SOU 1977:75

Industrimineral : delbetänkande

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Kulsintertillverkning

4.2 Gjuterier .

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning och försörjning

3.2 Priser . . .

4 Den svenska tillgångssituationen Tabellbilaga

Kaliumsalter I Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar

3 Svensk marknadsöversikt .

3.1 Översikt över tillförseln av kalium 1974

3.2 Försörjningsstruktur . .

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Kaliumsalter .

3 Svensk marknadsöversikt Magnesit 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion

2.2 Produktion . .

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Sveriges magnesiumtillförsel 1974 3.2 Försörjningsstruktur 3.3 Priser 4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Eldfast magnesit . 4.2 Naturlig och bränd magnesit 4.3 Magnesiumsulfat

4.4 Magnesiumoxid .

3 Svensk marknadsöversikt

3 Svensk marknadsöversikt

4 Marknadsbedömning 1985

5 Den svenska tillgångssituationen . Tabellbilaga

Titanmineral 1 Presentation 2 Internationell översikt 2.1 Konsumtion och priser 2.2 Produktion och tillgångar

• Sida 18
•  Original

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning

3 Introduktion, målsättning och prognosförutsättningar

Industrimineral, industriella mineral och bergarter, icke-metalliska mineral — begreppen är många och avgränsningarna glidande för den mineralgrupp som behandlas i denna delrapport. Gruppen brukar särskiljas från de två andra huvudkategorierna bland mineralen, nämligen metallmineralen och energi- mineralen. Genom uteslutningsresonemang kan alltså sägas att industrimi- neral är alla de mineral, bergarter och jordarter som bryts i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinnehålls skull.

Detta ger en talrik restpost som omfattar allt ifrån sådana överallt förekommande bulkvaror som grus och sten med ett tonpris på ett par tiotal kronor till diamanter med ett tonpris på ca 350 milj kronor. Denna heterogenitet är ett av de utmärkande kännetecknen för industrimineralsek- torn. Ett annat är den synnerligen varierande användningen av dessa mineral inom det moderna industrisamhället. Järn- och stålindustri, kemikalieindu- stri. cellulosa- och pappersindustri, fa'rg- och gummiindustri — för att bara nämna några av de viktigaste — skulle inte kunna fungera utan industrimi- neral som byggstenar i tillverkningen eller som hjälpmedel i processerna. Det moderna jordbruket, som kräver tillskott av stora mängder av de livsuppe- hållande grundämnena kalium, fosfor och kalcium, är beroende av industri- mineral som råvarukälla för dessa ämnen. Hus, vägar och gator samt många av de förbrukningsartiklar som direkt omger människan som tex glas och porslin utgår helt eller delvis från industrimineral som basråvara.

Industrimineralsektorn omfattar alltså ett mycket stort antal mineral av olika karaktär och med högst skilda användningar. Att ge en överskådlig och kortfattad presentation är därför svårt. En presentation av industrimineralen som här kan tjäna som introduktion till sektorn utgår från mineralens funktion i den slutliga användningen och drar en skiljelinje mellan kemika- liska (chemical) och fysikaliska (physical) industrimineral.l '

De kemika/iska industrimineralen, som har sin främsta användning inom kemikalie- och gödselmedelsindustri, keramisk industri och metallurgisk industri, används för sin kemiska sammansättnings skull, alltså som bärare av vissa grundämnen. De fysikaliska egenskaperna är mindre viktiga, eftersom materialet vanligen undergår kemisk omvandling och inte uppträder i den slutliga produkten i sin ursprungliga form.

De _öasikaliska industrimineralen däremot utnyttjas direkt som de är eller ingår som en av flera komponenter i en slutprodukt. Ofta ställs specifika krav

1 Indelningen presenteras i "Industrial Minerals, Products, Companies, and Opportunities” av EJ Klift. Charles Cline & Co Inc. Fairfield New Jersey, föredrag hållet vid The First Interna- tional ”Industrial Mine- rals” Congress, London 1974. Framställningen i det följande i detta avsnitt bygger på denna artikel.

• Sida 42
•  Original

på produkten i fråga om kornstorlek och kornstorleksfördelning, kornform, lyster och andra egenskaper. I många fall förekommer skilda kvaliteter av produkten på marknaden och en anpassning till olika kunders krav sker ofta för att tillfredsställa särskilda behov. Denna form av produktdifferentiering är inte lika vanlig inom sektorn kemikaliska industrimineral, även om det även där förekommer olika sorter av materialen. Ofta handlar det inom gruppen kemikaliemineral om betydande förbrukningskvantiteter för den enskilda konsumenten, t ex en kemisk basindustri eller ett stålverk, och som en följd därav är integration mellan förbrukare och råvaruled vanlig. Inom sektorn fysikaliska industrimineral, som präglas av en mycket differentierad avnä- marstruktur med förhållandevis små förbrukningskvantiteter för de enskilda förbrukarna, är däremot sådan integration mindre vanlig.

Tabell 3.1 presenterar de viktigaste industrimineralen enligt denna klassi- ficering. Det bör uppmärksammas att gränsdragningen i vissa fall är något oklar samt att det för flertalet mineral finns viktiga användningar utöver de som anges i tabellen. Förutom de naturliga mineralen har i tabellen också intagits olika typer av Slagger från metallframställning. Slaggerna kan sägas vara ”syntetiska” mineralråvaror med faktiska eller potentiella användnings- möjligheter inom flera områden där de naturliga mineralen nu utnyttjas.

Tabell 3.1 De viktigaste industrimineralen uppdelade i kemikaliska resp. fysikaliska mineral Kemikalie- Gödsel- Keramisk Metallurgisk industri medels- industri industri industri (fl ussmedel) Kemikaliska industrimineral Bauxit x x x Borater x x )( Dolomit x x x Eldfast lera — annan än kaolin x Flusspat x x x Fosforråvaror x x Fältspat x Gipssten )( Kaliumsalter x x Kalksten x x x x Kaolin x Koksalt (natriumklorid) x Kromit x x Kvarts och kvartsit x x Kyanit x Litiummineral x x x Magnesit x x Masugnsslagg x Olivin x x Stålverksslagg x Svavel x x Talk x Titanmineral x Zirkon x

Wollastonit x

• Sida 43
•  Original

[. Konstruktions- Fyllmedel Process- ; material och pigment hjälpmedel

Fysikaliska industrimineral , Asbest x x '_ Baryt .! Bentonit Byggnads- och monumentsten x Diatomit Dolomit x , Gipssten X i Glimmer Kalksten x Kaolin Kopparslagg x x Krita . Kvarts Masugnsslagg Perlit Sand, grus och makadam ' Talk x &: Vermikulit x Wollastonit x

xxxx >C>C XXXXXX XX )( XX

X

, Kvartssand

Bentonit . _ l . Kromit Gjuteri-

_: Olivm industri

Zirkon Diamant

( Granat ( Smaragd ' . Bauxit

l Pimpsten

, Slagger , Olivin Kvartssand

Slipmedel och bläster- medel

t Kvartskristaller ], Elektromineral Glimmer

Ädelstenar

Volymmässigt domineras världens industrimineralproduktion av sand och l grus, byggnads- och monumentsten, krossad sten, kalksten, skiffer, tegel-

leror och andra material med huvudsaklig användning som konstruktions- | material. De är skrymmande och billiga och kan bära endast begränsade l transportsträckor. De bryts därför normalt bara för hemmamarknadens I behov, och ofta för en lokalt avgränsad del av denna. , De flesta andra industrimineral går i större eller mindre utsträckning i | internationell handel och den geografiska räckvidden ökar med produktens ' värde. Flusspat, fosforråvaror, asbest, borater, kaliumsaltzirkon, bauxit (för ;= eldfasta ändamål). titanmineral och bladglimmer är några exempel på produkter som går ut över stora delar av världsmarknaden. Andra exempel är speciella kvaliteter av vissa mineral som tex kaolin och talk som är unika

• Sida 44
•  Original

genom sin höga renhet eller särskilda egenskaper i övrigt och därmed når ut på en väsentligt större internationell marknad än de reguljärt förekommande kvaliteterna.

3.2.1. Definition av industrimineral och avgränsning gentemot MPU:s arbete betr malmer

I inledningen till detta kapitel nämndes hur industrimineralen avgränsas från metallmineralen. Även om denna avgränsning i princip är klar uppstår, när man ser till användningsområdena, i vissa fall gränsdragningsproblem. Bauxit, kromit och titanmineral är otvetydigt metallråvaror men har också viktiga icke-metalliska användningar (för framställning av eldfasta produkter resp titanpigment). Omvänt hänförs tex kvarts, nefelinsyenit och baryt till industrimineralgruppen men används även som råvara för utvinning av metalliskt kisel, aluminium resp barium. Kaolin har i dag uteslutande icke- metalliska användningar men hör till de aluminiumrika mineral som betraktas som potentiella råvaror för aluminiumframställning och som i sådant läge skulle komma att klassificeras som metallråvara (malm).

Vi har valt att för vårt arbete och för urvalet av studerade mineral stanna för följande definition av begreppet industrimineral.

"Som industrimineral betecknas sådana naturliga mineraliska ämnen samt likartade syntetiska produkter som kan utnyttjas industriellt. Undantag är fossila bränslen och, i regel, sådana mineral som brytes för framställning av metaller”.

Begreppet "likartade syntetiska produkter” har intagits för att ge utrymme även för sådana produkter som tex Slagger, svavelprodukter, kemigips och syntetisk flusspat som framkommer som biprodukt i olika industriprocesser och som i fråga om användning kan jämställas med de naturliga mineralen.

Det avgränsningsproblem som ligger i beteckningen "i regel" har i utredningens arbete beaktats på så sätt att den metalliska resp icke metalliska användningen redovisas i metall- resp industrimineralrapporten.

I utvecklingen på längre sikt ligger kanske att gränsdragningen mellan metallmineral och industrimineral blir mindre strikt. Den har, och kommer kanske också i framtiden att ha, viss betydelse t ex för den lagstiftning som reglerar mineralutvinningen. Bortsett härifrån är det emellertid knappast meningsfullt att söka upprätthålla denna gränsdragning. Överlappningen mellan de bägge grupperna i den bemärkelsen att vissa mineral utnyttjas både för metallframställning och andra industriella ändamål har redan nämnts som en av de faktorer som talar härför. Utvecklingen tycks vidare nu gå mot ett totalt tillvaratagande av de nyttiga mineralen i vår berggrund. Metallut- vinning kan vara det primära intresset i en exploatering men i allt större utsträckning inriktar man sig på att finna tekniska/ekonomiska former för att nyttiggöra även andra beståndsdelar i det brutna materialet. Skärpta miljö- vårdskrav spelar också in i det här sammanhanget. På prospekteringssidan inriktar man sig också allt mer på inte bara ett mineral utan på s k fullprospektering.

Det intresse, kapital och den tekniska forskning och prospektering som

• Sida 45
•  Original

satsats på metallråvaror har långt överstigit motsvarande satsningar på de industriella mineralen och bergarterna, som i flertalet fall stått i skuggan av de mera glamorösa metallerna. Insikten om industrimineralens växande tekniska och ekonomiska betydelse kommer emellertid sannolikt att leda till större likställdhet mellan de bägge grupperna och på det praktisk/psykolo- giska planet bidra till en utsuddning av gränserna dem emellan.

3.2.2. A vgränsning gentemot sand- och grusutredningen

Statens industriverk fick 1974 av industridepartementet i uppdrag att utreda landets försörjning med sand och grus. Sand och grus har därför undantagits från utredningens arbete avseende industrimineral med undantag för sådan sand som har kvalificerad industriell användning. De bägge utredningarna har enats om följande gränsdragning mellan sina resp arbeten.

Sand- och grusutredningen kartlägger landets försörjning med sand och grus för användning dels som överbyggnadsmaterial vid olika anläggningsar- beten. dels som ballastmaterial i betong, betongelement och asfaltmassor, med avseende på tillgångarnas art och volym, geografiska fördelning, produktions- och konsumtionsutveckling samt eventuella ersättningsmate- rial. Motsvarande frågor för kvalitetssand som råvara för olika industriella processer inom bl a keramisk, mekanisk och metallurgisk industri, behandlas av mineralpolitiska utredningen.

4 Internationell översikt

Sand och grus, byggnadssten, leror, skiffrar, kalksten och andra råmaterial för byggnads- och anläggningsverksamhet produceras normalt inom varje land för den egna marknadens behov och den handel som förekommer över gränserna är marginell. En analys av Världsproduktionens struktur för dessa mineral är därför meningslös. De största kvantiteterna produceras i de tätast befolkade och mest utvecklade industriländerna som lokalt anpassar sin byggnadsteknik till de råvaror som är tekniskt-ekonomiskt tillgängliga.2

När det gäller de industrimineral som har kvalificerad industriell använd-

lTabellen upptar metallerna, inte deras moderrnineral. Värdet är beräknat efter metallvärdet på malm — eller sligstadiet.

? Härav skall emellertid inte dras slutsatsen att försörjningen med basråvaror för byggnads- och anläggningsverksamhet är problemfri. Ett par exempel kan här få illustrera. De naturliga tillgångarna på sand och grus i kontinentala Europa har begränsad omfattning och möjligheterna till försörjning utanför det egna landet har redan börjat prövas (t ex av BRD). I ett land som Bangladesh saknas i de tätbebyggda delarna hållfasta och slitstarka naturmaterial för vägbyggande och man använderi brist på bättre bränd och krossad lera.

• Sida 54
•  Original

Tabell 4.1 Globala produktionsvärden för metallbärande mineral och kvalificerade industrimineral 1973

Produkt Milj dollar 1 Koppar 100398 2 Järn 7055,8 3 Guld 4181.7 4 Zink 15380 5 Nickel 12890 6 Bly 11680 7 Koksalt 1150,4 8 Kaliumsalter 11176 9 Diamant 1080,0 10 Tenn 9052 11 Fosforråvaror 8688 12 Silver 7772 13 Svavel och svavelkis 6963 14 Asbest 5796 15 Platina 577,1 16 Bauxit 5581 17 Mangan 423.7 18 Kaolin 3774 19 Molybden 2995 20 Flusspat 235,4 21 Volfram 2010 22 Talk 1546 23 Kromit 149,11 24 Borater 1446 25 Vanadin 1293 26 Natriumkarbonat 1039 27 Magnesit 96,9 28 Bentonit 86,5 29 Baryt 84,3 30 Antimon 78,6 31 llmenit 78,5 32 Kobolt 70,8 33 Kvicksilver 65,2 34 Rutil 57,0 35 Glimmer 54.4 36 Fältspat 47,0 37 Niob-tantal 40.9 38 Nitrat 39.6 39 Natriumsulfat 31.1 40 Zirkon 27,6 41 Grafit 23,4 42 Kyanit 12,0

Källa: Annales des Mines. dec 1975.

ning är situationen annorlunda. För några av dem gäller att ett fåtal länder är helt dominerande på marknaden (tabell B4.6).

En hög grad av koncentration (merän 75 % av världsproduktionen för tre producentländer) gäller för rutil, zirkon, fosforråvaror, bentonit, borater, kyanit,asbest och glimmer. Samma koncentrationsgrad har flera mineral som

• Sida 55
•  Original

inte ingår i Annales des Mines” undersökning, tex litiummineral, nefelin- syenit, olivin, perlit och vermikulit. llmenit, kaolin, elementärt svavel (inkl "fatalt" svavel), magnesit, kaliumsalter, diamant och grafit hör också till den grupp som utmärks av hög grad av koncentration. För dem gäller att fem länder svarar för 75 % eller mer av världsproduktionen.

4.5.1. Inledning

Klassificeringen av mineraltillgångar och hela problematiken kring försöken att i kvantitativa termer beskriva tillgångssituationen för enskilda mineral behandlas mera ingående i utredningens delbetänkande rörande metaller.l I figur 4. 2 sammanfattas några av de viktigaste begreppen.

Ibland används begreppet ”reserv” som synonym för upptäckt brytvärd tillgång. Detta är en direkt översättning av det engelska uttrycket ”reserve”. En liknande översättning görs ofta av engelskans ”resource”. Vi använder här i fortsättningen begreppet ”brytvärda tillgångar”2 som svensk motsva-

' En utförlig genomgång görs också i rapporten "Icke-energimineral" utgiven av sekretariatet för framtidsstudier, pro- jektgruppen "Resurser och Råvaror".

? Den korrekta beteck- ningen är alltså "upp- täckta brytvärda tillgång- ar ”. För att kunna arbeta med ett mera hanterligt begrepp låter vi ordet ”upptäckta” utgå.

• Sida 56
•  Original

Figur 4.2 . KIassi/icering av tillgångar

_ Upptäckta Oupptäckta

Brytvärda , Icke brytvärda

righet till ordet ”reserves”. Genom upptäckt av nya förekomster förflyttas mineraltillgångarna från kolumnen oupptäckta till kolumnen upptäckta. Genom tex förbättrad teknologi eller prishöjningar rör de sig över gränslinjen mellan icke brytvärda och brytvärda tillgångar. Den totala tillgångsbilden har emellertid därigenom inte förändrats.

De försök som görs att med siffror beskriva tillgångssituationen och gruppera mineralförekomsterna i brytvärda och icke brytvärda tillgångar måste betraktas mot denna bakgrund. Den bild som tecknas vid en given tidpunkt har en giltighet på kanske något år. Den förändras ständigt genom att nya förekomster hittas, priserna förändras,effektivare utvinningsmetoder

Tabell 4.2 Medelhalt av vissa grundämnen i jordskorpan. Viktprocent

Grundämnen med i huvudsak Grundämnen med i huvudsak icke-metallisk användning metallisk användning Kisel 27,2 Aluminiuma 8,0 Järn 5,8 Kalcium 5,06 Magnesium 2,77 Natrium 2,32 Kalium 1,68 Titan 0,86 Fosfor 0,101 Mangan 0,100 Fluor 0,046 Barium 0,038 Svavel 0,03 Klor 0.019 Vanadin 0.017 Zirkon 0.014 Krom 0,0096 Zink 0,0082 Nickel 0,0072 Koppar 0,0058 Kobolt 0,0028 Litium 0.002 Bly 0.001 Bor 0,0007 Molybden 0,00012 Volfram 0,0001 Tenn 0,00015 Silver 0,000008 Kvicksilver 0,000002 Guld 0.0000002

a Aluminium används i betydande omfattning både metalliskt och icke-metalliskt. Källa: Brian G Skinner: Earth Resources.

• Sida 57
•  Original

används och förbättrade geologiska kunskaper indikerar att nya områden rymmer mineraliseringar som potentiellt kan exploateras.

De slutsatser som kan dras på grundval av uppgifter om de brytvärda tillgångarnas ("reservernas") storlek är därför begränsade. De är inte tillräcklig grund för kategoriska uttalanden om att ett visst mineral ”tar slut” om ett visst antal år. Däremot kan de i olika avseenden fungera som varningssignal.

Eftersom man brukar tala om brytvärda tillgångar med given teknik vid alternativa prisnivåer kan tillgångsuppskattningarna förvarna om kommande prishöjningar som är nödvändiga för att möjliggöra ett fortsatt utbud. (Prishöjningarna kan emellertid också motverkas genom ökade ansträng- ningar att tekniskt effektivisera utvinningen.) De kan också vara en signal till ökade prospekteringsinsatser för att bredda basen av brytvärda tillgångar.

4. 5 . 2 Industrimineraltillgångarnas tillräcklighet

Debatten om mineraltillgångarnas ändlighet har inte så mycket rört industri- mineralen. Några frågetecken har rests, men för det stora flertalet har den fysiska tillgängligheten bedömts som fullt betryggande under överblickbar framtid. Många industrimineral har som viktiga beståndsdelar sådana grund- ämnen som är representerade i riklig mängd i jordskorpan. Detta ökar naturligtvis sannolikheten för att ämnena koncentreras till olika mineral genom skilda geologiska processer. Tabell 4.2 visar en uppskattning av den genomsnittliga halten ijordskorpan av grundämnen som bygger upp vissa industrimineral. Den visar som jämförelse också siffrorna för metalliska grundämnen som normalt är representerade i jordskorpan i betydligt lägre halter. I tabell 4.3 har vi sammanfattat US Bureau of Mines” bedömningar avseende den globala efterfrågeutvecklingen för vissa kvalificerade industrimineral fram till år 2000 och relaterat dessa till samma källas uppskattning av de brytvärda tillgångarnas storlek. Låga relationstal i kolumn 3 i tabellen är "varningssignaler" (se föregående avsnitt) — med reservation för den stora osäkerhet både på efterfråge- och tillgångssidan som de flesta av de här uppskattningarna måste omges med.

För det stora flertalet av de upptagna industrimineralen är tillgångssitua- tionen fullt betryggande för överblickbar framtid. Asbest, baryt, flusspat, gipssten och, på marginalen, svavel är de enda mineral för vilka de brytvärda tillgångarna enligt US Bureau of Mines” uppskattning inte fullt räcker till för att täcka den beräknade efterfrågan fram till år 2000.

F Iusspat

Flusspat har det lägsta relationstalet. De brytvärda tillgångarna täcker bara knappt 30 % av den prognostiserade efterfrågan fram till seklets slut. De övriga upptäckta tillgångarna hjälper upp situationen något men är ändå inte tillräckliga. De ger tillsammans med de brytvärda tillgångarna 60 % behovs- täckning.

US Bureau of Mines har i sin globala efterfrågeprognos för flusspat utgått från en efterfrågetillväxt på genomsnittligt 4,4 % under perioden 1973—2000

• Sida 58
•  Original

Tabell 4.3 Förhållandet mellan brytvärda tillgångar och beräknad ackumulerad efterfrågan fram till år 2000

Asbest Barium Bor Diatomit Fluor Fosforråvaror Fältspat Gipssten Kaliumsalter Koksalt Litium (tusen ton) Magnesium Perlit Sillimanitmineral Svavel Talk Titan Vermikulit Zirkon

1 2 3 Ackumulerad global Brytvärda tillgångar Brytvärda tillgångar i efterfrågan 1974—2000. 1974. Milj short tons förhållande till acku— Milj short tons mulerad efterfrågan

188 160 0,9 119 100 0,8

16 80 5,0 97 2000 > 10 134 38” 0,3 6 808 17 712 2,6

125 990 7,9 2 540 2 050" 0.8 1067 11000 > 10 10000 mycket stora > 10

390 67517 1,7 217 mycket stora > 10 85 1000 > 10 22 100 4,5 1 996 2 0000 1,0

227 330 1,5

86 376 4,4 30 190 6,3 11 22 2.0

a Härtill kommer betydande mängder "fatalt” fluor, kemigips och svavel. Ö En betydande uppräkning av de brytvärda tillgångarna har skett under 1976. Källa: Mineral Facts and Problems 1975.

som den mest sannolika i ett tillväxtintervall på 2,6—5,8 % per år. Även om förbrukningstillväxten skulle komma att ligga på den lägre nivån är det ett stort "gap” mellan behov och tillgång. De kända fluortillgångarna i flusspat räcker fram till seklets slut endast om man förutsätter nolltillväxt i efterfrågan i förhållande till 1973. Det förefaller inte troligt att efterfrågan skulle stagnera helt efter att ha ökat med drygt 6 % per år under den senare tjugofemårspe- rioden.

De senaste årens utveckling på efterfrågesidan ger ändå anledning anta att behovet av fluor ur flusspat kommer att understiga det prognostiserade. Härför talar ökad recirkulation, minskad specifik förbrukning inom metallur- gisk industri och effekter av den pågående debatten om klorfluorkarbonernas miljöpåverkan. En förväntad övergång på längre sikt till processer för stål- och aluminiumframställning som inte kräver flusspat som hjälpmedel bidrar vidare till en bättre balans mellan efterfrågan och tillgång. Ett ännu större bidrag torde emellertid komma från utbudssidan i form av ”fatalt" (ofrivilligt) fluor utvunnet som biprodukt vid fosforsyraframställning. Fosforråvaror innehåller genomsnittligt ca 3 % fluor och fluorinnehållet i världens bryt- värda fosfortillgångar är väsentligt större än i motsvarande tillgångar på flusspat. Huruvida denna fluorpotential realiseras beror bl a på vilket genom- slag miljövårdskraven kommer att få i olika gödselmedelsproducerande länder.

• Sida 59
•  Original

Långsiktiga försörjningsproblem för fluor framstår i alla händelser som mindre sannolika.

Asbest

Relationstalet mellan brytvärda tillgångar och ackumulerad global efter- frågan på asbest är, som framgår av tabell 4.3, 0.9. I absoluta tal är "gapet" mellan beräknad tillgång och efterfrågan ca 25 milj ton. Enligt den vidare definitionen "upptäckta tillgångar" finns det i och för sig tillräckligt med asbest för att klara efterfrågan under tjugofemårsperioden men relationstalet tillgångar/efterfrågan är inte större än 1,5 och marginalerna för fortsatt behovstäckning således små. Detta faktum kommer sannolikt att initiera både ökad prospektering efter asbest och ökade forskningsinsatser för att finna tillfredsställande substitut. Sådan forskning drivs också fram från arbetsmiljösidan. Debatten och forskningen kring asbestens skadeverkningar är intensiv i länder som tex USA, England och Sverige och skärpta regler gäller beträffande minimihalter av asbestdamm i luften. Direkta förbud mot asbestanvändning motsvarande de som gäller i Sverige synes emellertid inte ha införts på annat håll.

Asbesten har en unik kombination av egenskaper — den är stark, har hög motståndskraft mot kemiska angrepp, är brandsäker och samtidigt billig (i varje fall de kortare fiberkvaliteterna). Det är inte lätt att finna material som på samma sätt kombinerar dessa egenskaper. Det gäller också att få fram ersättningsmaterial som inte, t ex genom nålformig struktur, riskerar att på precis samma sätt som asbesten skada de mänskliga andningsorganen.

När man försöker bedöma den långsiktiga försörjningssituationen för asbest är det också viktigt att beakta att produkten marknadsförs i ett stort antal kvaliteter med olika fiberlängd som går till olika användningssektorer. Speciellt försörjningskänslig är t ex den långfibriga kvalitet med lågjärnhalt som används bl a för isolering av elektriska kablar och produceras i endast två länder, Rhodesia och Canada. Överhuvudtaget är den långfibriga asbesten av s k "spinning grade" mest knapp och också den som sannolikt är svårast att substituera.

Baryt

Försörjningen med baryt verkar inte behöva bli problematisk vare sig på kortare eller längre sikt även om relationstalet brytvärda tillgångar— beräknad efterfrågan enligt tabell 4.3 understiger ]. De totala upptäckta tillgångarna är stora och förekomster finns över hela världen. Sannolikt finns det också högvärdiga tillgångar som inte påträffats ännu och som kan komma att hålla nere den prisökning på baryt som eljest förefaller sannolik för att få fram ett tillräckligt stort utbud. På tillgångssidan bör man också räkna in den baryt som uppträder tillsammans med vissa andra mineral bla bly och zink och som kan tas fram som biprodukt till dessa. Skulle försörjningssvårigheter uppkomma går det för övrigt bra att ersätta baryt i borrvätskor, som är det viktigaste användningsområdet, med tex järnmalm och vissa syntetiska produkter. Försörjningen med baryt verkar alltså inte behöva bli proble- matisk vare sig på kortare eller längre sikt.

• Sida 60
•  Original

G ipss ten

Liksom beträffande baryt finns ingen anledning att låta relationstalet 0,8 för gipssten inge betänkligheter för de framtida försörjningsmöjlighetema. De brytvärda tillgångarna är sannolikt större än vad som angivits ("conservative estimate” enligt US Bureau ofMines), tillgångarna i vidsträckt bemärkelse är oerhört stora och fullt tillräckliga för att täcka världens behov under förutsebar framtid. Ökande mängder biproduktgips från fosforsyraframställ- ning (kemigips) kommer dessutom sannolikt att utnyttjas inom naturgipsens traditionella användningsområden.

Sva vel

De brytvärda svaveltillgångarna motsvarar nästan exakt den förväntade ackumulerade efterfrågan på svavel fram till seklets slut. Reservbegreppet är här egentligen relevant bara för de traditionella svavelkällorna som utnyttjas för avsiktlig svavelproduktion (natursvavel, svavelkis). Det "fatala" svavlet i naturgas, olja, tjärsand och smältverksgaser tvingas fram oavsett prisnivån på svavel, antingen därför att svavlet måste bort från den primära råvaran för att den skall kunna användas eller därför att miljövårdsbestämmelser eljest kräver det. Detta fatala svavel ligger visserligen delvis med i US Bureau of Mines uppskattning av brytvärda svaveltillgångar men sannolikt kommer miljövårdskraven att tvinga fram ett ännu större svavelutbud än vad som innefattas i dessa uppskattningar. Naturgas, olja och tjärsand är de viktigaste "oavsiktliga” svavelkällorna kompletterade med smältverksgaser och. på sikt, kol i vilket mycket stora mängder svavel är bundet. I USA räknar man med att tekniken utvecklats så att svavel från kol kommer att svara för hela 40 % av den amerikanska svavelkonsumtionen år 2000. Den svavelpoten- tialen ingår över huvudtaget inte i uppgifterna om svaveltillgångarnas storlek enligt tabell 4.3. På den traditionella användningssidan måste man räkna med att miljö- vårdskraven delvis tvingar fram ökad recirkulation eller övergång till substitut och att detta kan ha en återhållande effekt på förbrukningstillväx- ten. Samtidigt pågår forskning för att finna nya användningar för svavel som kan suga upp det utbudsöverskott som sannolikt kommer att finnas på längre sikt, förutsatt att miljövårdskraven slår igenom. Sammanfattningsvis fram- står därför den framtida försörjningen med svavel snarare som ett överskotts- problem än ett försörjningsproblem.

Fosfor och kalium

Fosfor- och kaliumråvaror hör till de industrimineral för vilka tillgångssitua- tionen enligt tabell 4.3 är fullt tillfredsställande fram till seklets slut. Det kan ändå vara av intresse att vi uppehåller oss något vid den långsiktiga försörjningssituationen för dessa mineral. Till skillnad mot vad som gäller för de flesta industrimineral — och de flesta metaller — klarar sig mänskligheten nämligen inte utan fosfor och kalium. De är i ordets rätta bemärkelse icke substituerbara, vilket hänger samman med deras vitala roll som växtnärings- ämne.

• Sida 61
•  Original

En fortsatt kraftig global befolkningstillväxt från ca 4 miljarder människor 1975 till drygt 6 miljarder år 2000 och en nödvändig höjning av näringsintaget hos de stora undernärda befolkningsmassorna i världen kommer att ställa stora krav på uppodling av ny mark och högre arealavkastning. Det skulle föra alltför långt i detta sammanhang att gå in på ett resonemang om alla de förutsättningar av ekonomisk, politisk, social och teknisk art som måste uppfyllas för att öka livsmedelsproduktionen till en tillfredsställande nivå. Helt klart är dock att gödsling är ett av de hjälpmedel som måste tillgripas och att behovet av handelsgödsel därmed kommer att öka kraftigt.

Att såväl fosfor— som kaliumtillgångarna är mycket stora står helt klart och att några försörjningsproblem inte blir aktuella under det närmaste halvseklet från ren tillgångssynpunkt framstår också som säkert. Frågetecknet gäller alltså närmast det mycket långa perspektivet.

Kaliumråvaror kommer sannolikt att finnas tillgängliga i tillräcklig mängd även på mycket lång sikt. Skulle den traditionella kaliumkällan sina, dvs kaliumsalter ur fasta avlagringar eller koncentrerade saltlösningar, återstår framför allt havet med dess kaliuminnehåll på drygt 1 milj ton K20 per kubikkilometer havsvatten och även vissa andra kaliumhaltiga mineral och bergarter som t ex glimmer och alunskiffer.

När det gäller tillgångssituationen för fosforråvaror måste först göras en kraftig reservation. De uppskattningar som finns är inte samstämmiga och de är sällan jämförbara. Det är uppenbarligen mycket svårt att med någorlunda exakthet ange fosfortillgångarnas omfattning bl a därför att fyndigheterna är av olika typ och halterna varierar kraftigt. Förekomsterna är ofta sådana att man först efter mycket noggranna undersökningar kan värdera deras storlek. Enligt uppgifter redovisade i Mineral Facts and Problems 1975 uppgår världens brytvärda fosfortillgångar till 16 miljarder ton och de totala upptäckta tillgångarna till 76 miljarder ton. Det ger en livslängd vid oförändrad produktionsnivå på 160 resp 760 år. Om emellertid efterfrågeök- ningen i fortsättningen blir 5 % per år. så kan vi konstatera att taket för de kända tillgångarna enligt ovanstående uppskattning är nått kring år 2050. Om den globala efterfrågan skulle fortsätta att öka med 5 % per år fram till nästa århundrades slut skulle det behövas mer än en tiodubbling av tillgångarna för att täcka behovet.

Den tiodubblade fosfortillgången finns sannolikt, om inte på land så i havet (fosfornoduler). Många bedömare ser optimistiskt på försörjningsmöjlighe- terna, men konstaterar att vi i framtiden får räkna med en successiv övergång till att utnyttja allt fattigare fyndigheter till högre kostnader. Och för den mycket långsiktiga försörjningen några århundraden in på 2000-talet stämmer det här perspektivet ändå till eftertanke.

4.5.3. Prognos och utfall — ett par illustrativa exempel

I avsnitt 4.5.2 utgick vi ifrån vissa bedömningar om global efterfrågeutveck- ling och global tillgångssituation och försökte utifrån dessa bedömningar analysera om knapphet eventuellt kan förutses för vissa industrimineral. Vi underströk den osäkerhet som sådana bedömningar måste omges med och vi ställde oss på några punkter tveksamma till de siffror som presenterats, Dessa reservationer utgör inte ett underkännande av det omfattande arbete

• Sida 62
•  Original

som läggs ned av vissa organisationer i försöken att blicka framåt. De understryker emellertid vikten av att inte övertolka sifferuppgifter, att se till de förutsättningar som ligger till grund för uppgifterna och att observera det som hänt under de senaste åren (den utvecklingen ändrar i många fall i 1 grunden de uppgifter som var aktuella bara några år tillbaka). ' Vi vill med ett par exempel illustrera denna osäkerhet och gör det med en tjugofem år gammal prognos över förbrukningsutvecklingen fram till 1975 för asbest, flusspat och svavel. Denna prognos redovisades i rapporten "Resources for Freedom" som utgavs i USA 1952 av "The President's Materials Policy Commission”. Prognos och utfall för förbrukningen i västvärlden sammanfattas i följande tablå (tusen ton).

Produkt Förbrukning Prognos Utfall Procentuell 1950 1975 1975 (ca) skillnad ut- fall — prog- nos Asbest USA 660 950 7670 — 20 Ovriga väst- världen 245 350 2 1000 +500 Flusspat (CaFZ) USA 335 960 1 100 + 15 Ovriga väst- världen 145 515 1 800 +250 Svavel _USA 4 885 10 290 11000 + 7 Ovriga väst- världen 6 800 14 340 21 000 + 50 a 1974. Källa: "Resources for Freedom", The President”s Materials Policy Commission",juni 1952 samt US Bureau of Mines: Commodity Data Summaries 1977 m fl.

Som framgår av tablån överensstämde det faktiska utfallet realtivt väl vad gäller prognosen för USA. För västvärlden i övrigt innebar prognoserna emellertid en kraftig underskattning av behoven.

Trots den låga tillväxtprognosen för flusspat borde 1952 års prognosmakare ha hyst vissa bekymmer för försörjningsmöjligheterna för detta mineral under perioden fram till 1975. De brytvärda fluortillgångarna uppskattades då till ca 6 milj ton F och kunde täcka det förväntade ackumulerade behovet till endast 70 %.

Verkligheten överträffade emellertid på tillgångssidan med god marginal förväntningarna. I dag uppskattas de brytvärda fluortillgångarna till ca 35 milj ton F, en flerdubbling i förhållande till 1952 års uppskattning trots de mycket stora uttagen under den mellanliggande perioden. Återigen befinner vi oss emellertid i motsvarande situation som prognosmakarna från år 1952: den förväntade ackumulerade efterfrågan på fluor under den närmaste tjugofem- årsperioden överstiger väsentligt de beräknade fluortillgångarna i flusspat.

• Sida 63
•  Original

Historien kommer kanske att upprepa sig med upptäckt av nya högvärdiga flusspettillgångar. Sker inte detta så ordnar sig försörjningen — som vi pekat på i avsnizt 4.5.2 — förmodligen ändå. Förbrukningsökningen blir sannolikt inte så kraftig som förväntat och biproduktfluor från fosforsyraframställning står beredd att träda in så snart de miljömässiga kraven eller ekonomiska incitamenten finns.

De här exemplen har vi velat redovisa för att illustrera de stora osäkerhets- marginalerna i tillgängliga prognoser. Att utifrån detta dra slutsatsen att dessa prognoser över huvud inte bör få vara utgångspunkt för framåtriktade bedömningar är självfallet fel. Lika litet bör de emellertid okritiskt få ha ett avgörande inflytande på analyserna.

Om den faktiska utvecklingen skulle innebära att försörjningen med vissa mineral verkligen blir problematisk så kan man med ganska stor sannolikhet anta att de tekniska möjligheterna i flertalet fall finns att anpassa sig till alternativa produkter (jfr avsnitt 4.6). Kostnaderna för denna anpassning varierar från fall till fall. När det gäller industrimineralen kan vi konstatera att det framför allt är växtnäringsämnena (fosfor, kalium m fl) som definitivt saknar substitut. Övriga mineral kan mer eller mindre lätt substitueras och högre priser kommer vid behov att leda till substitution eller ökade ansträng- ningar att finna acceptabla ersättningsmaterial.

4.5 .4 Ett långsiktsperspektiv

Vi hari det föregående diskuterat tillgångssituationen för industrimineralen utifrån frågeställningen: finns det någon risk för långsiktig resursknapphet? Med något eller ett par undantag är svaret: nej sannolikt inte. Inte ens med dagens högst ofullständiga kännedom om de globala industrimineraltillgång- arna finns anledning till oro och än mindre anledning till oro finns med tanke på att stora områden av världen ännu inte undersökts med avseende på förekomster av industrimineral. Behovet av dessa mineral genereras av industrialiseringen — uppbyggnaden av stålverk, pappersbruk, kemisk indu- stri etc — och samhällsbyggandet i övrigt. Man letar naturligen inte efter hjälpråvarorna för denna utvecklingsprocess förrän behoven gör sig påmin- dal.

I stället för att ställa frågan om det finns risk för resursknapphet skulle vi kanske i stället fråga: finns det möjlighet att utnyttja de normalt rikligt förekommande industrimineralen mera aktivt för att därigenom minska vårt behov av råvaror som relativt sett är mera knappa eller eljest har en problematisk försörjning? Frågeställningen är motiverad också därför att vi i en situation med tilltagande knapphet på den mest knappa råvaran — energi — kan tvingas använda mera energisnåla material. Det går att med förhållan- devis låg energiinsats framställa material på basis av industrimineral med t ex hög tryck- och brotthållfasthet och stor värmetålighet som tänkbart kan ersätta mera energiintensiva metaller.

Frågan om samhällets anpassning till de rikligt förekommande och energisnåla råvarorna berörs bl a i bilaga 1, "Teknologiprognos avseende vissa industrimineral".

Motsvarande resonemang — i ett mycket långsiktigt perspektiv — förs i en artikel benämnd ”The Age of Substitutability or What do we do when the

1 Denna grova förenkling av försörjningsförutsätt— ningarna får naturligtvis inte skymma det faktum att världen för sin försörj- ning med vissa industri- mineral också i fortsätt- ningen sannolikt kommer att vara starkt beroende av ett fåtal leverantörs- länder(t ex för asbest, kaliumsalter, fosforråva— ror, rutil. zirkon, litium och borater). I detta för- hållande ligger självfallet en ökad risk för störning- ar i försörjningen.

• Sida 64
•  Original

1 H E Goeller och Alvin M Weinberg: The age of Substitutability or What do we do when the mer- cury runs out"? Föredrag inför the United King- dom Science Policy Fo- undation Fifth Interna- tional Symposium ”A Strategy for Resources". Eindhoven, Holland. 18 sept. 1975.

mercury runs out?"'. Författarna till denna artikel är präglade av optimism i sina bedömningar om mänklighetens förutsättningar att överleva i en framtid av knapphet på många av de resurser som vi nu tår på i en accelererad takt, förutsatt att energi finns tillgängligt. Lösningen ligger i en fortgående anpassning till de råvaror som finns i praktiskt taget outtömliga mängder. Dessa råvaror representeras i många fall av det som vi i dagsläget kallar industrimineralråvaror— kalksten, sand/sandsten, vatten. luft, gips, koksalt, leror m fl. Författarna anför bl a:

”Två skiljaktiga uppfattningar ståremot varandra när det gäller den mycket långsiktiga framtiden för människan. "Katastrofmakarna" tror att jordens tillgångar snart är uttömda och att detta kommer att leda till samhällets totala sammanbrott. "Riklighets- anhängarna" hävdar att de flesta väsentliga råvaror finns i outtömliga mängder och att samhället, allt eftersom det tömmer tillgångarna på en råvara, anpassar sig till mera Iåghaltiga, outtömliga substitut. Till slut nås det stadium då samhället helt lever på förnyelsebara råvaror och på de grundämnen som är praktiskt taget outtömliga, som tex järn och aluminium. Enligt detta betraktelsesätt inrättar sig samhället till ett stadigvarande tillstånd av substitution och återvinning".

Detta samhälle kallas av författarna för "substitutionsåldern". Det är den tredje fasen i en fortgående process med uttömning av tillgångar och substitution. Fas 1 innebär en fortsättning av våra nuvarande förbrukningsmönster med avseende på icke— förnyelsebara råvaror; detta tillstånd varar i åtminstone 30 till 50 år till. 1 fas 2 är samhället fortfarande beroende av reducerat kol och väte i naturlig form — dvs kol —, oljan och naturgasen har praktiskt taget tagit slut, människan börjar gå över från att använda en del icke-järnmetaller till att i större utsträckning utnyttja legerat stål, aluminium, magnesium och titan. Fas 2 varari kanske flera hundra år. I fas 3slutligen, substitutionsåldern, finns inga fossila bränslen kvar och samhället baserar sig nästan uteslutande på material som är praktiskt taget obegränsade.

Författarna tror inte att Ievnadsförhållandena för människan i fas 3 kommer att vara så mycket annorlunda än de nu är. Vi har de fysiska möjligheterna att leva i "substitutionsåldern" utan att drastiskt förändra vår sociala och ekonomiska struktur. Men för att förhindra sådana vittgående förändringar måste det till en insikt och planering av hittills oprövad omfattning.

För att konkretisera sitt resonemang om råvarornas tillräcklighet har författarna räknat fram den kemiska sammansättningen på en molekyl av vad de kallar "Deman- dite", den genomsnittliga icke-förnyelsebara råvara som människan idag använder, (tabell 4.4). De har därvid utgått från alla grundämnen som utvinns från jordskorpan, havet och luften. Förnyelsebara råvaror, jordbruksprodukter, trä och vatten har exkluderats. De har sedan jämfört denna genomsnittliga råvara med den genomsnitt— liga sammansättningen av jordskorpan, havsvatten och luft och finner att de flesta av de mineraliska råmaterial som i dag dominerar förbrukningen är representerade i jordskorpan, vatten och luft i rikliga mängder. Merparten av de mest använda grundämnena i "Demandite" plus några andra finns dessutom i nästan outtömliga mängderi olika naturliga koncentrationer. (Det är naturligtvis dessa koncentrationer vi i fortsättningen måste utnyttja för vår försörjning. Det torde knappast bli ekonomiskt/ miljömässigt möjligt att utvinna mineral ur "genomsnittlig"jordskorpa. Våt—mm).

Av de 13 mest använda grundämnena är det bara utvinningsbart kolväte och fosfor som inte är praktiskt taget outtömliga. Detta leder författarna till följande slutsats: med två viktiga undantag — fosfor och energialstrande fossila bränslen. dvs kolväte — kan samhället fortleva med förhållandevis begränsad försämring av sin levnadsstandard på outtömliga eller näst intill outtömliga råvaror. Ett sådant samhälle skulle i stor utsträckning vara baserat på glas, plast. trä, cement,järn, aluminium och magnesium. Frågan om detta samhälle kommer att likna det vi nu lever i beror på hur mycket vi kan

• Sida 65
•  Original

Tabell 4.4 "Demandite"a —- den genomsnittliga sammansättningen i viktprocent av den icke förnyelsebara råvara som människan förbrukade 1968

Kolväte (CH) 66,6 Kisel (i SiOz) 9,9 Kalcium (i CaCO3) 3,3 Järn 1,5 Kväve 0,7 Natrium 0,5 Klor 0,5 Svavel 0,2 Fosfor 0,07 Aluminium 0,07 Kalium 0,07 Magnesium 0,04 Koppar, bly, zink 0,04 Ovriga grundämnen exkl syreb (kvantitativt viktigast 0,08

mangan, barium, krom, fluor, titan, nickel, argon, tenn, bor, brom och Zirkon)

a Exkl sekundärmetall. b Syre, inkl syre i kvarts(Si02) och kalksten(CaCO3) utgör 15,6 % av ”Demandite” och 58,8 % av jordskorpans översta kilometer.

producera av den knappaste råvaran — energi — och hur mycket energi kommer att kosta, både i pengar räknat och miljömässigt.

Oxiderat kol (t ex i kalksten)och väte(i vatten)är rikligt förekommande. Utvinnings- bart kolväte, CHX förekommer emellertid bara i en halt av 25—30 miljondelar i jordskorpans översta kilometer. Eftersom utvinningsbart kolväte svarar för 67 % av "Demandite" för världen totalt och för hela 80 % av USA:s "Demandite" är det detta kolväte som är den i särklass knappaste råvaran. Energi kan emellertid reducera koldioxid (C02) och vatten (HZO) till kolväte (CHX). Den primära råvaruknappheten gäller alltså reducerat kolväte eller dess motsvarighet: energi.

För de 5 k livsuppehållande grundämnena finns inga substitut. De viktigaste av dessa livsuppehållande grundämnen är väte, syre, kol och kväve. Därefter kommer kalcium, fosfor. klor, kalium, svavel, natrium och magnesium som bygger upp knappt 1 % av levande varelser. Härtill kommer ca 13 spårämnen som ingår i obetydliga, men oumbärliga mängder. Hit hör bl a kisel, vanadin, krom. mangan, järn, koppar, zink, kobolt, bor m fl.

Av de kvantitativt viktigaste icke-substituerbara näringsämnena är det bara fosfor som inte ingår bland de outtömliga råvarorna. Det framhålls att kostnaderna för jordbruket kan bli intolerabelt höga om samhället långsiktigt måste lita till den genomsnittliga fosforhalten i jordskorpan för sin försörjning. Författarna påpekar samtidigt att tillgångarna av högvärdiga fosforkoncentrationer är stora. De hypotetiska tillgångarna, om än ofullständigt kända. antas dessutom vara mycket stora (men väsentligt mindre än två av de andra viktiga livsuppehållande näringsämnena, kväve och kalium). H G Wells hävdade för några år sedan att mänskligheten så småningom skulle bli tvungen att recirkulera ben för fosforgödslingsändamål. Det är en synpunkt som författarna till den här artikeln inte anser sig kunna motsäga.

Vissa av spårämnena för jordbruket utgör också ett undantag från "regeln" om 'råvarornas tillräcklighet,t ex koppar. kobolt och zink. Dessa kan under ganska lång tid

framöver tillföras från oorganiska råvarukällor. På mycket lång sikt kan det emellertid bli nödvändigt att tillföra dem genom att fullständigt recirkulera jordbruks- och djuravfall.

• Sida 66
•  Original

Som ett konkret exempel för att illustrera möjligheterna att ersätta vissa metaller med andra material skall i korthet nämnas något om keramema. Keramer(keramiska material)är en beteckning för föremål av oorganisk, icke metallisk karaktär framställda av oorganiska ämnen som formas vid vanlig temperatur och som därefter bränns vid högre temperaturer. [ modern tid 1 omfattar de keramiska produkterna oxider och karbider av ett stort antal grundämnen som hämtas även ur andra råvaror än de traditionella lerorna. Ett exempel på en mycket temperaturtålig och stark keram är kise/nitrid baserad på kvarts och kväve varav jordskorpan och luften innehåller outtömliga mängder. Den här typen av keram antas kunna vidareutvecklas till ett acceptabelt substitut till vissa metallegeringar (som t ex nickel—krom- kobolt) med mera problematiska försörjningsförutsättningar. Kiselnitriden har lika hög hållfasthet som de bästa legerade stålen vid mycket hög temperatur, ca 1 5000C mot ca 9000C för de bästa stålen. Den är vidare

Tabell 4.5 De två största tillgångsländernas andel av de brytvärda tillgångarna av vissa industrimineral

Andel av Land

bytvärda tillgångar %

Mycket hög koncentration

(mer än 65 %) Fosforråvaror 76 Marocko, Spanska Sahara Kaliumsalter 70 Canada, DDR Asbest* 75 Canada, planekonomierna % Bor* 77 Turkiet. USA Vermikulit (endast marknads- l

ekonomier) 92 USA. Rep Sydafrika * Litium 80 USA. Sovjetunionen + Kina Rutil 88 Brasilien, Indien * Perlit* 89 Sovjetunionen. USA Bladglimmer** 93 Indien, Rep Madagaskar & Malen glimmer" 72 Indien. USA/Rep Madagaskar l Fältspat/ 89 USA. planekonomierna ; Hög koncentration *

(50—65 %) llmenit 60 Indien, Canada , Sillimanitmineral 65 USA, planekonomierna Magnesit 60 Kina, Sovjetunionen Talkmineral* (inkl pyrofyllit) 64 USA, Japan ; Gipssten 64 Europa (ej spec), Canada Zirkon 60 Australien, USA Måttlig koncentration

(35—49 %) Baryt 41 USA, Kina Svavel 50 Mellanöstern, Canada Låg koncentration

(mindre än 35 %) Flusspat 33 Mexico. Rep Sydafrika

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975, Commodity Data Summaries 1976 (markerat med*) samt Commodity Statements (markerat med **).

• Sida 67
•  Original

extremt tålig mot termiska chocker, är relativt seg och har stor hårdhet. En gasturbin av kiselnitrid som arbetar vid denna högre temperatur är mycket lätt, har mycket få delar och ger halva bränsleförbrukningen jämfört med bästa bensinmotor idag. Dessutom blir avgaserna rena och produktionskost- naderna låga.

Möjliga användningsområden för kiselnitrid är bl a i gasturbiner, bilmoto- rer, kullager, kiselnitridblad för kraftverksturbiner, värmeväxlare i indu- striella processer m m.

Aluminiumoxid är ett annat intressant keramiskt material med extremt stor hårdhet, mer än 10 gånger så stor som stål. Det börjar användas för skärande bearbetning som ett komplement till hårdmetall och snabbstål, och medger ännu högre avverkningstakt än de bästa hårdmetallkvaliteterna. Aluminiumoxiden har också föreslagits som behållare för utbrända kärn- bränsleelement.

Glaskeramer är en grupp keramer med lägre kvalitetskrav än högtempera- turkeramerna. Glaskeramerna diskuteras bl a för värmeväxlare för de motorer vars turbiner skall göras i kiselnitrid och som substitut till koppar- tråd. Råvarorna för glaskeramer är desamma som för glasindustrin, dvs kvarts och fältspat samt magnesiummineral.

Ett eventuellt genombrott i större skala för keramerna är svårt att närmare förutsäga men många anser att det är fråga om ”när” snarare än ”huruvi- da”.

4.5.5. Koncentrationen av brytvärda industrimMera/tillgångar

De brytvärda tillgångarna av kvalificerade industrimineral är i flera fall starkt koncentrerade till ett fåtal länder. Det framgår av tabell 4.5 som visar hur stor andel de två största tillgångsländerna har.

Eftersom USA och planekonomierna — i realiteten närmast Sovjetunionen — ofta dominerar redovisas i tabell 4.6 fördelningen på de två största tillgångsländerna exklusive dessa.

Fosforråvaror, glimmer, rutil och ilmenit, svavel, gipssten, kaliumsalt, asbest, borater, vermikulit, zirkon, ilmenit och flusspat är de viktigaste exemplen på kvalificerade mineral med betydande koncentration av de brytvärda tillgångarna i länder utanför USA och planekonomierna. Det kan noteras att Canada, Australien, Indien och republiken Sydafrika återfinns bland de stora tillgångsländerna i åtskilliga fall.

4.5.6. Tillgångarnas priskänslighet

I det här avsnittet redovisas hur kvantiteten brytvärda industrimineraltill- gångar förändras vid högre realpriser. Analysen bygger på uppskattningar gjorda av US Bureau of Mines 1973. Det måste återigen understrykas att uppgifterna i många fall måste betraktas som grova uppskattningar. De mått på tillgångarnas priskänslighet som här räknats fram på basis av US Bureau of Mines underlag torde dock i varje fall ge en förhållandevis bra bild av de relativa skillnaderna mellan olika industrimineral.

• Sida 68
•  Original

1 De antagna realprisök- ningarna är olika för olika mineral och spänner mel- lan +8 — +233 % i förhål- lande till 1972 års priser.

2 l förutsättningen för analysen ligger en till- lämpning av dagens tek— nik för utvinning av mi- neralen. Tekniken kan naturligtvis förändras så att i nuläget icke bryt- värda tillgångar blir bryt- värda utan prisökning. Vidare kan inte uteslutas att nya fyndigheter på- träffas av samma bryt- värdhetsklass som de som nu klassificeras som brytvärda.

Tabell 4.6 Procentuell andel av de brytvärda tillgångarna av vissa industrimineral för de två största tillgångsländerna exkl USA och planekonomierna

Mineral Andel av de Land

brytvärda tillgångarna, % Bladglimmer” 93 lndien, rep Madagaskar Rutil 88 Brasilien, lndien Fosforråvaror 76 Marocko, Spanska Sahara Malen glimmer” 72 lndien, rep Madagaskar Gipssten 64 Europa (ej spec), Canada

Canada, Förbundsrepubliken 61 Tyskland

Kaliumsalter*

llmenit 60 lndien, Canada Svavel 51 Mellanöstern, Canada Asbest* 49 Canada, rep Sydafrika Bor 48 Turkiet, Argentina Vermikulit 39 Rep Sydafrika Flusspat ' 33 Mexiko, rep Sydafrika Zirkon 32 Australien Talkmineral* (inl pyrofyllit) Japan, Finland/Frankrike/ltali- 28 en Litium 26 Afrika, Canada Sillimanitmineral* 10 Australien, lndien/Sydafrika

Baryt Förbundsrepubliken Tyskland,

8 Irland Perlit 6 Grekland, Japan/Nya Zeeland Magnesit 5 Australien, lndien

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975, Commodity Data Summaries 1976 (markerat med *) samt Commodity Statements (markerat med **).

Tabell 4.7 nedan sammanfattar resultatet i en jämförande analys av industrimineraltillgångarnas priskänslighet. Som låg priskänslighet har betecknats en ökning av de brytvärda tillgångarna som är mindre än prisökningen eller upp till 1 1/2 gång så stor som denna, såsom reguljär, hög resp mycket hög en förändring som är upp till tre, sex resp mer än sex gånger så stor som prisökningen.

Som framgår av tabellen har US Bureau of Mines normalt använt sig av två alternativa prisnivåer i sin analys!. Priskänsligheten äri flera fall olika vid de två alternativen.

Det är viktigt att understryka att priselasticiteten inte alltid är konstant. En ökning av de brytvärda tillgångarna med tex 100 % vid en prisökning på 50 % (priselasticitet = 2) betyder inte självklart att en prisökning med 10 % ökar tillgångarna med 20 %. De mått på tillgångarnas känslighet för prisför- ändringar som räknats fram bör därför egentligen bara relateras till precis de prisförändringar som grundat analysen. Dessa siffror har sitt intresse därför att de kan tas som ett mått på de framtida realprisförändringar som är nödvändiga för att få fram ett ökat utbud på marknaden om efterfrågan så motiverarz. Det är rimligt att anta att de i många fall utgör tröskelvärden som priserna måste nå för att man ekonomiskt skall kunna utnyttja mera lågvärdiga eller av andra skäl mera svårexploaterade fyndigheter.

• Sida 69
•  Original

Tabell4.7 Industrimineraltillgångarnas relativa priskänslighet (priselasticitet) ut- tryckt som förhållandet mellan ökningen av de brytvärda tillgångarna och en given prisökning

Låg Reguljär Hög Mycket hög O,l—1,5 1,6—3,0 3.1—6,0 >6,0 Asbest Fluor Fosfor (] ) Sillimanitmineral Zirkon (] ) Bor Zirkon (2) Fältspat Vermikulit Barium 11menit(2) Diatomit Gipssten llmenit (1) Grafit (2) Perlit Magnesium Bladglimmer Talk Svavel (1)” Kalium Malen glimmer Grafit (1) Svavel (2) Fosfor (2)

a ”Avsiktligt" svavel utvunnet som natursvavel eller ur svavelkis och motsvarande. Siffrorna inom parentes syftar på de två alternativa prisnivåer som legat till grund för tillgångsuppskattningarna. Saknas sifferangivelse ligger priskänsligheten i de bägge alternativen inom samma intervall. Källa: US Bureau of Mines: Commodity Statements, mineralöversikter färdigställda 1973—1974. De här uppskattningarna är alltså av ett tidigare datum än de som legat till grund för analysen i avsnitt 4.5.2, Vi har emellertid inte tillgång till senare analyser av tillgångarnas priskänslighet.

Den slutsats som kan dras av materialet (varvid hänsyn också tagits till uppgifterna i avsnitt 4.5.2 om de brytvärda tillgångarnas livslängd) är att några mera betydande realprisökningar, här definierat som en ökning större än 25 % , inte är att förutse för flertalet mineral under i varje fall det närmaste halvseklet av den anledningen att fattigare fyndigheter mäste utnyttjas. Till undantagen hör asbest och möjligen grafit (osäkert underlag), baryt, blad- glimmer (osäkert underlag), gipssten och fluor (förutsatt att inte biprodukt- fluor tas fram i kraftigt ökande omfattning).

5 Sveriges förbrukning av industrimineral

Idet här kapitlet presenteras de viktigaste av de sektorer inom svensk industri som baserar sin tillverkning på industrimineral och produkter baserade på industrimineral eller eljest är starkt beroende av dem som hjälpmedel i tillverkningsprocessen. De olika mineralens funktion beskrivs kort. Vidare redovisas uppgifter om förbrukad kvantitet och råvarukostnad 1974 samt denna kostnads andel av branschens totala råvarukostnader och saluvär- de'.

Den inhemska försörjningsgraden för resp mineral anges. Vi har försökt att så långt möjligt direkt relatera denna till berörd bransch. De skilda kvalitetskraven kan nämligen innebära att en viss sektor är helt beroende av importerad råvara fastän landets självförsörjningsgrad för mineralet kan vara relativt hög totalt sett. Även självförsörjningsgraden för mellanprodukter anges. Det bör observeras att råvaran för många mellanprodukter med hög inhemsk behovstäckning helt eller delvis importeras. Detta markeras i tabellerna genom parentestecken.

Uppgifterna om förbrukade kvantiteter och inköpsvärden har normalt hämtats ur den officiella industristatistiken. Vissa mängduppgifter härrör från privata källor. lde fall värdeuppgifter saknas har dessa beräknats efter det genomsnittliga importvärdet eller, för den inhemska produktionen, salu- värdet för det aktuella året.

Det bör tillfogas att redovisningen inte ger en fullständig bild av branschernas industrimineralförbrukning. Det kan finnas produktanvänd- ningar som inte är redovisade i statistiken eller som vi eljest saknar kännedom om. Vidare måste understrykas att uppgifterna i många fall på grund av det ofullständiga statistiska underlaget bygger på ungefärliga uppskattningar.

Tyngdpunkten i framställningen ligger på s k kvalificerade industrimine- ral. Förbrukningen av övriga mineral,t ex ballastmaterial,behandlas summa- riskt.

7 Sammanfattning av Sveriges förbrukning och försörjning med industrimineral — nuläge och prognos 1985

I särskilda mineralpromemorior, som intagits i bilaga 4, redovisas nuläge och utveckling i ett tioårsperspektiv för industriella mineral och bergarter i Sverige. En beskrivning av den internationella försörjningsbilden är också intagen.

1 det följande lämnas ett sammandrag av slutsatserna i dessa mineralpro- memorior.

Beträffande vissa allmänna förutsättningar för prognoserna samt använd prognosmetodik hänvisas till kap 3.

i texten förekommer ibland begreppen brutto-resp nettoförbrukning. Bruttoförbrukningen inkluderar råvaruförbrukningen för tillverkning på export.

Borater och borprodukter används vid specialglas- och glasfiber/glasullframställning, i glasyrer, som blekmedel i tvättmedel, i vissa armeringsmaterial, som llussmedel inom den metallurgiska sektorn, i raketbränslen m m. Det är svårt attersätta bor framför allt i specialglas och glasfiber/glasull.

Sveriges förbrukning av borater och boratbaserade mellanprodukter (renad borax och natriumperborat) för den inhemska marknadens behov har ökat från under 1 000 ton uttryckt som bor i början av 1960-talet till ca 3 200 ton per år 1973—1975. Ytterligare ett par hundra ton bor utnyttjas årligen för framställning av perborater på export. Den snabba förbrukningsökningen har burits upp framför allt av ökade behov för glasull- och glasliberframställning, som nu svarar för ca 60 % av borförbrukningen (brutto),samt för tillverkning

• Sida 131
•  Original

av tvättmedelsperborater (20 %). Bägge dessa avnämargrupper, med tyngd- punkt på den första, förväntas öka sitt behov kraftigt under prognosperioden. Inkl mellanprodukten renad borax, som används inom bl a gödselmedelsin- dustri, massa- och pappersindustri och kemisk industri, förväntas borför- brukningen brutto öka med 4 % per år fram till 1985 till nivån 5 200 ton bor. Nettoförbrukningen kan antas komma att ligga ca 10 % lägre.

Sveriges borförsörjning sker helt genom import. USA och, med ökande betydelse, Turkiet svarar för leveranserna. Fortsatt försörjning genom import kan förutses, eftersom geologiska förutsättningar för inhemska boratföre- komster av den typ som nu exploateras helt saknas. Produktens betydelse för glasfiber- och glasullframställning kan motivera undersökning av andra inhemska försörjningsmöjligheter. Sådana kan tänkbart finnas i bormineralet turma/in, som finns i vissa anrikningssander från sulfidmalmsutvinning, dock i relativt låga koncentrationer.

Boratmarknaden utmärks av hög koncentration av produktion, handel och tillgångar och därmed av möjligheter till starkt marknadsinflytande. USA och Turkiet är de enda producentländerna av betydelse bland marknadseko— nomierna. Från ren tillgångssynpunkt föreligger dock inga risker för begränsningar i försörjningen.

Marknadsstrukturen och en sannolikt relativt låg priskänslighet hos efterfrågan gör ett högre realpris på borater sannolikt för framtiden.

Fosforråvaror har som bärare av det nödvändiga växtnäringsämnet fosfor sin viktigaste användning inom gödselmedelsindustrin. Fosforråvaror används också för tillverk- ning av olika fosfater (som sedan utnyttjas i fodermedel och tvättmedel). för ytbethandling av metaller. inom livsmedelsindustrin m m. I en del av dessa senare användningar kan substitution ske med lätthet, i andra endast med svårighet.

Sveriges förbrukning av fosfor uppgick 1975 till netto ca 90 000 ton P. Tre fjärdedelar av förbrukningen avsåg gödsling medan merparten av resterande 25 % användes i fosfater för tvättmedel och djurfoder. Ytterligare knappt 25 000 ton P användes för tillverkning av kemikalier och gödselmedel på export vilket gav en bruttoförbrukning på 115 000 ton P.

Nettoförbrukningen av fosfor ökade med ca 50 % mellan 1960 och åren 1973—1975. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökningstakt med 3 % , som burits upp framför allt av den ökade fosforgödslingen i landet. Den fortsatta tillväxttakten antas komma att bli väsentligt lägre, knappt 1 % per år fram till 1985. Förbrukningen av fosfor i gödselmedel väntas öka mycket långsamt från de sänkta nivåer som på grund av kraftiga prisstegringar gällde 1974—1975 och 1985 eventuellt ännu inte ha nått upp till den hittills högsta gödslingsinsatsen (1973/74). En mycket långsam behovstillväxt är också förutsedd efter 1985. Övriga fosforanvändningar antas inte förändras nämn- värt under prognosperioden. På längre sikt är det dock möjligt att använd- ningen av tvättmedelsfosfater minskar. Nya substitut håller på att tas fram.

Den sammanlagda förbrukningen (netto) antas uppgå till ca 100 000 ton P 1985jämfört med ca 90 000 ton 1974. Härtill kommer behovet för produktion

• Sida 134
•  Original

av kemikalier på export. ca 20000 ton P. Möjligheterna att på längre sikt upprätthålla exporten på denna nivå är osäkra.

De angivna utvecklingstendenserna efter 1985 kommer sannolikt att leda till en stagnerande fosforförbrukning för den inhemska marknadens behov i förhållande till 1985 och en eventuellt minskande bruttoförbrukning genom vikande exportavsättning.

Sveriges fosforförsörjning sker så gott som helt genom import i huvudsak i råvaruform. Marocko och Sovjetunionen dominerar som leverantörsländer. Sedan några år tillbaka förekommer viss utvinning av apatit ur restproduk- terna från järnmalmsanrikning i Grängesberg.

Sveriges apatitjärnmalmer utgör en potentiell, mycket stor råvarukälla för fosfor. Utvinning av apatit i samband med järnmalmsanrikning är redan nu tekniskt möjlig i väsentligt större utsträckning än som sker men har tidigare inte bedömts ekonomisk. Planer finns emellertid nu på uppförande av ett apatitverk i Kiruna med en årskapacitet på 100 OOO—130 000 ton apatitslig (ca 16 OOO—21 000 ton P). Mängden potentiellt utvinningsbar apatit kommer att öka väsentligt om ökad fosforrening av de svenska järnmalmerna måste ske. Nu planerad apatitproduktion kommer sannolikt att avsättas på export. En eventuell framtida utvinning i större skala kan möjligen ge förutsättningar för vidareförädling inom landet.

Den internationella fosformarknaden utmärks av att ett fåtal länder, däribland flera u-länder,dominerar produktion, handel och tillgångar (främst USA, Sovjetunionen, Marocko och, med växande betydelse. Spanska Sahara). Förutsättningar finns för ett starkt marknadsinflytande från produ- centsidan och förstärks av att fosfor saknar substitut som växtnärings- ämne.

En kartellbildning mellan vissa producentländer i Afrika och Mellanöstern håller på att diskuteras. Chockartade prishöjningar efter 1973 har emellertid stimulerat åtskilliga länder till ökade ansträngningar i syfte att öka den inhemska försörjningen, och många befintliga producentländer har initierat kraftiga kapacitetsökningar. Möjligheterna för en producentkartell att under en längre tid hålla priser som väsentligt överstiger kostnadsnivån bedöms därför — och med hänsyn också till den i varje fall under den närmaste femtioårsperioden tillfredsställande tillgångssituationen i världen - som relativt små.

Realpriset på fosforråvaror förutses därför knappast komma att ligga högre 1985 än det gjorde 1976 (efter att ha sänkts från toppnivån 1975), möjligen lägre.

I det mycket långa perSpektivet — det som ligger långt utöver det tidsperspektiv denna utredning omfattar — kan världens försörjning med det oumbärliga näringsämnet fosfor bli problematisk. Till skillnad mot kalium och kväve, två av de andra viktiga livsuppehållande näringsämnena, saknar fosfor en outtömlig råvarukälla.

Fältspat används som flussmedel inom glasindustri och keramisk industri samt i mindre mängd som fyllmedel, slipmedel m m. Produkten kan relativt lätt ersättas. Sveriges förbrukning av fältspat har under den senaste femtonårsperioden uppgått till 20 OOO—30 000 ton, dock med en sjunkande tendens under de

• Sida 135
•  Original

senaste åren. Den keramiska industrin är huvudförbrukare (60—70 %) med glasindustrin på andra plats. Förbrukningsnivån antas 1985 ligga i intervallet 25 000—35 000 ton. Den högre siffran i prognosintervallet förutsätter att fältspat tar över en del av den marknad inom glastillverkning som nu tillfaller nefelinsyenit.

Sverige har under lång tid producerat fältspat och är i stort sett självför- sörjande. Viss import sker dock från Finland och Norge. Exporten är relativt omfattande. Det finns sannolikt goda förutsättningar för fortsatt inhemsk försörjning samt produktion för export.

Fältspat produceras i många länder, normalt för hemmamarknadens eller närbelägna marknaders behov. Speciella kvalitetskrav hos förbrukarna avseende råvarans sammansättning ger dock underlag för en internationell handel över längre sträckor. Detta gäller bland annat svensk fältspat. De globala tillgångarna på fältspat är mycket stora.

industrimineral Av Per Gudmar Kihlstedt1

1 Industrimineralen och deras relation till övriga mineralgrupper

Den internationella mineralstatistiken i dess nuvarande form går i huvudsak tillbaka på den s k Paley-rapporten från år 1952 (1). USA:s brister i mineralförsörjningen blottades på ett dramatiskt sätt vid Koreakrisen och president Truman tillkallade ijanuari 1951 en utredningskommission som i juli 1952 framlade sin berömda rapport ”Resources for freedom". Den behandlade alla typer av resurser, men kom till sin huvuddel att penetrera världsförsörjningen med mineralråvaror.

I figur 1 visas i sammandrag Paley-rapportens systematik över mineralrå- varor (2). Då upptogs industrimineralen under beteckningen ”andra icke metalliska mineral”. De övriga två huvudgrupperna av mineral utgjorde ”mineralbränslen" och ”malmer” dvs metallbärande mineral.

Uppdelningen på malmer och industrimineral går tillbaka på äldre historia då metallemas egenskaper efter pyrometallurgisk framställning möjliggjorde en begynnande materiell kultur av det slag som blommat fram under det senaste seklets industrialism. Det oerhörda intresset för sådana konstruk- tionsmaterial, som utnyttjade de metalliska egenskaperna, kom att styra utformningen av denna materiella kultur under den tid då allt fannsi överflöd och allt i princip var möjligt att genomföra. Industrimineralen hade i allmänhet lägre status, ansågs spröda och svagare som konstruktionsmaterial och ägnades mycket mindre Utvecklingsarbete och forskning. Huvuddelen av industrimineralen var sådana som fanns i överflöd omkring människan och som utgjorde merparten av de befolkade kontinenterna. Keramik, tegel, sten och kalk hade emellertid använts under årtusenden och under 1800-talet växte en stor byggnadsmaterialindustri upp runt upptäckten av portlandce- mentet och dess framställningsteknik. Det var alltså dels keramikens AL203—Si02-system, dels betongens CaO—SiOZ-HZO-system jämte kalkens CaO-CO3 som byggde upp byggnadsmaterialen. De hämtade sina råvaror från lättillgängliga resurser till skillnad mot metallframställningen med dess malmer.

Av figur 2 kan man utläsa, att industrimineralen fram till efterkrigspe- rioden förde en avsevärt mer undanskymd tillvaro i världssammanhang än de gör nu.2 Efter 1950 har emellertid en avsevärd förändring skett av världens mineralförbrukning. Industrimineralen har idag större ekonomisk betydelse än metallerna.

1 P.G. Kihlstedt är fd professor vid Kungl Tek- niska Högskolan i Stock- holm.

2Typiskt är att inom undervisningen i mine- ralberedning vid KTH industrimineralen togs upp till jämställd be- handling med malmerna först år 1956 och att motsvarande geologiska och materialtekniska undervisning ännu ej införts.

• Sida 150
•  Original

Ferrole erin ar mer g g

Malmer Tunga metaller Lätta metaller Ickejärnmalmer Ädla metaller Sällsynta metaller

Flytande Vätskor

Mineral och gasformiga Gaser

Järn- och ferro- Järn legeringsmal-

Mineralbräns— len Hårda kol

Fasta Mjuka kol

Byggnadsmaterial

Icke me- talliska Kemiska råvaror mineral Gödningsämnen Keramiska råmaterial Andra icke metalliska Eldfasta råmaterial mineral Slipmedel Isoleringsmaterial Figur] Mineralrävaror- ,_ nas systematik. Färger OCh fyllnads- ämnen Källa: The mineral reso- urces of the world, New York 1952- S 1 Ädla och halvädla stenar

Exempel

Järnmalm Manganmalm Metallurgisk kromit Molybdenmalm Kopparmalm Tennmalm Kvicksilvermalm

Aluminiummalm Magnesiumråvaror Titanmalm

Guldmalm Silvermalm Platinamalm Uranmalm Radiumråvaror Berylliumråvaror

Petroleum Naturlig gas

Antracit Halv-antracit Bituminösa kol Brunkol

Sand, grus Sten Cementråvaror

Svavel Salt Kemikaliekromit

r—A—x

Bergfosfat Kali Nitrat

Lera Kvarts Fältspat

Kvarts Eldfast lera Kromit av eldfast kvalitet

Sandsten Korund Industridiamanter

Magnesia Asbest Glimmer

Ockror Leror Diatomit Baryt

Diamant (smyckes-) Ametist Bärnsten

&%%(—kära

• Sida 151
•  Original

Miljoner US-dollar i 1972 års priser

_ mineralbränslen ._._ .- metaller

————— industrimineral

Figur 2 Den globala mi- nera/produktionen 1900 10 20 30 40 50 60 70 År 1900—1970

Enligt en amerikansk undersökning från år 1971 (7) skulle världsproduk- tionen år 1969 av de viktigaste icke-metalliska mineralprodukterna ha följande ungefärliga omfattning:

Kvantitet Värde Milj. short tons Milj. US.dollar Prydnadsmineral och ädelstenar — 11 500 Cement 576 9 950 Grus och sand 7 120 7 500 Sten 4 680 7 500 Leror 270 1 300 Kalk 70 900 Salt 127 830 Svavel 30 770 Råfosfat 82 550 Kali 17 480 Asbest 3 350 Gips 52 206 F lusspat 4 182

• Sida 152
•  Original

1 USA hade industrimineralen redan före andra världskriget hunnit förbi metallerna i ekonomiskt hänseende och efterkrigstiden har utmärkts av att industrimineralproduktionen ökat väsentligt samtidigt som metallproduk- tionen stagnerat och metallimporten ökat. Mineralkonsumtionen i USA är nu till 25 % beroende av andra länder, en import som till 3/4 torde ligga på metallområdet (3). Amerikansk industri har visat sig mycket känslig för detta och har sökt lösningar såväl på plastområdet som med ökad omställning till industrimineralbaserade material. där så varit möjligt. Generell prognosbedömning l: 1 de högindustrialiserade länderna sker under fredstid, trots bristfälliga forskningsinsatser, en starkare kvantitativ utveck- ling av industrimineralsektorn än av de metallbärande mineralen. Industri- mineralen är i högre grad fredstidens mineral och visar samhällets försiktiga anpassning av sin materiella kultur mot de i överflöd förekommande mineraltillgångarna. Import sker i många fall från mycket avlägsna och politiskt instabila länder. Industrimineral med hemmamarknadsförsörjning får också därigenom ökat intresse.

2 Inflytande från energiförsörjningen

I föregående avsnitt har framhållits att knapphet och kriser för försörjningen med metallbärande mineral har fått och i ännu högre grad kommer att få inflytande på utvecklingen av industrimineralens användning i vår materiella kultur. De välkända svårigheterna med världens och Sveriges energiförsörj- ning leder till samma typ av inflytande.

I det inledande avsnittet nämndes att industrimineral som konstruktions- material ansetts i princip sprödare och svagare och ägnats mycket mindre utvecklingsarbete och forskning än de metalliska mineralen. Man har bla trott sig finna att draghåflfastheten hos industrimineralen utgjort endast några procent upp till något tiotal procent av tryckhåflfastheten, som däremot för vissa industrimineral visat sig väl utnyttjningsbar. De senaste årens tekniska utveckling och iakttagelser ger anledning starkt ifrågasätta dessa negativa antaganden, vilket kommer att beröras i de tekniska avsnitten längre fram.

Följande tabell över den specifika framställningsenergin för olika typer av konstruktionsmaterial kan stämma till eftertanke.

Material Specifik framställningsenergi MWh/m3 (ca)

Stål 40 Aluminium 50 Lerbunden keramik (t ex porslin) 5

Betong 0,6

Även om de metalliska egenskaperna också i framtiden på många punkter visar sig överlägsna och ej kan undvaras eller ersättas med nyutvecklade egenskaper hos direktframställda industrimineralbaserade material, torde det

• Sida 153
•  Original

stå klart att en viss andel av de energislukande konstruktionsmaterialen borde kunna ersättas om tillräckligt forskningsarbete insattes på utvecklingen och utformningen av de energisnåla materialen. Med industrimineralbase- rade material framtagna efter nu skönjbara principer bör i flera fall konkurrenskraftiga egenskaper kunna uppnås med specifik framställnings- energi om endast några få MWh per m3 . Man kan bedöma att inflytandet från den ökande energiknappheten på mineralförsörjningen under åren fram till år 2 000 med nödvändighet måste bli mycket betydande.

Sambandet energi — mineralteknik har under senare år uppmärksammats och livligt diskuterats (5). I de större industriländerna har mycket stora mineraltekniska forskningsstationer tillskapats. Den nyaste franska statio- nen i Orléans har speciellt inriktats mot industrimineral.

Generell prognosbedömning 2. De industrimineralbaserade materialen är i allmänhet väsentligt mindre energikrävande än metallerna. De har forsk- ningsmässigt fått föra en relativt undanskymd tillvaro i jämförelse med metallerna. Med kända perspektiv på vår framtida energiförsörjning kan man bedöma att på sikt de industrimineralbaserade materialen ännu mer än hittills träder i förgrunden som bärare av vår materiella kultur. Sverige torde med sitt mycket höga energiimportbehov få stora påfrestningar i omställningen till andra försörjningsformer. För industrimineralen måste därför även i Sverige tillskapas mot behovet svarande forskningsresurser.

3 Geologiska aspekter

J ordskorpans principiella struktur framgår av figur 3. Jordens centrum antas vara en sorts järnkärna omgiven av tunga silikater i den s k manteln. Lättare bergarter bildar kontinenterna. som flyter på manteln på samma sätt som isberg flyter med bara en mindre del över vattenytan. Kontinenternas lätta bergarter benämns Sial och har grundämnena kisel och aluminium som huvudbeståndsdelar. Kontinentbotten och havsbottenbergarterna är avse- värt tyngre och benämns Sima med kisel och magnesium som huvudbe- ståndsdelar. Manteln tycks utgöra en relativt homogen. extremt basisk järn- magnesium-silikatmassa.

OCEAN KONTlNENT Km Sediment

Mohorovicics diskontinuitetsyta

Figur 3 Jordskorpans sammansättning och struktur

Anm. Vertikalsnittet skär över gränsen mellan en kontinent och ett djuphavsområde.

• Sida 154
•  Original

Av intresse är att Sialbergarterna är sura till mycket sura (kvartS) medan Sima-bergarterna är basiska till mycket basiska (olivin, brucit). Till detta kommer kalcium- och ofta magnesiumrika karbonatstenar, vanligen utfällda och sedimenterade ur vatten samt i vatten avsatta slamsedimentbergarter och givetvis havsvattnet själv med sitt saltinnehåll. Berggrunden och jordsedi- mentavlagringar inom kontinenterna liksom avlagringarna på kontinental- sockeln är de i första hand tillgängliga geologiska formationerna som kan ge råvaror till försörjningen med industrimineral.

Följande tablå visar några av de viktiga mineralråvarorna från Sial-, Sima — resp kalkbergarter.

I Sial-bergarternas II Sima-bergarternas mineralråvaror mineralråvaror A ]. Sten. krossgrus A 1. Olivin,serpentinsten 2. Kvartsit 2. Talk, täljsten 3. Fältspat. nefelinsyenit 3. Asbest 4. Kyanitgruppen 5. Glimmer,vermikulit Bl. Brucit Magnesit. breunnerit B ]. Naturgrus, sand 2. Kvartssand. kiselgur III Kalkbergarternas mineralråvaror 3. Granat — 4 Ilmenitsand 5. Rutil Al. Krita 6. Zirkon 2. Kalksten (i obränt tillstånd) 7. Monazitsand 3. Dolomit Cl. Vanlig lera Bl. Kalk 2. Kaolin.ädelleror.chamotteleror 2. Cement 3. Bentonit 3. Slagger 4. Bauxit Cl. Gipssten, gips 1 D Lerskiffer

Utöver ovan nämnda mineral och bergarter finns en rad andra. som har viktiga användningar framför allt som råvara för kemisk industri, inkl gödselmedelstillverkning. Hit bör bl a koksalt, kalisalt. borater. fosforråvaror. svavel/svavelkis, ilmenit och rutil, kromit (kemisk användning). flusspat. barium- och strontiummineral m fl. Även kalk och magnesia ur kalksten resp magnesit (se tablån ovan) har viktiga användningar inom den kemiska industrin.

De Sialbetonade bergarterna består till ca 60 % av fältspat (t ex KA lSi308) och därjämte mycket kvarts. Fältspatmineralen bryts lätt ned under avgång av alkali, som går i lösning i vattnet. På så sätt tillförs världshaven tnya alkalisalter. Återstoden av fältspaten bildar kiselsyra- och aloxidgeler. som i sin tur bildar ytterst finkorniga skivformiga vattenhaltiga lermineral i princip aluminiumsilikathydrat. Leroma har oerhörd betydelse både tekniskt och, för kontinenternas uppbyggnad och det sägs att de vattenmängder 501111. är bundna i lerorna är av storleksordning motsvarande oceanernas. I tropikerna och i övrigt under alkaliska betingelser kan nedbrytningen fortsätta och även kiselsyran lösas ut. Då återstår bauxit, A1203.nH20, som även har väsenitlig teknisk betydelse. Då bergarterna krossas eller vittrar uppstår grus och sand som mellansteg. De tillhör våra viktigaste mineralråvaror. I bergarterna fiinns

• Sida 155
•  Original

många inerta mineral tex rutil, ilmenit och zirkon, som blir kvar vid vittringen och sedan kan ansamlas till tungsand genom flodernas och havsvågornas vaskning. Tungsandens betydelse för mineralförsörjningen tilltar hastigt.

De Sima-betonade bergarterna har från jordens inre tillfört kontinen- terna typer av malmer och industrimineral, som eljest inte skulle varit tillgängliga för oss. 1 t ex England och Tyskland, där mycket av vår materiella kultur utformats, "ar det ont om ultrabasiska bergarter, medan Skandinavien har extremt många genombrott från Sima- och mantelregionerna. Vi har alltså avsevärd industrimineralpotential oprövad, vilket kommer att fortsätt- ningsvis beröras.

Generell prognosbedömning 3: Under det närmaste årtiondet kommer kraftigt ökat intresse ägnas åt Skandinaviens ultrabasiska bergarter och den mineralförsörjning, som kan baseras på dem. Deras reaktivitet och redan utan bränning extremt basiska karaktär. liksom ett flertal tekniskt användbara mineralbildningar, motiverar kraftiga mineraltekniska forskningsinsatser liksom geologiska undersökningar.

Generell prognosbet/ömning 4: Mineralteknisk upparbetning av vittrings- sand kommer att bli av växande betydelse. Icke minst gäller detta tungsand med alla de viktiga industrimineral som kan utvinnas därur. sannolikt även i Sverige.

4 Ökad utvinning av biprodukter och restprodukter

Mineralutvinningens biprodukts- och restproduktfrågor, liksom återvin- ningssträvanden vid behandlingen av samhällsavfall, kommer under de närmaste decennierna att väsentligt påverka vissa industrimineralproduktio- ner. Vid avlägset belägna fyndigheter kan industnmineralutvinningar, som övervägs i samband med tex en malmbrytning, visa sig svårligen kunna betala transporterna till bebyggelsecentra, medan centralt belägna mineral- produktioner kan utnyttja restprodukterna för omfattande utvinning av biprodukter. Exempel kan tas från Laisvalls blygruva, där någon miljon ton rätt ren kvartssand årligen avskiljes. Den skulle kunna utgöra en värdefull mineralråvara om fyndigheten legat närmare bebyggelsecentra.

Generell prognosbedömn/ng 5: Industrimineralen har i de flesta fall relativt låga tonpriser och utvinningarna koncentreras därför med hänsyn till transportkostnaderna till landets mer tätbebyggda delar. Vissa mineralrå- varor kommer starkt att beröras av de avfallsupparbetningar och återvin- ningar som nu sätts igång. Med högre renhetsgrad följer högre tonpriser, vilket möjliggör biproduktutvinningar vid mineraltekniska anläggningar inom en vidare räjong. Ökat totalutnyttjande av de etablerade fyndigheterna kan komma att påverka indistrimineralproduktionen i den mån marginal- kostnaderna för biproduktframställning kan täckas. Vissa industrimineral har höga tonkostnader och kommer därigenom i en internationell försörj- ningsklass. vilket ökar basen för en inhemsk produktion.

• Sida 156
•  Original

5 Tekniska prognoser Koncentrering och rening av industrimineral med flotation

För 100 år sedan framställdes årligen totalt i hela världen ca 150000 ton koppar genom direkt smältning av kopparmalmer hållande ca 3.5 % Cu. Idag bryter man kopparmalm hållande ca 0,4—0,7 % Cu, anrikar den till 25 a 30 % Cu och smälter koncentraten till metalliskt koppar för att årligen få fram drygt 7 miljoner ton metall. Det är huvudsakligen med den billiga och mycket effektiva flotationsmetoden som man lyckats klara utvecklingen mot allt lägre malmhalter utan väsentliga realprishöjningar. Att avlägsna värdelöst gråberg med flotation kräver bara c:a 30 kWh/ton gråberg mot c:a 2 000 kWh/ ton vid smältning.

Metoderna för motsvarande koncentrering och rening av industrimineral har i princip varit kända och en mångfald av olika anrikningsmetoder har även i olika sammanhang utnyttjats. Följande mineral floteras för närva- rande:

Fältspat och nefelinsyenit Talk Magnesit Fosforråvaror Flusspat

Kaliumsalt Svavel och svavelkis Ilmenit Monazit

En viktig anledning till att industrimineralen dock i de flesta fall ej renas är att produktionstekniken fortfarande grundar sig på hantering i styckeform dvs partikelstorlek om c:a 1 cm och däröver, medan reningen och flotations- tekniken fordrar partikelstorlek om c:a 0.1 mm. Man har bränt kalk, dolomit och magnesit i schakt —eller roterugnar och kalcinerat gipssten etc i ugnar för grövre gods. Här har emellertid energikrisen framtvingat en utveckling av de 5 k bärgas- eller svävgasmetoderna till effektiv bränning av torra partikel- samlingar med partikelstorlek under 0,1 mm. Specifika energibehovet i cementindustrin torde därvid ha sänkts c:a 30 % och bränningstiden minskats till en ringa bråkdel. De nya metoderna har haft en helt omdanande betydelse för cementindustrin och torde inom 10 år få det för ett flertal andra industrimineral.

Denna utveckling har emellertid stort intresse även för möjligheten att låta mineralen undergå rening och koncentrering genom flotation. Om man exempelvis studerar kristallin kalksten, dolomit och magnesit har man med bekymmer konstaterat att vi i Sverige ej har fyndigheter med särskilt ren kalksten och dolomit och att den magnesit vi har möjligen finns i högfjällen i små orena fyndigheter. Får vi emellertid efter nedmalning flotationskoncen- trera och rena mineralen kan vi i princip uppnå höga renheter och goda utbyten. Man skulle ej längre behöva bekymra sig så mycket om fyndighe- ternas pn'mära renhet. Viktiga faktorer blir i stället lokalisering till avnämar- området, sänkning av transportkostnaderna jämte specifika energibehovet. Våra troligen mycket stora, låghaltiga magnesitförekomster i fjällkedjan kan

• Sida 157
•  Original

komma att bli av intresse från försörjningssynpunkt.

Generell prog;iosbctlämning 6: Med ny teknik, utnyttjande finpartikulära mineral i stället för styckeformade, har vägen öppnats för flotationsrening av många industrimineral. Liksom redan håller på att ske för cementindustrin kommer detta att leda till omdanande förändringar med starkt ökande industrimineralpotential och möjligheter till lokalisering nära avnämarna.

Nya materia/synteser genomfinma/ning och armering

En betydelsefull del av materialframställningen omfattar sk lerbunden keramik. vilket kan vara tegel, porslin, eldfasta konstruktionsmaterial etc. Den sinter. som därvid framställs beror till sin hållfasthet på att naturens lerprodukter, som uppkommit genom årtusendens och årmiljonernas meka- niska nedbrytning och kemiska vittring till ytterst finpartikulära aluminium- silikathydrater, har mycket speciella fysikaliska egenskaper som samman- hänger med partikelstorleksfördelningar under c:a 0,005 mm och s k yttre specifika ytor om åtminstone c:a 100 000 cmz/cm3. Eljest är dessa av naturen alstrade finmaterial relativt inerta. Artificiell nedmalning av mineral började komma till stånd vid sekelskiftet, vid denna tidpunkt särskilt på cement- sidan, men nedmalning skedde då till avsevärt grövre partikelstorlek än vad lerorna representerar. Finmalningstekniken har emellertid under senare år utvecklats och enligt pågående mineraltekniska undersökningar synes extrem finmalning till i närheten av lerornas partikelstorlek kräva en energiåtgång på endast c:a 200—500 kWh/ ton. Det framställda mineralstoftet synes därvid bli mycket aktivt och kan tänkas möjliggöra helt nya material- synteser med intressanta hållfastheter och egenskaper. Undersökningarna har pågått c:a 10 år och i sig även omfattat utnyttjande av fallande industriella stoft, tex från elektrofilter inom metallurgin.

Det är uppenbart att en verkligt betydelsefull materialutveckling efter den här omtalade energisnåla linjen fordrar en helt annan frihet vad avser materialval än det tillhandahållande av relativt likformiga vittringsprodukter som naturen ger.

En annan linje inom den mineraltekniska materialforskningen omfattar utvecklingen av de mineralbaserade konstruktionsmaterialens fiberarmering för att ge tillräcklig materialseghet. Här finns många möjligheter alltifrån alstringen av mullitfiber i porslinets glasfas till asbestarmeringen i de cementbundna etemitskivorna. Området är ännu mycket underutvecklat och det finns stort behov av den ”mineralografi” som prof Hedvall (8) på sin tid så starkt förordade.

Generell prognosbedömning 7: Den fortskridande utvecklingen av industri- mineralbaserade konstruktionsmaterial leder mot artificiell nedmalning av olika rena industrimineral som komplettering och ersättning för de relativt interta, ytterst finpartikulära vittringsprodukterna som naturen tillhanda- håller i form av leror. Dylik nedmalning är i jämförelse med andra traditionella enhetsoperationer förvånansvärt energisnål och öppnar tillsam- mans med bl a fiberarmeringsforskningen och återanvändningen av indu- striella stoftmaterial en omfattande utveckling av nya energisnåla industri- mineralbaserade konstruktionsmaterial med intressanta hållfastheter.

• Sida 158
•  Original

Övergång/rån sin/ring till ångaurok/avering öppnar nya perspektiv mot energisnåla mineralbaserade konstruktionsmateria/

Den första utecklingen av sintrade, lerbundna material skedde för åtminstone 6 000 år sedan. Man smälte fram en glasfas som sedan armerade och band det keramiska materialet. Denna smältfasteknik har sedan starkt utvecklats och även kompletterats med torrsintring av högklassiga material. År 1907 upptäcktes möjligheten av materialframställning genom reaktion i vattenfas under autoklaveringsbetingelser vid c:a 200 0C. Den kom att begreppsmässigt bindas till systemet CaO—SiOZ—HZO och fick sedan mitten av 1920—talet en snabb utveckling genom gasbetongen samt under 1960-talet genom kalk— sandstenen.

Under 1960-talet vidgades området kraftigt genom forskningen vid Institutionen för mineralberedning vid KTH till den s k COBO-tekniken, som i princip omfattar agglomerering av de fiesta industrimineral vid c:a 200—250 OC under ångtryck. Genom vissa åtgärder löses mineralet partiellt upp i kondensationsfasen och falls vid återgången till vanligt tryck ut igen och sammanbinder materialet. Autoklaveringen är mycket billigare och energi- snålare än sintringen vid 1200—1800 ”C. COBO—processen använder med viss fördel även industriella restprodukter. Helt nya typer av konstruktionsmate- rial möjliggöres.

Generell prognosbedömning 8: En komplettering av framställningsmeto- dema för mineralbaserade konstruktionsmaterial med den nya, mer generella autoklaveringsteknik, som under de senaste 10 åren utvecklats i Sverige, kommer att möjliggöra produktion av energisnåla material av helt ny karaktär och med nya egenskapskombinationer. Detta kommer att väsentligt underlätta utnyttjandet av ett vidare spektrum av industrimineral än vad som idag användes.

6 Produktspecifik teknisk utveckling

Sial-bergarternas mineralråvaror

Bal/ast är den industriellt viktigaste mineralprodukten. som emellertid här behandlas mycket kort på grund av annan pågående utredning. Ballastpro- duktionen är på grund av miljöproblem och hastig industriell utveckling under omfattande nydaning kännetecknad av koncentrering till färre och större enheter. Vid lokaliseringen av dessa kommer bergarternas lämplighet som ballastmaterial att utforskas och hänsyn därtill tas i avsevärt högre grad än tidigare. Kvalitetsaspekterna för olika ändamål är givetvis helt olika. I hittillsvarande anläggningar har man i viss mån sökt kompromissa sig fram. Med hänsyn till däcksdubbarna har dock sega kvartsitmaterial fått allt större användning för asfaltbuma slitlager. Kvartsiten har därtill ofta hög ljus- het.

För betong- och bruksändamål har sandkvaliteten en begränsad men dock klar betydelse för betonghållfastheten. Även här är kvartsen i praktiken överlägsen, men forskningsmässigt synes andra sandmaterial öppna möjlig- heter till betydligt högre hållfastheter, i varje fall för specialändamål.

Forsknings- och utredningsarbete pågår för utnyttjande av malmbryt- ningens och mineralberedningens restprodukter för ballaständamål (10).

• Sida 159
•  Original

Svårigheter med partikelstorleksfördelning och mineralföroreningar bromsar i betydande grad.

Av det föregående har framgått att för ballaständamål kvartsit och lwarlssaml vinner alltmer ökat intresse. I egenskap av naturens egen mineralsyra kommer kiselsyran givetvis även att få vidgad betydelse som komponent i flera av de nyutvecklade konstruktionsmaterial som kan bedömas komma fram i produktionen om något decennium. Man torde kunna förutsätta att silikosproblematiken tekniskt sett då kommer att vara undanröjd.

Tungsandmineralen kommer som framgått av det föregående, att få ökad kvantitativ betydelse och väsentligt påverka den tekniska utvecklingen. I tungsanden i norra Sverige finns bl a ren magnetit, hematit—ilmenit, monazit, zirkon, granat samt rutil och apatit. Huvuddelen av sanden torde finnas avlagrad på kontinentalsockeln. Kända förekomster i Norrbotten borde undersökas och prospektering insättas för att klarlägga Sveriges försörjnings- möjligheter på detta område.

Vi har betydande tillgångar av kaolin i Skåne och utredningar pågår om upptagning av kaolinberedning i stor skala för pappersindustrins behov i Skandinavien. En viss bauxithalt har upptäckts vid borrningar. Eftersom det torde vara möjligt att flotationsvägen skilja kaolin och bauxit kan den skånska leran tänkas få betydelse även för vår bauxit/örsörjning.

Bränning och lakning av kolhaltig skånsk lera har under lång tid utnyttjats för framställning av aluminiumsulfat, ett förfarande som visserligen lagts ned på 1960-talet, men som kan komma att åter bli aktuell i moderniserad form för aloxidproduktion. En betydande del av intresset för de skånska lerorna kommer även fortsättningsvis att knytas till deras användning för keramiska ändamål.

Man kan inom lerområdet ej bortse från inflytanden från restprodukts- och återanvändningssynpunkter. Ökad användning av kol ger större mängder användbar aska. vilket är att betrakta som en bränd lerprodukt med hög aktivitet. Från samhällsavfallens brända återstoder kommer säkerligen användbara glas- och porslinsmassor att kunna särskiljas för återanvändning. Denna teknik kommer troligen att vinna insteg under den närmaste 10-års- perioden.

Tekniskt sett kommer utvecklingen på agglomereringssidan troligen att på sikt minska bentonitbehovet, men det är svårt att sia om järnmalmsbered- ningens fortsatta utveckling i Sverige. Nya metoder och tankegångar förbereder därvidlag en omdaning.

Sima—belgarternas mineralråvaror

Sverige har mycket stora tillgångar av ultrabasiska bergarter i fjällkedjan, framför allt inom Jämtlands och Västerbottens län. Det har redan nämnts att under det närmaste årtiondet stort intresse kommer att ägnas dessa ultrabasiska bergarter. Liksom kvartsen är naturens egen mineralsyra utgör de ultrabasiska bergarterna naturens egna basmineral, vilket visar sig i mångfalden av framtida användningsmöjligheter. Nackdelen är det isolerade läget och transportavstånden. I Sverige är det endast vid anläggningarna i Handöl som industriell verksamhet bedrives. medan i Norge olivinen ägnas

• Sida 160
•  Original

större aktivitet. Just nu drar möjligheten till svensk nickelförsörjning ett intresse till de sk peridotiterna eller snarare serpentinstenarna i södra Lappland.

Användningen av ralkminera/ har stor spridning i industrin och i samhället. Förbrukningen av det viktigaste fibermaterialet, asbest, torde i Sverige ha upplevt ett hårt bakslag i samband med de yrkeshygieniska problem, som har uppdagats. Mineralfibermaterialen är emellertid mycket betydelsefulla för samhällsutvecklingen och kommer därför att återkomma med hög utveck— lingstakt. Liksom för silikosen kommer man tekniskt att kunna lösa de yrkeshygieniska svårigheterna, och forska fram nya riskfria framkomstvägar. Det är sannolikt att den inhemska talkproduktionen kommer att utvecklas intensivare genom kombinerad prospektering och mineralteknisk utveck- ling.

Det kan utläsas ur statistiken en språngvis utveckling av den japanska användningen av magnesiumsilika[mineral. främst inom keramisk hantering. Möjligen kan detta innebära att japanerna redan slagit in på den väg man inom svensk forskning tror sig skönja. Detta avser dock ej eldfasta material.

Sverige importerar hela sitt magnesitbehov. Genom allt högre kvalitetskrav för att på det metallurgiska området klara processernas högre temperaturer, liksom genom en snabb ökning av den kemiska förbrukningen har magne- sitmineralen blivit en av industrimineralens mest expansiva sektorer. Magnesiten kommer att få avsevärt större betydelse än för närvarande.

Sverige saknar tillgångar av massiva magnesitfyndigheter, men torde ha mycket stora tillgångar av brucil — eller magnesit/minga serpentinslenar med storleksordningen minst 20 % välkristalliserat värdemineral. Magnesiten syns gå att utvinna med flotation och även andra enkla reningsförfaranden synes vara tillämpliga. En detaljprospektering kombinerad med mineraltek- nisk forskning kan komma att öppna vägen för inhemsk försörjning och beredningsindustri på magnesiaområdet, särskilt om man kan kombinera den med nickelsulfidflotation.

Kalkbergarternas mineralråvaror

Kalkbergarrernas mineralråvaror är utpräglade hemmamarknadsprodukter. Om man söker särskilja de moment som är av speciellt intresse för framtida utvecklingstrender möter man särskilt aspekter rörande systemet CaO- SiOZ—HZO såsom självhärdande bindemedel och bas för materialframställ- ning, vidare den specifika energiförbrukningen för de slutliga konstruktions- materialen, och till sist miljösynpunkterna.

Det var ett oerhört framsteg för vår materiella kultur som skedde då ponlandcementen upptäcktes under första hälften av 1800-talet. Att kunna bygga hela konstruktioner på plats med självhärdande bindemedel innebar en total ändring av byggnadstekniken. Under 1900-talet har sedan skett en kraftig utveckling av byggnadsmaterialindustrin, baserad på samma mine- ralbildande system och bl a med autoklaveringens hjälp. Från senare års forskningar vid olika laboratorier ser vi emellertid att möjligheterna inom systemet CaO—SiOZ—HZO ännu är långt ifrån uttömda. Särskilt gäller detta

• Sida 161
•  Original

förhållandet bindemedel — ballast där mångdubbelt ökade hållfastheter skymtar. [ realiteten innebär detta bl a en kraftigt sänkt specifik energiför- brukning. En väsentligt ökad mineral-materialteknisk forskning torde här få effekter för framtiden. Till miljösynpunkterna hör i detta sammanhang en rationell återanvändning av restprodukter och avfallsmaterial (9,10).

Redan tidigare har angivits den omfattande förändring av försörjningstek- niken, som kan komma till stånd genom övergång till bär- eller svävgasme- toder för fortsatt beredning av mineralråvaran. Denna teknik förutsätter en nedmalning av varan till ungefär 0,1 mm och därunder och därvid sker normalt en renkrossning av mineralkristallerna från varandra. För väl kristalliserade bergarter kan flotationsanrikningen därefter användas för högrening av kalkstensgruppens mineral och renare produkter erhållas efter bränning relativt oberoende av råstenens föroreningsgrad. Den snabba bränningsoperationen ger också en avsevärt aktivare kalk, vilket har betydelse särskilt för användningen i färskningsförloppet i stålverksproces- serna. Samtidigt blir bränningen jämnare och effektivare. Detta kommer i långa loppet att påverka lokaliseringen av kalkproduktionen, produktrenhe- tens storlek och specifika energibehovet.

Slaggema innehåller höga energiinsatser som delvis kan återvinnas och nyttiggöras genom slaggernas användning som partiell ersättning för cement- klinker vid cementnedmalningen. Den i slaggerna nedlagda smältenergin kan även återvinnas genom direkt användning som bindemedel i byggnads- materialproduktionen.

Den svenska produktionen av gips som restprodukt från fosforsyrafram- ställning torde komma att helt kunna tillgodogöras inom byggnadsmaterial- produktionen.

Övrig!

Sverige importerar för närvarande så gott som hela sitt behov avjbsfbrråvaror. I samband med järnmalmerna är Sverige rikt på apatit i Norrbotten och under andra världskriget utvanns där apatit för uppehållandet av det svenska jordbruket. l Grängesberg förekommer sedan 1974 viss apatitproduktion. Apatitflotation är en billig och numera ej särskilt besvärlig utvinningsprocess och en utökad svensk produktion skulle troligen kunna göras konkurrens- kraftig.

Stockholm den 30 januari 1976.

• Sida 162
•  Original

Litteratur

(1) Resources for Freedom, A Report to the President by the President”s Materials Policy Commission, Vol 1—5. Washington 1952.

(2) P G Kihlstedt: Tillgodogörande av fattiga malmer. Problem rörande den framtida mineralförsörjningen. Jernkontorets annaler vol 141 1957 sid 1—41.

(3) Alexander Sutulov: Minerals in World Affairs. University of Utah, Salt Lake City 1972.

(4) F G Kihlstedt: Mineralteknik i omstöpning Svenska Gruvföreningens meddelande nr 119, volym 8, Stockholm 1967.

(5) P G Kihlstedt: Energy and Mineral Exploitation Techniques. Föredrag vid OECD:s internationella konferens: Technical Research in Applied Mineral- ogy and the Management of Mineral Resources, Orleans 1975. Scandinavian Journal of Metallurgy 4 (1975) 145—149.

(6) Bengt Loberg: Geologiska material och Sveriges berggrund. Norstedt & Söner, Stockholm 1973.

(7) Fredrick C Kruger: World's Nonmetallic Mineral Resources. Centennial Volume of AIME 1971 sid 33—41.

(8) J Arvid Hedvall: Mineralografi är lika nödvändig som metallografi. Chalmers tekniska högskolas handlingar Nr 306 1965.

(9) ”Ballastdagar” den 21—22 jan 1975. Svenska Gruvföreningen, Ämnes- kommitté IV. Stencil. Häft.

(10)”Mineralhanteringens restproduktproblem” den 15—l6jan 1974. Svenska Gruvföreningen, Ämneskommitté IV. Stencil. Inb.

• Sida 163
•  Original

Av Petter Boutz'

1 Kort översikt över nuvarande teknologi

För stålframställning finns i huvudsak två råvaror, malm och skrot. Av malmen gör manjärn (tackjärn eller råjärn), vilket sedan förädlas, färskas, till råstål. Skrot smältes till råstål. Råstålet raffineras, legeringsmetaller tillsätts, en slutlig justering av temperatur och analys görs och därefter gjuts det färdiga stålet till göt eller ämnen.

En betydande del av järnmalmen sintras före reduktionen i masugnen. Sintring innebär att man med luft oxiderar den svårreducibla oxiden Fe304 till den mer lättreducibla Fe203 vid en temperatur av ca ] OOOOC. Vid pannsint- ring sugs luft genom en bädd bestående av slig, bränsle (kolstybb) och kalksten, varvid materialet sammanfogas till en kaka, vilken efter svalning krossas till lämpliga storlekar. Vid kulsintring förs den finkorniga sligen in i en roterande tallrik, där den under viss vattentillsats rullas till kulor. Kulorna sintras därefter i en särskild ugn,varvid deras hållfasthet väsentligt ökas. Viss tillsats av bindemedel förekommer ofta vid kulrullningen,t exjärnsulfat eller bentonit.

Med sintringen når man en agglomerering av den för masugnen alltför finkorniga sligen. Vidare finns det möjlighet att redan här tillsätta den kalksten, som behövs för att få rätt CaO/SiOz-förhållande i masugnen. Därigenom slipper man bränna kalkstenen i masugnen,där bränslet utgörs av relativt dyrbar metallurgisk koks.

I masugnen varvas det järnbärande materialet med slaggbildare och koks uppifrån och sjunker ner genom schaktet. I nederdelen av masugnen finns hål. formor, där förvärmd luft blåses in. Denna förbränner koksen till koloxid under värmeutveckling och den bildade gasen strömmar uppåt genom det fasta materialet. I överdelen av ugnen sker en begynnande reduktion av sligen/sintern med koloxid. I den nedre delen, där temperaturen är mellan 1 500 och ZOOOOC, sker en reduktion direkt med det fasta kolet och en smältning av det bildade järnet, vilket samlas i botten av ugnen. Järnet, som löser in ca 4 % kol och mindre halter av ämnen som fosfor, svavel, kisel och mangan, tappas genom utslagshål vid ugnsbotten och rinner via en ränna ner i en skänk. Även slaggen tappas ur ugnen på detta sätt.

Råjärnet gjuts antingen till tackor eller transporteras i skänkarna till stålverket och kan där ofta mellanlagras i en blandare, som kan rymma ca 500 ton.

I stå/verkerskall kolhalten sänkas genom färskning, vilken skeri konvertrar

1 Petter Boutz är tekno- logassistent vid avdel— ningen för järnets metal- lurgi, Tekniska Högsko— lan i Stockholm.

av typerna LD, Kaldo och OBM genom att syre tillförs badet. Sy ret kan blåsas genom en lans mot badets yta som i LD och Kaldo,eller tillföras genom dysor i ugnsbotten som i OBM. _

l konvertrarna tillsätts kalk som slaggbildare. Dess uppgift är att uppta de oxider som vid färskningen bildas av järnet och de i järnet lösta ämnena. Önskade egenskaper hos slaggen är: högt CaO/SiOz-fo'rhållande — nödvändigt för god svavel- och fosforrening-, god llytbarhet — nödvändigt för snabba reaktioner — samt litet angrepp på den eldfasta infodringen i ugnarna.

De ugnar som främst är avsedda för smältning är de oljeeldade martinug- narna och elektrostålugnarna. Dessa har skrot och legeringsmetaller i fast form som främsta råvarubas.

Martinugnarna är långsamma men möjliggör en god kvalitetsmässig styrning. Stålet som produceras i dessa är, efter tappning i skänk, i regel färdigt för gjutning.

Elektrostålugnar finns av två typer, ljusbågsugnar (LB) och induktionsug- nar, främst av högfrekvenstyp (HF). [ ljusbågsugnarna tillförs elenergin via tre gralitelektroder, placerade ovanför godset, och utvecklar ljusbågar mellan dessa och godset. [ induktionsugnarna passerar strömmen en Spole som omger ugnen, varvid elektriska strömmar uppstår i skrotet och värme utvecklas.

Även om ljusbågsugnarna kan producera ett stål, som är färdigt för gjutning, är det mer ekonomiskt att använda dem för enbart nedsmältning och låta övriga steg ske i en för detta mer lämpad ugnstyp. Vid tillverkning av rostfritt material använder man numera gärna ljusbågsugnen för smältning av rostfritt och olegerat skrot samt kolhaltiga ferrolegeringar. Färskning och färdigställning görs därefter i tex en AOD- eller CLU-konverter.

Samtliga nämnda ugnar är infodrade med eldfast material. Detta förslits, men med stor skillnad i förslitningshastighet. En masugn kan gå i 10 år mellan ommurningar medan en konverter kan ha en hållbarhet av ca 50

Charger. Syrgaskonvertrarna är i regel infodrade med tjärimpregnerad dolomit- och magnesitsten, sura martinugnar med silikasten och basiska martinugnar med magnesitkromsten och stamp- och sprutmassor med dolomit eller magnesit. Ljusbågsugnarnas infodring består av dolomit- eller magnesitsten med inslag av högvärdigare material, t ex krommagnesit, i de delar av väggarna som är mest utsatta för strålningen från ljusbågarna. I AOD- och CLU-ugnar brukar ofta dolomit användas.

I Sverige finns fn (1975) 150 stålugnar med följande fördelning:

Antal Kapacitet (milj ton) Syrgaskonvertrar 10 2.8 Ljusbågsugnar 60 2.5 Martinugnar 27 1.3 lnduktionsugnar 53 0.2 Summa 150 4 6.8

Ytterligare en möjlighet att omvandla främst rika sliger till metalliskt järn finns i tillverkningen avjärnsvamp. som ären reduktion utan smältning vid

• Sida 165
•  Original

ca 1 OOOOC. Reduktionen sker med koloxid, vilken framställs ur koks antingen i själva reduktionsugnen eller i en separat anläggning, plus något kolväte. Den framställda järnsvampen är porös och ren. Utgående från höganrikad Malmbergs-slig fås en järnsvamp för tillverkning av järnpulver. Ur kulsinter fås en järnsvamp som används för ståltillverkning och då är jämförbar med skrot av mycket hög kvalitet.

Det framställda råstålet undergår en serie behandlingar antingen i ugnen eller i en skänk som också används för transporten till gjutningen. Efter färskningen måste syreöverskottet avlägsnas genom desoxidation. Härvid tillsättes aluminium eller kisel. I anslutning härtill görs ibland en extra kraftig svavelrening med kalk och flusspat. Vidare kan stålet utsättas för vakuum för avlägsnande av lösta gaser som väte och kväve. Till sist görs den slutliga justeringen av analysen och temperaturen, vilken måste ligga inom ett snävt intervall vid gjutningen. Analysjusteringen innebär små tillsatser av ämnen som krom, nickel. mangan, molybden, vanadin och volfram.

Stålet gjuts antingen i kokiller eller i stränggjutningsmaskin. Kokillgjut- ningen sker antingen fallande, då stålet rinner genom ett hål i skänkens botten, tärningen, direkt ner i kokillen, eller stigande, då stålet rinner ner genom ett vertikalt rör, gubben, genom kanaltegel lagda i ett stigplan ut till de på stigplanet placerade kokillerna och fyller dessa underifrån. Stränggiut- ningsmaskinen består av en vattenkyld kopparkokill ur vilken stålämnet dras nedåt i samma takt som det stelnar. Man får här således en i princip oändligt lång sträng av färdigt stålämne.

Vid gjutningen åtgår, förutom skänkens infodring, en inte obetydlig mängd specialtegel i form av tärning, stoppare samt för stiggjutning kanaltegel. ingjut. Dessa detaljer används nämligen bara en gång. Vid stränggjutning används en mellanskänk eller gjutlåda med tärning och stoppare förutom skänken. Dessa detaljer byts också efter varje gång.

lnfodringen i ugnar, skänkar och gjutlådor utgörs av ett bakfoder, vilket i princip aldrig behöver repareras, ett slitfoder av stenar som muras om efter ett för varje enhet karakteristiskt antal Charger (livslängden är starkt beroende av tillverkningsprogram och körsätt), samt gjut- eller stampmassa vilken repareras efter varje charge. Denna ofta förekommande s k avlagning görs genom att en sprutmassa, eventuellt med tillsats av vatten, sprutas på de ställen där slitaget varit stort.

2 Synpunkter på den framtida processutvecklingen Sinreiverk och hytta

Masugnen förblir den huvudsakliga framställningsmetoden för metalliskt järn ur slig fram till 1985. Det är svårt att tänka sig några drastiska förändringar i masugnens drift under denna period — den präglas ju redan nu av drift under relativt väl kända förhållanden. Ett par utvecklingslinjer framträder dock. Slaggmängderna kommer med säkerhet att minska ytterli- gare. Till viss del kan detta tänkas bero på att sligens andel av gångart minskar och därmed också behovet av slagg för upptagande av denna. Vidare kommer de arbeten som bedrivs beträffande olika störningar i masugnsdriften,t ex om inverkan av alkali, att ge till resultat att man med detaljerade kunskaper om

• Sida 166
•  Original

fenomenen har lättare att undvika sådana störningar även med minskad slaggmängd.

Vi tror att slaggmängden kan minskas till c:a 175 kg per ton råjärn från idag ca 300 kg. Med den CaO-halt, ca 40 % , som antagligen blir nödvändig. dels ur metallurgisk synpunkt, dels för återanvändning av slaggen till metallurgiska och andra ändamål, fås en kalkmängd av ca 70 kg CaO per ton råjärn (varav en del finns med redan i sligens naturliga innehåll av CaO). Det är dessutom troligt att en del av denna kan cirkuleras i processen genom att masugnsslagg kan komma att användas som bindemedel vid kulrullning.

En mycket viktig aspekt i detta sammanhang är svavelhalten i bränslena. Vid bibehållen eller ökad svavelhalt i kol, koks och olja, blir troligen inbesparingarna i total kalkmängd betydligt mindre än ovan angivits, beroende på behovet av en separat svavelreningsstation efter råjärnsfram- ställningen.

En annan linje som kan skönjas beträffande masugnen är en ökad användning av kallbundna kulor i beskickningen. Idag är detta problema- tiskt, men det finns ingen anledning att betvivla att man skulle kunna öka andelen kallbundna kulor till åtminstone 40 %. Det kan antas att ökade kunskaper av den typ som tidigare nämnts om de störningar som förekommer idag kan komma att bidra till denna utveckling. En av konsekvenserna av detta kan bli en minskad användning av kalksten till förmån för bränd kalk. Man bör fö kunna tänka sig att bindemedlet i kulorna till 75 % utgörs av recirkulerad slagg.

På längre sikt kommer med säkerhet masugnens speciella nackdelar — krav på agglomererad beskickning och metallurgisk koks — att göra smältreduk- tionsförfaranden mer ekonomiskt tilltalande. Ett exempel på detta — den s k lNRED-metoden — har nyligen presenterats av Boliden. Ett par av förutsätt- ningarna för utvecklingsarbetet med denna var just att finkornig slig skall kunna användas utan agglomerering liksom kol av sämre kvalitet. Liknande arbeten fast med andra tekniska lösningar bedrivs även på andra håll. Med de stora investeringar som gjorts i masugnar är det emellertid svårt att tro att smältreduktionen år 2000 skulle kunna svara för mer än 10—15 % av landets råjärnsförsörjning.

I dessa metoder, där man med säkerhet kommer att lätt kunna styra reduktionen, bör man kunna komma ner i en slaggmängd av 100-150 kg/ton råjärn — möjligen ännu lägre. men även här kommer en efterföljande svavelrening in i bilden. De slaggprodukter. som kan komma ur använd- ningen av ett billigare kol, inverkar naturligtvis också på slaggmängden.

Järnsvamp

Järnsvampmetoderna ger idag ett mycket litet tillskott av råvara för stålproduktionen. Svamp kommer säkert även fortsättningsvis att utgöra en högklassig råvara i de fall där man har höga krav på renhet, men man kan inte se några teknologiska framsteg som skulle kunna fåjärnsvampen att markant öka i betydelse. Användning av nordsjögas för järnsvamptillverkning skulle naturligtvis kunna få stor inverkan, men är huvudsakligen en ekonomisk fråga. Tekniken finns redan.

• Sida 167
•  Original

Stå/tillverkning

För färskning av råjärn till stål kommer det nuvarande beståndet av syrgaskonvertrartroligen att utökas med bottenblåsande konvertrar liknande OBM, samtidigt som detta förfarande vidareutvecklas under den närmaste tioårsperioden. Eftersom fria syrgasstrålar med hög hastighet,av den typ som förekommer i LD och Kaldo, medför betydande nackdelar är det troligt att inblåsning av syret under badytan kommer att te sig alltmer lockande i framtiden. Man bör ha i minnet att det för närvarande sker en utveckling av injektionsförfarandet för gaspulverblandningar på skilda håll, liksom att man i OBM redan har möjlighet att injicera kalk under färskningen. Det är högst sannolikt att denna tillsatsmetod för kalk (finkornig CaO) kommer att få en större betydelse. Man har då möjlighet att snabbt få en lättflytande färskningsslaggjust där den behövs, nämligen i oxidationszonen,därju också det nödvändiga värmet för upplösning av kalken utvecklas.

Beträffande färskningen är det ingen principiell skillnad mellan reduktion av finkornig slig genom injektion i ett kolhaltigt järnbad (alltså smältreduk- tion) och färskning av ett råjärnsbad genom injektion av slig som syrebärare. Metoden kräver visserligen att värme tillförs, eftersom sligupplösningen är värmekrävande, men uppenbarligen finns här utvecklingsmöjligheter.

Slaggen i stålprocesserna måste betraktas som ett nödvändigt ont. Slaggbildare kostar pengar, flussmedel måste ibland tillsättas, slaggen orsakar förslitning på den eldfasta infodringen, fordrar energi för smältning och kan ofta inte tillgodogöras utan måste deponeras efter användandet. Den nödvändiga mängden slagg är alltså av betydelse liksom varje möjlighet till förbättring av dess egenskaper för raffinering av stålet. Man kan vänta sig att den viktigaste slaggbildarens, kalkens, egenskaper kommer att förändras. En finkornig kalk med högre reaktivitet än den idag tillgängliga kan komma som ett resultat av förändrade framställningsmetoder. (Det har konstaterats att finkornigheten i sig själv inte är någon garanti för hög reaktivitet. Ibland kan således styckekalk vara att föredra framför pulverkalk). En mer reaktiv kalk skulle kunna få en viss effekt på den minsta nödvändiga mängden, men den största vinsten skulle med säkerhet ligga i ett minskat slitage på infodringen i konvertrarna. Speciellt gäller detta LD-konvertrar där ett betydande slitage kan uppstå om man är tvungen att blåsa speciellt för att få en lämplig slagg.

Man har ännu inte funnit något flussmedel lika effektivt som flusspat. Mängden av försök att finna ett ersättningsmaterial är dock ett tecken på att detta är ett problem som tilldrar sig ett stort intresse från metallurger på många håll. Man kan inte idag se någon möjlighet att finna ett enda material som skulle kunna ersätta flusspaten helt. men det bör i många fall vara möjligt att ersätta en del av den med en måhända större mängd av ett annat material eller kanske en kombination av flera material. llmenit är ett billigt material som kan komma att spela en viss roll. Fördelarna med en sådan förändring av driftspraxis att flusspatförbrukningen sänktes skulle kunna vara både miljömässiga och ekonomiska.

För att minska slaggens angrepp på infodringen med bibehållen fiytbarhet finns en möjlighet att ersätta en del av den tillsatta kalken med dolomit, men kostnaderna gör detta svårt.

• Sida 168
•  Original

De försök som har gjorts att vid färdigställningen av stålet utnyttja injektionsteknik har gett mycket goda resultat och metoden kommer säkert att öka i omfattning. Så kan man till exempel nå extremt låga svavelhalter på kort tid genom inblåsning av kalk. Vidare uppnås mycket höga utbyten av inblåsta legeringsämnen.

Gjurning

För handelsstål finns en klar tendens till ökad stränggjutning, och det förefaller logiskt att denna utveckling fortsätter så att om 25 år så gott som allt detta material stränggjuts. Då kommer den specifika förbrukningen av eldfast material i gjutlådor och gjutrör samt tärningar och stoppare att minska i och med att man gjuter i längre sekvenser och med ökad säkerhet.

För höglegerade stål är stränggjutning inte alltid tillämpbar. Sådana material kommer huvudsakligen att gjutas stigande. Förbrukningen av kanaltegel m m kommer därför att knytas till produktionsutvecklingen för dessa stål. Den fallande gjutningen kommer att vara begränsad till enstaka restgöt.

j_ ___".—

• Sida 169
•  Original

Bilaga 3 Geologiska förutsättningar för utvinning av industriella mineral

och bergarter i Sverige Av Naz Ahmed S/iaikli'

1 Utgångsläget för en bedömning

Kännedom om de geologiska förhållandena är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna spåra och utnyttja mineralförekomster. Varje mineraltyp förekommer i bestämda geologiska miljöer. I länder där berggrunden direkt kan observeras är det lätt att utreda dessa geologiska miljöer. I Sverige, där mer än 95 % av bergytan är täckt med lösa avlagringar, måste man förlita sig på indirekta metoder.

En stor del av de industriella mineralen och bergarterna går — till skillnad från malmerna — ej att spåra med befintliga geofysiska och geokemiska metoder. För industriella mineral och bergarter är följaktligen den geologiska karteringen av grundläggande betydelse.

Vår nuvarande kännedom om Sveriges geologi är bristfällig. Vissa mineralrika områden är relativt väl undersökta, medan moderna geologiska kartor över en stor del av landet saknas. Geologins dåliga ställning i Sverige beror delvis på att man har haft förmånen av att tidigt ha tillgång till relativt lätt upptäckta och tämligen stora mineralförekomster. Problemen låg i att utveckla anriknings- och brytningstekniska metoder för att kunna utnyttja dessa mineralförekomster. I Finland tex, där man till övervägande del har liknande berggrund, blev utvecklingen annorlunda. Systematiska geologiska undersökningar ledde till upptäckter av mineralförekomster. och härigenom fick landet en geologisk tradition. vilket fö är den vanliga utvecklingen i övriga världen.

Avsaknaden av systematiska kartläggningar av landets industrimineralfö- rekomster gör att det saknas underlag för en realistisk bedömning av landets tillgångar inom denna sektor. Uppgifter om kvalitet och storlek är tämligen bristfälliga to m för de kända industrimineralförekomsterna.

De geologiska förhållandena i olika delar av landet är emellertid gynn- samma för förekomster av ett flertal industriella mineral och bergarter och ger därför anledning till en försiktig optimism. Av Sveriges totala yta på 450 000 km2 upptas omkring 350000 ka av äldre bergarter tillhörande urberget medan återstående 100 000 km2 utgörs av yngre sedimentbergarter. Länder med liknande geologisk uppbyggnad, tex Finland och Canada, är stora producenter av en rad industriella mineral och bergarter. Sveriges geologi och de många observationer av industrimineralförekomster som gjorts ger därför anledning anta att mani landet torde kunna finna merparten av de minst ett hundra olika industriella mineral och bergarter som är attraktiva från

lNaz Ahmed Shaikh är avdelningsdirektör vid Sveriges geologiska un- dersökning (SGU).

• Sida 170
•  Original

168

ekonomisk synpunkt.

I mineral- och bergartsöversikterna i bilaga 4 har intagits uppgifter för resp mineral om de allmänna förutsättningarna för förekomst i landet samt om vissa kända fyndigheter. En del av dessa ingick ursprungligen som en del av denna promemoria men upprepas inte här,

Flera av de förekomster eller uppslag som nämns i bilaga 4 motiverar närmare undersökningar. Det gäller bl a vissa förekomster av asbest, baryt. bauxit, fältspat, kaolin, kvartsit, nefelinsyenit, talk, vermikulit och zirkon.

Exempel på mineral som vi inte kan vänta oss att finna i Sverige är främst gipssten/anhydrit, borater, kalium — och natriumsalter (dvs kalisalt och koksalt), perlit samt gediget svavel.

Den enda tänkbara borkällan i vårt land är mineralen turmalin med omkring 9—10 % 3203 och datolit med omkring 22 % 3203. Dessa mineral förekommer i begränsad omfattning i vissa pegmatiter och kontaktmeta- morfa bergarter. Importbehovet av gipssten skulle kunna täckas genom kemigips som erhålls som restprodukt vid framställning av handelsgödsel. Kalium kan utvinnas tex ur alunskiffer, fältspat, glimmer, leptit och nefelinsyenit. Fabrikation av elektrokali ur fältspat och fältspatrika bergarter bedrevs i Sverige under åren 1912—15 vid Sandsta smältverk i närheten av Ludvika. Vissa bättre kvaliteter av leptit,s k kalileptit, kan innehålla 10—14 % KZO. Kalileptiter förekommer i vida större omfattning på ett antal platser i landet än tex ren fältspat. Mineralet glaukonit som bl a används för rening och avhärdning av vatten genom jonbyte och som i Sverige förekommer i tertiära, kretaceiska och kambriska — ordoviciska avlagringar, innehåller omkring 8 % K20.

Alternativa material till perlit som kan finnas i Sverige är diatomit, expanderande lera och vermikulit. När det gäller svavel sker utvinning ur svavelkis. På grund av skärpta miljövårdskrav tillvaratas svavel även ur olja och smältverksgaser.

2 Synpunkter på behovet av ökade geologiska undersökningar

Mineralutvinning i Sverige har anor från början av medeltiden. Verksam- heten har under lång tid spelat en viktig roll för utveckling av näringslivet. Sverige har även i dag en stark ställning och gott rykte som producent av ett flertal mineral. För att mineralhanteringen i vårt land skall kunna vidmakt- hållas och en önskvärd expansion och diversifiering skall kunna äga rum krävs att kända mineraltillgångar undersöks ytterligare, och att dessa tillgångar successivt utökas genom upptäckt av nya förekomster.

Vårt land har säkert många, i betydande utsträckning ännu outnyttjade, tillgångar av industriella mineral och bergarter, vars avkastning i många fall skulle vara bättre än för de traditionella malmerna. Från sysselsättningssyn- punkt kan dessa mineralråvaror utgöra en viktig faktor och kan leda till en fortsatt expansion och diversifiering av mineralhanteringen i Sverige.

Det finns rikligt med uppslag på industriella mineral och bergarter på SGU och på annat håll i landet. På grund av bristande resurser har detta material

• Sida 171
•  Original

tyvärr ej kunnat sammanställas. Det är angeläget att SGU får resurser dels för att sammanställa och utvärdera äldre informationsmaterial, dels för att systematiskt och kontinuerligt följa upp det omfångsrika material som verket varje år får in genom sina olika landsomfattande geologiska aktiviteter.

Som exempel kan nämnas att SGU under de gångna sommarmånaderna har haft ca 400 personer (geologer, geokemister. geofysiker, extrageologer, assistenter och tekniker) ute i fält i olika delar av landet. Om man räknar mycket blygsamt med endast 2—3 uppslag per man under hela fältarbetets säsong blir det omkring 1 000 uppslag. Det är viktigt att inkommande uppslag och prover snabbt och i nära samarbete med pågående karteringsverksamhet analyseras och följs upp.

Forskning för att ta fram nya anrikningsmetoder eller alternativa råvaru- källor bör stimuleras men inte alltid på det sätt som sker nu. För att nämna ett exempel ,—bedrivs forskning föratt utveckla anrikningsteknik för utvinning av magnesia (MgO) ur ultrabasiska bergarter, medan befintliga och intressanta uppslag av det potentiellt viktigare mineralet magnesit ej har följts upp. En bättre samordning och en rimlig proportion mellan olika åtgärder på industrimineralområdet är önskvärd.

Från samhällsekonomisk synpunkt är det av vikt att brytning koncentreras till mineralförekomster som med hänsyn till storlek, beskaffenhet, transport- förhållanden, miljövård och möjligheter till samhällsservice erbjuder de bästa förutsättningarna för en lönsam drift. En ökad utvinning av industriella mineral och bergarter bör därför planeras på grundval av ingående kunskaper om de geologiska förutsättningarna.

Mineralutvinning utgör vidare en viktig faktor vid regional planering för de vidsträckta mineralförande områdena i Sverige. Kunskapen om industrimi- neraltillgångarna är sålunda en viktig förutsättning såväl för en rationell planering av bebyggelsen som för lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken i landet.

Som underlag för ett rationellt utnyttjande av landets industrimineraltill- gångar fordras en allmän och landsomfattande inventering av dessa mineral och bergarter. En sådan inventering skulle med all säkerhet ge en helt annan bild av tillgångarna än den vi nu har och skulle på så vis kunna skapa en grundval för en framtida utveckling av vår industrimineralproduktion och för en långsiktig planläggning och hushållning med råvaror av detta slag.

• Sida 172
•  Original

• Sida 173
•  Original

Bilaga4 Mineralöversikter

Inledning och källhänvisningar

] Upp/äggning

Mineralöversikterna i det följande omfattar 33 industriella mineral och bergarter. Dessa översikter utgör referensmaterial till de sammanfattningar och övergripande redovisningar som skett i kapitel 3—7. De är, så långt det med hänsyn till tillgängligt material varit möjligt, uppbyggda på ett likartat sätt med en inledande presentation, en internationell översikt som speglar global konsumtion, produktion, tillgångssituation och utvecklingstendenser samt en svensk marknadsöversikt som omfattar Sveriges förbrukning och försörjning i nuläget och en utblick över förväntad utveckling fram till 1985.

Underlaget till den internationella översikten äri huvudsak hämtat ur olika amerikanska publikationer samt ur den engelska tidskriften Industrial Minerals. En förteckning över det viktigaste källmaterialet är intagen i avsnitt 2 nedan. Detta utgör ett värdefullt referensmaterial för den som är intresserad av ett fördjupat studium av industrimineralen. De översikter vi har lämnat i denna rapport gör självfallet inte anspråk på att vara heltäckande, utan har med nödvändighet fått göras korta och har koncentrerats kring endast vissa aspekter. De publikationer vi hänvisar till innehåller i sin tur mycket detaljerade källhänvisningar.

Den svenska marknadsöversikten utgår från tillgängliga uppgifter i den offentliga statistiken. Denna är emellertid ofullständig och delvis vilsele- dande. Genom medverkan av de experter som varit knutna till utrednings- arbetet och genom kompletterande kontakter med företag och institutioner har det varit möjligt att på viktigare punkter komplettera den tillgängliga statistiken.

De tabeller som är intagna i mineralöversikterna återger i regel uppgifter om produktions- och importutveckling under perioden 1960—1976, förbruk- ningsstruktur, importens länderfördelning under vissa år samt importprisut- vecklingen 1960—1976. Tabellnumreringen sker löpande inom varje mineral- översikt för sig. Vissa tabeller har för att inte onödigt tynga framställningen samlats i tabellbilaga efter resp översikt.

Uppgifterna om_förbrukningsstrukturen avser i flertalet fall 1974. Avvikelser förekommer dock och är då betingade av tillgången på relevanta uppgif- ter.

• Sida 174
•  Original

172

1 I regel har vi inte kun- nat beakta lagerföränd— ringar. Till/örse/n (pro- duktion + import — ex- port) används därför som mått på förbrukningen.

Vi använder i vissa fall två förbrukningsbegrepp i texten — brutto- resp nettoförbrukningl Bruttoförbrukningen inkluderar råvaruförbrukning för tillverkning av produkter på export medan nettoförbrukningen avser behov

för inhemsk slutlig förbrukning.

Vad beträffar prisutvecklingen bör följande framhållas. För ett stort antal industrimineral gäller att importen är sammansatt av olika kvaliteter av mineralet. Importvärdena från olika leverantörsländer spänner ofta över ett mycket brett intervall beroende på dessa kvalitetsskillnader. Uppgifterna om genomsnittliga importvärden bör läsas med denna reservation i åtanke. Rea/priset, dvs prisutvecklingen i fast penningvärde med inflationseffekten bortrensad, är uttryckt i 1975 års priser. Det har räknats fram genom att dividera det nominella priset med partiprisindex.

2 Internationellt och svenskt källmaterial av baskarakta'r

Följande publikationer har varit de huvudsakliga källorna för sammanställ- ningen av mineralöversikterna:

United States Department ofthe Inte- rior, Bureau of Mines

American Institute of Mining, Metal— lurgical and Petroleum Engineers, Inc, New York 1975 Metal Bulletin Ltd, 46, Wigmore Street London W 1 H 08]

Engineering and Mining Journal, 1221, Avenue of the Americas. New York. N.Y.100 20

Annales des Mines, GEDIM, 19 Rue du Grand Moulin, 42029 Saint— Etienne Cedex

Sveriges Statistiska Centralbyrå

Mineral Facts and Problems 1975 (har även utkommit 1960. 1965 och 1970) Minerals Yearbook (årlig) Commodity Data Summaries 1974, 1975. 1976 och 1977 Industrial Minerals and Rocks. fjärde uppla- gan 1975

Industrial Minerals (månatlig tidskrift utgi- ven sedan 1967) Proceedings ofthe First ”Industrial Minerals International Congress, Londonjuli 1974 Proceedings of the Second ”Industrial Mine- rals” International Congress, Miinchen maj 1977 E/MJ, månatlig tidskrift med tonvikt på metaller men även bevakning av industrimi- neral, Översikter över utvecklingen under det senaste året publiceras varje vår Annales des Mines (månatlig tidskrift). Decembernumret 1975 upptar en global över- sikt över produktion och konsumtion av bl a industrimineral SOS Industri SOS Utrikeshandel SOS Bergshantering

Enstaka uppgifter har också hämtats ur en rad andra böcker, tidskrifter och utredningar. Direkt hänvisning till dessa är i vissa fall intagen i mineralkapit- len. Översiktsverk på svenska över sektorn i dess helhet saknas; dock finns visst material sammanställt vilket också delvis utnyttjats t ex

Svenska Gruvföreningen,Gruvforsk- ningen, forskningsuppgift 101/1965

Industriella mineral och bergarteri Sverige: flusspat. tungspat. apatit och fosforit. grafit, talk och täljsten

• Sida 175
•  Original

Svenska Gruvföreningen, Gruv- Användning av mineralberedningens rest- forskningen. forskningsuppgift l45/ produkter 1971 Lundegård Per H (Almqvist & Wik- Nyttosten i Sverige sell Förlag AB, Sthlm)

”Allmän och oorganisk kemi" av Gunnar Hägg (Almqvist & Wiksell Förlag AB Stockholm) ger grunddragen i mineralens kemi, bildningssätt, förädling m m.

Merparten av de statistiska uppgifterna baseras på de tre ovan nämnda publikationerna från US Bureau ofMines eller på den svenska produktions- och utrikeshandelsstatistiken. Källhänvisningarna har därför begränsats till de fall där andra källor än dessa har utnyttjats.

• Sida 176
•  Original

Alunskifferl

Alunskifferzär en bergartsbeteckning för mörka lerskiffrar i de kambriska och ordoviciska systemen i Sverige. Alunskiffern är huvudsakligen uppbyggd av kvarts samt kalium-, aluminium- och magnesiumrika silikatmineral, bl a lermineral. Den bildades under den kambriska perioden för 500—600 milj år sedan då hav trängde in över stora låglänta delar av Sverige i vilka rester från urberget avsattes genom vittring och erosion. Det bildade sand- och lermaterialet fördes ut i havet och lagrades på botten ovanpå urberget. En del av de mineral och metaller, som ursprungligen fanns i urberget. löstes upp i vattnet och fördes också ut i havet. När de kemiska förutsättningarna blev gynnsamma fälldes dessa ut och sjönk till botten, där de blandades med där förekommande fasta ler-, mineral- och sandpartiklar. Alunskiffern innehåller därför bl a uran samt ett stort antal metaller såsom aluminium, vanadin, , molybden, volfram, koppar, nickel, zink, kobolt, lantanider m ti. l

Förutom detta innehåll av metaller och mineral finns i alunskiffrar också ett betydande bränslevärde som gör att alunskiffrarna utgör Sveriges största : fossila bränslereserv med ett värmeinnehåll motsvarande ca 5 miljarder ton olja. Skifferns bränslevärde är knutet till den organiska substans, kerogen. som utgör återstoden av den rika planktonfioran i ytvattnet i de grunda 3 havsvikarna. Döda alger och växtrester sjönk ned i det syrefria bottenvattnet ] och omvandlades av bakterierna i gyttjan, så att huvudsakligen endast , algfettet och bitumenartade rester återstod. Det är detta som nu föreligger i l form av kerogen. Samtidigt extraherade bakterierna svavel ur havsvattnet, och detta utfälldes av lerslammets järn såsom svavelkis. Alunskiffern är därför förhållandevis rik på svavel.

Alunskiffrarna har således ett innehåll av såväl energiråvaror (kerogen och uran) som tungmetaller (bl a vanadin, molybden) och andra viktiga mineral- råvaror (svavel, aluminium, kalium, fosfor, magnesium m fl). De utgör en

¹ Presentation ' l

l Alunskiffern innehåller ett stort antal olika mineral. Alunskiffern som sådan skall alltså inte betecknas som ett mineral utan en bergart som råvara för mineralutvin- ning. 2 Namnet alunskiffer härrör från den tid då kambrisk skiffer utgjorde råvaran vid alunberedning (alun är ett aluminiumsulfat). För de delar av alunskiffern, som innehåller utvinningsbara mängder kolväten. har benämningen oljeskiffer också använts. Detta namn är något missvisande eftersom olja i fri form inte förekommer i skiffern. Den substans som vid destillation avger olja och gas utgörs av kerogen och en mer adekvat beteckning är kerogenskiffer. Ketogen har ett bränslevärde av upp till 85 % av råoljans.

• Sida 177
•  Original

råvaruresurs med potentiellt stor betydelse för inhemsk mineralutvinning, mineralteknik och mineralförsörjning.

Starka motstående intressen gör sig gällande i flera av de områden som är aktuella för undersökningsarbete och eventuell exploatering. Bl a med hänsyn härtill har statens industriverk fått i uppdrag att utreda vissa frågor rörande brytning av alunskiffer i Sverige. Framställningen i det följande görs därför relativt kort. Mot bakgrund av alunskiffrarnas potentiella betydelse som råvaruresurs och på basis bl a av det ytterligare bedömningsunderlag som framkommer som ett resultat av industriverkets arbete avser vi att i slutbetänkandet återkomma med en fördjupad analys av alunskiffrarna från mineralpolitisk synpunkt.

2 Åre/"blick pa" utnyttjandet av svenska alunskitfrar

En omfattande utvinning av alunskiffer har ägt rum tidigare i Sverige. Skiffern har utnyttjats för oljeutvinning, som bränsle vid kalkbränning, som råvara för tillverkning av gasbetong och för alunframställning. Produktionen har haft sin tyngdpunkt i Västergötland (Kinnekulle) och Närke (Kvarntorp). Utvinningen för oljeframställning upphörde i mitten av 1960-talet. En successiv nedgång även av produktionen för kalkbränning och gasbetong- framställning har skett under de senaste åren så att den sammanlagda utvinningen nu uppgår till knappt 100 000 ton jämfört med 3—4 milj ton i början av 1960-talet. Produktionsvolymerna för den senaste femtonårspe- rioden framgår av tabell 1 på sidan 180.

3 Alunskiffrarnas potential som råvaruresurs

Som nämnts i det föregående innehåller alunskiffrarna ett stort antal nyttiga mineral. Tabell 2 visar hur höga de genomsnittliga halterna av vissa mineral är i Ranstad-, Närke- resp Skåneskiffern.

Beträffande uran kan man med känd teknik räkna med ett utbyte av 60—80 % av innehållet, I vad avser det fossila bränslet, kerogenet,är tekniken fortfarande på ett tidigt utvecklingsstadium. Känd teknik medger ett energiutbyte av 30—40 %. Fortsatt utvecklingsarbete bedöms kunna ge ett betydligt högre utbyte av kerogen samt medge en ekonomisk utvinning av industrimineralen.

4 Översikt över Sveriges tillgångar av alunskiffer

De avlagringar som gett upphov till alunskiffer avsattes under delar av de kambriska och ordoviciska perioderna i det hav, som täckte större delen av Syd- och Mellansverige, Östersjön samt fjällregionen med dess förland.

Alunskiffern går på många håll i dagen i de angivna områdena, men ligger även stundom på stora djup täckt av yngre sedimentära formationer. Inom delar av det primära utbredningsområdet har alunskiffern eroderats bort under de ca 500 miljoner år som förflutit sedan forrnationens yngsta delar avlagrades.

Alunskiffern återfinns i dag i följande huvudområden:

• Sida 178
•  Original

OSM-ÄMN—

4.

Skåne med angränsande delar av Östersjön Öland och Gotland med angränsande delar av Östersjön

Västergötland

Östergötland

Närke l Fjällkedjan med förland !

1 Skåne med angränsande delar av Östersjön

Alunskiffern i Skåne är känd framför allt från blottningar och brott i landskapets sydöstra del, där den tidigare bröts för alunframställning (Andrarum). Formationens mäktighet är där ca 80 m. Kerogenhalten i de skånska alunskiffrarna är betydligt lägre än i de mellansvenska likåldriga skiffrarna. Anledningen härtill är att skiffern genomsätts av diabasgångar. Alunskiffern har sålunda under ett visst tidsskede värmts upp varvid den organiska substansen sönderdelats.

djup. Formationens mäktighet är där ungefär hälften mot vad som uppmätts i sydöstra Skåne. Alunskiffer har även genomborrats i en borrning i Östersjön söder om Skåne.

I borrningar i sydvästra Skåne har alunskiffer påträffats på över 2 000 m

4.2 Öland och Gotland med angränsande delar av Östersjön

Området tillhör det sedimentationsbäcken som sträcker sig till Baltikum och norra Polen. I detta bäcken är alunskiffer huvudsakligen utbildad i de västra , delarna. l

På Öland har formationen sin största mäktighet i söder där alunskiffern i l ( borrningen vid Ottenby uppgår till närmare 24 m. Mot norr kilar formationen

ut

ningar inom kolväteprospekteringens ram har formationen påträffats på öns mellersta och södra del. Mäktigheten för skiffern överstiger aldrig fem meter. Formationen har även kunnat påvisas i borrningar i Östersjön söder om Gotland.

och i borrningen vid Böda saknas den helt. Tidigare antog man att alunskiffern saknades under Gotland. Vid borr-

4.3 Västergötland

Alunskiffern finns representerad i Västgötabergen, där den sedan länge varit föremål för brytning. Formationens mäktighet uppgår maximalt till 23 m. Alunskiffern kännetecknas av hög orstenshalt. Den 5 k stora orstensbanken på Kinnekulle är ca 1 m tjock. En horisont av 3 m mäktighet innehåller mellan 250—300 g uran/ ton. Den representerar en urankvantitet av ca 300 000 ton och utgör därmed en av Europas största uranfyndigheter.

4.4 Östergötland

Alunskiffern i Östergötland har en något mindre mäktighet än i Västergöt- land, och uppgår till maximalt ca 20m i motalatrakten. Formationens tjocklek avtar i sydostlig riktning.

i. l l i i _J

• Sida 179
•  Original

4.5 Närke

Alunskiffern har i Närke en maximal mäktighet på l9m vid Yxhult. Formationen håller en lägre halt av orsten än motsvarande lager i övriga områden, medan Närkes alunskiffer karaktäriseras av en högre maximal och genomsnittlig halt av kerogen än i landet i övrigt, ca 20 %.

4.6 Fjällkedjan med förland

Alunskifferformationen kan i stort sett följas längs fjällkedjan från norra Dalarna till Torneträsk. Skiffern uppträder såväl i relativt ostörd miljö som i avsnitt där den starkt deformerats och omvandlats i samband med fjällked- jans bildning. IStorsjöområdet i Jämtland uppvisar skiffern ställvis en berg- arts- och lagringsbild som liknar den i Sydsverige, dvs i det närmaste horisontellt liggande alunskiffer med orstenslinser. Formationens mäktighet i norra Dalarna uppgår till ca 15 m och vid Brunflo i Jämtland uppgår den till ca 30 m. Mot norr blir mäktighetssiffrorna osäkra pga att formationen i allmänhet är kraftigt deformerad.

4.7 Tillgångarnas omfattning

Någon total inventering av storleken av de svenska alunskifferförekomstema har inte gjorts. Fyndigheterna är dock betydande. 1951 års Bränsleutredning uppskattade tillgångarna i mellersta och södra Sverige av alunskiffer med en kerogenhalt överstigande 10 % till 49 miljarder ton. Det kan noteras att de stora tillgångarna av skiffer i Östergötland, Skåne och på Öland undersökts endast i ringa omfattning. Totalt har på dessa fyndigheter utförts 20 diamantbergborrningar, varav huvuddelen på 1940-talet. Förekomsterna i fjällkedjan är än mindre kända.

Figur 1 visar utbredningen av vissa större, kända förekomster av alun- skiffer i landet.

5 Översikt över aktuella objekt,/ör ökat utnyttjande av svenska alunskiffer/ör'ekomster

AB Atomenergi har sedan 1960 koncession enligt stenkolslagen för Ranstads- området i Västergötland. Denna koncession, som löper till utgången av år 1980, avser rätten att eftersöka och bearbeta alunskifferfyndigheten inom ett 1 631 ha stort område för utvinning av uran eller uranförening.

Det är 1965 färdigställda Ranstadverket tillkom för produktion av uran och användes för detta ändamål under de första driftsåren. Verket dimensione- rades för en årskapacitet av 120 ton uran vid en bearbetning av ca 0,9 milj ton alunskiffer per år. Sedan 1969 har anläggningen använts för fortsatt utveckling av de tekniska processerna, avfallshanteringen och miljöfrå- gorna.

Hösten 1972 inledde Atomenergi och Statens Vattenfallsverk arbetet på ett förprojekt för utvinning av uran i Ranstad i betydligt större skala (storleks- ordningen 1 300 ton uran per år). Sedan årsskiftet 1974/ 75 har LKAB deltagit i projektet.

• Sida 180
•  Original

ngrl

Förekomster av alunskiffer i Sverige

Jämtland Västergötland Närke 1 Östergötland * Öland Skåne

©©©©©©

Anm: Alunskiffrarnas mäktighet (utbredning på djupet) framgår inte av figuren. I fjälltrak- terna tex. är mäktighe— 0 100 200 300 km ten i regel ringa. t___L.__l__—-—l

• Sida 181
•  Original

I ansökan den 13 juni 1975 hemställde LKAB om regeringens tillstånd enligt 136 a ébyggnadslagen att till Ranstad lokalisera verksamhet fören årlig utvinning av ca 1 300 ton uran, ca 60 ton molybden, ca 500 ton vanadin och eventuellt 900 ton nickel. Skifferuttaget skulle härvid bli ca 6 milj ton per år och ske dels i det befintliga dagbrottsområdet och dess omgivningar, dels i en underjordsgruva som skulle sträcka sig in under Sydbillingen och dess utlöpare. Ansökningen avsåg också en i projektet ingående fabrik för en årlig tillverkning av 325 000 ton svavelsyra.

Ansökan återkallades i november 1975. I ny ansökan i maj 1977 om tillstånd enligt 136 a & byggnadslagen har LKAB sökt tillstånd till en forsknings- och produktionsverksamhet i Ranstad med brytning av högst 1,1 milj ton alunskiffer per år. Det sökta tillståndet avser en i princip fullständig utvinning av alunskiffems värdefulla beståndsdelar. Det anges att produk- tionen såvitt nu kan överblickas kommer att avse uran, molybden, närings- ämnen, natriumsulfat, aluminiumprodukter och vanadin samt — ur överlig- gande bergarter — av kalk för jordbruksändamål och för kalkning av försurade sjöar.

1975 inlämnade Boliden AB ansökan om koncession för ett område i Närke och ett i Skåne. Området i Närke omfattar 3 684 hektar i Hallsberg, Kumla och Örebro kommuner i anslutning till den gamla skifferbrytningen i Kvarntorp och Bolidens pågående verksamhet där (Supra). Området i Skåne har en yta av 4 028 hektar och ligger inom Tomelilla kommun i Kristianstads län.

I mars 1976 inlämnade LKAB tillsammans med Svenska Skifferoljebolaget koncessionsansökan för två områden i Närke varav det ena i stort sett överensstämmer med det som Boliden tidigare sökt för. Det andra området omfattar 4 948 hektar och ligger i västra Närke.

De tre områden som omfattas av koncessionsansökningarna är de i nuläget bäst kända. Västergötland och Närke har relativt höga uranhalter', Närke dessutom den högsta halten av kerogen (20 %) i svenska skiffrar. Skåne har lägre halter av uran och kerogen men högre halter av vissa tungmetaller samt är betydligt mäktigare.

Liksom LKAB:s senast ingivna ansökan om tillstånd enligt 136 a ä' byggnadslagen är Bolidens koncessionsansökningar, förutom på kerogen- och uraninnehåll, inriktade på en om möjligt total utvinning av skifferns mineralinnehåll för att trygga bolagets behov av råvaror för sin kemiska och metallurgiska industri.

Utöver ovan nämnda områden omfattas relativt betydande arealer i Storsjöområdet i Jämtland av koncession eller inmutning. Även på Öland har inmutningar skett.

6 Internationell översikt över alunskiffrars/örekomst och utnyttjande

Begränsas alunskifferbegreppet till olje- och kerogenskiffer (jfr fotnot på sid 174) kan man finna liknande bergartstyper på alla kontinenter bildade under olika tidsavsnitt underjordens historia. Likåldriga eller något yngre än vår alunskiffer är kerogenförande bergarter i Baltikum, i norra Sibirien och i centrala USA. De stora skifferförekomsterna (iratitskiffer) i Brasilien är av permisk ålder och albertaskiffern i Canada har daterats till tidig karbon.

• Sida 182
•  Original

Kerogenskiffrar frånjordens medeltid har stor utbredning i Kongobäckenet. Mörka skiffrar från jura och kritperioderna finns i Alaska. Canada, västra USA, Arabien och i Västeuropa. USA:s största skifferförekomst (Green River Formation) är av tertiär ålder och intar stora arealer i Colorado, Wyoming och Utah.

F n är det endast en mycket liten del av de kerogenförande bergarternas kolvätepotential som utnyttjas. Sovjetunionen har sedan länge brutit kuck- ersiten i Estland och kring Leningrad. 1973 bröts 26 milj ton vilket motsvarar ca 15 000 ton olja per dag. Huvuddelen av den brutna skiffern användes som bränsle i kraftverk.

[ USA har pilotprojekt genomförts i olika skalor i Green River Formation. Ett av projekten beräknas ge ca 40 000 ton olja per dag 1980. Även i Tyskland och Spanien finns ett nyvaknat intresse för bearbetning av alunskiffer. I Brasilien har en anläggning nyligen startat vilken beräknas ge 2 200 ton olja per dag. Brytningen av skiffer för oljeframställning i Kina beräknas ligga mellan 35 och 50 milj ton per år och är därmed fn världens största.

Den brytning av alunskiffer som i dag förekommer internationellt är som framgått inriktad i huvudsak på oljeutvinning. Något tillvaratagande av andra nyttiga beståndsdelar i skiffern synes inte ännu förekomma.

Tabell 1 Produktion av alunskiffer i Sverige (I 000 ton)

År För olje— Som För andra Summa destillation bränsle ändamål 1960 3 369 274 65 3 708 1961 3 173 268 15 3 456 1962 3 225 261 16 3 502 1963 3 098 175 18 3 291 1964 3 225 280 24 3 529 1965 1 442 294 135 1 871 1966 1 500 302 445 2 247 1967 — 307 420 727 1968 — 278 448 726 1969 — 197 246 443 1970 — 176 94 270 1971 -— 137 55 192 1972 — 133 44 177 1973 — 126 8 134 1974 — 101 11 1 12

1975 — 88 10 98

• Sida 183
•  Original

Tabell 2 Ungefärliga genomsnittliga halter av vissa mineral i alunskiffern i Ranstad, Närke och Skåne.

Genomsnittlig halt i skiffern

Ranstad Närke Skåne Aluminium 6,6 % 6,5 % 7 % Bly 14 g/ton 50 g/ton ? Fosfor (som P205) 0,19 % 0,18 % 0.13 % Järn 6 % ? ? Kalium 4 % 3 % 3.5 % Kobolt ? 100 g/torl 25 g/ton Kol — kerogen 15,1 % 20 % 8 % Koppar 110 g/ton 200 g/ton ? Krom 60 g/ton 100 g/ton ? Magnesium 0,5 % 0,5 % 0,5 % Mangan 250 g/ton ? ? Molybden 340 g/ton 200 g/ton 150 g/ton Nickel 200 g/ton 200 g/ton 250 g/ton Svavel 7 ") 7 % 5 % Lantanider 410 g/ton 100 g/ton ? Titan 3 500 g/ton ? ? Uran 300 g/ton 150 g/ton 50 g/ton Vanadin 750 g/ton 500 g/ton ] 500 g/ton Zink 130 g/ton 200 g/ton ? Zirkonium ? 100 g/ton ?

• Sida 184
•  Original

Asbest

1 Presentation

Asbest är ett samlingsnamn för ett antal relativt sällsynta fibrösa silikatmi- neral, i allmänhet innehållande magnesium. När de krossas splittras de på längden och behåller sin fiberform. Fibrerna har uppkommit genom att det uppstått spänning mellan de ingående skikten av magnesiumsilikat. Vid kristallbildningen har dessa spänningar orsakat en hoprullning till mycket smala, parallellställda rör. Asbest är obrännbart samt har hög motståndskraft mot kemisk och fysisk påverkan. Denna kombination av egenskaper har gjort att mineralet fått en diversifierad och hittills kraftigt ökande industriell användning.

Det finns två huvudtyper av asbest, serpentin— resp amfiboltyp. Följande asbestmineral ingår i dessa två huvudgrupper:

Serpentin Amfibol

Krysotil Krokidolit Amosit Antofyllit Aktinolit Tremolit ###—___—

Asbest marknadsförs i ett stort antal kvaliteter med hberlängden som viktigaste indelningsgrund för kvalitetsgraderingen. För kf_vsotilasbest, som svarar för mer än 90 % av världens asbestproduktion, finns en indelning i sju grupper med följande viktigaste användningsområden:

Grupp 1 och 2 Har de längsta fibrerna och marknadsförs i mycket små kvantiteter för speciella isolerings- och brand- skyddsändamål. Grupp 3 Används vid tillverkning av fiamsäkra textilproduk-

ter, vävda bromsbelägg, kopplingsbelägg och isole- ringsmaterial

Grupp4 Används framför allt vid tillverkning av asbestce- mentrör Grupp5 Används vid tillverkning av asbestplattor och

lågtryckscementrör samt i vissa pappersprodukter för tex rörisolering och packningar

• Sida 185
•  Original

Grupp6 Används framför allt för tillverkning av asbestce- ment, bromsbelägg. packningar och vissa plastpro- dukter Grupp 7 ("shorts”) Används i bl a golvplattor, bromsbelägg, kopplings- belägg, asfaltprodukter, fogmassor och taktäcknings- material.

Amositasbest används bland annat i filtisoleringsmaterial. Lång/ibrig kroki- dolit (blå asbest) utnyttjas främst i vävda textilprodukter. De korta fibrerna används vid tillverkning av asbestcementrör. Tremolit och anthj/llit används i kemikalieresistenta filter, som hölje på svetselektroder och som fyllmedel i olika produkter.

Byggnadsindustrin är den största avnämaren av asbest och uppskattas förbruka ca 70 % av asbestproduktionen i världen för framställning framför allt av asbestcementplattor och asbestcementrör.

Asbest utvinns både i dagbrott och underjordsbrott. Det brutna berget krossas och torkas i flera etapper och efter varje sådan omgång avskiljs asbestfibrerna genom siktning och luftseparering. En högt utvecklad teknik krävs för att så litet som möjligt skada fibrerna. Energiförbrukningen är förhållandevis hög, ca 1 500 kWh per ton asbest.

Hälsorisker är förknippade med asbest i alla led från utvinning och anrikning till användning.I Inandning av asbestdamm kan leda till sjukliga förändringar främst i lungor och lungsäck. Lång tids exposition för asbesthal- tigt damm kan medföra ökad risk för uppkomst av lungcancer. Också en kortvarig men intensiv exposition kan ha liknande effekter. Uppgifter tyder även på risker för uppkomst av mesotoliom, liksom cancer en elakartad tumörsjukdom. En annan form av förändring som man kunnat iakttaga hos asbestexponerade personer är lungsäcksförtjockningar.

Asbest är ett material med en unik kombination av egenskaper och kan i vissa användningar inte, eller endast med stor svårighet, substitueras. Den ökade insikten om asbestens skadeverkningar har emellertid under de senaste åren lett till intensifierade ansträngningar att finna acceptabla substitut och vissa framsteg i detta avseende har gjorts. Som isoleringsmate- rial kan asbest sålunda ersättas av aluminiumsilikater, zirkoniumfibrer, glasfiberväv, aromatisk polyamidfilter, glimmermaterial, vermikulit, mi- neralull, kalciumsilikater m m. Möjligheten till substitution varierar emel- lertid med hänsyn bl a till de olika materialens värmetålighet.

När det gäller asbest som förstärkningsmaterial i cement har nyligen introducerats en glasfiberkvalitet som är alkalibeständig, dvs den påverkas inte av alkaliinnehållet i cementen, vilket tidigare utgjorde ett problem. Glasfibern uppges vara tekniskt jämförbar med asbest i denna användning och kan därmed komma att utöva ett avgörande inflytande på marknaden i de länder där asbestanvändningen omgärdas av restriktioner.

En av de asbestanvändningar som är svårast att substituera är sannolikt användningen som friktionsmaterial (broms- och kopplingsbelägg). Järn- pulver uppges vara ett potentiellt substitut liksom vissa kolfiberförstärkta material (används bl a i Concordeplan och racerbilar). Vissa kvaliteter långfibrig asbest ("spinning grade”) för isoleringsändamål är också svåra att ersätta.

' Källa: Arbetarskydds- styrelsens anvisningar nr 52 "Asbest".

• Sida 186
•  Original

lMineral Facts and Pro- blems 1975.

Endast ett fåtal asbestprodukter (främst textilprodukter) innehåller mineralet i sådan form att det kan återvinnas, Miljövårdskraven har i vissa länder tvingat fram viss återvinning eftersom deponering inte tillåts.

2 Internationell översikt

2.1 Förbrukning och priser

Den globala förbrukningen av asbest uppgår för närvarande till 4,5—5,0 milj ton. Den årliga förbrukningstillväxten har under perioden 1960—1974 varit ca 5 %. US Bureau of Mines räknar i sin senaste prognosl med en fortsatt global tillväxttakt på 3,2 % per år(USA 1,2 %, världen i övrigt 3,5 %)som den mest sannolika i ett prognosintervall på 2,2—3,8 % per år.

Den ökade insikten om asbestens skadeverkningarjämte det faktum att tekniskt acceptabla substitut tagits fram i vissa användningar kan innebära att förbrukningstillväxten får ett något långsammare förlopp än det förutsedda. Debatten och forskningen kring asbestens skadeverkningar är intensiv i länder som t ex USA, Storbritannien och Sverige, och skärpta regler gäller bl a beträffande minimihalten av damm i luften. Direkta förbud mot asbestan- vändning motsvarande dem som gäller i Sverige synes inte ha införts på annat håll, men det kan naturligtvis inte uteslutas att sådana förbud införs.

Realpriset på asbest, som varit sjunkande fram till 1974, har under senare år stigit kraftigt (se tabellbilagan, tabell 4). Skärpta krav på skyddsanordningar kan leda till ökade kostnader och högre framtida realpriser på asbest. De begränsade råvarutillgångarna kan också väntas bidra till en sådan utveckling (se avsnitt 2.2). Detta kan göra en övergång till alternativa material ekonomiskt motiverad och ytterligare bidra till en långsammare förbruk- ningstillväxt än den av US Bureau of Mines förutsedda.

2.2 Produktion och tillgångar

Världens asbestproduktion utmärks av stark koncentration. Sovjetunionen och Canada är ledande producentländer med en sammanlagd andel av världsproduktionen på ca 75 % (figur 1). Canadas ställning som dominerande producentland har under de senaste åren övertagits av Sovjetunionen.

Asbest produceras också i republiken Sydafrika som är ensam producent av krokidolit- och amositasbest, men även utvinner en del krysotilasbest, Kina svarar för 3—5 % av världsproduktionen men levererar inga kvantiteter på världsmarknaden. Produktionen i Rhodesia är av begränsad omfattning, men viktig därför att den delvis utgörs av järnfattiga långa fibrer av s k "spinning grade”. Denna typ av asbest utvinns endast på ett ställe till i världen, nämligen i British Columbia. Det kan nämnas att USA undantagit denna asbest från handelsembargot mot Rhodesia.

I Europa förekommer produktion av asbest främst i Medelhavsområdet med Italien som viktigaste producentland. Fram till 1975 producerades asbest också i F inland.

Fiberutbytet vid brytning av asbestförande berg i Canada har minskat väsentligt under den senaste tjugoårsperioden. 1951 maldes 75 % av det brutna berget i asbestbrotten i Quebec och knappt 10 % därav utvanns som

• Sida 187
•  Original

Total asbestproduktion 1976 5,2 milj ton

Sovjetunionen

Övriga Canada

Europa

Afrika

asbestfiber. Tjugo år senare maldes endast 32 % med ett fiberutbyte på 6 %. Denna kostnadshöjande utveckling har uppenbarligen kunnat kompenseras av rationellare drift, som to m medgett sjunkande realpris på asbest.

Brytningen och bearbetningen av asbest är förhållandevis kapitalintensiv. Produktionen domineras av ett fåtal företag (t ex det amerikanska Johns- Manville Corp. som är den största asbestproducenten i Canada, samt engelska Turner & Newell Ltd med gruvor i Rhodesia, Sydafrika och Canada). Vertikal integrering mellan råvaruled och förädlingsindustri är vanlig.

Ca 60 % av den totala asbestproduktionen exporteras med Canada som ledande exportland och prisledare. Sovjetunionen förbrukar större delen av sin produktion inom landet men exporterar också ca 400 OOO—500 000 ton. Sydafrikas produktion avsätts så gott som helt på export.

Om efterfrågan ökar som förväntat kan kapaciteten på utbudssidan i västvärlden komma att vara otillräcklig i början på l980-talet. Vissa kapaci- tetsutbyggnader förbereds i Canada men har ännu inte fått klartecken. Ytterligare ett osäkerhetsmoment har införts genom att provinsregeringen i Quebec uttalat intentioner om statlig kontroll över asbestindustrin i provin- sen.

De brytvärda asbesttillgångarna i världen uppskattades 1974 av US Bureau ofMines till 145 milj tonl fördelade med 35 % på Canada,33 % på europeiska länder och 14 % på Afrika. Senare uppskattningar2 anger endast knappt 90 milj ton. Den högre siffran understiger med 25 milj ton och den lägre med 80 milj ton (50 %) den av US Bureau of Mines beräknade ackumulerade efterfrågan fram till år 2000. Uppgifterna om övriga kända asbesttillgångar (icke brytvärda i dagsläget) varierar också mellan 100 milj ton i den tidigare prognosen och 50 milj ton i den senare vilket jämfört med flertalet andra industrimineral är, relativt sett, låga siffror. Med reservation för osäkerheten i uppskattningarna torde det ialla händelser stå klart att kända asbesttillgångar

Figur] Asbestproduktio— nens länder/örde/ning I 9 76.

' Mineral Facts and Pro- blems 1975.

2 Commodity Data Sum- maries 1977.

• Sida 188
•  Original

' Asbestinnehållet i olika bearbetade asbestpro- dukter ärinte närmare känt frånsett asbestce- mentprodukter som bru- kar innehålla ca 12 %. För övriga kategorier. isoleringsmaterial och bromsbelägg. har vi gjort en grov uppskattning av asbestinnehållet (35 resp 45 %).

2 Ett antal förekomster av amfibolasbest har dock tidigare brutits i Sverige (Gravmark i Västerbottens län. Katte- ratfjället intill Riksgrän- sen i Norrbottens län. Riksvardo och Grutein- vardo i nordligaste delen av Jämtlands län).

är begränsade och att det föreligger ett starkt tryck både på utbudssidan att utöka prospekteringen och på efterfrågesidan att utveckla tillfredsställande substitut. Idet senare avseendet föreligger. som framhållits i det föregående. ett starkt tryck också från miljösynpunkt.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning

Den svenska asbestförbrukningen (netto). som under perioden 1960—1975 uppgått till 15 OOO—20 000 ton per år med en svagt sjunkande tendens sedan mitten av 1960-talet, minskar för närvarande mycket snabbt på grund av de förbud och begränsningar som på grund av materialets hälsofarlighet utfär» dats med stöd av arbetarskyddslagen.

1975 uppgick tillförseln av asbest i råvaruform till drygt 15 300 ton. Dessutom infördes genom import av bearbetade asbestprodukter ca 3 400 ton asbest' vilket gav en bruttoförbrukning på ca 18 700 ton. Genom export av asbestcementprodukter utfördes ca 2 650 ton. Nettoförbrukningen kan därmed beräknas till 16 000 ton med ett värde av ca 20 milj kronor (råvaruvärde).

Användningen av asbest irävara/brm har under hela perioden sedan 1960 dominerats av asbestcementindustrin som 1975 svarade för 78 % av den av SCB redovisade förbrukningen på 15 800 ton (tabell 5). Knappt 14 % användes samma år inom konstfiber- och plastindustrin,sannolikt främst för tillverkning av golvmaterial. Asfaltindustri, färgindustri och annan kemisk industri samt glasindustri svarade för resterande 8 %.

Vissa kvantiteter asbestråvara användes dessutom för tillverkning av bearbetade asbestprodukter som tätningar, packningar, bromsbelägg m m, men redovisas ej i SCB:s statistik. Produktionen av sådana bearbetade asbestprodukter uppgick 1975 till uppskattningsvis ] 500 ton.

Ingen produktion av asbest förekommer i Sverige2 och landet är alltså helt importberoende. De viktigaste importländerna är Canada,Sovjetunionen och Cypern (tabell 3). Importen av färdiga asbestprodukter har sitt ursprung i ett flertal, huvudsakligen europeiska. länder.

3.2 Priser

Det genomsnittliga importvärdet på asbest var 1975 1 240 kr/ton (tabell 4). I likhet med många andra industrimineral är spännvidden stor i fråga om importvärdena från olika leverantörsländer. Skillnaderna speglar framför allt de stora kvalitetsvariationerna mellan olika typer av asbest.

Som framhölls i avsnitt 2.1 kan högre realpriser på asbest förväntas i framtiden. Någon större efterfrågepåverkan på den svenska marknaden torde emellertid detta inte ha. Utvecklingen bestäms, som framgår närmare av nästa avsnitt, av andra faktorer.

4 Marknadsbedömning 1985

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen för asbest i Sverige styrs av de regler och anvisningar som utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen. Dessa

M..—n of. .. ,

• Sida 189
•  Original

innefattar dels en generell anvisning att asbest där så är möjligt skall ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara, dels direkta förbud riktade mot a)asbest i färg, lim,spackel,fogmaterial och liknande produkter; b)asbest i mattor eller dylikt som har baksida av latexbunden asbest eller liknande asbesthaltigt material; c) asbest i asbestcementprodukter. Beträffande asbest- cementrör har dock undantag sedermera gjorts så att arbetstagare tills vidare får sysselsättas med installation av sådana rör tillverkade vid berörd svensk tillverkningsenhet. Forsknings- och utvecklingsarbete pågår för att få fram ett nytt fibermaterial för armering av cementrör och resultat från detta arbete förväntas bli klara senast under år 1980.

Dessa begränsningar innebär att användningen av asbest för asbestcement- tillverkning minskar radikalt, och 1985 sannolikt helt bortfallit. Asbestan- vändningen i golvbeläggningsmaterial går också mot noll. Motsvarande utveckling kan förutses i de övriga användningar där substitutionsmöjlig- heter finns.

Den förbrukning som på något längre sikt kan komma att finnas kvar avser de användningar där asbesten är mycket svår att substituera utan eftergifter på säkerhetssidan. Det är tänkbart att friktionsmaterialen (bromsbelägg o dyl) hör till dem, liksom vissa användningar som isoleringsmaterial vid mycket höga temperaturer och mycket höga tryck.

Tusen ton asbest — Brutto (inkl. export)

.._—— Netto (exkl. export)

-—-——- Förbrukning inom asbestcementindustrin

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Figur 2 Sveriges förbruk- ning av asbes/ [960—1976 sam! prognos 1 985 .

Anm. De stora fluktua- tionerna vissa år beror sannolikt på lagerföränd- ringar.

• Sida 190
•  Original

Asbestförbrukningen 1985 är svår att närmare ange. Sammanlagt, inkl importen i färdiga asbestprodukter, torde den dock knappast överstiga ca 2 000 ton. Förutsatt att användningen av asbest i bromsbelägg och vissa isoleringsmaterial tillåtes, kan förbrukningen därefter långsiktigt komma att ligga kvar på denna nivå. Förbrukningsutvecklingen 1960—1976 samt prog- nosen för 1985 återges i figur 2. '

5 Den svenska tillgångssituationen

Det finns förekomster av asbest 1 Sverige såväl av krysotil, som med upp till 2 cm långa tvärfibrer är känd från många platser i landet i ultrabasiska bergarter, som av amfibolasbest. Den förväntade inhemska förbrukningsutvecklingen ger knappast anledning att närmare undersöka dessa förekomster. Dock kan detta vara motiverat för eventuell inhemsk försörjning i ett avspärrnings- läge.

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av asbest 1960—1976. Tusen ton 1960 2 213 1969 3 264 1961 2512 1970 3486 1962 2 408 1971 3 581 1963 2 503 1972 3 793 1964 2 766 1973 4 073 1965 2 848 1974 4 114 1966 3 038 1975 4 090 1967 2 909 1976 4 830 1968 2 984

Tabell 2 Världsproduktionens länderfördelning 1975 och 1976

1975 1976 Tusen ton Procent Tusen ton Procent Sovjetunionen 2 224 49 2 293 44 Canada 1 056 23” 1 533 30 Afrika (främst Syd- afrika och Rhodesia) 629 14 653 13 Europa (Italien. Turkiet Förb rep Tyskland Cypern) 290 6 290 6 Kina 132 3 132 3 USA 91 2 122 2 Sydamerika 63 1 68 I Australien 50 1 63 1 Övriga 23 0,5 23 0.5 Summa 4 558[) 100 5 mb 100

a Låg andel på grund av strejk. b Nivåskillnaden i förhållande till tabell 1 beror främst på olika uppfattningar om produktionen i Sovjetunionen. Källa: Engineering and Mining Journal, mars 1977.

_1A_!ÅA_____._

• Sida 191
•  Original

Tabell 3 Länderfördelningen av Sveriges asbestimport. Ton

1960 1965 1970 1973 1975 Procent 1975 Canada 4 674 7 920 9 111 7 866 5280 34.0 Sovjetunionen 4 046 4 406 5 433 6 879 4 813 31.0 Cypern 2434 1417 1815 2 676 2 722 17.5 Rep Sydafrika — 258 586 102 1 027 6.6 Förb rep Tysk— land 133 49 48 95 697 4.5 Finland 1 699 1 914 1 252 869 455 29 Italien 96 — 25 40 345 2,2 Rhodesia 2 507 4 202 — '— — — övriga länder 1 517 996 523 129 190 1.3 Summa 17106 21 162 18 830 18 679 15 529 1000

Tabell 4 Asbest 1960-1976: Tillförsel, priser samt förbrukning i asbestcementindu- strin. Tusen ton resp kronor per ton

År Asbest Nettoimport Genomsnittligt Förbrukning importvärde i asbestce-

—_— mentindustri

Asbest Totalt Nomi- Realt i bear- nellt (1975 betade års

produk- priser) tera 1960 17.1 2.2 19.3 818 1790 12.5 1961 17.0 1.6 18.6 792 1 696 13.0 1962 19.6 2.2 21,8 747 1 563 12.8 1963 15.6 1.6 17,2 688 1 393 12.3 1964 19.6 0.6 20.2 681 1 315 15.0 1965 21.1 0.8 21.9 644 1 206 15.9 1966 19.5 0.2 19.7 645 1 175 14.8 1967 13.5 0.2 13.7 686 1 250 13.2 1968 18.7 1.4 20.1 667 I 202 12.3 1969 16,1 1.5 17.6 705 1 224 11.7 1970 18.6 1.4 20.0 757 1 227 11.4 1971 13.2 0.9 14.1 720 1 129 10.9 1972 15.5 0.7 16,2 735 1 092 10.5 1973 18.6 0.5 19,1 739 989 13.2 1974 17.3 1.1 18.4 923 991 11,4 1975 15.3 0.8 16.1 1239 1239 12.4 1976 10.3 —1.0 9.3 1 523 1 402

a Beräknat asbestinnehåll: cementprodukter 12 %. bearbetad asbest (packningar. vävnader m m) 35 % och bromsbelägg m m 45 %. De två senare siffrorna är grova uppskattningar.

• Sida 192
•  Original

Tabell 5 Asbestförbrukningen 1972 och 1975. Ton

Sektor 1972 Cementindustri 10 476 Konstflber- och plastindustri 2 953 Petroleumrafflnaderier m m (asfalt) 940 Färgindustri 307 Ovrig kemisk industri 311 Tegel- och glasindustri 53 Summa” 15 040

1975

12 383 2 155 728 211 333 21

15 833

Procent 1975

78.3 13.6 4.6 1.3 2.1 0.1

1000

a Härtill kommer förbrukningen av asbest för tillverkning av bromsband, tätningar. packningar m m vilken inte redovisas i den officiella statistiken.

• Sida 193
•  Original

Baryt

1 Presentation

Barium (Ba) är ett ijordskorpan relativt vanligt förekommande grundämne (ca 0.1 ”o). Det helt dominerande bariummineralet är baryt (BaSO4) som också går under benämningen tungspat. Baryt är ett tungt. inert mineral. som i huvudsak används som tillsats till borrvätskor för att förhindra explosioner och ras samt smörja och kyla borrkronan. Högkvalitativ baryt utnyttjas vidare vidare för tillverkning av olika bariumkemikalier som tex bariumklorid. bariumhydroxid, bariumkarbonat och fällt bariumsulfat som används inom keramisk industri. glasindustri, elektroindustri m 11 (figur 1). Fällt barium- sulfat används dessutom bla som röntgenkontrastmedel. Finmalen baryt används som fyllmedel i färg-. plast- och gummiindustrin. Eftersom baryten skyddar mot röntgen- och gammastrålar används den också som ballastmate- rial i betong fört ex kärnkraftverk. forskningslaboratorier. röntgenenheter på sjukhus m m.

Figur ] A nvändningsom- råden för baryt och baryt- baserade produk/er.

75 % Baryt Dlrekt Borrvätskor (Siggäm— användning Fyllmedel (färg— och fernissind.,

betongindustrin, golv-

ca 55,9 % Ba _ 4 beläggningsund.)

25% Kol Kemisk industri (barium—_ Natriumkar— .. föreningar) B . bonat och 53111 Fällningsmedel för att ar1um- - ' anum— ' .. . so))? sulfid koldIOXId karbonat rena vattenhaltiga los- . 1.th nln ar P'Qmem L..., Q., 81.107. Ba 69.60/6 Ba 9 _ (1 farger, 4155; B Flussmedel inom glas-, tapeter m.m.) ' o a Klorväte emalj— och keramisk industri

Pigment

Barium— oxid 89.6 % Ba

klorid

barium— sulfat 58,8 % Ba Plastindustri (stabili— satorer) Smörjoljor (antioxide— ringsmedel, ökar vi— skositeten vid höga temperaturer) Pappersindustri (fäll—

ningsmedel)

Barium- hvdroxid 80.6 % Ba

Fyllmedel (färg—, plastind.) Bestrykningsmedel (pappersindustri bl.a. fotografiskt papper) Kontrastmedel

• Sida 194
•  Original

1 Mineral Facts and Pro— blems 1975.

2 Allan Orr i Mining Annual Review 1976.

Användningen av baryt i borrvätskor är betingad av materialets betydande densitet. Bland tänkbara ersättningsmaterial kan nämnas celestit (ett stron— tiummineral). järnmalm och galena (blyglans). Högre kostnader. lägre densitet eller vissa tekniska nackdelar har emellertid medfört att inget av dessa substitut används i någon större utsträckning.

I användningen som pigment och fyllmedel finns flera substitut. Utveck- lingen har här inneburit en successiv övergång från bariumprodukter till bl a titanpigment.

Någon återvinning av baryt sker inte i dag i nämnvärd omfattning. Eventuellt skulle det kunna vara möjligt att återanvända borrvätskorna. som nu deponeras i dammar efter användning. I övriga användningar är det praktiskt taget omöjligt att tillvarata bariuminnehållet i den utnyttjade produkten.

Baryt förekommer som förträngnings”malm” i kalksten. dolomitisk sandsten och lerskiffrar. uppträder i vissa sprickfyllnader och flnns också ibland i vissa sulfidmalmer och flusspatförekomster. En del barytförekomster är så högvärdiga att bara krossning behöver tillgripas, men normalt sker nedmalning och anrikning med olika metoder. bl a flotation.

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion och priser

Den globala konsumtionen av baryt. uttryckt i barium. har under de senaste åren uppgått till ca 2,5 milj ton. vilket är knappt 60 % över 1960 års nivå (se tabellbilagan. tabell 1). Efterfrågan förutses av US Bureau of Minesl komma att öka med i genomsnitt 3.5 % per år fram till år 2000. Andra bedömare anger den sannolika årliga tillväxten ca 2 %2.

Ca 75 % av den globala bariumproduktionen används vid borrning efter olja och gas. Efterfrågan styrs sålunda främst av oljeprospekteringens omfattning. Denna verksamhet har ökat snabbt under 1970-talet. men stagnerar nu och kan komma att sjunka fram till 1985. I så fall innebär troligen även den lägre prognosen en överskattning av bariummarknadens till— växt.

I viss utsträckning kan alternativa material komma att ersätta baryt i borrvätskor. En syntetisk produkt som erhålles ur restprodukterna från röstning av svavelkis och som innehåller 85 % järnoxid och 15 % alumi- nium-. zink- och kalciumsilikat är för närvarande föremål för försöksverk- samhet och kan eventuellt i vissa regioner komma att förändra marknads- bilden.

Baryt av borrvätskekvalitet kostar fn ca 250 kronor per ton. Den högsta kvaliteten. mikroniserad högren baryt. betingar ett väsentligt högre pris. ca 700 kronor. Prisutvecklingen i USA har under perioden 1954—1974 inneburit svagt fallande realpriser (se även tabell 3). Det finns inga faktorer som tyder på att realpriset på baryt kommer att undergå några större förändringar framöver.

• Sida 195
•  Original

2.2 Produktion och tillgångar

Baryt produceras i många länder (ca 40). Exploatering av barytfyndigheter har normalt skett i nära anslutning till de stora förbrukningsområdena. och nya förekomster har successivt blivit aktuella för utvinning allt eftersom borrningen efter olja och gas fått ändrad geografisk tyngdpunkt.

USA är den största producenten med en andel av världsproduktionen på 20—25 % (tabell 2). Vertikal integration mellan råvaruled och förädlingsled (t ex borrvätskor) är vanlig i USA. Amerikanska företag har också betydande intressen i barytproduktionen i bla Mexico. Peru. Irland och Grekland. Förbundsrepubliken Tyskland och Irland är de viktigaste producentländerna i Europa.

Produktionen i USA. Mexico. Peru. Canada. Irland. Grekland och Marocko avser framför allt baryt för användning i borrvätskor. medan Förbundsrepubliken Tysklands, Frankrikes och Italiens produktion huvud- sakligen används för andra ändamål. Irland. Peru. Mexico och Förbundsre- publiken Tyskland är de viktigaste exportländerna.

Enligt senast tillgängliga uppgifter uppgår de brytvärda baryttillgångarna till 180 milj tonl (ca 100 milj ton barium). Denna kvantitet är inte fullt tillräcklig för att täcka den av US Bureau ofMines prognostiserade efterfrågan fram till år 2000. De potentiella tillgångarna är emellertid mycket stora och sannolikheten för upptäckt av ytterligare högvärdiga barytförekomster bedöms som relativt stor. Några långsiktiga försörjningsproblem behöver därför knappast befaras.

Dessutom har det genom teknologiskt utvecklingsarbete under senare år blivit möjligt att ekonomiskt ta tillvara baryt ur anrikningsavfallet från utvinning av bl a basmetaller. vilket ytterligare förbättrat försörjningsmöjlig- heterna. Bl a på Irland har en sådan utvinning nyligen startats. Även i Sverige finns förutsättningar för sådan utvinning (se nedan).

3 Svensk marknadsöversikt

Sveriges tillförsel av barium sker i huvudsak i form av naturlig baryt. fällt bariumkarbonat. fällt bariumsulfat samt lit0pon. Mindre mängder tillförs i form av bariumklorid och. sannolikt. bariumhydroxid.

Bariumtillförseln i form av de fyra förstnämnda produkterna uppgick 1975 till 6450 ton varav 47 % i form av naturlig baryt och 43 % i form av fällt bariumkarbonat. .

Med undantag för litopon saknas uppgifter i den officiella statistiken om förbrukningsstrukturen för baryt och barytbaserade produkter. Enligt inhäm- tade uppgifter används baiyt för närvarande till ca 75 % för tillverkning av ljudisoleringsmaterial. Detta är en ny användning som introducerades kring 1973 och som i huvudsak förklarar den uppgång i tillförseln från ca 2 000 till 6 000 ton som skett mellan 1972 och 1976. Resterande mängder torde användas som fyllmedel och pigment inom färg-. plast- och gummiindustri. Baryt har också använts som inblandning i murbruk och enstaka gånger som ballast vid export av lastmaskiner. Små kvantiteter baryt används vidare i borrvätskor vid oljeborrningar i Östersjön.

Fällt bariumsulfat används som smörjmedel inom gjuteriindustrin. som

' US Bureau of Mines.

Commodity Statements 1976.

• Sida 196
•  Original

1 På Alnön utanför Sundsvall bröts samman- lagt ca 6 300 ton baryt åren 1945—1951.

pigment inom färgindustrin. som röntgenkontrastmedel och i någon mån sannolikt också inom plastindustri och vid tapettillverkning. Förbrukningen har under senare år sjunkit kraftigt beroende på minskad efterfrågan från pappers- och färgindustri.

Fällt bariumkarbonat används inom jord- och stenvaruindustri. främst för tillverkning av mineralull samt tegel- och porslinsvaror.

Litopon används främst inom färgindustrin. En mycket kraftig förbruk- ningsnedgång har ägt rum sedan 1960. Litopon har till stor del ersatts med titanpigment.

Bariumtillförseln ide nämnda produkterna var i stort sett oförändrad under 1960-talet (tabell 3). En viss uppgång har präglat utvecklingen under de senaste åren.

Någon inhemsk utvinning av baryt förekommer för närvarande inte'. Försörjningen baseras till ca 80 % på import från Förbundsrepubliken Tyskland (tabell 4).

4 M arknadsbedömning [ 985

En viss ökning av barytförbrukningen i ljudisoleringsmaterial är förutsedd med stagnation därefter på nivån 5 000 ton. Någon större förändring av förbrukningen inom övriga sektorer är. med reservation för en eventuellt väsentligt ökad omfattning av borrningen efter olja, inte sannolik. Förbruk— ningsnivån för baryt kan med dessa förutsättningar uppskattas till ca 6 500 ton 1985 (ca 3 650 ton Ba).

När det gäller bariumföreningarna är det statistiska underlaget så dåligt, att vi inte anser oss ha underlag för någon egentlig framtidsbedömning. Troligen har dock neddragningen av bariumanvändningen i färgindustrin nu i stort sett genomförts. Användningen av bariumkarbonat för mineralullstillverk- ning torde komma att öka något. En sammanvägning av dessa faktorer leder till slutsatsen att den totala bariumförbrukningen 1985 kan komma att uppgå till ca 7 600 ton.en ökning med 15 % i förhållande till genomsnittet för 1973/ 75.

Förbrukningsutvecklingen för barium efter 1960 och prognosen för år 1985 återges i figur 2.

5 Den svenska tillgångssituationen

Rikare sedimentära förekomster av baryt synes nästan helt saknas i Sverige. Enstaka större gångar av mer eller mindre ren baryt är kända från Alnön och Ultevistrakterna i Jokkmokks kommun. Av större potentiellt intresse är den baryt som skulle kunna utvinnas som biprodukt vid anrikning av vissa sulfidmalmer. Blymalmen i Vassbo och Laisvall innehåller ca 1.1 % barium. kopparmalmen i Aitik ca 0.9 %. I förhållande till det svenska bariumbehovet. 7 OOO—8 000 ton per år. är de potentiella mängderna biproduktbarium mycket stora. Bariuminnehållet i baryten i anrikningssanden enbart från Aitik uppgår med nuvarande omfattning på brytningen till ca 60000 ton Ba per år (ca 100 000 ton baryt). Möjligheterna att utvinna baryten genom flotation är goda i samtliga tre nämnda gruvor. Utvinning i kommersiell skala torde förutsätta möjlighet till avsättning på export och/eller samtidig produktion av andra biprodukter ur anrikningssanden.

i l

• Sida 197
•  Original

Ton barium

_ Barium totalt

8 000 7 500 _._.— Barium i naturlig baryt / 7000 6 500 6 000 5 500 5 000 4 500 4 000 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000

500

lrll'—l'—rrr—1—11—11—1—17—1—1—1—>

1960 1965 1970 1975 1980 1985

F/gur2 Sverigesförbrukning av barium [960—[976 samt prognos 1985.

• Sida 198
•  Original

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av baryt 1960—1975. Tusen ton

År Baryt Bariuminnehåll 1960 2 850 (1 595) 1961 2 850 (1 595) 1962 3 120 (1 745) 1963 2 930 (1 640) 1964 3 164 1 772 1965 3 537 1 980 1966 3 691 2 067 1967 3 466 1 998 1968 3 517 1 914 1969 3 979 2 152 1970 4 029 2 204 1971 3 848 2 090 1972 3 864 2 215 1973 4 318 2 419 1974 4 344 2 433 1975 4 708 (2 635) 1976 4 665 (2 610)

Tabell 2 Världsproduktionens länderfördelning 1974

Tusen ton Procent USA 1 003 23 Sovjetunionen 327 8 Förbundsrep. Tyskland 298 7 Mexiko 250 6 Irland 250 6 Peru 218 5 Thailand 200 5 Italien 178 4 Övriga länder I 620 37

%

Summa 4 344

• Sida 199
•  Original

Tabell 3 Barium 1960—1976: Tillförsel och priser. Ton vara om inte annat anges resp kronor per ton

År Nettoimport Genomsnittligt importvärde Baryt Fällt Fällt Litopon Summa Nominellt Realt (1975 barium— barium— barium- års priser) sulfat karbonat innehåll (avrundat? 1960 2 904 2 542 1 790 5 944 6 850 215 470 1961 2 066 1 526 2 274 5 621 6 000 203 435 1962 1 684 1 848 2 262 4 464 5 450 202 423 1963 1 288 2 267 1 771 4 354 5 100 209 423 1964 1 670 2 386 2 864 3 930 5 950 237 458 1965 1 877 2 680 2 871 3 128 5 900 236 442 1966 1 465 2 438 3 168 2 524 5 500 244 444 1967 1 681 2 834 3 065 2 683 5 850 248 452 1968 1 285 2 866 3 885 2 133 6 000 246 443 1969 1 571 3 425 3 945 1 586 6 300 273 474 1970 2 099 3 210 3 412 1 395 6 000 263 426 1971 2 254 3 594 2 467 1 071 5 550 296 464 1972 1 838 2 147 2 427 901 4 350 292 434 1973 3 568 2 175 4 423 745 6 650 328 439 1974 4 451 1 840 4 156 600 6 700 432 464 1975 5 381 956 3 957 286 6 450 453 453 1976 6 130 800 1 900 292 5 340 426 392

” Bariumhalten i baryt uppskattas till 55.9 %, i fällt bariumsulfat till 58,8 %. i fällt bariumkarbonat till 69.6 ”» samti litopon till 41.5 %.

Tabell 4 Länderfördelningen av Sveriges bariumimporta . Ton

1960 1970 1975 Procent

1975

Förbundsrep Tyskland 5 245 6 522 8 375 81.3 DDR 374 1 020 890 8.6 Frankrike 440 — 490 4.8 Storbritannien 35 95 341 3.3 Ovriga länder I 163 1 085 204 2,0 Summa 7 257 8 722 10 300 1000

a Avser baryt. fällt bariumsulfat samt fa'llt bariumkarbonat (ton vara; omräkning till bariuminnehåll har ej gjorts).

• Sida 200
•  Original

Bauxit — icke metallisk användning

Den här översikten tar upp förbrukning av bauxit och vissa mellanprodukter för andra ändamål än metallframställning. Redovisningen av bauxit som aluminiummalm och analysen av produktion och tillgångar behandlas i utredningens delbetänkande rörande metaller.

] Presentation

Bauxit är ett plastiskt. lerliknande material som i huvudsak består av aluminiumhydroxidmineralen gibbsit. diaspor och boehmit. Dess viktigaste användning är aluminiumframställning. Bauxit har emellertid också viktiga icke-metalliska användningar bl a inom eldfast tillverkning. kemisk industri och cementindustri.

Världsproduktionen av bauxit uppgick 1974 till 70 milj ton. Av denna produktion användes 95 % till framställning av aluminiumoxid. Ca 90 % av aluminiumoxidproduktionen — som 1974 uppgick till totalt 24 milj ton — användes sedan för utvinning av aluminium. Detta skulle innebära att den globala förbrukningen 1974 av bauxit för andra ändamål än metallframställ- ning omfattade dels ca 3.5 milj ton bauxit för direkt användning (oftast i kalcinerad. dvs bränd. form). dels ca 6.5 milj ton bauxit i form av aluminiumhydroxid och aluminiumoxid och produkter framställda från dessa.

Figur 1 visar översiktligt hur bauxit används. Bauxitfyndigheter kan i princip bildas av alla bergarter och bergartslik— nande mineral som innehåller aluminium. Det har dock visat sig att modermineralet till bauxiter i allmänhet är fältspater och alkaliska varianter av mörka mineral. Ur dessa mineral har sedan bauxit uppstått genom bl a vittring. upplösning och utfällning av aluminium. Bauxit som bildats på detta sätt kan sedan påträffas i anslutning till moderberget eller också borttrans- porterat med vatten till annan fyndplats.

Det kan tillfogas att aluminium är ett av de vanligast förekommande elementen i jordskorpan (medelhalt ca 8 %) och att det förutom i bauxit . förekommer kombinerat med silikater i leror (bl a kaolin och alunskiffrar). % fältspater. Sillimanitmineral och många andra mineral. För aluminiumfram- ' ställning är bauxit den helt dominerande råvaran medan de andra alumini- umhaltiga mineralen främst har olika icke-metalliska användningar (se resp mineralöversikt). Flera av dem har dock diskuterats som potentiella råvaror för aluminiumframställning.

du..—__..SMA ___—x_- ...—___. __m- —_a.._..___.._._.____

• Sida 201
•  Original

Fyllnads— medel i t. ex. latex

Övriga aI-för— eningar

Aktiverad alumina

Keramisk och eld— fast till- verkning

Aluminium— hydroxid

Aluminium- oxid kalcinerad alumina

Abrasive grade

Refractorv- grade

F used Chemical Tabular Aluminat— Aktiverad

. alumina alumina . . cement grade baux1t ,, . lgalcrnerad kalcrnerad bauxit syntetisk aux1t baux1t korund"

slipmedel m. m.

Aluminium- klorid

Aluminium— fluorid

Figur ! Användningsstruk- tur/ör bauxit.

2 De viktigaste produktions/änderna

2.1 Bauxit för icke-metallisk användning

Guyana är den största producenten i världen av kalcinerad bauxit för eldfast tillverkning med en årsproduktion på ca 800 000 ton. Merparten av produk- tionen exporteras till länder över hela världen. främst dock till Västeuropa, USA och Japan. Av den totala exporten 1972 på ca 662 000 ton gick 230 000 ton till USA och 107 000 ton till Storbritannien. Sverige importerade samma år 7 655 ton.

Guyanas grannland Surinam har framför allt inriktat sin produktion på kalcinerad bauxit för slipmedelstillverkning. Denna kvalitet svarar för 2/3 av landets produktion av kalcinerad bauxit på ca 350 000 ton. USA importerar större delen av Surinams produktion.

Till de viktigaste producentländerna av bauxit för icke-metallisk använd- ning hör också USA (framför allt kemikaliekvaliteter). Kina (eldfasta och slipmedelskvaliteter). Australien (som är den viktigaste leverantören av slipmedelskvalitet till Västeuropa) och Frankrike (framför allt kemikaliekva- litet). Grekland. Jugoslavien. Ungern och Brasilien producerar också bauxit för icke-metallisk användning.

• Sida 202
•  Original

2.2 Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid för icke-metallisk användning

De stora bauxitproducerande länderna Australien. Jamaica. Surinam. Guyana. Guinea och Grekland har under senare år i allt större utsträckning inriktat sig på att förädla bauxiten till aluminiumoxid före export. Denna trend har emellertid så gott som enbart gällt bauxit och aluminiumoxid avsedda för metallframställning. Aluminiumhydroxid och aluminiumoxid för icke-metallisk användning produceras fortfarande främst i de stora kon- sumentländerna (USA. Västeuropa och Japan). De sex stora företag i fyra länder (USA. Canada. Frankrike och Schweiz) som dominerar västvärldens aluminiumindustri är samtliga producenter av aluminiumhydroxid och alu- miniumoxid för icke-metallisk användning och av produkter härledda ur dessa.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av bauxit sker i främst följande former:

Produkt Källa Viktigaste användningsområde

Bauxit Import Cementindustri. kemisk industri (till- verkning av aluminiumsulfat). eldfasta produkter, ferrolegeringar Aluminium- Import Kemisk industri (aluminiumsulfat samt. hydroxid fro m 1975. aluminiumfluorid) Aluminiumoxid. Import Slipmedel och eldfasta produkter konstgjord korund och "tabular alu- mina" Eldfasta produk- Inhemsk produk- Järn- och stålindustri ter tion baserad på

importerade råva- ror. Viss import och export

Tillförseln av dessa produkter uppgick 1974 till följande (tusen ton):

Produkt Nettoimport Aluminiuminnehålla Bauxit 96.5 25.1 Aluminiumhydroxid 40.7 14.0 Aluminiumoxid. konstgjord korund och 9.4 5.0 tabular alumina Eldfasta produkter 9.5 1.7

Summa ca 45.8

”Omräkningsfaktorer: Bauxit 26 % Al.aluminiumhydroxid 34 % Al.a1uminiumoxid etc 53 % Al. eldfasta produkter 18.0 % Al (genomsnitt av olika kvaliteter).

Omräknat till bauxitråvara motsvarar denna tillförsel ca 175 000 ton.

. __xfud__,_

s...—.— ___ &

• Sida 203
•  Original

Genom nettoexport av aluminiumsulfat (som tillverkas av bauxit eller aluminiumhydroxid) utfördes ca 11 600 ton Al, vilket gav en nettotillförsel av aluminium med ursprung i bauxit på ca 34 000 ton.1

En mycket kraftig förbrukningsökning för bauxit och bauxitbaserade produkter har präglat perioden 1960—1975 (se tabellbilagan. tabell 1). Bakom uppgången ligger främst en kraftigt ökad import av bauxit och aluminium- hydroxid för cement- och kemikalieframställning. Förbrukningsstrukturen för dessa två viktigaste produkter framgår av figur 2.

Tillförseln av bauxitråvara för tillverkning av eldfasta produkter är av vital betydelse med hänsyn till svensk stålindustris behov av ugnsinfod- ringsmaterial. Bauxitbaserade produkter kan efter omställning av proces- serna ersättas av bl a produkter baserade på zirkon, men från ekonomisk synpunkt är sådan substitution inte realistisk. Det går också att delvis ersätta bauxit med kaolin eller chamotte. Detta minskar dock infodringsmaterialets hållbarhet väsentligt.

Inom de andra stora användningssektorerna för bauxit i Sverige — cementindustri och kemikalieindustri — kan alternativa aluminiumhaltiga mineral användas.

Det genomsnittliga importvärdet på bauxit var 1974 161 kr/ton. på aluminiumhydroxid 409 kr/ton och på konstgjord korund 1 932 kr/ton. För

Total förbrukning av bauxit 1974: 67000 ton

Cement— industri Kemika— lieindu- stri

Övrigt

Järn-, stål-, och metall- verk

Eld fasta produkter

' Det kan nämnas att en betydande tillförsel av aluminium för icke-me— tallisk användning också sker i form av bl a kaolin och Sillimanitmineral. In- klusive dessa torde alu- miniumtillförseln 1974 ha uppgått till närmare 100 000 ton (inkl tillförsel av kaolin för tillverkning av främst papper på ex- port). Denna siffra kan jämföras med Sveriges förbrukning av alumini- um som metall som 1974 uppgick till ca 140000 ton.

Figur 2 F örbrukningen av bauxit och aluminium- hydroxid 1974.

Total förbrukning av aluminium- hydroxid 1974: 40000 ton

Övrigt, bl a läkeme- delslndustri och plastvaruindustri

• Sida 204
•  Original

bauxit gäller att genomsnittspriset är baserat på mycket olika priser för olika kvaliteter.

3.2 Försörjningsstruktur

Grekland är huvudleverantör till den svenska marknaden av bauxit med Australien och Guyana på andra plats. Förbundsrepubliken Tyskland svarar för den helt övervägande delen av leveranserna av aluminiumhydroxid och dominerar också.tillsammans med USA.i fråga om konstgjord korund (tabell 2).

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Bauxit

Sveriges bauxitförbrukning har ökat kraftigt sedan 1960 med stegvisa hopp i förbrukningen i anslutning till att nya användningar kommit till. Nettoim- porten uppgick 1974 till ca 96 000 ton. Detta år skedde emellertid en onormalt stor lageruppbyggnad. Den redovisade förbrukningen uppgick till 67 000 ton. 1975 följde en nedgång såväl i import som faktisk förbrukning.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen kommer att variera väsentligt mellan de olika användningsområdena.

Inom cementindustrin används vid ett tillverkningsställe (Limhamn) bauxit för att höja aluminiuminnehållet i cementen. Produktionen där kommer sannolikt att läggas ned. Om den skulle fortsätta torde en övergång till alternativa material. ( ex inhemska leror eller kolaska. komma att ske för att erhålla ett billigare aluminiumhaltshöjande tillsatsmaterial än bauxiten. Därmed bortfaller sannolikt helt den användning för bauxit som under hela 1960-talet var den dominerande.

Inom den kemiska industrin används bauxit för tillverkning *av en specialkemikalie (aluminiumsulfat av något lägre kvalitet) för rening av avloppsvatten. Bauxitförbrukningen för detta ändamål har ökat från 2 100 ton 1971 till drygt 20000 ton 1974 och 25 000 ton 1976. En fortsatt ökning av förbrukningen till ca 40.000 ton 1985 bedöms som sannolik med stagnation därefter på denna nivå.

Bauxit är en av huvudkomponenterna vid tillverkning av eldfasta stenar och massor med hög aluminiumoxidhalt (> 56 % A1203). Produkterna används i huvudsak inom järn- och stålindustrin och förbrukningsutveck- lingen kommer sannolikt att följa stålproduktionen. Med antagande om oförändrad stålproduktion 1985 i förhållande till 1974 och om oförändrad exportandel. drygt 25 %, kan bauxitförbrukningen för eldfast framställning år 1985 uppskattas till ca 13 000 ton. Härav skulle knappt 10 000 ton avse den _ inhemska marknaden. &

Användningen av bauxit som slaggkonditioneringsmedel vid ferrolege- ! ringsverk, främst för framställning av ferrokrom, är det enda mera betydande användningsområdet utöver de nu nämnda. Förbrukningen beräknas inte komma att öka utöver 1974 års nivå (7 600 ton). En betydande minskning är tvärtom möjlig om pågående försök med att använda alternativa slaggbild- ningsmaterial ger ett positivt resultat.

.)”:—

• Sida 205
•  Original

Övrig redovisad förbrukning. knappt 1500 ton 1974. innefattar bla användning av bauxit inom svetselektrodindustrin där förbrukningen förväntas öka.

Prognosbedömningarna sammanfattas i följande tablå samt i figur 3:

Användningsområde Förbrukning Prognostiserad Procentuell 1974 förbrukning 1985 förändring ton ton 1974—1985 Cementtillverkning 24 183 0 — 100 Kemikalietillverkning 20 557 40 000 + 95 Eldfasta produkter 13 022 13 000 i— 0 Ferrolegeringsverk 7 655 7600 (max) i 0 Övrigt (bl a verkstadsindustrin) 1 357 2 000 Summa förbrukning 66 784 63 000 — 6 Lagerökning 34 525

4.2 Aluminiumhydroxid

Förbrukningen av aluminiumhydroxid i Sverige uppgick 1974 till ca 40 000 ton. Produkten utnyttjas i huvudsak för tillverkning av aluminiumsulfat, en specialkemikalie som används som Iimmedel vid papperstillverkning och för vattenrening. Det är detta användningsområde som burit upp den snabba förbrukningsuppgången för aluminiumhydroxid efter 1967 från ca 5 000 till 40 000 ton. Ett par andra användningssektorer är redovisade — läkemedels- industri och plastvaruindustri — men deras sammanlagda förbrukning är blygsam (ca 600 ton).

Tusen ton

100 90 80 Förbrukning 1974 70 _ _ _ _ _ _. 60 ff,, & ,

50 40 30 20 Figur3 Förbrukningsut- Konstgjord korund veck/ingenfir bauxit.

aluminiumhydroxid och konstgjord korund 1960

— I 975 samt prognos 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1985.

10

en .

• Sida 206
•  Original

' Importen uppgick 1974 till 147 000 ton.

Förbrukningen för framställning av aluminiumsulfat förväntas öka från 1974 års nivå (35 000 ton) till ca 40 000 ton år 1985. Det kan förutses att en betydande del av produktionen liksom hittills kommer att avsättas på

export. . Från och med 1975 har tillkommit ett nytt användningsområde för

aluminiumhydroxid. nämligen tillverkning av aluminiumfluorid (se även "Flusspat"). Tillverkningen är baserad på den fluorkiselsyra som fram- kommer som biprodukt vid fosforsyraframställning samt på aluminium- hydroxid. Vid fullt kapacitetsutnyttjande. 15000 ton aluminiumfluorid, kommer behovet av aluminiumhydroxid att uppgå till ca 13 500 ton.

Ovanstående prognosbedömningar pekar i sammanfattning på en femtio- procentig ökning av förbrukningen av aluminiumhydroxid från drygt 40 000 ton 1974 till ca 60 000 ton 1985.

4.3 Aluminiumoxid (konstgjord korund) m m

Aluminiumoxid (obränd al-oxid från Bayerprocessen) importeras i betydande mängder till landet.[ Produkten används för framställning av aluminium och detär osäkert om den har någon användning utanför den metallurgiska sektorn. SCB:s korttidsstatistik anger visserligen en förbrukning 1974 på 1 280 ton inom andra branscher än metallsektorn. men åtminstone delvis hänför sig denna förbrukning till vad som egentligen är bränd eller smält al- oxid (tabular alumina och konstgjord korund). Nomenklaturen på området synes vara oklar.

Förbrukningen av konstgjord korund uppgick 1974 till ca 9 000 ton. Den största förbrukningssektorn i landet är slipmedelsindustrin som kan förväntas ändra sin produktion i takt med stålproduktionens utveckling. Med vårt antagande om oförändrad produktionsvolym skulle det ge en förbruk- ningsnivå 1985 på ca 5 000 ton. För tillverkning av eldfasta produkter förbrukades 1974 2 670 ton bränd aluminiumoxid (tabular alumina) som sannolikt tulltekniskt redovisas som konstgjord korund. Även här gäller att stålproduktionen är avgörande för förbrukningsutvecklingen. vilket således ger i stort oförändrad behovsnivå 1985.

Ovanstående prognosbedömningar pekar i sammanfattning på en stagna- tion i förbrukningen av konstgjord korund (inkl viss förbrukning inom andra områden än de ovan nämnda) på nivån 9 000 ton.

4.4 Prognossammanfattning

Den antagna förbrukningsutvecklingen för bauxit och bauxitbaserade produkter framgår av följande tablå:

• Sida 207
•  Original

SOU 1977:75 1974 1985 Föränd- ring i Tusen Tusen Tusen Tusen procent ton vara ton Al ton vara ton Al Bauxit 67 17.4 63 16.4 — 6 Aluminiumhydroxid 40 13.6 60 20,4 +50 Aluminiumoxid etc 9 4.8 9 4.8 i 0 Summa 35.8 41.6 +l6 Tillkommer: nettoimport av aluminium i bauxitbaserade eldfasta produkter + 1.7 + 1,7 i 0 Avgår: export av aluminium i aluminiumsulfat och aluminiumflourid —1 1.6 —18.0 +55 Summa aluminiumför- brukning (netto) 26.0 25.3 — 3

En förbrukningsökning på 16 % kan under perioden 1974—1985 beräknas för den bauxitbaserade aluminiumtillförseln i form av bauxit och de närmaste mellanprodukterna — aluminiumhydroxid och aluminiumoxid (främst som konstgjord korund).

Ökad export av framför allt aluminiumfluorid och i någon mån också aluminiumsulfat kan emellertid förutses. Nettoförbrukningen. dvs förbruk- ningen för den svenska marknadens behov. antas därför minska med 3 % under prognosperioden. Denna nedgång förklaras främst av att bauxitbe- hovet för cementframställning förväntas minska.

Förbrukningsutvecklingen (uttryckt i ton vara) efter 1960 samt prognosen för 1985 återges i figur 3.

5 Den svenska tillgångssituationen

Många bergarter kan vara utgångsmaterial för bauxit tex granit. nefelinsye- nit. anortosit. basalt. gabbro. skiffer. kaolinhaltig sandsten m fl. Bauxitbild- ning har ägt rum under flera olika geologiska perioder. I Sverige vet man tämligen litet om utbredning och omfattning av vittringen under dessa olika geologiska perioder. Det framstår dock som mindre sannolikt att några högvärdiga bauxitförekomster skall kunna påträffas i Sverige, även om vissa borrprov från kaolinförekomster i Skåne visat sig innehålla vissa mängder bauxitmineral.

Däremot finns flera andra aluminiumhaltiga mineral och bergarter som åtminstone i vissa användningar skulle kunna användas som alternativ till den nu importerade bauxiten eller dess mellanprodukter. Kaolin och andra aluminiumhaltiga leror är ett exempell. Alunskiffer är ett annat.

l Produktionen av alumi- niumsulfat var tidigare

i själva verket baserad på inhemska leror (i Skå— ne). Eftersom dessa leror är något järnhaltiga har det blivit billigare att importera ren alumini- umhydroxid än att rena de inhemska lerorna.

• Sida 208
•  Original

Speciellt om en inhemsk aluminiumoxidtillverkning skulle komma till stånd — antingen ur någon av de nu nämnda råvarorna eller ur andra aluminiumhaltiga mineral som t ex Sillimanitmineral. nefelinsyenit . musko- vitglimmer (ur anrikningssander) eller anortosit — kan man anta att större delen av aluminiumbehovet för icke- metallisk användning kan täckas med inhemska råvaror. I den nuvarande planeringen för forsknings- och utveck- lingsarbete betr alunskiffrarna ingår bla att studera möjligheterna till aluminiumförsörjning för tillverkning av aluminiumsulfat.

Figur 4 visar några av de viktigaste kända förekomsterna av icke- bauxitiska aluminiumråvarorna i Sverige.

Tabellbilaga Tabell 1 Sveriges nettoimport av aluminium i form av bauxit. aluminiumhydroxid och konstgjord korund 1960—1975 År Bauxit Alumi- Konst- Summa alu- Netto- Summa alu- nium- gjord miniumtillför- export miniumtill- hydroxid korund sel i netto- alumini- försela netto importen umsulfat (avrundat) Ton vara Ton vara Ton vara Ton Al Ton Al Ton Al 1960 5 564 1 687 6 460 5 470 1 076 4 400 1961 25 687 1 667 4 095 9 420 761 8 650 1962 24 233 2 495 3 556 9 040 652 8 400 1963 13 477 4 336 2 993 6 560 1 098 5 450 1964 31086 6865 3809 12440 —319 12750 1965 22 588 5 117 4 858 10 200 329 9 900 1966 26 723 4193 4164 10580 — 294 10 900 1967 49 020 5 125 3 902 16 560 - 279 16 850 1968 41 045 11 049 4 960 17 060 374 16 700 1969 48 875 26 736 3 687 23 750 1 560 22 200 1970 59 799 36 092 6 229 31 120 4 383 26 750 1971 34 083 36 291 5 761 24 250 7 464 16 800 1972 45 823 47 845 5 290 30 990 7 876 23 100 1973 48 772 28 328 7 348 26 210 6 376 19 850 1974 96 480 40 986 9 346 43 980 11 628 32 350 1975 67 292 48 821 6 948 37 780 4 177 33600

a Omräkningsfaktor: bauxit 26 % Al. aluminiumhydroxid 34 % Al. konstgjord korund 53 % Al. aluminiumsulfat 15,8 % Al.

• Sida 209
•  Original

Alunskiffer Anorthosit

Kaolin NepheHn Kyanit Andalusit

200 300 km |__—[__|

Figur 4 Förekomster av icke—bauxitiska alumini- umråvaror i Sverige.

Källa: N A Shaikh. Sveri- ges geologiska under- sökning i "Non-bauxite sources of alumina in Scandinavia and Finland". föredrag hållet vid "The 2nd International ”Industrial Minerals" Congress". Miinchen maj 1976.

• Sida 210
•  Original

TabellZ Sveriges import av bauxit. aluminiumhydroxid och konstgjord korund

1975 Leverantörsland Ton % av importen Bauxil Grekland 39 406 57,9 Australien 12 857 18,9 Guyana 10 872 16.0 Kina 3 033 4,5 Nederländerna 1 203 1,8 panmark 610 0,9 Ovriga 61 0,1 Summa import 68 042 1000 ,4lrmiinirlin/U'III'UA'irI Förb.rep. Tyskland 47 191 96,6 Storbritannien 1 404 2,9 Ovriga 239 05 Summa import 48 834 100,0 Konstgjord korund Förb. rep. Tyskland 3 642 51,8 USA 1 750 24,9 Storbritannien 507 7,2 Osterrike 434 6,2 DDR 301 4.3 Nederländerna 284 4,0 Ovriga 120 1.7 Summa import 7 038 1000

• Sida 211
•  Original

Bentonit

1 Presentation

Bentonit är en lera som till största delen består av det aluminiumhaltiga silikatmineralet montmorillonit. De flesta större bentonitförekomster har uppkommit genom kemisk förvandling och vittring av vulkanisk aska och vulkaniska bergarter. Materialet sväller i kontakt med vatten.

Det finns två huvudtyper av bentonit, natriumbentonit (Na-bentonit) och kalciumbentonit (Ca-bentonit), och graden av svällning är olika för dessa typer. Ren Na-bentonit sväller kraftigast, upp till tjugo gånger den ursprung- liga volymen. Användningen av bentonit vid t ex kulsintertillverkning ochi gjuterier för att binda formsanden bygger på denna egenskap.

Aktiverad bentonit är den gemensamma benämningen på sodabehandlad och syraaktiverad Ca-bentonit. Vid sodabehandling har Ca utbytts mot Na vilket förbättrar bentonitens svällningsegenskaper och ger en produkt som i många användningar kan ersätta den naturliga Na-bentoniten. Produkten kalls därför i bland syntetisk natriumbentonit. Vid syrabehandlingen erhålles en produkt med stor specifik yta och syrakaraktär, som har god absorptions- förmåga och också kan fungera som katalysator.

Återvinning av bentonit är normalt inte möjlig. 1 gjuteriprocessen kan bentonit visserligen användas flera gånger men förbrukas successivt genom den upprepade cirkulationen. Som avfallsprodukt ingår den i förbrukad formmassa varifrån den inte kan separeras. Bentonit i kulsinter omvandlas i masugnen till slagg.

Några speciella miljörisker förknippade med bentonit är inte kända. Bentonit är i och för sig ett mycket fmkornigt material. Hantering och bearbetning av torkad bentonit ger därför upphov till damm och filteranlägg- ningar är nödvändiga vid anläggningar för bentonitfabrikation. Bentonit innehåller vidare någon eller några procent fri kvarts (upp till 10 % i vissa typer). Ingen silikos har dock kunnat konstateras hos arbetare i bentonitfab- riker.

Bentonit i gruvfuktigt tillstånd innehåller 30—35 % fukt. Vattenhalten sänks till max 10 % genom torkning i oljeeldade roterugnar, en behandling som genom oljeprisökningarna gett utslag i väsentligt höjda priser under de senaste åren.

2 Internationell översikt

Den internationella statistiken över förbrukning, produktion och handel avseende bentonit är ofullständig. Det beror bl a på att olika länder tillämpar

• Sida 212
•  Original

' I vissa länder kallas kal- ciumbentonit "Fuller's Earth". Denna beteck- ning avser däremot i USA attapulgit. ett annat lermaterial som i vissa användningar konkurre- rar med bentonit.

olika definitioner på bentonit och närbesläktade leror. 1. Det beror också på att bara ett begränsat antal länder redovisar statistiska uppgifter om bentonit separat. Uppgifterna i det följande bör ses mot denna bakgrund och får närmast syfta till att ange ungefärlig storleksordning.

2.1 Konsumtion och priser

Västvärldens förbrukning av bentonit var 1970 av storleksordningen 4—4,5 milj ton. Det är en liten förbrukning jämfört med de flesta andra industriellt utnyttjade leror. Bentonit har emellertid speciella användningar och spelar i dessa en väsentlig roll. De viktigaste användningsområdena för de olika kvaliteterna är följande:

Användningsområde Bindemedel för gjuterisand Pelletisering av bl a järnmalm l borrvätskor vid oljeborrning

Tätningsändamål inom bl a byggnadsin- dustrin Uppsugning av brandfarliga och andra vätskor Bärare av pesticider Raffinering och avfärgning av vätskor. oljor och fetter inom livsmedelsindu-

Bentonitkvalitet

Nil-bentonit. sodabehandlad Cat-bentonit el blandbentonit Na-bentonit el sodabehandlad Ca-bento— nit Na-bentonit el sodabehandlad Ca-bento- nit Na-bentonit

Ca-bentonit Ca—bentonit Ca-bentonit el syraaktiverad Ca-bcnto- nit

strin

Det saknas tillförlitliga uppgifter om hur den totala förbrukningen fördelar sig på dessa användningsområden. Sannolikt svarar dock användningen inom gjuterisektorn för den dominerande delen av förbrukningen med pelletise- ringssektorn på andra plats. Den sistnämnda användningen är den som under senare år ökat relativt sett mest i takt med den snabbt ökande produktionen av kulsinter i världen. Det är också den användning som förutses komma att öka mest i fortsättningen.

Bentonit tillhör högprisprodukterna bland lerorna. Brytningskostnaderna är sannolikt låga medan den vidare behandlingen för att få fram en användbar produkt är relativt kostnadskrävande. Förädlingen av bentonit innefattar normalt vittring, torkning, malning, storleksgradering och granulering. För aktiverade kvaliteter tillkommerjonbyte.

Prisnoteringarna i början av 1977 i tidskriften Industrial Minerals var för naturlig Na-bentonit från Wyoming ca 420 kr/ton och för sodabehandlad Ca- bentonit ca 240 kr/ton.

2.2 Produktion och tillgångar

Västvärldens produktion av bentonit uppgick 1970 till uppskattningsvis 4.5

.milj ton. Produktionens fördelning på å ena sidan naturlig Na-bentonit, å andra sidan Ca-bentonit och sodabehandlad eller syraaktiverad Ca-bentonit

• Sida 213
•  Original

går inte att utläsa ur statistiken. Det är emellertid känt att USA är världens helt dominerande producent av naturlig Na-bentonit (s k Wyoming-bento- nit). Produktionen av denna bentonitkvalitet uppgick 1970 till ca 2 milj ton. Dessutom producerades i USA Ca-bentonit i en kvantitet av 600000 ton. Totalt sett dominerar därmed USA världsproduktionen av bentonit med en andel på ca 60 %.

1 Europa förekommer produktion av Ca-bentonit i flera länder. Förbunds- republiken Tyskland har den största produktionen, ca 600 000 ton 1970, följd av Italien och Grekland. Tillsammans torde de nu nämnda länderna, inkl USA, ha svarat för 85 % av den totala bentonitproduktionen 1970. Det saknas fullständiga uppgifter om hur produktionsutvecklingen varit efter 1970. Det är dock känt att USA ökade sin produktion med närmare 500000 ton fram till 1974 och att Förbundsrepubliken Tyskland under samma period ökade sin med ca 100 000 ton. Den internationella handeln med bentonit omfattar uppskattningsvis 20 % av produktionen. USA är det ledande exportlandet. Dess dominans är ännu större om hänsyn bara tas till naturlig Na-bentonit av vilken USA, som nämnts ovan, är den enda kända betydelsefulla producenten i världen. Större delen av USA:s export går till Canada, främst till pelletiseringsanvändning. Ca 30 % av exporten var 1970 destinerad till Europa. Den intereuropeiska handeln med bentonit är dåligt dokumenterad i statistiken. Det är emellertid känt att såväl Italien, Grekland som Förbunds- republiken Tyskland har en omfattande export av Ca-bentonit och soda- eller syrabehandlad Ca-bentonit. Den omfattande bentonitproduktionen i bl a Förbundsrepubliken Tyskland. Italien och Grekland innebär att Europa i princip är självförsör- jande med bentonit. Naturlig Na-bentonit importeras dock från USA. I och med att det blivit tekniskt möjligt att behandla Ca-bentonit till syntetisk Na- bentonit, som i många fall ärett fullgott substitut till den naturliga produkten, har dock beroendet av amerikanska leveranser minskat. Närmare uppgifter om bentonittillgångarnas omfattning i världen saknas. Eftersom bentoniten har sitt ursprung i vulkaniskt material är utbredningen emellertid geografiskt begränsad och flertalet konsumtionsländer torde få räkna med fortsatt importberoende för sin försörjning. Bentonit kan i flertalet användningar substitueras med andra material och en eventuell framtida knapphet kommer därför inte att få allvarliga återverkningar annat än marginellt. Det kan tilläggas att naturlig Na-bentonit förutom i USA påträffats också i Turkiet. Även Sovjetunionen antas ha förekomster av naturlig Na- bentonit.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av bentonit och aktiverad bentonit uppgick 1975 till 79 100 ton. 95 % härav utgjordes av aktiverad bentonit, främst sodaaktiverad bentonit (syntetisk Na-bentonit).

Redovisad förbrukning av naturlig bentonit (Na- och Ca-bentonit) uppgick

• Sida 214
•  Original

1975 till 3 750 ton. Drygt 90 % härav användes som bindemedel för gjuterisand vid järn- och stålgjuterier och verkstadsindustrier. Bland förbru- karna fanns också färg-, gummi- samt jord- och stenindustri. Vidare användes vissa kvantiteter för tätningsändamål.

Den redovisade förbrukningen av aktiverad bentonit uppgick 1975 till 75 300 ton varav 85 % användes för pelletisering av järnmalm, 14 % som bindemedel för gjuterisand, knappt 1 % inom livsmedelsindustrin för raffi- nering och avfärgning av fetter samt resterande mängder inom kemisk industri samt massa- och pappersindustri.

Den sammanlagda förbrukningen av naturlig och aktiverad bentonit var 1975 ungefär sex gånger så stor som 1962. Ökningen i absoluta tal mellan dessa år på 67 000 ton faller helt på användningen för kulsintertillverkning (+64 000 ton) och gjuterisektorn (+4 000 ton). Förbrukningsutvecklingen sedan 1962 sammanfattas i figur 1 som också återger den uppskattade förbrukningsnivån 1985.

Det genomsnittliga importpriset var 1975 på naturlig bentonit 530 kr/ton och på aktiverad bentonit 170 kr/ton (se tabellbilagan. tabell 2).

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är helt beroende av import för sin tillförsel av bentonit och aktiverad bentonit.

Naturlig Na-bentonit importeras uteslutande från USA. En del av importen går emellertid via andra länder i Europa där viss förädling sker, bl a Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Naturlig Ca-bentonit

Tusen ton

100 90 80 70 60 50 40 30

20

Figur ] Sveriges./örbruk- 10 ning av bentonit (naturlig och aktiverad) 1962 - 1975 0 samtprognas 1985 1962 1965 1970 1975' 1980 1985

• Sida 215
•  Original

importeras bl a från Storbritannien. Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern och Jugoslavien.

Grekland och Italien svarar för största delen av Sveriges försörjning med aktiverad bentonit. Greklands andel av importen var 1975 46 %, Italiens 38 % (tabell 3).

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Kulsintertillverkning

Förbrukningen av sodabehandlad Ca-bentonit för kulsintertillverkning har ökat i takt med utbyggnaden av LKAB:s kulsintertillverkning från knappt 24 000 ton 1969 till 64 000 ton 1975. Avgörande för förbrukningens fortsatta utveckling är de förändringar som kan ske med avseende på kulsintertillverk- ning samt ev förändringari fråga om specifik förbrukning (inkl substitution av bentonit med andra bindemedel).

Det är osäkert hur stor produktionen av kulsinter kommer att vara 1985. Avgörande är om ökade krav ställs på fosforrening av den svenska exportmal- men. Vi har antagit att den totala kulsinterproduktionen i landet kommer att uppgå till ca 12 milj ton 1985 jämfört med 9,3 milj ton 1974. Av denna kvantitet torde ca 10 milj ton falla på LKAB. Förutsatt att bentonit även fortsättningsvis kommer att användas vid detta företag kan uppskattas att bentonitförbrukningen för pelletiseringsändamål 1985 uppgår till nivån 65 000 ton. Häri ingår också ett antagande om något lägre åtgång av bentonit per ton kulsinter vilket förklarar den i stort sett oförändrade förbrukningen trots förväntad produktionsökning.

Enligt inhämtade uppgifter finns i nuläget inga planer på övergång från den bentonitbaserade kulbindningsprocessen till alternativa metoder. Använd- ningen av bentonit kan dock på längre sikt antas vara relativt priskänslig eftersom bentonitkostnaden svarar för en icke obetydlig del av priset på den färdiga produkten. 1974 utgjorde den uppskattningsvis 2—3 % av kulsinterns saluvärde. Realprishöjningar på aktiverad bentonit under de kommande åren är inte uteslutna. Ökade förädlingskostnader genom att soda, nyckelkemika- llen i aktiveringen av bentoniten, sannolikt kommer att bli dyrare samt, eventuellt, energikostnadsfaktorn talar för en sådan utveckling.

Från tillgångssynpunkt finns däremot ingen anledning befara några begränsningar för försörjningen eller pristryck uppåt. Det bör dock tillfogas att ökade anspråk på de europeiska tillgångarna gör sig gällande från såväl Canada som USA (östkusten) och att denna utveckling kan vara en viktig faktor för den internationella marknaden framöver.

Det ovan anförda innebär i sammanfattning att det på längre sikt kan föreligga ett tryck från kostnadssidan att pröva andra kulbindningsmetoder än den bentonitbaserade. Bland alternativa metoder för kulbindning kan nämnas användning av järnsulfat samt cement och bränd kalk (enligt den s k kallbundna metoden). Det finns också processer som bygger på organiska bindemedel. I Japan har vidare utvecklats en process som bygger på vacuumbindning. En ökad framställning av framför allt kallbundna kulor framstår som en i det längre perspektivet sannolik utveckling. Metoden har en fördel i det att investeringskostnaderna är lägre, att billiga råvaror kan

• Sida 216
•  Original

användas som bindemedel (även recirkulerad slagg kan användas) och att den är miljövänligare. Det återstår dock väsentliga tekniska problem att lösa bl a när det gäller hållfastheten hos de kallbundna kulorna och ett större genomslag för metoden ligger sannolikt bortom 1985.

4.2 Gjuterier

Huvuddelen av den till landet importerade naturliga Na-bentoniten och stora mängder — i huvudsak soda-aktiverad — Ca-bentonit förbrukas inom gjuteri- industrin. Den sammanlagda bentonitförbrukningen uppgick 1975 till ca 14 000 ton och har sedan 1970 legat på denna nivå eller något högre. Enligt bedömningar redovisade av Svenska Gjuteriföreningen kommer bentonitför- brukningen 1985 sannolikt att ligga kvar på nivån ca 15 000 ton.

Bentonit kan substitueras i denna användning genom övergång till andra metoder, vilket emellertid kräver stora omställningar. Bentonit kan t ex ersättas av vattenglas eller hartser. Även återgång till äldre metoder som leror och natursand är tänkbar. Priskänsligheten är svår att närmare ange. eftersom den är beroende inte bara av kostnaden för alternativa material utan även av kostnaderna för omställning av processerna. Svårast att ersätta är den naturliga Na-bentoniten inom stålgjuterierna.

4.3 Övriga användningar

För tätningsäna'ama'l, tex tätning av sopläckage, dammar, avlopp och liknande, användes i Sverige några hundra ton naturlig Na-bentonit 1975. En väsentlig tillväxt av förbrukningen förväntas enligt inhämtade bedömningar komma att ske. Konsumtionsnivån 1985 kan eventuellt nå 10 000 ton. Oljeborrningsverksamheten i Sverige har blygsam omfattning. Bentonitför- brukningen i samband med oljeborrning uppgick 1973 till ca 80 ton. Utvecklingen inom detta område kan inte närmare förutses. Livsmedelsindustrins förbrukning av aktiverad bentonit är relativt liten (drygt 500 ton 1975). För rening och raffinering av vegetabiliska och animaliska oljor används emellertid också i något större kvantiteter s k blekjord, som i huvudsak importeras från Förbundsrepubliken Tyskland. Det saknas statistiska uppgifter om tillförseln av detta lermaterial. Sannolikt rör det sig dock om en bentonitprodukt som statistiskt redovisas under annat tulltaxenummer än bentonit eller aktiverad bentonit. Tillförseln av dessa leror som hjälpmedel i raffineringsprocesser är viktig för livsmedelsindustrin som saknar näraliggande substitut. Användning av bentonit förekommer också inom bl a tvättmedels- och toalettmedelsindustrin, färg-, läkemedels-, gummi- och keramisk industri. För denna övrigsektor, liksom för livsmedelsindustrin, med en sammanlagd redovisad förbrukning 1975 på drygt 900 ton torde en förbrukningstillväxt åtminstone i takt med befolkningsökningen kunna emotses.

4.4 Prognossammanfattning

Den förväntade förbrukningsutvecklingen för bentonit och aktiverad bentonit sammanfattas i följande tablå.

• Sida 217
•  Original

Kulsintertillverkning Gjuteriet Tätningsändamål ca

Ovrig redovisad förbrukning (bl a livs- medels—. färg-, läkemedels-, tvättme- dels- och keramisk industri)

Summa redovisad förbrukning

Källa: Kol ] och 2:SCB:kvarta|s- och lagerstatistiken samt privat källa.

5 Den svenska tillgångssituationen

Förbrukning % av för- 1975

64 084 14 035 300 940

79 359

brukningen

81 18 0.4 1,2

100,0

Prognostiserad förbrukning 1985

65000 15000 10000

1000

91000

Bentonit finns i kambrosiluriska bergarter på flera platser i Sverige. Bentonit- lagren är ibland 1,5 m mäktiga. De kända förekomsterna är undersökta från mineralogisk synpunkt, men ingen systematisk undersökning för att utröna deras användbarhet och ekonomiska betydelse har blivit utförd. Förekoms- terna kan möjligen få betydelse i ett avspärmingsläge men eljest framstår det som sannolikt att landets behov även i fortsättningen kommer att tillgodoses genom import.

Tabellbilaga

Tabell 1 Sveriges nettoimport av naturlig och aktiverad bentonit 1962—1975. Tusen ton

År Naturlig bentonit

l962 2.0 1963 2,1 1964 5,9 1965 4,9 l966 5.5 1967 4.4 1968 8.0 1969 5.0 1970 7.8 197] 7,8 1972 7,2 1973 3.5 1974 3,9 1975 3,9 1976 4,4

Aktiverad bentonit

10,4 10,4 12,5 12,4 16,6 23.4 41,1 40,7 48,2 59,5 532 75.5 82,0 75,2 79.1

Summa

12,4 12.5 18.4 17,3 22,1 27,8 49,1 45,7 55,0 67,3 60,4 78,0 85,9 79,1 83,5

Förändring i %

iO +7

+15

• Sida 218
•  Original

Tabell 2 Importprisutvecklingen på naturlig och aktiverad bentonit i Sverige 1962—1976. Kronor per ton

År Naturlig bentonit Aktiverad bentonit Nominellt Realt (1975 Nominellt Realt (1975 års priser) års priser)

1962 231 483 295 617 1963 273 553 293 593 1964 227 438 252 486 1965 251 470 270 506 1966 260 474 281 512 1967 231 421 227 413 1968 230 414 170 306 1969 222 385 129 224 1970 264 428 149 241 1971 228 357 131 205 1972 231 343 133 198 1973 286 383 145 194 1974 424 455 180 193 1975 529 529 170 170 1976 559 515 176 162

Tabell 3 Länderfördelningen av Sveriges bentonitimport 1975. Ton

Land Naturlig % Land Aktiverad % bentonit bentonit Förbundsrep Tyskland 2 482 64 Grekland 34 534 46 Storbritannien 857 22 Italien 24 977 33 Övriga länder 560 14 Storbritannien 8 400 l ] Tjeckoslovakien 4 312 6 Övriga länder 2 860 4

Summa 3 899 100 75083 100

• Sida 219
•  Original

Borater (bormineral)

l Presentation

Användningen av grundämnet bor har mycket gamla anor. Redan de gamla babylonierna använde borater vid tillverkning av guldsmycken och amulet- ter. I Egypten och Mesopotamien användes produkten bla vid mumifie- ringen av döda och i Kina framställdes boraxglasyr redan 300 år fKr. På 1200- talet förde Marco Polo med sig borater till Europa från Mongoliet, Tibet. Kashmir och Iran, och användningen blev mera utbredd. Under 1800-talet började fyndigheter i Italien och Chile att exploateras liksom de fyndigheter i Turkiet och Californien som i dag är de viktigaste råvarukällorna för världens borförsörjning. _

Borater och borföreningar baserade på naturliga borater, tex borsyra och natriumtetraborat (vattenfritt borat) har i modern tid en mycket diversifierad användning. I flera användningar är borets egenskaper unika och materialet därför svårt att ersätta.

En tillsats av bori glas gör detta mindre känsligt för snabba temperatur- förändringar p ga att värmeutvidgningskoefficienten sjunker. Det tillsätts därför glasmassan vid tillverkning av bl a sådant glas som används i tvättmaskiner, ugnsfast hushållsglas m m. Bortillsatsen uttryckt i B203 kan variera mellan 0,5 och 23 %. Borater används vidare vid tillverkning av glasull för isoleringsändamål och glasfiber för armeringsändamål. I den senare användningen är bor en nödvändig beståndsdel i glasmassan för att uppnå den viskositet som tillåter glasfiberdragning. BzO3-innehållet i de två nämnda produkterna brukar vara 5—9 %.

l glasyr på keramiska produkter används borater för att nedsätta värmeut- vidgningskoefficienten och för att förbättra emaljens lyster och styrka.

Tvättmedelsindustrin förbrukar stora kvantiteter borprodukter som blek- medel. Bor har vidare god bakteriedödande effekt och används därför i rengöringsmedel. Ytterligare exempel på användningar är som mjukgörare av vatten, som Växtnäringsämne och växtutrotningsmedel samt som brand- hämmande substans i madrasser och stoppningar.

Vissa borföreningar har stor hårdhet, hög smältpunkt och mycket god elektrisk ledningsförmåga. Bornitrid och borkarbid används som armerings- material i stål, bl a för militära ändamål (flygplan m m). På grund av sin höga neutronabsorbtionsförmåga utnyttjas bor eller bornitrid också i moderator- stavar för kärnreaktorer.

Borhydrider(bora ner) används i raketbränslen (de har bl a stort energiinne- håll per massa och volym) och i vissa fall även som tillsats till motorbräns- len.

• Sida 220
•  Original

1 Borinnehållet i de olika borprodukterna brukar anges i % 3203. Följan- de halter anges: borax decahydrat: 36,5 %, bo- rax pentahydrat (am. "Rasorit 46"): 47.8 % vattenfri borax (natrium- tetraborat, am. "Rasorit 65"): 69,2 % kalcium— borat (colemanit) 50.8 %. borsyra 56,3 %. Borin- nehållet i B203 är

31.1 %.

Inom de basiska syrgasprocesserna för stålframställning kan bormineral ersätta flusspat som smältpunktsnedsättande flussmedel.

I högtemperaturglas, specialglas och glasfiber finns fn inget acceptabelt ersättningsmaterial för borater eller andra borprodukter (t ex borsyra). Vissa substitutionsmöjligheter finns i andra användningar, som tex tvål och tvättmedel, emaljer och jordbruk. Återvinning eller återanvändning av bör förekommer inte.

Bor förekommer med i genomsnitt ganska låg halt ijordskorpan (0,0003 %) och är alltid bundet till syre i borsyra och borat eller boratsilikat. Största mängden förekommer i turmaliner, komplicerade aluminiumboratsilikat av alkalimetaller och magnesium. som dock inte bildar brytvärda fyndigheter. Havet innehåller 5 mg bor per liter. som sannolikt tillförts genom utlösning av bergarter och. i form av flyktig borsyra, med vulkangaser från jordens inre. Indunstning av vatten från avstängda havsvikar och avloppslösa sjöar och utströmmande överhettad vattenånga i samband med vulkanisk verksamhet har skapat de boratkoncentrationer som nu exploateras. En förutsättning för att en brytvärd borfyndighet skall uppkomma är att klimatet är kontinuerligt torrt så att borinnehållet koncentreras och saltkoncentrationen kan bevaras (de flesta borater är nämligen lättlösliga i vatten). Tre stora områden i världen uppfyller dessa förutsättningar (jfr produktionsstrukturen):

1. Mojave-ökenområdet i Californien

2. Högplatån i Alperna-Himalayasystemet från Turkiet genom Sovjet- unionen till Tibet och Kina.

3. Högplatåregionen i Anderna i Sydamerika.

Borhalten i nu exploaterade förekomster varierar mellan ca 8—12 % (ca 26—39 % 3203). Borateri fasta avlagringari USA utvinns i dagbrott. krossas, renas genom upplösning, förtjockas, tvättas och vakuumkristalliseras. Genom upprepad omkristallisering och torkning erhålles olika vattenfria borater som tex natriumtetraboratl. Detta förädlingsled är energikrävande.

Följande tre bormineral är för närvarande av störst kommersiell bety- delse:

svarar för merparten av den glo- bala produktionen utvinns i Turkiet och USA utvinns i Sovjetunionen

borax (tincal) natriumborat

kalciumborat magnesiumborat

colemanit szaibelyite

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Den globala förbrukningen av borater uppskattas 1974 ha uppgått till ca 300000 ton uttryckt som bor. Förbrukningen har ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden med ca 6,5 % per år (se tabellbilagan, tabell 1) och en fortsatt hög tillväxttakt på drygt 4 % per år är prognostiserad av US Bureau of Mines. En av de stora tillväxtsektorerna är glasullframställning som kan antas öka kraftigt till följd av ökade krav på isolering av byggnader. Även produktionen av glasfiber förväntas öka snabbt. Det finns vidare bedömare som anser att borater kan komma att få en väsentligt ökad användning som

• Sida 221
•  Original

flussmedel inom stålindustrin. Produkten ersätter därvid flusspat som från miljösynpunkt har väsentliga nackdelar. Emellertid är sådana olägenheter också förknippade med bor och utvecklingen är svårbedömbar.

Bor kan dock anses ha en stor utvecklingspotential och nya användnings- områden kan sannolikt förväntas som ett resultat av pågående forskningsar- bete. Bland sannolika tillväxtområden kan nämnas användningen i modera- torstavar för kärnreaktorer. jet- och raketbränslen och tillsatser till motor- bränslen, vidare områdena värme- och Strålningsskydd, stålhärdning och armering av starka men lätta byggnadsmaterial.

2.2 Produktion, tillgångar och priset

USA, Turkiet och Sovjetunionen är de helt dominerande borproducenterna med andelar av världsproduktionen 1975 på 55, 34 resp 8 % (tabell 2). Den amerikanska produktionen omfattar i allt väsentligt endast natriumborater, den turkiska i huvudsak kalciumborat (colemanit). Borater utvinns också i begränsad omfattningi bl a Argentina och Kina.

En stark koncentration på utbudssidan till ett fåtal länder är alltså utmärkande för boratmarknaden. Koncentrationen förstärks ytterligare genom den stora dominansen för ett enda företag — Rio Tinto Zinc Corpora- tion. Företaget är majoritetsägare i US Borax (som svarar för ca 3/4 av produktionen i USA) och har dominerande intressen i den del av den turkiska boratexploateringen som inte sker i statlig regi. Dessutom har företaget betydande intressen i producent- eller raffineringsföretag i Argentina, Frank- rike, Storbritannien, Spanien. Österrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Belgien.

Turkiets boratproduktion har ökat kraftigt sedan början av 1950-talet, då den årliga produktionen uppgick till ca 15 000 ton. 1974 hade årsproduktionen ökat till ca 725 000 ton (ca 100 000 ton bor) och en fortsatt snabb produktions- tillväxt är förutsedd. Större delen av Turkiets nuvarande produktion avser som tidigare nämnts kalciumboratet colemanit. Turkiet har emellertid även betydande tillgångar av natriumborat. Exploateringen av dessa fyndigheter har blivit fördröjd på grund av oklarheter i fråga om villkoren för de utländska företagens engagemang i exploateringen.

Realpriset på borater sjönk kraftigt under perioden 1950—1972. Under de senaste åren har dock prisbilden förändrats. De generella råvaruprisstegring- arna har påverkat även boratpriserna, men härtill kommer att marknaden kännetecknats av en viss bristsituation. På grund av höjda energikostnader har dessutom prisuppgången på vissa energikrävande borprodukter varit särskilt stark.

En eventuell exploatering i ännu större skala av de turkiska boratfyndighe- terna bör verka prisdämpande. Samtidigt kan konstateras att det förhållandet att i stort sett endast två producentländer och ett fåtal företag dominerar världsmarknaden ger förutsättningar för kartellprisbildning. Den höga ener- gikostnadsposten vid framställning av förädlade borprodukter som t ex renad borax kan också komma att väga tungt i den framtida prisutvecklingen för dessa produkter.

Världens borattillgångar är omfattande och tillräckligt stora för att möta efterfrågan under förutsebar framtid. De är emellertid starkt koncentrerade

• Sida 222
•  Original

lSiffran är uppskattad. Exportkvantiteten är inte redovisad i utrikes- handelsstatistiken.

till endast tre betydande tillgångsländer, Turkiet, USA och Sovjetunionen. De senaste årens undersökningar har förändrat den relativa fördelningen mellan dessa länder så att Turkiet nu framstår som det helt dominerande tillgångslandet med 45 % av uppskattade brytvärda tillgångar på ca 80 milj ton bor (drygt 5 gånger så mycket som den beräknade efterfrågan i världen under perioden 1974—2000). Det anses dessutom möjligt att de högvärdiga tillgångarna i Turkiet är flera gånger större än de nu angivna. USA och — med tilltagande betydelse — Turkiet kommer därmed även framdeles att vara de stora producenterna på världsmarknaden.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning

Tillförseln av bor till Sverige sker i huvudsak i följande former:

Produkt Källa Huvudsakliganvändning Naturliga borater(ink| Import Mineralull och glasfiber, naturlig borsyra) tillverkning av natrium- perborat Natriumtetraborat(re- Import Gödselmedel. trävaruin- nad borax) dustri. kemisk industri. glasindustri Natriumperborat Inhemsk produktion Blekmedel i tvättmedel

baserad på importerad råvara. Viss export. Viss kompletterande import

Dessutom införs mindre kvantiteter bor i form av s k teknisk borsyra.

Tillförseln av bor är svår att exakt ange, eftersom borhalten i produkterna varierar beroende på kvalitet och ursprung. Med utgångspunkt i ett genom- snittligt borinnehåll på 15 % i naturliga borater, 21.5 % i natriumtetraborat och 7 % i natriumperborat kan den svenska förbrukningen uppskattas till ca 3100 ton bor 1974. Ytterligare ett par hundra ton borl användes för till- verkning av natriumperborat på export.

Tablån på sid 221 visar tillförseln och förbrukningen av bör i borater (och natriumtetraborat 1974. Siffrorna avser bruttoförbrukning; exporten av na- triumperborat är alltså inte frånräknad. Uppgifterna är uttryckta i ton bor.

Borförbrukningen (netto) steg kraftigt under perioden 1960—1974 med ca 12 % per år genom ökade behov av främst naturliga borater för glasull- och glasfiberframställning samt perborattillverkning (tabell 3).

Sverige är helt beroende av import för sin borförsörjning. USA har genomgående dominerat importen av naturliga borater (tabell 6) men turkiska leveranser har under den senaste femårsperioden svarat för en ökande andel (1975 40 %). Viktigaste importländer för natriumtetraborat är Turkiet och Frankrike.

• Sida 223
•  Original

Naturliga borater Renad borax (natriumtetraborat)

Nettoimport

Övrigt samt ej redovisat

Glas— ull och glasfi- ber glas" Natrium- lVIetaII- OCh perborat verkstads— industri Gödsel— Övrig kemisk medel Trävaru- industri (främst industri tvätt— och toalettmedel) 3.2 Priser

Från 1960-talets början fram till 1973 har de reala importpriserna på borater sjunkit med mer än 50 % (tabell 3). Härefter har dock en realprisökning med 30 % ägt rum. Prishöjningen på natriumtetraborat har varit särskilt stor, vilket torde sammanhänga med det höga energiinnehållet. Det genomsnitt- liga importvärdet var 1975 för borater 640 kr/ton, för natriumtetraborat 1 665 kr/ton. Det sammanlagda importvärdet på de två bormaterialen var 1975 20 milj kr.

4 Marknadsbedömning 1985

En fortsatt ökning av förbrukningen av naturliga borater är sannolik. Ökningen kommer framför allt att bäras upp av en expansion inom glasulls- och glasfiberindusttin som enligt inhämtade uppgifter kan komma att förbruka ca 24 000 ton borater 1985 mot ca 13 000 ton år 1974 (tabell 4).

En ökning av produktionskapaciteten för framställning av tvättmedelsper- borat har nyligen skett och torde innebära en förbrukningsnivå på ca 6 000 ton jämfört med drygt 4 000 ton 1974. Den inhemska förbrukningen kan antas följa befolkningstillväxten förutsatt att några mera väsentliga förändringar inte sker i fråga om textilsortimentet (vittvätt—lintvätt) eller halten av perborat i tvättmedlen. Denna halt har tidigare ökat och utgör nu i de flesta vittvättmedel ca 20—25 %. Frågan om petboratets eventuella miljöskadlighet prövades 1970 av en utredningsgrupp inom IVAl. Sammanfattningsvis kom gruppen till den slutsatsen att bör och dess föreningar inte syntes utgöra ett akut hot mot miljön i dag men att vissa frågeställningar ytterligare borde belysas.

' Tvättmedel som miljö- problem. Statens Natur- vårdsvetks publikationer 1970:4.

• Sida 224
•  Original

Figur ] Sveriges förbruk- ning av har [960—1976 samt prognos 1985.

_— Brutto (inkl. export) —-—--- Netto (exkl. export)

1960 1965 1970 1975 1980 1985

• Sida 225
•  Original

Det ovan anförda indikerar att det inte finns några speciella faktorer som talat för ett inhemskt efterfrågefötlopp förtvättmedelsperborater som avviker från det som eljest är att förvänta med hänsyn till befolkningsutvecklingen. En relativt stor del av produktionsökningen torde därmed komma att avsättas på export (expottandelen är redan nu hög).

Sammanlagt pekar utvecklingen inom de ovan berörda sektorerna på en förbrukningsökning för borater från ca 17 000 ton 1974 till ca 30 000 ton 1985. en ökning med ca 75 %.

Användningen iSverige av bormineral som flussmedel i stället för flusspat är ännu blygsam men kan eventuellt komma att öka. Pådtivande i denna riktning verkar i första hand miljöfaktorn. En övergång på enbart teknisk- ekonomiska grunder är däremot mindre sannolik,eftetsom borater är ungefär dubbelt så dyra (uttryckt i kostnad per effektenhet) som flusspat. Som framhållits i det föregående är emellertid även användningen av bot förknippad med olägenheter från miljösynpunkt.

Vi saknar underlag för en närmare bedömning av det fortsatta efterfråge— förloppet för natriumtetraborat. En anknytning till förväntad BNP-tillväxt skulle ge förbrukningsnivån ca 3 500 ton 1985jämfört med 2 600 ton 1974.

Den sammanlagda borförbrukningen (brutto) i form av naturliga borater och natriumtetraborat skulle med dessa antaganden uppgå till drygt 5 200 ton B 1985 jämfört med 3 300 ton 1974. Genom nettoexport av tvättmedelsper- borat kan nettoförbrukningen antas komma att ligga ca 400 ton lägre, dvs 4800 ton. Det motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt av nettoförbruk- ningen på 4.3 % under perioden 1974—1985. Prognosen återges i figur 1.

5 Den svenska tillgångssituationen

Geologiska förutsättningar saknas i Sverige för att påträffa borförekomstet av den typ som nu exploateras internationellt. Den enda tänkbara borkällan i vårt land är mineralen turmalin med omkring 9—10 % 3203 och datolit med omkring 22 % 3203. Dessa mineral förekommer i begränsad omfattning i vissa pegmatiter och kontaktmetamorfa bergarter. Sannolikheten för en ekonomisk utvinning ur dessa bergarter är emellertid mycket liten. Turmalin finns också i vissa anrikningssander. Halten är relativt låg. I detta fall kan möjligen förutsättningar finnas att ta tillvara turmalinen (i samband med annan mineralutvinning ut sanden).

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av borater 1963—1975. Tusen ton bor (B)

1963 141 1969 228 1964 156 1970 233 1965 172 1971 257 1966 190 1972 285 1967 200 1973 310 1968 210 1974 297 1975 ca 325”

” Exkl Kina.

• Sida 226
•  Original

Tabell 2 Den globala borproduktionens länderfördelning. Procent

Land 1973 19750 USA 60.5 55.2 Turkiet 23,3 34.0 Sovjetunionen 11,7 8.1 Argentina 2,9 2,8 Kina 1,6

Summa 100.0 1000 a Exkl Kina.

Tabell 3 Sveriges tillförsel av borater och borprodukter samt prisutveckling på borater 1960-1976. Tusen ton vara såvida inte annat anges resp kronor per ton

År Nettoimport Genomsnittligt importvärde Borater Nattium- Natrium- Summa Nominellt Realt (1975 tetraborat perborat borinnehåll” års priser) 1960 0.1 2.1 2.4 0.6 482 1 054 1961 0.2 2.7 3.1 0,8 611 1308 1962 0.6 3.2 3,4 1,0 643 1 345 1963 1.0 2.4 3.0 0.8 651 1 318 1964 1.6 2.7 4,7 1,1 626 1 208 1965 2.5 3.1 6.2 1.5 638 1 195 1966 2.6 3.1 7,0 1,6 521 949 1967 5 .0 3,2 4,9 1,8 367 668 1968 6.4 3.9 5.6 2,2 367 661 1969 8,0 2.9 5.0 2.2 377 655 1970 11.1 4.7 3.7 2.9 383 621 1971 10,6 4.4 —0.6 2,1 403 632 1972 14.9 4.2 —1.7b 3.0 386 574 1973 17.1 2.9 -2,1b 3.0 373 499 1974 18.8 2.3 —3.3b 3.1 519 557 1975 17,7 4,8 —2,3b 3.5 641 641 1976 20.1 2.0 —4.2b 3.2 713 657

a Beräknat efter följande uppskattade borinnehåll: borater 15 %, natriumtetraborat 21 .5 %. natriumperborat 7 %. bUppgift om exportkvantiteten redovisas inte i utrikeshandelsstatistiken efter 1972. Siffrorna för 1972—1976 är därför uppskattade.

• Sida 227
•  Original

Tabell:! Sveriges uppskattade förbrukning av naturliga borater (inkl ev naturlig borsyra) 1974

Ton % av till- förseln Produktion 0 Import 18 903 Export 122 Tillförsel 18 781 Förbrukning Glasull och glasfiber (ca) 13 000 69 Kemikalieindustri (natriumperborat), ca 4 200 22 Övrigt 200 1 Summa (ca) 17 400

Ej redovisad förbrukning inkl ev lagerökning 1 381 8

18 781 100

Källa: SOS Utrikeshandel samt privata källor.

Tabell 5 Sveriges förbrukning av natriumtetraborat (renad borax) 1974

Ton % av för- brukningen

Produktion O Import 2 338 Export 15 Lagerminskning 175 Till/örse/ 2 493 Förbrukning Gödselmedelstillverkning 865 33 Trävaruindustri 574 22 Tvättmedels- och toalettmedelsindustri 370 14 Ovrig kemisk industri 277 11 Metall- och verkstadsindustri 236 9 Glasindustri 117 4 Ovrig redovisad förbrukning 194 7

Summa förbrukning 2 633 100

Källa: SOS Utrikeshandel samt ÖEF.

• Sida 228
•  Original

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av borater. Ton Land 1960 1965 1970 1973 1975 00 1975 USA 112 2 444 6 728 12 208 10 695 60.3 Turkiet — — 3 876 2 901 7 011 39.6 Nederländerna "(ursprung USA) - — 434 2 020 — — Ovriga länder — I 28 22 20 0,1

Summa 112 2 445 11066 17149 17 726 1000

• Sida 229
•  Original

Diatomit (kiselgur)

1 Presentation

Diatomit är ett material av sedimentärt ursprung som bildats av de tunna kiselsyraskalen av små encelliga alger benämnda diatoméer. Mineralets färg, som är gulbrun till brun, ljusnar vid upphettning varvid samtidigt vattnet i diatoméskalens porer avgår. Det är framför allt diatomitens porositet och lätthet i torkat tillstånd som utnyttjas i olika industriella sammanhang. Den största användningen har diatomit fått som filtrermedel vid rening och raffinering av vätskor och organiska produkter som t ex syror, metallur- giska lösningar, olika drycker, vaxet. organiska oljor, margarin, industri— och dricksvatten m m. Diatomit används vidare som fyllmedel i bl a färget,asfalt. papper och plaster och som lättballast i betong, särskilt för värmeisolering. Som isoleringsmaterial används mineralet också i bl a olika högtemperatut- utrustningar som tex kokare, ugnar och destilleringsapparater. Diatomit används vidare som katalysatorbärare vid oljeraffmering och syratillverk- ning, som slipmedel och som råvara för reaktiv kiselsyra.

Det finns alternativa material till diatomit ide flesta av dess användningar. För exempelvis filtreringsändamål konkurrerat diatomit med expanderad perlit, asbest och kiselsyrarik sand. När det gäller alternativ till diatomit som fyllmedel kan nämnas talk, lera, perlit. vermikulit, krita m fl. Som isolerings- material .kan diatomit ersättas av bl a eldfast leta, asbest, mineralull, expanderad vermikulit och perlit.

2 Internationell översikt

2.1 Förbrukning

Den globala förbrukningen av diatomit uppgick 1975 till ca 1,5 miljoner ton. Under de senaste åren har förbrukningen för filtreringsändamål ökat kraftigast. Detta kan exemplifieras med utvecklingen i USA där 1969 ca 40 % av förbrukningen utnyttjades för filtrering, medan motsvarande siffra i dag är omkring 60 %.

Enligt US Bureau of Mines* bedömningar kommer den totala efterfrågan i världen på diatomit att under perioden 1973—2000 årligen öka med i genomsnitt 6,2 %. Denna förbrukningstillväxt skulle innebära att 1973 års globala konsumtion på drygt 1,3 miljoner ton kommer att öka till 2,6 miljoner år 1985 och till 6,5 miljoner ton år 2000.

Det bör dock tillfogas att bearbetning och hantering av diatomit är

• Sida 230
•  Original

' Prisnoteringen i lndu- strial Minerals febr 1977 var £ 150—200/ton d v s 1 100—1 500 kr/ton.

2Tillförselstatistiken är osäker på grund av att uppgifterna om den in- hemska produktionen är svårtolkade. Vi har därför inte intagit någon sådan statistik i denna översikt.

förknippade med silikosrisk. Ökade arbetsmiljökrav kan därför tänkbart komma att innebära begränsningar som gör att den relativt optimistiska prognos som tecknas av US Bureau of Mines inte realiseras.

2.2 Produktion och tillgångar

Världsproduktionen av diatomit uppgick 1975 till drygt 1,6 miljoner ton. Produktionen har under perioden 1963—1975 pendlat mellan 1,2 och 1.7 miljoner ton. Diatomit produceras i ett 30-tal länder med USA, Sovjetunio— nen, Danmark och Frankrike som största producenter. Deras sammanlagda andel av världsproduktionen 1975 var närmare 85 %. Förutom i dessa länder förekommer utvinning av diatomit i bl a Italien, Förbundsrepubliken Tyskland, Island, Costa Rica, Spanien och Mexico (se tabellbilagan. tabell 1).

De viktigaste marknaderna för den internationella handeln med diatomit, som torde omfatta ca 20 % av den totala produktionen, är Västeuropa och Nordamerika. USA, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien är de största exportländerna.

De brytvärda tillgångarna på diatomit är tillräckliga för att täcka behovet under överblickbar framtid. De största förekomsterna av diatomit i väst— världen finns i västra USA, främst i Californien. Stora fyndigheter finns också i Danmark av vilka de viktigaste ligger vid västra delen av Limfjorden på Jylland, samt i Nordtyskland. Dessutom finns mycket stora mängder diatomit längs USA:s atlantkust, förekomster som emellertid i dag ej är ekonomiskt utvinningsbara. De utgör en potentiell råvarukälla vars utnytt— jande bl a är beroende av att utvinningstekniken ytterligare utvecklas. Andra länder med stora tillgångar är Sovjetunionen. Frankrike och Italien.

Trots att bearbetad diatomit ijämförelse med många andra industrimineral har ett relativt högt värde' är i dag transportkostnaderna ett stort problem beroende bl a på produktens skrymdensitet. Med hänsyn till transportkost- nadsfaktorn är det möjligt att nya fyndigheter som ligger närmare avsätt- ningsmarknaderna kommer att börja bearbetas.

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Förbrukning

Den svenska förbrukningen av diatomit (uttryckt som tillförseln) uppgick 1973 och 1974 till ca 5 000 ton.

Fram till 1970 skedde en kontinuerlig ökning av diatomitförbrukningen till som mest ca 15 000 ton2 följd av en kraftig nedgång och stabilisering kring 4000—5 000 ton.. Förbrukningsnedgången beror framför allt på att den svenska gödselmedelsindustrin, som tidigare använde diatomit som ett medel för att förhindra att mineralkornen klibbade samman. under 1970-talet successivt minskat sin användning på grund av främst dammningsproblem. Diatomiten har ersatts med andra produkter, bl a talk.

Den svenska diatomitförbrukningen domineras nu av användningen som filtretings- och absorptionsmedel inom Iivsmedelsindustri, särskilt dryckes- varuindusttin, samt kemisk industri. Produkten används också som fyll-

• Sida 231
•  Original

medel i färger och som isoleringsmaterial vid gjuterier. Vidare förbrukas mindre mängder diatomit vid tillverkning av sprängämnet gurit.

3.2 Försörjningsstruktur

Behovet av diatomit tillgodoses till ca 90 % genom import. För närvarande bedrivs diatomitutvinning endast i en fyndighet vid Burträsk i Västerbottens län. Produktionen uppgick 1974 till ca 600 ton bränd diatomit som i huvudsak används som isoleringsmaterial vid gjutning i svenska stålverk. Under 1960- talet utvanns diatomit ur torv i fyndigheter vid Ekttäsk och Kamsjön. Vindeln, båda belägna i Västerbottens län. Under nämnda period produce— rade dessa fyndigheter tillsammans årligen mellan 3000 och 6000 ton diatomit, som i huvudsak förbrukades inom gödselmedelsindustrin. Dessutom har tidigare mindre kvantiteter utvunnits i en fyndighet vid Hasslaröd i Skåne.

USA och Danmark är de ledande leverantörerna av diatomit till den svenska marknaden med en sammanlagd andel av importen 1974 på knappt 70 %. Import sker också från bl a Island och Spanien. Det sammanlagda importvärdet var 1974 3,6 milj kr vilket gav ett genomsnittligt importvärde på ca 740 kr/ton (tabell 2). Realpriserna var under perioden 1964—1970 relativt stabila men har ökat kraftigt efter 1970.

4 Marknadsbedömning 1985

Förbrukningen av diatomit kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under den närmaste tioårsperioden. En viss ökning av behovet av filtrerings- och absorptionsmedel kan i och för sig förväntas. Med hänsyn till miljöfak- torn är det emellertid sannolikt att alternativa material,bl a perlit. kommer att täcka en stor del av det ökade behovet. Det finns dock vissa begränsningar i substitutionsmöjligheten. Vid filtrering av proteinhaltiga vätskor som t ex öl och mineraloljor är det sålunda av tekniska skäl svårt att ersätta diatomit.

Mot bakgrund av det ovan anförda torde förbrukningen av diatomit 1985 knappast överstiga nuvarande 4 OOO—5 000 ton.

5 Den svenska tillgångssituationen

Ett antal förekomster av diatomit i landet är kända, framför allt i Västerbot- tens län och Skåne, av vilka de viktigaste redan omnämnts i avsnitt 3.2.

Diatomitlagren i Västerbottens län ligger alla i torvmarker eller sjöar. Förekomsterna i torvmarker uppnår i regel aldrig någon större mäktighet, vanligen någon dm, och inte heller någon större utsträckning i horisontalled. Däremot kan förekomsterna i sjöar ibland nå mäktighetet upp till 3—4 m. I ett avspärrnings- eller bristläge torde en inhemsk behovstäckning kunna ske genom bearbetning av dessa förekomster men under normala betingelser kan förutses att den svenska marknaden även i fortsättningen kommer att förses i huvudsak genom import.

• Sida 232
•  Original

SOU 1977:75 Tabellbilaga Tabell ] Världsproduktionen av diatomit 1975 Tusen ton % av världs- produktionen USA 514 31 Danmark 236 14 Frankrike 209 13 Italien 59 4 Förbundsrepubliken Tyskland 46 3 Costa Rica 36 2 Island 22 1 Spanien 23 1 Mexico 23 1 Övriga marknadsekonomier 59 4 Planekonomier främst USSR 408 25 Summa världsproduktion 1 634 100

Tabell 2 Diatomit: import och importprisutveckling 1960—1976. Ton resp kronor per ton År Netto- Genomsnittligt importvärde import Nominellt Realt (1975 års priser)

1960 4 700 358 783 1961 5 386 322 690 1962 5 155 366 766 1963 7 375 314 636 1964 8 412 318 614 1965 8 665 322 603 1966 8 704 340 619 1967 9 240 337 614 1968 8 616 343 618 1969 9 668 366 635 1970 8 169 398 645 1971 7 986 433 679 1972 5 817 503 747 1973 4 561 579 775 1974 4 592 743 798 1975 3 938 889 889 1976 3 842 892 821

• Sida 233
•  Original

Dolomit

1 Presentation

Dolomit blev definierat som ett särskilt mineral av den franske geologen Dolomieu i slutet av 1700-ta1et. Den bergskedja i södra Tyrolen där han utförde sina arbeten blev sedan efter honom kallad Dolomiterna. Dolomit är det dubbla karbonatet av kalcium och magnesium och innehåller i rent tillstånd 45,7 % MgCO3 och 54,3 % CaC03(21,7 % MgO och 30,4 % CaO). I praktiken varierar bergartens sammansättning något, ofta med en lägre halt av MgO, som följd av blandning med kalcit CaCO3. Vid MgO-halter av 16—17 % och lägre brukar man normalt använda beteckningen dolomitisk eller dolomitförande kalksten i stället för dolomit.

Dolomit uppträder dels primärt, dels sekundärt. Förekomster av den primära typen har bildats genom utfällning av en lösning av blandade kalcium- och magnesiumkarbonater. Den sekundära dolomiten, som är den vanligaste typen. utgörs av kalksten som påverkats av magnesiumhaltiga lösningar. Kalksten och dolomit är alltså besläktade och deras användnings- områden också delvis sammanfallande.

Eldfasta murstenar och massor baserade på dolomit används som infod- ringsmaterial i framför allt stålugnar som alternativ eller komplement till magnesitbaserade produkter. Dolomit används också inom metallurgisk industri som slaggbildare, delvis ersättande kalksten.

Standardglas har normalt en MgO-halt på 4—5 %. Dolomit är den billigaste magnesiumkällan vid tillverkningen och tillsätts ofta tillsammans med kalksten eller kalk i glassatsen. Kvalitetskraven är höga: halten av förore- ninga'r som missfärgat glaset, tex järn, krom, mangan m m måste vara låg och MgO- och CaO-halten tillåts inte variera annat än inom mycket snäva granser.

Dolomit av hög kvalitet hör till de vitaste av alla mineraliska )jtllmea'ell ' pigment och har vidsträckt användning med denna funktion i bl a färger, plaster, gummi m m. Material av lägre kvalitet kan också användas som fyllmedel tex i asfalt, sandspackel och putsbruk.

Vid framställning av magnesit ur havsvatten måste kalk eller bränd dolomit tillsättas föratt magnesiumhydroxiden i vattnet skall fällas ut. Dolomit haren fördel framför kalksten i det att den också bidrar med ett tillskott av MgO (magnesiumoxid). Enligt ett exempel från Storbritannien krävs 1 milj ton bruten rå dolomit för framställning av 250000 ton magnesia (MgO). Av magnesiuminnehållet bidrar dolomiten med ca hälften.

lnomjordbruket används dolomit med det dubbla syftet att höja pH-värdet

• Sida 234
•  Original

och samtidigt ge jordarna ett tillskott av magnesium. Magnesium finns bl ai den komplexa klorofyllmolekylen. det gröna pigment som är av vital betydelse för växternas fotosyntes. Brist på magnesium gör bl a att växterna gulnar.

Metal/isk! magnesium kan framställas ur dolomit som reduceras med ferrokisel. (Ett alternativt sätt är elektrolys av magnesiumklorid som erhålls ur magnesiumhydroxid från havsvatten eller saltlösningar.)

Inom byggnadsindustrin används dolomit dels i sin naturliga form som byggnadssten (Houses of Parliament tex är byggd med dolomitblock), en användning som dock minskar p g a materialets känslighet mot svaveldioxid i luften. dels som ballastmaterial vid vägbyggen, i betong m m.

Bland övriga användningsområden för dolomit kan nämnas kemikalietill- verkning (bl a magnesiumkarbonat för användning inom glas- och keramisk industri samt tillsammans med asbest som isoleringsmaterial). mineralull och vattenrening.

2 Internationell översikt

Statistiken rörande dolomitproduktion och dolomitanvändning i världen är ofullständig. Sannolikt dominerar normalt användningen inom metallurgisk industri, byggnadsindustri och jordbruk men särskilda faktorer kan lokalt medföra ett avvikande förbrukningsmönster.

Dolomit förekommer rikligt över större delen av världen. Produktionen av högkvalitativ dolomit för industriell användning är dock koncentrerad till relativt få stora ptoduktionsenhetet som har tillgång till stora fyndigheter med goda kemiska och fysikaliska egenskaper och som är belägna nära konsumtionscentra. Ofta är den primära produktionsintiktningen järn- och stålindustrins behov av dolomit för infodrings- eller slaggbildningsändamål. Vid sidan av de stora produktionsenheterna finns också många mindre företag som producerar speciella dolomitkvaliteter för t ex glasframställning eller filleranvändning och som ofta kompletterar med ballast- ellerjordbruks- dolomit som samprodukt.

Den globala årsproduktionen av dolomit överstiger sannolikt 100 milj ton. Säkra produktionsuppgifter finns som nämnts inte att tillgå bla därför att många länder inte skiljer på dolomit och kalksten i sin statistik. Storbritan- nien är den största producenten i Europa (ca 8 milj ton 1974) följd av Förbundsrepubliken Tyskland (min 5 milj ton), Belgien (3 milj ton) och Frankrike (1,5 milj ton). Även Norges produktion är omfattande (ca 600 000 ton) liksom Sveriges(ca 500 000 ton). 1 Finland är produktionen —jämfört med andra nordiska länder — relativt liten, ca 80000 ton. Figur 1 återger de viktigaste produktionsområdena i Europa.

Dolomit är en bulkvara med normalt lågt tonpris och hög fraktkänslighet. Handel över gränserna förutsätter antingen geografisk närhet till stora förbrukningscentra eller en produkt med särskilda kvalitetsegenskaper. Den belgiska exporten av över 1,5 milj ton dolomit till framför allt Förbundsre- publiken Tyskland, Nederländerna och Frankrike är ett exempel på det förstnämnda. Exporten av Spansk dolomit till den brittiska glasindustrin och exporten av fillerdolomit från bl a Sverige och Norge till andra europeiska länder exemplifierar det senare.

• Sida 235
•  Original

%

O

' & F . rankrike Schweiz % 90% . ' ”o,, . U 3 i g * o * D 0? o— o o' o o -_ ' ' 0

Mede/ha Ve I

Figur I : Viktigaste produktionsområden för dolomit i Europa.

Källa: W C Gilpin och F C Gilbert: Dolomite and its products. Ut Proceedings from the First "Industrial Minerals” International Congress. London 1974. Metal Bulletin Ltd.

• Sida 236
•  Original

' Av denna anledning har vi inte kunnat redo- visa utvecklingen 1960—1975 på det sätt ' som görs för många and- ra mineral.

Den internationella handeln med dolomit äger framför allt rum mellan länderna i Europa. Vidare exporterar USA dolomit till Venezuela och Canada samt Sydkorea till Japan. Handeln är i övrigt sporadisk.

Priset på dolomit varierat väsentligt med hänsyn till de många olika kvaliteterna. Ballastdolomit återfinns i den ena änden av prisskalan. högrena mikroniserade fillerkvaliteter i den andra. I Storbritannien gällde följande priset i början av 1976 för några dolomitkvaliteter, vilka får belysa den stora prisdifferentieringen:

Kr/ton (fritt gruva om inte annat anges)

Ballastkvalitet, krossad och sorterad 8 Malen för användning inom jord-

bruk och kolgruvor 16— 48 Sintetdolomit för eldfast tillverkning 160—240 Fyllmedel/utdrygare importerad cif 160—480

Källa: Industrial Minerals. mars 1976.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning

Den kvalificerade förbrukningen av dolomit i råvaruform uppgick till uppskattningsvis 434000 ton 1974. Härtill kommer användningen som vägbyggnadsmaterial (ca 125 000 ton). Dolomit hör till de industrimineral för vilka den statistiska täckningen är ofullständigI och uppgifterna i tabell 1 på sid 235 beträffande tillförsel och förbrukningsstruktur får därför betraktas som ungefärliga.

Differensen på 18 000 ton mellan förbrukning och tillförsel betor sannolikt på att en del restprodukter från brytningen använts för t ex jordförbättrings- ändamål. Den kan också förklaras av lagerminskning.

Användningen som råvara för eldfasta massor och stenar samt filleran- vändning dominerar med tillsammans 70 % av förbrukningen. Filleranvänd- ningen är mycket diversifierad. Den sträcker sig från högkvalitativ mikroni- serad dolomit för t ex färger och latex via användningen i spackelmassor och fasadputser till mindre kvalitetskänslig avsättning som tex filler i betong. Förbrukningen som jordförbättringsmedel och användningen som slaggbil- dare vid järnframställning och i gjuterier svarar tillsammans för ca 25 %.

En tillförsel av dolomit sker också genom nettoimport av eldfasta stenar och massor (ca 18 000 ton 1974 omräknat till dolomit).

Uttryckt som dolomitråvara kan den inhemska förbrukningen därmed uppskattas till ca 450 000 ton 1974.

3.2 Försörjningsstruktur

Som framgår av tabell 1 är landet i stort sett självförsörjande med dolomit. Dolomit produceras i Sala, i Glanshammar utanför Örebro, i området Viken—Storvålen samt i Fagerstatrakten. Exporten omfattar i huvudsak

• Sida 237
•  Original

Tabelll Sveriges uppskattade förbrukning av dolomit i industriell användning 1974

Tusen ton % av för- (ca) brukningen Produktion" 407 Import 26 Export 17 Till/å'ii'sv/ 416 Förbrukning Filleranvändning 167 38 Eldfasta massor och stenar 135 31 Jordbruk (jordförbättringsmedel och gödselmedel) ca 55 13 Järnverk och gjuterier (slaggbildare) 55 13 Glas- Och glasvaruindustri 7 1.6 Övrig mineralvaruindustri (främst mineralull) 15 3.5 Summa 434 100

”Härtill kommer en relativt betydande produktion av dolomit som avsätts som makadam (ca 125000 ton 1974).

Källa: SOS Industri. SOS Utrikeshandel samt privata källor.

fillerdolomit av hög kvalitet. Den har ökat kraftigt.speciellt under de senaste två åren.

Importen avser bl a dolomitkvaliteter av mycket hög renhet. som det är svårt att ta fram inom landet. Denna dolomit används främst inom glasindustrin. Norge'var huvudleverantör av de 26000 ton dolomit som importerades 1974.

Importen av eldfasta dolomitstenar sker i huvudsak från Förbundsrepub- liken Tyskland.

Den inhemska produktionsutvecklingen sedan 1960 för dolomit i indu- striell användning går inte att närmare utläsa ur statistiken. Några drag i utvecklingen är dock klara. Produktionen av dolomit för framställning av eldfasta massor har varit sjunkande till följd av konkurrensen från importerad dolomit och magnesit. Däremot har användningen som filler och, under senare år. för kalkningsändamål medfört ökade avsättningsmöjligheter för den inhemska produktionen. lmportkonkurrensen har emellertid börjat göra sig gällande även fört ex dolomit som kalkningsmedel (importen av dolomit uppgick 1976 till 62 000 ton jämfört med 26 000 ton 1974). Låga fraktkost- nader (returfrakter) torde spela en betydelsefull roll.

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Filleranvändning

En närmare prognos över efterfrågeutvecklingen för filleranvändning är svår att göra. Det rör sig här om användningar där flera konkurrerande material

• Sida 238
•  Original

lBeskrivningen i följan- de två stycken är i hu- vudsak hämtad ur Len- nart Andersson. Stråbru- ken AB: Eldfasta basis— ka material i Sverige.

finns att tillgå (bl a kalksten) och där produkten konkurrerar inte bara med pris utan kanske framför allt på basis av särskilda kvalitetsegenskaper. Den svenska förbrukningen kan möjligen anknytas till byggnadsinvesteringarrnas utveckling och skulle i så fall öka från 165 000 ton 1974 till ca 190 000 ton 1985.

4.2 Eldfasta stenar och massor

Tillförseln av eldfasta dolomitprodukter uppgick 1974 till följande (tusen ton):

Stenar Massor Produktion 8,8 47,4 Import 10.6 0.7 Export — 3,8 Tillförsel 19,4 44,2

Källa: Enkätförfrågan 1976 till producenter och importörer av eldfasta produkter.

Merparten förbrukas i stålugnar och. i mindre mån, i cement- och kalkugnar samt vid framställning av järnsvamp. Förbrukningen av eldfasta dolomitstenar inom stålindustrin uppgick 1974 till ca 13200 ton, vilket motsvarade en genomsnittlig specifik åtgång av 2.2 kg per ton stål. Härtill kommer förbrukningen av dolomitmassor.

Förbrukningen av dolomitbaserade eldfasta material har efter 1966 visat en långsamt nedåtgående tendens.' Samtidigt har en kraftig ökning av magne- sitförbrukningen ägt rum. Denna förändring av marknadsstrukturen för de basiska eldfasta materialen har flera orsaker, främst den tekniska utveck- lingen inom stålindustrin och brist på goda råmaterial inom landet samt i viss mån på marknadsförhållandena. Materialutvecklingen har gått mot kvali- teter med högre renhet och höjd eldfasthet under påverkan av krav från nya metallurgiska processer och ett alltmer effektivt utnyttjande av ugnarna. Inhemsk dolomit har därvid trängts tillbaka och ersatts av import av murstenar av bättre dolomit och av magnesit. En betydande del av magnesitens frammarsch i statistiken kan tillskrivas övergång från dolomit till magnesit i kaldougnarna i NJA och Oxelösund. Slitaget på fodret i dessa ugnar är emellertid osedvanligt stort, varför de nu utgår ur produktionen till förmån för LD och OBM, som till stor del infodras med dolomitprodukter. Behovet av dolomit ökar därmed åter. Vid de mindre stålverken har en övergång till högre kvaliteter skett, varvid doloblock och tjärdoloma ersatts med dolomitsten eller magnesit. Under 1970-talet tillkom stenar tillverkade av blandningar av magnesit och dolomit ("dolomag") med förbättrad eldfasthet. Importen har genom dessa olika samverkande faktorer efter hand fått en dominerande ställning.

Följande faktorer är väsentliga för den framtida utvecklingen:

— Den pågående övergången från Kaldougnar (magnesitinfodrade) till LD- konvertrar gynnar dolomit (eller ””dolomag'”). Det betyder en trappstegs- vis nedgång av magnesitförbrukningen och en ökning av förbrukningen

• Sida 239
•  Original

av eldfasta dolomitstenar.

— Den specifika förbrukningen av dolomitinfodring är lägre i de nya LD- konvertrarna än i äldre typer. En eventuell användning av dolomitkalk som Slaggbildningsmaterial (se avsnitt 4.4) kan ytterligare minska den specifika förbrukningen. — Det finns en trend mot högre kvaliteter (högre täthet.större renhet) på det eldfasta materialet i ugnarna, därför att stålkvaliteterna höjs. Kostnaderna för de dyrare infodringsmaterialen blir då också lättare att bära. Denna trend kan gynna magnesitbaserade produkter och/eller högkvalitativ dolomit med magnesitinblandning("dolomag"). Den kan möjligen också förstärkas av att energikostnadsgenomslaget efter oljeprishöjningarna blivit relativt sett mest kännbart för de billigare dolomitprodukterna. — Efterbehandling av rostfritt stål från ljusbågsugnar i skänk eller konverter (tex AOD eller CLU) för justering av legering och svavelrening är en aktuell utvecklingslinje. Detta ökar dolomitåtgången eftersom dolomit vanligen används i AOD- och CLU—konvertrar. Samtidigt minskar foderslitaget i ljusbågsugnarna, och den sammanlagda effekten torde bli en något sjunkande åtgång av eldfast dolomitfoder.

Det finns alltså utvecklingslinjer som gynnar både dolomitstenar och magnesitstenar — eller en blandning av dem. En närmare uppskattning av förbrukningsnivån 1985 är därmed svår att göra. Utvecklingen medför dessutom att eldfast praxis snabbt kan ändras som följd av nya framsteg på det eldfasta eller metallurgiska området.

Sammanfattningsvis pekar dock inhämtade bedömningar på en — trots den förutsedda stagnationen av stålproduktionen — relativt kraftig ökning av den eldfasta dolomitstensförbrukningen fram till 1985. Den sammanlagda förbruk- ningen (inkl dolomitstenar till ugnar utanför stålsektorn) uppskattas till ca 27 000 ton 1985 jämfört med uppskattningsvis 16 000 ton 1974. en ökning med närmare 70 %. Den helt övervägande delen av denna kvantitet avser användning i stålugnar och innebär en ökning av den specifika förbrukningen från genomsnittligt ca 2.2 kg- per ton stål 1974 till ca 4,2 kg 1985.

Ovan angivna 27 000 ton inkluderar ca 4 000—5 000 ton blandsten (dolo- mag). Inblandningen av magnesit i dessa stenar varierar väsentligt och det är osäkert om de skall klassificeras som dolomit- eller magnesitstenar.l

Förbrukningen av dolomitmassor antas i motsats till stenförbrukningen komma att sjunka kraftigt. Den tilltagande användningen av sprutteknik (sprutmassor)vid reparation och avlagning i framför allt LD-ugnar innebär av tekniska skäl krav på omställning till andra material än ren dolomit (magnesit eller blandning av dolomit och magnesit). En av dolomitmassornas största avnämare. Siemens-Martinugnarna, tas vidare successivt ur produktion. I ljusbågsugnarna konkurrerar i ökande omfattning importerade magnesit- massor. Förbrukningen av dolomitmassor torde därför 1985 som mest komma att uppgå till 15 000 ton jämfört med 44000 ton 1974och innebär därmed minskade avsättningsmöjligheter för den svenska produktionen.

Sammanlagt innebär detta att förbrukningen av dolomit i form av eldfasta stenar och massor kommer att minska med ca 30 % under prognosperio- den.

lTulltekniskt redovisas sannolikt "dolomag" stenar med MgO-halt på mer än 50 % som magnesitsten.

• Sida 240
•  Original

1 En produktion av tex 3 milj ton basiska pellets kan antas kräva drygt 100 000 ton dolomit.

4.3 Jordbruk och miljövård

Användningen av dolomit inom jordbruk och miljövård har ökat kraftigt under de senaste åren och är en sannolik tillväxtsektor. Dolomit tillförs jordarna i det dubbla syftet att reglera pH-värdet och samtidigt ge ett tillskott av näringsämnet magnesium. Dolomit kan också användas för att motverka försurningen av sjöar och vattendrag. En ökning av förbrukningen under prognosperioden till upp emot 150000 ton 1985 jämfört med 55000 ton 1974 och ca 90000 ton 1976 kan bedömas som sannolik. Nya krossverk för dolomit med en sammanlagd årskapacitet på ca 150000 ton har under 1976 och 1977 tagits i bruk i Sala och i Glanshammar. Produktionen är framför allt inriktad på jordbruks- och miljövårdssektorns behov.

4.4 Slaggbildningsmaterial inom järn-, stål- och metallverk m m

De 44 000 ton dolomit som enligt den officiella statistiken förbrukades 1074 vid råjärnsframställning avser sannolikt användningen som slaggbildare som alternativ eller komplement till kalksten. Ytterligare ca 10 000 ton användes i samma syfte inom gjuterier.

Såvitt känt förekommer i Sverige ännu inte motsvarande användning av dolomit (i form av dolomitkalk) vid stålframställning. Dolomitkalken har emellertid en fördel i det att den ger ett mindre slaggangrepp än kalk på det eldfasta infodringsmaterialet i stålugnarna. Denna faktor kan komma att tillmätas en växande betydelse i framtiden och leda till att dolomitkalk börjar användas vid stålframställning. Speciellt i LD-ugnar framstår detta som en sannolik utveckling. Vi saknar dock underlag för ett bestämt antagande i detta avseende.

De försök som pågår med att tillverka s k engående basisk kulsinter OCh som innebär att tillsatsen av Slaggbildningsmaterial sker i kulsinterledet i stället för i masugnen kan leda till en väsentligt ökad dolomitförbrukning.l Även om dolomit bedöms komma i fråga i första hand. kan emellertid tillsatsen av kalcium- och magnesiumhaltigt material ske genom andra material än dolomit — t ex kalksten. olivin och grönstenar — och osäkerheten är också härvidlag för stor för ett bestämt antagande.

Väsentligt att notera i sammanhanget är att denna typ av kulsinter. som till övervägande del skulle komma att avsättas på export. ökar behovet av svensk basisk råvara. vilken den sedan må bli. I nuläget sker tillsatsen av Slaggbildningsmaterial vid de kontinentala järnverken.

4.5 Glas- och mineralullstillverkning

Glasindustrins dolomitförbrukning förväntas enligt inhämtade uppgifter öka kraftigt. Bakom ökningen ligger främst utbyggnaden av planglastillverkning. En ökning förväntas också inom mineralullstillverkning. Sammanlagt pekar inhämtade bedömningar på en förbrukning av ca 75 000 ton dolomit inom glasindustri och mineralullstillverkning 1985 jämfört med ca 22000 ton 1974.

• Sida 241
•  Original

4.6 Prognossammanfattning

De prognosbedömningar för dolomit som redovisats i det föregående pekar sammanfattningsvis mot en relativt kraftig efterfrågetillväxt inom jordbruk och miljövård. glas- och mineralullstillverkning samt, potentiellt,järn- och stålframställning (som slaggbildare). Dolomitförbrukningen i eldfasta stenar antas också komma att öka medan användningen i massor går ned kraftigt.

Uttryckt som dolomitråvara kan beräknas att det sammanlagda behovet, inklusive avsättning på export men exklusive den eventuellt tillkommande förbrukningen för pelletstillverkning och istålverk. uppgår till ca 630 000 ton 1985 jämfört med 470 000 ton 1974 (tabell 2).

5 F örsöijjningsprognos

Förekomsterna av god dolomit i Sverige är koncentrerade till trakten av Sala. Viken-Storvålen-området och Glanshammar i Örebro län samt. i mindre omfattning. till Långban i Värmlands län och kringjärnmalmsförekomsten i Rudgruvan nordväst om Fagersta i Västmanlands län. Vissa mindre fyndigheter finns också på annat håll. Det finns vidare ett antal betydande förekomster i Norrbottens län. De bättre undersökta är Hietajokki. Isovaara och Masugnsbyn.

Liksom är fallet med kalksten gäller för dolomit att förekomsterna har skiftande sammansättning och renhetsgrad och att deras lämplighet för olika användningar därför varierar. Tillgångarna av sådana dolomitkvaliteter som

Tabell 2 Prognossammanfattning för dolomit. Tusen ton

Användning 1974 1985 Förändring i procent Filler 167 190 + 14 Eldfasta produkter (dolomit- innehåll)” 153 100 stenar 47 65 massor 106 35 Jordbruk och miljövård 55 150 +l73 Järnverk och gjuterier 55 55 i 0 Glas- och mineralullb 22 75 +241 Exportc 17 60 +253 Summa 469 630 + 34 Tillkommer ev användning i underlag saknas för kulsinter och vid stål— en prognos i siffror

framställning

” Beräkningen bygger på uppgifterna om tillförseln av eldfasta dolomitprodukter 1974 (se sid 236). För omräkning till dolomitråvara har antagits. att 1 ton eldfast produkt kräver 2.4 ton dolomit. Dessa siffror gällde 1974 för den svenska produktionen. b En stor del av dolomitbehovet kan antas avse produktion av glas (planglas) på export. ? Prognosen baserad på siffran för innevarande år (1977).

• Sida 242
•  Original

nu bryts för användning inom bl a metallurgisk industri. som filler/ ballastmaterial och som jordförbättringsmedel torde vara tillräckligt stora för inhemsk behovstäckning under förutsebar framtid och även liksom hittills kunna medge viss export.

Förutsättningarna att inom landet tillverka s k kvalificerade dolomitstenar baserade på inhemska dolomitförekomster av hög kvalitet utreds sedan ett par år tillbaka med stöd av STU i Jernkontorets regi. I och med att Stålverk 80 skjutits på obestämd framtid har marknadsförutsättningarna för en sådan tillverkning förändrats och det framstår för närvarande som tveksamt huruvida tillräckligt underlag för produktion finns. En sådan torde förutsätta en produktionsvolym av storleksordningen 50000 ton dolomitsten. alltså betydligt mer än den förväntade inhemska förbrukningen.

Företagna undersökningar i samband med denna planerade tillverkning indikerar emellertid att kända tillgångar på högvärdig dolomit lämpad för tillverkning av kvalificerad dolomit är relativt stora. De kan dock inte till alla delar jämföras med utländsk råvara. Bl a är järnhalten något för hög. Ytterligare undersökningar av kända förekomster och ökad prospektering inom andra delar av de stora ofullständigt kända karbonatstensstråk inom vilka dessa ligger behövs för att få bättre kunskap om den inhemska råvarubasen för sådan högkvalitativ dolomit.

Mot bakgrund av det tidigare sagda framstår det som mest sannolikt att det tillkommande behovet av eldfasta dolomitstenar kommer att täckas genom import och således inte medföra anspråk på inhemsk dolomit. Viss inhemsk produktion motsvarande den som nu sker kan dock tänkbart komma att upprätthållas. Vad gäller dolomitmassorna är det möjligt att en del av den produktion som är integrerad med stålverken kan fortsätta, men eljest framstår det som tveksamt om en inhemsk produktion kan upprätthållas för den låga förbrukningsnivå som förutses. Det ökade behovet för glasfram- ställning kommer att täckas genom import medan mineralullsindustrin sannolikt använder inhemsk råvara. Detsamma torde komma att gälla för de andra dolomitanvändningarna. En ökning av importens andel av försörj- ningen från ca 10 till 20 % kan dock sammanlagt förväntas.

• Sida 243
•  Original

F lusspat

1 Presentation

Grundämnet fiuor. som förekommer med en genomsnittlig halt av 0.05 % i jordskorpan. är en ytterst reaktiv gas som aldrig förekommer ensam i naturen utan förenas direkt med de flesta grundämnen. Det viktigaste fiuormineralet är i dagsläget flusspat (kalciumfluorid).

Något mer än hälften av världens fiusspatförbrukning går i dag till stålindustrin och några andra branscher som i likhet med stålindustrin använder fiusspat som smältpunktnedsättande så kallat fiussmedel. Till de övriga branscherna hör bland annat glasindustri och svetselektrodindustri. Resterande del av flusspatproduktionen används i huvudsak för framställ- ning av fiuorvätesyra som erhålls när fiusspat får reagera med svavelsyra. De största kvantiteterna fiuorvätesyra genomgår vidare förädling och har då sin viktigaste användning vid aluminiumtillverkning och inom kemikalieindu- stri. Inom aluminiumindustrin används produkten i form av syntetisk kryolit och aluminiumfluorid vid elektrolysen av aluminium. Inom kemikalieindu- stri är de viktigaste produkterna fluorklorkarboner som används i bl a kylmedel. sprejer. plaster och lösningsmedel. Fluorvätesyra används också i begränsad utsträckning utan vidare förädling bl a som katalysator vid framställning av högoktaniga fiygbränslen. vid etsning av glas. betning1 av metaller. flotation av fältspat m in. En betydelsefull användning har fiuorvätesyran vid tillverkning av uranhexafluorid, som är utgångsmaterial vid anrikning av uran på den klyvbara isotopen U238.

Olika .användningsområden kräver speciella kvaliteter flusspat. Den marknadsförs i tre olika kvaliteter. Kraven varierar men nedan redovisade halter kan anses utgöra de genomsnittliga kvalitetskraven:

l. Metallurg/cal grade (används i bl a stålprocesser som flussmedel). Styckestorlek: 5—100 mm. Renhet: 85 % Can. 5 % Si02. 0.3 % S.

2. Ceramic grade (i keramisk industri vid tillverkning av glas. glasyr och emalj samt vid tillverkning av svetselektroder). Renhet: 95 % CaFZ. 3 % SiOz. 1 % CaC03 och låg Fe—halt.

3. Acid grade (framställning av fiuorvätesyra. briketterad fiusspat för stålindustrin. katalysatortillsatser för högoktanig bensin. tillsats till dricksvatten m m). Renhet: 97—98 % Can. 3 % CaCO3. l % Si02.

Flusspat av metallurgisk kvalitet (s k metSpar) levereras normalt i stycke- form utan annan behandling efter brytningen än krossning till av kunden

1 Betning = borttagande av ytbeläggning på me-

taller.

• Sida 244
•  Original

Figur] Flusspat: bered- ning och förbrukning.

önskad storlek. De kända tillgångarna av fiusspat av sådan kvalitet som är lämpad som metallurgisk fiusspat är begränsade. I växande utsträckning används därför nu briketterade fiotationskoncentrat som kan utgå från råvara med lägre halt av fiusspat.

Brytvärda fiusspatförekomster håller vanligen genomsnittligt lägst 20 % CaF2 men mera lågvärdiga fyndigheter kan i vissa fall vara brytvärda tex genom speciella stordriftsfördelar eller möjligheten att ta tillvara biproduk- ter.

Under senare år har metoder utvecklats för att tillvarata den]luorokise/svra som i stora mängder framkommer som biprodukt vid tillverkning av fosforgödselmedel. Syran används bl a för framställning av aluminiumfluorid och syntetisk kryolit. Skärpta miljövårdskrav gör det sannolikt att ökande mängder biproduktfluor kommer att tas tillvara i framtiden och sålunda komplettera flusspat som fiuorråvara.

Figur 1 ger en översikt över fiusspatens beredning och huvudsakliga användningsområden. Figuren visar också hur fiuor erhållen som biprodukt vid framställning av fosforgödselmedel används.

Fosforgödsel— medel 7 Fosforsyra

Metallurgisk Acid—grade

c» .E E 13 &) G) (11 Pelletisering o. brikettering Cement- Jäf?" OCh . . . Kemisk Aluminium-

U, 'd . stålindustri finkeramisk ”d . 'nd st” .; ln UStfl gjuterier industri ll"l USTfl | U TI :

u . . . :? fu Fluorider Syntetisk kryolit 5 % Fluorkolväte Aluminiumfluorid (f) & Flour

Fluorplaster

• Sida 245
•  Original

Substitutionsmöjligheterna är i vissa användningar begränsade. bl a inom svetselektrodindustrin och användningen i samband med tillverkning av uranhexafiuorid. Som flussmedel vid bl a ståltillverkning kan fiusspat — åtminstone delvis — substitueras men kostnadsfaktorn och tekniska skäl försvårar en mera allmän övergång till alternativa material.

Fluor är ett giftigt ämne och dess användning är på många områden ifrågasatt från miljösynpunkt. Miljöskyddskraven har bla lett till ökad recirkulering och försök att substituera flusspat (se vidare avsnitt 2.1).

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Världens förbrukning av flusspat ökade mycket kraftigt under 1960-talet från 2 milj ton 1960 till ca 4,5 milj ton 1970. Det motsvarar en genomsnittlig

Tusen ton

Världen totalt

Planekonomier

Figur 2 V ärldsproduktio- nen avj/Iusspat 1961 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 1961—1975.

• Sida 246
•  Original

lAlcoa”s nya aluminium- kloridprocess som prö— vats på försök sedan slutet av 1974.

2US Bureau of Mines: Mineral Facts and Pro- blems 1975.

förbrukningstillväxt på 9 % per år. Utvecklingen framgår av figur 2 som visar produktionen av flusspat i världen men som också fram till 1970 torde ge en riktig bild av konsumtionen. Efter 1970 är siffrorna mera osäkra. Pro- duktionen har vissa år betydligt överstigit efterfrågan. Tillväxttakten ll för- brukningen synes i alla händelser ha varit sjunkande. Det är också sannolikt att den fortsatta förbrukningstillväxten kommer att bli väsentligt lägre än den som präglade 1960-talet.

Flusspatförbrukningen inom stålindustrin per ton stål förmodas komma att minska genom bl a förbättrad teknologi. En ökad användning av alternativa flussmedel kommer också att bidra härtill. Bakom de inten sifie- rade ansträngningarna under senare år att finna alternativa material till flusspat ligger både högre fiusspatpriser. en befarad brist på metallurgisk flusspat av lämplig kvalitet och. kanske framför allt. skärpta miljövårds- krav.

Mycket tyder på att det är svårt att helt ersätta flusspat. En möjlig utvecklingslinje är att flusspat partiellt substitueras med andra fiussmedel. Borater. bauxit. fältspat. olivin och manganmalm hör till de alternativa produkter som prövats. Resultaten av dessa försök är inte entydiga. Ett alternativ som synes fungera tillfredsställande från teknisk synpunkt är borater(colemanit.jfr ””Borater"). Detta är emellertid ett dyrare mineral med begränsad råvarubas för de speciella kvaliteter som krävs och med endast få råvarukällor (för den europeiska marknaden i huvudsak endast Turkiet). Dessutom är miljöolägenheter förknippade även med bor.

1 utvecklingen på längre sikt ligger eventuellt en övergång inom stålindu- strin till 5 k bottenblåsande syrgaskonvertrar. som kräver mycket liten och tänkbart ingen tillsats av flusspat i processen.

Aluminiumindustrins fluorförbrukning (fluor ur flusspat) per ton alumi- nium kommer sannolikt att kraftigt minska. 1 ökande omfattning kommer kryolit och aluminiumfluorid framställda ur fluorokiselsyra att användas i stället för flusspatbaserade produkter. Vidare antas en kontinuerligt ökad återvinning av fluor från elektrolysprocessen komma att ske. På sikt kan fluorbehovet komma att täckas genom återvinning till 30—50 %. Eftersom nya. icke fluorkrävande metoder för aluminiumframställning dessutom är under utveckling'. kan förbrukningen på längre sikt komma att visa en nedåtgående trend.

För den kemiska industrin är den framtida flusspatkonsumtionen oviss på grund av den pågående debatten om klorfluorkarbonernas inverkan på ozonlagret. Det är framför allt aerosoler men även kylvätskor och skumbil- dare som kan drabbas av förbud och restriktioner. Eftersom klorfluorkarbon- produktionen för närvarande står för närmare 25 % av den totala flusspat- förbrukningen kommer eventuella förbud att få ett starkt inflytande på förbrukningsutvecklingen. Om sådana förbud inte aktualiseras förväntas flusspatförbrukningen för framställning av fluorkarboner fortsätta att öka kraftigt. knappast lika snabbt som fram till 1974 då tillväxten låg på 9—10 % per år. men möjligen med ca 5 % per år.

Ovan nämnda faktorer verkar starkt tillbakahållande på den ökning i förbrukningen av flusspat som eljest skulle komma att ske som en följd bl a av stål- och aluminiumproduktionens tillväxt. US Bureau of Mines senaste efterfrågeprognos för år 20002 bygger på en global årlig förbrukningstillväxt på

• Sida 247
•  Original

4.4 % som den mest sannolika i prognosintervallet 2.6—6.8 %. Mot bakgrund av det ovan anförda torde förbrukningstillväxten snarare komma att ligga kring det lägre värdet i detta prognosintervall. eventuellt ännu lägre.

2.2 Produktion

Produktionen av flusspat uppgick 1974 till knappt 4.7 milj ton. Mexico är världens största flusspatproducent och dominerande exportland med en andel av världsexporten på ca 50 %. 1974 producerade Mexico drygt 1 milj ton vilket motsvarade 24 % av världsproduktionen (tabell 3). Andra stora flusspatproducenter i världen är Sovjetunionen. Thailand. Spanien. Frank- rike. Kina. Italien. Mongoliet. Storbritannien och republiken Sydafrika. De nu nämnda länderna svarade 1974 för 80 % av världsproduktionen. Bortsett från Mexico är styrkefördelningen relativt jämn mellan dessa producentlän- der. Med hänsyn också till att antalet producentländer är förhållandevis stort bedöms förutsättningarna för kartellsamverkan som små.

Den internationella handeln med flusspat omfattar ca 50 % av produktio- nen. De viktigaste handelsströmmarna (se figur 3) går från Mexico. Spanien och Italien till USA. från Thailand. Sydafrika och Kina till Japan och från Frankrike. Sydafrika och Spanien till Förbundsrepubliken Tyskland. Dessa tre länderjämte Sovjetunionen svarar på importsidan för över 90 % av världs- handeln.

Utvecklingen på produktionssidan kommer att utmärkas av minskad marknadsandel för naturlig metallurgisk flusspat vars råvarubas är begrän- sad. Ökningen kommer alltså att falla på flotationsanrikad flusspat. De kapacitetsutvidgningar som skett under senare år innebär att efterfrågan väl kan mötas under de närmaste åren.

Försörjningssituationen i ett mera långsiktigt perspektiv rymmer däremot vissa frågetecken när det gäller flusspat som fluorråvara.

Amerikanska uppgifter om tillgångssituationenl indikerar en brytvärd råvarubas för knappt 30 års produktion av nuvarande storleksordning. Tillgångarnas länderfördelning framgår av tabellbilagan. tabell 4. Skulle efterfrågeutvecklingen gå snabbare krymper emellertid livslängdsmarginalen till en klart otillfredsställande nivå. Vid en efterfrågetillväxt på 4.4 % per år (jfr avsnitt 2.1) täcker de brytvärda tillgångarna endast 30 % av behovet. Med tillägg för övriga kända flusspattillgångar blir behovstäckningen ca 60 % men den är alltså fortfarande klart otillräcklig.

Som framgått av föregående avsnitt är det många faktorer som talar för att efterfrågetillväxten för flusspat får ett långsammare förlopp i framtiden och möjligen att konsumtionen på längre sikt stagnerar. En eventuellt tilltagande knapphet på flusspat kommer naturligtvis också att förstärka tendensen till ökad återvinning eller användning av alternativa produkter. Det största bidraget till förbättrad marknadsbalans torde emellertid komma från utbuds- sidan genom ökat tillvaratagande av fluor i samband med framställning av fosforhaltiga gödselmedel. Fosforråvaror innehåller genomsnittligt 3 % fluor. När de överförs till superfosfat eller fosforsyra frigörs ca 40 % av fluorinnehållet och försvinner med avgaserna ut i luften. såvida inte fluoren av miljöskäl måste tvättas bort ur gaserna. I några länder. däribland Sverige. har man under senare år börjat ta tillvara fluoren i form av en produkt som

lUS Bureau of Mines: Mineral Facts and Pro- blems 1975.

• Sida 248
•  Original

tm Japa

till Jap

(>

Figur] Handeln med,/limpa! 1971. Källa: Bundesamt fiir Bodenforschung. Hannover. und Deutsches Institut för Wirtschaftsforschung. Berlin. Flusspat. Märtz 1974.

45 600 från Mexiko

• Sida 249
•  Original

Tabell ] Globala tillgångar av fluor i dels flusspat. dels fosforråvaror

Milj ton fluori Brytvärda tillgångar Totala upp- täckta tillgångar Flusspat 34 68 Fosforråvaror 72 342 baserat på följande: reserver av fosforråvaror 16 miljarder ton 68 % härav överförs till fosforsyra via våta pro— cessen = 11 miljarder ton fluorinnehåll 3 % = 330 miljoner ton fluor ca 22 % härav är utvin- ningsbart som fluorväte- syra = 72 miljoner ton fluor

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

kan nyttiggöras. I USA svarade biproduktfluor för ca 7 % av fluorförbruk- ningen 1974. Det är i en fortsatt utveckling efter dessa linjer som den stora försörjningspotentialen för fluor sannolikt ligger.

Tabell 1 visar hur stor fluorpotentialen är i fosforråvaror och i flusspat enligt US Bureau of Mines' beräkningar.

Fluorinnehållet i de brytvärda fosfortillgångarna i världen är som framgår av tabellen mer än dubbelt så stora som fluorinnehållet i brytvärda flusspat- tillgångar. Angivna siffror får också betraktas som minimisiffror dels därför att de brytvärda fosfortillgångarna enligt senare uppgifter är väsentligt större än de som US Bureau of Mines grundat sina beräkningar på. dels därför att den utvinningsbara fluormängden från teknisk synpunkt torde ligga högre än angivna 22 %.

Huruvida den stora fluorpotentialen i fosforråvaror förverkligas beror framför allt på vilket genomslag miljövårdskraven kommer att få i olika gödselmedelsproducerande länder i världen. Prisutvecklingen på naturlig flusspat kan naturligtvis också spela en roll. men detär nog mera sannolikt att det blir miljövårdskraven som driver fram ett utbud av biproduktfluor oavsett vilket pris man kan få ut för produkten.

Ett ökat tillvaratagande av ”fatalt” fluor kommer att förändra det geogra- fiska försörjningsmönstret för fluor. Tillgångarna på fosforråvaror har en stark koncentration till norra Afrika. främst Marocko och Spanska Sahara. Tendensen är nu att i ökande omfattning förädla råvaran vidare i ursprungs- länderna (jfr '”Fosforråvaror") och därmed "förflyttas” också möjligheterna att ta tillvara råvarans fluorinnehåll som samprodukt.

Det kan tillfogas att en geografisk förskjutning av tyngdpunkten i produk- tionen av naturlig flusspat också är sannolik. Inom en tioårsperiod bedöms de brytvärda flusspattillgångarna i bl a vissa europeiska länder vara i stort sett uttömda med nuvarande omfattning på produktionen. Republiken Sydafrika kommer sannolikt att successivt stärka sin ställning och enligt egna bedöm- ningar bli den största producenten i västvärlden efter 1985. Sydafrika uppges (enligt egna beräkningar) besitta närmare 30 % av de globala brytvärda

• Sida 250
•  Original

flusspattillgångarna och dessutom förfoga över mycket stora i nuläget inte brytvärda tillgångar. Även Mexico. Spanien och Kina kommer sannolikt att ytterligare stärka sin ställning som leverantörer av flusspat om de traditio- nella europeiska producenterna bortfaller.

2.3 Priser

Efter Koreakrigets slut inleddes en period med sjunkande realpriser på flusspat. Priserna förblev sedan låga fram till år 1965. Den från och med 1964 kraftigt ökade efterfrågan på flusspat från såväl stålindustri som alumi- niumindustri liksom även den kemiska industrin ledde emellertid sedan till att priskurvan började vända uppåt. De låga priserna under sextiotalets första hälft hade inte uppmuntrat till fortsatt prospektering och utbudet räckte inte till för att möta den ökade efterfrågan. Kraftiga prisstegringar under perioden 1965—1972 ledde till ökat utbud på marknaden och en intensifiering av prospekteringsverksamheten. Det blev lönsamt att också exploatera mera lågvärdiga fyndigheter. Efter 1972 har realpriserna åter varit sjunkande till följd av en mera dämpad efterfrågeutveckling och det ökade utbudet på världsmarknaden.

Mexico fungerar i kraft av sin ställning som ledande producent- och exportland som prisledare på världsmarknaden.

Avgörande för den framtida prisutvecklingen är bl a följande faktorer:

— Flera nya eller utvidgade flusspatprojekt har initierats som följd bl a av de senaste årens intensifierade prospekteringsverksamhet världen över. Kapaciteten överstiger väsentligt den nuvarande efterfrågan. Detta bör verka återhållande på prisutvecklingen under de närmaste åren. — Energikostnadsfaktorn ärinte av stor betydelse. En exploatering på sikt av mera lågvärdiga förekomster ger dock en relativ ökning av energibehovet för nedmalning och flotation. — En realprishöjning med 15—25 % i förhållande till 1974 års priser har angetts som lönsamhetsgräns för framställning av flusspat och fluorväte- syra ur återvunnen fluor från fosforgödselframställning. Prishöjningar utöver denna nivå framstår av detta skäl som osannolika. — Fraktkostnadsfaktorn är av betydelse. Många flusspatfyndigheter är belägna på stort avstånd från förbrukningscentra och fraktkostnadernas andel av priset hos förbrukaren är höga. Utvecklingen på produktions- sidan förväntas innebära en förskjutning av tyngdpunkten till geografiskt mer avlägsna länder. — Tillgångssituationen ger anledning anta att mera lågvärdiga förekomster på längre sikt måste exploateras till kostnader som överstiger dagens. Detta förutsätter dock att tillvaratagandet av biproduktfluor inte når teoretiskt möjlig omfattning.

I sammanfattning tyder dessa faktorer på att realprisökningar på flusspat är sannolika förutsatt dock att inte miljövårdskraven och/eller utvecklandet av substitut som helt kan ersätta flusspat leder till ett kraftigt efterfrågebortfall. nya högvärdiga flusspatförekomster påträffas eller ett överskottsutbud på fatalt fluor kommer fram från fosforsyraframställning.

Det kan tilläggas att Bureau of Mines 1973 förutsåg att realpriset på fluor

• Sida 251
•  Original

uttryckt i 1972 års dollar skulle komma att öka med drygt 100 % under den närmaste tjugofemårsperioden. I förutsättningarna för dessa bedömningar låg emellertid bl a en efterfrågetillväxt som var väsentligt högre än den som att döma av nuvarande utvecklingstendenser är realistisk.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Sveriges tillförsel av fluor 1974

Sveriges fluortillförsel sker i främst följande former:

Källa Huvudsaklig användning Råvaror Flusspat Import. Viss svensk Flussmedel vidjärn-. stål-och produktion som dock metallverk. Svetselektroder är lagerlagd Naturlig kryolit Import Aluminiumframställning Mellanpradukrer Fluorvätesyra lmport Järn- och stålverk (rening och betning) Fluorider(främstalumini- Import. Svensk pro- Aluminiumframställning umfluorid) duktion påbörjad 1975 Syntetisk kryolit Import Aluminiumframställning

Tillförseln av fluor i form av dessa produkter uppgick 1974 till drygt 10 000

ton F varav: Råvaror Ton vara Ton fluor % av fluortill- förseln

Råvaror Flusspat 14 021 6 1690 61 .4 Naturlig kryolit 1 540 81617 8.1 Mel/anprodukler Fluorvätesyra 2 329 1 1650 11.6 Fluorider (främst alu-

miniumfluorid) 2 366 1 4674 14.6 Syntetisk kryolit 800 42417 4.2

10 041 —- 100.0

a Beräknat utifrån en antagen genomsnittlig CaF2-halt på 90 % =44 % F. Ö Beräknat efter 53 % F. ? Beräknat efter 50 % F. Ö Beräknat som fluor i aluminiumfluorid = 62 % F.

Fluortillförseln i form av flusspat dominerar alltså men icke oväsentliga mängder tillförs också i form av olika mellanprodukter. En viss tillförsel av fluor sker också i form av fluorerade klorkolväten (fluorklorkarboner). Konsumtionen av dessa uppskattas uppgå till ca 5 000—6 000 ton per år varav ca 50 % används för aerosols och ca 25 % vardera för polyuretanskum och

• Sida 252
•  Original

kylmedel. Fluorinnehållet i fluorerade klorkolväten varierar men kan genom- snittligt uppskattas till ca 20 %. Det skulle innebära att ca 1 000—1 200 ton fluor tillförs den svenska marknaden i denna form.

Tabell 5itabellbilaganvisarhurtillförselnavolikafluorprodukterlexkl fluor— kolkarboner) utvecklats sedan 1960.

3.2 Försörjningsstruktur

Behovet av fluorhaltiga produkteri Sverige har sedan lång tid till övervägande del tillgodosetts genom import. Utvinning av flusspat ägde under andra världskriget rum vid ett antal fyndigheter i Skåne. Vidare producerades flusspat som biprodukt till volfram (scheelit)-utvinning under åren 1955—1963. Produktionen har sedan 1972 återupptagits i en kvantitet av ca 5 000 ton (Can-halt 95—97 %). Brytningen sker i Yxsjö gruvor i Örebro län i en fyndighet som håller ca 5—6 % flusspat (3 % fluor). ca 0.3 % volfram samt ca 0.2 % koppar. Flusspatslig och kopparkisslig utvinns genom flotation som biprodukter vid framställning av volfram (scheelit)sligen. Flotationsanrik- ningen av flusspaten är en svår process eftersom flusspat och scheelit har mycket likartade flotationsegenskaper. Scheelithalten i den floterade fluss- spaten är därför med nuvarande teknik ganska hög och produktionen har inte saluförts i avvaktan på att effektivare teknik utvecklats.

I dagsläget är landet alltså helt beroende av import för sin flusspatförsörj- ning. Frankrike. Kina och DDR var huvudleverantörer 1975 och har svarat för betydande leveranser under hela perioden sedan 1960. (tabell 6). Däremot har importen från republiken Sydafrika — som under periodens tidigare hälft var helt dominerande — sjunkit markant.

Importberoendet har också fram till helt nyligen varit hundraprocentigt för övriga fluorhaltiga produkter. Under 1975 påbörjades emellertid produktion inom landet av aluminiumfluorid. Produkten tillverkas på basis av fluoroki- selsyra (en biprodukt från fosforsyraframställning) samt importerad alumini- umhydroxid. Produktionskapaciteten. 15 000 ton. överstiger väsentligt den nuvarande förbrukningsnivån i landet. Även syntetisk flusspat kommer samtidigt att produceras i en kvantitet av ett par tusen ton.

Importen av fluorider kommer fn främst från Norge. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. DDR är huvudleverantör av syntetisk kryo- lit. Naturlig kryolit importeras från Grönland. det enda land i världen där naturlig kryolit utvunnits (produktionen är numera nedlagd).

3.3 Priser

Det genomsnittliga importvärdet på flusspat var 1975 373 kr/ton. nominellt drygt 160 % högre än 1960 (tabell 8). Räknat i 1975 års penningvärde har importvärdet ökat med 20 % mellan 1960 och 1975 och med knappt 10 % 1960—1976. Väsentligt högre realpriser noteras för åren 1970—1972. Det bör tilläggas att prisuppgången också kan spegla förändringar i importens kvali- tetsmässiga sammansättning.

Realprisuppgången 1965—1972 — jämte miljöfaktorn — har varit en pådri- vande faktor i försöken att inom svensk stålindustri använda alternativa flussmedel liksom till försöken att tekniskt minska den specifika åtgången. Inom vissa gränser kan därför efterfrågans priskänslighet betecknas som

• Sida 253
•  Original

relativt stor. Tekniska faktorer sätter emellertid en övre gräns för flexibili- teten eftersom man i dag inte bedömer det som möjligt att finna ett material som skulle kunna helt ersätta flusspaten.

Efterfrågan inom svetselektrodindustrin kan bedömas som okänslig för prisförändringar eftersom substitutionsmöjligheter inte föreligger i denna användning.

4 M arknadsbedömning 1985

4.1 Flusspat

Järn-. stål- och metallverk dominerar användningen av flusspat i Sverige. Förbrukningen uppgick 1974 till drygt 12 000 ton vilket utgjorde 77 % av redovisad förbrukning (tabell 7).

Trots en ökning av den totala råstålsproduktionen mellan 1961 och 1974 på 60 % var flusspatförbrukningen 1974 endast 24 % högre än 1961. Det innebär att den Specifika förbrukningen har minskat från 2.7 kg flusspat per ton råstål 1961 till 2.0 kg 1974. 1974 års siffra liksom siffrorna för 1970—1973 var dock högre än 1969 då den specifika förbrukningen uppgick till endast 1.9 kg. Denna synbarligen motstridiga utveckling förklaras å ena sidan av tekniska förbättringar som minskat det specifika behovet av flusspat. å andra sidan en övergång till andra stålugnstyper. Den uppgång i specifik förbrukning som skett de senaste åren kan sålunda sannolikt förklaras av att andelen syrgasugnar av LD-typ ökat. Genom den särskilda tekniken i dessa ugnar att blåsa in olika tillsatsmaterial uppifrån försvinner en hel del fluori rökgaserna innan den hinner göra nytta.

Följande faktorer styr den fortsatta utvecklingen:

— råstålsproduktionens utveckling — eventuella förändringar i den specifika förbrukningen — förändringar i stålprocessernas fördelning

— substitution.

Vi har utgått från att råstålsproduktionen 1985 uppgår till ungefär 6 milj ton. dvs samma kvantitet som 1974. Den specifika flusspatförbrukningen. som framför allt är beroende av ugnstyp och kvalitetskrav på det framställda stålet. synes i nuläget variera högst väsentligt mellan olika verk. Utan ingående utredning är det inte möjligt att förutse hur åtgångstalet kommer att utveckla sig. Ett ökat inslag av LD-konvertrar och en sannolikt ökad inriktning på kvalificerade stålsorter talar för en viss ökning i den specifika förbrukningen från 1974 års siffra på 2.0 kg till omkring 2.5 kg per ton råstål. Med bortseende tills vidare från substitutionsfaktorn ger dessa förutsättningar en uppskattad förbrukning av flusspat på ca 15 000 ton 1985 jämfört med 12 000 ton 1974.

Det är emellertid sannolikt att alternativa flussmedel kommer att ta över en del av marknaden. Kostnadsfaktorn verkar pådrivande liksom också miljö- faktorn. Försöken att finna substitut tyder på att flusspat knappast kan ersättas helt. Däremot verkar det vara tekniskt acceptabelt att använda blandningar av flusspat och andra flussmedel. En rimlig hypotes kan vara att ca 20 % av flusspatkvantiteten därigenom kan ersättas. Som basprognos för

• Sida 254
•  Original

flusspatförbrukningen inom järn-. stål- och metallverk 1985 sätts därför 12 000 ton. vilket skulle innebära ungefär oförändrad förbrukning jämfört med 1974.

Verkstadsindusirin är den näst största flusspatförbrukaren i Sverige med en förbrukningsandel på drygt 20 % 1974 (ca 3 350 ton). Användningen hänför sig till övervägande del till tillverkning av svetselektroder. Flusspaten ingår som komponent i det skyddande hölje som omger svetstråden och fyller funktionen att vid svetsning ge slaggkakan viss viskositet. Något tillfreds- ställande substitut till flusspat i denna användning finns inte. Viss förbruk- ning av flusspat förekommer också inom gjuterierna.

Vi har inhämtat synpunkter på den framtida förbrukningsutvecklingen från berörda tillverkare av svetselektroder. Bedömningarna tyder på att en ökning av storleksordningen 50 % i förhållande till 1975 kommer att ske fram till 1985 vilket tillsammans med viss kvarstående. men sannolikt minskande. förbrukning inom gjuterisektorerna skulle ge en flusspatförbrukning detta år på ca 4 500 ton. En osäkerhetsfaktor i prognosen är den eventuella övergången till mekaniserad svetsning samt förutsättningarna för avsättning på export.

Användningen i Sverige av flusspat som flussmedel inom glasindustrin har visat en kontinuerligt nedåtgående tendens. Förbrukningen har sålunda minskat från 536 ton 1960 till 38 ton 1974 och 30 ton 1975. Förbruknings- nedgången förklaras av att industrin av miljöskäl övergått till andra smältkatalysatorer. bl a litium. Viss del av den hantverksmässiga glasfram- ställningen. bl a tillverkning av opalglas. behöver emellertid fortfarande använda flusspat i tillverkningsprocessen. Mot denna bakgrund kan glasin- dustrins förbrukning av flusspat förväntas komma att stagnera på ungefär den nivå som nu gäller. dvs ca 30 ton.

4.2 Övriga fluorhaltiga produkter

Fluorvätesyra. som importeras från främst Förbundsrepubliken Tyskland och Tjeckoslovakien. har sin viktigaste användning inom metallurgisk industri för rening och betning av stål. Den svenska marknaden tillfördes 1974 ca 2 330 ton varav 1 800 förbrukades inom denna sektor. Förbrukningen torde följa stålproduktionen och kan därmed antas uppgå till oförändrat ca 2 300 ton 1985.

Fluorider och kiyo/ii har sin viktigaste användning i Sverige inom aluminiumindustrin. En mindre förbrukning förekommer inom andra industrigrenar. bl a av kryolit inom svetselektrodtillverkning. För en produk- tion av 82 000 ton aluminium uppgår nettoförbrukningen av fluor till 2 160 ton motsvarande. uttryckt i flusspat. knappt 5 000 ton. Av denna kvantitet svarar aluminiumfluorid för 61 %. kryolit för 34 % och natriumfluorid och kalciumfluorid för resterande 5 %. Bruttoförbrukningen av fluor uppgår till 2 850 ton vilket innebär att ca 24 % av fluorbehovet för närvarande tillgodoses genom återvinning. Ytterligare maximalt ca 20 % av nettoför- brukningen bedöms vara potentiellt återvinningsbart. Med utgångspunkt i oförändrad produktion av aluminium och en maximal återvinning av fluor kan därmed antas att förbrukningen av fluorhaltiga produkter 1985 uppgår till ca 3 000 ton fluorider och kryolitjämfört med ca 3 800 ton 1974.

• Sida 255
•  Original

Eftersom ca 30 % av den potentiellt återvinningsbara mängden fluor är tekniskt svår att få fram bör ovanstående siffror betraktas som minimisiff- ror.

Det framstår som sannolikt att användningen av fluorhaltiga drivgaser för aerosols kommer att förbjudas eller begränsas.

4.3 Prognossammanfattning

Ovanstående bedömningar pekar i sammanfattning på en ökning av flusspatförbrukningen från ca 15 600 ton 1974 (redovisad förbrukning) till ca 16 500 ton 1985. en ökning med ca 6 %. Förbrukningen av fiuorvätesyra kan förväntas bli oförändrad medan förbrukningen av fluorhaltiga produkter inom aluminiumindustrin sannolikt kommer att minskat något till följd av ökad återvinning. Fluorförbrukningen i aerosoler (dvs i drivgasen i sprayer) kommer sannolikt att bortfalla. Sammanlagt innebär detta en sannolik minskning av fluorförbrukningen i olika former med ca 10 % under prognosperioden.

Utvecklingen av Sveriges fluorförbrukning (exkl fluorklorkarboner) efter 1960 samt prognosen för 1985 återges i figur 4.

5 Den svenska tillgångssituationen

De geologiska förutsättningarna att finna potentiellt brytvärda koncentra- tioner av flusspat i Sverige är goda. Mineralet förekommer i många skiftande geologiska miljöer bl a i barytgångar i alkalina bergarter. blyglansgångar i Skåne. kvartsiter i fjällranden och i volframmalmer.

För närvarande tillvaratas flusspat endast i samband med anrikning av volframmalm. Yxsjöbergsfaltet beräknas ha tillgångar för ytterligare ett par decenniers produktion. Prospektering pågår för att öka malmbasen. Fluss- Spaten från Yxsjöberg har. som tidigare nämnts. ännu inte saluförts på grund av att den innehåller för mycket svavel och att en del volframmalm finns kvar i koncentratet. Enligt nuvarande planer kommer emellertid två kvaliteter flusspatslig att på sikt produceras. nämligen acid grade (grövre och bättre kvalitet) och metallurgical grade (finare och sämre kvalitet). Metallurgical grade planeras bli levererad i form av briketter och/eller pellets för användning som flussmedel i stålprocesser. Den andra kvaliteten.acid grade. är planerad att användas vid tillverkning av svetselektroder.

En betydande flusspatförande mineralisering i arkos/sandsten/kvartsit i norra Sverige har varit föremål för relativt ingående undersökningar. Företagna borrningar har indikerat ca 23 milj ton mineraliserat berg med en genomsnittlig halt av 14 % Can (3.18 milj ton Can eller ca 1.5 milj ton F). Genom extrem finmalning och lämplig flotationsteknik bedöms utvinning från teknisk synpunkt vara möjlig. De marknadsmässiga förutsättningarna föreligger emellertid inte i dagens läge.

Ytterligare en potentiell råvarukälla för fluSSpat i Sverige är restproduk— terna från anrikningen av vissa blymalmer.

Det potentiellt utvinningsbara fluorinnehållet i den inhemska förbruk- ningen 1974 av fosforråvaror för framställning av gödselmedel kan uppskattas till ca 5 500 ton. Det motsvarar uttryckt i 90 % flusspatråvara ca

• Sida 256
•  Original

Tusen ton fluor

_ Fluor totalt (exkl fluorklorkarboner)

_._.- Fluor i flusspat

11

16

/ 7 / / / ' X/ I ⁶ l Figur4 Sveriges _/liior/ör- 5 brtikning. exkl fluorklor- karboner, (män som lill/ör- seln) [960—1974 sami prog- nos 1985. 4 Anm: De stora fluktuationerna vissa år beror sannolikt 0 på lagerförändringar. 1960 1965 1970 1975 1980 1985

12 500 ton. Som tidigare nämnts har denna fluor nu börjat tas tillvara i form av aluminiumfluorid samt flusspat. Kapaciteten motsvarar ett tillvaratagande av 6 500 ton fluor per år.

Sammanfattningsvis kan anföras att planerad produktion av flusspat som . samprodukt till volframutvinning och som biprodukt från fosforsyrafram— . ställning bör kunna ge en väsentligt ökad självförsörjningsgrad inom den 1 närmaste tioårsperioden. Full behovstäckning kommer i princip att fås för I aluminiumfluorid. En reservation bör dock göras. Som framgått av avsnittet ] rörande fosforråvaror är det en stark tendens inom de råvaruproducerande

länderna att själva vidareförädla fosforråvaran till fosforsyra eller färdiga

• Sida 257
•  Original

gödselmedel. En förutsättning för en inhemsk fluorförsörjning via svensk gödselmedelsproduktion är därför att landet även fortsättningsvis får tillgång till fosfor i råvara/orm antingen genom fortsatt import eller genom inhemsk apatitförsörjning.

Exploatering av nya flusspatfyndigheter (som tex den ovan nämnda i Storuman i norra Sverige) kan ev förutsätta en större marknad än vad den svenska kan erbjuda.

Tabellbilaga

Tabell 2 Världsproduktionen av flusspat 1960—1975. Tusen ton

1960 1 930 1961 2 064 1962 2 150 1963 2 150 1964 2 465 1965 2 767 1966 2 841 1967 3 174 1968 3 635 1969 3 887 1970 4 170 1971 4 638 1972 4 671 1973 4 445 1974 4 670 1975 4 444 (prel)

Tabell 3 Världsproduktionen av flusspat 1974

Tusen ton % av världs- produktionen

Mexico 1 120 23.9 Sovjetunionen 454 9.7 Thailand 390 8.3 Spanien 376 80 Frankrike 272 5.8 Kina 272 5.8 Italien 245 5.2 Mongoliet 240 5.1 Storbritannien 235 5.0 Republiken Sydafrika 208 4.4 USA 182 3.9 Canada 136 2.9 Övriga marknadsekonomier 344 7.4 Övriga planekonomier 204 4.4

Summa 4 687 1000

• Sida 258
•  Original

Tabell 4 Fördelningen av uppskattade globala tillgångar på fluor i flusspat 1974

% av brytvärda % av totala upp- tillgångar täckta tillgångar Mexico 19 12 Republiken Sydafrika 14 10 USA 7 20 Sovjetunionen 7 5 Storbritannien 6 6 Spanien 5 4 Thailand 5 8 Indien 4 2 Kenya 3 3 j ltalien 3 7 i Canada 3 2 Frankrike 3 2 Namibia 3 3 Övriga 18 16 100 100 2 Totalt i milj ton F (fluor) 34.2 68.1 1

Tabell 5 Sveriges tillförsel (nettoimport) av flusspat. kryolit. fiuorvätesyra och fluorider 1960-1976. Ton vara om inte annat anges

År Flusspat Naturlig Syntetisk Fluorväte- Fluorider Summa fluor- | kryolit kryolit syra innehåll (ca)” Tusen ton F ! 1960 15 09617 684 126 1 149 664 8.1 ! 1961 16 27317 770 65 1 150 670 8.6 1 1962 17 338b 944 240 1 186 830 9.4 1963 13 49917 501 1 041 1 349 730 7.9 1964 11 138 1 209 462 1 580 1 317 7.4 1965 20 861 1 178 581 1 728 1 995 12.2 1966 20 839 297 860 1 856 2 008 12.0 1967 10 229 1 254 230 1 723 812 6.7 1968 13526 1275 2192 2018 2408 10.3 1969 17 795 431 312 1 908 3 438 11.3 1970 15622 1585 811 1951 3206 11.1 1971 18674 2081 846 2111 3924 13.3 1972 10 293 1 704 1 142 1 978 2 539 8.6 1973 15 332 831 906 2 506 2 867 10.7 1974 14 021 1 540 800 2 329 2 366 10.0 , 1975 12 976 502 360 1 999 1 1705 7.9 1976 11 146 1008 461 1 975 —4 726f 3.7

a Fluorinnehållet beräknat efter följande uppskattade halter: flusspat 44 % F. naturlig och syntetisk kryolit 53 % F. . fluorvätesyra 50 % F. fluorider 62 % F. Underlag saknas för beräkning av fluortillförseln i fluorklorkarboner. :(— b Inkluderar svensk produktion av ca 3 000 ton flusspat. ("Nedgången 1975 och 1976 beror på att inhemsk produktion av aluminiumfluorid påbörjades då. Produktionen exporteras.

• Sida 259
•  Original

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av flusspat. Ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1976 Frankrike 872 5039 725 3 333 7 183 53.8 Kina 2 838 2 950 8 735 5 424 3 441 25.8 DDR 320 306 2017 1574 2145 16.1 Storbritannien 69 2 148 619 462 364 2.7 Sydafrika 7 967 10168 2 679 1413 112 0.6 Förb. rep. Tyskland 399 — 811 3 543 62 0.5 Övriga länder 2 272 540 35 5 0.4 Summa 12 467 20 883 16 126 15 802 13 357 100,0

Tabell7 Förbrukningsstruktur för flusspat i Sverige 1974

Ton % av för- brukningen

Produktion Import Export Lagerminskning

Tillförsel

Förbrukning Järn-. stål- och metallverk

Verkstadsindustri (främst svetselektroder) Jord- och stenvaruindustri Övrig redovisad förbrukning (tillverkning av

smörjmedels-.asfa1t- och kolprodukter)

Summa redovisad förbrukning

Ej redovisat

(5 750)1ager1agt 14 373 352 2 301

16 322 exkl inhemsk produk- tion

12 087 77.3

3 354 21.5

38 0.2

157 1.0

15 636 100.0 686 16 322

Källa: SCB kontidsstatistiken samt SOS Bergshantering.

• Sida 260
•  Original

Tabell 8 lmportprisutvecklingen på flusspat 1960—1976. Kr/ton

År Nominellt Realt (1975 års priser) 1960 142 31 1 1961 147 315 1962 155 324 1963 147 298 1964 150 290 1965 169 316 1966 167 304 1967 178 324 1968 188 339 1969 208 361 1970 262 425 1971 278 436 1972 322 478 1973 312 418 1974 336 361 1975 373 373 1976 365 336

• Sida 261
•  Original

Fosforråvaror

1 Presentation

Fosfor (P) är ett oumbärligt näringsämne för både växtliv och djurliv. Fosforns betydelse förklaras framför allt av dess viktiga funktion i samband med energiomsättningen och för uppbyggnaden av ben och tänder. Den tilltagande urbaniseringen. som delvis rubbat det naturliga kretsloppet för fosfor. och behovet av intensivare åkerbruk och höjd arealavkastning har medfört att behovet av extra tillförsel av fosfor till jordarna kontinuerligt ökat.

Gödselmedelsindustrin svarar nu för 80—90 % av världens fosforförbruk- ning. Resterande 10—20 % ingår i huvudsak i form av olika fosfater i tvättmedel och mineralfoder. används för ytbehandling av metaller. inom livsmedelsindustrin (bla i bakpulver) m m.

Den genomsnittliga fosforhalten i jordskorpan är ca 0.1 %. Fosfor uppträder främst i mineralet apatit —ett kalciumfluorfosfat eller kalciumklor- fosfat —som är mycket spritt i eruptivbergarter och metamorfa bergarter men i dessa sällan är koncentrerat till brytvärda mängder. Utvinning av apatit i kommersiell skala från fosforkoncentrationer i eruptivbergarter svarar för knappt 20 % av världsproduktionen och sker i huvudsak i samband med annan mineralutvinning.l Såvitt känt förekommer sådan apatitproduktion för närvarande endast i Sovjetunionen. Sydafrika och —i mindre mängder —i Brasilien.

Merparten av fosforutvinningen (ca 80 % av världsproduktionen) sker ur havsavlagringar av ofta oren och dåligt kristalliserad apatit, fosforit ("råfos- fat). som har sitt ursprung i rester av djur och växter. De stora förekomsterna i Nordafrika och i Florida är av denna typ. Guana, fosforhaltiga exkrementer av fåglar. är ytterligare en fosforkälla som utnyttjas på vissa öar i Stilla Havet och svarar för ca 3 % av världsproduktionen.

Den gemensamma beteckningen för den produkt som utvinns ur dessa fosformineraliseringar. liksom för ”moder”bergarten, är på engelska ”phos- phate rock”. Som svensk benämning har vi här valt "fosforråvaror".

Fosforhalten i fosforråvarorna brukar uttryckas i % P205 (fosforpentoxid). Den genomsnittliga halten P205 i den fosforråvara som säljs på marknaden är ca 32 %2 men varierar mellan 30—40 %. Många av de sedimentära fosforkon- centrationer som nu bryts har så hög naturlig halt av P205 att någon anrikning inte behöver göras. De marockanska förekomsterna tex innehåller 31—35 % P205 och behöver normalt bara siktas och tvättas. (Fosforförekomsterna i Florida och North Carolina i USA är dock uppblandade med sand och lera.

' Begränsade mängder fosfor med ursprung i apatithaltiga järnmalmer utnyttjas också i form av s k thomasfosfat som framkommer som bipro- dukt vid vissa stålpro- cesser.

2 Fosforinnehållet i P205 är 43.7 %. För att under- lätta jämförelser med annan internationell statistik och för uppfölj- ning av utvecklingen använder vi i den inter- nationella översikten P205 eller fosforråvara "brutto" som mått i stället för P. 1 den svens- ka översikten har vi däremot valt att använda P. vilket synes vara mera rationellt.

• Sida 262
•  Original

1Ca 80 milj ton bipro- duktgips framkommer för närvarande per år i världen. Produktionen av naturlig gipssten upp— går till ca 65 milj ton.

Genomsnittshalten är ca 14 % P205 och flotationsanrikning måste ske.) PROS- halten i eruptivbergarter är avsevärt lägre (18 % i nefelinsyenitkomplexet på Kola-halvön. 7.5 % i Palaborafyndigheten i Sydafrika) och råvaran måste flotationsanrikas.

Ca 4/5 av världens produktion av fosforråvaror utvinns i dagbrott med elektriska skrapspel och hjullastare. Vidareförädlingen sker i huvudsak på följande sätt:

a) Uppslutningisvavelsyra förframställning av superfosfatellerfosforsyra ("våta processen”). Fosforsyran är i sin tur utgångspunkt för framställning av de mera högvärdiga fosforgödselmedlen trippelsuperfosfat. nitrofosfat. ammoniumfosfat och sammansatta gödselmedel samt tvättmedels- och fodermedelsfosfater. främst natrium- och kalciumfosfater.

b) Elektrotermisk behandling tillsammans med sand och koks för fram- ställning av elementär fosfor som i huvudsak sedan överförs till fosforsyra av renare kvalitet ("torra processen").

Vid framställning av fosforsyra enligt den ”våta" processen. vilken svarar för ca 80 % av världens fosforsyraproduktion. framkommer stora mängder gips.' Detta utgör ett stort deponeringsproblem men rymmer också en möjlighet till positivt nyttiggörande. I Sverige. där mängden biproduktgips för närvarande uppgår till drygt 500 000 ton per år. har materialet hittills gått ut som avfall. Större delen omhändertas emellertid numera i en särskild anläggning för omvandling till en gipskvalitet som kan användas vid cement- och gipsskivetillverkning (se '”Gipssten"):

Världens fyndigheter av fosforråvaror innehåller totalt sett de största kända tillgångarna av grundämnet/Zum. Detta har hittills i huvudsak utvunnits ur mineralet flusspat men kommer i framtiden i sannolikt ökande omfattning att tillvaratas som biprodukt vid fosforråvarornas förädling till gödselmedel (jfr även "Flusspat'").

De fosforiter som exploateras i bla USA (främst Florida). Marocko och Spanska Sahara innehåller mindre mängder uran. En utvinning i kommersiell skala har inletts i USA. Fosforråvaror har ofta också ett relativt stort innehåll av sällsynta jordarter (lantanider).

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Världskonsumtionen av fosforråvaror uppgick 1974 till ca 112 milj ton. Bakom den snabba uppgång som skett i förbrukningen under de senaste årtiondena ligger framför allt en kraftigt ökad efterfrågan på fosforhaltiga gödselmedel. Gödselmedelssektorns fosforförbrukning har sedan början av 1950-talet ökat med i genomsnitt 6—7 % per år stimulerad. framför allt under hela 1960-talet. av fallande realpriser.

Förbrukningen är mycket ojämnt fördelad i världen. Nordamerika och Europa. inkl Sovjetunionen. svarar för 80 % av världens konsumtion av fosforhaltiga gödselmedel och förbrukar också större delen av de 10—15 milj ton fosforråvaror som används för andra ändamål än gödsling. Tabell 1 visar fosforkonsumtionens regionvisa fördelning 1974 och återger som jämförelse också produktionens fördelning. Speciellt markant är den låga självförsörj- ningsgraden i Västeuropa.

• Sida 263
•  Original

Tabell 1 Den globala produktionen och konsumtionen av fosforråvaror 1974 fördelad på geografiska områden. Tusen ton

Produktion Beräknad % av % av Tusen ton förbrukning produk— konsum- Tusen ton tionen tionen

Västeuropa 104 25 407 0.1 23 Östeuropa (inkl Sovjetunionen) 22 503 26 665 20 24 Nordamerika 41 446 35 017 38 31 Afrika 32 903 4 775 30 4 Centralamerika 179 1 774 0.2 1.5 Sydamerika 401 2 143 0.4 2 Asien 9 969 12 682 9 11 Oceanien 2 837 4 133 3 4 Världen totalt 110 342 112 566 100 100

Källa: The British Sulphur Corporation Ltd.

Den genomsnittliga fosforförbrukningen i handelsgödsel per capita uppgick 1974/75 för världen totalt till ca 2.5 kg P. ] i-länderna var förbrukningen tre gånger så stor som världsgenomsnittet. i planekonomierna ungefär lika stor och i utvecklingsländerna endast ca en fjärdedel.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen bestäms i huvudsak av efterfrågan på fosforhaltiga gödselmedel. Gödselmedelsförbrukningen i sin tur är långsiktigt beroende av det starkt växande behov som följer av de ökade kraven på livsmedelsproduktion i världen. Möjligheterna att tillfredsställa detta behov kan emellertid i viss mån komma att begränsas av u-ländernas möjligheter att betala för sina inköp. Höjning av utbildningsnivån hos jordbrukarna. ökad konstbevattning och driftsförbättringar i övrigt samt en fören rationell jordbruksdrift tillfredsställande lösning på olika institutionella och strukturella problem (jordreformer etc) är också viktiga faktorer i utvecklingen mot en ökad global livsmedelsproduktion genom konstgöds- ling.

Den betydande ökning av priserna på gödselmedel som inträffade under 1974 till följd av höjda råvarupriser på fosfor och kväve förde med sig en minskning av världens gödselmedelsförbrukning på ca 10 % mellan 1974 och 1975. Under 1976 inträffade åter en sänkning av råvarupriserna. vilket stimulerat till ökad förbrukning. Fram till 1980/81 förväntas den årliga förbrukningstillväxten bli 5.6 %.' Tillväxttakten i konsumtionen förväntas i utvecklingsländerna bli nästan dubbelt så hög som i industriländerna.

I en mera långsiktig prognos indikerar amerikanska prognoser2 en årlig efterfrågetillväxt fram till år 2 000 på ungefär samma nivå — 5.4 % —. vilket skulle föra upp förbrukningen av fosforråvaror till ca 415 milj ton år 2000. Prognosen innebär att per capitaförbrukningen av fosforråvaror i världen utanför USA skulle öka från ca 23 kg 1973 till 59 kg år 2000. En förbrukningstillväxt som innebar att per capitakonsumtionen globalt kom upp i nivå med vad som gällde i USA 1973 (137 kg) skulle betyda en totalförbrukning på drygt 800 milj ton fosforråvaror år 2000.

En nyligen presenterad prognos av UNlDO över fosforgödslingens globala

' Källa: FAO. Commis— sion on Fertilizers: "Cur- rent situation and longer — term outlook". AGS F/76/2.

2Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

• Sida 264
•  Original

1 Uppgifter återgivna i Industrial Minerals. maj 1977.

Figur 1. F os./"orm" varor: världsproduktionens län— der/ördelning 1974. Total produktion 110 milj ion.

utveckling fram till år 2000 indikerar en något lägre. men fortfarande hög tillväxttakt på 4.5 % per år.1

2.2 Produktion. handel och tillgångar 2.2.1 Världsproduktionens fördelning

Världsproduktionen av fosforråvaror uppgick 1974 till ca 110 milj ton (se tabellbilagan. tabell 5). De tre ledande producentländerna är USA, där produktionen i huvudsak är koncentrerad till Florida. Sovjetunionen med stor produktion av apatit på Kola-halvön samt Marocko. Dessa tre länder svarar tillsammans för ca 75 % av världsproduktionen och utövar därmed ett avgörande inflytande på den internationella marknaden.

Figur 1 visar den procentuella fördelningen av världsproduktionen 1974. Av figur 2 framgår mera i detalj var utvinning för närvarande. förekommer. Figuren visar också vissa fyndighetsområden som ännu inte börjat exploa- teras.

2.2.2 Världsproduktionens utveckling fram till år 1975

Produktionen av fosforråvaror i världen ökade från 1 milj ton 1890 till 5 milj ton 1910 och 10 milj ton 1928. Bakom den kraftiga ökningen låg framför allt exploateringen av två nya stora fyndighetsområden — Florida och norra Afrika. Den mest markanta tillväxten i produktionen har emellertid skett från andra världskrigets slut med en genomsnittlig ökningstakt på 7 % per ar.

Den ökade produktionen har i stort sett utgått från de redan etablerade produktionsområdena. Några viktiga har dock kommit till. främst i Sovjet- unionen . västra USA. Jordanien och ett par västafrikanska stater. Senegal och

USA

Sovjet- unionen

Övriga

Marocko

Kina Tunisien

• Sida 265
•  Original

Övriga områden med fosforförekomsterA

36. Peru 1. USA — Florida Produktions- % 37_ Colombia 2. USA — North Carolina områden. B & 38. Mexico _ Baja Calif 3» USA — Tennessee _— . 39 Alaska ' 4. USA— Idaho, Wyoming, 13. Senegal 25, USSR 40. Canada (magmatisk) . Utah, Montana 14. Spanska Sahara 26, USSR _ Kara Tau 41' Angola 5. Mextco —Zacatecas 15. Marocko 27_ lndien 42' Saudi-Arabien 6. Venezuela 16. Algeriet 28. Nord Vietnam 43:1ran 7. Brasilien '— Araxa 17. Tunisien 29, Kina _ norra 44_ Irak (magma-sk) . 18- Egypten . 30. Kina — västra och mellersta 45. Turkiet 8. Brasrlien — Jacupiranga 19. Israel och Jordanien 31. Kina — sydöstra 46. Australien (magmatiSk) 20. Syrien _ 32. Nord Korea (magmatisk) 47. Mongoliet 9. Uganda (magmatisk) 21. USSR — Kola (magmatisk) 33. Christmas Islands 48. Finland (magmatisk) 10. Rhodesia (magmatisk) 22. USSR (Australien _ Guano

¹ 1. Sydafrika (magmatisk) 23. USSR 34_ Ocean Islands

49. USSR _ Sibirien 50. USSR _ Sibirien 123090 24- USSR (U. K. — Guano) 35. Nauru — (Guano)

(Bajkalsjön — magmatisk) Figur 2. Lokaliseringen av mera omfattande produktion av_/bs_/örra"varor i världen (O) och av vissa kättdajöt'ekomster som inte bryts,/ör närvarande (A). Samtliga förekomster är./"osl'oriter utom de som i texten markerats med "magmatisk".

Källa: Industrial Minerals and Rocks. _

• Sida 266
•  Original

Figur 3 . Världsproduk- tionen av jos/'ort'åvaror

] 900-—l 975 (femårsgenom- snitt ]ör perioden

! 900—[ 965 , dåre/ter års- Sill/'o')

Källa: Industrial Mine- rals and Rocks.

Milj ton

110 105 100

0, _r—i—i—r—t—t—F—rrr—t—r—Ö 1900 051015 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75

Togo. Under de två senaste åren har bl a Spanska Sahara — med mycket betydande tillgångar — tillkommit som producentland. I Australien pågår för närvarande en kraftig kapacitetsutbyggnad som kommer att förvandla landet från stor nettoimportör till på sikt nettoexportör av fosforråvaror.

Efter en i stort sett oavbruten årlig ökning sedan 1945 minskade världsproduktionen något mellan 1974 och 1975 till följd av det köpmotstånd som de kraftiga prishöjningarna på fosforråvaror fört med sig. Speciellt Marocko inskränkte sin produktion och försökte härigenom och genom lageruppbyggnad upprätthålla den väsentligt höjda prisnivå som landet med början 1974 tagit initiativ till. Sammanhållningen inom producentledet var emellertid inte stark nog för att upprätthålla denna målsättning och prissänkningar måste tillgripas för att Stimulera avsättningen.

Produktionsutvecklingen 1900—1975 framgår av figur 3.

2.2.3 Internationellt producentsamarbete

Ett internationellt institut för fosforråvaror(World Phosphate Rock Institute) grundades 1975 av ledande producentföretag i Algeriet, Brasilien, Jordanien, Marocko, Senegal, Syrien, Togo, Tunisien och USA. Dessa företag represen- terade 1974 50 % av världsproduktionen och ca 80 % av exporten. Organi- sationen har till syfte att främja användningen av fosforråvaror och att underlätta förbindelserna mellan producenter, konsumenter och andra som har beröring med industrigrenen. Organisationen har således inte. åtmin- stone inte officiellt, formen av organiserat producentsamarbete med syfte att samordna agerandet på marknaden.

• Sida 267
•  Original

Ett steg i den riktningen togs emellertid i slutet av 1976 av sex fosforproducerande länder i Afrika och Mellanöstern. nämligen Algeriet. Jordanien, Marocko.Tunisien,Togo och Senegal,som tillsammans svarar för 75—80 % av leveranserna till Europa och för ca 30 % av världsproduktionen (1974). De förberedande diskussioner som ägt rum syftar till bildandet av en Opec-liknande kartell för fosforråvaror och fosforhaltiga gödselmedel. Enighet har emellertid ännu inte nåtts i fråga om organisationens utformning och arbetssätt. Det är bland annat inte klart huruvida samarbetet skall ske mellan ifrågavarande länder eller mellan berörda företag.

2.2.4 Internationell handel

Den internationella handeln med fosforråvaror omfattade drygt 50 % av produktionen 1974 eller totalt knappt 56 milj ton. De tre stora producentlän- derna USA. Sovjetunionen och Marocko, svarar för övervägande delen av världshandeln. Marocko. som är den största exportören, svarade 1974 för 34 %, USA för 23 % och Sovjetunionen för 13 %. Västeuropa som är helt beroende av import svarade för 46 % av världsimporten.

Transportkostnadsfaktorn har gjort att världsmarknaden delats upp i ett antal relativt väl avgränsade regioner. Producentländerna i norra Afrika har genom sin närhet till den europeiska marknaden en klar konkurrensfördel på denna. Sovjetunionens export begränsas till Europa medan Australien och Nya Zeeland förses från öarna i Stilla havet. USA har en mera diversifierad exportmarknadsstruktur bl a till följd av betydande intressen i gödselmedels- industrin i andra länder.

Figur 4 återger handelsströmmarna l973.

2.2.5 Framtidsbedömningar

Den svåra bristen på fosfor 1974 med åtföljande kraftigt höjd prisnivå har stimulerat till omfattande utbyggnadsplaner. Enligt för närvarande kända planer kommer världens produktionskapacitet att vara utbyggd till 140 milj ton år 1977 och till 170 milj ton 1980, framför allt genom stora tillskott i de hittills ledande produktionsländerna USA. Sovjetunionen och Marocko. Om utbyggnadsplanerna realiseras innebär detta att tillgänglig kapacitet under senare delen av 70-talet kommer att kraftigt överskrida det beräknade behovet. Stora överskott förutses samtidigt för fosforsyra.

Några samstämmiga bedömningar och uttömmande beskrivningar av världens fosforförekomster finns inte. Underlaget är ofullständigt och bedömningarna av vad som utgör brytvärda tillgångar i egentlig bemärkelse varierar (de senaste årens kraftiga prishöjningar har för övrigt gjort tidigare bedömningar knutna till vissa prisnivåer inaktuella).

Tabell 2 återger en aktuell sammanfattning av tillgångssituationen i de viktigaste producentländerna. Eftersom halten av P205 varierar mellan enskilda fyndigheter är det svårt att närmare ange vilken behovstäckning dessa siffror rymmer. Med förutsättningen att halten i de brytvärda tillgångarna uppgår till 30 % P205 (fyndigheterna i Marocko och Spanska Sahara håller minst 30 %) och att efterfrågetillväxten blir 5 % per år är de angivna brytvärda tillgångarna fem gånger så stora som den förväntade

• Sida 268
•  Original

² 267 .-:;.-i 379

Export

Algeriet/Tunisien ........... Israel/Egypten/Jordanien Senegal ................... ⁰ (> Togo ......................

2717 2008

Marocko .................. 17 751

¹ 805 ² 527

USA ...................... 13 875

Sovjetunionen ............. Stilla Havsöarna och andra . .

F igt/r 4. Handeln med,liu/Örråi'aror 1973 ( i milj. Short tons. Ett short ton : 0.907 metriskt ton)

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

⁶ 834 ⁶ 286

%

• Sida 269
•  Original

ackumulerade efterfrågan fram till år 2000.

Mot bakgrund av den rikliga tillgången på fosforfyndigheter i världen kan man utgå från att några problem att täcka det växande behovet av fosfor inte skall uppstå under perioden fram till år 2000. Flertalet bedömare är också optimistiska beträffande de mera långsiktiga försörjningsmöjligheterna. Så småningom måste dock självfallet fattigare fyndigheter och mera kvalificerad anrikningsteknik tillgripas med högre fosforpriser som följd.

Tabell 2 Globala brytvärda tillgångar av fosforråvaror 1 milj short tons.”

Nordamerika

USA 2 500 Ovriga 2 Totalt 2 502 Sydamerika 80 Europa Sovjetunionen 800 Ovriga 30 Totalt 830 Afrika Algeriet 110 Egypten 200 Marocko 10 00017 Senegal 130 Sydafrika 100 Spanska Sahara 10 0000 Tunisien 500 Ovriga 100 Totalt 21 140 Asien Kina 60 Israel 40 Jordanien 100 Nordvietnam 70 Syrien 500 Övriga 20 Totalt 340 Oceanien Australien 1 000 Söderhavsöarna 120 Totalt 1 120 Världen totalt 26 012 (ca 24 miljarder metriska ton)

a Uppskattade brytvärda tillgångar vid priset $27.66 per short ton fob fabrik Florida per den 1 juli 1974 för en produkt med ca 32 % ons- 17 Minimisiffra. De brytvärda tillgångarna kan vara fyra gånger så stora. (' Uppgiften enligt citerad källa har här kompletterats med senast tillgängliga uppgifter avseende Spanska Sahara, vilka innebär en uppräkning av de brytvärda tillgångarna från 1,5 till 10 miljarder ton. Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975 med reviderad siffra avseende Spanska Sahara.

• Sida 270
•  Original

lKälla: Mineral Resour- ces of the Sea. United Nations. Department of Economic Affairs.

? Fortsatta produktions- ökningar i Florida kan bl a komma att hindras av miljövårdsskäl och konkurrerande markan- språk. En särskild utred- ning tillsattes i maj 1976 av den federala rege- ringen med uppgift att utreda de miljövårdsmäs— siga. ekonomiska och sociala konsekvenserna av fosforutvinningen i Florida. ] avvaktan på denna utredning lämnas inga tillstånd till nya projekt.

Anspråken på världens fosfortillgångar kan i någon mån dämpas genom att man försöker ersätta fosforhaltiga produkter i de (relativt få) fall där detta är möjligt. Det gällert ex tvättmedelsfosfater och pesticider. Ett totalt bortfall av denna förbrukning ger dock endast ett begränsat tillskott av fosfor för användning inom jordbruket (ca 5—7 % av nuvarande världsproduktion). Ökad satsning på återanvändning av den fosfor som finns i rötslammet från avloppsvattenrening är en annan möjlig väg. även denna dock med mycket begränsade effekter. En intressant utvecklingslinje ligger i de försök som enligt uppgift pågår i Sovjetunionen med att tillverka fosforföreningar som inte reagerar i jorden men ändå kan upptas av växterna. Fosforhaltiga gödselmedel förenar sig nämligen med andra ämnen i marken och det uppskattas att 70—80 % av fosforn därigenom övergåri en svårlöslig form som endast långsamt kan tillgodogöras av växterna. Det finns inga uppgifter ännu om resultatet av dessa försök. Om de lyckas och teknologin blir allmänt tillgänglig kommer den framtida förbrukningsutvecklingen naturligen att väsentligt påverkas.

Det kan tilläggas att fosfornoduler på havsbotten anses utgöra en mycket stor fosforkälla. Nodulerna innehåller i bästa fall omkring 20—25 % ons— medan motsvarande fyndigheter på land innehåller upp till 30—36 %. Trots mycket stora tillgångar anses utvinning av dessa fosfornoduler inte vara lönsam inom förutsebar framtid ijämförelse med landbaserad brytning.l

I bedömningen av den framtida försörjningssituationen för fosforråvaror är det två aspekter som speciellt bör framhållas. Den ena är den ojämna geografiska fördelningen i världen av tillgångarna. den andra trenden mot ökad förädling av råvaran i de råvaruproducerande länderna.

Med reservation för den stora osäkerhet som alla tillgångsuppskattningar rörande fosfor måste omges med står det klart att den helt övervägande delen av kända högvärdiga förekomster är koncentrerad till länderna i norra Afrika. främst Marocko och Spanska Sahara. Av de 24 miljarder ton som de brytvärda tillgångarna enligt relativt färska uppskattningar uppgår till (se tabell 2) förfogar dessa två länder över 75 % och det är uppenbart att de på längre sikt kommer att bli en ännu tyngre maktfaktor på världsmarknaden än hittills. I praktiken blir det Marocko. eftersom landet tillsammans med Mauretanien övertagit kontrollen över Spanska Sahara och gått in med 65 % ägarandel i det tidigare spanskägda företaget Fosfatos del Bu Craa.

Denna utveckling accentueras av att de två andra stora fosforleverantö— rerna på den internationella marknaden. USA och Sovjetunionen. alltmer kommer att reservera sin produktion för den inhemska marknadens behov. I USA förutser man visserligen att exporten kommer att upprätthållas ännu 20—25 år men de brytvärda tillgångarna. framför allt i Florida2 och Tennessee. förväntas vara tömda en bit in på nästa århundrade och landet kan på sikt delvis behöva lita till import för sin fosforförsörjning. Enligt uppgift kommer vidare Sovjetunionen att minska sin export av fosforråvaror till Västeuropa kring 1980.

Det framstår vidare som sannolikt att Australien kommer att utvecklas till betydande exportland med leveransertill framför allt Japan och andra länder i fjärran östern. Brasilien. Peru och Mexico kan på sikt komma att ersätta USA som leverantör av fosforråvaror till Latin— och Sydamerika. Som framgått av det föregående förekommer i dag praktiskt taget ingen

• Sida 271
•  Original

produktion av fosforråvaror i Europa utanför Sovjetunionen och regionen som helhet svarar på importsidan för 50 % av världshandeln. Det saknas närmare uppgifter om potentiella fosfortillgångar i de europeiska länderna; sannolikt är emellertid förutsättningarna för fosforförekomster i flertalet länder små. Undantag utgör emellertid de nordiska länderna. exkl Danmark. som i vissa apatitförande eruptivbergarter (karbonatiter och apatitjärnmal- mer) har goda möjligheter till framtida försörjning. Planerna på en exploate- ring av ett apatitförande karbonatitkomplex i Finland är långt framskridna. Beträffande den svenska tillgångssituationen. se vidare avsnitt 5.

Exporten av fosforråvaror har hittills så gott som helt skett i form av råvarukoncentrat. En utvecklingstrend. som accentuerats under 1970-talet. är emellertid att producentländerna i växande omfattning går in för att exportera fosforn i mer förädlad form som fosforsyra. ammoniumfosfater eller färdiga gödselmedel. 1973 levererades över världshaven 45 milj ton råvara och 700 000 ton fosforsyra. 1980 förutses fördelningen vara 78 milj ton råvara och 6.3 milj ton fosforsyra. Ökningen av fosforsyrans andel av den totala exporten är en följd av den omfattande utbyggnad av fosforsyrapro- duktionen för export som ägt rum eller planeras i framför allt USA. Mexico. Marocko och Sydafrika. Fördelarna med förädling av fosforråvaran nära källan är många. Tillverk- ningen skapar ökad sysselsättning och ökade exportintäkter. fyndigheter med lägre fosforhalt kan utnyttjas och leverans av mer koncentrerad produkt ger lägre transportkostnader. Mot denna bakgrund kan förutses att trenden mot ökad förädling i producentländerna kommer att fortsätta i accelererad takt under 80-talet.

För Europa innebär denna ändring i leveransstrukturen långsiktigt en omställning av den fosforförädlande industrin. De råvaruproducerande länderna kommer i ökad omfattning att erbjuda fosforhaltiga mellanproduk- ter. i första hand fosforsyra. som alternativ till fosforråvara och genom sin prispolitik sannolikt söka styra försäljningen mot de förädlade produkterna i avsikt att främja den egna förädlingsindustrin.

2.3 Priser

Prisutvecklingen på fosforråvaror under perioden 1952—1976 återspeglas för Västeuropas del bäst i den marockanska noteringen fas Casablanca. Från 1952 fram till slutet av 1973 låg det nominella Marockopriset fas Casablanca relativt konstant inom området $ ll.5—l4.5 per ton. Under perioden 1968—1973 noterades dock betydligt lägre priser än den officiella Marocko- noteringen. Detta innebär att priset i reala termer kontinuerligt sjunkit. Från och med den 1 januari 1974 skedde emellertid en mycket kraftig höjning. Bakgrunden var följande.

De under l950- och 1960-talen kraftigt sjunkande realpriserna gjorde efter hand produktionen av fosforråvaror alltmer olönsam. Denna utveckling hade till följd att producenterna drog ned sina investeringsplaner. framför allt under perioden 1968—1972. då marknaden trycktes av växande produktions- överskott. Samtidigt fick den amerikanska produktionen i Florida ökade svårigheter genom skärpta miljövårdsbestämmelser.

Då det under 1973 inträffade en starkt ökad efterfrågan fanns inte tillräcklig

• Sida 272
•  Original

produktionskapacitet för att tillgodose behovet. Marockanerna utnyttjade i detta läge sin ökade dominans på exportmarknaden genom att höja priset i början av 1974 till $42 och ijuli till S 63. Från och med 1 jan 1975 höjde Marocko priset ytterligare till $68. Det visade sig emellertid omöjligt att upprätthålla detta högre pris och den 1 januari 1976 sänktes det officiellt noterade priset till 548,50. Även detta lägre pris kringgicks emellertid med avslut till priser kring $3O och per den 1 januari 1977 har ytterligare en sänkning gjorts av den officiella noteringen till $ 39.50. Under de närmaste åren kommer marknaden sannolikt att tryckas av ett kapacitetsöverskott som kan pressa ned nuvarande prisnivå ytterligare.

Några säkra uppgifter på produktionskostnaderna i olika delar av världen föreligger inte. Man antar att kostnaderna för den omfattande produktionen i Marocko och USA uppgår till ca $ 20/ton fritt utskeppningshamn. För den nytillkommande produktion som erfordras för att täcka framtida behov i världen. då även andra producentländer kommer in och brytningsförhållan- dena kan antas vara mindre gynnsamma. får man räkna med betydligt högre kostnader. Det är därför rimligt att anta att priset på fosforråvaror under de närmaste decennierna inte kommer att understiga den nivå kring vilken avslut nu görs ($ 30) men att det inte heller kommer att ligga så högt som den under 1976 officiella noteringen ($ 48). Möjligheterna för en producentkartell att under längre tid hålla ett pris som väsentligt överstiger kostnadsnivån bedöms som relativt små med hänsyn till den rikliga tillgången på fosfor- fyndigheter i världen och det stora antalet tillkommande producenter.

Det stora inflytande på den internationella fosformarknaden som de för ett mera organiserat samarbete aktuella producentländerna har. ger dock ett betydande spelrum för marknadspåverkan. Bland annat kan.som framgått av ett tidigare avsnitt. antas att deras framtida prissättning på egna förädlade produkter (främst fosforsyra) kommer att ge svårigheter för den europeiska fosforsyraproduktionen.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Översikt över tillförseln och användningen av fosfor 1975

Sveriges tillförsel av fosfor skedde 1975 i främst följande former:

Produkt Källor Huvudsaklig användning Råvaror Fosforråvaror lmport plus viss inhemsk pro- Gödselmedel'. fosforsyra. duktion. Viss export. Thomasfosfat lnhemsk produktion. Viss ex- Gödselmedel. port. Produktionen upphör successivt. Mellanprodukter och färdiga pro- dukter Fosforsyra Inhemsk produktion baserad Gödselmedel. Framställning

på importerad råvara. Viss av fosfater for tvättmedelsin- kompletterande import. dustri och mineralfoder.

• Sida 273
•  Original

Produkt Källor Huvudsaklig användning

Ammoniumfosfa— lmport. From 1974 kraftig Mellanprodukt för gödselme- ter importnedgång ersatt med in— delstillverkning (NPK). hemsk produktion.

Fosfor Import. Viss inhemsk pro- Plån och tändsatser för tänd- duktion baserad på im— stickstillverkning. Tillverk- porterad råvara. ning av ren fosforsyra for

ytbehandling av stål.

Gödselmedel Inhemsk p'roduktion baserad Gödsling inom jordbruk. (NPK.PK.NP) på importerad råvara. Viss kompletterande import. Viss export.

Tillförseln av fosfor i råvaror och mellanprodukter (exkl gödselmedel) uppgick 1975 till ca 115 000 ton P (tabell 3). Den största delen härav. 90 %. utgjordes av importerade fosforråvaror (apatit och råfosfat) samt mindre mängder inhemsk apatit. Thomasfosfat samt importerad fosforsyra. elementär fosfor samt ammoniumfosfater svarade för resterande 10 %. Förbrukningen (brutto) uppgick till ca 106 000 ton P varför en viss lagerök- ning sannolikt ägde rum. Ca 2/3 av förbrukningen avsåg gödselmedelstill- verkning eller direkt användning som gödselmedel. Resterande l/3 utnytt— jades inom kemikalieindustrin för tillverkning av tvättmedels- och foderme- delsfosfater samt. i mindre utsträckning. ren fosforsyra och elementär fosfor.

Av de 106 000 ton fosfor som sålunda utnyttjades inom svensk industri utfördes åter knappt 25 %. 24 000 ton P. genom export av gödselmedel samt tvättmedels- och fodermedelsfosfater och. i mindre mängder. s k röd fosfor. Samtidigt skedde en import av fosfor i motsvarande produkter på drygt 8 000 ton P. Detta innebär att tillförseln av fosfor för inhemsk slutlig,/örbrukning uppgick till ca 90 000 ton som fördelade sig med 75 % på gödselmedel och 25 % på övriga användningar (tvättmedel och fodermedel. ytbehandling av metaller. tändstickstillverkning m m).

Tabell 7 i tabellbilagan visar hur tillförseln av olika fosforhaltiga produkter utvecklats sedan 1960. Förbrukningen av den viktigaste produkten — fosforråvaror— inom kemikalie- och gödselmedelsindustri efter 1965 framgår av tabell 9.

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är nästan helt beroende av import för sin fosfortillförsel. Ett fåtal procent av behovet tillförs marknaden genom inhemsk thomasfosfat. som framkommer som biprodukt vid stålframställning ur fosforrika malmer. Thomasfosfatet minskar emellertid successivt som fosforkälla i och med att Kaldokonvertrarna för stålproduktion ersätts med andra ugnstyper som utgår från fosforfattig malmråvara.

Sedan 1974 utvinns vidare apatitslig i Grängesberg som biprodukt vid anrikning av fosforhaltiga järnmalmer. Produktionen var åren 1974—1976 21 000. 30 000 resp 26 000 ton. 1977 beräknas den komma att bli 60 000 ton

• Sida 274
•  Original

Tabell 3 Tillförsel och användning av fosfor i Sverige 1975 (avrundade siffror)

Tusen ton Tusenton Procent vara P

Tillförsel av./os/or i råvaror och mellan- produkter Fosforråvaror

— produktion 30 5 — import 676 103 - export 24 — 4

104 90

Thomasfosfat 3 3 (produktion minus nettoexport) 54 Fosforsyra (import) 7 6 Fosfor (import) l l Ammoniumfosfater (import) 0.5 0.1 115 1 100 Lagerökning (uppskattat) — 9 Tillförsel 1 06 Användning Gödselmedelstillverkning (inkl thomasfosfat 68 64

för direkt gödsling) Kemikalietillverkning (tvättmedels— och fo- dermedelsfosfater. röd fosfor. ren fosforsyra) 38 106 36 100 Til/kommer Import av fosfor i gödselmedel 6.3 Import av fosfor i tvättmedels- och foder-

medelsfosfater 2.1 8.4 Avgår Export av fosfor i gödselmedel 5.4 Export av fosfori tvättmedels— och foder-

medelsfosfater och röd fosfor 18.5 24.0 Summa tillförsel av fosfortnetto) ca 90,4

Nettoti/l/örselnsfördelning Gödselmedel 68.9 75 Tvättmedel. fodermedel samt övrigt (yt-

behandling av metaller. tändsticks- tillverkning m m) 21.6 90.5 25 100

(ca 10 000 ton P). Genom en nyligen företagen utbyggnad har tillverknings- kapaciteten ökat till 170000 ton. Den faktiska produktionsnivån kommer dock sannolikt att ligga väsentligt lägre och är beroende av den fortsatta utvecklingen av järnmalmsproduktionen i Grängesberg. Större delen av apatitproduktionen har hittills avsatts på export men ökande mängder utnyttjas nu inom svensk gödselmedelsindustri.

Importen av fosforråvaror,676 000 ton (103 000 ton P) 1975 kommer främst från Marocko och Sovjetunionen som detta år svarade för 46 resp 44 % (se tabellbilagan. tabell 10). Den marockanska råfosfaten går i huvudsak till gödselmedelsframställning. medan den ryska apatiten används inom kemi-

• Sida 275
•  Original

kalieindustrin och i någon mån också inom gödselmedelsindustrin. Fosforsyraimporten sker i huvudsak från Norge medan elementär s k gul fosfor importeras från Förbundsrepubliken Tyskland.

3.3 Priser

Det sammanlagda importvärdet på råfosfat och apatit uppgick 1975 till 244 milj kronor. Det var den värdemässigt tyngsta posten i svensk import av industrimineral 1975.

Realprisutvecklingen på marockansk råfosfat och rysk apatit under perioden 1960—1975 framgår av figur 5. Apatiten.som håller närmare 17 % P.

lmportvärde Kronor per ton

500

450 _ Rysk apatit

—-—- _ Genomsnittligt importvärde

—--- -- Marockansk fosforit

400

350

300

250

200

—e_;=' —-—'—'.-—.—x

_ ___—___ -- &. *

150

100

50

1960 1965 1970 1975

Figur 5. Realprisutveck- lingen på _ lbs/brra'varor 1960—1976 (1975 års pri- ser).

Anm. Uppgift om import— värdet från olika länder 1976 föreligger ännu inte.

• Sida 276
•  Original

1 Avser jordbruk och faltmässig trädgårdsod- ling.

Figur 6. Genomsnitt/ig förbrukning av jos/br i handelsgödsel per ha åkermark ! 959/60—1 975 /

76 samt prognos 1984/85.

Källa: tabell 11.

har normalt legat 20—25 % högre i pris än råfosfaten med ca 15 % P. Prisökningarna på den internationella marknaden under de senaste åren återspeglas i den kraftiga realprisökning som ägde rum mellan 1973 och 1975. 1976 sjönk realpriset åter med ca 35 % (genomsnitt för bägge kvaliteter- na).

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Gödselmedel

Förbrukningen av fosfor i handelsgödsel i Sverige ökade mellan gödslings- åren 1959/60—1973/74 från 47 000 ton till 70 200 ton. en ökning med ca 50 %. Samtidigt skedde en minskning av den odlade arealen med drygt 10 %. Förbrukningen av fosfor per ha odlad mark1 ökade därmed från 14.3 till 23.8 kg. Mellan 1973/74—1974/75 sjönk förbrukningen med totalt 18 % och fosforgivan per ha gick ned till 19.4 kg för att påföljande gödslingsår åter öka något (ca 20.6 kg/ha). Utvecklingen framgår av figur 6 som också visar den tänkbara utvecklingen fram till 1984/85 enligt de prognosbedömningar som redovisas nedan.

Kg P/ha

1959/60 1964/65 1969/70 1975/76 1984/85

• Sida 277
•  Original

De låga priserna under hela 1960-talet och fram till 1973 liksom den relativt kraftiga ökningen av stråsädesarealen på vallodlingens bekostnad bidrog sannolikt starkt till den snabba ökningen av fosforgödslingen i landet. Helt klart är också att prisuppgången 1974/75 var en starkt bidragande faktor till den förbrukningsnedgång som då skedde. vilket tyder på en relativt hög priskänslighet på kort sikt. .

Efterfrågebeteendet på något längre sikt är emellertid mera svårbedömbart och flera faktorer spelar in. En viktig faktor är hur det höjda priset på gödselmedel får slå igenom på priset för jordbrukets produkter. Rent teoretiskt torde gälla att om gödslingen i ett visst läge är ekonomiskt optimal i förhållande till gällande produktpriser borde förbrukningen i princip inte påverkas om produktpriserna anpassas till det högre gödselmedelpriset. Sker inte detta är det rimligt att anta att förbrukningen går ned. Resultatet av detta blir emellertid lägre produktion av jordbruksprodukter. vilket — om minsk— ningen blir tillräckligt stor — kan komma i konflikt med de mål som är uppställda för landets självförsörjningsgrad.l

Jordbrukspolitiska mål. inkl prispolitiken. är sålunda viktiga styrfaktorer för gödselmedelsanvändningen i ett land som Sverige med reglerad jord- brukssektor. Vidare påverkas förbrukningen av arealutveckling. växtod- lingens närmare inriktning. biologiskt våxtnäringsbehov. utbildningsfaktorer (med avseende på optimal gödsling) samt miljöfaktorer.2

Utredningen har tagit del av gödselmedelsindustrins bedömningar rörande den sannolika förbrukningsutvecklingen för fosfor i handelsgödsel liksom av överväganden som redovisats inom ramen för Stiftelsen Svensk Växtnärings- forsknings och Lantbrukshögskolans arbete. Bedömningarna pekar på en fosforförbrukning i intervallet 68 000—80 000 ton fosfor räknat på en areal av ca 3 milj ha3 och 1976 års realprisnivå att jämföra med den faktiska förbrukningen av ca 66 000. 70 000 resp 58 000 ton P under gödslingsåren 1972/73—1974/75. Fosforförbrukningen per hektar åkerareal skulle enligt ovanstående prognosbedömningar öka från 19,4 kg P gödslingsåret 1974/ 75 till ca 22,8—26,4 kg 1984/85, en ökning med 1.7—3.1 % per år. Enligt den lägre prognosen skulle dock den hittills högsta gödslingsnivån ( 1973/ 74) ännu inte ha återuppnåtts 1985.

Vi gör antagandet att förbrukningsnivån 1985 kommer att ligga i den lägre delen av det ovan redovisade prognosintervallet. De höjda gödselmedelspri-

' Försök under en tjugoårsperiod med varierande gödslingsgivor i olika delar av Sverige har visat att jordbruk utan vare sig handelsgödsel eller stallgödsel ger en avkastning endast 40 % så hög som den svenska ”normalbondens". Med stallgödsel blir avkastningen 55—60 % av normalskörden.

2 När det gäller fosfor (liksom också kalium) torde dock miljöfaktorn inte vara av någon avgörande betydelse. Debatten har främst gällt kväve samt den miljöförstörande effekten av det fosforutsläpp som sker genom avloppsvatten. Statens Naturvårdsverk framhåller dock i sin publikation ”'Gödselmedlen och miljöskyddet" (l976:10) att effekterna av jordbrukets bidrag med fosfor från åkermark är värda betydligt mera uppmärksamhet än tidigare. Trots att fosforn mängdmässigt utgör en mycket blygsam andel av näringsinnehållet i vattendragen jämfört med kväve uppges de båda elementen bidra ungefär lika mycket till eutrofieringen (ökning av halten närings- ämnen i vatten). 3 Enligt underhandsbesked av 1972 års jordbruksutredning bygger deras övervä- ganden på ett antagande om en åkerareal på 2.9—3.0 milj ha. dvs i stort sett motsvarande den nuvarande.

• Sida 278
•  Original

1 Utnyttjandegraden är för fosfor liksom för kalium enligt uppgift redan nu hög. Däremot bedöms ett förhållan- devis effektivare utnytt- jande av kväveinnehållet i stallgödseln kunna ske.

2Vi har härvid utgått från den fosforförbruk- ning som redovisas inom gödselmedelsindustrin för 1973 års produktion som endast obetydligt understeg den vi beräk- nat för 1985.

3 Fosfaternas viktigaste uppgift vid tvättproces- sen är att hålla pH i tvättvattnet vid en lämp- lig nivå. att avhärda vattnet och hålla vattnets hårdbildare i lösning. Vidare anses fosfaterna ha viss dispergerande effekt på smutsen.

** Diskussionerna om tvättmedelsfosfaterna och möjligheterna att minska deras använd- ning sammanhänger naturligtvis med förore- ningseffekten av fosfa- terna i vattendragen. Genom att tätortsbefolk- ningen i allt större ut- sträckning ansluts till avloppsreningsverk med' kemisk fällning minskar emellertid fosforutsläppet nu väsentligt.

serna och. i någon mån. miljövårdshänsyn.ett effektivare utnyttjande av den naturliga stallgödselnl samt en ökande kalkning av jordarna (vilket något förbättrar fosforupptagningen) bör bidra härtill. Samtidigt kan antas att en successivt minskad användning av thomasfosfat ger en viss ökning av behovet av fosfor i handelsgödsel. Inklusive viss fosforförbrukning för gödsling av skogsmark utgår vi därför från ett behov 1985 av ca 70000 ton fosfor. Vi utgår vidare från att behovet av gödselmedel i princip täcks genom inhemsk produktion med endast marginell import och export.

Med tillägg för vissa fosforförluster i samband med tillverkningen kan beräknas att ca 77000 ton fosfor2 kommer att åtgå för den inhemska gödselmedelsproduktionen 1985.

Även perioden efter 1985 kan antas bli präglad av en långsam ökning av fosforgödslingen. Den prognos som vi baserat vårt grundantagande för 1985 på anger en ökningstakt efter 1985 på ca 0.4 % per år fram till år 2000. Fosforförbrukningen i handelsgödsel (inkl skogsgödsling) skulle i så fall uppgå till ca 75 000 ton P år 2000 motsvarande en råvaruförbrukning av ca 83 000 ton P.

Gödselmedelstillverkningen i landet utgår f n helt från fosfori råvaruform. varav en del överförs till mellanprodukten fosforsyra för framställning av mera koncentrerade fosforgödselkvaliteter. Huruvida detta mönster för råvaruförsörjningen kommer att bestå är en öppen fråga. Som framgått av ett tidigare avsnitt pågår i de fosforproducerande länderna en utveckling mot ökad förädling av råvaran i det egna landet. i första hand till fosforsyra. vilket kan ge ett ändrat mönster för försörjningen i framtiden i riktning mot ökad andel import av fosforsyra. Det är samtidigt inte uteslutet. som framgår av avsnitt 5 nedan. att inhemsk utvinning av apatit i större skala än för närvarande kan komma att inledas under prognosperioden.

4.2 Kemikalier

Den sammanlagda förbrukningen av fosfor för inhemsk framställning av främst tvättmedels- och fodermedelsfosfater och, i mindre mån. ren fosforsyra och s k röd fosfor uppgick 1975 till ca 38 000 ton P. Råvarubehovet täcktes till större delen genom import av apatit samt i mindre mån genom import av fosforsyra och av gul fosfor. Ca hälften av förbrukningen avsåg produktion på export.

Den inhemska marknadens behov av tvättmedels- och fodermedelsfos- fater kommer sannolikt inte att förändras nämnvärt under prognOSperioden. För tvättmedelsfosfater kan förbrukningen antas innebära en svag ökning i takt ungefär med befolkningstillväxten. för mineralfoderfosfaterna möjligen en något större ökning.

Prognosantagandet för användningen av tvättmedelsfosfater3 på den svenska marknaden förutsätter att några ytterligare restriktioner från miljö- vårdssynpunkt4 inte införs och att fosforhalten inte av andra skäl förändras i förhållande till nuläget. Det finns inte i dag underlag för något bestämt antagande om förändringar fram till 1985 i detta avseende. Det är emellertid mycket möjligt att det utvecklingsarbete som nu pågår i bla USA och Förbundsrepubliken Tyskland avseende ersättningsmaterial på sikt kommer att innebära att en stor del av fosfaterna i tvättmedel försvinner. Vi syftar här

• Sida 279
•  Original

på de s k zeoliterna — vattenhaltiga aluminiumsilikat i kombination med. i regel. natriuml — som antas kunna sänka fosforhalten till minst hälften. Försök pågår också med andra produkter. Tidigare har i stort sett endast två alternativ till fosfaterna diskuterats — nitrater och NTA. Lämpligheten av NTA har emellertid ifrågasatts med hänsyn till dess komplexbildning med tungmetaller (t ex kvicksilver och kadmium). Om pågående försök med zeoliterna m fl faller väl ut och inte visar sig ha miljömässiga nackdelar är det rimligt att anta att en kraftig nedgång i fosfatförbrukningen kommer att ske. Ett större genomslag för de nya materialen ligger dock sannolikt några år in på l980-talet.

Vår baSprognos när det gäller fosforbehovet för inhemsk fosfatförbrukning utgår därför från att effekterna av den eventuella substitutionen inte slagit igenom 1985 och sätts till ca 23 000 ton P. Siffran inkluderar även vissa smärre användningar utöver fosfattillverkning.

I den utsträckning tvättmedels- och fodermedelsfosfater kan avsättas på export även i fortsättningen kan ett behov på upp till 20 000 ton P tillkomma. Vi har härvid utgått från att exporten bibehålls på 1973—1975 års genomsnitt- liga nivå. Möjligheterna till export är emellertid beroende av om vi kan hävda oss i den hårdnande internationella konkurrensen på området.

Det beräknade sammanlagda fosforbehovet 1985 för kemikalietillverkning — 43 000 ton P — får mot bakgrund av det ovan anförda betraktas som en maximiprognos. Utvecklingen efter 1985 kan komma att innebära en kraftig nedgång i förbrukningen.

4.3 Prognossammanfattning

Prognosbedömningarna för fosfor 1985 samt förbrukningssiffrorna för åren 1973—1975 framgår i sammanfattning av tabell 4.

Nettoförbrukningen av fosfor beräknas uppgå till ca 100 000 ton P år 1985 vilket innebär en förbrukningsökning på knappt 1 % per år i förhållande till genomsnittet för åren 1973—1975.

Exporten av fosforhaltiga produkter beräknas 1985 endast omfatta kemi- kalier (tvättmedels- och fodermedelsfosfater)och möjligen — beroende på den internationella konkurrensen — avse en i stort sett oförändrad nivå jämfört med åren 1973—1975. Brutto/örbrukningen av fosfor kan därmed beräknas till

Tabell 4 Sveriges fosforförbrukning 1973-1975 samt prognos 1985. Ton fosfor (ca)

1973 1974 1975 1985 Gödselmedelstillverkning” 76 000 82 000 65 000 77 000 Kemikalietillverkning 42 000 42 000 38 000 43 000 Summa förbrukning brutto I 18 000 124 000 103 000 120 000 Nettoexport av gödselmedel 500 11 000 — 1 000 — Nettoexport av fosfater 22 400 19 600 16 200 20 000 Summa förbrukning netto 95 100 92 400 87 800 100 000

o Exkl thomasfosfat. ca 3 000 ton.

lTillverkningen av dessa zeoliter kan utgå från naturliga silikater eller. som i ett västtyskt före- tag. från sand. salt och bauxit. Förutsättningar för inhemsk tillverkning finns sannolikt.

• Sida 280
•  Original

Figur 7. Sveriges fosfor- ]b'rbrukning 1 960—1975 samt prognos 1985.

Anm. Diagrammet byg— ger vad gäller åren 1960—1972 på uppgifterna i tabell 7 om tillförseln av fosforprodukter. För åren 1973—1975 återges den faktiska förbruk- ningen enligt tabell 4 med tillägg för thomas- fosfat. Den höga siffran på bruttoförbrukningen 1974 förklaras främst av osedvanligt stor export av superfosfater.

ca 120 000 ton. Det är ungefär lika mycket som genomsnittet för bruttoför- brukningen 1973—1975 men innebär i förhållande till 1975. då gödselmedels- produktionen för intern och extern avsättning och exporten av fosfater gick ned, en ökning med ca 1.4 % per år.

Figur 7 återger fosforförbrukningen 1960—1975 samt prognosen för 1985. Det bör framhållas att uppgifterna om fosfortillförseln 1960—1972 är grovt uppskattade eftersom fosforinnehållet i det diversifierade flödet av fosforhal- tiga produkter är svårt att exakt ange och kan ha varierat över perioden.

Osäkerheten betr utvecklingen efter 1985 är alltför stor för att göra en bedömning i siffror. Fosforbehovet för gödsling kommer sannolikt att öka med några tusen ton fram till år 2000. En sannolik minskning i användningen av tvättmedelsfosfater kan dock komma att uppväga denna ökning. Behovet för avsättning på export påverkas likaså av utvecklingen för tvättmedelsfos- fatema men även av en hårdnande internationell konkurrens. såväl avseende dessa fosfater som mineralfoderfosfatema.

Tusen ton fosfor

Bruttoförbrukning (inkl. export)

—-—-—» Nettoförbrukning (exkl. export)

130

120

110

100

90

80

70

60

1960 1965 1970 1975 1980 1985

• Sida 281
•  Original

Både netto- och bruttobehovet år 2000 av fosfor kommer därför sannolikt att som mest uppgå till 1985 års nivå. Bruttobehovet kan eventuellt komma att ligga väsentligt lägre än 1985.

5 Försörjningsprognos

Apatit förekommer i totalt sett betydande mängder i vissa svenska järnmal- mer. de så kallade apatitjärnmalmerna. Fosforhalten i malmerna varierar mellan ca 0.1—4.5 % P. Tillvaratagandet av apatitinnehållet förutsätter att malmen måste avfosforiseras för att finna avsättning hos stålverken. Vissa stålprocesser bygger på fosforlåg råvara. Andra kan utgå från malm med hög fosforhalt. Fosforinnehållet faller i så fall ut i slaggen som efter malning och granulering kan användas som gödselmedel (thomasfosfat). I utvecklingen ligger nu en successiv övergång till stålprocesser baserade på fosforfattig malmråvara. Denna utveckling kan på sikt ge förutsättningar för en svensk apatitutvinning i större skala.

För närvarande utvinns apatit i Sverige endast ur Grängesbergsmalmen som håller ca 0.7 % fosfor. Årsproduktionen var 1975 30 000 ton apatitslig. För 1977 beräknas 60 000 ton med ett fosforinnehåll av ca 10 000 ton P. Större delen av fosforinnehållet i den svenska järnmalmsproduktionen lämnar emellertid landet genom export av fosforrik järnmalm. en del hamnar i slaggerna vid järn- och stålverken och en inte obetydlig del går outnyttjad till anrikningsresterna vid gruvorna. Det senare avser den malm från bl.a. Malmberget som i dag avfosforiseras och säljs som kulsinter.

Av bl. a. tekniska skäl (hög klorhalt) och transportkostnadsskäl har apatitutvinning i Malmberget hittills inte bedömts som ekonomisk. Planer finns emellertid nu på att uppföra ett apatitverk i Kiruna. där förutsättning- arna är gynnsammare i dessa avseenden. Årskapaciteten skulle bli 100 OOO—130 000 ton apatitslig (fosforhalt knappt 16 %) med sannolik avsätt- ning av produktionen på export.

Inom en tjugoårsperiod är det möjligt att ytterligare mängder fosformalm i norrbottenfälten måste fosforrenas utöver vad som nu sker. Detta skulle medge en apatitproduktion i väsentligt större skala än den nu planerade vilket kan antas förbättra de ekonomiska förutsättningarna för utvinningen. Som räkneexempel kan anges att om all fosformalm från Kiruna (f. 11. ca 10 milj ton per år)skulle fosforrenas blir mängden potentiellt utvinningsbar apatitslig ca en halv miljon ton per är (ca 85 000 ton P) enbart från detta område. Ett eventuellt framtida utnyttjande av andra fosforrika jämmalmsförekomster i Norrbotten skulle ge ytterligare uppemot ett par hundra tusen ton apatitslig per år och bruten fyndighet.

Om apatiten inte tillvaratas i samband med fosforreningen av malmerna deponeras den tillsammans med ofyndigt material. Möjligheterna kvarstår att utvinna apatiten i ett senare skede men sannolikt då till väsentligt högre kostnader.

Enligt preliminära planer skulle alltså den eventuella apatitproduktionen i Kiruna bli avsatt på export. Landets beroende av fosforimport skulle i så fall kvarstå. En möjlig utvecklingslinje på sikt — speciellt om utvinning i större skala kommer till stånd — kan emellertid vara att apatiten vidareförädlas på

• Sida 282
•  Original

platsen till fosforsyra eller monoammoniumfosfat. Svavelsyra för uppslut- ning av apatiten skulle i så fall kunna erhållas från de svavelrika järnmalms- fyndigheterna i Norrbotten eller från sulfidmalmerna i Västerbotten.

En annan möjlighet är att apatitråvaran används av befintlig fosforföräd- lande industri inom landet. Den klorhaltiga malmbergsapatiten kan inte utan anpassningar användas vid de svenska fosforsyrafabrikerna medan Kiruna- apatiten — även om vissa problem återstår att utreda — sannolikt har goda förutsättningar härvidlag.

Apatitutvinning ur anrikningssanden från sulfidmalmsproduktionen i Aitik kan eventuellt också komma att ske. Den potentiellt utvinningsbara apatitsligen i Aitiksanden uppskattas till ca 70 000 ton per år (ca 12 000 ton P). l Det kan nämnas att full inhemsk behovstäckning för fosfor 1985 skulle :, kräva en apatitsligproduktion på ca 725 000 ton. *

I sammanfattning förefaller det motiverat att se relativt optimistiskt på möjligheterna till en utökad inhemsk produktion av fosforråvaror. En eventuell apatitutvinning i nu planerad skala i Kiruna kan antas komma att bli avsatt på export. Möjligheterna till produktion i större skala för använd- ning inom landet eller för utökad export är beroende av ett flertal, i dagens läge svårbedömbara, faktorer. Prisutvecklingen på fosforråvaror i kombina- ) tion med omfattningen på produktionen av fosforrenad malm från i första i hand Kiruna-området är avgörande. i

Från såväl resursutnyttjandesynpunkt som med hänsyn till värdet av en tryggad försörjning med fosforråvaror framstår det som angeläget att förutsättningarna för ett ökat tillvaratagande av de svenska järnmalmernas apatitinnehåll ingående prövas.

Iden utsträckning försörjningen också i fortsättningen sker genom import kan antas att trenden i de råvaruproducerande länderna mot ökad export av förädlade produkter (t.ex. fosforsyra) kommer att ge utslag också i det svenska importmönstret i riktning mot minskad andel import i råvaruform. , Eftersom den ryska apatitexporten sannolikt kommer att dras ned kan också '* antas att imponen i ökad utsträckning sker från de nordafrikanska länderna.

Det kan tilläggas att även sedimentär jos/ari! förekommer i Sverige i kambrosiluriska bergarter, bl. a. i alunskiffern i Västergötland, Närke, Östergötland och Jämtland. Den genomsnittliga fosforhalten i de tre förra är ' relativt låg, knappt 0,1 %, medan jämtlandsskiffern på vissa håll (i tunna ? skikt) innehåller ca 2 % P. 1

Räls/am från avloppsvattenrening innehåller fosfor och skulle, förutsatt att inga tungmetallrester finns i slammet, kunna användas som jordförbättrings- medel. Utvecklingsarbete i denna riktning pågår. År 1985 skulle teoretiskt ca 3 200 ton fosfor kunna tillföras jordarna om allt rötslam användes i detta syfte.

Förutsatt att djurbeståndet år 1985 uppgår till ungefär samma antal som nu kan 17 OOO—18 000 ton fosfor påföras jordarna genom stal/gödsel. Det motsvarar ungefär 6 kg fosfor per ha åkermark.

• Sida 283
•  Original

Tabellbilaga

Tabell 5 Världsproduktion av fosforråvaror. Milj ton.

1960 1965 1970 1974

USA 17,8 26,7 35,1 41,4 Sovjetunionen 6,6 13,6 17,8 22,5 Marocko 7,5 9,8 11,4 19,3 Tunisien 2,1 3,0 3,0 3,7 Kina 0,6 0,9 1,7 3,0 Togo — 1,0 1,5 2,5 Rio de Oro — — — 2,4 Nauru 1,4 1,5 2,1 2,3 Senegal 0,1 0,9 1,1 1,9 Christmas Islands 0,5 0,8 1,0 1,8 Övriga 4,4 4,8 6,3 9,5

1975

44,5 24,1 13,5 3,5 3,4 1,8 2,7 1,5 1,7 1,3 8,2

1062

Summa 41,0 63,0 81,1 110,3

Tabell 6 Världsexporten av fosforråvaror 1974

Milj ton % Marocko 18,7 33,5 USA 12,9 23,1 Sovjetunionen och Nordvietnam 7,4 13,3 Nauru och Christmas islands 4,5 8,0 Togo 2,6 4,7 Tunisien 2,4 4,3 Spanska Sahara 2,2 3,9 Senegal 1,8 3,2 Övriga 3,3 5,9

Summa 55,8 1000

Källa: The British Sulphur Corporation Ltd.

• Sida 284
•  Original

Tabell 7 Sveriges tillförsel av fosforråvaror och fosforhaltiga produktera 1960—1975. Tusen ton vara om inte annat anges.

År

Thomas- fosfat (malen) Produktion

Fosfor- råvaror

Produk-

Export tion

Netto- import

Fosforsyra Netto- import

Natrium- och Super-

kalciumfos- fater Nettoimport

medel Nettoimport Nettoimport

NP- och PK— NPK-gödsel- Ammonium- fosfater gödselmedel Nettoimport Nettoimport

fosfater

Summa fos- forinnehåll i produktion och nettoimport Tusen ton P.b

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

51,0 36,1 34,2 29,8 50,5 41,7 51,9 66,8 74,5 83,2 789 58,0 57,8 49,3 54,0 59,1 14,4 5,4 8,1 6,8 22,5 20,4 20,5 24,7 32,7 25,6 26,5 14,7 5,6 6,3 5,9 5,0 20,4 30,0

344,5 373,7 403,1 384,4 426,8 488,5 424,8 51 1,8 526,2 521,3 508,6 472,2 545,8 627,0 673,7 6522

0,5 0,5 0,5 0,8 1,0 1,2 1,2 1,5 19,3 23,7 36,2 50,3 55,7 21.9 30,2 29,4

17,0 12,3 9,6

— 0,3 — 8,3 —13,6 —16,0 —26,9 —40,5 —58,3 —67,7 —83,4 —84,8 101 ,2 —87,9 —73,5

³ 0,5 ,0 0,4 — 0,6

0,3 1,0 2,8 4,7 0,7 11,5 16,9 25,4 —16,6 10,2 5,0 8,3 18,4 7,0 —0,1 16,6 12,4 12,5 —93,0 —8,1 —56,9 2,6 —145,1 6,1 —54,3 8,1

1,2 2,6 3,4 5,0 4,3 22,7 47,0 16,2 33,6 33,0 47,3 76,6 77,2 70,1 64,6 86,7

inkluderat i NPK åren 1960—1971

34,6 28,5 2,1 0,5

60 62 66 62 67 76 70 76 82 81 79 75 86 87 86 99

a Tabellen upptar de viktigaste produkterna. Den exkluderar bl a elementär fosfor som importeras i en kvantitet understigande 1 000 ton. ¹⁷ Följande omräkningstal 'll fosforinnehåll haranvänts:thomasfosfat:6 % P.fosforrå- varor 15,3 % P, fosforsyra 22,7 % P. natriumfosfater 26,2 % P,kalciumfosfater19_7 % P.superfosfater 11 (import) och 9 (export) % P. NPK 6 % P. NP 7 % P. PK 7,6 % P.

ammoniumfosfaterZS % P.

• Sida 285
•  Original

Tabell 8 Importprisutvecklingen på fosforråvaror 1960—1976. Kr/ton

År Apatit från Sovjet- Råfosfat från Marocko Genomsnittligt unionen importvärde

Nomi- Realt (1975 Nomi- Realt (1975 Nomi- Realt (1975 nellt års priser) nellt års priser) nellt års priser) 1960 97 212 80 175 81 177 1961 97 208 78 167 81 173 1962 102 213 77 161 81 169 1963 103 209 77 156 81 164 1964 99 191 82 158 85 164 1965 103 193 84 157 88 165 1966 105 191 89 162 94 171 1967 105 191 85 155 85 155 1968 104 187 82 148 85 153 1969 103 179 81 141 85 148 1970 105 170 82 133 87 141 1971 101 158 71 111 76 119 1972 90 134 69 103 70 104 1973 95 127 83 111 84 112 1974 272 292 246 264 248 266 1975 434 434 307 307 361 361 1976 — — — — 258 238

Tabell 9 Sveriges förbrukning av fosforråvaror 1965—1975. Tusen ton.

År Kemikalie- Gödselmedels- Summa industri industri 1965 149 320 469 1970 135 342 477 1971 136 330 466 1972 143 415 558 1973 220 440 655 1974 200 540” 740 1975 180 430 610

0 Uppgången i förhållande till 1973 förklaras bland annat av att fosforråvara ersatte importerad ammoniumfosfat i tillverkningen. Källa: SOS Industri samt, för åren 1973—1975, egna beräkningar baserade på uppgifter från privata källor.

• Sida 286
•  Original

Tabell 10 Länderfördelningen av Sveriges import av fosforråvaror. Tusen ton.

1960 Marocko 2199 Sovjetunionen 36,8 USA 66,0 Senegal Togo % 2'4 Tunisien 18,7 Ovriga 0,7 Summa 344,5

1965 1970 1975 % 1975 335,0 409,1 314,5 46,5 64,7 99,4 299,2 44,3 61,4 — 44,1 6,5 — — 12,6 1,9 15,1 — 12,3 0,1 5,4 0,8 488,5 508 ,6 675 ,8 100,0

Tabell ll Genomsnittlig förbrukning av fosfor i handelsgödsel. kg P per hektar åkerareal

1959/60 14,3 1968/69 20,0 1960/61 13,8 1969/70 20,2 1961/62 14,1 1970/71 21,4 1962/63 13,8 1971/72 22,9 1963/64 14,9 1972/73 22,6 1964/65 166 1973/74 23,8 1965/66 16,6 1974/65 19,4 1966/67 16,6 1975/76 (ca) 20,5 1967/68 18,2

Källa: Stiftelsen Svensk Växtnäri ngsforskning samt Supra AB.

• Sida 287
•  Original

Fältspat

1 Presentation

Fältspat används som beteckning på närbesläktade mineral som i kemiskt hänseende består av aluminiumsilikat i kombination med kalium, natrium och kalcium. Det är ett av de vanligaste mineralen ijordskorpan och beräknas utgöra ca 60 viktprocent av alla kristallina magmatiska bergarter.

De vanligaste fältspattyperna är: K ali/ältspat — ortoklas — mikroklin Ortoklas är den kommersiellt viktigaste fältspaten med lågjärnhalt och hög kaliumhalt.

iolika kristallstruktur

Natrium/ältspat — albit K alt-ium/ältspat — anortit

Natrium- och kalciumfältspaterna kallas för piagioklaser och har ljusare färg än kalifaltspat.

Genom att flotationstekniken börjat användas för att ge en renare produkt och för att göra det möjligt att utnyttja mera lågvärdiga fyndigheter har man kunnat överkomma problemet med att fältspaten ofta är inkonsistent till sin sammansättning och halt av föroreningar. Finland var föregångsland på det här området i Europa. 1 USA utgörs numera ca 90 % av produktionen av lioterad fältspat. De förekomster som för närvarande bryts i Sverige (se avsnitt 3.2) är dock av sådan kvalitet att Hotationsanrikning inte behöver ske.

De viktigaste förbrukarna av fältspat är glasindustri och keramisk industri, som bägge använder fältspat som smältpunktsnedsättande f1ussmedel. Fältspat ger dessutom ett tillskott av aluminium vilket är en fördel vid glastillverkning, eftersom glaset härigenom blir starkare. År 1970 fördelade sig den globala fältspatförbrukningen på ca 2,3 milj ton med 60 % på glas och 35 % på keramisk tillverkning. Resterande 5 % användes föremaljering, som bestrykningsmedel på svetselektroder, fyllmedel i gummi och plaster, slipmedel m m.

Möjliga substitut till fältspat är bla nefelinsyenit, talk och pyrofyllit, wollastonit, glasskärvor, kyanit, garspar (blandning av finmalet glas och kvarts som framkommer vid polering av spegelglas) och slagg från keramiska ugnan

Vilken typ av fältspatmineral eller substitut som används i råmassan för

• Sida 288
•  Original

framställning av keramiska produkter och glasvaror är beroende av en mängd faktorer, tex råmassans kemiska sammansättning och fysikaliska egenska- per, önskvärda mekaniska egenskaper, prisfaktorer, traditioner hos till- verkaren och inriktning av produktionen m m.

Den keramiska industrin är beroende både av råvarans fysikaliska och kemiska egenskaper, medan glasindustrin endast utnyttjar dess kemiska egenskaper. Den keramiska industrin är därför mera känslig för förändringar av ingredienser i råvaran och benägenheten är mindre att övergå till nefelinsyenit. Med nefelinsyenit kan dock ugnstemperaturen reduceras, vilket bl a medför ökad livslängd hos ugnarna och minskade energikostna- der.

2 Internationell översikt

2.1 Produktion och handel

Världsproduktionen av fältspat ökade under perioden 1960—1974 från 1,4 milj ton till 2,9 milj ton eller med genomsnittligt 5,3 % per år. Produktionsök- ningen var störst under sextiotalets första hälft med en något långsammare tillväxt därefter. Bla torde konkurrensen från nefelinsyenit under denna period ha inverkat i dämpande riktning.

Fältspat produceras i ett drygt trettiotal länder i världen. Transportkostna- dema är i förhållande till priset höga och det gör att varan normalt inte kan bära alltför långa transportavstånd. Produktion förekommer därför främst i länder med geografisk närhet till de stora konsumtionscentra, dvs Nordame- rika och Europas industriländer. Bland marknadsekonomierna dominerar som produktionsländer USA, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Norge och Frankrike med en sammanlagd andel av världsproduktionen på 60 % 1974 (se tabellbilagan tabell 2).

En relativt begränsad del, ca 10 %, av fältspatproduktionen omfattas av internationell handel. Norge, Finland, Sverige och Canada hör till de största exportörerna.

2.2 Internationella prognoser

US Bureau ofMines förutser att världens fältspatförbrukning kommer att öka från 2,3 milj ton 1973 till 3,8 milj ton 1985 och 7,3 milj ton år 2000. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökning av förbrukningen med 4,4 %, alltså något lägre än tillväxttakten 1960—1972. För USA förutses en årlig förbruk- ningstillväxt på 4,7 % , för världen i övrigt en något lägre siffra, 3,6 %. Denna lägre siffra förklaras framför allt av att förbrukningen i utvecklingsländerna förväntas stiga endast långsamt och förbli liten till dess att produktionen av glasvaror och keramiska varor får en mera betydande omfattning.

Utbudet av fältspat förväntas bli tillräckligt stort för att täcka den ökande efterfrågan. Fältspattillgångarna är mycket stora.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning

Sveriges förbrukning av fältspat uppgick 1975 till ca 22 000 ton. Förbruk- ningen domineras av keramisk industri (porslin och keramiska plattor) och glasindustri (tabell 1).

• Sida 289
•  Original

Mindre mängder fältspat används också i gödselmedel och som slipmedel i tvål och rengöringsmedel.

Tillförseln av fältspat understeg 1975 med 3 000—4 000 ton den redovisade förbrukningen. En ännu större skillnad kan noteras för 1974. Vi har inte kunnat spåra felkällan som dock möjligen kan ha statistisk-teknisk förkla- ring.l Den statistiska redovisningen är oklar också såtillvida att fältspat och nefelinsyenit inte särskiljs i statistiken. Vissa mängder nefelinsyenit impor- importeras till landet men importen torde 1975 ha uppgått till relativt små kvantiteter. Den kraftiga uppgång i importen som skett under 1976 (tabell 2) kan dock bero på ökad import av nefelinsyenit för planglastillverkning. . _

3.2 Försörjningsstruktur

Fältspat har sedan länge producerats i Sverige. En betydande del av produktionen, som 1975 uppgick till ca 45 000 ton, avsätts på export. Den inom landet avsatta kvantiteten används till ungefär lika delar inom glasindustri och keramisk industri. Knappt 5 000 ton fältspat (inkl smärre mängder nefelinsyenit), motsvarande 20 % av redovisad förbrukning 1975, importerades för användning i huvudsak inom keramisk industri, glasindu- stri och svetselektrodtillverkning. Finland svarade för 65 % av importen 1975, Norge för 33 %. Den norska importen torde delvis avse nefelinsye- nit.

Fältspat bryts för närvarande på tre platseri landet: Limberget nära Köping, Långsjökullen i Medelpad samt Niilivaara i Gällivaare kommun. Limbergs- fyndigheten utgörs av en pegmatit och består av 60—70 % fältspat (i huvudsak natriumfältspat) samt 30—35 % kvarts. I Långsjökullen och Niilivaara bryts kalifältspat.

Den inhemska produktionen av fältspat minskade väsentligt under 1960- talet från som mest 57 000 ton 1961 till som lägst 28 000 ton 1971 (tabell 3). Flera mindre producenter lade ned sin tillverkning under trycket av konkurrensen från tlotationsanrikad fältspat från Finland och Norge. Under de senaste åren har dock produktionskurvan åter pekat uppåt. Anledningen är att en ny exportmarknad för s k fältspatsand öppnats i Storbritannien, som lagt ned sin utvinning av en motsvarande produkt.

Tabell 1 Sveriges tillförsel och förbrukning av fältspat 1975

Ton % av förbrukningen

Produktion 44 742 Import 4 488” Export 31 776 Tillförsel 17 454 Förbrukning Keramisk industri 14 092 64 Glasindustri 6 114 28 Ovrig mineral-

varuindustri 1 6980 8

Summa 21 904 100

(' Torde delvis avse nefelinsyenit.

1 Det kan nämnas att, åtminstone 1974, en del av fältspatproduktionen redovisats under det anonyma tulltaxenumret 25.17 "småsten och kros- sad sten" medan expor- ten av motsvarande kva- litet redovisats på 25.31.900 "fältspat".

• Sida 290
•  Original

3.3 Priser

Fältspatpriserna har sedan 1960 visat en sjunkande tendens uttryckt i fast penningvärde. Realprissänkningen på den inhemska produktionen av malen fältspat var under perioden 1962—1975 40 % och på importerad fältspat 35 %. Det genomsnittliga värdet var 1975 125 resp 216 kr/ton (tabell 4).

4 Marknadsbedömning 1985

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen för fältspat är i allt väsentligt beroende av hur behovet för produktion av keramiska varor och glas utvecklas. Dessa två dominerande användningsområden för fältspat har under den senaste femtonårsperioden haft en sammanlagd förbrukning på normalt 20 OOO—25 000 ton per år. Den högsta förbrukningsnivån noteras för 1964 (30600 ton) varefter en minskning skett till 23 000 ton 1974 (tabell 6).

Huvudsektorer inom den keramiska industrin är porslin och lergods resp sanitetsporslin. Produktionsutvecklingen med avseende på porslin och lergods har inneburit en relativt kraftig nedgång på hushållsporslinssidan, ett resultat främst av lmportkonkurrensen från låglöneländer. En stabilisering synes ha inträtt sedan 1970 på en i stort sett oförändrad produktionsnivå. Det är inte sannolikt att produktionen kommer att öka utöver denna nivå. Produktionen av golv- och väggplattor kan möjligen öka men är beroende av lmportkonkurrensen.

För sanitetsgods är lmportkonkurrensen inte lika hård och produktionen har ungefär fördubblats mellan 1960 och 1974. Det kan förutses att den i fortsättningen i stort kommer att följa byggnadsinvesteringarnas utveck- ling.

Detta innebär att fältspatförbrukningen inom den keramiska industrin år 1985 kan beräknas uppgå till ca 16 000 ton, en ökning i förhållande till 1975 med 12 %.

På glassidan kommer produktionsutvecklingen sannolikt att präglas av stagnation eller mindre nedgång för hushålls- och förpackningsglas och kraftig ökning för planglas. Huruvida fältspatförbrukningen kommer att utvecklas på motsvarande sätt är framför allt beroende av substitutionsför- hållandena, främst med avseende på nefelinsyenit.

Tillsammans med en mindre ökning av förbrukningen inom bl a svets- elektrodindustrin ger ovanstående bedömningar ett sannolikt prognosinter- vall för fältspatförbrukningen 1985 på 25 OOO—35 000 ton (den högre siffran utgår från att fältspat ersätter nefelinsyenit vid glastillverkning).

En fortsatt betydande avsättning på exportmarknaden kan förväntas ske. Någon större ökning utöver nuvarande nivå är dock inte planerad.

Den hittillsvarande förbrukningsutvecklingen inom glas- och keramisk industri samt prognosen för 1985 återges i figur 1.

5 Den svenska tillgångssituationen

Vid sidan av de nu exploaterade förekomsterna i Limberget nära Köping (vars tillgångar bedöms tillräckliga för flera decenniers produktion), Långsjökullen i Medelpad och Niilivaara i Gällivare kommun, är flera förekomszer av bl a

___—___. _: ___ __M____ ___—___.___J

• Sida 291
•  Original

Tusen ton _— Produktion

_- ._._ Förbrukning

60

50

40

30

20

Figur ]. Sveriges jörbruk- ning avjältspat inom glasindustri och keramisk industri . produktion 1960—1975 samt prognos 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1985. 10

kalifältspat kända i framför allt norra delen av landet.

Avsättningsmöjligheterna för styckefältspat av hög kvalitet, bl a kalifält- spat, kan betraktas som relativt goda. Även mindre fyndigheter torde därför vara potentiellt intressanta.

Det kan vidare nämnas att anriktningssanden från kopparmalmutvin- ningen i Aitik innehåller ca 12 % fältspat. Årligen faller därmed ca 800 000 ton. Fältspaten är normalt kalifältspat och kan genom sin finkornighet eventuellt vara lämplig för keramisk tillverkning.

Tabellbilaga

Tabell 2 Världsproduktionen av fältspat 1974

Land Tusen ton %

USA 775 26 Förbundsrep. Tyskland 363 12 Sovjetunionen 290 10 Italien 233 8 Norge 225 8 Frankrike 209 7 Mexiko 98 3 Brasilien 80 3 Övriga länder 653 23

Summa 2 926 100

• Sida 292
•  Original

Tabell 3 Sveriges tillförsel av fältspat 1960—1974. Tusen ton

År Produktion Import” Export Tillförsel Malen Omalen Summa fältspat fältspat 1960 24,9 30,5 55,4 0,2 38,2 17,4 1961 25,8 31,0 56,8 0,2 39,1 17.9 1962 25,3 28,9 54,2 0,9 31 .1 24,0 1963 28,0 17,7 45,7 0,3 26,1 19,9 1964 29,8 22,0 51,8 0,3 27,2 24,9 1965 28,4 18,6 47,0 2,9 19,9 30,0 1966 24.6 12,6 37,2 5,0 16.4 25,8 1967 25,5 10,0 35,5 5,7 13,9 27.3 1968 22,1 5,2 27,3 5,1 14,3 18,1 1969 28.5 4,7 33,2 4,9 14,3 23,8 1970 23.6 8,3 31,9 7,9 16.6 23.2 1971 18.2 9,5 27,7 5,7 16,7 16.7 1972 23.0 11,1 34,1 5,4 13,4 26.1 1973 29,3 6,6 35,9 5,9 22,7 19.1 1974 42,7 8,1 50,8 4.9 39,1 16.6 1975 23,7 21,1 44.8 4.5 31,8 17,5 1976 uppgift 11.8 30.2 saknas

a Inkl nefelinsyenit. Källa: SOS Bergshantering, SOS Utrikeshandel samt privat källa (avseende produk- tionen av malen fältspat 1973 och 1974).

Tabell 4 Prisutvecklingen på malen fältspat 1960-1975. Kr/ton

År Produktionens saluvärde Genomsnittligt importvärdefl Nominellt Realt Nominellt Realt (1975 års (1975 års priser) priser)

1960 93 204 275 602 1961 99 212 238 510 1962 98 205 157 328 1963 99 200 164 332 1964 99 191 157 303 1965 107 200 133 249 1966 105 191 121 220 1967 89 162 120 219 1968 92 166 114 205 1969 107 186 120 208 5 1970 101 164 112 182 ' 1971 108 169 122 191 1972 96 143 133 198 1973 105 141 141 189 1974 105 113 183 197 1975 125 125 216 216

a Inkl nefelinsyenit.

• Sida 293
•  Original

Tabell 5 Länderfördelningen av Sveriges import av fältspat. Ton

Leverantörsland 1960 1965 1970 1973 1975 % av importen 1975 Finland 4 657 3 998 2 896 64,5 Norge 50 2 354 3 167 1 896 1 471 32,8 Förb rep Tyskland 32 86 1,9 Portugal 540 Canada 100 Övrigt 3 22 29 15 33 0,7 Totalt 153 2 916 7 853 5941 4 488 100,0

Tabell 6 Förbrukningsutvecklingen i Sverige för fältspat inom keramisk industri och glasindustri. Tusen ton

År Keramisk Glas— och glas- Summa industri varuindustri 1960 15,5 6,0 21,5 1961 8,0 8,6 16,6 1962 17,4 9,4 26,8 1963 17,6 9,8 27,4 1964 19,6 10,0 30,6 1965 20,9 9,5 30,4 1966 19,5 6,3 25,8 1967 18,5 6,5 25,0 1968 16,7 6,4 23,0 1969 16,4 8,2 24,7 1970 16,1 8,1 24,3 1971 13,7 7,9 21,6 1972 14,2 8,4 22,6 1973 14,2 8,7 22,7 1974 14,2 8,7 22,9 1975 14,1 6,1 20,2

• Sida 294
•  Original

1 Produkten kallas gips (kemigips). Den är emel- lertid inte bränd utan kan betraktas som en direkt motsvarighet till den vattenhaltiga natur- liga gipsstenen.

Gipssten

1 Presentation

Mineralet gips är ett vattenhaltigt kalciumsulfat som bildats sedimentärt i avsnörda havsvikar, där en serie salter utkristalliserats successivt vid vattnets avdunstning. Först har karbonat utfällts, därefter kalciumsulfat och senare alkalisalter som tex koksalt.

1 vattenfri form kallas mineralet anhydrit. Gips och anhydrit förekommer ofta tillsammans och har påträffats i riklig mängd på många platser i världen, dock inte i tex de skandinaviska länderna.

Så kallad bränd gips bildas vid upphettning av gips varvid 75 % av det bundna vattnet går bort. 1 svenskt språkbruk avser beteckningen gips vanligen bränd gips. För att undvika förväxlingar används här i fortsätt- ningen "gipssten" för att beteckna råvaran och "gips” för att beteckna bränd gips.

Gipssten används främst på grund av den ovan nämnda egenskapen att avge större delen av det bundna vattnet vid upphettning och på grund av en förmåga att när vatten åter tillsätts vara mycket lätt formbar och kunna stelna i den önskade formen. Tillverkning av gipsskivor och gipsplattor bygger på dessa egenskaper och utgör det ena av gipsstenens två dominerande användningsområden. Ca 45 % av den globala förbrukningen uppskattas 1970 har gått till denna användning. Nästan lika mycket. ca 43 %, förbru- kades som bindetidsreglerare i cement. en användning i vilken det inte finns något fullgott substitut, även om det i och för sig är möjligt att reglera cementets bindning med andra material. Gipssten används också som fyllmedel, jordförbättringsmedel m m.

Det brukar sägas att gipssten är världens största potentiella råvarukälla för svavel. Eftersom svavel emellertid oftast finns mera lättillgängligt i andra former har gipssten utnyttjats som svavelråvara i mycket begränsad utsträck- ning.

Vid flera kemiska processer, bland annat vid fosforsyratillverkning, får man gips1 som biprodukt. Den biproduktgips som för närvarande faller i anslutning till fosforsyraproduktionen i världen uppskattas till 80 milj ton, vilket är 15 milj ton mer än produktionen av naturlig gipssten. Hittills har denna oavsiktliga ("fatala") gipsstensproduktion till övervägande del depo- nerats i hav och andra vattendrag. Miljövårdskrav och kraftigt höjda transportkostnader har bidragit till att intresset för att finna användning för avfallsgipsen ökat under senare år.

• Sida 295
•  Original

2 Internationell översikt

2.1 Produktion och handel

Världsproduktionen av gipssten uppgick 1974 till ca 60 milj ton med USA, Canada och Frankrike som ledande producentländer bland marknadseko- nomierna (se tabellbilagan, tabell 1). Den internationella handeln torde omfatta inemot en femtedel av produktionen. På exportsidan dominerar Canada, Mexico och Frankrike. Canada svarade ensam för nästan 50 % av världsexporten 1971. Sveriges import 1971 på drygt 500 000 ton motsvarade ca 5 % av den internationella handeln det året och landet intog därmed platsen närmast USA i importstatistiken.

Avsättningen av gipssten är starkt beroende av utvecklingen inom byggnadsbranschen och har därför nära följt byggnadsverksamhetens utveckling i industriländerna. Från produktionsnivån 42 milj ton 1960 har en ökning skett med totalt 48 % till 1974, innebärande en genomsnittlig årlig ökning med 2,8 %.

2.2 Internationella prognoser

Den globala efterfrågan på gipssten förutses enligt US Bureau of Mines” bedömningar komma att öka med i genomsnitt 2,0 % per år fram till år 2000. Världsförbrukningen skulle därmed öka från 1973 års nivå på ca 67 milj ton till ca 113 milj ton år 2000. Prognosintervallet anges till 84—180 milj ton.

Världens gipsstenstillgångar anses vara praktiskt taget outtömliga, även om de i dagsläget inte lokaliserats och kvantifierats mer än till en mindre del. De kända brytvärda tillgångarna vid 1974 års prisnivå är inte fullt tillräckliga för att täcka den förutsedda globala efterfrågan fram till år 2000,-men tillräckligt stora tillgångar blir brytvärda vid något högre realpriser.

En växande andel av behovet av gipssten kan förväntas bli tillgodosedd av biproduktgips från framför allt fosforsyratillverkning, vilket därmed minskar behovet av naturlig råvara. Sannolikt kommer dock användningen att bli lokalt begränsad till de fosforsyraproducerande länderna.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och priser

Sveriges tillförsel av gipssten sker i form av naturlig gipssten, gips och gipsskivor.

Nettoimporten av gipssten och gips uppgick 1974 till 430 000 ton uttryckt som gipssten, varav 95 % utgjordes av gipssten. 1 importen av gipsskivor tillfördes ytterligare drygt 100 000 ton gipssten. Genom export av gipsskivor och cement utfördes ca 45 000 ton. Det innebär att gipsstentillförseln för den inhemska marknadens behov uppgick till ca 490 000 ton (se tabell 2) med ett importvärde på ca 22 milj kronor.

Gipssten används 1 Sverige 1 huvudsak endast för gipsskivetillverkning och som bindetidsreglerare 1 cement. Förbrukningen fördelade sig 1974 med ca 52 resp 48 % på dessa båda användningar.

Större delen av den till landet importerade gipsen användes tidigare för

• Sida 296
•  Original

gipsskivetillverkning vid en tillverkningsenhet som saknade egen anläggning för kalcinering (bränning) av gipssten. Denna förbrukning har numera upphört. Gips förbrukas i övrigt till övervägande delen inom porslins- och lergodsindustri, där materialet används som formgips vid tillverkning av gjutformar. En mindre förbrukning sker också i samband med glasfibertill- verkning. Dentalgips och bandagegips har relativt stor användning men åtgången av gips är liten. Tidigare förekom användning av bränd gips för invändig putsning och för stuckarbeten. Denna teknik förekommer emel- lertid sällan i dagens svenska byggen.

Förbrukningen av gipssten i olika former ökade mycket kraftigt under 1960-talet. Den årliga tillväxten var ca 10 % uppburen av det omfattande bostadsbyggandet och ökad marknadsandel för gipsskivor på andra skiv- materials bekostnad. Under de senaste åren har emellertid förbrukningen minskat till följd av den dämpade byggkonjunkturen (tabell 2).

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige saknar helt naturliga förekomster av gipssten och har därför hittills täckt sitt behov genom import. Sedan ett par år tillbaka har emellertid inhemskt biproduktgips börjat tas tillvara, vilket långsiktigt kan innebära ett väsentligt ändrat försörjningsmönster (se avsnitt 5).

Sovjetunionen, Polen och Spanien var 1975 de viktigaste leverantörerna av gipssten till Sverige (tabell 5). Importstrukturen har förändrats över åren i och med att Frankrike efter 1970 tappat sin ställning som huvudleverantör och även Polen minskat i betydelse, medan Spanien och Sovjetunionen trätt in som nya viktiga leverantörsländer.

Förbundsrepubliken Tyskland och DDR svarar för merparten av den svenska gipsimporten (tabell 6). Importen av gipsskivor kommer främst från Danmark.

4 Marknadsbedömning 1985 4.1 Gipssten

Förbrukningen av gipssten i råvaruform inom cement- och gipsskiveindu- strin ökade från 158000 ton 1960 till 487000 ton 1970 (genomsnittligt närmare 12 % per år), stagnerade därefter och minskade kraftigt under 1974—1975 till 370 000 ton 1975 (tabell 3). Den kraftiga förbrukningsökningen under 1960-talet bars upp framför allt av gipsskiveindustrin med en åttadubbling av förbrukningen men även av cementindustrin som fördubb- lade sin konsumtion.

Förbrukningsnedgången 1974 och 1975 har sin främsta förklaring i minskad cement- och gipsskiveframställning pg a den vikande byggkon- junkturen samt, vad avser 1975, kraftigt ökad import av gipsskivor. Minskningen i importen av gipssten var än mera markerad 1975 än vad som följer av behovsminskningen enligt ovan. Den berodde dels på en kraftig lagerminskning, dels på att inhemskt biproduktgips började användas inom cementindustrin som ersättning för importerad naturlig gipssten.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen 'är i allt väsentligt beroende av

• Sida 297
•  Original

byggnadsinvesteringarnas tillväxt och den efterfrågan på cement resp gipsskivor som därmed uppkommer. För gipsskivor tillkommer som bedöm- ningsfaktor hur stor del av behovet som kan beräknas bli täckt genom inhemsk tillverkning.

Vårt antagande i fråga om utvecklingen av den inhemska cementförbruk- ningen fram till 1985(se ”Kalksten”) innebär en genomsnittlig årlig tillväxt på 0.6 % och en förbrukningsnivå 1985 på 3,3 milj ton. Gipsstensbehovet för denna kvantitet, beräknat efter en tillsats av 5 % på cementvikten, skulle därmed uppgå till 165 000 ton. Den cementproduktion för export som kan förekomma 1985 ökar behovet ytterligare något men har inte medräknats här.

Förbrukningen av gipsskivor (mätt som tillförseln) har ökat kraftigt under den senaste femtonårsperioden från 40 000 ton 1960 till 270000 ton 1973, 326 000 ton 1974 och 350 000 ton 1975 (tabell 7). Den snabba förbruknings- tillväxten förklaras delvis av byggnadsinvesteringarnas starka ökning under 1960-talet men framför allt av en ökad marknadsandel för gipsskivor på bekostnad av andra skivmaterial.

Denna senare tillväxtfaktor torde komma att spela en relativt sett mindre roll i framtiden. Förbrukningsökningen förväntas enligt inhämtade uppgifter begränsas till ca 10000 ton per år fram till 1980. Med utgångspunkt i en konsumtionstillväxt därefter i takt med byggnadsinvesteringarnas ökning (+ 1 % per år) kan förbrukningen av gipsskivori landet 1985 antas komma att uppgå till ca 410 000 ton.

Med nuvarande produktionsresurser och planerad nyetablering beräknas inhemsk produktion 1985 komma att svara för ca 85 % av den prognostise- rade förbrukningen. Det betyder att behovet av gipsstensråvara för inhemsk produktion kan beräknas till ca 335 000 ton. Härtill kommer behovet för den produktion som eventuellt kan avsättas på export, vilket dock inte med- räknas här.

Nya användningsområden för gipssten kan eventuellt tillkomma under prognosperioden. Ett exempel är gipsgolv, s k självnivellerande golv. Ett annat är gjutning av tex hela badrumsenheter i gips, en teknik som för närvarande praktiseras i bl a Sovjetunionen och Östtyskland. Utveckling av polymerimpregnerad gips pågår i många länder. Gips är lämpligt för glasfiberarmering och kan därvid kombineras med billigare glasfiber än betong, som fordrar alkaliresistent glas. Användningen av gips i putser är vanlig utomlands och kan eventuellt komma att öka också i Sverige. Tillägg till prognosen görs här med 25 000 ton för att täcka in användningar enligt ovanstående.

Det bör tillfogas att återanvändning av gipssten i cement inte är möjlig. Däremot kan i princip recirkulation ske av gipsplattor. Det finns också exempel på återanvändning av gips under andra världskriget, då kasserade gipsformar från den keramiska industrin användes som bindetidsreglerare i cement.

Prognossammanfattning för gipssten

Den prognostiserade förbrukningen av gipssten i råvaruform 1985 blir i sammanfattning följande:

• Sida 298
•  Original

Användningsområde Uppskattad % av för- Prognosti- Procentuell förbrukning brukningen serad for- förändring 1974 brukning 1985 Tusen ton Tusen ton Gipsskivetillverkning 214 (inkl export) 52 335 (exkl ev +57 export) Cementtillverkning 196(inkl. export) 48 165 (exkl ev —16 export) Övrigt 1 1 Nya användningar 25 Summa 411 100 525 +28

240 Ytterligare ca 50000 ton gipssten kan 1985 förväntas tillföras marknaden 241 genom import av gipsskivor. 242 Förbrukningsutvecklingen 1960—1975 samt prognosen för 1985 återges i 243 figur 1. 244 245 4.2 Gips

246 Tillförseln av gips ökade från 21 000 ton 1960 till 26 000 ton 1967, visade 247 därefter en sjunkande tendens fram till 1974, då den låg 20 % under 1960 års 248 nivå, och sjönk 1975—1976 radikalt i och med att användningen av färdig- 249 bränd importerad gips för gipsskivetillverkning upphörde. 250 Numera återstår i stort sett endast den keramiska industrin som förbrukare 251 av detta material. Förbrukningen inom den keramiska industrin har legat på 252 ungefär samma nivå, ca 4 000 ton per år, under hela perioden sedan 1960. 253 Någon större förändring torde inte heller komma att ske under prognospe- 254 rioden och förbrukningen 1985 sätts därför till oförändrat ca 4000 ton, 255 motsvarande ca 5 000 ton gipssten.

266 4.3 Prognossammanfattning

267 Nettoförbrukningen av gipssten i olika former kan 1985 beräknas uppgå till 268 590 000 ton,jämfört med 490 000 ton 1974. Det motsvarar en genomsnittlig 269 årlig ökning med 1,7 %, vilket kan jämföras med den mycket höga tillväxt- 270 siffran för 1960-talet (10 %). Av dessa 590000 ton antas 90 % utgöras av 271 gipssten i råvaruform, 9 % av gipssten i importerade gipsskivor och reste- 272 rande ] % av gips. Nettoförbrukningens utveckling 1960—1976 samt prog- 273 nosen för 1985 återges i figur 2. 274

275 5 Försörjningsprognos

276 Det finns inga geologiska förutsättningar att finna naturlig gipssten i Sverige. 277 En i förhållande till nuläget väsentligt ändrad försörjningsstruktur kommer 278 dock sannolikt att gälla 1985 som ett resultat av pågående utvecklingsarbete 279 beträffande möjligheterna att använda biproduktgips från fosforsyratillverk- 280 ningen inom landet. För varje ton framställd fosforsyra (uttryckt som ren

• Sida 299
•  Original

600

550 Gipssten totalt ] 500 / 450 /' ⁴⁰⁰ // Gipsskive- 350 tillverkning _Å' 300 _/ I'sx '/ I, "| ., 250 I: ', / I '. _/ ' 0... | ""'. -.______._ x/ 200 | '._ ' '. l '. . I '. .. " _o_u_o—o— |.” 150 _l. ' Cement- _. " tillverkning I I 100 50

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Figur I . Sveriges ]örbruk - ning av gipssten i råvaru- jörm 1960—[975 samt prognos I 985 .

• Sida 300
•  Original

FigurZ. Sveriges netto/ör- brukning av gipssten i olika former [ 960—] 976 samt prognos 1 985 .

Tusen ton gipssten

600

550

500

450

400

350

300

250

200

150

100

50

1960 1965 1970 1975 1980 1985

P205) faller ca Ston gips.

Redan i slutet av 1970-talet kommer över 700 000 ton biproduktgips att tas fram. För att materialet skall bli användbart för cement- och gipsskivetill- verkning fordras emellertid kvalitetsanpassning. Vad gäller användningen i cement har tillfredsställande resultat nåtts och biproduktgips levereras redan nu till cementindustrin. Utvecklingsarbetet för att göra gipsen lämplig för gipsskivetillverkning är långt framskridet. Detta innebär att övervägande delen, 450 000—500 000 ton, av det prognostiserade behovet av gipssten i råvaruform 1985 på ca 525 000 ton kan beräknas komma att bli täckt med biproduktgips.

Från försörjningssynpunkt bör tillfogas att den inom landet producerade fosforsyran i nuläget utgår från importerad fosforråvara. Det kan dock inte anses uteslutet att produktionen 1985 delvis kommer att bygga på inhemsk råvara (se vidare ”Fosforråvaror”) och att därmed en reell, mycket hög, € självförsörjningsgrad med avseende på gipssten kan uppnås.

• Sida 301
•  Original

Tabellbilaga

Tabell 1 Världsproduktionen av gipssten 1974

Land Milj ton Procent USA 10,9 18,6 Canada 7,5 12,5 Frankrike 6,2 10,3 Sovjetunionen 4.7 7,8 Spanien 4,4 7,3 Zambia 3,8 6,3 Italien 3,5 5,8 Förbundsrepubliken Tyskland 3,2 5,3 Storbritannien 3,1 5,2 Iran 2,4 4,0 Övriga länder 10,3 17,2 Summa 60,0 100,0

Tabell 2 Sveriges tillförsel av gipssten 1960—1976 i form av råvara och mellanpro- dukter. Tusen ton gipssten

År Produktion Nettoimport Tillförsel (kemigips) Gipssten Gips” Gipsskivorb Cementf 1960 — 183 25 1 —12 197 1961 — 187 26 — 6 —11 196 1962 » 246 28 —10 — 5 259 1963 — 207 29 —18 — 5 213 1964 — 312 29 —24 — 3 314 1965 — 374 29 —28 - 2 373 1966 — 339 28 —15 1 353 1967 — 339 31 —20 1 351 1968 — 365 26 — 9 1 383 1969 — 374 26 2 — 1 401 1970 - 467 25 23 1 516 1971 — 486 23 25 — 3 531 1972 — 481 25 32 —10 528 1973 — 451 24 76 —40 511 1974 — 410 20 83 —22 491 1975 90 286 12 126 -16 498 1976 143 213 8 115 - 4 475

a Kvantiteten gips x 1,20. ” Nettoimporten enligt tabell 7 multiplicerad med 0,95 (1 ton gipsskivor antas kräva 0,95 ton gipssten). (' Nettoimponen av cement multiplicerad med 0,05 (1 ton cement antas kräva 50 kg gipssten).

• Sida 302
•  Original

Tabell3 Sveriges tillförsel och förbrukning av gipssten i råvaruform 1960—1975. Tusen ton År Tillförsel Förbrukning (= nettoimport) 1 gipsskivor 1 cement Summa

1960 183 33 125 158 1961 187 38 134 172 1962 246 50 124 174 1963 207 65 153 218 1964 312 100 178 278 1965 374 123 184 307 1966 339 105 200 305 1967 339 150 203 353 1968 365 173 209 382 1969 374 227 212 439 1970 467 264 223 487 1971 486 283 209 491 1972 481 272 205 477 1973 451 276 209 485 1974 410 214(uppsk) 196 410 1975 376a 208 163 371

” Inkl svensk produktion av kemigips (90 000 ton).

Tabell 4 Importprisutvecklingen på gipssten i Sverige 1960—1976. Kr/ton

År Nominellt Realt (1975 års priser) 1960 27 59 1961 26 56 1962 27 56 1963 28 57 1964 28 54 1965 30 56 1966 30 55 1967 30 55 1968 30 54 1969 27 47 1970 30 49 1971 32 50 1972 34 51 1973 35 47 1974 45 48 1975 41 41 1976 42 39

• Sida 303
•  Original

Tabell 5 Länderfördelningen av Sveriges import av gipssten. Tusen ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1975

Sovjetunionen — — — 78,9 1209 42

Polen 71,8 212,7 2069 1739 1043 37

Spanien — — — 106,3 59,6 21 Frankrike 110,5 161,3 259,1 91,1 — —

Övriga länder 0,8 0,2 0,5 1,1 0,9 0,3 Summa 183.1 374,2 466,5 451,3 285,7 100

Tabell 6 Länderfördelningen av Sveriges import av gips. Tusen ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1975

Västtyskland 17,2 17.8 18,3 11,2 6,1 63,0 Östtyskland 1.1 3,5 1,9 7,3 2,9 30.0 Polen 0,7 1,2 0,2 0,2 0.5 5.2 Frankrike 1,7 1,4 0,2 0,1 0.1 1.0 Övriga länder 0,1 23,9 20,6 18,8 0,1 1,0 Summa 20,8 24,0 20,7 19,7 9,7 1000

Tabell 7 Sveriges tillförsel av gipsskivor 1960—1976. Tusen ton

År Produktion Import Export Tillförsel

1960 39.0 6.0 5.3 39.7 1961 48,8 5,7 11,9 42.6 1962 63.7 5.3 16.2 52.8 1963 79.2 4.9 24.3 59.8 1964 102,5 6.3 31,1 77,7 1965 125,23 5.2 34.3 96.7 1966 110,3 5,7 21,8 94,2 1967 152,4 5.8 26.5 131,7 1968 1778 12.7 22.5 1680 1969 215,3 37.5 25.3 2275 1970 244.4 45.9 21.6 2687 1971 2644 65,7 39.3 290.8 1972 2832 79,3 46.0 316.5 1973 290.3 115,1 35.2 370.2 1974 238.9 110.6 23.1 326,4 1975 217.6 156,4 24,2 3498 1976 ca 224,0 147,3 26,6 344,7

• Sida 304
•  Original

' Stort elektriskt mot- ståpd.

Glimmer

1 Presentation

Glimmer är den gemensamma beteckningen på en grupp vattenhaltiga aluminiumsilikat som utmärks av goda värmeisolerande egenskaper, hög dielektrlcitet_skonstantl och låg elektrisk genomslagsgräns.

Glimmergruppen omfattar nio olika mineral, varav fem — muskovit. phlogopit, biotit, vermikulit och lepidolit — har den största industriella användningen, Muskovit är ett kaliglimmer, phlogopit ett kalimagnesium- glimmer och biotit ett kalimagnesiumjärnglimmer (som med avtagande järninnehåll så småningom övergår till phlogopit). När man talar om glimmer är det normalt dessa tre mineral som avses. Vermikulit och lepidolit (ett litiummineral) har fått status som "fristående” mineral.

Glimmer förekommer i olika bergarter, bl a i graniter och skiffrar. över så gott som hela världen. Den totala kvantiteten glimmer är enorm, men eftersom mineralet uppträder i form av små kristaller eller blad kan det inte tillgodogöras ekonomiskt med mindre halten uppgår till i regel minst 5 %. Produkten marknadsförs i två huvudgrupper av kvaliteter: bladglimmer och malen glimmer(restglimmer). Malen glimmer framkommer som restprodukt vid brytningen och den vidare bearbetningen av bladglimmer eller tas fram som biprodukt vid annan mineralutvinning.

Bladglimmer användes redan under tidigt 1800-tal för bl a ugnsfönster och lampskärmar. Den stora uppgången i förbrukningen kom emellertid i slutet av 1800-talet, då produkten började användas i elutrustning och elektriska apparater. Elektroindustri och elektronisk industri är fortfarande de vikti- gaste förbrukarna av bladglimmer.

De viktigaste användningsområdena för malen glimmer. som förekom mer i torrmald eller våtmald form, är som filler bl a i takpapp och asfalt (minskar kladdning), gummi (förstärker och minskar kladdning) och plaster(oledande, ger böjhållfasthet och värmebeständighet i cellulosaplaster). Glimmer används också som filler och/eller pigment i färger i konkurrens med framför allt talk. Den används vidare som bestrykningsmedel för svetselektroder, i vissa typer av oljeborrvätskor samt för framställning av glimmerprodukter som i vissa användningar ersätter den mera Sparsamt förekommande bladglimmern.

Glimmer hör till de material som bedöms kunna ersätta asbest i tex plastbaserade produkter.

• Sida 305
•  Original

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion

Förbrukningsutvecklingen för bladglimmer har under den senaste tjugoårs- perioden varit negativ. De avgörande skälen härtill är utvecklingen av det fasta tillståndets teknik och miniatyriseringen av de elektriska komponen- terna med minskad materialåtgång som följd. Konsumtionsminskningen beror också på att en övergång skett till alternativa material som tex organiska polymerer, keramiska produkter och olika former av kvarts. Även rekonstituerad malen glimmer hartagit en delav marknaden. Bladglimmer är därför nu inte en kritisk råvara på samma sätt som tidigare var fallet.

Enligt US Bureau of Mines' kommer den negativa förbrukningstrenden i den globala förbrukningen av bladglimmer sannolikt att fortsätta med en förväntad konsumtionsnedgång på 4,6 % per år under perioden fram till år 2000. Det innebär en nedgång från 13 400 ton 1973 till knappt 4 000 ton år 2000. En relativt kraftig uppgång i den globala produktionen/konsumtionen av bladglimmer kan noteras för åren 1973—1975, vilket motsäger den utveckling som skisserats av US Bureau of Mines. Det är osäkert vad som ligger bakom denna uppgång. Det är dock känt att flera öststater, däribland Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Polen under denna period träffade uppgörelser om relativt omfattande leveranser av indisk bladglimmer. En stor del av uppgången torde kunna förklaras härav.

Förbrukningsutvecklingen för malen glimmer antas bli positiv men med en årlig genomsnittlig ökning på endast 1,5 % fram till år 2000. Det skulle ge en total efterfrågan detta år på 340 000 ton.

I utvecklingen kan tänkbart ligga ökade användningar för malen glimmer, bl a för förstärkning av och som fyllmedel i termoplaster och värmehärdade plaster. En nyligen öppnad fyndighet i Canada med mycket hög glimmerhalt beräknas kunna användas bl a för detta ändamål och därvid eventuellt ersätta glasfiber och asbest.

2.2 Produktion

Världsproduktionen av glimmer uppgick 1975 till ca 221000 ton, varav knappt 8 % utgjordes av bladglimmer resten av malen glimmer. Indien dominerar produktionen av bladglimmer med en andel av världsproduk- tionen 1975 på drygt 63 %. Produktion förekommer också i bla Brasilien, republiken Madagaskar och Argentina. Producentstrukturen för malen glimmer är mera diversifierad, men dominansen är fortfarande stor för ett fåtal länder. USA svarade för 53 % av den globala produktionen 1975, lndien för 18 % (se tabellbilagan, bilaga 1 och 2).

Indien har alltsedan slutet av 1800-talet haft den ledande ställningen i världen i fråga om produktion av bladglimmer. Av avgörande betydelse för landets starka ställning har varit dess konkurrensfördel med avseende på lönekostnader. Brytning och förädling av bladglimmer måste nämligen till övervägande del ske manuellt. En relativ försvagning av Indiens ställning inträdde vid mitten av 1960-talet, då den indiska regeringen introducerade minimiexportpriser och en 40-procentig exportavgift på flertalet glimmerkva-

' US Bureau ofMines: Mineral Facts and Pro- blems 1975.

• Sida 306
•  Original

liteter. Dessa åtgärder resulterade i att andra leverantörer, bla Brasilien, Sydafrika och republiken Madagaskar, ökade sin andel av den internationella glimmermarknaden.

De globala tillgångarna på malen glimmer, som går att utvinna i stora mängder ur graniter, pegmatiter och lerfyndigheter, anses tillräckligt stora för att möta det prognostiserade behovet fram till år 2000. Betr bladglimmer är tillgångsuppgifterna något osäkrare. Stora glimmerförande förekomster är dock kända i bl a Indien, Brasilien och republiken Madagaskar. Med hänsyn till den successiva nedgång i förbrukningen av bladglimmer som förväntas ske torde inga försörjningsproblem uppkomma.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning

Sveriges uppskattade förbrukning (= tillförsel) av glimmer uppgick 1975 till 576 ton (tabell 3). Dessutom tillfördes marknaden 150 ton bearbetad glimmer och varor av glimmer.

Uppgifter om förbrukningsstrukturen i Sverige för glimmer finns inte tillgängliga i den officiella statistiken. Färgindustrin torde emellertid domi- nera med uppskattningsvis drygt hälften av förbrukningen. Något hundratal ton används i samband med tillverkning av svetselektroder. Mindre mängder förbrukas sannolikt också i husfasadmassor och inom gummiindustrin.

Bearbetad glimmer används i huvudsak för framställning av isolerings- material inom elektroindustrin. Tidigare användes för detta ändamål indisk bladglimmer.

Det genomsnittliga importpriset på glimmer var 1975 ca 1 470 kr/ton (tabell 3). i

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är sedan 1965 helt beroende av import för sin tillförsel av glimmer. Fram till och med 1964 finns inhemsk produktion redovisad. Den uppgick då till endast 21 ton och täckte en obetydlig del, knappt 2 %, av behovet. Normalt har glimmer tillvaratagits endast som biprodukt i kvarts- och fältspatgruvor. Under andra världskriget bröts dock vissa pegmatiter eller bergarter i grannskapet av pegmatiter uteslutande på glimmer för att täcka industrins behov av glimmer för isoleringsmaterial till kondensatorer. ! Norge svarade för större delen av Sveriges glimmerimport 1975 (49 % ) och 5 har varit huvudleverantör under hela perioden 1960—1975 (tabell 4). Storbri- tannien har också varit ett av de största leverantörsländerna men dess andel föll 1975 till 6 %. Importen från dessa två länder omfattar sannolikt såväl råvara från vederbörande land som förmalen indisk eller kinesisk produktion. Direktimport från Indien till Sverige förekommer också regelbundet. Importen till Sverige av bearbetad glimmer och varor av glimmer (tex mikanitplattor och mikafolier) uppgick 1975 till 149 ton till ett värde av 6,4 milj kr och kom huvudsakligen från Schweiz, Frankrike och Förbundsrepub- liken Tyskland.

• Sida 307
•  Original

4 M arknadsutveck/ing

Glimmerförbrukningen i Sverige uppgick under perioden 1960—1973 till ca ] OOO—l 300 ton per år men har efter 1973 visat en sjunkande tendens (tabell 3).

Vi saknar närmare uppgifter om förbrukningens fördelning och om de faktorer som legat bakom de senaste årens förbrukningsnedgång och avstår därför från att göra en prognos över marknadsutvecklingen. Det kan dock nämnas att en användning av glimmer som ersättning för asbest i vissa plastprodukter eventuellt kan realiseras. Detta torde dock förutsätta lägre priser än de nuvarande. Vidare finns ett potentiellt användningsområde för glimmer som kaliumråvara till gödselmedelsindustrin (se nästa avsnitt).

5 Den svenska tillgångssituationen

Närmare uppgifter om svenska glimmerförekomster saknas. Stora potentiellt utvinningsbara tillgångar, eventuellt även av bladglimmer, torde emellertid finnas i graniter och pegmatiter. Av speciellt intresse är dock den glimmer (muskovit och biotit) som finns i höga halter i restprodukterna från anrikningen av vissa sulfidmalmer. Anrikningssanden från kopparmalm- brytningen i Aitik t ex innehåller ca 30 % glimmer. Det innebär att det finns ungefär 2 milj ton glimmer i den sand som årligen kommer fram.

Ett potentiellt användningsområde för den kaliumhaltiga glimmern är som kaliumråvara till gödselmedelsindustrin. Utvecklingsarbete i detta avseende pågår. Med sin brist påjärn kan ren muskovit eventuellt vara intressant som aluminiumråvara. Aluminiumhalten i muskoviten är ca 20 %. Den varje år teoretiskt tillgängliga mängden aluminium i muskoviten i Aitik uppgår till drygt 100 000 ton Al. Om ett lakningsförfarande kan sättas in för att utvinna aliuminiuminnehållet kan samtidigt, teoretiskt, drygt 40000 ton kalium utvinnas.

Utöver den tänkbara användningen som kalium- och/eller aluminiumrå- vara kan glimmern också utnyttjas i etablerade användningar som filler, i isoleringsmaterial och för eldfasta ändamål.

Tabellbilaga

Tabell ] Världsproduktionen av bladglimmer 1973

Land Ton %

Indien 7 770 58 Brasilien 1 870 14 R_ep. Madagaskar 695 5 Övriga 3 097 23

Summa 13 432 100

• Sida 308
•  Original

Tabell 2 Världsproduktionen av malen glimmer 1973

Land Tusen ton % USA 139 61 Sovjetunionen 39 17 Indien 30 13 Ovriga 19 8 Summa 227 c:a 100

Tabell 3 Sveriges tillförsel och importprisutveckling för glimmer 1960—1976. Ton resp kr/ ton

År Produktion Nettoimport Tillförsel Genomsnittligt importvärde

Nominellt Realt (1975

års priser)

1960 158 1 151 1 309 724 .. 1961 50 1 199 1 249 1 338 2 865 1962 57 1 144 1 201 1 226 2 565 1963 20 1 167 1 187 1003 2 030 1964 21 1045 1066 1 130 2181 1965 — 1 203 1 203 1 409 2 639 1966 .' 222 1 222 1 265 2 304 1967 944 944 1 421 2 588 1968 1119 1119 1203 2168 1969 1 039 1 039 952 1 653 1970 1218 1218 1022 1656 1971 1083 1083 1194 1871 1972 954 954 1 180 1 753 1973 1 107 1107 1058 1416 1974 879 879 1 448 1 555 1975 576 576 1 467 1 467 1976 530 530 1 524 1 403

Tabell 4 Länderfördelningen av Sveriges import av glimmer. Ton

Land 1960 1965 1970 1973 1975 % 1975 _ Norge 517 646 405 432 290 49,2

Indien 302 225 139 116 141 23,9 Förbundsrep Tyskland 31 60 162 124 58 9,8 USA 11 65 17 46 7,8 Storbritannien 198 172 368 369 35 5,9 Övriga länder 104 115 85 50 19 3,2

Totalt 1 152 1 229 1 224 1 108 589 '— 100,0

• Sida 309
•  Original

Grafit

1 Presentation

1.1 Naturgrafit

Grundämnet kol förekommer i naturen i två modifikationer, varav grafit utgör en. Denna typ av grafit benämns vanligen naturliggrqfit till skillnad från den grafit som tillverkas på industriell väg och som kallas artmciell eller

konstgjord grafit.

Grafit är ett svart till grått, relativt mjukt och metalliskt glänsande mineral som tack vare en unik kombination av fördelaktiga egenskaper fått en utbredd industriell användning. De egenskaper hos grafiten som utnyttjas är främst dess extrema mjukhet och spaltbarhet, mycket låga friktionskoeffici- ent, vidhäftningsförmåga, temperaturväxlingsbeständighet och goda resis- tens mot syror, Slagger och smälta metaller samt dess goda blandbarhet och höga värme- och elektriska ledningsförmåga.

Inom keramisk industri används grafit för framställning av eldfasta kolprodukter såsom grafitstenar och massor samt smältdeglar. Grafit kan på grund av sin extrema mjukhet inte användas som huvudbeståndsdel i konventionella eldfasta kolprodukter. Därför blandas den med tät chamotte, kiselkarbid m m och eldfast lera varvid de flesta av chamotteprodukternas keramisk-tekniska egenskaper, såsom högre smältpunkt, mjukningstempe— ratur, termochock- och slaggresistens förbättras. Dessa grafitprodukter används framför allt som smältdeglar för stål, icke-järnmetaller och deras legeringar samt som stoppare och tärningar.

Grafit används vidare för smör/ändamål i blandning med olja, smörjfett eller vatten. Andelen grafit i smörjmedel är vanligtvis omkring 10 %.

Vid järn-, stål- och övrig metal/produktion används grafit bl a som uppkolningsmedel samt som bestrykningsmedel för formar vid gjutning. Som regel ställs krav på mycket hög kolhalt, över 99 %, för grafit som skall användas för uppkolning. Vid stålframställning behöver dock inte nödvän- digtvis högren grafit användas. För uppkolningsändamål kommer ofta konstgjord grafit (se nedan) till användning i konkurrens med naturgrafit, beroende på att den syntetiska grafiten i allmänhet har en mycket hög kolhalt.

Grafit som används som bestrykningsmedel (sk black) vid gjutning blandas ofta med andra material som kvarts, sand eller talk för att förbättra vissa egenskaper.

Inom verkstadsindustrin används grafit för tillverkning av bl a kolborstar till

• Sida 310
•  Original

elektriska motorer, torrbatterier och Nife-ackumulatorer. Vid kolborsttill— verkning kan både naturgrafit och syntetisk grafit utnyttjas. Inom/iirgindu- strin utnyttjas naturgrafit som pigment (fyllmedel)i vissa färger, framför allt färger som används för att skapa en skyddande beläggning på metalliska ytor utsatta för korrosion.

Det sannolikt mest kända, om än kvantitativt mindre betydande, använd- ningsområdet för grafit är penntillverkning (blyertspennor). Grafit används också vid tillverkning av packningar, bromsband m m. I vissa kärnreaktorer utnyttjas grafit som moderator för att bromsa upp de vid kärnreaktionen kontinuerligt alstrade neutronerna.

De krav som ställs på kolhalten i en grafitprodukt avseende kolhalt. grad av föroreningar, kornstorlek m m varierar väsentligt med produktens använd- ningsområde. Grafiten marknadsförs därför i ett stort antal olika kvalite- ter.

1.2 Syntetisk grafit

Konstgjord gra/it (elektrograftt) framställs i regel genom upphettning i elektriska ugnar av petroleumkoks och kolhaltiga bindemedel som exem- pelvis tjärbeck. Dess viktigaste användningsområde är tillverkning av anoder, elektroder och grafitfibrer.

Anoder av grafit används vid framställning av bla klor vid klor- alkalielektrolys. Grafitelektroder används bl a i ljusbågsugnar för smältning av främst aluminium-, bly-, järn-, koppar- och zinkmaterial.

För ca 70 år sedan användes kol/ibrer för att tillverka glödtrådar till de första elektriska lamporna. I dag utnyttjas grafitfibrer som glas-kol-expoxi- föreningar i rymdfarkoster och flygplan. Härvid utnyttjas föreningens kombination av extrem lätthet och hög styvhet samt hållfasthet. Ett intressant potentiellt nytt användningsområde som håller på att utvecklas är industriellt framställda grafitfibrer som förstärkning i sammansatta material för exempelvis vissa komponenter i jetmotorer, främst för att minska vikten.

Som framgått av det föregående har den syntetiska grafiten sina speciella användningsområden och den är på grund av sitt högre pris normalt inte ett konkurrenskraftigt substitut till naturgrafit (detta gäller dock inte sekundär användning av syntetisk grafit, t ex användningen av förbrukade grafitelek- troder som kolhaltshöjare mm). Omvänt gäller att naturgrafit inte utan tekniska problem kan ersätta syntetisk grafit tex vid tillverkning av elektroder. Syntetisk grafit kommer därför inte att behandlas i detalj i detta kapitel. Det kan dock här i sammanfattning nämnas att västvärldens produktion av syntetisk grafit 1971 beräknades uppgå till ca 800 000 ton, drygt dubbelt så mycket som produktionen av naturgrafit. USA, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland svarade för 31, 19 resp 13 % av denna produktion.

Även syntetisk grafit uppvisar vissa kvalitetsdifferenser, dock inom snävare intervall än naturgrafit, alltefter råvarans renhetsgrad samt tekniken för framställningen.

• Sida 311
•  Original

1.3 Substitut

1 stålprocesser kan antracit, petroleumkoks och förbrukade elektroder ersätta grafit som kolhaltshöjare. Molybdendisulfid kan ibland ersätta grafit i smörjmedel. Vidare har teflon och andra material fått en ökad användning. Dessa ersätter inte grafit men reducerar behovet av grafitsmörjmedel. Material som kalcinerad koks och kol, olivin, Zirkon m fl är tillfredsställande substitut för grafit i blacker förgjutningsändamål. Grafitlerdeglar kan ersättas med borider, nitrider, silicider och andra eldfasta högtemperaturmaterial. Grafitpriset avgör i allmänhet valet mellan att använda grafit eller ett alternativt material. Kostnadsutvecklingen kan komma att gynna en ökad användning av alternativa material.

2 Internationell översikt

Världsproduktionen av naturgrafit uppgick 1974 till ca 507 000 ton. Ca 30 % därav utgjordes av s k amorfgraftt från Nordkorea, Sydkorea och Mexico, en grafitkvalitet som till stor del används som bränsle och sålunda inte går till industriell användning. Ungefär 370 000 ton avsåg produktion för kvalifi- cerad användning med planekonomierna som ledande producentgruppf50 % av produktionen). Sovjetunionen och Nordkorea är de största producenterna med en andel på ca 20—22 % vardera av världsproduktionen. Mexico och Sydkorea svarar för 17 respektive 12 %. Övriga producentländer av betydelse — Kina, Österrike, republiken Madagaskar, Förbundsrepubliken Tyskland, Norge, Sri Lanka och Rumänien — har alla en andel av totalproduktionen understigande 10 ”o (se tabellbilagan tabell 1).

Amerikanska och europeiska intressen har ett dominerande inflytande över västvärldens grafitproduktion, även utanför deegna gränserna. Den mexikanska grafitproduktionen t ex är dominerad av amerikanska finansiella intressen. Världens största grafitfyndighet, i republiken Madagaskar, är i fransk ägo. Den största grafitförekomsten i Sri Lanka, som nationaliserades 1970, är ett av undantagen. Fyndigheten är viktig eftersom den är mycket ren och har unika egenskaper.

Naturlig grafit är föremål för en relativt omfattande internationell handel över så gott som hela världen. Ca 60 % av världsproduktionen exporteras med Mexico, Sydkorea, Österrike, republiken Madagaskar och Sri Lanka bland de viktigaste exportländerna. Efter 1972 har också ryska och kinesiska gratitleveranser på världsmarknaden ökat väsentligt. En av anledningarna är inrikespolitiska oroligheter i republiken Madagaskar och Sri Lanka vilka lett till brist på världsmarknaden på grafit av högre kvaliteter.

Naturlig grafit är ett vanligt mineral som förekommer i vitt skilda bergarter. Mineralet har sitt ursprung i kolhaltiga sediment. Dessa sediment har utsatts för stark omvandling, främst genom höjd temperatur, varvid det organiska materialet överförts till grafit. Grafit förekommer sällan i helt ren form utan är i varierande utsträckning associerat med andra mineral som tex fältspat, glimmer, kvarts, svavelkis m fl. Ofta måste därför produkten anrikas för att kunna utnyttjas för kvalificerade industriella ändamål. Kvalitetsdifferentie- ringen är, som framhållits i det föregående, stor och konsumenterna är ofta

• Sida 312
•  Original

I Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems 1975.

traditionsbundna i sina inköp för att försäkra sig om enhetliga leveranser.

US Bureau of Mines prognos över den globala efterfrågeutvecklingen (+ 3,5 % per år)1 innebär att den ackumulerade efterfrågan på grafit i världen fram till år 2000 skulle uppgå till ca 20 milj ton. Uppgifterna om grafittill- gångarna i världen är mycket ofullständiga. De lägre kvaliteterna finns sannolikt i mycket stora mängder medan tillgångssituationen med avseende på höga kvaliteter är mera osäker. Enligt US Bureau of Mines torde dock de brytvärda tillgångarna vara tillräckligt stora för att täcka det prognostiserade behovet i världen fram till år 2000. En snabbare förbrukningsökning än den förutsedda bedöms däremot leda till väsentligt högre priser för att möjliggöra ett tillräckligt stort utbud.

3 Svensk marknadsöversikt

3.1 Förbrukning och försörjning

Förbrukningen av naturlig grafit i Sverige uppgick 1974 till ca 1000 ton. Förbrukningen har legat på denna nivå under den senaste tioårsperioden.

Två branscher dominerar förbrukningen, nämligen järn-, stål- och metall- verk samt verkstadsindustrin. Dessa svarade tillsammans för drygt 70 % av den beräknade förbrukningen 1974 (tabell 3).

Inom järn-, stål- och metallverk används naturgrafiten huvudsakligen för uppkolningsändamål och för ytbehandling av gjutformar. Verkstadsindu- strin förbrukar grafit främst för tillverkning av kolborstar till elektriska motorer, torrbatterier och Nife-ackumulatorer.

Någon större ökning i förbrukningen torde inte komma att ske under prognosperioden. Inom den metallurgiska sektorn kan visserligen en viss ökning vara att förvänta i takt med järn- och stålproduktionens utveckling. Även inom gjuterierna förväntas enligt uppgift en ökning av förbrukningen av grafitmaterial komma att ske. Delvis torde dock recirkulerade grafitelek- troder och syntetisk grafit komma att användas inom dessa sektorer. Förbrukningsutvecklingen efter 1960 återges i figur 1.

Ingen produktion av naturgrafit förekommer i Sverige och landets behov tillgodoses därför helt genom import. Förbundsrepubliken Tyskland, Öster— rike, Norge, Storbritannien och Kina är de viktigaste leverantörsländerna (tabell 4).

3.2 Priser

Det genomsnittliga importvärdet på grafit var 1975 1703 kr/ton vilket nominellt var 150 %, realt ca 15 % mer än 1960. Den naturliga grafit som levereras till Sverige består av mycket varierande kvaliteter, varför import- värdena från olika exportländer spänner över ett mycket brett intervall.

3 Den svenska tillgångssituationen

Grafit är ett vanligt mineral och förekommer i Sverige främst i gnejser (grafitgnejs) eller i skiffrar (grafitskiffer eller svart skiffer). Tidigare bröts en del grafit i Halvarsbenning nära Norberg i Västmanland, 1 Skälsta gruva i

• Sida 313
•  Original

Ton

500

300 200

1 00 000 900 800

700

1960 1965 1970 1975 1980 1985

Håtuna, Uppland och i Gånsvik på Härnön i Västernorrlands län. De största kända grafittillgångarna i Sverige finns inom Norrbottens län, främst i Vittangi-, Masugnsbyn- och Övertorneåtraktema. SGU:s malminventering och detaljkartering samt företagna mätningar har gett en god kännedom om grafitbergarternas regionala utbredning samt deras stratigrafiska läge inom Vittangi- och Masugnsbyntraktema. Undersökningsmaterialet är emellertid otillräckligt för att kunna göra en tillförlitlig uppskattning av grafitförekom- sternas storlek och användbarhet förutom som bränsle. Grafitskiffrarnas mäktighet är oregelbunden och det förekommer stora variationer i grafit- halten i en och samma horisont.

1 sammanfattning torde kunna sägas att de geologiska förutsättningarna för inhemsk utvinning av grafit är relativt goda med reservation dock för kvalitetsaspekten, som kan ge restriktioner för användningsmöjligheterna, samt den relativt begränsade svenska marknaden som kanske inte ensam kan bära upp en inhemsk produktion. Denna senare faktor kan dock i någon mån uppvägas av att grafit är en högprisprodukt bland industrimineralen.

Figur I Sveriges förbruk- ning (tillförsel) av gra/it 1960—1976 samt prognos [ 985 .

• Sida 314
•  Original

Tabellbilaga Tabell ] Världsproduktionen av grafit för industriell användning 1973. Land Tusen ton % Sovjetunionen 81,6 22,0 Nordkorea 77,1 20,8 Mexico 65,4 17,6 Sydkorea 43,9 11,8 [_(ina 29,9 8,1 Österrike 17,2 4,6 Förbundsrep Tyskland 13,5 3,6 Norge 6,7 1,8 Övriga länder 36,1 9,7

Summa 371,4 100,0

Tabell 2 Sveriges nettoimport av naturlig grafit samt genomsnittligt importvärde 1960—1975 År Nettoimport Genomsnittligt importvärde. [(t/ton Ton Nominellt Realt (1975 års priser)

1960 858 685 1 499 1961 818 750 1 606 1962 806 647 I 354 1963 888 746 1 510 1964 903 789 1 523 1965 915 813 1 522 1966 1 041 751 1 368 1967 824 873 1 590 1968 1 059 705 I 270 1969 1 229 759 1 318 1970 1 159 902 1 462 1971 1042 1 142 1 790 1972 909 1 161 1 725 1973 I 202 1 093 1 463 1974 I 025 1 253 1 346 1975 788 1 703 I 703 1976 1 404 1 702 1 567

• Sida 315
•  Original

Tabell 3 Förbrukning av naturlig grafit i Sverige 1974

Ton % av för- brukningen Produktion 0 Import 1 271 Export 246

Tillförsel ] 025 Förbrukning Järn-, stål- och metallverk 355 36 Verkstadsindustri 354 36 Kemikalie-, gödselmedels- och plastindustri 93 9 Annan kemisk industri 8 1 Jord- och stenvaruindustri '

(eldfasta produkter) 71 7 Gruvor och mineralbrott 52 5 Massa— och pappersindustri 32 3 Smörjmedels—, asfalt- och kolproduktindustri 29 3 Gummiindustri 5 0,5 Plastvaruindustri l —

Summa 1 000 100

Källa: SCB, kvartals- och lagerstatistiken.

Tabell 4 Länderfördelningen av Sveriges import av naturlig grafit. Ton

Land 1960 1965 1970 1975 % 1975

Förbundsrep. Tyskland 288 389 640 266 31 Österrike 105 205 169 200 23 Norge 306 185 186 191 22 Storbritannien 32 41 16 1 16 14 Kina 241 80 9 Övriga länder 127 119 19 8 1

Summa 858 939 271 861 100

• Sida 316
•  Original

IKaliuminnehållet i KZO är 83 %. För att under- lätta jämförelser och kompletteringar med andra internationella uppgifter redovisar vi uppgifterna i den inter- nationella översikten uttryckta i KZO. 1 den svenska delen används dock K (kalium), vilket framstår som mera ratio- nellt.

Kaliumsalter

1 Presentation

Benämningen ”kaliumsalter” (eng potash) används som gemensam beteck- ning för ett antal mineral som innehåller grundämnet kalium. Kalium (K) är ett av de tre näringsämnen som är nödvändiga för all växtlighet. Mer än 95 % av världens kaliumproduktion förbrukas därför som gödselmedel, ofta i kombinerade gödselmedel som förutom kalium också innehåller fosfor och kväve. Resterande del av kaliumförbrukningen går till den kemiska industrin för tillverkning av olika kaliumkemikalier. Dessa används bl a i tvål och tvättmedel samt vid tillverkning av glas och keramik.

Kaliumhalten ijordskorpan uppgår till ca 2,6 % , alltså en mycket hög halt, och kalium påträffas i många olika mineral. De brytvärda koncentrationerna utgörs i nuläget så gott som helt av kaliummineral i fasta saltavlagringar, som bildats genom indunstning av havsvatten. Saltavlagringarna, som i Canada håller 20—27 % K, bryts i underjordsbrott med pelarbrytning på ungefär samma sätt som kol eller koksalt. De anrikas sedan genom flotation. Kaliumsalter utvinns också ut koncentrerade saltlösningar, s k brines. Kaliumsaltinnehållet utvinns genom indunstning (i vissa fall med solvärme) följd av flotation.

Produktionen och konsumtionen av kaliumsalter brukar ofta anges i Kp— (kaliumoxid)innehåll'. Egentligen innehålleremellertid kaliumsalterna andra föreningar än kalium och syre, nämligen kalium plus klor (vanligast) och kalium plus svavel.

Någon återanvändning av kalium förekommer inte annat än i form av

stallgödsel.

2 Internationell översikt

2.1 Konsumtion och priser

Den globala konsumtionen av kaliumsalter uppgick 1974 till ca 22 milj ton uttryckt som KZO, varav knappt 21 milj ton förbrukades som gödselmedel. Förbrukningen har sedan 1955 haft en hög tillväxttakt på ca 6 % per år. Efterfrågeökningen har främst burits upp av konsumtionen i industrilän- derna, som svarar för närmare 90 % av den totala förbrukningen av kaliumhaltiga gödselmedel. Per capitaförbrukningen av KZO i gödselmedel är i de utvecklade marknadsekonomierna för närvarande drygt dubbelt så stor som i planekonomierna och mer än tio gånger så hög som i de underutveck-

• Sida 317
•  Original

lade marknadsekonomierna.

Den fortsatta efterfrågan på kaliumsalter kommer liksom hittills i allt väsentligt att vara beroende av hur gödselmedelskonsumtionen i världen utvecklar sig. Efter en viss förbrukningsnedgång mellan gödslingsåren 1973/ 74 och 1974/75 — beroende främst på kraftigt höjda priser på fosfor som normalt ingår tillsammans med kalium i gödselmedel — förväntas nu en återhämtning och fortsatt snabb efterfrågetillväxt fram till 1980/81 på drygt 6 % 1. Den snabbaste konsumtionsökningen förutses för u-länderna (+ 9,5 % per år) och i planekonomierna (+ 8 % per år), medan tillväxttakten i marknadsekonomierna beräknas till + 3,8 % per år.

En fortsatt relativt hög efterfrågetillväxt även efter 1980 är sannolik med hänsyn till befolkningstillväxten i världen och behovet av höjd näringsstan- dard. Amerikanska prognoser2 indikerar en genomsnittlig ökningstakt på 3,5 % per år under perioden 1973—2000, vilket skulle innebära en förbruk- ningsnivå år 2000 på 54 milj ton KZO (inkl andra användningar än gödsling) mot 22 milj ton 1973.

En nyligen presenterad prognos av UNIDO över kaliumgödslingens globala utveckling fram till år 2000 indikerar en något högre tillväxttakt på 4,5 %3. Förbrukningen för gödslingsändamål skulle i så fall bli ca 14 milj ton K2O mer än enligt US Bureau of Mines” prognos.

Vi har tidigare, i avsnittet rörande fosfor, pekat på att många olika faktorer styr gödselmedelskonsumtionen och framhåller mot bakgrund härav osäker- heten i prognoserna. Det torde dock stå helt klart att en fortsatt relativt hög konsumtionstillväxt för kaliumsalter är att förvänta.

Prisutvecklingen på kaliumsalter präglades under perioden 1954—1969 av kraftigt fallande realpriser. Efter 1969 infördes minimipriser i Canada för att bryta den negativa utvecklingen. I likhet med kväve och fosfor fick kalium sedan vidkännas kraftiga prisökningar mellan 1973 och 1975. Det kanaden- siska priset på kaliumklorid var sålunda 1973/74 $ 40—45 per ton fob Vancouver och fördubblades 1974/75. Det sjönk emellertid till $ 52—60 i januari 1976, vilket räknat i fast penningvärde innebär ungefär samma pris som 1973 men fortfarande en ca 30 % lägre realprisnivå än 1954.

Det förefaller mot bakgrund av tillgångssituation och utvinningsteknologi rimligt att antaga att priset långsiktigt stabiliseras på ungefär denna realpris- nivå, förutsatt att de ledande producentländerna inte utnyttjar sin domine- rande ställning på marknaden och genom skatter eller prispolitik håller priset på en högre nivå.

2.2 Produktion och tillgångar

Utvinningen av kaliumsalter är koncentrerad till ett fåtal länder. Sovjet- unionen och Canada är de ledande producenterna med produktionsandelar 1974 på ca 27 resp 24 %. DDR, Förbundsrepubliken Tyskland, USA och Frankrike svarar vardera för ca 10—12 %.

Produktion förekommer också i bl a Spanien. Israel (ur Döda Havet), Kina, republiken Kongo och Chile (se tabellbilagan, tabell 2).

Utvecklingen har under den senaste femtonårsperioden präglats av den kraftiga expansionen av produktionen i Sovjetunionen och Canada. Canada (där ca 70 % av kapaciteten är kontrollerad av amerikanska företag) inträdde

' FAO, Commission on Fertilizets: "Current situation and longer-term outlook". AGS: F/76/2.

2Mineral Facts and Pro- blems 1975.

3 Källa: Uppgifter åter- givna i Industrial Mine- rals, maj 1977.

• Sida 318
•  Original

| En annan källa (UNI— DO, se fotnot sid 315) uppskattar de brytvärda tillgångarna till väsentligt mera, 40 miljarder ton, varav 48 % i-Sovjetunio- nen, 36 % i Canada, 8 % i DDR och 4 % i Förbundsrepubliken Tyskland.

som producent på marknaden så sent som 1963 men hade redan 1969 uppnått ställningen som största producentland i världen. Den rollen har visserligen under de senaste åren övertagits av Sovjetunionen, men eftersom en väsentlig del av Sovjetunionens produktion konsumeras inom landet och större delen av exporten går till Comeconländer, är landets påverkan på världsmarknaden begränsad.

Ca 60 % av världsproduktionen omfattas av internationell handel. Canada svarar för ca 40 % av världsexporten, Sovjetunionen för ca 15 %. DDR för ungefär lika mycket och Förbundsrepubliken Tyskland för 11 %.

Det statliga inflytandet över kaliumsaltproduktionen i världen är stort. Drygt 50 % kontrolleras sålunda av statsägda företag. Ett starkt ökat statligt inflytande över produktionen i Canada har under de senaste åren också börjat göra sig gällande och kan innebära att denna procentandel ökar ytterligare. En strävan att få ett fastare grepp över kaliumsaltproduktionen i Saskatchewan tog sig först uttryck i fiskala åtgärder och därefter i ett 1976 fattat beslut av provinsregeringen om övertagande av alla eller vissa av de producerande företagen. Hittills har ett företag representerande 9 % av kapaciteten tagits över och diskussioner pågår om förvärv av ytterligare 25 %.

De brytvärda kaliumtillgångarna i världen uppskattas av US Bureau of Mines till ca 10 miljarder ton' uttryckt som KZO. De är ca 10 gånger så stora som den av samma källa prognostiserade ackumulerade efterfrågan 1973—2000. Utöver dessa finns mycket stora, i dagens läge inte brytvärda, tillgångar uppskattade till 70 miljarder ton. Canadas tillgångar i denna kategori är uppskattade till 60 miljarder ton och bedöms kunna utvinnas med hjälp av lösningsteknik (solution mining), ett utvinningsförfarande som emellertid är dyrare än den traditionella brytningsmetoden.

Tillgångssituationen kan mot denna bakgrund anses som betryggande. En osäkerhetsfaktor ligger emellertid i det förhållandet att tillgångarna är mycket ojämnt fördelade. Av de brytvärda tillgångarna på 10 miljarder ton förfogar (enligt US Bureau of Mines) Canada och planekonomierna, främst Sovjet- unionen, över 45 resp 32 %, sammanlagt således över 3/4.

Förbundsrepubliken Tyskland med en andel på 16 % är det enda betydande tillgångslandet utöver de ovan nämnda. Med hänsyn härtill kommer produktionsstrukturen, präglad av kraftig dominans för Canada och Sovjetunionen, sannolikt inte att genomgå några större förändringar. Världs- marknaden kommer därmed också i fortsättningen att vara beroende av ett fåtal leverantörsländer med möjlighet att kontrollera marknadsutveck- lingen.

Det kan noteras att de kända tillgångarna av kaliumsalter i utvecklings- länderna är begränsade. Förhållandet är alltså det motsatta mot vad som gäller tillgångarna av det andra viktiga gödslingsmineralet. fosfor (jfr ”'Fosforråvaror"). Tillgångar — som nu också bryts — finns i Kina, Kongo och Chile och planer för exploatering finns i Jordanien och Brasilien. Det finns också indikationer på stora kaliumtillgångar i Thailand, Laos och Etiopien, men deras omfattning och brytvärdhet är inte närmare prövad. I stort torde dock gälla att flertalet u-länder för lång tid framöver måste lita till import för sin kaliumförsörjning.

Eftersom kalium i likhet med fosfor är oersättligt som Växtnäringsämne uppkommer även beträffande kalium frågan om försörjningsmöjligheterna i

• Sida 319
•  Original

det mycket långa perspektivet. Till skillnad mot fosfor finns dock för kalium en outtömlig råvarukälla i form av havsvatten och koncentrerade saltlös- ningar. Havsvatten innehåller ca 0,038 % kalium, vilket betyder att det i varje kubikkilometer havsvatten finns ca 1 miljon ton KZO. Det pågår försök med att genom jonbytarteknik utvinna kaliumföreningar ur saltlösningar utan att behöva tillgripa indunstningsmetoder eller andra dyra utvinningsförfaran- den. Om de försöken lyckas kan det på längre sikt bli möjligt att utnyttja de oerhörda kaliumtillgångarna i vanligt havsvatten, vilket även i det mycket långa perspektivet innebär att världens kaliumbehov kan täckas.

Det kan också tilläggas att man i USA försöker utvinna kaliuminnehållet i vissa leror genom särskilda flotationsprocesser för att därigenom vidga råvarubasen för kaliumförsörjningen (jfr även avsnitt 5 "Den svenska tillgångssituationen", där bl a kaliumutvinning ur alunskiffer tas upp).

3 Svensk marknadsöversikt 3.1 Översikt över tillförseln av kalium 1974

Sveriges tillförsel av kalium sker i främst följande former

Produkt Ursprung Huvudsaklig användning Råvaror Kaliumsalter: kaliumklorid Import Gödselmedel. kemikalier kaliumsulfat Import Gödselmedel Mellanprodukter Kaliumnitrat Import Explosiva varor Kaliumkarbonat Import Glasindustri, tobaksindustri Kaliumklorat Svensk produktion base- Tändstickstillverkning

rad på importerad kalium- klorid. Stor export. Kaliumhydroxid Svensk produktion base- Tvättmedelsindustri, kemi- rad på importerad kalium- kalieindustri klorid. Större delen expor- teras. Viss import. Kaliumhaltiga gödsel- Svensk produktion base- Gödslinginom jordbruket medel (NPK och kali- rad på importerad kalium- super) klorid och kaliumsulfat. Viss import och export.

Förbrukningen av kaliumsalter i råvaruform uppgick 1974 till 210 000 ton, motsvarande ca 102 000 ton kalium (K). I import av mellanprodukter och färdiga gödselmedel, främst de senare, tillfördes ytterligare knappt 12 000 ton K. Genom export av kemikalier och gödselmedel utfördes 5000 ton K. Nettotillförseln av kalium för inhemsk förbrukning uppgick därmed till ca 109000 ton K, motsvarande knappt 220000 ton kaliumsaltråvara (tabell 1).

Kaliumförbrukningen (netto) ökade från 1960-talets början fram till 1973 med ca 3,7 % per år (se tabellbilagan, tabell 4). Bakom ökningen låg framför allt den ökade kaliumgödslingen i landet, som lett till kraftigt ökat behov av råvaruimport för den inhemska produktionen och också av färdigvaruim- port.

• Sida 320
•  Original

Tabell 1 Sveriges tillförsel 1974 av kaliumklorid och kaliumsulfat (kaliumsalter) kaliumnitrat, kaliumkarbonat, kaliumklorat, kaliumhydroxid och kaliumhaltiga gödselmedel. Ton vara såvitt inte annat anges

Produktion Import Export Nettoimport Ton kaliumb Råvaror Kaliumsalter — 210 000” — 210 000 102 000 Mel/anproduk/er Kaliumnitrat — I 884 21 1 863 720 Kalium karbonat - 2 044 — 2 044 580 Kaliumklorat (4 903)f — 4 200 —4 200 —1 340 Kaliumhydroxid (3540) 2557 3876 —1 319 — 920 Kaliumhaltiga gödsel- medel (NPK och ka- lisuper) (805 963) 65 976 10386 55 590 7 500 Summa netto- import av kalium 108 540

a Avser redovisad förbrukning. b Vid omräkning till kalium (K)-innehåll har följande beräknade halter använts: kaliumklorid 49,8 % , kaliumsulfat 41.5 %, kaliumnitrat 38.7 %, kaliumkarbonat 28,3 %, kaliumklorat 32 %. kaliumhydroxid 69,7 %, NPK 13 % och kalisuper 10 % K. (' Siffror angivna inom parentes avser produktion baserad på imponerad råvara angiven ovan i tabellen.

3.2 Försörjningsstruktur

Sverige är för sin försörjning med kalium helt beroende av import. Värdemässigt dominerar Sovjetunionen, Förbundsrepubliken Tyskland, och DDR importen av kaliumsalter (tabell 5). Sovjetunionen har under senare år ökat i betydelse som leverantörsland, medan Frankrike, som tidigare hörde till huvudleverantörerna, minskat sin andel av importen. Vad gäller förädlade varor på basis av kaliumsalter är importberoendet likaså hundraprocentigt för kaliumkarbonat och kaliumnitrat, medan inhemsk produktion (baserad på importerad råvara) av kaliumhydroxid och kaliumklorat täcker marknadens behov och även ger utrymme för en betydande export.

Den inhemska produktionen av kaliumhaltiga gödselmedel täcker större delen av marknadens behov men kompletteras av en import som under de senaste åren legat på nivån 70 OOO—80 000 ton. Viss export, av varierande

omfattning, förekommer.

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Kaliumsalter

Sveriges förbrukning av kaliumsalter uppgick 1974 till 210 000 ton (1973 245 000 ton). Ca 95 % av förbrukningen gick till gödselmedelstillverk- ning, resterande 5 % till kemikalietillverkning (kaliumklorat och kaliumhy- droxid).

Kaliumsaltförbrukningen ökade mellan 1960 och 1973 med genomsnittligt 3,5 % per år. Tillväxten i förbrukningen bars framför allt upp av den ökande produktionen av kaliumhaltiga gödselmedel, medan kemikalieindustrins förbrukning efter 1970 varit i stort sett oförändrad (tabell 8). 1974 och 1975

• Sida 321
•  Original

gick den sammanlagda förbrukningen ned med ca 30 000 ton.

Den fortsatta förbrukningsutvecklingen blir i allt väsentligt beroende av efterfrågan från gödselmedelssektorn.

Förbrukningen av kalium i gödselmedel ökade kontinuerligt fram till 1973/1974 (figur 1). Uttryckt i kg kalium per hektar odlad mark uppgick förbrukningen detta gödslingsår till 40,5 kg. De senaste årens prisstegringar på gödselmedelsråvaror och därmed på färdiga gödselmedel har dock medfört ett brott i den tidigare utvecklingstrenden. Den specifika förbrukningen sjönk sålunda till 32,5 kg kalium per ha 1974/75 med viss ökning påföljande år(ca 34,7 kg).

Jordbrukspolitiska mål, priserna påjordbrukets produkter, växtodlingens inriktning, biologiskt växtnäringsbehov samt utbildnings- och miljöfaktorer påverkar förbrukningsutvecklingen för växtnäringsämnen (se ”Fosforråva- ror"). Vi har tagit del av gödselmedelsindustrins bedömningar av den sannolika förbrukningstillväxten för kalium i handelsgödsel liksom av överväganden som redovisats inom ramen för Stiftelsen Svensk Växtnärings- forsknings och Lantbrukshögskolans arbete. Bedömningarna pekar på en förbrukning 1984/85 i intervallet 119000—135000—149000 ton K för en åkerareal om ca 3 milj ha och oförändrade realpriser i förhållande till 1976. Den genomsnittliga förbrukningen av kalium per ha åkermark skulle enligt dessa prognosbedömningar uppgår till 39,7—49,7 kg 1984/85. Den lägre prognosen understiger något den hittills högsta förbrukningsnivån (40,5 kg 1973/ 74) men innebär i förhållande till gödslingsåret 1975/ 76 en ökning på i genomsnitt 1,5 % per år. Den högre prognosen motsvarar en förbruknings- tillväxt på ca 4 %.

Kg kalium/ha

Figur I Genomsnitt/ig kaliumförbrukning [ han— delsgödsel per ha äker— mark i Sverige I959/60—— 1975/ 76 samt prognos 1984 /85 .

1959/60 1964/65 1969/70 1974/75 1979/80 1984/85 Källa: tabell 6.

• Sida 322
•  Original

Liksom beträffande fosfor gäller att viss del av växtodlingens behov av kaliumtillförsel sker genom utnyttjande av stallgödsel. Ca 68 000 ton kalium motsvarande ca 23 kg/ha odlad åkermark bedöms finnas tillgängligt i stallgödsel. Ett något effektivare utnyttjande av stallgödsel — vilket dock redan nu bedöms vara högt — kan möjligen komma att ske och i viss mån påverka efterfrågan på kalium i handelsgödsel. Med hänsyn främst emellertid till de högre priser på gödselmedel som nu gäller, antar vi att kaliumförbruk- ningen 1985 kommer att hålla sig kring den lägre prognossiffran i det ovan angivna prognosintervallet.

Med tillägg för vissa gödslingsbehov inom skogsbruket utgår vi här från ett behov av 120 000 ton K som basprognos för 1985. Det motsvarar ca 240 000 ton kaliumsaltråvara. Vi utgår också, liksom för fosfor, från att handeln med kaliumhaltiga gödselmedel kommer att vara marginell och att därmed inhemsk tillverkning i princip täcker landets behov.

Den högre förbrukningsprognosen för gödselmedelssektorn innebär ett behov av ytterligare ca 60 000 ton kaliumsalter.

Förbrukningstillväxten för kalium i handelsgödsel kan även efter 1985 antas bli relativt låg. Den mera försiktiga prognos som ligger till grund för vårt prognosantagande för 1985 anger en konsumtionsnivå år 2000 på ca 130 000 ton K för motsvarande åkerareal. Den årliga förbrukningstillväxten efter 1985 skulle därmed bli ca 0,6 %.

Till det kaliumsaltbehov 1985 för gödselmedelssektorn som ovan redovi- sats kommer vissa kvantiteter för kemikalietillverkning. Någon större förändring i förbrukningen inom denna sektor är fram till 1985 knappast sannolik. Den ökning som eventuellt kan realiseras genom tex utökad produktion av kaliumklorat är marginell jämfört med de totala kvantiteter som förbrukas i landet. Vi räknar här med en förbrukning av ca 10 000 ton kaliumsalter jämfört med 9 000 ton 1974 och 1975.

4.2 Andra kaliumhaltiga produkter

Den svenska marknaden tillförs kalium också i form av kaliumkarbonat och kaliumnitrat. Bägge dessa produkter importeras, kaliumkarbonat från främst Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland, kaliumnitrat från DDR, Polen, Israel och Förbundsrepubliken Tyskland. Det rör sig om mycket små mängderjämfört med den kaliumtillförsel som behandlats ovan och vi har därför inte funnit anledning detaljstudera produkterna. Det kan dock nämnas att större delen av de drygt 2 000 ton kaliumkarbonat som importerades 1974 förbrukades inom jord- och stenvaruindustri, främst för tillverkning av hushålls- och prydnadsglas. Denna användning svarade för mer än 80 % av redovisad förbrukning 1974. Tobaksindustri (för snustillverkning) svarade för 11 %.

Tillförseln av kaliumnitrat uppgick 1974 till ca 1 800 ton. Produkten används sannolikt inom pyrotekniken.

• Sida 323
•  Original

4.3 Prognossammanfattning

Ovan redovisade bedömningar ger i sammanfattning följande prognos över kaliumförbrukningen 1985:

1974 1985 Förändringi % Tusen ton Tusen ton Tusen ton Tusen ton vara K vara K Kaliumsalter: 210 102 250 125 + 23 för gödselmedel 201 97,4 240 120 +23 för kemikalier 9 4.5 10 +11 Til/kommer: kalium i nettoimport av gödselmedel 7,5 0 —100 kalium i nettoimport av kaliumnitrat och kaliumkarbonat 1,3 1,3” i 0 Älgå/'.' kalium i nettoexport av kaliumklorat och kaliumhydroxid 2,2 (ca)2,7 + 23 Summa kaliumförbrukning (netto) 108,6 124 + 14

” Närmare prognosunderlag saknas.

Behovet av kaliumråvara för den inhemska gödselmedels- och kemikalie- tillverkningen kan 1985 beräknas ligga knappt 25 % över 1974 års förbruk- ning. Uppgången förklaras främst av ökade behov för gödselmedelstillverk- ning, ett resultat dels av en något ökande kaliumgödsling i förhållande till nedgångsåret 1974/ 75, dels av en antagen minskning av importen av färdiga kaliumgödselmedel.

Den antagna förbrukningsökningen, som motsvarar genomsnittligt knappt 2 % per år, är väsentligt lägre än den som gällde under 1960-talet och fram till 1973 och som bars upp av den kraftigt ökade produktionen av kaliumhaltiga gödselmedel.

Kaliumförbrukningen i form av olika kaliumkemikalier väntas inte förändras nämnvärt under perioden. Sammanlagt innebär våra prognosanta- ganden en ökning av kaliumförbrukningen (netto) med 14 % fram till 1985 eller med ca 1,2 % per år (figur 2).

5 Den svenska tillgångssituationen

Kaliumförekomster i form av fasta saltavlagringar finns inte i Sverige. I samband med oljeborrningar i Skåne har påträffats koncentrerade saltlös- ningar som innehåller framför allt natriumklorid (koksalt) men även viss halt av kaliumklorid (ca 2 kg/m3). Dessa saltlösningar får dock betraktas som en högst osäker tillgång.

Däremot finns kalium i betydande mängder i bl a glimmer, fältspat och fältspatförande bergarter (bl a alunskiffer, kalileptit och nefelinsyenit).

Glimmer innehåller 7—10 % kalium. Vissa anrikningssander från sulfid- malmsutvinning innehåller betydande mängder glimmer. Aitiksanden tex

• Sida 324
•  Original

Figur 2 Sveriges förbruk- ning av kalium 1960—1975 samt prognos 1985 .

Tusen ton kalium

1 30

/

// I

120 // // o/ 1 10 1 00 90 Bruttoförbrukning

_ (inkl. export)

_._.- Nettoförbrukning (exkl. export)

80

70

1960 1965 1970 1975 1980 1985

håller ca 30 %. Den sand som årligen faller kan beräknas ha ett kaliumin- nehåll ungefär i nivå med den beräknade kaliumförbrukningen 1985. Ett forsknings- och utvecklingsarbete avseende möjligheterna att utvinna bl a glimmerinnehållet i Aitiksanden kommer eventuellt att inledas (jfr även "Glimmer'”).

Även beträffande alunskiffrarna ingår i planerat undersökningsarbete att försöka ta tillvara kaliuminnehållet. Ranstadskiffern tex innehåller ca 4 % kalium, Närke- och Skåneskiffrarna något mindre.

Med hänsyn till den betydelse kalium har i egenskap av oersättligt Växtnäringsämne är det enligt utredningens mening motiverat att geologiskt och tekniskt undersöka om några av de ovan nämnda kaliumförande mineraliseringarna kan utnyttjas för en inhemsk försörjning med kalium.

• Sida 325
•  Original

Tabellbilaga

Tabell 2 Världsproduktionen av kaliumsalter 1974

Land Milj ton KZO % Sovjetunionen 6,5 27,5 Canada 5,5 23,3 DDR 2,8 11,9 Förbundsrep. Tyskland 2,6 11,0 USA 2,3 9,7 Frankrike 2,3 9,7 Israel 0,6 2,5 Spanien 0,5 2,1 Italien 0,2 0,8 Övriga länder 0,3 1,3 Summa 23,6 1000

Tabell 3 Världsproduktionen av kaliumsalter 1963—1975. Milj ton KZO.

År År

1963 11,3 1970 18,2 1964 12,2 1971 19,9 1965 14,3 1972 19,8 1966 14,6 1973 21,0 1967 15,8 1974 23,6 1968 16,2 1975 22,9 1969 17,4

• Sida 326
•  Original

Tabell 4 Sveriges nettoimport av kaliumsalter och kaliumhaltiga produkter” 1960-1975. Tusen ton vara om inte annat anges.

År Kaliumsalter Kaliumnitrat Kaliumkarbonat Kaliumhydroxid Kaliumkloratb (kaliumklorid och kalium— sulfat)

N PK gödsel - medel

PK gödsel— medel

Summa kaliuminne- håll(' i nettoimport minus nettoexport. Tusen ton K.

1960 168 1961 154 1962 160 1963 158 1964 176 1965 194 1966 170 1967 215 1968 221 1969 238 1970 238 1971 208 1972 2334 1973 2454 1974 210!I 1975 215fI

¹ ,1 —2.5 —4,7 0,9 —2.3 —4,7 0,9 —2,1 —4,8 1,0 —2.2 —4,4 1,0 —2,5 —3,3 1,0 _2,6 —4,8 1,2 —2,4 —4,6 1,0 —2,9 —4,9 1,0 —2,5 —3,3 1,2 —2.7 —4,5 1,1 —2.3 —4.8 1,2 —2.1 —5,1 1,0 —2 .4 —5 .2 l ,3 —1 ,2 —4,7 2,0 —I ,3 —4,2 1,8 —l ,5 —4,9

oo—O—Nwmnqmtqwqw _o_..—.—.—_._._._—._—_—._.._._.__

1,2 2,6 3,4 5,0 4,3 22,7 47,0 16,2 33,6 33,0 47,3 76,6 77,2 70,1 64,6 86,7

— 3,3 — 8,5 —12,8 — 9,0

80,3 73,2 77,1 75,4 83,6 95,4 86,3 103,6 109,2 117,4 119,3 108.2 120,1 127,5 108,5 113,7

a Avser endast de viktigaste kaliumprodukterna. b Grovt uppskattat. Exportandelen av den inhemska produktionen har beräknats till 85 %.

(' Följande omräkningstal till kaliuminnehåll har använts: Kaliumklorid 49.8 % K, kaliumsulfat 41,5 % K, kaliumnitrat 38 % K, kaliumkarbonat 28 % K.

kaliumhydroxid 69 % K, kaliumklorat 32 % K, NPK 13% K, kalisuper 10 % K. d Siffrorna för åren 1972—1975 avser redovisad förbrukning.

• Sida 327
•  Original

Tabell 5 Länderfördelningen av Sveriges import av kaliumsalter 1975 (värde)

Land Värde milj kr % Sovjetunionen 31,6 36 Förb rep Tyskland 21 ,5 25 DDR 20,8 24 Finland 3 9 5 Frankrike 3,3 4 Israel 3,3 4 Zaire 1,8 2 Övriga länder 0,8

Summa 87,0 100

Tabell 6 Genomsnittlig förbrukning av kalium/ha i gödselmedel 1959/1960—1975/ 1976

År kg kalium/ha 1959/60 21,6 1960/61 21 ,1 1961/62 21,7 1962/63 21,7 1963/64 24,0 1964/65 26,9 1965/66 27,9 1966/67 28,3 1967/68 32,0 1968/69 34,2 1969/70 35,2 1970/71 36,6 1971/72 38,9 1972/73 38,9 1973/74 40,5 1974/75 32,5 1975/76 34,7

Källa: Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning samt Supra AB.

• Sida 328
•  Original

Tabell 7 Prisutveckllngen på kaliumsalter 1960—1974. Kronor per ton

År Genomsnittligt importvärde Nominellt Realt (1975 års priser) 1960 194 425 1961 197 422 1962 195 408 1963 207 419 1964 204 394 1965 212 397 1966 209 381 1967 192 350 1968 176 317 1969 161 280 1970 164 266 1971 181 293 1972 184 273 1973 195 261 1974 238 256

Tabell 8 Sveriges förbrukning av kaliumsalter 1960—1975. Tusen ton

1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Gödselmedel 139” 161” 206 213 224 234 201 206 Kemikalier 17 29 11 10 9 11 9 9 Summa 156 190 217 223 233 245 210 215

___—_____________————————————

a Siffrorna är delvis uppskattade. Gödselmedelsindustrin redovisar en förbrukning av ca 87 resp 150 tusen ton 1960 och 1965. Härtill skall emellertid läggas den direkta gödslingen med kaliumsalter, som i början av 1960-talet uppgick till drygt 50000 ton men som därefter successivt minskat till endast ca 1000 ton. Gödslingen sker numera i sammansatta gödselmedel (NPK etc).

• Sida 329
•  Original

Kalksten och krita

1 Inledning

Sveriges förbrukning och försörjning med kalksten med särskild tyngdpunkt på den svenska tillgångssituationen och tillgångarnas geografiska belägenhet blev 1975 föremål för ett särskilt utredningsuppdrag till statens industriverk. Med hänsyn till det utredningsarbete som parallellt skedde inom mineralpo- l litiska utredningen hemställde industriverket hos utredningen om att få ta del av MPU:s utredningsmaterial rörande kalkstensförbrukningen och dess förväntade utveckling. Den redovisning som sker i följande avsnitt har ärför också överlämnats till statens industriverk och ingår som bilaga i den av ! verket utgivna rapporten ”Kalksten och dolomit i den fysiska riksplanering- ! en" (SIND PM l977z9). Mineralpolitiska utredningen har på motsvarande sätt [ i denna delrapport utnyttjat industriverkets sammanfattande bedömningar av den svenska tillgångssituationen (avsnitt 5). En kort redovisning av ? kalkstenstillgångarnas utbredning är också intagen. ' En kortfattad redovisning rörande krita lämnas i avsnitt 6.

2 Presentation

Bergarten kalksten innehåller som väsentlig beståndsdel kalciumkarbonat (CaCO3) som kristalliserar som mineralet kalcit (kalkspat). Den kemiska sammansättningen av ren kalcit är 56 % CaO och 44 % C02.

Kalkstenar förekommer i de flesta sedimentära formationer. De anses ha uppkommit som sediment eller som revbildningar i varma hav och kan vara av organiskt ursprung, bestående av lämningar av levande organismer, skal och skelett eller av koraller. Kalksten av oorganiskt ursprung kan ha uppkommit genom utfällningar till följd av förändringari kalciumkarbona- tets löslighetsförhållanden genom fysikalisk eller kemisk påverkan. Sedi- menten har långsamt hårdnat till bergarter under inverkan av tryck och temperatur.

Till följd av sitt bildningssätt och senare geologiska omvandlingar är kalkstenarna vanligen mer eller mindre uppblandade eller förorenade av andra mineral såsom kvarts eller flinta, organiskt material, silikater m m. I vissa användningar, tex som slaggbildare vid stålframställning, krävs högrena kalkstenskvaliteter. medan andra — tex cementtillverkning och jordförbättring/miljövård — är mindre kvalitetskänsliga.

Kalksten haren mycket diversifierad användning. Förutom i ovan nämnda sektorer används kalksten inom kemisk industri, gödselmedelsindustri.

• Sida 330
•  Original

glasindustri, asfaltindustri m fl. Kalksten och andra karbonatstenar används också som byggnads- och monumentsten, ballastmaterial m m.

I vissa användningar omvandlas kalkstenen till kalk (CaO) före utnyttjan- det. Kalk framställs genom atti ugnar bränna kalksten. Vid bränningen avgår kalkstenens kolsyra och kvar blir en produkt som i huvudsak består av kalciumoxid och kallas osläckt kalk. När vatten tillsätts osläckt kalk erhålls kalciumhydroxid som kallas släckt kalk. Kalk används som gemensam beteckning för osläckt och släckt kalk. Ett ton ren kalksten (CaCO3) ger ca 0,56 ton kalk (CaO). Denna omräkningsfaktor används här i fortsätt- ningen.

3 Sveriges förbrukning av kalksten

Den översikt över den svenska kalkstensmarknaden som lämnas i det följande avser kalksten inkl märgelkalksten för i huvudsak industriell användning. Den omfattar däremot inte de mindre kvantiteter kalksten och marmor som används som byggnadssten.

3.1 Förbrukningsstruktur 1974

Kalkstensförbrukningens storlek och sektorfördelning år 1974 framgår av tabell 1. Tillförseln (produktion + import —export) uppgick till 8 842 tusen

”Tabell ]. Tillförsel och förbrukning av kalksten 1974. Tusen ton

Produktion 9 654 import 136 Export 858 Tillförsel, brutto 8 842 Kalkstensinnehållet i nettoexporten av cement 770 Tillförsel. netto 8 072 Brutto/örbrukningensförde/ning: Därav i form av kalk” Cementindustri 6 415 — Järn- och stålindustri 1 195 950 Byggnadsindustri 247 240 Cellulosaindustri 309 250 Jordbruk (exkl miljövård)” 245 60 Kemisk industri 150 80 Sockerbruk 78 78 Glasindustri 53 — Asfaltindustri 50 — Fodermedel 40 — Övrigtb 140 140 Summa 8 9220 1 798

a Uttryckt som kalksten. b Kalkstensförbrukningen för miljövårdsändamål — som kan uppskattas till ca 20 000 ton — ingåri prognosen i avsnitt 4.4 i sektorn jordbruk,

C Differensen mellan bruttotillförseln (8 842) och beräknad bruttoförbrukning (8 922) kan bl a bero på lagerförändringar, Källa: Se tabellbilagan, tabell 6 och 7.

• Sida 331
•  Original

ton. Härav exporterades dock drygt 770 tusen ton kalksten såsom färdig cement, varför nettotillförseln kan uppskattas till 8 070 tusen ton. Cementindustrin är den helt dominerande användningssektorn och svarade 1974 för 72 % av den totala förbrukningen. Den andra stora avnämarsektorn är järn- och stålindustri med 13 % av förbrukningen. Ca 20 % av den totala kalkstenstillförseln omvandlas till kalk.l Utanför cementsektorn är detta den dominerande användningsformen.

3.2 Förbrukningsutvecklingen 1960—1975

Beräkningar rörande kalkstensförbrukningens utveckling återfinns i tabellbi- lagan (tabell 6—9).

Förbrukningen kan härledas från produktionssidan såsom produktion + import — export (tabell 6). I en kalkyl av detta slag bortses från lagerföränd- ringar och beräkningarna avser därför tillförseln snarare än förbrukningen. ] de industrier som här berörs torde dock lagerfiuktuationerna vara relativt små.

Förbrukningen kan också uppskattas från användningssidan genom att addera den beräknade kalkstensåtgången i olika avnämarsektorer (tabell 7). En sådan kalkyl skiljer sig från den föregående främst genom att lagerföränd- ringarna eliminerats.

I figur 1 illustreras förbrukningsutvecklingen sedan 1960. Totalkurvan avser tillförseln (netto) enligt beräkningar från produktionssidan. Motsva- rande uppgifter från användningssidan har i diagrammet kryssmarkerats. Som synes föreligger under åren 1966—1970 en systematisk avvikelse mellan dessa bägge beräkningar. Vi har inte kunnat fastställa anledningen till denna nivådifferens. För vår analys och prognosbedömning spelar dock denna eventuella felkälla inte någon avgörande roll.

Diagrammet visar också att totalförbrukningens utveckling framför allt speglar variationer i cementkonsumtionen, medan den sammanlagda förbrukningen i övriga användningssektorer under hela perioden har legat på relativt stabil nivå.

En mer detaljerad beskrivning av kalkstensförbrukningen utanför cementsektorn återfinns i figur 2. Som synes har kalkstensförbrukningen ökat kraftigt inom järn- och stålindustri och jordbrukssektorn. Däremot har kalkstensåtgången minskat radikalt i cellulosaindustrin. Detta samman- hänger med en ökad recirkulation av kalk genom 5 k mesaombränning.samt med den successiva neddragningen av den kalciumbaserade sulfitproduktio- nen. Nedgången inom kemisk industri är bla en följd av att kalkkvävepro- duktionen avvecklats.

Ytterligare detaljer rörande kalkstensförbrukningen i olika sektorer åter- finns i tabell 7. Där framgår bla att kalkstensförbrukningen i byggnadsindu- strin gått tillbaka kraftigt sedan slutet av 60-talet, vilket sammanhänger med en sjunkande produktion av lättbetong och minskad användning av mur- och putsbruk.

' Kalkbränning sker dels vid de egentliga kalk- bruken (ca 40 % av pro- duktionen 1972), dels i de kalkbehövande indu— striernas egen regi. Det bör tilläggas att en bety- dande recirkulation av kalk förekommer inom pappersmassaindustrin (via s k mesaombrän- ning). Denna kalkpro— duktion uppgick 1974 till ungefär lika mycket som produktionen av kalk ur kalksten.

• Sida 332
•  Original

Figur I Sveriges förbruk- ning och nettoexport av kalksten 1960—1975.

1 Bränsle och elenergi svarade 1971—1972 för ca 20 % av cement- och kalkindustrins saluvärde.

Efter de kraftiga oljepris- höjningarna 1973 och 1974 har denna andel ökat till 30—35 % 1975.

Milj. ton

10

FÖRBRUKNING (netto)

Därav: För cementtillverkning med inhemsk avsättning

Övrig förbrukning

NETTOEXPORT

1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

3.3 Prisutveckling

Kalksten är en mycket billig produkt. Det genomsnittliga saluvärdet för den inhemska produktionen var 1974 ca 7 kr/ton. Som framgår av tabell 6 har realpriset på kalksten — dvs det nominella priset i relation till partiprisindex — sjunkit med ca 30 % sedan början av 60—taiet.

Realpriset på cement var under 1960-talet långsamt fallande, men den trenden bröts 1970 (tabell 8). Mellan 1970 och 1976 har realpriset på cement ökat med ca 20 % , främst beroende på stigande energikostnader'.

När det gäller kalksten är närmare bedömningar avseende prisutvecklingen svåra att göra. Sannolikt kommer dock den hittillsvarande trenden med sjunkande realpriser att brytas, främst på grund av ökade miljövårdskostna- der. Vi utgår därför ifrån ett i huvudsak oförändrat realpris fram till 1985, men en viss höjning kan inte uteslutas. Eventuella sortimentförändringar genom höjda kvalitetskrav på kalkstenen i vissa användningar kan dessutom

• Sida 333
•  Original

Tusen ton

2 000

1 000 900 800

700 600

500

400

300

200

100

1960 1965 1970 1975 1985 _— Jäm— och __-.. Cellulosa- --- —-- Kemisk— stälindustri industri industri ......" Jordbruk ----" Byggnads- och miljö— industri vård

komma att öka det genomsnittliga priset.

För cement framstår en realprisuppgång på ca 10 % 1975—1985 som sannolik. Denna bedömning bygger främst på antagandet att elpriserna kommer att öka kraftigt mellan 1976—1985. Den pågående övergången till de mindre bränslekrävande torrugnarna för cementframställning kan i och för sig, förutsatt att någon realprishöjning på olja inte inträffar, verka prisdäm-

Figur 2 K a/kstens/örbruk- ningen i 5 dominerande användningssektorer (exkl cement) 1960—1974 samt prognos (för [985

• Sida 334
•  Original

pande. Detta kompenseras dock av högre kapitalkostnader för nya anlägg- ningar.

3.4 Utrikeshandel

Som framgår av tabell 9 är Sverige nettoexportör av kalksten i form av kalkstensråvara och cement. Åren 1967—1971 exporterades mellan 4 och 5 % av produktionen. Under 1973—1974 låg exportandelen på en extremt hög nivå, men har därefter åter sjunkit. Nettoexportens utveckling 1960—1975 illu- streras i figur ].

Exporten är koncentrerad till våra närmaste grannländer, dvs Finland, Tyskland och Danmark. De smärre kalkstenskvantiteter som importeras avser framför allt högrena kvaliteter för glas- och porslinsindustrins behov.

4 Marknadsbedömning 1985

4.1 Cement

MPU:s bedömningar baseras på en analys av cementförbrukningen inom de två huvudsektorerna bostäder resp övrig förbrukning.

När det gäller bostadssektorn —som 1975 svarade för ca 30 % av cementför- brukningen — utgår vi ifrån antagandet att antalet färdigställda lägenheter 1985 kommer att uppgå till ca 70000, varav 25 000 i flerfamiljshus. Detta anknyter till LU:s motsvarande antagande för år 1980, och innebär en i förhållande till 1975 i huvudsak oförändrad nivå (antalet färdigställda lägenheter 1975 var 72 000, varav 26 000 i flerfamiljshus). Cementåtgången per lägenhet i resp delsektor kan antas sjunka med några procentenheter, uppskattningsvis 5 %, på grund av högre cementkvalitet, smäckrare konstruktioner och förutsedd realprisökning på cement.

Med dessa antaganden skulle cementförbrukningen inom bostadssektorn komma att minska med 5 % fram till 1985. Efter avrundning av prognos- siffran redovisas i tabell 2 en minskning med 3 %.

Övrig cement/örbrukning påverkas främst av investeringsutvecklingen i den delav byggnads- och anläggningsektorn som avser annat än bostadsproduk- tion. Under 1960-talet ökade dessa investeringar med ca 5 % per år, men de gångna åren av 1970-talet har investeringsnivån inte förändrats nämnvärt. Däremot har investeringarnas sektoriella fördelning kraftigt förskjutits i riktning mot en ökad andel industriella investeringar, samtidigt som investe- ringar i sjukhus och skolbyggnader har sjunkit kraftigt.

Under inflytande av dessa trender har cementförbrukningen utanför bostadssektorn varit oförändrad mellan 1970 och 1975. Detta skulle antyda att cementförbrukningen utvecklas helt parallellt med investeringarna. En något fördjupad analys tycks dock indikera att ”cementintensiteten" — dvs cementåtgången per investerad krona — har sjunkit en aning sedan slutet av 1960-talet, vilket troligen sammanhänger med den ovan nämnda föränd- ringen i investeringarnas sammansättning.

För perioden fram till 1985 kan man sannolikt räkna med att denna tendens till sjunkande ”cementintensitet” fortsätter, men nu troligen av delvis andra skäl. Det är framför allt en förväntad avtagande investeringsaktivitet inom

• Sida 335
•  Original

sektorer som påverkas av de högre energipriserna (kraftverk, Skogsindustri, kemisk industri, transportväsen) och en motsvarande ökning av investe- ringar i den mindre cementintensiva verkstadsindustrin som kan påverka utvecklingen.

Vidare antas det stigande realpriset på cement resultera i en viss substi- tution till förmån för konkurrerande byggmaterial. Denna effekt kan dock förmodas vara av väsentligt mindre betydelse än de förändringar som härrör från efterfrågesidan.

När det gäller investeringsutvecklingen utanför bostadssektorn fram till 1985 har vi utgått från LUzs kalkyler för perioden fram till 1980, som pekar på en ökningstakt på ca 1,5 % per år. Samtidigt indikerar LU en högre tillväxttakt under 1980-talet. Med ledning härav antas investeringarna mellan 1975 och 1985 komma att öka med i genomsnitt 2 % per år. Med beaktande av antagandet att ”cementintensiteten" i denna sektor fortsätter att sjunka, beräknar vi att cementförbrukningen utanför bostadssektorn kommer att öka med igenomsnitt 1 % per år fram till 1985.

Bedömningarna rörande den inhemska cementförbrukningen samman- fattas i tabell 2 och illustreras i figur 3. Exporten av cement berörs i avsnitt 4.8.

Prognosen är givetvis starkt beroende av de här valda antagandena röran- de bostadsproduktionen och de övriga investeringarnas utveckling. Om tex bostadsbyggandets sammansättning ändras till 35 000 lägenheter i flerfa- miljshus och lika många i villor, så ökar cementåtgången med över 100 000 ton. En höjning av tillväxttakten i övriga byggnadsinvesteringar från 2 % till 3 % per år skulle — vid oförändrat antagande rörande cementåtgången per investerad krona — betyda ytterligare 200000 ton cement. En ökning av liknande storleksordning skulle bli resultatet om ”cementintensiteten" (utanför bostadssektorn) inte sjunker utan ligger kvar på 1975 års nivå.

Behovet av kalkstensråvara (inkl märgelkalksten) för den prognostiserade inhemska cementförbrukningen 1985 kan beräknas uppgå till ca 5,3 milj ton, beräknat efter en åtgång av ca 1,6 ton kalksten per ton cement. Detta åtgångstal är, lägre än det som tidigare genomsnittligt gällt (] ,70—1 ,75) och har sin främsta förklaring i en förskjutning av tyngdpunkten i cementindustrins lokalisering och därmed råvarukälla.

Uttaget av ny kalkstensråvara kan eventuellt komma att reduceras något genom ökad användning av industriella restprodukter, främst masugnsslagg,

Tabell 2. Cementförbrukningen 1970, 1975 och prognos för 1985. Tusen ton

1970 1975 1985 Procentuell Genomsnittlig förändring årlig för- 1975—1985 ändring %

Bostadssektorn 1 900 925 900 — 3 —0.3 Övrig förbrukning 2 200 2 175 2 400 +11 +1.o Summa inhemsk

förbrukning 4 100 3 100 3 300 + 6 +0,6 D:o kalkstens-

innehåll, ca 7 000 5 270 5 280 10 1—0

• Sida 336
•  Original

Tusen ton

4 500

4 000

3 500

3 000

2 500,

2 000

1 500

1 000

500

Figur 3 C ementtörbruk- ning och nettoexport

1960—1975 samt prognos för 1985. 1960

1965

TOTAL FÖRBRUKNING

(3 300) ,, ,,-

of, 8 8

2400)

,, & ,.»

—,

1970 1975

Därav: Övrig förbrukning

Bostäder (900)

NETTOEXPORT

1985

• Sida 337
•  Original

som har ungefär samma kemiska sammansättning som cementklinker. Begränsade mängder slaggcement, dvs cement delvis baserat på granulerad masugnsslagg, har tidigare framställts i landet. Vissa tekniska svårigheter, som gör att slaggen i dag är mindre lämplig som cementråvara, samt transportekonomiska faktorer har dock inverkat dämpande på utveck- lingen.

En särskild utredning om förutsättningarna för ett vidgat utnyttjande av masugnsslagg vid cementtillverkning pågår för närvarande inom cement- och betonginstitutet på uppdrag av STUzs materialnämnd.

4.2 Järn- och stålindustri

Kalksten och kalk används vid järn- och stålframställning som slaggbildare.

Behovet av tillsats av kalciumhaltigt material för råjärnsframstäl/ning styrs av hur stor slaggmängden måste vara. Slaggmängden i sin tur bestäms bl a av svavelhalten i processen och föroreningar i malmråvaran. För närvarande uppgår slaggmängden till ca 300 kg per ton råjärn med en genomsnittlig CaO- halt på 40 % (120 kg CaO, drygt 210 kg CaCO3). En del av denna kalciummängd tillförs genom att malmråvaran i sig innehåller kalcium. I vissa fall (en del mellansvenska malmer)är denna halt relativt hög. Tillsatsen sker i övrigt genom kalksten, kalk och recirkulerad Stålverksslagg. Även dolomit används i några fall. Tillsatsen av CaO i form av kalksten och kalk varierar för närvarande mellan 60 och 110 kg per ton råjärn. Genomsnittet ligger på uppskattningsvis 80 kg (143 kg CaCO3). Förutsatt att detta åtgångstal i stort gällde för 1974 skulle kalkstensförbrukningen (i form av kalksten och kalk) för detta års råjärnsproduktion på 3 milj ton ha uppgått till ca 430 000 ton CaCO3.

Utvecklingen har hittills kännetecknats av en viss minskning i den specifika förbrukningen, ett resultat främst av den allt högre anrikningen av malmerna. Det är sannolikt att denna tendens fortsätter dels genom att sligens andel av gångart ytterligare minskar, dels genom teknologisk utveck- ling som medger en mindre slaggmängd än som nu gäller. En minskning av den specifika kalkstensförbrukningen på längre sikt med 50—60 % bedöms sålunda möjlig'. Vi saknar möjlighet att bedöma hur långt i denna utveckling man kan ha kommit 1985 men låter siffran 110 kg kalksten/ton råjärn illustrera en tänkbar nivå på nettoförbrukningen.

Förbrukningen av kalk per ton råstål kan beräknas uppgå till drygt 70 kg (knappt 130 kg CaCO3). För 1974 års stålproduktion på knappt 6 milj ton torde alltså ha förbrukats uppskattningsvis 430 000 ton CaO motsvarande ca 765 000 ton kalksten.

Även vid råstålsframställning varierar behovet av kalktillsats mellan olika verk. Det är tex större vid specialstålverken än handelsstålverken. Om svensk råstålsproduktion i framtiden får större tyngdpunkt på kvalitetsstål torde en viss ökning i genomsnittlig specifik förbrukning komma att ske. Ökningen kan i viss mån motverkas av att kalkens egenskaper förbättras så att den får högre reaktivitet och ger något minskat åtgångstal. Någon större förändring torde emellertid inte komma att ske och vi utgår från att genomsnittsförbrukningen kommer att ligga på nivån 75 kg CaO/ton råstål (ca 135 kg CaCO3). Eventuellt kan en ökad användning av dolomit ge ett

1 Källa: bilaga 2. Det framhålls i denna bilaga att en ytterligare minsk- ning av slaggmängden på längre sikt kan bli möjlig genom tillämpning av s k smältreduktions- förfarande.

• Sida 338
•  Original

l Källa: Svenska Cellu- losa— och Pappersbruks- föreningen.

något lägre åtgångstal.

Den framtida produktionsutvecklingen inom järn- och stålindustrin är i dagens läge svårbedömbar. På basis av bedömningar redovisade av handels- resp specialstålutredningen utgår vi här från en råjärnsproduktion 1985 på ca 3,5 milj ton mot 3,0 milj ton 1974 och 3,5 milj ton 1975 samt en råstålsproduk- tion på 6,0 milj ton (6,0 milj ton 1974, 5,4 milj ton 1975). Om utvecklingen beträffande specifik förbrukning blir den som ovan skisserats kan kalkstens- förbrukningen inom järn- och stålindustrin 1985 förväntas uppgå till följande:

Tabell3 Järn— och stålindustrins kalkstensförbrukning 1974 (uppskattat) samt prognos för 1985

Tusen ton Förändringi % avrundat) 1974 1985 Råjärnsframställning 430 385 —10 Råstålsframställning 765 810 + 6 1 195 1 195 i 0

Vi vill understryka osäkerheten i de här gjorda antagandena såväl vad gäller specifika åtgångstal som produktionsnivåer.

Med hjälp av de angivna åtgångstalen är det enkelt att räkna om prognosen för alternativa antaganden rörande stålindustrins framtida tillväxt. För varje ytterligare miljon ton råstålsproduktion baserad på inhemsk råjärnsframställ- ning ökar kalkstensåtgången med ca 245 000 ton.

4.3 Cellulosaindustri

Bruttoförbrukningen av kalksten inom cellulosaindustri i form av kalksten och kalk kan för 1974 uppskattas till 2,2 milj ton varav för sulfatmassa ca 97 % och för sulfitmassa ca 3 %. Nettoförbrukningen begränsade sig emellertid till drygt 300 000 ton kalksten genom att kalken i sulfatmassaprocessen recirku- lerades. Den kalkförlust som görs vid recirkulationen kan uppskattas till ca 10 %, motsvarande 35—40 % kg kalksten per ton sulfatmassa och några möjligheter att ytterligare nedbringa denna förutses inte. Tvärtom kan behovet av kompletterande kalktillförsel vissa år vara större än dessa 35—40 kg beroende på att mesan, efter att ha körts rum under en lång rad av år, kan behöva en extra kalktillsats.

Kapaciteten för sulfatmassaproduktion beräknas enligt föreliggande planer1 öka med drygt 17 % mellan 1975 och 1980, vilket ger en kapacitet detta år på ca 7,5 milj ton sulfatmassa och en produktionsnivå, beräknat efter 90 % kapacitetsutnyttjande, på 6,7 milj ton. Kalkstensbehovet för denna produktion kan därmed beräknas till ca 270 000 ton med utgångspunkt i ett nettobehov av 40 kg kalksten per ton.

Behovet av kalksten för sulfitmassaproduktion kommer att fortsätta att gå ned, eftersom den kalciumbaserade sulfitprocessen sannolikt kommer att försvinna på längre sikt. Tillägg till prognosen görs här med 10000 ton.

• Sida 339
•  Original

Några kapacitetsplaner för pappersmassairidustrin bortom 1980 är inte tillgängliga. Eftersom massaindustrins expansionsutrymme är starkt begränsat på grund av råvarusituationen, räknar vi här inte med någon ytterligare produktionsökning efter år 1980. Kalkstensbehovet 1985 skulle därmed bli detsamma som år 1980, dvs 280000 ton.

4.4 Jordbruk och miljövård

lnomjordbruket används kalksten och kalk somjordförbättringsmedel i syfte att motverka försurningen av jordarna (höja pH-värdet).

På motsvarande sätt används kalksten och kalk för att motverka försur- ningen i sjöar och vattendrag, på skogsmark m m. Kalksten/kalk används ockå i miljövårdssammanhang för vattenrening och avsvavling av rökgaser. Användningen av kalksten utanförjordbrukssektorn är i dag av mycket ringa omfattning.

Förbrukningen av kalkningsmedel inom jordbruket har ökat mycket kraftigt under den senaste femtonårsperioden. Den uppgick 1960ti'll ca 95 000 ton CaO, hade 1970 ökat till 132 000 ton, 1973 till 192 000 ton och 1975, efter en mycket kraftig uppgång mellan 1974 och 1975, till 327 000 ton CaO. Tabell 4 redovisar förbrukningen år 1975. Som framgår används inte bara kalksten och kalk utan också kalciumhaltiga restprodukter och dolomit. Kalksten och kalk svarade för ca 65 % av Cao-förbrukningen. Enligt bedömningar redovisade av en särskild studiegrupp inom Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning beräknas det optimala behovet av underhålls— kalkning ijordbrukssektorn år 1985 till 500 000 ton CaO. Utöver underhålls- kalkning finns ett behov av grundkalkning som av studiegruppen uppskattas till 4 milj ton CaO och som i dagsläget inte tillgodoses alls.

Hur stor del av ovan angivna kalkningsbehov som kommer att tillfreds- ställas under den närmaste tioårsperioden är svårt att närmare förutse. En fortsatt relativt kraftig förbrukningsökning är dock sannolik. I någon mån kan förväntas att de höjda gödselmedelspriserna bidrar till en sådan utveck- ling. Kalken kan nämligen i vissa situationer åstadkomma ökad kvävemi- neralisering och något ökad tillgänglighet för fosfor i marken. Vi utgår här

SOU 1977:75 Bilaga 4 Kalksten och krita 337 l l l

Ton CaO (kalk)

l 1 Tabell 4 Leveranser av kalkningsmedel till jordbruket år 1975 i l

Kalkstensmjöl och flnkrossad kalksten 127 121 Blandkalk 80 095

l Osläckt kalk 9 362 Släckt kalk ] 058 * Dolomitmjöl 21 837 l Slagg 31 619 ; Filterkalk 20 252 Diverse kalkningsmedel (bl a slamkalk) 14 041 Thomasfosfat 21 703 Summa 327 088

Källa: Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning.

• Sida 340
•  Original

l"Mindre svavel — bättre miljö" (Ds Jo 1976:2).

2Källa: Ds Jo 197612.

från en sammanlagd Cao-förbrukning för jordbruksändamål på ca 500000 ton CaO. Omräknat till kalkstensråvara motsvarar detta ca 900000 ton. Behovet kan emellertid liksom i dagsläget antas komma att bli täckt även av andra kalciumhaltiga material än kalksten/kalk.

Meningarna är delade om effekterna av kalkning av skogsmark. Bl a har framförts farhågor om negativa effekter genom kalkens påverkan på kväve- omsättningen. Enligt "Utredningen om åtgärder för att motverka de negativa effekterna av svavelutsläpp"l är ytterligare undersökningar nödvändiga innan någon mera omfattande kalkningsverksamhet på skogsmark kan äga rum. För skogsmark beräknas därför inga kalkningskvantiteter i denna prognos.

Nedfallet av svaveldioxid ur luften har sänkt pH-värdet i ett stort antal av Sveriges sjöar och vattendrag till en sådan nivå att växt- och djurliv starkt påverkats. Den ovan refererade utredningen räknar med att av Sveriges totala Sjöyta på 40000 km2 ca 15 % inom en tioårsperiod kan komma att vara i behov av kalkning för att motverka denna försurning. Kostnaden härför har beräknats till 240—300 milj kr, vilket torde räcka för spridning av 0,8—1,0 milj ton kalk. Behov av omedelbara kalkningsåtgärder föreligger enligt utred— ningen för flera sjöar lokaliserade främst i västra delen av Sverige.

Riksdagen har under hösten 1976 beslutat om bl a statsbidrag på 50 milj kronor under en femårsperiod för kalkning av sjöar (bidragsandel normalt 75 % av kostnaden). Det skulle motsvara utspridning av ca 200 000 ton CaO (uttryckt i kalksten 375000 ton). Vi utgår här från att detta program i huvudsak realiseras under den närmaste femårsperioden och att motsva- rande kalkningsnivå upprätthålls även under efterföljande år fram till och med 1985. Årsbehovet skulle därmed uppgå till ca 75 000 ton uttryckt som kalksten.

Vid kalkningen kan emellertid. som alternativ till kalksten/kalk, indu- striella restprodukter komma att användas, förutsatt att innehållet av tungmetaller m m inte är för stort och att undersökningar av effekten på pH- värdet visar att restprodukterna är lämpliga för ändamålet. Vidare kan dolomit eventuellt komma att användas liksom även olivin. Behovet av kalkstensråvara kan alltså bli lägre än den ovan nämnda siffran.

Användningen av kalk som./ä/Iningsmecle/ vid avloppsvattenrening kommer sannolikt att öka från nuvarande relativt låga nivå på 8 OOO—10 000 ton CaO per år. Aluminiumsulfat är den i dagsläget klart dominerande fällningskemi- kalien och används i ca 80 % av samtliga kemiska reningsverk avsedda för mer än 200 personer. Kalk har hela tiden funnits vid sidan av aluminium- sulfat men har hittills endast kommit till användning i ett mindre antal anläggningar. Järnsalter (järnklorid och järnsulfat) har fått ökad användning på senare år.

Kalk har den dubbla effekten att både rena avloppsvattnet och ge ett tillskott av alkalinitet till det mottagande vattensystemet. Detta är viktigt speciellt i de fall recipientens pH-värde redan är för lågt. De övriga fällnings- medlen har däremot en försurande verkan. Räknat på nuvarande totala förbrukning av aluminiumsulfat och järnsalter i avloppsreningsverken (80 OOO—90 000 ton) kan den mängd kalk, som skulle behöva tillsättas för att kompensera de vid fällningsprocesserna bildade vätejonerna, uppskattas till storleksordningen 20 000—26 000 ton ren kalk per år?.

• Sida 341
•  Original

Ett nytt och växande användningsområde för kalk är stabilisering av det slam som bildas vid avloppsreningen.

För prognosen antas här att användningen av kalk för avloppsvattenrening och slamstabilisering tredubblas fram till 1985, till en nivå som motsvarar ett behov av ca 100 000 ton kalksten.

Sammanlagt skulle förbrukningen av kalciumhaltiga produkter inom jordbruk och miljövård med ovan angivna förutsättningar uppgå till ca 1,1 milj ton år 1985 uttryckt som kalkstensråvara. (Siffran torde också kunna rymma de kvantiteter som kan komma att användas för rökgasrening). Utredningen gör här antagandet att kalksten/kalk svarar för 65 % av behovet, motsvarande ca 700000 ton kalksten, medan resterande 35 % tillgodoses med dolomit, slagg, rötslam och andra kalciumhaltiga produkter. Det bördock understrykas att den närmare fördelningen är mycket svår att förutse.

4.5 Byggnadsämnesindustri

Inom byggnadsämnesindustrin används kalksten huvudsakligen för fram- ställning av lättbetong och kalksandsten samt mur- och putsbruk. Användningen av mur- och putsbruk beräknas minska och kalk som bindemedel ersätts i stor utsträckning av cement. Lättbetongmarknaden är vikande. Kalksandstensförbrukningen kan dock förväntas öka och därmed delvis kompensera minskningen från övriga sektorer. Förbrukningsnivån 1985 sätts härtill ca 220 000 ton kalksten,jämfört med 247 000 ton år 1974.

4.6 Kemisk industri

Kalkstensförbrukningen inom den kemiska industrin har visat en klar tendens till minskning. Bakom denna nedgång ligger bl a att tillverkningen av gödselmedlet kalkkväve lagts ned. Tidigare användes också relativt stora mängder kalk för framställning av kalciumkarbid, som utgjorde råmaterial för tillverkning av bl a vissa plaster, men som numera i stor utsträckning ersatts av etylen. Kalksten används vidare för tillverkning av kalciumklo- rid.

Någon större förändring i kalkstensförbrukningen inom kemisk industri förutses inte komma att ske fram till 1985. Den antagna förbrukningsnivån detta år sätts till genomsnittet för 1974—1975, ca 180 000 ton.

4.7 Övriga förbrukningssektorer(exkl miljövård)

Utöver de användningar för kalksten/kalk som redovisats i det föregående finns en rad andra, som sammanlagt stod för en kalkstensförbrukning på ca 340000 ton år 1974. Några av de viktigaste delsektorerna beskrivs i det följande.

Både dolomit och kalksten används inom glasindustrin. Kalksten används företrädesvis för enklare glas och fönsterglas. Dolomit används mest vid tillverkning av glaskärl och dricksglas. Glasindustrins kalkstensförbrukning som 1974 uppgick till 53 000 ton har tredubblats sedan 1960.

Sockerbruken bränner i regel kalksten i egna ugnar, bl a därför att de även

• Sida 342
•  Original

har användning för den kolsyra som bildas vid bränning av kalksten. Kalkstensförbrukningen uppgick 1974 till knappt 80000 ton.

Vid framställning av tex metallisk koppar, bly och zink har kalkstenen samma funktion som vid råjärnsframställning—att bilda slagg. Tillsatsen sker vid smältningen av den anrikade malmen. 1974 redovisades en kalkstensför- brukning på knappt 14 000 ton vid icke-järnmetaI/verken.

Vid asfalttillverkning används kalksten som filler. Förbrukningen 1974 var 50 000 ton, dubbelt så mycket som 1960. Somjoderka/k förbrukades 40 000 ton kalkstensmjöl 1974. Detta användningsområde har under perioden 1960—1975 uppvisat en stadig tillväxt.

Vi har inte närmare kunnat bedöma den framtida utvecklingen i var och en av dessa smärre förbrukningssektorer men räknar med en viss ökning av kalkstensförbrukningen i denna övriggrupp från ca 340 000 ton år 1974 till uppskattningsvis 420 000 ton år 1985. Ett sannolikt tillväxtområde utgörs av kalkstabilisering av lerhaltiga jordar.

4.8 Sammanfattning

De olika sektorprognoserna avseende inhemsk efterfrågan på kalksten fram till 1985 sammanfattas i tabell 5.

Förbrukningen beräknas öka mycket måttligt från drygt 8,1 milj ton år 1974 till ca 8,3 milj ton år 1985 eller med knappt 2 %. 1 den dominerande sektorn cementindustrin beräknas förbrukningen komma att minska genom att ändrad råvaruförsörjning p g a ändringar i produktionens lokalisering ger en lägre genomsnittlig kalkstensåtgång per ton cement än som tidigare gällt. Järn- och stålindustrinsförbrukning antas komma att vara i stort sett oförändrad medan en relativt kraftig uppgång förväntas för sektorn jordbruk och miljövård.

Vi har inte ansett oss ha tillräckligt underlag för att kunna bedöma den framtida utvecklingen av utrikeshandeln med kalksten och cement. Vi avstår därmed också från att prognostisera den svenska produktionsutvecklingen. som givetvis påverkas av vilka antaganden man inför rörande exportens och importens framtida roll. Vi gör dock den bedömningen att de höga exportvo- lymer för cement som uppnåddes 1973—1974 troligen får betraktas som temporära fenomen, förklarade av onormala marknadsförhållanden.

Tabell 5 Kalkstensprognos för 1985. Tusen ton

1974 1985 Cementindustri (netto) 5 643 5 280 Järn- och stålindustri ] 195 1 200 Byggnadsindustri 247 220 Cellulosaindustri 309 280 Jordbruk. miljövård 265 700 Kemisk industri 150 180 Övriga sektorer 341 420

Summa förbrukning, netto 8 150 8 300

• Sida 343
•  Original

5 Den svenska tillgångssituationen 5.1 Kalkstensförekomsteri Sverige Förekomsterna av kalkstenar i Sverige kan indelas i:

]. Krit— och tertiärformationens kalkstenar 2. Kambrosilurens kalkstenar 3. Urbergets kalkstenar

1. Krit- och tertiärformationens kalkstenar förekommer endast i sydligaste Sverige i tre områden — Malmöområdet, Kristianstadsområdet och Båstadsområdet. I Malmöområdet bildar understa Tertiär (Danien — ca 65 milj år) nästan genomgående ytberggrunden sydväst om Romeleåsen. Kalkstenar nordöst om Romeleåsen samt i Kristianstads- och Båstadsom- rådet tillhör uteslutande översta Krita (Senon —80—65 milj år). Såväl Senon som Danienkalkstenar har vanligen hög kalcithalt med högst 1 % MgO samt vanligen en viss fosforhalt. Svavelkishalten är låg, likasåjärnhalten. De icke karbonatiska beståndsdelarna består av kiselsyra dels som kvartskorn, dels som flinta och opal. Kritkalkstenar användes huvudsak— ligen för framställning av cement och kalkstensmjöl men lämpar sig endast undantagsvis för schaktugnsbränning. Kalciumkarbonathalten i Limhamn kan uppgå till 98 ”o och i Ignaberg — Kristianstadsområdet till 90—95 %.

2. Kambrosilurens kalkstenar förekommer på flera ställen i Sverige: Gotland, Öland, Västgötabergen, Östgötaslätten, Närkeslätten. Siljans— området och i fjälltrakterna. Gotland uppbyggs helt av siluriska avlagringar av vilka mer än hälften utgörs av kalkstenar, resten huvudsakligen av märglar (kalkstenar inne- hållande stora mängder lera och sand). En svag sydostlig stupning gör att de äldsta sedimenten går i dagen längs kusten nordost om Visby. [ Slite bryts stora mängder märgelsten som genom sin sammansättning lämpar sig väl för cementtillverkning. På nordligaste Gotland kring Kappel- hamnsviken vid Storugn brytes högvärdig kalksten (upp till 97—99 % kalcit och 0.2 % svavel). Den högprocentiga kalcitstenen förekommer i relativt tunna lager 2—20 m. Tillgångarna av bra kalksten på Gotland är emellertid stora och utgör vårt lands största tillgång av högvärdig kalksten. Över 1 miljon ton kalksten skeppas årligen över till fastlandet eller går på export till Finland och Tyskland. Ortoceratitkalksten och alunskiffer med orsten förekommer på Öland, i Västgötabergen, på Östgötaslätten och på Närkeslätten. Kalcithalten i ortoceratitkalkstenen ligger mellan 80—90 %. Den är olämplig för metal- lurgisk och kemisk industri men utnyttjas bl a för framställning av kalk. vilken används som jordförbättringsmedel. som murbruk. vid cellulosa- och gödselmedelsfabriker samt vid sockerbruken. Förutom till kalkbrän- ning används ortoceratitkalkstenen också till byggnadssten. l Siljanstrakten finns silurisk kalksten, ibland innehållande 95—98 % kalcit. Den bryts bl a i Rättvikstrakten för metallurgisk industri. Vid Siljan ligger ett revkalkstensområde med mycket god kalksten som utnyttjas av flera kalkindustrier.

• Sida 344
•  Original

3. Urbergskalkstenen förekommer ofta tillsammans med leptiter och gnej- ser. De innehåller mer eller mindre rikligt med Silikat, oftast som körtlar eller ränder, vilka i stor utsträckning kan bortskrädas. Kristallina kalk- stenari mellansverige och i enstaka fall i Norrbottens län uppträder ofta i närheten av malmer. Urbergskalkstenar lämpar sig särskilt för bränning i schaktugn ävensom för malning på grund av låg vattenhalt. Urkalkstenar bryts huvudsakligen för andra ändamål än för framställning av jordbruks- kalk. Kalcitrika kalkstenar används som råsten i sultitfabriker OCh om de är magnesiumfattiga även sulfatfabriker. I järnverken används kalcit- stenar men de måste fylla vissa krav som nämnts tidigare. Cementfabri- kerna i Stora Vika utanför Stockholm och Köping har kristallin kalksten som råvara.

5.2 Brytvärda tillgångar

En detaljerad redovisning av landets kända förekomster av kalksten och annan karbonatsten ingår i industriverkets rapport ”Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen" (SIND PM 1977z9). ] sammanfattning anges i industriverkets utvärdering av tillgångssituationen att ett relativt begränsat antal områden i dag kan komma i fråga för utnyttjande. Med ledning av de krav på förekomsternas kvalitet och kvantitet som verket uppställt anges att i första hand följande fyra områden har stora upptäckta brytvärda tillgångar av kalksten: 1)Sydvästskåne, 2) Västergötland med bl a Kinnekulle och Billingen, 3) Siljansområdet samt 4) Gotland. Tillgångarna på råvara inom dessa områden är mycket stora.

Utöver de nämnda områdena finns betydande förekomster av kalksten bl a vid Stora Vika i Södermanland, på Öland m m.

De nämnda områdenas stora betydelse får emellertid. anför verket, inte undan'skymma det faktum att ekonomiskt brytvärd kalksten av skiftande typ, kvalitet och kvantitet förekommer även på andra platseri landet. Således kan även relativt små förekomster av vissa kvaliteter komma i fråga för utvinning.

På samma sätt kan ett utnyttjande av lågvärdiga kvaliteter, främst för jordbruks- och miljövårdsändamål, komma i fråga på ett stort antal platser där närheten till förbrukningsstället är av avgörande betydelse. Ett sådant utnyttjande av förekomsterna underlättas dessutom av att malning till jordbrukskalk är en okomplicerad process där även mobila malverk kan utnyttjas.

Verket betonar att den bedömning av Sveriges kalkstensförekomster som gjorts grundar sig på dagens behov och möjligheter inom industri och teknik. Om således i en framtid en ny teknik skulle utvecklas för tex rening av lågvärdiga karbonatstenar eller nya användningsområden tillkomma måste nya utvärderingar äga rum.

5.3 MPU:s synpunkter

lndustriverkets utredning indikerar sålunda att kalkstenstillgångarna i Sverige är stora men att kraven på förekomsternas kvalitet och storlek samt transportekonomiska faktorer kan ge vissa begränsningar. Det torde också

• Sida 345
•  Original

enligt MPUzs bedömning stå klart att förekomster av mycket rena kalkstenar är väsentligt mera begränsade än sådana som kan användas för tex cementtillverkning och jordbruk/miljövård. Tillgångarna torde dock vara tillräckligt stora för att täcka den svenska industrins behov för lång tid framöver. Eventuellt skärpta krav på minimihalter av föroreningar i tex metallurgisk kalksten liksom kvalitetsvariationer inom brutna kalkstensfor- mationer kan emellertid på längre sikt eventuellt leda till att flotationsanrik- ning måste tillgripas. Detsamma gäller om tillgångarna av högvärdig kalksten skulle bli otillräckliga.

Det ligger en fördel i llotationsanrikning i den bemärkelsen att den snabba bränning till kalk som sker när kalkstenen fmmalts före llotationen ger en avsevärt aktivare kalk. vilket har betydelse för färskningsförloppet i stålug— narna (se bilaga 1).

En eventuell utveckling mot flotationsanrikning av kalksten för kvalifi- cerad användning kan på sikt påverka lokaliseringen av kalkbränningen i landet på så sätt att denna produktion i högre grad koncentreras till brytningsorterna i stället för som nu till resp förbrukningsställe.

Den internationella produktions- och tillgångssituationen för kalksten har inte tagits upp i denna kalkstensöversikt. Kalksten hör normalt till hemma- marknadsmineralen. Den handel som förekommer gäller främst högrena kvaliteter för t ex metallurgiskt bruk. En relativt omfattande export av sådan kalksten sker från Gotland till framför allt Finland och stålverken i norra delen av Förbundsrepubliken Tyskland.

Det är möjligt att samma typ av högren kalksten som på Gotland finns i formationens förlängning under Östersjön till Baltikum och norra Polen. 1 dag konkurrerar dessa länder emellertid såvitt bekant inte på den internatio- nella marknaden. De finska kalkstenarna är av samma typ som urbergskalk- stenarna i mellansverige och i allmänhet inte tillräckligt rena för metallurgiskt bruk. De nordtyska kalkstenarna är likaså av sämre kvalitet och mera lämpade för tex cementtillverkning.

[ mellersta och södra Europa uppträder åter högrena kalkstenar — bl a i Westfalen, Holland, Belgien, södra Polen, Tjeckoslovakien samt i Alperna och Pyrenéerna. Dessa förekomster ligger emellertid för långt bort från de stålverk som köper svensk kvalitetskalksten för att kunna konkurrera.

En ökande importkonkurrens för cement från främst Polen har under innevarande år(l977) varit märkbar. Om importerad cement varaktigt skulle komma in på den svenska marknaden kommer självfallet anspråken på inhemsk kalkstensråvara att bli lägre än vi räknat med i prognosavsnitten ovan. Vi saknar underlag för en närmare bedömning av denna fråga.

6 Krita

6.1 Presentation

Krita består i likhet med kalksten i huvudsak av kalciumkarbonat och har bildats sedimentärt av små marina skaldjur kallade kokkoliteri det varma hav som täckte Europa för 70—135 milj år sedan. Kritan skiljer sig från kalksten på så sätt att den normalt är renare, finkornigare och porösare. Det senare hänger samman med att kritan geologiskt sett är mycket yngre än kalkstenen och att

• Sida 346
•  Original

den därför inte på samma sätt hunnit påverkas av tid, tryck och tempera-

tur. Benämningen krita avser egentligen endast den nu presenterade naturliga formen av krita. Termen används emellertid ibland också för finmalen kalksten eller marmor liksom för den produkt som tillverkas på kemisk väg av rent kalciumkarbonat (kalksten eller marmor) genom 5 k fällning. 1 den här översikten begränsar vi oss till att behandla den naturliga kritan.

De viktigaste användningsområdena för krita är som fyllmedel med olika funktioner i gummi, färg, kabel, papper m m.

6.2 Svensk marknadsöversikt

Det saknas officiella statistiska uppgifter om användningen av krita i Sverige. Uppgifterna i följande tablå är därför mycket grovt uppskattade.

Tusen ton % av för-

brukningen Produktion 34 | Import 18 l Export 10 l _— l Tillförsel 42 | Användning ] Pappersindustrin 12 29 Kabelindustrin 8 19 Gummiindustrin 6 14 Färgindustrin 3 7 Plast. glasfiber, foder- krita rn m 13 31

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel samt privata källor.

Inhemsk produktion, som äger rum vid ett tillverkningsställe i södra Skåne, täcker ca 60 % av behovet. Import sker från främst Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike (tabell ll). Exporten är relativt omfattande. Det genomsnittliga saluvärdet på den inhemska produktionen var 1975 170 kr/ton och på importen 180 kr/ton (tabell 12).

Förbrukningen, som domineras av användningen som fyllmedel inom pappers-, kabel- och gummiindustrin, har något mer än fördubblats sedan 1960 (tabell 10).

När det gäller pappersindustrins fortsatta förbrukningsutveckling har vi utgått från att kritan behåller sin andel av det antagna växande behovet av fyllmedel liksom från att krita tar över en del av marknaden för bestryk- ningspigment (jfr ””Kaolin'”). Pappersindustrins förbrukning kan därmed förväntas öka kraftigt under prognosperioden. När det gäller de övriga användningarna har vi inte underlag för en mera detaljerad prognos. Den sammanlagda förbrukningen av krita kan dock antas öka från ca 48 000 ton 1973—1975 till ca 65 000 ton 1985.

Summa 42 100 I | l l

• Sida 347
•  Original

Den inhemska produktionen beräknas ligga kvar på oförändrat ca 35 OOO—40 000 ton under de närmaste åren. Tillgångar finns inom aktuellt brytningsområde för ytterligare några decenniers produktion av denna omfattning. Tillgångar av krita finns dessutom i angränsande områden som emellertid fn inte är tillgängliga för brytning. En stor del av den förutsedda behovsökningen kommer därför sannolikt att tillgodoses genom import.

Tabellbilaga

Tabell 6 Sveriges kalkstenstillförsel 1960—1976. Tusen ton

År

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

” Då statistik saknas för åren 1960—1968, har totalproduktionen för dessa år skattats genom att avsaluproduktionen

Produktion

Totalt”

(1)

(6 903) (7 553) (7 728) (7 735) (8 877) (9 412) (9 432) 10 012 10 026 10 123 10 065 9 781 9 823 10 204 9 654 9 105 8 5006

För av- salu

(2)

6 109 6 684 6 839 6 845 7 865 8 329 8 347 8 652 8 869 8 927 8 879 8 637 8 705 9 010 8 283 8 098

Import

(3)

53 44 39 50 76 88 98 87 85 121 149 128 116 117 136 99 80

Export Tillförsel Saluvärde Kr per ton

Kalk- Kalkstens- Brutto Netto Nomi— Realt sten innehållet Kol ] Kol 6 nellt (1975 års

i cement— +3—4 —5 priser)

exponen'J (4) (5) (6) (7) (8) (9) 209 410 (6 747) (6 337) 4,70 10,30 208 389 (7 389) (7 000) 4,60 9,90 282 189 (7485) (7 296) 4,40 9,20 398 159 (7 387) (7 228) 4,20 8,50 563 110 (8 390) (8 280) 4.50 8.70 549 77 (8 951) (8 874) 4,60 8,60 464 -35 (9 061) (9 096) 4.80 8.70 594 —26 9 505 9 531 4,80 8,70 472 —35 9 639 9 674 4.60 8.30 544 44 9 700 9 656 4.70 8.20 600 30 9614 9 584 5.10 8.30 532 109 9377 9268 5.10 8.00 659 345 9 280 8 935 5,30 7,90 730 1 348 9 591 8 243 5.50 7.40 858 786 8 842 8 070 6,80 7,30 739 555 8 465 7 910 8.20 8.20 801 152 7 8006 7 6506 — —

multiplicerats med genomsnittliga kvoten totalprod/avsaluprod åren 1967—1973 (1.13). D Se tabell 9. (' Preliminär skattning.

• Sida 348
•  Original

År

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

År

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

SOU 1977:75 Tabell 7 Kalkstensförbrukning i olika användningssektorer 1960—1975. Tusen ton

Järn- och Cellulosa- Byggnads- Kemisk Jordbruk stålin- industrin industrin industri Netto dustrin 4 294 658 - 610 318 254 123 4 638 728 537 326 292 123 5 024 777 517 346 251 116 5 402 836 486 348 236 123 6 163 875 527 372 274 114 6 540 922 504 376 279 110 6510 942 412 368 298 110 6 886 796 340 396 257 126 7 035 1 024 336 382 237 145 6 940 I 049 341 364 214 170 6 946 1 035 337 332 206 150 6 870 I 071 302 284 174 185 6717 1010 240 280 170 175 5 852 1 095 267 286 150 203 5 643 1 195 309 247 150 245 5 380 1 420 273 240 207 380 Asfalt- Foder- Socker- Övriga Totalt industrin medel bruk sektorer

Brutto Netto Dzo exkl cement

25 14 86 120 6 930 6 520 2 226 25 14 74 120 7 282 6 893 2 255 25 17 54 120 7 453 7 264 2 240 25 17 64 120 7 835 7 676 2 274 25 16 66 120 8688 8578 2415 25 17 52 120 9 065 8 988 2 448 31 16 62 120 8 869 8 904 2 394 31 17 57 120 9037 9063 2 177 35 20 60 125 9412 9447 2412 33 27 55 125 9 416 9 372 2 432 47 29 62 125 9 353 9 323 2 377 50 31 58 130 9 318 9 209 2 339 50 35 60 140 9 272 8 927 2 210 50 38 64 140 9 530 8 182 2 330 50 40 78 140 8 922 8 150 2 507 50 42 84 140 8 811 8 257 2 877

Källor: Cement: Kol I: SOS Industri, 1960—1967: Förbrukning i cement- och cementvarufabriker', 1968-1975:

Cementindustrin

Brutto

4 704 5 027 5 213 5 561 6 273 6617 6475 6 860 7000 6984 6976 6979 7 062 7 200 6415 5934

Glasin- dustrin

18 16 17 19 26 42 35 35 48 54 54 54 50 37 53 41

Förbrukning i cementindustrin (SNI 36921). Kol 2: Kol 1 minus nettoexporten enl kol 2 i tabell 9. Ovriga sektoruppgifter: Cementa AB.

• Sida 349
•  Original

Tabell 8 Cementtillförseln 1960—1976. Tusen ton

År Produktion Import Export Nettoexport Tillförsel Saluvärde per ton” kronor

Nominellt Realt(l975

års priser) 1960 2919 10 244 234 2685 60 131 1961 3 079 11 233 222 2857 62 133 1962 3 108 27 135 108 3 000 63 132 1963 3 305 19 110 91 3 214 62 126 1964 3 696 16 79 63 3 633 62 120 1965 3 937 38 82 44 3 893 62 116 1966 3 764 46 26 —20 3 784 62 113 1967 3902 32 17 —15 3917 63 115 1968 3 978 24 4 —10 3 998 63 114 1969 4 057 24 59 25 4 022 64 111 1970 4061 27 10 —17 4078 70 113 1971 3 991 32 94 62 3 929 85 133 1972 3872 24 221 197 3 675 86 128 1973 4 213 26 796 770 3 443 87 116 1974 3 736 24 473 449 3 296 115 124 1975 3 406 20 337 317 3 089 126 126 1976 3 ooob 21 108 87 2 90017 145 133

a Avser portlandcement (25.23.002). [7 Preliminär uppgift.

Tabell 9 Nettoexport av kalksten 1960—1976. Tusen ton

År Kalksten Kalkstensinnehåll Summa Andel av produk- i nettoexporten tionen % av cement”

1960 156 410 566 1961 164 389 553 1962 243 189 432 1963 348 159 507 1964 487 110 597 1965 461 77 538 1966 366 —35 531 1967 507 —26 481 4,8 1968 387 —35 352 3,5 1969 423 44 467 4,6 1970 451 30 48] 4,8 1971 404 109 513 5,2 1972 543 345 888 9.0 1973 613 1 348 1 961 19.2 1974 722 786 1 508 15.6 1975 642 555 1 197 12,7 1976 722 152 874 103/>

a Baserat på en beräknad åtgång av 1,75 ton kalksten per ton cement. b Preliminärt.

• Sida 350
•  Original

Tabell 10 Sveriges tillförsel av krita 1960—1975. Tusen ton

År Produktion Import Export Tillförsel 1960 14,2 10.4 3.2 21.4 1961 16.1 8.9 3.6 21.4 1962 16,3 8,9 4.3 20.9 1963 20.6 10.7 3,2 28,1 1964 17.2 9.8 4,7 22.3 1965 17,7 10.9 3.1 25.5 1966 14.9 9.2 3.9 20.2 1967 17,4 10,1 3,4 24,1 1968 16,8 12,2 2,8 26,2 1969 18 ,5 9 ,0 2,6 24 ,9 1970 22,0 10,9 4.0 28.9 1971 25,8 10.2 5.3 30.7 1972 29,2 10.8 6.2 33.8 1973 33,8 21.9 7.7 48.0 1974 44,1 18,3 9.4 53.0 1975 33.9 17.6 9.4 42.1

Tabell 11 Länderfördelningen av Sveriges import av krita 1975. Land Tusen ton % av l

importen l

!

Danmark 6.7 38 l

Förbundsrepubliken Tyskland 60 34 I Frankrike 3.5 20 Storbritannien 1.5 8 Ovriga 0,1 — Summa 17,6 100

l 1 Tabell 12 Prisutvecklingen på krita 1960—1975. Kronor per ton |

År Produktionens Realt i 1975 Import- Realt i saluvärde års priser pris 1975 års priser 1960 131 287 71 155 1961 122 261 78 167 1962 129 270 79 165 1963 127 257 82 166 i 1964 135 261 83 160 i 1965 127 238 86 161 1966 142 259 82 149 1967 135 243 84 151 1968 127 220 92 160 1969 119 207 95 165 1970 125 203 99 160 1971 129 202 103 161 1972 129 192 111 165 1973 134 179 126 169 1974 147 158 156 168 1975 171 171 179 179

• Sida 351
•  Original

Kaolin

1 Presentation

Kaolin är benämningen på en mineralblandning som innehåller det vatten- haltiga aluminiumsilikatet kan/init uppblandat med kvarts. glimmer, granat m fl mineral. Det har bildats genom vittring av granit, gnejs och andra fältspatförande bergarter och uppträder antingen primärt i oförändrat läge vid vittringsplatsen eller sekundärt (sedimentärt) borttransporterat från moder- berget. Mineralet utvinns i dagbrott genom avbaning och utgrävning eller, i vissa fall, genom utspolning med vattenkanon. Den vidare behandlingen är beroende av kvalitetskraven i den slutliga användningen. Kaolin för pappersbestrykning (se nedan) t ex hör till de kvaliteter som kräver relativt omfattande förädling innefattande bl a blekning, delamineringI och flota- tion.

Kaoliniten är kemiskt inert (obenägen att reagera), föga nötande, täckande, vit, eldfast, finkornig, har låg värmeledningsförmåga och likaså låg elektrisk ledningsförmåga. Dessa egenskaper tas tillvara i en mångfald industriella användningar.

Den första kända användningen av kaolin var inom den kemiska industrin. Kineserna utnyttjade materialet för sin berömda porslinstillverkning och den benämning på kaolin som är vanlig framför allt i Europa —china clay — har sitt ursprung häri. Begränsade mängder kaolin började under 1800-talet användas som fyllmedel i papper och förbrukningen ökade snabbt i takt med pappersproduktionens tillväxt. Pappersindustrin är den i dag dominerande förbrukaren. Användningen som fyllmedel i papperet har kompletterats med ytterligare en, nämligen som bestrykningsmedel. De här två funktionerna är helt olika och kräver olika kvaliteter av kaolin.

Som/iller tillsätts mineralet till fiberblandningen (pappersmassan)i början av processen för papperstillverkning. Mineralkornen fyller ut tomrummen mellan cellulosafibrerna och ger på så sätt ett slätare och jämnare papper att trycka på. Eftersom kaolin —och andra fyllmedel som används parallellt med kaolin — är billigare än cellulosafibrer fyller materialet också funktionen som utdrygare, dvs den ersätter delvis massaråvara och ger på så sätt sänkta råvarukostnader.

Som bestrykningsmedel tillsätts kaolin på det färdiga papperets yta tillsam- mans med ett bindemedel och ger en jämn och glansig yta lämpad för högkvalitativt färgtryck. Trycket sker i detta fall på mineralet och inte på en blandning av fiber och fyllmedel som är fallet när papperet är obestruket. Normalt är bestrykningskvaliteterna glansigare och mera finkorniga än

' Delaminering = sepa- rering i skikt.

• Sida 352
•  Original

1Ger en vit produkt efter bränning.

fillerkvaliteterna och har bestämd viskositet. De är 2—3 gånger dyrare.

Användningen av kaolin inom keramisk industri är fortfarande av stor betydelse. Kaolin används bl a i hushålls- och sanitetsporslin. eldfasta produkter, golv- och väggplattor, kemiskt porslin och elektroporslin m m. I en del av dessa användningar är det kaolinets vitbrännande 1egenskaper som utnyttjas, i andra dess eldfasthet.

Kaolin används också som fyll- och förstärkningsmedel inom gummiindu- stri, som fyllmedel inom färgindustri, som bestrykningsmedel vid tillverk- ning av svetselektroder samt inom en rad andra användningsområden.

Det är stora skillnader i kvalitet både i fråga om kemisk sammansättning och fysikaliska egenskaper mellan de kaoliner som utnyttjas i de olika ovan nämnda användningarna. Också inom en och samma användning, t ex som bestrykningsmedel, kan kvalitetsdifferentieringen vara stor. Kaolin är ett utmärkande exempel på att ett visst industrimineral i själva verket kan betraktas som flera "mineral” utan annat gemensamt än beteckningen och vissa gemensamma mineralogiska drag.

Kaolin hör till de aluminiumhaltiga mineral som betraktas som potentiell råvara för aluminiumutvinning.

Det finns flera substitut till kaolin som fyllmedel och bestrykningsmedel inom pappersindustrin. En del av dessa är i vissa avseenden tekniskt likställda med eller överlägsna kaolin men också väsentligt dyrare, andra är billigare än kaolin men har speciella nackdelar i tekniskt hänseende. Kaolin har därför över hela världen blivit den mest använda produkten och när andra material används är det oftast som komplement snarare än som substitut till kaolin.

Tabell 1 visar hur den europeiska pappersindustrins förbrukning av kaolin . och alternativa eller kompletterande material fördelade sig 1974. Som framgår

dominerar kaolin helt användningen både som fyllmedel och, framför allt, som bestrykningsmedel.

I stort sett samma produkter som i tabellen anges som substitut inom pappersindustrin används alternativt eller som komplement till kaolin inom färg-, gummi- och plastindustri m m. Vid eldfast tillverkning finns ett flertal

Tabell ] Pigmentförbrukning inom europeisk pappersindustri 1974

Totalt

Fyllmedel Bestrykningsmedel

Tusen ton % Tusen ton % Tusen ton %

Kaolin ] 600 76 1 400 88 3000 81 Talk 300 14 — — 300 Krita 100 5 150 9 250 7 Ovrigt (titanpigment, gips, bariumför— eningar. silikater) 100 5 50 3 150 4 Summa 2 100 100 1 600 100 3 700 100

Källa: D A Clark, English China Clays Ltd: The European paper industry as a market for white minerals. Föredrag hållet vid The 2nd 'lndustrial Minerals' International Congress. Mtinchen 1976. (Stencil).

• Sida 353
•  Original

andra aluminiumhaltiga material att tillgå — bauxit, Sillimanitmineral m fl — normalt mera högvärdiga i fråga om aluminiuminnehåll och dyrare. Däremot är det svårt att substituera kaolin vid porslinstillverkning med bibehållet krav på att materialet skall vara vitbrännande.

Från miljösynpunkt är inga särskilda risker involverade i utvinningen och hanteringen av kaolin. Däremot gör brytningen stora ingrepp i naturen och ger betydande mängder restprodukter (kaolinhalten i de engelska fyndighe- terna t ex är ca 9—13 %). Skärpta miljövårdskrav kan komma att verka prishöjande. I samma riktning verkar energikostnadsfaktorn. Förädlingen av kaolin är nämligen relativt energikrävande. Två processer, den torra och den våta, tillämpas av vilka den våta. som är nödvändig när högre kvaliteter skall tas fram, är mest energiintensiv.

2 Internationell översikt

2.1 Produktion och priser

Den globala produktionen av kaolin uppgick 1974 till ca 16 milj ton. Produktionsökningen i västvärlden har varit ca 6 % per år sedan början av 1960-talet.

Kaolin produceras i ett fyrtiotal länder i världen. Flertalet av dessa har emellertid en produktion som understiger ] % av världsproduktionen och många av de brutna fyndigheterna är av låg kvalitet jämfört med de högkvalitativa kaolintillgångar som exploateras i USA och Storbritannien. Dessa två länder har de bästa och största nu kända kaolintillgångarna och dominerar tillsammans världsmarknaden med en produktionsandel på 50—60 %. Framför allt när det gäller bestrykningskaoliner för pappersindu- strin har USA och Storbritannien hittills varit så gott som helt utan konkurrens. Särskilt stark har Storbritanniens ställning varit. eftersom landet — i motsats till USA — exporterar större delen av sin kaolinproduktion.

Vid sidan av USA och Storbritannien är Sovjetunionen, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Tjeckoslovakien, Japan och Indien de vikti- gaste producentländerna med en sammanlagd andel av världsproduktionen 1974 på närmare 30 %. 85 % av världsproduktionen hade därmed sitt ursprung i åtta länder (se tabellbilagan. bilaga 2).

Även om det i många länder finns ett stort antal småproducenter, är produktionen i stort koncentrerad till ett fåtal företag, flera med internatio- nella förgreningar av sin verksamhet.

De stora kvalitetsskillnaderna gör att något enhetligt pris på kaolin inte kan anges. Noteringarna i tidskriften Industrial Minerals (febr 1977) kan här få illustrera ungefärlig nivå och skillnad mellan olika kvaliteter:

Kr/ton fob (ca)

bestrykningskaolin 235—345 fillerkaolin 95—160 keramisk kaolin 90—185

Det genomsnittliga importvärdet på kaolin till Sverige var 1975 280 kr/ton. Uttryckt i fast penningvärde innebär det en i stort sett oförändrad prisnivå i förhållande till 1960 (tabell 3).