SOU 1974:3

Produktionskostnader och regionala produktionssystem : [grupprapport, forskarbidrag] : bilagedel 2 till Orter i regional samverkan

1 [1 Regionala produktionssystem och teknologiska utvecklingsblock — viktiga komponenter i regionalpolitiken

1 rapport från ERU:s arbetsgrupp 1 för studier av produktionskostnader i olika regioner och ortstyper

1 1 Ur innehållet

1 [] Persontransporter och kontaktmönster

1 11 [] Minskade transportkostnader leder till 1 ökad anläggningskoncentration

1 l:] Små regionala skillnader i företagens lönekostnader men stora skillnader i bruttovinst

1 l:! Stora skillnader i kommunernas drifts- 1 kostnader och kapitalutnyttjande

1— [] Avgränsningen av omgivningens tillgångar — ett väsentligt inslag i samhällsekonomiska översiktskalkyler

I Idémässig och empirisk referensram

l Produktionskostnader i olika regioner och ortstyper

1.1 Bakgrund och problemöversikt

Regionalpolitiken har alltmer fått en inriktning som innebär att primära mål för individernas välfärd skjutits i förgrunden. Detta illustreras av de förändringar i målformuleringar som anges i offentliga utredningar och av uttalanden i riksdagen i samband med beslut i regionalpolitiska frågor.

1 det år 1951 avgivna betänkandet från utredningen angående näringsli- vets lokalisering sägs att lokaliseringspolitiska åtgärder kan reducera de totala investeringskostnadema i samhället, sänka transport- och produk- tionskostnaderna samt medverka till att arbetskraftsresurser, som eljest skulle vara outnyttjade, tas i anspråk. Man uppmärksammade också av- folkningsregionernas problem att till rimliga kostnader bistå invånarna med olika former av service. Det gällde att i detta sammanhang satsa på sådana tätorter, som i framtiden kan fungera som kommersiella och kul- turella centra för befolkningen på den egentliga landsbygden. Man skulle inte hindra de befolkningsrörelser mellan regioner och näringar, som innehåller en anpassning av näringslivets lokalisering eller effektivitets- höjande produktionsförändringar.

I prop. 1972 11 11 formuleras målen för regionalpolitiken så ”att våra suc- cessivt ökade resurser målmedvetet skall utnyttjas för att i de näringsgeo- grafiska regioner som i huvudsak motsvaras av de nuvarande länen bygga upp orter av olika karaktär som inbördes kompletterar varandra så att samt- liga de tre nämnda välfärdsfaktorerna arbete service och miljö skall bli tillgängliga inom räckhåll för alla människor”. Huvudprincipen bör vara att ”kvalificerad arbetsmarknad och service skall ställas till förfogande så nära människorna som möjligt. Om en flyttning ändå blir nödvändig för att den enskildes anspråk på sysselsättning och service skall kunna tillgodoses bör strävan vara att flyttningen kan ske inom den region som den enskilde känner en naturlig samhörighet med”.

Skillnaden i inriktning mellan de här angivna målformuleringarna innebär inte att någon motsättning föreligger. En uppfyllelse av de iprop. 1972: 111 formulerade målen förutsätter nämligen att statsmakterna har möjlighet att påverka företagen i dessas lokaliseringsval och produktions-

2 Aktiv lokaliseringspoli- tik (SOU 1963z58) med två bilagedelar.

betingelser. För att bredda underlaget för bedömningar i dessa frågor har ERU under den nu genomförda etappen haft i uppdrag att belysa företagens och samhällets produktionskostnader i olika regioner. Upp- draget har följande lydelse ”Kungl. Maj: t uppdrar åt expertgruppen för regional utredningsverksamhet att verkställa utredning om produktions- kostnaderna i skilda regioner i enlighet med vad riksdagen i detta hänseende uttalat i anledning av motionen II: 1969: 239”.

I motionen citeras vad chefen för inrikesdepartementet i 1969 års stats- verksproposition (bil. 13, s. 141) anför om det önskvärda i att dämpa stor- stadsregionemas tillväxt och eftersträva en kraftig utbyggnad av vissa andra stadsregioner, så att de kan erbjuda alternativ till storstäderna när det gäller lokalisering av olika slags verksamhet. I detta sammanhang aktualiserar mo- tionärerna frågan om Norrland som ett annat lokaliseringsalternativ. Kost- naderna där borde, menar de, inte längre behöva bli högre än i storstadsre- gionerna. Vad som föreslås är att man skall undersöka produktionskostna- der och upprätta lönsamhetskalkyler för inte bara de i statsverkspropositio- nen angivna stadsregionerna (de s. k. storstadsalternativen) och någon av storstadsregionerna utan också några norrlandsregioner.

I bankoutskottets utlåtande (nr 30 år 1969) i anledning av motionen be- tonas att särskild vikt börläggas vid studier av de samhällsekonomiska kost- naderna i skilda regioner. Vidare nämns beträffande undersökningens om- fattning att förhållandenai de tre storstadsregionerna synes vara så olika att alla dessa bör omfattas av undersökningen. För utförandet av detta utred- ningsuppdrag tillsatte ERU en särskild arbetsgrupp. Denna arbetsgrupp för studier av produktionskostnader i olika regioner och ortstyper är samman- satt av forskare och statliga tjänstemän som i sitt arbete huvudsakligen äg- nar sig åt regional planering och metodutveckling på detta område. Forsk- ningshandledare vid de samhällsvetenskapliga institutioner som ägnar sig åt regional forskning utgör ett väsentligt inslag bland arbetsgruppens ledamö- ter.l

1.2 Tidigare lokaliseringsutredningars behandling av produk- tionskostnaderna

Redan i det betänkande som år 1963 avgavs av kommittén för näringslivets lokalisering2 behandlades frågor som rör produktionskostnaderna. Bland de resultat man där kom fram till kan nämnas

l. Kostnaderna för transport av råvaror till och färdigvaror från ett pro- duktionsställe varierar avsevärt mellan olika alternativa lokaliseringsorter.

l Arbetsgruppen har följande sammansättning: professor Gunnar Törnqvist (ordfö- rande), planeringsdirektör Bernt Berglund, professor Erik Bylund, Fil. lic. Gösta Gu- teland, planeringsdirektör Claes Herlitz, universitetslektor Rune Jungen, avdelnings— direktör Carl-Olov Klingberg, avdelningsdirektör Christian Lindström, docent Lars Nordström, departementssekreterare Gösta Oscarsson, docent Bengt Sahlberg och fil. kand. Christer Stighäll (sekreterare).

Transportkostnaden utgör i de flesta industrigruppema en begränsad andel av den totala produktionskostnaden. 3 % angavs som en genomsnittssiffra.

Tas hänsyn till enbart kostnaderna för godstransporter kan de flesta in- dustriföretagen alltså betraktas som lokaliseringsbara, dvs. lokaliseras till vitt skilda orter inom landet utan att totalkostnaderna varierar nämnvärt. Framför allt inom södra och mellersta Sverige kan rörligheten betecknas som mycket hög.

2. Lönekostnaderna för industrianställda uppvisar enligt utredningen regionala skillnader i storleksordningen 15—20 %. De högsta genomsnitts- lönerna förekommer i södra Norrlands inland, inorra Norrland samt i stor- stadsområdena. Lönekostnadsskillnaderna i de branscher som utredningen studerat be- räknas slå igenom i en produktionskostnadsskillnad på ungefär 5 %. Detta innebär att regionala skillnader i lönekostnaderna kan bedömas vara en lokaliseringsfaktor av större betydelse än skillnader i transportkostnadema. 3. Etableringskostnadernas storlek, tillgång och närhet till olika former av service osv. blir ofta avgörande för lokaliseringen när flera orter från lönekostnads— och tran sportkostnadssynpunkt är likvärdiga. Det är vidare enligt kommittén påtagligt att den privatekonomiska och den samhällsekonomiska bedömningen av lämpligaste lokaliseringsort kan skilja sig avsevärt från varandra. Trots att detär ett centralt samhällsintresse att företagen är effektiva bör den lokaliseringspolitiska verksamheten vara avsedd att påverka företagens beslut i en sådan riktning att dessa fattas un— der hänsynstagande till de samhällsekonomiska konsekvenserna. Givetvis skall samhället inte genomföra någon total styrning av privatägda produk— tionsfaktorer. I stället skall man inrikta sin verksamhet på indirekt påver— kan via serviceverksamhetens utformning och en brett upplagd upplys- ningsverksamhet. Man bör härvid ägna följande frågeställningar speciell uppmärksamhet:

1. Det bör, även bortsett från sociala synpunkter, vara samhällsekono- miskt lönande att bedriva ekonomisk stödverksamhet i sådana områden, som under de närmaste 10—1 5 åren riskerar att få sitt arbetskraftsbehov minskat. Dyrbar och svårbekämpad arbetslöshet kan annars bli svår att und- vika.

2. Såväl samhällsekonomiska som rent sociala skäl talar för lokalise- ringsbefrämjande åtgärder i regioner med utpräglat ensidigt näringsliv. Man riskerar annars extremt stor konjunkturkänslighet och permanenta svårig- heter för speciella kategorier av arbetskraft.

3. Som regel är de samhällsinvesteringar, som krävs i anslutning till en industriell expansion, av sådan betydenhet att de måste beaktas vid kalky- ler över olika lokaliseringsalternativ. Stora samhällsekonomiska fördelar kan vinnas om industriell etablering kan ske i orter med outnyttjat sam- hällskapital eller med överskott på arbetskraft i stället för på orter med an- strängd kapitalutrustning och kostnadsuppdrivande arbetskraftsbrist.

4. Från långsiktig planeringssynpunkt är det angeläget att man kan undvika såväl en alltför stark koncentration till storstäderna som en splittring av näringslivet på så många orter, att tillgodoseendet av företagarnas och konsumenternas servicebehov inte kan ske rationellt.

1 betänkandet Aktiv lokaliseringspolitik ( SOU 1963:58 ) ges frågan om hushållens levnadsvillkor vid olika lokaliseringsalternativ begränsat ut- rymme.

1968 års lokaliseringsutredning hade som främsta uppgift att utifrån erfarenheterna från den femåriga försöksperiod, som för regionalpolitikens del inleddes år 1965, föreslå en revidering av lokaliseringsstödet och andra regionalpolitiska medel. Utredningen analyserade inte de regionala produktionskostnaderna för sig.

Utredningen tar dock ibetänkandet ”Lokaliserings- och regionalpolitik” (SOU 1969 :49) upp de tidigare utredningarnas ställningstaganden och cite- rar bl. a. vad bankoutskottet uttalat om att ”Utskottet delar motionärernas mening att en mera principiell belysning av vissa frågor rörande effektivitet och trivsel i samhällen av olika storlek skulle vara värdefull. Motionärerna nämner i första hand anläggnings- och driftskostnader för samhällen av vari- erande storlek samt skillnaderna i effektivitet mellan samhällen av olika

typ-”

1.3 ERU 70:s behandling av produktionskostnaderna

I ERUzs betänkande ”Balanserad regional utveckling” ( SOU 1970:3 ), här benämnt ERU 70, behandlades vissa aspekter på produktionskostnaderna. Sambanden mellan den offentliga sektorn, företagssektorn och hushållssek- tom uppmärksammades. Betoningen av det ömsesidiga sambandet mellan de tre sektorerna motiverades av att ett beslut om en förändring av lokaliseringen av en produktionsfaktor, som fattas inom en sektor, med all säkerhet utlöser en kedjereaktion, med beslut om förändringar i de övriga sektorerna och eventuellt med ytterligare beslut i den sektor som startade förändringarna. Utifrån denna samverkan mellan de olika sektorerna diskuteras produktivitetsvärden och de effekter de har på produktionskostnaderna i olika regioner.

Vid bedömning av samhällsekonomiska förhållanden kan både sådana kostnads- och intäktsposter ingå som relativt lätt kan mätas i produktions- termer, och sådana som är svåra att uppskatta med penningmått. Exempel på de senare är olika miljöfaktorer som påverkar enskilda individers välfärd. Till den förra kategorin hör kostnader för utbyggnaden av vägar, vatten och avlopp m. m. I ERU 70 underströks att speciell uppmärksamhet måste riktas mot den offentliga sektorns möjligheter till investeringar i vissa regioner, vilka medför att produktionsförutsättningama ändras i dessa. Det är därvid tänkbart att indirekta intäkter uppstår, i form av bl. a. produktivitetsstegringar inom företagssektorn. De bör ingå i samhällseko- nomiska kalkyler och i sektorns lokaliseringsbedömningar. I ERU-be- tänkandet påpekades även att det är nödvändigt att vid regionalekono- misk analys ta hänsyn till anläggningarnas lokalisering i utgångsläget.

För att visa hur sambanden mellan ortsstorlek och produktivitet ter sig redovisades i ERU 70 regionala skillnader i årslönen per arbetare inom en viss bransch. Uppgifterna i tabell 1.1 anger den genomsnittliga årslöneni

tusental kronor per arbetare inom den mekaniska verkstadsindustrin i skilda riksområden. Siffrorna hänför sig till förhållandena år 1967.

En arbetare i Stockholm eller Göteborg tjänade sålunda 4 000 kronor mer per år än en arbetare inom samma bransch i Västergötland. Till en del kan effekterna av detta för företagssektorns del elimineras av en högre produktivitetsnivå i storstadsregionerna. Hänsyn måste då tas till kapitalinsatserna. Vinsterna kan sålunda vara likartad trots att vissa produktionskostnader är högre i storstäderna.

Tabell 1.1 Lön per sysselsatt och lön per arbetare i mekanisk verkstadsindustri, 1967 (tkr)

Län AB 0 M CD IEG RP SW YZ AC ET HK N X BD U L

Persysselsatt 27,9 2 Perar'ietare 23,6 23,3 20,7 17,2 19,7 19,5 19,7 20,4 21,3

Källa: SOU 197023

Det kan tänkas att omfördelningar sker inom en koncern med tillverk- ningsmheter på skilda håll ilandet. Enheternaistorstadsregionerna skullei enliglet härmed subventioneras av enheterna i landsorten. Ett motiv till detta kan vara att det sker en snabb löneglidning p. g. a. ett efterfråge- överskott på arbetskraft i storstadsområdena. Ett i princip likartat resonemang kan tillämpas på förhållandet mellan företagi storstadsom- rådem och deras underleverantörer i landsorten. Löneskillnaderna i en och :amma bransch kan även avspegla en högre kapitalintensitet i storstidsregionernas företag. Regionala prisskillnader kan även vara en faktor av betydelse som förklaring till skillnader i produktivitet. De högre lönena kan då slå igenom i högre priser. Exempel härpå utgör byggradsindustrin.

Skilnader i företagsekonomisk effektivitet mellan olika regionty per kan åskådiggöras med de skillnader som kan konstaterasi förädlingsvärdet per insatt arbetskrafts- eller kapitalenhet. I ERU 70 redovisas vissa beräkningar av detslaget. Dessa uppgifter återges i tabellerna 1.2 och 1.3.

Tabell 1.2 Förädlingsvärde per sysselsatt i maskinindustri i olika regioner efter befolkningsunderlag 1965. (IndexlOO anger branschens riksgenomsnitt 1965)

Bransdi A_nlägg- Befolkningsunderlagsregion med

såå—ik mindre mellan mer än

än 80 000 inv. 80 000 och 300 000 inv. 300 000 inv.

Maskiiindustri små 72 74 89 (genonsnitt medel- 1965 = 34 948 kr) stora 91 89 111

stora 99 104 132

Tabell 1.3 F örädlingsvärde per kapitalenhet (effektiva hästkrafter) i maskinindustri i olika regioner uppdelade efter befolkningsunderlag 1965. (Index 100 anger branschens riksgenomsnitt 1965)

Bransch Anlägg- Befolkningsu nderlagsregion med

nings-

storlek mindre mellan mer än

än 80 000 inv. 80000 och 300 000 inv. 300 000 inv.

___—_ Maskinindustri små 64 66 93 (genom snitt medel- 1965 = 6,47 kr/Hk stora 104 95 185

stora 95 78 193

___—___ Källa: SOU 1970:3

Som framgår av dessa tabelluppgifter är effektiviteten inom maskin- industrin högre i stora anläggningsenheter än ismå ochhögre istora befolk- ningsregioner än i små. Liknande tendenser kunde observeras inom cementvaruindustrin, som också ingick i redovisningarna. Bilden var emellertid betydligt mer splittrad i en bransch som den plastbearbetande industrin.

ERU 70 fann att detta material stöder antagandet att den högre pro- duktiviteten i större befolkningsområden medfört en koncentration av maskinindustrin till dessa områden. Men även detta resultat måste enligt ERU 70:s bedömning tolkas med en viss försiktighet. De regionala skillna- derna i förädlingsvärdet per anställd eller kapitalenhet är bl. a. beroende av skillnader i kapitalföremålens ålder och av graden av kapacitetsutnyttjande. Det högre löneläget i storstadsområdena kan framtvinga en högre rationali- seringstakt. Kapitalföremålens ålder blir därför i genomsnitt lägre i stor- stadsområdena eftersom nya kapitalföremål förutsättes ha en högre effektivitet än äldre. Det högre löneläget kan vidare framtvinga en allmänt högre kapitalintensitet som medför en högre avkastning per anställd.

I ERU 70 underströks det att de produktivitetsrnässiga skillnaderna mellan-företagi befolkningsmässigt små och stora regioner i många fall kan komma att revideras i-en totalekonomisk utvärdering. I en sådan samhällsekonomisk kalkyl måste som nämnts även de kostnader beaktas som får bäras av andra företag och av hushållen och den offentliga sektorn. Även icke-prissatta faktorers betydelse för produktionsförhållan- dena måste beaktas i en samhällsekonomisk analys.

1.4 Begreppsdiskussion och problemavgränsning

Den ansats som ERU 70 bygger på och som explicit betonar samverkan mellan de tre huvudsektorerna i samhället hushållen, företagen och den offentliga sektorn bildar en naturlig referensram till de studier av

företagens och samhällets produktionskostnader och intäkter i olika regioner och ortstyper som presenteras i föreliggande rapport från produktionskostnadsgruppen. I enlighet med en uppdelning i rådande och framtida kostnader och intäkter kan syftet med rapporten sägas vara att belysa faktorer bakom

1. rådande och framtida kostnadsskillnader för företagen 2. rådande och framtida kostnadsskillnader för samhället

Särskild uppmärksamhet ägnas därvid rådande och framtida faktorpris- skillnader. Ett centralt tema i rapporten är att uppbyggnaden av det svenska produktionssystemet måste ägnas allt större uppmärksamhet i regionalpolitiken. Olika verksamheter är beroende av varandra bl. a. genom de varu- och kontaktutbyten som sker. Regionalpolitiska åtgärder får effekter inte enbart för de verksamheter som är föremål för direkta insatser utan också verksamheter i andra delar av landet. Vid samhälls- ekonomiska bedömningar måste hänsyn tas till detta. Kartläggningar av företagens leveransströmmar och personkontakter utgör därför ett viktigt inslag i studierna av produktionskostnader.

1.4.1 Företagsekonomiska produktionskostnader och intäkter

De i ERU 70 påvisade produktivitetsmässiga fördelar som företag i större befolkningskoncentrationer uppvisar i förhållande till företag i befolk- ningsmässigt små regioner kan inte enbart förklaras av marknadsfaktorer och produktionstekniska fördelar inom företagen. Det ömsesidiga beroen- det mellan olika verksamheter utgör en viktig förklaring till de stora regio- nernas tillväxt i total produktion, sysselsättning och befolkning. Det ömse- sidiga beroendet mellan verksamheterna återspeglas på marknaderna och i kommunikationssystemet. Produktionsenheter som levererar halvfabrikat till varandra kan genom samlokalisering reducera kontaktkostnader av oli- ka slag. Det är inte enbart kostnaderna för transporter som har störst betydelse i detta sammanhang. Det är kanske i större utsträckning köp av olika produktionstjänster eller inköp av varor som förutsätter lättillgäng- liga kontakter, som gör det fördelaktigt att koncentrera viss varu- och tjänsteproduktion till större regioner.

Kartläggning och analys av produktionssystemens sammansättning och regionala utbredning utgör ett väsentligt inslagi produktionskostnadsgrup- pens arbete. Studier av sådana samband gör det möjligt att utvärdera ivil- ken omfattning och med vilka åtgärder företagen eller samhället kan påver- ka kostnaderna för produktion i en enskild verksamhet eller i en avgränsad region. Under en kortare tidsperiod kan nämligen tillgångarna i en region antas vara givna. Detta gäller även den produktionsteknik som avgör hur resurserna kan förvandlas till färdiga produkter. Inte heller torde handelsut- bytet mellan regionerna ochländerna förändras i någon större utsträckning på kort sikt. Över en längre tidsperiod förändras emellertid resurserna och produktionstekniken som ett resultat av nyinvesteringar och av andra skäl. Vad händer när resurstillgångarna förändras i omfattning och sammansätt- ning? Vad blir följden om tillgången till någon resurs ökar? Vad händer när

teknologin förändras? Vilka effekter blir det om priserna på olika markna- der förändras från den ena perioden till den andra? Hur påverkas den regio- nala produktionens storlek och hur påverkas omfördelningen av resurser i dessa fall? Hur påverkas priserna på de olika varorna och tjänsterna? Och hur påverkas dessa variabler av olika regionala och övriga ekonomisk-poli- tiska åtgärder? Svar på dessa frågor förutsätter ingående kunskaper om re- gionala skillnader i företagens produktionsförhållanden och om vilka fakto- rer som påverkar dessa.

Ett grundläggande antagande i rapporten är att enskilda företag på kort sikt till en del kan kompensera sig för höga generella kostnader för en pro- duktionsfaktor genom att utnyttja en ny teknik eller genom att ersätta hög- prisfaktorn med en till lägre relativkostnad. [ de fall där relativt sett låga produktionskostnader i en region beror på yttre faktorer, såsom samverkan mellan företagen i regionen, är däremot företagens möjligheter att påverka sin egen kostnadssituation mer begränsad. Förutom uppgifter om produk- tionssystemens omfattning och utbredning är det för uppskattningar av kostnaderna även nödvändigt med uppgifter om de enskilda företagens kostnads- och intåktsförhållanden i övrigt. För att få ett grepp om detta är det, som framhålls i ERU 70, lämpligt att studera produktivitetsförhållan- dena mätta som relationen mellan förädlingsvärde och insatser av arbets- kraft och kapital.

Även i de fall företagens produktionskostnader är exakt desamma oav- sett lokaliseringsort, så måste man beakta att denna likhet gäller de totala kostnaderna och inte varje kostnadspost för sig. Det senare är, som visas i ERU 70, inte bara fallet p.g.a. att lönerna är högre i storstadsregionerna, transportkostnaderna är högre i övre Norrland och markprisernaärhögrei tätbefolkade områden. Sådana kostnadsposter som är kopplade till t. ex. transportarbete, arbetsinsats och mark är emellertid inte konstanta över ti- den. Transportkostnadernas relativa betydelse har under många år varit i avtagande medan lönernas betydelse varit stigande, markpriserna är relativt stabila i vissa regioner och snabbt stigande i andra. Man kan emellertid inte utgå från att de totala produktionskostnader utvecklas på ett likartat sätt över en tidsperiod i de skilda regionerna, eftersom det förutsätter att tillväxttakten för kostnadsposterna är densamma i alla regioner. Det är lätt att visa att detta inte är fallet. Av det följer att även i de fall de regionala skillnaderna i produktionskostnader är begränsade i dag så behöver de inte nödvändigtvis vara det i framtiden.

För att ta hänsyn till företagens möjligheter att över tiden beakta skillna- der i produktionskostnaderna görs en åtskillnad mellan rådande kostnads- förhållanden och de kostnadssituationer som skulle uppstå om nya anlägg- ningar i framtiden uppförs i en region. Vid planering och beslut om regio- nalpolitiska åtgärder är det dessa senare framtida s. k. potentiella kostnader som främst är av intresse. Tidsperiodens längd och utbyggnadens omfatt- ning avgör skillnaden mellan faktiska och fram tida kostnader.

1.4.2 Samhällsekonom iska produktionskostnader och intäkter Det har ofta påpekats att företagens produktionskostnader ien region kan skilja sig från samhällets produktionskostnader. I företagens kalkyler tas inte hänsyn till alla de kostnader som uppstår vid en lokalisering. Effekter

på hushållen, övriga företag och den offentliga sektorn faller utanför det enskilda företagets kalkyler. Den samhällsekonomiska kalkylen skall i prin- cip omfatta den totala resursåtgången i samhället för en viss produktion. Samhällets intäkter omfattar de samlade fördelarna av att en vara eller tjänst framställs.l Däri ingår alla de nyttigheter som produceras inom företagen, hushållen och den offentliga sektorn. De samhällsekonomiska kalkylerna skall sålunda även omfatta uppgifter om effekter på omgiv- ningen.2 I vissa fall kan ett företag inte utnyttja sin produktionsapparat till fullo till följd av andra företags agerande. Offentliga sektorn kan vidare åsamkas kostnader t. ex. för underhåll eller utbyggnad av infrastrukturen. Hushållens arbets- och boendemiljö kan förändras.

Ett exempel på skillnader mellan utfallet av företagsekonomiska och samhälleliga kalkyler är det fall då den offentliga sektorn har överkapaci- tet. Detta anses ofta vara fallet i regioner med litet och vikande befolkningsunderlag. En ökning av produktionen i sådana regioner kan leda till relativt sett låga samhällsekonomiska kostnader i förhållande till de företagsekonomiska.

Förekomsten av regionala skillnader i företagens faktiska kostnader och intäkter leder ej till att omlokaliseringar automatiskt medför ett effektivare utnyttjande av de samlade resurserna. Någon säker slutsats om detta kan inte dras förrän uppgifter om kostnaderna för omlokaliseringen föreligger. Produktivitetsvinster för hela samhällsekonomin måste beaktas. Det är mot denna bakgrund rimligt att skilja mellan samhällsekonomiska produktions- kostnader och intäkter på kort och lång sikt. På kort sikt förutsätts att de givna tillgångarna i form av byggnader, maskiner och infrastruktur utnytt- jas så effektivt som möjligt. På lång sikt föreligger i princip ingen begräns- ning i handlandet på grund av att tillgångarna är givna. Alla produktionsfak- torer, inklusive de fasta anläggningarna, kan omlokaliseras så att resursut- nyttjandet blir det effektivast möjliga över tiden. Detta sker genom att en viss anläggning byggs ut eller läggs ned. Produktionsprocesserna förändras därvid vilket påverkar priserna på de utnyttjade faktorerna. Förändringari konsumenternas smak och önskemål påverkar priserna på de färdiga pro- dukterna. Den tidigare nämnda begränsningen i det empiriska underlaget vid samhällsekonomiska kalkyler på kort sikt gäller sålunda i ännu högre grad vid långsiktiga analyser.

I föreliggande rapport koncentreras kartläggning och analys till uppgifter om företagen och den offentliga sektorn. Uppgifter om hushållens resurs- uppoffringar och välfärdsvinster vid olika regionala utveckhngsalternativ behandlas utförligt ibilaga 1 (se SOU 1974:2 ) om hushållens levnadsvillkor iolika ortstyper.

' För en utveckling av detta resonemang se kapitel 11.

* Ett exempel på hur en samhällsekonomisk analys ingått som väsentligt un- derlag för planering och beslut utgör industride- partementets Stekenjokk- utredning. (Stekenjokk, Ds I l972:5).1utred- ningen försöker man be- räkna samtliga kostnader och intäkter för samhälls- sektorerna vid igångsätt- ning av gruvbrytning i Stekenjokk. En analys av denna typ är främst möj- lig att genomföra för ett projekt med lätt avgränsa- de, lokala effekter.

2 Rapportens forskningsanknytning och disposition

I direktiven för ERU s verksamhet sägs att man skall bedriva en aktiv koor- dinering av regional utrednings- och forskningsverksamhet. Iinledningen till ERU's betänkande ”Orter i regional samverkan” lämnas exempel påi vilka former denna verksamhet bedrivits. Den samordnande verksamheten har under innevarande etapp bl. a. utförts inom ERU's arbetsgrupper. Ar- betsgruppen för studier av produktionskostnader i olika regioner och orts- typer är som tidigare nämnts sammansatt av forskare och statliga tjänste- män som i sitt arbete huvudsakligen ägnar sig åt regional planeringsverksam- het. Forskningshandledare vid olika samhällsvetenskapliga institutioner som ägnar sig åt regionalpolitisk forskning utgör vidare ett väsentligt inslag bland gruppens ledamöter.

De bidrag som redovisas i bilagorna 8, 9 och 10 i föreliggande bilagedel II till ERU: s betänkande utgörs huvudsakligen av studier som utförts eller handletts av gruppens ledamöter. Föreliggande rapport bygger i stor ut- sträckning på dessa bilagor. Forskare vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet, kulturgeografiska och natio- nalekonomiska institutionerna vid Göteborgs universitet, nationalekono- miska institutionen vid Stockholms universitet samt geografiskainstitutio- nen och avdelningen för företagsekonomi vid Umeå universitet har på detta sätt medverkat igruppens arbete.

I den till ERU anknutna forskningsverksamheten vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi i Lund studeras det svenska samhäl- let som ett regionalt system. Objekten är delar av företag och andra organi- sationer inom den privata och offentliga sektorn. Relationerna mellan dessa delar utgörs av varuströmmar, betalningsströmmar, informationsflöden och personkontakter. Undersökningarna omfattar dels översiktliga studier av landet som helhet och dels detaljstudier av utvalda regioner och orter. Vid kulturgeografiska institutionen i Göteborg omfattar den till ERU kopplade forskningen studier av ömsesidiga beroenden i det svenska samhället. Bl. a. studeras förändringar och förskjutningar inom och mellan olika urbana regioner, med avseende på kontaktutbyte, ägarförhållanden och maktfördelning. Särskild tyngdpunkt läggs i denna forskning på de förändringar olika organisationer genomgår via samarbete, fusionering, internationella anknytningar och de effekter dessa förändringar får i form av arbetskraftsförflyttning, yrkesförskjutning m. rn.

I ERU: s förra etapp publicerades resultat angående serviceutbudets till-

gänglighet från undersökningar inom glesbygdsforskningen vid Umeå uni- versitet. Denna forskningverksamhet har under senare år inriktats på att studera kostnadsskillnaderna vid och effekterna av alternativa lokalisering- ar av ett fast serviceutbud med därtill kopplad uppsökande service i glesbygd. Man arbetar även med studier av företagens beteenden t. ex. vid val av lokaliseringsorter. Däri ingår även kartläggningar av industrins regionala inköps— och avsättningsförhållanden. Den forskning som bedrivs vid avdelningen för företagsekonomi vid Umeå universitet är framför allt inriktad på de mindre företagens problem och förutsättningar. Studier av regionalekonomiska problem ägnas även stor uppmärksamhet. Det senare skeri nära samarbete med universitetets övriga samhällsvetenskapliga ämnen, framför allt geografi och nationaleko- nomi. De projekt som pågår inom ramen för det regionalekonomiska” programmet är till stor del inriktade på analyser av hur företagens geografiska belägenhet påverkar deras konkurrensförmåga i olika samman- hang.

På likartat sätt har gruppen för sitt arbete kunnat nyttiggöra sig utred- ningsarbetet på de regionalekonomiska enheterna vid länsstyrelsernai Älvs— borgs och Kopparbergs län. Till de resultat från de ovan nämnda forsknings- programmen som utgör underlag till föreliggande rapport från ERU: s produktionskostnadsgrupp skall läggas de kompletterande studier som utförts vid ERU: s kansli. Dessa senare omfattar bl. a. bearbetningar av en leveransenkät till tillverkningsindustrin i fyra län, som genomförts under innevarande utredningsomgång.

Företagens produktionskostnader och intäkter på en viss lokaliseringsort bestäms till väsentlig del av hur man utnyttjar maskiner och annat kapital samt arbetskraft för produktionen av varor och tjänster. Men utfallet är också beroende av kostnaderna för inköp av råvaror, halvfabrikat och tjäns- ter, liksom av samverkan med andra företag och av kostnaderna att trans- portera produkterna till konsumenterna. Varje företags läge i förhållande till arbetskraft, kunder och leverantörer av varor och tjänster är således av betydelse för avkastningen inom företaget. Å ena sidan påverkas sålunda företagets produktionskostnader och intäkter av företagets egnatillgångar och dess beteende ifråga om produktionsinriktning, produktionsvolym, marknadsföring och inköpspolitik. Å andra sidan påverkas företagen av för- hållandet till andra företag, hushållen och den offentliga sektorn.

Lokaliseringsmönstret, arbetskraftens utbildning, kommunikationssy- stemets utformning och kapacitet är faktorer som ofta ligger utanför ett en- skilt företags kontroll. Dessa faktorer har trots det stor betydelse för det enskilda företagets produktionskostnader och intäkter. Genom investe- ringsverksamhet och utbildning påverkar företagen sina egna tillgångar över tiden. Genom andra företags och hushållens beteende och genom kollektiva beslut förändras omgivningens tillgångar. Schematiskt sammanfattas detta i figur 2 :l

Många verksamheters lokaliseringsval är direkt kopplade till lokalisering- en av en eller flera andra verksamheter. Exempel på detta kan hämtas från de enkla och direkta samband som råder mellan skogsbruk och sågverk till de mer komplexa samband som råder mellan bilindustrin i Göteborg och

Figur 2:I Förändringar i företagens produktions- betingelser över tiden

Anm: Den streckade pilen anger ett mer indirekt samband mellan företa- gets beteende och hur det påverkar omgivning- en.

FÖRETAGETS TILLGÅNGAR maskiner och anlägg- ningar. byggnader

OMGIVlNlNGENS TILLGÅNGAR vägsyslem. skolor. arbets- kraftsutbud. ellerlrågan eller företagets produkter

investeringar i samhällskapital. X utbildning m.m.

investeringar i PRODUKTIONSBETINGELSER X making—know" _= 1 how m.m. l l ] BETEENDE ; produktions- / inriktnlng / | _ _ / /

alla dess underleverantörer i och utanför landet. En jämförande kostnads- studie bransch för bransch är knappast tillräcklig för en fullständig analys av sådana relationers betydelse för respektive branschs produktions- förhållanden. Följaktligen är det väsentligt att en sådan analysansats an- vänds där man kan behandla sambanden mellan olika faktorer och verksam- heter och hur de var för sig påverkar lokaliseringsvalet för en enskild verk- samhet.

Input-outputmetoden utgör därvidlag en möjlig och under senare är ofta utnyttjad teknik för att ange de komplexa samband, som råder mellan olika verksamheter. Samtidigt är det väsentligt att beakta de ofullständigheter som vidlåter denna analysmetod. I de empiriska studier som hittills genom- förts med utnyttjande av metoden i fråga har ej skaleffekter, agglomerativa effekter och regionala faktorprisskillnader i någon större utsträckning kun- nat beaktas. Detta bör sättas irelation till att man vid traditionella produk- tionskostnadsanalyser av förhållandena inom en bransch har stora svårig- heter att beakta de mellansektoriella sambandens betydelse för produk— tionsförhållandena i vissa regioner.

En utgångspunkt för framställningen i denna rapport är ett försök att kombinera analysen av mellansektoriella samband med analys av skalförde- lar, faktorprisskillnader och andra faktorer som traditionellt tillskrivs en förklarande betydelse för regionala produktionskostnadsskillnader. I det följande behandlas först strukturen i de industriella komplexen eller pro- duktionssystemen i några regioner, därefter behandlas de regionala samban- den i det svenska produktionssystemet, i form av leveransströmmar, per- sonkontakter och informationsutbyte. Sambanden mellan transportkost- nader och anläggningskoncentration analyseras i kapitel 5. I de därpå följande kapitlen sker en mer traditionell kartläggning av olika faktorers betydelse för regionala produktionskostnadsskillnader. Faktorprisskillna- der, stordriftsfördelar, kapitalintensitet diskuteras i kapitel 6. Byggnads- verksamheten och bostadsbyggandet behandlasi kapitel 7, företagsservicei kapitel 8 och den kommunala sektomi kapitel 9. Dessa studier bildar sedan underlag för de samhällsekonomiska utvärderingar som sker i kapitlen 10—1 1.

Tabell 2.1 Forskningsanknytning och disposition av rapporten.

Disposition av föreliggande rapport

Avd. 1. Kap. 1—2 Idémässig och empirisk referensram

Avd. II. Kap. 3—5 Regionala produktions— och kontakt- system

Avd. III. Kap. 6—7 Tillverkningsföretagens produktions- förhållanden

Avd. IV. Kap. 8—9 Servicenäringars och offentlig sektors produktionsförhållanden

Avd. V. Kap. 10—11 Samhällsekonomiska utvärderingar

Kap. 12 Sammanfattning med framtidsut- blickar

Aktuella forskningsprogram

Forskning kring regionala beroenden

Mats Engström Bengt Sahlberg, B 8 Gunnar Törnqvist, B 8 Lars Nordström, B 8 Ingemar Dalgård, B 8

Forskning kring serviceförsörjning i glesbygd Erik Bylund Gösta Weissglas Ulf Wiberg, B 8

Forskning kring företagens förhållan- de till och beroende av sin omgivning

Hans Bylund Torbjörn Ek, B 10 Dick Ramström Carl Fredriksson Leif Lindmark, B 10 Per-Arne Andreasson Ingemar Em- ker Rolf Pettersson — Stefan Pet- tersson, U 1 Olov Erson,B 10

Forskning kring den kommunala in fra- strukturen och industrins produktivi- tet Börje Tallroth Yngve Åberg, B 9

Utredningar om produktionsmiljön i några regioner Bernt Berglund, B 10 Claes Herlitz, B 10

B = bilaga, U = underlagsmaterial, se lista i innehållsförteckning.

H Regionala produktions- och kontakt- system

___—____________—-————

3 Produktionssystem och utveck- lingsblock

3. 1 Synsätt

I produktionskostnadsgruppens arbete har främst två av de faktorer upp- märksammats, som påverkar företagens produktionskostnader i en region. Den ena är företagens interna effektivitet. Den andra är företagens trans- port- och kontaktmöjligheter och därmed deras förutsättningar för samver- kan med andra företag.

Gruppen har kartlagt hur leveranser mellan företag återspeglar blockbild- ningar inom olika industrisektorer. 1 den följande framställningen redovisas resultat från dessa sektorsstudier. I kapitel 4 visas hur samverkan mellan företagen ger utslag i varu- och tjänsteutbytet med andra regioner.

Som underlag för beslut om regionalpolitiska och näringspolitiska åtgär- der är det av värde att känna till förekomsten av kopplingar mellan olika produktionssektorer. Med utgångspunkt i kartläggningar av dessa för- hållanden är det möjligt att planera och stimulera den fortsatta utbyggna- den av utvecklingsblock. Produktionsfördelar som normalt brukar tillskri- vas storstadsregionerna och storföretagen bör därmed kunna utnyttjas vid produktion i mindre regioner och i små och medelstora företagi samverkan.

Ett sådant utvecklingsblock kan bestå av en mängd aktiviteter. Här kan nämnas produktions-, försäljnings- och produktutvecklingsaktiviteter som sker i samverkan mellan en grupp av företag på en ort eller i en region. Såda- na aktiviteter kan om fatta de olika förädlingsleden i produktionen av färdi- ga varor. Som exempel kan nämnas brytning avjärnmalm som går till smält- verk och därefter till produktion av handelsstål. Handelsstålet bearbetas yt- terligare till specialstål som sedan avsätts som halvfabrikat för produktion av färdiga metall- och verkstadsprodukter.

På grundval av de skilda aktiviteterna kan en mängd olika former av tek- nologiska utvecklingsblock urskiljas. På grund av det ömsesidiga beroendet mellan olika verksamheter har varje verksamhets val av lokaliseringsort betydelse även för övriga verksamheter somingåriutvecklingsblocket. Det bästa lokaliseringsmönstret för ett stålverk kan inte bestämmas utan kunskap om var anrikningsverken är lokaliserade. Men det bästa lokaliseringsmönstret för anrikningsverken kan å sin sida inte fastställas

utan kunskaper om var dess marknad, dvs. produktionen av stål är lokaliserad. Vidare påverkas dessa verksamheter även av var råvarorna dvs. järnmalmen och koltillgångarna är belägna liksom var specialstålverken, varven, metallmanufakturindustrin och andra stora kunder är belägna. I en regional analys av företagens produktionsförhållanden måste följaktligen hela kombinationen av ömsesidigt beroende produktionsaktiviteter beak- tas.

En annan typ av utvecklingsblock kan utgöras av förenad produktion av två eller flera produkter från en grupp av råvaror. Som exempel kan nämnas produktion av bensin, fotogen, eldningsolja och asfalt vid petroleumraffi- naderier.

Ett utvecklingsblock kan även grundas på en grupp av olika aktiviteter som gäller en avgränsad slutprodukt. Tillverkning av bilar kan här nämnas. Den inkluderar alla former av verksamheter direkt och indirekt relaterade till slutprodukten.

Slutligen kan ett teknologiskt produktionsblock involvera två eller fler råvaror och processer, två eller fler halvfabrikat vilka kan kombineras så att de resulterari två eller fler slutprodukter. Ett aktuellt exempel är acetylen och andra petrokemiska halvfabrikat som erhålls från såväl olja, naturgas som kol. Dessa halvfabrikat kan sedan i sin tur användas för produktion av konstfiber eller direkt till slutprodukter för textilindustrin. I denna grupp av verksamheter är tre branscher representerade nämligen petroleumraffi- naderier, kemisk industri och textilindustri. De flesta av de aktuella halvfabrikaten har dessutom flera alternativa användningsområden och flera alternativa avsättningsmarknader. Som en konsekvens av den mångfald användningsområden som de nämnda råvarorna och halvfabrika- ten har, så påverkas ytterligare ett antal verksamheter av deras lokalisering. Utvecklingen i Stenungsund kan ses som ett konkret exempel på detta. Nödvändigheten att införa lokaliseringskontroll för att dämpa företagseta- bleringar på Vestlandet i Norge kan ses som ett annat exempel.

De anförda exemplen gäller processindustrier. Arbetet med att skapa ut- vecklingsblock har ofta gällt sådana verksamheter. Blockbildningen behö- ver emellertid inte begränsas till dessa. Vissa investmentbolags verksamhet kan nämnas som exempel på hur företag med olika specialinriktningar av sin produktion kan kopplas samman och på så sätt effektiviseras. Det ut- vecklingsblock som beskrivs i avsnitt 3.7 gäller ett mindre investmentbolags verksamhet.

Det bör framhållas att alla ekonomiska aktiviteteriett samhälle är bero- ende av varandra. Ett urval av en grupp av verksamheter för utvärdering medför följaktligen att hänsyn måste tas till all ekonomisk aktivitet. Men eftersom många av dessa beroendeförhållanden är ringa kan man bortse från dem i en översiktlig analys.

3.2 Orter och regioner i leveransundersökningen Produktionskostnadsgruppen har valt följande regioner för närmare analys: Malmö/Lund/Trelleborg A—region, Borås A-region, Dalsland, Kopparbergs

län samt Skellefteå och Lycksele A-regioner. Skälen till detta urval berörs närmare i föreliggande avsnitt.

En avvägning mellan anspråken på underlag för analysen och den relativt begränsade tillgången till redan befintlig information medför att endast ett begränsat antal orter har studerats. Begränsningarna medför att ortsvalet skett med stor urskillning så att det i största möjliga utsträckning kan ligga till grund för en mer generell utvärdering av resultaten. I det följande avsnittet ges en principiell genomgång av faktorer som måste beaktas vid ortsvalet. I det därpå följande avsnittet lämnas en information om det material som ligger till grund för analysen i föreliggande rapport.

Mot bakgrund av det ovan sagda framstår det som väsentligt att vid urva- let av orter och regioner beakta dels förhållanden som är gemensamma för orter i olika delar av landet, dels avvikelser från dessa allmänna förhållanden. Faktorerna som kan antas ha särskild betydelse för produktionskostnaderna i en viss ort eller region måste vidare beaktas.

En naturlig utgångspunkt för en avgränsning utifrån allmänna förhållan- den kan tänkas vara den från regionalpolitiska utgångspunkter gjorda indel- ningen av landet i det inre stödområdet, det allmänna stödområdet och de delar av landet som ligger utanför stödområdena. En något finare indelning som grundar sig på vissa funktionella uppgifter är ERU 's uppdelning av lan- dets kommuner i sex kommungrupper. Grundvalen för dennaindelning, som går från Stockholmsregionen å den ena extremen till Norra glesbygden å den andra, utgörs av varje centralorts lokala och regionala befolkningsun- derlag. I den utvecklingsplan för den regionala strukturen som presenterasi prop. 1972: 11 ] delas landets orter in i storstäder, primära centra, regionala centra och kommuncentra. Även denna indelning grundar sig på uppgifter om befolkningsunderlag men även tillgång till primär service och sysselsätt- ningsmöjligheter beaktas. De principer som ligger till grund för ovan nämnda alternativ för indelning av landet i olika ortstyper och regioner kan som gemensamma inslag sägas ha uppgifter om befolkningsunderlag, boendetäthet, tillgång till arbete och service. Likheterna i urvalsprinciper gör det befogat att grunda urvalet av orter och regioner för produktions- kostnadsstudierna på samma principer. Det gäller framför allt den jämförande analysen mellan orter och regioner i olika delar av landet som uppvisar skillnader och likheter i vissa grundläggande förhållanden. Som exempel kan nämnas att orterna inom det allmänna stödområdet har olika långt till de stora avsättningsmarknaderna. Detta påverkar transportkostna- derna och därmed avsättningsmöjlighetema. Klimatförhållandena varierar även liksom tillgängligheten till ett differentierat utbud av olika former av service. Inom det inre stödområdet utgör de sysselsatta inom jord- och skogsbruk fortfarande en hög andel av de förvärvsarbetande. En fortsatt minskning av sysselsättningsmöjligheterna kan här förväntas. I de fall detta medför flyttning så har de personer som bori södra delarna av stödområdet stora möjligheter att få nytt arbete inom ett relativt begränsat avstånd från den tidigare bostadsorten. Möjligheterna är då större att upprätthålla de tidigare sociala kontakterna med släkt och vänner än vad fallet är för de personer som flyttar från de norra delarna av stödområdet.

De kortare avstånden som orterna i södra delarna av stödområdet har till stora befolkningskoncentrationer innebär även att möjligheterna där är större att nå ett differentierat utbud av service. För företagen innebär det bättre möjligheter att utnyttja sig av olika former av företagsservice.

Förhållandena i de orter som klassificeras som primära centra enligt riks- dagens beslut år 1972 är annorlunda än de som råderi norra glesbygden och inre stödområdet.

1 Se orter i regional samverkan (SOU 197411), kap. 3.

Primära centra utgörs av befolkningstäta områden med ett relativt differentierat näringsliv. Tillgången till offentlig och privat service är ofta god. Kommunikationerna och kontaktmöjligheterna med övriga delar av landet är även de goda. Detsamma gäller inkomstförhållanden och möjligheter till yrkesval. Även inom denna ortstyp förekommer emellertid en hel del skillnader mellan olika orter. Här kan erinras om att industrin som liggeri de norra orterna ofta har en råvarubaserad produktionsinrikt- ning.

Industrin i primära centra i Syd- och Mellansverige uppvisar ofta en mer marknadsorienterad produktion. Marknaderna utgörs i stor utsträckning av Stockholmsregionen och övriga Mälardalen, Göteborgs- och Malmöregio- nerna. Samtidigt med fördelen av att ligga nära stora avsättningsmarknader innebär det även problem för industrin idessa orter. Närheten till någon av de tre storstadsregionerna medför konkurrens om arbetskraften. Det stora utbudet av kvalificerad företagsservice i storstäderna begränsar möjligheter- na att utveckla ett lokalt utbud av företagsservice.

Produktions— och levnadsförhållandena i de tre storstadsregionerna avviker i så hög grad från demi de övriga ortstyperna att de bör behandlas för sig. De forsknings- och utredningsresultat som redovisas i ERU 70 visar som tidigare nämnts att produktiviteten mått som förädlingsvärde per sysselsatt är högre i storstadsregionerna än i andra regioner. Det stora befolkningsunderlaget ger underlag för ett differentierat utbud av olika former av service. Genom det stora antalet företag underlättas möjligheter- na till samarbete vilket medför specialiseringsfördelar i produktionsproces- sen. Möjligheterna är därför stora att hålla ett högt kapacitetsutnyttjande för alla resurser i storstäderna.

Till de gemensamma dragen i storstadsregionernas produktions- och lev- nadsförhållanden kommer även att en hel del skillnader föreligger mellan de tre storstadsregionerna. Förhållandena i Stockholm och Göteborg gavs en ingående beskrivning och analys i ERU 70. I det urval av orter och regioner som ligger till grund för produktionskostnadsstudierna har det därför varit naturligt att komplettera kartläggningen och analysen i ERU 70 med uppgifter om Malmöregionen.

Av tabell 3.1 framgår det att näringslivet i Malmöregionen i likhet med i de två övriga storstadsregionerna är väl differentierat. Andelen servicesysselsatta är hög och visar även en snabb tillväxttakt. Befolknings- tillväxten var även relativt god under l960—talet. Industriföretagen i Malmöregionen kan huvudsakligen sägas vara marknadsinriktade i sitt lokaliseringsval. Ett gott kommunikationsläge och goda möjligheter till personkontakter understryker detta.

Även Boråsregionens industriföretag är huvudsakligen marknadsinrikta- de i sitt lokaliseringsval. Denna region ingåri produktionskostnadsgruppens urval av orter på grund av de speciella förhållanden som där råder, vilka bl. a. är beroende av närheten till Göteborgsregionen. Förutom detta för- hållande uppvisar Boråsregionen ett större lokalt och regionalt befolknings- underlag än de flesta andra orter som utgör primära centra. Vidare präglas Boråsregionen av ett, i förhållande till andra primära centra, mycket ensi- digt näringsliv genom textil- och konfektionsindustrins starka koncentra- tion till denna region.

Förutom Borås representeras även Falun/Borlänge och Skellefteå bland de primära centra som ingår i produktionskostnadsgruppens urval av orter.

Båda dessa regioner kännetecknas av en relativt stor befolknings- och sys- selsättningstillväxt. Denna tillväxt är helt koncentrerad till centralorterna Falun, Borlänge och Skellefteå. I förhållande till riksgenomsnittet har dessa regioner en relativt hög andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk och en låg andel i servicenäringarna. Industrins sysselsättningsandel är för bägge regionerna jämförbara med riksgenomsnittet. Vidare är industrin ibägge

regionerna dominerad av råvarubaserad tillverkning. Likheterna mellan Fa- lun/Borlängeregionen och Skellefteåregionen är mycket stora. Den mest framträdande skillnaden torde liggai det centrala läge Falun/Borlängeregio- nen hari det nationella produktionssystemet.

Närheten till en storstadsregion och den betydelse det kan ha för produk- tionsförhållanden och utvecklingsmöjligheter studeras även för en gles- bygdsregion. För detta ändamål har produktionskostnadsgruppen bedömt Dalsland som en lämplig region. I likhet med de flesta glesbygdsregioner har Dalsland fått vidkännas en omfattande utflyttning under de senaste decen- nierna. Den främsta orsaken till detta torde vara den stora dominansen av sysselsatta inom kontraktiva näringar som jord- och skogsbruk. Närheten till den stora efterfrågan efter arbetskraft från Göteborgsregionens industri- företag torde ytterligare ha stimulerat utflyttningen. Förutom detta sydliga glesbygdsområde omfattar produktionskostnadsgruppens specialstudier även Moraregionen och Lyckseleregionen. Samtliga dessa tre glesbygdsom- råden uppvisar en likartad utvecklingsbild. Genomgående är vidare den sto- ra betydelse jord- och skogsbruket har haft och fortfarande har i dessa regi- oner. Utgångspunkten för urvalet av glesbygdsregioner har varit att genom en jämförande analys av förhållandena i tre glesbygdsregioner i olika delar av landet kunna påvisa förekomsten av några faktorer eller tendenser i ut-

Tabell 3.1 Specialiseringskoefficienter för landets A-regioner år 1965

1. Örebro 0,06 2. Borlänge/Falun 0,08 3. Norrköping 0,09 4. Helsingborg/Landskrona 0,11 5. Halmstad 0,11 6. Jönköping 0,12 7. Skövde 0,12 8. Göteborg 0,12 9. Malmö/Lund/Trelleborg 0,13 10. Karlskrona 0,13 23. Gävle/Sandviken 0,16 24. Skellefteå 0,16 40. Avesta/Hedemora 0,20 41. Stockholm 0,20 49. Säffle/Åmål 0,23 60. Västerås 0,26 61. Mora 0,27 64. Ludvika 0,28 67. Borås 0,31 68. Kiruna/Gällivare 0,34 69. Lycksele 0,35 70. Karlskoga 0,38

Källa: B. Berglund, Borås- Anm. Specialiseringskoefficienterna har beräknats på grundval av sysselsättningens regionens struktur-pro- näringsgrensfördelning i 1965 års folk- och bostadsräkning. Hela rikets näringsgrens— blem en studie i regional fördelning resulterar i att specialiseringskoefficienten blir 0. Ett lågt värde på obalans, Vänersborg specialiseringskoefficienten innebär en hög differentieringsgrad och vice versa. 1972.

vecklingsdragen som avviker från varandra. De uppbenbara likheterna i nä- ringslivsstruktur och befolkningsutveckling mellan Dalsland, Moraregionen och Lyckseleregionen bör enligt produktionskostnadsgruppens bedömning kunna ge underlag för en sådan utvärderandejämförelse. Skillnaden i av- stånd till stora marknader och befolkningsrika regioner utgör den väsentliga olikhet som utgör utgångspunkt för dennajämförande utvärdering.

Ovan nämnda förhållanden bör beaktas vid en kartläggning och analys av produktionskostnaderna i olika ortstyper. För en ingående analys av pro— duktionskostnaderna för företag och samhälle i olika ortstyper är det nöd- vändigt med preciserade uppgifter om företagens interna produktionsför- hållanden liksom om förhållanden i omgivningen.

3.3 Uppläggning av leveransundersökningen

I de studier av beroendeförhållandena mellan regioner som utförts av pro- duktionskostnadsgruppen har uppgifter insamlats om inköp och försäljning av varor och tjänster mellan olika industriföretag. Undersökningen utfördes år 1971 isamarbete med de regionalekonomiska enheterna i de utvalda lä— nen. Vidare deltog forskare från avdelningen för företagsekonomi och geo- grafiska institutionen vid Umeå universitet samt från institutionen för eko— nomisk geografi med kulturgeografi vid Lunds universitet.

Av de provundersökningar som utfördes före huvudundersökningen framgick att företagens 15 största kunder och 15 största leverantörer oftast svarar för huvudparten av leveranserna. I fråga om företagsservice domine- rar i de flesta fall de fem största leverantörerna av dessa tjänster. Särskilt de större företagen har ofta ett betydligt större antal kunder och leverantörer än 15. Samtidigt köper och säljer dessa företag en relativt stor andel av sina råvaror, halvfabrikat och färdigvaror utomlands. Genom att fråga om före- tagens export— och importandelar kunde uppgifterna om de ospecificerade leveranserna inom landet i stor utsträckning preciseras.

Provstudier visade att svarsfrekvensen sjönk med minskande företags- storlek. En avvägning mellan det arbete som skulle krävas och det analys- underlag som de minsta företagen bidrar med, medförde att företag med mindre än 10 sysselsatta ej omfattades av undersökningen. Den äri övrigt en totalundersökning av tillverkningsindustrin, byggnadsindustrin och uppdragsverksamheten i de i avsnitt 3.2 nämnda orterna och regionerna.

Genom den storleksavgränsning som gjordes vad gäller enkäten till indu— striföretag med mer än 10 sysselsatta kom undersökningspopulationen att begränsas något. Av tabell 3.2 framgår det hur stor andel av den samlade industriproduktionen som de företag står för som har besvarat enkäten. Vid bearbetning av enkäterna har en viss kontroll av svaren skett genom att före- tagens försäljning till kunder inom det egnalänet har kunnatjämföras med uppgifter om kundernas inköp. I vissa fall har de studerade företagens varu- strömmar gällt företag med mindre än 10 sysselsatta. Därmed kan flera av dessa företag indirekt sägas omfattas av undersökningen, även om de ej be- svarat någon enkät.

Företagen ombads som ovan nämnts att ange de 15 största kunderna och leverantörerna. Det innebär att leveranserna inte täcks helt och hållet. I de fall det gäller köp och försäljningar inom det egna länet har det emellertid varit möjligt att begränsa denna ofullständighet. Genom jämförelser mellan uppgifter från olika företag har de ospecificerade leveransuppgifterna inom länet kunnat preciseras. Vidare efterfrågades som nämnts andelen export

Tabell 3.2 Produktion inom tillverknings- och gruvindustri totalt och för enkätzföretagen i de studerade regionerna

Region Salu tillverkningsvärde Industrin Enkät» Enkätföretagens totalt företagen andel i % av den to tala pro- duktionen _______________._— Skellefteå A-region 1 349 696 1 335 173 99 Lycksele A-region 134 614 112 367 83 Kopparbergs län 4 418 108 3 945 305 89 Borås A-region 3 080 243 2 581 856 84 Dalslanda 619 390 511 841 83 Malmö/Lund/Trelleborg A—region 6 115 324 5 240 133 86 Totalt 15 717 375 13 726 675 87

och import av totala försäljnings- och inköpsvärdet. De ospecificerade uppgifterna omfattar på så sätt huvudsakligen avsättningen inom Sverige men utanför det egna länet. Enkätmaterialet ger möjlighet att bedöma vilka effekter som uppstår på den lokala marknaden och i andra regioner vid produktionsförändringar inom en viss bransch och region. Uppgifterna om inköp och försäljning av varor och tjänster kan vidare ge vägledning vid bedömningar av sådana ofull- ständigheter i den regionala näringslivsstrukturen, som kan vara av betydel- se för inriktningen av samhällets regionalpolitiska insatser. I anslutning till arbetet med Länsplanering 1974 görs en motsvarande enkätundersökning för industriföretag i hela landet med mer än 50 sysselsatta. Studier istil med den som presenterasi föreliggande kapitel kan följaktligen utföras för samtliga regioner i landet inom ramen för arbetet med Länsplanering 1974. Avslutningsvis bör betonas att de här beskrivna speciella enkätundersök- ningarna närmast skall ses som komplement till den offentliga statistikpro- duktionen. Uppgifter från SCB:s folk- och bostadsräkningar utgör ett vä- sentligt underlag för analysen. Detsamma gäller de regionala bearbetningar- na av SCB:s industristatistik. Enligt produktionskostnadsgruppens bedöm— ning var det emellertid nödvändigt att komplettera den offentliga statisti- ken mot bakgrund av direktiven till produktionskostnadsstudierna.

3.4 Produktionssystem i olika ortstyper

Uppgifterna i avsnitt 3.2 om de intensivstuderade ortstyperna och regionerna ger en antydan om dominerande inslag i näringslivsstrukturen i dessa. För en meningsfull analys av industriella utvecklingsblock och utformningen av produktionssystemen i dessa regioner är det emellertid nödvändigt med betydligt mer detaljerade uppgifter om strukturen. En jämförande kostnadsanalys av enskilda verksamheter och branscher sker vanligen på grundval av uppgifter om priser och åtgång av råvaror och halvfabrikat, energi, arbetskraft och kapitalinsatser samt uppgifter om priser och efterfrågan på den färdiga produkten. Studier av utvecklings- block måste bygga på motsvarande underlag. Skillnaden i analysen ligger i att blocken omfattar flera verksamheter och branscher. Sambanden

Anm. Med enkätföretag avses de företag som be- svarat enkäten. Även enkätföretagens för- ädlingsvärde utgör 87 % av förädlingsvärdet för in- dustrin totalt ide studera- de regionerna. För enskil- da regioner utgör emeller- tid förädlingsvärdet i vissa av regionerna högre pro- centtal och i andra regio- ner lägre procenttal än motsvarande andelar av salu tillverkningsvärdet.

a Omfattar de fyra kommunerna Bengtsfors, Färgelanda, Mellerud och Åmål.

MALMÖ A-REGION eonAs A-REGION MASSA/PAPPERS- MASSA/PAP uvsmeostsmo. uvsm. uvsm. IND. INDUSTRI 011le mn. TRÄVARUIND. MASSA/ *: l:] PAPPERSIND J-ORD QSROGSBR % O_o— | CEMENTIND MA ERS'ND sxöö ii__=å=_'ilk BYGG"_N. mo. %%] BYGGN. IND. Jann-. STAL- o. 'NDUSTR' MEYALLVEFIK

TADSIN'.

:— TEKOIND. TEKOIND. CEMENTIND CEMENTIND. CEMENTIND. - ===, BY N. IND. Y . IND.

EKTORE -.

SEKTORER UTANFÖR

NINGSI DUSTFlIN OCH IM' PORT

SEKTORER UTAN FOR

KOPPARBERGS LAN Sfi—2501?

mavmumo. BYGGNJND. BWSGNJND. v— #? ' m_— r= '" SBRUK ' _RÄVARUIND.

MASSA/ ' MASSA/ PAPPER mo. PAPPERSIND. PAPPE 'ND- PAPPERSIND.

LIVSM.|ND.

. lesmmo. ' ' " " ' '. uvsm. IND mo GUMMHND, GUMMIIND. UTILLV. IND. ' ' '———'——'—'> SKOGSBRUK IND. . LLVJND'SKOGSBR. =

GRUVINDUSTRI JÄRN- STÅL- OCH METALL'

GUMMIIND. GUMMIIND.

CEMENTIND. =

= SEKTORER CEMENTIND UTANFÖR Ö TILLV. IND. TILL— SEKTOHER UTANFÖR TILLVERK- NINGSIN- DUSTRlN

Figur 3:I Inköp och försäljning för tillverkningsindustrin i fyra regioner, 1970

Anm. Staplarna i mitten anger sektorernas andel av den totala industriproduktionen i regionen. Pilarnas grovlek anger hur stor andel som respektive leveranspost utgör av industrins totala försäljningsvärde. Uppgifterna avser inköp och försäljning till hela landet. Endast leveranser som utgör 1 procent eller mer av totala försäljningsvärdet har

angetts med pil.

Källa: Leveransenkäten

mellan dessa verksamheter måste emellertid även de uttryckas i kvantita- tiva termer. För detta ändamål är det möjligt att utnyttja en s. k. input-output-modell.

De tidigare beskrivna allmänna dragen i de olika regionernas närings- livsstruktur medför stora svårigheter om man är hänvisad endast till de nationella input-outputdata som bl. a. ingåri underlaget till långtidsutred- ningens prognoser. Istället utnyttjas bearbetningar som skett av den i avsnitt 3.3 beskrivna enkätundersökningen. Detta sker bl. a. genom att enkätuppgifterna har arbetats in i en mellanregional inputoutput-modell. En första bearbetning av uppgifterna från leveransenkåten presenteras i figur 3:l. Denna figur ger en översiktlig bild av industristrukturen i de studerade regionerna. Detta sker genom en sektoriell fördelning av de studerade företagens försäljning och inköp. I figur 311 anges varje sektor som procent av den totala industriproduktionens storlek i länet. Pilarnas grovlek anger på motsvarande sätt hur stor andel som respektive leveranspost utgör av den totala försäljningen från industrin. De råvarubaserade industribranschernas stora dominans är mest utpräglad i Skellefteå A-region och Kopparbergs län. De mest markerade direkta sambanden inom industrin i dessa regioner är de som råder mellan. sektorer inom vad som kan betecknas som ett block av metallförädlande ' näringsgrenar. De dominerande branscherna är här järn-, stål- och metallverk och verkstadsindustrin. I Skellefteåregionen ingår även gum- mivaruindustrin i detta block.

Industrin i Borås A-region uppvisar inte något dominerande block med olika branscher. Textil- och konfektionsindustrins stora betydelse för regionen framgår emellertid klart av figur 311. Förutom de kopplingar som föreligger mellan textil- och konfektionsindustrin och trävaru- och gummivaruindustrin förekommer även ett ömsesidigt leveransutbyte mellan gummivaruindustrin och verkstadsindustrin.

Industrin i Malmö-regionen är mer differentierad, utan några lika dominerande branscher som i de övriga tre regionerna. Sambanden mellan olika industribranscher är även mer komplexa i Malmöregionen. Ett block som omfattar kopplingar mellan så skilda branscher och sektorer som livsmedelsindustrin, jord- och skogsbruk, papper och pappersmassa, gummivaruindustrin, järn- och stålverk och verkstads- industrin kan här urskiljas. Figur 3:l kan närmast sägas ge en bild av det nationella leveransut- bytet som industribranscherna i de studerade regionerna deltar i. Därvid är det väsentligt att även hänsyn tas till den svenska ekonomins utlandsberoende. Ungefär 20 procent av hela bruttonationalprodukten exporteras och ca 40 procent av industriproduktionen säljs utom landet. Importen har motsvarande omfattning. Detta medför att prisutveckling och konkurrensförhållanden på världsmarknaden har stor betydelse för utvecklingen i Sverige. Det direkta inflytandet varierar dock som framgår av tabell 3.3 en hel del mellan olika regioner. Också mellan branscher föreligger skillnader. I figurerna 3:2 och 313 redovisas uppgifter om den regionala och sektoriella fördelningen av inköp och försäljning för ett par av industribranscherna i de studerande regionerna.

Tabell 3.3 Tillverkningsindustrins (exkl. gruvor) avsättning på olika marknader år 1970 (procent)

Avsättnings— marknad

Egna länet Övriga landet och utlandet

Skellefteå Lycksele Falun — Ludvika och Borås Malmö _ Lund - A-region A-region Borlänge Mora A-region Trelleborg A-region A-regioner A-region ___—___— 14 25 21 9 19 32 86 75 79 91 81 68 100 100 100 100 100 100

Summa

] Detta behandlas utför— ligare ikapitel 4.

2 De största företagen är företag med ett salutill- verkningsvärde större eller lika med 20 milj. De mindre och medelstora företagen har ett salutill- verkningsvärde som understiger 20 milj. kronor år 1970.

Anm. Med större företag avses företag som har ett salutillverkningsvärde som överstiger eller är lika med 20 miljoner kronor år 1970. Källa: Leveransenkäten

Anm. Med små och medelstora industriföre- tag avses företag med ett salutillverkningsvärde som understiger 20 miljoner kronor år 1970. Källa: Leveran senkäten

Anm. Fullständiga uppgifter om den regionala fördelningen av industrins försäljning redovisas i det särskilda underlagsrnaterialet, U 11, till ERU: s betänkande. Källa : Leveran senkäten.

Skillnader i marknadsinriktning bland branscher och företag i de studerade regionerna torde även bero på de kontakter och det samarbete som råder mellan företagen i en region.1 Samarbetet bygger många gånger på att de stora företagen utgör nyckelindustrier eller regionala slutleverantörer. De avsätter huvuddelen av sin produktion utanför den egna regionen. De små och medelstora företagen fungerar ofta som underleverantörer till dessa regionala slutleverantörer. Uppgifterna i tabell 3.4 och 3.5 ger en antydan om detta.

Tabell 3.4 och 3.5 avser försäljningens fördelning särredovisad för de största företagen? (tabell 3.4) och de mindre och medelstora företagen 2 (tabell 3.5). Av dessa uppgifter framgår att de största företagen genom- gående avsätter över 90% av sin produktion utanför det egna länet. Undantagen från detta är Borås med 87 % utanför egna länet och i ännu högre grad Malmö, som endast avsätter 72 % av sin produktion utanför det egna länet.

Tabell 3.4 De största industriföretagens (exkl. gruvor) försäljning inom egna länet. Andel av totala försäljningsvärdet 1970 (procent)

___—___— Studerad A-region

Skellefteå Falun Borås Malmö/Lund

Borlänge Trelleborg

& Avsättning inom egna länet, % 4 9 13 28

a_—

Tabell 3.5 De små och medelstora industriföretagens (exkl. gruvor) försäljning inom egna länet.

___—___ A—region

Skellefteå Falun Borås Malmö/Lund Borlänge Trelleborg ___—___ Avsättning inom egna länet, % 37 29 28 48

___—___—

De mindre och medelstora företagens försäljning är däremot något mer lokalt och regionalt inriktad. De avsätter, som framgår av tabell3.5, 70—80% av sin produktion utanför det egna länet. Malmöföretagen utgör här undantag med en lokal och regional avsättning på nästan 50 %.

Uppgifterna i tabell 3.6 och 3.7 visar att inköpen för samtliga företag är mer lokalt och regionalt inriktade än vad försäljningen är. Av tabellerna framgår framför allt de mindre och medelstora företagens starka lokala och regionala inriktning av sitt inköpsmönster. De stora företagen är mer inriktade på en nationell och internationell marknad för sina inköp. Storföretagen i Skellefteå, Falun/Borlänge och Malmö gör dock omkring 30 procent av alla sina inköp i det egna länet.

Tabell 3.6 De största industriföretagens (exkl. gruvor) inköp inom egna länet. Andel av totala inköpsvärdet 1970 (procent)

A-region f Skellefteå Falun/ Borås Malmö/Lund Borlänge Trelleborg ________________————- Inköp inom egna länet, % 27 26 17 34 _________________——— Tabell 3.7 De små och medelstora industriföretagens (exkl. gruvor) inköp inom egna länet totala inköpsvärdet 1970 (procent) ___—_________ A-region Skellefteå Falun/ Borås Malmö/Lund Borlänge Trelleborg ______________—-——— Inköp inom egna länet, % 44 36 33 41

___/_;—

De grova gränserna för storleksklasserna försvårar emellertid möjligheter- na till slutsatser. Uppgifterna i tabell 3.8 för Kopparbergs län visar att ju mindre företagen är, desto mer beroende är man av en enda köpare. Detta understryker problemen med den grova gruppering som tabellerna 3.5 och 3.6 bygger på av dels små företag som är helt inriktade på en lokal marknad, dels medelstora företag som många gånger är mer inriktade på en nationell marknad för sina inköp.

Av den hittills lämnade redovisningen framgår det att vissa domineran- de drag kan urskiljas i det nationella leveransutbyte som industrin i de studerade regionerna uppvisar. Vissa industribranscher uppvisar ett ömsesidigt beroende i sitt inköps— och försäljningsmönster som kan avgränsas att gälla några andra industribranscher i landet. Av uppgifterna framgår vidare att de små och medelstora företagen gör en stor andel av sina inköp och sin avsättning på en lokal och regional marknad. De stora företagen gör en stor andel av sina inköp i hela landet utanför det egna länet och även i utlandet. Detta kan tolkas som att de stora företagen

Anm. Med större företag avses företag med ett salutillverkningsvärde som överstiger 20 eller är lika med 20 milj. kronor år 1970. Källa: Leveransenkäten

Anm. Med små och medelstora företag avses företag med ett salutill- verkningsvärde som understiger 20 milj. kronor år 1970. Källa: Leveransenkäten

Livsm edelsindustrin

KOSTNADER FOR ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

KOSTNADER FOR ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

MALMUILUND aonAs- ITRELLEBORG nectonzn EGNA 3. ;, EGNA au so LANET ,. LÄNET ovn ovn öevn UV" SEKT sexr srxr SEKT Wile . 31 LA OVRIGA ! DVR :" :" LANDET ssxr ovn ovn se 36 SEKT KT ovn szxr UTLANDET r mmm expoar wwont " LAND" EXPORT KOSTNADER ron KOSTNADER FOR Ansersxanrr Sif—Elias???" Å AL OCH KAPITAL KOPPAR' SKELLEFTEÅ S . ale-Zi A-REGION FORSALJNING EGNA 31 LANET 31 EGNA 31 en LANET ovn. ove OVR sexr sex .3 sex ovnch ovch av :vLANDEt :" LANDET 33 34 cu OVR "43 SEKT ÖVR se ovn sex ovn. SEKT sext ur A UTLANDET EXPORT " "DET EXPORT KOSTNADER ron aga-jsfn- rizzeee?" " A ”” OCH KAPITAL chnsets- DALSLANDS» REGIONEN nscuonsu EGNA LÅNEI "" EGNA ” saft OVR ova. LÄNET EKT ssxr ovn SEKT ÖVRIGA :" LANDET 3' ovn ssxr ovn OVRIGA SEKT LANDET ovn ovR. SEKT 35" UTLANDET IMPORT

Figur 3:2—3.3. Livsmedelsindustrin och verkstadsindustrin i sex regioner. Inköp från och försäljning till olika branscher idet egna länet, övriga landet och utlandet, l__970 (procent)

Ovriga branscher redovisas i U 1 I . Anm. Siffrorna i figuren anger branschkod enligt Svensk Näringsgrensindelning

(SNI)

bransch SNI-kod livsmedels- och jord— och skogs- dryckesvaruin- bruk l 1— 13 dustri 31 gruvor och mi- textil-, konfek- neralbro tt 2 tions— och läder—

industri 3 2 trävaruindu stri 3 3

Verkstadsindustrin

KOSTNADER FÖR

KOST NADER non ARBETS- ANBETSKRAFT "AFT ocn MALMÖ/LUND OC" KÅP'IÅL sonAs up”” ITRELLEBORG FÖRSÄLJNING A-REGION A-HEGION EGNA EGNA 31 Ja LÄNET 38 LÄNET gg ovn. eva. s RT ovn scn ssxr " sen 34 35 37 31 37 ovnIGA se ovan» A sa LANoer 3; se " "Dnm cvn 9 ava sem ovn. ssxr om, sem sno.

IMPORT UTLANDET .Mpom UTLANDET

EXPORT EXPORT KOSTNADER FOR KOSTNADER FO' AREETSKRAFT ARBETSKRAFT ocn KAPITAL KOPPARBERGS OCH KAPITAL SKELLEFTEA LÄN A-REGION Sååå %? Sååå i? 20 OVR va. en. .. sita; ÖVRIGA 3, ovn " LANDET SEKT se. %; SEKT så OVR gåIKRT _ SEK'r IMPORY UTLANDET UTLANDET IMPORT XPORT ' ' om KOSTNADER FOR KOSTNADER FOR ARBETSKRAFT ARBETSKRAFT oc" "P”" LVCKSELE' oc" KAP'UL DALstANos- REGIONEN REGIONEN Efit? EGNA (ååå-i- LANETOVRu ovn. SEKT. SEKT :” ÖVRIGA 35 LANDET 37 se ovn. ” ov SEKT LANRIlDET 50 OVR. gå)?! Så,", sent. UTLANDET IMPORT UYLANDET XFORT 'MPORT EXPORT massa— och pap- järn-, stål- och uppdragsverk- persindustri, metallverk 37 samhet 832 grafisk industri 34 verkstadsvaru- offentlig för- kemisk, gummi- industri 3 8 valtning och varu- och plastin- annan tillverk- andra tjänster 9 dustri 35 ningsindustri 39 jord- och stenva- byggnadsverk- ruindustri 36 samhet 50

Tabell 3.8 Industriföretag i Kopparbergs län storleksgrupperade och den största kundens andel av det totala försäljningsvärdet

___—__—

Största kundens Företagen grupperade efter försäljningsvärde (milj. kronor) Summa andel av totala företag försäljn.-värdet 0—1 1—2 2—5 5—10 10—20 20—50 50—100 100— (procent) ______—___ 10,0 8 7 6 5 3 4 3 36 10,1— 20,0 10 10 19 5 2 4 2 1 53; 20,1— 30,0 8 8 9 4 5 2 1 37 30,1—40,0 3 7 3 3 1 1 18 40,1— 50,0 4 6 2 2 14 50,1— 60,0 3 3 1 1 8 60,1— 70,0 3 1 1 5 70,1— 80,0 1 1 2 1 5 80,1— 90,0 1 1 2 90,1—100,0 2 1 3

Källa: C. Herlitz. Falun— utgör slutleverantörer i lokala och regionala produktionssystem samt att Borlänge'fegjonen _ _e" de är nyckelindustrier i lokala produktionsblock.

komponentrdet natro- , f" 1, d . t "t 'f f .. 1 k" . nella produktionssyste- I ore rggan e avsnrt a erges uppg1 ter ran everansen aten som Visar met, bilaga 10. den regionala och sektoriella fördelningen av försäljning och inköp för de

stora industriföretagen i de studerade regionerna. Avsikten har varit att ge en bild av näringslivsstruktureni dessa regioner som kompletterar mer traditionella analyser av näringslivet. En sådan kompletterande analys avser regionalt produktionssystem.

En annan utgångspunkt för kartläggningarna har varit en föreställning om att företag som ligger i nära anslutning till varandra och som samarbetar kan uppnå vissa produktionsfördelar. Detta kan ske genom att företagen utvecklar en viss arbetsfördelning och specialisering i förhållande till varandras produktion. De bildar med andra ord vad som i fortsättningen betecknas som lokala utvecklingsblock. Den i förhållande till riksgenomsnittet mycket begränsade sysselsättningsminskning som textil- och konfektionsindustrin (TEKO-industrin) i Boråsregionen har uppvisat under åren mellan 1950 och 1970 skulle kunna förklaras med att det lokala utvecklingsblock som byggts upp kring TEKO-industrin i denna region har motverkat den generella utvecklingen inom branschen.

Tabell 3.9 Den regionala fördelningen av försäljningen från storleksgrupperade företag iSkellefteå och Falun/Borlänge A-region 1970 (procent)

___—'if;

Avsättnings- Skellefteå A-region Falun/Borlänge A-region marknad

Trävaruind. Järn- och Verkstadsind. Trävaruind. Järn- och Verk stadsind. metallverk stålverk

Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag stora stora stora stora stora stora

/

Lokal och regional 35 _ 97 1 37 1 19 0 5 24 3

Nationell och inter- nationell 65 3 99 63 99 81 100 95 76 97

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. Med små och medelstora företag avses företag med ett salutillverkningsvärde som understiger 20 miljoner kronor. Med stora företag avses sådana som har ett salutillverkningsvärde lika med eller mer än 20 miljoner kronor. Källa: Leveransenkäten.

Tabell 3.10 Inköpens regionala fördelning för storleksgrupperade företag i Skellefteå och Falun/ Borlänge A-region 1970 (procent)

__________________i__——————————

Inköps- Skellefteå A-region Falun/ Borlänge A-region marknad

Trävaruind. Järn- och Verkstadsind. Trävaruind. Järn- och Verkstadsind. metallverk stålverk

__________________—_———

Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag stora stora stora stora stora stora

___/___f—l

Lokal och regional 66 33 26 32 10 67 46 12 34 38

Nationell och inter- nationell 34 67 74 68 90 33 54 88 66 62

____________________.__———————————

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. Med små och medelstora företag avses sådana med ett salutillverkningsvärde som understiger 20 miljoner kronor. Motsvarande för stora företag är ett salu tillverkningsvärde lika med eller mer än 20 miljoner kronor. Källa: Leveransenkäten.

Tabell 3.11 Försäljningens regionala fördelning för storleksgrupperade företag

R_—

Avsättnings— Borås A-region Malmö/Lund/Trelleborg A-region marknad & __ Livsmedelsind. Textil- och Verkstadsind. Livsmedelsind. Textil- och Verkstadsind. konfektionsind. konfektionsind.

&

Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora Små och Stora medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag stora stora stora stora stora stora

&_

Lokal och regional 35 54 31 14 27 0 49 5 7 23 5 50 9

Nationell och inter- nationell 65 46 69 86 73 100 51 43 77 95 50 91

&

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. Med sma och medelstora företag avses sadana med ett salutlllverknmgsvarde under 20 miljoner kronor. Motsvarande for stora foretag ar ett salu- tillverkningsvärde lika med eller över 20 miljoner kronor.

Källa: leveransenkäten.

Tabell 3.12 Inköpens regionala fördelning för storleksgrupperade företag

X—

Inköps- Borås A-region Malmö/Lund/ Trelleborg A-region marknad & & Livsmedelsind. Textil- och Verkstadsind. Livsmedelsind. Textil- och Verkstadsind. konfektionsind. konfektionsind. Sma och Stora Små och Stora Sma och Stora Sma och Stora Sma och Stora Sma och Stora medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag medel- företag stora stora stora stora stora stora

L 50 13 36

okal och regional 22 17 6 56 58 12 9 34 21

Nationell och inter- nationell 50 87 64 78 83 94 44 42 88 91 66 79

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Anm. Med små och medelstora företag avses sådana med ett salutillverkningsvärde som understiger 20 miljoner kronor. Motsvarande för stora företag är ett salutillverkningsvärde lika med eller större än 20 miljoner kronor. Källa: Leveransenkäten.

___—4

3.5 Lokala utvecklingsblock

Vid analyser av lokala utvecklingsblock är det viktigt med uppgifter om i vilken utsträckning underleverantörer är lokaliserade i närheten av nyckelindustrier. Ett skäl till sådana lokaliseringar är att underleveran- törerna strävar efter att minimera sina transport- och personkontaktkost- nader. En lokalisering nära uppköparen leder till låga kostnader i detta avseende. Även andra positiva effekter kan, mot bakgrund av vad som tidigare anförts, tänkas förekomma vid en lokalisering av underleveran- törerna i närheten av slutleverantören.

På grundval av uppgifterna från leveransenkäten redovisasi föreliggan- de avsnitt kartläggningar av leveransutbytet mellan olika sektorer inom de studerade regionerna. Av sekretesskäl har det emellertid varit nödvändigt att hålla redovisningarna på en relativt grov aggregeringsnivå. Samtidigt omfattar kopplingarna inom ett block ofta så många sektorer och branscher att en analys av utvecklingsblock snarare borde ske på landsdelsnivå än som här för de studerade A—regionerna eller länen. Mot bakgrund av detta bör den genomgång som sker i föreliggande avsnitt närmast ses som en metodredovisning.

[ anslutning till arbetet med Länsplanering 1974 genomförs som tidigare nämnts en leveransundersökning för industriföretagi hela landet av liknande slag som den här redovisade. Med hjälp av materialet från den undersökningen kommer möjligheterna att kartlägga förekomsten av lokala och även regionala utvecklingsblock att väsentligt förbättras.

I figur 3:4 redovisas uppgifter om det ömsesidiga leveransutbytet mellan olika sektorer inom de specialstuderade A-regionerna. Redovis- ningen bygger på en kombination av de uppgifter som redovisas i figurerna 3:1 —-3:3. Staplarna i figur 3:4 anger varje industrisektors andel av den del av den totala industriproduktionen som avsätts inom den egna A—regionen. Pilarnas grovlek anger hur stor andel varje leveranspost utgör av den lokalt avsatta industriproduktionen. En jämförelse mellan figurerna 3:1 och 3:4 visar att stora skillnader föreligger mellan det fullständiga sektoriella leveransutbytet som industrin i de studerade regionerna uppvisar och de samband som föreligger mellan industribran- scherna inom regionerna. Industrin i Skellefteå A-region samverkar i två block av ömsesidigt beroende industribranscher och sektorer, se figur 3:4. Det ena omfattar bearbetningar av de råvaror som avsätts från jord- och skogsbruket inom regionen. I detta spelar livsmedels- och trävaruindustrin en dominerande roll. Båda branscherna kan i sitt lokaliseringsval antas vara beroende av både råvarans och avsättningsmarknadens lokalisering. En jämförelse med uppgifterna i figur 321 visar att råvarans lokalisering spelar en större roll för trävaruindustrins lokalisering än vad avsättningsmarknadens lokalise- ring gör.

Det andra lokala produktionsblocket omfattar samtliga övriga industri- branscher i regionen med en utpräglad dominans för gruvindustrin. En mycket stor del av de övriga branschemas försäljning går till gruvindu- strin. Huvuddelen av produktionen inom gruvindustrin och dess underleve-

MALMD A'REGION

K E M ISK o. GUMMIIND. KEMlSK o. MASSA! m PAPPERS-

__M—q MASSA! PAPPERSIND. PAPPERSIND.

LIVS- MEDELS- INDUSTRI

STENIND.

VERK TADS- INDUSTRI

JORD o. STENIND. :l'ltlfl 'D 1 VERK-

STENIND.

SAMHET

, . .

Au NF " sexrogen UTANF n TILLV. IND. "LD/_ wu

FALUN/BORLÄNGE A-REGION rexo-

TEKOIND. INDUSTRI TEKOIND.

LIVSMEDELSIND. LIVSMEDELSIN'

DETALJ-

MASSA] APPERSIND

MASSA/ PAPPERSIND.

METVERK

KEMISK o. GUMMIIND

INDUSTRI GRUVIND.

JÄRN-, STÅL- o. METALLVERK OVRIG T I LLV IND SAMT SEKTORER UTANFÖR TILLV. IND. TILLV IND.

eonÅs A- REGION LIVSMEDELSIND. LIVSMEDELSIND

DETALJ' HANDEL

LIVSM: INDUSTRI

TEKO- INDUSTRI

TEKO- INDUSTRI

TEKO- INDUSTRI

VERKSAMHET PARTI-

HANDEL

vsnxs- VERKSTADSIND. |ND__U_$TRI VERKSTADSIND. KEMISK o. GUMMIIND. JORDo. STENVAFIUIND. BVGGNADSV- SKOGSIND. . . TRAVARU- TRAVAR IN . TRAVARUIND INDUSTRI D D IND.SAMT IND.SAMT SEKTOFI-ER sexronsn UTANFOR UTANFÖR TILLV IND TILLV. IND. SKELLEFTEÅ A-FIEGION LIVSM. IND. LIVSMEDELS— uvsm IND. JORD-o 'NDUSTR' DETALJ-

HANDEL

TRÄVARUIND. INDUSTRI—

TRÄVARUIND.

PAPPERSIND. MASSA, PAPPERSIND. PAPP. IND. jäRD- o. KEMISK o. JARN—. STÄL- o. SKOGSIND GUMMIIND. METALLVEFIK ,

INDU TRI

GRUV- INDUSTRI

KEMISK o. , GUMMIIND.

GRUVIND.

KEMISK o. GUMMIIND.

STADSIND.

GRUV- INDUSTRI

JORD- o. BYGGN. VERK- STENIND. SAMHET OVRIG TILLV. IND ; 11 range TILLV. IND. TILLV.|

Figur 3:4 Inköp och försäljning inom den egna regionen för tillverkningsindustrin i fyra regioner 19 70

Anm. Staplarna i mitten anger sektorernas andel av den del av den totala industriproduktionen i regionen som avsätts inom regionen. Pilarnas grovlek anger hur stor andel som respektive leveranspost utgör av industrins försäljning inom den studerade regionen. Uppgifterna avser endast försäljning och inköp inom respektive region. Endast leveranser som utgör en procent eller mer har angetts med pil. Källa: Leveransenkäten

rantörer avsätts sedan lokalt till industribranschen metallverk. Branschen är i sitt lokaliseringsval starkt råvaruorienterad, samtidigt fungerar branschen som den huvudsakliga slutleverantören i detta lokala produk- tionsblock.

Den nyckelställning som den lokala slutleverantören intar i Skellefteå- blocket liksom omfattningen av flera mindre underleverantörer kan i stor utsträckning förklaras av den industrialiseringsprocess som skett inom regionen sedan exploateringen av Skellefteå-fältens naturtillgångar inled- des på l920-talet. De stora avstånden till alternativa underleverantörer i andra mer industrialiserade områden av landet kan antas ha inneburit att nya verksamheter i Skellefteå—regionen kunnat utvecklas under skydd av tullmurar som höga transportkostnader innebär.

Närheten till övriga delar av Bergslagen liksom till den befolkningsrika Stockholmsregionen med dessa områdens goda tillgång till olika typer av underleverantörer kan vara en rimlig förklaring till att något väl utvecklat lokalt underleverantörssystem, motsvarande det i Skellefteåregionen, ej förefaller ha utvecklats i Falun/Borlängeregionen. Här spelar emellertid även regionavgränsningen stor roll. Företagen i Falun-Borlängeregionen är nämligen i större utsträckning än företagen i Skellefteåregionen kopplade till företag i Kopparbergs län men utanför den egna A-regionen.

Kopplingama mellan träförädlade och metallförädlade verksamheter i Falun/Borlänge A-region kan eventuellt ha sin förklaring i att de stora ägarintressena till industrin i Falun/Borlängeregionen traditionellt omfat- tat såväl skogs- som malmtillgångarna. Detta kan i sin tur förklaras av den tidigare starka kopplingen mellan dessa två råvarutillgångar. Skogstill- gångarna utgjorde då till följd av produktionsmetoder beträffande bergsprängning, träkol för masugnarna samt stöttor till gruvschakten en nödvändig förutsättning för gruvbrytning. Vid utvecklandet av nya produktionsmetoder och alternativa avsättningsmöjligheter, framför allt för skogsprodukterna, har de traditionella ägarintressena varit desamma. De sektoriellakopplingarna inom det lokala produktionssystemet, har blivit mer sammanflätade än motsvarande förhållanden inom Skellefteå- regionens näringsliv. Den betydelse ägoförhållandena har för utvecklan- det av produktionsblock behandlas närmarei avsnitt 3 .7.

Den starka råvarulokalisering som kännetecknar kopplingarna inom det lokala näringslivet i Skellefteå- och Falun/Borlängeregionen har ingen motsvarighet i Borås- och Malmöregionerna. De sektoriella sambanden inom dessa regioner domineras av verksamheter som i sitt lokaliseringsval traditionellt styrs av avsättningsmarknadens lokalisering, se figur 3:4. Detta gäller bl. a. TEKO-industrin.

På motsvarande sätt som för Skellefteå- och Falun/Borlängeregionerna i tabell 3.9 redovisas i tabell 3.11 uppgifter om försäljningens fördelning för olikstora företag inom några dominerande branscher i Malmö- och Boråsregionerna. Bilden är i stort sett densamma. Det mest utmärkande draget i tabell 3.11 är att även de stora företagen inom livsmedelsindu- strin avsätter över 50 % av sin produktion inom det egna länet. Detta understryker det tidigare framförda påståendet om att livsmedelsindu- strin uppvisar en utpräglad marknadsorientering i sitt lokaliseringsval.

1 Se t. ex. Järn- och me- tallmanufakturindustrin under 70-talet.

SOU 1973 129 och 30. Stockholm 1973.

Inom textil- och konfektionsindustrin liksom inom verkstadsindustrin ger uppgifterna i tabell 3.11 stöd för det tidigare framförda påståendet om att de stora företagen i respektive bransch utgör slutleverantöri regionala produktionssystem.

Av uppgifterna i tabell 3.9 och 3.12 som visar på inköpens regionala fördelning för motsvarande storleksklasser framgår det att de stora företagen även tjänar som nyckelföretagi lokala utvecklingsblock genom att en stor del av deras inköp sker från mindre företag i den egna regionen. P. g. a. den stora importen av råvaror och halvfabrikat är detta förhållande minst utpräglat inom textil— och konfektionsindustrin.

3.6 Indirekta produktionssamband

När ett företag ökar sin produktion ökar samtidigt inköpen av råvaror, halv- fabrikat och tjänster. Underleverantörer i flera led ökar också produk- tionen och därmed inköpen av råvaror och halvfabrikat. För att få en fullständig bild av ökningen i produktion, leveranser och sysselsättning måste sålunda de indirekta spridningseffekterna beaktas. Omfattningen av dessa indirekta effekter i en region beror på två faktorer. En är hur stor andel av inköpen som huvudleverantören och dennes underleverantörer gör från andra tillverkande företag i regionen. Den andra är i vilken omfattning vidareförädling sker inom företaget. Om järn- och stålverken väljs som exempel visas i figur 3: 1 att denna branschi Kopparbergs län köper från och säljer till gruvindustrin, järn— och stålverk och verkstadsindustrin. Om även de indirekta sambanden tas med i bilden så framgår det av materialet att samtliga industribranscher utom livsmedelsindustrin, massa- och pap- persindustrin och övrig tillverkningsinduåtri är mer eller mindre beroende av järn- och stålverkens produktionsutvecklingi Kopparbergs län.

Då det indirekta leveransutbytet skall beaktas kan den tidigare nämnda input-outputmetoden utnyttjas. På grundval av leveransundersökningen är det möjligt att beräkna de effekter som genom produktionssystemet sprids till andra sektorer och regioner än de direkt berörda. Dessa uppgifter utgör ett väsentligt inslag i de samhällsekonomiska bedömningar av produktions— kostnaderna i olika regioner och ortstyper som ingår i produktionskost- nadsgruppens arbete. De här presenterade beräkningarna av indirekta spridningseffekter bygger på antagandet att företagen efter en omsättningsförändring utnyttjar samma underleverantörer som före förändringen och att förhållandet mellan underleveransernas storlek och företagets omsättning är konstant. Antagandet om stabilitet i företagens inköpsrelationer är centralt vid be- räkningar med hjälp av input-outputtekniken. De snabba tekniska föränd- ringar som förekommer inom produktionen utgör ett välkänt problem vid input-outputanalys. Hemtagning av på underleverantörer utlagda produktionsmoment för att kunna hålla uppe den egna sysselsättningen vid lågkonjunktur 'och tillfällig utläggning vid högkonjunkturer samt förändrade transportkostnader1 utgör ett speciellt problem vid regional input-outputanalys. En viss stabilitet torde dock råda till följd av den

osäkerhet som är förknippad med anlitandet av nya leverantörer. Därtill kommer även höga introduktionskostnader för inkörning, överflyttning och anpassning av verktyg m. m. Möjligheterna till hemtagning av utlagda produktionsmoment är dessutom begränsade. Orsaken till detta är produkternas vanligen höga tekniska nivå. Dessa argument för en hög stabilitet i underleverantörssystemen styrks av en studie som företagits inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete.1 Av undersökning- en framgår att de studerade företagen anlitat samma leverantör under lång följd av år. Flertalet leverantörer har företagen samarbetat med under större delen av sin hittillsvarande verksamhetstid, som i flera fall uppgick till mer än 30 år. Utbyte av leverantörer företogsi mycket liten _ _ utsträckning då man'inom företagen menar att väl inarbetade kontakter ] Ffdnksionrc'.&dhnd' är av stort värde och därför uppväger de i vissa fall något högre ?änåäelfsiåixåcsrådg inköpspriser som man betalade till en inarbetad leverantör. För flertalet företags inköp från under- av företagen är vidare kopplingarna till underleverantörerna utformade så 333551; ;ååfgketåk' att mkopens omfattning 1 stort regleras av foretagens omsattnmg. för företagsekonomi,

I tabell 3.13 återges uppgifter om industrisektoms inköp direkt från sina Umeå 1973. (Stencil.)

Tabell 3.13 Direkta och indirekta inköp från hela landet för några av de studerade regionerna 1970 (procent)

Region Malmö/Lund/ Borås Kopparbergs Skellefteå Trelleborg A-region län A-region A-region

Bransch SNI-kod

Direkta ln- Direkta In- Direkta In— Direkta In- direkta direkta direkta direkta

Livsmedels- och dryckesvaru (31) 88 12 62 38 71 29 48 52 Textil, konfektion

och lädervaru (32) 90 10 96 4 79 21 — — Trävaru (33) 80 20 94 6 95 5 81 19 Massa, pappers, pappersvaru och

grafisk (34) 81 19 85 15 95 5 59 41 Kemisk, gummi, plast, plastvaru (35) 90 10 93 7 91 9 87 13 Jord och stenvaru- ind. (36) 93 7 92 8 92 8 87 13 Järn-, stål- och

metallverk (37) 99 1 — — 92 8 88 12 Verkstadsvaru-

industri (38) 92 8 94 6 69 31 73 27

_________________——_

Anm. I de fall inköpen av råvaror och halvfabrikat sker som import från utlandet hamnar det utanför det nationella produktionssystemet. De indirekta effekterna blir då mycket begränsade. Exempel på detta är textilindustrin i Borås-regionen och järn-, stål- och metallverken i Malmö-regionen och Kopparbergs län. Källa: Leveransenkäten.

' P.g.a. att den tillgängliga databearbetningskapa- citeten är begränsad till matriser av storleksord- ningen 8 sektorer, sker den- na mer finfördelade kart- läggning med hjälp av s.k. blocktriangulerade inputmatriser.

underleverantörer och indirekt via dessa underleverantörers inköp från sina underleverantörer etc.

De indirekta leveranserna för de flesta industribranscher utgör en begrän- sad del av dessa branschers samlade direkta och indirekta inköp av råvaror, halvfabrikat och tjänster. Möjligheterna att tillvarata de fördelar som kan erbjudas i form av arbetsfördelning och specialisering är emellertid avhängiga av utbudet av olika typer av halvfabrikat och produktionstjän- ster. Även om andelen indirekta inköp därför är relativt begränsad kan de ha stor marginell betydelse för att effektivisera produktionen. De tidigare i kapitel 3 redovisade produktionssystemen och lokala utvecklingsblocken har här kompletterats med uppgifter om de indirekta inköpens sektoriella fördelning i lokala produktionsblock. Dessa uppgifter redovisas i tabell 3.14. Av redovisningen framgår att de dominerande dragen i de lokala utvecklingsblocken i huvudsak kvarstår. Med den grova sektorsindelning, som här utnyttjas sammanförs närings- grupper som uppvisar relativt olikartade inköps- och avsättningsförhållan- den. De redovisade uppgifterna om regionala utvecklingsblock kan därför antas vara för grova och oprecisa för att tjäna som underlag för konkreta regionalpolitiska och näringspolitiska åtgärder. I syfte att utvärdera bety- delsen av en finare branschindelning vid kartläggning av block av ömsesidigt beroende produktionssektorer redovisas uppgifterna för verkstadsindustrin i Falun/Borlänge A-region pånäringsgrupper (SNI-3 -siffernivä).l lndustrisektorernas inköp från hela landet återges enligt denna finare sektorsindelning i tabell 3.14. Näringshuvudgrupperna metallvaruindu- strin, maskinindustrin, elektroindustrin och transportmedelsindustrin till- sammans med järn— och stålverken, gruvindustrin, plastvaru- och gummi- industrin samt cementindustrin bildar här ett klart avgränsat utvecklings- block. Ett motsvarande block av ömsesidigt beroende produktionssektorer bildas av trävaruindustrin, massa- och pappersindustrin samt jord- och skogsbruket. Även lädervaru-, textil- och konfektionsindustrin samt livs- medels— och dryckesvaruindustrin kan iviss mån sägas ingå i detta block.

I tabell 3.15 redovisas motsvarande uppgifter för inköp och försäljning mellan sektorerna inom Falun/Borlänge A-region. Kopplingarna är där i stort sett desamma som för de mellanregionala leveranserna. Den mest slå— ende skillnaden är att lädervaru-, textil- och konfektionsindustrin liksom livsmedels— och dryckesvaruindustrin ej har något leveransutbyte med några andra produktionssektorer i A-regionen.

För en mer översiktlig kartläggning och analys av näringslivsstruktureni en region är det som nämnts ofta tillräckligt med en relativt grov sektors- indelning av materialet. Detsamma gällert. ex. vid näringslivsprognoser för ett län. För dessa ändamål kan en detaljerad sektorsgruppering innebära minskad stabilitet över tiden i sambanden. Som underlag för beslut om regionalpolitiska och näringspolitiska åtgärder är det emellertid en fördel vid avgränsningen av lokala utvecklingsblock att sektorsindelningen är så detaljerad som möjligt.

Tabell 3.14 Inköp från hela landet för tillverkningsindustrin i Falun/Borlänge A-region, 1970. (procent)

___—____________________,._________ Leverans Textil Livsm. Massa Trä- Jord- Plast- Cement- Gruv- Tran- Metall- Maskin- Elek- Järn- till och och och varu- och och varu- ind. sport- varu- ind. tro- och Leverans konfek. dryckes papper ind. skogs- gummi ind. medel ind. ind. stål- från ind. varu bruk ind. verk (32) (31) (34) (33) (ll—13) (35) (36) (23) (384) (381) (382) (383) (37)

Textil- o. konf.

Livsm. o. dryckes- varor Massa och papper Trävaru Jord- o. skogsbruk Plast- och gummi Cementvaru Gruvind. Transportmedelsind. Met allvaruind. Maskinind.

Elek tro ind.

Järn— o. stålverk

Anm. Inköpen anges som andelar av försäljningsvärdet (procent). Endast inköp som utgör 1 procent eller mer av resp. branschs försäljningsvärde beaktas.

De inritade trianglarna avgränsar block av branscher som är nära kopplade till varandra. Källa: Leveransenkäten.

Tabell 3. 15 Inköp från den egna A-regionen för tillverkningsindustrin i F alun-Borlänge A-region, 1970 (procent)

Leverans Leverans

från till

Livsmedels- o.

dryckesvaru

textil- o. konf .

massa o. papper

trävaru

jord- o. skogsbruk

cementvam

plast- o. gummi

gruvindustri

transportmedelsind.

metallvaruind.

maskinind.

järn- o. stålverk

Livsm. Textil Massa Trä Jord- Cement- Plast Gruv- och och och varu och varu- och ind. dryck. konfek. papper ind. skogs- ind. gummi varu ind bruk (31) (323 (34) (33) (11—13)(36) (35) (23)

En

10

Tran- sport- medels- ind.

(3 84)

20

Metall- Maskin- Järn- varu- ind. och ind. stål-

verk (381) (382) (37)

3.7 Exempel på ett utvecklingsblock

I den analys av teknologiska produktionsblock som Erik Dahmén presenterade i sin avhandling i början av 1950-talet utgörs de analyserade enheterna av enskilda, relativt begränsade produktionsprocesser inom cementvaruindustrin. Som underlag för en konkret regionalpolitisk eller industripolitisk åtgärd är det en sådan detaljeringsgrad som bör eftersträvas. Här beskrivs ett annat sådant exempel på ett teknologiskt utvecklingsblock.

Som ett exempel på hur de ursprungliga verksamheterna i en region kan tjäna som utgångspunkt för en samverkan mellan verksamheter ges här ett konkret exempel. Den ökade efterfrågan på småhus har under senare år lett till ökade krav på snabba leveranser. Tiden för själva uppförandet av husen på platsen blir allt kortare. Ett par moment har därvid tidigare legat utanför småhusleverantörernas åtaganden. Bl. 3. har vissa plåtarbeten samt murning av skorsten i det uppförda småhuset sålunda inte ingått. Dessa arbetsmoment har utförts av plåtslagare och murare sedan huset i övrigt har uppförts. Vissa av dessa moment har emellertid börjat ersättas med inköp av prefabricerade delar från underleverantörer. En plåtrörsfabrikant har då levererat stuprör till småhusfabrikanten så att dessa kunnat ingå i småhusleverantörens åtaganden. Ett annat företag har levererat fönsterbleck. Genom denna koppling kvarstår huvudsakligen vissa vatten- och avloppsinstallationer och murande av skorsten som måst utföras på platsen av särskilda yrkesmän. För dränering kring huset har husägaren eller byggmästaren köpt plaströr från en plastfabrikant. Avloppsrör har genom en rörfirma, hämtats från ytterligare en plastfabrikant och slutligen har dörrlister köpts från en tredje plastfabrikant.

Eftersom varje småhusfabrikant ofta erbjuder ett lS—20-tal olika alternativ till villor har de olika underleverantörerna av plåt- och plastvaror var för sig måst utveckla en organiserad lagerhållning så att de mycket snabbt kan leverera material vid leverans av en viss typ av småhus vid ett tillfälle och en annan typ vid ett annat tillfälle.

En av dessa underleverantörer, nämligen plåtrörsfabrikanten, kunde med stöd av riskvilligt kapital som ställdes till förfogande köpa upp några av de övriga underleverantörerna av plåtprodukter. Därigenom kunde resurserna för den organiserade lagerhållningen begränsas. I nästa steg kunde en viss produktutveckling ske där vissa moment i dessa olika underleverantörers produktionsprocess samordnades och förbilligades. Bl.a. kunde'vissa moment i produktionen av ventilationstrummor ske med samma produktionsapparat som vid utformandet av vissa fönsterbleck och andra vinklade plåtprodukter. Andra delar av produktionen av ventilationstrummor kunde ske på motsvarande sätt tillsammans med en modifierad produktion av stuprännor. Den mer samordnade produktion av olika plåtprodukter som på så sätt utvecklades medförde även ytterligare effekter. Den minskade efterfrågan efter plåtrör för tak- och stuprännor ledde till en viss ledig kapacitet inom denna produktion. Detta medförde emellertid att man övergick till att tillverka något grövre plåtrör med avsättning till rökgångar i skorstenar. Denna produkt utvecklades i samverkan mellan den del av företaget som tillverkat plåtrör för stuprännor och den verksamhet som producerade ventilationstrum- mor. Genom att rörgångar ingick i de nya prefabricerade småhuselemen— ten var det inte längre nödvändigt med en yrkesman för murning av skorstenen. Detta kan, med godkännande från brandinspektionen, utföras av småhusägarenv själv eller av småhusfabrikantens montörer.

Kunskaperna från plåtrörsproducentens sida i utformande och produk-

tion av tak- och stuprännor kunde även tillvaratas när plastföretaget som stått för produktion av dräneringsrör införlivades i det företag som bestod av flera från den ursprungliga gruppen av 8 underleverantörer. Förutom att fortsätta enbart med produktion av dräneringsrör påbörjades nu, med utgångspunkt i kunskaper om hur plaströr skulle produceras och hur tak- och stuprör bör vara utformade, en produktion av tak- och stuprännor i plast. Nästa steg i produktutveckling och samordnad produktion, med utgångspunkt i en kombination av tidigare produktionser- farenheter, blev att produktion av avloppsrör i plast togs upp. En stor del av de tidigare juridiskt fristående och produktionsmässigt avgränsade under- leverantörerna har genom detta formaliserade samarbete kunnat nedbringa en stor del av bl. a. distributionskostnadema.

Flera väsentliga förutsättningar ligger bakom detta resultat. Den första av dessa är att samtliga företag arbetade som underleverantörer till en gemensam eller likartad avsättningsmarknad. De ingick med andra ord i ett teknologiskt utvecklingsblock med en i blocket dominerande slut- produkt.

Varje enskild företagare var liten och med begränsade möjligheter att själv klara av en utveckling av produktionen och breddning av produktur— valet för att på så sätt kunna möta tillfälliga eller mer långvariga svängningar i efterfrågan. Slutligen kunde riskvilligt kapital ställas till förfogande för att möjliggöra ett samgående av företagen i en organisato- risk och produktionsmässig enhet.

Inom regionalpolitikens och näringspolitikens ram torde detaljerade kartläggningar och analyser av teknologiska utvecklingsblock kunna ske i linje t. ex. med de här presenterade kartläggningarna. Ett väsentligt underlag för denna kartläggning och analys kan bl.a. inhämtas från de enkäter om företagens leveransströmmar som insamlas inom ramen för Länsplanering 1974. Dessa kartläggningar och analyser kan kombineras med de lokala och regionala myndigheternas kännedom om förhållandena inom specifika företag och regioner. Kompletterande uppgifter, som marknadsanalyser, bokslutsanalyser o. (1. kan i många fall även ske genom köp av dessa tjänster från revisionsbyråer och andra organ för uppdrags- verksamhet.

3.8 Sammanfattande utvärdering

I analyser av regionala skillnader av företagens produktionskostnader brukar ofta den industriella miljöns betydelse betonas som en bidragande faktor till företagens produktionsförhållanden. En väsentlig sida av begreppet industriell miljö är förekomsten av vad som här betecknats som regionala utvecklingsblock. Fristående företagi olika orter uppvisar vart för sig en bestämd nivå på sina produktionskostnader och intäkter. Om företagen sammanförs i utvecklingsblock kan den industriella miljö som därmed skapas göra att alla företagen kommer att uppvisa lägre produktionskostnader och bättre lönsamhet än i det första fallet. Utvecklingskostnader, lagringskostnader, servicekostnader, transportkost- nader och övriga distributionskostnader kan hållas på en lägre nivå. Vissa samhälleliga investeringar, t. ex. hamn, flygplats, vägar, etc., som inte är

möjliga att göra lönsamma vid ett enskilt företags etablering, kan bli motiverade vid en samordnad satsning av flera företag.

Svårigheterna att kartlägga förekomsten av regionala utvecklingsblock samt att utvärdera dessas betydelse för företagens produktionskostnader är emellertid mycket stora. Detta torde vara en förklaring till att några |" allvarliga försök knappast kan sägas ha gjorts i Sverige sedan Erik I Dahmén i början av 1950-talet presenterade en analys av kopplingarna mellan olika produktionsmoment inom cementvaruindustrin. I. Ett väsentligt inslag i produktionskostnadsgruppens arbete har därför varit att utveckla en metod för kartläggning av sådana regionala ll utvecklingsblock. Avsikten är samtidigt att utvärdera vilken betydelse

dessa block har för företagens produktionskostnader. De kartläggningar av regionala produktionssystem som redovisas i detta kapitel har utförts med hjälp av denna metod. Detta har möjliggjort , att förutom det direkta leveransutbytet även beräkna de indirekta I, kopplingar som föreligger mellan branscher och sektorer inom och mellan olika regioner.

Som ett genomgående resultat från dessa kartläggningar framgår den stora betydelse som några enstaka nyckelverksamheter spelar i de regionala produktionssystemen. Dessa nyckelverksamheter utgör de dominerande slutleverantörerna av regionens samlade produktion. Sam- " tidigt som de oftast står för en stor andel av den samlade industriproduk-

tionen och sysselsättningen i regionen påverkar de den övriga industripro- duktionen och sysselsättningen genom att många av de små och , medelstora företagen tjänstgör som underleverantörer till dessa regionala l? slutleverantörer. ', De kopplingar som förekommer mellan de stora företagen och de små I och medelstora företagen i de här studerade regionerna utgör ett I; dominerande inslag i de regionala utvecklingsblocken. I de redovisade , kartläggningarna utgör närheten till råvarukällor i form av skogs- och *; naturtillgångar ett väsentligt inslag i produktionssystemen i Skellefteå I A-region och Kopparbergs län. Kring dessa råvarutillgångar kan ett block I av träförädlande produktionssektorer urskiljas som uppvisar starka inbördes kopplingar. Ett motsvarande utvecklingsblock kan konstateras för olika metallbearbetande förädlingsled. De långa avstånden till alternativa underleverantörer kan antas ha utgjort ett väsentligt bidrag till att de regionala utvecklingsblocken är mer utvecklade i Skellefteå A-region är i de övriga regionerna. Den stora lokala avsättningsmarknaden I, i Malmöregionen, liksom det relativt stora antal företag som redovisas för I Malmö/Lund/Trelleborg A-regionen, torde utgöra ett verksamt bidrag till I I att det ömsesidiga leveransutbytet mellan olika företag är relativt om- I fattande även i denna region. I Det omfattande inomregionala leveransutbytet mellan företag itextil- I och konfektionsindustrin i Boråsregionen tyder på att dessa företag har g? utvecklat omfattande specialisering och arbetsfördelning. Denna arbets- l * fördelning kan mot bakgrund av vad som tidigare framförts antas utgöra en

väsentlig förklaring till den i jämförelse med riksgenomsnittet begränsade . sysselsättningsminskningen inom Boråsregionens TEKO-industri mellan

åren 1950 och 1970.

Ett resultat av redovisningen i kapitel 3 är att agglomerativa fördelar till viss del kan förklaras av att företag i stora och företagsrika regioner har större möjligheter till samarbete och specialisering än företag i små regioner med få företag. Att så är fallet beror framför allt på att iregioner med många företag och ett väl utvecklat samarbete mellan olika verksamheter är möjligheterna större till en hög utnyttjandegrad av de samlade resurserna. De resultat som presenteras i kapitel 6 visar även att produktionskostnaderna som andel av produktionens salutillverknings- värde i genomsnitt ligger lägre i Malmö och Skellefteå än i de övriga regionerna.

En slutsats som kan dras av det material som presenteras i kapitel 3 samt vissa uppgifter i kapitel 6 är att väl utbyggda lokala utvecklings- block och starka kopplingar mellan verksamheter i ett regionalt produk- tionssystem medför ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna, vilket medför lägre produktionskostnader för företagen.

4 Regionala aspekter på det svenska produktionssystemet

Av Gunnar Törnqvist

I föregående kapitel låg tyngdpunkten i framställningen på en beskrivning av inom regionala förhållanden och samverkan mellan sektorer i ett produk- tionssystem. I detta kapitel träder de mellanregionala aspekterna, dvs. sam- verkan mellan orter och regioner, i förgrunden.

Presentationen inleds med en för detta kapitel avpassad definition av be- greppet produktionssystem eller verksamhetssystem som det ibland kom- mer att kallas. Särskild uppmärksamhet ägnas olika former av beroendeför- hållanden som råder mellan olika delar av det svenska produktionssystemet och konsekvenserna i olika avseenden av dessa relationer. Regional arbets- fördelning och sysselsättningsförändringar inom moderna verksamhets- system tas upp till behandling. Framställningen avslutas med en serie exem- pel på olika former av mellanregionala kontaktmönster.

I kapitel 5 följer sedan en diskussion om ivilken omfattning transport- kostnader i vid bemärkelse påverkar lokaliseringsbetingelserna för olika typer av verksamheter i skilda delar av landet.

4.1 Produktionssystem — verksamhetssystem

I den framställning som följer används följande definition av ett produktionssystem eller verksamhetssystem. Systemet består av objekt som kan vara hela arbetsställen eller i vissa fall (se nedan) delar av arbetsställen. Dessa står i beroendeförhållanden till varandra och länkas samman av transporter av gods, personer och information. Länkarna kan idertifieras som rent fysiska flöden men i många fall också genom betzlningsströmmar i skilda riktningar. Inom ett produktionssystem finns dessutom länkar i form av ägarförhållanden och maktrelationer som sanrolikt är svåra att kvantifiera och fullständigt blottlägga och beskriva. P.gur 4:l visar ett hypotetiskt produktionssystem i geografiskt perspek- tiv. Skissen innehåller arbetsställen fördelade på ett antal regioner. Länkar, som närmare skall beskrivas iden fortsatta framställningen, sammanbinder arbetsställena till ett system. Dessutom finns länkar mellan dessa arbetsstäl- len och t. ex. enskilda hushåll i varje region. I den framställning som följer har emellertid intresset helt koncentrerats till de länkar som sammanbinder arbdsplatserna i det studerade verksamhetssystemet.

Figur 4 :] Hypotetiskt x verksamhetssystem i geo- x grafiskt perspektiv. (

Enligt figur 411 bildar arbetsställena i region A ett förhållandevis slutet delsystem, dvs. enheterna är föga beroende av enheter i andra regioner. 1 t. ex. regionerna B, C, D och E däremot är arbetsställena i stor utsträckning kopplade till enheter i andra regioner. Regiongränserna ”skär sönder” det studerade produktionssystemet på ett sätt som försvårar meningsfulla mel- lanregionala jämförelser, särskilt om dessa baseras på aggregerade data. I dagens samhälle är verksamheten vid olika arbetsställen ofta starkt speciali- serad. Arbetsfördelningen inom ett nationellt produktionssystem är med andra ord betydande. Det produktionsresultat som kan uppmätas i en region (t. ex. E i figur 4:l) är resultatet av ett lagarbete mellan enheter, av vilka några finns i närheten inom den observerade regionen, de flesta långt bort i andra regioner. Förändringar som kan avläsas i en region kan vara en följd av händelser och omständigheter i andra regioner, eller omvänt, genom de länkar som sammanbinder olika arbetsställen får åtgärder och förändringar i en region alltid större eller mindre effekter iandra regioner.

ARBETSFUNKTIONER

ADMINISTRATIVA FU NKTI ONER

KONTAKTFORMER

A Beslutsfattande, planering, förhandling, spaning, produktutveckling etc.

A Kontroll, arbetsledning, In- formutionsbehondling, servi- ce till A] etc. A3 Kameralt arbete, rutinortot kontorsarbete, service till

A] och A2 etc.

SERVICEFUNKTI ONER Företagsservice SERVICERESOR

Hushål Isservice

TILLVERK Nl NGSFU NK TI ONER Moteriolbearbetning och gods- hontering Inom industrins drifts— GODSTRANSPORTER enheter, byggnodsverksomhet etc.

INSAMLINGSFUNKTIONER Jordbruk, skogsbruk, fiske, GODSTRANSPORTER framställning av energi etc.

Som närmare skall visas i den fortsatta framställningen är det helt klart att det råder komplicerade beroendeförhållanden i ett system av det slag som beskrivs i figur 411. Däremot är det mycket svårt att kvantifiera bety- delsen av dessa beroendeförhållanden, då våra kunskaper om de processer som äger rum i rumsliga system är synnerligen begränsade.

Som ett första steg mot en djupare förståelse av de processer som äger rum i ett nationellt verksamhetssystem är det nödvändigt att se närmare på de länkar som sammanbinder olika arbetsställen i figur 411. Det är därvid uppenbart att karaktären på länkarna är beroende på arten av de verksam- hete: som bedrivs vid olika arbetsställen.

I iigur 412 redovisas fyra grupper av arbetsfunktioner som kan tänkas finnas inom de enheter som ingår i det studerade produktionssystemet (verksamhetssystemet). I anslutning till varje funktionsgrupp finns exem- pel rå arbetsuppgifter som är karaktäristiska för dessa. Många arbetsställen inorr. ett produktionssystem rymmer samtidigt flera av de uppräknade funktionerna. Inom t. ex. tillverkningsindustrins enheter dominerar vanli- gen tillverkningsfunktionerna. Men inom varje enhet finns också service- funkzioner och administrativa funktioner i varierande omfattning. Inom vad som i officiell statistik betecknas tillverkningsindustri finns samtidigt arbetsställen av typ huvudkontor och försäljningskontor som rymmer ad- miniitrativa funktioner och vissa servicefunktioner men helt saknar egent- liga tllverkningsfunktioner.

Servicefunktionerna är särskilt utmärkande för arbetsställen inom nä- ringsgrenarna handel, samfärdsel, undervisning, hälso- och sjukvård, social- vård, uppdragsverksamhet och rekreationsverksamhet. Administrativa funktioner finns sannolikt inom alla typer av verksamheter i ett modernt

DIREK TA PERSONKONTAKTER

TELE- OCH BREVKONTAKTER

Figur 4:2 Arbetsfimk- tioner och kan taktfor- mer i ett verksamhets- system.

' För en utförligare fram- ställning se M-G. Eng- ström , Regional arbetsför-

delning. Lund 1970, bila- ga 5 iSOU1970:14 samt G. Törnqvists bidrag i Regioneratt leva i. Udde- valla 1972.

samhälle. De administrativa arbetsuppgifternas andel av den totala arbets- insatsen vid ett arbetsställe kan emellertid variera från en mycket liten vid t. ex. en jordbruksenhet till en helt dominerande vid ett offentligt förvalt- ningsorgan.

Figur 42 visar vidare de kontaktformer och flöden som är karaktäristis- ka för olika typer av arbetsfunktioner. Eftersom varje arbetsställe som in- går i det studerade produktionssystemet (figur 4 :1 ) samtidigt rymmer flera arbetsfunktioner, länkas enheterna också samman av samtidigt flera olika former av kontakter. Genom direkta personkontakter, som kräver resor av någon eller några av de inblandade, och genom tele- och brevkontakter överförs information. Även tjänster kräver personförflyttningar, medan tillverkningsfunktioner och insamlingsfunktioner länkas samman av gods- transporter. Angivna flöden som sammanbinder systemets objekt tordei många fall motsvaras av betalningsströmmar i motsatt riktning.

I den fortsatta framställningen kommer samtliga i figur 412 angivna kon- taktformer att studeras ochjämföras. Syftet med dessa empiriska studier är att med exempel visa de ömsesidiga beroendeförhållanden som i dag råder mellan olika enheter i ett produktionssystem och mellan valda regioneri Sverige.

4.2 Sysselsättningsförändringari moderna verksamhetssystem

Verksamhetssystem av det slag som beskrevsi föregående avsnitt kan förut- sättas genomgå ständiga förändringsprocesser. Från regionalpolitisk syn- punkt är de sysselsättningsmässiga effekterna av dessa förändringar av spe— ciellt intresse. Sysselsättningsförändringari moderna verksamhetssystem är utförligt redovisade i andra arbeten inom ramen för ERUzs forskningsverk- samhet och skall här beröras endast i sammandrag.1

Verksamhetssystemen i länder som i dag kan betecknas som efter- industriella samhällen t. ex. USA, Japan, Kanada, Schweiz, Västtysk- land, Frankrike, Beneluxstaterna och länderna i Skandinavien — har genomgått en radikal omvandling. Förenklat kan förändringarna beskrivas som markanta förskjutningar av tyngdpunkten i förvärvsarbetet från insam- lingsfunktioner, utmärkande för det agrara samhället, via tillverkningsfunk— tioner, utmärkande för det industriella samhället, till servicefunktioner och administrativa funktioner, som svarar för en betydande del av förvärvs- arbetet i det efterindustriella samhället (se figur4: 2).

Sannolikt kommer de antydda förändringarna av sysselsättningsstruk- turen att accentueras i framtiden. Insamlings- och tillverkningsfunktioner kommer att behöva allt färre sysselsatta. Serviceverksamheter som kräver personlig omvårdnad med direkta personkontakter kommer att engagera en allt större del av arbetskraften. Mycket kraftigt kommer sysselsättningen att öka inom de administrativa funktioner som karaktäriseras av komplice- rad informationsbehandling, beslutsfattande, planläggning, forskning och produktutveckling.

Hittills har de beskrivna strukturförändringarna gått hand ihand med en omfattande koncentration av arbetstillfällen och bosättning till stora stads- regioner runt om i världen. Världsstädernas tillväxt är till stor del en följd av servicefunktionernas och de administrativa funktionernas starka expan- sion. Till de stora stadsregionerna koncentreras företagens huvudkontor. Där samlas den administrativa personalen och ledningen för intresseorgani- sationer, finansorgan samt betydande delar av den växande offentliga för- valtningen. Kring dessa konglomerat av styrenheter fylkas alla upptänkliga former av service samt radio— och TV-företag, tidningar och bokförlag etc.

I Sverige som i andra efterindustriella samhällen har sysselsättnings- expansionen förskjutits från i första hand insamlings— och tillverknings- funktioner till administrativa funktioner (markerade med A i figur 4z2). Antalet befattningshavare i funktioner som svarar för utbyte och behand- ling av information särskilt de mest kontaktintensiva (Al) har ökat mycket kraftigt. År 1960 var antalet kontaktintensiva befattningshavare i runt tal 150 000. År 1965 var antalet ca 200 000 och år 1970 omkring 250 000. Antalet har således ökat med ca 65 % under 60-talet. Samtidigt har sysselsättningen inom de funktioner som svarar för materialbearbetning och godshanteringi det studerade verksamhetssystemet minskat.

Den regionala omfördelningen av yrkesverksamheten i Sverige under 1960-talet har varit selektiv. Den funktionella differentieringen mellan landets 70 A-regioner har blivit alltmera utpräglad. De informationsbe- handlande, styrande och administrerande funktionerna inom såväl den privata som den offentliga sektorn har i allt större omfattning koncentre- rats till Stockholm, Malmö och Göteborg i nu nämnd ordning. Samtidigt har tillverkning och godshantering, särskilt den rutinbetonade, decentrali- serats och fördelats mellan befolkningsmässigt mindre stadsregioneri olika delar av landet. Dessa skillnader i regional fördelning mellan administrativa funktioner och tillverkningsfunktioner hänger bl. a. samman med att det blivit allt vanligare med regionalt uppdelade organisationer. När de syssel- sättningsmässigt stora organisationer det här är fråga om delas, förläggs styrenheterna till någon storstadsregion, medan övriga enheter får mera perifera lägen.

Även om 250 000 kontaktintensiva befattningshavare isig inte är en sär- skilt stor grupp yrkesverksamma är de av flera skäl en från regionalpolitisk synpunkt tungt vägande grupp. Minst hälften av dessa befattningshavare finns för närvarande i storstadsregionerna och har där en betydande multi- plikativ sysselsättningseffekt. För det första knyter de kontaktintensiva befattningshavarna till sig knippen av personal för service, registrering och bearbetning av information inom den egna organisationen (A2 och A3 i figur 42). För det andra drar klustren av styrenheteristorstadsregionerna till sig administrativa underleverantörer och andra former av företagsser- vice. För det tredje har de kontaktintensiva befattningshavarna hög utbild- ning och en inkomst i genomsnitt som är mer än fyra gånger större än genomsnittsinkomsten för alla yrkesverksamma ilandet. Regional koncen- tration av administrationen i samhället innebär således samtidigt koncen- tration av köpkraft som skapar underlag för specialiserad hushållsservice och ett rikt och differentierat kultur- och nöjesliv;

Det är rimligt att anta att den utveckling som beskrivits i detta avsnitt ökat de regionala olikheterna i Sverige ifråga om t. ex. inkomstfördelning, social struktur och utbildning. Från social och regionalpolitisk synpunkt kan denna utveckling mot ökad regional segregation knappast vara önsk- värd. Frågan är om det finns starka transportekonomiska motiv för den

Tabell 4.1 Huvudkontorens lokalisering för de börsnoterade företagen 1950, 1965 och 1972 (procent). (Källa: Bilaga 8)

Region 1950 1965 1972 Stockholm 32 ,4 3 8,5 37,3 Uppsala 1,0 2,0 2.2 Nyköping 1,0 Eskilstuna 1,9 0,7 Mjölby/Motala 0,7 Linköping 3,8 3 ,4 3,0 Norrköping 2,9 0,7 0,7 Jönköping 2,9 2 ,7 3 ,7 Västervik 0,7 0,7 Oskarshamn 0,7 Visby 1,9 0,7 0,7 Kristianstad 1,0 1,4 0,7 Hässleholm 0,7 Helsingborg 5 ,7 3,4 3 ,0 Malmö 4 ,8 6,1 9,0 Eslöv 0,7 0,7 Halmstad 1,4 0,7 Falkenberg/Varberg 0,7 0,7 Göteborg 19,0 16,2 15,7 Borås 2,9 3,4 3,0 Skövde 0,7 0,7 Kristinehamn 1,0 Karlstad 1,9 1,4 1,5 Säffle/Åmål 0,7 0,7 Örebro 0,7 0,7 Karlskoga 1,0 0,7 1,5 Lindesberg 0,7 Västerås 1,9 2,0 1,5 Köping 0,7 Fagersta 1,0 0,7 1,5 Falun/ Borlänge 1,0 0,7 0,7 Avesta 0,7 Gävle/ Sandviken 3 ,8 2 ,7 2 ,2 Bollnäs/ Söderhamn 1,0 0,7 0,7 Hudiksvall/Ljusdal 0,7 0,7 Sundsvall 2 ,9 2,0 2 ,2 Härnösde Kramfors 1,0 Örnsköldsvik 1,0 0,7 0,7 Östersund 1,0 0,7 0,7 Summa 99,7 100,6 99,2

hopklumpning av kontaktberoende verksamheter som bl. a. ligger bakom denna differentiering (se vidare kapitel 5).

I en särskild bilaga (bilaga 8) till produktionskostnadsgruppens rapport finns material som belyser den regionala koncentrationen av beslutsfattan- det inom svenskt näringsliv. Tabell 4.1 är hämtad från denna bilaga och visar den procentuella fördelningen av de börsnoterade företagens huvud- kontor på olika A-regioner vid tre olika tidpunkter. Av företagens huvud- kontor fanns år 1950 ca 32 % i Stockholmsregionen. Regionens andel av dessa kontor uppgick 1965 till ca 39 % och 1972 till ca 37 %. Göteborgs- regionens andel har under samma tid minskat från 19 till 16 %. Malmö- regionens andel har ökat från fem till nio procent. De tre storstadsregioner- na med inbördes olika utvecklingstendenserdominerar helt gentemot övriga regioner. Tillsammans var deras andel av landets huvudkontor 56 % år 19 50 och 62 %år1972.

Tabell 4.2 är baserad på en inventering av Sveriges 500 största industri- företag. Tabellen visar hur stor del av sysselsättningen inom dessa företag som styrs och administreras från huvudkontor i skilda regiontyper.

Tabell 4.2 Antal från regiongrupper "styrda" industrianställda 1970. (Källa:Bilaga 8)

Regiongrupp Antal anställda Andel i procent Storstadsregioner 557 615 54 ,9 Mellanregioner 270 698 26,7 Ovriga regioner 186 601 18,4

Totalt 1 014 914 100,0

Gruppen mellanregioner i tabellen rymmer A-regioner med följande viktiga beslutscentra utanför storstadsregionerna: Linköping, Norrköping, Västerås, Uppsala, Eskilstuna, Sundsvall, Karlstad, Borås, Gävle och Jön- köping.

I nämnda bilaga med titeln "Interregionala beroenden rutinjobben sprids och makten koncentreras” finns ytterligare material som belyser koncentrationstendenserna inom det privata näringslivet. Bl. a. redovisas bostadsorternas fördelning för ca 36 000 styrelseledamöter i svenska aktiebolag samt de verkställande direktörernas och styrelseordförandenas geografiska spridning i Sverige. De bilder av maktens regionala koncentra- tion och dess förändring över tiden som de olika materialen ger är varandra mycket lika.

Det finns anledning att vara försiktig med slutsatser om makt- och be- slutskoncentrationen i det svenska samhället. Ovanstående studie tyder visserligen på en sådan koncentration, men det finns andra undersökningar som pekar i en annan riktning. Utvecklingen är med andra ord inte entydig.

Inom vissa organisationer sker en centralisering, inom andra en decentra- lisering av beslutsfattandet. Som framgår av undersökningar som genom- förts vid avdelningen för företagsekonomi vid Umeå universitet har en divisionaliseringstrend gjort sig gällande inom näringslivet på skilda hålli världen. I Sverige accentuerades denna trend först under senare delen av

] D. Horvåth, Kriterier och principer för företags organisation. Umeå uni- versitet 1972, D. Horvåth, D. Ramström, Organisa- tionsuppdelning i sam- band med lokaliserings- överväganden. Umeå universitet 1971 samt D. Horvåth, Di visionalisering i Sverige. Umeå universi- tet 197 3.

60-talet. Ibland knyts divisionerna till organisationens centrala enhet (hu— vudkontoret). Men i många fall utlokaliseras divisionsledningarna och hela divisioner från den region där huvudkontoret finns för att istället samloka- liseras med någon eller några av organisationens spridda produktionsenhe-

l ter.

4.3 Exempel på regionala kontaktmönster

Figur 4:1 visade ett hypotetiskt produktionssystem i geografiskt perspek- tiv. I detta avsnitt har några empiriska exempel på kontaktmönster samlats i syfte att närmare belysa de faktiska beroendeförhållanden som råder idet svenska produktionssystemet (verksamhetssystemet). Exemplen visar dels kontaktmönster för hela regioner, dels kontaktmönster för enskilda organi- sationer och arbetsställen.

4.3.1 Köp och leveranserav varor och tjänster

Fem regioner i skilda delar av landet har varit föremål för studier Malmö A-region, Borås A-region, Kopparbergs län samt Skellefteå/Lycksele A- regioner. Materialet till de beskrivningar som följer har hämtats från pro- duktionskostnadsgruppens enkätundersökning (för en närmare redogörelse se kapitel 3), som avser arbetsställen inom tillverkningsindustri och före- tagsservice inom dessa regioner. Syftet med beskrivningarna är att visa hur regionernas arbetsställen genom köp och leveranser av varor och tjänster är länkade till varandra och till arbetsställen 1 andra delar av landet.

Som närmare behandlats i föregående kapitel går varierande delar av de studerade industriföretagens produktion på export. Värdemässigt levererar industriföretagen i Skellefteåregionen 39 % av sina produkter till utlandet, företagen i Lyckseleregionen endast nio procent. Industriföretagen i Kop- parbergs län och Malmö A-region avsätter 28 respektive 26 % av sin totala försäljning på utlandsmarknaderna, motsvarande företag i Borås A-region 17 %.

På inköpssidan är bilden annorlunda. Industrin i Boråsregionen importe- rar Värdemässigt 40 % av sina råvaror och halvfabrikat. I Malmöregionen uppgår importandelen till 27 %, i Kopparbergs län och de studerade regio- nerna iVästerbotten till 20 respektive 16 %.

I en bilaga till produktionskostnadsgruppens rapport (bilaga 10) finns en detaljerad redogörelse för industriföretagens köp och leveranser (av varor samt serviceföretagens köp och försäljning av tjänster. Analyserna har begränsats till företagens 15 största leverantörer och 15 största kunder inom landets gränser.

Figurerna 4:3—4:6 är hämtade från denna bilaga och visar för var och en av de studerade regionerna den regionala fördelningen av industrifö retagens försäljning av varor under år 1970. Leveranserna har fördelats på rutor om 2x2 mil. Siffrorna i olika rutor anger hur många procent av leveranserna (transaktionernas värde) inom landet som gått till respektive ruta. Rutor med gråton utan siffra har mottagit leveranser som uppgår till mindre än en halv procent av de sammanlagda leveransernas värde.

| f_l' l ! l—I |__| | I lj Teckenförklaring »; * _, Samtliga områden till vilka +, *._ dem.." hmm...... . -._ anges med gybion __ ( &_,g 7soo[ _ . ---—.__, n, _ Vården mlndn a.. O.5%ungex o'. ', ' *., _ övriga vad... äruvrundade ||| . ._ närmaste heltal _. __: .' " : 7500 ,? ". — *.. 1, . '.x ] il '. —1 | |—|—| | r—r r—|—1 r—r—l | r | __| | |—'| | |—| | |—| | f ] ' .' i . 7400 _.' f _ [ .' ' _ ] '. _ _. : ._ z ] 7600 ' " '" —..' ' , . [ . ._ ] . . ." - . —_ '. J . .' .f 7300 ; _ , & '». ] r r " : ] 7500 ,» ". ' ? l' .- 3 i i” "* l 7200E ? : :, i , _. ] [ i.u ] 740o_ '.' : '. _ _ '. 3 ' l . 7100 f ' ' _.1_LL_I_L. E .— ' ' ] _l

*. rauoE ; Å ' r_ .? : ". (: i ,— , ' I 7200 _? r" ._ [ _. _ i 'n . * *. ' i '. . - J ; få - J 7100 '"" -' r '._ , ._ . _ , . . . . . i .. 7000 '; _, . : i) . .

- 700

.L_ILJll_.L_ll_llL_ll_J.—| 1900

. i _ _ | . i *. ' 6900E r » . . ' v . - .. 600 _ [ k. ' saooE F soo; [ =. _ V 5700 - ,, [

400 _ . [ [ [ aooo_ .aoof i [ ssoolE _ O 200[ (?

6400

L_l|__L_|i_.|_|L_J|.LIL_J|L_J|_.l_t[_|—JLJ_IL_ILJ_IL_IIL_I|.|_J|.L_IL_I|L_I

& o & r—l—l

1200 11100 1400 1500 1600 1700 1300

6300

6200

|_1F_l_II_'I_I'

Figur 4:3—4:6 Industri- företagens försäljning av varor1970. Relativ fördel- WWE.... . %... ning. (Källa: Bilaga 10.)

”oo—LIL_1_l|__|_li__|_lt__i_|L_L_J|_l|.|_t|.1|l_l|.|_||

.1_l_.ll_l_ll_.l_llL__l_llJ—l__llll_l_l o :)

S= s

1200 130 IA 1700

.__1__________7.__4A4_1._.__

| oce— I -II_ 3 I | __.V|l/u|.» .. _- . . 4 - .. . . . _l] 7 ... ! _7___1H__ ____,_2____—_______.__.Jl____.___.__ 9 - .. &) too! 1 | ... 0 U . - w. & O _. - u ... - S " . ,. ; ? m m .SE . ... _. .se & ”V ...W . | .. ... a om . . .. n), - . va _. ...-7.- mm ooo. r | .. ...,. ...... | - Moon. | Moov- | _ FL _ _ _Ll_ _ _LI._. _ _.LL _ ..LLL . _|.I_ _ [ x-f .? .... .". w kl.? 0 0 o o 0 0 .b 1...- .Jr... $.. 0 w 0 0 0 D oom— M 7 n n n ” _|_____._|_|___|_I____Ll____.r..__rl___...L|_____I___rL__r_l___LooN_ 0

620 6100

08—

003

8:

000—

Sn—

7000 mo 0000 6700 6600 6500 6400

6300 0200

Kartorna visar att industrin i de studerade regionerna avsätter sina pro— dukter på marknader som täcker mycket stora områden, dvs. ett betydande antal rutor berörs av de transaktioner som förekommer.

Företagen i Malmö- och Boråsregionerna har en spridning av sin försälj- ning över nästan hela Syd- och Mellansverige. Däremot täcks endast ett mindre antal rutor i Norrland av leveranser från dessa regioner. Marknads- bilden för företagen i Kopparbergs län är likartad men med en tydlig domi- nans för områdena i norra Svealand och kring Mälaren. Industriföretageni de två studerade regionerna i Västerbotten säljer produkter till spridda om- råden över hela Norrland och levererar betydande kvantiteter till rutor runt Mälaren. Sydsverige berörs i mindre omfattning av leveranser från de norr- ländska företagen.

Om man ser till leveransernas omfattning i olika delar av landet framträ- der tydliga regelmässigheter i de fem regionernas leveransmönster. Som framgår av sammanställningen i tabell 4.3 går en stor del av leveranserna, mellan 26 och 45 %, till den egna regionen och de A-regioner som gränsar till denna. Särskilt företagen i Malmö säljer sina produkter inom eller i när- heten av den egna regionen. För samtliga regioner gäller att Stockholms- området är en mycket betydelsefull marknad. Speciellt Boråsregionen har omfattande leveranser till Stockholms A-region men också betydande avsättning 1 Göteborgsområdet.1

Till grund för figurerna 4:7— 4:10 ligger uppgifter från samma industri- företag som i föregående exempel (figurerna 4: 3—4: 6). Men uppgifterna

Tabell 4.3 Regional fördelning av tillverkningsindustrins försäljning och inköp av varor inom landet (procent)

Undersökta regioner

Malmö Borås Koppar- Skellefteå/ A-regi. A-reg. bergs län Lycksele A-reg. Försäljning till Den egna regionen 34 21 16 27 Grannregionerna 1 1 5 15 10 Stockholms A-region 27 36 26 25 Göteb org; A-region 9 1 8 7 4 Malmö A—region — 4 6 1 Ovriga riket 19 16 30 33 Summa i procent 100 100 100 100 Leveranser i mil- joner kronor 2 052 1 239 1 747 325 Inköp från Den egna regionen 32 31 23 25 Grannregionerna 15 6 2 1 25 Stockholms A-region 12 12 28 l 9 Göteborgs A-region 5 23 3 1 Malmö A-:egion -— 4 2 3 Ovriga riket 35 25 24 27 Summa iprocent 99 101 101 100 Inköp imijoner kronor 1 088 519 1 039 213

' Som närmare utreds i bilaga 10 kan det före- ligga risk för överskatt- ning av leveranserna till de två storstadsregioner- na. Bokföringsmässiga transaktioner, vilka inte motsvaras av verkliga godstransporter, kan i vissa fall ha blivit regi- strerade av misstag.

- Veckenförklaring ___. = Samtliga omlåden han vilka ; * _ danke" inköp . _ en ex med vå'on ' .. 7600 g g . » _ '; ** . » Vördln mindre än 0.5%ongu ej, . *" *. _ n'vligu verden av avrundade nu '. '._ , närmane helial ; _- r- '» _ ' J 7500_ (: L . 7.400 f _ ;, 7300: ; 7200: . l' >- 'W- ' ? 7|oo' "' _11'_7_1_1'_T_ ' _ . 7000: '; ÄR t f D 6900: ,5 _ - . .. | 5800: 1 . X 6700- f 4 , , k __ ' , b _ 2 | I ' 2 6600 ', % ' : m Q|o | i ).Ä _' :| ci ? | * _ (| |. 0, , e ssoo_ | | . - V i 9 | (? 6400_ 4 | ' | 5300: . / | : S | | | 4 4 | | 6200 , 4 261 | 'L-1 6100 5 5 : 5 5 ': 5

Figur 4: 7—4:10 Industri- företagens inköp av varor 1970. Relativ fördelning. (Källa: Bilaga 1 0. )

7000

6900

6900

6700

6000

6500

6300

6200

6100

T—r—r|||r—r—r—|||r—r—1—T—|||

| |

||rr|

|||||—|—|||T|—r|||1—1—r—|

|__|__||||

LI | | | '_I I "I I | 1 | | 1 I T—T-l ! 1 | | | | 1 1 | )."— _ '. &_ ' ». 76007 *”». x:; '" .

7500

7400

7 300

7200

7100

_._,_v

x . ;

r—r—llllrmru||||r—1—|—1|||r—r—|| Wooll_Lllll|11||l|_A_lllL__L_llll_lllll1

hu...».

,'(—n.. r'

0 I_l_l_L_11ll_l_l_11|LJ_1|lJ_l_l_L.Jll_LJlllLJ_JllL.l_lllL_l_l—Al

0 O O O 0 O 0 s 5 5 a s s ;

6 700

6A00

6200 "

6100

||||r|||l

7500 7500 7400

”€ 7300 ;

7200 * )

Ll—l—lLA—ll—Jllllllllllllllllllllll

1500 1600 1700

111_1_.l__11|lll

|

1600

1.1111_.1_l._.

7000

0900 '

|—|—|

eaoo'

r—rj' |

6700

6600

|PM||PW||

6500_

6400

|||—r—1

6300

1—1—1—1

6200

|__|—1

6100

1100

7100

7300

7200

7100"

||—||||||

l_J_l

()

rr—t |

100 km

|_|_i_i__: n.suunn - (EK/IL lundl mm;-nu mmm-iu.-

||||z_.|

avser nu den regionala fördelningen av tillverkningsindustrins inköp av råvaror, halvfabrikat och andra produkter.

I grova drag uppvisar försäljningskartoma och inköpskartorna för re- spektive region ungefär samma spridningsmönster. Vissa olikheter kan dock observeras. Som framgår av kartsviten (figurerna 4: 7—4: 10) och nedre delen av tabell 4.3 år de studerade regionernas inköp mer koncentrerade till ett område som omfattar den egna regionen och grannregionerna än som var fallet när det gällde försäljningen. En annan väsentlig skillnad är att Borås- och Malmöregionernas starka koppling till Stockholmsregionen på försäljningssidan inte motsvaras av en likartad koppling på inköpssidan. I stället skerinköpen till dessa regioner till stor del från spridda områden i övriga riket. För Boråsregionen kan man dock åter inregistrera en markant anknytning till Göteborgsregionen. I ovan nämnda bilaga (bilaga 10) kompletteras de kontaktmönster som hittills beskrivits utifrån uppgifter om industriföretagens leveranser och in- köp i monetära termer på några punkter med en beskrivning av godsström- marnas viktmässiga fördelning inom landet. Vidare tas företagsservicens regionala kontaktmönster upp till särskild behandling.

Som tidigare diskuterats i anslutning till figur 412 (s. 61 ) finns olika ser- vicefunktioner ofta internt inom t. ex. ett industriföretag. Som exempel på sådana interna servicefunktioner kan bland många nämnas allmänt utred- nings- och planeringsarbete, juridiskt arbete, PR-arbete, arkitektarbete, reklamarbete, revision och datamaskinarbete. I ovan nämnda bilaga be- handlas i första hand kommersiell företagsservice som används som beteck- ning på de tjänster företagen köper från fristående företag utanför den egna organisationen. I offentlig statistik benämnes dessa tjänster uppdragsverk- samhet. Exempel på sådan verksamhet är juridisk, kameral, teknisk och annan uppdragsverksamhet samt annons-, reklam- och marknadsundersök- ningsbyråer.

Som närmare berörs i annat sammanhang (kapitel 8) är utbudet av före— tagsservice i hög grad koncentrerat till större stadsregioner. T. ex. år 1965 fanns ungefär 65 % av all uppdragsverksamhet i Sverige i de tre storstads- regionerna. Norrlands andel var knappt åtta procent. Sektorn hör till de mest expansiva bland näringsgrenarna. Bara mellan 1960 och 1965 ökade sysselsättningen med ca 55 %. Skilda servicefunktioner har olika behov av kundunderlag. Den regionala obalansen i tillgången på företagsservice är sannolikt en följd av att de mest kvalificerade tjänsterna kräver stora under- lag som är inom räckhåll endast i de stora stadsregionerna. Mindre kvalifice- rad företagsservice är däremot mera jämnt fördelad över landet,

Antydda förhållanden återspeglas klart i serviceföretagens regionala kon- taktmönster. Som exempel kan anföras Malmöföretagens försäljning av tjänster år 1970 (figur 421 1). I jämförelse med industriföretagens tidigare redovisade leveranser av varor är serviceföretagens försäljning av tjänster betydligt mer koncentrerad till ett begränsat område i Skåne. Utanför det- ta område begränsas marknaden främst till Stockholm och Göteborg.

Den regionala koncentrationen av serviceföretagens försäljning framgår också tydligt av sammanställningen för samtliga studerade regioner i tabell 4.4. Mellan 58 och 81 % av regionernas försäljning av tjänster går till företag inom den egna eller angränsande regioner.

' 0000

,:4 0300

7000

11...

6900

6700

6600

Wlulxurvwwullyvrlu

6500

6400

7 6200

6100

i 1

F O

_ :

r

' 0 100km a_i_i_i.a.o NJYLUND—liK/Rl lund! Goegmlhlm Inllilullou

ll—l—l—lllllllllllllllllIlllll1

|||11111111111111l1111'_11|l||1 » Teckenförklaring Samtliga områden nu vilka det skall leverans-u anges med gråten

rn

7000 F" "— Vaydcn mindre än 0.5 %ungas ej. 1 övriga vävden öv avrundad. vill . närmaste heltal ;

7500

7400

thrvl1|vll||111111|111111r_'1

n", i 7300 ;

1 .

.

'.' 7200 _: i” 1

7100 ' ' ' ' * — *

. : 9 v & :i! . + + » 7 1 A 4 ), !

||||||||||||| Lllllllllllllllllllll

1200

, Figur 4:11 Serviceföreta- . gens i Malmö A-region för- säljning av tjänster 1 9 70. (Källa: Bilaga 1 0. )

1300 1400 1500 1600 1700 1800

1200

i,"

_.—._.__ ...—..Nu."

i..... e.....m. lammu-

1300 1400 1500 1600

700 1.00

Figur 4:12 Ett malmö- företags telekontakter. (Källa: Se not 1 s. 75.)

Tabell 4.4 Regional fördelning av företagsservicens försäljning och inköp av tjänster inom landet (procent)

Undersökta regioner

Malmö Borås Koppar- Skellefteå/ A-reg. A-reg. bergs län Lycksele A-reg. Försäljning till Den egna regionen 60 54 72 45 Grannregionerna 11 17 9 13 Stockholms A-region 10 2 8 24 Göteborgs A-region 4 12 1 0 Malmö A-region — O O 0 Ovriga riket 15 15 10 17 Summa iprocent 100 100 100 99 Försäljning i mil- joner kronor 100 18 19 11 Inköp från Den egna regionen 49 2 3 42 25 Grannregionerna 2 4 26 6 StockholmsA-region 40 29 13 68 Göteborgs A-region 7 35 0 0 Malmö A-region — 0 O 0 Övriga riket 2 9 19 1 Summa iprocent 100 100 100 100 Inköp imiljoner kronor 22 3 1 1

Serviceföretagen köper själva tjänster i den begränsade omfattning sam- manställningen i nedre delen av tabell 4.4 visar. Köpen sker till stor del inom eller i närheten av den egna regionen. Men samtidigt är serviceföreta- gen för sina egna köp av tjänster i hög grad beroende av den mer kvalificera- de service som finns att få i Stockholmsregionen, och för Boråsregionens vidkommande ocksåi den närbelägna Göteborgsregionen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att företagsservicen i skilda re- gioner har förhållandevis begränsad geografisk räckvidd. Sannolikt hänger detta delvis samman med att de tjänster dessa företag köper och säljer vanli- gen kräver direkta personkontakter. De principiella dragen i dessa senare kontaktmönster kommer att närmare behandlas i ett senare avsnitt (4.3.3).

4.3.2 Telekon takter

I programmet för studier av kontaktmönster och flöden i det svenska verk- samhetssystemet ingår undersökningar av telefonkontakter. Studierna av

dessa kontakters omfattning och riktning har nyligen börjat.1 Endast exempel på provundersökningar kan för närvarande redovisas. Dessa omfattar dels kartläggningar av enskilda organisationers och hushålls samtalsfält, dels karteringar av orters och hela stadsregioners kontakter med omvärlden. Figur 4:12 är ett exempel på en mikroundersökning och visar de utgående samtalen från ett industriföretag i Malmö under en vecka i maj 1973. Samtalen har fördelats procentuellt på rutor om 2x2 mil (jfr köp och leveranser i föregående avsnitt). Rutor som mottagit mindre än en halv procent av samtalen är markerade med enbart grå ton. Undersökningen har gjorts med hjälp av automatiska trafikavläsare som registrerar samtal som går genom det studerade företagets växel. Samtalen karteras med hjälp av riktnumret och de första siffrorna i varje telefonnummer, som visar över vilken automatisk telefonstation ilandet varje utgående och ingående samtal kopplas. År 1973 fanns det 6 687 sådana stationer spridda över hela landet. Genom att dessa stationer koordinatsatts kan alla karteringar av registrerade teledata göras automa- tiskt i dator.

Figurerna 4:13—4:16 är exempel på telefonsamtalsfält för hela regioner och visar fördelningen av antalet anrop från den största stationen i varje riktnummerområde i landet till Malmö A-region, Borås A-region, Falun-Borlänge A-region och Skellefteå A-region under 14 dagar våren 1972. Kartorna är relativa, dvs. antalet anrop från varje riktnummerområde har satts i relation till antalet telefoner i respektive område.

Två omständigheter gör kartorna från makroundersökningarna svåra att tolka i nuvarande skick. Samtalsfälten rymmer utan åtskillnad såväl privata samtal som affärssamtal. Vidare är landets 275 riktnummerom— råden olikstora varför generaliseringsgraden varierar avsevärt mellan olika delar av undersökningsområdet.

I det fortsatta arbetet kommer data att utnyttjas som visar samtalsrela- tioner mellan ovan nämnda 6 687 koordinatsatta telestationer. Undersök- ningens omfattning är beroende av hur många automatiska trafikavläsare som kan utnyttjas. Målet är att kunna använda dessa lätt registrerbara flödesdata för att snabbt registrera förändringar i de mellanregionala beroendeförhållanden som råder ilandet och för att göra trafikprognoser inför en förändring av det mellanregionala transportsystemet. Telefon- samtalsdata torde vara särskilt lämpade för detta ändamål. Som närmare kommer att beröras i den fortsatta framställningen (se särskilt sista avsnitt i kapitel 5) styrs t. ex. de personkontaktmönster och godstran- sportmönster som kan registreras genom trafikräkningar sannolikt till viss del av turtäthet öch linjesträckningar i det befintliga transportsystemet. Telekontakterna är däremot i princip ”neutrala” i förhållande till transportapparatens regionala uppbyggnad.

* Teleundersökningarna görs av Kerstin Cederlund vid institutionen för Kul- turgeografi och ekonomisk geografi i Lund.

ANIOP nÅN _ IIKTNUMMEIQMRADEN . mt M A | Md katolskt." ;

X

&. annor mln E- RIKTNUMMEIOMIÅDEN r————' _ nu uouÅs A—nzorou _--._'_. å . _ ___. —' =” ' * ,Az 91”— 7 : AnInl-l anrop & _ %. p.. 1000 ”nu... *— ._ l: '. . 4 :' XX. : E 5 - v ' : EEE lo uv ;. % zo— av ' m 40 - 79 m 80-159 _leo— _.'

Antal" anrop w 1000 uppululu

4 4 E s- v %10- n; 520- 39 mm» 79 nuo—Iso _m—

MÅL Mö mmm

Figur 4:13 Ingående tele- fonsamtal till Malmö A- mgion. (Källa: Se not I s. 74. )

.,au

Figur 4:14 Ingående tele- fonsam tal till Borås A -re- gion. (Källa: Se not 1 s. 74.)

annor rain RIKINUMMEIOMIÅDEN ml. fAluN/BOIlÄNGE A-IEGION

ANIOP "Ån mxmuunuortuluzu nu sxmrnt A—REGION

Anlulnl |:an per 1000 ”W...,

' 4 s'— 9 HEIO— w äzo— av Ww- 79 uno-159 _leo—

(

squEHEÄ 'REGION

Anlulol anrop pu 1000 apparat"

: -4 E 5- ' mm- 17 äro-39 Wie—77 una—157 _roo-

Figur 4:15 Ingående tele- fonsam tal till F alan/Bor- länge A-region. (Källa: Se not 1 s. 74. )

Figur 4:16 Ingående tele- fonsam tal till Skellefteå A-region. (Källa: Se not 1 s. 74.)

' B. Hedberg, Kontakt- system inom svenskt näringsliv. Lund 1970. B. Sahlberg, Interregio- nala kontaktmönster. Lund 1970 samt Bilaga 5 iSOU1970: 14.

4.3.3 Direkta personkontakter

Inom forskningsprojekt stödda av ERU har omfattande kartläggningar av direkta personkontakter inom svenskt näringsliv och offentlig förvaltning genomförts. Dessa undersökningar finns utförligt redovisade i två doktorsavhandlingar och resultaten, som här återges i sammandrag, har tidigare sammanfattats i en ERU-rapport. '

Ett av syftena med dessa kontaktundersökningar har varit att identifiera de informationsbehandlande och kontaktberoende arbetsfunk- tionerna i samhället. Vid kartläggningen av de funktionella kontakt- mönstren har det gällt att visa vilka grupper av befattningshavare inom företag och andra organisationer som har direkta personkontakter med varandra. Vid kartläggningen av de regionala kontaktmönstren har uppgiften varit att fastställa var i landet kontakterna äger rum och var de i kontakterna inblandade befattningshavarna har sina arbetsplatser. Mått på kontakternas omfattning har varit antalet kontakter och tidsåtgången för kontakterna.

För registrering av personkontakter utvaldes en rad arbetsplatser inom olika typer av organisationer —- industriföretag, serviceföretag, intresse- organisationer och offentlig förvaltning. Inom de valda arbetsplatserna i skilda delar av landet registrerade varje befattningshavare samtliga sina externa personkontakter under en vecka. En rad data inhämtades om varje uppgiftslämnare samt de kontrahenter han eller hon hade direkta personkontakter med under undersökningsveckan. Genom dessa under- sökningar blev det möjligt att studera de karaktäristiska dragen i varje enskild organisations kontaktmönster samt att jämföra dessa med varandra.

Vid sidan av arbetsplatsundersökningarna genomfördes under en vecka en enkätundersökning som täckte samtliga reguljära flyglinjer inom Sverige. Det frågeformulär som användes ombord på flygplanen var till väsentliga delar identiskt med det som användes i arbetsplatsundersök— ningarna. Uppgifter inhämtades om varje flygresenär i tjänsten samt de kontrahenter dessa träffade under den aktuella resan. Flygundersökning- en gav ett omfattande material i aggregerad form. Det bör dock observeras att detta material endast rymmer personkontakter över långa avstånd.

Materialet från både arbetsplatsundersökningarna och flygundersök- ningen finns bl. a. redovisat i s. k. kontaktmatriser och på kartor. Bland resultaten från kontaktundersökningarna märks följande.

Mätt i absoluta tal svarar arbetsställen inom näringsgrenarna industri, offentlig förvaltning och andra tjänster för det största antalet externa personkontakter enligt gjorda undersökningar. Arbetsställen inom intres- seorganisationer och uppdragsverksamhet har också många kontakter. Arbetsställen inom de areella näringarna jordbruk, skogsbruk etc. har däremot ytterst få externa personkontakter. Efter införandet av en reduktionsbas, dvs. när hänsyn tas till det varierande antalet sysselsatta inom olika näringsgrenar, framstår intresseorganisationer och offentlig förvaltning som de mest kontaktberoende näringsgrenarna. Därefter

följer vetenskaplig verksamhet, uppdragsverksamhet och finansverksam- het. Kontakterna tas i första hand mellan arbetsställen inom samma näringsgren. Kontakter mellan näringsgrenar är av mindre omfattning.

Ett tydligt kontaktmönster framträder efter en funktionell indelning av befattningshavare inom svenskt näringsliv. Resultaten från både arbetsplatsundersökningarna och flygundersökningen stämmer i detta avseende överens. Verksamheternas lokalisering förefaller inte i nämnvärd grad påverka det funktionella kontaktmönstret.

Arbetsplatsundersökningarna och flygundersökningen visar att man klart kan urskilja vissa typer av administrativa befattningshavare vilka främst sköter organisationernas externa personkontakter. Vissa befatt- ningshavare ägnar en mycket stor del av sin arbetstid åt externa personkontakter (gruppen A, i figur 4:2 5. 61). Andra har ett kontaktarbete av mindre omfattning (Az). Viss administrativ personal har mycket få externa kontakter (A3). Rena insamlings- och tillverk- ningsfunktioner har externa personkontakter av knappt mätbar omfatt- ning.

Omfattningen av en befattningshavares kontaktarbete är bl. a. beroen- de av på vilken nivå inom en organisation han eller hon befinner sig. Både inom privata och offentliga organisationer av olika slag är det främst de högre befattningshavarna som svarar för det externa kontaktarbetet. De kontaktberoende befattningshavarna (Al) använder igenomsnitt mellan 30 och 50 timmar per vecka åt direkta personkontakter (restider men inte förberedelsetider inräknade). Vissa befattningshavare använder över 60 timmar per vecka. På lägre nivåer sjunker kontakttiderna successivt. Sambandet mellan nivå och kontaktberoende innebär bl. a. att det finns en tydlig samvariation mellan å ena sidan antal kontakter och den tid som åtgår för dessa kontakter och å andra sidan befattningshavares inkomst och utbildning.

Tjänstemän på en viss nivå inom en organisation har i första hand kontakter med tjänstemän på samma nivå i andra organisationer. Kontakter mellan olika nivåer är av mindre omfattning.

När organisationerna är regionalt uppdelade är det ofta befattningsha- vare på mellannivå (A2) inom huvudkontoret som sköter kontakterna med den egna organisationens arbetsställen på andra orter. Kontakter mellan ”filialer” går ofta via huvudkontoren.

Figurerna 4:17—4z20 är exempel på några industriföretags regionala kontaktmönster. För vart och ett av företagen har den tid som åtgått för personkontakter utanför det egna arbetsstället fördelats på rutor om 2x2 mil. Siffrorna anger den procentuella andel av den totala kontakttiden som avser kontakter (sammanträffanden) inom respektive ruta. Små trianglar ovanför rutor anger var det studerade företaget har sin arbetsplats, eller sina arbetsplatser när det gäller regionalt uppdelade organisationer.

De studerade industriföretagen utanför Stockholmsregionen sköter tidsmässigt närmare hälften av sitt kontaktarbete på ”den egna lokalise— ringsorten", dvs. den ort där huvudkontoret och/eller stor del av

UTLANDET 17

Figur 4:17 Industrifö- retag A : s direkta person- kontakter. Procentuell fördelning av kontakt- tiden. Triangel anger fö- retagets lokalisering. (Källa: B. Hedberg. "Kontaktsystem inom svenskt näringsliv ". Lund 1 9 70. )

Figur 4: 18 Industrifö- retag B:s direkta person- kontakter. Procentuell fördelning av kontakt- tiden. (Se vidare text i anslutning till figur

4: I 7.)

Tuo

uno

122 m

Figur 4:19 Industrifö- retag C:s direkta person- kontakter. Procen tuell fördelning av kontakt- tiden. (Se vidare text i anslutning till figur 4: I 7. )

UTLANDET 3

"|D

Figur 4:20 Industrifö- retag D: s direkta person- kon tak ter. Procen tuell fördelning av kan takt- tiden. (Se vidare text i anslutning till figur 4: I 7.)

' För ytterligare typ- exempel se B. Hedberg, c.a.a.

* Ch. Persson, Kontakt- arbete och framtida lokaliseringsföränd- ringar. Lund 1974.

3 B. Sahlberg, c.a.a.

tillverkningen ligger. Dessa kontakter tas huvudsakligen med tillresande från huvudstaden, från utlandet och från närbelägna regionala centra. Den andra hälften av kontakttiden ägnas kontakter på andra orter. Bland dessa dominerar vanligen huvudstaden. När en organisation är regionalt uppdelad (se figur 4:19) kan dock orter där företaget har sina filialanlägg- ningar svara för en betydande del av kontakttiden. Närbelägna regionala centra är också betydelsefulla kontaktorter. Den kontakttid som ägnas utländska kontakter varierar högst avsevärt mellan olika företag.

För organisationer inom Stockholmsregionen (se exemplet i figur 4:20) gäller att en mycket stor del av kontakttiden kan ägnas kontakter inom den egna regionen. Detta innebär att befattningshavare som arbetar i Stockholm ägnar betydligt mindre tid åt resor än kollegerna i landsorten. Denna koncentration av kontakter till Stockholmsregionen är också utmärkande för intresseorganisationer som varit föremål för undersökning. När det gäller ett statsdepartement visar undersökningen att tjänstemännens kontaktarbete nästan helt år förlagt till huvudstads- regionen medan kontrahenterna i olika kontaktrelationer företar mellan- regionala resor. 1

Det exempel som redovisas i figur 4:21 är hämtat från den kommuni- kationsundersökning som genomfördes under september och oktober månad 1971 vid 34 statliga myndigheteri Stockholmsregionen.2 Den pågick under sex dagar fördelade på två tredagarsperioder med en undersökningsfri period emellan. Exemplet på figur 4: 21 avser televerkets kontaktarbete under dessa sex dagar. Resevolymen uppgick under denna period till 1 602 resor t.o.r. Av dessa var 1 301 (81 %) inomregionala och 276 (17 %) mellanregionala. Antalet utlandsresor var 25 (två procent). Kartan visar resomas relativa fördelning på olika destinationsregioner (A-regioner). Totalt krävde dessa resor 2 475 restimmar. Under förutsätt- ning att undersökningsveckan ger ett resultat som kan sägas vara representativt för televerket motsvarar detta ett transportarbete på 86 600 restimmar per år för televerkets personal. Till detta kommer sedan ett omfattande transportarbete som under motsvarande tid genomförs av televerkets kontrahenter i olika delar av landet. Materialet från televerket kommer senare att användas som utgångspunkt för en serie modellförsök som syftar till att studera effekterna av en utlokalise- ring av televerket från Stockholmsregionen. Tabell 4.5 är hämtat från ovan nämnda flygundersökning3 och visar mellanregionala kontakter över långa avstånd. Tabellen upptar 20 A- regioner med flygplats inom landet och visar drygt 5 000 kontakter mellan arbetsställen i dessa regioner. Det bör därvid observeras att endast en kontakt per arbetsställe räknas. [ tabell 4.5 tas således ingen hänsyn till att flygresenärerna ofta under samma resa tar kontakt med flera befattningshavare inom samma arbetsställe. Varje rad i tabellen motsvarar en avgivarregion, varje kolumn en mottagarregion.

Kontaktmönstret domineras helt av de tre storstadsregionerna. Ca 66 % av alla flygresenärer kommer från dessa regioner. Till dessa åker ungefär 80 % av resenärerna från andra regioner. Stockholms A-region har personkontakter med alla andra regioner. Regionen dominerar starkt

Figur 4:21 Televerkets kontaktarbete. Relativ för- delning av antalet resor. '(Källa: Se not 2 s. 82. )

både som avgivar- och mottagarregion i alla kombinationer. Från arbetsställen inom Stockholmsregionen företogs caZ 200 tjänsteresor med flyg till arbetsställen i andra regioner under den studerade veckan. Samtidigt mottog arbetsställen 1 Stockholmsregionen ungefär lika många besök utifrån.

Tabell 4.5 Arbetsställen med inbördes personkontakter fördelade på flygregioner (avgivar- och mottaga-regioner). Avgivar— Mottagar- region region 1 11 20 21 22 24 26/27 28 31 33 42 59 60 62 63 64 65 68 70 80 Summa

Stockholm 1 64 56 135 69 24 89479 38 553 16 104 33 41 64 110 52 157 66 52 2202 Jönköping 11 86 1 7 1 1 4 1 3 1 2 107

Kalmar 20 66 1 l l 2 1 2 5 79 Visby 21 110 2 3 2 1 7 4 1 1 3 l 5 140 Ronneby 22 24 l 3 l 2 31 Kristianstad 24 39 1 1 3 1 1 5 3 1 2 57 ÄngeIh./Helslngborg 26/ 27 83 1 2 3 4 l 1 95 Malmö 28 489 4 11 2 l 1 4 4 3 4 8 2 3 15 5 1 557 Halmstad 31 56 1 3 2 3 6 1 72 Göteborg 33 479 3 l 7 4 1 15 1 3 3 14 2 18 7 19 577 Karlstad 42 50 2 3 2 l 1 2 70

Sundsvall 59 94 l l l 7 7 5 4 l 8 3 23 155 kläm./Kramfors 60 45 3 l 2 4 3 1 10 69 Örnsköldsvik 62 54 5 1 1 12 l 6 2 l l 3 2 7 96 Östersund 63 38 l l l 4 l 2 2 4 2 3 ' 5 3 67 Umeå 64 132 8 2 l 4 8 14 1 2 l 2 3 6 20 204 Skellefteå 65 57 2 1 6 9 3 l 1 2 l 2 12 97 Luleå 68 158 3 2 l 2 9 10 2 3 2 17 7 216 Kiruna 70 27 l 3 1 1 l 2 10 46 Utlandet 80 21 2 4 l 3 7 1 13 5 7 3 1 7 4 3 82

2108 93 71 164 80 29 102553 41 632 29 156 43 53 100 145 71 238 ll7 194 5019 ___—___M

4.4 Sammanfattande jämförelse mellan olika kontaktmönster

För en detaljerad analys av och jämförelse mellan olika kontaktmönster krävs fortsatta undersökningar som i första hand kommer att ägnas enskilda organisationer och hushåll.

Jämförelser av detta slag kan inte göras på ett tillförlitligt sätt på basis av de makroundersökningar som genomförts, dvs. de kontaktundersök- ningar som bygger på aggregerade data för hela regioner. Aggregaten i regionerna kan nämligen inte förutsättas vara identiska och jämförbarai t. ex. flygundersökningen, teleundersökningarna och de kartläggningar av företagens köp och leveranser som redovisats i denna rapport.

Mikroundersökningar, i detta fall kontaktundersökningar för enskilda företag och andra organisationer, är bättre lämpade för en jämförelse mellan olika kontaktformer. Undersökningar av varuflöden och person- kontakter har gjorts för ett stort antal identiska företag i skilda delar av landet, men teleundersökningar finns ännu bara för några få av dessa. Jämförelserna måste därför tills vidare begränsas till några typfall. Som sådana har valts två serviceföretag som tillhör gruppen uppdragsverksam- het och två industriföretag, alla med säte i Malmö A-region. Dessa företags regionala kontaktmönster återges i grova drag i tabell 4.6.

Serviceföretag A är när det gäller alla kontaktformer starkt bundet till den egna regionen. I förhållande till A är serviceföretag B mer kontaktmässigt orienterat mot Stockholmsregionen och övriga riket. Industriföretagen A ochB är också inbördes olika. A karaktäriseras av att kontakterna, och då särskilt företagets köp och leveranser av varor, till stor del är knutna till övriga riket och utlandet. B däremot är i större utsträckning länkat till den egna regionen och Stockholms A-region.

Trots att de som typexempel valda företagen uppvisar kontaktmönster av väsentligt olika utseende framträder tydliga gemensamma drag i de olika kontaktformernas regionala orientering.

]. Stor del av alla kontakter avser den egna regionen. Denna region är

dock särskilt dominerande när det gäller telekontakter (se inringade siffror i tabell 4.6).

2. Genomgående gäller att Stockholmsregionens andel av personkontak- terna är större än dess andel av andra kontakter.

3. Göteborgsregionen utmärks av att den främst drar till sig företagens leveranser.

4. Slutligen visar alla typexempel att övriga riket har betydligt större andel i företagens köp och leveranser än i företagens andra kontakt- former. Tabell 4.6 visar endast den värdemässiga fördelningen av köp och leveranser. Mätta i vikt faller ännu större delen av dessa köp och leveranser på spridda områden utanför de stora stadsregionerna samtidigt som den egna regionens dominans ökar väsentligt.

Tabell 4.6 Jämförelse mellan olika kontaktmönster för valda typföretag i Malmö A-region.

Kontaktform för Serviceföretag A Serviceföretag B Industriföretag A Industriföretag B

Person Tele Lev. Köp Person Tele Lev. Köp Person Tele Lev. Köp Person Tele Lev. Köp

Den egna regionen 65 0 68 — 43 G 22 — 41 6 4 2 12

— 8

Stockholms A-region © 13 8 — © 24 17 — © Göteborgs A-region 3 2 G — 2 © —— 3

1 4 4 _ 3 1 Övriga riket 9 9 © _ 16 9 0 _ 24 22 © & 10 10 _ 5 3 44 5 6 2

Utlandet 2 — —— -— 8

Grannregionerna 4

22 21 12

oss 7 7

Summa 100 100 101 — 100 101 100 — 101 100 100 100 100 100 100 100

5 Transportmöjligheter och transport- kostnader

Av Gunnar Törnqvist

I föregående kapitel gavs konkreta exempel på de länkar i form av godstransporter, serviceresor, telekontakter och direkta personkontakter som sammanbinder arbetsställen i skilda delar av landet till ett omfattande produktionssystem. Detta kapitel skall ägnas avståndens roll i den regionala utvecklingen eller med andra ord mellanregionala skillnader i transportmöjligheter och transportkostnader.

Mot bakgrund av den tidigare framställningen ges begreppen avstånd, transport och transportkostnad i princip en mycket vid innebörd. Men det har sedan av olika skäl blivit nödvändigt att göra avgränsningar.

Transporter förutsättes omfatta alla former av kommunikation —— överföring av såväl gods som personer och meddelanden. Framställningen begränsas dock här till att gälla gods- och persontransporter. Med transportkostnad avses i princip alla slag av insatser eller uppoffringar som krävs för dessa överföringar. I nedanstående avsnitt koncentreras intresset till de insatser för att överbrygga avstånd som kan mätas i tidsåtgång och pengar. Avståndsbegreppet kan med andra ord sägas omfatta tidsavstånd och ekonomiska avstånd, vilka ofta samvarierar med de rent fysiska avstånden. Däremot tas mer svårmätbara s. k. sociala och psykologiska avstånd inte upp till behandling.1

5.1 Godstransporter 5.1.1 Industriers rörlighet från transportkostnadssynpunkt

Kostnader för godstransporter och hur dessa påverkar näringslivets lokalisering har studerats förhållandevis ingående i tidigare utredningar. Några av dessa skall sammanfattas i detta avsnitt. Det bör därvid understrykas att dessa undersökningar, som i ett par fall genomförts med ca 10 års mellanrum, är fallstudier och vanskliga att jämföra med varandra då undersökningsmetodiken är väsentligt olika.

På uppdrag av kommittén för näringslivets lokalisering, vars betänkan- de med bilagor publicerades 1963, genomfördes undersökningar i syfte att bedöma olika industritypers lokaliseringsbarhet eller rörlighet från transportkostnadssynpunkt. Undersökningarna omfattade enbart tillverk- ningsindustrins kostnader för godstransporter och utgångspunkten var en

' För en närmare diskus- sion av olika avstånds- begrepp och kostnader se L. Klaassen, Methods of Selecting Industries for Depressed Areas. OECD, Paris 1967.

'För en närmare redovis- ning se G. Törnqvist, Studier i industrilokalise- ring, SOU 1963: 49.

ganska allmänt vedertagen uppfattning — vilken för övrigt kunde baseras på en omfattande äldre lokaliseringslitteratur — att regionala skillnaderi fråga om kostnader för godstransporter iväsentlig omfattning påverkar det stora flertalet företags produktionskostnader och därmed lönsamhet.

Inledningsvis genomfördes en serie modellförsök med valda typexem- pel.l I varje exempel var utgångspunkten en viss tillverkning och den faktiska fördelningen av råvaruleverantörer och kunder inom och utom landet. Alla lägesangivelser gjordes med koordinater (jfr figurerna 4:3— 4110 som tidigare redovisats) för att underlätta beräkningar i dator. De beräkningar som sedan genomfördes baserades i varje typexempel på faktiska uppgifter om de viktmässiga kvantiteter råvaror (ev. halvfabrikat och delar) som behövdes för en årsproduktion samt de kvantiteter färdiga produkter som levererades till olika kunder under samma tid.

Vid beräkningarna ”flyttades” den studerade tillverkningen runt till 182 hypotetiska lokaliseringsorter, jämnt fördelade över landet. För varje lokaliseringsort summerades dels kostnaderna för transport av alla råvaror till fabriken, dels kostnaderna för alla transporter av färdigvaror från denna. I beräkningarna användes förenklade avståndsberäkningar och aktuella godstariffer för det transportmedel som var billigast på olika transportsträckor.

Fördelen med denna beräkningsmetodik var att den gav jämförbara transportkostnadsuppgifter för ett mycket stort antal observationspunk- ter runt om i landet. Vidare var tekniken väl lämpad för att testa det regionala utfallet av t. ex. olika transportpolitiska åtgärder (se vidare nedan). Nackdelen med metodiken, i den form den var utvecklad 1963, var att det inte var möjligt att ta vederbörlig hänsyn till att exempelvis råvaruleverantörer i viss utsträckning måste antas vara utbytbara när en produktion omlokaliseras från en del av landet till en annan. Metoden kan därför generellt sett antas ha medfört en överskattning av de regionala transportkostnadsvariationer som en tillverkare kunde räkna med att i verkligheten finna inom landet.

Resultaten från beräkningar för några valda typexempel finns redovisa- de i tabell 5.1. Där finns exempel på en från transportkostnadssynpunkt mycket rörlig industri som tillverkar konfektionsvaror och för vilken de sammanlagda transportkostnaderna i det bästa läget inom landet uppgår till 0,7 procent av de totala produktionskostnaderna. Som exempel på förhållandevis rörliga industrier kan anföras de som tillverkar bilmotorer, kyl- och frysskåp, för vilka transportkostnaderna uppgår till 0,8 och 1,9 procent i motsvarande lägen. Utmärkande för denna rörliga grupp av industrier, till vilken ett mycket stort antal här inte redovisade typexempel kan hänföras, är att den rymmer enheter som kan lokaliseras till de flesta undersökta platseri Göta- och Svealand och ibland också till stora delar av Norrland utan att transportkostnadsskillnaderna i nämn- värd grad (varmed avses en procent) påverkar den totala produktionskost- naden. Först i mycket extrema lägen (se tabellens kolumn b) ökar transportkostnaderna till mellan två och fem procent.

I övrigt rymmer tabell 5.1 exempel på tillverkningar som uppvisar allt större grad av bundenhet från transportkostnadssynpunkt. I de i tabellen

redovisade exemplen är det i första hand råvarorna som binder. Det bör därvid observeras att det är ett ”kategoriskt" bundenhetsbegrepp som tillämpas i den bemärkelsen att utgångspunkten för beräkningarna är en given uppsättning råvarukällor som inte byts ut när fabrikerna flyttas. Även fabriker som tillverkar konserver, potatismospulver, tegel och isoleringsmaterial kan naturligtvis vara rörliga i den bemärkelsen att de kan uppträda i anslutning till alternativa likvärdiga råvarukällor, när sådana står till buds i skilda delar av landet. Med undantag av tegel finns det inget exempel i tabe115.l på tillverkningar som av transportkostnadsskäl är bundna till marknaden. Genom att dessa industrier tenderar att dela upp en nationell marknad i regionalt uppdelade marknadsområden är den beräkningsmetodik som hittills redovisats inte lämplig för ett studium av denna grupp av verksamheter. De kommer att behandlas senare i framställningen.

Parallellt med ovanstående modellförsök genomfördes en undersök— ning av industrins faktiska transportkostnader i skilda lägen. Undersök- ningen omfattade ett sextiotal företag i Norrland och baserades på uppgifter om faktiska kostnader som kunde inhämtas genom besök hos företagen.1 Det finns både för- och nackdelar med detta sätt att få fram transportkostnadsuppgifter. Till nackdelarna hör att de uppgifter som står till buds hos olika företag ofta är av skiftande tillförlitlighet. Vidare är det svårt att göra riktiga regionala jämförelser baserade på detta material av främst tre skäl. För det första är det svårt att få regional täckning och därmed omöjligt att uttala sig om de ”potentiella” kostnaderna i delar av landet som saknar den aktuella produktionen. För det andra är de tillverkningsenheter inom en viss bransch som finns i olika delar av landet ofta inte jämförbara vare sig produktionstekniskt eller storleksmässigt. Transportkostnadsstudien blir med andra ord inte ”renodlad”. För det tredje är det inte säkert att de jämförda enheterna själva här alla transportkostnader för råvaror och färdigvaror eller redovisar kostnaderna på ett sätt som gör dem helt jämförbara. Kostnader för transporter av råvaror och färdigvaror kan i vissa fall bäras av råvaruleverantörer respektive köpare. I viss utsträckning är det dock möjligt att göra korrigeringar för dessa skevheter i materialen.

Tabell 5.1 Transportkostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna (procent)

Tillverkning Bästa Sämsta Skillnad inom som typexempel läge läge mellan valda produktionsenheter a b a och b Konfektionsvaror 0,7 1,9 1,2 Bilmotorer 0,8 3,0 2,2 Kyl- och frysskåp 1,9 5,1 3,2 Sanitetsporslin 2,6 6,5 3,9 Grönsaks- och frukt- konserver 5 ,8 12,6 6,8 Potatismospulver 13,9 43,7 29,8 Tegel 25,6 56,4 30,8 Isoleringsm aterial för

byggnadsändamål 20,3 54,4 34,1

' L. Backlund, Frakt— reducering för norrländsk industri som lokalise- ringsbefrämjande åtgärd, SOU 1963: 62.

' För en redovisning av denna jämförelse se G. Törnqvist, o.a.a., s. 387 ff.

Till metodens uppenbara fördelar hör att hänsyn tas till rabatter som ges av olika transportföretag och de möjligheter som trots skiftande konkurrenssituationer sannolikt finns att i olika delar av landet välja mellan närbelägna och mer avlägsna råvaruleverantörer och att i olika lägen ändra marknadens utseende i syfte att bringa ner transportkostna- derna.

Uppgifter om transportkostnadernas storlek vid norrländska företag i början av 1960-talet redovisas i sammandrag i tabell 5.2. Dessa stämmer relativt väl överens med tidigare redovisade beräknade värden för tillverkningsenheter med samma tillverkning och i motsvarande lägen.1 Det bör dock observeras att de uppgifter som i sammandrag redovisas i tabell 5.2 i de flesta fall avser hela grupper av anläggningar. Några grupper är ganska heterogena och omfattar tillverkningar som i flera avseenden inte är jämförbara. Detta förklarar ibland de stora kostnadsvariationer som förekommer inom samma grupp.

En särskild kommentar är nödvändig i anslutning till de avvikande transportkostnadsuppgifterna för tegelindustrin i tabell 5.1 och 5.2. Den tegelindustri som redovisas i tabell 5.1 tillverkar eldfast tegel som säljs på en regionalt mycket omfattande marknad, vilket till stor del förklarar de höga transportkostnaderna. De tegelindustrier som finns bakom uppgif- terna i tabell 5.2 är däremot ”vanliga” tegelbruk med regionalt förhållan- devis begränsade marknader.

Sedan ovanstående undersökningar genomfördes i början av 60-talet har händelser inträffat som sannolikt förändrat transportkostnadssitua- tionen för olika typer av företag i skilda delar av landet. Transporttaxor har höjts. Transportstöd har införts. Inom åtskilliga branscher har transportarbetet rationaliserats. Lönekostnader, kapitalkostnader och andra produktionskostnader har ökat. Det är svårt att bedöma hur dessa

Tabell 5.2 Transportkostnadernas andel av produktionens salutillverkningsvärde vid produktionsenheter i Norrland (procent)

&

Industrigrupp Antal Lägsta Högsta Median- undersök- värde värde värde ta enheter ___—__ Konfektionsfabrlker 5 0,8 1,7 1,2 Bok- och accidenstryckerier 8 0,9 2,4 1,5 Skoindustri 3 1,9 5,5 2,6 Livsmedelsindustri 1 2,7 2,7 2,7 Mekaniska verkstäder och gjuterier 8 1,6 5,5 2,9 Möbelfabriker 7 2,6 4,3 3,1 Mejerier 8 5,7 9,2 7,3 Kemisk industri 3 7,5 11,9 9,8 Järn- och stålverk 1 12 ,5 12 ,5 12,5 Bryggerier och malt- fabriker 8 9,5 22,5 16,8 Tegelbruk 7 12,3 30,4 19,6

Summa 59 ___—___—

förändringar tillsammans påverkat varuproduktionens rörlighet från transportkostnadssynpunkt. Förändringarna torde ha verkat i olika riktningar och till viss del neutraliserat varandra. Säkra slutsatser kräver emellertid nya undersökningar av stor omfattning baserade på aktuella data.

Betydande transporttaxehöjningar har genomförts under 1960-talet. Som exempel kan anföras statens järnvägar som vid åtta tillfällen ändrat sina taxor under denna tid. Men samtidigt går utvecklingen mot att allt större del av alla transporter för närvarande ca 90 % — sker enligt speciella avtal. Dessa innebär i allmänhet lägre avgifter än som framgår av de officiella taxoma. De höjningar av taxoma som förekommit varierar högst avsevärt mellan olika tariffklasser. Höjningarna har varit störst för lågförädlat gods och transporter i små volymer, betydligt mindre för högförädlat gods och stora transportvolymer. I de flesta fall har kostnaderna för järnvägstransporterat gods stigit med betydligt högre procenttal än producentprisindex, som belyser prisutvecklingen för tillverkningsindustrins avsaluproduktion.l De relativa kostnadsökningama har i stort sett varit lika stora för transporter över olika avstånd, vilket innebär att transportkostnaderna iabsoluta tal ökar avsevärt för de verkligt långa transporterna i landet. I vilken omfattning dessa förändringar påverkat de relationstal som redovisats i tabellerna 5.1 och 5.2 kan inte avgöras utan att de undersökningar som ligger till grund för dessa görs om. Den transportkostnadsuppgift som gäller för varje enskilt företag eller grupp av företag är summan av en rad poster som avser transporter i vitt skilda kvantiteter och över olika transportavstånd. Vidare saknas uppgifter om hur produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader) utvecklats för de olika företagen under 1960-talet. Det är dock sannolikt att de transportkostnadsökningar som förekommit särskilt missgynnat företagi norra Sverige med genomsnittligt långa transporter. För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla närings- livet i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet infördes den ljanuari 1971 ett statligt transportstöd. I prop. l970:84 framhöll departementschefen, att det är en angelägen regionalpolitisk uppgift att i olika hänseenden ge näringslivet i Norrland möjligheter att driva sin verksamhet under förutsättningar som är mera likartade dem som gäller för näringslivet i andra delar av landet. Det gäller bl. a. stödområdet, där högre fraktkostnader till följd av de längre transportavstånden i vissa fall kan framstå som en hämmande faktor när det gäller näringslivets utveckling. En expansion av näringslivet inom stödområdet — vare sig den kommer till stånd genom nyetablering eller genom utveckling av där redan befintliga företag —- förutsätter enligt propositionen en successiv marknadsutvidgning. Det transportstöd som infördes är selektivt utformat och utgår i form av restitution till företagen baserad på faktiskt erlagd frakt. Stödet avser godstransporter som sker med tåg eller bil. I fråga om lastbilstrafiken avses närmast den yrkesmässiga trafiken. Från transportstödet är sålunda de 5. k. firmabilarna undantagna. Den geografiska avgränsningen av stödet innebär att detta avser transporter från ort inom det allmänna stödområ-

l Uppgifterna hämtade från Regional- och trafikpolitik. Luleå 1970 samt Ch. Lindström, Lokaliseringsfaktorer i teori och praktik. Lund 1972.

det till ort utom eller inom detta enbart när det är fråga om sträckor längre än 30 mil. Vad beträffar den varumässiga avgränsningen av stödet gäller att detta är inriktat på helfabrikat och mera bearbetade halvfabri- kat. Varje enskild sändning skall ha en vikt överstigande 500 kg.

Fraktbidragets storlek är differentierat så att högre restitution utgår för de norra delarna av stödområdet. Den maximala rabattsatsen är 35 % vid sändningar från orter i Norrbottens och Västerbottens län, 25 % vid sändningar från orter i Jämtlands och Västernorrlands län samt 15 % från orter i övriga delar av stödområdet.

Under år 1971 utbetalades drygt 40 miljoner kronor i fraktbidrag till norrländska företag. Av detta belopp kunde 23 miljoner hänföras till transporter av skogsprodukter. Skogssektorns dominans framgår också av att skogsprodukterna svarade för ca 70 % av de bidragsgrundande transportvolymerna. Kemiska produkter och metallvaror svarade för ca nio respektive sju procent av de bidragsgrundande volymerna. Stödet omfattade i första hand långväga transporter. Av det totala beloppet utgick 37 % till transporter överstigande 100 mil och 62 % till transporter över 70 mil. Med den selektiva utformning transportstödet fått torde det i hög grad ha bidragit till att utjämna transportkostnadsskillnaderna för företag i norra Sverige i förhållande till företag i mellersta och södra delarna av landet i berörda branscher. Sannolikt har därmed effekterna av ovan nämnda taxehöjningar mer eller mindre eliminerats när det gäller långa transporter från orter i de nordligaste delarna av landet. (Se en utvärdering av transportstödets verkningar i Kungl. Maj:ts prop. nr 95 år 1973.)

År 1973 framlades förslag om en utvidgning av transportstödet. Bl. a. föreslogs att stödet skulle utvidgas till att gälla transporter av råvaror och halvfabrikat även till orter inom stödområdet. Vidare föreslogs en justering av den kortaste bidragsgrundande transportsträckan nedåt från 30 till 25 mil samt en ändring av den lägsta vikt som en enskild sändning skall ha för att vara bidragsberättigad från 500 till 300 kg. Slutligen föreslogs transportstöd även för vissa transportsträckor utom landet samt en förstärkning av transportstödet till företag på Gotland.

Transporttekniken har fortsatt att utvecklas under senare år. Det är sannolikt att företag inom skilda branscher lyckats rationalisera trans- portarbetet avsevärt och därmed begränsat kostnadsökningama när det gäller transporter av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter. Som exempel kan anföras de uppgifter rörande transportkostnadernas betydelse som kan hämtas från koncentrationsutredningens undersökningar (SOU 1970:30). Dessa tyder på att kostnaderna inom flera branscher minskat i betydelse relativt sett under senare år. Inom exempelvis cementbran- schen, liksom i de flesta branscher som tillverkar stapelvaror, har transportkostnaderna stigit långsammare än produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader). Denna relativa kostnadssänkning har när det gäller cement skett genom att företagen övergått till nya distributionsfor- mer. Genom att transporterna förenklats och omlastningen gjorts snabbare har transportkostnaderna sänkts och generellt minskat fördelen med en decentraliserad anläggningsstruktur. (S. 21 I och 212.)

De undersökningar av ett stort antal livsmedelsbranscher som genom- förts ger en likartad utvecklingsbild. Sedan andra världskriget har en koncentration till färre och större arbetsställen ägt rum i samtliga livsmedelsbranscher. Denna förändring har bl. a. betingats av de ökade stordriftsfördelar och de minskade relativa transportkostnader som tekniska förändringar i produktionssortimentet initierat. (S. 242.)

I samband med ovan nämnda utvärdering av transportstödets effekter genomfördes inom kommunikationsdepartementet en undersökning som ger vissa möjligheter till en aktuell bedömning av transportkostnadernas regionala variationer i Sverige. Undersökningen, som utförts med samma metod som den ovan redovisade studien av 59 Norrlandsföretag, omfattar 190 företag i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, övriga delar av stödområdet samt Smålandslånen.

Transportkostnadsuppgifterna har i denna undersökning satts i relation till omsättningen vid de studerade företagen. Företagen i de två nordligaste länen har en transportkostnad som igenomsnitt uppgår till 7,4 % av omsättningen, företagen i Västernorrlands och Jämtlands län har en motsvarande kostnad på 6,4 % och de i Smålandslänen en på 5,3 %.

Om man tar hänsyn till de studerade företagens branschtillhörighet får man den mer nyanserade bild som framgår av tabell 5.3. Tabellen visar en grupp industrier som omfattar sju branscher, inom vilka skillnaderna i transportkostnad mellan olika områden i landet uppgår till mellan en och två procent av omsättningen. Regionala kostnadsskillnader av denna omfattning saknar naturligtvis inte helt betydelse om man tar hänsyn till att rörelseöverskottet inom samma branscher, vilket framgår av tabellens

Tabell 5.3 Rörelseöverskottens andel av omsättningen inom olika industri- branscher samt de regionala skillnaderna i transportkostnadernas andel av omsätt-

ningen Bransch Rörelseöverskott Regionala skill- i procent av om- nader i trans— sättningen portkostnad i procent av om- sättningen Textilindustri 2,3 Plastvaruindustri 2,7 Gummivaruindustri 4,5 Maskinindustri 2,7 Elm aterialindustri 4 ,3 1—2 Transportmedelsindustri 2,8 Metallvaruindustri 3,5 Genom snitt 3,3 Livsmedelsindustri 1,4 Kemisk industri 3,6 2—3 Snickeriindustri 2,5 Genomsnitt 1,9 Sågverksindustrl ,

3 5

Massa- och pappersindustri 8,3 3—5 Byggnadsmaterialindustri 3,9 Genomsnitt 6 1

' G. Törnqvist, o.a.a., s. 320—354 och s. 376

första kolumn, inte uppgår till mer än några få procent av omsättningen. Även små kostnadsskillnader kan vara en betydande del av vinsten. Det är emellertid i detta sammanhang väsentligt att erinra om att andra kostnader, särskilt arbetskraftskostnaderna, utgör en mycket betydande del av dessa företags produktionskostnader och att dessa kostnader åtminstone i början av 60-talet visade betydande regionala variationer (variationer i storleksordningen fem procent av omsättningen). ] Tabe115.3 visar slutligen tre branscher inom vilka de regionala transportkostnadsskillnaderna uppgår till mellan två och tre procent av omsättningen samt tre branscher med genomsnittliga transportkostnads- variationer på mellan tre och fem procent. Kommunikationsdepartementets aktuella undersökningar är av flera skäl inte helt jämförbara med tidigare redovisade äldre utredningar. Med reservation för de olikheter som finns mellan undersökningarna ger dessa dock en ganska liktydig bild av olika industriers rörlighet från transport- kostnadssynpunkt. De regionala transportkostnadsskillnaderna — satta i relation till företagens totala produktionskostnader, förädlingsvärden eller omsättning förefaller inte ha genomgått några markanta föränd- ringar under senare år. Säkra slutsatser kan dock inte dras utan nya undersökningar. Sådana planeras och kommer bl. a. att ägnas studier av effekter av olika former av transportstöd samt sannolika effekter på transportmöjligheter och transportkostnader av stigande drivmedelspri- ser. (Se vidare avsnitt 5.3 nedan.) I väntan på att godstransporterna tas upp till ny behandling finns det anledning erinra om några slutsatser som dragits från resultat av tidigare undersökningar.

Den svenska varuproduktionen bedrivs vid enheter som uppvisar väsentligt olika grader av rörlighet från transportkostnadssynpunkt. Som framgår av ovan redovisade undersökningar varierar kostnaderna för transport av gods avsevärt mellan anläggningar med olika produktions- inriktningar. Detta innebär att ”känsligheten” för regionala transport- kostnadsskillnader är väsentligt olika i skilda branscher. För vissa typer av varuproduktion motsvarar de skillnader i transportkostnader som finns mellan olika regioner och orter i landet bara någon procent av företagens omsättning. För andra typer utgör dessa skillnader en flera gånger större del.

När det gäller från transportkostnadssynpunkt svårrörliga anläggningar går det att klart urskilja en grupp där det i första hand är råvarufyndig- heterna som binder anläggningarna, medan det för en annan grupp i första hand är marknadens geografiska fördelning som påverkar trans- portkostnaderna. De råvarubundna anläggningarna utmärkes av att de i stor utsträckning bearbetar tunga och skrymmande eller lättförstörbara råvaror till mer lättransporterade halvfabrikat och färdiga produkter. Bland ovan redovisade typexempel finns järn- och stålverk, anläggningar inom jord- och stenindustrin, sågverksindustrin, massa- och pappers- industrin, kemisk industri och vissa livsmedelsindustrier som kan hänföras till denna grupp.

Tidigare undersökningar (se ovan) har visat att antalet anläggningar inom den råvarubundna gruppen ökade i Sverige fram till andra

världskriget. Efter kriget har antalet anläggningar minskat kraftigt. I början av seklet svarade de råvarubundna industrierna för en domineran- de del av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin i landet. I dag torde mindre än 20 % av de industrisysselsatta arbeta i denna typ av anläggningar trots att produktionsvolymen ökat väsentligt. Parallellt med denna utveckling torde gruppens bundenhet från transportkostnadssyn- punkt dessutom ha minskat.

När det gäller de från transportkostnadssynpunkt marknadsbundna industrierna påverkar marknadens geografiska utbredning och omfattning ofta produktionens dimensionering och lokalisering i olika delar av landet på sätt som närmare skall diskuteras i nästa avsnitt. Sannolikt har även inom denna grupp den tekniska och ekonomiska utvecklingen lett till att transportkostnaderna relativt sett minskat i betydelse och produktionen successivt koncentrerats till större och färre enheter med minskad sysselsättning som följd i åtskilliga regioner.

Bland typexemplen i tabellerna 5.1 5.2 och 5.3 finns slutligen anläggningar som kan betecknas som rörliga från transportkostnadssyn- punkt. Därmed inte sagt att transportkostnaderna saknar betydelse för dessa i alla lägen, bara att andra faktorer än kostnader för transport av gods vanligen är mycket väsentligare för expansionen och lokaliseringen i skilda regioner. Dessa rörliga enheter finns inom tekoindustrin, plast- industrin, maskinindustrin, elmaterialindustrin, transportmedelsindustrin och metallvaruindustrin, för att ta några exempel bland dem som redovisas i ovanstående tabeller. Många av dessa anläggningar är närmast hopsättningsfabriker. Råvarorna består av halvfabrikat och färdiga detaljer. Produkterna som framställts har högt handelsvärde i förhållande till transporterade vikter och volymer. De industriella enheterna ingår som komponenter i väldiga system av hopsättningsfabriker (jfr figur 4: 1) med underleverantörer i flera led, spridda på ett stort antal orter utom och inomlandet. Nyetablerade enheter inom tillverkningsindustrin, enheter som om- lokaliserats och sådana som lagts ut som filialer i Sverige efter andra världskriget har till övervägande del tillhört denna från transportkost- nadssynpunkt rörliga grupp. I dag torde uppskattningsvis hälften av tillverkningsindustrins arbetsställen i landet höra till gruppen, vilken totalt torde sysselsätta uppskattningsvis två tredjedelar av de industrisys- selsatta.

Samma slutsatser kan dras utifrån resultat av utländska undersökningar av olika industriers rörlighet från transportkostnadssynpunkt.l Det finns emellertid anledning att erinra om att transportkostnadsbegreppet hittills i alltför hög grad begränsats till att gälla kostnader för själva godshante- ringen. I fortsatta undersökningar finns det anledning att vidga begreppet och titta närmare på exempelvis mellanregionala skillnader i tidsåtgång och regularitet i fråga om leveranser av råvaror och färdiga produkter (se närmare avsnitt 5.3), dvs. att pröva samma ansats som i den fortsatta framställningen används i samband med studier av persontransporter.

' För en internationell översikt se L. Klaassen, o.a.a.

5.1.2 Transportkostnader och anläggningskoncentration

I detta avsnitt skall ett försök göras att koppla resonemang om produktivitetsskillnader och produktionskostnader inom industriproduk- tionen med analyser av regionala transportkostnadsvariationer. Intresset skall koncentreras till de samband som råder mellan produktionskostna- der (exkl. transportkostnader), transportkostnader och marknadens geografiska fördelning. Dessa samband är komplicerade och det bör därför observeras att de diskussioner som följer i första hand är principiella och att det bygger på betydande förenklingar och speciella antaganden. Särskilt bör observeras att diskussionen begränsas till de produktionskostnadsvariationer som hänger samman med tillverknings- enheternas storlek och till kostnader för transporter av färdiga produkter till en geografiskt spridd marknad.

De resonemang som följer torde i första hand vara relevanta för den typ av anläggningar inom tillverkningsindustrin som i föregående avsnitt kallades marknadsbundna från transportkostnadssynpunkt. Utmärkande för denna är att distributionskostnaderna, eller mer exakt kostnaderna för transport av den färdiga produkten, utgör en betydande del av den totala produktionskostnaden. I en situation när avsättningsmarknaden är spridd över ett område av t.ex. Sveriges omfattning varierar dessa transportkostnader avsevärt beroende på hur produktionen delas upp och lokaliseras inom landet.

Inom denna marknadsbundna grupp av industrier tillverkas ofta produkter med begränsad hållbarhet (t. ex. färskvaror) eller produkter som är tunga och skrymmande samtidigt som de har ett förhållandevis lågt handelsvärde. I andra fall kan ”avståndskänsligheten” bero på att tillverkningen förutsätter nära kontakter med kunder i samband med beställningsarbeten, installationsarbeten och service, dvs. avståndskänsliga persontransporter, som närmare kommer att beröras i nästa avsnitt. Ett annat utmärkande drag för den marknadsbundna gruppen av industrier är att kostnaderna för transport av råvaror är av mindre betydelse för enheternas lokalisering, t. ex. på grund av att alternativa råvarukällor eller leverantörer finns att tillgå på flera platser runt om i landet.

Som exempel på anläggningar inom den marknadsbundna gruppen av industrier torde kunna anföras cement- och betongvarufabriker, tegel- bruk, bryggerier, bagerier, mejerier och andra livsmedelsfabriker, repara- tionsverkstäder, snickerier och vissa typer av tryckerier. Inom denna grupp av industrier är det vanligt att samma eller likartad produktion är uppdelad på flera spridda enheter som kan vara konkurrerande producen- ter eller regionalt fristående enheter inom samma företag. Följden blir att exempelvis en nationell marknad delas upp i regionalt eller lokalt avgränsade marknadsområden, mellan vilka dock betydande överlapp- ningar kan förekomma. Antydda förhållanden återspeglas i de medel— transportavstånd per transporterad enhet som kan inregistreras för olika produkter och varuslag. Produkter som i Sverige säljs på en till sin geografiska omfattning nationell marknad transporteras över avstånd på i

medeltal mellan 30 och 60 mil beroende på enheternas lokalisering inom landet. Produkter från starkt marknadsbundna enheter däremot över avstånd på i medeltal mellan en och sex mil.

Vid den diskussion av sambandet mellan transportkostnader och anläggningskoncentration som följer utgår vi tills vidare från följande frågeställningar:

]. Vilken är den från distributionskostnadssynpunkt optimala lokalise- ringen av 1, 2, 3 . . . . n anläggningar (t. ex. fabriker eller lager) inom en geografiskt spridd marknad om hänsyn samtidigt tas till alla anläggningars transportkostnader?

2. Hur stora skall de olika anläggningarna vara och hur skall de dela upp marknaden mellan sig för att de sammanlagda distributionskostnader- na skall bli så små som möjligt?

Frågeställningarna bildar tillsammans ett problemkomplex, inom vilket flera variabler tillåts variera samtidigt. Någon klar analytisk lösning torde knappast vara möjlig. I stället har en heuristisk teknik utvecklats, vilken det skulle föra för långt att närmare gå in på i denna rapport.1 Den, heuristiska metodik som utvecklats innebär att det inte kunnat bevisas att de ”optimala” lösningar som presenteras är globala. Efter serier av försök med den metodik som utvecklats står det dock klart att sannolikheten för att så är fallet är mycket stor.

Som exempel har valts byggnadsmaterialet lättbetong som i Sverige saluförs under varubeteckningen ”Ytong” eller ”Siporex”. Den empiriska utgångspunkten är fördelningen av försäljningen av denna produkt inom landet för drygt 10 år sedan. Marknaden var vid detta tillfälle spridd på ungefär samma sätt som befolkningen och det förekom ingen nämnvärd export. Därefter har den från distributionskostnadssynpunkt optimala (se dock reservationen ovan) lokaliseringen av 1—8 enheter beräknats. Vid transportkostnadsberäkningarna har alla transporter förutsatts ske med bil och/eller tåg med hänsyn tagen till för tio år sen aktuella terminal- och undervägskostnader.

Resultaten framgår av kartsviten på figur 521. Karta A visar den från transportkostnadssynpunkt bästa lokaliseringen av en anläggning som ensam försörjer hela marknaden. Karta B visar den bästa lokaliseringen av två anläggningar, varvid den ena anläggningen svarar för 61 % av leveranserna, den andra får 39 %. Kartorna C—H visar de optimala lägeskombinationema, storlekarna och distributionsområdena för 3—8 enheter. Generellt gäller att anläggningarna bör ligga centralt i marknaden för att transporterna skall bli så korta som möjligt. Samtidigt bör anläggningarna ligga spridda långt från varandra för att täcka hela marknaden. Dessa två krav motverkar varandra och de optimala lägen som räknas fram kan sägas vara ett resultat av en kompromiss mellan dessa krav.

Genom att produktionen delas upp på allt fler spridda enheter sjunker successivt de sammanlagda distributionskostnaderna för dessa enheter under förutsättning att man kan bortse från stordriftsfördelar med avseende på transportkostnader. Transportkostnaderna sjunker på sätt

' För en närmare presen- tation av beräkningar och lösningsmetoder se G. Törnqvist et al., Multiple Location Analysis, Lund Studies in Geography, ser. C, No 12. Lund 1971, och G. Törnqvist, o.a.a 1963

Figur5: Ia De från trans- portkostnadssynpunkt optimala lägena, storlekar- na och distributionsom- rådena för 1—4 anlägg- ningar. (Källa: Se not I s. 92 )

ENKÖPING ESKILSTUNA

”EDJÖNKÖHNG

%

sousrr Å SOLLEFTEÅ

&]

sroc HOLM ÖREBRO STOCKHOLM

JÖNKÖPING

SOLLEFIEÄ

EJ

GÖTEBORG

_ ac.

HÄSSLEHOLM

KARLSTAD GÖTEBORG

[ElLlNKöPlNG

HÄSSLEHOLM

öREBRO sro CKHOLM

SKÖLDSVIK

SOLLEFTEÅ

SIOCKHOLM

[21

GÖTEBORG ELLNKOPING

HÄSSLEHOLM

SKELLEFTEÅ

SUNå/VALL

Figur 5:1b De från trans- portkostnadssynpunkt optimala lägena, storlekar— na och distributionsom- rådena för 5 ——8 anlägg- ningar. (Ka'lla: Se not 1 s. 97.)

GÖTEBORG

Kostnad (milj. kr) 100 r Total kostnad 80 r R/ [ onduktionskostnad

so /______/

40 !. Transportkostnad

20 ' Figur 5 :2 Kostnader för 1—8 anläggningar (lokali- serade enligt figur 5 : I och

' ? 3 4 5 6 7 5 med en styckkostnad en- Antal anläggningar ligt A—B 1flgur5:3).

som den nedersta kurvan på figur 5:2 visar, dvs. från ca 35 miljoner kronor för en anläggning, ca 30 miljoner för två osv. till ca 23 för åtta anläggningar. Kostnaderna kan antas sjunka ytterligare något vid en fortsatt uppdelning och utspridning av produktionen.

Samtidigt som transportkostnaderna sjunker ökar dock sannolikt produktionskostnaderna (exkl. transportkostnader) summerade för samt- liga enheter pga. att vissa stordriftsfördelar går förlorade när produktio- nen delas upp på allt mindre enheter. I figur 53 finns en hypotetisk styckkostnadskurva betecknad A B som visar hur produktionskostna- derna (exkl. transportkostnader) per tillverkad enhet sjunker med ökad anläggningsstorlek. Den minsta anläggningen har enligt diagrammet en tillverkningskapacitet som motsvarar någon procent av efterfrågan på den nationella marknaden, den största en kapacitet som motsvarar hela behovet. De stordriftsfördelar diagrammet visar kan antas hänga samman med att t. ex. lönekostnader, reparationskostnader, vissa administrativa kostnader och kapitalkostnader per kapacitetsenhet tenderar att minska vid övergång till större tillverkningsenheter. (För en närmare diskussion av stordriftsfördelar inom industriproduktionen se koncentrationsutred- ningens betänkande SOU 1970: 30.)

Gjorda antaganden om styckkostnadernas variationer appliceras på de anläggningar av olika storlek som ingåri alternativen A Hpå figur 5: ]. Operationen ger de sammanlagda produktionskostnader (exkl. transport- kostnader) för 1—8 anläggningar som den mellersta kurvan på figur 5 :2 visar.

Den översta kurvan på figur 5:2 slutligen anger den totala kostnaden för 1—8 anläggningar i transportkostnadsmässigt optimala lägen inom landet. Med totala kostnader avses därvid summan av de transportkostna- der och produktionskostnader som ingår i beräkningarna. Kurvan visar

Styck- kostnad 100 r (; 90 _ 80 - A 70 > 60 " o a . 50 - Figur 5:3 Hypotetiska styckkostnadskurvor för 2 ' ; L ' ” anläggningar av olika 20 o 60 Bo wo storlek. Anläggningsstorlek

ett kostnadsminimum vid fem anläggningar, dvs. alternativ E på figur 521. Skillnaderna i total kostnad för en produktion som bedrivs vid från två till åtta anläggningar är dock förhållandevis små, beroende på att transportkostnader och produktionskostnader i dessa alternativ i stor utsträckning ”kompenserar" varandra. Om man genomför en generell höjning av transportkostnaderna samtidigt som styckekostnaderna förblir konstanta fördjupas emellertid det transportkostnadsminimum som totalkurvan på figur 5: 2 visar samtidigt som detta minimum tenderar att förskjutas åt höger. Dessutom förändras lokaliseringsmönstren på figur 5: ] något.

Vi gör nu ett antagande om ändrade relationer mellan transportkost- nader och övriga produktionskostnader. Transportkostnaderna antas vara oförändrade i förhållande till föregående exempel. Däremot har process- tekniska och andra stordriftsfördelar ökat och styckkostnaderna antas nu variera mellan anläggningar av Olika storlek på sätt som kurvan C — D i figur 53 visar. Dessa antaganden ger de kurvor som finns i figur5z4. Transportkostnadskurvan nederst är oförändrad. Produktionskostnaderna stiger med ökat antal anläggningar enligt en funktion som illustreras av den mellersta kurvan i diagrammet. Den totala kostnadskurvan överst i figuren får i denna situation ett helt annat utseende än i föregående exempel. Det förefaller nu ekonomiskt fördelaktigt att koncentrera tillverkningen till två enheter. En uppdelning av produktionen på fler enheter leder till betydande kostnadsökningar.

Slutsatsen av de resonemang om sambanden mellan transportkostnader och anläggningskoncentration som förts i detta avsnitt blir följande (slutsatsen utvecklas i ett vidare perspektiv i avsnitt 5.3 nedan). I ett

Kostnad (milj. kr) 100 _ Total kostnad 80 f

Produktionskostnad

GD-

40 .. Trennportkostnad , & ;o . _ Figur 54 Kostnader för 1—8 anläggningar (lokali- . . . . . . . __.i serade enligt figur 5:1 och 1 2 3 4 5 5 7 9 med en styckkostnad en- Antal anläggningar ligt C—D i figur5:.3)

samhälle där transportkostnaderna för de enskilda företagen relativt sett minskar i betydelse, dvs. produktionskostnaderna per tillverkad enhet ökar snabbare än transportkostnaderna per transporterad enhet, finns det starka incitament till att koncentrera produktionen inom även utpräglat marknadsbundna industrier till allt större och färre enheter. En sådan koncentration leder till att det sammanlagda transportarbetet och därmed de sammanlagda transportkostnaderna i samhället som helhet ökar. Att de sammanlagda transportkostnaderna i samhället ökar samtidigt som transportkostnadernas betydelse som lokaliseringsfaktor minskar innebär således ingen motsägelse. Slutsatsen stämmer väl överens med den som redovisas i koncentra-

tionsutredningens betänkande (SOU 197030). ”Den tekniska och ekono- miska utvecklingen har skapat en situation i dag då det nästan i alla branscher är fördelaktigt (dvs det ger lägre styckkostnader) att successivt öka anläggningskoncentrationen." (S. 422.) ”Minskade kostnader (före- tagsekonomiska kostnader) torde vara den helt dominerande drivkraften i produktionsstrukturens omvandling. Frågor som då naturligt uppstår är huruvida takten i strukturomvandlingen och dess inriktning (lokalisering- en av nyinvesteringar) är den önskvärda”. (S. 223 .)

5.2 Persontransporter

”Att Sverige ligger bland de främsta bland världens länder i fråga om sådana anläggningar som järnvägar, vägar och kraftledningar per capita räknat är naturligtvis ett tecken på en högt utvecklad ekonomi. Samtidigt är det också ett mått på den betydande ekonomiska belastning som

avstånden utgör. Lyckligtvis har framstegen på transportteknikens område lett till att distansfriktionen kunnat i hög grad övervinnas. Det existerar dock ännu svårhanterliga restposter. Ett förhållande, som ter sig nästan för trivialt för att behöva påpekas, men likväl är av grundläggande betydelse för transporternas roll i produktion och socialt liv, är att gods och meddelanden i stor utsträckning kan delas i smådelar och enkelt lagras längre eller kortare tid, medan personer måste förflyttas som helheter och förses med ett uppbåd av tjänster under såväl rörelse som uppehåll. Resultatet är, att medan avståndet nästan helt upphört att vara ett hinder vid transport av meddelanden och får allt mindre betydelse vid transport av gods, så är distansfriktionen nu och i framtiden avsevärd vid förflyttningar av personer. Denna skillnad utgör en fundamental faktor bakom urbaniseringen. Dagligen samverkande människor måste bo ganska tätt tillhopa, ett villkor som den individuella bilisten naturligtvis lösgjorts åtskilligt ifrån i lokal skala men inte i samma mån då de dagliga rörelsemönstren ses inom hela den nationella eller internationella ramen.”l

ERU's produktionskostnadsgrupp har ägnat särskild uppmärksamhet åt persontransporter och låtit genomföra undersökningar som visar hur tidsåtgång och andra kostnader för att upprätthålla direkta personkon— takter varierar mellan olika regioner och orter i landetnNågra av resultaten från dessa undersökningar sammanfattas i den framställning som följer.

Redovisningen är uppdelad i tre avsnitt. I det första behandlas kortfattat frågan om serviceverksamheters lokalisering och hur dessa enheters lokalisering påverkar de enskilda konsumenternas transportarbe- te. I de två därpå följande behandlas ”organisationstrafiken”, dvs persontransporter i samband med tjänsten. Organisationstrafiken diskute- ras dels med utgångspunkt i den enskilda organisationens situation, dels utifrån ett mer övergripande samhällsekonomiskt synsätt. Först redovisas en undersökning som visar hur befattningshavarnas transport- arbete varierar för ett företag eller en organisation i skilda lägen inom landet. Därefter redovisas de undersökningar som gjorts av den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter.

5.2.1 Servicelokalisering och individens transportkostnadssituation

Innan organisationstrafiken och tjänsteresorna tas upp till behandling är det angeläget att framhålla det betydande privata persontransportarbete som utförs av enskilda hushåll och individer. Denna privata trafik omfattar fritidsresor, pendling och olika former av serviceresor. I detta avsnitt behandlas enbart serviceresorna.

Vid planering av serviceutbud på nationell, regional och lokal nivå bestäms ofta dimensioneringen och lokaliseringen av olika enheter utifrån rent företagsekonomiska effektivitetskriterier och kostnadskalkyler. Kon- sumenternas kostnader (eller andra uppoffringar) kommer lätt i skym- undan. Räknat för en längre tidsperiod är det för varje hushåll i landet

' T. Hägerstrand iSOU 1966zl, s. 280, 281.

* Se E. Bylunds, G. Weissglas och U. Wibergs bidrag i bilaga 8.

fråga om ett betydande antal resor tur och retur mellan å ena sidan bostaden eller arbetsplatser och å andra sidan serviceinrättningar och servicecentra på olika nivå. Dessa enskilda personförflyttningar genererar omfattande vanligen inomregional trafik och sammanlagt är det fråga om ett stort transportarbete, mätt i tidsåtgång och andra kostnader, som på detta sätt utförs inom den privata sektorn i samhället. I ett samhälls- ekonomiskt perspektiv måste det framstå som en angelägen uppgift att ta hänsyn till och beakta den privata sektorns transportkostnader.

I en bilaga till denna rapport finns exempel på hur serviceutbudets lokalisering inom ett glesbygdsområde påverkar individernas transport- arbete. ' Beräkningarna har bl. a. baserats på valda åldersgruppers geografiska fördelning inom en kommun och besöksfrekvenserna för sådan service som öppen sjukvård, kommersiell dagligvaruservice och lågstadieskolor. Vidare grundas beräkningarna på försiktiga antaganden om färdhastigheter, kilometerkostnader och tidskostnader. Ett exempel avser dagligvaruservice i Vindelns kommun som har ca7 600 invånare. Med dagens serviceutbud och dess lokalisering bär kommunens invånare tillsammans transportkostnader på ca 533 000 kro- nor per år mycket lågt räknat. Reduceras antalet utbudspunkter från nuvarande 13 till sju ökar transportkostnaderna till ca 1 216 000 kronor per år. Ett annat exempel visar att när antalet lågstadieskolor minskar från åtta till fyra, fördubblas transportvolymen och ökar skjutskostnader— ha med ca 180 000 kronor per år.

Den öppna sjukvården har studerats inom Västerbottens län som har 233 500 invånare. Befolkningens transportkostnader för att nå sjukvårds- utbudet uppgår i dagens läge till drygt 16 miljoner kronor per år om man utgår från ett genomsnitt på 2,2 sjukvårdsbesök per invånare och är. Ingen hänsyn har därvid tagits till terminalkostnader och väntetider. Kostnaderna kan antas öka väsentligt vid en regional koncentration av länets sjukvård. Som exempel kan anföras att en indragning av en enda distriktsskötersketjänst inom Vindelns kommun ökar transportarbetet inom kommunen med 186 000 personkilometer, vilket motsvarar en transportkostnad på lågt räknat 84 000 kronor per år. Detta är sannolikt mer än de sammanlagda kostnaderna för skötersketjänsten ifråga.

Dessa exempel visar i lokal och regional skala hur enskilda hushåll tillsammans bär betydande transportkostnader och att koncentration av samhällelig och kommersiell service leder till betydande kostnadsökning- ar för konsumenterna. Utvidgas beräkningarna till att gälla alla typer av service och summeras de enskilda hushållens transportarbete på olika lokala och regionala nivåer för landet som helhet blir det sannolikt fråga om ett transportarbete av enorm omfattning mätt i tid och pengar.

Ett föregående avsnitt (5.1.2) ägnades frågan om transportkostnader och anläggningskoncentration inom den svenska tillverkningsindustrin. Den diskussion som fördes avsåg godstransporter och lokalisering av produktionsenheter från i första hand företagsekonomiska utgångspunk- ter. Den metodik som presenterades avsåg optimal lokalisering av flera enheter inom en geografiskt spridd marknad. Motsvarande metodik skall i

1855

Figur 5: 5 23 serviceorter med omland åren 1855, 1917 och 1965. Lösningarna innebär en minimering av befolkningens sammanlagda transportarbete. (Källa: S. Norbeck, B. R ystedt, Computer cartograph y. Lund 1973. )

detta avsnitt användas i samband med lokalisering av serviceenheter eller snarare servicecentra på det nationella planet och för beräkningar av de enskilda hushållens eller individernas sammanlagda transportarbete.

] den följande framställningen har uppgiften varit att välja ut ett antal centra i olika delar av landet, dit olika slag av samhällsservice kan koncentreras. Urvalsprincipen är att det sammanlagda transportarbetet (restider eller resekostnader) för alla hushåll i landet till dessa service- centra skall minimeras. Hur många centra som skall väljas ut är bl. a. beroende av vilken typ av service beräkningarna avser. Specialiserad service har stor räckvidd och förutsätter betydande befolkningsunderlag. Denna service måste koncentreras till några få centra. Mindre specialise- rad service kan däremot fördelas på ett större antal orter osv.

Figur 525 visar lösningar med 23 serviceorter så lokaliserade att den svenska befolkningens resor mellan bostad och servicecentra minimeras. Den första kartan visar serviceorternas lokalisering med utgångspunkt i 1855 års fördelning av ca 3,6 miljoner invånare. Den andra kartan visar

motsvarande ortssystem utifrån 1917 års befolkning på 5,6 miljoner och den tredje kartan de från transportkostnadssynpunkt optimala lägena för orterna med utgångspunkt från 7,7 miljoner invånares fördelning i landet är 1965. Som synes är det hypotetiska ortssystemet synnerligen stabilt över tiden trots betydande befolkningstillväxt och regionala omfördelningar av befolkningen. Vidare kan man konstatera att de optimala omland som betjänas av olika serviceorter i flera fall i stort sett motsvarar de nuvarande länen och att den optimala fördelningen av serviceorterna i grova drag stämmer med den faktiska fördelningen av residensstäder. Sannolikt beror denna likhet inte på att den länsindelning som genomfördes i historisk tid var ”optimal” på lång sikt utan på att det administrativa ortssystemet under åren som gått styrt den regionala utvecklingen i landet. Som regionala centra har residensstäderna fungerat som ett slagt ”kondensationskärnor” för den regionala omfördelningen av arbetsplatser och bosättning. Tabell 5.4 rymmer några kompletterande uppgifter i anslutning till ovannämnda figur. De tre första kolumnerna visar befolkningstalen inom de 23 omlanden år 1855, 1917 och 1965. De tre sista kolumnerna upptar

Tabell 5.4 Befolkningsunderlag i regioner och medelavstånd till servicecentra i Sverige 1855, 1971 och 1965

Region nr Befolkningi 1 OOO-tal Medelavståndikm 1855 1917 1965 1855 1917 1965 1 185 595 1327 15 8 11 2 131 189 237 34 37 26 3 153 220 260 34 27 27 4 153 168 223 28 27 24 5 121 193 229 33 31 26 6 128 146 204 37 33 39 7 146 165 165 40 42 41 8 192 206 208 35 35 38 9 157 221 262 27 32 31 10 261 463 517 28 27 14 11 157 213 326 33 37 33 12 253 435 812 36 18 21 13 216 240 264 37 37 31 14 218 228 234 34 33 29 15 211 242 303 46 48 45 16 175 252 284 36 33 27 17 147 243 368 35 31 27 18 160 261 295 51 49 45 19 95 228 223 45 53 35 20 118 253 278 58 51 49 21 66 141 152 63 69 64 22 92 170 269 77 77 80 23 70 171 272 84 90 94 Totalt 3603 5640 7712 38 36 31

_ Källa: S. Nordbeck, B. Rystedt, o.a.a.

befolkningens medelavstånd i km till respektive regioncentrum. Detta medelavstånd varierar avsevärt mellan olika regioner. Inom t. ex. region 1 var detta avstånd år 1855 ca 15 km, är 1917 ca 8 km och år 1965 ca 1 1 km. Inom region 23 var detta avstånd vid samma tidpunkter ca 84, 90 och 94 km. Det är därvid genomgående fråga om fågelvägsavstånd, vilka måste räknas upp med ca 20 % för att motsvara realistiska vägavstånd. Totalt för hela landets befolkning uppgick medelavståndet fågelvägen till närmaste servicecentrum vid enkel resa till ca 38 km är 1855, ca 36 km är 1917 och genom ökad befolkningskoncentration till ca 31 km år 1965. Minskas antalet serviceorter ökar naturligtvis dessa medelavstånd. Avståndsökningarna när servicen koncentreras till tio, fem respektive tre centra framgår av tabell 5.5.

Tabell 5.5 Befolkningens medelavstånd i km till 3, 5, 10 och 23 servicecentrai Sverige 1855, 1917 och 1965

_______________-——-—

Antal servicecentra 1855 1917 1965

__________.____——_

3 129 129 122 5 93 96 86 10 62 59 53 23 38 36 31

__________________————

Källa: S. Nordbeck, B. Rystedt, o.a.a.

I följande räkneexempel är utgångspunkten 1965 års befolkningsfördel- ning och den lokalisering av 23 serviceorter och de omland som presenteras på sista kartan i figur 55. Följande förenklingar och antaganden ligger till grund för beräkningarna. Oavsett bostadsort gör varje vuxen person i landet i olika ärenden minst en resa i månaden t.o.r. till närmaste serviceort. För dessa resor beräknas en kilometerkostnad på 35 öre. Tidskostnaden för själva resan uppskattas till sex kronor per timme. Ingen hänsyn tas sålunda till väntetider och liknande. Genom- snittshastigheten för alla resor antas vara 50 km i timmen.

Med 23 servicecentra i optimala lägen blir den sammanlagda transport- kostnaden för alla resenärer i landet ca 3,4 miljarder kronor per år. Koncentreras servicen till tio centra blir motsvarande transportkostnad 5,8 miljarder. Fem centra ger en sammanlagt transportkostnad på 9,4 miljarder och tre slutligen en kostnad på 13,3 miljarder kronor som varje år belastar enskilda individer och hushåll i landet.

5.2.2 Organisationers kontaktbehov och lokalisering

De kontaktundersökningar som redovisats i föregående kapitel (avsnitt 4.3.3) visar hur företag och andra organisationer iolika delar av landet län- kas samman genom direkta personkontakter. Undersökningarna visar också att kontaktberoende befattningshavare inom dessa organisationer utför ett

* Ch. Persson, Kontakt- arbete och framtida lo-

kaliseringsförändringar.

Modellstudier med till-

lämpning på statlig för- valtning. Lund 1974.

mycket omfattande kontaktarbete i form av resor och sammanträden. Företagens kostnader för denna form av informationsöverföring är stora. Tidsåtgången för enskilda befattningshavare är betungande.

I ett pågående arbete har en metod utvecklats som gör det möjligt att beräkna hur ändrad lokalisering påverkar kontaktarbetets omfattning och inriktning.1 Därmed finns förutsättningar att studera hur persontransport- kostnaderna varierar regionalt på samma sätt som tidigare redovisats beträf- fande godstransportkostnaderna.

Studieobjekten kan väljas bland industriföretag, serviceföretag eller of- fentliga myndigheter som alla är beroende av informationsöverföring genom direkta personkontakter eller tele. De enheter som studeras kan vara enskilda befattningshavare, avdelningar, arbetsställen, hela organisationer eller block av organisationer. Innan några resultat redovisas är det nödvän- digt att något beröra den beräkningsmetodik som använts. Sedan en kontaktundersökning genomförts, i vilken organisationernas kontaktrelationer (personkontakter och telekontakter) registrerats, kan kontaktsituationen på den verkliga lokaliseringsorten beskrivas och utvär- deras. Möjlighet finns nu att kvantifiera och fördela regionalt de resor och telesamtal som krävs för att upprätthålla kontakterna. Resornas och sam- talens antal samt fördelning beskrivs i matrisform, varvid resmönster och samtalsmönster kan studeras. Tillgängligheten i det verkliga transportsy- stemet beskrivs på motsvarande sätt imatrisform. Då begreppet tillgänglig- het har olika innebörd för olika individer tillämpas både ett ekonomiskt mått och tidsmått vid beräkningen av kontaktarbetet. På likartat sätt be- skrivs det verkliga telesystemet, dock endast från ekonomisk synpunkt. För att få en utvärdering av organisationernas kontaktarbetei den verkliga loka- liseringen sammanväges ovan nämnda matristyper. Tillsammans med upp- gifter om de enskilda kontakternas varaktighet (sammanträdestid och samtalstid) erhålles slutligen matriser som anger den totala tid respektive de totala kostnader organisationerna måste lägga ned för att upprätthålla sina kontaktrelationer.

Sedan den verkliga lokaliseringen beskrivits och utvärderats enligt ovan, flyttas organisationerna till ett antal hypotetiska lokaliseringsorter. Omlo- kaliseringen simuleras, vilket innebär att man inte längre arbetar med en observerad verklighet, utan antaganden måste göras om den ”nya” verklig- het som organisationerna möter och de effekter den får på kontaktarbetet. Dessa antaganden bör om möjligt vara empiriskt förankrade.

Med utnyttjande av simuleringstekniken göres ett antal modellförsök, där effekterna av olika förändringar i resmönstren och samtalsmönstren testas. Hänsyn tas då till kontaktbeteendets (kontaktfrekvens, val av kon- trahenter, kontaktorter och kontaktformer) anpassning till de nya lokali- seringarna.

Parallellt används simuleringstekniken för att skapa hypotetiska trans- portsystem varvid t. ex. nya flyglinjer tillkommer och nya tidtabeller intro- duceras. Även nya telesystem prövas genom simulering. Sålunda ändras taxesättningen och nya media såsom konferenstelevision förs in.

Metoden har hittills använts för att studera effekterna från kontakt- synpunkt av utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm. I denna

rapport skall ett exempel redovisas. Som exempel har valts televerket. Vidare begränsas redovisningen till att gälla det kontaktarbete som sker genom direkta personkontakter, således inte telekontakter. Televerkets faktiska kontaktmönster och det transportarbete som verkets befatt- ningshavare utför i utgångläget, dvs när verket ligger inom Stockholms- regionen, har tidigare beskrivits i avsnitt 4.3.3.

I modellförsöken omlokaliseras televerket till tio olika A-centra runt om i landet (se figur 5:6). På varje ort får verkets befattningshavare genomföra ett ”kontaktprogram”, vars utformning bygger på den information som insamlats om myndighetens faktiska kontakter.

Resultaten presenteras i form av restidsvariationer mellan olika lokaliseringsalternativ. Jämförelser göres genomgående med utfallet i den faktiska lokaliseringen (lokaliseringsorten = Stockholm). Vidare begrän- sas redovisningen till en beskrivning av utfallet för respondentorganisa- tionen (televerket). Sålunda ingår inte den restidsvolym som verkets kontrahenter ger upphov till.

Rent tekniskt gäller att restider är beräknade antingen från faktiska tidtabeller för transportmedel som buss, tåg och flyg eller utifrån en viss genomsnittshastighet (här 70 km/tim) för bil. Beräkningen av restider sker utifrån antagandet att det snabbaste transportmedlet eller kombi- nationen av transportmedel används. Vidare ingår förutsättningen att kontakter kan tas endast under kontorstid (här 0900—1700). Det innebär att den användbara vistelsetiden uppgår till högst åtta timmar, vilket har betydelse för hur många kontakter som kan antas få rum under ett dagsbesök.

Omlokaliseringen till Olika orter (figur 5:6) göres dels med helt oförändrat kontaktbeteende, dels med ett kontaktbeteende som är anpassat till den nya kontaktsituation som verket hamnar i. I det senare fallet blir målet inte att återskapa enskilda individers verkliga beteende eller att konstruera ett slags genomsnittligt beteende, därtill är variatio- nerna i det mänskliga beteendet allt för stora, utan snarare att ange ett möjligt handlingsutrymme inom ramen för de restriktioner som existerar. Detta får sedan påverka researbetet i den ”nya” lokaliseringen.

Något skall kortfattat sägas om de faktorer som kan tänkas ingå i en anpassning av kontaktbeteendet. Den första faktorn innebär att resorna anpassas så att själva sammanträdet kan äga rum på någon av de deltagande parternas hemorter. Servicekontakter, dvs. kontakter som avser konsultarbete, kontorstjänster av olika slag, leverans och underhåll av utrustning etc., antas kunna genomföras i de flesta A—regioncentra. Det innebär att servicekontakterna inte är bundna till den ursprungliga lokaliseringsorten utan kan överflyttas till den ”nya” orten och därmed bidra till att mildra ökningen i restidsåtgången. En tredje faktor är möjligheten att byta ut vissa direkta personkontakter mot telefonkontak- ter för att därmed begränsa resandet. En sista faktor som ingår i förutsättningarna för modellförsöken är möjligheterna att ackumulera en del av kontaktbehovet så att mer än en kontakt kan inplaneras under samma resa.

I figur 5:6 visas effekterna av en omlokalisering både med oförändrat

690 ""'""d m % Sollefteå &? Sundsvall 233 .. 100 Stockho! 0350 51—9 m n i M” 43 '7 au _. älg/Gevalia 174 Norrkoplng 604 ? mGötoborg Figur 5 :6 Televerkets kontaktsituation i olika lägen. Siffrorna avser dels oförändrat dels anpassat ,, "m,, kontaktarbete. (Källa: Se L—J not 1 s. 108.)

och med anpassat kontaktbeteende. Som framgår av de redovisade värdena blir det mycket kraftiga restidsökningar på kontaktbeteendet antas bli oförändrat (övre siffran vid varje ort). Den genomsnittliga ökningen beräknad på samtliga lokaliseringsorter uppgår till drygt 500 %. Iabsoluta tal innebär det en ökning från ca 2 300 restimmar till 14 000 restimmar per vecka. Av de olika orterna ger alternativet Uddevalla den kraftigaste ökningen med ca 750 %. Det förklaras av ortens ”dåliga” läge i det nationella transportsystemet sett från restidssynpunkt. Höga värden uppvisar även Norrlandsorter som Sollefteå, Östersund och Luleå. En lokalisering till storstädernaGöteborg och Malmö medför också betydande restidsökningar enligt detta beräkningssätt. De relativt sett svagaste ökningarna har Norrköping (ca 300 %) och Örebro (drygt 400 %), vilka ligger ”centralt” i landet och därmed har goda marktransportlägen.

Närheten till Stockholmsregionen (från restidssynpunkt) blir avgöran- de för den relativa ökningen i antalet restimmar vid en omlokalisering. Det sammanhänger med förhållandet att verket är starkt bundet till olika kontaktkällor i Stockholmsregionen, varför resorna efter en omlokalise- ring till största delen riktas mot denna region.

Om kontaktbeteendet anpassas till den nya kontaktsituationen blir restidsökningarna av mycket mindre omfattning (nedre siffran vid varje ort). Den procentuella skillnaden mellan utfallen vid oförändrat och anpassat kontaktbeteende, beräknad på den genomsnittliga ökningen för samtliga orter, är ungefär 60 %. Införandet av antagandet att ett sammanträde generellt skall förläggas till någon av deltagarnas hemorter förklarar ungefär 75 % av denna skillnad. Omlokalisering med anpassat kontaktbeteende medför en genomsnittlig ökning (samtliga orter) på ca 3 700 restimmar, vilket motsvarar ungefär 160 % jämfört med Stock- holmsalternativet.

Det regionala utfallet överensstämmer i stort med utfallet då kontakt- beteendet var oförändrat. De största restidsökningarna erhålles ialterna- tiven Sollefteå (251 %), Uddevalla (241 %) och östersund (210 %). Storstäderna Göteborg och Malmö utgör dock avsevärt bättre alternativ nu i förhållande till övriga orter. Norrköping och Örebro erbjuder emellertid fortfarande den bästa lokaliseringsmiljön från restidssynpunkt. Ökningarna jämfört med lokalisering i Stockholmsregionen stannar vid 74 respektive 109 % för dessa orter.

Förklaringen till de regionala skillnaderna i tidsåtgång för resor vid omlokalisering av televerket utanför Stockholmsregionen beror som tidigare framhållits på den ”nya” lokaliseringsortens läge i förhållande till Stockholm, eftersom huvuddelen av resorna kommer att riktas mot huvudstaden. Restidens längd i en ortskombination har dessutom betydelse för vistelsetidens omfattning, vilket påverkar möjligheterna att inplanera mer än en kontakt under en resa i syfte att minska det totala antalet resor. Ju kortare restid, ju längre vistelsetid och därmed en potentiellt större reduktion i antalet resor, vilket til syvende og sidst påverkar det totala antalet restimmar. Som en ytterligare förklarings- grund kan framhållas möjligheterna att på den ”nya” orten tillgodose behovet av kvalificerade servicekontakter.

Sammanfattningsvis kan sägas att utan hänsyn till det enskilda ortsvalet synes det vara av största betydelse för en organisations reseinsats i en viss lokalisering dels hur kontaktmönster och resmönster är utformat, dels hur transportsystemet är uppbyggt. I Sverige gäller att transportsystemet är uppbyggt så att de tre storstäderna har goda förbindelser sinsemellan samt att främst Stockholm har goda förbindelser med övriga orter i landet, framför allt de större orterna. Det innebär att Stockholm har den högsta tillgängligheten i det nationella transportsyste- met. Med detta transportsystem bestäms reseinsatsens storlek i hög grad av om den omlokaliserade organisationens resmönster genererar resor mellan den ”nya” lokaliseringsorten och Stockholm eller andra orter. I det senare fallet erhålles många ”tvärgående” resor vilka kommer att kräva en betydande reseinsats.

Figur 5: 7 Principskiss över arbetsgången vid studier av den regionala balansen mellan kontakt— behov och resemöjlig- heter.

5.2.3 Kontaktmöjligheter i det svenska ortssystemet

I produktionskostnadsgruppens bilaga ”Kommunikationer och regional utveckling” (bilaga 8) testas det svenska ortssystemet från kontaktsyn- punkter. Utgångspunkten är således inte, som i föregående avsnitt, den enskilda organisationen eller företagsenheten och dess mer eller mindre unika kontaktsituation i olika lägen. Utgångspunkten är stadsregionen (= A-region) och avsikten är att visa hur det totala antalet kontaktmöjlig- heter varierar mellan olika regioner. Avsikten kan också sägas vara att studera den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter. Principen för dessa regionala balansstudier framgår av figur 5 :7.

Som underlag för analysen av kontaktmöjligheterna för orter eller stadsregioner används uppgifter om kontaktbehov inom näringsliv och förvaltning, näringslivets och förvaltningens lokalisering samt resemöjlig- heterna mellan landets 70 A-regioncentra. Från tidigare genomförda kontaktundersökningar (4.3.3) har uppgifter hämtats rörande arbetsfunk- tioners, nivåers och näringsgrenars kontaktbehov. Ett kontaktbehovsvär- de per capita har räknats fram för varje arbetsfunktion, nivå och näringsgren. Vid bestämning av varje regions samlade kontaktbehov har antalet befattningshavare inom respektive arbetsfunktion etc. i regionen multiplicerats med funktionens per capitavärde. Summan av de i en region

EFTERFRÅGAN UTBUD

Verkliga och hypotetiska Verkliga och hypotetiska

lördelningar av kontakt- transportsystem: beroende befattnin sha— Landsvägar vare på skilda sta sre- Järnvägar gioner Flyglinjer

Beräkning av kontaktbe— hov i skilda stadsregio— ner

Beräkning av:

Restider Resekostnader Vistelsetider

Beräkning av kontaktmöjlig- heter (i tidstermer och eko— nomiska termer) för skilda

stadsregioner

Verkliga och hypotetiska "KONTAKT LANDSKAP"

förekommande arbetsfunktionernas samlade kontaktbehov utgör regio— nernas kontaktbehovsvärde (efterfrågesidan i figur 5: 7).

Kartläggningen av möjligheterna att resa mellan olika orter i Sverige har begränsats till kommunikationer mellan 70 A-regioncentra i landet. Datamaterialet består bland annat av avgångs- respektive ankomsttider samt biljettpriser hämtade från tidtabeller för järnväg och inrikesflygi Sverige. Materialet omfattar resemöjligheter mellan varje par av A-region- centra vid alla tider på dygnet. Vägnätet har omvandlats till restid med bil. Beräkning av restider, vistelsetider samt reskostnader vid resa mellan varje par av A-regioncentra genomförs via speciella datorprogram. Valfria restriktioner kan byggas in i programmet vid de olika beräkningarna. Datorprogrammet användes även för testning av förändringari tidtabeller och linjenät (utbudssidan i figur 5: 7).

I en tidigare ERU-rapportI studeras den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter genom beräkning av s. k. kontaktpotentialer för landets olika stadsregioner (A-regioner). Vid dessa potentialberäkningar användes vistelsetider och restider som kriterier på tillgänglighet. I de undersökningar som nu redovisas (bilaga 8) användes" även andra kriterier och kombinationer av kriterier. Bl.a. uttrycks kontaktmöjligheterna i ekonomiska termer. Beteckningen ”kontaktland— skap” används i samband med kartografiska beskrivningar av regionala olikheter i fråga om kontaktmöjligheter oavsett hur dessa mäts. Figur 528 är ett första exempel på hur kontaktmöjligheterna varierar mellan 70 A—regioncentra. Kontaktmöjlighetsvärdena bygger på den totala tillgänglighetens princip och gäller för arbetsfunktioner med vida kontaktfält där kontrahenterna i olika delar av landet inte är utbytbara mot varandra utan kan betraktas som unika. Kontaktfrekvenserna antas inte påverkas av reseavstånden. Avstånden påverkar endast kostnaderna.

Befattningshavare i Stockholmsregionen har den ekonomiskt sett gynnsammaste positionen. Därnäst följer regionerna i området runt Stockholm och Mälaren. Däremot intar de två andra storstadsregionerna förhållandevis oförmånliga lägen. Från kostnadssynpunkt mest ogynnsam är situationen för Norrlandsregionerna. Det råder betydande skillnader mellan olika regioner när det gäller kostnader för att upprätthålla kontakter med övriga regioner i riket enligt resultaten av detta beräkningssätt.

Mindre unika funktioner visar mer begränsade kontaktfält såväl funktionellt som rumsligt och är också mer avståndskänsliga. De har behov endast av lokal tillgänglighet. En reklambyråman i Malmö exempelvis söker helt naturligt skaffa sig kunder och information främst i den egna eller angränsande regioner. Vid beräkning av den sistnämnda funktionens kontaktmöjligheter bör alltså särskild hänsyn tas till möjlig- heterna att tillfredsställa kontaktbehovet i den egna regionen. Beräk- ningsmetoden är en form av potentialberäkning i vilken avståndet påverkar antalet kontaktresor. Resultaten framgår av figur 5 :9. Kontaktmöjligheterna mätta utifrån den begränsade tillgänglighetens princip visar att Stockholmsregionen även här med mycket bred marginal har den gynnsammaste positionen i landet. Skillnaden mellan framför allt

1 Regioner att leva i. Elva forskare om regionalpoli- tik och välstånd. Udde- valla 1972.

Figur 5 :8 Variationer i kontak tmöjligheter mel- lan olika A—centra 19 70 (Stockholm = 100). Den totala tillgänglighetens princip. (Kalla: Bilaga 8:11.)

Stockholm och övriga regioner i riket är mycket kraftigare accentuerad med detta beskrivningssätt. De relativt höga värden som tidigare erhölls särskilt för regioner runt Stockholm och Mälardalen saknas helt med detta beskrivningssätt. Värdena liggeri detta fall på en nivå som motsvarar endast drygt en fjärdedel av Stockholms värde. Vidare framgår att Göteborg, Upp- sala, Malmö och Västerås har de näst Stockholm bästa positionerna. Låga vården registreras för framför allt de mindre regionerna i Norrland men även för vissa regioneri Mellansverige och östra Götaland. Anledningen till den drastiskt förändrade bilden av kontaktmöjlighets- variationerna i Sverige som framkommer här jämfört med tidigare hänger samman med att de inomregionala kontaktmöjligheterna spelar en avgjort mycket större roll i en regions värde med det senare beräkningssättet. Av avgörande betydelse är således i vilken omfattning man kan tillgodose sitt

Figur 5 :9 Variationeri kontaktmöjligheter mel- lan olika A-centra 19 70 (Stockholm = 100). Den lokala tillgänglighetens princip. (Källa: Bilaga 8:11.)

kontaktbehov i den egna regionen. Därvid kommer regioner som rymmer stora andelar kontaktberoende befattningshavare att inta ett mera förmånligt utgångsläge medan närheten till stora regioner samt goda kommunikationer i detta fall får ett avsevärt minskat inflytande jämfört med i tidigare beskrivningssätt. Dock inverkar dessa faktorer klart även här vilket Uppsalas och Norrtäljes relativt höga värden visar.

Då en organisation (företag, myndighet etc) består av ett stort antal funktioner med varierande unikhetsgrad och dessa funktioner ofta är eller måsta vara lokaliserade till samma plats kan en sammanvägning av resulta- ten från de två ovan redovisade beräkningsmetoderna ge en bild av de potentiella kontaktmöjligheter som gäller för en organisation sedd som en enhet. En sådan sammanvägning har också genomförts och redovisas i fi- gur 5:10.

Figur 5:10 Variationer i kan taktmöjligheter mel- lan olika A-centra 19 70 (Stockholm = 100). Sam- manvägning av beräkning- arna i figurerna 5 .*8 och 5: 9. (K alla: Bilaga 8:11.)

Efter en sammanvägning av värdena från de två beräkningarna ovan fram- står Stockholm fortfarande som den mest centrala orten i tätortssystemet. Regionerna runt Stockholm samt Göteborgsregionen intar därnäst de gynn- sammaste lägena följda av s. k. storstadsaltemativ i mellersta Sverige samt Malmö. Regionernai Norrland har låga kontaktpoäng.

[ bilaga 8 redovisas också en serie modellförsök. Idessa riktas uppmärk- samheten mot framtiden. Detta sker genom en serie försök med operatio- nella "Sverigemodeller” som beskriver alternativa framtida ortssystem. Huvudsyftet med modellförsöken är att testa hur olika regionalpolitiska åt- gärder genom samspel och växelverkan mellan förändrad sysselsättnings- struktur och förändrade transportsystem i framtiden kan tänkas utjämna eller öka de regionala olikheterna i landet. Resultaten av dessa framtids- studier presenteras i sammandrag i kapitel 10 i denna rapport.

5.3 Slutsatseri anslutning till två principskisser

Detta avsnitt rymmer några av de slutsatser som kan dras av resultaten från de undersökningar som presenterats i kapitlen 4 och 5. Framställningen kommer att struktureras med hjälp av två principskisser (figurerna 511 1 och 5:12).

Figur 511 ] återger en process som innebär anpassning mellan förändrad arbetsorganisation och förändrade transportmöjligheter. I kapitel4 gavs exempel på förändringari moderna verksamhetssystem, förändringar som kännetecknas av specialisering inom och långt driven arbetsfördelning mel- lan olika arbetsfunktioner. Genom denna ändrade arbetsorganisation har det ömsesidiga beroendet mellan olika verksamheter successivt ökat och samhället fungerar inte utan ständiga transporter av gods, personer och meddelanden. Exempel på kontaktmönster för såväl enskilda organisatio- ner som hela stadsregioner visade den nuvarande omfattningen av dessa beroendeförhållanden i Sverige.

I figur 5 :1 1 antas dessa beroendeförhållanden leda till ökade krav på till— gänglighet. Ett sätt att tillgodose detta krav är att lokalisera arbetsplatser och bostäder mycket nära varandra. Som tidigare visats (avsnitt 4.2) har regional koncentration till några få stora stadsregioner av främst sådana verksamheter som är beroende av direkta personkontakter varit ett ofta prövat sätt att begränsa ett omfattande transportarbete. Kraven på ökad tillgänglighet kan emellertid också tillgodoses genom vad som i figuren kal- las transportteknisk utveckling.

Specialisering P ' __ acknmg av med okat behov verksamheter och av kontakter och befolkning samordning

Ökade k rav på tillgänglighet

Transportteknisk utveckling

__ Koncentration till Okat transport- större enheter

arbete p.g.a. ökade stor- driftsfördelar

Minskad avstånd friktion och ökad regional räckvidd

Ändrad rumslig organisation med regional arbets- fördelning

Figur 5:11 Anpassnings- process mellan förändrad arbetsorganisation och förändrade transportmöj- ligheter. Principskiss.

' Det finns en omfattande litteratur som belyser transportkostnadernas minskade betydelse i skil- da delar av världen. För en sammanfattning se t. ex. kap. 5 iP. Lloyd och P. Dicken, Location in Space: A Theoretical Approach to Economic Geograph y. Singapore 197 2.

2 Frågor av detta slag be- handlasibl. a. L. Klaas- sen, o.a.a.

Ångbåten, järnvägen, bilen, elkraftöverföringstekniken*och pipelines är välkända historiska exempel på transporttekniska innovationer som dras- tiskt, närmast på ett revolutionerande sätt ökat transportmöjligheternai samhället under och efter den industriella revolutionen. Telekommunika- tionerna och flyget har på liknande sätt minskat avståndsfriktionen i det industriella och efterindustriella samhället. Var för sig mindre epokgörande men tillsammans mycket betydelsefulla förändringar i form av tekniska förbättringar, rationaliserat transportarbete och nya distributions- former har ytterligare minskat avståndens betydelse. Parallellt med denna transporttekniska utveckling har själva produktio- nen ändrat inriktning. Tillverkningen sker i allt större omfattning som lag- arbeten inom väldiga produktionssystem som utmärks av långt driven arbetsfördelning mellan och specialisering inom olika enheter som ingår som komponenter i dessa system. Detta medför att allt större del av alla godsförflyttningar mellan fabrikerna gäller halvfabrikat och delar på väg till hopsättning. I förhållande till de primära råvaror som dominerade godshan- teringen i äldre tid kan dessa högförädlade produkter lätt bära kostnader för transporter över långa avstånd. *

Undersökningar som presenterats i detta kapitel visar att stor del av varu- produktionen i Sverige bedrivs i enheter som kan betecknas som rörliga från transportkostnadssynpunkt. Dessa enheter svarar för en mycket stor del av sysselsättningen i landet. Undersökningarna är emellertid 10 år gamla och det är för närvarande svårt att bedöma om utvecklingen mot ökad rörlighet fortsatt under senare år. Höjda godstaxor, förändrade produktionskostna- der (exkl. transportkostnader) och statligt transportstöd har verkat iolika riktningar och det är omöjligt att med säkerhet bedöma situationer utifrån de undersökningar som nu finns.

Ännu en omständighet gör det önskvärt att i fortsatta undersökningar på nytt ta upp godstransporterna till behandling. De beräkningar som hittills gjorts har enbart avsett kostnader för själva godshanteringen. På sätt som skett beträffande persontransporterna är det sannolikt nödvändigt att även ta upp tidsaspekten på dessa transporter, dvs. vidga transportmöjlighets- begreppet. Tidsåtgång för och regularitet i leveranserna kan sannolikt åt— minstone i viss utsträckning påverka produktionsbetingelsernai skilda delar av landet. T. ex. torde snabba leveranser i vissa situationer förhindra pro- duktionsavbrott och flexibiliteten i leveranserna påverka företagens kost- nader för lagerhållning etc. : I den hopkoppling av undersökningar rörande persontransporter och godstransporter som nu planeras kommer transport— möjlighetsbegreppet att vidgas på antytt sätt (se inledningen till bilaga 8).

Enligt figur 5 :l ] skapar minskad avståndsfriktion och därmed ökad re- gional räckvidd förutsättningar för allt längre driven arbetsfördelning mel- lan orter och regioner. Samtidigt blir det i många fall företagsekonomiskt lönsamt att koncentrera godshantering och service tillstörre och färre enhe— ter. Som närmare utreddes i avsnitt 5.1.2 hänger denna utveckling inom industrin samman med att processtekniska och andra stordriftsfördelar ökat avsevärt, samtidigt som transportkostnaderna relativt sett minskat eller ökat i mindre omfattning. När det gäller serviceverksamheterna är det väsentligt att observera

effekterna av den ”kostnadsövervältring” som togs upp till diskussion i avsnitt 5.1.3. Vid planeringen av serviceutbud på nationell, regional och lokal nivå bestäms ofta dimensioneringen och lokaliseringen av olika enheter utifrån rent företagsekonomiska effektivitetskriterier och kost— nadskalkyler. I de fall konsumenternas kostnader och andra uppoffringar till följd av ökat transportarbete lämnas utanför dessa kalkyler får stordriftsfördelarna en väldig genomslagskraft, eftersom transportkost- nadernas bromsande effekt är borta. Utvecklingen leder till snabb koncentration av social och kommersiell service till större och färre enheter.

Beskrivna förändringsprocesser medför ökat transportarbete som ibland drabbar företagssektorn, ibland den offentliga sektorn och ibland den privata sektorn i samhället. Därmed är cirkeln i figur 5:11 sluten. Inför ett nytt kretslopp i samma cirkel finns det anledning erinra om de osäkra förhållanden som råder på energiförsörjningens område.

Det är för närvarande inte möjligt att närmare bedöma hur stora energiförsörjningsproblemen kommer att bli i framtiden. Drivmedels- ransonering och kraftigt höjda oljepriser har dock visat att dagens samhälle är mycket känsligt för de transportekonomiska förändringar som kan bli följden av en fortsatt energibrist. Det står också klart att effekterna på samhällets rumsliga organisation av sådana förändringar är mycket svåra att förutsäga. Sambanden och växelverkan mellan bostäder- nas, serviceverksamheternas och arbetsplatsernas lokalisering å ena sidan och förändringar av transportmöjligheterna å den andra är komplicerade. Flera olika utvecklingsmöjligheter är tänkbara i ett lågenergisamhälle. Möjligheterna utesluter inte varandra och kan mycket väl tänkas bli utnyttjade parallellt. Utifrån principskissen i figur 5:11 kan följande utveckhngsalternativ tecknas:

Alternativ ]

Höjda transportkostnader och minskad rörlighet kan leda till decentrali- sering av arbetsplatser och service, samtidigt som de företagsekonomiska stordriftsfördelarna minskar relativt sett. Denna anpassningsprocess illustreras i nedre delen av figur 5 :11 om ”minskad avståndsfriktion” byts mot ”ökad avståndsfriktion” och ”koncentration till större enheter” ersätts av ”uppdelning på mindre enheter” etc. En sådan utveckling skulle exempelvis kunna leda till en återgång till ett mer spritt lokaliseringsmönster för de marknadsbundna industrierna, minskad kon- centration inom detaljhandeln och en jämnare regional fördelning av olika serviceinrättningar. En förutsättning för dessa lokaliseringsföränd- ringar torde dock vara att befolkningsfördelningen i landet inte ändras i någon större utsträckning (se vidare nedan).

Alternativ 2

Figur 5: 11 visar också ett annat alternativ i ett lågenergisamhälle (se boxen längst upp till vänster). Som tidigare visats, leder en utveckling

mot långt driven specialisering och arbetsfördelning till ökat transport- arbete och stigande energikonsumtion. I lågenergisamhället kan det därför bli aktuellt med en arbetsorganisation som i vissa avseenden liknar äldre tiders verksamhetssystem, som byggde på principen att individer och produktionsenheter i stor utsträckning är självförsörjande och därmed mindre beroende av kontakter och samverkan. Konkret kan man tänka sig en förändring av de moderna produktionssystemen som medför ökad integration avarbetsmoment inom fristående arbetsställen i stället för ökad arbetsfördelning mellan dessa. Dessa arbetsplatser kommer att känneteck- nas av hög självförsörjningsgrad och mindre behov av externa transporter.

Alternativ 3

Energibrist och minskad rörlighet kan för det tredje få effekter av det slag som framgår av boxen längst upp till höger i figur 511 1. I ett lågenergisamhälle med långt driven arbetsfördelning finns det starka transportekonomiska motiv att packa verksamheter och befolkning. Man kan därvid tänka sig en ökad koncentration på såväl det nationella, det regionala som det lokala planet. Hopklumpningen i storstadsregionernas centrala delar av verksamheter beroende av inbördes personkontakter kan öka, vilket leder till att den mellanregionala organisationstrafiken minskar. Producenter och grossister kan finna det fördelaktigt att i större utsträckning än för närvarande lokalisera sig i närheten av varandra. Förflyttningskostnaderna för enskilda hushållsmedlemmar till service och arbetsplatser kan bli så betydande att det påverkar bosättningsmönstret inom skilda regioner och orter, för att ta några exempel.

Alternativ 4

Den framtida transporttekniska utvecklingen intar en nyckelposition i hela det resonemang som fötts i anslutning till figur 511 ]. Sannolikt finns det stora möjligheter till förändringar på detta område. Det kan vara fråga om små justeringar i form av övergång från energislukande transportmedel till redan existerande mer energisnåla fortskaffnings- medel. Men det kan också vara fråga om helt nya tekniska lösningar, vilka på samma sätt som i industrialismens barndom leder till drastiska förändringar av transportmöjligheterna i samhället. Alternativ 4 innebär således att det ovan beskrivna kretsloppet i figur 5:11 med teknikernas hjälp fortsätternågra varv även i ett lågenergisamhälle.

Det råder ingen tvekan om att transportmöjligheterna i ett ekonomiskt utvecklat land som Sverige ökat väsentligt sett för landet som helhet. En från regionalpolitisk synpunkt väsentlig fråga är emellertid i vilken omfattning den transportekonomiska utvecklingen lett till en utjämning av regionala olikheter på transportförsörjningens område. De omfattande undersökningar av möjligheterna att upprätthålla direkta personkontak- ter i olika lägen som genomförts (se avsnitten 4.2.2 och 4.2.3 ovan) tyder inte på att denna utveckling haft någon påtaglig utjämnande effekt på det nationella planet. Skillnaderna mellan olika orter och regioner i fråga om

,_ _.._,.___._ ___ __ _

kontaktmöjligheter är mycket stora. I många fall har utvecklingen inom transportsektorn ökat olikheterna i landet genom att den i första hand gynnat orter och områden med från början gott utgångsläge och iallt mindre grad orter och områden i sämre positioner. Detta är naturligtvis inte en utveckling som är särskilt utmärkande för Sverige, utan den torde i hög grad kunna betecknas som global., Tankegången skall utvecklas närmare med hjälp av en enkel principskiss.

Figur 5:12 visar fyra versioner av ett s.k. Löschianskt landskap.I Detta utmärks av abstraktion och långt driven förenkling. I den här aktuella figuren antas arbetsplatser och bosättning vara lokaliserade till

A B

A VAV

AV

AVAVAVAVAVAVA VAVAVAVAVAVAV

AVAVA

AVAVAV VAV VAVA

AVA V

VAVAV AVAVA

- Regionala centra, O Primära centra. . Nationella centra (storstäder).

1 Se t. ex. A. Preds översikt och sammanfatt- ning i A. Pred och G. Törnqvist, System of Cities and information Flows. Two Essays, Lund Studies in Geograph y. Ser. B No. 38. Lund 1973.

2 Se A. Lösch, Die räumliche Ordnung der Wirtschaft. Jena 1944 samt P Haggett, Locatio- nal Analysis in Human Geography. London 1965, s. 82.

Figur 5 : 12 Principskiss över ett transportnäts uppbyggnad i ett hypote» tiskt ortssystem.

1 I princip gäller fullstän- dig likställighet endast under förutsättning att ytan är oändlig. Inom en begränsad yta har cen- tralt belägna orter natur- ligtvis större tillgänglighet än perifert belägna.

45 orter jämnt fördelade över en yta. Orterna sammanbinds av transportleder. I övrigt är ytan till alla delar likformig (isotrop).

Version A visar en situation där alla orter är lika stora. Transportsyste- met är så utformat att det erbjuder alla orter likvärdiga transportmöjlig- heter.1

I version B antas 15 av de 45 orterna vara större än övriga och erbjuda ett bättre trafikunderlag. Det finns i denna situation transportekonomis- ka motiv att bygga ut ett transportförsörjningssystem som är överordnat det som finns i exempel A. Totalt förbättras nu transportsituationen samtidigt som tillgängligheten i ortssystemet blir olika för vad som i figuren kallas regionala och primära centra. Figurens 30 regionala centra är hänvisade till den ursprungliga transportapparaten, medan 15 primära centra dessutom kan utnyttja ett effektivare transportsystem som ger dessa stor tillgänglighet i förhållande till varandra. Sannolikt ökar efter hand olikheterna mellan orterna genom att nya verksamheter i första hand koncentreras till orter med goda transport- möjligheter. Expansionen i ett litet antal orter skapar förutsättningar för ytterligare utbyggnad och förbättring av vissa transportleder osv. Utveck- lingen kan karaktäriseras som ett kausalt kretslopp (jfr figur 5:11) med samspel och växelverkan mellan verksamheternas lokalisering och trans- portsystemets successiva utbyggnad. Frågan om vad som är orsak och verkan i utvecklingsförloppet kan liknas vid frågan om vad som kommer först, hönan eller ägget.

I version Ci figur 5 :12 har tre orter växt till nationella centra samtidigt som nya transportleder utvecklats, t. ex. i form av expresståg och flyglinjer. Från tillgänglighetssynpunkt finns det nu tre olika nivåer i det studerade ortssystemet.

På bild D har de olika nivåerna ställts samman. Inför denna sammanställning har en princip tillämpats som innebär att framkomlig- heten (t.ex. kvaliteten på vägarna och turtätheten och kapaciteten när det gäller kollektiva transportmedel) genomgående är störst i de länkar som sammanbinder en mindre ort med en större. Orter på den lägsta nivån antas vidare ha bättre förbindelser med orter på den högsta nivån är med orter på mellannivån, när dessa ligger på samma avstånd (se situationen kring de tre storstäderna).

Empiriska exempel för att belysa utvecklingen av det slag som diskuterats i anslutning till principskissen i figur 5:12 kan hämtas från olika områden och för olika former av transporter. Här skall framställ- ningen avslutas med ett konkret exempel på kontaktbehov och mellan- regionala resemöjligheter i Sverige. Exemplet är hämtat från ERU:s rapport ”Regioner att leva i. Elva forskare om regionalpolitik och välstånd” (s. 281, 282). Undersökningarna inleddes med en analys av den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter åren 1960, 1965 och 1970. Undersökningarna visade att det föreligger väsentliga skillnader mellan stadsregioner i olika delar av landet i fråga om möjligheter att upprätthålla direkta personkontakter.

Huvudsyftet med de modellförsök som sedan följde var att testa hur

olika regionalpolitiska åtgärder genom samspel och växelverkan mellan förändrad sysselsättningsstruktur och förändrade transportsystem i fram- tiden kan tänkas utjämna eller öka de regionala olikheterna i landet. Först studeras effekterna av ändrad regional fördelning av kontaktbe- roende verksamheter med bibehållande av dagens svenska transportsystem, dvs. resemöjligheterna mellan olika stadsregioner med alla till buds stående transportmedel år 1970.

Modellförsöken visade följande. Regional koncentration av kontaktbe- roende verksamheter medför ökad effektivitet i det nationella kontakt- systemet. Koncentration av kontaktintensiva befattningshavare till i första hand Stockholm leder till ökade kontaktmöjligheter inte bara för dem som arbetar i huvudstaden utan också för de befattningshavare som finns i andra stadsregioner runt om i landet. Decentralisering av kontaktberoende verksamheter, t. ex. utflyttning av centrala ämbetsverk, måste ske till priset av starkt försämrade möjligheter att upprätthålla direkta personkontakter. Med några få undantag får alla studerade orter försämrade kontaktmöjligheter, även sådana orter dit kontaktberoende verksamheter utlokaliseras från huvudstaden.

Orsaken till de beskrivna effekterna av ändrad regional fördelning av kontaktbehovet i landet är att de mellanregionala transportsystemen i Sverige liksom i många andra länder är anpassade efter behoven i ett starkt centraliserat samhälle. Transportsystemen kan beskrivas som hierarkiskt uppbyggda nätverk med A-orterna som noder. Några noder — storstäderna och särskilt huvudstaden har stor tillgänglighet eller åtkomlighet i detta nätverk. De befattningshavare som befinner sig i dessa noder kan lätt nå varandra och de kolleger som befinner sig i andra noder i systemet. De befattningshavare som finns i de mindre noderna kan på motsvaran- de sätt lätt nå de verksamheter som är koncentrerade till i första hand huvudstaden. Däremot är deras möjligheter till inbördes kontakter begränsade. I delar av södra och mellersta Sverige, där noderna ligger tätt, erbjuder bilen goda kontaktmöjligheter. På längre avstånd, där resorna måste företas med tåg eller flyg, är resemöjligheterna mellan de mindre naderna inbördes begränsade. Ofta måste dessa resor ske via den stora centralnoden i systemet, dvs. Stockholm.

Om man av olika skäl vill förhindra en utveckling som leder till ökad olikställighet mellan olika regioner i landet torde de effektivaste regionalpolitiska medlen för närvarande finnas inom kommunikations- sektorn. Detta visade det avslutande modellförsöket.

En utbyggnad av den mellanregionala transportapparaten genom tvärförbindelser mellan primära centra utanför storstadsregionerna leder till en avsevärd utjämning av skillnaderna mellan storstadsregionerna och andra regioner i landet. Decentralisering av kontaktberoende verksam- heter från Stockholm till ett begränsat antal primära centra i olika delar av landet kan genomföras utan försämringar av kontaktmöjligheterna, under förutsättning att det nuvarande mellanregionala transportsystemet samtidigt förändras. (Se vidare kapitel 1 Oi föreliggande rapport.)

HI Tillverkningsföretagens produktions- förhållanden

6 Produktivitetsskillnader och kostnads- samband inom tillverkningsindustri

Uppgifterna i kapitlen 3—5 belyser hur företagen ingår som delar i ett produktionssystem. Kopplingarna inom ett sådant system utgörs av leveransströmmar, personkontakter m.m. Samband av detta slag på- verkar företagens produktionsförhållanden. I detta kapitel är ett grund- läggande antagande i analysen att enskilda företag i viss utsträckning kan påverka kostnaderna för en viss produktionsfaktor genom att införa en ny teknik eller genom att ersätta produktionsfaktorn med en annan till lägre relativ kostnad. För att få ett generellt mått på företagens anpassning till produktionsförhållandena i en region kan produktivitetsstudier utnyttjas. I de beräkningar som här presenteras ses produktiviteten som relationen mellan värdet av det som produceras av företagen (förädlingsvärdet) och insatserna av realkapital och arbetskraft .1

Syftet med föreliggande kapitel är att närmare analysera en del av de faktorer som påverkar produktionskostnaderna i olika ortstyper. I de

1 Försäljning av produkter ger företaget dess intäkter. Inköp av råvaror, halvfabri- kat o.d. samt löner betraktas som rörliga kostnader för företagen. Ränte- och avskrivningskostnader för realkapitalet, markhyra o.d. har karaktären av fasta kostnader. Summan av de rörliga och fasta kostnaderna utgör företagens totala produktionskostnader. Denna distinktion mellan kostnadsslagen är betydelsefull eftersom endast anläggningar vilkas intäkter täcker de rörliga kostnaderna kan existera under någon längre tid. Med ett företags produktivitet avses ofta förhållandet mellan förädlingsvärdet, uttryckt som skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna för råvaror och halvfabrikat och åtgången av en viss faktor, som arbetskraft eller kapital. Förutom prisskillnader på varu- och faktor-marknaden påverkas produktionskost- naderna och produktiviteten av vilken produktionsteknik företagen använder sig av. Samma produktionsresultat kan i många fall erhållas genom att företaget väljer att använda sig antingen av relativt mycket arbetskraft och lite kapital eller en mer kapitalintensiv teknik. Innan några slutsatser kan dras om regionala produktivitetsskillnader, uttryckta som förädlingsvärde per sysselsatt, måste därför hänsyn bl. a. tas till att kapital- intensiteten kan skilja sig åt. Även om många awikelser förekommer till följd av prisförhållanden, produk- tionsteknik osv. så innebär oftast höga produktionskostnader i förhållande till intäkter och förädlingsvärde att produktiviteten är låg. Med motsvarande antaganden innebär låga produktion skostnader hög produktivitet.

produktivitets- och produktionskostnadsstudier som presenteras ägnas speciell uppmärksamhet åt hur enskilda företag eller grupper av företag anpassar sig till rådande förhållanden.

6.1 Regionala produktivitetsskillnader

Mekaniseringsgraden inom industrin kan antas utgöra en faktor som påverkar produktionsförhållandena. Detta gäller också företagsstorleken. Sambandet mellan dessa båda faktorer och produktiviteten har i en av de studier som bedrivits inom produktionskostnadsgruppens ram beräknats utifrån tvärsnittsdata med ett antal regioner som observationsenheter.l Hänsyn har även tagits till olikheter mellan regionerna ifråga om kapitalets tekniska kvalitet och dess utnyttjandegrad. Med utgångspunkt i dessa beräkningar har sedan produktiviteten i de olika regionerna korrigerats för inflytande från de båda faktorerna. Som framgår av tabell 6.1 reduceras olikheterna i produktiviteten mellan regionerna. Alltjämt kvarstår dock betydande olikheter. Produktiviteten är med andra ord fortfarande efter korrigeringen för kapitalintensiteten och företagsstorleken högre i Stockholm än i övriga delar av landet.

Det förekommer vissa faktorer, som företagen själva inte kan påverka och som verkar positivt på produktiviteten. Sådana faktorer kan också ha ett samband med s. k. agglomerativa fördelar i befolkningstäta regioner. För att ytterligare klarlägga detta förhållande har även beräkningar utförts med befolkningstätheten som förklaringsvariabel vid sidan av kapitalinten- siteten och företagsstorleken. Enligt dessa beräkningar ökar produktivite— ten med folkmängden under i övrigt oförändrade förhållanden. Detta betyder att produktivitetsskillnaderna mellan regionerna reduceras ytter-

1 Åberg,Y. Regionala ligare när korrigering även görs för regionernas folkmängd. Vid denna produktivitetsskillnader, korrigering utjämnas emellertid inte produktiviteten mellan regionerna

bilaga 9 i bilagedel II till . . . .. ERU:s betänkande Orter helt, utan Stockholmsregionen uppvrsar fortfarande ett vrsst fotsteg.

iregional samverkan Beräkningarna har utförts såväl för hela industrin (exklusive gruvor) (SOU1974:1). som för vissa utvalda industribranscher. Resultaten är likartade, oavsett

Tabell 6.1 Indextal för produktiviteten inom olika regiongrupper efter standardisering för kapitalintensitet, företagsstorlek och befolkningstäthet 1968 (index för hela riket = 100)

Stock- Göteborg Större Södra Norra Norra Hela holm och städer mellan- tät- gles- riket Malmö sverige bygden bygden Faktisk produktivitet 109,6 104,1 102,9 97,0 104,9 93,1 100,0 Produktivitet efter standardi- sering för kapitalintensitet 108,7 101,7 100,3 98,3 99,3 97,5 100,0 Produktivitet efter standardi- sering för kapitalintensitet och företagsstorlek 108,3 101,0 99,3 97,8 99,7 100,6 100,0

___—___— Källa : Y. Åberg, bilaga 9 i föreliggande bilagedel.

branschsammansättningen. Detta är vad som kan förväntas. Produktivitet och lönsamhet påverkas nämligen till väsentlig del av företagens beslut att utnyttja maskiner och arbetskraft för produktion av varor och tjänster. Men produktiviteten och avkastningen beror också på kostnaderna för att ta in halvfabrikat och arbetskraft, liksom av kommunikationer med andra företag och av kostnaderna att transportera produkterna till konsumen- terna. Varje företags läge i förhållande till arbetskraft, leverantör och kunder är således av avgörande betydelse för avkastningen inom företaget. Som framgår av kapitlen 3—5 är denna lägesfördel mest uppenbar för företag som är lokaliserade till storstadsområdena och framför allt till Stockholmsregionen. Detta förhållande torde utgöra en av förklaringarna till de produktivitetsskillnader mellan regionerna som enligt tabell 6.1 kvarstår sedan hänsyn tagits till mekaniseringsgrad och stordriftsfördelar.

Sådana genomsnittsvärden som redovisas i tabell 6.1 ger emellertid en ofullständig bild av de faktiska förhållandena. I regioner med låga genomsnittsvärden återfinns även företag med relativt hög produktivitet, vilket framgår av tabell 6.2. Samtidigt förekommeri regioner med relativt höga genomsnittliga produktivitetsvärden företag med låg produktivitet.

Dessa resultat är lätt förklarliga för branscher som kännetecknas av fortgående förändringar, vilket är fallet med de flesta industribranscher. Anläggningar byggda vid olika tidpunkter kan nämligen anses ha inbyggt den vid anläggningstidpunkten modernaste produktionstekniken dvs anläggningar byggda under ett visst är utgörs av detta års moderna teknik, anläggningar byggda under föregående år utgörs av fjolårets moderna teknik, osv. De tidigare byggda anläggningarna blir under tiden omoderna genom tekniska och organisatoriska förbättringar och förändringar i faktorpriserna. Den existerande kapitalutrustningen vid en given tidpunkt återspeglar således den produktionsteknik som varit gällande under en lång följd av tidigare perioder. Endast den senast konstruerade och anlagda kapitalutrustningens produktionsavkastning motsvarar de för närvarande gällande kraven på insats av arbetskraft, material och tjänster.

Tabell 6.2 Fördelning av Stockholms- och Norrlandsföretag i produktivitetsklasser jämfört med riksfördelningen 1969 (procent)

Metallvaruindustrin Maskinindustrin Stockholm N. Sverige Stockholm N.Sverige

Relativ fördelning av landets industriföretag 30 % med lägsta värdena 14 30 16 23 40 % med medelgoda värden 45 48 44 52 30 % med högsta värdena 41 22 40 25 Summa 100 100 100 100

A-regioner (arbetsmarknadsregioner) med ett befolkningsunderlag under 60 000 invånare. Källa: Bearbetning av industristatistiken.

Figur 6:I Företag i en bransch ordnade efter åldern på anläggningarna.

6.2 Vinstläge och kostnadsfördelning

För att bedöma hur företagens kostnader påverkas av anläggningarnas åldersstruktur och inbyggd teknik har produktionskostnadsgruppen genomfört en särskild undersökning.

Utgångspunkten har därvid varit att företagens rörliga kostnader ökar med stigande ålder. I figur 6:l illustreras hur dessa samband kan se ut. På den vertikala axeln i figuren avsätts de rörliga kostnaderna i förhållande till produktionens saluvärde och på den horisontella axeln produktions— värdet.

Under en tidigare del av varje anläggnings livslängd är de rörliga kostnaderna per produktenhet låga i förhållande till genomsnittet inom branschen. Under den resterande livslängden ökar dessa kostnader i jämförelse med nyare anläggningar.l Efter ytterligare ett antal tidsperio- der är de rörliga kostnaderna per produktenhet högre än genomsnittet för den aktuella branschen. Slutligen nås en punkt där lönsamhetskrav motiverar en överföring av produktionsresurserna inom anläggningen till nyare anläggningar. Den nu helt omoderna anläggningen läggs ned .2

Rörliga kostnader

Rangordning efter stigande ålder

Anm. Bredden på staplarna anger företagens storlek efter produktionsomfattning. 3

1 Att så är fallet beror på att det i ett samhälle som kännetecknas av en fortgående i utveckling och produktionstillväxt huvudsakligen är två faktorer som påverkar i arbetsproduktiviteten. Det ena är att produktionstekniken förbättras, vilket leder till en tillverkningsprocess med lägre insats av produktionsfaktorer än tidigare. Den andra faktorn är att i en ekonomi med ständigt stigande produktivitet kommer priset på arbetskraft (dvs. lönekostnaderna) att stiga snabbare än priset på kapitalvaror. Orsaken till detta är att reallönen följer den genomsnittliga produkti- vitetsstegringen samtidigt som produktivitetsökningen i kapitalvaruindustrin medför att priset på kapitalvaror inte behöver höjas i takt med reallönestegringen. Om förräntningskravet på investeringar kan antas hålla sig konstant kommer priset på kapitaltjänster att öka långsammare än lönerna. Detta stimulerar företagen att välja alltmer kapitalintensiva produktionsmetoder. Både de här nämnda faktorerna leder till en minskning i arbetskraftsåtgången och en ökning i arbetsproduktiviteten. För en ingående diskussion av dessa samband, se L. Wohlin, Skogsindustrins strukturom- vandling och expansionsmöjligheter, IUI 1970. ' Nedläggning skall ske vid den tidpunkt, då intäkterna från anläggningen eller verksamheten inte täcker driftskostnadema. En tidigare nedläggning innebär oftast förlust av möjliga intäkter. Denna mycket enkla princip bygger på förhållandet att kostnader för realkapitalutrustning till väsentliga delar är ”oåterkalleliga” — dvs. icke transfererbara eller med andra ord det bästa som kan göras sedan en real investering genomförts är att tillvarata möjliga intäkter.

Rörliga Rörliga kostnader kostnader

Ökade lönekostnader Prishöjning

Kritisk gräns i""

Figur 6:2 Effekter på

anläggningar av olika Rangofdning ålder i en bransch via' efter stigande förändring i lönekostna- ålder derna och priset

I figur 6:2 återges två principfall. Det ena visar hur en bransch påverkas av förändringar i de rörliga produktionskostnaderna. I detta fall antas lönekostnaden stiga med 10 %. Anläggningarna i de två äldsta årgångarna kommer därvid att passera den kritiska lönsamhetsgränsen där intäkterna är lika med de rörliga kostnaderna. Detta behöver inte innebära att verksamheterna omedelbart läggs ned och att produktionskapaciteten bortfaller. Som exempel kan nämnas att vid en tilltagande efterfrågan och stigande reala priser kan många av dessa företag fortsätta att existera. Detta fall åskådliggörs med det andra exemplet i figur 6: 2. Den stigande efterfrågan antas här resulterai en ökning av produktpriset.

Det är viktigt att beakta skillnader mellan enskilda företag då produktionskostnadsnivån i en region skall bedömas. Sett över en längre tidsperiod kommer genomsnittsvärden att starkt förändras genom till- komsten av nya anläggningar, nedläggning av anläggningar med låg arbetskraftsproduktivitet, relativa prisförändringar mellan produktions- faktorer. De individuella variationerna måste inte minst beaktas vid en utvärdering av framtida, s.k. potentiella produktionskostnader. Dessa kostnader kan antas ligga relativt nära eller något under de värden som redovisas för de yngsta anläggningarna.

Beträffande skillnaden i rörliga kostnader mellan anläggningar av olika årgång har man i ett flertal studier visat att en modern produktionsteknik leder till en tillverkningsprocess med låga insatser av arbetskraft och råvaror. Detta leder till att bruttovinsten per producerad enhet blir högrei nya anläggningar än i äldre. Skillnader i bruttovinst mellan olika anläggningar i en bransch kan således också uppfattas som en approxima- tion till skillnaderi anläggningarnas ålder.

I den redovisning som lämnas i figur 6: 3 utnyttjas detta senare mått. Företagen i några branscher och regioner har där delats in i två klasser efter bruttovinstens storlek. Materialet visar inte några genomgående skillnader mellan regionerna. Däremot framgår vissa skillnader mellan regionerna för enskilda branscher. Det mest utmärkande draget är emellertid de differenser som föreligger mellan de två klasserna inom en bransch och region.

;(:åårgeegrääråb Bransch: Livsmedels- och dryckesvaruindustri (SNI 31)

Lyck- Falun/ Avesta/ Ludvika sele Borlänge Hedemora /Mora

., Region 1660 Bransch: Metall- och verkstadsindustri (SNI 38)

Figur 6 :3 Vinstläge och kostnadsfördelning för grupper av företag i några branscher, I 9 70.

Källa: Bearbetning av ” - . SCB:s industristatistik Ravaror OCh haIVfabr' kat och leveransenkäten. _ L 0 ne I'

Florliga Malmö-regionen Rörliga Ludvika och Mora-regionerna kostnader kostnader

SI ärda 'rde oaln arde för rvå v.:rur alv la bri ka '. tiin notor Rangordni Rangordning efter iallasu eller Fallande bruttovinat bruttovinst

Rörliga Boråa- roqiomn Rörliga Dalslandarogionon kostnader

' Saluvird-

Rangordning Företag rang altar falland-

ordnada efter

hmmm." fallande brutto. vinst Saluvördo Kot'nndcl för råvaror. halvfabrikat, Nin-hf m,m. Rangordn- aNor lalla'n'ge bruttovinst Rörliga Skellefteå-regionen l kan de Saluvärde

Bru'tovinsl

Figur 6 .'4 Vinstläge och kostnadsfördelning för företag i en utvald indu- stribransch, ] 9 70.

Kolin nder för råvaror. halvfabrikat tjänster m.m.

Källa: Bearbetning av

Rumar-ruins: SCB:s industristatistik eller fallande bruttovinst samt leveransenkäten.

I figur 614 har metoden utnyttjats för en nedbrytning i fler klasser efter bruttovinstens storlek. Detta görs endast för en bransch men för fler regioner än i figur 623. Den stora spridningen i produktivitet som anges för branschen i fem av de sex regionerna skall uppfattas som ett uttryck för den utveckling som branschen i fråga är inne i.

Samtidigt ger det en bild av den naturliga utslagningsprocessen i och med att de äldsta anläggningarna alltmer närmar sig den kritiska lönsamhetsgränsen då intäkterna inte längre täcker de rörliga kostnader- na.I

Förhållandena för den studerade branschen i Falun/Borlänge A—region avviker, som framgår av figur 6:4, från dem som råder i de övriga regionerna. De rörliga kostnaderna för de flesta anläggningarna i branschen i Falun/Borlänge ligger på en relativt hög och jämn nivå. Förändrade efterfrågeförhållanden utgör den väsentliga orsaken till att branschen ej har expanderat i Falun/Borlängeregionen. Regionala skillna- der i lönerna och priserna på andra produktionsfaktorer kan även verka i riktning mot olikheter i utvecklingstakt och produktivitet. I det följande kommer dessa förhållanden att analyseras närmare.

6.3 Regionala faktorprisskillnader

Ett centralt konstaterandei produktionskostnadsstudierna är att företagen anpassar sig till rådande förhållanden. En hög lönenivå i en region kan företagen kompensera genom ökad mekaniseringsgrad. Höga markpriser kan också kompenseras. Dessa substitutionsmöjligheter är väsentliga att beakta vid kartläggningar och analys av regionala faktorprisförhållanden.

6.3.1 Löner och arbetskraftsinsats

Vid analyser av sambanden mellan företagens produktivitet och arbets- kraftens lön är det vanligt att anta att arbetskraft av samma kvalitet betalas lika vid alla anläggningar. Ibland antas dock att de minst lönsamma företagen betalar de lägsta lönerna. Man förutsätter med andra ord ett positivt samband mellan arbetskraftens genomsnittliga produktivi- tet och lönenivån.

I figur 615 återges uppgifter om den genomsnittliga lönenivån för industriarbetare i olika län år 1960 och 1970. Uppgifterna visar att det förekommer regionala löneskillnader. De har dock utjämnats under den studerade perioden.

En väsentlig förklaring till löneskillnaderna är att näringslivssamman- sättningen inte är densamma i regionerna. Den utjämning som kan

[ Nedläggning skall ske vid den tidpunkt, då intäkterna från anläggningen eller verksamheten inte täcker driftskostnadema. En tidigare nedläggning innebär oftast förlust av möjliga intäkter. Denna mycket enkla princip bygger på förhållandet att kostnader för realkapitalutrustning till väsentliga delar är ”oåterkalleliga” — dvs. icke transfererbara eller med andra ord det bästa som kan göras sedan en real investering genomförts är att tillvarata möjliga intäkter.

Länens lönenivån (Stockholms län-100)

Länans lön-nivå (Stockholm med förorter-100) m 90.0- ' % 90.0- m seo-99.9 7////, ass-am soo-ua [E eco-84.9 150-79.9 [:| 750-19.9

100 100 km too 100 km |__J_J

Figur 65 Den genomsnittliga lönenivån för manliga arbetare inom tillverknings- industrin (exkl. gruvor) år 1960 och 1970. Källa: Aktiv lokaliseringspolitik, bilaga 1 (SOU 1963:49) och SOS Löner del 2, 1970.

konstateras kan därför till viss del förklaras av att näringslivsstrukturen undergått vissa förändringar. Den ökade industrialiseringen i vissa Norrlandslän kan utgöra en del av förklaringen.

Enligt tabell 6.3 har löneskillnaderna mellan regionerna minskat mer än löneskillnaderna mellan branscherna. Lönenivån för industriarbetarei Stockholm ligger emellertid fortfarande nära 10 % över riksgenomsnittet. För några branscher är den regionala spridningen i lönenivån uppemot 30 %.

Av det hittills redovisade materialet framgår det att arbetskraftens produktivitet, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, samvarierar positivt med lönenivån. Dessa uppgifter avser genomsnitt för industrin och för olika branscher. Från arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det , emellertid väsentligt att konstatera att genomsnittsvärdena kan dölja i relativt omfattande spridningar mellan olika företag i en bransch. I figur 6: 6 redovisas uppgifter för metallindustrin om arbetskraftens produktivi- tet i företag med skillnader i bruttovinst i förhållande till produktionens

Tabell 6.3 Årslön per arbetare 1962, 1967 och 1971 i industriföretag på branscher och regiongrupper (riksgenomsnitt resp. år, index = 100)

lndustri- Kommungrupp bransch

Stockholm Göteborg Större städer Södra mellan- Norra tät- Norra gles- Hela riket och Malmö bygden bygden bygden

L962 1967 1971 1962 1967 1971 1962 1967 1971 1962 1967 1971 1962 1967 1971 1962 1967 1971 1962 1967 1971

Gruvindustri — —- 101 — 106 108 104 104 110 102 106 98 123 120 133 120 128 119 112 117 Järn-,stål-o. malmverk 117 116 102 117 116 99 103 104 117 101 99 110 108 102 125 104 101 98 109 106 114 Verkstads- industri 117 116 109 117 116 112 103 104 110 101 99 98 108 102 98 104 101 99 109 106 103 Jord- och sten-

industri 116 104 106 112 112 106 99 100 98 90 93 94 95 97 97 90 86 92 98 99 98 Trävaruindustri 109 107 99 95 100 94 93 95 96 91 92 94 95 95 96 89 92 90 92 94 95 Massa-, pappers-

ochgrafisk

industri 121 127 127 106 113 117 102 102 104 96 97 100 107 104 110 109 108 107 105 107 108 Livsmedels-,

dryckesvaru-

o.tobaksind. 108 110 101 98 98 94 95 96 93 106 87 89 95 91 90 84 83 79 100 95 93 Textil-och

konfektions-

industri 74 75 79 74 77 83 75 76 79 74 73 75 68 70 85 61 60 70 73 76 78 Kemiskoch

kemisk-tek-

nisk industri 101 97 93 99 98 99 100 95 95 92 88 92 109 107 100 109 95 93 99 95 95

Samtliga branscher 115 115 109 104 107 106 97 97 98 95 94 96 102 99 102 105 101 101 100 100 100

Källa: Regional utveckling och planering (SOU 1971:16) för 1962 och 1967 års uppgifter. Bearbetning av SCB: s industristatistnr för 1971 års uppgifter.

Arbeiskrallene produktivitet som lörädlingsvirde/sylselsln

Bästa anliggningagrupp Den kommungrupp som regionen ifråga Inneri Simen enliggningagrupp Braneehqenomaniuel för riket

100

lllll] E] %

Figur 6 :6 Förädh'ngsva'rde per sysselsatt inom metallvaruindustrin (SNI 381) 1 9 70.

m Källa: Bearbetning av

Malmö/Lund Borås Falun/ Aveetel Del-land Ludv Skellel- Lycksele SCB 33 mdUStfiStatiSti-k [Trelleborg Borlänge Hedemora lMora (så och leveransenkäten_

saluvärde. Som jämförelse redovisas uppgifter för den aktuella kommun— gruppen samt branschens riksgenomsnittliga produktivitet. Produktiviteten i branschen ligger högst för den kommungrupp (Norra tätbygden) som Skellefteå A-region ingår i. I de kommungmpper som Falun/Borlänge och Borås (Större städer), Avesta/Hedemora (Större städer och Södra mellanbygden), Malmö (Göteborg och Malmö) tillhör redovisar metallindustrin (SNI 381) en lägre produktivitet än riksgenom- Ä snittet för branschen.1 Spridningen i produktivitet är störsti Borås och Skellefteå, medan den är relativt begränsad i Lycksele, Falun—Borlänge och Avesta/Hedemora. En stor spridning i produktivitet bör närmast uppfattas SOm en indikator på en snabb utveckling under perioden. En liten produktivitetsspridning kan ses som ett uttryck för att branschen ifråga ej expanderat särskilt snabbt eller att företagen är av likartad ålder. Ett annat sätt att mäta arbetskraftens produktivitet är att jämföra förädlingsvärdet med lönekostnaden. Ett sådant mått bygger på förutsätt- ningen att lönenivån är densamma i de olika regionerna. Av materialet tidigare i detta avsnitt famgår det emellertid att så inte är fallet. Uppgifter om arbetskraftens produktivitet, mått som förädlingsvärde per sysselsatt, och produktiviteten, mätt som förädlingsvärdet i förhållande till lönekostnaden, visar om det förekommer regionala skillnader i lönenivån. En sådan jämförelse belyser också lönespridningen mellan företagen i en bransch. I figur 617 redovisas uppgifter om produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärdet i förhållande till lönekostnaden. En jämförelse mellan de olika kommungruppernal ger för samtliga kommungrupper, utom Göte— borg och Malmö, samma resultat som enligt figur 6.6. För kommun- gruppen Göteborg och Malmö är emellertid produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, inom metallvaruindustrin högre än riksgenomsnittet. Produktiviteten, mätt som förädlingsvärde i förhållande , För en närmare redo- till lönekostnaden, ger däremot ett lägre värde för Göteborg och Malmö görelse för ERU:s sex än riksgenomsnittet. kommlfllgfuppér, se_ Jämförelser mellan företag i olika regioner visar att produktiviteten, &gåriagftgööegwnal uttryckt som förädlingsvärde i förhållande till lönekostnad i Malmö 1974: 1).

Arbetskraften rodukliviler som lörädlinqsv 'rde/ lönekostnad

4.00

Figur 6:7 Förädlings- värdet i förhållande nu ”|” lönekostnad inom metall- 290 "IH , Illll industrin (SNI 381),

19 70. wo

Källa: Bearbetning av SCB:s industristatistik

,_ Malmö/Lund Borås Falun/ Avesta! Dalsland Ludvika Skellel- Lycksele och leveransenkaten. IYrelleborg Borlänge Hedemora [Mora reå

A-region ligger på samma nivå som i Göteborg. Däremot ligger produk— tiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, nästan 20 % högre i Malmö. Mekaniseringsgraden inom metallvaruindustrin iMalmö A-region synes vara högre än i Göteborgsföretagen. Samtidigt ger uppgifterna i figur 616 och 617 anledning att förmoda att denna mekanisering drivits fram genom förändringar i faktorprisförhållandena. Lönenivån har uppenbarligen utvecklats i takt med mekaniseringsgraden. Spridningen i produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, är nämligen betydligt större än spridningen i produktiviteten, uttryckt som föräd- lingsvärde i förhållande till lönekostnaderna.

För Skellefteå A-region gäller närmast det motsatta förhållandet. Förädlingsvärdet i förhållande till lönenivån ligger här nästan 20 % över genomsnittet för den kommungrupp (Norra tätbygden) som Skellefteå A-region ingår i. Samtidigt ligger förädlingsvärdet per sysselsatt drygt 10 % över genomsnittet för norra tätbygden. Mekaniseringsgraden i Skellefteå A—region synes vara hög. Det höga värdet förefaller emellertid inte ha skett p. g. a. ändrade relationer mellan faktorprisema, dvs. att lönenivån stigit så snabbt att den drivit fram en hög kapitalintensitet. En jämförelse mellan figur 6: 6 och 6: 7 visar nämligen att lönenivån stigit relativt långsamt.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts om förhållandena i Skellefteå- företagen kan uppgifterna om spridningen i produktivitet ses som ett uttryck för att samtliga anläggningar är relativt unga, med en genomgåen- de relativt modern produktionsteknik.

De övriga regionerna uppvisar jämnare samband mellan produktivitet, mekaniseringsgrad och lönenivå för arbetskraften. Denna balans i förhållandet mellan produktivitet och insats av produktivitetsfaktorerna kapital och arbetskraft gäller framför allt för branscheni Falun—Borlänge.

' Avesta—Hedemora och Borås. Uppgifterna anger att mekaniseringsgradeni dessa tre regioner är relativt låg och har utvecklats långsamt. Samtidigt ligger lönenivån inom branschen här något över genomsnittet för de kommungrupper de ingår i.

Ett annat tänkbart skäl till den observerade skillnaden i lönenivå kan vara skillnader i arbetskraftens utbildning. Ett särskilt utbildningsindex, som ger en möjlighet att pröva ett sådant antagande, är emellertid svårt

att konstruera. I debatten brukar också hävdas att arbetskraftens ålderssammansättning påverkar förädlingsvärdet per sysselsatt. Det bör i detta sammanhang hållas i minnet att produktiviteten i nya anläggningar ofta är högre än i äldre. Till de förra har som regel nyrekrytering skett, vilket gör att medelåldern för de anställda blir förhållandevis låg i nya och högproduktiva anlägggningar.

I ett bidrag i bilaga 10 redovisas vissa uppgifter om sambanden mellan arbetskraftens ålderssammansättning och industrins produktivitet. Av dessa uppgifter framgår det att arbetskraftens medianålder genomgående är högre i Dalsland än i Borås. Arbetskraftens produktivitet ligger samtidigt något högre i Borås än i Dalsland. Detta gäller genomsnittet för hela industrin i dessa två regioner. Som exempel på motsvarande samband för en enskild industribransch redovisas uppgifter i tabell 6.4 om arbetskraftens produktivitet och ålderssammansättning för metall- och verkstadsindustrin. Dessa uppgifter ger samma resultat, nämligen att ett positivt samband råder mellan hög produktivitet och låg medelålder.

Tabell 6.4 Arbetskraftens produktivitet och medianålder inom metall- och verk- stadsindustrin år 1970

Region Produktivitet (tkr) Medianålder Dalsland 36 38 Borås A-region 75 26

Det bör samtidigt noteras att verkstadsföretagen i Borås-regionen utnytt- jar sig av en mer kapitalintensiv produktionsteknik än motsvarande företag i Dalsland. Det samband som redovisas i tabell 6.4 kan därför tänkas ge en ofullständig bild av verkligheten i och med att den grundläggande orsaken till produktivitetsskillnadema är mekaniseringsgraden och inte arbets- kraftens ålder. Samtidigt är det som ovan framhålls, troligt att de mest mekaniserade produktionsprocesserna huvudsakligen utförs av ung och välutbildad arbetskraft.

Förvaltningspersonalens utbildningsnivå ligger vidare högre inom indu- strin i Borås A-region än inom industrin i Dalsland.

1 tabell 6.5 återges uppgifter från metall- och verkstadsindustrin som

Tabell 6.5 Arbetskraftens produktivitet, lönenivå och andel vidareutbildad förvalt- ningspersonal inom metall- och verkstadsindustri 1970

Region Arb etskraf tens Genomsnittlig Andel för- produktivitet (tkr) lönenivå (tkr) valtnings-

personal med vidareutbild- ning, %

Dalsland 36 26 18—22 Borås A- region 75 24 32—34

Källa: B. Berglunds bidrag ibilaga 10.

Anm. Med vidareutbild- ning avses gymnasial och eft ergym nasial utbild- ning.

Källa: B. Berglunds bidrag i bilaga 10, samt bearbetning av SCB:s industri- statistik.

visar att ett positivt samband föreligger mellan produktivitet, lönenivå och förvaltningspersonalens utbildning.

Slutsatsen av analysen i detta avsnitt är att det finns ett positivt samband mellan industrins genomsnittliga produktivitet i olika regioner och lönenivån i dessa. Sambandet kvarstår i huvudsak även när jämförelsen görs för enskilda branscher. Vissa undantag kan emellertid noteras vid en sådan nedbrytning. Vid en fortsatt nedbrytning till företag av olika effektivitet förekommer ytterligare undantag från det positiva sambandet mellan an- läggningarnas bruttovinst och lönenivå. Det är framför allt i orter som kän- netecknas av en viss arbetskraftsbrist som bruttovinsten ej motsvarar löne- kostnaderna.

Lönenivån förefaller också kunna sammanhänga med skillnader i utbild- ning och ålder hos arbetskraften. Personalen vid de modernaste anlägg- ningarna har oftast en längre formell utbildning än personal vid äldre anläggningar. Sådana faktorer förefaller ha betydelse för de konstaterade lönedifferenserna. Förhållandena på den lokala arbetsmarknaden är även av betydelse för lönenivån.

På de lokala arbetsmarknader som kännetecknas av en överskottsefter- frågan på arbetskraft tar lönekostnaderna en relativt stor andel av produk- tionsvärdet. Detta sker på bekostnad av bruttovinstens storlek.

6.3.2 Kapitalkostnader

För de flesta företag och verksamheter föreligger vissa möjligheter att varie- ra användningen av arbetskraft i förhållande till kapitalutnyttjandet. Incita- menten till utbyte av arbetskraft mot kapital får företagen genom de i före- gående avsnitt konstaterade regionala skillnaderna i lönenivå. Lönekost- nadernas inverkan på företagens lönsamhet kan påverkas genom att företagen ändrar mängden anläggningar och maskiner per sysselsatt.

Den regionala utjämningen av lönenivån som har skett under 1960-talet kan, mot bakgrund av det ovanstående, förväntas ha lett till en regional utjämning av mekaniseringsgraden. Även om en sådan utjämning skulle ha ägt rum så kvarstår emellertid fortfarande stora regionala skillnader i industrins kapitalintensitet. Detta framgår av figur 6: 8 som anger förhållandet mellan industriproduktionen och kapitalinsatsen, mått som förbrukad elenergi. Regionala skillnader i näringslivets branschsammansätt- ning kan förklara en del av dessa olikheter.

En förklaring till skillnaderna i kapitalintensitet kan bl. a. bero på att expansionstakten skiljer sig åt inom samma bransch i olika regioner. Detta framgår bl. a. av figur 6:4. Relationer mellan lönekostnaderna och kapital- kostnaderna förändras därmed intei samma takt.

Detta framgår bl. a. vid en kartläggning av kapitalets ålderssammansätt- ning. I anslutning till den enkätundersökning som redovisas i kapitel 3 gjor— des en sådan kartläggning. Uppgifter om brandförsäkringsvärdet på industriföretagens maskin- och byggnadstillgångar insamlades. Vidare ombads företagen uppskatta tillgångarnas åldersfördelning. Kapitalkost-

Förädlingsvärde/ sysselsatt

000

000000000 000000000 )0000000

7300

0000000000 00.00.0000

'00000000 000 ”&

0 93000

e . Ååfvvb nee eee— see eeee eee eeeee >eeee e oeeeeeee eeeeeeee— _.eeeeeee

"Jffå? eeeee

.'.

1400 Stockholms län, index-100 1200 1300 1500

101-

95-100 86- 94 75- 85

00000000%% 0.00000amp

00000000000

"r..

90000000000 (000.000000 0000000

0 00

.. O......Q %%%%%&%%eeee ee

0 0 .JJV3J5553VV3 000000000000 0000000000000 00.00.000 0000000000 0000000000 0000000000 00000000000 00000000000 0%%,%,00#vv mo :. .... o'o'o . 0

00 0.0

;0

:

0000 f

0 0 0 & 0 0 0

00

0 0 0

0

0000

0

e e e . e'e'å

0004 .a00 0 0 e o 0 0 e 0 0 0 e 0 0 0 ; ! e 0

de %, .

0

.:: % 0 0 0

0 e 0 %

0

.: 0 .. e

0

000 0

0 0 . e

0 0 0 e &. ;.— . eo åf e; %, ..? . . e 0 (e !: .! %, 0 0 0 0 0 0 0 e 0 0 0 0 0 0 0 0 % e e . . e e efff%

que.

& 0; QQ

': e e 0 . 0 0 0 0 e 0 %

&. . ... . .

0 0

e ', 00 00 O.?) %$?

€” . e

e 9 0 0 0 0 0 0 0 0

ee då ;

&

Q 0 0 0 : 0 . % 0 .0 0 & 0 0 0 0 e 0 0 %

Jb e

0 0

0 & o e e % 5

e

__|

iam WN

nu

TWN

S&W

”M

6400

en»

Förbrukad elenergi/sysselsatt

"M

ee—

***aae

eeee %

.0 .

O€00 e

e 0

71”

0 0

00 0 %

0 0 0 0 0 %$ 0 09 % 0 00 % 4 0 0 o % . 0 0 & % 0 g? ..

00 %,

00 !,

0 0

72N

& % 0 .0 .0 .0 0 0 0 0 .0 0 0 .0 00 0 .0

0 0 0 0 e 0 0 0 0 0 & 0 0 '$ 0 0 0 0

'0 0 0

.:.f

00 '» 00 0;

0 0

0 0 e 0

X 100 QQ fVIåJ

eeeee eeeee :eeee

lgäszä

spe. e:; 00 .J; .

0 0 »,

/.. llfflbåke

v'e'0 0 0 0 0 e._e %&3%%%% eeepc

ee . 9%&&3&Q&$&&QÅ eeeeee-e ' e '

_ fvaJJ/ % f::3egv eee ee %%% eJWå 0000 39.0

ev ..

.. e ..

_ 1.

lWW

få?.

000e0_ ”Råååå

Stockholms län, index -100

325- 175-324 125-174 75-124

Figur 6 :8 Förädlingsvärde per sysselsatt och förbrukad elenergi per sysselsatt inom till verkningsindustrin år I 9 70.

Källa:SCB :s Industristatistik

naderna för dessa företag har därefter beräknats. De angivna brandförsäk- ringsvärdena har därvid reducerats med avseende på ålder. 1

Förutom uppgifter om kalkylmässiga avskrivningar bör kapitalkost- naderna även omfatta avkastning på kapitalet dvs. kapitalägarnas ränte- inkomster. Kapitaltillgångarna antas ge en årlig avkastning av samma storlek som banktillgodohavanden. De beräkningar som presenteras i figur 6:9 och 6:10 bygger på att kapitalets avkastning är 8 % per år.

I figur 6 :9 återges uppgifter om kapitalkostnaderna för samma branscher och regioner som presenteras i figur 6: 3. En uppdelningi två effektivitets- klasser har skett på grundval av bruttovinstens storlek. Differensen mellan företagen i de två effektivitetsklasserna torde utjämnas sedan även kapital- kostnaderna beaktats. Att så bör vara fallet beror på att de företag som uppvisar den högsta bruttovinsten och den högsta produktiviteten troligen tillämpar en mer mekaniserad produktionsapparat än de företag som har en lägre bruttovinst. Den högre bruttovinsten skall nämligen enligt detta reso- nemang kunna ge täckning för högre kapitalkostnader. Av uppgifterna i figur 619 framgår det också att så är fallet för de flesta branscher och regio- ner. Samtidigt visar dessa uppgifter att differenser kvarstår mellan de olika effektivitetsklasserna även sedan kapitalkostnaderna beaktats.

De uppgifter som redovisas i figur 629 kan ge anledning till en viss försik- tighet vid utnyttjande av brandförsäkringsvärdet vid beräkningar av kapitalkostnademas betydelse för produktionskostnaderna. De motsvarar inte helt de kapitalmått som diskuteras i inledningen till avsnitt 6.2. Kapitalkostnaderna i de minst effektiva eller äldsta anläggningarna borde enligt den teoretiska analysen vara lägre än kapitalkostnaderna för de effek- tivaste eller modernaste anläggningarna, eftersom de förra representerar en äldre teknik.

En begränsning i det ovan förda resonemanget ligger i att det empiriska underlagsmaterialet endast omfattar ett år, 1970. Tillfälliga skillnaderi kapacitetsutnyttjande kan tänkas göra att utfallet inte alltid stämmer med det teoretiskt förväntade. I figur 6: 10 återges därför uppgifter om rörliga kostnader och kapitalkostnader vid de olika grupperna av företag när dessa arbetar vid fullt kapacitetsutnyttjande av byggnader och maskiner.

Av dessa uppgifter framgår det att skillnader i kapacitetsutnyttjandet påverkar differenserna i beräknad nettovinst mellan företag av olika effekti- vitet.

De skillnader i vinstmarginaler som kan konstateras i undersökningen torde även kunna förklaras av att produktionsprocesserna inte är identiska. Branscherna kan delas upp iett antal underbranscher eller delprocesser. En anläggning som endast rymmer en delprocess kan representera en moderna- re teknik med avseende på denna delprocess, än motsvarande delprocess

' De efterfrågade uppgifterna avser brandförsäkrade tillgångar till återanskaffnings— värde. Det innebär uppgifter om vad det i dagsläget kostar att nyanskaffa tillgångar. Genom att reducera detta värde in. a. p. ålder så kan man antas få en mer realistisk bild av kapitalkostnaderna. Åldersreduktionen har liksom de kalkylmässiga avskrivningar- na beräknats genom s. k. rak avskrivning. Dvs. lika stora belopp varje år av avskrivningstiden. En närmare redogörelse för metoden och uppgifter om de olika kapitalföremålens avskrivningsperioder kan hämtas från C—O. Cederblad, Realkapital och avskrivning, Urval nr 4, 1973.

K ! d .:;,T'_v"pf:å':,k_ Bransch: Livsmedels- och dryckesvaruindustri (sm 31) "o"” ”'m'ä'd'Skellei— Lyck- Falunl Avesta! Ludvika % tea sele

Borlänge Hedemora IMora

Region

'- Kapitalkostnad & Råvaror och halvfabrikat _ Löner

Kostnader som andel av produk— _ gion.", potentiella Bransch: Livsmedels—och dryckesvaruindustri (SNI 31)

'”'s*"""*9"".d' Skellef— Lyck- Falun/ Avesta/ Ludvika

lä) sele Borlänge Hedemora IMora

I ,

apitalkostnad åvaror och halvfabrikat öner F I

Figur 6 :9 Vinstläge och kostnadsfördelning för grupper av företag i några branscher, I 9 70.

Källa: Bearbetning av SCB:s industristatistik och leveransenkäten.

Figur 6:10 Vinstläge och kostnadsfördelning vid fullt kapacitetsutnyttjan- de för grupper av företag i några industribranscher ] 9 70.

Källa: Bearbetning av SCB:s industristatistik och leveransenkäten

Rörliga och Malmo- regionen luta kostnader

Beräknad ""W"" 7. mmmw_

' /tneder lör rävar rro helviab iket. nanna. &

Lone kostnader

_ &XXXXXXW _

Rorl ige och Borås- regionen testa koetneder

'_thXNtXXXXXWI

Rörliga och Falun/Berlänqe—reqionen laste kostnader

Kostnader för råvaror halviabr ikat tiäneter mum

Rörliga och Skellefteå—regionen Inte kostnader

Beräknad nettovinst v—vskrivn" räntor _- V /

Rörliga och Ludvika och Mora—regionerna tuta koetneder

Företag re - F'r ' - ordnade otur 021232 Tag, vinetvirde vin-tla'qe

Rörliga och Dahlander-alone" ture kostnader

Beräknad nettev inet

Kost nader för raveror halvfabrikat. tiinsterm

Företag ranq- Företag rang- ordnade efter ordnade elterl vinetvirde vinetläge

Företag rung- or rdnede efter Vinstläge

Figur 6:11 Vinstläge och kostnadsfördelning för företag i en utvald indu- stribransch, I 9 70.

Källa: Bearbetning av

ru...... rang— SCB: s industristatist ik ordnede etter .. ...nu... samt leveransenkäten.

inom ett företag som i sig har förenat flera delprocesser men ändå framstå som föråldrad i en rangordning efter brutto- och nettovinst. Av figur 6:9 framgår det att kostnaderna för inköp av råvaror och halvfabrikat i flera fall står för en väsentligt högre andel av kostnaderna i gruppen av företag med den lägsta bruttovinsten. Detta kan knappast enbart ses som en effekt av att äldre anläggningar har större åtgång av råvaror och halvfabrikat. Det kan således föreligga en risk för att en rangordning av anläggningarna efter bruttovinstens storlek snarare är en rangordning efter produktionsproces- sens utformning och integrationsgrad och inte efter kapitalets åldersstruk- tur och effektivitet. Den grova branschindelning som ligger till grund för redovisningen i figur 6: 3 och 6: 9 understryker detta argument.

För att i någon mån försöka beakta inverkan av branschgrupperingen redovisas i figur 6: 11 uppgifter om kapitalkostnademas storlek för samma delbransch som i figur 6:4. Därvid fördelas företagen även i en finare grup- pering efter effektivitetsklasser än vad som är fallet i figur 6 :9. Beräkningar- na av kapitalkostnaderna har skett på samma sätt.

De skäl som ovan anförs för skillnader i bruttovinst och kapitalkostnader till följd av tillfälliga skillnaderi kapacitetsutnyttjande är även av betydelse vid den rangordning av företag som sker i figur 6: 1 1. För att se i vad mån kapacitetsutnyttjandet påverkar rangordning och kapitalkostnader redovi- sas därför i figur 6: 12 uppgifter om dessa företags rörliga kostnader och kapitalkostnader vid fullt kapacitetsutnyttjande av maskiner och anlägg- ningar.

Av uppgifterna i figur 6: 12 framgår det att skillnader i kapacitetsutnytt- jande i flera fall har ett stort förklaringsvärde till de redovisade skillnaderna i kapitalkostnader mellan olika grupper av företag.

En slutsats av den analys som förs i detta avsnitt är att det föreligger ett positivt samband mellan en hög lönenivå för arbetskraften och utnyttjan- det av en högt mekaniserad produktionsteknik. Detta samband kvarstår även vid en analys av förhållandena för enskilda branscher.

På grundval av en uppdelning av företagen i effektivitetsklasser efter bruttovinstens storlek har kapitalkostnademas andel av produktionsvärdet beräknats. Enligt dessa beräkningar uppvisar de effektivaste företagen en högre kapitalkostnad än de mindre effektiva företagen. Detta är helt i överensstämmelse med vad som kan förväntas enligt den teoretiska analy- sen. Enligt denna antas nämligen de effektivaste företagen utnyttja sig av en modernare och mer kapitalintensiv produktionsteknik.

Rörliga och Malmöregionen lasta kostnader

Nettovinet

l ?

XXXXXXÄXW I

Kostnader tör råvaror. halvtabrikat. tjänster m.m. &

Lönekostnader Företag rang- ordnade efter Vinstläge

Rörliga och Bora-regionen tuta kostnader

. xxxsxxx—w l

IWI

_ &XXXXXXXXXYI

Väl::::a*:.:;:f1'..':::.z:'.- . .a _l '] .-

Företeg rang- ordnade efter vi net lige

Rörliga och Falun I Bor I ingereg ionen tuta kostnader

Kostnader för råvaror. halvfabrikat. tl'anater mm

_MI _mi”

Företag rang- ordnade efter vlnatläge

Rörliga och Skellefteåregionen testa koetnldu

Nettovmet Avekrivnin-er ,

Företag rang— ordnade efter v inst lige

Rörliga och Ludvika/Moraregionen tuta kostnader

Nettovinet

x—uw . uxxxxstxxxw :

oatnader för råvaror. halvfabrikat. tilneter rn rn

_ sun—xxx—

Förerag i ordnade vinetlägq l

Rörliga och

Dalelanderegienen heta koat nader

Företag rJ ordnade vinetläge

Figur 6:12 Vinstläge och kostnadsfördelning vid fullt kapacitetsutnytt- jande för företag i sam— ma industribransch som i figur 6:4 och 6:11, 1970.

Källa: Bearbetning av SCB: s industristatistik samt leveransenkäten.

6.3.3 Markpriser

Marken kan antas vara den produktionsfaktor som uppvisar de största regionala prisskillnaderna. Priset blir högt i de områden som ligger kommunikationsmässigt väl till i förhållande till utbudet av råvaror, halvfabrikat, tjänster och arbetskraft samt i förhållande till stora avsättningsmarknader. Markpriserna ligger omkring 45 % över riksgenom- snittet i storstadsområdena. Se figur 6: 13. I tabell 6.6 redovisas uppgifter om skillnader i markpriserna inom Stockholmsregionen. Sambanden mellan centrala lägen och prisnivån på mark är uppenbara. Markpriserna ligger fyra gånger högre i Stockholms innerstad äni ytterstadsområdena.l Stockholms län utanför de inre förortskommunerna ligger nivån på markpriserna endast på 20 % av den prisnivå som råderi ytterstadsom- rådena.

I många sektorer finns möjligheter att variera kapital- och arbetsanvänd- ningen i förhållande till marknyttjandet. Markkostnaderna ökar med mäng- den lokaler, maskinkapital och arbetskraft per kvadratmeter mark. De centrala områdenas naturliga lägesfördelar tenderar därför att förstärkas genom att exploateringsgraden där blir högre än i sämre lägen. Den totala exploateringsgraden stiger dock inte över vissa värden, därför attfördelarna av central lokalisering skiljer sig åt mellan olika verksamheter och därför att områdenas interna kommunikationsproblem och andra inre störningar suc- cessivt ökar med växande exploateringsgrad. Det bör framhållas att begrep— pet exploateringsgrad kan ges en vidare definition än det enkla förhållandet mellan lokalyta och markyta. Här mäts den som mängden realkapital och arbetskraft som sysselsätts per markytenhet i ett bestämt läge.

Om räntabilitetskraven och löneförhållandena förjämförbar arbetskraft i stort sett är likartade kommer markanvändningen per kapitalenhet och per sysselsatta att variera mycket mellan lokaliseringsval på olika avstånd från ett från transport— och kostnadssynpunkt centralt läge. Inverkan av ett centralt läge dvs. höga markpriser — på insatsen av kapital och arbetskraft per kvadratmeter mark är emellertid olika stark inom olika näringsgrenar.

Tabell 6.6 Beräknade markvärden inom några områden i Stockholms kommun 1970

Områden i Markvärde Områden i Markvärde Stockholms ikr/m2 Stockholms ikr/m2 innerstad ytterstad City 3 050 Brommaplan 25 0 Roslagstull 1 400 Haga Norra 380 Fridhemsplan 2 7 00 Järva krog 55 0 Kristineberg 1 700 Alvik 270 Danvikstull 3 00 Johanneshov 660 Slussen 3 050 Enskede 170 Karlberg 950 Älvsjö 320 Norrtull 1 540 Årsta 790 Västertorp 460 Bredäng 150

Källa: U. Strömqvist. Underlag för kommunal näringslivspolitik inom Stockholm, Stencil, Gene—

ralplaneberedningens kansli 197 3.

Figur 6 : I 3 Mark- och exploateringskostnad per m2 Iägenhetsyta år I 9 70.

2213 Källa: PM angående pant-

(Il ( 0 värde och produktions- 5 kostnad för flerfamiljs- hus åren 1969 och 1970 __'?0__190k"' (Ds In 1972: 4).

Primärt är både kapital- och markanvändningen en från företagens pro- duktion eller produktionskapacitet härledd efterfrågan. Denna efterfrågan bestämmer i sin tur efterfrågan av lokalyta. För den fysiska planeringen bör ett generellt exploateringsunderlag komma till användning. Är utgångs- punkten att markanvändningen skall vara den som är bäst från samhällets synpunkt, måste uppenbarligen de markpolitiska åtgärderna och effekterna klarläggas och utvärderas.

6.4 Sammanfattande bedömning

I föreliggande kapitel redovisas en kartläggning och analys av företagens produktivitet och produktionskostnaderi olika regioner. Av undersökning- arna framgår det att produktiviteten, uttryckt som förädlingsvärde per sysselsatt, är högst för industrin i storstadsregionerna. Den främsta förkla- ringen till detta är att industrin i dessa regioner är mer kapitalintensiv och utnyttjar större anläggningar äni övriga delar av landet. Sedan hänsyn tagits till dessa faktorer är det endast industrin i Stockholms-regionen som fortfarande uppvisar vissa produktivitetsfördelar.

De genomsnittsvärden som ligger till grund för de ovan redovisade resul- taten är emellertid många gånger alltför grova och opreciserade för att

kunna tjäna som underlag för en analys av regionala skillnaderi företagens produktionskostnader. I regioner där industrins genomsnittliga produktivi- tet ligger högt förekommer samtidigt många företag med en relativt låg produktivitet. Samtidigt förekommer högproduktiva företagiregioner där genomsnittsvärdet för industrins produktivitet är låg. Detta kan ses som en naturlig process i en bransch och region som kännetecknas av en fortgående teknisk utveckling.

Företagens möjligheter att anpassa sig till rådande pris- och efterfrågeför- hållanden är för övrigt direkt beroende av en sådan fortgående utveckling. En stigande lönenivå kan företagen t. ex. kompensera genom att använda sig av en ny produktionsteknik och mindre åtgång av arbetskraft äniäldre anläggningar. Resultatet av denna anpassning blir en ökad produktivitet som möjliggör för företagen att betala de högre lönerna. På så sätt medför en hög produktivitet i de flesta fall att arbetskraftens lönenivå också är hög.

Förutom de ovan nämnda faktorerna bakom en hög produktivitet fram- går det, att produktiviteten och lönenivån uppvisar ett positivt samband med arbetskraftens ålderssammansättning. Utbildningsnivån bland de an- ställda är ytterligare en faktor som samvarierar positivt med produktivitet och lönenivå.

Det positiva sambandet mellan arbetskraftens utbildning och ålder och företagens produktivitet torde emellertid också bero på att nyrekrytering av ung arbetskraft ofta sker när modern teknik introduceras. En ny och modern produktionsteknik ökar också kraven på god yrkesutbildning.

Förutom produktivitetsförhållandet inom branschen och regionen så visar analysen i kapitel 6 att läget på den lokala arbetsmarknaden har bety- delse för lönenivån. På de lokala arbetsmarknader som kännetecknas av brist på ledig arbetskraft tar lönekostnaderna en större andel av produk- tionsvärdet än vad fallet är på lokala arbetsmarknader där förvärvsintensi- teten ligger på en lägre nivå.

I den analys som sker i kapitel 6 ägnas relativt stort utrymme åt de möj- ligheter företagen har att välja en produktionsteknik som medför låga samlade produktionskostnader. Lönekostnadernas inverkan på företagens lönsamhet kan som visas påverkas t. ex. genom att ändra mekaniseringsgra- den. Av framställningen i kapitlet framgår det att industriföretagen i hög— löneregioner ofta använder sig av en mer kapitalintensiv produktionsteknik än företag inom samma bransch i låglöneregioner.

Skillnader mellan olika företag inom samma bransch och region före- kommer emellertid. På grundval av en uppdelning av företagen i effektivi- tetsklasser efter bruttovinstens storlek har kapitalkostnademas andel av produktionsvärdet beräknats. Enligt dessa beräkningar uppvisar de effekti- vaste företagen en högre kapitalkostnad än de mindre effektiva företagen. Detta resultat är helt i överensstämmelse med vad som kan förväntas enligt den teoretiska analysen. De företag som visar den högsta bruttovinsten antas utnyttja en modernare och mer kapitalintensiv produktionsteknik.

För de flesta branscher och sektorer finns vissa möjligheter att variera kapital- och arbetskraftsanvändningeni förhållande till markutnyttjandet. Incitamenten till utbyte av arbetskraft och kapital mot mark får företagen genom att markpriserna varierar mellan olika orter. Markkostnadernas

inverkan på företagens lönsamhet kan reduceras genom att företagen ökar mängden lokaler, maskinkapital och arbetskraft per kvadratmeter mark.

I de centrala delarna av landets produktions- och kontaktsystem efter- strävas ett intensivare markutnyttjande äni andra delar av landet. I dessa centrala orter ligger nämligen markpriserna betydligt högre än i andra delar av landet. I storstadsregionerna ligger t. ex. markpriserna 45 % över riks- genomsnittet.

Primärt är både kapital- och markanvändningen en från företagens pro- duktion härledd efterfrågan. Denna efterfrågan ligger till grund förföreta- gens efterfrågan efter lokalyta. Om det skall vara möjligt att genomföra en på alla olika faktorer korrekt baserad fysisk planering och en ur samhälls- ekonomisk synvikel väl avvägd hushållning med landets marktillgångar måste det klarläggas hur den bästa möjliga markanvändningen bör varierai olika orter och mellan dem.

7 Byggnadsindustrins produktions- kostnader

Det totala byggandet uppgick år 1969 till nära 30 miljarder kronor varav nybyggnad av bostadshus utgjorde drygt 16 miljarder. För 1975 beräknas motsvarande uppgifter i 1969 års priser komma att bli drygt 35 miljarder totalt och därav 25 miljarder för bostadsbyggande.1 Höga transportkost- nader för tunga och skrymmande byggnadselement har medverkat till en geografisk bundenhet av produktionen och till uppkomsten av regionala skillnader i produktionsteknik och kostnader. Byggnadsmarknaden avskär- mas därigenom i praktiken i betydande utsträckning från internationell konkurrens. Övergång till produktion i långa serier av prefabricerade element försvåras. Den analys av sambanden mellan produktionskostnad och transportkostnad som sker i kapitel 5 med exempel från tillverkning av lättbetong kan även tjäna som exempel på det ovan sagda.

Ett 10-tal av de största företagen svarar för omkring 20 % av marknaden. Inom flertalet av storföretagen är anläggningsverksamheten omfattande. Sådan verksamhet har ofta hög kapitalintensitet och stort behov av högkva- lificerad projekterings— och ledningspersonal. Inom bostadsbyggandet är däremot inslaget av småföretag stort. Antalet fast organiserade byggnads- och installationsföretag uppgick vid mitten av 60—talet till omkring 3 0002 Den ökande andelen av småhusbyggen under tiden därefter har knappast medfört någon minskning av småföretag efter 1965.

Byggnadsproduktionens utnyttjande av maskiner och anläggningar dvs. mekaniseringsgraden, är emellertid mycket låg i förhållande till företag inom tillverkningsindustrin. Den låga mekaniseringsgraden i förening med vidsträckta etableringsmöjligheter tenderar att skapa en hård inbördes kon- kurrens mellan byggnadsföretagen. Detta förhållande torde motverka den produktivitetsdämpande effekt som det skydd som höga transportkostna- der kan tänkas ge.

Mot bakgrund av det ovan sagda är det troligt att konkurrens föreligger trots att de höga transportkostnaderna kan ge upphov till konkurrensbe- gränsningar. I de fall då de som deltar i produktionsprocesserna arbetar mycket fristående, utan närmare samverkan mellan varandra, föreligger emellertid risker för att den effektivaste produktionstekniken inte utnytt- jas.

I föreliggande kapitel lämnas uppgifter om byggnadsindustrins produk- tionskostnader i skilda delar av landet. Sambandet mellan dessa kostnader och regionala produktivitetsskillnader tas även upp. Den låga kapitalinten—

' Uppgifterna har hämtats från G. Lindhagen—K. Paus, Det framtida byg- gandet och dess regionala fördelning, Stencil 1973.

' Se B. Salai, Bostads- produktionens prisutveck- ling, IUI 1968.

Anm. Ortskoefficient = 1,00 motsvarar prisläget i län B, C, D, T och U, som av byggnadsstyrelsen valts som ”normallän”.

Källa: KBS-rapport

nr 13 :3 ”produkt och re- sursdata”, Kungl. bygg- nadsstyrelsen, augusti 1969.

siteten inom byggnadsindustrin samt det skydd från internationell och utomregional konkurrens som föreligger gör att lönenivån för byggnadsar- betare är av väsentlig betydelse som förklaring till regionala produktions— kostnadsskillnader. Byggnadsarbetarnas löneförhållanden i olika delar av landet ägnas därför ett särskilt avsnitt. Detsamma gäller byggnadsindustrins regionala inköps- och avsättningsförhållanden. Uppgiften om leverans— mönstret syftar till att belysa i vilken utsträckning denna sektor är regionalt bunden i sitt lokaliseringsmönster. De visar även transporternas betydelse för konkurrensförhållandena.

7.1 Produktionskostnader och produktivitet

Det är väl känt att betydande regionala skillnader föreligger i byggnads- industrins produktionskostnader. Flera faktorer kan nämnas som förkla- ring till detta.

Bostadsproduktionen sker på lokala marknader. Till en del återspeglar marknadernas över tiden konstanta kostnadsskillnader olikheteri utföran- de och utrustning. Klimat, tekniska och produktionsbetingelser, löner och byggnadsindustrins lokala struktur är andra faktorer av betydelse som förklaring till skillnaderi produktionskostnaderna.

Uppgifterna om produktionskostnaden för bostäder kan bl. a. hämtas från byggnadsstyrelsens ortskoefficienter. Dessa koefficienter återger ge- nomsnittsvärden för byggnadskostnader av bostäder i länen och storstads- områden. Uppgifterna i tabell 7: 1 från 1968 bygger på detta material. Stockholm och Göteborg har höga byggnadskostnader. Den relativt höga kostnadsnivån i övre Norrland och den låga nivån i de sydligaste länen anty- der klimatförhållandenas betydelse. Inom ramen för produktionskostnads- gruppens arbete har en särskildiundersökning även skett av byggnadsindu- strin.

Resultaten från denna undersökning stämmer väl överens med uppgifter— naitabell 7.1

Tabell 7.1 Relativ kostnadsnivå för byggnadsinvesteringari olika län

Län Ortskoefficient Län Ortskoefficient

AB 1,10 0 1,10 C 1,00 P 0,95 D 1,00 R 0,95 E 0,95 S 0,95 F 0,95 T 1,00 G 0,95 U 1,00 H 0,95 W 0,95 1 0,95 X 0,95 K 0,90 Y 1,05 L 0,90 Z 1,05 M 0,95 AC 1,05 N 0,95 BD 1,05

Enligt produktionskostnadsgruppens studie låg år 1970 byggnadskostna- derna i Stockholms- och Göteborgsregionerna på drygt 1 000 kr per m2 lägenhetsyta. 1 län som Kopparbergs och Västerbottens var kostnaderna samtidigt omkring 1 000 kr per ml. 1 Skåne och Blekinge utom Malmö-regionen låg motsvarande kostnader på omkring 880 kr. För en normalstor lägenhet innebär det att byggnadskostnadema uppvisar regionala skillnader på omkring 20 000 kr.

Förutom de tidigare nämnda faktorer som kan förklara detta är fördel- ningen av byggandet på sanerings- och exploateringsområden av väsentlig betydelse. Byggnadsobjekt i saneringsområden tenderar som regel att bli betydligt dyrare än objekt i exploateringsområden. Skillnaden ibyggnads- kostnader mellan sanerings- och exploateringsområden var i Göteborg 175 kr per m2 lägenhetsyta år 1970. Eftersom det främst är i Stockholm och Göteborg, som lägenheter produceras i saneringsområden, förklarar det en del av de angivna skillnaderna mellan olika regioner och ortstyper i pro- duktionskostnader för bostäder. Vid en analys av byggnadsindustrins produktionskostnader och den betydelse de har är det emellertid inte tillräckligt att enbart studera kostnaderna för bostadsbyggandet. Detta gäller inte minst uppgifter som skall tjäna som underlag för samhällsekono- miska kalkyler av det slag som presenteras i kapitel 1 l .

Tabell 7.2 Genomsnittlig etableringsinvestering per ny invånare i olika län 1969.

Län Etableringsinvestering 1969 års prisnivå

(Kr/lägenh) (Kr/ny inv)

2,5 boende/läg AB 216 000 86 400 C 191 000 76 400 D 189 000 75 600 E 180 000 72 000 F 188 000 75 200 G 187 000 74 800 H 188 000 75 200 I 181 000 72 400 K 176 000 70 400 L 181 000 72 400 M 189 000 75 600 N 192 000 76 800 0 217 000 86 800 P 188 000 75 200 R 183 000 73 200 S 187 000 74 800 T 192 000 76 800 U 190 000 76 000 W 185 000 74 000 X 183 000 73 200 Y 204 000 81 600 Z 203 000 81 200 AC 203 000 81 200 ED 204 000 81 600

KäIIa.'G. Lindhagen, K. Paus. Det framtida byg- gandet och dess regionala fördelning. Stencil 1973.

' Kostnader och kvalitet i tätortsbebyggelse, CTH 196 8

' Byggnadsindustrins ar- betsproduktivitet. Bygg- nadsindustriförbundet 1967.

I anslutning till nyproduktion av bostäder måste omfattande investering- ar som regel också utföras i grannskapsanläggningar av skilda slag. Det är gator och vägar, vatten- och avloppsnät och reningsanläggningar. Barndag- hem och skolor tillkommer, liksom olika slag av övrig närservice, både offentlig och privat. Kalkyler över kostnaderna för sådan kompletterande investeringsverksamhet har utförts vid Chalmers av forskningsgruppen SCAPE.l I tabell 7 .2 redovisas en regional bearbetning av dessa studier och annat kompletterande material.

Av uppgifterna i tabell 7.2 framgår det att de regionala skillnaderna är uppemot 40 000 kronor vid investeringi en ny lägenhet med kompletteran- de anläggningar. Uppgiftema visar även att de investeringar som sker för att tillgodose önskemålen om bostad från ett nyinflyttat hushåll liggeri nivå med de investeringar i byggnader och maskiner som ett industriföretag har för varje nyanställd.

Regionala skillnader i byggnadsindustrins produktionskostnader beror även på att möjligheterna att tillvarata produktivitetsfördelar är olika. Betydande regionala skillnader föreligger därför i arbetskraftens produk- tivitet.

Men även efter korrigering för detta, dvs. arbetsplatsernas storlek, så har det ien särskild studie2 visats att produktiviteten i storstäderna ligger 20 % lägre än i landet i övrigt. I stort sett kan produktivitetsnivåema ses som spegelbilder av de tidigare konstaterade skillnaderna i produktionskostna- der. Låg produktivitet och höga produktionskostnader återfinns i Stor- stockholm och i de norra länen. Hög produktivitet och låga produktions- kostnader återfinns i de sydligaste länen. Ett par väsentliga undantag förekommer emellertid. Göteborgs— och Malmöregionerna uppvisar som framgår av tabell 7.3 låga värden på arbetskraftens produktivitet samtidigt som produktionskostnaderna ligger något över respektive långt under riks- genomsnittet.

Tabell 7.3 Produktiviteten uttryckt som byggnadsvolym per arbetad timme (ma/tim.) i olika regioner 1965

Region Genom snitt Genomsnittet korrige- rat för byggnadsvolym Storstockholm 0,42 0,38 Storgöteborg 0,40 0,39 Malmö och Lund 0,41 0,40 Mälardalen (exkl. Storsth) 0,46 0,39 Östra Götaland 0,53 0,53 Skåne och Blekinge (exkl Malmö/Lund) 0,47 0,47 Västra Götaland (exkl Storgöteborg) 0,46 0,50 Källa: Byggnadsindu strins Värmlands, Kopparbergs arbetsproduktivitet, och Gävleborgs län 0,44 0,48 Byggnadsindustriförbundet, Övriga Norrland 0,41 0,45 1967.

Uppgifterna i tabell 7.3 tyder på att det föreligger ett positivt samband mellan byggnadsvolym och arbetskraftens produktivitet. Storstäderna visar genomgående låg nivå på produktiviteten. Samtidigt föreligger ett kraftiga- re positivt samband mellan byggnadsvolym och produktivitet inom bygg- nadsindustrin i dessa regioner. Studien visar även att storstadsobjekten har drygt 80 % högre produktivitet vid de största byggnadsvolymerna än vid de minsta. Motsvarande differensi övriga regioner är omkring 50 %.

Storstädernas låga arbetskraftsproduktivitet kan som nämnts ha flera orsaker. Bland tänkbara förklaringar är förutom tidigare nämnda faktorer exploatering av olämplig mark, besvärliga transporter.

Andelen underentreprenörer är större i storstadsområden än i övriga regioner. Kraven på arbetsplanering och samordning ökar därmed. Produk- tiviteten borde emellertid stiga ioch med att vissa arbetsuppgifter på så sätt i större utsträckning utförs av specialarbetare. De större kraven på samord- ning och arbetsplanering kan emellertid medföra att andelen outnyttjad arbetstid blir större i storstadsområdena än i andra orter. Särskilda studier av Byggindustriförbundet visar att den outnyttjade arbetstiden låg 7 pro- centenheter högre i storstadsregionerna än i andra orter.

7.2 Löner

Byggnadsindustrin har som tidigare nämnts inte så stora möjligheter att välja mellan olika produktionsmetoder med skillnaderimekaniseringsgrad som tillverkningsindustrin. En höglönenivå för byggnadsarbetare kan intei samma utsträckning som inom tillverkningsindustrin kompenseras genom att öka mängden maskiner och övrigt realkapital. Regionala skillnader i arbetskraftens lönenivå kommer följaktligen direkt att återspeglas i skillnader i produktionskostnaderna. De i kapitel 6 påvisade positiva sambandet mellan en hög produktivitet och en hög lönenivå inorn tillverkningsindustrin återfinns följaktligen inte inom byggnadsindustrin.

Byggnadsarbetarna i Stockholmsregionen hade år 1966 drygt 20 % högre lön än riksgenomsnittet. Se figur 7 :l. Även byggnadsarbetarna i Göteborg och Luleå hade en lönenivå klart över riksgenomsnittet. I Kalmar län låg lönenivån däremot nästan 20 % under riksgenomsnittet.

En jämförelse mellan lönenivåema 1966 och 1971 visar att byggnads- arbetarnas löner i Stockholmsregionen fortfarande ligger omkring 20 % över riksgenomsnittet. Även den relativa lönenivån för byggnadsarbetare i Göteborgsregionen ligger i stort sett oförändrat drygt fem procent över riksgenomsnittet. I Norrlandslänen och Kopparbergs län har de relativa för- ändringarna varit obetydliga frånsett Norrbottens län som 1966 låg ett par procent över riksgenomsnittet men år 1971 låg fem procent under riks- genomsnittet.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att en viss regional utjämning av byggnadsarbetarnas lönenivå har skett mellan åren 1966 och 1971. Samti— digt kvarstår emellertid den höga lönenivån för Stockholm och den låga för ett par läni Mellansverige.

" Genomsnittslön för bygg- P nadsarbetare Index för hela riket 1100.

'//4 93-107

100 Figur 7:I Byggnadsarbetarna: löner år I 966 och I 9 71 Anm. Genomsnittslön Källa: 1966, Ort och lön respektive år för bygg- inom byggnadsindustrin, nadsarbetare i hela landet, Svenska byggnadsindu- index = 100

striförbundet. För 1971, Löner 1971,del 2. SOS.

7.3 Byggnadsindustrinsleveransmönster

I inledningen till kapitel 7 nämns besvärliga transportförhållanden och höga transportkostnader som en faktor som kan förklara sektorns regionala produktionskostnaderna.l De höga transportkostnaderna fungerar som en form av tullar, och ger skydd för konkurrens från producenter i andra regioner. På så sätt kommer konkurrensen i stor utsträckning att begränsas till att gälla de företag som är etablerade inom en region. Mellan olikstora regioner kan följaktligen konkurrensförhållandena skilja sig åt rätt avsevärt. Som en följd av det kommer även pressen på produktionskost- naderna att uppvisa regionala olikheter.

För att undersöka i vad mån inköps- och försäljningsmönstret inom byggnadsindustrin uppvisar regionala uppdelningar har en särskild leverans- enkät gått ut till byggnadsföretagi denna sektor som är verksamma i de fyra specialstuderade länen.2 Frågeformuläret utgör en variant av den enkät som beskrivs i kapitel 3. I figur 7: 2 återges uppgifterna från leveransunder- sökningen. En jämförelse med motsvarande uppgifter i kapitel 3 visar att byggnadsföretagen är betydligt mer lokalt och regionalt inriktade i sitt försäljnings- och inköpsmönster än vad tillverkningsindustrin är.

Detta gäller framför allt de regioner, Kopparbergs län och Skellefteå A-region, som har de längsta avstånden till marknader utanför den egna regionen.

Inslaget av stora byggnadsföretag förklarar varför byggnadsindustrin i Malmö-regionen avsätter en större andel av sin produktion utanför det egna länet än vad fallet är för byggnadsföretagen i de övriga länen.

7.4 Sammanfattande bedömning

Uppgifterna om byggnadsindustrins produktionskostnader i föreliggande kapitel visar att byggnadskostnaderna är högst i Stockholms- och Göte- borgsregionerna, där de ligger 10 % över riksgenomsnittet. I de fyra nord- ligaste länen ligger byggnadskostnaderna 5 % över genomsnittet förlandet. De lägsta byggnadskostnaderna redovisar Blekinge och Kristianstads län.

Lönekostnaderna spelar en relativt stor roll för de totala byggnadskost- naderna eftersom byggnadsverksamheten är betydligt mindre kapitalinten- siv än tillverkningsindustrin. Detta beror i sin tur på att de tekniska möjlig- heterna att ersätta arbetskraften med maskiner är begränsad inom bygg- nadsverksamheten. Regionala skillnader i byggnadsarbetarnas produktivi- tet, mätt som produktionsvolym per byggnadsarbetare, är därför av bety- delse för en analys av regionala skillnader i byggnadskostnaderna. Stor- stadsregionerna uppvisar lägre produktivitetsvärden, men är betydligt mer beroende av byggnadsobjektens storlek än övriga regioner.

Skillnaderna i byggnadskostnaderna mellan de norra och södra delarna av landet torde framför allt bero på sämre markförhållanden, högre krav på isolering och kortare byggnadssäsongi de norra delarna av landet.

' För en närmare diskus- sion av detta se avsnitt 5.2.

2 Västerbottens, Koppar- bergs, Älvsborgs, Malmöhus.

KOSTNADER FOR ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

Byggnadsverksamh et

MALMÖ/LUND] TRELLEBORG A—REGION

OVR. SEKT.

38 se ÖVRIGA so LANDET 332

50

9

ÖVR. SEKT.

UTLANDET EXPORT

KOSTNADER FÖR ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

KOPPARBERGS

LÄN

OVR. SEKT.

Figur 72 Byggnadsverk-

FÖRSÄLJNING

samheten i fyra regioner. Fördelning av inköp och försäljning, I 9 70.

Anm. Siffrorna i figuren anger branschkod enligt Svensk Näringsgrensindelning (SNI) bransch jord- och skogs- bruk gruvor och mi- neralbrott livsmedels- och dryckesvaruin- dustri

SNI-kod 11— 1 3

2

31

KOSTNADER FÖR

varu— och plastin- dustri 35 jord- och sten- varuindustri 36 järn-, stål- och metallverk 3 7 verkstadsvaru— industri 38 ARBETSKRAFT OCH KAPITAL . BORAS A-REGION 31 EGNA %% 50 LANET 50 OVR. SEKT. 9 OVR. SEKT. ÖVRIGA 332 LANDET 50 ÖVR. 9 SEKT. OVR SEKT KOSTNADER FOR ARBETSKRAFT OCH KAPITAL SKELLEFTEÅ A-REGION 33 EGNA % se LÄNET 23 50 ovn. 9 SEKT. ÖVR. SEKT. ÖVRIGA so RLANDET egg szxi. ggg, textil-, konfek- annan tillverk- tions- och lä- ningsindustri 39 derindustri 32 byggnadsverk- trävaruindustri 33 samhet 50 massa- och pap- uppdragsverk— persindustri, gra- samhet 832 fisk industri 34 offentlig för- kemisk, gummi- valtning och

andra tjänster 9

Källa: Leveransenkäten.

I kapitel 3 diskuteras hur företagen ingår som delar i ett produktions- system. 1 föreliggande kapitel återges motsvarande uppgifter om byggnads- företagens inköp och försäljning, regionalt och sektoriellt fördelade, i några av de studerade regionerna. Som ett genomgående drag framstår den utpräglade regionala förankring som byggnadsföretagen uppvisar såväl på inköps- som på försäljningssidan.

IV Företagsservice och offentlig sektors produktionsförhållanden

8 Produktionskostnader och utbud av företagsservice

En väsentlig skillnad föreligger vid analys av produktionsförhållanden inom tillverkningsindustrin, byggnadsverksamheten och tjänstesektorerna. Inom de förra är det möjligt att som mått på produktionens omfattning använda sig av fysiska uppgifter om produktion iton, m3 o. dyl. Några speciella svå- righeter föreligger inte heller vid en övergång mellan sådana fysiska mått och monetära termer. För tjänstesektorerna föreligger inte samma möjlig- heter att överföra uppgifter om t. ex. produktivitet från fysiska till mone- tära enheter. För den offentliga sektorns produktion tillkommer problemet att denna produktion oftast inte är prissatt i monetära mått. Dessa mät- problem innebär emellertid inte att någon skarp gräns kan dras mellan de olika sektorerna vid en ekonomisk analys. Efterfrågeförhållanden, faktor- utrustning och produktionsteknik är avgörande för utformningen av tjäns- tesektorernas produktion likaväl som för de varuproducerande sektorernas. Frågan om alternativa mätmetoder vid analys av tjänstesektorernas produktionsförhållanden ägnas särskild uppmärksamhet i kapitel 9.

En viktig skillnad mellan varuproduktion och tjänsteproduktion är emellertid att den senare i större utsträckning måste produceras i den region där den konsumeras. Detta gälleri särskilt hög grad de offentliga tjänsterna. Den privata tjänsteproduktionens förhållanden i detta avseende analyseras i föreliggande kapitel med uppgifter om företagsservicens regionala försälj- nings- och inköpsmönster.

I kapitlen 3 och 6 analyseras olika faktorer av betydelse för företagens produktionskostnader. Av de uppgifter som lämnas i kapitel 6 framgår det bl. a. att industrin i storstäderna uppvisar produktivitetsfördelar i förhål- lande till industriföretag i andra delar av landet. Även sedan hänsyn tas till faktorer som stordriftsfördelar och mekaniseringsgrad kvarstår produktivi- tetsfördelarna för industrin i Stockholmsregionen. Flera förklaringar till detta kan anföras. Den gemensamma resursanvändningen för många storstadslokaliserade företag innebär ett högre kapacitetsutnyttjande av vissa gemensamma resurser. Möjligheterna till ett resursbesparande samarbete är också stora när det gäller tjänsteproduktion. Inom denna sektor är produktionen nämligen mindre låst till en given form på slutprodukten, serviceutbudet, än inom de varuproducerande näringarna.

Tabell 8.1 Regional fördelning av företag och anställda 1970 för olika typer av uppdragsverksamhet (procent)

Näringsområde Riksområde (SNI)

AB CDTUE FGHI KLM NOPR SWX YZ AC,BD Summa % % % % % % % % % Antal

Juridisk och kam eral uppdragsverksamhet (83210, 83220) Företag 27 13 Anställda 38 1 1

16 18 13 17

100 2 944 100 8 837

qlo (o)-3?— GOO AU-

Drivande av dator- central (83 2 30) Företag 48 10 Anställda 61 6

2 100 203 100 3 632

16 17

Nå QOS WN MN ...

Arkitektkontor, byggkonsultbyråer (8 3 24 1 )

Företag 39 1 1 Anställda 49 8

100 2 288 100 21413

12 16 7 10 17

Axl u- w-h &&

Andra tekniska byråer och anslutna (83 249) Företag 38 1 1 Anställda 43 14

13 18 10 16

100 1 445 100 9 541

Ulm xxx! Nu.) wh—

Annons-, reklam- o. marknadsundersökn.- verksamhet (8 325 0) Företag 54 Anställda 67

N N

12 17 10 14

100 985 100 7 002

åxl Nu.: ww I

...

Övrig uppdragsverk-

samhet utom bevak—

ningsrörelse (8 3291, 83292, 83299) Företag 48 10 Anställda 61 6

13 16 10 16

100 1 322 100 5 960

Nå NU- .— NO)

Maskinuthyrnings-

rörelse (83 300) Företag 28 17 Anställda 5 3 10

13 23 11 18

NA

4 4 100 178 3 1 100 3 148

le

Källa: Bearbetning av SCB:s företagsregister.

En stor del av företagsservicen sker i form av kontakter och informa- tionsutbyte mellan olika tillverkningsföretag. Vid en analys av företagsser- vicens betydelse för produktionskostnaderna i en region är det av stort vär- de att känna till relationen mellan de tjänster som bjuds ut av serviceföre- tagen och de tjänster som består av informationsutbyte mellan tillverk- ningsföretag. Det förra tjänsteutbudet är relativt enkelt att informera sig

om, medan den senare formen för utbyte är svårare att uppskatta. De kart- läggningar av företagens leveransströmmar och personkontakter som redo- visas i kapitlen 3—5 kan emellertid ge en antydan om serviceutbytet mel— lan industriföretag. I bilagorna 8 och 10 lämnas ytterligare uppgifter om detta. I föreliggande kapitel begränsas framställningen till den service som köps från företag som specialiserat sig på uppdragsverksamhet. Denna verksamhet har varit mycket expansiv under de senaste 5— 1 0 åren. Uppgifter om den regionala fördelningen vad gäller antalet arbetsställen och sysselsatta inom olika former av uppdragsverksamhet återges i tabell 8.1 . Storstadslänen intar en dominerande ställning. Detta gäller fram för allt Stockholms län.

För en utvärdering av företagsservicens betydelse för produktionskost— naderna i olika delar av landet är det nödvändigt att ge en detaljerad bild av uppdragsverksamhetens lokalisering. Den bör bl. a. omfatta en utvärdering av vilken omfattning marknadsunderlaget har för olika serviceformer.

8. 1 Utbud av företagsservice

Kartläggningar och analyser av den lokala, regionala och nationella av- sättningen för olika former av företagsservice visar vilka serviceformer som kan utvecklas spontant i olika regioner och ortstyper. Slutsatser om dessa förhållanden bör kunna dras på grundval av uppgifter om den förväntade utvecklingen av olika regioners produktions- och näringslivsstruktur. Upp- gifter om industrisektorernas inköp av företagsservice bör också kunna an- vändas liksom uppgifter om nödvändigt marknadsunderlag för serviceföre- tagen.

För att klarlägga i vilken utsträckning olika former av företagsservice för- säljs och köps på den lokala, regionala och nationella marknaden har pro- duktionskostnadsgruppen genomfört en särskild enkätundersökning till serviceföretagen. Uppläggningen av den undersökningen följer i huvudsak den i kapitel 3 redovisade enkätundersökningen till industriföretagen.1

Från bearbetningen av produktionskostnadsgruppens serviceenkät för Malmö kan nämnas att serviceföretagens försäljning av företagsservice är relativt väl spridd inom den egna regionen och de närmaste grannregio- nerna. Detta framgår bl. a. av figur 8: 1 som visar försäljning av företagsservice från Malmöregionen. En stor del av kunderna återfinns inom Kristianstads och Kronobergs län samt vissa delar av Blekinge. Även om täckningsgraden är något lägre i landets mellersta delar tycks fältets utseende väl överensstämma med det tidigare i kapitel 5 beskrivna fördelningsmönstret för industrins försäljning av varor. Gränsen mot Norrland och svaghetszonerna i södra och mellersta Sverige är i stort sett densamma.2

För Kopparbergs län gäller att drygt hälften av de specificerade leveranserna går till arbetsställen inom den egna regionen. Endast en femtedel av leveranserna går utanför det egna länet. Stora skillnader råder dock mellan företag i de olika regionerna. Medan t. ex. serviceföretagen i Avesta- och Ludvikaregionen har omkring hälften av sin kundkrets utom

l Serviceföretageni Västerbottens, Koppar- bergs, Älvsborgs och Malmöhus län tillfrågades om namn och lokalise- ringsort för sina 15 största kunder och leverantörer. Dessutom ombads företagen ange vilken typ av företags- service som levereras till olika kunder.

2 En utförlig redogörelse för detta lämnas i bidra- get från H. Bylund-T. Ek ibilaga 10.

% i E 3 %

Figur &] Regional fördel- ning av serviceföretagens försäljning I 9 70. Malmö /Lund/ Trelleborg A-region

Källa: Serviceenkäten

7//// ÖVRIGA LÄNET &. STORSTADSREGIONERNA

länet utnyttjas serviceutbudet i Mora till över 90 procent av kunder inom den egna kommunen och uteslutande inom länet. Främsta orsaken till detta torde vara att regiongränserna inte ger lika stora omland för respektive utbudsorter. Studeras nämligen leveransströmmarna inom länet närmare framkommer ett i huvudsak likartat regionalt mönster för varje kommun.

I en någorlunda fullständig analys av serviceutbudet i olika delar av landet bör de olika formerna av uppdragsverksamhet särskiljas. De har helt olika funktioner för företag som utnyttjar servicen. En grov gruppering av de olika formerna för uppdragsverksamhet kan göras i t. ex. de tre huvudtyperna ekonomisk/administrativ, teknisk och försälj- ningsteknisk service. I figur 813 redovisas uppgifter om försäljning av de tre huvudtyperna av företagsservice från serviceföretag i Kopparbergs län.

Om man bortser från försäljning av service till Stockholm så har de tekniska tjänsterna en större geografisk spridning än de'ekonomiskt/ administrativa. Det skulle till en del kunna förklaras av att de tekniska tjänsterna är mer differentierade och därför på vissa områden förutsätter ett större marknadsunderlag.

I tabell 8.2 redovisas uppgifter om den regionala fördelningen av teknisk uppdragsverksamhet för samtliga de regioner som intensivstude- rats. Materialet understryker att de tekniska konsultföretagen har en relativt stor regional spridning i sin försäljning. Inom denna grupp av serviceföretag återfinns såväl de regionalt sett väl spridda konsultema till byggnadsindustrin som det mycket koncentrerade utbudet av datateknisk service. Detta måste beaktas då de stora skillnader som föreligger i mönstret för t. ex. Kopparbergs län och Skellefteåregionen skall för- klaras. Den begränsade regionala avsättning som de tekniska konsultema i Skellefteåregionen uppvisar torde främst bero på det relativt omfattande serviceutbudet i Umeåregionen. Den stora lokala avsättningen för Skellef- teåregionens serviceföretag kan till stor del förklaras av att tillgänglighe- ten till serviceutbud i andra regioner är liten. Närheten till Stockholm och Göteborg gör att de större företagen i Kopparbergs län och Borås A-region tillgodoser en stor del av sina behov av mer kvalificerad service i dessa regioner. Mindre företag i de mer perifera delarna av regionerna

INV/] Ekonomi/adm.

__ Teknisk Försöljn. teknisk

3i=i=i=i=i=:- Lönet totalt

....Mo

100 25 0

Figur 8 :2. Regional fördelning av serviceföre- tagens försäljningi Kopparbergs län är 1970. Procent.

Källa: Serviceenkäten .

Figur 8.3 . Regional fördelning av försäljning från olika serviceföre- tag i Kopparbergs län

år I 9 70.

Anm: Se teckenförkla- ring till figur 8: 2.

Källa: Serviceenkäten.

Tabell 8.2 Regional fördelning av avsättningen från tekniska konsultföretag i undersölmingsomlådena 1970 (procent)

Avsättnings— Skellefteå Koppar- Borås Malmö/ Lund / marknad A—region bergs län A-region Trelleborg A-region

Lokalt (egna A-reg.) 57 16 23 39 Regionalt (egna länet iövrigt) 3 55 47 3 2 Nationellt (landet i övrigt) 33 9 1 9 1 9 Utlandet (exporten) 7 20 11 10

Summa 100 100 100 100

Källa: Serviceenkäten.

köper däremot sin service från Falun/Borlänge och Borås. Koncentrationen av såväl serviceföretag som övriga företag till Malmö kommun gör att servicen där huvudsakligen får en lokal avsättning.

De större serviceföretagensleveranser skiljer sig från de övriga därigenom att de till mindre del svarar för det lokala serviceutbudet, se tabell 8.3. Typiskt för de större serviceföretageni Kopparbergs län är att de leveranser till alla delar av det egna länet, men i mindre utsträckning till hela den nationella marknaden. En orsak härtill är att dessa företag i stor utsträckning har lokalkontor i angränsande län, vilket innebär att omlanden automatiskt begränsas.

Av den totala försäljningen från serviceföretagen i Kopparbergs län går endast 25 procent till industriföretag. Samtidigt kan konstateras att huvuddelen av den service som levereras utom länet går till industri- sektorn. Medan t. ex. kundkategorin offentlig förvaltning till praktiskt taget 100 procent finns inom det egna länet levereras cirka 50 procent utanför länet av den service som går till industrin. I motsats till försäljningen till den offentliga sektorn utbjuds således företagens industriservice till ganska stor del på den nationella marknaden.

Tabell 8.3 Regional fördelning av försäljning från serviceföretag i Kopparbergs län indelade efter företagsstorlek 1970 (procent)

Serviceleveranser till

Storleksklass eft er antal Egen Övriga Storstads- Övriga

sysselsatta region länet regionerna Sve rige Totalt - 10 59 18 1 22 100 10— 15 5 3 13 14 20 100

15 — 51 33 16 100

Samtliga 5 7 24 6 1 3 1 00

Källa: Bearbetning vid länsstyrelsen i Falun av serviceenkäten.

8.2 Efterfrågan på företagsservice

Under senare år har efterfrågan på företagsservice ökat kraftigt. Detta torde bl. a. bero på att många företag inte har möjlighet att ständigt sysselsätta ett växande antal specialister inom den egna organisationens ram.

Från tillverkningsindustrins sida visar produktionskostnadsgruppens servicestudie att det är inköp av teknisk service som dominerar stort över de två andra huvudtyperna av service, administrativ och försäljnings- teknisk. En större del av industrins inköp av teknisk service sker från andra industriföretag än från företag med enbart service.

Serviceutnyttjandet är inte detsamma i alla branscher. Gruvindustri, pappersindustri, järn- och stålindustri samt kemisk industri är service- intensiva. Dessa branscher uppvisar också en hög mekaniseringsgrad. De utnyttjar främst teknisk service. Någon skillnad mellan stora och små företag föreligger inte. Branschtillhörigheten är sålunda av avgörande betydelse för serviceutnyttjandet oavsett företagsstorlek eller region. Detta illustreras i figur 8: 4 som visar den regionala och sektoriella fördelningen av serviceföretagens försäljning och inköp för några regioner.

Det ligger nära till hands att söka förklara skillnader i företagens serviceutnyttjande med att kunskap, motivation och kontakter hos företagsledning och tjänstemannapersonal skiljer sig åt. Arbetsbelastning och ekonomisk situation kan också ha betydelse. Några av dessa faktorer kan belysas med hjälp av de data om utbildningsnivån hos förvaltnings- personalen som insamlats genom den i kapitel 3 beskrivna leveransenkäten. I tabell 8.4 redovisas uppgifter om utbildningsnivån för två branscher med relativt lågt serviceutnyttjande, nämligen träindustrin och verkstads- industrin. Företagen har indelats i två grupper. Den första av dessa innehåller företag där mer än 30% av tjänstemannapersonalen har gymnasial eller högre utbildning. I den andra gruppen finns övriga företag. Extern service utnyttjas i avsevärt större utsträckning bland företag som har en hög utbildningsnivå hos tjänstemannapersonalen än bland övriga företag. Det kan tilläggas att serviceutnyttjandet är särskilt högt bland små företag med hög utbildningsnivå. Specith gäller detta verkstadsindustrin.

Den regionala fördelningen av industrins inköp av service påverkas bl.a. av avstånden till närmaste utbud av de olika servicetyperna. I tabell 8.5 redovisas uppgifter om metall- och verkstadsindustrins inköp av

Tabell 8.4 Serviceinköp per sysselsatt i industriföretag med skillnaderi tjänste- männens utbildningsnivå Kopparbergs län år 1970 (tusen kronor)

Företagstyp Träindustri Verkstads-

industri Företag med hög utbildningsnivå 1,5 2,1 Källa: Bearbetningar Vid Övriga företag 1,0 1,3 länsstyrelsen i Falun av

serviceenkäten.

KOSTNADER ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

MALMÖ/

A-REG

ÖVRIGA 34 LANDET

KOSTNADER FÖR ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

EGNA

OVR. LÄNET SEKT.

Uppdragsverksamhet

LUND/

TRE LLEBORG

ION

SEKT. 38 ÖVR. SEKT.

UTLANDET

XPORT

KOPPAR BERGS LA N

Figur 8:4 Uppdrags- verksamhet i fyra regio- ner. Inköpoch försäljning, 1970. Anm. Siffrorna i figuren anger branschkod enligt Svensk Näringsgrensindel- ning (SN I) bransch jord- och skogs- bruk gruvor och mi- neralbrott livsmedels- och dryckesvaruin- dustri textil-, konfek- tions- och läder- industri trävaru industri massa- och pap- persindustri, gra- fisk industri

SNI-kod 11— 1 3 20

31

32 33

KOSTNADER FÖR ARBETS- KRAFT OCH KAPITAL

KOSTNADER ARBETSKRAFT OCH KAPITAL

A— REGION

832

SKELLEFTEÅ

A—REGION

38 EGNA se ”* LÄNET 35

går?? 38

23 en

so

ava. SEKT

34 ovmoA 33 m 34 OVRLANDET SEKT. ,

ovn. SEKT.

kemisk, gummi- varu- och plast- industri 35 jord- och sten- varuindustri 36 järn-, stål- och metallverk 37 verkstadsvaru-

industri 38 annan tillverk- ningsindustri 39 byggnadsverk- samhet 50 partihandel 61 uppdragsverk- samhet 83 2 offentlig förvalt- ning och andra tjänster 9

FÖRSÄLJNING

33 SEKT. ÖVRIGA 32 LÅNDET 38 UV" ove. SEKT. SEKT'EX UTLANDET

Tabell 8.5 Metall— och verkstadsindustrins (SNI-kod 38) i Skellefteå- och Boråsregionerna inköp av företagsservice år 1970

___—_____________-——————

Studerad Regional fördelning A-region av inköp ___—___! Typ av service Lokal och Nationell Stockholm Göteborg regional marknad marknad exkl. (egna A- Stockholm 0. regioner) Göteborg __________________#——————— Borås 1(Ekonom/admin. 30 2 16 52 f öretagsservice) 2 (Tekn. uppdrags- 23 16 8 50 verksamhet) 3 (Service i för- 12 0 32 56 säljntekniska frågor) Skellefteå 1 (Ekonom /admin. 86 12 3 0 företagsservice) 2 (Tekn. uppdrags- verksamhet) 80 10 10 0 3 (Service i för- 65 9 26 0 säljn.-tekniska frågor)

________________—————

Källa: Leveransenkäten.

företagsservice. De lokala och regionala inköpens relativa storlek är mycket starkt beroende av avståndet till närmaste storstad. Summeras uppgifterna för Boråsregionens lokala och regionala inköp med inköpen från Göteborg erhålles relationstal som är nästan identiska med Skellef— teåföretagens inköp av service inom den egna A-regionen. Detta tyder på att Boråsföretagen till stor del tillgodoser sitt behov av företagsservice i Göteborgsregionen. Motsvarande möjligheter föreligger inte för industri- företagen i Skellefteåregionen. En viss andel av servicen tillgodoses i Stockholm för industriföretag i alla regioner, oavsett om de liggeri Malmö, nära en annan storstad som fallet är för Boråsregionen eller pålångt avstånd . från andra större städer, som fallet är för Skellefteåföretagen.l

8.3 Sammanfattande bedömning

Tillgången till företagsservice kan anses vara en betydelsfull lokaliserings- faktor för många företag. Det är emellertid svårt att exakt ange dess bety— delse. Detta gäller inte minst teknisk konsultation och överföring av infor- mation om bl. a. ny produktionsteknik. Serviceutbudet är emellertid också 1 Detta framgår även av av betydelse för produktionskostnaderna på kort sikt. Om tillfälliga behov figur 4: 5 ikapitel 4.

av tjänster kan tillgodoses är det möjligt att undvika överkapacitet inom den egna serviceproduktionen under långa perioder.

Utbudet av företagsservice är koncentrerat till de större städerna. Sam— manlagt fanns år 1965 ungefär 65 % av alla uppdragsverksamhet i de tre storstadsregionerna. Norrlands andel var vid samma tidpunkt knappt 8 %. Den regionala obalansen i tillgången till företagsservice är sannolikt en di- rekt följd av att de mest kvalificerade tjänsterna kräver ett betydande mark- nadsunderlag. De kan därför endast tillhandahållas i de största stadsregio- nerna. Mer rutiniserad service är däremot relativt jämnt fördelad över landet. Juridiskt och kameral service är t. ex. väl företrädd även utanför storstadsregionerna, medan motsatsen gäller för marknadsundersöknings- byråer. Administrativt utvecklingsarbete kan betecknas som en mycket kvalificerad typ av tjänst. I slutet av år 1970 fanns 59 % av samtliga organisationskonsulteri Stockholmsregionen.

Den regionala och sektoriella fördelningen av serviceföretagens försälj- ning och inköp återges för de av produktionskostnadsgruppen specialstude- rade regionerna. Inom tillverkningsindustrin är det livsmedelsindustrin, den kemiska industrin, grafisk industri och verkstadsindustri som är serviceföretagens största kunder.

Under senare år har efterfrågan på företagsservice ökat kraftigt. Detta torde bl. a. bero på att många företag inte har möjlighet att ständigt syssel- sätta ett växande antal specialisterinom den egna organisationens ram. Ser- viceföretagen är i princip själva utsatta för samma problem. De enskilda ser- viceföretagen kompletterar vid behov sina resurser hos varandra. Detta ut— gör en parallell inom tjänstesektorn till de produktionssystem inom industrin som analyseras i kapitel 3. Serviceföretagens koncentration till större stadsregioner kan sålunda vara orsakad av att man där har goda möjligheter att komplettera sina resurser, vilket ger låga produktionskost- nader. Samtidigt medför de goda kommunikationema till dessa regioner att tillgängligheten till dem är god.

De bearbetningar som här presenteras tyder på att kvalificerad företags- service är hårt knuten till storstadsregioner och då framför allt Stockholms- regionen. Önskemålet om att även nå marknader utanför Stockholmsområ- det har lett till etablering av filialkontor. En viktig anledning till detta torde vara att man på så sätt bättre kan informera potentiella kunder om sin verk- samhet. En möjlig väg för att skapa en bättre regional balans med avseende på tillgången till företagsservice kan följaktligen vara att stimulera filialutläggnin g av serviceföretag.

9 Kostnaderna för kommunal tjänste- produktion

Av Börje Tallroth

9.1 Inledning

9.1.1 Synsätt

Skiljer sig kostnaderna för offentlig tjänsteproduktion systematiskt mellan olika ortstyper? Vilket behov av utbyggnad av den offentliga sektorns verk— samhet i olika regioner föreligger på kort och lång sikt? Föreligger ledig kapacitet inom den offentliga sektorn i vissa regioner? Den offentliga sek- torns stora betydelse som styrande faktor ide regionala utvecklingsförlop- pen och för samhällsutvecklingen som helhet gör det alltmer angeläget att få svar på dessa och liknande frågor. Kunskapen om kostnads- och efterfrå- geförhållanden inom de offentliga verksamheterna äri dag ringa. Inte minst gäller detta i ett regionalt perspektiv.

I en studie inom produktionskostnadsgruppens ram har kostnads- och produktivitetsförhållanden i den kommunala tjänsteproduktionen stude- rats. Huvudsyftet är därvid att analysera sambanden mellan dessa för- hållanden och tillhandahållen mängd av olika tjänster. I regel föreligger ett nära samband mellan prestationsvolymen för olika kommunala verksam- hetsgrenar och kommunstorleken (invånarantalet). Studien ger därför även information om kostnader och produktivitet i tjänsteproduktionen i kom- muner av olika storlek. I analyserna studeras dels de faktiska kostnaderna per prestationsenhet för kommunal service, dels kostnadsförhållanden som gäller efter det skillnader mellan kommunerna i faktorer som bebyggelse- täthet, driftsenhetemas storlek (t. ex. skolstorlek) etc. eliminerats. I detta kapitel redogörs för studiens allmänna uppläggning och viktigare resultat.l

Analyserna avser kostnaderna för att driva existerande kommunala an- läggning. Dessa kostnader svarar inte nödvändigtvis mot de framtida kost- naderna, dvs. de som gäller vid utbyggnad av anläggningar för kommunal tjänsteproduktion. I studier av regionala utvecklingsförlopp är ofta den senare typen av kostnader av större intresse. Analyserna bygger på förut- sättningen att kvaliteten på tillhandahållen service, realkapitalets utnytt- jandegrad rn. fl. faktorer inte varierar systematiskt med prestationsvoly— mens storlek eller andra förhållanden. Endast den kommunala servicepro- duktionens tillgångs- eller utbudssida studeras. Tillgängligheten till service i olika typer av kommuner och denna faktors inverkan på de kostnader som nyttjaren har att erlägga i form av tid och pengar har inte kunnat studeras.

1 För en mer utförlig redogörelse för denna stu- die, se B. Tallroth, Real- kapitaltillgångar, kost- nads- och produktivitets- förhållanden inom den kommunala sektorn, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, Uppsala 1972 (stencil).

1 För att få en upp- fattning om klimatför- hållandenas och bebyggel- sestrukturens inverkan

på analyserade variabler har dock vissa kommuner från norra Sverige resp. kommuner med lägre be- byggelsetäthet medtagits i undersökningen. Av mot- svarande skäl har vidare vissa mycket snabbt växande samt ett antal till- bakagående kommuner medtagits.

Några mer definitiva slutsatser om kostnaderna för kommunal service i oli- ka typer av kommuner kan därför inte dras på grundval av denna studie enbart. Den analysmetod som tillämpas i den här återgivna studien torde dock medge en mer rättvisande belysning av kostnaderna för kommunal service än mer grova — men ofta använda — mått, t. ex. sådana som baseras på jämförelser av antalet offentligt anställda per invånare i kommuner av olika typ.

9.1.2 Undersökningens uppläggning

För att begränsa antalet kommuner i undersökningen har endast kommu- ner i vissa storleksklasser medtagits. Nio olika storleksklasser har definierats. Den minsta storleksklassen utgörs av kommuner med färre än 5 000 invånare, den näst minsta av kommuner med 10 000— 15 000 invånare, nästa av kommuner med 20 OOO—25 000 invånare etc. Den största storleksklassen utgörs av kommuner med mer än 1 15 000 invånare. (Däri ingår de tre storstäderna.) I syfte att så långt som möjligt eliminera den inverkan, som skillnaderi klimatförhållanden resp. bebyggelsetäthet kan ha på analyserade variabler, har undersökningen begränsats till kommuner, som liggeri Syd- och Mellansverige och som har minst 90 %av befolkningen inom tätbebyggt område. Flertalet kommuner i undersök- ningen har en befolkningstillväxt om 0—5 % per år.1

Samtliga kommuner som existerade år 1967 och som vid tillämpande av ovan angivna indelningskriterier kommer att tillhöra någon av de sex största storleksklasserna (dvs. kommuner med mer än 30 000 inv.) ingår i under- sökningen. För de övriga (dvs. de tre minsta) storleksklasserna kan under- sökningen karaktäriseras som en urvalsundersökning. (Folkmängden den 1.1. 1968 avgör vilken storleksklass en kommun tillhör.) Totalt ingår i un— dersökningen 75 av de 900 kommuner som existerade år 1967. De under- sökta kommunerna varierar storleksmässigt från över 750 000 invånare ned till färre än 5 OOOinvånare.

Endast vissa kommunala verksamhetsgrenar analyseras. En princip har varit att beakta endast verksamhetsgrenar för vilka prestationsvolymen re- lativt lätt kan identifieras och mätas. (Central förvaltning utgör undantag från denna princip.) En andra princip har varit att studera verksamheter som svarar för en förhållandevis stor andel av totala kostnader eller totala investeringsutgifter. Vidare har möjligheterna att erhålla uppgifter ur offici- ell statistik i stället för genom förfrågan till kommunerna bestämt urvalet av verksamhetsgrenar.2

Undersökningen avser förhållanden år 1967. Valet av undersökningsår har betingats av överväganden som gäller sättet att erhålla statistiska data för analyserna. De uppgifter som (genom ett frågeformulär) inhämtats di- rekt från kommunerna avser främst arbetskrafts- och realkapitalinsatseri

2 Tillsammans svarar de förvaltningsgrenar, som är föremål för analys i denna under- sökning, för 54 % av totala kommunala kostnader exkl. kostnader för hälso- och sjuk- vård samt exkl. kostnader för titlar under vilka ihuvudsak transfereringar redovisas. Av totala kommunala investeringsutgifter exkl. investeringar för hälso- och sjukvård svarar de studerade verksamheterna för 57 %.

den kommunala tjänsteproduktionen. Flertalet uppgifter har hämtats ur officiell statistik. Om undersökningen i stället avsett ett senare år hade det varit nödvändigt att avsevärt utvidga uppgiftsinhämtandet från kommu- nerna.

9.2 Kostnader och produktivitet i den kommunala tjänsteproduktionen

Produktionens omfattning och inriktning bestäms inom företagssektom av det pris som konsumenterna är beredda att ge för sektorns produkter. Den offentliga sektorns utbud är oftast inte prissatt i monetära mått. Frånvaron av marknadsprisbildning inom huvuddelen av den offentliga sektorn är ett uttryck för målet att fördelningen av sektorns tjänster skall följa andra grunder än köpkraftens fördelning. Inom ramen för detta överordnade mål utgör dock kravet på effektivitet iproduktionen ett väsentligt mål även för de statliga och kommunala verksamheterna. Någon skarp gräns mellan den enskilda och den offentliga sektorn föreligger därförinte. Efterfrågeförhål- landen, faktorutrustning och produktionsteknik är avgörande för utform- ningen av verksamheterna inom såväl enskilda som offentliga sektorn. Iviss omfattning kan därför samma metoder användas i studier av båda sektorer- na.

Information om sambandet mellan insats av resurser och den resulteran- de produktionen av kommunal service kan erhållas genom analys av kost- nadsförhållanden och produktionstekniska förhållanden. I analyser av den förra typen mäts uppoffringarna i form av insatta resurser i produktionen med kostnaderna härför. I analyser av produktionstekniska samband stude- ras sambandet mellan produktionskapaciteten å ena sidan och insatserna av olika produktionsresurser — vanligen arbetskraft och realkapital å andra sidan. Ofta mätes här resursinsatserna i fysiska mått (antal arbetstimmar osv.).

För vissa kommunala verksamheter studeras här endast kostnadssam- band, för andra endast produktionstekniska samband samt för en tredje grupp av verksamheter såväl kostnads- som produktionstekniska samband. Syftet är härvid att studera samband som gäller, då kapaciteten för de kom- munala anläggningarna är helt anpassade till rådande efterfrågan. Data för existerande anläggningar för kommunal tj änsteproduktion ligger till grund för dessa studier.

I produktivitets- och kostnadsanalyser fordras uppgifter om produk- tionsvolymens storlek, insatsen av olika produktionsfaktorer (arbetskraft och realkapital) samt kostnaderna (inklusive korrekt beräknade kapital- kostnader) för undersökta verksamheter. Nedan ges en översikt över på vad sätt dessa variabler kvantifierats i denna undersökning samt över egenska- per hos dessa data.

Kvantifiering av prestationsvolym. Vid analys av produktivitetsför- hållanden inom industrin använder man sig av varornas priser för att sam-

1 Sambanden har skattats med hjälp av regressionsteknik. I skattningarna av produk- tionstekniska samband har produktionsfunktioner av s. k. Cobb-Douglastyp använts. I de produktionstekniska analyserna har vidare skattats sambandet mellan dels arbets- produktiviteten, dels kapitalproduktiviteten å ena sidan och prestationsvolymen samt övriga ”förklarande” variabler för analyserade verksamheter å andra sidan. 1 kostnads- analyserna har såväl linjära som logaritmiska samband prövats.

1 Eftersom metoderna för beräkning av bokförings- mässiga avskrivningar och interna poster skiljer sig vida mellan kommunerna kan dessa kostnader ej in- gå i mått som skall ligga till grund för kommunala kostnadsjämförelser.

manväga varugrupper till ett aggregerat produktionsmått, uttryckt som förädlingsvärde. Dessa priser förutsätts ha bildats på marknader som ut- märks av fri konkurrens. Om fasta priser används vid sammanvägningen kommer förändringar i värde att svara mot förändringar i fysisk produk- tionsvolym. Offentliga myndigheters varor och tjänster prissätts i allmän- het inte (på marknader). Ett motsvarande viktsystem för sammanvägning av olika typer av prestationer för offentliga myndigheter saknas därför. Pro- duktivitetsmätningar förutsätter vidare att det är möjligt att identifiera och mäta prestationerna på ett entydigt sätt. Inom den offentliga sektorn är detta ofta ej möjligt.

Dessa mätproblem har här förbigåtts genom att begränsa analysen till förvaltningsgrenar för vilka en relativt sett homogen prestationsvolym kan uppskattas samt genom att använda fysiska prestationsmått (levererat antal MWh för elverken etc.). Fördelen med denna metod är att man direkt mäter vad man avser att mäta då man använder sig av värdemått, nämligen den fysiska mängden av en viss vara eller tjänst. En nackdel av den starka upp- delning, som denna metod nödvändiggör, är svårigheter att uttala sig om produktiviteten för en kommuns totala verksamhet. En annan nackdel är svårigheter att lösa de mätproblem som beror av att prestationernas kvalitet inte är lika.

Arbetskraftsinsats. Som mått på arbetskraftsinsatserna i den kommunala serviceproduktionen används totala antalet arbetstimmar inom de olika förvaltningsgrenarna. Uppgifterna har erhållits med hjälp av frågeformulär till kommunerna. För tjänstemän har timantalet beräknats med hjälp av en schablonmetod. (En heltidsanställd tjänsteman anses motsvara 1 750 lärsar— betstimmar.)

Realkapitalinsatsen. Brandförsäkringsvärden har använts som utgångs- punkt vid beräkning av dels realkapitalvolymen inom vissa förvaltningsgre- nar, dels totala realkapitalvolymen inom de i undersökningen ingående kommunerna. Uppgifter om brandförsäkringsvärden har vidare utnyttjats för beräkning av ålderstrukturen för vissa typer av kommunala tillgångar. Uppgifterna har inhämtats genom frågeformulär till kommunerna. I de fall kommunerna hyr realkapitaltillgångar har korrigering härför skett.

Inom många förvaltningsgrenar är en stor andel av tillgångarna oförsäkra- de. För el-, vatten- och avloppsverk i denna undersökning har kapitalvoly- merna beräknats enligt den s. k. perpetual inventory-metoden. Beräkningar av kapitalmängder enligt denna metod innebär att investeringarna i fasta priser under tidigare åri olika typer av kapitalobjekt summeras för det antal år som svarar mot kapitalobjektens livslängd. Det antal år förvilka investe- ringarna i olika typer av kapitalobjekt kumulerats i kalkylerna i denna un- dersökning understiger avsevärt de livslängdstal, som vanligtvis antas för motsvarande kapitalobjekt. Beräknade kapitalvolymer kan därför antas un- derskatta de faktiska kapitalvolymerna. Under den tidsperiod som täcks in i beräkningarna har emellertid de kommunala investeringarna vuxit mycket snabbt. Speciellt gäller detta för de förvaltningsgrenar (el-, vatten- och av- loppsverk) och kommuner för vilka kapitalvolymerna beräknats enligt per- petual inventory-metoden i denna undersökning. Graden av underskattning i beräkningarna av faktiska kapitalvolymer blir av dessa skäl förhållandevis liten.

K ostnadsdata. I kostnadsanalyserna behövs uppgifter om totala kostna- der inkl. kalkylmässiga eller reala kapitalkostnader för de olika förvalt- ningsgrenarna. De kapitalkostnader som kommunerna själva redovisar kan inte användas, enär dessa uppgifter inte avser reala värden. De reala kapital- kostnaderna måste därför beräknas med hjälp av någon metod. Iden kom- munala finansstatistikens primärmaterial (ur vilket kostnadsuppgifternai denna undersökning hämtats) redovisades 1967 kostnader exkl. bokförda avskrivningar och s. k. interna poster. 1 Genom att till dessa kostnadsdata

addera beräknade reala kapitalkostnader erhålles det kostnadsbegrepp som är relevant i analyserna.

I kapitalkostnadsberäkningarna användes den s.k. annuitetsmetoden. Denna metod innebär att summan av avskrivnings- och räntekostnaderna är konstant under kapitalobjektens livslängd. Avskrivningamas andel av den- na summa ökar dock över tiden. Till grund för beräkning av avskrivningarna ligger dels beräknade återanskaffningsvärden för kapitaltillgångar inom verksamhetsgrenarna, dels antaganden beträffande livslängd (avskrivnings- tid) för motsvarande tillgångar.l

9.2.1 Central förvaltning

Den centrala förvaltningen kan ses som ett lednings- och serviceorgan för övriga verksamhetsgrenar inom en kommun. Det är inte möjligt att erhålla ett prestationsvolymmått för denna verksamhetsgren. I avsaknad av detta relateras i stället här kostnaderna för central förvaltning till det totala be- folkningsunderlaget i kommunen. Resultatet av genomförda kostnadsbe- räkningar redovisas i sammanställd form i tabell 9. 1. Kommunerna i de två minsta storleksklasserna uppvisar kostnadsbelopp som avsevärt överstiger genomsnittet för samtliga kommuner.

I tabell 9.1 ingår enbart kommuner med en befolkningstillväxt mellan 0 och 5 % per år. För sju kommuner i undersökningen med en tillväxttakt överstigande 5 % per år utgör enligt genomförda beräkningar kostnaderna per invånare 103 kr. För de tre storstäderna är enligt gjorda kalkyler mot- svarande kostnader 52 kr. Storstäderna redovisar således mycket låga kost- nader per invånare för central förvaltning. Några speciella sammanställ- ningar av Norrlandskommunernas kostnader för denna förvaltningsgren har inte gjorts.

Sambandet mellan totala kostnader för central förvaltning och variabler- na invånarantal och befolkningstillväxttakt har skattats ianalyserna. En- ligt resultatet i den skattning, som gav bästa anpassning till givna data, före- ligger stordriftsfördelar inom central förvaltning. (En fördubbling av invå- narantalet medför att kostnaderna ökar med ca 85 %.) Vidare framkom att kostnaderna för central förvaltning ökar med befolkningens tillväxttakt, men att ökningstakten är avtagande. En förklaring till detta är att växande befolkning medför behov av resurser inom den centrala förvaltningen för

Tabell 9.1 Kostnader per invånare för central förvaltning i utvalda kommuner 1967

Antal invånare Kostnad/ invånare (kronor)

___—___.._—_——

50 000— ( 8) 86 30 000—50 000 ( 5) 56 15 OOO—30 000 ( 4) 64 5 000—15 000 ( 3) 116 5 000 ( 9) 102 Samtliga kommuner (29) 86

___—____—_—_—-———

1 Antagandena om avskrivningstider har häm- tats från C.O. Cederblad, Realkapital och avskriv- ning, Stockholm 1971.

Anm. Siffror inom paren- tes iden vänstra kolum- nen anger antalet observa- tioner. Endast kommuner med en befolkningstill- växt mellan 0 och 5 % per år ingår i materialet. De tre storstäderna ingår ej. Inte heller ingår några Norrlandskommuner i tabellmaterialet.

Källor: Frågeformulär, Kommunernas finanser (SOS), Årsbok för Sveri- ges kommuner (SOS).

Källor: Frågeformulär, Statens brandinspektion (primäruppgifter), SCB:s kommunala finansstati- stik (primärmaterialet).

Anm: Arbetskraftens genomsnittsproduktivitet har beräknats som antal uttryckningar per 1 000 arbetstimmar samt real- kapitalets genomsnitts- produktivitet som antal utryckningar per 1 000 kr. realkapitalinsats. Så- väl arbets- som kapital- produktiviteten redovisas här uttryckta i indexen- heter. Index för samtliga kommuner = 100. Värden inom parantes i tabellen anger antal observationer.

att planera för befolkningsexpansionen. Förvaltningsfunktioner som i mindre kommuner handhas av den centrala förvaltningen handhas i större kommuner ofta direkt av den verksamhetsgren som funktionen avser. I vil- ken grad här erhållna resultat beror av reella stordriftsfördelar samt i vil- ken grad de kan förklaras av skillnader i organisationsprinciper mellan kommunerna har inte närmare undersökts.

9.2.2 Brand- och am bulansväsendet

Som mått på prestationsvolym inom brand-och ambulansväsende används här antalet utryckningarl. I syfte att erhålla homogena prestationsmått analyseras kommuner med brand- och ambulansväsende för sig och kom- muner med enbart brandväsende för sig.

Erhållna mätresultat för analyserade variabler redovisas i sammanställd form för brand- och ambulansväsende i tabell 9.2 och för brandväsende en- bart i tabell 9.3. För såväl brand- och ambulansväsende som brandväsende enbart föreligger samband mellan storleksklass och kostnader sa mt produk- tivitet. Kostnaden per utryckning sjunker kraftigt med storleksklassen (prestationsvolymen). Såväl arbets- som kapitalproduktiviteten stiger starkt med storleksklassen. (Sånär som på två undantagi tabell 9.3 .)

De tre storstäderna ingår ej i de uppgifter som här redovisas. Kostnaden per utryckning för brand- och ambulansväsende för dessa kommuner är enligt särskilda räkningar 286 kr., dvs. hälften av motsvarande belopp för samtliga kommuner i tabell 9.2. Jämfört med motsvarande genomsnittsvär- den för samtliga kommuner uppvisar de tre storstäderna 38 % högre arbets- produktivitet och 21 % högre kapitalproduktivitet.

Tabell 9.2 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom brand- och ambulans- väsendet i utvalda kommuner 1967

&_

Prestationsvolym Styckkostnader Arbetskraftens Realkapitalcts (Antal utryck- ikronor per genomsnittspro— genomsnittspro- ningar) utryckning duktivitet duktivitet

(Indexenheter) (Indexenheter)

M_—

10 000— ( 3) 228 134 209

2 500—10000 ( 8) 520 111 81 — 2500 ( 9) 716 79 80

Samtliga

kommuner (20) 565 100 100

R_—

1 Utryckningar på grund av falskt alarm har inte medtagits. Från principiell synpunkt måste det använda prestationsvolymmåttet (antalet utryckningar) anses vara ett falskt mått. Ett korrekt mått på brandförsvarets prestationsvolym i en kommun är ”värdet av förhindrad skadegörelse genom brand, dels genom ingripande då brand utbrutit, dels genom förebyggande åtgärder” (effektiv kontroll av att enskilda individer och företag efterlever gällande brandskyddsbestämmelser). Svårigheten att kvantifiera detta ideala prestationsvolymmått är uppenbar.

Tabell 9.3 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom brandväsendet i utvalda kommuner 1967

Prestationsvolym Styckkostnader Arbetskraftens Realkapitalets (Antal utryck- ikronor per genomsnittspro- genomsnittspro- ningar) utryckning duktivitet duktivitet

(lndexenheter) (lndexenheter)

80— ( 9) 5 590 92 100 40—80 ( 9) 6131 170 183 20—40 ( 8) 9 399 69 68 —20 ( 7) 15 717 27 35 ___—___;— Samtliga kommuner (33) 8 809 100 100 Källor och anm. Se ta- ________________.————-———— bell 9.2.

Ett genomgående resultat i de statistiska analyserna är att stordriftsför- delar föreligger inom såväl brand- och ambulansväsende som brandväsende enbart. Exempelvis gäller enligt vissa kostnadsanalyser att en fördubbling av prestationsvolymen medför att totala kostnaderna för brandväsende

t ökar med ca 75 % samt med mindre än 50 % för brand- och ambu- lansväsende. Skattningarna av produktionstekniska samband anger att så- väl arbetskrafts- som realkapitalbehov per prestationsenhet minskar med ökad prestationsvolym. Förekomsten av stordriftsfördelar inom brand- och ambulansväsendet kan förklaras av att efterfrågan på de tjänster som dessa verksamheter tillhandahåller är betingad av osäkerhet. En ökad ef- terfrågan på brandbekämpning på grund av ökat befolkningsunderlag i en kommun gör det möjligt att med större säkerhet skatta den s. k. sannolik- hetsfördelningen för denna efterfrågan och därmed bättre förutse beho- vet av resurser inom verksamheten. Så kan t. ex. antalet brandbilar vid brandstationer inom en kommun ökas mindre än proportionellt mot ök- ningen i invånarantalet om graden av skydd mot brand skall hållas kon- stant.

9.2.3 Eldistributionen

Som mått på elverkens prestationsvolym används totala energiomsättning- en, mätt i MWh. Under förutsättning att dessas verksamhetsområde endast omfattar leverans av elkraft föreligger inga kvalitetsproblem på utbudssi- dan.

Mätresultat för elverken redovisas i tabell 9.4. Elverken har indelats ifem storleksklasser efter prestationsvolym. Den största storleksklassen utgöres av elverken i de tre storstäderna. Något samband mellan kostnads- och pro- duktivitetsvärden å ena sidan och prestationsvolym å andra sidan framgår inte av tabellen. Den minsta storleksklassen uppvisar ogynnsamma värden med höga styckkostnader och låg arbetsproduktivitet. Storstadselverken uppvisar produktivitetsvärden som är avsevärt lägre än genomsnittet för samtliga elverk men redovisar samtidigt näst lägsta värdet för styckkostna- derna. I regel svarar låga produktivitetsvärden mot höga styckkostnader.

Anm. : Arbetskraftens genomsnittsproduktivitet har uttryckts i MWh/ar- betstimme och realkapita- lets genomsnittsproduk- tivitet i MWh/krona real- kapitalinsats. Såväl arbets- som kapitalproduktivi- teten redovisas häri indexenheter. lndex för samtliga kommu- ner = 100. Värden inom parentes i tabellen anger antalet observationer.

Källor: Frågeformulär, Svenska elverksförening- ens statistik drift såret 1967, SCB:s kommunala f inansstatistik (primär- materialet).

Tabell 9.4 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom eldistributionen i utval- da kommuner 1967

___—___

Prestationsvolym Styckkostnader Arbetskraftens Realkapitalets (Levererat antal i kronor per genomsnitts- genomsnittspro- MWh) MWh produktivitet duktivitet

(lndexenheter) (lndexenheter)

&

800— ( 3) 83 77 63 200—800 ( 8) 76 110 106 100—200 (10) 88 100 84

50—100 ( 8) 86 110 120 — 50 (13) 93 92 105

Samtliga

elverk (42) 87 100 100

M_—

Det resultat som här erhålles kan förklaras av att elverken inte betalar sam- ma pris vid inköp av råkraft.

Skattningar av kostnadssamband anger att det inte föreligger stordrifts- fördelar i eldistributionen. Analysen av produktionstekniska samband, där- emot, anger att stordriftsnackdelar föreligger inom eldistributionen. Dessa nackdelar är dock inte särskilt kraftigt markerade. Enligt dessa skattningar svarar vidare ökad förbrukning per abonnent mot lägre kostnader per MWh vid distributionen av elkraft. Realkapitalets åldersfördelning och utnyttjan- degrad kunde inte i någon skattning visas ha inverkan på produktions- och kostnadsförhållanden i distributionen.

Det pris som de större elverken betalar för inköpt råkraft är ofta lägre än det som de mindre elverken betalar. Samtidigt utgör råkraftskostnaderna en relativt stor andel av elverkens totala kostnader. De motstridande resul- taten i kostnads- och produktivitetsanalyserna kan förklaras av dessa för- hållanden. Det faktum att styckkostnaderna enligt kostnadsanalyserna är oberoende av prestationsvolymen kan således förklaras av att minskad tek- nisk effektivitet vid ökad prestationsvolym ofta motvägs av fallande råkraftskostnader per MWh. De senare uppstår på grund av mängdrabatter som större elverk ofta erhåller från elproducenterna.

Den osäkerhet som vidlåter kostnadsdata medför att bedömningar av el- verkens produktionsförhållanden bör grundas direkt på produktionstek- niska data. Den slutsats som dras av här gjorda analyser är att vissa begränsa- de stordriftsnackdelar råder i eldistributionen.

9.2.4 Vatten- och avloppsverken

Som mått på vattenverkens prestationsvolym används uppgifter om totala vattenförbrukningen inom verksamhetsområdet under året. Avloppsver- kens prestationsvolym definieras som renad volym avloppsvatten per år. För avloppsverken medger tillgänglig statistik möjligheten att i analyserna ta hänsyn till prestationsvolymens kvalitetsegenskaper. Anläggningarna in- delas i statistiken i tre kvalitetsgrupper, mekanisk, biologisk och kemisk

rening. Mer ingående statistisk analys av produktionsförhållandena har gjorts endast för verk med biologisk rening.

Kapitalinsatsen inom såväl vattendistributionen som avloppsreningen kan antas bero av bebyggelsestrukturen inom tätorterna. (Investeringarnai ledningsnät utgör en mycket stor andel av de totala investeringarna för des- sa två verksamheter.) Ett mått på bebyggelsetätheten har därför medtagits som ”förklarande” faktor i regressionsanalyserna för vatten- och avlopps- verken. För vattenverken medtogs i motsvarande analyser även specifika förbrukningen, dvs. förbrukningen per anslutet hushåll eller företag som förklarande faktor.

Vattenverken. Erhållna mätresultat i studierna av produktivitetsförhål- landena inom vattendistributionen redovisas i tabell 9.5. Den största stor- leksklassen utgörs av vattenverken i de tre storstäderna. Den största och den minsta storleksklassen har lägre värden för arbetsproduktiviteten än övriga storleksklasser.

Skattningar anger att inga stordriftsfördelar föreligger i vattendistribu- tionen efter det att inverkan av skillnader i specifik förbrukning och led- ningslängd per person eliminerats. Däremot är det möjligt att erhålla stor- driftsfördelar och sänkta styckkostnader genom ökad specifik förbrukning. Analyserna anger vidare att om bebyggelsetätheten — mätt i form av led— ningslängd per abonnent ökar så kan ledningsnätet för vattendistribu- tionen utnyttjas betydligt effektivare. Den rätt uppenbara slutsatsen av dessa analyser är således att vattendistributionen är billigare i orter som do- mineras av flerfamiljshus än i orter som domineras av småhus och egna- hemsområden.

Arbets- och kapitalproduktiviteten ökar enligt tabell 9.5 grovt sett med prestationsvolymen och kommunstorleken. Enligt analyserna beror detta inte av kommunstorleken i sig, utan av hög specifik förbrukning och hög bebyggelsetäthet i större kommuner jämfört med mindre kommuner.

Tabell 9.5 Produktivitetsförhållanden i vattendistributionen för utvalda kommu- ner 1967. (Index för samtliga vattenverk = 100)

Anm.: Arbetskraftens genom snittsproduktivitet har definierats som distri- buerat antal m3 vatten per arbetstirnme och kapita- lets genomsnittsproduk- tivitet som distribuerat antal m3 vatten per 1 000 kr. irealkapitalin- sats. Uppgifter inom parentes anger antalet observationer.

Källor: Frågeformulär, Svenska vatten- och av - loppsverksföreningens statistik, SCB:s kommu- nala f inansstatistik (pri- männaterialet).

Prestationsvolym Arbetskraftens Realkapi- Specifik Led- (D istribuerad genom snitts- talets förbruk- nings- voåym vatten i produktivitet genom- ning längd i m ) snittspro- (ko nsum- meter

duktivitet tion per abonnent abonnent)

30 000— ( 3) 59 141 377 2,3

5 000—30 000 (18) 145 114 398 3,8 1 000— 5 000 (19) 85 109 386 4,3

-— 1000 (10) 58 46 283 8,1

Samtliga vattenverk (50) 100 100 373 4,4

Anm. : Arbetskraftens genomsnittsproduktivitet har beräknats som renad volym vatten (m3 ) per ar- betstimme och kapitalets produktivitet som renad volym vatten per 1 000 kr. realkapitalin- sats. Uppgifter inom pa- rentes anger antalet obser- vat ioner.

Källor: Frågeform ulär, SCB (primärmaterial), Svenska vatten- och av- loppsverksföreningens statistik 1966 och 1967.

[ Syftet med att använda detta mått på kommuner- nas resursinsatser för grundskoleväsendet är att undvika att skillnader i re- dovisningsprinciper inver- kar på resultaten i analy- serna. Nackdelen med att basera analyserna på ett sådant totalkostnadsmått är svårigheter att närmare utreda orsakerna till even- tuella skillnader i kostna- der per elevdag mellan oli- ka typer av kommuner. Av detta skäl har även kostnads- och produk- tionsförhållanden inom var och en av verksamhe- terna Skolmåltider, etc. analyserats. Av utrym- messkäl återges ej här resultaten i dessa analyser.

Tabell 9.6 Produktivitetsförhållandeniavloppsreningeniutvalda kommuner 1967. (Index för samtliga avloppsverk = 100)

Prestationsvolym Arbetskraftens Realkapitalets Lednings- (Renad volym av- genom snitts— genom snitts- längd i loppsvatten) produktivitet produktivitet meter per abonnent 30 000- ( 1) 63 112 3,0 10 OOO—30 000 ( 8) 152 120 4,3 2 OOO—10 000 (10) 84 94 5,1 2 000 ( 6) 64 82 8,9 Samtliga av- loppsverk (25) 100 100 5,3

Avloppsverk. I tabell 9.6 redovisas produktivitetsförhållanden för av- loppsverk med biologisk rening. I den största storleksklassen ingår endast en observation (Malmö kommun). Om denna storleksklass undantas, så ökar såväl arbets- som kapitalproduktiviteten med anläggningsstorleken.

Enligt analyserna föreligger en svagt markerad tendens till stordriftsför- delar för avloppsverken efter det skillnader i ledningslängd per person elimi- nerats. Vidare svarar ökad bebyggelsetäthet mot ökad produktionskapaci- tet. Förhållandet att faktiska värden för såväl arbets- som kapitalprodukti- viteten för avloppsverken ökar med prestationsvolymen (grovt sett kom- munstorleken) förklaras enligt resultaten i dessa analyser inte av stigande prestationsvolym i sig utan av att bebyggelsetätheten (mått som lednings- längd per abonnent) ökar samtidigt med prestationsvolymen. Uttryckt i kostnadstermer anger analyserna att förhållandevis låga faktiska kostnader per prestationsenhet i avloppsreningen för större kommuner inte förklaras av kommunstorleken i sig utan av den större bebyggelsetäthet som utmär- ker större kommunerijämförelse med mindre.

9.2.5 Grundskoleväsendet

Som mått på prestationsvolym inom grundskoleväsendet används antalet elevdagar. Detta mått utgör en grov approximation av vad man egentligen vill mäta, nämligen antalet ”kunskapsenheter” som eleverna tillgodogör sig.

Undervisningen på grundskolenivå är starkt reglerad av statliga förord- ningar. Kommunernas valfrihet vad gäller undervisningskvalitet är tämligen liten. För en given årskurs kan eventuella skillnader mellan olika kommuner vad gäller undervisningens kvalitet därför bortses ifrån. De totala resursin- satserna för grundskoleelever har beräknats genom att fördela andelar av kostnader, arbetskrafts- och realkapitalinsatser, som redovisas under titlar- na Skoladministration, Lokaler och inventarier för skolväsendet, Skolmål- tider samt Skolskjutsar och inackordering på titeln Grundskola/folkskola.1 Uppmätta kostnads- och produktivitetsvärden för olika kommungrupper återges i tabell 9.7. I den största storleksklassen ingår bl. a. Västerås och Uppsala kommuner. Kostnaderna per elevdag är enligt tabellen förhållande-

Tabell 9.7 Kostnads— och produktivitetsförhållanden inom grundskoleväsendet i utvalda kommuner 1967

___—________________—_-_————

Prestationsvolym Styck- Arbetskraf tens Realkapitalets Skolornas (1 OOO-tal elev- kostnader genomsnittspro- genomsnittspro' genom- dagar) i kronor duktivitet duktivitet snitts— per elevdag (lndexenheter) (Indexenhe ter) storlek (E lever per skolenhet) ___—________—— 2000— ( 4) 21 121 87 324 1000—2 000 ( 7) 21 114 97 349 500—1000 ( 9) 21 100 97 305 100— 500 (16) 21 86 121 310 100 ( 7) 25 100 67 185 ___________________—_—— Samtliga kommuner (43) 22 100 100 296

Anm. : Arbetskraftens här i indexenheter. Index

Källor: Frågeformulär,

genomsnittsproduktivitet för samtliga kommuner = SCB:s kommunala finans- har definierats som antal 100. Uppgifter inom statistik (primärmateria- elevdagar per timme ar- parentes anger antalet let), SCB. Statistiska med- betsinsats och realkapita- observationer (kommu- delanden U 196812, Års- lets genom snittsproduk- tivitet som elevdagar per 1 000 kr realkapitalinsats. Såväl arbets- som kapital-

ner). Norrlandskommu- ner och de tre storstäder- na ingår ej i tabell- materialet.

bok för skolan.

produktiviteten redovisas

vis höga i den minsta storleksgruppen. Denna grupp redovisar även ett lågt värde för kapitalproduktiviteten och har små skolenheter.

Analyserna av produktionssamband anger minskat kapitalbehov per elevdag med ökad skolstorlek. Resultaten anger vidare att inga stordrifts- fördelar föreligger med avseende på prestationsvolymen efter det inverkan av skillnader i skolstorlek, realkapitalets åldersfördelning och andel gles- bygdsbefolknin g inom kommunerna eliminerats.

En sammanställning av kostnads- och produktivitetsvärden har vidare |orts för dels de tre storstäderna, dels sex utpräglade glesbygdskommun- er i Norrland.! Beräknade värden för dessa kommuner återges i tabell 9.8. I syfte att underlätta jämförelser mellan olika typer av kommuner återges även vissa uppgifter som ingår i tabell 9.7 ovan. Enligt den senare tabellen redovisar den minsta storleksklassen 13 % högre kostnader per elevdag, samma värde för arbetsproduktiviteten och 33 % lägre värde för kapitalproduktiviteten jämfört med motsvarande värden för samtliga kommuner i tabell 9.7. Genomgående svarar låga kostnader mot höga produktivitetsvärden i de här jämförda kommuntypema. Såväl produktivitets— som kostnadsanalyserna talar för att resursinsatsbehovet per elevdag för att upprätthålla en viss undervisningsvolym och -kvalitet minskar med ökad prestationsvolym (kommunstorlek) upp till presta- tionsvolymer (kommunstorlekar), som gäller för Malmö och Göteborg. En förklaring till detta förhållande är de mycket stora skillnaderna vad

1 De sex kommunerna är Arjeplog, Hörnefors, Korpilombolo, Sorsele, Tärendö och Åsele. Dessa kommuner har samtliga negativ befolkningsut- veckling. I storlekshänse- ende är dessa kommuner ' att jämföra med kommu- nerna i den minsta storleksklassen i

tabell 9.7.

1 Naturligtvis föreligger inte oberoende mellan skolstorlek och andel glesbygdsbefolkning. Utpräglade glesbygds- kommuner är mer eller mindre ”tvingade” att bygga ett förhållandevis stort antal små skolen- heter, vitt utspridda inom kommunområdet. Anled- ningen härtill är behovet att hålla skolskjutstrans— porterna inom rimlig längd.

2 Som framgår av Claes Herlitz bidrag i bilaga 10 uppvisar vissa tillbakagå- ende kommuner i Kop— parbergs län jämförelse— vis stor mängd realkapi- tal i form av skolbygg- nader etc. per grund- skoleelev. Kostnaderna för grundskoleväsen- det i dessa kommuner har dock inte studerats.

3 Kommunerna är Jär- fälla, Sollentuna, Täby och Österhaninge.

gäller skolenheternas storlek. Storstäderna har genomsnittligt sett nästan dubbelt så stora skolenheterjämfört med samtliga kommuner i tabell 9.7. Den minsta storleksklassen i denna tabell redovisar i sin tur avsevärt mindre storlek för skolenhetema än genomsnittet för samtliga kommuner. Som tidigare framhållits föreligger en klar tendens till minskning av kostnaderna för grundskoleväsendet med ökad skolstorlek. En andra förklaring härtill är att andelen glesbygdsbefolkning minskar med ökad kommunstorlek, vilket medför minskade kostnader per elevdag för bl. a. Skolskjutsar.l De sex glesbygdskommunerna redovisar extremt ogynn- samma värden vad gäller behov av resursinsatser per elevdag för grundskoleväsendet. Främsta förklaringarna härtill kan antas vara genom- snittligt sett mycket små skolenheter samt mycket höga skolskjutskostna- der på grund av hög andel glesbygdsbefolkning. Samtliga Norrlandskommu- ner i denna jämförelse har minskande befolkning. En tredje tänkbar förklaring är därför överkapacitet inom skolväsendet (främst då på kapitalsidan) p. g. a. vikande elevunderlag.2

Enligt uppgifterna i tabell9.8 föreligger höga kostnader och låga produktivitetsvärden för vissa starkt expansiva kommuner i Storstock- holmsområdet.3 Detta sett i jämförelse med redovisade värden för samtliga kommuner i tabell 9.7. Speciellt lågt är värdet för arbetsproduktiviteten. En förklaring till den höga kostnaden per elevdag för dessa kommuner är dyrortsgrupperingens inverkan på lönekostnaderna. Lågt värde för kapitalproduktiviteten kan förklaras av att man på grund av förväntningar om fortsatt expansion bygger skolenhetema större än vad de dagsaktuella behoven föranleder och därför får dåligt kapacitetsut- nyttjande. En andra förklaring är höga byggnadskostnader på grund av högt löneläge inom byggnadsindustrin.

Tabell 9.8 Sammanställning av vissa resultat för grundskoleväsendet för olika typer av kommu ner 1 96 7

%

Kommuntyp Styck- Arbetskraftens Realkapitalets Skolornas ge- kostnader genomsnitts- genomsnitts- genomsnitts- ikronor produktivitet produktivitet storlek (Ele- per elevdag (lndexenheter) (lndexenheter) ver per skol-

enhet)

___—___—

Samtliga kommuner i

tabell 9.7 22 100 100 296 varav minsta stor-

leksklassen 25 100 6 7 185 varav vissa mycket

snabbt växande kommuner i Stor-Stock- holmsområdet 24 79 91 33 7 De tre storstäderna 19 107 131 546 Vissa glesbygdskom- muner i Norrland 33 71 52 10 1

M

9.2.6 Ålderdomshemsvården

Som mått på prestationsvolym inom ålderdomshemsvården används antalet vårddagar. Det använda prestationsvolymmåttet ger ingen infor- mation om kvaliteten hos den tillhandahållna vården. Ett riktigare — men knappast mätbart prestationsmått är producerad mängd av välfärds- eller nyttoupplevelser för vårdtagarna.1

Totala insatsen av olika resurser i ålderdomshemsvård har beräknats på följande sätt: Uppgifter om kostnader exkl. kapitalkostnader, arbetstim- mar samt realkapitalvolymer har insamlats för dels Gemensam social- administration, dels själva ålderdomshemmen. De reala kapitalkostnader- na för dessa två verksamhetsgrenar har beräknats med hjälp av den tidigare beskrivna metoden. För samtliga kommuner har 10% av dels kostnaderna inkl. reala kapitalkostnader, dels antalet arbetstimmar samt dels realkapitalinsatser inom Gemensam socialadministration adderats till motsvarande mått på resursinsatserna för själva ålderdomshemmen.

Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom ålderdomshemsvården i olika kommungrupper redovisas i tabell 9.9. Någon tendens till systematisk variation med storleksklassen kan inte utläsas för någon av variablerna. Uppmätta kostnads— och produktivitetsvärden visar god överensstämmelse. (För flertalet storleksklasser svarar som förväntat låga kostnader mot höga värden för arbets- och kapitalproduktiviteten och vice versa.)

Fullständiga uppgifter har ej varit tillgängliga för de tre storstäderna. Kostnaden per vårddag är 52 kronor. (Enbart Malmö kommun.) Arbets- produktivitetens värde är ca 30 % högre (uppgifter för Stockholms och Malmö kommuner) och kapitalproduktivitetens värde är ca 25 % lägre (uppgifter för samtliga tre storstäder) än motsvarande värden för samtliga övriga kommuner i tabell 9.9.

Såväl produktions- som kostnadsanalyserna anger att stordriftsnack- delar föreligger inom ålderdomshemsvården sedan inverkan av skillnader i hemmens genomsnittsstorlek resp. -ålder eliminerats. Dessa nackdelar är dock inte särskilt kraftigt markerade. Genomförda skattningar anger att ett tämligen starkt samband mellan kapitalbehov per vårddag och storlek

Tabell 9.9 Kostnads- och produktivitetsförhållanden inom ålderdomshemsvården i utvalda kommuner 1967

Prestationsvolym Styck- Arb etskraftens Realkapitalets (1 OOO-tal vård- kostnader genom snitts- genom snitts- dagar) i kronor produktivitet produktivitet per vårddag (lndexenheter) (lndexenheter)

100 — ( 7) 52 82 9 1

60 — 1 00 ( 8) 6 1 8 1 8 3 30— 60 (11) 50 119 125 l 5 30 (16) 55 97 95

_ 15 (14) 51 107 100

Samtliga kommuner (56) 53 100 100

___—___—

I En kompletterande undersökning som genomförtsi syfte att få en uppfattning om kvalitetsegenskaperna hos ålderdomshemsvården i olika typer av kommun- er redovisas nedan.

Anm.: Arbetskraftens genomsnittsproduktivitet har definierats som antal vårddagar per arbetstim— me samt realkapitalets genomsnittsproduktivitet som vårddagar per 1 000 kr realkapitalin- sats. Såväl arbets- som kapitalproduktiviteten redovisas här i indexen- heter. Index för samtliga kommuner = 100. Vär- den inom parentes anger antalet observationer (kommuner). Hem i de tre storstäderna ingår ej i materialet. Inte heller har hem i Norrlandskommu- ner medtagits i tabellsam- manställningen.

Källor: Frågeformulär, uppgifter ur primärmate- rial från dels byrån för rätts- och socialstatistik, dels byrån för finanssta— tistik, SCB.

Anm: Tabellen baseras på uppgifter för 55 kommu- ner och 160 ålderdoms- hem. lnga Norrlands- kommuner ingår i mate- rialet. Endast kommuner med en befolkningsök- ning mellan 0,0 och 5,0 % per år ingår i tabell- materialet.

Källor: Frågeformulär, uppgifter från SCB (primärmaterial).

för de enskilda ålderdomshemmen föreligger. ] Genomsnittsåldern kunde inte i någon skattning visas ha inverkan på kostnads- eller produktivitets- förhållanden.

Kommunerna har relativt stor frihet att själva avgöra omfattning och kvalitet för ålderdomshemsvården. I de ovan redovisade analyserna har ingen hänsyn tagits till skillnader i vårdens kvalitet vid ålderdomshem i olika kommuner. I exkursavsnittet nedan redogörs för vissa försök att uppskatta åldringsvårdens kvalitet.

Exkurs. Älderdomshemsvårdens "kvalitet" inom olika kammuntyper. Ett problem i empirisk analys av kvalitetsproblem är att finna lämpliga kvalitetsindikatorer och att operationalisera dem. Indikatorerna måste kunna mätas på ett relativt enkelt och tillförlitligt sätt.

En vanlig ansats i studier av denna typ är att anta att nyare realkapitalföremål är kvalitetsmässigt överlägsna äldre sådana. Ålder- domshemmens ålder i olika kommuner kan således antas ge ett mått på mellankommunala skillnader i vårdkvalitet. Ofta har man i en kommun flera, olika gamla ålderdomshem. Som ett mått på vårdkvalitet har här använts ålderdomshemmens genomsnittsålder inom resp. kommun. Det andra måttet på realkapitalets kvalitet, som använts, är andelen enkelrum i förhållande till totala antalet rum vid ålderdomshem inom varje kommun. Utbildningsgraden för anställda inom ålderdomshemsvård kan antas ge ett annat mått på vårdens kvalitet. Det mått på utbildningsgrad som här använts är antalet arbetstimmar för tjänstemän i förhållande till totala antalet arbetstimmar vid ålderdomshem inom varje kommun. Ju högre värdet för den definierade kvoten är, desto högre antas vårdkvaliteten varas.

Det insamlade materialet redovisas i sammanställd form i tabell 9.10. Systematiskt samband mellan vårdkvalitet och kommunstorlek framgår inte av tabellen. De två minsta storleksklasserna redovisar en jämförelse- vis hög och den största storleksklassen en relativt låg kvalitet på arbetskraftsinsatsen. Nämnda tre storleksklasser har samtliga låga värden för hemmens ålder, men samtidigt låg andel enkelrum. Utan ett viktsystem, som gör det möjligt att väga samman ålder och andel

Tabell 9.10 Några kvalitetsindikatorers värden för ålderdomshemsvården inom olika kommu ngrupper 1967.

Invånarantal Byggnadernas Andel enkelrum Andel tjänste- genom snitts— av totalanta- män av total- ålder (år) let rum (%) antalet an-

ställda (%)

50 000—115 000 32 68 26 30 000— 45 000 38 81 21 10 000— 25 000 28 61 33

5 000 26 66 29

Samtliga kommuner 31 67 26

1 Detta resultat stöds av resultat som erhållits i andra undersökningar av ålderdomshemsvården. Se t. ex. 5. Tjernström, Kommunala kostnadsstudier. Empi— riska uppskattningar av långsiktiga kostnadsfunktioner för vissa kommunala tjänster, EFI, Stockholm 1971 (stencil) samt Svenska kommunförbundet, Ålder- domshem. Samband mellan storlek och driftskostnader, Stockholm 1965.

enkelrum till ett enda mått, är det inte möjligt att göra några utsagor om realkapitalets kvalitetsegenskaper för dessa tre storleksklasser.

Vidare har skillnaderna i vårdkvalitet mellan kommuner som skiljer sig vad gäller befolkningens tillväxttakt analyserats. Enligt dessa analyser föreligger markerade skillnader i vårdkvalitet mellan kommuner med olika utvecklingsgrad. De mycket snabbt växande kommunerna uppvisar en hög kvalitet för realkapitalet jämfört med mera långsamt växande samt tillbakagående kommuner. (Byggnaderna har endast ca hälften så hög ålder, andelen enkelrum är mer än 10 procent högre.) De långsamt växande kommunerna uppvisar ett avsevärt högre värde för arbetskrafts- insatsens kvalitetsegenskaper än övriga kommungrupper. De tillbakagåen- de kommunerna uppvisar ett mycket lågt värde för arbetskraftens kvalitet.

9.3 Kommunernas realkapitaltillgångar

Ett direkt mått på den totala produktionen av tjänster i en kommun är av skäl som anges ovan inte möjligt att erhålla. Omfattningen av den totala kommunala tjänsteproduktionen måste därför bedömas med hjälp av förhållandevis grova, indirekta mätmetoder. I detta avsnitt används mängden kommunalt realkapital per invånare som mått på utbudet av kommunala tjänster. Realkapitaltillgångarnas storlek uppskattas härvid med hjälp av brandförsäkringsvärden.l Vidare utnyttjas här brandförsäk- ringsvärden för kartläggning av ålderstrukturen för vissa typer av kommunala tillgångar.

9.3.1 Realkapitaletr storlek

Uppgifter om totala mängden kommunalt kapital per invånare ger ett grovt mått på den samlade faktiska eller potentiella produktionen av kommunala varor och tjänster per invånare. Lokaliseringsbetingelserna för individer och företag är under i övrigt jämförbara omständigheter bättre inom en kommun med stor mängd samhällskapital per invånare än i en med liten mängd. Om en viss mängd kapital per invånare sätts som norm för normalt behov av kommunkapital, kan dessa uppgifter ge indikation på behovet av utbyggnad av den kommunala kapitalstocken. Uppgifterna kan vidare ge underlag för bedömning av kapitalförluster på grund av befolkningsminskning. Eventuella sådana förluster är som

] Kapitaltillgångar som inte är brandförsäkrade fångas inte upp med detta mått. En hög andel av t. ex. el-, vatten- och avloppsverkens kapitalföremål är oförsäkrade. De uppgifter som redovisas i detta avsnitt underskattar därför kommunernas faktiska realkapitaltillgångar. Uppgifterna avser vidare enbart sådana tillgångar som är direkt kommunägda. Byggnader och andra tillgångar som ägs av kommunala stiftelser, bolag, etc. ingår ej. Även valet av juridisk form för tillhandahållandet av tjänster inverkar således på de resultat som här redovisas.

Tabell 9.11 Realkapitaltillgångarnas värde i kronor per invånare inom olika kommungrupper 1967

___—___—

Invånarantal Befolkningsförändring 1958—1968 Samtliga

__ __ kommUner

Okning med Okning med Negativ be- mer än 5 % högst 5 % folknings- per år per år utveckling 60 OOO—115 000 6 300 ( 8) — 6 300 ( 8) 40 000— 55 000 3600 ( 3) 5100 ( 5) 4600 ( 8) 10 000— 35 000 2 700 ( '7) 4 700 (18) 5 400 ( 2) 4 200 (27)

5 000 — 3 400 ( 9) 4 300 ( 5) 3 700 (14)

Samtliga kommuner 2 900 (10) 4 800 (40) 5 000 ( 7) 4 500 (57)

__M—

Anm: Endast kommuner belägna i Syd- och Mellansverige ingår i tabellen. Siffror inom parantes anger antalet observationer. Storstäderna har ej medtagits i beräkning av uppgifter för samtliga kommuner på den nedersta raden. Källor: Frågeformulär, Årsbok för Sveriges kommuner (SOS).

närmare diskuterasi kapitel 10 ett viktigt kostnadselement i samhällseko- nomisk analys.1

Uppgifter om kapitalmängd per invånare för olika typer av kommuner redovisas i tabell 9.11. Mängden realkapital per invånare är större i befolkningsmässigt stora kommuner än i små. Resultatet kan förklaras av tröskeleffekter i utbudet av service. Många kommunala tjänster fordrar ett visst minsta befolkningsunderlag för att de skall tillhandahållas. Exempelvis förläggs i allmänhet högstadie- och gymnasieundervisning endast till orter med ett visst minsta befolkningsunderlag inom rimligt reseavstånd. Det låga värde för kapitalmängden per invånare, som redovisas för de mycket snabbt växande kommunerna, kan förklaras av att snabb expansion ofta medför finansiella svårigheter. Tillgängliga resurser används då för finansiering av tekniskt nödvändiga följdinveste- ringar till med expansionen förenat bostadsbyggande såsom gator och vägar, el-, vatten- och avloppsverk. Mindre nödvändiga investeringar skjuts på framtiden. Den relativt stora mängd realkapital per invånare, som redovisas för de tillbakagående kommunerna, kan förklaras av att odelbarheter hos flertalet kommunala serviceinrättningar gör att dessa inte kan reduceras i takt med befolkningsminskningen.

Kommuner i Norrland ingår inte i det material som redovisas i tabell 9.11. För vissa Norrlandskommuner med färre än 5 000 invånare, som ingår i undersökningen, är realkapitalets värde per invånare ca 6 100 kr. Motsvarande värde för kommunerna i Syd- och Mellansverige är ca 3 700 kr. Delvis kan det höga värde, som dessa Norrlandskommuner uppvisar, förklaras av att de samtliga under den angivna tidsperioden haft

1 De uppgifter som här redovisas är av intresse främst för jämförelser mellan enskilda kommuner. För att ge en uppfattning om de kommunala kapitaltillgångar- nas absoluta storlek kan nämnas att totalvärdet av brandförsäkrade tillgångar år 1967 för Örebro stad utgjorde ca 690 milj. kr. Motsvarande värde för ett av landets större industriföretag LM Ericsson (moderbolaget) var samma är ca 670 milj. kr.

en starkt negativ befolkningsutveckling. Begränsas jämförelsen till kom- muner i Syd- och Mellansverige som har negativ befolkningsutveckling blir skillnaden något mindre. Även efter denna standardisering uppvisar dock Norrlandskommunerna ca 15 % större realkapitalvolym per invå- nare än kommunerna i Syd- och Mellansverige.

De tre storstäderna försäkrar inte sina tillgångar utan har interna brandförsäkringsfonder (”självriskfonder”). Normalt fastställer därför dessa kommuner inte brandförsäkringsvärden för sina tillgångar. Enligt uppgifter som samlats in utgör tillgångamas värde per invånare för Stockholm c33200 kr, för Göteborg ca4200 kr samt för Malmö 4 ]00 kr. Skillnader i beräkningsmetodik medför att dessa värden inte kan jämföras med dem som redovisas för övriga kommuner.

Sambandet mellan mängden realkapital per invånare å ena sidan och de förklarande variablerna invånarantal, befolkningsförändringstakt, tätorts- grad, inkomst (skattekraft) per invånare samt utdebiteringsnivå å andra sidan har skattats med regressionsteknik. Uppgifter för de kommuner som ingår i tabell3.1 utgorde underlag i skattningen. Enligt denna skattning ökar mängden realkapital per invånare starkt med dels invånarantalet, dels utdebiteringen i kommunerna. Kapitalmängden per invånare minskar med ökad befolkningstillväxttakt och ökad befolknings- andel inom glesbebyggda områden, dvs. minskad tätortsgrad. Skattekraften kunde inte visas ha någon inverkan på realkapitalvolymen per invånare i kommunerna.

9.3.2 Realkapitalets åldersfördelning

Nya kapitaltillgångar är som regel kvalitetsmässigt överlägsna äldre sådana. Äldre skolor och ålderdomshem kan sålunda först efter en relativt omfattande renovering komma upp till de nyare anläggningarnas standardnivå. Uppgifter om skillnader vad gäller kapitaltillgångarnas ålder ger således ett mått på mellankommunala skillnader i kvalitet för tillhandahållen service. Uppgifter om åldersstrukturen för den kommuna- la sektorns kapitalbestånd kan även ingå i en analys av kostnaderna för regionala utvecklingsförlopp. Ju äldre kapitalbeståndet är, desto större investeringar måste göras vid en tillväxt i regionen. På motsvarande sätt kan en snabbare tillbakagång äga rum utan kapitalförluster i form av outnyttjade kommunala tillgångar, om dessa är mycket åldersstigna.1 Vidare är drifts- och kapitalkostnaderna per producerad enhet inom olika kommunala sektorer beroende av anläggningens ålder.

Realkapitalets åldersstruktur inom vissa kommunala verksamhets- grenar har kartlagts.2 För det insamlade materialet som helhet gäller, att de kapitaltillgångar som är 10 år och yngre utgör 37 % av tillgångamas sammanlagda värde inom undersökta förvaltningsgrenar. Som jämförelse kan nämnas att vad gäller industrin var samma år (1967) 39 % av byggnaderna och 57 % av samtliga tillgångar 10 år och yngre. Höga andelar yngre realkapital förekommer framför allt inom skolsektom samt inom ålderdomshemsvården. Inom grundskoleväsendet har drygt hälften av tillgångarna tillkommit under de närmaste tio åren före mättillfället. Av ålderdomshemmen är ca 40 % tio år och yngre.

* IBernt Berglunds bidrag i bilaga 10 diskute- ras detta problem mot bakgrund av uppgifter för vissa kommuner i Borås A-region och Dalsland.

2 Kartläggningarna avser förvaltningsfastigheter, hyresfastigheter, grund- skola/folkskola, fack- skola och gymnasium samt ålderdomshem. Dessa verksamhetsgrenar svarar tillsammans för ca två tredjedelar av till- gångamas totala värde inom undersökta kom-

mu ner.

1 Det bör observeras att de tidigare redovisade analyserna baseras på jämförelser av sambanden mellan kostnads- (resp. produktivitets) förhållan- den och prestations- volym, medan tabell 9.12 bygger på jämförelser av sambandet mellan kost- nadsförhållanden och befolkningsstorlek.

Samband mellan kommunstorlek och åldersstruktur föreligger enligt det insamlade materialet varken för de enskilda förvaltningsgrenama eller för dessa sammantagna. Av de undersökta kommunerna redovisar dock de som har färre än 5 000 invånare samt fler än 60 000 invånare en förhållandevis hög genomsnittsålder för kapitaltillgångarna. Vad gäller kommuner' som skiljer sig beträffande befolkningens tillväxttakt anger analyserna, att de mycket snabbt växande kommunerna har ca dubbelt så hög andel tillgångar som är tio år och yngre inom de angivna förvaltningsgrenama sammantagna jämfört med kommuner som har en mer måttlig tillväxttakt. Andelen yngre realkapitaltillgångar är mycket hög framför allt för skolförvaltningarna inom de snabbväxande kommu- nerna. Vidare anger analyserna att andelen yngre realkapitaltillgångar för undersökta verksamhetsgrenar är något högre inom tillbakagående kommuner än inom kommuner med positiv men relativt låg tillväxttakt.

9.4 Sammanfattning och slutsatser

De analyser som redovisas i detta kapitel syftar främst till att belysa sambandet mellan kostnader i den kommunala tjänsteproduktionen och tillhandahållen mängd av olika tjänster. Analyserna avser dels faktiska kostnads- och produktivitetsförhållanden, dels förhållanden som gäller efter det att inverkan på kostnaderna av olika faktorer utöver prestations- volymen eliminerats. Som framgår av den tidigare framställningen har brister i tillgången till metoder och statistik medfört starka begränsningar i utförandet av analyserna. De slutsatser av erhållna resultat som här dras måste anses som preliminära.

I tabell 9.12 redovisas faktiska kostnader (uttryckta i indexenheter) dels för enskilda verksamhetsgrenar, dels för samtliga analyserade verksamhetsgrenar, i kommuner av olika storleksklass. Dessa kostnader har beräknats utifrån de gruppmedelvärden, som redovisas i tabellerna i avsnitt 9.3.1 I tabellen redovisar kommuner med färre än 5 000 invåna- re ca femtedelen högre genomsnittskostnad för den kommunala servicen jämfört med kostnaderna för samtliga kommuner. I befolkningsinterval- let 10 OOO—l 15 000 invånare är kostnadsvariationen förhållandevis liten. Av storstäderna redovisar vid jämförelse med samtliga övriga kommuner Göteborg och Malmö avsevärt lägre kostnader och Stockholms stad något högre kostnader. En möjlig tolkning är att kostnadsfördelar står att vinna med ökad prestationsvolym, dvs. grovt sett kommunstorlek, men att dessa fördelar i huvudsak erhålls redan vid relativt måttlig prestations- volym (kommunstorlek).

De faktiska kostnaderna för skilda former av service i kommuner av olika storleksgrad kan emellertid påverkas även av andra faktorer än kommunstorleken. Ett exempel på sådana faktorer är andelen invånare som bor i glesbebyggelse i kommunerna. I syfte att få fram inverkan på dessa kostnader av skillnader i storleksgrad har kostnaderna analyserats efter det inverkan av olika sådana faktorer eliminerats.

För el- och vattenverk undersöktes inverkan av förbrukningen per abonnent på kostnaderna. För båda verksamheterna gäller att ökningi denna förbrukning medför minskade kostnader per prestationsenhet. Vidare gäller att denna förbrukning ökar med kommunstorleken.

För vatten- och avloppsverk studeras inverkan på kostnaderna av skillnader i ledningsnätets längd per person. Detta mått kan anses ange bebyggelsetätheten i tätortsdelarna inom kommunerna. För båda verk- samheterna gäller att minskad ledningslängd per person, dvs. ökad bebyggelsetäthet, medför en kraftig sänkning av produktionskostnaderna. Bebyggelsetätheten i kommunerna mätt på detta sätt ökar kraftigt med kommunstorleken.

Kostnaderna för grundskoleväsendet är bl. a. beroende av skolskjuts- kostnaderna. Den omfattning i vilken en kommun måste tillhandahålla skolskjuts är beroende av andelen glesbygdsbefolkning. Vad gäller kommunernas totala skolskjutskostnader anger analyserna att dessa ökar mycket kraftigt med ökad andel glesbygdsbefolkning. Som mått på andelen glesbygdsbefolkning inom kommunerna används tätortsgraden. Denna andel är i allmänhet avsevärt lägre i stora kommuner än i små.

Driftsenheternas storlek medtogs som förklarande variabel i analyserna för grundskoleväsendet och åldringsvården. För båda verksamheterna gäller att ökad storlek för skolor och ålderdomshem medför minskade kostnader per prestationsenhet. Genomsnittsstorleken för skolor resp. ålderdomshem är i regel större i stora kommuner än i små.

Efter det inverkan av ovannämnda faktorer eliminerats, gäller att kostnaderna per prestationsenhet är i stort sett densamma oavsett prestationsvolymen, dvs. grovt sett kommunstorleken. Förhållandet att de faktiska kostnaderna enligt tabell 9.12 visar en tendens till att vara lägre i stora kommuner än i små förklaras därför sannolikt av högre

Tabell 9.12 Faktiska kostnader för dels enskilda verksamhetsgrenar, dels för samtliga analyserade verk- samhetsgrenar, i kommuner av olika storleksklass 1967. (Index för samtliga kommuner = 100) __________________——————— Storleksklass Central- Brand- Elverk Vatten- Avlopps- Grund- Gymna- Ålder- Samtliga förvaltn. försvar verk verk skole- sievä- dom s- analyse- väsendet sendet hem rade verk- samhets— grenar __________________—————_— Stockholm 67 38 126 69 68 105 149 97 106 Göteborg 0 Malmö 58 57 121 69 90 79 67 97 86 90 OOO-115 000 100 40 97 75 84 96 104 98 95 60 000— 90 000 100 40 97 88 106 98 109 115 99 30 000— 60 000 66 92 105 90 106 98 109 115 100 20 000— 30.000 74 127 94 90 106 97 93 94 95 10 000— 20 000 135 106 103 102 106 98 93 102 103 5 000 119 178 103 204 122 ' 113 93 95 119

____________.__—————__

Samtliga kommuner 100 100 100 100 100 100 100 100 100 _______________———-———-—

Anm. : Tabellen redovisar faktiska kostnader, uttryckta i indexenheter. Värden för resp. förvaltningsgren har beräknats utifrån gruppmedelvärden för olika kommunstorleksklasser. Index för samtliga kommuner = 100. Kostnaderna för de enskilda verksamhetsgrenarna har sammanvägts till en genomsnittskostnad för kommunal service i kommuner av olika storleksklass. Som vikter vid sammanvägningen har använts resp. förvaltningsgrens andel av totala kommunala kostnader. Kostnadsandelarna har beräknats med hjälp av uppgifterna i Kommunernas finanser 1969 (SOS), Statistiska centralbyrån, Stockholm 1969, tabell 1.

] Det bör dock framhål- las att ide fall där kost- nadspåverkande faktorer av den typ, som bebyg- gelsetätheten etc. repre- senterar, har ett direkt samband med kommun- storleken så är det prin- cipieut felaktigt att basera kostnadsjämfö— relser mellan kommuner på sådana standardiserade kostnader. Jämförelserna bör då ske utifrån de faktiska kostnaderna.

bebyggelsetäthet, större skolenheter m. fl. faktorer i stora kommuner jämfört med små, ej av kommunstorleken i sig.1

Mer ingående analyser av tillväxttaktens inverkan på kostnads- och produktivitetsförhållanden inom den kommunala sektorn har inte ut- förts. Inte heller har det varit möjligt att närmare analysera skillnaderna i dessa förhållanden mellan kommuner belägna i Syd- och Mellansverige och kommuner belägna i Norrland. De jämförelser mellan enskilda kommuner som utförts ger emellertid ett starkt intryck av att anledning- en till att vissa mindre Norrlandskommuner i många fall redovisar höga kostnader för kommunal service är att finna i hög andel glesbygdsbefolk- ning och en därav betingad liten genomsnittsstorlek för serviceenheterna, ej i det geografiska läget i sig.

I samhällsekonomiska kalkyler över kostnader och intäkter för olika expansions- och kontraktionsförlopp krävs som tidigare nämnts uppgifter om den kommunala sektorns framtida kostnader och intäkter. Den snabba utbyggnadstakten av den kommunala sektorn under 1960-talet innebär att anläggningarna ifråga genomgående är relativt unga. (Självfal- let förekommer dock undantag från detta, inte minst vad gäller enskilda verksamhetsgrenar inom en kommun.) Den kommunala tjänsteproduk- tionen kan följaktligen antas ske med en relativt ny och effektiv teknik. De faktiska produktionskostnaderna för den kommunala sektorns pro- duktion av tjänster kan därför uppfattas som en grov approximation av de potentiella produktionskostnaderna för den kommunala verksam- heten.

V Samhällsekonomiska utvärderingar

10 Studier av framtida utvecklings- alternativ

Av Gunnar Törnqvist

10.l Inledning

Detta kapitel inleds med en redogörelse för några undersökningar som ERU: s produktionskostnadsgrupp gjort i syfte att belysa effekterna av olika regionalpolitiska åtgärder. Avsikten är att i framtidsperspektiv studera de regionala konsekvenserna av alternativa lösningar och några som exempel valda utveckhngsalternativ. De försök som presenteras bör inte uppfattas som prognoser eller förslag till handlingsprogram. Syftet är endast att med enkla räkneexempel peka på sannolika effekter av olika åtgärder. Förhoppningsvis kan dessa effektstudier sedan läggas till grund för en mer omfattande diskussion av de handlingsramar som finns när det gäller att med olika medel styra den framtida utvecklingen.

Inför den framställning som följer är det väsentligt att observera, att de framtidsstudier som presenteras är mycket begränsade. Det är bara vissa effekter av olika åtgärder som studeras. Framställningen inleds med en sammanfattning av några modellförsök som genomförts i syfte att från kontaktmöjlighetssynpunkt belysa konsekvenserna av utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm. Därefter vidgas perspektivet till att gälla mer översiktliga analyser av hur omfördelningar av sysselsättningen i landet och förändrade transportsystem i framtiden kan tänkas påverka det svenska ortssystemet.

I kapitel 11, som sedan följer, presenteras några samhällsekonomiska kalkylexempel över effekter på de lokala förhållandena av regionalpolitis- ka åtgärder av olika omfattning. Intresset koncentreras till direkta och indirekta produktions- och sysselsättningseffekter i den egna regionen samt de spridningseffekter det kan få i andra regioner. Vidare beaktas utrymmet för förändringar vad gäller kapaciteten inom de befintliga tillgångarna i de skilda ortstyperna.

10.2 Utflyttning av statliga myndigheter från Stockholm — några modellförsök

I kapitel 5 (avsnitt 5.2.2) beskrivs en metod att beräkna hur omlokalise- ringar av verksamheter påverkar kontaktarbetets omfattning och inrikt-

* Ch. Persson, Kontakt- arbete och framtida Io- kaliseringsförändringar. Modellstudier med till- la'mpning på statlig för- valtning. Lund 1974. Framställningen är ba- serad på sammanfatt- ningar som finns i detta arbete.

ning.l I korthet innebär metoden att, sedan den verkliga lokaliseringen beskrivits och utvärderats, organisationerna flyttas till ett antal hypote- tiska lokaliseringsorter. Omlokaliseringen simuleras, vilket innebär att man inte längre arbetar med en observerad verklighet, utan antaganden måste göras om den ”nya” verklighet som organisationerna möter och de effekter den får på kontaktarbetet.

Med utnyttjande av simuleringstekniken görs ett antal modellförsök, där effekterna av olika förändringar i resmönstren och samtalsmönstren testas. Hänsyn tas då till kontaktbeteendets (kontaktfrekvens, val av kontrahenter, kontaktorter och kontaktformer) anpassning till de nya lokaliseringarna.

Parallellt används simuleringstekniken för att skapa hypotetiska transportsystem, varvid t. ex. nya flyglinjer tillkommer och nya tidtabel- ler introduceras. Även nya telesystem prövas genom simulering. Sålunda ändras taxesättningen och nya media såsom konferenstelevision förs in.

Den metod som utvecklats har använts för att studera effekterna från kantaktmöilighetssynpunkt av den utflyttning av 34 statliga myndigheter från Stockholm som riksdagen nyligen beslutat. Som tidigare berörts i kapital 5, registrerades dessa myndigheters kontakter under sex dagar 1971. Undersökningen visade att myndigheterna under denna tid hade ca 97000 telekontakter och 83000 personkontakter utanför det egna arbetsstället. De senare krävde i runt tal 8 500 resor. Under förutsättning att undersökningsperioden är representativ, kan dessa värden räknas upp till följande kontaktarbete under ett helt är: ca 3,4 miljoner telefonkon- takter och 2,9 miljoner personkontakter. Personkontakterna kräver ca 2,1 miljoner kontakttimmar och en halv miljon restimmar, vilket motsvarar en kontaktkostnad på drygt 52 miljoner kronor när myndig— heterna finns koncentrerade till Stockholm.

Den kontaktvolym och de kontaktmönster som registrerats för de studerade myndigheterna under de sex dagar undersökningen pågick utgör även underlaget för de modellförsök som presenteras i ovan nämnda arbete. Dessa försök omfattar olika omlokaliseringar av myndig- heterna. Därvid tillämpas antagandet om oförändrad kontaktvolym. Kontaktmönstren tillåtes däremot variera beroende på valet av lokalise- ringsort.

Graden av stabilitet i en.organisations kontaktmönster kan ses i olika tidsperspektiv. På lång sikt sker det sannolikt förändringar till följd av att organisationen kontinuerligt anpassar sin verksamhetsutövning och orga- nisatoriska uppbyggnad till de nya krav som tiden ställer. Detta är en långsam utvecklingsprocess vars följder är svåra att förutsäga. På kort sikt kan en organisation däremot uppleva radikala förändringar i sin verksam- hetsutövning, som tydligare och mer direkt påverkar kontaktmönstrens utseende. Det gäller sannolikt i särskilt hög grad när organisationen hamnar i en helt ny omgivning. En omlokalisering ställer således stora krav på anpassningsförmågan. Förändringar vilka kommer att påverka kontaktmönstren kan förväntas inträffa i kontrahentuppsättningen, i kontaktfrekvensen ochi valet av kontaktformer.

Detta generella resonemang kan överföras till de studerade statliga

myndigheterna för att underlätta bedömningen av vad som kommer att inträffa vid en omlokalisering. I det sammanhanget har det ansetts väsentligt att betona skillnaden mellan en kontaktsituation där myndig- heten är ”producent” respektive ”konsument” av den tjänst kontakten avser. I det förra fallet har man sannolikt en mer stabil kontaktrelation, "vilket beror på att en central statlig myndighet ensam handlägger bestämda ärenden och därför utgör den enda tänkbara kontaktkållan. En myndighet ”konsumerar” framför allt olika tjänster av servicekaraktär. Verksamheter som utbjuder dessa servicetjänster finns ofta tillgängliga på flera orter runt om i landet. I modellförsöken göres en uppdelning mellan specifik och övrig service. Den förra återfinns endast i de s. k. storstadsalternativen, medan övrig service kan fås i vilken A-ort som helst. Det innebär att en myndighet vid en omlokalisering överflyttar sina servicekontakter till den nya orten eller närmaste storstadsaltemativ.

Bland förutsättningarna för modellförsöken ingår också antagandet att vissa direkta personkontakter kan utbytas mot telefonkontakter. Det berör endast kontakter med kortare sammanträdestid och där deltagare- antalet är begränsat till två personer.

Möjligheten att samla flera kontakter på en och samma ort innan en resa genomföres är ett annat viktigt antagande. Hänsyn har slutligen tagits till förhållandet att det vid en omlokalisering uppträder s.k. neutrala kontaktorter, dvs. orter dit ingen av de deltagande parterna är lokaliserade. I dessa fall har kontaktorten anpassats så att kontakten förläggs till en ort, där minst en av deltagarna har sin verksamhet lokaliserad.

Modellförsöken har delats in i två stora grupper. I den första behandlas försök med enstaka lokaliseringsenheter såsom en hel myndighet, ett arbetsställe inom en myndighet, en avdelning eller en enskild individ. Den andra gruppen av modellförsök omfattar en samtidig omlokalisering av flera lokaliseringsenheter. Denna typ av omlokaliseringar kombineras dessutom med hypotetiska förändringar i det befintliga kommunikations- systemet.

10.2.1 Resultat av modellförsök med enstaka lokaliseringsenheter

Modellförsöken med enstaka lokaliseringsenheter inleds med en beskriv- ning av hur en omlokalisering påverkar myndigheter med olika res- mönster. En myndighet som har stora delar av sitt researbete förlagt inom den egna regionen drabbas hårdast av en utflyttning. Det beror på den kraftiga ökningen i antalet mellanregionala resor. Den kraftiga relativa restidsökningen hålls emellertid något tillbaka genom att de flesta nytillkomna, mellanregionala resorna går mot Stockholm. Förbin- delserna med Stockholm är nämligen vanligtvis väl utbyggda.

En myndighet som har ett researbete vilket är mer utspritt på flera orter får en mindre relativ ökning av restiden. Det beror på att andelen mellanregionala resor redan i den faktiska situationen är ganska stor. Trots detta är ökningen anmärkningsvärd, vilket torde sammanhänga med att tidigare mellanregionala resor med Stockholm som ena terminal-

punkten ersätts av ”tvärgående” resor. De senare är vanligtvis betydligt mer tidskrävande. Orsaken är transportsystemets solfjäderformade upp- byggnad.

I en serie av försök beskrivs hur olika enheter inom en myndighet påverkas av en omlokalisering. Generellt kan sägas att variationerna mellan utfallet för olika enheter är stora beroende på många omständig- heter. Resornas koncentration eller utspridning är en viktig faktor som påverkar resultaten. Ju mindre enheter man undersöker, ju mer påverkas resultaten av speciella drag ienhelens kontakt- och resmönster, vilket gör det osäkert att tillämpa metoder som inte bygger på faktiskt registrerade resmönster.

Svårigheterna i samband med en omlokalisering framträder speciellt tydligt då den enskilde kontaktberoende befattningshavaren studeras. En kontaktintensiv befattningshavare är således mycket sårbar vid en omlokalisering sett från tidssynpunkt. Olika modellförsök visar att restidsökningarna i många fall ”spränger” den arbetstidsram som indivi- den har. För att kunna klara sitt kontaktarbete måste individen i vissa extremfall använda hela sin fritid plus delar av den tid som avsatts för permanenta behov som sömn och måltider. Följden blir en helt ohållbar situation, som måste mötas med radikala förändringar i tidsorganisa- tionen. De ingrepp som krävs i en liknande situation måste även påverka andra individer inom samma organisation. Mindre kontaktintensiva befattningshavare får t. ex. ta över delar av den hårt ansträngde individens kontaktarbete. Hela detta resonemang måste ses mot bakgrund av det antagandet att det kontakt- och researbete som utfördes under den aktuella tidsperioden i den faktiska lokaliseringen även skall genomföras på den hypotetiska lokaliseringsorten under lika lång tidsperiod. Inom en begränsad tidsperiod som t. ex. en vecka är individens handlingsutrymme kraftigt beskuret. En längre tidsperiod, t. ex. ett verksamhetsår, öppnar helt andra möjligheter att hypotetiskt laborera med olika lösningar när det gäller den enskilde individens tidsmässiga organisation av kontakter, resor och andra aktiviteter. Men faktum kvarstår att individens möjligheter att planera och organisera sin tid är omgärdad av diverse restriktioner.

10.2.2 Resultat av modellförsök med samtidigt flera lokaliseringsenheter

En serie försök har genomförts med utflyttning av verk i olika kombinationer till skilda orter i olika delar av landet. I denna sammanfattning begränsas framställningen till en presentation av resulta- ten av några av dessa försök.

Tabell 10.1 visar resultaten av försök med tre alternativa utflyttningar av 34 statliga verk från Stockholm. Enligt storstadsalternativet flyttas verken till 10 primära centra Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Falun/Borlänge, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönkö- ping. I dessa nya lägen blir restiden för verkens personal under ett år (med hänsyn tagen till att kontaktarbetet anpassats efter den nya situationen) enligt beräkningarna ca en miljon restimmar och för kontrahenterna drygt en miljon restimmar. Detta är en ökning i

.- .—.m-.,f4_a_ :.

förhållande till när verken låg i Stockholm på 100 respektive drygt 20 %. Kostnadernas relativa ökning är något större.

Enligt Norrlandsalternativet flyttas verken till Kiruna, Luleå, Skellef- teå, Umeå, Östersund och Sundsvall. Som framgår av tabellen, är detta utflyttningsalternativ mycket kostsamt, mätt i tid och pengar, för såväl den centrala förvaltningen som dess kontrahenter. I förhållande till den ursprungliga lokaliseringen i Stockholm ökar restiderna för verkens personal med 180 %, medan kontrahenterna drabbas av en ökning på 70 %.

Enligt småortsalternativet sprids verken ut på 30 orter runt om i landet. Detta decentraliseringsalternativ är som synes mindre kostsamt från kontaktsynpunkt än Norrlandsaltemativet men dyrare än storstads- alternativet. När verken sprids ut på ett stort antal orter, ökar restiderna i förhållande till situationen i Stockholm med 150 respektive 40% för verkens personal och dess kontrahenter.

De tre utilyttningsalternativen har ett drag gemensamt. Det är i första hand personalen inom de centrala åmbetsverken som drabbas av ökat transportarbete. I samtliga fall är de relativa ökningarna itidsåtgång och kostnader väsentligt mindre för kontrahenterna. Detta hänger samman med att kontrahenterna har ett betydligt större mellanregionalt researbe- te än myndigheternas befattningshavare, som huvudsakligen är kontakt- mässigt knutna till Stockholmsregionen.

I de återstående modellförsöken koncentreras intresset i huvudsak till de 10 myndigheter som riksdagen beslutat flytta ut i en andra etapp. De aktuella myndigheterna fördelas på olika orter dels i enlighet med riksdagsbeslutet) dels enligt två hypotetiska mönster. De tre utflytt- ningsalternativen benamns riksdags-, Norrlands- och smaortsaltematzvet. Etht detta beSIUt

flyttas myndigheterna

De 34 myndigheter som varit föremål för undersökning kommer till följande orter: tillsammans att drabbas av en restidsökning på 18 %, om en utflyttning av 10 verk enligt riksdagsalternativet realiseras. Ökningen av kontaktkost- naderna uppgår till 22 %. Utgångspunkten för jämförelsen är liksom tidigare dagens situation (Stockholm = lokaliseringsort för samtliga

Karlstad, Eskilstuna, Sundsvall, Umeå, Borås, Jönköping, Falun/Borlänge och Kalmar.

Tabell 10.1 Total restidsåtgång Och kostnader vid olika utflyttningsaltemativ med samtliga KOMM 71-myndig— heter beräknat för undersökningsperioden och ett verksamhetsår samt fördelat på respondenter och kontrahenter

___________________————————

Modellalternativ Respondenter Kontrahenter

6 dagar3 1 år 6 dagara 1 år

Tidsåtgång Kostnad Tidsåtgång Kostnad Tidsåtgång Kostnad Tid såtgång Kostnad (restimmar) (milj. (milj. res— (milj. (restimmar) (milj. (milj. res- (milj.

kronor) timmar) kronor) kronor) timmar) kronor)

Storstadsalternativ 29 900 3,4 1,0 ll9,0 30 300 3,4 1,1 120,5 Norrland 40 300 5,0 1,4 175,0 41 900 5,1 1,5 178,15 Småorter 35 900 4,1 1,3 143,5 33 900 3,9 1,2 135,0 ___—______________—_————_-—;——————

aMotsvarar undersökningsperioden.

myndigheter). Av restidsökningen faller cirka 90% på de myndigheter som är direkt berörda av utflyttningen. Det innebär att dessa myndig- .heter i relativa tal får en femtioprocentig ökning av restiden jämfört med den faktiska situationen. Kontrahenterna uppvisar av samma skäl som tidigare redovisats betydligt lägre relativa ökningar i restid och kontakt- kostnader.

En jämförelse mellan utfallet i riksdagsalternativet och de två hypotetiska utflyttningsalternativen visar att Norrlandsalternativet är 25 % mer restidskrävande. Småortsalternativet kräver å sin sida 35 % mer restid. I det här fallet är således Norrlandslokaliseringen fördelaktigare än småortslokaliseringen. Det beror troligen på att de småorter som utvalts har mycket dålig tillgänglighet, vilket ger långa restider.

I en avslutande serie modellförsök testas olika förändringar i kommu- nikationssystemet mot de tre utflyttningsalternativ som utgår från en utflyttning av ett begränsat antal myndigheter (etapp 2). Förändringarna är av två slag, dels sådana som berör transportsystemet, dels sådana som gäller telesystemet. Förändringarna i transportsystemet avser både prisförhållanden och utbyggnader av det befintliga flygnätet. Om flygpriset sänks med 50% på alla flyglinjer mellan Stockholm och mottagarorterna i riksdagsalternativet, sänker etapp 2-myndigheterna sina reskostnader med drygt 10 %. Räknat på samtliga 34 myndigheter blir kostnadsminskningen sju procent. Om motsvarande prissänkning gäller alla flyglinjer skulle man tjäna ca 30 % räknat på samtliga 34 myndighe- ter och med utflyttning enligt Norrlandsalternativet (etapp 2). Det är särskilt den grupp av myndigheter som flyttas ut till Norrland som drar nytta av en generell prissänkning.

Utbyggnaderna av flyglinjenätet är av tre slag (jfr förändringarna i nästa avsnitt). Det första innebär att ett antal större stadsregioner får direktförbindelser med varandra. Denna utbyggnad medför drygt 10 % kortare restid för de myndigheter som flyttas ut enligt riksdagsalternativet. I det andra utbyggnadsalternativet sammanlänkas de tre största regionerna i Norrland med storstäderna och några s.k. storstadsaltemativ i Mellansverige. Antalet restimmar minskar i det här fallet med knappt 15 % räknat på de myndigheter som flyttas ut enligt Norrlandsalternativet (etapp 2). Enligt det sista utbyggnadsalternativet får ett antal mindre orter direkta flygförbindelser till Stockholm. Om myndigheterna flyttar ut till samma orter, ger detta utbyggnadsalternativ den kraftigaste restidsminskningen. Den uppgår närmare bestämt till ca 25 %. Det beror på att dessa orter i dagens läge har mycket dålig tillgänglighet.

Telesystemet förändras genom att nya taxor införes, nya markerings- intervaller tillämpas och ett nytt medium görs tillgängligt. De två förstnämnda förändringstyperna ger mycket svaga utslag sett från totalkostnadssynpunkt. Det hänger samman med att samtalskostnaderna utgör en mycket liten andel av de totala kontaktkostnaderna.

Den andra formen av förändring ett nytt medium som i det här fallet är konferenstelevision (konfravision) ger betydande negativa % effekter från kostnadssynpunkt, samtidigt som vinsterna på restidskontot %

är obetydliga. Det är en följd av att kostnaderna för att utnyttja de system som existerar idag är mycket höga. Utifrån vissa bestämda förutsättningar antas ca tre procent av alla potentiella direkta personkon- takter kunna ersättas av konfravisionskontakter. Med det system som finns tillgängligt i Sverige idag skulle respondenter och kontrahenter tillsammans åsamkas kostnadsökningar på cirka 200 %, om tre procent av de direkta personkontakterna genomfördes via konfravisionssystemet (utflyttning enligt riksdagsalternativet). Samtidigt skulle den besparing av restiden som eftersträvas stanna vid tre procent. Proportionen mellan kostnadsökningen och restidsminskningen inbjuder knappast till ökad användning av konfravisionen på de ekonomiska villkor som gäller idag.

Av de hypotetiska förändringar som genomförts i kommunikations- systemet är det ingen som på ett avgörande sätt lyckats begränsa restids- respektive kontaktkostnadsökningarna. Det står således klart, efter de beräkningar som genomförts, att oberoende av vilken geografisk inrikt- ning en utflyttning får och trots diverse ingrepp :” kommunikations- systemet kommer en utflyttning av myndigheterna att orsaka jämförelse- vis kraftiga restids- och kontaktkostnadsökningar främst av den anled- ningen att myndigheterna i dagens situation är så kraftigt beroende av Stockholmsregionen för sitt kontaktarbete.

10.3 Förändringar av det svenska ortssystemet några modellförsök

De modellförsök som presenteras i detta avsnitt har genomförts i syfte att i framtidsperspektiv belysa sambanden mellan kontaktbehov, resemöj- ligheter och sysselsättningsutveckling i det svenska ortssystemet. Utgångs— punkten är således in te, som i föregående avsnitt, enskilda organisationer och deras mer eller mindre unika kontaktsituation i olika lägen. Analyserna är baserade på starkt aggregerade data för hela stadsregioner och de beroendeförhållanden som råder mellan dessa. Principerna för dessa övergripande studier av den regionala balansen i Sverige mellan utbud och efterfrågan på resemöjligheter har tidigare redovisats i kapitel 5 i anslutning till figur 5: 7 (s. 112).

Framställningen i kapitel 5 (avsnitt 5.2.3)'- ägnades den regionala balansen eller obalansen mellan kontaktbehov och resemöjligheter i Sverige åren 1960, 1965 och 1970. I fortsättningen riktas uppmärksam- heten mot framtiden. Detta sker genom en serie försök med operationella ”Sverige-modeller”, som beskriver alternativa framtida ortssystem. Objek- ten i dessa system är stadsregioner (A-regioner), vilkas attribut är sysselsättningens funktionella sammansättning och det därav framräkna- de kontaktbehovet. Avsikten med dessa modellförsök är i första hand att testa, hur olika regionalpolitiska åtgärder genom samspel och växelverkan mellan näringslivets och den offentliga förvaltningens lokalisering å ena sidan och transportsystemens uppbyggnad å den andra kan påverka framtidens kontaktlandskap. Som tidigare framhållits i ERU: s rapport

”Regioner att leva i”, kan följande förändringar i framtiden påverka detta landskaps utseende:

1) förändrat behov av direkta personkontakter inom näringsliv och offentlig förvaltning, 2) förändrad regional fördelning av kontaktberoende befattningshavare, 3) förändrade transportsystem.

Vilka förändringar som är sannolika beror naturligtvis i hög grad på det tidsperspektiv som väljs för framtidsstudierna. En genomgripande föränd- ring av olika verksamheters behov av direkta personkontakter torde ligga ganska långt fram i tiden. Däremot kan, som vi sett i kapitlen 4 och 5, den regionala sysselsättningsfördelningen och transportsystemen ändras förhållandevis snabbt.

Ovan redovisade kontaktlandskap (figurerna 5: 8, 519 och 5:10, s. 114—116) bygger på erfarenheter från kontaktundersökningar i mitten och slutet av 1960-talet. Det är möjligt att åtminstone en del av det omfattande kontaktarbete som därvid uppmätts är onödigt och att det stora antalet sammanträden och konferenser skulle kunna reduceras utan påtaglig olägenhet för de inblandade. Sannolikt finns här ett betydelse- fullt verksamhetsfält för framtida rationaliseringar.

En annan väsentlig fråga är i vilken omfattning direkta person— kontakter kan och kommer att kunna ersättas av telekommunikationer. Det har framhållits att de direkta personkontakternas stora betydelse i dagens samhälle delvis kan bero på att befattningshavare inom näringsliv och offentlig förvaltning på grund av uppfostran, utbildning, konventio- ner och vanor för närvarande inte kan utnyttja de möjligheter som redan dagens telekommunikationer erbjuder. En generation som tränats i att tillfullo utnyttja teletekniken kan däremot tänkas bli mindre beroende av direkta personkontakter.

Framtidens telekommunikationer kan på ett drastiskt sätt förändra de kontaktintensiva verksamheternas lägeskrav. De fysiska avstånden kom- mer att minska i betydelse eller rent av upphöra att vara en restriktion i ett samhälle, där de avståndskänsliga persontransporterna ersatts av tele som medium för överföring av information. I detta sammanhang bör nämnas de betydelsefulla experiment med olika media för informations- överföring som pågår i Storbritannien.

När det gäller den teletekniska utvecklingen förefaller bildtelefonen och interntelevisionen ligga närmast i utvecklingskedjan. De försöksan- läggningar med bildtelefoner som finns är fortfarande komplicerade och mycket dyrbara. För mer allmänt bruk måste telenät och telestationer byggas om och anläggningar av detta slag torde knappast få någon påtaglig praktisk betydelse under de närmaste 10 eller kanske 20 åren. Interntelevisionen kan komma tidigare och minska behovet av resor mellan de platser, på vilka regionalt uppdelade storföretag har sina kontor eller fabriker. Mycket .talarför att det i första hand blir rutiniserad information som i allt större utsträckning kommer att kunna överföras via teleanläggningar. Däremot kommer sannolikt kontakter för överföring av komplicerad och ostrukturerad information mellan skilda företag och

förvaltningsorgan att under överskådlig tid kräva att befattningshavare fortsätter att träffas. (Se vidare ERU: s underlagsmaterial U2: Informa— tionsteknologi, grupprapport av B. Thorngren.)

Parallellt med att de tekniska informationssystemen utvecklas, ökar sannolikt specialiseringen inom arbetslivet och risken för oväntade, snabba tekniska, sociala och ekonomiska förändringar. Därmed blir samhället är från år alltmera invecklat och oöverskådligt. Samtidigt som den på varje plats och i varje ögonblick tillgängliga informationen ökar, blir kraven på planering för framtiden allt större och beslutsprocesserna allt mera komplicerade. Det är därför mycket svårt att sia om huruvida framtidens telekommunikationer på ett drastiskt sätt kan komma att förändra de kontaktberoende verksamheternas lägeskrav. Frågan måste tillsvidare lämnas öppen.

Syftet med de modellförsök som presenteras nedan är att studera dels effekterna av olika antaganden om ändrad regional fördelning av kontaktberoende befattningshavare (efterfrågesidan i figur 527), dels effekterna av antaganden om förändrade transportsystem (utbudssidan i figur 5 : 7). Försöken inleds med att endast den regionala fördelningen av kontaktbehovet ändras på olika sätt, medan resemöjligheterna mellan olika orter hela tiden bestäms av 1970 års transportsystem. Därefter görs försök med ändrade resemöjligheter.

Inför de experiment som följer är det väsentligt att betrakta varje Sverigemodell som en avbild av ett komplext system, där varje förändring inom ett enskilt objekt (stadsregion) eller någon enskild relation (resemöjlighet) får effekter ihela det studerade systemet.

Resultaten av olika modellförsök berörs mycket kortfattat i denna rapport. En utförlig redovisning finnsibilaga 8: 11.

10.3.1 Effekter av ändrad regional fördelning av kontaktbehovet

I dessa modellförsök är utgångspunkten 1970 års transportsystem, samtidigt som antaganden görs om en mycket kraftig sysselsättnings- ökning1 inom olika kontaktberoende verksamheter i samhället. Denna sysselsättningsökning fördelas sedan mellan olika stadsregioner (A—regio- ner) enligt sex olika alternativ. Alternativ 1 innebär en enkel trendframskrivning för varje enskild region, som baseras på utvecklingen inom respektive region mellan 1960 och 1970. Alternativ 2 grundas på ett antagande om en stark koncentra- tion av det ökade kontaktbehovet till i första hand Stockholm, i andra hand Göteborg och Malmö. I alternativ 3 styrs sysselsättningsökningen mot en uppsättning s.k. storstadsaltemativ i skilda delar av landet. Alternativ 4 innebär en betydande utspridning av kontaktberoende verksamheter, medan alternativ 5 bygger på antaganden om en massiv satsning på lokalisering av dessa verksamheter till orter i Norrland. Alternativ 6 slutligen är de bägge bilageförfattarnas egen prognos av den framtida sysselsättningsutvecklingen. Av modellförsöken framgår att alternativ 2, dvs. snabb storstadstillväxt, är det från kontaktkostnadssyn- punkt bästa alternativet räknat för landet som helhet. I förhållande till

1 Ökningen är 100 % som kanjämföras med ett antagande om en sysselsättningsökning på 50 % som tidigare redovisats i ERU: s publikation ”Regioner att leva i”, s. 267.

detta alternativ medför alternativ ] (trendalternativet) en total kostnads- ökning på 9 procent, alternativ 6 (författarnas prognos) ca 12 %, alternativ 3 (storstadsalternativet) ca 26 %, alternativ 5 (Norrlandsalter- nativet) ca 36 % och alternativ 4 (betydande decentralisering) en kostnadsökning på ca 45 %.

Omfördelningen av kontaktberoende verksamhet enligt olika alternativ resulterar däremot i små förändringar i relativt läge mellan de olika A—regionerna. Dvs. de regionala olikheterna utjämnas i mycket begränsad utsträckning genom en decentralisering av kontaktberoende verksamhe- ter. Detta gäller så länge beräkningarna baseras på den totala tillgänglig- hetens princip (se avsnitt 5.2.3). Betydligt större regionala konsekvenser i utjämnande riktning får omfördelningen från lokal tillgänglighetssyn- punkt. Detta beror bl. a. på de förbättrade förutsättningarna att efter omfördelningen uppehålla personkontakter i den egna regionen. För verksamheter med lokalt begränsade kontakter skulle med andra ord en decentralisering innebära en viss utjämning av regionala olikheterna i fråga om kontaktmöjligheter. Däremot leder decentralisering inte till motsva- rande utjämningar för verksamheter med vida kontaktfält.

10.3 .2 Effekter av förändrade transportsystem

Det svenska ortssystemet påverkas i liten utsträckning av omfördelningar av kontaktintensiva verksamheter. Detta framgår klart av de modellför- sök som hittills redovisats. Det bör därvid observeras att detta gäller under förutsättningar att inga förändringar sker i fråga om möjligheterna att resa mellan landets olika A-centra.

I bilaga 8:11 redovisas en serie modellförsök med i förhållande till år 1970 förändrade transportsystem. Generella förändringar som testas är ändrad medelhastighet på landets vägar och ändrade biljettpriser på inrikesflygets linjer. Selektiva åtgärder som prövas är olika former av utbyggnad av det inrikes flygnätet.

De försök som genomförts med en höjning av medelhastigheten på vägarna från 70 till 90 km i timmen visar följande. Totalt för riket minskar kontaktkostnaderna med i runt tal 12%. Totaleffekten blir i grova drag densamma oavsett på vilket sysselsättningsalternativ (se föregående avsnitt) denna förändring appliceras. Höjd medelhastighet leder däremot till vissa förändringar i de olika stadsregionernas positioner i det svenska ortssystemet. I fråga om kontaktmöjligheter minskar skillnaden mellan Stockholm och övriga delar av landet. Detta hänger sannolikt samman med Stockholms goda läge när det gäller kollektiva resemöjligheter och att förändrade möjligheter till mellanregionala resor med bil därför har marginell betydelse för befattningshavare i huvudsta- den.

En annan generell åtgärd som prövats är halvering av inrikesflygets biljettpriser. Effekterna i hela det studerade systemet blir i detta fall en sänkning av kontaktkostnaderna med 20% jämfört med situationen 1970. Det regionala utfallet innebär i detta fall att det i första hand är den centrala noden i systemet, dvs. Stockholm, som gynnas av en generell

prissänkning. Detta leder till att de regionala olikheterna i kontaktkost- nader i södra och mellersta Sverige ökar efter en generell sänkning av biljettpriserna. Relationerna mellan Stockholm och orter norr om Sundsvall blir däremot i stort sett oförändrade.

Tre försök med en utbyggnad av det inrikes flygnätet har genomförts. Det första modellförsöket har konstruerats med syfte att förbinda sex stadsregioner (A-regioner), som 1970 saknade inrikesflyg, genom direkta flygförbindelser med Stockholm morgon och kväll. Den totala systemef— fekten av denna utbyggnad blir mycket obetydlig. Kontaktkostnaderna minskar med något över en procent. Förändringarna förbättrar helt naturligt kontaktsituationen i de nya flygregionerna. Samtidigt förstärks Stockholms ställning i det studerade ortssystemet.

Målsättningen i ett andra modellförsök är att förse Norrland med direkta flygförbindelser med större stadsregioner i södra delen av landet. Detta sker genom att Luleå, Umeå och Sundsvall förbinds med de tre storstadsregionerna, när sådana förbindelser saknas, samt dessutom med Örebro, Norrköping och Jönköping. Genom denna utbyggnad sänks kontaktkostnaderna i landet som helhet med ca 10%. De regionala konsekvenserna blir i detta fall betydligt större än i tidigare försök. Utbyggnaden gynnar naturligtvis i första hand direkt berörda regioner i Norrland. Men även grannregioner till dessa får betydligt förbättrade kontaktmöjligheter. Positiva effekter kan också inregistreras för stads- regioner i Östergötland, norra Småland, västra Götaland och mellersta Svealand.

Det tredje modellförsöket slutligen innebär en mycket kraftig utbygg- nad av det inrikes flygnätet. I detta försök sammanbinds ett antal s.k. storstadsaltemativ direkt med varandra samt med Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna utbyggnad motsvarar en resursökning, mätt i antal turer, med drygt 26% ijämförelse med situationen är 1970. Utbygg- naden leder till att kontaktkostnaderna i hela ortssystemet sammanlagt minskar med över 20 %.

De regionala effekterna är betydande. Det sker en allmän utjämning av olikheterna i fråga om kontaktmöjligheter mellan Stockholm och övriga orter i landet. Mest betydande är förbättringarna för de olika storstads- alternativen och de stadsregioner som gränsar till dessa. Dessutom förbättras kontaktläget för flera regioner i Norrland.

De modellförsök som kortfattat redovisats i detta avsnitt bygger alla på vad som tidigare kallats ”den totala tillgänglighetens princip”. Det innebär, att försöken genomgående avser de kontaktintensiva verksamhe- ter med vida kontaktfält som finns i stadsregioner runt om ilandet. I bilaga 8:11 redovisas även försök med modeller som bygger på ”den lokala tillgänglighetens princip”, dvs. försök som är mer relevanta för verksamheter med lokalt bundna kontaktfält. Läsaren hänvisas till denna bilaga för en detaljerad redovisning av olika modellförsök.

11 Samhällsekonomiska kalkyler

Ett allt större intresse har under senare år visats för samhällsekonomiska bedömningar som underlag för beslut. Detta kan förklaras av att före tagsekonomiska kalkyleri allt mindre utsträckning ger ett samhällseko- nomiskt godtagbart utfall. Den ökade förekomsten av konkurrensbegräns- ningar i form av monopolförhållanden inom det privata näringslivet, förekomsten av stordriftsfördelar i industriproduktion liksom de alltmer uppmärksammade positiva och negativa indirekta effekterna av en företagsetablering är väsentliga faktorer bakom detta.

Ett tungt vägande skäl till det ökade intresset för samhällsekonomiska kalkylmetoder och utvärderingar ligger också i det förhållandet att den offentliga sektorn svarar för en allt större del av landets samlade produktion. Inom den offentliga sektorn måste således marknadsprisbild- ningen som instrument för fördelning av resurser ersättas av andra fördelningsinstrument. Beslut inom den offentliga sektorn måste fattas utan de signaler som marknadsprisbildningen erbjuder.

Genom att det i den samhällsekonomiska kalkylen ingår en rad olika poster av vilka vissa är mätbara medan andra är mycket svåra att mäta ställs stora krav på tillgången till underlagsmaterial. Som exempel kan nämnas att ett företags beslut om omlokalisering eller nyetablering i en region kan medföra inflyttning till regionen. Denna inflyttning är förenad med kostnader som inte bara är flyttningskostnader ibegränsad mening. Den inflyttade behöver bl. a. en ny bostad och ställer anspråk på persontransporter, sjukvård, utbildning, varudistribution och övrig of- fentlig service, som inte kan följa med i flyttningsservicen. Det brukar ofta framhållas att bortåt hälften av de nyinflyttade hushållens samlade anspråk riktas mot den produktion som på grund av inflyttningen måste nyproduceras. I en samhällsekonomisk kalkyl av expansionens kostnader och intäkter måste en sådan ökning av resursanvändningen iakttas och värderas.

Utfallet av de samhällsekonomiska kalkylerna ger ingen definitiv lösning på de välfärdspolitiska beslutsproblemen. De samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna blir ofta ofullständigt redovisade. De blir ofta inte heller värderade efter en gemensam skala, vilket medför svårigheter att överväga dem mot varandra. Å andra sidan kan analysen avslöja och precisera eventuella målkonflikter och därmed ange storleksordningen hos vissa av de kostnader som ofrånkomligen är förenade med en viss åtgärd.

Underlaget för en sådan begränsad ansats utgörs av partiella uppgifter om kostnader och intäkter för var och en av de tre huvudsektorerna i samhället, dvs. hushållen, företagen och den offentliga sektorn. I föreliggande rapport redovisas en kartläggning och analys av olika kostnadsposter inom dessa samhällssektorer.

Föreliggande kapitel ägnas åt en genomgång av de uppgifter, som en samhällsekonomisk bedömning av kostnaderna för expansion i en ort måste innehålla. Denna genomgång sker med utgångspunkt i en uppdelning av expansionsförloppet i tre faser nämligen kostnader vid uppbyggnadsfasen, kortsiktiga kostnader och intäkter och långsiktiga kostnader och intäkter. På grundval av det empiriska materialet i tidigare kapitel av rapporten redovisas sedan några kalkylexempel. Dessa kalkyl- exempel skiljer sig på några punkter från de fall där cost-benefitkalkyler har genomförts som underlag för politiska beslut. Skillnaden ligger främst i att produktionskostnadsgruppens kalkylexempel bygger på uppgifter om industrins regionala och sektoriella leveransutbyte av varor och tjänster. På grund av dessa uppgifter är det möjligt att utvärdera omfattningen av de indirekta spridningseffekterna vid en förändring av produktionens omfattning. Detta har inte tidigare kunnat ske i Sverige på grund av att regional input-outputstatistik saknats.

De regionala bearbetningar av SCB:s hushållsbudgetundersökning som utförts av ERU har möjliggjort beräkningar av regionala inkomstmulti- plikatorer som saknasi de cost-benefitkalkyler som tidigare har utförts. Slutligen bygger den av produktionskostnadsgruppen utvecklade ansatsen på koordinatsatta uppgifter om kapacitetsförhållanden i olika orter. Detta innebär att kalkylunderlaget ej påverkas av administrativa indelningar, vilket medför en betydligt bättre precisioni produktionskostnadsgruppens samhällsekonomiska kalkylansats i jämförelse med de försök som tidigare gjorts.

Samhällsekonomiska analyser syftar till att så fullständigt som möjligt belysa effekterna på en ort eller i en region av en viss åtgärd. I produktionskostnadsgruppens ansats för samhällsekonomiska översikts- kalkyler läggs stor vikt vid tillgängligt kapacitetsutrymme inom olika sektorer på en viss ort samt vid direkta och indirekta spridningseffekteri det regionala produktionssystemet.

I cost-benefitkalkylen ingår samhällelig kalkylränta, kapitalförluster och -vinster, multiplikatoreffekter och externa effekter. Dessa faktorer är möjliga att belysa för relativt små orter och regioner. P. g. a. att cost-benefitkalkyler i praktiken ofta bygger på antaganden om givna pris- och löneförhållanden är metoden främst tillämplig vid kalkyler av effekter vid relativt begränsade förändringar av de givna förhållandena.

Metoderna kan även jämföras med de i kapitel 10 redovisade s.k. Sverigemodellerna. De visar vilka förändringar i kommunikationsstruktur och sysselsättningsfördelning som kan tänkas leda till ett önskvärt ortssystem.

Vid en samhällsekonomisk utvärdering av effekterna av en viss åtgärd är uppgifter om de förhållanden som råder på den studerade orten nödvändiga. Det bör innefatta uppgifter om ledig kapacitet inom olika

samhällssektorer. Till det kommer de direkta och indirekta effekter som uppstår i anslutning till att åtgärden vidtas. På lång sikt är det möjligt att åtgärden genererar ytterligare produktions- och inkomstökningar. En samhällsekonomisk kalkyl bör omfatta samtliga sådana kort- och långsiktiga effekter för att ge ett fullständigt underlag för beslut. 1 det följande görs ett försök att särskilja de perioder som en kalkyl bör omfatta.

Byggnads- och anläggningsfasen. En stor del av de samhällsekonomiska kostnaderna av en beslutad åtgärd kan hänföras till en första utvecklings- fas i vilken kostnader för uppförande av byggnader och anläggningar är centrala. Omfattningen av dessa kostnader är beroende av de befintliga förhållandena på orten. Uppgifter om kapitaltillgångamas åldersstruktur och ledig kapacitet är därvid väsentliga. Detsamma gäller tillgång till ledig arbetskraft.

Byggandet av nya anläggningar för den planerade etableringen medför ökad sysselsättning och ökade inkomster på orten. Till det kommer ett utökat bostadsbestånd om inflyttning av förvärvsarbetande måste ske och om någon ledig bostadskapacitet ej föreligger.

Samtidigt som nyanläggningarna medför en kostnad så innebär det även en intäkt i de fall personer som saknar heltidsarbete får sysselsättning. För hushållen på orten medför anläggningsarbetena ökade inkomster. Dessa ökade hushållsinkomster och den samhällsekonomiska intäkten av anläggningsarbetena är emellertid av en kortsiktig och övergående karaktär eftersom de kommer att upphöra i och med att byggnadsperioden är över. De måste dock beaktasi den samhällsekonomiska kalkylen.

Kortsiktiga inkomst- och sysselsättningseffekter. En ökning av syssel- sättningen och hushållens inkomster uppstår snabbt i och med att produktionen i den nya anläggningen kommer igång. På kort sikt kommer den lokala ekonomin att stimuleras något. Några mer omfattan- de förändringar kan emellertid inte väntas. Stimulansen av nyetableringen sker huvudsakligen inom den befintliga näringsstrukturen. De ökade hushållsinkomsterna till följd av nyetableringen stimulerar visserligen efterfrågan. Detta tar sig uttryck i nya sysselsättningstillfällen inom den lokalt utbjudna privata och offentliga servicen. Det nyetablerade före- taget kan även förväntas göra vissa av sina inköp hos lokala underleveran- törer, vilket medför fler sysselsättningstillfällen även hos dessa.

Långsiktiga inkomst- och sysselsättningseffekter. Förhållandena på den studerade orten kan med tiden förändras till följd av den ursprungliga Stimulansen. Nya verksamheter kan få tillräckligt marknadsunderlag för att etablera sig och producera några av de varor och tjänster som iannat fall levereras från andra regioner. Den ursprungliga nyetableringen kan under några år förväntas göra en relativt stor del av sina inköp från andra regioner. För att klargöra detta har en bearbetning gjorts av produktions- kostnadsgruppens leveransenkät till företag som nyetablerats med hjälp av lokaliseringsstöd. Av resultaten från denna studie,l framgår det att nyetablerade företag först efter några år kan förväntas ha utvecklat sitt inköpsmönster så att de i samma utsträckning som på orten utvecklade företag utnyttjar sig av lokala underleverantörer.

De privata och offentliga serviceverksamheterna kan följaktligen med

' C. Fredriksson L. Lindmark, Lokala un- derleveranser i Skellef- teå A-region, bilaga 9.

* P—A. Andreasson, l Emker, R. Petters- son, S. Pettersson, Lokala effekter av en industrietablering — en intensivstudie av AB Volvos etable- ring i Färgelanda. U. 1.

tiden få ett större befolknings- och inkomstunderlag med åtföljande möjligheter till förbättrad service. Dessa förbättringar kan i sin tur förväntas medföra en ökad attraktionskraft för nya verksamheter att etablera sig. Sådana effekter kan över en längre tidsperiod medföra förändringar i den studerade ortens näringsstruktur och resultera i en tillväxtprocess. Det kan då bli mycket svårt att ange i vilken utsträckning effekterna av denna utvecklingsprocess skall inkluderas i en totalbedöm- ning av den ursprungliga stimulansåtgärden.

Inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete har en studie genomförts av AB Volvos etablering i Färgelanda.l Av denna studie framgår det att industrisysselsättningen på orten fortsatt att öka även sedan AB Volvo i huvudsak avslutat sin nyrekrytering av arbetskraft. Den korta observationstid som studien omfattar ger emellertid inte tillräckligt underlag för en utvärdering av faktorerna bakom denna fortsatta expansion.

Det bör understrykas att möjligheterna visserligen kan vara relativt goda att utvärdera de mer långsiktiga effekterna på små orter som Färgelanda. Motsvarande bedömning för stora orter och regioner med relativt många arbetsställen är betydligt svårare. Svårigheterna gäller bl. a. möjligheterna att urskilja vilka effekter som kan kopplas till den ursprungliga åtgärden. [ den metodansats för samhällsekonomiska över- siktskalkyler som utvecklats inom ramen för produktionskostnadsgrup- pens arbete är därför intresset koncentrerat till de effekter som kan härledas till byggnads- och anläggningsfasen samt de mer kortsiktiga inkomst- och sysselsättningseffekterna.

I den presentation av olika faktorer som måste beaktas i en samhällsekonomisk kalkyl sker exemplifieringen med uppgifter om effekterna vid en expansion. Varken principiella eller praktiska inskränk- ningar föreligger emellertid vad gäller att utnyttja ansatsen för en kalkyl över de samhällsekonomiska effekterna av en kontraktion. Uppskatt- ningar av samhällets kostnader och intäkter vid en kontraktion bygger på motsvarande uppgifter som vid ett expansionsförlopp nämligen uppgifter om kapitaltillgångarnas storlek, kapacitetsutnyttjande och åldersstruktur.

11.1 Vilka tillgångar i omgivningen skall ingå i en samhälls- ekonomisk kalkyl?

Syftet med samhällsekonomiska bedömningar är att de effekter som uppstår vid förändringar (företagsetableringar, befolkningsomflyttningar m. m.) skall utvärderas så fullständigt som möjligt. Målet är därvid att alla positiva och negativa förändringar i de berörda människornas välfärdssi- tuation skall finnas med. En utgångspunkt är att kalkylerna bör omfatta flera alternativ för att vara meningsfulla. En utvärdering av kostnaderna och intäkterna vid en expansion eller kontraktion inom ett geografiskt område bör sålunda jämföras med något alternativ. Den spontana utvecklingen eller den önskvärda utvecklingen i området kan utgöra ett sådant. Alternativet kan även gälla en jämförelse mellan det samhälls-

ekonomiska utfallet av en likartad åtgärd i två eller flera ortstyper. Det gäller därför att både beskriva förloppet utifrån kunskaper om hur människor värderar olika företeelser och värdera det aktuella projektets fördelar och kostnader jämfört med motsvarande förhållanden för ett annat projekt.

Om tillgången till ledig kapacitet är god på en ort — vad gäller arbetskraft, bostäder, företagens kapitaltillgångar, infrastrukturen och övrig service så innebär det att en utökad produktion i en sådan ort kan ske till lägre samhällsekonomiska kostnader än på en ort med högt kapacitetsutnyttjande. En minskad produktion i en ort med överskotts- kapacitet kan å andra sidan medföra större samhällsekonomiska kostna- der än en motsvarande produktionsminskning där kapacitetsutnyttjandet är högt. Dessa resultat gäller vid mer kortsiktiga överväganden för perioder på 5 år. På lång sikt är det regionala skillnader och förändringar i sektorernas produktivitet och i hushållens preferenser som resulterar i skillnader i utfallet av samhällsekonomiska kalkyler. På grundval av uppgifter om åldern på kapitalstocken i olika regioner och om kapacitets— utrymmet inom den yngre delen av kapitaltillgångarna, är det möjligt att koppla samman den kort- och långsiktiga utvärderingen.

En väsentlig variabel vid kartläggningar av kapacitetsförhållandena på den lokala och regionala nivån är efterfrågan på arbete. Kartläggningarna bör även innefatta standard på och tillgång till lediga bostäder samt nivån på det offentliga och privata serviceutbudet. Dessa uppgifter om de lokala och regionala förhållandena kan relateras t. ex. till värden för riksgenomsnittet eller till politiska mål för tillgång till arbete, bostäder och service. På så sätt erhålles ett jämförelsematerial som anger potentiellt utrymme för expansion eller förväntade resursuppoffringar vid kontraktion i en ort eller region.

11.1.1 Tillgång till arbete

Ett väsentligt mål för den regionala utvecklingsplaneringen och politiken är att utjämna de regionala skillnaderna i tillgången till arbete. Vid utarbetandet av en samhällsekonomisk kalkyl, för utvärdering av bl.a. regionalpolitiska åtgärders effekter, utgör följaktligen uppgifter om faktiskt registrerade och potentiellt arbetslösa en väsentlig variabel.

Ett vanligt tillvägagångssätt, när behovet av företagsetableringar på en ort skall påvisas, har varit att peka på antalet arbetslösa i kommunen. I många fall redovisas samtidigt uppgifter om antal lediga platser. En erfarenhet från företagsetableringar är att sådana uppgifter är relativt otillförljtliga som mått på tillgång till ledig arbetskraft. Av den tidigare nämnda Färgelandastudien framgår det att kommunen under hela 1960—talet uppvisade en befolkningsminskning. Under första året av AB Volvos verksamhet i Färgelanda ökade antalet registrerade arbetslösa samtidigt som antalet lediga platser ökade. Nettoarbetslösheten var därför konstant. Detta resultat synes bekräfta att antalet registrerade arbetslösa, liksom nettoarbetslösheten, dvs. antal arbetslösa minus antalet lediga platser, ger ett osäkert underlag för beslut om regionalpolitiska åtgärder.

Ett skäl till detta är att ansökan om arbete bl. a. är avhängigt av förväntningar om att kunna erhålla ett arbete. Detta torde framför allt gzälla den kvinnliga arbetskraften. En effekt av att ett företag nyetableras på en ort blir därför ofta att ett ökat antal personer registreras som arbetslösa, dvs. att arbetslösheten stiger.

En alternativ möjlighet vid bedömning av tillgången till ledig arbtets- kraft är att utgå från uppgifter om den andel av befolkningein i yrkesverksam ålder som befinner sig i förvärvsarbete inom ett geografiiskt avgränsat område. Dessa uppgifter kan sedan relateras till genomsnittlliga värden för det egna länet, den egna orts- eller regiontypen eller för hela landet. Skillnaden mellan uppgifterna kan sedan sägas ge ett mått på den potentiella efterfrågan på arbete.

Översiktliga utvärderingar av arbetskraftsutbudet kan gälla befolkning- en inom schablonmässigt avgränsade områden kring de orter som studeras. ERU brukar i dessa sammanhang studera områden som ligger inom 30 km från tätortens centrum. De relativt stora skillnder som föreligger vad gäller pendlingsmöjligheter mellan olika regioner och ortstyper medför emellertid en begränsningi precisionen vid användandet av sådana mått. Vid översiktliga beräkningar av den potentiella arbetsplats- efterfrågan kan dock sådana schabloner vara tillräckliga. Vid mer exakta och fullständiga beräkningar bör emellertid hänsyn tas till varje arbetsplats eller orts tillgänglighet. Sådana beräkningar bör i sin tur grundas på uppgifter om kommunikationsstruktur och pendlingsmöjligheter kring den studerade orten. Tillgången till och möjligheterna att utnyttja kollektiva trafikmedel och privatbilar för arbetsresor måste därvid beaktas. Ett ofta förekommande sådant avgränsningsmått år 30—45 min. restid i vardera riktningen.

De ovan diskuterade alternativen för avgränsningar av lokala arbets- marknads- och pendlingsomland bygger på att data om det potentiella arbetskraftsutbudet finns tillgängligt som lägesbestämda upp- gifter för hela landet. I figur llzl återges exempel på sådana beräk- ningar. De grundar sig på uppgifter om antalet faktiskt sysselsatta i förvärvsarbete inom 30 km: 5 radie från mätpunkter över hela landet. Uppgifterna om de faktiskt sysselsatta i förvärvsarbete relateras till antal personer i åldern 16—64 år, dvs. den sysselsättningsaktiva befolkningen enligt folk— och bostadsräkningama, för motsvarande mätytor. I de fall som förvärvsintensiteten ligger under riksgenomsnittet kan ledig arbetskraft antas förekomma. Då förvärvsintensiteten inom mätytan ligger högre än riksgenomsnittet antas att det inte finns någon ledig arbetskraft. Det kan hävdas att genomsnittssiffror av detta slag är för grova som underlag för bedömningar av orternas arbetsmarknadsläge. Varje yrkeskategori ingåri en delarbetsmarknad. Utan omskolning och ändrad yrkesinriktning kan arbete inte tas i den egna orten. Motsvarande kompletteringar till den översiktliga kartläggningen måste göras med avseende på om ålders- och könsfördelningen avviker från den riksgenomsnittliga. Nyetablerade företag kan därför ha svårigheter att rekrytera sin arbetskraft lokalt, även om en potentiell undersysselsättning kan redovisas för en viss ort. Detta kan då medföra inflyttning" till orten med ett ökat behov av bostäder och större

kostnader i den samhällsekonomiska kalkylen än vad uppgifterna om den potentiella tillgången till ledig arbetskraft ger anledning att förmoda. I de fall där nyetableringen är av en omfattande storlek och avser processinrikta- de tillverkningsmetoder torde det vara vanligt med en sådan effekt av nyetableringaen.

Enligt den tidigare nämnda studien av AB Volvos etablering i Färgelanda ökade inflyttningen till kommunen mycket kraftigt i anslutning till nyetableringen. En förklaring till detta torde vara att vissa

Figur 1 I:] A ntal perso- ner i åldrarna 16— 65 år som skulle behöva syssel- sättas i tre utvalda områ- den om den riksgenom- snittliga förvärvsfrekven- sen används som jämfö- relsenorm. Cirklarna har radierna 20, 30 och 50 km.

Anm.: Sverigekartan med förvärvsintensiteten 1970 återfinns även i figur 3:20.

Källa: ERU: s bearbet- ningar av FoB 1970.

arbetsuppgifter endast kunde utföras av utifrån rekryterad personal; med vana vid ifrågavarande arbetsuppgifter. Vid förfrågningar om varifrån de inflyttade kom framgick det att de i många fall var tidigare utflyttade som på detta sätt fick möjlighet att flytta tillbaka. [ ERU: s betänkande Orter i regional samverkan (SOU 197411) och i bilaga 1 Ortsbundna levnadsvillkor (SOU 1974: 2) diskuteras delarbetsmarknader o. d. närma- re.

I orter med omfattande sysselsättning inom jord- och skogsbruket finns speciella kalkylproblem. Den starka sysselsättningsnedgången i dessa näringar medför att uppgifterna om genomsnittlig förvärvsintensitet snabbt kan förändras. De här presenterade kalkylmetoderna grundar sig främst på det material som finns tillgängligt i den offentliga statistiken. De visar sålunda hur bl. a. folk- och bostadsräkningarna kan utnyttjas som underlag för samhällsekonomiska kalkyler. I den i avsnitt 11.5 presenterade kalkylmetoden sker t. ex. beräkningarna av potentiell arbetskraftsefterfrågan på grundval av uppgifter om lokal förvärvsinten- sitet. Den beräknas för områden som avgränsas av radier på 2, 3 och 5 mil kring de studerade orterna. Den på så sätt beräknade förvärvsintensiteten sätts i relation till de riksgenomsnittliga värdena.

Ett väsentligt resultat av framställningen i detta kapitel är att den av produktionskostnadsgnrppen använda metoden för kartläggning av po— tentiellt arbetskraftsutbud med stor fördel kan utnyttjas för kartläggning av behov för omskolnings- och yrkesutbildning. I de fall en expansion planeras i en ort kan den föregås av en kartläggning av det här presenterade slaget. På grundval av resultaten från denna kartläggning kan de nödvändiga resurserna sättas in för yrkesutbildning och omskolning. Den planerade expansionen kan på så sätt genomföras utan några besvärande kapacitetsbegränsningar med avseende på tillgång till yrkes- kunnig arbetskraft. På så sätt begränsas även regionala befolkningsom- flyttningar.

11.1.2 Tillgång till bostäder

Ett ofta förekommande argument för stöd till företag som nyetablerasi orter med befolkningsutflyttningar är att tillgången till lediga bostäder är god samt att risk föreligger för kapitalförluster vid en fortsatt snabb utflyttning. Nybyggnadsbehovet av bostäder kan emellertid vara stort trots den tidigare befolkningsminskningen i kommunen. Den tidigare nämnda studien av effekterna vid AB Volvos etablering i Färgelanda ger stöd för en sådan slutsats. Antalet nybyggda lägenheter iFärgelanda under åren 1971—72 motsvarar sålunda i stort sett antalet nyanställda vid Volvoanläggningen, eller omkring 100 lägenheter fler än nyinflyttade till kommunen under denna tvåårsperiod.

Mot bakgrund av den tidigare negativa befolkningsutvecklingen i kommunen kan detta synas förvånande. Den väsentligaste förklaringen är att många av de bostäder som blivit lediga vid den tidigare befolknings- utflyttningen är belägna i kommunens glesbefolkade delar. Där har befolkningsinflyttningen ej medfört någon ökad efterfrågan på bostäder.

Den under 1960-talet utflyttade befolkningen torde vidare i viss utsträckning behålla sina tidigare bostäder som fritidsbostäder. Dessa resultat pekar på behovet av lägesbestämda data om den lokala bostadstillgången som underlag för samhällsekonomiska bedömningar.

På motsvarande sätt som för förvärvsintensiteten och den potentiella tillgången på ledig arbetskraft kan utvärderingar av ledig bostadskapacitet göras för en ort. Uppgifter om antal lägenheter per hushåll inom ett visst

Figur 1 1 : 2 Beräknat antal lediga lägenheter i tre utvalda orter. Vid beräkningarna har den riksgenomsnittliga lägen— hetstäthetea använts som jämförelsenorm. Or- terna har avgränsats med cirklar som har radien 30 km.

Anm. Sverigekartan visar om orterna ligger i om- råden med ett bostads- utrymme som nära över- ensstämmer med riksge- nomsnittet eller om bo- stadstillgången starkt av- viker från detta. Plus- tecken anger värden över och minustecken värden under riksgenomsnittet.

område i förhållande till motsvarande riksgenomsnitt kan ge ett grovt mått på tillgången till lediga bostäder. Ett alternativ kan vara motsvaran- de relationer vad gäller antal rum per invånare. Liksom för förvärvsinten- siteten kan uppgifter om bostadstillgången hämtas från folk- och bostadsräkningarna. Av samma skäl som vid beräkningar av potentiell tillgång på förvärvsarbetande, påverkar kommunikationsförhållanden och innehav av egen bil pendlingsmöjligheterna. Detta begränsar det område inom vilket ledig bostadskapacitet kan utnyttjas.

I brist på mer specificerade uppgifter om restider och pendlingsomland är det motiverat att utnyttja avgränsningar genom fågelvägsavstånd från centrum av de orteri vilka nyetableringar sker. Uppgifter om förhållanden inom en radie av 30 km kring varje mätpunkt kan också användas här. Lokala uppgifter om antalet lägenheter per hushåll kan sedan relateras till riksgenomsnittliga värden. Skillnaderna kan ses som ett mått på omfattningen avledigt bostadsutrymme. I figur 1 1 : 2 redovisasde på så sätt beräknade regionala skillnademai bostadsbeståndets storlek. Uppgifterna kan, som nämnts, ses som ett mått på inflyttningskapacitet och nybyggnadsbehov i samband med sysselsättningsexpansion i olika delar av landet. Uppgifterna indikerar hur stort utrymmet för expansion är. För översiktliga kalkyler av det slag som redovisas i avsnitt 11.4 ger ovan diskuterade material underlag för bedömningar om utbyggnadsbe- hov eller kapitalförluster inom bostadsbeståndet till följd av expansion eller kontraktion i en ort. För mer preciserade samhällsekonomiska kalkyler torde andra metoder behöva tillgripas. Som underlag för beslut om en konkret åtgärd bör nämligen hänsyn även tas till skillnaderi utrymmes— och utrustningsstandard. Vidare bör skillnader i andel egnahem och lägenheter i flerfamiljshus beaktas, liksom uppgifter om bostadsbeståndets ålderssammansättning. Eftersom folk- och bostadsräk- ningarna även omfattar uppgifter av detta slag kan även sådana kalkyler utföras.

11.1.3 Tillgång till offentlig och privat service

Av väsentlig betydelse för bedömningar av utrymmet för en befolknings- och sysselsättningsexpansion på en ort är uppgifter om den befintliga tillgången till offentlig service och kvaliteten på denna. Denna post upptar ofta ett stort utrymme i samhällsekonomiska metoddiskussioner. Detta beror framför allt på de svåra mätproblem som här aktualiseras.

Uppgifter om de offentliga kapitaltillgångarnas storlek och ålderssam- mansättning utgör en möjlig utgångspunkt. Kartläggningar av dessa förhållanden har inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete skett för ett urval av kommuner. Uppgifterna redovisas i kapitel 9 i föreliggande rapport.

Den statliga sektorns byggnads- och anläggningstillgångar är ofta fördelade över stora geografiska områden. Väg- och järnvägsnätet kan här nämnas. För att kunna göra en utvärdering av det befintliga kapacitetsut- rymmet för någon del av den statliga sektorn på en viss ort måste uppgifterna vara lägesbestämda, eftersom de i olika utsträckning berörs av en lokal expansion.

Kvaliteten på utbudet av kvalificerad service kan även uppskattas med utgångspunkt i uppgifter om tjänstemas tillgänglighet. Tillgång till läkare, tandläkare, kan här nämnas som ett exempel som utnyttjas i den redovisning som lämnas i figur 1113. Sådana mått på serviceutbudets kvalitet diskuteras närmare i bilaga 1 (SOU 197412) till betänkandet Orter i regional samverkan (SOU 1974: 1). I kartboken till betänkandet redovisas, som ett välfärdslandskap, sammanvägda uppgifter om tillgång-

Figur 11 : 3 Antal tand- läkare som skulle behöva flytta in till tre utvalda orter om den riksgenom- snittliga tandläkartäthe- ten 1972 används som jämförelsenorm. Orter- na har avgränsats med cirklar som har radien 30 km.

Anm. Plustecken på Sverigekartan marke- rar områden med mer än riksgenomsnittlig tandläkartåthet.

1 G. Weissglas U. Wi— berg, Glesbygd och till- gänglighet, bilaga 8.

1 Se bl. a. P. Bohm, Samhällsekonomisk utvärdering av Ste- kenjokkprojektet. Bil. 4 till Steken- jokkutredningen (DS] 1972: 5) samt Fredsförband i Ar- vidsjaur — en sam- hällsekonomisk ut- värdering. Försvars- departementet 1973-04—25.

en till primär service på grundval av lägesbestämda data. Dessa uppgifter kan utnyttjas för bedömningar av orternas befintliga kapacitetsutrymme vad gäller tillgång till primär service. De tjänar dessutom som underlag för beräkningar av hushållens resursuppoffringar i tid och pengar för att nå de olika utbudspunkterna. I bilaga 8, Regionala beroenden, redovisas en metod för att beräkna hushållens kostnader för att nå utbud av offentlig service som skola, hälso- och sjukvård.1 Metoden utnyttjas även för beräkning av kostnaderna för att nå den service som detaljhandeln erbjuder. Med hjälp av dessa uppgifter är det möjligt atti den samhällsekonomiska översiktskalkylen beakta kostnaden för att nå offentlig och kommersiell service. Den spridda lokalisering som fortfarande kännetecknar detalj- handeln i många regioner innebär att uppgifter om ledig kapacitet inom denna bör avse lägesbestämda uppgifter för att tjäna som underlag i samhällsekonomiska kalkyler. Resultaten från den tidigare nämnda studien kring effekterna av AB Volvos etableringi Färgelanda ger stöd för en sådan bedömning. Enligt denna studie ökade sysselsättningen inom detaljhandeln i kommunen i anslutning till den positiva befolkningsutveckling som Volvoetableringen medförde. Detta trots en tidigare relativt omfattande undersysselsättning och ledig kapacitet inom kommunens detaljhandel. Den lediga kapaciteten förelåg emellertid inom andra delar av kommunen än i tätorten Färgelanda, dit ökningen av varuefterfrågan var koncentrerad.

11.2 Lokala inkomst- och sysselsättningseffekter på kort sikt

Ett flertal metoder kan utnyttjas för att beräkna de samlade effekterna på produktion och sysselsättning av en viss åtgärd. I den enklaste av dessa metoder antas sysselsättningen i primära sektorer, som säljer sin produktion utanför den egna regionen, stå i en fast relation till sysselsättningen i övriga sektorer. Till de senare räknas framför allt olika former av lokal service. Många invändningar kan resas mot denna ansats, som generellt sett är alltför grov för att ge ett tillräckligt underlag för samhällsekonomiska bedömningar. Många orter och regioner uppvisar dessutom en näringslivsstruktur som gör det svårt att särskilja exportin— riktade sektorer från övriga sektorer. I och med att tjänstesektorernas och då framför allt den offentliga sektorns andel av produktionen och sysselsättningen ökar i omfattning så ökar även dess relativa betydelse för annan produktion och sysselsättning.

I mer utvecklade versioner av metoden tas särskilda s. k. inkomst- och sysselsättningsmultiplikatorer fram. De visar hur inkomster och syssel- sättning sprider sig inom näringslivet. En utgångspunkt för uppskatt- ningar av multiplikatorns sannolika värde brukar vara antal servicesyssel- satta i förhållande till det totala antalet sysselsatta i den studerade orten. I några aktuella samhällsekonomiska bedömningar1 har dessa beräkningar givit multiplikatorvärden på 1,9—2,0. Den totala sysselsättningsökningen blir därmed dubbelt så stor som den ursprungliga. En produktions- och sysselsättningsökning leder till ökade hushållsinkomster och en ökad efterfrågan bl. a. på lokalt utbjudna tjänster. Den redovisning som

bl. a. lämnas i kapitel 3 och 4 visar att de ovan angivna metoderna ofta blir alltför ofullständiga.

I den ansats för samhällsekonomiska översiktskalkyler som här presenteras sker en uppdelning i direkta och indirekta produktions-, inkomst- och sysselsättningseffekter. En kartläggning och analys av dessa effekter kan bl. a. ske på det sätt som beskrivs i kapitel 3 vad gäller produktionssamband mellan olika branscher. Vid en sådan kartläggning är det, åtminstone när det gäller större regioner med flera företag och verksamheter, nödvändigt att bygga analysen på den tidigare nämnda s. k. input—outputmetoden. Den i kapitel 3 redovisade analysen bygger på denna mycket datakrävande metod.

Som exempel på hur den här utvecklade kalkylansatsen kan utnyttjas för uppskattning av indirekta produktionseffekter utnyttjas datamateria- let från de fyra län som specialstuderats inom ramen för produktions- kostnadsgruppens arbete. Ett mer fullständigt dataunderlag för samhälls- ekonomiska kalkyler kommer att föreligga när den leveransenkät som ingåri arbetet med Länsplanering 1974 har bearbetats.

De ovan angivna direkta och indirekta spridningseffekterna kan sammanfattas under beteckningen primära produktions-, inkomst- och sysselsättningseffekter. Dessa effekter resulterar till följd av ökade hushållsinkomster i en ökad efterfrågan på varor och tjänster bl. a. från lokal dagligvaruhandel, kommunala och privata serviceinrättningar m. fl. Detta innebär en ökad sysselsättning och ökade inkomster även i dessa verksamheter. De på så sätt uppkomna effekterna kan betecknas som multiplikativa produktions-, sysselsättnings- och inkomsteffekter.

11.3 Lokala inkomst- och sysselsättningseffekter på lång sikt

Avsnitten 11.1 och 1 1.2 visar att effekterna under uppbyggnadsfasen och under den första driftsperioden måste särskiljas i en samhällsekonomisk kalkyl.

En samhällsekonomisk bedömning syftar emellertid till att belysa samtliga effekter av en förändring som studeras. De mer långsiktiga effekterna bör således även beaktas. På många områden kan dessa effekter antas spela en dominerande roll genom att de omfattar förändringar i produktionsteknik, hushållens konsumtionsmönster och tidsanvändning m. m. Förändringar i produktionsteknik påverkar t. ex. produktionens tillväxttakt. En sammanvägning av de kort- och långsiktiga effekterna kan ske genom en omräkning av samtliga förväntade effekter till nuvärde. De långsiktiga effekterna tenderar då att få en mycket stor betydelse för det samlade utfallet. Det förklarar det stora intresse som brukar ägnas valet av diskonteringssats i samhällsekonomisk analys. Det är därvid mycket vanligt att utnyttja en ränta i nivå med den givna marknadsräntan. Svagheten med detta val av diskonteringsfaktor ligger i svårigheten att då kunna beakta förändrade produktionsförhållanden, efterfrågan och produktionsteknik m. fl. faktorer som är osäkra på lång sikt.

Om den lokala marknaden växer kommer allt fler, mer differentierade och större verksamheter att kunna etablera sig i orter där nya verksamheter har etablerats. Den ursprungliga åtgärden kan på så sätt tänkas stimulera uppkomsten av en fortgående tillväxtprocess. Det är svårt att utarbeta en samhällsekonomisk kalkyl som beaktar även sådana långsiktiga effekter. Då de långsiktiga effekterna skall bedömas antas som regel att de kortsiktiga effekterna skall bestå och upprepas. Vid en utvärdering av ett avgränsat projekt kan det i vissa fall vara rimligt att utgå från att någon kumulativ tillväxtprocess ej kan förväntas komma igång.1 Det kan då vara naturligt att bygga på antaganden om att de förhållanden som råder under de första åren av driftsperioden kommer att bestå under den i kalkylen antagna driftsperioden. I andra fall är antaganden om oförändrade förhållanden under hela den kalkylerade driftsperioden mer diskutabla. Ett alternativ kan istället vara att koppla en samhällsekonomisk kalkylansats med ovan angiven begränsning av tidsperioden till en modell för långsiktiga prognoser och perspektiv- analys av det slag som diskuteras i kapitel 8 i ERU-betänkandet ”Orteri regional samverkan (SOU 1974: 1).

En möjlighet är därvid att anknyta utvärderingen av effekterna på kort och medellång sikt till uppgifter om åldersstrukturen på de berörda företagens och samhällskapitalets kapitaltillgångar. Hänsyn kan på så sätt tas till uppgifter om när ett gammalt kapitalföremål bör ersättas med ett nytt. Av framställningen i kapitel 6 följer att införandet av nytt realkapital kan innebära en ökad produktivitet för arbetskraften. Förändringar i produktiviteten kan beaktas om uppgifter angående kapitalfömyelsen föreligger. Samtidigt kan kostnader för installerande av nya kapitalföremål inkluderas i den samhällsekonomiska kalkylen. Denna utvidgade kalkylrnodell ställer emellertid mycket stora krav på empiriskt dataunderlag.

I den samhällsekonomiska kalkylmetod som utvecklats inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete har en viktig utgångspunkt varit att redovisa mätbara effekter för sig, medan de i praktiken svåra mätproblem som uppstår när förändringar över längre tidsperioder skall bedömas ägnas ett mer begränsat utrymme i kalkylmodellen. Det förtjänar understrykas att svåra mätproblem även föreligger vid en bedömning av s.k. mätbara effekter. Detta framgår inte minst av den analys av företagens och kommunernas produktionskostnader som presenteras i kapitel 6 och 9.

I det följande ges en kortfattad samlad redovisning av den ansats för samhällsekonomiska översiktskalkyler som utvecklats inom ramen för produktionskostnadsgruppens verksamhet. I anslutning till detta återges resultaten från några kalkylexempel som utarbetats. Det empiriska underlagsmaterialet hämtas från tidigare kapiteli rapporten. avsnitt 11.5 jämförs den här presenterade kalkylansatsen med vanligt

1 förekommande mätmetoder vid cost-benefitanalys. Detta sker i anslut- G'UVbrymi'Eg i ett ning till ett exempel på en konventionell cost-benefitkalkyl. I ett särskilt

glesbygdsomrade som _ . . . . appendix redovrsas de formella sambanden 1 produktionskostnadsgrup-

Stekenjokk utgör ett exempel på detta. pens kalkylmetod.

11.4 Samhälleliga produktionskostnader — resultat från några kalkylexempel

Ett viktigt underlag i samhällsekonomiska översiktskalkyler är uppgifter om i vilken omfattning produktionen i en region avsätts iutlandet och i andra delar av landet. På underlag av sådan information är det möjligt att beakta beroendet mellan landets regioner. Den kan också användas för att visa de effekter som förändringar i den studerade regionen har på andra regioner och på betalningsbalansen.

I det följande presenteras översiktskalkyler för samhällets kostnader vid olika utveckhngsalternativ i några ortstyper. Förutom en storstad, Malmöregionen, redovisas effekterna av en expansion i tre primära centra i olika delar av landet, nämligen Skellefteå, Falun/Borlänge och Borås. Kalkyler presenteras även för tre regionala centra, nämligen Lycksele, Ludvika och Åmål. Underlaget till kalkylerna hämtas från kapitlen 3, 6, 7 och 8 samt från ERU: s övriga bilagedelar.

Det omfattar uppgifter om industriföretagens direkta och indirekta leveransutbyte inom egna regionen och med övriga landet, samt olika verksamheters kapitalinsatser och löneandel.

Uppgifterna i figur 11: 1 om förvärvsintensitet på lokala arbetsmark- nader utgör underlaget för beräkning av inflyttningens omfattning. Uppgifter om flyttningskostnadernas storlek, för hushållet och samhället i olika delar av landet, kombinerade med uppgifter om det lokala bostadsbeståndet enligt figur ll:2, ger underlag för utvärdering av behovet för nyinvesteringar i bostäder och kommunala anläggningar. l tabell 11.1 redovisas kostnaderna för att uppföra nya bostäder och grannskapsanläggningar i skilda delar av landet. De valda kalkylexemplen illustrerar de samhällsekonomiska effekterna av att en primär ökning av industrisysselsättningen med 100, 1 000 och 10 000 nya arbetstillfällen sker i den egna regionen. Därmed avses endast de personer som direkt får sysselsättning till följd av olika stimulansåtgärder. De här presenterade kalkylexemplen kan följaktligen ses som ytterligare exempel förutom det som presenteras i Orter i regional samverkan (SOU 1974: 1). I ERU: s betänkande redovisas nämligen en samhällsekonomisk kalkyl vid en ökning med 1 000 nya, både direkta och indirekta, sysselsättningstillfällen. En kalkyl redovisas även för en proportionell ökning med 10 % av industrisysselsättningen i de olika ortstyperna. Beräkningarna bygger på antaganden om att det genomgående är så att de som får sysselsättningi

Tabell 11.1 Genomsnittlig etableringsinvestering i bostäder och grannskaps- och tätortsanläggningar för varje ny lägenhet, 1970.

___—___—

Lån Etableringsinvestering, kr per lägenhet __________________— Malmöhus 198 000 Älvsborgs 197 000 Kopparbergs 194 000 Västerbottens 213 000

_____________.

Källa: C. Lindhagen—Kj. Paus. Det framtida byggandet och dess regionala fördelning.

de här behandlade orterna ej kan erbjudas några sysselsättningsalternativ i andra orter. Altemativkostnader för arbetskraften beaktas därför ej. Detta innebär en viss överskattning av det samhällsekonomiska utfallet. Eftersom överskattningen är likartad för alla regioner påverkas inte de relativa skillnaderna i utfallet mellan regionerna i någon större utsträck- ning.

För att påverka utvecklingen i de studerade orterna antas statsmakter- na använda sig av tillgängliga regionalpolitiska stödformer. Detta kan ske genom statliga uppköp, sysselsättningsstöd, lån och bidrag m.m. Dessa stödåtgärder påverkar både sysselsättning och kapacitet. För de här diskuterade åtgärdernas effekter på den regionala utvecklingen har ej någon tidpunkt preciserats för målens uppnående. Någon samhällelig kalkylränta utnyttjas därför inte för en diskontering till nuvärde av framtida kostnader och intäkter för samhället. En följd av detta blir att den samhällsekonomiska fördelen av en expansion övervärderas i de orter där kapaciteten måste ökas i förhållande till orter där den tänkta expansionen kan ske inom ramen för redan befintliga resurser. Tillgången till ledig arbetskraft inom den egna regionen bestämmer i vilken omfattning nyrekryteringar måste ske utanför regionen.

Valen av sysselsättningsmål syftar bl. a. till att visa hur kapacitetsut- rymmet inom olika sektorer påverkar utfallet av de samhällsekonomiska kalkylerna på kort och medellång sikt. På lång sikt är det även nödvändigt att beakta produktivitetsutvecklingen inom olika sektorer.

I det följande redovisas under avsnitt 11.4.1 effekterna av 100 nya arbetsplatser inom industrin i de olika ortstyperna. Under avsnitt 11.4.2 redovisas motsvarande vid 1 000 nya industriarbetsplatser. 11.4.3 inne- håller en redovisning av effekterna på kort och medellång sikt vid 10 000 nya industriarbetsplatser. Effekterna av en ökning med 10 % av syssel- sättningen inom tillverkningsindustrin redovisas i avsnitt 1 1.4.4. Slutligen görs en utvärderande jämförelse mellan de olika alternativen i avsnitt 11.4.5.

11.4.1 De samhällsekonomiska konsekvenserna av 100 nya industri- sysselsatta

I ERU: s betänkande Orter i regional samverkan (SOU 1974: 1) lämnas en redovisning av det regionalpolitiska stödet. Av dessa uppgifter framgår det att Stödet i många fall gått till relativt små utbyggnader. I vissa fall har emellertid stöd även utgått till projekt som berört betydligt fler.

Mot bakgrund av det ovan sagda kan det vara lämpligt att med hjälp av några räkneexempel göra en utvärdering av vad en begränsad ökning av nya sysselsättningstillfällen innebär för de i föregående avsnitt nämnda ortstyperna. 100 nya industriarbetsplatser har här valts som mål för att exemplifiera detta.

Ett alternativ är att utgå från att dessa 100 nya arbetsplatser tillskapas inom en och samma verksamhet. Det ligger nära till hands att se det alternativet som ett exempel på en kalkyl över effekterna vid en nyetablering av ett medelstort industriföretag. Det alternativ som här

valts innebär emellertid att det lokala näringslivet stimuleras till en samlad expansion som resulterar i 100 nya sysselsättningstillfällen proportionellt fördelade efter den redan befintliga sysselsättningsfördel— ningen. Genom att välja detta alternativ beaktas möjligheten för de befintliga företagen att i första hand utnyttja ledig produktions- kapacitet.

Den kraftigaste produktionsstimulansen i utgångsläget för att uppnå det angivna målet måste enligt tabell 11.2 sättas in i industrin i Skellefteå och Malmö. Förklaringen till detta är att produktiviteten och mekaniseringsgra- den är högi dessa regioner. Det medför behov av en kraftig stimulans för att produktionsökningen skall slå igenom i sysselsättningen. De indirekta sysselsättningseffekterna i den egna regionen är vidare begränsad i Borås, Ludvika och Lycksele. Det beror på att industrin i dessa regioner köper en stor del av sina råvaror och halvfabrikat från andra delar av landet och från utlandet. Inköpen från utlandet påverkar på ett mycket markant sätt de totala sysselsättningseffekter som en produktionsökning i Boråsregionen resulterar i. Förklaringen till detta ligger i textil- och konfektionsindustrins stora import av råvaror och halvfabrikat.

Av uppgifterna i tabell 1 1.3 framgår det att redan vid denna begränsade expansion av 100 nya industriarbetsplatser måste vissa investeringar görasi nya maskiner och anläggningar inom industrini Lycksele. I denna region arbetar företagen uppenbarligen redan med ett högt kapacitetsutnyttjande.

Figur 11 : 1 visar förvärvsintensiteten i de studerade orterna i förhållan- de till den genomsnittliga förvärvsintensiteten i landet. För Malmö och

Tabell 11.2 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en ursprunglig ökning inom industrin av 100 sysselsatta. (Exklusive sysselsätt- ningeffekter till följd av bostadsbyggande. Kalkylexempel) ___—______________—————————— Ort Produk- Sysselsättningseffekter tions- ___/___— ökning [ den egna A—regionen I landet (mkr.) ___—_—-—_——— i övrigt Inom industrin Indirekt Totalt

___— inom sek- (4)=(2)+(3) Direkt Direkt torer (1) och indi- utanför rekt (2) indu-

strin (3) Malmö 18 100 110 65 175 65 Borås 11 100 105 45 150 30 Borlänge 14 100 105 70 175 55 Skellefteå 21 100 120 60 180 85 Lycksele 13 100 105 75 180 60 Ludvika 13 100 105 45 150 55 Åmål 11 100 105 60 165 55 ###—___—

Anm..'Produktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten inom industrin uppgår totalt till 100 nya industrisysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga branschsammansättningen och storleksfördelningen.

Källa: Leveransenkäten.

Tabell 11.3 Kostnaderna för expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig ökning inom industrin av 100 sysselsatta (kalkylexempel)

___—___

Ort Initiell Årlig kapi- Årlig kapi- Flytt- Summa produk- talkostnad talkostnad nings- tionssti- för kapaci- för bostads- kostnad Totalt Per mulans tetshöjan- investe- (mkr.) (mkr.) initiellt (mkr.) de inves— ring + sysselsatt tering inom pendlings— (mkr.) industrin kostnadl (mkr.) (mkr.) Malmö 18 — 2,5 20,5 0205 Borås 11 — 1,3 1,9 14,2 0,142 Borlänge 14 — — — 14 0,140 Skellefteå 21 — — 21 0210 Lycksele 13 0,1 — — 13,1 0,131 Ludvika 13 — —- 13 0,130 Åmål ll _ — — 11 0,1 10

1 Det billigaste alternativet är upptaget.

Anm.: Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärden en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

Borås gäller att de uppvisar en så hög förvärvsintensitet att redan en mycket begränsad expansion medför att inflyttning måste ske. Tillgången till bostäder är emellertid så god i Malmö att inflyttningen ej innebär att ytterligare bostäder måste byggas. Situationen är annorlunda för Borås. Omkring 70 nya bostäder måste byggas i Borås till följd av den här beräknade inflyttningen. Detta medför årliga kapitalkostnader i form av räntor och avskrivningar om 2 000 kr. för var och en av de 70 nya lägenheterna.1 Detta framgår av tabell 1 1.3.

De totala kostnaderna för 100 nya industriarbetsplatser i de studerade orterna redovisas i tabell 11.3. Motsvarande intäkter erhålls genom att summera de förädlingsvärden som den utökade produktionen medföri de skilda förädlingsleden av produktionskedjan. Resultaten från detta kalkylexempel visar att kostnaderna för en begränsad expansion som denna är relativt likartad i de olika ortstyperna. I förhållande till de 100 ursprungliga sysselsättningstillfällena krävs de största insatserna i Skellefteå och Malmö. I förhållande till den totala sysselsättningseffekten i den studerade regionen, dvs. både den direkta och den indirekta och multiplikativa sysselsättningen, ger varje krona som satsas i stimulansbe- främjande syfte den största effekten i Ludvika och Borås. Beaktas även effekterna på sysselsättningen i andra delar av landet ger åtgärderna minst effekt i Boråsregionen.

1 De totala investeringskostnaderna för de nya bostäderna och grannskapsanlägg- ningarna har beräknats till nära 15 miljoner kronor. Med en avskrivningstid på 80 år och en räntesats på 8 procent innebär det att kapitalkostnaderna blir omkring 1 330 000 kr. för vart och ett av de första åren.

Som framgår av framställningen så beror det framför allt på hur välutvecklat det lokala och regionala underleverantörs- och produktions- systemet är hur resurskrävande en begränsad sysselsättningsökning kan beräknas bli. I flera av orterna påverkas kalkylen av vissa begränsningari kapacitetsutrymmet inom något område. Samtidigt föreligger emellertid möjligheter att utnyttja någon annan tillgång så att kapacitetsbegränsning- en ej påverkar resurstillgångarna i någon större utsträckning.

11.4.2 De samhällsekonomiska konsekvenserna av I 000 nya industri- sysselsatta

I föreliggande avsnitt redovisas kalkyler för en expansion med 1 000 nya industrisysselsatta i de olika orterna. Redan vid den i föregående avsnitt beskrivna begränsade expansionen med 100 nya industrisysselsatta uppstår vissa kapacitetsbegränsningar. Här visas hur väsentligt det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom olika sektorer kan vara för utfallet av en samhällsekonomisk bedömning vid en mer omfattande expansion.

I tabell 11.4 redovisas uppgifter om hur många arbetstillfällen totalt som 1 000 nya industrisysselsatta kommer att medföra för de studerade orterna. Effekterna inom industrin blir kraftigast vid en stimulans till industriföretag i Skellefteåregionen. Totala sysselsättningseffekterna inom samtliga sektorer i den egna regionen och i övriga regioner blir även starkast vid en stimulans till industrin i'Skellefteåregionen. Den främsta orsaken är, som nämnts, att produktiviteten, uttryckt som förädlings-

Tabell 11.4 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en ökning av sysselsättningen med I 000 nya industriarbetsplatser (exklusive sysselsätt- ningseffekter till följd av bostadsbyggande. Kalkylexempel) ___—___I/ Ort Produk- Sysselsättningseffekter tions- ____________,__ ökning 1 den egna A-regionen I landet (mkr.) ___—___— i övrigt Inom industrin Indirekt Totalt

inom sek- (4)=(2)+(3) Direkt Direkt torer (1) och indi— utanför rekt (2) indu- strin (3) _______________/——— Malmö 178 1 000 1 090 650 1 740 640 Borås 113 1 000 1 070 465 1 535 295 Borlänge 137 1 000 1 070 730 1 800 550 Skellefteå 211 1 000 1 230 1 225 2 455 875 Lycksele 128 1 000 1 040 1 050 2 090 605 Ludvika 125 1 000 1 035 645 1 680 535 Åmål 114 1 000 1 055 845 1 900 525 _____________—_—_——

Anm. : Produktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten inom industrin uppgår totalt till 1000 nya industrisysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga branschsammansättningen och storleksfördelningen.

Källa: Leveransenkäten.

värde per sysselsatt, är högst inom industrin i Skellefteå och Malmö. För att tillskapa 1000 nya industriarbetsplatser måste mer omfattande produktionsstimulerande åtgärder sättas in i dessa regioner. Även om sysselsättningen i första ledet ökar lika mycket i samtliga regioner så medför det att produktionen måste öka mest i Skellefteå och Malmö. Den kraftigare produktionsökningen i dessa regioner innebär att före- tagen där kommer att göra större inköp av råvaror och halvfabrikat för varje sysselsatt än industriföretagen i de övriga regionerna. Det medför följaktligen att de indirekta och multiplikativa sysselsättningseffekterna för varje direkt sysselsatt blir större i Skellefteå och Malmö.

De indirekta sysselsättningseffekterna bland underleverantörer och serviceverksamheter på kort sikt är viktiga i kalkylerna. I ett långsiktigt perspektiv måste, som framhålls iavsnitt 11.3, hänsyn också tas till olika regioners och sektorers tillväxtmöjligheter. Höga produktivitetsvärden innebär ofta konkurrensfördelar som underlättar en expansion på lång sikt. Detta förhållande måste även beaktas i en samhällsekonomisk bedömning.

Även om uppgifterna i tabell 11.4 visar på relativt stora differenser i sysselsättningseffekter mellan de olika orterna ligger de största skillnader- na i det befintliga kapacitetsutrymmet inom olika sektorer idessa orter. För Malmö och Borås begränsas expansionsutrymmet av brist på ledig arbetskraft. För dessa orter antas den beräknade sysselsättningsökningen kunna realiseras genom inflyttning.

I tabell 11.5 återges det beräknade antalet inflyttare till de studerade orterna samt kostnaderna för dessa flyttningar. De beräknade värdena för inflyttning till regionen relateras till uppgifterna om utnyttjandet av lokala bostadsbeståndet, inom en radie av 3 mil kring den studerade orten. I de fall utnyttjandegraden där ligger under riksgenomsnittets

Tabell 11.5 Flyttningskostnader ___—__— Ort Inflyttare Kostnader per Totala flyttnings— intlyttare kostnader (mkr.)

Malmö 1483 14 000 21 Borås 1 305 12 700 17 Borlänge 390 12 700 5 Skellefteå 12 700 Lycksele 1 365 12 700 17 Ludvika 12 700 Åmål 1 068 12 700 14

___—___

Anm. .' Flyttningarna antas genomgående ske från Norrlands inland. 1 flyttnings- kostnaderna ingår kapitalförlust för offentligt och privat kapital på avflyttnings- orten, hushållens direkta flyttningskostnader samt kostnader för att uppehålla kontakter med släkt och vänner. Däremot beaktas ej subjektivt kända uppoffringar från hushållens sida i dessa flyttningskostnader. För en närmare precisering av underlaget för flyttningskostnaderna, se nedan angiven källa.

Källa: Bearbetning av underlaget till figur 1111 samt Dahlberg, Å. Geografisk rörlighet — sociala och ekonomiska effekter. BFA-projektet rapport nr 19, september 1973.

antas de nyinflyttade i första hand bosätta sig i redan befintliga bostäder. För de nyinflyttade som ej kan beredas plats i dessa bostäder antas utbyggnader av bostadsbeståndet ske. Investeringar inom bostadssektorn antas generera en proportionell andel expansionsinvesteringar av grann- skaps- och tätortsanläggningar.1

Uppgifter om kostnader för bostadsinvesteringar och investeringar i grannskaps— och tätortsanläggningar hämtas bl. a. från kapitlen 7 och 9. På grundval av uppgifterna i kapitel 7 om hur stor andel av byggnadssek- torns intäkter som stannar inom den egna regionen i form av löner, inköp av material och tjänster m. m., beräknas det antal lokalt sysselsatta inom byggnadssektorn och dess underleverantörer som den beräknade inflytt- ningen och det därav nödvändiga bostadsbyggandet medför.

Den ursprungliga sysselsättningsökningen medför enligt beräkningarna att inflyttning av arbetskraft måste ske till alla studerade orter utom Skellefteå och Ludvika. I Malmöregionen finns emellertid tillgång till lediga bostäder för samtliga inflyttare. 1 Borås, Borlänge, Lycksele och Åmål leder emellertid inflyttningen till nyinvesteringar i bostäder.

Bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar tar dock även arbetskraft i anspråk. Resultatet blir att de övriga näringsgrenarna åsamkas en arbetskraftsminskning trots inflyttningen. Denna målkonflikt undanröjs för Borlänge och mildras något för Borås, Åmål och Lycksele om

Tabell 11.6 Kostnaderna vid expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig ökning inom industrin av 1 000 sysselsatta (Kalkylexempel)

Ort Initiell Årlig kapi- Årlig kapi- Flytt- Summa produk- talkostnad talkostnad nings- tionssti— för kapaci- för bostads— kostnad Totalt Per mulans tetshöjan- investe- (mkr.) (mkr.) initiellt (mkr.) de inves— ring alt. sysselsatt tering pendlings— (mkr.) (mkr.) kostnad”

(mkr.) ___________._____——— Malrnö 178 — — 24,3 202,3 0,202 Borås 113 — 22,4 19,5 154,9 0,156 Borlänge 137 - — — 140,6 0,141 Skellefteå 211 1,8 — 212,8 0,213 Lycksele 128 2,5 20,3 12,0 162,8 0,163 Ludvika 125 0,7 — 125 ,7 0,126 Åmål 114 1,0 12,8 5,8 l33,6 0,134

_________________—————

' Det billigaste alternativet är upptaget.

Anm.: Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärder en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

! Dessa omfattar offentliga anläggningar som skolor, daghem, sjukvårdslokaler, samlingslokaler, vatten och avlopp, gator m. m. samt anläggningar för privat service som affärslokaler, transportterminaler, lager men även industriområden m. m. För en fullständig definition se ”Kostnader och kvalitet i tätortsbebyggelse”. Slutrap- port från etapp II av SCAPE, Göteborg 1968, Stencil.

tillgången till potentiellt arbetssökande och lediga bostäder utsträcks till att omfatta förhållandena inom en radie av 5 mil kring de studerade tätorterna. Detta innebär emellertid ökade uppoffringar för hushållen i form av ökade kostnader och tidsåtgång för resor mellan bostaden och arbetet. Utifrån uppgifter i bilaga 8 har genomsnittlig tidsåtgång och reskostnader uppskattats.

Detta gäller nyinvesteringar i bostäder och grannskapsanläggningar. För att klara expansionsmålet behöver industrin i Lycksele samtidigt bygga ut sina byggnader och anläggningar. En sådan utbyggnad kan beräknas komma att omfatta 700 årsarbeten. Motsvarande för Skellefteå- industrin är nära 500 årsarbeten, för Åmål nära 250 och för Ludvika 160 årsarbeten inom byggnadsindustrin. De samlade kostnaderna för expansio— nen till följd av 1 OOOnyaindustriarbetsplatser redovisas i tabell 1 1.6.

Sammanfattningsvis kan framhållas att det befintliga kapacitetsut- rymmet bestämmer en stor del av de samhällsekonomiska kostnaderna, speciellt gäller detta vid en mer omfattande expansion. För att belysa detta diskuteras i avsnittet ] 000 nya industriarbetsplatser. Malmö befinner sig i ett sådant utvecklingsskede att en relativt omfattande ledig kapacitet föreligger. Lycksele, Skellefteå, Ludvika och Åmål befinner sig däremot närmare ett balansläge.

11.43 De samhällsekonomiska konsekvenserna av 10 000 nya industri— sysselsatta

Expansionen inom servicesektorn medför import från utlandet av insatsvaror av olika slag. Exporten av servicetjänster är mycket begränsad. En fortsatt expansion av servicesektorn förutsätter allt större exportöver- skott från de varuproducerande näringarna om balansen i Sveriges handelsutbyte med utlandet skall bestå. Detta utifrån förutsättningar bl. a. om oförändrade relativpriser.

En utveckling av detta slag kan komma att ställa allt större krav på industrins produktivitetsutveckling. De stordriftsfördelar som ännu inte är fullt utnyttjade inom många industribranscher kan i ökad utsträckning antas komma att tillvaratas. Som framhålls i kapitel 3 kan det också bli nödvändigt att skapa utvecklingsblock av olika slag. Som ett exempel på detta kan nämnas uppbyggandet av ett petrokemiskt centrum i Stenung- sund. Under den närmaste lO-årsperioden kan det bl. a. från miljöpolitisk synpunkt bli aktuellt att bygga upp ytterligare ett sådant centrum. De målmedvetna statliga satsningarna på att utveckla ett svenskt stålcentrumi Luleå kan ses som ett annat exempel på ett nytt inslag i den statliga regionalpolitiken och industripolitiken. I Luleå sker f. n. en relativt kraftig utbyggnad av Norrbottensjärnverk (NJA). Samtidigt har arbetena med ett koksverk påbörjats. Beslut har fattats om ett nytt stålverk 80 i Luleå. Ett metallurgiskt forsknings- och utvecklingscentrum tillkommer i och med att den tekniska högskoleutbildningen på detta område på allvar kommer igång. Allt detta kan ses som ett exempel på hur regionalpolitiken och industripolitiken inriktas på att skapa ett regionalt utvecklingsblock av internationell konkurrenskraft. Exemplet med de kraftiga satsningarna i

Tabell 11.7 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en ökning av sysselsättningen med 10 000 nya industriarbetsplatser (exklusive syssel- sättningseffekter till följd av bostadsbyggande. Kalkylexempel)

Ort Produk- Sysselsättningseffekter tions- ökning I den egna A-regionen I landet (mkr.) ___—___— i övrigt Inom industrin Indirekt Totalt

—— inom sek- (4)=(2)+(3) Direkt Direkt torer (1) och indi- utanför rekt (2) indu-

strin (3) Malmö 1776 10 000 10 890 12 230 23120 6 390 Borås 1 134 10 000 10 715 10 260 20 975 3 040 Borlänge 1372 10000 10715 19 815 30530 5 530 Skellefteå 1 113 10 000 12135 13 570 25 705 8 760 Lycksele 1281 10 000 10 400 14180 24 580 6 055 Ludvika 1250 10 000 10 380 12 300 22 680 5 325 Åmål 1136 10 000 10 555 14 330 24 885 5 250

Anm. : Produktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten inom industrin uppgår totalt till 10000 nya industrisysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga branschsammansättningen och storleksfördelningen.

Källa: Leveran senkäten.

Luleå visar emellertid på behovet av ett omfattande analysmaterial som underlag för sådana beslut. Expansionen i Luleå synes nämligen ha medfört att den lokala ekonomin blivit överhettad p.g.a. att regionen redan tidigare befann sig i ett balansläge.l

I tabell 11.7 illustreras effekter på sysselsättningen bland underleveran- törer och inom service vid en expansion med 10 000 nya industrisyssel- satta. Produktivitetsförhållanden och mekaniseringsgrad medför att effekten hos underleverantörer av råvaror och halvfabrikat blir stora vid en expansion i Skellefteåregionen. Denna effekt kommer emellertid företrädesvis att inträffa utanför Skellefteåregionen. Sysselsättningen inom handel och övrig service får den kraftigaste stimulansen om expansionen sker i Borlänge, Skellefteå och Malmö. Av tabell 11.7 framgår det att den totala sysselsättningsökningen blir störst vid en expansion av denna omfattning inom industrin i Skellefteå och Malmö, där den totala sysselsättningsökningen blir omkring dubbelt så stor som den ursprungliga på 10 000 nya sysselsättningsökningen.

Den åsyftade expansionen medför att nyinvesteringar måste ske för att öka kapacitetsutrymmet inom industrin i dessa orter. Dessa expansions-

1 Med balans i den regionala utvecklingen avses här en samtidig uppfyllelse av olika delmål för regionalpolitiken. Dessa delmål kan utgöra full sysselsättning, viss bostads- och servicestandard i en region m.m. Detta balansbegrepp skall inte förväxlas med det som avser fördelningen av olika näringslivssektorer under ett utvecklingsförlopp. Det senare balansbegreppet innebär att alla sektorer skall växa med samma takt. För en diskussion av detta, se A.O. Hirschman, The strategy of Economic development. Yale 1958.

investeringar blir mycket omfattande i Borlänge. Nära 13 000 årsverken måste utföras i form av investeringar i Borlängeindustrins byggnader och anläggningar. Den kraftigaste effekten för samtliga orter kommer emellertid av att en mycket omfattande inflyttning måste ske. Bostads- byggandet och dess följdinvesteringar ger de helt dominerande effekterna vid expansionen. I Lyckseleregionen kommer nära 70 000 årsverken för byggnadsarbetare att bli nödvändiga. Borås som är den ort, där nyinvesteringar i bostäder och grannskapsanläggningar tar minst resurser i anspråk, kommer trots det att behöva utföra 35 000 årsverken inom bostadsbyggandet.

De totala kostnaderna för samhället vid en expansion av 10 000 nya industrisysselsatta har sammanställts i tabell 11.8. Uppgifterna visar att expansionen måste ske under en relativt lång tidsperiod om hänsyn till olika sektorers utveckling skall tas. 10 år torde vara ett absolut minimum för den tid under vilken en sådan expansion skall kunna ske. Den lokala ekonomin kommer, även om expansionen sker under en så lång period,att kännetecknas av en utpräglad högkonjunktur med stora risker förinslag av lokal inflation. Det kalkylexempel som redovisasi detta avsnitt syftar till att understryka vilka balansproblem som samtliga ortstyper drabbas av vid en snabb och omfattande expansion. Det framgår att om man. försöker genomföra de olika sektorernas utbyggnadsprogram så uppstår en mycket omfattande brist på arbetskraft.

Denna kan inte hävas om man inte under anläggnings- och uppbygg- nadsskedet ändrar målen. Flera möjligheter föreligger här. En drastisk sänkning av bostadsstandard, inklusive bostadsutrymmet, är en möjlighet. En annan är att utbyggnadsperioden förlängs så mycket att den befintliga

Tabell 11.8 Kostnaderna vid expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig ökning inom industrin av 10 000 sysselsatta (Kalkylexempel)

Ort Initiell Årlig kapi— Årlig kapi— Flytt- Summa produk- talkostnad talkostnad nings- tionssti- för kapaci- för bostads— kostnad Totalt Per mulans tetshöjan- investe- (mkr.) (mkr.) initiellt (mkr.) de inves- ring + sysselsatt tering pendlings— (mkr.) inom kostnad” industrin (mkr.) (mkr.) Malmö 1 776 20 344 324 2 464 0,246 Borås 1 134 24 319 266 1 743 0.174 Borlänge 1 372 51 453 298 2 174 0.217 Skellefteå 1 113 30 407 234 1 784 0178 Lycksele 1 281 32 473 335 2 121 0,212 Ludvika 1 250 32 354 298 1 934 0,193 Åmål 1 136 36 420 276 1 868 0,187

' Det billigaste alternativet är upptaget.

Anm, : Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stimulansåtgärden en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

kapaciteten för utbyggnad av bostäder och samhällskapital räcker till. Det naturligaste alternativet torde dock vara att öka inköpen av kapitalföremål från andra regioner. Dessa kan t. ex. utgöras av prefabrice- rade byggnadselement. Genom att välja en sådan lösning kan den lokala högkonjunkturen dämpas samtidigt som ekonomin i övriga delar av landet stimuleras.

11.4.4 De samhällsekonomiska konsekvenserna av en ökning i industri- sysselsättningen med 10 %

Valet av sysselsättningsmål i de tidigare exemplen har bestämts av en strävan att visa hur en lika stor expansion i absoluta tal iolika ortstyper påverkar de samlade kostnaderna. Framställningen syftar till att visa hur den av produktionskostnadsgruppen utvecklade kalkylmetoden kan utnyttjas vid en utvärdering som underlag för beslut om en viss nyetablering och var den bör lokaliseras. Politiker och planerare står ofta inför ett val om var en expansion av en viss omfattning bör förläggas. Ett aktuellt exempel på detta är det arbete som f. n. pågår inom ramen för industridepartementets petrokemiutredning och som syftar till en utvär- dering om var ett eller ett par framtida raffinaderier bör lokaliseras. De kalkylexempel som presenteras i de föregående avsnitten visar att den kalkylansats som kommit till användning kan erbjuda ett möjligt tillvägagångssätt vid en sådan utvärdering.

Beräkningarna i de föregående avsnitten syftar även till att visa hur väsentligt det tillgängliga kapacitetsutnyttjandet inom olika sektorer är för utfallet av samhällsekonomiska kalkyler.

För att utvärdera om de olika ortstyperna kan sägas befinna sig i balans eller inte är de kalkyler som presenteras i de föregående avsnitten inte tillräckliga. För en sådan utvärdering är det lämpligt att också beräkna de samlade effekterna vid en expansion som är proportionell till den befintliga industrins storlek och sammansättning. I föreliggande avsnitt presenteras därför kalkyler över de samlade kostnaderna vid en lO-procentig expansion av industrisysselsättningen i var och en av de studerade orterna.

Uppgifterna i tabell 1 1.9 visar den relativa fördelningen av de direkta och indirekta sysselsättningseffekterna. Per satsad krona erhålls de största sysselsättningseffekterna i Boråsregio- nen. Den minsta sysselsättningseffekten för varje satsad krona blir det i Skellefteå, Borlänge och Åmål. Såtillvida ger en lO-procentig direkt sysselsättningsökning ett resultat som motsvarar det förväntade mot bakgrund av vad som sägs i avsnitt 1141. Syftet med föreliggande kalkylexempel är att undersöka i vilken utsträckning de olika orterna befinner sig i balans med avseende på en lika stor proportionell expansion. Kapaciteten inom industrin i utgångsläget ligger högst i Skellefteå. Det innebär att Skellefteåindustrin måste investera för 20 miljoner i nya maskiner och byggnader för att nå expansionsmålet. Det kan beräknas innebära att omkring 150 årsverken måste utföras för investeringarna i byggnads- och anläggningsarbeten. Motsvarandei Borlänge och Lycksele är

Tabell 11.9 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter som relativa andelar av den direkta sysselsättningsökningen i några regioner vid en ökning av sysselsätt- ningen med 10 % nya industriplatser (Kalkylexempel)

Region Egna regionen Industri Direkt Totalt ( 1) (2) Malmö 1,000 1,068 Åmål 1,000 1,059 Borås 1,000 1,068 Ludvika/ Mora 1,000 1.037 Falun/Bor- länge l,000 1,072 Lycksele 1,000 1,047 Skellefteå 1,000 1.143

Övriga sektorer (3)

0,137 0,125 0,070

0,094 0,21 1 0.126 0,096

Service

(4)

0,455 0,426 0,384

0.389 0,501 0,449 0,461

Byggnad Total (5)

0,001 0,004

0.002 0,024 0,236 0,193

Totalt i övriga lande: syssel- sätt- nings- ökning (6)=(2)+ (3)+(4) +(5) 1,662 0,433 1,614 0,5 03 1,5 22 0,245 1,5 23 0,476 1,809 0,497 1,858 0,457 1,892 0,642

Anm. : Produktionsökningen har valts så att den direkta sysselsättningseffekten inom industrin uppgår till totalt 10% nya industrisysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga branschsammansättningen och

storleksfördelningen.

Källa : Leveran senkäten.

Tabell 11.10 Kostnaderna vid expansion i olika ortstyper vid en ursprunglig sysselsättningsökning inom industrin med 10 % (Kalkylexempel)

Ort Initiell produk- tion ssti- mulans (mkr.)

Malmö 525 Borås 261 Borlänge 183 Skellefteå 127 Lycksele 15 Ludvika 114 Åmål 55

Årlig kapi- Årlig kapi- talkostnad talkostnad för kapaci- för bostads- tetshöjan— investe- de inves- ring + tering inom pendlings— industrin kostnad” (mkr.) (mkr.)

50,1 — 56,3 0,1 8,33 0,6 — 0,1 — 0,6

— 1,33

1 Det billigaste alternativet är upptaget. a Anger pendlingskostnader.

Flytt- nings- kostnad (mkr.)

Summa

Totalt (mkr.)

659,1 365,3 191,4 127,6

15,1 114,6

56,3

Per initiellt sysselsatt (mkr.)

0,182 0,148 0,133 0,167 0,119 0,112 0,111

Anm.: Den produktion som stimuleras skapar även en intäkt. Samhällets nettokostnader blir alltså lägre än de som anges i tabellen. Samtidigt sker genom stirnulansåtgärden en omfördelning av medel från offentliga sektorn till företagen och hushållen.

35 respektive 30 årsverken genom byggnads-och anläggningsinvesteringar. Industrin i de övriga regionerna har tillräckligt med ledigt kapacitetsut- rymme.

Tillgången på ledig arbetskraft är tillräcklig för att den målsatta sysselsättningsökningen skall kunna genomföras utan inflyttning i Lud- vika, Lycksele och Skellefteå. Till Åmål måste däremot en viss inflyttning ske och detsamma gäller i ännu högre grad Borlänge. Hela behovet av arbetskraft i Malmö och Borås måste tillgodoses genom inflyttning. I Malmö finns tillgång till en viss ledig bostadskapacitet för de nyinflytta— de. För såväl Malmö som Borås kommer emellertid den målsatta expansionen att innebära att omfattande investeringar i nya bostäder och grannskapsanläggningar. För bägge orterna gäller att omkring 6 300 nya årsverken måste utföras inom byggnadsindustrin för det ökade behovet av bostäder som blir följden av en inflyttning. De anspråk på arbetskraft som byggnadsindustrin kan förväntas ställa medför att de övriga näringsgrenar- na under en period av flera år kommer att åsamkas en ökad konkurrens om arbetskraften trots inflyttningen. Denna malkonflikt undanröjs för Borlänge och Åmål och mildras något för Malmö och Borås om tillgången till potentiellt arbetssökande och lediga bostäder utsträcks till att omfatta förhållandena inom en radie av 5 mil kring de studerade tätorterna. Det innebär emellertid uppoffringar för hushållen i form av ökade kostnader och tidsåtgång för resor mellan bostaden och arbetet. Kostnaden för denna uppoffring från hushållens sida har beräknats. I de fall den understiger de årliga kapitalkostnaderna för nya bostäder har det angivits i sammanställ- ningen över de samlade kostnadernai tabell 1 1.10.

11 .4.5 Jämförande u tvärdering av de olika utvecklingsalternativen

I föreliggande kapitel redovisas en metod som kan utnyttjas för att ta hänsyn till det befintliga kapacitetsutrymmet inom olika sektorer vid bedömning av de samhällsekonomiska kostnaderna vid en expansion. För att åskådliggöra de olika moment som ingår i den av produktionskost- nadsgruppen utvecklade metoden har kalkyler utförts för några regionala utveckhngsalternativ. Det har skett genom att beräkna de samlade effekterna i olika ortstyper av en direkt ökning i industrisyssel- sättningen med 100, 1 000 och 10 000 nya arbetstillfällen. Effekterna av en proportionell ökning av industrisysselsättningen med 10% har även beräknats.

Från resultaten av dessa beräkningar kan nämnas att de indirekta sysselsättningseffekterna bland underleverantörer och bland handeln och övrig service blir störst vid en direkt sysselsättningsökning i Skellefteå och Malmö. Det gäller såväl om enbart de inomregionala effekterna beaktas som om de totala effekterna på sysselsättningen i hela landet inkluderas.

Flera av de studerade orterna kännetecknas av en relativt begränsad industriproduktion. Det innebär att redan en måttlig ökning i industri- sysselsättning medför att det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom en eller flera sektorer blir otillräckligt. En ökning i industrisysselsättningen

med 1 000 nya arbetstillfällen resulterar följaktligen i att samtliga regioner redovisar en begränsning i det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom åtminstone en sektor. För Malmö och Borås del föreligger redan en så hög förvärvsintensitet att en expansion inte kan klaras utan att inflyttning måste ske.

Beräkningarna av effekterna vid en mycket omfattande expansion visar på de konflikter som kan uppstå mellan målen för de olika sektorerna på en ort. Även vid en betydligt mer begränsad expansion kan konfliktermellan de olika sektorernas målsättningar uppstå. Enda lösningen torde i många fall vara att sektorerna under en anläggnings- och uppbyggnadsfas måste revidera sina mål. För den övergripande planeringen gäller det samtidigt att prioritera mellan de olika målen. Detta kan t. ex. ske genom att målen om en viss utrymmesstandard vad gäller boendet blir eftersatta under denna fas. Industrin kan under samma period få lov att begränsa sin efterfrågan på arbetskraft till förmån för produktion av bostäder och anläggningar för offentlig och privat service. Ytterligare en möjlighet föreligger genom att som nämnts en större andel kapitalförmål köps från andra regioner.

Kalkylerna över effekterna av en proportionell expansion på 10 % av den befintliga industrisysselsättningen i de studerade regionerna syftar till en utvärdering av i vilken utsträckning de olika ortstyperna redan befinner sig i ett balansläge eller inte. Av detta kalkylexempel framgår det att industriproduktionen framför allt i Skellefteå men i viss mån även i Borlänge och Lycksele kan sägas befinna sig i ett balansläge såtillvida som de uppvisar ett mycket begränsat ledigt kapacitetsutrymme för en produktionsökning. Det är endast inom tillverkningsindustrin i Borås som produktionskapaciteten är tillräcklig för en proportionell ökning av industriproduktionen med 10 %.

De exempel på samhällsekonomiska översiktskalkyler som presenterasi föreliggande avsnitt skiljer sig från tidigare utförda cost-benefit-kalkyler främst på följande punkter beroende på skillnader i dataunderlag, geografisk avgränsning och värdering av konsekvenser. 13 Ett väsentligt resultat av ERU:s tvärvetenskapliga arbete utgör den metod för schablonmässig avgränsning av lokala omland för lägesbe- stämning av relevanta data kring kapacitetsförhållanden inom olika samhällssektorer. Det ökar graden av precision i kalkylunderlaget i förhållande till många tidigare exempel på konkreta cost-benefit-kalky- ler som utförts i Sverige. På grund av att dessa data är mycket lättillgängliga för redovisning oavsett läge och val av storlek på det studerade området minskar kostnaden för datainsamling vid kalkylarbe- tet i förhållande till tidigare försök med cost-benefit-kalkyler. DI de av produktionskostnadsgruppen redovisade samhällsekonomiska

bedömningarna utnyttjas material om företagens regionala och sekto- riella fördelning av inköp och försäljning. Det medför en förbättrad precisioni bedömningen avindirekta spridningseffekter.

12. Sammanfattning med framtidsut- blickar1

Under senare år har det alltmer uppmärksammats hur utvecklingen inom näringslivet går mot en krympande sysselsättning inom industrin och en växande andel av befolkningen som får arbete inom tjänsteproduktion och administration. Denna utveckling kan medföra svårigheter att uppfylla målen för den regionala utvecklingen. Svårigheterna ligger bl. a. i att regionalpolitiken huvudsakligen är inriktad på att påverka industrins lokalisering. I och med att antalet arbetsställen inom industrin stagnerar minskar antalet lokaliseringsbara enheter. Mot denna bakgrund skall det ökade intresset ses för en fortsatt analys av faktorer bakom näringslivsut- vecklingen i olika regioner. Direktiven till ERU:s produktionskostnads- grupp har också givits en sådan utformning att det varit motiverat att analysera mer allmänna drag i samhällsutvecklingen. Konkret har produktionskostnadsgruppen haft till uppgift att utreda förekomsten av skillnader i företagens och samhällets produktionskostnader i olika delar av landet.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts om de senaste årens näringslivsut- veckling skall de resultat ses som redovisas i föreliggande rapport från ERU:s produktionskostnadsgrupp. Materialet omfattar analyser av den arbetskraft som i vid mening är knuten till industrin. Med sådan arbetskraft avses då t. ex. de som arbetar vid maskinerna, men även de som tillverkar maskinerna, liksom de som ritar, konstruerar och marknadsför dern. Med utgångspunkt från en definition av detta vida slag som omfattar både den renodlade produktionen och viss privat och offentlig service, pekar resultaten från de ovan nämnda kartläggningarna på att antalet arbetstagare som är knutna till varuproduktionen inte har minskat. Däremot har en långtgående arbetsfördelning ägt rum under de senaste 5—10 åren som inneburit markanta förskjutningar av tyngd- punkten i förvärvsarbetet från tillverkningsfunktioner till servicefunktio- ner och administrativa funktioner. Denna omfördelning av arbetsuppgif- ter gäller även förhållandet mellan tillverkningsindustrin och den offent- liga sektorn. Som exempel kan nämnas att yrkesutbildningen tidigare huvudsakligen var förlagd till arbetsplatsen. Lärlingen var då anställd av företaget. Genom att yrkesutbildningen numera i huvudsak sker inom ramen för den offentliga sektorns verksamhet innebär det att färre registreras som industrisysselsatta och fler som yrkeslärare inom den offentliga sektorn. Denna förändring i arbetsfördelning mellan samhälls-

” Sammanfattning av de konkreta resultaten åter- finns som särskilda avsnitt i anslutning till varje en- skilt kapitel i rapporten.

I föreliggande kapitel be- handlas de mer allmänna synpunkterna och slut- satserna i rapporten.

sektorerna påverkar naturligtvis näringslivsutvecklingen i olika regioner. Vissa funktioner som tidigare utfördes på varje arbetsplats och i varje hem sker nu på ett eller ett par ställen i regionen. Den här uppgivna omfördelningen av arbetsuppgifter mellan olika sektorer visar även hur vag gränsdragningen på många punkter är mellan samhällssektorema. Vidare framgår det hur väsentlig en kartläggning av kopplingarna mellan sektorerna är för en förståelse av vilka faktorer som påverkar företagens och samhällets produktionskostnader.

Mot bakgrund av det ovan sagda framstår det som väsentligt för förståelsen av produktionskostnadsstudiernas resultat att också visa hur arbetsfördelningen mellan olika verksamheteri samhället utvecklas. Vid en given arbetsfördelning bestäms produktionskostnaderna och intäkter- na till väsentlig del av hur företagen sätter in arbetskraft och realkapital. Men utfallet är också beroende av kostnaderna för inköp av råvaror, halvfabrikat och tjänster, liksom av samverkan med andra företag och av kostnaderna att transportera produkterna till konsumenterna. Varje företags läge i förhållande till arbetskraft, kunder och leverantörer av varor och tjänster är således av betydelse för avkastningen inom företaget. Å ena sidan påverkas sålunda företagets produktionskostnader och intäkter av företagets egna tillgångar och dess beteende ifråga om produktionsinriktning, produktionsvolym, marknadsföring och inköps- politik. Å andra sidan påverkas företagen av förhållandet till andra företag, hushållen och den offentliga sektorn.

Ett centralt tema i produktionskostnadsgruppens rapport är, att uppbyggnaden av det svenska produktionssystemet måste ägnas allt större uppmärksamhet i regionalpolitiken. I detta sammanhang har även de tjänsteproducerande sektorernas betydelse för samhällsutvecklingen uppmärksammats. Det har därför varit viktigt att i rapporten uppmärk- samma de kontaktberoende verksamheternas lokalisering och dess på- verkan på andra verksamheters lokaliseringsmönster. Mot denna bak— grund skall de kartläggningar ses, om kopplingar mellan olika varu- och tjänsteproducerande verksamheter, som redovisas i rapportens andra avdelning. Dessförinnan diskuteras produktionskostnadsbegreppet och gruppens syn på detta samt rapportens avgränsning. I avdelning III av rapporten koncentreras intresset till olika faktorer av betydelse för enskilda varuproducerande verksamheters och branschers produktions- kostnader i olika regioner och ortstyper. Faktorer bakom regionala skillnader i kostnaderna för det privata och offentliga serviceutbudet analyseras i avdelning IV. I avdelning V slutligen redovisas några olika alternativ för det framtida produktions- och kontaktsystemet och de kostnader dessa alternativ kan medföra för samhällsekonomin.

I föreliggande sammanfattning återges huvuddragen i de olika avdel- ningarna utan att de konkreta undersökningsresultaten berörs närmare. Därutöver diskuteras hur produktionskostnaderna kan komma att ut- vecklas av och påverka den framtida samhällsstrukturen. Med utgångs- punkt från fyra utvecklingsalternativ diskuteras i avsnitt 12.6 hur regionala produktionskostnadsskillnader kan ge upphov till skilda lokali- seringsmönster.

12.1. Regionala produktions- och kontaktsystem

I kapitlen 3—5 ges en redovisning av de kopplingar som förekommer mellan olika regioner och sektorer vad gäller varuleveranser, personkon- takter och telekontakter. Av resultaten från dessa kartläggningar kan nämnas att de större företagen i en region ofta är starkt inriktade på försäljning till landet i övrigt och till utlandet. De mindre företagen i en region är för sin försäljning ofta starkt beroende av de stora företagen i regionen. Tillsammans bildar de olika företagen i en region ett produk- tionssystem. Ju starkare samband företagen har med varandra i form av kontakter och varuleveranser desto mer integrerat är det regionala produktionssystemet. En hög integrationsgrad medför stora möjligheter för enskilda verksamheter i systemet att specialisera sig på ett visst avgränsat produktionsmoment. På så sätt kan även mindre företag utnyttja sig av produktivitetshöjande specialiserings- och skalfördelar vad gäller avgränsade produktionsmoment. Inom ett regionalt produktions- system kan ett särskilt intensivt leveransutbyte urskiljas mellan företagi ett par eller flera branscher. De företag eller branscher som uppvisar ett mer omfattande samarbete i form av köp och försäljning av varor och tjänster kan sägas ingå iett teknologiskt utvecklingsblock. Inom ett givet produktionssystem kan på så sätt ett eller flera teknologiska utvecklings- block urskiljas. Av uppgifterna i kapitel 3 och 6 framgår det att de branscher som ingår i ett sådant lokalt eller regionalt utvecklingsblock uppvisar vissa produktivitetsfördelar i förhållande till övriga branscher. Många block är emellertid uppbyggda kring sådana komplexa slutproduk- ter att de omfattar kopplingar mellan en mängd olika företag och branscher. Det är då inte längre möjligt att tala om lokala eller regionala utvecklingsblock utan det är istället fråga om mellanregionala kopplingar mellan branscher i flera län. AB Volvo kan ses som ett exempel på ett sådant landsdels- eller landsomfattande utvecklingsblock.

Leveranser av varor och tjänster inom och mellan regionerna och sektorerna svarar mot ett utbyte av personkontakter. Av uppgifternai rapporten framgår det att kontaktmöjligheterna mellan regionerna har starkt förbättrats under 1960-talet. Fortfarande är det dock väsentligt dyrare för ett företag i en Norrlandsregion att uppehålla ett generellt personkontaktnät än det är för ett Stockholmsföretag. Bland resultaten kan i övrigt nämnas att en stor del av alla personkontakter sker inom den egna regionen. Detta är dock särskilt utmärkande för telekontakter. Genomgående gäller att Stockholmsregionens andel av personkontakter är större än dess andel av andra kontakter. ERU:s undersökningar av personkontakterna mellan företag i skilda delar av landet visar att orter med stort befolkningsunderlag har nära kontaktutbyte med varandra. Detta resulterar i att vissa lägen i landet erbjuder fördelari leverans- och kontaktutbytet. Ett genomgående resultat från kartläggningarna av olika former för kopplingar mellan skilda verksamheter är att företagen i regionerna utanför storstadsområdena redovisar en betydligt större andel av köpen och leveranserna än av andra former för samverkan.

En förutsättning för en allt längre driven arbetsfördelning mellan

branscher och regioner är minskade avståndsfriktioner. Samtidigt är det i många fall lönsamt att koncentrera godshantering och service till större och färre enheter. Som närmare utreds i rapporten hänger denna utveckling inom industrin samman med att för sådana verksamheter där transportkostnadernas relativa betydelse minskar, dvs. produktionskost- naderna per producerad enhet ökar snabbare än transportkostnaderna per transporterad enhet, finns det starka incitament för verksamheter med stordriftsfördelar i produktionen att koncentrera produktionen till allt större och färre enheter. En sådan koncentration leder till att det sammanlagda transportarbetet i samhället som helhet ökar. En strävan i produktionskostnadsstudierna har vidare varit att vidga transportkost- nadsbegreppet. Tidsåtgång för regularitet i leveranserna förefaller åt— minstone i viss utsträckning vara av betydelse för produktionsbetingelser- na i skilda delar av landet. T.ex. torde snabba leveranser i vissa situationer förhindra produktionsavbrott och flexibiliteten i leveranserna påverka företagens kostnader för lagerhållning etc.

Den alltmer uppenbara utvecklingen mot ett tjänstesamhälle där persontransporter och informationsutbyte får allt större betydelse motiverar gruppens intresse för studier av persontransporter. En strävan i rapporten har varit att integrera kostnader och tidsåtgång för person- transporter och godstransporter till ett utvidgat transportkostnadsbe- grepp.

12.2. Företagens situation i skilda ortstyper och regioner

Resultaten av produktionskostnadsstudierna visar hur svårt det är att ge ett entydigt svar på frågor av det slag som anges i direktiven. Mycket hänger på företagens möjligheter att anpassa sig till de förhållanden som råder på lokaliseringsorten. För en enskild verksamhet föreligger nämli- gen stora möjligheter att påverka val av produktionsinriktning, grad av utnyttjandet av arbetskraft, maskiner rn. m. Företagen har möjlighet att begränsa utnyttjandet av relativt dyrbara produktionsfaktorer och ersätta dem med billigare. För enskilda kostnadsposter föreligger därför stora skillnader mellan olika regioner.

Bland de kostnadsposter som brukar uppmärksammas i anslutning till redovisningar av näringslivets produktionskostnader kan främst lönerna nämnas. Av studierna framgår det att lönenivån för industriarbetare är högre i storstadsregionerna än i övriga delar av landet. Av uppgifterna i kapitel 6 framgår det att företagen, som är verksammai höglöneregioner, beaktar detta förhållande genom att välja en produktionsteknik som kräver relativt låg insats av arbetskraft. Trots att lönenivån i Göteborg- och Malmöregionerna är bland de högsta i landet så är den andel av produktionsvärdet som går till löner i stort sett lika stor som i andra delar av landet. För de regioner som specialstuderats gäller att Skellefteå- och Malmöregionerna har det högsta genomsnittliga löneläget, medan Dals- land uppvisar den lägsta lönenivån inom tillverkningsindustrin. Andelen av produktionsvärdet som går till löner är emellertid likartad i dessa tre

regioner. Sådana genomsnittsvärden döljer dock en mycket omfattande spridning i lönenivån, som gäller för samtliga de studerade regionerna och branscherna.

Regionala produktivitetsstudier ger resultat som delvis kan sägas återspegla produktionsmiljön i och omkring företagen. Bland faktorer som påverkar produktiviteten kan nämnas produktionsskalan, kapitalinsatsen, arbetskraftens utbildning m.m. De hittills utförda studierna visar att produktivitetstalen är högst i de befolkningstäta regionerna. De nu redovisade resultaten anger att detta till stor del förklaras av att företagen i dessa regener är större och att de utnyttjar sig av en kapitalintensivare teknik. De regionala skillnaderi produktivitet som kvarstår sedan hänsyn tagits till företagsstorlek och kapitalintensitet är relativt små. Det bör dock uppmärksammas att möjligheterna att bygga stora anläggningar av flera skäl är små i många orter.

Byggnadsindustrins produktionsförhållanden är av särskild betydelse vid en samhällsekonomisk bedömning av kostnaderna vid lokalisering av nya verksamheter i olika regioner. Regionala skillnader i byggnadskost- naderna påverkar i hög grad hushållens bostadskostnader och därmed deras levnadsvillkor. Samtidigt utgörs en stor del av den offentliga sektorns och företagens investeringar av byggnads- och anläggningsverk- samhet. De möjligheter som föreligger inom denna sektor att vid val av produktionsteknik kunna beakta olikheter i förhållandet mellan priset på olika produktionsfaktorer, är samtidigt betydligt mer begränsade än vad fallet är inom vissa delar av tillverkningsindustrin. De regionala skillnader- na i byggnadskostnaderna kan mot bakgrund av det ovan sagda förväntas skilja sig åt relativt mycket mellan olika orter och regioner. Av det material som presenteras i rapporten framgår det att regionala skillnader på upp mot 20 000 kronor föreligger vid produktion av en normalstor bostadslägenhet. Kostnaderna för denna produktion är högst i storstads- Områdena.

12.3. Hushållens situation i skilda ortstyper och regioner

De produktionskostnadsstudier som presenteras i föreliggande rapport är framför allt koncentrerade till faktorer av betydelse för företagens och den offentliga sektorns kostnader i olika regioner och ortstyper. Faktorer av betydelse för hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper och regioner har behandlats av en annan arbetsgrupp inom ERU. Resultatet från de studierna finns publicerade i bilagedel [ (SOU 1974: 2) till ERU: s betänkande. I föreliggande rapport har endast konsumenternas kostnader i tid och pengar för att förflytta sig mellan bostad, arbetsplats och serviceutbud har ägnats ett begränsat utrymme. Räknat för en längre tidsperiod är det för varje hushåll i landet fråga om ett betydande antal resor tur och retur mellan å ena sidan bostaden eller arbetsplatser och å andra sidan serviceinrättningar och servicecentra på olika nivå. Dessa enskilda personförflyttningar genererar omfattande vanligen inomregio- nal trafik och sammanlagt är det fråga om ett stort transportarbete, mätt

i tidsåtgång och andra kostnader, som på detta sätt utförs inom den privata sektorn i samhället. I ett samhällsekonomiskt perspektiv måste det framstå som en angelägen uppgift att ta hänsyn till och beakta hushållens transportkostnader.

I en bilaga till denna rapport finns exempel på hur serviceutbudets lokalisering inom ett glesbygdsområde påverkar individernas transportar- bete. Beräkningarna har bl. a. baserats på valda åldersgruppers geografiska fördelning inom en kommun och besöksfrekvenserna för sådan service som öppen sjukvård, kommersiell dagligvaruservice och lågstadieskolor. Vidare grundas beräkningarna på försiktiga antaganden om färdhastighe- ter, kilometerkostnader och tidskostnader.

Ett exempel avser dagligvaruservice i en mindre inlandskommun i Norrland. Med dagens serviceutbud och dess lokalisering bär kommunens invånare tillsammans transportkostnader på drygt 500 000 kronor per år. Halveras antalet utbudspunkter sker mer än en fördubbling av transport- kostnaderna. Ett annat exempel visar att när antalet lågstadieskolor halveras, fördubblas transportvolymen och ökar kostnaderna för skol- skjuts högst väsentligt.

Dessa exempel visar hur enskilda hushåll tillsammans bär betydande transportkostnader och att koncentration av arbetsplatser, samhällelig och kommersiell service leder till betydande kostnadsökningar för konsumenterna. Utvidgas beräkningarna till att gälla alla typer av service och summeras de enskilda hushållens transportarbete på olika lokala och regionala nivåer för landet som helhet blir det sannolikt fråga om ett transportarbete av mycket stor omfattning mätt i tid och pengar.

12.4. Samhällsekonomiska bedömningar

Nya grepp vid beräkningar av samhällsekonomiska översiktskalkyler introduceras i rapporten. Mot bakgrund av arbetet inom ramen för produktionskostnadsstudierna utnyttjas uppgifter om kapacitetsför- hållanden vad gäller tillgång till arbetskraft, bostäder och övrigt samhälls- kapital i form av lägesbestämda data. Denna metod, som inte tidigare utnyttjats i samhällsekonomiska kalkyler, bygger på ett lätt tillgängligt underlagsmaterial som ger en god precision vid bedömningar av lokala förhållanden. Underlaget för kalkylerna utgörs i övrigt av uppgifter om produktivitetsförhållanden, realkapitalets sammansättning och ålder, faktorprisskillnader med flera ortsbundna produktionskostnadsförhållan- den för företagssektom och den kommunala sektorn. Underlaget kompletteras med uppgifter om hushållens konsumtionsmönster, bo- stadskostnader och kostnader i tid och pengar för arbetsresor o. dyl.

Ett väsentligt inslag i produktionskostnadsgruppens samhällsekono- miska översiktskalkyler utgör de uppgifter om regionala spridningseffek— ter som hämtas från studierna av produktions- och kontaktsystemens uppbyggnad. Dessa uppgifter ger information om hur förändringar inom en bransch och en region påverkar andra branscher och andra regioner. För att åskådliggöra de möjligheter som ges av det i produktionskostnads-

gruppen framtagna empiriska materialet för samhällsekonomiska bedöm- ningar har kalkyler utförts för några alternativ för den regionala utvecklingen. Bland resultaten kan nämnas att de indirekta sysselsätt- ningseffekterna bland underleverantörer och bland handeln och övrig service blir störst vid en direkt sysselsättningsökning i orter som Skellefteå och Malmö. Det gäller såväl om enbart de inomregionala effekterna beaktas som om de totala effekterna på sysselsättningen i hela landet inkluderas. Sysselsättningseffekterna av varje krona som satsasi produktionsstimulerande åtgärder blir emellertid störst vid en satsning i regioner som präglas av en relativt låg arbetsproduktivitet. Det är ofta så med industrin i regioner som bygger på en råvarubaserad produktion. Det är bl. a. fallet med industriproduktionen i Åmålsregionen.

Flera av de studerade orterna kännetecknas av en relativt begränsad industriproduktion. Det innebär att redan en måttlig ökning i industri- sysselsättning medför att det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom en eller flera sektorer inte är tillräckligt. En ökningi industrisysselsättningen med 1 000 nya arbetstillfällen resulterar följaktligen i att samtliga regioner redovisar en begränsning i det tillgängliga kapacitetsutrymmet inom åtminstone en sektor. För Malmö och Borås del föreligger redan en så hög förvärvsintensitet att en expansion inte kan klaras utan att inflyttning måste ske.

Vad gäller kostnaderna för personkontakter blir dessa lägst vid en koncentrerad expansion av produktion och sysselsättning till storstäder- na. Styrs befolknings— och sysselsättningsexpansionen i stället till primära centra tyder beräkningarna på att kostnaderna för personkontakter vid oförändrade transportförhållanden kommer att ligga 25 procent högre än om expansionen sker i storstadsregionerna.

I de kalkylexempel som presenteras i rapporten beaktas även det förhållandet att kostnader kommer att övervältras på hushållen. I några fall utgörs dessa övervältringskostnader av ett ökat transportarbete för arbetsresor. I andra fall innebär det flyttningskostnader.

12.5. Framtida produktions— och kontaktsystem

Produktionskostnadsgruppen har vid uppläggningen av sina studier uppmärksammat att tjänstesektorerna får en allt större sysselsättningsan- del. En ofta framförd uppfattning är att dessa sektorer kommer att ytterligare öka denna andel. Det medför i sin tur att kostnader för personkontakter och informationsöverföring blir alltmer betydelsefulla för näringslivets lokaliseringsmönster. Framtidsbedömningar av detta slag är emellertid alltid mycket osäkra. Det har ofta framhållits att man därför bör skissera alternativa utvecklingsförlopp för att visa hur känslig samhällsutvecklingen är för förändringar. I det följande diskuteras därför produktionskostnadsutvecklingen utifrån fyra alternativ för den framtida organisationen av landets näringsliv. De valda alternativen skall ses som extremfall. De utesluter dock inte varandra. Det är angeläget att understryka att inslag från alla fyra alternativen torde återfinnas i den

framtida samhällsutvecklingen. De fyra utveckhngsalternativen beteck- nas:

1. Varuproduktion för en internationell marknad 2. Varuproduktion för en nationell marknad

3. Tjänsteproduktion för hushållen

4. Tjänsteproduktion för företagen

En genomgång av de skilda alternativ var för sig tjänar närmast syfte att belysa effekterna av om en faktor eller en sektor kommer att öka i relativ betydelse gentemot andra faktorer och andra sektorer.

12.5.1 Varuproduktion för en internationell marknad

Utvecklingen har under lång tid gått mot en alltmer omfattande handel mellan länderna. Denna utveckling har ytterligare accentuerats i och med tillskapande av särskilda tullunioner och gemensamma varu- och faktor- marknader mellan block och länder. Drivkraften bakom dessa integra- tionssträvanden har framför allt varit att utnyttja de produktionskost- nadsfördelar som en utökad arbetsfördelning mellan länderna erbjuder. En fortsatt utveckling i denna riktning kan antas leda till att det för ett land som Sverige blir aktuellt med en ytterligare koncentration av produktionen till några få enheteri varje bransch. Dessa kommer i sin tur att vara koncentrerade till ett fåtal orter i landet. Bakgrunden till en sådan utveckling är att det utökade internationella samarbetet medför betydligt större avsättningsmarknader än tidigare. Samtidigt ställer en internationell konkurrens stora krav på den svenska produktionens effektivitet.

Av de resultat som presenteras i rapporten framgår det att det för de flesta branscher gäller att en kapitalintensiv produktion i stora enheter leder till de lägsta kostnaderna. Möjligheterna att skapa ett fåtal stora enheter i varje bransch sammanhänger med avsättningsmarknadernas storlek och därmed även med transportkostnadsutvecklingen. De upp- gifter som redovisas i rapporten om sambanden mellan transportkostna- der och anläggningskoncentration är här av stort intresse. På grund av att transportkostnadernas betydelse har minskat i förhållande till övriga produktionskostnader så innebär det att kostnaderna för transporter, som tidigare kan ha påverkat företagen i riktning mot många regionalt spridda produktionsenheter, inte längre utgör en lika betydelsefull motverkande faktor mot en ökad anläggningskoncentration.

Stigande energipriser kan emellertid medföra en annorlunda utveck- ling. Med stigande energipriser är det troligt att transportkostnadernas betydelse i förhållande till övriga produktionskostnader kommer att öka. En effekt av denna utveckling kan förväntas bli en tendens till större regional utspridning av anläggningarna.

12.52. Varuproduktion för en nationell marknad

Samtidigt med de uppenbara fördelar som den internationella handeln erbjuder i form av en arbetsfördelning mellan länderna, och därmed sammanhängande ökning av det materiella välståndet, har detta samarbe- te inneburit svårigheter för många länder. Det internationella beroendet har för flera länder medfört en stor känslighet för svängningar i den internationella konjunkturen. Dessa svårigheter har i sin tur medfört problem att uppehålla en jämn sysselsättning. Mot bakgrund av dessa nackdelar har krav framförts om en handelspolitik som minskar beroendet av de internationella efterfrågeförhållandena och svängningar- na i dessa. Om smidigheteni det internationella handelsutbytet försämras ytterligare i framtiden kan ovannämnda krav på en mer isolationistisk handelspolitik få förnyad och förstärkt aktualitet. En allt större del av landets samlade produktion måste då avsättas inom landet. Det innebär större möjligheter att genom den ekonomiska politiken motverka svängningar i konjunkturen. Genom att hänsyn inte behöver tas till en internationell konkurrens föreligger då bl. a. möjligheten att ägna sig åt verksamheter som annars inte skulle vara tillräckligt konkurrenskraftiga.

En effekt av detta blir emellertid en betydligt långsammare öknings- takt än hittills i det materiella välståndet. Detta beror bl. a. på att den nationella marknaden blir för liten för att stordriftsfördelar skall kunna utnyttjas. Detta gäller inte minst produktionen av många kapitalvaror. Det kan bl. a. komma att medföra stigande priser på kapitalvaror, som maskiner och byggnader, i förhållande till priset på arbetskraft och råvaror.

Mot bakgrund av uppgifterna i kapitel 6 om faktorer av betydelse för företagens produktionskostnader är det rimligt att en effekt av föränd- ringen i produktionsfaktorernas relativpriser blir en minskad kapitalinten- sitet i varuproduktionen. Detta medför i sin tur ökade produktionskost- nader och en betydligt långsammare ökning i den materiella välståndsök- ning än vad som f.n. är fallet. Samtidigt ökar emellertid möjligheterna för en spridd lokalisering av produktionsenhetema.

En möjlighet att kompensera sig för de minskade möjligheterna till arbetsfördelning mellan länderna, ligger i att i ökad utsträckning stimulera uppkomsten av produktionsblock inom landet. Av den analys som presenteras i rapporten framgår det att sådana block i många fall erbjuder specialiseringsfördelar, även vid produktion i mindre serier. Det är följaktligen troligt att föreliggande alternativ medför en stimulans till fler lokala och regionala utvecklingsblock än vad som är fallet om det föregående alternativet kommer att dominera den framtida samhällsut- vecklingen. Det föregående utveckhngsalternativet bygger nämligen i princip på block av ömsesidigt samverkande branscher i flera länder. I föreliggande alternativ antas i stället att hela förädlingskedjan är förlagd inom landet, med en motsvarande arbetsfördelning mellan företag och branscher inom och mellan regionerna.

12.53. Tjänsteproduktion för hushållen

I rapporten betonas att tjänstesektorn tar en allt större sysselsättningsan- del. Mycket talar för att en sådan utveckling även kommer att fortsätta. Det är också tänkbart att huvuddelen av servicenäringarnas utveckling faller på sådan tjänsteproduktion som går direkt till hushållssektom. Det kan framhållas att Sverige redan tidigare varit inne i en utvecklingsfas med en stor hushållsinriktad tjänsteproduktion. Under början av 1900- talet var sålunda antalet sysselsatta inom husliga yrken mycket stort. Sverige har dock aldrig haft så stor andel sysselsatta inom sådana yrken som t. ex. Förenta Staterna. USA har alltjämt en högre sysselsättningsan- del än Sverige inom tjänsteproducerande näringar. En orsak är den relativt låga lönenivån som fortsatt att råda i USA för hushållstjänster. Det har gjort det möjligt för hushållen att där fortsätta att hålla en hög andel sysselsatta inom dessa yrken.

Det är inte troligt att man för Sverige kan förvänta sig en tillbakagång till en sådan arbetsfördelning med en stor andel sysselsatta inom husliga yrken även om den hushållsinriktade tjänsteproduktionen expanderar. Det är snarare troligt att delar av det arbete som nu äger rum i hemmen förläggs utanför hemmen och produceras kollektivt. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att målen om jämställdhet mellan könen kan uppnås först sedan bindningen till hushållsarbetet i hemmen minskar.

En satsning på gemensam tjänsteproduktion för hushållens behov kan medföra en ökad koncentration av bebyggelsen eftersom bostäder och service måste samlokaliseras. Ett förhållandevis stort antal orter med ett differentierat utbud av hushållsinriktad service torde dock kunna byggas ut.

En förhållandevis omfattande varuproduktion kan bibehållas parallellt med ökningen av tjänsteproduktionen under förutsättning att framför allt den privata konsumtionsnivån kan hållas nere för att ge utrymme åt en hög kapitalbildningstakt. Varuproduktionen kommer då huvudsakli- gen att ske i kapitalintensiva former på det sätt som beskrivsi det första alternativet. Mot bakgrund av de resultat som presenteras i rapporten kan en sådan utveckling förväntas medföra få sysselsatta inom varuproduktio- nen vilket ger utrymme för en hög sysselsättningsandel i tjänsteproduk- tionen. Det bör emellertid också betonas att export av hushållsinriktad tjänsteproduktion även i fortsättningen kommer att vara mycket blygsam och inte kommer att kunna finansiera importen av varor.

Det skall slutligen understrykas att produktionskostnadsgruppens arbete inte direkt varit inriktat på att belysa utvecklingen i ett tjänsteproducerande samhälle av det här diskuterade slaget. Till en del täcks detta in av det arbete som utförts inom ERU:s arbetsgrupp för hushållens levnadsvillkor (SOU 197412).

12.54. Tjänsteproduktion för företagen

Enligt detta alternativ går näringslivsutvecklingen mot en expansion av tjänsteproduktion som ligger relativt nära industrins varuproduktion. Det

gäller bl. a. sådant som konstruktions- och utvecklingsarbete av kompo- nenter och system som utnyttjas för produktionsprocessen inom indu- strin. En förhållandevis stor andel av denna typ av tjänsteproduktion går på export och kan sålunda finansiera import av varor och tjänster. Exporten består i dessa fall ofta av en kombination av en vara och en tjänst, där tjänsteandelen kan antas komma att utgöra en allt större andel av kombinationsproduktens f örädlingsvärde.

De regionala konsekvenserna av en sådan utveckling kan förväntas bli att servicefunktioner och administrativa funktioner koncentreras till storstäderna. Varuproduktionen kommer däremot att uppvisa ett mer spritt lokaliseringsmönster, beroende på om det är fråga om råvarubun- den eller marknadsbunden produktion. Produktionskostnadsstudierna visar att det finns starka transportekonomiska motiv för en sådan utveckling. För att undvika segregeringstendenser mellan varuproduktion och tjänsteproduktion kan det bli nödvändigt att stimulera samlokalise- ring mellan varu- och tjänsteproduktion. Uppbyggandet av lokala och regionala utvecklingsblock som innehåller både varu- och tjänsteproduk- tion kan bli naturlig. Sannolikt kommer detta att ställa stora krav på transportsystemets uppbyggnad. Produktionskostnadsgruppen har främst tagit upp de utvecklingstendenser som pekar mot ett framtida samhälle med en stor företagsinriktad tjänsteproduktion. Kartläggningar av pro- duktions- och kontaktsystem ger underlag för en utvärdering av den framtida kostnadsutvecklingen för varuleveranser, personkontakter och annan informationsöverföring. Vid oförändrad politik och en fortsatt utveckling av det internationella samarbetet torde ett tjänstesamhälle av det här diskuterade slaget ge fortsatt utrymme åt en ökning av levnadsstandarden. Ett samhälle av det slag som skisseras enligt före- liggande alternativ är också mindre känsligt för stigande råvarukostnader eftersom det medger större möjligheter att välja en mer begränsad omfattning av sådan varuproduktion som är särskilt känslig för föränd- ringar i råvarukostnaderna.

12.5.5. Utvärdering av alternativen

De ovan diskuterade utvecklingsaltemativen avser att tjäna som underlag för en utvärdering av produktionssystemets framtida utformning och de effekter näringslivsutvecklingen kan få på ortssystemet. Med utgångs- punkt från dessa utvecklingsalternativ kan sålunda de regionala produk- tionssystemen och tillgången till privat och offentlig service analyseras. Motiven för att i rapportens sammanfattning föra in en diskussion om framtida utveckhngsalternativ är att det inte är möjligt att ge ett sammanfattande och entydigt svar på frågan om företagens och sam- hällets produktionskostnader skiljer sig åt mellan olika regioner och ortstyper. Uppenbart är att åtgärder som vidtas för att påverka utvecklingen medför effekter på såväl den direkt berörda verksamheten som på andra verksamheter.

Det är uppenbart att varje utveckhngsalternativ för sig inte ger en riktig bild av den framtida näringslivsutvecklingen och dess regionala

konsekvenser. Syftet med att diskutera några alternativ för den framtida utvecklingen har istället varit att renodla vissa aspekter av arbetsfördel- ningen mellan sektorer och regioner för att ge en antydan om i vilken huvudinriktning utvecklingen kan förväntas ta om den internationella arbetsfördelningen ökar eller minskar och om den ökande tjänsteproduk- tionen riktar sig till hushållen eller företagen. Diskussionen kring olika utveckhngsalternativ syftar även till att peka på de intressekonflikter som föreligger mellan olika grupper och samhällssektorer. Av exemplen framgår det att en ortsstruktur som i första hand är avpassad för hushållens önskemål om en tillfredsställande service får en annan utformning än en ortsstruktur som tillfredsställer kraven på en effektiv varuproduktion till låga kostnader för företagen. På motsvarande sätt har de administrativa funktionerna sina speciella krav på utformningen av den framtida ortsstrukturen.

En utökad internationell arbetsfördelning är en väsentlig förutsättning för en fortsatt stegring av befolkningens materiella levnadsstandard. En sådan utveckling kan emellertid förväntas leda till en koncentration av varuproduktionen till ett fåtal anläggningar i varje bransch lokaliserade till några få orter.

En drastisk nedskärning av utrikeshandeln kan på sikt medföra en stagnation i tillväxten av våra materiella tillgångar. En sådan omfördel- ning från internationell till nationell och mellanregional arbetsfördelning innebär emellertid att varuproduktionen kan förväntas ske i relativt små anläggningar som är lokaliserade i ett flertal orter runt om i landet.

Den ökade sysselsättningsandelen inom tjänsteproducerande näringar som alltmer börjar uppmärksammas kan tolkas på två sätt. Enligt den ena tolkningen är det den hushållsinriktade servicen som dominerar denna utvecklingsbild. Det innebär att allt fler av de funktioner som nu sker i hemmen i framtiden kommer att produceras kollektivt. Denna utveckling kan ses som ett nödvändigt inslag i utvecklingen för att nå målet om jämställdhet mellan könen. En effekt av detta blir emellertid en mer koncentrerad bebyggelse än vi har för närvarande på grund av en nödvändig samlokalisering av bostäder och service. Varuproduktionen kan då komma att ske i kapitalintensiva produktionsenheter för att ge utrymme åt sysselsättningsexpansionen inom tjänstesektorerna. Dessa kapitalintensiva industrianläggningar kan förväntas uppvisa en koncentre- rad lokalisering till ett fåtal orteri landet.

Enligt den andra tolkningen av tjänstesektorernas ökande sysselsätt- ningsandel så beror den på en ändrad arbetsfördelning framför allt mellan industrin och servicesektorn. Denna tolkning ges på ett antagande om att sysselsättningen ökar inom tjänstesektorn på grund av att flera admini- strativa funktioner eller servicefunktioner som tidigare utfördes inom industriföretagen nu sker av särskilda serviceföretag. En konsekvens av denna utveckling kan bli en regional segregering av tjänsteproduktion och varuproduktion eftersom det inte längre ur organisatorisk synpunkt blir nödvändigt med samlokalisering av servicefunktioner och varubearbetan- de funktioner. Detta kan motverkas genom att regionalpolitiken stimule- rar till samlokaliseringi utvecklingsblock av varuproduktion och verksam-

heter med närstående forsknings- och utvecklingsarbete. Enligt denna tolkning av näringslivsutvecklingen kommer en stor del av den framtida tjänsteproduktionen att kunna avsättas på export. Tjänstesektorns expansion innebär då inte att några framtida betalningsbalansproblem behöver lägga ytterligare restriktioner på den ekonomiska politiken.

En väsentlig uppgift i ett fortsatt forsknings- och utredningsarbete kring produktionskostnader och regionala produktionssystem bör vara att närmare analysera vilka av ovannämnda alternativ för den framtida utvecklingen som ger de bästa effekterna på hushållens välfärd. Det är därvid väsentligt att närmare beakta de funktionella samband som råder inom olika delar av ett regionalt produktionssystem. Vidare bör hänsyn även tas till hur det svenska produktionssystemet är kopplat till internationella produktionssystem.

12.6. Fortsatt forsknings- och utredningsverksamhet

Inom ramen för produktionskostnadsgruppens arbete har tvärvetenskap- lig forskning stimulerats. Företrädare för flera ämnesområden har således gemensamt utvärderat den forskning som bl. a. redovisas i bilagorna 8—10. Som framhålls i ERU: s betänkande har det ömsesidiga kontaktut- bytet mellan forskare och tjänstemän inneburit flera fördelar för parterna. En förtjänst är att forskningsresultat kan föreligga då samhälls- politiska problem skall lösas. En annan är att forskare får inblick i samhällsplaneringen och dess problem.

Fortsatt forsknings- och utredningsverksamhet kring produktionskost- naderna bör inriktas på en fortsatt och fördjupad kartläggning av företagssektorns regionala produktionssystem. Därvid är det särskilt väsentligt med ytterligare förbättrade kunskaper om sammansättningen av de teknologiska utvecklingsblocken. I föreliggande rapport från produktionskostnadsgruppen redovisas en metod, som är väl lämpad för en sådan kartläggning och analys. Av de exempel från bearbetningama som lämnas i rapporten framgår det att de teknologiska utvecklings- blocken kan vara sammansatta på en mängd olika sätt. Förutsättningarna för en spontan uppkomst av en produktivitetshöjande samverkan mellan olika verksamheter är störst i de stora och företagsrika regionerna. En slutsats av de redovisningar som lämnas i produktionskostnadsgruppens rapport är att produktionskostnaderna är relativt låga i de orter och regioner som uppvisar en väl integrerad samverkan mellan olika verksam- heter. I mindre regioner med få företag kan likartade produktionsfördelar stå att vinna genom en målmedveten styrning av de regionalpolitiska resursinsatserna med sikte på att bygga upp teknologiska utvecklings- block som utgörs av några väl avgränsade branscher och verksamheter. Uppgifter om de teknologiska utvecklingsblockens regionala och sek— toriella sammansättning bör följaktligen utgöra ett särskilt värdefullt underlag för regionalpolitisk planering.

Kommunikationsstrukturen och dess kapacitet påverkar företagen i olika omfattning i skilda delar av landet. Av produktionskostnadsstudier-

na framgår det att många företag har lyckats rationalisera transportar- betet avsevärt. Det innebär att kostnadsökningama har begränsats när det gäller transport av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter. En uppgift i den fortsatta forskningen kring regionala skillnader i produktionskost- nader är det väsentligt att klarlägga vilka effekter på produktionssyste- mets utformning som bl.a. förändrade energipriser kan innebära. I sådana studier bör även ökade transportkostnader för hushållen upp- märksammas.

Uppgifter om leveransströmmar mellan olika regioner och sektorer ger en helhetsbild av de effekter som förändringar på lokal och regional nivå får på andra orter och regioner. Som underlag för samhällsekonomiska bedömningar måste dessa uppgifter om mellanregionala samband kom- pletteras med kartläggningar av kapacitetsförhållanden på lokal nivå med avseende på arbetsmarknaden, tillgång till bostäder, transportstruktur samt annan offentlig och privat service. Detta kan ske på grundval av lägesbestämda uppgifter om antalet förvärvsarbetande, befolkning, bostä- der samt offentliga och privata tillgångar i övrigt. En sådan metodansats förutsätter en planeringsmodell där den fysiska, ekonomiska och sociala planeringen samordnas på skilda regionala planeringsnivåer. Den metod för samhällsekonomiska översiktskalkyler som redovisas i rapporten kan sägas ange en möjlig utgångspunkt för en sådan samordnad planerings- modell. Ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete kring en sådan metod för lokal och regional utvecklingsplanering bör, i högre grad än den av produktionskostnadsgruppen utarbetade samhällsekonomiska kalkylmetoden, beakta de samlade effekterna på hushållens levnadsvill- kor av förändringar av skilda slag. Den bör vidare innefatta den lokala och regionala trafikplaneringen, som utgör ett väsentligt inslag i möjligheterna att utforma och driva en aktiv ortssystempolitik av det slag som skisseras i betänkandet Orteri regional samverkan (SOU 1974: 1).

I ett fortsatt forsknings- och utredningsarbete kring regionalpolitiska frågor utgör faktorer som påverkar den offentliga sektorns och den privata tjänstesektorns lokaliseringsval väsentliga frågor att besvara. En allt större del av den totala sysselsättningen i landet kommer under de närmaste årtiondena den offentliga sektorn och den privata tjänstesek- torn till del. Det innebär ett ökat intresse från politiker och planerare för uppgifter om vilka faktorer som ligger bakom dessa sektorers produk- tionsförhållanden och lokaliseringsval. I föreliggande rapport lämnas en ingående redovisning av bl. a. den kommunala sektorns produktionskost- nader i olika regioner. De visar att kostnaderna för den kommunala servicen som ett grovt genomsnitt är högst i Stockholm och i de små glesbefolkade kommunerna i norra glesbygden. Denna analys är emeller- tid inte tillräcklig som underlag för planeringen. Ett väsentligt inslag i den fortsatta forskningen på detta område bör bl. a. omfatta uppgifter om kopplingarna, i form av leveransutbyte och personkontakter mellan de offentliga och privata tjänstesektorerna och tillverkningsindustrin iolika orter och regioner.

Bilaga 8 Regionala beroenden

DUBB

— bidrag av Gunnar Törnqvist, Mats Engström, Bengt Sahlberg, Ingemar Dalgård, Lars Nordström, Erik Bylund, Gösta Weissglas och Ulf Wiberg

Ur innehållet

Det svenska kontaktlandskapet Flyget i regionalpolitikens tjänst Maktens regionala koncentration

Konsumenternas kostnader för lokal och regional service

I Kommunikationer och verksamhets- lokalisering

Gunnar Törnqvist

1 . Inledning

ERU: s arbetsgrupp för studier av hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper och dess produktionskostnadsgrupp har utnyttjat resultat från bl. a. forskning som bedrivs inom två skilda forskargrupper vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi i Lund.

Arbetena inom Torsten Hägerstrands forskargrupp i kulturgeografisk process- och systemanalys är utpräglat individ- och hushållsorienterade. Syftet med de undersökningar från gruppen, som redovisas i denna omgång av ERU: s arbete, är att belysa sidor av befolkningens levnadsvill- kor i ett antal svenska regioner av olika typ. Inom den andra projektgruppen är intresset centrerat kring lokaliseringsfrågor och olika verksamheters existensvillkor i skilda regioner. Med verksamhet avses därvid lokaliseringsenheter som arbetsställen eller delar av arbetsställen, vilka genom inbördes beroendeförhållanden länkas samman till omfattan- de regionala och nationella verksamhetssystem (jfr det snävare begreppet produktionssystem). I det följande lämnas en kort översikt över arbetets organisation inom det senare projektet, dvs. det som kan karaktäriseras som utpräglat arbetsplatscentrerat.

Även om utgångspunkten för samhällsanalysen i detta projekt skiljer sig från det individorienterade projekt som leds av Torsten Hägerstrand, finns det tydliga drag som är gemensamma. Ett sådant är det tidsgeogra- fiska perspektivet. Ett annat är att beskrivningar och tolkningar av observerade beteenden endast används som ett slags basmaterial för olika samhällsanalyser. Som kommer att framgå av den fortsatta framställning- en, har projektarbetena efter hand mer och mer kommit att ägnas analyser av de handlingsbegränsningar eller handlingsmöjligheter som finns i olika omgivningar och former av samhällsorganisation. I det arbetsplatscentrerade projektet kan därvid aktörerna vara enskilda befattningshavare, grupper av befattningshavare eller hela företag och andra organisationer.

Organisationen av arbetet inom det forskningsprojekt som beskrivs i denna översikt framgår av figur 1 : 1. Arbetet kan indelas i tre faser, som i diagrammet kallas kartläggning, analys och experiment. Arbeten pågår för närvarande inom alla tre, men tyngdpunkten har successivt förskjutits från moment i figurens nedre till moment i dess övre del.

Figur 1: 1 har dessutom en dimension som kallas aggregeringsnivå. På den lägsta nivån är objekten enskilda befattningshavare och arbetsplatser. Den högsta omfattar undersökningar baserade på aggregerade data för hela stadsregioner inom och utom Sverige.

2. Kartering

Inför de forskningsarbeten som inleddes 1967 antogs att en väsentlig drivkraft i urbaniseringsprocessen — och då i första hand koncentrationen av vissa verksamheter till stora stadsregioner — är behovet av kontakter för informationsutbyte mellan alltmer specialiserade arbetsfunktioner i samhället. För att testa detta antagande genomfördes en serie undersök-

Effekter av Alternativa framtida alternativa k kl d k framtida "sonia t ondsuop" . . .. .. ven emo e Er ._ lokaliserlngforand— g 2 . w ungar i & |||-| & x ”" A_ntagandan N_ypotetiska H_ypotetisko Fö_r'__dndrade om förändrade transportsystem förändringar av re ionala kontakt— kontaktmönster törvärvsarbetets ac tranportbehav och produktionens Å & sammansättning och regionala | i organisation i | | i ' : | | : | | | | ' Kontakt- IOC: ' | Det svenska [ r " . ur | of,” mo] '9_ eter | | kontaktlandskapet | >. tar lokaliserings- | | | '%5 h 1970 _r . . 960 ( enheter | skrida | | ' oc ' Z | -- | ( | | | | | | | ' | I | | Verkliga kontaktmönster Transportsystem Förvärvsarbete Regionala kontakt- ? Personkontakter l960. l965 0.1970 och produktion och transpartbehov _ telekontakter Vägnöt Funktionell sam— Kontaktmönster för Z varuströmmar järnvägsnät manställning och hela stadsregioner 0 Detaljstudier av flygnät fördelning 1960. 0 befattningshavare - WÖSMh 1970 - . Trdtabeller -( arbetsfunktioner tariffer : arbetsställen etc a: organisationer ' ( 2 Figur I:] Forsknings- AGGREGERINGSNIVÅ __—+ arbetets organisation. GT/ in 1974

ningar av direkta personkontakter mellan befattningshavare i olika typer av företag och andra organisationer. Genom dessa undersökningar kartlades de karaktäristiska dragen i olika arbetsfunktioners och organisa- tioners koptaktmönster.

Parallellt genomfördes en studie av förvärvsarbetets regionala organisa- tion i Sverige. Till grund för dessa karteringar av sysselsättningens fördelning och utveckling lades samma funktionella indelning av de förvärvsarbetande som användes i ovan nämnda kontaktundersökningar. Senare har karteringama av de personkontakter som binder samman olika verksamheter och regioner kompletterats med inventeringar av telekon- takter och varuströmmar. Olika karteringsarbeten finns i sammandrag redovisade i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitel 4 i bilaga 7).

Så långt kan arbetena inom projektet karaktäriseras som observationer av faktiska beteenden iett nationellt verksamhetssystem.

3. Analys

I nästa fas av forskningsarbetet förskjuts intresset över till studier av de begränsningar och möjligheter som finns för olika verksamheter att fungera i skilda lägen inom landet. Undersökningarna gäller möjligheterna att upprätthålla direkta personkontakter och telekontakter samt möjlig- heterna att transportera gods. Hittills är det i första hand personkontak- terna som varit föremål för analys.

Inför dessa analyser av lokaliseringsförutsättningarna har transportsy- stemet, dvs. vägnät,järnvägar och flyglinjer, kartlagts. Framkomligheten i systemet har använts för att bestämma olika orters och regioners tillgänglighet eller åtkomlighet i förhållande till varandra.

I mikroundersökningarna är lokaliserings- eller observationsenhetema befattningshavare, arbetsfunktioner, arbetsställen eller hela organisatio- ner. För dessa enheter mäts effekterna från kontakt- och transportmöjlig- hetssynpunkt av hypotetiska omlokaliseringar. Effekterna mäts i tid och kostnader. Analyserna är empiriskt förankrade genom att observerade kontaktmönster och transporter läggs till grund för antaganden om transportarbetets omfattning och riktning i skilda lägen. Vidare sker alla resor och transporter i ett verkligt transportsystem. Mikroundersökningar av detta slag av såväl tillverkande enheter som serviceenheter och administration finns redovisade i sammandrag i produktionskostnads- gruppens rapport (kapitlen 5 och 10).

Makroundersökningarna representeras i figur 1: 1 av analyser av s. k. kontaktlandskap. Dessa bygger på aggregerade data. Kontaktbehovet i skilda stadsregioner beräknas genom att uppgifter om olika arbetsfunk- tioners kontaktbehov appliceras på de aggregat av funktioner som finnsi respektive region. Kontaktlandskapen visar sedan den regionala balansen eller obalansen mellan dessa kontaktbehov och de resemöjligheter som det befintliga transportsystemet erbjuder. Även dessa undersökningar är således analyser av en faktisk situation. Studier av det svenska kontakt-

* L. Herlin, T. Nordin, Kommunikations- och kan ta ktmöjligheter i Västeuropa I 973. (Stencil) Lund 1974.

2 Modellområde i dessa undersökningar är Malmö A-region. En preliminär rapport föreligger: L-O. Olander, T. Persson m. fl., Regional service ett modellutkast för studier av inomregionala servicelandskap. En mer omfattande studie publi- ceras under hösten 1974: L-O, Olander, Företagens omgivningsstruktur -— mo— dellstudier i sydvästra Skåne.

landskapet finns översiktligt redovisade i ERU:s rapport ”Regioner att leva i” samt i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitel 5). En utförlig beskrivning följer omedelbart efter denna forskningsöversikt. Nämnas bör också att kommunikations- och kontaktmöjligheterna i hela Västeuropa analyserats på liknande sätt.1

Makro- och mikroundersökningarna kompletterar varandra bl. a. ge- nom att avslöja de för- och nackdelar som finns med de två ansatserna. Makroundersökningarna ger en totalbild av samspelet och växelverkan mellan näringslivets och den offentliga förvaltningens lokalisering å ena sidan och transportsystemens regionala uppbyggnad å den andra. Men resultat av analyser på denna aggregeringsnivå är mycket vanskliga att tolka. Mikroundersökningar, som endast kan genomföras i form av ett begränsat antal fallstudier, ger däremot bättre möjligheter till en djupare insikt om de samband som råder i komplexa verksamhetssystem.

4. Experiment

I denna fas av projektarbetet drivs konsekvensstudiema längre än i föregående. Avsikten är att i framtidsperspektiv studera de rumsliga effekterna av olika antaganden och åtgärder. Genom experiment i operationella modeller har det visat sig möjligt att blottlägga några av de restriktioner och handlingsramar som begränsar våra möjligheter att forma framtidens samhälle.

Till skillnad från ovan redovisade undersökningar baseras dessa experiment på t. ex. rent hypotetiska fördelningar av arbetsplatser och bosättning samt rent hypotetiska transportsystem. Som närmare redo- visas i produktionskostnadsgruppens rapport (kapitel 10) och i en följande bilaga, ingår både mikro- och makrostudier som led i dessa experiment. Hittills har konsekvenserna av olika alternativ och lösningar främst studerats från företags och myndigheters synpunkt. Inledande försök att mäta konsekvenserna av olika förändringar för enskilda hushåll och individer kan dock redovisas. (Se avsnittet 5.2.1 om servicelokalise- ring och individens transportkostnadssituation i produktionskostnads- gruppens rapport samt den översikt över inomregionala undersökningar som följer.)

5. Inomregionala undersökningar

Hittills nämnda undersökningar, vilka alla på ett eller annat sätt berörts i ERU-rapporter med bilagor, är studier på nationell nivå. Samma grundläggande synsätt och arbetsgång som använts i dessa nationella översikter har tillämpats i studier av förhållandena inom en stadsregion.2 Genom att dessa undersökningar är inomregionala och genom att därmed hushållens transportsituation blir en central fråga är kontaktytan

gentemot det av Torsten Hägerstrand ledda forskningsprojektet betydan- de.

I det inomregionala delprojektet betraktas en region som ett regionalt system bestående av objekt och relationer som definieras på följande sätt:

Objekten är hushåll, företag och organisationer samt alla former av serviceinrättningar (social och kommersiell service). De relationer (länk- ningar) som är av intresse är de som alstrar trafik, dvs. personförflytt- ningar och godstransporter. Objekten ställs samman parvis i olika kombinationer med utgångspunkt från sammanlänkande trafikflöden och bildar på så sätt problemområden, vilka studeras i faktiska, planerade och teoretiska regionala omgivningar.

En del av problemområdena är bostadsbaserade och kan exemplifieras genom länkningarna bostad—hushållsservice (alternativt arbetsplats, bo- stad eller fritid). Trafikflödena känns här igen som serviceresor, pend- lingsresor, sociala kontaktresor och rekreationsresor. Andra problemom- råden berör arbetsplatserna och behandlar relationerna arbetsplats— arbetsplats (alternativt företagsservice). Trafikflödena motsvaras i detta fall av tjänsteresor och godstransporter. I den följande texten redovisas genomförda arbeten inom de båda grupperna var för sig.

Hushållens omgivningsstruktur (bostadsbaserade länkningar)

I denna del av projektet studeras hur hushållsmedlemmar från sina bostäder i olika regionala omgivningar kan nå en rad aktiviteter utanför hemmet. En rad inventeringsarbeten kring de aktuella objekten är genomförda inom Malmöregionen, som för närvarande utgör projektets arbetsområde. Uppmärksamheten har därvid riktats mot dimensionering och lokalisering av serviceinrättningar, arbetsplatser, fritidsområden, bostadsområden och befolkning. För att på ett övergripande sått studera hushållens möjligheter att nå dessa aktiviteter har en sammanfattande modellstudie genomförts. Studien innehåller en datormodell i vilken samtliga ovannämnda länkningar mellan hushållens bostäder och alla former av regional service kan studeras. Metoden är så utformad att hushållens situation i varje läge av en region kan utvärderas i en given regional omgivning samt att hanterbara jämförelser kan göras mellan olika omgivningar. Ansatsen är inriktad på olika befolkningsgruppers tidsanvändning och resulterar i s. k. serviceprofiler och servicelandskap. I uppbyggnaden av modellen tas hänsyn till behovet av att snabbt kunna modifiera förutsättningarna i olika analyser. Förändringar kan rutin- mässigt och enkelt göras i serviceutbudets sammansättning och lokalise- ring, bebyggelsens och befolkningens fördelning samt transportsystemets uppbyggnad. Metodens tyngdpunkt ligger i beskrivningen av transportsy- stemet med en noggrann återgivning av vägnätets utformning och framkomlighet, kollektivtrafikens linjesträckning, terminaler och håll- platser samt tidtabelluppgifter för skilda dagsintervall. Serviceinrätt- ningarnas öppettider svarar för utbudets tidsmässiga variationer, medan efterfrågan beror av skilda befolkningsgruppers situation (ålder, förvärvs- arbete, tillgång till transportmedel etc.). Framkomligheten i transport-

systemet under olika delar av dygnet kommer då in som den väsentliga sammanlänkande faktorn.

För närvarande avslutas en första utvärdering av modellen på den faktiska regionala omgivning som idag finns i Malmöregionen. Åtkomst- möjligheterna till en lång rad servicefunktioner analyseras för skillda befolkningsgrupper i olika lägen, med hänsyn tagen till att den relativa betydelsen (t. ex. besök/tidsperiod) av olika former av service varierar mellan befolkningskategorier. De på så sätt framkomna servicelandska- pen, som uttrycker tillgänglighetssituationen för ett stort antal punkteri regionen, matchas mot efterfrågans storlek i samma punkter. Härigenom avslöjas s.k. överskotts- eller bristområden i den regionala tillgänglighe- ten, vilka kan förändras eller utjämnas genom försök med ändrat utbud av transportmöjligheter eller servicefunktioner.

Företagens omgivningsstruktur (arbetsplatsbaserade länkningar)

Inom denna andra del av projektet studeras en regions näringsliv som ett inomregionalt kontaktsystem. Även i denna del har modellarbetet föregåtts av en rad förstudier. En kartläggning av sysselsättningens funktionella sammansättning och utveckling har genomförts avseende industri, byggnadsindustri och partihandel samt den offentliga sektorn och företagsservice. För att studera relationer eller länkningar mellan dessa objekt har också en omfattande kontaktundersökning genomförts.

I modellstudier analyseras sedan hur näringslivets inomregionala kon- taktsystem fungerar i varierande regionala omgivningar. Med omgivning menas då sysselsättningens storlek, sammansättning och lokalisering samt det inomregionala transportsystemet. Genom att i modellform variera dessa komponenter studeras bl. a. enkärniga, flerkärniga och decentralise- rade regiontyper. Analysen kan ske med hjälp av den tidigare diskuterade modellen. En fördel är därvid att jämförelser kan göras mellan hushållens respektive företagens krav på inomregional omgivningsplanering.

Som komplement sker analysen också i form av en mikrobetonad tidsanvändningsmodell, där befattningshavares möjligheter att genomföra sina dagliga kontaktprogram studeras från tidsbudgetsynpunkt. Trafik- flödenas variationer i olika delar av regionens centrumbildningar till följd av dessa tjänsteresor uppmärksammas. Modellstudiernas resultat torde kunna påverka debatten om de större centralortemas inre uppbyggnad och trafiksituation.

6. Hopkoppling

Hittills genomförda undersökningar av kommunikationer och verksam- hetslokalisering kan betraktas som punktinsatser. Dessa behöver komplet- teras. Vidare är det nödvändigt att koppla samman olika delundersök- ningar till någon form av syntes. Den metodik som utvecklats inom olika delprojekt är väl anpassad för detta.

Bland kompletteringar som inletts märks följande. I de arbeten som

hittills genomförts har tyngdpunkten legat på karteringar, analyser och modellförsök som rört persontransporter och då i första hand den s.k. organisationstrafiken. När arbetena inom projektet startade var detta en angelägen uppgift. Nu framstår det som önskvärt att åter ta upp godstransporterna till behandling med den metodik som utvecklats inom projektet. I detta sammanhang synes det särskilt angeläget att i modellförsök testa de rumsliga effekterna av olika former av transport- stöd samt olika antaganden om förändrad transportteknik och förändra- de drivmedelspriser (för en närmare diskussion se avsnitt 5.3, s. 117 ff).

Inför den hopkoppling av olika delprojekt som förestår bör det understrykas att frågan om verksamheters lokalisering och transport- möjligheterna i samhället är problem med många dimensioner. Det är därför sannolikt orimligt att försöka finna s. k. optimala lösningar på de transport- och lokaliseringsproblem som blottlagts genom olika undersök- ningar. Snarare blir det fråga om att genom en konfrontation mellan olika undersökningsresultat belysa de intressekonflikter som finns mellan olika krav på tillgänglighet i samhället.

Några exempel kan tjäna som illustration till ovanstående tankegång. Driftsenheterna inom industrin är beroende av tillgänglighet i förhållande till arbetskraft, råvaror och marknader. Lägeskraven för dessa enheter är ofta inte förenliga med dem som gäller för de administrativa enheterna inom samma organisationer, vilka i första hand är beroende av person- kontakter med varandra. Offentliga myndigheter behöver täta kontakter med varandra samtidigt som de är kontaktobjekt för organisationer och hushåll runt om i landet. Stordriftsfördelar och krav på betydande kundunderlag leder till koncentration av serviceverksamheter. Dessa krav är ofta inte förenliga med hushållens och individernas behov av närhet till service osv.

II Kommunikationer och regional utveckling nuvarande och framtida utvecklingslinjer

Mats-G. Engström—Bengt W. Sahlberg

] Inledning

”Hade människo-slägtet förblifvit här och där på jordklotet i små fylken kringspridt, och om det icke tillhopa flutit i större samhällen, ägde vi icke så många nyttiga upfinnelser, icke heller hade de kunnat så lätt utvidgas och allmänna göras.

Ju flere samtida människor under en styrsel lefva tilhopa, ju närmare de bo til hvarandra, och ju nogare de förena sina krafter til inbördes nödtorfters och beqvämligheters förskaffande, ju sällare kan deras lefnad blifva. Samhällets band knytes då fastare. Dess medlemmar äro då vigare förhanden til förnuftigt umgänge, samt at tjena och hjelpa hvarandra. En vässer och slipar, en retar och upmuntrar den andra til arbetsamhet, eftertanka och nyttiga upfinnelser. Däremot måste invå- narena i vidsträkta, men glest bebodda landskaper, som Norrland och Finland, sakna många hjelpe-medel och beqvämligheter, som folkrika orter äga. Deras skogar, kärr och ödemarker, hvilka upbrukade kunde föda många tusende människor, rycka nu ofta, genom köld och skadeliga ångor, födan ur munnen på de fåå landets inbyggare. Deras långa väg til Köp-städerne, som fordrar flere dagars och veckors resa och täring, förqväfver närings-fliten; och mången måste, vid infallande sjukdomar, af brist på Läkare, som bor många mil bårta, i elände omkomma.”1

Syftet med de undersökningar som presenterasi föreliggande arbete är att

]) studera lokaliseringsbetingelserna i olika delar av landet för informa- tionsbehandlande och kontaktberoende arbetsfunktioner, 2) belysa sambandet mellan kontaktbehov, transportsystem och den regionala sysselsättningsutvecklingen, 3) analysera konsekvenser för kontaktmöjligheterna av omfördelning av sysselsättningen mellan olika regioner i landet, 4) utvärdera effekter på kontaktmöjligheterna av förändringar i trans- portsystemen, 5) skapa instrument för en samordnad regional planering och trafikpla- nering.

1 Carl Fredric Mcnnan- der (Biskop och Pro- Canceller i Åbo): Tal om folkhopens tilväxt, som grunden til rikets näring- ars upkomst; hållit för Kongl. Vetensk. Acade- mien, vid Praesidii ned- läggande den 2 nov. år 1765. Stockholm 1766.

2 Sammanfattning och kommentarl

Dagens tätortsstruktur, som är en produkt av en lång historisk process, har först på senare år i större utsträckning börjat påverkas av informa— tionsbehandlande verksamheters lokaliseringsbeteende. Behovet av per- sonkontakter inom näringliv och förvaltning synes nu utgöra en väsentlig drivkraft bakom den regionala utvecklingen framför allt i samhällen på väg in i en efterindustriell utvecklingsfas. De rumsliga förändringarna kommer också till uttryck på det internationella planet genom att företag och organisationer får en alltmer internationell inriktning.

I föreliggande arbete ges en beskrivning och analys av regionala variationer i Iokaliseringsbetingelser från kontaktsynpunkt. Vidare speg- las sambanden mellan kontaktbehov, kommunikationsmöjligheter och regional utveckling. Som underlag för analysen av kontaktmöjligheter används uppgifter från Sverige om kontaktbehov inom näringsliv och förvaltning, näringslivets och förvaltningens lokalisering samt resemöjlig- heterna mellan landets 70 A-regioncentra. (Se figur 2: 1.)

Med syftet att belysa tänkbara framtida utvecklingsförlopp genomfö- res ett antal modellförsök med regional omfördelning av sysselsättningen och förändringar inom transportsystemen.

Tidigare erfarenheter har visat att ju vidare kontaktfält en verksamhet har, desto färre lokaliseringsalternativ har den, medan verksamheter med mer avgränsade kontaktmönster ofta visar sig rörligare från lokaliserings- synpunkt. Kontaktfältets omfattning bestäms i huvudsak av arbetsupp- gifternas art. ”Unika” kontaktberoende funktioner har normalt ett vidare kontaktfält såväl funktionellt som rumsligt än mindre unika funktioner. De unika funktionerna kan sägas ha behov av total tillgänglighet. Mindre unika funktioner har främst behov av lokal tillgänglighet. Dessa funktioner söker skaffa sig information främst i den egna regionen eller angränsande regioner.

En organisation slutligen består normalt av ett stort antal funktioner med varierande ”unikhetsgrad”. Sedd som en enhet har organisationen behov av såväl total som lokal tillgänglighet.

De relativa kostnadsvariationerna mellan A-regionerna i Sverige när det gäller möjligheterna att uppehålla direkta personkontakter för unika arbetsfunktioner, dvs. sett från total tillgänglighetssynpunkt, visas i figur 2: 2 a. Befattningshavare i Stockholmsregionen har den ekonomiskt sett gynnsammaste positionen. Därnäst följer regionerna i området runt Stockholm och Mälaren. De två andra storstadsregionerna, Göteborg och Malmö, intar förhållandevis oförmånliga lägen. Mest ogynnsam är

1 Anslag till arbetet har utgått från Expertgruppen för regional utredningsverk— samhet (ERU), Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Statens råd för samhälls- forskning samt Transportforskningsdelegationen. Statistiskt material m.m. har erhållits från 'följande organisationer: Svenska Arbetsgivareföreningen, ERU, Bankernas förhandlingsorganisation, F örsäkringsbola- gens förhandlingsorganisation, Kooperationens förhandlingsorganisation, Statens förhandlingsorganisation, A-pressen, Tidningarnas Arbetsgivareförening, Scandina- vien Airlines System, Linjeflyg AB samt Statens järnvägar.

BEHOV TILLGÅNG

Kommunika- tioner

Regional fördelning Vögndt , iam vags-

_ _ _ av kontaktberoende nöt, flygnut _ _ __ I— befattningshavare Tidtabeller, bil— _, | iettbriser etc . : i _ _ _J.. _ _ _ "L " " " rFörundringar i j

Regional omfördel-l ning av kontakt- | vägnar, idmvögs- |

' nöt, flygnut '

' _ l:?rigzggfai'ffq" I ' Tidtabeller, bil- | :. .: Lietrpriser etc.

r i—

I | | Regional fördelning Restider |

L _ _ _ _ _ .. J

Vistelsetider Reskostnader

av resandebehov

Regional kommunika- tiansstandard/ til Igång— lighet

situationen för Norrlandsregionerna. Det råder således betydande skillna- der mellan olika regioner när det gäller kostnaderna för unika funktioner att upprätthålla sina kontakter.

Kontaktmöjligheterna mätta utifrån den lokala tillgängligheten visar att Stockholmsregionen med mycket bred marginal har den gynnsammaste positionen i landet (se figur 2: 2b). Skillnaden mellan framför allt Stockholm och övriga regioner i riket är mycket kraftig. De relativt höga värden som tidigare erhölls särskilt för regioner runt Stock- holm och Mälardalen saknas här helt. Värdena ligger på en nivå som motsvarar endast drygt en fjärdedel av Stockholms värde. Vidare framgår att Göteborg, Uppsala, Malmö och Västerås har de näst Stockholm bästa positionerna. Låga värden registreras för framför allt de mindre regioner- na i Norrland men även för vissa regioner i Mellansverige och östra Götaland.

Anledningen till den drastiskt förändrade bild som fråmkommer här jämfört med tidigare är bl.a. att de inomregionala kontaktmöjligheterna här spelar en avgjort mycket större roll i en regions värde. Av avgörande betydelse är således i hur stor utsträckning man kan tillgodose sitt kontaktbehov i den egna regionen. Därvid kommer regioner rymmande stora andelar kontaktberoende befattningshavare att inta ett mera förmånligt utgångsläge, medan närheten till stora regioner samt goda kommunikationer i detta fall får ett väsentligt mindre inflytande.

Efter sammanvägning av regionernas totala och lokala tillgänglighet framstår självfallet Stockholm fortfarande som den mest centrala noden i

Figur 2.1 Principskiss visande tillvägagångssät- tet för utvärdering av regionala kon taktmöj- lighetsvariationer. Anm.: Se vidare sid. 46.

Figur 2:2 Kontaktprofiler konstruerade med hjälp av dator. Kullarnas höjd är proportionella mot A-regionernas indexvärden. 2: 2a = total tillgänglighet, 2:21) = lokal tillgänglighet samt 2:2c = Vägd tillgänglighet. Anm. Datorprogram: Arne Wilhelmsson.

tätortssystemet. Regionerna runt Stockholm samt Göteborgsregionen intar därnäst de gynnsammaste lägena följda av de 5. k. storstadsalternati- ven i mellersta Sverige samt Malmö. Regionerna i Norrland intar ogynnsamma lägen (figur 2: 2c).

De modellstudier som genomförts bygger på å ena sidan förändringari sysselsättningens regionala fördelning och å andra sidan förändringar i transportsystemens uppbyggnad. Modellerna över sysselsättningens fram— tida regionala fördelning sträcker sig från stark fortsatt storstadstillväxt till kraftig decentralisering av kontaktberoende verksamheter.

Omfördelningen av kontaktberoende verksamheter i landet resulterari små förändringar i relativt läge mellan de skilda regionerna beräknat utifrån den totala tillgänglighetens princip. Detta pekar på den regionala obalansen i fördelningen av kontaktberoende befattningshavare i utgångs- läget 1970 samt på hur avgörande regionernas geografiska läge, kommuni-

kationsnätens uppbyggnad och transportföretagens taxesättningar är för de unika, nationellt verkande funktionernas kontaktmöjligheter.

Betydligt större regionala konsekvenser i utjämnande riktning får omfördelningen från lokal tillgänglighetssynpunkt. Detta beror bl.a. på de förbättrade förutsättningarna att efter omfördelningen uppehålla personkontakter i den egna regionen. För vissa typer av verksamheter skulle de regionala skillnaderna i kontaktmöjligheter väsentligt minska vid en decentralisering av sysselsättningen, vilket i sin tur skulle öka antalet lokaliseringsalternativ för dessa verksamheter.

De förändringar i kommunikationsstrukturen som studerats i modell- försök är bl. a. ändrad medelhastighet i vägnätet, ändrade biljettpriser på samtliga inrikesflyglinjer samt olika former av utbyggnad av inrikesflyg- nätet i landet. Förändringarna har testats mot olika sysselsättningsmö- deller.

Sett utifrån total tillgänglighetssynpunkt spelar de mellanregionala resemöjligheterna en avgörande roll för förutsättningarna att i olika regioner upprätthålla personkontakter. Förbättringar respektive försäm- ringar i transportsystemet får påtagliga konsekvenser. Det kan exempelvis konstateras att bättre framkomlighet i vägnätet minskar skillnaderna i kommunikationsstandard framför allt mellan övriga landet och Stock- holm. Ju högre hastighet i vägnätet, desto mindre roll spelar de kollektiva färdmedlen, vilka under senare år alltmer koncentrerats till Stockholm. Förbättringar av resemöjligheterna med kollektiva färdmedel såsom t. ex. sänkta flygpriser gynnar främst Stockholm men i dessa fall även Norrland och södra Götaland.

Från lokal tillgänglighetssynpunkt ger förändringar i transportsystemet myoket små effekter såväl totalt som regionalt. Det geografiska läget och den regionala fördelningen av sysselsättningen ger här alltså litet utrymme för mer påtagliga förändringar.

KOntakt- och informationsmässigt utgör Sverige en del av ett världs- omspännande informationssystem. Internationella variationer i kontakt- möjligheter synes bli av allt större betydelse som lokaliseringsfaktor för internationella och multinationella organisationer. Det är därför av intresse att kartlägga skillnader i nationernas relativa läge. Som illustra- tion till detta problemkomplex har en beräkning (total tillgänglighet) över möjligheterna till direkta personkontakter mellan 63 storstäder i Västeuropa tagits fram. Likartade förutsättningar som tidigare gällt på regional nivå gäller här på den internationella nivån. Som substitut för kontaktbehov har befolkningen använts. Av figur 2: 3 framgår att det rent fysiska avståndet och geografiska läget spelar en avgörande roll för de internationella kontaktmöjligheterna vilket konstaterades även på mellanregional nivå. Skillnaderna mellan geografiskt perifera och centrala lägen i ett system accentueras ytterligare genom tidtabelläggningen för de kollektiva färdmedlen. Ändpunkterna i systemet (exempelvis Helsingfors, Lissabon, Palermo etc.) är normalt trafikunderlagsmässigt svagare än centrala punkter bl. a. beroende på färre omstigande passagerare. Detta resulterar i ett mindre antal turer till samt mindre gynnsam tidtabell för de perifera regionerna.

Figur 2:3 Kontaktmöjligheter i Västeuropa uttryckta med indextal enligt den totala tillgänglighetens princip. Intervallen 100—80, 80—60, 60—40 samt 40— har särskilts genom olika nyanser i grått. Paris har det högsta värdet = 100. Anm. Högt indexvärde = låg kontaktkostnad.

Intresset har i detta arbete koncentrerats till möjligheterna att uppehålla direkta personkontakter. För att få en totalbild av regionala kontaktkostnadsvariationer måste utöver direkta personkontakter även kostnaderna för telefonkontakter, telex, brev och flera andra media beaktas. Här skall endast som komplement till kontaktkostnadsberäk-

Figur 2:4 Regionala telefonkostnadsvan'ationer 1970, innan utiämningsstödet införts (vänstra kartan) samt motsvarande när hänsyn tas till effekten av det beslutade utjämningsstödet (högra kartan). Anm. Högt indextal = låg kontaktkostnad.

ningarna redovisas regionala variationer i telefonkontaktkostnader år 1970, framtagna utifrån den totala tillgänglighetens princip. En jämförel- se göres också med det utfall som blir resultatet när de beslutade åtgärderna om stöd för regional utjämning av telefonkostnaderna genomförts. Fördelningen av antalet samtal avgöres av mottagarregioner- nas kontaktbehovsvärde.

Som framgår av figur 2: 4 intar Stockholm även ifråga om telefonkon- taktkostnader den gynnsammaste positionen i landet. Stödets införande innebär» en förbättring mot tidigare med i bästa fall 6—8 indexenheter, vilket gäller för landets södra och norra regioner. För regionerna i Mellansverige medför stödet en liten relativ (i förhållande till Stockholm) försämring på ett par indexenheter.

] Tarifferna som utnytt- jas motsvarar kostnaderna för att transportera en genomsnittsvara.

Figur 2:5 Regionala transportkostnadsvariationer 1970 för en genomsnittsvara, enligt den totala tillgänglighetens princip, innan transportstödet infördes (vänstra kartan) samt med hänsyn tagen till effekten av det inrättade transportstödet (högra

kartan). Anm. Högt indextal = läg transportkostnad.

För en rad verksamheter spelar utöver persontransporter även gods- transportsituationen en väsentlig roll. Någon närmare analys av regionala variationer avseende transportmöjligheter för gods göres inte i detta arbete. Ett enkelt räkneexempel har dock genomförts för att illustrera godstransportsituationen i landet. Kostnaderna för frakt med järnväg och lastbil mellan samtliga A-regioner i Sverige har beräknats.1 Billigaste transportmedel utnyttjas vid beräkningarna. Antalet sysselsatta i tillverk- nings- och byggnadsindustri samt befolkningen i respektive A-region svarar mot det tidigare använda kontaktbehovet som vikt på respektive region. Beräkningarna har genomförts utifrån den totala tillgänglighets- principen. De regionala transportkostnadsvariationerna beräknas till att

börja med utan hänsyn tagen till det transportstöd som införts för att stödja och utveckla näringslivet i särskilt norra delarna av landet samt Gotland.l Därefter har beräkningarna gjorts om, nu med hänsyn tagen till nämnda transportstöd (se figur 2: 5).

Det kan inledningsvis konstateras att de regionala kostnadsskillnaderna för godstransporter även utan stöd är avsevärt mindre än när det gäller persontransporter. Flera regioner i Mellansverige, med Örebro i spetsen, har vidare ett gynnsammare kostnadsläge än Stockholmsregionen. Miss- gynnade områden är framför allt de norra delarna av landet samt Gotland.

Efter stödets införande har de aktuella områdena som mest förbättrat sitt relativa kostnadsläge med 10—12 indexenheter. Fortfarande har dock, med detta generella beskrivningssätt, de nordligaste regionerna dubbelt så höga fraktkostnader som Mellansverige.2

2.1. Framtida utvecklingstendenser

Den utveckling som har lett och leder till anhopning av speciellt högre kontaktberoende befattningshavare till några få stadsregioner ger upphov till multiplikativa och kumulativa effekter i regionsystemet (jfr figur 2: 6). Det är särskilt storstadsregionerna som dragit till sig befolkning under senare tid (se figur 2: 7 , svarta cirklar). Därutöver är det främst regionerna runt Mälaren samt enstaka regioner i Syd- och Mellansverige som erhållit omfördelningsvinster (på 650 personer eller mera). Utav Norrlandsregionerna erhåller endast Umeå en omfördelningsvinst medan Gävle stannar på ungefär status quo (grå cirkel). Övriga har fått vidkännas,i några fall betydande, omfördelningsförluster (vita cirklar).

r —————————— 1 , Målsättning rörande den I | regionala fördelningen av : | näringsliv och befolkning . L _____ ". _ _ _ _ J

Ökad (mm-olikhet tur) omlokalisering, nyetab lering och/eller mt- växt av kontaktbero- ende, mn även andra

"Mel lan regional " kumulativ effekt

'

___-

* L ________ _] verksamheter och Funk- tioner (Mer betydande) tillrkon och/eller tillvaxv inom någon kontaktberoende verksamhet Tillskott av arbets- l' _________ ! kraft för att tillgodo- Yillxkon av annan personal inom den aktuella orgmisa— timen (bl.a. in— tamt kontaktbero- ende)

ve ökad efterfrågan av varor och tjänster till den utökade verksamheten, or— betskroftun och den hushallsmedlemmar

"lnammgioual" multiplikativ effekt

Intruslmkruren bygges ut och förbättra, bl.a. de mellanregionala kommunikationemu

Accentuering av vi;- sa negativa effekter

Figur 2:6 Principskiss visande de multiplikativa och kumulativa effekter som kontaktberoende verksamheter ger upphov till.

: Gynnsam 'miliu" fur | ytterligar utvidgning I och nytillrkon av

' skilda vedtmheter

:.Nyo lokala och regiona- | la mkelvuraen uppnås | | (verksamheter, befolk- | Luang, inkomster)

1 För närmare uppgifter om transportstödets ut- formning se t. ex. prop. 1973:95.

2 Då en stor del av god- set importeras respekti- ve exporteras skulle hän- syn till detta i beräk- ningarna ge hamnstäder, städer med storflyg- platser samt gränsregio- ner ivissa fall betydligt högre indexvärden än vad som blir fallet då endast transporter inom Sverige beaktas.

__'l

___l

Figur 2: 7 Mellanregio-

0550 nala om fördelningar å."...m av befolkningen i lan- () - - 650 det under perioden 1 96 0— I 9 70.

Mellan kontaktbehovet i en region och regionens befolkningsstorlek föreligger ett exponentiellt samband beroende på den större tröghet som behäftar systemet när det gäller omflyttning av befolkningen. Om kontaktbehovet relateras till befolkningsstorleken 1970 får Stockholm det högsta indexvärdet (i 18) medan Malmö stannar på 68 och Göteborg 62. Övriga A-regioner, fördelade på fem grupper efter befolkningsstorlek, får genomsnittliga indexvärdena 46, 35 , 33 , 3 1 respektive 29.

Den framtida utvecklingen torde innebära en fortsatt förskjutning mot en allt större andel sysselsatta inom den offentliga sektorn samt servicesektorn (i dess vidaste betydelse). Jord- och skogsbrukets andel minskar ytterligare liksom sysselsättningen inom industrin. Parallellt med ovannämnda utvecklingsdrag kan förväntas att den omfördelning av sysselsättningen från tillverknings- och godshanterande funktioner till olika administrativa funktioner och servicefunktioner som pågått en längre tid torde komma att fortgå. Inom de sistnämnda informations- och kontaktberoende funktionerna förväntas bl. a. ledningsfunktioner, mark- nadsföring, produktutveckling, vissa administrativa funktioner och tek- niska servicefunktioner komma att tillväxa medan exempelvis vissa ”kamerala” funktioner kommer att ha en minskande andel sysselsatta i framtiden. Den typ av verksamheter och funktioner som har ökat och förväntas öka mest är de som är mest kontaktberoende.

Den framtida företags- och organisationsstrukturen inom näringslivet torde i större utsträckning än i dag komma att kännetecknas av stora

organisationer. Inte på så sätt att vi nödvändigtvis får större verksamhets- enheter (arbetsställen), utan sannolikt genom att allt fler och större privata såväl som statliga koncerner och konglomerat av företag utvecklas, vilka organisatoriskt och juridiskt utgör enheter. Dessa verksamheters regionala organisation kommer i hög grad att påverka den regionala sysselsättningsutvecklingen.

Utvecklingen på kommunikationssidan synes inom överblickbar fram- tid i huvudsak vara förknippad med förändringar och förbättringar med hjälp av existerande transportteknik. Med dessa tekniska förutsättningar som utgångspunkt och under förutsättning att privatbilismen även i fortsättningen kommer att vara ekonomiskt och socialt möjlig kan den framtida transportförsörjningsbilden i landet komma att te sig på följande sätt.

På persontransportsidan kommer järnvägen genom sin tekniska och organisatoriska uppbyggnad (vagnstorlek, spår, stationer, administration etc.) att kunna överleva endast där trafikunderlaget är relativt stort. Privatbilismen tömmer en så stor del av resandebehovet på korta och medellånga sträckor att det totala underlaget måste vara betydande för att en ”dubblering” med järnväg skall vara ”lönsam”. På kortare sträckor torde expressbussar ha goda möjligheter att ta över trafikarbetet från järnvägen och samtidigt utgöra ett flexibelt komplement till personbilen. Över längre avstånd kommer flyget sannolikt att spela en allt större roll. Vid ingången till det efterindustriella samhället synes samspelet mellan utbud och efterfrågan på kommunikationer över tiden resultera i en tillväxt av större städer och kommunikationskanalerna mellan dessa, medan en tillbakagång drabbar mindre orter i kombination med allt lägre kommunikationsstandard.

2.2. Målformulerad tillgänglighet

Vid planeringen av det framtida tätortssystemet utgör det nuvarande systemet självklart utgångspunkten. För att tätortssystemet skall fungera tillfredsställande måste orter som ges en viss funktion i systemet också tillförsäkras en viss standard från såväl sysselsättnings- som kommunika- tionssynpun'kt. Varje ort bör exempelvis uppnå en angiven minimi- standard.1 Väsentligt är då att beakta olika funktioners kontaktbehov och söka bygga upp sysselsättningsstrukturer och transportsystem som är anpassade till varandra i skilda ortstyper. Vad skall då anses vara rimlig minimistandard och hur skall denna mätas? En utgångspunkt vid fastställandet av en minimistandard skulle kunna vara att gruppera regionerna efter någon lämplig indelningsprincip och därefter ange riktvärden (intervall) för regionerna inom respektive grupp.

För att illustrera en dylik ansats har A-regionerna indelats i grupper (efter bl. a. befolkningsstorlek) och regionernas totala samt lokala tillgänglighet sammanvägts. Beräkningarna visar att Norrlandsregionerna2 är kraftigt missgynnade 1970. Av dessa är det endast Gävleregionen som har en tillfredsställande kontakt- och resemöjlighetssituation. Något i under-

1 En diskussion om minimistandard har även tagits upp av kommunikationsde— partementet i samband med planeringen av inomregionala kommuni- kationer.

: Ä—regionema 56—70. _Se karta bilaga 1.

kant ligger också regionerna i västra Svealand och nordvästra Götaland. Vidare har regionerna i östra och sydöstra Götaland en otillfredsställande standard.

Vid tillskapandet av ett minimistandardbegrepp är det rimligt att på något sätt ta hänsyn tål det rent fysmka avståndet, dvs. de ona regionernas geografiska läge. Att förse en avlägsen region med goda kommunikationer innebär normalt högre kostnader än att tillgodose en central regions behov. Det är inte realistiskt att tänka sig identiska kontaktmöjligheter över hela landet. Den avvägning som blir nödvändig kan göras på många sätt. Ett sätt är att beräkna regionala variationeri kontaktmöjligheter utifrån fågelvägsavståndet mellan samtliga regioner och därefter jämföra resultatet med de faktiska kontaktmöjligheterna. Avvikelser mellan dessa båda beskrivningar kan användas som underlag för bedömning av vilken kommunikationsstandard som är rimlig att kräva för olika regioner och för test av olika åtgärders effekter på kontaktmöj- ligheterna. En sådan jämförelse har gjorts mellan de 70 A-regionerna. Av jämförelsen framgår att regioner runt Stockholm, i södra och sydvästra delarna av landet, dvs. i de tre storstadsområdenas ”influensfält”, samt

Tabell 2.1 Förhållandet mellan regionernas vägda tillgänglighet (total + lokal) 1970 och deras vägda tillgänglighet grundad på verkliga fysiska avstånd

A-region Index A-region Index A-region Index nr nr nr 1 100 25 94 49 81 2 111 26 100 50 74 3 104 27 94 51 92 4 107 28 100 52 75 5 91 29 100 53 80 6 91 30 100 54 64 7 81 31 97 55 53 8 78 32 91 56 80 9 77 33 92 57 56 10 80 34 70 58 58 11 87 35 80 59 77 12 70 36 80 60 81 13 82 37 71 61 68 14 87 38 76 62 68 15 94 39 80 63 67 16 85 40 73 64 74 17 59 41 67 65 78 18 72 42 70 66 61 19 68 43 65 67 100 20 73 44 58 68 106 21 64 45 78 69 64 22 73 46 63 70 92 23 82 47 75 24 91 48 85

Anm.: Värdet 100 anger att kommunikationsstandarden exakt svarar mot de fysiska avståndsrelationerna. Värden under 100 indikerar negativ kommunikations- standard. (Det bör påpekas att dessa relationstal inte är direkt jämförbara mellan regionerna på så vis att det kan hävdas att exempelvis Norrtälje har bättre kommunikationsstandard än Stockholm. Det är endast den faktiska kommunika- tionsstandarden för respektive region, satt i relation till de fysiska avstånds- relationerna, som visas.)

Piteå, Luleå och Kiruna i norr har kontakt- och resemöjligheter som ungefär svarar mot de verkliga fysiska avståndsrelationerna i landet. övriga Sverige uppvisar negativ kommunikationsstandard, dvs. sämre standard än vad de fysiska avstånden motiverar. (Se tabell 2.1 .) Eftersträvas av utjämningsskäl ett ”rundare” Sverige, i vilket det verkliga fysiska avståndet, hur stort det än må vara, inte skall få anta högre värden än exempelvis 300 km,1 finner man att endast Stockholm samt regionerna runt huvudstaden har ungefär lika bra (eller bättre) kontakt- och resemöjligheter 1970 som i den transformerade bilden.

De data, beräkningsmetoder, resultat och idéutkast som fortsättnings- vis presenteras syftar till att ta fram en del av det underlag som krävs för utvärdering av vilka åtgärder som behöver vidtas för att ge orter av samma kategori likartade kontaktmöjligheter, Den regional- och trafikpo- litiska målsättning som ställs upp får ge svaret på vilka regionala variationer i kontaktmöjligheter som är att betrakta som godtagbara.

Studierna av resemöjligheter och sysselsättningsstruktur i föreliggande arbete kommer i huvudsak att inriktas på en beskrivning av potentiella kontakter och de restriktioner som den regionala sysselsättningsfördel- ningen, fysiska avstånden och transportsystemen lägger på kontaktmöjlig- heterna. Att förutsäga det faktiska resandet utifrån olika regionala fördelningar av sysselsättningen och skilda transportsystem kräver en närmare analys av funktionella samband och av restriktionernas inverkan på kontaktbeteendet.2

3 Allmän bakgrund

Den teknologiska utvecklingen har i stora delar av världen avskaffat det renodlade överlevnadsproblemet och frigjort personella och materiella resurser för uppbyggnaden av det 5. k. överflödssamhället. En grundförut- sättning för denna utveckling har varit människans förmåga till lagarbete. Lagarbetet kräver samordning genom kommunikation och bygger på överföring av information.

Informationsutbyte och informationsbehandling har effektiviserats bl. a. genom nya transportmedel, media och maskinella informationsbe- handlingsmöjligheter. Det växande behovet av information har också krävt ökade personella och materiella resurser. Allt fler arbetsuppgifter har avdelats för att bearbeta, förmedla och sammanställa information eller konstruera hjälpmedel för dessa ändamål. Samtidigt som efterfrågan på arbetskraft till informationsbehandlande verksamheter ökat, har genom den teknologiska utvecklingen allt fler av de tidigare arbetsuppgif- terna i samhället försvunnit.

Ju viktigare informationsbehandlingen blir och ju större resurser som avdelas för den, desto väsentligare blir uppgiften att underlätta den. Geografiskt och tidsmässigt kan detta göras genom att inbördes kontakt- beroende verksamheter lokaliseras i närheten av varandra eller genom att deras inbördes tillgänglighet förbättras genom goda kommunikationer.

1 Det verkliga fysiska av- ståndet d har i dessa be- räkningar transformerats enligt ekvationen d"= min.(d, 50+d5 >” ). Det innebär t. ex. att det längsta fågelvägsavstån- det Ystad - Kiruna, 1 424 km nu motsva- rar 300 km.

2 En analys av faktiska kontaktkostnader ge- nomföres i U—bilaga 16.

En stor mängd information kan utbytas och överföras med teknikens hjälp, således utan att de i informationsutbytet involverade individerna personligen behöver sammanträffa med varandra. Aktiviteter som till övervägande del är sysselsatta med sådan informationsbehandling (motta- gande, bearbetande och avgivande) synes från den utgångspunkten vara i huvudsak obundna ifråga om lokalisering. Däremot förefaller sådana funktioner som sysslar med planering, styrning, koordinering, kontroll, förhandlingar etc. också fortsättningsvis i hög grad ha behov av personliga sammanträffanden. Då de är mera avstånds- och tidskänsliga begränsas antalet alternativa verksamhetsplatser.l

Nätverket av relationer mellan olika funktioner är inte stabilt utan ändras över tiden och i rummet. Individernas positioneri den organisato- riska strukturen förändras kontinuerligt. Förändringarna kan här ske relativt snabbt för den enskilde individen medan själva organisationen omvandlas långsammare.

Den fysiska samhällsbebyggelsen avspeglar organisationsstrukturen i rummet och uttrycker funktionernas inbördes relativa läge. Även rumsligt kan förändringar ske snabbt för den enskilde individen medan orörligheten i fasta anläggningar (bebyggelse och transportleder) genom dessa anläggningars långa livslängd konserverar den rumsliga strukturen. Genom den större rörligheten i den organisatoriska strukturen kommer användningsområdena för och innehållet i befintliga anläggningar att skifta över tiden. Det relativa läget kommer därigenom att spela en avgörande roll för hur befintliga anläggningar utnyttjas och för hur nya anläggningar planeras.

I den organisatoriska strukturen kan vissa funktioner och verksamheter karakteriseras som mer eller mindre unika medan andra är mera allmänt förekommande. Unikhetsgraden kommer delvis att bestämma funktioner- nas/verksamheternas kontaktmönster och blir därigenom även avgörande för deras lokaliseringsbeteende. Ju mer unik en funktion är, desto större krav ställs som regel på att funktionen är ”centralt” belägen. (Jfr figur 3: l.)

Alternativet till eller förutsättningarna för koncentration av bl. a. unika funktioner till större städer kan synas vara förbättrade kommuni- kationer. Samspelet mellan utbud och efterfrågan på kommunikationer kan förmodas vara en av de drivande krafterna bakom utvecklingen i olika delar av ett geografiskt spritt samhälle.

1 Det har anförts att benägenheten att i så stor utsträckning som nu sker utnyttja personliga sammanträffanden för informationsutbyte skulle vara en generationsbe— tingad fråga. En ny generation med vana att handskas med avancerade elektroniska kommunikationssystem skulle ha väsentligt mindre behov av personkontakter även vid utbyte av komplicerad information och vid förhandlingar. Den övervägande delen av experter på hithörande frågor synes emellertid f. n. hysa tvivel om en sådan utveckling, åtminstone inom en överblickbar framtid.

3.1. Närbesläktade undersökningar

I det följande skall endast i korthet redogöras för några studier som har närmare anknytning till föreliggande arbete. Framställningen skall be- gränsas till några pågående svenska studier.l

De aktuella studierna kan sägas behandla regionala skillnader i tillgängligheten till varor, tjänster och information etc. Därvidlag utgör behovet av interaktion och förutsättningarna för interaktion de konkret observerbara och mätbara komponenterna. Studierna kan delas in i två huvudtyper efter valet av studieobjekt. I den ena typen utgör företag, myndigheter och organisationer både som helheter och uppdelade på enskilda funktioner studieobjekten, medan i den andra typen främst hushållens och enskilda människors situation analyseras. Gemensamt för studierna är att de bl. a. syftar till att söka beskriva interaktionsmöjlighe- ter utifrån fundamentala tidsgeografiska restriktioner och empiriskt konstaterade beteenden.

Det grundläggande betraktelsesättet kan mycket förenklat åskådliggö- ras med ett tid-rumdiagram (enligt Hägerstrand, Lenntorp, Mårtensson se figur 3: 2). I figuren anger prismat det område inom vilket t. ex. en privatperson eller en person i tjänsten kan förflytta sig från punkten O (bostad, arbetsplats etc.) för att vid en viss tidpunkt vara tillbaka till 0. a, b och c anger ”stationers” (arbetsplatser, skolor, butiker etc.) läge och deras ”öppethållandetider”.

Figur 3:1 Kontakter mellan olika typer av arbetsfunktioner/aktiviteter/verksam- heter mellan— och inomregionalt enligt tidigare genomförda kontaktundersökningar.

Anm. Den rumsliga organisationen av aktiviteterna illustreras genom dessas regionala fördelning (jfr Engström 1970). Aktiviteternas unikhetsgrad ges i den vertikala dimensionen genom objektens höjd. Aktiviteter representerande den mer unika gruppen agerar kontaktbehovsmässigt efter den totala tillgänglighetens princip. Då de kräver nationell räckvidd år de mycket känsliga för tidsmässiga restriktioner och därmed också för den regionala fördelningen av andra kontaktbe- roende aktiviteter (jfr tigur 4: 1). Den lägsta gruppens situation illustreras närmast genom den lokala tillgänglighetens princip. Den sammanvägda bilden av samtliga kontakter ger regionala kontaktmöjlighetsvariationer som närmar sig en sammanväg- ning av total och lokal tillgänglighet. (Foto: Björn Henriksson.)

1 Hägerstrand, Lenntorp, Mårtensson: Projektet "Tidsanvändning och ekologisk organisation”. C. Persson: Kontakt- arbete och framtida lokaliseringsföränd- ringar. Lund 1974. L—O. Olander: Kon- taktsystem och inom- regional lokalisering. Lund 1974.

I det projekt som behandlar hushållens tidsanvändning i skilda samhällstyper riktas huvudintresset mot frågan i vilken utsträckning, på vilket sätt och med vilken insats ett hushåll kan tillfredsställa sina servicebehov inom den för hushållet disponibla tiden. Arbetet har delats upp på i huvudsak tre undersökningssteg. Det första steget innebär en kartläggning och analys av individens-hushållets "kontaktmönster”, dvs. individens-hushållets utnyttjande av olika former service-nyttigheter. Platsen där nyttigheterna utbjuds benämns ”station”. (Exempel på sådana stationer är livsmedelsbutiker, apotek, post, bank, skolor, tandlä- kare etc.) Stationerna utgör följaktligen fasta punkter i individens omgivning och måste utnyttjas på för individen tillgänglig tid.

Det andra steget består i att bestämma stationernas tillgänglighet. Tillgängligheten avgörs bland annat av deras öppethållandetider, individer- nas tidsbudget samt avindividernasläge i förhållande till stationerna. Läget påverkar den insats av tid som individen måste ta på sig för att nå stationen. Tidsinsatsen är avhängig fysiskt avstånd, kommunikationssystem, turtäthet, köbildningar av olika slag etc.

I det tredje steget konstrueras modeller där funktionaliteten eller bristen på funktionalitet mellan olika omgivningsstrukturer och skiftande tidsbudgeter kan studeras. Bland annat skapas här möjligheter att i modellförsök placera olika typer av hushåll i olika samhällen—tätorter i landet och där låta hushållen genomföra sina dagsprogram. Omgivnings- strukturen kan på så sätt beskrivas utifrån den tillgänglighet, flexibilitet eller valfrihet som den erbjuder individen hushållet.

I en annan studie analyseras regionala skillnader i Iokaliseringsbetingel- ser när det gäller att tillfredsställa behovet av informationsutbyte genom personkontakter för statliga verk eller delar därav. Analysen har bl. a. gällt effekterna av omlokalisering av statlig verksamhet i Sverige. Skilda verks regionala kontaktmönster matchas mot uppgifter om resemöjlighe- ter mellan landets A-regioner. Genom att flytta de studerade verken successivt mellan de 70 A-regionerna ges möjligheter att kartlägga

Figur 3: 2 Illustration av tid—rummet i två dimensioner. Prisma! återger den ram i tid— rummet inom vilken exempelvis en person kan förflytta sig med samma utgångs- och slutläge 0 som krav. Med given förflytt- ningshastighet utgör begränsningarna i rum- met r, och r2 när tids- intervallet är I, till t,. a, b och C är exempel på olika ”stationer" (arbetsplatser, butiker etc.) med varierande ”öppethållandetider" (streckmarkerat).

kostnaderna och tidsåtgången för verken att genomföra sina kontakter vid lokalisering till alternativa lägen.

I ytterligare ett projekt analyseras inomregionala kontaktmöjligheter enligt likartade principer som i de två projekten ovan. Arbetet behandlar företags och organisationers kontakter. Beräkningarna av kontaktmöjlig- heterna baseras bl. a. på restider mellan olika delar av den studerade regionen. Syftet med arbetet är att utarbeta metoder för utvärdering av olika aktiviteters kontaktutrymme i alternativa regionstrukturer.1

4 Dataunderlag, förutsättningar och restriktioner

Dataunderlaget i föreliggande arbete består av uppgifter rörande regional sysselsättningsstruktur, kontaktbehov inom näringsliv och förvaltning samt resemöjligheter mellan landets 70 A-regioncentra.

Från i huvudsak två källor har uppgifter hämtats om sysselsättningens regionala fördelning. Statistiken i den ena källan avser tjänstemän inom tillverknings- och byggnadsindustri samt partihandel. Klassificeringen av befattningshavare sker efter verksamhetstyp, arbetsfunktion och nivå. Den andra källan har använts för uppgifter om anställda inom offentlig förvaltning. Här saknas lämplig klassificering efter arbetsfunktion. Nivå- tillhörigheten har bestämts efter lönegradsplacering. För några näringsgre- nar saknas för detta ändamål användbar, samlad redovisning av de anställdas arbetsfunktioner och nivåer. Dessa näringsgrenar är till sina funktioner och sitt innehåll av funktionell karaktär, varför de har betraktats som en form av arbetsfunktioner.

Från tidigare genomförda kontaktundersökningar har uppgifter häm- tats rörande arbetsfunktioners, nivåers och näringsgrenars kontaktbehov. Ett kontaktbehovsvärde per capita har räknats fram för varje arbetsfunk- tion, nivå och näringsgren. Vid bestämning av varje regions samlade kontaktbehov har antalet befattningshavare inom respektive arbetsfunk- tion etc_ i regionen i fråga multiplicerats med funktionens per capita-vär- de. Summan av de i en region förekommande arbetsfunktionernas samlade kontaktbehov utgör regionens kontaktbehovsvärde. (Dessa kon- taktbehovsvärden varierar i relativa tal från närmare 38 procent för Stockholm till 0,16 för Sollefteå.) Det bör understrykas att de värden på kontaktbehov som använts i detta arbete hänför sig till behovet av direkta personkontakter i tjänsten. För andra ändamål såsom analys av sociala kontakter krävs andra uppgifter om såväl populationer som beteenden.

Kartläggningen av resemöjligheterna har begränsats till kommunikationer mellan de 70 A-regioncentra i Sverige. Datamaterialet består av avgångs- respektive ankomsttider för järnväg och inrikesflyg i Sverige 1960, 1965 och 1970.2 Materialet omfattar resemöjligheter mellan varje par av A-regioncentra vid alla tider på dygnet. Vägnätet har omvandlats till restid med bil.3 I de fall järnvägsförbindelser saknas mellan två centra har bussförbindelser angivits då sådana funnits. Bussförbindelser utmed Norrlandskusten ingår likaledes i materialet. Även sovvagnsförbindelser vid de tre tidpunktema har kartlagts. (Båtförbindelse med Gotland har inte medtagits.) Reskostnadema har angetts i orabatterade biljettpriser för flyg, för' första klass järnväg (buss), samt milersättning för resa med bil.4

Speciella datorprogram har utvecklats för bearbetning av materialet. Beräkning av restider, vistelsetider samt reskostnader vid resa mellan varje

' Se vidare framställning i bilaga 8, del I.

2 Gäller även linjetaxi— flyg.

3 Då inget annat anges användes en generell has- tighet av 70 km/tim.

4 Samtliga kostnader an- ges i 1970 års priser och taxor.

par av A-regioncentra genomförs maskinellt. Valfria restriktioner kan byggas in i programmen vid de olika beräkningarna, såsom tidigaste tillåtna avgångstid, senaste tillåtna ankomsttid, val av färdmedel etc. Metoden innebär en sökprocess där varje möjlig resväg mellan två orter testas i syfte att få fram den väg som ger exempelvis kortaste restid, längsta vistelsetid eller lägsta kostnad.

De allmänna restriktioner som gällt vid framtagandet av de kommuni- kationsmatriser som används är följande: (Jfr figur 4: 1 .)

Restidsmatriser

I)Resan mellan A-regionerna företas med snabbaste färdmedel eller kombination av färdmedel oberoende av tidpunkt på dagen. 2) Resan måste företas efter kl. 06.00 och före kl. 23.00. 3) Inomregional restid är uppdelad på tre typer av A-regioncentra, Stockholm 40 min., Göteborg och Malmö 30 min. och övriga centra 20 min.

4) Restiderna avser enkel resa vid mellanregionala transporter, tur och retur vid inomregionala transporter.

R F . N' R* '” n. .c n. ronA n-gb swe Hog—B g (StationA) RUIII

Figur 4:1 Dagsprisma illustrerande räckvidden från region A vid givna förflytt- ningshastigheter i kombination med i detta arbete antagna tidsrestriktioner (resurser).

Anm. : ”Innanför” regionerna C och D uppnås maximala 8 timmars vistelsetid. "Innanför” regionerna B och E uppnås minimum 4 timmars vistelsetid. ”Utanför” regionerna B och E uppnås ej tillräcng vistelsetid för en kontakt, varvid reglerna för sowagn resp. övernattning utnyttjas. Om osymmetriska restider (exempelvis tåg i den ena riktningen och flyg i den andra) existerar i några relationer kan detta ge möjlighet att nå ytterligare regioner, Reg. F. Punkt-streck-linjer anger anta.! möjliga vistelsetidstimmar i olika regioner. Transportmedlens linjenäts- och tidtabellsstruktur kan ge tidsgeografiskt omkastade relationer mellan regionerna, vilket inte framgår av figuren.

Vistelsetidsmatriser

l) Avfärd från hemregionen får påbörjas tidigast kl. 06.00 och återkoms- ten till hemregionen måste inträffa senast kl. 23.00. 2) Den vistelsetid som uppnås på arbetstid (0900—1700) uppfattas som användbar vistelsetid. 3) Det färdmedel eller den kombination av färdmedel som ger maximal vistelsetid användes vid resan. 4) Vistelsetiden inom den egna lokaliseringsregionen är maximala 8 timmar.

Reskostnadsmatriser

I)Resa med bil debiteras 31 öre per km. Detta pris utgör ett genomsnittspris beräknat utifrån de regler som gällde under andra halvåret 1970. 2) Biljettpriser för inrikesflyget avser priser under sommarhalvåret 1970. 3) Tågpriser avser förstaklassresa i oktober 1970. Priset har angivits med 30 öre per km som genomsnittsvärde. 4) Inomregional reskostnad är uppdelad på tre typer av A-regioncentra, Stockholm 10 kr., Göteborg och Malmö 8 kr. samt övriga centra 5 kr. 5) Mellanregionala kostnader avser enkel resa, inomregionala tur och retur.

5 Sysselsättning, kontaktbehov och kommunikationer

Framställningen nedan är en förkortad version av den presentation av sysselsättning, kontaktbehov och kommunikationer som återfinns i U-bilaga16.

5.1. Sysselsättningens och kontaktbehovets utveckling iSverige ] 96 0— 1 9 70

Nedan belyses översiktligt några väsentliga drag i den regionala utveck- lingsbilden under 1960-talet rörande sysselsättningen inom näringsliv och förvaltning. Därvid kommer speciellt tjänstemannasektorn och kontakt- beroende befattningshavare att uppmärksammas. Dessa uppgifter kom- mer sedan, tillsammans med resultaten som presenteras i avsnittet om transportsystemens utveckling att ligga till grund för de fortsatta undersökningarna och de olika modellförsöken som redovisas i senare avsnitt. Framställningen nedan berör i första hand industrin (inkl. byggnadsindustrin) och partihandeln samt den statliga sektorn.1

Vid klassificering av förvärvsarbetande i den officiella statistiken tillämpas vanligtvis näringsgrens- eller branschbegrepp. Samtliga personer vid ett och samma verksamhetsställe hänförs därvid i princip till samma näringsgren oavsett arbetsuppgifter och ansvarsområde. De traditionella indelningsprinciperna döljer emellertid många mycket väsentliga drag i

1 Uppgifterna rörande in- dustrins och partihan- delns administrativa per- sonal är hämtade från Svenska Arbetsgivareför- eningens tjänstemanna- lönestatistik (komplet- terad med kooperatio- nen och statliga före- tag). Beträffande den statliga sektorn an- vänds primärmateria- let till ”Statlig och statsunderstödd verk- samhet”.

1 Enheter förläggs också iväxande utsträckning till utlandet, ett förhål- lande som inte närmare berörs i denna framställ- ning.

2 Jfr dock de beslut som hittills tagits röran- de utflyttning av statlig verksamhet.

den regionala utvecklingsbilden. Det är svårt att med näringsgrens- och/eller branschstatistik fånga in de rumsliga, organisatoriska föränd- ringar som skilda företag och organisationer har genomgått eller nu genomgår. Därför skall framställningen grundas på ett mera funktionellt synsätt på den regionala sysselsättningsutvecklingen. Med en funktio- nell indelning av förvärvsarbetande förstår vi i detta sammanhang en klassificering av yrkesverksamma personer vilken baseras på deras respektive arbetsuppgift och ansvarsområde.

I det svenska verksamhetssystemet kan klara tendenser till en regional arbetsfördelning konstateras. Det innebär bl. a. att sysselsättningsstruktu- ren genomgår inte bara en branschvis förskjutning mellan regioner utan även en funktionell och organisatorisk strukturförändring på regional nivå. Denna process har bl. a. medfört att industrisysselsättningsandelen (enligt näringsgrensklassificeringen) nått sin kulmen och är i avtagande. Sektorn har numera sin största omfattning i mindre och medelstora regioner, medan den i framför allt Stockholmsregionen sedan en tid varit på kraftig tillbakagång. Utvecklingen inom näringslivet har vidare kännetecknats av att särskilt den administrativa delen av personalen tillväxer, samtidigt som i första hand större företag organiserar sig i flera regionalt uppdelade verksamhetsenheter.1 Därvid har huvudkontor och liknande ofta kommit att få sin lokalisering i någon storstadsregion, medan övriga enheter återfinns i mindre och medelstora regioner. Detta har bl. a. resulterat i en betydande ansamling av administrativ personal, speciellt högre befattningshavare, i de tre storstadsregionerna med Stockholm som den mest profilerade. Även vissa andra verksamheter, vilka kan hänföras till intresseorganisationer, vetenskaplig verksamhet, uppdragsverksamhet, finansverksamhet etc. är påtagligt koncentrerade till i synnerhet Stockholmsregionen.

Från historisk utgångspunkt har ansamlingen till Stockholm av offentlig verksamhet alltid varit betydande. Centrala verk, myndigheter och institutioner var 1970 nästan uteslutande belägna i huvudstaden.2 De civila förvaltningar och affärsverk som har en regional spridning av sina verksamhetsenheter företer ofta en mycket likartad organisationsupp- byggnad. I de flesta fall är de regionala enheterna förlagda till residensstäderna i landet. Övrig offentlig verksamhet tenderar att i stort följa befolkningsfördelningen, dock med viss övervikt för större centra.

Klär vi denna skissartade framställning i siffror ter den sig på följande sätt. Den administrativa personalen inom industri och partihandel uppgick 1970 till ca 309 000 i hela Sverige. Jämfört med 1960 innebär det en ökning med 102 000 befattningshavare, motsvarande en 49-pro- centig tillväxt. Ökningstakten var högre i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö än för riket igenomsnitt. Detta innebär således en ytterligare koncentration av denna kategori befattningshavare till storstadsregionerna under 60-talet. 45 % av den administrativa personalen var 1970 lokaliserad till Stockholm, Göteborg och Malmö.

För de medelstora regionerna i landet (regiongrupperna A, B och C) samt de mindre regionerna (grupp D) låg utvecklingstakten lägre än

riksgenomsnittet med undantag för grupp C.1 Dock kunde enskilda regioner uppvisa värden som var klart högre.

Tillväxttakten för de högre tjänstemännen, de som enligt tidigare gjorda kontaktundersökningar ägnar en betydande del av arbetstiden åt externa personkontakter, var ännu högre — 69 % i riket som helhet. Även för denna delpopulation uppvisade storstadsregionerna högre värden än riksgenomsnittet, mellan 74 och 103 %. De medelstora regionerna (grupperna A, B och C) sammantagna följde i stort riksutvecklingen, medan de små regionerna låg klart under. Således skedde även för högre befattningshavare en ytterligare koncentration till särskilt Stockholm, så att regionen 1970 rymde 30 % och de tre storstadsregionerna tillsammans nära 50 % av dessa.

Förutom i den nivåmässiga strukturen avviker Stockholmsregionen ganska markant från övriga riket när det gäller den funktionella sysselsättningsstrukturen inom industri och partihandel. Regionen har högre andelar av bl. a. kameralt, kommersiellt, administrativt samt forsknings- och utvecklingsarbete, medan andelen sysselsatta inom t. ex. produktionsledande arbete är relativt sett liten.

Inom den offentliga sektorn kan liknande regionala fördelningar iakttas som för sektorerna ovan. Ca 43 % av tjänstemännen inom statlig och statsunderstödd verksamhet fanns 1970 i de tre storstadsregionerna, varav 27 % enbart i Stockholm. De högre, kontaktberoende, befattnings- havarna är ännu mer regionalt koncentrerade. Omkring 65 % fanns samma år i storstadsregionerna, 52 % enbart i Stockholm.

Av övriga regioner i landet har de som rymmer en residensstad ett förhållandevis större antal sysselsatta inom offentliga sektorn än övriga, framför allt av högre befattningshavare. För övrigt tenderar verksamheten att i stort följa befolkningsfördelningen i landet.

5.1.1. Kontaktberoende befattningshavare och kontaktbehov

På grundval av resultaten från kontaktundersökningarna har en avgräns- ning av de kontaktberoende befattningshavarna företagits.2 Det är högre befattningshavare inom t. ex. industri, handel, finansverksamhet, service- sektorn och offentlig verksamhet vilka är involverade i ett mycket omfattande kontaktarbete (informationsöverföring).

År 1970 beräknas antalet kontaktberoende befattningshavare i Sverige uppgå till närmare 250000, en ökning med över 50% sedan 1960. Av denna kvartsmiljon befattningshavare fanns 30% i

' Grupp A: Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner) Grupp B: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan/Väners- borg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) Grupp C: Ostersund, Skövde, Halmstad, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Kristian— 2 B. Sahlberg. Interre-

stad (7 A-regioner) gionala kontaktmöns— Grupp D: Resterande 43 mindre A-regioner ter. Lund 1970.

[ Tillväxttakten inom informationsbehand- lande funktioner har bromsats upp under 70-talets första år. 2 Beräkningarna har genomförts enligt for- meln

Kf = 2 B; fi; där 1

K' = Kontaktbeho- vet i region r

B,” = Antalet befatt- ningshavare med funk- tion i i region r f- = Funktionen i: s kontaktfre- kvens

Stockholmsregionen, medan knappt 10 respektive drygt 6% hade sin verksamhet förlagd till Göteborg respektive Malmö.1

En regions samlade kontaktbehov är inte direkt proportionellt mot dess andel kontaktberoende befattningshavare. Kontaktbehovet är till en betydande del avhängigt av regionens sammansättning av skilda kategorier kontaktberoende befattningshavare. Personer inom skilda funktioner och verksamheter, liksom befattningshavare på olika nivåer, uppvisar stora skillnader i kontaktarbetets omfattning. Vid bestämning av respektive regions totala kontaktbehov har därför sammansättningen av befattnings- havare tillhörande olika funktioner och verksamheter inom regionen vägts mot den kontaktfrekvens som registrerats för respektive funktion (och verksamhet).2 Det har i den fortsatta framställningen vidare antagits att kontaktbehovet är stabilt under den aktuella tidsperioden, dvs. vi har förutsatt att funktionerna uppvisade samma kontaktfrekvens 1960 och 1970 som 1967, 1969 och 1972 då kontaktundersökningar genomfördes.

Av det totala kontaktbehovet i Sverige 1960 representerade befatt- ningshavarna i Stockholmsregionen närmare 37 %. Detta kan jämföras med regionens andel av kontaktberoende befattningshavare i riket som uppgick till 30 % (se föregående avsnitt). Befolkningsandelen i regionen var då 16,5 %. Anledningen till det höga värdet på kontaktbehovet i regionen i förhållande till andelen befattningshavare är således samman- sättningen på dessa. Regionen rymmer stora andelar mycket kontaktin- tensiva befattningshavare, exempelvis företagsledare, försäljningsfunktio- ner etc. I de mindre regionerna råder oftast det omvända förhållandet. De kontaktberoende befattningshavarna i dessa regioner finns inom funk— tioner med lägre redovisad kontaktfrekvens. Göteborgs- och Malmöregio- nerna hade i stort sett samma andelar av kontaktbehovet som av kontaktberoende befattningshavare drygt 9 respektive 6,5 %.

För hela lO-årsperioden 1960—1970 ökade kontaktbehovet i riket med drygt 56 %. Detta kan jämföras med motsvarande ökning av kontaktberoende befattningshavare vilken var ungefär 52 %. Storstadsre- gionerna uppvisade genomgående högre ökningstal än riksgenomsnittet — 61, 65 respektive 61 % för Stockholm, Göteborg och Malmö. Likartat var förhållandet för regiongrupperna A och C medan lägre tillväxttakt inregistrerades för de två andra grupperna. Stockholmsregionens andel av kontaktbehovet i landet 1970 kom därvid att uppgå till 38 %. Motsvaran- de värden för Göteborg och Malmö var cirka 10 respektive 6 % (jfr tabell 5.1). Kartorna, figur 5: 1, visar den absoluta fördelningen av kontaktbe- hovet i olika regioner 1970 samt omfördelningen 1960—1970. Cirkel- ytorna är proportionella mot kontaktbehovet respektive omfördelningen i varje region i landet. I tabell 5.2 har den relativa fördelningen av skilda kategorier befattningshavare samt av kontaktbehovet sammanställts för storstadsregionerna och olika regiongrupper. Som jämförelse har medta- gits befolkningsvärden samt uppgifter om totala antalet yrkesverksamma.

Tabell 5.1 Den absoluta och relativa fördelningen av kontaktbehovet på storstadsregioner och speciella regiongrupper1 1960, 1965 och 1970 samt förändring 1960—1970

Region

(grupper)

Kontaktbehovet 1960

Absolut Relativt

Kontaktbehovet

1965

Absolut Relativt

Stockholm

Göteborg Malmö

Grupp A Grupp B Grupp C Grupp D

Hela riket

1 Grupp A: Grupp B:

Grupp C: Grupp D:

1063 387 3 , 265 489 187 132 416 780 315 990 159 737 489 704

ennmqnm OQWVOWW v—tv—d

—t

1 333 635 336 204 258 508 525 100 392 781 204 929 578 845

36,7 9,3 7,1 14,5 10,8 5,7 16,0

2 898 219 100,0

Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/Falun, Karlstad, Örebro,

3 630 002

Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner)

Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan/Väners- borg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) Östersund, Skövde, Halmstad, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Kristian-

stad (7 A-regioner) Resterande 43 mindre A-regioner.

100,0

Kontaktbehovet

1970

Absolut Relativt

Förändring i kontakt- behovet 1960—1970

Absolut Relativt

1 709 547 438 301 301623 664 222 457 160 255 237 705 941

4532 031

It.—ISI. echo PONKDVOWV) u—tv—t

_.

100,0

646160 172 812 114491 247 442 141 170 95 500 216 237

+++++++

+ 1633 812

+ 60,8 + 65,1 + 61,2 + 59,4 + 44,7 + 59,8 + 44,2 + 56,4

Tabell 5.2 Den relativa fördelningen av tjänstemän, kontaktberoende befattningshavare, befolkning m. m. på storstads- regioner och speciella regiongrupper 1970.” ___—_r———————_—_— . Region Befolkning Totalantalet Tjänstemän Högre tjänste- Tjänstemän Tjänstemän Kontakt- Kontakt- (-grupper) yrkesverk- inom ind. 0. män inom ind. inom stat- på B- 0. C- beroende behov samma handel o. handel lig verk- löneplanet befattnings- samhet i statlig havare verksamhet

—-—________ Stockholm 17 25,7 29,7 28 8 Göteborg 8 11,1 11,5 8 0 Malmö 5,5 7,6 7,3 5,8

7 7 5 2 0 8

m N 0. N ln

hrxrxrjv—noxo westost-omv:

'—

Grupp A 17,0 16,7 Grupp B 12,5 12,0 Grupp C 8, 5,6 4,2 8,7 Grupp D 28,9 2 20,5 18,6 20,4

___—___— Hela riket 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

l—lH Noces—imam ONOOWKNNOOKN

Ftv-1

oosomqv—h ONONXDkD—thm v—(l—l

v—4 v—i

o_ o o _ o. o o '—

1 Grupp A: Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/ Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner) Grupp B: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan/Väners- borg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) Grupp C: Östersund, Skövde, Halmstad, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Kristian— stad (7 A-regioner) Grupp D: Resterande 43 mindre A-regioner.

isooooo

nooooo

aoooeo rsoooo

.asor - rogooosgoong O-soo--aoo -- sor

Figur 5: I Den absoluta fördelningen av kontaktbehovet ilandet 1970 fördelat på A-regioner. Ytproportionella cirklar. (Vänstra kartan.) Mellanregionala omfördelningar av kontaktbehovet i landet 1960—1970. (Högra kartan.)

5 .2 Transportsystemens utveckling i Sverige 1960— 19 70

Under 1960-talet ökade persontransportarbetet i Sverige med ca 7 % per år. Utvecklingen har dock inte varit likartad för olika transportmedel. De mest påtagliga förändringarna är järnvägens tillbakagång samt bilismens och flygets kraftiga frammarsch. Antalet järnvägspassagerare minskade från 1962—1970 med 26 %. Polariseringen av järnvägstrafiken till större städer samt det ökade tjänsteresandet i landet torde vara orsaken till att förlusten hänfört sig till andraklassresenärer medan antalet förstaklass- resenärer varit oförändrat. Då medelreselängden ökat samtidigt som passagerarantalet minskat stannar nedgången ipassagerarkilometer vid ca 11 %.

Järnvägstrafikens tillbakagång sammanfaller med en kraftig ökning av den vägburna trafiken och flygtrafiken. Antalet bussar ökade 1960—1970 med 73 % samtidigt som antalet personbilar steg med 92 % eller från 159 till 283 per tusen invånare. Det reguljära inrikesflyget befordrade år 1960 ca 400 000 passagerare och 1970 ca 1 320 000 passagerare. Ökningen uppgår till 270 %. Även i antalet passagerarkilometer är tillväxten av samma storlek.

1 Med vistelsetid avses den tid som en individ kan tillbringa i en besökt ort i det fall han lämnar sin hemort vid en be- stämd tid på morgonen och återvänder hem vid en bestämd tid på kvällen. Endast vistelse- tid mellan 09.00 och 17.00 beaktas.

Uppgifterna ovan får tjäna som bakgrund och introduktion till den fortsatta framställningen i detta avsnitt som framför allt syftar till att beskriva hur förändringar inom transportsektorn kommit olika regioner i landet till del. Syftet är att endast belysa de stora dragen i utvecklingen. (För en mera detaljerad beskrivning, se U-bilaga 16.)

5.3. Resemöjligheter från vistelsetidssynpunkt

Inledningsvis belyses landets kommunikationsstandard med utgångspunkt från den vistelsetid1 son kan uppnås för dagsbesök vid resa mellan samtliga A-regioncentra i landet. Resan företas med det färdmedel eller den kombination av färdmedel som ger längsta möjliga vistelsetid.

I det fall maximal vistelsetid (8 timmar) vore möjligt att uppnå i alla kombinationer av centra under givna restriktioner skulle antalet vistelse- timmar i hela systemet uppgå till 38 640. Med befintliga kommunikatio- ner år 1970 uppnås ca 72% av den maximala vistelsetiden. Andelen uppgick 1960 till ca 62 %.

De olika färdmedlen har påverkat utvecklingen ivarierande utsträck- ning. Då restiderna med bil har hållits konstanta under den studerade perioden kan ökningen i den totala vistelsetiden helt tillskrivas utveck- lingen inom det reguljära inrikesflyget och järnvägen. En jämförelse mellan vistelsetiden med utnyttjande av samtliga färdmedel för respektive år och värdena för kombinationen flyg—bil visar att i det närmaste 100 %av den idag möjliga vistelsetiden uppnås med den senare kombination av färdmedel. Järnvägens motsvarande värden var 34 % 1960 och 41 % 1970.

Även om järnvägen ökat sitt utbud under den studerade perioden och förbättrat sin ställning gentemot bilen erbjuder bilen (med givna restriktioner) trots detta nästan dubbelt så många vistelsetimmar som tåget 1970. Bilen har emellertid till skillnad från järnvägen totalt sett minskat i betydelse. Med bil kunde man täcka 88 % av vistelsetiden med samtliga färdmedel år 1960, men endast 70 % 1970.

De regionala skillnaderna i möjligheten att för dagsbesök nå övriga regioner är påtagliga. En ort kan ha goda förbindelser i det fall man (från orten) önskar besöka andra orter men sämre förbindelseri det fall man från övriga orter önskar besöka orten ifråga. I framställningen kommer begreppen räckvidd och tillgänglighet att användas; räckvidd då kommu- nikationema från en ort avses och tillgänglighet då kommunikationema till en ort avses.

Möjligheterna att för dagsbesök ta sig från en region till övriga regioner varierar beroende på regionens geografiska läge, dess plats i linjestruktu- ren och i tidtabellsuppläggningen. Regioner med den största räckvidden återfinnes framför allt i Mälardalen. Syd- och Mellansverige uppvisar en förhållandevis likartad räckvidd. I Norrland registreras lägre värden men utvecklingen under perioden 1960—70 har till en del närmat Norrlands- regionerna till övriga landet. Utöver Norrland har framför allt storstads- regionerna Göteborg och Malmö erhållit förbättringar av större omfatt- ning.

När det gäller tillgängligheten överensstämmer denna i stort med de regionala variationerna i räckvidd. Mälardalen dominerar emellertid här i ännu högre grad. Så gott som samtliga regioner i södra Götaland har under perioden 1960—1970 fått sin ställning stadigt förbättrad. Detta gäller även ett flertal regioner i Norrland. En utjämning från tillgänglighetssynpunkt mellan landets olika delar har skett.

En sammanvägning av räckvidd och tillgänglighet visar att Mälardalen utgör landets centrum från vistelsetidssynpunkt under hela 1960-talet. Förbättrat relativt läge kan noteras främst för Gotland, Sydsverige samt Norrland.

5.3.1. Resemöjligheter med järnväg

A-regionernas räckvidd med tåg (buss) varierar kraftigt. Gynnsammaste läget i landet 1960 har Nässjö och Ludvika följda av örebro, Norrköping, Stockholm samt Avesta—Hedemora. Mest tillgängliga är Nässjö och Falköping följda av Norrköping, Linköping, Stockholm, Katrineholm och Mjölby. Flertalet av dessa centra ligger i de befolkningsmässigt centrala delarna av landet och/eller utgör s. k. järnvägsknutar. Inom norra delen av Sverige är situationen mindre gynnsam vilket i någon mån även gäller östra Götaland och västra Svealand.

En sammanvägning av regionernas räckvidd och tillgänglighet visar att centra vid ”stamlinjerna” Stockholm—Örebro—Göteborg samt Stock- holm—Malmö har de från järnvägssynpunkt centralaste lägena 1960. Östra Götaland, västra Svealand samt Norrland utgör de perifera delarna i systemet.

1970 är bilden delvis förändrad. Stockholm och Linköping intar nu de främsta platserna vad avser räckvidd. Mjölby, Jönköping, Norrköping och Göteborg följer därefter. Differenserna mellan de olika regionernas räckvidd och tillgänglighet är mindre 1970 än tidigare år men fortfarande råder i vissa fall stora skillnader.

Sammanvägningen av räckvidd och tillgänglighet slutligen visar att Stockholm intar den centralaste positionen i systemet ”Järnvägs-Sverige 1970”. (Se figur 5: 2.) Trots sitt kustläge har huvudstaden genom linjestrukturen och tidtabellsuppläggningen ett gynnsammare läge än övriga regioner. Linjesträckningarna och framförallt tidtabellerna har anpassats så att det skall vara lätt att ta sig till och från huvudstaden. Större städer i Svea- och Götaland intar efter Stockholm de gynnsam- maste lägena. Regionerna i Norrland och utmed Götalands östkust är de mest perifera.

Utvecklingen har således inneburit en ”centralisering" av järnvägsnätet mot Stockholm samtidigt som trafiken alltmer koncentrerats till direkt- förbindelser mellan större städer.

Figur 5 : 2 a. Järnvägsnätet mellan A-regioncentra i Sverige 19 70.

b. Indexvärden visande regionala variationer i vistelsetidsmöjligheter 1970. Färdmedel: tåg.

REGULJANr Fr.v(s

_-.. LINJEYAXIFlYG

c. 1 nrikes fl ygnätet i Sverige 1 9 70.

a'. Index värden visande regionala variationer i vistelsetidsmöjligheter ] 9 70. Färdmedel: kombinationen flyg— bil.

Anm.: Högt indextal = lång vistel- setidsmöjlighet.

5.3.2. Resemöjligheter med kombinationen reguljärt inrikesflyg—bil

De största förändringarna under 1960-talet inom kommunikationssek— torn svarar inrikesflyget för. Utbyggnaden av flygnätet har utgått från Stockholm och berört i första hand de största städerna samt mindre centrala delar av landet exempelvis Gotland, regioner iNorrland och kustregioner i södra Sverige.

Den sammanlagda vistelsetiden som uppnås via kombinationen regul- järt inrikesflyg—bil ökade under 1960-talet med ca 20 % eller med drygt 4 600 timmar. Flyget svarar för hela ökningen.

De stora förändringarna mellan 1960 och 1970 har lett till påtagliga förbättringar för Stockholm, södra och östra Götaland, västra Svealand samt Norrland. Umeå exempelvis ökar med flygets hjälp sin räckvidd med 1 10 %. Sverige är inte längre lika ”avlångt” som tidigare, dvs. de regionala variationerna i kommunikationsmöjligheter har blivit mindre. (Se figur 5: 2.)

5.3.3. Resemöjligheter med bil

Avgörande för centraliteten från bilsynpunkt är det geografiska läget i landet.1 Bilen påverkas inte av tidtabeller och ytterst lite av vägsträck- ningarna när det gäller resa mellan A—regioncentra.

Den centralaste regionen i det svenska vägnätet är Mjölby.2 Regiontät- heten är stor i mellersta och södra Sverige, och Mjölby ligger i ”mitten” omgärdat av regioner på alla sidor, dock med sjön Vättern som barriär västerut. Vistelsetiden i andra regioner vid resa med bil från Mjölby uppgår till 406 timmar vilket kan jämföras med den högsta räckvidden med järnväg 1970 som var 314 timmar för både Stockholm och Linköping. Nordöstra delen av Götaland intar såväl när det gäller bil som tåg den centralaste positionen i Sverige. Ett annat från bilsynpunkt mycket centralt block av regioner återfinnes väster och nordväst om Vättern. Stockholm hamnar så långt bak som på 38:e plats. Sydligaste Sverige och Norrland får de lägsta värdena vilket är naturligt mot bakgrund av landets geografiska utseende. (Jfr figur 5: 3 .)

5.4. Resemöjligheter från restidssynpunkt

Vid beräkningen av restider mellan A-regioncentra antas resan ske med snabbaste färdmedel. Tidsåtgången för resa mellan varje par av de 70 A-regionerna summeras.

Totalt uppgår restidsförkortningen under 1960-talet till ca 14 %. Hela förbättringen i restidssituationen kan tillskrivas utvecklingen inom järnvägen och inrikesflyget då bilens hastighet och vägavstånden hållits konstanta.

Under hela perioden uppvisar östra och mellersta Svealand samt nordöstra Götaland (inkl. Jönköping) den bästa räckvidden i landet. Regioner i sydöstra Götaland, västra Svealand och Norrland intar perifera lägen.

1 Restider med bil mellan A-centra har hållits konstanta un- der den studerade pe- rioden i denna analys.

2 Regionernas räck- vidd respektive till- gänglighet är identiska när det gäller resemöj- ligheter med bil.

Figur 513 Vänster. Vägnätet (huvudvägar) mellan A—regioncentra i Sverige 19 70. Halvtimmesisokroner ut från respektive A-centra anges med streckmarkerade lin/"er. Höger. Indexvärden visande regionala variationer i vistelsetidsmöjligheter 1970. Färdmedel: bil.

Anm. : Högt indextal = lång vistelsetidsmöjlighet.

Den stora utbyggnaden av det svenska inrikesflyget som skedde under perioden 1960—1965 förbättrade Norrlandsregionernas position. Utbygg- naden utgick dessutom från Stockholm som den centrala noden i flygnätet vilket påtagligt förbättrade även huvudstadens kommunika- tionsmässiga läge. Fram till 1970 är situationen i stort oförändrad för södra och mellersta Sverige medan Norrland som helhet sjunker tillbaka

något. Överflyttningen av vissa delar av inrikesflyget till Arlanda vid införandet av jetförbindelser mellan Stockholm, Malmö, Göteborg, Luleå och Kiruna har spelat en viss roll i negativ riktning (genom omstignings- proceduren mellan Bromma och Arlanda i Stockholm) för ett flertal Norrlandsregioners möjligheter att snabbt nå regioner i framför allt södra Sverige.1

Från tillgänglighetssynpunkt har utvecklingen under hela perioden 1960—1970 inneburit att större delen av landet förbättrat sin tillgänglig- het såväl i absoluta tal som i förhållande till Stockholm. Utvecklingen har följaktligen inneburit en utjämning i tillgänglighet, dvs. Stockholms dominans som nod har försvagats något under perioden.

Från centralitetssynpunkt slutligen (räckvidd och tillgänglighet sam- manvägda) har ett relativt stort antal regioner fått sin standard förbättrad. Det gäller bl. a. regioner runt Stockholm, flygregioner som Jönköping, Växjö och Visby, regioner i Syd- och Sydvästsverige samt Norrlands kustregioner. Det framgår klart att perifera regioner som inlemmats i flygnätet har förbättrat sin ställning gentemot övriga regioner. Denna utveckling synes förklarlig och väntad mot bakgrund av avståndsrelationerna mellan de olika A-centra i landet.

6 Beskrivning av tillgänglighet

6.1. Metodansats

En grupp av modeller som ofta används vid interaktions- och tillgänglig- hetsstudier är 5. k. potentialmodeller.

Potentialberäkningar innehåller huvudsakligen två komponenter, dels någon funktion av orters storlek eller verksamhetsuppsättning (objekt), dels någon funktion av avståndet mellan orterna. I potentialberäkningar divideras orternas ”tyngd” med avståndet mellan dem.2 Det erhållna måttet uttrycker bl. a. en orts interaktionsmöjligheter eller relativa läge.

En annan närbesläktad metod som också kan sägas beskriva orters interaktionsmöjligheter eller relativa läge utgörs av typen ”transportkost- nadsberäkningar”. Skillnaden är att avståndet (eller en funktion av detta)i dessa beräkningar multipliceras med ortemas ”tyngd” (eller en funktion av denna).3

Resultaten från de två beräkningssätten blir desamma endast i det (teoretiska) specialfall då orterna har samma tyngd och ligger på samma avstånd från varandra. I samtliga andra fall kommer de att ge olika resultat.

Ytterligare ett sätt att bestämma det relativa läget för en ort är att väga samman ortens värden från de två ovannämnda metoderna till ett genomsnittsvärde.

Vid beskrivningen senare i framställningen av de regionala kontaktmöj- lighetsvariationerna i landet i ekonomiska termer har alla tre beräknings- metoderna enligt ovan använts. För att klargöra skillnaden mellan vad de mäter skall därför en kort översikt av innebörden av beräkningsmetoder- na ges nedan.

' Det pågående arbetet med att samla allt regul- järt inrikesflyg till en flygplats i Stockholms- regionen kommer att förbättra främst Norrlands kontakt-

möjligheter. n . , V; &_ 1 j = 1 dij

Vi = orten i: s po- tentialvärde

Pi = populationen i orten j

du = avståndet mellan

'] . . orterna 1 och ]

n

3 TCi = _2 P,» - dij 1 = 1 = orten i: s trans- portkostnads- värde TC- 1

6.1.1. Den totala tillgänglighetens princip

Metoden då den besökta populationen multipliceras med avståndet till densamma (typen ”'transportkostnadsberäkningar”) kommer här att benämnas ”den totala tillgänglighetens princip”. Mera konkret innebär denna i föreliggande arbete att antalet kontakter som tas i en ort är proportionellt till ortens ”tyngd” men oberoende av avståndet till orten. Följande exempel får illustrera detta. En företagsenhet i orten A som skall fördela 100 kontakter mellan orterna A, B och C gör detta exakt efter respektive orts tyngd A = 10, B = 30 och C = 60 (se principskiss figur 6: l).

Enheten i orten A som fungerar enligt ovannämnda princip torde beroende på att många kontakter måste tas i andra orter vara benägen att ompröva sin lokalisering för att minska reskostnaderna. Avståndet kan i detta fall sägas utgöra ett motstånd som företagsenheten på något sätt måste övervinna så smidigt som möjligt.

Den totala tillgänglighetens principsynes vara speciellt lämpad för att beskriva vissa verksamhetstypers och funktioners rumsliga beteende eller position. Några karaktäristika hos sådana verksamheter/funktioner är att de 1) har hög unikhetsgrad, 2) ger och tar emot unik information, 3) ej är avståndskänsliga i kontaktarbetet 4) är ”avståndskänsliga” vid val av lokaliseringsort, 5) verkar över en ”allmän kontaktyta”. De funktioner som uppfyller de flesta av dessa karaktäristika återfinnes bl. a. inom 1) myndigheter typ departement och verk 2) ambassader 3) delar av rätts- och polisväsendet 4) delar av försvaret 5) nationella intresseorganisatio- ner 6) nationella ideella organisationer 7) nationella nyhetsmedia 8) viss konstnärlig och vetenskaplig verksamhet 9) nationell finans- och försäk- ringsverksamhet 10) nationella transportföretag 11) delar av industrin och delar av partihandeln. Dylika verksamheters/funktioners ”krav” på sin situation är mycket god tillgänglighet till alla potentiella kontrahenter.

Det kan noteras att ovanstående funktioner eller verksamhetstyperi större utsträckning än övriga är koncentrerade till Stockholmsregionen och under 1960-talet ytterligare tillväxt i eller omlokaliserat sig till huvudstaden.

6.1.2. Den lokala tillgänglighetens princip

Potentialberäkningarna skiljer sig från transportkostnadsberäkningarna genom att populationen divideras med avståndet till densamma, dvs. varje ort har en ”influens” i systemet som är proportionell mot dess tyngd men omvänt proportionell mot avståndet mellan orterna.

Avståndet kan här i många fall innebära ett skydd mot konkurrens eller utgöra en form av marknadsdelare. Den modell som grundas på potentialberäkningar kan sägas beskriva ”den lokala tillgänglighetens princip”.

Om vi återgår till det tidigare exemplet med företagsenheten i orten A blir resultatet av potentialberäkningen att enheten tar 46 kontakteri den egna orten, 27 kontakter i B och lika många iC (se figur 6: 1). Enheten i

Figur 6: ] Figuren ovan belyser det resultatmässiga utfallet av transportkostnads-

K-

dl (b) och sammanvägda beräkning- . ij

ar K]- X % + —-L (c) med i övrigt identiskt lika förutsättningar.

dij

beräkningar Ki x dij (a), potentialberäkningar

2

Anm. Som framgår påverkas antalet kontakter av avståndet i potentialberäkningar- na men inte i transportkostnadsberäkningarna. K = kontaktbehov, vilket motsvaras av P 1 de generella formlerna angivna i not 1 och 2, sid. 41.

fråga är nu troligen mindre benägen att omlokalisera sig beroende på att den har en mellanregionalt sett relativt konkurrensskyddad ställning i den egna orten samtidigt som reskostnaderna till övriga orter utgör en mindre tung post i dess totala budget.

Modellen beskriver i stora drag situationen för vissa verksamhetstyper/ funktioner. Karaktäristiskt för dessa är att de 1) är mindre unika 2) är mer utsatta för konkurrens 3) har lägre specialiseringsgrad 4) utbyter större andel rutiniserad information 5) är avståndskänsliga vid val av kontakt 6) inte är avståndskänsliga vid val av lokaliseringsort 7) verkar över en ”begränsad kontaktyta”.

De verksamheter som till vissa delar arbetar under dessa premisser är exempelvis l) lokala myndigheter 2) vissa delar av servicesektorn 3) lokal press 4) lokalt kulturutbud 5) administrativa enheter starkt knutna till godshantering och produktionsprocess. Dessa verksamheters/funktioners ”krav” på sin situation är begränsad, lokal tillgänglighet.

Det måste dock betonas att den lokala tillgänglighetens princip endast gäller för dessa verksamheter sett ur ett nationellt perspektiv. Då uteslutande den egna orten betraktas (lokalt perspektiv) beskriver den totala tillgänglighetens princip bättre dessa verksamheters situation. Det är här således fråga om ett skalproblem.

Den totala och lokala tillgänglighetens princip utgör en form av ytterlighetsfall som passar in på ett begränsat antal funktioner eller verksamheter. Ofta fungerar en funktion eller verksamhet, beroende på den aktuella situationen både efter den ena och den andra principen. Fördelningen av exempelvis en verksamhets informationsutbyte på mellan— och inomregionala kontakter är beroende av en rad faktorer såväl inom själva verksamheten som i dess omgivning. För att belysa olika verksamhetsenheters ”krav” på kontaktmöjligheter är det sålunda rimligt att olika former av sammanvägningar av orters totala och lokala tillgänglighet göres. Då den sammanvägda formen av de två typerna av tillgänglighet tillämpas på det tidigare exemplet med företagsenheten i orten A blir resultatet, om de båda indexvärdena tillåts väga lika tungt,att enheten tar ca 28 kontakter i den egna orten samt 29 respektive 44 i orterna B ochC(se figur 6: 1).

6.2. Kontaktprojiler

Att ge en generell och samtidigt entydig beskrivning av en regions tillgänglighet visavi och jämfört med övriga regioner är inte möjligt. Det är dock väsentligt att ivarje speciellt fall hitta ett så verklighetsnära mått på rese- och kontaktmöjligheter som möjligt. Hur de olika variablerna och variabelvärdena i ett sådant mått påverkar resultaten är likaså betydelsefullt att klarlägga. Vid kartläggningen av regionala variationer i lokaliseringsbetingelserna för kontaktberoende verksamheter har beräk- ningsmetoderna i detta arbete varit följande.

För varje region finns uppgifter om respektive regions tyngd/kontakt-

behov1 samt om restid, vistelsetid och reskostnad vid resa till var och en av övriga regioner i landet. Vid beskrivningen av resemöjligheterna beräknas en s.k. total tillgänglighetsprofil genom att först addera reskostnad (biljettpris etc.) med restidskostnad (kronor per timme) och därefter reducera den totala kostnaden med antalet resor (en funktion av vistelsetiden). Det erhållna värdet multipliceras med den besökta regio- nens kontaktbehovsvärde.2 Beräkningen genomföres för resa från den egna lokaliseringsregionen till samtliga regioner i landet och vice versa, varefter totalkostnaderna summeras. På motsvarande sätt sker beräkning— arna för alla regioner i landet.

Vid beräkningar utifrån den s.k. lokala tillgänglighetens princip, divideras den besökta regionens kontaktvärde med reskostnaderna (biljettpris och restidskostnad) varefter det erhållna värdet multipliceras med antalet resor (funktion av vistelsetiden).3 Resultaten ger en s.k. lokal tillgänglighetsprofil. .

Genom en sammanvägning av värdena i den totala och den lokala tillgänglighetsprofilen (där båda profilvärdena får väga lika tungt) erhålles vad som här kallas en standardprofil.

Utvecklingen av s. k. profiler utgör ett led i försöken att iså relevanta termer som möjligt beskriva och analysera begreppet kommunikations- standard — tillgänglighet.

”Transportdelen” av profilen byggs upp i följande steg. I steg ] beräknas reskostnaden för att resa mellan olika regioner. Reskostnaden avser biljettpris med snabbaste färdmedel.4 l steg 2 adderas till den mellanregionala reskostnaden en inomregional reskostnad för resa inom den besökta regionen. Dessa två steg representerar den faktiska reskost- naden.

I steg 3 åsätts restiden en kostnad. Den mellanregionala restiden med snabbaste färdmedelS multipliceras med nämnda kostnad vilket ger restidskostnaden för resa mellan de skilda regionerna. I steg 4 beräknas den inomregionala restidskostnaden, vilken adderas till den mellanregio- nala restidskostnaden. Dessa fyra steg ger den totala reskostnaden för att resa mellan de studerade regionerna.

' 1 Det hade här varit teoretiskt möjligt att också väga regionerna med något slags ”unikhetstal” dvs. ta hänsyn till att finansdepartementet med personal ligger i Stockholm, att fiskeristyrelsen finns i Göteborg etc. Man skulle då behöva ta hänsyn till varje enskild funktions antal, lägesfördelning och specifika kontaktbe- hov. Detta är emellertid för närvarande inte praktiskt möjligt.

För vissa grupper av kontaktberoende befattningshavare — inom t. ex. serviceföre- tag — vilka inte är unika borde det sannolikt ha införts en funktion som tar hänsyn till den marginella nyttoeffekten. Detta har emellertid inte varit praktiskt möjligt inom ramen för detta arbete.

Vidare har hänsyn inte tagits till exempelvis organisatoriska restriktioner av den karaktären att vissa specialistfunktioner är knutna till endast en bestämd organisa- tion och därigenom inte är tillgängliga för andra verksamheter i regionen. Detta kan förekomma speciellt i mindre regioner vilka domineras av en enda stor industri.

; Måttet blir här ”antal kronor per kontakt”.

Måttet blir i detta fall "antal kontakter per krona”. Tur och retur. Biljettpris för kollektiva transportmedel och kilometerkostnad för bil hålles konstant under undersökningsperioden.

5 Tur och retur.

Utöver reskostnad och restid spelar vistelsetiden en väsentlig roll i begreppet kommunikationsstandard, framförallt när det gäller tjänstere- sor. I steg 5 tillåts vistelsetiden påverka utfallet av beräkningarna så att antalet resor som behöver genomföras avtar då vistelsetiden i en besökt region ökar. Tanken bakom detta är att den resenär som får ut 8 timmar i en besökt region kan genomföra fler eller längre kontakter där, än den resenär som bara får ut 4 timmar. Den förstnämnda resenären kan därigenom minska antalet resor till den aktuella regionen vilket nedbring- ar kostnaderna för hans kontakter. Om vistelsetiden inte uppgår till 4 timmar i en region (4 timmar har satts som gräns för en kontakt) tvingas resenären välja nattåg (sovvagn) om sådant finnes, i annat fall krävs övernattning i regionen. För resa på natten har ett tillägg på 100 kronor påförts medan avgiften för övernattning uppgår till 150 kronor i modellen. Vistelsetiden får i båda fallen konsekvenser för den totala kontaktkostnaden genom att antingen påverka antalet resor (vistelsetiden större än 4 timmar) eller priset (vistelsetiden mindre än 4 timmar).

I steg 6 slutligen tillkommer ett pålägg av 50 kronor i administrativa kostnader för arrangerandet av resan—kontakten. Denna kostnad gäller enbart mellanregionala resor och påföres inte inomregionala resor eller kontakter. I analogi med beräkningar för t. ex. godstransporter kan denna kostnad betraktas som en terminalkostnad.l

Formeln för den s. k. totala tillgänglighetsprofilen ser ut som följer:

=7o (RKij + RTij x TK + A)Kj + (RKji + RTji x TK + A) Kj-

KKi ' j=1 f(vrij f(vrji)

KKi = kontaktkostnad för resor till och från regioni RKij = reskostnad (biljettpris etc.) mellan regionerna i ochj RTij = restid mellan regionerna i ochj Kj = kontaktbehov i regioni f(VTij) = funktion av vistelsetid i regioni vid resor mellan regionerna i och j

TK = tidskostnad

A = administrativ kostnad

Formeln för den lokala tillgänglighetsprofilen är följande:

n=70 K— x f(VTi—) K. x f(VT--) KM- = 2 1 1 + 1 ” KMi = region i: s kontaktmöjligheter uttryckt iantal kontakter per krona.

(För övrig teckenförklaring se ovan) 1 ., . __Arbete pagar med att_ De bilder som genom ovanstående beskrivningssätt erhålles av de vaga rn turtäthet, kapacr- tet med flera variabler regionala kontaktmöjligheterna i Sverige skall inte uppfattas såsom giltiga imodellen. för eller tillämpbara på någon enskild individ eller organisation, utan skall

ses som en samlad bild av de möjligheter som respektive stadsregion har att tillfredsställa sitt kontaktbehov när, somi föreliggande fall, de mätesi monetära termer. Att alla kontaktmöjligheter varken kan eller behöver tas i anspråk av någon enskild person eller unik organisation bortses från i detta kapitel.1 I U-bilaga 16 redovisas ett antal specialstudier över några företags och enskilda funktioners kontaktkostnader vid lokaliseringi skilda delar av landet. För att underlätta jämförelsen mellan skilda profiler omräknas totalsummorna i de olika profilberäkningarna till indexvärden. Indexse- rierna inverteras i de fall låga absoluta värden innebär gynnsamma positioner med syftet att få jämförbara indexserier i samtliga modeller. Det innebär således att höga indexvärden uttrycker gynnsamma lägen, medan låga indexvärden svarar mot ogynnsamma lägen.

6.2.1. Känslighetsanalys

För att utröna vilken effekt de värden som antagits för variablerna i beräkningarna enligt de olika profiltyperna får, dels totalt i regionsystemet, dels för skilda regioner, har tester med olika variabelvärden genomförts. De största effekterna vid förändringar i variabelvärdena erhålles vid beräkningarna av totala tillgänglighetsprofilen, varför huvud- delen av testerna och diskussionen här ägnas denna profiltyp. Inledningsvis analyseras effekterna av hur vi ekonomiskt värderar restiden. Ett flertal försök har gjorts att bestämma tidkostnader i skilda sammanhang. Skillnad har bl. a. gjorts mellan arbetstid och fritid, olika

I Flera olösta problem återstår. Ett exempel får illustrera ett av dessa. Då en verksamhet flyttas från exempelvis Stockholm till Karlstad förändras Stockholms respektive Karlstads kontaktvärde (tyngd). Emellertid har inte åtskillnad gjorts i beräkningarna med avseende på typ av verksamhet som flyttats. Sålunda kan samma förändringar i de båda regionernas kontaktvärden uppnås genom omflyttning av ett statligt verk och ett industriföretag. Konsekvenserna för kontaktmönstren blir i modellen desamma men i verkligheten väsenskilda. Verket överför få av sina kontakter till lokal nivå och skall iprincip uppehålla samma kontaktmönster som före omflyttningen beroende på att det är unikt och till stora delar fungerar efter ”den totala tillgänglighetens princip”. Industriföretagets kontaktmönster å andra sidan torde åtminstone över tiden förändras och anpassas till det nya läget då den största delen av industriföretaget sannolikt i större utsträckning ageraru efter ”den lokala tillgänglighetens princip”. Denna skillnad slår alltså inte igenom på resultaten i detta arbete. Även vid bedömning av det faktiska resandet (beteendet) måste hänsyn tas till en rad faktorer däribland att verksamheterna 1 olika stor utsträckning kan ackumulera kontaktbehov i syfte att genomföra fler kontakter vid en och samma resa (s. k. behovsackumulering). I vissa fall kan kontaktarbetet överföras till andra media exempelvis telefon och brev (substitution). Ännu en anpassningsform är att till den egna verksamheten skaffa en ”nödvändig” funktion som tidigare anlitades externt (s.k. internalisering). Vidare kan i regionalt uppdelade företag, myndigheter etc., kontaktarbete överföras mellan funktioner vid olika arbetsställen men inom samma företag (engform av delegering), eller också kan någon form av förändrad regional organisation av verksamheten genomföras genom etablerande av nya verksamhetsenheter.

Humvida dessa former av anpassning blir aktuella beror på den enskilda verksamheten och kan följaktligen inte generellt förutsägas. För att i någon mån testa hur enskilda verksamheters situation ser ut från tillgänglighetssynpunkt har ett antal specialstudier genomförts. (Se U-bilaga 16.)

resandekategoriers tid, tid vid resa med skilda transportmedel etc. Här skall tre olika värden på restiden testas. Vi utgår ifrån att restidsvärdet för den kategori befattningshavare som reser mellanregionalt itjänsten uppgår till 50 kronor i timmen oberoende av val av färdmedel och tidpunkt för resan. Många av de befattningshavare det här är fråga om använder ända upp till 50—60 timmar i veckan för enbart direkta personkontakter varför även delar av fritiden används för arbete. Arbete under själva resan är möjligt på framför allt tåg och flyg men någon åtskillnad mellan de olika färdmedlen görs inte i detta försök. Orsaken till att ett så pass högt värde som 50 kronor valts är att årsgenomsnittsin- komsten för befattningshavarna i tidigare genomförda kontaktundersök- ningar visade sig motsvara ca 50 kronor i timmen. Restidskostnaden på 50 kronor i timmen jämförs sedan med 25 kronor respektive 10 kronor i timmen.

Resultaten av beräkningarna med olika värden på timkostnad visar att en höjning av timkostnaden från 10 till 25 kronor resulterar i en höjning av de totala reskostnaderna i landet med 22 %. Ökning från 10 till 50 kronor i timmen ger en kostnadsökning på 50 %. De skilda regionernas inbördes relativa läge förändras dock mycket litet vid val av olika timkostnad. Stockholms dominans blir något mer accentuerad då timkostnaden höjs vilket understryker det tidigare konstaterade förhål- landet att resorna till och från Stockholm är snabbare än mellan övriga regioner. Det visar också att ju högre tiden värderas i pengar eller ju knappare resurs tiden är, desto centralare hamnar Stockholm från kontaktsynpunkt.

Vägningen av vistelsetiden påverkar kraftigt resemöjligheterna i landet som helhet och här även de enskilda regionernas situation. Som tidigare konstaterats är framför allt tjänsteresenärer beroende av att kunna genomföra sina kontakter vid ett dagsbesök. Ett sådant dagsbesök kräver goda morgon- och kvällsförbindelser. När det gäller vistelsetiden har också tre varianter testats. I det ena fallet antas 8 timmars vistelsetid ge utrymme för 3 kontakter och 4 timmars vistelsetid för 1 kontakt. Kontaktmängden avtar linjärt från 8 timmar och 3 kontakter till 4 timmar och 1 kontakt. I begreppet kontaktmängd inbegrips då inte bara antalet kontakter, utan även kontakternas längd dvs. 3 kontakter kan också uppfattas som en 3 gånger så lång kontakt. Det innebär att om resenären får ut 8 timmar i den ort han besöker så behöver han bara göra 1/3 av de resor som kontaktbehovet i den besökta orten annars skulle ge upphov till (vid 4 timmar). I det andra fallet antas 8 timmars vistelsetid motsvara 2 kontakter och 4 timmar 1 kontakt medan i det sista testet vistelsetiden inte tillåts spela någon roll alls för en regions kommunika- tionsstandard (vilket innebär att en resa = en kontakt).

En jämförelse mellan den profil där vistelsetiden ger möjlighet till 3 kontakter med den profil där vistelsetiden över huvud inte utgör någon restriktion visar att kontaktkostnaderna för landet som helhet stiger med ca 112 % i det fall vistelsetiden inte tillåts inverka på antalet resor. Då 8 timmars vistelsetid ger 2 kontakter höjs kontaktkostnaden med 32% jämfört med det fall där 8 timmar antas kunna utnyttjas för 3 kontakter.

Regionalt sett ger de tre varianterna kraftiga svängningar i kommunika— tionsstandarden. Samtliga regioner exklusive Stockholm förbättrar mar- kant sitt relativa läge då hänsyn inte tas till vistelsetiden (en resa = en kontakt). De största förbättringarna får tidigare från kommunikationssyn- punkt missgynnade områden som sydöstra Götaland, nordvästra Göta- land och Norrland. Dessa regioner är eftersatta direkt bl.a. genom sitt läge men även indirekt genom lägets inverkan på möjligheterna till effektiv inpassning av regionerna i de kollektiva färdmedlens tidtabells- uppläggning. De utgör bildlikt talat en form av återvändsgator.1

Ytterligare en faktor har testats med avseende på dess effekter på kommunikationsstandarden såväl nationellt som regionalt, nämligen en administrationskostnad eller terminalkostnad. Det administrativa påslaget som uppskattats till 50 kronor ger en total kontaktkostnadsökning i landet på knappt 7 %. Från regional synpunkt saknar denna faktor i stort sett betydelse. Regionernas relativa läge förändras knappast alls. Stock- holmarnas fördel av att kunna ta många kontakter i den egna regionen och därmed slippa administrationstillägget uppvägs av att övriga regioner i landet har bättre resemöjligheter till Stockholm bl. a. från vistelsetids- synpunkt än vice versa vilket gör att antalet resor till Stockholm kan nedbringas mera än antalet resor därifrån.

Till skillnad från i totala tillgänglighetsprofilen slår vistelsetiden och värderingen av restiden obetydligt i den lokala tillgänglighetsprofilen. I och med den kraftiga avståndskänsligheten i den senare profilen blir den egna och närliggande regioner samt Stockholm avgörande för kontaktmönstret. Detta innebär att maximal vistelsetid uppnås i flertalet aktuella relationer samt att restiden blir förhållandevis likartad i skilda delar av landet.

7. Regionala kontaktmöjligheter i Sverige 1960—1970

7.1. To tal tillgänglighetsprofl

Kartorna i figur 7:l visar de relativa variationerna mellan de 70 A-regionerna i Sverige när det gäller kostnaderna för att upprätthålla direkta personkontakter enligt den totala tillgänglighetens princip.

Det kan konstateras att befattningshavare i Stockholmsregionen har

1 Restiderna och reskostnaderna kan påverkas genom teknologi och taxesättning medan vistelsetiden framför allt är en läges- och tidtabellfråga där de perifera eller i förhållande till allfarvägarna avsides belägna regionerna utgör ändstationer till vilka trafikunderlaget ofta är mer begränsat än i andra fall där anslutande förbindelser kan ge tillskott i resandeströmmen. Kommunikationerna från perifera regioner är ofta bättre än kommunikationema till dessa regioner. Eftersom både till- och frånkommunikationerna ingår i profilberäkningarna i form av räckvidd och tillgänglighet blir kommunikationsstandarden i perifera eller avsides regioner kraftigt påverkad i negativ riktning av vistelsetidsrestriktioner. Centrala orter å andra sidan med inbördes goda förbindelser morgon och kväll distanserar ytterligare de perifera då hänsyn tas till vistelsetiden.

1 Stockholms värde har satts till 100, vilket be- tecknar det gynnsammas- te läget, medan t. ex. in- dex 15 (Lycksele) indi- kerar ett ofördelaktigt läge från kontaktkost- nadssynpunkt.

2 Om i dessa beräkning- ar hänsyn tas till inter- nationella kontakter för- bättras storstadsregioner- nas och i första hand Malmös kontaktmöjlig- heter i förhållande till de flesta andra regioner i landet.

Figur 7.'] Regionala kontaktkostnadsvariationer i Sverige 1960 och 1970 enligt den totala tillgänglighetens princip. Siffrorna anger indextal (Stockholm = 100).

Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

den gynnsammaste positionen både 1960 och 1970.1 Därnäst följer regionerna i området runt Stockholm och Mälaren. De två andra storstadsregionernas (Göteborg och Malmö) lägen är däremot förhållan- delvis oförmånliga.2

Mest ogynnsam är situationen för Norrlandsregionerna, även om förhållandena har förbättrats något under den aktuella lO-årsperioden. För exempelvis en Umeåbo är det dock fortfarande (1970) ungefär fem gånger så dyrt som för en person med arbetsplatsen i Stockholm att uppehålla sina kontakter rent allmänt sett, utan hänsyn tagen till något specifikt kontaktmönsterf Det råder således betydande skillnader mellan

olika regioner från ekonomisk utgångspunkt när det gäller att upprätt- hålla kontakter med övriga regioner i riket.

Effektiviteten i hela regionsystemet från kontaktkostnadssynpunkt var 1970 ungefär 27 % högre än 1960. Trots att kontaktbehovet i landet ökat med 56% har kontaktkostnaderna ökat med endast drygt 12 %. Anledningen härtill är främst förbättrade kommunikationer (nya och fler flygförbindelser). Dessutom har en ömsesidig anpassning mellan den regionala omfördelningen av kontaktberoende befattningshavare och kommunikationsmöjligheterna ägt rum under perioden. Det kan framför allt konstateras att tillgängligheten till Stockholmsregionen från övriga regioner har förbättrats väsentligt mellan 1960 och 1970. Det framgår också att den kostnadsandel, av totala kontaktkostnaderna i landet, som läggs ner för att nå Stockholms kontaktutbud är väsentligt lägre än vad regionens andel av utbudet skulle motivera. Orsakerna därtill torde främst vara kommunikationssystemets uppbyggnad med dess inriktning mot Stockholm samt regionens förhållandevis centrala läge i landet.

För att belysa vilken effekt förändringar i kommunikationsstrukturen respektive den regionala sysselsättningsfördelningen har på den totala tillgänglighetsprofilen har ”korskörningar" genomförts. ”Korskörningar” innebär att 1970 års kommunikationsmöjligheter appliceras på 1960 års sysselsättningsfördelning respektive att 1970 års sysselsättningsfördelning kombineras med 1960 års kommunikationsmöjligheter.

Vid jämförelse mellan dessa korskörningar och 1960 års samt 1970 års profiler kan iakttagas att den större effektiviteten i regionsystemet 1970 jämfört med 1960, vilken uppgick till drygt 27 %, till ungefär 90 % beror på de förbättrade kommunikationsmöjligheter som tillskapats under 60-talet. Knappt 10% kan sålunda hänföras till den omfördelning av kontaktbehovet till orter med bättre transportförsörjning som ägt rum under den aktuella tidsperioden.

Jämförs kontaktbehovet i en region med regionens tillgänglighet vid de två tidpunkterna 1960 och 1970 kan iakttagas att rangordningen för de båda variablerna mellan regionerna är relativt stabil över tiden. I stort har en anpassning skett med avseende på rangordningen mellan regionernas kontaktbehov och kontaktmöjligheter.

7.2. Lokal tillgänglighetsprofil

Kontaktmöjligheterna i olika delar av landet beräknade efter vad som benämnts den lokala tillgänglighetens princip framgår av kartorna, figur 7:2. Stockholmsregionen uppvisar, med mycket bred marginal, de gynnsammaste värdena både 1960 och 1970. Skillnaden mellan framför allt Stockholm och övriga regioner i riket blir mycket kraftigare accentuerad med detta beskrivningssätt. De relativt höga värden som erhölls särskilt för regioner runt Stockholm och Mälardalen i den tidigare beskrivningen saknas helt med detta beskrivningssätt. Värdena ligger i detta fall på en nivå som motsvarar endast drygt en fjärdedel av Stockholms värde.

1 I Stockholmsregionen finns ca 30 procent av lan- dets kontaktberoende be- fattningshavare och 38 procent av kontaktbeho- vet. Motsvarande värden för t. ex. Göteborg och Malmö är 10 och 10 respektive 6 och 7 pro- cent, för Örebro och Norrtälje 2,0 och 1,7 respektive 0,3 och 0,2 procent.

Figur 7.'2 Regionala kontaktkostnadsvariationer i Sverige 1960 och 1970 enligt den lokala tillgänglighetens princip. Siffrorna anger indextal (Stockholm = 100).

Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

Göteborg, Uppsala och Malmö har de bästa positionerna efter Stockholm. Låga värden uppvisar framför allt de mindre regionerna i Norrland, men även några regioner i Mellansverige och östra Götaland.

Anledningen till det drastiskt förändrade mönstret här jämfört med tidigare är framför allt att de inomregionala kontaktmöjligheterna i föreliggande beräkningar spelar en avgjort mycketstörre roll för en regions värde. Av avgörande betydelse är således om man kan tillgodose sitt kontaktbehov i så stor utsträckning som möjligt i den egna regionen eller inte. Därvid kommer regioner rymmande stora andelar kontaktberoende befattningshavare1 att inta ett mera förmånligt utgångsläge, medan

närheten till stora regioner, regionens relativa läge samt goda kommunika- tioner i detta fall får ett betydligt mindre inflytande.

Totalt för hela systemet beräknas '”effektivitetsökningen” mellan 1960 och 1970 uppgå till 12 %. Spjälkas detta värde upp på de två här studerade huvudkomponenterna, omfördelning av kontaktbehovet och förbättrade mellanregionala kommunikationer, svarar kontaktbehovet för ca 60 % och kommunikationema för ca 40 %. Dessa värden har erhållits genom ”korskörningar” på samma sätt som tidigare beskrivits, dvs. 1960 års kontaktbehovsfördelning har applicerats på 1970 års kommunika- tionsmöjligheter och vice versa. l föreliggande fall är således respektive regions självförsörjningsgrad när det gäller kontaktbehovet mera avgöran- de än goda mellanregionala kommunikationer och regionens relativa läge i regionsystemet.

En rangordning med ledning av regionernas lokala tillgänglighet såsom denna beskrivits tidigare, visar på en ännu större stabilitet mellan 1960 och 1970 i regionsystemet än vad som erhållits vid beräkningarna enligt totala tillgänglighetsprofilen. Anledningen till detta är således att den egna regionens andel av kontaktbehovet —— självförsörjningsgraden — spelar en sådan avgörande roll i den lokala tillgänglighetsprofilen. Omfördelningen av kontaktberoende befattningshavare och därmed kontaktbehovet är av mera trögrörlig natur och av marginell omfattning, i förhållande till den totala fördelningen av kontaktbehovet. En anpassning har dock även här skett mellan respektive regions kontaktbehov och lokala tillgänglighet.

7.3. S tandardprofil

De regionala kontaktmöjlighetsvariationer som konstaterats i totala tillgänglighetsprofilen kan anses vara giltiga för vissa typer av verksamhe- ter och funktioner medan den lokala tillgänglighetsprofilen beskriver andra verksamheters kontaktsituation. Oftast är emellertid de olika verksam— heterna eller funktionerna sammankopplade exempelvisi företag, varför en för hela organisationsenheten eller regionen mera rättvisande (verklighets- anknuten) kontaktmöjlighetsbild skulle kunna erhållas om resultaten från dessa två profiltyper sammanvägdes.l

En sådan sammanvägning av värdena i totala tillgänglighetsprofilen och lokala tillgänglighetsprofilen har här gjorts på så sätt att de båda profilseriernas indexvärden summerats för respektive region och därefter halverats. De två profilvärdena värderas således lika mycket. De regionala kontaktmöjligheterna mätta på detta sätt benämns standardpro fil. 2

1 Liknande ansatser har diskuterats och behandlats tidigare. Det gällde då bl. a. möjligheterna att utröna vilken som var den fördelaktigaste lokaliseringsorten, den som uppvisar den lägsta transportkostnaden (av varor) eller den ort som har den högsta marknadspotentialen. I nämnda fall vägdes de två värdena ihop på så sätt att en procents förändring av transportkostnadsminirnum exakt motsvarade en pro- cents förändring av marknadspotentialmaximum.

, Andra viktförhållan- den kan tänkas vilka tar hänsyn till den funktio- nella strukturen hos t. ex. en organisationsenhet eller en region.

1 Se karta, bilaga 1.

Figur 7: 3 Regionala kontaktkostnadsvariationer [ Sverige 1960 och 1970 med en sammanvägd tillgänglighet. Siffrorna anger indextal (Stockholm = 100).

Anm.: Högt indextal = låg kontaktkostnad.

Kartorna, figur 7: 3, visar landets standardprofil 1960 och 1970. I förhållande till Stockholm som har det bästa värdet, sjunker de två andra storstadsregionerna tillbaka tämligen väsentligt, särskilt Malmö, jämfört med situationen i den föregående lokala tillgänglighetsprofilen. Det relativa läget och goda kommunikationer slår härigenom mera i en regions värde än en förhållandevis hög egen självförsörjningsgrad av kontaktmöjligheter, vilket medför att regionernai första hand runt Stockholm—Mälaren, får högre värden än exempelvis Malmö. De flesta regionerna (40 av 70)liggeri indexintervallet 30—50, endast tre (exkl. Stockholm) har högre värde. Av Norrlandsregionerna (A-regionerna 56—70)1 är det bara Gävle som når över indexvärdet 30.

SOU 1974:3 Kommunikationer och regionalutveckling 297 Transportstandard Transportstandard 10 30282624 22 avlats 141210 8 5 2 70 3028262422201816141210 a e 4 :

70

30 28 26 24

22

ao , 20 5 2 % is ra 5 16 E '6 X .! $! 2 = |! : |A o o :: i: x 19 10 to a e 5 6 4 4 2 2 Linköping ___ Gävle ___ Borås Orebro Transportstandard Transportstandard 70704064024038353432302826242220181 7070605856545250484644424038363432| MAH—MH ###—HM " ” (HX " se )(t 4: se 40 54 aa ,, au so > > 0 34 o 40 € :: % .D _D 46 .. .. X 30 x 44 N M E E 42 o " o ! X 26 40

24 38 22 36

20 34

IB 32

Växjö ———- Ängelholm --

Kalmar Västervik

&, = 1960 t2 = 1970

Figur 7:4 Exempel på utvecklingen av relationen kontaktbehov—transport- standard enligt standardpro filen för ett antal regioner.

Jämfört med situationen 1960 har särskilt några regioner kring Stock- holm och i mellersta Götaland relativt sett fått förbättrade kontaktmöj- ligheter. Östra Götaland samt regionerna mellan sjöarna Vättern—Vänern har gått tillbaka. I Norrland är det (förutom Gävle) främst de allra nordligaste regionerna som fått sin situation något förbättrad, men fortfarande ligger de på en otillfredsställande låg nivå (under 20 i indexvärde).

Den tendens till anpassning mellan regionernas kontaktbehov och tillgänglighet under den aktuella lO-årsperioden i hela regionsystemet

1 I dessa modellförsök analyseras ”totaleffek- terna” av förändringar i sysselsättnings- och transportstrukturen i landet medan i en an- nan del av projektet motsvarande föränd- ringars konsekvenser för enskilda organisa- tioner studeras. C. Persson. Kontakt- arbete och framtida lokaliseringsföränd- ringar. Lund 1974.

som tidigare konstaterades framträder helt naturligt också i föreliggande profils tillgänglighetsmått.

Teoretiskt kan anpassningen mellan de två här behandlade komponen- terna kontaktbehov och tillgänglighet illustreras i en matris enligt figur 7:4. I matrisen anges regionernas kontaktbehovsvärden utefter den vertikala axeln och längs den horisontella markeras värdena för regioner- nas transportstandard. En region vars värde (exempelvis rangordnings- nummer) utefter den ena axeln motsvaras av samma värde efter den andra kan anses befinna sig i ett slags jämviktstillstånd (åtminstone momentant) när det gäller kontaktbehov och transportförsörjning. Markeras detta i matrisen hamnar punkten på diagonalen, vilken således teoretiskt beskriver ett jämviktstillstånd för hela systemet. I fältet till vänster om diagonalen är kontaktbehovet i en region större än regionens resemöjligheter och i fältet till höger är situationen den omvända. Regioner vilkas positioner är i något av fälten strävar (eller förpassas) över tiden enligt vår hypotes i riktning mot diagonalen men befinner sig sällan varaktigt på diagonalen, då vi oftast i dessa sammanhang har att göra med stegvisa utve cklingsprocesser.

Exemplen i figur 7:4 visar på den olikartade utveckling mellan kontaktbehov och tillgänglighet som skilda regioner kan uppvisa. Av de utvalda regionerna har en anpassning skett för tre stycken, medan två avlägsnar sig från ”jämviktsläget” och tre regioner förblivit i huvudsak indifferenta. Som helhet för regionsystemet har emellertid en anpassning skett.

8. Modeller över alternativa region— och transportsystem

I följande del av arbetet skall några av de över 250 modellförsök som genomförts presenteras. Dessa försök har som syfte att belysa effekter av skilda regionalpolitiska insatser gällande kontakt- och resemöjligheterna i Sverige. De insatser eller förändringar som har testats omfattar såväl regional omfördelning av kontaktberoende befattningshavare som olika former av utbyggnad eller förändring i de mellanregionala transportsyste— men i landet samt slutligen kombinationer av nämnda åtgärder. Då valet av synsätt påverkar det resultatmässiga utfallet har även här de olika modellförsöken utvärderats utifrån varierande metoder och premisser. Modellförsöken bör betraktas som exempel på vad olika åtgärder får för konsekvenser på kontaktmöjligheterna i landet och följaktligen inte uppfattas som förslag till framtida eller tänkbara regionalpolitiska insatser.1

8.1 Regionsystem total tillgänglighetsprofil

Man kan tänka sig en mängd olika utseenden på det regionala stadssystem som kommer att existera vid någon tidpunkt längre fram i tiden. Hur det kommer att se ut är bl. a. beroende av den inriktning statsmakterna låter den regionala utvecklingsprocessen få. Ytterlighetsriktningarna är en

stegrad koncentration till de nuvarande storstadsområdena respektive en kraftfull satsning på mindre centra. Mellan dessa ytterligheter kan sedan en rad olika varianter tänkas.

För den fortsatta diskussionen har en indelning igrupper av landets A-regioner företagits. Grupperna benämns A, B, C och D. Stockholm samt Göteborg och Malmö utgör två separata grupper.1

Grupp A skulle kunna vara ett rimligt alternativ vid satsning på uppbyggnad av ett nät av s.k. storstadsaltemativ som dels kan avlasta nuvarande storstadsregioner, dels stötta utvecklingen i olika delar av landet. På orterna i denna grupp har det också från statens sida hittills satsats eller skall satsas i betydande utsträckning. De är redan relativt stora och/eller har redan nu en ganska hög tillväxttakt. Orterna i grupp C är av ungefär samma slag som i grupp A men av en ”lägre dignitet”. De är inte fullt lika stora eller har inte samma tillväxttakt, och satsningen på dem från statsmakternas sida har hittills inte varit lika stor. De skulle emellertid kunna utgöra ett slags "reservorter" för framtida storstadsal- ternativ.

Grupp B rymmer primära centra som har det gemensamt att de är närbelägna nuvarande storstadsregioner. Några av dem har en förhållande- vis stark tillväxtkraft under inflytande av storstädernas spridningseffek- ter. Gruppen D utgörs av resterande mindre A—centra i landet.

Till en och samma grupp har hänförts Göteborg och Malmö. De är visserligen från vissa utgångspunkter ganska olika,2 men utgör dock de största stadsområdena efter Stockholm — klart distanserande efterföljan- de orter. Stockholmsregionen får ensam bilda en ”grupp”. Regionen är, i jämförelse med alla andra regioner i landet, helt outstanding ur de flesta synvinklar.

Gemensamt för de sysselsättningsmodeller som behandlas i fortsätt- ningen är att kontaktbehovet i riket antages öka med 100 % från läget 1970. Tidpunkten för när denna ökning har kommit till stånd preciseras inte. Det är i samtliga fall endast ökningen (tillskottet) av kontaktbeho- vet som fördelas enligt olika alternativ. Inga absoluta minskningar i någon region tänkes förekomma.

Modellerna 2 (storstadsmodellen) och 4 (decentraliseringsmodellen) är ytterlighetsexempel med förhållandevis extremt valda antaganden om den framtida Sverigemodellen i syfte att ge relief åt problemställningen. Modell 3 (storstadsalternativmodellen) kan ses som mera anknuten till rådande regionalpolitiska målsättningar. De olika modellerna med antagna

Grupp A: Luleå, Umeå, Sundsvall, Gävle, Borlänge/Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping, Linköping och Jönköping (10 A-regioner) Grupp B: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Trestad (Uddevalla, Trollhättan] Vänersborg), Borås samt Helsingborg (7 A-regioner) Grupp C: Östersund, Skövde, Halmstad, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Kristianstad (7 A-regiOner) Grupp D: Resterande 43 mindre A-regioner. (Se karta i bilaga 1) Jämför förslaget till indelning av landets kommuner i olika

2 kategorier.

Jfr. M-G Engström, Regional arbetsfördelning. Lund 1970.

ökningar presenteras i figurerna 8: la—8: lb. Cirkelytorna anger slutläget, medan de svarta cirkelsektorema visar hur stor del av slutläget som ökningen utgör.1 (Jfr också tabell 8.1 .)

Alternativ 0 (status quo) utgör utgångspunkt vid jämförelserna med de olika utvecklingsmedellerna 1—6. Bakom O-alternativet ligger följande enkla förutsättningar. Varje region tilldelas lika stor andel av den antagna ökningen av kontaktbehovet i riket som den hade 1970. Det sker därvid ingen omfördelning av kontaktbehovet mellan regionerna. Det innebär vidare att varje region ökar med samma procentuella värde _ i detta fall således 100. Självfallet resulterar ökningarna i stora skillnader iabsoluta tal mellan regionerna exempelvis erhåller Stockholm 1 710 000 enheter medan Tranåsregionen får 8 000. Modellen motsvarar således det regionala system som rådde i landet 1970. Alternativ ] (trend) utgörs av en enkel trendframskrivning för varje enskild region som baserats på respektive regions utveckling av kontakt- behovet mellan 1960 och 1970. Det innebär att varje region får ett individuellt relaterat tillskott, men att totala ökningen för samtliga regioner fortfarande uppgår till 100 %. Som exempel kan nämnas att Stockholm i detta alternativ erhåller närmare 40 % av den totala ökningen.

I alternativ 2 (storstad) antas ökningen till stor del koncentreras till storstadsregionerna och därutöver till övriga större regioner. Stockholm får 45 % av totala ökningen i riket, medan Göteborg och Malmö tilldelas tillsammans 20 %. Sedan får i tur och ordning grupperna B, A och C de relativt sett största tillskotten. Övriga 43 regioner får endast 3 procenten- heter av totala ökningen.

Antagandena i alternativ 3 (storstadsaltemativ) är följande. Orter tillhörande grupp A och B får de relativt sett största ökningarna, därefter grupp C. Anledningen till detta år att grupp A rymmer sådana orter som redan nu är förhållandevis stora, med god tillväxtkraft och vilka statsmakterna satsat på. Orterna i grupp B ligger nära storstadsregionerna och får därigenom del också av dessas spridningseffekter. Storstadsregio- nerna och i synnerhet Stockholm får mindre procentuella ökningar genom medvetna bromsningsaktioner (utflyttning av statlig verksamhet, samråd i lokaliseringsfrågor, opinions- och värderingsaspekter etc). Små ökningar antas de övriga A—centra också erhålla som grupp betraktat men de drabbas av relativ tillbakagång.2

1 De ökningstal (den tillväxt) som ges till olika grupper av regioner får ses som ett genomsnitt för respektive regiongrupp. Varje region borde således ha tilldelats, efter olika kriterier i de skilda modellerna, ett speciellt värde. För att underlätta ett annars relativt omfattande arbete har därför olika regiongrupper bildats. Inom en regiongrupp kan man finna sådana regioner som sannolikt kommer att tillväxa kraftigt, medan andra ökar måttligt, stagnerar eller minskar. Trots detta kommer samma relativa värde på ökningen att tilldelas samtliga regioner i en speciell grupp (gäller ej alternativ 1 och 6, se mera nedan). 2 Effekterna på kontaktmöjligheterna av den av de svenska statsmakterna beslutade omflyttningen av statlig verksamhet och den därigenom manifesterade målsättningen att utveckla ett antal större städer i landet till s. k. storstadsaltemativ kan i vissa delar sägas komma att testas i denna tredje modell.