0,1 0,9 1,1 1,9 Christmas Islands 0,5 0,8 1,0 1,8 Övriga 4,4 4,8 6,3 9,5

1975

44,5 24,1 13,5 3,5 3,4 1,8 2,7 1,5 1,7 1,3 8,2

1062

Summa 41,0 63,0 81,1 110,3

Tabell 6 Världsexporten av fosforråvaror 1974

Milj ton % Marocko 18,7 33,5 USA 12,9 23,1 Sovjetunionen och Nordvietnam 7,4 13,3 Nauru och Christmas islands 4,5 8,0 Togo 2,6 4,7 Tunisien 2,4 4,3 Spanska Sahara 2,2 3,9 Senegal 1,8 3,2 Övriga 3,3 5,9

Summa 55,8 1000

Källa: The British Sulphur Corporation Ltd.

Tabell 7 Sveriges tillförsel av fosforråvaror och fosforhaltiga produktera 1960—1975. Tusen ton vara om inte annat anges.

År

Thomas- fosfat (malen) Produktion

Fosfor- råvaror

Produk-

Export tion

Netto- import

Fosforsyra Netto- import

Natrium- och Super-

kalciumfos- fater Nettoimport

medel Nettoimport Nettoimport

NP- och PK— NPK-gödsel- Ammonium- fosfater gödselmedel Nettoimport Nettoimport

fosfater

Summa fos- forinnehåll i produktion och nettoimport Tusen ton P.b

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

51,0 36,1 34,2 29,8 50,5 41,7 51,9 66,8 74,5 83,2 789 58,0 57,8 49,3 54,0 59,1 14,4 5,4 8,1 6,8 22,5 20,4 20,5 24,7 32,7 25,6 26,5 14,7 5,6 6,3 5,9 5,0 20,4 30,0

344,5 373,7 403,1 384,4 426,8 488,5 424,8 51 1,8 526,2 521,3 508,6 472,2 545,8 627,0 673,7 6522

0,5 0,5 0,5 0,8 1,0 1,2 1,2 1,5 19,3 23,7 36,2 50,3 55,7 21.9 30,2 29,4

17,0 12,3 9,6

— 0,3 — 8,3 —13,6 —16,0 —26,9 —40,5 —58,3 —67,7 —83,4 —84,8 101 ,2 —87,9 —73,5

3 0,5 ,0 0,4 0,6

0,3 1,0 2,8 4,7 0,7 11,5 16,9 25,4 —16,6 10,2 5,0 8,3 18,4 7,0 —0,1 16,6 12,4 12,5 —93,0 —8,1 —56,9 2,6 —145,1 6,1 —54,3 8,1

1,2 2,6 3,4 5,0 4,3 22,7 47,0 16,2 33,6 33,0 47,3 76,6 77,2 70,1 64,6 86,7

inkluderat i NPK åren 1960—1971

34,6 28,5 2,1 0,5

60 62 66 62 67 76 70 76 82 81 79 75 86 87 86 99

a Tabellen upptar de viktigaste produkterna. Den exkluderar bl a elementär fosfor som importeras i en kvantitet understigande 1 000 ton. 17 Följande omräkningstal 'll fosforinnehåll haranvänts:thomasfosfat:6 % P.fosforrå- varor 15,3 % P, fosforsyra 22,7 % P. natriumfosfater 26,2 % P,kalciumfosfater19_7 % P.superfosfater 11 (import) och 9 (export) % P. NPK 6 % P. NP 7 % P. PK 7,6 % P.

ammoniumfosfaterZS % P.

Tabell 8 Importprisutvecklingen på fosforråvaror 1960—1976. Kr/ton

År Apatit från Sovjet- Råfosfat från Marocko Genomsnittligt unionen importvärde

Nomi- Realt (1975 Nomi- Realt (1975 Nomi- Realt (1975 nellt års priser) nellt års priser) nellt års priser) 1960 97 212 80 175 81 177 1961 97 208 78 167 81 173 1962 102 213 77 161 81 169 1963 103 209 77 156 81 164 1964 99 191 82 158 85 164 1965 103 193 84 157 88 165 1966 105 191 89 162 94 171 1967 105 191 85 155 85 155 1968 104 187 82 148 85 153 1969 103 179 81 141 85 148 1970 105 170 82 133 87 141 1971 101 158 71 111 76 119 1972 90 134 69 103 70 104 1973 95 127 83 111 84 112 1974 272 292 246 264 248 266 1975 434 434 307 307 361 361 1976 — — 258 238

Tabell 9 Sveriges förbrukning av fosforråvaror 1965—1975. Tusen ton.

År Kemikalie- Gödselmedels- Summa industri industri 1965 149 320 469 1970 135 342 477 1971 136 330 466 1972 143 415 558 1973 220 440 655 1974 200 540” 740 1975 180 430 610

0 Uppgången i förhållande till 1973 förklaras bland annat av att fosforråvara ersatte importerad ammoniumfosfat i tillverkningen. Källa: SOS Industri samt, för åren 1973—1975, egna beräkningar baserade på uppgifter från privata källor.

Tabell 10 Länderfördelningen av Sveriges import av fosforråvaror. Tusen ton.

1960 Marocko 2199 Sovjetunionen 36,8 USA 66,0 Senegal Togo % 2'4 Tunisien 18,7 Ovriga 0,7 Summa 344,5

1965 1970 1975 % 1975 335,0 409,1 314,5 46,5 64,7 99,4 299,2 44,3 61,4 44,1 6,5 — 12,6 1,9 15,1 12,3 0,1 5,4 0,8 488,5 508 ,6 675 ,8 100,0

Tabell ll Genomsnittlig förbrukning av fosfor i handelsgödsel. kg P per hektar åkerareal

1959/60 14,3 1968/69 20,0 1960/61 13,8 1969/70 20,2 1961/62 14,1 1970/71 21,4 1962/63 13,8 1971/72 22,9 1963/64 14,9 1972/73 22,6 1964/65 166 1973/74 23,8 1965/66 16,6 1974/65 19,4 1966/67 16,6 1975/76 (ca) 20,5 1967/68 18,2

Källa: Stiftelsen Svensk Växtnäri ngsforskning samt Supra AB.

Fältspat

1 Presentation

Fältspat används som beteckning på närbesläktade mineral som i kemiskt hänseende består av aluminiumsilikat i kombination med kalium, natrium och kalcium. Det är ett av de vanligaste mineralen ijordskorpan och beräknas utgöra ca 60 viktprocent av alla kristallina magmatiska bergarter.

De vanligaste fältspattyperna är: K ali/ältspat ortoklas mikroklin Ortoklas är den kommersiellt viktigaste fältspaten med lågjärnhalt och hög kaliumhalt.

iolika kristallstruktur

Natrium/ältspat — albit K alt-ium/ältspat — anortit

Natrium- och kalciumfältspaterna kallas för piagioklaser och har ljusare färg än kalifaltspat.

Genom att flotationstekniken börjat användas för att ge en renare produkt och för att göra det möjligt att utnyttja mera lågvärdiga fyndigheter har man kunnat överkomma problemet med att fältspaten ofta är inkonsistent till sin sammansättning och halt av föroreningar. Finland var föregångsland på det här området i Europa. 1 USA utgörs numera ca 90 % av produktionen av lioterad fältspat. De förekomster som för närvarande bryts i Sverige (se avsnitt 3.2) är dock av sådan kvalitet att Hotationsanrikning inte behöver ske.

De viktigaste förbrukarna av fältspat är glasindustri och keramisk industri, som bägge använder fältspat som smältpunktsnedsättande f1ussmedel. Fältspat ger dessutom ett tillskott av aluminium vilket är en fördel vid glastillverkning, eftersom glaset härigenom blir starkare. År 1970 fördelade sig den globala fältspatförbrukningen på ca 2,3 milj ton med 60 % på glas och 35 % på keramisk tillverkning. Resterande 5 % användes föremaljering, som bestrykningsmedel på svetselektroder, fyllmedel i gummi och plaster, slipmedel m m.

Möjliga substitut till fältspat är bla nefelinsyenit, talk och pyrofyllit, wollastonit, glasskärvor, kyanit, garspar (blandning av finmalet glas och kvarts som framkommer vid polering av spegelglas) och slagg från keramiska ugnan

Vilken typ av fältspatmineral eller substitut som används i råmassan för

framställning av keramiska produkter och glasvaror är beroende av en mängd faktorer, tex råmassans kemiska sammansättning och fysikaliska egenska- per, önskvärda mekaniska egenskaper, prisfaktorer, traditioner hos till- verkaren och inriktning av produktionen m m.

Den keramiska industrin är beroende både av råvarans fysikaliska och kemiska egenskaper, medan glasindustrin endast utnyttjar dess kemiska egenskaper. Den keramiska industrin är därför mera känslig för förändringar av ingredienser i råvaran och benägenheten är mindre att övergå till nefelinsyenit. Med nefelinsyenit kan dock ugnstemperaturen reduceras, vilket bl a medför ökad livslängd hos ugnarna och minskade energikostna- der.

2 Internationell översikt

2.1 Produktion och handel

Världsproduktionen av fältspat ökade under perioden 1960—1974 från 1,4 milj ton till 2,9 milj ton eller med genomsnittligt 5,3 % per år. Produktionsök- ningen var störst under sextiotalets första hälft med en något långsammare tillväxt därefter. Bla torde konkurrensen från nefelinsyenit under denna period ha inverkat i dämpande riktning.

Fältspat produceras i ett drygt trettiotal länder i världen. Transportkostna- dema är i förhållande till priset höga och det gör att varan normalt inte kan bära alltför långa transportavstånd. Produktion förekommer därför främst i länder med geografisk närhet till de stora konsumtionscentra, dvs Nordame- rika och Europas industriländer. Bland marknadsekonomierna dominerar som produktionsländer USA, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Norge och Frankrike med en sammanlagd andel av världsproduktionen på 60 % 1974 (se tabellbilagan tabell 2).

En relativt begränsad del, ca 10 %, av fältspatproduktionen omfattas av internationell handel. Norge, Finland, Sverige och Canada hör till de största exportörerna.

2.2 Internationella prognoser

US Bureau ofMines förutser att världens fältspatförbrukning kommer att öka från 2,3 milj ton 1973 till 3,8 milj ton 1985 och 7,3 milj ton år 2000. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökning av förbrukningen med 4,4 %, alltså något lägre än tillväxttakten 1960—1972. För USA förutses en årlig förbruk- ningstillväxt på 4,7 % , för världen i övrigt en något lägre siffra, 3,6 %. Denna lägre siffra förklaras framför allt av att förbrukningen i utvecklingsländerna förväntas stiga endast långsamt och förbli liten till dess att produktionen av glasvaror och keramiska varor får en mera betydande omfattning.

Utbudet av fältspat förväntas bli tillräckligt stort för att täcka den ökande efterfrågan. Fältspattillgångarna är mycket stora.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning

Sveriges förbrukning av fältspat uppgick 1975 till ca 22 000 ton. Förbruk- ningen domineras av keramisk industri (porslin och keramiska plattor) och glasindustri (tabell 1).

Mindre mängder fältspat används också i gödselmedel och som slipmedel i tvål och rengöringsmedel.

Tillförseln av fältspat understeg 1975 med 3 000—4 000 ton den redovisade förbrukningen. En ännu större skillnad kan noteras för 1974. Vi har inte kunnat spåra felkällan som dock möjligen kan ha statistisk-teknisk förkla- ring.l Den statistiska redovisningen är oklar också såtillvida att fältspat och nefelinsyenit inte särskiljs i statistiken. Vissa mängder nefelinsyenit impor- importeras till landet men importen torde 1975 ha uppgått till relativt små kvantiteter. Den kraftiga uppgång i importen som skett under 1976 (tabell 2) kan dock bero på ökad import av nefelinsyenit för planglastillverkning. . _

3.2 Försörjningsstruktur

Fältspat har sedan länge producerats i Sverige. En betydande del av produktionen, som 1975 uppgick till ca 45 000 ton, avsätts på export. Den inom landet avsatta kvantiteten används till ungefär lika delar inom glasindustri och keramisk industri. Knappt 5 000 ton fältspat (inkl smärre mängder nefelinsyenit), motsvarande 20 % av redovisad förbrukning 1975, importerades för användning i huvudsak inom keramisk industri, glasindu- stri och svetselektrodtillverkning. Finland svarade för 65 % av importen 1975, Norge för 33 %. Den norska importen torde delvis avse nefelinsye- nit.

Fältspat bryts för närvarande på tre platseri landet: Limberget nära Köping, Långsjökullen i Medelpad samt Niilivaara i Gällivaare kommun. Limbergs- fyndigheten utgörs av en pegmatit och består av 60—70 % fältspat (i huvudsak natriumfältspat) samt 30—35 % kvarts. I Långsjökullen och Niilivaara bryts kalifältspat.

Den inhemska produktionen av fältspat minskade väsentligt under 1960- talet från som mest 57 000 ton 1961 till som lägst 28 000 ton 1971 (tabell 3). Flera mindre producenter lade ned sin tillverkning under trycket av konkurrensen från tlotationsanrikad fältspat från Finland och Norge. Under de senaste åren har dock produktionskurvan åter pekat uppåt. Anledningen är att en ny exportmarknad för s k fältspatsand öppnats i Storbritannien, som lagt ned sin utvinning av en motsvarande produkt.

Tabell 1 Sveriges tillförsel och förbrukning av fältspat 1975

Ton % av förbrukningen

Produktion 44 742 Import 4 488” Export 31 776 Tillförsel 17 454 Förbrukning Keramisk industri 14 092 64 Glasindustri 6 114 28 Ovrig mineral-

varuindustri 1 6980 8

Summa 21 904 100

(' Torde delvis avse nefelinsyenit.

1 Det kan nämnas att, åtminstone 1974, en del av fältspatproduktionen redovisats under det anonyma tulltaxenumret 25.17 "småsten och kros- sad sten" medan expor- ten av motsvarande kva- litet redovisats på 25.31.900 "fältspat".

3.3 Priser

Fältspatpriserna har sedan 1960 visat en sjunkande tendens uttryckt i fast penningvärde. Realprissänkningen på den inhemska produktionen av malen fältspat var under perioden 1962—1975 40 % och på importerad fältspat 35 %. Det genomsnittliga värdet var 1975 125 resp 216 kr/ton (tabell 4).

4 Marknadsbedömning 1985

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen för fältspat är i allt väsentligt beroende av hur behovet för produktion av keramiska varor och glas utvecklas. Dessa två dominerande användningsområden för fältspat har under den senaste femtonårsperioden haft en sammanlagd förbrukning på normalt 20 OOO—25 000 ton per år. Den högsta förbrukningsnivån noteras för 1964 (30600 ton) varefter en minskning skett till 23 000 ton 1974 (tabell 6).

Huvudsektorer inom den keramiska industrin är porslin och lergods resp sanitetsporslin. Produktionsutvecklingen med avseende på porslin och lergods har inneburit en relativt kraftig nedgång på hushållsporslinssidan, ett resultat främst av lmportkonkurrensen från låglöneländer. En stabilisering synes ha inträtt sedan 1970 på en i stort sett oförändrad produktionsnivå. Det är inte sannolikt att produktionen kommer att öka utöver denna nivå. Produktionen av golv- och väggplattor kan möjligen öka men är beroende av lmportkonkurrensen.

För sanitetsgods är lmportkonkurrensen inte lika hård och produktionen har ungefär fördubblats mellan 1960 och 1974. Det kan förutses att den i fortsättningen i stort kommer att följa byggnadsinvesteringarnas utveck- ling.

Detta innebär att fältspatförbrukningen inom den keramiska industrin år 1985 kan beräknas uppgå till ca 16 000 ton, en ökning i förhållande till 1975 med 12 %.

På glassidan kommer produktionsutvecklingen sannolikt att präglas av stagnation eller mindre nedgång för hushålls- och förpackningsglas och kraftig ökning för planglas. Huruvida fältspatförbrukningen kommer att utvecklas på motsvarande sätt är framför allt beroende av substitutionsför- hållandena, främst med avseende på nefelinsyenit.

Tillsammans med en mindre ökning av förbrukningen inom bl a svets- elektrodindustrin ger ovanstående bedömningar ett sannolikt prognosinter- vall för fältspatförbrukningen 1985 på 25 OOO—35 000 ton (den högre siffran utgår från att fältspat ersätter nefelinsyenit vid glastillverkning).

En fortsatt betydande avsättning på exportmarknaden kan förväntas ske. Någon större ökning utöver nuvarande nivå är dock inte planerad.

Den hittillsvarande förbrukningsutvecklingen inom glas- och keramisk industri samt prognosen för 1985 återges i figur 1.

5 Den svenska tillgångssituationen

Vid sidan av de nu exploaterade förekomsterna i Limberget nära Köping (vars tillgångar bedöms tillräckliga för flera decenniers produktion), Långsjökullen i Medelpad och Niilivaara i Gällivare kommun, är flera förekomszer av bl a

___—___. _: ___ __M____ ___—___.___J

Tusen ton _— Produktion

_- ._._ Förbrukning

60

50

40

30

20

Figur ]. Sveriges jörbruk- ning avjältspat inom glasindustri och keramisk industri . produktion 1960—1975 samt prognos 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1985. 10

kalifältspat kända i framför allt norra delen av landet.

Avsättningsmöjligheterna för styckefältspat av hög kvalitet, bl a kalifält- spat, kan betraktas som relativt goda. Även mindre fyndigheter torde därför vara potentiellt intressanta.

Det kan vidare nämnas att anriktningssanden från kopparmalmutvin- ningen i Aitik innehåller ca 12 % fältspat. Årligen faller därmed ca 800 000 ton. Fältspaten är normalt kalifältspat och kan genom sin finkornighet eventuellt vara lämplig för keramisk tillverkning.

Tabellbilaga

Tabell 2 Världsproduktionen av fältspat 1974

Land Tusen ton %

USA 775 26 Förbundsrep. Tyskland 363 12 Sovjetunionen 290 10 Italien 233 8 Norge 225 8 Frankrike 209 7 Mexiko 98 3 Brasilien 80 3 Övriga länder 653 23

Summa 2 926 100

Tabell 3 Sveriges tillförsel av fältspat 1960—1974. Tusen ton

År Produktion Import” Export Tillförsel Malen Omalen Summa fältspat fältspat 1960 24,9 30,5 55,4 0,2 38,2 17,4 1961 25,8 31,0 56,8 0,2 39,1 17.9 1962 25,3 28,9 54,2 0,9 31 .1 24,0 1963 28,0 17,7 45,7 0,3 26,1 19,9 1964 29,8 22,0 51,8 0,3 27,2 24,9 1965 28,4 18,6 47,0 2,9 19,9 30,0 1966 24.6 12,6 37,2 5,0 16.4 25,8 1967 25,5 10,0 35,5 5,7 13,9 27.3 1968 22,1 5,2 27,3 5,1 14,3 18,1 1969 28.5 4,7 33,2 4,9 14,3 23,8 1970 23.6 8,3 31,9 7,9 16.6 23.2 1971 18.2 9,5 27,7 5,7 16,7 16.7 1972 23.0 11,1 34,1 5,4 13,4 26.1 1973 29,3 6,6 35,9 5,9 22,7 19.1 1974 42,7 8,1 50,8 4.9 39,1 16.6 1975 23,7 21,1 44.8 4.5 31,8 17,5 1976 uppgift 11.8 30.2 saknas

a Inkl nefelinsyenit. Källa: SOS Bergshantering, SOS Utrikeshandel samt privat källa (avseende produk- tionen av malen fältspat 1973 och 1974).

Tabell 4 Prisutvecklingen på malen fältspat 1960-1975. Kr/ton

År Produktionens saluvärde Genomsnittligt importvärdefl Nominellt Realt Nominellt Realt (1975 års (1975 års priser) priser)

1960 93 204 275 602 1961 99 212 238 510 1962 98 205 157 328 1963 99 200 164 332 1964 99 191 157 303 1965 107 200 133 249 1966 105 191 121 220 1967 89 162 120 219 1968 92 166 114 205 1969 107 186 120 208 5 1970 101 164 112 182 ' 1971 108 169 122 191 1972 96 143 133 198 1973 105 141 141 189 1974 105 113 183 197 1975 125 125 216 216

a Inkl nefelinsyenit.

Tabell 5 Länderfördelningen av Sveriges import av fältspat. Ton

Leverantörsland 1960 1965 1970 1973 1975 % av importen 1975 Finland 4 657 3 998 2 896 64,5 Norge 50 2 354 3 167 1 896 1 471 32,8 Förb rep Tyskland 32 86 1,9 Portugal 540 Canada 100 Övrigt 3 22 29 15 33 0,7 Totalt 153 2 916 7 853 5941 4 488 100,0

Tabell 6 Förbrukningsutvecklingen i Sverige för fältspat inom keramisk industri och glasindustri. Tusen ton

År Keramisk Glas— och glas- Summa industri varuindustri 1960 15,5 6,0 21,5 1961 8,0 8,6 16,6 1962 17,4 9,4 26,8 1963 17,6 9,8 27,4 1964 19,6 10,0 30,6 1965 20,9 9,5 30,4 1966 19,5 6,3 25,8 1967 18,5 6,5 25,0 1968 16,7 6,4 23,0 1969 16,4 8,2 24,7 1970 16,1 8,1 24,3 1971 13,7 7,9 21,6 1972 14,2 8,4 22,6 1973 14,2 8,7 22,7 1974 14,2 8,7 22,9 1975 14,1 6,1 20,2

1 Produkten kallas gips (kemigips). Den är emel- lertid inte bränd utan kan betraktas som en direkt motsvarighet till den vattenhaltiga natur- liga gipsstenen.

Gipssten

1 Presentation

Mineralet gips är ett vattenhaltigt kalciumsulfat som bildats sedimentärt i avsnörda havsvikar, där en serie salter utkristalliserats successivt vid vattnets avdunstning. Först har karbonat utfällts, därefter kalciumsulfat och senare alkalisalter som tex koksalt.

1 vattenfri form kallas mineralet anhydrit. Gips och anhydrit förekommer ofta tillsammans och har påträffats i riklig mängd på många platser i världen, dock inte i tex de skandinaviska länderna.

Så kallad bränd gips bildas vid upphettning av gips varvid 75 % av det bundna vattnet går bort. 1 svenskt språkbruk avser beteckningen gips vanligen bränd gips. För att undvika förväxlingar används här i fortsätt- ningen "gipssten" för att beteckna råvaran och "gips” för att beteckna bränd gips.

Gipssten används främst på grund av den ovan nämnda egenskapen att avge större delen av det bundna vattnet vid upphettning och på grund av en förmåga att när vatten åter tillsätts vara mycket lätt formbar och kunna stelna i den önskade formen. Tillverkning av gipsskivor och gipsplattor bygger på dessa egenskaper och utgör det ena av gipsstenens två dominerande användningsområden. Ca 45 % av den globala förbrukningen uppskattas 1970 har gått till denna användning. Nästan lika mycket. ca 43 %, förbru- kades som bindetidsreglerare i cement. en användning i vilken det inte finns något fullgott substitut, även om det i och för sig är möjligt att reglera cementets bindning med andra material. Gipssten används också som fyllmedel, jordförbättringsmedel m m.

Det brukar sägas att gipssten är världens största potentiella råvarukälla för svavel. Eftersom svavel emellertid oftast finns mera lättillgängligt i andra former har gipssten utnyttjats som svavelråvara i mycket begränsad utsträck- ning.

Vid flera kemiska processer, bland annat vid fosforsyratillverkning, får man gips1 som biprodukt. Den biproduktgips som för närvarande faller i anslutning till fosforsyraproduktionen i världen uppskattas till 80 milj ton, vilket är 15 milj ton mer än produktionen av naturlig gipssten. Hittills har denna oavsiktliga ("fatala") gipsstensproduktion till övervägande del depo- nerats i hav och andra vattendrag. Miljövårdskrav och kraftigt höjda transportkostnader har bidragit till att intresset för att finna användning för avfallsgipsen ökat under senare år.

2 Internationell översikt

2.1 Produktion och handel

Världsproduktionen av gipssten uppgick 1974 till ca 60 milj ton med USA, Canada och Frankrike som ledande producentländer bland marknadseko- nomierna (se tabellbilagan, tabell 1). Den internationella handeln torde omfatta inemot en femtedel av produktionen. På exportsidan dominerar Canada, Mexico och Frankrike. Canada svarade ensam för nästan 50 % av världsexporten 1971. Sveriges import 1971 på drygt 500 000 ton motsvarade ca 5 % av den internationella handeln det året och landet intog därmed platsen närmast USA i importstatistiken.

Avsättningen av gipssten är starkt beroende av utvecklingen inom byggnadsbranschen och har därför nära följt byggnadsverksamhetens utveckling i industriländerna. Från produktionsnivån 42 milj ton 1960 har en ökning skett med totalt 48 % till 1974, innebärande en genomsnittlig årlig ökning med 2,8 %.

2.2 Internationella prognoser

Den globala efterfrågan på gipssten förutses enligt US Bureau of Mines” bedömningar komma att öka med i genomsnitt 2,0 % per år fram till år 2000. Världsförbrukningen skulle därmed öka från 1973 års nivå på ca 67 milj ton till ca 113 milj ton år 2000. Prognosintervallet anges till 84—180 milj ton.

Världens gipsstenstillgångar anses vara praktiskt taget outtömliga, även om de i dagsläget inte lokaliserats och kvantifierats mer än till en mindre del. De kända brytvärda tillgångarna vid 1974 års prisnivå är inte fullt tillräckliga för att täcka den förutsedda globala efterfrågan fram till år 2000,-men tillräckligt stora tillgångar blir brytvärda vid något högre realpriser.

En växande andel av behovet av gipssten kan förväntas bli tillgodosedd av biproduktgips från framför allt fosforsyratillverkning, vilket därmed minskar behovet av naturlig råvara. Sannolikt kommer dock användningen att bli lokalt begränsad till de fosforsyraproducerande länderna.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av gipssten sker i form av naturlig gipssten, gips och gipsskivor.

Nettoimporten av gipssten och gips uppgick 1974 till 430 000 ton uttryckt som gipssten, varav 95 % utgjordes av gipssten. 1 importen av gipsskivor tillfördes ytterligare drygt 100 000 ton gipssten. Genom export av gipsskivor och cement utfördes ca 45 000 ton. Det innebär att gipsstentillförseln för den inhemska marknadens behov uppgick till ca 490 000 ton (se tabell 2) med ett importvärde på ca 22 milj kronor.

Gipssten används 1 Sverige 1 huvudsak endast för gipsskivetillverkning och som bindetidsreglerare 1 cement. Förbrukningen fördelade sig 1974 med ca 52 resp 48 % på dessa båda användningar.

Större delen av den till landet importerade gipsen användes tidigare för

gipsskivetillverkning vid en tillverkningsenhet som saknade egen anläggning för kalcinering (bränning) av gipssten. Denna förbrukning har numera upphört. Gips förbrukas i övrigt till övervägande delen inom porslins- och lergodsindustri, där materialet används som formgips vid tillverkning av gjutformar. En mindre förbrukning sker också i samband med glasfibertill- verkning. Dentalgips och bandagegips har relativt stor användning men åtgången av gips är liten. Tidigare förekom användning av bränd gips för invändig putsning och för stuckarbeten. Denna teknik förekommer emel- lertid sällan i dagens svenska byggen.

Förbrukningen av gipssten i olika former ökade mycket kraftigt under 1960-talet. Den årliga tillväxten var ca 10 % uppburen av det omfattande bostadsbyggandet och ökad marknadsandel för gipsskivor på andra skiv- materials bekostnad. Under de senaste åren har emellertid förbrukningen minskat till följd av den dämpade byggkonjunkturen (tabell 2).

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige saknar helt naturliga förekomster av gipssten och har därför hittills täckt sitt behov genom import. Sedan ett par år tillbaka har emellertid inhemskt biproduktgips börjat tas tillvara, vilket långsiktigt kan innebära ett väsentligt ändrat försörjningsmönster (se avsnitt 5).

Sovjetunionen, Polen och Spanien var 1975 de viktigaste leverantörerna av gipssten till Sverige (tabell 5). Importstrukturen har förändrats över åren i och med att Frankrike efter 1970 tappat sin ställning som huvudleverantör och även Polen minskat i betydelse, medan Spanien och Sovjetunionen trätt in som nya viktiga leverantörsländer.

Förbundsrepubliken Tyskland och DDR svarar för merparten av den svenska gipsimporten (tabell 6). Importen av gipsskivor kommer främst från Danmark.

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Gipssten

Förbrukningen av gipssten i råvaruform inom cement- och gipsskiveindu- strin ökade från 158000 ton 1960 till 487000 ton 1970 (genomsnittligt närmare 12 % per år), stagnerade därefter och minskade kraftigt under 1974—1975 till 370 000 ton 1975 (tabell 3). Den kraftiga förbrukningsökningen under 1960-talet bars upp framför allt av gipsskiveindustrin med en åttadubbling av förbrukningen men även av cementindustrin som fördubb- lade sin konsumtion.

Förbrukningsnedgången 1974 och 1975 har sin främsta förklaring i minskad cement- och gipsskiveframställning pg a den vikande byggkon- junkturen samt, vad avser 1975, kraftigt ökad import av gipsskivor. Minskningen i importen av gipssten var än mera markerad 1975 än vad som följer av behovsminskningen enligt ovan. Den berodde dels på en kraftig lagerminskning, dels på att inhemskt biproduktgips började användas inom cementindustrin som ersättning för importerad naturlig gipssten.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen 'är i allt väsentligt beroende av

byggnadsinvesteringarnas tillväxt och den efterfrågan på cement resp gipsskivor som därmed uppkommer. För gipsskivor tillkommer som bedöm- ningsfaktor hur stor del av behovet som kan beräknas bli täckt genom inhemsk tillverkning.

Vårt antagande i fråga om utvecklingen av den inhemska cementförbruk- ningen fram till 1985(se ”Kalksten”) innebär en genomsnittlig årlig tillväxt på 0.6 % och en förbrukningsnivå 1985 på 3,3 milj ton. Gipsstensbehovet för denna kvantitet, beräknat efter en tillsats av 5 % på cementvikten, skulle därmed uppgå till 165 000 ton. Den cementproduktion för export som kan förekomma 1985 ökar behovet ytterligare något men har inte medräknats här.

Förbrukningen av gipsskivor (mätt som tillförseln) har ökat kraftigt under den senaste femtonårsperioden från 40 000 ton 1960 till 270000 ton 1973, 326 000 ton 1974 och 350 000 ton 1975 (tabell 7). Den snabba förbruknings- tillväxten förklaras delvis av byggnadsinvesteringarnas starka ökning under 1960-talet men framför allt av en ökad marknadsandel för gipsskivor på bekostnad av andra skivmaterial.

Denna senare tillväxtfaktor torde komma att spela en relativt sett mindre roll i framtiden. Förbrukningsökningen förväntas enligt inhämtade uppgifter begränsas till ca 10000 ton per år fram till 1980. Med utgångspunkt i en konsumtionstillväxt därefter i takt med byggnadsinvesteringarnas ökning (+ 1 % per år) kan förbrukningen av gipsskivori landet 1985 antas komma att uppgå till ca 410 000 ton.

Med nuvarande produktionsresurser och planerad nyetablering beräknas inhemsk produktion 1985 komma att svara för ca 85 % av den prognostise- rade förbrukningen. Det betyder att behovet av gipsstensråvara för inhemsk produktion kan beräknas till ca 335 000 ton. Härtill kommer behovet för den produktion som eventuellt kan avsättas på export, vilket dock inte med- räknas här.

Nya användningsområden för gipssten kan eventuellt tillkomma under prognosperioden. Ett exempel är gipsgolv, s k självnivellerande golv. Ett annat är gjutning av tex hela badrumsenheter i gips, en teknik som för närvarande praktiseras i bl a Sovjetunionen och Östtyskland. Utveckling av polymerimpregnerad gips pågår i många länder. Gips är lämpligt för glasfiberarmering och kan därvid kombineras med billigare glasfiber än betong, som fordrar alkaliresistent glas. Användningen av gips i putser är vanlig utomlands och kan eventuellt komma att öka också i Sverige. Tillägg till prognosen görs här med 25 000 ton för att täcka in användningar enligt ovanstående.

Det bör tillfogas att återanvändning av gipssten i cement inte är möjlig. Däremot kan i princip recirkulation ske av gipsplattor. Det finns också exempel på återanvändning av gips under andra världskriget, då kasserade gipsformar från den keramiska industrin användes som bindetidsreglerare i cement.

Prognossammanfattning för gipssten

Den prognostiserade förbrukningen av gipssten i råvaruform 1985 blir i sammanfattning följande:

Användningsområde Uppskattad % av för- Prognosti- Procentuell förbrukning brukningen serad for- förändring 1974 brukning 1985 Tusen ton Tusen ton Gipsskivetillverkning 214 (inkl export) 52 335 (exkl ev +57 export) Cementtillverkning 196(inkl. export) 48 165 (exkl ev —16 export) Övrigt 1 1 Nya användningar 25 Summa 411 100 525 +28

240 Ytterligare ca 50000 ton gipssten kan 1985 förväntas tillföras marknaden 241 genom import av gipsskivor. 242 Förbrukningsutvecklingen 1960—1975 samt prognosen för 1985 återges i 243 figur 1. 244 245 4.2 Gips

246 Tillförseln av gips ökade från 21 000 ton 1960 till 26 000 ton 1967, visade 247 därefter en sjunkande tendens fram till 1974, då den låg 20 % under 1960 års 248 nivå, och sjönk 1975—1976 radikalt i och med att användningen av färdig- 249 bränd importerad gips för gipsskivetillverkning upphörde. 250 Numera återstår i stort sett endast den keramiska industrin som förbrukare 251 av detta material. Förbrukningen inom den keramiska industrin har legat på 252 ungefär samma nivå, ca 4 000 ton per år, under hela perioden sedan 1960. 253 Någon större förändring torde inte heller komma att ske under prognospe- 254 rioden och förbrukningen 1985 sätts därför till oförändrat ca 4000 ton, 255 motsvarande ca 5 000 ton gipssten.

266 4.3 Prognossammanfattning

267 Nettoförbrukningen av gipssten i olika former kan 1985 beräknas uppgå till 268 590 000 ton,jämfört med 490 000 ton 1974. Det motsvarar en genomsnittlig 269 årlig ökning med 1,7 %, vilket kan jämföras med den mycket höga tillväxt- 270 siffran för 1960-talet (10 %). Av dessa 590000 ton antas 90 % utgöras av 271 gipssten i råvaruform, 9 % av gipssten i importerade gipsskivor och reste- 272 rande ] % av gips. Nettoförbrukningens utveckling 1960—1976 samt prog- 273 nosen för 1985 återges i figur 2. 274

275 5 Försörjningsprognos

276 Det finns inga geologiska förutsättningar att finna naturlig gipssten i Sverige. 277 En i förhållande till nuläget väsentligt ändrad försörjningsstruktur kommer 278 dock sannolikt att gälla 1985 som ett resultat av pågående utvecklingsarbete 279 beträffande möjligheterna att använda biproduktgips från fosforsyratillverk- 280 ningen inom landet. För varje ton framställd fosforsyra (uttryckt som ren

600

550 Gipssten totalt ] 500 / 450 /' 400 // Gipsskive- 350 tillverkning _Å' 300 _/ I'sx '/ I, "| ., 250 I: ', / I '. _/ ' 0... | ""'. -.______._ x/ 200 | '._ ' '. l '. . I '. .. " _o_u_o—o— |.” 150 _l. ' Cement- _. " tillverkning I I 100 50

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Figur I . Sveriges ]örbruk - ning av gipssten i råvaru- jörm 1960—[975 samt prognos I 985 .

FigurZ. Sveriges netto/ör- brukning av gipssten i olika former [ 960—] 976 samt prognos 1 985 .

Tusen ton gipssten

600

550

500

450

400

350

300

250

200

150

100

50

1960 1965 1970 1975 1980 1985

P205) faller ca Ston gips.

Redan i slutet av 1970-talet kommer över 700 000 ton biproduktgips att tas fram. För att materialet skall bli användbart för cement- och gipsskivetill- verkning fordras emellertid kvalitetsanpassning. Vad gäller användningen i cement har tillfredsställande resultat nåtts och biproduktgips levereras redan nu till cementindustrin. Utvecklingsarbetet för att göra gipsen lämplig för gipsskivetillverkning är långt framskridet. Detta innebär att övervägande delen, 450 000—500 000 ton, av det prognostiserade behovet av gipssten i råvaruform 1985 på ca 525 000 ton kan beräknas komma att bli täckt med biproduktgips.

Från försörjningssynpunkt bör tillfogas att den inom landet producerade fosforsyran i nuläget utgår från importerad fosforråvara. Det kan dock inte anses uteslutet att produktionen 1985 delvis kommer att bygga på inhemsk råvara (se vidare ”Fosforråvaror”) och att därmed en reell, mycket hög, självförsörjningsgrad med avseende på gipssten kan uppnås.

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av gipssten 1974

Land Milj ton Procent USA 10,9 18,6 Canada 7,5 12,5 Frankrike 6,2 10,3 Sovjetunionen 4.7 7,8 Spanien 4,4 7,3 Zambia 3,8 6,3 Italien 3,5 5,8 Förbundsrepubliken Tyskland 3,2 5,3 Storbritannien 3,1 5,2 Iran 2,4 4,0 Övriga länder 10,3 17,2 Summa 60,0 100,0

Tabell 2 Sveriges tillförsel av gipssten 1960—1976 i form av råvara och mellanpro- dukter. Tusen ton gipssten

År Produktion Nettoimport Tillförsel (kemigips) Gipssten Gips” Gipsskivorb Cementf 1960 183 25 1 —12 197 1961 — 187 26 — 6 —11 196 1962 » 246 28 —10 — 5 259 1963 — 207 29 —18 — 5 213 1964 — 312 29 —24 3 314 1965 374 29 —28 - 2 373 1966 — 339 28 —15 1 353 1967 — 339 31 —20 1 351 1968 — 365 26 9 1 383 1969 — 374 26 2 — 1 401 1970 - 467 25 23 1 516 1971 — 486 23 25 — 3 531 1972 481 25 32 —10 528 1973 — 451 24 76 —40 511 1974 410 20 83 —22 491 1975 90 286 12 126 -16 498 1976 143 213 8 115 - 4 475

a Kvantiteten gips x 1,20. Nettoimporten enligt tabell 7 multiplicerad med 0,95 (1 ton gipsskivor antas kräva 0,95 ton gipssten). (' Nettoimponen av cement multiplicerad med 0,05 (1 ton cement antas kräva 50 kg gipssten).

Tabell3 Sveriges tillförsel och förbrukning av gipssten i råvaruform 1960—1975. Tusen ton År Tillförsel Förbrukning (= nettoimport) 1 gipsskivor 1 cement Summa

1960 183 33 125 158 1961 187 38 134 172 1962 246 50 124 174 1963 207 65 153 218 1964 312 100 178 278 1965 374 123 184 307 1966 339 105 200 305 1967 339 150 203 353 1968 365 173 209 382 1969 374 227 212 439 1970 467 264 223 487 1971 486 283 209 491 1972 481 272 205 477 1973 451 276 209 485 1974 410 214(uppsk) 196 410 1975 376a 208 163 371

Inkl svensk produktion av kemigips (90 000 ton).

Tabell 4 Importprisutvecklingen på gipssten i Sverige 1960—1976. Kr/ton

År Nominellt Realt (1975 års priser) 1960 27 59 1961 26 56 1962 27 56 1963 28 57 1964 28 54 1965 30 56 1966 30 55 1967 30 55 1968 30 54 1969 27 47 1970 30 49 1971 32 50 1972 34 51 1973 35 47 1974 45 48 1975 41 41 1976 42 39

Tabell 5 Länderfördelningen av Sveriges import av gipssten. Tusen ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1975

Sovjetunionen — — — 78,9 1209 42

Polen 71,8 212,7 2069 1739 1043 37

Spanien — — 106,3 59,6 21 Frankrike 110,5 161,3 259,1 91,1 — —

Övriga länder 0,8 0,2 0,5 1,1 0,9 0,3 Summa 183.1 374,2 466,5 451,3 285,7 100

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av gips. Tusen ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1975

Västtyskland 17,2 17.8 18,3 11,2 6,1 63,0 Östtyskland 1.1 3,5 1,9 7,3 2,9 30.0 Polen 0,7 1,2 0,2 0,2 0.5 5.2 Frankrike 1,7 1,4 0,2 0,1 0.1 1.0 Övriga länder 0,1 23,9 20,6 18,8 0,1 1,0 Summa 20,8 24,0 20,7 19,7 9,7 1000

Tabell 7 Sveriges tillförsel av gipsskivor 1960—1976. Tusen ton

År Produktion Import Export Tillförsel

1960 39.0 6.0 5.3 39.7 1961 48,8 5,7 11,9 42.6 1962 63.7 5.3 16.2 52.8 1963 79.2 4.9 24.3 59.8 1964 102,5 6.3 31,1 77,7 1965 125,23 5.2 34.3 96.7 1966 110,3 5,7 21,8 94,2 1967 152,4 5.8 26.5 131,7 1968 1778 12.7 22.5 1680 1969 215,3 37.5 25.3 2275 1970 244.4 45.9 21.6 2687 1971 2644 65,7 39.3 290.8 1972 2832 79,3 46.0 316.5 1973 290.3 115,1 35.2 370.2 1974 238.9 110.6 23.1 326,4 1975 217.6 156,4 24,2 3498 1976 ca 224,0 147,3 26,6 344,7

' Stort elektriskt mot- ståpd.

Glimmer

1 Presentation

Glimmer är den gemensamma beteckningen på en grupp vattenhaltiga aluminiumsilikat som utmärks av goda värmeisolerande egenskaper, hög dielektrlcitet_skonstantl och låg elektrisk genomslagsgräns.

Glimmergruppen omfattar nio olika mineral, varav fem muskovit. phlogopit, biotit, vermikulit och lepidolit — har den största industriella användningen, Muskovit är ett kaliglimmer, phlogopit ett kalimagnesium- glimmer och biotit ett kalimagnesiumjärnglimmer (som med avtagande järninnehåll så småningom övergår till phlogopit). När man talar om glimmer är det normalt dessa tre mineral som avses. Vermikulit och lepidolit (ett litiummineral) har fått status som "fristående” mineral.

Glimmer förekommer i olika bergarter, bl a i graniter och skiffrar. över så gott som hela världen. Den totala kvantiteten glimmer är enorm, men eftersom mineralet uppträder i form av små kristaller eller blad kan det inte tillgodogöras ekonomiskt med mindre halten uppgår till i regel minst 5 %. Produkten marknadsförs i två huvudgrupper av kvaliteter: bladglimmer och malen glimmer(restglimmer). Malen glimmer framkommer som restprodukt vid brytningen och den vidare bearbetningen av bladglimmer eller tas fram som biprodukt vid annan mineralutvinning.

Bladglimmer användes redan under tidigt 1800-tal för bl a ugnsfönster och lampskärmar. Den stora uppgången i förbrukningen kom emellertid i slutet av 1800-talet, då produkten började användas i elutrustning och elektriska apparater. Elektroindustri och elektronisk industri är fortfarande de vikti- gaste förbrukarna av bladglimmer.

De viktigaste användningsområdena för malen glimmer. som förekom mer i torrmald eller våtmald form, är som filler bl a i takpapp och asfalt (minskar kladdning), gummi (förstärker och minskar kladdning) och plaster(oledande, ger böjhållfasthet och värmebeständighet i cellulosaplaster). Glimmer används också som filler och/eller pigment i färger i konkurrens med framför allt talk. Den används vidare som bestrykningsmedel för svetselektroder, i vissa typer av oljeborrvätskor samt för framställning av glimmerprodukter som i vissa användningar ersätter den mera Sparsamt förekommande bladglimmern.

Glimmer hör till de material som bedöms kunna ersätta asbest i tex plastbaserade produkter.

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Förbrukningsutvecklingen för bladglimmer har under den senaste tjugoårs- perioden varit negativ. De avgörande skälen härtill är utvecklingen av det fasta tillståndets teknik och miniatyriseringen av de elektriska komponen- terna med minskad materialåtgång som följd. Konsumtionsminskningen beror också på att en övergång skett till alternativa material som tex organiska polymerer, keramiska produkter och olika former av kvarts. Även rekonstituerad malen glimmer hartagit en delav marknaden. Bladglimmer är därför nu inte en kritisk råvara på samma sätt som tidigare var fallet.

Enligt US Bureau of Mines' kommer den negativa förbrukningstrenden i den globala förbrukningen av bladglimmer sannolikt att fortsätta med en förväntad konsumtionsnedgång på 4,6 % per år under perioden fram till år 2000. Det innebär en nedgång från 13 400 ton 1973 till knappt 4 000 ton år 2000. En relativt kraftig uppgång i den globala produktionen/konsumtionen av bladglimmer kan noteras för åren 1973—1975, vilket motsäger den utveckling som skisserats av US Bureau of Mines. Det är osäkert vad som ligger bakom denna uppgång. Det är dock känt att flera öststater, däribland Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Polen under denna period träffade uppgörelser om relativt omfattande leveranser av indisk bladglimmer. En stor del av uppgången torde kunna förklaras härav.

Förbrukningsutvecklingen för malen glimmer antas bli positiv men med en årlig genomsnittlig ökning på endast 1,5 % fram till år 2000. Det skulle ge en total efterfrågan detta år på 340 000 ton.

I utvecklingen kan tänkbart ligga ökade användningar för malen glimmer, bl a för förstärkning av och som fyllmedel i termoplaster och värmehärdade plaster. En nyligen öppnad fyndighet i Canada med mycket hög glimmerhalt beräknas kunna användas bl a för detta ändamål och därvid eventuellt ersätta glasfiber och asbest.

2.2 Produktion

Världsproduktionen av glimmer uppgick 1975 till ca 221000 ton, varav knappt 8 % utgjordes av bladglimmer resten av malen glimmer. Indien dominerar produktionen av bladglimmer med en andel av världsproduk- tionen 1975 på drygt 63 %. Produktion förekommer också i bla Brasilien, republiken Madagaskar och Argentina. Producentstrukturen för malen glimmer är mera diversifierad, men dominansen är fortfarande stor för ett fåtal länder. USA svarade för 53 % av den globala produktionen 1975, lndien för 18 % (se tabellbilagan, bilaga 1 och 2).

Indien har alltsedan slutet av 1800-talet haft den ledande ställningen i världen i fråga om produktion av bladglimmer. Av avgörande betydelse för landets starka ställning har varit dess konkurrensfördel med avseende på lönekostnader. Brytning och förädling av bladglimmer måste nämligen till övervägande del ske manuellt. En relativ försvagning av Indiens ställning inträdde vid mitten av 1960-talet, då den indiska regeringen introducerade minimiexportpriser och en 40-procentig exportavgift på flertalet glimmerkva-

' US Bureau ofMines: Mineral Facts and Pro- blems 1975.

liteter. Dessa åtgärder resulterade i att andra leverantörer, bla Brasilien, Sydafrika och republiken Madagaskar, ökade sin andel av den internationella glimmermarknaden.

De globala tillgångarna på malen glimmer, som går att utvinna i stora mängder ur graniter, pegmatiter och lerfyndigheter, anses tillräckligt stora för att möta det prognostiserade behovet fram till år 2000. Betr bladglimmer är tillgångsuppgifterna något osäkrare. Stora glimmerförande förekomster är dock kända i bl a Indien, Brasilien och republiken Madagaskar. Med hänsyn till den successiva nedgång i förbrukningen av bladglimmer som förväntas ske torde inga försörjningsproblem uppkomma.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning

Sveriges uppskattade förbrukning (= tillförsel) av glimmer uppgick 1975 till 576 ton (tabell 3). Dessutom tillfördes marknaden 150 ton bearbetad glimmer och varor av glimmer.

Uppgifter om förbrukningsstrukturen i Sverige för glimmer finns inte tillgängliga i den officiella statistiken. Färgindustrin torde emellertid domi- nera med uppskattningsvis drygt hälften av förbrukningen. Något hundratal ton används i samband med tillverkning av svetselektroder. Mindre mängder förbrukas sannolikt också i husfasadmassor och inom gummiindustrin.

Bearbetad glimmer används i huvudsak för framställning av isolerings- material inom elektroindustrin. Tidigare användes för detta ändamål indisk bladglimmer.

Det genomsnittliga importpriset på glimmer var 1975 ca 1 470 kr/ton (tabell 3). i

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är sedan 1965 helt beroende av import för sin tillförsel av glimmer. Fram till och med 1964 finns inhemsk produktion redovisad. Den uppgick då till endast 21 ton och täckte en obetydlig del, knappt 2 %, av behovet. Normalt har glimmer tillvaratagits endast som biprodukt i kvarts- och fältspatgruvor. Under andra världskriget bröts dock vissa pegmatiter eller bergarter i grannskapet av pegmatiter uteslutande på glimmer för att täcka industrins behov av glimmer för isoleringsmaterial till kondensatorer. ! Norge svarade för större delen av Sveriges glimmerimport 1975 (49 % ) och 5 har varit huvudleverantör under hela perioden 1960—1975 (tabell 4). Storbri- tannien har också varit ett av de största leverantörsländerna men dess andel föll 1975 till 6 %. Importen från dessa två länder omfattar sannolikt såväl råvara från vederbörande land som förmalen indisk eller kinesisk produktion. Direktimport från Indien till Sverige förekommer också regelbundet. Importen till Sverige av bearbetad glimmer och varor av glimmer (tex mikanitplattor och mikafolier) uppgick 1975 till 149 ton till ett värde av 6,4 milj kr och kom huvudsakligen från Schweiz, Frankrike och Förbundsrepub- liken Tyskland.

4 M arknadsutveck/ing

Glimmerförbrukningen i Sverige uppgick under perioden 1960—1973 till ca ] OOO—l 300 ton per år men har efter 1973 visat en sjunkande tendens (tabell 3).

Vi saknar närmare uppgifter om förbrukningens fördelning och om de faktorer som legat bakom de senaste årens förbrukningsnedgång och avstår därför från att göra en prognos över marknadsutvecklingen. Det kan dock nämnas att en användning av glimmer som ersättning för asbest i vissa plastprodukter eventuellt kan realiseras. Detta torde dock förutsätta lägre priser än de nuvarande. Vidare finns ett potentiellt användningsområde för glimmer som kaliumråvara till gödselmedelsindustrin (se nästa avsnitt).

5 Den svenska tillgångssituationen

Närmare uppgifter om svenska glimmerförekomster saknas. Stora potentiellt utvinningsbara tillgångar, eventuellt även av bladglimmer, torde emellertid finnas i graniter och pegmatiter. Av speciellt intresse är dock den glimmer (muskovit och biotit) som finns i höga halter i restprodukterna från anrikningen av vissa sulfidmalmer. Anrikningssanden från kopparmalm- brytningen i Aitik t ex innehåller ca 30 % glimmer. Det innebär att det finns ungefär 2 milj ton glimmer i den sand som årligen kommer fram.

Ett potentiellt användningsområde för den kaliumhaltiga glimmern är som kaliumråvara till gödselmedelsindustrin. Utvecklingsarbete i detta avseende pågår. Med sin brist påjärn kan ren muskovit eventuellt vara intressant som aluminiumråvara. Aluminiumhalten i muskoviten är ca 20 %. Den varje år teoretiskt tillgängliga mängden aluminium i muskoviten i Aitik uppgår till drygt 100 000 ton Al. Om ett lakningsförfarande kan sättas in för att utvinna aliuminiuminnehållet kan samtidigt, teoretiskt, drygt 40000 ton kalium