Huvudmannaskapet för specialskolan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

HUVUD

MANNA

SKAPET

FÖR

SPECIAL

NNNNNNNNNNNNNNNNNNNN EN

1979=5O

Statens offentliga utredningar

Råå-EE? 1979:50

Utbildningsdepartementet êäJ

Huvudmannaskapet

för

specialskolan

Betänkande av

låegrationsutredningen

Stockholm 1979

Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB ISBN 9188-04970-8 ISSN O375-25OX Gotab, Stockholm 1979

TiII statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade genom beslut den 8 juni 1978

statsrådet Mogård att tillkalla sju ledamöter och tvâ sakkun-

niga att utreda frågan om integration av handikappade elever

i skolväsendet jämte

sammanhängande frågor.

Följande ledamöter och sakkunniga utsågs att utföra

uppdraget:

Ledamöter: Lennart överdirektör, skolöverstyrelsen, tillika

Orehag,

ordförande (fr. 0. m. den 1 ju|i 1978) Ulf Crona, gymnastiklärare, Riksförbundet för döva och hörselskadade barn (fr. o. m. den 1 juli 1978) Åke Martinsson, slöjdlärare, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (fr. o. m. den 1 juli 1978) Olle Pekkari, studierektor, Synskadades riksförbund (fr. o. m. den 1 juli 1978)

Birgitta Rydle, ämneslärare, ledamot av riksdagen (fr. o. m.

1 juli 1978)

Bengt Wiklund, journalist, ledamot av riksdagen (fr. o. m.

den 1 juli 1978) Anna Wohlin-Andersson, f. d. ersättare för ledamot av (fr. o. m. den 1 juli 1978 t. o. m. den 31 december

riksdagen

1978)

Margit Odelsparr, ledamot av riksdagen (fr. o. m. den 1

januari 1979)

Sakkunniga:

Carina Hjelm, utredningssekreterare, (fr. 0. m. den 1 ju|i 1978 t. o. m. den 14 november 1978) Gunvi Larsson, kanslisekreterare, (fr. o. m. den 1 juli 1978) Torsten Odre, speciallärare, (fr. o. m. den 15 november 1978)

Till huvudsekreterare utsågs genom beslut den 27 juni

1978 departementssekreteraren Richard Lagercrantz, ut-

bildningsdepartementet (fr. o. m. den 1 juli 1978). Till biträdande sekreterare utsågs genom beslut den 18 september

1978 byrådirektören Birgitta Magnusson, socialstyrelsen

(fr. o. m. den 1 oktober 1978). Avdelningsdirektören på statens institut för läromedelsinformation, Åsa Hammar, är sedan den 1 januari 1979 expert i utredningen på heltid. Anna-Märta Israelsson, Skolöverstyrelsen, är fr. o. m. 1

januari 1979 assistent i utredningen.

Utredningen har ett stort antal övriga experter. Av dessa har följande deltagit i arbetet med detta delbetänkande:

länsskolinspektören Lars-Ingemar Karlerö, departementsse-

kreteraren Mattsson och skolinspektören Stina

Bengt-Olof

Nicklasson.

Arbetet påbörjades den 1 juli 1978. Utredningen beslöt

den 5 september 1978 att anta namnet lntegrationsutred-

ningen.

l uppdrag bl. a. att överväga huvud-

utredningens ingår mannaskapet för specialskolan. Utredningen fick i den frågan

överta ett omfattande material av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). har

lntegrationsutredningen

gjort den bedömningen att huvudmannaskapet för special-

skolan går att bryta loss ur det större utredningssamman-

l föreliggande betänkande lägger utredningen fram hanget.

ett förslag i frågan. Betänkandet omfattar också en diskussion om för specialskolan och om en friare

författningar resursanvändning vid skolorna.

Som kommer att framgå av betänkandet har utredningen på flera ställen talat om teckenspråket som de dövas språk. Det är första gången i svensk officiell text som teckenspråket omnämns på detta sätt. lntegrationsutredningen har här

alltså tagit ett principiellt ställningstagande i en fråga som

under årtionden varit föremål för intensiva diskussioner. l en särskild till detta delbetänkande (bil. 1 s. 83) har

bilaga utredningen närmare utvecklat sin syn på frågan. l utredning-

ens slutbetänkande kommer frågan att mer i detalj tas upp.

Detta delbetänkande finns även som talbok och i s. k. |ättläst version. Stockholm den 20 juni 1979

Lennart Orehag

Ulf Crona Äke Martinsson Margit Ode/sparr

O//e Pekkari Birgitta Ryd/e Bengt Wik/und

/ Richard Lagercrantz

Åsa Hammar

Birgitta Magnusson

|nnehåH

1. Sammanfattning . . Ä . . . . . . . . . . . . 9

2. /n/edning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

3. Begreppet huvudman . . . . . . . . . . . . . 21

4. De senaste årens diskussion i bl. a. SSK :s betänkanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

5. Nya utgångspunkter för huvudmannaskapsdiskuss/o-

nen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

6. Specia/sko/ornas samarbete med kommuner och Iandst/ngskommuner . . . . . . . . . . . . . . . 39 6.1 . . . . . . . . . . . . . . . 39

Inledning

6.2 Birgittaskolan . . . . . . . . . . . . . 40 6.3 Ekeskolan . . . . . . . . . . . . . . . 43 6.4 Hä||sb0sk0|an . . . . . . . . . . . . . 46 6.5 Kristinaskolan . . . . . . . . . . . . . 47 6.6 Mani|Iask0lan . . . . . . . . . . . . . 48 6.7 Tomtebodaskolan . . . . . . . . . . . 51 6.8 Vänersko|an . . . . . . . . . . . . . . 53 6.9 Äsbackaskolan . . . . . . . . . . . . . 57 6.10 . . . . . . . . . . . 58

Östervångsskolan

6.11 Sammanfattning och slutsatser . . . . . 60 6.12 De . . 63

regionala planeringskonferenserna

7. Utredningens . . . . . . . . . 65

överväganden

7.1¶Specialskolan för synskadade . . . . . . 65

7.2 Specialskolan för döva och hörse|skadade 68 7.3 Skolor för flerhandikappade elever . . . . 72

7.4 Frågan om för

huvudmannaskapet special-

skolan och av

utvärderingen handikappades

utbildning . . . . . . . . . . . . . . . 74

8. Fr/are f . . . . . . 77

resursanvándn/ng spec/a/sko/an

8.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . 77 8.2 Utredningens överväganden . . . . . . . 79

9. Författningar gällande . . . . . . . 81

spec/a/sko/an

Bilaga 1 Dövas . . . . . . . . . . . 83

tvåsprâkighet

Bilaga 2 Spec/a/sko/ornas . . . 89 upptagn/ngsområden

Sammanfattning

lntegrationsutredningen tillsattes ijuni 1978. Dess uppgift är

att utreda frågan om av handikappade elever i det

integration

allmänna skolväsendet jämte sammanhängande frågor.

Utredningen består av sju ledamöter, varav tre representanter för politiska partier och tre representanter för handikapprörelsen. Utredningens ordförande är överdirektören Lennart

Orehag. Till utredningen är två sakkunniga knutna.

I utredningens uppdrag ingår bl. a. att överväga huvud-

mannaskapet för specialskolan för syn-, hörsel- och talska-

dade. Utredningen har härvid att utgå från utredningsdirek-

tiven, som fastslår, att specialskolan skall behållas som

särskild skolform och att det för denna skolform skall finnas bestämmelser och resurser som är nödvändiga för elevernas

specifika handikapp. För specialskolan för döva och hörsel-

skadade innebär detta bl. a. ett erkännande av dövas tvåspråkighet. Svenska är ett främmande språk som lärs in sedan

barnet lärt sig teckenspråk. Skolan är tioårig.

Staten är sedan år 1938 huvudman för specialskolan. Sedan flera år tillbaka har man diskuterat frågan om en

eventuell förändring av huvudmannaskapet för specialskolan

till primärkommunalt eller Iandstingskommunalt, nu senast

inom utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Den i många sammanhang starkt märkbara decentralise-

ringstrenden har påverkat denna diskussion. Integrationsut-

redningen har från SSK-utredningen övertagit ett omfattan-

de material i denna fråga. Utredningen gjorde därför den

bedömningen att frågorna om huvudmannaskapet för speci-

alskolan går att bryta loss ur det större utredningssammanhanget och behandla i ett särskilt delbetänkande, det som hår

Betänkandet omfattar också en diskussion om

föreligger.

för specialskolan och om en friare resursan-

författningar

vändning vid denna skolform.

Vägledande för utredningens diskussioner om huvudman-

naskapet för specialskolan har varit, att varje förändring av

huvudmannaskapet för denna skolform måste leda till förbättringar för de elevgrupper skolformen omfattar. Utredningen diskuterade alltså inte enbart organisatoriska föränd-

ringar.

Vid studiet av bl. a.

huvudmannaskapsutredningen, gym-

nasieutredningen, SSK-utredningen och utredningen om

skolans inre arbete fann integrationsutredningen att begrep-

pet huvudman på skolans område har flera olika betydelser.

Huvudmannaskapet för grundskolan t. ex. får anses vara

delat mellan stat och kommun. Staten svarar för en stor del av skolans Staten har det samlade ansvaret för

finansiering.

skolans mål och innehåll. Den ansvarar också för att vi har ett

enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard

över hela landet. I övrigt är skolan kommunens och den

kommunala skolstyrelsens angelägenhet. Kommunens an-

svar för skolan bygger på tesen om att endast som

kommunal kan skolan vara en medborgerlig angelägenhet av

första rangen ute i kommunerna (yttrande av 1946 års skolkommission).

lntegrationsutredningen fann dock, att begreppet huvud-

man för specialskolans del har en entydig innebörd. Huvudmannaskapet för specialskolan är inte delat som för det övriga skolväsendet. Staten ensam har ansvaret för special-

skolan, såväl vad gäller mål och innehåll och utbildningsstan-

dard som vad beträffar ekonomi och administration.

Specialskolan för syn-, hörsel- och talskadade omfattar i dag nio skolenheter och ca 700 elever. En förändring av huvudmannaskapet för dessa skolor skulle antingen innebära att landstinget i det län där skolan finns blev huvudman eller

att huvudmannaskapet läggs på den primärkommun, inom

vilken skolan är belägen.

De nio statliga specialskolorna finns i åtta primärkommu-

ner. Det är naturligt att skolorna har ett visst samarbete med sina hemkommuner, dvs. med de kommuner där de geografiskt är belägna. Eftersom skolornas elever är handikappade behöver man ofta anlita medicinsk och teknisk expertis. Skolorna samarbetar därför också med landstingen.

En första uppgift för integrationsutredningen blev att studera

finns mellan -

vilka samverkansformer som specialskola

kommun - och hur samarbetet

landsting fungerar. Samverkan mellan specialskolorna och deras hemkom-

muner sker framför allt i tre avseenden: lokalintegrering av av specialskolans elever i kommunens skolor (extergrupper - dessa finns för också i andra kommuner na klasser övrigt

inom en specialskolas upptagningsomrâdel, gemensamt

nyttjande av Iärarresurs (övningslärare, syokonsulent m. m.)

och nyttjande av de resurser som finns för gemensamt fritidsaktiviteter inom kommunen och på skolorna. Förbindelselänken mellan specialskolan och kommunen är på högre administrativ nivå skoldirektören på skolorten, som

enligt förordning är ledamot av specialskolans

gällande

styrelse.

Vid intervjuer med skoldirektörer i kommuner där det finns och med skolledare inom fann

specialskolor specialskolan

utredningen, att det statliga huvudmannaskapet för special-

skolan inte hinder i för samarbetet skola och

lägger vägen

kommun. Detta fungerar tvärtom i de flesta avseenden väl, även om det skulle kunna utvidgas. En

på några punkter

av huvudmannaskapet för specialskolan torde förändring

inte för ett sådant vidgat samar-

påverka förutsättningarna

bete. Från kommunernas sida framhölls, att dessa skulle känna

det som en om huvudmannaskapet för specialbelastning

skolan överfördes på dem. Ett primärkommunalt huvudmanskulle i realiteten innebära, att den kommun inom

naskap

vilken en är blev ansvarig mellanhand i

specialskola belägen,

budgetfrâgor för en skola som var helt beroende av

specialdestinerat statsbidrag. Det kunde också innebära, att

den ansvaret för en skola, i vilken kanske inte en enda

övertog

elev tillhörde kommunen. Specialskolornas upptagningsom-

råden är ju inte som i om andra skolors en eller ett par

fråga

kommuner. Specialskolan för synskadade och de tre specialskolorna för flerhandikappade har alla landets kommuner som för döva och

upptagningsområde. Specialskolorna

hörselskadade har som omfattar ca 50

upptagningsområden

kommuner. samverkan med landstingen sker främst

Specialskolornas

via den hörselvården vid landstingen och via

pedagogiska

landstingens syncentraler. Dessutom är några landsting

fortfarande huvudmän för viss förskoleverksamhet för döva och hörselskadade. Landstingens förskolor för döva och hörselskadade samarbetar i många avseenden med special-

skolan. Specialskolorna för flerhandikappade redovisar ett

nära samarbete med landstingens omsorgsverksamhet. Att

döma av de intervjuer som utredningen gjort utnyttjar

specialskolorna och landstingen varandras resurser på de

punkter där man har behov av ett samarbete. Från landstingens pedagogiska hörselvård framförs krav

på utbyggd

samverkan i fråga om fortbildning, pedagogisk debatt och information. Ett gemensamt huvudmannaskap torde inte i

större utsträckning påverka förutsättningarna för ett sådant

önskvärt samarbete.

En faktor av stor betydelse för utredningens ställningstagande i frågan om huvudmannaskapet är principen om den

kommunala självstyrelsen, uttryckt i kommunallag och skol-

lag. Specialskolorna har sina särskilda skolstyrelser med sju

ledamöter, varav en legitimerad läkare. l Skolstyrelsen för

specialskolan ingår också skolchefen i den kommun där

specialskolan är belägen, samt rektor för skolan. Represen-

tant för föräldraföreningen har rätt att närvara. l flera av skolorna är någon av styrelseledamöterna döv resp. blind.

Med sin samlade sakkunskap har specialskolans styrelse en

viktig funktion att om den kommunala själv-

fylla. Principen

styrelsen utesluter beslutanderätt för den särskilda special-

skolestyrelsen vid en eventuell kommunalisering av special-

skolan. Utredningen finner att specialskoleelevernas ställning

väsentligen skulle försvagas om specialskolans styrelse från-

togs beslutanderätten. Endast en beslutande församling som

är väl insatt ide speciella handikapproblemen kan ha underlag

för korrekta beslut.

l den fortsatta diskussionen om huvudmannaskapet för

specialskolan fann utredningen det mest praktiskt att disku-

tera de olika var för sig, eftersom de

handikappgrupperna

skiljer sig från varandra i så många avseenden.

Utredningen

behandlade alltså först specialskolan för synskadade, sedan specialskolan för döva och hörselskadade och sist den för

flerhandikappade.

Tomtebodaskolan, specialskola för synskadade, uppvisar

under senare år en kraftig nedgång i elevantalet, beroende på att allt fler elever allt längre ned i åldrarna väljer att gå i den

Sam/nanfattn/ng 13

vanliga grundskolan. Läsåret 1978/79 finns på skolan endast ca 40 elever. Om utvecklingen kommer att fortsätta i

den riktningen eller ej är svårt att förutse. Enligt integrations-

utredningens direktiv skall emellertid Specialskolan som själv-

ständig skolform finnas kvar också i framtiden. Det betyder att skolan och dess resurser skall bevaras så länge det finns ett elev- och föräldraintresse för denna skolform. Tomtebodaskolan ansvarar dessutom för en regional stödverksamhet för synskadade barn och ungdomar i landet. Denna verksamhet växer i betydelse i takt med att allt fler synskadade elever undervisas på hemorten. Bl. a. mot den bakgrunden har en

arbetsgrupp från skolöverstyrelsen utarbetat ett förslag till

hur den fortsatta undervisningen av synskadade elever skall

planeras och organiseras. Gruppen har dessutom föreslagit

att Tomtebodaskolan i framtiden skall utnyttjas som ett

specialpedagogiskt resurscentrum för synskadade i hela

landet. Förslaget har överlämnats till integrationsutredningen.

Utredningen finner redan nu, utan att ha tagit

slutgiltigt

ställning till att Tomtebodaskolan

arbetsgruppens förslag,

även i fortsättningen skall ha hela landet som verksamhetsfält och detta oberoende av vilka aktiviteter som kommer att förläggas dit. Om Solna kommun, som är Tomtebodaskolans hemkommun, skulle ta över ansvaret för skolan och den regionala stödverksamheten, skulle den bli någon slags huvudman för andra kommuner, när det gäller utbildning av synskadade. Det är föga troligt att en enskild kommun i detta fall skulle engagera sig i ett arbete för hela landet.

Specialskolan för döva och hörselskadade omfattar fem dövskolor, var och en med ungefär en femtedel av landets kommuner som Eleverna undervisas i

upptagningsområde.

och på teckenspråk. Svenska blir deras andra språk, och dövskolan har som ett av sina mål att göra eleverna aktivt

tvåspråkiga. Eleverna i specialskolan kräver av skolan riklig

och kontinuerlig språkstimulans hela sin tioåriga grundskole-

tid igenom. Skolorna har i jämförelse med den övriga

grundskolan ett vidgat ansvar för elevernas fritid och boende. Utredningen finner det osannolikt att just den kommun inom

vilken en specialskola är belägen skulle känna det angeläget

att i så många avseenden sörja för elever som tillhör andra kommuner. När det gäller specialskolan är det alltså inte fråga

om kommunmedlemmarnas medverkan i den egna kommunens angelägenhet. Kommunen som huvudman för specialskolan är på intet sätt närmare eleverna än staten.

Samarbetet mellan specialskolan och de hörselklasser som finns inom skolans hemkommun har stundom framhållits som ett argument för ett kommunalt huvudmannaskap.

Utredningen vill i detta sammanhang peka på att det finns

hörselklasser också i andra kommuner inom en specialskolas upptagningsområde. De förhållanden som råder i t. ex. Stockholm, där så många hörselklasser finns i samma

kommun som specialskolan, torde vara föga representativa

för landet i sin helhet.

Utredningen har också diskuterat ett Iandstingskommunalt

huvudmannaskap för specialskolan för döva och hörselska-

dade. Eftersom landstingskommunerna geografiskt utgör

större enheter än kommunerna kunde det måhända anses

naturligare med ett huvudmannaskap

Iandstingskommunalt

än med ett kommunalt. Det visar sig emellertid att dövsko-

lans samarbete med det landsting inom vilket den är belägen

inte är mycket större än med landsting inom dess

övriga

upptagningsområde och att det i huvudsak inskränker sig till

skolplaceringsfrågor. Skäl för övergång till landstings-

kommunalt huvudmannaskap finns i dag alltså inte. Om man i

ett skulle vilja den nuvarande

framtidsperspektiv vidga

samverkan, torde det enligt utredningens mening vara natur-

ligare att välja ett mindre drastiskt sätt än att byta huvudman

för specialskolan.

Tre av specialskolorna är skolor för flerhandikappade

elever. De har hela landet som upptagningsområde. Ekesko-

lan i Örebro och Äsbackaskolan i Gnesta tar emot utvecklingsstörda elever med syn- och/ eller hörselskada. De är

berörda av såväl skollagen och specialskolförordningen som

av omsorgslagen. Båda skolorna fungerar också som utredningsskolor och resurscentra för hela landet. På Hällsboskolan i Sigtuna undervisas hörselskadade beteendestörda elever. Skolan tar också emot elever för observation och

Den har en avdelning för elever med

korttidsbehandling.

grava tal- och språkstörningar.

Vissa av de resonemang som fördes kring frågan om

förändring av huvudmannaskapet för Tomtebodaskolan

gäller också för de tre riksskolorna för flerhandikappade. De

är hela rikets angelägenhet och de hämtar sina elever från skilda kommuner i hela landet, ofta inte en enda från sin egen

hemkommun. De fungerar vidare som utredningsskolor

och resurscentra. Ingen av skolornas hemkommuner skulle se det som en fördel att ta över ett ansvar som så i grunden är hela rikets, statens. Utredningen delar denna uppfattning.

Utredningen har också för de tre skolorna för flerhandikap-

pade övervägt om inte en till ett landstings-

övergång

kommunalt huvudmannaskap vore en förbättring. Ekeskolan

och Äsbackaskolan arbetar ju med elever som också är

omsorgsverksamhetens, landstingens angelägenhet. Utred-

ningen har emellertid funnit två starka skäl för ett fortsatt statligt huvudmannaskap för dessa skolor. Ett är att skolorna

har hela landet som upptagningsområde. Inget landsting

ligger så att säga närmare skolorna än andra. Det andra skälet - och det är det för eleverna betydelsefullaste - är att dessa skolor bedriver en undervisning som i mycket överensstäm-

mer med specialskolans i övrigt. Undervisningsmässigt hör

Ekeskolan till specialskolan för synskadade samt Åsbacka-

skolan och Hällsboskolan till dövskolan. De bör, enligt

utredningens mening, inte organisatoriskt från dessa

skiljas

skolformer.

Utredningen har i samband med frågorna kring huvudman-

naskapet för specialskolan också diskuterat undervisningen

av den stora gruppen hörselskadade elever i grundskolan. Dessa elever är till antalet ca tre gånger så många som specialskolans döva och hörselskadade elever. Det ingår i

utredningens uppdrag att utvärdera denna undervisning.

Utredningen frågade sig då, om ett ställningstagande till

undervisningen av hörselskadade elever i grundskolan skulle

få konsekvenser för utredningens ställningstagande i huvud-

mannaskapsfrågan. Enligt utredningens mening kan så inte

bli fallet. direktiven skall finnas kvar som

Enligt specialskolan

särskild skolform. Den har också starkt bevisat sitt existens-

berättigande och, med undantag för Tomtebodaskolan,

under en lång följd av år haft ett nära nog konstant elevantal.

Med utgångspunkt i och på grundval utredningsdirektiven

av de resonemang som här i sammanfattning redovisats

föreslår integrationsutredningen ett oförändrat statligt

huvudmannaskap för specialskolan för svn-, hörsel- och

talskadade.

l integrationsutredningens direktiv heter det, att utredning-

en skall uppmärksamma SSK-utredningens förslag till enhet-

lig lagstiftning och enhetliga författningar för olika skol-

former. Utredningen skall pröva frågan om gemensamma

författningar för specialskolan, grundskolan och gymnasie-

skolan.

En analys av hur specialskolans författningar är uppbyggda

har gjorts av SSK-utredningen. har

lntegrationsutredningen

därför inte uppehällit sig vid denna l stället konstaterar

fråga.

utredningen att frågan om huvudmannaskapet för special-

skolan har ett samband med frågan om det skall finnas en

särskild författning för specialskolan. | enlighet med de

direktiv som utredningen fått och vars grundlinjer godkänts av riksdagen har utredningen argumenterat för ett bevarande

av specialskolan. Utredningen finner det då naturligt att

också den särskilda specialskolförordningen får finnas kvar. Det för utredningen helt avgörande argumentet för detta

ställningstagande är emellertid att ett slopande av special-

skolförordningen och inordnande av densamma i skolförordningen på intet sätt gagnar eleverna.

l integrationsutredningens uppdrag ligger också, att utred-

ningen skall utarbeta förslag till resurssystem för specialskolan, ett systern som skolornas krav på en friare

tillgodoser

resursanvändning. Det nuvarande systemet har, enligt direk-

tiven, medfört olägenheter av såväl administrativ som

natur. Utredningen har i denna fråga

verksamhetsmässig

övertagit material dels från en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen som åren 1972-1977 hade att se över

specialskolans inre organisation, dels från SSK:s arbetsgrupp

för specialskolan, som också utarbetade ett förslag till friare

resursanvändning.

är med direktivens författare och med

Utredningen enig

företrädare för specialskolan i bedömningen av det nuvarande systemet som alltför detaljreglerat. Utredningen anser emellertid att om friare resursanvändning vid special-

frågan

skolan är svår och känslig. Den vill därför inte medverka till att ett förenklat utan att olika

nytt system sjösätts några bidragssystem med större frihet för skolorna än de som gäller i dag först prövats ut på några skolor. Beslut om sådan

finns. Utredningen avser att följa försöksverk-

utprövning

1 7

Sammanfattning

samheten och har för avsikt att i sitt slutbetänkande redovisa resultaten av försöken och ett mera

lägga slutgiltigt förslag

till friare för

resursanvändning specialskolan.

sou 1979:50 19

Inledning

2¶Inledning

Under de senaste tio åren har här i landet debatterats vem som bör vara huvudman för specialskolan. Skall staten behålla huvudmannaskapet eller skall kommunen ta över, som den gjort med praktiskt taget alla andra skolformer? Motsättningarna mellan de olika ståndpunkterna har

lång-

samt ökat, speciellt vad gäller specialskolan för döva och

hörselskadade. l dag förklarar sig t. ex. Riksförbundet för döva och hörselskadade barn (DHBl och dövas

Sveriges

riksförbund (SDR) vara energiska motståndare till en kommu-

nalisering. De vill behålla det statliga huvudmannaskapet för

specialskolan för döva och hörselskadade och hävdar dessutom att även förskolan och gymnasieskolan för döva och gravt hörselskadade bör tas över av staten.

Varför har då motsättningarna blivit så starka, speciellt vad

gäller döva elevers Vad är det man in i

skolgång? lägger

frågan? För att kunna svara på dessa frågor är det för det första nödvändigt att analysera innebörden av

begreppet

huvudman. För det andra är det att analysera de

nödvändigt

argument som används i resp. läger.

3 huvudman

Begreppet

om skolan, staten och kommunerna (SSK)

Utredningen

inleder sitt betänkande (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för och särskolan med en analys av ordet

specialskolan

huvudman. En hänvisning görs därvid till direktiven för huvudmannaskapsutredningen från slutet av 1960-talet. Där hette det att huvudmannen för en skolform hade att planera

och organisera undervisnings- och utbildningsverksamheten

samt bära det ekonomiska ansvaret för dess Man

fortgâng.

talar alltså om ett administrativt och om ett ekonomiskt

huvudmannaskap. SSK:s kartläggning av ansvarsfördel-

mellan stat och kommun på skolans område visade

ningen emellertid att betydande delar av det ekonomiska plane-

ringsarbetet resp. för skolor under

organisationsarbetet

kommunalt huvudmannaskap i praktiken sköttes av statliga

och bestämdes av statliga detaljregler. Det

myndigheter

framstod då ofta som att i stället tala om vem som

naturligt

hade det formella huvudmannaskapet och vem som hade det reella. l sitt slutbetänkandelSOU 1978:65) Skolan. En ändrad

ansvarsfördelning, uttryckte sig SSK så här:

Dagens ansvarsfördelning innebär att vi i praktiken har ett dubbelt huvudmannaskap för skolan. Ansvaret för skolans drift och ledning är delat mellan stat och kommun. Det finns alltså för närvarande ingen part -varken stat eller kommun -som kan ta ett helt och samlat ansvar för skolans drift och ekonomi.

Regering och riksdag har bestämt (beslut med

nyligen

anledning av SlA m. m.) att huvudmannaskapet för grund-

skolan och även i framtiden skall vara delat

gymnasieskolan

mellan stat och kommun på det sätt som SSK här har beskrivit. Det innebär bl. a. att staten även i framtiden skall

svara en betydande del av skolans finansiering. Staten

för

skall ha det samlade ansvaret för skolans mål och innehåll.

22 Begreppet huvudman SOU 1379:50

Staten skall vidare vara ansvarig för att landet har ett

enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard.

Begreppet huvudman har alltså på skolans område flera olika betydelser. Likväl används det i debatten som

vanligtvis

om innebörden vore helt entydig. En första för

förutsättning

en diskussion om huvudmannaskap bör därför vara att man anger vad man lägger in i begreppet.

Under 1950- och 1960-talen lade man ofta in en bestämd

betydelse i begreppet huvudman, när man använde det på ett

generellt sätt. Man talade om huvudman i betydelsen

ansvarig för medborgerlig angelägenhet. Redan år 1946,

när dåvarande skolkommissionen diskuterade huvudmannaskapet för den obligatoriska skolan hette det att endast som kommunal kan skolan vara en medborgerlig angelägenhet av första rangen ute i kommunerna. När gymnasieutredringen drygt tio år senare arbetade med huvudmannaskapet för gymnasiet hette det: En avkoppling av kommunerna från vården av skolorna skulle utgöra ett avsteg från en av de

grundläggande principerna för vårt skolväsende, nämligen

dess förankring i det medborgerliga intresset som i första

hand kommer till uttryck i kommunmedlemmarnas medver-

kan i den egna kommunens angelägenheter.

Om man för dessa resonemang över på specialskolan, kan man för det första konstatera att det nuvarande huvucmannaskapet för denna skolform inte är delat eller dubbel: som för praktiskt taget hela det övriga skolväsendet. Staten har ensam ansvaret för specialskolan - såväl policymässig: som ekonomiskt och administrativt. För det andra kan man

konstatera, att det medborgerliga intresset av att påverka

den egna kommunens angelägenheter inte har samma styrka

för specialskolans del som för den övriga

grundskolan. Några

specialskolor är riksskolor, andra är regionskolor med

upptagningsområden som i allmänhet omfattar ca 50

kommuner. Statistiskt och föds det ett dövt

genomsnittligt

barn i varje kommun vart fjärde år. En skola som Hälsboskolan, specialskolan för hörsel- och talskadade i har

Sigtuna,

under den tioârsperiod skolan funnits till endast haft en enda elev från den egna kommunen. När det gäller specialsolan som skolform är det alltså inte om komhun-

längre fråga

medlemmarnas medverkan i den egna kommunens argelä-

genheter.

Begreppet huvudman 23

Det här att begreppet huvudman på specialskolans

betyder

område har en innebörd. Det borde därför finnas de

entydig

bästa att föra en sak|ig diskussion om vem

förutsättningar

som i framtiden skall huvudman för specialskolan. Skall

vara

staten vara det eller skall staten och kommunen vara det? Alternativet med enbart kommunalt huvudmannaskap finns inte i detta Vilka kan med andra

ju sammanhang. uppgifter

0rd överföras från staten till kommunen med påföljd att situationen i något avseende blir bättre för specialskolans elever? För det är det som är meningen om en förändring

ju

skall komma till stånd.

En vad huvudmannaskapet för tredje möjlighet gäller

är ett ansvar eller snara-

specialskolan Iandstingskommunalt

re ett delat statligt och Iandstingskommunalt ansvar. och av de fler-

Speciellt undervisningen omhändertagandet

eleverna kan svära i

handikappade bjuda på gränsdragningar

om vad som bör vara statligt och vad som bör vara

fråga

ansvarsområde. Vi återkommer sena-

Iandstingskommunalt

i detta betänkande till denna fråga i diskussionen om re Ãsbackaskolans och Hällsboskolans huvudman- Ekeskolans,

naskap.

4¶De senaste årens diskussion i bl. a.

SSK:s betänkanden

När SSK i sitt betänkande (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan kommer in på frågan om vilka

skäl det finns för att överväga huvudmannaskapsfrågorna

heter det:

Även strävandena till vidgad integration med grundskolan av specialskolan och särskolan kan motivera att man överväger huvudmannaskapet för de två sistnämnda skolformerna.

Här står det alltså att en av anledningarna till att huvud-

mannaskapsfrågan för specialskolan bör diskuteras är att

utvecklingen går i den riktningen att grundskolan och speci-

alskolan allt mer integreras med varandra. Om man så vill kan man kalla det för skolformsintegrering. Det intressanta i sammanhanget är emellertid att dessa integrationssträvanden inte ifrågasätts. Man funderar aldrig över om de är till

för döva, gravt hörselskadade och synskadade elever gagn utan beskriver rätt och slätt som en

integrationssträvandena

för huvudmannaskapsdiskussionen. Utveck-

utgångspunkt

i den riktningen att samspelet m. m. mellan

lingen går

specialskolan och successivt ökar, konstaterar

grundskolan

man, och med detta konstaterande.

nöjer sig l SSK-arbetsgruppens slutrapport (PM 1978-01-1 1)

upprepas detta argument för att diskutera ett förändrat huvudmannaskap för Det heter bl. a. att inte-

specialskolan.

grationen av specialskole- och särskoleelever växt fram under senare tid. Arbetsgruppen fortsätter:

l detta perspektiv ter sig en utveckling mot ett sammanhâllet primärkommunalt huvudmannaskap för all utbildning på grundskolenivå naturlig. SSK:s undersökningar visar att en kommunalisering av specialskolan är fullt möjlig och även kan bedömas ha övervägande positiva återverkningar för specialskolans elever. Vi menar att den är ägnad att främja de normaliseringssträvanden som är riktmärke för aktuell handi-

26 De senaste årens diskussion i bl. a. SSK :s betänkanden SOU 7197950

kappolitik. Förutsättningar saknas att nu /nordna specialskolan som specia/underv/sn/ng inom grundskolan. (Vår kursivering.) Vi förordar därför att specialskolan bibehålls som särskild skolform men under kommunalt huvudmannaskap.

Här talas det återigen om som

integrationsutvecklingen

något som växt fram naturligt och som det inte finns anledning att ifrågasätta. Diskussionen om huvudmannaska-

pet kan således, enligt föras

SSK-arbetsgruppens mening,

från en fast den att av

utgångspunkt, nämligen integration

döva och gravt hörselskadade i skolor och bör

vanliga pågår

fortsätta. tillägger att SSK:s

Arbetsgruppen undersökningar

visat att en av skulle vara till

kommunalisering specialskolan

glädje för specialskolans elever. sådana

Några undersökning-

ar redovisas dock inte och har heller inte

gjorts.

SSK-arbetsgruppens formuleringar visar att två frågor

kommit att in i varandra. Den ena -

omärkligt glida frågan

- vilken

huvudfrågan gäller undervisningsideologi för handi-

kappade vi bör ha. Den andra är närmast en

frågan följdfråga.

Den är av teknisk och administrativ natur och

inbegriper

frågeställningar som t. ex. vilka av lokaler och

samordningar vilka tekniska hjälpmedel som behövs samt hur specialister

gemensamt skall kunna utnyttjas av olika och i

elevgrupper

olika skolformer. Det är ingen hemlighet att det råder i

motsättningar frågan

om vilken som bör till för

undervisningsideologi läggas grund

organisationen av döva och hörselskadades Det

utbildning.

finns å ena sidan de som hävdar att även döva och gravt hörselskadade - i likhet med -

andra handikappade kan

integreras i skolor för hörande bara resurser

tillräckliga

anvisas. Detta innebär att man ser i undervis-

integrering

ningssammanhang som den bästa metoden att nå målet, en integration av den handikappade med det samhället.

övriga Den organiserade dövrörelsen, ä andra motsätter sidan, sig

en sådan värnar om specialskolan som

integrering, självstän-

dig skolform och fäster ett avseende vid

grundläggande

dövas teckenspråk. Egentligen är, som vi sett, dessa motsätt-

ningar alldeles onödiga. En analys av

integrationsfrâgan ger

ju vid handen, att målet alltid är eftersom

integration,

samhället är en gemenskap. betyder emellertid

Integration

inte detsamma för alla grupper. För döva innebär

integration

med den övriga skolan och med samhället att

8,2 miljoner

De senaste årens diskussion / bl. a. SSK:s betänkanden 27

människor skulle behärska teckenspråket. Eftersom detta är orealistiskt får ambitionerna inskränkas till specialskolan för döva och hörselskadade. Men där skall barnen kunna få utveckla och få goda kunska-

sitt eget språk, teckenspråket,

språket, svenska. Därmed får döva och per i det främmande hörande sikt till den integration som

på möjlighet gemenskap,

är målet. l 1 till detta delbetänkande visas hur dövas

bilaga ställer speciella krav på undervisningen. Bl. a. är tvåspråkighet

för elever förlängd med ett år.

skolplikten specialskolans

intar beträffande integrering av döva och

Forskningen

gravt hörselskadade i undervisningssammanhang samma som dövrörelsen. Kerstin Nordén och Tore Äng

ståndpunkt

har i Skolplacering av döva och hörselskadade barn Vad vet vi om institutionen

integration? (Pedagogisk-psykologiska

Lunds universitet- i Malmö, 1979) redovisat

Lärarhögskolan

forskarnas bl. a. på döva och hörselskadade barns syn situation. De har framför allt betonat att för barns utveckling är samspel med andra barn och med vuxna väsentligt. hänvisar t. ex. till Bruner (The Ontogenesis of

Nordén-Äng

Speech Acts, Journal of Child Language 2, 1975), som ser

språket som en speciell utvidgning av samspel. l en omgiv-

som använder en för barnet lättillgänglig kanal och där

ning,

kontakt på kommunikation etableras, lär

grundad meningsfull

sig barnet spontant använda denna speciella utvidgning av socialt a.a. s. 13). l detta samman-

samspel (Nordén-Äng

citerar också Ragnhild Söderbergh (Barn-

hang Nordén-Äng

ets och dess konsekvenser för pedagogiken i

språkutveckling

l. (Ed.) och skolan, Lund, 1975). Det är inte

Ahlgren Språket

bara så att den vuxne tillhandahåller det material, som barnet sitt av - det är också på den vuxne som barnet

bygger språk

testar sin språkliga modell. Och härvid är det av yttersta vikt, att den vuxne förstår barnet. . . Går den vuxne bet här, kan kommunikation uppstå, och barnet hämmas i den

ingen

säger vidare, att en

språkliga utvecklingen. Nordén-Äng

normalisering av miljön för döva och hörselskadade innebär att visuella som kan uppfat-

omgivningen utnyttjar signaler,

tas av den hörselskadade och därmed stimulera till socialt för döva och hörselskadade är för

samspel. Specialskolan

det döva barnet en sådan miljö. Vad blinda elever är motsättningarna mellan företrä-

gäller

dare för och emot integration inte så stora. Några hävdar

28 De senaste årens diskussion i bl. a. SSK :s betánkanden

t. 0 .m. att de inte alls finns. Inte heller kan i

forskningen dag

ge oss svar på särskilt rörande av

många frågor integration

synskadade med seende elever. Harry Svensson i säger

FoU-rön och erfarenheter i av

Sverige kring integration

synskadade elever institutionen vid

(Pedagogiska Uppsala

universitet, 1979) att när det

forskningen, gäller integration

av synskadade elever, endast ett fåtal

kan ge svar på konkreta

frågeställningar (a.a. s. 26).

Hittills har i diskussionen om inte klart

huvudmannaskapet

uttalats, att kärnpunkten i debatten rör och inte de

ideologin

tekniska, administrativa frågorna. När man talar om hur ekonomisk och administrativ samverkan mellan special-

skolan och kan åstadkommas i olika

grundskolan avseenden,

har man att det ofta handlat om

förtigit egentligen att dra konsekvenser av en viss

undervisningsideologi.

Debatten om för har

huvudmannaskapet specialskolan

således kommit att handla om bl. a. framtid specialskolans

som skolform. När SSK:s i sin

självständig arbetsgrupp

slutrapport (citat se ovan) säger att nu saknas

förutsättningar

att inordna specialskolan som inom

specialundervisning

grundskolan, då tycks det främst ha varit

undervisnings-

ideologiska motiv som bakom. Kanske är detta

legat synsätt

en direkt följd av de som fördes redan år 1975 i

resonemang

SSK:s betänkande (SOU 1975:6), där

följande sägs:

Hur långt integreringen av de handikappades utbildning i det allmänna skolväsendet skall gå är en avvägningsfråga. För blinda och döva barn innebär handikappet avsevärda svårigheter vid inhämtande av de kunskaper och färdigheter, som skolundervisningen skall meddela. Det ställs särskilda krav på pedagogiska metoder och tekniska och på pedagogiska hjälpmedel. Hand/kappan medför stora kommun/kationssvärigheter. För att möta och övervinna dessa behövs tekn/ska hjälpmedel. (Vår kursivering).

l vår ställde vi oss först utredning frågan om det inte var för

tidigt att nu diskutera för

huvudmannaskapet specialskolan.

Måste vi inte först ta till

ställning integrationsutvecklingen,

som det står i våra direktiv? Vi finner dock att samma direktiv

har angett några utomordentligt klargörande utgångspunk-

ter för den fortsatta diskussionen om l

huvudmannaskapet.

direktiven står att en för vårt arbete

nämligen utgångspunkt

skall vara att skall behållas som specialskolan särskild skolform. Det kan alltså inte bli tal om att inordna

specialskolan

som i Dessutom står det i

specialundervisning grundskolan.

direktiven att det även i framtiden skall finnas särskilda

De senaste årens diskussion I bl. a. SSK:s betänkanden 29

resurser och bestämmelser som är nödvändiga med hänsyn till dövas handikapp: För de döva barnens del utgör

specifika

koncentrerade resurser en garanti för att

specialskolans

skolans mål skall uppnås. Det är härvid en fördel att specialskolan förfogar över personai som väl behärskar teckenspråket.

5 för

Nya utgångspunkter huvudmannaskapsdiskussionen

lntegrationsutredningens direktiv utgör alltså en ny utgångs-

punkt för diskussionen om huvudmannaskapet för special-

skolan. Man skulle kunna säga att i integra-

formuleringarna

tionsutredningens direktiv år ett svar på den breda remiss-

opinionen som SSK speglade (SSK PM 74, 1976-03-08,

Redovisning av inkomna synpunkter på diskussionsbetänkandet SOU 1975:6), där en rädsla för förändringar i

huvudmannaskapet för specialskolan kom klart till uttryck. Ju

närmare verkligheten vid specialskolorna remissförfattarna befann sig, desto räddare var de för ett kommunalt huvud-

mannaskap. l den nya diskussionen om huvudmannaskapet

skall således alla kunna gå in utan rädsla för att specialskolans existens hotas i samma ögonblick som man börjar tala om att olika skolformer skall kunna samverka med varandra i olika hänseenden. lngen skall heller behöva frukta att en sådan samverkan skall leda till urvattning av nuvarande koncentrerade resurser vid specialskolan. Debatten om huvudmannaskapet skall kunna koncentreras till de faktiska samverkansproblem som kan finnas till följd av de skilda huvudmanna-

skapen mellan specialskolorna och övriga skolor i de

kommuner/landstingskommuner där skolorna ligger. Till

grund för diskussionen bör alltså ligga kartläggningar av vilka olika former av kontakter som f. n. finns mellan specialskolan

och de omgivande kommunala och landstingskommunala

aktiviteterna. Hur samordnas t. ex. specialskolans hörsel- och

syntekniska resurser med motsvarande landstingskommu-

nala resurser? Vilka problem och svårigheter leder därvid de skilda huvudmannaskapen till etc? Så här skrev SSK:s

arbetsgrupp för specialskolan i sin slutrapport:

De skilda huvudmannaskapen torde ha inneburit grundläggande svårigheter för närmare samarbete och medfört en tendens till en icke önskvärd

32 Nya utgängspunkter för huvudmannaskapsd/skuss/onen

. isolering av specialskolan.

Några exempel på sådana grundläggande svårigheter

ges dock inte. l vår huvudmannaskapsdiskussion ingår en

analys av samarbetet mellan specialskolan och kommuner-

na/landstingskommunerna.

lnnan man emellertid kommer in på dessa frågor, är det

nödvändigt att mer i detalj ange vad som egentligen åsyftas

med direktivens formuleringar om att nuvarande koncentrerade resurser vid specialskolorna måste garanteras för att skolans mål skall uppnås. På vilka sätt kan staten garantera att vissa resurser när rätt person? l dag kostar en grundskoleelev i genomsnitt 8 500 kr. per år för staten och 8 400 kr. för kommunen. En elev i specialskolan kostar i genomsnitt 1 10 000 kr. per år för staten. Är det endast dessa ekonomiska resurser som skall garanteras?

Svaren på dessa frågor måste klart anges, innan man kan gå vidare i diskussionen. Dessutom torde det bli nödvändigt att i diskussionen skilja mellan å ena sidan specialskolan för döva och hörselskadade och å andra sidan specialskolan för synskadade. Det är inte bara så att handikappen vid resp. skola leder till skilda problem utan också så att skolorna i det

framtida utbildningsväsendet kommer att ha skilda uppgifter.

Tomtebodaskolans framtida uppgifter är dessutom ännu oklara. (Se avsnitt 7.1.) För Ekeskolans, Åsbackaskolans och Hällsboskolans del, dvs. skolorna för flerhandikappade elever, torde det också finnas skäl för en separat diskussion om

huvudmannaskapet.

När det då först gäller frågan om hur staten kan garantera

vissa endast -

att statsbidragsresurser når vissa elevgrupper

t. ex. de döva eleverna -finns det bara ett enda

egentligen

sätt om staten skall avhända sig det formella huvudmanna-

skapet. Det är att specialdestinera statsbidraget. Innebörden

av detta är att ett visst bestämt belopp av den kommunala

Skolstyrelsen eller av motsvarande landstingskommunala

styrelse endast får användas för ett visst bestämt ändamål. Används inte pengarna på det sättet återgår de till staten.

Tidigare var statsbidragen till grundskolan i stor utsträckning

uppbyggda på detta sätt. Numera utgår emellertid ytterst få

sådana bidrag. Det nya statsbidragssystemet för grundsko-

lan som infördes den l juli 1978 bygger i stället på att kommunerna skall ha frihet att använda ett generellt stats-

Nya utgångspunkter 33 för huvudmannaskapsdiskuss/bnen

bidrag som de själva finner Den filosofi vilket

lämpligast. på

detta nya system bygger kan sammanfattas så här:

ju närmare verkligheten i skolan beslutsfattandet desto

ligger,

säkrare är det att statsbidraget når dem som bäst behöver det. Innebörden av våra direktiv skulle då vara att

statsbidraget

till specialskolan skulle få om t. ex.

specialdestineras kommunen tog över det administrativa

huvudmannaskapet

för specialskolan. Den kommunala skulle inte få Skolstyrelsen

använda detta på samma fria sätt som

statsbidrag övriga

statsbidrag för det allmänna skolväsendet. När SSK:s arbetsgrupp för specialskolan tog upp den här man klart

frågan tog ställning för att statsbidraget till en framtida kommunal

specialskola måste specialdestineras. gjorde

Arbetsgruppen

en sammanställning av alla de särskilda behov vid

specialskolorna som även i måste tillgodoses.

fortsättningen Sammanfattningsvis förordade arbetsgruppen inom SSK

att praktiskt taget alla nuvarande resurser vid

specialskolorna

i ett nytt skulle eleverna. Ett

statsbidragssystem garanteras

skäl till detta ställningstagande från gruppens sida torde ha varit att flertalet av de som i sina över

remissorgan yttranden

SSK:s diskussionsbetänkande (SOU 1975:6 Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolanl ställde avvisande .

sig

eller tveksamma till ett primärkommunalt

huvudmannaskap,

ansåg att hade haft vid

resursfrågan avgörande betydelse

deras De menade att en

ställningstagande. kommunalisering

kunde leda till sämre standard för Risken

specialskolan.

ansågs stor att den lilla gruppens intressen skulle komma i kläm vid de kommunala av

skolstyrelsernas prioriteringar

olika behov. Genom att föreslå att för att

garantier skapades

specialskolans nuvarande koncentrerade resurser även vid en kommunalisering skulle finnas kvar,

gick arbetsgruppen

denna remissopinion till mötes. Enligt vår mening får det förslag som SSK:s i

arbetsgrupp

detta avseende fram en

lagt utgöra ytterligare utgångspunkt

för diskussionen om Oavsett vem som

huvudmannaskapet.

formellt har för skall även i

huvudmannaskapet specialskolan

fortsättningen samma resurser som nu garanteras dess elever. Detta betyder att staten i framtiden under alla omständigheter behåller det egentliga ansvaret för

special-

skolan. l den nya bör

huvudmannaskapsdiskussionen självfal-

34 Nya utgångspunkter för huvudmannaskapsd/skuss/bnen

let diskuteras vilka uppgifter som därvid kommer att finnas kvar för den kommunala eller motsvarande

Skolstyrelsen

om staten frånhänder sig det formella

Iandstingskommunala

huvudmannaskapet.

F. n. finns det en särskild styrelse vid varje specialskola. Den består av ordförande, skolchefen i kommunen, rektor och andra ledamöter. En ledamot bör vara legitimerad läkare.

fyra

(SÖ) utser ordförande och icke självskrivna

Skolöverstyrelsen

ledamöter. Vid sammanträdena har representant för förälrätt att närvara. SSK:s arbetsgrupp för special-

draförening

skolan föreslår att det även vid en kommunalisering av skulle finnas kvar en särskild styrelse. Dess

specialskolan

skulle vara att även i fortsättningen tillse att verks-

uppgift amheten vid specialskolenheten bedrivs ändamålsenligt och

föreskrifter. Styrelsen skulle vidare främja

enligt gällande

försök och lärarnas fortbildning samt befordra

pedagogiska

samarbetet mellan hem och skola liksom samverkan mellan skola och samhälle. Styrelsens ledamöter skulle, som hittills,

utveckling och skaffa sig

följa specialskoleundervisningens

personlig kännedom om verksamheten vid skolenheten. skulle frågan om barns rätt till

Styrelsen slutligen pröva

undervisning i specialskolan.

SSK:s konstaterar, att det inte att vid en

arbetsgrupp går av specialskolan låta dessa lokalstyrelser få kommunalisering

formell beslutanderätt. Principen om den kommunala självsom den kommer till uttryck i kommunallagen och

styrelsen,

för skolans del i är inte förenlig med något annat än

skollagen,

att ett kommunalt organ svarar för skolväsendet i kommunen. uttalar emellertid den förhoppningen att

Arbetsgruppen

de lokala vid ändå vid en kommu-

styrelserna specialskolorna

skulle få stora möjligheter att i praktiken påverka de nalisering

beslutande organen. För diskussionen om huvudmannaskapet är detta ytterli-

en viktig Vid en kommunalisering förlorar

gare utgångspunkt.

de nuvarande vid den lagliga

styrelserna specialskolorna

de nu har att leda verksamheten vid skolorna. Även

möjlighet

om de i praktiken kan komma att få ettstort inflytande fastän möjligen olika på olika håll - sä kommer de att sakna den formella rätten att påverka utvecklingen. Det kommer således att i särskilt fall vara nödvändigt att gå via

varje

Skolstyrelsen för att åstadkomma ett beslut.

Nya utgångspunkter för huvudmannaskapsd/Lskuss/bnen 35

SSK:s arbetsgrupp erinrar i det här sammanhanget om att skollagen har en bestämmelse om att en särskild styrelse kan inrättas för del av en kommuns gymnasieskola. På denna

styrelse kan då vissa av skolstyrelsens överfö-

befogenheter

ras. Arbetsgruppen väcker tanken att en motsvarande regel kunde införas för de särskilda styrelserna för specialskolorna. En sådan ändring i skollagen torde emellertid få läggas på

upp samma sätt som den nuvarande regeln om särskild styrelse

för gymnasieskola. Där står det att regeringen endast på

framställning av kommunfullmäktige får besluta om en

särskild styrelse. Inte heller där har alltså staten velat rubba på

regeln om den kommunala självstyrelsen.

Vem som har det formella ansvaret för driften av en skola

är en väsentlig fråga. Nyligen har en utredning fram ett

lagt

betänkande där den frågan kom att bli en huvudfråga. Det

gäller förslaget från Arbetsgruppen för samefrågor

(Administration och ledning av en samisk utbildningsväg,

DsU 1978:5). Samerna, som själva var representerade i

arbetsgruppen, hävdade att de måste få ett avgörande inflytande över såväl den statliga sameskolan som över den samiska utbildningsväg som skall finnas i det övriga skolväsendet.

Parallellen med den statliga sameskolan är här inte av en tillfällighet vald av oss. l den tidigare diskussionen om

huvudmannaskapet för specialskolan har ofta sådana paral-

Ieller dragits och från dövas egna organisationer får man ofta höra att samerna och döva har likartade problem. De har var sitt eget språk och var sin egen skola. En kommunalisering av dessa skolor har diskuterats de senaste tio åren.

Argumenten

har ofta varit likartade även om debatten för sameskolan har förts för sig och debatten om specialskolan för Sedan

sig.

något år är det emellertid klart (prop. 1976/77:80, KrU 1976/77243) att sameskolan även i skall ha

fortsättningen

staten som huvudman. Det avgörande skälet till detta var att det samiska inflytandet över sameskolan lättare kunde utövas under statligt huvudmannaskap. Man menade t. o. m. att det ingav principiella betänkligheter att lokala organ i vilka minoriteten saknade allt.inflytande och inte heller lämpligen kunde beredas sådant, skulle ha hand om undervisningen för en grupp som var i så utpräglad minoritet som samerna.

Som ytterligare en utgångspunkt för det fortsatta resone-

36 Nya utgångspunkter för huvudmannaskapsdiskuss/onen sou 1979:50

alltså att ett statligt huvudmannaskap - men manget gäller

inte ett kommunalt - kan de nuvarande

ge special-

skolestyrelserna ett reellt och formellt ansvar för skolornas drift. Samtidigt är det endast i dessa specialskolestyrelser som det finns möjligheter för t. ex. medicinsk, pedagogisk

och psykologisk sakkunskap att medverka vid och påverka

besluten. Vår för ett ställningstagande beträffande

utgångspunkt

specialskolans huvudmannaskap är sammanfattningsvis

först och främst att varje förändring av huvudmannaskapet

för en skolform måste leda till förbättringar för

nödvändigtvis

den eller de skolformen omfattar. Vi diskuterar

elevgrupper

alltså inte enbart organisatoriska förändringar. Vi anser vidare att följande utgångspunkter måste vara ledande för våra förslag till beslut:

El lntegrationsutredningens direktiv fastslår, att specialskolan skall behållas som särskild skolform och att det för denna skolform skall finnas bestämmelser och resurser,

som är nödvändiga för elevernas specifika handikapp,

exempelvis den tioåriga skolplikten. När det gäller speci-

alskolan för döva och hörselskadade innebär denna punkt i direktiven bl. a. ett erkännande av dövas tvåspråkighet. Svenska är ett främmande språk som Iärs in sedan barnet

lärt sig teckenspråk.

i] Huvudmannaskapet för grundskolan är delat mellan stat

och kommun. Staten svarar för en stor del av skolans finansiering. Staten har det samlade ansvaret för skolans mål och innehåll. Staten ansvarar för att vi har ett enhetligt

skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard över hela

landet. l är skolan kommunens och den kommunala

övrigt

skolstyrelsens angelägenhet.

Kommunens ansvar för skolan bygger på tesen om att endast som kommunal kan skolan vara en medborgerlig angelägenhet av första rangen ute i kommunerna.

El Huvudmannaskapet för specialskolan är inte delat eller

dubbelt som för det övriga skolväsendet. Staten ensam har ansvaret för specialskolan, såväl vad gäller mål och innehåll och utbildningsstandard som vad beträffar ekonomi och administration.

Nya utgångspunkter för huvudmannaskapsd/skuss/onen 37

D Specialskolans upptagningsområde är inte som ifråga om

övriga skolformer en eller möjligen ett par kommuner.

Specialskolan för synskadade och de tre specialskolorna

för flerhandikappade har alla landets kommuner som

upptagningsområde. Specialskolorna för döva och hörsel-

skadade har upptagningsomräden omfattande ca 50 kommuner.

D Specialskolorna har sina särskilda skolstyrelser med sju

ledamöter, varav en är legitimerad läkare. l Skolstyrelsen

för specialskolan ingår skolchefen i den kommun, där

skolan är belägen, samt rektor för skolan. Representat för föräldraföreningen har rätt att närvara. Med sin samlade

medicinska, pedagogiska och psykologiska sakkunskap

har specialskolans styrelse en viktig funktion att fylla.

Principen om den kommunala självstyrelsen, uttryckt i

kommunallag och skollag, utesluter beslutanderätt för den särskilda specialskolestyrelsen vid en eventuell kommu-

nalisering av Specialskolan.

D Jämförelser med diskussioner om och beslut fattade beträffande sameskolan och samisk utbildningsväg. Många menar att samerna och döva har likartade problem. De är minoriteter med eget språk och egna skolor. Sameskolan skall enligt ett beslut även i fortsättningen

nyligen

ha staten som huvudman. Det avgörande skälet för detta beslut var att det samiska inflytandet över sameskolan endast kunde utövas under statligt huvudmannaskap.

D av integrationsutredningens direktiv gör en

Omfattningen

diskussion motsvarande den om samisk utbildning nödvändig beträffande dövas utbildningsväg från förskola

t. o. m. vuxenutbildning.

6 samarbete med

Specialskolornas

kommuner och

Iandstingskommuner

6.1 lnledning

l SSK:s betänkanden finns det mycket omsorgsfullt gjorda

kartläggningar av hur specialskolorna fungerar i olika hänse-

enden. l betänkandet (SOU 1974:36) Skolan, staten och kommunerna redogörs t. ex. för undervisningens innehåll vid

specialskolorna, för undervisningens organisation och för

ämnen och timplaner. Vidare redogörs för elevvårdsarbetet

vid skolorna, för skollokalerna, för läromedelsförsörjningen

och för den pedagogiska ledningen. I en promemoria från den

19 juni 1975 tas frågor kring ansvarsfördelningen i pedago-

giska och organisatoriska frågor vid specialskolorna upp. l

betänkandet (SOU 1976:10) Skolans ekonomi har en analys gjorts av kostnaderna och intäkterna vid specialskolorna. Slutligen sammanfattar SSK:s arbetsgrupp rörande specialskolan de olika erfarenheter utredningen vunnit under åren i

en promemoria (PM 1978-01-1 1) Specialskolan och

Särskolan. Denna promemoria har överlämnats till integra-

tionsutredningen.

Enligt utredningens mening finns det ingen anledning att

göra om det arbete SSK gjort. Den analys som vi således talat om i det föregående och som skulle ha utgjort den grund på vilken den nya diskussionen om huvudmannaskapet skulle bygga, finns redan. l ett avseende bör den emellertid kompletteras. SSK har inte tagit steget ut direkt till de nio

specialskolor som ligger i åtta olika kommuner. lngen analys

har gjorts av hur det ser ut på platsen för varje skola, vilket

samarbete som där utvecklats med kommunen/landstingskommunen och vilka utvecklingsmöjligheter som finns. l det följande redovisas en sådan kartläggning, skola för skola. Materialet har sammanställts efter intervjuer med special-

40 Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

skolornas rektorer, skoldirektörerna på skolorten (i Stockholm i stället elevvårdsrotelns konsulent för hörselundervisningen) samt med hörselvårdskonsulenterna i hemlandstingen.

6.2¶Birgittaskolan

Birgittaskolan i Örebro är den största av specialskolorna för

döva och hörselskadade. Skolan har låg-, mellan- och högstadium. Örebro är en centralort för rikets döva och inom

kommunen finns, förutom Birgittaskolan, både special-

förskola för hörselskadade och gymnasial utbildning för döva och gravt hörselskadade samt Ekeskolan, specialskolan för bl. a. dövblinda elever. Ett visst mått av samarbete mellan

inom Örebro kommun belägna specialskolor och skolstyrel-

sen i Örebro är garanterat genom att Skoldirektören enligt

specialskolförordningen ingår som ledamot i specialskolans

styrelse. Når samverkansfrågor diskuteras i resp. styrelse finns alltså företrädare för den primärkommunala skolstyrelsen med i dessa. Vid tillfällen har styrelserna

åtskilliga

beslutat utreda vissa varvid skol-

samverkansfrågor,

direktören eller hans suppleant (bitr. skoldirektör) utsetts ingå

i utredningen. Samverkan mellan Birgittaskolan och Örebro

kommun sker för övrigt inom följande av skolans ansvarsområden.

Undervisning

Birgittaskolan samverkar med det kommunala skolväsendet dels genom att kommunens f. d. hörselklasser nu är

Birgit-

taskolans externa klasser, dels att

genom Birgittaskolans högstadium är lokalintegrerat med Almbyskolans högstadi-

um. Från både skolans och kommunens sida anser man att

Birgittaskolans Övertagande av hörselklasserna är en mycket

god lösning. Skoldirektören tillägger, att av

lokalintegrering

några klasser med döva eller hörselskadade barn i en skolenhet bättre än av den storleksord-

fungerat integrering

ning som finns vid Almbyskolan, där hela

Birgittaskolans

högstadium delar skola med ett av kommunens

högstadi-

er.

Gymnasieskolan för döva och gravt hörselskadade,

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner 41

kommunal gymnasieskola med 100 % statsanslag och under läsåren 1967/68-1971/72 en försöksverksamhet, men sedan läsåret 1971/72 en permanentad verksamhet, har i fråga om Iärarresurser så att säga vuxit fram ur Birgittaskolan. I synnerhet under gymnasieskolans första år var det

mycket vanligt att den delade lärartjänster med Birgittasko-

lan. Detta skedde genom att Birgittaskolans lärare erhöll

fyllnadstjänstgöring i gymnasieklasser med döva ungdomar

eller extratimmar på gymnasieskolan. Under senare

åtog sig

år har en minskning av denna typ av Iärarsamarbete skett. Skälet är huvudsakligen av facklig natur, då de kommunalt anställda kräver att bli erbjudna i gymna-

fyllnadstjänstgöring

sieklasser för döva barn - oavsett om de har kompetens för undervisning av döva eller ej - före behöriga lärare -från

Birgittaskolan. Enligt skoldirektören är den integrationsform

som tillämpas vid gymnasieskolan mycket värdefull. Han ser

det som en stor fördel att lärarna på gymnasieskolan har både klasser med hörande elever och klasser med döva elever. På så sätt breddas möjligheterna för Iärarsamverkan. Sådan lärarsamverkan saknar han vid Almbyskolan, där

kommunens högstadielärare och dövlärarna undervisar

enbart i grupper och inte i övrigt samarbetar. Från

egna

dövlärarnas sida hävdas ofta motsatsen. Man anser att dövundervisningen kräver ett odelat engagemang från lärarens sida och att en splittring mellan dövundervisning och undervisning av hörande elever är till skada för de döva eleverna.

Studiedagar med gemensamt program för kommunens lärare och specialskolans lärare är numera sällsynta. Anledningen till att man har skilda program för studiedagar är den, att endast frågor av mer övergripande art kan ha intresse för både dövlärare och lärare för hörande elever. Specialskolans rektorer deltar däremot ibland i kommunens rektorskonferenser, där ju just sådana mer övergripande frågor diskuteras.

På grund av att Birgittaskolan ursprungligen organiserades

för att motta samtliga landets högstadieelever fanns från

början underlag för behov av en tjänst som yrkesvalslärare.

Denne har under åren etablerat ett mycket värdefullt samar-

bete med gymnasieskolan och den syo-konsulent, som

verkar där. Skolornas skilda huvudmannaskap har här inte

42 Spec/a/sko/amas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

påverkat samordnings- och samarbetsmöjligheterna.

Beslutad och i särskilt avtal fastställd samverkan mellan kommunen och Birgittaskolan finns f. n. inom det hörseltekniska området. Formellt tillhör tjänsterna - tillsammans sex och tekniker - men arbetet

ingenjörer Birgittaskolan, är

förlagt såväl till gymnasieskolans olika skolenheter som till

Birgittaskolans undervisningslokaler i och utanför Örebro.

Även Ekeskolan får del av denna personalresurs. Alla berörda parter uppskattar denna lösning, som bl. a. innebär ett rationellt utnyttjande av material och personal.

Fr/t/dsverksamhet Birgittaskolans fritidsverksamhet är omfattande. Skolan har behov av en egen organiserad verksamhet. Det finns emellertid även ett starkt behov av samordning med såväl Örebro kommun som med olika organisationer som svarar för fritidsverksamhet.

Samordningen mellan skolan och kommunen sker organisatoriskt mellan skolans och kommunens fri-

fritidsledning

tidskontor. len rad kommunala fritidsaktiviteter deltar Birgittaskolans elever enskilt eller i större eller mindre grupper. Kommunens lokal- och personalresurser utnytt-

tillgängliga

jas. Till Birgittaskolan kommer i gengäld hörande barn, som deltar i integrerad fritidsverksamhet. Det sker alltså ömse-

sidigt utbyte.

Kommunens allmänna ungdomsgârdsverksamhet utnyttjas av Birgittaskolans elever dels på vanligt sätt, dels genom

speciella arrangemang, organiserade bara för Birgittaskolans

elever. Kommunen har dessutom byggt upp en speciell ungdomsgård för de döva och hörselskadade elever som finns inom kommunen. Dit kommer elever från

Birgittasko-

lans mellan- och högstadium liksom från gymnasieskolans specialklasser för döva och hörselskadade. En rad fasta aktiviteter finns där, och personalen är kommunalt anställd. Birgittaskolan bidrar i samband med särskilda arrangemang vid ungdomsgården med personal och betalar omkostnader. Skolan erlägger en hyra till Örebro kommun för denna

ungdomsgård.

Fritidsaktiviteterna har f. n. en omfattning, som bedöms vara lämplig till storlek och variation. Samarbetet med kommunen är det allra bästa.

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner 43

Boende

En samordning i mindre skala mellan den kommunala

gymnasieskolan för döva och gravt hörselskadade och

Birgittasko-

lan har åstadkommits beträffande elevernas boende. Önskemål om ett ökat samarbete har emellertid under senare år framförts i anslagsframställningar från både kommunen och Birgittaskolans styrelse. Det anses allmänt att det finns goda förutsättningar för ett bättre utnyttjande av tilldelade resurser, om en större del av personalen och elevbostäderna

disponeras gemensamt.

Landstingen och Birgittaskolan

Både Birgittaskolan och kommunen utnyttjar Örebro läns

landstings medicinska resurser. Detta sker bl. a. på konsultbasis, där regionsjukhusets efter överenskommelse

läkare

med resp. huvudman engageras. Aven andra sjukvårdsinrätt-

ningar tillhörande Örebro läns landsting utnyttjas självfallet.

Samma läkare svarar i regel för de döva och hörselskadade eleverna under deras obligatoriska skolgång och under gymnasietiden. Hörcentralens samlade resurser utnyttjas också av både Birgittaskolan och kommunens skolor.

Landstinget är i Örebro län fortfarande huvudman för förskoleundervisningen för döva och hörselskadade barn i länet. Samarbetet mellan Birgittaskolan och förskoleverksamheten inom har under åren successivt utveck-

landstinget

lats. Birgittaskolan har sedan flera år kunnat ett fast

erbjuda samarbete, då en halv lärartjänst disponeras för samordning

av förskola - Ett

undervisningen lågstadiet. lärarutbyte

mellan förskolan och specialskolan har därför kunnat

genomföras utan formella hinder. Ett utökat samarbete planeras.

6.3¶Ekeskolan

Ekeskolan i Örebro, som tar emot elever från hela landet, är en specialskola för synskadade elever som har form av

någon

tilläggshandikapp. Skolan fungerar också som ett rikets resurscentrum för synskadade gravt barn

utvecklingsstörda

och ungdomar och för barn som är både och hörselska-

syndade. De flesta synskadade elever som går på Ekeskolan är

44 Specia/sko/ornas samarbete med kommuner och

/andst/ngskommuner

utvecklingsstörda. Dessutom finns bland Ekeskolans elever en speciell grupp barn med sjukdom och

Spielmeyer-Vogts

en liten grupp dövblinda elever. Vad som ovan under avsnitt 6.2 har sagts om Örebro kommuns skoldirektörs medverkan i

specialskolans styrelse och vissa utredningar för specialsko-

lans räkning gäller också här.

Undervisning

Fasta samarbetsformer mellan Ekeskolan och Örebro kommun saknas. behov av sådana fasta former har

Något

från skolans sida inte heller uttalats. Lärarna deltar vid enstaka tillfällen i kommunens studiedagar för lärare. Andra

personalkategorier som t. ex. sjuksköterska, vaktmästare och

kurator inbjuds av kommunen på motsvarande sätt som lärarna till

lämplig fortbildning.

Några av Ekeskolans elever har varit integrerade i kommunens grundskola. Assistenter och särskild resurslärare för dessa elever kom från Ekeskolan. F. n. har en av Ekeskolans

speciallärare särskild med en integrerad

specialundervisning

blind elev i årskurs 2 i en grundskola. Samma elev har fått viss

av skolans anpassningslärare.

orienteringsundervisning

i

Fritids verksamhet

Fritidsverksamhet för Ekeskolans elever i grupper med inte

handikappade barn är enligt rektor svår att genomföra.

Utvecklingsstörningen hos de synskadade eleverna tycks

vara det största hindret för kontakt. I en judoklubb, där även fritidsledare från Ekeskolan deltar, dock samarbetet

fungerar

bra. l övrigt förekommer regelbundna fritidsaktiviteter för Ekeskolans elever tillsammans med seende utvecklingsstör-

da ungdomar på omsorgsstyrelsens fritidsgård. Även fritids-

dagar har genomförts tillsammans med särskolans elever och med positiva resultat.

Några gånger har elever från närbelägna grundskolor

deltagit i aktiviteter som idrott och lek på

kälkåkning,

Ekeskolan. Utbyte förekommer också med scoutavdelningar i närheten av Örebro. Enstaka elever med syn- och hörselskador har vid vissa tillfällen deltagit i fritidskurser för hörselskadade.

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och 45

/andst/ngskommuner

Boende

En stor del av Ekeskolans elever bor i i

lägenheter vanliga

bostadsområden i Örebro. Trots att det har varit så under många år har kontakten med andra barn och ungdomar inom områdena varit dålig. Ekeskolans elever tolereras och har inte varit utsatta för men de har inte kommit in i

mobbning, några

kamratgäng. Endast en med synrester leker

nioåring regel-

bundet ute med andra inte barn.

på gården handikappade

Landstingen och Ekeskolan

Gränserna mellan stat och landsting är svåra att dra, när det gäller ansvaret för barn och ungdomar som är synskadade och utvecklingsstörda. Detta gäller särskilt kostnadsansvaret.

En utvecklingsstörd elev som i specialskola kostar inte

går

landstinget någonting. Mellan Ekeskolan och har

landstingen

det blivit diskussion om vem som skall betala

många gånger

kostnaderna för hjälpmedel, assistenter m. m., då en elev flyttats från Ekeskolan till skola eller annan verksamhet i ett landsting. Eleven är då inte längre specialskolans elev och kostnaderna för eleven bör belasta landstinget. När det gäller flerhandikappade elever blir perso-

många

nalgrupper engagerade och inblandade redan då de handikappade barnen är små. Det gäller t. ex. förskolekonsulent för

synskadade, hemvägledare, kurator inom omsorgsstyrelsen.

Det är en allmän att det är att det

uppfattning viktigt

handikappade barnets familj skyddas mot att alltför många personer blandas in på samma gång. En person bör helst svara för den direkta familjekontakten. l detta måste skolan och samverka och samordna.

landstingen

Ekeskolans samverkan med

landstingens omsorgsstyrel-

ser sker huvudsakligen på tjänstemannanivå. Det är oftast gott samarbete mellan Ekeskolan och

landstingens pedago-

giska hörselvård (hemvägledare och hörselvårdskonsulenter). Skolan anlitar också konsulenter för sjuk- och tandvård från landstinget. Vidare finns samverkan med syntekniska avdel-

ningen vid regionsjukhuset i Örebro. För synskadade utveck-

lingsstörda elever i grundskoleåldern, för vilka man föreslår

placering i Särskolan, behövs kontakter med och information

till mottagande särskola och framför allt lärare.

mottagande

Hittills har Tomtebodaskolans reselärare - i mån av tid och

46 Specia/sko/ornas samarbete med kommuner

och /andstingskommuner

- till vid sådana

möjlighet hjälpt överflyttningar.

6.4 Hällsboskolan

Hällsboskolan i Sigtuna kommun är en specialskola för

observation, utredning, korttidsbehandling och undervisning

av hörselskadade barn med anpassningssvårigheter. Skolan tar också emot normalhörande gravt tal- och språkskadade barn. Skolan har hela riket som upptagningsområde.

Undervisning

Hällsboskolan delar vissa lärare med Sigtuna kommun. Det gäller speciellt lärare i övningsämnen, där Hällsboskolan inte

själv har underlag för hela tjänster.

Hällsboskolan utnyttjar kommunens bokbuss och kommer troligen fr. o. m. höstterminen 1979 också att få utnyttja kommunens AV-central.

Information om dövhandikappet ges av Hällsboskolans

till elever och lärare vid kommunens

personal kontinuerligt

och Skoldirektören anser att

grundskola gymnasieskola.

samarbetet mellan Hällsboskolan och kommunens hörselun-

dervisning borde vidgas. Kommunens elevunderlag äri regel

för litet för att man skall kunna bilda hörselklasser. Ett

gemensamt utnyttjande av lärare med specialkunskaper om

hörselundervisning skulle, enligt Skoldirektören, vara välkommet. Han erinrar också om att resurstillgângen för kommunens hörselskadade elever är markant sämre än för motsvarande elever vid Hällsboskolan.

Fritidsverksamhet och boende

Utbudet av och organisationers fritidsverksam-

föreningars

het i kommunen utnyttjas också av Hällsboskolan. En stor del av skolans elever bor sedan ett par år tillbaka i villor inom

Sigtuna kommun.

Landstingen och Hällsboskolan Hällsboskolans samarbete med landstingen gäller framför allt de genom vars pedagogiska hörselvård rekry-

landsting

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner 47

och /andstihgskommuner

tering av elever sker. I övrigt har skolan tillgång till egen

medicinsk och teknisk expertis.

pedagogisk,

6.5¶Kristinaskolan

Kristinaskolan i Härnösand är låg-, mellan- och sedan hösten

1978 också högstadieskola. Skolans upptagningsomräde är

mycket stort (se bilaga 2), vilket gör att skolans omsorger för elevernas boende, fritid och resor blir speciellt krävande.

Undervisning

Kristinaskolans högstadium är förlagt till en högstadieskola i

Härnösand. Här har givits många tillfällen till samarbete mellan kommunens och specialskolans skolledning och lärare. Specialskolans lärare informerar t. ex. kommunens elever och lärare om dövhandikappet. informationen ges ca fyra timmar per undervisningsgrupp och läsår.

En viss samordning finns även i själva undervisningen. l fritt

valt arbete har Kristinaskolans årskurs 8 gått samman med kommunens högstadieelever, t. ex. i badminton-, bowling-, matlagnings-, maskinskrivnings-, mode- och klädsömnadsgrupper. Ett försök med samundervisning för döva och hörande elever försiggår i trä-, metall- och textilslöjd. Lärarresursen består då av en dövlärare och en övningslärare utan

specialundervisningskompetens. Dessa undervisar samti-

digt. Lokalerna på högstadieskolan är utrustade med teleslingor

för de specialskoleelever som finner sig ha nytta av hörap-

parat samt för de hörselskadade elever kommunen själv har. Krisitinaskolan köper och ansvarar för de tekniska hjälpmedlen. Kristinaskolan köper läromedel, medan kommunen bidrar

med förbrukningsmaterial för specialskolans högstadieklas-

ser.

Kristinaskolan tar emot praktiserande pryo- och syoelever från kommunen.

Skolledarna i Härnösands kommun har en rektorskonferens per månad. Kristinaskolans rektor och studierektor deltar.

Det f. d. elevhemmet på Kristinaskolan kommer i framtiden om möjligt att göras om till klassrum för kommunens elever.

Specia/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

En kommitté, bestående av representanter från personalor-

ganisationerna och Kristinaskolans föräldraförening har

börjat arbeta med frågor rörande detta projekt.

Fritidsverksamhet

Kristinaskolan har inga fritidsaktiviteter gemensamma med kommunens och gymnasieskola. Kristinaskolans

grundskola

elever deltar dock i visst föreningsliv på stan. Skolan uppmuntrar eleverna till sådana aktiviteter men anser också att elevernas önskemål om fritidsverksamhet måste

egna

respekteras.

Boende

En utflyttning av elever från skolans elevhem till lägenheter i bostadshus har börjat. Den beräknas vara slutförd läsåret 1982/ 83.

Övriga kommuner och K r/st/nasko/an Kristinaskolan har närmare samarbete också med två andra

kommuner inom sin region, nämligen med Östersunds

kommun, där en extern klass finns, och med Skellefteå, där det också finns en extern klass.

och K ristinasko/an

Landstingen

Kristinaskolan samarbetar med landstingen främst inom det hörseltekniska området. Det finns hörselingenjörer både

inom landstingets pedagogiska hörselvård och på special-

skolan. De samarbetar och i Härnösand använder man samma laboratoriematerial. l skolplaceringsfrågor samarbetar skolan med hörselvârdskonsulenterna och förstadielärarna inom Som på övriga skolor finns på Kristinasko-

regionen.

lan en halv lärartjänst för samverkan skola-förskola. Specialskolan och den pedagogiska hörselvården inom regionen

samplanerar personalkurser.

6.6¶Manillaskolan

Manillaskolan i Stockholm intar i viss mån en särställning bland specialskolorna för döva och hörselskadade. Det är den

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och 49

/andst/ngskommuner

äldsta av dessa skolor, och i Stockholm finns också Alviksskolan med sina hörselklasser och sin gymnasieskola för hörselskadade. Stockholms har dessutom på

Skolförvaltning

sin elevvårdsbyrå en konsulent anställd för de hörselskadade elevernas räkning. Manillaskolan kan alltså redovisa en något annorlunda samverkan med kommunen än övriga specialskolor för döva och hörselskadade.

Underv/sn/hgen

Med elevvårdsbyrån vid Stockholms har

Skolförvaltning

Manillaskolan kontinuerligt och informellt täta kontakter rörande skolplacering av nybörjare. Genom hörselkonsulenter och förstadielärare blir berörda barn och föräldrar

tidigt informerade om hörsel/dövundervisningens möjligheter.

Den pedagogiska hörselvârdens framhåller,

representanter

att konferenserna elevernas är viktiga och

kring skolplacering

ser gärna, att samverkan mellan de olika skolformerna och hörselvården intensifieras, eftersom en definitiv skolplace-

för elever som i -

ring ligger gränsområdet specialskola

hörselklass många gånger är så svår att

göra.

En halv lärartjänst är tilldelad Manillaskolan för samverkan med förskolan. Då det emellertid i Stockholmsområdet finns flera förskolor för döva och hörselskadade barn, är tjänsten,

som måste splittras över alla förskoleenheter, inte

tillräcklig.

Specialskolan har ett behov av att så tidigt som möjligt gå in i samverkan med förskolan rörande de döva barnen, och

samverkanstjänster är därför viktiga tjänster. Skolan anser

sig behöva flera sådana.

Samverkan med elevvårdsbyrån vid Stockholms skol-

förvaltning och med Alviksskolans hörselklasser sker för de

skolpliktiga elevernas räkning hela deras grundskoletid

igenom. Omplacering av elever sker i båda riktningarna. Det

känns ofta både för föräldrar och ansvariga inom skolorna svårt att på ett tidigt stadium låsa sig vid en viss placering. Flera elever (läsåret 1978/79 tolv har, som ett

stycken)

uttryck för detta, varit inskrivna vid Manillaskolan, som svarat för deras boende och deras resor till och från boendeorten, men fått sin skolgång på Alviksskolan. Av länsskolnämnden i Stockholms län har Manillaskolan tilldelats lärarveckotimmar motsvarande två tjänster, att användas dels som stöd för

50 Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

dessa döva elever, dels för undervisning i teckenspråk i Alviksskolan. Där har också l\/lanillaskolan en extern lågstadieklass. Vid konferenser om dessa elever deltar berörda lärare och elevvårdslag från båda skolorna. Av de elever som flyttats från specialskolan till hörselklasser, är många invandrarbarn. Det gäller elever, som hörselmässigt att döma från

början borde tillhöra Alviksskolan, men vars språkligt svåra

situation gör att de åtminstone i sin svenska skolstart bäst hör hemma på Manillaskolan. För finska elever finns på Alviksskolan hemspråkslärare som kan undervisa också de finskspråkiga Manilla-elever som finns på skolan.

Alviksskolans svårast hörselskadade elever får hjälp i fråga om studie- och yrkesorientering av Manillaskolans syokonsulent.

Alviksskolan å andra sidan kan till de elever som tillhör Manillaskolan dela med sig av den habiliteringsresurs i form

av sjukgymnastik och arbetsterapi, som landstinget ställt till

Alviksskolans förfogande.

Samverkan mellan skolformerna eller mellan specialskolan och landstingens hörselvård vad gäller teknisk eller medicinsk expertis förekommer sällan, inte heller vad gäller tekniska hjälpmedel eller utnyttjande av anläggningar för intern television etc. Varje enhet har sina egna experter och sina egna hörseltekniska laboratorier m. m.

För kommunens hörselpedagoger och för Manillaskolans lärare förekommer sällan gemensamma studiedagar, även om ett önskemål finns om samarbete och gemensam fort-

bildning i vissa frågor.

Fr/t/dsakt/v/teteter Ca 75 % av Manillaskolans elever bor i sina föräldrahem. Övriga elever bor i fosterhem eller i av skolan förhyrda elevvåningar. Trots detta känner de sig i behov av en mera meningsfylld fritid än hemmen kan ge och samlas gärna på skolans elevhem på kvällar och dvs. på ställen

eftermiddagar,

där de kan träffa kamrater som har deras eget språk. Detta gäller också ferier och veckoslut. får därför ta

Manillaskolan

ansvaret för fritidsaktiviteter långt utöver dem som ingår i en vanlig SlA-skola. Viss samordning sker med socialvårdande

myndigheter, Stockholms dövas Hörselfrämjandet

förening,

och fritidsnämnderna.

l

i

i

TT;

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner 51

Övriga kommuner och Man///asko/an

Samverkan mellan Manillaskolan och andra kommuner inom

regionen än Stockholms kommun förekommer praktiskt

taget inte eftersom var och en så att tar sitt ansvar

säga

beträffande sina hörselskadade elever. Sporadiskt händer det att elever flyttas från hörselklass till

specialskola genom

initiativ av hörselvårdskonsulenten. Sedan

regionskonferen-

serna (se avsnitt 6.12) kommit i har dock kontakterna

gång

blivit flera.

Landstingen och Manillaskolan

Samverkan mellan och Manillaskolan är

landstingen begrän-

sad till planering rörande elevernas samt till

skolplacering

regionskonferenserna, som sköts av Manillaskolan. Samverkan sker också vid inköp av

hörapparater (landstingens

inköpscentral).

Från landstingens hörselvârd framförs

pedagogiska

Önskemål om mera samarbete med specialskolan. Hörselvårdskonsulenterna vill t. ex. delta i studieda-

specialskolans

gar och önskar att de blev automatiskt kallade till sådana.

6.7¶Tomtebodaskolan

Tomtebodaskolan i Solna kommun i Stockholms län, som är

en specialskola för gravt synskadade har hela landet

elever,

som upptagningsområde. Skolan har också ansvaret för den

regionala organisationen av stödverksamheten för synska-

dade elever. Denna är fem och inom

uppdelad på regioner,

var och en av dessa är förskolekonsulenter och reselärare placerade bl. a. för att ge synskadade barn och i

ungdomar förskolan, grundskolan och gymnasieskolan hjälp och service

i skolsituationer.

Underv/sn/ng

Skolchefen i Solna kommun ingår i Tomtebodaskolans

styrelse och samråd mellan och skolan sker

Skolstyrelsen regelbundet. Tomtebodaskolans högstadieelever gör studiebesök i

yrkesorienterande syfte tillsammans med högstadieelever i

52 Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

Solna. Några försök att låta enstaka högstadieelever från Tomtebodaskolan få sin undervisning i vissa ämnen i Solna kommuns skolor har gjorts, men har stött på såväl schema-

tekniska svårigheter som transportsvårigheter på grund av

för långa avstånd mellan skolorna. Av samma skäl har man inte kunnat ha gemensamt utnyttjande av lokaler m. m.

något

Tomtebodaskolan har ett stort överskott på lokaler och skulle kunna hyra ut sådana till Solna kommun. Vissa förslag finns om att låta seende Solnaelever gå i skola på Tomtebodaskolan, s. k. omvänd integrering. Förslagen har inte ännu realiserats. Man är tveksam både från kommunens och

specialskolans sida, bl. a. på grund av de långa avstånden

som skulle kräva någon form av bussning.

Fritids verksamhet

Vissa fritidsaktiviteter vid Tomtebodaskolan är samordnade med motsvarande verksamheter utanför skolan. Det gäller t. ex. scouting och aktiviteter vid Birkagården på Örbyhus. Tomtebodaskolans rektor framhåller emellertid att det är viktigt med fritidsaktiviteter på själva Tomtebodaskolan, eftersom de barn som finns på skolan ofta ännu inte är mogna att integreras eller att delta i seendes aktiviteter.

Tomtebodaskolan har en fin simhall. Solna kommun har endast en liten simbassäng. Ett gemensamt nyttjande av specialskolans simhall har diskuterats men något avtal har ännu inte slutits.

Övriga kommuner och Tomtebodaskolan

Tomtebodaskolan är riksskola och har följaktligen kontakt

med av rikets kommuner. Skolans rektor påpekar att

många

specialskolans styrelse kan besluta endast om ett barn har rätt till undervisning i specialskolan, eftersom det är barnets hemkommun som ytterst bestämmer i vilken skolform eleven skall undervisas. Rektor anser, att kontakterna mellan

specialskolans ledning och kommunerna inte är tillräckliga i

samband med att beslut fattas om integrering av en synskadad elev. Kommunen rådgör oftast endast med specialskolans förskolekonsulent och reselärare i samband med skolplaceringsbeslutet. Det är inte tillräckligt, menar rektor för Tomtebodaskolan. Den samlade erfarenhet som finns vid

Specia/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner 53

Tomtebodaskolan om alla de svårigheter som kan uppkom-

ma då ett barn integreras i vanlig skola bör utnyttjas.

Tomtebodaskolans rektor påpekar att

kommunansvariga

ofta har svårt att förstå varför inte specialskolan kan stå för alla kostnader också för en synskadad elev i kommunens skola, då staten tar hela ansvaret för eleven under hans eller

hennes specialskoletid.

Landstingen och Tomtebodaskolan

Tomtebodaskolan samverkar med landstingen genom sina

förskolekonsulenter/reselärare. Detta sker framför allt på barnrehabiliteringens och sårskolans område.

Läsåret 1978/79 har diskuterats placering av särskoleklasser för synskadade vid Tomtebodaskolan.

förskolebarn

Där skulle barnen ha nära till sakkunnig hjälp av olika Ett

slag.

annat alldeles färskt är att reselärare

förslag landstingets

inom BDU-omrâdet (blinda, döva skulle få

utvecklingsstörda)

en expedition på Tomtebodaskolan tillsammans med östra regionens reselärare och förskolekonsulenter.

l vissa län finns ett gott samarbete mellan Tomtebodaskolans regionala lförskolekonsulenter och

befattningshavare

reselärare) och syncentraler. Det är oftast

landstingens

Tomtebodaskolans personal som tar initiativet till samarbetet. På sina håll förekommer vissa svårigheter bl. a. beroende

på att vissa av syncentralernas synpedagoger har ambition

att ensamma vilja sköta barnen. Det finns ä andra sidan hos Tomtebodaskolans befattningshavare en tendens att underskatta den hjälp som syncentralerna kan ge. Det måste således skapas rutiner för samarbetet.

6.8 Vänerskolan

Vänerskolan, specialskola för döva och hörselskadade i

Vänersborgs kommun, har lâg-, och mellan- och högstadium.

Vänerskolan har dessutom externa klasser i Göteborg och Halmstad.

54 Special/skolornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

Undervisning

Samarbetet mellan Vänerskolan och Vänersborgs kommun fungerar, enligt skoldirektören i Vänersborg och Vänersko-

lans skolledning, enligt följande. Skolledarna i kommunen har

fyra konferenser per år, vid vilka Vänerskolans rektor och studierektor deltar. l bristsituationer beträffande lärare inom

kommunen eller specialskolan kan tjänster köpas eller över-

taliga lärare i någon av skolformerna anställas av den andra skolan.

Vänerskolan ingår under åren 1978-82 tillsammans med Vänersborgs och Trollhättans kommuner i en försöksverksamhet för utveckling av estetiska och praktiska ämnen.

Vänerskolan samverkar med kommunen vid lärarpryo och med inslag vid vissa studiedagar (även samarbete med länsskolnämnden). Information om dövhandikappet och döv-

undervisning ges till lärare vid grundskolan och gymnasiesko-

Ian.

Vid behov kan vissa lokaler sambrukas. Således har Vänerskolan läsåret 1976/77 nyttjat lokal för ämnet teknik vid en högstadieskola i kommunen och de senaste fyra åren har för en integrerad särskoleklass ämnet hemkunskap förlagts till Vänerskolan. Vidare disponerar kommunens sjukhusundervisning under tre lektionstimmar per vecka Väner-

skolans gymnastiklokal. Sjukhuset ligger mitt emot skolan.

Fritidsverksamhet

Vänerskolan deltar i kommunens diskussioner om hur de olika kommunala skall utnyttjas. Detta

fritidsanläggningarna

har bl. a. resulterat i att vid fördelning av nyttjandet av Vänersborgs kommuns olika anläggningar Vänerskolan på önskade tider kunnat hyra badhus och

idrottsanläggningar.

Vänerskolans elever deltar också i kommunens fritidsverksamhet. Av de 78 elever som läsåret 1978/79 går i Vänerskolan deltar 30 elever under skolveckan i någon sådan aktivitet.

Eleverna vid Vänerskolan har en egen idrottsförening som äger en mindre fritidsgård. För upprustning av denna har kommunstyrelsen beslutat att bidra med 40 000 kr.

Ett nära samarbete sker med kommunens ideella organisationer, med bildningsförbund på orten och med olika

Spana/Skolornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner 55

institutioner. Bland många positiva inslag kan nämnas bibliotekets och bildningsförbundens utbud av mimteater som passar även för Vänerskolans elever. l gengäld kan Vänerskolan erbjuda lokaler för behov som de ideella organisationerna kan ha vid vissa former av sammankomster och aktiviteter.

Samordning och samverkan kan ske inom ramen för vad elevernas handikapp tillåter. Vid samverkan med hörande krävs oftast att Vänerskolans personal hjälper till för att de döva eleverna skall kunna delta.

Boende

l samband med att eleverna nu flyttar från skolinternatet till villor, radhus och lägenheter i den vanliga bostadsbebyggelsen sker ett nära samarbete med Vänersborgs kommun i fråga om anskaffning och projektering av bostäder. Ibland är det därvid kommunen som förvärvar lämpliga boendeenheter och därefter hyr ut dem åt staten (Vänersko-

lan). Kommunen är mycket positiv till boendeintegreringen.

För de elever som kan bo hemma krävs ofta skolskjuts till och från skolan. Kommunen och Vänerskolan samordnar

skolskjutsverksamheten i den utsträckning det är möjligt.

Övriga kommuner och Vänersko/an

Det är naturligt att samordning och samverkan mellan en

och de kommunerna inom skolans

specialskola övriga

del 65 kommuner -

upptagningsomrâde -för Vänerskolans

har en annan art och intensitet än mellan specialskolan och dess hemkommun. En särställning intar samarbetet med Göteborgs och Halmstads kommuner på grund av att Vänerskolan där har externa klasser. För övrigt sker samverkan endast i enstaka fall, när en kommun vill samråda med

i om elever aktuella för skolplacering vid

specialskolan fråga

Vänerskolan.

Regionskonferens för planering av undervisning av döva

och hörselskadade inom Vänerskolans upptagningsomrâde

hålls sedan några är regelbundet varje år. Konferenserna har

ännu inte helt funnit sin form.

56 Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

Landstingen och Vänerskolan

Vänerskolans samarbete med landstingen sker främst med

landstingens pedagogiska hörselvård. Speciellt tät är kontak-

ten med hörselvårdskonsulenterna i Älvsborgs läns landsting, alltså det landsting inom vilket skolan är belägen. Man diskuterar t. ex. skolplaceringen för elever och har studiedagar gemensamt. Hörselvårdskonsulenten i Älvsborgs läns landsting efterlyser dock ett tätare samarbete mellan alla konsulenter och skolan. Regelbundet återkommande träffar skulle vara värdefulla.

Från landstingens sida efterlyses framför allt en intensivare

debatt i hörselfrâgor mellan specialskolan och landstingens

hörselvård. Landstingen kan naturligtvis själva ta initiativ till

debatt i aktuella frågor, men upplever att skolan sällan har tid för träffar. En slutsats som kan dras av detta är, enligt Vänerskolans rektor, att specialskolan i dag har för små resurser för att helt kunna svara upp mot det behov som finns av utåtriktad skolverksamhet från skolans sida.

Då underlag föreligger att anordna gruppintegrering av

döva barn i förskolan i Vänersborg sker direkt samverkan mellan Vänerskolan och landstinget. F. n. har Vänerskolan tilldelats en halv lärartjänst för sådan samverkan. Då elevunderlaget inte räcker för att anordna en dövgrupp i förskolan i Vänersborg, används resursen på andra sätt i förskolan för hörselskadade i Vänerskolans region. Hörselvårdskonsulenten i Vänersborg bedömer fördelningen av denna resurs som

orättvis. Hemlandstinget får det mesta och övriga landsting

mycket litet. Detta kan, enligt rektor för Vänerskolan, tolkas så, att skolan behöver större resurser för att kunna gå in i samverkan med flera förskolor.

Samarbetet med de fyra övriga landstingen i

upptagnings-

området, sker enligt följande rutiner. Vid ett par tillfällen under läsåret sammankallar Vänerskolan hörselvärdskonsulenterna till en konferens i angelägna frågor. Varje år ordnas dessutom en studiedag vid Vänerskolan för förstadielärare inom regionen. Efter överenskommelse genomförs också studiebesök vid Vä nerskolan. De olika landstingens studiebesök varierar i antal. Orsaken är ibland av ekonomisk art.

Landstingens pedagogiska hörselvârd deltar naturligtvis

också i de årliga regionala planeringskonferenserna.

Specia/sko/ornas samarbete med kommuner och /andstingskommuner 57

6.9¶Äsbackaskolan

Äsbackaskolan i Gnesta är specialskola för döva och hörsel-

skadade med tilläggshandikapp, speciellt utvecklingsstörning

men också handikapp som cp-skador, lättare synskador,

afasier, epilepsi. Skolan har hela riket som upptagningsområde. Samverkan mellan andra kommuner än den i vilken skolan är belägen är inte stor. Med hemkommunen Nyköping

fungerar den enligt följande.

Undervisning

Rektor för Äsbackaskolan deltar i överläggningar med övriga skolledare i kommunen. Skolan köper vissa lärartjänster av kommunen, t. ex. övningslärartjänster och tjänster för undervisning i fritt valt arbete.

Äsbackaskolan tar emot vissa av Nyköpings kommuns talskadade elever för klinikundervisning, eftersom skolan har kvalificerade pedagoger och teknisk utrustning för sådan

undervisning.

En av kommunens Skolförvaltning och Äsbackaskolan samprojekterad och mellanstadieskola har tagits i bruk

låg-

vårterminen 1979. Äsbackaskolan har egna lokaler i den nya skolan, men sambrukar också vissa övriga lokaler i skolan med den övriga skolans elever och personal.

Fritids verksamhet

Äsbackaskolan har en stor lekgård. Den står öppen för kommunens barn och används också av dessa. Denna

möjlighet för handikappade och inte handikappade barn att få

leka ihop betyder en hel del för samtliga barn. l mån av

på tid tar Äsbackaskolan också upp beställningar på

tillgång

lektid från olika längre bort belägna skolor.

Boende

Äsbackaskolans elever bor i sju villor som kommunen byggt.

Specialskolan hyr villorna av kommunen. Skolförvaltningen i

kommun påpekar det positiva i att barnen från

Nyköpings

elevhemmen på så sätt kan bli integrerade i villasamhället.

Man har från förvaltningens sida tagit aktiv del i planeringen

av Äsbackaskolans elevboende.

58 Specia/sko/omas samarbete med kommuner och

landstingskommuner

Landstingen och Ä sbackasko/an

Äsbackaskolans samverkan med landstingen är givetvis

större än flera av de andra specialskolornas, eftersom skolan tar emot utvecklingsstörda elever och också enligt den s. k.

BDU-gruppens förslag (Förslag rörande undervisning av

utvecklingsstörda barn och ungdomar som är syn-, hörsel-

eller talskadade, 1975) är ett resurscent-

Skolöverstyrelsen

rum för hörselskadade utvecklingsstörda elever. Det är framför allt landstingens pedagogiska hörselvârd som tar kontakt med skolan och anhåller om elevplatser för flerhan-

dikappade döva. Från Hällsboskolan och övriga specialskolor

kommer också anmälningar om elevplatser.

Ett särskilt s. k. BDU-program är under En

uppbyggnad. utredningsklass har varit i gång vid Äsbackaskolan några år

och utredningar görs för landstingens omsorgsverksam-

het.

En reselärare för hörselskadade och

utvecklingsstörda

barn i hela landet skall finnas stationerad på Äsbackaskolan. En lärare för denna grupp utbildas f. n. på

lärarhögskolan.

Pâ Äsbackaskolan hålls konferenser för i BDU-verksam-

heten engagerad personal i kommunal, landstingskommunal

och statlig tjänst. Skolans personal medverkar också i regionala BDU-konferenser i landstingsregi.

6.10¶Östervängsskolan

Östervängsskolan, specialskola för döva och hörselskadade i Lund, har låg- och mellanstadium i huvudskolan och högstadium i externa klasser i Lund och Malmö. Samordning/ samverkan mellan skolan och Lunds och kommuner

Malmö_

redovisas av skoldirektören i Lund och rektor för Ostervângs-

skolan enligt följande.

Undervisning

Genom att har externa som är

Östervängsskolan klasser,

förlagda till vanliga grundskolor i Lund och l\/lalmö, sker en

viss inom område. Gemensam

samordning undervisningens

lärarresurs har t. ex. använts i gymnastik,

hemkurskap,

textilslöjd och l emelertid

maskinskrivning. övrigt utnyttjas

Spec/a/sko/omas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner 59

nästan ingenting annat än lokaler gemensamt. Enligt skoldirektören i Lund borde här finnas mycket att göra. Som det

nu är kan man tala huvudsakligen om lokalintegrering.

Skolförvaltningen i Lund önskar klarare besked från specialskolan om den inriktning man i framtiden vill ha i fråga om integrationen. l övrigt anser man från både skolans och kommunens sida att samarbetet är gott.

Fritidsverksamhet

Östervängsskolan sköter själv sina elevers fritidsverksamhet. Skolan uppger sig emellertid sträva efter en framtida samordning i detta avseende med kommunen.

Boende

Östervångsskolans elever bor i sina hem, i fosterhem eller i villor som skolan har hyrt eller köpt. Någon samverkan med kommunen sker här inte.

Landstingen och Östervångssko/an

Samarbetet mellan Östervångsskolan, Malmöhus läns lands-

och Malmö Allmänna Sjukhus sker främst genom

ting

hörselvårdskonsulenterna. Enligt konsulenterna borde det nuvarande samarbetet förbättras och intensifieras. Hörselvârdskonsulenterna borde t. ex. inbjudas till skolans studiedagar. Det har hittills förekommit att

Östervångsskolans

psykolog och lärare tillsammans med vuxna döva inbjudits till hörselvârdens föräldraverksamhet. Skolan tar emellertid sällan liknande initiativ visavi den pedagogiska hörselvârdens

personal. Besöksutbyte mellan lågstadielärare på Öster-

vångsskolan och förstadielärare från hörselvården har dock med betydande pågått de senaste två åren. lVlera

framgång

samarbete mellan hörselvården och specialskolan skulle dock vara positivt för elever, lärare , hörselvârdens personal och föräldrarna, uppger hörselvårdskonsulenten i Lund.

60 Specia/sko/ornas samarbete med kommuner SOU 1 979:50

och /andst/ngskommuner

6.1 1 och slutsatser

Sammanfattning

Spec/a/sko/orna och deras hemkommuner

Specialskolorna, i dag med staten som huvudman, och de

kommuner inom vilka de är belägna, har många möjligheter att samarbeta och att samordna sin verksamhet. Dessa

möjligheter utnyttjas emellertid i dag i olika hög grad.

Förbindelselänken mellan specialskola och kommun är på högre administrativ nivå skoldirektören på skolorten, som

enligt gällande förordning är ledamot av specialskolans

styrelse.

Samverkan mellan specialskolan och dess hemkommun sker framför allt i tre avseenden:

D lokalintegrering av grupper av specialskoleelever i

kommunens skolor (externa klasser) D gemensamt nyttjande av lärarresurs (övningslärare,

syokonsulent t. ex.)

D gemensamt nyttjande av de resurser som finns för fritids-

aktiviteter inom kommunen och på skolorna. Viss sker också gemensamt, men hittills

lärarfortbildning

knappast i den utsträckning som skulle vara önskvärd. information om dövas och hörselskadades handikapp lämnas

dock ofta av specialskolan till kommunens skolpersonal.

I Örebro, där Birgittaskolan är statlig specialskola för döva

och hörselskadade, och där gymnasial utbildning för döva

och hörselskadade finns integrerad i Örebro kommuns gymnasieskola, sker ett speciellt nära samarbete dessa

skolformer emellan. Gymnasielärarna har i stor utsträckning

rekryterats från Birgittaskolans högstadium. lVlan har länge haft talklinik ihop och Birgittaskolans hörselingenjörer och

-tekniker används för samtliga döva och hörselskadade elever i Örebro.

l Stockholm, där Manillaskolan finns som

statlig special-

skola och Alviksskolan som kommunal skola med

många

hörselklasser, är samverkan mellan den statliga och den kommunala intensiv.

hörselundervisningen

För fritidsverksamhet gemensam för handikappade och

inte handikappade barn och ungdomar gäller att samordning

kan ske endast inom ramen för vad de

handikappade

elevernas handikapp tillåter. Så sker också i

specialskole-

Spec/a/s/(o/omas samarbete med kommuner och /andst/ngsko/nmuner

kommunerna. Längst i sådan samverkan har måhända

Örebro med Birgittaskolan och den gymnasiala utbildningen

för döva och gravt hörselskadade kommit. Skolans fritidsledning och kommunens fritidskontor samverkar. Kommunen ställer lokaler till förfogande. Till Birgittaskolan kommer i gengäld hörande elever för att delta i skolans fritidsverksamhet. Kommunens fritidsgård nyttjas av skolan och kommunen har också ställt en speciell ungdomsgård till de döva elever-

nas förfogande mot en årlig hyresavgift. Samarbetet skola

och kommun är alltså mycket gott. Så också i Vänersborg, där skolan deltar i fördelning av de resurser kommunen har för fritidsverksamhet. Kommunen har även gett bidrag till upprustning av skolans egen fritidsgård. På det kulturella

området har biblioteket i Vänersborg lagt an speciellt på

mimteater, en teaterform lämplig också för döva.

Ãsbackaskolans och Nyköpings kommuns gemensamma nyttjande av skolans fina lekgård är ett annat

exempel på god

samverkan mellan den statliga specialskolan och kommunen.

De specialskoleelever som inte kan bo hemma, bor nu i de allra flesta fall i fosterhem eller i villor och lägenheter i

vanliga

bostadsområden. Kommunerna har här på vissa skolorter medverkat i att villor har kunnat byggas i områden.

lämpliga

lbland står kommunen som hyresvärd åt staten. lbland är

staten lbyggnadsstyrelsen) ägare av villorna.

Samarbetet mellan specialskola och hemkommun

funge-

rar alltså i dag i de flesta avseenden tämligen tillfredsställande. Om detta är både skoldirektörerna i

specialskolekom-

munerna och specialskolornas rektorer ense. För våra överväganden är det att vi kan konstatera, att det

väsentligt,

statliga huvudmannaskapet för specialskolan inte tycks lägga

några hinder i vägen för ett samarbete mellan skolan

utvidgat

och kommunen.

Flera av de tillfrågade skoldirektörerna förklarade, att deras kommuner skulle känna det som en tung belastning, om huvudmannaskapet för specialskolan överfördes på kornmunen. l vissa fall skulle det innebära att de ansvaret

övertog

för en skola, i vilken inte en enda elev tillhörde kommunen. I realiteten skulle innebära, att kommunen

huvudmannaskapet

blev ansvarig mellanhand i för en skola som var

budgetfrâgor

helt beroende av specialdestinerade Skol-

statsbidrag.

62 Spec/a/sko/omas samarbete med kommuner och /andst/ngskommuner

direktörerna hade svårt att se någon fördel i detta. De såg

däremot gärna specialskolan som statlig gästskola i

kommunen. Dess elever och personal kunde på ett värdefullt sätt ge kommunen tillskott av sina erfarenheter och sitt kunnande. Specialskolan kunde också ge kommunen arbetstillfällen.

Spec/a/sko/orna och

landstingen

Samarbetet mellan specialskolan för döva och hörselskadade och landstingen sköts från landstingens sida framför allt av hörselvårdskonsulenterna. Ofta gäller samarbetet skolplaceringsfrågor. Från flera hörselvårdskonsulenter framförs önskemål om en intensivare kontakt också i andra pedagogiska frågor. lVlan skulle t. ex. gärna se att man blev inbjuden

till specialskolans studiedagar. l fråga om audiologiska och

hörseltekniska resurser behöver specialskolan sällan anlita landstingens hörselvård, eftersom skolorna har egna läkare, laboratorier m. m.

Landstinget är fortfarande huvudman för viss förskoleverksamhet för döva och hörselskadade. Så är det t.ex. i Örebro. Där är samarbetet mellan specialskolan och förskolan livligt. Till detta bidrar inte minst att sö i Örebro bedriver ett särskilt projekt där olika samarbetsformer mellan specialskolan och förskolan prövas.

Tomtebodaskolan har ett gott samarbete med vissa av

landstingens syncentraler. Samarbetet sker genom skolans

förskolekonsulenter och reselärare. Allteftersom syncentra- Ierna byggs ut kommer fastare rutiner för samarbetet att behöva utvecklas.

Ekeskolan och Äsbackaskolan som är skolor för döva/

synskadade och utvecklingsstörda elever redovisar nära

samarbete med landstingens omsorgsverksamhet. På dessa

skolor finns också utredningsklasser som en resurs för flerhandikappade särskoleelever. Skolorna verkar i sin helhet som ett slags resurscentra för blinda och/eller döva utveck-

lingsstörda elever.

Ekeskolan redovisar ett visst samarbete med omsorgsstyrelsen också i om fritidsverksamheten.

fråga

I stort kan alltså samarbetet mellan landstingen och

specialskolorna sägas fungera väl. lVlan utnyttjar varandras

Spec/a/sko/ornas samarbete med kommuner och landstingskommuner 63

resurser på de punkter där man har behov av samarbete för elevernas bästa. På några punkter torde emellertid samarbetet behöva förbättras. Det gäller t. ex. den ömsesidiga informationen. lVlan har också behov av en gemensam pedagogisk debatt och av utbyte av erfarenheter.

6.12¶De regionala

planeringskonferenserna

SÖ har i skrivelse till Iänsskolnämnderna rekommenderat

regionala planeringskonferenser för undervisningen av döva

och hörselskadade inom varje specialskolas upptagningsom-

råde. Enligt flera av de intervjuade skoldirektörerna,

skolledarna och hörselvårdskonsulenterna kompletterar des-

sa konferenser, som vanligtvis hålls en gång per år, det

samarbete och den samordning som ovan redovisats. l dessa konferenser deltar representanter för länsskolnämnderna,

hörselvårdskonsulenterna, skolcheferna, specialskolans

skolledning och representanter för föräldraorganisationerna.

Deltagarna redogör för samarbetslösningar som prövats.

Skolorna, kommunerna och får till-

landstingskommunerna

fälle att överväga nya modeller för sin verksamhet.. Konferenserna vägar till lösning av eventuellt

kan ange befintliga

problem. De ger deltagarna en gemensam och total överblick över hela regionens verksamhet för de döva och hörselskadade.

Eftersom verksamheten med regionala konferenser ännu är relativt ny har den i alla regioner ännu inte funnit sin form. Den är emellertid överallt ett led på vägen för ett bättre samarbete mellan olika skolformer och huvudmän engagerade i de dövas och hörselskadades utbildning. Trots att deltagarna arbetat under skilda huvudmän har detta sällan

upplevts som ett problem.

7 överväganden Utredningens

Huvudmannaskapet för specialskolan är i dag statligt. Det har

varit så sedan år 1938.

En stark decentraliseringsvind har sedan flera år blåst fram över riket. Så också över skolan, för vilken kommunernas ansvar betydligt ökat och det statliga ansvaret/den statliga beslutanderätten i samma grad minskats. Det är naturligt att man i ett sådant läge också det statliga huvud-

ifrågasätter

mannaskapet för landets nio specialskolor, omfattande totalt ca 700 elever.

Huvudmannaskapet för specialskolan skulle kunna föränd-

ras t. ex. så, att det läggs på den kommun inom vilken skolan är belägen. Det skulle också kunna läggas på motsvarande

Iandstingskommun.

l det följande kommer att diskuteras fördelar och nackdelar

med en förändring av specialskolans huvudmannaskap, dvs.

en förändring till kommunalt eller till landstingskommunalt

huvudmannaskap.

l denna diskussion finner vi det mest som vi

praktiskt,

tidigare sagt, att diskutera de olika handikappgruppernas skolor var för sig, eftersom de skiljer sig från varandra på många sätt. Vi behandlar alltså först specialskolan för synskadade, sedan specialskolan för döva och hörselskadade och till sist den för flerhandikappade elever.

7.1¶Specialskolan för synskadade

Det finns endast en specialskola för synskadade elever i

landet, nämligen Tomtebodaskolan i Solna. Ekeskolan i

Örebro, tar emot synskadade elever med tilläggshandikapp

och hör alltså till skolorna för flerhandikappade elever.

Specialskolan för synskadade är tioårig. l jämförelse med

66 Utredningens överväganden

den vanliga grundskolan är den förlängd med ett år på

mellanstadiet, som således omfattar fyra år, medan och

Iåg-

högstadiet omfattar vardera tre år. Elevantalet i klasserna är

fyra till fem. Undervisningen följer grundskolans läroplan men

dessutom har man undervisning i punktskrift, maskinskriv-

ning, bandspelarteknik, sinnesövning, ADL, förflyttningstek-

nik, formkunskap och simning samt i slöjd och hemkunskap

utöver de vanliga timplanerna.

Från mitten av 1960-talet blev det allt vanligare att vissa

av Tomtebodaskolans högstadieelever gick över till skolor för

seende innan de hade avslutat sina studier vid Tomtebodaskolan. Numera sker den övergången ännu ner i

längre

åldrarna och barn från både låg- och mellanstadiet vid Tomtebodaskolan går över till den Ännu

vanliga grundskolan.

vanligare är numera att synskadade elever börjar direkt i grundskolans årskurs 1. Då finns det inte ens något skäl till att

tala om integrering.

På grund av denna utveckling har elevantalet vid Tomtebodaskolan minskat kraftigt. Läsåret 1970/71 fanns det 130 elever på skolan. Därefter har en kraftig i

nedgång

elevantalet skett och innevarande år finns endast ca 40 elever kvar på skolan. Om kommer att fortsätta i den

utvecklingen

riktningen eller ej är svårt att förutse. För

integrationsutred-

ningen finns det emellertid skäl att erinra om att det i

direktiven står att specialskolan även i framtiden skall finnas

kvar som en skolform. Även om dessa formule-

självständig

ringar i direktiven främst torde ha åsyftat den s. k. dövskolan, så gäller de också för Tomtebodaskolan. Det betyder att skolan och dess resurser skall bevaras så länge som det finns ett elev- och föräldraintresse för denna form av

undervisning.

Vid skolan finns det emellertid en del andra aktiviteter som det finns skäl att erinra om i samband med att huvudmannaskapet diskuteras.

I dag ansvarar Tomtebodaskolan för bl. a. en

regional

stödverksamhet för synskadade barn och ungdomar i landet. Enligt uppgifter från de förskolekonsulenter och reselärare/ speciallärare som arbetar i denna organisation finns det ca 1 000 kända synskadade elever som undervisas i den vanliga grundskolan. Av dessa elever går ca 900 vanlig klass och ca

i.

60 i särskild för synskadade. Ca 200 av

undervisningsgrupp

de synskadade eleverna anses vara i behov av extra stort stöd

Utredningens överväganden

i undervisningssituationen. Det är ytterst få lärare som undervisar synskadade elever som i dag har

någon utbildning

för synhandikappet.

Förra läsåret, dvs. läsåret 1977/78, fick totalt 1 350 synskadade elever stöd och hjälp av Tomtebodaskolans

reselärare/speciallärare. Då hade även elever i Särskolan,

folkhögskolan och i medräknats. Det stöd

vuxenutbildningen

som gavs bedömdes emellertid - bl. a. av SÖ - som klart otillräckligt. Dessutom SÖ att hela

ansåg problematiken kring

de synskadades behövde bli föremål för utred-

undervisning

ning. BI. a. mot den bakgrunden har en inom SÖ

arbetsgrupp

(Tomtebodagruppen) utarbetat ett om hur den fort-

förslag

satta undervisningen av synskadade elever skall och

planeras

organiseras. Gruppen har dessutom att Tomtebo-

föreslagit

. daskolan i framtiden skall som ett

utnyttjas specialpedago-

giskt resurscentrum för synskadade i hela landet.

Förslaget

har av SÖ överlämnats till Resurser

integrationsutredningen.

för centrum har även i

ifrågavarande begärts SÖ:s anslags-

framställningar för budgetåren 1978/79 och 1979/80. För budgetåret 1978/79 medgavs att de resurser som

frigjord-

es genom det minskade vid Tomtebodasko-

elevunderlaget

lan fick användas för verksamhet 1977/

ifrågavarande (prop.

78:1OO bil. 12).

Tomtebodaskolans framtida uppgift är således f. n. i olika

hänseenden oklar. Enligt vår finns det emellertid inte

mening

någon anledning att skjuta på ett i huvud-

ställningstagande

mannaskapsfrâgan. Oberoende av vilken skolan får i

uppgift

framtiden och oberoende av vilka aktiviteter som kommer att förläggas dit, så skall hela landet vara dess verksamhetsfält. Skolan är alltså en hela landets

angelägenhet. Om Solna kommun där Tomtebodaskolan skulle ta

ligger

över huvudmannaskapet för och därmed

Tomtebodaskolan,

även för den nuvarande regionala skulle

organisationen, kommunen bli någon slags huvudman för andra kommuner

när det gäller av Det är

utbildningen synskadade. föga troligt

att kommunen skulle finna motiv i en sådan att engagera sig verksamhet. Än mindre torde motivet vara i att engagera sig det arbete som ett eventuellt centrum

specialpedagogiskt

skulle föra med sig. kan att det i det här landet i stort

Tilläggas

sett saknas traditioner att i hänse-

kommunalpolitiska något

ende sörja för hela landets

medborgare.

Utredningens överväganden

l det här sammanhanget vill integrationsutredningen

nämna att ovan nämnda förslag nyli-

Tomtebodagruppens

remissbehandlats av Det har därvid fram-

gen utredningen.

att det finns en stark för att utredningen skall

kommit opinion

föreslå att vissa omedelbart vidtas för att förbättra

åtgärder

de Bland de åtgärder som

synskadades utbildningssituation.

därvid nämnts har varit en förstärkning av den regionala stödverksamheten för barn och ungdomar samt

synskadade

en centrala fortbildningsresurser m. m. vid satsning på

Tomtebodaskolan. remissinstanser har erinrat om

Många

vikten av att den nuvarande specialpedagogiska expertisen vid Tomtebodaskolan bevaras och att inte resurserna i en framtid Antalet synskadade är så lågt att det

splittras. gravt

saknas förutsättningar för kommunerna att själva bygga upp de resurser som kan erfordras. har för avsikt att under hösten

lntegrationsutredningen

1979 för redovisa den opinion som här fångats

regeringen

samt att föreslå de som kan behöva vidtas för

upp åtgärder

att förbättra de i ett kortare

synskadades utbildningssituation

perspektiv. Mot den här anser inte integrationsutredningbakgrunden

en att det finns skäl att förändra det nuvarande

några huvudmannaskapet för Tomtebodaskolan. Utredn.ngens

av den nuvarande samverkan mellan skolan

kartläggningar

och kommun och visar också att de skilda huvud-

landsting

inte utgjort hinder för en sådan samver-

mannaskapen något

kan.

7.2 för döva och hörselskadade

Specialskolan

Det finns i fem för döva och hörselskadade.

dag specialskolor

Var och en har alltså en femtedel av landet som upptaçningsområde. för dövskolornas elever är tioårig. För

Skolplikten

och skull sker en förstärkning

begrepps- språkutvecklingens

av med ett år det för

undervisningstiden på lågstadiet,

barnets viktigaste skedet av skoltiden. Sko-

språkutveckling

lorna med vissa avvilelser i

följer grundskolans läroplan

För finns ett supplerrent till

timplanerna. specialskolorna

Eleverna undervisas i och wittills i

läroplanen. på teckenspråk,

huvudsak tecknad svenska, i framtiden förhoppnngsvis

också i och på dövas teckenspråk. Deras svenskundervisning

är förstärkt. Speciell undervisning i tal ges. Musikundervis-

Utredningens överväganden

ningen är ersatt av

rytmikundervisning.

Specialskolorna för döva och hörselskadade har ijämförel-

se med den övriga grundskolan ett vidgat ansvar för eleverna,

nämligen också för deras fritid och boende, om det

på grund

av långt avstånd mellan skola och hem inte är för

möjligt

eleverna att komma hem under skolveckorna. Under de 40 veckor skolåret omfattar bor alltså av dövskolans

många

elever i av skolorna förhyrda eller elevvillor eller i

elevvåningar

fosterhem. Skolan anställer för dessa elevhem särskild elev-

hemspersonal. Skolornas fritidsverksamhet är i jämförelse

med andra skolors väl utbyggd. Ett mycket litet antal

elever,

på flera skolor inga alls, bor numera internat inom

på

skolområdet. De allra flesta elever vistas i sina föräldrahem över veckosluten. Under de loven anordnar

längre special-

skolan ofta lägerverksamhet eller liknande för sina elever. l sådan och annan fritidsverksamhet deltar allt fler vuxna döva som ledare m. m. Elevernas behov av kamrater och vuxna som talar deras eget språk är så stort att skolan vill ta till vara alla de möjligheter till samvaro som kan

skapas.

Att just den kommun inom vilken en är

specialskola

belägen skulle känna det som en kommunens

speciell ange-

lägenhet att i så avseenden för elever som tillhör

många sörja

andra kommuner förefaller osannolikt. Dessutom

går ifråga-

varande elever endast under ca 200 av årets 360 i en

dagar

skola i kommunen. När det är det således

gäller specialskolan inte fråga om kommunmedlemmarnas medverkan

i den egna

kommunens angelägenhet. Kommunen som huvudman för

specialskolans elever skulle på intet sätt vara närmare eleverna än staten. Att samarbetet med kommunerna för elevernas del inte

påverkas av huvudmannaskapsansvaret av den framgår

redovisning som lämnats för de enskilda skolorna. De handikappade elevernas samhällskontakter är beroende av helt andra faktorer än av det faktum att staten och inte kommunen är huvudman för skolan. Döva elever behöver som andra elever samhällskontakter. Specialskolan strävar efter att så långt möjligt ge sådana kontakter. De kommuner inom vilka specialskolorna är belägna ställer som vi sett i stor utsträckning upp, när skolorna behöver dem. Men döva behöver sin egen grupptillhörighet, sin i den speciella dövkul-

delaktighet

turen. Specialskolan är tillsammans med de lokala dövföre-

70 Utredningens överväganden

i detta hänseende den stora resursen för den döve

ningarna

- sker t. ex. i Örebro eleven. Här kan kommunen som gå

till mötes med hjälp till fritidslokaler m. m.

specialskolan

Kommunen kan det och gör det trots de skilda

göra

huvudmannaskapen. l ett avseende skulle specialskoieelevens ställning väsent-

vid ett kommunalt Övertagande av huvud-

ligen försvagas nämligen i vad att få behov tillgodomannaskapet, gäller

sedda en styrelses insatser. Medicinsk och

genom sakkunnig sakkunskap finns representerad i special-

pedagogisk

l flera av dem finns dessutom döva repre-

skolestyrelserna. sentanter. Föräldrarepresentanter har rätt att delta i styrel-

sernas sammanträden. Även om specialskolestyrelsen

funnes kvar inom skolan, så som SSK skisserar det, skulle ett

kommunalt Övertagande av huvudmannaskapet medföra att

denna inte fatta beslut utan måste gå via

styrelse själv kunde

den kommunala Detta skulle för dövskolans del

skolstyrelsen.

ett försämrat Endast en beslutande församling

betyda läge. som är väl insatt i de speciella dövproblemen kan ha underlag

för korrekta beslut. Endast en styrelse av den sammansätt-

som finns i vid med tillägg för

ning dag specialskolorna

av döv ledamot och föräldraleda-

obligatoriskt deltagande

mot kan ha ett sådant underlag.

Administrationen av specialskolan kan med ett kommunalt

växa betydligt. Som vi vet, skall special-

huvudmannaskap

skolan av staten tillförsäkras de ekonomiska resurser som är nödvändiga på av elevernas handikapp. Dessa resurser

grund

är alltså öronmärkta för dessa elever. Om de nu skulle distribueras via kommunen skulle detta innebära ett mellan-

led i den ekonomiska hanteringen, ett mellanled som skulle bli

både tidsödande och fördyrande. Dessutom skulle ett stort

antal s. k. interkommunala ersättningar behöva utgå. Varje

har ju ett upptagningsområde på ca 50 specialskola

kommuner.

Samarbete mellan specialskolan och värdkommunens

egna hörselklasser har stundom framhållits som ett argu-

ment för kommunalisering av specialskolan. Enligt utredning-

ens är det att ett sådant samarbete finns och

mening viktigt

att det utvecklas allt mer i framtiden. Framför allt är det

att man smidigt kan pröva olika utbildningsmöjligheter viktigt

för elever som funktionellt ligger i gränsområdet gravt

Utredningens överväganden 71

hörselskadåd-hörselskadad. När det emellertid gäller konsekvenser i huvudmannaskapsfrågan finns det skäl att erinra om att hörselklasser ofta finns i andra kommuner än dem där

specialskolorna lokalmässigt är belägna. De förhållanden

som råder i t. ex. Stockholm, där så många hörselklasser finns i samma kommun, torde vara föga representativa för landet i sin helhet. De eventuella samarbetsproblem som finns mellan

specialskolan och måste lösas på

hörselklassorganisationen

annat sätt än genom att göra specialskolan till en kommunal angelägenhet för fem av landets 277 kommuner.

Specialskolan har ett samarbete också med landstingens

pedagogiska hörselvärd. Landstingets hörselvârdskonsulent,

hemvägledare, kurator och hörselingenjör är de personer

som tillsammans med audiologen på hörselkliniken tar hand om det hörselskadade förskolebarnet, stöder

diagnostiserar,

och hjälper barnet samt ger stöd och information till föräldrarna. Hörselvårdskonsulenten ingår sedermera i det lag av medicinsk, pedagogisk, psykologisk och teknisk expertis som

tillsammans med skolornas personal diskuterar skolplace-

ring.

Skulle då inte ett landstingskommunalt Övertagande av

huvudmannaskapet för specialskolan för döva och hörselska-

dade innebära en förbättring för eleverna?

Pedagogisk

hörselvârd i finns i alla

landstingsregi landstingskommuner.

Landstingen skulle alltså bilda grupper om fem och fem för de

fem specialskoleregionerna. Ett av dessa fem landsting inom

varje grupp skulle så bära huvudmannaansvaret för specialskolan, lämpligast i så fall det inom vars omrâde

landsting skolan är belägen.

Eftersom utgör större

landstingskommunerna geografiska

enheter än primärkommunerna kunde det anses naturligare

med ett landstingskommunalt huvudmannaskap för special-

skolan än med ett primärkommunalt. Specialskolornas nuva-

rande samarbete med landstingen inskränker sig emellertid till de döva elevernas förskoleperiod samt till rena skol-

placeringsfrägor. lnom övriga pedagogiska, medicinska och

tekniska områden som har betydelse för de döva barnen har varje specialskola numera byggt upp sin egen service. Om man i ett framtidsperspektiv skall söka vidga den nuvarande

samordningen mellan specialskolan och landstinget, torde

det vara naturligare att välja ett mindre drastiskt sätt ån att

72 Utredningens överväganden

byta huvudman på specialskolan. Man kan t. ex. betrakta det som en informationsfråga eller som en fråga om att man skall känna ansvar för sina döva elever i så hög grad, att man täcker in alla de som verkar för dem

befattningshavare varje

gång man arrangerar fortbildning, debatter eller informationsträffar.

7.3¶Skolor för flerhandikappade elever

Tre av rikets nio specialskolor är skolor för

flerhandikappade

elever och har hela riket som De är

upptagningsområde.

Ekeskolan i Örebro för synskadade och

utvecklingsstörda

dövblinda elever, Hällsboskolan i Sigtuna för bl. a. hörselskadade elever med samt Ãsbackaskolan för

beteendestörning

döva och hörselskadade utvecklingsstörda elever. De tim-

och kursplaner som gäller för specialskolan modifieras för de

flerhandikappade och anpassas till varje elevs egna förutsättningar. l tillämpliga delar följer också särsko-

undervisningen

lans timplan. Framför allt strävar man efter att finna ett språkligt kommunikationsmedel för att få kontakt med eleverna.

Ekeskolans och Äsbackaskolans elever

utvecklingsstörda

med syn- eller hörselskada är berörda av såväl och

skollagen specialskolförordningen som av omsorgslagen. Skollagen

anger att specialskolan är avsedd för barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i

grundskolan. Enligt omsorgslagen skall till specialskolan

hänvisas även elever som till följd av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskolan. Ekeskolan och Ãsbackaskolan tar med få undantag emot elever endast på

grundsärskolnivå dvs. elever med ett förståndshandikapp

som gör det omöjligt för dem att i en

följa undervisningen vanlig grundskola. BDU-gruppens ovannämnda förslag

ligger till grund för organisationen av för syn-,

undervisning

hörsel- och talskadade med en gravare utvecklingsstörning.

Ekeskolan och Ãsbackaskolan fungerar i denna organisation

som utredningsskolor och i viss mån som resurscentra.

Hällsboskolan, som är låg- och mellanstadieskola för undervisning av hörselskadade beteendestörda elever, är också utredningsskola för hörselskadade elever som behöver observeras och korttidsbehandlas samt en skola för elever

Utredningens överväganden 73

med grava tal- och Den är alltså ett hela

språkstörningar.

landets resurscentrum för vissa små med

elevgrupper grava handikapp.

Vissa av de som fördes om

resonemang kring frågan förändring av huvudmannaskapet för Tomtebodaskolan

gäller också för dessa tre riksskolor. De är en hela landets angelägenhet. De är små vad gäller elevantal. De hämtar elever från skilda kommuner i hela landet, ofta inte ens en enda elev från den kommun där skolan är De är stora

belägen.

i fråga om samlad och resurser. En

kunskap uppdelning på

smärre enheter är med hänsyn till elevantalet En

omöjlig.

splittring av resurserna skulle innebära en

vansklig förtunning

av expertisstyrkan, dessa svårt och

laget kring handikappade,

de övriga resurserna. av skolornas hemkommuner

Ingen

skulle för övrigt se det som en fördel att få överta ett ansvar som så i grunden är hela rikets, statens. Några fördelar med en förändring från statligt till

primärkommunalt huvudmannaskap finns alltså inte, enligt

utredningens mening, för de tre specialskolorna för flerhan-

dikappade. Möjligen kan man i stället om inte

fråga sig landstingskommunalt huvudmannaskap innebär fördelar,

åtminstone för Ekeskolans och Äsbackaskolans del. Dessa skolor arbetar ju med elever som också är

landstingens

angelägenhet. Att dra gränser mellan och

statligt landstings-

kommunalt huvudmannaskap kan för dessa elevers räkning

vara svårt. För ett fortsatt talar

statligt huvudmannaskap

emellertid dels att skolorna har hela landet som

upptagnings-

område, men också - vilket är för eleverna viktigare - att i dessa skolor bedrivs en som i överens-

undervisning mycket

stämmer med specialskolans i övrigt. Den ovan nämnda BDU-rapporten framhåller att skillnaden i förhållande till dessa skolor (specialskolan i främst kursinnehål-

övrigt) gäller

let och den terapeutiska hör

miljön. Undervisningsmässigt

alltså de tre specialskolorna för elever till

flerhandikappade

dövskolan och specialskolan för synskadade. De bör därför ha samma som dessa skolor, alltså ett

huvudmannaskap

oförändrat statligt

huvudmannaskap, enligt den argumenta-

tion som förts ovan.

74 Utredningens överväganden

7.4 om huvudmannaskapet för specialskolan

Frågan

och utvärderingen av handikappades utbildning

Vi har i ett inledande avsnitt i detta betänkande (avsnitt 4) i all korthet diskuterat om inte huvudmannaskapet för specialskolan borde med de vi

kopplas ihop ställningstaganden

senare i kommer att ta till integrationsut-

utredningsarbetet

Det förutsätts ju att utredningen skall göra en

vecklingen.

utvärdering av de senaste årens handikappolitik på

generell

skolområdet. I det här avsnittet tar vi upp den här till

frågan

lite närmare diskussion.

l SSK-utredningen har specialskolans och särskolans

i avseenden behandlats parallellt. l integra-

frågor många

tionsutredningens direktiv står det att vi vid övervägandena om huvudmannaskapet för specialskolan skall väga in våra

till i det allmän-

ställningstaganden integrationsutvecklingen

na skolväsendet så att en samlad bedömning erhålls. l direktiven till omsorgskommittén (S 1977: 1 2) står det visser-

inte motsvarande, när det gäller huvudmannaska-

ligen något

särskolan, men man kan förutsätta att det också för pet för den kommer att bli nödvändigt att i huvudman-

utredningen

in till de senaste

naskapsdebatten väga ställningstaganden

årens för de utvecklingsstörda. Ett integrationsutveckling

fortsatt huvudmannaansvar för sär-

landstingskommunalt

skolan kan kanske då tolkas inte bara som en markering av ett

fortsatt totalansvar för de utvecklings-

landstingskommunalt

stördas omsorger utan också som ett ställningstagande i den

svåra om de utvecklingsstördas utbildning är naturlig

frågan

att koppla ihop med inte handikappade barns utbildning eller med de de utvecklingsstörda är föremål för.

övriga omsorger

Ett kommunalt ansvar för särskolan skulle koppla loss

ur detta större omsorgssammanhang och

_ utbildningen markera de utvecklingsstördas samhörighet i

därigenom

första hand med inte handikappade barn. l detta samman-

måste man då beakta att särskolan liksom specialskolan

hang

är en tioårig skola.

Om nalkas på det här sättet kan

omsorgskommittén frågan

ett i om huvudmannaskapet för

ställningstagande frågan

särskolan tolkas som ett indirekt i frågan

ställningstagande

om särskolan skall finnas kvar som skolform eller

självständig

För är det emellertid - som vi

ej. integrationsutredningen

tidigare påpekat - en annan situation, eftersom vi har att utgå

Utredningens överväganden 75

från ett klart ställningstagande när det gäller den framtida utbildningen av döva och gravt hörselskadade. Det står nämligen i våra direktiv att specialskolan skall finnas kvar som en självständig skolform med sina särskilda resurser. De döva och gravt hörselskadade elevernas egna skolor skall alltså

finnas kvar. Också specialskolan för synskadade skall finnas

kvar, trots det sjunkande elevantalet. Eftersom vår utredning har haft dessa uttalanden i direktiven att utgå ifrån har det varit möjligt att ta en upp ny

huvudmannaskapsdiskussion och denna gäng en diskussion

där enbart samspelet mellan specialskolan och de omgivande

kommunala och aktiviteterna diskute-

landstingskommunala

rats. Under avsnitt 6 har vi gjort en sådan och

redovisning analys.

Även om man numera inte tvekar beträffande undervisningsideologin för de döva och hörselskadade elever som undervisas i specialskolan, återstår dock ett stort problem. Hur skall undervisningen ordnas för den stora elever grupp med hörselskador som undervisas i grundskolan? Hur skall resurser styras till dem på samma sätt som till specialskolans elever? Kan svaren på dessa påverka vårt

frågor ställnings-

tagande i för specialskolan?

huvudmannaskapsfrågan

Nyligen har det kommit fram uppgifter om att döva och gravt hörselskadade elever i större utsträckning än man tidigare trott undervisas i grundskolan.

Skolpsykologen Bo

Hammarstedt har visat detta i en undersökningen

nyligen

inom ramen för det av SÖ finansierade projektet FoU inom Specialundervisningen (SAMSPEC). Flertalet av de hörselskadade elever som finns i landet undervisas inte i specialskolan utan i den kommunala grundskolan. Den

undervisning-

en ingår det i vårt utredningsuppdrag att utvärdera. Där finns det inget grundläggande uttalande i våra direktiv som gör det

möjligt att redan nu dra organisatoriska och praktiska slut-

satser. Frågan är emellertid om ett senare

ställningstagande

till den kan få konsekvenser för den

utbildningen statliga

specialskolan och indirekt för vårt ställningsta-

därigenom gande i huvudmannaskapsfrågan. Antag att utredningen

t. ex. finner att utbildningen i bra för

grundskolan fungerar

syn- och hörselskadade. Då kan kanske en överströmning av gravt hörselskadade och synskadade elever komma att ske

från specialskolan till grundskolan. Om fungerar

utbildningen

76 Utredningens överväganden

mindre bra kan strömmen gå i motsatt riktning.

Enligt vår mening påverkar inte framtida elevströmmar i

den ena eller den andra riktningen vi här fört.

de resonemang Specialskolan skall inte bara våra direktiv finnas kvar

enligt

även i framtiden, utan den har också bevisat sitt existensberättigande. Under en lång följd av år har elevantalet varit ungefär konstant. Alla prognoser som gjorts talar för att

skolorna, möjligen med undantag för Tomtebodaskolan,

även i framtiden kommer att ha ett stabilt elevunderlag. Men även om det skulle vara så att antalet elever ökar eller minskar något så påverkar inte det de principiella resonemang vi fört i

det föregående.

Enligt vår mening finns det alltså inte något skäl till att nu vänta med ett beslut i huvudmannaskapsfrågan tills utred-

ningen tagit ställning till integrationsutvecklingen som det

står i direktiven. l utredningens fortsatta arbete kommer en utvärdering att göras av den utbildning som döva, hörselskadade och synskadade elever f. n. får i grundskolan. Utredningen kommer därefter att ta ställning till integrationsutvecklingen och till slut föreslå de åtgärder som kan behöva vidtas. Då finns det skäl att även diskutera hur grundskoleun-

dervisningen och gymnasieundervisningen av ifrågavarande

handikappgrupper organisatoriskt och administrativt skulle

kunna knyta an till specialskolan.

8¶Friare i

resursanvändning

specialskolan

Utgångspunkter

I utredningens direktiv står det bl. a. så här:

Specialskolans anslag är f. n. i detalj reglerat och omfattar samtliga kostnader för den totala omsorgen om eleverna, dvs. såväl undervisning som boende och fritidsverksamhet. Detta medför olägenheter av såväl administrativ som verksamhetsmässig natur. SÖ och SSK har båda föreslagit en friare medelsanvändning inom ramen för beviljade medel. Kommittén skall utarbeta förslag till resurssystem som i detta avseende tillgodoser kraven på friare medelsanvändning. I övrigt bör förslag till ändrad finansiering baseras på det material och de överväganden SSK-utredningen redovisar.

I det följande lämnas en kortfattad för de två

redogörelse

förslag till friare vid som

resursanvändning specialskolorna

direktiven nämner. Under åren 1972-1977 sö en av

gjorde översyn specialskolans inre organisation. utfördes av en

Översynen

särskild arbetsgrupp som kallade sig SIO. till

Bakgrunden

översynen var bl. a. den snabba utveckling som ägt rum inom

specialskolan och som fortfarande mot allt pågick öppnare

boende och Detta hade medfört

undervisningsformer.

konsekvenser för specialskolan både ur organisatorisk, admi-

nistrativ och ekonomisk synpunkt. SlO hävdade att den

hittillsvarande detaljreglerade resurstilldelningen vid special-

skolorna medfört för styrelserna vid

allvarliga svårigheter

skolorna att anpassa sig till SlO att SÖ

utvecklingen. föreslog

skulle få ett generellt att i

bemyndigande fortsättningen göra erforderliga omfördelningar mellan de skilda anslagsposter-

na under det s. k. SlO:s omfat-

specialskoleanslaget. förslag

tade dock ej För 1979/80

undervisningsdelen. budgetåret

finns det följande anslagsposter under anslaget Special-

skolan m. m.: Utbildningskostnader:

78 Fr/are resursanvándn/ng / spec/a/sko/an

1. Lönekostnader

2. Sjukvård åt personal

3. Lokalkostnader

4. Övriga utgifter

För varje anslagspost finns detaljerade anvisningar för hur

medlen får användas.

SIO att specialskolorna på sikt skulle inrikta

föreslog organisationen vid skolorna mot följande verk-

samhetsområden:

Undervisning)

Försörjning och boende

Elevservice

Kansli

Underhåll och service

verksamhet

Övrig

mweww?

till specialskolorna borde i framtiden ansluta till

Statsbidraget

dessa verksamhetsområden, föreslog SlO.

SSK:s arbetsgrupp för bl. a. specialskolan utarbetade också ett förslag till friare resursanvändning. Detta skulle

innebära ett helt nytt statsbidragssystem för specialskolan.

Så här skrev arbetsgruppen i sin slutrapport:

Med förutsättningen att ansvaret för skolfrågorna i vad gäller ekonomi och organisation inom givna ekonomiska ramar till betydande del förs över till kommunerna har SSK i uppdrag att ompröva statsbidragssystemets utformning. Efter omfattande undersökningar förordar utredningen att statens bidrag till kommunerna till kostnaderna för grundskolan på sikt utformas som ett elevbaserat organisationsneutralt bidrag. Ett så utformat statsbidrag blir administrativt lätthanterligt och ger kommunerna ett

ansvar för skolans organisation, administration och ekonomi.

samlat

Aven inom specialskolan är det angeläget att ge mesta möjliga utrymme för lokala beslut och lokalt ansvar för undervisningens organisation och genomförande. Dessa skäl bl. a. talar för att även statsbidraget till specialskolan utformas som bidrag per elev. Arbetsgruppen konstaterade emellertid att det inte gick att arbeta med ett lika stort statsbidrag för varje elev vid

SSK:s omfattande kartläggningar hade visat

specialskolorna.

stora variationer mellan olika skolor då det gällde kostnaderna per elev. hävdade emellertid att Öster-

Arbetsgruppen

Vänerskolan, Manillaskolan, och

vångsskolan, Birgittaskolan

Kristinaskolan var relativt likartade så att man för dem borde eftersträva ett enhetligt bidragsbelopp per elev. Detta skulle emellertid endast gälla för den s. k. undervisningsdelen.

J

Fr/are 79

resursanvándn/“ng /spec/a/sko/an

Statsbidraget per elev borde vara olika på de skilda

högt

skolstadierna.

När det gällde övriga specialskolor erinrade arbetsgruppen

om att de dels hade hela landet som upptagningsområde, dels hade många elever med

flerhandikapp. Arbetsgruppen

föreslog att man för dessa skolor skulle ha olika

bidragsbe-

lopp per elev för undervisningsdelen för var och en av dessa skolor.

Arbetsgruppen hade slutligen utformat riktlinjer för hur

statsbidraget till övriga omsorger vid specialskolorna skulle

beräknas. Dessa gick i stort sett ut på att nuvarande detaljberåkningar skulle finnas kvar.

8.2¶Utredningens överväganden

Utredningen har alltså fått i uppgift att utarbeta ett till

förslag

resurssystem vid specialskolorna, vilket kraven

tillgodoser

på friare Det nuvarande har,

medelsanvändning. systemet

enligt direktiven, medfört olägenheter av såväl administrativ

som verksamhetsmässig natur.

Enligt utredningens mening är det i och för sig otillfreds-

ställande att det nuvarande vid resurssystemet specialskolorna är så detaljreglerat. Detta försvårar ju inte bara det årliga arbetet med regleringsbrevets utan också

utformning

specialskolornas eget arbete med sin budget. Dessutom leder en sådan här verksamhet ofta till att det

detaljreglerad

mäste finnas en omfattande administration såväl lokalt som centralt.

Det nuvarande statsbidragssystemet för grundskolan är

uppbyggt på ett helt annat sätt. Statsmakterna behöver vid medelstilldelningen aldrig konfronteras med de skilda behov som finns. Bidraget är generellt. Om mera behövs för pengar något speciellt ändamål, får kravet mötas med att man

gör

omprioriteringar inom ramen för resurser. Endast

tillgängliga

på nâgra punkter har regering och lämnat riksdag garantier

för att statsbidraget skall räcka till. Således finns en särskild glesbygdsgaranti, en garanti för särskild undervisning och för skolledare. För specialskolans del skulle ett motsvarande generellt system visserligen innebära en frihet att anpassa medlen till skilda behov. Det skulle vara en uppenbar fördel. Om

80 Friare resursanvándn/ng i spec/a/skø/an

emellertid tillgängliga medel inte räckte till för att täcka de nödvändiga behoven skulle styrelserna inte på samma sätt som kommunerna kunna få fram ytterligare resurser ur

annan källa än statsbidragen. Styrelserna skulle behö-

någon

va argumentera för ytterligare statsbidrag. Vid ett uppbun-

det specialdestinerat statsbidrag kan det vara lättare att få fram sina argument. Som exempel kan nämnas de extra resurser regeringen anvisade sommaren 1978 till några döva

neurosedynskadade barn vid gymnasieskolan i Örebro. Vid

ett generellt statsbidrag, där prioriteringar fick göras inom

ramen för tillgängliga medel, hade det kanske varit svårare att argumentera i frågan.

Utredningen vill inte medverka till att ett nytt förenklat system utan vidare sjösätts, som kanske kan leda till att specialskolestyrelserna i framtiden får svårt att för statsmakterna motivera sina önskemål om ökad medelstilldelning till skolorna. Utredningen vill därvid erinra om de senaste årens utveckling vid skolorna, vilken inneburit att många flerhandikappade elever tagits emot samt att även många invandrare numera undervisas i specialskolan.

Utredningen har därför föreslagit att några olika ekonomiska regelsystem, med större frihet för skolorna än i dag, utprövas på nâgra ställen i landet. Under budgetåret 1979/ 80 kommer en sådan försöksverksamhet med friare resurs-

användning att genomföras vid Birgittaskolan, Äsbackasko-

lan, Vänerskolan och Manillaskolan. Den sistnämnda skolan skall pröva ett system med full frihet vad beträffar använd-

ningen av anslagna medel.

Utredningen avser att noga följa de nämnda försöken. l utredningens slutbetänkande kommer resultatet att redovisas samt ett förslag till resurssystem vid specialskolorna att

läggas fram.

9¶Författningar gällande specialskolan

l direktiv heter det:

integrationsutredningens

l övrigt skall SSK-utredningens --- i

ställningstagande och förslag huvudsak utgöra grunden för kommitténs överväganden. Därvid skall kommittén särskilt uppmärksamma förslaget till en enhetlig lagstiftning och enhetliga författningar för de berörda skolformerna. Kommittén skall pröva frågan om gemensamma författningar för specialskola, grundskola och gymnasieskola.

Skollagens grundläggande föreskrifter gäller också för de syn-, hörsel- och talskadade elever som får sin undervisning i

specialskolan. Specialbestämmelser finns infogade i löpande

text eller som särskilda Att omfattar

paragrafer. skollagen

också specialskolan bedöms av specialskolans personal-,

handikapp- och föräldraorganisationer som mycket tillfreds-

ställande.

För specialskolan meddelas också bestämmelser i specialskolförordningen. På ett flertal ställen i denna

förordning hänvisas till paragrafer i skolförordningen. l special-

skolförordningen heter det i 16 § att arbetet i specialskolan skall bedrivas i så nära överensstämmelse som möjligt med vad som gäller i grundskolan. Det ligger nära till hands att i förlängningen av denna bestämmelse föreslå en enhetlig

lagstiftning och enhetliga för specialskola och

författningar

grundskola. Den tidigare omnämnda arbetsgruppen inom

SSK, vilken sysslade med specialskolan och Särskolan

tog upp den till diskussion i sin slutpromemoria 1978-

frågan 01-1 l. Arbetsgruppen föreslog en samordning av skolför-

fattningarna som ett led i den strävan, som under lång tid präglat de handikappades egna önskemål och som redan burit resultat i en rad åtgärder: ingen särskild för

lagstiftning

handikappade. Utredningen finner inte någon att i detalj analy-

anledning

sera hur resp. författningar är uppbyggda. Den analysen har

82 Författningar gällande specialskolan SOU 1979150

redan gjorts av SSK. inskränker till att

Utredningen sig

konstatera att om för

frågan huvudmannaskapet special-

skolan har ett samband med om det skall finnas en

frågan

särskild författning för skolan. Den särskilda

arbetsgruppen

inom SSK tänkte sig - som vi har visat i det - att

föregående

specialskolan på sikt skulle upphöra att vara en

självständig

skolform och att den i stället skulle inordnas i i

grundskolan

form av Det var då att också

specialundervisning. naturligt

föreslå att skulle inordnas i skol-

specialskolförordningen

förordningen. Vi har i det föregående för ett

argumenterat

bevarande av specialskolorna i enlighet med de direktiv vi fått

och vars grundlinjer godkänts av Vi då

riksdagen. tycker

också att det är naturligt att en särskild

specialskolförordning

får finnas kvar. Det helt avgörande för detta

argumentet ställningstagande är emellertid att ett slopande av

special-

skolförordningen inte framstår som det minsta motiverat utifrån elevens intressen. Samma ståndpunkt intar för

övrigt specialskolorna och berörda

handikapporganisationer.

1¶Dövas

Bilaga tvåspråkighet

De flesta döva och hörselskadade har drabbats av sitt handikapp vid en tidpunkt i livet, då de redan har ett väl utvecklat språk och tal.

Det finns emellertid en grupp döva, totalt i landet ca 5 000 personer, som är födda döva och som därför inte kunnat dra nytta av hörseln för sin spontana språkutveckling. Det är de barndomsdöva. l samtal med varandra använder de händerna, mimik och kroppsspråk. l kommunikation med hörande som inte kan teckenspråk, måste de lita till svenska. De får skriva eller tala. Ofta blir deras tal missuppfattat, eftersom det är mycket svårt att lära sig tala och tala tydligt, när man själv inte hör vad man säger. Oftast har de svårt att avläsa tal

på andras läppar. Endast en ringa del av språkljuden är ju

avläsbara, och flera av dem är lätta att som enbart munrörelser förväxla (pröva t. ex. att avläsa ordet eller

integrering

att skilja mellan avläsebilderna av mamma och pappa).

Det är om de barndomsdöva och deras språksituation

denna bilaga handlar.

Ett dövt spädbarn har inte en så alldeles annan situation än

ett hörande. Gester, minspel, pekningar och kroppsspråk är

viktiga inslag i alla spädbarns kommunikation med omgivningen. Finns bara vuxna eller syskon inom synhåll för det döva barnet kan det mesta till en början gå förhållandevis bra. För trygghetens skull krävs förstås, att den vuxne eller

syskonet just är inom synhåll mycket oftare för det döva

barnet än för det hörande. Ett slammer med kökets kärl, ett nynnande från rummet intill kan ju inte ge det lilla döva barnet känsla av du finns i närheten som det gör för hörande barn. Men trots detta, så alldeles annorlunda är inte det späda döva barnets situation. Gester och mimik är för alla barn

språkliga

en del i den första fasen i sprâkutvecklingen.

84 Bilaga 7

Har det döva barnet döva föräldrar är situationen under de följande månaderna och åren helt okomplicerad. Föräldrarna använder ju i sina samtal sinsemellan och i sin lek med barnet

sitt teckenspråk, ett språk mimik och av gester, kroppsrörel-

ser. Barnets språk utvecklar sig ur den till det

tillfälliga gesten

bestämda tecknet för ett visst begrepp. Barnet lär sitt modersmål, teckenspråk, på ett sätt som motsvarar hörande barns sätt att lära sitt modersmål. Det barnet lär

teckenspråk

är dövas eget teckenspråk. Föds det döva barnet i en hörande är situationen

familj

efter det första gest- och pekstadiet en annan. Föräldrarna talar, använder sin fantasi för att med händer och kropp överbringa ett budskap till barnet. l de flesta fall börjar de också att lära sig teckenspråk. l\/len, och detta är ett

viktigt

men, de har till en början inget modersmål att erbjuda barnet. Deras barn hör demju inte och lär man inte så

teckenspråk sig

i en hast. Ofta söker sig föräldrarna, om de har till

möjlighet,

vuxna döva som kan börja att utveckla en med

teckendialog

barnet. Finns inte den blir de i sina samtal och i

möjligheten,

sin lek med barnet hänvisade till de tecken de kan och de använder dem ihop med sitt tal. Deras blir

teckenspråk

tecknad svenska. Vad skiljer då dövas från tecknad svenska? Ett

teckenspråk

exempel får belysa några av skillnaderna. En liten döv pojke från Manillaskolan kom en dag in till skolans

hörselingenjör

för att få hjälp. ingenjören visste att pojken skulle

gå på

simträning och frågade på tecknad svenska helt korrekt: När ska du gå och simma? Pojken förstod inte och

frågan

vädjade till en döv hörseltekniker, som fanns i närheten.

Teknikern översatte från tecknad svenska till dövas

frågan

teckenspråk. Då löd den (i till svenska): Du

översättning

klockan när simma? Då förstod pojken. Brita Bergman skriver i sin Tecknad svenska rapport

(Utbildningsforskningsrapport nr 28, Skolöverstvrelsen,

LiberLäromedel, 1977):

Redan en mycket ytlig jämförelse med svenska språket visar att åtbördsspråket (dvs. dövas teckenspråk, vår anmärkning) och svenskan är två helt skilda språk. Symbolerna är av olika form, orden är ljudräckor (bokstavskombinationer i sin skrivna form) medan tecknen är manuelt producerade. De betydelser som är knutna till ordformerna respektive teckenformerna är inte alltid desamma, ibland har ordet en snävare eller vidare betydelse och vice versa. Satsbildningsreglerna skiljer också språket åt. ----

Bilaga 7 85

Det fordras vanligen ett mindre antal tecken än ord för att uttrycka samma innehåll. - - - innehållet i satsen har du spelat bowling? uttrycks i åtbördsspråket med tre tecken. Det innebär inte att åtbördssatsen är en förkortad svensk sats, men det illustrerar hur 0rd och tecken kan ha olika betydelseomfång. Det som svenskan har två symboler förlspela bowling) ryms i ett enda tecken. ---

Det är inte bara antalet symboler som skiljer språken åt, det gäller även symbolernas ordningsföljd. Om vi här låter skrivna ord symbolisera tecknen kan teckenmeningen återges: haft spela bowling du?

Dövas teckenspråk, det Brita Bergman kallar åtbördsspråket,

kan alltså definieras som det språk döva spontant lär om

sig

omgivningen använder det. Det är inte beslåktat med svenska i den meningen som danska eller tyska är det. Det uppvisar däremot stora likheter med världens andra teckenspråk.

Tecknad svenska är ett helt svenskspråksanpassat teckenspråk. Grundprincipen är att för ett ord finns ett tecken. Tecknad svenska följer det talade svenska språket och har det svenska språkets grammatik. Det innebär att ord och tecken kan användas och i de flesta fall används simultant. Man talar och tecknar samtidigt. För att lära sig tecknad svenska måste man kunna svenska. Den som enbart kan tecknad svenska, skriver Brita Bergman, har faktiskt

inga

möjligheter att följa med i ett samtal mellan två döva som använder sitt eget teckenspråk. Även om man hinner identifiera enstaka tecken och kan ana vad samtalet

gäller, går

innehållet ändå helt förlorat. Brita Bergman fortsätter: En dövs möjligheter att förstå tecknad svenska är beroende av kunskaperna i svenska språket och därmed också till munav- Iäsningsförmågan. För den som har små kunskaper i svenska kan den tecknade svenskan ibland bli

fullständigt obegriplig.

Den tecknade svenskan blev obegriplig för den lilla Manillaeleven. Pojken var barndomsdöv. Han kunde dövas teckenspråk bättre än tecknad svenska. l sitt andra språk, det främmande språket svenska, hade han nämligen ännu inte hunnit så långt att han kunde reda sig som tvâsprâk/g.

Tvåspråkighet har vi på senare år haft goda att

möjligheter

studera. invandrarna tvingas till tvåspråkighet, om de skall kunna reda sig i sin nya omgivning. En diskussion om invandrares tvåspråkighet har länge förts mellan språkforskare, mellan berörda utbildare och i massmedia. Bl. a. diskuterar man, hur man skall kunna vidmakthålla två språk, dvs. vara aktivt tvåspråkig, och hur och på vilket språk man skall

86 Bilaga 7

lära invandrade analfabeter att låsa och skriva.

Eftersom det finns vissa likheter mellan invandrares tvåspråkighet och dövas - stora olikheter återkommer vi till senare - kan det vara skål i att dröja något vid den allmänna

tvåspråkighetsdebatten.

De forskningsresultat vad beträffar normalhörande barn som de senaste åren redovisats inom området tvåspråkighet

är många och delvis motstridiga. Endast på en punkt tycks de

flesta forskare vara ense, nämligen beträffande det först

inlärda språkets stora betydelse för individens utveckling

både språkligt, förståndsmässigt och känslomässigt. För

övrigt går meningarna starkt isär. Några forskare anser, att det är synnerligen viktigt att barnen får så mycket stöd som möjligt på sitt modersmål, sitt första språk. Det är sådana forskningsresultat som ligger till grund för inrättandet av t. ex. finska förskolgrupper och finska klasser i Sverige och för anställandet av hemspråkslärare. Andra forskare drar andra slutsatser av sina försök och undersökningar. Några kommer t. ex. fram till att de två språken bäst lärs in parallellt och att en sådan inlärning resulterar i att eleverna behärskar vart och ett av sina båda språk bättre än den enspråkiga eleven sitt enda språk. Orsakerna till att forskare kommer till så skilda resultat ligger antagligen i barnens och samhällets olika attityder till språken. Vissa invandrargrupper blir i sitt nya land lågstatusgrupper och deras språk Ett lågstatusspråk

lågstatusspråk.

ger sämre inlärningsresultat än ett högstatussprâk, dvs. ett språk som av samhället och av invandrareleven själv betraktas som fint att kunna och kanske mycket användbart

också i yrkessammanhang.

l skolöverstyrelsens rapport SÖ:s och utveck-

forsknings-

Iingsarbete avseende invandrare och språkliga minorteter (SÖ 1979) citeras Gunnar Tingbjörn, en forskare som för närvarande studerar invandrarnas språkutveckling. Han har kommit fram till att invandrareleverna för att nå er akt/v

tvåspräklghet bör undervisas enligt följande modell:

l. lnlärning av basfärdigheterna läsning och skrivning måste äga rum på hemspråket.

2. Ett säkert grundlagt betydelsesystem måste finnas på hemspråket innan systematisk språkundervisning på andraspråket inleds.

3. Andraspråket måste börja läras in före puberteten, dvs. före ce 12 års ålder, för att förmågan till inlärning av ett nytt fonemsystem skal kiunna tillvaratagas (om andraspråket uppskjuts till efter ca 12 års ålder blir eleverna aldrig tvåspråkiga, möjligen i bästa fall mycket språkkunniga

Bilaga 7 87

men alltid med inslag av s. k. brytning).

4. Riklig kontinuerlig språkstimulans på båda språken under hela skoltiden.

5. En funktionen, verklighetsförankrad och intressevåckande fackämnesundervisning på båda språken under hela mellanstadiet och (sannolikt i mindre utsträckning) under högstadiet.

6. Hög prestige hos båda språken (hemspråkets prestige gagnas

allra bäst genom att det görs till undervisningsspråk i förmodligen fackämnen såsom t. ex. historia och matematik).

7. En kontrastivt baserad undervisning, planerad och genomförd av adekvat utbildning och kontrastivt medvetna förstaspråkslärare (dvs. såväl hemsprâkslärarna som de svenska lärarna måste förutom i sina egna ämnen ha goda kunskaper även om varandras språk och kultur).

Det finns i debatten om invandrares tvåspråkighet mycket som kan överföras och diskuteras också för dövas del. Låt oss emellertid först slå fast några stora olikheter. En invandrare övergår, om han är hörande, från ett talat, hört, skrivet och läst språk till ett annat talat, hört, skrivet och läst språk. En barndomsdöv övergår vid inlärning av det främmande språket svenska frän ett visuellt/ manuellt språk, som han bara kan se eller använda i form av tecken eller ta emot som

avläsningssignaler på sin kommunikationspartners läppar, till

ett skrivet och läst språk. (Denna kommunikationspartner är

för övrigt en förutsättning för utnyttjandet av teckenspråk.)

Det är framför allt detta, steget över från dövas teckenspråk till

svenska, som gör dövas tvåspråkighet så speciell.

Går vi punkt för punkt igenom Gunnar Tingbjörns program,

finner vi först och främst att någon inlärning av basfärdighe-

terna läsning och skrivning aldrig kan äga rum på det första

språket. Teckenspråk låter sig inte lätt fånga i symboler på

papper. Den första läs- och skrivinlärningen får för dövas del i stället bli läs- och skrivinlärning med utgångspunkt från teckenspråk. Punkten nr 3 i Tingbjörns program om tolvårsåldern som en ålder för foneminlärning (inlärning av

magisk

kan för dövas del också lämnas, eftersom ljud

ljudsystem),

inte existerar i dövas värld.

På andra punkter tycks Gunnar Tingbjörns program stämma bra också för döva som skall lära sig det främmande språket i deras omgivning. Det är t. ex. alldeles uppenbart att

döva skall ha riklig och kontinuerlig språkstimulans på sina

båda språk hela sin tioåriga grundskoletid igenom. Så försöker också dövskolan i dag värva så många lämpliga döva vuxna som möjligt för tjänster inom skolan. Det är också

välkommet med TV-program och videoinspelningar på båda

88 Bilaga 7

teckenspråken. Det behövs barn- och ungdomsböcker på lätt

svenska, dvs. med anpassad text och med väl valda illustrationer för döva förskolbarns och döva skolbarns läsning. Fackämnesundervisning kan och bör ske på både dövas eget

teckenspråk och på svenska, tecknad, skriven och talad. Det

ger den döva eleven kunskaper språk

och det ger hans eget prestige. Inte minst det sista är viktigt för och

självkänslan

därmed för språkutvecklingen i stort och för av

inlärningen

svenska. Finns begreppen redan kan lättare det främmande språket hängas upp i dem. Att dövlärarna är lingvistiskt skolade både vad gäller dövas teckenspråk och svenska är också det en för att för

förutsättning svenskundervisningen

döva skall lyckas.

Inger Ahlgren, språkforskare och projektledare för SÖ:s

forskningprojekt: Tidig språklig-kognitiv utveckling hos

döva och gravt hörselskadade barn -tog i ett föredrag 1978 upp frågan om när döva och gravt hörselskadade barn med teckenspråk som sitt första språk skall börja att lära sig

svenska. (Föredraget kommer att publiceras av socialstyrel-

sen i en rapport om döva och hörselskadade barn i förskolan.) Inger Ahlgren sade så här:

Att svenskinlärningen för det döva barnet i stort sett är beroende av undervisning samtidigt som det finns jämförelsevis mycket svenska i skriven form runt barnet gör det rimligt att anta att svenskinlärningen kan ske tidigare än engelskinlärning i grundskolan men att den måste baseras på ett relativt välutvecklat teckenspråk och i en atmosfär av respekt för teckenspråk som barnets modersmål. Det är inte för att teckenspråk inte duger som barnet ska lära sig svenska utan därför att tvåspråkigheten är en tillgång för barnet. Dessutom är svenska de hörande föräldrarnas språk. Svenskinlärning innebär alltså inget svek mot föräldrarnas språk som det eventuellt kan uppfattas av invandrarbarn. Vi kan därför hävda att en frivillig och önskad tvåspråkighet kan vara målet för svenskundervisningen i dövskolan. l direktiv heter det bl. a., att döva

integrationsutredningens

intar en särställning och att specialskolan skall behållas som särskild skolform med de särskilda resurser som är nödvändiga med hänsyn till elevernas

handikapp. Teckenspråk

nämns som en sådan resurs. Barndomsdövas

särställning

beror i mycket på att de för att sinsemellan och ute i

fungera

samhället måste vara Denna

tvåspråkiga. tvåspråkighet

innebär att de dels måste behärska sitt visuella/manuella teckenspråk, dels det språk som samhället dem med,

omger svenskan.

2¶Bilaga Specialskolornas upptagnings-

områden

Kgistipaskolan,

Harnosand

Hällsboskolan, Sigtuna

Tomtebodaskolan, Solna Manillaskolan, Stockholm Åsbackaskolan, G nesta Väner- Birgittask03an, Orebro

Östervångsskolan, Lund

Statens offentliga 1979 utredningar

Kronologisk förteckning

, Utbyggt skydd mot höga värd- och Iäkemedelskostnader. S. . Naturmedel för injektion. S. , Regional laboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Jur Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. . Tandvården i början av 80›talet. S. . Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder - bakgrund aoxiçagipwm- och problemanalys. E,

u: . Löntagarna och kapitaltillvä xten 2, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling, Löntagarfonder och aktiemarknadenen introduktion. Internationella koncerner och löntagarionder.

. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. E 1... . Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen ideologi och verklighet. E. 12. Svenska kyrkans gudstjänst, Band 4. Evangelieboken, Kn. . Konkurs och rätten att idka näring. Ju. 14. Naturvård och täktverksamhet. Jo, 15. ljiaturvárd och täktverksamhet. Bilagor, Jo, 16, Okad sysselsättning, Finansiella effekter i offentliga sektorn.

17. Kulturhistorisk bebyggelse - värd att värda. U. 18, Museijärnvägar. U. 19. Jaktvårdsområden. Jo. 20. Anhöriga. S. 21. Plötslig och oväntad död › anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. 22. Barn och döden, S. 23. Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter, B. 24. Sysselsättningspolitik för arbete át alla. A. 25, Nya namnregler. Ju. 26. Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. 27. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. 28. Barnolycksfall. S. 29. Lotterier och spel. H. 30. Lotterier och spel. Bilagor. H. 31. Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. 32. Fastighetstaxering 81. B. 33. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. 34. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. 35. Rationellare girohantering. E. 36. Konsumenttjänstlag. Ju. 37. Aktivt boende. Bo. 38. Lagerstöd. A. 39. Vattenkraft och miljö 4. Bo. 40. Malmer och metaller. I. 41, Barnen i framtiden. S. 42. Vår säkerhetspolitik. Fö. 43. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Jo. 44. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8. Jo. 45. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. 46. Koncernbegreppet m. m. Ju. 47. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. 48. Arbetstiderna inför 80-talet. A. 49. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. 50. Huvudmannaskapet för specialskolan. U.

__.

Kumotfêfirh n

1n7n An ro/a U5- j

srocknrrw

Statens offentliga 1979 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. [4] Sysselsättningsutredningen. l. Ökad sysselsättning. Finansiella Polisen. =6l effekter I offentliga sektorn] 16] 2, Sysselsättningspolitik för arbete Konkurs och ratten att idka näring. [ 13] åt alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. Nya namnregler. [25] [27] Konsumenttjanstlag. [36] Lagerstöd. [38] Koncernbegreppet m. m. [46] Arbetstiderna inför 80-talet. [48] Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49] Bostadsdepartementet Försvarsdepartementet Aktivt boende. [37] Vår säkerhetspolitik. [42] Vattenkraft och miljö 4. [39]

Socialdepartementet lndustridepartementet Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. [l] Malmer och metaller. [40] Naturmede] för injektion. [2] Tandvården l början av 80›taIet. [7] Kommundepartementet Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård l livets Svenska kyrkans gudstjänst, Band 4. Evangelieboken. [ 12] slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död - anhörigas Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31] sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] Sjukvårdens inre organisation › en idépromemoria. [26] Barnolycksfall. [28] Barnen i framtiden. [41]

Ekonomidepartementet Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder-bakgrund och probIemanalvs.[8l 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2, Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och Iöntagarfonder. [9] 3, Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och Soliditet i svenska industriföretag, Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analvs.[ 10] 4.Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet. [ l 1] Rationellare girohantering. [35]

Budgetdepartementet Avgifter i staten › nuläge och utvecklingsmöjligheter, [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté, l. Fastighetstaxering 81. [32] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet Kulturhistorisk bebyggelse - värd att värda. [17] Museijärnvägar. [18] Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47] Huvudmannaskapet för specialskolan, [50]

Jordbruksdepartementet Regional laboratorieverksamhet, [3] Naturvârdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jaktvárdsomrâden, [19] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid sjötransporter. l. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för mi säkra sjötransporter. Bilagor l-8. [44] 3. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. [45]

Handelsdepartementet Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. 1. Lotterier och spel. [29] 2, Lotterier och spel. Bilagor. [30]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

MP2* I - - -

LiberFörlag å :22u3a§2-s:3;°8

Allmänna Förlaget