SOU 1979:7

Tandvården i början av 80-talet

Till Statsrådet och chefen för socialdepartementet

Genom beslut den 22 december 1977 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sex ledamöter för att göra en översyn av den allmänna tandvårdsförsäkringen m. m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades följande ledamöter — nämligen överdirektör Svante Englund, tillika ordförande, riksdagsledamot Nils Carlshamre, landstingsråd Halvard Claesson, ombudsman Gerd Dahl, riksdagsledamot Hans Gustafsson samt landstingsledamot Sylve Öfström.

Vi har antagit benämningen 1978 års tandvårdsutredning. I arbetet med nu föreliggande delbetänkande har som sakkunniga deltagit medicinalråd John Hedlin, byråchef Arvo Marits, förbundsdirektör Lars Sandberg, departementsråd Karl-Erik Strand,depanementssekreterare Sven- Erik Tengvall och sekreterare Stig Wintzer.

Dessutom har som experter medverkat tandvårdschef Bengt Ek, tandlä- kare Hans Sundberg och tandtekniker Sture Ågren.

Sekreterare i utredningen är Gunnar Högberg och biträdande sekreterare Birgitta Carlsson och Jan Malmqvist.

Vårt uppdrag omfattar en allmän översyn av tandvårdsförsäkringen och utbyggnadsprogrammet för folktandvården. Vi skall enligt våra direktiv redovisa förslag i vissa frågor i sådan tid att de kan behandlas av riksdagen under år 1979.

Med anledning därav får vi härmed överlämna delbetänkandet Tand- vården i början av 80-talet.

Stockholm den 16 januari 1979

Svante Eng/und

Nils Carlshamre Halvard Claesson Gerd Dahl

Hans Gustafsson S ylve Öfström

/ G unnar Högberg Birgitta Carlsson

Jan Malmqvist

' ' ' . .t' . " | | ' I|| ' ' | ||| | ' l l _" l ' " | U . | .. | . | . .| | || _ | .| ' ' . ' '. '.' ' .. "| .' '-'..

.ll | | || | || | .|| || || | | . fl|ll | l l l l ' l ' |l.. . .. | | ' |" . | || |

|| | | .. .. | . I ' || |- | || ' | || ||

' ' . ' |

" || . | | ' | || || | | ' ' " ' '. || | ”|||— | | | || | || |||| ll ' "I | | || || "' ll ' ||| || l | | l | || ' " " " .I | | | | || " ' . "| . H* ' ' |. ' ' | .. '. ' . |] ' | |'| '|| . .' . |,||. '|| | _ |. | .'.|| || "|||L -' . |||||||||||—|

Sammanfattning

F örfa ttni ngsförs/ag

4.1 4.2

5.2

6.1 6.2

Inledning Uppdraget Uppläggningen av delbetänkandet

Tandvårds/örsäkringen . Försäkringens bestämmelser m. m. Kostnader för tandvården

Aktuell utredningsverksamhet Tandvårdspersonalsutredningen Hälso- och sjukvårdsutredningen Fredstandvård 80 Tandläkarnas utbildning, betänkande av 1971 'års utredning om

tandläkarnas specialistutbildning m. m.

Nuvarande planerings- och prognosarbete Planering av hälso- och sjukvård

Planering av folktandvård . . .

4.2.1 Folktandvårdens åligganden 4.2.2 Folktandvårdens personal 4.2.3 Folktandvårdens utveckling 4.2.4 Folktandvårdens nuvarande planering

Tandläkar/(aren . Tandläkarkårens sammansättning 197'7 5.1.1 Legitimeradetandläkare 5.1.2 Verksamma tandläkare . 5.1.3 Arbetad tid per tandläkare TPUzs tillgångsprognoser

Utbyggnaden av folktandvården Riksdagens beslut

1970 års försäkringsutredning's utbyggnadsmodel'l

13

15 15 16

19 19 21

23 23 24 24

24

27 27 28 28 29 29 31

33 33 33 33 34 35

37 37 37

6.3

6.4

6.5

6.6 6.7

6.8

7.1 7.2

7.3

7.4

8.1 8.2 8.3

9.1 9.2

9.3 9.4

Jämförelse prognos — utfall 1974— 1977

6.3.1 Fullständigt behandlade barn och ungdomar samt folk-

tandvårdens andel av vuxentandvården

6. 3 2 Tandläkartimmar . . . . .

Prognoser över när folktandvården kan vara utbyggd 6.4.1 Rapport nr 10 från tandvårdsdelegationens observations— grupp över tandläkarsituationen inom folktandvården m. m..

6.4.2 Ny prognos . . .

6.4.3 Folktandvårdsplaner och LKBLP 78 . .

Beräkningar av de enskilda huvudmännens utbyggnadssituation 1980—1983 — regionala prognoser 6.5.1 Teoretiska beräkningar .

6. 5. 2 Tandläkartimmar 1983 enligt L'Kl'ELP 78 och socialstyrel— sens regionala prognos

Tänkbara förändringar av vårdbehovet . Sammanfattande värdering av prognoser och planer 6.7.1 Planer och behovsprognoser

6.7.2 Tillgångsprognoser 6.7.3 Sammanfattande värdering Överväganden och förslag

Regional/örde/ning av tandvårdsresurser Tandläkartäthet

Vårdsituationen . . . . .

7. 2. l Vårdsituationen för barn och ungdom

7. 2 2 Vårdsituationen för vuxna . . . Beräkningar av hur den regionala fördelningen av tandvårdsre- surser för vuxna förändras genom utbyggnaden av folktand- vården

Överväganden

Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etablering Begränsningsregeln och dess tillämpning Effekten av etableringsreglerna Överväganden och förslag

K votering till folktandvården Socialstyrelsens uppdrag Kvoteringssystemet

9. 2. 1 Utgångspunkter

9. 2. 2 Hur tillväxten reglerats . . 9. 2. 3 Fastställande av totalkvot samt kvotens fördelning 9.2.4 Administrativt system

Värdering av kvoteringssystemet Vikariattjänstgöringens omfattning

9.4.1 Nuvarande regler .

9.4.2 Socialstyrelsens undersökning 9.4.3 Antalet vikarierande tandläkare

39

39 40 42

42 43 44

46 46

48 48 49 49 51 51 52

55 55 56 56 57

62 64

67 67 69 70

73 73 73 73 74 75 78 79 80 80 80 82

9.5 Överväganden och förslag

10 Ersättning till_f'o/ktandvärdens huvudmän 10.1 Bakgrund . . 10.2 Ersättning för vuxentandv'ård 10.3 Ersättning för barn- och ungdomstandvård' 10.4 Garantiregeln . 10.5 Utfallet av ersättningsregeln 10.6 Överväganden och förslag

Bilaga 1 Uppgifter ur socialstyrelsens persona/statistik

Bilaga 2 Prim/tandläkare och distriktstandläkarefördelade efter kön och ålder 1977

Bilaga 3 Årsar'betstidlför tandläkare

Bilaga 4 TPU:s prognos angående tandläkarti/lgäng

Bilaga 5 Försäkringsutredningens prognoser

Bilaga 6 Jämförelse prognos-utfall beträffande tandläkartimmar Bilaga 7 Jämförelse prognos-utfall beträffande tandläkare

Bilaga8 Beräkning av tand/äkartimmar som saknas i barn- och ungdomstandvård [ 980—1 983

Bilaga 9 Tandläkartimmar 1983 enligt LK ELP 78 och socialstyrelsens regionala prognos

Bilaga 10 Tand/äkartätheten 1975—1976

Bilaga 11 Värdsituationenför barn och ungdomar 197 7 Bilaga 12 Andel personer med god tuggförmäga

Bilaga 13 Utdrag ur obs-gruppens rapporter nr 9 och 10 Bilaga 14 Antal privattandläkare anslutna till försäkringen Bilaga 15 K voteringsbes/ut 1975—1978

Bilaga 16 Fördelning av kvar efter huvudmannaomräden Bilaga 17 Barn- och ungdomstandvärd 1976

Bilaga 18 Tandläkare-distriktstandva”rd

82 85 85 85 86 86 87 89

91

93

95

97

99

101

103

105

109

111

113

117

119

123

125

127

129

131

Bilaga 19 Barn- och ungdomstandvärd 1974—1977 . . . . . . 133

Bilaga 20 Andel vikarierandetandläkare . . . . . . . . . 135

Sammanfattning

I samband med beslutet 1973 om införande av allmän tandvårdsförsäkring tog riksdagen ställning till målet för utbyggnaden av den organiserade barn- och ungdomstandvården. Den skulle vara fullt utbyggd före 1979 års utgång. Till grund för beslutet låg de prognoser om tandvårdsbehov för barn- och ungdom. efterfrågan från vuxna på tandvård samt tillgång på tandvårdsre- surser som redovisats av 1970 års försäkringsutredning. Av flera skäl har ökningen av tandläkarresurser inom folktandvården ej blivit så stor som man räknade med. Till följd därav har utbyggnaden försenats. De nya planer och prognoser vi redovisar i detta delbetänkande tyder på att det mål för utbyggnaden som angavs av 1973 års riksdag kommer att uppnås under perioden 1982—1984.

Vi föreslår att den av riksdagen 1973 angivna målsättningen skall ligga fast även efter 1979 samt att statsmakternas nu gällande beslut om medel för att underlätta utbyggnaden av folktandvården skall förlängas att gälla till utgången av 1982. Dessa medel är etableringsbegränsning för privatpraktise— rande tandläkare. kvotering av tandläkarresurser inom folktandvården samt ersättning till folktandvårdens huvudmän. Orsaken till att vi föreslår förlängning till och med 1982 är att vi räknar med att statsmakterna vid denna tidpunkt skall ha tagit ställning till förslagen i vårt huvudbetänkande.

Vi visar i betänkandet att tandvårdsresurserna är ojämnt fördelade över landet. Det är tyvärr inte möjligt att vidtaga några åtgärder som på kort sikt radikalt förändrar denna situation. För att i någon mån förbättra den regionala fördelningen av tandvårdsresurser föreslår vi emellertid vissa ändringar i tillämpningen av de nuvarande reglerna angående begränsning av etablering av privatpraktiserande tandläkare och reglerna för kvotering av tandläkarre- surser inom folktandvården.

I syfte att påskynda genomförandet av 1973 års beslut föreslår vi att 3—5- åringar och l7—l9—åringar fr. o. m. 1981 fullt ut skall omfattas av folktand- vårdslagens vårdskyldighet. Vi är medvetna om att detta inte kommer att vara möjligt för samtliga landsting fr. o. m. 1981. De landsting som ej har möjlighet att redan från början klara av denna vårdskyldighet bör dock kunna få dispens.

Vi föreslår som nämnts att den nu gällande regeln om begränsning av etableringen av privatpraktiserande tandläkare skall få tillämpas intill utgången av år 1982. Enligt riksförsäkringsverkets praxis får verksamma privattandläkare. som inte är ortsbundna. bli uppförda på förteckning hos annan försäkringskassa om de så önskar (flyttning mellan kasseområde). Vi

framhåller att det skulle medverka till en bättre regional fördelning av tandvårdsresurserna om flyttning mellan kasseområden inte medgavs i de fall tandläkare utanför storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö önskar flytta in till dessa områden. Tandläkare bör enligt vår mening få flytta till storstadsregionerna endast om ersättningsetablering föreligger.

Vi föreslår vidare i betänkandet att den principiella uppbyggnaden av nuvarande kvoteringssystem bibehålles. Avsikten med detta system bör även i fortsättningen vara att reglera tillväxten av tandläkarresurser för folktandvårdens huvudmän. Vad gäller fördelningen av resurser för barn- och ungdomstandvården har vi beräknat att behov av fortsatt kvotering föreligger fram till och med år 1982. Vi anser det därför lämpligt att socialstyrelsen får förlängt uppdrag att fördela anställningsmöjligheter mellan huvudmännen till utgången av år 1982.

Socialstyrelsen har vid tillämpningen av kvoteringssystemet låtit utbygg- nadsgraden inom barn- och ungdomstandvården vara avgörande för fördel- ningen till landstingen. Utbyggnadsgraden inom vuxentandvården har dock beaktats och inom ramen för systemet har vid flera tillfällen dispens givits till

landsting som haft särskilda behov av att på vissa orter bygga ut vuxentand- vården. För att åstadkomma en jämnare fördelning i landet av tandvårdsre— surserna för den vuxna befolkningen föreslår vi att socialstyrelsen. allt- eftersom utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården fortskrider, i högre grad än hittills bör beakta behovet av vuxentandvård vid kvoteringen.

Vi förutsätter vidare att socialstyrelsen vid fördelning av anställningsmöj- ligheter inte medger huvudmän med den största tandläkartätheten för vuxna en större tilldelning än vad som är nödvändigt för att de skall kunna omhänderta barn och ungdomar enligt i folktandvårdslagen fastställt vårdansvar. En sådan begränsad utbyggnad inom dessa områden innebär att en något bättre regional fördelning av vårdresurserna åstadkommes under perioden fram till 1982.

Reglerna för anställande av vikarierande tandläkare inom distriktstand- vården har vidare varit föremål för granskning inom vår utredning. Vi framhåller att andelen vikariat inte bör utgöra mer än ca 5 % av antalet uppehållna tjänster inom ett landsting. En sådan begränsning skulle medverka till att bättre regional fördelning av tandvårdsresurserna kom till stånd. En förutsättning härför är att omfattningen av vikariat på den privata sektorn inte tillåts öka.

Vi har slutligen analyserat utfallet av de särskilda bestämmelser som tandvårdstaxans åé16—19 innehåller om ersättning från försäkringen till landsting och kommun som ej tillhör landsting för kostnader för folktand- vårdens utbyggnad. Dessa bestämmelser infördes med den avsikten att huvudmännens nettokostnader för folktandvården inte skulle stiga till följd av den i samband med tandvårdsreformens genomförande planerade utbygg- naden. Vår analys visar att tandvårdshuvudmännen genomsnittligt fått täckning för sina utbyggnadskostnader och att ersättningsreglerna därför haft avsedd effekt.

Riksdagsbeslutet 1973 innebar att ifrågavarande ersättningsregler skulle gälla under hela den utbyggnadsperiod som försäkringsutredningen redovi- sade. dvs. till och med år 1979. Eftersom utbyggnaden som tidigare

framhållits blivit försenad föreslår vi att tandvårdstaxan åå 16—19 skall gälla till och med 1982.

I detta delbetänkande redovisar vi de förslag till åtgärder som erfordras på kort sikt. Under utredningsarbetet har vi även diskuterat utformningen av reglerna omkring tandvårdsförsäkringen på lång sikt. Vi har emellertid nu avstått från att lägga långsiktiga förslag i dessa frågor.

Vi avser sålunda att i vårt kommande huvudbetänkande återkomma till de frågor som vi tagit upp i delbetänkandet.

-| . . | | . _ ..h.||_._.|. . - ' ' , . ||...

." ' ' ' ." " " " " . ' ' """' ' " '. ' "',||| || '|'||||'| .tl. . |. | . .. .. | .' | | || || .'||. ...||| .|. |_ . |t| |.|..| ' ' . | .1_||"l _- ' . . "| . | | |' . .|"||' " _| ' | . | .. |; ||'. , || | |' . . | . || .

. | " '| | .-|. " ..' ' ' .. J..-|. .. . ' .. l - -, "I-'I 'IF"' ..' . . . . " ' ' -'I"

.|. - . , . . .. |. .. -|—l_ "i'i': | '.'- ' . | || | ' | . -'_u .- | " '

' . .. .. -|-| . . . .. I ' 'I ' JJ. "' _ Hult.-|

' ' ' " ' .. ». ' " '. " illl'l . ' . .fiuilllll _ ' — " . , ' ' . ' . ”Lf-':'?" _|.| .eu-|||.

" ' " ' "' " i...—...nu

||| . . || .. . . .. ' ' ' ' l'ul'. . LIF]. .'|'- .q 0 | " . "_. "| 1. .r'l'I-l' ]. . " ' " 'I-I'II ' . ' ' ' " '. *En-rh"

' " r .. |. "I. ' l-||.|.'|4|r. -' . ' - " '."'"'="|' :-l|||-H'|l"'n' _ | | | . _ -- dnm,—_

._ ,. ' |||-|| .. | I-mll'l "_| . ' .. "*" . mum-wu

..— . ""It-t' "Nl 1. || | | ' . | | '|| | | 'l||| |._._,| =""'iu'.l-'"l|1åla-WW""H'l.äu'l|...|f'|"|i|-1'|1'|'l

Författningsforslag

Förslag till Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973z457)

Härmed föreskrives att punkterna 2 och 3 övergångsbestämmelserna till folktandvårdslagen (1973:457) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Bestämmelsen i 2 5 andra stycket om erbjudande av behand- ling skall tills vidare och till dess K onungenjöi'ordnar annat icke gälla barn till och med det år då de fyller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år. Förord/tande som avses i första stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

3. Bestämmelsen i 2ä andra stycket att tandvården skall vara avgiftsfri för patienten skall tills vidare och till dess Konungen/örord- nar annat icke gälla ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år, om de ej omfattas av tandvård som avses i första punkten av nämnda stycke. Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet icke gäller får dock uttagas högst 50 procent av de högsta

Föreslagen lydelse

2. Bestämmelsen i 2 % andra stycket om erbjudande av behand- ling skalljör är 1980 icke gälla barn till och med det år då de fyller fem år och ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år.

F rån och med år I 981 för socialsty- relsen til/s vidare för ett år i sänder undan/aga landstingskommun från skyldighet att enligt 2 5? andra stycket erbjuda behandling till barn till och med det år då de fyller ]ém är och ungdomar/rån och med det år då de fyller sjutton år. Undantagande kan begränsas till viss eller vissa älderklas- ser.

3. Bestämmelsen i 2 5 andra stycket att tandvården skall vara avgiftsfri för patienten skall tills vidare icke gälla ungdomar från och med det år då de fyller sjutton år. om de ej omfattas av tandvård som avses i första punkten av nämnda stycke. Av ungdomar för vilka avgiftsfrihet icke gäller får dock uttagas högst 50 procent av de högsta patientavgifter som gäller enligt särskilda bestäm-

Nu varande lydelse

patientavgifter som gäller enligt sär- skilda bestämmelser.

Förordnande som avses i första stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

Föreslagen l vdelse

melser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1973z456) om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Härmed föreskrives att punkterna 2 och 9 övergångsbestämmelserna till lagen ( 19731456) om ändringi lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Bestämmelserna i 2 kap. 3å första stycket skall tills vidare och till dess regeringen förordnar annat gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med det år då han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i 2 & andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973z457).

Förordnande som avses ijörsta stycket kan begränsas till viss eller vissa åldersklasser.

9. Om riksförsäkringsverket fm- ner anledning antaga att folktand- vårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket till utgången av år 1979 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

Föreslagen lydelse

2. Bestämmelserna i 2 kap. 3é första stycket skall tills vidare gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med det år då han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i 2 & andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973:457).

9. Om riksförsäkringsverket fm- ner anledning antaga att folktand- vårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett, får verket till utgången av år 1982 i den utsträckning som behövs föreskriva att tandläkare som avses i punkt 8 ej skall föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

1. Inledning

1.1. Uppdraget

Direktiven för utredningsarbetet har av dåvarande chefen för socialdeparte- mentet, statsrådet Gustafsson, meddelats vid regeringssammanträde 1977- 12-22 (Dir 19771133).

Beträffande utredningsarbetets bedrivande sägs i direktiven att förslag i frågan om den regionala fördelningen av tandvårdsresurserna skall läggas fram i sådan tid att det — tillsammans med frågorna om utbyggnadspro— grammet för den organiserade barn- och ungdomstandvården och ett eventuellt nytt beslut i fråga om etableringsregler — kan behandlas av riksdagen senast under år 1979.

Om dessa frågor sägs i direktiven följande.

Utbyggnaden av folktandvården

"En utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara att undersöka i vilken utsträckning de mål för utbyggnaden av folktandvården till år 1980 som beslutades i samband med 1974 års tandvårdsreform kommer att kunna nås. Kommittén bör göra en översyn av det nuvarande utbyggnadsprogrammet. Översynen bör ske med ledning av material från socialstyrelsens tandvårdspersonalsutredning rörande tillgång och efterfrågan på resurser inom folktandvården och prognoser för utvecklingen under 1980-talet. Kommittén bör också utnyttja det material som kommer att tas fram inom riksförsäkringsverket på grundval av rapporten från tandvårdsdelegationens OBS- grupp. Översynen bör sikta till att ange hur utbyggnadsprogrammet för den organise- rade barn- och ungdomstandvården skall fullföljas efter år 1979. Kommittén bör samtidigt överväga det fastställda målet att bygga ut folktandvårdens vuxentandvård så att den omfattar 30—35 % av vuxentandvården i landet. Detta bör göras mot bakgrund av en bedömning av vad som från arbetsmässiga synpunkter utgör en lämplig andel vuxentandvård inom folktandvården. Också bedömningen av den sammanlagda tillgången på offentlig vård och vård i privatpraktik kan här ha betydelse. Kommittén bör ange vilka resurser som krävs och inom vilken tid detär realistiskt att klara det uppställda målet för folktandvårdens vuxentandvård. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med tandvårdspersonalsutredningen.

Det är angeläget att framhålla folktandvårdens stora betydelse för barnens och ungdomarnas tandvård. Den organiserade tandvården under barnens och ungdo- marnas uppväxtår spelar en avgörande roll föratt främja en god tandhälsa senare i livet. När det gäller tandvården för vuxna — där folktandvården fn svarar för mindre än 20 % — är folktandvården inte sällan den enda garanten för att tandvårdsresurser också står till buds i glesbygder och andra delar av landet där de privatpraktiserande tandläkarnas

antal är lågt." "Kommittén bör uppmärksamma att försvarsministern har tillkallat en särskild utredningsman för att kartlägga formerna för tandvård åt värnpliktiga mfl vid överförande av den militära fredstandvården till folktandvården m m."

Den regionala fördelningen av tandvårdsresurser

"Sammanställningar som har gjorts av tandvårdspersonalsutredningen visar att tillgången på tandvårdsresurser är mycket ojämnt fördelad i landet. Antalet tandlä— kartimmar per vuxen var år 1975 t. ex. omkring dubbelt så stort i landets tre folkrikaste kommuner som i kommuner i en del norrlandslän. Kommittén bör undersöka vårdsituationen i bristområdena och överväga möjligheterna att åstadkomma en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna inom landet både inom den offentliga och den privata sektorn. Överväganden bör göras mot bakgrund av erfarenheterna av de företagna etableringsbegränsningarna inom tandvårdsförsäkringen och socialstyrel- sens fördelning av tandläkartjänster inom folktandvården. Kommittén bör föreslå åtgärder för att få till stånd en bättre regional fördelning med utgångspunkt i den sammanlagda tillgången på offentlig vård och privatpraktikervård inom ett område. Med hänsyn till frågans angelägenhet bör den ge's prioritet i kommitténs arbete."

Eta bleringsregeln

"Etableringsregeln inom tandvårdsförsäkringen har tillämpats sedan år 1974. Enligt riksdagens beslut kan regeln tillämpas längst t. o. m. år 1979, och riksförsäkringsverket omprövar årligen de olika föreskrifterna om begränsningar i rätten för privatpraktise- rande tandläkare att ansluta sig till försäkringen. Kommittén bör överväga om det behövs en regel som möjliggör begränsningar i anslutningsrätten också efter 1979 års utgång och hur en eventuell sådan regel skall utformas. Prövningen bör ske mot bakgrund av effekterna av hittillsvarande föreskrifter. De villkor som nu gäller för att flytta en etableringsrätt som privatpraktiker från en ort till en annan bör uppmärk— sammas."

Ersättning till tandvårdens huvudmän

I direktiven ingår uppdrag att pröva ersättningsreglernas utformning och nuvarande taxebestämmelser. I anslutning till denna fråga anför dåvarande socialministern:

”Som ett led i översynen av tandvårdsförsäkringens ersättningssystem bör kommittén pröva hur de särskilda bestämmelserna om ersättning till folktandvårdens huvudmän har fallit ut.” *

1.2. Uppläggningen av delbetänkandet

Vi inleder betänkandet med en kortfattad beskrivning av nu gällande tandvårdsförsäkring. aktuell utredningsverksamhet. nuvarande planerings- och prognosarbete samt av tandläkarkåren.

I enlighet med direktiven redovisar vi en analys av folktandvårdens situation idag och en bedömning av i vilken utsträckning som det av riksdagen beslutade målet kommer att kunna nås.

1 det följande avsnittet beskriver vi den regionala fördelningen av

tandvårdsresurser och föreslår vissa åtgärder för att förbättra den regionala balansen.

Därefter redogör vi för gällande etableringsbegränsning av privatpraktise- rande tandläkare samt för kvoteringen till landstingen. Vissa förslag i dessa frågor lämnas.

Vi redovisar även i delbetänkandet vår bedömning av hur ersättningen till huvudmännen för barn- och ungdomstandvården har fallit ut.

Vid utarbetande av betänkandet har vi haft samarbete såväl med hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU: S l975:04) som med socialstyrelsens tandvårds- personalsutredning (TPU). Vi hari detta betänkande använt oss av en del av TPUzs utredningsmaterial. Huvuddelen av det faktamaterial vi använt har tidigare redovisats i andra sammanhang.

I detta delbetänkande redovisar vi de förslag till åtgärder som erfordras på kort sikt. Vi har under utredningsarbetet även diskuterat utformningen av reglerna omkring tandvårdsförsäkringen på lång sikt. I avvaktan på bl. a. Hälso- och sjukvårdsutredningens betänkande har vi emellertid nu avstått från att lägga långsiktiga förslag.

Vi avser sålunda att i vårt kommande huvudbetänkande återkomma till de frågor som vi tagit upp i delbetänkandet.

— '. . . . -- ' .'.' " ull-_intll- ..' ' . | | . . ' F'h' i lin-_l!

||”. | | " ' . . '_- "" . ._ " | 'I .;|"|'| .' ' | || ' . | | " ... .1-_ _ :.:JT'IEI'. '.E'MIIJ'JL'IH. ' ' . . " ' . 'll.|'||'|ll'rl-'l

' . '|r--||.||._r-||'- ." .. Hu...!!! ”lila

- :!:-|||

| |.. '5' | ||' . | | ' ..| ' |" |. " || 'i'-i'll" !"' '|.| ' . | I'l llrl .|.|:'.'l| |t— . . '. | .- . - 3 ' | I- .- .-I |. .ru-fl | |-|

2. Tandvårdsförsäkringen

2.1. Försäkringens bestämmelser m. m.

Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes fr. o. m. 1974 efter beslut av 1973 års riksdag.1 Till grund för beslutet låg ett betänkande avgivet av 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring (SOU 1972:81).

Tandvårdsförsäkringen gäller för alla svenska medborgare och i Sverige bosatta utländska medborgare från och med det år de fyller 17 år. För yngre försäkrade anordnar folktandvården avgiftsfri, organiserad tandvård. I vissa landsting kan 17—19 åringar redan nu få sådan tandvård inom folktandvår- den. Dessa ungdomar tillhör då inte tandvårdsförsäkringen. i de landsting 17—19 åringarna fortfarande tillhör tandvårdsförsäkringen behöver de bara betala halv avgift för behandling inom folktandvården. Full tandvårdsersätt- ning utgår dock från försäkringen till folktandvårdens huvudmän.

Från början anslöts i princip samtliga privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen. Möjligheterna att stå utanför försäkringen var mycket begränsade. Anslutningsreglerna gällde t. o. m. utgången av år 1975. De nya regler som infördes fr. o. m. årsskiftet l975/76 innebär i princip att en frivillig anslutning av privatpraktiserande tandläkare gäller inom ramen för en garanti att de försäkrade kan erhålla tandvård enligt försäkringens bestämmelser. Riksförsäkringsverket kan förordna om inskränkning i rätten för tandläkare att bli avförd från försäkringskassornas förteckning över anslutna tandläkare. F. n. beräknas mindre än 50 tandläkare vara verksamma utanför försäkringen.

Riksförsäkringsverket kan, om rekryteringen av tandläkare till folktand— vården inte blir tillräcklig, sätta i kraft en bestämmelse om att fler privatpraktiserande tandläkare inte får föras upp på förteckningen över anslutna tandläkare. För närvarande tillämpas en sådan s. k. etableringskon- troll som innebär att privattandläkare som upphört med sin verksamhet får ersättas. Nyetableringar tillåts däremot ej. Bestämmelsen som möjliggör en etableringskontroll gäller t. o. m. utgången av år 1979.

Samtliga typer av tandbehandling är i princip ersättningsberättigade. Försäkringen ersätter dock enbart sådan tandvård som är odontologiskt motiverad för att åstadkomma ett funktionellt och utseendemässigt godtag- bart resultat. Om patienten önskar ytterligare behandling och tandläkaren utför denna får patienten själv betala hela behandlingskostnaden. Över- skrider den i förväg beräknade behandlingskostnaden 3000 kr skall ett behandlingsförslag upprättas av tandläkaren och förslaget skall prövas av

1 Prop. 1973145 Sfu 197320 rskr 1973:212.

försäkringskassan. Denna s. k. förhandsprövning är en skälighetsprövning av behandlingSförslaget och huvudsyftet är att patienten inte skall belastas med onödiga kostnader.

Försäkringen innefattar följande ersättningsregler.

Om kostnaderna för tandvård under en behandlingsperiod' uppgår till högst 1500 kr betalar patienten till tandläkaren högst hälften därav i patientavgift. Resten får tandläkaren direkt från försäkringskassan. För den del av kostnaderna som överstiger 1500 kr under behandlingsperioden betalar patienten en fjärdedel. För vissa protesarbeten är patientens andel aldrig mer än en fjärdedel av kostnaderna. Detsamma gäller kostnader för förebyggande åtgärder (t. ex. borttagning av tandsten). Om en omfattande protetisk konstruktion utförs som ett led i behandlingen av medfödd eller förvärvad ansikts- eller käkmissbildning betalar försäk- ringskassan hela tandvårdsbehandlingen. Detta gäller i regel också tandre- gleringsvården för personer med läpp-, käk- eller gommissbildningar.

Utförs tandkirurgiska eller liknande behandlingar på odontologisk fakul— tet, tandsjukvårdscentral eller efter remiss på specialisttandpoliklinik utgår ersättning enligt samma grunder som vid läkarbesök i offentlig vård. Detta innebär f. n. att patienten betalar 20 kronor och försäkringen 93 kronor till huvudmannen per besök.

Kostnaderna för tandvården beräknas efter en tandvårdstaxa som är en maximitaxa, dvs. den får underskridas men inte överskridas. Tandvård- staxan innehåller också vissa allmänna bestämmelser såsom att tandläkare i mån av möjlighet är skyldig att ta emot försäkrad för vård. Akuta fall skall behandlas med förtur. Tandläkare bör se till att patient inom lämpligtid kallas till ny undersökning. Taxan föreskriver vidare att patienten innan en behandlingsperiod påbörjas skall få ett behandlingsförslag och en uppgift om den ungefärliga patientavgiften.

Tandvårdstaxan fastställs av regeringen efter förslag från riksförsäkrings- verket. För behandlingen av frågor som rör tandvårdsförsäkringen finns inom verket ett rådgivande organ, tandvårdsdelegationen, i vilken ingår representanter för — förutom riksförsäkringsverket — socialstyrelsen, lands- tingsförbundet, tandläkarförbundet samt tandteknikerförbundet.

Införandet av tandvårdsförsäkringen medförde att den vuxna befolk- ningens efterfrågan på tandvård ökade kraftigt. Redan under försäkringens första år uppstod bl. a. svårigheter att få tandtekniska arbeten utförda därför att de tandtekniska laboratorierna snabbt blev överbelastade med beställ- ningar. Genom cirkulär (MF l974:19) lämnade socialstyrelsen vägledande föreskrifter för tandläkarnas planering av vården i denna situation.

Den ökade efterfrågan från patienterna föranledde socialstyrelsen att i samarbete med tandläkarorganisationerna ange riktlinjer för tandvårdens

'Med behandlingSPemd planering syftande till att så stor del av den vuxna befolkningen som möjligt

?;rsårsagigrtäg 231233 skall få tillgång till tandvård (Socialstyrelsens cirkulär med vägledande patientens bett i en information om tandvårdens planering m. m. MF 19741103). funktionellt och estetiskt Den ökade efterfrågan på tandvård från den vuxna befolkningen kom sOdtagbarl Skick. AVen också att innebära svårigheter för patienter med akuta tandbesvär att komma |t||d|såtgå|ng| gå????" till tandläkare för fullföljande av vården. Socialstyrelsens cirkulär om ['0 l _ . .. .. . . (får åknåsam Behaåd- behandling av vårdsokande med akuta tandbesvar (MF 1974:102) tillkom [ lingsperiod bör i regel avsrkt att ge erforderliga anvrsningar för akuttandvården | den uppkomna

För att bereda nya patienter inom tandvården möjlighet att snarast komma till tandläkare infördes fr.o.m. årsskiftet 1975/76 ett särskilt registrerings- och fördelningssystem. Systemet baserar sig på en överenskommelse mellan riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och tandläkarförbundet. Med nya patienter avses vårdsökande som inte behandlats som revisions- eller saneringspatient under de senaste 30 månaderna eller som behöver byta tandläkare av olika skäl eller som lämnar folktandvårdens organiserade barn- och ungdomstandvård.

2.2. Kostnader för tandvården

l nedanstående sammanställning redovisar vi hur mycket patienterna betalat i tandvårdsavgifter, försäkringskassornas utbetalningar för tandvårdsförsäk- ringen samt nettokostnaderna för folktandvården. De angivna beloppen har vad gäller patientavgifter och försäkringskassornas utbetalningar erhållits från riksförsäkringsverket. Uppgifterna om folktandvårdens kostnader har hämtats ur Sveriges officiella statistik, Kommunernas finanser.

Kostnader för tandvården 1974-1977 (miljoner kronor)

1974 1975 1976 1977

Patientavgifter” 415 540 620 695 Av försäkringskassorna utbetalad ersättning 700 990 1 160 1 315 Nettokostnader för folktandvårdens huvudmän 460 535 620 750 Summa 1 575 2 065 2 400 2 760

” Uppgifterna om patientavgifterna har uppskattats på grundval av riksförsäkringsver- kets urvalsstatistik.

En uppdelning av kostnaderna för 1977 på barn— och ungdomstandvård respektive vuxentandvård ges nedan.

Kostnader för tandvården 1977 (miljoner kronor)

Folktandvård Privat Summa tandvård Barntandvård Vuxentandvård

Patientavgifter — 105 590 695 Av försäkrings- kassorna utbetald ersättning 155 170 990 1 315 Nettokostnader för

folktandvård 515 235 — 750

Summa 670 510 1 580 2 760

Som ersättning för resor till och från tandläkaren har från försäkringskassorna för 1977 utbetalats c:a 8,3 miljoner kronor.

. | I. | . | u|>|||| || ||||| |

| . ul..-

' . ' . .|.|' |"'-| ._.

- _. . »» . '|'» |

, , r::i'll'l. nu! -,|,|..t, .. ...."..'.' - -. .H.-|" _l

3. Aktuell utredningsverksamhet

3.1. Tandvårdspersonalsutredningen (TPU)

Kungl. Maj:t uppdrog 1974-11-29 åt socialstyrelsen att i samarbete med dåvarande universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen utreda den långsiktiga efterfrågan på tandvårdspersonal. Med anledning härav tillkallade socialstyrelsen en ledningsgrupp. Gruppen antog namnet socialstyrelsens tandvårdspersonalsutredning (TPU). Socialstyrelsen beslöt vidare att erfor- derligt samråd med tandvårdshuvudmännen och personalorganisationerna skulle ske via en samrådsgrupp till vilken Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Spri, Sveriges Tandläkarförbund, Svenska Tandläkare- sällskapet, Svenska Tandsköterske-Förbundet, Sveriges tandhygienistför- ening samt Sveriges Tandteknikers Riksförbund inbjöds att låta sig repre- senteras. Samrådsgruppen har senare kompletterats med företrädare för SACO/SR och TCO. Utredningsuppdraget omfattar följande punkter.

1 Prognoser över den framtida efterfrågan på tandvårdspersonal på grundval av den framtida utvecklingen av tandvårdsefterfrågan. Effek- terna av en ökad inriktning mot förebyggande vård bör därvid belysas. 2 Analyser av fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika yrkeskategorier inom tandvårdssektorn. Behovet av någon ytterligare personalkategori bör även undersökas samtidigt som eventuella förändringar av den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika personalkatego- rier prövas. 3 Tillgångsprognoser för samtliga yrkesgrupper inom tandvården. Dessa skall relateras till de prognoser över efterfrågan som framtages enligt punkt 1. 4 Översiktliga bedömningar över de förändringari utbildningarnas innehåll och organisation som sammanhänger med analysen enligt punkt 2. 5 Kostnadsanalyser för de olika alternativ som redovisas.

Till fullgörande av detta uppdrag har utredningen startat tre delprojekt nämligen prognoser över efterfrågan på tandvård, alternativ till nuvarande arbetsfördelning mellan olika personalkategorier inom tandvården samt prognoser över tillgång på tandvårdspersonal.

Utredningen har hittills avgivit följande rapporter.

Rapport nr 1 — Tillgångsprognoser för tandvårdspersonal. Ds S 1976110. Planering för framtidens tandvård, diskussionspromemoria. September 1977. Rapport nr 2 — Den framtida arbetsfördelningen mellan olika personalkate- gorier inom tandvården. Ds S 1978119. Utredningen torde komma att avge sitt slutbetänkande sommaren 1979.

3.2. Hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU)

Dåvarande socialministern tillkallade enligt regeringens bemyndigande 1975 en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda frågan om lagstiftning för hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår också att pröva hur lagstiftningen om tandvården skall utformas i framtiden. En grundläggande utgångspunkt för arbetet skall vara att alla som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor. En viktig utgångspunkt för kommitténs arbete har angetts vara att detaljreglering i lagstiftningen skall undanröjas och möjlig- heter till decentralisering av verksamhetsformerna tillvaratas.

Utredningen torde komma att avge sitt betänkande under första halvåret 1979.

I direktiven för vårt arbete sägs att vi bör beakta resultatet av hälso- och sjukvårdsutredningens arbete.

3.3. Fredstandvård 80

Enligt regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande försvarsministern 1977 en särskild utredningsman med uppgift att utreda formerna för tandvård inom försvarsmakten m.m. vid överförandet av vårdansvaret för denna tandvård från försvarets sjukvårdsstyrelse till folktandvården. Detta beräk- nas ske vid den tidpunkt folktandvården är utbyggd i sådan omfattning att barn och ungdomari åldrarna t. o. m. 19 år omfattas av avgiftsfri, organiserad tandvård. För flygande och dykande personal kan särskilda lösningar behöva komma till stånd.

Utredningen torde komma att avge sitt betänkande under första halvåret 1979.

3.4. Tandläkarnas utbildning, betänkande av 1971 års utredning om tandläkarnas specialistutbildning m. m.

Genom beslut i maj 1970 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet att gemensamt verkställa utredning om tandlä- karnas specialistutbildning och därmed sammanhängande frågor. Utred- ningen lämnade sitt betänkande till socialdepartementet under år 1975. Proposition i ärendet framlades i slutet av 1978 (1978/79:41). I propositionen föreslås att den allmänna utbildningslinjen för utbildning av tandläkare moderniseras och förkortas från tio till nio terminer fr. o. m. den ljuli 1979. Vidare föreslås att en ettårig allmäntjänstgöring för tandläkare införs den 1

januari 1984. Allmäntjänstgöringen förläggs till folktandvården och blir ett krav för legitimation som tandläkare. Allmäntjänstgöringen skall spridas över landet.

Genomförandet av förslaget om allmäntjänstgöring förutsätter att folk- tandvården byggs ut på ett sådant sätt att erforderligt antal kliniker för allmäntjänstgörande tandläkare föreligger år 1984.

4. Nuvarande planerings- och prognosarbete

Under senare år har sjukvårdshuvudmännens planering av hälso- och sjukvården (inkl. folktandvården) ökat i omfattning och fått en mer enhetlig inriktning. Initiativet till denna utveckling kom från socialdepartementets sjukvårdsdelegation och har sin grund i dels kostnadsutvecklingen för sjukvården, dels den sjukvårdspolitiska målsättningen att få till stånd en förändrad struktur på den svenska sjukvården.

Nedan redogörs kortfattat för det planeringsarbete huvudmännen bedriver i fråga om hälso- och sjukvården samt folktandvården.

4.1. Planering av hälso- och sjukvård

I PM 1972-06-16 drog socialdepartementets sjukvårdsdelegation upp vissa riktlinjer för utformning av ett system med enhetligt uppbyggda sjukvårds- planer. Dessa förutsattes avse tidsperioden 1975—1985 och omfatta hälso- och sjukvård, folktandvård samt omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. [ huvudsak baserades förslagen i promemorian på Spri rapport 14/71 ”Rikt- linjer för hälso- och sjukvårdsplanering" och innebar i korthet att sjukvårds- planeringen byggs upp i ett system med långsiktiga principplaner och femåriga verkställighetsplaner.

Mellan åren 1971 och 1975 påbörjades hos nära nog samtliga sjukvårds- huvudmän planeringsaktiviteter avseende den långsiktiga principplane- ringen, vilket resulterat i ett stort antal planer med tioårigt perspektiv. De flesta av dessa har 1985 som horisontår och har fastställts av landstingen under 1974. När vi i fortsättningen talar om landsting och landstingskommun avser vi landstingen och kommunerna Göteborg, Malmö och Gotland. Vad gäller den femåriga verkställighetsplaneringen redovisas numera samman- ställningar av huvudmännens planer gemensamt av landstingsförbundet och socialstyrelsen i de årliga LKELP-publikationerna (LKELP =landstingskom- munal ekonomisk långsiktsplanering).

Materialet till LKELP-undersökningen insamlas genom ett omfattande enkätförfarande hos respektive huvudmän. Uppläggningen av undersök- ningen bygger på det budget- och redovisningssystem, L-planen, som flertalet landsting tillämpar.

Syftet med de årliga LKELP-undersökningarna av landstingens planer för de närmaste fem åren är främst att få underlag för bedömning av vilken utveckling som är att vänta under undersökningsperioden inom landstings-

sektorn. Det gäller utvecklingen av verksamhetens volym och sammansätt- ning mätt i verksamhets-, personal- och kostnadstermer. Undersökningarna erbjuder möjlighet att bedöma vad planerna innebär ställda i relation till de trender som ligger i den hittillsvarande utvecklingen. Det är sålunda möjligt iaktta om planerna innebär en fortsättning på tidigare utvecklingslinjer eller om de i olika avseenden pekar på kursförändringar. Beträffande folktand- vården ger LKELP-undersökningarna information om i vilken takt huvud— männen planerar genomförandet av folktandvårdens utbyggnad. Denna information erhålles främst genom att utvecklingen av antalet tjänster för tandläkarna redovisas. Vidare redovisas bl. a. antalet kliniker respektive år. Senaste publicerade LKELP—rapport (LKELP-78) avser perioden t.o.m. 1983.

Flera sjukvårdshuvudmän har startat en ny planeringsomgång med 1990 som horisontår avsedd att redovisas senast 1 januari 1980. Arbete med framtagande av underlag till denna planeringsomgång pågår inom Spri, landstingsförbundet och socialstyrelsen. Förutom utveckling av lämplig planeringsmetodik innebär arbetet huvudsakligen en uppföljning och konkretisering av socialstyrelsens remissbehandlade principprogram ”Hälso- och sjukvård inför 80-talet".

4.2. Planering av folktandvård 4.2.1 Folktandvårdens åligganden

Fram till 1974 var folktandvården i princip en frivillig uppgift för landstingen och de landstingsfria kommunerna. Riksdagens beslut är 1973 om införandet av en allmän tandvårdsförsäkring innefattade också ställningstagande till utbyggnaden av folktandvården från 1 januari 1974. Folktandvården blev från detta datum en i lag ålagd skyldighet för landstingen.

Enligt 2 % folktandvårdslagen skall landstingskommun svara för tandvård för barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen till och med det år de fyller nitton år, i den mån behovet av tandvård icke tillgodoses i särskild ordning. Barn och ungdomar skall erbjudas regelbunden och fullständig behandling. De skall också ges den vård för akuta besvär som de behöver. Tandvården skall vara avgiftsfri för patienten.

Övergångsvis, till dess regeringen förordnar annat, är barn i åldern 3—5 år och ungdomar i åldern 17—19 år undantagna från folktandvårdens skyldighet att meddela avgiftsfri, organiserad tandvård. 1 de landsting l7—19-åringar inte erbjuds sådan tandvård omfattas de av tandvårdsförsäkringen. För tandvård inom folktandvården betalar dessa ungdomar endast halv patientavgift. Full tandvårdsersättning utgår dock från den allmänna försäkringen till huvud- männen.

] 4ä folktandvårdslagen sägs att ”landstingskommun skall i övrigt tillhandahålla tandvård för vuxna i lämplig omfattning". 1 Gå anges att folktandvården står under tillsyn av socialstyrelsen.

Vissa närmare föreskrifter om folktandvårdsplaner återfinns i folktand- vårdskungörelsen (SFS 1973:637). Enligt 3 & skall landstingskommun fast- ställa en plan över folktandvården inom landstingskommunen. Av planen skall framgå indelning i tandvårdsdistrikt, tandpoliklinikernas art, antal och

belägenhet samt antalet tandläkartjänster.

1 övergångsbestämmelserna till folktandvårdslagen (MF 1973164) stadgas att landstingskommun i en plan skall redovisa den utbyggnad som behövs för att tandvård som sägs i 2—4 && i lagen skall kunna tillhandahållas. Folktand- vårdsplanerna skall således—som ett led i förverkligandet av folktandvårdens utbyggnadsprogram — redovisa den utbyggnad av folktandvården som behövs för att en organiserad barn- och ungdomstandvård skall kunna genomföras. Utbyggnaden av specialisttandvården skall även redovisas.

4.2.2. Folktandvårdens personal

Antalet tandläkare inom folktandvården uppgick vid slutet av år 1977 enligt riksförsäkringsverkets statistik till 3 618 tandläkare. Närmare beskrivning av tandläkarkåren lämnas i kapitel 5.

Vid slutet av år 1977 var ca 170 tandhygienister verksamma inom folktandvården. Vid årsskiftet 1976/77 var antalet tandsköterskor ca 6 300. Vid samma tidpunkt fanns inom folktandvården ca 500 tandtekniker.

4.2.3. Folktandvårdens utveckling

Som en bakgrund till redovisningen av den nuvarande planeringen lämnas vissa uppgifter om utbyggnaden av folktandvården under de senaste 10 åren. I fig. 1 anges i diagramform utvecklingen av antal tandläkartimmar, antal behandlade patienter och tandläkartimmar per behandlad patient. Dessa uppgifter har hämtats från de årsrapporter avseende distriktstandvården som landstingen lämnar till socialstyrelsen.

I fråga om barntandvården visar diagrammet att antal tandläkartimmar i stort sett var konstant under åren 1960—1965 för att därefter öka för varje år fram till år 1974 då tandvårdsreformen genomfördes. Antalet fullständigt behandlade barn har ökat kontinuerligt fr. o. m. år 1955. Under år1977 fick ca 55 procent av 3—5 åringarna, ca 80 procent av 6-åringarna och ca 85 procent av 7—16-åringarna fullständig behandling. För sistnämnda åldersgrupp ger dock statistiken inte en helt riktig bild av den verkliga situationen eftersom barnen som regel kallas klassvis och revisionsintervallen i vissa fall är längre än 12 månader. I sammanhanget skall också noteras att en anslutningsprocent på 90 % eller däröver innebär att i praktiken samtliga barn som kan nås erhåller vård.

Antal tandläkartimmar per fullständigt behandlat barn har minskat från 2.2 timmar är 1960 till 1.7 timmar år 1977.

Utvecklingen av antalet tandläkartimmar inom vuxentandvården motsvarar den inom barntandvården. Under år 1974 minskade dock antalet timmar för att därefter åter öka något. Antalet behandlade patienter (fullständigt och partiellt) ökar genom åren bortsett från år 1974. Under år 1977 fick ca 920 000 patienteri åldrarna 17 år och äldre fullständig eller partiell behandling, dvs. ca 14 procent av befolkningen i dessa åldrar. Antalet tandläkartimmar per behandlad uppvisar en markant nedgång fr. o. m. är 1974. Detta torde bl. a. bero på att folktandvården då började att i större utsträckning än tidigare behandla revisionspatienter och ungdomar samt att akuttandvården utökats.

Figur 1

1 1 den organiserade barn— och ungdoms— tandvården ingår fr o m är 1974 även 17—19- åringar i den mån vår- den varit avgiftsfri för dessa. Se även avsnitt 7.2.1.

anniserad barn— och ungdomstandvård (0—16 åringggu Tandläkar- Antal full- Tandläkar- timmar ständigt be- " timmar er llOOO-tal) handlade ,' fullstän igt

(1 OOO—tal) I behandlad

2 000 1 000

1 200 2.4

800 1.6

400 0.8

1955 1960 1965 7071 73 75 77

.— Tandläkar— no...—ooo Tandläkar- ___-_Antal full- timmar timmar per ständigt be— fullständigt handlade behandlad

&giftsbelagd tandvård1

Tandläkar— Antal behandlade Tandläkar- timmar (fullständigt och partiellt) timmar per 11 OOO—tal) (1 OOO-tal) , behandlad 1 600 800

2.4

800

400

1955 1960 1965 7071 73 75 77 _— Tandläkar— u...... Tandläkar- ___—_ Antal be— timmar timmar per handlade behandlad

1977 knappt 19 % av den totala vuxentandvården i landet räknat i tandläkartimmar. Vidare kan nämnas att antalet vuxna patienter som behandlades inom folktandvården under 1977 beräknats uppgå till 23 % av samtliga behandlade vuxna patienter under året.

Folktandvårdens utveckling belyses också av den personalstatistik som socialstyrelsen sammanställt sedan 1973. Statistiken insamlas i regel två gånger om året och avser förhållandena första april respektive första oktober.] bilaga 1 redovisas bearbetningar och sammanställningar ur denna personal- statistik vad avser tandläkare.

Av denna framgår att huvudmännen sedan 1973 inrättat ca 500 nya heltidstjänster inom distriktstandvården och ca 240 deltidstjänster. Inom specialisttandvården har 190 heltidstjänster inrättats, men bara 14 deltids- tjänster. Totalt ökade antalet uppehållna heltidstjänster inom distriktstand- vården med 218 eller omräknat till heltid 124. Antalet uppehållna deltids- tjänster inom distriktstandvården ökade med 215 eller omräknat till heltid 104. Inom specialisttandvården ökade antalet uppehållna heltidstjänster totalt med 150 eller omräknat till heltid 149. Den senare uppgiften visar att tjänster inom specialisttandvård uppehålls nästan 100 %-igt, medan tjänster inom distriktstandvården har en väsentligt lägre uppehållsgrad.

Enligt socialstyrelsens personalstatistik 1978-04—01 var antalet heltids- tjänster där tillsättningsförfarande pågickl 231. Antalet vakanta2 heltids- tjänster med behov av tjänsteinnehavare var 213 (6 % av antalet inrättade tjänster). Av tjänster där tillsättningsförfarande pågick tillhörde 205 distrikts- tandvården medan av antalet vakanta tjänster 190 hörde till distriktstand- vården.

4.2.4. Folktandvårdens nuvarande planering

Socialstyrelsen hari PM 1975-03-20 informerat huvudmännen om sin syn på enhetligt uppbyggda tandvårdsplaner. Promemorian innehåller förslag till planeringsinriktning och förslag till uppläggning av och innehåll i princip- planer och verkställighetsplaner.

Förutsättningarna för huvudmännens tandvårdsplanering har härutöver klarlagts genom i första hand folktandvårdslagen och folktandvårds- kungörelsen men även genom publiceringen av Spri rapport 14/73 "Planering av tandvård”. Som en allmän förutsättning för den landstingskommunala planeringen utgår denna rapport från ett planeringssystem med principplaner på 10—15 års sikt, femåriga verkställighetsplaner och detaljerade årsbudgetre- dovisningar.

I Spri-rapport 9/ 77 presenteras en modell för programorienterad planering av barn- och ungdomstandvård. Den gäller verksamhetsplaner på 1—5 års sikt. Grundtanken med programorienterad planering är att resultatet av en verksamhet skall kunna relateras till dess mål. Planeringen utgår från vilka tandhälsoeffekter hos befolkningen man vill uppnå. Erforderligt resursbehov härför beräknas. Försök med programorienterad planering av tandvård enligt denna modell pågår f. n. inom Västernorrlands läns landsting.

Tandvårdsplaneringen hos huvudmännen har i regel skett parallellt med hälso- och sjukvårdsplaneringen och i en med denna mer eller mindre integrerad planeringsprocess. Tandvårdsplanerna finns redovisade såväl som separata tandvårdsplaner som delar av hälso- och sjukvårdsplaner. Vissa planer avser enbart förhållandena år 1980 och vissa såväl 1980 som 1985. Socialstyrelsen har tillsammans med Landstingsförbundet och Spri, bearbetat och utvärderat tillgängliga hälso- och sjukvårdsplaner, varvid även tand- vårdsplanerna sammanställts.

'Med tjänster eller vika- riat där lil/saltningsfor/a- rande pågår avses tjän- ster där utannonsering skall ske, har skett eller tillsättning pågår. Beträf- fande tandläkare ingår dessutom tjänster vilka enligt socialstyrelsens kvoteringssystem inte kan utnyttjas.

2Till vakanta tjänster har förts dels tjänster där minst en utannon— sering skett under den senaste halvårsperioden utan att sökande anmält sig, dels tjänster där behov av tjänsteinneha- vare för närvarande ej föreligger.

5. Tandläkarkåren

5.1. Tandläkarkårens sammansättning 1977

5. 1 . 1 Legitimerade tandläkare

Vid 1977 års utgång fanns följande antal legitimerade tandläkare.

Antal legitimerade tandläkare 1977-12-31

Ålder Män Kvinnor Summa —24 69 84 153 25—29 610 445 1 055 30—34 913 623 1 536 35—39 895 452 1 347 40—44 866 267 1 133 45—49 634 245 ' 879 50—54 578 199 777 55—59 427 222 649 60—64 280 116 396 65— 952 376 1 328 ___—M Total 6 224 3 029 9 253

&

Av de legitimerade tandläkarna var 14 % (1.328) 65 år eller äldre. Relationen mellan kvinnor och män kommer på sikt att ändras. Närmare hälften av de som 1977/ 78 påbörjade tandläkarutbildning är kvinnor.

5.1 .2 Verksamma tandläkare

Som verksamma anses i riksförsäkringsverkets statistik tandläkare som under redovisningsperioden inkommit med minst en samlingsräkning för verksamhet inom privattandvård eller specifikation för verksamhet inom folktandvård eller som haft anställning vid fakultet. Antalet verksamma under 1977 var enligt statistiken 7 539, dvs. 81 % av antalet legitimerade vid årets utgång. Bland de verksamma var 5 152 (68 %) män och 2 387 (32 %) kvinnor. Ca 7 % av de verksamma, 499 tandläkare, var 65 år eller äldre.

Av de verksamma tandläkarna tjänstgjorde 3 145 enbart i folktandvården. Verksamma inom både folktandvård och privattandvård var 484. Enbart i privattandvård var 3 910 verksamma.

Fördelningen på kön och ålder av de privat- och distriktstandläkare som varit verksamma under hela är 1977 framgår av bilaga 2. Som framgår av denna är 56 % av tandläkarna i folktandvården kvinnor. Motsvarande siffra i privattandvården är 16 %. Medianåldern år 1977 framgår av följande tablå.

Distriktstandläkare Privattandläkare Män 37.9 45.8 Kvinnor 35.8 4337 Samtliga 36,1 45.5

5.1.3. Arbetad tid per tandläkare

Fördelningen av arbetad tid i timmar 1977 för tandläkare inom privattand- vård och folktandvård framgår av bilaga 3. Uppgifter avseende arbetad tid för tjänstetandläkare grundas på de tjänstgöringsuppgifter som inrapporteras av folktandvårdens kliniker. När det gäller den privata sektorn bygger statistiken på tandläkarnas egna uppgifter. Den genomsnittligt arbetade tiden var för privattandläkare 1 588 timmar och för tjänstetandläkare 1 173 timmar per år. Utvecklingen 1975—1977 av aritmetiska medelvärdet av antalet tandläkar- timmar för tandläkare som varit verksamma hela året framgår av följande uppställning.

År Enbart privattandvård Enbart folktandvård timmar per år timmar per år

1975 1 579 1 228 1976 1 576 1 206 1977 1 588 1 173

Som förklaring till skillnaden i arbetstid inom privattandvård och folktand- vård kan följande orsaker nämnas.

Av bilaga 3 framgår att kvinnor har en lägre medelårsarbetstid än män. Inom folktandvården är andelen kvinnor 56 % och 16 % i privatpraktik. Dessa förhållanden är en väsentlig förklaring till skillnaden i medelårsar- betstid mellan folktandvård och privattandvård. Personalpolitiska åtgärder inom folktandvården med bl. a. ett stort antal deltidstjänster och partiella tjänstledigheter påverkar också medelårsarbetstiden.

Den reglerade arbetstiden inom folktandvården och den begränsade förekomsten av övertidsarbete leder till att endast ett fåtal av de manliga tandläkarna i folktandvården arbetar mer än 1700 timmar. Dessa utgör endast omkring 10 % av dem som haft anställning under hela år 1977, enligt riksförsäkringsverkets statistik. Omkring 56 % av manliga privattindläkare redovisar 1700 timmar eller mer i arbetstid.

Uppgifterna om tandläkarkåren har hämtats ur riksförsäkringsverkets statistik.

5.2. TPU:s tillgångsprognoser

TPU redovisar i rapport nr 1 Tillgångsprognos för tandvårdspersonal bl. a. prognoser över tillgång på tandläkare. Prognoserna har gjorts utifrån dels ett grundantagande, dels ett alternativt antagande. I rapporten understryks att prognoserna över antal yrkesverksamma resp. antal arbetstimmar för de olika yrkeskårerna grundar sig på uppgifter från år 1975. För detta år kunde basmaterial erhållas från riksförsäkringsverkets nyinrättade tandläkarregis- ter. Detta år kan dock ha präglats av de initiala svårigheter som införandet av tandvårdsförsäkringen medfört och därför utgöra en mindre lämplig bas för prognosarbetet. Utredningen ser kontinuerligt över sina prognoser. Sådan översyn har hittills skett med 1977 som basår.

Av de ovan nämnda antagandena redovisar vi endast grundantagandet. Det innehåller i sig ett antal antaganden om bl.a. utbildningskapaciteten under prognosperioden, sysselsättningsgraden för yrkesverksamma tandlä- kare och fördelningen av tandläkarna mellan offentlig och privat verksamhet. Antalet platser för utbildning av tandläkare är sedan läsåren 1975/76 totalt 500. Dessa fördelar sig på Göteborg 120, Malmö 100, Stockholm 220 och Umeå 60. Grundantagandet utgår från att utbildningskapaciteten är oför- ändrad under prognosperioden som omfattar tiden fram till år 2000. Utred- ningens grundantagande bygger på riksdagsbeslutet år 1973 avseende fördel- ningen av tandläkarna under resterande del av 1970-talet. Antagandet innebär att nettotillskottet av tandläkare under hela prognosperioden skall tillfalla folktandvården. Tillgången till yrkesverksamma tandläkare och tandläkartimmar redovisas i bilaga 4.

Som tidigare nämnts har en reviderad prognos vad avser antalet tandläkar- timmar upprättats. Orsaken härtill är att sysselsättningsgraden under 1977 inom folktandvården varit lägre än den som utredningen antog med utgångs- punkt från 1975 års sysselsättningsgrad.

Den reviderade prognosen redovisas i nedanstående tablå. Antal tandläkartimmar i 1 OOO-tal enligt en något förändrad TPU-prognos (med 1977 års sysselsättningsgrad men huvudsakligen samma antaganden).

Verksamhet 1980 1985 Offentlig 5 867 7 689 Privat 5 492 5 492 500 tandläkare över 64 år, ofördelade 500 500 Totalt 11 859 13 681

De beräkningar som vi låtit utföra avseende utbyggnaden av folktandvården och utvecklingen av tandvårdsresurser för barn och vuxna inom de olika landstingen bygger beträffande tillgångssidan på denna reviderade TPU- prognos.

6. Utbyggnaden av folktandvården

6.1. Riksdagens beslut

1 riksdagens beslut 1973 om allmän tandvårdsförsäkring fastslogs ett mål för omfattningen av folktandvårdens utbyggnad. I beslutet angavs även en riktpunkt för inom vilken tid detta mål skulle vara uppnått.

I propositionen med förslag till allmän tandvårdsförsäkring säger departe- mentschefen att folktandvården bör byggas ut i sådan omfattning att den kan erbjuda en avgiftsfri, organiserad tandvård till samtliga barn- och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år. Med organiserad vård avses att barnen och ungdo- marna regelbundet erbjuds fullständig behandling. Vid denna utbyggnad bör enligt propositionen först tandvården för åldersgrupperna 6—16 år tillgodoses. Därnäst i angelägenhetsgrad kommer en organiserad vård för barn före skolåldern. Ungdomstandvården bör byggas ut först sedan tandvården för åldersgrupperna upp t.o.m. 16 år ha genomförts. Vid full utbyggnad beräknades 95 % av åldersgrupperna 3—16 år och 80 % av åldersgrupperna 17—19 år vara anslutna till barn- och ungdomstandvården.

Målet var enligt departementschefen att folktandvården skulle tillföras vårdresurser i sådan utsträckning att utbyggnadsprogrammet för barn- och ungdomstandvården kunde fullföljas under 1970-talet.

Samtidigt beräknades vuxentandvården inom folktandvården ha ökat i omfång till att omfatta 30—35 % av tandvården åt den vuxna befolkningen i landet. Till skillnad från vad som gäller för barn- och ungdomsvården fastställdes inget preciserat mål för vuxentandvårdens utbyggnad.

6.2 1970 års försäkringsutrednings utbyggnadsmodell

Det av riksdagen sålunda beslutade målet byggde på en av 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring upprättad teoretisk utbyggnadsmodell. Modellen innehöll en beräkning i tandläkartimmar dels av den framtida tillgången på tandläkare, dels av tandvårdsbehovet för barn och ungdom jämte viss utbyggnad av vuxen- och specialisttandvård.

På tillgångssidan räknade utredningen med att hela nettotillskottet av tandläkare skulle tillföras folktandvården. Nettotillskottet beräknades av utredningen bli följande.

31/12 Antal Tandläkartimmar år tandläkare (1 OOO-tal) 1972 217 305 1973 201 298 1974 192 275 1975 178 262 1976 188 285 1977 241 368 1978 319 479 1979 316 465 1980 316 465

Av nettotillskottet fördes i modellen från början hälften till barn- och ungdomstandvården och hälften till vuxentandvården. Fr.o.m. 1979 då utredningen räknade med att barn- och ungdomstandvården skulle ha blivit fullt utbyggd, tillfördes vuxentandvården en större andel av nettotillskottet.

Barn- och ungdomstandvård

Modellens behovsdel utgick från beräknat antal barn och ungdomar i olika åldersgrupper, beräknad anslutningsprocent och beräknad medelbehand- lingstid fram till 1980. Antalet barn och ungdomar i åldersgrupperna 3—19 år räknades fram med hjälp av statistiska centralbyråns befolkningsprognos för riket 1971—2000. Anslutningen vid full utbyggnad antogs för åldersgrupperna 3—16 år vara 95 % och för 17—19 år 80 %.

Medelbehandlingstiderna antogs vara 1 timme/ år för åldersgruppen 3—6 år respektive 2 timmar för åldersgrupperna 7—19 år. I modellen räknade man med att först tillgodose vårdbehovet hos ålders- grupperna 6—16 år därefter åldersgrupperna 3—5 år och sist åldersgrupperna 17—19 år. Fördelningen av tandläkartimmar inom folktandvårdens barn- och ungdomstandvård redovisas i tabell 1 i bilaga 5. Av denna framgår att barn- och ungdomstandvården enligt den teoretiska modellen skulle kunna vara helt utbyggd under år 1979.

Vuxen tandvård

Volymen på folktandvårdens vuxentandvård bestämdes av att tandläkarna under i stort sett halva arbetstiden skall behandla barn och ungdomar. Detta innebar att ungefär hälften av nettotillskottet av tandläkartimmar under uppbyggnadsperioden skulle tillföras vuxentandvården.

Specialisttandvård

För utbyggnad av folktandvårdens specialisttandvård m. m. beräknades ett årligt tillskott på 50 000 timmar.

Prognos

Med utgångspunkt härifrån gjorde 1970 års försäkringsutredning den fördel- ning av prognostiserade tandläkartimmar åren 1971—1980 på folktandvård och privattandvård som framgår av i tabell 2 bilaga 5.

6.3. Jämförelse prognos — utfall 1974—1977

6.3.1. F til/ständigt behandlade barn och ungdomar samt folktandvårdens andel av vuxentandvården

I följande stapeldiagram (figur 2) jämförs försäkringsutredningens prognos avseende 3—19-åringar med statistiskt utfall enligt landstingens årsrapporter till socialstyrelsen avseende distriktstandvården. Utfallet för åldersgruppen 6—16 år ligger drygt 10 procentenheter under prognosen för år 1977. Barnen i denna åldersgrupp torde likväl få regelbunden vård men med något längre revisionsintervall än 12 månader. För åldergruppen 3—5 år är utfallet ca 40

3—5 år 6—16 år

50 50 X

I

17—19 år

I _ l

'.!?

ff "fl

Fig. 2 Jämförelse mellan |försäkringsutredningens prognos och Lit/all avse— ende procentuell andel jii/lständigt behandlade 3—19-åringar inom dis- triktstandvården

74 75 76 77 74 75 76 77 74 75 76 77 1974—1977.

Fig. 3 Jämförelse mellan försäkringsutredningens prognos och utfall avseende folktandvårdens procentu- ella andel av den totala vuxentandvårdstiden 1974—1977 (exkl. specia- listtandva'rd).

% %

P '3 30 D Prognos ), x,, Utfall 30

i"" _x' x lif

x/ n' |x / i!” &

IX/

procentenheter under prognosen för år 1977 medan utfallet för åldersgruppen l7—19 år under hela perioden 1974—1977 varit högre än prognosen. År 1977 ligger den drygt 5 procentenheter över prognosen.

I ovanstående stapeldiagram (fig. 3) jämförs försäkringsutredningens prognos avseende folktandvårdens procentuella andel av den totala vuxen- tandvårdstiden med ett beräknat utfall för åren 1974—1977.

6.3.2. Tandläkartimmar

Uppgifterna i tabell 2 bilaga 5 om prognostiserat antal tandläkartimmar för folktandvård och privattandvård har i bilaga 6 sammanställts med tillgängliga uppgifter om utfall åren 1974—1977.

För distriktstandvårdens del har socialstyrelsens statistik använts. Ålders- gruppen 17—19 år finns ej särredovisad i denna statistik. En skattning för åldersgruppen har emellertid beräknats som antalet fullständigt behandlade — enligt socialstyrelsens statistik — multiplicerat med en antagen genomsnittlig behandlingstid av 2 timmar.

För folktandvårdens specialisttandvård saknas tillförlitlig statistik angå- ende utfallet. Grova skattningar har gjorts genom att antalet uppehållna tjänster inom specialisttandvården enligt socialstyrelsens statistik multiplice-

rats mezd genomsnittligt antal tandläkartimmar 1975 för helårsanställda distriktsztandläkare enligt tandläkarregistret. Ett skattat påslag på 100000 timmar för administrativ tid (tandvårdschefer m. 11.) har dessutom gjorts då sådan tid sammanförts med specialisttimmar i prognosen.

Utfall—et för privattandvården har hämtats ur riksförsäkringsverkets statis- tik.

Enligt prognosen skulle antalet tandläkartimmar 1974 bli 9 833 000. Enligt statistiken blev det 10 109 000 timmar, dvs. 276 000 timmar mer än progno- sen. Detta beror på att det blev 178 tandläkare fler detta år än vad försäkringsutredningen hade räknat med. I bilaga 7jämförs antal tandläkare enligt socialstyrelsens statistik med försäkringsutredningens prognos för 1971—1977.

Den faktiska utvecklingen av fördelningen av tandläkartimmar mellan folktandvård och privattandvård skiljer sig från prognosen. I prognosen antogs att privattandvården skulle bibehålla 1971 års volym, 5162000 timmar fram t.o.m. 1980. Här må noteras vad försäkringsutredningen framhöll nämligen att många privattandläkare före försäkringen enligt tandläkarförbundet uppgav en bristande patienttillgång. Det ansågs därför sannolikt att privattandvården skulle kunna öka sin årliga arbetstid med minst 500 000 tandläkartimmar. Utfallet för 1974 blev emellertid 6 053 000 timmar. Därefter har någon större förändring emellertid ej skett. År 1977 är utfallet 6 034 000 timmar. För folktandvårdens del blev utfallet 1974 mer än 0.6 miljoner timmar lägre än prognosen. Skillnaden mellan utfall och prognos har sedan successivt ökat och uppgick 1977 till 1,2 miljoner timmar.

En orsak till skillnaden mellan prognos och utfall 1974 är att ett antal tandläkare övergick till privattandvård i och med att tandvårdsförsäkringen infördes.

Ytterligare en orsak härtill är att sysselsättningsgraden inom folktand- vården är lägre än vad försäkringsutredningen räknade med. Utvecklingen inom folktandvården mot större antal deltidstjänster har bidragit till detta. Utredningen utgick ifrån att sysselsättningsgraden skulle vara densamma inom folktandvård och privattandvård. Redan före försäkringens införande var emellertid sysselsättningraden enligt tandläkarnas årliga anmälan till socialstyrelsen högre inom den privata tandvården. Här må dock noteras att full jämförbarhet inte föreligger mellan de statistiska uppgifterna om syssel- sättningsgraden. Till grund för den årliga anmälan till socialstyrelsen låg tandläkarnas egna uppgifter om antalet arbetade timmar under året. Detta gällde såväl tjänstetandläkare som privattandläkare. Sådana uppgifter får anses osäkra. Efter försäkringens införande baseras statistiken beträffande tjänstetandläkarna på de tjänstgöringsuppgifter som inrapporteras av folk- tandvårdens kliniker. När det gäller den privata sektorn grundas statistiken på tandläkarnas egna uppgifter på de månatliga räkningarna till försäkrings— kassan.

6.4. Prognoser över när folktandvården kan vara utbyggd

6.4.1 Rapport nr [O,/"rån tandvårdsdelegationens observationsgrupp över tandläkarsituationen inom folktandvården m. rn.

Efter uppdrag från riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation genomförde dess obs-grupp under våren 1977 en kartläggning av folktandvårdens utbygg- nadsläge. Arbetet har redovisats i obs-gruppens rapport nr 10. Avsikten med rapporten var bl. a. att belysa när målet fullt utbyggd folktandvård kan nås. För att åstadkomma denna belysning gjorde gruppen i princip om de beräkningar som försäkringsutredningen utförde vid upprättandet av sin teoretiska utbyggnadsmodell. I samband härmed reviderade socialstyrelsen med 1975 som basår försäkringsutredningens beräkningar av hur många tandläkartimmar som behövs för full utbyggnad. De nya beräkningarna benämns i det följande SoS 77. Nya tillgångsprognoser — modifieringar av TPU:s prognoser över antal tandläkartimmar 1975 och 1980 — togs också fram under arbetet med rapporten nr 10. Nedan jämförs först behovsberäkningar enligt försäkringsutredningen med 505 77 och därefter 505 77 med den modifierade tillgångsprognosen.

Beräknat behov av och tillgång till tandläkartimmar (I OOO-tal) för folktandvården

År Försäkrings- 505 77 Skillnad Tillgång Skillnad utredningen SoS 77 tillgång —

försäkrings- 505 77 utredningen

1975 4 933 4 188” 1976 5 218 4 981 — 237 4 386 — 595

1977 5 586 5316 — 270 4 724 — 592 .

1978 6065 5 617 —488 5081 —536 1979 6529 6154 —375 5518 —636 1980 6 995 6 549 — 446 5 956 — 593

” Bas för beräkning. Antal timmar enligt statistik.

Enligt 805 77 skulle sålunda folktandvården kunna genomföra den av statsmakterna beslutade utbyggnaden med ett något lägre antal tandläkar- timmar, ca 450000, än vad försäkringsutredningen räknade med. Den huvudsakliga förklaringen till att 505 77 anger lägre behov av tandläkar- timmar är att dessa beräkningar utgår från mindre årskullar inom åldersinter- vallet 3-19 år. Skillnaden mellan folktandvårdens beräknade behov av tandläkartimmar och tillgången enligt rapportens beräkningar uppgår år 1980 till 600000 timmar per år, vilket motsvarar 456 tandläkare om varje tandläkare antas arbeta ] 300 tim/år. Antalet tandläkartimmar inom privatt- andvården under åren 1975—1980 har vid ovanstående beräkning antagits vara oförändrat 6 015 000 timmar per år.

Obs-gruppen redovisade i rapporten en beräkning över när folktand- vården kan uppfylla sitt vårdåtagande om utbyggnaden förskjuts in på 80- talet. De utförda beräkningarna kan sammanfattas på följande sätt:

Skillnaden mellan beräknat behov (505 77) av tandläkartimmar enligt utbyggnads- programmet och tillgång till tandläkartimmar (] OOO-tal) för folktandvården 1980—1982 enligt prognos

År Behov Tillgång Skillnad 1980 6 549 5 956 — 593 1981 6 592 6 363 — 229 1982 6614 6742 +128

Beräkningen visar att om privattandvården även efter år 1980 hålls oför- ändrad på 6 015 000 timmar per år kan folktandvården enligt tillgångsprog- nosen uppfylla sitt vårdåtagande år 1982 om behovet av tandläkartimmar beräknas enligt SoS 77. Beräkningar av behovet baserade på LKELP 76 tyder på att bristen på tandläkartimmar kan vara täckt först ett eller ett par år senare.

Ett av skälen till att utbyggnaden enligt LKELP 76 blir ytterligare försenad är att LKELP utgår från folktandvårdsplaner och i dessa harjusteringar gjorts för att beakta lokala behov av vuxentandvård. Det är vidare sannolikt att LKELP, som bygger på tandvårdsplanernas högre ambitionsnivå för vuxen- tandvård än de 30,3 % som 505 77 räknar med, av detta skäl anger något fler timmar vuxentandvård än 805 77.

6.4.2. Ny prognos

Den av obs—gruppen utförda prognosen över när folktandvården kan vara utbyggd har 1975 som basår för beräkningarna. Vi har gjort om obsgruppens prognos. Vad gäller behovssidan bygger de nya beräkningarnas befolk- ningstal på befolkningsprognos enligt länsplaneringens översyn våren 1977. I övrigt är antaganden och beräkningsmetod desamma som i obsgruppens rapport nr 10.

En ny prognos över tillgång på tandläkartimmar har i augusti 1978 redovisats av TPU. Denna är korrigerad i förhållande till den tidigare tillgångsprognosen med hänsyn till den lägre sysselsättningsgrad inom folktandvården som 1977 års statistik visar. Basår för den reviderade prognosen är 1977.

De utförda beräkningarna kan sammanfattas i nedanstående tabell. Varia- tioner huvudmännen emellan beträffande utbyggnadsprogrammets genom- förande redovisas i avsnitt 6.5.

Skillnaden mellan beräknat behov av tandläkartimmar och tillgång till tandläkar- timmar (1 OOO—tal) för folktandvården 1980-1983 enligt vår prognos

År Behov Tillgång Skillnad 1980 6 575 5 797 _ 778 1981 6616 6161 —455 1982 6 640 6 526 — 114 1983 6 649 6 890 + 241

De utförda beräkningarna visar i förhållande till obs-rapport nr 10 en förskjutning in på år 1983 av tidpunkten för fullt utbyggd folktandvård. Skillnaden beror i första hand på att tillgången på tandläkartimmar minskat p. g. a. den lägre sysselsättningsgraden inom folktandvården.

6.4.3. Folktandvårdsplaner och LKELP 78 Tjänster

Ovan beskrivna beräkningar visar i vilken takt det är teoretiskt möjligt att inom de olika landstingen klara utbyggnaden av folktandvården. Huvud- männens egen planering av utbyggnaden framgår dels av de enligt gällande bestämmelser upprättade tandvårdsplanerna, dels också av de 5. k. LKELP- undersökningarna. Folktandvårdsplanerna ger uttryck för huvudmännens målsättning för folktandvårdens inriktning och omfattning medan LKELP- undersökningarna ger en uppfattning om huvudmännens bedömningar av vad som är möjligt att genomföra under aktuell redovisningsperiod.

I såväl folktandvårdsplaner som LKELP-undersökningar används begreppet tandläkartjänst. Vid upprättandet av folktandvårdsplanerna har huvudmännen utgått från heltidstjänster men räknat med något varierande antal tandläkartimmar per tjänst. Antalet tandläkartimmar per tjänst varierar mellan 1 450 och 1 550 timmar per tandläkartjänst och år. Vid våra översätt- ningarav folktandvårdsplanerna till tandläkartimmar har vi räknat med 1 500 tandläkartimmar per tjänst.

För att ge ett perspektiv på hur huvudmännens planering av utbyggnaden av distriktstandvården har förändrats under senare år redovisas i figur 4 (nästa sida) utvecklingen av antal tandläkartimmar inom distriktstandvården enligt LKELP-undersökningar -75, -76, -77 och -78. Det framgår av diagrammet att huvudmännen räknat med en successiv nedskrivning av de utbyggnadsam- bitioner som LKELP-undersökningarna speglar.

Nedan redovisas antalet tandläkartjänster och tandläkartimmar enligt sammanställning av folktandvårdsplaner samt enligt LKELP 78 för åren 1980—1983.

Distriktstandvård, tjänster och timmar"

År Folktandvårdsplanerna (1974—75) LKELP 78 Tjänster” 1 OOO-tal timb Tjänster 1 OOO-tal timb 1980 4 061 ' 6 092 (3 593) (5 390) 1981 (4 092) (6 138) 3 742 5 613 1982 (4 123) (6 185) (3 860) (5 790) 1983 (4 154) (6 231) 3 978 5 967

” Inom parentes anges antalsuppgifter som beräknats under antagande om en jämn årlig utveckling mellan de år för vilka uppgifter redovisas i folktandvårdsplanerna resp. LKELP 78. ' b 1 500 tim/tjänst.

Antal tandläkartimmar ( 1 OOO—tal)

6 000

5 50

5 000 Figur 4. Behovet av tand- Iäkartimmar/ inom dis— triktstandvården enligt LKELP 75, LKELP 76, 4 500 LKELP 77 och LKELP 78. Tillgång på tandläkar- timmar inam distriktstand- vården 1 974—197 7.

4 00

1 Antal inrättade tjänster resp basår och antal planerade tjänster resp horisontår har omräk— nats till antal tandläkar- timmar. 2 Antal tandläkartimmar inom organiserad barn- och ungdomstandvård År samt avgiftsbelagd tandvård enligt social- 75 76 77 78 79 80 81 82 83 styrelsens statistik. Tillg på timmar enl statistik

350

1974

Som framgår av denna uppställning beräknas antalet tandläkartjänster 1980 bli 468 färre enligt LKELP än enligt folktandvårdsplanerna.

Detta sammanhänger bl. a. med svårigheterna att rekrytera tandläkare. Som följd härav har utbyggnadsprogrammet fått senareläggas. Med hänsyn till prioritering av barntandvården går detta främst ut över vuxentandvården. Utbyggnaden av vuxentandvården i enlighet med tandvårdsplanernas inten- tioner skulle därmed komma att genomföras något senare.

Distriktstandvård, kliniker

I folktandvårdsplanerna redovisas hur behovet av kliniker utvecklas från basåret 1974 fram till 1985. Bedömningar av vad som är möjligt att genomföra redovisas i LKELP-undersökningarna. Hur huvudmännens planering av utbyggnaden av distriktstandvården har förändrats under senare år redovisas i nedanstående tablå som åskådliggör utvecklingen av antalet kliniker inom distriktstandvården enligt LKELP-undersökningarna 1975—1978.

Antal distrikts- och annexpolikliniker enligt LKELP 75 — LKELP 78

År Antal kliniker" enligt

LKELP 75 LKELP 76 LKELP 77 LKELP 78

1974 978 1975 1 005 985 1976 1 020 998 1 026 1977 1 039 1013 1 030 1024 1978 (1 056) (1 032) 1 052 1 038 1979 (1 073) 1 050 (1 074) I 06] 1980 1 089 (1 074) 1 096 (1 075) 1981 1097 (1112) 1088 1982 1 128 (1 097) 1983 1 106

" Inom parentes anges antalsuppgifter som beräknats under antagande om en jämn årlig utveckling mellan de år för vilka uppgifter redovisas i respektive LKELP

Av tablån framgår att huvudmännen i sin genomförandeplanering i stort sett upprätthållit de ambitioner som dokumenterats i LKELP 75.

6.5. Beräkningar av de enskilda huvudmännens utbyggnadssituation 1980—1983 — regionala prognoser

6.5.1. Teoretiska beräkningar

I föregående avsnitt har beräkningar över utbyggnaden av folktandvården gjorts för riket' som helhet. För att belysa vid vilken tidpunkt varje enskild huvudman teoretiskt skulle kunna förväntas ha genomfört utbyggnadspro- grammet har socialstyrelsen utfört beräkningar avseende huvudmännens utbyggnad av distriktstandvården under åren 1980—1983. Dessa beräkningar kallas i det följande regionala prognoser. Beräkningarna har gjorts på i princip samma sätt som de ovan för hela riket redovisade. Detta innebär bl.a. att privatpraktikerkåren förutsatts vara oförändrad.

I beräkningarna på riksnivå antas att medelbehandlingstiden för 3—6 åringar är 1 timme och 2 timmar för åldersgrupperna 7—16 och 17—19, dvs. samma antagande som i försäkringsutredningens teoretiska modell. I de regionala prognoserna antas att det enskilda landstinget under prognospe- rioden har samma medelbehandlingstid som registrerats i 1977 års verksam- hetsstatistik för barn och ungdomar. Härigenom erhålls en för varje huvudman individuell beräkning av förväntad utbyggnadstakt. Beräkning- arna blir härigenom mera verklighetsanpassade. De kan sägas belysa — på landstingsnivå — den principiella innebörden av riksdagsbeslutet om folk- tandvårdens utbyggnad.

För varje landsting her behovet av tandläkartimmar beräknats för vart och ett av åren 1980—1983. År 1983 antas fördelningen mellan barn- och vuxentandvårdstid vara 54/46. Tillgången på tandläkartimmar ett visst prognosår har beräknats som summan av det antal timmar landstinget redovisat 1977 och den del av tillskott av tandläkartimmar fr. o. m. 1978 och

t. o. m. prognosåret som skulle fördelas till landstinget i princip enligt nuvarande kvoteringsmetod. (Se avsnitt 9).

Om behovet av tandläkartimmar är större än tillgången på timmar kan distriktstandvårdens utbyggnadsläge beskrivas genom att ange vilka av åldersgrupperna 6—16,3—5 och 17—19 år som tillgängligt antal timmar räcker till. Det innebär att en fördelning på nämnda åldersgrupper av underskottet kan redovisas. I figur 5 har sättet att räkna åskådliggjorts.

Beräkningarna visar att under de förutsättningar som prognosen bygger på skulle således folktandvården kunna vara fullt utbyggd i samtliga landsting under år 1983. Resultatet av beräkningarna presenteras mer utförligt nedan.

1 tabellerna 1—4 i bilaga 8 redovisas resultatet av beräkningarna i form av antal tandläkartimmar som saknas inom organiserad barn- och ungdoms- tandvård prognosåren 1980—1983. Beräkningarna avser 31 december respek- tive prognosår. Beräkningarna bygger på att landstinget anses klara av åldersgruppen 17—19 år vid 80-procentig anslutning.

] tabell 1 visas den beräknade situationen 1980. Endast 6 landsting saknar tandläkartimmar för att ta hand om 17-åringarna. Enligt beräkningarna kan 10 landsting ta hand om såväl 17- som 18-åringar. Av dessa 10 kan 5 också omhänderta 19-åringarna. År 1980 saknas tandläkartimmar i 21 av 26 huvudmannaområden för omhändertagande av hela åldersgruppen 17—1 9 år. Bristen på tandläkartimmar inom dessa landsting har också uttryckts i brist på tandläkare.

Av tabell 2 framgår att samtliga huvudmän år 1981 beräknas kunna ta hand om l7-åringarna. Endast 3 landsting klarar ej 18-åringarna. I 13 landsting av de 26 saknas timmar för omhändertagande också av l9-åringarna. Bristerna uttryckta i antal tandläkare är dock små inom de 13 landstingen och utgör tillsammans endast ca 36 tandläkare i hela riket.

I tabell 3 visas att det vid slutet avår 1982 enligt beräkningarna finns 5 landsting som inte helt klarar 19-åringarna. Tillsammans saknas i dessa landsting 718 timmar, dvs. mindre än ] tandläkare. Det innebär att utbyggnaden av distriktstandvården enligt dessa beräkningar i stort sett kan fullföljas inom samtliga landsting under år 1982. Av tabell 4 framgår att det under år 1983 uppkommer ett beräkningsmässigt ”överskott" av tandläkar- timmar, dvs. det blir tandläkartimmar över för annan tandvård än som

Behov av tandläkartimmar ./. prognosåret

Tandläkartim

är 19 7 7 + Underskott prognosåret

Del1 av tillskottet fr o rn 1978 to rn prognosåret

Timmar över för

6—1 6 år eller annan tandvård

17—19 år

prognosåret

Figur 5 Översikt/ig beskriv- ning.

1 Tillskottet fördelas av socialstyrelsen i relation till resp landstings be- hov av ytterligare tand— läkartimmar — i jämfö— relse med år 1977 — för att nå full utbyggnad (utbyggnadsbehovet).

inräknats i prognosen.

Enligt denna prognos kommer balansen mellan behov av och tillgång på tandläkartimmar för utbyggnaden av folktandvården att uppnås något tidigare än vad som framgår av motsvarande prognos på riksnivån. Den huvudsakliga förklaringen till skillnaden är att de landstingsvisa beräkning- arna utgår från genomsnittligt lägre medelbehandlingstid för åldersgrupperna 3—19 år än vad försäkringsutredningens teoretiska modell bygger på.

6.5.2. Tandläkartimmar 1983 enligt LKELP 78 och socialstyrelsens regionala prognos

1 LKELP 78 redovisas antal tjänster totalt inom respektive landsting. Vidare särredovisas antalet specialisttandläkare, varför det är möjligt att ta fram uppgifter om antal tandläkartjänster inom distriktstandvården för de olika landstingen. Antalet tjänster överförs till tandläkartimmar via antagandet I 500 tandläkartimmar per tjänst. I tabellen i bilaga 9 har tandläkartimmar enligt LKELP 78 redovisats för respektive landsting. Som jämförelse redovisas motsvarande uppgifter från socialstyrelsens regionala prognos. I kolumn 3 har skillnaden angivits. Det framgår av tabellen att prognostiserade timmar enligt LKELP och enligt regional prognos nära nog sammanfaller 1983 på riksplanet. LKELP redovisar ca 38 000 timmar större behov än socialstyrelsens regionala prognos. Av de 26 huvudmännen ligger 10 i sina LKELP-planer under vad socialstyrelsen beräknat som behov för deras utbyggnad enligt riksdagsbe- slutet. Den största avvikelsen har Stockholms läns landsting med ca 300 000 timmar. I sin egen planering för vuxentandvård beaktar huvudmännen förefintliga privattandläkarresurser. Älvsborg, Skaraborg och Värmland är andra landsting som har färre timmar i LKELP än i respektive regional

prognos. Fler tandläkartimmar enligt LKELP än enligt regional prognos redovisas för 13 landsting. Fem av dessa har över 50000 timmar mer än regional prognos. Dessa fem landsting är Jönköping, Kopparberg, Gävleborg, Väster- botten och Norrbotten. En förklaring härtill är att dessa landsting har planerat för en högre andel vuxentandvård än riksgenomsnittet.

6.6. Tänkbara förändringar av vårdbehovet

Behovet av tandvård och därmed tandläkare påverkas givetvis av tandsjuk- domarnas frekvens. En minskad kariesfrekvens p.g.a. olika profylaktiska åtgärder förändrar behovet av reparativ tandvård. Inom barn- och ungdoms- tandvården — där karies är den vanligaste tandsjukdomen — kan olika kariesförebyggande åtgärder komma att påverka den s. k. medelbehandlings- tiden dvs. antal tandläkartimmar per fullständigt behandlad patient. Medel- behandlingstiderna utgör en viktig faktor i de behovsprognoser vi utfört vad gäller folktandvårdens barn- och ungdomstandvård. Sådana förändringar av vårdbehovet kan således väsentligt förändra våra behovsprognoser.

Inom folktandvården har under de senaste 10 till 15 åren en kraftig satsning skett på olika förebyggande åtgärder inom tandvården. Som framgår av fig. ]

har också medelbehandlingstiden minskat inom den organiserade barntand- vården sedan år 1960. Denna minskning brukar tillskrivas effekterna av de förebyggande åtgärderna. Andra faktorer, som kan ha påverkat förändringen i medelbehandlingstiden, är olika rationaliseringar av tandvårdsarbetet och en ökad delegering av arbetsuppgifter från tandläkare till annan vårdpersonal. Som framgår av bil. 11 (diagram 5) varierar medelbehandlingstiden mellan olika huvudmannaområden. Denna variation kan till viss del förklaras av att man hunnit olika långt när det gäller det profylaktiska arbetet.

När det gäller olika förebyggande åtgärders inverkan på vårdbehovet har vi tagit del av TPU:s sammanställningar i denna fråga. Ytterligare insamling av material har även påbörjats. Idet korta tidsperspektiv, som våra behovsprog- noser utarbetats, har vi dock inte ansett det möjligt att införa några antaganden om ett minskat vårdbehov inom barn- och ungdomstandvården p. g. a. ytterligare effekter av profylaxen. Genom att huvudmännens indivi- duella medelbehandlingstider använts i socialstyrelsens regionala prognos har vi dock fått en anknytning till dagens vårdbehov.

Prognoserna uttrycker behovet av tandvård i tandläkartimmar. Genom att framförallt tandhälsovårdsarbete även kan utföras av tandhygienister och specialutbildade tandsköterskor kan en delegering av arbetsuppgifter från tandläkare till de nämnda personalkategorierna påverka det framtida behovet av tandläkartimmar. En omfattande försöksverksamhet pågår f. n. vad gäller möjligheterna att i ökad omfattning använda olika personalkategorier inom tandhälsovårdsarbetet. Resultaten av hittillsvarande försöksverksamhet har summerats i TPU:s rapport nr 2 ”Den framtida arbetsfördelningen mellan olika personalkategorier inom tandvården”. I rapporten, som f. n. remissbe- handlas, framläggs bl. a. förslag till ytterligare arbetsuppgifter för tandhygie- nister och profylaxutbildade tandsköterskor.

Förändringar av arbetsfördelningen mellan olika personalkategorier inom ett sådant område som tandvården torde ta många år att genomföra. Utbildningskapaciteten för tandhygienister och tandsköterskor måste t. ex. först utökas. Av dessa skäl har vi inte beaktat inverkan av en förändrad arbetsfördelning vid utarbetandet av kortsiktiga prognoser över behovet av tandläkartimmar inom folktandvården. Vi avser att i huvudbetänkandet återkomma till framtida förändringar av arbetsfördelningen inom tandvården liksom profylaxens inverkan på vårdbehovet. Enligt vad vi erfarit kommer TPU, som har att utreda den långsiktiga efterfrågan på tandvård, att till sommaren 1979 framlägga sitt slutbetänkande. Vi får då ett nytt underlag för de prognoser som vi har för avsikt att presentera i vårt huvudbetänkande.

6.7. Sammanfattande värdering av prognoser och planer

6.7.1. Planer och behovsprognoser

I avsnittet 6.4.3 har huvudmännens folktandvårdsplaner och LKELP 78 sammanställts. Såväl folktandvårdsplanerna som LKELP-undersökningarna representerar huvudmännens i planet fastställda efterfrågan av arbetskraft, bl. a. tandläkare. Folktandvårdsplaner och LKELP-undersökningar uttrycks

bl. a. i behov av tjänster. Detta behov kan också uttryckas i tandläkartimmar. vilket är det mått med vilket vi anger utvecklingen.

I avsnitt 6.4.1 har rapport nr 10 från tandvårdsdelegationens observations— grupp över tandläkarsituationen inom folktandvården m. m. redovisats. Därvid har den behovsprognos som kallats 505 77 beskrivits. Under avsnitt 6.4.2 redovisas en ny prognos som vi genomfört med samma metodik som 805 77:s behovsberäkning. Under avsnittet 6.5 har beräkningar av de enskilda huvudmännens utbyggnadssituation 1980—1983 redovisats. I dessa beräk- ningar har varje huvudmans behov av tandläkartimmar för utbyggnad av folktandvården redovisats. Vi har sålunda tagit fram regionala prognoser. Summerade innebär dessa prognoser en behovsprognos på riksplanet.

Som framgår av ovanstående finns sålunda ett flertal planer, undersök- ningar av planernas genomföranden samt beräkningar som belyser behovet av tandläkartimmar för ett genomförande av riksdagens beslut om utbyggnad av folktandvården. Närmast skall skillnaderna mellan dessa planer och beräkningar belysas.

Folktandvårdsplanerna utgår från riksdagsbeslutet om folktandvårdens utbyggnad, dvs. omhändertagandet av barn och ungdomar 0—19 år samt en förutsatt omfattning av vuxentandvården som motsvarar 30—35 % av totala antalet tandläkartimmar för vuxna i riket. Flera huvudmäns målsättning för folktandvårdens inriktning och omfattning innefattar dock en högre ambi- tion beträffande vuxentandvården.

LKELP-undersökningarna ger en uppfattning om huvudmännens bedöm- ningar av vad som är möjligt att genomföra under aktuell femårsperiod. Som visats under avsnittet 6.4.3 visar LKELP-undersökningarna att huvud- männen successivt skrivit ner sin aktuella efterfrågan av tandläkare.

Beräkningen 503 77 i obs-rapport nr 10, vår behovsprognos samt socialsty- relsens regionala prognoser är som visats en mera direkt tillämpning av de antaganden som låg till grund för riksdagens beslut om utbyggnadsplan för folktandvården.

I vilken utsträckning folktandvårdsplaner, LKELP-undersökningar och behovsprognoser återger faktiskt behov av tandläkartimmar för genomför- andet av riksdagens beslut om utbyggnad av barn- och ungdomstandvården att omfatta 95 % av barnen i åldern 0—16 år och 80 % av ungdomarna i åldern 17—19 år samt nämnd omfattning vuxentandvård kan diskuteras. Folktand- vårdsplanerna synes representera en ambitionsnivå som går något utöver riksdagsbeslutet. LKELP-undersökningarna representerar, som nämnts, bl. a. huvudmännens anpassning av sin efterfrågan på arbetskraft till möjligheterna att rekrytera tandläkare. Även andra överväganden exem- pelvis avseende förväntad tilldelning av kvot, torde ligga bakom anpass- ningen. LKELP-undersökningarna kan därför sägas mera belysa huvudmän- nens anpassning av arbetskraftsefterfrågan till tillgången på tandläkare än vara ett mått på behov av tandläkartimmar med anledning av riksdagsbe- slutet. Ett annat sätt att beräkna behovet är det som görs i enlighet med 1970 års försäkringsutrednings antaganden och beräkningsteknik.

Beräkningen 505 77, obs-rapport nr 10 och socialstyrelsens regionala prognoser har utförts i princip på samma sätt som 1970 års försäkringsutred- ning beräknade sin utbyggnadsmodell. De antaganden som beräkningarna bygger på ändras dock under prognosperioden, exempelvis torde medelbe-

handlingstiden per fullständigt behandlat barn komma att ändras under tiden fram till 1982. Den faktiska utvecklingen torde komma att avvika mer eller mindre från prognoserna trots att prognosperioden är kort. I vårt huvudbe- tänkande får vi möjlighet att närmare belysa utvecklingen.

6. 7 .2 Tillgångsprognoser

En i avsnitt 6.4.1 redovisad prognos över när folktandvården kan vara utbyggd, utförd under våren 1977 av obs-gruppen, byggde beträffande tillgångssidan på en något modifierad TPU-prognos med 1975 som basår. I avsnitt 5 har en reviderad TPU—prognos med 1977 som basår redovisats. Även om tandvårdspersonalsutredningens prognoser kan sägas bygga på en förfinad prognosteknik rymmer de likväl flera osäkerhetsmoment. Det är exempelvis speciellt svårt att förutse den framtida sysselsättningsgraden bland tjänstetandläkarna. De nya bestämmelser om rätt till 6 timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar, som införts från 1 januari 1979, kan väntas påverka medelårsarbetstiden negativt. Hur mycket är dock svårt att förutse och knappast möjligt att beakta i en tillgångsprognos. Om ny tandläkarut- bildning med ett års avslutande allmäntjänstgöring i folktandvården införs under år 1984 kommer under detta är tre terminskullar examinerade tandläkare att tillföras arbetsmarknaden, dels de som utbildats enligt nuvarande studieordning, dels de som utbildats enligt den nya. Detta innebär ett tillskott av tandläkare omfattande ytterligare ca 225. Vad det innebär i form av produktionstillskott under ett AT-år är dock svårt att förutse. Den förutsatta klinikchefsutbildningen under perioden före införandet av allmän- tjänstgöring innebär bonfall av tandläkartimmar som ej beaktats i progno- sen.

6.7.3. Sammanfattande värdering

Det är lämpligt påminna sig att betydande osäkerhet vidlåder de material som redovisats och värderats ovan. Endast i begränsad omfattning kan berörda myndigheter och folktandvårdens huvudmän påverka de faktorer som styr utvecklingen. Behovsberäkningarna bygger på antaganden som är osäkra. Möjligheterna att dirigera utvecklingen så att den överensstämmer med TPU:s tillgångsprognos är begränsade. Detta gäller också möjligheterna att uppnå den regionala fördelning av tandläkartimmar som prognoserna utgår ifrån. Osäkerheten om utvecklingen är därför betydande.

Målet för folktandvården är omhändertagandet av barnen och ungdo- marna 0—19 år och parallellt därmed sker en utbyggnad av folktandvårdens vuxentandvård. Den metod som använts och också används för att förutse när målet kan vara uppnått har varit att beskriva behovet av tandläkartimmar för uppnående av målet och ställa detta i relation till tillgången på tandläkartimmar. I figur 6 har planer och behovsprognoser samt tillgångs- prognoser lagts in. Beroende på vilken behovsberäkning eller vilken plan för utbyggnaden som man vill uppfatta som mest representativ beskrivning av hur många tandläkartimmar som behövs kan folktandvården förväntas vara utbyggd någon gång under åren 1982—1984. Det är mindre sannolikt att utbyggnaden kan vara helt avslutad före 1982 års utgång.

Figur 6. Behov av tand- läkartimmar inom distriktstandvården enligt folktandvårdsplanerl , LKELP 78, Obs-rapport 10 (503 77) och enligt regional prognos/TU 78: utvecklingen av antal tandläkartimmar inom distriktstandvården enligt Obs-10 (7 7) och reviderad TPU-prognos (78).

Antal tandläkartimmar (1 OOO—tal) 6 500 I, I

Behov enligt /

FTV-planerna ,, 6 000 I

I Behov enl ..""""" " I Obs-10 .'.'"--- J.. ( _-_. , ) "ou-.Behov enl 5 500 (308 77"_.:.' I I, 2 reg progn/TU 78 ..'. I I, ' / ,' Behov enl ] , 5000 LKELP 78 I I

.' I I ... , , ..' I I .' I I | I I 4500 Tillgång I I Tillgång enl enl / I, rev TPU (78)

4 000

3 500

1977 78 79 80 81 82 83 84 85 Per den 31 / 12 resp år

1 l FTV—planerna finns uppgifter om antal tjänster — omräknat till heltid — åren 1980 och 1985 inom distriktstandvården. Antal tjänster för mellanliggande år har beräknats under antagande om en jämn årlig utveckling. 2 Av diagram framgår att tillgången enligt rev TPU i slutet av är 1982 är något större än behovet enligt regional prognos. Det bör observeras att detta förhållande gäller totalt sett och att smärre brister förekommer inom vissa landsting även i slutet av år 1982 — jämfört med det enl prognosprinciperna framräknade behovet inom barn— och vuxentandvård föreligger vissa överskott på timmar inom Y, AC och BD

läns landsting. 3 Tillgängsprognos enligt Obs—rapport 10 bygger i allt väsentligt pä TPU:s tillgångsprognos (TPU:s rapport nr 1 1976).

6.8. Överväganden och förslag

Enligt 1973 års riksdagsbeslut skulle den regelbundna organiserade tand- vården inom folktandvården byggas ut till att omfatta samtliga personer i åldrarna t.o.m. 19 år. Vid denna utbyggnad borde först tandvården för åldersgrupperna 6—16 år tillgodoses. därnäst förskolebarnen och sist ungdomstandvården. Den uttalade avsikten var att folktandvården vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela barn- och ungdomstandvården

samt 35 % av vuxentandvården. Till grund för beslutet låg de prognoser om tandvårdsbehov för barn och ungdom. efterfrågan från vuxna på tandvård samt tandvårdsresurser, som redovisats av 1970 års försäkringsutredning.

Som vi tidigare visat kommer den av riksdagen 1973 beslutade målsätt- ningen för folktandvårdens utbyggnad ej att kunna uppnås före utgången av 1979. Orsaken till detta är främst att folktandvården ej fått de resurser i form av tandläkartimmar, som erfordrats för utbyggnaden. Den faktiska utveck- lingen kom därmed inte att överensstämma med de prognoser försäkrings- utredningen gjorde. Detta beror på flera faktorer. Vid tandvårdsförsäkringens genomförande skedde en övergång av tandläkare från folktandvård till privattandvård. Denna övergång har av riksförsäkringsverket uppskattats till ca 200 tandläkare. Nettotillskottet av tandläkartimmar till folktandvården har också blivit mindre än man räknat med.

Vi förutsätter att det mål för utbyggnaden av folktandvården som riksdagen beslöt år 1973 skall ligga fast även efter år 1979.

De nya planer och prognoser vi redovisar, vilka bygger på ett oförändrat antal privattandläkare, pekar på att den utbyggnad av folktandvården som angetts av 1973 års riksdag skulle kunna bli klar under perioden 1982—1984. Våra överväganden bygger på i stort nuvarande utbildningskapacitet.

De medel som för närvarande används för att genomföra folktandvårdens utbyggnad är etableringsbegränsningen av privatpraktiserande tandläkare, kvoteringen av tandläkarresurser inom folktandvården och ersättningen till huvudmännen. Vi föreslår att möjligheterna att använda dessa medel för genomförande av folktandvårdens utbyggnad förlängs till utgången av år 1982. Vid denna tidpunkt räknar vi med att statsmakterna skall ha hunnit ta ställning till våra förslag i huvudbetänkandet.

Som framgår av avsnitt 4.2.1 är barn i åldern 3—5 år och ungdomar i åldern 17—19 år f. n. undantagna från folktandvårdens skyldighet att erbjuda fullständig regelbunden behandling. I flera landsting har man dock redan nu infört organiserad tandvård för dessa grupper.

Enligt uppgift från landstingsförbundet erbjuds f. n. l7-åringar organiserad vård i elva av de 26 huvudmannaområdena, lll-åringar i nio och l9-åringar i 5111.

I de områden där landstingen ännu inte erbjuder organiserad tandvård för dessa åldersgrupper, tillhör 17—19-åringar tandvårdsförsäkringen. För tand- vård inom folktandvården betalar dessa ungdomar endast halv patientav- gift.

I syfte att påskynda genomförandet av 1973 års beslut föreslår vi att 3—5- åringar och l7—19-åringar, med bibehållande av tidigare fastlagd prioritet mellan grupperna, fr. o. m. 1981 fullt ut skall omfattas av folktandvårdsla- gens vårdskyldighet. Vi är medvetna om att detta inte kommer att vara möjligt för samtliga landsting fr. 0. m. 1981. De landsting som ej har möjlighet att redan från början klara av denna vårdskyldighet bör dock kunna få dispens. Dispens bör kunna gälla en eller flera av dessa åldersgrupper inom landstinget.

7. Regional fördelning av tandvårdsresurser

I utredningens direktiv framhålls frågan om bättre regional fördelning av tandvårdsresurserna som mycket angelägen. Den har därför prioriterats. I detta delbetänkande gör vi en första beskrivning och analys av den regionala fördelningen. Vi lämnar även vissa förslag till åtgärder. Därmed anser vi oss emellertid ej ha färdigbehandlat frågan utan avser att återkomma till den i huvudbetänkandet.

7.1. Tandläkartäthet

Ett sätt att undersöka den regionala fördelningen är att studera tandläkartät- heten, Riksförsäkringsverket har redovisat antalet tandläkartimmar per försäkrad ide olika försäkringskasseområdena. Säkerheten hos uppgifter som avser antal tandläkartimmar inom distriktstandvård respektive privattand- vård har belysts i avsnitt 6.3.2. I nedanstående tabell visas tandläkartätheten år 1977. mätt på detta sätt, avseende privattandvård respektive folktandvård samt totalt. I bilaga 10 redovisas tandläkartätheten 1975 och 1976. Av materialet framgår att situationen under perioden varit praktiskt taget oförändrad.

Tabellen visar stor skillnad mellan de försäkringskasseområden som innefattar landets tre folkrikaste kommuner å ena sidan samt exempelvis Kalmar och Upplands län samt norrlandslänen å den andra. Om man kunde redovisa tandläkartätheten kommunvis skulle skillnaderna sannolikt visa sig vara ännu större.

En starkt bidragande orsak till denna ojämna fördelning är att privatprak- tiserande tandläkare i stor utsträckning etablerat sig i storstadsområdena och de större tätorterna. Av tabellen framgår att tandläkartätheten i privattand- vård är mer än fyra gånger större i Malmö kommun än i Norrbottens försäkringskasseområde.

Försäkringskasseområde "Tandläkartäthet" tandläkartima/försäkradb

Privat- Distrikts- Totalt tandvård tandvård

01 Stockholms läns 1,36 0,18 1,54 03 Uppsala läns 0,77 0,20 0,97 04 Södermanlands läns 0,81 0,20 1,01 05 Östergötlands läns 0,90 0,18 1,08 06 Jönköpings läns 0,83 0,25 1,09 07 Kronobergs läns 0,74 0,25 0,99 08 Kalmar läns 0,63 0,22 0,85 09 Gotlands 0,72 0,31 1,03 10 Blekinge läns 0,84 0,28 1,12 11 Kristianstads läns 0,98 0,30 1,28 12 Malmöhus 1,10 0,32 1,42 13 Hallands läns 0,98 0,26 1,25 14 Bohusläns 0,75 0,33 1,08 15 Älvsborgs läns 0,74 0,25 0,99 16 Skaraborgs läns 0,71 0,23 0,94 17 Värmlands läns 0,75 0,28 1,03 18 Örebro läns 0,87 0,22 1,08 19 Västmanlands läns 0,75 0,16 0,92 20 Kopparbergs läns 0,61 0.31 0,92 21 Gävleborgs läns 0,64 0,27 0,90 22 Västernorrlands läns 0,56 0,34 0,90 23 Jämtlands läns 0,57 0,35 0,92 24 Västerbottens läns 0,70 0,38 1,07 25 Norrbottens läns 0,38 0,52 0,90 34 Malmö 1,70 0,26 1,96 38 Göteborgs 1,53 0,27 1,80

Hela riket 0,95 0,26 1,21

” För privattandläkare all redovisad arbetad tid enligt riksförsäkringsverkets tandläkar- register. För distriktstandvård arbetad tid inom vuxentandvården enligt tandläkarregi- stret samt ett beräknat tillskott avseende den organiserade tandvård som bedrivits bland ungdomar i följande områden: Kopparbergs läns landsting och Göteborgs kommun (17-åringar); Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landsting (17—19-åringar). ” Antal tandvårdsförsäkrade vid årets utgång.

7.2. Vårdsituationen

7.2.1. Vårdsituationen för barn och ungdom

Av socialstyrelsens statistik över distriktstandvården för 1977 framgår att betydande skillnader föreligger mellan huvudmännen vad gäller fullständigt behandlade 3—5-åringar och 17—19—åringar. Den regionala variationen i vårdsituationen för barn och ungdom framgår av de jämförelser mellan huvudmannaområden som redovisas i bilaga 11.

I denna redovisas stapeldiagram över hur stor andel barn och ungdomar i åldersklasserna 3—5, 6—16 och 17—19, som erhållit fullständig behandling under år 1977 i de olika landstingen. Även medelvärde för årsklasserna redovisas. Det framgår att den regionala variationen för åldersgruppen 6—1 6 år

är relativt liten, Enligt riksdagsbeslutet 1973 skulle i första hand denna åldersgrupp omhändertas. För 3—5-åringar och 17—19-åringar är de regionala skillnaderna däremot betydande.

7.2.2. Vårdsituationen/ör vuxna

1 de undersökningar rörande befolkningens levnadsförhållanden som gjorts på senare år ingår även vissa uppgifter om tandhälsa och tandvårdskonsum- tion. Exempel på sådana undersökningar är den levnadsnivåundersökning som låginkomstutredningen genomförde 1968 och en upprepning av den som gjorts av socialforskningsinstitutet (SOFI) men ännu ej publicerats. Hit hör också statistiska centralbyråns (SCB) undersökningar om Ievnadsförhål- landen (ULF) som görs löpande sedan 1974. Dessa undersökningar omfattar personer i åldrarna 16—74 år. Personer som är 75 år och äldre har ej tagits med.

Spri har i en förstudie som rapporteras i publikationen ”Vem får sjukvård” (S 92 1978) översiktligt beskrivit bl. a. dessa undersökningar. Avsikten med studien är att följa upp hälso- och sjukvårdspolitikens genomslagskraft under 1970-talet. Ur publikationen har nedan redovisade uppgifter hämtats.

Tandhä/soti/Iständ

I Spris bearbetning av statistiska centralbyråns ULF-material från 1975 har bl. a. tandhälsotillståndet hos olika grupper tagits fram. Det har mätts i "förmågan att tugga hårda saker som hårt bröd och äpplen utan svårighet”. Detta mått kan naturligtvis diskuteras men har bedömts vara ett enkelt sätt att mäta tandhälsan hos de intervjuade. Endast åldrarna 30—69 år har redovisats. För åldrarna 16—29 år är skillnaderna mycket små och för åldrarna 70—74 är underlaget för litet.

Ibilaga 12 redovisas andelen personer med god tuggförmåga per sjukvårds- område. Vissa skillnader kan avläsas mellan dessa. Vid en jämförelse per åldersgrupp är underlaget oftast för litet och vid enjämförelse totalt inverkar åldersfördelningen. Likaså inverkar andra variabler. I bilagan har lagts in andelen födda i utlandet samt andelen av totalbefolkningen i åldrarna 55—74 år.

Håkanssons avhandling

I en akademisk avhandling med titeln "Tandvårdsvanor, attityder till tandvård samt tandstatus hos 20—60-åringar i Sverige” har tandläkare Jan Håkansson lagt fram resultatet av en undersökning omfattande ett urval av omkring 1 000 personer i åldern 20—60 år. Undersökningen har gjorts både i form av intervjuer och klinisk undersökning. Den är avsedd som en uppföljning av den allmänna tandvårdsförsäkringen.

Intervjuundersökningen utfördes genom besöksintervjuer i april—juni 1974 av 1 302 personer. Resultatet visade bl. a. att

El 50 % av de intervjuade ansåg sig ha bra tänder medan 20 % ansåg sig ha dåliga tänder El 93 % uppgav att de kunde tugga bra medan 3 % ansåg sig tugga dåligt.

Den kliniska undersökningen utfördes på samma urval som intervjuunder- sökningen. Tandläkare utgjorde klinisk undersökning kompletterad med röntgenundersökning av vissa delar av bettet. Totalt blev 945 personer kliniskt undersökta. Uppgifter om tandstatus sammanfördes med intervju- uppgifter. Resultaten visar bl. a. att

D i 20—24-årsåldern är antalet kvarvarande tänder genomsnittligt ca 29, medan i 55—60-årsåldern endast 11 egna tänder finns kvar i bettet. El Före 40-årsåldern är helprotes ovanligt. Andelen individer med helprotes stiger därefter och utgör 30 % i 55—60-årsåldern. El Andelen individer med fasta broproteser och andelen individer med avtagbara partiella proteser är större i högre åldersgrupper.

Tandvärdsutnyttjande

Inom socialforskningsinstitutet utarbetas f. n. rapporter där 1968 års levnads- nivåundersökning följs upp med en motsvarande undersökning avseende 1974. Spri har fått ta del av en ännu ej publicerad rapport (Vårdkonsumtion och välfärd, Pirjo Virtanen) som bl. a. jämför tandläkarbesökens fördelning 1968 och 1974.

Som framgår av följande tabell har markanta förändringar skett mellan 1968 och 1974.

I sin undersökning från 1974 frågade SOFI de som gjort tandläkarbesök under den senaste 12-månadersperioden när de påbörjat den senaste besöksomgången hos tandläkare. Av de som svarade hade 34 % besökt

Tandvårdsvanor 1968 och 1974 för olika samhällsgrupper 15—75 år

Andeli % som be- Andel i % som upp- sökt tandläkare un- ger att de besöker der de senaste 12 tandläkare någor- månaderna lunda regelbundet 1968 1974 1968 1974 Totalt 54,7 60,7 54,2 59.5 Män 52 58 50 55 Kvinnor 58 64 59 64 15—29 år 74 73 75 74 30—55 år 58 67 58 67 56—75 år 46 39 26 33 Ogifta 58 59 58 59 Gifta/ sammanboende 53 62 52 60 Socialgrupp I 81 78 85 82 11 63 68 65 69 111 46 53 44 50 Storstäder 63 66 64 65 Ovriga städer 58 61 58 60 Landsbygd 46 56 44 53

Källa: Preliminärt material från SOFI, utarbetat av Pirjo Virtanen.

tandläkare före den 1 oktober 1973 då tandvårdsreformen delvis trädde i kraft. Före årsskiftet 1973/74 hade ytterligare 20 % påbörjat sin senaste besöksom- gång och efter den 1 januari 1974 46 %. Intervjuerna genomfördes under perioden mitten av april till mitten av juni.

Ungefär 65 % av de intervjuade som besökt tandläkare hade alltså kunnat utnyttja de nya försäkringsbestämmelserna för tandvård, helt eller delvis. Några skillnader ifråga om kön, civilstånd, ålder eller socialgrupp kunde ej konstateras. Däremot fanns skillnader mellan storstäder och övriga delar av landet, Hälften av storstadsborna besökte tandläkare efter årsskiftet 1973/74 och utnyttjade därmed den fullständiga reformen. Motsvarande andel för övriga riket var 43—44 %.

Som framgår av tabellen ovan har ingen förändring skett i åldrarna 15—29 år. För åldrarna 30—55 år kan däremot en kraftig ökning konstateras, medan de äldsta av de intervjuade (56—75 år) inte har besökt tandläkare i lika stor omfattning 1974 som 1968. Här förefaller emellertid 1968 års siffra vara för hög, bl. a. ijämförelse med SCB:s material från 1975. Som framgår av tabellen har för de äldsta (56—75 år) andelen med regelbundna tandvårdsvanor ökat från 26 till 33 %.

Vad gäller civilstånd kan konstateras att gifta/sammanboende i större utsträckning sökt tandläkare 1974 än ogifta medan förhållandet var omvänt 1968. Tandvårdsförsäkringen kan här ha haft betydelse genom att ekono- miska hinder inte inverkar i samma utsträckning som tidigare.

Mellan socialgrupperna och regionalt finns fortfarande stora skillnader i fråga om tandvårdskonsumtion. En påtaglig utjämning har dock skett sedan 1968.

Av levnadsnivåundersökningen 1978 framgick att socialgrupp II och 111 har en betydligt större andel personer med akuta tandproblem än socialgrupp 1. Detta motsvaras således ej av en högre tandvårdskonsumtion. När det gäller sjukvård kunde tidigare konstateras att personer och grupper med högre andel besvär i regel också var i tätare kontakt med sjukvården. För tandvården är det inte på det sättet. Här inverkar även attityder, utbildning m. m.

SOFI har också tittat på tandvård efter behov, varvid den grupp som har dåliga egna tänder, inga tänder alls, eller dåligt fungerande löständer specialstuderats. Gruppen omfattade 1968 9,1 % av undersökningsperso- nerna och 1974 8,9 %. Underlaget för jämförelser är mycket litet, t. ex. för socialgrupp 1, men det kan konstateras att skillnaderna mellan socialgrup- perna här är större och dessutom verkar ha förstärkts mellan 1968 och 1974. Något utjämning mellan olika regioner har ej heller skett.

Tandvårdsköer

Vi har ovan belyst tandvårdssituationen för vuxna genom att redovisa vissa undersökningar beträffande deras tandhälsa och tandvårdsutnyttjande. Även köerna inom tandvården kan sägas spegla tandvårdssituationen.

År 1975 begärde socialstyrelsen in uppgifter från tandvårdshuvudmännen om det antal personer som stod upptagna på folktandvårdens väntelistor. Enligt dessa uppgifter var det ca 600 000 personer som väntade på att få tid hos folktandvården. Vissa undersökningar visar dock att en mycket stor del av de

väntande, ca 30—40 % , lyckats få vård på annat håll, efter det att de anmält sig som vårdsökande, utan att meddela folktandvården detta.

Patienter som inte har någon tandläkare att vända sig till kan anmälas till samrådsgruppen för tandvårdsfrågor inom länet. Denna förmedlar patienter till tandläkare inom privat tandvård och folktandvården. På många håll har köer uppstått. Dessa är emellertid delvis inaktuella och ofullständiga. De kan därför inte sägas utgöra något rättvisande mått på antalet patienter som inte får tandvård. I stort visar de dock att det föreligger stora regionala skillnader mellan landstingen.

M ede/behandlingstid

Ytterligare ett sätt att studera vårdsituationen är att undersöka medelbehand- lingstiden per patient och andelen behandlade patienter av samtliga försäk- rade. Riksförsäkringsverket har tagit fram sådan statistik för 1977, vilken redovisas i nedanstående tabell.

Försäkringskasseområde Tandläkartimmar per Procentu- behandlad patient ella ande- —————— len be- Privat Folk- Totalt handlade tandvård tandvård patienter 01 Stockholms läns 2,82 2,73 2,81 53,6 03 Uppsala läns 2,21 2,34 2,23 43,0 04 Södermanlands läns 2,16 1,68 2,05 47,9 05 Östergötlands läns 2,27 1,97 2,21 47,8 06 Jönköpings läns 2,17 2,09 2,15 49,3 07 Kronobergs läns 2,28 1,84 2,15 44,6 08 Kalmar läns 2,00 1,40 1,80 46,5 09 Gotlands 2,25 . .” . ." . ." 10 Blekinge läns 2,24 2,44 2,29 47,4 11 Kristianstads läns 2,51 1,99 2,36 53,5 12 Malmöhus 2,58 2,34 2,52 55,3 13 Hallands läns 2,29 2,09 2,25 53,4 14 Bohusläns 2,10 1,92 2,04 53,2 15 Älvsborgs läns 2,09 2,07 2,08 46,7 16 Skaraborgs läns 2,10 2,20 2,13 43,4 17 Värmlands läns 2,16 2,71 2,28 43,8 18 Örebro läns 2,14 2,19 2,15 48,9 19 Västmanlands läns 1,87 2,02 1,89 47,4 20 Kopparbergs länsb 2,04 1,93 2,00 46,0 21 Gävleborgs läns 2,14 2,06 2,11 41,9 22 Västernorrlands länsf 2,09 1,90 2,02 42,5 23 Jämtlands läns" 2,40 2,81 2,53 34,9 24 Västerbottens länsf 2,46 2,08 2,33 45,3 25 Norrbottens länsf 2,11 2,19 2,15 40,0 34 Malmö 3,63 2,50 3,42 55,0 38 Göteborgs'7 3,36 2,66 3,25 53,8 Hela riket 2,51 2,20 2,44 48,1

” Uppgiften är alltför osäker för att anges. b 17-åringar omfattas av organiserad barn- och ungdomstandvård och ingår ej här. ( 17-19-åringar omfattas av organiserad barn- och ungdomstandvård och ingår ej här.

Det bör observeras att antalet tandläkartimmar redovisats på tandläkarens försäkringskasseområde medan antalet behandlade patienter förts på patien- tens kasseområde. Besök hos tandläkare utanför det egna kasseområdet är inte ovanliga i vissa regioner. Detta torde vara en av förklaringarna till de höga medelbehandlingstider som redovisats för Göteborg och Malmö.

Variationer i medelbehandlingstiden kan bero på att tandhälsotillståndet inte är lika i alla kasseområden.

Bland de 13 områden som har den kortaste medelbehandlingstiden återfinns 9 av de 13 områden som har lägsta tandläkartätheten mätt i timmar per försäkrad.

Ur statistiska centralbyråns undersökning om svenska folkets levnadsför- hållanden (ULF) har följande uppgifter hämtats beträffande den andel av åldersgrupperna 16—29 år respektive 50—74 år som 1975 sökt tandläkare under året närmast före undersökningen. Resultatet för några olika landsting visas i nedanstående figur 7.

För de yngre är variationerna som synes inte så stora. Det är de däremot för de äldre. Här samvarierar besöksfrekvensen med tandläkartätheten.

Vi har ovan redovisat hur man kan studera tandvårdssituationen för vuxna genom att undersöka behov och efterfrågan (köer) och konsumtion (medel- behandlingstiden och andel behandlade). I detta sammanhang vill vi notera att tandvårdspersonalsutredningen f. n. gör en analys av ökningen av den andel av tandläkarnas tid som tas i anspråk för fast protetik som förekommit sedan införandet av tandvårdsförsäkringen.

Av redovisningen framgår att vi saknar tillgång till dokumentation av de vuxnas vårdbehov. De försök som gjorts att mäta efterfrågan tyder på att man med sådana metoder endast kan åstadkomma grova skattningar. Vårdkon- sumtionen däremot är genom riksförsäkringsverkets tandvårdsstatistik bättre känd. Sannolikt är dock att sambandet mellan konsumtion och behov/ efterfrågan påverkats av tillgången på tandläkare. Det kan t. o. ni. vara så att det är tillgången på tandläkare snarare än behov av vård som styr konsumtionen.

Då vi enligt direktiven skall föreslå åtgärder för en bättre regional fördelning av vården för vuxna behöver vi för planering och uppföljning

åldersgrupp

16—29 år 70 %

pv

Norrbot— Jönköpings Stockholms tens OCh och Krono. läfl Västerbot- bergs län Göteborgs tens län kommun

åldersgrupp

0 40 /0 50-74 år

30%

Figur 7 A nde! _ försäkrade i två olika åldersgrupper som 1975 uppgett sig ha besökt tandläkaren under det senaste året.

tillgång till ett mått som belyser vuxnas behov/efterfrågan. Då sådan f. n. saknas synes det lämpligt att i stället välja mått som beskriver tillgången på tandvårdsresurser. Tandläkartätheten mått som antalet tandläkartimmar inom folktandvård och privattandvård per försäkrad synes vara ett använd- bart mått. Då vi i fortsättningen utför beräkningar avseende tandvårdssitua- tionen inom de olika landstingen används därför måttet tandläkartäthet definierat på nämnt sätt.

7.3. Beräkningar av hur den regionala fördelningen av tandvårdsresurser för vuxna förändras genom utbyggnaden av folktandvården

I avnittet 7.1 visas att tandläkartätheten uttryckt i tandläkartimmar per försäkrad är ojämnt fördelad i landet. Genomsnittssiffran för riket var 1977 1,21. Den högsta tandläkartätheten var 1,96 och den lägsta 0,85 vidjämförelse

Jämförelse mellan antal tandläkartimmar per försäkrad 1977 och beräknat antal tandläkartimmar per försäkrad 1983. Fördelning efter försäkringskasseområde

Kassaområde Tim/förs." Tim/förs. Diff 1983 1977 Stockholms län 1,94 1,54 0,40 Uppsala län 1,16 0,97 0,19 Södermanlands län 1,19 1,01 0,18 Östergötlands län 1,30 1,08 0,22 Jönköpings län 1,30 1,09 0,21 Kronobergs län 1,22 0,99 0,23 Kalmar län 1,06 0,85 0,21 Gotlands kommun 1,19 1,03 0,16 Blekinge län 1,47 1,12 0,35 Kristianstads län 1,43 1,28 0,15 Malmö kommun 2,26 1,96 0,30 Malmöhus län i övr. 1,64 1,42 0,22 Hallands län 1,43 1,25 0,18 Göteborgs kommun 2,09 1,80 0,29 Gbgzs o. Bohus län i övr. 1,25 1,08 0,17 Älvsborgs län 1,35 0,99 0,36 Skaraborgs län 1,35 0,94 0,41 Värmlands län 1,27 1,03 0,24 Örebro län 1,33 1,08 0,25 Västmanlands län 1,29 0,92 0,37 Kopparbergs län 0,96 0,92 0,04 Gävleborgs län 1,00 0,90 0,10 Västernorrlands län 0,88 0,90 —0,02 Jämtlands län 0,95 0,92 0,03 Västerbottens län 1,06 1,07 —0,01 Norrbottens län 0,96 0,90 0,06 Hela riket 1,45 1,21 0,24

” Enligt SoS regionala prognos.

Jämförelse mellan beräknat antal tandläkartimmar per försäkrad år 1983 med timmar inom folktandvård enligt LKELP-bearbetning (LKELP 78) och enligt social- styrelsens regionala prognos”

Kasseområde Tandläkartimmar/försäkrad Differens

Enligt so- Enligt cialstyrel- LKELP- sens regio- bearbet- nala prognos ning Stockholms län 1,94 1,80 —0,14 Uppsala län 1,16 1,14 —0,02 Södermanlands län 1,19 1,25 +0,06 Östergötlands län 1,30 1,32 +0,02 Jönköpings län 1,30 1,43 +0,13 Kronobergs län 1,22 1,28 +0,06 Kalmarlän 1,06 1,14 +0,08 Gotlands kommun 1,19 1,37 +0,18 Blekinge län 1,47 1,43 —0,04 Kristianstads län 1,43 1,37 -0,06 Malmö kommun 2,26 2,24 —0,02 Malmöhus län i övrigt 1,46 1,61 —0,03 Hallands län 1,43 1,39 —0,04 Göteborgs kommun 2,09 2,13 +0,04 Gbg:s o Bohuslän i övrigt 1,25 1,29 +0,04 Älvsborgs län 1,35 1,25 —0,10 Skaraborgs län 1,35 1,23 —0,12 Värmlands län 1,27 1,23 —0,04 örebro län 1,33 1,44 +0,11 Västmanlands län 1,29 1,29 20,00 Kopparbergs län 0,96 1,10 +0,14 Gävleborgs län 1,00 1,15 +0,15 Västernorrlands län 0,88 1,00 +0,12 Jämtlands län 0,95 1,13 +0,18 Västerbottens län 1,06 1,23 +0,17 Norrbottens län 0,96 1,10 +0,14

Hela riket 1,45 1,45 10,00

” Tandläkartimmar inom privattandvård enligt riksförsäkringsverkets statistik (1977 års utfall).

mellan försäkringskasseområden.

Beräkningar av vid vilken tidpunkt de enskilda huvudmännen kan ha genomfört utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården (redovisade i avsnitt 65) innefattar också vuxentandvårdens utveckling. Dessa beräk- ningar ger ett visst underlag för beräkning av tandläkartätheten för vuxna är 1983, det år då enligt beräkningarna folktandvården skulle kunna vara utbyggd. Sådana beräkningar har utförts och redovisas i tabell sid. 62. Vid dessa beräkningar har antagits att antalet tandläkartim mar inom privattand- vården är detsamma som 1977 samt fördelat mellan regionerna som 1977. Antalet tandläkartimmar för vuxna kommer under perioden fram till 1983 sålunda att öka enbart som en följd av folktandvårdens utbyggnad.

Det framgår av tabellen att tandläkartätheten på riksnivå beräknas öka från

1,21 är 1977 till 1,45 år 1983. Högst tandläkartäthet år 1983 kommer Malmö kommun att ha med 2,26 och Västernorrland lägst med 0,88. I kolumn 3 visas skillnaden mellan kolumn 1 och kolumn 2, dvs. hur mycket tandläkartät- heten ändras från 1977 till 1983. Det framgår att bl. 3. Stockholms län och Malmö kommun enligt beräkningarna växer snabbast vad gäller tillgång till tandläkartimmar för vuxna under perioden.

Denna effekt är en följd av att utbyggnaden av vuxentandvården enligt riksdagsbeslutet förutsätts ske parallellt med utbyggnaden av vården för barn och ungdomar. Denna princip har tillämpats, som tidigare visats, i de utförda prognoserna såväl på riksnivå som på regionalnivå. Man kan alltså notera att om riksdagsbeslutet tillämpades fullt ut av varje landsting skulle det leda till en omfördelning av resurser för vuxna enligt den redovisade tabellen.

Landstingen har emellertid i sin planering tillämpat riksdagsbeslutet något olika. LKELP-planerna ger uttryck för detta. Innebörden av huvudmännens egen planering för utvecklingen av den regionala fördelningen är av stort intresse. ! ovanstående tabell redovisas utvecklingen av tandläkartätheten om utbyggnaden av folktandvårdens distriktstandvård följer LKELP 1978. Jämförelse görs med den regionala prognosen och differensen redovisas.

Det framgår av tabellen att en viss omfördelning av tandläkartätheten äger rum under perioden fram till 1983 vid utbyggnad enligt LKELP 78 i förhållande till utbyggnaden enligt den regionala prognosen. Omfördel- ningen innebär att tandläkartätheten ökar långsammare i områden med hög tandläkartäthet och snabbare i områden i låg tandläkartäthet. Huvudmän- nens egen planering ger sålunda en bättre regional fördelning av tandvårds- resurser för vuxna än vad en direkt beräkningsteknisk tillämpning av riksdagsbeslutet visar.

7.4. Överväganden

Vi har visat att tandvårdsresurserna är ojämnt fördelade över landet. Antalet tandläkartimmar per försäkrad — den s. k. tandläkartätheten — i storstadsre- gionerna Stockholm, Göteborg och Malmö var år 1977 betydligt högre än i landet i övrigt. .En stor del av de privatpraktiserande tandläkarna är koncentrerade dit. Vi har vidare visat att en fortsatt tillämpning av de nuvarande grunderna för kvotering av tandläkartjänster till folktandvården skulle leda till en ytterligare ökning av tandläkartätheten i dessa storstads- regioner i förhållande till övriga landet. Tillgången på tandläkare skiftar ofta även inom de olika landstingsornrådena.

Parallellt med denna utredning arbetar hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU). En utgångspunkt för deras arbete skall enligt direktiven vara att alla som bori landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor. HSU:s arbete är ännu inte avslutat. Enligt vad vi erfarit avser HSU att avge sitt förslag under första halvåret 1979. Vi skall enligt våra direktiv beakta resultatet av HSU:s arbete. Vi avser därför att återkomma till denna fråga i vån huvudbetänkande. Till dess räknar vi också med att kunna göra ytterligare analyser av tandvårdssituationen.

I syfte att i möjligaste mån förbättra den regionala fördelningen av

tandvårdsresurserna föreslår vi redan nu vissa ändringar vid tillämpningen av de nuvarande reglerna angående begränsning av etablering av privatprakti- serande tandläkare, och reglerna för kvotering av tandläkare inom folktand— vården. Vi återkommer till dessa frågor i följande avsnitt.

8. Begränsning av privatpraktiserande tandläkares etablering

8.1. Begränsningsregeln och dess tillämpning

I samband med beslutet om tandvårdsförsäkringens genomförande lade riksdagen, som nämnts, fast ett utbyggnadsprogram för folktandvården. Det innebar att folktandvården skulle byggas ut så att den vid utgången av 1970- talet svarade för all barn- och ungdomstandvård. Det förutsattes att den vid samma tidpunkt skulle svara för 30—35 % av vuxentandvården. Samtidigt fick folktandvården ett lagfäst vårdansvar för barn- och ungdomstandvården och för specialisttandvården.

För att säkerställa folktandvårdens behov av tandläkare infördes en bestämmelse som innebar att riksförsäkringsverket fick föreskriva att nya tandläkare inte fick föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Sådan föreskrift skulle meddelas om verket fann ”anledning antaga att folktandvårdens behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett". Denna s. k. begränsningsregel infördes i punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (l973z456) om ändring i lagen om allmän försäkring.

I samband med tandvårdsreformens genomförande skedde en övergång av tandläkare från folktandvården till privat tandvård. Den uppkomna situa- tionen diskuterades i riksförsäkringsverkets tandvårdsdelegation, som vid årsskiftet 1973/74 tillsatte en särskild arbetsgrupp — den s. k. obs-gruppen — för att följa tandvårdssituationens utveckling. Iobs-gruppen, som fortfarande är verksam. ingår representanter för riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, landstingsförbundet och tandläkarförbundet.

Till en början prövades olika utvägar av frivillig natur för att hindra övergången av tandläkare till privat tandvård. Dessa ledde dock inte till avsett resultat, utan riksförsäkringsverket fann det nödvändigt att tillämpa den ovan nämnda begränsningsregeln. På begäran av landstingsförbundet och socialstyrelsen beslöt verket 1974-06-06 att nya tandläkare inte fick föras upp på förteckningarna. Anmälningar från tandläkare som avsåg påbörja verk- samhet i enskild tandvård skulle vila. Verket kunde dock medge dispens om särskilda omständigheter undantagsvis förelåg. Detta skulle gälla t.o.m. utgången av 1974.

Även i fortsättningen har riksförsäkringsverket funnit det nödvändigt att tillämpa begränsningsregeln. För år 1975 föreskrev riksförsäkringsverket att tandläkare i princip fick föras upp på förteckning endast om ersättningseta- blering förelåg, dvs. om verksamheten avsåg att ersätta tidigare verksamhet i enskild tandvård. Begränsningsregeln gällde ursprungligen till utgången av år

1975. Efter förslag av riksförsäkringsverket — i samförstånd med tandläkar- förbundet — förlängdes den att gälla t. o. m. är 1979. Samtidigt uttalades att eventuella föreskrifter om etableringskontroll skulle omprövas årligen.Riks- försäkringsverkets föreskrift om ersättningsetablering har sedermera förlängts vid olika tillfällen. Den gäller nu t. o. m. utgången av år 1979. Från och med den 1 mars 1978 gäller även att tandläkare som avser överta tidigare verksamhet i enskild tandvård får föras upp på förteckning med verkan endast så länge han bedriver verksamheten uteslutande på den ort där den tidigare verksamheten bedrivits, om inte synnerliga skäl föranleder annat. Någon sådan ortsbundenhet gäller dock ej om ersättningsetablering sker i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Härigenom avser man uppnå att tandläkarmottagningar utanför storstadsregionerna blir kvar på de orter där verksamhet i privat tandvård tidigare bedrivits av en annan privatpraktiserande tandläkare. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter får tandläkare, som avser att bedriva verksamhet i enskild tandvård vid sidan av heltidstjänstgöring inom folktandvården, föras upp på förteckningen med verkan så länge hans tjänstgöringstid inom folktandvården bibehålls oförändrad. Beslut i sådana ärenden fattas av försäkringskassorna. I övrigt avgör riksförsäkringsverket alla ärenden angående upptagande av tandläkare på förteckning efter utredning av försäkringskassan. Det kan nämnas att försäkringskassan i samtliga fall skall inhämta yttrande från den lokala samrådsgruppen för tandvårdsfrågor inom kasseområdet.

De riktlinjer som riksförsäkringsverket tillämpar i ärenden angående uppförande av tandläkare på förteckning hos allmän försäkringskassa har föreslagits av tandvårdsdelegationens obs-grupp i rapporterna nr 9 (sid. 13—16; se bilaga 13) och nr 10 (sid. 2—4; bilaga 13). Denna arbetsgrupp medverkar även vid handläggningen av dessa ärenden hos verket. I huvudsak tillämpas följande praxis.

För att ersättningsetablering skall anses föreligga bör följande tre förutsätt- ningar vara uppfyllda.

1. Den tidigare verksamhet i enskild tandvård tandläkaren avser överta har bedrivits på heltid (minst 30 tim/vecka) sammanhängande minst ett år. Undantag härifrån kan medges pga särskilda skäl såsom sjukdom eller ålder.

2. Den tandläkare som bedrivit den tidigare verksamheten har avlidit, erhållit ersättningsetablering inom annan tandläkarmottagning eller begärt utträde ur försäkringen pga pensionering, övergång till anställning inom folktandvården etc. Tandläkaren (i förekommande fall dödsboet) måste vara införstådd med att ersättningsetablering sker efter honom i det aktuella fallet.

3. Den tidigare verksamheten bör i regel inte ha upphört för mer än ett år sedan.

Vidare får tandläkare föras upp på förteckning hos en försäkringskassa om de redan tidigare är verksamma som privatpraktiker och uppförda på förteck- ning hos annan försäkringskassa (flyttning mellan kasseområden). Detta gäller dock inte tandläkare som efter den 1 mars 1978 fått ersättningsetable-

ring efter privatpraktiserande tandläkare som varit verksamma utanför storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Som nämnts gäller för dessa tandläkare en regel som innebär att de är uppförda på förteckning med verkan endast så länge de bedriver verksamheten uteslutande på den ort den tidigare verksamheten bedrivits, om inte synnerliga skäl föranleder annat.

Som tidigare nämnts får folktandvårdstandläkare bli uppförda på förteck- ning med verkan så länge han arbetar åt folktandvården på heltid. Även i vissa andra sammanhang medger riksförsäkringsverket att tandläkare får bli uppförd på förteckning under omständigheter som i praktiken innebär en begränsning av tandläkarens verksamhet i privat tandvård. Under vissa förutsättningar får tandläkare också bli uppförd under viss begränsad tid, t.ex. för att vikariera för privatpraktiserande kollega, som är sjuk eller ledig i samband med barns födelse. Tandläkare kan också i andra fall bli uppförd på förteckningen — med eller utan begränsning — på grund av synnerliga skäl.

8.2. Effekterna av etableringsreglerna

Försäkringsutredningen räknade med att antalet privatpraktiserande tandlä- kare skulle vara oförändrat t. o. m. 1980. I sina prognoser räknade utred— ningen med 5 162 000 timmar/årl inom privattandvården.

Riksförsäkringsverkets statistik visar att antalet arbetstimmar i privat tandvård under åren 1974—1977 varit följande.

År Timmar

1974 6 053 000 1975 6 015 000 1976 6 022 000 1977 6 034 000

Antalet privatpraktiserande tandläkare anslutna till tandvårdsförsäkringen utan begränsning har sedan tandvårdsförsäkringens genomförande utveck- lats på följande sätt.

Månad År Antal Oktober 1973(1 3 510 Januari 1974 4 027 Juli 1974 4 157 Januari 1975 4 177 Juli 1975 4 192 Januari 1976 4 216 Juli 1976 4 175 Januari 1977 4153 Juli 1977 4 170 Januari 1978 4170 Juli 1978 4 170

” Uppgifterna avser de tandläkare som frivilligt åtagit sig att följa taxans bestämmelser redan fr. o. m. den 1 oktober 1973.

1 Försäkringsutredningen anger att enligt tandlä— karförbundet uppgav många privattandläkare före försäkringen en bristande patienttillgång. och det ansågs därför sannolikt att privattand- vården skulle kunna öka sin årliga arbetstid med minst 500 000 tandläkar- timmar.

Hur antalet privatpraktiserande tandläkare anslutna till försäkringen utan begränsning utvecklats per försäkringskasseområde framgår av bilaga 14.

Ytterligare ett antal tandläkare har förts upp på försäkringskassornas förteckningar med olika slag av begränsningar. I juli 1978 var 350 sådana tandläkare uppförda på förteckningarna — övervägande delen med verkan endast så länge de också är verksamma inom folktandvården. Mindre än 50 tandläkare beräknas f. n. vara verksamma i privat tandvård utanfor försäk- ringen.

Den ökning av antalet tandläkare anslutna utan begränsning som skedde fr. o. m. juli 1974 till januari 1976 tillskrivs de regler som gäller vid begäran om utträde ur försäkringen. Dessa medför att en tandläkare kvarstår på förteckningen 6—9 månader efter det att ersättare anslutits. I tandvårdsför- säkringens första skede kan antalet utträden antas ha varit förhållandevis lågt. En ökning av antalet anslutna tandläkare har därför skett till dess balans uppnåtts mellan tandläkare som avförts respektive uppförts på försäkrings- kassornas förteckningar. För närvarande finns ett antal tandläkare uppförda på förteckningarna fastän de inte på länge varit verksamma i privat tandvård. Enligt vad vi erfarit avser riksförsäkringsverket utfärda närmare anvisningar till försäkringskassorna om avförande av sådana tandläkare från förteckning- arna.

Riksförsäkringsverkets ärendestatistik för år 1977 visar att antalet avgjorda ärenden angående uppförande av tandläkare på förteckning fördelar sig på följande sätt:

medgivande utan begränsning 222 medgivande med begränsning 187 avslag 47 Summa 456

Av de 222 fall medgivande lämnades utan begränsning avsåg 44 privatprak— tiserande tandläkares flyttning mellan kasseområden.

8.3. Överväganden och förslag

Som framgår av avsnitt 6.8 förutsätter vi att det mål för utbyggnaden av folktandvården som riksdagen beslöt år 1973 skall ligga fast även efter år 1979. De nya planer och prognoser som vi har redovisat pekar på att denna utbyggnad skulle kunna bli klar någon gång under åren 1982—1984. En förutsättning för detta är att privatpraktikerkåren inte ökar utöver nuvarande nivå. Vi har tidigare föreslagit att möjligheterna att använda etableringsbe- gränsningar av privatpraktiserande tandläkare skall förlängas till utgången av 1982. Vi räknar med att statsmakterna vid denna tidpunkt skall ha hunnit ta ställning till våra förslag i huvudbetänkandet.

I samband med tandvårdsförsäkringens genomförande vid årsskiftet 1973/ 74 skedde en övergång av tandläkare från folktandvård till privat tandvård. Övergången uppskattades av riksförsäkringsverket till ca 200 tandläkare. Sedan 1974-06-06 har riksförsäkringsverket föreskrivit begränsningar av rätten för tandläkare att få bli uppförda på försäkringskassornas förteckningar

med stöd av begränsningsregeln i punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (l973z456) om ändring i lagen om allmän försäkring. Fr.o.m. 1975 gäller att tandläkare i princip får föras upp på förteckning endast om ersättningsetablering föreligger.

Begränsningsregeln infördes i syfte att motverka en överströmning av tandläkare från folktandvården till den privata sektorn. Sedan etableringsbe— gränsningen av privatpraktiserande tandläkare infördes har antalet tandlä- kare i privat tandvård i stort sett varit oförändrat. Fr.o.m. 1 mars 1978 medverkar etableringsreglerna också till en viss regional utjämning av tandvårdsresurserna för vuxna. Från nämnda tidpunkt gäller i princip att tandläkare som övertar en privatpraktik utanför storstadsregionerna Stock- holm, Göteborg och Malmö blir ortsbundna dvs. de får inte flytta verksam- heten från orten. Tandläkare som övertar privat verksamhet i storstadsregio- nerna kan däremot flytta sin verksamhet från dessa områden.

Vi anser att etableringsbegränsningsregler inte kan undvaras i dagens tandvårdssituation. Vi föreslår därför en förlängning t. o. m. är 1982 av den nuvarande begränsningsregeln i punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen om allmän försäkring.

Vi vill erinra om att vi i detta delbetänkande valt att redovisa de förslag till åtgärder som erfordras på kort sikt. Under utredningsarbetet har vi även diskuterat tänkbara långsiktiga åtgärder rörande utformningen av reglerna omkring tandvårdsförsäkringen. Vi har emellertid nu avstått från att lägga långsiktiga förslag i dessa frågor.

Vi skall enligt våra direktiv överväga om det behövs en regel som möjliggör begränsningar i anslutningsrätten även i framtiden och hur en eventuell sådan regel skall utformas. Om vi vid denna prövning finner att en etableringsregel även framgent kommer att vara nödvändig, avser vi att överväga om den i fortsättningen liksom f. n. bör vara bunden till individ eller om den kan knytas till t. ex. tandläkarpraktiken.

Vi återkommer till dessa frågor i vårt huvudbetänkande i vilket vi även avser att närmare gå in på hur de offentliga och privata tandvårdsresurserna gemensamt skall kunna utnyttjas för att bättre tillgodose tandvårdsbehovet i de olika delarna av landet.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på riksförsäkringsverket att följa utvecklingen av tandläkartillgången inom folktandvården. Om folk- tandvården inte får tillräckligt med tandläkare får verket, som tidigare nämnts, föreskriva etableringsbegränsning av privatpraktiserande tandlä- kare. Vi utgår från att verket härvid inte vidtar strängare åtgärder än vad som är nödvändigt för att folktandvårdens utbyggnadsprogram inte skall äventy- ras.

Vi har tidigare visat att tandvårdsresurserna är mycket ojämnt fördelade över landet. För att i möjligaste mån förbättra den regionala fördelningen anser vi att vissa begränsningar bör företas för att förhindra att fler tandläkare etablerar sig i områden med en relativt sett god tillgång på tandläkare. Dessa begränsningar berör såväl de privatpraktiserande tandläkarna som tandlä- karna inom folktandvården. Vi återkommer i det följande till de begräns- ningar som vi anser kan vidtas på folktandvårdssidan. Beträffande begräns- ningarna på privatsidan vill vi anföra följande.

Enligt riksförsäkringsverkets praxis får verksamma privatpraktiserande tandläkare, som inte är ortsbundna, bli uppförda på förteckning hos annan försäkringskassa, om de så önskar (s. k. flyttning mellan kasseområden). Vi anser att det skulle medverka till en bättre regional fördelning av tandvårds- resurserna om sådan flyttning mellan kasseområden inte medgavs i de fall tandläkare utanför storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö önskar flytta in till dessa områden. För att tandläkaren skall få flytta till storstadsregionerna bör enligt vår mening ersättningsetablering föreligga.

9. Kvotering till folktandvården

9.1. Socialstyrelsens uppdrag

Då folktandvårdslagen infördes 1974 hade huvudmännen kommit olika långt i sin utbyggnad av distriktstandvården. År 1980 skulle alla huvudmän vara klara med utbyggnaden av den organiserade barn- och ungdomstandvården. Denna utbyggnad förutsatte att tillkommande tandläkarresurser fördelades mellan huvudmännen så att de minst utbyggda landstingen under perioden fram till 1980 skulle tillförsäkras huvuddelen av de utökade resurserna. För att åstadkomma detta övervägdes under utarbetandet av reglerna för nuvarande etableringskontroll under hösten 1974 ett kvoteringssystem. varigenom tillkommande tandläkarresurser skulle fördelas mellan huvud- männen så att alla huvudmän kunde vara klara med sin utbyggnad 1980.

Ett kvoteringssystem på folktandvårdssidan skulle tjänstgöra som ett medel att fördela nytillkommande tandläkarresurser på ett sådant sätt att uppbyggnadsgraden i de olika landstingen styrs mot en större likformighet landstingen emellan samt att huvudmännen tillsammans inte inrättar fler tjänster per år än vad nettotillskottet av tandläkare medger.

Sådana överväganden ledde fram till att socialstyrelsen och riksförsäk- ringsverket — efter samråd med landstingsförbundet — i en gemensam skrivelse 1974-12-05 till socialdepartementet hemställde att sådana bestäm- melser utfärdades att inrättandet av tjänst för tandläkare i folktandvården skedde efter socialstyrelsens medgivande och i enlighet med ett av styrelsen upprättat fördelningsprogram. Kungl. Maj:t uppdrog därefter åt socialsty- relsen att för åren 1975 och 1976 meddela föreskrifter beträffande ianspråk- tagande av tjänst för tandläkare i tandvårdande verksamhet hos landstings- kommun eller kommun. Uppdraget att fördela tandläkarresurser inom folktandvården har senare av regeringen förlängts att omfatta också åren 1977, 1978 och 1979.

9.2. Kvoteringssystemet

9.2.1. Utgångspunkter

I anslutning till att socialstyrelsen första gången erhöll regeringens uppdrag att fördela tandläkarresurser ägde överläggningar rum mellan socialstyrelsen och landstingsförbundet. Overgripande diskussioner om avsikter och

metoder fördes liksom en mera i detalj gående penetrering av metodproble- men. Vid överläggningarna kunde vissa gemensamma utgångspunkter för kvoteringen fastläggas. Dessa redovisas nedan.

]. Kvoteringen skall reglera tillväxten för respektive huvudman. Uppnådd volym av besatta tandläkartjänster inom ett landsting får ej reduceras.

2. Tillväxten regleras genom att socialstyrelsen anger hur många nya tandläkare huvudmännen får anställa under en kvoteringsperiod. Kvote- ringen ger sålunda huvudmännen rätt att anställa ett visst antal nya tandläkare.

3. Landstingen behandlas som enheter, dvs. det är landstinget som skall tilldelas kvot, ej enskilda kliniker. Landstinget bestämmer sålunda självt var nya tandläkare skall anställas. Kvoteringen avser ej tjänster utan möjligheter att anställa nya tandläkare, "anställningsmöjligheter”'.

4. I samråd med landstingsförbundet fastställdes att vid kvotering fler "anställningsmöjligheter" skulle fördelas än vad nettotillskottet av tandläkare till folktandvården vid fördelningstillfället uppgick till. Vid varje kvoteringstillfalle behövs sålunda en värdering av förväntat netto- tillskott under kvoteringsperioden som underlag för fastställande av den totala kvotens storlek.

5. Kvoten skall fördelas till huvudmännen i förhållande till deras utbygg- nadsgrad, varvid främst hänsyn tas till utbyggnadsgraden av den organiserade barn— och ungdomstandvården. Kriterier som beskriver utbyggnadsgraden tillämpas vid fördelningen av kvoten huvudmännen emellan.

Till skillnad från läkarfördelningsprogrammen anger socialstyrelsen vid fördelning av medgivanden att ianspråktagna tjänster för tandläkare — som påpekats — endast hur många tandläkare landstinget under kvoteringspe- rioden får anställa men ej vilka tjänster som får besättas. Landstinget bestämmer sålunda självt på vilka tjänster det vill placera den tilljelade kvoten av tandläkare.

9.2.2. Hur tillväxten reglerats

Inom varje landsting finns dels distriktstandvård, (allmäntandvårc'), dels specialisttandvård samt några rent administrativa tjänster. Barr- och ungdomstandvården utförs nära nog helt inom distriktstandvården. Då kvoteringssystemet avsågs påverka främst utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården kunde regleringen av tillväxten begränsas till distrikts- tandvårdssektorn. Eftersom endast tillväxten skulle regleras fick huvud- männen fritt disponera tjänster inom ramen för uppnådd omfattning av distriktstandvård. Omfattningen då systemet infördes hos resp. huvudman fastställdes genom en enkät till huvudmännen. Vidare fick huvudmännen i princip fritt disponera specialisttjänster samt rent administrativa tjänster. Uppnått antal besatta tjänster kan ej reduceras av socialstyrelsen Inom ramen för uppnått antal tjänster äger huvudmannen sålunda återbesätta tjänst. Därmed avses tjänst som blir till ansökan ledig p. g. a. tjänsteinneha-

varens

a) dödsfall

b) pensionering

c) avflyttning till annat huvudmannaområde d) avflyttning till utlandet

e) övergång till privattandvård

f) fakultetstjänstgöring.

Ej uppehållna tjänster på grund av tjänstledigheter förorsakade av sjukdom, graviditet, militärtjänst eller av annan orsak som överstiger 1 månad och omfattar minst 50 % av tjänstgöringstiden får besättas med vikarierande tandläkare till motsvarande antal tandläkare som erhållit tjänstledighet. Ej uppehållna tjänster på grund av tjänstledigheter av mindre omfattning får inte besättas med vikarierande tandläkare. Ovan redovisade regler kan belysas med figur 8.

Genom ovanstående beskrivning har redovisats på vilket sätt huvud- mannen givits möjligheter att upprätthålla uppnådd volym av distriktstand- vård. Ti/lväxten av distriktstandvården styrs, som nämnts, genom socialsty- relsens kvotering av antal tjänster somfär tas ianspräk, ”anställningsmöjlig- heter", under en kvoteringsperiod.

9.2.3. Fastställandet av totalkvot samt kvotens_/ördelning

Fördelningen av nytillkommande tandläkarresurser på ett sådant sätt att utbyggnadsgraden i de olika landstingen styrs mot en större likformighet landstingen emellan förutsätter beslut i två olika delar.

1. Beslut avseende kvotens storlek. 2. Beslut avseende fördelningen av fastställd kvot.

Distriktstandvård

Besatta tjänster Uppnädd omfattning

mätt i tjänster

Tjänster som håller på

att återbesättas " . Antal anställnings—

möjligheter Vikariat

Tillväxt: Anställning i tandläkare

% Tillåten tillväxt mätt

Figur 8.

Beslut avseende kvotens storlek

Distriktstandvårdens tillväxt regleras genom fastställande av kvotens storlek. För de enskilda huvudmännen bestäms tillväxten genom fördelning av den fastställda kvoten. Som nämnts var landstingsförbundet och socialstyrelsen överens om att fördela fler anställningsmöjligheter än vad nettotillskottet av tandläkare fordrade. Avsikten härmed synes har varit att skapa en viss valfrihet för nylegitimerade tandläkare vad gäller tillgång på tjänster. Från huvudmännens sida synes man ha velat undvika ett kvoteringssystem som av nylegitimerade tandläkare upplevs som alltför starkt dirigerande. Erfaren- heter från 1940-talet av obligatorisk tjänstgöring för tandläkare visar att folktandvården därigenom kan få dåligt rykte. Ytterligare skäl för ett visst ”spelrum" i systemet är att medge huvudmännen ett utrymme för den fortsatta utbyggnaden av distriktstandvården.

Eftersom kvotens storlek sålunda ansetts behöva vara större än nettotill- skottet av tandläkare föreligger behov av att kunna ange nettotillskottets storlek vid varje kvoteringstillfalle. Det har visat sig vara utomordentligt svårt att beräkna nettotillskottet för närmast framförliggande 6-månaderspe- riod, den tidperiod kvoteringarna som regel avser. Skälen härtill är flera:

D Nettotillskottet är resultat av en en hel serie förändringar (se figur 9). D Statistik avseende dessa förändringar är dels ej fullständig, dels delvis osäker. El Beräkning av nettotillskottet för närmaste 6-månadersperiod är prognoser där variationerna under så kort period som 6 månader kan avvika väsentligt från värden från tidigare perioder. Alla sådana beräkningar måste sålunda bli mycket osäkra.

Under den tid kvoteringssystemet varit i kraft har tillväxten av distriktstand- vården reglerats genom fastställande av kvotens storlek för kvoteringspe- rioden varvid bl.a. skattad storlek av nettotillskottet varit vägledande. Då socialstyrelsen för första halvåret 1975 skulle fördela medgivanden att ta tjänst i anspråk enades landstingsförbundet och socialstyrelsen om att kvotera anställningsmöjligheter motsvarande två gånger det beräknade nettotillskottet. Detta innebär att de nyexaminerade tandläkare som sökte tjänst i folktandvården skulle i princip ha två tjänster att välja på. Denna uppfattning om lämpligt ”Spelrum” har varit vägledande vid tillämpningen av systemet. Då kvoten i oktober 1975 skulle fastställas hade riksförsäkrings- verkets tandläkarregister ännu ej tagits i bruk. Det statistiska underlaget för beslutet var därför mindre gott. Antalet anställningsmöjligheter totalt i folktandvården blev som följd av beslutet högre än vad socialstyrelsen och landstingsförbundet egentligen avsett. Under åren 1977 och 1978 har spelrummet avsevärt begränsats. I bilaga 15 redovisas översiktligt kvote- ringsbeslut 1975—1978. Fördelningen av kvot till reSp. huvudman 1975—1978 framgår av bilaga 16. Under dessa år har vid flera tillfällen s. k. nollkvote- ringar skett, dvs. inga anställningsmöjligheter har fördelats vid beslutstillfäl- let. Sådana nollkvoteringar har kompletterats med en möjlighet till dispens under kvoteringsperioden för huvudmän som helt utnyttjat sin kvot. Dispenser medgivna efter ansökan redovisas i bilaga 16. Kvoteringsbeslutet i september 1978 innebär att i december 1978 nylegitimerade tandläkare torde ha endast i stort sett en tjänst per tandläkare att välja på.

Figur 9. Faktorer som påverkar nettotillskottet av tandläkare. Til/sko tt: A vtappnihg:

1) Upphört med studierna före examen

2) Tillfälligt uppehåll i studierna

Inflyttning utländska tandläkare

(Antal examinerade varierar termin för termin p g a fluktuationer vad avser 1 och 2)

Examination under ett visst är

3) Ej påbörjad yrkesverksamhet av olika orsaker

4) Dödsfall yrkesverksamma tjänstetandläkare (-65 år) och privattandläkare

Kliniskt yrkesverksamma tandläkare under ett visst

5) Pensionering a) Tjänstetandläkare: pension 65 är bl Privattandläkare: pension 65 år och äldre

6) Övergång till annan yrkesverksamhet än tandläkaryrket

Nettotillskott 7) Flyttning till utlandet

___—___—

Nettotillskott '

8) Tjänstetandläkare som övergår till specialistutbildning, högskoleverksamhet m m

Yrkesverksamma tandläkare inom distriktstandvård 9) Tjänstledighet under minst ett år av

olika orsaker M_—

10) Deltidspensionering

Tandläkartimmar __ inom distrikts— 1 1) Overgång från heltid till deltid

tandvård

12) Partiell tjänstledighet

Nettotillskott 13) Tillfällig tjänstledighet av familjeskäl eller för studier.

Fördelningen av./'astställd kvot

Huvudavsikten med kvoteringssystemet är som nämnts att påverka lands- tingens utbyggnad av folktandvården så att de som har lägre utbyggnadsgrad — främst inom barn- och ungdomstandvården — bygger ut snabbare och de som har den högsta utbyggnadsgraden bygger ut långsammare. Denna påverkan avses ske genom tilldelningen av tandläkarresurser. Kvoteringen

av anställningsmöjligheter till huvudmännen sker därför i relation till utbyggnadsgraden för respektive landsting. Därvid har utbyggnadsgraden värderats med hjälp av följande kriterier.

Procentuell andel fullständigt behandlade barn 6—16 år. Procentuell andel fullständigt behandlade barn 3—5 år. Procentuell andel fullständigt behandlade ungdomar 17—19 år. Inom landstinget tillgänglig tandvårdstid inom folktandvård och privat- tandvård per individ 20 år och äldre.

5. Fördelningen barntandvårdstid/vuxentandvårdstid för distriktstandlä- kare.

*S*—HN:—

Huvudmän med låg procentuell andel fullständigt behandlade barn och ungdomar inom de nämnda åldersgrupperna har uppenbarligen en lägre utbyggnadsgrad än landsting med hög andel och därmed också ett större utbyggnadsbehov. Huvudmännen tilldelas sålunda genom systemet möjlig- heter att anställa tandläkare i förhållande till utbyggnadsbehovet. ] avsnitt 6 Utbyggnaden av folktandvården har vi genom beräkningar belyst vid vilken tidpunkt de enskilda huvudmännen kan ha genomfört utbyggnaden av folktandvårdens distriktstandvård. I princip svarar utbyggnadsbehovet i dessa beräkningar mot landstingens behov av kvot för sin fortsatta utbygg- nad.

Av de fem kriterier som använts för att karakterisera utbyggnadsgraden avser fyra utbyggnadssituationen inom barn- och ungdomstandvården. Endast kriteriet fyra ”Inom landstinget tillgänglig tandvårdstid inom folk- tandvård och privattandvård per individ 20 år och äldre” avser situationen för de vuxna inom Iandstingsområdet. Härigenom speglar sättet att värdera utbyggnadsgraden den prioritering av barn och ungdomar som beslutet om folktandvårdens utbyggnad innebar. Socialstyrelsen har vid tillämpningen av kvoteringssystemet sålunda låtit utbyggnadsgraden inom barn- och ungdomstandvården vara närmast avgörande för fördelningen av tjänster till landstingen. Utbyggnadsgraden inom vuxentandvården har dock beaktats och inom ramen för systemet har vid flera tillfällen dispens givits till landsting som haft särskilda behov av att på vissa orter bygga ut vuxentandvården. Fördelningen av kvot efter huvudmannaområden framgår av bilaga 16.

9.2.4. Administrativt system

Underlag för den första kvoteringen utgjorde bl.a. en enkät till huvud— männen genom vilken registrerades uppgifter om antal inrättade tjänster med befattningshavare. Samtliga tjänster utan befattningshavare "frystes" per 1975-01-15. Det bestämdes därefter hur många tjänster varje huvudman fick ta i anspråk fram till 1975-08-31.

Under perioden 1975-02-07—1975-08-31 följdes huvudmännens ianspråk- tagande av tjänster av socialstyrelsen genom skyldighet för huvudmännen att anmäla varje utannonsering av tjänst till socialstyrelsen.

I oktober 1975 infördes ett nytt administrativt system för uppföljning av huvudmännens utnyttjande av tilldelad kvot. Uppgifter om tandläkarsitua- tionen erhålls genom månadsvis rapportering av entlediganden och anställ- ningar, tjänstledigheter och vikariat. Dessa uppgifter är personbundna genom

redovisning på personnummer. Härigenom erhålles kontinuerligt besked om hur många av medgivna anställningsmöjligheter landstingen kunnat

utnyttja.

9.3. Värdering av kvoteringssystemet

Socialstyrelsen har i skrivelser till regeringen 1976 och 1978 redovisat försök att statistiskt utvärdera effekten av kvoteringsförfarandet. Då den först studerade tidsperioden 1975 till 1976 är kort och ett stort antal faktorer påverkar landstingens utbyggnadstakt kunde några säkra slutsatser om kvoteringens påverkan inte dras. Enligt vad socialstyrelsen uppgett i skrivelsen till regeringen 1976 kan kvoteringen dock ha påverkat lands- tingens utbyggnad av folktandvården så att de som vid kvoteringens införande hade den högsta utbyggnadsgraden har byggt ut något långsam- mare och de som hade en lägre utbyggnadsgrad byggt ut snabbare.

I den promemoria som bifogats socialstyrelsens skrivelse 1978 till rege- ringen belyses utvecklingen för de olika huvudmännen. Delar därav återfinnes i bilagorna 17—19. I bilaga 17 redovisas den procentuella andelen fullständigt behandlade 3—19-åringar under år 1976 samt förändring av antal tandläkartimmar 1976/77. Huvudmännen har rangordnats med avseende på utbyggnadsgrad mått som procentuell andel fullständigt behandlade 3—19- åringar. Det framgår av bilagan att av de fem landstingen med lägst utbyggnadsgrad har tre kunnat öka antalet tandläkartimmar med mer än 10 000 timmar. Utöver dessa tre har endast två landsting nått så stor ökning. Av bilaga 16 framgår att bl. a. dessa tre landsting erhållit störst tilldelning av kvot under perioden oktober 1975 till oktober 1978. Av bilaga 18 framgår hur många nya tandläkare som huvudmännen under samma period kunnat anställa. Också i detta avseende har de lägst utbyggda landstingen kunnat förbättra sin situation. Fyra av de fem landsting som har lägst utbyggnads- grad har kunnat öka antalet anställda tandläkare under perioden mer än övriga landsting. Av bilaga 19 framgår översiktligt hur huvudmännen under perioden 1974 till 1977 förbättrat sina prestationer inom barn- och ungdoms- tandvården. Samtliga huvudmän utom en har kunnat göra det under perioden. År 1974 hade sex landsting en utbyggnadsgrad under 60 %. Endast två landsting har år 1977 en så låg utbyggnadsgrad. — Det kan således i viss utsträckning visas att huvudmän som haft lägre utbyggnadsgrad erhållit flest tandläkare och tandläkartimmar. Effekterna härav på produktionsresultaten inom distriktstandvården är emellertid oenhetliga. Det kan konstateras att kvoteringen avser fördelning av tandläkarresurser medan vårdresultaten inom distriktstandvården även påverkas av en rad andra faktorer.

Genom kvoteringssystemet medverkar socialstyrelsen till en viss regional omfördelning av resurser för utbyggnaden av folktandvården. Resurserna har främst avsett utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården men i samband härmed har genom att tjänstetandläkarna som regel arbetar både inom barntandvård och vuxentandvård en viss förstärkning av vuxentandvården ägt rum. Någon från vuxentandvårdens behov utgående omfördelning av tandvårdsresurserna kan dock knappast sägas ha kommit till stånd.

9.4. Vikariattjänstgöringens omfattning

9.4.1. Nuvarande regler

Som redovisats under avsnitt 9.2.2 får tjänster som ej är uppehållna på grund av tjänstledighet förorsakad av sjukdom, graviditet, militärtjänst besättas med vikarierande tandläkare. Även vid tjänstledighet av annan orsak som överstiger en månad och omfattar minst 50 % av tjänstgöringstiden får vikarie anställas. Denna regel har lett till att många tandläkare stannat på fakultetsorterna för att där tjänstgöra som vikarier inom folktandvården i stället för att söka anställning på annan ort.

9.4.2. Socialstyrelsens undersökning

Socialstyrelsen har genomfört en undersökning av nylegitimerade tandlä- kares vikariatsförhållanden m. m. inom folktandvårdens distriktstandvård. Underlaget för denna undersökning har utgjorts av dels huvudmännens fortlöpande rapportering av tandläkare som anställts, entledigats, erhållit vikariat etc. dels uppgifter om nylegitimerade tandläkare. Studien avser tandläkare med svensk odontologisk examen som legitimerats under tiden december 1975 t. o. m. april 1977 (3 Iegitimationsomgångar).

Antal tandläkare som börjat i distriktstandvården

Under perioden 1975-12—1977-04 legitimerades 419 tandläkare med svensk examen. Tandläkarnas fördelning efter fakultetsort framgår av nedanstående tabell.

Av de 419 nylegitimerade tandläkarna hade t. o. m. december 1977 207 (49,4 %) börjat i distriktstandvården som anställda och 119 (28,4 %) börjat som vikarier, dvs. sammanlagt började 77,8 % av de nylegitimerade tandlä- karna. Av samtliga nylegitimerade tandläkare som började i distriktstand- vården utgjorde de som började som vikarier 36,5 %.

Av följande tabell framgår antal och procentuell andel av de nylegitimerade tandläkarna från resp. fakultetsort som börjat i distriktstandvården.

Fakultet Antal Antal % av Antal som % av nyleg. som börjat nyleg. börjat som nyleg. tandl. i distrtdv. vikarier

Stockholm 100 53 53,0 26 26,0 Göteborg 136 113 83,1 41 30,1 Malmö 117 102 87,2 44 37,6 Umeå 66 58 87,9 8 12,1

Hela riket 419 326 77,8 119 28,4

Anmärkningsvärt är att endast 53 % av stockholmsfakultetens tandläkare börjat i distriktstandvårdenjämfört med riksgenomsnittet på ca 78 % samt att ca 38 % av de nylegitimerade tandläkarna från malmöfakulteten började som vikarier medan endast ca 12 % av tandläkarna från umeåfakulteten gjorde

detta.

Inom "fakultetslandstingen" var förhållandena följande beträffande de tandläkare som börjat som vikarier:

El av de 26 som börjat i Stockholms län kom 22 från stockholmsfakulteten II] av de 29 som börjat i Malmöhus län i övrigt och de 7 som börjat i Malmö kommun kom samtliga från malmöfakulteten El av de 26 som börjat i Göteborgs kommun kom samtliga från göteborgsfa- kulteten

D av de 7 som börjat i Göteborgs- och Bohus län i övrigt kom 5 från göteborgsfakulteten Cl av de 9 tandläkare som börjat i Västerbottens län kom 6 från umeåfakulte- ten.

Första vikariatets längd

Av de 119 tandläkare som börjat som vikarier t.o.m. dec. 1977 har 106 avslutat sitt första vikariat under perioden fram till 1978-03-31.

Medelvärde för de 106 avslutade vikariaten var 7,4 månader. Medelvärde för de 13 oavslutade vikariaten var t. o. m. mars 1978 14,0 månader.

Av följande tabell framgår vikariatens längd etc. för de tre legitimations- omgångarna. Tidsperiod Antal tandläkare Därav antal Medellängd på som börjat avslutade vikariat avslutade som vikarier vikariat (mån) 75-12—76—04 37 35 8,7 76—05—76-11 45 43 7,1 76-12—77-04 37 28 6,1 Hela perioden 119 106 7,4

Över medelvärdet för avslutade vikariats längd i hela riket (7,4 mån) ligger t. ex. Göteborgs kommun (11,2 mån), Göteborgs och Bohus län i övr. (9,3 mån) och Västerbottens län (11,0 mån).

Förhållanden efter avslutat vikariat

De 106 tandläkare som avslutat sitt första vikariat fördelar sig på följande förhållanden närmast efter avslutat första vikariat.

Anställdes i samma landsting 35 Erhöll vikariat i samma landsting 9 Anställdes i annat landsting 13 Erhöll vikariat i annat landsting 11 Ej erhållit nytt vikariat eller anställning (t. o. m. 1978-04) 40

Summa 106

Av de 40 tandläkare som efter avslutat första vikariat ej fortsatt inom distriktstandvården kom 15 från Stockholms län, 7 från Malmöhus län i övrigt och 8 från Göteborgs kommun.

Sammanfattningsvis kan sålunda noteras att av de nylegitimerade tandlä- kare som började i distriktstandvården var det 37 % som började som vikarier. Genomsnittligt stannade de 7,4 månader på vikariaten. Av de 68 som efter avslutat första vikariat fortsatte i distriktstandvården var det 24 som flyttade till annat landsting.

9.4.3. Antalet vikarierande tandläkare

Utredningen har genom en enkät till huvudmännen införskaffat uppgifter om antalet vikariatsförordnanden i de Olika landstingen per den 1 april, 1 augusti och 1 november 1978. En sammanställning av denna enkät visar att det totalt i riket fanns 148 vikariatsförordnade tandläkare den 1 april 1978. Den 1 augusti 1978 var antalet 176 och den 1 november 1978 var antalet 185.

Vidare framgår av enkäten att antalet vikarierande tandläkare var störst inom Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Göteborgs kommun och Göteborgs och Bohus läns landsting, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting samt Västerbottens läns landsting. Dessa landsting hade också den högsta andelen vikariatsförordnade tandläkare i förhållande till antalet uppehållna tjänster inom respektive landsting.

I bilaga 20 redovisas antal tandläkare med vikariatsförordnande den 1 april, 1 augusti och 1 november 1978 inom distriktstandvård i procent av antal uppehållna tjänster 1978-04-01 enligt socialstyrelsens statistik. Det framgår av bilagan att i nämnda landsting antal tandläkare med vikariatsförord nande den 1 november 1978 i procent av antal uppehållna tjänster 1978-04-01 varierar mellan ca 8 och 16 procent.

9.5. Överväganden och förslag

Kvoteringen av tandläkare till folktandvården har enligt socialstyrelsens skrivelser till regeringen 1976 och 1978 medverkat till en något jämnare fördelning av tandvårdsresurserna mellan landstingen. Under avsnittet 9.3 redovisad statistik avseende perioden 1975—1978 talar också för att en sådan utveckling kan ses som resultat av kvoteringssystemet. Vi anser oss därför kunna utgå från att kvoteringssystemet har avsedd verkan och då skillnaden i utbyggnadsgrad de olika huvudmännen emellan alltjämt är betydande synes sålunda grunden för kvoteringen kvarstå. Enligt vår mening är det från dessa utgångspunkter lämpligt att behålla kvoteringssystemet åtminstone till dess en väsentlig utjämning av skillnaden i utbyggnadsgrad landstingen emellan kunnat uppnås.

Vi föreslår att den principiella uppbyggnaden av nuvarande kvoterings- system bibehålles. Avsikten skall också i fortsättningen vara att enbart reglera tillväxten för de olika huvudmännen och därvid ta hänsyn till hela folktand- vården. Vi utgår från att socialstyrelsen därvid vid fastställandet av det totala antalet anställningsmöjligheter, som vid varje beslutstillfälle skall fördelas mellan huvudmännen, begränsar fördelningen så att avsedda styreffekter lättare kan uppnås. Några förslag avsedda att verka i denna riktning har vi under utredningsarbetet övervägt. De tas upp i det följande. I vårt huvudbe-

tänkande avser vi närmare gå in på hur de offentliga och privata tandvårdsre- surserna gemensamt skall kunna utnyttjas för att tillgodose tandvårdsbe- hovet i de olika delarna av landet. I syfte att påbörja omfördelningen av tandläkarresurser föreslår vi att möjligheterna till arbete i folktandvården skall begränsas inom de tandläkartätaste områdena i landet. Förslagen avseende etableringsbegränsande åtgärder innebär att även på privattandlä- karsidan får tandläkarna vidkännas vissa begränsningar.

Vad gäller fördelningen av resurser för barn- och ungdomstandvården synes enligt utredningens beräkningar behov av fortsatt kvotering föreligga fram till och med år 1982. Enligt vår mening är det lämpligt att socialstyrelsen får fortsatt uppdrag att fördela anställningsmöjligheter mellan huvudmännen för folktandvården till utgången av år 1982. Vi räknar vid denna tidpunkt med att statsmakterna skall ha hunnit ta ställning till våra förslag i huvudbetän- kandet.

Enligt våra direktiv skall vi föreslå åtgärder för en jämnare fördelning av tandvårdsresurserna inom landet också för den vuxna befolkningen. Kvote- ringssystemet synes därvid även kunna vara ett medel för omfördelning av tandvårdsresurser för vuxna. Detta skulle innebära att kvoteringssystemet utnyttjas dels för en snabbare utjämning av tandvårdsresurserna för den prioriterade utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården, dels fören något förbättrad fördelning av tandvårdsresurser för vuxna.

Socialstyrelsen har vid tillämpningen av kvoteringssystemet låtit utbygg- nadsgraden inom barn- och ungdomstandvården vara närmast avgörande för fördelningen av tjänster till landstingen. Utbyggnadsgraden inom vuxen- tandvården har dock beaktats och inom ramen för systemet har vid flera tillfällen dispens givits till landsting som haft särskilda behov av att på vissa orter bygga ut vuxentandvården. Socialstyrelsen bör allteftersom utbygg- naden av barn- och ungdomstandvården fortskrider i högre grad än hittills kunna beakta behovet av en jämnare fördelning av tandvårdsresurser för vuxna.

Genom att metod skapats för regionala prognoser finns förutsättningar att ange behovet av ytterligare tandläkare inom de enskilda landstingen för att nå fram till en enligt riksdagsbeslutet fullt utbyggd folktandvård. Eftersom kvoteringen avser att fördela tandläkarresurser i relation till de enskilda landstingens utbyggnadsbehov kan detta mätt i behov av ytterligare tandlä- kare övervägas som ett kriterium vid fördelningen av tandläkarresurser huvudmännen emellan. Därvid bör dock konsekvenserna av nuvarande principiella grunder för utbyggnaden av folktandvården beaktas. Dessa har vi demonstrerat i avsnittet 7.3, där vi visat att de huvudmannaområden som har Störst tandläkartäthet för vuxna får en snabbare tillväxt av tandläkartätheten än andra områden om utbyggnaden sker enligt de regionala prognoserna. Emellertid framgår av redovisningen av LKELP—planerna att huvudmän i områden med den största tandläkartätheten för vuxna inte bygger ut folktandvården på det sätt som de teoretiska beräkningarna utgår från. Vi förutsätter därför att socialstyrelsen vid fördelning av anställningsmöjligheter inte medger huvudmän med den största tandläkartätheten för vuxna en större tilldelning än vad som är nödvändigt för att dessa huvudmän skall kunna omhänderta barn och ungdomar enligt i folktandvårdslagen fastställt vårdansvar. En sådan begränsad utbyggnad inom dessa områden innebär att

en något bättre regional fördelning av vårdresurser för vuxna uppkommer under perioden fram till 1982. I detta sammanhang vill vi påminna om möjligheten att genom vårdavtal med privatpraktiserande tandläkare klara av en del av omhändertagandet av barn och ungdomar.

Reglerna för anställande av vikarierande tandläkare inom distriktstand- vården har varit föremål för granskning inom vår utredning. Socialstyrelsens undersökning och vår enkät till huvudmännen visar att vikariaten främst är orienterade till fakultetsorterna. Enligt vår bedömning bör det vara möjligt att avsevärt begränsa antalet vikariat inom folktandvården och då främst inom fakultetslandstingen. En lämplig avvägning synes vara att andelen vikariat inte utgör mer än ca 5 % av antalet uppehållna tjänster inom ett landsting. En begränsning av vikariaten främst inom nämnda områden skulle innebära att en något bättre regional fördelning av tandvårdsresurserna uppkom. En förutsättning härför är att omfattningen av vikariat på den privata sektorn inte tillåts öka.

10. Ersättning till folktandvårdens huvudmän

10.1. Bakgrund

Enligt våra direktiv skall vi som ett led i översynen av tandvårdsförsäk- ringens ersättningssystem pröva hur de särskilda bestämmelserna i tand- vårdstaxans && 16—19 om ersättning till folktandvårdens huvudmän fallit ut.

Utgångspunkten vid utformningen av detta ersättningssystem var att huvudmännens nettokostnader för folktandvården inte skulle stiga till följd av den i samband med reformen planerade utbyggnaden. Med det ersätt- ningssystem som infördes ville man stimulera huvudmännen till en snabb utbyggnad av barn- och ungdomstandvården. I prop. 1973145 anförde dåvarande socialministern att ersättningsreglerna bör gälla under hela den utbyggnadsperiod som utredningen redovisat; alltså till slutet av 1970- talet.

Utredningen om tandvårdsförsäkringen beräknade nettokostnaderna för folktandvården 1971 till 330 miljoner kronor. För att säkerställa att flertalet landsting med högre kostnadsnivå än den genomsnittliga skulle få kostnads- täckning nedräknades detta belopp till 290 miljoner kronor. Landstingens samlade nettokostnader för folktandvården efter försäkringens införande skulle således vid oförändrat penningvärde ej överstiga detta belopp.

Vid införandet av försäkringen behandlades inom folktandvården/skol- tandvården i genomsnitt omkring 70 % av barnen i åldern 6—16 år. Försäkringsutredningens förslag var därför att huvudmännen även i fortsätt- ningen själva skulle svara för kostnaden för vård av denna omfattning. Detta blev även statsmakternas beslut. Kostnaden för därutöver behandlade barn och ungdomar skulle täckas av försäkringen.

Ersättningsreglerna, som i princip varit oförändrade sedan försäkringens införande återfinns i tandvårdstaxans åå 16—19.

10.2. Ersättning för vuxentandvård (åå 16—17)

Folktandvårdens vuxentandvård ersätts efter samma regler som gäller för privattandvården. Vissa skillnader finns dock. Folktandvården har för att få tillämpa förenklade redovisningsrutiner frivilligt avstått från att använda de två högre latitudarvodena som finns i tandvårdstaxan. En annan skillnad är att folktandvården har möjlighet att reducera patientavgiften utan att

försäkringsersättningen påverkas. Ytterligare en skillnad är att folktand- vården inte får tillämpa specialisttaxan.

Från summan av försäkringsersättningen för vuxentandvård avräknades från början ett karensbelopp för varje vuxen försäkrad (20 år och äldre) bosatt inom huvudmannaområdet. Karensbeloppet avvecklades successivt och upphörde i och med 1978 års utgång. Karensbeloppet infördes för att huvudmännen inte skulle överkompenseras de första åren.

10.3. Ersättning för barn- och ungdomstandvård (& 18)

Ersättningen för barn- och ungdomstandvården utgår med ett fast belopp för fullständigt behandlat barn i åldrarna 3—5 år och ett annat fast belopp för barn och ungdom i åldrarna 6—19 år. Ersättningsbeloppen fastställs för ett år i taget med hänsyn till den genomsnittliga timkostnaden för barn- och ungdoms- tandvård i riket och den likaledes beräknade genomsnittstiden för fullständig behandling.

Från denna ersättning avräknas ett belopp för varje barn 6—16 år som är bosatt inom huvudmannaområdet. Detta belopp är ca 70 % av ersättnings- beloppet för 6—16-åringar och motsvarar de kostnader som huvudmännen hade för barntandvården/skoltandvården före försäkringens införande.

Samma belopp som för 6—16-åringar utgår för varje fullständigt behandlad 17—19-åring, under förutsättning att samtliga inom huvudmannaområdet bosatta ungdomar födda samma år erbjuds fullständig, avgiftsfri vård. För den vård som 17—19-åringar erhåller inom ramen för försäkringen får tas ut högst hälften av den avgift de enligt taxan skulle erlagt som vuxna patienter. Full ersättning utgår dock från försäkringen.

Den genomsnittliga behandlingstiden har sedan försäkringens införande schablonmässigt beräknats till en timme för barn i åldern 3—6 år och två timmar för barn och ungdom i åldern 7—19 år.

Ersättningsbeloppens storlek (kronor) framgår av följande tablå

1974 1975 1976 1977 1978

3—5 år 130 200 240 250 390 6—19 år 260 400 480 500 780 Avdrag för varje barn 6—16 år 182 275 330 345 545

Beloppen innefattar även ersättning för specialisttandvård.

10.4. Garantiregeln (& 19)

Har landstingskommuns kostnader för folktandvård under ett visst år, räknade i det pris- och löneläge som rådde år 1973, överstigit de kostnader landstingskommunen haft för vården år 1973, utgår ersättning med överskju- tande belopp.

Riksförsäkringsverket skall göra beräkningen av denna ersättning efter samråd med socialstyrelsen.

Försäkringsutredningen beräknade att garantiregeln skulle få en begränsad användning och i första hand omfatta åren 1974 och 1975. I propositionen nämns dock inte någon tidsbegränsning eller begränsad användning och garantiregeln återfinns fortfarande i tandvårdstaxan.

Riksförsäkringsverket har enligt denna garantiregel utbetalat följande belopp

för år 1974 sammanlagt 11,7 mkr till 5 landsting för år 1975 sammanlagt 5,4 mkr till 3 landsting och för år 1976 sammanlagt 9,2 mkr till 4 landsting

10.5. Utfallet av ersättningsregeln

Uppgifter om hur mycket ersättning som utbetalas till tandvårdshuvud- männen kan hämtas dels från riksförsäkringsverket, dels från tandvårdshu- vudmännen. Det går emellertid inte att ur någon redovisning på ett enkelt sätt avläsa hur stor den samlade ersättningen till tandvårdshuvudmännen är för ett givet kalenderår.

Riksförsäkringsverket redovisar följande utbetalningar till folktandvår- dens huvudmän (mkr).

1974 1975 1976 1977

109 175 271 315

Av dessa belopp utgörs ungefär hälften av ersättning för barn- och ungdomstandvård. De avser de faktiska totala utbetalningar som gjorts under respektive kalenderår och visar således ej ersättningen för under kalenderåret meddelad tandvård. Ersättningen för barntandvård utbetalas till omkring 80 % av det beräknade beloppet under året. Slutlig reglering av ersättningen sker i februari påföljande år. Beloppen inkluderar även ersättning för tandteknisk verksamhet. Utöver denna ersättning uppbär tandvårdshuvud- männen patientavgifter för utförd vuxentandvård.

Tandvårdshuvudmännens redovisning av kostnader och intäkter i folk- tandvården finns sammanställda i Sveriges officiella statistik, Kommunernas finanser. Ur denna har följande uppgifter hämtats (mkr).

1974 1975 1976 1977

Kostnader 681 844 1 021 1 246 Intäkter 223 310 403 495

Nettokostnader 458 534 618 751

Intäkter 3—5 år 6—16 år 17—19 år Genomsnittlig timin- täkt vuxentandvård

Summa

A vdrag 6—16 år Karensbelopp

Nettointäkt

I intäkterna är såväl patientavgifter som ersättning från försäkringskassan medräknade. Någon specifikation finns ej i den officiella statistiken.

I kostnadsposterna ingår även kostnader för specialisttandvård, oralkirur- gisk vård och tandteknisk verksamhet.

Vill man utan ett omfattande utredningsarbete följa upp hur utfallet av ersättningen till folktandvården blivit kan man från följande utgångspunkter kalkylera fram ersättningens storlek.

För barn- och ungdomstandvården utgår man från ersättningsbeloppens storlek, antalet barn i olika åldersgrupper, antalet fullständigt behandlade barn och avdragspostens storlek.

För folktandvårdens vuxentandvård känner man till den genomsnittliga intäkten per tandläkare och antalet timmar i distriktstandvården samt karensbeloppets storlek.

När det gäller specialisttandvården/ör vuxna kan man göra det antagandet att intäkterna per timma är desamma som i övrig vuxentandvård eftersom den särskilda specialisttaxan inte tillämpas i folktandvården.

Med dessa utgångspunkter har landstingsförbundet beräknat ersättningen från den allmänna försäkringen till tandvårdshuvudmännenjämte patientav- gifter till följande.

1974 1975 1976 1977 Belopp Totalt Belopp Totalt Belopp Totalt Belopp Totalt Kr Mkr Kr Mkr Kr mkr Kr Mkr 130 18 200 31 240 41 250 46 260 262 400 412 480 500 500 530 260 - 400 — 480 13 500 20 114 168 127 200 136 225 150 253 — 448 — 643 — 779 — 849 182 226 275 343 330 414 345 437 11,25 67 7 42 4,75 29 2,20 13 — 155 — 258 — 336 — 399

1 ovanstående kalkyl har hänsyn ej tagits till ersättning enligt den s. k. garantiregeln. Ej heller har intäkter för oralkirurgisk vård och tandteknisk verksamhet medräknats.

Landstingens bruttokostnader kan på samma sätt kalkyleras med ledning av genomsnittlig timkostnad och antal arbetade timmar i folktandvården. En av landstingsförbundet på detta sätt gjord kalkyl redovisas i följande tabell. Från bruttokostnaderna har dragits de ovan kalkylerade nettointäkterna (mkr).

1974 1975 1976 1977

Bruttokostnader 573 767 878 1 112 Avgår nettointäkter

enl. ovan 155 258 336 399

Nettokostnader 418 509 542 713

Dessa kalkylerade nettokostnader skalljämföras med 290 miljoner kronor i 1971 års penningvärde.

Landstingsförbundet har undersökt den faktiska kostnadsutvecklingen inom folktandvården. Om kostnaderna 1971 sätts till 100 har enligt denna undersökning kostnaderna utvecklat sig på följande sätt.

1971 1974 1975 1976 1977

100 135 171 192 220

Med utgångspunkt från att folktandvården 1971 kostade huvudmännen 290 miljoner kronor blir nettokostnaderna 1974—1977 enligt ovanstående serie följande (miljoner kronor). Inom parentes anges de teoretiskt kalkyle- rade nettokostnaderna.

1971 1974 1975 1976 1977 290 392 497 558 639 290 (418) (509) (542) (713)

Betydande osäkerhet föreligger i de ovan redovisade kalkylerna. Vidare har som nämnts vissa intäkter ej medräknats i kalkylerna. Jämförelser mellan kostnader som framräknats med hänsyn till den observerade kostnadsut- vecklingen och de teoretiskt kalkylerade kostnaderna visar emellertid att den ersättning som landstingen fått genom försäkringen i genomsnitt täckt merkostnaderna för folktandvårdens utbyggnad och att ersättningsreglerna därför haft avsedd effekt.

10.6. Överväganden och förslag

Tandvårdstaxans 55 16—19 innehåller särskilda bestämmelser om ersättning från försäkringen till landsting och kommun som ej tillhör landsting för kostnader för folktandvård. Dessa bestämmelser infördes med den avsikten att huvudmännens nettokostnader för folktandvården inte skulle stiga till följd av den i samband med tandvårdsreformens genomförande planerade utbyggnaden. Riksdagsbeslutet 1973 innebar att ifrågavarande ersättnings- regler skulle gälla under hela den utbyggnadsperiod som försäkringsutred-

ningen redovisade dvs. till och med år 1979.

Vår analys visar att tandvårdshuvudmännen genomsnittligt fått täckning för sina utbyggnadskostnader och att ersättningsreglerna haft avsedd effekt. Samtidigt har vi konstaterat att den planerade utbyggnaden på grund av tandläkarbrist inte kommer att bli klar förrän någon gång under perioden 1982—1984. Under avsnitt 6.8 har vi därför föreslagit förlängd tillämpning av de medel som för närvarande används för att möjliggöra utbyggnaden av folktandvården — däribland ersättningen till huvudmännen.

Vi föreslår i linje härmed att && 16—19itandvårdstaxan får gälla till och med 1982. Vid denna tidpunkt räknar vi som tidigare framhållits med att statsmakterna skall ha tagit ställning till vårt slutbetänkande i vilket vi återkommer till frågan om ersättning till folktandvårdens huvudmän.

Bilaga 1 Uppgifter ur socialstyrelsens

personalstatistik

Inrättade Uppehållna Tjänstgörings- Tjänster

tjänster tjänster tid omräknad uppehållna av

till heltid” timavlönb

Distriktstandvård — heltidstjänster 73-07-22 2 493 2 295 2 250 8 74-04-01 2646 2 247 2 182 7 75-04-01 2 870 2 344 2 245 17 76-04-01 2 926 2 350 2 242 11 77-04-01 2 949 2 443 2 298 14 78-04-01 2994 2 513 2 374 16 Förändring 74-04/73_07 + 153 _ 48 — 68 + 1 75-04/74.04 + 224 + 97 + 63 + 10 76-04/75-04 + 56 + 6 - 3 — 6 77-04/76-04 + 23 + 93 + 56 + 3 78.04/77.04 + 45 + 70 + 76 + 2 Hela perioden + 501 + 218 + 124 + 8 Distriktstanclvård —- deltidstjänster 73-07-02 207 188 92 4 74-04-01 272 243 114 16 75-04-01 344 292 140 13 76-04-01 396 350 168 15 77-04-01 412 373 182 9 7804—01 448 403 196 12 Förändring 74-04/73-07 + 65 + 55 + 22 +12 75—04/74-04 + 72 + 49 + 26 — 3 m-m/75.04 + 52 + 58 + 28 + 2 77-04/76-04 + 16 + 23 + 14 _ (, 78-04/77-04 + 36 + 30 + 14 + 3 Hela perioden + 241 + 215 + 104 + 8 Specialisttandvård — heltidstjänster 73-07-02 341 304 296 4 74-04-01 372 336 324 3 75-04-01 421 356 347 2 76—04-01 466 399 390 — 77-04-01 488 420 410 2 78-04-01 531 454 445 1

Förändring 74-04/73-04 75-04/74-04 76-04/75-04 77-04/76-04 78—04/77-04 Hela perioden

Specialisttandvård — deltidstjänster 73-07-02 74-04—01 75-04-01 76-04-01 77-04-01 78-04-01

Förändring 74-04/73-04 75-04/74—04 76-04/75-04 77-04/76-04 78-04/77—04 Hela perioden

Inrättade tjänster

31 49 45 22 43 190

++++++

19 25 23 30 32 33

+ Å—NQNOR

++++|

1

Folktandvården - totalt

73-07-02 74-04-01 75-04-01 76-04-01 77-04-01 78 -04-01

Förändring 74-04/ 73-07 75-04/74-04 76-04/75-04 77-04/76-04 78-04/77-04 Hela perioden

3060 3315 3658 3818 3881 4006

+ 255 + 343 + 160 + 63 + 125 + 946

SOU 1979:7 Uppehållna Tjänstgörings- Tjänster tjänster tid omräknad uppehållna av till heltid" timavlönb + 32 + 28 _ | + 20 + 23 _ | + 43 + 43 _ 2 + 21 + 20 + 2 + 34 + 35 _ | + 150 + 149 _ 3 17 8 1 20 10 — 20 10 1 22 11 1 23 11 2 30 14 2 + 3 + 2 _ ] 0 0 + 1 + 2 + 1 0 + 1 0 + 1 + 7 + 3 0 + 13 + 6 + 1 2 804 2 646 17 2 846 2 630 26 3 012 2 742 33 3 12] 2 811 27 3 259 2 901 27 3 400 3 029 31 + 42 _ 16 + 9 + 166 + 112 + 7 + 109 + 69 _ 6 + 138 + 90 0 + 141 + 128 + 4 + 596 + 383 + 14

” Timanställda tandläkares arbetsvolym ingår ej här. Vidare har tandläkare som arbetat på deltidstjänst ansetts arbeta 50 % av heltid. b Tjänster uppehållna av timavlönade ingår i kolumnen ”Uppehållna tjänster” men ej i omräkningen till tjänstgöringstid.

Bilaga 2 Privattandläkare och distriktstandläkare fördelade efter kön och ålder 1977

Privattandläkare'1 Distriktstandläkareb Män Kvinnor Summa Män Kvinnor Summa Antal tandläkare 2 971 548 3 519 1 035 1 295 2 330 Proc könsfördelning 84,4 15,6 1000 44,4 55,6 100,0 Medianålder 45,8 43,7 45,5 37,9 35.8 36.1 Procentuell könsfördelning efter ålder

—24 — — — 0,1 0,1 0,1 25—29 4,1 6,0 4,4 18,6 18,5 18,5 30—34 11,7 15,5 12,3 25,0 28,7 27,1 35—39 13,8 17,0 14,3 20,8 18,4 19,4 40—44 18,1 15,7 17,8 11,1 8,5 9,7 45—49 13,5 13,7 13,5 7,4 7,3 7,3 50—54 11,6 8,9 11,2 7,3 7,2 7,3 55—59 9,0 10,9 9,3 4,9 7,5 6,4 60—64 6,3 4,7 6,1 2,8 3,2 3,0 65—69 6,4 5,3 6,3 1,2 0,6 0,9 70—74 4,3 1,1 3,8 0,7 0,1 0,3 75— 1,1 1,1 1,1 0,1 - 0,0

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

" Tandläkare som varit anslutna till försäkringen som privattandläkare under hela året och därvid utövat någon verksamhet och som ej haft anställning inom folktandvård eller försvarstandvård ” Tandläkare som haft anställning som tjänstetandläkare under hela året och därvid tjänstgjort enbart inom distriktstandvård och som under året inte haft tillfällig legitimation, anslutning som privattandläkare eller anställning som försvarstandläkare.

mniwlna tillit)"- -=u-1_u'1":luh"rwl. mil. '"'fllf'CJ-ÖCW'. ' :m'ml Plåth"! '..':D'|'l'r':f-l'*q l'v'lll 1': ”L "E— ”'.'-"E ”',-Jr. "; 51. "L'jl "|- FL l-r. 417. "! -£|E lui-t rf m.m ut .rr-

||.|1_|T

nm.—.... __.

» ' lllll'urtwsm- 'l'u'v lP-n. am.-mar " 1 ' . :::]hy...hi:n. main ".a-J.; hmm" ,, ”ha .n._..|11m.m| [han m..,- ._.|5m; llch * l' _ _ ,, hint II"-r. thu L-nlluuuui muut: mom * ' w - lil www wall:- ruuluumvm .,

. vr. | *

|__|.

Bilaga 3 Ärsarbetstid för tandläkare

Arimetiska medelvärdet för arbetad tid i timmar under 1977 för tandläkare vars anslutning/ anställning varat hela året efter ålder och kön samt kategori

Ålder Privattandläkare” Tjänstetandläkareb Män Kvinnor Summa Män Kvinnor Summa —24 — - — . .c . f" 5

25—29 1 605 1 271 1 535 1 484 1 139 1 293 30—34 1 717 1 163 1 608 1 434 896 1 117 35—39 1 725 1 182 1 624 1 376 925 1 139 40—44 1799 1219 1719 1337 999 1 172 45—49 1 841 1 265 1 750 1 240 1 116 1 172 50—54 1 742 1 306 1 687 1 356 1 067 1 197 55—59 1 670 1 196 1 584 1 425 1 113 1 220 60—64 1 567 1 274 1 532 1 344 1 009 1 146 65—69 1 162 1 011 1 142 955 684 846 70—74 1 035 902 1 029 759 . f . .c 75— 757 937 785 V — . .”

Genomsnitt 1 659 1 204 1 588 1 386 1 002 1 173

” Tandläkare verksamma enbart inom privattandvård. ” Tandläkare verksamma enbart inom distriktstandvård. ** Uppgiften avser enstaka tandläkare och har utelämnats.

Bilaga 4 TPU:s prognos angående tandläkartillgång

Antal yrkesverksamma tandläkare och antal arbetstimmar år 1975 och prognosåren (avrundade tal) fördelade på offentlig och privat verksamhet enligt TPU:s grundan- tagande

1975 1980 1985

Antal yrkesverksamma tandläkare Grundantagande off verksamhet 3 229 4 820 6 400 Privat verksamhet 3 326 3 320 3 325 Tandläkare över 64 år, ofördelade 500 500 500

Summa 7 055 8 640 10 225 Antal arbetstimmar (1 OOO-tal) Grundantagande ofT verksamhet 4 069 6 054 7 948 Privat verksamhet 5 476 5 476 5 476 Tandläkare över 64 år, ofördelade 500 500 500

Summa 10 045 12 030 13 924

Tabell 1 Fördelning av tandläkartid inom folktandvårdens barn- och ungdomstandvård vid en teoretisk utbyggnadsmodell, tusental timmar”

År 3—5 år 6—16 år 17—19 år

Totalt Med- Därav Ytter— Totalt Medde- Ytter- Totalt Med - Därav Ytter- vårdbe- delad ök- ligare vårdbe- lad ligare vårdbe- delad ök- ligare

hov vård ning vård— hov vård vårdbe- hov vård ning vård- under behov hov under behov året året

1971 343 70 — 273 2 192 1 814 — 378 533 87 — 446 1972 330 70 — 260 2 226 1 966 152 260 529 97 10 432 1973 318 70 — 248 2 258 2 115 149 143 527 107 10 420 1974 320 70 - 250 2 283 2 253 138 30 530 117 10 413 1975 328 156 86 172 2 298 2 298 45 - 528 127 10 401 1976 335 287 131 48 2 309 2 309 11 — 525 137 10 388 1977 338 338 51 — 2 331 2 331 22 — 519 255 118 264 1978 340 340 2 — 2 355 2 355 24 — 519 472 217 47 1979 340 340 — — 2 376 2 376 21 — 524 524 52 — 1980 340 340 - — 2 386 2 386 10 — 543 543 19 —

" I tabellen har införts det ytterligare vårdbehov som beräknats för åldersgrupperna 3—5, 6—16 och 17—19 år. Genom att för varje år efter 1971 tillföra halva nettotillskottet av tandläkartimmar till barn- och ungdomstandvården har prövats hur lång tid utredningens modell för utbyggnad (dvs. att först tillgodose vårdbehovet för 6—16, sedan 3—5 och sist 17—19 år) kommer att ta i anspråk. Denna teoretiska modell återspeglar inte i alla avseenden de enskilda huvudmännens utbyggnad, då man i många fall redan under 1973 och 1974 måste tillföra småbarnstandvården ett tillskott av tandläkartimmar.

i laga 5 F örsa

"kringsutred

ningens prognoser

Tabell 2 Antal prognostiserade tandläkartimmar i tusental timmar fördelade på barn- resp. vuxentandvård och

privattandvård År Antal tand- Folktandvård Privat- Procent vuxen— läkartim- tandvård tandvård i folk- mar totalt" 3—16 år 17—19 år Vuxna Specialist- tandvård av total tandv. + övr. vuxentandvårdb tandv. inkl. adm. 1971 9041 1 884 87 1 289 533 5 162 20.0 1972 9 346 2 036 97 1 381 583 5 162 21 .1 1973 9 644 2 185 107 1470 633 5 162 22,2 1974 9 919 2 323 117 1 548 683 5 162 23,0 1975 10181 2 454 127 1619 733 5162 23,8 1976 10 467 2 596 137 1 702 783 5 162 24,9 1977 10 835 2 669 255 1 829 833 5 162 26,1 1978 11314 2 695 472 2 015 883 5 162 28,0 1979 11 778 2 716 524 2 356 933 5 162 31,3 1980 12 244 2 726 543 2 743 983 5 162 34,7

” Exkl. militärtandvård och fakultetstandvård. '” Exkl. specialisttandvården.

Jämförelse mellan prognos över antal tandläkartimmar enligt försäkringsutredningen och utfall åren 1974—1977 (1 OOO-tal timmar)

År Folktandvård Privat- Summa Procent vuxentand- Prognos/ tandvård folktand- vård i folktandvård utfall Barn Ungdom” Vuxna Specialist- Summa vård + av total vuxentandv. 3—16 år 17—19 år 20— år tandv. + Folktand- privat- exklusive specialist- övr. vård tandv. tandvård

1971 1 884 87 1 289 533 3 793 5 162 8 955 20,0

1974

Prognos 2 323 117 1 548 683 4 671 5 162 9 833 23,0 Utfall 2 092 147'7 1 293 524 4 056 6 053 10 109 17,6 Differens —231 + 30 —255 — 159 —615 + 891 + 276 —5,4

1975

Prognos 2 454 127 1 619 733 4 933 5 162 10 095 23,8 Utfall 2106 213b 1307 562 4188 6 015 10 203 17,8 Differens — 348 + 86 — 312 — 171 — 745 + 853 + 108 — 6,0

1976. Prognos 2 596 137 1 702 783 5 218 5 162 10 380 24,9

Utfall 2 096 247b 1 361 579 4 283 6 022 10 305 18,4 Differens — 500 + 110 — 341 — 204 — 935 + 860 — 75 — 6,5

1977

Prognos 2 669 255 1 829 833 5 586 5 162 10 748 26,1 Utfall 2 105 2698 1 396 603 4 372 6 034 10 406 18,8 Differens — 564 + 14 — 433 — 230 — 1 214 + 872 — 342 — 7,3

” 1 andra sammanhang brukar den organiserade tandvården för 17—19 åringar räknas ti barntandvården, medan tandvården i övrigt för denna åldersgrupp redovisas under vuxentandvården, Här har ett schablonmässigt beräknat antal timmar överförts

till kolumnen ungdom 17—19 år. b Beräknat som antalet fullständigt behandlade enl. SoS:s statistik gånger 2 timmar per behandlad.

beträffande tandläkartimmar

Bilaga 6 Jämförelse prognos — utfall

Bilaga 7 Jämförelse prognos — utfall

Antal legitimerade tandläkare i åldrarna t. o. m. 69 år enligt socialstyrelsens statistik för åren 1971—1977, och försäkringsutredningens prognos för åren 1971—1980

beträffande tandläkare

Prognos, förs-utr.

Den 31 /1 2 Nettoförändr.

Statistik, 505 Den 31/12 Nettoförändr. under året

1971 7019 . . 7 047 1972 7 361 342 7 264 1973 7 636 275 7 465 1974 7 835 199 7 657 1975 7 988 153 7 835 1976 8198 210 8 023 1977 8 442 244 8 264

under året

217 201 192 178 188 241

Differens

28 97 171 178 153 175 178

Bilaga 8 Beräkning av tandläkartimmar som

saknas i barn- och ungdomstandvård 1980—1983

Tabell 1 Antal tandläkartimmar som saknas för att l7—l9—åringarna skall kunna klaras inom den organiserade vården. Prognosår: 1980

Huvudmannaområde Brist på tandläkartimmar Brist 17— 19 år om— 17 år 18 år 19 år Summa räknad 17—19 år till antal tandl”

Stockholms län 26 215 26 215 21,8 Uppsala län 596 3 137 3 733 3,1 Södermanlands län 2 207 3 399 5 606 4.7 Östergötlands län 2 787 5 492 8 279 6,9 Jönköpings län 3 408 3 408 2,8 Kronobergs län 783 2 719 2 573 6 075 5,1 Kalmar län 2688 3 884 3 615 10 187 8,5 Gotlands kommun 894 897 1 791 1,5 Blekinge län 1 158 3 374 3 133 7 665 6,4 Kristianstads län 1 166 4 578 4 449 10 193 85 Malmö kommun 2 710 2 710 2,3 Malmöhus län i övr 9 393 9 257 18 650 15,5 Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Bohus län i övr 3 669 3 669 3,1 Älvsborgs län 2 158 8 291 7 951 18 400 15,3 Skaraborgs län 586 5 727 6 313 5,3 Värmlands län 891 5 756 5 518 12 165 10,1 Örebro län Västmanlands län 4 796 4 954 9 750 8,1 Kopparbergs län 638 3 924 4 562 3.8 Gävleborgs län 1 737 4 174 5 911 4.9 Västernorrlands län 114 114 0,1 Jämtlands län 5 1 970 1 975 1,6 Västerbottens län Norrbottens län

Hela riket 8 844 52 241 106 286 167 371 139

(' Vid 1 200 tim/tandläkare och år.

Tabell 2 Antal tandläkartimmar som saknas för att 18—19-åringarna skall kunna klaras inom den organiserade vården. Prognosår: 1981

Huvudmannaområde

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län

Kronobergs län Kalmar län Gotlands kommun Blekinge län Kristianstads län

Malmö kommun Malmöhus län i övr Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Bohus län i övr

Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län

Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Hela riket

Brist på tandläkartimmar Brist 18—19 år omräknad 18 år 19 år Summa till antal 18—19 år tandl"

] 830 1 830 1,5 220 2 679 2 899 2,4 1 215 3 847 5062 4,2 897 897 0,7 2 946 2 946 2,5 848 4 500 5 348 4,5 8 269 8 269 6,9 3 749 3 749 3,1 5 596 5 596 4,7 2 373 2 373 2,0 2 978 2 978 2,5 7 7 0,0 1 016 1 016 0,8 2 283 40 687 42 970 36

" Vid 1 200 tim/tandläkare och år.

Tabell 3 Antal tandläkartimmar som saknas för att 19-åringarna skall kunna klaras inom den organiserade vården. Prognosår: 1982

Huvudmannaområde Brist på tandläkartimmar 19 år

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län

Kronobergs län Kalmar län Gotlands län 49 Blekinge län Kristianstads län 310

Malmö kommun Malmöhus län i övr Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Bohus län i övr

Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län

Kopparbergs län 136 Gävleborgs län 165 Västernorrlands län Jämtlands län 58 Västerbottens län Norrbottens län

Hela riket 718a

" Dvs 0,6 tandläkare vid 1 200 tim/tandläkare och år.

Tabell—t Överskott på tandläkartimmar inom folktandvårdens distriktstandvård. Prognosår: 1983

lluvudmannaområde Överskott på tandläkartim mar

Stockholms län 107 155 Uppsala län 8418 Södermanlands län 5 701 Östergötlands län 13 992 Jönköpings län 8 931 Kronobergs län 5 888 Kalmar län 8 676 Gotlands kommun 1 343 Blekinge län 7 711 Kristianstads län 8 875 Malmö kommun 9 349 Malmöhus län i övr 17 421 Hallands län 6 517 Göteborgs kommun 14 043 Gbgzs 0 Bohus län i övr 7 076 Älvsborgs län 24 070 Skaraborgs län 17 753 Värmlands län 10 968 Örebro län 9 277 Västmanlands län 15 782 Kopparbergs län 3 818 Gävleborgs län 4 580 Västernorrlands län 1 932 Jämtlands län 1 622 Västerbottens län 3 130 Norrbottens län 43 168

Hela riket 367 196

Bilaga 9 Tandläkartimmar 1983 enligt LKELP 78 och socialstyrelsens regionala prognos

Jämförelse mellan beräknat antal tandläkartimmar inorn distriktstandvården år 1983 enligt LKELP—bearbetning (LKELP 78) och enligt socialstyrelsens regionala prognos över folktandvårdens utbyggnad

Huvudmannaområde Timmar enl. Timmar Differens LKELP- enl. SoS bearbetning regionala prognos

Stockholms län 1 036 500 1 339 795 — 303 295 Uppsala län 131 250 136 197 — 4947 Södermanlands län 148 500 128 352 + 20 148 Östergötlands län 240 000 227 481 + 12 519 Jönköpings län 259 500 203 532 + 55 968 Kronobergs län 129 000 112 864 + 16 136 Kalmar län 174 000 145 724 + 28 276 Gotlands kommun 48 000 34 433 + 13567 Blekinge län 117000 127902 — 10902 Kristianstads län 163 500 188 811 — 25 311 Malmö kommun 186 000 198 763 — 12 763 Malmöhus län i övr. 373 500 399 055 — 25555 Hallands län 142 500 158 451 — 15 951 Göteborgs kommun 336000 314 300 + 21 700 Gbgzs o. Bohus län i övr. 216 000 205 072 + 10 928 Älvsborgs län 219 000 347 221 — 56 221 Skaraborgs län 196 500 239 797 — 43 297 Värmlands län 198 000 218 358 — 20 358 Örebro län 222 000 181 509 + 40 491 Västmanlands län 201 000 195 521 + 5 479 Kopparbergs län 207 000 152 351 + 54 649 Gävleborgs län 216000 156 876 + 59 124 Västernorrlands län 175 500 132 961 + 42 539 Jämtlands län 109 500 77 208 + 32 292 Västerbottens län 181 500 127 181 + 54 319 Norrbottens län 267 000 178 264 + 88 736

Hela riket 5 966 250 5 927 979 + 38 271

'. - . 11 I | l I II | II I _ 11 | I | . 11 1 11 I | I I | H ' H II I | I I _ I | 111 11 _ 11 '1.— | |. _ ,. l . . . . .. _ 'lil. — . | . i'll ' | . ' '. ..

w " ' ' ' _ _

"I.. ' . ' ' . . .l... du... ..|lu_t_l '.'. ' . " ' ...; .]. ...||'|I_

II || || . ... |." .|_

I

Bilaga 10 Tandläkartätheten 1975—1976

Antal tandläkartimmar 1975 per försäkrad vid utgången av året inom privat tandvård och distriktstandvård för vuxna. Redovisning på kasseområde

Försäk ri ngskasseområde

Privattdv. Distriktstdv. Totalt 01 Stockholms län 1,37 0,18 1,55 03 Uppsala län 0,81 0,25 1,06 04 Södermanlands län 0,83 0,20 1,04 05 Östergötlands län 0,91 0,18 1,09 06 Jönköpings län 0,84 0,21 1,05 07 Kronobergs län 0,54 0,16 0,70 08 Kalmar län 0,62 0,25 0,88 09 Gotland 0,62 0,34 0,96 10 Blekinge län 0,84 0,21 1,05 11 Kristianstads län 1,02 0,26 1,28 12 Malmöhus 1,07 0,30 1,38 13 Hallands län 1,01 0,24 1,25 14 Bohuslän 0,73 0,28 1,01 15 Älvsborgs län 0,76 0,21 0,97 16 Skaraborgs län 0,74 0,20 0,94 17 Värmlands län 0,74 0,26 1,01 18 Örebro län 0,89 0,22 1,11 19 Västmanlands län 0,78 0,13 0,91 20 Kopparbergs län 0,63 0,27 0,90 21 Gävleborgs län 0,66 0,25 0,90 22 Västernorrlands län 0,58 0,35 0,93 23 Jämtlands län 0,58 0,31 0,89 24 Västerbottens län 0,72 0,28 0,99 25 Norrbottens län 0,39 0,49 0,88 34 Malmö 1,57 0,29 1,86 38 Göteborg 1,54 0,23 1,77 Hela riket 0,96 0,24 1,20

”Tandläkartäthet" tandläkartima/försäkradb

aFör privattandläkare all redovisad arbetad tid enligt rfvzs tandläkarregister. För distriktstandvård arbetad tid inom vuxentandvården enligt tandläkarregistret samt ett beräknat tillskott avseende den organiserade tandvård som bedrivits bland ungdomari åldern 17—19 år i Västernorrlands och Norrbottens läns landsting. [7 Antal tandvårdsförsäkrade vid årets utgång.

Antal tandläkartimmar 1976 per försäkrad vid utgången av året inom privattandvård och distriktstandvård för vuxna. Redovisning på kasseområde

Försäkringskasseområde ”Tandläkartäthet" tandläkartimalförsäkradh Privattdv. Distriktstdv. Totalt 01 Stockholms län 1,36 0,18 1,54 03 Uppsala län 0,80 0,22 102 04 Södermanlands län 0,81 0,20 1,01 05 Östergötlands län 0,93 0,19 1,12 06 Jönköpings län 0,83 0,25 1,07 07 Kronobergs län 0,77 0,25 1,01 08 Kalmar län 0,61 0,26 0,87 09 Gotland 0,61 0,37 0.98 10 Blekinge län 0,87 0,27 1,14 11 Kristianstads län 1,01 0,27 1,27 12 Malmöhus 1,10 0,32 1,41 13 Hallands län 0,98 0,25 1,23 14 Bohuslän 0,71 0,31 1,02 15 Älvsborgs län 0,74 0,24 0,99 16 Skaraborgs län 0,73 0,22 0,95 17 Värmlands län 0,73 0,28 1,03 18 Örebro län 0,87 0,21 1,08 19 Västmanlands län 0,77 0,14 0,91 20 Kopparbergs län 0,63 0,30 0,93 21 Gävleborgs län 0,62 0,26 0,88 22 Västernorrlands län 0,57 0,35 0,92 23 Jämtlands län 0,59 0,31 0,90 24 Västerbottens län 0,70 0,34 1,03 25 Norrbottens län 0,39 0,53 0,92 34 Malmö 1,66 0,27 1,93 38 Göteborg 1,53 0,24 1,77 Hela riket 0,95 0,25 1,21

_________________—_—_——-—

aFör privattandläkare all redovisad arbetad tid enligt rfvzs tandläkarregister. För distriktstandvård arbetad tid inom vuxentandvården enligt tandläkarregistret samt ett beräknat tillskott avseende den organiserade tandvård som bedrivits bland ungdomar i följande områden: Västernorrlands och Norrbottens läns landsting (l7—19-åringar) Västerbottens läns landsting (l7—l8-åringar). " Antal tandvårdsförsäkrade vid årets utgång.

A rilmeriskr medelvärde hela riket: 55 % Diagram [ Procentuell andel fill/ständig! behandlade barn i åldersgruppen 3—5 är under är 197 7.

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län

Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands kommun Blekinge län Kristianstads län Malmö kommun Malmöhus län i övr

Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Boh län i övr Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län

Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län

Västerbottens län Norrbottens län

% 100 90 80 70 60 50 40 3 | 2 O

1. SOU 1979:7

Bilaga 11

ungdomar 1977

Vårdsituationen för barn och

% 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10

Arilmerisk/ mede/värde hela riket: 42 ".. Diagram 3 Procentuell andel./illlsrändigl behandlade ungdomar i åldersgruppen 17—19 år under är 197 7.

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län

Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län

Gotlands kommun

Arilmeriski mede/varde hela riket: 84 ”.. Diagram 2 Procentuell andel fullständig! behandlade barn i åldersgruppen 6—16 år under år 197 7 .

Blekinge län

Kristianstads län Malmö kommun Malmöhus län i övr Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Boh län i övr Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län

Örebro län Västmanlands län

Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län

Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län

Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands kommun

Blekinge län

Kristianstads län Malmö kommun

Malmöhus län i övr

Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Boh län i övr

Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län

Västernorrlands län Jämtlands län

Västerbottens län Norrbottens län

10 20 30 40 50 60 70 80 90

% 100

10 20 30 40 50 60 70 80 100 90 %

17—å ringar |

ngår N _.- Nl

1. to —är' ingar ing är

Stockholms län

C (_0 s

8

O.

Q. :)

Tim /ful|st beh

Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län

Kalmar län Gotlands kommun

:: (_l, m U') .5 x 2 m

Kristianstads län Malmö kommun Malmöhus län i övr

Hallands län Göteborgs kommun1 Gbgzs o Boh län i övr

Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län

Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län1

Gävleborgs län Västernorrlands län2 Jämtlands län2

Västerbottens län2 Norrbottens län2

2,5 2,0 1,5 1,0 0,5

2,5 2,0 1,5 1,0 0,5

3,0

Tim / fullst beh

3,0

Arilmeiiskl mede/värde hela rike!: 58 % Diagram 4 Procentuell andel barn- och ungdomstandvård av total värt/rid under år 1977.

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län

Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands kommun Blekinge län

Kristianstads län Malmö kommun Malmöhus län i övr

Hallands län

Göteborgs kommun Gbgzs o Boh län i övr

Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län

Västerbottens län Norrbottens län

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100 90

% 100

%

i - ......u..|.lu.-|L . ...l. .. ..". ... . ... .. ... ..|.... ...—...- .Afaät. . . _.u. ...... .. .... - . n... ..L. I...”. till haha.-L.. . . . . .... w. . ... . ...... u.. .WmYch—knnlhåm . ...l.......m... L .1 . . run.... . . .. . ...å-fl . u v . ..

[axl-”lur .”... .!47l lim ..-... bmw. . . . . . nu???" ...-5. .. ... . . . . z.. ..- lmmflllqu n... .

blå—wwwiä nu.. .... .i... . .....uw_._...ra.; sam...—.... . . . . . . ? . ...-M. ”är..li.iil-----rl.. . -.- .. .. - .. ..råä._..åf1.£.%m .._ - . . .. h. - t...-wages? ....- w.. . - äwhnrrm.,m._u..lau två; ...-ill.. . ..l....l.l,|. all...-lli. ..

mi.-Fä mus...? 3 - -. __... Emil.—ml EC. al...-lil....”- i .

'.hh

Bilaga 12 Andel personer med god tuggfo'rmåga

Andel personer i procent som kan tugga hårda saker som hårt bröd eller äpplen utan svårighet. Procenlavvikelser från riksgenomsnittet på 2—3 procent i resp. åldersklass ligger inom felmarginalen OBS! När antalet intervjuade understiger 30 markeras 2 punkter. När antalet är mellan 30 och 49 sätts resultaten inom parentes

Sjukvårds- Totalt Åldersklass Andel Andel av område 16 74 är födda i totalbef. 30—39 40—49 50—59 60—69 utlandet i åldern 55—74 år

AB 91 96 95 89 80 11,5 20,4 C 97 100 (91) 100 (88) 6,4 18,9 D 94 96 (95) 93 89 9,1 21,4 E 95 100 97 88 91 5,0 22,1 F 89 97 97 80 80 5,1 22,2 G 84 (100) (93) (74) (67) 4,9 21,5 H 87 94 (90) 81 78 3,1 23,8

1 77 . . . . . . . . 2,3 21,9

K 85 (95) (91) . . (56) 4,7 22,3

L 92 96 96 87 82 4,0 22,6 MM 90 94 93 86 78 8 0 24,7 M 90 95 90 84 75 ” 20,0 N 94 97 (96) (90) (82) 5,1 20,8 OG 90 98 96 82 77 8 23.0 0 90 95 93 (90) 79 9 194 P 89 95 92 93 74 7,5 21,4 R 91 100 91 94 (63) 4,0 22,0 5 93 100 94 86 85 4,5 24,0 T 93 98 88 88 96 5,8 23,4 U 93 97 92 94 88 10,9 20,4 W 94 100 96 92 83 4.8 24.0 X 91 98 93 87 83 3,6 23,5 Y 95 100 96 (95) 83 2,8 23,4

Z 94 . . (93) (95) (90) 2,4 24,5 AC 95 100 (95) (96) 80 2,3 21,5 BD 92 100 94 (88) 77 5,4 18,9 Riket 91,3 97,0 93.5 87,9 80,3 6,9 21,7

Källa: SCB:s ULF-material l975.

w :. n.-' . ,,.._ ,., .,. ...aw :'-'-'q'1'.- " 14',"-'.:_',' 'i'-'|'. 3313le ler-|. "|, 'i'! '.--1- - | '—- ,,51;'l-|'-|'-'.|'-,,--.""..- -l., ;, ., ”...i-',... ' ,|,|" - |, " - :.. ,, : , ,,?- ,,.|';'l-"-, || . I."' -,.,4'4.å-|_u,,_',. . |' .' . || .

. . — . . . ,. -' l.. |1' . _, ||- .||. , .'|. ,. |||.,' ,,,-. . ., . ;" '|,,"|',.,' |,',:"j, '.,, . "',".|' ,:'|.,i_l,'.i,|'.,' "",'.-, '”'"h'ä; ." "' . , ' " ',' _ _, , ] 5,35, ,,i ,,, nu ,,| ' | , , ||, ,, _r'll,' , || ,|_|,,,, , ,, |, , |H'Ö'_"l"f-" ,,- ||_| _ |||=|| ,, .,| _,

|| ”,|,||, -, | ||',' _ ',,", -', , . . +,. ,, ,,, _, _ ,, _ _ ' å"" ':nawn-rwn-1,'3—' --| |www '"",U," H- ..F' ||| ,',-,,,,,',',-,,,,,., ,"',,,,:||',, | |,,|,...... 'kii":'i'u, , _, ,,,,, , , . ___?uj "' '..'.l ,',p,'.' ,,,|' ' | " "',. " , | ,.,' . ' .' . |' ' ' '.'-n,.l, »-|,. ' - ' .. 1- " .' ,,,,'|':',, , .". fl,," ,. ' ,, . ,,,-,,,. .. ,', ,, | " "' "".-"*" ' ' ' .-"'H-|l"" ' l: ' . ' " ,,], f,...,',,....." |,', ..'_. ,, ,,, ,, | ' , | , , ,, , ,,7-1,, |"I ' :,'|| |||| - _ I,_|| ,', , . ' "' ".'. '.'." '- " . rl'.| ' ,,_,,,,,,,','., ".'|' ,,|,'_," .,.,,,., , ," . ,' , '. ;5,,,, | . .. ,, ,,,,, ,|,, . ,, ,_., _ __ . . ,, ,, ,, ,, '_ .,

_, ,,, .'l, hushquiÄ; ..." _.-—, |—.|'|f,|,,1' ;.,=,—,.,'|,_..|._;,..__- '-.,,_ ,' ' ._,.. |.,.'| . .—,|.n-. ' -",:-'"',, ".'-| -' ".-. "-' ..'?" " ,"Z " ' ' |" _|' - || ...""' '-||-" Walmann ' ' |||l'ml måla.-"r. '.' ---|—|_||. ""'_"'| " -- - l-l-w " - |m-

' " | | || ,1'1", .,|,. ,,.',,.' . . . ",, , .,.._'; , ._.'|' ..||....w'.' ,|, |-. ;. u'

, _. '.| än?” ,'|_,_j,,,,,,_,,_,...., ,,,,' ',. ., , |__-,,,, ,,.,.,,.,,, ,-,.,

.'—"'l. u ' ' -'-'-'- '_"_' — — _ rl '..| ',.firi,','1" '.?" ',:H'k," , . . ' "". .J ""' ' —",-"J|.é , |, 'N' '_'.å.;.._.u. M.,?” T' " - . - --— _ .'|r|.l.

' H ' I II

,,,-'. 'R'J'lr'i'j', , ' L||',13.,...9M|.,' .' - L' ' 4" "'- I"- ' -' '_'|.

,. . . . , "'F'. .| . "_. '- ' ' "ä';- ,,EL,,, ,, .,,, ,_, .|,,.,7|',=,,.,,,,,,__. , , ,, ,,, '|,_,,, __ , ,, , ' ,'.r '" .", '-—' ,., 125—;?, ' ' |.' ,,lk. "' .. ' '.- " " .I" . | .. - ' "- . . d' ! "93135" ,' ',,giil'f. .,.._ _....,.'l... ,,.,.|,|', _ . ',,|.' '.'.,|,

”.Jq'|| ..|.-. .a || .wam-, p.. -_ |-_.m |_r|'-'||'_""'-'r ' - ' |'||||- ' l- ' .1"- "' ,.,', .'l'. ',, ' , ||. || ,|,,' || '|', .. _ ||| ' '- ' ' ,,. .| ,'.. ' '.." ||| |.T'L'1 .'. "'|','.,,',.',', - _ ,, _ , "-""."'.,',' '_.."'i.',_"-.'|. .' | . |lU' , |. ' l."' | '.'|" . .,'*-',.|. ."|. -, "'|' " '|' ' .. u |.|| ' II I " '

-,, , _ | . , ,,, |. ._ ..' "' ,, ,-,,,1'|,,"',,.,',,,*||,,,l,|,',,'-'|| ,'., ,,,-,., .. - .- ,, _ |,_.,.,,.'-,,- 'llc.'l",',,|-',',-,—-' .. P | | -| '.' :7_- |»? "' . ,,, ,, ,,,. ill." ___. |.__,-', ',. ,,. ,..| |- '."'.

| |.,,f .,,", ,,.|.,g|" ',, '. ?., :.,..." ',, .lf' '. .. ,.' , ,,|"..,|. ,, T' ,_ ,"|,_i,. . - "E' '.| itu-"3,4 , . gå,," _ '|' ,|,||—,, . ,',..

' ' || |. |- | | || _| | _ ',,., ...å—; .,' '_l,',,'_,|-, _,,.|;' . .,». | -, _|, .'

hgh—13113 ' . t" '. ' ,, '...' "'|-

,, , , ,, ,..l,',.'..,,_,,,, |,,l_.,_ . ||1,_ .nu ,',."|, 'J," .,1— , ,, ,'||' | |'" |—"|| .,"'_,' ,'|[_,,n." ,|,-,.'|. ,, .' , ' .. -.-.- .. -.| |..- .- 'n. .,- ."F' ' . ,"-,.-. '- | || | ', i . | ,: I ' .',-r ||| ,',-,||. -'l._ |-'|||' .. _,3,|,ll, '. " '., ,- -——.|-' -' ' ," .."-, ,_,,n'. . ' - -,..' -_'_-|..|..,.,|| . | .,,, ,, ,, ..,, ,. , , , .. ." '"r. ' ,I ""| -l'_l,,,,|'_',' ,',-r . , '&f- ,, il'f- .'l,", ,, ' ...,, : .. ._' ,: , ,_, ||| I _ ' ,,,., !:, _ , .. ,,,i ..' . . rk," r..-|'- ,L' ' -',"' 5 . !ll, 11,31] , t-In ,, |r | ,, |_ " .,," '|'| '.. . m.." ., . "'|' ',"|,..' ||.- %# _ ,,-"|., " . ' |

Bilaga 13 Utdrag ur obs-gruppens rapporter nr 9 och 10

Rapport nr 9

3.2 Förslag till regler för ersättningsetablering m. m.

3.2.1 Uppförande pa" förteckning uran begränsning Ersättningsetab/ering

För uppförande på förteckning utan begränsning krävs att ersättningsbehovet inte ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader från ansökningstillfället. Vidare skall verksamheten för att betraktas som ersättningsbar ha bedrivits på heltid sammanhängande minst ett år. Med heltid menas verksamhet i genomsnitt minst 30 timmar/vecka; lämnade uppgifter till försäkringskassan skall därvid vara avgörande. Undantag härifrån kan medges på grund av särskilda skäl såsom sjukdom eller uppnådda 65 år.

Utredning om bakgrunden till att den tandläkare som skall ersättas upphör med sin verksamhet i enskild tandvård skall göras. För att verksamheten skall betraktas som ersättningsetablering bör någon av följande förutsätt- ningar vara uppfyllda:

a) Övergått till folktandvården eller fakultetsverksamhet.

b) Övergått till annan yrkesverksamhet.

c) Avflyttat till utlandet. Detta skäl kan endast åberopas under tid då in- och utflyttning av tandläkare i stort sett tar ut varandra eller inflyttningen är större än utflyttningen.

d) Pensionering.

e) Avliden.

f) Erhållit ersättningsetablering inom annan tandläkarmottagning (kedja).

I de fall som avses i punkterna a)—d) skall den tandläkare som tidigare varit verksam i praktiken ha undertecknat blanketten ”Utredning om ersättnings- etablering". Han bör också ha begärt utträde ur försäkringen. Beträffande dödsbon gäller att företrädare för dödsboet skall vara införstådd med ersättningsetableringen genom undertecknandet av samma blankett. l ärende angående tillämpningen av punkt i) kommer tandläkare som tidigare ersatts i kedjan redan att ha avförts från förteckningen. Det tillses att sådan tandläkare är införstådd med att ersättningsetablering sker i det aktuella ärendet.

3.2.2 Uppförande påförreckning med begränsning

] vissa fall bör tandläkare även kunna föras upp på förteckning med villkor i form av begränsning till viss tid och/eller beträffande verksamhetens omfattning t. ex.

a)

b)

g)

h)

Vikariat för privattandläkare under minst en månad på grund av dennes sjukdom. Krav på sjukskrivning och läkarintyg samt att den sjuke tandläkaren helt avhåller sig från arbete (enl. AFL). Vikariat kan medges så länge dessa två villkor uppfylls. Vikariat för graviditets- och föräldraledighet. Vikariatets längd följer bestämmelserna i AFL om föräldrapenningtidens längd och det krävs av den föräldralediga/e tandläkaren att hon/han helt avhåller sig från förvärvsarbete. Verksamhet i privat tandvård vid sidan av heltidstjänst i folktandvår- den. Tandläkare, som under militärtjänstgöring avser att bedriva verksamhet i enskild tandvård vid sidan härav, skall behandlas som tandläkare med heltid vid folktandvården enligt punkt c). Verksamhet i privat tandvård vid sidan av heltidstjänst vid fakultet. såsom t. ex. professor. Verksamhet i privat tandvård vid sidan av tjänstgöring vid fakultet kan medges då arbete hos folktandvården inte kan erhållas vid sidan härom. Begränsning sker till den tid vederbörande kan visa att han/hon har en avlönad och av konsistoriet beviljad tjänst. såsom t. ex. assistent. Verksamhet i enskild tandvård vid sidan om medicinska studier kan medges då arbete hos folktandvården inte kan beredas vid sidan om studierna. Bevis om inskrivningen vid medicinsk fakultet samt avlagda tentamina krävs.

Studenttandläkare medges upptagande på förteckning med begränsning till den verksamhet han utför vid studentkårens mottagning. Detta innebär att ersättning från försäkringen för tandvård meddelad i enskild verksamhet av ifrågavarande tandläkare endast utgår om den utförs vid studenttandläkarmottagningen. Tandläkare som redan tidigare är verksam i privat tandvård medges upptagande på förteckning utan sådan begränsning om han avser övergå till verksamhet vid studenttandläkar- mottagning.

Tandläkare som har uppnått pensionsåldern. Dessa föres upp med begränsning att deras verksamhet inte kan bli föremål för ersättningseta- blering, när de en gång upphör helt med verksamheten (tandläkaren erhåller meddelande härom). '

Ovan har angetts de förutsättningar som bör föreligga för att tandläkare skall kunna upptas på förteckning utan begränsning resp. med särskilda begräns- ningar. Härutöver bör tandläkare kunna medges upptagande på förteckning — med eller utan begränsning — på grund av speciella omständigheter i det enskilda fallet..Prövningen bör i dessa fall ske restriktivt.

Rapport nr 10

A Remissyttrandena över obs-gruppens rapport nr 9

1 Obs-gruppens genomgång av remissyttrandena

Obs-gruppen har gått igenom de remissyttranden som avgetts över obs- gruppens rapport nr 9. Obs-gruppen har därvid funnit att rapporten i stort sett mottagits mycket positivt. Vissa synpunkter har dock framförts på obs- gruppens förslag till regler för behandling av etableringsregler vad avser den privata tandläkarsektorn. [ det följande redovisas obs-gruppens uppfattning om hur dessa olika frågor bör lösas om det befinns att etableringsbegränsning av privattandläkare även i fortsättningen bör ske enligt systemet med ersättningsetablering.

Under arbetet med rapporten nr 9 diskuterade obs-gruppen i vad mån flyttning av en privattandläkarverksamhet kan ske från ett försäkringskas- seområde till ett annat utan att ersättningsetablering föreligger på den nya orten. Obs-gruppen var ense om att man liksom tidigare borde tillåta förflyttning mellan kassaområden av tandläkare som är verksamma som privatpraktiserande och uppförda på förteckning inom försäkringen. Med anledning av remissyttrandena över rapporten nr 9 har obs-gruppen ånyo tagit upp dessa flyttningar till diskussion. En genomgång har gjorts av de beslut avseende sådana flyttningar mellan olika kassaområden som medde- lats av riksförsäkringsverket åren 1975 och 1976. [bilagorna 1 och 2' redovisas privattandläkare som under 1975 respektive 1976 flyttat sin verksamhet från ett försäkringskasseområde till ett annat samt tandläkare som påbörjat verksamhet i annat försäkringskasseområde än där den tandläkare de åberopat ersättningsetablering efter varit verksam. Sistnämnda tandläkare har i bilagorna 1 och 21 utmärkts med asterix i kolumnen ”Särskilda anmärkningar”. De är till antalet sex. I enskilda fall har dessa flyttningar — åtminstone temporärt — medfört olägenheter för den bygd tandläkaren lämnat. Någon egentlig förändring av antalet tandläkare per kassaområde har dock dessa flyttningar inte medfört. Inte heller har de orsakat någon överströmning av tandläkare från mindre orter till större.

För övrigt har antalet privatpraktiserande tandläkare som flyttar mellan kassaområden varit relativt lågt (cirka 1,5 % av hela privatpraktikerkåren under tvåårsperioden 1975—1976). Uppgifter om antalet flyttningar inom kassaområden saknas. Utformningen av gällande bestämmelser beträffande tandläkare uppförda på försäkringskassornas förteckningar medger nämligen att dessa tandläkare utan vidare kan flytta inom en ort och mellan orter inom kassaområdet.

Obs-gruppen har diskuterat olika möjligheter att i vissa avseenden reglera flyttningarna mellan kassaområden. Med hänsyn till att konsekvenserna av en reglering ansetts svåra att överblicka, har gruppen stannat för att inte föreslå några sådana åtgärder för närvarande. Obs-gruppen kommer dock att

1 Ej med här

följa utvecklingen med uppmärksamhet och vid behov överväga förslag till åtgärder.

I avsnitt 3.2.1 ”Uppförande på förteckning utan begränsning" i rapporten nr 9 heter det bl. a:

"Vidare skall verksamheten för att betraktas som ersättningsbar har bedrivits på liv/ml sammanhängande minst ett år. Med heltid menas verksamhet i genomsnitt minst 30 timmar/vecka; lämnade uppgifter till försäkringskassan skall därvid vara avgörande. Undantag härifrån kan medges på grund av särskilda skäl såsom sjukdom eller uppnådda 65 år.”

Det har framhållits att denna regel kan medföra svårigheter för tandläkare med vissa typer av tjänster att överlåta den verksamhet i enskild tandvård de bedrivit vid sidan av tjänsten. Detta gäller vissa tandläkare inom försvarets tandvård och vid de äldre odontologiska fakulterna (Malmö och Holländar- gatan i Stockholm) med tjänster som omfattar en tjänstgöringstid på cirka 20—21 timmar/vecka. Dessa tandläkare har ofta bedrivit verksamhet i enskild tandvård i icke obetydlig omfattning fastän arbetstiden i denna verksamhet inte uppgår till 30 timmar/vecka.

Riksförsäkringsverket har hittills haft att pröva tre ärenden av ifrågava- rande slag. I två fall har verksamheten funnits grunda rätt till ersättnings- etablering, medan avslag meddelats i ett fall. Enligt obs-gruppens mening bör detta slag av ärenden även i fortsättningen avgöras från fall till fall.

1.3 l-årsregeln

I rapporten nr 9 (sid. 13) heter det: ”För uppförande på förteckning utan begränsning krävs att ersättningsbehovet inte ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader från ansökningstillfället." Obs-gruppen har aldrig avsett att en ovillkorlig l-årsgräns skall tillämpas. Obs—gruppen anser därför att den ovan citerade meningen istället bör ha följande lydelse: "För uppförande på förteckning utan begränsning krävs att ersättningsbehovet i regel inte ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader från ansökningstillfallet."

1.4. Medicinska studier

Obs-gruppen har stannat för att inte föreslå någon ändring beträffande punkten g) i avsnittet 3.2.2 ”Uppförande på förteckning med begränsning" i rapporten nr 9. Enligt nämnda punkt kan verksamhet i enskild tandvård vid sidan om medicinska studier medges då arbete hos folktandvården inte kan beredas vid sidan om studierna. Denna praxis har alltsedan etableringsbe- gränsningen infördes 1974-06-06 tillämpats av riksförsäkringsverket. Eftersom det har varit frågan om ett ytterst litet antal tandläkare (9 tandläkare har under åren 1975 och 1976 medgetts upptagande på förteckning med verkan så länge de bedriver medicinska studier) saknas bärande skäl att nu ändra denna praxis.

Bilaga 14 Antal privattandläkare anslutna till försäkringen

Antal privattandläkare anslutna till försäkringen utan begränsning i januari månad åren 1974—1978

Kasseområde 1974 1975 1976 1977 1978 Stockholms län 1 138 1 183 1 200 1 177 1 173 Uppsala län 105 109 111 108 113 Södermanlands län 97 100 101 100 99 Östergötlands län 168 173 174 171 169 Jönköpings län 154 180 177 173 173 Kronobergs län 59 61 64 63 63 Kalmar län 78 79 79 79 84 Gotlands kommun 15 17 17 16 17 Blekinge län 64 66 65 67 67 Kristianstads län 132 132 136 128 135 Malmö kommun 219 237 246 240 241 Malmöhus län i övr. 276 288 296 297 305 Hallands län 98 198 110 109 111 Göteborgs kommun 380 395 401 403 411 Gbgzs o. Bohus län i övr. 107 111 113 112 119 Älvsborgs län 154 160 162 163 160 Skaraborgs län 88 94 95 97 98 Värmlands län 108 110 111 106 106 Örebro län 131 135 139 136 133 Västmanlands län 94 98 95 95 94 Kopparbergs län 95 93 96 95 94 Gävleborgs län 96 98 95 92 95 Västernorrlands län 78 79 80 79 81 Jämtlands län 42 44 44 42 43 Västerbottens län 96 101 106 100 101 Norrbottens län 46 46 46 44 42 Summa 4118 4 297 4 359 4 292 4 327 Hela riket (utan dubbelräkning avseende kasseområde)” 4 027 4 177 4 216 4 152 4 170

" Som synes är antalet anslutna tandläkare redovisade per försäkringskassaområde högre än motsvarande antal för hela landet. Detta beror på att en tandläkare kan vara uppförd på förteckning hos mer än en kassa. Antalet sådana dubbelräkningar har ökat undertiden l974—1978,från 91 ijanuari 1974 till 157 ijanuari 1978. 1 de flesta fall sådant dubbelt uppförande föreligger torde tandläkaren endast vara verksam i det ena kassaområdet. En tandläkare har exempelvis flyttat och blivit uppförd på förteckning hos en ny kassa, men inte blivit avförd från förteckningen hos den kassa, där han tidigare var verksam. Detta gör att det kan vara svårt att avgöra vad en förändring i antalet anslutna tandläkare i en enskild försäkringskassa reellt betyder för tandläkartill- gången inom kassaområdet.

5,5 '...2513 ni:-. =':- _-E=n.l *- i.; I., . .l'l' a,b: , _ ';'- . 1_= &. .P'H- il Illyulljl "ä., 55,33 hL * &%%'. ”*lol*-_.' _.lll

' 'In-"

..."”: i F:, lilla :|:-.

'.I.I-

Bilaga 15 Kvoteringsbeslut 1975—1978

En sammanfattande beskrivning av kvoteringen från år 1975 t. o. m. 1978 lämnas nedan punktvis.

1.

Genom enkät per 1975-01-15 fastställdes hur många tandläkartjänster inom reSpektive landsting och landstingsfri kommun som hade befatt- ningshavare. Genom beslut 1975-02-07 fördelades (kvoterades) det antal tjänster som landstingen utöver befintliga tjänster med befattningshavare fick ianspråktaga och ledigförklara fram till 1975-08-31. Tidigare inrättad tjänst utan befattningshavare eller under 1975 nyinrättad tjänst utöver tilldelad kvot fick ej tas i anspråk utan särskilt medgivande av socialsty- relsen. Från 1975-02-07 följdes landstingens nyanställningar av tandläkare med hjälp av det fastställda utannonseringsförfarandet fram till 1975-10-01. Genom beslut 1975-10-07 tilldelades landstingen ytterligare anställnings- möjligheter. Ett nytt administrativt system för att månadsvis kunna följa entlediganden och nyanställningar, tjänstledigheter och vikariat inom landstingen fastställdes. Genom beslut 1976-03-03 och 1976-10-25 meddelades landstingen att de enligt sammanställningarna av rapporterna från 1975-10-01 alltjämt i kraft av beslutet 1975-10-07 hade möjlighet att anställa tandläkare. Någon ytterligare tilldelning av anställningsmöjligheter skedde därför inte under 1976. Genom beslut 1977-05-13 tilldelades landstingen ytterligare 64 tjänster och 1978-02-16 39 tjänster. Beslutet 1978-09-22 innebar s. k. nollkvote- ring. Genom dispenser fördelades 1978 ytterligare 30 anställningsmöjlig- heter.

Bilaga 16 Fördelning av kvot efter huvudmannaområde

Sammanställning över socialstyrelsens kvoteringar av tjänster för tandläkare inom folktandvården

Huvudmannaområde 1975-02-07 1975—10-06 Dispenser 1977-05-13 1978-02-16 1978 Summa Kvot Kvot t. o. m. __ Kvot Dispenser 1976 Kvot DiSpenser

Stockholms län 17 3 3 10 33 Uppsala län 2 1 1 0 4 Södermanlands län 5 1 1 0 7 Östergötlands län 8 2 4 2 16 Jönköpings län — 3 l 2 2 5 13 Kronobergs län 3 2 l 0 6 Kalmar län 8 4 1 0 13 Gotlands kommun — 2 1 0 3 Blekinge län 3 4 3 0 10 Kristianstads län 5 3 3 2 13 Malmö kommun — 1 l 0 2 Malmöhus län i övrigt 2 2 1 4 1 0 11 Hallands län —- 1 2 1 0 1 5 Göteborgs kommun — 3 l 0 4 Gbg;s o. Bohus län i övrigt — l 1 3 0 5 Älvsborgs län 5 3 3 5 2 16 34 Skaraborgs län 6 4 2 9 21 Värmlands län 2 1 1 2 6 Örebro län — 2 3 0 5 Västmanlands län 9 5 3 10 27 Kopparbergs län 8 2 3 0 2 15 Gävleborgs län 8 3 4 1 0 ' 5 21 Västernorrlands län 3 2 3 0 8 Jämtlands län 3 3 l 0 7 Västerbottens län 5 2 4 0 11 Norrbottens län 3 2 1 O 6 Hela riket 105 62 6 61 3 39 30 306

___—___ Anm.: Utöver ovanstående kvoteringar har 5. k. nollkvoteringar beslutats 1976-03-03, 1976-10—25, 1977-10-27 och

1978—09-22.

Bilaga 17 Barn- och ungdomstandvård 1976

Procentuell andel fullständigt behandlade 3—19-åringar under år 1976 samt föränd- ring av antal tandläkartimmar 1977/76

Huvudmannaområde

Västmanlands län Älvsborgs län Stockholms län Kalmar län Skaraborgs län

Blekinge län Kristianstads län Östergötlands län Värmlands län Uppsala län

Gävleborgs län Göteborgs kommun Södermanlands län Kronobergs län Malmöhus län i övr.

Jämtlands län Kopparbergs län Malmö kommun Jönköpings län Örebro län

Gotlands kommun Västernorrlands län Gbg:s o. Bohus län i övr. Hallands län Västerbottens län Norrbottens län

Hela riket

% fullständigt Rangsiffra Förändring av behandlade antal tandläkar- timmar 1977/76a

50,82 1 + 12 748 58,58 2 + 11 126 59,61 3 + 3128 61,00 4 — 7666 61,70 5 + 11 674 61.90 6 + 3053 64,41 7 + 9963 66,52 8 — 8471 67,34 9 + 6050 69,14 10 — 1 912 69,36 11 + 12 024 69,44 12 + 2154 69,86 13 + 5832 71,05 14 — 1 270 71,51 15 + 7831 71,90 16 + 3008 72,08 17 + 1 578 74,64 18 + 1 621 76,09 19 — 4541 77,31 20 + 989 77,48 21 — 3226 81,11 22 — 1 347 81,23 23 — 1 908 92,69 24 + 3059 94,30 25 + 10 867 96,29 26 + 4890 69,63 + 81 264

” Avser barn- och ungdomstandvård, avgiftsbelagd tandvård samt efterutbildning.

Bilaga 18 Tandläkare — distriktstandvård

Skillnad mellan antal tandläkare som anställts resp. entledigats under tiden oktober 1975—oktober 1978. Fördelning efter huvudmannaområde

Huvudmannaområde Skillnad + _

Stockholms län 49 Uppsala län 1 Södermanlands län 13 Östergötlands län 13 Jönköpings län 10 Kronobergs län 3 Kalmar län 2 Gotlands kommun 2 Blekinge län 2 Kristianstads län 11 Malmö kommun i Malmöhus län i övr. 15 Hallands län 6 Göteborgs kommun 3 Gbgzs o. Bohus län i övr. 6 Älvsborgs län 32 Skaraborgs län 17 Värmlands län 7 Örebro län 6 Västmanlands län 25 Kopparbergs län 10 Gävleborgs län 17 Västernorrlands län 10 Jämtlands län 7 Västerbottens län 8 Norrbottens län 10

Hela riket 280 6

Bilaga 19 Barn- och ungdomstandvård 1974—1977

Procentuell andel fullständigt behandlade barn och ungdomar i åldersgruppen 3—19 år 1974—1977. Fördelning efter huvudmannaområde

Huvudmannområde

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län

Kronobergs län Kalmar län Gotlands kommun Blekinge län Kristianstads län

Malmö kommun Malmöhus län i övr. Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o. Bohus län i övr.

Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län

Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Hela riket

1974

51,34 71,28 67,59 61,69 56,97

64,56 63,33 69,87 55,73 61,39

70,26 67,65 81 .32 56,38 72,81

55,69 60,84 67,63 70,01 55,29

69,11 66,52 84,77 61,73 73,83 93,33

64,06

1975

56,99 72,05 68,75 61,39 67,57

71,53 66,52 69,07 64,69 67,73

74,58 70,93 86,90 59,33 79,09

57,41 59,79 67,55 74,95 55,68

69,76 65,98 83,87 70,97 88,14 92,67

67,71

1976

59,61 69,14 69,86 66,52 76,09

71,05 61,00 77,48 61,90 64,41

74,64 71,51 92,69 69,44 81 ,23

58,58 61,70 67,34 77,31 50,82

72,08 69,36 81,1 1 71,90 94,30 96,29

69,63

1977

59,29 67 ,07 74,05 64,94 80,97

70,41 62,14 67,90 65,91 70,37

77,33 76,25 91 .68 78,06 84,48

60,90 61 ,06 69.43 79,50 50,31

75,76 75,10 87,35 78,50 97,61 96,93

71,79

Bilaga 20 Andel vikarierande tandläkare

Antal tandläkare med vikariatsförordnande den 1 april, 1 augusti och 1 november 1978 inom distriktstandvård i procent av antal uppehållna tjänster 1978-04—01”

Huvudmannaområde

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län

Kronobergs län Kalmar län Gotlands kommun Blekinge län Kristianstads län

Malmö kommun Malmöhus län i övr Hallands län Göteborgs kommun Gbgzs o Bohus län i övr Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län

Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Hela riket

” Hel- och deltidstjänster enligt socialstyrelsens statistik.

1/4 1978

7,2 7,4 6,0 2,8

10,5

3,3 9,6 8,6 3,7 12,4 11,2 2,3

1,2 2,7

3,5 3,3

4,0 8,4

5,1

1/8 1978

9,1 13,2 7,5 3,8 0,9

3 ,9 36,8

7,7 6,1

6,0

1/11 1978

10,4 16,2 10,4

2,8

3,9

6,6

8,7 11,8 8,5 8,1 13,6 0,8

1,2

6,0 12,6

6,3

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

Utbyggt skydd mot höga vård— och läkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional laboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. Tandvården i början av 80-talet. S.

FQPFWN.”

__ _ _ ___ __.___, Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inorn kriminalvården. [41 Polisen. 161

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga vård— och läkemedelskostnader. [ll Naturmedel för injektion. 121 Tandvården i början av 80—talet. 171

Jordbruksdepartementet Regional laboratorieverksamhet. 131

Handelsdepartementet Konsumentintlytande genom insyn? 151

W

1979—02- i 5

? ' %:? L- FÖ 1 lSBN 91438-04607-5 & 4 lel' l" ag ISSN 0375-250x