Vissa frågor rörande flerhandikappade

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Mgüw

-k ggAuçüa 5917015077

W/

,

OJQQBQJ \

owojÅace/md CWJ/Q /

:§33 Q§®

*0 Uø/.pêây

ê

/â/ppø Sygqven rong/zzá

v . / (O P

QWQED 8

é (ä

086l.

9l.

Mammas SW]

15m Önvsowgøsfåmnnüim

fm kbváå Statens

offentliga utredningar

1980:16

?få Socialdepartementet

Vissa

frågor

rörande

flerhandikappade

Betänkande från omsorgskommittén

Stockholm 1980

Omslag Ingalill Tengvall Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-05496-5 ISSN 0375-250X Gotab, Malmö 1980

Statsrådet Elisabet Holm

Flerhandikappades situation är starkt eftersatt. Anspråken

att förbättra situationen för flerhandikappade har ökat

på

i under senare år, bl. a. både inom riksdagen och inom

styrka

handikapprörelsen.

Eftersom vi under arbete har funnit

omsorgskommitténs

det möjligt att avgränsa vissa frågor om flerhandikappade

från vårt i har vi enligt direktivens

utredningsuppdrag övrigt,

beslutat redovisa våra överväganden och förslag

medgivande

i dessa i ett särskilt betänkande. Vi har bedömt det

frågor

som att av kan ske med

angeläget beredningen frågorna

sikte ett beslut inför 1981 / 82. Betänkandet

på budgetåret

Vissa rörande (SOU 1980:16), över-

frågor flerhandikappade

lämnas härmed.

Ordförande i omsorgskommittén är verkställande direktören i Stiftelsen Gerhard Larsson.

Samhällsföretag

ledamöter är kommunalrådet K.G. Göthe Ander-

Övriga

Nils Sven-

son, landstingsrådet Hallerby, riksdagsledamoten

Gösta Fredrik Swartling och förut-

Signell, landstingsrådet

varande ordföranden i Svenska kom-

riksdagsledamoten,

munförbundets styrelse Svea Wiklund.

Reservation i en viss har fogats till betänkandet av

fråga

ledamöterna Anderson och Wiklund.

l arbetet med detta betänkande har deltagit kommitténs

samtliga sakkunniga och experter. Sakkunniga är medicinal-

rådet Karl Grunewald, Lars Grönwall och

departementsrädet

Lennart Wessman. Experter är psyko-

särskoleinspektören

Gunilla Dahlin, ombudsmannen Allan Everitt, sekrete-

logen

raren Tore Karlsson, förste sekreteraren Bengt Linder och

Bengt-Olof Mattsson.

departementssekreteraren

SOU 1980: 16

Särskilt yttrande har lämnats av Grunewald

sakkunnige

i en viss fråga. Vi har sökt göra betänkandet för så som

tillgängligt många

möjligt. Det finns därför även som talbok och i

punktskrift.

sammanfattningen av betänkandet vänder sig iförsta hand till dem som vill ta del av det i mera lättläst form. Bearbetningen har gjorts av redaktören Frimansson.

lnger

Landskapsarkitekten lngalill Tengvall har utformat omsla-

get.

Stockholm den 14 februari 1980

Gerhard Larsson

K.G. Göthe Anderson Sven-Gösta Signell

Nils Hallerby Fredrik Swartling

Svea Wiklund

/ Lennart Nolte

|nnehaH

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Sammanfattning

1 . . . . . . . . . . . . . . 33

Utredningsuppdraget

1.1 Initiativ i . . . . . . . . . . . . . . 33

riksdagen

1.2 . . . . . . . . . 34

Omsorgskommitténs uppdrag

1.3 Kommitténs . . . . . . . . . . . . 35

bedömning

1.4 Avlämnade . . . . . . . . . . . . . 36 rapporter

2 . . . . . . . . . . . . 39

Flerhandikappsbegreppet

2.1 och den enskilde - en relation . . . . . 39

Miljön

2.2 Klassiska . . . . . . . . . . 42

handikappgrupper

2.3 . . . . . . . . . . . . . . . 43

Begreppet vidgas

2.4 skador - . . . . . 43

Komplicerande flerhandikapp

2.5 och andra svårt handikappade 46

Flerhandikappade

3 Flerhandikappades situation . . . . . . . . . . . 49 3.1 för . . . . . . . . . . 50

Åtgärder handikappade

3.2 Särskilt stöd till flerhandikappade . . . . . . . 53 3.3 Handikapprörelsen . . . . . . . . . . . . . . . 55

3.4¶Flerhandikappades svårigheter . . . . . . . . . 56

3.4.1 Dövblinda . . . . . . . . . . . . . . . 56 - . . . 59 3.4.2 Barndomsdöva utvecklingsstörda Vuxendöva - . . . . 62

3.4.3 utvecklingsstörda.

- . . . 62 3.4.4 Hörselskadade utvecklingsstörda - . . 64 3.4.5 Rörelsehindrade utvecklingsstörda - . . . . 66

3.4.6¶Synskadade utvecklingsstörda

- . . . 3.4.7 Rörelsehindrade barndomsdöva 68 3.4.8 Rörelsehindrade flerhandikappade som inte är utvecklingsstörda . . . . . . . . 69

3.4.9 Psykiskt sjuka - döva/ rörelsehindrade/

synskadade . . . . . . . . . . . . . . 72

3.4.1O Ytterligare exempel . . . . . . . . . . 74

3.4.11 . . . . . . . . . . . . 75

Sammanfattning

4 Överväganden och . . . . . . . . . . . 77

förslag

5 En . . . . . . . . . . . 79

flerhandikappsberedning

6 Styrelsen för vârdartjänst . . . . . . . . . . . . 85

7 Instruktion jämte angående fler-

specialmotivering

handikappsberedningen . . . . . . . . . . . . . 91

8¶Handikapprörelsen och de . . . 97

flerhandikappade

9 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

9.1¶Sammanfattning av förslagen . . . . . . . . . 101

9.2 . . . . . . . . . . 102

FIerhandikappsberedningen

9.3 Vissa projektmedel . . . . . . . . . . . . . . 104 9.4 Visst stöd till handikapporganisationerna . . . . 104 9.5 Statens kostnader . . . . . . . . . . . . . . . 105

Reservation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

SAMMANFATTNING

1 VÄRT UPPDRAG

Hur lever fler-handikappade?

Vad behöver de för att få ett så bra liv som

möjligt?

Detta har vi i

omsorgskommittén

fått i att ta reda

uppdrag på (undersöka).

Vi skulle också undersöka om för

styrelsen vårdar-tjänst

kan hjälpa fler-handikappade.

Nu den bara en del

hjälper

svårt rörelse-hindrade ungdomar. får med Den ser till att hjälp

ungdomarna

att tvätta och klä

sig på sig

och med annan vård.

personlig

2 VAD ÄR FLER-HANDIKAPP?

är man inte

Handikappad

bara för att man sitter i rullstol

eller är utvecklingsstörd.

Sammanfattning SOU 1980: 16

Men om där man

samhället, lever,

inte är att man

byggt så,

kan klara då

sig där, ja, blir man

handikappad. Handikappet beror alltså inte

på människan. beror

Handikappet på

att det är fel på i samhället

någonting

som att människor

gör med en skada

inte kan vara med. Så man inte förr. nu

tyckte Men för tiden tycker man det.

Människor med olika skador och

sjukdomar

har sedan om att länge tyckt träffas i

handikapp-föreningarna.

För 20 år sedan

ungefär

de använda ordet

började handikappade.

kallas

Föreningarna handikapp-rörelsen.

En människa kan ha flera skador

eller Alla som har det

sjukdomar.

är inte

fler-handikappade.

Men den som har flera skador

eller

sjukdomar

och som har särskilt stora

problem,

han är

ja, fler-handikappad.

Det är svårt att vara

mycket

De olika skadorna

fler-handikappad.

gör tillsammans att nästan

allting

blir svårt. Samhället ännu har inte

gett fler-handikappade

Sammanfattning 9 sou 198015

den de behöver hjälp för att kunna leva ett bra liv. Vi nu tala om vad samhället kan skall göra. Vi tänker här inte bara Vi tänker också på fler-handikappade. en del andra svårt på handikappade, som också behöver mycket hjälp.

3 HUR LEVER DE FLER-HANDIKAPPADE?

till

Hjälp handikappade

Samhället försöker hjälpa handikappade olika sätt. kan få på Handikappade

bra bostäder genom handikapp-lägenheter.

Eller också kan de få pengar till att om bygga vanliga lägenheter.

som behöver

Utvecklingsstörda, hjälp,

kan bo i eller vårdhem.

inackorderings-hem

För andra som behöver handikappade, hjälp, finns service-bostäder och särskilda hem.

har ofta svårt Handikappade att få arbete. Den som inte klarar vissa delar av arbetet kan få

arbets-hjälpmedel.

Samhället kan ordna arbete skyddat eller till att betala lönen. hjälpa

Sammanfattning

För finns

utvecklingsstörda dagcenter

eller terapi-arbete.

Man kan annat göra mycket för att ska kunna leva handikappade ett bra liv. får Många hjälp att sköta hemmet. åker Många färd-tjänst. får

Många hjälp-medel

för att kunna klara sådant som annars är svårt eller för dem. omöjligt

Särskild åt

hjälp fler-handikappade

har ofta svårt att få Fler-handikappade den som andra får. hjälp handikappade Därför försöker man en del ge av de särskild fler-handikappade hjälp.

barn, som inte kan se Fler-handikappade eller höra, får i gå special-skolor.

| sär-skolan och tränings-skolan finns många utvecklingsstörda elever. fler-handikappade

Fem har kommit till nya tjänster för att döv-blinda vuxna. hjälpa

Flera är bra

folk-högskolor på att ta hand om svårt rörelse-hindrade elever, som ofta är

fler-handikappade.

i Lund Annetorpshemmet är ett särskilt vårdhem för som inte kan se.

utvecklingsstörda,

i Mogårdshemmet Finspång är ett särskilt vårdhem för som inte kan höra.

utvecklingsstörda,

i Härnösand är ett hem,

Norrlandsgården

där döv-blinda äldre bor.

många På andra

platser har kommuner och landsting ordnat bostäder, där rörelse-hindrade,

kan få fler-handikappade mycket hjälp.

Handikapp-rörelsen

kan nästan Fler-handikappade aldrig arbeta i handikapp-föreningarna. Och i vet man

handikapp-föreningarna för litet om

fler-handikappades problem. Man vet inte, hur de

fler-handikappade skall kunna vara med i

föreningen. Och man vet inte, hur man bäst kan

dem. hjälpa

Döv-blinda

I finns 520 döv-blinda

Sverige ungefär

Hälften av dem personer. bor vårdhem eller

på sjukhus.

75 bor ensamma bostad.

Ungefär i egen

Döv-blinda är ofta ensamma

mycket

(isolerade). Nästan

ingen kan prata med dem. lnte mer än tio döv-blinda har arbete. De flesta har alls

ingenting

att Om lär att tala

göra. många sig

med döv-blinda, kan de vara med i olika verksamheter.

måste snabbt ordna så

Landstingen

att det finns tolkar, som kan tala med de döv-blinda.

- Barndoms-döva

utvecklingsstörda

- De barndoms-döva

utvecklingsstörda

är inte heller 500

många. Ungefär

i hela 320 bor vårdhem.

Sverige. på

180 bor hem. Det finns

i egna inte som kan tala med dem.

många

Samhället vet om

mycket

vad de behöver.

utvecklingsstörda

Men man vet bara lite om barndoms-döva

som också är utvecklingsstörda.

En del kan de dövas

personal tecken-språk.

Sammanfattning 13 SOU 1980: 16

-

Barndoms-döva utvecklingsstörda

har svårt att få arbete. En del

är En del har terapi-arbete. på dagcenter.

har att

Många ingenting göra.

måste skaffa tolkar

Landstingen

till de barndoms-döva

som är utvecklingsstörda.

Dessa tolkar skall också dem

hjälpa

som bor vårdhem.

på

-

Vuxen-döva utvecklingsstörda

En dei människor blir döva när de blivit vuxna. De kallas vuxen-döva. De kan alltså tala. Men de kan inte höra. vet hur många

längre lngen

-

vuxen-döva utvecklingsstörda

det finns i De är inte många.

Sverige.

Kanske 20. De vuxen-döva blir ensamma. De kan inte tala med andra. ofta De hör inte, vad andra säger.

ju

De kan inte de dövas tecken-språk. Man måste hitta andra sätt

på

för att de skall kunna tala

med andra människor.

14 SOU198o:16

Sammanfattning

- Hörsel-skadade

utvecklingsstörda

l finns 700

Sverige ungefär

hörsel-skadade utvecklingsstörda. Det är svårt att veta om dessa

personer är mest hörsel-skadade eller mest utvecklingsstörda. Ofta tror folk, att en

utvecklingsstörd

som hör

dåligt, är De vet inte

mycket utvecklingsstörd. att han bara hör

dåligt.

Hörselskadade behöver bra lokaler att vara i. Då kan de kanske höra

litet Men hörsel-skadade

grann. många

bor och arbetar utvecklingsstörda i rum, som inte för dem.

passar Det finns för hörsel-skadade.

hjälp-medel Men om man hör

dåligt och också är

utvecklingsstörd

kan man kanske inte använda

hjälp-medel.

är för svår att sköta. Hör-apparaten Det tar tid att bli van vid

ljudet i Man vet inte

hör-apparaten. om som hör

utvecklingsstörda, dåligt, kan lära att höra bättre

sig med den lilla hörsel som de har kvar.

sou 1980:16 Sammanfattning 15

- Rörelse-hindrade

utvecklingsstörda

3 500 är Ungefär personer både rörelse-hindrade och Mer än hälften

utvecklingsstörda. bor vårdhem. De andra bor

på i eller hos sin

inackorderings-hem familj. Vårdhem är sällan

byggda för rörelse-hindrade. De som är

rörelse-hindrade mycket och har ofta också

utvecklingsstörda ännu fler skador eller

sjukdomar.

har svårt att tala. Det tar Många mycket

tid för andra att lära förstå lång sig vad de Ofta är det

säger. ny personal. Arbetet vårdhemmet är

på jäktigt.

har tid att dem. Ingen lyssna på

förstår.

Ingen

Det är ofta och svårt

tungt

att sköta en rörelse-hindrad

hemma. utvecklingsstörd

-

av de rörelse-hindrade Många

har arbete. utvecklingsstörda inget De har inte heller annat att

något göra.

-

Syn-skadade utvecklingsstörda

För år sedan trodde man

några

att man visste hur

många utvecklingsstörda

som Man trodde

såg dåligt.

att det var 955 Nu vet man,

personer. att det finns fler.

många

Det är svårt att veta, om en ser

utvecklingsstörd dåligt.

Man kan inte undersöka dem så som man undersöker andra. Man kanske tror att en

person är

mycket utvecklingsstörd.

Men han kanske ser

dåligt.

Därför verkar han mer

utvecklingsstörd

än han är.

l Lund finns ett särskilt vårdhem

-

för utvecklingsstörda. syn-skadade

Det heter

Annetorpshemmet.

Där bor 80 Andra bor

personer.

vårdhem eller hos sin

på vanliga familj.

har inte arbete

Många

eller annat att

meningsfullt göra.

Samhället Man

hjälper syn-skadade. bygger

och man ordnar kurser.

syn-centraler

Men man kan inte ta emot

syn-skadade

som också är

utvecklingsstörda.

- Svårt rörelse-hindrade

fler-handikappade

Det finns tusen människor

många som är svårt rörelse-hindrade och också har andra skador eller De kanske inte kan tala

sjukdomar. eller höra eller se. bor

Många

och på sjukhus sjukhem. Men de är inte

sjuka. De behöver

ingen sjukvård. De bor där, för att de inte har

annanstans att bo. någon Andra bor hos sin Det är

familj. tungt och svårt att sköta och dem hemma.

hjälpa

har i skolan. Många ungdomar gått De har lärt ett

sig yrke. Men de har svårt att få arbete. De flesta har att

ingenting göra.

är ensamma. Många mycket

-

Psykiskt sjuka fler-handikappade

Det finns fler

många psykiskt sjuka med än man trott.

fler-handikapp Mer än 3 000 är också

psykiskt sjuka rörelse-hindrade eller döva eller hörsel-skadade eller

syn-skadade. En del skulle inte behöva bo

för på sjukhus psykiskt sjuka.

Men det finns bra bostäder för dem,

inga där de kan bo som i ett hem

eget och få

samtidigt hjälp. Andra behöver kanske bo

på sjukhus för Men då är det

psykiskt sjuka. viktigt att tänker

personalen på att de också är

fler-handikappade.

Det finns fler

många

Vi kan berätta om andra

många

människor. fler-handikappade Men det här får räcka som

exempel.

4 sÅ HÄR TYCKER VI

De som är

fler-handikappade har det svårare än andra

handikappade.

blir svårare för dem. Allting mycket Nu måste samhället

äntligen

åt detta.

göra något

När man

hjälper handikappade, måste det vara

själv-klart att man också tänker

efter, hur man skall

hjälpa fler-handikappade.

vi inte att man skall ha Ändå tycker särskilda för

regler fler-handikappade.

19 -

Sammanfattning

och staten Kommunerna, landstingen skall se till att får

handikappade ett så bra liv som Det är

möjligt. deras De skall också

skyldighet. ha att fler-handikappade

skyldighet ge de all som de behöver.

hjälp

en annan bok skall vi skriva mer l om bostäder, arbete och

hjälp till fler-handikappade. Här skall vi bara skriva om att det behövs en

fler-handikapps-beredning.

Vi skall berätta vad den kan

göra.

5 EN FLER-HANDIKAPPS-BEREDNING

Samhället hjälper handikappade

sätt. Men de på många fler-handikappade och svårt handikappade får inte den de behöver.

hjälp Det beror olika saker.

på

Samhällets är för att

hjälp gjord passa

med en enda skada eller personer sjukdom. Den som har fler skador eller

sjukdomar kan bli utan

hjälp.

Man vet för litet om hur har det.

fler-handikappade

Därför har

kommunerna, landstingen

och staten svårt att

ge

den de behöver.

fler-handikappade hjälp

De är inte

fler-handikappade många

och de är olika.

mycket

De har svårt att tala om

själva

vad de behöver. av dem kan

Många aldrig

berätta om hur de har det.

någonsin

Samhället måste

göra väldigt mycket

om de

fler-handikappade verkligen

skall få det bättre. måste vara

Hjälpen sådan,

att den passar olika

personer. Man måste arbeta ett

på ovanligt

och sätt för att kunna

ganska speciellt

lösa de

fler-handikappades problem.

Vi föreslår att kommunerna

och nu

landstingen verkligen

arbeta med att

börjar hjälpa

de

fler-handikappade.

Då behöver också kommunerna

och Därför måste

landstingen hjälp.

en bildas.

fler-handikapps-beredning

Den skall vara ett stöd för kommunerna

och skall

landstingen. Beredningen

lära så som

sig mycket möjligt

om vad behöver

fler-handikappade

1980:16 21 SOU Sammanfattning

för att leva ett bra liv. och andra

Kommunerna, landstingen

skall kunna eller skriva

ringa

till när de inte vet

beredningen,

hur de skall skall

göra. Beredningen

svara deras

på frågor.

De kanske hur man skall kunna undrar, ordna ett bra arbete åt en

utvecklingsstörd

De kanske vill veta

syn-skadad.

vilken en döv-blind behöver.

hjälp

Eller också kanske de inte vet, hur de skall ordna en bra bostad åt en rörelse-hindrad.

psykiskt sjuk

Det kan kosta mycket pengar

att ordna det bra för fler-handikappade.

Särskilt i behövs pengar.

början mycket

och staten

Kommunerna, landstingen

att de inte vet vem av dem

säger ofta,

som skall betala olika sorters

hjälp.

De vet hur de skall dela inte, kostnaderna. Men till

på hjälpen

de skall inte

fler-handikappade

behöva bli försenad bara för detta. Därför måste ha pengar,

beredningen

som kommuner och kan använda

landsting för fler-handikappade.

22 Sammanfattning S4OU 1980:16

Men skall inte ta hand om beredningen av kommunernas och några landstingens arbets-uppgifter. Kommunerna och har kvar sitt ansvar. landstingen skall bara service. Beredningen ge dem

Vi har undersökt om det redan finns del av som kan sköta någon samhället, det, som vi att tycker beredningen skall Vi har tänkt göra. på handikapp-institutet, social-styrelsen, statens och handikappråd styrelsen för Men vi vårdar-tjänst. tycker inte att av dem någon passar. Vi föreslår att därför, fIer-handikappsblir och får beredningen själv-ständig ett kansli. skall inte eget Beredningen vara kvar än längre nödvändigt. När kommunerna och landstingen har lärt sig tillräckligt om behövs den fler-handikappade, inte längre.

6 STYRELSEN FÖR

VÄRDAR-TJÄNST

för Styrelsen vårdar-tjänst bildades år 1970. Den hjälper svårt rörelse-hindrade elever, som vill fortsätta att studera

Sammanfattning 23

efter elever

grund-sko|an. Några

Skärholmens i Stockholm.

gär på gymnasium

Andra studerar vid universitet,

och folk-högskolor. högskolor

Vi har fått i att undersöka

uppdrag om för vårdar-tjänst styrelsen

skulle kunna få fler Kanske

uppgifter. den kan hjälpa fler-handikappade?

Efter den 1 1981 får

juli styrelsen

för mindre att

vårdar-tjänst göra.

Då tar hand om

landstinget

den vården

personliga

för rörelse-hindrade elever Skärholmens Sedan har

vid gymnasium.

bara kvar att sköta

styrelsen

för rörelse-hindrade

värdar-tjänsten

elever vid universitet, högskolor och

folk-högskolor.

Vi att vårdar-tjänsten tycker

är samma sorts vård som den kommunernas hem-hjälp ger. Därför inte vi

tycker

att staten skall ha ansvar för

vårdar-tjänsten.

I stället skall kommunerna ta om Vi

hand vårdar-tjänsten. tycker

att skall be

regeringen styrelsen

att undersöka hur det bäst skall till.

gå

Sammanfattning

När kommunerna har hand om

tagit

har

vårdar-tjänsten, styrelsen

mer att Då behöver den

ingenting göra.

inte finnas kvar.

längre Fyra personer

arbetar nu i De kan

styrelsen.

i stället få arbete vid den nya Det är bra

fler-handikapps-beredningen.

om de vill över till

flytta beredningen.

De vet om

mycket problemen

för svårt rörelse-hindrade och en del om

fler-handikappade.

7 HUR SKALL BEREDNINGEN ARBETA?

l åtta skriver vi om

paragrafer

hur skall arbeta.

beredningen

l första skriver vi

paragrafen

att skall

beredningen ge service

åt samhället. Men kommunerna och och staten skall ha kvar

landstingen

sitt ansvar för

fler-handikappade

och andra svårt

handikappade.

l den andra och den

tredje paragrafen

skriver vi ännu mer

om vad skall

beredningen göra.

skall ta reda

Beredningen på

vad och andra

fler-handikappade

svärt har för

handikappade problem.

skall lära Beredningen sig hur man kan lösa dessa

problem.

skall tala om för samhället, Beredningen hur man kan

hjälpa fler-handikappade.

skall kommunerna, Beredningen hjälpa

och staten landstingen att ät

planera hjälp fler-handikappade. Om det behövs skall

pengar, beredningen kunna till att betala.

hjälpa

handlar om Paragraf fyra vilka de är.

fler-handikappade Det är människor, som ofta har flera av de här skadorna

(sjukdomarna):

Barndoms-dövhet, vuxen-dövhet, hörsel-skada, svår tal-skada,

syn-skada, svärt rörelse-hinder, svår

epilepsi,

pyskisk utvecklingsstörning

och

psykisk sjukdom.

kan också till Beredningen hjälpa för andra svärt

handikappade. Särskilt dem, som samhället inte kunnat förut.

hjälpa

l fem skriver vi

paragraf

att mest skall

beredningen

med sådant som syssla bostäder,

och arbete. personlig hjälp

Sammanfattning

sex berättar

Paragraf

att (ledamöter) ska|| vara

sju personer med i ska||

beredningen. Regeringen

ut de ledamöterna. välja sju Två av dem ska|| komma från Svenska kommun-förbundet. Två ska|| komma från Tre ska||

Landstings-förbundet.

komma från staten.

I och åtta skriver vi

paragraferna sju att ska|| arbeta

beredningen

med människor ihop från Dessa personer

handikapp-rörelsen.

bildar en

referens-grupp. Beredningen ska|| också ha ett kontor med

personal.

8 HANDIKAPP-RÖRELSEN

OCH DE FLER-HAND|KAPPADE

finns Fler-handikappades problem inom alla

handikapp-föreningar.

vet

Varje handikapp-förening mycket

om sitt Men man vet

eget handikapp. mindre om andras

handikapp. De

fler-handikappade i

handikapp-föreningarna är inte så Därför har de

många.

samma ungefär svårigheter i

handikapp-rörelsen som de har i samhället.

Man mer och mer tänka på

börjar att det finns fler-handikappade. Handikapp-föreningarna har en del

gjort för att

hjälpa fler-handikappade.

har också Handikapp-föreningarna allt mer ta med

börjat de problem

fler-handikappades i sitt arbete.

vanliga Men handikapp-föreningarna har inte råd att a||t

göra som de skulle De måste få

vilja. mer av kommunerna,

pengar

och staten. landstingen

Vi föreslår, att staten

ger

4 kronor handikapp-förbunden miljoner extra år.

varje Dessa skall användas till

pengar att mer för

göra fler-handikappade.

En del

handikapp-föreningar försöker redan nu få med fler-handikappade på läger eller resor eller andra verksamheter.

av dem är Riksförbundet

Några

för barn,

utvecklingsstörda

och vuxna (FUB), ungdomar Riksförbundet för rörelse-hindrade barn och (RBU)

ungdomar

Sammanfattning

och riksförbund (SRF).

Syn-skadades

SRF har ordnat kurser

länge

och andra verksamheter för

syn-skadade

som är

fler-handikappade.

Allmänna arvsfonden har till

hjälpt

att betala detta. Men från och med sommaren år 1980 får SRF inte mer till den

pengar verksamheten. SRF har inte råd att betala

själv.

SRF:s verksamhet för

syn-skadade

behövs. Det vore

fler-handikappade

om den måste ta slut.

mycket synd

får det sämre

Många fler-handikappade

och svårare olika sätt,

på

om verksamheten inte kan fortsätta.

Vi föreslår att SRF får särskilda

pengar från staten för att kunna fortsätta med denna verksamhet. Vi föreslår att SRF får en halv kronor

miljon

år under fem år.

varje

skall vara med

Fler-handikapps-beredningen

och se hur verksamheten till.

går

Vi vet, att

många

vill

handikapp-föreningar

att är med

fler-handikappade

i deras verksamhet. Men

föreningarna

vet inte, hur det skall till.

gå

SOU 1980: 16 Sammanfattning 29

kan kanske Handikapp-föreningarna få till detta från

pengar Allmänna arvsfonden.

9 KOSTNADER

Vi har nu alltså

föreslagit flera olika saker. O En

fler-handikapps-beredning

skall bildas. Den skall till

hjälpa

att samhället bättre

göra

för

fler-handikappade. O Kommunerna skall ta hand om

vårdar-tjänsten. 0 för

Styrelsen vårdar-tjänst skall inte finnas kvar.

längre

O måste få

Handikapp-föreningarna mer

pengar.

De som skall arbeta i

fler-handikapps-beredningen (personalen) måste veta om

mycket handikappade. De måste veta, vad

handikappade behöver och vad de har för

problem. Personalen måste också veta hur samhället arbetar och vilken som finns

hjälp för olika

handikappade.

Vi tror att tio blir

personer lagom

i Vi har räknat ut

beredningen.

att deras löner, rese-kostnader

och annat kostar 1,8 kronor

miljoner

om året.

Kommuner och skall kunna

landsting

få av för att

pengar beredningen hjälpa

Det är svårt att

fler-handikappade. såga

hur som behövs. Vi föreslår

mycket pengar

att staten skall

ge beredningen

15 kronor till detta.

miljoner

Men första året räcker det

med 7,5 kronor.

miljoner

Första året kostar

alltså

fler-handikapps-beredningen

9,3 kronor (1,8 + 7,5).

miljoner

Vi har också

föreslagit

att staten skall mer

ge pengar

till handikapp-rörelsen.

skall få

Handikapp-förbunden

4 kronor extra.

miljoner

skall användas

De pengarna

så att kan vara med

fler-handikappade

i verksamhet.

föreningarnas

riksförbund (SRF)

Syn-skadades

skall få 0,5 kronor

miljoner

till sin verksamhet

för

fler-handikappade.

Detta blir tillsammans 4,5 kronor.

miljoner Tillsammans kostar våra

förslag 13,8 kronor (9,3 + 4,5).

miljoner

Men vi föreslår också att kommunerna tar hand om

Och vi vårdar-tjänsten. säger att för

styrelsen vårdar-tjänst inte skall finnas kvar. Detta

betyder att staten in kronor.

spar 8,4 miljoner

blir det alltså bara

Egentligen

kronor mer 5,4 miljoner

som staten får betala (13,8 8,4).

Efter det första året ökar

beredningens utgifter med 7,5 kronor.

miljoner Då kommer att kosta

beredningen

kronor om året 12,9 miljoner (5,4 + 7,5).

ANDRA FÖRSLAG

av oss i

Några omsorgs-kommittén

håller inte med om alla

förslagen. Göthe Anderson och Svea Wiklund

inte att det behövs tycker en särskild fler-handikapps-beredning. De att statens

tycker handikappråd

Sammanfattning

skall sköta dessa

uppgifter.

Kar| Grunewald inte he|Ier

tycker

att behövs. Han skriver

beredningen

att kan det

social-styrelsen göra

som vi andra föreslår

att skall

beredningen göra.

1¶Utredningsuppdraget

1.1¶Initiativ i

riksdagen

Frågan om flerhandikappades problem aktualiserades genom

år 1973 (nr 427 och 666) med begäran

riksdagsmotioner

om utredning av flerhandikappades situation.

l motionerna återges uppgifter från en försöksverksamhet

för synskadade flerhandikappade, som genomfördes åren

1970-1972. I motion 1973:427 framhålls, att de åtgärder som vidtogs för enskilda människor i samband med verksamheten i många fall avsevärt förbättrat deras situation, och att goda resultat bör kunna nås även för andra.

motion det - bl. a.

I 1973:666 anförs, att på grund av

stödsystemets utformning och handikapprörelsens organi-

satoriska struktur - finns risk för att behoven

hos personer, som är handikappade till följd av mer än en skada, tillgodoses i mindre omfattning än behoven hos dem som kan hänföras till en viss grupp handikappade.

Socialutskottet framhåller i sitt betänkande (SoU 1973:12) med anledning av motionerna, att problemen för flerhandikappade blir av annan art och storlek än för personer med ett handikapp. Härtill kommer att flera samverkande handikapp - utöver de problem som är förknippade med vart och ett av dessa -framkallar problem av en ny art. Utskottet anser att ett utredningsarbete om ekonomiska och andra åtgärder till stöd för flerhandikappade bör komma till stånd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1973: 1 80), och

Majzt överlämnade med skrivelse 1973-05-25 riks-

Kungl.

dagsskrivelsen och utskottsbetänkandet till handikapputredningen.

Under åren 1974-1976 medverkade

handikapputredning-

en i ett antal projekt rörande

flerhandikappade. Handikapputredningen upphörde år 1977.

1.2¶Omsorgskommitténs uppdrag

l omsorgskommitténs direktiv (Dir 1977:89) att den

sägs,

bör överta beträffande fler-

handikapputredningens uppdrag

handikappade. Arbetet bör utgå från en rad projekt

kring

flerhandikappade som pågår och som har slutförts, och i vilka handikapputredningen har medverkat. Kommittén bör som en första uppgift redovisa och analysera de erfarenheter som

projekten har givit. Detta arbete bör vara före 1977

färdigt

års utgång. l direktiven nämns särskilt den försöksverksamhet som bedrivs av bl. a. riksförbund (SRF).

Synskadades

I motion till 1977/ 78 års riksmöte behovet

understryks

av intensifierade insatser för (motion

flerhandikappade

1977/ 78:1 108). l motionen framhålls, att

samhällsorganen

ställs inför komplicerade problem, när det att

gäller tillgodose flerhandikappades behov. Kommunerna, och stalandstingen

ten har erfarenhet av hur de individuella ringa problemen

kan lösas. Svårigheterna är bl. a. administrativa, det

påpekas

vidare, eftersom ofta olika huvudmän - och olika förvaltningar hos samma huvudman - måste vara sam-

engagerade

tidigt.

l motionen framhålls vidare, att om

frågan flerhandikap-

pade gäller smä gruppers problem, där det kan vara nödvändigt, att staten - åtminstone i ett - tar

övergångsskede

ett övergripande ansvar för att vid-

ändamålsenliga åtgärder

tas. l motionen sägs, att styrelsen för har kun-

vårdartjänst

skaper om svårt handikappades situation. Om styrelsens

uppgifter vidgas till att gälla andra än dem med

flerhandikappade

rörelsehinder och andra situationer än studier, skulle

styrelsen

kunna ge kommunerna, och staten bättre

landstingen möjligheter att lösa flerhandikappades problem.

Socialutskottet anför i sitt betänkande (SoU 1978/ 79: 1 3), att de problem som behandlas i motionen inom om-

ligger

SOU 1980: 1 6 35

Utredningsuppdraget

sorgskommitténs upprag, och utskottet förutsätter, att kommittén tar dem till närmare I det sagda

upp överväganden.

också att utskottet anser sig kunna förutsätta att om-

ligger

kommer att överväga om styrelsen för vår-

sorgskommittén

bör uppgifter beträffande de flerhandartjänst ges sådana dikappade, som föreslås i motionen. Utskottet hemställer, att motionen överlämnas till omsorgskommittén.

biföll utskottets hemställan (rskr 1978/ 79:29),

Riksdagen

och har genom beslut 1978-1 1-30 överlämnat

regeringen

och socialutskottets betänkande till oss.

riksdagsskriveisen

1.3¶Kommitténs

bedömning

har vid flera tillfällen uppmärksammat flerhandi-

Riksdagen

kappades situation. Vid av flerhandikappsfrå-

behandlingen

gorna har riksdagen markerat, att det är angeläget med kon-

kreta åtgärder på flerhandikappsomrádet.

l arbetet med flerhandikappsuppdraget tar vi särskilt fasta

på socialutskottets uttalanden i betänkandet SoU 1973:12;

El kartläggning av flerhandikappades särskilda problem,

D av hur de stödformerna kan utnyttjas

bedömning befintliga

för att tillgodose flerhandikappades behov,

m om vilka ytterligare insatser som kan be-

överväganden

hövas.

Flerhandikappades problem återkommer i de olika delarna

av vårt utredningsuppdrag. Såväl inom omsorgerna om psykiskt som inom samordnad habilitering och

utvecklingsstörda

vård och undervisning av psykotiska barn återkommer frågan, hur flerhandikappades behov skall tillgodoses. Vi kommer att redovisa för flerhandikappade i det saksamman-

åtgärder

hang där de hör hemma. Det innebär exempelvis, att våra

och förslag om habilitering, bostad och arbete

överväganden

för flerhandikappade redovisas i det kommande betänkande där vi behandlar dessa frågor i övrigt.

I direktiven finns ingen klar avgränsning av personkretsen

flerhandikappade. Socialutskottet utgår ifrån att flerhandi-

l

Utredningsu ppdraget

kappade är personer som har mer än ett

handikapp.

i I 2 tar I kapitel vi upp frågan om avgränsning av flerhanl l dikappsbegreppet. l detta delbetänkande föreslår vi härefter ! i att en fär i att bistå sam-

flerhandikappsberedning uppdrag

hällsorganen inom Dessutom föreflerhandikappsområdet.

slår vi särskilt stöd till för insatser

handikapporganisationerna

bland flerhandikappade. Vi tar även till för

ställning styrelsen

vårdartjänst.

1.4¶Avlämnade rapporter

Direktiven älade oss att före av är 1977 redovisa

utgången

och analysera erfarenheterna inom ett antal flerprojekt på

handikappsområdet. l december 1977 var vi färdiga med

Redovisning av projekt rörande flerhandikappade. Den om-

fattar de fem projekt i vilka medver-

handikapputredningen kade, nämligen:

El Social rehabilitering av i Norrbotten

flerhandikappade

E] rörande för vuxna dövblinda

Förslag undervisning

D Arbete och bostäder ät dövblinda D Försöksverksamhet med folkbildningsinsatser bland dövblinda D Försöksverksamhet bland flerhandikappade

synskadade

Vi fann det nödvändigt att skaffa oss

fördjupade kunskaper

om flerhandikappades problem och behov. Därför vi

inbjöd

flerhandikappade - i vissa fall också deras - till tolv

anhöriga tvâdagarskonferenser. Dessutom har vi haft överläggningar

med enskilda träffade vi om-

åtskilliga personer. Sammanlagt

kring 125 flerhandikappade, som berättade om sin situation för oss. En del av dessa samtal har vi redovisat i rapporten Att vara som 1978.

flerhandikappad, vi gav ut i juni

lnför det fortsatta fanns det vissa

utredningsarbetet frågor,

som vi behövde få belysta Det hur fler-

ytterligare. gäller handikappsbegreppet skall avgränsas och om hur frågan

samhällsorganen på ett samordnat sätt kan avhjälpa de brister som finns i flerhandikappades situation. Tillsammans med

vi ett 40-tal personer med sär-

statens handikappräd inbjöd skilt omfattande erfarenheter av flerhandikappades problem

till en konferens. vid denna har vi redovisat

Överläggningen

- ansvar.

i skriften Flerhandikapp avgränsning,

från konferenserna och inter-

Erfarenheterna projekten, med flerhandikappade är en väsentlig utgångspunkt vjuerna

för i detta delbetänkande.

förslagen

sou 1980:16

2¶Flerhandikappsbegreppet

-

2.1 och den enskilde en relation

Miljön

Vår tids officiella om innebörden av begreppet

uppfattning

kommer till ett klart uttryck i regeringens pro-

handikapp

1979/ 80:1) Om socialtjänst. Där anförs (sid

position (prop.

295):

är alltså inte en hos en person

Handikapp egenskap

med en skada eller en Handikapp är i stället

sjukdom.

mellan skadan eller sjukdomen och perett förhållande Det är således fullt rimligt att tala

sonens omgivning.

om verksamhet som till följd av bristande anpassning

och omtanke förorsakar eller reser hinder

svårigheter

för människor med skador och Detta synsätt

sjukdomar.

- som handikappet från de enskilda

egentligen flyttar

- är människorna till deras omgivning väsentligt, ty det ansvar huvudmän, samhälleliga som

lägger ett på alla att verksamhet som de bedriver skall vara till-

enskilda,

gänglig.

har i hög grad medverkat

Handikapporganisationerna

till att utveckla den som jag har redovisat

uppfattning

nu. Den innebär att är ett samhällets

handikappfrägan

och alltså ett ansvar för alla människor. Kravet ansvar och riktar till oss alla.

på integration normalisering sig

Samhällets förutsätter allas solidariska

anpassning

uttrycker saken så: in-

engagemang. Handikapprörelsen

behövs inte bara för han-

satserna på handikappomrädet

skull utan för hela folkets skull, ty en ge-

dikappades

som inte omfattar alla är en fattigare gemen-

menskap

även detta synsätt och anser det utgöra

skap. Jag delar

40 SOU

Flerhandikappsbegreppet 1980: 16

det motivet för detta om-

grundläggande åtgärderna på

råde. I ett sådant synsätt att inte

ligger handikappfrâgan

kan få ses som en särfråga. Det måste vara ett

viktigt

kännetecken för samhällets att en bättre lev-

utveckling

nadsnivå kommer alla till del. De senaste ärtiondenas

stora generella politiska reformer och på socialtjänstens

andra områden har medfört omvälvande

förbättringar

även för handikappade. Totalt sett är emellertid utvecklingen inte alldeles måste konstatera att

entydig. Jag

landvinningarna t. ex. inom tekniken har en

benägenhet

att ställa människor med skador och utanför.

sjukdomar

Uppfattningen att handikapp ökar i ett alltmer mäng-

skiftande samhälle har min således

enligt mening fog

för sig. Därigenom ökar självklart också behovet av ätgärder för att motverka detta i

drag utvecklingen.

Vi ansluter oss till det redovisade Som

synsättet. inledning

till en analys av vi föl-

flerhandikappsbegreppet uppställer

jande definition av begreppet

handikapp.

Handikapp uppstår vid mötet mellan en person som har en skada eller en sjukdom och en i en eller

bristfällighet miljö

i en verksamhet som gör miljön eller verksamheten svår-

tillgänglig eller för honom.

otillgänglig

En så kortfattad definition av den termen socialpolitiska

handikapp kräver en närmare av de som

utveckling begrepp

används i definitionen. Orden miljö och verksamhet skall tas i vidast tänkbara innebörd. Miljön är människornas fysiska både i

omgivning,

deras omedelbara närhet, där de bor och verkar, och

längre

bort dit de har skäl att Men det handlar också

bege sig.

om miljön i en psykisk bemärkelse, om människornas inställ-

ning till varandra, om oförståelse, och fördomar.

okunskap

Det är således om våra till varandra.

fråga attityder

Begreppen miljö och verksamhet gäller utan

begränsning

alla yttre betingelser som finns och tillkommer och all aktivitet som försiggår och och där det förutsätts att män-

skapas

Flerhandikappsbegreppet

niskorna skall vara med efter eget val. Begreppen avser således både det allmännas miljö och verksamhet inom den offentliga sektorn och enskildas miljö och verksamhet inom

den privata.

Enligt definitionen av begreppet handikapp föreligger eller

uppkommer handikapp när en miljö eller en verksamhet är behäftad med en bristfällighet som gör miljön eller verksamheten eller otillgänglig för vissa personer, näm-

svârtillgänglig

ligen de som har en skada eller en sjukdom.

Miljö och verksamhet har i allmänhet skapats för människor som sin tids synsätt har uppfattats som normala. Sär-

enligt

skild hänsyn har därför inte tagits till personer med skador och sjukdomar. Olika skäl har kunnat anföras för detta, t. ex. att dessa personer har en minoritet inom befolkningen.

utgjort

Andra skäl är att ekonomiska, tekniska och praktiska förutsättningar har saknats för att ge dem delaktighet i sådant som varit tänkt för alla.

egentligen

vår tids synsätt är samhället en gemenskap för alla

Enligt

människor. Det betyder att alla, även de med skador och sjukdomar, är en resurs för samhället och därför mäste kunna vara med för att utveckla och förbättra detta. När en miljö eller en verksamhet inte medger allas delaktighet, är den där-

för bristfällig.

Bristerna i en miljö eller i en verksamhet kan vara mer eller mindre omfattande och utgör ett individuellt förhållande mellan deras art och den enskilda människans egenskaper. l vissa fall medför detta en fullständig otillgänglighet för henne. l andra fall är bristerna mindre påtagliga, men ändå så

omfattande att de allvarligt försvårar tillgängligheten.

Definitionen av begreppet handikapp kräver att den person, för vilken en miljö eller en verksamhet är svârtillgänglig eller

otillgänglig, har en skada eller en sjukdom. Skadan eller sjuk-

domen kan ha inträffat när som helst under personens liv. Den kan också vara följden av arvsanlag och således ha inträffat redan före födelsen. För att handikapp skall föreligga, skall dock skadan eller sjukdomen ha varaktighet.

2.2¶Klassiska

handikappgrupper

Den definition av begreppet handikapp som vi nu har angivit är uttryck för en modern syn på handikappfrågorna. Detta synsätt har vuxit fram under det senaste ärtiondet inom handikapprörelsen. Vi anser, att detta synsätt skall prägla det fortsatta arbetet på området. e

Enligt den nya synen är således inte handikapp, som man tidigare vanligtvis har föreställt sig - och på en del håll naturligtvis ännu gör - en egenskap hos den enskilda människan, utan i stället följder av förhållandet mellan egenskaper hos henne och hennes Således förskjuts handikappet

omgivning.

från den enskilde till omgivande miljö och verksamhet.

Det är därför i viss mening inte riktigt att tala om han-

människor - och verksamhet dikappade det är i stället miljö

som är handikappade. Ordet handikappad har emellertid

vunnit burskap som socialpolitiskt begrepp och som sådant

införlivats i den svenska ordskatten. Det bör därför inte komma pä tal att försöka utmönstra ordet.

Personkretsen handikappade, sådan den numera brukar

bestämmas, började att avgränsas i sen tid. Ännu för 25

är sedan - innan orden och

handikapp handikappade an-

vändes som socialpolitiska begrepp - talade man om invalider och avsåg vanligen därmed t. ex. vanföra, lytta och krymplingar. Andra benämningar som förekom var sinnesslöa, idioter, dövstumma, Iomhörda och blinda för att använda en gången tids språkbruk. Gemensamt för

dessa grupper, vilka nu rörelsehindrade, utveck-

benämnes

lingsstörda, barndomsdöva, hörselskadade och synskadade

är en skada och således inte en sjukdom. Det är en annan sak, att skadan kan ha förorsakats av en sjukdom. Dessa

klassiska eller egentliga handikappgrupper hade sedan länge

-

bildat intresseorganisationer begynnelsen till den moderna

handikapprörelsen.

2.3¶Begreppet vidgas

De inom handikapprörel-

många sjukdomsorganisationerna

sen, ofta benämnda den medicinska gruppen,

gemensamt

har i stort sett tillkommit under de senaste 25 åren. Omkring är 1960 inleddes ett mera samarbete mellan

systematiskt

de klassiska och de nybildade

handikapporganisationerna

Eftersom medlemmarna fann sig

sjukdomsorganisationerna.

ha en likartad situation med problem att delta i samhällets

de räkna till samma Som

gemenskap, började sig personkrets.

en på denna använde de begreppet

gemensam benämning

handikappade.

på riksplanet bildade är 1964 som en

Organisationerna

form för sitt samarbete en centralkommitté, numera under namnet Handikappförbundens centralkommitté(HCK). Handi-

strävade från början att till sitt sam-

kapporganisationerna

arbete alla inom området. HCK har f. n.

knyta organisationer

22 medlemsförbund. Av de större förbunden är det bara De riksförbund (DHR) som står utanför.

handikappades

Genom denna infördes och bestämdes till sin

utveckling

innebörd de handikapp och handikappade som allt-

begrepp

användes. Däremot har innehållet i begreppet handikapp,

jämt

som vi förut har utvecklat, med tiden förändrats och förskjutits från enskilda människor till deras omgivning.

-

2.4 skador

Komplicerande

flerhandikapp

Som vi också redan framhållit, har handikapprörelsens arbete varit en förutsättning för framväxten av den moderna synen

Denna har vunnit i samhället och

på handikappfrâgorna. gehör

till för de genomgripande reformerna på området

ligger grund

under 1960- och 1970-talen. insatserna dessförinnan var

mera punktmässiga och sporadiska. De hade starka inslag

av beskydd och omhändertagande. De avsåg främst grund-

skolundervisning, institutionsvård och i viss mån

läggande

arbete. Åren kring 1960 betecknar genombrottet för han-

Flerhandikappsbegreppet

dikappfrägorna, och under de senaste 20 åren har handikappades levnadsvillkor förbättrats på ett omvälvande sätt.

insatserna på handikappomrädet för, säg 25 år sedan och

längre tillbaka, avsåg även dem med komplicerande lyte,

för att ånyo använda det äldre språkbruket. Anstalterna för döva resp. blinda med komplicerande lyte, liksom tillkomsten av Eugeniahemmet och vanföreanstalterna är exempel härpä. Redan fann man det förenat med sär-

tidigt

skilda svårigheter att ordna för dessa människor.

omsorger Svårigheterna hängde i första hand samman med att de var svårt invalidiserade och förhållandevis få, men också med att deras omvårdnad ställde speciella på

samordningskrav

administration och organisation.

Helt naturligt började även dessa personers situation,

problem och behov att mera medvetet uppmärksammas omkring år 1960 när den moderna handikapprörelsen har sitt ursprung. Det är en både typisk och viktig händelse i ut-

vecklingen att Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) grun-

dades är 1959. Tiden därefter präglas, liksom handikappområdet i stort, av mera systematiska insatser för flerhan-

dikappade. Statens handikappråd och

handikapporganisatio-

nerna höll år 1971 en konferens i dessa vilka sedan

frågor,

dess fått en mera central inom handikapprörelsen.

ställning

År 1973 väcktes de motioner i riksdagen som utgjorde den omedelbara anledningen till den av fler-

allsidigare belysning handikappades frågor som regeringen uppdragit åt oss att

göra.

Det tidigare använda begreppet invalidiserade med komplicerande Iyte var förhållandevis väl avgränsat. Man talade därvid vanligtvis om och menade t. ex. vanföra, sinnesslöa,

blinda och dövstumma med komplicerande lyte. Därmed

avsågs således skadade personer med en ytterligare skada, vilken medförde en påtagligt svårare situation, ett mera om-

fattande problem, dvs. en avsevärd komplikation i

förhållande

till personer med en ensartad skada.

Det stod klart, att Sammanträffande av skador medförde

väsentligt större svårigheter än vad en enkel summering av

ensartade skador skulle ha lett till. Sammanträffande av ska-

1980: 16 45

SOU Flerhandikappsbegreppet

dor fick snarare en och detta kommer

multiplikationseffekt,

till med orden komplicerande lyte i benämningen uttryck

av den aktuella personkretsen. Det är naturligtvis en annan

sak, att insikten om dessa förhållanden inte var tillräcklig för att med tidens resurser inom invalidvården tillgodose föreliggande behov - det var ju inte heller på långt när möjligt för ensartat invalidiserade.

av ordet flerhandikappade ansluter sig till

Användningen

användningen av ordet handikappade med den betydelse

som detta fått genom den utveckling som började omkring år 1960. I ett även andra be-

övergångsskede begagnades

nämningar för denna personkrets av typen dubbelhandikap-

multihandikappade, handikappade med tilläggshandipade, eller med komplicerande handikapp. Dessa uttryck har kapp

numera i stort sett övergivits, och för vår del använder vi, liksom våra direktiv, ordet flerhandikappade.

Personkretsen handikappade inte att avgränsa i sta-

går

tistisk Handikapp som förhållandet mellan egen-

mening.

hos den enskilde och hos en miljö eller

skaper egenskaperna

en verksamhet innebär att handikapp inte är någonting konstant. Därför är det inte heller möjligt att exakt ange antalet

handikappade. Däremot har vi i vår diskussionspromemoria

(Ds S 1979:12) Förslag om samordnad habilitering och i

avsnitt 3.4 i detta betänkande redovisat beräkningar av antalet personer med vissa skador (sjukdomar). Handikappade

av grupper, vilket återspeglas i handikapprörelsens utgörs

av olika organisationer. Även om personkretsen uppbyggnad

och handikappgrupperna inte till antalet bestämt kan anges, finns dock tillräckligt klar föreställning om vilka människor det l denna mening kan därför gruppen handikappade

gäller.

anses vara avgränsad.

2.5¶Flerhandikappade och andra svårt

handikappade

För dem som möter särskilt stora svårigheter i tillvaron brukar begreppet svårt handikappade användas. Det är fråga om människor med omfattande skador eller sjukdomar, för vilka

i miljö eller verksamhet gör denna särskilt

bristfälligheter svårtillgänglig eller helt otillgänglig. Svårt handikappade finns

inom alla handikappgrupper. lnte heller gruppen svårt han-

dikappade är statistiskt avgränsbar. Antalet svårt handikap-

pade kan således inte anges med större exakthet.

l en vidare mening kunde man med flerhandikappade mena alla handikappade som har en kombination av skador, av

sjukdomar eller av skada och sjukdom. Vi anser dock, att

det är en alltför som inte uttrycker den

Iättvindig tolkning, egentliga innebörden i begreppet. Visserligen kan två eller

flera skador (sjukdomar) hos en person förorsaka stora svårigheter. Det är nästan självklart att det är svårare att ha tvâ eller flera skador (sjukdomar) än att ha en skada (sjukdom).

Men flerhandikappsbegreppet är mer komplicerat än så.

Inom handikapprörelsen och eljest inom den handikapp-

politiska debatten reserverar man flerhandikap-

begreppet

pade för personer som till följd av sådana kombinationer har mera omfattande problem och behov. Vid konferenser, som vi har ordnat i dessa har det t. ex. framhållits

frågor,

att flerhandikapp kännetecknas av att de olika skadorna (sjukdomarna) står i ett omedelbart, negativt förhållande till varandra.

Dövblinda, som vi överlagt med, uttalade från sin erfarenhet, att ensartat döva har en uppövad förmåga att kompensatoriskt utnyttja sitt synsinne. På motsvarande sätt kan blinda effektivare än seende använda sin hörsel. Personer som förlorar båda sinnena tappar väsentliga möjligheter att kompensera sig. Några dövblinda uttryckte saken så: Blindheten försvåras för den som blir döv, och dövheten blir out-

när man blir blind.

härdlig

De flerhandikappade deltagarna vid våra konferenser beskrev sin situation så att kombinationer av skador (sjukdomar)

SOU 1980: 16 47

Flerhandikappsbegreppet

ökar svårigheterna inte efter proportionell gradskala utan

med effekt. De olika komponenterna påverkar va-

progressiv

randra eller som eni debatten ofta citerad kon-

negativt

sade: det är ingen enkel addition till ett grund-

ferensdeltagare

- det är en av

handikapp multiplikation bekymren.

Vårt uppdrag om flerhandikappade har sitt ursprung i tvâ motioner ( l 973:427 och 1973:666), som väcktes i riksdagen år 1973. Motionärerna uppmärksammade de särskilda svå-

righeter som föreligger för att tillgodose flerhandikappades

behov, bl. a. genom att åtgärdssystemet i stort sett har

byggts upp för ensartat handikappade. De understryker att

flerhandikappades situation förutsätter bättre samordning av insatserna och att deras speciella förhållanden ställer särskilt

kvalificerade krav på samhället. Socialutskottet (SoU

1973:12) utvecklar ytterligare uppfattningen att flerhandikappade är svårt handikappade och konstaterar, att problemen för flerhandikappade är av en annan art och storleks-

än för ensartat handikappade. Vidare anför utskottet

ordning

att en funktionsnedsättning... som inte medför särskilda svå-

för en person kan i kombination med en annan funk-

righeter

innebära svårigheter. Härtill

tionsnedsättning betydande

kommer att flera samverkande handikapp - utöver de problem som är med vart och ett av dem - fram-

förknippade

kallar av en ny art. Riksdagen anslöt sig till ut-

problem

skottets uppfattning (rskr 1973:180).

vår definition är handikapp en bristfällighet i miljö Enligt eller i verksamhet som gör miljön eller verksamheten svår-

eller otillgänglig för en person som har en skada

tillgänglig

eller en sjukdom. Flerhandikapp är då för oss, när ytterligare bristfälligheter aktualiseras för en person därför att han har mer än en skada och med progressiv effekt ökar

(sjukdom) graden av svärtillgänglighet för honom.

Vi vill på nytt understryka, att vi reserverar begreppet fler-

för de mest komplicerade situationerna. Det

handikappade

är när det är fråga om kombinationer av skador, vars följder är svära. Den vanliga följden av vardera skadan finns

speciellt

med, men i ett tillskott

flerhandikappet ligger komplicerande

som har sin orsak i själva kombinationen av skador genom

48 SOU 1980: 16

Flerhandikappsbegreppet

sin förening med varandra uppkommer en helt ny väsentligt

svårare situation.

Till svårt - de flerhan-

gruppen handikappade hör utom dikappade - också vissa personer med en skada (en sjukdom), t. ex. personer med omfattande rörelsehinder. Erfarenhetsmässigt vet vi att flerhandikapp i huvudsak återfinns hos personer som har mer än en av följande skador

(sjukdomar):

barndomsdövhet, vuxendövhet, hörselskada, synskada, svår

sprâk- och talskada, svårt rörelsehinder, svår epilepsi, psy-

kisk utvecklingsstörning och psykisk sjukdom.

Eftersom andra svårt handikappade än flerhandikap-

pade i vissa fall har en med flerhandikappade jämförbar situation - samhällets svårigheter att

tillgodose långtgående,

individuella behov -

omfattar våra överväganden även dem.

Vid bestämningen av den personkrets som vårt bör

uppdrag

avse har vi alltså funnit att en gräns mellan

flerhandikappade

och andra svårt handikappade är konstlad.

3¶Flerhandikappades

situation

är eftersatta i förhållande till andra människor.

Handikappade

Att hävda rätt att vara med i samhällsge-

handikappades

att få i sådant som andra människor

menskapen, delaktighet

har till - och som de betraktar som självklara rät-

tillgång

- är ett är

tigheter minoritetsproblem. Handikappfrägorna

Flerhandikappsproblemen berör en minoritet

politiska frågor.

inom minoriteten handikappade.

Vi tar ett Bostäder och kommunikationer har an-

exempel.

ordnats för att passa det stora flertalet människor. För att de också skall bli för personer med skador (sjuk-

tillgängliga

domar) mäste en ske. Samhället skapar bo-

anpassning

och färdtjänst. Även stödformerna

stadsanpassningsbidrag

utformas så att de passar det stora flertalet, i det här fallet

det stora flertalet handikappade. Ånyo finns en

nämligen

nämligen de som trots anpassningen alltjämt är

restgrupp

från miljön eller verksamheten. De får - trots han-

utestängda

- och de kan inte anlita

dikappätgärder ingen egen bostad,

färdtjänsten. Inom den minoriteten återfinns de flerhandikap-

pade. I detta kapitel kommer vi att belysa flerhandikappades si-

tuation. Framställningen utgår från en kortfattad beskrivning

av närmast som exempel (3.1), samt en

handikapptätgärder

redovisning för visst särskilt stöd till flerhandikappade (32).

Vidare anläggs nägra synpunkter pä handikapprörelsens pro-

blem inom (3.3). Vi beskriver även

flerhandikappsområdet

situationen för några grupper flerhandikappade (3.4).

3.1 för

Åtgärder handikappade

Bostäder

En bra bostad utgör basen för att vi skall kunna delta i samhällets gemenskap. För familjelivet, kontakten med vänner, den personliga integriteten, för fritid, arbete och vila behöver alla en bostad. Bra och bo-

ändamålsenlig ändamålsenliga

städer innebär för handikappade att en rad krav på bostadens utformning och måste vara uppfyllda. Dessutom

belägenhet

måste hjälp och personlig omvårdnad finnas i om-

tillräcklig

fattning.

Primärkommunerna har det huvudsakliga ansvaret för bostadsförsörjningen. De flesta människorna får sin bostad genom kommunens försorg. Det stora flertalet

handikappade

klarar sig med bostäder. Enligt 42 a§

vanliga byggnads-

skall även bostäder så att de blir

stadgan byggas tillgängliga

för handikappade. Bestämmelsen trädde i kraft 1 977-O7-O 1. För lång tid framåt kommer dock den största delen av bostadsbeståndet att utgöras av bostäder som in-

färdigställts

nan 42 a § trädde i kraft.

Statligt bostadsanpassningsbidrag gör det att möjligt

åstadkomma en individuell anpassning både av nyproduce-

rade och redan befintliga bostäder. Det rekommenderade högsta bidraget är 20000 kr. Föreligger särskilda skäl, kan

bidrag beviljas med högre belopp.

Många primärkommuner har inrättat särskilda handikapp-

lägenheter. l allmänhet är de insprängda i den bo-

vanliga stadsbebyggelsen. Hyresgästerna får hjälp och tillsyn genom

kommunens sociala hemtjänst. På vissa håll finns särskilda servicehus, ibland benämnda Fokushus. Hyresgästerna är i regel svårt handikappade och behöver mer omfattande hjälp och tillsyn, som i allmänhet ges av särskilt anställd personal.

Landstingskommunerna har det ansvaret grundläggande för att psykiskt utvecklingsstörda får ändamålsenliga bo-

städer. De flesta som inte bor i enskilt hem

utvecklingsstörda

hos föräldrar eller andra bor vårdhem eller i

släktingar, på

inackorderingshem. Det finns en klar strävan att minska vårdhemsboendet och i stället öka boendet i

inackorderingshem

situation 51

Flerhandikappades

eller bostad. Hjälp och tillsyn vid vårdhem och ini egen ackorderingshem ges som av särskilt anställd personal

regel som har landstinget som arbetsgivare. Utvecklingsstörda,

som bor kan också få sitt tillsynsbehov

i egen lägenhet,

sociala hemtjänst.

genom primärkommunernas

En rad olika institutioner drivs av landstingskommunerna. Vårdinstitutionerna har i många fall fått fungera som ersättför ett eget hem. Det gäller inte minst mentalsjukhus

ning

och Till dem kommer människor som till

långvårdskliniker.

av skada och bristfällighet i samhällets hjälp-

följd (sjukdom)

insatser inte kan bo kvar i sin tidigare miljö. Staten handhar endast i undantagsfall bostäder för enskilda. På kan nämnas elevhemmen vid

handikappområdet

de statliga specialskolorna.

Arbete /sysselsättning

Att ha en att fylla, att veta att man behövs, att ha

uppgift

utanför hemmet dit man kan bege sig

ett mål regelbundet

är för alla. Arbete stärker känslan av i sam-

viktigt delaktighet

hället. Arbetet och tillfälle till kontakter med andra ger inkomst människor. har svårt att få arbete. Samhället har vid-

Handikappade

en rad för att underlätta för handikappade att

tagit åtgärder

få och att kunna behålla ett arbete. Som exempel på sådana kan nämnas arbetsvärden, ar-

stödâtgärder trygghetslagarna,

anställning med lönebidrag (före

betshjälpmedel, näringshjälp,

1980-07-01 och arkivarbete)

halvskyddad sysselsättning

och skyddat arbete. För - inkl. - ordnar de flesta

pensionärer förtidspensionärer

kommuner Ett van-

regelbunden sysselsättningsverksamhet.

ligt inslag är handarbeten av olika slag. Verksamheten fyller

också en social funktion som en mötesplats för dem

viktig

som ingenstans har att ta vägen.

Inom landstingens omsorger om psykiskt utvecklingsstör-

da har vuxit upp och blivit en viktig del av om-

dagcenter

får genom dagcentret re-

sorgerna. Många utvecklingsstörda

gelbunden sysselsättning utanför bostaden.

Flerhandikappades

Nästan alla institutioner, vårdhem, och mentalsjukhus lång-

vårdskliniker har någon form av daglig för dem

sysselsättning

som vistas där. Oftast är det traditionellt ibland

terapiarbete,

också industriellt terapiarbete.

Habilitering/rehabilitering

Landstingen har skapat olika för att minska

stödåtgärder verkningarna av bestående skador (sjukdomar). Som

exempel

kan nämnas syncentraler och hörcentraler som tekgenom

niska och pedagogiska insatser försöker ta tillvara och ut-

veckla kvarvarande syn- och hörselrester. Vid medicinska ha-

biliterings- och rehabiliteringskliniker bedrivs avancerad be-

handling och träning för rörelsehindrade. Vi har i vårt utredningsarbete särskilt behandlat habilite-

ringsfrågorna. I diskussionspromemorian (Ds S 1979:12)

Förslag om samordnad habilitering har vi att lands-

föreslagit

tingen skall ta på ett samordnat ansvar för

sig habiliteringen

av alla barn och

handikappade ungdomar.

Yrkesinriktad rehabilitering förekommer vid arbetsmarknadsinstitut (AMI), vilka drivs av arbetsmarknadsverket. Vissa institut har särskilda resurser (AMl-S) för av han-

träning

dikappade.

Hjälpmedel m. m.

Landstingens verksamhet med hjälpmedel för

handikappade

har vuxit kraftigt. tillhandahåller också

Landstingen tolktjänst

för barndomsdöva, delvis också för dövblinda.

Färdtjänst finns numera i alla kommuner. Dess kvalitet väx-

lar, men hela tiden har en skett.

förbättring Färdtjänsten spelar

en viktig roll för att komma

handikappades möjligheter iväg

hemifrån och delta i olika aktiviteter i samhället.

Hemtjänst

Kommunernas sociala hemtjänst har utvecklats. Från att tidigare endast ha gett hjälp i den hem i form

handikappades

situation 53 Flerhandikappades

av tvätt, inköp och matlagning kan hemtjänsten nu tillgodose

mera differentierade behov, t. ex. läsning, och

promenader

kan också ges utanför den handikap-

avlastning. Tjänsterna

pades bostad.

3.2¶Särskilt stöd till

flerhandikappade

Flerhandikappade skall på samma sätt som andra handikap-

pade kunna delta i samhällets Särskilda insatser

gemenskap.

måste om flerhandikappades behov skall tillgodoses.

göras,

I vissa fall har det skett genom att den verksamhet som finns anpassas så att även flerhandikappade får del av den. l andra fall har särskild verksamhet och särskilda resurser

skapats för flerhandikappade.

Undervisning

På har särskilda resurser funnits sedan

undervisningsområdet

tid. dövblinda elever fick undervisning redan i

lång Några

slutet av 1800-talet. Synskadade och döva elever, som på

av flerhandikapp inte kan följa undervisningen i den grund

för synskadade och döva, får

vanliga statliga specialskolan

i Ekeskolan i Örebro, Åsbackaskolan i Gnesta

undervisning

och Hällsboskolan i Sigtuna. Dessa skolor kan karakteriseras som specialskola. De har särskilda resurser

specialskolans

för flerhandikappade.

lnom särskolan finns många flerhandikappade elever. Resurserna för att ge dem tillrättalagd undervisning varierar bl. a. efter arten av flerhandikapp. Efter förslag från skol-

överstyrelsens BDU-utredning (blinda, döva, utvecklingsstör-

da) sedan några är ett systematiskt arbete för att re-

pågår

eller landstingsvis skapa speciella resurser för de ele-

gionvis

ver inom särskolan som är syn-, hörsel- eller talskadade. lnom

återfinns de svårt och djupt utvecklingsstörda.

träningsskolan

Praktiskt taget alla dessa elever, omkring 2 500, är flerhan-

dikappade. Undervisningen och verksamhetsträningen när

här sålunda en stor flerhandikappsgrupp.

Flerhandikappades

Under budgetåret 1979/80 tillsätter

skolöverstyrelsen fem utbildningskonsulenter för dövblinda. Flera folkhögsko-

Ior, t. ex. Forsa och Furuboda, har kvalificerade resurser för att också kunna ta emot svårt rörelsehindrade - ofta fler- - elever.

handikappade

Bostad

Även beträffande boende med kvalificerad service och omvårdnad har sedan varit

samhällsorganen länge uppmärk-

sammade på att särskilda behövs för vissa fler-

åtgärder

handikappade. Den insikten ligger bakom tillkomsten av specialvårdhemmen Annetorpshemmet i Lund för

utvecklingsstörda-synskadade, Mogårdshemmet i Finspång för utveck-

lingsstörda-döva och Viktorias i Kronprinsessan sjukhus Vejbystrand för utvecklingsstörda-rörelsehindrade.

Genom den övergång till öppnare boendeformer som skett

under senare år på omsorgsområdet har vissa institutioner

i praktiken blivit boendeformer för utvecklingsstörda-fIerhan-

dikappade. Alltjämt bor omkring 1 400 barn och

ungdomar

på vårdhem. De är praktiskt taget alla flerhandikappade. På vårdhem och specialsjukhus bor 7 000 vuxna, som

drygt

är svårt eller djupt utvecklingsstörda. Flertalet av dem är fler-

handikappade.

Vissa satsningar har på boende för andra flerhan-

gjorts

dikappade än dem som är

utvecklingsstörda. Exempel härpä

är att i de fyra länen dri-

landstingen nordligaste gemensamt

ver Norrlandsgården i Härnösand, som är ett hem för bl. a. äldre dövblinda. På andra platser har serviceboende ordnats för rörelsehindrade som ofta är De har karaktären

flerhandikappade.

av gruppboende, men bostäderna är att med en-

jämställa

skilda hem. En långtgående till individuella behov

anpassning

har skett av bostadsmiljön och den service de

flerhandikap-

pade behöver.

situation 55

Flerhandikappades

Habilitering /rehabilitering

barn och återfinns inom

Många flerhandikappade ungdomar

område. Flerhandikapp är så vanligt, att barnhabiliteringens

man i det arbetet måste försöka anpassa verksam-

löpande

heten därefter. resurser, som direkt tillkommit med

Speciella

tanke flerhandikapp, är dock sällsynta. Som exempel härpå

på

att dövblinda förskolebarn och deras kan emellertid nämnas, har till en som förskolekonsulent.

familjer tillgång statlig tjänst

Resurserna för vuxna flerhandikappade är starkt begrän- Vid i och Skellefteå, finns speciell

sade. några AMI-S, Uppsala

beredskap för att kunna ta emot utvecklingsstörda-synska-

dade l finns också särskilda resurser

kursdeltagare. Uppsala

för träning av dövblinda.

3.3¶Handikapprörelsen

slutit samman i och förbund

När handikappade sig föreningar

har följt diagnoser eller konsekvenser

organisationsbildningen

av skador struktur företer

(sjukdomar). Handikapprörelsens

samma mönster som samhällets åtgärdssystem

härigenom

inom Flerhandikappade möter därför

handikappområdet.

samma inom som inom sam-

svårigheter handikapprörelsen

hället i verksamhet är

övrigt. Handikapporganisationernas

eller rent av otillgänglig för dem.

svårtillgänglig

som av synskadades förening är an- Utflykten arrangerats för kan

passad synskadade. Rörelsehindrade-synskadade

inte åka med. Mötet i dövföreningen är till sin uppläggning och sitt innehåll för barndomsdöva. Dövblinda kan

tillgängligt

inte vara med. kurs vänder sig till hör-l

Hörselfrämjandets

selskadade. Kursmaterialet är inte tillgängligt för utvecklings-

störda-hörselskadade. flerhandikappade är även av andra skäl förhindrade

Många

i verksamhet. Att bo

att engagera sig handikapprörelsens

är ett hinder. För många tar de dagliga syss-

på institution

att finnas tid och kraft i Anhöriga, som

lorna, till, all anspråk.

skulle kunna till att föra fram den flerhandikappades

hjälpa

56 situation

Flerhandikappades

talan, är helt upptagna av och därför bundna

vårduppgiften

till hemmet. Det är att står utanför handi-

allvarligt flerhandikappade

kappföreningarnas verksamhet. Det är särskilt att

allvarligt

de är utanför den handikappolitiska debatten.

Flerhandikap-

pades erfarenheter och behövs inom

kunskaper handikapp-

rörelsen på samma sätt som erfarenheter

handikappades

och kunskaper inom samhället i stort.

behövs Handikapp-

förbunden har svårt att upp

fånga flerhandikappades problem

och driva frågorna i det arbetet. Medveten-

intressepolitiska

heten om är emellertid

flerhandikappsproblemen betydligt

större nu än för något ärtionde sedan. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) är den enda han-

dikapporganisationen för en särskild flerhandikappsgrupp.

FSDB bildades år 1959. Trots sin litenhet med endast om-

kring 140 aktiva medlemmar, har utvecklat en

föreningen

omfattande verksamhet med kurser,

rekreationsarrange-

mang, nyhetsförmedling och annan informationsverksamhet. Verksamheten vänder till alla dövblinda - oavsett med-

sig

lemskap - som vill få del av den. l det intressepolitiska och praktiska arbetet söker FSDB samverkan med den

övriga

handikapprörelsen, särskilt organisationerna för döva, hör-

selskadade och synskadade.

3.4¶Flerhandikappades svårigheter

3.4.1 Dövblinda

l vårt land känner vi till 520 dövblinda omkring personer, både barn och vuxna. hälften (54 %l är över 60 är.

Drygt

Dövblindhet är gemensam benämning för personer med grava syn- och hörselskador. Problemen är olika för dem som är primärt döva och dem som är blinda och skiftar

primärt

kraftigt frân individ till individ. Ca 150 dövblinda är förtecknade hos omsorgsstyrelserna. l fall är det

många omöjligt

att fastslâ, om det ett

verkligen föreligger begåvningshan-

dikapp.

Omkring 250 dövblinda bor på olika institutioner så-

slags

situation 57

Flerhandikappades

som vårdhem, specialsjukhus, ålderdomshem och Iängvårdskliniker. Den fysiska miljön där är för det mesta inte tillrättalagd för att passa dövblinda. Som regel finns det ingen bland som kan kommunicera med en dövblind.

personalen

l fall har personalen inte kunskaper om vad dövblind-

många

het innebär. De kan därför inte ge dövblinda de särskilda som dövblindheten kräver. Dövblinda på institutioomsorger ner är som regel djupt isolerade och avskurna från gemenskap med andra människor.

Socialstyrelsen har givit ut rekommendationer om bl. a.

dövblindas boende vid institutioner för utvecklingsstördal. Landstingen har haft svårt att följa rekommendationerna,

eftersom samlade kunskaper om dövblindfrägor saknas.

Dövblinda är så få att erfarenheter av hur problemen skall lösas inte finns inom ett - och ännu mindre inom

landsting

kommunerna. För ett 40-tal av de dövblinda, som bor vid institutioner, är förhållandena emellertid bättre. Ett 10-tal dövblinda bor i Lund, specialvårdhem för utveck-

på Annetorpshemmet

10 bor på Norrlandsgârden i Härlingsstörda-synskadade,

nösand. 10 bor vid andra, mindre dövhem. Ett

Ytterligare

10-tal dövblinda elever finns vid Ekeskolan i Örebro och Gersilla-skolan i Kungsör. De bor tillsammans i mindre grupper. Personalen kan kommunicera med dem. De får på så vis att samtala med andra och med varandra

dagliga möjligheter

och kan delta i olika verksamheter. Av de 520 dövblinda bor ca 275 personer i enskilda hem. De flesta, 200, bor tillsammans med någon annan

omkring

t. ex. make, maka, barn eller andra släktingar. De övperson, riga, ca 75, bor helt ensamma. Ensamhet, och kontaktlöshet är vanligt förekom-

isolering

mande även bland de dövblinda som bor i enskilda hem. Även de som bor tillsammans med andra människor riskerar att bli utan kontakt, eftersom anhöriga och andra närstående ofta inte klarar kommunikationen med den dövblinde. De som bor ensamma har som hemsamarit flera gånger i vec-

regel

. .. . lsocialstyrelsens

kan. Det tillhor att hemsamanten kan kommu-

undantagen

författningssam_ nicera med den dövblinde. ling lMl1976:71.

Omkring hälften av de dövblinda har bostadsförhållanden

som är acceptabla. Situationen kan dock göras bättre i den

nuvarande bostaden med insatser som inte är alltför omfattande. Större förändringar kan bli aktuella i framtiden när de blir äldre och inte kan till. För de

anhöriga längre hjälpa

övriga, omkring 250 dövblinda, är bostadsförhällandena inte acceptabla. För var och en behövs en individuell

planering.

Det fordras omfattande samverkan mellan och

landsting

kommuner för att de olika som behövs skall komma

lösningar

till stånd. Dövblinda barn, som inte undervisas inom särskolan, får sin vid Ekeskolan i Örebro, en

skolgång statlig specialskola

för synskadade. Där ca 10 dövblinda barn. Stora svä-

gär

righeter uppstår när eleverna har fullgjort sin Det

skolgång.

finns ingen tillrättalagd De flesta av dessa elever

fortsättning.

äker direkt till vårdhem för trots att de

utvecklingsstörda,

under skoltiden lärt sig att fungera på en nivå som skulle möjliggöra vidare l dessa fall upplevs

utveckling. ansträng-

ningarna under skolåren särskilt som det både är

förgäves,

och att lösa dessa problem.

möjligt nödvändigt

Omkring 12 dövblinda har på den öppna ar-

anställning

betsmarknaden eller i skyddat arbete. De flesta människor har aldrig träffat en dövblind. föreställer därför

Många sig

att dövblinda är oförmögna att arbeta.

Frågetecknen kring

kommunikationssätt och en rad olika praktiska problem är

många. Det är därför begripligt om arbetsgivare känner tvek-

samhet inför att anställa dövblinda l de fall

arbetstagare.

dövblinda har fått en anställning ligger ett omfattande för-

beredelsearbete bakom. Eftersom arbete, bostad, resor mel-

lan arbete och bostad och tolktjänst på arbetsplatsen

hänger

nära samman, fordras ett samarbete mellan olika samhällsorgan för att klara de förberedelser som är

nödvändiga.

Kommunernas pensionärsverksamhet är inte

tillgänglig

för dövblinda. De känner inte till att den finns. Och om de vet det, finns det ingen där som dem tillrätta.

kan hjälpa

Även dövblinda som bor vid institutioner har

sysselsättning

i än vad som för

betydligt lägre utsträckning gäller övriga

institutionsboende. Av dövblinda inom samtliga omsorgerna

1980:16 situation 59

SOU Flerhandikappades

om utvecklingsstörda har omkring hälften ingen sys-

psykiskt

selsättning alls. Motsvarande siffra för samtliga utvecklings-

störda är 16 % i. Dövblinda kan ges arbete och sysselsättning i större Särskilda insatser mäste dock

betydligt utsträckning.

göras för varje person, även om det gäller vanligt terapiarbete.

En väl tolktjänst har grundläggande betydelse

fungerande

för dövblindas möjligheter att delta i olika verksamheter, t. ex. en arbetsplats, i studier, ja i alla situationer som innebär

pä

kontakter med andra människor. har

Handikappinstitutet

en utredning om tolktjänst för dövblinda. Det är na-

gjort

mycket att landstingen med det snaraste

turligtvis angeläget

ordnar en tolktjänst, som svarar mot dövblindas behov. Tolkskall också för dem som bor vi olika slags

tjänsten gälla

institutioner. dövblinda har syn- och/ eller hörselrester. Syncen-

Många

tralernas och hörcentralernas verksamhet är därför viktig för dem. dövblinda har också - åtminstone bland dem

Många

bor institutioner - kontakt med av eller som utanför någon båda centralerna. Där har man emellertid som regel ringa om konsekvenserna av kombinationen av nedsatt

kunskap

syn och nedsatt hörsel. Bristen pä kunskap om dövblindhet över huvud taget för hela hjälpmedelsverksamheten.

gäller

Det är att dövblinda varken kan använda hjälpmedel

vanligt

för eller hjälpmedel för hörselskadade, eftersom

synskadade

i allmänhet bygger på att hörseln resp. synen

användningen

skall Trots att dövblinda är eftersatta även

fungera. påtagligt

har inga nämnvärda insatser gjorts

på hjälpmedelsområdet,

för att utveckla hjälpmedel för dem.

3.4.2 Barndomsdöva -

utvecklingsstörda

Av alla utvecklingsstörda är ca 500 döva eller gravt hörselskadade sedan födelsen eller tidig barndom. Omkring 375 av dem är under 60 år. Ungefär 320 barndomsdöva-utveck-

lingsstörda bor vid institutioner, såsom specialsjukhus, spe- *Utvecklingsstör-

da Vtt°i9a° cialvårdhem eller vanliga vårdhem för utvecklingsstörda. m?” handmappso_ Både och de vårdhemmen saknar

specialsjukhusen vanliga cialstyrelsen redo-

om barndomsdövas behov. Personalen kan i regel visar 1973:32.

kunskaper

inte kommunicera med dem. Socialstyrelsen har ut re-

givit

kommendationer angâende bl. a. boende för döva-utvecklingsstörda vid institutionerl. Rekommendationerna har inte

följts. Utvecklingsstörningen styr de insatser som görs medan

dövheten beaktas i alltför

ringa omfattning. För ett 70-tal barndomsdöva-utvecklingsstörda vid insti-

tutioner är förhållandena mer med tanke

tillrättalagda på

dövheten. Det gäller dem som gär i Åsbackaskolan, statens specialskola för döva i Gnesta, och dem som bor Mo-

på gârdshemmet, som är ett specialvärdhem i Det

Finspång.

gäller också vid ett par inackorderingshem inom omsorgerna, bl. a. i Jordbro inom Stockholms läns På

landstingskommun.

dessa platser bor flera döva tillsammans. Personalen kan kommunicera med dem och har även i kunskaper om

övrigt

barndomsdövas situation. De barndomsdöva som är individuellt bland hö-

placerade

rande utvecklingsstörda utsätts för en Ut-

allvarlig isolering.

vecklingsstörningen betraktas som det primära och centrala

problemet. Eftersom ingen i den närmaste kan

omgivningen

teckensprâket, är risken stor att den döve felbedöms och får värd och behandling som inte svarar mot de be-

verkliga

hoven. Förhållandet blir ännu mer komplicerat om den döve själv har ett dåligt utvecklat teckenspråk eller om han helt

saknar språk.

Bardomsdöva-utvecklingsstörda har i nägra fall flyttats

från vârdformer där de varit ensamma döva och inte kunnat kommunicera med vare sig kamrater eller personal till andra boende- och vârdformer där de bor tillsammans med andra barndomsdöva och har tillgång till

teckenspråkskunnig per-

sonal. Resultaten har varit goda. Personer som

synnerligen tidigare betraktats som svårt utvecklingsstörda och språklösa

har en

genomgått förvandling.

Bostadssituationen för alla

barndomsdöva-utvecklings-

störda mäste uppmärksammas. För dem som även i fortsättningen mäste bo kvar på vårdhem eller i motsvarande måste - i vid bemärkelse - Fler 1 boendeform miljön anpassas. Socialstyrelsens

barndomsdöva-utvecklingsstörda kan bo pâ inackorderings-

författingssamling (M) 1976:71. hem eller i enskilt hem. Det behövs individuell som

planering,

utgår ifrån vars och ens situation. Samverkan kommer att behövas mellan olika myndigheter, om samhället skall kunna

ge barndomsdöva-utvecklingsstörda ändamålsenliga bo-

stadsformer.

Det visar sig att det vid olika tillfällen inträffar vad som skulle kunna kallas särskilt kritiska situationer. En sådan situation uppstår vid frän verksamhet som sorterar

övergång

under en huvudman till verksamhet som sorterar under en annan. Döva elever som har vid den Åsbacka-

gått statliga

skolan i Gnesta har under sin skoltid där fått undervisning och omvårdnad med från sin dövhet. När de

utgångspunkt

gär på högstadiet i den statliga specialskolan i Örebro är

detta alltjämt i huvudsak förhållandet. Men när dessa elever sedan skall börja sin yrkesutbildning överförs de till lands-

yrkessärskola. Då upphör de plötsligt att vara döva, tingets

de är Dessa är svåra och krä-

utvecklingsstörda. övergångar

ver noggrann planering.

Barndomsdöva-utvecklingsstörda har små möjligheter att

få arbete. Vid socialstyrelsens undersökning om flerhandi-

kappade inom omsorgerna framkom, att av de 220 döva-

i arbetsför ålder hade 13 personer fått an-

utvecklingsstörda

12 i skyddat arbete och 1 på öppna marknaden.

ställning,

Totalt saknade över 20 % av de döva-utvecklingsstörda nå-

gon form av ordnad sysselsättning.

Tolktjänsten måste vara så utformad, att den också kan anlitas av som bor vid in-

barndomsdöva-utvecklingsstörda

stitutioner när de vill delta i verksamhet tillsammans med hörande.

Så döva bor ensamma utan kontakt med andra döva

länge

och utan kontakt med personal, är det

teckenspråkskunnig

omöjligt att skapa en miljö i vilken den döve kan fungera, t. ex. när det gäller arbete, annan form av sysselsättning och fritidsaktiviteter. Döva som på detta sätt inte fâr tillfälle att använda sitt språk löper risk att bli sprâklösa.

Flerhandikappades

3.4.3¶Vuxendöva-utvecklingsstörda

De som blivit döva vid sådan ålder att de lärt svenska

sig

språket med av hörseln benämns vuxendöva. Det finns

hjälp inga uppgifter om hur av de många döva-utvecklingsstörda

som är vuxendöva. Om vuxendövhet inträffar bland

psykiskt

utvecklingsstörda i samma omfattning som bland befolkning-

en i övrigt, bör det finnas 20-tal vuxendöva-psykiskt

något

utvecklingsstörda.

Deras situation liknar den som råder bland barndomsdövapsykiskt utvecklingsstörda så till vida, att de är omgivna av människor som de inte kan höra. Däremot fordras helt andra lösningar för att tillrättalägga deras boendeförhållanden. De har tidigare hört och har då sig det svenska språket

tillägnat

genom hörseln. Många av dem, särskilt de som blivit vuxendöva i yngre år, kan teckensprâket och räknar sig till den barndomsdöva gruppen. Men flertalet är inte hjälpta av teckenspråket, utan behöver andra metoder för kommunikation. Vilka metoder varierar från bl. a. beroende person till person,

på utvecklingsstörningens grad. Hur bostadsfrägan skall ord-

nas för måste också bedömas

vuxendöva-utvecklingsstörda

från fall till fall.

Under senare år har ett omfattande projekt kring vuxen-

döva genomförts, vilket bl. a. syftat till att

kartlägga gruppens

situation för att därpå kunna föreslå till stöd för

åtgärder

vuxendöva. i kombination med vuxen-

Utvecklingsstörning

dövhet har dock inte särskilt uppmärksammats. Det är

viktigt

att man vid den fortsatta av för vux-

planeringen åtgärder

endöva även uppmärksammar de och and-

utvecklingsstörda ra flerhandikappade vuxendöva.

Hörselskadade-utvecklingsstörda

Vissa uppgifter om vuxna hörselskadade-utvecklingsstörda

har framkommit genom en som socialstyrelsen

kartläggning,

1 Vuxna hörselska- gjorde år 19781. Omkring 1 200 utvecklingsstörda, som är dade utvecklings- 17 år eller äldre, redovisas i 1/ 3 är

kartläggningen. Knappt

störda, Socialsty-

lindrigt hörselskadade, drygt 1/ 3 måttligt hörselskadade och

relsen, stencil, 1978. knappt l/ 3 är gravt hörselskadade. Bland dem som i kart-

benämns måttligt och gravt hörselskadade åter-

Iäggningen

finns även de som är döva. Både i tidigare

utvecklingsstörda

undersökningar och i denna ägnas särskild upp-

kartläggning

märksamhet åt de utvecklingsstörda som är döva och gravt hörselskadade, dvs. i huvudsak de personer som inte kan kommunicera med tal och hörsel. Deras situation har vi beskrivit i avsnitten 3.4.2 och 3.4.3.

Situationen för hörselskadade-utvecklingsstörda är inte så

väl känd. När vi talar om hörselskadade, menar vi dem som använder talet och hörseln i kommunikationen med andra människor. Med denna finns det omkring 700

utgångspunkt

hörselskadade-utvecklingsstörda.

Andelen hörselskadade inom totalbefolkningen ökar vid stigande âlder. är det däremot inte på

Enligt kartläggningen

samma sätt självklart att hörselskador hos utvecklingsstörda är följden av ett normalt åldrande. Likaså visar kartläggningen ett klart samband mellan av utvecklingsstörning och

graden av hörselskada; ju gravare utvecklingsstörning desto graden

gravare hörselskada.

Det är emellertid svårt att bedöma hur allvarlig hörselskadan är hos en och hur omfattande ut-

utvecklingsstörd

vecklingsstörningen är hos en hörselskadad. Den som är ut-

och som pä grund av dålig hörsel inte upp-

vecklingsstörd

fattar vad som sker honom blir lätt felbedömd. Han

omkring

betraktas som mer utvecklingsstörd än vad han i själva verket ar.

Situationen för blir svå-

hörselskadade-utvecklingsstörda

rare när har otillräckliga kunskaper om hörsel-

omgivningen

skador och om konsekvenserna av kombinationen hörsel-

skada-utvecklingsstörning

Hörselskadade är starkt beroende av den omgivande mil-

jöns utformning. Det är särskilt viktigt att de ljudmässiga

förhållandena är Materialet i och väggar kan ha

goda. golv

avgörande betydelse för möjligheterna att utnyttja kvarva-

rande hörselrester. Den miljö i vilken de flesta hörselskadade-

lever, har inte tillkommit med tanke på att

utvecklingsstörda

de som skall vistas där kan vara hörselskadade.

hörselskadade-utvecklingsstörda kan inte utnyttja Många

de hjälpmedel som finns för hörselskadade. Hörapparaten

är svår att förstå sig på. Dessutom upplevs ljudet i en hörapparat ofta som obehagligt av den hörselskadade innan han vant sig vid att använda hörapparaten. hörselska-

Många

dade-utvecklingsstörda, som med tanke på hörselskadans art och grad skulle vara betjänta av en hörapparat, har inte tillräckligt med tålamod för att hinna uppskatta fördelarna

med hörapparaten.

Därtill kommer de förståndsmässiga svårigheter som lyssning genom hörapparat medför. Ljudet förvrängs. Vissa me-

kaniska ljud förstärks kraftigt. Riktningshörseln (förmågan att

avgöra frân vilket håll ljudet kommer) förlorad.

går

Kunskaperna om hur tol-

hörselskadade-utvecklingsstörda

kar hörselintryck förefaller att vara Hörselsinnet

otillräckliga.

bombarderar oss människor med ständiga impulser.

Somliga

impulser är vi medvetna om, andra inte. En del impulser reagerar vi på, för att de är viktiga för oss; andra låter vi passera.

Utvecklingsstörda har redan till följd av utvecklingsstörningen _

svårare än andra att förstå. Hörselskadan innebär en ytterligare komplikation. Den effekt som blir följden av

föreningen hörselskada-utvecklingsstörning är föga känd. Men den är

viktig för att planeringen av åtgärder inom boende och annan verksamhet skall ge goda resultat.

3.4.5¶Rörelsehindrade-utvecklingsstörda

Omkring 10 % av de utvecklingsstörda, ca 3 500 personer, har omfattande rörelsehinder. Omkring 2/3 av dem bor på institutioner, medan 1/ 3 bor på eller i

inackorderingshem

enskilda hem.

Det finns ett klart samband mellan graden av

utvecklings-

störning och komplicerande skada (sjukdom) så till vida att

komplikationerna blir relativt sett vanligare och svårare ju djupare utvecklingsstörningen är. Av de rörelsehindrade-utvecklingsstörda har ca 10 % (300 personer) dessutom grava syn- eller hörselskador.

Det borde vara en självklarhet att den fysiska miljön vid vårdhem och inackorderingshem skall vara anpassad för rörelsehindrade. Tyvärr brister det âtskilligt i detta avseende.

situation 65

SOU 1980216 Flerhandikappades

Det främst äldre institutioner, där det bedöms alltför

gäller

kostsamt med blir att ett redan ti-

ombyggnader. Följden

vårdarbete ytterligare försvåras, vilket går ut digare tungt

över de utvecklingsstörda.

av bostadsförhâllandena för de utvecklings-

Planeringen

störda, som är svårt rörelsehindrade och dessutom har fler skador, måste ta hänsyn till vars och ens spe-

komplicerande

ciella situation och särskilda behov. Generellt sett mäste den i och bostaden både till rö-

fysiska miljön omkring anpassas

relsehindret och andra komplicerande skador (sjukdomar).

- det är hemsamariter eller särskilt

Personal antingen

anställd - måste kunna kommunicera med de

vårdpersonal

rörelsehindrade, som är döva, gravt hör-

utvecklingsstörda

selskadade eller språk- och Låg personal-

gravt talskadade.,

är särskilt för de utvecklingsstörda

omsättning betydelsefull

som har omfattande komplicerande flerhandikapp.

Flera av dessa åtgärder torde vara möjliga att

generella

omedelbart. Särskilt beträffande rörelsehindrade-

genomföra

är rent kvantitativt så

psykiskt utvecklingsstörda problemen

omfattande att underlag och kunskaper bör kunna

tillräckliga

samlas inom ett landstingsområde. Där ytterligare kompli-

cerande skador behövs mer individua-

(sjukdomar) föreligger,

liserade insatser och av samverkan mellan olika

högre grad

samhällsorgan.

1 200 rörelsehindrade-utvecklingsstörda bor

Omkring

utanför institutioner. Många av dem bor tillsammans med föräldrar, eller andra l många fall är de an-

syskon anhöriga.

oerhört krävande. Om det skall vara möj-

hörigas vårduppgift att bereda den utvecklingsstörde och de anhöriga drägliga ligt

levnadsförhållanden, mäste samhället ställa upp med hemmavård och i betydligt större omfattning än

avlastningstjänst

vad som nu sker. Likaså måste klara gränser anges för huvudmännens skyldigheter så att de inte hänvisar till varandra. Detta är inte speciellt för rörelsehindrade-utveck-

problem

men blir särskilt märkbart i samband med de

lingsstörda

vårdsituationer där flerhandikapp ofta förekommer. tunga Även bland de finns en

rörelsehindrade-utvecklingsstörda

stor som står utan arbete eller annan form av sysgrupp

selsättning. Närmare 40 % har 30 %

ingen sysselsättning.

har mer än 3 timmar Graden av ut-

sysselsättning dagligen.

vecklingsstörning och rörelsehinder spelar stor roll. Andelen utan sysselsättning är större bland svårt och utveck-

djupt

lingsstörda. Man kan också från att andelen

utgå sysselsatta

är låg bland de rörelsehindrade som har

utvecklingsstörda ytterligare komplicerande skador (sjukdomar). Även här åter-

finns många bland de djupast störda.

Verksamheten med för är

hjälpmedel utvecklingsstörda

över huvud taget eftersatt. Det gäller särskilt hjälpmedelsverksamheten bland de De

flerhandikappade utvecklingsstörda.

hjälpmedel som finns för andra handikappade är i fall

många

för svåra för att skall kunna använda dem

utvecklingsstörda

utan särskild träning. Många är dock så svårt ut-

eller djupt

vecklingsstörda att inte ens träning i att använda hjälpmedel blir

meningsfull.

3.4.6¶Synskadade-utvecklingsstörda

Synskada i med är än

förening utvecklingsstörning vanligare

vad man tidigare har trott. Vid

socialstyrelsens undersökning

år 1970 framkom, att ca 3 % av de (vid

utvecklingsstörda

den tidpunkten 955 personer) var blinda

eller gravt synskadadel. Under 20 år fanns 471 personer, mellan 20 och 60 år återfanns 413 personer, medan endast 71 var personer äldre än 60 år. är den rakt omvända bland

Åldersfördelningen

utvecklingsstörda-synskadade än bland dem som är enbart

synskadade. Rön, som framkommit senare, tyder på att de

utvecklings-

störda-synskadade är betydligt fler. En del tyder

uppgifter

på att mer än 1 000 av de svårt och djupt utvecklingsstörda

i ålder har omfattande

skolpliktig synnedsättning. Hela grup-

pen utvecklingsstörda-synskadade kan därför antagas vara

betydligt större än vad man tidigare har räknat med. 1 Det är svårt att med de

Utvecklingsstör- gängse undersökningsmetoderna

da med ytterligare upptäcka synskador hos Därför händer det

utvecklingsstörda.

handikapp. Sointe sällan att personer felbedöms. Awikande beteende eller cialstyrelsen redovisar 1973:32. passivitet kan uppfattas som av en svår eller

utslag djup

situation 67

Flerhandikappades

medan i har

utvecklingsstörning personen fråga egentligen

en lätt eller måttlig utvecklingsstörning kombinerad med syn-

skada - kanske rent av med skador (sjukdomar).

ytterligare

är för människans utveckling. Genom den för-

Synen viktig

medlas erfarenheter och kunskaper. Den utvecklingsintryck,

störde har - redan med - svårt att tolka och förstå

god syn

de han får. På vilket sätt nedsatt synförmâga och

impulser

blindhet den intellektuella be-

påverkar utvecklingsstördes

av eller andra sinnesintryck och hans

arbetning synintrycken

i sinnen

förmåga att kompenserande syfte utnyttja övriga

är bara känt i liten utsträckning.

undersökning bodde omkring 70 %

Enligt socialstyrelsens

av de med synskador vid

(650 personer) utvecklingsstörda olika institutioner, såsom specialsjukhus, specialvårdslags

hem och andra vårdhem. Ca 120 personer fanns vid spe-

cialvårdhem. Numera finns ett specialvårdhem för utvecki Lund, med ca

lingsstörda-synskadade, Annetorpshemmet

80 bor spridda

platser. Övriga utvecklingsstörda-synskadade

institutioner, där som varken miljön eller verk-

på olika regel

samheten anpassats med hänsyn till synskadade. har ut rekommendationer om utveck-

Socialstyrelsen givit

boende och om verksamheten vid

lingsstörda-synskadades

vårdhem och Huvudmännen har haft svårt

specialsjukhusl.

i l den ut-

att omsätta anvisningarna praktisk tillämpning.

som med från boende vid instit-

veckling pågår övergång utioner till boende i inackorderingshem eller självständigare

är det att vid planeringen ta hänsyn

egna lägenheter viktigt

till att boendet också skall för de utvecklingsstörda,

fungera

som är synskadade.

undersökning visade också att 377 per-

Socialstyrelsens Motsvarande siffra för

soner (39 %) var utan sysselsättning. var 16 %. Delvis beror detta

hela gruppen utvecklingsstörda

är större bland dem

på att andelen djupt utvecklingsstörda

är En annan är, att de som arbetar

som synskadade. förklaring

och det är svårt att ar-

med sysselsättning aktivering tycker

De har svårt att bedöma vad Psvkiatrisk långbeta med synskadade. syn- .. vård. Socialstyrels k adade kan gora. senredovisar finns för t. ex. förskolekon- 1979:3. De resurser som synskadade,

68 situation

Flerhandikappades

sulenter, socialkonsulenter, syncentraler och

habiliterings-

och är oftast inte för

rehabiliteringskurser, tillgängliga syn-

skadade som också är Verksamheten är

utvecklingsstörda.

inte dimensionerad vare till eller innehåll för

sig omfattning

att också kunna betjäna Det

utvecklingsstörda-synskadade.

är nödvändigt med bättre samverkan för att enskilda människor inte skall bli lidande och för att samhällets resurser skall kunna utnyttjas av alla som behöver dem.

3.4.7¶Rörelsehindrade-barndomsdöva

Rörelsehinder är en samlande funk-

egentligen benämning på

tionshinder som följd av en rad olika skador

(sjukdomar). Följ-

derna för den enskilde blir starkt beroende vilka

skiftande, på

delar av kroppen som drabbas av rörelsehindret. Barndomsdövas språk är l skolan, i för-

teckenspråket.

eningslivet, i kulturlivet och över huvud i kontakten med taget andra människor är lika för barndoms-

teckenspråket viktigt

döva som det talade språket är för hörande. Kombinationen rörelsehinder-barndomsdövhet får omfattande följder om rörelsehindret drabbar armarna. En barndomsdöv, som har ett sådant rörelsehinder från

födelsen,

kan inte utveckla ett teckenspråk som andra barndomsdöva. Den döve som får svåra armskador i vuxen ålder förlorar förmågan att använda som

teckenspråket uttrycksmedel.

Människor med sådant blir isolerade både från

flerhandikapp

hörande och döva. Uppgifterna om antalet barndomsdöva med mer omfattande rörelsehinder i armarna är osäkra både be-

mycket

träffande antal och var de finns. I allmänhet finns det inte mer än 1-2 inom varje Ett 20-tal

landstingsområde. personer

är kända inom omsorgerna om

utvecklingsstörda. Några går

alltjämt i skolan eller har slutat skolan men bor kvar

nyligen

på elevhem för rörelsehindrade. Inom service och verksamhet för rörelsehindrade finns inte kunskap om dövhet. På motsvarande sätt saknar dövsektorn resurser att ta sig an rörelsehindret. Inte inom av sek-

någon

torerna finns hjälp och service som utformats med tanke

situation 69

Flerhandikappades

människan behöver till följd av kombinationen av ska-

på vad

dor. Dessa behöver bl. a. både i boende och verkpersoner samhet kontakt med samma människor för att kun-

långvarig

na utveckla metoder för kommunikation. Det måste överom deras servicebehov i boende och verksamhet kan

vägas

där de nu är eller om service hellre skall kon-

tillgodoses

centreras till vissa platser.

3.4.8¶Rörelsehindrade som

flerhandikappade

inte är utvecklingsstörda

och talskador svära komplikationer till

Syn-, hörsel- utgör i när rörelsehindret är mera omfatrörelsehinder, synnerhet

tande. Bostadssituationen för många i dessa grupper är kraf-

försummad. l en del fall måste förhållandena betraktas

tigt som direkt undermåliga.

2 000 under 65 år med dessa flerhan- Omkring personer

bor vid olika Drygt 600

dikapp slags sjukvârdsinrättningar.

50 är bor Flertalet av

personer under på längvärdskliniker.

dem har omfattande rörelsehinder med komplicerande skal allmänhet har de ett stort hjälpbehov som

dor (sjukdomar).

tenderar att öka till följd av institutionsboende.

för övrigt

Bara fåtal behöver insatser i sådan om-

ett sjukvårdande

bostad De

att det motiverar på sjukvârdsinrättning.

fattning

det råder brist bostäder flesta bor där, eftersom på anpassade

med tillrättalagd service.

vid och liknande institutioner är

Miljön längvärdskliniker

nedsläende. Långt ifrån alla kan få eget rum.

genomgående

Att bo tillsammans med senildementa människor är deprimerande. Kontakten med samhället utanför institutionen föri fall den. Vid vissa institutioner har svåras, många upphör man lowärda försök att förbättra miljön och att på

gjort

olika sätt motverka vid institutionsboendet.

olägenheterna

l flera fall har resultat kunnat påvisas. Förhållandena

goda

kan ändå inte med en egen bostad.

jämföras

bor också 2 000 personer i en-

Uppskattningsvis omkring

skilt hem - ofta tillsammans med anhöriga på vilka en tung

värduppgift vilar. l vissa fall har anpassningsâtgärder vidtagits

Flerhandikappades

i bostaden, i andra fall inte. Den kommer sällan

handikappade

eller aldrig ut. från

isoleringen utestänger samhällsdeltagande.

Antalet har ökat. inom kom-

handikapplägenheter många

muner har också tillkommit servicehus där kan

hyresgästerna

få dygnet-runt-hjälp. Under senare år har en

vidareutveckling

av service-boendet skett. På håll har kommuner - ofta

några

i samarbete med landsting - startat bostadsformer, där svårt rörelsehindrade även med flerhandikapp kunnat beredas bostad med service.

tiilrättalagd

Många av dem som bor vid institutioner eller som bor

tillsammans med anhöriga kan flytta bostad. Det

till egen största hindret är den oklara mellan hu-

ansvarsfördelningen

vudmännen; landstingens ansvar för lnstitutionsboende och

primärkommunernas ansvar för eget boende med service. Det finns kunskaper om hur sådana bostäder skall utformas och vilken service som behövs. En liten -

grupp uppskatt-

400-500 - har en särskilt

ningsvis personer komplicerad

situation. Det finns t. ex. personer som inte

kan förflytta sig

på egen hand annat än i vatten. En i

simbassäng anslutning

till bostaden har oerhört stort värde för dem. För en sådan

åtgärd kan inte bostadsanpassningsbidrag Problemet utgå.

är så udda till sin natur att det behövs okonventionella ar-

betsformer och lösningar för att det skall kunna avhjälpas.

Andra åter har ett omfattande servicebehov.

synnerligen

Så länge de studerar, t. ex. vid en

folkhögskola, kan de genom statlig vårdartjänst bo självständigt och i studiesifungera

tuationen. Motsvarande kvalificerade serviceinsats är svår att

få i lnstitutionsboende blir

anslutning till den egna bostaden. därför det enda alternativet efter studierna. Genom individuella insatser från fall till fall är det att ser-

möjligt tillgodose

vicebehoven även utanför en eller institution.

folkhögskola

Kommunerna har alldeles erfarenheter av hur

otillräckliga

bostadsfrågan i dessa och liknande fall skall ordnas. För att klara uppgiften att ge flerhandikappade och andra svårt handikappade egen bostad, individuellt eller i grupp, behövs ett omfattande förberedelsearbete samt praktiskt och ekonomiskt samarbete mellan primärkommunerna och lands-

tingskommunerna.

situation 71

Flerhandikappades

finns som traditionell terapi och Vid institutionerna regel

ibland också industriellt De som är synskadade

terapiarbete.

hörselskadade är som i något lägre

eller regel sysselsatta

än institutionsboende utan dessa skador.

utsträckning

att få ett arbete är små. Det finns

Möjligheterna mycket

rörelsehinder och svåra kom-

flera personer med omfattande

skador som skaffat sig yrkesutbildning genom plicerande

studier. Studierna har utmärkt att genom-

akademiska gått

närmaste att skaffa. Det föra. Ett arbete är i det hopplöst för som vida överstiger

behövs en arbetsinsats varje person

är för arbetshandikappade. En del regler

vad som brukligt

för gör det

som gäller stödinsatserna arbetshandikappade

sätta in omfattade åtgärder. Om inte möjligt att tillräckligt

kan i större omfattning och

bidraget till arbetsbiträde utgå kan kombineras med anställning med lö-

om arbetsbiträde

skulle hinder undanröjas. nebidrag, några

l finns ingen form av organiserad meningsfylld sys-

dag

som ett alternativ för dem som inte får arbete.

selsättning

är Känslan av att vara över-

Sysslolösheten nedbrytande.

att inte ha att göra, att inte behövas,

flödig, något meningsfullt

drabbar många.

Kommunernas har byggts ut. En del människor

färdtjänst

har av De har ingenstans att åka.

ingen glädje färdtjänsten.

har att åka och som vill åka dit får

Andra som någonstans

inte använda eftersom de bor vid en institution.

färdtjänsten,

Svårt rörelsehindrade med svåra syn- eller hörselskador har svårt att fä del av de rehabiliteringsresurser som finns. Det är att deras behov av hjälpmedel och träning

vanligt

till av rörelsehindret blivit Men det är också

följd tillgodosett.

att de inte fått kontakt med syncentral för att få optisk

vanligt

och eller med hörcentral för att få

rehabilitering synträning

del av dess resurser. och hörseltekniska och pedago-

Syn-

blir särskilt för dem som bor

giska insatser svåråtkomliga

vid institutioner.

72 situation

Flerhandikappades

3.4.9 - Psykiskt sjuka döva/ rörelsehindrade/

synskadade

Förhällandena för flerhandikappade inom den

psykiatriska

värden har uppmärksammats i särskilt So-

ringa utsträckning.

cialstyrelsen har genomfört en som in-

undersökning givit

tressanta upplysningarl. De svar som inkommit är

visserligen ofullständiga vad gäller skador komplicerande (sjukdomar),

men vissa om situationen inom den

generaliseringar psy-

kiatriska vården - särskilt långvården - kan ändå Fler-

göras.

handikapp är vanligare än vad man känt till. Den

tidigare

psykiatriska sjukvärds- och har

rehabiliteringsorganisationen,

inte förmått att tillgodose behov.

flerhandikappades

Endast mellan 25 och 30 % av har be-

vårdavdelningarna

svarat frågorna om rörelsehinder, och hörselska-

synskador dor. Ändå kunde registreras 2 217 rullstolsbundna, 369

gravt

synskadade och 453 gravt hörselskadade eller döva

patien-

ter. Det är vanligt med Sålunda

ytterligare komplikationer.

har 62 % av de rörelsehindrade, 88 % av de

synskadade

och 93 % av de döva eller hörselskadade

gravt komplice-

rande skador Den delen av de fler-

(sjukdomar). övervägande

handikappade bor på kliniker.

tyngre

Åldersfördelningen bland personer som är inlagda för psy-

kiatrisk vård visar, att ungefär hälften är över 65 år. Antalet

komplicerande skador (sjukdomar) blir i åldrar. vanligare högre

Vårdens innehåll utgår helt från behoven till av

följd psykisk

ohälsa. Lokalerna är ofta med tanke rörelse-

olämpliga på

hindrade, synskadade och hörselskadade. Det är att

vanligt

det saknas tekniska hjälpmedel. Som kan bland

regel ingen

personalen eller medpatienterna kommunicera med döva

patienter. Kunskaperna om vilka behov har

flerhandikappade

till följd av komplicerande skador är

(sjukdomar) otillräckliga.

Detta går ut över de i form

flerhandikappade patienterna

av fysiskt och psykiskt

obehag.

Vid Längbro sjukhus i Stockholm finns en särskild

avdelning

för döva och gravt hörselskadade, den enda i landet. Man

lPsykmtnsklång- har skaffat resurser som det

gör möjligt att behandla pa-

vård. Socialstyreltienterna med från att de är döva. Vid Beck-

senredovsar utgângspunkt

19793. sjukhus, också i har försök

omberga Stockholm, inletts med

1980:16 F|erhandikappades situation 73

SOU

särskilda insatser i vården för patienter som är blinda och

gravt synskadade.

Det finns flerhandikappade som är inlagda för psykiatrisk

men där med säkerhet vet om värdbehovet från

vård, ingen

(vid föranletts av psykisk sjukdom eller

början inläggningen)

om de fysiska skadorna (sjukdomarna) och följderna av dem till att personen har felbedömts. Det finns flerhan-

bidragit

som bor på psykiatriska kliniker fast de inte be-

dikappade

höver klinikens resurser för psykiatrisk vård, utan därför att bostadsform inte kunnat skaffas. Det kan inte med

lämplig

säkerhet bedömas hur vanligt detta är. För detta fordras en av varje patient, klinik för klinik. Vilka ätgärer

genomgång

som sedan behöver vidtas beror helt på vars och ens situation. Vem som skall ansvara för bostadsanskaffning och andra insatser beror på förhållandena i varje särskilt fall. Skall lösas, fordras nära samverkan mellan olika sam-

problemen

hällsorgan.

som finns på psykiatriska kliniker

Många flerhandikappade

kommer att bo kvar där. En del - särskilt gamla människor

- har efter institutionsvistelse blivit så beroende

mångårig

av institutionen att de inte vill eller kan flytta, även om de inte behöver psykiatrisk vård. Andra är psykiskt

egentligen

och behöver av den orsaken stanna inom den psy-

sjuka

kiatriska vården. Men om vården skall utgå ifrån deras behov,

måste förändringar ske. Flerhandikapp bland patienter inlag-

da för värd är så vanligt, att det inom varje lands-

psykiatrisk

bör vara att kartlägga vilka förändringar som

ting möjligt

bör ske och att skaffa sig de kunskaper som behövs för att avhjälpa bristerna. Vad vi under andra avsnitt har sagt om institutionsbo-

endes svårigheter att få tillgång till sysselsättning, färdtjänst,

syncentraler, hörcentraler och tolktjänst gäller i särskilt hög

för dem är inlagda för psykiatrisk vård. Den re-

grad som

habilitering som växer fram på olika håll inom den psykiatriska

vården når som inte flerhandikappade. Rehabiliteringen

regel

för rörelsehindrade, synskadade och hörselskadade har ringa

erfarenhet av flerhandikappsproblemen.

3.4.10¶Ytterligare exempel

l de avsnitten i detta kapitel (3.4.1-3.4.9l har

föregående

vi under särskilda rubriker behandlat några flerhandikappsgrupper. Vi har därvid utgått ifrån åtta grupper av skador

(sjukdomar), nämligen rörelsehinder, barndomsdövhet, vux-

endövhet, synskada, hörselskada, psykisk sjukdom, utveck-

lingsstörning och talskada. De är av sådan karaktär att de vid förening nästan alltid leder till så svåra och komplicerade situationer att det är klart berättigat att tala om flerhandikapp i den mening som närmare har utvecklats tidigare i kapitel 2.

Enbart dessa åtta skador (sjukdomar) möjliggör mer än 200 olika kombinationer där minst två av dem ingår. Vi finner det därför föga meningsfullt att försöka göra en

fullständig

förteckning över alla tänkbara kombinationer som leder till

flerhandikapp. I stället ger vi nägra ytterligare exempel på

svåra skador (sjukdomar) som föranleder flerhandikapp och därigenom förorsakar huvudmännen särskilda problem att

tillgodose behoven.

Flerhandikapp är särskilt vanligt bland

utvecklingsstörda.

Det finns ett klarlagt samband mellan graden av

utvecklingsstörning och förekomsten av flerhandikapp. Omkring 15 %

av de utvecklingsstörda har svär epilepsi. Stora och ofta återkommande anfall kan göra det att bedriva syssel-

omöjligt

eller annan mot epilepsi

sättning aktivering. Medicineringen

måste ofta ske med så stora doser, att biverkningar i form

av trötthet och lägre vakenhetsgrad, försvårar aktiveringen.

Den utvecklingsstörde blir mer passiv och isolerad än vad han annars skulle behövt vara.

Bland utvecklingsstörda återfinns människor med synnerligen multipla skadeförhållanden. Som exempel kan nämnas

följande uppgifter hämtade ur socialstyrelsens kartläggning-

ar. 220 är -

personer utvecklingsstörda-rörelsehindrade gravt

synskadade, 46 personer är utvecklingsstörda-rörelsehind-

rade - gravt hörselskadade och 32 personer är utvecklingsstörda med rörelsehinder, grav synskada och grav hörselskada.

Även utanför omsorgerna om utvecklingsstörda återfinns

situation 75

Flerhandikappades

andra flerhandikapp än dem vi behandlat tidigare. Benskörhet förekommer i olika grader. l de mest extrema fallen leder sjukdomen till ett omfattande rörelsehinder. Det reguljära för rörelsehinder har svårt att klara dessa fall.

stödsystemet

Det inte - kanske ett tiotal i hela landet.

är många

Flerhandikapp kan också uppträda i en rad andra situa-

tioner där föreningen mellan flera skador (sjukdomar) ger upphov till den progressiva effekt som vi har beskrivit närmare i kapitel 2. Det kan förekomma i fall där t. ex. omfattande eller svårartad ingår i bilden.

njursjukdom allergi

Det handlar om små då man kommer in på de

grupper

mest situationerna. Det är viktigt att huvud-

komplicerade

männen i sin tar hänsyn till de individuella behov

planering

som finns. mäste anpassas efter de enskilda män-

Åtgärderna

niskornas behov. Resurserna inom boende, träning, underoch fritidsverksamhet måste komma till användning

visning

där de behövs och inte bara där de av adminstrativa hänsyn kommit att placeras.

3.4.1 1 Sammanfattning

l den vi här har gjort av flerhandikappades sibeskrivning

tuation har vi inte kunnat tränga djupare in. En begränsning i att kunskaperna - både våra och andras - om fler-

ligger

handikappades situation inte är tillräckliga. En annan begräns-

i ämnets omfattning. Om olika grupper av fler-

ning ligger

skulle beskrivas uttömmande resulterar det i

handikappade

en serie böcker. Som vi nämnt är det inte mer än omkring 20 är

tidigare

sedan började i flerhandikappsproblemen uppmärksammas

större omfattning. Det är först under den senaste tio-

någon

som mer systematiska planerats och årsperioden åtgärder

för flerhandikappade inom vissa områden.

vidtagits

Det är också framför allt under denna period som kunom flerhandikappades situation i någon mån har

skaperna

klarnat. Även om det således i dag finns vissa kunskaper vill vi understryka, att bristerna i

på flerhandikappsområdet

detta avseende alltjämt är stora. Det gäller särskilt

påfallande

den djupare insikten om vad innebär. Att den

fierhandikapp

flerhandikappade möter vissa till av den ena

svårigheter följd

skadan och andra svårigheter till följd av den andra skadan är lätt att inse. Men effekten av att två eller flera skador (sjukdomar) samverkar är svårare att komma åt.

4 och

överväganden förslag

Flerhandikappade och andra svårt handikappade är kraftigt

eftersatta även vid en jämförelse med andra handikappade. Att tillgodose behoven inom handikappområdet är att undanröja brister i miljö och verksamhet, som försvårar och för-

hindrar handikappades delaktighet i samhällsgemenskapen.

Mycket har gjorts i detta syfte, men ofantligt mycket återstår

för att fullfölja målen inom handikappomrädet. För flerhandikappade och andra svårt handikappade är bristerna särskilt

De har därför ännu mycket svårare än andra han-

påtagliga.

dikappade att vara med i samhällets gemenskap.

Flerhandikappades behov finns inom alla områden där handikappade har behov, som måste tillgodoses. Men flerhan-

dikappades situation är alltid mer komplicerad. Kombinatio-

ner av skador (sjukdomar) kräver speciella metoder för att

behoven. Flerhandikappsgrupperna är små. Deras

tillgodose

situation ställer anspråk på kvalificerade och samordnade, ofta individualiserade lösningar för att inhämta andras för-

språng - även andra handikappades.

Den särskilt eftersatta situationen för flerhandikappade och den särskilda svårigheten att tillgodose deras behov belyser vi enklast genom att låna ett uttalande från en av våra fler-

handikappade konferensdeltagare:

De döva får nu snart texttelefoner och blir därför inte

längre telefonhandikappade. Men för oss som inte heller

ser, finns bara pratet om dövblindtelefoner. Vårt han-

dikapp fortsätter, fast nu också i förhållande till döva.

Men det är som vanligt; vi som behöver en särskild

teknisk och bara är 500, vi måste vänta till sist.

lösning

Citatet är typiskt för flerhandikappsomrädet.

Åtgärder

måste nu äntligen sättas in för att klara flerhandikappsfrägan.

Insatser för flerhandikappade måste bli en självklar del i den

totala handikappomsorgen. Vi understryker, att alla åtgärder

och all planering på handikappområdet måste utgå från denna

förutsättning.

Av det sagda framgår, att vi inte funnit skäl tala för sär-

behandling av flerhandikappade. Reglerna för primärkommu-

nernas, landstingskommunernas och statens ansvar som huvudmän för olika verksamheter skall gälla även för samhällets insatser för flerhandikappade.

Många flerhandikappade återfinns inom de särskilda han-

dikappgrupper, psykiskt utvecklingsstörda samt psykotiska

barn, för vilka vi har i att göra och

uppdrag utredning lägga

fram Inom de olika delarna av vårt

förslag. utredningsuppdrag

återkommer också samma sakfrågor. Frågor om exempelvis

boende, sysselsättning, omvårdnad, ekonomi och

personlig

berör alla tre grupperna psykiskt

forskning utvecklingsstörda,

flerhandikappade samt psykotiska barn. Vi finner det därför naturligt, att inom de olika sakområdena samlat behandla de grupper vårt uppdrag omfattar. Här skall endast behandlas

den del av vårt uppdrag som är speciell för flerhandikappade

- behovet av en flerhandikappsberedning - och vissa därmed

sammanhängande frågor.

l ett kommande betänkande avser vi dessutom att samlat

redovisa vår uppfattning om lagstiftning inom det område

som vårt uppdrag omfattar.

5 En

flerhandikapps-

beredning

Samhället har ett omfattande system av åtgärder för hjälp och service till handikappade. Primärkommunerna, landstingen och staten ställs inför speciella svårigheter när de skall beakta f|erhandikappades och vissa andra svårt handikappades situation. Skälen härtill är flera.

Varje del av åtgärdssystemet är uppbyggd för att möta

en viss skada (sjukdom). Exempel: syncentraler för synska-

dade, förflyttning för rörelsehindrade, boende för utvecklings-

störda. Flerhandikappade får ofta hjälp för det som betraktas

som - ofta den först eller utåt

primärhandikapp upptäckta

sett mest skadan - men blir i många fall utan adek-

påtagliga

vat hjälp för en eller flera andra skador (sjukdomar).

Kunskaperna om flerhandikapp och om f|erhandikappades

situation är otillräckliga. Den s. k. flerhandikappsproblemati-

ken har först under senare år. Viss forsk-

uppmärksammats

har börjat komma igång. Konsekvenserna av att två

ning

eller flera skador (sjukdomar) samverkar - den progressiva effekten - är ännu dock nästan helt okänd.

Flerhandikappade är förhållandevis fâ. Även om en summering av antalet flerhandikappade stannar under 15 OOO personer, är det att hålla i minnet att detta är ett

viktigt

antal med sinsemellan olikartade pro-

personer synnerligen

blem och behov. De fördelar sig på många grupper, av vilka

är små. Ofta är det med långt-

åtskilliga mycket nödvändigt

vid bedömningar hur behoven skall

gående individualisering

Vissa kombinationer av skador (sjukdomar) är

tillgodoses.

dock och ger upphov till mer likartade svårigheter

vanligare

än andra.

Vissa flerhandikapp förekommer enstaka gånger i en pri-

flerhandikappsberedning

märkommun; andra är än mer sällsynta och uppträder en-

staka gånger inom ett landsting. Myndigheterna får därför

varken erfarenhet av eller kunskap om hur de skall handla.

En faktor av särskilt stor betydelse är behovet av mycket långt gående individuellt utformade lösningar för att flerhan-

och vissa andra svårt handikappades situation

dikappades

skall förbättras. Det system av åtgärder som finns, är inte till alla delar så smidigt och anpassningsbart, att det räcker för att tillmötesgå sådana behov. I stället behövs en individuell planering som ifrån vars och ens situation. Det måste

utgår

finnas utrymme för improvisationer och okonventionella lös-

- efter-

ningar. Flerhandikappades belägenhet några starkt

satta små minoriteter - aktualiserar behovet av särskilda åtgärder till stöd för dem. Men det gäller inte bara stöd till de enskilda människorna. Samhällsorganen behöver bistånd för att kunna anpassa sina hjälp- och serviceåtgärder så, att de också når små grupper och grupper med ovanliga - och delvis okända - behov.

Primärkommunerna och landstingskommunerna har genom sin verksamhet de basresurser som behövs för flerhandikappade. Det är också hos dem som det grundläggande ansvaret finns för de enskilda människornas välbefinnande. Följaktligen är det också dessa huvudmän som har det grund-

läggande ansvaret för flerhandikappade.

Med hänsyn till komplicerade naflerhandikappsfrågornas

tur måste vår primärkommunerna och

enligt uppfattning

landstingskommunerna i samverkan inleda ett systematiskt arbete för att förbättra situationen för flerhandikappade. Det gemensamma arbetet bör syfta till att ge samhällsorganen ökade kunskaper om flerhandikappades situation, att ge väga

ledning om på vilket sätt ändamålsenliga åtgärder kan vidtas

inom ramen för det befintliga åtgärdssystemet och att underlätta gemensam planering där skilda huvudmäns resurser samordnat sätts in i enskilda ärenden.

Enskilda huvudmän som bedriver verksamhet för flerhan-

dikappade har i många fall ingående och värdefulla kunskaper

om de särskilda flerhandikappsproblemen. Vi anser att även dessa resurser skall finnas med i planeringen för ett bättre

utnyttjande av de befintliga tillgångarna.

1980:16 En 81

SOU flerhandikappsberedning

Den samverkan som behövs kan åstadkommas inom ett

för kommunerna och landstingen gemensamt organ en

Uppgifterna för beredningen bör

flerhandikappsberedning.

betraktas som ett l detta ligger att den

utvecklingsarbete. samverkan inom en flerhandikappsberedning organiserade

bör tidsbegränsas tills resurser har utvecklats som garanterar flerhandikappade det stöd de behöver och som ger huvudmännen att på ett ändamålsenligt sätt bearbeta

möjligheter

flerhandikappsfrågorna.

Huvudmannaskapet för olika verksamheter skall inte påverkas av beredningens arbete. Det ansvar för viss verksam-

het som primärkommunerna, landstingskommunerna och

staten har, liksom den rådgivnings- och tillsynsfunktion som ankommer på vissa ämbetsverk, ligger således fast.

statliga

Genom den försöksverksamhet på flerhandikappsområdet,

i vilken både handikapputredningen och vi har medverkat, har vi kunnat konstatera att det finns en stark vilja hos huvudmännen att sig an flerhandikappades och andra

gripa

svårt handikappades problem. Lösningarna är i många fall

förknippade med kostnader för vilka medel inte finns beräknade inom löpande budget. Likaså kan kostnaderna vara

eftersom de insatser som det gäller är av kvalificerad

höga,

art. När flera huvudmän och berörs, kan det

myndigheter

också hända att en form för delat kostnadsansvar måste konstrueras.

För att underlätta snabba och smidiga lösningar bör be-

över ekonomiska medel, som gör det möjredningen förfoga

att huvudmäns in med finansiellt stöd.

ligt på begäran gå

Detta bör kunna ske i inledningsskedet av en insats för att

och nya arbetsformer skall komma igång. Detny verksamhet ta speciella ekonomiska stöd skall således vara av övergående art. Huvudmännen skall under tiden finna formerna för hur verksamheten skall föras in under annan reguljär verksamhet.

är ett serviceorgan åt huvudmännen, som de

Beredningen

vid behov kan anlita. Den får inte ingripa i eller gå förbi deras

verksamhet. lnitiativen kommer från kommunerna

reguljära

och landstingen. Dessa kan vända sig dit och få information om var i landet liknande problem finns och hur de har lösts

flerhandikappsberedning

där. Huvudmännen kan också begära beredningens medverkan vid planering av åtgärder. Om huvudmännen vill starta en verksamhet för flerhandikappade eller andra svårt handikappade, kan de ansöka om ekonomiskt stöd från bered-

ningen.

om ett för kommunerna och

Förslaget landstingen gemensamt beredningsorgan för flerhandikappsfrågor ansluter

nära till tankegângarna i (1977/78:1 108)

riksdagsmotionen

om vidgade uppgifter för styrelsen för vårdartjänst.

Vi har övervägt en rad alternativ beträffande

beredningens organisatoriska tillhörighet. Beredningen bör bestå av före-

trädare för primärkommunerna och landstingskommunerna.

Beredningen måste arbeta snabbt. Den skall besitta bred kunskap om de svårast och om samhällets insatser

handikappade

för handikappade på en rad skiftande områden.

Beredningen

måste arbeta på ett obyråkratiskt sätt i fria former för att snabbt kunna medverka till okonventionella i svåra

lösningar

och komplicerade situationer.

Vi har inte funnit som framstår som

något befintligt organ naturligt för att fullgöra Statens hanberedningens uppgifter. dikapprâd är samrådsorgan för myndigheter och organisa-

tioner på riksplanet. l rådet återfinns både Svenska

visserligen

kommunförbundet och Men rådet har

landstingsförbundet.

ingen direkt erfarenhet av lokalt arbete eller insatser för enskilda handikappade. Rådet är även på andra sätt mindre väl ägnat att utgöra ett för huvudmännen.

serviceorgan

Socialstyrelsens ställning som statligt centralt ämbetsverk med bl. a. tillsynsuppgifter på torde hindra

handikappomrâdet

styrelsen att fungera som huvudmännens organ på det sätt som beredningen är tänkt med angivna för fler-

uppgifter

handikappade och andra svårt handikappade. l proposition (1979/ 80:6) om Socialstyrelsens uppgifter och organisation

m. m. är det dessutom sagt, att styrelsen inte skall arbeta genom fristående nämnder eller råd.

Handikappinstitutet har utan tvivel stora erfarenheter av insatser för enskilda handikappade. Institutet år dock inriktat på hjälpmedels- och miljöfrågor. Dessutom drivs det av sta-

ten och landstingen, medan primärkommunerna inte har nå-

got inflytande över verksamheten.

flerhandikappsberedning

och socialvårdens planerings- och rationa-

Sjukvårdens

är tekniskt inriktat och arbetar inte med en-

liseringsinstitut

skilda människors förhållanden. för vårdartjänst har direkt erfarenhet av insatser

Styrelsen

för enskilda handikappade, i regel flerhandikappade och andra

svårt I styrelsen finns även kommunförbunden .

handikappade.

och staten Styrelsens kompetens är emel-

representerade.

lertid till främst yngre människor med svåra rö-

begränsad relsehinder och behov av insatser i utbildningssituationen.

På härav och dessutom inte minst som statligt organ

grund

framstår styrelsen för oss som mindre väl lämpad att vara

ett serviceorgan för huvudmännen inom flerhandikappsom-

rådet. Vi konstaterar att den samordnande serviceresurs som behövs inom inte kan byggas in i något

flerhandikappsområdet

Under har vi med

befintligt organ. utredningsarbetet överlagt

olika intressenter även i denna organisatoriska fråga. Liksom de flesta andra är vi mindre benägna förorda att nya organ

inrättas på handikappområdet.

är emellertid mycket speciella. Det

Flerhandikappsfrågorna

krävs för att komma till rätta med dem. Det behövs

krafttag

ett särskilt organ för den service åt huvudmännen som åtminstone i ett tidsbegränsat perspektiv är nödvändig för att snabbt angelägna behov. Vi föreslår, att ett

tillgodose

sådant serviceorgan inrättas, benämnt flerhandikappsbered-

ningen.

Det är för oss, att även staten tar ett ansvar för

naturligt

beredningens verksamhet. Vi delar således den uppfattning, som kommer till uttryck i den riksdagsmotion, som över-

lämnades till oss år 1978 (motion 1977/7821108, SoU

1978/79:13, rskr 1978/79:29). Där uttalades, att det kan vara nödvändigt, att staten - åtminstone i ett övergångsskede - tar ett ansvar för att ändamålsenliga åtgärder

övergripande

vidtas. Statens i flerhandikappsberedningen bör

deltagande

vår mening ske genom att staten finansierar flerhan-

enligt

drift. Staten bör också anvisa de medel

dikappsberedningens

som på ansökan av huvudmän kan ställas till deras förfoför initiala för flerhandikappade och andra

gande åtgärder

flerhandikappsberedning

svårt handikappade. Flerhandikappsprobiemen berör även statlig verksamhet. Därför bör även staten ingå i

beredningen. Handikapporganisationernas medverkan i arbetet bör ske genom att flerhandikappsberedningen vid sin sida har en referensgrupp som handikapprörelsen utser. Utöver de alimänna uppgifter för fierhandikappsberedningen som vi har skisserat i detta avsnitt, återkommer vi i kapitel 7 i vissa särskilda frågor om beredningens arbetsformer.

6 för

Styrelsen vårdartjänst

beslut 1978-1 1-30 till oss överläm-

Regeringen har genom

nat (rskr 1978/ 79:29) och utskottsbetän-

riksdagsskrivelse

kande (SoU 1978/ 79:13) såvitt avser frågan om vidgade

för för vårdartjänst. Anledningen till riks-

uppgifter styrelsen

beslut är en motion, som väcktes i januari 1978 (mot.

dagens

1977 /78:1 108). för har till att bereda social

Styrelsen vårdartjänst uppgift

omvårdnad åt svårt rörelsehindrade för att möjliggöra deras studier efter Verksamheten har två grenar. Den

grundskolan.

bedrivs i försöksformer, avser elever vi Skärholmens ena, som i Stockholm. Den andra personer i efter-

gymnasium gäller

studiesituation, dvs. vid universitet och högskolor,

gymnasial och elever vid folkhögskolor.

Båda har sin upprinnelse i de insatser

verksamhetsgrenarna

som av vanföreanstalten Norrabackainstitutet

gjordes

fr. o. m. av 1960-talet. Huvudman var den privata van-

början

i Stockholm. Denna hade emellertid en officiell

föreföreningen

och verksamheten finansierades av staten. I början

ställning

av 1970-talet slutgiltigt den s. k. vanfö-

omorganiserades revården i Sverige. Dess grundskolor, sjukvård, hjälpmedels-

centraler och verksamhet för rörelsehindrade inord-

övriga

nades under det allmännas reguljära huvudmän. Norrbackainstitutets verksamhet för svårt rörelsehindrade studerande ovanför ansågs då inte ha

grundskolenivå

annan huvudman än staten. Institutets åta-

någon naturlig fördes därför över på styrelsen för vårdartjänst, som gande

inrättades år 1970 för att fullgöra dessa upp-

fortsättningsvis

gifter.

Verksamhetens två grenar, insatserna för gymnasieelever

86 för

Styrelsen vårdartjänst

och insatserna för studerande vid och universitet, högskolor

folkhögskolor, har utvecklats på olika sätt under 1970-talet.

Båda verksamhetsgrenarna gäller omfattande social omvård-

nad åt svärt rörelsehindrade personer. De är nästan alla fler-

handikappade.

Försöksformerna med omvårdnad åt var

gymnasieelever i början lokaliserade till f. d. Norrbackainstitutet karolinska på sjukhusets område. Även själva gymnasieskolan var

förlagd

dit. lnom få är kunde både skola och omvårdnad ut

flyttas

i vanliga miljöer. Denna blev

gynnsamma utveckling möjlig

genom två omständigheter. Den ena var att staten anvisade stora resurser för att främja elevernas Den andra

integrering.

var att kommuner och också det. Allt fler

landsting gjorde

gymnasieskolor ute i landet kunde därför med tiden ta emot även mycket svårt elever.

handikappade Samtidigt erbjöd

landstingen och kommunerna allt bättre omvårdnad för handikappade. De kunde på så sätt i ökande stanna

utsträckning

i sina hemorter. Allt färre gymnasieelever har sålunda med åren behövt de centrala statliga omvårdnadsresurserna i Stockholm. Läsåret 1979/ 80 får ca 30 gymnasieelever omvårdnad genom styrelsen för vårdartjänst. I av 1970-talet var de fler

början

än 100. Detta är en tillfredsställande

synnerligen utveckling. Regeringen har som följd av konstaterat, att utvecklingen

den särskilda statliga verksamheten inte behövs. Efter-

längre

som ca tvâ tredjedelar av dem som får omvårdnad genom den statliga försöksverksamheten bor inom Stockholms läns

Iandstingskommuns område, har åt staregeringen uppdragit

tens förhandlingsnämnd att ta upp med lands-

förhandlingar

tingskommunen om dess av verksamheten.

Övertagande

Uppdraget meddelades 1979-03-22. Den andra för för vårdar-

verksamhetsgrenen styrelsen

tjänst - omvårdnad åt eftergymnasialt studerande och elever vid folkhögskolor - benämns Denna omvårdnad

vårdartjänst.

kan lämnas vid Studieorter över hela landet och är således inte till Stockholm -

begränsad där började den dock på

sin tid i Norrbackainstitutets av

regi. Genom förstatligandet

várdartjänsten vid styrelsens tillkomst har den

stadigvarande

form.

i för 87

sou 1980:16 Styrelsen vårdartjänst

med ökade snabbt under

Antalet studerande vårdartjänst

den första hälften av 1970-talet. Därefter har det med små skillnader år från år varit 125. Av dem studerar

omkring

vid och de vid universitet och

ca 100 folkhögskolor övriga

Vi vill understryka att verksamheten har en utom-

högskolor.

för och andra svårt han-

ordentlig betydelse flerhandikappade

Den är en förutsättning för deras möj-

dikappade. nödvändig

till studier.

ligheter Innan vi redovisar våra överväganden angående styrelsen

för vill vi stanna vid en grundläggande orga-

vårdartjänst, nisatorisk skillnad mellan dess tvenne verksamhetsgrenar.

Försöksverksamheten med omvårdnad åt gymnasieelever med Den står således under

bedrivs styrelsens egen personal.

När verksamheten efter de påstatligt huvudmannaskap.

över till Stockholms läns lands-

gående förhandlingarna går

blir det alltså en förändring av huvudmanna-

tingskommun,

Eftersom har ansvar för verksamhet av

skapet. landstingen

denna dock vid automatiskt karak-

art, upphör övergången

tären av försöksformer. för studerande vid universitet, högskolor

Vårdartjänsten och meddelas på de olika studieorterna av per-

folkhögskolor

som i vissa fall har anställt eller av

sonal, folkhögskolorna inom den kommunala hemhjälpsorganisationen. personal

har på fältet. Dess uppgifter avser

Styrelsen ingen personal

dels att bedöma behovet av vårdartjänst, dels att betala vår- För denna verksamhet har staten således ett

dartjänsten.

begränsat huvudmannaskap.

Den verksamhet som för värdartjänst nu har bestyrelsen

drivit under ett årtionde har på ett effektivt sätt med-

knappt

verkat till att öka förverkligandet av det handikappolitiska

inom har ca 150

programmet utbildningsområdet. Årligen

fått att studera. Vi har

flerhandikappade personer möjlighet

samma som motionärerna om verksamhetens

uppfattning

Liksom de konstaterar vi, att för vär-

betydelse. styrelsen

har en unik samlad erfarenhet om flerhandikap-

dartjänst

situation, problem och behov.

pades

Vi har därför funnit särskild anledning pröva hur styrelsen för motionärernas intentioner kan anlitas

värdartjänst enligt

88 för

Styrelsen vårdartjänst

för vidgade uppgifter inom l

flerhandikappsområdet. kapitel

5 har vi föreslagit, att ett

serviceorgan, flerhandikappsbe-

redningen, inrättas med att bistå hu-

uppgift övergripande

vudmännen för att tillgodose behov. Vi

flerhandikappades

har därvid, som redovisats, undersökt det och

möjliga lämp-

liga i att den som

samordningsresurs flerhandikappsbered-

ningen skall utgöra, till för förläggs styrelsen vårdartjänst.

Styrelsens ingående erfarenhet av individuella behov hos fler-

handikappade talar, som också funnit, för en sådan

riksdagen

lösning.

Samtidigt har vi varit angelägna att betona

flerhandikappsberedningens ställning som ett och kommulandstingens

nernas serviceorgan. Som kan för

statsmyndighet styrelsen

vårdartjänst inte ha denna De

ställning. vidgade uppgifter

i förhållande till styrelsen som re-

flerhandikappsberedningen

presenterar, skulle dessutom kräva en så omfattande om- \

organisation av styrelsen för att

vårdartjänst förändringarna

i skulle leda till ett helt

verkligheten nytt organ.

När Stockholms läns har

landstingskommun övertagit sty-

relsens nuvarande verksamhet med omvårdnad ät gymna-

sieelever, återstår av styrelsens verksamhet

vårdartjänsten åt handikappade i eftergymnasiala studier och vid folkhög-

skolor. Detta är en verksamhet. Den är en för-

viktig avgörande

utsättning för att svårt rörelsehindrade - de allra flesta fler- -

handikappade skall kunna studera. Vårdartjänst är den tek-

niska termen för omfattande personlig hjälp åt svårt han-

dikappade i en viss studiesituation. För motsvarande insatser i andra situationer används uttryck som social hem-

hemhjälp,

tjänst och kvalificerad service i boendet. insatserna har då

alltid kommunala huvudmän. För social

primärkommunal

hemhjälp utges statsbidrag med 35 % av kostnaderna. Statens engagemang i har en historisk för-

vårdartjänsten

klaring, nämligen att den inleddes av den statsfinansierade

vanföreanstalten i Stockholm (Norrbackainstitutet). Styrelsen

för vårdartjänst bedömer ensam de enskildas behov

aldrig

av vårdartjänst. Det sker tillsammans med dem

själva, deras

hemkommuner och studerandekommuner. har inte

Styrelsen

för 89

1980:16 Styrelsen vårdartjänst

SOU

fältet, utan ges genom den

någon egen personal på hjälpen

eller av personal som

kommunala hemhjälpsorganisationen

På härav vårdar-

anställts av folkhögskolor. grund uppfattas

en av Det speciella be-

tjänsten som specialform hemhjälp.

till den ekonomiska sidan av verksamheten; sta-

gränsar sig

tens 100%, inte som eljest 35 %.

bidrag utgör för vårdartjänst har från verksamhetens provi- Styrelsen

soriska i utvecklat den till en viktig sam-

inledning privat regi

Den har nu funnit sina former. Numera kan enligt

hällstjänst. skäl åberopas för den särbehandling

vår uppfattning inget

i en viss situation som den statliga

av vissa handikappade

innebär. Vi anser således att statens special-

värdartjänsten

för denna verksamhet bör upphöra. Den bör föras

åtagande

över till de kommunala huvudmännen. till kommunala huvudmän kräver

Vårdartjänstens övergång

vissa förberedelser. Det bl. a. att utreda hur

emellertid gäller

den skall passas in i den kommunala serviceorganisationen. och ändrade finansieringsregler ak-

Ändrat huvudmannaskap

tualiserar frågor om mellankommunala ersättningar.

innehåll måste analyseras inför erforder-

Vårdartjänstens

om primärkommunalt finansiellt åtagande.

liga bedömningar

om vid kräver upp-

Olika frågor värdartjänsten folkhögskolor

märksamhet därför att det där är särskilt svårt att dra gränsen mellan vårdartjänst och studieassistans. Vi anser att för värdartjänst i samråd med Svens-

styrelsen

den utredning som behövs ka kommunförbundet skall göra till kommunerna. Vi föreslår,

inför vårdartjänstens övergång

att den får att göra denna utredning.

regeringens uppdrag

bör i sådan tid att vårdar-

Styrelsens utredning föreligga

de som kan behöva i

tjänsten, efter förhandlingar påkallas

kan övertas av kommunerna den 1 1981. Vi för-

frågan, juli

att försöksverksamhet med omvårdnad

utsätter styrelsens

i Stockholm senast vid samma

åt vissa gymnasieskoleelever

kommer att till Stockholms läns lands-

tidpunkt övergå

Under dessa förutsättningar skall styrelsens

tingskommun. ha helt avvecklats vid utgången av budgetåret uppgifter

1980/ 81.

Samtidigt bör den av oss föreslagna flerhandikappsbered-

90 för

Styrelsen vårdartjänst

ningen kunna inrättas. för

Styrelsen värdartjänst företräder

en unik kunskap om förhållanden.

flerhandikappades Denna

bör tillvaratas genom att viss hos

personal styrelsen erbjuds

anställning inom På så sätt

flerhandikappsberedningen. upp-

nås också syftet med motionen till 1977/78 ärs

riksmöte,

nämligen att bevara den och erfarenhet om fler-

sakkunskap

handikappades situation, problem och behov som finns inom

styrelsen för värdartjänst.

7¶Instruktion

jämte specialmotivering angående flerhandikappsberedningen

1§

Flerhandikappsberedningen skall bistå statens organ,

landstingskommunerna och kommunerna i deras upp-

att flerhandikappades och andra svårt

gifter tillgodose

handikappades behov.

Beredningen skall också bistå enskilda, som bedriver

verksamhet på flerhandikappsomrâdet.

Flerhandikappsberedningens tillkomst förändrar inte stat-

organs, landstingskommunernas och primärkommunerliga

nas ansvar för flerhandikappade och andra svårt handikap-

pade. Beredningen skall vara ett serviceorgan, vars tjänster

kan päkallas av statliga organ, landstingskommuner, primär-

kommuner och enskilda huvudmän. skall inte ha

Beredningen

någon och skall således t. ex. inte kunna

myndighetsutövning

meddela föreskrifter. Beredningens uppgift har därför angetts vara att bistå statliga organ, landstingskommuner och primärkommuner.

Enskilda stiftelser och föreningar har en tämligen omfattande verksamhet för flerhandikappade, särskilt när det gäller omvårdnad men även t. ex. beträffande undervisning och träning. Beredningen bör på begäran bistå även dem i deras

verksamhet med sin kunskap. Samtidigt skall beredningen

ta till vara de erfarenheter som finns hos dessa enskilda huvudmän.

Av paragrafen framgår vidare att beredningens verksamhet avser både flerhandikappade och andra svårt handikappade.

2§

Beredningen har särskilt till att

uppgift

skaffa kännedom om flerhandikappades och andra

sig

svårt handikappades situation, problem och behov,

skaffa om hur deras behov har tillgo-

sig kunskap

dosetts,

underrätta om den kunskap som har

samhällsorganen

inhämtats,

bistå och kommunerna och

landstingskommunerna

statens att samordnat behov som ak-

organ tillgodose

tualiserats hos beredningen,

bistå och kommunerna och

landstingskommunerna

statens vid planering och genomförande av åt-

organ

för flerhandikappade och andra svårt handikap-

gärder

pade,

råd i deras verksamhet för fler-

ge samhällsorganen och andra svårt handikappade.

handikappade

närmare uppgifter anges i sex satser.

Beredningens

Första satsen: För att kunna bistå samhällsorganen måste

känna till flerhandikappades och andra svårt

beredningen

förhållanden. Det viktigaste sättet för bered-

handikappades

att skaffa kännedom om detta är genom den pri-

ningen sig märkommunala och den landstingskommunala uppsökande

verksamheten. Däremot skall inte själv bedriva

beredningen

sådan verksamhet (jfr. 1 §). Beredningen bör vara en central bank för kunskap om flerhandikappades och andra svårt handikappades situation, problem och behov. Eftersom flerhan-

dikappade och andra svårt handikappade är få och spridda

över landet, är det angeläget att beredningen utvecklas till

en sådan kunskapsbank. En kommun, som-har en medbor-

med en udda kombination av skador, vet oftast inte gare i vilka andra kommuner personer med sådan kombination är bosatta. är att känna till det.

Beredningens uppgift

Andra satsen säger att beredningen också har till uppgift att känna till hur flerhandikappades och andra svårt han-

behov har tillgodosetts. Central dokumentation

dikappades

jämte speciamotiverig

om sådant är betydelsefull, ty den kan förmedlas till andra, som behöver kunskap om lösningar som gjorts.

Enligt den tredje satsen skall beredningen vara dokumentationscentral för kunskap som har inhämtats. Det den

gäller

kunskap som beredningen skaffat sig enligt båda de första satserna. Eftersom det är viktigt för kommunerna att känna till i vilka andra kommuner motsvarande problem finns och hur de kan ha lösts, måste dokumentation ske aktivt från

beredningen.

Den fjärde satsen har grundläggande betydelse. Den stora

på flerhandikapps- och svärhandikappsområdet

svårigheten

är för och kommunerna - och de

Iandstingskommunerna

statliga organen - oftast att samordna insatser med andra kommuner och organ. Härför behövs i många fall beredningens centrala kunskap och erfarenhet.

Den femte satsen anger att beredningen på begäran skall bistå i deras planering av för den

samhällsorganen åtgärder

aktuella personkretsen och vid genomförandet av sådana ät-

gärder. Satsen understryker beredningens ställning som ser-

viceorgan på området. Den innebär också att beredningen inte får i den kommunala verksamheten.

ingripa

Även den sjätte satsen markerar beredningen som serviceorgan. Inom beredningen kommer med tiden att samlas stor erfarenhet av hur flerhandikappades och andra svårt handikappades behov kan tillgodoses. Kommuner, statliga organ och enskilda, som bedriver verksamhet för flerhandikappade, bör få tillgång till beredningens kunnande.

3§ Beredningen beslutar efter ansökan från Iandstingskom-

muner och kommuner om statligt ekonomiskt stöd av

företrädesvis engängskaraktär för insatser för flerhan-

dikappade och andra svårt handikappade enligt riktlinjer

som regeringen fastställer.

Det är betydelsefullt att beredningen på ansökan från kommuner eller landsting kan bevilja dem pengar för att lösa

problem för flerhandikappade eller andra svårt handikappade.

Det särskilt när huvudmännen finner det att

gäller angeläget

snabbt få i gång ett projekt för att pröva nya metoder.

Avsikten med de medel som kan sökas från beredningen är inte att avlasta kommunerna kostnader för verksamhet som de har ansvar för. Kommunerna är i allmänhet beredda ta de finansiella konsekvenserna av sitt ansvar för de enskilda människorna. Däremot visar erfarenheterna, att en bra lösning för enskilda människor skulle kunna påskyndas, om det finns

till pengar som snabbt kan disponeras för att en verk-

tillgång

samhet skall påbörjas och bedrivas i ett övergângsskede tills finansieringsfrågan på ett mera slutligt sätt har kunnat lösas. Det kan således gälla stöd under ett par år till drift av viss

verksamhet eller anordningskostnader.

Ändamålen skiftar starkt. Det kan gälla personlig hjälp av typen ledsagning och tolkning åt dövblinda. Det kan också avse särskilt kvalificerad bostad med hemhjälp i förening med sysselsättning åt svårt rörelsehindrade med ytterligare skador. Regeringen bör fastställa riktlinjerna för denna verksam-

het, och beredningen bör i sina årliga anslagsframställningar

redovisa resultat och omfattning av den för det gångna bud-

getåret.

4§

Flerhandikappade är svårt handikappade som har mer

än en skada (sjukdom).

Beredningens insatser för andra svårt handikappade

än flerhandikappade skall inriktas på områden där svä-

att tillgodose omfattande individuella behov

righeterna

är särskilt stora.

En närmare redovisning av begreppet flerhandikapp har

lämnats i kapitel 2. Denna bör ligga till grund för bestämning av den aktuella personkretsen. Företrädesvis avses således personer som har mer än en av följande skador (sjukdomark barndomsdövhet, vuxendövhet, hörselskada, synskada, svär talskada, svårt rörelsehinder, svår epilepsi, psykisk utveck-

lingsstörning och psykisk sjukdom.

Av paragrafens andra stycke framgår att samhällets svä-

righet att tillgodose behoven för andra svårt handikappade

än flerhandikappade skall vara avgörande för huvudmännens

speciamotiverig

möjlighet att påkalla beredningens bistånd. Sådana svårig-

heter föreligger i synnerhet när det krävs samordnade lös-

ningar mellan flera huvudmän och mellan flera organ hos samma huvudman.

5§

Beredningens verksamhet gäller särskilt bostäder, per-

sonlig hjälp och arbete.

Här anges de viktigaste områdena för beredningens verksamhet. Behov inom dessa är också de mest svârbemästrade för att De förutsätter ofta

samhällsorganen tillgodose.

nära samverkan mellan olika huvudmän. Därför är bered-

bistånd särskilt angeläget inom dessa områden.

ningens

6§

består av sju ledamöter. De utses av re-

Beredningen

geringen för en tid av tre är. Av ledamöterna företräder

två kommunerna, två landstingskommunerna och tre

staten. De kommunala företrädarna utses på förslag av

och Svenska kommunförbundet.

landstingsförbundet

utser en av ledamöterna till ordförande.

Regeringen

bör vara partssammansatt med företrädare

Beredningen

för kommunerna och staten. Handikapprörelsens medverkan i arbetet bör ske på det sätt som anges i 7 §.

7§

Beredningen har en referensgrupp för den fortlöpande

kontakten med handikapporganisationerna. Gruppen

utses av dem.

Beredningen får tillsätta arbetsgrupper för särskilda

arbetsuppgifter inom beredningen.

Beredningens verksamhet blir beroende av ett nära sam-

arbete med handikapporganisationerna. Detta markeras av att beredningen vid sin sida skall ha en referensgrupp från

handikapprörelsen. Det åligger beredningen att anmoda or-

ganisationerna att utse gruppen. De bestämmer dess sammansättning och storlek.

Beredningens uppgifter blir omfattande och

mängskiftan-

de både med hänsyn till personkretsens sammansättning och

sakfrågornas art. Arbetet med utredning, och in-

planering

formation bör därför i rum i särskilda arbets-

hög grad äga

grupper. l dessa bör ingå kvalificerade

regelmässigt experter

från handikapprörelsen. Arbetsgrupperna som be-

fungerar

redningsorgan åt beredningen.

8§ Hos beredningen finns ett kansli. Kansliet förestås av en kanslichef. I finns personal hos särskilda

övrigt beredningen enligt

föreskrifter eller andra beslut som meddelar

regeringen

samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och på medel får

tillgång beredningen

anlita utomstående för särskilda

uppdrag.

Den anställda personalen inom skall företräda

beredningen

kvalificerad sakkunskap. Expertis skall finnas för de olika han-

dikapp som verksamheten främst gäller.

8 och de

Handikapprörelsen flerhandikappade

Flerhandikappades problem berör alla handikapporganisatio-

ner. Problemen gäller -liksom för andra handikappade - frågor om bristfällighet i miljö eller i verksamhet. För flerhandikappade tillkommer de bristfälligheter som finns inom

handikapporganisationerna. Flerhandikappsfrägorna är där-

för viktiga för hela handikapprörelsen.

Handikapprörelsens uppbyggnad följer - liksom samhällets

för - eller av

stödsystem handikappade diagnoser följderna

olika skador (sjukdomar). Varje handikapporganisation har

ingående kunskaper om problem och behov inom sitt speciella omräde. Man vet mindre om andra handi-

betydligt

kappgruppers problem och om följderna av flerhandikapp.

Flerhandikappade är en minoritet inom handikapprörelsen på

samma sätt som handikappade är en minoritet inom samhället i övrigt.

Flerhandikappsproblemen är svåra även för handikapprö-

relsen. Det rör sig om små grupper av svårt handikappade som behöver kvalificerade, individuellt anpassade insatser. Handikapprörelsen ställs inför samma svårigheter som staten

och kommunerna när flerhandikappades problem skall lösas,

och flerhandikappade upplever liknande svårigheter inom

handikapprörelsen som de erfar inom samhället i övrigt.

Under de senaste 20 åren och framför allt under 1970-

talet har handikapprörelsen ägnat flerhandikappsfrâgorna

ökad uppmärksamhet. Handikapporganisationer har tagit en

rad initiativ som har haft betydelse för samhällets insatser

på flerhandikappsområdet. l in-

handikapporganisationernas

terna verksamhet och i det intressepolitiska arbetet blir det allt vanligare att de beaktar och för fram flerhandikappades situation.

Handikapprörelsen

Ökade kunskaper behövs för att flerhandikappsproblemen

skall bli kända och behoven kunna tillgodoses. I det arbetet

har handikapprörelsen en att fullgöra. Genom

viktig uppgift

sin verksamhet får handikapporganisationerna kontakt också

med de flerhandikappade. Organisationerna upptäcker och

formulerar de problem som finns. l det intressepolitiska arbetet för de kunskaperna vidare och bistår samhällsorganen i deras verksamhet. Mönstret är väl känt från samspelet mel-

lan handikapprörelsen och samhällsorganen. Arbetssättet har

också haft stor betydelse för de framsteg som nåtts på han-

under 1960- och 1970-talen.

dikappområdet

resurser är starkt begränsade. Statens

Handikapprörelsens

ekonomiska stöd till riksförbundens allmänna verksamhet har ökat under 1970-talet och uppgår för budgetåret

kraftigt

1980/81 till 24,5 milj. kr. Detta motsvarar ändå bara ungefär hälften av det medelsbehov som förbunden har redovisat

för den befintliga verksamheten. Landstingskommunernas

och till läns- och lokalföreningar primärkommunernas anslag

har också ökat men som i takt.

regel långsammare

behöver ökade resurser till sin allmänna

Handikapprörelsen

verksamhet för att i större omfattning kunna bearbeta fler-

Staten, och prihandikappsproblemen. landstingskommuner

märkommuner bör beakta detta, när anslagen till riksförbund, Iänsförbund och lokalföreningar skall beräknas.

Vi föreslår - oaktat den höjning av anslaget som av andra skäl bedöms - att för

päkallad regeringen budgetåret

1981/82 beräknar 4 milj. kr. till handikapporganisationerna

för ökade insatser bland flerhandikappade.

En annan sida av insatser för

handikapporganisationernas

är den verksamhet som har

flerhandikappade fältmässiga

vuxit fram på olika håll. Vissa ordnar t. ex. se-

organisationer

mestervistelse, kurser och social rådgivning, som är speciellt utformad för flerhandikappade. Sådan verksamhet finns naturligtvis särskilt inom Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB), vars medlemmar är flerhandikappade. Andra orga-

samtliga

nisationer med sådan anpassad verksamhet är Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB), Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) och Synskadades riksförbund (SRF).

och 99

Handikapprörelsen

Inom SRF finns något av en tradition på flerhandikappsområdet. Redan mot slutet av 1960-talet organiserade förbundet - som då hette De blindas - särskild verk-

förening

samhet för Dessa insatser har med åren

flerhandikappade.

ökat i omfattning.

Under 1976/77 startade förbundet en för-

budgetåret

- Försö-

söksverksamhet för flerhandikappade synskadade.

ket omfattar bl. a. verksamhet, kursverksamhet

uppsökande

och socialkurativa insatser. Det har finansierats genom stöd ur allmänna arvsfonden. Eftersom arvsfonden inte finansierar

verksamhet, upphör detta stöd under år 1980. permanent

l våra direktiv framhålls, att vi skall beakta den försöksverksamhet som bl. a. den som bedrivs av SRF. Vi

pågår, har den referensgrupp som finns. Enligt

följt projektet genom

vår och SRF:s bedömning kan vissa delar av

gemensamma

SRF:s föras över i samhällets regi.

flerhandikappsverksamhet

Det och En arbetsgrupp inom skol-

gäller aktivering träning.

överväger formerna härför.

överstyrelsen

Samhället har f. n. att ta över andra delar

ingen beredskap

av verksamheten, främst de socialkurativa insatserna. SRF har medel att fortsätta denna verksamhet, när peng-

inga egna

arna från allmänna arvsfonden är slut. Om verksamheten

försämras situationen för enskilda flerhandikappade, upphör

som en resurs går för-

samtidigt på flerhandikappsområdet

lorad.

SRF och vi har kostnadsberäknat verksamheten till 0,7

kr. om året. Vi har fasta på SRF:s uttalande om

milj. tagit

för förbundet att delvis självt finansiera insatserna.

möjlighet

Vi föreslår att SRF erhåller ett särskilt anslag över stats-

med 0,5 milj. kr. för att, som ett komplement till

budgeten

samhällets insatser, bedriva fortsatt verksamhet för flerhan-

- skall ses som ett

dikappade synskadade. Anslaget uppdrag

från staten till SRF att fullgöra vissa uppgifter på flerhan-

dikappsområdet.

SRF bör bedriva verksamheten i samråd med flerhandi-

l de till so-

kappsberedningen. årliga anslagsframställningarna

skall SRF redovisa det gångna årets verk-

cialdepartementet

samhet. En samlad utvärdering bör presenteras efter för-

Handikapprörelsen

slagsvis fem år. Därefter får bedömas hur verksamheten skall fortsätta.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att staten SRF

givit

liknande uppdrag i andra fall där förbundet besitter särskild

sakkunskap, t. ex. service till synskadade hantverkare, inköp

av Iedarhundar och service till

ledarhundsägare.

lnom finns en stark att få

handikapporganisationerna vilja

med flerhandikappade i organisationernas praktiska verk-

samhet. En del organisationer har viss erfarenhet av hur det kan göras. Pâ andra håll råder en större tveksamhet om hur detta skall ske och vilka resurser som behövs.

Handikapp-

organisationerna bör stimuleras i dessa strävanden. Vi vill påminna om de möjligheter som står till buds att erhålla ekonomiskt stöd ur allmänna arvsfonden för sådant försöks-

och utvecklingsarbete.

sou 1980:16

9 Kostnader

9.1 av

Sammanfattning förslagen

i detta betänkande innebär att en flerhandikapps-

Förslagen

inrättas som ett åt kommunerna och

beredning serviceorgan

skall i vissa fall på ansökan från

landstingen. Beredningen

huvudmännen kunna bevilja dem ekonomiskt stöd för in-

satser för flerhandikappade och andra svårt handikappade.

Vi har vidare att den statliga verksamheten med

föreslagit,

skall föras över till kommunala huvudmän. l sam-

vårdartjänst

band därmed bör för vårdartjänst upphöra och viss

styrelsen

hos erbjudas anställning hos flerhandi-

personal styrelsen

Dess verksamhet skall enligt förslaget be-

kappsberedningen.

kostas av staten. innebär förslagen en förstärkning

Slutligen

av statens stöd till handikapporganisationerna för insatser

för flerhandikappade.

Flerhandikappade och andra svårt handikappade är alltjämt

starkt eftersatta - även med andra handikappade.

ijämförelse

Våra syftar till att förbättra dessa mest eftersatta

förslag

situation. Detta kommer att ställa anspråk, även gruppers i ekonomiskt hänseende, på olika huvudmän. Också anslag

t. ex. för bostadsanpassning, social hem-

på statsbudgeten,

och kommer att behöva belastas hårdare.

hjälp färdtjänst,

Vi har våra i flerhandikappsfrågan mot gjort överväganden

av det samhällsfinansiella läget. Vi anser

bakgund ansträngda

det emellertid att klara denna angelägna och hittills

omöjligt mindre påtagligt prioriterade fråga helt utan kostnadsökning-j

ar. Det är att nu ställs i för-

nödvändigt flerhandikappsfrågan

vi har uppfattat detta som ett samstämmigt krav

grunden;

från och handikapprörelsen under hela 1970-talet.

riksdagen

102 Kostnader

Det måste ankomma på de olika huvudmännen att, på vanligt sätt, väga flerhandikappades behov mot andra behov i samhället. Såsom en med särskilt utredningskommitté uppdrag inom flerhandikappsområdet kan vi inte anse annat än att flerhandikappades och andra svårt behov handikappades måste få förtursställning under de närmaste åren.

9.2¶FIerhandikappsberedningen

Vi har haft två utgångspunkter för vår av flerbedömning handikappsberedningens personalbehov. Den ena är att beredningen vid sin tillkomst bör ha en förhållandevis liten kärntrupp av medarbetare med kvalificerade kunskaper om flerhandikappades och andra svårt handikappades situation, problem och behov. Den andra är att beredutgångspunkten ningen själv bör finna formerna för sin verksamhet och under dennas uppbyggnad bedöma sitt resursbehov. ytterligare Detta blir i första hand beroende av den vari omfattning, kommunala och andra huvudmän påkallar beredningens tjänster. Behov av resursförändringar under verksamhetens gång får aktualiseras och motiveras på sätt av bevanligt redningen i dess årliga anslagsframställningar. l beredningens är det att inledningsskede viktigt personalen företräder grundläggande kunskaper om de olika handikappgruppernas problem, och hur behoven kan Fråtillgodoses. gorna går i två plan. Det handlar dels om olika nämligen sakområden av typen boendeservice, annan hjälp, personlig förflyttning, språklig kommunikation genom teckensprâkstolkning, arbete och fritid. Dels är det om art av hanfråga dikapp, dvs. kombinationer av framför allt rörelsehinder, synskada, vuxendövhet, barndomsdövhet, hörselskada, psykisk utvecklingsstörning, psykiska och fysiska sjukdomar. Personalen bör ha god kännedom om åtgärdssystemet inom handikappområdet. Den skall vidare vara med förtrogen sätten att lösa individuella problem. Det är dessutom betydelsefullt att den har vana vid samhällsorganens arbetssätt. Den måste också känna till handikapporganisationernas uppbyggnad och verksamhet.

Kostnader 103

SOU 1980: 16

de bedömer vi flerhan-

Från angivna utgángspunkterna

till 7 handläggare. En

dikappsberedningens personalbehov

chef för Denna behöver vidare av dem bör vara beredningen. och en Som vi tidigare fram-

två kanslister expeditionsvakt.

bör den inom området som finns hos sty-

hållit, sakkunskap

tillföras Detta bör ske

relsen för värdartjänst beredningen.

att vid dess kansli, 4 personer, erbjuds

genom personalen

hos Vi räknar vidare med att be-

anställning beredningen.

behöver anlita utanförstâende expertis, t. ex. från

redningen i olika frågor.

handikapporganisationerna,

av har vi

Vid bedömningen beredningens anslagsbehov

beaktat av att det görs en bred och ingående

angelägenheten

dokumentation av insatserna över landet för flerhandikapoch andra svårt Beredningen bör också

pade handikappade.

om sådana insatser och om och plainformera pågående

nerade projekt.

Vi beräknar medelsbehov för löner och ex-

beredningens

penser på följande sätt:

Kronor

Lönekostnader, inkl. lönekostnadspålägg, 1 150 000

och arvoden

100000 Ersättning till utomstående expertis 100 000

Reseersätningar

150 000

Lokalkostnader

100 000 Övriga expenser 200 000 Dokumentation, information

1 800 000

Vi beräknar således medelsbehovet för flerhandikappsbe-

till Beräkningen har gjorts redningen 1,8 milj. kr. per budgetår.

i 1979 års löner och Motsvarande kostnad för sty-

priser.

relsen för vilken vårt skall upphöra

värdartjänst, enligt förslag

vid tillkomst, beräknas för budgetåret

beredningens

till 659 000 kr. 1979/80: 100, bil. 8, s. 224). 1980/81 (prop. är dock inte inräknade lokalkostnader och viss I detta belopp

104 Kostnader

service från karolinska Statens nettokostnad för sjukhuset.

flerhandikappsberedningen blir därför ca 0,9 milj. kr. om året. Medlen bör anvisas under ett särskilt under

förslagsanslag

socialdepartementets huvudtitel, benämnt Flerhandikapps-

beredningen.

9.3¶Vissa

projektmedel

Kommuner och skall vårt ansökan

landsting enligt förslag på

kunna erhålla medel från i första

flerhandikappsberedningen,

hand för att verksamhet för och andra

börja flerhandikappade

svårt handikappade i individuella fall. Det är inte

naturligtvis

möjligt att beräkna ett medelsbehov för denna särskilda statliga insats. Det är i stället en om att en

fråga ange rimlig

nivå för ett statligt av denna art inom

engagemang området.

För vår del förordar vi att ca 15 milj. kr. anvisas för ändamålet per budgetår. Under det första innan verksam-

budgetåret,

heten funnit sina former, bör

medelsanvisningen begränsas

till hälften, dvs. kr. Detta motsvarar de beräknade

7,5 milj. kostnaderna under 1980/81 för verksamheten

budgetåret

med värdartjänst 1979/ bil. 8 s. vilken

(prop. 801100, 224),

enligt vårt förslag skall överföras till kommunala huvudmän.

Med dessa utgångspunkter uppstår nettokostnad för

ingen

staten under 1981/82. Ett

budgetåret reservationsanslag

för ändamålet, benämnt till vissa

lämpligen Bidrag insatser

för flerhandikappade m. fl., bör föras med 7,5 kr.

upp milj.

under huvudtitel.

socialdepartementets

9.4¶Visst stöd till

handikapporganisationerna

Vi har betonat, att ar-

handikapprörelsens intressepolitiska

bete och övriga verksamhet har för att

avgörande betydelse

samhället skall klara Vi har därför fram-

flerhandikappsfrågan.

hållit att kommunerna, och staten bör beakta

landstingen

handikapporganisationernas särskilda medelsbehov för insat-

Kostnader 105

ser inom området vid bestämningen av bidrag till organi-

sationerna. För statens del har vi föreslagit att det beräknas 4 kr. för detta ändamål under budgetåret 1981 / 82 utöver

milj.

de till Medlen bör anvisas

gängse bidragen organisationerna.

under reservationsanslag Bidrag till socialdepartementets

De bör, på vanligt sätt, fördelas av

handikapporganisationer.

efter förslag från statens handikappräd.

regeringen

Vi har vidare föreslagit att staten genom anslag till Synskadades riksförbund (SRF) uppdrar åt förbundet att även svara för viss verksamhet för flerhandikap-

fortsättningsvis

SRF:s kostnader för verksamheten utgör

pade synskadade.

f. n. drygt 0,7 milj. kr. per år. Vi har beräknat medelsbehovet för detta ändamål för bud- 1981/82 till 0,5 kr. Medlen bör anvisas under

getåret milj.

särskild post under socialdepartementets förslagsanslag

Kostnader för viss verksamhet för synskadade.

9.5¶Statens kostnader

medför våra förslag följande kostnader

Sammanfattningsvis

för staten under budgetåret 1981/ 82.

Milj. kr

l Flerhandikappsberedning 1,8

ll Bidrag till vissa insatser för flerhandikappade

m. fl. 7,5

llI till handikapporganisationer för allmän

Bidrag verksamhet för flerhandikappade 4,0

lV Insatser för flerhandikappade: anslaget Kost-

nader för viss verksamhet för synskadade 0,5

13,8

Emot kostnadsökningarna för staten under budgetåret 1981/82 står om ca 8,4 milj. kr. till följd

utgiftsminskningar

av att verksamheten med vârdartjänst till kommunala

övergår

106 Kostnader

huvudmän och av att styrelsen för Net-

vârdartjänst upphör.

toökningen kommer därför att utgöra 5,4 milj. kr. Genom

ökning av för till de kommunala

medelsanvisningen bidrag

huvudmännen för vissa insatser för m. fl.

flerhandikappade

stiger statens nettokostnader fr. o. m. 1982/83

budgetåret

till ca 12,9 milj. kr.

sou 1980:16

Reservation

Av ledamöterna K.G. Göthe Anderson

och Svea Wiklund

Antalet kan beräknas uppgå till uppemot

flerhandikappade

om flerhandikapp och om de

15 000 personer. Kunskaperna

situation är bristfälliga varför behovet av

flerhandikappades och omkring denna problematik forsknings- utvecklingsarbete

är stort. Behovet är också stort av att få de kunskaper som redan nu finns och ordnade ett sätt att

systematiserade pâ

vid insatser för flerhandikappade i

de kan utgöra underlag

kommuner och landsting. Eftersom behovet av information

om de situation och servicebehov är stort

flerhandikappades

är det för huvudmännen att enkelt och smidigt

väsentligt

få del av erfarenheter. Givetvis bör man därvid ta

gjorda

till vara och utveckla de former för samverkan, kommunikation och erfarenhetsutbyte mellan olika intressenter som redan nu finns etablerade inom handikappomrädet. Enligt vâr är statens det organ som redan i dag

mening handikappråd

har och former för sin verksamhet som ligger

arbetsuppgifter

i med de beskrivna behoven. Det är därför naturligt att

linje får i uppdrag att bygga upp ett kvalificerat

handikapprâdet kunnande flerhandikappsproblematiken och utveck-

omkring

la former för av forskningsresultat, praktiska er-

spridning

farenheter etc. En fördel med att utveckla flerhandikappsinom statens är också att man där-

frågorna handikappråd

kan av erfarenheter inom andra

igenom nyttiggöra sig gjorda

handikappområden.

måste rådet erhålla resurser i sådan grad att

Självfallet

kan motsvara de krav som

man på ytterligare engagemang

ställs.

108 Reservation

SOU 1980: 16

l statens finns de olika

handikappråd handikapporganisa-

tionerna företrädda vid sidan av kommuner och

landsting.

Detta ger möjlighet till en mellan huvudmän och

dialog or-

ganisationer i gemensamma frägor. Rådets

sammansättning

måste därför, mot bakgrund av de behov som statens han-

dikappråd enligt vär bör mening tillgodose på flerhandikapps-

området, betraktas som en styrka.

Varje handikapp har sin speciella problematik. Detta ute-

sluter emellertid inte att de

handikappades problem och krav

i stort är gemensamma och sammanfaller. Att skilja ut de fler-

handikappade från övriga handikappade och hantera flerhan-

dikappsproblematiken inom ramen för en särskild central fler-

handikappsberedning, såsom omsorgskommittén föreslår,

verkar därför förvirrande och

onödigt byråkratiserande. Svårigheterna är uppenbara för kommuner, och andra

landsting

intressenter att orientera mellan

sig två organ vars uppgifter går i varandra och där dem emellan för

avgränsningen många

måste te sig oklar. Riskerna för och

kompetenstvister dub-

belarbete är också uppenbara.

Flerhandikappsberedningen skall, utöver kunskapssprid-

ning, kunna ge kommuner och ekonomiskt stöd

landsting

när det gäller vårdinsatser för enskilda skall personer. Stödet vara

tidsbegränsat.

Med de arbetsformer som lämnas förslag om av omsorgskommittén finns det stor risk att en särskild

organisation

byggs upp under en kort tid vid sidan av den kommunala verksamheten för att lösa de

flerhandikappades problem.

Särlösningar av sådant kan dessutom vara så svära att

slag

inordna i det normala arbetet att de

fördröjer utvecklingen

på det lokala planet. Det kan också om den fö-

ifrågasättas reslagna ordningen Iigger i med för arbets-

linje principerna

fördelning mellan stat och kommun. F föreslås bestå av en

Ierhandikappsberedningen majoritet

av kommunala och

landstingskommunala representanter.

Syftet med denna är att

sammansättning landsting och kom-

muner skall ges möjlighet att utveckla formerna för samarbete dem emellan.

Som arbetsmetod betraktat måste man ställa tveksam sig

SOU 1980: 16 Reservation 109

till att statsmakterna tar an enskilda vârdärenden. De prak-

sig

tiska ätgärder som vidtas för att underlätta för de flerhan-

i huvudsak lokal nivå antingen av landsting

dikappade görs på

eller kommuner var för sig eller också görs insatser i intimt samarbete mellan dem. Forum för det praktiska samarbetet på lokal nivå finns redan i de s. k. SLAKO- och LAKO-organen.

Det är att utvecklingsarbete och sammöjligt ytterligare

arbete lokalt behöver komma till stånd. Det är emellertid en

för kommuner och landsting att lösa. Det kan därför

fråga

inte anses rationellt att inrätta centrala organ för samverkan

flerhandikappsfrägorna när samarbetsbehovet huomkring

vudmännen emellan finns på lokal nivå.

Med hänvisning till ovanstående kan vi inte anse inrättandet av ett särskilt centralt organ för flerhandikappsfrågor som

för vare de flerhandikappade eller för hu-

ändamålsenligt sig

vudmännen.

SOU 1980: 16

Särskilt

yttrande

Av Karl Grunewald

sakkunnige

Enligt regeringens prop. 1979/ 80:6 skall den nya socialstyrelsen inrikta sin verksamhet på att ta fram kunskapsunderlag

vad vårdens innehåll, organisation och resursmässiga gäller

till för huvudmännens beslut. Sty-

förutsättningar vägledning

relsen skall medverka till en värdstandard i hela

godtagbar

landet och till de enskilda människornas trygghet och säkerhet i vad avser värdens kvalitet. Socialstyrelsens framtida uppgifter har sin utgångspunkt i statens och kommunernas gemensamma ansvar för bl. a. handikappomsorgens omfatt-

ning, kvalitet och utveckling. Styrelsen får ett vidgat tillsyns-

ansvar över kommunerna.

l propositionen föreslås att en byrå inrättas för handikapp-

och att byrån förläggs till avdelningen för socialtjänst. frägor

Byrån beräknas fä 20 personer anställda.

Socialstyrelsen har en rådgivande nämnd för handikapp-

som föreslås bestå. I den finns företrädare för han-

frâgor,

dikapprörelsen och statens handikappräd.

Jag beräknar att över hälften av de flerhandikappade som berörs i detta betänkande är psykiskt och

utvecklingsstörda

föremål för landstingens omsorger. Det är bland dessa man finner de svårast handikappade som så ofta ej kan hjälpas på grund av bristande kunskaper och metoder. Dessa frågor har under de sista tio åren varit föremål för Socialstyrelsens

kontinuerliga bearbetning, bl. a. genom besök och rådgivning

på institutionerna. Dessutom har socialstyrelsen sedan snart 10 år tillbaka bedrivit ett mycket kvalificerat utvecklings-

arbete på flerhandikappsområdet genom projektet social re-

habilitering av flerhandikappade i Norrbottens län.

1 12 Särskilt yttrande

lnsatser frän personal från en särskild fristående eller till annat samhällsorgan knuten skulle

flerhandikappsberedning

dubblera insatserna från socialstyrelsens byrå för handikapp-

frågor. Det skulle innebära en av resurserna och

splittring

ett olyckligt konkurrensförhållande. Därför bör de

personal-

resurser som föreslås för tillföras

flerhandikappsberedningen

socialstyrelsen och en särskild med företrä-

referensgrupp

dare för huvudmännen tillsättas för denna. vinner

Härigenom

man även en större kontaktyta med övriga byråer: den för social service, primärvård, etc.

längvärd

En på detta sätt integrerad resurs för de

flerhandikappade

till byrån för medför även en

handikappfrågor personalbe-

sparing. Jag beräknar att samma resultat kan nås av ett betydligt lägre antal anställda än det kommittén föreslår.

Statens offentliga utredningar 1980

Kronologisk förteckning

Fjorton dagarsfängelse. Ju. Skoiforskning och skolutveckiing. U, Lärare i högskolan, U. Preskriptionshinder vid skattebrott. B. Förenklad skoladministration. U. Offentlig verksamhet och regional välfärd. I. Kompensation for förvandlingsstraffet. Ju. Privatlivets fred, Ju. Övergång till fasta branslen. I.

PQNWPPPN? . Ökad kommunal självstyreise. Kn.

. Vildsvin i Sverige. Jo. . Mineralpoiitik. I. . Lonar det sig att tillsatta fiuor i dricksvattnet? S.

Kärnkraftens avfall. I. . Laromedlen i skolan. U. . Vissa frågor rörande flerhandikappade. S.

Statens offentliga utredningar 1980

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Fjortondagarsfängelse.[1] Kompensationför förvandlingsstraffet.[7] Privatlivetsfred. [8]

Socialdepartementet Lönardet sig att tillsätta fluor i dricksvattnet?[13] Vissafrågor rörandeflerhandikappade.[16]

Budgetdepartementet Preskriptionshindervid skattebrott.[4]

Utbildningsdepartementet Skolforskningoch skolutveckling,[2] Lärarei högskolan.[3] Förenkladskoladministration.[5] Läromedleni skolan.[15]

Jordbruksdepartementet Vildsvini Sverige.[11]

Industridepartementet Qffentligverksamhetoch regionalvälfärd.[6] Overgångtill fastabränslen.[9] Mineralpolitik.[12] Kärnkraftensavfall. [14]

Kommundepartementet Ökadkommunalsjälvstvrelse.[10]

Läs: ;;_. L.i.›L.

1980116 U 2

ln

_STOCXH OLM

Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningarnasnummeri den kronologiskaförteckningen.

u”

EA M7: g;

_ ISBN 91-38-05496-5

i ›. ISSN o375-250x

.Afa

LiberFörlag v*

Allmänna Förlaget .EVE