SOU 1978:22

Energi, strukturomvandling och sysselsättning : forskningsrapport : rapport till Sysselsättningsutredningen

Energi, strukturomvandling och sysselsättning

Forskningsrapport

Räpport till sysselsättningsutredningen

Energi, struktummvandling och sysselsättning

Forskningsrapport

WII-$$

Rapport till sysselsättningsutredningen & © &] ' W

& Statens offentliga utredningar

2 197822 Arbetsmarknadsdepartementet

E_nergi, struktur— omvandling och sysselsättning

Forskningsrapport

Rapport till sysselsättningsutredningen Stockholm 1978

Publiceras även som DFB-rapport nr 9 (DFE = Delegationen för energiforskning)

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38—04016—6 lSSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1978

SOU 1978122

Sysselsättningsutredningen Delegationen för energiforskning (DFE)

! i

j FÖRORD

! fSysselsättningsutredningen har till uppgift att presentera över—

[väganden och förslag som rör utformningen av den långsiktiga sys—

iselsättningspolitiken.

! ! |Delegationen för energiforskning (DFE) har som en av sina uppgif-

ter att ansvara för "Allmänna energisystemstudier" inom det stat—

Wliga energiforskningsprogrammet.

isåväl sysselsättningsutredningen som DFE har i stor utsträckning Wlagt ut olika projekt på fristående institutioner och forskare. ,Föreliggande rapport utgör en sammanfattning av resultaten från iett forskningsprojekt som finansierats av sysselsättningsutred— äningen och DFE gemensamt. Forskningsarbetet har utförts inom Forskningsgruppen för energisystemstudier vid Stockholms universi— tet. Rapporten har författats av Per Anders Bergendahl, Clas Bergström, Alf Carling, Åsa Sohlman och Göran östblom. Författarna svarar helt för analyser och slutsatser. Sysselsättningsutred— ningen och DFE har bedömt rapporten vara av intresse för den all-

männa debatten om energi— och sysselsättningsfrågor men har inte

i övrigt tagit ställning till innehållet.

'Rapporten publiceras dels i sysselsättningsutredningens skriftse— rie (SOU l978:22), dels i DFE:s (DFE—rapport nr 9). Tidigare pu—

blicerade rapporter finns förtecknade på omslagets sista sida.

Lars Sandberg Sigfrid Wennerberg ordförande i sysselsätt— verkställande ledamot i DFE ningsutredningen

SOU l978:22

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 PROBLEMBESKRIVNING 1.1 Inledande översikt 1.2 Energianvändning i produktionssystemet 1.3 Några ekonomisk—politiska avvägningsproblem 1.4 Sysselsättningseffekter av yttre störningar 1.5 Sysselsättningseffekter av energipolitik

ENERGIHUSHÅLLNING OCH EKONOMISK TILLVÄXT — NÅGRA LÅNG— SIKTSMODELLER

EFFEKTER AV EN ENERGIFÖRSÖRJNINGSKRIS

3.1 Akuta bristsituationer 3.1.1 Inledning

3.1.2 Referenskalkylen och gemensamma antaganden för samtliga embargokalkyler

3.1.3 Kvantifiering av olika typer av anpass— ningars inverkan på ekonomin under olje— embargot

3.1.4 Ekonomisk—politiska avvägningsproblem på kort sikt

3.2 Konjunkturproblem

3.2.1 Konjunkturproblem i samband med interna- tionella prishöjningar på energi

3.2.2 Konjunkturproblem i samband med energipoli— tiska åtgärder

ENERGIHUSHÅLLNINC OCH STRUKTUROMVANDLING - ÖVERSIKTS— MODELLER

4.1 Effekter av ändrad produktionsinriktning

4.2 Anpassningsmekanismer vid "ökad energiknapphet"

4.3 Effekter via bytesbalansen

10 12 15 18

21

29 29 29

31

33

40 42

43

50

53 53 59 63

6

ENERGI OCH STRUKTUROMVANDLING — BRANSCHSTUDIER

5.

5 5. 5

1

2 3 4

Processindustriernas energianvändning Energi— och råvaruhushållning Processindustriernas konkurrensläge Processindustriernas arbetskraft

5.4.1 Arbetskraftens fördelning efter kön och arbetstidens längd

5.4.2 Yrkesstruktur

5.4.3 Löner

Transporter, stordrift och lokaliseringsval 5.5.1 Lokaliseringspåverkande faktorer 5.5.2 Energi och lokalisering

5.5.3 Cementindustrin — ett exempel Lokala arbetsmarknader

5.6.1 Den energitunga industrins länsvisa fördelning

5.6.2 Lokala arbetsmarknader med stor andel energitung industri

5.6.3 Utvecklingen på lokala arbetsmarknader med stor andel energitung industri

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

6. 1

Sammanfattning

6.2 Det fortsatta arbetet

Litteraturförteckning

67 69 79 87 96

97 99 102

105 105 107 109 112

112 114

117

131 131 140

143

SOU 1978122

1 PROBLEMBESKRIVNING

1.1 Inledande översikt

Ett antal huvudfrågor i den energipolitiska debatten rör samband mellan energihushållning och sysselsättning. Frågorna gäller hur ökad energiknapphet, höjda energipriser och olika energipolitiska styrmedel påverkar sysselsättningen — totalt och med fördelning på branscher, regionala eller lokala arbetsmarknader, typer av arbetstillfällen osv. Det torde framgå redan av denna uppräkning, att det rör sig om ett ganska stort frågekomplex, men det är ändå lämpligt att redan från början komplicera bilden ytterligare för

att problembeskrivningen skall bli någorlunda fullständig.

Det är nödvändigt att dela upp problemen med hänsyn till det tids- perspektiv, som skall studeras. Effekterna (t ex på sysselsätt— ningen) av förändringar i energitillgång eller energipriser kan antas vara starkt beroende av hur snabbt förändringarna sker, och hur lång anpassningstid som står till förfogande för berörda fö— retag och hushåll. Det finns i det här sammanhanget anledning att

skilja mellan fyra olika tidsperspektiv:

1. Akuta bristsituationer, då ekonomin inom någon eller några månader måste anpassas till minskad tillgång på energivaror. Orsaken kan vara avbrott i importen — som t ex under olje— krisen 1973—74 — eller något slags störning i det inhemska

energiproduktionssystemet.

2. Konjunkturella störningar, då internationella energiprishöj— ningar bidrar till stabiliseringspolitiska problem (efter— frågebortfall och underskott i bytesbalansen). Utvecklingen efter de kraftiga energiprishöjningarna 1974 ger också här

ett åskådningsexempel.

8. Problembeskrivning SOU 1978:22

3. Strukturella omställningsproblem i energiintensiva bransche och på de regionala arbetsmarknader, som nu är starkt bero— ende av sådan industri. Man kan här inrikta sig på ett tids perspektiv i storleksordningen tio år. En huvudfråga är om ökad energiknapphet och höjda energipriser tenderar att för—

stärka de strukturproblem, som kan förutses t ex under 1980—

| ] talet. |

4. Långsiktiga konsekvenser för sysselsättningen av övergång ] till ett "lågenergisamhälle" eller till ett energiförsörj— ningssystem till stor del baserat på nya energikällor. Här får man främst inrikta sig på förhållandena omkring och ef—

ter sekelskiftet. Anpassningsperiodens längd innebär att ge- nomgripande förändringar är möjliga då det gäller bl a tek—i nik och produktionsutrustning, produktions- och konsumtions—i inriktning, transportsystem och lokaliseringsmönster. * Tillgången på metoder och data för en systematisk behandling av problemområdet energi—sysselsättning är starkt begränsad. Ett om—W fattande arbete med metodutveckling inom området har kommit igång; de senaste åren, såväl i Sverige som utomlands. Men modellerna är* på sin höjd halvfärdiga, och datamaterialet — t ex då det gäller anpassningsmöjligheter för hushåll och företag — är mycket ojämnt Det man kan åstadkomma i resultatväg har därför närmast karaktär av räkneexempel och belysning av delproblem. Alla försök till

i 4 1 i | ? ”totalanalys" av orsakssamband och konsekvenser av ekonomisk— ; politiska alternativ måste i dag bli mycket osäkra. ' i Denna rapport får alltså ses som en redovisning av arbetsläget, i framför allt i FFE:s pågående sysselsättningsprojekt men också i någon mån i andra svenska och utländska projekt på samma område. Förutom problem— och metodbeskrivningar innehåller rapporten en del preliminära resultat från kvantitativa beräkningar. Men med undantag för sådant ”utredningsmaterial", som beskriver nuläget i'

olika branscher och regioner, måste dessa resultat tolkas med

stor försiktighet.

I kapitel 2 diskuteras det mest långsiktiga av de fyra tidsper— spektiv, som nämndes inledningsvis. Vi redogör för några till—

SOU 1978:22 Problembeskrivning 9

växtmodeller, som använts för att belysa samband mellan energian— vändning, sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Det rör sig ge- nomgående om beskrivningar på mycket aggregerad sektornivå. De ger alltså inte underlag för att bedöma utvecklingen i enskilda

branscher eller regioner.

Därefter övergår vi till de kortsiktiga problemen, dvs beredskaps— . och konjunkturaspekter på energihushållningen. Frågor om energi— hushållning i akuta bristsituationer — bl a med inriktning på att så långt möjligt begränsa inverkan på sysselsättningen — behand— las i ett särskilt FFE—projekt (projekt 54: Samhällsekonomiskt effektiv energiberedskap). Det omfattar också frågor om bered— skapslagring och andra åtgärder som syftar till att på förhand minska ekonomins känslighet för störningar i energitillförseln.

' Huvuddelen av arbetet inom de pågående sysselsättningsprojekten ” handlar emellertid varken om det mest kortsiktiga eller det mest långsiktiga perspektivet. I stället har våra undersökningar till största delen inriktats på frågor om hur ökad energiknapphet och

höjda energipriser påverkar strukturomvandlingen, särskilt inom den energiintensiva processindustrin och på de lokala arbetsmark— nader som är starkt beroende av sådan industri. Detta gäller så— väl arbetet inom det nu pågående sysselsättningsprojektet (SZ) som de undersökningar rörande energipolitiska styrmedels effek—

ter, gruppen utfört för Energikommissionens räkning (projekt 58).

Den centrala delen av denna rapport utgörs alltså av de kapitel (4 och 5), som behandlar samband mellan energihushållning och strukturomvandling. Det första av dessa kapitel handlar om över—

siktliga modeller, där man försöker ge en samlad bild av hur pro— duktion och sysselsättning omfördelas mellan ekonomins olika de— lar som följd av exempelvis ändrad tillgång på energi. Här lika litet som med de mer långsiktiga tillväxtmodellerna i kapitel 2 kan man nå fram till konkreta resultat på detaljerad bransch— och arbetsmarknadsnivå. Totalmodellerna - t ex industriverkets energi— prognosmodell — kan i sin nuvarande utformning endast tjäna som

en första grov approximation och som bakgrund för ett mer "par— 1

tiellt" och hantverksmässigt arbete med inriktning på de mest

energiberoende delarna av produktionssystemet.

10. Problembeskrivning

Resultatet från ett antal sådana bransch— och regionutredningar presenteras i kapitel 5. Underlaget för detta kapitel är dels en studie av lokala arbetsmarknader med stor andel energiintensiv industri, dels tre branschstudier som rör energipolitikens konse—

kvenser för olika typer av processindustri.

1.2. Energianvändning i produktionssystemet

ter tillförsel av energi i form av bränslen och/eller elkraft. Det gäller produktion av varor och tjänster inom hushållen och i den offentliga sektorn likaväl som i olika delar av näringslivet. Tillgång och priser på energi påverkar följaktligen hushållens

situation på flera vägar, t ex: Praktiskt taget alla produktionsaktiviteter i samhället förutsät— via hushållens egna inköp av elkraft, drivmedel och bränslen” via tillgång och priser på varor och tjänster, vilkas pro— duktion kräver insats av energivaror i i |

via kostnaderna för att tillhandahålla offentliga tjänster

via efterfrågan på arbetskraft för energikrävande produk— ' tion. ,

Eftersom vi här vill belysa den sistnämnda typen av effekter, är

det energi— och arbetskraftsanvändningen i olika delar av produk-

! tionssystemet som måste beskrivas och analyseras. Till en början ! skall vi inrikta beskrivningen på de 21 näringslivssektorer — en- ligt långtidsutredningens indelning — som inte är rena energi— produktionssektorer. Av den direkta energianvändningen i landet i form av bränslen och elkraft svarar dessa 21 sektorer för ca 45%. Ungefär samma andel av energileveranserna går direkt till slutlig förbrukning i hushållen och den offentliga sektorn.

Den direkta energiintensiteten, dvs insatserna av bränslen Och

i elkraft i förhållande till produktionsvärdet, varierar mycket 4 i kraftigt mellan olika delar av produktionssystemet. De sex mest * ! energiintensiva sektorerna år 1975 var följande (energiåtgångstal*

i megajoule per krona saluvärde):

SOU 197822 Problembeskrivning 1 l

massa- och pappersindustri 11,5 jord- och stenvaruindustri 7,7 järn-, stål- och metallverk 7,6 extraktiv industri 5,5 samfärdsel 3,6 kemisk industri 2,5

Dessa åtgångstal kan jämföras med ett genomsnitt för samtliga sek— torer om ca 2 MJ/kr. Det finns också flera sektorer (bl a på tjänstesidan), där åtgångstalet ligger långt under 1.

De sex ovan nämnda sektorerna svarade för närmare tre fjärdedelar av produktionssystemets energianvändning. Däremot var deras an- delar av produktionsvärde och sysselsättning endast knappt en fem- tedeg vilket framgår av följande tabell. Som jämförelse har ock-

så motsvarande andelar för verkstadsindustrin tagits med i tabel-

len. Tabell 1: Några energiintensiva sektorers andelar av energianvändning, produktionsvärde och sysselsättning

Andelar i Z av hela produktionssystemets Antal sys- energianvändning saluvärde sysselsättning selsatta Sektor lOOO-tal Massa- och pappersindustri 29 5 2 62 Järn-, stål- och metallverk 16 4 2 74 Samfärdsel 12 6 9 269 Jord- och stenvaruindustri 6 l 1 39 Kemisk industri 4 3 2 59 Extraktiv industri _3 _l _1 19 Summa 71 19 17 522 Verkstadsindustri 6 19 16 469

Källor: Statistiska Meddelanden N 1977:7.4 och lv 1977:6.5.

Det bör också framhållas att energiintensiteten varierar starkt

inom dessa produktionssektorer. I sektorn massa- och pappersindu-

stri är det särskilt produktionen av massa som är energikrävande, medan det i jord- och stenvaruindustrin är produktion av cement,

kalk och byggnadstegel, som dominerar energianvändningen.

12. Problembeskrivning SOU 1978:22

Diskussionen i det följande av hur sysselsättningen påverkas av yttre störningar i energiförsörjningen och av energipolitiska åt- gärder kommer naturligen till stor del att handla om konsekven-

" delarna av näringslivet.

ser för de här nämnda, "energitunga Även om alla produktionsaktiviteter är beroende av energitillför- sel, är det exempelvis vid kraftiga energiprishöjningar dessa

sektorer och branscher som påverkas snabbast och kraftigast.

1.3. Några ekonomisk-politiska avvägningsproblem

Vore man enbart intresserad av sambanden mellan energi och sys— selsättning, skulle man kunna hävda att det i princip alltid - oberoende av energitillgången - är möjligt att med hjälp av eko- nomisk-politiska åtgärder upprätthålla även ambitiösa sysselsätt-, ningsmål. En ökad personaltäthet, t ex inom den offentliga sek-

torn, kan i och för sig alltid åstadkommas, utan att energian- ] 4 vändningen behöver öka. Och genom utbildningsbidrag eller andra )

subventioner kan man ge incitament för företag i den privata sek-,

torn att behålla sina anställda även vid kraftiga nedskärningar 1 I av energitillförseln.

Att det i verkligheten ändå kan uppkomma målkonflikter beror gi- vetvis på att man också måste ta hänsyn till andra samhällsmål

än dem som rör sysselsättningsnivån. Och här är det i första hand mål beträffande produktionsresultatets storlek och fördelning - eller annorlunda uttryckt utrymmet för höjning av olika hushålls- gruppers materiella standard - som gör bilden mer komplicerad. Begränsningar i energitillförseln eller snabbt stigande energi- | priser kan leda till att ambitiösa sysselsättningsmål med kvali- 1 tativa inslag kan uppnås endast till priset av sänkt produktivi- . tet och utebliven konsumtionsökning.

i Energifrågorna kan alltså inte diskuteras avskilt från frågor om ! produktivitet, ekonomisk tillväxt, investeringsbehov och konsum- tionsutrymme. Det innebär bl a att analysmodellerna måste belysa om energisnåla alternativ (med t ex nolltillväxt i energianvänd-

ningen) är förenliga med både full sysselsättning Och fortsatt

höjning av den materiella standarden.

SOU 197822 Problembeskrivning 13

Det förefaller praktiskt att i det här sammanhanget tala om fem huvudgrupper av mål, som måste beaktas vid t ex energipolitikens utformning. Listan är knappast uttömmande, men innehåller de mål

som brukar tillmätas stor vikt i samhällsekonomiska bedömningar.

Sysselsättningsmålen avser numera inte bara nivån på den öppna

arbetslösheten. De innebär också en strävan efter höjda förvärvs- intensiteter i undersysselsatta grupper (t ex kvinnor, handikap- pade), likvärdiga sysselsättningsmöjligheter i olika delar av lan— det, allsidiga lokala arbetsmarknader samt ökad anställningstrygg-

het. Även mål som rör arbetsuppgifternas art och arbetsmiljön kan

föras till denna kategori.

Tillväxtmålet representerar önskemålen att successivt kunna höja

den materiella levnadsstandarden, dvs utrymmet för privat och

offentlig konsumtion.

De fördelningspolitiska målen gäller till stor del den vertikala

inkomstfördelningen, dvs en utjämning av konsumtionsmöjligheter- nas fördelning. Men också delar av de regional- och transportpo-

litiska problemen hör hemma här, exempelvis kraven på olika slags serviceutbud i glesbygder.

Mål som rör den yttre miljön har att göra med de kostnader, som

exempelvis varuproduktion och transporter medför i form av hälso- risker, förlorade rekreationsvärden osv. Ofta lägger man här sär- skild vikt vid oåterkalleliga eller andra långsiktiga effekter,

och därmed konsekvenser för framtida generationer.

Mål beträffande nationellt oberoende och handlingsfrihet innebär

för den ekonomiska verksamheten bl a vissa krav på balans i ut- rikesbetalningarna. Men hit hör också önskemål att undvika ett en- sidigt beroende av några få länder eller storföretag som leveran-

törer av viktiga insatsvaror till Sverige eller som köpare av

svenska exportvaror .

Denna uppräkning av mål kan förefalla egendomlig i ett par avseen- den. Den innehåller inga specifikt energipolitiska mål, och inte heller något krav på prisstabilitet. Orsaken är att vi uppfattar

14. Problembeskrivning

SOU l978:22

energipolitiska målformuleringar, t ex nolltillväxt i energian- vändningen eller minskat oljeberoende, som härledda från mer grundläggande mål. Närmare bestämt får de ses som uttryck för dels miljömål, dels mål som gäller nationell handlingsfrihet. Si- tuationen är likartad då det gäller önsekmål om prisstabilitet, vilka rimligen kan härledas från målen beträffande tillväxt, in-

komstfördelning och yttre balans (handlingsfrihet).

Förenklat uttryckt gäller alltså huvudfrågan i vad mån krav på be gränsing av energianvändningen - föranledda av miljö- och utri- kespolitiska hänsyn - kan förenas med såväl ambitiösa sysselsätt— ningsmål som önskemål om fortsatt standardstegring för skilda grupper av hushåll. Det är den frågan huvuddelen av denna rapport handlar om. Vi skall försöka belysa den i olika tidsperspektiv och med utnyttjande av dels översiktliga modellkalkyler dels ut—

redningsmaterial på bransch- och regionnivå. 1

Viktiga följdfrågor gäller valet mellan olika energipolitiska styrmedel, exempelvis för att åstadkomma en på förhand bestämd ! energibesparing. I de flesta långsiktsmodeller förutsätts, att spareffekten nås med hjälp av en generellt verkande styrning av energiprisnivån, dvs närmast en allmän energibeskattning. Om man enbart tar hänsyn till långsiktiga effektivitets- eller tillväxt- mål, finns det mycket som talar för en sådan generell utformning av energipolitiken. Men omställningsproblem på kort och medellång sikt kan medföra, att generell energipolitik behöver ersättas eller kompletteras med selektiva åtgärder, exempelvis på bransch-

. e niva .

Det finns också anledning att peka på de nära samband som råder mellan energihushållningen och andra resursanvändnings- och in- % komstfördelningsproblem i samhället. Det är knappast meningsfullt! att diskutera energipolitik isolerat från annan närings-, arbets- marknads- och fördelningspolitik. Då det gäller exempelvis struk- turomvandlingsproblem inom energiintensiv processindustri, måste i u de ekonomisk-politiska lösningarna nästan ofrånkomligen vara kom-f

binationer av åtgärder från alla dessa områden. ;

SOU l978:22 Prablembeskrivning 15

1.4. Sysselsättningseffekter av yttre störningar

De yttre ”störningar" som skall diskuteras i denna rapport är dels kraftiga förändringar av världsmarknadspriserna på råolja och andra energiråvaror, dels fysiska begränsningar i energitill— förseln. Det senare fallet kommer att behandlas endast i det mest

kortsiktiga "beredskapsperspektivet".

Då det gäller prisutvecklingen kommer resonemangen till största delen att gälla konsekvenser av höjda energipriser - dvs dels den nu pågående anpassningen till den fyrdubbling av oljepriserna som inträffade 1973—74, dels effekter av ytterligare höjningar, som kan inträffa i framtiden. Detta får inte tolkas som att påtagliga sänkningar av t ex oljepriserna (i förhållande till den allmänna prisnivån) under de närmaste årtiondena kan betraktas som uteslut— na. Det är tvärtom så att man i flera av de prognoser för olje- prisutvecklingen, som gjorts de senaste åren, förutsagt en kraf— tig sänkning av priserna omkring 1980, senare följd av successiva höjningar upp till och förbi dagens realprisnivå. Men olika prog- noser har givit motsägande resultat, trots att analysmetoderna i grundläggande avseenden är likartade. Det råder således stor osä-

kerhet om oljeprisernas utveckling de närmaste tio åren.

En höjning av världsmarknadspriserna på energivaror medför flera olika slags anpassningar i det svenska produktionssystemet. Effek— ter på sysselsättningen kan uppkomma framför allt på följande vä-

gar:

1. Att energipriserna stiger i förhållande till priserna på andra produktionsfaktorer ger motiv att övergå till mer energisnål produktionsteknik. I branscher, där energi kan ersättas med arbetskraft, kan detta medföra höjd sysselsätt- ning. Påtagliga substitutionseffekter torde dock uppkomma först på lång sikt, eftersom teknikförändringar i allmänhet kan genomföras endast vid kapacitetsutbyggnad eller då ka—

pitalföremålen ersätts.

2. Kostnaderna och därmed priserna på energikrävande produkter stiger. Efterfrågan inom landet förskjuts då i viss ut—

sträckning i riktning mot andra varor och tjänster. Omför— delningen mellan branscher av produktion och efterfrågan på arbetskraft kan också påverka skilda regioner mycket ojämt. Också här rör det sig främst om effekter på ganska lång sikt. Den slutliga efterfrågan (och särskilt hushållens ef- terfrågan på konsumtionsvaror) ändras nämligen långsamt och

stegvis vid förändringar av prisrelationerna.

3. Exportföretag med energikrävande produktion får höjda kost— nader. Eftersom också deras utländska konkurrenter drabbas av prishöjningarna, påverkas inte de svenska företagens kon— kurrenskraft (som t ex vid rent inhemska energikostnadshöj— ningar). Men på samma sätt som på den svenska marknaden kan prishöjningar på de ”energitunga" varorna medföra efter— frågebortfall, vilket drabbar såväl svenska som utländska

producenter.

16. Problembeskrivning SOU 1978:22

4. Prishöjningar på importerad olja innebär en påfrestning på i bytesbalansen. För att kompensera detta krävs en omfördel— : ning av produktionen mot en ökad andel exportvaror och va— ;

ror som kan ersätta import. Utrymmet för privat och/eller

offentlig konsumtion minskar. Också denna anpassning inne- bär en förskjutning mellan branscher och en tendens till

regional omfördelning av arbetstillfällen.

5. Omfördelningen av produktion mellan branScher och övergången till mer energisnål produktionsteknik kräver investeringar. Därigenom kan sysselsättningen öka inom byggnadssektorn och

i delar av verkstadsindustrin. Men fördelningen över tiden

av sådana effekter är osäker. Till en början rör det sig sna1 1 rast om en negativ inverkan, förorsakad av konjunkturnedgångf och låg lönsamhet i de starkast berörda branscherna. ökad , l osäkerhet om framtida tillgång och priser på energi kan ock—1 ! så leda till minskad investeringsbenägenhet.

Konsekvenserna för sysselsättningen bestäms alltså av ett kompli— cerat samspel mellan olika slags anpassning i produktionssyste— met och hos den slutliga varuefterfrågan till stigande energipri—

ser. I en del avseenden motverkar de olika effekterna varandra

| i

SOU 1978122 Problembeskrivning 17

för Sveriges del. De förändrade kostnadsrelationerna missgynnar den energikrävande processindustrin, samtidigt som behovet att återställa jämvikt i utrikesbetalningarna kan verka i riktning mot ökad sådan produktion. Ändringarna i relativa priser verkar i . riktning mot ökad andel tjänster i hushållens efterfrågan, men

| samtidigt kan det inkomstbortfall som följer av de höjda oljepri— serna ge en motsatt effekt (då efterfrågan på tjänster påverkas

' relativt starkt av inkomständringar). De olika anpassningarnas inverkan på strukturomvandlingen skall diskuteras närmare i ka-

pitel 4.

Det är också viktigt att skilja mellan olika tidsperspektiv:

På kort sikt är sambandet mellan energitillgång och sysselsätt— ning jämförelsevis starkt, eftersom möjligheterna att ändra pro— duktionens inriktning från energiintensiva till energisnåla pro- dukter och att ersätta energi med kapital och arbetskraft då är

] begränsade. Sådana förändringar förutsätter i allmänhet investe- ringar som är tidskrävande. Om en nedskärning av näringslivets energiförbrukning eller en kraftig uppbromsning av dess tillväxt måste ske t ex inom en femårsperiod (vilket vi här räknar som kort sikt), får den antas slå tämligen direkt på produktionsvoly- men. I den mån detta inte leder till direkta minskningar av ar- betsstyrkan, sänks i stället produktionen per sysselsatt. Syssel- sättningsproblemen kan också förstärkas genom att inkomstbortfall

och ökad osäkerhet skapar en allmänt depressiv tendens, särskilt

» via investeringsefterfrågan.

; På längre sikt, och om man har möjlighet att låta begränsningen

i på energisidan slå igenom successivt, behöver inte utvecklingen

i av energianvändning, produktion och sysselsättning vara lika starkt bundna till varandra. Tiden medger då att anpassningsmöj- ligheter på både efterfråge— och produktionssidan utnyttjas. Pro— duktion och sysselsättning kan mycket väl fortsätta att öka, även

om energitillgången begränsas.

I ett medellångt perspektiv (säg lO-20 år) är den viktigaste frå- gan på sysselsättningssidan av "strukturell" karaktär: Skulle en

' begränsning av energitillgången tendera att förstärka de förskjut—

lan regioner, som kan förväntas under 1980— och l990-talen? 1 så fall kan den ställa ökade krav på arbetsmarknads— och regional- politiska insatser för att uppnå de regionalpolitiska målen och motverka strukturarbetslöshet, främst i områden som nu är starkt

beroende av tung processindustri.

Ju längre tid man har på sig och ju bättre utvecklingen kan för— utses och planeras, desto mindre svårhanterliga ter sig anpass— nings— och strukturproblemen. I ett mycket långt tidsperspektiv (30 år eller mer) blir knappast möjligheterna att vid begränsad energitillgång åstadkomma fullt utnyttjande av arbetskraft och andra resurser ett huvudproblem. I stället kommer då möjlighe— terna att förena andra mål — kanske främst beträffande konsum- tionsutrymme och standardutveckling i allmänhet - med en minskad

energiförbrukning att bli av överordnat intresse.

1.5. Sysselsättningseffekter av energipolitik

De synpunkter på anpassningen till ”ökad energiknapphet” (eller höjda energipriser), som gavs i slutet av förra avsnittet, är giltiga då energitillförseln begränsas genom vår egen energipo— litik, lika väl som då begränsningen är resultatet av yttre stör— ningar. I båda fallen förstärks drivkrafterna till energisparan— de teknikförändringar, och den slutliga efterfrågan påverkas i riktning mot varor och tjänster med mindre energiinnehåll. Och

i båda fallen får anpassningstidens längd avgörande betydelse

för sysselsättningseffekterna.

Men det finns också ett par viktiga skillnader mellan interna—

tionellt bestämda och inhemska energibegränsningar:

18. Problembeskrivning SOU 1978:22

ningar av produktion och sysselsättning mellan branscher och mel—

Den första skillnaden har att göra med hur konkurrensförhållan—

det mellan svenska och utländska producenter påverkas i branscher

med energiintensiv produktion. Höjning av världsmarknadspriserna på olja och andra energislag får antas påverka kostnaderna för i

olika länders processindustrier i stort sett likformigt (även om ! l skillnader i produktionsteknik, tillgång på inhemska bränslen

m m kan medföra vissa förskjutningar). Sådana störningar lämnar ]

SOU 1978:22 Problembeskrivning 19

således den internationella konkurrenskraften hos olika länders stålindustri, massaindustri osv i huvudsak opåverkad. Om man då- remot i ett enskilt land genomför energipolitiska åtgärder, som höjer företagens energikostnader — antingen höjda energiskatter och -taxor eller restriktioner för användningen av vissa energi- slag — innebär detta att den energiintensiva industrins kostnads- läge gentemot utlandet försämras. Energipolitiken kan därför på— verka den internationella arbetsfördelningen, så att en restrik- tiv energipolitik tenderar att minska sysselsättningen i energi— intensiv processindustri inom landet. En skärpning av energibe- skattning eller annan energipolitik påverkar då takten i struk-

turomvandlingen, branschvis och regionalt.

En andra skillnad mellan energipolitik och utifrån bestämda för— ändringar gäller inverkan på realinkomstnivån i Sverige. En pris- höjning på råolja och annan importerad energi innebär ofrånkomli- gen att vi tvingas avstå från inkomster, och att utrymmet för kon- sumtion och investeringar inom landet påverkas negativt. Många energipolitiska åtgärder - t ex höjda energiskatter - är däremot rena inkomstomfördelningar inom landet (mellan hushållen, företa— gen och staten). De innebär inte att det svenska samhället blir av med några resurser, och energiskattemedlen (eller intäkterna av höjda eltaxor) kan användas t ex för att sänka andra skatter för hushåll och företag. Det energipolitiska syftet med en höjning av energiskatter eller taxor är att påverka efterfrågans fördelning mellan energi och andra resurser, inte att ändra den allmänna efterfrågenivån. Det innebär också att konjunkturproblemen får antas vara betydligt mindre vid en skärpning av energipolitiken

än vid yttre störningar som t ex höjningar av råoljepriserna.

Det faktum att vissa styråtgärder är att betrakta som inkomstom-

fördelning, innebär naturligtvis inte att all energihushållnings-

politik är "kostnadsfri” för landet. Oavsett om den genomförs via beskattning, bidrag eller regleringar kan en sådan politik inne— bära, att man väljer dyrare (dvs mer resurskrävande) alternativ för uppvärmning, industriella processer osv, eller att man väljer en produktionsinriktning som ger minskade inkomster. Och restrik—

tioner då det gäller vissa slags energiproduktion, t ex ur kol,

vattenkraft eller uran, höjer kostnaderna för energiförsörjningen.

20. Problembeskrivning SOU 1978:22

Samhällsekonomiskt är detta motiverat, om de "energipolitiska" vinsterna med hänsyn till målen beträffande miljö och nationell

handlingsfrihet anses uppväga kostnaderna.

Det kan således konstateras, att sysselsättningseffekterna av energipolitik främst har att göra med inverkan på strukturomvand- lingen. Sådana effekter måste därför studeras på branschnivå och regional arbetsmarknadsnivå. Om stora förändringar av energipoli— tiken genomförs mycket hastigt, kan de också få konjunkturella effekter, och då kanske främst i byggnadssektorn och de delar av verkstadsindustrin som levererar kapitalvaror till elproducenter—

na.

SOU 197822 2 ENERGIHUSHÅLLNING OCH EKONOMISK TILLVÄXT - NÅGRA LÄNG- SIKTSMODELLER

Syftet med de långsiktsmodeller, som skall diskuteras i detta ka— pitel, är att belysa huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen i ett tidsperspektiv av storleksordningen 30-50 år. Modellerna an- vänds för att ge ungefärliga mått på sådana variabler som till— växt i den totala produktionen (BNP), tillväxt i konsumtionsmöj— ligheter, den sektorvisa fördelningen av produktion, sysselsätt— ning och realkapital (byggnader, maskiner etc). Genom att sätta in olika värden på utifrån bestämda storheter som t ex interna- tionella råoljepriser eller politiska handlingsparametrar som t ex energiskattesatser, får man också olika alternativ då det gäller BNP-tillväxten och de övriga ekonomiska variablerna. Skillnaderna mellan dessa kan då tolkas som effekter på det långsiktiga till- växtförloppet av ändringar i oljepriser, energibeskattning eller

andra ”bestämningsfaktorer".

Det är viktigt att observera, att modeller av den här typen, som använts på energiområdet, är jämviktsmodeller. De beskriver eko— nomins sätt att fungera, då den anpassat sig helt - i fråga om val av produktionsinriktning och produktionsteknik, arbetskraft—, kapital- och energianvändning — till rådande prisrelationer, re- gelsystem osv. Det innebär bl a, att det alltid råder full sys- selsättning i modellekonomin, och att de omställningsproblem, som uppträder på vägen mot en utveckling i jämvikt, inte heller i

övrigt kommer in i bilden.

Långsiktsmodeller kan användas för att ge en uppfattning om vissa utvecklingslinjer i ekonomin under olika förutsättningar om t ex oljepriser och energipolitik. De ger också viss information om långsiktiga kostnader — t ex i form av minskad tillväxt i privat

konsumtion — för begränsningar av energianvändningen. Däremot ger

22. Energihushållning och ekonomisk tillväxt — några långsiktsmodeller SOU 1978:22

dessa modeller inga mått på sådana "omställningskostnader" i det korta och medellånga tidsperspektivet, som blir följden av att ekonomin måste anpassas till ändrade energipriser eller begränsad

energitillgång.

På de närmaste sidorna ges en kortfattad beskrivning av den prin— cipiella uppbyggnaden av långsiktsmodeller och därefter följer

(sid 26) några resultat från egna beräkningar med en sådan modell.

Begreppet lång sikt innebär egentligen en sådan tidsrymd att alla produktionsfaktorer (arbetskraft, realkapital etc) är fullstän- digt rörliga, mellan branscher och mellan regioner. I flertalet långsiktsmodeller antas en sådan rörlighet föreligga, trots att dessa modeller i praktiken har kommit att omfatta en given tids-

rymd (vanligen ca 30—50 år).

Det finns naturligtvis stora skillnader mellan olika samhällssek- torer då det gäller realkapitalets livslängd och i vilken ut- sträckning kapitalföremålen konserverar omodern produktionstek— nik. Så byts exempelvis större delen av fordonsparken ut inom en period av lO-lS år. Om man införde kraftigt höjda krav på trans- portmedlens ”energieffektivitet”, skulle dessa krav således utan ombyggnad av existerande kapitalföremål i huvudsak kunna genom- föras inom en femtonårsperiod. Tidsperspektivet är ett helt annat inom sektorn bostadsförvaltning, där kapitalet har mycket lång varaktighet. Exempelvis är ca en fjärdedel av bostäderna i länder som Västtyskland, österrike och Frankrike byggda under förra år—

hundradet.

Crundantagandet i modellerna är att det på lång sikt finns möj-

lighet att ersätta produktionsfaktorerna arbetskraft, kapital

1)

och energi med varandra

I 1 1) .. . . .. 1 Denna utbytbarhet mats med den s k substitutionselastiCiteten som anger den procentuella förändring av faktorrelationen (exempelvis kapitalinsats per sysselsatt) som uppkommer för varje procents ändring av prisrelationen mellan produktions- faktorerna (arbetskraft och kapital). Substitutionselastici—

.. . . . ! teten ar emellertid I detta sammanhang ett svartolkat begrepp ]

l 1

eftersom man inte kan skilja på vad som är produktionstekniska förändringar (ex minskad energianvändning och ökad sysselsätt—å ning vid oförändrad produktionsinriktning) respektive vad som är en ändrad varufördelning inom en bransch — t ex att man sälj jer mer papper och mindre pappersmassa, ökar andelen betong i i jord- och stenvaruindustrins produktion osv.

SOU 197822 Energihushållning och ekonomisk tillväxt — några långsiktsmodeller 23

Den teknologiska kunskapen förutsätts däremot vara given och o—

påverkbar i långsiktsmodeller - antingen ökar den i förutbestämd takt eller så är den konstant. Detta är en viktig begränsning,

bl a därför att störningar i energiförsörjningen kan få negativ inverkan på investeringsutvecklingen. Eftersom den tekniska ut- vecklingen i stor utsträckning kan antas vara beroende av att ka- pitalet förnyas i snabb takt, kan modellen komma att underskatta ) kostnaderna för samhället av prishöjningar och restriktioner på

energisidan.

Om vi med lång sikt skulle mena en tidsrymd i vilken alla struk-

turer i ekonomin är helt föränderliga, kan långsiktig tillväxt beskrivas i grova termer av tillväxtmodeller utan branschindel— ning. En traditionell tillväxtmodell kan, förenklat uttryckt, sä-

gas bestå av tre komponenter, nämligen:

— en produktionsfunktion, där de tillgängliga mängderna av ar- betskraft Och kapital bestämmer produktionens storlek,

— en konsumtionsfunktion, som beskriver sambandet mellan in— komstnivå och total konsumtion (eller totalt sparande),

— villkor för ekonomisk jämvikt, dvs för jämvikt på varumark- naden och på de två produktionsfaktormarknaderna.

De traditionella långsiktsmodellerna med sin speciella inriktning på avvägningen mellan konsumtion och investering kan dock inte sägas vara särskilt väl lämpade för att behandla sådana mikro— problem som restriktioner på energiförsörjningen innebär. Därför ( arbetar man här i stället med en indelning av ekonomin i olika branscher. De långsiktsmodeller som har använts för att analysera

energihushållningsproblem, är emellertid inte helt lika. Model—

, lerna skiljer sig åt just i fråga om aggregeringsnivå (dvs anta-

let branscher), men också i fråga om den utbytbarhet som antas föreligga mellan energi, arbetskraft och kapital.

1)

Manne arbetar med en modell, där det vid sidan av energi pro— duceras en enda vara. Produktionen av denna (makro—)vara sker ge- nom insatser av energi (bränsle och el), arbetskraft och kapital. En viss frihet i fråga om val av faktorkombination antas finnas för nytillkommen kapacitet:

1) Manne, A.: A Model of Energy-Economy Interactions, Stanford

Univ., June 1977.

24. Energihushållning och ekonomisk tillväxt — några långsiktsmodeller SOU 197822

i) förhållandet mellan bränsleinsats och elinsats antas för-

ändras i samma (omvända) proportion som priserna, dvs sub-

stitutionselasticiteten antas vara ett

ii) substitutionselasticiteten mellan arbetskraft och kapital

antas också vara ett

iii) förhållandet mellan energiinsats (el och bränsle) och in— satsen av kapital-arbetskraft antas förändras mindre än varje given förändring av prisrelationen. l huvudalterna- tivet antas substitutionselasticiteten vara 0,25 dvs mindre

substitutionsmöjligheter än ovan.

Denna makroekonomiska modell sammanlänkas med en något mer de—

taljerad modell av energiproduktionssystemet. Produktionens för- delning i respektive tidsperiod mellan konsumtion och investering bestäms av ett kriterium för maximal diskonterad konsumtion. Va—

let av diskonteringsfaktor får avgörande betydelse för konsum—

tionens förläggning i tiden.

En svensk modell, konstruerad av Bergmanl), bygger på en liknande produktionsfunktionsansats. Här görs dock ingen uppdelning mellan

bränsle och el, medan & andra sidan behandlingen av ekonomin i

övrigt är mer detaljerad än hos Manne. Modellen innehåller åtta sektorer - utöver energisektorn tre varuproducerande och fyra tjänsteproducerande sektorer. De åtta sektorerna utgör ett pro— duktionssystem, där sektorerna levererar insatsvaror till varand—

ra (s k input—outputsamband).

Efterfrågan på de olika sektorernas produkter för konsumtion, ex- port etc antas vara prisberoende, och dessutom antas utbytbarhet ' föreligga i samtliga sektorer mellan arbetskraft, kapital och l energi. På samma sätt som hos Manne antas den framtida tillgången i på arbetskraft vara förutbestämd. I den svenska modellen gäller ' detta också för den sammanlagda kapitalstockens tillväxt. l

1)

Bergman, L.: Energy Policy in a Small Open Economy: The Case of Sweden, (stencil) Stockholm 1977.

SOU 197822 Energihushällning och ekonomisk tillväxt — några långsiktsmodeller 25

Utifrån ett antagande om vinstmaximerande beteende hos företagen

och bestämda "tillväxtmål" för vissa storheter, såsom offentlig konsumtion, kan modellen lösas vad avser de olika variablernas (priser och kvantiteter) utvecklingstendenser i en givan tidpunkt. Utifrån dessa tendenser beräknas förändringarnas storlek under de följande åren. Därefter kan nya utvecklingstendenser lösas genom att ett nytt "utgångsläge" sätts in i modellen osv. Genom att sätta in olika värden för importpriserna på energi eller för storheter som representerar energipolitiska åtgärder, kan man be- räkna de olika effekterna på den ekonomiska utvecklingen. I sam— arbete med Bergman har vi gjort vissa beräkningar med denna mo- dell för att belysa konsekvenserna av "nolltillväxt” i energi— förbrukningen, vilket vi återkommer till nedan.

En modell med ungefär samma aggregeringsnivå (nio sektorer, var- av dock fem är energisektorer) men med bl a en annan behandling av substitutionsmöjligheterna är Hudson-Jorgensen modellenl). Den utgörs dels av en makroekonomisk tillväxtmodell, dels av en modell som behandlar samspelet mellan ekonomins sektorer och va—

let av faktorkombination i respektive sektor.

Den makroekonomiska modellen liknar i mångt och mycket de tradi- tionella tillväxtmodeller, som diskuterats ovan. I makromodellen härleds total privat konsumtion, totala investeringar, omfatt— ningen av offentlig verksamhet samt total export. Dessutom här- leds prisutvecklingen för "primärfaktorerna" arbetskraft, kapi- tal Och total import. Restriktionerna för ekonomisk tillväxt ut-

görs av tillgången på arbetskraft samt den i varje ögonblick be—

fintliga kapitalmängden.

Den slutliga efterfrågan och de faktorpriser, som härletts i makromodellen, används i nästa steg som indata i den modell, som behandlar de ömsesidiga beroendeförhållandena mellan ekonomins olika sektorer (input-outputmodellen). I den modellen härleds användningen av produktionsfaktorerna, Man antar här att det finns utbytbarhet mellan produktionsfaktorerna, och att faktor— kombinationen i varje sektor väljs med utgångspunkt från de re-

1)

Hudson, E.A., Jorgensen, D.w.: US Energy Policy and Economic Growth, 1975-2000; The Bell Journal of Economics and Manage- ment Scicnce, Vol 5, No 2, 1974.

lativa faktorprisernas utveckling. Produktionsfaktorn energi ut— görs av de fem energisektorernas produktion, och material—faktorn innefattar varor från de resterande fyra sektorerna. Graden av substituerbarhet mellan produktionsfaktorerna har uppskattats på

basis av årliga data för perioden 1947—1971.

Vi har gjort vissa beräkningar — med hjälp av flersektors till— växtmodell — av den långsiktiga effekten av energibegränsniagar

l).

i den svenska ekonomin Syftet var att undersöka konsekvenser-

na för den ekonomiska tillväxten, om ingen ökning av energian—

vändningen tillåts (eller blir möjlig) från slutet av 1980—talet.

” kan förväntas va-

Särskilt diskuteras om en sådan "nolltillväxt ra möjlig att förena med en fortsatt, successiv ökning av utrym—

met för privat och offentlig konsumtion.

Beräkningarna baseras på Lars Bergmans förut nämnda modell. Det rör sig här om en stegvis tillämpning (i femårsperioder) av en tillväxtmodell med åtta sektorer. Det förutsätts att det i samt— liga sektorer finns en viss utbytbarhet mellan kapital, arbets— kraft och energi. Substitutionselasticiteten kapital — arbets— kraft har genomgående satts till ett, medan motsvarande elastici— tet mellan aggregatet av dessa båda faktorer OCh energi i huvud—

alternativet satts till 0,25.

26 Energihusha'llning och ekonomisk tillväxt — några långsiktsmodeller SOU 197822 Beräkningarna tyder på att en energibegränsning av här aktuellt slag - övergång från drygt två procents årlig ökning till noll— tillväxt i energianvändningen — skulle ge ganska måttlig effekt på BNP- och konsumtionstillväxt, i varje fall de första 15—20 åren. År 2000 skulle exempelvis nolltillväxten på energisidan kosta 52 i utrymme för privat konsumtion (vid bibehållet utrymme för offentlig konsumtion).

Tillväxttakten för BNP skulle vid sekelskiftet ha reducerats ! till 1,72 per år, att jämföras med 2,02 per år i fallet utan ]

energibegränsning. Motsvarande tillväxttakter för privat konsum— l tion skulle bli 0,42 med och 1,12 utan energibegränsning. Det ; förutsätts då att den offentliga konsumtionen ökas med BZ om året

1 . . . . ' ) Se "Effekter av nolltillväxt i energianvändningen”, !

FFE januari 1978. J

SOU 197822 Energihushållning och ekonomisk tillväxt — nägra långsiktsmodeller 27

och att arbetskraftstillgången (mätt i timmar) minskar med ine-

mot 0,52 per år under perioden 1980—2000. Med denna kombination

av förutsättningar blir således utrymmet för ytterligare höjning av den privata konsumtionen mycket begränsat omkring år 2000. Men

detta beror i minst lika hög grad på arbetstidsförkortning som på

begränsad energitillförsell).

Den antagna energibegränsningen realiseras i modellberäkningarna

via införande av en energiskatt, som höjs i precis sådan takt att

förutsättningarna hela tiden uppfylls. I huvudalternativet, med en substitutionselasticitet mellan kapital—arbetskraft och energi om 0,25, uppgick den beräknade energiskattesatsen år 2000 till

ca 3002. I en alternativkalkyl med högre substitutionselastici— tet (0,7) krävdes en lägre skattesats (ca 90%) för att energibe— gränsningen skulle realiseras. Dessa skattesatser antyder att det skulle krävas mycket kraftiga energipolitiska åtgärder för att uppnå den önskade energibegränsningen.

Antagandena om substitutionselasticiteten (ö) visade sig också ganska naturligt vara centrala för hur energibesparingarna genom- fördes i modellekonomin. Mindre anpassningsmöjligheter (lägre sub— stitutionselasticitet) i produktionen av de olika varorna innebär att energibeSparingen i större utsträckning måste ske via ändrad produktionsinriktning, minskad produktionsvolym och lägre direkt , förbrukning inom hushållen. I tabell 2 sammanfattas energibespa—

ringarnas fördelning i respektive alternativ år 2000.

Som framhölls ovan innehåller denna typ av långsiktsmodeller en förutsättning om full sysselsättning, totalt sett. De sysselsätt—

l ningseffekter, man kan utläsa, är därför strukturella, dvs de

gäller omfördelning av arbetstillfällen mellan sektorerna. Omför- delningen av sysselsättning på grund av restriktiv energipolitik framstår som ganska liten, jämfört med de förändringar som för- utses under perioden redan i fallet med ”fri energitillförsel".

Men i stort sett tycks den förstärka tendenserna i den pågående

1)

Detta illustreras om man jämför konsumtionstillväxten år 2000 för följande tre "begränsningsfall": utan arbetstidsförkortning - med energibegränsning 1,42 per år med —”- - utan -”- 1,12 per år med både arbetstidsförkortning och energibegränsing 0,42 per år

28. Energihushållning och ekonomisk tillväxt — några långsiktsmodeller SOU 197822

strukturomvandlingen, som främst innebär omfördelning från varu-

till tjänsteproducerande sektorer.

Tabell 2: Energibesparingarna i respektive alternativ - procentuell fördel- ning på olika faktorer

allmänna högre sub- energibe- stitutions— gränsnings- elasticitet fallet Anpassningsmekanism (G=: 0,25) (6 = 0,7) ändrad produktionsinriktning och produktionsvolym 20,5 14,2 lägre specifik förbrukning inom produktionssektorerna 59,1 74,1 varav inom energisektorn 0,2 0,2 jordbruket m m 2,8 4,4 processindustrin 10,2 18,4 tillverkningsindustrin 14,7 16,8 samfärdselsektorn 3,4 4,5 privata tjänstesektorn 8,7 6,0 bostadssektorn 10,5 17,6 offentliga tjänstesektorn 8,6 6,2 lägre direkt förbrukning inom hushållen 20,4 11,7 varav via minskad konsumtionsvolym 3,4 2,9 via ändrad konsumtionssammansättning 17,0 8,8 100,0 100,0

Modellberäkningarna ger inga mått på de omfördelningar som sker mellan mer och mindre energiintensiva delar av samma sektor. Det— ta är en svaghet särskilt då det gäller processindustrin, där energibehov och energikostnader varierar kraftigt mellan olika delbranscher. Vissa av dessa branscher - med energikostnadsande- lar långt över 102 i utgångsläget — får antas försvinna nästan helt vid de taxor och skattesatser för energi, som krävs för nolltillväxt. Struktureffekterna kan således får mycket stor be- tydelse på arbetsmarknader med stor andel energiintensiv process— industri men effekter på den nivån kan inte belysas med så här

aggregerade modeller.

SOU 1978222

EFFEKTER AV EN ENERGIFÖRSÖRJNINGSKRIS

3.1 Akuta bristsituationer

3.1.1 Inledning

Världsekonomin har på senare år utsatts för chockartade pris— och utbudsförändringar på olika råvaror med åtföljande effekter på de råvaruimporterande ländernas inkomster, pris— och sysselsätt- ningsnivåer. Oljeembargot vintern 1973/74 är naturligtvis det

mest närliggande exemplet.

Energiförsörjningen kan komma att störas av yttre förändringar härrörande från vitt skilda händelser utom landets gränser som krig, kartellbildningar osv. Störningar i energiförsörjningen kan även orsakas av händelser inom landet. Exempel på sådana är dels tekniska störningar såsom haverier i kraftverk, dels kli- ;matbetingade störningar såsom ett osedvanligt nederbördsfattigt

år eller en långvarig och sträng vinter med åtföljande belast— ningsökning. Även politiskt bestämda restriktioner, t ex då det

,gäller valet av kraftslag kan — om de införs med kort varsel -

medföra liknande problem.

Syftet med detta avsnitt av rapporten är att diskutera syssel- sättningseffekterna av akuta men temporära energiförsörjnings- kriser. När vi här kvantifierar sysselsättningseffekterna med hjälp av kalkylmetoder som har utvecklats inom FFE:s projekt

"Samhällsekonomiskt effektiv energiberedskap”1) antar vi, för

att konkretisera analysen, att den aktuella störningen är ett

2)

oljeembargo .

1) FFE rapport nr 11: Kortsiktiga planeringsmodeller för energi- beredskap. 2)

1974 års försvarsutredning bedömer risken för ett leveransav— brott på råolja som det allvarligaste av de fredskrisfall man studerade.

30. Effekter av en energiförsöa'ningskris SOU 1978:22

En fysisk begränsning av oljetillförseln skapar ett akut brist— tillstånd där ekonomin på mycket kort siktrmåste anpassas till den reducerade tillgången på olja. Det är i detta korta tids— perspektiv vi finner det starkaste sambandet mellan energitill— gång och sysselsättning, eftersom möjligheterna att ersätta ener— gi med andra insatsvaror, kapital och arbetskraft och att ändra produktionsinriktningen från energiintensiva till energisnåla

produkter är mycket begränsade.

Konsekvenserna av en plötsligt uppkommen knapphet på olja kan

lindras på ett eller flera av följande sätt: 1. användning av åtgärder man på förhand har vidtagit för att försäkra sig mot förluster, t ex

&) inhemsk produktionsberedskap för primärbränslen som

uran, torv, vedbränslen, skifferolja

b) inhemsk produktionsberedskap för sekundärenergi såsom

ökad möjlighet att raffinera råolja, när knapphet upp— står på raffinerade petroleumprodukter, Och/eller ut— byggnad av vissa raffinaderianläggningar som möjliggör ett mindre beroende av speciell råolja. Reservkapacitet av oljeeldade kraftverk, gasturbiner och kolkraftverk vid dålig tillrinning till vattenmagasin och/eller

petroleumknapphet

c) lagring av råoljor, stenkol, uran, raffinerade petro—

leumprodukter etc

d) konsumtionsberedskap i form av t ex eldningsanläggningar'

som kan använda alternativa bränslen

2. ändrad efterfrågeinriktning från energiintensiva till ener— . gisnåla varor (inom ramen för givna produktionskapaoiteter % i olika branscher) ]

?

3. besparingar, som tar sig uttryck dels i sänkning av oljeför-j brukningen i den slutliga efterfrågan, dels i en justering *

av de olika branschernas specifika oljeåtgångstal.

De numeriska beräkningar vi har utfört, har bl a haft till ända— ! mål att kvantifiera betydelsen av de anpassningsmöjligheter som 1 || !

SOU 1978:22 Effekter av en energiförsörjningskris 31

föreligger på kort sikt. Här skall vi koncentrera oss på effek—

terna av en ändrad efterfrågeinriktning och energibesparingar i näringslivet. I presentationen av modellkalkylerna börjar vi med en given tillförselbegränsning av råolja och raffinerade petro— leumprodukter, när mycket små anpassningar kommer till stånd. För varje senare beräkningsomgång introduceras en ny anpassningsmöj— lighet som förutsättning för kalkylerna.

Ett annat syfte med kalkylerna är att illustrera effekterna av

olika uppläggning av den ekonomiska politiken under en akut för— sörjningskris. Härvid läggs tonvikten på en jämförelse mellan en politik som syftar till att erhålla ett så stort utrymme för den privata konsumtionen som möjligt och en som prioriterar syssel—

sättningsnivån.

Den ekonomiska utvecklingen under ett akut bristtillstånd beror också på vilken metod statsmakterna väljer för att fördela de knappa oljetillgångarna mellan olika produktionsenheter i ekono— min. Härvid kan man skilja mellan två huvudprinciper. Den ena är en odifferentierad ransonering, som innebär att de olika bransch— erna drabbas av en och samma nedskärningsprocent. Den andra är en differentierad ransonering, där tilldelningskvoterna väljs så att nedskärningen får så liten effekt som möjligt på målvariablerna

(sysselsättning och/eller konsumtionsutrymme).

?Vi skall här koncentrera oss på att belysa konsekvenserna för lsysselsättningen av dels anpassningsmöjligheterna, dels den eko— nomisk—politiska prioriteringen. Härvid antar vi att tilldel— ningen av olja sker genom en differentierad ransonering. Analy— 3sen sker stegvis. När vi t ex undersöker effekten av att priori— ;tera sysselsättningen före det privata konsumtionsutrymmet, gör

vi det under antagande om ett bestämt mått av flexibilitet i eko—

nomin.

3.1.2 Referenskalkylen och gemensamma antaganden för samtliga embargokalkyler

wDet oljeembargo vi skall studera antas inträffa 1978. Ett prak— 'tiskt tillvägagångssätt, när man vill studera effekterna av en

hedskuren oljetillförsel, är att jämföra modellresultaten med l

32. Efekter av en energiförsörjningskris SOU 1978:22

ett läge som är att förvänta om oljetillförseln utvecklas nor— malt. En sådan referenskalkyl kännetecknas bl a av att oljetill— förseln ej är en begränsande faktor för den ekonomiska aktivite—

ten.

Den referensbild för den svenska ekonomin 1978, som vi har kal— kylerat fram, baseras på samma förutsättningar som långtidsut—

redningens modellberäkningar.

Med dessa förutsättningar har vi erhållit följande försörjnings—

balans.

Tabell 3: Referenskalkylens försörjningsbalans 1978 Milj kr i 1968 års priser

Privat konsumtion exkl energi 97 518

Offentlig konsumtion exkl energi 17 304

Bruttoinvesteringar 3A 705

Lagerförändringar 4 349

Export av varor och tjänster 65 555

Import av varor och tjänster inkl energi 60 055

Näringslivets bidrag till BNP 159 376

___—________—_—_——————————

Den totala tillgängliga arbetskraften på 5 976 miljoner arbets—

timmar är fördelad på följande sätt:

Sysselsättning i näringslivet 4 518

Sysselsättning i offentlig sektor 1 458

När vi studerar effekterna av Oljeembargot, antar vi att de an— svariga myndigheterna bedömer att en 20—procentig nedskärning av de totala leveranserna är nödvändig för den del av produk— tionssystemet, som ej använder petroleumprodukter för sekundär

1)

energiproduktion . Importen av råolja antas gå ned med 20 pro— cent, och även för den slutliga användningen av petroleumproduk— ter, dvs förbrukningen i hushållen och i den offentliga sektorn,

har vi antagit 20 procents nedskärning.

1)

Leveransnedskärningen för en enskild sektor kan vara större eller mindre än 20 procent. Se diskussion ovan om differenti— erad ransonering.

SOU 197822 Effekter av en energij'o'rsörjningskris 33

De gjorda antagandena innebär, att vi beskriver effekterna av en

renodlad petroleumknapphet, och ej av en brist på petroleumpro—

dukter som fortplantar sig till en e1—, fjärrvärme— eller stads—

gasknapphet.

3.1.3 Kvantifiering av olika typer av anpassningars inverkan på ekonomin under oljeembargot

När vi i kalkylerna A—F studerar effekten av olika anpassningar

i ekonomin under oljeembargot, antar vi att den ekonomiska po— ! litiken inriktas på att maximera det privata konsumtionsutrymmet. En sammanfattning av resultaten i kalkylerna A-F redovisas i ta—

bell 5 på sidan 38.

Vi inleder undersökningen med att studera effekten av oljeembar— got, när endast mycket små anpassningar kommer till stånd (kal—

kyl A)1).

Det är i verkligheten svårt att föreställa sig ett förlopp som

svarar mot förutsättningen att nästan inga anpassningar äger rum vid en så kraftig nedskärning av petroleumleveranserna som vi har antagit. Men de resultat som redovisas i kalkyl A kan ses som en kvantifiering av det allra värsta som kan hända, om petroleumle—

veranserna skärs ned till 80% av den normala förbrukningen i nä—

ringslivet.

I tabellen avläser vi en drastisk nedgång i den privata konsum— tionen. Näringslivets BNP—bidrag faller med ca 20% och arbetslös— heten blir drygt 20% bland de anställda i näringslivet. Effekter— na på produktion och sysselsättning blir med andra ord ungefär

* proportionella mot oljeembargots omfattning. Sysselsättningsned— gången är mycket ojämnt fördelad mellan de olika branscherna i produktionssystemet, men vi väntar med att presentera arbetslös— hetsstrukturen i våra kalkyler, tills vi har infört mer realis—

tiska antaganden om ekonomins anpassningsmöjligheter.

1)

De anpassningar som föreligger i denna kalkyl är de i avsnitt 3.1.2 antagna besparingarna på 20% i hushållens och den offentliga sektorns förbrukning av olja.

34. Effekter av en energi/örsöu'ningskris SOU 1978:22

Beräkningsalternativen B—D illustrerar konsekvenserna av olika slags förändringar i den slutliga efterfrågans inriktning. Såda— na förändringar kan ta sig uttryck dels i en omfördelning av den slutliga efterfrågan mellan olika efterfrågekategorier (privat konsumtion, offentlig förbrukning, investeringar etc), dels i en

ändrad fördelning av olika varor och tjänster inom varje efter—

frågekategori.

l beräkningsexemplet ovan (kalkyl A) antog vi att den privata konsumtionens sammansättning på olika varor och tjänster var omöjlig att ändra. Som en första enkel anpassningsmöjlighet in— för vi förutsättningen att konsumtionsandelarna kan anta värden som ligger i intervallet 90% — 1102 av referenskalkylens konsum-

tionsandelar (kalkyl B).

De beräkningsresultat som erhölls, när vi fogade denna förutsätt— ning till de tidigare, visar att utrymmet för den privata konsum— tionen fortfarande är kraftigt reducerat. Jämfört med referens- kalkylen har den privata konsumtionen gått ned med nästan 342.

Om vi i stället jämför med den tidigare kalkylen, där den priva— ta konsumtionens sammansättning var fixerad, har konsumtionsut—

rymmet stigit med drygt SZ.

Vi kan vidare notera en kraftig nedgång i sysselsättningen och näringslivets BNP—bidrag, men jämfört med kalkyl A är sysselsätt— ningen i näringslivet nästan ZZ högre. Tabell 6 visar hur arbets— lösheten i näringslivet på totalt 212 fördelar sig på de olika

branscherna.

Följande varor och tjänster har i denna kalkyl, jämfört med re—

ferenskalkylen, en lägre andel i den totala privata konsumtionen:

kemiska produkter jord— och stenprodukter samfärdsel

medan varor och framför allt tjänster som:

grafiska produkter restaurang— och hotelltjänster bank— och försäkringstjänster uppdragsverksamhet övriga privata tjänster

har ökat sina andelar av den totala privata konsumtionen.

Den slutliga efterfrågans inriktning är sålunda mycket väsentlig för vilka effekter ett oljeembargo får på ekonomin. Detta illu— streras också av de resultat som erhölls, när vi även tillät bruttoinvesteringarna att sjunka med knappa 30% (kalkyl C). Om vi jämför med kalkyl B, kan här konstateras att näringslivets BNP—bidrag stiger med 62 och att sysselsättningen ökar med 1,52. Orsaken till de lindrigare konsekvenserna av oljeembargot är en ändrad efterfrågeinriktning från de energiintensiva investerings— varorna, som järn och stål samt cement, till de energisnålare

varor som efterfrågas av hushållen.

Som ett ytterligare exempel på vilka dämpande effekter den slut— liga efterfrågans inriktning kan ha, tillför vi förutsättningen att exportleveranserna från de olika branscherna kan anta vär— den som ligger mellan 80% och 1202 av referenskalkylens värden.

Samma variationsintervall antar vi även gälla för importen av de olika varorna (kalkyl D).

1)

Den omstrukturering av utrikeshandelsmönstret som blev följden av de gjorda antagandena, resulterar i en ökning av konsumtions— utrymmet och näringslivets BNP—bidrag med drygt 12% respektive 72, jämfört med kalkyl C. Även sysselsättningen ökade. Den är ca 62 högre än i föregående kalkyl. Arbetslösheten är dock så stor

som 15% i näringslivet och ca 112 i ekonomin som helhet.

Kalkylerna B—D har belyst hur förändringar i den slutliga efter— frågans inriktning mot energisnåla varor lindrar effekterna av oljeembargot. Vi måste dock komma ihåg att en mycket viktig an— passning som tar sig uttryck i energibesparingar i produktions— systemets olika sektorer inte är introducerade i dessa kalkyler. Resten av detta avsnitt kommer därför att med hjälp av kalkyler— na E och F ägnas åt konsekvenserna av lägre specifika oljeåt—

gångstal.

1)

järn— och stålindustrin minskade i andel och trävaror, möbler samt verkstadsprodukter ökade i andel jämfört med exportande— larna i referenskalkylen. På importsidan sker en motsatt om— strukturering så att importen av energiintensiva produkter, tenderar att öka på bekostnad av de mindre energikrävande va— rorna.

Efekter av en energUörsörjningskris 35

Exportleveranserna från bl a massa— och pappers—, jord och sten—,

På kort sikt föreligger en mycket begränsad möjlighet att ersät— ta energi med andra produktionsfaktorer. Däremot kan det före— komma rena besparingsmöjligheter. Förekomsten av dessa innebär naturligtvis att företagen i situationer med normala leveranser av energi inte fungerar så ”effektivt" som de skulle kunna göra. Av olika anledningar substituerar företagen i framgångsrika pe— rioder obehaget av större ansträngningar och kontroll mot en högre kostnadsnivå. ökande konkurrens och resursknapphet skapar ett tryck att effektivisera produktionsprocesserna och reducera slarv i användningen av olika resurser (t ex energivaror).

1)

På basis av en utredning utförd av Ångpanneföreningen har vi justerat de olika branschernas specifika oljeåtgångstal i enlig— het med tabell 42).

Tabellen vittnar om att betydande utrymme finns för effektivise— ring av energianvändningen. Vid måttliga leveransnedskärningar av såväl olja som el kan stora besparingar per producerad enhet

göras i flertalet branscher. Vid mera drastiska bristsituationer I — när leveranserna går ned så mycket som 50% av normal förbruk— & ning — stiger däremot de specifika åtgångstalen för flera sek— torer. Orsaken till detta är att den fasta energiåtgången för lokaluppvärmning, ventilation etc nu slås ut på en mycket mindre produktion. Det är vidare intressant att notera, att produktio— nen i flertalet branscher drabbas hårdare av en elbrist än av

en oljebrist av samma storlek.

Vi skall här koncentrera oss på effekten av en 20—procentig le— veransnedskärning av olja. Med utgångspunkt från förutsättningar— na i kalkyl B justerar vi därför oljeåtgångstalen i enlighet med

besparingSprocenten i tabellen nedan (kolumn: olja 20%).

1)Ångpanneföreningen, Konsekvenser för industrin av brist på olja och elenergi. Stencil. Stockholm 1977.

2 .. u . . . )For sektorerna utanfor gruvor och industribranscherna har Vi

i brist på information antagit en schablonmässig besparings— procent på lOZ.

Tabell 4: Besparingsprocent

10

11

12 13 14 15 16

ken betydelse oljebesparingarna har. Jämfört med kalkyl B som i övrigt har identiska förutsättningar, har sysselsättningen i nä— ringslivet gått upp med 112, näringslivets BNP—bidrag med 122 och det privata konsumtionsutrymmet med 202. Det samhällsekono— miska värdet av de gjorda besparingarna är rätt imponerande, 15 miljarder kronor!

Om vi i stället jämför med referenskalkylen ser vi att förutsätt— ningarna i denna kalkyl ger den lägsta arbetslöshet, vi hitin—

NR SEKTOR BESPARINGSPROCENT VID LEVERANSNEDSKÄRNING AV _____________________________________________

4 5 6

tills har funnit. Om vi till antagandena i kalkyl E dessutom

Ejfekter av en energiförsörjningskris 37

Gruvor och mineralbrott

Skyddad livsmedelsindustri 3 —2 —20

Konkurrensutsatt livs— medelsindustri 8 6 —2

Dryckesvaru- och tobaks— industri 20 15 —5 Textil—, beklädnads—, läder— och lädervaruindustri 7 2 —17

Trävaruindustri 14 11 0

Massa—, pappers— och pappersvaruindustri 6 4 —2 Grafisk industri, förlags— verksamhet 3 —7 —51 Kemisk industri 20 23 36 Gummivaruindustri 0 —9 —51 Plastvaruindustri 6 7 9 Jord— och stenindustri 3 3 2 Järn—, stål— och ferro— legeringsverk —2 —9 —28 Icke järnmetallverk 7 4 —8 Övrig verkstadsindustri 16 13 3 Elektroindustri 17 18 20 Skeppsvarv och båtbyggerier

38. Effekter av en energiförsörjningskris SOU 1978:22

lägger att utrikeshandelsstrukturen kan ändrasl) (kalkyl F), sti—

ger näringslivets BNP—bidrag med ytterligare S% och sysselsätt— ningsökningen blir av ungefär samma storleksordning. Arbetslös—

heten har nu gått ner till 72.

Det kan vara intressant att se närmare på hur den totala arbets— lösheten i näringslivet på 112 (kalkyl E) respektive 72 (kalkyl F) fördelas mellan de olika branscherna. Strukturen på arbets—

lösheten i de båda kalkylerna redovisas i tabell 6.

Tabell 5: Sammanfattning av kalkylerna A—FZ)

A B C D E F Refer:

kalk

Privat konsumtion 61,1 64,5 77,2 86,7 92,2 98,7 97, Näringslivets BNP—bidrag 123,0 125,4 129,7 139,1 144,8 151,3 159, Total sysselsättning 4978 5026 5089 5299 5477 5665 597 Sysselsättningen i närings— _ livet 3520 3578 3631 3841 4019 4207 451? Arbetslöshet i näringslivet 22 21 20 15 11 7

Resultaten av de olika kalkylerna visar tydligt vilken pozential

det finns att mildra de negativa följderna av en oljeförsörjnings kris. Diskussionen har dock hittills ej berört osäkerheten i re—

sultaten och om denna potential faktiskt kan realiseras.

Det finns anledning att förmoda, att de beräkningsexempel som be— lyser effekterna av energibesparingar i näringslivet är relativt rimliga. Besparingsprocenten har framkommit från en omfattande enkätstudie. För att komma i en bättre position när ett framtida oljeembargo bryter ut, borde företagen snarare ha underskattat

än överskattat sina möjligheter att spara energi.

Å andra sidan finns det anledning att ta fasta på frågan om hur

en ändrad efterfrågeinriktning från energiintensiva till energi—

1) I enlighet med kalkyl D. 2) *

Sorterna i denna tabell är miljarder kr i 1968 års priser för försörjningsbalansens poster och miljoner arbetstinmar 1 för sysselsättningen.

SOU 1978:22 Effekter av en energij'o'rsörjningskris 39

Tabell 6: Arbetslöshet i procent i olika sektorer

NR SEKTOR Arbetslöshetsstrukturen enligt kalkyl B kalkyl E kalkyl F

l Jordbruk 40 17 14 2 Skogsbruk 9 7 0 3 Fiske 27 14 17 4 Gruvor och mineralbrott 8 9 32 5 Skyddad livsmedelsindustri 40 15 10 6 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 48 18 0 7 Dryckesvaru— och tobaksindustri 18 O 0 8 Textil-, beklädnads—, läder— och lädervaruindustri 52 O 0 9 Trävaruindustri 10 11 0 10 Massa—, pappers— och pappers- varuindustri 10 5 0 11 Grafisk industri, förlagsverksamhet 20 l 0 1 12 Kemisk industri 36 8 0 13 Gummivaruindustri 23 6 0 14 Plastvaruindustri 34 10 0 i 15 Jord— och stenindustri 14 18 14 16 Järn—, stål— och ferrolegeringsverk 8 10 20 17 Icke järnmetallverk 17 16 41 18 övrig verkstadsindustri 13 15 0 19 Elektroindustri 15 9 0 20 Skeppsvarv och båtbyggerier 12 1 O ] 21 Annan tillverkningsindustri 28 2 0 22 Reparationer av hushållsvaror och fordon 21 5 23 Byggnadsindustri 5 19 19 24 Varuhandel 15 10 6 25 Restaurang— och hotellrörelse 16 13 26 Samfärdsel 20 10 18 27 Post— och televerk 25 10 7 28 Banker— och försäkringsinstitut 18 6 0 29 Bostadsförvaltning 27 0 0 30 Annan fastighetsförvaltning 24 6 0 31 Uppdragsverksamhet 16 13 5 32 övriga privata tjänster 29 O 0 33" Vattenverk, eldistribution 17 6 4

———__—____._____

Totalt i näringslivet (Z) 21 11 7

40. Effekter av en energiförsörjningskris SOU 1978:22

snåla varor kommer till stånd. Priserna på de energiintensiva va— rorna skulle stiga kraftigt relativt till de energisnåla varor— na, om man lät oljeknappheten slå igenom på priserna, och mark— nadsekonomin skulle i princip tendera mot de redovisade resulta— ten. Det finns dock anledning att förmoda att de gynnsamma verk— ningarna av en ändrad efterfrågeinriktning är överdrivna. Två skä talar för detta. För det första dröjer det innan de rätta knapp— hetspriserna sätts på varorna. För det andra tar det ytterligare tid innan konsumenterna och företagen reagerar på de nya priser—

na.

Med en allmän ransonering skulle man, bortsett från stora ad—

ministrativa kostnader, kunna uppnå den önskade efterfrågeinrikt—

ningen. De fullmaktslagar, som ger regeringen befogenheter att genomföra en allmän ransonering, kan dock ej tillämpas under ett oljeembargo. Lagarna tar i första hand sikte på ransonering i krig eller krigsfara. Å andra sidan har regeringen mandat att ge—

nomföra en mer begränsad ransonering av energi.

vilket konsekvenserna av ett faktiskt oljeembargo av den här

storleksordningen kan antas ligga.

I kalkylerna ovan har vi förutsatt, att tilldelningen av olja ge— nomfördes så att förlusten i konsumtionsutrymmet blev så liten som möjligt. En intressant fråga är nu om myndigheterna med en ändrad inriktning av oljeransoneringen och andra ekonomisk—poli— tiska åtgärder skulle kunna uppnå en högre sysselsättning. Frå—

gan diskuteras i nästa avsnitt. 3.1.4 Ekenemisä—eolitiska evxäaninssereblee eå_k2f£ sitt Kalkylerna har alltså endast åskådliggjort ett intervall inom Vi hävdade i avsnitt 1.3 att det i princip alltid är möjligt att , . . . . . . . l upprätthalla även ambitiösa sysselsättningsmål med hjälp av olikal ekonomisk—politiska medel, men att energibegränsningar kan leda till att sådana sysselsättningsmål endast uppnås till priset av 1

en lägre produktivitet och ett mindre konsumtionsutrymme.

SOU 1978:22 Effekter av en energiförsörjningSkris 41

Syftet med detta avsnitt är att söka belysa betydelsen av denna målkonflikt, när ekonomin drabbas av en akut nedskärning i olje—

tillförseln. Med samma kalkylmetoder som tidigare har vi gjort en

jämförelse mellan en ekonomisk politik, som söker åstadkomma ett

så stort utrymme för den privata konsumtionen som möjligt, och en som prioriterar sysselsättningsnivån.

* Förutsättningarna för de redovisade beräkningarna skiljer sig endast med avseende på den ekonomiska politikens inriktning. Vi , har antagit att den privata konsumtionen kan ändra inriktning mot !en mer energisnål sammansättning, och att en omstrukturering kan ske av den slutliga efterfrågan, så att de relativt energikrävan— de investeringarna får en mindre andel av BNP. Vidare förutsätter vi att näringslivet spar olja i enlighet med de antaganden som har gjorts ovan. Detta innebär att grundförutsättningarna i dessa kalkyler motsvarar de antaganden som gjordes i kalkyl E.

:De sysselsättningsökningar, som kan åstadkommas genom att priori— Wtera sysselsättning i stället för konsumtionsutrymme åskådliggö— res i tabell 7 för två olika fall då det gäller hur mycket kon— sumtionen kan reduceras. I kalkyl E' är restriktionen att kon— sumtionen av oljeintensiva varugrupper tillåts minska med högst 102 jämfört med kalkyl E. I kalkyl R" är motsvarande procenttal 1202. Med dessa restriktioner fördelas den tillgängliga oljan på ,sådant sätt att arbetslösheten blir så liten som möjligt.

,Tabell 7: En jämförelse av olika ekonomisk—politiska inriktningar

Ekonomisk politik som under olje— embargot prioriterar:

Konsumtions— Sysselsättningen Referens—

utrymme , " kalkyl Kalkyl E Kalkyl E Kalkyl E _______________________________________________________ Sysselsättning i produktionssystemet 4 019 4 143 4 190 4 518

Total sysselsättning 5 477 5 601 5 644 5 976 _____________________________________________________________________

I kalkyl E är arbetslösheten i näringslivet ca 11% medan den i kalkylerna E' och E” reduceras till drygt SZ respektive 72. Vi finner sålunda en påfallande skillnad mellan de ekonomisk—poli— tiska inriktningarna med avseende på sysselsättningsnivån.

42 Effekter av en energiförsörj'ningskris SOU l978:22 Då sysselsättningen prioriteras uppkommer en annan produktions— sammansättning än tidigare, en energisnål men arbetskrävande sammansättning. Detta innebär, att det nu finns mera av vissa konsumtionsvaror (och framför allt tjänster) än i det fall kon— sumtionsefterfrågan får styra, och mindre av andra. Hur stor för— sämring detta innebär från konsumentsynpunkt — och därmed vad den ökade sysselsättningen ”kostar", mätt i konsumtionsutrymme — kan inte fastställas utan närmare kännedom om efterfrågeförhål— landen i fråga om olika slags konsumtion (pris— och inkomstelas—

ticiteter). 3.2 Konjunkturproblem

Konjunkturproblem uppstår vid tillfälliga svängningar i efterfrå— gan. Ett efterfrågebortfall tenderar att minska produktion och sy selsättning. Med hjälp av finans— och penningpolitik kan den in— hemska efterfrågan stimuleras t ex för att kompensera ett efter— frågebortfall på exportsidan. Det finns dock risk för att det i en dylik situation uppstår ett underskott i bytesbalansen, efter- som ökad inhemsk efterfrågan tenderar att öka importen. Exporten kan också försvåras om det ökade efterfrågetrycket inom ekonomin leder till snabbare prisstegringar. Underskott i bytesbalansen vill man helst undvika, eftersom de innebär ett utlandsberoende och de förändringar i ekonomin, som krävs för att rätta till by— tesbalansen och betala tillbaka underskotten, är påfrestande. De kan t ex gå på att öka exportsektorn på hemmamarknadsindustrier- nas bekostnad eller att dämpa den inhemska efterfrågan och där— med sysselsättning. Stabiliseringspolitikens uppgift blir såle— des att samtidigt söka åstadkomma full sysselsättning, jämvikt i bytesbalansen och en "rimlig" prisutveckling. För att åstadkom— ma detta krävs i allmänhet en kombination av generellt och selek—

tivt verkande ekonomisk—politiska åtgärder.

SOU l978:22 Ejfekter av en energif'o'rsörjningskris 43

3.2.1 Konjunkturproblem i samband med internationella prishöj— aiegerjå snel—”ai ____________________

Internationella energiprisstegringar tenderar åtminstone inled—

ningsvis att öka importkostnaderna för energiimporterande länder

och att ge energiexporterande länder större exportintäkter. Om de energiexporterande länderna inte direkt eller indirekt (genom ut— låning) omsätter dessa intäkter i efterfrågan i de energiimporte— rande länderna, uppstår ett efterfrågebortfall i dessa länder,

l t ex Sverige.

Schematiskt skulle utvecklingen för svensk del kunna beskrivas

o

pa följande sätt:

— internationella energiprisstegringar

— ökade importkostnader

— tendenser till temporära efterfrågebortfall på exportsidan och bytesbalansunderskottet

- — tendenser till minskad inhemsk efterfrågan — minskad import — ändrad inriktning på exportefterfrågan

— ändrad inriktning på den inhemska efterfrågan.

De omedelbara stabiliseringspolitiska problemen har att göra med det efterfrågebortfall som energiprishöjningarna drar med sig. Sti- ,mulerar man den inhemska efterfrågan kan man upprätthålla produk— ltion och sysselsättning men riskerar ett storre bytesbalansunder—

'skott. Hur pass stor skuldsättning gentemot utlandet är man vil— ilig att dra på sig? Hur skall man kombinera den expansiva politi— ken med en allmän ekonomisk politik och näringspolitik som på sikt stimulerar exporten och dämpar importen? Eller en devalve— ring med en ”lagom” efterfrågepolitik som ger full sysselsättning samtidigt som de export— Och importkonkurrerande sektorerna kan

dra nytta av devalveringsvinsterna?

Det stabiliseringspolitiska problemet kompliceras också av att det kan vara svårt att nå just de branscher, som främst drabbas av efterfrågebortfall, med en expansiv politik. Vad gäller olje— prishöjningar har man konstaterat, att hushållens minskade köp— kraft slår kraftigt på inköp av bilar och andra varaktiga konsum—

44. Effekter av en energif'o'rsörjningskris SOU l978:22

1)

tionsvaror . Höjda barnbidrag eller skattelättnader stimulerar

i detta läge knappast bilinköp.

På längre sikt medför de ändrade prisförhållandena att efterfrå— gan förskjuts från energiintensiva produkter till mer energisnåla Företagen kan också söka anpassa sina produktionsmetoder i ener- gisnål riktning. Under denna anpassningsprocess kan ytterligare stabiliseringspolitiska problem uppstå. Tilläggas bör att det ut— vecklingsförlopp, som blir möjligt att förverkliga med högre in— ternationella priser på energi, oundvikligen kommer att innebära lägre total konsumtion. De reala kostnaderna för energi i Sverige stiger. Olika anpassningar hos producenter och konsumenter kan mildra effekterna av prishöjningarna men inte helt eliminera dem. Oförenliga kompensationskrav och de skärpta intressekonflikter som kan bli följden härav kan också göra stabiliseringsproblemen svårare att hantera. Detta avsnitt skall dock huvudsakligen ägnas åt att belysa de initiala konjunkturproblemen med utgångspunkt

från vad som inträffade 1973—1975.

överslagsmässigt har beräknats att till följd av oljeprisgteg— ringarna 1973-1974 överfördes köpkraft motsvarande ca 96 miljar- der dollar till de oljeproducerande u—ländernaz) under åren 1974

och 19753).

Efterfrågebortfallet blev emellertid inte av den storleksord—

ningen för de oljeimporterande länderna. För det första ökade pr ducentländerna sin import. Ännu 1975 använde de dock inte mer än hälften av sina exportintäkter till inköp från utlandet. För det

4)

andra kom en del av överskottet i cirkulationen genom att utlå— | nas till andra länder I

i l Higher Oil Prices and the World Economy, ed. Fried & Schultzel

2) De enda större oljeexportörerna förutom dessa länder är Sovjet

unionen, Kina och Kanada.

3) FFE—rapport nr 5: 1970—talets oljeprishöjningar och den interi

nationella utvecklingen.

4) Se not 3.

SOU 1978:22 Effekter av en energiförsörjningskris 45

Underskottet i handelsbalansen för OECD—länderna totalt blev unge— fär fem gånger så stort år 1974 som 1973. I tabell 8 finns en

uppdelning av denna försämring på olika komponenter: volymför— ändringar, oljeprisförändringar och övriga prisförändringar (övr terms—of—trade). Försämringen i handelsbalansen år 1974 består

främst i ett kraftigt underskott gentemot OPEC—länderna. OPEC—

.1ändernas ökade import från OECD—området och stigande priser på

dessa varor (9,5 + 3 miljarder dollar netto) motsvarar ungefär en femtedel av oljepriseffekten (62,5 miljarder dollar). Redan året därpå inträdde emellertid en förbättring gentemot OPEC—länderna i(21 miljarder dollar = 18,5 miljarder dollar volymmässig export—

ökning netto + 2,5 miljarder dollar i förbättrade priser netto).

Tabell 8: Komponenter i handelsbalansförändringar för OECD—länderna 1973—1975 (miljarder dollar)

Förändringar 1973—1974 Förändringar 1974—1975 Totalt Volym Olje— övr terms Totalt Volym Terms of ; pris of trade trade *_______________________________________________________________________ OECD— .totalt —34 25,5 —68 8,5 31,5 17,5 14 varav med OPEC —50 9,5 —62,5 3 21 18,5 2,5 ,övriga 16 16 — 5,5 5,5 10,5 —1 11,5 1

, Källa: OECD, Economic Outlook, nr 18 (dec. 1975), nr 19 (juli 1976) och nr 20 (dec. 1976).

*Det efterfrågebortfall, som uppstod i OECD—länderna till följd av ;oljeprisstegringarna, förstärktes emellertid av att regeringarna inom dessa länder förde en stram finanspolitik. Denna var avsedd latt motverka bytesbalansunderskottet och de inflationstendenser jsom förelåg redan före oljeprisstegringarna. Effekten av detta

1blev att handeln inom OECD—området sjönk. Under andra halvåret

1974 minskade denna handel med SZ och under första halvåret 1975

1)

med över 202 .

Låt oss i anslutning till nedanstående figur antyda hur nedåt— gående tendenser i produktion och sysselsättning kan sprida sig mellan länder. Från början antar vi att de tre länderna befinner

sig i jämvikt i handeln sinsemellan. Antag så att oljelandet hö—

a) FFF—rapport nr 5: l970—talets oljeprishöjningar och den inter— nationella utvecklingen.

46 Effekter av en energiförsörjningskris SOU 1978:22 jer sina exportpriser, får ökade exportintäkter men bibehåller importen på samma nivå som tidigare. Både industriland A och B får bytesbalansunderskott. Köpkraften i dessa länder har minskat vilket inte kompenseras av ökad export. Produktionen minskar i både industriland A och B. I hopp om att detta även skall minska importen och därigenom förbättra bytesbalansen gör man inget åt detta. Importen minskar också i industriland A och B men detta drabbar även och kanske framför allt industriland B respektive industriland A. I båda länderna betyder detta ytterligare efter— frågebortfall, produktionsminskningar, import— och exportnedgånga På detta sätt kan effekten av ett ursprungligt efterfrågebort—

fall till följd av oljeprisstegringar mångdubblas.

Om industriland A och B i stället hade stimulerat sin inhemska efterfrågan skulle importen och exporten dem emellan ha kunnat upprätthållas. Detta hade eventuellt lett till ökad import även från oljelandet men denna påfrestning på bytesbalansen kunde ha

varit värd att ta i utbyte mot högre produktion och sysselsätt— ning. Detta gäller speciellt om handelsströmmarna mellan indu—

striland A och B är stora.

INDUSTRILAND A INDUSTRILAND B

Om ett land ensamt — t ex industriland B — söker upprätthålla

OLJE— LAND

produktion och sysselsättning blir situationen svårare. Man ris— kerar då att få stora underskott i handeln både med industriland A och oljelandet. Sveriges dilemma kan sägas ha varit just detta: Man kunde inte påverka de andra ländernas agerande. Därför hade i

man att välja mellan:

1. att kompensera efterfrågebortfallet för att upprätthålla produktion och sysselsättning och få stora bytesbalans— » underskott. I detta sammanhang riskerar man Också att få en snabbare prisutveckling än andra länder varigenom även den

framtida exportutvecklingen kan äventyras.

SOU 1978:22 Effekter av en energiförsörjningskris 47

att tillåta efterfrågebortfallet dra ner produktion och sys—

1)

selsättning och få mindre bytesbalansunderskott .

Innan vi ser närmare på Sveriges situation dessa år låt oss visa

på resultaten av en beräkning där man sökt särskilja olika fak—

torers inverkan på den ekonomiska tillväxten i vissa länder.

I tabell 9 redovisas avvikelser från den förväntade utvecklingen i bruttonationalprodukten (BNP) till följd av oljeprisstegringar och andra faktorer för USA, Västeuropa och Japan. I USA och Väst— ' europa beräknas oljeprishöjningarna ha reducerat produktionen

med ca 2,52 medan effekten i Japan skulle har varit betydligt starkare. Dessa effekter är beräknade vid "oförändrad politik" och beskriver alltså de depressiva tendenser som uppstår vid 01— | jeprishöjningar, om dessa inte motverkas av ekonomisk—politiska åtgärder. 1 realiteten tillstötte sedan för USA:s och Japans del

ytterligare depressiva faktorer.

Tabell 9: Förändringar reala BNP, 1973—1974. Uppskattningar av förändringarnas orsaker. Procent

Skillnad mellan förväntad och faktisk

utveckling Prognos före olje— Faktisk Beroende på Beroende på Land eller prishöj— föränd— oljepris— andra fak— region ningarna ring Total höjningarna torer USA +2,6 —2,1 —4,7 —2,5 —2,2 , Västeuropa +4,8 +2,3 —2,5 —2,7 +0,2

1 Japan +5,2 —l,8 —7,0 —4,2 —2,8

' Källa: Higher Oil Prices and the World Economy, ed. Fried & Schultze, Washington D.C. 1975.

1)

I båda dessa fall hade man eventuellt kunnat komplettera med en devalvering för att i fall 1) söka minska bytesbalansunder— skottet och i fall 2) öka kapacitetsutnyttjandet. Effekten skulle i exemplets termer i så fall bli att man ökade sina marknadsandelar i industriland A och oljelandet, på bekost— nad av land A. Internationella överenskommelser, risk för motåtgärder från land A samt inflationstendenser till följd av devalveringen utgör svårigheter att genomföra en dylik politik.

48. Effekter av en energiförsörjningskris SOU 1978:22

De kontraktiva effekter, som oljeprishöjningarna och den låga ekonomiska aktiviteten i övriga OECD—länderna innebar, motvägdes i Sverige av efterfrågestimulerande åtgärder. Den expansiva ut— vecklingen under 1974 (se tabell 10) förklaras huVudsakligen av en mycket snabb tillväxt av den inhemska efterfrågan (främst pri- vat konsumtion och lagerinvesteringar). Varu— och tjänstetrans— aktionerna med utlandet gav inte netto något efterfrågetillskott. Förstärkningen av hemmamarknadsefterfrågan medförde en kraftig

1)

stegring av importen under 1974 .

Exporten på OPEC—länderna ökade med ca 50% i fasta priser. Total sett blev dock exportutvecklingen svag, främst på grund av den

1)

låga aktiviteten i OECD—länderna

Bytesbalansen kom att visa en omsvängning från drygt +5,3 mil— jarder 1973 till —4,2 miljarder 1974. Utvecklingen på oljeområ— det från hösten 1973 beräknas ha medfört en ökning av importkost naderna på inemot 8 miljarder kronor 1974. Detta motsvarar allts

ungefär förändringen i bytesbalansenl).

I Sverige försämrades bytesbalansen ytterligare 1975 till skill- nad från genomsnittet för OECD—länderna. I viss utsträckning är detta en följd av skillnaderna i den politik som fördes under

1974. OECD—länderna accepterade de depressiva effekterna av olje

prisstegringarna, vilket inte Sverige gjorde.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att exemplet från 1973—' 1975 visar att konjunkturproblemen till följd av internationella energiprisstegringar kan bli mycket besvärliga. Snabbare åter— cirkulation av energiexportörernas ökade intäkter skulle av— hjälpa en del av dessa störningar. Detsamma gäller om alla län— der, som drabbas av bytesbalansunderskott, gemensamt satsar på ; expansiva åtgärder. För ett litet land som Sverige med stor ut— 1 rikeshandel är det svårt att på egen hand parera dessa påfrest— € ningar. I viss mån kan man dock, om man väljer att föra en expand siv och sysselsättningsfrämjande politik,själv påverka förutsätt?

ningarna att senare rätta till bytesbalansen dvs om stimulansen )

snarare inriktas på investeringarna än konsumtionen.

l) Konjunkturläget 1975:1.

SOU 1978:22 Effekter av en energiförsörjningskris 49

Tabell 10: Utvecklingen av BNP, import, export och handelsbalans i Sverige vissa år 1965—1975

1965—70 1972 1973

BNP årlig 4,0 2,6 3,5 4,1 0,6 pföcentuell

förändring

(fasta priser)

Import årlig procentuell förändring

volym 6,7 14,5 —3,7

pris 12,5 37,1 5,0 varav råolja volym —5,4 2,0X 13,0

pris 9,6 142,23x 5,6 l petroleumprodukter volym 6,9 3,3 —10,9

1 * pris 37,2 131,5 —4,6 * Export årlig

procentuell förändring , volym 15,7 3,9 —12,0 ; pris 10,0 27,7 16,1

Handelsbalans 3131 6817 —2286 —1988 miljoner kronor

(löpande priser)

Bytesbalans 1274 5312 —4215 —6760 miljoner kronor * (löpande priser)

x . . " . . " avser hela varugruppen mineraliska produkter dar raolja utgor

huvuddelen.

Källa: Konjunkturläget 1975:l, 1976:l, l977zl.

Som exempel på effekten av minskad inhemsk efterfrågan till följd av internationella energiprisstegringar kan följande nämnas. En beräkning för Sverige ger vid handen, att vid en fördubbling av priset på råolja, skulle köpkraftsminskningen hos hushållen kun— na orsaka en nedgång i sysselsättningen med drygt 70 000 helårs—

1)

arbetande

L) Icke publicerad beräkning utförd av L Bergman och baserad på

material i L Bergman, C Bergström: Energipolitik och energi— användning EFI, Stockholm 1974.

50. Effekter av en energiförsörjningskris SOU 1978:22 3 - 2— 2 socienhterereblem i gångbana nes ensrsieolilieke åts—ägd?

De ekonomisk—politiska problemen i samband med inhemska energi— politiska åtgärder är inte främst av stabiliseringspolitisk ka— raktär. Något initialt efterfrågebortfall behöver inte uppstå om t ex energiskatten höjs. Statens ökade intäkter kan användas till att sänka andra skatter eller öka den offentliga konsumtio— nen. Höjda energiskatter eller övergång till dyrare inhemska energikällor försämrar dock de svenska företagens konkurrenssi— tuation förutsatt att inga kompenserande åtgärder vidtas. Detta kan leda till bytesbalansunderskott. Om förändringen i energipo— litiken genomförs successivt enligt en i förväg uppgjord plan (eventuellt i kombination med näringspolitiska åtgärder) bör de nödvändiga strukturförändringarna kunna genomföras under bibe—

hållen full sysselsättning och jämvikt i bytesbalansen.

De stabiliseringSpolitiska problem, som trots allt kan uppstå or— sakas främst av en hastig omläggning av energipolitiken, osäker—

het och brist på koordination. Några exempel:

Enbart diskussionen av möjligheten att energiskatten höjs kan på— skynda den strukturomvandling och minskning av produktionsvolym som vissa energiintensiva branscher hur som helst står inför. Osäkerhet om framtiden kan samtidigt göra att investeringar i bå—

de energiintensiva och energisnåla industrier skjuts på framti—

den, eftersom man har svårt att bedöma deras lönsamhet och vil—

ken typ av produktionsteknik man skall satsa på.

När sedan energipolitiken förändras, beror effekterna delvis på vilka förväntningar som skapas och hur höjningarna genomförs.

Vid snabba skattehöjningar kan produktionen i många företag bli

om förändringen gått långsammare och man kunnat ändra produkt—

mix eller produktionsmetoder.

Även om energiskattehöjningarna sker successivt, kan ändå reak—

olönsam och komma att läggas ner, vilket inte hade behövt hända * tionen på dessa bli kraftiga och koncentrerade till inlednings— ; l

fasen. Det gäller speciellt de energiintensiva industrierna, som 1 kanske redan i utgångsläget befinner sig i en besvärlig situa— .

SOU l978:22 Effekter av en energiförsöu'ningskris 51

tion. Exempel är här järn— och stålindustrin och malmgruvor med leveranser till denna industri. Tillbakagången i de energiinten— siva sektorerna kan bli snabb, medan de energisnåla sektorerna kanske inte reagerar lika omedelbart på de impulser till expan—

sion som i Och för sig kan föreligga.

Även om kostnadsrelationerna gentemot utlandet på sikt måste bli ,sådana att balansen i utrikeshandeln kan upprätthållas sker inte detta automatiskt. Under en övergångsperiod kan kostnadsutveck— Wlingen bli en annan Och förväntningarna pessimistiska. Exporten försvåras och investeringsviljan avtar. De exporterande industrier—

na tillhör ju för övrigt de mest energiintensiva.

fÄven energipolitiska åtgärder kan leda till en sänkning av till— växttakten i den privata konsumtionen. Om medborgarna inte är vil— liga att acceptera detta kan det ta sig uttryck i krav på löne— höjningar och skattelättnader. Dylika krav kan äventyra bytesba—

lansen och skapa stabiliseringsproblem.

SOLJI97&22

ENERCIHUSHÅLLNING OCH STRUKTUROMVANDLINC — öVERSlKTSMODELLER

En utveckling av energiförbrukningen, som skiljer sig från eko—

nomins allmänna tillväxttakt, kan betraktas som en konsekvens av:

antingen ändrad efterfråge— och produktionsinriktning, som innebär en förskjutning mellan mer och mindre "energitunga" aktiviteter,

eller teknikförändringar, som innebär ändrad specifik energiförbrukning i olika brinscher eller sektorer.

Den första punkten, som gäller samband mellan energianvändning

och strukturomvandling, utgör huvudtema i det här kapitlet. Sam— bandet kan betraktas "från två håll”. För det första kan man stäl— la frågan hur allmänna, förväntade utvecklingstendenser i ekono— mins struktur — förskjutningar mellan privat och offentlig sek— tor eller i konsumtionens fördelning mellan varor och tjänster

osv — kommer att påverka energianvändningen. Sådana frågor be— handlas i avsnitt 4.1. För det andra aktualiseras problemet i vad mån begränsad energitillförsel och höjda energipriser bidrar till en ändrad struktur inom industrin och produktionssystemet i övrigt. Hur en sådan påverkan kan uppkomma, via ändringar av konsumtio— nens, investeringarnas och utrikeshandelns sammansättning, har ti— digare berörts i kapitel 2. I det här kapitlets två sista avsnitt skall sådana struktureffekter diskuteras mer utförligt och i ett

”medellångt” tidsperspektiv.

J.

(.1 Effekter av ändrad produktionsinriktning

Detta avsnitt är baserat på beräkningar med SIND:s energiprognos—

.1)

modell och utgör ett sammandrag av FFE—rapport nr _ . Huvudsyf—

tet med den rapporten var att belysa, hur förändringar av den

1)

FFE—rapport nr 2: Produktionsinriktning och energiförbrukning. Några räkneexempel baserade på input—outputanalys.

slutliga efterfrågans — i första hand konsumtionens och expor— tens — sammansättning påverkar energianvändningen och sysselsätt—

ningens fördelning på produktionssektorer.

Beräkningsalternativen A—D illusterar konsekvenser av olika slags ändringar av den inhemska efterfrågan, jämfört med den utveckling under 1980— och 1990—talen som skisserats av långtidsutredningen (LU—alternativ II A, här kallat standardalternativet). Standard— alternativet innefattar en relativt kraftig expansion av den offentliga sektorn, så att antalet sysselsatta inom offentlig sektor ökar från att år 1975 utgöra ca 25% av den totala syssel—

sättningen, till att år 2000 motsvara ca A8Z av densamma.

I vårt första alternativ (A) studerades inverkan av en successivt ökad produktion av offentliga tjänster, på bekostnad av en lång- sammare tillväxt av den privata konsumtionen. I sysselsättnings— termer motsvarar alternativet en ytterligare omflyttning av ca 10 000 sysselsatta per år från näringslivet till den offentliga

1)

sektorn, jämfört med standardalternativet En sådan omfördel— ning av produktion och sysselsättning sänker energiförbrukningen; effekten är ca 32 i genomsnitt under 1980—talet och ca BZ under

1990—talet.

Det andra räkneexemplet (alternativ B) gällde en omfördelning

inom den privata konsumtionen mot större andel tjänster. Vi an—

tog att tillväxttakten för denna efterfrågekomponent kommer att öka successivt för att mot 1990—talets slut uppgå till S% per år, att jämföras med AZ per år i standardalternativet. Samtidigt an— togs varukonsumtionens tillväxt minska i motsvarande mån, så att den totala sysselsättningsnivån i näringslivet blev opåverkad. Även detta slags omfördelning av efterfrågan har nedåtriktad effekt på energiförbrukningen. Effekten är dock väsentligt sva— gare än i det föregående fallet (ungefär hälften så stor), trots att omflyttningen, räknat i antal sysselsatta, är ungefär den—

samma . »

1) 1 standardalternativet ökar antalet sysselsatta i offentlig

sektor i genomsnitt med ca 45 000 per år, dels genom en ök— ning av det totala antalet sysselsatta med ca 30 000 och dels genom en omflyttning från näringslivet av ca 15 000 sysselsat—I ta. Beräkningsalternativ A innebär således en total omflytt— ning av ca 25 000 sysselsatta per år.

I de två därpå följande alternativen (C och D) studerades konse—

kvenser av sådana förändringar i den inhemska efterfrågan, som

medför ökad total sysselsättning. Vårt tredje beräkningsalterna—

tiv innebar sysselsättningstillskott om ca 10 000 personer varje

år (dvs sammanlagt drygt 200 000 under den studerade perioden),

som helt tillföll näringslivet. En sådan produktionsökning med— för givetvis också att energiförbrukningen successivt ökas; under 1990—talet skulle den i genomsnitt komma att ligga 72 över stand—

ardalternativets.

Även vårt fjärde alternativ innebar en successiv efterfrågeökning, motsvarande ett sysselsättningstillskott om ca 10 000 personer per år. Här förutsattes emellertid i stället att hela ökningen faller på den offentliga sektorn. Effekten av energiförbrukningen blir då helt obetydlig; ca l/ZZ högre nivå under både 1980- och l990—talen.

Effekterna på sysselsättning och energiförbrukning i de fyra upp— räknade fallen sammanfattas i tabell 11 i form av genomsnittsvär—

den för 1980—talet respektive 1990—talet.

Tabell ll: Förändringar av sysselsättning och energiförbrukning i alternativen A—D i förhållande till standardalternativet. Procent

Beräknings— Sysselsättnings— Inverkan på energiför- alternativ effekt i genom— brukningen i genomsnitt snitt under: under:

1980—talet 1990—talet 1980—talet 1990-talet

('i + N kf! +

.

0 8 O 0 - 5 4 5 +7 4 5 0,

+ 0 NH ko.) ..

5

U + N

.. U"! +

Storleksordningen i absoluta tal av dessa effekter kan illustre— ras med att en procent av sysselsättningen under 1990—talet mot— svarar ca 45 000 personer, medan en procent av energiförbruk—

ningen betyder ca 7 TWh eller 0,6 Mtoe.

56 Energihushå/Ining och strukturomvandling — översikrsmodeller SOU 1978:22 Procenttalen i ovanstående tabell skall ses i relation till att standardalternativet för 1990—talet förutsätter en genomsnittlig energiförbrukning som med 50% överstiger nivån från senare hälf— ten av 1970—talet. I standardalternativet förutsätts dessutom att antalet sysselsatta under 1990—talet ligger ca 500 000 över 1978 års nivå. I våra alternativ med ökad sysselsättning (C och D) skul

le dessa siffror alltså höjas till 700 000.

Här bör givetvis observeras, att storleken på de studerade efter—

frågeförändringarna är godtyckligt vald. Om man sätter in större

|| I

eller mindre störningar' av samma typ i modellen, ändras resul— taten beträffande energiförbrukningen proportionellt — en för— skjutning från privat till offentlig konsumtion motsvarande

20 000 sysselsatta per år ger energibesparingar om 6 respektive 162 under de två delperioderna osv. Man kan också få ungefärliga mått på den kombinerade effekten av flera ”störningar” genom att addera procenttalen i tabellen. Så skulle exempelvis en övergång till mer offentlig konsumtion enligt A i kombination med ökad an— del tjänster i den privata konsumtionen enligt B medföra ungefär 12—l3Z lägre energiförbrukning än standardalternativets under

1990—talet.

De fyra alternativen E—H avser att belysa konsekvenser av en ökad

grad av vidareförädling i kedjan gruvindustri — järn— och stål—

verk — verkstadsindustri. Sådana alternativ, som innebär ensidigt ökad exportefterfrågan i någon eller några branscher, medför gi— vetvis ökade resursanspråk på såväl energi— som arbetskraftssi—

dan.

I det fall efterfrågeökningen riktas mot järn— och stålindustrin kan effekterna på energiförbrukningen bli påtagliga, även sett i relation till totalsiffrorna för hela näringslivet. En successiv exportökning för järn och stål, sådan att nivån under l990—talets senare del är 15% högre än standardalternativets, höjer energi— förbrukningen i branschen med 102 och i hela näringslivet med 1,52 under 1990—talet (alternativ E). En värdemässigt lika stor i

exportökning för verkstadsindustrin (alternativ G) får betydligt ! mindre inverkan på energiförbrukningen.

SOU 1978:22 Energihushållning och strukturomvandling — översiktsmoa'e/Ier

En successiv överflyttning av exportefterfrågan från järnmalm till järn och stål (alternativ F) skulle, om det samlade exportvärdet hölls oförändrat, medföra en ökad energiförbrukning för de båda branscherna tillsammans. Däremot skulle en motsvarande överflytt— ning av exportefterfrågan från järn och stål till verkstadsproduk— ter (alternativ H) leda till minskad energiförbrukning jämfört

med standardalternativet. Storleken hos dessa effekter i procent av de två branschernas sammanlagda förbrukning framgår av tabell 12 som också anger motsvarande sysselsättningseffekter. För ”en— branschalternativen" E och G räknas procenttalen på den egna branschens sysselsättning respektive energiförbrukning i standard— alternativet. Räknat i förhållande till totalsiffrorna för nä—

ringslivet är effekterna försumbara i alternativen F—H.

Den viktigaste faktorn bakom de förändringar på energisidan, som registreras i tabell 12 är givetvis järn— och stålindustrins hö— ga direkta energiförbrukning per producerad enhet särskilt i de metallurgiska processerna. Denna energiintensiva produktionstek— nik medför bl a att branschen är jämförelsevis känslig för be— gränsningar i energitillgången och för ändringar i energipriser relativt prisnivån för utländska konkurrenter (t ex genom energi— skatter).

Alternativ E—H.

Alternativ: E F G

Exportökning: Järn och stål Järn och stål Verkstadsind.

Exportminskning: — Gruvind. —

Sysselsättningseffekt i bransehen/branscherna. Genomsnitt för:

1980—talet 1990—talet

+ + OON UIU'I + + NH + + r—lO

.. ..

Ulkl1

Inverkan på energiförbruk— ningen i branschen/branscherna. Genomsnitt för:

1980—talet + 2 1990—talet +10

+ + N o » www

Verkstadsind.

Järn och stål ____________________________________________________________________________________

Tabell lZ: Procentuell förändring av sysselsättningen och energiförbrukningen i respektive bransch(—er) jämfört med standardalternativet.

H

58. Energihushå/Ining och slrukturomvandling — översiktsmode/ler SOU 1978:22

Input—outputstatistikens sektorindelning ger inte möjlighet till motsvarande beräkningar för t ex förädlingskedjan massa—papper.

Om vi bortser från inverkan på andra sektorer via investeringsbe— hovet, kan dock vissa överslagskalkyler göras för de två största delbranscherna (mekanisk massa — tidningspapper respektive sul— fatmassa — kraftpapper). Med de genomsnittliga åtgångstal för ar— betskraft och energi, som gällde år 1975, erhålls följande effek— ter per 1 000 ton ökning av vidareförädlingen från massa till pap— per i integrerade anläggningar (kalkylerna har gjorts för 90% ka*

pacitetsutnyttjande).

Vidareförädling: Antal syssel— Elförbruk— Oljcför— satta nlng brukning MWh 33. till tidningspapper från mekanisk massa (sulfit+ +halvkem) + 1,65 + 470 + 90

till kraftpapper/kraftliner från oblekt sulfatmassa + 4,25 + 630 + 70

Låt oss för att illustrera effekternas storleksordning anta att pappersproduktionen ökas med 1 milj ton (vilket motsvarar lS—ZOZ), att ökningen fördelas jämnt mellan de två ovan nämnda delbranscher na och att den kombineras med en motsvarande minskning av massa— produktion för direkt export. Detta skulle innebära en ökning av andelen vidareförädling, ungefär från 55 till 65%. Antalet syssel— satta skulle då ökas med ca 3 000, vilket motsvarar ca 5 milj arbetstimmar, eller 62 av branschsysselsättningen. Massa— och pappersindustrins elförbrukning skulle ökas med ca 550 GWh eller drygt 42, oljeförbrukningen med ca 80 000 m3 eller knappt AZ. Den ökade vidareförädlingsgraden skulle givetvis också medföra en vär— deökning för branschens produktion. Utifrån tillgängliga data be— träffande massa— och papperspriser år 1975 kan saluvärdets ökning

uppskattas till ca 400 mkr eller ZZ, men denna siffra är synnerli—

gen osäker.

Oftast har de processindustrier, som följer närmast efter råvaru— i utvinningen, markant högre specifik energiförbrukning än såväl de

föregående som de efterföljande leden. Denna "regel" kan illustre— ras också med förädlingskedjor inom byggnadsmaterial—, livsmedels—g och kemisk industri. För exportindustrier medför detta bl a, att

energiförbrukningen inom landet — räknad per sysselsatt eller i

SOU 1978:22 Energihushå/Ining och strukturomvandling — översiktsmode/Ier 59

förhållande till produktionsvärdet — blir högst om exporten sker

närmast efter processledet (obearbetat stål, baskemikalier, pap— persmassa). Vidareförädling därefter är i allmänhet relativt

”energisnål". På motsvarande sätt gäller på importsidan, att man

kan minska Sveriges direkta förbrukning av energi genom att im—

portera varor (t ex olika metaller) i så förädlad form att de

asserat de "ener itun a" rocessleden. P g g P

Här bör man naturligtvis ställa frågan, om det slags energispa— rande (sett från strikt nationell synpunkt) som det här är fråga om, bör tillmätas någon betydelse vid bedömning av den svenska industrins lämpliga produktionsinriktning. Totalt skulle knappast någon energi sparas genom ändringar av den internationella arbets— fördelningen, som innebär att energikrävande processer lokalise— ras till exempelvis EG—länder i stället för Sverige. Men å andra

sidan medför ett ökat energisparande exempelvis minskad svensk

sårbarhet för tillförselstörningar.

4.2. Anpassningsmekanismer vid "ökad energiknapphet"

Ändrade betingelser för företags och hushålls energiförsörjning får konsekvenser för den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det

gäller såväl vid yttre störningar (t ex höjda råoljepriser) som vid ändrad energipolitik (t ex höjda energiskatter) inom landet. I båda fallen uppkommer en serie anpassningar av produktionssys—

temets och hushållens användning av energi Och andra resurser.

De olika anpassningsprocesserna har något berörts i avsnitten 1.4 och 1.5, liksom skillnaderna mellan internationella och in—

hemska energiprishöjningar. De viktigaste anpassningsmekanismerna

kan antas vara:

i) anpassning mot mer energisnål produktionsteknik

l ii) ändrad konsumtionsinriktning; mindre andel energiinten— l siva varor och tjänster

iii) anpassningar i utrikeshandeln via ändrade kostnadsrela— tioner (särskilt vid inhemsk energikostnadsstegring)

iv) anpassningar i utrikeshandeln för att återställa jäm— vikt i bytesbalansen (särskilt vid importprisstegring för energivaror).

60. Energihushä/lning och strukturomvandling — översiktsmodeller SOU 1978:22

Om vi bortser från de mycket aggregerade långsiktsmodeller, som behandlas i kapitel 2, existerar det i dag varken analysmodeller eller dataunderlag, som gör det möjligt att samtidigt analysera konsekvenserna av dessa anpassningsprocesser. Detta gäller sär— skilt om man vill belysa inverkan på strukturomvandlingen (t ex sysselsättningseffekter) på detaljerad branschnivå och regionalt. Det är här behovet av metodutveckling i dag framstår som särskilt stort. Genom att i tur och ordning behandla de olika anpssnings— mekanismerna och successivt arbeta fram dataunderlag på mer de— taljerad nivå kan man förhoppningsvis så småningom åstadkomma en helhetsbild. Men det arbetet kommer att ta lång tid. Tills vida— re får man nöja sig med mindre ambitiösa analysmetoder, då man vill diskutera konsekvenserna för den ekonomiska utvecklingen av

att energitillgång och energipriser ändras.

Arbetet inom FFE med metodutveckling på det här området har hit— tills inriktats på att ta fram partiella analysmodeller för var och en av de ovan nämnda anpassningarna. En sådan delmodell - som rör bytesbalanseffekten enligt punkt iv — skall redovisas i nästa avsnitt. Först skall vi emellertid kort diskutera de tre övriga

anpassningsmekanismerna.

I produktionsledet ger energiprishöjningar incitament till energi sparande tekniska förändringar. Sådana besparingar kan antingen vara av kapitalbunden eller icke—kapitalbunden karaktär. Med ka— pitalbundna besparingsmöjligheter avses i princip att energibe— sparingar kommer till stånd genom investeringar i ny teknik. Ex— pansiva branscher med en omfattande nyinvesteringsverksamhet kan sägas besitta relativt stor potential för denna typ av långsiktig teknisk anpassning. Med icke—kapitalbundna besparingsmöjligheter avses en anpassning inom ramen för existerande kapitalbestånd, och dessa besparingar har därför mera kortsiktig karaktär. Vissa investeringar, som är direkt inriktade på att spara energi, kan vara ett mellanting i denna strikta uppdelning, såtillvida att ny instrumentell utrustning kan installeras utan att hela maskinpar— ken för den skull behöver bytas ut. En viktig faktor i samman— hanget är att företagens val av produktionsteknik betingas av ? hänsyn till de totala kostnaderna. I flertalet branscher är näm—

ligen energikostnadsandelen relativt liten.

SOU 1978:22 Energihushä/Ining och strukturomvandling — översiktsmode/Ier 61

De flersektormodeller som utgör underlag för de i avsnitten 4.l

och 4.3 redovisade beräkningarna innefattar en investeringsefter— frågan som är beroende av två faktorer, nämligen:

i) ersättningen av förslitet kapital (ersättningsinvestering) ii) omfattningen på kapacitetsexpansionen (nyinvestering).

Genom att anta att investeringsefterfrågan utgör ramen för i vil— ken utsträckning som ny teknik introduceras, samt att den faktor— insats som ny teknik innebär, är resultatet av ett samspel mellan faktorpriser och tekniska förutsättningar, kan den tekniska ut— vecklingens betydelse belysas. Vissa partiella beräkningar av hur energiförbrukningen påverkas av investeringar i modern teknik har

. , . . " . . l gjorts i en studie Vid Göteborgs univer51tet ).

Av den totala energiförbrukningen i landet kan en viss del hänfö— ras direkt till den privata konsumtionen, varför en direkt anpass— ning till höjda priser sker där. Kostnadsstegringar överförs dess— utom till färdigprodukter med stort energiinnehåll, i den utsträck— ning som produktionssystemet inte förmår anpassa sig. Dessa pris— höjningar förorsakar i sin tur också en anpassningsprocess i kon— sumtionen. Inom ett av FFE:s projekt studeras hushållens direkta energiefterfrågan, bl a dess känslighet för pris— och inkomstför—

2)

ändringar . Det finns också möjlighet att (bl a inom ramen för industriverkets energiprognosmodell _ EFM) belysa hur olika slags konsumtionsefterfrågan påverkas av höjda energipriser, via dessas genomslag i priserna på varor och tjänster. Genom att knyta sam— man resultaten från sådana efterfrågestudier med den typ av be— räkningar, som redovisades i förra avsnittet (och som visar hur förskjutningar i konsumtionsefterfrågan i sin tur påverkar pro— duktionssystemet), kan man få en samlad bild av de anpassningar som går via den privata konsumtionen.

De två sista punkterna på listan gäller anpassningar i utrikes— handeln. Då det gäller sammansättningsförändringar hos exporten

1) B. Andersson, P.A. Bergendahl: Förändringar i industrins

energianvändning. Företagsekonomiska institutionens rapport— serie nr 62. Göteborg 1976.

2) Se FFE—rapport nr 3: Hushållens energiefterfrågan; och FFE—

rapport nr 6: Hushållens energikonsumtion.

62. Energihushå/lning och strukturomvandling — översikzsmodeller SOU 1978:22

och importen (punkt iii), är känsligheten för ändrade kostnads— relationer gentemot utländska konkurrenter en huvudfråga. Pris— känsligheten för olika, energiintensiva exportvaror och import— konkurrerande produkter är mycket svårbedömd, liksom möjlighetern. att genom sortimentsförändringar undvika effekterna av ett för— sämrat kostnadsläge. Frågan om vilka delar av den utlandskonkur— rerande processindustrin som skulle slås ut vid t ex en bestämd skärpning av den svenska energibeskattningen, och om hur snabbt en sådan förändring av industristrukturen skulle ske, är än så länge inte möjlig att belysa med hjälp av sammanhängande model— ler för hela produktionssystemet. Vi återkommer till dessa frå—

gor i samband med branschstudierna i nästa kapitel. Prishöjningarna på råolja och andra importerade energivaror utgör, en direkt belastning på den svenska bytesbalansen. Som framhölls

i förra kapitlet kan detta innebära stabiliseringspolitiska pro—

passningar av exportens och importens storlek, anpassningar som blem. Men prishöjningarna ställer också krav på strukturella an— 1

så småningom återställer jämvikt i bytesbalansen vid de nya pris— relationerna. Huvudresultaten från en studie av denna komponent i

anpassningsprocessen återges i nästa avsnitt.

Ett allvarligt dataproblem i samband med analys av näringslivets strukturomvandling har att göra med branschindelningen. De input— outputbaserade strukturmodeller, vi utgår från i det här kapitlet har visserligen en väsentligt mer detaljerad indelning än det slags långsiktiga tillväxtmodeller, som behandlas i kapitel 2. Det innebär också att de kan ge mer information om strukturella effekter av t ex energiprishöjningar. Men de ger inte möjlighet att utifrån befintligt bakgrundsmaterial uttala sig om hur struk— turomvandlingen påverkar delar av de "branscher" man har att ar—

beta med (här närmast långtidsutredningens 23 näringslivssekto—

rer). Inte heller får man med den regionala aspekten.

Nu tillgängliga input—outputdata ger således inte möjlighet att uttala sig om sysselsättningsomfördelningar inom näringslivssek—W torer och mellan regioner. För detta ändamål krävs det på sikt

en samordning med de mer detaljerade bransch— och regionstudier, som utgör en annan del av FFE:s verksamhet och som vi skall dis—

kutera i nästa kapitel.

SOU 1978:22 Energihushå/lning och strukturomvandling — översiktsmode/[er 63

På sikt torde också dataunderlaget bli bättre, bl a genom SIND:s arbeten rörande den branschvisa energiförbrukningen. Detta torde komma att successivt förbättra betingelserna för det fortsatta

och utvidgade arbetet kring olika anpassningsprocesser i produk—

tionssystemet. Effekter via bytesbalansen

Detta avsnitt är baserat på beräkningar med en dynamisk input— outputmodell av den svenska ekonomin och utgör ett sammandrag av FFE—rapport nr 101).

'En av de anpassningsmekanismer som berördes i förra avsnittet, är de volymmässiga förändringar i utrikeshandeln som ett krav på lång— siktig jämvikt i bytesbalansen medför. I den studie, som skall refereras i det följande, har vi koncentrerat oss på en partiell behandling av just denna anpassningsmekanism. Vi understryker att

idet är en partiell studie — de resultat, som härleds här, uppträ— der i själva verket aldrig ensidigt utan alltid samtidigt med

konsekvenserna av övriga anpassningsmekanismer.

Beräkningarna har genomförts med hjälp av en dynamisk input—out—

putmodell av den svenska ekonomin. En utveckling fram till sekel—

skiftet, som nära ansluter till LUzs alternativ II A, utgör ut—

gångspunkt för kalkylerna. Denna utveckling benämns O—alternati— vet och innefattar i sig bl a en expansion av sysselsättningen inom offentlig sektor. Därefter inför vi antagandet att världs— marknadspriserna på energi stiger successivt. Vi härleder då en ekonomisk utveckling som avviker från O—alternativet. Dessa av— vikelser tolkas som de ekonomiska konsekvenserna av prishöj—

ningarna.

Två ytterlighetsfall för anpassning i utrikeshandeln behandlas:

I) Anpassning av exportvolymen vid given import av icke—energi— varor. Beräkningar har här genomförts för två prisutveck—

lingsalternativ:

1)

FFE—rapport nr 10: Struktureffekter via bytesbalansen av sti— gande världsmarknadspriser på energi.

64. Energihushå/lning och strukluromvandling — översikrsmodeller SOU l978:22

i) 2,52—alternativet, som innebär en höjning av världs— marknadspriserna på samtliga energislag med 2,52 per år

ii) 52—alternativet, som innebär en höjning av världsmark— nadspriserna på samtliga energislag med 52 per år

II) Anpassning av importen av icke—energivaror vid given export— utveckling. Beräkningar har här genomförts för ett alterna—

tiv med 52 höjning per år av världsmarknadspriserna på ener—

gi.

Genom att prishöjningarna medför en ökad produktion av exportva— ror respektive en ökad produktion av varor som ersätter import, minskar utrymmet för privat konsumtion. Vid 52—iga energiprishöj— ningar beräknas den privata konsumtionen under 1980—talet bli ca 42 lägre än i fallet med oförändrade priser. Detta resultat är faktiskt oberoende av om anpassningen sker genom en ökad export eller minskad import av icke—energivaror. Under 1990—talet blir den privata konsumtionen på motsvarande sätt ca 102 lägre än i O—alternativet. Strukturomvandlingen leder i båda fallen också

till en något högre investeringsefterfrågan.

Sammantaget innebär detta, att tillväxten av näringslivets bi— drag till bruttonationalprodukten reduceras ungefär lika mycket, oberoende av om utrikeshandeln anpassar sig på import— eller ex— portsidan. Den totala arbetskraftsinsatsen respektive år är den— samma i samtliga alternativ. När energipriserna stiger, härleds

därför en långsammare tillväxt av den genomsnittliga inkomsten

per arbetstimme i näringslivet. Vid en 52—ig energiprishöjning resulterar detta i att inkomsterna från näringslivet är ca 22 lägre i genomsnitt under 1980—talet än i fallet med oförändrade priser. Under 1990—talet är inkomsterna från näringslivet på mot--W l svarande sätt ca 62 lägre än i O—alternativet.

De ökade kostnaderna för energiimport medför också att produk— tionen i ökad utsträckning inriktas på exportvaror alternativt importkonkurrerande varor. Sådan produktion är relativt energi— * intensiv, varför energiförbrukningen ökar något i de båda fallen. Volymmässigt rör det sig om l—22 jämfört med förbrukningen vid oförändrade priser. Om utrikeshandelns anpassning sker genom

ökad export ökar energiförbrukningen något mer än om anpass—

ningen sker genom en minskad import av icke—energivaror.

SOU l978:22 Energihushållning och strukmromvandling — översiktsmodeller 65

Huruvida utrikeshandelsanpassningen sker på import— eller exportv sidan är däremot av avgörande betydelse för hur sysselsättningen i de olika branscherna utvecklar sig. O—alternativet innebär i sig en strukturomvandling i näringslivet, som främst karakterise— ras av ökad sysselsättning inom tjänsteproducerande sektorer. To— talt innebär detta att ca 210 000 arbetstillfällen omfördelas * mellan näringslivets olika delar. Samtidigt beräknas att ca 290 000 arbetstillfällen bortfaller i näringslivet och överförs till den expanderande offentliga sektorn. Energiprishöjningarnas "bytesbalanseffekt" leder i viss utsträckning till att den tidi—

l gare produktionsstrukturen "konserveras", dvs att omfördelningen * av arbetstillfällen i näringslivet blir av något mindre omfatt—

ning.

i Vid importanpassning blir omfördelningen av arbetstillfällen jäm— fört med O—alternativet mindre än vid exportanpassning. Det är dock inte samma branscher som påverkas. Då utrikeshandeln anpas— sar sig på exportsidan, ökar sysselsättningen (jämfört med 0— alternativet) främst i industribranscher som verkstadsindustri, massa— och pappers— samt järn— och stålindustri. Samtidigt mins- kar sysselsättningen i typiska konsumtionsvaruproducerande

— branscher som jordbruk, tjänstenäringar, livsmedels— och textil— industri. Vid en anpassning på importsidan blir sysselsättnings— minskningen inom jordbruket avsevärt mindre. I textilindustrin beräknas det närmast ske en ökning jämfört med O—alternativet. För den typiska exportindustrin, som massa- och pappersindustri, medför importanpassning att sysselsättningen utvecklas ungefär

som i alternativet utan energiprishöjningar.

I tabell l3 redovisas procentuella sysselsättningsförändringar

under senare delen av 1990—talet, jämfört med det fall där energi—

priserna inte ändras.

66. Energihusha'I/ning och strukturomvandling — översikrsmodeller SOU 1978:22 Tabell 13: Sysselsättningsförändringen i respektive bransch år 1998 vid

en 52—ig energiprishöjning i procent av branschsysselsättningen samma år i fallet med oförändrade energipriser

Bransch

vid anpassning av importen

vid anpassning av exporten

Jordbruk m m

Skogsbruk

Fiske

Gruvor och mineralbrott Skyddad livsmedelsindustri Konkurrensutsatt livsmedelsindustri Dryckes— och tobaksindustri Textilindustri m m Trävaru— och möbelindustri Massa- och pappersindustri Grafisk industri, förlag Kemisk industri Gummivaruindustri Plastvaruindustri

Jord— och stenvaruindustri

Järn-, stål och ferrolegeringsverk Icke järnmetallverk Övrig verkstadsindustri Elektroindustri

Skeppsvarv Övrig tillverkningsindustri

Reparation av bilar och hushållsvaror

Byggnadsindustri

Varuhandel

Restaurang och hotell Samfärdsel

Post— och televerk

Banker och försäkringsinstitut Bostadsförvaltning

Annan fastighetsförvaltning Uppdragsverksamhet Övriga privata tjänster

Vattenverk

— 7 + 1 — 4 + 15 — 10 — 6 — 12 + 5 i 0 + 1 — 3 + 12 + 5 + 11 + 8 + 10 + 34 + 7 + 9 + 1 + 1 — 5 — 1 + 4 — 9 + 2 - 4 i o — 13 — 3 + 3 — 8

0

- 14 + 9 — 4 + 20 — 12 — 15 — 13 — 11 + 5 + 12

5 2 + 5 1 5

+ 16

SOU 1978:22

ENERGI OCH STRUKTUROMVANDLING — BRANSCHSTUDIER

En huvudslutsats av förra kapitlet var, att man måste ta sig ned till ganska detaljerad bransch— och regionnivå för att kunna få en uppfattning om vilken betydelse energitillgång och energipri— ser kan ha för de strukturella sysselsättningsproblemen. De stu— dier, som skall redovisas i det här kapitlet, kan uppfattas som

ett första steg i en undersökning av sådana effekter.

Den följande diskussionen av processindustriernas energianvänd— ning och av olika industribranschers känslighet för energipoli— tiska åtgärder byggef i huvudsak på undersökningar som FFE gjort på uppdrag av energikommissionens s k styrmedelsgrupp (EKD)1).

Dessa undersökningar har koncentrerats till tre "energiintensiva" sektorer, nämligen: — massa— och pappersindustri

— gruvor och metallverk (särskilt järnmalmsgruvor och järn— och stålverk)

— tegel—, cement— och kalkindustri

Om man ser till andelar av produktion och sysselsättning är det inte någon stor del av industrin som behandlas. De här nämnda branscherna svarar för ungefär 182 av produktionen (räknat efter förädlingsvärde) och 142 av sysselsättningen inom industrin. Men eftersom nästan alla starkt energikrävande produktionsprocesser återfinns i dessa branscher, är deras sammanlagda andel av indu- strins energiförbrukning mycket högre — drygt 702. Då avses di— rekt förbrukning av sekundärenergi i form av elkraft, eldnings—

oljor, drivmedel, gaser och fasta bränslen.

1) FFE—rapport nr 8: Energipolitikens effekter inom industrin. Bilaga 14 till styrmedelsgruppens rapport; Ds I l977:17.

68. Energi och srrukmromvandling — branschstudier SOU 1978:22

I avsnitt 5.1 skall vi ge en översiktsbild av energianvändning, energiskattebelastning och energisparmöjligheter i processindu— strins olika delbranscher. Det huvudsakliga underlaget för den beskrivningen är dels företagens ansökningar om skattenedsätt— ning, dels Statens industriverks inventering av energisparande

åtgärder.

Branschstudierna har också varit inriktade på att belysa möjliga "bieffekter" av energibeskattning och annan energipolitik. Vik— tiga frågor är då inverkan på råvaruhushållningen (särskilt för skogsindustrin), konkurrensförhållandet gentemot utländska pro— ducenter och mellan olika anläggningar inom landet samt konse— kvenser för sysselsättningen på de starkast berörda, lokala ar—

betsmarknaderna.

Kapitlets senare hälft innehåller en redogörelse för studier av sysselsättningsförhållanden i processindustrierna. Huvudsyftet

är att ge underlag för bedömningar av de omställningsproblem för de anställda, som kan bli följden av höjda energikostnader. I avsnitt 5.4 ges en översiktlig bild av arbetskraftens sammansätt— ning i de energiintensiva branscherna och särskilt skillnaderna jämfört med de delar av näringslivet (verkstadsindustri och tjänsteproduktion), som kan antas erbjuda alternativ sysselsätt—

ning på längre sikt.

Diskussionen av arbetsmarknadsförhållanden på regional och lokal nivå (avsnitten 5.5-5.6) bygger främst på en delstudie inom FFE:s

1)

sysselsättningsprojekt I genomgången av den energiintensiva industrins betydelse på lokala arbetsmarknader har förutom de tre ovan nämnda sektorerna även medtagits övriga delar av jord— och stenvaruindustrin samt den kemiska industrin. Det betyder att drygt 20 procent av industrisysselsättningen i hela landet

(ca 200 000 personer) faller inom de studerade sektorerna, dvs

inom vad som här kallas processindustri.

Energikostnadernas andel av produktionsvärdet ligger i genomsnitt ca fem gånger så högt i dessa sektorer som i övrig indtstri. Det finns emellertid också stora skillnader mellan olika delbranscher

1)

FFE—rapport nr 9: Regionala produktions— och sysselsättnings— effekter av energipolitiken.

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 69

inom processindustrin i fråga om såväl energiintensitet som andra faktorer, vilka påverkar branschernas känslighet för energipris— höjningar och energipolitiska styråtgärder. Vi skall i de följan— de avsnitten diskutera dessa olika faktorer, dock utan försök till kvantitativa "prognoser" för sysselsättningseffekterna av

olika slags åtgärder.

Processindustriernas energianvändning

Den tillgängliga informationen beträffande industriföretags energianvändning avser huvudsakligen åtgångstal i fysiska termer, dvs elanvändning i MWh eller MWh per enhet produktion, oljean— vändning i m3 eller m3 per producerad enhet osv. Det är däremot oftast svårt att beräkna energikostnaderna och deras andel av saluvärde eller förädlingsvärde för enskilda producenter. Situa— tionen då det gäller energipriser för olika företag är svåröver— skådlig. Det beror delvis på att innehållet i långsiktiga leve— ransavtal för t ex elkraft kan variera, men också på förekomsten

av självförsörjning med elkraft, träbränslen m m.

Resonemangen på de närmast följande sidorna bygger på tabell 14, som ger en översiktlig bild av "energiberoendet" i processindu- strierna. Tabellen innehåller, förutom uppgifter om energiför— brukningen i absoluta tal år 1975, även genomsnittsvärden för energiintensitet (i megajoule per krona saluvärde) och energi— kostnadsandell) (i procent av saluvärdet). Som jämförelse anges

också siffror för industrin i övrigt.

Låt oss först se på massa— och pappersindustrin, som ensam sva— rar för ca 402 av hela industrins energianvändning. Som framgår av tabellen är energiintensiteten i denna bransch en av de högsta inom industrin. Däremot ligger energikostnadsandelen — utom för de delbranscher där mekanisk massaframställning ingår — inte på— fallande högt. Detta måste uppenbarligen innebära, att massa—

och pappersindustrin betalar betydligt mindre per enhet använd energi (joule) än de andra branscherna. Förklaringen är givetvis skillnader i fördelningen på energislag. Medan övriga process—

industrier huvudsakligen använder inköpt energi (olja, koks, el—

1)

Med energikostnad avses här kostnader för inköpt bränsle och elkraft, inklusive leveranser från andra anläggningar inom samma företag.

70. Ene/gi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

Tabell 14: Energianvändning i olika industribranscher år 1975

1 l » 4 » 1

Bransch Energianvändning Energiintensitet Energikostnad 1000 TJ MJ/kr saluvärde Z av saluvärd; Massa— och pappersindustril) 221,7 13,2 7,

därav: mekaniska massa 1 , sulfatmassa sulfitmassa tidnings— och journalpapper

kraftpapper och kraftliner övrigt papper och PaPP Malmgruvor

därav: järnmalm

Järn—, stål— och metallverk

järn— och stålverk ferrolegeringsverk järn— och stålgjuterier

Cement, kalk— och tegelindustri

därav: cement kalk tegel (rödtegel)

Övrig industri

kraft), täcker massa— och pappersindustrin nästan hälften av sitt eneribehov genom "internbränslen", framför allt avfallslutar och

bark.

En ungefärlig uppfattning av fördelningen mellan energislag vid

olika slags massa— och pappersproduktion kan erhållas från dia—

gram 12).

Träbränslenas stora betydelse för massaindustrins energiförsörj— ning framgår klart av diagrammet. Den totala energiförbrukningen

per ton — här omräknad till MWh — är betydligt högre för kemisk

1 " . u . . . ) Har inraknas endast egentlig massa— och pappersindustri, me—

dan det branschbegrepp, som använts i de föregående kapitlen, också innefattar wallboardindustri och pappersvaruindustri.

Diagrammet, som avser de produktionstekniska förhållandena om— kring 1973, återfinns i flera studier av branschens energiför— brukning, bl a SIND l976:3.

1 I | I

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 71

Diagram 1: Genomsnittlig specifik energiförbrukning vid fram—

ställning av pappersmassa

AVSALUMASSA (fläkttorkad)

MWh/ton Blekt sulfat Oblekt

Blekt sulfit

"' gv.v.... "I—'$ c.a:

. MAA.

PUMPMASSA Blekt

Oblekt sulfat

III/. %%

0.0.4 .oov/I/i

) "" . ....Qté . :'Q'Q" '.'fq' 3.5.1. ' _.16' s' ».

[] Internt bränsle (avlut och bark)

99. Externt bränsle (olja)

& Elkraft

än för mekanisk massa. Trots detta är energikostnadsandelen klart

högre vid produktion av mekanisk massa och tidningspapper (jfr

tabell 14). l än högre grad gäller detta för energiskattebelast— ningen vid nuvarande utformning av systemet och i frånvaro av

skattenedsättning.

Ett annat påfallande drag är den väsentligt lägre energiförbruk— ningen för pumpmassa för direkt vidareförädling jämfört med tor— kad massa för avsalu. Vidareförädling till papper i integrerade an—

läggningar medför således betydande energibesparingar, räknat för

72. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22 I

hela förädlingskedjan. Av diagrammet framgår också att blekning

av pappersmassan innebär en betydande ökning av åtgångstalen för såväl olja som elkraft. Det finns påtagliga skillnader i el— och bränsleåtgång per ton massa respektive papper även mellan anlägg— ningar i samma delbransch. Sådana olikheter kan förklaras av t ex

följande tre faktorer:

l. Skillnader i kapacitetsutnyttjande — man kan anta att den

specifika energiförbrukningen blir högre då kapacitetsut— nyttjandet är lågt.

Skillnader i fråga om kapitalets åldersfördelning — tidi—

gare studier av energiförbrukningens utveckling över tiden tyder på att moderna anläggningar i allmänhet har lägre

1)

energiförbrukning

Storleksskillnader — energiåtgången per ton kan tänkas minska med ökad anläggningsstorlek.

Dessutom kan de observerade skillnaderna i energiåtgång bero på olikheter i sortiment och produktkvaliteter. Sådana skillnader

är svåra att mäta och representera på ett tillfredsställande sätt i ekonometriska studier. Då dessutom kapitalets åldersstruktur är svår att fastställa i många fall, har vi haft mycket små möjlig— heter att få fram några tillförlitliga mått på olika faktorers betydelse. Det är endast för sambandet kapacitetsutnyttjande - specifik elförbrukning, vi i ett par fall fått fram ett någorlunda klart samband.

I diagram 2 illustreras detta samband för delbranschen sulfat— massaframställning för avsalu. Åtgångstalen har ”rensats" för

den genomsnittliga skillnaden mellan blekt och oblekt sulfatmas—

2)

sa, som var ca 250 kWh/ton .

1)

Se Andersson B. och Bergendahl P.A.: Förändringar i industrins energianvändning. Företagsekonomiska institutionens rapport— serie 62. Göteborg. 2) Regressionsekvationen blir (omräknat till oblekt massa): e = 1301 — 8,47 k (r2 = 0.62)

= elförbrukningen i kWh/ton

där e k = kapacitetsutnyttjande i procent.

SOU l978:22 Energi och strukturomvandling — branschsludier 73

Diagram 2: Samband mellan kapacitetsutnyttjande och specifik el— förbrukning. Sulfatfabriker 1974—76

Elförbrukning, MWh/ton

0 l 0

Kapacitetsutnyttjande, %

Källa: FFE—rapport nr 8: Energipolitikens effekter inom industrin.

Skillnaderna mellan olika delbranscher, då det gäller kostnadsni— våns känslighet för energiprishöjningar och energibeskattning

illustreras i tabell 15.

Man kan konstatera, att höjda elpriser främst drabbar producenter av mekanisk massa, med eller utan vidareförädling till papper. Men också för integrerad produktion av emballagepapper är kostnads—

effekten påtaglig.

74. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

Då det gäller oljeprishöjningar är skillnaderna mindre melllan massa— och pappersindustrins delbranscher. En prishöjning med 100 kr/m3 (dvs med ca 20%) skulle i de flesta fall höja total—

kostnaden med l—1,5 procent.

I nu gällande system för energibeskattning är skattesatserna föl—

jande för de energislag, som har störst betydelse inom industrin:

elkraft 2 öre/kWh

eldningsoljor 40 kr/m3

stenkol och koks 12 resp 14 kr/ton

För närvarande tillämpas individuell nedsättning av skatten för :energikrävande produktionsenheter i processindustrierna, så att den sammanlagda energiskatten får uppgå till maximalt 1,32 av produktionens saluvärde. Dessutom är vissa typer av användning inom industrin av bl a elkraft och koks helt befriade från skatt

— vi skall återkomma till de fallen i slutet av detta avsnitt.

Med nuvarande tillämpning kan energiskatten knappast få nämnvärd

betydelse för teknik— och produktval i processindustrierna eller

jande gäller därför beskattningens inverkan under förutsättning att möjligheterna till nedsättning tas bort. Med nuvarande skatte— satser skulle detta medföra, att massa— och pappersindustrins del—

branscher drabbas mycket ojämnt av beskattningen.

Den tredje kolumnen i tabellen illustrerar framför allt det fak— tum att det är producenter av mekanisk massa som skulle drabbas hårdast vid höjd energibeskattning — eller av en tillämpning av nuvarande skattesatser utan nedsättning. Särskilt för de ointe- grerade bruken i denna grupp skulle en sådan skatt innebära en

påtaglig höjning av kostnadsnivån.

av energiskatt

Massa— och pappersindustri Mekanisk massa

Sulfatmassa

Sulfitmassa

Mek. massa + tidningspapper Mek. massa + papp Sulfatmassa + kraftpapper Sulfitmassa + papper

Fin— och mjukpapper

Järn— och stålverk

Handelsjärnverk med egen råjärnsproduktion

Handelsjärnverk, elektro Handelsjärnverk, martin

Specialstålverk med egen råjärnsproduktion

Specialstålverk, övriga

Valsverk Järnmalmsgruvor

Ferrolegeringsverk

Cementfabriker

! Kalkbruk

Tegelbruk (rödtegel)

Bransch Vid elpris- höjning 2 öre/kWh

1,1 1,7 0,4

Tabell 15: Kostnadseffekt av höjda el— och oljepriser samt

Kostnadshöjning i procent av saluvärdet

Vid oljepris— höjning 3 100 kr/m

0,5 0,7 2,4

1,2 0,8 0,8

Energi och strukturomvandling — branschstudier 75

Om nedsättningen tas bort

i dagens skatte— system

vid "neutral" beskattning

3,2 0,4 0,7

1,6

76. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

Skillnaderna förklaras av:

— dels att avfallslutar och andra träbränslen inte beskattas,

— dels att skattesatsen, räknat i förhållande till energiinnei hållet, är betydligt högre för elkraft än för eldningsoljor

Vi har också beräknat, hur mycket kostnaderna för olika anlägg— ningar skulle stiga, om det nuvarande skattesystemet ersattes med ett system, där skattesatserna förkäq olja, kol och koks utjäm— nats i förhållande till innehållet av primärenergi. Det har då också förutsatts, att alla former av nedsättning eller skattebe— frielse för användning av el eller bränslen tas bort. Resultaten av dessa beräkningar framgår av den sista kolumnen i tabell 15. För massa- och pappersindustrins del är den främsta konsekvensen en minskning av de skillnader mellan mekanisk och kemisk massa— framställning, som föreligger i nuvarande system (utan nedsätt— ning). Någon fullständig utjämning blir det dock inte fråga om — en sådan skulle förutsätta, att också den kemiska massaindustrins

användning av lutar och andra träbränslen beskattades.

Produktionen inom förädlingskedjan järnmalmsgruvor, järn—, stål—

och ferrolegeringsverk svarar tillsammans för 20—25% av industrin energiändring. Energiintensiteten (åtgångstal i t ex MJ/kr salu— värde) ligger i samtliga delbranscher klart över genomsnittet för hela industrin. Betydande skillnader föreligger dock, bl a mellan olika förädlingsled i järn— och stålverken, där energianvändninge är starkt koncentrerad till framställningen av tackjärn och annat

råjärn.

Då det gäller fördelningen mellan energislag, bör först framhål— las kolbränslenas stora betydelse. För järn— och stålverken sva— rar kol och koks i genomsnitt för drygt hälften av energikostna— derna, och i verk med egen råjärnsproduktion stiger andelen till ca två tredjedelar. Också för ferrolegeringsverken är kostnaderna för koks en stor post, men det mest utmärkande för denna del—

bransch är det synnerligen starka beroendet av elkraft. Elpris—

En m3 olja motsvarar i energiinnehåll ungefär 10 MWh elkraft. Om man i stället utgår från att verkningsgraden vid omvandling av olja till el är ca 35% blir den "produktionstekniska" rela— tionen mellan energislagen drygt 3 till 1. I beskattningen är motsvarande relation däremot endast 2 till 1. 1)

SOU l978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 77

höjningar får här större effekt på produktionskostnaderna än i någon annan av de branscher, som finns med i tabell 15. Relativt stort elprisberoende kan också noteras för järnmalmsgruvor och för sådan skrotbaserad handelsjärnproduktion, som sker i elektro— ugnar. För verk med martinugnar är i stället eldningsoljan den

stora kostnadsposten på energisidan.

Då det gäller energiskattens kostnadseffekt, bör här först obser— veras, att skattefrihet gäller för koks, som betraktas som reduk— tionsmedel (användning för "icke—energiändamål”). I praktiken till— lämpas denna regel så, att råjärnsproducenterna betalar skatt för endast 150 kg koks per ton tackjärn, medan totalförbrukningen är

ca 550 kg/ton i genomsnitt.

Här liksom i massa— och pappersindustrin är det elskatten som do— minerar bilden. Det är bara i en av de åtta kategorierna av anlägg— ningar (handelsstålverk med martinugnar) som elskatten svarar för mindre än hälften av energiskattebelastningen. I de sju övriga grupperna varierar dess andel mellan 70 och 99%. Denna fördelning avviker kraftigt från kostnadernas fördelning mellan energislag

— här ligger elkraftens andel i flertalet fall under en tredjedel. Orsaken till dessa skillnader är givetvis den olikartade behand— lingen av de skilda energislagen i skattesystemet, och då inte minst skattebefrielsen för koks. En allmän skärpning av energi— beskattningen — t ex ett borttagande eller en kraftig höjning av gränsen för nedsättning i förhållande till saluvärdet — skulle alltså främst drabba anläggningar och processer med stor andel ,elanvändning. Ferrolegeringsverken intar här en särställning. I genomsnitt för denna delbransch är elskatten av samma storleks— *ordning som för termomekanisk massa (4,5—52 av saluvärdet), men

för enskilda produkter inom branschen är den väsentligt högre.

För flertalet järn— och stålverk är energiskatten vid nuvarande skattesatser en ganska liten kostnadspost. 1975—76 låg skattebev jlastningen för hälften av anläggningarna mellan 1 och 1,5 procent wav saluvärdet, dvs mycket nära den nu gällande gränsen för skatte— 1nedsättning. En påtaglig kostnadshöjning skulle emellertid upp— komma för de råjärnsproducerande verken, om skattebefrielsen för

reduktionskoks togs bort. Effekten skulle bli ännu starkare, om

78. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

skattesatserna för elkraft, olja och koks utjämnades i förhållan— de till energiinnehållet. Som framgår av den sista kolumnen i ta— bell 15, skulle de integrerade handelsjärnverkens skattebelast— ning då bli högre än såväl ferrolegeringsverkens som de mekaniska

massafabrikernas.

De branscher inom jord— och stenvaruindustrin, som finns med i vår undersökning, utmärks då det gäller energianvändningen fram— för allt av mycket hög oljeförbrukning. Kostnaderna för eldnings— olja motsvarade 22—23Z av saluvärdet i cement— och kalkindustrin och ca 15% i tegelindustrin år 1975. Det betyder naturligtvis ock så, att oljeprishöjningar slår igenom mycket kraftigt i företa-

gens kostnader (jfr tabell 15).

Eldningsolja används huvudsakligen för bränning av cementklinker, kalk och tegel. På längre sikt finns här utbytbarhet mellan olja och kol, men i dag är kolanvändning relativt ovanlig. Bränsleför— brukningen per producerad enhet skiljer sig markant mellan olika ugnstyper i varje produktionsprocess, t ex mellan den ”våta" och. den "torra" metoden för cementframställning. Dessa skillnader ocä deras betydelse för den framtida oljeförbrukningen skall diskutej

ras mer ingående i senare avsnitt.

Skatterna på elkraft och bränslen skulle i frånvaro av nedsätt— ning utgöra en betydande kostnadspost, särskilt för cement— och kalkindustrin. Energiskattens andel av saluvärdet skulle då ut— göra ca 42, trots den relativt sett "milda" behandlingen av eld— ningsolja i skattesystemet. Om skattesatserna utjämnades mellan el och bränslen, skulle kostnadshöjningen bli ännu större, vil— ket framgår av den sista kolumnen i tabell 15. Energiskatten skulle då stiga till drygt 62 av saluvärdet i såväl cement— som

kalkindustrin. Även för producenter av byggnadstegel skulle ener—

giskatten i det fallet bli en betydande kostnadspost. ,

De mest dramatiska effekterna av höjda energipriser och av energi beskattning skulle emellertid drabba vissa producenter av "icke—| järnmetaller" och enstaka anläggningar i den kemiska industrin. ' Framställningen av aluminium (genom smältelektrolys) och av ki—

selmetall (genom reduktion i elektriska ugnar) är t o m betyd—

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 79

ligt mer elkrävande än produktionen av ferrolegeringar. Och än större elförbrukning i förhållande till produktionsvärdet uppvisar framställningen av klor och klorater.

En elprishöjning med 2 öre/kWh innebär för aluminiumproduktionen,

en kostnadshöjning, som motsvarar 10% av saluvärdet. För produk— tionen av klor är motsvarande procenttal ca 15%.

Elektrokemisk produktion — som t ex aluminium, klor— och klorat— framställning — är befriad från energiskatt. Om denna skattebe— frielse togs bort, skulle det medföra en kostnadsstegring av sam— ma storleksordning som en fördubbling av lönenivån. I fallet med ”neutral" energiskatt blir effekten något mindre, men kostnads—

stegringen skulle ändå motsvara 7—1OZ av saluvärdet.

5.2. Energi— och råvaruhushållning _____________________________

Huvudsyftet med de energipolitiska åtgärder, som riktas mot varu— produktionen — oavsett om de har formen av skatter, bidrag eller fysisk reglering — måste vara att begränsa energiförbrukningen eller påverka dess fördelning mellan energislag. Detta kan ske antingen via kapacitetsutbyggnaden i branschen — valet av pro— duktionsinriktning och processer — eller genom att driva fram energisparande åtgärder i det befintliga kapitalbeståndet.

Vid valet mellan olika styråtgärder måste emellertid också andra hushålllningsproblem beaktas. I skogsindustrisektorn är avväg— Wningen gentemot krav på hushållning med fiberråvara av särskild

inkt; vi skall återkomma till det problemet i slutet av detta av— *snitt.

WAV de nuvarande energipolitiska styrmedlen är det tre huvudgrup— iper, som har betydelse för processindustrin:

,_.

Energiskatterna på elkraft och eldningsoljor.

12. Tillståndsbestämmelserna för kapacitetsutbyggnad enligt byggnadslagen och miljöskyddslagen. Bidragen till energisparande investeringar inom industrin.

80. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU l978:22

Hittills har man i stort sett avstått från att använda energi—

skatten som energipolitiskt styrmedel. De regler om individuell nedsättning av skatten, som tillämpats de senaste åren, innebär för företag med hög energiförbrukning att skatten fungerar som en omsättningsskatt. Dess storlek påverkas då inte av energisparan- de teknikförändringar. När vi i denna rapport talar om inverkan

av olika skattesatser, avses effekter som skulle uppkomma om

skatten tilläts slå igenom helt på företagens kostnader.

Ansökningar om kapacitetsutbyggnad inom bl a massa— och pappers— industrin och järn— och stålindustrin prövas numera utifrån 5 136a i byggnadslagen med hänsyn till såväl energiförsörjningen som råvaruförsörjningen. Det är således möjligt att använda tilln ståndsprövningen i energisparsyfte, t ex genom att förhindra utbyggnad av särskilt energikrävande processer. Man kan också

uppställa mer begränsade krav beträffande nya anläggningars ut—

formning — t ex förbättrat sekundärvärmeutnyttjande eller an— |

ordningar för barkeldning.

J 1

Bidrag till energisparande investeringar infördes 1975. För två-: årsperioden juli -75 till juni —77 fanns 206 milj kr disponibla för sådan bidragsgivning till näringslivet, fördelade på följan— de användningsområden:

näringslivets byggnader 18 mkr industriella processer 130 mkr

prototyper och demonstra— tionsanläggningar 58 mkr

Bidrag ges endast för åtgärder i existerande anläggningar, och ett huvudmotiv har varit att underlätta företagens omställning

till de kraftigt höjda energipriserna.

Som framgår av den föregående redogörelsen är många produktions— processer i de här aktuella branscherna mycket energikrävande. Produktionskapaciteten har byggts ut under en period med låga energipriser internationellt, och då dessutom priserna i Sverige på elkraft och eldningsoljor i allmänhet varit lägre än i de flesta andra länder. Dessa förhållanden ger anledning förmoda,

att en betydande potential för energisparande processförändringa

i

kan föreligga i det läge som uppkommit efter energiprishöjningarna. Då det dessutom ofta rör sig om stora produktionsanläggningar, som hanterar absolut sett mycket stora energimängder, kan betingelser— na för spillvärmeutnyttjande (bl a för bostadsuppvärmning och varmvattenförsörjning i berörda kommuner) antas vara relativt go— da.

1)

De inventeringar, som genomförts av Statens industriverk , visar _också att det finns ett betydande utrymme för energibesparingar. 1 tabell 16 sammanfattas de skattningar industriverket gjort av dels den totala besparingspotentialen för inventerade åtgärder, dels de energibesparingar som anses realistiska inom en 5—10 års-

period.

' Tabell 16: Uppskattade möjligheter till energibesparing i olika branscher (TJ)

Total för— Besparings- % Därav inom

brukning 1976 potential 5—10 år Massa— och pappersindustri 213 400 26 500 12 14 000 Gruvindustri 19 800 500 3 300 Järn— och stålverk 101 100 16 700 17 11 300 Ferrolegeringsverk 7 900 1 700 22 1 700 Icke—järnmetallverk 10 400 1 400 13 1 200 Summa 352 600 46 800 13 28 500

Den framräknade besparingspotentialen motsvarar således ungefär 13% av branschernas energianvändning 1976. Om endast besparings—

' möjligheterna 5—10 år framåt i tiden medräknas, blir andelen ca 82 eller 8 TWh.

Möjligheterna att spara energi hänger till mycket stor del sam— man med spillvärmeutnyttjande. Särskilt gäller detta i det korta och "medellånga” perspektivet. Betydande energibesparingar kan också möjliggöras genom att nya eller starkt modifierade produk— tionsprocesser införs. Det tar emellertid i allmänhet lång tid innan sådana förändringar slår igenom, inte minst under perioder

med stagnerande produktion och pressad lönsamhet. För flera av

1)

Tätorternas och den tunga industrins energiförsörjning (SIND 1976:3). Industrins energihushållning (SIND 1977:6).

de nya, mer energisnåla processer, som diskuteras i SIND:s ut— redningar, kvarstår dessutom tekniska problem vilka nödvändiggör

ytterligare forskning och utvecklingsarbete.

De styrmedel, som aktualiseras i samband med ökad värmeåtervinning och liknande energisparåtgärder, är främst av planeringskaraktär. Då exempelvis metall— och legeringsverken endast undantagsvis själva kan utnyttja den återvunna energin, gäller det att finna organisatoriska lösningar som underlättar samarbete med andra industriföretag och med kommunala energidistributörer. Även ”eko— nomiska" styrmedel, t ex energiskattens utformning, kan givetvis få betydelse för genomförandet av detta slags samprojekt. Fram— för allt är det viktigt att skatter och bidrag utformas på sådant sätt att besparingsåtgärder i form av återanvändning inte diskri—

mineras.

Cementindustrin är en bransch som illustrerar processvalets be— tydelse för energiåtgången. Följande riktvärden gäller för olika

ugnstypers värmebehov i MWh/ton klinker:

torrugn O,86—0,95

halvtorr ugn l,10—1,20 våtugn 1,70—2,10

Av de 14 ugnar, som nu finns i drift, är tre moderna torrugnar, sju våtugnar och de övriga antingen "halvtorra" eller äldre torr— ugnar. Ugnskapaciteten varierar kraftigt — mellan ca 500 och

2 400 ton klinker per dygn. Inemot hälften av kapaciteten faller på våtugnar. En fullständig övergång till produktion i moderna torrugnar skulle medföra att den nuvarande specifika energiför— brukningen i cementindustrin nedbringades med ca en tredjedel. Ytterligare besparingar av större betydelse torde kunna åstadkom— mas endast genom att förändra produktens sammansättning, t ex ge—

nom inblandning av masugnsslagg.

Som framhölls inledningsvis kan åtgärder avsedda att minska för— brukningen av t ex elkraft och eldningsolja i vissa branscher

komma i konflikt med andra viktiga krav på hushållning. Det mest påtagliga exemplet gäller här valet av produkter och produktions— ! metoder i skogsindustrin, som får stor betydelse för hushållningen

med såväl knappa råvarureSurser som energi.

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 83

Skogsindustrins produktion har under efterkrigstiden ökat i jämn och snabb takt. En nödvändig förutsättning för denna expansion

har varit successivt ökade virkesuttag. Kapacitetsutvecklingen i massaindustrin sedan 1953 belyses i diagram 3 där en uppdelning gjorts på olika slags pappersmassa. Av diagrammet framgår också

produktionsutvecklingen för den andra huvudförbrukaren av skogs— råvara, sågverksindustrin. Underlaget har hämtats från 1973 års skogsutredning (Ds Jo 1975zl), och uppgifterna för 1980 bygger på

; enkäter, som utredningen gjort. Av det sammanlagda virkesbehovet

1973 (räknat i m3 fub) svarade massaindustrin för 61% och såver— ken för 2721).

De expansionsplaner, som redovisas för dessa två branscher och

för olika typer av skivindustri, skulle innebära behov av ett sam— manlagt virkesuttag år 1980 om 96 milj skogskubikmeter, vilket kan jämföras med 84 milj m3 år 1973 och ca 55 milj m3 vid mitten av 1960—talet. En sådan ökning av skogsavverkningen — och än mer en fortsatt expansion i samma takt under 1980—talet — bedöms så— väl av skogsutredningen som i andra studier som oförenlig med ett långsiktigt bibehållande av landets Virkesförråd. Redan en fort— sättning av uttagen på samma nivå som 1973 skulle enligt utred— ningen medföra att man senare tvingas sänka uttagen, t ex till 75 milj mj sk efter 30 år och till 60 milj m3 sk efter 40 år.

Utredningen anser visserligen att det finns goda möjligheter att på medellång och lång sikt öka skogsproduktionen genom förbättrad beståndsvård, växtförädling m m. Men det måste då observeras att man med lång sikt avser ungefär 80—120 år. På kort sikt, dvs

20—30 år, anser man att det endast finns begränsade möjligheter till ökad produktion genom gödsling och helträdsutnyttjande. I

en annan studie av skogsbrukets framtidsutsikter (Randers — Lönn— stedt, 1977) ger sådana åtgärder möjligheter till ökning av skogs— industrins råvarutillgång med maximalt 1,42 per år under en 30—

årsperiod.

l) 3 3

l m fub (fast mått under bark) motsvarar ca 1,2 m sk (skogs— kubikmeter). Ungefär en fjärdedel av massaindustrins virkes— behov levererades från sågverken (flis, spån m m).

Diagram 3: Massaindustrins och sågverkens kapacitet respektive produktion 1953—1980

milj Massaindustri, ton

kapacitet

[] kemisk massa

12 & mekanisk och ' halvkemisk

>...— 0 N

N-

_: u:) NJ #*

Sågverk (sågat virke), produktion

1953 1965 1973

Källa: FFE—rapport nr 8: Energipolitikens effekter inom industrin.

Bristen på skogsråvara aktualiserar kraven på bättre tillvarata—

gande av returpapper. För närvarande insamlas ca 500 000 ton re—

turpapper per år, varav en del exporteras. Även import av retur—

papper förekommer. Det anses teoretiskt möjligt att öka återvin— 3 ningen med ca 1 milj ton, vilket motsvarar 4,5 milj m sk eller

drygt SZ av skogsavverkningen.

Betydande ekonomiska, organisatoriska och teknologiska hinder för ökad returpapperanvändning föreligger dock. Priset på returpapper har visat mycket kraftiga, konjunkturberoende fluktuationer, vil— ket försvårar en rationell återvinningsverksamhet. I många fall

är det billigare för företagen att importera returpapper.

Trots att betydande problem föreligger vid pappersåtervinning, är det uppenbart att pappersbrukens användning av returpapper kom— mer att öka. 1980 beräknas förbrukningen utgöra ca 800 000 ton. Det är troligt att de kapacitetsutbyggnader som kommer att bevil— jas under de närmaste åren främst kommer att gälla produktion ba- serad på returpapper. Framför allt kan man förutspå en ökad an— vändning av returpapper vid tidningspappersbruken.

Återvinning av trähaltigt papper kan medföra avsevärda energibe— sparingar jämfört med produktion av mekanisk massa, som är mycket elkrävande. För den del av produktionen, där massa kan ersättas med returpapper kan man här räkna med en minskad elåtgång på l,1—l,7 Mwh per ton. Detta innebär väsentliga kostnadsminskningar

för företagen, då utgifterna för elkraft i denna bransch utgör ca

132 av saluvärdet.

Det är helt klart att virkestillgången blir en avgörande bestäm— ningsfaktor för massa— och pappersindustrins — liksom för övriga skogsindustribranschers — utveckling under de närmaste årtiondena. Bristen på skogsråvara kan få betydelse bl a i följande avseen— den, och därmed också påverka branschens energibehov och dess

känslighet för energipolitiska åtgärder:

1. Utbyggnadstakten för massaproduktionen totalt kan komma att bli väsentligt lägre än som anges i nuvarande planer enligt olika enkäter och ansökningsmaterial. Detta skulle också

innebära att den totala energiförbrukningen begränsas.

2. Bristsituationen medför, att virkespriserna pressas upp, vil— ket innebär problem för företag som inte är självförsörjan—

de med skogsråvara.

3. Eftersom råvaruutbudet är starkt oelastiskt, kan emellertid också relativt små efterfrågeminskningar medföra betydande press nedåt på priserna. ökad skattebelastning, t ex för energianvändning i massaproduktionen, torde därför till en del komma att övervältras bakåt. Sådan beskattning skulle följaktligen innebära en något långsammare virkesprissteg—

ring än eljest.

&. Virkesbrist och höjda virkespriser förbättrar konkurrenslä— get för de massatyper, som ger högt produktutbyte i förhål— lande till råvaruinsatsen, dvs främst mekanisk och termome— kanisk massa. Detsamma gäller för sådana produkter, för vil— ka skogsråvara av lägre kvalitet kan utnyttjas, t ex halv— kemisk massa. Då det gäller mekanisk och termomekanisk massa försvagas denna konkurrensfördel, om priser och skatter på

elkraft höjs.

5. Höjda virkespriser kan, liksom höjda energipriser stärka in— citamenten för en "funktionsanpassning" av egenskaperna hos pappers— och kartongprodukter, dvs hålla tillbaka onödiga, kostnadskrävande krav på produkternas kvalitet och utseende. Exempel på sådan anpassning är övergång till lägre ytvikter

samt ökad användning av oblekta och halvblekta massakvalite—

ter.

Inhemska bränslen såsom ved, lutar och bark är i dag helt undan— tagna från beskattning. Detta kan tyckas rimligt om man som ett av målen för energipolitiken har att minska beroendet av impor—

terade bränslen.

Men om man tar i beaktande den tilltagande knappheten på skogsrå— | vara är det tveksamt med ett system som uppmuntrar till att sko— ! gen används som bränsle i stället för som råvara inom trävaru— industrin och pappers— och massaindustrin. I dag begränsas dessa branschers expansion av brist på virke, och utbyggnad som inne—

bär ökad användning av träfiberråvara prövas enligt 5 l30a bygg—

nadslagen. Tillstånd till utbyggnad inom massa— och pappersindu—

strin har hittills främst gällt produktion baserad på returpapper.

En betydande förbrukning av virke för energiändamål sker i dag

inom den kemiska massaindustrin i form av förbränning av lutar. Ett bättre utnyttjande av skogsråvaran skulle kräva att man gick över till högutbytesvarianter av sulfat— och sulfitmassa och även i största möjliga utsträckning ersatte kemisk massa med termome— kanisk vid framställning av papper. Då dessa åtgärder medför en större förbrukning av inköpt energi — för termomekanisk massa stora mängder elkraft — kommer nuvarande skattebefrielse för trä- bränslen att motverka en övergång till mer råvarusnåla processer

inom massa— och pappersindustrin.

Problemet med beskattning av träbränslen gäller endast sådant vir— ke som har en alternativ användning som råvara. Utnyttjandet av träbränslen utan alternativ användning, t ex bark, bör givetvis

uppmuntras genom skattebefrielse.

- 5.3 Processindustriernas konkurrensläge

Vi skall i det här avsnittet framför allt diskutera höjda energi— kostnaders inverkan på svenska processindustriers internationella konkurrensläge, och därmed tänkbara effekter på produktionens för— delning mellan Sverige och andra länder. I någon mån kommer vi emellertid också in på konkurrensen inom landet — mellan del-

branscher, mellan produktionsmetoder och mellan små och stora

anläggningar. Här liksom tidigare skall vi behandla de tre "bransch—

grupperna" var för sig.

Bland de större industribranscherna i Sverige är massa— och pap— persindustrin den som uppvisar starkast exportinriktning. 80—8SZ av massaproduktionen exporteras, antingen direkt eller vidareför— ädlad till papper. Men det betyder inte, att försäljningspriserna utan vidare kan betraktas som givna världsmarknadspriser, till vilka de svenska säljarna har att passivt anpassa sitt utbud. Sverige är den ledande exportören av massa till den västeuropeiska marknaden med mer än dubbelst så stor marknadsandel som de när—

maste konkurrentländerna, Kanada och Finland. På papperssidan är

Finland och Sverige de två största leverantörerna. Producenterna i Sverige, Norge och Finland har tidvis samordnat sitt agerande på sina utländska avsättningsmarknader, och detta torde ha givit

dem möjlighet att påverka prisutvecklingen.

Tendenser till ökad vertikal integration (dvs uppköp av leveran— törer och kunder) är kanske det mest utmärkande draget i bransch— ens strukturutveckling det senaste årtiondet. Delvis är integra— tionen ett uttryck för strävan att förstärka positionen på av— sättningsmarknader för massa och papper. Så har exempelvis många svenska skogsindustriföretag etablerat sig utomlands som produ— center av papper och pappersprodukter. Men också integration bak— åt i förädlingskedjan spelar en viktig roll i konkurrensbilden

— syftet är då att säkra tillgången till skogsråvara.

När det gäller energipolitikens inverkan på strukturomvandling

och sysselsättning i skogsindustrin, aktualiseras följande fyra

frågor.

1. Kan energipolitiken få betydelse för massaproduktionens storlek?

2. Kommer förutsättningarna för ökad vidareförädling inom

Sverige - t ex från massa till papper att påverkas?

3. Blir den framtida produktfördelningen i massaindustrin be—

roende av hur energipriser och skatter utvecklas?

4. Påverkas takten i utvecklingen mot ökad stordrift och geo- grafisk koncentration, t ex genom att omoderna anläggningar

slås ut snabbare?

Det är svårt att tänka sig någon negativ inverkan på landets sammanlagda produktion av massa och trävaror. Den avgörande fak— torn är här ofrånkomligen virkestillgången — transportkostnaderna gör att flyttning till utlandet av produktion, byggd på svensk fiberråvara, knappast kan bli lönsam annat än undantagsvis. Däre— mot skulle man kunna tänka sig att massaindustrin får sin posi— tion försämrad gentemot vissa andra branseher inom landet (främst trävaruindustrin) i konkurrensen om råvaran. Skärpt energibe—

skattning eller andra åtgärder, som begränsar energianvändningen,

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 89

kan bidra till att i någon mån stärka konkurrensläget för sågverk —Lräindustri, eftersom sådana åtgärder skulle drabba massaproduk—

tionen hårdare.

Som förut framhållits har den svenska massa— och pappersindustrins expansion de senaste årtiondena delvis skett genom ökad vidare— förädling. Hälften av massaproduktionen förädlas nu till papper inom landet, och en höjning av denna andel planeras särskilt i

fråga om tidningspapper, finpapper och kartong.

För en bedömning av hur energibeskattningen kan påverka denna ut— byggnad har vi gjort beräkningar av hur mycket förbrukningen av el och olja måste ökas vid vidareförädling från massa till papper — dvs en jämförelse mellan produktion av massa för avsalu och pro— duktion av motsvarande mängd papper i integrerade anläggningar. Utifrån dessa beräkningar kan man belysa hur hårt vidareförädling— en drabbas av el— och oljeskatterna (nuvarande system utan ned—

sättning). En beräkning av detta slag för fyra viktigare pappers—

slag redovisas i tabell l7.

Tabell 17: Effekter av vidareförädling av massa till papper papperskvalitet tidnings— kraft— linder- fin-1) ökning av elåtgång, MWh/ton 0,227 0,919 0,319 0,836 ökning av oljeåtgång, m3/ton 0,066 0,097 0,037 0,185 energiskatteökning, kr/ton 7,16 22,26 7,86 2Å,12 ,d:o i Z av värdeökning (1974) 2,3 5,8 3,8 2,2—3,2

Siffrorna tyder på att skärpning av energibeskattningen kan på—

tagligt försämra kostnadsrelationen gentemot utlandet, då det gäl— ler förädling av sulfatmassa till emballagepapper. För de övriga, undersökta papperssorterna — tidningspapper och finpapper — är skattebelastningen på vidareförädling däremot av måttlig storleks— lordning, nämligen 2—3Z av förädlingsmarginalen. Ett borttagande av inuvarande regler om nedsättning (till 1,32 av saluvärdet) skulle iföljaktligen innebära en kostnadshöjning för förädlingsledet från Imassa till tidnings— eller finpapper i storleksordningen l—ZZ. !

i . . . . 11) Beräkningarna har gjorts för träfritt papper och skrivpapper.

I och för sig skulle en sådan kostnadsökning knappast innebära att konkurrenskraften gentemot utländska producenter försämrades i väsentlig grad. Men eftersom skattehöjningen samtidigt skulle drabba företagens maSSHPTOÖUktiOH — för tidningspappersproducen— terna i väsentligt högre grad — kan en sådan försämring av före— tagens totala lönsamhet uppkomma, att investeringsplanerna påver— kas. Den kombinerade effekten av minskad förädlingsmarginal och minskat utrymme för självfinansiering kan tänkas bromsa utveck—

lingen mot ökad vidareförädling i de aktuella delbranscherna.

Frågan om inverkan på massaindustrins produktfördelning gäller

främst den termomekaniska massans konkurrensläge gentemot andra produktkvaliteter. Enligt nuvarande prognOSer är produktionen av termomekanisk massa den mest expansiva delen av massaindustrin. Detta förklaras av att termomekanisk massa för vissa ändamål kan ersätta kemisk massa, och att sådan substitution innebär väsent—

liga råvarubesparingar.

Samtidigt rör det sig här om den mest elkraftberoende delen av hela branschen. Redan ett borttagande av nedsättningen vid nu— varande skattesatser skulle höja totalkostnaderna för sådan pro— duktion med ca AZ. Jämfört med den konkurrensfördel, som den för— väntade stegringen av virkespriserna medför, kan denna kostnads— höjning betecknas som obetydlig. Men en kraftigt höjd energibe— skattning kan bromsa utbyggnaden av kapacitet för termomekanisk massa. Eftersom termomekanisk massaframställning är "råvarusnål"

skulle en sådan effekt vara olycklig från synpunkten av effektiv

hushållning med skogsråvara.

Inverkan på takten i branschens strukturomvandling kan uppkomma på två vägar. Dels förefaller moderna anläggningar redan vid nu— varande teknikval i allmänhet vara mindre energiintensiva än de I äldre. Dels är kostnaderna för att anpassa tekniken till höjda relativpriser på el och bränslen betydligt mindre i samband med nyinvesteringar, än då åtgärder vidtas i existerande anläggningar, En motverkande faktor kan tänkas vara att skogsindustriföretagens totala lönsamhet påverkas negativt, och att investeringstakten då bromsas av finansieringsskäl. En något snabbare ”utslagning” av ) äldre anläggningar är dock en trolig följd av skärpt energibe— skattning, även om bidrag till energisparande ombyggnader kan

mildra effekterna.

Sammanfattningsvis kan sägas att energipolitiken kan få viss in— verkan på den internationella konkurrenskraften för vidareföräd— ling från massa till papper (troligen främst i fråga om emballage— papper) och därmed på branschens expansionsmöjligheter i stort. För de flesta delbranscher är dock inverkan på konkurrensläget gentemot utlandet knappast det viktigaste problemet i sammanhan— get. Det är snarare i den inbördes konkurrensen mellan branschens olika delar — mellan olika slags massaproduktion, mellan nytt och ,gammalt kapital osv — energipolitiken kan få betydelse och däri— genom påverka strukturutvecklingen. Konsekvenserna av detta för utvecklingen på de lokala arbetsmarknader, där massa— och pappers— industrin nu svarar för en stor del av sysselsättningen, berörs i

avsnitt 5.6 nedan.

Huvuddelen av den svenska järn— och stålindustrin arbetar i en internationell konkurrenssituation, där företagen har att anpassa sig till utifrån givna världsmarknadspriser. Detta gäller inte ba— lra på försäljningssidan utan också vid inköp av viktigare insats— varor, t ex stålskrot och bränslen. Avgörande för branschens ut— veckling är möjligheterna att kvalitets— och kostnadsmässigt upp— rätthålla konkurrenskraften gentemot producenter i andra länder. Däremot är den inhemska råvarutillgången här inte alls på samma sätt som i massa— och pappersindustrin bestämmande för expansions— möjligheterna. Sänkta reala transportkostnader har möjliggjort

en snabbt ökande utrikeshandel i alla led från malm till valsade produkter. Den internationella arbetsfördelningen blir därför i

denna sektor mycket känslig för kostnadsskillnader mellan olika

,länder.

Den svenska järn— och stålindustrins ställning på de internatio—

,nella marknaderna har försämrats under 1970—talet. Detta gäller

för övrigt också för den exportinriktade delen av gruvindustrin. *Delvis förklaras denna utveckling av stagnationstendenser på ef— terfrågesidan. Men den viktigaste orsaken är en mycket snabb kapa— citetsutbyggnad i många länder, såväl på handelsstålsidan som för de relativt standardiserade typerna av rostfritt stål och annat »specialstål. Särskilt snabb har expansionen varit i Japan och *Västtyskland, som nu tillsammans svarar för inemot hälften av

världens stålexport. Under de senaste årtiondena har dessutom ut—

92. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU l978:22

vecklingsländernas betydelse som importmarknader för stål minskat Importen har där till stor del ersatts av inhemsk produktion;

framför allt gäller detta de större länderna i Latinamerika.

Förbrukningen av handelsstål i Sverige steg mellan högkonjunktur— åren 1969 och 1974 med knappt ZZ per år. De senaste årens låg— konjunktur har medfört en kraftig nedgång för både handelsstål

och specialstål.

Tillsammantagna innebär de ovan skisserade utvecklingstendenserna att möjligheterna till expansion Successivt försämrats under det senaste årtiondet för såväl järnmalmsbrytning som järn—, stål

och ferrolegeringsverk. Den svenska råstålproduktionen ökade fram till mitten av 1960—talet i mycket snabb takt, men därefter har ökningstakten avtagit alltmer. Räknat från konjunkturtopp till konjunkturtopp var den årliga tillväxten 8,12 åren 1960—65, 3,12 åren 1965—70 och 1,82 åren 1970—74. Den djupa konjunkturnedgången från 1975 har för svensk stålindustri medfört en akut krissitua— tion med stor överkapacitet och starkt försämrad lönsamhet. Ock—

så för järnmalmsproduktionen — såväl vid de exportinriktade norr—

landsgruvorna som vid de mellansvenska gruvorna med avsättning främst till svensk stålindustri — har de senaste årens utveckling

inneburit svåra påfrestningar.

Från kostnadssynpunkt skulle inom järn— och stålindustrin exempel vis en fördubbling av energipriserna kunna jämföras med en 50— procentig höjning av lönekostnadsnivån. För konkurrensläget gente mot utländska producenter är det emellertid den relativa kostnads utvecklingen som har betydelse. En internationell prishöjning på energivaror — som t ex prishöjningarna 1973—74 — drabbar företag i olika länder i stort sett likformigt, även om skillnader i pro— duktionsteknik, koltillgångarnas geografiska fördelning m m kan innebära att vissa förskjutningar uppkommer i kostnadsrelationer—i

na.

Den viktiga frågan är här i vad mån nationell energipolitik, dels

på försörjningssidan och dels i syfte att påverka energiförbruk—

ningen, påverkar kostnadsläget jämfört med utländska konkurren—

[

ter. De svenska producenterna av stål och ferrolegeringar har en

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 93

icke oväsentlig konkurrensfördel genom tillgång till billig va— tenkraft, ofta från egna kraftverk. Då vattenkrafttillgångarna

i landet nu är i stort sett helt utbyggda, och nytillskott måste baseras på omvandling av "internationell” primärenergi som olja, kol och uran, ger vattenkraften inte längre en kostnadsfördel för stålproduktion, samhällsekonomiskt sett. För de enskilda företa— gen blir taxesättningen för elkraft här den avgörande faktorn. Den bestämmer dels kostnaderna för inköp av elkraft utifrån, dels värdet av den egenproducerade elenergin vid alternativ använd— ning (försäljning eller användning i andra delar av respektive

koncerners verksamhet). Innan vi går in på de kostnadshöjande

'effekterna av energiskatter och andra styrmedel bör därför fram—

hållas, att effekterna motverkas om eltaxorna sätts lägre än de

relevanta marginalkostnaderna.

Då det gäller energiskatternas effekter finns det här lika litet som för andra ”energitunga" processindustrier anledning att uppe— hålla sig vid skattesystemet såsom det nu tillämpas. Nedsättnings— reglerna medför att skatten fungerar som en omsättningsskatt om

drygt en procent på branschens produktionsvärde, och att den i

' praktiken förlorat sin karaktär av energiskatt. I stället skall vi

utgå från kostnadseffekten av gällande skattesatser i frånvaro av nedsättning. I de flesta järn— och stålverk motsvarar denna kost—

nadseffekt 1—2 procent av saluvärdet. I ferrolegeringsverk är den

däremot nära 5 procent av saluvärdet.

,För ferrolegeringsverken torde en energiskatt av denna storleks—

ordning på lång sikt medföra en påtaglig minskning av produktionen

3i Sverige. Vid utifrån givna försäljningspriser och priser på rå—

varor skulle den innebära en krympning av förädlingsmarginalen med ungefär en tiondel i genomsnitt, och betydligt mer för vissa produkter. Det är tänkbart att produktionen av en del legeringar

i Sverige därigenom skulle slås ut och helt ersättas med import.

Effekterna av energiskattehöjningar på järn— och stålverkens pro— duktion — och därmed indirekt också på järnmalmsbrytningen i Berg- slagen — är svåra att exakt bedöma. Dataunderlaget är otillräck— ligt för beräkningar av kostnadsgenomslag i olika led i förädlings— kedjorna. Genom jämförelser mellan verk med olika integrationsgrad kan dock följande mycket ungefärliga bedömningar göras av skat—

tens kostnadseffekter.

94. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

Råjärnsproduktionen har med nuvarande skattesatser en skattebe— lastning motsvarande l—l,SZ av saluvärdet. Om all koksanvändning beskattades skulle belastningen öka till 2—2,SZ. För produktionen av råstål skiljer sig skattebelastningen mellan olika processer. De jämförelsevis höga skattesatserna för elkraft medför att elek— troprocessen drabbas hårdast med skattebelastningstal omkring ZZ. För övriga stålprocesser (martin, syrgasprocesser) ligger motsva— rande tal vid ca 1,52. I valsverksledet torde energiskattens an—

del av saluvärdet ligga ännu några tiondels procent lägre.

Om man jämför denna skattebelastning för stålindustrin med de re sultat vi fick fram för massa— och pappersindustrin, framstår de inte som särskilt hög. Skattebelastningen ligger i nivå med vad

som gäller för kemisk massa och de mindre energikrävande delarna

av papperstillverkningen.

Det är emellertid troligt, att kostnadshöjningar av denna stor— leksordning får större betydelse för den internationella konkur— renskraften i stålindustrin än i andra processindustrier. Viktig delar av den svenska stålindustrin framstår nu som "marginella” i den bemärkelsen, att även mycket små förskjutningar i kostnads relationen gentemot utländska producenter kan bli avgörande för möjligheterna att bibehålla marknadsandelar hemma och utomlands. Särskilt torde detta gälla beträffande handelsstål och övriga standardprodukter, där andra konkurrensmedel än priset har be—

gränsad betydelse.

De energiintensiva delarna av jord— och stenvaruindustrin är ut—

präglade hemmamarknadsindustrier. Export av någon betydelse före kommer endast i fråga om cement, där exportandelen av produktio— nen l975 utgjorde 82. Importandelarna uppgår till några få pro-

cent av tillförseln till den svenska marknaden. En mer omfattan— de utrikeshandel förhindras framför allt av höga transportkostna| der, men också av institutionella förhållanden, t ex varierande i krav på hållfasthet och andra kvalitetsegenskaper i olika länderi Utrikeshandeln med cement har dock ökat under senare år som följd av stordriftsfördelar i tillverkningsledet och i förhållande till produktionskostnadernas sänkta fraktpriser vid långväga sjötran—z

sport. ! J !

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling - branschstudier 95

Energiprishöjningarna de senaste åren torde inte på ett avgörande sätt ha påverkat betingelserna för cementexport, eftersom de drab— bat producenter i alla länder. Dock kan konkurrensläget för pro— duktion i länder med egna koltillgångar ha förbättrats något, vil— ket i så fall försämrar de svenska exportmöjligheterna till en

del marknader på kontinenten. På längre sikt kan också importkon—

kurrens av betydelse (t ex från Polen) uppkomma.

En mer påtaglig konkurrensnackdel uppkommer, om energiskatten till— låts slå igenom i den svenska cementproduktionens kostnader, utan att utländska producenter utsätts för motsvarande skattebelast— ning. En icke modifierad energiskatt skulle för cementproduktio— nen höja kostnaderna med 4—5 procent. Detta torde innebära att

konkurrensbetingelserna försämras märkbart på exportmarknaderna.

*I konkurrensen med andra stommaterial på den svenska marknaden

,

*har de tyngre materialen sten, tegel och cement— betongvaror för— ,lorat marknadsandelar under 1970—talet. Medan den totala förbruk— *ningen av byggnadsmaterial ökade med ca 12 per år i genomsnitt imellan 1970 och 1975, noteras för de tunga materialen en nedgång imed 5—62 per år. Den främsta orsaken torde vara att det ”tunga” ibyggandet (främst flerfamiljshus) minskat i omfattning, medan *småhus— och industribyggande ökat. De senare använder i allmänhet lättare material och andra byggmetoder. Enligt industriverkets framtidsbedömningl), kommer den nedåtgående trenden för tunga material att brytas de närmaste åren. För cement förutses en ökning av förbrukningen med 0,52 per år 1975-80 och med 2,52 per år 1980—85. En fortsatt minskning av sysselsättning förutses för såväl cement som tegelindustrin, om än i väsentligt långsammare takt än under det senaste årtiondet. Energibeskatt— ning och förändrade energipriser torde inte nämnvärt påverka ut—

vecklingen på hemmamarknaden.

Även kalkindustrins produktion och sysselsättning har minskat un— der l970—talet. Inga prognoser finns tillgängliga för utvecklingen i denna delbransch. Avgörande blir här produktionsutvecklingen

ii järn— och stålindustrin och hos andra större förbrukare av

osläckt och släckt kalk.

) SIND 197725, kapitel 15.

96. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

5.4. Processindustriernas arbetskraft

En krympning av de energiintensiva sektorerna medför att arbets— kraften på sikt måste finna alternativa arbetstillfällen för att sysselsättningsmålet skall uppnås. Hur svår den strukturella om— ställningen blir, och i vilken omfattning arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste sättas in, beror bl a på hur arbetskraftens sam— mansättning skiljer sig åt mellan krympande energiintensiva branscher och expanderande branscher. Det är vår avsikt här att söka ange några sådana skillnader mellan energiintensiva bransche och näringslivet i övrigt med hjälp av tillgänglig statistik. Andra faktorer har naturligtvis också betydelse för strukturpro— blemens storlek t ex omställningsperiodens längd. Den regionala

aspekten återkommer vi till i avsnitt 5.6.

Jämförelsen behandlar huvudsakligen industrin, men alternativa arbetstillfällen kan också finnas inom de privata tjänstenäringar na. En genomgående jämförelse mellan arbetskraften i dessa sek— torer och i de energiintensiva industrisektorerna kan emellertid

inte göras på grund av bristande statistikunderlag.

Arbetskraften kan beskrivas med ett antal egenskaper såsom kön, ålder, utbildning, yrkeserfarenhet och yrkesskicklighet. Även arbetstidens längd och lönenivån kan vara av intresse att under— söka. I föreliggande avsnitt kommer sysselsättningen i energi-

1)

intensiva industrisektorer att beskrivas OCh jämföras med de förhållanden som gäller för arbetskraften i verkstadsindustrin samt i hela gruv— och tillverkningsindustrin. Det tillgängliga dataunderlaget gör det inte möjligt att studera variablerna ålded

och utbildning.

Tjänstesektorerna sysselsätter arbetskraft, som i flera avseenden är olikartad arbetskraft inom gruv— och tillverkningsindustrin. Emellertid har vissa tjänstenäringar, såsom reparationsverksamheg av olika slag, en arbetskraftssammansättning liknande den som ; finns inom vissa branscher i verkstadsindustrin. Följande förhåli

1) I förhållande till avsnitten 5.1 och 5.2 behandlas inte enbarf massa— och pappersindustri, järn—, stål— och metallverk samt jord— och stenvaruindustri som energiintensiva sektorer utan även gruvor och kemisk industri.

| | | . i i

SOU l978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 97

landen exemplifierar några skillnader mellan de privata tjänste— näringarna och gruv— och tillverkningsindustrin i arbetskraftens sammansättning. Indirekt ger de också en uppfattning om olikheter

i relation till de energiintensiva industrisektorerna. Andelen sysselsatta kvinnor är i genomsnitt nära dubbelt så stor i tjänste— näringarna som i industrin (se tabell 18), och andelen deltids—

1)

sysselsatta är mer än tre gånger så stor. Den genomsnittliga förtjänstnivån ligger 15 procent under genomsnittet för industrin. ,De flesta tjänstenäringar sysselsätter dessutom helt andra yrkes—

'kategorier än industrin.

Den offentliga sektorn sysselsätter en nära tre gånger så stor an— del kvinnor som industrin (se tabell 18). Det är främst sjuk— och

åldringsvården, som svarar för denna höga andel kvinnor.

'5.4.l érbeESkr5f£e55_fördelning gf£e£ köE pch Erbegsgide3s_längd

l

lDeu i avsnitt 1.2 noterade fördelningen av sysselsättningen mel— l ilan olika energiintensiva sektorer inbördes och förhållande till ;verkstadsindustrin gäller i huvudsak även för heltids— och del—

1)

tidssysselsatta , men inte för sysselsatta män respektive kvin—

_nor. I nedanstående tabell (18) anges andelarna sysselsatta kvin—

,nor i de energiintensiva sektorerna och verkstadsindustrin.

Om man ser till hela gruppen av energiintensiva sektorer, uppvi— sar arbetskraften ungefär samma fördelning som i verkstadsindu—

strin mellan kategorierna män, kvinnor, heltids— och deltidsarbe— tande. I förhållande till hela industrin finns det en överrepre— sentation av heltidsarbetande män i de energiintensiva sektorer—

na, medan heltidsarbetande kvinnor är underrepresenterade.

De enskilda energiintensiva sektorerna har sinsemellan en väsent— ligt olik sammansättning av arbetskraften. Exempelvis har gruv— industrin en högre andel heltidssysselsatta män och den kemiska industrin en klart högre andel heltidssysselsatta kvinnor än i

övriga branscher.

1) Arbetskraftsundersökningen 1975

Tabell 18: Procentuell andel kvinnor bland arbetare och tjänstemän samt relativt antal tjänstemän i några energiintensiva sektorer och verkstadsindustrin 1975

A_del kvinnor bland:

Totalt Tjänste— s sselsatta Arbetare män

Tjänste- manna— andel

25

Sektor: 2

Järn-, stål— och metallverk

Massa- och pappersindustri

Kemisk industri

Jord— och stenvaruindustri

Gruvor

t)

Verkstadsindustri Genomsnitt (vä

Gruv— och tillverknings- industri

landel och privata tjänster

|ffentliga tjänster

Källa: SOS Industri 1975. Arbetskraftsundersökningen 1975.

De energiintensiva sektorerna sysselsätter i genomsnitt en något lägre andel manliga tjänstemän än verkstadsindustrin och industri i genomsnitt, medan andelarna kvinnliga tjänstemän är ungefär li— ka stora. Gruvor samt massa- och pappersindustri har de lägsta tjänstemannaandelarna, medan den kemiska industrin har den högsta

som också innefattar en ovanligt stor andel kvinnor (se tabell 18

Arbetarnas fördelning efter kön överensstämmer i stort med motsvad rande fördelning hos det totala antalet sysselsatta. De energiin— tensiva sektorerna har således sinsemellan och i förhållande till verkstadsindustrin en väsentligt olik sammansättning av arbetar- styrkan. Det är också så att männen dominerar mer påtagligt i

gruvor samt järn—, stål— och metallverk än i övriga branseher,

medan kemisk industri har en klart högre andel kvinnor (se tabell

18).

5.4.2. YrkegsErEkEuE För att avgöra huruvida de olika sektorerna ställer speciella krav på tjänstemannakårens sammansättning kan det vara lämpligt att

standardisera med avseende på arbetarstyrkans storlek.

Tabell 19: Tjänstemannakategorier per 100 arbetare i några energi- intensiva sektorer och verkstadsindustrin 1975

Kontors- och Företags- Teknisk försäljnings- ledare personal nersonal

Järn-, stål— och metallverk Massa- och pappersindustri Kemisk industri

Jord- och stenvaruindustri

Gruvor

Verkstadsindustri

Gruv- och tillverknings- industri

Källa: SOS Industri 1975

Företagsledarintensiteten speglar det faktum att gruvor, järn-,

stål— och metallverk samt massa- och pappersindustri har en märk-

' bar storföretagsstruktur, vilken tenderar ge en lägre tjänsteman-

naandel jämfört med övriga branscher. Teknikerintensiteten tyder på att det har ställts särskilda krav på arbetskraften i järn—, stål— och metallverk, utan motsvarighet i gruvor samt massa— och

pappersindustri.

Förutom ett större inslag av småföretag i jord- och stenvaruindu- stri samt kemisk industri ställer den senare i många fall särskil-

da krav på teknisk personal, vilket också verkar höjande på tjäns-

temannaandelen.

Det har inte varit möjligt att dela upp kontorspersonalen efter kvalifikationsgrad, vilket gör respektive branschers andelar svår- tolkade. Till viss del förklaras efterfrågan på kontorspersonal av företagsstorleken i respektive bransch. Det relativa antalet

arbetsledare varierar inte i någon större utsträckning mellan

branscherna.

Också då det gäller arbetarpersonalens sammansättning finns klara

skillnader. Av tabellen nedan framgår, att fördelningen mellan underhållsarbetare och arbetare knutna direkt till tillverknings- processen är olika i de angivna branscherna. För samtliga energi- intensiva sektorer ligger andelen underhållsarbetare över motsva- rande andel för verkstadsindustrin och genomsnittet för hela indu-

strin. Andelen är högst i massa- och pappersindustri.

. . . 1 . o . Tabell 20: KapitalintenSitet ) och relativt antal underhallsarbetare I några energiintensiva sektorer samt verkstadsindustrin 1976

Andel underhålls— Kapitalintensitet arbetare 2 Index ______________________________________________________________________

Massa— och pappersindustri 23 Gruvor 16 Järn-, stål— och metallverk 16 Jord- och stenvaruindustri 8 Kemisk industri 9

Genomsnitt (vägt) 15 ______________________________________________________________________________

Verkstadsindustrin 3 61

Gruv- och tillverknings- industri 6

_________________________________________________________________________________ Källa: Nationalräkenskaperna. SOS Industri 1975.

1)

Kapitalintensiteten är mätt som realkapitalstock (1968 års priser) per sysselsatt.

En förklaring kan vara att de energiintensiva sektorerna utnytt- jar maskiner och anläggningar i större omfattning än industrin

i genomsnitt för att framställa sina produkter. De har en kapi— talintensiv produktionsteknik, som medför ett större mått av

underhållsarbete än genomsnittet för industrin.

Av tabell 20 framgår också att samtliga energiintensiva branscher har en högre kapitalintensitet än industrin i genomsnitt. Kapital- intensiteten är i tabellen uttryckt som realkapitalstock per sysselsatt. Som väntat har massa- och pappersindustrin den största kapitalstocken per sysselsatt. Jord- och stenvaruindustrin har

den lägsta kapitalintensiteten bland de energiintensiva sektorer—

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 101

na. En rangordning av sektorerna efter fallande kapitalintensitet stämmer väl överens med en motsvarande rangordning efter fallan-

de andel underhållsarbetare.

De arbetsuppgifter, som förekommer i skilda sektorer ställer gi- vetvis olikartade krav på utbildning, yrkesskicklighet och yrkes- erfarenhet hos arbetskraften. Det är exempelvis helt andra yrkes- kategorier, som sysselsätts vid produktion av massa, papper, järn och stål än vid tillverkning av verkstadsprodukter. Den sistnämnda branschen sysselsätter huvudsakligen olika slag av verkstadsarbe— tare varav en stor del är 5 k yrkesarbetare. I de båda process-

industrierna förekommer verkstadsarbetare däremot i mycket ringa

omfattning och deras arbetsuppgifter är främst förknippade med 1) underhållet av produktionsanläggningen

Det bör dock framhållas, att inte allt underhållsarbete har karak- tär av maskinreparationer och dylikt (”verkstadsarbete"). Den di- rekta tillverkningsprocessen kan kräva löpande underhåll med helt andra krav på arbetskraften, t ex ugnsmurning i järnverk. Omfatt- ningen av underhållsarbete i de aktuella branscherna torde också underskattas i tabellen, eftersom ingen hänsyn kunnat tas till

utifrån köpta underhållstjänster.

De yrkeskategorier, som har arbetsuppgifter i anknytning till den ”egentliga" tillverkningen i massa- och pappersindustri samt järn-, stål— och metallverk är skilda slag av processarbetare ). Dessa grupper har yrkeserfarenheter och yrkesskickligheter, som för- modligen är mycket speciella. De har processtekniska arbetsupp- gifter, som endast i liten omfattning förekommer i andra industri— branscher, exempelvis verkstadsindustrin. I processindustrierna förekommer dessutom en mindre andel arbetare, som har arbetsupp—

gifter motsvarande icke-yrkesarbetarnas i verkstadsindustrin.

1)Folk— och bostadsräkningen 1970, Del 10.

102. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

5.4.3 Löner

Skiftarbete är mycket vanligt bland arbetarna i massa- och pappers industri samt järn-, stål- och metallverk. I övriga energiinten— siva sektorer är skiftarbete i stort sett lika vanligt som i indu—

strin i genomsnitt.

Tabell 21: Genomsnittlig timförtjänst för manliga arbetare i några energi— intensiva sektorer och verkstadsindustrin 1975

Förtjänst per arbetad timme. Relativt antal arbe Index timmar

Skift— Dag- Skift— Dag- Sektor: arbete arbete arbete arbete

Järn-, stål- och metallverk Massa- och pappersindustri Kemisk industri

Jord- och stenvaruindustri

Gruvor

Verkstadsindustri

Gruv— och tillverknings— industri

källa: SOS Löner 1975 1) I gruv- och tillverkningsindustrin var den genomsnittliga förtjänsten per arbetad timme 24,95 kronor för män och 21,17 kronor för kvinnor.

Av tabellerna 21 och 22 framgår också, att skiftarbete genomgåen-

de ger en högre genomsnittlig timförtjänst än dagarbete. Skillna—

den är mycket märkbar för de två branscher, som tidigare notera- des för en ovanligt hög andel skiftarbete. Den samlade effekten blir att den genomsnittliga timförtjänsten i massa— och pappers- industrin samt järn—, stål- och metallverk kraftigt överstiger den genomsnittliga timförtjänsten i industrin. I kemisk industri samt jord-, och stenvaruindustri ligger de genomsnittliga timför— tjänsterna för dagarbete och skiftarbete mycket under motsvaran- de timförtjänster för industrin i genomsnitt. Gruvindustrin tycks betala jämförelsevis höga löner mest beroende på en hög timför-

tjänst i underjordsarbetet.

Tabell 22: Genomsnittlig timförtjänst för kvinnliga arbetare i några energiintensiva sektorer och verkstadsindustrin 1975

timme. Index arbetstimmar förtjänst i ___-E:. : % av männens

Förtjänst per arbetad Relativt antal ] Kvinnors tim-

Järn-, stål och metallverk Massa- och pappersindustri Kemisk industri

Jord- Och stenvaruindustri

Gruvor

Verkstadsindustri Gruv- och tillverknings- industri

Källa: SOS Löner 1975.

1) Se noten till föregående tabell.

Den genomsnittliga timförtjänsten för kvinnor utgör genomgående omkring 90 procent av männens. Till viss del förklaras detta av att kvinnorna har mer dagarbete än männen i flera av branscherna, men det är ändå så att kvinnornas genomsnittliga timförtjänster

i skiftarbete och dagarbete ligger under männens i samtliga branscher. Endast i järn-, stål- och metallverk tycks kvinnorna

ha arbetsuppgifter, som ger en lön i närheten av männens.

Den genomsnittliga månadslönen för tjänstemän skiljer sig något åt mellan de energiintensiva sektorerna. Det högsta löneläget har gruvor, för männen nio procent över industrins genomsnitt. Jord- och stenvaruindustrin har det lägsta, fyra procent under indu-

strins genomsnitt.

1 nedanstående tabell (23) redovisas tjänstemännens genomsnitts-

löner i de energiintensiva branscherna och löneläget relativt ge-

nomsnittet för gruv- och tillverkningsindustrin 1975.

De flesta kvinnliga tjänstemännen återfinns inom personalkatego— rier med jämförelsevis låg genomsnittslön, t ex kontorspersonal. Detta är den huvudsakliga förklaringen till att deras lönenivå i genomsnitt är 30-35 procent lägre än männens. Det föreligger i det avseendet ingen nämnvärd skillnad mellan de energiintensiva

branscherna och industrin i övrigt.

Tabell 23: Genomsnittlig månadslön för tjänstemän i några energiintensiva sektorer samt verkstadsindustri 1975

Genomsnittlig månadslön Kinns förtjäns

Index Kr Index i 2 av männens 'n Järn-, stål- och metallverk 104

Massa- och pappersindustri 104 Kemisk industri 101 Jord- och stenvaruindustri 96 Gruvor 109 Verkstadsindustri 101 Gruv- och tillverknings— industri 100

Källa: SOS Löner 1975

Sammanfattningsvis kan sägas att de energiintensiva sektorerna har sinsemellan och i förhållande till övriga industri- och tjäns—* tesektorer en i flera avseenden olika sammansättning av arbets- kraften.

överrepresentation av heltidsarbetande män (mer än 4/5). Endast kemisk industri avviker (1/3 kvinnor).

En lägre andel tjänstemän i samtliga energiintensiva sektorer med undantag av kemisk industri.

Hög andel arbetare - men även tjänstemannakategorier, som ingenjörer och tekniker — med yrkeserfarenheter och yrkes- skicklighet som endast i liten omfattning krävs för arbets—

uppgifter utanför de energiintensiva pr0cessindustrierna.

Skiftarbete är mycket vanligt i massa— och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk (över 552).

Skiftarbetet ger arbetarna i dessa branscher en lön som lig- ger långt över industrigenomsnittet. I gruvindustrin ger underjordsarbete en hög lön men även tjänstemännen ligger här på en lönenivå långt över genomsnittet i hela industrin.

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 105

Transporter, stordrift och lokaliseringsval

Energipolitiken kan påverka företagens lokalisering och därigenom sysselsättningsmöjligheterna på olika orter. Inledningsvis anges i detta avsnitt vissa allmänna faktorer som påverkar företagens lokalisering. Mot denna bakgrund diskuteras sedan hur förändrade förutsättningar på energiområdet kan inverka på lokaliserings- mönstret. Avsnittet avslutas med en illustration hämtad från ce-

mentindustrin.

5.5.1 Lokaliseringspåvgrkande_faktgrgr

Naturliga förutsättningar har varit och är alltjämt av stor bety-

delse för lokaliseringsvalet åtminstone för vissa branscher. Det-

ta exemplifieras av järn- och stålindustrins koncentration till Bergslagen och massa- och pappersindustrins närhet till skogsom- råden och vattenleder.

De naturliga förutsättningarnas indirekta betydelse för dagens situation skall heller inte underskattas. Den historiska utveck- lingen visar nämligen på en mycket stor stabilitet i rangordningen av orter i Sverige efter befolkningsstorlek. Det kan i många fall vara så att den första industrins lokalisering till en viss ort betingats av dess naturliga förutsättningar. Detta kan sedan ha dragit med sig andra verksamheter. Orten har fortsatt att utveck- las även om anledningen till den ursprungliga industrilokalise—

ringen sedermera blivit helt irrelevant.

Regionala skillnader i t ex transportkostnader, markpriser och

löner påverkar också företagens lokalisering.

En viktig faktor för lokaliseringsval är avvägningen mellan kost- naderna för att transportera den färdiga produkten till avsätt- ningsmarknaden och kostnaderna för att föra råvara och halvfabri- kat till fabriken. Beroende på transportförhållandena finns mer

1)

eller mindre geografiskt rörliga verksamheter

ERU (SOU 197423).

106. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

De verksamheter som från lokaliseringssynpunkt kan betecknas som rörliga utgörs främst av ihopsättningsfabriker där den färdiga produkten har ett högt förädlingsvärde i förhållande till trans—

porterad vikt och volym.

Bland svårrörliga verksamheter finns en grupp där i första hand råvarufyndigheten binder verksamheten till en viss lokalisering (råvarubundna verksamheter). Dessa kännetecknas av att de bear— betar råvaror, som i något avseende är svårtransporterade, till mer lättransporterade halvfabrikat eller färdiga produkter. Bland råvarubundna verksamheter kan nämnas järn- och stålverk, massa- och pappersfabriker. För en annan grupp är det i första hand av- sättningsmarknadens geografiska fördelning och omfattning som på- verkar transportkostnaderna och därmed lokaliseringen (marknads- bundna verksamheter). Utmärkande för dessa är att de i stor ut- sträckning tillverkar produkter, som har ett lågt förädlingsvär— de i förhållande till transporterad Vikt och volym eller som har begränsad hållbarhet. Vidare utmärks den marknadsbundna gruppen av att kostnaderna för råvarutransporter endast i mindre grad på- verkar lokaliseringen därför att alternativa råvarufyndigheter finns på många olika platser. Det kanske bästa exemplet på mark- nadsbundna näringar är olika slag av tjänsteproduktion som förut- sätter nära kontakt med kunder. Bland marknadsbundna verksamheter kan också nämnas cement-och betongfabriker, tegelbruk, bryggerierj

bagerier och reparationsverkstäder.

För marknadsbundna verksamheter bestäms möjligheterna att kon- kurrera på en nationell avsättningsmarknad till stor del av de regionala transportkostnadsskillnaderna, som därvid blir en nega- tiv faktor i konkurrens för anläggningar ”långt ifrån” den natio— nella marknaden. På den lokala avsättningsmarknaden däremot utgör regionala transportkostnadsskillnader ett visst skydd mot konkur- renter. Det är vanligt att den nationella avsättningsmarknaden

för marknadsbundna branscher delas upp i ett antal regionalt eller lokalt avgränsade områden. Hur pass stora dessa blir beror bl a på om det föreligger stordriftsfördelar i produktionen och i vil—

ken utsträckning dessa kan uppväga transportkostnaderna.

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier

Anläggningskoncentrationen tenderar att öka i en bransch där stor-

driftsfördelar föreligger. Detta kan bl a medföra att nyinveste-

ringar lokaliseras till ett färre antal orter. Om det är fördel- aktigt för branschen att ligga nära marknaden och att kunna ut- nyttja agglomerationsfördelar, kommer dessutom större orter att

vara ett gynnsamt lokaliseringsalternativ. 5.5.2 Engrgi_ogh_lokilisgring

En restriktiv energipolitik kan påverka både inriktningen av och takten i strukturomvandlingen. Man får en tendens mot minskad energiintensiv och ökad energisnål produktion. Förändringar i 10-

kaliseringstendenser uppstår också.

Höjda energipriser (eller energiskatter) får antas medföra att transportkostnaderna ökar. Redan i dagsläget föreligger vissa re— gionala skillnader i transportkostnader (se tabell 24). Om trans- portkostnaderna stiger skulle de regionala skillnaderna i trans- portkostnadernas andel av produktionsvärdet accentueras. Energi- prishöjningarna behöver dock inte helt slå igenom på transport- kostnaderna. Utvecklingen kan gå i riktning mot mindre energiin- tensiva och mer kapitalintensiva transportmedel (exempelvis sjö- och järnvägstransporter). Om transportkostnaderna trots dessa an— passningar ökar relativt produktionskostnaderna, bör detta påver- ka lokaliseringsmönstret. Till detta kommer att alla orter inte har samma förutsättningar för att utnyttja de transportmedel, som relativt sett blivit billigare.

Utvecklingen inom de flesta branscher har gått i riktning mot ökad anläggningsstorlekl). Fortfarande tycks betydande stordrifts-

fördelar stå att vinna genom ökad anläggningsstorlek inom t ex de

energiintensiva processindustrierna. Det är vanligen s k kapital- besparande stordriftsfördelar, som dominerar i järn- och stål- verk, massa— och pappersindustri samt cementindustri. Även i an- vändningen av olika resurser (exempelvis energi) kan finnas stor— driftsfördelar. Förekomsten av stordriftsfördelar exemplifieras för massaindustrin i nedanstående tabell (25).

1)

SOU l970:30. Stordriftsfördelar inom industriproduktionen.

108. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

Tabell 24: Rörelseöverskottens andel av omsättningen inom olika industribransc samt de regionala skillnaderna i transportkostnadernas andel av omsä ningen

Bransch Rörelseöverskott Regionala skillnader i procent av om- i transportkostnad i sättningen procent av omsättningen Textilindustri 2,3 Plastvaruindustri 2,7 Gummivaruindustri 4,5 Maskinindustri 2,7 1-2 Elmaterialindustri 4,3 Transportmedelsindustri 2,8 Metallvaruindustri 3,5 Genomsnitt 3,3 Livsmedelsindustri 1,4 & Kemisk industri 3,6 2-3 Snickeriindustri 2,5 ; Genomsnitt 1,9 Sågverksindustri 3,5 Massa- och pappersindustri 8,3 3-5 Byggnadsmaterialindustri 3,9 Genomsnitt 6,1

Källa: SOS Företagen 1970 och kommunikationsdepartementets enkätundersökningar.

Tabell 25: Produktionskostnadsindex för massatillverkning vid olika anlägg— ningskapacitet

Massakvalitet Utgångslägex) Fördubbling Fyrdubbling av kapaciteten av kapaciteten Kemisk (tallsulfat och magnefite) pumpmassa totalt 100 86 80 slipmassa, pumpmassa totalt 100 95 94 energi 100 99 99

X)

Kapacitet i utgångsläget: kemisk pumpmassa 75 000 ton/år. slipmassa, pumpmassa 92 000 ton/år.

Källa: G. Ribrant: Stordriftsfördelar inom industriproduktionen. SOU 1970:30. *

SOU l978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 109

Oberoende av energipriser och energipolitik finns givetvis incita- ment för företagen att tillvarata stordriftsfördelar. Men om ener- gibesparingar underlättas av stordrift, ger en restriktiv energi- politik upphov till koncentrationstendenser. Kostnadsfördelarna med koncentration måste dock vägas mot ökade transportkostnader för att nå vissa avsättningsmarknader. De högre tranSportkostna- derna i ett energirestriktivt perspektiv kan således komma att

motverka koncentrationstendenser .

Vid höjda energipriser kommer de regionala transportkostnadsskill— . nadernas betydelse för de marknadsbundna industriernas konkurrens- förutsättningar på den nationella marknaden att öka. Transport- kostnadernas verkan som skydd på lokala avsättningsmarknader kom- mer att förstärkas. Tendensen till uppdelning av marknadsbundna industriers nationella avsättningsmarknader kommer att förstärkas,

'eftersom det nu behövs ökade stordriftsfördelar för att uppväga

de höjda transportkostnaderna. I fråga om energiintensiva sektorer, där även produktionskostnaderna stiger påtagligt till följd av de höjda energipriserna, blir tendensen till ytterligare marknads- uppdelning inte lika stark som för övriga sektorer. Föreligger 1 stordriftsfördelar i energiförbrukningen blir skillnaden mindre.

5.5.3 GemegtinduåtEig : gt£_gxgmpel

Cementproduktionen i Sverige behärskas av ett enda företag Cemen-

ta, som uppger att de väsentligaste stordriftsfördelarna avseende rörliga kostnader tillvaratas vid en ugnsstorlek motsvarande

1)

11,5 milj tons årskapacitet . En sådan ugn väntas vara i drift vid fabriken i Slite l9792). Anläggningsstrukturen 1980 skulle enligt planerna då bestå av två större och två mindre produktions- anläggningar, medan cementproduktionen vid de 3 övriga anlägg- ningarna skulle läggas ned. Den planerade produktionskapaciteten 1980 skulle vara ca 3,7 milj ton fördelad på 4 anläggningar, med 9 ugnar i drift. Anläggningen i Slite blir landets modernaste och största med en årSproduktion av 2,2 milj ton. Därefter följer Skövde med 0,9 milj ton, Stora Vika med 0,4 milj ton och Deger-

2)

hamn med 0,3 milj ton .

1 ___—__

1) IUI:s långtidsbedömning Bilaga 7.

2) Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-1973 - en fall- 1 studie (SOU 1977251). 1

110. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

De rörliga kostnader som varierar kraftigast mellan anläggningar— na är bränslekostnaderna. Detta hänger samman med vilken teknik, som används vid anläggningen. I dag existerar två tekniker för bränning, våtugnar och torrugnar, varav den senare är betydligt energisnålare. För närvarande sker en successiv övergång till den torra ugnen och detta har påskyndats av de senaste årens oljepris— höjningar. Det fanns 1974 två torrugnar i Slite och en i Skövde samt i övrigt fem halvtorrugnar och 12 våtugnar. De största och modernaste anläggningarna har också de lägsta lönekostnaderna.

Av nedanstående diagram framgår att de rörliga kostnaderna stiger med stigande ålder men avtar med växande storlek. Den modernaste anläggningen finns för närvarande i Skövde, medan anläggningen i Slite är något äldre men utnyttjar stordriftsfördelar i högre grad än Skövdefabriken. I Limhamn installerades så sent som 1967 en stor våtugn, vars specifika bränsleförbrukning är högre än i äld-

re och mindre våtugnar.

Diagram 4: Produktionskostnader vid cementfabriker i Sverige 1974

Rörliga kostnader Index (saluvärde=100)

saluvärde

100 ! % r I ' Å /

80 %Zjå R;;gi "T O apy 253 & %! T

20 Rargordning efter ålder

1 Skövde Slite Limhamn Deger— Hälle- Stora Köping . hamn kis Vika !

Källa: Egna beräkningar med hjälp av material från Industristatistik

1974 (508), Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73 (SOU l977:51), IUI:s långtidsbedömning 1976 Bilaga 7 Och Indt- strins energihushållning SIND l977:6.

En ökning av de rörliga kostnaderna (högre löner eller oljepri- ser) kan om den är tillräckligt stor och varaktig, leda till att små gamla anläggningar slås ut. I cementindustrin kan emellertid mindre anläggningar med den omoderna våtmetoden överleva på en

lokal marknad till följd av transportkostnadernas storlek för

den färdiga produkten.

Under senare år har transportkostnaderna stigit långsammare än övriga produktionskostnader i cementindustrin.Den främsta orsa- ken är att tekniken för sjötransporter har utvecklats. Detta gör det fördelaktigt att lokalisera anläggningarna till orter med go— da hamnar för att utnyttja de relativt billiga sjötranSporterna. Någon motsvarande utveckling har inte ägt rum på landtransport— sidan. Dyra landtransporter kan för anläggningar med den omoder— na våtmetoden verka som ett skydd på lokala avsättningsmarknader i inlandet mot konkurrens från anläggningar där man kan utnyttja skalfördelar och ny produktionsteknik. Utvecklingen på sjötrans— portsidan har också lett till större möjligheter för importkon- kurrens närmast från länder i Östersjöområdet.

Om det svenska oljepriset ensidigt höjdes (t ex genom beskatt- ning) skulle detta naturligtvis starkt försämra möjligheterna

för anläggningar i Sverige att klara importkonkurrensen Och att exportera till andra länder runt östersjön. Detta skulle ske dels därför att bränslekostnaderna i tillverkningsprocessen skulle stiga, och dels därför att sjötransporterna skulle bli dyrare än konkurrenternas (förutsatt att inte utländska befraktare an-

litades).

I de perspektiv som i allmänhet diskuteras i dag har det ansetts för troligt att även anläggningen i Degerhamn blir kvar efter den koncentrationsfas, som cementindustrin för närvarande befinner sig i. Svenska energirestriktioner kan dock leda till att produk- tionen i Sverige blir mindre än vad som förutsetts, och fabriken i Degerhamn kan då hamna i farozonen. Bland de fabriker, som an- setts bli kvar 1985, skulle den komma att ha de högsta produk— tionskostnaderna och den största energiåtgången. Det är även tänkbart att produktionen koncentreras till enbart en eller två

moderna anläggningar för att motverka de ökade tillverknings- kostnaderna.

5.6. Lokala arbetsmarknader

En viktig fråga när det gäller effekter av strukturomvandling

inom den energitunga industrin har att göra med hur situationen på olika lokala arbetsmarknader förändras. I detta avsnitt skall vi därför belysa processindustrins regionala fördelning och mot denna bakgrund diskutera läget på lokala arbetsmarknader med

störst andel sådan industri.

Vi börjar med en överblick på länsnivå för att sedan gå ner på enskilda kommuner. Kommunerna får utgöra våra lokala arbetsmark- nader, förutom de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg

och Malmöl).

5.6.1. Deg Engrgi£u5g3_indust5i5s_länsvisg_fögdglgigg

För vår kartläggning av den energitunga industrins regionala för-

delning har vi valt att studera följande delsektorer:

extraktiv industri (SNI nummer 23)2)

G - industri

massa— och pappersindustri (SNI nummer 3411)

MP- industri

delar av kemisk industri (SNI nummer 351-354)

K - industri

S - industri delar av jord— och stenindustri (SNI nummer

361, 362, 369)

11

järn-, stål- och ferrolegeringsindustri (SNI nummer 371)

J - industri

IJ- industri icke-järnmetallindustri (SNI nummer 372) Andelen av industrisysselsättningen i energitung industri var 1974 störst i Norrbottens, Gävleborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och Värmlands län i nu nämnd ordning. Norrbottens län låg i sär— klass högst med hela 62%. Som också framgår av diagram 5 åter-

finns således vissa bergslagslän och två norrlandslän i tOpp.

Förändringarna 1970-1974 är i de flesta län tämligen små. Medan ? andelen industrisysselsatta i energitung industri sjönk i 11 län,i steg den i 10 län och var oförändrad i 3 län. I de fen länen med

den högsta andelen energitung industri sjönk den för alla utom för Norrbottens län, som redan 1970 låg i en klass för sig. i

1)

För en mer detaljerad beskrivning av underlagsmaterialet till detta avsnitt hänvisas till FFE—rapport nr 9: Regionala produke tions- och sysselsättningseffekter av energipolitiken. ' Standard för svensk näringsgrensindelning.

Källa

SOU 1978:22 Diagram 5

FFE-rapport nr 9

sättningen 1

. os. ooo—s...! 000.000! ...—oooooa. soo—Oooooooof e.oQOOQOQOoo erQOooooooo 0.500000000000 ' Oo— 00.40.000000/ . coooqnooooouoåoooooooooo.00.3...»— NQQO O......OQO oosooooooooo000.ooo vosoooooOooooo ».oo/ o—oooooooooooooo t.ooooooo oo .. 0.04; oo.soooooocooooooooowooooooåonouonooooooooooo:, 0 000000... ...OOOoooco

ningseffekter av energipolitiken.

Regionala produktions- och sysselsätt-

olika län 1974

Den energitunga industrins andel av industrisyssel-

Q . 6 . qo—sooonowonououooofooooo 300.000000000000004 rnouonoogoooooooououoo . % o o o .

w...—o . o o o . oo... » o . ooo. .

z 0 O _ _ 39% 19%

114. Energi och strukturomvandling — branschstudier SOU 1978:22

Av diagram 6 framgår vilka energitunga branscher som dominerar de mest "energiintensiva” länen. Bredden på staplarna är propor—

tionell mot antalet industrisysselsatta i respektive län.

I Norrbottens län dominerar således gruv— och järn- och stålindu- stri, i Gävleborgs och Kopparbergs län järn- och stålindustri, i

Västernorrlands län massa- och pappersindustri etc.

5.6.2 Lokala arbetsmarknader med stor andel energitung industri

Den energitunga industrins andelar av antalet industrisysselsatta

på olika lokala arbetsmarknader framgår av diagram 7.

Vid en jämförelse mellan diagram 5 och 7 framgår, att visserligen återfinns de lokala arbetsmarknaderna med stor andel energitung industri huvudsakligen inom ett band över Bergslagen, längs kus— ten och upp mot de nordligaste norrlandslänen, men detta är inte hela sanningen. Inom det här bandet har långt ifrån alla kommuner större andelar energitung industri. Bland alla kommunerna i de aktuella Norrlandslänen (Norrbottens, Västerbottens, Västernorr-

lands och Gävleborgs län) är det bara 8 som har mer än 50% i ener-

I de återstående Bergslagslänen (Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Uppsala län) finns lite fler energiintensiva kom- muner, men de utgör inte en majoritet. Denna koncentration till vissa kommuner gör att man i många fall kommer upp i procenttal om 752 och högre (t o m 1002 i ett fall - Storfors), medan detta

aldrig sker på länsnivå. Som högst hade vi 62% i Norrbottens län.

1 gitung industri. För övrigt finns vissa kommuner med mer än 502 i energitung indu- stri spridda i södra och mellersta Sverige, t ex Oxelösund, Munke-

dal och Lilla Edet.

På de tre storstadsområdenas arbetsmarknader kommer andelen i energitung industri inte ens upp i 15%. Inom dessa storstadsom- råden finns dock vissa kommuner med höga andelar sysselsatta inom energitung industri, t ex 80% i kemisk industri i Stenungssund i

(Göteborgsområdet).

5 1 .l. .! .m .d U [ m & m ' ..D _ m & n a v m m m k .m. 3 1” C 0 are m. Fu

S()1J l978:22

n och riket 1974

, NNXXXM

um'mulnimm

Diagram 7: Källa:

3 T.. va. 3 ..u u T. U co S 3 ...: I. 3 X. 14 3 1 9 A 3 U 3 1 oo I. d 0 T. I.

_

storstadsområden 1974 sättningen i kommuner och FFE-rapport nr 9: Regionala

116. Energi och strukturomvandling — branschstudier

andel av industrisyssel- Den energitunga industrins produktions- och sysselsätt— ;u

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 117

5.6.3 Utvecklingen på lokala arbetsmarknader med stor andel snersisuneindessri _________________

Vi har använt oss av tre kriterier när vi bland kommuner och stor- stadsområden valt ut de mest energiintensiva för närmare studium. Dessa är: områden med 502 eller mer av industrisysselsättningen i energitung industri totalt 1974

områden med 30% eller mer av industrisysselsättningen i en- skild energitung bransch 1974

typ av energiintensiv industri.

I enlighet med de två första kriterierna får vi fram 62 lokala arbetsmarknader. Dessa har sedan närmare granskats med avseende

på typ av energiintensiv industri. Även inom de grupper av energi- intensiva industrier vi här arbetat med finns mer eller mindre energikrävande slag av produktion. Inom S-industrin har vi bara behållit kommuner med cement— och planglastillverkning. Inom IJ- industri har vi sorterat bort skrotbaserad produktion och inom K-industrin sprängämnesproduktion och dylikt. Efter dessa bort-

sorteringar återstår 51 kommuner.

Vad vi sorterat fram är alltså 51 av landets 278 kommuner, som för sin sysselsättning 1974 i utpräglat hög grad var beroende av

energiintensiv industri. Dessa kommuner svarade för:

11% av landets befolkning 102 av totalsysselsättningen 14% av industrisysselsättningen

43% av sysselsättningen inom de energiintensiva branscherna

Det är alltså inte ett obetydligt antal personer som berörs av utvecklingen på dessa lokala arbetsmarknader. Industrisyssel- sättningen är av större betydelse på dessa lokala arbetsmarkna- der än för riket i genomsnitt. Deras andel av den energiinten- siva industrins arbetskraft är naturligt nog större än deras an- del av total sysselsättning eller enbart industrisysselsättning - en effekt av den energitunga industrins geografiska koncentra-

tion.

De mest energiintensiva arbetsmarknaderna återfinns främst i Bergslagen, där de dessutom ofta ligger intill varandra (23 av 82 kommuner). Även i Norrland finns sammanhängande områden med energiintensiva lokala arbetsmarknader (16 av 51 kommuner). I södra Sverige är de få (12 av 145 kommuner) och ligger dessutom

mer spritt.

I tabell 26 har sammanställts vissa karaktäristika för dagsläget och den hittillsvarande utvecklingen i de energiintensiva kommu-

1)

nerna uppdelade på tre regioner . Vi skall nedan kommentera des— sa uppgifter något. Därefter diskuteras aktuella produktionspla-

ner i de energiintensiva kommunerna i respektive region.

I allmänhet rör det sig om tämligen små kommuner. Störst till in- vånarantalet är Luleå kommun (64 000) följd av örnsköldsvik

(60 000), Borlänge (46 000), Sandviken (43 000), Norrtälje

(39 000), Hudiksvall (37 000), Piteå (35 000) och Kiruna (31 000). 10 kommuner har ett invånarantal under 10 000 och 29 kommuner ett invånarantal mellan 10 000 - 20 000. De energiintensiva kommuner— na är i allmänhet befolkningsmässigt störst i norra regionen följd

av mellersta och sedan södra regionen.

I vissa avseenden företer dessa energiintensiva kommuner gemen- samma drag. Befolkningsutvecklingen 1970-1975 har i allmänhet

varit stagnerande eller tillbakagående. De större kommunerna ut— gör i allmänhet undantag utom i norra regionen där t ex örnskölds- vik och Sandviken sett sin folkmängd minska. Utvecklingen av an— talet förvärvsarbetande har dock oftast varit något mer positiv

än befolkningsutvecklingen.

Andelen över 45 år varierar kraftigare kring riksgenomsnittet i de energiintensiva kommunerna i norra regionen än i övriga regio— ner. Å ena sidan har man kommuner med stor andel ung befolkning (Kiruna och Luleå) å andra sidan kommuner med stor andel äldre

(Kramfors och Ånge).

1)

Norra regionen: norrlandslänen ; Mellersta regionen: bergslagslänen exkl Gävleborgs län Södra regionen: övriga län

Tabell 26: Karaktäristika för energiintensiva kommuner

Noa ___—___——-———_————'—_——————_-——

regionen Befolknin Forvarvsarbetande ' " . Företags- Sysselsatta i energi- 1975 Utveck- Andel 1975 Utveck- Relativ fordeln.—75 Utveckling 1970-75 ensidi _ tung industri 1974 1000 ling över 1000 ling jord tillv.bygg övr. jord tillv.bygg övr. g Z av varav

tal 1970-75 45 år tal 1970-75 skog ind. skog ind. het 1974 sysselsatta G MP K S J IJ

_____________________________________—_—_—————————

Län 25 tot ind

Kiruna 31 26 13 42 50 90 28 70 69 Gällivare 25 31 10 30 52 95 23 90 90 Arjeplog 4 42 2 26 42 16 79 79 Kalix 19 38 7 '30 52 81 11 44 Luleå 66 28 32 25 59 78 16 69 2 Piteå 36 34 13 26 54 65 11 49 Län 24 Norsjö 10 42 36 42 54 13 45 Lycksele 15 38 24 50 67 7 49 Nordmaling 8 46 35 39 86 14 45 Län 22

Ornsköldsvik 60 40 39 43 53 13 40 Kramfors 49 38 44 36 10 33 Timrå 19 36 37 49 86 28 81

Ånge 14 50 20 55 75 8 51

Län 21

Hudiksvall 37 41 35 45 62 10 33 Sandviken 43 39 55 33 93 48 89 Hofors 14 40 63 28 96 55 94

Tabell 26: Karaktäristika för energiintensiva kommuner

Mellersta W

regionen Befolkning Förvärvsarbetande Sysselsatta 1 energi-

1975. Utveck- Andel 1975 Utveck— Relativ fördeln.-75 Utvecklin 1970—75 äggfåågf' tung industri 1974 1000 ling över 1000 ling jord tillv.bygg övr. jord till v.bygg övr het 19%4 % av varav

Kommun tal 1970-75 45 år tal 1970-75 skog ind. ind. sysselsatta G MP K S J ___________________________________________________________

tot ind

Län

Län 03 Alvkarleby 94 32 75 69 5 Tierp 69 23 59 21 Län 01 Norrtälje 68 10 55 Län 20 Hedemora 83 23 70

Avesta 80 31 76 Smedjebacken 92 26 52 Borlänge 79 30 77

Län 19

Fagersta 93 34 67 Skinnskatte-

berg 97 25 62 Surahammar 99 34 52 Hallstahammar 86 26 43 Län 18 Ljusnarsberg 70 35 70 Hällefors 97 38 84

Degerfors 95 36 79 Askersund 79 22 66

Län 17 Storfors Hagfors Munkfors Forshaga Hammarö Grums Säffle Eda

H

120. Energi och strukturomvandling — branschstudier N

56 33 47 16 48 45 67 22 44 86

11 30 3

36 20 23 29

Q'SDUWNXOv—JCDN H r—l

NINNMQXTCDM

Tabell 26: Karaktäristika för energiintensiva kommuner

Södra ____'"_*'_'”""_'_”__________'_______*______________—____———____—'_""*_____—_""—"____"___—_____————__"'__—— regionen Befolknin Förvärvsarbetande Sysselsatta i energi-

1975 Utveck- Andel 1975 Utveck- Relativ fördeln.—75 Utveckling 1970—75 Forftfgs" tung industri 1974

Län 1000 ling över 1000 ling jord tillv.bygg övr. jord tillv.bygg övr. en51d1g— % av varav

Kommun tal 1970—75 45 år tal 1970-75 skog ind. skog ind. sysselsatta G MP K S J,IJ __________________________________________________________________________________________________________________

Län 15 _£2£___£25_

Bengtsfors 12 46 50 32 19 39 38 Mellerud 10 47 35 37 15 52 45 Lilla Edet 11 36 54 30 41 81 79

Län 14 Munkedal 10 42 26 42 19 77 65 Län 13 Hylte 44 50 28 15 35 34 Län 11

Klippan 40 36 45 15 44 Perstorp 34 66 25 43 84

Län 08 Mörbylånga 41 19 39 33 Emmaboda 40 56 26 35 Län 07 Markaryd 39 52 33 53 Län 05 Boxholm 44 54 25 70 Län 04 Oxelösund 14 29 62 30

Riket 8208 + 39 3523 + 7 30 8 55 +

Källa: FFE-rapport nr 9: Regionala produktions- och sysselsättningseffekter av energipolitiken.

5? % is 2 >. 91 5 5 : Q 5 € & = åå : OG

Beträffande näringsgrensfördelningen ligger andelen av sysselsätt, ningen i tillverkningsindustri med få undantag över (ofta långt över) riskgenomsnittet. På motsvarande sätt är andelen av syssel— sättningen i tjänstesektorn lägre än riksgenomsnittet. Enda un— dantaget är Luleå och Säffle i norra respektive mellersta regio— nen. I norra och södra regionen noteras också i allmänhet högre

andelar för jord— och skogsbruk än riksgenomsnittet.

Utvecklingen av näringsgrenarna i dessa kommuner har följt den allmänna trenden i landet i så måtto att jord— och skogsbruket samt byggnadsverksamheten förlorat i betydelse, medan tjänstesek— torn tillvuxit. Till skillnad från riket har dock industrialise— ringsgraden fortsatt att öka i över 60% av de energiintensiva kommunerna. Detta gäller för alla tre regionerna. Bland de kommu— ner där industrialiseringsgraden tilltagit finns både sådana som redan har en hög (även extremt hög) industrialiseringsgrad och sådana som har en låg industrialiseringsgrad, både befolknings— mässigt stora och små kommuner, expansiva och kontraktiva kommu—

ner.

Företagsensidigheten i industrisektorn — andelen sysselsatta vid de fem största arbetsställena — är i allmänhet hög i de energi— intensiva kommunerna. 5, 12 respektive 4 kommuner i de tre regio— nerna har en andel på 902 eller mer medan endast 6, 3 respektive

2 kommuner har en andel under 70%.

I förhållande till totalsysselsättningen blir andelen sysselsatta i de energitunga branscherna naturligtvis lägre än i förhållande till enbart industrisysselsättningen. I den norra regionen varie— rar den mellan 7 och 55%, i mellersta mellan 10 och 562 och i södra mellan 4 och 51%. I mellersta regionen ligger procenttalet

mycket högt — över 30% i över hälften av kommunerna.

Sysselsättningsläget på dessa lokala arbetsmarknader hör knappast till de bättre. I alla de energiintensiva kommunerna i de tre regionerna ligger den kvinnliga förvärvsfrekvensen under riksge— nomsnittet. För männen gäller detta endast merparten av kommuner— na i den norra regionen. Arbetslösheten är dock stor både i norra

och mellersta regionerna. Den ligger där över riksgenomsnittet i

90 respektive 80% av fallen.

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 123

Energiintensiva kommuner i norra regionen

Beträffande den energiintensiva industrin i dessa kommuner kan vi

urskilja fyra grupper beroende på vilken typ av energiintensiv

industri som dominerar sysselsättningen:

Kiruna, Gällivare, Arjeplog, Norsjö, Lycksele

K — Ånge

J — Luleå, Sandviken, Hofors

MP— Kalix, Piteå, Nordmaling, Örnsköldsvik, Kramfors, Timrå, Hudiksvall.

Situationen beträffande de energiintensiva branscherna 1977 i dessa kommuner lar i stort sett oförändrad. Noteras kan dock vis— ; sa nedläggningar — ett gruvfält (Rudtjebäcksfältet i Norsjö), en i massafabrik (Kramfors) — kapacitetsminskningar (träfiberskive— industrin i Nordmaling) men även viss expansion i antalet anställ—

da vid t ex järnverken i Luleå, Sandviken och Hofors.

Läget inför framtiden i dessa kommuner diskuteras lämpligen uti—

från en indelning av kommunerna efter huvudsaklig energitung indu—

stri.

Beträffande C—kommunerna ser läget inte särskilt ljust ut. Det gäller speciellt järnmalmsgruvorna (Kiruna och Gällivare). Tidi— gare har den bedömningen gjorts, att åtkomlighet, kvalitet och

fysisk tillgång på malm i de norrbottniska malmfälten skulle le—

de till stagnation och eventuellt produktionsminskningar under i 1980—talet. Det internationella konjunkturläget har gjort att LKAB redan nu annonserat kraftiga produktions— och sysselsättnings— nedskärningar. Så höga tal som 2 000 - 2 500 för minskningen i

antalet jobb har nämnts (30—402 av arbetsstyrkan).

Frågan är hur mycket av en dylik nedskärning som kan hänföras till tillfälliga, konjunkturella problem, och hur mycket som beror på

strukturella problem. Konkurrensen på världsmarknaden har hårdnat, och den svenska malmkvaliteten framstår beroende på den höga fos— forhalten inte längre som särskilt fördelaktig. Ytterligare vida— reförädling av energikrävande slag (anrikning, pelletisering) har

diskuterats som en nödvändig förutsättning för att kunna konkur—

rera.

124. Energi och strukturomvandling - branschstudier SOU 1978:22

Vid allmänna energiprishöjningar skulle dock den svenska malmen på grund av sin rena kvalitet kunna ha vissa fördelar för stål— producenterna. Hur stor produktion som kan upprätthållas och hur länge påverkas av kostnadsläget (inklusive kostnaderna för energi) i Sverige jämfört med andra länder. Ju högre kostnader dess sämre konkurrensförmåga, och ju högre kostnader och fattigare malmer

dess mindre malmbas.

Under 1978 öppnas kopparfyndigheten Viscaria, vilket beräknas ge sysselsättning åt 80 man. På längre sikt har diskuterats möjlig— heterna att starta ytterligare brytning av icke järnmalm inom des— sa kommuner och eventuellt kemisk industri i anslutning till den. Här kan man dock komma i konflikt med miljöintressen. Tillgång till och kostnader för energi kan dessutom komma att spela en av—

görande roll.

Beträffande övriga G—kommuner (Arjeplo , Lycksele och Norsjö), som alltså har brytning av andra malmer än järnmalm, kan noteras att man för Adakgruvan i Lycksele planerar nedläggning under 1978.

I Arjeplog skulle man eventuellt kunna starta uranbrytning.

Även för J—kommunerna är läget problematiskt. Vid NJA i Luelå skär

man enligt nuvarande planer ned personalstyrkan med 1 000 perso— ner. Eventuellt kan den omstrukturering, som förbereds, och som framtvingats av den hårdnande internationella konkurrensen redan utan speciella svenska energirestriktioner, komma att innebära

ytterligare nedskärningar. Inom det nybildade handelsstålbolaget SSAB (Svenskt Stål AB) har diskuterats behovet av en nedskärning av sysselsättningen på 3 000 — 4 000 personer till 1982. Främst

berörda är NJA (Luleå), Domnarvet (Borlänge) och Oxelösund.

Motsvarande omstrukturering på specialstålsidan kan komma att be— röra Hofors och Sandviken, troligen dock i mindre utsträckning | vad avser Sandviken. Vingesbackegruvan i Hofors kan dessutom bli . överflödig vid nedbantningen av de mellansvenska handelsstålver—

ken. Massaindustrin i Sandviken kan på sikt också få problem.

SOU 1978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 125

För MP—kommunerna kunde läget vid ingången av 1977 bedömas som tillfredsställande i så måtto att i praktiskt taget alla fanns planer på expansion manifesterad i ansökningar (beviljade eller ännu inte behandlade) om tillstånd att få utvidga kapaciteten.

Som tidigare nämnts är det med tanke på råvarutillgången synnerli— gen tveksamt om en dylik expansion kan realiseras. Speciellt gäl— ler detta massasidan. Ökad vidareförädling till papper skulle dock Wkunna vara möjlig och viss expansion äga rum om returpapper kommer

till större användning.

Det måste också understrykas att det nuvarande konjunkturläget gör bedömningar av sysselsättningsutvecklingen i MP—industrin synner— ligen osäkra. I många fall finns planer på kapacitetsutvidgning "på medellång sikt”, samtidigt som nedskärningar av produktion och sysselsättning planeras för den närmaste framtiden. Utvecklings— tendenserna för många MP—kommuner är därför ovanligt svåra att

tolka.

,Tillstånd har beviljats för expansion av massa— och pappersproduk— ition i Kramfors. När den nya massafabriken blir färdig (eller leventuellt tidigare) tas en äldre anläggning ur drift. En viss ut— Äbyggnad av massa- och pappersproduktionen har nyligen genomförts i örnsköldsvik, men investeringsprogrammet har skurits ned på .grund av det rådande konjunkturläget. I örnsköldsvik kan dessutom

den kemiska industrin drabbas av uppskjutna expansionsplaner.

För övriga MP—kommuner i regionen — dvs Piteå, Kalix, Hudiksvall

och Timrå — gäller antingen att kapacitetsutbyggnader för massa

och/eller papper genomförts de senaste åren, eller att tillstånd givits för sådan utbyggnad. Det är dock i några fall osäkert om och när tillstånden kommer att utnyttjas. På grund av finansie— ringsproblem skulle exempelvis ASSI kunna tvingas lägga ned pro— duktionen i Karlsborg (Kalix). Detta skulle beröra 800 anställda.

Beträffande träfiberskiveindustrin förväntas nedskärningar all—

nänt, kanske med uppemot 40 procent. ASSI annonserar produktions— ninskning och eventuellt nedläggning av fabriken i Piteå. Fabri—

ken i Nordmaling tillhör de äldsta i branschen och har högre ar—

retskraft— och energiåtgångstal, jämfört med den största, moderna

126. Energi och strukturomvandling - branschstudier SOU l978:22

anläggningen. Även om den blir olönsam, företagsekonomiskt sett, kanske en samhällsekonomisk bedömning ger motsatt resultat. Den nyligen framlagda utredningen om boardindustrin föreslog inte ned— läggning av fabriken i Nordmaling, men däremot av Piteåfabriken.

Den enda K—kommun som finns i norra regionen är Ånge. Viss kapa— citetsutvidgning kan förväntas där åtminstone i ett icke energi—

restriktivt perspektiv. Energiintensiva kommuner i mellersta regionen

Beträffande de energiintensiva industrierna i dessa kommuner kan vi urskilja två större och en mindre grupp, beroende på vilken typ av energiintensiv industri som dominerar sysselsättningen:

MP — Älvkarleby, Norrtälje, Skinpfkatteberg, Forshaga, Hammarö, Grums, Säffle, Eda

J — Tierp, Hedemora, Avesta, Smedjebacken, Borlänge, Fagersta, Surahammar, Hallstahammar, Ljusnarsberg, Hällefors, Degerfors, Storfors, Hagfors, Munkfors

G+MT+S — Askersund

Även vad gäller de energiintensiva kommunerna i mellersta regio— nen var läget 1977 ungefär detsamma som 1974. Samma typer av ener giintensiv industri utgör fortfarande betydande inslag i syssel— sättningen i respektive kommun. Vissa förändringar kan dock note— ras. En massafabrik har lagts ned i Grums. Vid Idkersbergs— och Ställbergsgruvorna i Borlänge respektive Ljusnarsberg har driften upphört. Detsamma gäller ferrolegeringen i Avesta. Sysselsättning minskningar noteras för järn— och stålproduktionen i Tierp, Hede— mora, Degerfors och Storfors, medan sysselsättningen inom järn—

och stålsektorn i Borlänge har ökat.

Den pågående strukturrationaliseringen inom handels— och special— stålsektorn kan förväntas drabba J—kommunerna i den mellansvenska regionen tämligen hårt. Handelsstålsutredningen föreslog t ex att. antalet sysselsatta i Borlänge skulle minska med 1 900 (eventuellt

mer), förutom den redan planerade nedskärningen på 500. Som tidi—I

) 1) Eda har förts till MP—gruppen i stället för till en IJ— eller ? K—grupp eftersom dessa typer av produktion i Eda—fallet är tämj

1 !

ligen lite energiintensiva.

SOU l978:22 Energi och strukturomvandling — branschstudier 127

gare nämnts diskuteras inom SSAB kraftiga personalminskningar, men man har ännu inte tagit ställning till hur dessa skall fördelas på NJA, Domnarvet (Borlänge) och Oxelösund. Handelsstålutredningen föreslog vidare personalnedskärningar i Avesta med 220 och i Hallsta—

hammar med 70 (eventuellt 450). Även i Smedjebacken kunde nedskär— ningar aktualiseras.

För dessa kommuner tillkommer i vissa fall problem med annan ener— gitung industri. För Avestas del gäller det specialstålet, där sysselsättningen kan komma att minskas i samband med strukturra— tionalisering inom branschen. Pappersindustrin i kommunen har dä— remot nyligen byggts ut, Och vissa expansionsplaner finns dessutom för den kemiska industrin. Vidare har återupptagande av ferrolege— ringsproduktionen diskuterats, men här torde kostnadsutvecklingen på energisidan få stor betydelse. Då det gäller Borlänge föreligger planer på utbyggnad av massa— och papperstillverkningen.

övriga mellansvenska kommuner med specialstålverk är alla mer eller mindre indragna i planeringen för rationalisering av denna kris— 1 1drabbade bransch. Särskilt svårt har läget ansetts vara i Deger—

fors, Munkfors och Storfors. För Degerfors del finns redan defi— nitiva planer för personalminskning under 1978 — en nedskärning 1 fmed uppemot 700 av totalt 1 400 anställda har diskuterats. För

Surahammar och Fagersta har på motsvarande sätt nämnts nedskär—

1ningar med 250 — 300 jobb.

För annan energiintensiv industri inom denna grupp kommuner till— kommer dessutom:

Tierp: Wallboardfabriken kommer förmodligen att läg— gas ned som ett led i branschens rationalise— ringSprogram.

Hedemora: Smältmossegruvan kan bli överflödig efter ned—

bantningen av stålindustrin. Även Garpenbergs— fältet är i farozonen.

Ljusnarsberg: Bastkärnsgruvan (som Smältmossegruvan ovan).

Då det gäller MP—kommunerna finns beslut om nedläggningar i Eda pch Forshaga. Också för Säffles del planeras personalinskränk— hingar, och nedläggningar kan aktualiseras. I kommunen finns dess—

tom en fiberskivefabrik, som inte hör till de senast anlagda

128. Energi och strukturomvandling - branschstudier SOU 1978:22

(tämligen virkes— och energisnål, men med relativt hög arbets— kraftsåtgång). Boardutredningen föreslog dock att driften vid

fabriken skulle fortsätta av samhällsekonomiska skäl.

1 | MP—industrin i Grums består av två anläggningar, av vilka den större nyligen byggts ut, medan produktionen vid den mindre kan vara i farozonen på längre sikt. För anläggningarna i Hammarö (Skoghall) finns en ansökan om utbyggnad, men det är här som i flera andra fall osäkert om planerna kommer att realiseras. Delar av massaproduktionen (sulfit) kan komma att läggas ned. Å andra

sidan har planer funnits på att utvidga den kemiska produktionen.

Massaproduktionen i Älvkarleby har nyligen byggts ut. Däremot föreligger problem i fråga om den kemiska industrin i kommunen,

där man väntar sig en neddragning.

Skinnskatteberg har en träfiberskiveindustri som tillhör de se— nast anlagda och mer effektiva i landet (framför allt vad avser arbetskrafts— men även energiåtgång och dessutom tämligen virkes— snål). Den kommer förmodligen inte — bortsett från eventuella kon—

junkturproblem — att beröras av nedbantningen inom den industrin.

Däremot kan Riddarhyttegruvan komma att läggas ned så småningom.

Askersund har ungefär lika stora andelar av sysselsättningen i G—, MP- och S—industri. Beträffande zinkgruvan har förelegat pla—

ner på att utvidga produktionen för att förbättra lönsamheten, men brist på lämplig arbetskraft har varit ett hinder. Dessutom finns lokalt viss tveksamhet inför en snabbare uttömning. Beträf— fande massaproduktionen föreligger en ansökan om en mindre utvidg

ning.

Energiintensiva kommuner i södra regionen

___—___—

Beträffande den energiintensiva industrin i dessa kommuner kan vi urskilja en större och tre mindre grupper beroende på vilken typ

av energiintensiv industri som dominerar sysselsättningen:

MP — Bengtsfors, Mellerud, Lilla Edet, Munkedal, Hylte, Klip— pan, Markaryd

S — Mörbylånga, Emmaboda _ J — Boxholm, Oxelösund i

K — Perstorp

Beträffande den energiintensiva produktionen i södra regionen var förhållandena 1977 ungefär desamma som 1974. En massafabrik har dock lagts ned i Lilla Edet och två i Markaryd. Sysselsättningen

vid järnverket i Boxholm har minskat, medan den ökat i Oxelösund.

Beträffande MP—kommunerna kan nämnas, att en utbyggnad av massa— och pappersproduktionen pågår i 51155. Ansökan om kapacitetsutbygg— 1 nad finns dessutom från Bengtsfors, Lilla Edet och Markaryd. Men

det har också meddelats planer på nedskärning av pappersproduktio—

nen i Markaryd.

J—kommunerna Boxholm och Oxelösund skulle båda beröras av den om— strukturering som handelsstålutredningen föreslagit — den förra i negativ riktning (130 arbetstillfällen) och den senare snarast i

positiv riktning (275 eller eventuellt något färre nya arbetstill— fällen).

För den kemiska industrin i Perstorp har åtminstone i ett icke

energirestriktivt perspektiv förutsatts produktionsökningar.

Bland S—kommunerna har Mörbylånga cementindustri. Av redogörelsen i föregående avsnitt framgick att enligt nuvarande planer skulle cementindustrin i Mörbylånga finnas kvar 1985. Den kan dock hamna i farozonen eftersom den då antagligen skulle vara den fabrik som hade de högsta produktionskostnaderna och den största energiåt— gången. För Emmaboda hoppas man kunna undvika personalinskränk— ningar även om planglastillverkningen läggs ned. 120 jobb kan eventuellt vara i fara. Beslut om att koncentrera planglastill— verkningen till Danmark kan påskyndas av en restriktiv svensk

energipolitik.

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

6.1. Sammanfattning

Vi har i denna rapport redogjort för preliminära undersöknings— resultat som gäller samband mellan energihushållning och syssel— sättning i olika tidsperspektiv. Möjligheterna att dra säkra * slutsatser begränsas av ojämn tillgång på såväl statistiska data som beprövade analysmetoder. Men materialet bör ändå kunna ge en . del information om hur sambanden ser ut, och om vilka ekonomisk— politiska avvägningsproblem som aktualiseras, då man söker uppnå ambitiösa mål i fråga om såväl energihushållning som sysselsätt—

ning.

Kapitel 1 innehåller en översiktlig, principiell diskussion av problemområdet. Vi pekade där på de olikartade problem, som möter i skilda tidsperspektiv, alltifrån akuta energibristsituationer till "lågenergialternativ" för den svenska ekonomin efter sekel— skiftet. De ekonomisk—politiska avvägningsproblemen kan emeller— tid inte i något av tidsperspektiven renodlas till en konflikt mellan energihushållning och hög sysselsättningsnivå. Huvudfrå— gan kan sägas gälla i vad mån krav på begränsning av energian— vändningen kan förenas med både ambitiösa sysselsättningsmål och

önskemål om fortsatt standardstegring för olika grupper av hus— håll.

I kapitel 2 gavs en redogörelse för några tillväxtmodeller, som använts för att belysa energihushållningsproblem i ett långsik—

tigt perspektiv. Modeller av den typen kan vara till hjälp, när

man vill försöka svara på sådana frågor som:

Vad "kostar" det, uttryckt i konsumtionsmöjligheter, att minska energiförbrukningen eller hejda dess tillväxt, t ex

från 1985 och några årtionden framåt?

Hur kraftiga energipolitiska styrmedel måste sättas in för

att åstadkomma en sådan effekt på energianvändningen?

. 1 132 Sammanfattning och slutsatser SOU 1978:22 Hur kommer höjda energipriser att påverka produktionens och

sysselsättningens branschvisa fördelning omkring och efter

sekelskiftet?

De svenska och utländska modellkalkyler av det slaget, som ge— nomförts hittills, uppvisar betydande likheter i fråga om resul— tat, trots väsentliga metodskillnader. De tyder på att kraftiga begränsningar i energianvändningens tillväxt i de industrialise— rade länderna är möjliga att förena med fortsatt materiell stan— dardstegring. I vår kalkyl, som avsåg effekterna av nolltillväxt i energianvändningen från mitten av 1980—talet, blev "kostnaden” år 2000 en minskning av utrymmet för privat konsumtion med ca SZ. Troligen blir dock konsekvenserna för konsumtionsnivån betydligt större, om nolltillväxt på energisidan måste upprätthållas ytter— ligare ett par årtionden, i takt med att de mera lättåtkomliga

sparmöjligheterna tagits i anspråk.

Modellberäkningarna visar också, att det krävs mycket kraftiga, energipolitiska styrmedel för att energisparmål av den här aktu— ella storleksordningen skall kunna uppfyllas. Om styrningen skulle ske uteslutande via generellt utformad energibeskattning (i och för sig en orealistisk förutsättning) krävs skattesatser på mellan 100 och 300 procent, beroende på de antaganden som görs beträffande produktionssystemets anpassningsförmåga.

Långsiktsmodellernas resultat antyder också, att energibegräns— ningen skulle få påtaglig inverkan på sysselsättningens fördel- ning mellan olika sektorer i ekonomin. Modeller av detta slag är emellertid inte tillräckligt detaljerade för att ge direkt in— formation om de stora strukturförändringar på branschnivå som

kan antas bli följden av den här förutsatta, kraftiga styrningen av energihushållningen. Inte heller ger de någon möjlighet att , belysa de kostnader för samhället — kanske främst i form av struk—

SOU 1978:22 Sammanfattning och slutsatser 133

turell arbetslöshet i starkt utsatta branscher och regioner — som

uppkommer under omställningen till en "energisnål" ekonomi.

Från det mest långsiktiga perspektivet gick vi över till det mest kortsiktiga. Redogörelsen i kapitel 3 omfattade dels beredskaps— problem vid avbrott i energitillförseln, dels konjunkturella stör— ningar, framför allt i samband med kraftiga höjningar av råolje—

priserna.

, FFE bedriver, i samarbete med Statens industriverk och Överstyrel— sen för ekonomiskt försvar, ett utvecklingsarbete beträffande kortsiktiga resursfördelningsmodeller. Syftet är att studera hur man kan begränsa effekterna på produktion och sysselsättning i situationer med akut (och tillfällig) brist på olja och andra

' energislag. Vi har i denna rapport redogjort för resultaten — då det gäller arbetslöshetens storlek och fördelning samt utrymmet för privat konsumtion — från några olika modellkörningar, som av— ser effekterna av en ZO—procentig nedskärning av oljetillförseln

till näringslivet.

Resultaten varierar beroende på vilka antaganden man gör beträf— fande dels flexibiliteten på mycket kort sikt hos företagens olje— förbrukning per producerad enhet, dels möjligheterna att snabbt åstadkomma en ändrad inriktning av den slutliga efterfrågan. Om politiken i den uppkomna bristsituationen helt inriktas på att hålla konsumtionen uppe, synes man dock få en arbetslöshet i stor— leksordningen 10—15 procent vid en 20—procentig nedgång i olje—

tillförseln.

Om man vid fördelningen av tillgängliga oljeresurser prioriterar sysselsättningen i stället för konsumtionsnivån, kan dessa arbets— löshetstal reduceras. "Kostnaden" för detta — uttryckt i konsum— tionsbortfall - synes dock bli högre för varje ytterligare pro-

centenhet man pressar ned (den kortsiktiga) arbetslösheten.

Då det gäller konjunkturella (eller stabiliseringspolitiska) pro— blem har vi inga egna beräkningsresultat att redovisa. Vi har nöjt oss med en allmän beskrivning av problemens art, illustrerad med

de störningar, världsekonomin utsattes för i samband med oljepris— höjningarna 1973—74.

1 | |

Problemen betingas främst av det efterfrågebortfall med åtföljan— de nedgång i den ekonomiska aktiviteten, som uppkommer i köpar— länderna vid sådana importprisstegringar. Resonemangen belyser framför allt de svårigheter som möter små, öppna ekonomier då man "på egen hand" söker undvika konjunkturell arbetslöshet genom att möta efterfrågebortfallet med en expansiv ekonomisk politik. De bytesbalansproblem, som blivit följden av en jämfört med flerta— let andra industriländer starkare prioritering av sysselsättnings— nivån, är för Sveriges del kanske "oljekrisens” mest påtagliga

kostnad.

Huvuddelen av arbetet i de FFE—projekt, som redovisats i denna rapport, har varit inriktade på sambanden mellan energihushållning

och strukturomvandling.

Som framhölls ovan kan man redan i de långsiktiga energihushåll— ningsmodellerna utläsa vissa omfördelningar av produktion Och sysselsättning som följd av ändrade betingelser på energisidan. Men vill man få fram en någorlunda realistisk bild av omställ— ningarnas storlek och riktning, måste man ta sig ned till en be— tydligt mer detaljerad branschnivå. De studier vi redogjort för i kapitlen 4 och 5, representerar en stegvis övergång till ett så— dant, mer detaljerat och konkret studium av sambanden energi—sys—

selsättning.

I kapitel 4 arbetar vi fortfarande med en ganska grov branschin— delning, vilken motsvarar långtidsutredningens bild av den svenska ekonomin. I kapitlets första del behandlas frågan hur förväntade, allmänna utvecklingstendenser i ekonomin kommer att påverka energi

användningen och sysselsättningens fördelning.

Man kan konstatera, att en omfördelning av resurser från privat till offentlig konsumtion, tenderar att minska energianvändningen. Detsamma gäller om den privata konsumtionen omfördelas mot större andel tjänster. Vi har räknat på en successiv omfördelning till offentlig sektor, som motsvarar 200 000 sysselsatta under en tjugoårSperiod. Det är ca 202 mer än enligt standardalternativet, som bygger på långtidsutredningens prognoser (alternativ 11 A). Effekten skulle bli 82 lägre energianvändning under 1990—talet än i standardalternativet. Där har man räknat med en ca 50—procentig

ökning fram till mitten av 1990—talet.

SOU 1978:22 Sammanfattning och slutsatser 135

Vi har också sett på konsekvenserna av en ökad vidareförädling, dels i kedjan gruvindustri — stålverk — verkstadsindustri, dels från massa till papper. Förändringar av järn— och stålindustrins produktion kan ge påtagliga effekter på landets energiförbrukning. Det innebär också, att en överflyttning av exportefterfrågan från järnmalm till stål (vid oförändrat exportvärde) skulle medföra lökad total energiförbrukning. Däremot skulle en motsvarande för— skjutning från stål till verkstadsprodukter leda till minskad

energiförbrukning.

Denna skillnad mellan förädlingsleden har motsvarigheter i skogs- industrin, i livsmedelsindustri, kemisk industri osv. Det pro— cessindustriled, som följer närmast efter råvaruutvinningen, har markant högre specifik energiförbrukning än såväl det föregående som de efterföljande leden. Exportindustriernas energiförbrukning — räknad per sysselsatt eller per enhet produktionsvärde — blir högt, om exporten sker närmast efter processledet (obearbetat stål, baskemikalier, pappersmassa). Vidareförädling därefter är

i allmänhet mindre energikrävande.

'Senare delen av kapitel 4 handlar om de anpassningar i produktions— systemet, som blir följden då betingelserna för företags och hus— ,hålls energianvändning förändras — antingen genom yttre störning leller genom mer restriktiv energipolitik. De viktigaste mekanismer— 1 lna kan antas vara: 1 1 * i) anpassning mot mer energisnål produktionsteknik ii) ändrad (mer "energisnål") konsumtionsinriktning

iii) ändrad export— och importsammansättning som följd av ändrade kostnadsrelationer

iv) anpassningar i utrikeshandeln för att återställa jäm— vikt i bytesbalansen.

FFE:s arbete på området har hittills inriktats på att få fram partiella analysmodeller för var och en av dessa anpassningsme— kanismer. Vi har i den här rapporten kunnat redovisa beräkningar

endast i fråga om den sista delfrågan.

Beräkningarna gäller internationella energiprishöjningars effek— ter på branschstruktur och konsumtionsutrymme. Anpassningen av

utrikeshandeln till jämvikt i bytesbalansen studeras för två

136. Sammanfattning och slutsatser SOU 1978:22

extremfall. I det första sker anpassningen uteslutande genom ex— portökning och med bibehållen varugruppsfördelning hos exporten, vilket bl a innebär ökad produktion av varor med högt energiinne— håll. I det andra fallet anpassar man sig enbart genom minskad import, också här med oförändrad varusammansättning. Om energi- priserna stiger med 52 per år, beräknas utrymmet för privat kon— sumtion bli ca 42 lägre under 1980—talet och ca 10% lägre under 1990—talet än i fallet med oförändrade priser. Detta tycks gälla

oberoende av om anpassningen sker på export— eller importsidan.

Också arbetstillfällenas fördelning mellan branscher påverkas av energiprishöjningarna. Det bör observeras, att nollalternativet (med oförändrade priser), som bygger på långtidsutredningens be— dömningar, innebär en betydande omfördelning av arbetstillfällen under de närmaste tjugo åren. Anpassning till bytesbalanskravet vid höjda energipriser leder i viss utsträckning till att den ti— digare produktionsstrukturen "konserveras". Omfördelningen av ar— betstillfällen mellan olika delar av näringslivet — t ex från varuproducerande till tjänsteproducerande sektorer - blir med

andra ord mindre än i nollalternativet.

Här bör återigen understrykas, att det bara är en av flera, sam— tidiga anpassningar vid stigande energipriser, som belyses av dessa beräkningar. För de mest energiberoende branscherna, t ex inom metall— och Skogsindustri, är troligen den negativa ”konkur—

||

renseffekt de utsätts för vid höjda energipriser (punkt iii ovan),

av större betydelse. Detta gäller dock endast i de fall svenska

företag — t ex genom skärpt energibeskattning — drabbas av större

energiprishöjningar än sina utländska konkurrenter.

Vi har hittills inte kunnat göra några beräkningar av de syssel—

sättningseffekter i olika branscher och regioner, som kan bli

följden av olika system för energibeskattning eller av andra

energipolitiska alternativ. Viss information om kostnadseffek—

terna i olika processindustrier, och därmed indirekt om var man kan räkna med påtagliga "konkurrenseffekter", kan dock hämtas

från de branschstudier, som refererats i kapitel 5. l

l kapitlets första avsnitt redogjorde vi för beräkningar av hur olika branschers produktionskostnader påverkas av höjda el— och oljepriser och av energibeskattning. Det bör kanske påpekas, att de pris— och skattehöjningar vi där räknar med är av mycket blyg- sam storlek, jämfört med dem som förekom i diskussionen om noll— tillväxt (kapitel 2). Redan elprishöjningar i storleksordningen

2 öre/kWh skulle innebära en mycket betydande kostnadsökning för

t ex aluminium— och klorproduktion — troligen så kraftig att pro— duktionen i Sverige skulle slås ut ganska snart, om inte pris- höjningen också drabbar de utländska konkurrenterna. Om vi i stäl— let ser på sådana skattesatser, som på lång sikt skulle krävas

för nolltillväxt i energianvändningen enligt beräkningarna i ka— pitel 2 (ca 2002 i genomsnitt för de två beräkningsalternativen år 2000), får vi ett helt annat kostnadsgenomslag. Sådana skatte- satser ger kostnadshöjningar av ungefär följande storlek för några viktiga slag av energiintensiv produktion (kostnadshöjning i pro—

cent av saluvärdet)!

mekanisk massa 50% d:o + tidningspapper 35% sulfatmassa + kraftpapper 302 ferrolegeringar 50% cement 85% kalk 752 tegel 502

Det är uppenbart, att flera av dessa delbranscher skulle slås ut redan innan man nått upp till sådana skattesatser, och att effek— terna av "nolltillväxt" för strukturomvandlingen de närmaste tjugo åren alltså blir dramatiska, om inga undantag görs för

processindustrierna vid beskattning och andra energipolitiska

styråtgärder.

Vi har också diskuterat den olikartade behandling, som olika

slags energianvändning nu ges i skattesystemet. Den innebär, att mycket elkrävande produktion, t ex av mekanisk massa och ferro— legeringar, drabbas speciellt hårt om nuvarande skattesystem till— lämpas utan särskild nedsättning. Det kan också föreligga en kon—

flikt mellan energipolitiska åtgärder, t ex skärpt beskattning,

och hushållningen med knappa råvaruresurser (särskilt i skogs— sektorn). Eftersom den kemiska massaindustrins förbrukning av lutar och annat träbränsle är skattefri, medan den råvarusnåla, termomekaniska massaframställningen drabbas hårt av elbeskatt— ning och höjda eltaxor, kan en från råvarusynpunkt angelägen övergång till termomekanisk produktion komma att förhindras. Detta skulle också ytterligare försvåra sysselsättningsproblemen

i branschen.

En översiktlig bild av arbetskraftens sammansättning i den energi intensiva processindustrin gavs i avsnitt 5.4. Där konstaterades påtagliga skillnader, jämfört med (framför allt) verkstadsindu— stri och tjänsteproduktion, i fråga om yrkesstruktur, andel skiftarbete Och lönenivå för arbetare. Dessa skillnader kan med— föra vissa svårigheter, om det gäller att ersätta arbetstillfäl—

len i energiintensiv industri med nya i dessa andra branscher.

Om processindustrin utsätts för svårigheter, uppstår stora om— ställningsproblem, som har att göra med denna industris geogra— fiska koncentration. Sysselsättningsmöjligheterna på vissa lokala arbetsmarknader kan försvåras påtagligt av en restriktiv energi— politik, och kraven på annan industri— och arbetsmarknadspolitik kan därigenom komma att ökas kraftigt. Dessa regionalpolitiska aspekter på strukturomvandlingen i processindustrin har behand— lats i senare delen av kapitel 5. De kommuner med särskilt energi intensiv industristruktur — Sl av landets 278 kommuner — som

finns med i den redogörelsen, svarade för:

— 11% av landets befolkning — 102 av totalsysselsättningen - 14% av industrisysselsättningen

— 432 av sysselsättningen inom de energiintensiva branscherna.

Den energiintensiva industrins betydelse i speciellt de norra och mellersta delarna av landet framgår bl a av det faktum att de

energiintensiva kommunerna där utgör ca en tredjedel av samtliga ,

kommuner, och att de geografiskt bildar delvis sammanhängande om—! J råden. '

Antalet sysselsatta i energiintensiv produktion i förhållande

till totalsysselsättningen är i allmänhet störst i Bergslagslänen.

I över hälften av kommunerna i den regionen ligger andelen på 302 eller mer. I södra Sverige men även-i Norrland är dessa andelar ofta något lägre. Ur denna synvinkel skulle man kunna säga att Bergslagen kan visa sig vara mer känslig för de energiintensiva sektorernas utveckling än Norrland. Frågan är dock hur pass självständig övrig ekonomisk verksamhet i kommunerna är i förhål— lande till den energiintensiva industrin. Undersökningar av vis— sa följdeffekter för annan industriproduktion av förändring i den energiintensiva produktionen visar, att dessa effekter ten-

derar att vara kraftigare i Norrland än i Bergslagen och svagast i södra Sverige.

Sysselsättningsläget på dessa lokala arbetsmarknader med stor an— del energiintensiv produktion är heller inte särskilt ljust. Ar— betslösheten ligger i 90% av kommunerna i norra regionen och 80%

av kommunerna i mellersta regionen över riksgenomsnittet.

Den framtida utvecklingen för den energiintensiva industrin på dessa lokala arbetsmarknader kommer att bero dels på branschens allmänna utvecklingsmöjligheter, dels på konkurrensförmågan hos den enskilda anläggningen. De senasete prognoserna tyder på sys— selsättningsminskningar inom alla energiintensiva industrier. Malmgruvor och järn— och stålindustri står redan nu inför en besvärlig omställningsperiod till följd av förändrade interna— tionella konkurrensbetingelser.

Massa- och pappersindustrins framtid avgörs till stor del av till- gången på skogsråvara. Konkurrensen om skogsråvaran är redan nu hård. En restriktiv energipolitik kan komma att förbättra trä— varuindustrins ställning på massaindustrins bekostnad och dess— utom försvåra en övergång till mer råvarusnål massaproduktion.

En större energipolitisk satsning på energiskogar skulle också

kunna öka konkurrensen om skogsmark.

Vår genomgång av den energiintensiva processindustrin illustrerar det faktum, att det till stor del rör sig om branscher som även i frånvaro av energirestriktioner och höjda energipriser står

inför svåra strukturproblem. En mer restriktiv energipolitik skulle därför förstärka nu rådande tendenser i strukturomvand— lingen. Den skulle därmed också öka behovet av industri— och ar— betsmarknadspolitiska insatser, särskilt på lokala arbetsmarkna— der i Bergslagen och Norrland, där energiintensiv exportindustri

dominerar sysselsättningen.

6.2 Det fortsatta arbetet

Utforskandet av de orsakssamband och avvägningsproblem, som be— rörts i denna rapport, befinner sig fortfarande i ett inlednings— skede. Detta gäller såväl teoretiskt och modelltekniskt som be—

träffande empiriskt studium av konkreta svenska förhållanden.

I de FFE—projekt som redovisats i denna rapport, behandlas ener— gihushållnings— och sysselsättningsproblem på kort och medellång sikt (dvs en siktlängd på upp till 20—25 år). Inom dessa ramar arbetar vi inom FFE för närvarande enligt två linjer.

! För det första fortsätter arbetet med översiktliga totalanalyser av energihushållningen och dess inverkan på industribranscher— nas utveckling med hjälp av kvantitativa flersektorsmodeller. För att göra totalmodellerna mer realistiska och praktiskt användbara krävs dels ett metodutvecklingsarbete dels bättre statistiskt underlagsmaterial. En viktig aspekt i detta arbete är att inför-

" beträffande substitutionsmöjligheter i olika

liva "ingenjörsdata branscher. Sådana data framkommer genom undersökningar inom bl a Statens industriverk, Ingenjörsvetenskapsakademin och Närings—

livets energiforskningsstiftelse. Successivt bör det bli möjligt att i totalmodellerna beskriva den svenska ekonomin och dess an—

passningsmöjligheter på ett mer tillfredsställande sätt.

Med hjälp av de förbättrade totalmodellerna skall sedan utarbe— _ tas logiskt sammanhängande framtidsbilder i anslutning till olika antaganden om förutsättningarna för energianvändningen (interna-

tionella priser, inhemsk beskattning etc).

För det andra fortsätter arbetet med mer detaljerade och partiella studier av enskilda branscher och regioner. Dessa studier är bl a

upplagda med sikte på att få fram underlagsmaterial till total—

SOU 1978:22 Sammanfattning och slutsatser 141

modellerna. Huvudsyftet är dock att de på sikt skall möjliggöra en "översättning" av tendenser på (nationell) branschnivå till strukturproblem på regional och lokal nivå. Som exempel kan nämnas att sedan en studie beträffande Gotlands län avslutats planeras

en närmare undersökning av Kopparbergs län bli genomförd. Vidare

avser vi att mer i detalj granska transportkostnader, stordrifts— ifördelar och lokaliseringsval vid nyetablering i olika branscher. !

>Så småningom bör det bli möjligt att föra ner de mönster för to- talutvecklingen i landet, som kommer fram i översiktsmodellerna, på regional nivå. Tiden kan dock ännu inte anses mogen för en så- ldan sammankoppling av konsistenta "totalanalyser" och detaljera—

de studier av de regionala arbetsmarknaderna.

LITTERATURFÖRTECKNING

FFE—material som utgör underlag för denna rapport

FFE—rapport nr 1: Några energipolitiska avvägningsproblem. En

översikt med inriktning på energi — sysselsättning. Å. Sohlman.

FFE—rapport nr 2: Produktionsinriktning Och energiförbrukning. Några räkneexempel baserade på input—outputanalys. P.A. Bergendahl. FFE—rapport nr 3: Hushållens energiefterfrågan. A. Lundin.

FFE—rapport nr 4: Energiförbrukningen i Sverige 1965—1973 — en empirisk studie. C. östblom.

FFE—rapport nr 5: 1970—talets oljeprishöjningar och den interna—

tionella utvecklingen. S. Kjellman.

FFE—rapport nr 6: Hushållens energikonsumtion. A. Carling, J. Dargay.

FFE—rapport nr 8: Energipolitikens effekter inom industrin.

A. Carling, J. Dargay, C. Oettinger, Å. Sohlman.

FFE—rapport nr 9: Regionala produktions— och sysselsättnings—

effekter av energipolitiken. Å. Sohlman, G. östblom.

FFE—rapport nr 10: Struktureffekter via bytesbalansen av stigande

världsmarknadspriser på energi. P.A. Bergendahl.

FFE—rapport nr ll: Kortsiktiga planeringsmodeller för energibered— skap. C. Bergström.

FFE—rapport nr 12: Utvecklingen på den internationella råoljemark—

naden. 0. Björk.

FFE—PM januari 1978: Effekter av nolltillväxt i energianvänd— ningen. P.A. Bergendahl, A. Carling, C. Oettinger, Ä. Sohlman.

»FFE—PM: Effekter av energiprishöjningar för industrin. Bilaga

3 till Styrmedelsgruppens slutrapport Ds I l978:6.

Ovrig litteratur

Arbetskraftsundersökningen, årsmedeltal 1975.

Andersson, B., Bergendahl, P.A.: Förändringar i industrins energi— användning. Företagsekonomiska institutionens rapportserie nr 62.

Göteborg 1976.

Bergman, L.: Energy Policy in a Small Open Economy: The Case of

Sweden. Stencil. Stockholm 1977.

Bergman, L.: Energy and Economic Growth in Sweden. EFI.

Stockholm 1977.

Bergman, L., Bergström, C.: Energipolitik och energianvändning.

EFI. Stockholm 1974.

Higher Oil Prices and the World Economy, ed E.R. Fried and C.L. Schultze. Washington D.C. 1975.

Hudson, E.A., Jorgensen, D.w.: US Energy Policy and Economic

144 Litteraturförteckning SOU1978:22 | ? Growth, 1975—2000; The Bell Journal of Economics and Management ? Science, Vol. 5, No. 2. 1974. IUlzs långtidsbedömning 1976. Bilaga 7. Konjunkturläget 1975:1, l976:1, 1977:l.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1973: Angående transportstöd

som regionalpolitiskt medel.

Manne, A.: A Model of Energy—Economy Interactions. Stanford

University, June 1974.

Randers — Lönnstedt: Strategier för skogsnäringens övergång till

stabil produktionsvolym. Gruppen för resursstudier. Stencil. Oslo 1977.

SIND l976:3: Tätorternas och den tunga industrins energiförsörjnin SIND l977:5: Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri.

SIND l977:6: Industrins energihushållning.

SOS Folk— och bostadsräkningen 1970.

SOS Företagen 1970.

505 Industri 1974, 1975.

SOS Löner 1975.

SOU 1978:22 Litteraturförteckning 145

SOU l970:30 Stordriftsfördelar inom industriproduktion. SOU 1974:3 Produktionskostnader och regionala produktionsystem. SOU l975z89 Långtidsutredningen 1975.

SOU 1976:5 Säkerhetspolitik och totalförsvar. Betänkande av

1974 års försvarsutredning.

SOU l977z51 Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—1973

— en fallstudie.

Statistiska Meddelanden Iv 1977:6.5: Bränslen. Leveranser och för—

brukning av bränslen och smörjmedel fjärde kvartalet 1976 samt år 1976.

Statistiska Meddelanden N 1977:7.4: Nationalräkenskaper 1970—1976.

Ångpanneföreningen: Konsekvenser för industrin av brist på olja

och elenergi. Stencil. Stockholm 1977.

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr— kan. Kn. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. Kn. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm— ningsunderlag. U.

5. Föräldrautbildning. S.

6. Ny skogspolitik. Jo.

7. Skog för framtid. Jo.

8. Hyresrätt ?. Lokalhyra. Ju. 9 10

PPP

. Ny konkurrensbegränsningslag. H. . Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. 1 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. 12. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. 13. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. E. 14. Arbete ät handikappade. A. 15. Praktikfrägor—åtgärder i ett kort perspektiv. U. 16. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. 17. Energi. I. 18. Öresundsförbindelser. K 19. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K 20 Öresundsförbindelser. Bilaga 8. Konsekvenser för företag och hushåll. K 21. Bemanning av fartyg. K. 22. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A.

' u.../__ i...

10 MRSlWS

atens offentliga utredningar 1978

stematisk förteckning

|stitiedepartementet

iesrätt 2. Lokalhyra. [8] inets rätt. 1. Om förbud mot aga. [101

tcialdepartementet "äldrautbildning. [5]

immunikationsdepartementet

75 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresunds— bindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [ 19] Öresundsförbindelser Bilaga B. Konsekvenser för företag och Ihäll. [20] 'nanning av fartyg. [21]

tonomidepartementet

Ditalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk eko- ni. [ 1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. [ 12] 3. aitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [13].

:bildningsdepartementet

Nplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömnings- ierlag [4]

irdbruksdepartementet

73 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för fram- l[7]

Indelsdepartementet

konkurrensbegtänsningslag. [9] ;ional konsumentpolitisk verksamhet. [16]

betsmarknadsdepartementet

tselsättningsutredningen, 1. Arbete ät handikappade. [14] 2. trgi, strukturomvandling och sysselsättning. [22]

lustridepartementet ll'gl. [171

immundepartementet

koministerns stat—kyrka grupp. 1.8tat-kyrka. Ändrade relationer [lan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. kans framtida organisation. [2] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. edningar i delfrågor. 13!

n. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

];;TL'ZL. åla]; ' 1 U M [451978 814f2rrifle”i—1C1LÄ4

Arbete åt alla

Betänkanden Arbete åt'alla SOU 1975:90 Arbete åt handikappade SOU 1978:14

Raggorter

Skyddad verkstad — halv-skyddad verksamhet SOU 1977:44 Förtidspensionering SOU 1977:88 Betingat arbetsföra SOU 1977:89 Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun SOU1977z90 Energi, strukturomvandling och sysselsättning SOU 1978722

LiberFörlag

Allmänna Förlaget

ISBN 91-38404016-6 ISSN 0375250X